Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:94

Fredagen den 2 mars

Kl. 09.00

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Fyllnadsval till utskott m. m.

§ 1 Fyllnadsval till utskott m. m.

TALMANNEN: Som ny suppleant i försvarsutskottet efter Johannes Antonsson har centerpartiets partigrupp anmält Axel Kristiansson.

Som ny suppleant i kullumlskottet efter Johannes Antonsson har centerpartiets partigmpp anmält Rolf Rämgård.

Som ny medlem i Nordiska rådet efter Johannes Antonsson har centerpartiets partigrupp anmält Thorbjörn Fälldin.

Om statens medverkan till utvecklingen av svensk bilindustri

Talmannen förklarade därefter valda till suppleant i försvarsutskotlel Axel Kristiansson (c)

suppleant i kullurulskotlet Rolf Rämgård (c)

medlem i Nordiska rådet

(för tiden intill dess val nästa gäng ägde rum)

Thorbjörn Fälldin (c)

§ 2 Om statens medverkan till utvecklingen av svensk bilindustri

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för att besvara Per Bergmans (s) den 30 januari anmälda interpellation, 1978/79:135, och anförde:

Herr talman! Per Bergman har frågat mig om regeringen är beredd att lämna en redovisning av sina planer för statens medverkan till goda förulsätlningar för svensk bilindustris framtid.

Bilindustrin är av stor betydelse för Sveriges framlid som industrination och för en fortsall utveckling av vårt välstånd. Enligl min mening är det angeläget atl de svenska bilinduslriföretagen kan vidmakthålla och befösta sin slällning som framgångsrika bilproducenter i internationell konkurrens och därmed skapa inkomsler, sysselsättning och tillfiöde av utländsk valuta.

Den svenska bilindustrin har atl tävla med stora utländska bilinduslrifö-retag. Konkurrensen är hård, inte minst i fråga om personbilat Föratt kunna överleva pä läng sikt måste svensk bilindustri bedriva en intensiv utvecklingsverksamhet Della gäller framför alll personvagnssidan som nu är särskilt i blickpunklen. Nya modeller och modellvarianler måste ulvecklas

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om statens medverkan till utvecklingen av svensk bilindustri

som bl. a. tillgodoser kraven pä säkerhet, bränsleekonomi och skonsamhel mol miljön. Produktförnyelsen kommer därför att behöva vara mer genomgripande än tidigare. Nya material kommer alt användas för alt minska bilarnas vikt och bränsleåtgång.

Utvecklingskostnaderna för atl ta fram nya bilmodeller och nya komponenter kommer att öka och ställa krav pä stora finansiella resurser.

Jag är medveten om alt svensk bilindustri står inför stora kraftprov inför 1980-lalet. Det var därför beklagligl all de försök som under senare år har gjorts all förstärka den svenska bilindustrins struktur har varit resultat-lösa.

Nya initiativ mäste nu tas i syfte all stärka bilindustrins framtidsutsikter. Del finns emellertid för den skull inte anledning lill brädslörtade åtgärder från statens sida. Del är enligl min bedömning dessulom ytterst osannolikt atl någon enkel, slutgiltig lösning pä bilindustrins långsiktiga problem står lill buds.

Regeringen avser alt föra en politik som syftar lill atl skapa goda lillväxibelingelser för svensk indusiri i allmänhet och därmed också bilindustrin. Den förstärkning av företagens slällning som skett under år 1978 är f ö. till stor del ell resultat av de ekonomisk-politiska åtgärder som vidiogs under åren 1977 och 1978. Komplellerande industripolitiska åtgärder kan komma atl behöva vidtas, men jag vill betona all bilförelagen själva och deras inlressenler i försia hand har ansvar för branschens utveckling.

Enligt min bedömning, som jag delar med bilinduslriulredningen, bör de svenska bilförelagen pä vissa områden kunna samarbela med varandra och bygga ut sitt samarbele med utländska biltillverkare, bl. a. i syfte all reducera utvecklingskostnaderna. Del bör också finnas goda förutsättningar lill ell nordiskt industriellt samarbele om komponenter och malerial lill bilar.

Bilindustrins utveckling mäste fortlöpande följas och analyseras i samråd mellan samhällel, företagen och de anställda. För alt ge della samråd en fast form kommer jag inom kort att föreslå regeringen all etl branschråd för bilindustrin inrätias.

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svarel.

Jag vill pä förhand be om ursäkt för aU jag kan komma aU bli någol osammanhängande i mina kommentarer lill svaret. Jag hade nämligen räknat med aU det skulle dröja en eller två timmar innan jag fick det, och den liden skulle jag ha använt till att göra läsbara noteringar för mina kommentarer. Jag befarar alt de noteringar jag nu har knappast är läsbara ens för mig själv, men jag skall trots allt försöka atl klargöra min reaklion på del svar som statsrådet har lämnat.

Vid läsningen av svarel finner man atl del är snyggt och prydligt och väl genomtänkt fram till s. 2, försia meningen på andra stycket Efter den meningen upplöses svarel i en rad gammalliberala funderingar om hur näringslivet bör fungera, och del utmynnar i söndertrasade länkar som pä intet sätl ger besked om vad regeringen länker göra eller vad regeringen

tyckeralt man bör göra föratt klara svensk bilindustrins framlid. Men de här tankarna är kanske svarels egentliga innehåll, och jag skall kommentera några av de meningar som slår på s. 2.

Där står l.ex.: "Det finns emellertid för den skull inle anledning till brädslörtade åtgärder frän statens sida."

Självfallet bör man aldrig handla brådstörtat Man skall naturligtvis undvika det, för panik ärju inle bra. Men vi har under mänga år velat vad som är att vänta när det gäller bilindustrin i vårt (and och r andra länder. Vi vet vilka krav som kommeratl ställas pä bilarna framöver. Vi harju nu tillgäng till data, och vi har mätbara regler som är uppställda förden marknad bilarna skall säljas pä. Amerika har pä den punkien varit föregångare och ställt upp krav som alla biltillverkare världen runl försöker finna möjligheter all uppfylla, sä att de kan sälja sina bilar någon gång i millen pä 1980-lalel och därefter. Inom svensk bilindustri har man pä samma sätl tagit flera livskraftiga initiativ för att kunna bemästra de framlida svårigheterna och för atl skapa nödvändiga resurser för att klara den kommande utvecklingen. Dessa försök har man som bekant inte lyckats genomföra - lyvärr.

Den diskussion som förts har varit myckel öppen, och det för vi nog lacka Volvo för. Volvo är ett unikt förelag också i det avseendet atl del har en ovanlig öppenhet gentemot offentligheten när del gäller företagels förutsättningar, betingelser och grunder för vad som gäller för dess framlida verksamhet - del hade varit skönl om vi hade hafl samma öppenhet inom andra företag i det här landet. Volvo haralltså gett oss möjligheterall bedöma vad del är som krävs av bilbranschen och av olika parter i sammanhanget Vi vel således var bristerna ligger. Vi behöver inte diskuiera vilka motorer, transmissioner och alll vad del heter som skall lill för att möla de kommande kraven, ulan vår roll är rält enkel. Från den utgångspunkten all alla bedömare inom branschen och alll branschkunnigl folk har talat om för oss vad som gäller är det nu alltså pengarna och flnansieringsmöjligheierna som fattas. Del är i det avseendei slaten bör komma in och ge ett besked.

Nästa mening i svarel lyder: "Del är enligt min bedömning dessutom ytterst osannolikt atl någon enkel, slutgiltig lösning pä bilindustrins långsiktiga problem slår lill buds."

Den meningen för man kanske belrakla som ett olycksfall i arbeiet Jag irodde försl atl del var etl citat ur Grönköpings Veckoblad som jag läste, men tanken är kanske att meningen skall citeras av Veckobladet Del verkar som om slalsrådel påverkats av sill nya umgänge här i Siockholm, för pä västkusten flnns detju ingen som iroraii det finns nägra enkla eller slutgiltiga lösningar på bilindslrins problem -jag förstår inte vem del är som har kunnai tänka en sådan djupt enfaldig lanke. Frågan är självfallet mycket komplicerad. Även om statens och samhällels roll kan vara enkel, så är själva huvudfrågan myckel komplicerad. Effekterna av de åtgärder som diskuteras är också myckel osäkra för framliden. Men del innebär inle all man skall underlåta att handla. Nägon slutgiltig lösning pä problemen finns alllsä inte, men det finns en lösning förde närmasle åren framöver-den saken är absolut klar. Del står all i första hand intressenlerna-och del är då akiieägarna omjag

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om statens medverkan till utvecklingen av svensk bilindustri

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

0/77 Statens medverkan till utvecklingen av svensk bilindustri

kan lyda det här språket räll-skall svara för utvecklingen. Del är klart all de har etl stort ansvar, Inlressenler av olika slag harju dokumenterat sin syn pä hur del här skall skötas. Men de har salt krokben för prakliskl laget alla andra som har haft ell intresse: slaten, kommunerna,anslällda av olika kategorier och företagsledningar. Därför har det inle funnits någon möjlighel alt med inlresseniernas hjälp finna prakliska lösningar pä de här problemen. Det är dä man tycker alt slaten kunde ta på sig rollen alt ge etl besked och säga att den är villig att släppa till resurser Man frågade en gäng och fick etl svar som födde Norgeavialet som sedan sprack. Nu ger del statsråd som i dag har hand om frågorna samma svar, och det tyckerjag är mycket beklämmande. Statsrådet stöder sig på det som kallas bilinduslriulredningen.Ordet kan missbrukas, men utredning är del ju inle fråga om. Det är någonting avsomnat och överspelat. Man sade bara atl frågan skall analyseras, att man skall se på saken och informera sig. Man skall fortsätta atl vara åskådare.

Det finns några funderingar som statsrådet harlagil upp och som jag hyser belänkligheter mol, nämligen detta atl man kan tänka sig elt samarbele med uiländska billillverkare. Pä den punkien bör man vara yiteriigt försiktig. Vi vet ju alt de svenska bilindustrierna är små i jämförelse med de utländska. Och samarbete när man är lilen är sällan bra. Vi vet ocksä, och det är rätt okänt, alt vi i vissa avseenden är stora. Volvos 240-serie är en slor serie, jämförd med serierna i alla internationella bilföretag. Och det är en märklig sak. Del är klart att de andra bilföretagen harmänga komponenter som ingäri de olika bilserierna, men som bilmodell är 240-serien en myckel stor serie och ulgör etl gott underlag för utveckling av denna speciella typ.

Del finns ju i Sverige tekniskt kunnande, teknisk fantasi och vilja till utveckling pä del här området som står sig gott i utländsk konkurrens. I vissa avseenden ligger man före, men man saknar vad de andra har: de ekonomiska resurserna. Eftersom den svenska bilindustrin inte själv kan fö fram dessa resurser lycker jag, och många med mig, alt del är samhällels gemensamma sak atl la fram resurserna och detla just föratl trygga sysselsättningen inom de verksamheter som ulgör bilindustrin.

Sedan slår del i svarel all det finns "goda förulsältningar till elt nordiskt industriellt samarbele". Jag vel inle med vilket mätt man mäter, men jusl nu kan man inle kalla förutsättningarna för goda. Jag vill inte säga atl de är dåliga, men goda är de i varje fall inle just nu, fast vi trodde etl slag alt de var del.

Nu säger slalsrådel att man skall tillsätta elt branschråd. Det är också atl ta till, eftersom del endasi rör sig om två förelag. DeUa branschråd skall följa utvecklingen och analysera den, så att man på åskådarplats kan följa spelet. Del iniressani är emellertid vad regeringen anser bör ske för att den svenska bilindustrin skall ha en framlid. Vi vet, som sagt, vad del gäller, vi vet att det krävs ett utvecklingsarbete som kostar myckel pengar. Biltillverkningen i Sverige är för liten för alt, i konkurrens med utlandet, nu bära de mycket höga utvecklingskostnader som behövs för atl klara de nya kraven på 1980-talel beträffande bränsleåtgång, avgaser, buller och säkerhet. Detta kräver ekono-

miska resurser, och här bör alltså staten kunna slälla upp. Frågan berör ju inle bara Volvo i Göteborg, efiersom endasi en mindre del -ca 16 000 personer -är anslällda där. Jag ber om ursäkt för att jag bara talar om Volvo, eftersom resonemanget också gäller Saab, men det är klart atl man helst lalar om del som ligger en närmast om hjärtat. Volvo har ell 30-lal företag runt om i landel i 20 kommuner frän norr till söder- frän Umeå och ända ner till Olofsiröm: i Arvika, Hallsberg, Benglsfors, Skövde, Eskilstuna, Malung, Lindesberg, Trollhättan osv. Och del rör sig om 60 000 anställda i dessa olika företag. Lägger man sedan till Saab kommer man upp till etl stort antal människor.

De här företagen har inte besvärligheter i dag. De går bra nu. Det kan svänga snabbi, efiersom valutorna kan ändras snabbt -det skall vi ha klart för oss. Men just nu gär de bra, och de säljer ocksä för ganska lång lid framöver. Det är alltså ingen akut silualion, och det rör sig inte om krisförelag. Det är livskraftiga företag med vilja i sig och uppslutning från alla i företagen -bortsett från des. k. intressenterna som spelar egendomliga roller i sammanhanget. Men alla andra berörda ställer upp och tror på företagens framlid.

Det som nu gäller för oss är atl vi mäste se till att ställa upp med det som företagen själva inte kan slälla upp med men som behövs för atl åstadkomma en god utveckling av svensk industri. De här företagen har inga bekymmer nu. Det är inte inom bilindustrin som det är inom många andra områden i svenskt näringsliv, där det måste göras brädslörtade insatser, där man handlar i panik för att rädda sysselsätlningen när företagen slår på ruinens brant - där man inle har goda framlidsutsikter och egentligen har svårt att formulera sådana motiv för alt fylla upp sysselsättningen.

Här har man en framtidsinduslri. Man har teknisk kompetens, fantasi och vilja till utveckling - men man saknar de ekonomiska resurserna för att kunna vara med i framtidens produktion och försäljning av bilar. Det är fräga om 1980-talels slut, men besluten måste fallas nu. Det är nämligen nu man måste veta att man kan satsa pä en utveckling.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga statsrådet: Är del bara ett branschråd, som skall skaffa sig kunskaper för atl tillgodose nyfikenheten hos regeringen och andra om vad som händer, som behövs?Är det inte tvärtom så atl man måsle kunna ge besked om en viljeinriktning: Vi ställer upp! Är regeringen beredd atl släppa till pengar för alt kunna vara med och finansiera framtida bilindustri i Sverige?

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om statens medverkan till utvecklingen av svensk bilindustri

SVEN-OLOV TRÄFF (m):

Herr talman! Om det råkar vara så atl man både är ledamot av den här kammaren och har levt inom svensk bilindustri sedan sluiet av 1940-talel, är det svårl alt undvika atl ta lill orda i den här debatten. Del är glädjande att konstatera att det, såvitt jag förstår, råder enighet mellan induslriminislern ochPer Bergman om bilindustrins stora betydelse för Sverige. Den har inte

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om statens medverkan till utvecklingen av svensk bilindustri

alltid varit lika klar för alla. När jag kom in i hanteringen i slutet av 1940-talet klappade äldre bilhandlare, som representerade de 'stora importerade märkena, mig pä axeln och sade: Käre vän, den där lilla smedjan pä Hisingen skall du inle salsa din framtid på. - Den där lilla smedjan på Hisingen och smedjan i Södertälje har sedan av egen kraft utvecklats på etl sätt som gör atl det är berättigat atl lala om alt de nu är nyckelindustrier med mycket slor belydelse för vär framtid som industrination.

Lål mig böria med att stryka under all del särskilt är på den tunga seklorn -på laslvagnssidan -som del etablerats en konkurrenskraftig svensk bilindustri. Denharvuxilframien hård konkurrens-även inhemsk sådan. Vi skulle aldrig ha haft också den andel av världsmarknaden -och den böriar bli ganska stor - som Scania och Volvo i dag tillsammans har, om man inte hade hafl ocksä den inierna konkurrensen.

Jag skulle också, även om det är att tala ännu mer i egen sak, vilja erinra om att bilar och bilindustri inle bara är produktion utan också, som del numera heter, marknadsföring. Förr i väriden kallade vi det bara försäljning. Även på den punkten haren utveckling ägt rum som i vissa avseenden är enastående i väriden - en utveckling där man har byggt samman en bra produkt med en bra service, ett sätt att ge konsumenten trygghet i användningen. Även i del avseendet har vi, som sagt, i långa stycken varit internationellt ledande.

Atl det nu är självklart alt vi skall gå vidare och att man därvid har anledning alt uppmärksamma även den finansiella sidan av saken tyckerjag är riktigt Men del kan väl ändå i delta sammanhang erinras om alt det inte alltid varit lika självklart att man från samhällets sida skulle tillhandahålla kapital. Jag var med om atl provköra PV 444 på San Franciscos backiga gator på våren 1955. När man senare under året inom Volvo, med Assar Gabrielsson i spetsen och efter ledningsskiflet med Gunnar Engellau,beslöi sig för alt salsa på den amerikanska marknaden var del inle med stöd av kapital frän samhällel. Tvärtom ansåg den dåvarande regeringen att det var elt myckel äventyriigt företag, som man förvisso inte borde stödja ens med krediter. Del ärju skönt all man har tänkt om även i del här avseendet.

Jag har elt direkt önskemål alt framföra, som väl inle är nytt för induslriminislern, eftersom del har aktualiserats i nägra olika sammanhang av den samlade bil- och motorbranschen, nämligen atl man nu frän statsmakternas sida tar ansvaret för en samordning av både befintliga och tilltänkta lagar och förordningar pä della område. Vi kan inte fortsätta, som vi har gjort hittills, att falla beslut som är så dåligt samordnade. Del finns exempelvis klara samband mellan krav pä säkerhet, avgasrening, bensinförbrukning osv., som gör atl sådana frågor inte kan lösas oberoende av varandra.

Jag tror all del vore riktigast atl försöka samla alla ärenden som berör denna vikliga indusiri och denna betydelsefulla marknad under nägon ansvarig befallningshavare i kanslihuset Om det nu aviserade branschrådet kan få bli upptakten lill en sådan ordning, är del väl all hälsa med tillfredsställelse. Jag vill dessutom understryka atl utöver kravel på samordning inom vårt land mellan olika bestämmelser kräver denna utomordentligt internationella

bransch även samordning i förhällande till internationella bestämmelser. Svensk bilindustri är, även om den är förhållandevis slor i Sverige, dock den bilindustri som har den minsta hemmamarknaden. Det är alltså på exportmarknaderna som vi skall klara den svenska bilindustrins framlid,och därför måsle vi inordna oss i del stora internationella sammanhanget. Vi kan inte leva med föreskrifter och bestämmelser som är skräddarsydda enbart efter vår egen högst individuella uppfattning.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Sven-Olov Träff berörde eu problem som viju ofta stöter pä i värt mycket komplicerade samhälle-ofta re ju mer komplicerat del bliroch ju flera komponenter som är verksamma pä elt och samma område. Det gäller ingredienser i en helhet, som ändå av arbetsmässiga skäl måste behandlas sektorvis inom olika departement, verk, organisationer osv. Samtidigt har man behov av atl sammanföra dem "pä tvären", så atl de inle motverkar varandra och så atl inle enögda beslut träffas.

Detla gäller nalurliglvis ocksä inom bilindustrin liksom i sättet all beakta miljöproblem, frågor om bränsleekonomi och liknande. Jag häller helt med Sven-Olof Träff om alt det är önskvärt och behövligt alt sådana synpunkler samordnas, men samtidigt kan man konstatera all det är ganska svårt atl genomföra.

Lät mig också säga, alt bilbranschrädel naturligtvis inte kan lösa Volvos eller Saabs problem. Vi har inga överdrivna föreställningar om del och kanske inte heller om möjligheterna att fä lillgång till företagens innersta tankar genom etl sådanl organ. Men det är myckel som man ändå skulle kunna klariägga genom elt bilbranschråd. Man kan studera eflerfrågeutvecklingen i Sverige och i utlandet. Man kan siudera och sammanföra information om konkurrenlförelagens åtgärden Och man kan bland mycket annal i ell sådanl branschråd, där olika intressenter skall medverka -jag kommer atl för Per Bergman strax uttolka begreppet intressenter, som han nyss hade fött om bakfoten - diskutera lagsliftning om bränsleåtgång, säkerhetsföreskrifter och avgasrening, regler för typgodkännande och många andra saken Jag läser jusl nu i själva verket innantill i elt preliminärt utkast lill instruktion, vilket visar atl vi har varit inne på samma lankegångar som Sven-Olov Träff

Låt mig sedan övergå till atl bemöta Per Bergman. Han tyckte, efter alt ha instämt i min inledande beskrivning av situationen, atl det var närmasl Grönköpingsmässigt atl över huvud tagel fastslå all del inte finns enkla lösningar och inte heller några slutliga lösningar, varefter han snabbi övergick till atl själv anvisa enkla lösningar. Vi velju precis vilka krav som kommer alt ställas, sade han, och det finns ju en mycket enkel lösning av siatens roll i sammanhanget. Jag anser inte del.

Men innan jag gär över till att diskutera det, vill jag beröra Per Bergmans resonemang om begreppet intressenter, som han uppfattade som liktydigt med aktieägarna. Ja, de är förvisso inlressenler, och legitima intressenter, men självklart är ocksä facken inom bilindustrin intressenten Jag trodde det var ganska självklart alt man lade in dem i begreppet Del finns också andra

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om statens medverkan Ull utvecklingen av svensk bilindustri

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om statens medverkan till utvecklingen av svensk bilindustri

intressenter, underieverantörer l.ex., som starki berörs av utvecklingen. Men när det gäller de här bedömningarna inom förelagen är del naturiigt all det är de inom företagel befintliga intressenterna som i försia hand medverkar.

Nåväl, Per Bergman är också på etl annal område klar med sin bedömning och sina rekommendationer. Han varnar nämligen bilföretagen och regeringen för samarbele med utländska tillverkare. Den varningen kommer kanske litet senl, för de svenska bilföretagen, som ju Per Bergman i varje fall i det ena fallet lovordade för deras attityder, bedriver redan en omfattande samverkan med utländska biltillverkare på komponenlsidan, inte bara så atl man köper komponenter utifrån - det gör de svenska personbilsföretagen internationellt sett i ovanligt hög grad - utan man gör det delvis också i samverkan med andra billillverkare. Och det i sin tur ärju ett uttryck för del förhållandet att medan en optimalt dimensionerad sammansäiiningsfabrik -Torslandafabriken, Kalmarfabriken, Trollhättefabriken m. fl. ärju samman-sältningsfabriker - dess bätire för Sverige icke behöver vara särskilt slor, så är när det gäller tillverkning av komponenter och särskilt en del tunga komponenter den optimala, den mest konkurrenskraftiga serien myckel stor, i mänga fall avsevärt större än de svenska bilföretagen själva kan efterfråga. Det är därför ingen slump alt de svenska bilföretagen redan i så hög grad samverkar med utländska tillverkare. I själva verket kan man iaktta en stigande tendens ule i Europa till atl också bilförelag, som är mycket större än de svenska, samverkar i skilda avseenden för att stärka sin effektivitet.

Del här är väl elt uttryck för det enkla förhållandel alt vi riksdagsmän och deparlementstjänslemän i själva verket inte har nägon djupare inblick i dessa förhållanden. Det är ju räll naturligt att det hos företagen själva finns en annan och djupare kunskap och större inlevelse i deras egna problem, men del betar oss naturligtvis inte ansvaret för all följa utvecklingen och noga observera den. Företag är som bekant inle ofelbara. Men det är naturiigt att lägga initiativet och det primära ansvarel pä företagen själva - i della fall för personbilstillverkningen, eftersom det är den vi främsi diskuterar. Om lasibilslillverkningen kan man säga att dess hälsa är så stark att den tiger still f n. Personbilsföretagens egen bedömning av vad de har för behov måste som sagt vara det primära.

Läget ärju det, Per Bergman, att båda företagen f n. går bra. Per Bergman vitsordade det själv. Deras ekonomi är hygglig. Saab har nyligen uppvisat etl starkt bokslut och gått ut med en betydande nyemission, som kommer att tillföra företaget ytteriigare riskvilligt kapital. Också Volvo har såvitt jag förstår en mycket stark likviditet Förelaget seglar i medvind nu: försäljningen ökar och lönsamheten är skaplig.

I elt avseende har man kanske icke så mycket tid på sig. Om man nämligen vill framlägga förslag inför bolagsstämman i maj, är där en tidslimit Men det är angelägel atl beiona - också för att inte skapa några onödiga orosstämningar - att de båda bilföretagen inte sitter i sjön. De har i del här läget deklarerat att de icke nu anser fusioner aktuella. De har vidare i nuvarande läge icke begärl statens medverkan till sin finansiering -det har således icke

heller Volvo gjort. Regeringen har haft kontakt med dem, men de har inte framställt några krav. Vi har emellertid genom slalsminislern och pä annat sätt offentligen deklarerat alt regeringen är beredd lill insalser, om sådana visar sig behövliga, men vårt ingripande har som sagt icke begärts.

Vad är det som nu bör ske? Det frågade Per Bergman avslutningsvis. Jo, en utveckling - en utveckling som kostar myckel pengar. Vi är hell ense om detla. Vad vi inte är ense om är huruvida slaten oombedd skall flåsa fram med erbjudanden föratt visa hur alert man än Vi avvaktar primärt Volvos egen bedömning.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om statens medverkan till utvecklingen av svensk bilindustri

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Slalsrådel säger all Volvo inle har begärl nägra pengar, och han gav själv tidigare i sill anförande förklaringen lill varför Volvo inle gjort det. Förelagel är inte nödlidande och vill inle heller i deballen ge sken av all vara del. Men atl Volvo behöver pengar trodde jag atl slalsrådel visste, och Volvo behöver mycket pengar De an visningar som de som normalt kallas för inlressenler har gell visar kanske en väg, men jag vet inle om den kommer att föra tillräckligt långt. Påden punkten kan man ha olika meningar, men jag är myckel tveksam till det, eftersom det blir dyrt. Vad det som flgurerar i debatten innehåller kommer väl att klariäggas någon gång i maj. Jag Iror inle på de möjligheterna, som kanske är de enda som återstår, utan jag anser att det måsle till andra saker.

Volvos förelagsledning har alltså inle begärt några pengar. Men eftersom statsrådet försöker - och del är jag väldigt glad för - ta med facket bland företagels intressenter skulle han vara uppmärksam på dess diskussioner. Del är myckel grundliga diskussioner som visar all fackets medlemmar inom bilbranschen har en kompetens och kunnighet som är beundransvärd. Det är kvalitet på deras analyser, och där finns krav pä att staten skall gä in. De anslällda är alllsä ointressanta för slalsrådel i del avseendei, men han borde inte vara tveksam om au del på den punkien finns ell önskemål om statlig assistans. Staten borde visa någol intresse och inte klanla till del varie gång känsliga frågor skall las upp. Del gjorde man förra gången det kom ett brev från Pehr Gyllenhammar. Dä böriade man peta i de sär som uppkommit när det gällde fusioner.

Frågan om Volvo och Saab är känslig. Man behöver inte gå på handelshögskolan för alt begripa att del i och för sig kan vara riktigt med en sammanslagning av Volvo och Saab, både pä lastbils- och personvagnssidan. Men del ärju så här i livet, för atl tala idrotlsspräk, aft det följer regelboken. Men de flesta och de bästa målen görs inte efter regelboken - så är del på idrottsplanen och så är det även inom näringslivet. Därför irorjag alt man inte skall prata om den här biten i dag, även om den i och för sig teoretiskt kan förefalla riklig och kanske kan bli något i framtiden - men därom vet vi väldigl litet I dag är det inte aktuellt, och det stör och förstör snarare än det är positivt.

Jag har inle lalat om enkla lösningar utan sade alt här fanns inga enkla lösningar. Men från siatens och samhällets sida ärdet skäligen enkelt. Nu har

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om statens medverkan till utveck-lingen av svensk bilindustri

så många resonemang, sä myckel kunskap och informalion utkristalliserats att vi vet att det bilindustrin behöver, men inte själv kan skaffa, är god finansiering. Där kan samhället ställa upp. Del är ett skäligen enkelt ställningslagande. Hur del sedan skall utformas i praktiken kan bli komplicerat, men själva grundställningstagandet är enkelt, och del måste väl ändå statsrådet erkänna.

Jag är också rädd fördet resonemang där man isolerar personbilssidan. Man säger atl lastbilssidan går bra. Ja, den gär bra i dag. Vi har haft speciellt goda materiella förutsättningar för alt ulveckla laslbilsindustrin. Del var inle sä mycket privat fantasi som skapade den biten, ulan del var den svenska marknaden som skapade den svenska lastbilen, vilken sedan blev en konkurrensartikel pä en större marknad. Men nu ärde uteefier oss. Vi vet alla att konkurrensen kommer all hårdna mycket på laslbilssidan, och del är därför fariigt atl lockas av de kortsiktigt gynnsamma resultat som i dag kan noteras och tro all de kommer att vara bestående. Skilj inte pä lastbilar och personbilari Skilj inte ul de bilar ur förelagen som vid olika lillföllen kan vara bra eller dåliga! Man har under förelagens utvecklingstid haft olika bilar -personbilar, lastbilar, andra artiklar-atl till verka som ibland gett goda, ibland dåliga ekonomiska resultat Vid former av samordning skall inte förelagen fä lov all plocka russinen ur kakan. Det vill jag bestämt varna för och fästa uppmärksamheten på. Den ambitionen finns självklart bland dem som är inlressenler. Men på den punkten måste samhällel la lill hårda nypor.

Beträffande den utländska medverkan i utvecklingen är del alldeles klart all en rad artiklar köps utifrån när man jobbar med samma saker, och del skall inle sättas nägra gränser för detla. Del vikliga är all vi är rädda om de tunga bitarna inom biltillverkningen där vi, genom vår mekaniska indusiri, lack vare kunskap, fantasi och yrkesskicklighet, som ger goda arbetsinsatser och god ekonomi, har speciella förutsättningar all vara med och konkurrera och ulveckla. De bilarna skall vi inle avstå lill de stora mäktiga företagen i utlandet och på det sättet låta våra bilförelag bli ihopsättningsfabriker. På det området kan vi inle konkurrera, där är de andra skickligare än vi. De harockså elt helt annal säll atl se pä arbetsmiljö, arbetsvillkor och lönesätlningar. Men pä de områden där det fordras kompelens har vi en god grund alt bygga på, och därför skall vi vara försikliga när vi hanterar frågan om samarbete med utländska företag.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Efter Per Bergmans andra inlägg finns det inle mycket vi har kvar all tvista om. Vi tycks vara ense om del mesta, låt vara atljag inte känner mig kompetent alt utfärda sä bestämda uppgifter om vad vi inte är skickliga på som Per Bergman nyss gjorde. Den dom han fällde över de svenska sammansältningsfabrikerna kan han få stå för ensam.

Men i övrigt är vi ense om del mesta och särskilt om det som Per Bergman sade om all grunden är enkel. Ja, grundåskådningen är enkel, nämligen den all Sverige inkl. dess statsmakter mycket målmedvetet skall bevaka och satsa på atl behälla svensk bilindustris utvecklingsförmåga och konkurrenskraft.

Men Per Bergman sade också all sättet atl göra del kan vara komplicerat Just det!

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Jag känner mig inle alls ensam i bedömningen av ett eventuellt samarbete med utländska företag. Jag tror också att statsrådet Huss, om han yllerligare begrundar frågorna och undersöker dem, kommer alt finna aU det finns etl slort sällskap som tycker ungefär likadant.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om svenska medborgares rätt att besöka Polen

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om svenska medborgares rätt att besöka Polen

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet för att besvara Karin Ahrlands (fp) den 15 februari anmälda fråga, 1978/79:357, och anförde:

Herr talman! Karin Ahrland har frågat vilka ålgärder jag är beredd atl vidla för all svenska medborgare i forlsällningen inle skall avvisas vid Polens gräns.

År 1974 ingicks etl viseringsfrihetsavial mellan Sverige och Polen. Delta avtal har vä.seniligl underiätlat resandet mellan länderna. 1978 reste sålunda 85 000 svenskar lill Polen och 35 000 polacker till Sverige. Avtalet ligger ocksä helt i linje med slutaklen från den europeiska säkerhets- och samarbetskon-ferensen i Helsingfors 1975. I denna ålar sig de deltagande staterna att underlätta ökad rörelsefrihet och friare kontakter över gränserna.

§ 4 i viseringsfrihetsavialet ger vardera landel rält all avvisa den andra siatens medborgare, förutsatt alt del föreligger sådana skäl "som anges i statens lagar och författningar". Polska myndigheier har med stöd av denna paragraf avvisat etl anlal svenskar, huvudsakligen sådana som lidigare varit polska medborgare. Med hänsyn till den vikt regeringen tillmäter saken vill jag lämna några uppgifter om frågans bakgrund.

Utvecklingen i Polen i slutet av 1960-lalel ledde lill atl tusentals polska medborgare av judisk börd lämnade landel. De erhöll i regel utresetillstånd på villkor atl de avsade sig sitt polska medborgarskap. Flerlalel reste lill Israel. Ca 3 000 kom lill Sverige och bosatte sig här. De flesta av dem är nu svenska medborgare.

Del har under senare är visat sig att mänga av dessa f d. polska medborgare, trots viseringsfrihetsavialet, inte medges inresa i Polen utan avvisas vid gränsen. Nägra förklaringar till avvisningarna har aldrig getts. Del har också hänt atl de avvisade utsatts för nedsäUande behandling av gränspolisen.

Svenska regeringen har i olika sammanhang skarpt reagerat mol dessa avvisningar. Vid alla kontakier på regeringsnivå som ägt rum under senare år har de påtalats frän svensk sida under hänvisning lill atl de strider mot viseringsfrihelsavialets anda. Det förhållandet att det lill allra största delen är personer av judisk börd som avvisas har i Sverige skapat intrycket att en viss

7 Riksdagens protokoll 1978/79:93-94

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om svenska medborgares rätt att besöka Polen

grupp svenska medborgare diskrimineras.

Dåvarande slalsminislern Thorbjörn Fälldin tog vid sitt besök i Polen i april 1978 upp frågan på högsta nivå och bad atl de polska myndigheterna skulle lämna en förklaring lill avvisningarna i varie enskill fall då detla begärdes från svensk sida. Fälldin sade sig samtidigt vara medveten om alt etl ganska slorl antal polska medborgare avvisats vid den svenska gränsen med hänvisning till 19 § i utlänningslagen. De svenska myndigheterna har alllid varit beredda alt på polsk begäran redovisa skälen lill dessa avvisningar. En motsvarande redovisning från polsk sida skulle alltså skapa ömsesidighei och väl svara mot viseringsfrihelsavialets anda. Trots all vi genom vär ambassad i Warszawa efter varie för oss känd avvisning begärl en sådan redovisning, har de polska myndighelerna inte i något fall lämnat en lillfredsslällande förklaring.

Vi fortsätter enträget våra ansträngningar för all varie svensk medborgare skall få inresa i Polen, såvida det inle föreligger rimliga skäl, vilka ärgmndade "i statens lagar och författningar". Ambassaden i Warszawa hemställer regelmässigt hos det polska utrikesministeriet om omprövning av varie avvisningsbeslut som kommer lill vär kännedom. I speciellt ömmande fall gör vi dessulom särskilda framslällningar. Tyvärr har vi hittills endast i ett fåtal fall haft framgång i dessa ansträngningar. Särskilt beklagligl äratt större tillmötesgående inle visats beträffande korta besök hos svårt sjuka släktingar.

Tillämpningen av viseringsfrihetsavialet har kommit alt utgöra en belastning för våra förbindelser med Polen, som i övrigl är myckel goda. Som grannländer vid Östersjön har vi många gemensamma intressen, vilka för båda länderna är av slor och för bådas framlid avgörande belydelse.

Herr lalman! Del svensk-polska viseringsfrihetsavialet har förvisso underlättat resandet mellan länderna. Delta är självfallet positivt. Jag måste dock samtidigt konstatera alt avtalet i vissa avseenden fungerar otillfredsställande, vilket leder till friktionen Som jag här redovisai har vi frän svensk sida försökt komma till rätta med detta problem genom direkia kontakter med de polska myndigheterna.

I den svenska debatten har också hävdals alt viseringsfrihetsavialet med Polen fungerar sä dåligt all det bör sägas upp. Motiveringen har då varit alt avvisningarna i praktiken innebär diskriminering av en bestämd grupp svenska medborgare och atl det inle är moraliskt försvarbart atl behälla avtalet i kraft

Inom regeringen har vi hittills ansett avtalets värde vara så stort, atl vi inle velat överväga en uppsägning. Vi kommer dock atl noga följa den fortsatta tillämpningen av avtalet.

KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svarel, när del nu faktiskl kom.

Del är bra alt Hans Blix säger au regeringen lägger slor vikt vid den här frågan och lovar alt noga följa den fortsatta lillämpningen av avtalet

Jag hade avsiktligt frågat vilka åtgärder utrikesministern är beredd att vidla. Jag utgick ifrån - och del visar sig ocksä vara rikligt - all vi är eniga om all den svenska regeringen inle bör tolerera all svenska medborgare trakasseras i andra länder. Vi brukar över huvud tagel inte tolerera antisemitism - del är del del är fräga om. Den här gängen gäller det svenska medborgare, och dä har vi enligl min mening både anledning och skyldighet alt reagera skarpt

Jag kan instämma i att det var positivt all Sverige och Polen för fem år sedan kunde enas om atl la bort visumtvänget Sädani underlättar internationellt samarbete och förståelse mellan folken. Men det måsle vara en elementär förulsältning atl elt avtal mellan stater gäller alla medborgarna i båda staterna. Lika lilel som elt land kan föra krig mol en grupp medborgare i ell annal land, lika lilet kan etl land tolerera all ell annal land behandlar olika medborgare i landel olika.

Jag noterar atl utrikesministern har samma uppfattning sonrjag i den frågan och all utrikesministern känner lill all del ideligen händer att svenska medborgare avvisas. Jag har blivit uppringd av mänga svenska medborgare i södra Sverige som är födda i Polen och som drabbats av della. Passpolisen i Ystad har bekräftat alt del händer en eller ell par gånger i veckan. Somliga avvisas redan på båten i Ystad, andra tvingas återvända med samma fartyg när de försöker komma i land i Swinoujscie.

Del rör sig ofta om människor som fortfarande har släktingar kvar i Polen. Jag kan erinra om all del i Helsingforsöverenskommelsen också lalas om rällen till besök mellan familjemedlemmar i olika landet Hans Blix och UD har sä senl som i år publicerat en skrift där man erinrar om det.

Vi vel nu hur del faktiskl ligger till. Hans Blix säger alt regeringen kommer all fortsätta all bevaka tillämpningen av avtalet Hur, på vilket säll, kommer regeringen att fortsätta med det? Har herr Blix tänkt sig alt kalla upp den polske ambassadören flera gånger, eller räcker del med alt bara bevaka ärendei?

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om svenska medborgares rätt att besöka Polen

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Det finns i princip två sätt pä vilka man kan gä lill väga beiräffande ell avtal som man finner tillämpas pä elt otillfredsställande sätl. Del ena är all häva avtalet. Del andra är all påtala bristerna i lillämpningen och försöka fä lill slånd en rättelse. Vi har alltså försökl, och försöker fortfarande, med den andra metoden.

Vi påtalar de brister som vi möter i varie enskill fall. Vi behöver dä ha exakta uppgifter om hur avtalet tillämpas. Jag vill gärna lala om för Karin Ahrland alt jag i en TT-iniervju uppmanade i Sverige bosatta personer av polskt ursprung som vägrats inresa i Polen atl kontakta utrikesdepartementet, sä all vi får besked om all de har avvisats. Men vi vill ocksä gärna höra av personer som lidigare har avvisats men sedan har släppts in. Vi vill ha en fullständig bild, både av den goda tillämpningen och av den mindre goda lillämpningen av avtalet

Jag vill också gärna nämna för Karin Ahrland atl vi har noterat en annan

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om åtgärder för att garantera säkerheten för svensk personal i Vietnam

detalj i lillämpningen som inte är tillfredsställande. Det är att resenärer lill Polen ibland vid inresan fär fylla i elt formulär som har karaktär av en viseringsansökan. Del är nalurliglvis inle heller i enlighet med avtalets innebörd.

Det är självfallet också allvarligl atl personer som föriitar sig på avtalet men vid gränsen avvisas av orsaker som vi inte fär några tillfredsslällande förklaringar till har åsamkats dels kostnader för sin resa, dels en förödmjukelse.

Jag kan bara utlova atl vi kommer atl följa hela lillämpningen av avtalet och i fortsättningen påtala missförhållanden. Vilken nivå och vilkel tillfälle som är lämpligast irorjag del är bäst atl regeringen får avgöra.

KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Det är bra alt man uppmanar dem som harblivit avvisade au la kontakt med utrikesdepartementet Men jag vill påslå alt mänga av dem inte vågar berätta del för del svenska utrikesdepartementet, då de trots alll vill försöka att återigen komma in i Polen.

Har man pä departementet över huvud tagel funderat på att höra med passpoliserna? De får reda på avvisningarna, men behöver inte nämna vilka människor det gäller. Utrikesdepartementet bör ju kunna lita på passpolisens uppgifter.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Vi har kontakt med polisen i dessa frågor.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om åtgärder för att garantera säkerheten för svensk personal i Vietnam

100

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordel för all besvara Ingrid Sundbergs (m) den 26 februari anmälda fräga, 1978/79:368, och anförde:

Herr talman! Ingrid Sundberg har frågal mig vilka ålgärder jag ämnar vidtaga för att under pågående krig mellan Kina och Vietnam garantera säkerheten för den svenska personal som arbetar med Bai Bang-projektel i Vietnam.

Som j?g redovisade i riksdagen den 12 januari i år, som svar på en interpellation rörande bl. a. säkerheten för svensk personal i Etiopien, har varie svensk utlandsmyndighet en beredskapsplan. Della gäller även vår ambassad i Hanoi. I en evakueringssiluation ankommer del i försia hand på utlandsmyndighetens chef alt bedöma vilka ålgärder som är lämpliga och nödvändiga. Utrikesdepartementet har del yttersta ansvaret för evakuerings-operationer och leder dem. I del här fallet sker också samråd med SIDA.

Departementet slår i daglig kontakt med ambassaden i Hanoi, som i sin lur har löpande kontakt med biståndspersonalen i Bai Bång och de andra

projekten. Representanter för ambassaden har vid flera tillfällen sedan fientligheterna utbröt besökt projekten. Ambassaden har ocksä ständig konlakl med de vietnamesiska myndigheterna. Krigsakiiviielerna i gränsområdena har på inget sätl påverkat arbetet i projekten, som pågår i oförminskad omfattning. Man har från vietnamesisk sida utfäst sig atl svara för den svenska personalens säkerhet.

Skulle en evakuering bli aktuell, finns nödvändig transportkapacitet vid projekten för all la personalen till Hanois flygfält Man har från vietnamesisk sida lovat ansvara för alt transporterna skall kunna genomföras. 1 samband med krigets utbrott utfärdade departementet i samråd med ambassaden en rekommendation till utresande personal på väg till Vietnam att t. v. avvakta med avfärden. De familjemedlemmar som befinner sig i Vietnam och som vill lämna landet kan givelvis göra det. Ålgärder har vidtagits för atl underiätta deras utresa.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om åtgärder för att garantera säkerheten för svensk personal i Vietnam

INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag skall be alt fä lacka utrikesministern för svaret, och i det tackel Irorjag all åtskilliga anhöriga till de svenskar som arbelar med svenska biståndsinsatser i Vietnam instämmer.

Självfallet måste alla som åtar sig att arbeta i tredje världen vara medvetna om riskerav olika slag-del visarom inte annal vär missionshisloria. Frågan är emellertid om inte svenska biståndsarbetare tar särskilda risker genom det länderval som gjorts av den socialdemokratiska regeringen samt genom den starka koncentrationen av svenski bistånd lill kommunistländer. Genom den koncentrationen och stödet till befrielserörelser går en mycket stor del av det svenska biståndet till krigförande länder. Summan torde i dag snarare överstiga än undersliga 800 miljoner.

Men min fråga rörde Vietnam, där omkring 500 svenskar arbelar med Bai Bang-projeklet och andra projekt. Uppgifterna om säkerheten för svenskarna har onekligen varierat. Från kinesiskt håll har man sagt att intet ont skall vederfaras svenskarna. Det låter bra. Samtidigt vel vi atl krigföringen ändrats och atl kineserna nu opererar i små enheter. Och vi vet ingenling om hur kommunikationen mellan dessa enheter fungerar. Vi vet inte heller om dessa är medvetna om var svenskarna befinner sig.

Svenskar som återvänt frän Bai Bång säger, precis som utrikesministern, alt läget där ule är lugnt Men man observerar uppsättande av luftvärnspjäser. Och i går framgick - av de uppgifter man kan få ut därifrån - att dessa luftvärnspjäser utgörs av robotramper inom synhåll från Bai Bång. Alt de ulgör etl utomordentligt viktigt mål för eventuella kinesiska flygattacker måste väl utrikesministern erkänna.

Min försia fråga är alltså: Vet utrikesministern om det i det här fallet rör sig om robotramper, och kommer i så fall inte uppsättandet av dem atl påverka svenskarnas säkerhet? Gäller då kinesiska deklarationer?

Man ser också i Bai Bång, vilkel framgått av vad personer som just återvänt därifrån har sagl, transporter av sårade. Visserligen försiggår inga stridshandlingar på närmare avstånd än kanske 6-10 mil, men har inte åsynen av krigets

lOI

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om åtgärder för att garantera säkerheten för svensk personal i Vietnam

offer en påverkan på säkerhelskänslan hos den svenska personalen?

Nu säger utrikesministern all alla som vill får fara hem och alt krigsakiiviielerna inle har påverkal arbetet pä projektet Men del måsle de väl ha gjort så lill vida all man måste ha svårigheter all rekryiera personal. Har del inte märkts någonling när det gäller möjligheterna att rekryiera personal? Dessulom harju viss personal avrälls frän all fara dil, enligl utrikesministerns svar. Del måste väl påverka projektels utförande?

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Ju mer fru Sundberg lalar om den här frågan, desto svårare blir del kanske all rekryiera personal. Vi är dock frän regeringens sida angelägna om alt sprida exakta uppgifter om lägel och all vidla precis de säkerhetsåtgärder som är rimliga.

Arbetel fortgår oförändrat vid Bai Bang-projektel liksom vid andra projekl. Vi har sagt till familjemedlemmar i Bai Bång som vill lämna landel atl de får göra del. Ny personal som är nödvändig för projeklel reser lill Bai Bång, men de tvingas nalurliglvis inle lill del om de känner oro för del.

Transporttiden från Bai Bång ner lill flygfältet är ungefär två limmar, och vi har också förberedelser i gäng för atl åstadkomma utlransport frän projektet

Beiräffande de uppgifter som Ingrid Sundberg lämnade om en bas för raketer vill jag säga alt vi fält uppgifter om all del skulle ha salts upp en rakelinslallation inle sä långt ifrån Bai Bång. Vi har också från svensk sida omedelbart tagit upp della med de vietnamesiska myndighelerna och sagl all vi anser del vara olyckligt

Slutligen vill jag kommentera vad fru Sundberg sade om all vi har en koncentration av del svenska biståndet lill kommunistiska länder och länder som för krig. Så förhåller del sig nalurliglvis inle. Man skulle kunna få intrycket alt fru Sundberg tror atl vi speciellt vill ge bistånd till länder som är krigförande, men det har ingalunda varit fallet. Vi har gell bisiänd lill Vietnam, som är etl krigshäriat land. Vi vill gärna all biståndet skall vara långsiktigt och alt del inle skall stå halvfärdiga projekt ule i världen.

102

INGRID SUNDBERG (m):

Herr lalman! Jag vill försl beröra vad utrikesministern sade senast Trots allt lycks den progressivitet hos mottagarländerna som är ell krav i svensk biståndspolitik när det gäller Vietnam vara förenad med en lust lill aggressionskrig; jag syftar då på Vietnams agerande såväl i Laos som i Kampuchea. I del sammanhanget vill jag också erinra om den bok där överbefälhavaren i Vietnam, marskalk Giap, säger atl Vietnam måsle inrätta sig efter elt fortsall liv i krig. Det landel är den största mottagaren av svenskt bistånd.

Sä lill säkerheten för svensk personal. Om del är konstaterat all vielna-meserna sätter upp robotramper inom synhåll från Bai Bång, då harjag litet svårl all finna det förenligt med utrikesministerns svar, nämligen all man från vietnamesisk sida har utfäst sig atl svara för den svenska personalens

säkerhet Som jag sade lidigare hör ändå robolramper och rakeiavskjulnings-plalser lill de mest angelägna målen för eventuella flygallacker, och kineserna är naturligtvis medvetna om atl ramperna finns uppställda. Vi kan inte begära att de vid en eventuell bombning skall kunna undvika all öka svårigheten och osäkerheten för de svenskar som arbetar i närheten.

Del är alldeles riktigt all utrikesdepartementet har en plan för evakuering, men jag skulle vilja att utrikesministern svarade på: Hur många har avstått från alt fara lill Bai Bång och hur många har farit hem? Är del i huvudsak familjemedlemmar - del förutsätter jag - men är del ocksä några av de anställda?

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om åtgärder för att garantera säkerheten för svensk personal i Vietnam

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Både de frågor som Ingrid Sundberg ställer lill mig och hennes kommentarer här gör del svårt all undgå intrycket all hon fortsätter atl försöka driva den moderaia kampanjen mol Bai Bang-projektel; ibland gäller det kostnaderna, ibland gäller det någonting annat.

Från regeringens sida är vi angelägna alt föra detla stora projekl i land. Del är alldeles rikligt all det inte är vi som har startat det, men om Sverige som stat har startat etl stort projekt menar vi alt vi skall föra del i land, och del kommer vi också atl göra.

Den svenska regeringen ger inte bistånd bara till länder som - vilket fru Sundberg sade - är progressiva och kombinerar det med en lust au föra aggressionskrig. Jag kan inle erinra mig alt jag någonsin hörde fru Sundberg klaga över biståndet till Indien när del pågick elt krig med Pakistan eller atljag har hört nägra klagomål om biståndet lill Tanzania, faslän en konflikt med Uganda pågår. Vi ger bistånd till stater som vi menar har goda fömtsättningar all föra ut de svenska biståndspengarna till de fattigaste människorna. Det är ibland kommunistiska regimer, ibland regimer av annan färg. Jag lycker för min del alt del är en slor fördel atl vi kan ge bisiänd lill länder med olika ideologisk och ekonomisk inriklning, både kommunistiska och ickekommunistiska. Våra moderata vänner vill gärna att del skall vara bara ickekommunistiska länder, en del av våra socialdemokraliska vänner vill gärna plocka bort länder som inte har socialistiska förtecken. Från liberal sida vill vi ge till alla länder som för en ambitiös utvecklingspolitik.

INGRID SUNDBERG (m):

Herr lalman! Låt mig än en gång upprepa de frågor jag ställde lill utrikesministern om huruvida svenskar har farit från Vietnam och om del i så fall också är anslällda som har gjort del.

Till sist när del gäller valet av länder, så är det sant alt vi har varit eniga om de fyra huvudkriterierna. Men det hindrar inle alt vi frän moderat sida oupphörligen i motioner och pä annat säll har framfört att det icke är önskvärt all vi ger bistånd lill krigförande länder.

1 de ca 800 milj. kr. somjag nämnde i mill första anförande fanns ju också en antydan om all där bör medräknas de pengar som gär till Tanzania. Jag log däremot inie avstånd från alla de 800 miljonerna.

103

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om de negativa effekterna av torvupptagning och odling av energiskogar

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Del rör sig om ell fåtal familjemedlemmar som har velal lämna Bai Bång och som naturiiglvis får göra del. Vi har inte exakta uppgifter på hur mänga del är som ännu väntar pä eller avstår från atl resa dil. Men vi kan naturiiglvis skaffa fram sådana uppgifter.

Jag vill vidare säga all när jag kom in på frågan om ländervalet, så var det därför atl Ingrid Sundberg själv böriade den deballen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om de negativa effekterna av torvupptagning och odling energiskogar

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för atl besvara Ove Karlssons (s) den 30 januari anmälda fråga, 1978/79:312, och anförde:

Herr lalman! Ove Karisson har frågat mig omjag är beredd atl medverka lill all del i del forlsatla forskningsarbetet med torv och energiskogar klarläggs vilken konkurrent till industrins och jordbrukets vatlenförsörining den vallenslukande energiskogen kan bli, samt i vilken Ulsträckning torvbrytning kan påverka grundvattnet och vaUnel i våra floder och sjöar vad beträffar avrinning, urlakning och egenskaper i övrigl.

Forskning om konsekvenserna av användande av nya energislag, bl. a. deras miljöeffekter, ingår som en integrerad del i energiforskningsprogrammel. Programmet omfattar bl. a. frågor om hur torvbrytning och odling av energiskog påverkar grundvallenbalansen och vattenkvaliteten.

Enligl vad jag har erfarit frän nämnden för energiproduktionsforskning, som är ansvarigt organ för programmet energiproduktion, pågår studier beiräffande energiskogsodlingens vattenbehov. Vidare planerar nämnden studier av torvbrytningens påverkan på grund- och ytvattnet

104

OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Jag vill lacka statsrådet för svarel på min fräga. Jag lolkar svarel posilivi, och jag tolkar ut att i alll väsentligt är statsrådet ochjag i slort eniga.

Jag har uppfaUningen au energiskogar och torvbrytning kan ge oss etl bra energilillskott i framtiden. Jag anser också all det finns all anledning all salsa på forskning på detla område. Men jag känner oro för - och del framgår även av min fråga - eventuella följdverkningar på vår vattenbalans när det gäller energiskogar och torvbrytning. Innan några mer omfattande försök görs, tyckerjag atl noggranna undersökningar borde göras beiräffande påverkan på vattnet, både på grundvattnet och pä vattnet i fioder och sjöar.

Undersökningar och forskning bör inriktas på hur torvbrytning kan påverka t ex. avrinning till våra vattendrag och om det kan förorsaka ökade översvämningsrisker pä vissa områden. Del föreligger risk för att utdikning och torvbrytning kan orsaka sänkning av grundvattnet, och delta måsle bli

föremål för noggranna undersökningar. Dessulom mäste man noggrant undersöka konsekvenserna i övrigt av delta.

Forskningen bör också inrikias på att undersöka om vattnets kemiska egenskaper förändras t ex. genom urlakning av vissa ämnen vid brytning av torv och vid odling av energiskogar.

Redan del faktum att misstankar förts fram om all omfallande utdikningar kan förorsaka försurning av vattnet är myckel oroande. Vi får verkligen akta oss för att försämra kvaliteten på dricks- och hushållsvatlnel liksom det vatten som industrin behöver för sin del. Landet har en slor naturtillgång i form av bra vallen, och del fär vi verkligen göra allt för atl inle försämra.

Del bör vidare vara angelägel atl man undersöker om partiklar från torv kan påverka - eller rent av förstöra - fisket i närheten av en lorvtäkt

Jag är posiliv till fortsatt forskning om energiskogar och torvbrytning. Jag vill alt det verkligen görs forskningsinsatser som klariägger energiskogarnas och torvbrytningens effekter på våra vatten och dä på alla områden.

Sammanfattningsvis är min förhoppning atl i del forlsatla forskningsarbetet med energiskogar och torvbrytning också alla negaliva effekler utforskas, sä alt inga skadeverkningar uppslår i onödan. Vi måste vara rädda om den naturtillgång som vär rikliga lillgång pä bra vatten ulgör. Därför fär ingen möda sparas när det gäller all säkra våra valienlillgångar för framliden.

Avslutningsvis vill jag, herr lalman, bara säga: Tror man på alt fasta bränslen kan ge oss bränsleiillskoll i framtiden, dä hoppas jag också att våra hus blir utrustade med anläggningar där fasta bränslen kan användas. Våra hus bör vara utrustade sä alt fasta bränslen kan klara värmeförsöriningen under perioder dä andra bränslen inte fungerar.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

0/77 ett kraftvärmeverk i Södertälje

Överläggningen var härmed slulad.

§ 6 Om ett kraftvärmeverk i Södertälje

Statsrådet CARL THAM erhöll ordel för att besvara Pär Gransledts (c) den 13 februari anmälda fråga, 1978/79:345, och anförde:

Herr talman! Pär Granstedt har frågal mig om del uppdrag som regeringen har gell lill siatens industriverk alt ulreda frågan om värmeförsöriningen i södra Storstockholm innebär någon risk för atl kraftvärmeprojektet i Södertälje försenas eller inle alls förverkligas.

Regeringen har i beslut den 22 februari 1978 uppdragit ål statens industriverk atl ulreda frågan om Oärrvärmenätens försörining med värme i södra Storslockholmsområdet inkl. Södertälje mol bakgrund av förhållandena i Storslockholmsområdet som helhet. 1 uppdraget ingår all lägga fram förslag om hur fjärrvärmeförsöriningen i södra Slorstockholmsområdet lämpligen bör anordnas.

Möjlighelerna all utnyttja värmeunderlagel i regionen för kombinerad el-och värmeproduktion i kraftvärmeverk bör enligt utredningens direktiv tas

105

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om oljeförsäljningen

till vara i den ulslräckning som del är ekonomiskl rimligt. Därvid bör bl. a. studeras alternativa lägen avsedda för koleldade kraftvärmeverk.

Regionens Oärrvärmeförsörining bör betraktas frän övergripande synpunkl, vilket innebär alt gemensamma lösningar för berörda kommuner bör eftersträvas.

Om ulredningen kommer fram lill all fördelar kan näs genom all samordna värmeförsöriningen för flera kommuner i området kan del planerade kraftvärmeverkel i Södertälje komma all påverkas. Delta kan dock inte bedömas förrän utredningen har lagl fram sina förslag, vilkel beräknas kunna ske före sommaren. Efter vad jag har erfarit ärdet aktuellt atl besluia om ell evenluelll kraftvärmeverk i Södertälje försl kring årsskiftet 1979-1980.

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Problem med kollektivtrafiken söderifrån lill Stockholm har medfört atl Pär Granstedt blivit förhindrad alt motta frågesvaret Jag ber därför alt på hans vägnar få lacka statsrådet för svarel.

Av svarel framgår ju all beslut om etl evenluelll kraftvärmeverk i Södertälje inle behöver fattas förrän kring årsskiftet 1979-1980, varför det blir möjligt för frågeställaren all i förekommande fall återkomma.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 7 Om oljeförsörjningen

106

Statsrådet CARL THAM erhöll ordel för all i elt sammanhang besvara dels Gunnar Biörcks i Värmdö (m) den 12 februari anmälda fräga, 1978/79:340, dels Bo Siegbahns (m) den 26 februari anmälda fråga, 1978/79:375, och anförde:

Herr talman! Gunnar Biörck i Värmdö har frågat mig om jag är i lillfälle all lämna riksdagen upplysning om konsekvenserna i energipolitiskl hänseende för Sveriges del därest oljeproduktionen i Iran under lång lid skulle upphöra eller i varie fall iransk olja icke blir tillgänglig pä världsmarknaden.

Bo Siegbahn har frågat mig hur jag önskar kommentera kritik som har framkommil om att regeringen genom sin politik försvårar vär oljeförsörining i nuvarande krisläge.

Jag avser all besvara frågorna i etl sammanhang.

Händelserna i Iran ger en påminnelse om vårt myckel siora oljeberoende. Olja svarar i dag för ca 70 "i av energianvändningen i Sverige. Utvecklingen påden inlernalionella oljemarknaden fär därför omedelbara konsek ven.ser för hela vär energiförsörining. Under alla omsländigheler har vi pä 10-15 ärs sikl all vänta oss tilltagande knapphet och stigande reala priser på råolja. Därtill kommer risker för Slörningar av det slag som nu har inträffat Iran är inle del enda produceniland där poliliska fakiorer kan komma all påverka både produktionens omfattning och exportpoliiiken.

