Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:87

Torsdagen den 15 februari

Kl. 14.00

§ 1 Upplästes och lades till handlingarna följande frän valprövningsnämnden inkomna

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

0/7? handläggningen av flyktingärenden m. m.

Berättelse om granskning av bevis JÖr riksdagsledamot och ersättare Till valprövningsnämnden har från riksskatteverket inkommit bevis om

alt Axel Kristiansson, Harplinge, utsetts lill ledamot av riksdagen samt all

Ivar Franzén, Fjärås, och Tore Fritzon, Varberg, utsetts lill ersätlare för

riksdagsledamöter. Valprövningsnämnden har vid sammaniräde denna dag granskal bevisen

och därvid funnit, au de blivit utfärdade i enlighel med 15 kap. 1 S

vallagen.

1979-02-14

Bengl Hull

Sven-Georg Grahn

Del skulle antecknas alt A.xel Kristiansson (c) utseils alt den 1 mars 1979 inträda som ledamot av kammaren i stället för Johannes Antonsson som avsagt sig riksdagsmannauppdraget

§ 2 Om handläggningen av flyktingärenden m. m.

Statsrådet EVA WINTHER erhöll ordel för atl besvara Bertil Måbrinks (vpk) den 8 februari anmälda fråga, 1978/79:332, och anförde:

Herr lalman! Bertil Måbrink har frågat mig omjag är beredd att medverka lill att handläggningen av asyl- och flyktingärenden i sin helhet överförs frän polismyndighet till invandrarverket

Utlänning som i Sverige ansöker om uppehällstillslånd skall inför polismyndighet, som är utredande myndighet, redogöra för skälen för sin ansökan. Grundas ansökningen på politiska skäl, lämnar utlänningen regelmässigt en redogörelse för sin poliliska aktivitet i hemlandet eller i Sverige. Ansökningen avgörs av siatens invandrarverk.

Till grund för bedömningen av en ansökan om uppehållstillstånd av poliliska skäl ligger utlänningens egen redogörelse för sina aktiviteter. Det är därför av myckel slor vikt, alt utlänningen har ett sådant förtroende för de svenska myndigheterna, atl han inle av rädsla för alt hans uppgifter förs vidare avstår från all lämna vissa uppgifter. Handlingar i utlänningsärenden är därför också sekretessbelagda enligt särskild bestämmelse i sekretesslagen. Bestämmelsen gäller givetvis för alla tjänstemän som kommer i kontakt med ärendet.

9 Riksdagens protokoll 1978/79:83-88

129

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

0/7? handläggningen av flyktingärenden m. in.

Det förhållandet att en enskild polistjänstemän, som i sitt arbeie haft tillgäng till handlingar rörande utlänningar, nu är häktad för misstanke om olovlig underrättelseverksamhet för nalurliglvis inte leda lill slulsalsen all polismyndighet som sådan skulle vara olämplig atl utreda utlänningsärenden.

Någon fullständig garanii för att enskilda tjänstemän inte bryier mot gällande bestämmelser kan givetvis aldrig ges. Risken blir inle mindre om verksamhelen förs över till någon annan myndighet.

Jag anser del inle motiverat all - mol bakgrund av vad som inträffat i Stockholm - ta iniliativ till all överföra utredningarna i utlänningsärenden från polismyndigheterna till statens invandrarverk.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet för svarel.

Jag har svårl alt förstå den negativa attityden lill förslagel om all all handläggning av flyktingärenden skall läggas på ett civilt organ, knutet till exempelvis siatens invandrarverk. Skälen för ett sädani förslag är mänga, medan skälen mot är fö. Jag lycker alt Eva Winther mera precist bör redogöra för moliven lill den nuvarande ordningen all polisen skall svara för utredningsarbetet gällande flyktingar. Jag skall kort redogöra för skälen till att jag anser all statens invandrarverk är den lämpligaste instansen för denna uppgift.

Siatens invandrarverk har en öppen miljö, där möjligheten atl ulöva konlroll över verksamheten är betydligt slörre än hos polisen. Siatens invandrarverk har dessulom gedigna kunskaper dels om flyktingarna, dels om de akluella länderna, vilkel inte polisen har. Den naluriiga rädsla som flyktingar har inför polisen skulle elimineras, och därmed skulle också flyktingarnas uppgifter bli mer ulföriiga. Nu iniräffar del ofta all flyktingarnas skepsis mol polisen - en skepsis som bygger på åratals systematisk förföljelse och brutalitet från flyktingarnas hemlandspolis - gör all de tvekar alt berätta eller tiger om vikliga delar av sill liv och sin verksamhel. Beslutsunderiaget blir dä bristfölligl, och della fär i sin lur vådliga konsekvenser för många flyktingar.

Jag vill ocksä säga några ord om det nu aktuella flyklingspionaget Flyktingarnas skepsis mol polisen har många gånger resulterat i alt misstankar framförts om atl polisen inte skulle handskas tillräckligt varligt med uppgifter om flyktingar. Ingenling sådant har kunnai bevisas, men den senasie händelsen har föll till resultat atl flyktingar känner en stor oro, och deras skepsis mot polisen kommer naturiiglvis att förstärkas. Della sistnämnda vore elt tillräckligt skäl för atl överföra också utredningsverksamheten lill statens invandrarverk, en åtgärd som skulle vara av betydelse både för flyktingarna och för polisen.

Jag vill till slut än en gång upprepa frågan, om Eva Winther kan motivera varför den nuvarande ordningen skulle vara bällre än den som jag här har lalat om, dvs. all frånta polisen denna uppgift.

130

Statsrådet EVA WINTHER:

Herr talman! Jag förstår mycket väl den oro som många flyktingar känner efter det som inträffat, och jag beklagar verkligen händelsen. Jag anser att det är mycket viktigt att de som söker politisk asyl kan känna förtroende för den myndighet som utreder utlänningsärenden. Men, som jag sade i milt svar, det faktum att en enskild polistjänsteman, som i sitt arbete haft tillgång till handlingar rörande utlänningar, nu är häktad för misstanke om olovlig underrättelseverksamhet får naturiigtvis inte leda till slutsatsen alt polismyndigheten som sådan skulle vara olämplig att utreda utlänningsärenden.

Den här frågan har diskuterats i många olika sammanhang, men sä länge polisen har hand om inresekonlrollen och om den inre utlänningskontrollen, sä bör enligl min mening ocksä de övriga uppgifterna falla på polismyndigheten. Att låta en annan myndighet, t. ex. siatens invandrarverk,ta hand om utredningsverksamheten skulle inle leda till alt vi för bättre beslutsunderiag än det vi för med nuvarande ordning.

Ansökan om politisk asyl avgörs ju av invandrarverket. Jag tror inte atl man dar genom den föreslagna åtgärden skulle fö större möjligheler att kontrollera en slor mängd egna, lokalt placerade befattningshavare än man i dag har när det gäller alt instruera och kontrollera de polisiära befallningshavare som har hand om passkontrollen. Men det är viktigt atl vi satsar på utbildning av de polismän som har hand om dessa uppgifter.

Nr 87

Torsdagen den 15 febnaari 1979

Om handläggningen av flyktingärenden m. m.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag är överens med Eva Winther om att man inte skall dra några slutsatser när det gäller polismyndigheten som sådan för atl en enskild poliskommisarie tydligen har lämnat ut sädana uppgifter som inle borde ha vidarebefordrats - utredningen är visseriigen inte klar, men efter vad jag kan förstå förhäller det sig så. Jag drar inte nägon sådan slutsats, och jag har inte heller gjort det i mitt första inlägg. Men jag har redovisat en rad skäl som jag menar är mycket tungt vägande för att man skulle lägga över också utredningsverksamheten på ett civilt organ. Jag behöver inte upprepa de skälen här, men jag anser alt de är tillräckligt starka för alt en sådan åtgärd skulle vidtas. Däremoi tycker jag inle att Eva Winther har redovisat tillräckliga skäl för all man skall ha kvar utredningsverksamheten hos polisen. Jag tror inte att just handläggandet av t. ex. inreseärenden är tillräckligt skäl för atl polisen skall fortsätta att sköta de här ärendena. Enskilda polismän har ocksä ofta ullalat alt det är fel att de skall ha hand om de här uppgifterna. Ett helt annal organ borde alltså sköta dessa ärenden.

Det handlar också om flyktingarnas rädsla. Vi kan naturiigtvis säga att vår polis inte är som polisen i t. ex. Irak, och det är naturligtvis riktigt, men hur skall flyktingarna som undsluppil en mycket brutal polis kunna veta della? Det första de konfronteras med närde kommer till det här landet är återigen uniformerade poliser. Därför mäste man förslå reaktionen. Det är en mycket oullfredsställande ordning.

I detta sammanhang villjag också påpeka aU det finns en annan risk. Bl. a. förre överbefälhavaren. Stig Synnergren, har sagt att Sverige byter päron mot

131

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

0//7 minimotor-cvklar

äpplen med hjälp av spionorganisalioner och säkerhetspolis i andra länder. Alt byta päron mot äpplen kan ju innebära vad som helst, men jag tror inteatt man skall utesluta att del ocksä kan röra sig om ett utbyte av uppgifter om människor. Detta ingår alltså i det här päron-äpple-bylet. Och detta är ocksä etl argument.

Statsrådet EVA WINTHER:

Herr talman! Jag vill bara säga att vi satsar pä utredningscentraler och en förbättring av utbildningen av de poliser som handhar dessa ärenden. På utredningscentralerna har vi civilklädd personal.

Med lanke på att polismän blir så oerhört hårt kritiserade har jag slor förståelse för att många av dem vill alt dessa uppgifter skall överflyttas till en annan myndighet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om minimotorcyklar

132

Handelsminislern HÄDAR CARS erhöll ordet för au besvara //?,i,y; Lantz (vpk) den 30 januari anmälda fräga, 1978/79:313, lill socialminislern. och anförde:

Herr talman! Inga Lantz har frågat socialministern vilka åtgärder han tänker vidla för att stoppa importen, försäljningen och användandet av minimolorcyklar. Frågan har överiämnats till mig.

Efter samråd med kommunikalionsministern kan jag meddela följande. Reglerna i väglrafiklagstiftningen innebär atl s. k. minimolorcyklar bara för köras av den som har körkort för motorcykel. Dessutom måste en motorcykel för atl fö användas ha godkänts vid typ- och regislreringsbesiktning. Utanför dessa regler faller bara körning inom inhägnade områden. Inom sädana områden bör man inle med stöd av trafiklagsiiftningen reglera användningen av minimotorcyklar.

Om det finns risker för att barn skadar sig eller andra på minimotorcyklar måste andra åtgärder vidtas.

Jag kan nämna all konsumentverket har fött anmälningar mot marknadsföringen av minimotorcyklar. Verket kommer nu att pröva om försäljnings-metoderna är tillfredsslällande. Konsumentverkets arbete med denna typ av ärenden bygger till stor del pä förhandlingar med förelrädare för näringslivet. När det gäller sportartiklar har man lidigare nått uppgörelser om begränsning av försäljning. Som exempel kan nämnas konsumentverkets riktlinjer för rullbräden, I dessa sägs alt rullbräde inte är avsett för och inte för säljas till barn under 12 år.

Min slutsats är atl vi i första hand bör avvakta konsumentverkets prövning av eventuella behov av sanering när del gäller försäljning av minimotorcyklar. Om de åtgärder som kan vidtas inle visar sig lillräckliga, skall regeringen naturiigtvis på nytt pröva frågan.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag vill böria med alt tacka för svaret, även om jag är besviken över att det är Hädar Cars som svarar Jag hade ställl frågan lill socialministern, eftersom del är en social fråga. Det handlar om barns miljö och barns förhållanden, om barns hälsa och barnolyckor, och jag tänker inte tala handelspolitik eller konsumentpolitik när det gäller att diskutera om del skall vara tillåtet för två-treåringar atl använda motorcyklar eller inte.

Herr talman! När jag försl fick höra talas om atl man kunde köpa motorcyklar till två-treåringar trodde jag inte att del var sant. För mig var själva tanken omöjlig. Därefter harjag fött höra all det varit tillätet sedan lång tid tillbaka, men frågan aktualiserades vid Älvsjömässan fören lid sedan,där försäljarna påstod all minimotorcykeln var som vilken annan leksak som helst, förvisso litet dyrare - 2 600 kr. - men hell ofarlig.

Visserligen fär en två-treåring "bara" köra inom inhägnat område, men risken för att köra omkull eller krocka är lika stor i alla fall. Minimotorcykeln körs med 30 km i timmen, och det är lika fort som man får köra en moped! En krock i en hastighet av 30 km/tim. motsvarar ett fall pä 3,5 m. Del kan man jämföra med alt falla i galan frän andra väningen - etl fall som kan leda till döden.

Man skall komma ihåg att barn enligt trafikforskare inte är irafikmogna förrän vid tolv års ålder och att 30 km/lim. är en lika hög hastighet som mopeder kan köras i - och där gäller minimiåldern 15 år.

I USA har man ganska mycket barnmotorcyklar, och man har under de senaste åren kunnai konstalera ell markant ökat anlal motorcykelolyckor med barn i sex-tioärsåldern.

För mig förefaller det sinnessvagi all tillåta minimolorcyklar för så små barn med tanke pä de risker man utsätter barnen för.

I det svar jag har fött anförs att man utan körkort bara för köra inom inhägnat område. Och del skulle vara skäl, påslår Hädar Cars, till att två-treåringar skall köra motorcykel.

Sedan sägs också i svaret alt andra åtgärder mäste vidtas. Ja,just det! Det är därför jag har ställt frågan till socialministern. Jag tycker att del här är en social fräga och all man mäste vidta andra åtgärder. Sedan jämförs den här frågan med skateboardhanteringen, och vi vel vad diskussionerna därvidlag ledde till - nämligen till att del finns en minimal lapp under skaleboardbrä-dorna. Och inle förebygger man barnolycksfall på det viset!

Skall man vänla pä konsumentverkets förhandlingar med försäljarna? Det är vad regeringen länker göra i den här frågan, det kan jag konstatera i svarels näst sista stycke. Jag tycker det är för släpphänt! Det är etl typiskt liberialisliskt sätt atl handla. Här gäller faktiskt huruvida man skall tillåla två-treåringar atl köra motorcykel. Och jag konstaterar av svaret att regeringen tycker att del är helt riktigt att två-treåringar kör minimotorcykel eller minicross, som det också heter.

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

0/7? minimotor-cvklar

133

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

0/7? minimotorcyklar

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Fru Lantz böriade med atl säga alt del här är en fräga för socialminislern och all hon inle tänkte tala om handeln - varefter hon omedelbart övergick lill att angripa försäljningen av minimolorcyklar. Eftersom det är själva försäljningen som utgör bakgrunden tyckte vi inom regeringen all det var lämpligt att handelsministern svarade på frågan.

Del spelar kanske mindre roll, men den riktiga uppgiften beiräffande haslighelerna är att cyklarna kan köras med mellan 15 och 23 km/lim. och inle 30 km/tim. som fru Lantz felaktigt angav.

Vidare följer vi naturligtvis i den här frågan liksom i alla andra frågor utvecklingen av skaderiskerna. Vi kan konstatera all i varie fall hittills inga skador kunnai rapporteras från användning av minimolorcyklar. Av del skall man dock inte dra slutsatsen alt någon skall behöva skadas innan vi föreslår bestämmelser- vi i regeringen tycker att det vore ett alldeles för slappt sätt att gä till väga - utan vi föreställer oss att man just genom överiäggningarna skall kunna fö fram regler för försäljningen, som skall syfta lill frivillig begränsning av försäljningen, så atl inte barn i olämpliga åldrar kan använda sädana här motorcyklar. Självfallet kan man, med den lagstiftning som finns i dag, sälja i stort sett allting till småbarn. Man kan sälja bilar och lastbilar till dem också. Del är inte försäljningen som skall förbjudas ulan användningen av dessa motorcyklar som skall regleras.

Jag vill slutligen erinra om att det finns en särskild barnolycksfallsutred-ning. Jag har en känsla av alt fru Lantz känner lill den, efiersom hon själv är ledamot av den, och den skall förhoppningsvis inom kort lägga fram förslag om skaderapporteringssystem för barnolycksfall. Vi ser med intresse fram emot resultatet av den utredningen.

134

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Jag har den uppfattningen atl man för all få stopp på användandet måsle förbjuda såväl import som försäljning och användande av minimotorcyklar. Della är en så allvarlig fråga, innebärande en så betydande risk för små barn, att jag hade hoppats alt regeringen skulle haft litet mera av förslag till åtgärder att komma med.

Och hur kommer man till rätta med missförhållandena genom att begränsa försäljningen? Jag tror att man helt måste stoppa den, om det skall bli nägon effekt.

Man kan vidare, åtminstone enligt de uppgiflerjag har fått, köra sådana här minimotorcyklar med en hastighet av 30 km/tim. Det framgår också av de informationer jag har fått från en molormässa. Men även om del skulle röra sig om bara 15 km/tim. är också det alltför snabbt för en två- eller treåring. Ett barn i den åldern har inte en motorik som klarar delta, och det har inte koncentrationsförmåga och balans för atl hantera sä lunga fordon som det är fråga om.

Man gör nu stora ansträngningar bl. a. i barnolycksfallsulredningen att påvisa barnolycksfallsrisker, och man pläderar för att föräldrar skall känna till vid vilken ålder barn är irafikmogna, och det sker ju först i tolvårsåldern. Man

försöker ocksä höja åldern för cykeldebuien, eftersom cykelolyckorna är sä vanliga och allvariiga föreleelser. Atl det då tillkommer yllerligare en typ av redskap som både förorsakar olyckstillfällen och lockar lill au köra på gångbanor och allmänna vägar är helt oförsvariigt Därför hade jag trott att regeringen hade tänkt vidla nägra mer påtagliga åtgärder för atl få stopp på minimolorcyklarna, som utsätter barnen för sä stora risker.

Dessutom är behovei av minimolorcyklar av denna typ obefintligt Vad som ligger bakom efterfrågan på dem är mer de vuxnas missriktade ambitioner och den allmänna kommersialisering som vi är utsatta för i vårt samhälle.

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

0/77 minlmotor-cvklar

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag är inte riktigt säker på att fru Lantz håller isär begreppen i detta sammanhang. För det första talar hon nu om att man över huvud taget skall förbjuda importen och saluföringen av de motorcyklar det handlar om. Jag vill erinra om atl mänga av dessa motorcyklar inte används av små barn ulan av vuxna personer, som tycker atl del är skojigt att ha dem som leksaker. Relativt vuxna barn kan säkeriigen utan större risk för sin hälsa använda dessa fordon och ha glädje och nytta av dem. Jag ser till skillnad från fm Lantz inle någol avgörande skäl att förbjuda människorna all ha roligt, även om del sker med hjälp av sådana här motorcyklar.

För det andra, fru Lantz, är del definitivt förbjudet för både små och stora barn som inte har körkort för motorcykel att använda dessa motorcyklar på körbanor, gängbanor och vägar. Del är bara inom inhägnat område som man inte med irafiklagstiftningens medel kan förbjuda deras användning. Jag säger delta bara som en information till fru Lantz, som tydligen pä den punkien hade missförstått det hela.

För del tredje tycker jag alt det väsentliga är att man utsätter små barns hälsa för risker, genom minimotorcyklar eller på annat sätl. Det finns alllsä möjligheler alt komma till rälla med del pä de vägar som jag antydde i mitt inledande anförande, nämligen genom att konsumentverket nu pä basis av inkomna anmälningar och tillsammans med bl. a. återförsäljare prövar vilka rekommendationer man kan komma fram lill när det gäller lämpliga åldersgränser och användning av dessa motorcyklar. Jag tycker alt vi skall se vad detla leder till i en framtid innan vi vidtar ytterligare ålgärder. På den punkien vill jag vidhålla vad jag sade redan i mitt försia inlägg.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Också jag har diskuterat minimotorcykeln utifrån användandet i sammanhang där små barn är med. Med små barn menar jag inte bara två- eller treåringar ulan ocksä tio-tolvåringar. Utredning efter ulredning har ju konstaterat atl barn inle är cy kelmogna förrän de är tolv år. Hur kan man då vara så släpphänt från regeringens sida? Man säger egentligen ingenling i denna fräga. Man skall låta konsumentverket pröva frågan, men anger inga riktlinjer för vad som skall komma ut av den prövningen. Regeringen är inte beredd att förbjuda två-treåringar atl använda den här

135

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

0/77 minimotor-cvklar

motorcykeln. Jag tycker det är etl slort ansvar regeringen tar på sig. Eftersom föräldrar inte är omdömesgilla i denna fråga, tyckerjag det är regeringen som får la ansvaret. Därför hadejag trott atl regeringen skulle göra något mer än alt bara säga all del här skall vi låla pröva hos konsumentverket

Del handlar inte om all förbjuda människor att ha roligt. Tidigare har det deklarerats - av den förutvarande socialministern - att skaieboard och barbiedockor är bra leksaker för barn. Det är som sagt inte fråga om att förbjuda människor atl ha roligt, men det är fråga om att hindra barn från atl skada sig, och det hadejag väntat alt regeringen skulle ta litet allvariigare på. Men del gör den inte.

Handelsminislern HÄDAR CARS:

1 sitt senasie inlägg log fru Lantz, om jag fattade henne rätt, lillbaka vad hon sade i sitt föregående inlägg, nämligen atl man borde totalt förbjuda impwrten och försäljningen av sådana här motorcyklar. Fru Lantz senasie inlägg innebar alltså en begränsning till del som frågan ursprungligen avsåg, nämligen små barns användande av sädana här minimotorcyklar.

Om min tolkning är riktig, att fru Lantz har tagit tillbaka sitt krav i det tidigare inlägget om totalt förbud mot försäljning av de här grejorna, vill jag lyckönska henne till hennes snabba tillnyklrande pä denna punkt. Det är alltid roligt när folk snabbi kan komma fram till klokare slutsatser.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Nykter och klok har jag varit under hela den här debatten.

Den fråga jag ställl gällde förbud för treåringar att köra motorcykel. Det är den begränsning jag har gjort. Sedan harjag också fört in tolvårsgränsen i deballen, efiersom det är den vedertagna gränsen för när barn över huvud taget skall anses mogna att köra cykel i trafik. Därmed är inte sagt alt de är mogna all köra motorcykel vid den åldern.

De skador som uppstår, antingen man är inom inhägnat område eller inie, är allvarliga och kan leda till döden, vilket man påpekar från S:l Görans sjukhus i Stockholm, där man har tittat på denna fråga.

Jag är fortfrande väldigl besviken över all regeringen lar så läll pä denna fråga. Jag hade hoppals att man skulle vara mer seriös.

136

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag skall inle förlänga debatten. Jag vill bara säga all med trafikmogen menas, såvitt jag förslår, att man kan släppa ul ett barn i trafiken. Men del är ju inte detla det handlar om, ulan det handlar om deras möjligheter att använda de här fordonen utanför trafiken, där man inte längre ställer de krav på dem som man ställer på ell barn som skall anses vara trafikmoget.

Men vi ärju i huvudsak överens, fru Lantz och jag, om att det kan vara olämpligt att myckel små barn över huvud tagel pä någon plats använder sådana här motorcyklar. Om del ärdet fru Lantz vill komma fram lill, sä har vi

i stort setl ändå hamnat på samma ståndpunkt, fast möjligheterna att nå fram till det avsedda målet, nämligen alt småbarn inte skall använda sädana här fordon, av oss bedöms lilet olika. Vi kan också se positivt pä all våra åsikter är samstämmiga i en sådan här fräga.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talmän! Det verkar som om Hädar Cars ocksä kommil till viss klarhet nu. Han säger all vi ar överens om att det inte är lämpligt atl två-treåringar kör motorcykel. Det var skönt all höra att man åtminstone lycker del frän den liberala regeringens sida.

Men varför kan man då inte deklarera all man länker förbjuda att små barn använder minimolorcyklar? Del säger man inte, ulan man hänvisar fortfarande lill att frågan skall prövas av konsumentverket. Vi skall vänta pä de skador som uppslår, och ännu har det inte kommit in rapporter om några skador.

Jag lycker delta aren polilik, där man greppar frågan i efterhand i stället för atl göra något innan man för allvariiga skador pä tvä-lreåringar-aven leksak som är hell onödig.

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

0/7? import eller inhemsk produktion av gummistövlar

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om import eller inhemsk produktion av gummistövlar

Handelsminislern HÄDAR CARS erhöll ordet för alt besvara Hans Petterssons i Helsingborg (s) den I februari anmälda fråga, 1978/79:327, och anförde:

Herr talman! Hans Pettersson i Helsingborg har frågat mig omjag anser att en ansökan av civilförsvaret om importlicens för 60 000 par gummistövlar skall beviljas.

Den upphandling som Hans Pettersson hänvisar till torde vara en upphandling som civilförsvarsslyrelsen avser göra av 26 300 par gummislövlar.

Kommerskollegium har för ca 14 dagar sedan avslagit civilförsvarsstyrelsens ansökan om importlicens för nämnda upphandling.

Jag har inhämtat att civilförsvarsstyrelsen inle kommer alt överklaga kommerskollegiums beslut hos regeringen.

HANS PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr lalman! Jag vill tacka för svarel.

Del var etl posilivi svar pä min fråga i detla speciella fall, som kom upp i pressen ganska hastigt och som jag genast tog upp här. Jag hade då ingen möjlighet atl kontrollera uppgiften, vilket bekymrade mig. Förhandlingar pågick mellan Tre Torn och civilförsvaret, men jag är lilet osäker på om den tid som anges är riktig. Del är inte 14 dagar sedan jag lämnade in frågan-och del kanske därför var bara en viss skillnad i lid - men om det är 26 300 par

137

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

Om klassning av Blocadren som Jritt läkemedel

gummistövlar som åsyftas, ärju delta ett svar som jobbarna pä Tre Torn blir tacksamma för.

Den fråga jag framställde var naturligtvis knuten till detla speciella fall. Jag skulle ju här kunna ta upp ett principielll resonemang med statsrådet om vad han egentligen anser om de slalliga verkens upphandlingar-jag skall dock inle göra det i dag, men jag kanske kan göra det en annan gång - eftersom jag lycker atl detla är en myckel intressant fråga.

Med den i hela väriden ökande protektionismen har vi anledning att hälla ögonen på våra upphandlingar inom de statliga verken - det skulle kanske inle skada.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Det var roligt, Hans Pettersson, all höra alt vi är överens i den här frågan. I andra frågor, där vi inte är överens, får vi säkert många tillfällen att debattera.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om klassning av Blocadren som fritt läkemedel

Statsrådet HEDDA LINDAHL erhöll ordet för att besvara G?7//s Augustssons (s) den 8 februari anmälda fråga, 1978/79:331, till socialministern, och anförde:

Herr talman! Gillis Augustsson har frågal socialministern när den nya medicinen Blocadren kan gå in under rubriken fria läkemedel.

Frågan har överlämnats lill mig för att jag skall besvara den.

Blocadren är etl läkemedel som har börial användas för all i vissa fall sänka ögontrycket vid grön starr (glaucom). Detta preparat registrerades som läkemedel av socialstyrelsen så senl som den 15 december 1978.

Förteckningen över kostnadsfria läkemedel fastställs av regeringen efter förslag av socialstyrelsen. Förteckningen brukar revideras en gång om årel.

Socialstyrelsen avvaktar i regel en viss tid - ca ett är - innan styrelsen förordar atl elt nytt preparat skall föras upp pä förteckningen. Skälet är au styrelsen först vill fö erfarenheter av en bred klinisk användning av läkemedlet beiräffande såväl dess terapeutiska effekt som dess eventuella biverkningar. Ännu är erfarenheterna av en längre tids användning av della läkemedel begränsade.

Om Blocadren visar sig ha en klart positiv effekt vid behandling av vissa fall av grön starr kan det bli aktuellt att föra upp detta läkemedel på förteckningen över kostnadsfria läkemedel.

138

GILLIS AUGUSTSSON (s):

Herr lalman! Till att böria med får jag lacka statsrådet för svarel.

Det är faktiskt en ganska stor grupp människor som berörs av den här

frågan - del beräknas att drygl 2 % av dem som är över 45 år har högt tryck i ögonen och är utsatta för glaucom eller, som det också benämns, grön starr. Sjukdomen, som oftast kommer omärkligt, är - såsom jag framhållit i min fråga förut - så smygande all jag skulle vilja säga att vi borde ha en kontinuerlig ögonkontroll av alla människor över 45 år.

Men det är inle detta som min fråga gäller i dag, utan den gäller registreringen av del nya läkemedlet Blocadren samt huruvida och i så fall när det skall gå in under s. k. fria läkemedel.

Slalsrådel säger atl socialslyrelsen i regel avvaktar en viss tid - ca ett år. Jag tycker för min del atl det är en ganska läng tid som kan bli kännbar för den som skall betala läkemedlet Jag förstår inte riktigt varför det skall behöva ta så lång lid. Om Blocadren i längden visar sig mindre bra fortsätter inte läkarna att ordinera läkemedlet i fråga, och då är det inget problem längre. Då faller hela frågan. Men så länge det används och ersätter eu kostnadsfritt läkemedel bör del kunna gä in under denna rubrik, och del bör ske betydligt lidigare än efter etl hell är. Det är fullt logiskt efter vad jag kan förstå.

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

0/7? klassning av Blocadren som fritt läkemedel

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Jag har förståelse för att Gillis Augustsson och många palienler anser all Blocadren så snart som möjligl bör föras upp på förteckningen över kostnadsfria läkemedel. Men vi bör samtidigt komma ihåg att användningen av Blocadren innebär en ny behandlingsprincip. Den aktiva substansen i delta läkemedel består av en icke selektiv belablockerare, och läkemedlet används endast i vissa fall av grön starr. Det är därför, enligt min mening, lämpligt alt vi avvaktar erfarenheterna av en bred användning av detta läkemedel innan vi lar ställning lill frågan om Blocadren skall vara kostnadsfritt eller ej.

Jag kan ocksä nämna att detta preparat nyligen diskuterades vid ett möte med ell hundratal ögonläkare. Därvid underströks atl det behövs mera kunskap om medlet och dess verkningar i olika avseenden. Vi bör därför avvakta socialstyrelsens närmare utvärdering av detla läkemedel.

GILLIS AUGUSTSSON (s):

Herr lalman! Jag vill bara kort konstatera att del inle är något nytt läkemedel i och för sig. Det har provats i andra länder, bl. a. i Amerika under två år, och visat sig motsvara vad vi i del här fallet hoppats på. Om det provats i Amerika under tvä är borde vi inte behöva ta ett är pä oss här i Sverige för att komma underfund med att del är bra i just det här avseendet. Jag förstår inte rikligt - det måste jag erkänna - motiveringen för atl vi skall vänla ell helt är.

Överiäggningen var härmed slulad.

139

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

Om inrättande i Skellefteå av en träleknisk forsknings- och utvecklingsenhet

§ 6 Om inrättande i Skellefteå av en träteknisk forsknings- och utvecklingsenhet

Induslriminislern ERIK HUSS erhöll ordel för all besvara Georg Anderssons (s) den 31 januari anmälda fråga, 1978/79:320, och anförde:

Herr lalman! Georg Andersson har frågat mig om regeringen avser all inom kort besluta inrätta en träleknisk forsknings- och utvecklingsenhet (FoU-enhet) i Skellefteå,

Utredningen med uppdrag alt utreda frågan om lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län har i sitt andra delbetänkande föreslagit bl, a, att en träleknisk FoU-enhet skall inrättas i Skellefteå, Förslaget har remissbehandlals. Remisstiden gick ut den 1 februari 1979, Jag har noterat atl den övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker förslaget. Beredningen inom regeringskansliet av frågan har dock nyligen påbörjats. Jag kan därför inte nu redovisa hur regeringen kommer alt besluta i ärendet.

140

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! Jag har fött etl kort svar pä min fråga. Det fanns tyvärr inte några nyheter i svarel, och det var inte särskilt upplysande. Skälet härtill anges ju: det är kort tid sedan remisstiden utgick. Att jag ändå ställt frågan redan nu skall jag ge en kort bakgrund till.

Regionslyrelsen för Umeå högskoleregion har i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 lagt fram ett förslag om en tvåårig träteknisk utbildning i Skellefteå. 1 budgetpropositionen anför utbildningsministern att möjlighelerna all starta en träleknisk gren inom maskintekniklinjen i Luleå bör prövas. Detta, säger utbildningsministern, bör inte utgöra någol hinder för au ge delar av den trälekniska utbildningen som decentraliserad utbildning. Därmed skulle såväl riksdagens lidigare uttalande som regionstyrelsens önskemål om en tvåårig träleknisk utbildning i Skellefteå kunna tillgodoses.

I regionstyrelsens planeringsarbete kom man fram till att en träteknisk forsknings- och utvecklingsenhet borde tillskapas i Skellefteå för att tillförsäkra utbildningen en kvalitativt god miljö. Vi uppvaktade därför dåvarande industriministern i februari i fjol i den här frågan.

Genom en lokalisering av en träleknisk utvecklingsenhet till Skellefteå skulle ekonomiska vinster kunna göras av samordning med den planerade högre trälekniska utbildningen och YTH-utbildningens träindustrilinje. Det ärju känt att träbranschens behov av utökade forsknings- och utvecklingsresurser är stora. Den svenska FoU-verksamhelen inom iräområdei är f n. myckel liten vid en internationell jämförelse. Träbranschen har den näst lägsta FoU-insalsen av alla industribranscher i landel, trots att enbart trävaruindustrin ger lika stort nettobidrag till Sveriges utrikeshandel som järnmalmen och bilindustrin tillsammans.

Vi har tyckt att det vore naturiigt att bygga upp denna trätekniska forsknings- och utvecklingsenhet i Skellefteå. Jag menar att det är angeläget att regeringen snabbt lar ställning i den här frågan. Det behövs, därför att

planeringen av ulbildningen kräver atl man vet hur det blir med den här utvecklingsenheten. Frågan har förhalats ett år, och en ytterligare förhalning skulle allvarligt försvåra möjligheten att förlägga nägon utbildning lill Skellefteå.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Vi lalar här om tvä saker, som - såsom Georg Andersson antydde - har en klar beröring med varandra. Frågan gäller ä ena sidan FoU-insatser för iräförädlingsindusirin, förlagda förslagsvis lill Skellefteå, och ä andra sidan en yrkesteknisk iräutbildningslinje, som ju kommer till stånd i Skellefteå genom anslaget i ärels budgetproposition till högskolan i Luleå. Högskolan i Luleå skall administrativt leda uppbyggandet av enheten i Skellefteå och vara så atl säga moderorgan för den. Detla är redan beslutat.

Vad vi just nu diskuterar är det andra ledet, forsknings- och utbildningsinsatser. När del gäller den saken föreligger etl förslag i elt utredningsbetänkande av Rune Ångström om lokaliseringsinsalser i Västerbotten. Ulredningen tillsattes av budgeidepartemenlet, som just nu fått in remissvaren. I själva verket har ännu inte alla remissvar hunnit komma in, men man häller pä att bereda denna ingrediens i utredningen, forsknings- och utbildningsinsatser, tillsammans med industridepartementet. Vi kommer snart atl vara i den silualionen all vi kan ta ställning, men vi är det inle jusl nu.

Jag vill bara betyga alt jag är hell ense med frågeställaren om önskvärdheten av mer FoU-insatser för träindustrin. Jag hoppas att den fråga vi nu diskuterar håller på atl avancera. Klockan är fem i tolv men inte tolv för att ta ställning till en sak som just nu ligger under beredning.

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

Oni inrättande i Skellefteå av en träleknisk forsknings- och utvecklingsenhet

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! Det är riktigt, som industriministern säger, att vi lalar om tvä saker. Men de har ett intimt samband med varandra. En utbildning på iräområdei i Skellefteå förutsätter att en träleknisk forsknings- och utvecklingsenhet kommer till stånd. Det är därförjag ställer frågan nu-planeringen av ulbildningen pågår.

Sedan mäste jag tyvärr konstatera atl industriministern inte är räll underrättad när det gäller planeringsläget för träulbildningen. Det har inte fattats någol beslut om träutbildning i Skellefteå. Budgetproposilionen anger myckel tydligt all denna utbildning bör knytas till högskolan i Luleå och dess maskintekniska gren. Ingenling hindrar, säger man försiktigtvis,alt delar av utbildningen decentraliseras till Skellefteå. Men för att stärka moliven för alt decentralisera delar av utbildningen från högskoleorten Luleå lill Skellefteå måste de knytas till denna utvecklingsenhet Del är mycket troligt au ulbildningen nu böriar i Luleå. Men skall det bli någonling av en decenlralisering lill Skellefteå måste utvecklingsenheten komma lill slånd.

Regeringen har med sin budgetproposition fört ulbildningen frän Skellefteå, där vi planerade den, lill i huvudsak Luleå. Det är i dagens läge lyvärr bara all konstatera.

141

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

Om förstatligande av Luxor Industri AB

Sedan säger industriministern att han är ense med frågeställaren om behovet av en utvecklingsenhet på träområdet. Jag vill fråga: Gäller enigheten också föriäggningen till Skellefteå?

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag har nyss sagl all den saken är under beredning. Det är inle brukligt att medan man studerar remissvaren, och innan man ens sell alla remissvaren, ge besked om vilken slutsats man skall dra. Remissförfarandet blir räll meningslöst om man gör sä.

Jag vill däremot konstatera att årets budgetproposition öppnar möjligheten alt lill Skellefteå förlägga en träteknisk utbildningslinje, låt vara all ulbildningen skall bedrivas i regi av tekniska högskolan i Luleå. Sedan är det riktigt alt del andra ledet, nämligen en FoU-enhet vid Skellefteå som vi nu diskuterar, ännu inte är klart

GEORG ANDERSSON (s):

Herrlalman! Jag har respekt för behovet all fä tid alt pröva remissvaren. Nu säger industriministern i svarel atl remissvaren över lag är posiliva. Det som återslär är då en markering av den politiska viljan. Det är industriministern som måste göra den.

Den här frågan har stötts och blötts mycket, och många politiker har lovat mycket när det gäller iräutbildning och träforskning i Skellefteå. Nu gäller det att förverkliga löftena. Då fär man frän politiskt ledande häll inte böria mumla. Dä måsle man vara fast i tonen, ända tills det hela har förverkligats.

Propositionen öppnar möjligheter att lägga vissa delar av ulbildningen i Skellefteå-del är riktigt Men jag vill upprepa att skall det bli någonting reellt av dessa öppnade möjligheter måste industriministern bidra med forsknings-och utvecklingsenheten.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Den markering av en politisk vilja som frågeställaren efteriyser kommer när beredningen är färdig.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om förstatligande av Luxor Industri AB

142

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordel för all besvara Nils Berndisons (vpk) den 8 februari anmälda fråga. 1978/79:336, och anförde:

Herr lalman! Nils Berndtson har frågat mig om regeringen är beredd alt vidta åtgärder för att förstatliga Luxor i syfte att garantera upprätthållen sysselsällning och ge företagets produktion en socialt och kulturellt godtagbar inriktning.

Företaget, som sysselsätter över 2 000 personer, har sedan Nils Berndtson

ställde sin fråga beslutat alt inställa sina betalningar.

Sveriges Investeringsbank har förklarat sig beredd alt under vissa villkor överta aktierna i bolaget. Regeringen har också förklarat sig beredd att vidta ålgärder för att säkerställa en fortsatt verksamhel inom företaget.

Ell skäl lill regeringens ställningstagande är atl den vill försöka bevara de värdefulla resurser i fråga om personal, produktionsapparat, produkier och marknadssiällning som företagel besitter. Önskan all upprätthålla sysselsättningen är också ett motiv. Några sysselsättning.sgarantier kan regeringen dock inie utfärda.

1 vad gäller frågan om att regeringen skall ge förelagets produktion en socialt och kulturellt godtagbar inriklning skall jag inle här diskuiera vad som är kulturellt godtagbart. Men om förelagel över huvud taget skall kunna komma över sina problem och fortleva måste enligl min uppfattning verksamheten koncentreras på del som marknaden vill ha och del som förelaget verkligen är bra på all tillverka.

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

Om förstatligande av Luxor Industri AB

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Utvecklingen i Motala i fräga om sysselsättningen ger en skrämmande bild av privatkapitalets framfart. Man har spelat med tusentals anställdas trygghet över deras huvuden. Först gällde det Motala Verkstad, där Johnsonkoncernen undan för undan stympade företaget. Endast omkring 200 anslällda blir kvar i företaget, som lidigare hade över 2 000 anställda och utgjorde ryggraden i kommunens induslrisysselsältning.

Nu senast har Luxorstålt i centrum för uppmärksamheten. Omkring 2 000 jobb var i akut fara. Inlernalionella felspekulationer och investeringar bl. a. i Singapore har bildal bakgrund.

Med hänvisning härtill har jag ställt frågan lill industriministern om regeringen är beredd att vidta åtgärder för att förstatliga Luxor i syfte atl bl. a. garantera sysselsätlningen. Sedan frågan ställdes har staten gäll in för att avväria den omedelbara kraschen, men faran är därför inte avvärjd.

Samtidigt som jag lackar industriminister Huss för svaret vill jag ställa några följdfrågor, som det är angeläget att fö besvarade.

Är regeringens avsikt endast att sätta in statliga pengar för att rekonstruera företagel och göra del attraktivi för nya spekulanter? Man kan dra den slulsalsen, eftersom industriministern faktiskt förbigår frågan om förstatligande av Luxor och statlig drift.

Kan induslriminislern bekräfta eller dementera alt de farhågor som de anslällda hyser all personal kan komma att offras i en sådan rekonstruktion är motiverade? Del finns anledning att slälla den följdfrågan, när industriministern i sill svar säger: "Några sysselsättningsgarantier kan regeringen dock inle utfärda." Det är illavarslande.

Det råder, herr talman, stor oro i Motala i dag, oro för att jobben försvinner och oro för framliden. Vad vill industriministern säga till dessa oroliga människor? De vill nog gärna vela vad regeringen kommer att göra för att trygga deras jobb.

143

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

Om Jörstailigande av Lit.xor Industri AB

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Svaren på frågorna är redan givna, dels av den fakliska händelseutvecklingen, dels av del som sades i mitt svar. Regeringen har i en plötsligt uppkommen akut silualion gripit in, jag vågarsäga snabbt och med kraft, för att förhindra alt företagel och dess anslällda råkade ul för omedelbara svårigheter. Det gällde att handla snabbi, bl. a. för alt åierförsäl-jarnäi och kundkrets inle skulle lämna företaget

Del var den första och viktigaste uppgiften. Den är inte slutförd. Det är mänga problem alt lösa för atl klara den omedelbara situationen. Det är den vi sysslar med.

Vad som på lång sikt ägarmässigt skall hända och i vilken ulsträckning det går att fullfölja all den produktion som förelagel sysslar med är del för tidigt att yttra sig om. Vi har inte tillräckligt underiag för det. Det väsentliga är att man har hindrat en hotande kollaps för företaget.

144

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Jag tror inle atl man kan komma bort från de framlida problemen med att hänvisa till vad regeringen gjorde i del läge när konkursen stod för dörren. Jag menar att regeringens ansvar måste sträcka sig längre, och jag tycker atl regeringen är skyldig att svara på frågan: Vad kommer att hända sedan?

Även om inte hela härvan har kunnat nystas upp, sä kan väl inte regeringen gömma sig bakom detta. Den måsle väl ändå ha någon uppfattning om vilka garantier som bör kunna ges i fråga om sysselsättningen. Man värier sig tydligen inför kravel på förstatligande. Varför vill man bara gå in med pengar för att snygga upp, så atl andra spekulanter kan bli intresserade? Jag tror inle alt den attityden håller inför de anställda vid Luxor och inte heller inför Motala kommun. Jag tror alt det krävs betydligt klarare besked.

Det oroar säkert också atl mäktiga kapiialiniressen lurar i vassen. Vissa företrädare för dem har visserligen uttalat all de inte har intresse för Luxor, men de kan säkert tänka sig att köpa företagel, kanske för en krona, när slaten har städat upp efter den förra ledningen. Det brukar ju gå så.

Jag anser alltså att kravet pä alt Luxor skall förbli i statlig ägo kvarstår. Detta är motiverat både med tanke på de anställdas trygghet och att produktionen måste få en socialt och kulturellt godtagbar inriktning.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Förelagel drivs i dag av Sveriges Invesieringsbank, som aren statlig institution. I den meningen är förelaget förstatligat

Skillnaden i våra betraktelsesätt är väl den all Nils Berndlson har ett ideologiskt grepp på denna fräga, medan jag har ell praktiskt grepp. Från departementels sida är vi inriktade pä alt nu försl klara den omedelbara situation som föreligger.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Även för en folkpartiregering, som kanske har en annan syn pä statlig verksamhet än vad jag har, borde det väl ändå vara rimligare alt förstatliga förelagel, trygga anställningen och påverka produktionens inriktning så som jag har pekat på i frågan än alt använda statliga pengar för att underlälla för privata spekulanter i framtiden.

All staten nu, på del sätt som man tycks kunna befara, endasi skall gå in och sanera förelaget - och det kommer kanske alt ske genom avskedanden -och sedan sälja det mera lönsamma företaget till spekulanter, kan väl inte vara särskilt förnuftigt ens från liberala utgångspunkter. Jag lycker nog t. o. m. att det rimmar illa med den bekanta valpropagandan om att i folkparliels Sverige skulle inte storföretagen växa ihop med staten.

Jag har alltså inle kritiserat all staten har gripit in, utan vad jag har kritiserat är den brislande konsekvensen. Jag menar att staten bör ta över Luxor, driva en samhällsnytlig produktion och trygga sysselsättningen -och inte använda .statliga medel för alt medverka lill avskedanden och fortsatt spekulation med de anställdas trygghet.

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

0/7? Övning av räddningstjänsten i Kalmar län

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! För Nils Berndlson är det tydligen ytterst väsentligt att den produktion som kan bedrivas vid Luxor skall ha en viss kulturell inriktning. För mig är det väsentligt - säkert ocksä för de anställda - alt man kan producera varor som någon köper och därmed trygga företagets fortvaro.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Spekulation har man haft nog av vid Luxor i Motala, och det är väl del som förorsakat den otrygghet man känner. Min mening är attslaten efter etl överlagande skulle kunna använda resurserna till alt åstadkomma en produktion som fyller elt viktigt samhälleligt behov.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om övning av räddningstjänsten i Kalmar län

Kommunminislern BERTIL HANSSON erhöll ordet för atl besvara Arne Anderssons i Gamleby (s) den 8 februari anmälda fråga, 1978/79:333, och anförde:

Herr lalman! Arne Andersson i Gamleby har frågat mig när ett ställningstagande kan vänlas till en framslällning från länsstyrelsen i Kalmar län om medel för alt genomföra en räddningstjänstövning.

Som svar på frågan vill jag meddela att regeringen i dag har anvisat medel förövningen.

10 Riksdagens protokoll 1978/79:83-88

145

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

Om ersättningen för .sjukresor med egen bil

ARNE ANDERSSON i Gamleby (s):

Herr lalman! Jag ber att få tacka kommunminislern för svarel.

Egentligen skulle frågor av delta slag inle behöva förekomma i kammaren. Men länsstyrelsen i Kalmar län gjorde en framställning i september förra året, och sedan dess har man inle kunnai få några besked i ärendei. Nu har kommunminislern svaral på min fråga och i svarel angelt all medel i dag anvisats på grund av den gjorda framställningen ifrån länsstyrelsen i Kalmar län.

I och med delta finns inget att tillägga från min sida. Jag ber än en gång au få lacka för det positiva svarel.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 9 Om ersättningen för sjukresor med egen bil

Socialminislern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för au besvara Gillis Augustssons (s) den 8 februari anmälda fråga, 1978/79:330, och anförde:

Herr talman! Gillis Augustsson har frågat om man kan räkna med initiativ från min sida om uppräkning av ersättningsbeloppet vid sjukresor med egen bil och, i så fall, när delta kan beräknas ske.

Riksdagen behandlade är 1975, i anledning av motioner, frågan om ersättningsnivån vid sjukresor med egen bil. Socialförsäkringsutskottet anförde i sitt av riksdagen godtagna betänkande nr 16 bl. a.: "Med hänsyn till att del vid sjukresor är fråga om enstaka resor, där det inte finns anledning all i samma ulslräckning som vid mera regelbundna resor räkna med de fasta bilkostnaderna, finner utskottet den numera gällande ersättningen för sjukresor med privatbil väl avvägd."

Del finns enligl min mening ingen anledning alt ändra på denna av riksdagen godtagna principiella riktlinje. Ersättningsbeloppet har emellertid legat oförändrat sedan år 1975. Jag anser därför alt frågan om beloppets storlek bör ses över. En sådan översyn kommer att ske inom socialdepartementet under våren 1979 i anslutning lill vissa andra ändringar i sjukreseförordningen.

146

GILLIS AUGUSTSSON ,(s):

Herr lalman! Jag får tacka statsrådet för svaret pä min fråga,

Efiersom ersättningen för resa med egen bil har varit oförändrad så länge, harallt fler börial all fråga varför ingen ändring sker. Därför kommer också en översyn all ske, enligl vad som socialministern nu har meddelat, och detla är bra.

Hur man än räknar är det ofrånkomligt all del har skelt en väsentlig fördyring av bilkostnaderna sedan 1975. Vi vet att mänga människor ivingas lill täta sjukbesök, och när karensbeloppet har tagits bort är återstoden i mänga fall hell otillräcklig.

Här talas om relationerna mellan fasta och rörliga kostnader. Frågan är om     Nr 87
dessa relationer är rikliga. Jag hoppas all när översynen skall ske i vår hänsyn    Torsdaeen den
kommer all las lill dessa synpunkler.                                   j februari 1979

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Moiioner

1978/79:2186 till justitieutskottei

1978/79:2187 och 2188 lill näringsulskoltei

1978/79:2189-2191 till juslilieulskollel

Anmälan av interpellation

§ 11 Föredrogs och bifölls Inierpellationsframsiällning 1978/79:146

§ 12 Anmäldes och bordlades Moiioner

1978/79:2192 av Karl-Erik HäU m.fl. 1978/79:2193 av Kari-Anders Petersson m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:87 om finansiellt stöd till Luossavaara-Kiirunavaara AB

§ 13 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 14 februari

1978/79:147 av Per Gahrton (fp) lill induslriminislern om Beijerinvests köp av Kockumsaklier:

Beijerinvest AB har sedan den 4 december köpt 200 000 Kockumsaktier. Beijerinvests chef Anders Wall, ledde Kockums förhandlingsdelegation när avtalet med staten arbetades fram. DN:s börskommenlalor, Lars Ramklint, kommenterar den 11 februari syrligt: "Anders Wall får förmodas vela vad han gör då han betalar högre pris för aktien än vad som motsvarar den synliga substansen i bolaget." Poängen med Beijerinvests köp av Kockumsaklier är uppenbarligen alt kunna uinyttja Kockums förlustavdrag. Föratt del skall bli möjligl måste dock Kockums vidgas. Enligl uttalanden av Anders Wall i olika tidningar (Sydsvenska Dagbladet Snällposten den 11 februari och Expressen den 13 februari) syftar han också lill atl skapa etl "induslrikon-glomeral i Skåne", beslående av bl. a. Sonessons, Persöner, SvedaKemi AB, AB Ramlösa Hälsobrunn och Prime Food. De 6 000 anslällda i de akluella företagen har enligt uppgift hittills uteslutande fått informalion via mass-

147

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

Meddelande om Jrågor

media. Från de förelags sida som utpekats som nya byggstenar i det s. k. Anders Wall-imperiet (citat efter förre fp-ledaren Per Ahlmark) har under hand uttryckts oro över vad som häller på att ske. Man undrar om "okynnesköp" av företag verkligen är förenliga med liberal antimonopolis-lisk ideologi. Man frågar sig vilka rationaliserings- eller effektivitetsfördelar som kan vinnas genom samordning i ett "konglomerat" av företag med helt väsensskild produktion? Man undrar också om staten i samband med Kockumsförhandlingarna insåg vad som kunde komma att ske och aktivt medverkade lill atl skapa grundvalarna för det nya skånska indusirikonglo-meralet

Konkurrensutredningen lade i fjol fram förslag till en konkurrensbegränsningslag, som bl. a. öppnar möjligheler för regeringen atl ingripa mot företagsförvärv. Inom bostadssektorn har tidigare en särskild lagstiftning angående kontroll av faslighetsförvärv tvingats fram i huvudsak av en enda fastighetsspekulants agerande (Lex Backström). Nu frågar sig allt fler om det inte är hög tid att utarbeta en "Lex Wall" för att kunna ingripa mot förelagsuppköp som saknar produktionsmässiga motiv och huvudsakligen är ett led i en viss flnansmans eller finansgrupps spekulativa konglomerat-bygge.

Mol den bakgrunden vill jag ställa följande frågor lill induslriminislern:

1. Var man från regeringens sida vid Kockumsförhandlingarna medveten
om all Kockums föriustavdrag skulle kunna komma alt ulnylljas på så säll
som nu uppenbarligen är Beijerinvesis avsikt? Anser man att ett sådant
agerande skulle vara i enlighet med Kockumsavtalets anda?

2. Vilken principiell uppfattning har industriministern om den typ av konglomeraibygge och företagsköp som Anders Wall ägnar sig ål?

3. Vilka effekter anser induslriminislern atl del planerade skånska indusirikonglomeraiet i Skåne skulle kunna få för det skånska näringslivel i allmänhet och sysselsättningen i Sydvästskäne i synnerhet?

4. Har regeringen för avsiki alt vidla ålgärder för atl moiverka okynnesköp av företag, t ex. i samband med den aviserade proposilionen om ny konkurrensbegränsningslag?

§ 14 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts den 14 februari

148

1978/79:349 av Wiggo Komsledl (m) till försvarsministern om bärgningen av utländskt fartyg inom militärt skyddsområde:

Nyårsnatten 1978 drabbades södra Sverige av ell oväder med kraftigt snöfall och hård vind. De svårigheter som bl. a. drabbade sjöfarten fick till följd atl två ryska fartyg gick pä grund vid Kivik. Kuststräckan vid

grundsiöiningsplalsen är militärt skyddsområde. Mol denna bakgrund är det ganska förvånande att Sverige har accepierai all Sovjelunionen självi helt tagit hand om bärgningen. Det ena fartyget är nu bärgat, medan man fortfarande efter sju veckor håller pä med bärgning av det andra fariyget En hel floila av ryska bärgnings- och bogserfartyg ligger alltså fortfarande,kvar vid della frän mililär synpunkl känsliga område. Mina frågor till försvarsministern är därför:

1. Ärdet lämpligt atl främmande makt själv fär handha bärgning av fartyg i ell militärt skyddsområde?

2. Anser försvarsministern all delta kan pågå under obegränsad tid?

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

Meddelande om frågor

1978/79:350 av Lennart Nilsson (s) lill industriministern om sysselsättningen vid Berol Kemi AB i Mölndal:

1 samband med finansieringen av oxo-projektei inom Berol Kemi AB 1977 uttalades frän regeringshåll betydelsen av saisningen, inle minsl med lanke på sysselsättningen vid bl. a. anläggningen i Mölndal (SOAB). F. n. planerar del statsägda Berol Kemis ledning en försäljning av Mölndalsfabriken, vilken kan leda lill all samtliga anslällda blir avskedade. Med anledning av det anförda vill jag till statsrådet ställa följande fråga: Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidla i syfte all trygga sysselsättningen för de anslällda vid SOAB i Mölndal?

1978/79:351 av Oswald Söderqvist (vpk) till handelsministern om Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB):

Sveriges inträde i IDB var framför allt en eftergift lill svenska storindu-siriinlressen och poliliska högerkrafter med moderaterna i spetsen. Det maskerades med att Sverige kunde påverka bankens långivning i progressiv rikining och att de berörda sydamerikanska staternas folk skulle bli hjälpta genom bankens läneverksamhet

Sedan dess har Sverige ställl sig bakom tvä län till militärdiktaturens Argeniina. Det förefaller inle att vara någon progressiv handling, om vi skall lägga nägon som helsl mening i begreppet Inte heller lorde dessa pengar komma den förtryckta argentinska arbetarklassen lill hjälp.

Jag vill därför fräga handelsminislern:

Anser handelsministern au medlemskapei i IDB medför de posiliva effekler som del lalades om vid Sveriges iniräde, när lån som de här nämnda inle kan stoppas eller påverkas av oss?

1978/79:352 av Nils Berndtson (vpk) lill budget- och ekonomiministern om beskattning av vissa tjänsteresor:

En delegation bestående av representanter för Svenska kommunförbundet-och Landstingsförbundet har besökl en inlernalionell kommunkonferens i Manila. Konferensen pågick i 5 dagar. Enligl uppgift använde delegalionen 17 dagar för resan inkl. konferensdagarna, och koslnaden uppgick lill 10 000 kr.

11 Riksdagens proiokoll 1978/79:83-88

149

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

Meddelande om frågor

perdeltagare. Likasåenligt uppgiftersom har förekommit i massmedia skulle del ha varit möjligl atl genomföra resa och konferens inom loppei av 7 dagar och lill en koslnad som uppgått lill knappt hälften av vad som nu spenderades. Man kan således förmoda alt en del av resan kan betraktas som av uppdragsgivaren betald semester.

Det inlräffade väcker en principielll viktig frågeställning om hur man i skattehänseende bör behandla liknande fall. Jag vill därför fråga budget- och ekonomiministern:

Anser statsrådet atl reseuigifter som utbetalats i samband med uppdrag, men som väsentligen överstiger den koslnad som skulle ha varit nödvändig för uppdraget skall beiraklas som skaiiepliktig inkomst?

150

1978/79:353 av Jörn Svensson (vpk) lill induslriminislern om Beijerinvest AB:s inflytande på del skånska näringslivel:

Mot bakgrund av vad som framkommil i samband med uppköp av vissa aktieposter i varvsförelaget Kockums i Malmö får jag slälla följande fråga lill induslriminislern:

Hur ställer sig regeringen till finanskungen Walls uppbyggnad av etl finansimperium i del skånska näringslivel?

1978/79:354 av Jörn Svensson (vpk) till budget- och ekonomiministern om skatteflykt genom utnyttjande av reglerna om förlustavdrag:

Mot bakgrund av vad som framkommil i samband med uppköp av vissa aktieposter i varvsförelaget Kockums i Malmö får jag slälla följande fråga lill budget- och ekonomiministern:

Vad avser statsrådet göra för atl förhindra den skatteflykt som uppslår genom missbruk av s, k. förlustavdrag?

1978/79:355 av Åke Gillström (s) lill justitieministern om den framlida verksamhelen vid centralnämnden för fastighetsdata:

Enligl en artikel i Arbetarbladet synes hot ha uppställ om nedläggning av verksamhelen vid centralnämnden för fastighetsdata (CFD) i Gävle. Del är riksrevisionsverkei (RRV) som i ell kriiiskl yiirande vill slopa CFD, som sä senl som 1973 utlokaliserades lill Gävle kommun. Strax efter päböriades också en regionalisering av statens daiaverksamhel, varvid daiamaskincen-iralen för adminisirativ databehandling (DAFA) placerade en enhet i omedelbar anslutning lill CFD i Gävle. Ca 130 arbetslillfällen har på della sätt tillförts Gävle kommun, som f n. har stora svårigheler med sysselsättningen. CFD var f ö. det försia slalliga verk som frivilligt erbjöd sig all flylia ifrån Stockholm. Del är därför inte för myckel begärt au personalen äntligen får känna arbelsro och trygghet i sin nya kommun.

Är jusliiieminislern beredd au vidla sådana åtgärder all CFD garanteras fortsatt verksamhel i Gävle?

Vill Slalsrådel därvid ocksä öka regionaliseringen av dataverksamheien, sä

atl DAFA kan tillföras dels moderna dalamaskiner, dels utvidgade arbetsuppgifter för Gävlekoniorei?

den 15 februari

1978/79:356 av Thure Jadestig (s) lill industriministern om malmundersökning i Bäckegruvan:

Statens nämnd för gruvegendomar har förklarat sig intresserad all följa upp en ansökan från Fagersla AB om ekonomisk medverkan för malmundersökning i Bäckegruvan.

Med anledning därav vill jag slälla följande fräga till induslriminislern:

När avser slalsrådel besluta i ärendei?

1978/79:357 av Karin Ahrland {fp) lill utrikesministern om svenska medborgares räll atl besöka Polen:

Sedan flera år lillbaka krävs inte visum för svenska medborgare som vill besöka Polen. Men ändå iniräffar del enligt säkra källor au svenska medborgare avvisas av den polska passpolisen när de kommer lill Polen. De får inle någol officielll skäl till beslutet. Men skälen är uppenbara, de är judar.

Vilka åtgärder är utrikesministern beredd atl vidta för all svenska medborgare i forlsällningen inle skall avvisas vid Polens gräns?

1978/79:358 av Bo Turesson (m) lill arbetsmarknadsministern om ålgärder för alt göra arbelslösa ungdomar mera villiga all acceptera erbjudna arbeten:

Under de senasie månaderna harjag mött många företagsledare på olika platser i landel. Elt ständigt återkommande samtalsämne har därvid kommil att bli au många arbelslösa ungdomar inle vill acceptera erbjudna arbelen.

Del är självfallet svårl atl bedöma omfattningen av denna företeelse. Inte desto mindre är del angelägel atl vi fär kunskap om omfattningen och orsakerna. Det vore ju olyckligt om stödåtgärderna för i första hand arbetslösa ungdomar vore så utformade, atl de motverkar benägenheten alt la de anställningar som erbjuds. Om sä är fallet bör nalurliglvis regelsystemet ses över och ges en annan ulformning.

Vill Slalsrådel medverka lill ålgärder av angivet slag?

§ 15 Kammaren åtskildes kl. 15.05.

Nr 87

Torsdagen den 15 februari 1979

Meddelande om Jrågor

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert