Riksdagens protokoll 1978/79:92 Onsdagen den 28 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:92

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:92

Onsdagen den 28 februari

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en börian av tredje vice lalmannen.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

§ 1 Finansdebatt (forts.)

Fortsattes överläggningen om finansutskottets betänkande 1978/79:20 och skatteutskottets betänkande 1978/79:29.

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr lalman - oss emellan hade jag sånär sagl! De socialdemokratiska reservationerna till finansutskottets betänkande har redan behandlats av flera andra talare, varför jag nöjer mig med att göra nägra kompletteringar

I reservationen nr I om finansplanen skriver de socialdemokratiska ledamöterna bl. a. följande om den ekonomiska utvecklingen i Sverige: "Redan 1976 framstod det som klart atl den svenska ekonomin slod inför stora framlida problem."

I anslutning lill delta påstående, som jag hell kan instämma i, skulle jag vilja erinra om vad som socialdemokraterna skrev i sitt politiska testamente i oktober 1976: "Under socialdemokratisk ledning har den svenska ekonomin förstärkts och utvecklats kraftigi. Vårt land kännetecknas av hög sysselsällning, effektiv produktion, stora investeringar, sunda statsfinanser och en i internationell jämförelse måttlig prisstegringstakt Den svenska ekonomin är stark."

Nalurliglvis är det angenämt för en moderat all kunna konstatera att socialdemokralerna nu i sin reservalion uppenbarligen lagil avstånd frän den lidigare sä omsorgsfullt odlade myten om del dukade bordel.

Jag konstaterar också med lillfredsslällelse att finansutskottet instämt i de moderaia kraven i motionen 1108, innebärande att regeringen bör utarbeta en samlad redogörelse för gjorda åtaganden på industripolitikens område samt ocksä belysa vilka möjligheler som finns alt begränsa transfereringar till företagssektorn. Någon s-reservation mot delta krav finns inte.

För all fortsätta med positiva saker är det också glädjande all utskottsmajoriteten kraftigt understryker det angelägna i atl lantbruket får sill behov av långfristigt kapital tillgodosett, något som krävts i den moderaia molionen 1128.

Om nu investeringsviljan är svag inom stora delar av näringslivel så gäller detla inte inom lantbruket. Mot bakgrund härav är del naturiiglvis fel om man genom försvårad kapitaltillförsel stoppar en näring som verkligen vill investera. De 150 miljoner som riksbanken för innevarande år ökar Hypoteksbankens nyemissionslimit med är naturiigtvis inte tillräckliga när

121

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

122

lånekön är närmare 5 miljarder, men det anses av naluriiga skäl inte lämpligt atl riksdagen genom all rekommendera ett angivet belopp låser riksbanken i en fråga där banken har det fulla ansvarel. Det är av den anledningen som den borgerliga majoriteten i finansutskotlel inle har velal ange elt belopp i kronor utan överlåtit detla åt riksbanken.

Jag tänkie nu gå över lill att något syna kommunernas ekonomi inför del nya budgetåret Även om proposilionen om den kommunala ekonomin kommer försl om elt par veckor är det väl motiverat atl redan nu ägna intresse åt den ekonomiska utvecklingen inom primärkommuner och landsting. Som angetls i budgetpropositionen är kommunalskatten den drygaste skatten för den överväldigande delen inkomsttagare. Först vid årsinkomster överstigande 125 000 kr. blir i allmänhet siaisskalten mer betungande än kommunalskallen.

Det är med kommunalskatten som med vädret: alla talar om den, men ingen, eller i vart fall inle särskilt många, gör någol ål den. Här i riksdagen lycks vi dock vara ganska eniga om all expansionen inom den kommunala sektorn är slörre än vad vår ekonomi tillåter. Men den uppfattningen lycks beklagligtvis inle delas av alla ansvariga beslutsfattare ute i kommunerna. Enligl en tidigare överenskommelse mellan regeringen och de båda kommunförbunden beslöts som bekant all utrymmet för den kommunala expansionen 1978 skulle vara 3 %. Denna överenskommelse har kommunerna inle lyckats hålla, utan de har överskridit den med 1/2 96.

Det borde annars inte varit en oöverstiglig svårighet att hålla överenskommelsen efiersom ökningstakten under hela 1970-talet i genomsnitt legal runt 4 96 äriigen. Människor har alltså fött en ganska avsevärd serviceökning, sä - pass stor att det säkerligen hade gått all fö förståelse för om takten nu måste minska - della även om del skulle medföra all investeringslöflen, eller skall man kanske hellre säga investeringsönskemäl, i längtidsplanerna inte kan hällas. Del borde naturligtvis vara självklart atl ansvariga kommunalpolitiker måsle behandla skattebetalarnas pengar med precis samma sparsamhel som när det gäller den egna privata ekonomin.

I del korta perspektivet är annars kommunernas ekonomiska situalion relativt ljus. 1978 blev bällre än beräknat, huvudsakligen beroende på all ökningen av personalkostnaderna blev mindre än beräknat, variämle borttagandet av den allmänna arbetsgivaravgiften i tvä steg har betytt en väsentlig ekonomisk lättnad.

Skattetrölta kommuninvånare har anledning notera socialdemokraternas motstånd mot borttagandet av den 4-proceniiga arbelsgivaravgiften. Delsamma gäller del socialdemokratiska förslaget om den s. k. produktionsfaklorsskatlen som drabbar kommunerna på samma sätt som en arbetsgivaravgift. Den socialdemokratiska reservationen vid finansutskottets belänkande andas också slor osäkerhet när det gäller den s. k. promsens inverkan pä kommunernas ekonomi. Jag lycker nästan alt budgeiminister Mundebo har varit hygglig och tillmötesgående i överkant, när han utlovat att tillsälta en pariamentarisk utredning för aU behandla skalleförslaget, ell skalleförslag som vi har diskulerat i timmar pä eftermiddagen. Jag grundar min åsikt pä att

förelagsskalleberedningen, som avslutade sitt arbete sä sent som 1977, gjorde    Nr 92

en ingående analys av produktionsfakiorsskaiiens effekter. Inte helt oväntat    Onsdaeen den

kom utredningsmajorilelen fram lill att skallen var olämplig, eftersom den     2» februari 1979

skulle dämpa investeringsviljan och därmed gä stick i stäv mol vad vårt land i            

nuläget verkligen behöver, nämligen stimulans för investeringarna. Del kan    Finansdebatt kanske ändå vara nyttigt att fö den här frågan belysl ännu en gång, och jag motsätter mig naturiiglvis inle att budgetminislern har tillsatt en utredning.

Föratt gå tillbaka lill kommunerna så serockså innevarande är någoriunda tillfredsställande ut Man lever 1979 på skalleintäkter, baserade på 1977 års inkomsler,som innebaren hygglig ökning frän året innan. Kommunerna kan ocksä räkna med en måttlig prisstegringstakt och lönerörelse. Dessulom slår den borttagna arbetsgivaravgiften igenom med full kraft, eftersom den i motsats till 1978 omfattar hela årel. Del gick ocksä att för 1979 behälla nästan oförändrad skatt Höjningen inskränkte sig till 31 öre jämfört med 1:86 kr. föregående år.

Om det sålunda ser någoriunda hyggligt ul i del korta perspektivet, finns del onekligen orosmoln framöver. Små löneökningar 1978 och 1979 ger väsentligt lägre skalleunderlagsökningar 1980 och 1981. Medan de flesla näringsgrenar kan rationalisera för att motverka höga personalkostnader, är detla betydligt svårare inom merparten av den kommunala verksamhelen. Antalet anslällda inom primärkommunerna ökade 1978 med 5 % lill 443 000 och inom landstingen med 9 96 till 318 000. Över tre kvarts miljon människor arbetar alltså inom den kommunala sektorn.

Etl ytteriigare problem kan uppslå, då en ökad konkurrens pä länemarknaden ganska snabbi kan försämra kommunernas likviditelsläge.

Pä litet längre sikt är alltså bilden för kommunerna inle speciellt ljus, och del finns egentligen bara tre vägar all gå för all undvika fortsatta icke acceptabla skallehöjningar.

Del första är ökade slatsbidrag, något som från kommunal synpunkl naturligtvis är det enklaste men som i längden självfallet är ell självbedrägeri, efiersom det i slutändan ändå är skattebetalarna som farstå för fiolerna i form av ökad statsskalt eller andra pålagor.

Ell annal allernaliv är en ökning av avgiftsfinansieringen. Att den som utnyttjar den kommunala servicen ocksä skall beiala en del för den är från flera synpunkter riktigt, men tillsammanlagel ger del inle sä värst mycket i pengar räknal.

Den Iredje och sisla möjlighelen ärdå besparingar. Man måste komma bort
från den tyvärr alltför utbredda uppfattningen alt det inle spelar så slor roll
vad det kostar när del är det allmänna som betalar. Jag skulle vilja knyta an lill
den moderata reservalionen 3 vid finansutskottets betänkande om krav pä
redovisning av konsekvenserna av en 5-procenlig ulgiftsbegränsning inom
den statliga seklorn och rekommendera de primärkommuner och landsting
som inte redan vidtagit sådana åtgärder all inför näsla budgetårs anslags
framställningar begära en liknande redovisning av konsekvenserna av en
utgiftsbegränsning, där procentsatsen naturligtvis för vara beroende av de      123

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

praktiska möjlighelerna.

Om del sålunda till slor del är kommunerna själva som måste försöka hindra en framtida utgiftsstegring sä ligger ell myckel stort ansvar härför också på regering och riksdag. Riksdagen för inte fatta en massa beslut och stifta lagar som berör kommuner och landsting ulan atl noga överväga vad dessa reformer beiyder för den kommunala ekonomin. Vi har bortseu från detta lidigare och kommer antagligen atl göra det ocksä framöver, men enligt min uppfattning måsle vi härvidlag bättra oss.

Utbyggnaden av barnomsorgen med 100 000 nya barnslugeplatser och 50 000 nya fritidshemsplatser, SIA-reformen, den femte semeslerveckan, medbeslämmandelagen, indragningen av de s. k. övervinsterna, nya arbelsmiljölagen är exempel pä reformer som kostar kommunerna mycket pengar utan all någon ordenllig karlläggning därom gjorts innan beslut fattats här i riksdagen.

Vi måsle skapa ökad förståelse här i riksdagen för de kommunala problemen, i all synnerhet som anlalel riksdagsledamöter med kommunal anknylning sjunker för varie val. Som exempel kan nämnas alt mellan 1970 och 1977 minskadeantalel riksdagsmän med landstingsuppdrag från 42 96 till 20 96. Orsaken är naturligtvis alt riksdagsarbeiel tar alltmer lid -även om del inle alltid förefaller sä när TV visaren nästan lom kammare-och all alll färre orkar med ocksä ett kommunall uppdrag.

Herr lalman! Jag har inga yiteriigare yrkanden än de som redan framslällls om bifall lill moderalreservationen och i övrigl lill finansutskollets hemslällan i alla delar.

124

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! De största bekymren i den här debatten har rört det mycket stora budgetunderskottet, och det är naluriigl. De siffror vi resonerar om är nästan ofattbart stora. Men vi måsle vara medvetna om vad del är vi skall vara bekymrade för.

Det är för det försia så atl en budgetminislers uppgift inte i försia hand är all skapa balans i budgelen ulan all skapa balans i samhällsekonomin. I dag har vi en situation då Sveriges resurser utnyttjas dåligt Vi har människor som går arbelslösa eller undersysselsatta, fabriker som står tomma, maskiner som slår stilla. Så länge del är på del sättet kan vi via slalsbudgelen bidra till alt stimulera ekonomin. Det stora slöseriet ligger i alt resurserna inte utnyttjas -inte i ett budgetunderskott.

För det andra är del inte balansen mellan olika samhällssektorer som är viklig utan vår balans gentemot ullandel. I några stora socialdemokratiska annonser har man gjort elt slorl nummer av att vi svenskar är skyldiga så myckel pengar. Som elt eko från Jari Hjalmarsons tid försöker socialdemokralerna nu dela upp statsskulden per svensk. Men vad man dä inle gör är att samtidigt säga all vi svenskar har precis lika myckel tillgångar som skulder. Vad vi gör är nämligen i första hand all vi lånar till varandra. När slaten gär ul med elt premieobligationslån, och väldigt många svenskar köper premieob-

ligalioner, för var och en en tillgäng -samtidigt som naturiigtvis statsskulden ökar.

Del allvarliga är alllsä inte den del av statsskulden, som är den helt dominerande, som upplånas inom landel i form av olika typer av obligationer och liknande, utan utlandsskulden. Men den svenska utlandsskulden är väldigt liten. Vi skulle när som helst kunna använda vår valutareserv för atl beiala lillbaka utlandsskulden. Utlandsskulden är inle heller någol särskilt bra mått pä ell lands ekonomiska slyrka. Ell land som Norge har en erkänt stark ekonomi och har lånat upp en summa som motsvarar drygl 15 96 av bruttonationalprodukten. Ett land som Italien har erkänt myckel stora ekonomiska problem men nästan ingen statsskuld alls. Vi i Sverige har lånat upp 2 ä 3 96. Del här med utlandsskuld säger alltså mycket litet om etl lands ekonomiska slyrka.

Nej, del viktiga i den här diskussionen är vad pengarna används till. Används pengarna rationellt, sä alt våra upplånade medel växer i värde, eller försvinner de i projekt ulan framtid?

Om vi tittar på statsutgifterna, finner vi att det intressanta som hänt under senare år är att vi har fött en ny, växande och mycket stor utgiftspost, nämligen ulgifter för näringspolitiken. Om de motioner som väckts av det socialdemokratiska partiet och centerpartiet i sin helhel skulle gå igenom, skulle denna kostnadspost dessulom myckel snabbi ylleriigare öka, just på grund av stöd till främst olika slag av olönsamma företag.

De sammanlagda industriinvesteringarna i Sverige 1977 och 1978 låg pä ungefär 25 miljarder kronor. Under samma period har de direkta subventionerna till svensk indusiri uppgått lill 28 miljarder kronor. Till detta kommer exempelvis stödet till varven och en rad andra subventioner som utfaller senare. Siffrorna illustrerar den omfattning som subveniionspolitiken fött - i Sverige subventionerar vi mer än vi investerar.

När jag här talar om subveniionspolilik avses inle de generella åtgärderna, som t ex. sänkning av arbetsgivaravgifter eller liknande, ulan olika typer av stöd lill enskilda företag eller branscher. Del är stöd som måste sökas av förelagen och som i varie enskilt fall förhandlas fram mellan myndigheier och företag. Del är delta som brukar kallas för selekliv ekonomisk politik eller ibland, med ett uttryck präglat av Assar Lindbeck, för "myglingseko-nomi".

Den selektiva ekonomiska politiken hade sin glansperiod under andra väridskriget Då var del kommissioner och bidrag, regleringar och ransoneringar Företag och regering höll ihop mot en hotande omvärid. De socialdemokraler som ville göra krislidspoliliken till en fredslidsreglering stoppades av det framgångsrika folkpartiet under Bertil Ohlins ledning.

Nu är vi, sedan ungefär tio år, lillbaka i selektivitelen. Del är i och för sig ingen speciellt svensk tendens. I hela väslväriden ägnar sig staten allt mindre ål konjunkiurpolitik och generella åtgärder och alltmer åt all försöka stödja enskilda branscher, förelag och projekl.

Enkelt uttryckt kan den ekonomiska politiken välja. Den ena modellen innebär ekonomiska stimulanser över hela fältet, t ex. andra kreditvillkor.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

125

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

126

ändrad ränta, moms eller arbetsgivaravgift. Då gynnas eller missgynnas alla företag och sysselsättningen i dem lika. Dä hjälper del föga all förelagsledningarna försöker hålla sig väl med poliliska maklhavare.

Den andra modellen innebär alt man pytsar ut pengarna lilel i laget Enligl den senasie noteringen finns det nu 83 stödformer för olika sorts företag. Den 83:e avser f ö. stöd ål upplysningsverksamhet kring de övriga 82. De flesta av dessa stöd måste sökas. Förelagen måsle alltså känna lill alt bidragen finns. De bör vara hemma i ämbetsverkens och de statliga kreditinstitutens irrgångar och helsl ha goda personliga kontakter med makthavarna.

DeUa ökade inslag av subventioner som slyrs direkl till olika företag har mycket stora nackdelar. Etl ökal inslag av subventioner leder lill ineffektivitet Bl. a. har Statsföretags chef Per Sköld påpekat all en förelagsledares framgång kan bli mer beroende av hans förmåga att hitta i maklens korridorer än av hans förmåga all göra goda affärer.

Den svenska marknadsekonomin ftmgerar i princip så, atl vad som skall produceras, här hemma eller utomlands, bestäms av de mänga konsumenternas önskemål. Men i dag drar slaien genom ganska höga skatter in konsumtionskraft frän oss alla. De pengarna används sedan till alt göra del möjligt för vissa förelag atl producera varor som vi konsumenter inle efterfrågar.

Självfallet innebär en sådan politik i längden elt hot mot marknadsekonomin - efterfrågemekanismen försvagas successivt. Del får troligen negativa effekler för de mest expansiva företagen - en resursöverföring sker från framtidsinriklade delar av ekonomin lill svagare.

Följden av en selektiv ekonomisk politik blir nästan alltid centralisering. Allt fler för förelagens kreditförsörining avgörande beslut fattas av alll färre - i ämbetsverk eller kanslihus i Siockholm eller genom löften direkl från industriministern, mä han sedan heta Rune Johansson, Nils G Åsling eller Erik Huss. De selektiva åtgärderna innebär ocksä all förelag och statsmakt blir alltmer sammanflätade med varandra. Möjlighelerna atl konstruera bransch- eller företagsstöd så atl inle konkurrensen snedvrids är också myckel lilen.

Småförelagen lenderar alltid att missgynnas i en subventionsekonomi. De har långt mindre möjligheler än storföretagen all komma in i direkia förhandlingssituationer med stat och myndighet. Sysselsättningskriser i storföretag skapar ocksä en politisk dramalik som framtvingar poliliska beslut.

Till sist, och del är väsentligt i den här debatten: När staten en gäng gått in och lagil ansvar förelt förelag eller en bransch är del myckel svårt all komma uligen. Del görande inledande besluten om ekonomiska salsningar-som då inte behöver kosta sä mycket - ofta drar med sig långl slörre kostnader i framtiden. Della är viktigt att beakta när vi senare skall ta ställning lill de motioner som kommit frän framförallt socialdemokralerna och centerpartiet och som i dag inle kostar sä väldigl mycket men som innebär myckel stora äiaganden för framliden.

Nu hardel nalurliglvis funnits goda motiv förden politik som har förts. Del

är framför allt tre motiv:

Del viktigaste motivet är atl det är angelägel alt hålla sysselsättningen uppe. Arbetslöshet är en personlig olycka av ell slag som gör atl nägra kosinader inte får skys. Men vad som måste diskuieras är medlen föratl klara sysselsättningen. Håller vi pä all välja meioder som långsiktigt hotar den svenska ekonomins funktion - och därmed möjlighelen all bereda arbele ät fler människor? Har de senaste årens näringspolilik drastiskt försvårat tillvaron för de små och medelstora förelagen?

Det andra skälet är alt del är angeläget alt undvika kapitalförstöring. En mjukare övergäng till annan produklion kan göra all anläggningar kan användas och inte bara gå lill spillo.

Det tredje skälet är atl slaten kan hjälpa lill all överbrygga tillfälliga konjunktursvackor.

Alla dessa argument är goda - och tillräckliga skäl för den näringspolitik som förts. Men bara under en förutsättning: att subveniionspolitiken blir kortvarig. Blir den permanent, förs vi in i en annan, och långt mindre effektiv, typ av ekonomi.

Det går tämligen läll att kritisera nackdelarna med subventionsekonomin. Men självfallet krävs det alt man ocksä försöker anvisa allernaliv, visa pä vägar bort frän selektivitelen. Det är steg som måste las nu, när konjunkturindikatorerna pekar uppåt.

Del första stegel bort frän subvenlionsekonomin måste vara en ökad satsning på generella ekonomiska medel. Det gäller atl förändra efterfrågan och tillåta företagen atl göra vinsler. Bara därigenom kan investeringar och sysselsättning stimuleras ulan subventioner.

Men också med en bällre konjunkiurpolitik kommer sannolikt sysselsättningskriser atl uppstå i enskilda förelag eller branscher, och dä kan staten inte stå passiv. Men de pengar som anslås måsle redovisas öppet Del för inle förekomma underförstådda uppgörelser och hemliga kontrakt Bidrag bör inle heller användas lill annal än lill vad som från börian varit avsett När lokaliseringsstöd och investeringsgaranlilän utnyttjas lill annat än vad riksdagen beslutat all de skall användas lill, minskas föriroendel för näringspolitiken.

Risken för godtycke och felaktiga beslut ökar ocksä när staten tvingas gå in med räddningsaktioner efter förhandlingar med etl enskilt förelag utan all del finns i förväg bestämda regler alt hålla sig lill. Bidrag bör slå öppna för alla som uppfyller givna kriterier. De bör inte specialkonslrueras för speciella förelag.

En av orsakerna till dramatiken kring en rad nedläggningar är att kriserna i vissa förelag inle har motsvarats av expansion i andra. Nyförelagandel är för lilel. Motivet för små företag atl växa sig stora är mindre. Här har nalurliglvis lönlagarfondsdeballen spelat en roll, men ocksä blanketlraseri och byråkrati. Vi har utformat lagar för företagen där lagsliftarna haft Volvo framför ögonen. Men breven med blanketter och tillämpningsföreskrifter har hamnat hos bilreparatören, som fält sitta nätterna igenom med pappersjobbet.

Det är också vikligl att staten inte manövrerar sig in i positioner där del bara

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

127

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

finns en enda möjlig lösning, bara en enda möjlig köpare av ell nedlägg-ningshoiat företag. Oavsett om denna möjliga köpare är slaten - som det som regel varit - eller en privat köpare är del olyckligt

Del bör också normalt ställas krav pä all de gamla ägarna lill etl företag som får stöd lar sitt ansvar och all pengarna pä sikt skall återbetalas. Aktieägare och kreditgivare lar en viss risk - som de fär ersättning för- när de går in med sitt kapital. Den nuvarande näringspolitiken har i alltför slor ulslräckning inneburil en socialisering av riskerna inom företagandet Ett extremt exempel är rederinäringen. Beställarstödet medför alt den som vill beställa fartyg kan göra del rned rätt lilen ekonomisk risk. Går del bra kommer beslällaren alt få vinsterna, går det dåligt tar slaten förlusterna. Men också när del gäller t. ex. NCB, Kockums och Uddeholm har regeringen räddat pengar för ägare och längivare.

Slaten börså långl som möjligl undvika alt gå in som ägare i företag som får näringspolitiskt stöd. Detla jusl därför aU staten har mycket svårt alt säga nej till ytteriigare kapitaltillskott, till mer pengar när problem uppslår. Staten har svårare alt genomföra rationaliseringar än en annan ägare.

Herr lalman! Den näringspolilik vi har fört har varit nödvändig, men vi måsle nu manövrera oss bort frän subvenlionsekonomin. Del är bara därigenom som vi kan få lönsamma företag, och del är bara därigenom som statens ekonomi kan förbätiras.

128

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr lalman! Den ekonomiska debatten i riksdagen i dag handlar ytlersl om den kapitalistiska krisen och om den borgeriiga regeringens dåliga och oekonomiska polilik. Det är ju många miljarder som bytt ägare under de borgerliga regeringarnas tid. Pengarna har runnit ät etl och samma häll och från samma källa - från folkflertalet till storföretag och slorfinans.

Talare före mig har beskrivit den svära krisens verkningar för samhällel och för det arbelande folket. Krisen har hårt drabbat vår ungdom, som inte får jobb ulan ivingas gå arbetslös. Den har också drabbat barnfamiljer och låginkomsttagare. Men den har dessutom drabbat arbetarna i samhällel. En vanlig arbetare har föriorai en månadslön som elt resullal av den borgeriiga politiken och krisen, något som Carl-Henrik Hermansson utförligt dokumenterat tidigare i debatten.

I särklass hårdast har dock den stora gruppen pensionärer drabbats. Lål mig därför, herr talman, uppehålla mig vid deras situation i dagens Krissverige. Denna stora grupp människor, som arbetat hårt ett hell liv och som med sitt slit och sill släp lagt grunden för dagens samhälle, ser nu hur mycket raseras av det som de var med och byggde upp. De märker också all deras pensioner, som de var med och kämpade för, urholkas alltmer och räcker lill allt mindre. De ivingas t. o. m. alt lyssna lill politiker och andra som ifrågasätter deras rättmätiga krav på slandardsäkrade pensioner och en tryggad ålderdom.

Senast i förrgår uttalade sig en statssekreterare i regeringskorridorerna om ytterligare försämringar för pensionärerna. Han uttalade sig öppet, utan förbehåll, för möjlighelerna all yllerligare försämra pensionärernas redan

ansträngda ekonomi genom höjda avgifter för olika servicetjänsten Givelvis väcker detta oro bland pensionärerna. Jag lycker att det är på sin plals alt ansvariga statsråd nu ger ell klart besked om huruvida della verkligen är regeringens avsikt. Regeringsbänkarna gapar tomma vid den här liden under debatten, men liksom pensionärerna ärjag utrustad med ell vissl mätt av tålamod, så jag skall ändå slälla mina frågor. Och jag vänlar på svar från regeringen.

Avser regeringen verkligen alt tillåla avgiftshöjningar och därmed ytterligare urholka pensionärernas standard? Del är en enkel fråga, och den kan besvaras med ja eller nej.

Pensionärernas riksorganisation har räknal fram alt pensionen i dag uppgår lill ca 25 96 av medellönen för en industriarbetare. Om man jämför med förhållandet då del nuvarande pensionssystemet infördes finner man, anmärkningsvärt nog, atl pensionen i dag är 5 96 lägre. Del innebär all pensionärerna har halkat efter andra grupper i samhället. Vad det betyder ekonomiskl för en pensionär i dagens Krissverige förstår alla. Det är också en avsevärd skillnad mellan dagens situalion och det mål som uppställdes då pensionssystemet infördes, nämligen att pensionen skulle uppgå till 60 96 av medellönen för en industriarbetare. Det är en skillnad pä 35 96.

Men uppenbariigen vill den borgeriiga regeringen ha det pä det sättet. Annars hade den väl föreslagit en förändring och en förbättring av pensionärernas inkomsler. I slällel diskuterar regeringen tydligen ytteriigare standardförsämringar för pensionärerna genom olika avgiftshöjningar.

Vänsterpartiet kommunisterna avvisar bestämt alla sådana tankar Vi föreslär i stället atl PRO:s krav på atl folkpensionen skall uppgå lill 65 96 av en industriarbetares medellön pä sikt skall förverkligas. Det är elt rällvisekrav frän pensionärerna, och del borde riksdagen kunna enas om all uppfylla, menar vpk.

Pensionärerna skall vara garanterade en trygg och säker ålderdom. Vpk vägrar atl ens diskutera om pensionerna skall slandardsäkras eller inte. Vi anser del självklart att del skall vara sä. Vi accepterar inte heller de avgiftshöjningar som regeringen nu tydligen diskuterar. Men vad anser regeringen? Vilket svar har den alt ge pensionärerna?

Regeringens slappa låt-gå-polilik när det gäller priserna drabbar pensionärerna särskilt hårt, helt enkelt därför alt de måste använda en slörre andel av sin inkomst för alt köpa sin mat. Pensionärsulredningen har klart visat delta. Pensionärerna använder nästan 27 % av sina inkomster till malinköp, medan samlliga hushåll i genomsnitt "bara" använder 23 96. De kraftiga prisslegringarna på jusl livsmedel har därför urholkat den lilla standardförbättring riksdagen beslutade om för pensionärerna. Regeringen, som kunde ha ingripit mol detla och infört prisslopp för att säkra de sämst ställdas situalion, har envist vägrat alt göra det. Men del kanske är just det som döljs bakom den kryptiska formulering i finansutskottets betänkande som lyder: Utrymmet för ökning äv såväl den privaia som den offentliga konsumtionen blir begränsat

Den borgerliga regeringens politik har bestått av bestämda ålgärder för atl

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:91-92

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

130

siödja storföretag och storfinans. När del gäller folkflertalets villkor, då vill man, menar man, länker man, men låter bli all göra någonting alls för alt förbättra dess silualion pä elt avgörande och nödvändigl säll. Tvärtom menar regeringen alt de dåliga avtal som man mer eller mindre tvingade de fackliga organisalionerna all acceptera och den minskade konsumtionen kommer alt hjälpa Sverige! Men vilka i Sverige, har man anledning atl fråga! Inte barnfamiljerna, tåginkomstlagarna, pensionärerna eller arbetarna och tjänstemännen i vart fall!

Var folkpartiregeringen har sin solidaritet, det framgår fullkomligt klart när man studerar del skatleförslag som har presenterats i dagarna. "Fortsatt reformering av skattesystemet", står del som rubrik på pressmeddelandet.

Malerialet är fortfarande knapphändigt, men en sak är uppenbar och det är all man inte är beredd all ge några som helsl lättnader ål dem i samhället som har de lägsta inkomslerna - och till dem hör pensionärerna. Skalteminsk-ningen blir enligt förslaget obetydlig i inkomstlägena under 70 000 per år och upphör hell vid 34 000. Och under 34 000 finns majoriteten av landels pensionärer!

År efter år tillåts pensionärerna släpa efter alltmer i slandardutvecklingen. Och som garnering på kakan lägger folkpartiregeringen fram etl skatleförslag, som direkt ökar klyftorna mellan pensionärerna och mellan- och högin-komstskikten.

Men det är inte nog med att pensionärerna ställs utanför skattereformen. Regeringen vill också finansiera reformen genom en höjd energiskatt Nu vel vi ännu inle vad denna höjning kommer att innebära. Del har regeringen ännu inle behagat lala om. Men del finns anledning all befara alt det blir höjningar som slår igenom på hyrorna och konsumentpriserna av elektricitet, för alt la ett par exempel. Del skulle i sä fall komma all innebära alt pensionärerna och även andra låginkomstgrupper ulan atl fä något posilivi ul av skattereformen ändå ivingas vara med alt betala den!

Herr lalman! Jag vill här slälla ytterligare en direkt fråga lill regeringen, trols alt regeringsbänkarna fortfarande gapar lomma. Frågan lyder: Vad innebär regeringens förslagom höjd energiskalt? Kommerdet atl få en sådan utformning atl del ökar ulgifterna för pensionärer och andra låglönegrupper?

Regeringen antyder också atl den är beredd atl höja folkpensionsavgiften för all finansiera en del av sin skaltereform. Visst kan vi diskuiera en höjning av folkpensionsavgiften. Vi har varit med om att låta avgifter av olika slag finansiera angelägna reformer. Men vi anser inte atl del är angelägel all minska skallen för dem som har inkomster över 100 000 kr. om årel.

Tvärtom anser vi det angelägel alt begränsa avdragsrätler, höja skallen på arv och förmögenhet, effektivt bekämpa såväl organiserad som oorganiserad skatlesmitning och återge skattesystemet dess progressivitet genom en enhetlig stalskommunal skatt - allt delta för att höginkomsttagare och kapitalägare skall beiala en skatt som står i proportion lill deras inkomster. Om folkpensionsavgifien skall höjas, skall pengarna användas lill alt förbällra pensionärernas ekonomi. Inte som folkpartiregeringen vill, till att

minska skatten för höginkomstlagarna.

Vänsterpartiet kommunisterna har i sitt skalleförslag lill riksdagen förordat ordentliga höjningar av pensionärernas inkomster, och sådana behöver pensionärerna. Vi har också föreslagit atl orättvisorna i pensionssystemet skall elimineras och alt alla pensionärer skall säkras rejäla pensioner. Likaså måste pensionärerna garanteras ordenlliga hyresbidrag var de än må bo i Sverige.

Vpk har också återkommit med sitt gamla och viktiga krav på alt slopa skatten pä livsmedel, matmomsen, vilket skulle beiyda en klar förbättring för landets pensionärer. Detla skulle ocksä innebära atl pensionärerna garanterades en tryggad ålderdom, något som de gjort sig förtjänta av många gånger om.

Mänga av dagens folkpensionärer var med och kämpade för folkpensionen. De minns alldeles säkert alt de borgerliga partier som i dag är i majoritel i riksdagen är desamma som slod för etl envetet motstånd då. De borgeriiga partiernas politik är lilet elegantare presenterad nu, men det är ändå samma konservativa politik som då.

Nu som då talar de varmt om pensionärernas betydelse och stora insalser i samhällsbygget Deras politiska handlande talar dock ett motsall språk, vilket inte minst deras inslällning i dag till pensionärernas krav vittnar om.

Det behövs därför en radikalt annorlunda och bätire polilik för arbetarrörelsen. Den borgerliga regeringen måsle sparkas och den borgeriiga regeringsmajoriteten försättas i minoritet Höstens val måste ge landet en ny regering, en radikal arbetarregering med en radikal arbetarpolitik på sitt program. En viktig uppgift för en sådan regering måste vara alt vidta nödvändiga åtgärder för alt garaniera landels folkpensionärer en tryggad ålderdom.

Vänsterpartiet kommunisterna företräder en sådan polilik och vill lillsammans med andra kämpa för denna och för en bätire framlid för Sverige. I det arbetet vet vi att mänga pensionärer deltar och aktivt kommeratl medverka i höstens valrörelse.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

GERTRUD SIGURDSEN (.s):

Herr talman! Vid kammarens allmänpolitiska debatt för nägon månad sedan redovisade Gunnar Nilsson LO:s syn mer allmänt på den ekonomiska politiken. Jag skall därför i mitt inlägg begränsa mig lill några synpunkter på skallerna.

Del skatleförslag som folkpartiregeringen har presenterat följer ungefär samma behandlingsordning som LO fått vänja sig vid under den borgerliga trepartiregeringen, dvs. man har under etl massmedialt buller kallats till s. k. överläggningar. Där har man fält redovisa sina synpunkter. Därefter har regeringen lagt ett av LO obesetl förslag, som visar alt det aldrig varit fråga om några egentliga överiäggningar. LO:s synpunkter är inte på något sätt beaktade.

Folkpartiregeringen fullföljer med det här skalteförslaget trepartiregeringens linje. Man gör en skatteomläggning som inte är bra för den stora gruppen LO-medlemmar. Om förslaget genomförs kommer del alt kompli-

131

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

132

cera de kommande avtalsförhandlingarna. Än en gäng molverkar en borgerlig regering fackföreningsrörelsens solidariska lönepolitik genom en skatteomläggning.

1 och för sig behövs det skatteomläggningar för atl mota inflationens effekter. Marginalskattelältnader kan också vara eftersträvansvärda. Men för bägge gäller all de måsle göras med hänsyn lill sina fördelningseffekter. Folkpartiet lar inte de hänsynen vare sig i det ena eller del andra fallet - och summan av del blir ell dåligt resultat för LO:s medlemmar.

Indexreglering av skatten innebär i allmänhet all man överskattar inflationens effekler för höginkomsttagarna. De har en annan sammansättning av sin konsumiion än konsumentprisindex. De har också råd och möjligheter alt gardera sig mot inflationen genom stora avdrag. För låginkomsttagarna gäller i regel motsatsen. Beroende på var man lägger tyngdpunkten i en skatteomläggning när priserna stiger, kan man välja hur man vill lindra inflationens plågor. Folkpartiregeringen avstår med indexregleringen från att lätta bördorna för de värst drabbade.

Ovanpå den bakvända fördelningspolitik som indexregleringen innebär lägger man så en marginalskattelältnad. Det gynnar höginkomstlagarna ännu mer. Man väljer alltså att ge en extra skaltelindring till dem som genom indexregleringen redan fått inflalionen neutraliserad.

Setl ur lönepolitisk synvinkel innebär regeringsförslagel alt man redan innan man går till förhandlingsbordet har gett de bäst ställda en inteckning i den lilla ökning av konsumtionsutrymmet som löntagarna har all dela pä. Del blir en näst intill omöjlig uppgift alt med låglönesatsningar kunna vrida rätt det regeringen ställer till.

Någon förändring av själva skatlesystemet innebär inte regeringens förslag. För att kunna göra marginalskattesänkningar, som inte får de slölande effekler jag pekal pä, mäste man komplettera med andra ingrepp i skattesystemet. Socialdemokraterna har pekal på sådana, exempelvis förändringar i avdragssyslemet och sänkningar av kommunalskatten.

1 del socialdemokraliska skattealternativet ingår också att man inför en produktionsskatt Det förslagel svarar mol elt gammall fackligl krav på atl lägga skallen nära produkiionen. LO ställer alltså upp bakom principen om en produktionsskatt

Produktionsskallen innebär ett steg vidare på den linje som valdes i samband med Hagaöverenskommelserna, dvs. att man fick en koppling i tiden mellan skaltereformer och avtalsrörelser. Det skall inle döljas all sådana kopplingar rymmer en hög grad av balanskonst. Om fackföreningsrörelsen skall la de nödvändiga samhällsekonomiska hänsynen måste politikerna klara två saker:

1. Del måste finnas någol kvar alt förhandla om, så alt lönerörelserna blir
meningsfulla. Det finns vikliga fördelningsproblem, som kan lösas bara med
lönepolitikens hjälp.

2. Samhällets fördelningspolitik mäste vara sådan atl den inle gör del
omöjligt för löntagarorganisationerna atl någoriunda kunna samsas inom det
ulrymme som återstår för löneförhandlingar.

Jag vill än en gång stryka under- med särskild adress till Nils Åsling, Björn Molin och Staffan Burenstam Linder, som tidigare har förklarat atl de instämmer i vad Gunnar Nilsson sagt i en inlervju - aU från fackligt håll principen om produktionsskatt aldrig har ifrågasatts. Däremoi har vi velat peka på nägra förutsättningar, som mäste råda för dess genomförande. Hagapolitiken kunde genomföras utan alt fackföreningsrörelsen band sig för något samhällskontrakt eller en statlig inkomstpolitik. Och sköter politikerna sin del, helst bäure än folkpartiregeringen, är vi övertygade om alt del också går aU finna de prakliska lösningar som gör produktionsskatten till en viktig del i en nödvändig skaltereform.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! I lidigare anföranden i dagens debatt har moderaia företrädare klargjort vilka samhällsekonomiska problem det höga skattetrycket i vårt land leder lill. Del har också påvisats vilka negativa effekler i olika avseenden som elt införande av den produktionsfaktorsskall som socialdemokralerna föreslagit skulle få.

Det nuvarande skattesystemet innehåller i sin uppbyggnad faktorer som motverkar en positiv ekonomisk utveckling och inle minsl bromsar de enskilda människornas förutsättningar alt få så stor valfrihel som möjligl och deras möjlighet all känna att del lönar sig alt arbeta och ta initiativ. Under den borgeriiga treparliregeringens lid genomfördes flera reformer som syftade till elt förbättrat skattesystem. Bland de viktigare förändringarna kan nämnas inflationsskyddel av den slalliga inkomslskatteskalan.

Del återstår emellertid myckel all göra. De höga marginalskatterna måste dämpas. De leder till hög inflationslakt, minskande arbetsvilja och ökat skatleflffel. Del är därför vi moderater kräver alt beslut las om ett första rejält steg mot målet: atl marginalskatten för vanliga inkomsttagare skall vara högst 50 %. Del bör dessutom enligl vår mening sältas etl tak för hur hög marginalskatten får vara. Vi menar att medborgarna bör garanteras atl fä behålla åtminstone en viss del av varie inkomstökning.

Marginalskatternas negativa verkningar förstärks dessutom av utformningen av vissa bidrags- och avgiftsregler. Dessa marginaleffekter kan för olika familjetyper i vissa vanliga inkomstlägen - låt oss la som exempel 60 000-80 000 kr. i beskattningsbar inkomst - leda till atl man bara får behålla mellan 10 och 20 kr. av en inkomstökning pä 100. Detta är naturligtvis orimligl. Regeringen måsie därför göra en snabb översyn av möjlighelerna all samordna skatte- och socialpolitiken på etl sädani säll alt dessa marginaleffekter kan undvikas.

Herr lalman! Under 1970-lalel är del främsi de snabba kommunala skallehöjningarna som bidragii till det ökade skalletrycket. Den kommunala medeluldebiteringen var 1970 20:18 kr. och är 1979 28:03 kr. per skattekrona, exkl. kyrkoskatt.

Det kommunala skattetryckets snabba utveckling har berott dels pä en expansion av verksamheten, dels på en ogynnsam inverkan av de stigande arbetsgivaravgifterna och effekterna för kommunerna och landslingen av

133

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

134

olika riksdagsbeslut. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas den nya arbelsmiljölagstiftning som för kommuner och landsting innebär kraftiga koslnadsslegringar som de inte kunnat räkna med.

Kommunalekonomiska ulredningen fann att om volymökningen för den kommunala konsumtionen mellan 1977 och 1985 uppgår till 3,5 96 per år, ger detta en kommunal utdebitering på ungefär 36 kr. 1985. En sådan utveckling är inte acceptabel.

Skulle en fortsaU snabb volymexpansion på den kommunala sidan godtas, förutsätter detta i sin tur ell tillförande av statliga medel föratl undvika alltför drastiska kommunalskattehöjningar. Å andra sidan är de samhällsekonomiska konsekvenserna av ständigt ökande statliga bidrag lill kommunerna ocksä oacceptabla. Huvudfrågan är därför hur man skall kunna begränsa den kommunala volymexpansionen.

I första hand bör givetvis frivilliga överenskommelser mellan staten och kommunerna eftersträvas. Skulle denna metod inle visa sig verkningsfull -och det kan i och för sig mol bakgrund av vad som har hänt de senasie åren ifrågasättas om så kan vara fallet - måste elt införande av någon form av kommunall skatletak övervägas. Den huvudinvändning som i debatten har riktats mot ett sådanl förslag är all del skulle komma all begränsa den kommunala självstyrelsen. Det argumentet är emellertid föga hållbart. Kommunerna har alltid en ekonomisk ram för sitt agerande. Den ramen kan bestämmas av staten, av vad kommunernas förtroendemän anser politiskt möjligt ellerav all resurserna vid en fortsatt fri expansion helt enkelt upphör atl växa. Kärnan i den kommunala självstyrelsen är rätten att disponera tillgängliga medel på etl fritt sätt. Men även här finns en rad restriktioner. Den kommunala friheten är emellertid i vårt land slörre än på flera andra håll. Man kan konstatera att den reella självstyrelsen i kommuner och landsting inte främjas utan tvärtom hotas av den nuvarande utvecklingen av kommunalskatterna.

Självfallet utesluter inte en strävan att begränsa den kommunala volymexpansionen en övergång till etl räitvisare syslem för kommunal skatteutjämning. Det förslag i denna riktning som framlades av kommunalekonomiska utredningen bör därför kunna genomföras stegvis.

Sammanfattningsvis, herr talman, kan följande krav ställas när det gäller den kommunala skalteutvecklingen:

1.   Slaten och kommunerna måste gemensami ha målsättningen att hindra en kommunal volymexpansion utöver den samhällsekonomiskt acceplabla. Detta utesluter ju inte ökning av de åtaganden man gör mot bakgrund av atl vi förhoppningsvis i detta land kommer alt fortsättningsvis ha en tillfredsslällande ekonomisk tillväxt Genom dessa åtgärder kan ocksä den nuvarande skatteutvecklingen brytas.

2.   Som medel för att uppnå detta måsle i första hand frivilliga åtaganden användas. Skulle den metoden inle visa sig vara effektiv, måsle en beredskap finnas för atl man skall kunna införa någon form av kommunall skalletak. Detta måste emellertid utformas så, ail hänsyn kan tas till enskilda kommuners olika situationer.

1.   Riksdag och regering fär inte ålägga kommunerna nya uppgifter utan alt ange hur finansieringen skall ske. Direktiv har givits till statliga utredningar om atl redovisa de ekonomiska konsekvenserna av olika förslag. Samma kostnadsmedvetande och samma ansvar måste givelvis vi riksdagsledamöter ålägga oss själva.

2.   Slalliga bidrag lill kommunerna bör i första hand utformas på ett generellt sätt och inte efter något slags "morolsprincip" som i sin lur skulle stimulera den kommunala expansionen.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! De borgerliga partiernas företrädare här i debatten lalar å ena sidan om atl vi är pä väg upp ur krisen och kan skönja en ljusare framlid. Å andra sidan höjer man etl varnande finger mot landets arbetare och vill aU de skall vara återhållsamma för all inle den uppåtgående trenden skall brytas och ersättas av sin motsats.

För de arbelande människorna i landet framstår inte situationen som särskilt ljus. Prisstegringar pä mal och bosläder har urholkat levnadsstandarden. Återhållsamheten på den sociala seklorn har ytterligare försämrat situationen för dem som redan lidigare hade det sämst i samhället. Arbetslösheten växer, och alll fler vägras rätlen atl erhålla ett jobb. Detta är vad som har kallats svångremspolilik och som syftar lill att försämra villkoren för vanligt folk just för att skapa bättre villkor för de stora monopolen.

Vad är del nu för bedömningar som ligger till grund för att folkpartiregeringen ser en ljusare framtid? - Jag antar atl det då också innebär en ljusare framtid för vanligt folk. Ja, grunden ligger naturligtvis i den bedömning av den kapitalistiska utvecklingen som görs i årets finansplan. Men denna bedömning bygger på en revidering uppåt av OECD:s siffror för såväl väridshandelns ökning som bruttonationalproduktens tillväxt. Men det finns faktiskl en rad omständigheter som pekar på alt dessa prognoser inte kommer au hålla.

En sådan punkt är den framtida oljeexporten från Iran, andra är USA-dollarn och de kapitalistiska valutaproblemen liksom stagnationen i USA:s ekonomi. Del finns också all anledning att peka på prisutvecklingen på råvarumarknaden.

Utvecklingen på dessa områden talar inle för de antaganden som finansplanen grundar sig pä och som är en förutsättning för den aviserade tillväxten av bruttonationalprodukten med 5,5 96 och dessulom en kraftigare exportökning än ökningen av väridshandeln i övrigt. Nej, alll pekar nog i motsatt rikining. Allt talar säkert för en fortsatt fördjupning av den kapitalistiska krisen. Mot den beräknade exportökningen lalar också det förhållandet all de stora monopolen har utnyttjat tillfället alt trols såväl devalveringen som den dåliga avtalsuppgörelsen yiteriigare höja sina exportpriser.

Andra halvåret 1978 steg exportpriserna med inle mindre än 10 96. Den av regeringen dikterade ålerhällsamhelen för de arbetande människorna och nedskrivningen av kronans värde utnyttjades alllsä av monopolen för att de

135

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

136

ytterligare skulle kunna öka sina vinster. Därulöver bidrar monopolens prispolilik lill alt ytterligare försvära försäljningen av svenska produkier pä världsmarknaden.

Pä sikt innebär också en anpassning lill EG:s slrukluromvandlingspolitik som regeringen f n. bedriver en fara för Sverige som industrination. Trepartiregeringen fick en klapp på axeln av EG:s kommission för varvsfrågor för att Sverige på ett framgångsrikt och mycket snabbi säll hade anpassat landets varvskapacilet lill EG:s krav - dvs. man hade snabbt skurit ner landets varvskapacilet. Den anpassningen innebar att mycken yrkesskicklighet förspilldes. Mängder av maskiner och verkstäder stär oulnylljade. Varvsarbetare får lämna sina jobb för alt sälla sig till andra branschers utslagna i kö efter jobb som blir alll färre. När Sten A. Olsson nyligen lade ul en miljardorder på byggandel av färior ulomlands, så var etl av argumenten atl de svenska varven inte hade kapacitet atl ta hem ordern.

Vad kommer denna polilik all leda till i sin förlängning? Vart leder denna anpassning lill monopolens krav? Jo, del leder till alt vårt land kommer att förvandlas till en industriell kyrkogård, där förädlingen kommer alt få en alltmer undanskymd plals samtidigt som exporten av råvaror och lågföräd-lade produkter blir dominerande, med åtföljande färre arbetslillfällen och en alll hårdare exploatering av landets naturrikedomar.

I stället för en anpassning till EG:s krav borde vårt land öka satsningarna på atl ulveckla handeln med de socialistiska länderna, där det har uttalats behov av såväl svensk malm som beställningar av båtar. Men lyvärr gär utvecklingen i motsatt rikining, och vi gär mot en allt hårdare knytning till de krisdrabbade ländernas marknad, nämligen den kapitalistiska marknaden.

Myckel har hänt sedan regeringen lade fram sitt budgeiförslag, sade det ansvariga statsrådet i sill huvudinlägg här lidigare. Men vad som har sagts ligger ändå fast, tillade han.

1 motionen 1118 karakteriserar arbelarpartiet kommunisterna budgetförslaget som etl aktstycke fyllt av förhoppningar om atl den kapitalistiska omvärlden - främst Västtyskland - skulle hjälpa folkpartiregeringen ur dess svårigheter. På dessa fromma förhoppningar formulerade man målel förden ekonomiska politiken lill all omfatta full sysselsättning, rättvis inkomstfördelning, regional balans etc.

Trols atl arbelslöshelen har ökat under de två månader som gått av 1979 framhärdar herr Mundebo med alt servera karameller av typen "långsamt sjunkande arbetslöshet". Delta försök att dölja verkligheten med fraser kan möjligen tillfredsställa trogna folkpartisters behov av uppmuntran. För majoriteten av arbetare och tjänstemän är det djupt illavarslande. Del visar all folkpartiregeringen länker fortsätta att bedriva arbetslöshelspolilik på EG:s villkor.

Också budgel- och ekonomiministerns lal om ökad privat konsumtion är elt illusionsnummer. Den politiska hederiigheten kräver att herr Mundebo svarar pä följande frågor:

1.   Vilka grupper har möjligheler all öka sin privata konsumiion?

2.   Vilka möjligheler all höja sin privaia konsumiion har de över en kvarts

miljon invånare som är ställda ulanför den reguljära arbetsmarknaden?

3. Korresponderar avvecklingen av prisstoppet på vissa produkter och en uppluckring av prisregleringen med målsättningen ökad prival konsumtion?

I avvaktan på ett svar vill jag understryka nödvändigheten av att arbetare, lägre tjänstemän, folkpensionärer och andra som drabbats av svängremspo-litiken får en ökad köpkraft. Det slår helt klart au detta måsle ske med medel som uppenbarligen verkar avskräckande på herr Mundebo - det var nästan med skräck i stämman som han lidigare nämnde Storbritannien. Men om han fortsätter atl frikostigt gynna aktieägarna på arbetarklassens bekoslnad, så kan skräckvisionen faktiskl bli verklighet I samlliga de stora EG-länderna reser sig nu arbetarna lill målmedveten kamp både för arbete och för ökad prival konsumiion.

Herrlalman! I motionen 1118 har vi pekal på den absoluta nödvändigheten av en självständig svensk ekonomisk polilik. Konkret innebär det stopp för kapitalflykt, som lill sill innehåll inle är någol annat än en fortsatt avinduslrialisering. Den svenska industriella potentialen måsle utnyttjas för en ökad vidareförädling av basindustriernas produkier.

Nödvändigheten av en ökning av bostadsbyggandet har lidigare nämnts i denna debatt Jag vill understryka denna nödvändighei genom all hänvisa lill att vi föreslagit en höjning av produktionen lill 100 000 lägenheter per år

Till en självständig ekonomisk polilik hör ocksä etl tillvaratagande av de egna energilillgängarna med åtföljande minskning av del poliliska och ekonomiska beroendet av de kapitalistiska oljemonopolen. Arbetarpartiet kommunisterna betraktar del som elt oförsvarligt slöseri alt inte utvinna de enorma rikedomar av uran som finns inom vårt lands gränser. Dessa rikedomar liksom den högt utvecklade teknologin på reaktorindustrins område skulle sammanlaget kunna bli en svensk exportprodukt med god lönsamhet som aktivt skulle kunna bidra till att minska oljeberoendet Atl detta därtill skulle innebära att miljön förbättrades genom nedbringandet av förbränningen av fossila bränslen gör ju inle frågan mindre angelägen.

Herr lalman! Jag vill också säga några ord om skattepolitiken.

Staffan Burenstam Linder log upp vad han kallade den asociala skattepolitiken. Jag uppfattar moderalernas kritik av skattepolitiken som ell exempel pä den bekanta ta-fast-ljuven-lakiiken. Problemet med svensk skattepolitik ärju framförallt all just moderaternas folk -storföretagarna, monopolen och de verkligl stora inkomstlagarna - klarar sig väldigl lindrigt undan, medan de vanliga inkomsttagarna är de som verkligen drabbas hårt

Det finns anledning att upprepa att Sverige har väridens högsta arbelar-skaller, samtidigt som företagsbeskattningen ligger på en nivå som är en av de lägsta i hela väriden. Trots alla de lappar som genom åren sylts in i del lapptäcke som skattepolitiken brukar liknas vid har ändå resultatet blivii att de arbelandes skattebörda blivit allt tyngre.

Del beräknas att före 1980-talets slut kommer mer än halva befolkningen att betala över 75 % av sin inkomst i skall. För de arbetande människorna är ett sådant skattetryck hell oacceptabelt Vi vel dessulom all värt samhälle

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

137

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

kommer atl kräva allt fler människor i den typ av arbeisuppgifter som ligger inom sjukvården, barnomsorgen, adminislralionen och förvaltningen. Vi vel ocksä alt allt fler uppgifter i den värdeskapande produkiionen kommer alt utföras av maskiner och robotar och alt, under de nuvarande ägarförhållandena, vinslen av produkiionen kommer atl gå till enskilda grupper och monopol.

Därför krävs det i nuläget en annan skallepolitik. Det framgår allt tydligare all den nuvarande skattepolitiken har hamnat i en återvändsgränd. Skattepolitiken bidrar till att försämra del strukturella budgetunderskottet - och lål mig understryka atl det handlar om ell strukturellt och inte etl konjunktur-betingat budgetunderskott. I finansutskottets belänkande konstaleras, atl Sverige befinner sig i en stark uppgångsfas, men samtidigt är det så atl budgetunderskottet inle bara beslår utan växer och f n. ulgör ca 8-10 96 av BNP.

De växande statsskulderna kommer i framliden atl undergräva den sociala servicen. Exempel härpå är den debatt som jusl nu förs om pensionärernas villkor under 1980-lalel och de tankar på en ökad avgiftsfinansiering som bl. a. framkom från den Bjurelska utredningen.

Della visar på alt den nuvarande skattepolitiken från arbetarnas synpunkl inte håller måtiet för vare sig dagens eller morgondagens minimikrav. Detta är bakgrunden till värt skalleförslag, som innebär beskattning av produktionen i slällel for av inkomst och konsumtion.

Herrlalman! Jag ber all få yrka bifall lill molionerna 1118 och 8241 berörda delar.

138

KNUT JOHANSSON (s):

Herr lalman! 1 den folkpartistiska regeringens budgel liksom hos dess talesmän i den här deballen finns en ton av självbelåtenhet och förnöjsamhet över sakernas tillstånd och lidens gäng. I folkpartiels Sverige är del frid och fröjd - del lycks vara ledmotivet i beskrivningen av den svenska ekonomin. En och annan bekymrad fundering kan man väl finna men mest av allt ändå etl belåtet mysande över atl Sverige lycks vara pä väg upp ur de senasie årens ekonomiska djupdykningar.

Utskoltsmajoriteten inleder sin beskrivning av den svenska ekonomin med bl. a. följande uttalande: "Den kombinerade verkan av devalveringarna under 1977 och återhållsamma löneavtal 1978-79 har förbälirat vårt lands relativa kostnadsläge och ålergell svensk indusiri dess konkurrenskraft."

Ja, herr talman, nog hade det väl varit på sin plats att till detta också hade fogats: men detta har skett på lönlagarnas och småfolkets bekoslnad.

Förträfflighelstemat ljuder falskt och del skorrar illa i öronen på många lusen arbetare och tjänstemän. För vare sig folkpartisterna vill tro det eller ej -eller vill medge del eller ej - har det varit kärva år för lönlagarna under 1977 och 1978. Del flnns människor i det här landet som de senasie åren fäll det bätire; självfallet ärdet sä. Men del aren ringa minoritet av befolkningen. Och inom denna lilla grupp har det överväldigande fiertalet redan lidigare varit ganska hyggligl lottade.  De breda grupperna av  löntagare, de har "i

folkpartiets Sverige" fäll del sämre.

Nyligen publicerade LO:s utredningsavdelning resultaten av en undersökning om vad som hänl med en genomsnittlig LO-medlems köpkraft de senasie två åren. Han eller hon fick sin köpkraft försämrad med 2,0-2,5 96 under 1978. Året innan, dvs. 1977, minskade den med 2,5-3,0 96. Del är med andra ord en reallönesänkning med ungefär 5 96.

Jag vill gärna påminna de folkparlisliska statsråden om dessa fakta och om människornas erfarenhel av ett par års borgerligt regeringsinnehav, innan självbelåtenheten griper alltför djupt och brett omkring sig i det liberala lägret.

Del är - det utgår jag ifrån - en medvelen polilik som lett till den omfördelning av inkomsler och välstånd som vi nu kan registrera. Lål mig bara hell kort poänglera atl del är en myt all sänkta reallöner skulle göra det lättare för Sverige alt överieva som industrination. Den myten bekämpar vi socialdemokrater. Den ger en falsk bild av verkligheten och de problem vi står inför. Som vj framhållit i vår reservation lill utskoltsbelänkandet är del genom näringspolitiska åtgärder vi kan klara omställningen och förnyelsen av svenski näringsliv de kommande årtiondena.

Inle heller i denna debatt kan jag, herr talman, underlåta all ta upp byggandet och dä främst bosladspolitiken.

Vi har en bostadsminister som förefaller hell obekymrad över alt produkiionen av nya bosläder ligger långt under de blygsamma mål hon själv slälll upp.

För 1977 var igångsättningen ungefär 54 000 lägenheler eller noga räknal 53 929. För 1978 utlovades byggstart på 60 000 lägenheler-det slannade vid 56 199. Nu uppställs ännu en gång 60 000 lägenheler som mål. Men det är inte myckel som görs från regeringens sida för att få bällre fart pä nyproduktionen. Och det fyller mig med pessimism om möjlighelerna all lyckas nå ens de myckel otillräckliga 60 000 i nyproduktion.

Mera i förbigående vill jag påpeka all inle heller Svenska byggnadsenlre-prenörföreningen, som ju står fru Friggebo och hennes parti närmare än vad den slår mig, har någon slörre tilltro lill den nuvarande regeringens bedömning av byggsektorns expansion under della är. Ocksä Entreprenör-föreningen menar, enligl vad man kan inhämla i Dagens Indusiri den 20 februari, atl regeringskansliet varit optimistiskt i överkant när bostadsbyggandets omfattning beräknats.

Det är nu inle bara byggandels otillräckliga omfattning och bostadsdepartementets ovilja till en meningsfull dialog om vad som skall göras för att öka den som vi socialdemokraler kritiserar. Tecken lyder ocksä pä att kostnadsutvecklingen gåu så snabbi under de senasie åren atl ell vissl köpmolstånd böriat märkas på sina häll i landet.

Situationen på bostadssektorn är alltså, efter tvä och etl halvt år med fru Friggebo som del- och helansvarig, den atl vi har:

1.   en klar ökning av bostadsbristen,

2.   en klart otillräcklig nyproduktion och

3.   en klar tendens lill koslnadsslegringar, som de vanliga bosladssökande

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

139

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

och bosladsbehövande inle förmår atl bära.

Ja, herr lalman, sädani är resultatet!

Samtidigt tvingas vi nolera alt vi har en rekordartad byggarbelslöshei och svårigheter för mänga företag i byggnadsämnes- och byggnadsmaierialbran-schen.

Under 1978 tvingades Byggnadsarbetareförbundets arbetslöshetskassa att beiala ul närmare en kvarts miljard kronor, närmare bestämt 246 milj. kr., i ersällning lill sina medlemmar. Antalet utbetalningsdagar ökade med inte mindre än 53 96.

Här har vi under flera år fört diskussionerom en femte semeslervecka. En norrbottnisk byggnadsarbetare fick förra året finna sig i en "ivängssemester" pä fem extra veckor. Arbetslöshetskassan utbetalade dä lill Byggnads medlemmar i värt nordligaste län ersällning molsvarande drygl 32 dagar per medlem.

Av landets byggnadsarbetare gick i börian av februari månad drygl 8 96 arbetslösa.

Del är ett avancerat slöseri med pengar och med mänskliga resurser som pågår i folkpartiets Sverige. Atl man nu äntligen presenterat ell s. k. Norrbottenspaket förändrar ingalunda helhetsbilden och min värdering.

Socialdemokraterna har i moiioner lill denna riksdag redovisat sin syn på bostadspoliliken. Tids nog för kammaren lillfälle att pröva de förslag som vi där fört fram. I detla sammanhang har jag hell kort velal beiona atl socialdemokratin lill skillnad från regeringen tillmäter byggandet en viklig roll för att slyra och påverka temperaturen i samhällsekonomin och för all hävda sysselsättningen.

Jag hade föreställt mig alt, när bostadsdepartementet inle längre låg inom räckhåll för Gösta Bohmans hårda nypor, skulle vi få se en offensivare polilik inom denna sektor. Men mina förhoppningar har kommil på skam.

Byggandets kreditförsörining är fortfarande etl problem som är en bidragande orsak lill en begränsning och ryckighel i bostadsproduktionen.

Förra årel uppstod kredilsvårigheter i februari månad. Borlsell från juli månad hade vi i februari den lägsia mänadssiffran under hela året. Men för att statistiskt redovisa sitt åtagande lämnade man för fjärde kvartalet byggnads-krediliv förca30 96 av hela årskvoten. Den var, somjag redan nämnt, 56 199 lägenheter. Var och en vet vad del beiyder för igångsättning av byggande. Konsekvenserna av detta, inte minst i kosinadshänseende, kräver inga kommentarer.

Herr talman! Mot den här bakgrunden avvaktas med slort inlresse regeringens besked om hur man länker lösa bostadssektorns finansiering. Jag yrkar bifall lill de vid finansutskottets betänkande fogade socialdemokraliska reservationerna.

140

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr lalman! Finansutskottets belänkande nr 20 bygger på finansplanen och på budgciförslagel men ocksä pä ell antal moiioner. Jag skall här med nå,ur;i ord beröra en av de molionerna.

Vid flera tillfällen har genom offentliga framställningar och påstötningar påtalats all penningpolitik och jordbrukspolitik befinner sig i otakl. Länekön vid Sveriges allmänna hypoteksbank är en mätare pä den otillfredsställande kapilalsiluationen inom lantbruket. Den, när del gäller såväl liden som volymen, starkt utökade lönekön vid Hypoleksbanken - från 70 milj. kr. 1970 lill nu ca 5 000 milj. kr. och väntelider pä mellan 5 och 6 år-avspeglar della. De höjningar av emissionsrätlen som tillkommit under 1979 har mottagits med tacksamhet, men de har inle alls varit lillräckliga för au hindra alt lånekön tillväxt ytteriigare.

Stigande fastighetspriser, stort behov av investeringar i maskiner och byggnader och en läg benägenhet hos säljare alt kvarstå med en del av köpeskillingen genom s. k. säljarreverser är de främsta orsakerna lill del ökade kapitalbehovet De fastigheter som överläs har i regel etl slort behov av nyinvesteringar för en ralionell produktion. Även förbältringar av markanläggningar och strukturförbättringar är vanligen erforderliga. Dessa investeringsbehov påverkas dels av det faktum alt under 1960-talet invesieringar ej kom lill stånd pä grund av låg lönsamhel, dels av den till följd av jordbrukspolitiken låga invesleringsbenägenheten. Jordbruksulredningen har varit väl medveten om de här påtalade förhållandena och har framhållit att en förutsättning förall de jordbrukspolitiska målsättningarna skall uppnås är en tryggad långfristig kapitalförsörining.

Förvärven av jordbruksfastigheter har även en annan sida. I myckel lilen omfallning placeras del kapital som frigörs vid försäljning inom lantbruks-sektorn. I slällel placeras del, i varie fall ofta, i villafastigheler och stadsfastigheter eller disponeras för andra finansiella placeringar. Della kapilalulflöde - del mäste man ju kalla del - från lantbruket som helhet kräver således sin ersältning.

Tillsammans med föreningsbankerna ombesörierhypoleksföreningarna ca 75 96 av lantbrukets kreditförsörining. Föreningsbankerna har, i varie fall underdel senasie årel, trots betydande inlåning haft begränsat ulrymme för långfristiga krediter. Begränsningen av Hypoteksbankens obligalionsutgiv-ning har medfört atl föreningsbankerna interimistiskt, förskottsvis, fött finansiera såväl garantilän som faslighetsförvärv. Detla förutsätter atl föreningsbankernas kreditkapacilel är av en sådan omfattning all långsiktiga krediter kan beviljas samtidigt som tillgängligt kredilulrymme också kan disponeras för kortfristig kredilgivning. De omfatlande kredilpolitiska restriktioner som åligger föreningsbankerna, liksom andra banker, nödvändiggör avlyft till Hypoleksbanken för atl tillgodose den kortfristiga krediigiv-ningen, dvs. den rena driftkredilen.

Lantbrukels investeringar bör ha en omfallning som möjliggör all förslilet realkapilal kan ersättas och ny teknik därigenom utnyttjas, atl produklions-resurserna jord och skog kan lillvaralas inom ramen för jordbruks- och regionalpolitiken sami all produkliviielen fortlöpande kan höjas föratl uppnå av riksdagen fastställda effektivitets- och inkomslmål.

Den antagna jordbrukspolitiken medför att jordbrukets investeringsvolym även bör fö en sådan omfattning och fördelning alt regionalpoliliska mål

Nr 92

Onsdagen den 28 febnjari 1979

Finansdebatt

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

tillgodoses. Denna del av jordbrukspolitiken har slor betydelse för många glesbygdskommuner, där jord- och skogsbruk är dominerande näringar, men givetvis också i andra bygder.

Lanibruksnäringen har under de senaste åren fält ökad betydelse for förverkligandet av en sysselsättningsskapande regionalpolitik. Summan av sysselsättningstillfällena i ell föriängl produklionsperspekliv måsie även beaktas. Jag menar att lantbrukels betydelse för samhällsekonomi och sysselsällning inle skall ses isolerad ulan som en del i ett slörre sammanhang, där råvaruproduktionen och utvecklingen inom lantbruket är avgörande eller av stor betydelse för andra sektorer i samhället. En för snäv avgränsning av lantbruket i betraktande av dess redovisade andel av bruttonationalprodukten eller sysselsätlningen i primärproduklionen ger en felaktig bild av lantbrukets belydelse för det svenska samhället. Det är därför nödvändigl, herrtalman,att kapital finns tillgängligt fören fortsalt uivecklingavdeareella näringarna.

Finansutskottets belänkande i den del som behandlar lanlbmkskrediterna är ell erkännande av den besvärliga silualionen och en uppmaning till atl denna måsle rättas till. Delta myckel siarka och klara ställningstagande från finansutskottets sida måste givelvis hälsas -och del gör jag-med den allra största tillfredsställelse. En tryggad kreditförsörining kommer all ha den största betydelse för den nya jordbrukspolitikens förverkligande.

Även om finansutskottets skrivning inte formellt tillstyrker molionen i emissionsfrågan, lyder jag dock skrivningen som en fingervisning i enlighet med motionens syfte.

Herr talman!  Jag yrkar bifall  lill  finansutskottels hemställan  i dess

142

belänkande nr 20.

SVEN-OLOV TRÄFF (m):

Herr lalman! Om man bilar i England kommer man fönr eller senare atl fä uppleva alt man - liksom här - passerar varningsskyltar. Men där händer det all när man har kört förbi en skyll, som kanske visar tecknet för farlig korsning, och har fortsatt lilel längre fram pä vägen, slår det där ytteriigare en skyll med texten "You have been warned" - du har blivit varnad.

Jaglror, herr talman,all vi haranledningatt erinra oss detla i dagens läge. Vi befinner oss i en ekonomisk situation som vi aldrig har upplevt förut. I denna kammare har i dag uttalats en hel del varningar, även om de har haft någol olika innebörd. Jag är inte alldeles säker på atl vi uppfattar de varningarna rätt - jag är rädd för att farlblindheten i vårt land böriar bli närmasl total.

Någon av talarna -jag tror det var Staffan Burenslam Linder - sade lidigare alt han kände sig ganska ensam här i kammaren när del gällde all beskriva den verklighet som vi trots alll lever i men atl han upplevde alt del var mänga fler utanför riksdagshuset som hade en klar uppfaUning i frågan. Jag tror aU inte bara de myckel klara varningar som under senare tid har presenterats av olika ulredningar är värda alt las pä allvar, utan att vi ocksä har all anledning

143

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

all lyssna - även i det här ljudisolerade huset - till mullret frän folkdju-     Nr 92 pel.

Vårt skatte- och bidragssystem böriar få renl destruktiva effekter. Det är då inte märkligl alt den enskilde arbetaren i dag enkelt och klart lycker atl också hederiigi arbele måste löna sig - även på heltid.

Del har under senare tid även funnits varningar av annat slag. Jag vill gärna ta tillfället i akt att erinra om den uppvaktning för regeringen som samlliga näringslivets centrala organisationer gjorde på Luciadagen förra året. Della var självfallet inle någon lom demonstration. Del var inget utslag av nägra företagsegoisliska motiv och del var inget försök att skjuta ansvarel ifrån förelagsledare och företagsägare, ulan del var en stark önskan och, med ansvar inför näringslivets framtid, en nödvändighet alt få redovisa hur man frän näringslivets sida upplever situationen och klargöra för de politiska beslutsfattarna hur belaslningen pä företagen i dag är och hur vår konkurrenssituation är. Del har i dag några gånger talats om att vi är på väg uppåt. All righl, den lägsta punkien är väl passerad och en viss svängning kan vi nolera. Men om vi när del gäller återerövrade marknadsandelar noterar all den erövringen inskränker sig till en enda fattig proceni så kanske entusiasmen blir någol dämpad.

Del är i det här huset vi har atl ta ansvaret för de beslut som avgör näringslivels möjligheler att på sikl bemästra den uppkomna situationen. Då måsle vi komma ihåg alt gamla konjunkturmönster inle längre gäller. Vi slår, som jag och flera med mig tror, inför en ganska ny situation. Här är det fråga om omtänkande och sådanl är alllid svårt. Men det blir inle lättare om vi forsöker blunda och ägna oss åt etl önsketänkande i vissa stycken.

Jag saknar en realism somjag tyckte fanns lidigare i många sammanhang i denna kammare både hos den nuvarande oppositionen då den var i regeringsställning och hos den nuvarande regeringen då den satt i opposi-lionsbänkarna. Framför alll noterade jag skillnaden i del första fallet. Förelagen vill inte enbart känna den förtröstan som skulle kunna uttryckas i en travestering på den gamla psalmen: Blolt en dag, etl statsbidrag i sänder.

Men, herr lalman, del är inte med allmänna talesätt vi löser problemen. Vi måsle bildligt lalal kavla upp skjortärmarna och la ilu med problemen varde än finns. Jag vill i dag bidra med en lilen karlläggning av en sektor som hittills, mig veteriigl, inte har varit föremål för någon samlad överblick.

1 del budgeiförslag som ligger framför oss återfinns anslag lill svenskt organisationsväsende på sammanlagt nära 2,6 miljarder kronor, alltså ell belopp som är slörre än mången huvudtitel. Dessutom lämnar kommuner och landsting bidrag till folkrörelser och andra organisationer på drygl 1 miljard kronor.

Del här betyder all var och en av landets sex miljoner inkomsttagare blir ålagd au subventionera organisationer med 600 kr. näsla budgetår. Del var försl i fjol som vi, tack vare trepartiregeringen, fick en samlad redovisning av de skattefinansierade bidragen till folkrörelser och organisationer. Kommun-departementet gav nämligen då ut tvä översikter, dels över anslag från staten.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

144

dels över anslag från landsting och kommuner. Nägon debatt om de här skrifterna har ännu inle kommil i gång, förmodligen beroende pä atl materialet inle är särskilt lättsmält Den statliga översikten - som är den mest detaljerade- visade alt de slalliga organisationsanslagen för 1976/77 uppgick lill drygl 1,6 miljarder kronor- inkluderande 200 miljoner i presstöd. Enligt den andra skriften beviljade landstingen för samma tid organisationsanslag med ca 100 milj. kr. och kommunerna med 600 milj. kr. Förstalens del kan man följa utvecklingen i de senare budgetpropositionerna. 1 årets är organisalionsanslagen upptagna till 2,6 miljarder kronor, vilkel innebär all de på fyra år har ökat med 60 96. Som jämförelse kan nämnas alt de lolala egentliga statsutgifterna på driftbudgeten under samma tid har ökat med 50 96. Antar man en långsammare tillväxttakt för landstingens och kommunernas organisalionsanslag -1, ex. 40 96 på fyra år-skulle de nu vara uppe i 1 miljard kronor. Under alla omständigheter lycks del vara så atl organisalionerna - lill vilka mänga av oss har anknylning - har hävdat sig mycket väl i konkurrensen om skattemedlen.

Av de 2,6 miljarderna i statliga folkrörelse- och organisationsanslag för 1979/80 disponerar utbildningsdepartementet med underiydande organ hela 1,8 miljarder. Ungefär 186 milj. kr. hänför sig lill arbetsmarknadsdepartementet, arbelarskyddsfonden i försia hand, och ungefär 162 milj. kr. till jordbruksdepartementet, riksidroltsslyrelsen i försia hand. UD har hand om 123 miljoner, försvarsdepartementet om 106 miljoner, justitiedepartementet om 70 miljoner, socialdepartementet om 67 miljoner, bostadsdepartementet om 45 miljoner och kommundepartemenlel om 39 miljoner. Några små-skvätlar på övriga departement tillkommer.

Man kan också gmppera de här anslagen efter deras rubriker i budgeten. Mest får bildningsverksamheten, nära 1 miljard kronor. Tidnings- och lidskriflsstödet svarar för 365 milj. kr. och idrotts- och ungdomsarbetet för 360 milj. kr. Arbetsmarknad och näringsliv kommer på fjärde plats med 230 miljoner. Sedan följer kuliuriivet med 156, freds- och biståndsarbetet med 123, försvarsfrämjandel med 111 och invandrarverksamheten med 106 miljoner. Det direkia partistödet uppgår lill 70 miljoner. Handikapparbetet för 50, frikyrkorna 40 och nykterhetsfrämjandet 30 milj. kr. Ytterligare en större post på 45 miljoner gär lill föreningslivets samlingslokaler.

Allt som alll är del fråga om elt åttiotal anslagsposter, som fördelas av elt fyrtiotal instanser. Enbart för idrotts- och ungdomsarbetet finns exempelvis sju särskilda poster, som handhas av fem olika myndigheier. Elt myller av författningar av högre eller lägre dignitet reglerar anslagen. Ca 50 poster, som lillsammans omfattar 90 96 av del lolala beloppet, avser s. k. verksamhels-stöd av äriigen återkommande natur. Resten är tidsbegränsade projektstöd.

Bidragsmottagarnas anlal ligger någonstans mellan 700 och 1 000. I den tidigare nämnda kommundepartementsskriften om de statliga bidragen kan man identifiera ca 600 organisationer, som 1976/77 fick dela pä 1,1 miljarder kronor. Mesi fick ABF, 214 miljoner ur 15 olika anslag. Därnäst kom Riksidroiisförbundei, 138 miljoner ur 6 olika anslag. Vuxenskolan 92

miljoner ur 13 anslag, TBV 65 miljoner ur 5 anslag och LO med underorganisationer 59 miljoner ur 9 anslag. Under det kommande budgetåret kommer A BE och Riksidrottsförbundet alltjämt att toppa listan med 320 resp. 200 milj. kr., men på Iredje plats har nu LO ryckt upp med 145 milj. kr.

Fördelningen på olika organisationer av landslingens och kommunernas bidrag finns det inga närmare uppgifter om. Man vet dock att av sammanlagt omkring 700 milj. kr. under budgetåret 1976/77 gick 119 miljoner till ABF.

Någon nämnvärd kontroll över anslagsanvändningen tycks inte förekomma. Av skriften om de statliga bidragen framgår att för att administrera 10 milj. kr. i anslag går det åt två tredjedels manår i genomsnitt. Försvarsorganisationerna och vissa handikapporganisationer bedriver sin verksamhet på uppdrag av staten. Här är kontrollen noggrannare och drar för försvarsorganisationerna hela sju manår per 10 milj. kr. Skolöverstyrelsen, som disponerar de största anslagen, för 1976/77 hela 45 96 av det totala beloppet, använder lydligen bara elt tiondels manår för att administrera 10 milj. kr.

Det här beror inte pä myndigheterna utan pä anslagsvillkoren. Normalt har nämligen mottagaren endast att visa för det första att den verksamhet eller det projekt anslaget avser faller under anslagsrubriken och för del andra att verksamhelen eller projektet för en viss omfattning, t. ex. antal timmar, antal medverkande.

Med tillämpning av vissa i vederbörande författning angivna å-priser kan sedan den beviljande instansen räkna ut hur mycket pengar som behövs. Förfarandet är alltså högst summariskt. Beiräffande verksamhetsstöden innehåller författningarna understundom en exklusiv uppräkning av de organisationer som för dela på pengarna. Någon bedömning av verksamhetens innehåll görs inte. Kvalitativ kontroll förekommer ej.

Man kan förstå atl mänga skattebetalare anser atl detta är en otillfredsställande ordning. Den kan ocksä i vissa fall fö egendomliga konsekvenser. Elt par exempel kan vara värda att nämna.

Sålunda fick KPML(r):s tidskrift Proletären förra året statligt produktionsstöd med 850 000 kr. av presstödsnämnden. Och LO kunde med SIDA-pengar ge ut skriften "Proletärer i alla länder förenen Eder". I den skriften hävdas atl allt multinationellt företagande måste bekämpas. Blockader, sjukskrivningar och fabriksockupationer anges som lämpliga metoder, dock med reservalionen att dessa meioder ej bör användas i Sverige. Med skattemedel finansieras också många av de revolutionära flygblad som även vi riksdagsmän kan fö i handen när vi vågar oss ut pä Sergels torg.

1976/77 gav SIDA exempelvis bidrag till Eritreagmppen, som agiterar mot Eliopiens regering. Saharakommittén, som agiterar mol Marockos regering, och Kommittén för Östra Timor, som agiterar mot Indonesiens regering.

Del är självklart -jag tror alt alla här tycker del - att Sverige som ett fritt land för lov att tolerera sådana här aktiviteter. Den fråga som majoriteten av skattebetalarna ställer sig är nog, varför de också skall tvingas medverka i flnansieringen av dem.

Etl standardsvar på den frågan från politikerhåll är atl en kontroll av

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

145

10 Riksdagens protokoll 1978/79:91-92

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

146

medelsanvändningen medför risk för politisk styrning av anslagsfördelningen och alt vi för all hindra en sådan slyrning får finna oss i sädana här konsiigheter. Man menar ocksä all en eller annan miljon av de totalt 3 600 miljonerna inte kan spela sä slor roll.

Men hur är det egentligen? Sker verkligen anslagsfördelningen ulan all politisk slyrning? Frågan är motiverad. Man kan nämligen räkna fram hur myckel av de redovisade statliga anslagen 1976/77 som gick lill organisationer med partipolitisk anknytning.

Som jag sade förut kunde enskilda mottagare identifieras för ungefär 1,1 miljarder kronor. Klart partianknutna organisationer kunde identifieras i frågaom ungeför hälften avbeloppet eller 511 milj. kr. Av dessa 511 miljoner log socialdemokraterna, inkl. LO och ABF, hand om hela 64 %, medan de borgeriiga, inkl. Vuxenskolan, Medborgarskolan och LRF, erhöll 34 96. Återstående 2 96 tillföll vpk och andra vänsterexiremistiska grupper.

I den här redovisningen ingår t ex. inte presstödet, efiersom kommundepartementsskriften inte visar fördelningen av delta pä olika mottagare. Hur det är konstruerat vet vi emellertid. Av 1978 års produktionsslöd om sammanlagt 189 milj. kr. fick A-pressen 110 miljoner,dvs. 58 96, pressen till vänster om SAP 3,5 miljoner, eller 2 96, och alla andra tidningar tillsammans 40 96.

Del finns ocksä andra sätl för majoriteten all gynna egna inlressen. Del är inte alltid fördelningsnormerna är fastlagda i en författning antagen av riksdagen, utan ofta har vederbörande myndighet viss frihet alt utforma sina egna regler. Arbelarskyddsfonden - med en majoriiei av socialdemokraler och arbetstagare - har l.ex. vid fördelningen av de s. k. MBL-pengarna övergivit den lill riksdagen ursprungligen redovisade principen all 80 96 skulle gä lill arbetstagarna och 20 96 till arbeisgivarna och mol minoritetens protester lämnat ut 85 96 lill arbetslagarna och 15 till arbetsgivarna.

Exempel finns också på all olika organ - med liknande sammansättning -tillgodosett ABF framförandra studieförbund genom all fördela tillgängliga medel i förhållande till antalet enskilda medlemmar i anslutna organisationer. En LO-medlem, som samtidigt tillhör SAP, KF och Hyresgästernas riksförbund, räknas dä som fyra medlemmar - även om vederbörande är kollektivt ansluten till en eller flera av dessa organisationer. Tilläggas kan att beslut av del här slaget normalt inte kan överklagas.

Jag har ingen känsla av atl de här förhållandena ändrats efter regimskiftel 1976. Risken för politisk styrning av anslagsfördelningen är sålunda på intet vis eliminerad genom alt även KPML(r) och andra grupper med negativ inslällning lill vårt nuvarande samhällsskick också för en och annan släng av sleven.

Låt så vara, säger organisationernas företrädare. Vi skall i alla fall inte ha någon kvalitetskontroll av anslagsanvändningen, efiersom en sådan är ägnad alt beskära folkrörelsernas frihet.

Hur oinskränkt är då denna frihet? Föreligger del möjligen inle i verkligheten såväl ekonomiska som andra bindningar? ABF fick 1976/77 statsbidrag med 214 milj. kr. och samtidigt, enligl sin egen årsberättelse, dels

89 miljoner från kommunerna, dels 30 miljoner från landslingen, i allt alltså 333 miljoner i skattemedel. Övriga intäkter för ABF del årel läg pä endasi 14 miljoner, varav 1 miljon var årsavgifter och resten kursavgifter, räntor o. d.

I samma situalion befinner sig väldigt mänga av de organisationer som det allmänna subventionerar. För studieförbunden gäller delta säkert över lag men även för andra organisationer.

Är sädana organisationer då i egentlig mening fria? Den ymniga förekomsten av permanenta personalunioner mellan organisalionsledningar, myndigheier och partier tyder på molsalsen. Organisationernas byråkratier har blivit oberoende av medlemmarna, men den friheten ärju raka motsatsen lill vad man menar med organisaiionsfrihet.

Särskilt betänklig är den enorma saisningen av skattemedel under senare år pä arbetstagarorganisationerna. 1976/77 uppgick de direkta statliga anslagen till LO, TCO och SACO/SR med underorganisationer lill omkring 93 milj. kr. I del budgeiförslag som vi i dag behandlar har de kommil upp till 240 miljoner (inkl. vissa tillskott av arbetsgivaravgifter)-en ökning sålunda på fyra är med 160 96.

Av de 240 miljonerna härrör 16,5 miljoner från SIDA (internationellt fackligt arbele), 25 miljoner frän presslödsnämnden (fackliga tidskrifter), 55 miljoner från skolöverstyrelsen (facklig utbildningsverksamhet) och 140 miljoner från arbetarskyddsfonden (utbildning av fackliga styrelserepresen-lanter, MBL-information, arbelsmiljöinformation och bidrag lill skyddsombud). LO-kollektiven tar hand om mellan 60 och 65 % av beloppen. TCO för 30 96.

Men även arbetsgivarorganisationerna blir ihägkomna med 14 milj. kr sammanlagt, varav 5 milj. kt går lill de organ som förhandlar för den offenlliga förvaltningen.

Man kan tycka att det är egendomligt att LO och TCO - som företräder över en miljon offentligt anslällda medlemmar - lar emot alla dessa pengar av sin största motpart. Sverige har dock ratificerat ILO-konvenlionen nr 98 om organisations- och förhandlingsrätten, där del heter att arbetarna skall skyddas mol "ålgärder avsedda all stödja arbetarorganisationer ekonomiskt eller i annan form i syfte all inordna sädana organisationer under arbetsgivares eller arbetsgivarorganisationers kontroll". Även om syftet från statsmakternas sida inte är atl kontrollera de fackliga organisalionema, så blir man minst sagl betänksam när man konstaterar att TCO-kollektivet redan 1977 fick nästan dubbelt så mycket i statsbidrag (39 milj. kr.) som man centralt tog in i årsavgifter (22 milj. kr.). Efiersom årsavgifterna sedan dess knappast har ökal med mer än högst 10 96 per år, kommer centrala TCO framöver att i huvudsak vara beroende av statsbidrag för sin verksamhet. Det är därför kanske icke sä underiigt att tidningarna i dag diskuterar vem TCO-loppen egentligen företräder.

LO är inle där ännu; dess egna avgiftsintäkter uppgår näsla år antagligen fortfarande lill fyra eller fem gånger så mycket som statsbidragen till den cenirala verksamheten.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

147

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

148

Men det ärju inte bara arbetstagarorganisationernas frihet, i den meningen att medlemmarna utan inblandning utifrån skall kunna styra dem, som är hotad utan också den fria arbetsmarknaden som sådan, den som vi svenskar så ofta skmtit med utomlands. Det är förståeligt om statsmakterna i ett u-land, där arbetarna just böriar organisera sig, hjälper till på olika sätt. Men att statsmakterna i ett land som vårt med en av väridens starkaste fackföreningsrörelser går in för att ytterligare stärka denna i förhållande till arbetsgivarparten är närmast obegripligt - om nu inte meningen är att vi på sikl inte längre skall ha några enskilda arbetsgivare. Men det är kanske det som fondsocialismens förespråkare är ule efter.

Denna fackföreningssubventionering böriade under Olof Palmes regering. Det var också under hans tid som de statssubventionerade A-kassorna övertog ansvaret från facket för att ersätta sådana anställda som företagen tvingades permittera på gmnd av att andra arbetstagare strejkar lovligt eller olovligt. Det är också socialdemokraterna som har initierat den förtroendemannalag som bl. a. innebär att stat, landsting och kommuner, dvs. skattebetalarna, och andra arbetsgivare får betala för 10 000 manår av lokalt fackligt arbete per år.

Ytteriigare förslag, som också de kommer att beröra skattebetalarna, har kommit från olika offentliga ulredningar med SAP-majorilet En tanke är att de regionala ombudsmännen skall finansieras med allmänna medel. En annan är att de statssubventionerade A-kassornas fonder på 1 miljard kronor skall överläs av fackets stridskassor, när man går över till allmän arbetslöshetsförsäkring. En tredje tanke slutligen äratt ge arbetstagarorganisationerna skaltelältnader på omkring 500 milj. kr. per år.

Herr talman! Den utveckling som jag här har beskrivit ger enligt min mening anledning till eftertanke. Det förefaller mig som om varken vi här i riksdagen eller ännu mindre våra väljare är på det klara med hur långt sammanblandningsekonomin inom det här området har förverkligats.

Kommer medborgarna i längden att acceptera att partierna hämtar sina företrädare från organisationer, som genom ökande skattesubventioner upprätthäller något av ett monopol på samlingslokaler och mötesarrangemang i Sverige? Håller inte organisationerna på att tappa sin folkrörelsekaraktär och i stället bli delar av det statliga etablissemanget? Cementerar vi med skallemedel byråkratier och strukturer, som kan komma att förhindra önskvärda nybildningar?

Det finns alltså verkligen anledning att inte bara av statsfinansiella skäl granska och ompröva anslaget inom den s. k. folkrörelse- och organisations-sektorn. För min del Irorjag aU myckel skulle kunna sparas eller fördelas lill ändamål med högre prioritet, om vi inför någon form av kontroll över både fördelningen och användningen. Med modern redovisningsteknik bör detta inte välla några större praktiska svårigheter.

Herr talman! Ingel område av den offenlliga seklorn kommer atl kunna undanias från kritisk granskning. Jag har här försökl belysa ell område. Det är förvisso hög tid att ta itu med arbetel. Det är nämligen inte vår uppgift alt förutse framtiden ulan atl göra den möjlig.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Sveriges finanser och medborgarnas ekonomi har många beröringspunkter. På område efter område kan man visa hur statens ekonomiska politik och finanser direkt inverkar på varie hushålls ekonomi. Det gäller speciellt köpkraft, priser och välfärd, men det gäller ocksä skatter och bidrag.

Naturiigtvis har de stora problemen kring sysselsättning, industriutveckling, budgetunderskott och bytesbalans i dag befunnit sig i fokus, men det finns anledning att se finansplan och budgetförslag också i mikroperspektiv såsom de drabbar den vanlige medborgaren och konsumenten.

I årets finansplan och budgetförslag har den privata konsumtionen och prisutvecklingen för de privata hushällen ägnats mindre utrymme än vanligt. Man berättar helt avspänt och utan entusiasm om att löner och disponibla inkomsler väntas stiga med drygt 8 96. Men med hänsyn till väntade prisökningar på ca 5,5 96 kan man förvänta en med endast ca 2,8 % ökad köpkraft 1979.

LO har räknat ul att köpkraften för dess medlemmar under 1977 och 1978 har försämrats med ca 5 %. Även om de prognoser som finansplanen bygger pä skulle slå in, kommer alltså den tidigare föriorade köpkraften inte att återställas under 1979.

Sedan kan ju, som också Kjell-Olof Feldt varnade för, en inflatorisk utveckling snabbt äta upp en bättre köpkraft hos konsumenterna, denna köpkraft som ger ett efterfrågetryck som åtminstone är av värde på vår väg ur lågkonjunkturens vågdal. Men jag anser att finansplanens beskrivning av privat konsumiion, disponibel inkomst och köpkraft på något sätt kan liknas vid veckotidningarnas glättade noveller. Liksom i dessa är allt som kan störa idyll och framgång utraderat, och man vågar inte ens antyda att situationen är helt olika för olika konsumentgrupper. På det sättet är kanske finansplan och budgetförslag mera en nationalekonomernas bok än en beskrivning av många hushålls verklighet.

Jag har under lidigare år motionsvägen pläderat för att finansplanen skulle innehålla en beskrivning av olika konsumentgruppers situalion, och socialutskottet har varit positivt till en sådan tanke, men ännu har vi inte fött någon bredare beskrivning i finansplanen av konsumenternas silualion.

Skatter, priser och köpkraft har stor betydelse för välfärden i vårt land, och skatter och prisökningar drabbar oss mycket olika. Jag vill speciellt förorda en förbättring av välfärden för barnfamiljerna. Efter de senasie årens skenande prisutveckling - över 20 procents ökning på två är - har många barnfamiljer haft det svårt.

Jag har haft kontakt med familjer som har 3-5 barn och som, per person räknal, i fråga om disponibel inkomst har levt under eller nära existensminimum för jämnan. Man har också berättat för mig all i en familj med två vuxna och två tonårsbarn och med 60 000 kronors inkomst lar faktiskt

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

149

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

150

livsmedelsförbrukningen 48 96 av den disponibla inkomsten i anspråk. En sådan familj har under två är gjort köpkraflsförluster på 1 900 kr. Del motsvarar en hel månads livsmedelsförbrukning.

Den försämrade köpkraften har ökat den ekonomiska ojämlikheten i barns uppväxtvillkor, och det är allvariigt. Lägg lill della den oro man känner för jobben - även för skolungdomarna - och oron för den inlernalionella utvecklingen, så har vi där litet av psykologin bakom trögheten i den ekonomiska uppförsbacke som vi nu befinner oss i.

Såväl folkparliel som moderaterna ser som sin främsia stalsfinansiella uppgift alt begränsa ulgiftsexpansionen och vidta besparingar-del har sagls här i dag. De kunde lika väl ha sagt: Reformslopp i välfärden! Men del skorrar kanske litet illa ell valår, sä man slår in den beska medicinen i en marknadsförande förpackning och betygar här från talarstolen att man vill förbättra välfärden. Splittringen i de olika uttalandena märks ändå tydligt

Socialdemokraterna vill i sina förslag främsi öka statens inkomster och begränsa vissa ulgiftssektorer, t ex. försvaret och jordbruksstödet Andra socialdemokrater har tagit upp produklionsfaklorsskatten, och den är viktig. Jag vill här nämna den förbättring om ca en kvarts miljard kronor som socialavgifter lill barnomsorgen förstärker statskassan med, om även egenföretagarna solidariskt bidrar lill vär barnomsorg. Del är en rällviseälgärd alt så sker. Barnen och deras välfärd är etl ansvar för alla skaltebetalare. Även låginkomsttagare får bidra, och det skall också egenföretagarna göra.

Moderaterna har ofta framhållit atl våra skaller är som etl ok för medborgarna och etl hinder för ökade arbetsinsatser och ökad produktivitet i förelagen. Vi socialdemokrater har ansett all skatt bör utlas efter ekonomisk bärkraft och har tvekat inför alt minska progressivileten i statsskatten.

Men värt skattesystem bygger inle enbart pä inkomsler ulan också på avdrag från inkomsterna för olika kosinader. Del har länge varit känl all avdragsmöjiigheterna av en del skattebetalare har använts för alt via lånefinansiering av ulgifter för slörre inköp av kapitalvaror och realkapilal minska den beskattningsbara inkomsten så att progressivileten i skatteskalan blir avtrubbad. Men alt delta system kan missbrukas för alt helt borttaga statsskatten för höginkomsttagare och egenföretagare med goda inkomsler är kanske inle allmänt känt.

Av moderata uttalanden från denna talarslol i dag, bl. a. av Staffan Burenstam Linder, kan man få intrycket all skatlesystemel är mest orättvist mol inkomsttagare som tjänar mer än 100 000 kr. Av artiklar i tidningen Arbetet den senasie liden om "de rika och deras skatter" får man en annan uppfattning. Jag skall i korthet redogöra för resultatet av undersökningen av taxerade inkomster i olika grupper i Skåne. Min redogörelse får i någon mån karaktär av syneförrätining.

Undersökningen visar att det är fullt möjligl inom skattelagstiftningens ram atl bo i stora villor med bra läge vid havet, ha inkomst över 100 000 kr. men ändock beiala O kr. i statsskall - på grund av möjligheten till obegränsade ränteavdrag och underskollsavdrag i rörelse eller fastighet. Vid jämförelse mellan 143 inkomsttagare i etl höghusområde och 143 inkomsttagare i etl

privilegierat villaområde visade del sig all majoriteten av höginkomsttagarna, som bodde i villaområdet, betalade mindre än 50 96 i skatt och all var tionde betalade mindre än 30 % i skatt Trots all skillnaden i levnadsstandard lyste i ögonen är den uteblivna skillnaden i skattebetalning mellan läg- och höginkomsl mera dold för allmänhelen.

Jag kan direkl cilera ur Arbetets resultat av undersökningen: "Det finns 17 låginkomsttagare och 5 höginkomsttagare som betalar 11-20 procent i skatt Låginkomsitagarens sniltinkomsi är 27 000 kronor, höginkomstlagarens är 315 000 kronor. Del finns 65 låginkomsttagare och 5 höginkomsttagare som betalar 21-30 procent i skatt -då är förmögenhetsskatt ej medräknad - men låginkomsitagarens snittinkomst är 41 000, höginkomstlagarens är 185 000 kronor."

Talet om vidgade klyftor i samhällel och om kamp mot orättvisor - som budgel-och ekonomiministern ivrade för här i lalarslolen-motiverar att man snabbt lar betydligt kraftigare tag mol begränsning av avdragsrätlen än det begränsade utredningsuppdrag som budgetdeparlementet i elt pressmeddelande berättade om häromdagen.

Den socialdemokratiska partikongressen har beslutat atl man snabbt skall ta slällning till elt nyll skallesystem med produktionsfaktorsskalt, med begränsning av avdragen och skärpt beskattning av realisationsvinster. Vi har i dag hörl hur det finns olika uppfattningar om sättet för och djupet i skaltereformer hos de tre borgerliga partierna. Vi kan inte förvänta oss rejäla lag för ett mera rättvist skattesystem förrän vi genom ett regimskifte får en regering med stöd i slörre löntagargrupper.

Del är nödvändigt atl vi snarast möjligt förbättrar del statistiska underiaget för beskrivning av olika hushållsekonomiska situationer. Annars blir vår diskussion här och värt förslagsslällande om den privaia konsumtionen, om köpkraft och om skaller någol som för allmänheten är en skendebatt. Vi har inte råd att förlora trovärdigheten bland barnfamiljerna, bland skattebetalarna.

Jag vill upprepa vad jag sade under debatten 1978 i samband med behandlingen av finansulskotlels belänkande om inkomsler och levnadsnivå: Det är politikernas skyldighet alt varie är la pulsen på rättvisan i det svenska samhället. Årets finansplan brisler i det avseendet.

Även om ekonomisk polilik och finanspolitik måste belysa Sveriges situation mol bakgrund av världsekonomin och vi i dag bör sikta mol en lösning av indusirins problem, sä bör värt land och dess riksdag besluta sig för all bevara en sådan profil i vår ekonomi som befäster välförden för stora medborgargrupper.

Politiken - även den ekonomiska politiken - måste alltid ha sin utgångspunkt i människornas vardag.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

Överläggningen var härmed slutad.

151

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

Finansutskottets betänkande nr 20

Mom. A 1

Propositioner gavs på bifall till 1 :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av Kjell-Olof Feldt m. fl. i motsvarande del, 3:o) motionen nr 1620 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del samt 4:o) motionen nr 1118 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Kjell-Olof Feldl begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Cari-Henrik Hermansson begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), a v vilka den under 3:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Rolf Hagel begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

152

Den som vill att kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets hemställan betänkandet nr 20 mom. A 1 antar motionen nr 1620 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i förstnämnda votering antagit motionen nr 1118 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   II

Nej -    3

Avstår - 278

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskouels hemställan i betänkandet nr 20 mom. A 1 antar reservationen nr 1 av Kjell-Olof Feldl m. fl. i motsvarande del röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda volering antagit molionen nr 1620 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens     Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Cari-Henrik Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 124

Nej -   11

Avstår - 157

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottels hemslällan i belänkandet nr 20 mom. A I röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Kjell-Olof Feldt m. fl. i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Kjell-Olof Feldt begärde röslräkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 127

Avstår -   12

Mom. A 2

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 577 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Cari-Henrik Hermansson begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. A 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 577 av Lars Werner m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Carl-Henrik Hermansson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279

Nej -   13

Avstår -     1

153

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

Mom. A 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservalionen nr 1 av Kjell-Olof Feldt m, fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldl begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskottets hemslällan i belänkandel nr 20 mom. A 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Kjell-Olof Feldl m. fl. i molsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då Kjell-Olof Feldl begärde röslräkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 137

Avstår -    3

Mom. A 4

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1620 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Carl-Henrik Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller flnansutskoiiels hemslällan i betänkandet nr 20 mom. A 4 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1620 av Lars Werner m. fl. i molsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Då Carl-Henrik Hermansson begärde röslräkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -281 Nej -   13

154

Mom. B 1

Proposilionergavs pä bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av Kjell-Olof Feldt m. fl. samt 3:o) molionen nr 1620 av Lars Werner m. fl. i molsvarande del, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Dä Kjell-Olof Feldl begärde volering upptogs

för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Carl-Henrik Hermansson begärt votering beiräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den  som  vill  all  kammaren  till  kontraproposition  i  huvudvoteringen

angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. B 1 antar

reservationen nr 2 av Kjell-Olof Feldl m. fl. rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 1620 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Cari-Henrik Hermansson begärde röslräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 127

Nej -   13

Avstår - 153

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller finansutskottels hemställan i betänkandet nr 20 mom. B 1 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Kjell-Olof Feldl m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä Kjell-Olof Feldl begärde röslräkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 130

Avslår -   12

Mom. B 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Staffan Burenstam Linder och Knut Wachtmeister, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Knut Wachtmeister begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

155

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. B 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Staffan Burenstam Linder och Knut Wachtmeister.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Knut Wachtmeister begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 250

Nej -  46

Avstår -     1

Mom. B 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. B 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr4av Kjell-Olof Feldt m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. B 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Kjell-Olof Feldt m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kjell-Olof Feldt begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 140

Avslår -     1

Mom. B 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets molivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den molivering som föreslagits i reservalionen nr 5 av Kjell-Olof Feldt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldl begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

156

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. B 5 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemslällan med godkännande av den motivering som föreslagits i reservationen nr 5 av Kjell-Olof Feldt m.fl.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Finansdebatt

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kjell-Olof Feldt begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 142

Avstår -     1

Mom. B 6

Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande nr 29

Proposilionergavs på bifall till 1:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen av Erik Wärnberg m. fl., 3:o) motionen nr 310 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del samt 4:o) motionen nr 824 av RolfHageloch Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Erik Wärnberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Nils Berndtson begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som  vill  att kammaren till  kontraproposition  i  huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 29 antar reservationen av Erik Wärnberg m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 310 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

L57

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Informationskampanj mot skatteflykt och skattefusk

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndlson begärde röslräkning verkslälldes volering med omröstningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 129

Nej -   14

Avsför - 154

1 enlighel härmed blev följande voteringsproposilion för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller skatleulskollels hemställan i betänkandet

nr 29 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Erik Wärnberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Då Erik Wärnberg begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 142

Avstår -     1

§ 2 Föredrogs

Konstilutionsuiskottets betänkanden

1978/79:20 med anledning av framställning i budgetproposilionen 1979 (prop. 1978/79:100) om anslag under justitiedepartemeniets verksamhetsområde för budgetåret 1979/80 till partistöd

1978/79:21 med anledning av framslällning i budgetpropositionen 1979 (prop. 1978/79:100)om anslag underjustitiedeparlementets verksamhetsområde för budgeiårei 1979/80 till vissa kostnader i anledning av allmänna val

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§3 Föredrogs skatteutskotlets betänkande 1978/79:22 med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 11 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1979/80 inom budgetdepartementels verksamhetsområde jämte motioner.

158

Punkien 1

Informationskampanj mot skatteflykt och skattefusk

Regeringen hade i proposilionen 1978/79:100 bil. 11 (budgeidepartemenlet) under punkten C 1. (s. 62-74) föreslagit riksdagen att till Riksskatteverket för budgetåret 1979/80 anvisa ell förslagsanslag av 189 468 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:1629 av OlofPalme m. fl, (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandel 7) hemslällls all riksdagen beslutade att lill Riksskatteverket för budgeiårei 1979/80 under VlILe huvudtiteln anvisa etl i förhållande lill regeringens förslag med 11 400 000 kr, förhöjt förslagsanslag av 200 868 000 kr,, och

1978/79:412 av Tage Adolfsson m. fl, (m).

Av den i motionen 1978/79:1629 föreslagna höjningen skulle 10 milj. kr. tillföras verket för en brett upplagd informationskampanj, rikiad mot skatteflykt och skattefusk.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Informationskam -panj mot skatteflykt och skattefusk

Utskottet hemställde

l.all riksdagen med avslag på yrkandet 7 i molionen 1978/79:1629 lill Riksskatteverket för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 189 468 000 kt,

2. atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:412.

Reservation hade avgivits av Erik Wärnberg, Tage Johansson, Rune Carlslein, Olle Westberg i Hofors, Hagar Normark och Curt Boström (samlliga s) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till yrkandel 7 i molionen 1978/79:1629 lill Riksskatteverket för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 200 868 000 kr.

CURT BOSTRÖM (s):

Herr talman! I skatteulskotlels belänkande nr 22, som behandlar vissa anslag för budgeiårei 1979/80 inom budgetdepartementels verksamhetsområde, har ocksä tagils upp vissa delar av den socialdemokraliska partimolionen nr 1629. 1 partimotionen har vi bl. a. föreslagil alt riksskatteverket för nämnda budgetär skall fö ell i förhällande till regeringens förslag med 11,4 milj. kr. förhöjt anslag.

Det förhöjda anslaget skulle enligt vårt förslag användas till dels en kvalificerad tjänst för konlrollfrågor avseende jordbruksbeskatlning, dels personalförslärkning av kontrollavdelningen vad gäller lednings- och samordningsinsatser för ulbildningen av taxeringsfunktionärer och tjänstemannagranskare och för arbetel med arbeisbeskrivningar och handledning. För bestridandet av kostnaderna av dessa insalser föreslär vi ett medelsiillskott med 400 000 kr.

Vidare föreslär vi en anslagsökning med 1 milj. kt för au riksskatteverket skall kunna utöka de branschvisa skattekontrollerna.

Den väsentliga höjningen - 10 milj. kt -anser vi skall användas lill en brett upplagd informationskampanj i fråga om skattefusket och skatteflykten.

Informationen bör ha till uppgift alt för skaiiebeialarna redovisa omfattningen och inriktningen av skattefusket och skatteflykten. Den bör peka på konsekvenserna av det skattebortfall som uppstår genom skattefusk och skaiieflykl - som drabbar de lojala skattebetalarna i form av högre skatt och/

159

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Informationskampanj mot skatteflykt och skattefusk

eller försämrad samhällsservice.

Informationen bör ocksä ge besked om innebörden av att bryta mot de skattelagar som fastställts i demokratisk ordning.

Vi har föreslagil all den kampanjen påbörias före årsskiftet 1979-1980. Vi anser att riksskatteverket givetvis bör ha möjlighet att fördela en del medel som anvisats för informationskampanjen till skattemyndigheterna på såväl regional som lokal nivå för särskilda informationsinsatser.

Såsom framgår av utskottsbetänkandet barden borgeriiga utskollsmajoriielen avstyrkt våra molionskrav.

När det gäller de personalförstärkningar som vi föreslagit har utskottsmajoriteten, enligt vad jag kan se, inte velal förstå vårt motiv att förslaget naturiiglvis syftar lill att förbättra samhällets kontrollmöjligheter pä skalteområdet Det verkar inte speciellt övertygande när man med hänvisning till behovei av en åtstramning på budgetens utgiftssida avstyrker förslag som syftar till atl förstärka budgetens inkomstsida.

Del förhållandet alt den utbildning som är föranledd av RS-projektets genomförande i huvudsak kan anses avslutad före nästa budgetår kan ju inte innebära-som utskoltsmajoriteten hävdar-att det därmed saknas motiv för en personell förstärkning i vad gäller den fortsatta utbildningen av taxerings-funktionärer och tjänstemannagranskare.

Vad slutligen gäller utskottsmajoritetens motivering för ett avslag på vårt förslag om en informationskampanj mot skatteflykt och skattefusk är det självklart, som det sägs i betänkandet, att de som ägnar sig ål skattefusk och skatteflykt dikteras av omsorg om den egna ekonomin. Jag tror emellertid att man inte kan bortse från att en informationskampanj som visaromfattningen av skallebrotten, som det härar fräga om, helt säkert skulle leda lill en myckel stark opinion bland de lojala skaltebetaiarna,som ändock är flertalet. Och det mäste i sig innebära ett slarki tryck på de människor som ägnar sig åt skattebroitslig verksamhet. Den verkan tror jag att man inle skall underskatta.

Det sägs vidare i utskottsbetänkandet att en information av den karaktär som vi föreslär skulle kunna fö vissa bumerangeffekter. Del skulle vara intressant att fö exempel pä sädana bumerangeffekter.

Utskoltsmajorileten anser del mindre välbetänkt alt anslå belydande belopp till oprövade projekt av här föreslagen typ. Sätter man summan 10 milj. kr. - som det här är fråga om - i relation till de undanhållna skattebeloppen, är det en mycket obetydlig summa.

Herr lalman! I den reservation, med Erik Wärnberg som första namn, som vi fogat till detla betänkande, har vi yrkat bifall till motionens förslag, ochjag ber således att fö yrka bifall till reservalionen.

160

HOLGER BERGQVIST (fp):

Herr lalman! Jag vill från ulskotlsmajoritetens sida särskilt peka på följande punkter.

I budgeten har den branschvisa kontrollen av företagens deklarationer i hög grad förstärkts genom utökning av länsstyrelsernas och de lokala

skallemyndigheternas granskningspersonal. Riksskatteverket har för sin egen del inle begärt någon personalförstärkning för den branschvisa kontrollen av den typ som den socialdemokratiska molionen och reservalionen avser.

Hur man genom ell ökat anslag för en informationskampanj mot skattefusk i nämnvärd omfattning skall kunna begränsa sådana missförhållanden är svårt att förstå. Den socialdemokraliska motionens och reservationens anslagsyrkanden om yiteriigare 10 milj. kr. fören sådan icke planerad och av riksskatteverket icke begärd kampanj är något svårförståeliga.

När det gäller att åstadkomma nedskärningar på budgetens utgiftssida, kan man givetvis diskuiera var sådana skall göras. I budgetpropositionen har del satsals på ökningar inom det regionala taxeringsarbetet, medan man i stort avstått från sädana vid det cenirala riksskatteverket. Varken verksledningen eller personalorganisationerna har ansett alt den anslagsökning som socialdemokralerna föreslår bör prioriteras framför andra anslagsäskanden som verket gjort.

F. ö., herr talman, befinner sig den kraftiga upprustning av taxeringsorga-nisaiionen som skett under senare är nu i sill avslutningsskede. Myckel har alllsä gjorts i delta hänseende för all förbättra taxeringskontrollen, och det har, i och med genomförandet av det s. k. RS-projeklet, skett i gott samförstånd inom riksdagen. Det måsle därför anses riktigt, som budgetministern också framhåller, att göra vissa nedskärningar av anslag som hafl karaktären av övergångs- och utbildningskostnader för alla reformernas genomförande.

Med hänvisning lill della, herr talman, ber jag atl fö yrka bifall till utskottels hemslällan.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Informationskam -panj mot skatteflykt och skattefusk

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemslällan, dels reservalionen av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Curt Boström begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller skatleulskotlets hemställan i betänkandet

nr 22 punkten 1 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Erik Wärnberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Curt Boström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 139

Avstår -     I

161

11 Riksdagens protokoll 1978/79:91-92

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Ändrade beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 2-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt

§ 4 Föredrogs

Skatteutskottets betänkanden

1978/79:23 med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 14 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1979/80 inom handelsdepartementets verksamhetsområde

1978/79:24 med anledning av proposilionen 1978/79:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 i vad avser anslag till tullverket för anskaffning av viss maleriel

1978/79:25 med anledning av propositionen 1978/79:30 om inskränkt skattskyldighet för Stifteisen för produktutvecklingscenlmm i Göteborg m.fl.

1978/79:26 med anledning av propositionen 1978/79:68 om överenskommelse mellan Sverige och Frankrike om viss skattebefrielse för svenska och franska kulturinstitutioner

1978/79:27 med anledning av propositionen 1978/79:78 om protokoll om ändring i dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt

§ 5 Ändrade beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog

Föredrogs skatteulskottets betänkande 1978/79:28 med anledning av proposilionen 1978/79:81 om ändrade beskattningsregler vid skogsultag med anledning av skador på skog jämte moiioner.

162

BERTIL JONASSON (c):

Herr lalman! Jag känner ett behov av all vid detla lillfälle fö uttala ordet äntligen. 1 snart tio år harjag i moiioner, interpellationer och frågor arbetat för alt insekisskadorna på skogen skulle betraktas som kaiasirofskada och likviderna för sådana avverkningar därmed jämställas med exempelvis katastrofskada genom slormfällningar. Därmed skulle också insättning pä skogskonto fä ske med högre belopp. Vid virkeslikvider från egen avverkning skulle det bli en höjning från 40 till 50 96 och vid försäljning av rolposler frän 60 lill 80 96.

Under tidernas lopp har fler och fler anslutit sig till en generösare insättningsmöjlighet. Alla framstötar har dock lidigare avvisats. Nu ligger ell sådanl förslag på kammarens bord -ett steg i räll rikining -och det ärjag glad

för och vill uttala min tacksamhet för.

Jag är också lacksam för att insättningsmöjligheten skall finnas fr. o. m. 1979 års taxering. Åigärden behövs som en viktig del i kampen mot insektsskadorna, speciellt mot granbarkborreskadorna som ulgör en katastrof för den äldre granskogen och som drabbat norra Värmland alldeles speciellt. Även om jag är tacksam i dag vill jag beklaga alt detta beslut inte kunnat tas tidigare. I så fall skulle vårsitualion varit bättre än vad nu är fallet. Del ärbara att konstalera atl kolossalt svåra katastrofer drabbat skogarna i Nordvärmland.

I motionen 1146 till innevarande session har Kari-Eric Norrby och jag påtalat nödvändigheten av ytteriigare möjligheter till skattelindring för avverkning av insektsskadad skog. Vi har begärt en längre löptid för sådana skogskonton och regler för eventuell anknytning till fastigheten för skogskontot Delta är nödvändigt då vissa skogsägare snart fött hela sitt skogsinnehav förstört och är i behov av ivångsavverkning pä grund av katastrofen. De äldre kontona faller ut till beskattning samtidigt som katastrofen framtvingar tvångsavverkning av den återstående skogen, och därmed ryker de mesta inkomslerna till skatt.

Ålerväxtåtgärderna har man sedan att kämpa med i 10-30 år framål i tiden och då utan inkomster. Skatteulskollel är inle bereu att nu ta slällning till denna fråga. Den bör övervägas i samband med ett nytt skogsbeskattnings-system, säger utskottet Vi motionärer för väl nöja oss med della i förhoppning atl frågan då löses. Jag vill dock poänglera atl stort behov föreligger av en förbättring härvidlag.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till utskottets förslag.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Personundersökning i brottmål

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Föredrogs

Justitieutskottets betänkande

1978/79:18 med anledning av propositionen 1978/79:80 om godkännande av tilläggsprotokoll till den europeiska utlämningskonventionen och den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål, m. m.

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 7 Personundersökning i brottmål

Föredrogs justitieutskottets betänkande 1978/79:19 med anledning av proposilionen I978/79:76om ändring i lagen(1964:542)om personundersökning i brottmål jämte motioner.

163

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Personundersökning i brottmål

1 proposilionen 1978/79:76 hade regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen alt anta framlagi förslag lill lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål.

I propositionen hade föreslagits atl del inte längre generellt skulle krävas personundersökning för att villkorlig dom skulle kunna meddelas. Reformen hade föreslagits träda i kraft den 1 april 1979.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna 1978/79:848 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m) samt 1978/79:1750 av Inger Lindquist (m) och Håkan Winberg (m), vari yrkals alt riksdagen beslutade om ändring i 2 § lagen om personundersökning i brottmål i enlighel med vad som anförts i motionen, innebärande att det i etl lillägg lill 2 § sisla meningen skulle anges alt personundersökning ej var erforderlig om villkorlig dom ädömdes och valet av denna påföljd var uppenbart

164

Utskollet hemställde

l.all riksdagen med avslag pä motionen 1978/79:1750 skulle anta det genom proposilionen 1978/79:76 framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål,

2. alt riksdagen beträffande ändring i förundersökningskungörelsen (1947:948) skulle avslå motionen 1978/79:848.

Reservalion hade avgivils av Bertil Johansson (c), Håkan Winberg (m), Svea Wiklund (c), Ella Johnsson (c) och Joakim Ollen (m) som ansett att utskollet under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av proposilionen 1978/79:76 och med bifall lill motionen 1978/79:1750 skulle anta det i propositionen framlagda förslagel lill lagom ändring i lagen (1964:542)om personundersökning i brottmål med den ändringen att 2 § skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse.

BERTIL JOHANSSON (c):

Herr talman! Del beslut om lagändring som riksdagen nu skall falla tillhör väl inte de mera omfattande eller genomgripande i svensk lagstiftning. Men jag vill inle därmed förringa dess värde. Otvivelaktigt kommer det alt innebära viss förenkling och snabbare behandling vid våra domstolar. Framför allt - kanske det viktigaste - man lägger sig inte i onödan i människors personliga förhållanden.

I brottmål skall vid behov personundersökning företas beiräffande den misstänkte. Personundersökningen syftar dels till all ge domstolen sådana upplysningar rörande den misstänktes personliga förhållanden atl den kan träffa elt lämpligt påföljdsval. Den ger samtidigt underlag för den kriminalvård som följer av domstolens dom.

Domstolsverket har nu tillsammans med kriminalvårdsstyrelsen låtit företa en undersökning rörande personundersökningsverksamheien. Man

har därvid kommil fram lill atl del generella krav som nu föreligger på personundersökning vid villkoriig dom knappast är tidsenligt Del är domstolsverkels intention som statsrådet har förverkligat i propositionen nr 76. Det är också etl enigt utskott som stöder innebörden i regeringsförslagel. Redan förundersökningen av en misstänkt ger vissa persondala på del s. k. personbladet, vilka i vissa fall bör vara tillräckliga som underiag för domstol för atl döma till villkorlig dom. I den nuvarande formulärutformningen finns en hel del övrigt atl önska, men det skulle vara ganska enkelt atl komplettera detta fomulär så atl uppgifterna blev fylligare.

I propositionen anför departementschefen atl han avser atl föreslå regeringen alt ändringar görs i förundersökningskungörelsen, vilkel skulle innebära all erforderiig personinformalion inhämtas av polisen under förundersökningen. Jag tycker del är bra. Krångligare behöver det inle vara. Även om en överväldigande majoritet biträtt domstolsverkels förslag om förenkling i vad gäller personundersökningar har dock något remissorgan haft kritiska synpunkter. Den kritiken har kommil i synnerhet från polisen. Man menar atl det blir en större arbetsbörda för polisen i och med all förundersökningen blev mera omfallande. En molion har väckts med anledning av dessa synpunkter. Vi tror dock alt dessa farhågor är någol överdrivna. Man kan ha viss förståelse för polisens synpunkter, men - såsom departementschefen anför- uppgifterna bör kunna lämnas av den misstänkte på en särskild blankett. Det är ocksä förutsatt alt kontrollen av inhämtade uppgifter skall ankomma pä domstolen.

Herr talman! På en punkt har utskottet dock inte kunnat enas. Det gäller utformningen av lagtexten -ändring av 2 § i lagen om personundersökning. Såväl departementschefens som utskottets uppfattning är alt trols en liberalisering i vad gäller behov av personundersökning är huvudregeln dock den alt personundersökning skall äga rum, innan någon döms lill villkoriig dom. Detta anser vi ocksä bör framgå av lagtexten. Regeringen och utskottets majoritel beter sig något egendomligt, menar vi reservanter, dä man helt enkelt tar bort orden "villkoriig dom" frän 2 § personundersökningslagen. Det är dä, helt naturiigt, lätl all få den uppfattningen alt personundersökning aldrig skall behöva göras. Vi har samma uppfattning som riksrevisionsverket, som i sitt remissvar anför alt jurisleroch andra som har intresse av all ta del av vad som gäller i denna fråga inte skall behöva gå till förarbetena till lagändringen för att få upplysning om hur lagtexten skall tolkas. Riksrevisionsverkei, liksom vi reservanter, menar atl del av lagtexten bör framgå dels att personundersökning är en huvudregel även i påföljd för villkoriig dom, men atl av lagtexten också klart skall framgå de skäl som kan föranleda atl personundersökning inle behöver göras. Del är en sådan ulformning vi reservanter gjort.

Herr talman! Med detla yrkar jag bifall till reservationen och i övrigt lill utskottets förslag.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Personundersökning i brottmål

165

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Personundersökning i brottmål

166

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Personundersökning syftar till att i brottmål, där påföljden kan antas bli av relativt kvalificerad art, ge domstolen upplysningar om den tilltalade och dennes personliga förhållanden, sä all valet av påföljd kan bli så riktigt som möjligl. I 1 § i lagen om personundersökning sägs också atl personundersökning skall äga rum, om del prövas erforderligt, bl. a. föratt fö fram vilka ålgärder som kan vara lämpliga för den tilltalades anpassning i samhället. 2 § anger vilka påföljder som inte får ådömas utan att personundersökning har företagits. Det gäller fängelse sex månader eller mer, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering eller överiämnande till särskild vård. Till dessa påföljder för alltså inle dömas utan alt personundersökning skett, dock med del undantaget atl personundersökning inle behöver ske om motsvarande utredning ändå är tillgänglig.

Nu föreslås i proposlion nr 76 alt detla obligatoriska krav pä personundersökning skall lättas beträffande vissa fall, nämligen de där domstolarna med hänsyn till brottstypen regelmässigt dömer lidigare oslraffade personer till villkorlig dom. Som exempel på sädana fall har nämnts försäkringskassebedrägerier, vissa gäJdenärsbrolt, vällande till annans död genom trafikolycka.

Man skall alltså i dessa fall kunna göra undantag från huvudregeln att villkoriig dom alltid skall föregås av personundersökning. Men i alla de fall som inte omfattas av dessa undanlag skall personundersökning också i fortsättningen ske innan man dömer lill villkoriig dom. Departementschefen uttrycker det så i propositionen: "Vid andra typer av brott bör domstolen som regel förordna om personundersökning för att villkoriig dom skall kunna meddelas."

Detla är den sakliga innebörden av proposition nr 76. Om detta är alla överens. Justitieutskottet är enhälligt så långl.

Denna ändring har emellertid i propositionen tagit sig det uttrycket att 2 § lagen om personundersökning fött lydelsen alt personundersökning aldrig krävs för villkoriig dom. Och det ärju inte meningen. Tvärtom skall, som departementschefen sagt i del jag nyss citerade, domstol vid de fall av brott som inte omfattas av undantaget som regel förordna om personundersökning för att villkoriig dom skall kunna meddelas.

Att del i sak förhåller sig så kommer med propositionens lagtext endast alt framgå av motiven till lagändringen. Delta har lagils upp i en moderat motion, nr 1750, där det sägs atl förslagets innebörd bör framgå av lagtexten och inte endast av molivutlalanden.

Vi hävdar från moderaia samlingspartiet så ofta vi har anledning att göra det - och vi har det rätt ofta - viklen av atl lagar är enkla och begripliga och skrivna på ett språk som var och en kan förstå. Lagar skall inte skrivas för byråkrater, jurister, tekniker och andra specialister, utan de skall skrivas för den enskilda människan. Jag irodde den nuvarande regeringen i likhet med trepartiregeringen ville arbeta för förenklingar och slopande av onödigt krångel. Men del gör man inte när man låter en lagtext fö en ordalydelse som är helt motsatt den man avser att ullrycka. Lagtext och motiv stämmer här

inle överens. Det måsie vara fel.

1 reservationen lill utskoltsbelänkandet kräver reservanierna i anslutning till moderatmotionen en lagtext som ger ullryck för del verkliga innehållet i 2 § lagen om personundersökning. 2 § bör därför ha en lydelse som säger atl man - i likhet med vad som är fallet vid dom lill skyddstillsyn m.m.- inte för döma till villkorlig dom utan personundersökning men alt undantag kan ske om det pä grund av brottets art och omständigheterna i övrigl är uppenbart att påföljden villkoriig dom skall väljas. Då kommer lagtexten atl ange huvudregeln och att det från denna finns det nu föreslagna undanlaget, som vi är ense om i sak. Del skapar klarhet, tydlighet och överskådlighet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservalionen.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Personundersökning i brottmål

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Personundersökning i brottmål syftar bl. a. till att ge domstolen en sådan information om den misstänkte atl domstolen kan göra etl lämpligt påföljdsval. Personundersökningen skall också tjäna som underlag för den kriminalvård som kan bli följden av domstolens beslut.

Domstolsverket och kriminalvårdsstyrelsen tillsatte hösten 1976 en arbetsgrupp med uppgift atl göra en översyn av en del av personundersökningsverksamheten. I samband med denna översyn stötte arbetsgruppen på en kriiisk inslällning hos domstolarna lill kravet alt villkoriig dom inle fick utdömas utan atl personundersökning hade genomförts. Rättspraxis har utvecklats i den riklningen att tidigare oslraffade personer tämligen regelmässigt döms till villkorlig dom vid vissa brottstyper, exempelvis egendomsbrott av inte alltför svår beskaffenhet, försäkringsbedrägerier, gäldenärsbrotl och vällande till annans död genom trafikolycka.

Personundersökningar både hjälper och stjälper. I de allra flesta fall utgör de beslutsunderlag för val av lämplig påföljd, men i de fall jag räknat upp är ofta påföljdsvalet relativt givet. Personundersökning tillför inle någol ytterligare stöd för beslut och uppfattas därför i de flesta fall som elt intrång i integriteten. Personundersökningar i dessa fall kan dessutom försvåra förden misstänkte.

Regeringen hardärför i proposilionen 1978/79:76 föreslagit att del inte skall vara obligatoriskt all göra personundersökning i samtliga fall då del är troligt atl villkorlig dom kommer atl utdömas och om tillgänglig personutredning visar att den tilltalades prognos är god.

Den föreslagna ändringen genomförs enklast genom alt orden "villkoriig dom" i 2 § personundersökningslagen Ulgår och all 21 § fömndersöknings-kungörelsen ändras.

Remissinstanserna har i huvudsak varit positiva till detta förslag. Att personundersökning inte skall vara obligatorisk vid villkorlig dom innebären lättnad för många. Lagförslaget visar större respekt för individen, och det betalar sig alllid.

Herr lalman! Del här är inle någol särskilt inspirerande anförande, men inle heller den lill justitieuiskollets betänkande fogade reservationen är särskilt inspirerande. Reservanterna vill ha en annan ulformning av laglex-

167

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Personundersökning i brottmål

len. Formuleringen kan man ha oändliga diskussioner om och denna debatt skulle därför lätl kunna handla om ordval. Men del finns en saklig skillnad, och den skall jag peka på.

Reservanternas förslag markerar en restriktivare hållning i vad gäller att underlåta alt göra personundersökningar än vad utskottsmajoriteten vill markera. Utskottsmajoriteten vill värna om den personliga integriteten i så stor utsträckning som möjligt.

Detla, herr talman, är den sakliga skillnaden i denna fråga om personundersökningar. I övrigt är det en fråga om val av lagstiftningsteknik som inte förändrar det faktiska förhållandet. Jag yrkar därför bifall lill utskottets hemslällan.

168

HÅKAN WINBERG (m):

Herr lalman! Jag är ledsen all säga del, men Bonnie Bernsiröm har fullständigt missuppfattat skillnaden mellan reservanterna och majoriteten i utskottet Det föreligger ingen som helst skillnad mellan dem i vad gäller frågan om hur många personundersökningar som kommer alt ske i det ena eller det andra fallet. Skillnaden i uppfattning gäller lagtextens utformning om vad som skall vara huvudregel respektive undanlag.

Eftersom departementschefen framhåller alt huvudregeln skall vara att personundersökning även i fortsättningen skall ske vid villkorlig dom, så hävdar vi alt det klart skall framgå av lagtexten. Undantagen därvidlag skall också framgå av lagtexten. Majoriteten och reservanterna i utskottet är alltså ense om i vilka fall personundersökning skall ske, men man är inle ense beiräffande lagtextens ulformning. Det är viktigt, Bonnie Bernsiröm, atl huvudregeln klart framgår av lagtexten.

BERTIL JOHANSSON (c):

Herr lalman! Jag vill verkligen understryka vad Håkan Winberg här framhöll, nämligen all del inte är fråga om atl vi reservanter är restriktivare. Jag vill cilera vad departementschefen skriver i proposilionen: "Jag vill understryka alt den förordade uppmjukningen av kravel på personundersökning tar sikte endasi på sådana brottstyper där enligt rådande praxis lidigare oslraffade tilltalade regelmässigt får villkorlig dom."

Även statsrådet har alltså tänkt sig dessa fall. Vi vill emellertid ha detla klart utsagt i lagtexten. Det lycker vi är riktigt

Jag skulle tro att jurister och alla andra intresserade den försia liden tar reda på detla och går lill förarbetena, när de vill ha klarhet om ändringen av denna lag. Men vad sker om 10-15 år, när domstolsverket skickar ul etl cirkulär lill domstolarna och denna ändring inle framgår av lagtexten? Då är man kanske inte så intresserad av alt gå till motiviexten. Del är för alt vinna klarhet och ge jurister och lekmän möjlighet alt hitta i lagen som vi vill ha denna ändring.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! De remissinstanser som har yttrat sig om detta förslag har i huvudsak varit positiva. Tre remissinstanser har kommenterat lagtextens formulering. Två av dem var kritiska, men en, Stockholms tingsrätt, som ju har bred erfarenhet av dessa frågor, var positivt till den föreslagna lagtextens formulering.

Reservanterna har i sitt förslag skrivil alt villkorlig dom får ådömas även om personundersökning ej ägt mm om det "är uppenbart att denna påföljd skall väljas". Delta "uppenbart" kan medföra alt en osäker domare väljer bara de fall som är väldigt klara och uppenbara. Formuleringen kan alltså innebära en begränsning som utskottsmajoriteten inie accepterar.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Reservanterna avser precis de fall som departementschefen lalar om, nämligen sådana där den tilltalade nu regelmässigt får villkoriig dom och där detla är klart redan från börian. Del gäller vissa fall av försäkringskassebedrägerier, vissa gäldenärsbrotl, vissa fall av vållande lill annans död genom trafikolycka - det är ju dem vi hänvisar till. Bonnie Bernsiröm kan inle komma undan här och påslå atl vi i sak vill ha någonting annat.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bertil Johansson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 1 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bertil Johansson m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Bertil Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 189

Nej - 102

Avstår -    1

Mom. 2

Ulskollets hemslällan bifölls.

Nr 92

Onsdagen den 28 februari 1979

Personundersökning i brottmål

169

Nr 92                 § 8 Föredrogs

Onsdagen den      Lagutskottets betänkande

28 febmari 1979        1978/79:10 med anledning av propositionen 1978/79:40 med förslag till lag

_____________ .    om bötesverkställighet m. m.

Utrikesutskotiets belänkanden

1978/79:23 med anledning av propositionen 1978/79:101 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser

utrikesdepartementets verksamhetsområde 1978/79:24 med anledning av propositionen 1978/79:77 om godkännande av

tilläggsprotokoll till 1949 års Genévekonvenlioner angående skydd för

krigels offer

Försvarsutskottets belänkanden

1978/79:12 med anledning av proposilionen 1978/79:101 med förslag om

lilläggsbudgel II fill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser

försvarsdepartementets verksamhetsområde 1978/79:13 med anledning av proposilionen 1978/79:101 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser

ekonomiskl försvar inom handelsdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt

§ 9 På förslag av lalmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammaniräde.

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 22.53.

In fldem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert

170

Förteckning över talare 1978/79

(Siffrorna avser sida i protokollen) 91—92

Onsdagen den 28 februari kl. 10.00

Talmannen 3, 4

Bergqvisl, Holger (fp) 88, 111

Berndtson, Nils (vpk) 92

Burenstam Linder, Staffan (m) 36, 46, 48, 62, 64, 73, 75, 108, 112

Feldt, Kjell-Olof (s) 9, 23, 25, 33, 34, 44, 47, 59, 64

Hermansson, Cari-Henrik (vpk) 48, 61, 66

Josefson, Stig (c) 76, 79

Molin, Björn (fp) 17, 24, 26, 45

Mundebo, Ingemar, budget- och ekonomiminister 53, 62, 67, 108, 113,

114

Olsson, Kari Erik (c) 114,

Sträng, Gunnar (s) 96, 111, 113

Troedsson, Ingegerd (m) 80, 85, 87

Wärnberg, Erik (s) 69, 74, 75, 78, 79, 84, 86

Åsling, Nils (c) 27, 34, 35, 60, 65

Onsdagen den 28 februari kl. 19.30

Bergqvisl, Holger (fp) 160 Bernström, Bonnie (fp) 167, 169 Boström, Curt (s) 159 Fågelsbo, Anton (c) 140 Hagel, Rolf (apk) 135 Johansson, Bertil (c) 164, 168 Johansson, Knut (s) 138 Jonasson, Bertil (c) 162 Lundblad, Grethe (s) 149 Lundgren, Bo (m) 133 Marklund, Eivor (vpk) 128 Sigurdsen, Gertrud (s) 131 Träff Sven-Olov (m) 142 Wachtmeister, Knut (m) 121 Winberg, Håkan (m) 166, 168, 169 Wäsiberg, Olle, i Stockholm (fp) 124

171