Krisen i Iran inlräffade i ell läge då del fanns viss outnyttjad produktions-

kapaciiet i världen. Den iranska råoljeexporlen har emellertid svaral för nära 15 'Vi av OECD-ländernas import Detla bortfall har hittills endast delvis kunnai kompenseras genom ökad produklion pä andra häll. Man kan inie heller ulgä frän all de produceniländer som har fysiska möjligheler därtill kommer all vara beredda atl öka sin produktion i den omfattning som krävs. Dessa länder har i sin utvinnings polilik atl ta hänsyn även till andra intressen än industriländernas aktuella oljebehov.

Avbrotiei i den iranska råoljeexporlen har således lett till en viss minskning av importländernas oljelager. Den stränga vintern i Västeuropa har bidragii härtill. Om avbrottet varar längre än nägra månader finns del risk för stora svårigheter när oljeindustrin bygger upp sina lager inför nästa vinter. Dä måste den inlernalionella konsumtionen minskas, antingen detla sker som en följd av höjda marknadspriser eller genom frivilliga besparingsåtgärder eller regleringar.

Den svenska regeringen följer självfallet utvecklingen på den internationella oljemarknaden med stor uppmärksamhet 1 syfte att förbättra vårt försöriningsläge på kort sikt har regeringen beslutat all vidta vissa åtgärder. Bl. a. kommer uppdrag i dag all lämnas till energisparkommitién att genomföra en informations- och sparkampanj under våren, i syfte au nedbringa framför alll oljekonsumiionen.

Sä länge oljan spelar en dominerande roll i Sveriges energiförsörining kommer slörningar i oljeimporten att ulgöra ett allvarligl hot mol värt samhälle. Det är mol denna bakgrund som energipolitiken enligl regeringens uppfattning måsle inrikias främsi mot all minska landets oljeberoende. Della bör ske efter tre linjer: hushållning med energi, ökat utnyttjande av energikällor som uthålligt kan ersätta olja och förbälirad säkerhet i oljeförsöriningen. Etl omfattande energipolitiskl program med denna inriklning kommer inom kort all läggas fram för riksdagen.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om oljeförsöriningen

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Tilläi mig all lacka energiministern för hans öppna och realisliska svar pä min fråga.

Jag vill gärna också ge utlryck för min uppskattning av au statsrådet Tham begagnat det tillfälle all informera riksdagen som frågan erbjudit, innan han senare i dag beger sig lill en för molsvarande ändamål arrangerad presskonferens. Som företrädare för andra statsmakten uppskattar jag att vi denna gäng priorilerals framför den tredje.

Utvecklingen i Iran har - tillfälligt eller pä längre sikl - reducerat världens disponibla oljeresurser. Den hittillsvarande poliliska stabiliteten runt Persiska viken kan inte undgå atl påverkas. Knapphet och osäkerhet i förening kommer all driva oljeprisel i höjden, slälla ökade krav på ullandsvaluiaoch förstärka inflationstendenserna i världen och här hemma. Oljan kan dessulom på nytt bli ell politiskt vapen, kanske också med religiösa övertoner.

Jag är enig med energiministern om atl Sveriges energiproblem väsenlligen är ett oljeproblem. Oljan är ett /7?///öproblem, vilkel är illa nog, men värt

107

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om oljejörsörjning-en

oljeberoende är en beredskapsfråga av högsta digniiet Alla möjligheler au ersälla olja med inhemska energikällor mäsie ulnylljas. Även på den punkien är energiminisiern och jag säkerligen ense.

Herr lalman! Lål mig göra en personlig kommenlar till all del ärjag som har Slälll den fråga som nu gett energiministern tillfälle alt ulveckla sina synpunkler i deua angelägna ärende.

Själv upplevdejag andra världskrigel i beredskapsljänsi, och vad de åren innebar för del dåtida svenska samhällel - och världen omkring oss - har på elt avgörande sätl bidragii till all forma min uppfattning om samhällsproblemen. Beredskap: att alltid förbereda sig för - och alllid vara beredd pä-en plöislig, ogynnsam händelseuiveckling, men ocksä all besluisami salsa på all komma igenom svårigheterna och kunna böria på nyll. All spara i dag för all möla den ovissa framliden med så stora reserver som möjligt. Au inte förlita sig pä sårbara system ulan på näraliggande, handfasta resurser.

Beredskap förutsätter möjligheler till alternativa former av självhushåll. Småhus- och fritidsbebyggelse uigör därvid numera en väsentlig lillgång, som möjliggör spridning av befolkning och förråd. Det är också viktigt atl även lokall begränsade inhemska energikällor tas lill vara. Naturkatastrofer som den i samband med vintern i Skåne utgör en tankeställare. Den mörknande internationella scenen ulgör en annan och inte mindre allvarlig. Del skulle vara av intresse om statsrådet ville kommentera della ytterligare något.

Redan vid den förra oljekrisen ifrågasatte jag om inte nägon regeringsledamot borde anförtros uppgiften som folkhushållningsminisiet Även om regeringen nu hoppas på en tillfällig ekonomisk ljusning, irorjag det är klokl att räkna med all vi på längre sikl kan få brollas med ell stagnerande samhälles ekonomiska och sociala problem. All hushälla med knappa resurser kommer all bli, och förbli, en huvuduppgift för delta lands regering. All förbereda svenska folket för en sådan framlid, materiellt och psykologiskt, är redan nu en ofrånkomlig och angelägen uppgift.

All vara liberal är au vara kluven, sägs del. Folkpartiregeringen måste uppenbarligen samtidigt siimulera en ny industriell utveckling i vårt land och förslärka beredskapen inför de växande riskerna för allvarliga slörningar av del vi vant oss vid all betrakta som normall samhällsliv. Jag avundas inte Carl Tham hans del i den uppgiften, men jag vill gärna, som seden ju är hos folkpartister, uppriktigt önska honom "lycka till".

108

BO SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Tyvärr harjag inte möjlighel atl som Gunnar Biörck i Värmdö lacka för svarets fyllighet I realileten harjag egentligen inle fäll någol svar på den fråga jag ställde. Det enda som sägs i svarel som i någon mån berör min fråga är all regeringen "följer självfallei uivecklingen pä den inlernalionella oljemarknaden med stor uppmärksamhet" -ja, fattas bara! Det sägs ocksä au regeringen kommer atl sälla i gäng en propagandakampanj för energisparande. Del är något som jag irodde hade pågått sedan mer än ett är, men om den propagandan ännu inte har startats i högt tempo ulan del är della som

skall göras nu, dä måste man räkna med att del alllid lar en myckel läng lid innan sådanl fär effekt

De frågor som nu slällis borde ha ulnyiriais som etl uiomordeniligi tillfälle för regeringen atl redovisa sina synpunkler pä oljeförsöriningen jusl nu -jag länker då på problemen vid sidan av de stora inlernalionella problemen, som viju inte kan göra sä myckel åt. Det kan knappasi ha undgått regeringen och Carl Tham alt lidningarna har varit fulla av krilik på olika punkter när det gäller regeringens oljepoliiik. Jag har här i min hand ell slorl anlal skrivelser lill handelsminislern från branschens folk, frän organisationer och frän stora och små importörer. Det hade väl varit lämpligt atl lala om deras bekymmer i dag. Kanske borde jag ha slälll frågan lill handelsminislern som ju färde här breven, men jag trodde inle atl del förelåg vallentäta skott mellan regeringsmedlemmarna.

För alt klara oljeförsöriningen kan man i etl akut läge gå lill väga på tvä olika sätt. Man kan öka uttagen från våra beredskapslager, och man kan försöka öka leveranserna frän ullandel. Självfallet är det sistnämnda alternativet det centrala. Atl la i anspråk beredskapslagren gör ju atl man sedan snabbt måsle försöka bygga upp dem igen inför risken atl del blir en förlängd eller en ny kris.

På båda dessa punkier har regeringen varit mycket tveksam och handlat mycket tvivelaktigt Man har utan närmare molivering inte velal la av beredskapslagren. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar har t o. m. skickat ul ell meddelande om au beredskapslagren inte får minskas. Om ni gör det, riskerar ni atl ni föreläggs vite som kan sättas högt, heter del. Del må vara en polilik all man inie vill röra beredskapslagren - nu har man visserligen lagil ell litet steg i en sådan rikining i och med alt man sedan någon vecka lillbaka får la i anspråk del som enligt normal praxis inle skulle få las i anspråk förrän i april, men här borde man ha ulnylijal möjligheten all på kort tid göra en slörre insats-men när del gäller importen har man tillämpat en sådan prispolilik att priserna sans 40 "o lägre än det över huvud taget är möjligl atl köpa olja i dag. Della gör ju alt vår lillförsel har sä gott som hell avstannat Enligt vice chefen för den internationella oljeklubben är vi nu nere i en försörining som ligger jusl under den kalasirofnivä som gäller för alt det inlernalionella oljeavtalet skall sättas i kraft.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om oljeförsörjning-en

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Jag vill först säga lill Bo Siegbahn all anledningen lill atl milt svar på hans fråga inte var särdeles utförligt är au frågan mili uttryckt var något svårtolkad. 1 den män Bo Siegbahn har någon krilik au framföra mot regeringens hanlering av oljefrägorna och vill fräga om detta i riksdagen, vore det önskvärt om han preciserade vad kritiken avser.

Nu är det uppenbart att vad Bo Siegbahn närmast vill diskutera är frågor som berör handelsministerns ansvarsområde. Likväl finns del som han misstänkte inga vaiteniäta skott, och jag känner mig därför fullt i stånd atl kommentera synpunkterna.

Inledningsvis villjag något vända mig mot beskrivningen atl Sverige i dag

109

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om oljeförsörjningen

på kort sikl skulle ha ell katastrofalt oljeläge. Sä är inte fallet Vi har problem, men vi kommer alt redovisa lämpliga molålgärder. Vi har också vidtagit sädana, bl. a. när del gäller prispoliiiken. Del är dock självklart all man inle utan vidare kan släppa på priskontrollerna ens i ell ansträngl försöriningsläge. En orsak lill all vissa oljeimportörer har haft och har problem är au man har varit ensidigt beroende av den internationella spoi-marknaden. Della är, och här vill jag anknyia lill de mera långsikliga frågesiällningar som Gunnar Biörck i Värmdö berörde i sin kommenlar lill min fräga, beroende av all den tillfälliga internationella spoi-marknaden är en myckel allvarlig del i den svenska oljeförsöriningen och har varit detla under de senasie åren. Regeringen anser alt del är angeläget att minska vårt beroende av den internationella spoi-marknaden, och delta måste alliså ske såväl på kort som pä lång sikt.

Beiräffande energisparkampanjen vill jag säga alt det finns en allvarlig slrävan inom ramen för energipolitiken all hushålla med energilillgängarna, det är rikligt Men en energisparkampanj av det slag som nu genomförs och som är noga förberedd siktar till all under kort tid åstadkomma en betydande besparing. Vi är hell övertygade om atl delta kommer all vara möjligl inom ramen för frivilliga ålgärder. Sparmålet 7 "o är ocksä tillräckligt för au klarade problem som vi nu kan förulse.

110

BO SIEGBAHN (m):

Herr lalman! På den korta lid som slår lill buds i sädana här frågor kan jag inie hinna gå igenom hela problemel. Jag har nu blivii än mer övertygad om alt frågan skulle ha ställts lill handelsminislern. Även om frågan är vag, borde man ha fåll någon ledning av den myckel kraftiga kampanj som har förls i tidningarna.

Visst höjde man för nägon vecka sedan priserna med 50 kr., men man har under tre månader låtit de svenska priserna ligga vida under väridsmarknadspriserna. Del är bra i och för sig, efiersom alla människor vill ha billig villaolja. Men när del gäller alt fä ned konsumtionen och man kan förutse all det kommer all uppstå svårigheter, är det inte riktigt atl ha priser som är lägre än dem till vilka man över huvud laget kan köpa ny olja, lägre än något annat lands priser-jag upprepar detta. De 50 kr., som man enligt dagens tidningar skall höja priserna med, ärju bara en lilen del av den rådande skillnaden på marknaden. Hade man höjt priserna med åtminstone 100 kr. eller 150 kr., hade man börial närma sig de priser som alla andra i Europa betalar.

Del är mycket värdefullt atl man minskar beroendet av spoi-marknaden, men vi får inte glömma att jusl därför atl vi har kunnat ulnyltja spelmarknaden har vi under de gångna åren kunnat hålla nere priserna, vilkel bl. a. inneburit atl de stora bolagens raffinaderier gäll med föriusl, eftersom småföretagen har kunnai importera den vägen. Fortfarande sker 28 % av vår oljeförsörining på spot-marknaden, så del är någonling som del kommer att ta myckel lång lid all få bort En allvarlig sak, som jag tyckeralt inie minsl en folkpartiregering borde tänka på, är all man, genom alt man satt detla hell onaturligt låga pris -jag kan föreslå olika åtgärder för all man skall komma lill

rätta med del, men del hinner jag inle gä in på nu - häller pä alt driva i ruin och konkurs alla de mindre importörer som sammanlagt svarar för 20-25 % av villaoljeförsäljningen i landet. Sedan står man där, beroende enbart av de stora internationella bolagen och det svenska SP. Kan della vara en klok politik?

Slalsrådel CARL THAM:

Herr lalman! Del förefaller som om Bo Siegbahn fortfarande är lika oklar över vad han egentligen vill fråga om som när han slällde frågan. Jag sade lidigare all del är angelägel all minska värt beroende av spot-marknaden, och del tycktes som om Bo Siegbahn instämde i den bedömningen. I näsla andetag förklarade han emellertid all del var särdeles angelägel all se till all de mindre oljeimporiörerna kan klara sin silualion pä ell bätire säll.

Likväl är del jusl de mindre importörerna som i särskilt hög grad jusl är beroende av spot-marknaden - av naturliga skäl. De har självfallet inga egna rävarutillgångan Här finns alltså en klar motsättning. Klart är atl eU minskat beroende av spot-marknaden måste uppnäs. Ibland kan del uppnås obehagligt fort, beroende på all spot-marknaden försvinner, vilket mer eller mindre har varit fallet under nägra kritiska veckor i vinter.

Beträffande de mer långsiktiga problemställningarna, som Gunnar Biörck tog upp, vill jag bara i korthet säga nägra ord - vi fär ju lillfälle aU återkomma lill de här frågorna i samband med all vi skall diskuiera energifrågorna här i riksdagen med anledning av regeringens proposition.

Del är alldeles klan - och jag instämmer i vad Gunnar Biörck säger - atl vårt siora oljeberoende är en bräcklig och sårbar grund för vär välfärd. Del är elt yllersl angeläget mål för den svenska energipolitiken alt minska delta oljeberoende. Del är ocksä, del vill jag understryka med anledning av det Gunnar Biörck senast sade, en gemensam uppgift för alla partier i den svenska riksdagen. Jag har ändå kunnat märka, under de senaste årens intensiva energidebatt, en ökad samsyn vad gäller energipolitiken. Del gäller inie minst slrävandena au minska våri alllför siora oljeberoende.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om oljeförsörjntng-en

BO SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Del var ingalunda något dubbelt tal i mill yttrande. Jag var inte alls överens med Carl Tham om atl man skall minska spot-marknaden. Jag har bara diskuterat frågan ur hans egna synpunkler. Jag sade tvärtom alt spot-marknaden har varii oerhört värdefull för oss. Under den lid som gäll har vi haft låga priser pä villaoljan jusl på grund av all spot-marknaden varit så förmånlig all de stora bolagens raffinaderier har gäll med föriusl. Del har alllsä varii stor tillgäng pä olja.

När jag sedan lalar om alt de små oberoende importörerna riskerar ruin bekräftar faktiskl Carl Tham del genom atl säga all vi skall minska spoi-marknaden. Del går inie, och dei är inie heller önskvärt De siora bolagen kan inle klara hela behovet Vi har fortfarande en raffinaderikapaciiei i Sverige som bara läcker ivå iredjedelar av våri behov. Vi är hänvisade lill den marknaden, och del är ell faktum man skall räkna med.

Ill

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om oljeförsäljningen

Min kritik rikiar sig mol del förhållandet - som jag tycker atl inte minsl lidningarna skulle ha upplyst Carl Tham om - att man genom en stelbent prispolitik har försalt oss i elt läge där vi måsle tillgripa beredskapslagring, vilkel regeringen har tvingats erkänna. När man nu vill ha en sparkampanj gör man propaganda för den. Men del lär bli högre priser när skalt skall införas. En skalt har jusl den effekten all folk böriar länka sig för om de kan hålla 20 grader i stället för 21. Men det är väl rimligare atl de pengarna går till dem som skall köpa in olja - för att de inte skall förlora mellan 300 och 500 kr. per ton. De får ju la ul 700 kr. medan oljan f n. kostar mellan 1 200 och 1 300 kr. per lon på marknaden.

Jag lycker atl delta visar atl det finns myckel klara skäl lill krilik, vilket Carl Tham knappasi kan vara helt okunnig om efter vad som ställ i pressen och i brev lill regeringen.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Jag konstaterar för min del med glädje samstämmigheten i de övergripande bedömningar av vår energipolitik som energiministern jusl gav uttryck åt. Jag tror atl det är viktigt all vi bygger svensk energipolitik pä realism - och det innebär tyvärr ocksä elt inslag av pessimism om den internationella utvecklingen över huvud taget - och atl vi därför satsar pä beredskap, även om detta i dag kanske inte är sä populärt, av ekonomiska skäl. Jag tror dock alt vi har igen del i framtiden.

112

Slalsrådel CARL THAM:

Herrlalman! Jag vill först lill Bo Siegbahn säga, att vi när del gäller priser på olja måste göra en avvägning mellan olika intressen. Att ha en totalt okontrollerad prisutveckling är icke acceptabelt, särskilt inte i ell läge som karakteriseras av brist eller hot om brist, eftersom detta kan medföra all vissa oljeförelag och delar av oljemarknaden kan få myckel höga vinsler beroende på alt deras tillgång är säkrad, samtidigt som andra har svårigheler i della avseende. Därför måste man ha en avvägd prispolilik, och det är del som regeringen har och även fortsättningsvis ämnar tillämpa.

Jag vill till sist bara säga nägra ord om spot-marknaden. Det är uppenbart all vi har olika synsäll när det gäller vårt beroende av denna. Självfallet skall man alltid kunna utnyttja en internationell marknad också pä oljeomrädet, men frågan är om man sä systematiskt som har skelt under senare är skall bygga upp etl beroende av denna marknad. Konsekvenserna härav är i dag uppenbara - just de länder som byggt upp ett beroende, t. ex. för sin värmeförsörining, av den internationella spot-marknaden har i dag de största problemen. De kortsiktiga vinster man kan göra genom all köpa olja i stor omfattning och under flera är pä spot-marknaden står inte i rimlig proportion till de hot mot försöriningstryggheten som delta beroende skapar.

Jag vill alltså understryka all oljepoliliken måste ses som en avvägning mellan olika intressen. Prisläget och försöriningslägel kan ibland peka i olika riktningar. En avvägning är självfallet också nödvändig när det gäller skattepolitiken. För min egen del menar jag alt det är angeläget atl oljeskatten

ligger i varie fall någol så när i nivå med den skatt som vi lägger på andra     Nr 94
energikällor. Annars får vi aldrig en sådan övergång till andra energikällor     Fredagen den
som del i princip råder en slor enighei om.                           2 mars 1979

BO SIEGBAHN (m):

Herrlalman! Jag konslalerar med glädje alt jag pä en punkt är hell överens med Carl Tham: prispoliiiken får inte skena i väg hur som helst inför tillfälliga och spekulalionsbetonade prishöjningar. Men det finns en gräns för hur långt man kan driva denna politik. I dag är högsta tillåtna pris 710 kr. och det ligger mellan 1 100 och 1 300 kt på spot-marknaden. Runt om i Europa ligger priserna mellan 8.50 och 900 kn Vi skall inte bedriva någon sifferexercis om della här i riksdagen, men jag vill framhålla alt priserna alltså är sådana alt man kan gå in och köpa vissa kvantiteter på spot-marknaden.

Del finns också olika meioder för detta. Man kan tänka sig alt staten, som den gjorde 1973-1974, via överstyrelsen för ekonomiskl försvar använder medel för alt jämna ul skillnader när det gäller leveranser som man anser viktiga.

Det har förts en stelbent politik, med försl etl totalt prisstopp i december när man såg vårlåt del barkade, vilket gjorde att oljebolagen slutade att köpa. I dag har man infört högslpriser, som medger högre prisullag, men konsekvensen blir densamma, dvs. atl oljebolagen fortsätter atl avstå från inköp. Det mesi olyckliga var nalurliglvis atl man införde prisstoppet, i del välförslådda inlressel all konsumenterna skulle ha låga oljepriser. Risken är ju nu atl de inte kommer all fä nägon olja alls. Även om den uppskattningen kanske är något överdriven, kommer konsumenterna all fä allvarliga bekymmer i april-maj med oljeförsöriningen, om man inte böriar minska lagerhållningen.

Jag förslår myckel väl atl regeringens syfte är atl hålla konsumtionsnivån nere. men del är ganska små siffror som prisei skulle höjas med, bråkdelar av 1 ".I, och om de ändå skulle höjas, pä grund av all det blir en fortsatt brist på olja, har man inte vunnit något annal än atl man har försämrat försöriningen.

Om samhällets sårbarhet när det gäller energiförsörjningen

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om samhällets sårbarhet när det gäller energiförsörjningen

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för atl i elt sammanhang besvara dels Thorsien Larssons {c) den I7januari anmälda interpellation, 1978/79:130, dels Per Peterssons (m) den 15 januari anmälda fräga, 1978/79:275, och anförde:

Herr talman! Per Petersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser alt vidtaga för alt öka säkerheten i eldistributionen.

Thorsien Larsson har frågat mig om jag är beredd att redogöra för eldistributionens känslighet bl. a. med utgångspunkt i de senaste omfatlande

8 Riksdagens protokoll 1978/79:93-94

113

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om samhällets sårbarhet när det gäller energiförsörjningen

114

elavbrotten och vilka slutsatser jag med utgångspunkt i dessa händelser drar om samhällels sårbarhet när del gäller energiförsöriningen.

Jag besvarar frågorna i elt sammanhang.

Utvecklingen i värt samhälle har lett lill en slörre sårbarhel inom olika försöriningsområden. Delta gäller exempelvis energin, iransporterna, livsmedelsförsöriningen och vatlenförsöriningen. 1 vinter har vi således tall uppleva att is och snö försenat tågen och varit till ston hinder för billrafiken.

Avgörande för våra möjligheler atl upprällhälla vikliga samhällsfunk-lioner vid uppkommande slörningar är bl. a. samhällets resurser. Del är emellertid inle möjligl all hålla en sådan beredskap alt alla former av Slörningar kan elimineras. Det ärdärför nödvändigl alt avväga beredskapens omfattning mot andra samhälleliga inlressen.

Såvitt avser vår energiförsörining är Sverige i hög grad beroende av importerad olja, vilkel också torde ha framgåli av den debali vi nyss har haft här i kammaren.

Den dominerande delen av den svenska bostadsmarknaden är i dag näslan hell beroende av eldningsolja för sin uppvärmning. Del gäller såväl individuella oljepannor som de hetvattencenlraler och kraftvärmeverk som matar fjärrvärmesystemen. Endast i en mindre del av dessa pannor är del möjligl all i dag använda andra bränslen. Även industrin förbrukar stora mängder olja och har i flerlalel fall små möjligheter all snabbi slälla om lill annat bränsle.

Redan i dag mäste vi räkna med all störningar i någol av de viktigare områdena för produklion av olja för omfattande följder pä hela den internationella marknaden. Sannolikheten är stor för atl sådana slörningar skall fö siora effekler pä den svenska marknaden. Värt höga oljeberoende inger alllsä allvarliga farhågor. Händelserna i Iran är ell exempel på de problem som kan uppslå och som kan ha negativa följder för vår oljeförsöri-. ning.

Den svenska elförsöriningen erbjuder däremot en betydligt slörre tillförlitlighet, efiersom den i dag är relaiivi oberoende av eldningsolja.

Del svenska kraftöverförings- och eldisiribulionssyslemel kännetecknas vid en internationell jämförelse bl. a. av en hög driftsäkerhet i elleveranserna lill såväl storförbrukare som övriga elkonsumenler. Kraftöverföringssystemet byggs upp och drivs på sådant sätl all enstaka fel i ledningsnäten inle påverkar elleveranserna lill konsumenlerna.

I vissa fall kan emellertid mer omfallande slörningar ge upphov lill avbroll i eldistributionen. Del avbroll som nyligen skedde i Norrbollen var av denna karaktär. Erfarenhelsmässigl iniräffar dock sädana driftslörningar med strömavbrott på upp lill en timme eller mer fören hel landsända endasi nägon gäng per decennium.

För valtenfallsverkels högspänningsleveranser finns sedan lång lid lillbaka en detaljerad statistik över leveranssäkerheten. Den visar all den genom-snillliga avbroltsiiden för högspänningskonsumenlerna numera uppgår lill endast ca en halv limme av årets 8 760 limmar. Detta motsvarar således en

leveranssäkerhet på 99,99 96.

Det finns dock ingen fullständig statistik över driftsäkerheten för landels samlliga lågspänningskonsumenter som till antalet är drygl 4 miljoner. Tillgängliga uppgifter lyder emellertid pä alt den genomsniuliga avbrotts-tiden för dessa skulle vara omkring en limme per år. I vissa landsbygdsområden kan emellertid vid vissa slörningslillfällen avbrotten vara betydligt längre.

Samkörningen mellan kraftstationerna och hopkopplingen med stamnätet medför all felen pä de slörre kraftanläggningarna endasi sällan medför driftavbroll för konsumenlerna. Felen på stamnätet svarar normalt endasi för ca 10 96 av den genomsnittliga avbroltsiiden för valtenfallsverkels högspän-ningskonsumenier. För lågspänningskonsumenlerna är felen pä de lokala distributionsledningarna den hell dominerande orsaken till driftavbrotlen.

Föratl snabbi reparera uppkommande fel har kraft- och elverken personal tillgänglig för felavhjälpning. Vid meromfaltande slörningar sker samarbele mellan förelagen för ömsesidig hjälp. De slörre företagen har därulöver byggt upp en särskild beredskapsorganisalion, som kan gripa in vid sådana slörningar. Härvid kan hjälp även begäras från länsslyrelserna och frän militären. Den lekniska utvecklingen speciellt på telekommunikationsområdet har under senare är möjliggjort väsentligt snabbare ingripanden av beredskapsorganisationerna.

Sä länge distribulionsledningarna på landsbygden består av luftledningar som är känsliga för svåra väderleksförhållanden måsle man räkna med alt lokall begränsade slörningar kommer alt förekomma vid enstaka tillfällen. Beredskapsorganisalionens uppgift blir väsenlligen all i göriigasle män förkorta avbroilsliderna.

Kraftföreiagen gör ocksä fortlöpande betydande insalser för all öka leveranssäkerhelen.

Jag vill i della sammanhang även erinra om atl staten ärligen satsar stora belopp för bl. a. upprustningen av elnäten pä landsbygden. Statens industriverk, som i egenskap av koncessionsmyndighel har all övervaka eldistributionen, följer uppmärksamt utvecklingen pä området.

Mol bakgmnd av vad jag nu sagl är del uppenbart alt del helt dominerande problemet för all minska den svenska energiförsöriningens sårbarhet är atl vidtaga ålgärder för att minska vårt oljeberoende. Min syn på hithörande problem har jag för avsiki alt närmare redovisa i den energipolitiska proposilion som regeringen inom kort avser all lägga fram för riksdagen. De händelser som Per Petersson och Thorsten Larsson lar upp anser jag inte vara av sådan beskaffenhet att särskilda ålgärder är påkallade från regeringens sida.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om samhällets sårbarhet när det gäller energiförsörjningen

THORSTEN LARSSON (c):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet för svaret. Interpellationen slällde jag den 17 januari efter del elstopp på upp till tre limman som drabbade hela Norrland, delar av södra Sverige och Danmark.

Statsrådet hänvisar i svaret mera lill oljeproblemaliken än lill elstoppet.

115

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om samhällets sårbarhet när det gäller energiförsörjningen

Den här lidigare förda diskussionen har också tagit upp de problemen.

Jag medger att oljeproblemen i dessa dyrlider är påtagliga. I oljeeldade pannor finns dock också kombinationsbrännare för fasta bränslen; del är betydligt svårare att åstadkomma alternativ uppvärmning i de elvärmda husen. Bl. a. saknas där rökgångar. Därom behöver vi inte tvista nu, utan jag bara konstaterar detla faklum.

Statsrådet tryggar sig till Vallenfalls statistik om en leveranssäkerhel pä nära 100 %. Med statistik kan man bevisa det mesta. Men det finns även 4 miljoner lågspänningskonsumenter, som dock inle var upptagna i den här beräkningen. Förmodligen är det dessa som drabbas vid ett elstopp, och då upplever de också de längre strömavbrotten - för sädana finns; del är obestridligt

Kan etl relativt banalt överslag i en strömbrytare vid ell av vara slörre kraftverk, såsom skedde vid det akluella lillfållel, la den effekten au siora delar av hela rikel blir strömlöst, då tyckerjag atl i första hand tre frågor reser sig:

Kan vi tekniskt fö etl ännu säkrare system?

Vad händer vid etl medvetet sabotage, riktat mot våra kraftverk och storlinjer, och vilka förödande resultat skulle del kunna bli?

Finns del över huvud taget någon beredskapsplan i sädana lägen? - Jag förutsätter att den beredskap inte finns som statsrådet nämnde i sill svar.

Inte minst händelserna ute i världen i år visar all vi ingalunda lever i en
trygg sådan. En av mina frågor i inlerpellationen var också: "Vilka slutsatser
drar statsrådet om samhällels sårbarhet närdet gäller energiförsörining
en?" Svarel ger slalsrådel i sisla meningen i siu inierpellalionssvar:
Händelserna "anser jag inte vara av sådan beskaffenhet alt särskilda ålgärder
är påkallade frän regeringens sida," Är detta inte väl negativt, slalsrådel? I
värt sårbara samhälle mäste vi se över alla resurser.

Statsrådet hänvisar lill den kommande energipropositionen, vilken förmodligen skall bygga på de omtalade tolv kärnkraftverken. Det innebär yiteriigare en koncentrerad och mycket sårbar produklion, säkerligen ganska lätl utslagen, särskilt vid kritiska lillföllen, och dä, som bekant, hyperfar-

lig.

Får jag hoppas alt energipropositionen skall innehålla även alternativa decentraliserade produktionskällor? Vilken beredskap får vi i della hänseende? Anser statsrådet verkligen att vår beredskap är lillräcklig i de här av mig päialade siluaiionerna?

116

PER PETERSSON (m):

Herr lalman! Jag lackar slalsrådel Tham för svaret på min fråga angående åtgärder för att öka säkerheten i eldistributionen.

Statsrådets svar utmynnar, som Thorsien Larsson nämnde, i att den händelse som åberopats inte är av sådan beskaffenhet au särskilda ålgärder är påkallade frän regeringens sida. Svarel innehåller inle heller någon krilik av den nuvarande beredskapen moi driftslörningar i eldislributionen.

Den utlösande anledningen till min fråga var det strömavbrott som

inlräffade den 13 januari i år och som drabbade stora delar av Sverige. Sä t. ex. blev hela Norrbollen slrömlösl i flera limmar. 16 stora kraftverk i Luleälven och 11 i Skellefteälven uppges ha stått stilla. Vid Bodens kraftverk steg vattnet så alt del sköljde över dammen, och källare i närheten fylldes med vatten. Enligt uppgift dröjde det två timmar innan den allvariiga situationen uppläcktes. Hade delta skelt vid etl kraftverk som läg i en öde skog hade det varit lättare atl begripa dröjsmålet. Men Bodens kraftverk ligger i nära anslutning till Bodens stad.

Efteråt,när man försökte förklara orsaken till strömavbrottet, påstods den vara all en sirömbrytare hade reagerat som en strömbrytare skall göra när del uppslår överbelaslning. Därtill ledde detla, enligl uppgifter, lill alt samlliga kraftstationer i Luleälven och Skellefteälven stannade och atl stora delar av landet blev slrömlösl i flera limmar. Jag hoppas atl elföreiagen lar mer varning och lärdom av della strömavbrott än statsrådet Tham lycks göra.

Herr lalman! Del är inle god beredskap när en utlösning på grund av en överbelaslning av en strömbrytare på en kraftledning söderut medför att alla kraftverk i Luleälven och Skellefteälven slår stilla i flera limmar och all en stor del av Sverige blir ulan elström under läng tid. Tursamt nog var vädret bra i Norrbouen den vinterkväll stoppet inträffade. Hur lång lid hade stoppet varat om del varit snöoväder, trafikhinder eller om kylan varit minus 30-40 grader, vilkel inte är ovanligt i norra Sverige vinlertid?

Del finns, som också Thorsien Larsson påpekade, många oförutsebara fel som kan drabba eldislributionen, såväl genom naturens krafter som genom sabotage. Min tro är atl de sällan förekommande driftavbrotlen pä högspän-ningsdistribulionen medföri atl de ansvariga för beredskapen lockals lill alt sänka beredskapen till för läg nivå. Jag hoppas att strömavbrottet den 13 januari och diskussionen som följt på del givit kraftproducenterna erfarenheter som medför all beredskapen höjs. Vet statsrådet Tham om delta verkligen blivit fallet?

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om samhällets sårbarhet när det gäller energiförsörjningen

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag underströk i mitt interpellationssvar all slörsia hotet mot den svenska energiförsöriningen frän sårbarhetssynpunkl gäller värt siarka oljeberoende. Del tycks vara en ståndpunkt som jag är ense med interpellanten och frågeställaren om.

Kan man dä göra mera för atl begränsa de risker som är förknippade med elförsöriningen?

Det är självfallet så alt vi aldrig kan bygga upp ett försöriningssystem på något område som är sä konstruerat atl del inie för en kortare och i sällsynta fall även någol längre lid kan bli regionalt utslaget. Det är helt enkelt omöjligt Vad jag påpekade var all driftsäkerheten i del svenska eldisiributionssys-temet är mycket stor. Del är inle riktigt, Thorsien Larsson,all man kan bevisa vad som helsl med slalislik. Föruisall atl man utnyttjar statistik pä elt hederiigi säll är det uppenbart att den driftsäkerhetsstalislik vi har tyder på att riskerna för avbrott även för de 4 miljonerna konsumenler är myckel små. Likväl ärdet nödvändigl atl man haren beredskapsorganisalion föratt gripa

117

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om samhällets sårbarhet när det gäller energiförsörjningen

in dä ett avbroll trots alll uppslår. Sådana beredskapsplaner och beredskaps-åtgärder finns ju ocksä såväl inom de enskilda kraftföreiagen som nalionelll för slörre och mera varakliga störningar, exempelvis beroende på etl krigsläge.

Jag menar att det inte alls är nödvändigt för regeringen atl vidla någon åtgärd rikiad mol Vattenfall, eftersom Vallenfall har fullt klan försig au man måste ha en beredskapsorganisalion. Del har man också. Det är en av orsakerna till dels att driftavbrotten är få, dels att de - om de iniräffar - i allmänhet är mycket kortvariga. Självfallet har det strömavbrott som vi här talat om inneburit att man från vattenfallsverkets sida undersöker föruisäiiningarna atl begränsa riskerna för alt något liknande kommer atl äga rum. Det har ocksä betonats i det uttalande som man har gjort från Vallenfalls sida.

Samtidigt måste vi, tyckerjag, bedöma det här avbrottet i ett realistiskt perspektiv. Det är inle bra när del iniräffar ell avbroll av det här slaget Del var o vanligt långvarigt försvenska förhållanden, och del är viktigt all man gör alll vad man kan för all undvika en liknande händelse. Men i jämförelse med de långsikliga risker vi löper inle minsl på oljeförsöriningsomrädet ärju della en relativt liten sak. Del måste vi också ha med i bilden när vi diskuterar de beredskapsinsatser som mäste göras för att trygga den svenska energiförsöriningen. Vi skall inte sila mygg och svälja kameler och lägga ned mycket stora kosinader på all ännu mer höja vär driftsäkerhet pådisiribulionsnälei, närvi samtidigt har så uppenbara behov av atl stärka vår försöriningstrygghet på oljeomrädet, vilket ju inte minsl framgick av den lidigare deballen här i kammaren. Det är trols alll detta som är det avgörande för tryggheten i vår energiförsörining.

THORSTEN LARSSON (c):

Herr talman! Jag tror inle heller atl vi skall överdimensionera problemen med vare sig det ena eller det andra. Jag har erkäni au vi har problem med oljan, inte minsl i nuvarande silualion, men jag vet också atl oljan är lällare all ersätta med fasta bränslen. Där bör vi också ha en beredskap.

Cari Tham lalar här om driftsäkerhelen. Jag vet att människorna är oroliga för sirömavbrolt Jäml och sländigt hör man delta; Bara vi nu inle fär etl strömavbrott igen här. Statsrådet nämner själv i svarel vintern, som väl nu -hoppas vi - har passeral. Årets snöstorm i Skåne var likartad 1942 års. Del är min erfarenhel au dagens mera tekniskt fungerande samhälle slår beiydligi sämre emoi påfrestningarna än samhällel gjorde på 1940-ialet Men vi kan ju inle gå lillbaka-det är inle del jag vill. Men bör inledet tekniska kunnandet inriktas på en beredskap inför sådana situationer, så au vi kan klara upp svårigheterna? Jag nämnde sabolage och orostider.

Statsrådels senare uppgift alt vi haren nationell beredskap pä della område är ell trygghetsmoment Jag lackar för det. Kanske kan den här deballen bli ett observandum, så all vi kan fö ett ännu intensivare arbeie för en nationell beredskap och irygghel. Alternativt skulle vi kanske kunna arbeta för andra energislag än kärnkraften och oljan. Jag hoppas all energiminisiern i den

väntade propositionen verkligen kommer med uppslag och ställer ekonomiska resurser till förfogande för en alternativ produklion.

Del är klart alt varie produklion och distribution har sina problem. Men om man skall undvika negativa effekler för hela samhället är det nödvändigl alt så långt möjligt söka decentraliserade framtidslösningan Vattenkraften kan vi flytta på. Men när del gäller vår framtida kraflförsörining borde vi undvika att åstadkomma etl sä starkt centraliserat energisystem som exempelvis kärnkraften kräver.

PER PETERSSON (m):

Herrlalman! Jag beklagar atl statsrådet Tham inte pä något säll vill medge alt han inser atl beredskapen när del gäller eldistributionen är för låg när en naturlig utlösning av en strömbrytare ger en driftstörning som medför all alla kraftverk i Luleälven och Skellefteälven stannar i flera limmarochaii man för en störd eldistribution i stora delar av landet. Då måste beredskapen vara för läg. Till detta kommer atl här finns oföruisebara risker som kan drabba eldistributionen, genom naturens krafter och genom saboiage.

I sill senasie anförande sade slalsrådel Tham - men det kom inle med i interpellationssvaret -atl det inlräffade självfallei innebär all Vallenfall höjt sin beredskap. Varför kunde del dä inle sägas i inierpellalionssvarel?

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Förläl all jag blandar mig i den här debatten, men jag har lyssnal lill den med lika slorl inlresse som lill den föregående. De berör ju delvis samma problem.

Slalsrådel Tham använde ullryckel all det gällde all avväga beredskapen mot andra intressen. Jag har bara en känsla av all vad som här har förevarit i dag på förmiddagen kanske är något att bära med sig hem lill kanslihuset Här finns en stark känsla - i varie fall bland dem som har dellagii i den här deballen - av atl det, vid avvägningen mellan beredskapssynpunkter och tillgodoseende av önskemål om omedelbar konsumiion, kanske finns gehör för en viss förskjulning, ocksä på kostnadssidan, lill förmän för beredskap.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om samhällets sårbarhet när det gäller energiförsörjningen

Slalsrådel CARL THAM:

Herr lalman! Jag vill försl lill Gunnar Biörck säga all vad jag framför alll åsyftade varan vi måsle avväga de olika beredskapsälgärderna mol varandra. Jag menar all det främst är på oljeomrädet som vi behöver sädana beredskapsålgärder. Där är de ocksä mycket kostsamma.

Jag vill inte medge all beredskapen på eldislribulionsomrädel är för låg. Det är, i alla energisystem, omöjligt att hundraprocentigt gardera sig mot driftavbroll. Både den svenska beredskapssilualionen och driftsäkerhelen på detta område är myckel lillfredsslällande. Men naturligtvis kan saker och ling göras bällre.

Anledningen lill att jag i mill svar inle nämnde någonting om Vallenfalls ålgärder på omrädel var all dessa hade redovisats av Vallenfall. Jag utgick

119

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om samhällets sårbarhet när det gäller energiförsörjningen

från alt interpellanten och frågeställaren hade tagit reda på sådana fakta, när vi skulle diskuiera dessa allvarliga saker. Del har alllsä klargjorts all Vattenfall, med utgångspunkt i de erfarenheter som detla omfattande avbrott gav, skall pröva möjlighelerna att minska riskerna. Men åierigen är del en kostnadsfråga. Vi kan naturiigtvis bygga kompletterande system - i del oändliga höll jag på alt säga - men till sist kommer vi till den gräns där vi måste avväga riskerna mol kosinaderna och andra samhällsbehov.

Jag tror all Thorsien Larsson och jag i långa stycken är överens när det gäller synsättet Jag är dock en aning fundersam inför hans uttalande att vi kan flytta vattenkraften. Det är, antar jag, i bildlig mening, dvs. all vi via eldislribulionssyslem från Norrland, där vattenkraften framför alll är lokaliserad, kan utnyttja el också i mellersta och södra delen av landet. Men de eldislribulionssyslem som krävs för alt vi skall kunna nyttiggöra oss den förnybara energi som vattenkraften utgör är precis desamma som de vi behöver för alt ulnyllja exempelvis kärnkraften. Kärnkraft och vallenkraft är i della avseende hell likställda. Kraftkällorna måste av naturliga skäl, i kärnkraftens fall av säkerhetsskäl, finnas pä vissa bestämda ställen. Dessutom är el ett i många avseenden synnerligen effektivt distributionssystem,

Thorsten Larsson och jag har säkert samma uppfattning när del gäller angelägenhelen av all vi har elt samhälle där människor kan arbeta och bo på olika platser i vårt land. Del ärdå önskvärt alt vi ocksä barett energiförsöri-ningssysiem som effektivt kan distribuera energi lill dessa olika platser, annars omöjliggörs ju förutsättningarna för en vitt spridd bebyggelse och arbele på olika häll i landet. El är, vilket sedan länge har varit en känd kunskap i Sverige, en sådan flexibel energiform som - inle minst mol bakgrund av del stora kunnandet på detta område i Sverige - är lätl all distribuera till olika delar av landet, vare sig den är producerad från vattenkraft, kärnkraft eller någol annal bränsle. Elförsöoningssystemel blir då nalurliglvis förknippal med de risker som vi har talat om.

Vi är ense om all vi skal I haen hög beredskap - och del finns en sådan. Men det kan göras insalser för alt yiteriigare höja den, jusl genom den lekniska utveckling-som Thorsten Larsson sä riktigt pekade pä-som gör det möjligl alt förbättra systemen. Men dessa kostnader måsle trots alll avvägas mol de åtgärder som vi skall vidla pä andra håll inom energiförsöriningssyslemet

120

THORSTEN LARSSON (c):

Herr talman! Del gläder mig atl energiminisiern nu har kommit rätt mycket närmare verkligheten än i del svar där han bara stödde sig på slalislik. Jag tror atl jag kan hålla med honom om vad han sade i det senaste anförandet. Om jag fattade riktigt sä erkände Cari Tham här alt det gäller alt få fram ett så decentraliserat energisystem som möjligt.

Men jag mäste ändå säga all jag gärna skulle vilja ge energiminisiern ell ord med pä vägen, och del är fakliskt delta, Carl Tham: Svenska folket upplever i dag inle energiberedskapen som god, utan människorna är ganska oroade för sin vardagssituation - särskilt om man lägger lill frågan om vad som skulle

hända vid en slörre kalastrof Här tror jag inte all Cari Tham gav elt fullständigt besked åt svenska folkel.

Men jag hoppas all vi kan försöka fä fram en beredskap på hela omrädel. Del innebär, som sagl, atl vi fär ell mer decenlraliseral energisystem. Då tror jag all människorna kanske kommer alt känna sig litet lugnare för de eventualiteter som kan inträffa.

PER PETERSSON (m):

Herr lalman! Försl en reflexion: Brislen på olja blir inle större därför all säkerheien i eldislributionen blir bällre. Jag lycker nog att slalsrådel Tham här försöker blanda ihop ivå olika storheter.

Sedan ärdet nalurliglvis bra au fö fram bällre lekniska system, men jag tror all man ocksä har orsak alt höja den personella beredskapen. Och i de bygder där vi har de flesta vallenkraftverken, där har vi också slor arbetslöshet Det innebär alt samhällels kostnader för atl här höja den personella beredskapen inle blir så stora.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

0/77 samhällets sårbarhet när det gäller energiförsörjningen

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Ja, Per Petersson, del är en fråga om resurser när del gäller ålgärder på olika områden i samhällel, och dessa resurser är inte outtömliga. Del är viktigt alt komma ihåg del också när vi diskuterar länkbara beredskapsålgärder.

Får jag sedan helt kort lill Thorsien Larsson säga tre saker.

1. Den slalislik som jag åberopade och som lycks ha förargal Thorsten Larsson eftersom den lydde på all vårt eldislribulionssyslem är så säkert är etl utlryck för verkligheten. Jag anser mig därför Slå myckel fast pä verklighelens grund när jag säger att del distributionssystem som vi har är säkert -även om del alltid finns åtgärder som kan göra del ännu säkrare.

2. Jag delar Thorsien Larssons uppfattning all vi skall sträva efter ell decenlraliseral samhälle. Del beiyder all vi skall ha elt energiförsörinings-syslem som medger distribution av energi lill människor i de områden där de bor. Del är distributionssystemet som är avgörande. Hur energin sedan produceras är en annan fräga. Under alla omständigheter kräver värt samhälle myckel el, och del är distributionen av el vi här diskuterar.

3. Beiräffande människornas oro för energiförsöriningen vel jag inle om Thorsten Larsson besitter några särskilda insikter om hur hela svenska folkel upplever detla. Jag antar alt han i likhet med mig utgår från personliga intryck, gissningar, bedömningar och samlal med människor.

Miu intryck är au människorna i del här landel - pä goda grunder, vill jag säga - upplever all värt siarka oljeberoende är ell hot mol vår välfärd, vilkel kräver beslulsamma ålgärder, all detta är energipolitikens viktigaste uppgift och all del är hög lid att partierna tar sitt ansvar och samlas kring beslut i de här frågorna.

Jag har inle upplevl au man hyser sior oro för de tillfälliga slörningar som kan förekomma i eldislributionen - och jag anser inte heller atl del är moiiverai att behöva göra det. All sädana slörningar kan förekomma har nog

121

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om kärnkraftsutbyggnaden

de flesta människor läll all inse. Men mill inlryck är alldeles besläml all jusl med lanke på den höga driftsäkerhelen i del svenska syslemel så upplevs inte dessa risker som något allvarligl problem.

THORSTEN LARSSON (c):

Herrlalman! Delar nog en missuppfatlning,om Carl Tham menarall jagar förargad överslalistiken. Tvärtom är mill inlryck all man haren ganska säker sialislik,ävenom det finns 4 miljoner hushåll som man inte har slalislik över. Men irols denna goda slalislik finns dock en sårbarhelssilualion som skapar oro. Del är ju etl faktum både i näringslivel och hos den enskilde. Och ju längre disiribuiionslinjerna är, deslo sårbarare är de nalurliglvis, del hål ler jag med Carl Tham om. Därför menar jag all den allernaiiva möjlighelen all ha en decenlraliserad produklion är den bäsla.

Del råder en speciell silualion i dag, del håller jag gärna med om även om Carl Tham bara åberopar oljan,och den måsle vi också ha beredskap för. Men jag kan påminna om alt del lill della riksmöle, såviujag vel för första gången, har väckts motioner om all vi borde ha en beredskap för all elda med fasta bränslen, med rökgångar i varie hus osv. Jag tror alltså alt silualionen är lilel mer känslig än vad Carl Tham vill göra gällande.

Jag vill gärna slula deballen med all säga, all jag hoppas atl debatterna i dag skall ge energiminisiern etl ord med på vägen i del jobb som kommer framöver med alternativa energikällor.

Slalsrådel CARL THAM:

Herr talman! Jag vill bara lill sist understryka all beredskapsålgärder som vi genomför måste ses i ett realisliskl perspektiv: Var ligger de slörsia problemen? Det är del jag hela tiden har betonat.

De slörsia problemen för svensk del ligger inle på eldistribulionsområdet Del är riktigt som Thorsien Larsson säger, all del är bra all ha en viss uispridning av de stora elproducerande anläggningarna i landel och inle enbart vara beroende av vallenkraften, som ju lill slörre delen finns i norra delen av landel. Dels räcker den ju inle lill, dels kräver den obesiridligen elt dislribulionssyslem som gär ner genom hela landel. Frän den utgångspunkten är detju värdefulll all vi har fyra kärnkraftslationer i mellersta och södra delarna av landel.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 9 Om kärnkraftsutbyggnaden

122

Statsrådet CARL THAM erhöll ordel för all besvara Rune Torwalds {c) den 8 februari anmälda interpellation, 1978/79:141, och anförde:

Herr lalman! Rune Torwald har frågal mig:

1. Anser slalsrådel, all valtenfallsverkels beräkningar av förluster vid senarelagd idrifttagning av Ringhals 3 var väl grundade mol bakgrund av nu

ytterligare kända fakta?

2. Vilken annan elproduktion anser statsrådet skall las ur drift, om aggregaten 7-10 mol all förmodan kan gesdriftlillstånd.och hur slorl blir iså fall resursslöseriet för dessa stillastående elproduklionsanläggningar?

3. Anser statsrådet au vi bör bygga ut Forsmark 3 och Oskarshamn 3, trots atl vi redan har byggl ut en belydande överkapacilet för elproduktion?

1 den första frågan refereras till en skrivelse från Vallenfall lill indusiride-parlemenlet med en redovisning av konsekvenserna av senarelagd idrifttagning av Ringshals 3. Merkosinaden 1,5 milj. kr. per dygn hänför sig lill elt allernaliv med en senareläggning av laddningen med sex månader från den 1 februari till den I augusti 1978. En konsekvens härav skulle enligt skrivelsen bli att laddningen av Ringhals 4 och Forsmark 1 senarelades med drygt tre månader.

De kostnader som uppstår pä grund av förseningarna hänför sig enligl Vattenfalls skrivelse med ungefär hälften vardera lill ökade anläggningskostnader för blocken och till ökade kostnader för elproduktion.

Enligt vad jag erfarit har utvecklingen under den senasie tiden inte givit Vattenfall anledning atl ändra sin tidigare bedömning.

För egen del finner jag ingen anledning atl la ställning till de av Vallenfall presenterade kalkylerna. Jag anser det dock uppenbart all merkostnader av belydande sioriek kan uppslå genom alt en färdigställd anläggning inle kan utnyttjas. De ökade kostnaderna är en naluriig följd av all säkerhetskraven måsle uppfyllas innan nya reaktorer kan las i drift.

Jag besvarar de tvä andra frågorna i ell sammanhang.

Enligl 1975 års energipoliliska beslut skulle behovei av lillskoli i elpro-duklionskapacilel fram lill är 1985 huvudsakligen lillgodoses genom all fullfölja kärnkraftsprogrammet och att dessutom genomföra en belydande salsning på kraftvärmeuibyggnad. Elförbrukningens ökningstakt har numera visal sig bli beiydligi lägre än som antogs i 1975 ärs energibeslul, i försia hand lill följd av den ekonomiska krisen. Deiia innebär alt vi genom all ulnyltja redan gjorda invesieringar i kärnkraft kan klara elförsöriningen under 1980-lalels försia hälft med eu lågt oljeberoende och ulan en forcerad och kostsam uibyggnad av annan kraft. Därigenom fär vi ocksä en lidsfrist som gör del möjligl all undvika all bygga oljeeldade kraflvärmeverk. De kraftvärmeverk som behövs under 1980-talet kan nu i stället planeras och ulloras för eldning med fasia bränslen, dvs. kol, lorv eller flis.

Om kärnkraftblocken 7-10 las i drift kommer de enligt kalkyler som använts i samband med arbele med den energipoliliska proposilionen all under de två närmasle åren ersätla ungefär lika delar kondenskraft och moltryckskraft vid normal produktion i befinlliga vatten-och kärnkraftverk. I takt med elkonsumiionsiillväxien ersäller kärnkraften successivi i alll slörre utsträckning kondenskraft. Om man utgår från en elkonsumlion på ca 125 TWh är 1985, så ersäller kärnkraftblocken 7-10 i ston sett enbart el från kondenskraftverk strax före mitten av 1980-talet Merkostnaderna för elproduktionen under de närmasle tre åren beräknas sammanlagt bli i

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om kärnkraflsutbyggnaden

123

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om kärnkraftsutbyggnaden

storleksordningen 2 000 milj. kr.,om kärnkraftblocken 7-10 ej tas i drift. Hela deua belopp uppstår genom en ökad oljeimport på ca 8 miljoner ton.

Eftersom anläggningskostnaderna för befintliga anläggningar redan är nedlagda, innebär kalkylen med andra ord att en sammanlagd koslnad bara under de närmaste tre åren på ca 2 000 milj. kr. skulle uppslå genom atl man inle lar kärnkraftblocken 7-10 i drift.

Jag anser del uppenbart all betydande ekonomiska och försöriningsmäs-siga vinsler kan göras genom alt utnyttja färdigställda kärnkraftverk med låga röriiga kosinader och därigenom minska landels oljeberoende. En självklar förutsättning för att la kärnkraftblocken i drift är givelvis atl säkerhetskraven kan uppfyllas.

Med tio kärnkraftblock i drift erhålles etl elproduklionssysiem som ger en lillfredsslällande leveranssäkerhel lill mitlen av 1980-lalel. För liden därefter föreligger såvitt nu kan bedömas ingen överkapacilel i elproduklionen. Reaktorerna Forsmark 3 och Oskarshamn 3 har båda koncession enligl atomenergilagen och omfallas av villkorslagen. De beräknas kunna blilagna i drift efter mitlen av 1980-lalet. Härigenom kan man fö etl belydande bidrag för alt trygga elförsöriningen under senare delen av 1980-talel med en därigenom fortsatt läg andel oljebaserad el.

1 övrigl villjag hänvisa lill den energipolitiska proposilion som inom kort kommer atl föreläggas riksdagen.

RUNE TORWALD (c):

Herr lalman! Jag ber att fö lacka energiminister Tham för svaret pä min inlerpellation.

Inledningsvis villjag återge något av innehållet i den aktuella inierpellalion som jag slällde den 8 februari.

Pä TV-skärmen visas nu en sammanslällning av hur mycket elenergi som producerades i Sverige under 1978 och på vilkel säll:

Vallenkraft	svarade för	61 96
Kärnkraft	svarade för	25 96
Mollryckskraft	svarade för	10 96
Oljekondens	svarade för	1 96

Import

3 96 (något som vi kan bortse ifrån, eftersom vi samtidigt exporterade 4 96)

Summa

92 485 GWh (ca 92,5 TWh)

124

Jämfört med 1977 innebär della en ökning med ca 1,7 TWh eller knappi 2 96. Tablån visar ocksä alt det inte finns nägra tendenser lill ökal oljeberoende för elproduktion under andra halvåret 1978. Vi har alltså siffrorna dels för hela 1978, dels för andra halvåret 1978.

Som var och en ser behövde vi under 1978 endasi i yllersl ringa män

ulnyllja de i drift relaiivi dyrbara och miljönegaliva oljekondenskraftverken. Jag låier bilden vara kvar, så all åhörarna lält kan kontrollera all de slulsalser jag nu kommer all dra är baserade pä ovedersägliga fakla om elproduklionen i Sverige under 1978.

Som alla minns och som ocksä framgår av energiministerns svar hävdade Vaiienftill under 1978 att samhällsekonomiska förluster på ca 1,5 miljon per dygn skulle uppkomma, om idriftlagningen av Ringhals 3 senarelades sex månader, från den 1 februari lill den I augusii.

Jag hävdar alt delta är etl exempel på elt sällsynt ogeneral agerande från ell slalligl verks sida för all med en vinklad informalion söka påverka allmänna opinionen.

För del försia var Ringhals 3 inle alls i del skicket atl reaktorn kunde ha laddals den 1 februari 1978. För del andra - och det är vii.sen il igare - sirider den ekonomiska kalkylen mot alll vederlagd ekonomiskt länkande, något som jag här skall söka belysa.

Som framgår av vad jag tidigare sagl har vi inte behov av mer elenergi än vad vi själva producerade inom landel under 1978. Kan man inie finna avsällning för sin produklion, sä fär man inte heller några inkomsler. Slalsrådel vidgår i sill svar all elförbrukningen icke steg under åren t o. m. 1978 som man hade länkt sig när man fattade 1975 års beslut om uibyggnad av kärnkraften. Jag vill inte direkl påstå all Vallenfall är ensami ansvarigt för felbedömningen, men nog var man med och utarbetade de prognoser som ledde fram lill 1975 års beslui och som medföri au vi nu har en klan överdimensionerad elproduktionsapparal i Sverige. All prognoser slår fel iniräffar ju då och då, men man mäsie i så fall också dra de räiia slutsatserna av silualionen. Jag hävdar emellertid all Vattenfall-och uppenbarligen även Slalsrådel Tham - har dragil och fortfarande drar hell felakliga slulsalser.

Lål mig göra en liknelse. Vi tänker oss en entreprenör som sysslar med transporter. Han väntar sig en stark efterfrågeökning på sina tjänsier och binder sig 1975 förau köpa fyra nya traktorer under åren 1978-1980, trots alt han har .sex skapliga irakiorer och ell par epalraktorer med vilka han klarar sina uppdrag under åren 1977-1978. Är det nägon som tror all hans kapitalkostnader skulle påverkas positivt av alt han lar i bruk en av de nya traktorerna och låter epalraktorn stå som reserv? Nej, den enda vinsl han möjligen kan göra är all han kanske fär någol lägre driftkostnad med den modernare traktorn. Han kan inte genom nägra hokuspokus slippa ifrån de kapitalkostnader han dragil pä sig genom all anskaffa fler irakiorer än han har behov av.

Vallenfall är i precis samma situalion. Genom atl man - och där fär vi räkna in den riksdagsmajorilet som gick emot centerns bedömning 1975 -felbedömde ökningen av elförbrukningen och därmed behovei av produktionskapacitet, så befinner man sig under de närmaste åren i den situationen all man har myckel höga kapitalkostnader för en klart överdimensionerad elproduktionsapparal. Dessa kapitalkostnader försvinner inle - som Vallenfall velal ge sken av - om man får ta nya reaktorer i drift.

Silualionen ärf ö. välbekant förde många industriföretag som under lång

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om kärnkraflsutbyggnaden

125

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om kärnkraftsutbyggnaden

126

lid tvingats köra med ett 60-80-proceniigi utnyttjande av sin produktionskapacitet De lolala kapilalkosinaderna ärju i stort setl oförändrade, även om man givelvis i försia hand uinylriar de delar av sin produklionsapparai .som har lägst driftkostnader per producerad enhet.

Miu eget svar påden försia frågan i inierpellaiionen är därför all Vattenfalls beräkningar av förluster vid senarelagd idrifttagning av Ringhals 3 var tendenliösa och gav en hell skev bild av den ekonomiska verkligheten. Faktum är ju att Vattenfall de närmaste åren får dras med onödigt höga kapilalkostnader, därför au vi får eu lågl utnyttjande av de utbyggda elprodukiionsanläggningarna.

När del gäller min andra och iredje fråga i inierpellaiionen gör energiminisiern ell märkligl uttalande: "1 laki med elkonsumiionsiillväxien ersätter kärnkraften successivt i allt slörre ulslräckning kondenskraft." Jag ber mina åhörare titta pä tablån. 1978 utgjorde oljekondenskrafien bara 1 "" av den totala elproduklionen eller något mindre än I TWh. Delta motsvarar mindre än 25 % av Ringhals 3:s produktionsförmåga. Det finns alltså inle mera oljekondenskraft atl slå ut. Jag delar ordspråkets uppfattning: Där intet finns atl la, har t o. m. f-n föriorai sin rält.

Däremot finns det en hel del betydligt miljövänligare motlrycksalslrad elkraft all ersälla med kiirnkraft, om kärnkraftsblocken 7-10 beviljas driftlillsiänd. Om man gör delta, hävdar energiminisiern att samhällel skulle spara hela 2 miljarder under de närmasle tre åren på grund av en eliminerad oljeimport på ca 8 miljoner lon. Deua är också en - vänligt sagt - tvivelaktig kalkyl. Energiministern utgår uppenbarligen frän all reaklorbränsle, uppar-belning av detla m. m. inle skulle kosia någonling! Var har Vattenfall funnit dessa mecenater? Och vem skall kompensera ägarna-kommuner och förelag - av kraftvärmeverk och mottrycksanläggningar för det dåliga kapacitetsutnyttjande som blir följden av energiministerns lösning? Deras kapitalkostnader blir ju oförändrade, även om utnyitjandegraden av deras anläggningar försämras.

Mol denna bakgrund är det anmärkningsvärt att energiminisiern fortfarande hävdar alt det skulle finnas anledning all bygga reaktorerna Forsmark 3 och Oskarshamn 3 och därmed binda ylleriigare 10-12 miljarder! kärnkraftsanläggningar. En statlig utredning har ju i dagarna klarlagt alt vi ulan svårighet klarar Sveriges energiförsörining under 1980-lalet genom atl ulnyllja de snart färdiga tio reaktorerna. Atl i del lägel binda ytteriigare kapital i nya kärnreakiorer kommer ju alt leda till dryga kapitalkostnader för en överdimensionerad elproduktionsapparat under hela 1980-talet. Detta är oförsvarligt!

Enligl cenlerns mening borde man i stället salsa dessa miljarder på en utveckling av de förnyelsebara energikällorna, så alt vi med hjälp av dessa frän minen av 1980-lalel kan böria minska värt beroende av såväl olja som kärnkraft

1 detla sammanhang vill jag ocksä nolera, all vi f n. när del gäller elkrafisbehovei ligger klan under även den nivå som centern räknade med i sin prognos 1975 och för vilken vi hånades av de partier som genomdrev del

beslut som lett fram lill all vi har nuvarande stora överkapacilel. Jag utgår då Nr 94

från atl regeringen med sin och Vallenfalls nonchalania inslällning lill Fredagen den

riskerna med kärnkraft kommeratl inomen nära framlid ge färdiga reaktorer j mars 1979

driftlillsiänd. Med de irender i fråga om elförbrukning som vi har konstaterat,

finns del enligl min mening mera som lalar för elt elkraftsbehov på 110-115 Qffj kärnkraftsut-TWh, i Slällel för de 125 TWh som energiminisiern ulgår frän vid sina byggnaden beräkningar. Denna differens på 10-15 TWh motsvarar produkiionen frän två eller ire av de nybyggda reaktorerna.

Herr lalman! En fullt länkbar uiveckling är atl elförbrukningen enligl cenlerprognosen siiger med 3 "n om årel under de närmaste åren. År 1985 skulle vi dä behöva 110-115 TWh. Får jag då fräga energiminisiern: Hur stora skulle de åriiga samhälleliga föriusterna bli till följd av all vi 1985 skulle komma au ha en kraftigi överdimensionerad elproduklionsapparai all beiala kapitalkostnader för?

Till sist måslejag ocksä fråga: Delar energiminisiern min i dag redovisade uppfattning, att svenska samhällels kapitalkostnader under 1978 för elprodukiionsanläggningarna inte påverkades av en senarelagd idrifttagning av Ringhals 3?

Slalsrådel CARL THAM:

Herr talman! Del som Rune Torwald visade här på skärmen belyste på ett intres.sant sätt det förhällandet, att vår kärnkraftsproduktion i mycket stor utsträckning möjliggjorde för oss all under de senasie åren låla bli alt ulnyllja oljekondens. Del är naturligtvis värdefulll, som Rune Torwald mycket riktigt påpekade, eftersom oljekondens inle är bra vare sig miljömässigt eller ekonomiskt. Det belyser ocksä del som interpellanten var inne pä i senare delen av sitt anförande. Vad kan vara orsaken lill all vi alltså under 1978 kunde låta bli alt ulnyltja oljekondens? Ja, del var det faktum alt energiförbrukningen ökade myckel långsamt, beroende pä den ekonomiska krisen samt det faklum atl vi hade tillräckligt med vatten och kärnkraft i systemet. Samma sak gäller naturiiglvis också för framtiden. Elkonsumtionen ökar, om ock i långsammare takt än tidigare, och skall man då, såsom vi talat om tidigare i dag, kunna klara försöriningen pä elt säkert säll och ulan nägra slörre risker för driftsavbrott, då mäste man ocksä stegvis föra in nya anläggningar. Vi kan utnyttja den kapacitet som finns på oljekondenssidan, men inlerpellanlen och jag tycks vara ense om att man inle bör göra del. Vad skall man då ha i slällel? Jo. del är i del lägel rimligt och lämpligl all ta i anspråk de reaktorer som finns färdigställda-giveivis under föruisätining alt säkerheisvillkoren kan infrias.

Delta enkla förhållande - all elförbrukningen ökar, om ock i långsam takt, och all della kräver alt nya anläggningar las i drift för alt vi skall kunna klara försöriningen - är bakgrunden lill del som för inlerpellanlen tycks vara en mystifikation, nämligen hurdet kan komma sig alt man får kosinader när man låter en färdigställd anläggning slå oulnylljad. Med vanligt enkelt förnuft kan man läll komma fram lill slutsatsen alt om man bygger en stor anläggning, som kostar myckel pengar all bygga men som är relativt billig i

127

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om kärnkraftsutbyggnaden

128

drift, och om man sedan inte kan ta denna anläggning i anspråk den tid man har tänkt sig, så får man stora föriusten Man kan diskutera hur stora dessa förluster är, men obestridligen rör del sig om föriusler. Jämförelsen med traktorerna var i det avseendet hell ointressant av det skälet alt de nya anläggningarna har så väsentligt mycket lägre driftkostnader än de oljeanläggningar .som eljest måsle tas i anspråk. Della gäller naturiiglvis också för framliden.

Sedan ärdet också så alt vi i dagsläget-lyvärr, skulle jag vilja säga-inle är oberoende av oljekondensen. Vi kan ulläsa av den föreliggande statistiken att oljekondensproduktionen fr. o. m. augusti 1978 t. o. m. vecka 6 under 1979 uppgått lill ca I 450GWh. Om det antas atl R 3-reaktom hade varit i drift med ungefär 55-procenlig lillgänglighei under den liden, hade man kunnai spara in 1 050 GWh av oljekondensprodukiionen. Denna hade nämligen kunnat ersättas av produklion i R 3, vilkel hade medföri en besparing på 70 milj. kr. Dessutom hade vi kunnai inbespara yllerligare moltrycksproduklion, molsvarande 20 milj. kr. Deua gör sammanlagt 90 milj. kn Bakgrunden lill dessa siffror är all oljekondenskraften f n. är ca 7 och motlryckskraften ca 1,5 öre dyrare per producerad kWh än kärnkraftsprodukiion.

Jag kan inie garaniera au varie enskild siffra i det jag redovisat är korreki, men det är inte iniressani i sanmianhanget Rune Torwald för en debatt post fesium. Det har från börian varit självklart, och redan den gamla trepartiregeringen - som Rune Torwald kanske har slörre känsla för än för den nuvarande - fattade beslut om delta, au man skulle låla pröva de nya reaktorerna enligl villkorslagen, och della skulle få la den lid det log. Vi kommer säkert att få lillfälle att återkomma lill de här frågorna också i framtiden.

Del är alldeles rikligi all man i de prognoser som låg lill grund för 1975 års beslui överskaiiade del framlida elbehovei och ail den "elkoslym" .som vi i dag har är baserad på en föreställning om en snabbare elförbrukning än den vi kommer all få framål minen på 1980-ialei, men cenierpartiei kan givelvis inte frånta sig ansvaret för deua. De tio reaktorer som skulle vara i drift under den här liden - föruisall au villkorslagen kan infrias - planerades och beslutades långt innan man inom centerpartiet hade kommil pä all man skulle vara emot kärnkraft De planerades under den lid dä en ledande centerriksdagsman talade om ett pärlband av kärnkraftverk efter hela kusten.

Del förefaller nu - och jag är glad för del, för del innebär en realistisk lillnyklring - som om cenierparliel har accepierai de lio kärnkraftverken, förulsalt givelvis att villkorslagen kan infrias. Del visar au man inom cenierparliel inser all vi behöver dessa för alt kunna klara vår elförsörining framål 1980-lalets mitt utan all behöva la i bruk oljekondens eller annan produklion som är baserad på olja. Och del är myckel bra, del är ulmärkl. Det är jusi precis deua som vi bör sträva efter. Orsaken lil! au dessa anläggningar successivt ersäller oljekondensanläggningar är jusl au sådana skulle behöva drivas på grund av atl elförbrukningen långsamt ökar.

Del gör, herr lalman, all inierpella.iien ochjag i grunden kanske renl av är

överens om den framlida utvecklingen på det här området. Jag har egentligen ingen anledning att kommentera de driftförluster som har uppstått när del gäller de reaktorer som skulle ha kunnai vara i drift, om vi inte hade haft strängare säkerhetskrav. Del är självklart atl man fär ta dessa kosinader, men man skall inle tro all del inte finns några kostnader. Det kan ju bara den tro som inte inser sambandet mellan kapitalkostnader och driftkostnader och vad detta totalt betyder för ekonomin i energiförsöriningen.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om kärnkraftsutbyggnaden

RUNE TORWALD (c):

Herr lalman! När man är sakligt trängd väljer man au tala om något annat. Det gjorde Carl Tham.

Jag slällde den klara frågan om energiminisiern delar min uppfattning atl del svenska samhällels kapitalkostnader 1978 för elproduktionsanläggningar inte påverkades av en senareläggning av idriftlagningen av Ringhals 3. Den frågan har icke kommenterats. Del var emellertid huvudfrågan. Vattenfall bedrev under hela sommaren 19781 pressen och i olika andra sammanhang en agitation som gick ul på alt det svenska samhället varie dag förlorade 1,5 milj. kr., därför all Ringhals 3 inle fick startas. Jag har hävdat all detla påstående var ogrundat, och eftersom statsrådet inie svaral pä den här punkten gäller väl ordspråket: den som tiger han samtycker.

Indirekl innebär della atl Vattenfalls påståenden om dagliga föriusler under 1978 pä 1,5 milj. kr, var ogrundade. Uppgiften cirkulerade emellertid i pressen i flera månader. Förlusterna berodde alltså icke pä atl man inte tog anläggningarna i drift ulan på alt man inle behövde dem. Del fanns alltså inte behov av ytterligare anläggningar. Nu försöker Carl Tham all göra ett nummer av all oljekondenskraftverken i någon mån behövdes ijanuari och februari. Men de behövdes ocksä i december. Om jag är riktigt underrättad hade vi del största värmeunderskottet i decembet Det var faktiskt större än i januari och februari. Men redan i torsdags slängdes t ex. oljekondenskraft-verkel i Slenungsund. Där är alltså driften redan stoppad. Statsrådet tycks också helt bortse ifrån, att om man kör i gång ett kärnkraftverk, innebär det driftkostnader, men samtidigt bortfaller inte driftkostnaderna i oljekondenskraftverken, efiersom dessa mäste stå i beredskap. Man spar endast olja men icke personal och driftkostnader. Vi har ju i dagarna också fåll bevis på alt man har varit tvungen att sätta i gäng driften.

Statsrådet har bytt uppfattning i den här frågan och det ganska markant. Skånska Dagbladet skrev den 25 februari följande, som ursprungligen ställ i Svenska Dagbladet den 6 juni 1974:

"För många av dem som i likhet med mig är skeptiska mot kärnkraftens uibyggnad, är det inte i försia hand etl lekniskt-ekonomiski problem."

Litet längre fram fortsätter tidningen:

"Del gäller efter en 15-20 år oerhörda mängder med förgiftat avfall som är farligt i hundratals är och plutonium och andra transuranier som är fariiga i 10.000-tals är.

Allt della skall hanteras, transporteras, ålerutnyiijas och lagras av människor. Det är elt system som är byggl för en värld med nära nog ofelbara

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:93-94

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om kärnkraftsutbyggnaden

människor där misstag, konflikter, sabolage och desperata handlingar hell enkelt inie får förekomma."

Jag slularcilatei där och frågar: Var slalsrådel informerad om missödet vid kärnbränslehanieringen i Viisierås för på dagen en månad sedan, den 2 februari? Och i så fall: Hur kommer del sig att den i andra sammanhang så publicitetshungriga folkpartiregeringen inte via massmedia informerat allmänhelen om detla myckel allvarliga missöde?

Där har vi ett exempel på den mänskliga faktorn - den som alltså inte får klicka. Men på senare tid har lyvärr inle minst herr Tham redovisai en betydligt mindre känsla än tidigare för de risker som är förenade med kärnbränslehanlering. Nu lycks det i ston setl inte finnas några risker alls. Allting ordnar sig! Del tycks vara så all får vi bara etl eller ell par borrhål som vi kan godkänna utgår vi frän atl det finns myckel slörre yior där vi på sikt kan lägga ned vän avfall.

Jag vill, herr talman, slula detta inlägg med au fråga: Hur kommer del sig att allmänhelen inte lidigare har informerats om missödet i Västerås den 2 februari?

130

Statsrådet CARL THAM:

Herrlalman! Del aren hell ny fråga som Rune Torwald nu lar upp. Jag kan bara säga atl del är kärnkraflsinspeklionens sak all ulöva den fortlöpande kontrollen över nukleära anläggningar i del här landet och också ge de rapporter som behövs i det sammanhanget. Del vore fel av regeringen att gripa in i det förfarandet

Sedan vill jag bara konstatera alt i alla väsentliga avseenden, när det gäller de enkla sambanden mellan elförbrukningens ökningslakt och behovet av all klara den försöriningen med nya anläggningar, tycks nu Rune Torwald hälla med mig i mill resonemang, nämligen alt vi behöver de nya anläggningarna för att klara den framtida ökningsiakien i elförbrukningen. - De nya anläggningarna skall självfallet byggas och nyttjas i de former som är nödvändiga för alt uppfylla givna säkerhetskrav.

Jag måste säga au Rune Torwalds advokatyr när det gäller tidigare nedlagda kosinader är av någol enklare slag. Del är uppenbart alt man har gjort och gör föriuster i och med alt man inle kan ta i drift tillgängliga anläggningar. Det är inte sä, Rune Torwald, alt driftkostnaderna för en oljekondensanläggning väsentligen hänför sig lill personal. De höjda driftkostnaderna för sädana anläggningar beror på atl en oljekondensanläggning mäste drivas med olja. Olja är dyrbart i inköp, och del är del som hell och hållet gör utslag på kosinaderna för oljekondensanläggningarna. Del är naturligtvis också i den jämförelsen som man får effekler på kostnaderna vid uppskov och idrifttagande av olika anläggningar. Men som jag betonat flera gånger i den här debatten är det kostnader som man naturiigtvis fär la för all man skall kunna se lill atl säkerhetskraven blir infriade.

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Carl Tham utnyttjar deballknepet att försöka låla påskina att vi skulle ha likartad uppfattning om kärnkraflsutbyggnaden. Lål mig än en gång återge vad jag sade, nämligen atl vi redan har en överkapacilel med den utbyggnad av lio reaktorer som är gjord. Det innebär inle att centern tyckeralt det är bra med tio reaktorer. Del innebär bara atl vi inle kan bortse från ett faklum som de övriga partierna drivit igenom: att det skulle byggas lio reaktorer och att de nu i slorl sell är färdigbyggda. Men jag har också sagl, och del vill jag återge än en gång:

"Mol denna bakgrund är det anmärkningsvärt atl energiminisiern fortfarande hävdar att det skulle finnas anledning att bygga reaktorerna Forsmark 3 och Oskarshamn 3 och därmed binda ylleriigare 10-12 miljarder i kärnkraftsanläggningar."

Det var del jag sade, och jag fortsatte:

"Enligt centerns mening" - det är också min mening - "borde man i stället salsa dessa miljarder pä en utveckling av de förnyelsebara energikällorna, så atl vi med hjälp av dessa frän mitten av 1980-lalel kan böria minska värt beroende av såväl olja som kärnkraft"

Lål mig lill sist ställa en fräga. Statsrådet Carl Tham är myckel orolig för vår oljeförsörining, och del har jag förståelse för. Men vilka garantier har statsrådet Carl Tham för all vi inle ocksä kan fä problem med uranförsöri-ningen lill våra reaktorer, med upparbelning etc? Vi vel redan all vi hade problem att fä Weslinghouse att infria ingångna avtal. Visserligen har man vunnit en process om detla, men huruvida man kommer all fä sitt uran är kanske en annan fråga. Det hjälper inle att man är garanterad ersättning för den händelse att man inte får uran - man vet ändå inte om man på sikl kommer att ha uranförsöriningen tryggad.

Del är alltså inget som säger att del inte på sikl blir stora problem med att försöria våra nu byggda reaktorer med upparbetat uran. Mot den bakgrunden menar jag att del än mindre finns anledning all satsa nya miljarder i kärnkraften. Dessa borde man i stället redan nu sälla in pä all snabbt utveckla de förnyelsebara energikällorna.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om kärnkraftsutbyggnaden

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Jag konstaterar bara all cenierpartiei nu på etl glädjande sätt -del är på inlet vis en anklagelse - har accepterat i varie fall de tio kärnkraftverk vars existens ocksä centerpartiet har ansvar för, efiersom beslut om dessa fattades för länge sedan. De ingår som en viklig del i det nuvarande svenska elförsöriningssystemet, givetvis under fömtsällning alt uppställda säkerhels-krav kan infrias. Och i det avseendet föriigger nu en bedömning, som också den gamla trepartiregeringen var överens om, nämligen alt villkorslagens krav är uppfyllda, ulom i ell avseende.

Jag vill ocksä avslutningsvis konstatera atl vi i energipropositionen, som kammarens ledamöler fär lillfälle att återkomma till, gör de bedömningar som vi har all göra när det gäller den svenska uranförsöriningen. Del är lika litet här som pä något annal område där vi har import av energi sä att vi har

131

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om kärnkraftsutbyggnaden

hundraprocentigt säkra garantier. Jag hyser emellertid ingen oro för den uranförsörining som är nödvändig för att klara del begränsade svenska kärnkraftsprogrammet.

Del är också uppenbart atl oljan och oljeberoendet härvidlag av flera skäl utgör elt väsentligt slörre problem, dels därför all det är en sä dominerande faktor i vår energiförsörining, dels därför atl oljan är föremål för ekonomiska och politiska föriopp som vi inle kan påverka och som gör alt oljeberoendet kan fö ödesdigra konsekvenser både för vär välfärd och för vär ekonomi.

RUNE TORWALD (c):

Herr lalman! Det lönar sig säkeriigen inte atl driva denna debatt särskilt myckel längre. Lät mig bara kategoriskt bestrida, all centerpartiet har medverkat lill beslutet om de tio kärnkraftverken. Det beslutet fattades 1975, ochjag och andra ccnlerpariislerrösiade då för en reservation med krav på att det inte skulle byggas tio kärnkraftverk. Del deballrickel gär jag inte pä.

Det är vidare på del sällel att Carl Tham hävdar att del svenska kärnkraftsprogrammei är begränsat. Del är inte riktigt Såvitt jag vel har Sverige f n. slörre andel kärnkraftsbaserad elkraft än någol annat land i världen. Det innebär att vi är mycket illa ute, om vi inte får del uran som vi behöver för våra reaktorer.

Till sist villjag bara säga atl del lydligen är precis så som Göteborgs-Posten skrev i gär med anledning av regeringens ställningstagande lill naturgasen, som ju centern har förordat som en miljövänlig energikälla som kunde hjälpa oss att komma över det besväriiga 1980-talet innan vi fär fram tillräckligt givande nya och förnyelsebara energikällor. GP skriver i rubriken lill sin artikel följande: "Kärnkraften viktigast för fp." Det gäller tydligen också för Cari Tham.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag uppmanar Rune Torwald atl läsa på i centerpartiets historia och även om det nuvarande svenska kärnkraftsprogrammet. De lio reaktorer som vinu diskuterar och som i stort sell är färdigställda beslöts långt innan 1975 ärs energibeslul fattades.

Del är rikligt all centerpartiet därefter har påyrkat avveckling av det svenska kärnkraftsprogrammet lill är 1985, men detla är numera en övergiven ståndpunkt

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära ordet fler gånger, men lål mig med anledning av slalsrådel Thams sista inlägg dra en liknelse. Om man för etl erbjudande atl ta hand om en vanskött gård med fem hektar igenbuskad mark,åtar mansig kanske att klara del på fem år. Man för inle chansen. Det gär tre år. Dä är det fråga om tio hektar. Därför säger man: Nu behöver jag lio år för att klara upp det här. Det är självklart, herr Tham, att ju längre herr Tham får hålla på att låsa fast Sverige i kärnkraft, deslo längre lid kommer det att la för centern att röja upp efteråt.

132

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om slandardsäkrade pensioner

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för att besvara Cari-Henrik Hermanssons (vpk) den 14 febmari anmälda inlerpellation, 1978/ 79:146, och anförde:

Herr lalman! Cari-Henrik Hermansson har frågal dels hur jag ser pä angelägenhelen av atl frågan om slandardsäkrade pensionsförmåner för en snar och positiv lösning och hur jag vill kommentera de skäl som anförts häremot, dels om jag är beredd alt skyndsamt ta initiativ till att denna fräga blir upptagen till beredning samt all pensionärsrörelsen därvid ges möjlighet all delta.

Lål mig först konstatera all utvecklingen inom pensionsområdel underden senaste femårsperioden kännetecknats av en myckel omfatlande och kostnadskrävande reformverksamhet Folkpensionens grundbelopp höjdes den 1 januari 1975 för alla pensionärer. Folkpensionen för en ensampensionär justerades då från 90 till 95 96 av basbeloppet och från 140 lill 155 96 av basbeloppet för pensionärspar. Den 1 juli 1976 sänktes den allmänna pensionsåldern frän 67 till 65 är, samtidigt som det blev större möjligheter all individuellt välja tidpunkt för pensioneringen mellan 60 och 70 års ålder.

Den 1 juli 1976 genomfördes delpensionsreformen för anslällda. Genom delpensioneringen ärdet möjligt att minska arbetsinsatsen mellan 60 och 65 års ålder genom atl övergå till deltidsarbete i kombination med delpension. Denna pensionsform har slagit väl ut, och antalet delpensionärer har ökat kontinuerligt. I januari i är var det närmare 44 000 personer som uppbar delpension. Riksdagen har nyligen pä regeringens förslag beslutat att delpensionsförsäkringen skall omfatta alla förvärvsarbetande, dvs. även egna företagare.

Av ceniral belydelse i detta sammanhang är att de folkpensionärer som saknar ATP eller har låg ATP är tillförsäkrade ärliga standardförbättringar genom pensionstillskott. Även dessa åriiga standardhöjningar har förbättrats och sedan juli 1976 höjs pensionstillskotten varie år med 4 96 av basbeloppet för ålderspensionärer. Förtidspensionärerna är tillförsäkrade dubbla pensionstillskott och för alltså elt ärligt siandardtillskoll med 8 96 av basbeloppet

De årliga höjningarna av pensionstillskotten avser tiden fram t. o. m. budgetåret 1981/82. Dä kommer alla ålderspensionärer atl utöver folkpensionens grundbelopp vara tillförsäkrade ATP eller pensionstillskott motsvarande minsl 45 96 av basbeloppet. Förtidspensionärerna är på molsvarande sätl tillförsäkrade lillskolt med 90 96 av basbeloppet

Vid sidan av denna successiva utbyggnad av pensionstillskotten bör del också noteras atl ATP-pensionerna för varie är fär alll slörre betydelse. A v de f n. drygt 1,3 miljonerna ålderspensionärer har f n. ca 53 96 också ATP. Bland förtidspensionärerna har 70 96 ATP. Denna andel folkpensionärer som har ATP-pension ökar fortlöpande. Dessutom ökar också de utgående individuella ATP-beloppen successivi genom ett ökat antal intjänade poängår för tillkommande pensionärer.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om slandardsäkrade pensioner

133

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om Slandardsäkrade pensioner

Hela del allmänna pensionssystemet är värdesäkral genom anknylning lill basbeloppet. Detta ger pensionärerna en viss särställning jämfört med mänga andra grupper. Med anledning av vissa diskussioner som har förls om pensionärernas ekonomiska trygghet vill jag understryka atl reglerna för värdesäkring av pensionerna självfallet måste ligga fast

Den fortsatta reformverksamheten pä pensionsområdel behandlas av den pariamentariskt sammansatta pensionskommittén. Kommittén har haft i uppdrag atl bl. a. pröva möjlighelerna att med hänsyn lill de resurser som kan ställas lill förfogande förslärka de garantier för pensionsnivån som nu finns. I sitt senaste betänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m. har kommittén enhälligl avstyrkt all man f n. inför någon form av generell och automatiskt verkande standardutvecklingsgaranli inom den allmänna pensioneringen, bl. a. mol bakgrund av de mycket omfallande koslnadsbindningar som skulle följa av ett sådant system. Pensionernas slandarduiveckling bör enligl kommiilén liksom hittills fö bestämmas genom gång efter annan återkommande poliliska beslut Kommittén anser atl utöver den nu pågående utbyggnaden av pensionstillskotten liksom den successiva framväxten av ATP bör de resurser som i rådande ekonomiska läge är tillgängliga för förbältringar för pensionärerna koncentreras lill de områden där behoven är mest framträdande. Kommittén pekar därvid pä behovei av en kraftig utbyggnad av sjukvården för äldre, särskilt långtidsvården och hemsjukvården.

Pensionskommitténs betänkande har remissbehandlals, och flertalet remissinstanser delar kommitténs bedömning av möjlighelerna att införa en standardutvecklingsgaranli inom den allmänna pensioneringen. Föregen del vill jag konstatera all riksdag och regering har lagt fast etl program för fortsaU uibyggnad av pensionstillskotten fram t. o. m. budgetåret 1981/82. Därmed kommer de pensionärer som saknar eller har låg ATP alt fö en fortsalt icke oväsentlig standardförbättring under de närmasle åren. Jag är för dagen inte beredd att gä närmare in på frågan om vilka förändringar som därefter kan bli aktuella inom pensionssystemet

Flera utredningar, som har lagts fram under senare är, visar på behovet av ökade utbyggnadsinsalser inom värd- och omvärdnadsområdet för de äldre. Jag delar därför pensionskommitténs uppfattning all de resurser som under de närmasle åren kan ställas lill förfogande för förbättringar för pensionärerna i första hand måste användas för all fö lill stånd den uibyggnad av samhällels vårdresurser som är hell nödvändig. Avsiklen är också att regeringen inom kort skall lägga fram förslag lill riksdagen som syftar lill au underlälla denna uibyggnad av vårdresurserna för de äldre.

Slutligen vill jag framhålla atl regeringen har för avsikt att inbjuda representanter för pensionärsorganisationerna lill överläggningar innan slällning las lill slörre frågor av särskild betydelse för de äldre.

134

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag lackar socialministern för svarel pä min interpellation men måste lyvärr konstalera alt del är negativt Gabriel Romanus vill inte ta

någol initiativ för all frågan om slandardsäkrade pensioner skall fö en positiv lösning. Även om han inle säger ell direkl nej lill kravet, är hans argumentering i sak ell nej.

Delta är mycket beklagligl. Kravel på slandardsäkrade och värdebeständiga pensioner betraktas av pensionärsrörelsen som ell av de mest väsentliga kraven. Del är alllsä inle främst lill mig och vpk-gruppen som Gabriel Romanus säger nej, utan det är lill den samlade pensionärsrörelsen.

Låt mig erinra om några fakta. Pensionerna är fortfarande mycket låga. Socialministern anförde en rad procenttal i sitt svar, men pensionärerna kan ju inle leva på proceni. Låt oss titta på vad pensionerna ger i kronor och hur utvecklingen varit för pensionärerna jämfört med andra grupper i samhällel. Försia kvartalet 1979 utgjorde grundpensionen och pensionstillskottet för ensam.siående pensionärer 16 764 kt per helt år eller 1 397 kn i månaden. Gifta uppbar vardera 1 206 kr. i månaden.

Medräknat kommunall bostadstillskotl kommer man upp till en summa av i runl tal 20 000 kr. om årel. Och denna låga summa tvingas många pensionärer att leva på, samtidigt som hyran för en modern Ivårumslägenhel kan uppgå lill 600-700 kr. i månaden. Andra pensionärsgmpper har ett tillskott av en lilen ATP och därigenom ell något bättre läge. Försl i år, 1979, fär vi den första gruppen som kvalificerar sig för full ATP.

Inkomstskillnaderna kan alltså vara belydande också bland pensionärerna. Men la den stora gmppen som Ivingas klara sig pä gmndpension och pensionstillskott plus etl kommunall bostadstillägg. Den omfattar kanske 600 000 pensionärer - det finns ingen exakt siffra, men den torde vara av ungefär den slorieksordningen. Del ärju en utomordentligt läg standard som dessa människor tvingas till. Samtidigt har de under den senasie liden utsatts för angrepp från olika personer och organisationer, som hävdar atl pensionärerna egentligen lar för mycket av det ekonomiska utrymmet och atl de knappa pensionerna skulle vara ell slort problem för framtiden.

Del bör erinras om atl del är pensionärerna som under sina akliva år har skapat den produktionsapparat ur vilken pensionerna nu i sisla hand utbetalas. Del handlar alllsä inte om någon gåva som nuvarande produktiva generation i nåder ger lill pensionärerna. Del handlar om en intjänad rättighet för vilken pensionärerna redan slitit hårt

Pensionärernas riksorganisation, PRO, aktualiserade redan vid sin kongress 1973 ell krav som gav ullryck åt principen om en utjämning av pensionsvillkoren, nämligen alt folkpensionen skall motsvara 65 96 av den genomsnittliga industriarbetariönen. I slutet av 1950-talet beräknades en folkpensionär ha ca 30 % av en sådan medellön. I millen av 1960-lalet hade andelen gått ned fill ca 22 % och nu beräknas den till 25 96. Del är alltså långt kvar till den uppställda målsällningen, och man mäste lyvärr konstatera atl del relativa läget för dem som bara har grundpension och pensionstillskott är sämre än vad del var vid slutet av 1950-lalel.

Kravel på slandardsäkring, som jag har tagit upp i interpellationen, gäller frågan om förhållandet mellan utvecklingen av pensionärernas levnadsstandard och den övriga befolkningens. Denna fråga logs upp i direktiven för

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om slandardsäkrade pensioner

135

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om slandardsäkrade pensioner

136

pensionskommittén, och delta uppfattades allmänt som etl positivt slällningslagande i sak. Tyvärr avvisade pensionskommittén sedan detla krav. Detla vållade djup besvikelse och en stark indignation bland pensionärerna. I ell uttalande frän PRO:s kongress 1977 sägs sålunda:

"Kongressen kräver alt pensionerna - både folkpension och ATP - skall ha en med andra inkomstgrupper jämförbar standardutveckling och uttalar sin djupa och bittra besvikelse över pensionskommitténs förslag om all sådan garanii icke skall ges.

Kongressen finner del ocksä i hög grad anmärkningsvärt all pensionskommittén som skäl för sitt avslag i denna fråga betonat all pensionärernas standard måste hällas nere för alt ge ulrymme för vårdmöjligheler lill pensionärer. Etl cyniskt betraktelsesätt, som det inle finns motsvarighet till i någol annat sammanhang."

Jag kan inle finna annal än att socialminislern i sill svar i dag är inne pä precis samma tankegång som PRO sålunda betecknat som etl "cyniskt betraktelsesätt". Samma omdöme måsle också ges om det uttalande som nyligen gjorts av statssekreteraren i ekonomidepartementel Lars Wohlin, som i en lidningsintervju sagt så här: "Mycket lalar för all vi ivingas låta pensionärerna betala för sin service." Varför skulle jusl pensionärerna sättas i strykklass på della säll jämfört med andra grupper i samhället? Jag håller helt med pensionärerna och deras organisationer när de upprört protesterar mot sådana uttalanden.

Till det myckna lalel som vi hörl under den senaste liden om all pensionärskollektivet lar för myckel av det produktionslillskoll och den konsumlionsökning som kan väntas under de närmasle åren mäste följande framhållas: Pensionärerna ivingas i dag leva på en standard som genomsnill-ligt är myckel lägre än för övriga medborgare. Del är alltså nödvändigt alt de för en slörre andel än andra grupper av produktionslillskoll och konsumtionsökning. Annars kan ju pensionärerna aldrig komma upp i en standard som är jämförbar med andra grupper i samhället. Vad som krävs är alllsä tvä saker: för del första en absolut och relativ standardhöjning för pensionärerna, för det andra en standardsäkring som garanterar atl pensionerna följer med vid höjning av de genomsnittliga reallönerna.

Det har under den senasie liden framträtt tendenser, framför allt i pressdebatten, som framhållit all levnadsstandarden inle är del viktiga för pensionärerna, ulan all del viktiga är deras totala situation, deras slällning i olika gemenskaper osv. Del är givet all del är pensionärernas samlade silualion som måste förbätiras. Här återstår fortfarande myckel alt göra. Många pensionärer känner sig i dag undanskuffade och behandlade som andra rangens medborgare. Det gäller rätlen till arbele och del gäller en rad andra saker. Men grundläggande för all pensionärerna skall känna trygghet och uppskattning är dock deras ekonomiska standard. Med skalden vill man säga: "Tryck ej blott den valkiga näven, tryck även en penning i den!" Man för inle säga nej lill pensionärernas berättigade krav på standardförbättring och slandardsäkring med hänvisning lill alt det är viktigare alt förbällra deras allmänna läge i samhällel. Del vore elt i hög grad cyniskt resonemang.

137

Socialminislern GABRIEL ROMANUS: Nr 94

Herr lalman! Låt mig först med anledning av den diskussion om de äldres Fredagen den ekonomiska irygghel som Cari-Henrik Hermansson hänvisade lill än en gång 2 mars 1979

understryka del som jag sade redan i interpellationssvaret, nämligen all

Om standardsäk-rade pensioner

värdesäkringen av pensionssystemet ligger fast De utfästelser som har givits till den äldre generationen, som har byggl upp värt samhälle, skall hållas. På den punkien svävar vi inte pä målel.

Carl-Henrik Hermansson talade om all några i deballen har sagl all pensionärskollektivet fär för mycket i dag. Jag vel inle vem han syftar pä. Del kan i varie fall inle vara regeringen. Regeringen slår inle för den uppfattningen. Vill han angripa någon annan bör han tala om vem han angriper.

Sedan hänvisade Carl-Henrik Hermansson lill elt uttalande av statssekreterare Lars Wohlin i budgel- och ekonomidepartementel. Med anledning av det villjag bara understryka att i den TV-iniervju som åsyftas betonade Lars Wohlin själv atl det var ell personligt inlägg han gjorde och all han inle framträdde som talesman för regeringen.

Regeringens uppfattning i de frågor som där berördes är följande:

1. Det är väsentligt för de äldre, liksom för många andra i värt samhälle, all
vård och service byggs ut så atl var och en kan få den värd och service som han
behöver. Det kommeratl vara en förslahandsuppgift för värt samhälle under
de närmasle åren,

2, De avgifter som förekommer i del sammanhanget för självfallet inte
sältas sä, all de hindrar någon från au uinyttja den vård och service som han
behöver,

3. Pensionärernas förhållanden i dag är så olika -jag vill instämma i vad
Cari-Henrik Hermansson sade pä den punkien - all det inle längre är
meningsfullt all tala om pensionärskollektivet i ekonomiska termer. Vi har i
dag inte sä fö pensionärer med en årsinkomst på 60 000 ä 70 000 kr, och mera,
bl, a, lack vare de regler som gäller för statligt och kommunall anslällda, men
vi har å andra sidan en slor grupp som bara har folkpension, pensionstillskott
och kommunalt bosladsiillägg. För den gruppen, som kommer atl finnas och
vara slor under lång lid framöver, gäller hell andra ekonomiska förhållanden.
Man kan alltså inle generalisera och säga alt pensionärerna hardel så och så
och all de bör beiala så och så mycket,

4, Det bör också noteras atl Lars Wohlins refiexioner rörde etl skede när
ATP är fullt utbyggd, dvs, ell skede som ligger långl fram i tiden.

Del som vi nu skall diskuiera är något närmare liggande frågor. Därvid måste vi utgå från den ekonomiska verkligheten,

Carl-Henrik Hermansson, jag och flera andra medverkade i en debau här i våras om befolkningssiluationen och de tendenser som finns i befolkningsutvecklingen. Både Cari-Henrik Hermansson och jag kunde konstalera atl de nuvarande tendenserna är oroande, bl, a, därför att de kommer alt slälla den yrkesverksamma generationen inför stora påfrestningar när del gäller all klara av de löften som har givits lill den äldre generationen. Det är sant all del här inle är fräga om nägra gåvor som skall utdelas, utan del är fråga om pensioner som de äldre hargjort sin insats för och självfallet skall ha. Men del

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om Slandardsäkrade pensioner

138

hindrar inle atl del, med del pensionssyslem vi i dag har, blir en svår ekonomisk påfrestning på den akliva generationen all beiala dessa pensioner, om den nuvarande befolkningsutvecklingen fortsätter. Det är vi ense om. Vi var del för elt är sedan, och jag ulgår ifrån alt vi är del nu också.

Del här är en del av verkligheten som vi inle kan komma ifrån. Jag kan inte förstå atl del skulle vara cyniskt all påminna om all när resurserna är begränsade måsie man la del viktigaste försl. Och del viktigaste är enligt en enhällig pensionskommitté och enligt det övervägande anlalel av de inslanser som har yiiral sig över kommitténs betänkande all se lill all det finns omsorger, vård och service tillgängligt för dem som behöver det. Del är viktigare än atl bygga vidare pä pensionssystemet ovanpå ATP -det ärju det den här inlerpellationen handlar om.

Vi är överens om den slandarduiveckling som det innebär alt vi växer in i ATP-systemel. Men en påbyggnad pä ATP med yllerligare standardförbättringar måsle vägas mol andra angelägna behov i samhällel, bl. a. för de äldre. Ulredningen påpekar all värd och service ingår i standarden. Det är lilet märkligt atl man skall behöva påminna en kommunist om atl den offenlliga konsumlionen, den gemensamma servicen, ingår i människornas slandard. Det är inle någonting som man kan spela ul mol den.

Del innebär inte all slandarden hälls nere, som Cari-Henrik Hermansson sade, om man bygger vidare och ser lill att pensionärerna kan fö vård, bra bostad, atl de kan fö bo kvar i sin bostad längre än vad som f n. är möjligl, pensionärslägenheter osv. Delar inteatt hålla nere standarden ulan det äratt förbällra standarden, för lyvärr kan vi i dag inle uppfylla de kraven-del är del sorgliga. All säga atl del är viktigare än atl bygga ut ATP-syslemel är inle cynism. Jag iror alt del är en bedömning som delas av de flesla i vårt samhälle. Del lyder pensionskommitténs belänkande och reaktionerna på del från olika inslanser på.

Carl-Henrik Hermansson nämnde pensionärernas bostadssituation. Där har vi haft en gammal orättvisa, nämligen alt slödel lill de äldres boende har varierat väldigl mellan kommunerna. Del är obestridligt Detla har ocksä påtalats av pensionärernas organisationer. I vissa kommuner har man kunnat fä högsl 100 kr. i månaden i bostadsstöd, i andra kommuner har man kunnai få upp lill 1 300 kr. i månaden. Jag tror att del är 146 kommuner som haft 500 kr. som övre gräns för stödet. Det aren sådan punkt som bör angripas och som vi nu ocksä angriper.

Som framgått av meddelanden frän regeringen kommer regeringen inom kort med ett förslag som innebär all staten skall la över en belydande del av kosinaderna för de kommunala bosladslilläggen. Della är då förenai med krav på kommunerna all öka slödel lill pensionärerna så au man kommer upp till vissa miniminivåer. Hyresgränserna skall vara för ensamslående 700 kr. i månaden och för makar 800 kr. i månaden. Del krävs all kommunerna betalar minsl 80 96 av den hyreskostnaden.

Au sätta in stöd där del bäsl behövs när vi har begränsade resurser anser vi vara den rikliga politiken - inle alt utlova all vi skall höja slandarden även för dem som har full ATP. Det ärju del som är ämnel för interpellationen.

Herr talman! Jag tror alt den svenska deballen skulle vinna mycket på atl vi diskuterade socialpolitiken för framtiden med utgångspunkt i alt vi mer än tidigare måste sälta del viktigaste först, alt vi inte har ulrymme för några långtgående löften om generella, stora åtaganden. Vi skall fullgöra de åtaganden som är gjorda, men när del gäller uibyggnad skall vi ta det viktigaste först. Det vore bra med en ökad realism i den socialpolitiska debatten.

Jag tror inte att någon har något all vinna pä alt jag, å regeringens vägnar, slår här och lovar all vi inom kort skall göra nya ändringar i pensionssystemet som innebär all vi bygger vidare ovanpå den värdesäkring som i dag ligger i vårt pensionssystem. Jag, och iroligen många med mig, skulle uppskatta om Carl-Henrik Hermansson ville ge beskedet all inle heller kommunisterna kan ge några sådana löften - del kan ni nämligen inle.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om Slandardsäkrade pensioner

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag har inte begärt atl Gabriel Romanus eller regeringen skall ge nägra löften - del är inle det som saken gäller. Jag har lagil min utgångspunkt i de krav som ställs av pensionärerna genom deras organisationer och frågat om regeringen är beredd att siödja de kraven. Kommunisterna är beredda alt siödja kraven, dä vi tycker att de är rikliga. Om man tyckeralt de är rikliga, har man sedan en gemensam uigångspunkl för all diskuiera hur de på etl realisliskl säll skall kunna tillgodoses.

Jag skall lilel grand kommentera vad Gabriel Romanus har sagt

Han sade bl. a. atl värdesäkringen ligger fast Frän pensionärernas sida kritiseras den nuvarande formen för värdesäkring av pensioner som varande Olillfredsslällande. Bland de krav som har ställts frän PRO finns kravel på en värdebeständig pension, vilket man menar alt pensionärerna f n. inte har.

Elt krav som vpk har rest i en motion lill ärels riksdag och som så småningom kommer upp till behandling är all de lillägg som utgår i förhällande till prisstegringarna skall betalas redan vid tvä procents prisstegring i stället för nuvarande tre procents prisstegring. Det skulle minska eftersläpningen och göra lägel något bällre för pensionärerna.

Ett förhällande som pensionärerna själva har påtalat är all deras livsmedelsutgifter i relation till inkomsten är belydligt slörre än för andra grupper i samhällel. Man har pekat pä all prisstegringen när del gäller livsmedel har varit särskilt stark under senare år, vilket missgynnat pensionärerna. Jag säger detta, eftersom man enligl min uppfattning inle kan nöja sig med ell uttalande om att värdesäkringen ligger fast, när del i själva verkei finns en stark kritik från pensionärsgruppernas sida mol den nuvarande formen för värdesäkring av pensioner.

Del är möjligl all sialssekreterare Wohlins uttalande skall slå för honom själv. Jag hargäli lill källan för det-en inlervju i tidningen Köpmannen-och där betonas inte della särskili slarki. Jag skulle i anslulning lill vad socialminislern har sagl apropå de olika punkterna i Wohlins ulialande vilja ställa en konkret fråga. Avser regeringen alt lillåla avgiftshöjningar för olika servicetjänster och därmed yllerligare urholka pensionärernas standard? Del

139

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om slandardsäkrade pensioner

är detta pensionärerna fruktar, och del är del som har skapat deras oro.

De allmänna uttalandena om att vård och service skall byggas ut och alt avgifterna inte får sättas sä högt alt ingen kan använda sig av vården svarar inle på den konkrela fråga som ställs ifrån pensionärernas sida och som alllsä är: Hur ställer sig regeringen till frågan om alt tillåla eller själv vidta avgiftshöjningar för olika servicetjänster och därmed ytterligare urholka pensionärernas standard i nuläget?

Del är riktigt alt vi diskuterade befolkningsutvecklingen för ett är sedan. För min del diskuterade jag därvid det oroande lägel beiräffande nativiteten, anlalel nyiillkommande svenska medborgare. Jag tror däremot att den oro som kommer fram i deballen - och som också fanns i Gabriel Romanus inlägg

- om utvecklingen av antalet äldre människor är någol överdriven. Jag vill
här cilera uren artikel av befolkningsexperien Erland Hofsten från november
1978, där han säger:

"1 själva verkei finns det ingen anledning alt tro pä någon ytterligare ökning av antalet människor i åldern 65 åroch däröver undertiden fram lill är 2000. Däremoi kan man räkna med au del kommer au ske en kraftig slruklurförändring bland de äldre. Antalet rikligi gamla-de som är över 80 är

- kommer aii forisäua att öka - och öka myckel kraftigt - medan däremot
anlalel yngre åldringar - mellan 65 och 79 år - kommer alt till och med bli
något färre fram till år 2000.

Om man sträcker ul perspektivet yllerligare lill år 2025, blir utvecklingen återigen en annan. Under börian av näsla århundrande ökar anlalel människor i åldern 65-79 år, medan de myckel gamla i åldern över 80 år då inte längre ökar."

Det är alltså inte den tilltagande mängden av människor över 65 år som är del siora befolkningsproblemet Del problem som finns är i stället att det föds för få barn i Sverige f n.

Jag tror därför inte all vi skall irycka så hän i deballen pä jusl anlalel pensionärer, antalet människor över 65 år. Vad vi skall diskutera är frågan: Vad kan vi göra för atl öka ut de produktiva åldrarna? Och där är del oerhört viktigt att bereda dem som kommer över gränsen 65 år en chans atl fortsätta arbeta. Vi vet atl vi f n, har mycket stela system i del svenska samhället, och vi fär t o, m, uppleva sädana egendomligheter som atl människor själva ansöker om alt få fortsätta alt jobba i produktiv tjänst men vägras detta, vilket ju är hell orimligt.

■ Om socialministern ger mig chansen genom en replik, vilkel jag hoppas all han gör, harjag yllerligare en del att lillägga. Tidsgränsen är nu överskriden.

140

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Del vore ju fresiande au avsiå, men eu meningsutbyte med Carl-Henrik Hermansson är alltid stimulerande, så jag fortsätter gärna en stund lill.

Del var en sak som jag kanske borde la up|). Sven Aspling är inle här, men jag lycker ändå all del i rättvisans namn bör sägas atl del säU på vilkel Cari-

Henrik Hermansson återgav direkliven till utredningen inle är alldeles riktigt. I direktiven slår det aU kommittén skall "undersöka behovet av och möjligheterna atl med hänsyn till inkomslutvecklingen och omfattningen av de resurser som kan slällas lill förfogande förslärka de garantier rörande pensionsnivå som följer av nu gällande bestämmelser". Det är möjligt atl detla pä någol håll uppfaltades som etl förord för atl man skulle införa en standardutvecklingsgaranli. men del kan knappast ha varit så för dem som läst direkliven, och det har naturiigtvis Carl-Henrik Hermansson gjort. Rätt skall vara rätt även när det gäller den socialdemokratiska regeringen och vad den lovat och inte lovat.

Nu säger Cari-Henrik Hermansson alt han inte begärt all jag skall utfärda något löfte utan bara atljag skall svara på om regeringen är beredd all infria de krav som pensionärernas organisationer har ställl på en standardutvecklingsgaranli. Men omjag svararja, är detju all ge ett löfte som del i dag inte finns ekonomisk täckning för.

Nu fick vi höra all vänsterpartiet kommunisterna är berett alt ge delta löfte, alt del skall införas en standardutvecklingsgaranli. Del kommer då all gä ul över någonting annal, och vi säger för vår del alt vi inte är beredda att nu ge sådana försäkringar. Vi anser all de resurser som kan slällas till förfogande i första hand måsie gä lill en nödvändig uibyggnad av vård och omsorg innan man gär in pä sådana ålgärder- i och för sig önskvärda men mindre angelägna -som att bygga på ATP-systemet med en garanti för fortsatt standardhöjning utöver den som ligger i alt vi nu håller på atl växa in i ATP, vilkel ju i och för sig är en standardhöjning för pensionärerna i förhällande lill tidigare.

Del är riktigt alt det har framförts kritik från pensionärsorganisationerna mot formen för värdesäkring. Man har sagt all konsumtionsmönsirel hos pensionärer är annorlunda och att det därför borde finnas ett särskilt index, och man hardiskuteral formerna för all beräkna basbeloppet Regeringen har mot den här bakgrunden beslutat au ge pensionärsorganisationerna möjlighet atl föreslå representanter till den indexnämnd som hjälper statistiska centralbyrån med just de här frågorna. Vi har därmed tillgodosett ell krav som pensionärsorganisationerna länge harslälll. Del kommer också alt företas en omfattande hushällsbudgelundersökning, som kommer att ge underlag för bedömningen av om del här är en bra form eller inie.

Carl-Henrik Hermansson kritiserade all jag bara gjorde allmänna ullalanden om alt vården självfallet måste byggas ut Del är inte riktigt så. Vi arbelar för all förverkliga en uibyggnad av t ex. långvården med 2 000 platser om årel. 1 går iräffades ett avtal mellan Landstingsförbundet och socialde-pariemeniet - vi hoppas alt riksdagen kommer atl godkänna del - som innebär att 170 milj. kr. ställs till förfogande jusl för della ändamål. Landsiingsförbundel intygar å sin sida atl dessa pengar möjliggör genomförandel av de planer som skulle tillföra långvården 2 000 platser om årel. Det är alltså elt konkret resultat.

Låt oss sedan gå över lill diskussionen om befolkningsutvecklingen. Vi skall inte alllför mycket fördjupa oss i historieskrivning, men inför den här diskussionen Uisie jag faktiskt vad både Carl-Henrik Hermansson och jag

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om slandardsäkrade pensioner

141

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om slandardsäkrade pensioner

sade i deballen i våras, efiersom jag lycker alt den har eu samband med den här diskussionen. Carl-Henrik Hermansson sade all befolkningen i arbeie kan bli liten i förhållande lill anlalel barn och pensionärer, vilkel skapar problem. Del är precis del jag har lalal om. Vi vel alla -jag höll på all säga hela den stora skara som är församlad här i dag - alt det pensionssystem vi har fungerar så, au den yrkesverksamma generationen med sina avgifter i huvudsak skall betala de utgående pensionerna. Är dä den yrkesverksamma generationen lilen och pensionärsgeneraiionen slor, så blir del ekonomiska påfrestningar. Del är precis det perspektivet vi slår inför, och vi hoppas att människor skall sälla del anlal barn lill världen som de vill ha och all della innebär all befolkningen inle skall minska. Men vi kan inle komma ifrån all detta är ell ekonomiskt perspektiv som vi slår inför. All då slälla ul de här löftena, som man begär av oss, vore inie ansvarsfullt

Jag vill slula med en punkl där vi är överens: Del är vikligl au vi kommer bon ifrån del siela pensionslänkande som innebär alt en människa ena dagen är fullt arbeisför men näsla dag - 65-årsdagen - får besked om all nu måsle hon sluta jobba. Vi har länge arbelal fören ökad rörlighet i syslemel som ger möjlighel att stegvis minska sin arbetsinsats. Delpensionen är en åtgärd i den riklningen. Arbelsmarknadsministern kommer atl lillsälla en ulredning, som skall undersöka om man kan utvidga anställningsskyddet även för den som har passeral pensionsdagen och på del sättet skapa ell mänskligare arbetsliv just för de äldre. Jag har på den punkien samma syn som Carl-Henrik Hermansson gav uttryck äl.

142

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Vad Gabriel Romanus senast sade tyckerjag är ulmärkt. Det motsvarar ell krav som har ställts i vpk-molioner till riksdagen flera gånger och som även slällis lill äreis riksmöle. Del är alllid angenämt när man får en molion bifallen på del här sättet genom ett uttalande av elt ansvarigt statsråd. Jag hoppas atl riksdagen intar samma förnuftiga ståndpunkt

Det finns en rad problem all här la upp. Vi vel ju alt den grupp som vi nu diskuterar och vars ekonomiska och sociala problem del gäller är en mycket stor grupp i samhällel. Den omfattar 1,3 miljoner människor. Den ekonomiska standarden när det gäller en avsevärd del av denna grupp ligger på en utomordentligt låg nivå. Frågan är: Hur skall man klara del? Gabriel Romanus litar då lill utbyggnaden av ATP-systemet. Men vi velju attdet tar utomordentligt lång lid innan den här stora gruppen med en mycket läg slandard genom ATP får en sådan silualion alt man kan säga atl den är hygglig. Mänga i den här gmppen kommer aldrig i den situationen. Jag tror alltså inte all vi kan föra bort frågan om en förbättring av grundpensionen, vilket ju kravet på standardhöjning och standardsäkring innebär, med en hänvisning till all vi i stället skall satsa på värden och på del viset ge pensionärerna möjligheter lill ell bällre liv.

Jag inser självfallet att vården ingår i slandarden. Men varför pensionärerna reagerar mol den diskussion som har varit ärju all man egentligen inte för någon annan grupp ställer frågan orn förbäuring av slandarden mätt som

realinkomst i sedvanlig bemärkelse mol en uibyggnad av vårdresurserna. Men för pensionärerna gör man del.

Jag tror inte au man vid de avialsförhandlingar som förs varie år diskuierar utbyggnaden av Karolinska sjukhuset eller andra sjukvårdsinräilningar. Men jusl när det gäller pensioniirerna förs omedelbart diskussionen in på della problem och man hänvisar lill all vården mäsie ingå i levnadsstandarden. Del är della pensionärerna reagerar mot De lycker all de behandlas och beiraklas pä etl annal sätt än övriga medborgare. Därför har de ocksä använt det utlryck som jag citerade. De karakteriserade pensionskommitténs ställningstagande, att pensionärernas slandard måsle hällas nere för all ge ulrymme för vård möjligheter för pensionärer, som ell cyniskt betraktelsesätt. Det är PRO:s kongress som har skrivil detla, och della är alllsä utlryck för vad pensionärerna tänker och tycken

Det flnns en annan punkt i socialministerns anförande, där jag också vill Ullala mig positivt, nämligen au man har lagil upp de krav som vi från vpk:s sida länge har drivit, dvs. att slaien skulle överlä betydande delar av bosladslilläggen och se lill all del bliren mera jämn slandard ule i de olika kommunerna. Jag hoppas också atl slaten här går in med sädana ekonomiska åtaganden atl man verkligen kan karakterisera reformen som all slaten övertar en belydande del av kosinaderna. Jag fåråierkomma när del konkrela förslagel föreligger.

Del är yllerligare en fråga som jag skulle vilja ta upp för au fä socialministerns inslällning belysl. Han säger i slutet av sill inierpellalionssvar atl regeringen avser all inbjuda pensionärernas organisationer lill diskussion om viktiga frågor. Nu harju knivei resis från PRO:s sida om förhandlingsrätt för pensionärerna, och jag och del parli jag representerar lycker alt deua är ell vikligl och berättigat krav. Jag iror au i denna dialog skulle del vara iniressani alt också fä höra socialministerns mening om delta krav på förhandlingsrätt för pensionärerna, därför atl del betraktas från pensionärernas sida som en av de avgörande punkter som de driver.

Vad sedan beträffar de löften som vi kan utfärda här är del ju så atl jag representerar riksdagens minsta parli. Gabriel Romanus representerar riksdagens näst minsta parli. Ingen av oss förfogar över några majoriteter här i kammaren, och del gör naturiiglvis all de löften vi utfärdar vet vi inte vad del blir av. Men jag vill ge i varie fall del löftet atl vi skall forlsälla au slåss för de krav som pensionärerna för fram och slälla deras krav sann försöka övertyga andra partier om det rimliga och berättigade i dem.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om Slandardsäkrade pensioner

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Del är rikligi all vi diskuterar en stor grupp människor - en ökande grupp - och det är just därför som jag är så återhållsam med all här slälla i utsikt en standardförbältringsgaranli. Det finns en stor grupp pensionärer som har en låg inkomstnivå, och det är möjligt att om resurserna är begränsade, så är del viktigare - Cari-Henrik Hermansson kanske håller med om del - atl förbättra för dem än atl utfärda en allmän standardutvecklingsgaranli.

143

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om Slandardsäkrade pensioner

144

Sådana förbättringar har åstadkommits genom pensionstillskotten som inte innebär nägon inbyggd garanti ulan som grundas pä just den metodik som pensionskommittén förordar, nämligen beslut från fall lill fall, även om beslut fattades forell vissl anlal år.Mendet varallisåinie någol inbyggt index eller nägon garanti, ulan del var jusl beslui enligt den metodik kommiilén förordar. Och vi fortsätter på denna väg genom att nu förbättra de kommunala bosladslilläggen för dem som har det särskilt svårt.

Vi gör på della säu jusl därför au gruppen är sä slor och därför att skillnaderna inom den är stora. Jag måste säga atljag är lilel förvånad över att en förelrädare för ell kommunistiskt parti är så snabb au säga atl man skall jobba för en standardutvecklingsgaranli även för den grupp som i framliden kommer all ligga ganska hyggligl lill, med pensioner på 70 000-80 000 kr. om året, när vi har den här andra gruppen som ligger så mycket efter.

Vi är tydligen överens om atl värd och offentlig service ingår i standarden. Dä säger Carl-Henrik Hermansson atl del finns ingen annan grupp där man ställer vård mot privat konsumiion. Jo, se del finns del. Om man för en hederlig polilisk debatt måste man ta hänsyn lill alla grupper. Del gär inte alt fä både inkomstökningar för medborgarna och förbättringar av värd och offentlig service. Det ärju del vi har erfarit nu, och den avvägning som den nuvarande och den förra regeringen gjorl går ut på atl i del läget låta utbyggnaden av vissa offentliga verksamheter komma i första hand, medan den privata konsumlionskraftens ökning inte har varit särskilt märkbar under de här åren. Del är detta som man får lov atl lala om för människorna. Del gäller alla grupper - inte speciellt pensionärer utan alla grupper.

Vi har under de här kärva åren haft en fortsall utbyggnad av offentlig service - barnomsorg, långtidssjukvård, sysselsäiiningsfrämjande ålgärder och annat sådanl - medan den privata konsumtionen har kommit i andra hand. Det är precis della som vi anser all man måsle lala om för människorna. Där har lyvärr det stora oppositionspartiet här i riksdagen svikit Del partiet har gäll ut och lalal om en allmän svångremspolilik, där de stora heltidsarbelande löntagargrupperna inle har fält någon höjd slandard, när vi har velat säga all då måsle vård och andra angelägna gemensamma uppgifter fä komma i försia hand. Del gäller alllsä även de äldre - ingen kan befrias från della. Vi har haft del i del lilla formatet i Stockholms läns landsting, där vi under förra valrörelsen diskulerade om man skulle salsa på vård eller pä att sänka priset pä månadskortei i trafiken - det ärju en sak som gäller privat konsumiion i del lilla formatet Jag sade där all vården måsle gä före när vi inte har obegränsade resurser. Au människor reagerar mol del, när man tar fram jusl pensionärer, beror ju på att del finns andra som inte hjälper lill alt föra diskussionen när del gäller alla grupper. Gör del, sä tror jag inie att pensionärerna reagerar.

Sedan sade jag att vi föreslär-och vi är överens om au del aren riktig åtgärd - all slaien skall la en belydande del av kostnaderna för de kommunala bosladslilläggen. För säkerhets skull skall jag säga atl förslaget innebär ungefär 300 miljoner i ökade slalliga kosinader. Del beiyder inie huvuddelen, ulan det beiyder au den kosinadsökning som uppkommer genom de

standardhöjningar som ligger i systemet skall staten ta på sig. Del är klart alt man även här kan önska all man hade haft flera miljoner au gå in med, men del anser vi all vi inle har. Vi harju ocksä del berömda budgetunderskotlet atl tänka på.

Vidare fick jagen konkret fråga. Jag har uppfatiat det såatl pensionärernas organisationer har begärt överläggningsräii - de kallar del inte förhandlingsrätt, och del kan vara en viktig skillnad. Vi harsagi att vi har för avsikt atl la upp överläggningar med pensionärernas organisationer inför viktigare beslut, och vad på denna regering ankommer så skall de fä sådana överiäggningar. Jag förutsätter - det finns ju moiioner om detta - au riksdagen kommer all ställa sig bakom den tanken, och jag iror säkert au man sedan hiiiar lämpliga former för della.

Slutligen påminde Carl-Henrik Hermansson mig om au vi båda tillhör partier som bara om fållar en mindre del av folket, och det är kanske rikligi alt göra en sådan påminnelse då och då, och au vi därför inle kan slälla ut löften i meningen atl vi kan lova all del blir sä som vi säger. Men min kommentar till del är, attdet faktum atl man lillhöreii liiei parti borde inte befria frän ansvar för alt del man säger är realisliskl. Ibland verkar del som om vpk inte riktigt kommer ihåg del.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om slandardsäkrade pensioner

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag tackar för den admoniiion, eller vad man skall kalla del, som låg i de senasie satserna av socialministerns anförande. Jag väntade bara pä en fortsättning, nämligen att han skulle rekommendera oss alt ingå i regeringsställning för all så all säga prakliskl få se hur löften och realistisk politik står i förhållande lill varandra. Men den rekommendationen kanske kommer en annan gång.

Jag skall ta upp några av de punkter socialministern var inne pä, försl min fråga rörande förhandlingsrätten. Del är faktiskl förhandlingsrätt som Pensionärernas rik.sorganisation har begärt. 1 ulialandei från den senasie kongressen, som jag några gånger har ciierai när del gäller andra avsnitt, slår del så här: "Pensionärernas riksorganisation krävde redan vid sin kongress 1973 all pensionärerna skulle lillerkännas förhandlingsräll i de frågor som berör dem." Man slular med atl kongressen ullalar sill fulla förtroende för styrelsens och represenlantskapeis sätt au driva dessa frågor, men man understryker med kraft atl målet är "elt accepterande av PRO:s krav på en förhandlingsrätt anpassad till rådande förhållanden". Det äralllså förhandlingsräll de kräver, och de jämför sin situalion med de fackligl organiserade lönearbeiarnas och menar all förhandlingsrätten måsle bli en realitet Det skall inte bara vara att man får träffa regeringen och prata med den, ulan det skall handla om en verklig förhandlingsräll.

Sedan är del självklart au jag anser all det framför allt är förhållandena för och standarden hos den stora gruppen, som ivingas leva på gmndpension, pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg och som kanske omfattar ungefär 600 000 människor f n., som mäste förbättras. Men vi har dessulom en belydande grupp som har myckel små ATP-pensioner och som också lever

145

10 Riksdagens protokoll 1978/79.93-94

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om slandardsäkrade pensioner

pä en nivå som är orimligl låg. De pensionärer med 70 000-80 000 kt i inkomst som Gabriel Romanus lalade om lär däremot inle vara sä mänga.

Jag tror alltså att de krav som pensionärsorganisationerna rest och som vi ansluter oss till och vill siödja-dvs. kraven päenslandardsäkrad pension och på elt genomsnittligt läge för pensionärerna som skulle vara 65 96 i förhällande till en genomsnittlig industriarbetariön -de kraven måsle man fortsätta att stödja. Och jag reagerar alltjämt emot resonemanget all detta inle skulle vara viktigt, utan alt det viktiga skulle vara atl bygga ut vården.

Del ärju så, herr Romanus, all utbyggnaden av daghem och sådana saker belalas med skattemedel. Om del inle sker en förbättring av inkomslerna i samhället, sä är del ju svårt för stat, kommun och landsting alt fä tillräckligt med skatlemedel för en uibyggnad. Mekanismen är alllsä inte så enkel som Gabriel Romanus försökte utmåla den i sitt lidigare anförande, nämligen all uibyggnad av daghem mäste slällas emot inkomsiförbätlringar. Det är i stället så all om vi inle får några inkomstförbältringar, så fär stal, kommun och landsting heller inga pengar för alt bygga ut olika delar av de kollektiva nyttighelerna.

Det är alldeles självklart alt jag är en varm anhängare av utbyggnad av kollektiva nytligheter. Jag tror inle alt jag behöver särskilt understryka del, eftersom mitt partis krav i alla sammanhang gär ul på en myckel långtgående kollekliv konsumiion. Vi vill gå längre i den utbyggnaden än vad jag tror Gabriel Romanus vill.

Vad pensionärerna reagerar emot är jusl del här molsatsförhållandel som markeras sä hårt när det gäller pensionärernas situation. Jag kan la nägra exempel från elt annal område och visa hur lönearbelarna skulle reagera, om man förde resonemanget på ell liknande säll.

Anlag atl man skulle säga lill lönlagarna: I stället för alt höja lönerna skall vi förbättra arbetsmiljön och skapa ell säkrare arbetarskydd, I stället för en löneökning pä en krona skall vi satsa på alt la bort gifterna ur arbetsmiljön, Någol sådant skulle lönlagarna inte acceptera. De anser all de skall ha både en förbättring av sin reallön och en giftfri arbetsmiljö.

Diskussionen mäste alltså breddas, och jag tror alt man måsle överväga alt ge frågorna en annan prioritering än den som rekommenderas av pensionskommittén. Jag tror del är nödvändigl att lyssna mera pä pensionärernas röster. De företräder sina inlressen på ell sätt som blir allt kraftfullare, och jag tycker att det är rikligt att deras röster hörs alltmer i det svenska samhället. Men vi mäste också ta hänsyn lill deras argument och inte avfärda dem som socialministern här har velat göra med hänvisning till vissa remissinstanser. Pensionärerna har en rätt enhetlig mening pä de här punkterna, och del är oerhört viktigt atl vi lyssnar lill vad de säger.

146

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Jag har inte läst det här kongressullalandel lika noga som Cari-Henrik Hermansson. Jag kan bara säga all vid de kontakier som vi har hafl med ledningen för pensionärsorganisationerna -jag tänker då i första

hand pä PRO och SFRF - har man förklarat alt del är överläggningsrälten som man är intresserad av. Man har sagt all del inte gär att jämföra dessa överiäggningar med löneförhandlingar av den lyp som är vanlig på arbetsmarknaden, och del Irorjag också all Cari-Henrik Hermansson ochjag kan vara överens om.

Vi diskuterar ju avvägningen mellan offentlig och privat konsumiion, och det är riktigt atl vänsterpartiet kommunisterna normall brukar lägga större vikl vid den offenlliga konsumlionen i form av vård och service av olika slag. Men i den här diskussionen är det ju alldeles tvärtom, och det är del som gör mig så förvånad. En sådan här standardutvecklingsgaranli, som Cari-Henrik Hermansson och vänsterpartiet kommunisterna anser del realistiskt atl genomföra inom en nära framlid, innebär ju all man inle bara lyfter upp dem som har del sämst ställl. Även de som har full ATP utlovas ju en fortsalt utveckling utöver vad ATP kan ge. Jag är medvelen om att det inte är många som i dag har sådana pensioner som dem som jag nämnde. Men i framliden kommer en full ATP för den som har en inkomst nära taket att vara av ungefärden sioriek somjag nämnde, om man lägger lill folkpensionen. Även förden gruppen innebären standardutvecklingsgaranli en fortsättning uppåt Del är lilel konstigt att del skall vara viktigare atl slå fast della nu när vi vet vilka oerhört stora svårigheler vi har alt klara värd och service. Del är klart all vi skall lyssna pä pensionärernas organisationer, och del gör vi ocksä. Vi diskuierar med dem, men pensionärernas organisationer skiljer sig inte frän andra grupper när det gäller all trycka på för all få sina intressen tillgodosedda. Vi måste i en viss situation säga all vi har begränsade resurser förden eller den gruppen och vidare fräga oss vad som är viktigast inom ramen för dessa begränsade resurser. Härvidlag Irorjag inte alt nägon, inte heller pensionärerna och deras organisationer, säger all del skulle vara cyniskt att hellre än atl genomföra en standardutvecklingsgaranli för alla se lill all klara vård m. m., efiersom resurserna ändå är begränsade. Något annal ligger inte i utredningens och milt resonemang, som också förelrädare för samtliga andra partier har slälll sig bakom.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om slandardsäkrade pensioner

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Får jag först återkomma lill den här punkien om överiäggningsrält eller förhandlingsräll. Jag vet ju inle vad pensionärsorganisationernas företrädare har sagl lill socialministern, men jag har utgått från deras kongressutlalande. Där finns en passus som kanske har citerats för eller lästs av socialminislern men som föranlett etl vissl missförstånd. Del står nämligen sä här; "Det uttalades alt överläggning skulle ske med regeringen för alt överenskommelse skulle träffas om pä vilket sätl ell sädani infiytande skulle skapas." Inflytande syftar här på förhandlingsrätt

Pensionärerna vill alltså ha överläggningar med regeringen för all diskuiera hur förhandlingsrätten skall kunna genomföras. Vi har lydligen rält båda tvä. Gabriel Romanus säger all de vill ha överläggningar. Det är riktigt, men de vill ha överläggningar för alt bl. a. diskutera hur en verklig förhandlingsrätt skall kunna genomföras.

147

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om Slandardsäkrade pensioner

Sedan ställde Gabriel Romanus ATP-pensionärerna i motsats till andra grupper av pensionärer. Jag vill emellertid påpeka atl det finns många som nu har en viss ATP, men som ändå har en orimligt låg slandard. Jag hoppas alt socialministern håller med mig om atl inkomsten och standarden f n. är orimligt läg ocksä för mänga som har en viss ATP.

Även de som i år får full ATP - och del är den försia kullen - borde väl också kunna räkna med en oförändrad reell standard i fortsättningen. Men om priserna fortsätter atl stiga snabbi, hur går del dä? I det uttalande från PRO-kongressen som jag några gånger har cileral säger man:

"Den pensionär, som har ATP till så högt belopp alt pensionstillskott icke Ulgår, har under hela 70-talel i realiteten blivit ulan någon form av standardhöjning.

Det innebär all den pensionären ligger 20 % under den realnivä han hade vid inträdet i pensionsåldern."

Jag menar all detla är otillfredsställande, all den gruppen av pensionärer som omtalas i detta uttalande har fält en stark standardförsämring. Risken är all vi får samma utveckling framöver under 1980-lalel med en stark prisstegring, som innebär all ATP-pensionärernas reella slandard i själva verkei försämras. Jag lycker atl de också skall ha en slandardsäkring. Jag har inle talat för atl deras läge skall förbätiras jämfört med andra pensionärsgruppers, men deras reella slandard bör dock säkras pä något säll.

Sedan uttalar Gabriel Romanus än en gång sin förvåning över att vpk, som normalt kräver slörre kollektiv konsumiion, här lar pensionärsorganisationernas och pensionärernas slåndpunkl som sin och kräver standardsäkring av pensionen.

Det är tvä krav som jag har fört fram: För del försia en absolut och relativ förbättring av pensionärernas standard, efiersom den nu är sä läg jämfört med andra befolkningsgruppers. För det andra en slandardsäkring.

Jag vill fråga Gabriel Romanus rent ut, därför att det är viktigt alt få regeringens inställning klariagd: Om nu Gabriel Romanus är överens med mig om att pensionärerna skall ha en levnadsstandard som är jämförbar med andra befolkningsgruppers-och del hoppas jag alt han anser-menar han dä all hela den förbättringen frän nuvarande låga nivå skall ske genom utbyggnad av vården? Är det inte troligt atl man också mäste tänka sig en förbättring av pensionerna lillsammans med en uibyggnad av värden, som vi ingalunda är motståndare till utan tvärtom kräver, för atl man skall få jämställdhet mellan pensionärsgruppen och andra grupper? Den frågan tror jag all del är vikligl för pensionärerna alt få svar på.

148

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Jagskall försöka lämnaelt bidrag till att den här diskussionen nu kan närma sig sitt slut, men jag skall ändå svara på frågan. Jag är ledsen atl jag tycker atl Carl-Henrik Hermansson i sitt senasie inlägg någol förvirrade diskussionen. Vi måste ju hälla isär begreppen "oförändrad slandard" och "standardförbättring".

I vårt system i dag ligger all pensionärerna lill skillnad frän de flesla andra

grupper är garanterade oförändrad slandard när priserna siiger. De får kompensalion för prishöjningarna. Man kan diskuiera tekniken i sammanhanget, men huvudprincipen är all de får kompensalion för ökade priser och därmed reellt samma slandard som förut när priserna stiger. Delta är vi Överens om. Det är ingen som har ifrågasatt del. Sedan har man diskuterat garantier för standardförbättringar med nägon form av index eller liknande inbyggt i systemet - och Carl-Henrik Hermansson har begärt atl jag skall lämna utfästelser om atl vi skall arbeta för del. Jag har sagl alt vi inle är beredda atl ge sädana löften i dag, därför alt resurserna för fortsatt utveckling är begränsade. Dä mäste man se på de olika behov som föreligger, och man bör då inle lova atl en mycket stor del av pengarna skall gä lill jusl della ändamål - som bl. a. innebär garanterade standardförbättringar för dem som har full ATP.

När resurserna är begränsade måste man se på vad som är viktigast och falla beslut från fall lill fall. Det är vår linje, och den stämmer med utredningens. Det beiyder inle atl allting skall satsas på värd. Jag har just berättat att vi i vär kommer att föreslå riksdagen förbättringar av bostads-slödel t ex. Man har lidigare använt den metodiken atl man har fattal särskilda beslut för dem som har läg ATP eller ingen ATP och pensionstillskott Den metodiken kan tas upp igen. Men vi vill inle utfärda nägon garanii som säger, att det redan från börian skall avsättas stora resurser för en säkrad standardförbättring för alla pensionärer, även för dem som har full ATP-pension, och det är del som Cari-Henrik Hermansson begärt. Jag är inte i dag beredd att ge det löftet.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Vi får väl nu avsluta diskussionen, efiersom del också står andra frågor pä dagordningen och det inte är rimligt all vi låter dem som skall debattera dessa vänla alllför länge i sina bänkar. Men jag vill erinra om atl det är tvä krav som pensionärerna reser. Det första är att de skall fä en med andra grupper jämbördig ställning. Del malerial som jag hänvisade lill och som socialminislern inte har bestritt visar, alt deras ställning i förhållande till andra grupper snarast är sämre nu än tidigare. Den är också långt ifrån den uppställda målsättningen om 65 96 av en genomsnittlig industriarbetariön. Vi måste alllsä få ålgärder som höjer gruppen av folkpensionärer upp lill detla läge.

Del andra kravel är alt del måste införas en standardsäkring, som gör alt pensionärerna kan ligga kvar i delta läge och inle råkar ul för en ny försämring. När reallönerna förbättras skall alllsä pensionärernas ersättningar följa med i denna utveckling.

Jag lycker atl dessa krav är myckel enkla. Del är bara alt beklaga all socialministern inle vill gä med på dem. Men jag lycker inte atl del är olillböriigt att pensionärsorganisationerna framför dem eller atl de innebär en orimlig låsning av samhällsekonomin. Jag lycker i stället atl del är fråga om rättvisekrav som mäste bifallas.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om Slandardsäkrade pensioner

Överiäggningen var härmed slutad.

149

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Meddelande om interpellationssvar

Om åtgärder för att förbättra fram -komligheten på viktiga trafikleder

§ 11 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:145 om charterresorna Jrån Sturups flygplats

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Inlerpellation nr 145 av Nils Hjorth om charterresorna från Sturups flygplats skulle ha besvarats av mig den 13 mars. Efter överenskom-meLse kommer interpellationen all besvaras den 16 mars 1979.

§ 12 Om åtgärder för att förbättra framkomligheten på viktiga trafikleder

150

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för all besvara IngridSundbergs{m) den 26 febmari anmälda fråga, 1978/79:370, och anförde:

Herr lalman! Ingrid Sundberg har frågat mig om jag med anledning av de Irafiksvärigheler som i är har uppställ i Skåne kommer all låla ulreda vilka ålgärder som kan sättas in för att i framliden förbättra framkomligheten på särskilt viktiga trafikleder.

Vid så omfatlande och svåra snöoväder som de som har drabbat Skåne i vinter kan stopp för vägtrafiken inle undvikas, varken genom en utökad användning av snöslakel eller genom annan vägulformning. Dess bättre är snöoväder av vinlerns omfallning sällsynta även i Skåne. Del lorde således vara mer än 30 år sedan man hade en från snöröjningssynpunkt lika besvärlig vinter.

Även i Sverige används snöslakel för all minska problemen med drivsnö. Värdet av dessa är emellertid begränsat, efiensom utrymmet pä läsidan efter hand fylls med snö och effekten av snöstakelen försvinner. Kostnaden för snöslakel är relativt hög, och dessa används därför endast på sådana vägavsnitt som är speciellt utsatta för drivsnö.

Vid projektering av vägar las även hänsyn lill snöförhällandena. Vägarna utformas t. ex. numera med beiydligi flackare släntlulning än tidigare, vilket minskar drivsnöproblemen. All i ännu slörre ulslräckning än hittills la hänsyn till snöförhållandena vid vägprojektering är inte möjligt. Detla beror på att många andra faktorer måste vägas in i projekleringssammanhang, t. ex. bebyggelseförhällanden, markinträng och vägbyggnadskostnader.

Inom ramen för del ordinarie vägunderhållet vidtas del rutinmässigt åtgärder mot drivsnö.

För alt fä erfarenheter inför eventuella liknande situationer i framliden mäste givelvis en ulvärdering ske av de svårigheter som vinterns snöoväder medfört för trafiken i Skåne. Enligl vad jag har erfarit kommer vägverket all göra en sådan utvärdering.

INGRID SUNDBERG (m):

Herr lalman! Jag ber atl fä tacka kommunikationsministern för svarel. Jag blev inle särskilt nöjd, lät mig säga del från börian.

Orsaken lill atl årets snöoväder har varit svårare än vad som är vanligt är atl de starka vindstyrkorna sammanföll med mycket stora nederbördsmängder. Men det är inte mängden snö som avgör trafiksvärigheterna i Skåne, ulan del är just vindstyrkorna och landskapets stmktur.

Låt mig först beklaga alt inle trafikminislern själv hade lillfälle all fara ned och bese verkningarna av snöovädret Lång erfarenhet har lärt mig all det inte går atl med ord eller bild ge en uppfattning om snöblästens resultat

Åtskilliga miljoner har i är gåtl ål lill vägröjning, slutresultatet är inle klart Men vad som inte kommer fram är kosinader för försenade transporter, minskning i produktionen därför atl mänga inte kunde la sig lill arbetsplatsen och även missade semestrar, del sista därför alt del senaste snöovädret sammanföll med skolledighelen. Därför är del, när vi diskuierar vägarna där nere, nödvändigt atl satsa pä nägra som kan hållas öppna även vid starka oväder. Självklart rör del i första hand de stora vägarna, riksväg 15, E6 m.fl.

Jag ställde frågan om man av årets oväder kommer all göra några erfarenheter som man kan använda vid planering av vägar. Till det säger statsrådet all del inte är möjligl all i ännu slörre ulslräckning än hittills ta hänsyn till snöförhållanden vid vägprojektering. Det ärdet som inte gör mig särskilt glad.

I ärels budgetproposilion talar kommunikationsministern om perspektiv-planeringen och dess genomförande. Den syftar ju lill ökad framkomlighet och säkerhet och minskade miljöstörningar. Såvitt jag har förställ den här perspeklivplaneringen, skulle den innebära all de regionala organen fär slörre möjlighel atl påverka vägplaneringen i det tidiga skedet Jag vore lacksam om kommunikalionsministern kunde bekräfta alt så är fallet

Om man frän länsstyrelsens sida, med de erfarenheter man har i dag, fick vara med i högre grad och på elt lidigare siadium av vägplaneringen, tror jag all det skulle ge lill resultat all man mer kommer atl beakta de sekundärkostnader som följer med sädana här mycket kraftiga vägavbroll som vi har haft i ån

Det är också - och del kan jag kanske återkomma till - flera olika synpunkler man här kan lägga. Lät mig bara säga atl vid planeringen borde man inle minsl söka hjälp av dem som kör snöplogar och av polisen.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra fram -komligheten på viktiga trafikleder

Kommunikalionsminislern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Den flerärsplanering .som det lalas om i budgetpropositionen är en ekonomisk planering och omfattar alltså inte själva projekteringsarbetet Vidden utvärdering somjag har lalal om i mitt svar och som kommeratl ske via vägverket förutsätter jag all vägverkel tar kontakt med myndigheter och andra instanser, som har erfarenhel av vinlerns snöoväder, föratl göra en allsidig utvärdering av svårigheterna och även försöka minska dem för framtiden.

151

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra fram -komligheten på viktiga trafikleder

När del gäller vägbyggnadskosinader, som Ingrid Sundberg också log upp i sitt inlägg, är det så vid projektering av vägar alt de mest ekonomiska vägslräckningarna väljs som kan godtas från markanvändnings- och landskapsbildssynpunkt.

Ytterligare hänsynstagande till snöförhällandena än vad som sker i dag vid projektering och byggande av vägar skulle innebära alt man skulle göra släntlulningarna ännu flackare, all vägarna i höjdled lades på en annan nivå än vad som ärlämpligt bl. a. urgeoteknisk synpunkt och all sidoschaklerlogs ul, där vägarna skär igenom lerrängen, så all det skapades utrymme för snödrivbildning vid sidan av vägarna. Dessa åtgärder innebär betydligt ökade vägbyggnadskostnader vilkel måsle vägas in när man talar om dessa problem.

INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Det är tvä saker i kommunikationsministerns anförande här som jag skulle vilja beröra.

Den försia, nämligen till vilken grad man skall ta ut schaktmassor när man skär igenom en höjd i landskapet, är myckel väsenllig. Del har visal sig att del på högt liggande vägar, där vinden får häria fritt, inle blivit nägra långvariga stopp, utan atl de verkligt stora trafiksvårigheterna uppställ just i de nedskärningar där snöplogarna sä alt säga inle haft nägonslans alt göra av snön därför all del varit så stora snömängder som samlats och vägkanterna varit alllför höga.

Kommunikationsministern säger att man mäste avväga den olägenheten mol kosinaderna för atl la bort ylleriigare elt par meter i en sådan nedskärning.

Vad jag menar med min fråga, om statsrådet har möjligheler att tillgodogöra sig erfarenheierna av de oväder som har förekommit i Skåne, är just alt jag undrar om man inte skall kunna göra den ekonomiska bedömningen atl en sådan ökad utskärning, vilken kan innebära all man kan hålla en riksväg öppen, kan slälla sig även ekonomiskl lönsam. Man måsie, som jag ser det, alltså beakta ocksä de sekundärkostnader som följde med del faktum atl bl. a. E 6 var avslängd under långa perioder.

Den andra saken gäller perspeklivplaneringen. Jag citerade ur budgetpropositionen, herr talman, där kommunikationsministern talar om perspektiv-planeringens genomförande och att den syftar lill ökad framkomlighet och säkerhet samt minskade miljöförstöringar. Som jag har förstått proposilionen skall det ges slörre möjligheler lill de regionala instanserna atl få medverka under planeringsstadiet, inle bara ur ekonomisk synpunkl ulan även när det gäller konkret planering av vägarna. Det är detla som jag vill ha en förklaring pä. De här synpunkterna läggs i alla fall fram i budgetpropositionen.

152

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Lät mig besvara den sisla frågan angående planeringen försl. Alla berörda arbetsplaner upprättas i samråd mellan kommuner, länsstyrelse och vägverket. När del sedan gäller frågan om hur man skall projektera och

bygga vägarna för alt kunna undvika de problem som har uppstått i Skåne lalade Ingrid Sundberg om alt på högt belägna vägar hade snömassorna inte samlats lika mycket och länge som på andra vägar. Men man måste också tänka på landskapsbilden, och ur landskapsbildssynpunkt kan man ju inte lägga vägarna en meter högre än landskapet i övrigt i Skåne.

När det sedan gäller frågan om urschaktning och de kosinader som därvid uppstår mäste man ställa kostnaderna i relation till att sädana oväder är mycket sällsynta, i vart fall enligt de erfarenheter som vi har haft hitintills. Det är ungefär 30 år sedan etl sådanl kaos inträffade förra gången. Den relationen måste man alltså också länka på i sammanhanget.

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om åtgärder för att förbättra fram -komligheten på viktiga trafikleder

INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag är medvelen om all man färga tillbaka ända till 1940-lalet för alt hitta motsvarande situalion som den vi hafl tvä gånger i är.

Men det är inte del som frågan rör sig om utan om möjlighelen alt även vid mindre oväder kunna hålla de stora genomfartslederna öppna. Det är däremot elt problem som inte är sällsynt; det är inte några 30 år sedan de blåste igen, utan del är någonting som med nägra få års undantag iniräffar varie år, och det ärdet som ur säkerhetssynpunkt, ur iransportsynpunkt och även av andra skäl ställer till stora svårigheler.

Jag är, precis som statsrådet, medveten om atl det inte är fräga om alt bygga upp vägar på nägon sorls pelare, men det kan vara fråga om en sä väsentlig sak som alt göra bedömningar ur vägkonslruklionssynpunkt av sädana frågor som: Var är de vanligast återkommande stoppen? Hur skall vi undvika atl vid framtida vägplaneringar göra motsvarande fel? Jag tror alt det trots allt bara är den regionala instansen som kan göra de bedömningarna, och därför är det viktigt atl de regionala instanserna får stort inflylande redan på etl mycket tidigt stadium. Jag har alltså fattat det så, atl delta skall ligga i begreppet perspekiivplanering.

Kommunikalionsminislern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Del är de regionala instanserna som upprättar arbetsplanerna. Fömtsättningar flnns således atl redan pä delta tidiga stadium ta hänsyn till de kunskaper som man har regionalt och väga in dem i planerna.

Vidare förutsätter jag givetvis alt vägverkel genom sina vägförvallningar samlar erfarenheter ocksä av teknisk art. Del har visat sig all man hitintills har gjorl sä. Man har alltså fött förbättrade snöröjningsfordon och liknande hjälpmedel, som successivi har ökal möjligheterna atl få snöröjningen genomförd. Givetvis kommer man alt även för framtiden beakta de olika möjligheter som kommer fram för atl göra det ännu bätire.

Som jag sade i mitt svar måsle en utvärdering av vinlerns snöoväder och erfarenheterna av dessa vara etl bra underiag vid bedömningen av framtiden vad gäller både projektering för byggande av vägar och anskaffning av en sådan fordonspark som passar sådana här typer av oväden

Överiäggningen var härmed slulad. 11 Riksdagens protokoll 1978/79:93-94

153

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om timmertransporterna i Värmland

§ 13 Om timmertransporterna i Värmland

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för aU besvara Bertil Jonassons (c) den 2 februari anmälda interpellation, 1978/ 79:139, och anförde:

Herr talman! Bertil Jonasson vill veta vilken uppfattning jag har om den aviseradeövergången till landsväg av Billerud-Uddeholm AB:s timmertransporter pä NKIJ-banan, vilka åtgärder jag avser vidta i händelse av all den aviserade övergången verkställs och om jag är beredd alt medverka lill förbättringar av de vägar som berörs.

Jag har tidigare här i kammaren redogjort för min syn på den nu genomförda överflyttningen av kvarvarande rundvirkestransporter på den av Uddeholm ägda NKIJ-banan och regeringens möjligheter alt ingripa i ett sådanl fall.

Det rör sig om etl enskill transportuppdrag där elt förelag har alt välja mellan tvä transportmedel. Förelaget har funnit alt del med hänsyn tagel till transport- och omlaslningskoslnader m. m. är fördelaktigare alt ulnyltja biltransport förden akluella kvantiteten. Enligt vad jag har erfarit ärdet fråga om ca 70 000 ton massaved per är. Denna mängd utgör endasi en liten del av de totala rundvirkestransporterna lill Skoghall. Huvuddelen av dessa går redan med lastbil och återstoden flottas.

Regeringen kan inte ingripa i etl enskill förelags handlande och i dess transportuppgörelser. Regeringen kan däremot genom sin övergripande trafikpolitik slyra och påverka utvecklingen på iransportmarknaden med olika medel sä att medborgarna och näringslivel i landets olika delar kan erbjudasen tillfredsställande transportförsörining med utgångspunkt i sociala och samhällsekonomiska bedömningar. Allmänt gäller således att transporterna bör fördelas på ett sådanl sätl atl de olika transportmedlens speciella egenskaper och fördelar kommer till utnyttjande. Av väsentlig betydelse i del sammanhanget är landsvägs- och järnvägstrafikens kostnadsansvar. Denna fråga behandlas, som jag lidigare har meddelat i kammaren, i den kommande trafikpolitiska propositionen.

När del gäller de nu aktuella transporterna medför övergängen enligl vägverkets bedömning en relativt begränsad ökning av transporterna på berörda vägar. Del rör sig om en ökning med 8 å 10 billaster per dag på väg 240 och väg 63. Några särskilda ålgärder på grund av den ökade trafiken anser vägverkel inte erforderliga. Jag vill erinra om atl flerårsplaner för vägbyggandet uiider den närmaste tioårsperioden har upprättats under 1978. Det har skett i samarbete mellan bl. a. kommuner, länsstyrelse och vägverk. Som bekant är det länsstyrelsen som både upprättar och fastställer flerårsplan för länsvägar.

154

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber alt få lacka kommunikationsminister Bondestam för svarel på min interpellation. Kommunikalionsministern konstaterar att regeringen inte kan ingripa i ett enskilt företags handlande och i dess

transporluppgörelser. Det hade jag klart för mig innan jag framställde interpellationen. Det kunde dock ha varit av intresse atl vela kommunikationsministerns principiella uppfattning i det akluella fallet.

Enligl min uppfattning bör inriktningen vara alt järnvägsnätet utnyttjas för transporter så långt ekonomiska förutsättningar medger, och i del fallet måsle man räkna samhällets totalkostnader och la hänsyn till samtliga inverkande fakiorer. Trafiksäkerheten och samhällets kostnader för sjukvård eller olyckor behöver ocksä komma in i den bilden. Människor som råkar ut för olyckor och deras situation likaså. Energislöseriet mäste också åtgärdas. Det är viktigt atl vi får ett system som tar hänsyn lill dessa faktorer. Det bör beaktas i den kommande irafikpropositionen.

Statsrådet nämner i svaret alt det går atl styra och påverka utvecklingen. Därom skall vi snart fö besked i den kommande irafikpropositionen. Det är bra. Dä fär vi väl vänta och se. Jag skall därmed inte gå in på mina tvä första frågor och inle heller yllerligare kommentera de punkterna i svarel. De har, som kommunikationsministern säger, diskuterats lidigare.

Jag övergår så lill min Iredje fräga, som är den mest väsentliga. Om en överflyttning av dessa transporter kommer att ske från järnväg till landsväg måsle vi få bäUre vägar. En överflyttning av yiteriigare tung traflk till våra vägar inger oro. De vägar det gäller är smala och krokiga på många ställen. Möten och - än värre - nödiga omkörningar blir svåra och riskfyllda. För persontrafiken uppstår dessutom tidsföriusler. Kommunikationsministern meddelar atl några särskilda åtgärder pä grund av den ökade trafiken anser vägverket ej erforderliga. Det tyckerjag är märkligt i högsta grad.

Kommunikationsministern hänvisar lill alt länsstyrelse och vägverk 1978 fastställt flerårsplan för länsvägar. Det är riktigt, men då var ju inte denna Iransportomläggning aktuell eller känd. Trots alt sä inle var fallet har länsstyrelsen i Värmland i sill yttrande framhållit behoven av förbättringar och upprustningar av vägarna med anledning av de lunga vägtransporter som redan lidigare har funnits. Lät mig cilera elt litet stycke av det yttrandet:

"Länsstyrelsen bedömer emellertid det som mycket otillfredsställande att
- trots alt kriterierna för åtgärder på vägnätet skärpts de senaste åren - flera
projekl som är angelägna ur bl. a. regionalekonomisk synpunkt inte kunnai
inrymmas i planen, eller fält så låg prioritet alt de inte kan bli hell färdigställda
under planperioden. Exempel på sädana vikliga projekt - som med utgångs
punkt från förslaget lill långlidsplan - inte kan färdigställas under den
närmaste tioårsperioden är förbifarter förbi Forshaga, Deje och Norra Råda
tätorter pä väg 62 ."

Statsrådet målar upp en alllför vacker bild av del värmländska vägnätet och speciellt av de vägar som jag angivit i interpellationen, Slöllet-Karlslad och Hagfors-Väse. Länsstyrelsen har särskilt betonat svårigheterna på dessa vägan Värmlandsdelegationen harockså i sina framställningar till regeringen pekat på det behov som flnns ur olika synpunkler av förbättringar av dessa vägan

Nu säger statsrådet att del inte är fråga om mer än 8-10 billasler per dag pä väg 240 och väg 63 och atl särskilda ålgärder ej är erforderiiga. Jag kan inle

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om timmertransporterna i Värmland

155

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om timmertransporterna i Värmland

kontrollera siffrans riktighet, men även om den är riklig vill jag säga att delta inle är elt litet lillskolt ur trafiksynpunkt, speciellt inle för de bilister som fär än svårare att ta sig förbi de långa lasibilsåken pä sträckor som kan röra sig om fiera mil. Del gär inte all bortse från detta.

Vad jag förvånar mig mest över är atl statsrådet inte sagt någonting om väg 62, Slöllet-Karlslad, som går bredvid järnvägen genom Klarälvsdalen. Det är där de flesta limmerlransporlerna sker. De går inle på vägen Hagfors-Karl-slad. Statsrådet har svarat när det gäller massavedslransporlerna på väg 240 och väg 63. Men de flesta timmeriransporter som nu flyttas över lill landsväg kommer iroligen all äga rum pä väg 62.

Som jag framhållit i interpellationen är förhållandena värst på sträckan förbi Forshaga pä väg 62. Sedan persontrafiken på NKIJ-banan upphörde har vi mer eller mindre fåll löften om upprustning av denna väg förbi Deje och Forshaga. Nu blir trafiken ännu intensivare. Därför måslejag slälla följande fråga lill kommunikationsministern:

Kan vi påräkna atl vägbygget Forshaga-Hyn aktualiseras snarast?

156

ELVY NILSSON (s):

Herr talman! Del är riktigt alt den här frågan har varit uppe tidigare i den här kammaren, och del är rikligt att kommunikationsministern lika lilel då som i dag ansåg sig ha möjligheter att la något initiativ i frågan. Liksom då hänvisar hon lill den trafikpolitiska propositionen och de intentioner att införa en ny och mera samhällsekonomiskt inriklad trafikpolitik som den förväntas ha.

Nu kryper dagen D - den dagen dä denna de stora förhoppningarnas proposilion skall läggas på riksdagens bord - emellertid allt närmare, och om en vecka skall vi av allt att döma ha den i våra händer och själva kunna bilda oss en uppfattning om vad den verkligen innehåller. Men redan i dag kan vi i vissa tidningar få en del "smakprov". Sålunda har min egen Värmlands Folkblad en presentation - lål vara att den är lilen - av vissa delar av propositionen.

Av dessa uppgifter stär det klart atl i varie fall jag har ställl för stora förhoppningar på denna proposition. Jag hade vänlat alt alll tal om ett annat kostnadsansvar och ell mera samhällsekonomiskt synsält skulle avspegla sig i de konkreta förslagen då del gäller nedläggning av järnvägar men där harjag tydligen lagil miste. Tvärtom innehåller propositionen enligt uppgift förslag om alt en rad mindre järnvägar skall läggas ned innan de alltså ens fått chansen nit få den s. k. lönsamheten prövad enligt de nya intentionerna.

Det torde därför vara ganska meningslöst atl här i dag försöka förmå kommunikationsministern att inse del samhällsekonomiskt rikliga i alt engagera sig i en lilen smalspårig järnväg i Värmland, som därtill är privatägd.

Men jag vill ändå här i kammaren ta tillfället i akt och understryka de många argument för denna järnväg som framförts från alla som är berörda, även av Bertil Jonasson. Från samtliga kommuner efter den akluella NKIJ-banan liksom frän fackliga och andra organisationer har tagits initiativ för all

på olika säll försöka förmå statsmakterna atl ingripa för atl rädda järnvägen, sedan förhandlingarna med det aktuella bolaget inle lett lill något resullal. Man har framför allt pekat på den yiteriigare belastning pä de redan förut hårt nedslitna vägarna som överföringen av de akluella virkestransporterna innebär. Man har pekal pä trafiksäkerhetsfrägorna liksom på energi- och miljöaspekterna.

Man har vidare uttalat sin oro för alt överföringar från järnvägen av de skrot- och gasoltransporter som nu gär mellan Deje och Hagfors skall göras, med en definitiv nedläggning av hela bandelen som följd. Man har ocksä självfallet pekal på sysselsättningsaspekten - genom den vid nyåret verkställda åtgärden blev elt fyrtiotal man ulan arbele. Samma argument har också lidigare framförts av mig här i kammaren. De socialdemokratiska riksdagsledamöterna frän Värmland hardessutom i molion lill ärels riksdag föreslagil etl statligt övertagande av bandelen.

Bertil Jonasson har också här i dag tagit upp problemen och främst krävt initiativ för en uppmstning av vägarna mol bakgmnd av den hårdare belastning som de redan överförda virkeslransporlerna medför. Jag vill också understryka det angelägna i delta krav. Enligl den fierårsplan som statens vägverk fastställt för byggande av riksvägar kommer inte nägon nybyggnad av riksväg 62 alt bli aktuell förrän någon gång pä 1990-talet.

Alt i etl sådant läge inte använda den befinlliga järnvägen ler sig samhällsekonomiskt oförsvarbart, liksom del gör det då det gäller mänga andra nedläggningshotade bandelar. Tyvärr verkar det som om den akluella trafikpolitiska propositionen skulle innebära dödsstöten för en lång rad av sädana bandelar även om regeringen tydligen föredragit atl inle själv agera bödel.

Jag skulle vilja slula med en fråga lill kommunikalionsministern: Är de uppgifter som jag refererat frän Värmlands Folkblad rikliga?

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om Ummertrans-porterna i Värmland

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Jag böriar med Bertil Jonassons frågor.

Jag delar Bertil Jonassons mening att det är angeläget atl järnvägen där så är lämpligt utnyttjas för timmeriransporter och andra lunga transporter och alt det är önskvärt all varie iransporlmedel används på etl sådanl sätl atl dess speciella egenskaper och fördelar ulnylljas på bäsla sätl. Men Bertil Jonasson och jag är ocksä ense om alt regeringen inle kan ingripa i elt enskilt företags val av transportmedel.

Beträffande frågan om flerårsplanen sade Bertil Jonasson att länsstyrelsen inte kände till den planerade överflyttningen från järnväg lill landsväg. Men planerna pä den nu genomförda överflyttningen av virkeslransporlerna frän NKIJ-banan till väg var kända innan länsstyrelsen fastställde flerårsplanen för länsvägar resp. yttrade sig över flerårsplanen för riksvägar. Del har alltså inle tillkommit något nytt efter del alt länsstyrelsen resp. vägverkel fastställde flerärsplanerna.

Trafiken på väg 62 berörs inte av denna överflyttning från järnväg till landsväg. Enligt vad vägverkel har uppgivit går transporterna pä väg 240 lill

157

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om timmertransporterna i Värmland

Molkom och därefter på väg 63 mot Karlstad. Bebyggelsen längs väg 63 är som bekant av belydligt mindre omfattning än den längs väg 62.

Däremot är del riktigt när del gäller tidigare omläggningar av virkeslransporter, då bl. a. sägtimmerstransporterna lill Skoghall flyttades över frän NKIJ-banan till landsväg. Det var medan Skoghallsverken fortfarande var i Uddeholms ägo, och det gällde även då storleksordningen 70 000 ton per är. Men regeringen kunde i del sammanhanget, lika lilel som nu, ingripa i företagets val av iransporlmedel.

Bertil Jonasson slällde en fråga om möjligheten atl förbällra de vägar som transporterna skulle komma atl gä pä. Jag vill dä upplysa om atl det i den framslällning om statliga insatser i Värmland som Värmlandsdelegationen nyligen har lämnat till regeringen inte finns önskemål om några förbättringsåtgärder på sträckor av väg 240 eller väg 63. Vägbygget Forshaga-Hyn finns däremot med i Värmlandsdelegaiionens framslällning. Framställningen behandlas just nu i departementet.

Jag övergår sä lill Elvy Nilssons fräga. Jag har inle läst Värmlands Folkblad av i dag, men med hänvisning till vad Elvy Nilsson återgav kan jag säga: Vänla lill dess propositionen den 12 mars ligger på riksdagens bord!

158

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber atl fö tacka för de yiteriigare upplysningarna.

Jag har inle hafl tillgäng lill de förslag som vänlas i den nya irafikpropositionen, och därför skall jag inle gå in pade frågorna. Del är saker som vi för återkomma till i en kommande debatt Jag måsle dock säga all både människor och myndigheier i Värmlands län har hoppals på en hel del förbättringar i detta sammanhang.

Jag är glad för att statsrådet konstaterade atl del är angeläget atl så långt som möjligl utnyttja järnvägarna.

Sedan kom statsrådet in på del yttrande som länsstyrelsen har gjort och som jag citerade. Jag sitter med i länsstyrelsen, och den skrivelse jag citerade är av den 7 februari 1978 och då var den planerade omläggningen i varie fall inte känd för mig. Huruvida andra hade fött underhandsmeddelanden undandrar sig mitt bedömande. Därför kan jag inte uttala mig om det. Jag betvivlar dock alt så skulle vara fallet. Men behovet av förbättringar av vägar är kolossalt slort. Varför det inte varit möjligt alt genomföra delta är naturligtvis en brist på medel - och det kan man väl inte bara skylla den nuvarande kommunikalionsministern för.

Vägbiten Forshaga-Hyn hinns väl med under liden 1979-1988, i varie fall lill ungefär hälften, och då för man väl räkna med atl även det sista kommer ganska snart efter 1988.

Sedan säger kommunikationsministern atl väg 240 och väg 63 inte finns med i framställningen. Ja, del är klart alt vi har varit tvungna alt ta det mest nödvändiga i det här fallet. Och där är väg 62 nämnd. Frågan om den vägen kommer nu upp i regeringen, och eftersom arbetslösheten är stor i Värmland - vi behöver sysselsättningstillfällen - är del i allra högsta grad nödvändigt att den vägen kommer lill utförande tidigare än vad som anges i planen. Den

vägen är nämligen mycket viktig.

Om jag går lill mina personliga förhållanden - och jag är inte ensam - vill jag säga att jag har 11 mil ner lill järnvägen. Där sitler jag kanske på morgonen och slåss med tiden när det är snöigt och dålig sikt. Samtidigt kan jag ha långtradare framför mig fiera mil. Klockan gär, och jag kan vara rädd för att inte hinna ned till ett sammaniräde eller inte hinna med läget eller flygel. Då är det inle roligt att veta att del kommer att bli fler långtradare och all det inte finns möjligheter att ta sig förbi dem på långa sträckor.

Jag vill bara sluta med att vädja till kommunikationsministern aU ni, när ni nu i regeringen skall behandla de framställningar som Värmlandsdelegationen gjort, också lar er an den här vägen. Del finns många fler önskemål här, och det är klart alt man inle kan köra ensidigt med vägförbättringar. Men det finns knappast någonting som för en större allmänhet och samhällel har sä stor effekt som när ett vägbyggande kommer till stånd - inle bara med hänsyn till sysselsättningsmöjligheterna i samband med vägbyggandet utan ocksä med hänsyn till sysselsäuningen framöver, och dessutom tillkommer alla fördelar en bra väg kan ha.

Jag slutar således, herr lalman, med att vädja till kommunikalionsminislern: Behandla den här frågan sä posilivi som del är möjligt. Då gör vi Värmland och trafiken en god tjänst

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om timmertransporterna i Värmland

ELVY NILSSON (s):

Herr talman! Vi skall väl inle ta upp en trafikpolitisk diskussion om vad som slår eller inle står i den kommande trafikpolitiska proposilionen. Men vad som citerats ur denna i Värmlands Folkblad i dag är bl, a. detta: "De bandelardär persontrafiken bör läggas ned, enligt regeringen är följande",och sedan ärdet uppräknat en lång rad bandelar, där jag kan nöja mig med det som

gäller Värmland: "Bengisfors-Mellerud, Lesjöfors-Filipslad-Daglösen,

Nykroppa-Krislinehamn, Arvika-Benglsfors",

Kan jag göra tolkningen att det här är fel, eller är detla rikligt refererat ur den trafikpolitiska propositionen?

PER-ERIK NISSER (m):

Herr lalman! Jag vill också livligt understryka vad särskilt Bertil Jonasson har framhållit lill kommunikalionsminislern om nödvändigheten av alt förbättra landsvägarnas bärkraft när del gäller de här lunga transporterna - i synnerhet, skulle jag vilja säga, när vi har den här smalspåriga NKIJ-järnvägen. Det stora problemel med transporterna uppträder inte när virket är lastat på järnvägen-då vet viju att järnvägen är överiägsen ekonomiskt sett. Flaskhalsen är faktiskl omlastningarna. Det är därför alltmer transport läggs pä vägarna. Vi vel atl kosinaderna ökar, särskilt då omlastningskostnaderna. Den här järnvägen går uppe i trakter där de områden som ligger närmasl troligen till slor del är avverkade. Först mäste man alltså forsla fram virket lill vägen, sedan skall del lastas pä lastbil, sedan skall del köras lill stationen och sedan skall del lastas om på järnväg. Allt delta innebären väldig fördyring av råvaran.

159

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Om timmertransporterna i Värmland

Jag skulle tro all om vi ser litet framåt i tiden kommer tyvärr järnvägstransporterna på grund av den här flaskhalsen alt bli sä dyra att man alltmer övergår lill vägtransporten Utvecklingen gär ju framål pä del området, och framdeles för vi kanske iransporlmedel som gör atl marktrycket blir mindre och mindre; det kan hänga på däcksproporlioner och liknande. Därmed skulle vi kunna bemästra problemet med det svåra tryck som ligger på vägbanan när del gäller sådana här tunga iransporler.

Delta hindrar emellertid inte atl del är högeligen önskvärt all vägarna från norra Värmland ner mol Skoghall och mot Gruvön i Säffle förbätiras, för de slits väldigt hårt. Man har också erfarenhel av att reparationskostnaderna av dessa vägar i dag blir mycket höga.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Per-Erik Nisser tog upp omlastningsproblemen, men när det gäller jusl den bana som vi diskuierar i dag kan jag inte uttala mig om huruvida det där föreligger speciflka problem. Jag förutsätter att transportköparen, Billerud-Uddeholm AB, och ägaren av banan, Uddeholms AB, har elt så nära samband med varandra att det borde borga för att frågan om fortsatta massavedslransporter på NKIJ-banan mellan Hagfors och Skoghall noga har övervägts.

När det gäller omlastningstekniken vid statens järnvägar har utvecklingen gått snabbt framåt. Man har byggt ul terminaler och lastningsanordningar pä ett sådant sätt alt möjlighelerna har förbättrats atl köra först lastbil, så järnväg och så lastbil igen, om så skulle behövas. Man har också gäll in för en enhelslaslteknik med container som har blivit väl utvecklad. F. n. gäller det mera atl fö transportörerna intresserade av atl utnyttja den lastleknik som man har utvecklat Jag tror alltså inte atl vi behöver befara all omlastningen kommer att medföra problem för framtiden. Snarare har del gäll i motsatt riktning.

Till Elvy Nilsson villjag säga all den trafikpolitiska propositionen rymmer en längrad frågorav belydelse fören ny trafikpolitik. Propositionen måste ses som en helhet, och vi bör inte i dag starta en diskussion om en delfråga; den tyckerjag bör vänta lill den stora deballen. Det finns anledning. Elvy Nilsson, atl siudera proposilionen i de här delarna.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 14 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:92 till utbildningsutskottet

160

§ 15 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:153 och 154

§ 16 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1978/79:96 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret

1978/79:97 om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

§ 17 Anmäldes och bordlades Nr 94

Förslag Fredagen den

1978/79:15 Talmanskonferensens skrivelse med överiämnande av betänkan- 2 rnars 1979

de om riksdagens arbetsformer __________

§ 18 Anmäldes och bordlades Skatteulskottets betänkanden 1978/79:31 med anledning av mouon om beskattningen av radhussamfällig-

het 1978/79:32 med anledning av molion om skaltelältnader för biodlare 1978/79:33 med anledning av motioner om vissa alkoholpolitiska frågor

Justitieutskottets betänkanden

1978/79:20 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag

lill särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot

rikets säkerhet m. m. jämte motion 1978/79:21 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser anslag

till justitiedepartementet m. m. 1978/79:22 med anledning av proposilionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag

till polishus, m. m. jämte motioner 1978/79:23 med anledning av propositionen 1978/79:100 såviu gäller anslag

lill brottsskadenämnden m. m. 1978/79:24 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag

till brottsförebyggande rådet jämte motioner

Försvarsutskottets betänkande

1978/79:16 med anledning av förslag i propositionen 1978/79:100 om höjda utryckningsbidrag för värnpliktiga jämte motioner

Utbildningsutskottets betänkanden

1978/79:19 med anledning av motioner om återinförande av det fria området i

högskolan 1978/79:20 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag

till vuxenutbildning jämte motioner 1978/79:21 med anledning av propositionen 1978/79:100 såviu gäller fritids-

ledamlbildningen m. m. samt bidrag lill driften av folkhögskolor m. m.

jämte motioner 1978/79:22 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag

till centrala och regionala myndigheter för högskolan m. m. jämte

motioner

Näringsutskottets betänkanden

1978/79:22 med anledning av propositionen 1978/79:57 om inriktning av den regionala konsumenlpoliliska verksamheten jämte moiioner

1978/79:23 med anledning av motion om upphävande av regionala prisskill
nader på oljeprodukter 161

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Anmälan av interpellation

1978/79:24 med anledning av motioner om byggnadsmaterialindustrin 1978/79:25 med anledning av molion om överförande av Wallenberggruppen

i samhällelig ägo 1978/79:26 med anledning av motion om obligatorisk reseförsäkring

Civilutskottets belänkanden

1978/79:12 med anledning av motioner om låniagarkretsen för underhällslån, m. m.

1978/79:13 med anledning av propositionen 1978/79:101 med förslag om tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser lånefonden för bostadsbyggande, jämte motion

1978/79:14 med anledning av proposilionen 1978/79:100 i vad avser förslag om anslag till bostadsdepartementet m. m., bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna, jämte motioner

1978/79:15 med anledning av moiioner om fritidsboende

1978/79:16 med anledning av motion om kommunal planering för utnyttjande av grustäkter

1978/79:17 med anledning av molion om förvaltningen av samfölligheler

1978/79:18 med anledning av motioner om räddningstjänst m. m.

§ 19 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 2 mars

162

1978/79:155 av Nils Åsling {c) till kommunikationsministern om uibyggnad av Frösö flygstalion:

Kapaciteten vid Östersund-Frösö flygstation har genom den snabbt ökande flygtrafiken kommit att bli klart olillräcklig. Fiygsialionen, som nu är 20 år gammal, spelar en slor roll för den allmänna utvecklingen i regionen, eftersom praktiskt taget all reguljär flygtrafik till och från Jämtlands län sker via Frösöfältet. Flygtrafiken och därmed fiygstationen har successivi föu ökad betydelse för arbetel med atl differentiera länets näringsliv. För nyetablering och utökning av förelag liksom för lokalisering av administrativa enheter och funktioner är goda fiygförbindelser med omvärlden av avgörande betydelse.

Undersenare är har flyget ocksä blivit alll beiydelsefullare för utvecklingen av turistnäringen i Jämtland och Häriedalen och avgörande för dess konkurrensförmåga gentemot utländska turistmål.

Pä skilda sätt har under senare tid de brisifölliga resurserna vid flygstationen påtalats. Flygvapnet har också påpekat alt flygslationen har en ur sekretess- och säkerhetssynpunkt olycklig placering och krävt alt flygsta-

tionen skulle flyttas lill flygfältets norra sida. Luftfartsinspekiionen har nyligen i samband med en inspektion av flygplatsen gjort allvariiga anmärkningar beiräffande de bristande resurserna. Inspektionens anmärkningar har framför alll gällt den otillräckliga stalionsplatlan. Dess ulformning har även tidigare varit föremål för uppmärksamhet, bl. a. vid ett olyckstillbud som kunnat fö svära följder på gmnd av atl slationsplattan med nuvarande trafikbelastning är klart otillräcklig. Även yrkesinspektionen har nyligen inspekterat arbetslokalerna i stationsbyggnaden och gjort allvariiga anmärkningar beiräffande arbetsförhållandena för personalen.

Kapaciteten vid flygslationen fär nu anses vara en direkl begränsande faktor för turistnäringens fortsatta utveckling. Redan nu har nämligen kapacitetsproblemen pä flygslationen gjort del allt svårare all kunna avveckla flygtrafiken utan förseningar och andra olägenheter för passagerarna. Förhållandena på stalionsplatlan orsakar ocksä stora bekymmer för bl. a. charter-trafiken. Det finns givelvis anledning alt räkna med all charterresandel lill och från länet kommer alt expandera i takt med utbyggnaden av de kommersiella turistanläggningarna i länet. Även i turistutredningens utvecklingsplan för Åreregionen förutsattes del att resorna med charterflyg skulle öka i stor skala, och utredningen föreslog därför en utbyggnad av Östersunds flygplats.

Luftfartsverket har redan 1976 godkänt en utbyggnadsplan för flygslationen som innefattade den av alla berörda parter förordade flyttningen lill norra delen av föltet. Sedan ulbyggnadsplanerna godkänts har emellertid inga ylleriigare åtgärder vidtagits. Detta är myckel otillfredsställande. Mot bakgrund av regeringens direktiv till kommittén för Utredning om vissa frågor beträffande luftfartens roll i en samordnad Iraflkpolitik m. m. (Dir 1978:46) måsle de regionalpoliliska skälen för en förflyttning och ombyggnad av flygslationen tillmätas slor belydelse med hänsyn lill flygstaiionens roll för näringslivets och förvaltningens utveckling i länet

Det finns med andra ord myckel siarka skäl för alt sådana åtgärder nu vidtas all planeringsarbetet för en ny flygstation slutföres, så att nödvändiga anläggningsarbeten kan påbörias snarast möjligl.

Med hänvisning lill det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att lill kommunikationsministern slälla följande fråga:

Är kommunikalionsministern beredd vidta sädana ålgärder med hänsyn till den aktuella situationen vid Östersund-Frösö flygstation att en utbyggnad av stationen snarast kommer till stånd?

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Anmälan av Interpellation

163

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Meddelande om frågor

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den I mars

1918/19:392 av Svea Wiklund{c)u\\ industriministern om konkurrens mellan Algotsindustrierna i Västerbotten och andra lekoföretag:

Det svåra sysselsättningsläget i Västerbotten gör del synneriigen angeläget atl verksamheten vid Algotsindustrierna kan fortsätta. Arbele pågår också för fullt när del gäller all framta nya produkter inom området yrkesanpassade arbetskläder.

Jag anhåller om kammarens tillstånd atl till industriministern Erik Huss ställa följande fråga:

Vilken tolkning gör statsrådet av riksdagens beslui angående siöd lill Algotsindustrierna i Skellefteå, Lycksele och Kramfors i vad avser eventuell konkurrens med andra tekoförelag?

1978/79:393 av Roland Brännström (s) lill industriministern om kapilaltillskou lill Scharins Söner AB i Skellefteå:

Den svenska skogsindusirin är inne i en besvärlig omstruklureringsperiod. 1 många förelag behövs belydande resurser för all klara dagens och framtidens problem. Etl av dessa förelag är AB Scharins Söner i Skellefteå. Företagel har hos industridepartementet ett ärende som kräver snabb handläggning om inte företagets fortbestånd skall äventyras.

Med hänvisning till delta vill jag till induslriminislern slälla följande frågor:

Är industriministern beredd all anvisa del kapiiallillskoti som behövs för all genomföra projektet?

Är induslriminislern beredd all påskynda handläggningen, så all ovissheten om framtiden för de anslällda undanröjs?

164

1978/79:394 av Rune Gusiavsson (c) lill socialminislern om ålgärder för att hindra förskrivningen av vissa läkemedel till drogmissbrukare:

I massmedia har förekommit uppgifter om hur läkare per lelefon skriver ut lugnande medel till alkoholister och narkomaner. 1 de aktuella fallen har del gälll läkemedlet Heminevrin,som aren form av lugnande medel. Förskrivningen har skett ulan att läkare undersökt patienterna. Genom att missbruka möjlighelen att skriva ut medicin har läkare medverkai till all försvåra värdinsatser för drogmissbrukare. De läkare som missbrukarsin ställning har också kommit au skada läkarkårens anseende.

Med hänvisning lill det anförda ber jag att fö ställa följande frågor till socialminislern:

Anser slalsrådel att nuvarande regler för all kontrollera all läkare inle felaktigt förskriver beroendeframkallande läkemedel lill drogmissbrukare är tillräckliga?

Avser statsrådet att ta nägra iniliativ för all förhindra att beroendeframkallande läkemedel förskrivs lill drogmissbrukare?

1978/79:395 av Pär Granstedt (c) lill statsrådet Carl Tham om ekonomiska resurser för energiinformalion till miljörörelsen och folkkampanjen mot atomkraft:

Enligl pressuppgifter avser kärnkraftsinduslrin alt genomföra en omfattande propagandakampanj för kärnkraft med stora ekonomiska insalser. Energifrågan är en polilisk fråga med slor betydelse för hela samhällsutvecklingen och där meningarna är mycket delade. Del mäste därför från demokratisk synpunkt vara angeläget att de olika meningsriklningarna kan framföra sina uppfattningar på ekonomiskt någoriunda likvärdiga villkor.

Är energiministern beredd atl medverka lill att miljörörelsen och folkkampanjen mot atomkraft förekonomiska resurser förenergiinformalion molsvarande dem som kraftindusirin avser alt salsa?

den 2 mars

1978/79:396 av Ake Polstam (c) till arbetsmarknadsministern om sysselsällningssilualionen inom Saab-Scania AB i Linköping, m. m.:

Vill arbetsmarknadsministern lämna en utförlig redogörelse för hur slor del av personalstyrkan inom Saab, Linköping, som måsle avskedas på grund av regeringens beslut atl etl nytt flygplan inle skall ulvecklas?

Vilka orter och förelag i hela landel kommer i övrigl alt påverkas av regeringens beslut i flygplansfrågan?

1978/79:397 av Ake Polstam (c) lill industriministern om tillvaralagande av del teknologiska kunnandet inom flygindustrin:

Vill statsrådet redogöra för hurdet inom den svenska flygindustrin höga teknologiska kunnandet skall kunna bevaras inom landet, när utveckling av nyll flygplan inle skall ske?

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Meddelande om frågor

1978/79:398 av Åke Polstam (c) till försvarsministern om det framlida flygvapensyslemel:

Regeringen har, enligt pressmeddelande, fallal principbeslut om atl inte fullfölja flygplansprojektet B3LA och inte heller SK38/A38. I stället avser man all fortsätta utvecklingen av Jaktviggen. I regeringens pressmeddelande sägs bl. a. all man med de stigande kosinaderna för nya vapensystem inte längre kan utgå ifrån att ell land av Sveriges storlek med en rimlig

165

Nr 94

Fredagen den 2 mars 1979

Meddelande om frågor

försvarsekonomi kan bekosta en egen utveckling av högkvalificerade stridsflygplan pä en sådan nivå som vi hiuills haft. Jag vill därför slälla följande frågor till försvarsminislern:

1. Vilka utländska flygplan är intressanta atl köpa lill det svenska försvaret?

2. Hurskall underhållet och den tekniska översynen av dessa flygplan iså fall ordnas i Sverige?

3. Vilka merkostnader kan beräknas uppkomma då underhäll och översyn samtidigt måsle ske på Viggenflygplanel?

166

§21 Kammaren åtskildes kl. 13.50.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen