Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:88

Fredagen den 16 februari

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 8 innevarande månad.

§ 2 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:137 om en samordning inom det rekrcaiionspolitiska området iii. m.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herrlalman! Jag hade för avsiki all i dag besvara inierpellalion 1978/79:137 av Rolf Rämgård, men Rolf Rämgård är förhindrad all molta svarel. Enligl överenskommelse skall jag besvara inlerpellationen den 5 mars.

152

§ 3 Om differentierade avgifter på svinproduktion

Jordbruksminisiern ERIC ENLUND erhöll ordet för au besvara Anders Dahlgrensic]den 19januari anmälda inierpellalion, 1978/79:133,och anförde:

Herr lalman! Anders Dahlgren har frågal mig vilka åtgärder jag avser au vidla för alt riksdagens beslut om differentierade avgifter på svinproduklion skall kunna genomföras ulan onödigt dröjsmål.

Enligl riksdagens beslui om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken skall en slyrning av animalieproduktionens uibyggnad ske genom att differentierade avgifter las ut inom fläsk- och äggproduklionen när prislryckande överskott föreligger.

1 proposilionen 1977/78:154 om reglering av priserna på jordbruksprodukter behandlades den skiss lill ell avgiftssystem för slyrning av animalieproduktionens uibyggnad som jordbruksnämnden redovisai. 1 proposilionen uttalades all nämnden borde bedriva arbetet så, atl avgift om möjligl kunde böria las ut den 1 januari 1979,

Jordbruksnämnden har infört en differentierad avgift inom äggproduklionen frän den 1 januari 1979, Arbetet med detla system fick förtur på grund av det besvärande exportöverskoliei pä ägg, I vad gäller fläsk har del av olika skäl visal sig svårt all finna ett syslem som kan fungera effektivt. Exportläget för fläsk har inle heller varit besvärande. Exportavgift togs således ut under andra halvåret 1978 medan exportbidragen var relativt låga.

Regeringen anser all del är angelägel all arbelei med all la fram ell effektivt fungerande system bedrivs skyndsamt, så atl etl sådanl system kan böria tillämpas vid prislryckande överskott.

ANDERS DAHLGREN (c):

Herrlalman! Jag lackar för svarel-även om jag lycker alt det är oklart och egentligen inte är ett svar på min fråga. Svaret innehöll ingenting om vilka åtgärder jordbruksministern ämnar vidla för alt skyndsamt fä fram syslemel, och del var min fråga,

Somjag framhöll redan i interpellationen är det inle en acceptabel silualion all sä läng lid förflyter mellan riksdagsbeslul och förslag frän myndigheten, i detla fall jordbruksnämnden.

Om de nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken, med salsning på familjelanlbrukel, skall kunna fullföljas, är det nödvändigl att hindra en fortsatt koncentration av fläskproduklionen till ell fölal mycket stora enheter.

Denna tidsutdräkl förklaras av myndigheten med stora administrativa svårigheier-ochdeikanså vara. Men det förenligt min mening inte innebära all riksdagens beslut sätts ur spel. Sä stora kan rimligen inle svårigheterna vara. Större och mer komplicerade system än della har sett dagens ljus både i departement och i ämbetsverk. Jag ifrågasätter nalurliglvis inle myndighetens vilja och ambition atl fö fram elt syslem -jag känner den alltför väl för all göra elt sådanl ifrågasättande. Men jag ifrågasätter i vad mån konsumentdelegationens principiella syn på differentierade avgifter har verkat, och även fortsättningsvis verkar, fördröjande på del förslag som låter vänta pä sig. 1 det särskilda yttrandet från konsumentdelegationen angående differentierade produklionsavgifter säger nämligen delegalionen följande:

"Liksom vid lidigare tillfallen då difTerentierad produklionsavgift har varit aktuell vill konsumentdelegationen även nu framhålla att den i princip är avvisande till sådana avgiftssystem, eftersom de i första hand drabbar den effektiva produktionen och därmed för negaliva följder för rationaliserings-utvecklingen och konsumentpriserna. Generellt verkande prisändringar bör vara det främsta styrmedlet för produkiionen."

Jag menar att delta är ell märkligt uttalande. Har riksdagen fattal ett beslut, ja, dä har även konsumentdelegationen au anpassa sig lill riksdagens beslut. Delegalionen skall rimligen inte bedriva ett arbele som tar avstånd från riksdagsbeslutet. Dä har den illa förstått sin uppgift! Ännu märkligare blir della yttrande när man vet au regeringen närstående ledamöter är med i konsumentdelegationen, ledamöler som dessutom i egenskap av riksdagsmän har biträtt beslutet om de differentierade avgifterna.

Den länga lidsutdräklen, konsumentdelegationens yttrande och alt regeringen inte har reagerat på den långa lidsutdräklen har gjort all allt fler böriat undra om regeringen över huvud taget avser atl med kraft följa upp della riksdagsbeslul.

Nu har jordbruksministern i dag i denna speciella fråga svaral att regeringen ämnar göra det, och det är bra, men ulan annan tidsangivelse än all syslemel skall vara färdigl när ell pristryckande överskoll flnns.

Jag lycker inle att del är lillräckligi. Skall riksdagens beslut om jordbrukspolitiken med inriktning på familjejordbruket fullföljas, måste alla de ålgärder vidtas som gör familjejordbruket möjligl. Dä fär man inte sitta och vänta på förslag eller ett prislryckande överskott. Det är rimligt att de

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

0//7 differentierade avgifter på svin-produktion

153

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

0/77 hälsoriskenia vid användning av fenoxisyror

människor som i dag fortsätter au bygga ul sina stora fläskproduklionsan-läggningar för vela vad de har alt vänta sig i fråga om avgifter. Det är ocksä rimligt alt familjejordbrukarna fär vela om de kan förvänla sig nägon del av denna produklion. Därför är del önskvärt all jordbruksminisiern förklararatl han ämnar se lill atl ell förslag föreligger som kan, om så behövs, träda i kraft under della halvår.

Får jag också be jordbruksminisiern om ell förtydligande av den mening i svarel som lyder: "Exportavgifi logs således ul under andra halvåret 1978 medan exportbidragen var relativt låga," Vad menas mer exakt med den meningen?

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Jag vill bara på nyll erinra om all jordbruksnämnden enligl det senasie riksdagsbeslutet i denna fräga skulle bedriva arbetel så, alt en avgift om möjligl skulle kunna tas ul från den 1 januari 1979, Del direklivel har jordbruksnämnden följt och har från det dalumel börial la ul differentierade avgifter inom äggproduklionen. Eftersom vi f n, har etl besvärande exportöverskoll på ägg har del arbeiet priorilerals.

När del gäller avgiftssystemet för fläsk har del hittillsvarande dröjsmålet inte varit av sådan art all del enligl min mening kan sägas slå i strid med riksdagsbeslutet

ANDERS DAHLGREN (c):

Herr lalman! Får jag då erinra jordbruksminisiern om all direkliven gällde både fläsk och ägg och atl del bara är i del ena avseendei som dessa följts,

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 4 Om hälsoriskerna vid användning av fenoxisyror

154

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordel för atl besvara Kari Erik Olssons ic) den 2 februari anmälda inierpellalion. 1978/79:138. och anförde:

Herr talman! Karl Erik Olsson har frågal migom jag är beredd all lämna en utförlig redogörelse för regeringens och ansvariga myndigheters uppfattning i fråga om hälsorisker vid användningen av fenoxisyror. Vidare har Karl Erik Olsson frågat vilka åtgärder regeringen avser vidta med anledning av de för mänga människor oroande rapporterna om bekämpningsmedels skadlig-het

Användningen av fenoxisyror liksom användningen av andra bekämpningsmedel faller inom lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. För all fö användas måsle ell bekämpningsmedel vara registrerat hos produklkonlrollnämnden. Vid sin bedömning av regislreringsansökan för ell medel skall nämnden göra en allsidig bedömning av ämnets hälso- och miljöeffek-

ler. Om nya fakla om ell medels egenskaper kommer fram kan nämnden besluta all dra in regislreringen av ell ämne.

När det gäller fenoxisyror vill jag särskilt framhålla följande. Inom produkikonlrollnämndens kansli pågår f n. en grundlig genomgäng och ulvärdering av lillgängligl material rörande fenoxisyrornas hälso- och miljörisker. Bl. a. granskas den i inlerpellationen nämnda undersökningen rörande läkemedlet klofibral. Beträffande denna undersökning villjag nämna all den rör palienler .som under lång tid intagit stora mängder av läkemedlet Resultaten är därför inte ulan vidare lillämpbara på förhållandena när del gäller användning av fenoxisyror för bekämpningsändamål. En annan undersökning av belydelse vid bedömningen av fenoxisyrornas effekler är den ulredning som presenterades i hösias och som rörde skogs- och sågverksarbetare som hanterat stora mängder fenoxisyror och klorfenoler. Inte heller i della fall är resultaten direkl lillämpbara pä dagens förhållanden, då undersökningen i huvudsak rörde preparat som i dag är förbjudna. För atl ytterligare belysa fenoxisyrornas eventuella effekler har nämnden därför tagit iniliaiiv lill en undersökning av jordbruksarbelaresom i sitt arbele kommit i nära kontakt med fenoxisyror. Undersökningen är en parallell och ett komplement lill den nyss nämnda undersökningen, som gjordes i Umeå.

Produklkonlrollnämnden kommer, när den nämnda ulvärderingen är klar, alt på nytt pröva frågan om användningen av fenoxisyror. Nämndens slällningslagande förväntas ske under våren 1979, dvs. innan några nya besprutningar är aktuella.

Jag vill understryka alt regeringen noga följer de undersökningar om effekterna av olika bekämpningsmedel som fortlöpande redovisas. Del bör emellertid vara produklkonlrollnämnden som i försia hand prövar vilka åtgärder som behöver vidtas som etl resultat av dessa undersökningar.

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

0/7? hälsoriskerna vid användning avjenoxisyivr

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr lalman! Jag ber atl fö tacka jordbruksminisiern för svaret på min interpellation. Frågan om användning av kemiska medel i samhället aren av de stora frågorna, och den kommer också all bli en av de stora samhällsfrågorna under kommande år. Det är bl. a. hälso- och miljöriskerna som är anledningen till della.

Det var under den jordbrukspolitiska deballen på 1960-lalel som giflan-vändningen satte fart pä allvar. Kraven på en effeklivisering av jordbruksproduktionen skärptes av den dåvarande socialdemokraliska regeringen. Syftei var all öka produktionen per enhet, atl möjliggöra en minskning av åkerarealen och anlalel sysselsatta inom jordbruket och all därmed möjliggöra en sänkning av priserna på livsmedel, både lill producenter och till konsumenter.

Efter hand har det kommil alll fler larmrapporter om atl bekämpningsmedel är farliga. År 1977 förbjöds fenoxisyran 2,4,5-T, eftersom den hade en förorening, dioxin, som är Slarki cancerframkallande. Och hela tiden har man inte kunnat vara helt säker på all inle också själva fenoxisyrorna kunde vara cancerframkallande.

155

Nr 88 Därför var del forskningsresultat som framkom iden WHO-undersökning

Fredaeen den "" ''''' ' "' ''""rpellation ganska intressant. Den påvisade att

16 fphmari 1979 läkemedlet klofibral, som innehåller fenoxisyror, hade cancerframkallande

_____________ effekt

Om hälsoriskerna " jordbruksministern atl dessa resullal inle ulan vidare är

vid användnina lillämpbara pä förhållandena när det gäller bekämpningsmedel, och del är

av fenoxisvror naturiiglvis riktigt Men jag skulle vilja fräga pä vilket sätl man kan säga att

resultaten inte är lillämpbara. Hur kan man bedöma mängderna närdet gäller de läkemedel som las in och de preparat som många kanske orädda och ofta slarviga jordbrukare och lantarbetare har föll i sig under hanteringen av preparatet för kanske 10-15 är sedan?

I dag Irorjag att medvetandet om de här ämnenas skadlighet är ganska utbrett, men när man i böan pä 1960-lalet använde dessa preparat uppfattades de av mänga jordbrukare och lantarbetare som tämligen oförargliga ämnen som man kunde hantera utan nämnvärd hänsyn till skyddsmedel.

En annan fråga somjag log upp i min inlerpellation är frågan om den oro som människor känner. Lika väl som när det gällt andra arbelsmiljöproblem är det nalurliglvis här angelägel au människor, som fär en känsla av oro på grund av att ämnen de kommil i beröring med är farliga, måsle fö en chans au stilla den oron genom exempelvis läkarundersökningar. Jag vill fråga jordbruksministern om regeringen är beredd -om del visar sig atl yllerligare faror är förknippade med fenoxisyror - alt erbjuda jordbrukare, lantarbetare och andra människor som har kommit i konlakl med de här preparaten återkommande hälsokontroller.

Slutligen vill jag uttrycka min tillfredsställelse över atl man gör nya och utvidgade undersökningar bland de människor jag har nämnt här. Del är synnerligen angeläget atl resullal kommer fram före nästa sprutsäsong, såsom jordbruksministern säger i sitt svar.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Del är självklart atl hälsokontroll bland människor som kan bedömas ha varit utsatta för särskilda risker bör komma lill stånd i samlliga fall där man anser det motiverat. Självfallet måsle della även gälla de nya rön beiräffande bekämpningsmedel som kommer fram fortlöpande.

När del sedan gäller regeringens allmänna inslällning lill användningen av kemiska bekämpningsmedel vill jag framhålla atl vår strävan självfallet måste vara atl minska användningen av dessa medel. Regeringen har därför lagil initiativ för atl fö till stånd en sådan utveckling. Forskningsmedel satsas bl. a. för atl utveckla alternativa meioder, mekaniska och biologiska, och ökade resurser ges till förädling av mol sjukdomar och skadedjur resistenta växtsorter.

Jag är medvelen om att della arbete tar lid. Vi kommer därför även i

framtiden,åtminstone underen viss tid,att vara beroendeav kemiska medel

för alt upprätthålla en hög produklion i jord- och skogsbruket Kravel pä en

156 hög produktion för emellertid inle innebära alt människor och miljö utsätts

för oacceptabla risker. Det är därför angeläget atl vi även i fortsättningen bedriver en omfattande forsknings- och undersökningsverksamhet när del gäller de kemiska medlens hälso- och miljöeffekter. Utvärderingar av sädana undersökningar mäste fortlöpande göras av ansvariga myndigheier. I detla fall är del, som jag tidigare har nämnt, i försia hand produklkonlrollnämnden som med sin lillgång lill expertis och sin breda sammansättning har möjlighel all göra bedömningar i de här frågorna.

KARL ERIK OLSSON (c):

Herrlalman! Del är glädjande att höra alt jordbruksministern haren positiv inslällning lill de här frågorna och till frågan om forskning beiräffande andra brukningsmetoder, som skulle möjliggöra minskad användning av bekämpningsmedel.

Det är kanske ändå sä alt vi pä grund av den polilik som har förts i del här landet under en 20-ärsperiod har blivit mer beroende av kemiska bekämpningsmedel än vi skulle ha kunnat vara. Vi kan alltså inle, precis som jordbruksminisiern sade, snabbt byta till något annat syslem. Men vi fär ändå inle-där vill jag ta fasta på några ord i jordbmksminislerns senasie anförande - använda preparat som kan anses fariiga. Det kan alltså hända att det blir nödvändigl alt från samhällels sida vidla åtgärder föratt minska eller förbjuda viss användning av kemiska preparat Del får då en omedelbar inverkan på jordbruksproduktionens volym, och vi har alltså pä kort sikt inte möjlighet all kompensera det med andra metoder.

Detta måste fö effekter pä livsmedelspriserna eller på jordbrukarnas inkomster, och här vill jag fråga jordbruksministern: Är regeringen beredd alt i elt sådant här fall se till alt slaten för svara för de eventuella kostnader som uppkommer, så att inle jordbrukets utövare ensamma för bära den fördyring av produktionen som ett förbud mot bekämpningsmedel i det här fallet skulle innebära?

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herrlalman! Delar ulan ivivel så, som Kari Erik Olsson säger, att det ioch för sig slår mycket viktiga önskemål mol varandra: ä ena sidan önskemålet om en effektiv produklion, å andra sidan önskemålei om elt starkt skydd mol miljö- och hälsorisker. Därvidlag måsle självfallet avvägningar göras, och vi prioriterar från regeringens sida slarki önskemålei att skydda människor och miljö för risker.

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

0/7? hälsoriskerna vid användning av fenoxisyror

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Ja, vi är lydligen helt överens om alt man måste skydda människorna från dessa risker. Men jag tog också upp en annan fråga, nämligen den ekonomiska aspeklen för de människor som använder de akluella preparaten och som har blivit beroende av dem för sin inkomst, dvs. jordbrukarna. Pä vilkel sätl kan man skydda jordbmkarna frän del inkomstbortfall som en minskning av användningen av kemiska preparat skulle innebära?

157

12 Riksdagens protokoll 1978/79:83-88

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

0/7? personalpolitiken inom sjukvårdssektorn

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Frågan om prissättningen då del gäller jordbrukels produkter ligger knappasi inom ramen för den här inlerpellalionsdebatlen. Vi har ett system där jordbruksnämnden efter överläggningar med konsumentdelegationen och företrädare för jordbrukets representanter lägger fram förslag om prissättningen beträffande jordbrukets produkier, och den ordningen fär vi självfallet behålla.

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag kan kanske hålla med om all frågan om prissättningen rörande jordbrukels produkier inle ligger inom ramen för denna debatt Men naturiiglvis finns det ända ett samband, eftersom samhället ocksä har ett inlresse av all göra jordbrukare inlresserade av all begränsa giftanvändningen. Man mäste ha en uppfattning om utvecklingen pä del området, och från den synpunkten hade ell uualande i della avseende frän jordbruksministern varit välkommet.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 5 Om personalpolitiken inom sjukvårdssektorn

158

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet förau besvara Karin Nordlanders (vpk) den 19 januari anmälda interpellation, 1978/79:132, lill statsrådet Hedda Lindahl, och anförde:

Herr talman! Karin Nordlander har frågat statsrådet Hedda Lindahl om hon nu är beredd att ta upp viersonalproblemen inom hela sjukvårdssektorn och ta initiativ till att tillräckliga utbildningsresurser ställs lill förfogande.

Arbeiet inom regeringen är så fördelat att del ärjag som skall svara pä inlerpellationen.

Hälso- och sjukvården har i delta land byggts ut myckel snabbi under de senaste decennierna. Detla är elt led i den välfärdspolitik som alla politiska partier har varit och är ense om. Samtidigt har utbildningen för berörda personalgrupper byggts ut kraftigt. I själva verkei har denna utbyggnad i mänga fall varit en direkl förutsättning för en fortsatt expansion av värden. Del har ibland gälll atl pä kort lid utbilda personal för bestämda och ganska avgränsade arbeisuppgifter.

Samhällel har satsat stora resurser på att steg för steg vidga utbildningskapaciteten inom vårdområdet För en del personalgrupper kan vi nu se atl dessa ansträngningar givit resullal. Inom andra har vi fortfarande sådan brist på personal att ulbildningen måste ökas. I årets budgetproposition harjag därför beträffande högskolan förordat atl antalet ulbildningsvägar inom jusl vårdområdet bör öka, trots all jag anser del nödvändigl atl vara återhållsam med sådana åtgärder när det gäller högskolan i dess helhet. Jag har i budgetpropositionen också redovisat åtgärder som vidtas för all bättre utnyttja den utbildningskapacitet som redan finns lillgänglig. Jag vill i

sammanhanget också erinra om alt vårdutbildningen inom gymnasieskolan under senare år har byggts ul mycket kraftigt. För budgetåret 1978/79 räknar således regeringen med ytterligare 500 årsplatser på värdlinjen.

Atl ge den blivande vårdpersonalen lämplig utbildning är givetvis väl sä viktigt som den rent kvantitativa utbyggnaden. Med lämplig utbildning menar jag en utbildning som svarar mol de krav som vården reser. Dessa krav förändras. Den ibland långt drivna specialiseringen hargjort att vårdarbetet har splittrats på många personer. Patienten kan bli osäker på vem som egentligen ansvarar för hans eller hennes vård. Vårdarbetet harockså kommil att uppfattas som alltför opersonligt Dessa förhållanden uppfattar ocksä vårdpersonalen som otillfredsställlande.

Det samhällsekonomiska utrymmet för uibyggnad av hälso- och sjukvården är begränsat de närmasle åren, om en balanserad utveckling av vår ekonomi skall kunna uppnås. Della tvingar fram sjukvårdspoliliska prioriteringar. Vissa områden måste ges förtur. Del gäller långtidssjukvård, den öppna vården och äldreomsorgen.

Del har en lid ställ klart att vi från delvis nya utgångspunkter bör granska vårdutbildningarna i vad gäller deras uppläggning och innehåll. Vi bör inte göra det utbildning för utbildning utan mer som en samlad prövning.

Del var mol denna bakgrund som jag i juni 1977, med stöd av regeringens bemyndigande, tillkallade en ulredning. Värd 77. Den har haft i uppgift alt se över högskoleutbildningarna inom vårdområdet, framförallt de kortare med i huvudsak kommunall huvudmannaskap. Beträffande del gymnasiala stadiet arbetar gymnasieulredningen bl. a. med vårdutbildningarna.

Värd 77 har pä etl års lid arbetat fram ell förslag till ny utbildningsorganisation förde kortare värdutbildningarna. Bland de mål utredningen föreslär skall gälla för alla vårdutbildningar pä denna nivå vill jag här peka på all den studerande skall kunna skaffa sig en helhetsbild av människan. Etl annat mål som Värd 77 sätter upp är all den studerande skall ulveckla förmåganatt möla människor i svåra situationer. Ytterligare ett mål rör träning i lagarbete och samarbete inom arbetslag och med andra personalgrupper.

En annan fråga som jag vill nämna i delta sammanhang är Värd 77:s uppfattning om hur utbildningen i långtidsvård bäst skall organiseras. Vård 77 föreslär all sådan utbildning bör ingå i alla utbildningslinjer inom denna sektor.

Som jag har förulskickat i ärels budgetproposilion kommerjag att föreslå regeringen all under våren lägga fram en proposition för riksdagen pä grundval av Värd 77:s förslag och de remissyttranden som har lämnats in lill ulbildningsdepartemeniet i december förra året. Regering och riksdag för alltså anledning att behandla denna fråga inom kort. Jag vill här endast säga all jag anser all regeringen har tagit sitt fulla ansvar när del gäller atl skyndsamt arbeta fram förslag till en vårdutbildning för 1980-talet, en utbildning som skall passa bätire för den typ av hälso- och sjukvård som vi alla eftersträvar.

Det är inte bara staten som har ell utbildningsansvar Sjukvårdshuvudmännen måste svara för bl. a. fortbildningen av den anställda personalen. En

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

Om personolpoli-tiken inom sjukvårdssektorn

159

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

Om personalpolitiken inom sjukvårdssektorn

160

lika viklig uppgift äratt stimulera den stora kader utbildad värdpersonal som inte förvärvsarbetar att återgå lill sitt yrke. Inte minsl viktigt när det gäller rekryleringsproblemen är givelvis den allmänna arbetsmiljön liksom över huvud sättet all organisera hälso- och sjukvården. Slalsrådel Lindahl har i del svar pä interpellationer med anledning av händelserna i Malmö vilket hon lämnade härden 12 februari pekal just pä alt det är viktigt all sjukvårdens inre organisation uppmärksammas.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Jag tackar utbildningsministern för svaret.

Interpellationen framställdes ju i anslutning lill händelsen pä Östra sjukhuset i Malmö, men den berör hela personalsituationen inom sjukvårdssektorn. Utbildning såväl kvantitativt som kvalitativt är en viklig del av personalpolitiken, men lika viktigt är alt den utbildade personalen ges möjlighet och finner del meningsfullt atl stanna kvar inom sitt yrkesområde. Och här finns del enligl min mening stora brisler, som måsle elimineras för att vi skall få lill stånd en fungerande sjukvård.

Slalsrådel Hedda Lindahl fastslog i del svar som gavs om problemen inom långtidsvården atl svårigheterna till stor del berodde på "en sedan länge" rådande brist på läkare, sjuksköterskor och annan utbildad personal. Utbildningsministern konstaterar i sitt svar all hälso- och sjukvården i vårt land myckel snabbt byggts ul under de senaste decennierna och att ulbildningen för berörda personalgrupper samtidigt byggts ul kraftigi, att denna uibyggnad varit en direkt förutsättning för en fortsatt expansion av vården och all det ibland gällt all pä kort tid ulbilda personal för bestämda och ganska avgränsade uppgifter.

Visst finns del en viss sanning i del konstaterandet, men då man samtidigt tvingats konstalera den oacceptabelt höga personalomsättningen även när det gäller den utbildade sjukhuspersonalen, så borde del ha varit elt varningstecken, ell lecken på atl det är fel någonstans. Av exempelvis alla nyutexaminerade undersköterskor slutar 40 96 under försia anställningsåret, en stor andel av sjuksköterskorna fortsätter inle inom sill yrke och de som stannar kvar arbelar i slor utsträckning på deltid.

Det är svärl alt fö fram en exakt statistik, eftersom omsättningen pä personalsidan inom sjukvärden är så hastig, men 1976 behövde Stockholms läns landsting ungefär 60 000 människor för atl upprätthälla hälften sä många tjänster som då fanns inom landstingels sjukvård. För att besälla de drygl 6 000 sjukvärdsbilrädesljänslerna nyanställdes ca 8 000 personer. Mellan mars 1976 och mars 1977 nyanställdes ca 35 000 personer på hel- och deltid inom hela landstingssektorn. Hur många av dem som finns k var har jag ingen uppgift på, men de siffror som förut redovisats tyder pä att större delen inte finns kvar i dag.

På Sabbalsbergs sjukhus arbetar i dag fyra heltidsanställda personalrekry-lerare med all försöka klara dag-för-dag-situalionen. Del är ingen bra ordning.

I del här sammanhanget kan man inle undgå all nämna de kostnader som

detta medför. Varie nyrekrytering beräknas kosta mellan 10 000 och 15 000 kronor, sä del rör sig om ganska ansenliga summor-pengar som borde kunna användas på elt bällre sätt och för annat ändamål.

Den brislutbildning som man enligt utbildningsministern då har tvingats till har enbart inriktais på den löpande-band-princip som införts även på våra sjukvårdsinrättningar och som jag menar varit en bidragande orsak lill den siora personalomsäitningen, en löpande-band-princip som personalen sedan länge reagerat emot och som nu böriar ifrågasättas även av de ansvariga. I varie fall hade sjukvårdsminislern en personlig mening om della, då hon framhöll alt arbele i vårdlag enligl den lilla gruppens princip innebär belydande fördelar för både personalen och patienterna. Inom personalgruppen lär man känna varandra, och det skulle ge goda möjligheter lill ett nära samarbele. Kommunikationerna mellan de anslällda skulle bli smidigare, vilkel underlätlar arbetel. Alt arbeta i mindre grupper skulle också medföra all de anslällda känner ell särskilt ansvar för "sina" patienter och en lillfredsslällelse över all allas samlade kunskaper tas lill vara. - Sä långl slalsrådel Lindahl.

Ell lagarbete sådant som det som här beskrivs, med nya värdformer där all personal skall ingå i s. k. värdlag, kräver en hell annan grundutbildning än den som ges sjukvårdspersonalen i dag. Grundutbildningen i botten borde då vara jämställd med underskölerskeulbildningen. Vänsterpartiet kommunisterna log i en molion är 1977 upp förslag om en förändrad basutbildning för all vårdpersonal. Vi föreslog då atl den begränsade utbildningen till sjukvårdsbiträde skulle avskaffas och ersättas med en grundutbildning, förslagsvis molsvarande den nuvarande värdlinjen pä gymnasiet, och all den gmndut-bildningen skulle omfalla all personal, alllsä även läkarna. Del fanns enligl vår mening ingen anledning att slälla blivande läkare utanför en sådan grundutbildning med nya vårdformer, där all personal skall ingå i vårdlag. Vi vidhåller den uppfattningen.

Molionen hamnade i den utredningskvarn som nu utmynnat i Vård 77 som kom 1978 och som sedan varit ule pä remiss. Utbildningsministern förutsätter alt regeringen under våren kommer all lägga fram en proposition på grundval av Värd 77:s förslag och de remissyttranden som lämnats. Vi skall naturiigtvis la slällning till de förslag som kommer i propositionen.

Det är avgörande all utbildningen anpassas till ändrade värdformer. Jag vill utnyttja tillfallet lill all anföra några synpunkter pä ulredningen, efiersom proposilionen ännu inle är skriven.

Del finns posiliva meningar i Vård 77, även om ulredningen fött myckel krilik. Utbildningsministern nämnde en del. Den påböriade utvecklingen all bredda rekryteringen måste fortsätta och förstärkas, liksom man mäste fortsätta atl följa principen om återkommande utbildning vid en systematiserad varvad utbildning enligt vad vi kallar ett kursklossyslem, där grundutbildningen kan bli etl temporärt och individuellt uppehåll för inhämtande av prakliska meriter. Beroende av den tidigare praktikens omfattning och innehåll börsamma förmåner utgå som vid intern utbildning. All värdutbildning som är förenad med en anslällning kvalificerar för lön under

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

0/7? personalpolitiken inom sjukvårdssektorn

161

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

Om personalpolitiken inom sjukvårdssektorn

utbildningstiden.

Etl konkret krav måste vara alt all eftergymnasial utbildning föregås av arbetslivserfarenhet För delta finns del ingen garanii i det föreliggande förslagel, vilket är en allvariig brist Om del är en bestämd uppfattning all alla högre studier skall föregås av en viss lid på arbetsmarknaden, är det lämpligt alt böria med de yrkesinriktade högskolelinjerna. Vi anser atl det då inle är rimligt alt exempelvis en läkare med yrkesulbildning pä mellan fem och tio år aldrig arbetat i den egentliga värden. Hur skall en sådan läkare kunna della och fungera i ett vårdlag?

När del i övrigl gäller yrkeserfarenhet kan vi instämma i utredningens uppfattning, all den som arbetat en längre tid inom vården skall kunna tillgodoräkna sig detla. Genom varvad utbildning skulle mänga vårdutbildningar kunna brytas ner i kortare utbildning, varvad med praktik eller arbete. Ell sådant system skulle öppna ulbildningen för alla som skaffat sig erforderlig arbetserfarenhet, och möjligheten lill vidareutbildning inom yrket skulle bibehållas oavsett betygspoäng frän lidigare utbildning. Vänsterpartiet kommunisterna vill ha bort betygen som urvalsinslrumenl. Allmän arbetslivserfarenhet och särskild yrkeserfarenhet är en bättre urvalsmetod för all förhindra utslagning och säkra möjligheten lill vidare utbildning.

Herr lalman! Del är bara en sådan utbildning som den som här skissats som kan skapa underiag för ett lagarbete som vi sä vackert talar om inom sjuk värden. Enda sättet alt bryla den hierarkiska strukturen inom sjukvården äratt ge de stora grupperna av sjukvårdspersonal en förbälirad utbildning och etl ökal ansvarslagande. Del skulle innebära atl sjuksköterskorna i slörre ulslräckning fick ulföra de kvalificerade uppgifter som de har utbildning för. De skulle då bäUre räcka till. Och läkarna skulle kanske veta vilka anställda och palienler som de egentligen har högsta ansvaret för. Alla skulle fö en arbetsgemenskap där också patienterna var inblandade.

Men, statsrådet Wikström, det är bråttom all nu sadla om. Det gäller hela sjukvårdssektorn, men speciellt långvärden. Där är det faktiskt kris i dag på personalsidan. Jag vill fråga utbildningsministern om han är beredd atl verkligen göra en satsning när del gällerait förbättra sjukvärdsuibildningen i den riktning som jag skissaloch som delvis finns angiven idet förslag Värd 77 lagl fram. Att förbättra utbildningen för vårdpersonalen är ett sätl all vidga arbetsuppgifterna och ansvarsfördelningen, vilket kan medverka till au arbeiet ges etl annal innehåll. Men del är nalurliglvis inte tillräckligt Del måste, som här har sagts, till en annan syn på hela hälso- och sjukvårdsorganisationen och en omvärdering i första hand inom långvården. Löner och arbelsmiljöfrägor står i dag i centrum.

162

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag delar Karin Nordlanders uppfattning all det är bråttom med detta. Del var därför den utredning som jag tillsatte i juni 1977 fick lill uppgift all arbeta synnerligen snabbi. Jag vet knappasi någon statlig utredning som haft ell sä omfatlande uppdrag och fullgjort sina uppgifter inom mindre än elt år. Just i dag harjag föll proposilionen i del försia utkastet.

och under mars månad kommer den att presenleras för riksdagen.

Del är alltså ovanligt snabbi marscherat Och bakgrunden lill det är atl jag är medvelen om, precis som Karin Nordlander, all del är nödvändigt all göra väsentliga förändringar i vårdutbildningarna. Som jag sade i mitt svar är en anledning just det förhållandet att del är vikligl atl utbildningarna mera tar sikte på all man skall arbeta i arbetslag och lillsammans med vårdpersonal av olika kategorier. Det är klart all det kommer all kräva en anpassning av ulbildningen.

Jag vill också, när del gäller kravel pä arbetslivserfarenhet, peka på atl del är en av grundtankarna i hela den nya högskoleorganisationen. Vi kan alltså tillgodose det kravel bätire än vi lidigare gjorl. Del gäller även läkarna, där bakgrunden i dag fören långt större andel än tidigare är arbetslivserfarenhet frän vårdsektorn eller frän andra områden. Vi har faktiskt fött kritik för atl många påböriar sin läkarutbildning alllför sent. Det är alltså en annan rekrytering i dag än del varit lidigare.

Del är bråttom alt fö fram den här proposilionen, och del är nalurliglvis vikligl all ulbildningen kan läggas om relativt snart Men om man vill nå snabba resullal är det om möjligl ännu viktigare all försöka påskynda den omläggning av vidareutbildningen som jag vet att man i många landsting sysslar med. Det är vikligl all ta vara på den personal som redan i dag finns ule på värdinslilulionerna. Där finns väldigl myckel all göra. Även om del inte är statens direkia ansvar, så är del naturiigtvis vikligl alt vi försöker politiskt påverka de för sjukvården ansvariga atl förstärka fortbildningen av dem som i dag är verksamma på vårdområdet

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

Om personalpolitiken inom sjukvårdssektorn

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag lackar utbildningsministern för den upplysningen. Vi kommer all avvakta propositionen med inlresse.

Jag vill gärna understryka detta med arbetslivserfarenhet Del finns i dag trols alll inom sjukvården mänga anställda bland biirädespersonalen som har mänga års arbetslivserfarenhet, kanske 15-20 år. Deras kunskaper borde man verkligen la lill vara i dessa sammanhang.

När det gäller läkarutbildningen tyckerjag all man får ta den här kritiken. Man kan inle räkna pä del sättet alt jusl läkare måsle man vara hela livet. Läkarna för ju anpassa sig efter övriga yrkesgrupper. Om vi har den här påbyggnadsutbildningen böriar man frän börian och bygger pä sina kunskaper, och man kan stanna där man känner atl man hör hemma. Det finns då möjligheterförallagrupperattgåden länga vägen till en läkarutbildning. Jag tror också atl det skulle bli väldigt bra läkare, om man gjorde pä del sällel.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Lät mig bara lillägga att jag delar Karin Nordlanders uppfattning pä denna punkt Ell exempel pä del är att jag ju har föreslagit riksdagen och föll dess godkännande av en ny avkortad läkarutbildning för sjuksköterskor, som nu har startat på Karolinska institutet De rapporter jag

163

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

fött därifrån lyder pä au den avkortade liden väl kompenseras av den arbetslivserfarenhet som sjuksköterskorna har.

Överiäggningen var härmed slutad.

Anmälan av inter
pellation § Föredrogs och hänvisades

Moiioner

1978/79:2192 och 2193 lill näringsutskollet

§ 7 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1978/79:147

§ 8 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande inlerpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 15 februari

164

1978/79:148 av Birgitta Hambraeus (c) lill industriministern om tillvaratagande av förslag från de anslällda vid tekoindustrierna i Skellefteå och Lycksele:

Riksdagen uttalade den 20 december 1978 att regeringen borde vidta åtgärder, sä att driften vid de tre lekofabrikerna i Skellefteå, Lycksele och Kramfors kan fortsätta till dess all en övergripande plan för samhällets insalser pä lekoområdel har lagts fram och behandlats av slalsmaklerna, vilket beräknas ske under våren 1979.

Samtidigt påtalades alt industriministern gell ordföranden i tekodelegationen i uppdrag alt snabbt ulreda de idéer som förts fram genom de anställda vid dessa fabriker. Riksdagen ullalade all man ulgår frän alt detta utredningsarbete sker i samråd med berörd personal och bl. a. kommeratl omfatta en noggrann analys av marknadsulrymmel, vidare alt det är av slörsia belydelse att den tid anslås till utredningsarbetet som uppgiften kan kräva.

Initiativet som lagils av sömmerskorna vid tekofabrikerna i Skellefteå och Lycksele är elt exempel pä del nya tänkande som växer fram på olika häll i världen och som mest namnkunnigt böriade vid Lucas-fabrikerna i England. De anställda vill atl deras arbete skall tjäna socialt angelägna syften i försia hand och vill alt deras förmåga skall tas i anspråk. Man vill komma bort frän alieneringen i ett produktionssystem där de som utför del prakliska arbeiet delaljstyrs och är helt bortkopplade från utformningen av produktionens innehåll. Självfallet behövs all specialistkunskap i textil, formgivning, tillskärning och de maskinella hjälpmedel som kan användas, men det behövs ell samarbete mellan alla specialister. Och del är viktigt inle bara att

producera och sälja ulan också vad som produceras, /?»/• det sker och,/ö/- vem. Personliga relationer mellan användare och producenter av alla kategorier skulle minska känslan av främlingskap i tillvaron och öka tryggheten.

Det är självfallet angeläget att man inte genom statliga medel konkurrerar ul privata företag. Värt behov av kläder och särskilt arbets-, skydds- och överdragskläder måste identifieras, och man måste se lill all del tillgodoses på elt socialt och regionalpolitiskt lämpligt sätt.

När del gäller all utreda möjlighelerna atl förverkliga de idéer som kommil fram genom de anställdas i Skellefteå och Lycksele initiativ räcker det självfallet inte med alt undersöka de prototyper till arbets- och skyddskläder som man på fritid sytt upp med mycket små resurser. Man har inte haft lillgång till lämpligt malerial och självfallet inte kunnai åstadkomma etl tillräckligt stort sortiment. Säkert kan också utförandet modifieras efter närmare kontakier med dem som använder kläderna. En ulvärdering av prototyperna som sådana är självfallet hell otillräcklig! Det är idéerna som helhel som måste undersökas: arbetsorganisationen, kontakt mellan tillverkare och användare och ett mer praktiskt sätt att ulveckla produkier och ändra produktionsinriktning.

Med hänvisning lill del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att lill industriministern fö ställa följande frågor:

1. Pä vilkel sätt har induslriminislern gett de anställda vid tekoindu-slrierna i Skellefteå och Lycksele möjlighel alt visa hur deras idéer skulle kunna förverkligas?

2. På vilket satt kommer resultatet av denna utvärdering att föras in i den övergripande lekoplanen?

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

Meddelande om Jrågor

§ 9 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts '

den 15 Jébruari

1978/79:359 av Tommy Franzén (vpk) till budget- och ekonomiministern om beskattning av räntefria län till anställda:

Riksskatteverkets rätlsnämnd och regeringsrätten har godkänt en ny metod au komma undan skau. Den gär ut på atl företag kan ge sina anslällda räntefria län. Räntevinsten behöver inte las upp i deklarationen. Både företag och anslällda tjänar pä metoden. Jag vill mot denna bakgrund fräga budget- och ekonomiministern: Ämnar statsrådet vidta erforderiiga ålgärder för all stoppa denna form av skattefusk''

165

Nr 88

Fredagen den 16 februari 1979

Meddelande om frågor

1978/79:360 av Manin Segersiedt (s) till budgel- och ekonomiministern om beskaltningen av vissa resebidrag:

Arbetsmarknadsverket har fullmakt atl bevilja två hemresor per månad lill den som pä grund av flyttning eller arbetsmarknadsutbildning har utgifter för dubbel bosättning.

Riksskatteverkets anvisningar medger i vissa fall inle avdrag för mer än en sådan resa per månad. Della medför att den som beviljals tvä hemresor blir beskattad för ersättningen avseende den ena resan.

Jag vill därför ställa följande fråga lill budget- och ekonomiministern:

Avser statsrådet ge riksskatteverket sådana anvisningar att beviljade resebidrag undanias frän beskattning?

1978/79:361 av Rune Gustavsson (c) till statsrådet Birgit Rodhe om högstadieskolornas elevunderiag:

Under en lång följd av år har Växjö och Ljungby kommuner eftersträvat atl kunna inrätta högstadieskolor i Lammhult resp. Lidhult I båda fallen gäller aU elever tvingas åka buss uppemot tio mil per dag för atl komma till skolan. Frän såväl trafiksäkerhets- som skolsocial synpunkt är delta förhällande oacceptabelt.

Kommunernas strävanden till decenlralisering av högsladieverksamhelen har hittills stoppals av stelbenta siatsbidragsregler. Två skolministrar har med hänvisning till dessa regler sagt atl elevunderlaget är för lilet för högstadium i såväl Lammhult som Lidhult. Därför har en tillfredsställande lösning för eleverna på dessa orter inte kunnai nås.

Regeringen Fälldin förberedde dock förslag som skulle göra del möjligt all inrätta och driva mindre högsiadieskolenheier. Det är angeläget atl detta arbete fullföljs så att problem, motsvarande dem som finns i Lammhull och Lidhult, kan lösas.

Mol denna bakgrund vill jag fräga statsrådet Rodhe:

Är statsrådet beredd atl medverka till all slatsbidragsreglerna ändras sä alt det blir möjligt alt driva högstadieskolor med mindre elevunderlag än som gäller i dag och alt förstag därom läggs fram i så god lid att behandling kan ske under vårriksdagen?

166

1978/79:362 av Ulla Orring {fp) lill industriministern om driften vid NCB:s anläggning i Hörnefors:

Stora problem föreligger i dag för skogsindustrin och då företrädesvis NCB. I Västerbotten, som har stora svårigheler alt upprätthålla den industriella sysselsättningen, ligger etl av NCB:s nedläggningshotade företag, nämligen Hörnefors med lillverkning av massa och papper.

Hörnefors, som är en del av Umeå kommun, har 200-åriga traditioner som industriort och de ca 2 500 personer som bor i tätorten är f n. helt beroende av de 530 arbetstillfällen bruket ger.

Alt oron bland de anslällda och deras anhöriga är slor är förståeligt och jag

vill med anledning av della fräga vilka initiativ som kan förväntas från industriministern föratt eventuellt säkra fortsatt drift i Hörnefors eller vid en eventuell reducering eller nedläggning skapa nya arbetstillfällen i orten.

1978/79:363 av Jan-Ivan Nilsson (c) till jordbruksminisiern om ökade medel lill del regionalpolitiska jordbruksstödet:

Stora förväntningar fästes vid det regionalpoliliska jordbruksstöd för glesbygden som infördes den 1 juli 1978. I stor utsträckning kan redan konstateras alt denna stödform har mottagits mycket positivt och aU effekten därav är god. Redan efter sex månader är emellertid medelsramen för Västerbottens län förbrukad. Om inle ökade medel tillföres snart avstannar verksamhelen intill nästa budgetärsskifte. För framtiden synes betydligt ökade medelsramar erfordras. Frän samhällsekonomisk synpunkl lorde det vara synneriigen lönsamt. Praktiskt laget alla andra alternativ för här berörd kategori är mer kostsamma för samhället och upplevs i många fall negativt och med diskutabel effekt. Denna stödform mollages positivt bl. a. därför alt den genom sin anpassbarhet skapar lämpliga lösningar för varaktig försörining i enskilda fall.

Med stöd av del anförda anhåller jag att till jordbruksminisiern fö slälla följande fräga:

Avser statsrådet att omgående för innevarande budgetär lillföra det regionalpolitiska jordbruksstödet ökade medel, sä atl verksamheten kan fortsätta, och atl för kommande budgetär kraftigi öka medelsramen härför?

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 09.42.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert