Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:9

Onsdagen den 11 oktober

Kl. 10.00

Förhandlingarna leddes lill en början av förste vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollen för den 3 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs men bordlades åter Justitieutskoitets betänkanden 1978/79:1 och 2 Lagutskollels betänkanden 1978/79:1 och 2 Socialutskollets betänkanden 1978/79:6 och 7

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

§ 3 Miljöskyddslagen m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1978/79:1 med anledning av molioner om miljöskyddslagen m. m.

I detta belänkande behandlades motionerna

1977/78:475 av Magnus Persson m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om ytirandetiderna över koncessionsnämndens ärenden,

1977/78:593 av Maj-Lis Landberg (s) och Margit Sandéhn (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde förslag om en väsentlig ökning av preskriptionstidens längd i miljöskyddslagen,

1977/78:791 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 9) hemställts all riksdagen beslutade atl hos regeringen begära, alt de krav i fråga om kemiskt avfall som i övrigt redovisades i motionen behandlades i samband med översynen av miljöskyddslagen,

1977/78:793 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits

1. alt riksdagen hos regeringen begärde omarbetning och förslag beträffande miljöskyddslagen så att ekologiska aspekter bältre beaktades och så alt den styrde beslutsfattarna i en objektiv beslutsprocess,

2. att riksdagen uttalade att de i motionen anförda synpunkterna borde läggas till grund för arbetet i ulredningen rörande riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken,

1977/78:1008 av Ingrid Sundberg m. fl. (m), vari he/nställts atl riksdagen av regeringen begärde utredning och förslag om hur den enskildes rätt bättre skulle kunna tryggas i de fall han eller hans verksamhet drabbats av skador orsakade av miljöfariiga ämnen, och

1977/78:1274 av Olof Palme m.fl. (s), vari föreslagits att riksdagen hemställde atl regeringen gav berörda myndigheter i uppdrag atl utforma förslag till bestämmelser för avgiftsfinansiering av kostnaderna för tillstånds-

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

givning och kontroll av sådan miljöfarlig verksamhet som omfattades av miljöskyddslagens bestämmelser.

Utskotlet hemställde att riksdagen skulle

känna vad utskottet anfört om

1. som sin mening ge regeringen
överiämnande av

a. motionen 1977/78:475,

b. motionen 1977/78:593,

c. motionen 1977/78:791, yrkande 9 och

d. motionen 1977/78:1008 lill miljöskyddsutredningen,

2. lämna motionen 1977/78:1274 utan åtgärd,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad ulskotlet anfört om överlämnande av motionen 1977/78:793 lill naturresurs- och miljöutredningen.

Reservation hade avgivits av Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Ove Karlsson och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett atl utskotlet under 2 bort hemställa

all riksdagen skulle som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört med anledning av motionen 1977/78:1274.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! I det här utskottsbetänkandei behandlas ett antal motioner som har anknytning lill miljöskyddslagsliftningen. Del gäller bl. a. yrkanden som har ställts i de socialdemokratiska parlimotionerna 791 och 1274.

I motionen 791 har vi redovisat vår allmänna syn på miljöfrågorna och deras stora betydelse för utvecklingen mol ett bättre samhälle. Vi har framställt en rad konkreta förslag, som nära nog samtliga avslogs under vårsessionen av den borgerliga majoriteten i kammaren. Nu gäller det ett yrkande i anslutning till reglerna om siraffrällsligl och ekonomiskt ansvar enligt miljöskyddslagen.

Vi föreslår i motionen 791 att miljöskyddsutredningen får i uppgift alt se över skadesiåndsfrågorna. Givetvis skall man i första hand förebygga skaderisker genom skärpt lagstiftning och strängare krav pä företagen. Men om skada likväl uppkommer bör den ersättas av den som vållar skadan. Om detta av något skäl inle kan ske bör industrin som helhet enligt vår mening stå ansvarig. Vi kan länka oss någon form av fond, som byggs upp genom avgifter från förelag som i sin produktion hanterar vissa angivna ämnen. Medel ur denna fond bör sedan ersätta skada som verksamheten vållar.

Vi anser också atl preskriptionstiden för bron mol gällande lagstiftning är för kort. Den måste förlängas - fallet BT Kemi i Teckomalorp bevisar nödvändigheten härav.

Vidare bör straffsatserna skärpas och en obligatorisk skyldighet för kontrollmyndighei att polisanmäla miljöbroti införas.

Utskottet har enats om au uttala stor förståelse för dessa våra krav på

förbätirade möjligheter alt kontrollera miljöfårlig verksamhet och vill med denna positiva inställning överlämna vårt yrkande till miljöskyddsutredningen. Vi noterar detta med tillfredsställelse.

1 den andra pariimoiionen, 1274, yrkar vi all kostnaderna för den tillståndsgivning och den kontroll som är förknippade med miljöfarlig verksamhet skall bestridas av den som söker tillstånd och den som bedriver sådan verksamhet. Del är betydande kostnader som samhällel åsamkas i della sammanhang. Vi anser au den ordning vi föreslår är synneriigen skälig. Det bör inte vara skaiiebetalarna som skall bära dessa kostnader.

Vi vill att riksdagen i anledning av vår motion skall ge regeringen till känna sin principiella inställning i denna fråga. Detta vårt krav har utskottets majoritet avvisat,och därför yrkar jag pä denna punkt bifall till reservationen. I övrigt yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Det finns en rad skäl till atl man måsle skärpa skyddet av miljön. Den nu härskande miljösynen är i grunden felaktig. Den går i praktiken ut på all miljöskyddet i stort sett bara är till för atl avväria skadliga följder av olika ekonomiska verksamheter. Däremot skall inle miljöskyddet styra eller ligga till grund för ekonomin som sådan. Ekonomin för alltså inte vara miljövänlig, vilket vore del naturliga. Det är delta förhållande som är grunden lill miljökrisen.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motionen 793 att miljöskyddet skall få denna grundläggande betydelse, att del skall ställa krav på ekonomin själv. All produktion bör utgå från elt ekologiskt synsätt. Ekologi ärju läran om allt levandes inbördes beroende och balans. På en produktion som är ekologiskt inriktad måsle man då ställa tre krav. Den skall kunna ta hand om sina egna föroreningar och oskadliggöra dem, den skall inte rubba de ekologiska kretsloppen och den skall inte äta upp framtidens tillgångar. Den kapitalistiska produktionen i dagens Sverige bryter mol alla dessa tre principer.

Det är därför inle nog med lagar som begränsar förekomsten av giftiga ämnen och annan påverkan. En ekonomi byggd på privat vinst kan aldrig bli ekologisk. Den när sig själv på att förstöra del som Kari Marx kallade all rikedoms urkälla - naturen och arbetaren. Vinstekonomin slår ständigt ut fler och fler arbetare. Den minskar därmed själv den bas - arbetskraften - ur vilken den kan utvinna sin vinst. Detta försöker ekonomin kompensera. Det kan bl, a. ske genom att man kastar in ständigt nya naturtillgångar i produktionen. Del kan också ske genom all man släpper ul föroreningar för att minska kostnader eller genom all man sprider gifter för all pressa av naturen större och mer ensidig produktion.

Del aren av arbetarrörelsens viktigaste uppgifterail försvara miljön, fördel är de breda folklagren som alltid lider mest av alt miljö och natur förstörs. Del är deras stadsdelar som drabbas av trafikbuller och överexploatering. Det är deras allemansrätt som hotas av giftbesprutningarna i skogen. Del är deras möjlighel till stimulans och rekreation som går förlorad, när landskap och skönheisvärden skadas. Del blirderas barn som i framliden får ta följderna av

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

dagens misshushållning.

Miljökampen är därför en naturlig del av de arbelandes klasskamp. Del finns ingen motsättning mellan miljörörelsen och arbetarrörelsen.

Men del finns ell synsätt som kan hota denna viktiga enhet. Om de som politiskt leder arbetarrörelsen accepterar del privala kapitalel och accepterar dess sätt alt producera, då låser de sig län i en ställning som kommeri konflikt med en framsynt miljösyn. Man tvingas ju dä ställa upp pä en ekonomi med t. ex. hög och ständigt ökad användning av olja och kärnkraft. Man offrar älvsysiem. Man ser mellan fingrarna med giftspridning. Man kräver mer kalhuggning i skogen. Allt sker med den förmenta motiveringen all detta skapar arbete.

Vi menar att detta synsätt är en fara för arbetarrörelsen och en hjälp åt bolagens utnyttjande av landet.

Del är fel all inge människorna iron all skärpl ulnyltjande av naturen skulle skapa mer arbete. Del är fel all inge dem tron all siarkare miljöskydd skulle betyda mindre arbete. Det är - åtminstone i de flesta fall - tvärtom. Hårdare utnyttjande skärper också utslagningen av arbetare. Kapitalismen blir inle mindre kapitalistisk och dess inneboende tendens all skapa arbetslöshet blir inle mindre av all den får lov alt äta upp mer resurser, all försiöra ännu mer naiur. Både nueis och framlidens arbetsmöjligheter hotas tvärtom härav.

Arbete åt alla kan skapas genom att man upphäver den privata vinsten som drivkraft i produktionen. Arbete åt alla kan skapas genom en ny typ av framlida leknik och indusirialisering,genom atl man minskar del slora inslag av lung induslri som är så typiskt för Sverige och som leder lill stor energiåtgång och jämförelsevis få arbetstillfällen.

Lätt förädlingsindustri, högt utvecklad och förfinad leknik, sammansält-ningsindustri, industrier som gör komplicerade system -della är grunden för en industriell produktion som är i samklang med miljön. Den ger liten miljöpåverkan, och den förbrukar litet vatten och råvara och relativt små mängder energi. Den ger samtidigt många relativt bra och relativt renliga arbeten. Det blir också arbeten som bättre kan tillgodose mänskliga behov, eftersom en ekonomi som är grundad på verkliga mänskliga behov aldrig behöver samma slöseri som en ekonomi grundad pä privat och kortsiktig vinst. Detta är en ekologisk ekonomi, en ekologisk linje i den tekniska och industriella utvecklingen. Miljölagstiftningen måsle stödja uppbyggnaden av en sådan ekonomi och bekämpa vinstens och slöseriels ekonomi.

1973 års miljöskyddslag var eu beiydelsefulli famsteg. Och det är symboliskt all när del verkligen handlade om ell rejäli framsieg, dä var del faktiskt de båda arbeiarpariierna som med sin majoritet i riksdagen drev igenom lagen. När del verkligen gällde atl skärpa miljöskyddet mol uisugarna, då var del borgerliga miljöintresset bortblåst.

I två vikliga avseenden är 1973 års miljöskyddslag unik. Del ärden enda lag i sill slag som inle medger au miljöskyddet får avvägas mol ekonomiska fördelar, och det ärden enda lag som fordrar s. k. omvänd bevisföring, dvs. all en grundad misstanke om en ämnes skadlighet är skäl nog atl förbjuda del

och alt det åligger giftproducenler och giftanvändare atl molbevisa misstanken. Det är avslöjande nog att exempelvis centern, som så gärna vill posera som en miljöparti, gick emot lagen just på dessa vikliga punkier. Riksdagscentern och de ledande centerpoliiikerna valde bolagens linje och svek de många ärliga centerpartister som arbetar i miljörörelsen.

1973 års miljöskyddslag är ett lärorikt exempel också i många andra stycken. Den visar oss nämligen hur det ofta går med en bra lag, när den skall tillämpas under dåliga maktförhållanden. Ärdet något som är typiskt för den praktiska verkligheten pä miljöområdet i dag, så är det ju hur grovt denna lag saboteras ute på fältet. Lagstiftarnas uttalade avsikter och riktlinjer kringgås, Lagens verkan urholkas. Bolagen och profitörerna lar igen vad de förlorade den gången lagen antogs i riksdagen. Och del är ofta de offentliga myndigheterna, de som fån riksdagens uppdrag all vaka över lagen, som hjälper dem.

Lät mig ge några få exempel på denna undergrävande praxis, detta sabotage mot riksdagen.

Regeringsrätten har i ett ärende fastställt all giftbesprutning med fenoxisyror inte får ske inom 200 m frän vattentäkt. Ändå besprutas gång på gång skiften som ligger i omedelbar anslutning lill vattentäkter och kommunala badplatser. När detta anmäls för tillsynsmyndigheterna, som alltså har fått riksdagens uppgift att vaka över lagens efterievnad, lämnar dessa saken utan åtgärd. Bolagen får sin vilja igenom.

En annat exempel. Efter förbudet 1977 mot del farliga giftämnet 2,4.5-T upptäcktes fall av bespruining med delta ämne. Man besprutade alltså i trots av del uppmärksammade förbudei. När saken anmäldes, underläis åtal med hänvisning till all de som sprutade påstods inte känna lill förbudei. Då värdet ändå ell förbud som föregåtts av den fruktansvärda Sevesokaiasirofen i Italien. Men herr länsåklagaren och bolagen var rörande överens.

I den ena broschyren efter den andra utmålades före 1977 preparatet 2,4,5-T som ofariigt. I ett särskilt pressmeddelande gav naturvårdsverket publicitet ät åsikten hos en enhällig produkikontrollnämnd, som förklarade atl "en rad uppgifter om skador på människor har noggrant undersökts och visat sig vara ulan grund. Några särskilda äigärder från vår sida ifråga om fenoxisyror är därför inle aktuella." För detta yttrande stod bl. a. två generaldirektörer. Och bolagen hade kunnat känna sig lugna med tanke på generaldirektörernas följsamhel,om inte den italienska katastrofen hade inträffat. Tvärsäkerheten om preparatets ofarlighet var därmed avslöjad. Inte ens bolagens makt kunde nu anständigtvis få hindra förbud mot ett ämne som tidigare utmålats som ofarligt även av tillsynsmyndigheterna.

Enligt miljöskyddslagen skall grundad misstanke föranleda förbud. En misstanke skall konkret motbevisas för alt del misstänkta ämnet skall kunna tillåtas. Denna centrala princip i lagen tillämpas i praktiken inte. Den har upphävts av bolagen själva, av naturvårdsverk och av produkikontrollnämnd, T. o, m. preparat som över huvud tagel aldrig undersökts har nyligen tillåtits. Det gäller preparat som varit berörda av den s. k. Bio-Test-skandalen, dvs. som utsatts för korrumperade tester av ett utländskt bolag som varil i

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

gifiproducenternas egen tjänst.

Herr talman! Jag avser atl i en särskild interpellation framöver, dä vi fått en regering som vi kan rikta interpellationer lill -det vilar ju nu i högre makters hand när vi får en sådan regering, men någon gång skall jag väl få tillfälle att göra del - mer i detalj gå in på del omfatlande undergrävande av lagens bokslav och anda som bedrivs här i landet av privatekonomiska intressen och av tillsynsmyndigheter. Det anförda må därför räcka som exempel i delta sammanhang. Det understryker viklen av au lagstiftningen både i sin form och i sin praxis kraftigl skärps. Del understryker behovet av vaksamhet mol de ekonomiska maktgruppernas mygel och sabotage. Det understryker slutligen alt miljölagstiftningen allmänt måsle skärpas och - som vpk här föreslär- bringas i samklang med en ledande ekologisk syn på all ekonomi och produktion.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 793.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Vi har pä sista tiden nära nog till leda matats med tekniska detaljer om hur kärnkraftens problem, speciellt avfallsfrågan, skall lösas. Vi kommer förmodligen all få dras med den diskussionen myckel lång lid, antagligen hela livstiden för många, kanske de fiesta av oss. Det ärju inle alls säkert, eller på något säu bevisat, alt problemet går alt lösa. Vissa grupper och intressen påslår emellertid all del är möjligl, ja, t. o. m. alt det redan är löst nära nog lill 100 96. Jag och många med mig tror det inte.

Jag tänker i det här sammanhanget inte ge mig in på några som helst tekniska resonemang och argument för eller emot den ena eller den andra uppfattningen. Det hör inte hemma i den här debatten utan del får vi återkomma lill i andra sammanhang. Avsikten med den vpk-motion som behandlas här har inte heller varil au la upp delaljerade resonemang av den sorlen. Vad vi har velal framhålla med vår molion är nödvändigheten av att ibland i diskussionen försöka se till helheten och inle fasina i del- och detaljfrågor, så alt de blir huvudsaken.

Nu är del ju inte någon slump att debatten i miljöfrågan i allmänhet och i energifrågan i synnerhet har kommit atl inrikias jusl på delar av problemet Del har varit en medveten strävan hos dem som velal ha kärnkraft all inle ta upp diskussionen i ett bredare perspektiv. Om man gör pä del sättet, om man leder in resonemangen på detaljer och olika avsnitt, då är del också myckel läitare all få del hela alt framstå som ganska ofariigt och lätthanteriigt. Då blir det en fråga om tekniska lösningar i stället för politiska och samhälleliga lösningar. Då kan man prata om energiproblemet som elt jämförelseproblem mellan kärnkraft och olja eller andra för tillföllei lämpliga jämförelseobjekt. Då blir det mera hanterligt och verkar på en gäng mindre farligt, för vi har ju ett högt tekniskt kunnande, våra forskare och ingenjörer är skickliga och kan uträtta de mest fantastiska ling. Del är sant. Och ändå bevisas det gång efter gång alt underlaget för viktiga beslut, med stora ekonomiska och samhälleliga konsekvenser, inte har varit tillräckligt.

Del har, som jag sade, varil en medvelen strävan hos dem som varit

intresserade av kärnkraftsulbyggnad alt föra diskussionen på delta säu. Så har det också varit på andra områden när det gälll miljöfrågor, även i lagsliftningssammanhang, som Jörn Svensson berört här lidigare. Genom denna medvetna strävan har man också lyckats med all för den allmänna opinionen,åtminstone förstora delarav den, framställa problemen på det här sättet. Folk invaggas, som vi skriver i vår molion, i tron atl problemen är relativt lätta alt lösa. De luras atl tro alt om bara viljan finns så kommer skickliga tekniker alt kunna klara kärnkraftens problem, liksom förorenings-och giftproblemen kommer au kunna lösas genom strängare lagstiftning. Men det finns inga sådana lätta lösningar på del här området.

Jörn Svensson har här tidigare talat om de ekologiska sammanhang som är .så viktiga att beakta när vi diskuterar dessa frågor, och jag skal I inte uppehålla mig vid den problematiken utan i stället göra några jämförelser pä del samhälleliga området när det gäller energipolitiken.

Precis som det finns samband i naturen som vi inte osiraffai kan ändra på, sä finns det ju motsvarigheter i våra samhällen. Om vi väljer en viss typ av utveckling, elt visst samhälle, så byggs del efter hand upp mönster som vi sedan inle ulan vidare kan ändra på eller förkasta när de en gång väl har kommit lill. De kan ändras bara med myckel stor vända. Det samhällssystem som vi lever i, ett marknadssamhälle som styrs i huvudsak av enskilda vinstintressen, bygger på eu ständigt ökande slöseri med naturens tillgångar och jämsides därmed elt slöseri med mänskliga tillgångar i form av utslagning och uistötning av de enskilda människorna.

För alt detta skall kunna fungera har systemet krävt, och kräver allt forifarande,en ständigt ökande förbrukningav energi. Det krävs slöseri också med tillgången på energi för an det övriga slöseriet skall vara möjligl. Del slöseriet har pågått mycket läng tid och med ökande tempo. Vi har varit bortskämda med att ha tillgång till en riklig och hittills läiiillgänglig och billig energiresurs: oljan. Vi har vetat atl den skulle ta slut, atl den inte nybildas, all lagren inle varil eller är outtömliga. Vetenskapsmän och forskare har påvisat fakta och utfärdat varningar i tiotals år, men ulan resultat. Det är återigen ell exempel på alt teknisk kunskap och medvetenhet om fakta väger län när ekonomiska vinstintressen får styra utvecklingen. Nu börjar vi nalkas den kritiska punkten när del gäller oljan. Bristen börjar ge ekonomiska verkningar. Vad får del för verkan på del system som vi lever under? Vilka slutsatser drar man?

Drar man slutsatsen att del är något fel på systemet, att del är lämpligt all ändra färdriktning, att stanna lill och försöka få en överblick och söka efter andra utvecklingslinjer, andra mönster? Nej, det gör man inle. Tvärtom saisar man alla resurser för alt finna nya lösningar lill elt fortsatt slöseri med energi som skall hålla del övriga slöseriet i gång. Del är därför vi har fåll ell kärnkraftsproblem. Kärnkraften skulle lösa marknadssamhällets problem och säkerställa fortsaiia vinsier på satsade pengar i allt slags produktion, både nyttig och onyttig. Vi behöver självklart energi och teknik för alt utveckla samhället, men en okontrollerad energiproduktion och konsumtion är inle lill nytta för samhället som helhet, bara för vissa, de som tjänar de siora

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

Nr 9

Onsdagen den II oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

pengarna pä ell sådant slöseri.

Del är tragiskt atl stora delar av arbetarklassens ledning i industriländerna har godtagit och slälli upp på lösningar av den här frågan som inle gynnar någon annan än de stora kapitalägarna och bolagen. Här i Sverige gäller del den socialdemokratiska ledningen. Vi har fått höra av deras ledande företrädare au om vi inte bygger ut kärnkraften hamnar vi i det gamla torparlivei, med stearinljus, slit, släp och elände. Vi kommer inte atl få några jobb i Sverige, sägs det. Sysselsättningen är i fara.

Det kan då vara på sin plats att erinra om atl vi i Sverige har fördubblat vår energiförbrukning sedan 1960 från ca 220 lill ca 440 TWh, Men är del någon, socialdemokrat eller annan, som vill slå upp och påslå atl vi har mindre arbetslöshet i dag än vi hade 1960? Motsatsen är fallet. Elt annat exempel: USA förbrukar ungefär dubbelt så myckel energi per innevånare som Sverige. Vem vill på den grundvalen påslå alt USA:s arbeslöshei är lägre än vår?

Nej, herr talman, det är inle mängden förbrukad energi som avgör hur samhällel skall se ut när vi nätt upp lill en hög grad av leknik och indusirialisering. Då är det i stället de politiska besluten om hur resurserna -av både energi och annai - skall användas som blir avgörande. Men del handlar inle så mycket om atl finna alternativa energikällor som om vilket samhälle vi vill ha och vem som skall bestämma.

Del är del som är huvudfrågan, en miljöfråga av allra största vikt. Det problemet löser man inte genom att prata om olika slag av reaktorer, vilka som skall laddas, hur många vi skall ha osv. Inte heller gör man del genom att bara koncentrera sig på avfallsproblem eller säkerhetsrisker. Man kan självfallet inte heller lösa det genom folkomröstningar. Vi har krävt en sådan. Del har vi gjort därför atl vi anser det vara viktigt atl få en vidgad och utökad debatt i de här frågorna, sä atl kunskaperna kan spridas på ett mera rättvist sätt än vad som är fallet nu, dä förespråkarna för en snabb utbyggnad av kärnkraften har en oerhörd övervikt i opinionsbildningen. Del viktiga -och del som är huvudfrågan - är alltså inte dessa delproblem, ulan del är hur samhället organiseras och styrs och hur det ser ui. Del är inte så an samhällel blir dåligt på grund av kärnkraftsavfall, giftutsläpp och andra farliga biverkningar av den industriella processen, utan alla dessa biverkningar uppkommer därför att samhällel redan är dåligt: oorganiserat, styrt av dem som har pengarna och inriktat på atl gynna enskilda vinstintressen.

Det är därför som del är viktigt all sälla in energifrågan, liksom miljöfrågan, i det stora sammanhanget och inte låta dem som har intresse av det bryta ut vissa detaljer och behandla dessa som enskilda tekniska frågor. Del är föran försöka påvisa dessa sammanhang som den här vpk-moiionen, 1977/78:793, har kommii lill, och jag ber, herr talman, all få yrka bifall lill den.

Under della anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! I skuggan av viktiga och besvärliga överläggningar - lill följd av regeringsbekymren i värt land - om vad som nu skall hända passar vänsterpartiet kommunisterna på an försöka dra i gång en deball här. Del gäller delvis - och i ganska vikliga avseenden - de frågor för vilka centern försökte ta ansvar och uträtta någonting i ansvarig ställning.

Själv tyckerjag emellertid au det skulle vara pretentiöst alt på detta lilla deballunderiag från jordbruksutskottel kasta oss in i den debatten nu. Jag nöjer mig därför med att säga atl jag är förvånad över alt Jörn Svensson i alla sädana lägen passar på att kasta omkring sig förolämpningar ål alla håll. Den sortens debatt vill jag inte gå in i. Jag vill i stället föra till torgs uppfattningen, atl har man en allvariig ambition atl nå resultat, genom tillvägagångssätt som också jag i ston sett håller med om är rikliga, når man inle långt genom atl i alla lägen göra en krumelur i riksdagens kammare. Jörn Svensson och Oswald Söderqvist säger all de avser att komma tillbaka, och de använder dessa tillfällen till all förolämpa människor - lät vara med annan politisk uppfattning - som är beredda alt arbeta i samma riktning som de, åtminstone i långa stycken.

JordbruksulskoUei har tillstyrkt nästan hela den långa raden av intressanta motionsuppslag sä långt atl jag tycker del är rikligt att tala om bifall. Om Jörn Svensson respekterar den demokrati som vi arbetar i måsle han erkänna atl vpk-motionen redan är förekommen av en utredning, tillsatt av en departementschef som är centerpartist men som Jörn Svensson för säkerhets skull passar på all förolämpa i alla fall. Naturresurs- och miljöutredningen har börjat sin arbete, och vi hoppas all del alltjämt i framliden skall bli del arbetssätt och den praxis som skall tjäna en demokrati. Därför tycker vi alt det är ganska normall all vi skickar över de här inlressanta uppslagen som vpk för till torgs till den parlamentariskt sammansaila kommitlé som har all la siällning till della.

Jag tycker alt det i det läget egentligen inle finns en plattform för att riva i gång med den aggressivitet som Jörn Svensson försöker göra. Jag kan gärna medge all han ibland lyckas dra med även mig, men jag vill försöka aU i dag klara mig från alt förfalla till den sorlens pajkastning.

Vi har, enkelt och försiktigt uttryckt, med intresse accepterat många av de resonemang och tänkesätt som finns i alla dessa molioner från olika partier. Vi tycker del var rimligt alt vi vidarebefordrade dem lill utredningen. Förslagen är redan åtgärdade, under utredning eller färdigutredda och föremål för förhandlingar eller proposilionsarbeie. Därför slår man inte pä en särskilt stark plattform om man begär att riksdagen i dag skall göra exakta ställningstaganden i detaljfrågorna.

Jag vill när del gäller den socialdemokratiska reservationen säga att jag förslår socialdemokraterna. Eftersom motionen 1274 var en partimotion kunde man inte säga all den fick lämnas ulan åtgärd, utan det borde vara ell tillkännagivande. Vad är det då som skall tillkännages? Jag tror all Svante Lundkvist säkert är beredd att acceptera min bedömning alt det i sakfrågan inte har varit någon kontrovers i ulskotlet - och del är del inte heller i

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

2 Riksdagens protokoll 1978/79:8-14

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. tn.

formuleringen i utskotlsbeiänkandet.

Eftersom den aktuella sakfrågan om vem som skall betala för vissa detaljer i koncessionsförfarandet är inne i ett så sent beslulsskede-den är föremål för

remissförfarande - har uiskoilel sagt atl det "anser sig kunna förutsätta"

all detta problem kommer att lösas. Reservationen säger att uiskoilel borde utgå från all del blir löst. Skillnaden mellan majoritetens skrivning och

reservanternas skrivning är alltså alt majoriteten säger "anser sig

kunna förutsätta" och reservanterna säger "utgår från". Jag ber om ursäkt, men personligen harjag inte den uiomordeniliga språkliga underbyggnaden all jag rikligt kan uppleva den enorma skillnad mellan de ivå ullryckssälien som skulle ge anledning lill en reservation och en omröstning i riksdagen. Men det är inle min sak all bedöma del.

Jag vidhåller del som majoriteten har sagt, alt vi anser oss kunna förutsätta att det problem som behandlas i motionen kommer an lösas. Reservanierna utgår från all del kommer ail lösas. Den skillnaden är obetydlig, och mot den bakgrunden tyckerjag inte all vi i jordbruksulskollei kan vara så preieniiösa all vi i del här sammanhanget finner tillräcklig anledning till all nu dra i gång en debatt om hela del miljöpolitiska fältet, vilket i och för sig ur andra synvinklar naturligtvis kan vara nog sä iniressani.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall till utskoltels hemställan.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Det var många slingerbuliar - imponerande många på bara sex minuter.

Först tycker Einar Larsson alt i miljöfrågorna aren öppen deball ett tecken på förfall och en brist på deball elt tecken på demokrati. Vi tillåter oss i mitt parti alt ha en något annan mening om del.

Sedan försöker Einar Larsson sprida dimridåer genom all beskylla vpk för alt, som han säger, ha passat på all ställa lill den härdebaiien när del finns så många andra besvärliga frågor, exempelvis regeringsfrågan. Jag skall be all få påpeka atl vi inle har ställt lill debatten i det här lägel. Atl man nu har bekymmerom vem som i framtiden skall uigöra Sveriges nye C. G. Ekmanar hell och hållet herr Einar Larssons och hans partis förtjänst. Den situationen har inte vi ställt lill med. Ni har förmodligen sedan september 1976 velal om alt en sådan här regeringskris skulle komma. Det var inle värt fel alt den kom den här veckan. Del var ert fel, så skyll inle på oss i del stycket!

Vidare menar Einar Larsson alt del här och nu inte är rätt plats och lid atl diskutera kontroversiella och allvarliga frågor som hör lill de miljöpolitiska sammanhangen, eftersom del pågår en utredning som har fån alll material. Vad bråkar då vpk för? säger han. Jo, vi bråkar därför all vi vei all inom denna ulredning liksom inom del politiska etablissemanget över huvud tagel i Sverige finns del dolda spänningar, och de spänningarna är Einar Larsson väldigt noga med all i sill anförande här på sex minuter försöka glida över och inte ta upp. Men det är jusl vetskapen om dessa spiinningar och motsättningar som gör atl vi vill tvinga fram en debatt. Vi vill tvinga fram ställningslagande och riktlinjer från riksdagens sida som slår i samklang med 1973 års

miljöpolitiska beslut och i bättre samklang med en ekologisk grundsyn på miljön än vad den nuvarande officiella miljöpolitikens praxis gör.

Dä är det naturligt att vi kritiserar dem som vi uppfattar som dubbelbottnade och lill dem hör, vill jag säga, Einar Larsson och hans partiledning, som tala vackert om alt vi vill kämpa för miljön men som sedan när det verkligen gäller inle ställer upp. Jag nämnde här ett exempel på detta, nämligen all ett viktigt framsieg i 1973 års miljöskyddslag var kravet på giftspridarna, dvs. kravet på omvänd bevisföring. Just på den punkten ville Einar Larsson och hans partivänner inte ställa upp. Där ställde de upp på bolagens sida, och arbelarmajoritelen i riksdagen fick driva igenom det kravet. Den gången var de tre borgerliga partierna med Einar Larssons parti i spetsen eniga - för ovanlighetens skull kan man lycka.

När man ser sådant tror man inte pä allmänna deklarationer av typen: Vi är så miljövänliga, vi vill ställa upp. Nej, då vill man ha fram molsäliningarna som finns under ytan och som Einar Larsson försöker dölja, och det är det som denna deball syftar lill.

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Einar Larsson säger alt han egentligen tycker som vi. Han menar att utskoiismajoriielen har gett uttryck för en ståndpunkt som leder lill satnma resultat som reservationens och att det därför inte skulle finnas behov av någon reservation. Ungefär så tolkar jag hans uttalande.

I ui.skoiteis skrivning slår det, som Einar Larsson nämnde, alt utskottet förutsätter alt i motionen nämnda spörsmål närmare kommer att prövas och därför inle behöver bli föremål för något särskilt initiativ.

Vad vi har velal säga i vår reservation är all vi anser det principiellt riktigt all samhällets kostnader för den tillståndsgivning och kontrollverksamhet som miljöskyddslagen föreskriver skall bestridas av den som söker tillstånd för resp. utövar miljöfarlig verksamhet. Vi vill alt riksdagen nu skall uttala sig för den principiella inställningen och därigenom ge regeringen vägledning när den går att se över miljöskyddslagen i dessa avseenden, så att vi får lill stånd en ordning som vi betraktar som rimlig.

Jag vill fråga Einar Larsson om han betraktar den ståndpunkten som riktig, om han alltså tycker .som vi. Är det bara sä all han inle avser atl rösta som

EINAR LARSSON (c):

Herr lalman! Jag tycker - och jag vet all Svante Lundkvist och de flesta andra ansvariga i politiken också tycker så - att när elt belänkande remissbehandlas och del snart skall skrivas en proposition i ärendet är det inle riktigt korrekt av riksdagen atl låsa sig i detaljfrågor. Utskottet har ansett sig kunna förutsätta all frågan om vem som skall bära kostnaderna för tillståndsgivning och kontrollverksamhet kommer alt prövas i del sammanhanget. I reservationen sägs del alt man "utgår frän alt i motionen berörda spörsmål kommer alt prövas". Skillnaden är inte särskilt stor.

Eftersom Svante Lundkvist frågar mig och jag är pretentiös nog att tro all

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

möjligen också någon annan kan vara nyfiken på vad jag tycker, vill jag alliså ha sagt detta: Utredningsbetänkandet är nu föremål för remissbehandling och skall sedan proposilionsbehandlas. När ärendet sedan ligger på riksdagens bord skall det las upp lill granskning av riksdagen, och det är i del läget besluten om detaljerna skall fattas. Deiia vet Svante Lundkvist mycket väl, så det är egentligen en helt onödig upplysning. Del ärden praxis vi arbetar efter. Jag tycker den är bra, och den har ulskotlet också i detta fall försökt följa. Au med ulgångspunki i della försöka göra gällande all del skulle föreligga siora meningsskiljaktigheler i sak tyckerjag är felaktigt.

Jörn Svensson sade att arbetarrörelsen fick driva igenom principen om den omvända bevisbördan. Hanskall få ell svar på det, men jag vill inle, som han gör, utgå ifrån att del skulle vara så enormt exakt och rikligt. Mitt svar är väldigt ärligt; det handlar dessutom om de realistiska möjlighelerna all hanlera de här frågorna i praktiken.

När den omvända bevisbördan diskuterades ställdes frågan: Hur skall det fungera, hur skall del se ut i praktiken? Min inställning är all del är en hell riklig princip. Men del var ingen som i del lägel exaki kunde tala om hur den skulle fungera i praktiken. Vi sade: Del är klart att vi kan kasta ut del här som en stolt devis. Men vi har ännu inle underiag för all skis.sera hur den skall genomföras i verkligheten.

Jörn Svensson är stolt över an man drev igenom den omvända bevisbördan. Jag är sä uppriktig alt jag säger: Kanske var del rikligt att göra det. Men del är iniressani alt lägga märke lill all Jörn Svensson samtidigt med en omfattande bevisföring visat all den inte fungerar ell skvaii! Naturvårdsverket har inle haft möjlighel all leva upp lill den devisen så som man skulle önska om den skall stå där.

Vi var i centern litet misstänksamma. Vi sade: Det här låter nog bra, men hur skall nu detta hanleras? Har vi inte en klarare beskrivning av de resurser som behövs för all genomföra detta, så låt oss lugna oss och göra en mjukare skrivning i utskottet. Det är den enda skillnaden.

Jag vet all såväl en del socialdemokrater som vpk-are njuier av deiia och beskyller centern för tvetalan och opålitlighet. När man inle kommer åt oss i sak och när man tycker om våra åsikter, dä måste man försöka köra med förolämpningar. Men jag säger än en gång: Jag bortser frän della.

Vi trodde inte pä den här formuleringen i realistisk funktion, och därför hade vi en försiktig formulering den gäng dä beslutet logs. Jag medger all del kan diskuteras om del var räu eller fel. Tyvärr fick vi rätt, eftersom del visar sig all sysiemei inle fungerar. Jörn Svensson har själv mänga gånger talat om här i kammaren hur illa del fungerar i naturvårdsverket.

Della är svaret på den fråga som Jörn Svensson trodde an jag ville glida undan. Jag glider inte undan någonting, men del finns en hel del saker .som för de flesia av kammarens ledamöter är sä självklara an vi inte lika pretentiöst som Jörn Svensson vill besvära kammaren med dem i alla lägen. Det är min inställning; Jörn Svensson må gärna forisäiia all besvära kammaren som han önskar.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Del härar ingen detaljfråga, Einar Larsson i Borrby; del aren principfråga. Lägel är del allén ulredning har lagl fram ett förslag om all man borde uiarbeia ell avgiftssystem. Vad vi har sagt är atl riksdagen bör uttala sig för en princip i del sammanhanget, nämligen atl de som förorsakar kostnaderna, de som skall vara föremål för kontrollen, de som skall ha tillstånden,också skall svara för kostnaderna och icke skattebetalarna. Det är alltså en viktig princip som vi vill alt riksdagen skall uttala sig för.

Det är ändå underiigt all hänvisa riksdagen lill att eti förslag i den här frågan kan komma i en proposition, när läget är del atl vi inie vei när vi haren regering som kommer ali kunna lägga fram en proposition, hur den regeringen ser Ul och hur den kommeraii se pä frågan. Del är väl räu naluriigl all riksdagen då ger sin mening lill känna.

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Detta är en avslöjande debatt inle minst när det gäller synen på demokratins och parlamentarismens funktion. Einar Larsson tycker tydligen atl man skall bedöma en debatts värde och berättigande huvudsakligen - det är hans egna ord - efter huruvida den besvärar kammaren eller inte. Jag har den uppfattningen all vikliga frågor skall debatteras här för all svenska folket skall få se var dess valda ombud står resp. inte slår. Del är en något vidare syftning än huruvida man besvärar kammaren eller inte.

Del är märkligi all man inle kan få ell raki besked frän Einar Larsson. Jag lillhör dem som aldrig har lyckais få det. Han blir alltmer dialektisk och slingrande för varje ny replik han väljer att gå upp i.

Vad värdet som hände 1973? Jo, del varan man fick en miljöskyddslag där man flyttade över bevisbördan och ålade giftspridarna, de privala bolagen, en omvänd bevisföring. De skulle alltså inför en konkret misstanke molbevisa denna för att ell vissl giftigi ämne skulle kunna användas. Om de inte kunde göra det, inträffade del myckel enkla förhållandet alt ämnet inte skulle få användas. De skulle alliså åvägabringa lillräckligi många vetenskapliga fakta för all en lidigare veienskapligl grundad misstanke skulle kunna anses undanröjd. Del var den skyldighet de fick.

Tre partier reserverade sig mot denna formulering: m, fp, c. Einar Larsson var, vill jag minnas, en av reservanterna i uiskoilel den gängen. De ville all giftspridarna inle skulle ha denna skyldighet. Del skulle alliså kunna finnas en grundad misstanke, men trots det skulle man få lov au använda ämnei och inte behöva komma med någon egentlig moibevisning mol den konkreta misstanken.

Nu försöker Einar Larsson skylla ifrån sig med all säga atl della ändå inte skulle ha fungerat i praktiken. All del inle fungerar beror inle på brislande förmåga eller brislande kunskaper ulan på bristande vilja atl tillämpa lagens besiämmelseroch lagsiiftarensavsikier. Det ärdeekonomiska intressena och deras direkta och indirekta företrädare som saboterar. Principen är fullt möjlig att tillämpa.

Jag vill understryka att de många ärliga centerpartister som arbetar i

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

miljörörelsen och som man möter ute pä fältet, inte minst i kampen mot giftbesprutningarna i skogen, är helt på det klara med della. De för ingen tvetalan i det här fallet. Däremot är del en del cenierpoliliker här i riksdagen som uppenbarligen har en attityd ute bland folk och en annan attityd när del gäller alt rösta om lagar. Det är den typen av spänningar som vi vill belysa, avslöja och bekämpa genom all, såsom vi har gjori i dag, la upp dessa frågor.

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! I elt tidigare anförande sade jag, Jörn Svensson, all jag faktiskt tror all det var bra atl del skrevs in i lagen men atl det är tråkigt att se atl det inle fungerar. Det är knappast de som reserverade sig som kan beskyllas för atl det inle fungerar. Det är den sortens förolämpningar, beskyllningar och feltolkningar som jag tycker del är onödigt all besvära kammaren med.

KERSTIN ANÉR (fp):

Herr talman! Jag vill bara påpeka atl det var vårt parti som först och ganska ensamt talade om alt avgifter över huvud laget skulle användas som ett medel bland många andra i miljöskyddet. Därför är vi glada över all en enhällig ulredning anser all della medel skall användas. Jag är säker på an både en blivande regering och den nuvarande riksdagen kommeraii tycka delsamma.

En historisk not som jag alllid får komma med i detta sammanhang är den all när jordbruksutskottet röstade om den omvända bevisbördan, så röstade folkpartiet med majoriteten. Vi röstade alltså för den omvända bevisbördan.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Jag har begärt ordet ännu en gång för atl la upp frågan om all den omvända bevisföringen inle skulle kunna fungera och all miljöskyddslagen i den strängare utformning som den fick inte skulle vara praktiskt genomförbar. Del är den ridå bakom vilken centerns företrädare i den här debatten nu försöker förskansa sig för att försvara all han inle vill alt bolagen skall ha denna strängare regel mol sig i sitt agerande.

Om det är sä att lagen inte fungerar kan man inle argumentera som Einar Larsson och säga alt den inle skulle kunna fungera. Om exempelvis regeringsrätten beslutar all man inte får spruta med fenoxisyror 200 m frän vattentäkt och bolagen ändå gör del, så kan väl ändå inte Einar Larsson säga atl del inte skulle kunna vara möjligl att tvinga bolagen atl låta bli att göra det. Det ärju inle på lagen eller lagstiftaren som del beror alt bolagen bryter mot denna bestämmelse, utan del beror på all polismyndigheter, länsåklagare, naturvårdsverk och produkikontrollnämnd tolererar all del får ske. Om dessa instanser sade ifrån alt det inle får hända, om de vidtog åtgärder och straffade de skyldiga, då skulle den strängare principen kunna fungera. Är del inle sä? Om del uppslår diskussion huruvida en visst ämne får användas eller inle och

om en undersökning pekar på att ämnet är riskfyllt att använda, dä finns del två sätt all angripa situationen.

Antingen minskar man kravet på moibevisning och förklarar alt man tillåter ämnet, eftersom misstanken bara är en enstaka misstanke, som inte belysts tillräckligt. Så kan man agera. Men man kan också agera i lagens anda och säga att man tills vidare förbjuder ämnet, eftersom misstanken inte har motbevisats.

Del innebär inga svårigheter. Det är inte en fråga om huruvida man kan göra del eller om det är möjligl all göra det. Man både kan och har möjlighet au göra del. Del är en fråga om huruvida man vill. Del är en fråga om vilken politisk intresseinriktning man har och vilken politisk ståndpunkt man tar. Del avgörande är om man skall ha slappa förhållanden, så all bolagen får relativi sior frihei au sprida gifter, eller om man skall ha strängare förhållanden, så atl deras möjligheter all sprida gifter och föroreningar blir restriktiva. Del är hell och hållet en fråga om huruvida man vill. Del fungerar om man vill, men det fungerar inle om man inle vill.

Jag har inle velal kasta några förolämpningar vare sig mot centerpartiet och centerfolkei i allmänhet eller mol Einar Larsson. Jag har bara konstaterat del faktum all han den gången ville ha en lägre grad av bevisskyldighei beträffande de privata bolagen än vad majoriteten ville ha.

Till sist vill jag efter Kerstin Anérs anförande framföra min oförbehållsamma ursäkt lill folkpartiet. Om min redogörelse för förioppet vid omröstningen 1973 var felaktig när del gällde folkpartiet, tar jag naturiigtvis tillbaka den. Men moderaterna och centern stod för den reservaiion som krävde lägre bevisskyldighei beträffande de giftspridande privata bolagen.

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

EINAR LARSSON (c):

Herr lalman! Så där ja, nu börjar det likna någonting. Nu kommer vi in i en debatt som jag tycker om.

Jörn Svensson har medgivit all del faktum all de fina bevisen inte fungerar inle beror på hur folk röstade för några år sedan. Dä tyckerjag all det som nu är konstruktivt är att för framtiden försöka se lill atl de fungerar. Jag avvaktar med ston inlresse hur man pä ell konstruktivt sätt försöker skissera och skapa syslem, kontrollorgan och funktioner, som gör all vi slipper den kritik som Jörn Svensson framför. Jag ser uppriktigt fram emot atl så skall bli möjligl.

Jag noterar naturligtvis med glädje all Jörn Svensson lar tillbaka alla de förolämpningar som jag själv tycker är ell allvariigl hinder på vägen all nå vettiga resultat i miljöfrågorna.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Einar Larsson undviker hela liden vad del egentligen handlar om, nämligen om man vill ha strängare formuleringar och en mer restriktiv praxis när det gäller giftspridning och påverkan på miljön frän del ekonomiska livet. Del är en politisk intressefråga. Inte i något av sina många inlägg har Einar Larsson kommii in på all det faktiskt finns människor som har

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Miljöskyddslagen m. m.

ekonomisk fördel av giftspridningen, ett synsätt och en praxis som är fientlig mot ekologin och miljön.

Einar Larssons ställningstagande 1973ärjusten uttryck för denna konflikt. Utåt visar man en vilja atl arbeta för en bättre miljö, men när man sedan tvingas ta ställning lill om man skall ha strängare bestämmelser och en strängare tillämpning gentemot de ekonomiska intressena, viker man sig. Denna dubbeltydighel kommer vi inle ifrån, om vi inle får dra ut den i ljuset och diskutera den.

Einar Larsson försöker hela liden fråga om delta kan fungera praktiskt. Strängare bestämrnelser kan alltid fungera praktiskt, om tillsynsmyndigheterna ser lill alt bestämmelserna tillämpas och inle viker sig för bolagens intressen och om lagstiftarna känner sitt ansvar och ser lill alt deras beslut följs upp. Om de emellertid är dubbelbottnade i detta avseende och inte är klara och raka i sina syften ulan vill spela en roll inför folket och i verkligheten spelar en annan roll gentemot de ekonomiska intressena, är det klart att följden blir det vi ser i dag i miljöskyddslagsliftningens praxis, nämligen elt sabotage mol riksdagens och lagstiftarnas avsikter.

EINAR LARSSON (c):

Herr lalman! Jag hoppas att kammarens ledamöter har överseende med mig, om jag inte kommer atl hålla fler anföranden i den här debatten än just delta.

Läl mig då säga, alltså för sista gången: Jag och mitt parti ställer upp på strängare bestämmelser. Hade Jörn Svensson haft en längre politisk erfarenhet, hade han kommii ihåg hur vi i början av 1960-talei flck lida för della, hur efter hand människorna sade till oss: Ni måste komma ner på jorden. Ni måsle hjälpa till atl konstruera lösningar som fungerar i praktiken och som ni kan nå fram lill i samförstånd och förhandlingar med andra politiska formationer.

Della är kanske lill en del orsaken lill att Jörn Svensson sä felaktigt och enögt arbetar på att försöka skada trovärdigheten hos mig och mitt parti. Men jag är helt säker på all han skall misslyckas med del, för han har ingen grund för sina påståenden, och det märker människorna, oavsett hur vältaligt han, som jag sade, försöker förolämpa oss.

Nu har alltså vpk här, sedan man har sett att dess stolta devis inte fungerade - vilket jag beklagar, eftersom den kanske var riklig - försökt göra förslag lill konstruktioner som skulle vara vettiga för framliden. Dä harjag tillsammans med ett enhälligt jordbruksutskott sagt: Det här är intressant, och det skall prövas. Och eftersom det pågår en utredning om riktlinjerna för en framtida naturresurs-och miljöpolilikärdel fullkomligt naturligt atl motionen prövas i de sammanhangen.

Jag vet egentligen inte vad man normalt mer kan begära. Uiskoitei föreslär ju atl de i motionen framförda synpunkterna skall vägas i vanlig ordning,

Jörn Svensson fortsätter hell säkert försöken att nedvärdera sina medmänniskor - somliga tror ju all de höjer sig själva genom att nedvärdera andra, vilket ärett misstag i och för sig. Låt mig då än en gång säga alljag ställer upp

och milt parti ställer upp på hårdare krav och hårdare bestämmelser. Människan och hennes miljö är del viktigaste.

Jag skall inte tjata om det här, men hade Jörn Svensson varit med lidigare så hade han fåll höra hur vi också vid elt flertal tillfällen höll pä med debatter, som inie riktigt hörde till dagordningen, om hur viktigt del är att inte bara ha någonting all leva av ulan också någonling all leva för,

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Jag vill bara göra elt kort konstaterande med anledning av fru Anérs inlägg. Fru Anér säger att man från folkpartiets sida gläder sig över alt vi nu har fåll förslag från en utredning om ell avgiftssystem.

Jag konstaterar samtidigt att fru Anér i utskottet icke har önskat medverka lill atl försöka få riksdagen all uttala sig för principen att de kostnader som vi förorsakas i de här sammanhangen skall bäras av dem som förorsakar kostnaderna och icke av skattebetalarna. Det är en viktig princip som jag menar all del vore värdefullt om riksdagen i dag ville uttala sig för.

Nr 9

Onsdagen den II oktober 1978

Miljöskyddstagen m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskoltels hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemsiällan, dels reserva-lionen av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

belänkandel nr I mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Svante Lundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165

Nej - 144

Avstår - 1

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan,dels motionen nr 793 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med

Nr 9

Onsdagen den 11 oktober 1978

Meddelande om tidpunkt för framläggande av förslag om ny statsminister

övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksulskotlels hemställan i

betänkandet nr 1 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 793 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300 Nej - 9

§ 4 Föredrogs

Jordbruksuiskoilets betänkande

1978/79:2 med anledning av molion om ersättning till fiskare på grund av dumpad ammunition, m. m.

Ulskollels hemställan bifölls.

§ 5 Meddelande om tidpunkt för framläggande av förslag om ny statsminister

TALMANNEN:

Min avsikt är atl om möjligl framlägga förslag om ny slaisminisier i sådan lid all riksdagen kan pröva förslaget på fredag, den 13 oktober. Då samrådet med partigruppernas företrädare och överläggningarna med vice talmannen ännu inte slulföris blir del nödvändigl alt anordna ell extra plenum i morgon och eventuellt även på fredag.

På torsdag hålls, förulom redan utannonserat arbetsplenum kl. 12.00, ell extra sammanträde kl. 16.00. Min förhoppning är au förslaget om ny statsminister kan avges vid sammanträdet kl. 12.00 och bordläggas andra gången kl. 16.00. Omröstningen om förslaget sker därefter på fredagen vid eu sammanträde som, med ändring av den preliminära tidsplanen, lar sin början kl. 11.00.

Om del inle blir möjligl all slutföra överläggningarna så lidigi all förslaget om ny statsminister kan avges vid sammanirädei kl. 12.00 pä lorsdagen sker den förslå bordläggningen vid del exira sammanirädei kl. 16.00 samma dag. Del blir dä nödvändigl au anordna eu extra sammanträde även pä fredagen. Förslaget bordläggs andra gången kl. 09.00 på fredagen, och omrösiningen äger rum vid eu extra sammanträde kl. 11.00.

§ 6Talmannen meddeladealt utrikesutskottets belänkande nr 1 skulle sällas Nr 9

sist på föredragningslistan för morgondagens sammanträde kl. 12.00. Onsdaeen den

11 oktober 1978
§ 7 Kammaren åtskildes kl. 11.12.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert