Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:84

Måndagen den 12 februari

Kl. 11.00

Förhandlingarna leddes till en börian av andre vice lalmannen.

§ 1 Fyllnadsval till utskott

ANDRE VICE TALMANNEN: Folkpartiets partigrupp har som suppleant i utrikes- och jordbruksutskotten under Georg Åbergs ledighet anmält hans ersättare Gunvor Wallin.

Andre vice lalmannen förklarade därefter vald till suppleant i ulrikesulskollet Gunvor Wallin (fp)

suppleant i jordbruksutskoUet Gunvor Wallin (fp)

§ 2 Justerades protokollet för den 2 innevarande månad.

§ 3 På förslag av andre vice lalmannen beslöt kammaren kl. 11.01 att ajournera sina förhandlingar till dess industriministern Erik Huss infunnit sig för atl lämna på föredragningslistan upptagna frågesvar.

§ 4 Förhandlingarna åtempptogs kl. 11,02.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Fyllnadsval till utskott

Om personalinskränkningar inom den statliga tekokoncernen

§ 5 Om personalinskränkningar inom den statliga tekokoncernen

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för alt i elt sammanhang besvara dels Gördis Hörnlunds (s), dels Lilly Hanssons (s) den 31 januari anmälda frågor, 1978/79:316 resp. 317, och anförde:

Herr lalman! Gördis Hörnlund har frågat mig hur mänga som har avskedats inom den statliga tekokoncernen efter riksdagsbeslutet den 20 december 1978 och om jag avser atl förhindra att de nu aktuella avskedandena vid Algois i Borås verkställs.

Lilly Hansson har frågat mig om jag anser alt det står i överensstämmelse med riksdagens beslut den 20 december 1978 alt personal friställs inom den slalliga tekokoncernen.

Jag besvarar båda frågorna i elt sammanhang.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Om personalinskränkningar inom den statliga teko-koncernen

Riksdagen anförde den 20 december 1978 i sitt beslut att inga väsentliga personalnedskärningar bör ske inom den statliga tekokoncernen innan en samlad plan för tekoindustrin har lagts fram och behandlats av statsmakterna, vilket beräknas ske under våren 1979 (prop. 1978/79:43, NU 1978/ 79:16, rskr 1978/79:122).

Antalet anslällda inom Eiserkoncernen uppgick den 1 januari 1979 lill ca 5 900 personer. Av dessa har 37 personer friställts i Algots i Borås den 31 januari 1979. Denna personalminskning, som utgör mindre än 1 % av antalet anslällda inom AB Eiser, anser jag inte kan betecknas som väsenllig och står därför enligt min mening inte i strid mol riksdagens beslut. Jag vill även lillägga att jag inte har några formella möjligheter atl ingripa mot vad ledningen i etl statsägt aktiebolag beslutar, vare sig det gäller friställande av personal, produktionsinriktning eller något annat. Nägon yllerligare personalminskning har inte ägt rum inom Eiser sedan riksdagsbeslutet den 20 december 1978.

Jag vill i det här sammanhanget påpeka att samtliga lediga platser inom Eiserkoncernen utannonserats internt Sedan den 1 augusti 1978 har 77 lediga platser utannonserats, varav 34 i Borås. Endast elt fåtal sökande inom koncernen har anmält sitt intresse för de utannonserade platserna. Flertalet av dessa platser har därför måst tillsättas med personal utifrån.

GÖRDIS HÖRNLUND (s):

Herrlalman! Jag beratl få tacka försvaret, men jag är naturiigtvis inle nöjd vare sig med industriministerns svar eller med handläggningen av detta ärende.

Industriministern föredrar att nu lala om hela lekokoncernen med dess 5 900 anställda, och mol den bakgrunden anser kanske industriministern att en neddragning med 500 eller kanske 1 000 personer inte kan betecknas som väsentlig. Men jag föredrar att se till de enskilda företagen inom koncernen. Då kommer frågan i ett annat läge, och vad det här gäller är framför allt Algots i Borås.

Del måste anses som närmasl häpnadsväckande oansvarigt att regeringen efter riksdagens klara ställningstagande den 20 december 1978 inte omedelbart såg till att varslen drogs tillbaka och förhindrade alt yiteriigare avskedanden verkställdes vid Algots i Borås. Vid den tidpunkten var 139 personer varslade vid företaget, och varslen gällde 90 kollektivanställda, 45 tjänstemän och 4 arbetsledare.

Man kan naturligtvis tolka uttrycket "väsenllig nedskärning" på olika säll, men sanningen är all Algois i Borås efter den 20 december förlorat närmare en fjärdedel av antalet anställda, och del kallar jag för en väsenllig personalnedskärning. Av de kollektivanställda som varslats fick de sista lämna jobbet den 2 februari i år. Kvarstående varsel gäller 18 industritjänslemän och 3 arbetsledare, som fär sluta under mars och maj i år. En hård brandskaltning har alltså skett även pä tjänstemannasidan, vilket kan fa svåra effekter för företaget framgent.

Jag vill fråga industriministern: Är inte detta en väsentlig nedskärning?

Anser statsrådet alt regeringen har handlat efter riksdagens intentioner i fräga om tekoindustrin, som närmast avsäg att hålla nuvarande lekoproduktion intakt? Eller skall man tro på pressen och se detla som elt led i en nedskärning till 20 96 av vår försöriningsgrad, såsom det lär stå i folkpartiels aviserade tekoproposition? Ingen rök utan eld, heter det i ordspråket, och del kanske förhäller sig så i del här sammanhanget.

Del som enligt min mening är ytlersl allvariigt i den här affären är atl regeringen inle omedelbart vidtog åtgärder för aU fullfölja riksdagsbeslutet Eisers VD tog kontakt med regeringen för alt höra om varslen skulle dras tillbaka, men han fick lydligen klartecken för aU så inte behövde ske. Del är anmärkningsvärt all regeringen pä delta sätt nonchalerar riksdagen.

Nu talar industriministern om att han inte har några formella möjligheter alt ingripa i ett statsägt företag. Jag vill då fråga: Ärdet Statsföretag man vill skjuta på? Skulle inte industriministern ha ingripit, om del gällt 500-1 000 jobb? Om så är fallet, vad är det då för mening med ell riksdagsbeslul?

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? personalinskränkningar inom den statliga tekokoncernen

LILLY HANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att 11 tacka industriministern för svarel på min fråga.

Industriministern anser inle all man här kan tala om väsentliga nedskärningar. Men det beror tydligen pä hur man räknar, dvs. om man räknar med hela koncernen eller om man avser enskilda företag inom tekokoncernen. Del slår i ulskotlsbetänkandet att inga väsentliga nedskärningar för ske, förrän statsmakterna har föu möjlighel att behandla en samlad plan. Della slogs yiteriigare fast i kammardebalten den 20 december. På en direkt fräga i den debatten hänvisade Birgitta Hambraeus till utskottets skrivning-del slår på s. 39 i snabbprotokoll nr 61:

"I avvaklan på aU den ovan nämnda planen har behandlats av statsmakterna anser utskottet au inga väsentliga personalnedskärningar bör ske inom den statliga lekokoncernen."

Birgitta Hambraeus fortsatte:

"Detla innebär således atl produktionen vid alla statliga lekoenheler bör fortsätta och inga varsel träda i kraft förrän helheten kan bedömas."

På s. 42 i protokollet kan man läsa alt jag yttrade samma sak, och ingen ifrån näringsulskotlet, inle heller industriministern, sade emot vare sig mig eller Birgilta Hambraeus på den punkten.

Hur har regeringen följt upp riksdagens beslut? Borde inte industridepartementet ha givit ledningen för den statliga lekokoncernen till känna vad riksdagen fallat beslut om? Jag anser att det rimligen borde ha gäll lika bra au dra lillbaka de varsel inom den stadiga lekokoncernen som vi här diskuterar som det gjorde när det gällde de berörda förelagen i Norrland. Kan riksdagens beslut pä detla sätt åsidosättas ulan aU industriministern anser sig kunna ingripa, kan man fråga sig varför vi egentligen sitter och fattar beslut här i riksdagen.

Med lanke på de siffror som Gördis Hörnlund nämnde, och jag anser mig inle ha anledning all betvivla deras riklighet, kan man verkligen fråga sig om

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/77 personalinskränkningar inom den statliga tekokoncernen

del inte rör sig om en väsentlig nedskärning. Anser inle industriministern all ledningen för enskilda förelag inom den slalliga koncernen bör följa riksdagens beslut?

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! De båda frågeställarna och jag är ense pä en punkt, vilkel tyder pä att vi kan läsa innantill alla tre, nämligen alt riksdagens beslut innebar att inga väsentliga friställningar fick ske. Hade riksdagen menat alt inga friställningar alls skulle få ske, borde riksdagen rimligen ha beslutat så. Men det gjorde den inte. Pä förslag av utskollet beslöt riksdagen all anta formuleringen "inga väsentliga nedskärningar". Den formuleringen fanns f ö, i den socialdemokraliska molion som man utgick ifrån.

Då är frågan: Hur skall man tolka della? Gördis Hörnlund frågade mig, om jag anser atl 500 eller 1 000 är en väsentlig nedskärning, och svaret blir givetvis elt klart ja.

Faktum är emellertid att det när riksdagsbeslutet fattades den 20 december i fjol fanns 54 personer i arbele vid Algois i Borås, Samtidigt fanns det, och finns fortfarande, 2 000 anställda vid Eiserkoncernen i Borås, Frågan är alltså om varslet förde 54eller 36 i Borås innebären väsentlig förändring. Jag kan inte finna alt så är fallet och därmed kan jag inte heller se all riksdagens beslut har blivit åsidosatt Det är ju riksdagens beslut och inte enskilda inlägg i debatten som vi har att rätla oss efter.

Får jag, herr talman, till sist bara säga att jag inte har någon anledning all kommentera de felaktiga uppgifter om den förestående tekopropositionen som har förekommit i pressen och som redan har dementerats av den som kommer att lägga fram propositionen, nämligen handelsministern.

GÖRDIS HÖRNLUND (s):

Herr talman! Jag märker atl industriministern anser alt det inle är fråga om några väsentliga inskränkningar vid Algots i Borås, trots all företagel efter den 20 december föriorat 139 anställda. Den här siffran stämmer. Jag har I, o, m, etl brev från Beklädnads avdelning 7 i Borås, i vilket delta antal uppges. Vidare harjag talat med SALF-klubben och med SIF-klubben. De här berörda anställda har ju fött sluta allteftersom. Senast gällde det 57 personer. Av dem är 21 fortfarande kvar, men de har fött varsel om avsked i mars eller maj.

Det är klart att man kan tolka "inga väsentliga nedskärningar" hur man vill, men jag anser fortfarande, att när man berövar ett förelag bortåt en fjärdedel av arbetsplatserna, är detla ganska allvariigt

Eftersom jag inte har fött något riktigt svar måste jag på nytt fråga: Hur skulle industriministern ha agerat om den statliga koncernen hade haft 500 eller 1 000 varsel? Hade man även då hänvisat lill formaliteter som industriministern gjorde i svaret till oss? Hade man sagt atl man inte kan ingripa mot vad ledningen för statsägda bolag beslutar? Med lanke på framtiden ärju detta en mycket viktig principfråga.

Jag märkte också alt industriministern inle ville gå in på min kanske alltför

brännbara fråga om huruvida den svenska tekoproduklionen skall krympas nedtill 20 96 av vär försöriningsgrad istället fördagens nätt och jämnt30 %. Jag förslår all det kanske kan vara alltför brännbart för folkpartiregeringen atl gå ut och lala om vilka avsikter den har i del här sammanhanget Det skulle i varie fall betyda en katastrof ulan like för Borås och Sjuhäradsbygden, om det verkligen finns nägon sanningshalt i uppgifterna om planer i sådan riktning.

LILLY HANSSON (s):

Herr talman! Frågan hur man skall tolka uttrycket "väsentliga nedskärningar" togs upp i kammardebatten, och i den deltog, som jag tidigare sagt, två företrädare för utskottet Man frågar sig om inte hänsyn rimligen måsie las lill vad företrädare för utskotten i en kammardebatt säger för atl klariägga olika frågeställningar som kan komma upp - och i del här fallet gällde debatten hur uttrycket "väsentliga nedskärningar" skulle tolkas.

Del var ingen som bemötte våra inlägg i kammaren vid del aktuella tillfället Om jag minns rält var industriministern närvarande, och inte heller han sade emot oss. Jag anser alt man i eU sådanl fall vid verkställandet av riksdagens beslut också skall la hänsyn till vad som har sagts i kammardebalten.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? personal in-skränkningar inom den statliga teko-koncernen

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! I och för sig var jag inte närvarande vid det tillfället, men det är kanske inte särskilt väsentligt i sammanhanget.

Jag vill först säga lill Gördis Hörnlund atl hon väl knappast på allvar kan mena, all vi inom frågeinstiiutels snäva lidsramar skulle behandla en kommande slor proposition och diskuiera tekopoliliken i dess helhel. Jag nöjer mig med att upprepa alt de uppgifter som har förekommit är felakliga.

Jag håller mig nu till det som frågorna handlar om och konstaterar, att frågeställarna går förbi del faktum att när riksdagen fattade sill beslut över 80 av de berörda personerna redan hade slutat sin anställning. Det hela handlar alltså om drygt 50 personer.

Om det är nödvändigt får jag upprepa vad jag redan sagl, nämligen att en nedskärning med 500 eller 1 000 personer hade varit en väsenllig förändring. Jag sade del redan i mitt föregående inlägg, men del uppfallade Gördis Hörnlund tydligen inte.

GÖRDIS HÖRNLUND (s):

Herr talman! I vad gäller uppgiften att jag förbigick att 80 redan hade slutat vill jag säga, all enligt de uppgiflerjag har-och jag har redovisat varifrån de kommer - var 139 varslade den 20 december, när denna fråga behandlades i riksdagen. Ulskotlsbetänkandet hade utarbetats och publicerats före denna lidpunkl, och del fanns följaktligen all anledning att la det sakta i backarna och inle göra sig av med så många anställda som möjligt.

Vi har förlorat 4 (X)0 tekojobb i Borås enbart de tre senaste åren. Mänga

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/77 Statliga företags beställningar utomlands, m. m.

kanske tycker att ytteriigare 139 arbetsplatser inle är mycket au bråka om. Men del är fräga om onödiga avskedanden, liksom del var i Rydboholms-fallet, och jag tycker atl det är upprörande att borgerliga regeringar inle följer riksdagens beslut

Jag tror nog att industriministern själv vid litet närmare eftertanke kanske borde fråga sig, om han inte kunde ha handlagt denna fråga pä elt annal säll, efiersom lekopropositionen skulle komma sä pass snabbt.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om statliga företags beställningar utomlands, m. m.

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordel för att i etl sammanhang besvara

dels en den 18 december anmäld interpellation 1978/79:117 av Rolf Hagel (apk),

dels de den 11 resp. 16 januari anmälda frågorna 1978/79:262 av David Wirmark (fp) och 1978/79:276 av Före Claeson (vpk)

och anförde:

Herr lalman! Rolf Hagel har frågat mig dels om det är förenligt med statlig industripolitik all ell statsägt företag utomlands beställer produkter som kan framställas i Sverige och, om svaret pä denna fråga är nej, vilka åtgärder jag avser alt vidta med anledning av det fall som åberopas i inlerpellationen, dels om några ålgärder kommer att vidtas för att rädda arbetsplatserna vid Maskinverken i Kallhäll.

David Wirmark har frågat hur jag ser pä ett samgående mellan Gölaverken Ångieknik och Svenska Maskinverken och konsekvenserna förde anställda vid Svenska Maskinverken i Kallhäll.

Tore Claeson har frågat mig om regeringen är beredd alt vidta ålgärder som innebär all den planerade nedläggningen av Svenska Maskinverken i Kallhäll förhindras och alt verksamhelen kan fortsättas utan slörre förändringar.

Jag besvarar inlerpellationen och frågorna i ett sammanhang.

På Rolf Hagels första fråga, som främsi är föranledd av Göta verken Ånglekniks kontrakt på leverans av komponenter lill elt planerat kraftvärmeverk i Sundsvall, vill jag svara att jag anser det nödvändigt all statliga liksom privat ägda företag i princip köper i övrigl likvärdiga produkier lill lägsta möjliga kostnad. Att leverantören är utländsk för inte vara diskriminerande. Sverige är mycket beroende av ett fritt internationellt handelsutbyte. Diskriminering av utländska leverantörer skulle omedelbart påverka Sveriges exportmöjligheler.

Enligt vad jag erfarit har Gölaverken Ångieknik, som ingår i Svenska Varv

AB, och Svenska Maskinverken, som ingår i Saab-Scaniakoncernen, preliminärt avtalat om elt samgående den 1 april 1979. Avtalet innebär atl Götaverken Ångieknik övertar Svenska Maskinverkens rörelse och samtidigt erbjuder ca 450 av dess anslällda anslällning vid Gölaverken Ångieknik. Vissa av dem fär därvid ändrad anslällningsort De 225 personer som inle blir anställda vid Götaverken Ångieknik kommer enligt vad jag erfarit all kunna erbjudas anslällning i Saab-Scaniakoncernen, bl. a. i Södertälje, där ett omedelbart anställningsbehov finns. För dem som av olika skäl inte kan acceptera denna omplacering gör arbelsförmedlingen fortsalla ansträngningar för all finna lämplig ny sysselsällning.

Avsikten med Götaverken Ånglekniks förvärv är all skapa ett större och starkare företag med bällre framtida möjligheler än vad förelagen var för sig anses ha. Förutsättningarna för en ökad export förbättras, vilkel bedöms ge större möjligheler all på sikl trygga sysselsätlningen för huvuddelen av de anställda.

Gölaverken Ångieknik är en självständig enhet inom Svenska Varv och har under senare år varit vinstgivande. Enligl vad jag erfarit har någol bidrag från koncernen inte lämnats. Däremoi har koncernbidrag lämnats av Gölaverken Ångieknik lill moderbolaget. Nägon snedvridning av konkurrensen med hänsyn till all Gölaverken Ångieknik ingår i Svenska Varv lorde därför inle föreligga.

Iden situation som uppställ för Svenska Maskinverken finns det anledning atl befara all en annan lösning vad avser förelagel än samgående med Götaverken Ångieknik skulle medföra betydligt kraftigare personalminskningar än de som nu har aviserats.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/77 Statliga företags beställningar utomlands, m. m.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Jag ber atl pä interpellantens vägnar fö lacka industriministern försvaret. Menjag vill genast ha sagl all jag tycker del är ell torftigt och i högsta grad cyniskt svar som har lämnats.

Industriministern finner del inte bara i sin ordning utan också nödvändigt atl ell statligt företag köper komponenter pä den utländska marknaden, oavsett vad del för för konsekvenser för induslrisysselsältningen i Sverige. Och det säger han i ett läge då den allt överskuggande poliliska frågan har blivit all rädda vad som räddas kan av arbetstillfällen i del här landel. Som argument för ställningstagandet anför statsrådet Huss atl man inte för diskriminera utländska leverantörer. Men nog är del långsökt i överkant i det här sammanhanget.

Vem skulle ha uppfattat det som "diskriminerande" eller som ell ullryck för proiekiionism om man till etl kraftvärmeverk i Sundsvall köpte turbiner från Finspång och elutrustning från Västerås eller Ludvika eller någon annan ort i Sverige där ASEA har lillverkning?

Del skulle vara intressant, herr lalman, all fö höra arbetsmarknadsministerns uppriktiga åsikt i den här frågan. Statsrådet Huss uppfattning är klar. Är det hela regeringens uppfattning, dä kan man inte dra nägon annan slutsats än all regeringsdeklarationen från oktober månad och budgetpropositionen

2 Riksdagens protokoll 1978/79:83-88

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0//7 Statliga företags beställningar utomlands, m. m.

från januari - som bägge innehöll försäkringar om atl man skulle bekämpa arbetslösheten - är en drift med riksdagen och svenska folkel.

Eftersom industriministern anser del helt i sin ordning all statliga förelag lägger sina beställningar utomlands, faller interpellalionens fråga nr 2.

Den tredje frågan gällde huruvida regeringen länker vidla några åtgärder för all rädda arbelsplalserna vid Maskinverken i Järfälla. Industriministern ägnar noga räknal 13 rader ät den frågan men hade lika gärna kunnai nöja sig med tre bokstäver, n-e-j, för del är kontentan i de 13 raderna.

Och det är här som cynismen framträder omaskerad. Den här affären mellan statsföretaget och Wallenberg, som självfallet har tillkommit på den sistnämndes initiativ och villkor - ingen inbillar sig väl något annat - berör yllersl 700 anställda. Över 200 av dessa har arbetat i företagel i över 25 är. Många är bildligt lalat fastvuxna i Kallhäll. Det är naturiigtvis inle bra från regeringens synpunkl, som vill öka "röriigheten", men så är del i alla fall. Men sådant tar industriministern myckel lält på. Han hänvisar lill atl 450 av de 700 får anslällning vid Gölaverken Ångieknik. "Vissa av dem fär därvid ändrad anslällningsort" Sä sägs del lakoniskt i interpellationssvaret

Del kan, såvitt jag förstår, inte tolkas på annat säll än att något hundratal erbjuds atl flytta lill del arbetslöshetsdrabbade Göteborg.

Herr talman! I folkpartiets Sverige råder varken mänsklighet eller sunt förnuft, för atl inle lala om "närdemokrati" och "medbestämmande".

Del hör lill saken alt den här affären, som var avsedd all vara klar vid årsskiftet, fördröjdes genom MBL-förhandlingar. Inle mindre än sju gånger satt man i förhandlingar, enligt de uppgifter som jag har föll.

De fackliga organisationerna har ju inte motsatt sig atl staten övertar Maskinverken - tvärtom. Men de har krävt all verksamheten i Kallhäll skall fortsätta. De har pekat på all verksamhelen är specialiserad pä pannlillverk-ning, alt nyinvesteringar har gjorts, bl. a. i tre nya verksladshallar, bläster-och målarhall elc.

När man inle har mött nägon förståelse för sina synpunkler, har man gäll ut till pressen, uppvaktat företrädare för Järfälla kommun, länsstyrelsen, direktörer i Saab-Scania. Fackklubbens ordförande, Hannes Väisäinen, har skrivil lill Marcus Wallenberg och bett om en överiäggning. Den senare åtgärden förefaller vara en desperat handling men får ses som en drunk-nandes grepp efter halmstrået

Men del är naturligtvis fullständigt otänkbart alt finanskungen skulle inta en annan attityd än industriministern. Herrarna tror sig förmodligen också ha fött en viss politisk utdelning på affären, nämligen all den snälle Wallenberg blivit eU offer för den stygga staten.

Wallenberg kan ju i förnäm avskildhet suga pä den karamellen, men del är inte lika säkert aU statsrådet Huss kan göra del.

Del kan gå för sig atl nonchalera en kommunistisk interpellation, men därmed ärju inle frågan ur världen. Slalsrådel Huss är säkert underkunnig om att den här frågan kommer upp i Stockholms läns landsting i dag. Del moderaia landstingsrådet Rindborg hänvisar i sitt interpellationssvar till all kommunstyrelsen i Järfälla enhälligt har uttalat atl del från kommunala.

regionala och sociala synpunkter är mycket angelägel all Svenska Maskinverken ulan slörre förändringar för fortsätta sin verksamhet i kommunen. Och han tillägger för egen del all med ca 65 000 kvarvarande industriarbetare är basen för framtida industriell utveckling i regionen redan alltför smal,

Landstingsrådet avser ocksä att till industridepartementet framföra farhågor beträffande Svenska Varvs agerande i för Stockholmsregionen väsentliga problem.

Del skall bli intressant, herr talman, atl fö se om herr Huss svarar med en axelryckning.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/77 Statliga företags beställningar utomlands, m. m.

DAVID WIRMARK (fp):

Herr talman! Jag ber atl fö lacka industriministern för svarel.

Det är inte min avsikt atl här kritisera att strukturförändringar sker inom industrin och alt både kapital och arbetskraft bör vara underkastade krav på röriighet -en röriighet som möjliggör för industrin alt bli mer konkurrenskraftig och effektivare och därmed i sin tur skapar hållbar och säker sysselsättning. Del är heller inte min avsiki all kritisera det preliminära beslut som faltals av det slalliga bolaget Götaverken om att av Saab-Scania inköpa Svenska Maskinverken för att möjliggöra ett samgående mellan Svenska Maskinverken och Götaverken om leknik fr, o, m. den 1 april i år. Det är både möjligt och troligt atl del samgåendet kan öka slagkraften hos svensk ångpanneinduslri.

Men vad jag tycker är viktigt är att livskraftiga enheter inle tilläts att bli utslagna av osund eller snedvriden konkurrens ulan alt del blir den inneboende kapaciteten hos de berörda enheterna som får avgöra vilka enheter som skall utvecklas och vilka verksamheter som skall begränsas. Bara pä det sättet kan vi skapa en maximal konkurrenskraft gentemot utlandet

I det fall vi nu diskuterar kan man inte komma undan intrycket alt del oroande sysselsättningsläget i varvsindustrin i Göteborgsområdet har bidragii till beslutet atl del är produktionen i Maskinverken i Kallhäll som nu för stryka pä foten och alt sysselsättningstillfällen i Stockholmstrakten flyttas lill Göleborg av sysselsätlningsskäl och inte av förelagsekonomiska skäl. Della är oroande, i all synnerhet inom en industribransch som har sä stark priskonkurrens som den här.

Industriministern finner i sitt svar alt någon snedvridning av konkurrensen inle lorde ha skett. Orden är försiktiga. Jag undrar emellertid om industriministern bör vara så övertygad om atl inga avsteg frän den principen har gjoris. Jag är i varie fall inte del. Visseriigen är del sant att Maskinverken under de tre senaste åren haft en försäljning som varit för lilen för alt man på sikl skulle kunna driva förelaget framgångsrikt Den statliga konkurrenten, Gölaverken Ångieknik, som nu lar över verksamhelen-och som frän börian haft en betydligt smalare produktion och erfarenhetsbas inom detta område -har haft tillgäng lill betydligt slörre resurser och i kraft av detla kunnai sätta fördelaktigare priser och lämna förmånligare krediter. Att varvssiödet här inle skulle ha spelat nägon roll har jag svärl att tro. Lål mig ge några exempel.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Om statliga företags beställningar utomlands, m. m.

Det ena exemplet gäller en order pä ett sodahus för 80 milj. kr. lill etl norskt pappersbruk i Tofte. Gölaverken Ånglekniks representanter har själva lill industridepartementet uttalat atl "prisnivån inle var ur affärsekonomisk synpunkl acceptabel", enligl brev av den 17 april 1978 frän förre industriministern Nils Åsling till SIF-klubben vid Svenska Maskinverken i Kallhäll. Både Maskinverken och Gölaverken Ångieknik hade lämnat offerter, men Maskinverken kunde endast ge krediter till 12 % ränta, vilket är normalt, medan den statliga konkurrenten kunde lämna ell långfristigt län på flera tiotal miljoner kronor till endast 8 96 ränla och ulan atl begära någon säkerhet Detta säger man atl man gjorde av sysselsätlningsskäl. Maskinverken hade å sin sida av ekonomiministern fåll beskedel all säkerhet var nödvändig för all erhålla exportkredilgaranli. En vecka efter del au ordern gått lill den statliga konkurrenten fick Maskinverken beskedet all säkerhet ej längre behövdes för atl få exportkreditgaraniin.

Ell annal exempel är leveransen av en panna till Eds bmk. Även här blev möjligheten att lämna krediter avgörande för valet av leverantör, trots att Maskinverken enligt uppgift teknikmässigl och erfarenhetsmässigt borde ha legat bäst lill. Maskinverken begärde statliga garantier för krediterna i fråga, men fick inle sådana. Götaverken Ångieknik tog ordern - ca 17 milj. kr. -med pannan som garanti, vilkel är orimligt affärsmässigt sett, eftersom del kostar lika mycket att montera ned en panna som alt sälta upp den och eftersom en sådan panna svårligen kan användas nägon annanstans. Del finns, tror jag, även andra fall, somjag nu inle skall gå in pä. Jag vill därför fråga industriministern, som jag förutsätter kommeratl hälla tendenser i den riktningen jag nu beskrivit under skärpt uppmärksamhet, vilka åtgärder han anser bör vidtas för alt undvika atl i sig livskraftiga företag slås ut av snedvridna konkurrensförhållanden antingen på gmnd av att statliga företag de facto kommil alt utnyttja fördelar som inte kommer andra förelag lill del eller på grund av att statligt stöd lill vissa förelag inom vissa branscher ger dem en förmånligare konkurrenssituation. Fär jag pä den här punkien cilera vad Sveriges Mekanförbund sade i sin skrivelse lill industridepartementet i sluiet av förra året: "Atl finna allernaliv produktion är i och för sig en vällovlig strävan. Del för emellertid inle leda lill snedvriden konkurrens. Om resultatet blir alt företag som för betydande finansiellt understöd från staten tar över produktion från områden där andra svenska företag är redan verksamma, åstadkommes betydligt slörre skada än nytta för företagsamheten och samhället."

Jag skulle därför gärna vilja ha en försäkran från industriministern att han inte kommer att lillåla en utveckling i den här riklningen och alt han ägnar speciell uppmärksamhet äl att se lill att kommunala och statliga förelag eller myndigheter inte pä något sätt påverkas atl prioritera andra statliga företag vid upphandlingar.

I min fråga pekar jag ocksä på de negativa sysselsättningskonsekvenserna av samgåendet för Kallhälls och Järfällas del. Personalen vid företagel i Kallhäll är högt kvalificerad inom sitt verksamhetsområde. I takt med atl den tyngre industrin reduceras i Storstockholmsregionen fär denna grupp yrkes-

arbetare alll svårare alt fä arbete inom sitt yrke. Detla skall ses mot bakgrunden av alt 30 000 industrijobb försvunnit från Stockholm de senaste tolv åren enligl länsstyrelsens beräkningar. Vad som nu händer med Maskinverken i Kallhäll är allvarligt för det här gamla brukssamhället, där människor trivs och haren mycket god arbets- och livsmiljö. Maskinverken representerar 90 % av sysselsättningstillfällena inom industrin i Kallhäll. Inom Järfälla kommun i övrigl är industrin i huvudsak finmekanisk och elektronisk. Om Maskinverken försvinner snedvrids strukturen i kommunen och Stockholmsregionen ytterligare. Den sysselsällning som finns inom regionen domineras redan i hög grad av tjänster, värd och administration. Föriusten av flera hundra arbetstillfällen inom den tyngre verkstadsindustrin är alltså allvarlig. Till del kommer alla de personliga omställningsproblemen för berörd personal. Även om både de nya ägarna och Saab-Scania kommer all aktivt medverka till atl erbjuda annan anslällning innebär omställningen mycken oro, osäkerhet och personligt lidande, för alt inte tala om de kännbara ekonomiska förluster som drabbar både enskilda och samhällel.

Speciellt mot bakgrund av vad jag här har anfört har statsmakterna ett ansvar. Jag lycker därför alt staten, liksom regionen, bör aktivt samarbela för all se till atl den tyngre industrin i Slockholmsområdel inle ytterligare reduceras. En myckel lämplig lösning vore all de lokaler som nu lösgörs i Kallhäll erbjuds lill någon livskraftig indusiri som kan vända nuvarande pessimism i Kallhäll till optimism och industriell offensiv.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? Statliga företags beställningar utomlands, m. m.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag tackar för att industriministern svarat på min fråga. Däremot har jag svårt för att, i varje fall med nägon känsla, tacka för innehållet i svarel.

Den planerade nedläggningen av AB Svenska Maskinverken i Kallhäll är en fortsättning på en ödesdiger utveckling för Stockholms län. Flera tiotusental industriarbetsplatser har försvunit från regionen sedan mitten av 1960-lalet. Det gäller industriell verksamhet som har bedrivits av L M Ericsson, Electrolux, Atlas Copco, AGA, Saab-Scania, Alfa-Laval, Svenska Dataregister, Lumalampan, Sundstrands, Svenska Flygverkstäder och andra förelag. Nu gäller det nordväslregionens enda stora verkstadsindustri, det nära hundraåriga Svenska Maskinverken i Kallhäll.

Vi har frän vänsterpartiet kommunisternas sida i olika sammanhang pekat på faran i denna utveckling, och vi har krävt åtgärder från statsmakternas sida för alt stoppa den.

Som en av fördelarna med storstadsområdena och dä i försia hand Slockholmsområdel har angetls den goda tillgången på arbetstillfällen. Statistiskt sett är detla rikligt - det finns relativt sett gott om arbetstillfällen i Slorstockholmsområdet jämfört med andra delar av landet. Däremot har i detta sammanhang inle tillräckligt uppmärksammats den allt starkare snedvridning av näringsstrukturen som skett i Stockholms län under 1960-och 1970-talen och de svära konsekvenser den fär både för de enskilda människorna och för samhället.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Om statliga företags beställningar utomlands, m. m.

Fram till 1945 expanderade induslrisysselsältningen i snabb takt i Stockholms län. Under perioden 1945-1965, som kännetecknades av en snabb expansion av den svenska industrin, avstannade industriuibyggnaden i Stockholmsregionen, Efter 1965 har det skett en successiv avveckling. Sä sent som i slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet svarade verkstadsindustrin för ca hälften av Stockholmsregionens sammanlagda induslrisysselsältning. Under mitten av 1980-talel kommer Stockholms län inte atl ha fler arbetstillfällen alt erbjuda industriarbetare än vad man hade under mitten av 1930-talet. I övriga delar av landet var antalet arbetstillfällen för industriarbetare 50 % fler under mitten av 1970-talet än under mitten av 1930-talet.

Vi har alltså en helt annan utveckling i Stockholms län och i Storstockholmsregionen än i landet i övrigt. Här är det den privata tjänstesektorn tillsammans med offentlig förvaltning och service som har expanderat i snabb takt Del bör markeras att en stor del av de industrisysselsatta i Stockholmsområdet utgörs av förvaltningspersonal i tjänsleproducerande verksamhet. Drygt 40 96 av induslrisysselsältningen i Stockholms län är sysselsättning för förvaltningspersonal/tjänstemän. I övriga landet är molsvarande andel ungefär 25 96.

Det betyder alt industrin i Stockholmsregionen i långl större utsträckning än i andra delar av landet producerar tjänsier. Under millen av 1970-lalet sysselsattes i medeltal 70 industritjänstemän per 100 industriarbetare i Stockholmsregionen. 1 övriga landet är motsvarande siffra 35 per 100. Och Stockholms län tenderar att få en alltmer ensidig arbetsmarknad som är dominerad av sysselsättning inom tjänstesektorn och med ständigt minskat anlal sysselsatta inom industrin.

Jag har, herr lalman, velat ta upp de här problemen och något belysa dem just mot bakgrund av den aktuella fråga som vi nu diskuterar. Denna Utveckling beiyder för Stockholms läns vidkommande atl länet kommer aU fä ännu svårare atl ge arbete åt ungdomar som inte har kvalificerad yrkesutbildning, ät kvinnor och invandrare utan yrkesulbildning, ål äldre som slås ul från industrijobben i samband med nedläggningar och indragningar liknande dem som vi nu diskuterar. Dessa människor kommer som nu att antingen förbli arbetslösa eller också sysselsatta i olika former av AMS-akiiviteter, beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning eller också bli förtidspensionerade.

Enligt länsstyrelsens i Stockholms län prognoser för industrin i länet kommer industrisysselsättningen att yiteriigare minska. Man tror all tillbakagången åren 1970-1975 kommer att fortsätta. För tiden mellan 1975 och 1990 räknar man med alt antalet heltidssysselsalta inom industrin i länet kommer atl minska med ca 16 000.

Staten medverkar i utarmningen av industri i Stockholmsregionen. Således avser Statsföretag nu genom köp av Svenska Maskinverken i Järfälla kommun atl lägga ner detta företag. Jag måsle i del sammanhanget, med anknytning till vad lidigare deltagare i debatten har sagl, ställa frågan: Är det lämpligt atl Svenska Varv, som till slor del finansieras genom slalliga bidrag, på sätt som nu skett får bedriva en egen regionalpolitik? Kan det verkligen

vara rimligt och riktigt?

Genom den nedläggning som nu är aktuell av Maskinverken i Kallhäll står 400 å 500 människor inför hotet alt mista sina jobb. Man säger sig därmed rädda sysselsätlningen vid Gölaverken Ångieknik i Göleborg. Liksom fallet var med Finnboda Varv har de anställda och kommunen - i det här fallet Järfälla kommun - skarpt protesterat mot Statsföretags planer. De fackliga organisationerna vid förelaget har presenterat ett förslag som innebär i huvudsak oförändrad sysselsällning både i Järfälla och i Göteborg.

Herr talman! Samtidigt som della händer sker det en omfatlande utflyttning av industrier till utlandet. Kapitalexporten 1977 var över 3 miljarder kronor. Många av de stora Stockholmsföretagen är här med. Det gäller t. ex. LM Ericsson, Electrolux, Allas Copco, Aga, Saab-Scania och Alfa-Laval, vilka alla har ökal antalet ullandsanställda mycket kraftigt.

Här i debatten har redan nämnts de lokala MBL-förhandlingarna vid Maskinverken. De har brutit samman. Personalorganisationerna kan givetvis inte acceptera förslag som innebär arbetslöshet och ökad osäkerhet Centrala MBL-förhandlingar påbörias enligl uppgift den 23 februari, och mycket tyder på att man inte heller då kommer överens. Frågan inställer sig då: Är industriministern och regeringen i så fall beredda att ingripa för all förhindra ett verkställande av planerna på nedläggning och för alt säkra en fortsatt verksamhel med mindre förändringar vid AB Svenska Maskinverken i Kallhäll?

De fackliga organisalionerna vid Maskinverken har, somjag redan nämnt, presenterat förslag som innebär i huvudsak fortsalt verksamhet både i Göleborg och i Kallhäll, men med specialisering pä olika produkier. Man behöver nu som bekant snabbi utveckla anläggningar för alternativ energiproduktion, vilket bör kunna ge sysselsättning både i Göteborg och i Kallhäll. Maskinverken gör bl. a. indusiriångpannor, hetvaltenspannor, avgaspannor, oljeförvärmare och nu senast en panna för sopförbränning, som skulle kunna bli någol för kommunerna i landel. Maskinverken har licens på denna panna som förvandlar avfall lill byggnadsmaterial samtidigt som den ger värme. Del har angetls all elt ton sopor ger lika mycket värme som 250 1 olja. Har industriministern tagit del av personalens förslag beträffande fortsalt verksamhet, och vad anser industriministern om de förslagen?

Till sist, herr lalman, bara yiteriigare elt par kommentarer med anledning av interpellationssvaret Vilka anslällningsgarantier finns för dem som nu blir ulan jobb vid Maskinverken? Det nämns bl. a. att en del av dem som blir utan jobb skulle kunna erbjudas anställning vid Saab-Scania i Södertälje. Ja, en del av de arbetare som nu berörs har lidigare jobbat vid Maskinverkens företag i Södertälje men blev förflyttade när detla förelag pä sin tid lades ner. Mänga av de anslällda transporterades strax efter förflyttningen i bussar fram och lillbaka mellan Södertälje och den nya arbetsplatsen i Kallhäll. Men många har sedan rotat sig och skaffat egnahem och blivit bofasta i Järfälla kommun. Nu är del alltså återigen aktuellt med en omställning för de här människorna. Nu har man kommit pä andra grepp för atl höja profiten, vinsterna, för förelagen, och då kommer arbetarna, de anställda, i kläm.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? Statliga företags beställningar utomlands, m. m.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/77 Statliga företags beställningar utomlands, m. m.

För övrigt harjag på platsen försökl undersöka vilka garantier som finns exempelvis då del gäller Saab-Scania och anslällning i Södertälje. Såvitt jag har kunnai finna har inga sädana garantier utfärdats. Jag skulle därför gärna vilja höra något närmare om vad det är för garantier som gäller för de här människorna.

Sedan villjag säga alt man faktiskt måsle fundera över vad det är konkret som ger anledning till, som sagts i interpellationssvaret, att befara att en annan lösning vad avser Maskinverken än ett samgående med Gölaverken Ångieknik AB skulle medföra betydligt kraftigare personalminskning än den som nu har aviserats. Jag kan ur interpellationssvaret inle ulläsa vad det skulle vara konkret som skulle ge anledning atl befara delta. Däremot kanjag med utgångspunkt i kontakter, informationer och tillgängligt material ulläsa alt det skulle innebära många fördelar för de människor som berörs vid Maskinverken i Kallhäll om man kunde ta gemensamma tag för att säkra sysselsättningen för dessa människor också fortsättningsvis ute i Kallhäll.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Får jag försl till Alf Lövenborg, som här ersätter interpellanten Rolf Hagel, säga alt han, när han citerade milt uttalande alt "jag anser

det nödvändigl atl statliga liksom privat ägda företag köper i övrigt

likvärdiga produkter till lägsta möjliga kostnad", hoppade över orden "i princip". Han gav därmed uttalandet en mer ovillkorlig karaktär än del ursprungligen hade. Men jag håller fast vid huvudtankegången. När Alf Lövenborg säger att denna tankegång strider mot strävandena att rädda arbetslillfällen här i landel förbiser han alt också export ger jobb och atl etl land som diskriminerar import läll får se sin export bli utsatt för samma behandling. Detla irodde jag våren ganska accepterad huvudprincip i svensk näringspolitik.

Beiräffande frågan i övrigl vill jag lill interpellanten, frågeställarna och kammaren säga all della är en av de frågor som är svåra i den meningen all det, såvitt jag kan förstå, inte finns någon lösning som i allo är bra och mot vilken man inte kan rikta invändningar. Om vi t. ex. lar upp problemel med de planerade åtgärdernas inverkan pä Stockholmsregionens arbetssituation, framför allt den strukturella arbetssituationen, är det ett faktum, vilkel har redovisats nu och i samband med bl. a. debatten om Finnboda varv, alt induslrisysselsältningen i Stockholmsregionen kraftigi har gått ner. En av talarna påvisade atl denna utveckling har pågätt sedan 1965, vilkel lyder på att del inle är enskilda regeringar eller deras skurkaklighet som har varit avgörande, särskilt inle den nuvarande regeringen med tre-fyra månader på nacken, ulan att det är stora krafter i verksamhel i etl slort sammanhang.

Jag inser att detta kan medföra vissa problem. Det kan göra det svårare för människor all fä just det arbete som deras intresseinriktning utpekar för dem. Del är dock att förenkla om man, som en av talarna orde, antyder alt all servicesysselsältning - och det är den som nu dominerar i Stockholmsregionen - kräver en teoretisk inriktning och kompetens och att mer praktiskt yrkesorienterade människor därmed får svårt att få jobb. Sä är det inte -

service är ett mångomfattande begrepp.

Låt vara all Stockholmsregionen har fåll en minskning i antalet industriarbeten, men totalt sett är denna landets största arbeismarknadsregion också landels mest framgångsrika. Stockholmsregionen är en koloss som fortfarande avancerar, växer och efter ett kort uppehåll i mitten pä 1970-talet nu har kommil i gång igen. Därför är Stockholmsregionen föremål för, lät mig säga, avund i nästan alla andra delar av Sverige. Priset för att det blir en viss snedvridning av de mänga arbetstillfällena i en rikt differentierad serviceseklor skulle vilken annan region som helsl i Sverige gärna betala. Skall vi verkligen motverka denna snedvridning i Stockholm genom atl dil försöka driva över induslrisysselsältning från andra, sämre lottade regioner i Sverige? Del kan vi inle gärna göra.

Jag har här fört etl allmänt resonemang. Går vi sedan över lill det konkrela fallet, finner vi att grundfaktorn är atl del råder en överkapacitet som gör det myckel trångt på marknaden för dessa två förelag som nu håller på all gå samman. En stor del av marknaden, inte minst för skogsindusirin, har försvunnit. Det är svårl all se en ljus framlid för Maskinverken, om inte en samordning sker. Detla är en grundförutsättning.

Sedan frågar David Wirmark mig om de villkor som Gölaverken Ångteknikharerbjudit i konkurrens med Maskinverken. Jag bör icke-del är inte konstitutionellt - lägga mig i enskilda offerter, och även om jag finge del, skulle jag inle vilja göra del, för statliga förelag skall icke skötas så, alt ministrar eller departementssekreterare försöker la över skötseln av dem. Det menar givetvis icke heller David Wirmark, utan det problem han tar upp -och det är verkligen etl svårl och väsentligt problem, väl värt atl ta upp - är hur man över huvud laget skall undvika atl en snedvriden konkurrens etableras av förelag som staten hjälper ekonomiskt.

Vi kan inle avlägsna problemet genom atl sluta att ge statligt stöd. Del är ingen som menaratt varvsindustrin, stålindustrin, vissa skogsindustriföretag eller vissa verkstadsinduslriföretag skall fä ramla samman därför all man skall undvika problemel med en snedvriden konkurrens. Man har alltså elt grundproblem som är svårt och som kräver självdisciplin hos de stödda statliga eller privata förelagen - det är de statliga vi nu talar om - i handhavandet av del hela, och från kanslihusets och riksdagens sida måste vi med vaksamhet iaktta vad som sker,

1 del här fallet har vaksamheten tagit sig det uttrycket, atl vi har studerat om denna seklor av Svenska Varv har fält ekonomiskl stöd av den understödda koncernen. Sä är alltså enligt bestämda uppgifter frän Svenska Varvs ledning icke fallet, Detla förelag inom Svenska Varv-koncernen slår på egna ben, del lönar sig och del har inte mottagit koncernbidrag. Därmed är den väsentliga förutsättningen för snedvriden konkurrens icke för handen. Alt man sedan i enskilda offerter kanske ger goda villkor och lar stora risker ligger över huvud laget i ekonomisk verksamhel. Del är inle någonling som kanslihuset kan styra.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? Statliga företags beställningar utomlands, //?. /7?.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/77 Statliga företags beställningar utomlands, m. m.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Jag har lyssnal uppmärksamt på statsrådet Huss ochjag har studerat del skriftliga svarel myckel noga ännu en gäng, men jag finner inle att vare sig det skriftliga eller del muntliga svarel visar all regeringen känner ansvar för hur alla de skall kunna få sin existens tryggad som nu holas av arbetslöshet genom den akluella transaktionen. Tvärtom lägger regeringen över ansvarel pä andra krafter. Del beiyder alltså att ovissheten för de anslällda beslår. Regeringen smiter med andra ord undan sitt ansvar. Det är det trista i sammanhanget

Industriministern fortsätter också all lala om behovei av fritt handelsutbyte och antyder därmed att om man i det aktuella fallet hade köpt komponenterna i Sverige, skulle del påverka våra exportmöjligheler. Jag vill än en gång säga att resonemanget förefaller synneriigen långsökt Bygger man ell kraftvärmeverk i Sverige, kan del knappasi formas till en anklagelse för proiekiionism om man användersvenska resurser. Det som varit vägledande för handlingssättet är givetvis den kortsynta vinstaspekten, och jag skulle vilja ifrågasätta också det argumentet. Del är naturiiglvis inte lönsami om man handlar sä alt man skapar problem på hemmaplan. Nationalekonomiskt kan ju arbetslöshet aldrig vara lönsam. Bristen i delta samhälle ärju atl det aldrig görs nägra tolalekonomiska kalkyler i sädana här sammanhang. Om man gjorde kalkyler av det slaget skulle nalurliglvis slutsumman ofta se annorlunda ul och en skenbar pluspost förvandlas lill en minuspost.

Jag har också kritiserat svarel därför au det där inle ges några garantier för hur de anställdas problem skall klaras - staten lar inle någol ansvar för hur sysselsättningen skall tryggas. I det sammanhanget rör sig industriministern med svepande formuleringar som inte innebär någonling annal än möjligtvis fromma förhoppningar eller ett direkt fastställande av att här gäller del för många människor atl de fär rycka upp sina bopålar och flytta. Det är ovälkomna besked för de anställda vid Svenska Maskinverken. Företaget har gått med vinst under hela 1970-talet. Förra året var siffran före avskrivningar 5 miljoner, och under den liden har ju också nyinvesteringar gjorts i företaget.

Även de anslällda har, som del här sagts, ställl upp för att klara företagel och jobben. Man har arbelal fram förslag lill realisliska alternativa lösningar, och man har sagl all även om Gölaverken övertar ägandet bör produktionen ligga kvar i Kallhäll, därför atl del finns förulsätlningar för framliden, om man tror på framliden. Där finns pannor som ingen har byggt lidigare. Man läcker eu brett sortiment inom marknaden,och man harenligt uppgifter, som jag fåu från verkstadsklubben, såll mycket bra under bönan av del här årel.

Men det hjälper alltså inle. Beslutet är fattat över de anställdas huvuden. Regeringen tvär i praktiken sina händer. Så fungerar naturiigtvis kapitalismen, och så fungerar del också i folkpartiels Sverige.

DAVID WIRMARK (fp):

Herr talman! Jag vill hälla med industriministern om all det är ell svårl område som vi har uppe till debatt i dag och atl del är svärl alt hitta en lösning som i allo är bra och som inle fär nägra negativa konsekvenser. Men jag tror det är väldigt viktigt atl man inle bara låter utvecklingen gå utan all man har den kontinuerligt under uppsikt, så att man kan se när del uppträder negativa konsekvenser som inte bör accepteras.

Omjag då försl går in på Stockholmsregionen och sysselsätlningen här, sä vill jag säga atl del är klart alt industriministern har rält i alt denna region fortfarande är framgångsrik - den mest framgångsrika i Sverige frän sysselsättningssynpunkt Men å andra sidan är del ju inle ovanligt all det förhåller sig på detta sätl när del gäller huvudsladsområden i olika länder. Del är faktiskt regel - undantagen är få. Men det här får ju inle leda till all man lar legärt på induslrisysselsältningen och minskningen av den i Storstockholms-området Del var oro för den utvecklingen som jag uttryckte och som jag lycker nu exemplifieras av del fall vi diskuterar - samgåendet mellan Gölaverken Ångieknik och Svenska Maskinverken.

Jag tror också alt man måsle vara uppmärksam på det speciella förhållande somjag pekade pä, nämligen all den tyngre verkstadsindustrin har minskal sä kraftigt i Storslockholmsregionen och alt en yllerligare uttunning i det avseendet får allvarliga konsekvenser.

Det huvudproblem somjag log upp var emellertid konsekvenserna av den Slalliga förelagspolitiken, något som jag tyckte mig kunna få ell exempel på i del fall som vi nu diskuterar. Det är inle så att jag vill ifrågasätta stöd lill stålindustri eller varvsindustri, utan vad jag har kritiserat är konsekvenserna för andra branscher om man använder meioder som snedvrider konkurrensen. Alternativ produktion innebär givetvis all varven får ge sig in på andra områden, men del är möjligl alt del kan få konsekvenser, som samhällsekonomiskt sell är så allvarliga alt man sä alt säga under resans lopp fär tänka om. Jag lycker därför alt man skall ha dessa frågor under uppsikt, och jag tolkar industriministerns svar så atl också han anser del.

Del kan inle vara ekonomiskt rimligt atl effekten skulle bli den att livskraftiga enheter och förelag slås ut. Det är en kapitalförstöring som i längden ingen vinner på, varken i de nya förelagen eller i de gamla. Det får alllsä inte bli så atl livskraftiga slås ul av enheter som åtnjuter fördelar i form av resurser från slaten, trots alt man inie vet om dessa andra enheter kommer alt vara livskraftiga.

Min konklusion är således all man skall ha denna tendens under sträng uppsikt, och jag lycker också all de slalliga företagen skall tolka industriministerns ord så atl de skall vara varsamma i sin offerigivning för all inte genom sin egen aktivitet snedvrida konkurrensen och skapa ännu större problem för samhällsekonomin.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? Statliga företags beställningar utomlands, m. m.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag nödgas konstatera att industriministern, som jag uppfattade del, inle ens brydde sig om atl försöka uppmärksamma de frågor

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? Statliga Jöre-tags beställningar utomlands, m. m.

som jag har ställl med anknylning lill den fräga som jag rikiade till industriministern. Jag ställer inle dessa frågor därför att jag tycker alt det är särskilt roligt ulan med utgång från den oro och de bekymmer som de människor som berörs i dessa sammanhang känner.

Jag tror atl mänga med mig vore myckel intresserade av all höra om industriministern har studerat de anställdas förslag till fortsatt produktion vid Maskinverken i Kallhäll och vad han i så fall tycker om del. Jag tror också alt de vore inlresserade av att höra om industriministern och regeringen är beredda alt ingripa till förmån för sysselsättningen, om del är så au också de centrala MBL-förhandlingarna kommer alt bryta samman.

Jag sade ocksä i mitt inlägg all situationen i vad gäller sysselsättningen och sysselsättningstillfällen i Stockholms län är lilel annorlunda än vad som är fallet i landel i övrigt. Ulslagningen från arbetsmarknaden äger emellertid rum ocksä i storstadsområden, och det ger sig bl. a. till känna därigenom all en ökad andel människor ges förtidspension.

Tar man 1970 som utgångspunkt för en indexserie över anlalel hell förtidspensionerade, sä finner man för Stockholms län en ökning med 6,95 enheter. Det är bara Västmanlands län som visaren kraftigare indexuppgång under den här tiden. Över 30 96 av männen i Stockholms kommun i åldrarna 60-64 år var år 1975 antingen långlidssjukskrivna eller förtidspensionerade. Stockholms län har genomsnittligt etl större anlal sjukdagar per försäkrad än landet i dess helhel. För åren 1974,1975 och 1976 rörde det sig om en skillnad på mellan 3 och 4 96.

Hårdast drabbade av arbetslösheten har invandrarna blivit. Medan invandrarna ulgör ca 10 96 av samtliga medborgare i åldrarna 16-64 år, utgjorde de 28 96 av samtliga arbelslösa i augusti månad i fjol.

Anlalel arbelslösa, såsom arbelsförmedlingen mäter arbetslösheten, varierar i omrädel mellan 9 000 och drygt 11 000 människor. Antalet personer som är föremål för arbetsmarknadspoliliska ålgärder genom arbelsförmedlingen häller sig mellan 18 000 och 22 000.

Även om vi har en förhållandevis lägre arbetslöshet i den här regionen, är del ändå väsentligt, herr industriminister, atl konstatera atl även den här registrerade arbelslöshelen på ca 10 000 personer- alltså direkl arbelslösa - är hell otillfredsställande och inle kan accepteras.

Del är med den här utgångspunkten angeläget att slå vakt om sysselsättningen i det här länet och i Järfälla kommun, även om alltså sysselsättningsläget i regionen är något bättre än i andra delar av landel.

Vi vel inle heller om nedläggningen i Kallhäll innebär någon garanii för atl lönearbetarna i Göteborg får behålla sina jobb. Vi har tillräckligt med exempel från andra håll som visar alt så kanske inte blir fallet.

Näsla steg i den här nedläggningsprocessen, som blivit alll vanligare här i landet, är att storföretagen säger all nu måste vi bygga industrier i låglöneländerna för att kunna upprätthålla vår lönsamhet och på det sättet garaniera jobben även i Sverige. Jag länker inte nu försöka initiera någon diskussion kring dessa frågor. Men jag vill däremot konstalera alt kanske hade Åke Forsberg i Induslriijänslemannaförbundeis fackklubb vid Maskin-

verken i Kallhäll inle så fel när han framhöll atl del verkade som om landshövding Erik Huss när han nu blivit industriminister ville rädda jobben i sin egen region så långt som del var möjligl. Detla är naturiiglvis i och för sig av underordnad belydelse. Vad som är avgörande är all man från statsmakternas sida försöker medverka lill en bätire lösning än vad den här försäljningen av Maskinverken skulle innebära.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Får jag först vända mig lill inlerpellanterna för atl goilgöra en försummelse. Del har påpekats för mig all jag kom någon minut för senl. Jag var inle medveten om all herr lalmannen hunnit ajournera sammanträdet. Jag ber om ursäkt - det var en uppvaktning som uppehöll mig nägon minut för länge.

Alf Lövenborg upprepade nu frågan om jag anser atl en beställning av nägra komponenter lill elt kraflvärmeverk hos svenska förelag i slällel för hos utländska skulle skada våra exportmöjligheler. Genom den frågan gör han ändå saken lilet för lätl för sig. Både han och jag inser atl så inte är fallet Om del statsägda företaget fattar ell beslut på del ena eller andra sättet, har del i och för sig inte nägon omedelbar effekt Så enkel är inle kopplingen, men mänga bäckar små gör en slor å. Om vi konsekvent driver den politik som Alf Lövenborg anser all vi skall föra, då får det effekt på exportmöjlighelerna. Vad han begär är alt del statsägda förelagel inle efter bäsla förstånd skall lägga sina order där man finner del vara bäst, utan han vill alt företaget skall få direktiv från centralt statligt håll all inle följa principen alt lägga sina order där del är förmånligast. Det skall tydligen enligl Alf Lövenborg vara ett generellt direktiv, och dä fär man fariiga konsekvenser.

Jag har inte så myckel atl säga lill David Wirmark, för vi är ganska överens i synen pä denna svåra problemalik. Problemaliken är besvärlig, därför alt det ofta är svärl atl hjälpa etl företag i en trängd silualion ulan all därmed öka del företagets möjligheter alt konkurrera med andra, självbärande förelag. Det är en problematik som vi får leva med och hantera med slor varsamhet.

Lät mig till Tore Claeson säga att vi är hell överens om alt del är beklagligl alt vi fortfarande har en sä slor arbetslöshet här i landel, lål vara atl den är belydligt lindrigare - del var vi tydligen också överens om - i Stockholmsregionen än i de flesla andra regioner.

Vad beträffar de nu berörda anslällda i Kallhäll kan ju en stor del av dem forlsälla atl verka där. Ell mindre antal erbjuds arbelen i Karishamn, Göleborg eller Gävle. Några erbjuds den mera rörliga uppgift som montage-arbete innebär. Slutligen erbjuds etl ganska belydande anlal sysselsättning i Södertälje. Del har här frågats vilka garantier Saab-Scania har lämnat i del avseendei. En högsl representativ företrädare för förelagel har vid besök på industridepartementet hos mina medhjälpare uttalat all man kommer all kunna erbjuda samtliga anslällning. Dessulom vet intresserade tidningsläsare alt lastbilsdivisionen inom Saab-Scaniakoncernen är mycket framgångsrik, särskilt när det gäller exporten, och alt man avser alt nyanställa ungefär 800 personer. Man är på det klara med all det inle går atl rekryiera alla dessa i

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Om statliga företags beställningar utomlands, /??. m.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/77 Statliga företags beställningar utomlands, m. m.

Södertälje och alt man därför gärna ser alt folk kommer från andra håll och tar anslällning pä Saab-Scania. Del ligger alltså i företagels intresse alt skapa möjligheler härför

Del bör vara möjligt -del gav Tore Claeson i själva verkei elt exempel på -all arbeta i Södertälje och bo i Kallhäll. Tidigare har det varit tvärtom. Del kan ske antingen genom kollekliva transportmedel eller genom sädana särskilda busstransporter som Tore Claeson påvisade lidigare hade förekommit. Det är inte möjligt för mig atl precisera mig i del avseendet Men del är uppenbart alt del kommer all finnas arbetstillfällen i Södertälje men alt det inte behöver beiyda alt de berörda nyanställda flyttar lill Södertälje.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Statsrådet Huss erkänner atl del fall jag pekat pä när det gäller etl statligt förelags agerande kanske inte kommer atl få de omfallande handelspolitiska konsekvenser som man möjligen kan ulläsa ur svaret Det bör kanske noteras. Statsrådet gör gällande att jag anser att det statliga företagel skall få bestämda direktiv. Vad jag anser är atl statliga företag måste ha etl alldeles besläml samhällsansvar när del gäller beställningar, upphandling och ansvar för sysselsättningen. I del avseendei finns det naturiiglvis plals för direktiv.

Politik är att vilja, har en känd politiker sagt här i kammaren. Och naturiiglvis är det så! Men vid det här tillfället vill inte regeringen göra någonting - det är kontentan av svaret och den här debatten.

Jag har ofta stått i den här kammaren och agerat i sysselsättnings- och regionalpolitiska frågor. I allmänhet har det gällt Norriand. Men nu har vi Norrlandsproblem över hela rikel. Vi ser dessa problem också i vissa delar av Slockholmsområdel. De är naturiiglvis en följd av den avinduslrialisering som sker och som drabbar även del här området Under de senasie åren har induslrisysselsältningen i värt land minskal med över 90 000 arbetstillfällen. Det är etl känt faktum. Samtidigt har de 18 största företagen skapat över 100 000 nya arbetstillfällen ulomlands.

Så har del svenska storkapitalet med statlig medverkan - del vill jag understryka - skapat arbetslillfällen ulanför landets gränser och arbetslöshet på hemmaplan. Det har skett genom kapitalexport och bristande investeringsvilja, och del har skett på grund av kortsynta profilinlressen. Del som vi lalar om i den här debatten är etl utslag av della.

Herr lalman! Det karakteristiska för delta samhälle är planlösheten. Vi har inte i någon region en plan för hur vi skall klara sysselsättningen och för hur industrin skall utvecklas. Det överlämnas ål de fria marknadskrafterna. Vi ser hur dessa fungerar även här i Stockholmsområdet.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Industriministern säger att vi är överens om att arbetslösheten är någonting beklagligl. Del vore bra om vi också vore överens om alt det inte blir bällre om man flyttar arbetslösheten från den ena lill den andra delen av landet. I stället borde man la vara på de möjligheler som finns all

bibehålla sysselsättningen, i det här akluella fallet vid Maskinverken i Kallhäll.

När det gäller frågan om sysselsättningstillfällen vid Saab-Scania i Södertälje är jag som södertäljebo väl medveten om situationen där. Det är ocksä därför som jag uttalat skepsis beiräffande möjlighelerna all lämna garantier för sysselsättning åt de arbetare det här gäller. Den arbetskraft som Saab-Scania i Södertälje söker - i varie fall officielll och via arbetsförmedlingen-är i huvudsak skiftarbelare. Dä insläller sig frågan hur man skall lösa problemen för de människor som fortfarande vill bo kvar i Järfälla kommun och jobba i Södertälje. Det finns inga kollektiva trafikmedel för dem som arbelar i den här aktuella skiftgången.

Sedan vill jag bara ytteriigare understryka all del borde ha varit möjligl atl ägna litet större intresse ät de förslag som har framlagts av de anställda vid Maskinverken i Kallhäll. Det verkar inle som om industriministern har tagit del av dessa förslag - i varie fall gjorde han inle nägon kommentar till dem. Enligt min och mänga andras uppfattning är della realistiska förslag som mycket väl borde kunna genomföras. Vilken uppfattning har industriministern om dessa förslag, ifall han nu har tagit del av dem? Är industriministern beredd att medverka till att man prövar om dessa förslag kan genomföras? Jag tror alt denna fråga intresserar många människor, och del vore värdefullt alt vi, innan vi slutar denna debatt, fick något slags besked på den punkten.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/77 långtidsvården

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om långtidsvården

Statsrådet HEDDA LINDAHL erhöll ordel för all i eU sammanhang besvara

dels följande interpellationer, nämligen 1978/79:127, anmäld den 16 januari, av Per Gahrion (fp), 1978/79:128, anmäld den 16 januari, av U/la Tilländer {c), 1978/79:129, anmäld den 17 januari, av Gunnar Biörck i Värmdö (m), 1978/79:131, anmäld den 17 januari, av Göran Karlsson (s),

dels följande frågor, nämligen

1978/79:277, anmäld den 16 januari, av Karin Nordlander {vpk).

1978/79:280, anmäld den 16 januari, av Svea Wiklund (c).

och anförde:

Herr lalman! Per Gahrion har frågat dels vilka lärdomar beträffande rällen lill liv och rätten till en värdig död somjag drar av del som inträffat vid Malmö Östra sjukhus, dels vilka åtgärder som jag är beredd all vidla för alt göra dödsproblematiken mindre okänd för de yngre generationerna, dels om man avser atl vidla några ålgärder för att få lill stånd en bättre laglig reglering än i

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/77 långtidsvården

dag av s. k. dödshjälp, bl. a. i syfte all klargöra all ingen enskild har räll atl på egen hand hjälpa andra människor alt dö, och dels om jag anser alt det är rimligt all människors egen klart ullalade vilja, t. ex. i teslamentsform, om behandlingsformer och eventuell dödshjälp i livets slutskede i något avseende är värd all beaklas.

Ulla Tilländer har frågal vilka slutsatser för den framlida utformningen av långtidssjukvården som jag drar av den inträffade händelsen i Malmö.

Gunnar Biörck i Värmdö har anfört att det på vissa håll har skett en utspridning och förtunning av ansvarsbegreppet och en nedvärdering av "rondens" belydelse samt frågat, om händelserna i Malmö har givit anledning till överväganden i dessa hänseenden och om jag finner anledning atl tydligare klargöra de ansvarsförhållanden och beslutsfunktioner, som tillkommer olika personalkategorier inom sjukvärden.

Göran Karisson har frågat dels omjag är beredd atl ge riksdagen en ulföriig information om händelserna vid Malmö Östra sjuknus, dels om tillsynen över sjukvården kan anses tillfredsställande ordnad och om resurserna hos tillsynsmyndigheten, socialstyrelsen, är tillräckliga för uppgiften, dels hur tillsynsfunktionen prioriteras inom socialstyrelsen, dels vilka lärdomar man kan dra av det inträffade frän personalrekryteringssynpunkt och i fråga om personalens utbildning och dels på vilket säll man kan möla den oro som många känner inför förhållandena inom långvården.

Karin Nordlander har frågal vad regeringen ämnar göra ål förhållandena inom långtidssjukvården.

Svea Wiklund har frågal vilka åtgärder jag ämnar vidla för atl förhindra en upprepning av den tragiska händelsen vid Malmö Östra sjukhus.

Jag besvarar interpellalionerna och frågorna i ett sammanhang.

Enligt 3 § sjukvårdslagen är landstingskommunerna och de kommuner som inle tillhör någon landstingskommun huvudmän för sjukvården. Del för anses följa av huvudmännens ansvar för sjukvärden atl de tillhandahåller nödvändiga materiella och personella resurser. Den administrativa ledningen av sjukhus utövas enligt 13 § sjukvårdslagen av sådana tjänstemän som sjukhusdirektör, styresman och chefsläkare.

1 31 § sjukvårdskungörelsen (1972:676) regleras överiäkares ansvar. Där sägs alt det åligger överiäkaren atl ansvara för sjukvårdens behöriga och ändamålsenliga handhavande inom del verksamhetsområde som har anför-trötts honom. Därav följer att överläkaren har att ge den underställda personalen de direktiv som behövs, atl se lill alt ingen sätts till svårare uppgifter än han med hänsyn lill utbildning och erfarenhet skall kunna klara på elt tillfredsslällande sätl och alt övervaka deras verksamhet. Om biträdande överiäkare har anförtrotts eget ansvar för viss sjukvård gäller samma bestämmelser för honom. Den delegering av arbetsuppgifter frän överläkare eller biträdande överläkare som kan ske beträffande värd- och behandlingsuppgifler ligger närmasl inom det chefsansvar som jag här har beskrivit

Jag vill framhålla atl överiäkarnas möjligheter alt delegera det yttersta ansvaret för den enskilde patientens vård och behandling är starkt begrän-

sade. Frågan i vilken utsträckning överläkaren kan överlåta pä annan personal alt självständigt svara för olika vård- och behandlingsinsatser har behandlats i ett flertal ärenden i medicinalväsendets ansvarsnämnd. Som exempel kanjag nämna ell ärende från är 1974, som gällde förhållanden vid elt psykiatriskt sjukhus i samband med ell försök med grupplerapeutisk verksamhet. Överläkaren ansågs i det fallet ha försatt sig i en sådan situalion alt han hade haft svårigheter atl hävda sin skyldighet att i alla delar ta ansvarel för vård och beslut på kliniken. Överläkaren hade därför gjort sig skyldig lill försummelse i sin tjänst som överläkare. Andra fall har gälll bl. a. ansvaret för att ordinerad behandling fullföljs och för all nödvändig kompetens finns hos jourhavande läkare.

Självfallet har ocksä övrig personal ansvar för sitt arbete, var och en inom sill kompetensområde. En läkare, sjuksköterska elc. ansvarar för hur han eller hon löser sina arbetsuppgifter, oberoende av om vården eller behandlingen sker i vårdlag eller på annat sätl. Brottsbalkens allmänna slraffregler gäller givelvis för dem som är verksamma inom hälso- och sjukvård liksom för övriga samhällsmedlemmar. Således kan för yrkesutövare inom hälso-och sjukvård ansvar komma i fråga för t ex. vållande lill kroppsskada eller sjukdom eller vållande lill annans död.

För viss personal inom hälso- och sjukvård gäller enligt medicinalperso-nalkungörelsen (1964:428) dessutom ell särskilt disciplinansvar vid försummelse, oförstånd eller oskicklighet i yrkesutövningen. Vederbörande kan tilldelas erinran eller varning eller få sin legitimation återkallad. Medicinalväsendets ansvarsnämnd, som handlägger sådana ärenden, skall vid svårare fel anmäla vederbörande lill åtal och underrätta den som har atl besluta om avskedande. I allmänna läkarinslruklionen och i reglemente för sjuksköterskor finns bestämmelser om dessa personalgruppers åligganden.

Enligl 5 § sjukvårdslagen utövar socialstyrelsen den högsta tillsynen över landstingskommunernas sjukvärdande verksamhet. Tillsynen sker genom inspektioner och överiäggningar med huvudmän och personal. Det ankommer på socialstyrelsen själv att inom ramen för styrelsens samlade resurser besluta om tillsynsverksamhetens omfattning och inriktning.

Med anledning av de tragiska händelserna vid Malmö Östra sjukhus vill jag först nämna all åklagarmyndigheten i Malmö inlett förundersökning enligl rättegångsbalken. Självfallet kan jag inle under pågående ulredning uttala mig i skuldfrågan. Omedelbart efter del alt händelsen blev känd begärde socialstyrelsen in etl omfattande journalmalerial frän sjukhuset Journalerna har därefter granskals i styrelsen. Den 17 januari 1979 gjorde representanter för socialstyrelsen elt besök hos sjukvårdsförvaltningen i Malmö för alt fä informalion om bl. a. den förundersökning som påböriais. Därefter inspekterades verksamheten vid långvårdskliniken vid sjukhuset den 22-24 januari. En rapport om resultatet av inspektionen håller på all färdigställas. I rapporten kommer alt behandlas frågor som rör arbetsformer, arbetsrutiner, personalbemanning m. m. Enligt överenskommelse med förundersöknings-ledaren skall socialstyrelsens förhör med personalen inte böria förrän polisutredningen har slutförts. Socialstyrelsens inspektion omfattar alltså två

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? långtidsvården

3 Riksdagens protokoll 1978179:83-88

Nr 84 etapper. Så snart förundersökningen är klar kommer socialstyrelsen sålunda

Måndagen den '''' '"'' '"'' förhör med personalen. En särskild rapport kommer atl

12 februari 1979 upprättas om resultaten av dessa förhör.

_____________ Vad som inträffat i Malmö är djupt beklagligt. Detla fär emellertid inte leda

0/7? lånatidsvården ''" " förtroendet för den svenska sjukvården minskar. Vi har en sjukvård som internationellt står myckel högt, och det gäller både akut- och långtidsvård. Vi har ell väl utvecklat socialt syslem, som i hög grad tar sikte på alt ge oss alla trygghet när vi blir pensionärer och när krafterna böriar all tryta. Alll detla skall vi slå vakt om och vidareutveckla.

Långtidsvården är elt av de områden som socialstyrelsen har ägnat mest uppmärksamhet under senare år. Sålunda publicerade styrelsen är 1974 skriften Långtidssjukvärdens läge (Socialstyrelsen redovisar 1974:36). I anslutning till socialstyrelsens arbete med etl principprogram för hälso- och sjukvärden inför 1980-ialei - HS 80- lade styreLsen fram etl principprogram även förden somatiska långtidssjukvården. Socialstyrelsen gjorde i slutet av år 1975 en enkät om vårdplatser, resurser och silualion för långvårdens patienter. Resultatet av enkäten har redovisats i skriftserien Socialstyrelsen redovisar 1977:8 och i pensionärsundersökningens betänkande Pensionär 75. Med anledning av de uppgifter som kom fram i enkäten gjordes under åren 1977 och 1978 en fördjupad intervjuundersökning med långvårdspalienier och personal. Undersökningen har resulterat i tre rapporter: "Samtal med patienter och personal kring behov och resurser inom somatisk långtidssjukvård", "Långvårdspalienten lalar" och "Kan del bli rutin alt ha med människor alt göra?" Dessa tre rapporter kommer all publiceras inom kort 1 samarbele mellan Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, socialstyrelsen och sjukvårdens och socialvärdens planerings- och ralionaliserings-instilut har under år 1978 givits ul en serie skrifter som behandlar både den öppna och den slutna åldringsvärden frän olika synpunkler. Ur de skrifter som jag här har nämnt finns ålskilligl all hämta när det gäller organisationen av åldringsvården och del prakliska vårdarbetet.

När del gäller vården av de äldre finns del emellertid - trots de insatser som har gjoris - fortfarande betydande brister. Den öppna långtidssjukvården har inte byggts ut i den omfattning som behövs. Stora ansträngningar bör göras för alt öka möjligheterna för individen all sä länge som möjligt leva och verka i den normala miljön och förebygga eller senarelägga behovei av sjukhemsvård; här länker jag pä bosiadsanpassning och social hemservice, på dagsjukvärd och dagcenlraler med aktiverande och rehabiliterande insatser. Det finns också på många håll i landel en besvärande brist pä vårdplatser inom långtidssjukvärden. Jag vill dock här erinra om all den överenskommelse som träffats mellan regeringen och kommuner och landstingskommuner om särskilt slatsbidrag under år 1979 innebär all utbyggnaden av äldrevård och långtidssjukvård skall prioriteras. Svårigheterna inom långtidssjukvården beror lill slor del på en sedan länge radande brist på läkare, sjuksköterskor och annan utbildad sjukvårdspersonal.

Med den snabba ökning av antalet läkare som nu sker och en fortsall
34 salsning på vårdyrkesutbildningen bör del emellertid vara möjligl alt fä lill

slånd en både kvalitativ och kvantitativ upprustning av della vårdområde.

Det är också viktigt atl göra sjukhemmens arbetsmiljö iniressani och engagerande, så alt personalen stannar. Inom långtidssjukvården måsle del vara särskilt angeläget alt patienternas behov av omvårdnad och personalkontinuitet tillgodoses. För personalens irivsel är det väsentligt atl man får verka i en god arbetsmiljö i vidsträckt bemärkelse med möjlighet att - med de begränsningar som jag har lalat om i del föregående - påverka utformningen av vården. Del var bl. a. mot denna bakgrund som regeringen år 1977 beslutade atl tillsätta en utredning om sjukvårdens inre organisation. Enligt direktiven skall ulredningen också belysa hur gruppvård och lagarbete kan bedrivas. Enligl vad jag har inhämtat avser ulredningen atl publicera en idépromemoria i ämnel under våren 1979.

Jag vill i delta sammanhang framhålla att jag är av den uppfattningen alt elt arbete i vårdlag enligl den lilla gruppens princip innebär betydande fördelar för både personalen och patienterna. För personalen som lär känna varandra ger det goda möjligheter till ell nära samarbele. Kommunikationerna mellan de anställda blir smidigare vilkel bör underiätta arbetel. Jag tror all arbeie i mindre grupper också medför alt de anställda känner elt särskilt ansvar för "sina" patienter samt en tillfredsställelse över alt allas samlade kunskaper las till vara.

Enligl mina erfarenheter har vi en utomordentlig personal i sjukvärden. Den utför elt arbete som inte bara är fysiskt tungt utan även ibland kan vara psykiskt påfrestande. Det är därför nödvändigt med en noggrann kontroll vid nyanställning av personal och vid anvisning av beredskapsarbetare. Detta förutsätter ett nära samarbete mellan olika sjukvårdsenheter och mellan sjukvården och arbetsmarknadsmyndigheterna. Del är också viktigt atl nyanställda introduceras och handleds i arbetel av mlinerad personal. Personalen och arbetsgivaren kan då på elt lidigt siadium bilda sig en uppfattning om den nyanställdes lämplighet för arbetel.

Per Gahrion har i sin interpellation tagit upp en del frågor som rör s. k. dödshjälp. Jag anser för min del att det vore olyckligt om den debatt som vi för här i dag skulle utvecklas till en diskussion om dödshjälp. Jag vill emellertid helt kort svara på nägra av frågorna.

Varie person som söker sjukvård måste självfallet kunna lila på att allt görs som är möjligt för atl bota och lindra de sjukdomar eller besvär som han lider av. Alla har samma värde, oavsett ålder och hälsotillstånd. Vi får inle skapa regler som kan leda till oklarhet i detta avseende.

Den som är vid medvetande har rätt alt vägra behandling. Om patienten är medvetslös eller om det av andra skäl inle gär all få kontakt med patienten, är huvudregeln alt läkaren skall ge sådan behandling som är medicinskt motiverad. Det ankommer alllsä på den ansvarige läkaren atl i sådana fall avgöra vilka åtgärder som bör vidtas med hänsyn lill patientens tillstånd.

När det gäller förutsättningarna för alt avbryta livsuppehållande behandling är rättsläget klart. Jag vill erinra om all denna fråga har behandlats ingående i socialutskottets betänkanden 1974:31, 1975:8 och 1976/77:12. I

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Om långtidsvården

Nr 84 förstnämnda belänkande ullalade utskottet alt myckel starka skäl talade för

Måndagen den ' liksom tidigare mäste ankomma på vederbörande läkare att avgöra

12 februari 1979 vilken behandling som skall ges patienten. Med hänsyn härtill, och då

_____________ förtroendet för läkarnas behandling av de sjuka allvariigt skulle kunna rubbas

Om lånvtidsvården " lagfäst regel om passiv eulanasi, ville ulskollel inle förorda en ändrad lagstiftning på området. Utskottet kunde inte heller ställa sig bakom förslaget alt läkare skulle tillerkännas räll att respektera en i förväg utfärdad skriftlig viljeförklaring. Utskottet framhöll att del skulle vara förenat med betydande olägenheter från både praktisk och juridisk synpunkl alt tillerkänna en sådan viljeförklaring från patienten bindande verkan. I betänkandet 1975:8 framhöll utskottet bl. a. atl ingenling inträffat efter 1974 års riksdagsbehandling som borde föranleda en annan bedömning av frågan om livsuppehållande behandling. Med hänsyn till den fortgående debatten pä området ansåg utskottet i sitt betänkande 1976/77:12 del nödvändigt alt utredningen (S 1974:09) om sjukvård i livets slutskede närmare borde belysa hithörande frågor. Del är emellertid angeläget atl vi alla, både yngre och äldre, lär oss alt umgås med tanken på sjukdom, lidande och död på ett naturiigt sätl. Här behövs en fortsatt diskussion om hur vi skall lära oss delta. Jag anser det för min del lämpligt atl vi avvaktar utredningens synpunkter och förslag, innan vi ännu en gång lar upp en debatt om dessa verkligt svåra frågor. Många av de viktiga ämnen som tagits upp i interpellalionerna och frågorna kommer atl behandlas av utredningen. Fyra rapporter har hittills publicerats. Ytteriigare rapporter och etl slutbetänkande kommer under våren 1979. Jag hoppas alt utredningens malerial skall ge oss ökade kunskaper om långtidssjukvårdens problem och en större förståelse för de långtidssjukas behov av en god vård i vidsträckt bemärkelse.

Av vad jag har anförl framgår all åtskilligt görs för alt förbällra långtidssjukvården. Myckel återstår emellertid alt göra. Del är min förhoppning atl den debatt som vi för här i dag och som har föranlelts av de tragiska händelserna i Malmö skall bidra till att förhållandena inom långtidssjukvården förbätiras. Jag kan försäkra atl regeringen och berörda myndigheier kommer att göra vad på dem ankommer för alt förbättra långtidssjukvårdens villkor. Jag är också övertygad om all landstingskommunerna och de landslingsfria kommunerna, som har del direkta ansvarel för sjukvården, kommer alt fortsätta sina ansträngningar all bygga ul och förbällra vården för de långvarigt sjuka.

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag delar i och för sig statsrådet Lindahls uppfattning, alt de tragiska
händelserna vid Östra sjukhuset i Malmö ur strikt saklig synvinkel inte är den
lämpligaste utgångspunkten för en seriös debatt om del som lilet slarvigt
kallas för dödshjälp. Men faktum ärju att en dödshjälpsdeball har blossat upp
efter Malmölragedin. Det har bl. a. hävdals, inle minst i de stora kvällstid
ningarna här i Stockholm, att den unge man som nu anklagals för elt par
36 dussin mord skulle ha utfört dåden under påverkan av just dödshjälpsdebat-

ten. Del har också sagls all aktionsgruppen Rätten till vårdöd faktiskt skulle     Nr 84
vara medansvarig och medskyldig till de många dödsfallen. Del är mol den     Måndaeen den
bakgrunden jag har funnit del oundvikligt atl begära statsrådets syn på     12 februari 1979
saken.

Jag noterar med lillfredsslällelse atl statsrådet avslår från varie samman- q låimtidsvården koppling av vansinnesdåden i Malmö och en seriös diskussion om dödsproblematiken i del moderna samhällel. Ingen vettig människa har naturiigtvis tänkt sig att del skulle vara tillätet atl inom sjukvården ta livet av människor hur som helst. Det gäller någol hell annal.

Utgångspunkten är generande enkel - men den måste ändå framhållas i en tid, dä en del medelålders kvällslidningsredaktörer om och om igen försöker dölja sin egen dödsångest genom alt hell avskärma den bistra verkligeheten -nämligen alt vi alla kommer atl dö, även kvällstidningsredaktörer, alt vi sannolikt kommer att dö inom sjukvården och alt det mesta talar för att vår död kommer atl föregås av en lång, utdragen och ytlersl plågsam dödsprocess.

Ulredningen av sjukvården i livets slutskede har redovisai nägra siffror, som i all sin torrhet kan få håret all resa sig ocksä på de mest hårdfjällade. Vid undersökning av 202 dödsfall har man t. ex. funnit atl 71 % av patienterna hade smärta under sista levnadsveckan, och av dem hade drygt hälften svår smärta. 69 % hade andnöd under det sista dygnet. 73 96 visade tecken på ångest och oro, de flesta i hög grad. Över hälften av patienterna led av illamående, feber, törst, avföringsbesvär osv. Man skulle kunna gå längre och med en ganska besvärande närhet beskriva hur del faktiskt är för de flesta männniskor under de sisla timmarna, dagarna och månaderna av detta jordeliv.

Det är mot den bakgrunden allt fler människor har frågal sig vad det är för mening med atl lägga ytteriigare limmar, dagar, månader lill livet i slutskedet, om det inte vore humanare atl ibland t o. m. förkorta dödsprocessen. Allt fler har velat fatta sådana beslut själva. Allt fler vill ta ett ansvar för sin egen död, lika väl som de som myndiga människor fömlsätis ta ett ansvar för sina liv.

I debatten har detta förvrängts till att man skulle vilja ta livet av andra människor. Men del handlar ju inle alls om del utan om atl fler människor skulle vilja bestämma över sin egen död, inte över andra människors död.

Del är i det sammanhanget som olika former av skriftliga förklaringar och viljeyttringar angående den vård man kan få i livels slutskede har blivit akluella. Jag noterar att statsrådet refererar lill socialutskottets betänkande 1976/77:12 och håller dörren öppen för fortsatt diskussion. Jag finner det lämpligt atl citera det relevanta avsnittet i utskottets belänkande:

"Sedan föregående års riksdagsbehandling har debatten rörande rätten att
avslå från livsuppehållande behandling fortsatt. På det internationella planet
har bl. a. den omsiändigheten inträffat atl Europarådets pariamenlariska
församling i januari i är antagit en rekommendation om de sjukas och
döendes rättigheter. I denna rekommenderas Europarådets ministerkom
mitté att uppmana de enskilda länderna atl inom särskilda undersöknings- 37

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? långtidsvården

kommittéer ulreda bl. a. frågan om skriftliga deklarationer, upprättade av juridiskt utbildade personer, varigenom läkare ges fullmakt atl avslå frän livsföriängande ålgärder, särskilt i fall då irreversibell bortfall av hjärnfunktionerna föreligger. Rekommendationen bereds f n. inom ministerkommittén och dess organ. Oavsett ministerkommitténs ställningstagande till den av den pariamenlariska församlingen antagna rekommendationen framstår det enligl utskottets mening som uppenbart atl med hänsyn till den fortgående debatten på området del kommer atl bli nödvändigt för SLS-utredningen atl närmare belysa den av motionären upptagna frågan."

Del är alltså en klar beställning från socialutskottet att den här lypen av skriftliga viljeyttringar närmare skall utredas. Således är det inle, som i debatten framförts frän olika häll, fråga om några lösa utkast, ulan socialutskottet har, mot bakgrund av Europarådets ministerkommittés rekommendationer, högsl seriöst tagit för givet alt denna fråga kommer att aktualiseras i den pågående ulredningen.

Avslutningsvis villjag fråga statsrådet, om man nu verkligen kan lila pä atl utredningen, som skall lämna sitt slutbetänkande i vär, har tagit itu med problematiken, så alt vi för en allsidig beskrivning av alla de komplikationer som självfallet inträffar i sådana här sammanhang. Det är ingen lätl sak atl lösa delta. Det är inle lätl atl sluta jordelivet och del är inte heller sä lält alt stifta lagar som handlar om hur det skall gä till. Men vi har i vårt moderna samhälle skapat en situation som gör alt vi måsle la etl politiskt ansvar också när det gäller delta bistra faktum.

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet för svarel på min interpellation.

Tragedin vid Östra sjukhuset i Malmö har fått debatten om sjukvården atl flamma upp. Sjukvården mår väl av en fortgående debatt, ly även om vi vet alt sjukvården i många stycken fungerar oklanderiigt, har den genom sin komplexitet ändå många brister.

Alla har vi elt personligt förhållande lill sjukvärden. Den hjälper oss till väriden, och den hjälper oss när vi skall lämna väriden. Det säger litet om spännvidden i den uppgift som sjukvården har sig förelagd. Födelse och död är några av människans stora gränsstationer, och man kan inte nämna dem utan alt förnimma de religiösa övertoner som förknippats och förknippas med dem.

Det säger litet om den grannlaga uppgift som sjukvården här har. Del påminner om alt sjukvårdsteknik, sjukvårdsteknologi och rationell rutin har sin begränsning. Dess förmåga alt bota är stor, men om den blir alll blir den intet

Även om sjukvården kvantitativt sell lill övervägande del berör människor mellan polerna födelse-död är det sjukvärden i livels slutskede som fokuserats till följd av den tragiska händelsen i Malmö.

20-30 människor mördas på en långvårdsklinik mitt ibland oss. Förutom det sensationella och tragiska, som gett eko i väridspressen, är den seriösa frågan ändå inte vem som bär skulden och hur man skall få fram en

syndabock. Sannolikt är detta en engångsföreteelse. Den inträngande och borrande frågan är främst denna: Vilka brisler har långvården som gör alt mord i denna skala kan inträffa under en så lång följd av månader ulan atl morden upptäcks? Man kan invändaall sjukvården inte är till föratl upptäcka mord och att obduktioner och andra rutiner inle är så mycket insatta i etl rättsmedicinskt sammanhang som i elt pedagogiskt

Men sjukvärden ärju lill för alt upptäcka och i möjligaste män lindra och bota lidanden. Häravslöjar Malmöhändelserna stora brister. Alllför många av de döda måsle ha lidit, men ingen eller nästan ingen har reagerat med tillräcklig kraft mot detta.

Tragedin har fått fortgå och mogna till den katastrof som del nu blivit. Utan atl föregripa det utredningsarbete som nu har kommil i gäng och som förhoppningsvis lägger korten på bordet kan man bara konstatera atl i svensk sjukvård, i varie fall när del gäller långvården, föreligger det rutiner som inle på ell tillräckligt finmaskigt sätl fångat upp de signaler, ullalade eller outtalade, som måsle ha förekommil i många fall från människor i nöd.

Har inte sändarna varit pä samma våglängd som mottagarna? Någon blockering måsle rimligen ha förelegat

När man i detta sammanhang talar om att patienter, i synnerhet äldre längvårdsfall, så lätl förvandlas lill vårdpakel berövade såväl integritet som värdighet, så är det ingen anklagelse mot en vårdpersonal som är överiupen av uppgifter på grund av underbemanning, stor personalomsättning och en prioritering av uppgifterna där de omedelbara materiella åtgärderna kommer först.

Del är värdsystemet som ställs mol väggen. I del innefattas naturiiglvis otillräckliga resurser. De materiella och tekniska resurser som står lill buds är nödvändiga inslag i den lunga vården av våra gamla pä långvårdskliniker. Här är sannerligen inte platsen alt tala illa om tekniken i den meningen. Den aren nödvändig och oumbärlig del och inte en motsats lill utan en förutsättning för mänsklig värd.

Bristerna i del här avseendet är tillräckligt kända för att det skall räcka med en påminnelse om dem. Jag tänker på avdelningar där gamla måsle gä till sängs kl. 3 pä eftermiddagen för atl del är brist på personal, pä plalsbristen, som kommer all accentueras i takt med del stigande antalet åldringar i värt land och pä bristen på personal, inle minst läkare och sjuksköterskor, en följd av den låga status som långvärden innehar.

Som sagt: Bristerna är väl kända. Man kan sannolikt räkna med instämmanden när man pekar pä nägra brister i systemet, som jag har försökt göra här, men den fråga som kanske är angelägnare och når djupare gäller inte vårdsystemet i yttre avseende, med dess materiella brisler, ulan mera de värderingar som byggl upp systemet och styr det och som det skall tjäna.

Finns del en själ och ande för vilka vårdsystemet är kroppen eller ärdet bara ell maskineri ulan själ? Man lalar ibland om sjukvårdsapparaten -sjukvården blir en industri med del löpande bandet som elt ideal. Vad blir läkarna då om inle ingenjörer?

Alt nyproduktion och reparation i ett sådanl perspektiv har status och är

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? långtidsvården

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/?7 långtidsvården

meningsfullt är begripligt, men del som inte kan repareras och som ohjälpligt håller på all rosta sönder, är del dä av intresse?

Vilken funktion fär egentligen långvården? 1 det här sammanhanget tror jag alt en ensidigt driven dödshjälpsdeball i sina förgreningar vållat en hel del skada. Den nerrivande inverkan på en djupt fattad känlsa för människans värde och värdighet som dödshjälpsdeballen tyvärr åstadkommit måsle besinnas.

Nödvändiga förtecken, nyanser och undertoner försvinner sä lält när man ropar på torgen.

En annorlunda syn på åldrandet, värden av gamla, inle bara i dödens närhet, har efleriysls. Som professor Helander i Lund påpekat har akutvårdens naluriiga fråga "Vad är det som inle fungerar? Del måsle repareras." applicerats med orätt pä långvärden. Alllför myckel fungerar inle, uppgiften blir jättelik och inbjuder till resignation och hopplöshet inför alla minusposterna.

I slällel borde frågan vara: Vad ärdet som fungerar? Vad kan vi göra ål det? Men della negaliva anslag är genomgående i samhällel som helhel, inle bara i sjukvården.

Det är viktigt alt vi verkar för alt skapa etl samhälle där gamla inle betraktas som något vi inte längre behöver därför alt de lämnat del produktiva livet I gärdagens samhälle fanns etl mönster med tre generationer i familjen som innebar en naturlig plats för de äldre i familjegemenskapen och också en naturiig omsorg om de äldre. I den familjegemenskapen fanns ocksä meningsfulla uppgifter för de gamla. Med den ändrade familjeroll vi fält på senare år har ocksä i hög grad attityden till gamla förändrats. Naturiigtvis har ocksä den generella boendesegregationen, som skapats av en snabb uibyggnad av stora, ensidigt planerade bostadsområden, präglade av kontakt-brist människor emellan, bidragii lill denna bild.

Bristen på kontakt mellan generationerna leder lill alldeles speciella värderingar och attityder. Institutet för geronlologi i Jönköping har undersökt barns attityder mol äldre. I rapporten sägs bl, a.: Allmänt kan sägas all de flesla undersökningar visat atl gamla människor tenderar atl slereolypiseras och delta inle bara av de unga ulan också av de äldre själva.

De gamla uppfattas som allmänt sjukliga, trötta, inle sexuellt intresserade, mentall långsammare, glömska och mindre förmögna alt lära nya saker, gnälliga, tillbakadragna elc. Barn upplever, visar undersökningen, ofta äldre som tråkiga, otrevliga, rigida och ulan posiliv självuppfaltning.

Undersökningen visar atl kontakten mellan unga och gamla är störst pä landet och minsl i slorstadsförorter. 50 96 av ungdomarna i storstadsförorter har sällan konlakl med de äldre mot 15 96 av ungdomarna på landsbygden. Daglig kontakt med mor- eller farföräldrar har 5 % av de unga i förorterna mot 50 96 på landet.

Elt samhälle som pä detla sätt skiljer generationerna ål och som ger oss denna syn på den äldre generationen kan naturligtvis inte utan vidare se den äldre generationen i sig själv som en resurs. Vad vi saknar är en riklig uppskattning av åldrandets värde. Det är en ålempptäckt som återstår atl

göra. Del är icke fråga om en servil underdåninghel för åldrandet som sådant, ulan vad man efterlyser och saknar är en mognad besinning, kalla del gärna vördnad, inför den erfarenhet som egentligen bara livet kan ge. En tillböriig uppskattning är befogad och skulle återge de äldre en centralare plats både i värt medvetande och i del sociala livet

Som det nu är ställs myckel av detla pä undantag. Vad vi saknar är en helhetssyn på människan som biologisk och social varelse med såväl kulturella som religiösa behov.

En uppdelning av människan i olika vårdsektorer hotar en sådan helhetssyn. Del gäller också om hon blir etl ling som skall vårdas.

Jag kan instämma i statsrådets uppfattning att etl arbeie i vårdlag enligt den lilla gruppens princip måste innebära belydande fördelar för både personalen och patienterna. Mindre vårdenheter har också möjligheter lill en mänskligare vård inbyggda i sig.

Herr talman! Naturligtvis kan en sjukhusledning i sina rutiner inte agera med utgångspunkt i atl del kan finnas potentiella mördare bland personalen. Men ändå, med dagens många gånger fabriksinriktade sjukvård och stora sjukshusenheler, är risken stor alt reaktionsliden inför onormala händelser, som den i del här fallet drastiskt stigande dödsfrekvensen, blir onormalt läng. Den individuella vården och omsorgen riskerar alt komma i efterhand, även om personalen säkert ofta försöker göra sitt bästa i den rådande situationen.

Långvården är den tveklöst svåraste delen av sjukvården att arbeta inom för de anställda. Många anställda inom långvården trivs med sina arbelen och känner atl de gör en angelägen insats. Men för många som kommer oförberedda in i yrket kan det bli en chockartad upplevelse. Den höga omsättningen på personal är elt lecken på della. Därför är ulbildningen av personalen viktigare inom långvärden än någon annanstans.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Om långtidsvården

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Tillåt mig för min del tacka slalsrådel Lindahl för den möda hon har lagt ned på svarel. Jag kan dock inle neka mig att säga att jag tror att del hade varit bättre med elt mindre juridiskl-formalistiskt svar och i stället merav statsrådets naluriiga spontanitet,som endasi sparsamt glimtade fram i alla hennes uppgifterom slalliga utredningar och trycksaker, publicerade och ännu icke publicerade.

Jag kan inte heller neka mig reflexionen atl en del av den möda som i dag läggs ned i dessa utredningar och trycksaker förmodligen skulle kunna fö bätire användning, om den sattes in i del direkta vårdarbetet någonstans.

Atl jag besvärade statsrådet med en interpellation berodde på all jag kom att läsa Per Gahrions interpellation med dess viitsyflande reflexioner kring livets slut. Jag befarade dä, liksom statsrådet uppenbariigen har gjort, au denna interpellaiionsdebatt skulle ventilera hela dödshjälpsproblematiken, och som riksdagens ende läkare kände jag del som en moralisk skyldighel alt i sä fall finnas lill hands i slakiningens mill för atl möjligen i vissa stycken kunna ge en eller annan upplysning.

Nr 84 I likhet med statsrådet Lindahl villjag inle nu beröra vad som fortfarande är

Måndneen den föremål för rättslig ulredning och om vilkel vi inte har andra uppgifter än dem

12 februari 1979 massmedia har förmedlat En av alla liders största läkare, professorn Sir

_____________ William Osler, har bland sina aforismer efteriämnat även denna: Misstro alll

0/7? lånatidsvården °" '"' ''dningen. Om du där finner någon uppgift, som du hittills trott vara sann, dra den i ivivelsmäl och skynda dig all kontrollera den.

Inte heller villjag nu närmare kommentera socialstyrelsens olyckliga och opsykologiska agerande när denna händelse försl blev känd; del kanske blir lillfälle lill det i annat sammanhang.

Jag har i stället sell som min uppgift all, mol bakgrund av nära 40 års arbele i sjukvården, försöka belysa nägra av de reella problem som gjort en sådan händelse möjlig och som kan tvinga oss all i framliden ocksä länka på broll som en orsak lill oväntade händelser inom sjukvärden - något som vi hittills på det hela tagel sällan eller aldrig behövt räkna med, vilket naturiiglvis är orsaken lill alt del dröjde så länge innan gärningsmannen i detta fall greps.

Mina två frågor lill sjukvårdsminislern har varit principiella men prakliskl viktiga därföratt sjukvärden befinner sig i en ständig förändringsprocess och de förändringar jag nämnt - beslulsansvarets söndervittring och fokuseringen pä anteckningar om patienten i stället för pä patienten själv - bäddar för en utveckling inom den slulna värden som utsätter patienterna för uppenbara risker. Av dessa frågor har statsrådet inle berört den senare.

Beiräffande den första - om besluisansvaret - har statsrådet däremot markerat sin anslutning till den av ansvarsnämnden tidigare intagna ståndpunkten, alt en överiäkare har skyldighel att i alla delar la ansvar för vård och beslut på kliniken. Det är bra all delta blivit sagt också här och nu. Ansvaret är således odelbart för läkaren - för hans bedömning och för hans beslut. Inom sitt kompetensområde kan däremoi annan personal slällas lill ansvar för felaktigt utförande av en beslutad åtgärd.

Ansvarar något som en chef mäste bära och om vilket han ständigt mäste vara medvelen att del i vage slund kan utkrävas av honom. Å andra sidan kan han eller hon ocksä begära att det skall finnas en rimlig kongruens mellan uppgiftens krav och de lill förfogande slående resurserna. Resurserna tillhandahälls i sjukvården av huvudmännen. Kraven ställs av patienterna, deras anhöriga, personalen och ibland även av huvudmännen själva.

I dagens ekonomiska situation med det rådande personalläget och med förväntningar frän skilda håll, som i den nuvarande fasen av samhällsutvecklingen är klart orealistiska, uppkommer del emellanåt situationer där ansvarel inle längre kan bäras på etl rimligt säll och där del rikliga vore alt cheferna i lid ställde villkor för att fortsätta och - om dessa inte infriades -frånsade sig ansvarel.

För mig är detla väsentliga och livsviktiga ling. Jag har vuxit upp i en lid då

besluisansvaret upplevdes myckel slarki, inle minst under beredskapsären.

Sjuk värden är en lika allvariig verksamhel och fordrar ständig beredskap inför

del oväntade. Jag har seil det som en viklig uppgift i min civila gärning all

42 ständigt - och hos nya skaror av unga läkare - inskärpa allvaret i värt ansvar.

ansvaret för omsorgen om de medmänniskor som har anförtrolls, eller Nr 84 anförtroll sig, i vär vård. En klinikchef bär del ansvaret dygnet runt. Andra Måndaeen den läkare bär del under tjänstetid, men också utanför denna, om de kommer i i fpKruari 1979

konlakl med någon som behöver hjälp, intill dess de kunnai överlämna_______

ansvaret lill nägon annan behörig instans. q långtidsvården

Del är emellertid uppenbart all della, som var en självklarhet för en generalion sedan, inle längre ter sig lika självklart. Det svenska skattesystemets prioritering av fritiden som etl oskattbart värde, de fackliga organisalionernas kamp fören ständigt och på mänga olika sätl ökad fritid: förkortad arbeistid. förlängd semester, kompensalionsledigheter, föräldraledighet, studier på betald arbeistid, fackliga och andra möten och Gud allena vet vad, leder lill etl förfärande sönderbrytande av den kontinuitet som är livsviktig för bedrivandet av god sjukvård och avgörande för alt kunskapen om varie särskilt palienl förblir obruten och aktuell, så atl förändringar i patientens tillstånd verkligen observeras och föranleder adekvata åtgärder.

Det är naturiigtvis ocksä med stor oro man ser hur riksdagen på senare år medvetet urvattnat tjänstemannaansvaret och försvagat medborgarnas rättsställning gentemot myndigheterna. Läkarkåren ulgör därvid t v. i viss mån etl undanlag, än så länge, men hela tendensen är fördärvbringande. Ansvar skall kunna utkrävas av personer som fattar beslut, och de skall ha detta förhållande för ögonen varie gäng de fattar ell beslut

Jag är medveten om att mina synpunkter kan anses gammalmodiga och omoderna, men jag är övertygad om att en stark och ograverad ansvarskänsla hos dem som har att tjäna sina medmänniskor är den enda säkra garantin för all händelser av del slag som föranlett denna debatt icke skall upprepas, vare sig i sjukvården eller annorstädes.

Ingen sjukvård kan emellertid fungera utan gott samarbete mellan olika personalgrupper. Samhällsutvecklingen har medfört ell mer kamratligt förhållande mellan olika befallningshavare inom sjukvården, vilkel också gäller relationerna mellan äldre och yngre. När det gäller yngre personals attityder lill äldre patienter har del dock ibland gäll för långt Pä del hela taget är emellertid ungdomen, sådan vi möler den inom sjukvården, mycket bra.

Del är självklart all en god arbetsledning skall la vara pä de positiva resurser, inte minsl pä känslolivets område, som all personal, inte minst de yngre, kan ställa upp med. Del är lättare all göra detta för en arbetsledare om hon eller han har en inre säkerhet, baserad på kunskap och erfarenhel. Ju osäkrare en arbetsledare är, desto mer stöd och trygghet måsle en överordnad chef ge vederbörande. Särskilt gäller detta relationen mellan ansvariga läkare och sjuksköterskor pä de olika vårdavdelningarna. Arbetsschemat gör många gånger atl unga och oerfarna sjuksköterskor ivingas uppbära elt slörre ledningsansvar än man egentligen kan begära.

Del är självklart alt läkarna skall lyssna lill vad personalen har all berätta
om patienterna. Mänga gängerärdei sjukvårdsbiträden, medicine kandidater
och extravak som hårde slörsia möjlighelerna alt lära känna patienterna som
människor. Upplysningar om sådant kan man bara fö där en frimodig anda 43

Nr 84 råder. Frimodighel, förenad med god uppfalining, karakteriserar en bra

Måndagen den avdelnings psykologiska klimat.

12 februari 1979 '" detta är en sak. En annan är återigen atl ansvaret inle kan delas. Del

_____________ förblir odelat hos läkaren för alla åtgärder, oavsell om de ulgör delar av en

Om långtidsvården '''" "" ' ordinerade vid särskilda tillfällen, men ocksä för ålgärder som inle vidtas. Det är viktigt alt inhämla upplysningar och råd, men vilka upplysningaroch vilka råd man sedan vill bygga sill beslut på tillkommer den ansvarige själv.

Gruppvård och vårdlag hade vi ju överallt pä 1940-talet. Del var innan sjukhusteknokraterna böriade talet om sjukvårdskonsumtion och sjukvårdsproduktion och införde industrins löpandebandprinciper i vården. Del var också innan pedagogikfrälsla sjuksköterskeskolereklorer tog bort eleverna ur del praktiska arbeiet för atl ställa dem vid sidan och låla dem se pä när andra arbelade. Jag kämpade förgäves mot del. Del är självklart all vi skall ha lagarbete i värden. Det behöver inte utredas till förbannelse, för det är inget nytt, del har funnits förut Del är dubbelt nödvändigl på grund av den koniinuiieisbrisi som korttidsarbetet medför. Sjukhusveckan har 168 limmar. Heltidsarbelande arbelar 40 av de timmarna, deltidsarbetande färre. Det är önskvärt all de sjuka känner igen åtminstone någon av sina vårdare vid varie tillfölle. Dess bällre lycks della vara lättare all tillgodose pä de mest insals- och personalkrävande avdelningarna som intensiv- och hjärtinfarkt-avdelningarna. Kombinationen beredskap och kontinuitet kostar emellertid pengar.

Fackliga strävanden som gäller/ö/zer rikiar sig mol arbetsgivaren, och inom den offentliga seklorn i sisla hand mol övriga medborgare. Fackliga strävanden som avser nya förmåner för personalen på arbetsmiljöns område i vidsträckt bemärkelse inom elt frän böoan givet lokal- och budgetutrymme måsle däremoi nästan alllid köpas på patienternas bekostnad. Vårdplatser offras till personalulrymmen, och läkarexpedilioner flyttas bort från vårdavdelningarna. Inte atl undra på all doktorn sedan inle finns lill hands. En teknologi som genom ökade lokalytor föriängl gångvägarna inom sjukhuset tenderar all dra personalen frän värdrummen till expeditionslokalerna. Men den hjälpande och tröstande handen kan dåligt ersättas genom en knapp på snabbtelefonen.

Kanske har myckel av detta varit nödvändigt för att över huvud tagel kunna rekryiera personal lill tunga arbetsuppgifter i detta den steriliserade arbetsmiljöns årtionde. Men samtidigt riskerar många enkla mänskliga värden alt gå förlorade, och sädana värden tillhör ocksä arbetsmiljön.

Slalsrådel Lindahl har i sitt svar inte lagil upp min fråga om "sittronder". I
slällel har ell svar givits i del senaste numret av Läkartidningen av en
förutvarande riksdagsledamot, dr Elisabet Sjövall. Hon säger utifrån egna
erfarenheter i Göleborg all huvudparten av längvårdsläkarnas arbele för ske
genom sittronder. Detla är ett skakande besked. Härigenom förvandlas
patienten lill en personakl och vårdas genom ombud. Della är sannerligen
inle något uttryck för läkarnas makt utan för deras vanmakt.
44 Det kan nog inle ha undgåll nägon all det med oregelbundna mellanrum.

men inle minst jusl nu, förekommit onyanserade och osakliga kampanjer Nr 84

mot läkarna i somliga av våra massmedia. En okunnig sociologiprofessor låter ivlåndaeen den

kabla ul en vettlös TT-iniervju om alt "bryta läkarnas makt". Och en hårt it februari 1979

trängd sjukhusdirektör har den goda smaken all antyda att nästa gång kan del

vara en läkare som ertappas som mördare. låinilldsvårdcn

Låt mig, herr talman, säga att del snart för sältas punkt för sädani här. Vi
ställer inle upp på detta mycket längre till. Om vårt lands läkare är sä usla som
det sägs av folk som borde begripa bällre, kan vi stiga ur, temporärt,
allesammans och överlämna ät administratörer och massmedia au svara för '

vården, eftersom ju de tycks begripa allting så mycket bättre. Jag tror att vi med etl visst lugn kan invänta det ögonblick dä man ber oss komma lillbaka. För i motsats till politiker och tjänstemän är läkare inte intresserade av makt De enda som har maki pä våra sjukhus är sjukhusdirektörer och skyddsombud. I deras händer ligger nämligen besluten om hela verksamhelen skall pågå eller stoppas. Vanliga läkare är inlresserade av sill arbele, därför atl delta arbete skänker både intellektuell och känslomässig lillfredsslällelse. För dem - och jag räknar mig lill dem - är makt etl full ord och elt ord som borde förekomma .så sällan som möjligl bland dem som säger sig arbeta för det gemensamma bäsla.

Per Gahrion har i sin interpellation också ifrågasatt läkarnas integritet och antytt alt politikerna måsle lagreglera läkarnas handlande inför livets slut för all förebygga "oreglerade" barmhärtighetsmord. Jag vet inle var Per Gahrion har sina uppgifter ifrån, men de sakuppgifter om vården kring livets slut som han lämnar i sin interpellation är enligl min mening delvis ganska ensidigt utvalda. Eftersom en slor del av det ifrågavarande arbetet utförts pä Serafimeriasarettet och av den som där utbildats lill landets försia doktor i omvårdnadsforskning, sjuksköterskan Ulla Qvarnström, harjag kunnat följa del arbetet i detalj.

Man måste göra klart för sig alt huvudparten av alla dödsfall - och av alla sjukhusdödsfall - inträffar pä akutsjukhusen, särskilt pä medicinklinikerna, och där oftast inom den försia eller andra sjukhusveckan. Om man, som Per Gahrion, ondgör sig över atl återupplivningsförsök görs "sista levnadsdygnet", skall man ha klart för sig att detta bara beiyder all ell vissl antal återupplivningsförsök inle har lyckats. Men de mänga fall där de lyckats kommer ju inle med i en dödsfallsslatistik. Jag har nyligen i Läkartidningen skildrat en serie mer eller mindre hopplösa fall, där facil blev en levande och inle en död patient Men del intresserar man sig inle sä myckel för.

När man summerar ned önskemålen från patienter och anhöriga visar del sig att precis lika många har önskat mer behandling som de som önskat sig mindre behandling. Detta talar föratt den behandling som givits förmodligen legal tämligen rätt Trols alll är det inte säkert all patienter, anhöriga och personal alllid gör rikligare bedömningar än läkarna.

Det kan förvisso vara svårl all dö. Andnöden kan vara svårare att lindra än
smärtan. Efter våra studier och erfarenheter utifrån har reglerna för
smärtstillande medels användning avsevärt liberaliserais. Socialstyrelsen är
nu beredd att ta de risker som en rikligare tillgäng lill morfinpreparal 45

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Om långtidsvården

erfarenhetsmässigt ulgör för personalen. I beaktande av narkolikasilualionen i samhället kommer förmodligen narkomani bland sjukhuspersonal ändå alt le sig som en lilen artikel.

Men Per Gahrion och andra måste försöka förstå en sak: Morfinpreparal sänker medvelandegraden, samtidigt som de minskar smärtan. Både patienter och anhöriga vill vanligen all den sjuke skall vara någorlunda vaken, när de anhöriga kommer pä besök. Del är myckel man kan ha all lala om inför livets slut Della fordrar en smidig dosering av de smärtstillande medlen. Det är ocksä sä atl man under morfinpäverkan kan ha plågsamma drömmar. Vad drömmar i den sömnen månde komma, del lål all länka pä.

Jag vill inle dra upp nägon riksdagsdebatt om detla, men jag har tyckt att uppgifterna i Per Gahrions interpellation också kräver någon kommenlar lill protokollet

Herr lalman! Detta var några allmänna reflexioner lill den här debatten. Ingen av oss kan ännu säga hur relevanta de är just för tragedin i Malmö. Kanske är de ändå relevanta för det som vi måste rikta in oss på - att förebygga att patienter far illa, antingen detta sker med berålt mod eller till följd av slarv och nonchalans.

Sjukvårdsministern har talat varmhjärtade ord om all slå vakt om irygghelen för dem vilkas krafter böar tryta, om behovet av fler vårdplatser i långvården och behovet av mera utbildad personal av alla slag. Sjukvårdsministern hoppades i siu svar att dagens debau skulle bidra lill atl förhållandena inom långtidsvården skulle kunna förbättras. Men lål oss inle dölja de fakliska svårigheterna bakom fromma förhoppningar.

Med den befolkningsutveckling vi har i landel kommer vårdplalsbehovet, både inom akutvärden och inom långvården, alt öka länge än. Det kommer att öka katastrofalt, om man slår in på den linjen all man reducerar akutsjukvården, för akutsjukvården är i dag de äldres viktigaste resurs när del gäller all i lid förebygga uppkomsten av ell kroniskt behov av vård pä institutioner. Vi har upprepade gånger visat siffror på detta, men ingen vill lyssna, och snart kommer det all vara för senl.

Det är inte bara det att vi för flera äldre och färre barn. Det är också del all vi för fler äldre medelålders och färre yngre medelålders i arbetskraften. Deua spelar en stor roll för den framlida rekryteringen av vårdpersonalen. Del kan vara gynnsamt i psykologiskt hänseende med äldre värd personal, men det är inle så gynnsamt när del gäller fysiskt krävande arbeten.

Långvärdens problemalik har på senare lid mångenstädes varit all rekryiera personal lill befinlliga vårdplatser snarare än bygga ut fier vårdplatser i och försig. För egen del ärjag tveksam om det i längden kommer alt gå alt rekrytera personal ulan all kunna falla lillbaka på någol slag av obligatorisk samhällstjänst.

Om vi av ekonomiska skäl måste begränsa utbyggnaden av institutionell vård - och del tror jag blir ofrånkomligt - blir konsekvenserna att del patientklientel som kommer att prioriteras för sluten vård blir ännu tyngre och ännu mera insalskrävande. Det är begripligt atl del tyngsta långvårds-

klientelet - och dil hör bl. a. de senildemenla - hör till de mest deprimerande grupperna all arbeta med i vän samhälle, därför alt vården ger så litet hopp och så litet av det gensvar som annars är all sjukvårds innersta belöning.

Jag är mindre optimistisk än sjukvårdsministern om möjligheten all lösa problemel, om vi inle fär en sinnesändring i vår kultur och om inle de ideella krafterna kan riktas in på prakliskl barmhärtighetsverk snarare än pä ulätriklade konfrontationer. Jag skulle exempelvis gärna se atl de kristliga själar som i detta nu grälar om relationerna mellan stat och kyrka och om kvinnliga präster log sig en funderare på berättelsen om den barmhärtige samariten.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Om långtidsvården

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag lackar sjukvårdsminislern för svarel. När jag slällde min interpellation hadejag tvä syften. Jag ville dels få klarhet om hur del är med tillsynen av långvården och hurdenna tillsyn prioriteras inom socialstyrelsen, dels försöka medverka till all skingra den oro som många gamla och sjuka känner för atl bli inlagda på långvårdsavdelningar, en oro som förstärkts av händelserna vid Malmö Östra sjukhus. Dessutom ansåg jag det viktigt atl frågan om personalrekryleringen lill långvården ordentligt belystes, liksom frågan om personalens utbildning.

Jag måste med beklagande konstalera att mina frågor har sjukvårdsminislern nära nog hell förbigått Var de för svåra att svara på? Eller på vilkel sätl skall jag tolka de bristande beskeden?

Frågan om socialstyrelsens tillsynsskyldighet avfärdar sjukvårdsminislern med orden: "Del ankommer på socialstyrelsen själv att inom ramen för styrelsens samlade resurser besluta om tillsynsverksamhetens omfattning och inriktning." Ja, del är en självklarhet.

Men så lätl kan sjukvårdsminislern inle komma undan frågorna. Regeringen har ocksä ell ansvar, elt övergripande ansvar. Har fru Lindahl nägon gång gjort sig underrättad om hur läget är när det gäller socialstyrelsens tillsyn? Har hon vetskap om den dragkamp som pågår inom socialstyrelsens olika avdelningar om de medel som regeringen tilldelar dem? Skall "prioriteringen" inom den myndigheten bara bestå i enkel matematik, där man ger ungefär lika mycket i procentuellt påslag till alla avdelningarna? Skall socialstyrelsen i avvaktan på den utredning som nu pågår om den blivande organisationen helt handlingsföriamas?

Tillsynsresurserna inom socialstyrelsen är uppenbarligen inte lillräckliga. Del finns inte tillräckligt med medel lill långvärdsbyrån för alt den väl skall kunna klara tillsynen eller kunna göra inspektionsresor ute i landel. Det är bara någon eller några brandkårsutryckningar som medlen räcker till. Kan sjukvårdsminislern anse detta vara tillfredsställande? Långvården har inte getts tillräcklig prioritet inom socialstyrelsen. Tvärtom har den trols del alarmerande lägel, med brist på platser och med svårigheter att rekrytera personal lill sjukhusen, hållits på sparlåga.

Det är bra alt socialstyrelsen ger ut skrifter som innehåller olika synpunkler på långvärden. Men del är minsl lika vikligl atl den byrå som har ansvaret för

Nr 84 tillsynen ges erforderiiga resurser.

M ndieen den__ Meningen ärju inte att de som ansvarar för tillsynen skall sitta på sina rum i
12 februari 1979 Stockholm,utanmeningenäratldeskallgesigut i landet och inspektera och
_____________ se över hur man sköter värden och atl de skall ge de informationer som är

Om långtidsvården nödvändiga.

Den återhållsamhet som regeringen ålagt ämbetsverk och statliga förvaltningar när det gäller anslagsäskanden har gått ul över bl. a. långvärdsbyrån. Denna har inle ens kunnai tillsätta de tjänster som riksdagen beviljat medel för.

Jag menar inle all morden i Malmö skulle ha varit omöjliga all utföra, om socialstyrelsen hade haft bättre tillsyn. Men man kan inte komma ifrån alt långvärdsbyrån inom socialstyrelsen är eftersatt, och det tyckerjag atl den ansvariga ministern borde ha känt till. Eller vill hon inte ge besked, efiersom socialstyrelsen bokstavligen följt regeringens krav på åtstramningar? Vad man kan säga om socialstyrelsen är att den gett för läg prioritet åt tillsynsverksamheten, och del borde regeringen ha uppmärksammat.

Sjukvårdsminislern har inte besvarat de frågor om tillsynen som jag ställt i min interpellation, och jag upprepar dem därför:

1. Anser statsrådet alt tillsynen när det gäller långtidsvården är tillfredsslällande ordnad?

2. Är resurserna inom den byrå som sköter tillsynen tillräckliga?

3. Hur prioriterar socialstyrelsen tillsynsfunktionen?

Jag är inle heller nöjd med svarel i fräga om vilka lärdomar man kan dra av det inträffade från personalrekryteringssynpunkt och i fråga om personalens utbildning. Jag fick inget svar på den punkien. Har sjukvårdsministern inte dragit några slutsatser? Statsrådets allmänna lal om alt vi har en bra sjukvårdspersonal instämmer jag naturligtvis helt i. Därom finns del inga delade meningar. Personalen pä långvårdsavdelningarna har ett tungt och svårt arbele, kanske det hårdasie inom sjukvården. Delta måste beaktas!

I etl avseende var svaret bra, och det gäller det avsnitt som handlar om nödvändigheten av en noggrann kontroll vid nyanställning av personal och vid anvisning av beredskapsarbetare. Om den kontrollen hade skötts ordentligt i Malmö, ärdet i varie fall teoretiskt länkbart alt händelserna där skulle ha kunnai vara ogjorda. Men vad som skelt kan inte ändras. Det är däremoi ytlersl viktigt atl man nu följer upp vad som redovisas i svarel och atl man ser lill alt kontrollen eller tillsynen vid personalrekrylering sköts ordentligt.

Jag vill gärna understryka alt långvårdspersonalens uppgifter är ansvars
fulla. Personalen måsle ha en god utbildning. Det räcker inte med en
korttidsulbildning, Föratl personalen rätt skall kunna sköta sitt arbete fordras
det också kunskaperom hur man klarar den svära uppgiften att ta hand om
människor som ofta framlever sina sista dagar på längvärdsavdelningarna.
Kommunalarbetareförbundets krav på bätire utbildning av personal vill jag
understryka. De riktlinjer som kan vänlas från utredningen beiräffande
sjukvård i livets slutskede kan därvid komma atl betyda en klar förbätl-
48 ring.

Slutligen: på min fråga hur man kan möta den oro som många gamla och svärl sjuka känner inför långtidssjukvården, en oro som kan ha förvärrats av händelserna i Malmö, har inle slalsrådel Lindahl givit något svar. Och jag medger atl det är svårare all ge något direkt svar därpå. Men vi borde vara överens om alt göra alll för all förhindra atl morden pä de gamla vid sjukhuset i Malmö medför all en rädsla för intagning på långvården sprider sig bland sjuka människor.

Detla äretl slorl och besväriigl problem. Här måste alla, sjukvårdspersonal, huvudmän, politiker, socialstyrelse och regering, hjälpas ål för all bevara och stärka del förtroende för svensk sjukvård som värt folk hyser.

Malmöfallel är - får vi inneriigl hoppas - ell undantag, ett myckel dystert och mörkt inslag i vår sjukvårds historia.

Gunnar Biörck i Värmdö log i sitt inlägg upp läkarnas situation och gav dem en orlovssedel förderas arbete. Jag kan helt instämma i hans synpunkler därvidlag. Men del är klart alt del även bland läkarna finns olika människor. Del finns sädana som inte klarar av sina uppgifter, även om den överväldigande delen utan ivivel är utomordentligt kompetenta och fullgör sina uppgifter med all den skicklighet som erfordras.

Jag log i den allmänpolitiska deballen upp frågan om läkarnas ansvar. Jag måsle lyvärr än en gång konstatera all del inte är bra ställl på alla områden. Striden mellan läkarna på avdelningarna i Malmö har varit olycklig för händelserna där.

Del förefaller ocksä egendomligt atl en av läkarna på avdelningen vid sjukhuset i Malmö var sjukskriven från sin tjänst men hade möjlighet all arbeta på sina egna kliniker, som han drev vid sidan om tjänsten. Frän della arbete var han inle sjukskriven. Nog förefaller delta vara en sjuk sak, för all uttrycka sig mill.

Herr lalman! Jag lackar än en gång sjukvårdsminislern för del svar som hon givit, och jag hoppas att hon i fortsättningen av debatten ger de besked somjag nu har efterlyst Del är alldeles för många frågor som fru Lindahl inte har besvarat lillfredsslällande.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Om långtidsvården

Under detta anförande överlog förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Jag tackar obligatoriskt slalsrådel för svarel, som möjligen kan godkännas som en beskrivning kompletterad med vissa personliga önskemål men som inle innehåller en enda mening om vad som konkret måsle göras för all förbällra silualionen inom långtidsvården.

När den politiskt ansvarige för sjukvärden i Malmö utlalar sig för pressen och hävdar, all långvården i Malmö inle är sämre än någon annanslans, ligger han sanningen närmare än vad han Iroligen själv är medvelen om. Del behövs f ö. bara all man läser någol nummer av fackförbundstidningarna Kommunalarbetaren eller Vårdfacket, som är språkrör för de stora personalgrupperna inom värden, för all få bekräftelse på hur vårdsituationen ser ut

4 Riksdagens piviokoll 1978/79:83-88

Nr 84 inom långtidsvården över hela landel och på all Östra sjukhuset i Malmö

Måndagen den 'y"""" '"' r en ensam företeelse.

12 februari 1979 g '" 8 "8'''' exempel.

_____________ På S:t Eriks sjukhus i Stockholm har vårdsituationen för de anslällda

Om långtidsvården ''' en anmälan lill sjukhusels skyddskommitté. 1 anmälan heter del bl. a. all överbeläggningen med korridorpatienler omöjliggör användandet av de fä tekniska hjälpmedel som finns, vilkel innebär lunga palienllyft med risk för ryggskador som följd. Arbelsledarna Ivingas lill ständiga improvisationer och omflyttningar av patienter mellan värdsalar och korridorsängplatser. Atl försöka äsiadkomma strategisk planering av avdelningarna är en omöjlighet. Arbelsledarna tvingas till dag-för-dag-planering och fär flytta och stuva om patienter så gott som dagligen. De anställdas slutsals äratt de inle kan fullgöra sina skyldigheter enligt arbetarskyddssektionens direktiv.

På Sabbalsbergs sjukhus i Stockholm riktades blickpunkten på personalen när den beslutade all hell arbeta efter landstingets anvisningar, den s. k. melodboken. Resultatet blev att många patienter blev liggande kvar i sina sängar, och dagsrutinerna försköls med limslånga förseningar som följd. När arbelsmiljöombudel besökte Sabbatsbergs långvärdssjukhus var hans omdöme kort: Rovdrift på personalen! Och då lalade han bara om arbetsmiljön, inle om vårdkvaliteten eller, rättare sagt, den brist på kvalitet som tidspressen medför. Personalens frågor är berättigade. Varför beskylls man för "olagliga stridsålgärder" när man efterlever arbeisköparnas anvisningar? Varför är del personalen som måste slåss för en bätire vård?

En sjuksköterska på Åkeshovs långvårdssjukhus frågade sig efter sin försia arbetsdag: "Vad är deljag sysslar med? Vad harjag gjorl idag?" Hennes svar till sig själv blev ganska drastiskt: "Jag har medverkai lill all stoppa mal i den ena ändan och la avföring från den andra. Vi har vänt och smort patienterna, och vi har varit allmänt vänliga." Hon frågar sig om del är delta hon som sjuksköterska enbart vill göra och om del räcker för dem som arbelar inom långtidsvården.

Detla är frågeställningar som ständigt diskuteras bland personalen. Alla är överens om all det hela från värdsynpunkl är otillräckligt Del ger heller ingen arbetstillfredsställelse atl sköta palienlereflerdenlöpandebandsprincipsom i allt slörre ulsträckning överförts från industrin och som präglar hela sjukvårdssystemet i dag. Tyvärr föriorar våra åldringar ocksä vid den jämförelsen. Vi ärbelydligi mera måna om våra maskiner och behandlar dem myckel mera omsorgsfullt än människor. Ansvariga politiker kan inte ha varit ovetande om den deballen.

På Vasa sjukhus i Göleborg, som svarar för långtidsvården för slörre delen av Göteborgs befolkning, är det en ständig brist på personal. Frånsett några korta månader har man under de senasie 15 åren inle haft sina ijänsler besatta. Man konstaterar atl personalbrislen oftare drabbar avdelningarna inom långvården. En sjuksköterska menar all under sådana förhållanden är steget kort från alt känna arbetsglädje lill "molsalsen". Låga löner och besvärliga arbetstider gör ell sädani steg ännu kortare.

50 Della är de sjukvårdsanslälldas vardag, och här ligger förklaringen lill den

stora personalomsättningen. Alla böriar med ambitionen alt göra en meningsfull insals i vårdarbetet, men ställs omedelbart inför verkligheten all personalen är dimensionerad enbart för patienternas fysiska behov. När man då inle har personal tillräckligt ens för della blir del kris och mänga slutar. Den onda cirkeln kan brytas bara med en annan personalpolitik. Bättre anpassade löner och bällre arbetsschema, som kompensation för den obekväma tjänstgöring man inte kan komma ifrån, skulle få lill följd alt fler utbildade stannade inom värden.

Vänsterpartiet kommunisterna har i en särskild molion lill ärels riksmöte lagil upp frågan om en kortare arbetstid med lönekompensation inom långvården som etl steg på vägen till en lösning av personalfrågan. Vi hoppas naturligtvis pä en positiv behandling av den molionen i riksdagen.

Dagens långtidsvård är från alla synpunkter-även i jämförelse med annan sjukvård - satt på undantag. Den njugga ekonomiska satsningen speglar pä ell avslöjande säll det kapitalistiska samhällets värderingar av människor. All alla har samma värde oavsett ålder och hälsotillstånd, som del fastslås i statsrådets svar, stämmer inle överens med samhällels verkliga syn. Del är bara så länge man är lönsam som man räknas. Står du i produkiionen och är i produktiv ålder, dä har du åsalts ett värde som det flnns intresse atl bevara. Men har du inle kommil in i produktionen eller har du, som patienterna i långvården, kommit på den andra sidan produktionsåldern, då anses du inle mycket värd att satsa resurser på.

Del flnns i dag t o. m. inom sjukvården högt uppsatta män som ifrågasälter åldringars räll all kräva atl samhället svarar mol Världshälsoorganisationens mål alt "hälsa är en mänsklig rättighet". Den rätten skall tydligen upphöra när produktionsresultaten uteblir. Våra pensionärer klassas som en lärande grupp som hotar vär välfärd. På vissa nationalekonomers uttalanden verkar det som om alla åldringar kräver sjukvård och ligger samhällel till last Sanningen ärju i stället den atl huvudparten inle belastar långvärden. Det innebär då alt de som finns där harelt stort vårdbehov, oftast dygnet runt, vilket gör arbeiet exlra tungt för personalen. Delta har de ansvariga inle tagit tillräcklig hänsyn till vid beräkningen av personalbehovet.

De sjuka själva har inga kanaler för alt göra sig hörda. De har inle dén nödvändiga politiska kontakten, och i vården mister de helt sin integritet; de behandlas som nummer och skall enbart vara lacksamma över den eventuella värd de fär. Protester förbättrar inle deras silualion. Sjukvårdsbiträdena, som är patienternas närmaste kontakt och språkrör, befinner sig ofta i samma situation. De har inte den status med rätt att ta ansvar som en utbildning ger. Klyftan mellan läkaren och sjukvårdsbiträdet är fortfarande så slor atl den naturliga kommunikationen inte fungerar. Det är därför viktigt att den hierarkiska strukturen bryts ner inom sjukvärden -det gäller inte minsl inom åldringsvärden, där de anställda som har den dagliga kontakten mäste föra de intagnas talan. Detla borde vara den naturliga länken mellan patienten och läkaren.

Alt försöka hitta enskilda syndabockar, som på grund av försumlighet kan

Nr 84

Måndagen den 12 februari-1979

0/7? långtidsvården

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Om långtidsvården

ställas lill ansvar förden tragiska händelsen vid Östra sjukhuset i Malmö, är inte någonting som del är meningsfullt all salsa utredningsresurser på. Inga enskilda personer kan lastas för det som hänl. Huvudansvarel finns hos alla, hos samhällel som inle är berett atl satsa tillräckligt med resurser på detla område, hos politiker som inte lyssnar på personalens nödrop, hos läkare som inte anser del vara status att arbeta inom långvärden. Och jag kan inle vara överens med Gunnar Biörck i Värmdö. som hade en förklaring lill alt del dröjde så länge innan gärningsmannen greps. Professor Biörck anser atl det finns en enskild gärningsman i del här fallet Jag har en annan uppfattning. Jag menar alt del i stället finns en risk med en utredning som drar långl ul på tiden, en risk alt man då lappar bort de verkliga huvudfrågorna: Vilka åtgärder krävs för atl förebygga liknande händelser? Hur skall långvården organiseras för all fungera pä etl tillfredsställande sätt för såväl patienter som anställda?

Händelsen i Malmö har avslöjat den mångfald problem och brister som finns inom långvärden, och jag vill instämma i vad läkaren Elisabet Sjövall i Göteborg framför i Läkartidningen, nämligen all dessa problem ej kan angripas ulan tillsättandet av en parlamentarisk ulredning som får direkl befogenhet atl belysa hela vårdproblematiken. Och eftersom många olika personalkategorier arbelar inom långvården bör ulredningen ha en bred facklig representation, och den bör arbeta skyndsamt

Jag vill slutligen slälla frågan: Är statsrådet beredd all lillsälla en sådan pariamentarisk ulredning som förutsättningslöst ser pä långvårdens organisation, utbildningsbehov, ansvarsfördelning och nya arbetsformer?

SVEA WIKLUND (c):

Herr lalman! Jag ber också all få lacka statsrådet för svaret, som ju till slor del är en redovisning av sjukvårdens organisation och ansvarsfördelning.

Det har gåtl rätt lång lid sedan jag slällde min fråga, och jag förutsätter all alla ansvarskännande huvudmän tagit sig en ordenllig funderare pä hur värden vid deras egna långvårdssjukhus fungerar. Jag delar hell statsrådets uppfattning, atl del tragiska som hänl i Malmö inle får leda till atl förtroendet för vår sjukvård minskar. Men jag vel också atl jag inle är ensam bland riksdagens ledamöler om all ha fält motta ängsliga patienters och anhörigas funderingar och frågor. De redovisningar som har gjoris i massmedia om hur anställningen har skett av den person som hela den tragiska historien handlar om är också ägnade atl skapa oro. Om del är riktigt som relaterats, atl vederbörande på sina handlingar från tidigare anställning fäll antecknat "bör ej anställas" och ändå återanslällls, måsle del väl vara fråga om antingen ouppmärksamhel eller nonchalans i hög grad.

Statsrådet påpekar atl vår sjukvård internationellt sell slår mycket högt, och del vill vi ju gärna tro, men man måsle förstå alt tvivlen finns. För hur kan del vara möjligl alt så mänga människor på samma sjukhus avlider på till synes samma sätl inom så kort tid ulan all man böriar reagera?

Alla hoppas vi alt vad som har hänt i Malmö är en engångsföreteelse. Vi mäste förstå alla dem som oroligt frågar om de gamla på våra vårdinrättningar

ändå är ell slags B-palienter som kommer i andra hand. Jag känner väl till socialstyrelsens intensiva arbele för all komma lill klarhet om vad som eventuellt har brustit, men jag delar Ulla Tilländers mening, all del viktiga inte är au hitia en syndabock. Del vikliga är atl dra lärdom av det tragiska som har hänl och vilka ålgärder vi bör vidtaga i framtiden. Vad kommer t ex. statsrådet själv alt vidta för åtgärder?

Det var della min fråga gällde, och jag ulgår från alt statsrådet efter så lång tid nu har en bestämd handlingslinje. Jag skall inle göra något långl inlägg ulan vill bara slälla några enkla frågor som jag hoppas atl statsrådet svarar pä.

Anser statsrådet all den framlida långtidsvården måste fä ändrat innehåll och ändrad inriktning? Hur skall vi få etl bällre samspel mellan olika myndigheter, t. ex. vid anställning och anvisning av personal? Anser statsrådet att överinseendet över sjukvården måste skärpas? - Det är en myckel viklig sak. som jag ser den. Vilken roll kan debatten om dödshjälpen ha spelat i della fall?

Ingen må undra över all frågorna ställs, och frågorna måsle också få svar. Del är vikligl all alla i beslutande slällning, inte minsl sjukvårdsministern själv, medverkar lill all vi snabbt får klarhet i hela den tragiska historien. Det som har hänt bör vara en allvarlig tankeställare för oss allesammans. Ingen vet hur snabbi man kan bli beroende av sjukvård i nägon form, och ingen skall heller behöva la emot den värden med ängslan och oro.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? långtidsvården

ANNA-GRETA SKANTZ (s):

Herr talman! Vi är i dag i den unika situationen att när vi skall diskutera händelserna pä Östra sjukhuset i Malmö, så är inga utredningar avslutade.

Polisutredningen är i sitt slutskede. Rältspsykialriska undersökningen har just påböriais. Varken rättsmedicinsk eller rällskemisk undersökning är slutförd. Socialstyrelsens utredning är inte avslutad. Men ändå är statsrådet Lindahl beredd alt besvara Göran Karlssons inlerpellation, där han begär en utförlig informalion om händelserna vid Malmö Öslra sjukhus - del är kanske en av förklaringarna lill all statsrådets svar inle innehåller så mycket konkret, men i så fall hade det kanske varit lill fördel all vänta med atl besvara interpellationen tills det förelåg klarare uppgifter och alla ulredningar var färdiga.

Jag och mänga med mig har inte tillgång lill annat malerial än vad massmedierna förmedlat lill oss. De källor ur vilka de har öst för all fä fakta och information förefaller inle alllid ha varit helt klara, snarare något grumliga och vilseledande. Jag vill därför slälla etl par frågor direkl lill statsrådet Lindahl.

Del har i massmedierna talals om skandalösa förhållanden, och del har antytts alt vården har eftersatts på grund av det s. k. bråket mellan läkarna. Mol den bakgrunden vill jag slälla frågan: Vilken uppfattning har statsrådet fåll vid genomläsning av socialstyrelsens utredning ellerav del malerial som statsrådet över huvud taget haft lillgång lill?

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Om långtidsvården

Jag vet alt personalen på avdelningen har lagil väldigl illa vid sig av vissa beskyllningar i massmedierna. Jag har fåll en skrivelse, undertecknad av 50 anslällda på avdelning 26 vid långvärdskliniken på Malmö Öslra sjukhus, i vilken man bl. a. skriver:

"Vi vill protestera mot den svartmålning av förhållandena på avdelningen som massmedierna de senaste veckorna excellerat i. Den stämmer dåligt med verkligheten. Vi lycker inte all vi gör ell sämre arbele än man gör på andra långvårdsavdelningar. Atl diverse yttre omständigheter skulle ha inneburil all patienterna fåu sämre vård, är en ren spekulation. Vi harambitionenalt pä bäsla sätl ta hand om våra patienter. Del är självklart i värt yrke, alt vi engagerar oss för dem och känner med dem.

Atl den åtalade kunnai arbeta ostört så länge, har som vi upplever del inle berott pä slentrian och slapphet från vår sida.

Del som hänt skulle säkerligen kunna ha inträffat pä prakliskl taget vilken långvärdsklinik som helst.

Det ökande antalet dödsfall var en gåta för oss såväl som för övriga inblandade. Men vi var snarare mer observanta än vanligt i vår förhoppning alt komma på den sjukdom som vi trodde läg bakom."

Personalen vänder sig i skrivelsen också mot de uttalanden och påståenden som man menar lagts i elt ungt sjukvårdsbiträdes mun. Man skriver i det sammanhanget:

"Del säger sig ju självt, alt om någon av personalen gjorl sådana iakttagelser, atl nägon klarhet kunnat nås om den egendomligt höga dödligheten på avdelningen, dessa då genast skulle ha diskuterats och

vidarerapporierals lill ansvariga läkare. Om " - här nämner man flickans

namn - "anat vad som var i görningen, skulle del ha varit hennes skyldighel all anmäla delta."

Brevet slutar med:

"Med detla har vi inte velal föregripa resultatet av polisens och socialstyrelsens utredningar, endasi lämna vär syn på förhållandena pä avdelningen. Fel kan ha begåtts. Vi är inle mer än människor. Och om någol brustit i rutinerna eller i kommunikationerna, kommer detta utan Ivivel att klariäggas. Vi kan bara inle acceptera en smutskastning grundad på lösa påståenden."

Jag vill fräga statsrådet, om hon har några kommentarer lill del brev som jag har läst upp valda delar ur och som är undertecknat av 50 anslällda på avdelning 26 långvärdskliniken.

I fallet Öslra sjukhuset i Malmö frågar man sig nalurliglvis: Hur kunde detta ske? Varför log del så lång lid, innan det upptäcktes? Vad kan man göra för alt förhindra etl upprepande?

Del inlräffade aren unik händelse i svensk sjukhus- och kriminalhistoria. Av det som sagls vid olika presskonferenser finns del ingenting som talar för all pojken utfört dåden under direkl inverkan av dödshjälpsdeballen.

Morden har iscensatts på pojkensegel initiativ, och han lär själv ha uppgivit atl ingen av patienterna bett om dödshjälp.

När man diskuterar del som inträffat ärdet viktigt alt hela liden ha i minnet

atl misstanken atl ett anlal dödsfall skall förknippas med giftmord är oerhört avlägsen. Detta gäller såväl den personal som tjänstgjorde pä kliniken som patologen-obducenten.

Del är ocksä viktigt all ha i minnet all avdelningen är belagd med gravi senildemenla palienler, i de flesla fall myckel gamla patienter med kommunikations- och minnessvärigheter samt i många fall med nedsatta mentala och kroppsliga funktioner.

Som alltid när del inträffar dramatiska händelser kan man i massmedierna finna direkl motstridiga uppgifter. Del står emellertid utom allt Ivivel atl personalen under avsevärd tid hade konstaterat alt något onormalt var på gång. Del ökande anlalel dödsfall förbryllade alla pä avdelningen. Men för alla utgjorde det uleslulande etl medicinskt problem. Ingen snuddade vid tanken all nägon tog livet av patienterna, ulan man utgick ifrån alt del varelt medicinskt problem. Man forskade i obdukiionsproiokoll, och där flck man hela liden bekräftelse på alt alll var i sin ordning.

Redan i oktober skickade man en patient med egendomliga symtom till öronkliniken, men patienten återkom och till den akuta inflammationen fanns en lillfredsslällande förklaring. Man hade funderingar om olika slags infektioner. Bl. a. hade den s. k. legionärsjukan förts på lal, och man hade ocksä funderat på svampinfektion.

En del av förklaringen till att man inle kom på vad som skedde ligger i palieniklientelets art. De som vårdas på de s. k. sjukhemsavdelningarna har ofta varit myckel sjuka under lång tid, ibland flera år. Mänga av dem är svårt medtagna av sin sjukdom och yllersl motlagliga för exempelvis luftvägsinfektioner med bronkiter och komplicerande lunginflammationer som gras-serar under den här årstiden.

Pä avdelningen blev man alltmer bekymrad, och man diskuterade olika handlingsalternativ, bl. a. atl evakuera avdelningen och atl kontakta sjuk-hushygienikern och infektionskliniken.

Det är viktigt alt konstalera att man inom avdelningen till slut själv kom på alt mord och mordförsök ägde rum.

Förhoppningsvis kommer alla de olika ulredningar som nu görs atl kunna belysa de olika aspekterna av händelserna på Malmö Östra sjukhus, och förhoppningsvis kommerden rältspsykialriska undersökningen alt kasta ljus över de psykologiska skeendena bakom pojkens handlingssätt

Jag delar statsrådets uppfattning alt åtskilligt görs för all förbättra långtidssjukvården men atl mycket ocksä återstår. Statsrådet talade allmänt om atl långtidssjukvården borde prioriteras. Jag tror inle alt del räcker med allmänt lal, ulan man måsle komma med konkrela förslag - det är det som människorna i dag förväntar sig.

Jag vill erinra om de motioner om utbyggnad av långtidssjukvården som vårt parti lagt fram såväl 1977 som 1978 men som den borgerliga riksdags-majoriteten röstat ned. I år har vi upprepat vår molion i vilken vi föreslår ett konkret handlingsprogram för åren 1980-1984 under vilken tid, enligt vår mening, 10 000 nya platser bör byggas. Vi menar alt detta är en så viktig uppgift alt staten bör vara beredd atl ge landslingen bidrag. Jag vill ställa en

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? långtidsvården

Nr 84 direkt fråga till statsrådet: Är slalsrådel beredd att siödja denna konkrela

Måndagen den tanke på hur vi underen femårsperiod skall kunna bygga ul vår längiidssjuk-

12 februari 1979 '''■'■

_____________ Vidare harjag med stort intresse läst en inlervju med slalsrådel i tidningen

0//7 lån"tidsvärden rdfackel, där slalsrådel säger all brislen pä sjukvårdspersonal bara kan

botas med kortare arbetstid och högre lön. Del är kanske lilet ovanligt atl ell

statsråd så all säga blandar sig i löneförhandlingarna. Men eftersom statsrådet

tydligen har uppfattningen all del är med högre lön som vi skall klara brislen

på sjukvårdspersonal vill jag ställa ytteriigare en fråga: Har statsrådet något

konkret förslag om hur man skall kunna lösa denna sak? Kommer det atl

innebära slatsbidrag lill sjukvårdspersonalens löner? Eller vad innebär eljest

konkret slalsrådels ulialande på denna punkt?

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herrlalman! Del jag nu kommeratl säga blir i viss män en upprepning av mill långa svar, som jag lycker läcker de flesla frågor som ställts i anförandena här i dag. Men det skadar kanske inte alt vi fär en samlad överblick över alla dessa frågor.

Många har här sagl alt händelserna i Malmö mäste betraktas som en synnerligen tragisk engångsföreteelse - del ordel har jag också använt i sammanhanget. Man kan t o. m. säga all del är en unik händelse i svensk kriminalhisloria.

Av en del artiklar i massmedia kan man få det intrycket alt patienterna vid våra långvårdsenheler skulle vara rättslösa och framleva sina sisla år i djup förnedring. På vissa håll har del också talals om en förtroendeklyfta mellan å ena sidan paiienlerna och deras anhöriga och å andra sidan de värdansvariga. Jag vill bestämt vända mig mot en sådan beskrivning av långtidssjukvården. Även om del fortfarande råder en besvärande brist pä resurser inom både den öppna och den institutionella långtidssjukvården,görs del belydande insalser på olika håll i landet för atl få lill slånd en bällre fungerande och mänskligare långtidssjukvård. Mänga av talarna har också understrukit della. och jag anser del även för min del vara angelägel all göra del.

Jag sade tidigare atl ålskilligl återstår all göra och alt vi fortfarande har en belydande brist pä värdplatser inom länglidssjukvården. Sädana öppna och halvöppna vårdformer som hemsjukvård och dagsjukvärd har inte byggts ul tillräckligt, och den sociala servicen för äldre är på mänga håll också bristfällig. Del är angeläget atl dessa brisler rättas lill. En kraftig salsning pä åtgärder inom äldreomsorgen är viklig redan av dessa skäl. Till delta kommer all anlalel gamla människor kommer att öka snabbi underde kommande 10-15 åren.

År 1975 var antalet pensionärer över 65 är 1 250 000. År 1990 beräknas
anlalel pensionärer vara ca 1 470 000. Samtidigt kommer antalet personer
över 80 år att öka proportionellt ännu snabbare. Efiersom vårdbehovet stiger
brant med åldern kommer belydande insatser av samhällel all krävas.
Regeringen är klart medvelen om detta. Regeringen förbereder därför en rad
56 åtgärder för alt skapa ell tryggt och mänskligt samhälle för de äldre, och jag

vill gärna beröra några av punkterna i della program. Nr 84

Inom regeringskansliet hardel inrättats en äldreberedning. 1 beredningen Måndagen den ingårrepresenlanierfördedepartemenisomhandläggerfrågorbeiräffandede j februari 1979

äldres förhållanden, nämligen för socialdepartementet bostadsdepartemen-

tet, budgetdepartementet, ulbildningsdepartemenlel, arbetsmarknadsdepar- q läwiidsvården lementel och statsrådsberedningen. Socialministern är ordförande i äldreberedningen. Den skall behandla frågor som gäller de äldres levnadsförhållanden. Beredningen kommer lill en börian att ta upp frågor som gäller värd och boende. Beredningen kommer också all diskuiera övergripande avvägningar inom äldreomsorgen.

Som jag framhållit i det föregående är del nödvändigl au långtidssjukvården byggs ut snabbi. Vid de pågående överläggningarna mellan regeringen och Landsiingsförbundel diskuieras jusl frågan om ekonomiskt stöd till uibyggnad av långvården. Jag vill för min del framhålla alt jag anser all del är vikligl all utbyggnaden i första hand sker i form av små sjukhem med hemliknande miljö. Jag anser det väsentligt både för de äldre själva och för deras anhöriga och vänner att sjukhemmen placeras i den bygd där de äldre levat och verkat En decenlralisering av långvården bör således eflersirä-vas.

Jag har här lalal om hemsjukvården och framhållit atl del är angeläget att få lill slånd en snabb uibyggnad även av den. Frågan om sjukförsäkringens ersättning för hemsjukvård behandlas ocksä i regeringens pågående överläggningar med Landstingsförbundet

För de äldres irygghel är del av största vikt au ell husläkarsysiem kan byggas upp inom den öppna sjukvården. Enligt mina erfarenheter är del jusl de äldre som har särskilt slorl behov av alt vela alt de har en viss läkare och distriktssköterska som de känner och som de kan få hjälp av när de behöver det. Regeringen kommer senare i vår alt lägga fram etl förslag för riksdagen om husläkare.

Del är ocksä önskvärt atl anhöriga som värdar gamla, sjuka eller handikappade i deras hem ges elt bällre stöd. Regeringen kommer atl lillsälla en särskild parlamentarisk utredning som skall pröva hur della stöd kan förbättras. Bl. a. skall ulredningen undersöka om del är möjligt och ändamålsenligl all införa ell syslem med ersättning från den allmänna försäkringen för sådan hemvård. Ulredningen bör ocksä undersöka möjligheten att införa en räll lill ledighet från förvärvsarbete för vård av anhöriga i hemmet.

Jag vill också erinra om all regeringen i sitt budgeiförslag för nästa budgetår har avsatt 3 milj. kr. för all siödja utvecklingsprojekt och försök av särskild betydelse för omvårdnaden och aktiveringen av de äldre. Socialdepartementets delegation för social forskning kommer också atl la iniliativ till utökad forskning kring äldrefrågorna. Avsikten äratt försöka intressera flera forskare för della viktiga arbetsområde och entusiasmera dem lill att ta fram forskningsprojeki där forskning saknas eller behöver, komplelieras.

Till Anna-Greta Skantz vill jag säga atl förundersökningen i ärendet kring
tragedin i Malmö är myckel omfallande och kommer atl pågå flera veckor. 57

Nr 84 Bl. a. utreds om nägon bland den övriga personalen eller andra personer som

Måndaeen den '" '"' vården eller dödsfallen au göra har gjorl sig skyldig till någol

12 februari 1979 strafföart Socialstyrelsen hälls fortlöpande orienterad om utredningens gång.

_____________ I övrigt vill jag inle uttala mig om della, innan resultaten av förundersök-

Om långtidsvården "ingen och socialstyrelsens inspektionsrapport föreligger. Jag har alltså själv inle fält någon form av rapport ulan bara en muntlig föredragning i ' frågan.

Jag vill också gå in på Gunnar Biörcks direkia frågor. Han var litet missbelåten, eftersom jag inte hade uttalat mig om sittronder. Jag vill säga alt jag inle ser sitlronden som någon motsats lill den traditionella ronden. Båda rondsystemen har sina fördelar, och de bör enligt min mening kombineras. Men del är givelvis vikligl för läkarna atl se paiienlerna och för patienterna all få träffa läkarna.

Sedan lalar Gunnar Biörck ocksä om atl del behövs en sinnesändring i vår natur, och det vill jag väldigt gärna hålla med honom om. Han ville att jag skulle vara litet mer spontan i mitt svar. Det är jag nu när jag säger alt jag vänlar mig nya värderingar i vårt materialistiska samhälle, där man tar vara pä människan som en helhet, bestående av kropp och själ och inte som ell paket av nerver och muskler. Vi bör ge vår behandling av gamla människor en ny dimension och även la hänsyn till del i ulbildningen.

Till Göran Karlsson vill jag säga - och jag framhöll del ocksä i milt förra anförande - all del ankommer pä socialstyrelsen all inom ramen för styrelsens samlade resurser besluta om tillsynsverksamhetens omfallning och inriktning. Del är alltså socialstyrelsen och inle jag som skall göra den inierna priorileringen. Jag vill också nämna atl socialstyrelsen fr. o. m. den 1 juli 1977 tillförts en tjänst som handläggare för alt bl. a. förslärka långtidssjukvårdens behov av tillsyn från centralt häll (prop. 1976/77:100, bil. 8). Vidare finns sedan flera år lillbaka en hellidsljänsi som föredragande läkare i längvärdsmedicin inrättad vid socialstyrelsen. Fr. o. m. den 1 juli 1976 flnns dessutom medel beräknade för en heltidstjänst som föredragande läkare i medicinsk rehabilitering för all fä lill stånd en vidareutveckling av della inte minst för långtidssjukvården vikliga område. Jag anser att regeringen har slälll relativt goda resurser till socialstyrelsens förfogande för rådgivning och tillsyn inom länglidssjukvården.

Jag vill harockså erinra om den översyn av socialstyrelsens arbeisuppgifter och organisation - som Göran Karlsson också talade om - som pågår inom socialdepartementet I del sammanhanget ägnas frågan om resurser för tillsyn och rådgivning särskild uppmärksamhet

Vidare har personalpolitiken i någon mån berörts i den här deballen.

Vad gäller frågan om personalpolitiken kommer Karin Nordlander all få svar på en interpellation i della ämne av utbildningsministern den 16 februari. Jag anser del inle lämpligt atl föregripa den debatten.

Någol ytterligare besked hinner jag inte ge Karin Nordlander nu, men jag får väl gå upp en gång till.

PER GAHRTON (fp): Nr 84

Herr lalman! När man hör Gunnar Biörck i Värmdö, Karin Nordlander och [vlåndaeen den Anna-Greta Skantz, kan man konstatera att de olika personalgrupperna inom |2 februari 1979

sjukvården har vältaliga företrädare här i kammaren - och på annal håll __

också. Självfallet har de olika poliliska instanserna vältaliga företrädare här i q långtidsvården kammaren.

Den fråga jag inle kan undvika atl göra är: Vem för egentligen patienternas talan, vem för egentligen de gamlas talan? Patienternas riksförbund har just i denna affär, som är utgångspunkten för den här deballen, försökl all i någon utsträckning göra del. Förbundet har dragit slutsatsen atl man borde ha någon form av palientombudsmän och all förekomsten av sådana kanske inte hade hindrat del som inträffat men ändå inneburil en möjlighet atl fö fram patienternas aspekter bätire än som har skelt i dag. Om statsrådet lar lill orda fler gånger, skulle jag också gärna vilja fö en synpunkl på burman på ell effektivare sätt skall stärka patienternas rättigheter inom sjukvärden.

Man kan vidga den här aspekten i fråga om de äldres talan och de äldres möjligheter atl göra sig hörda lill all omfalla samhällel som helhel. I sä fall kan man konstatera atl de äldres status är läg och de äldres möjligheter till medinflytande är ytterligt bristfälliga. Sannolikt ärdet en förklaring till många brister också när det gäller vården av de äldre.

Mol den bakgrunden vill jag gärna notera några viktiga punkter i del äldreprogram som regeringen presenterade häromdagen och där regeringen sålunda utfäsle sig alt ha överläggningar med pensionärsorganisationer, innan den fattar beslut om saker och förhållanden och reformer som är väsentliga för de äldre i samhället.

En sak, sorn kanske kan förefalla minimal och symbolisk men vars symbolvärde är viktigt, är all man ocksä lar med representanter för pensionärsorganisationer i statistiska centralbyråns indexnämnd, som ju fastställer hur index skall utformas och slå igenom för de äldre pä deras pensioner.

Jag vill nolera della, eftersom del är etl nyll grepp, som fördelaktigt skiljer sig från den något sterila värdplalsexercis som socialdemokralerna har varit experter pä i årtionden. Självfallet skall vi bygga de vårdplatser som behövs, men vi måsle vara medvelna om all del är varken möjligt eller humant all lösa hela vårdproblemaliken genom alt bygga jättestora institutioner. Vi mäste i stället kapa köerna i den andra ändan genom all försöka hålla de äldre akliva så länge som möjligl, genom all låla dem bo, arbeta och verka tillsammans med oss andra, genom au ge dem eu inflylande och genom au finna nya värdformer, som gör all de inte så snabbi behöver komma in i de stora inslilulionerna. Jag noterar med lillfredsslällelse delta nya grepp i äldrepoliliken.

Avslutningsvis några ord om del som min inlerpellation koncentrerade sig
pä: vården i livets slutskede. Jag noterar med etl visst beklagande alt Gunnar
Biörck såsom representanl för läkarna lycks vara tillfredsställd med den
situation som råder, där man saknar en klar rättssäkerhet och en klar laglig
reglering av hur livsuppehållande behandling skall kunna avbrytas. Del finns 59

Nr 84 självfallei lagliga regler, och slalsrådel har redovisai dem, men del finns inte

Måndaeen den lillräckligi klar laglig reglering av under vilka förhållanden en människas

12 februari 1979 S" ''J'' '" 'n"'* beaklas - kanske en människas vilja au fä den

_____________ plågsamma dödsprocessen förkortad. De fakla somjag redovisai här kommer

Om långtidsvården '' ulredningen om sjukvården i livets slutskede. Del finns fler fakla därifrån som jag har redovisai i interpellationen, l.ex. all av de 202 paiienlerna i den akluella undersökningen bara åila hade fält "adekvat smärtlindring". Della är utredningens eget ultryckssäu. Viss smärtlindring hade fler fäll, men adekvat smärtlindring hade endast åtta av 202 palienler fäll. Del innebär alllsä alt delta är elt levande och akut problem.

Då är den enkla fråga som fler och fler ställer sig - och jag vill beiona att del ärfleroch fler o7rf/e människor som siällersig denna fråga-om inlederas vilja skall respekteras. Del är inie alls så all del är främsi yngre människor, som kan räkna med några årtionden lill i livei, ulan del är de äldre människorna, de som har en direkl närhet lill problemet och som ofta har direkl erfarenhet genom äldre anhöriga, som ställer sig den frågan. Om de kommer lill den övertygelsen, all de inle vill all man skall uppehålla livet på dem - så länge som nu ofta sker-skall icke då den viljan respekteras? Den vilja-som kanske finns hos de flesla -atl man iAa//upprällhålla livei sä länge som möjligl skall självfallei också respekteras; man skall kunna vara trygg i sjukvärden. Men fler och fler människor ställer sig också den andra frågan,ochdelärden fräga som även jag har slälll här och som jag hoppas all ulredningen om sjukvård i livets slulskede nu verkligen lar ilu med. Annars kommer vi atl fö anarki på del här området, och del irorjag ingen är betjänt av.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Nej, fru statsråd, jag har inie sagl atl man skall tillämpa ministerstyre över socialstyrelsen. Jag efterlysle statsrådets synpunkter och undrade om hon anser all tillsynen över långtidsvården är lillfredsslällande ordnad. Vill slalsrådel nästa gäng svara pä den frågan, eftersom del är den som är del väsentliga i del här sammanhanget och inle atl man har tillsatt en eller annan tjänst på den eller den avdelningen eller den eller den byrån inom socialslyrelsen. Det svar som slalsrådel gav i del fallet är inte alls tillfredsställande.

Om man exempelvis vet atl verksledningen till sill förfogande pä sill kansli har I milj. kr. mera all röra sig med än vad långvärdsbyrån har, kanske della kan tjäna som elt exempel på vad jag menar när jag säger au man måsle se lill atl man kan ge den byrå som har hand om den viktiga tillsynsverksamheten de medel den måsle ha. Statsrådet kan aldrig svära sig fri frän atl ta slällning i en sådan fräga. Hon måsle driva den här saken, bl. a. genom all la upp resonemang med socialslyrelsen. Om de inte begriper eller inte vill göra något åt saken är del eri minislers skyldighel all se lill all medel inte saknas i del här avseendei.

Fru Lindahl sade all regeringen lillsalt en äldreulredning. Del är bra. Delar

alldeles utmärkt all man gjorl det. Men vad anser fru Lindahl renl konkret all

60 man skall göra? Skall man även i forlsällningen bygga ul långvården? Här

lalar Per Gahrion om alt vi driver värdplalsexercis. Men Per Gahrion har Nr 84 avsiyrki de moiioner Anna-Greta Skantz talade om där vi begärt alt (Vlåndaeen den långvården skall byggas ut för alt ge fler platser. Kom ihåg att vi inte har för i - fgKpLmpj 1979

många utan för få vårdplalser! Vi mäsie se lill atl del behovei fylls. Men ___

dessutom mäste vi ge långvården mer innehåll. Vi måste se lill atl q låwtidsvårdcn hemsjukvård kan ordnas med anknylning lill sjukhusen sä alt de gamla, sä länge del går, kan vårdas i sina hem. Kom inte och lala om värdplalsexercis när ni har försökl hålla lillbaka varje insals vi har velat få lill slånd för alt den här värdverksamheten skulle bli ordentligt uppmärksammad!

Jag upprepar min fråga till statsrådet Lindahl: Anser statsrådet Lindahl att tillsynsverksamheten är tillräcklig?

.Jag skulle också vilja ha en lilen upplysning om hur fm Lindahl ser på förhällandei all den ene av läkarna vid Malmökliniken sjukskrev sig men ändå fick upprätthålla sin tjänstgöring vid privatkliniken. Det kan vara rimligt att fö statsrådets syn pä den frågan belysl,

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Per Gahrion frågade vem som för patienternas talan, I dag är del enbart ,sjukvårdsbiirädena som kan föra deras talan. Svårigheterna för dem alt komma i kontakt med de ansvariga försökte jag beskriva i min inlägg. Jag kan instämma i all tillsättandet av en palienlombudsman kan vara en möjlighel all förbällra kommunikationerna mellan patienterna och de ansvariga,

Föratl ytteriigare understryka vad jag framförde i mitt lidigare inlägg vill jag cilera en del av elt nödrop som dag- och nattpersonalen på avdelning 17 pä S:l Eriks sjukhus i Stockholm har skrivit:

"Hjälp! Vi varken hinner eller orkar ge våra patienter ens en dräglig omvårdnad!

Den successiva försämring som vi märkt under de senasie åren har under
sommaren letl till ren vårdslum.

Vi hinner inle tvätta patienterna ordentligt! Tandborsining och munvärd blir lidande. Klippa naglar, kamma här, raka hinner vi över huvud tagel inle med.

Anhöriga påpekar, vädjar eller skäller ul oss i ren förtvivlan över hur deras närmasle blir lämnade ulan tillräcklig tillsyn och hjälp.

Vad skall vi svara?

Vi räcker inte lill!"

Någon högre ansvarig finns sällan på avdelningen, och de beskriver sin arbetssituation med några exempel. De talar om palienler som är inkonli-nenla och varken kan hålla urin eller avföring: "Under andra arbetsförhållanden skulle vi hinna passa med bäcken oftare. Nu hinner vi inie ens svara på ringningarna i lid ulan det kommer i sängen i slällel. Många kaietrar sätts in i onödan (med många onödiga urinvägsinfektioner som följd). Har en palienl legat i nedkissad säng, hinner vi inte tvätta av den kladdiga kroppen, lakan byls i en hast och personalen rusar vidare till nästa som kallar på hjälp."

Mantalarom palienler som måsie malas, hur del går lill och hur dei måsie 61

.Nr 84 skyndas på. 1 slällel blir del en flaska dropp per dygn .som räddar silualionen.

Månd'ieen den Tabletier får komma i slällel för den tid del lar att mata paiienlerna.

12 febru'iri 1979 ''" frågar sig om det inte vore bätire - även- krasst ekonomiskl sett - att

_____________ man fick tid för att sköta patienternas mathållning.

0/7? lånoiidsvårdcn '' annal problem som påtalas är personalomsättningen, och man säger: "Varie morgon är vi ell nyll gäng som ska jobba ihop. I bäsla fall är en eller två ordinarie. Oerfarna, outbildade vikarier slängs in i arbeiet ulan ordenllig handledning. Morgonrapporten niåsle gå snabbi och blir för dessa nya helt obegriplig. Ingen har tid all förklara diagnoser och vårdälgärder. Sjuksköterskorna, som ju egentligen har en handledande och undervisande funktion, hinner ej med della på grund av att det saknas vikarier."

Sedan angriper man en artikel i Dagens Nyheter, där del sagls: "Även Siockholmssjukhusen kan fö en viss överbeläggning sommartid, men hälso-och sjukvårdsnämnden har hittills inte fött några larmrapporter."

Man frägarsig hur nämnden kan ullala sig på del sättet. "Vi harju ständigt överbelagt Det är ell slag i ansiklel på personalen, när sådana välkända fakla förtigs. Vi har oftast tre till fyra palienler i korridoren, del gäller inte enbart sommarlid. Ibland ivingas vi lägga svårt sjuka palienler här, utan sängbord, utan ringklocka, helt utlämnade lill allmäni beskådande. De fär sköta sin toalett halvt om halvt dolda bakom en skärm -.sä länge skärmarna räcker. En sådan sängplats bjuder varken dag- eller nattro. Dessulom blir trängseln i korridoren minst sagl besvärande. För all kunna passera en sådan 'värdplats' med en annan säng mäste man försl röja väg: skärm, hink, provisoriskt sängbord m. m. som blockerar vägen. Har ansvariga för brandinspeklionen gell dispens?"

Man säger vidare alt del kanske visserligen kommer all bli bätire under hösien, men problemen kvarstår med hög personalomsättning, ökande vårdtyngd och brist på utbildad personal. Något genomgripande mäste göras. Här kommer då det berättigade kravet pä en ökad personaliälhet Personal-lälheien är i dag lägre inom långvården än inom den övriga sjukvården.

Slalsrådel säger i sill svar all såväl regeringen som berörda myndigheter kommer att göra vad på dem ankommer för atl förbättra långtidssjukvårdens villkor.

Då mäste jag slälla frågan: Beiyder det all slalsrådel kommer att ge socialslyrelsen direktiv, så all fördelningen av läkare sker pä elt för långtidsvården mer rättvisande säll? Av våra i dag ca 17 000 läkare finns bara några hundratal inom långtidssektorn. Kommer statsrådet att medverka lill all ulbildningen i slörre utsträckning tillgodoser behovet av allmänläkare? Ansvarel för utökningen av övrig personal ligger ju i försia hand på landstingen.

ANNA-GRETA SKANTZ (s):

Herr talman! Jag kan ha förståelse för au statsrådet Lindahl med hänsyn till

de Ulredningar som pågår inte vill besvara etl par av de frågor jag ställde och

som gällde förhållandena i Malmö. Men det ärju slalsrådel själv som har valt

62 tidpunkten för besvarandet av Göran Karlssons inierpellalion, och del var

därför som jag slällde mina följdfrågor. Till mina frågor i övrigt om intervjun i Nr 84 tidningen Vårdfacket och om inställningen lill uibyggnad av åldringsvården Måndagen den kanske statsrådet kommer lillbaka, för de berörde ju inte samma problem. p febru'iri' 1979

Jag har svårt atl förslå Per Gahrton, när han lydligen blir irriterad över all vi

här lar upp de förslag som vi socialdemokraler har lagt i fråga om uibyggnad q lånotidsvårdcn av långtidsvården. Del måsie vara någonling som är irriterande -jag upplever Per Gahrions reaklion på del sällel.

Göran Karlsson har redan berört de här problemen. Vi säger all de äldre skall kunna vara kvar i sina hem sä länge som möjligt och all basen för äldreomsorgen skall vara del ordinära boendet Föratt del skall vara möjligl måsle bostaden göras .så bra som möjligl och hemijänsien och hemsjukvården måste byggas ut Trots del uppkommer för många äldre en silualion då de icke längre kan vara i hemmei ulan måste få plals i långtidsvården. Del är den silualionen som vi har pekal pä och som vi menar au del är angeläget atl man är beredd på.

Sedan skulle jag vilja säga att del var den socialdemokraliska regeringen som 1974 tillsatte en ulredning jusl med syfte all undersöka bl. a. åldringsvärden. Resultatet av den undersökningen är presenterat i Pensionär 75, och där lycker jag all vi får en väldigt fin information om hur ålders- och förtidspensionärerna lever i dagens samhälle. Den redovisningen understryker att del finns brister i samhällel och atl vi måsie göra ytterligare insatser.

Det är därför vi har föreslagit alt del skall tillsältas en pariamentarisk ulredning som skall ta lill vara alla de olika forslag som har kommil fram i bl. a. Pensionär 75. Vad vi menar all man skall la upp är service, omsorg och värd för de äldre. Del är alllsä inte bara frågan om fler platser i långvården, ulan man måste naturligtvis satsa på åldringsvården över huvud laget Det är därför jag har erinrat om den ulredning som tillsalles 1974.

Per Gahrton har här redogjort för elt program som man har inom hans parti. Jag tror inle all del är meningsfylll all var och en här redogör för sill partis program, men jag tror all del är ytterligt väsentligt när Per Gahrion frågar vem som lalar för de äldre. Vem talar för patienten? Jag skulle vilja säga atl del gör väl alla vi som är engagerade i debatten och som sysslar med långtidsvård och med sjukvård över huvud laget

Del är naturligtvis paiienlerna som ärdet väsentliga, och del är i kontakten med dem som vi för informalion och impufser lill atl gä vidare i arbeiet

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herrlalman! Med anledning av vad PerGahrtonsade villjag framhålla all i inställningen lill arbeiet för de gamla - både för deras rätt och för deras möjligheterall fö vård-står Per Gahrton och jag jämsides bredvid varandra. Del finns inga motsättningar i del hänseendet, och del har väl ocksä framgåli under lidigare riksdagsdebalter.

Vad beträffar olika personalkategorier och deras engagemang villjag gärna
säga all i de två exempel som ligger mig nära om hjärtat och också nära i tiden,
eftersom referenser har gjorts lill dem nu, nämligen Serafimerlasareiiei och 63

Nr 84_________ Sankl Eriks sjukhus - del sistnämnda är ell akuisjukhus och inle någol
Måndagen den_ långvärdssjukhus - är dei personal av alla kategorier som enigt slåss för att
12 februari 1979_ försöka bevara de vårdplatser, huvudsakligen för de äldre medborgarna i
_____________ _ Stockholms innerstad, som sjukhusadminislratörerna hårdhjärlal vill lägga

Om långtidsvården ''''

Sedan ifrågasatte Per Gahrton om jag var tillfredsställd med au sjukvärden

vid livelsslul inle varlagreglerad. Jag vill påpekaatljagharinieyttrat migom

del. Jag haryltral mig mol en passus i Per Gahrions interpellation, som förde

tankarna lill atl läkarna skulle ägna sig ål barmhärtighetsmord på ell

"oreglerat" sätt. Del enda oreglerade barmhärighetsmord vi har upplevl på

senare tid har icke skett inom sjukvården, vilkel Per Gahrton kanske är

medvelen om. Del ärendei ligger nu i högsta domstolen.

Jag vill emellertid säga, eftersom del har givils upplysningar här om ulredningen om sjukvård vid livels slut, all jag som medlem av den ulredningen har pressat pä för att komma fram lill klargörande ställningstaganden i de här sakerna, men hittills utan framgång. Huruvida ulredningen blir klar under våren 1979 bedömer jag som ganska osäkert. Däremot hoppas jag alt ulredningen inte skall släppa sill uppdrag innan den har kommil fram lill ell ställningslagande i de frågor som Per Gahrion här har aktualiserat

Det här med testamenten ärju en sak som förekommer i mänga länder och som är kringgärdad av väldigt vattentäta regleringar för au sådana testamenten skall kunna träda i kraft. Problemel är oerhört svårlöst av mänga skäl, bl. a. därför all döende människors värderingar successivt förskjuter sig, vilkel man bl. a. kan läsa om i Reidar Ekners bok Efter flera tusen rad.

Jag haralltså icke tagit nägon definitiv ställning lill denna fråga. Jag arbelar med problemel och jag finner del myckel svårlöst, men jag hoppas ändå all man skall kunna komma fram till någonting som kanske bättre tillfredsställer Per Gahrion än de nuvarande förhållandena.

Slalsrådel HEDDA LINDAHL:

Herr lalman! Försl till Göran Karlssons fråga om jag anser alt den tillsyn som ulförs av socialslyrelsen är tillfredsställande. Som Göran Karisson vet, pågår en översyn av socialstyrelsens framlida organisation inom socialdepartementet. Man kommer alt utvärdera och beakta de synpunkler som kan komma fram när det gäller tillsynsfrågan.

Vidare frågar Göran Karlsson om jag anser att långtidsvården behöver byggas ul. Svaret är naturligtvis ja. Vi underhandlar f n. med Landstingsförbundet om just ersättningsfrågor när del gäller långtidssjukvården. Della ingår i ell pakel där vi prioriterar långtidssjukvården, som jag lidigare framhöll.

Pä Per Gahrtons fråga om palientombudsmän svarar jag all medicinalanr
svarskommillén har lagt fram förslag som syftar jusl lill all stärka palien-
lernas rällsslällning genom s. k. förtroendenämnder och någol slag av
patientombudsmän. Vi bereder f n. ärendet inom socialdepartementet, och
vi kommer all lägga fram en proposilion i vår som gäller jusl dessa
64 ansvarsfrågor.

Beträffande läkarnas ansvarslagande i Malmö och delen av prival arbele vid sidan av det offentliga vill jag säga att medicinalansvarsnämnden jusl häller på atl utreda frågan. Jag gillar nalurliglvis inte att läkarna missbrukar möjligheterna att fördela sina arbetsinsatser mellan den offenlliga sjukvården, där de är anslällda, och eventuell privat praktik.

Till Svea Wiklund, som frågade om rekryteringen av beredskapsarbetare, vill jag säga all Slen Svensson interpellerat i frågan och all interpellationen kommer atl besvaras i morgon. Därför gär jag inte in pä det.

Karin Nordlander har föreslagit alt man skall tillsätta en pariamentarisk kommission med anledning av händelserna i Malmö, men jag lycker inle atl det finns någon molivering för en sådan kommission. Av den redovisning som jag lämnat här i kammaren i dag framgår det all förundersökning pågår. Det blir därefter domstolens sak atl avgöra om även någon annan bland personalen eller om andra personer som haft med dödsfallen all göra hargjort sig skyldiga till något strafföart.

Vi vill nu fö snabba resultat när det gäller utbyggnaden av långtidsvården, och därför har vi tillsalt den här äldreberedningen. Vi menar alt man fortare kommer fram genom denna än genom att tillsätta en pariamentarisk kommission.

Jag vill här hell kort beröra ulbildningen och forskningen inom långvårdsmedicinen. Först vill jag framhålla att del är angelägel alt långvårdsmedicinen för en starkare ställning inom läkarutbildningen och forskningen. Jag vill erinra oin atl regeringen har beslutat all fr. o. m.den 1 januari i är förlänga vidareutbildningen för allmänläkare med sex månaders tjänstgöring inom långvårdsmedicin. Del ärju allmänläkarna som i första hand kommeratl tjänstgöra som läkare på sjukhemmen.

Del är också av intresse all la upp lilel grand av forskningen kring de äldre och långvärden. Vi har från budgeiårei 1976/77 en professur i längvärdsmedicin, särskilt geriairik, vid universiletel i Göleborg. I vårt budgeiförslag för 1979/80 har vi tagit upp en professur i samma ämne i Umeå. Regeringen hardärvid räknal med alt forskningen rörande äldrevård skall spänna över elt brett fäll med beaktande av bl. a. de somatiska, psykologiska och sociala fakiorer som påverkar människorna. Forskningen bör sålunda knyta an lill såväl hälso-och sjukvård som socialvård. UHÄ har anmält att verket i nästa anslagsframställning kommer all föra fram ytteriigare förslag för att förslärka forskningen inom della vikliga område.

Utbildning i långtidssjukvård kommer också alt särskilt övervägas vid regeringens ställningstagande lill de förslag angående högskoleutbildningen som har lagts fram av ulredningen Värd 77.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/77 långtidsvården

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Lindahl för svaret vad beträffar palientombudsmän. Jag förulsälier att förslaget för en mycket positiv behandling, så atl vi pä det sällel kan stärka patienternas rält inom sjukvården. Det behövs en sådan förstärkning, även om självfallet alla personalkategorier har den målsättningen att de företräder patienterna -så är

5 Riksdagens proiokoll 1978/79:83-88

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Om långtidsvården

det inom alla vårdområden. Men samtidigt säger erfarenhelen all paiienlerna behöver en egen förelrädare pä elt kraftigare markerat sätl än vad som är fallet i den ordning som vi i dag har.

Jag noterar en nyansskillnad mellan Göran Karlsson och Anna-Greta Skantz, lill Anna-Greta Skantz förmån. Jag tycker atl del är väldigl vikligl och vill la fasta på atl man nu hos en del socialdemokraler finner en mer medvelen förståelse för atl långvårds- och åldringsvärdsproblemaliken inte kan lösas genom atl man bygger bort köerna. Det är en hell felaktig förhoppning, om någon skulle ha den. Köerna kommer au växa så, all man inte kan bygga i fatt dem, om man inie sa isar myckel energi på all kapa köerna i den andra ändan - minska vårdbehovet och rehabilitera dem som kommer in i värdinstituiionen.

Det är denna nya inriktning som man i dag kan spåra i regeringens polilik, en inriktning som del fanns alldeles för lilet av under de 44 år som socialdemokralerna administrerade del samhälle där grunden lades lill en gigantisk utslagning och utslampning av den äldre generationen. Det är etl hisloriskl faktum all delta skedde under socialdemokraternas 44 år. Atl vi har tillåtit ell samhälle alt växa fram där de gamla i stor ulslräckning slår ulanför är etl av de största problem som vi i dag har. Det är detla vi försöker reparera nu. Under det reparationsarbetet skall vi självfallet bygga de platser som behövs. Jag upprepar del, och jag instämmer i det avseendei till fullo med statsrådet Lindahl. Men vi måsie också la hänsyn lill fakla som visar all del finns andra möjligheter. Lål oss ta pensionärsundersökningen, som Anna-Greta Skantz refererade lill.

1 den anges atl 22 96 av alla långvårdspalienier skulle kunna skrivas ut lill för paiienlerna bällre boende- och värdformer. Del är en oerhört iniressani siffra, som vi måste ta fasta på. Pensionärsundersökningen är en generell undersökning,som skall vara representativ för hela landel. Vi kan la ell annal exempel, som redovisades i Landstingsförbundets lidskrift för nägra månader sedan. Södra Kalmar län har en vårdplalstäthet på bara 3,5"/iK)av befolkningen över 70 år jämfört med socialstyrelsens rekommendation på 7 "/nnav samma befolkningsgrupp. Ändå säger man där all man inte har någon värdplalsbrisl, eftersom man har lyckats skapa sä pass rehabiliieringseffek-tiva inrättningaralt 80-85 96 av alla som kommerin i långvården efter viss lid kan skrivas ut, Eller ta rapporten frän Stockholms läns landsting, där det visade sig all en mycket belydande del av de uiskrivningsfärdiga långvårds-patienterna fick vänta i över etl halvår på alt bli utskrivna därför all andra, öppnare vårdformer var otillräckligt utbyggda!

Har man med alla dessa fakta i bilden, då kan man inle med Göran Karlssons envishet ständigt som sitt huvudnummer i långvärdsdeballen ha att tala om vårdplalsulbyggnad. Då kan man inle heller som socialdemokralerna i förra årets partimolion om långvården säga all sjukhemsulbyggnaden är långvårdens nyckelfråga. Nej, långvårdens och åldringsvärdens nyckelfråga är hur vi skall minska värdbehovet, hur vi skall lillåla de gamla alt vara akliva i samhället och på del sättet vinna både mänskliga och ekonomiska värden och uppskjuta behovet av värd på institutioner.

Om man har kontakter med äldre människor, vet man all de självfallet vill all det skall finnas en värdplats när de behöver den, men det de vill ännu mer är alt deras personliga behov av den vårdplatsen skall dröja så länge som möjligl. Hur mycket personalen än lägger ner av engagemang och arbete -och det gör man i överväldigande grad - och hur myckel man än satsar, så är ändå praktiskt taget alllid ett liv i en längvårdsinstitution sämre och har en lägre livskvalitet än elt liv i friare former eller i del egna hemmei. Ochjag tror alt långvårdspersonalen instämmer i det. Man hävdar inte att den vård man kan ge är bättre än ett liv i hemmet, man hävdar att den är så bra den kan bli och att man gör vad man kan. Det Irorjag också alt man gör, men denna beiygelse för personalens insalser för inte göra oss blinda för all del ändå är bättre för de äldre, om vi kan undvika alt de måste vårdas inom långvården.

Avslutningsvis bara elt tack till Gunnar Biörck i Värmdö för del besked han ger från utredningen. Det ger mig upplysningen alt man tar seriöst på testamentsproblematiken. Den är mycket svår - det är det ingen som förnekar - men den mäste fö en allsidig belysning för alt vi skall bli säkra på om den är användbar eller om den är etl debattuppslag som faller på de komplicerade juridiska och andra problem som finns. Vi vet nu i alla fall alt utredningen kommer atl undersöka saken. Dröj gärna några månader längre, om det behövs för att verkligen penetrera den här problematiken!

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/7? långtidsvården

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Per Gahrion slår bokstavligen frivoller när han skall försöka misskreditera socialdemokratin i dess arbele för atl förbättra tillvaron för människorna. Del var egentligen inle Per Gahrion som diskussionen skulle gälla utan sjukvården och förhållandena i Malmö, men jag mäste tyvärr ta några minuter i anspråk för alt lala om för honom vad socialdemokralerna verkligen har gjorl.

Det råder ingen skillnad mellan Anna-Greta Skantz och mig, inte ens en nyansskillnad. Om Per Gahrton hade lyssnal, så hade han hört all jag bl. a. sade att vi måste tänka nytt när det gäller åldrings- och sjukvården, all vi måste se till att förbällra hemsjukvården och göra den sjukhusanknulen. Det finns inle ett härstrå i skillnad mellan våra bedömningar. Men del är klart att är man van all förstora allting, som Per Gahrton brukar göra, blir del en sådan slutsats man drar när man inte lyssnar pä vad vederbörande själv säger.

Under de 44 år socialdemokratin satt vid styret i landel genomförde den bl. a. en förbättrad folkpensionering. Vi införde också ATP, om möjligen Per Gahrion glömde bort del. Vad var vår avsiki med den? Jo, atl ge utslitna arbetare och tjänstemän möjlighel till en skyddad och trygg tillvaro pä ålderdomen. Vad är del för dumheter som Per Gahrton söker göra gällande? Det är helt orimliga beskyllningar mot socialdemokratin. Är del något fel på den uibyggnad av sjukvården som skett under de här åren? Är det fel när vi föreslår uibyggnad av långvärden? Där saknas fortfarande resurser Men Per Gahrton är sä fången i sin beskrivning av socialdemokratins polilik alt han gör halsbrytande volier i det fallet

Nr 84_ Nej, Per Gahrion, läs hislorien,som Gunnar Helén en gäng förkunnade för
Måndaeen den_ Folkpartiets ungdomsförbund! Jag är övertygad om all dä kommer inte Per
12 febrmri 1979 Gahrton all upprepa vad han sade från talarstolen nyss.
______ ,______ Sä till Slalsrådel Hedda Lindahl -egeniligen skulle jag ha sagl della i mitt

Om långtidsvården '"rra anförande.

Det är naiuriigivis rörande när fru Lindahl lalar om införandet av husläkare. Jag skulle bara vilja fråga: På vilket sätt skall husläkarna komma in när del gäller äldringssjukvården och långtidssjukvården? Där har de naturligtvis inte stora möjligheter atl påverka del hela - det mäste ske på annat sätl.

Jag är glad över det besked som fru Lindahl gav om att hela socialstyrelsen skall ses över i samband med omorganisationen. Men jag förutsätter atl man då ocksä kommer alt ägna verkligl slor uppmärksamhet åt just den tillsynsverksamhet som jag har beskrivit såsom icke tillfredsställande i dag.

Sedan gav fru Lindahl ell halvhjärtat svar på min fräga om läkarnas pri valljänst Där tyckerjag att fru Lindahl inte skulle ha sagt atl hon inle gillar det hela. Jag skulle vilja rekommendera henne all säga ifrån: Del är otillfredsställande att en läkare som är anställd i samhällels tjänst och sjukskrivs från denna tjänst ändå är friskskriven för atl han skall kunna tjänstgöra i den egna praktiken. Där tycker jag all del skulle ha varit välgörande, om fru Lindahl givit besked om att det här icke är någon tillfredsställande ordning.

När del gäller utbildningen skall jag ge fru Lindahl en eloge för del hon sade om ökad läkartillgäng och mera läkare lill långvården. Det tyckerjag atl hon gott kunde ha sagt redan i interpellationssvaret. Men fortfarande skall man komma ihåg atl fru Lindahl inte har berört den utbildning som rör de verkliga tungviktarna på långvårdens område, nämligen sjukvårdsbiträdena, undersköterskorna osv. Jag tycker atl man där måste se till au ulbildningen verkligen blir någol annat än vad den är nu, och jag förutsätter au denna debatt ändå kan ha fört den frågan framåt

Det är alldeles uppenbart all ingen har velat söka syndabockar i den här deballen. Den djupt tragiska händelsen i Malmö har upprön oss alla. Men viktigare än all rota i vad som varit, del är all man skapar förutsättningar för all inle någonting liknande händer igen. Förhållandena i Malmö har lydligen varit bristfälliga, framför alll på läkarsidan, och del lycker jag all man måsle slå fast.

Herr lalman! Jag kan säga atl jag nu är mera nöjd med de svar jag föll än med interpellationssvaret. Men det är ytterligare ell par saker som kräver tillrättaläggande.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag har försökl säga all del löser inga problem om man

försöker fö fram syndabockar i ett enskilt fall. Det ger inte personalen en enda

timme i ökat arbetsiidsunderiag eller en enda ny tjänst Och ändå vet vi atl

68 den yttersta orsaken till det som hänt vid Östra sjukhuset i Malmö är

personalsituationen. Om ingenting görs åt personalens arbetsförhållanden. Nr 84

mäste ansvariga politiker också la ansvarel för vad som händer inom Måndaeen den

vårdsektorn. 12 februari 1979

Det är uppenbart att del som inträffat i Malmö beror mindre på individuella

misslag än på verkliga brisler i hela vårdsystemet: bristande kommunikation q långtidsvården mellan olika personalkategorier, felakliga rutiner, otillräckliga personalresurser. Och ansvariga för dessa brisler är styresman, sjukvårdsförvaltning och socialslyrelsen. Märkligt är atl de som nu genomför de här utredningarna är samma individer och instanser som är ansvariga för långvården i Malmö. Är de i det här fallet opartiska? Behövs del här inle en utomstående opartisk organisation, exempelvis en motsvarighet lill haverikommissionen?

Socialslyrelsen, som är ansvarig för fördelningen av läkare, måste ocksä allvarligl överväga sina insatser. Läkarresurserna mäste fördelas pä etl räiivisare säll - efter behov och inte efter den status som olika tjänster ger. Del är på sjukhusen och i den öppna värden som läkarna behövs bäst Men slatusskalan ser utså alt högsta status är atl bli hjärnkirurg. Den specialiteten lockar också med spännande och intressanta uppgifter som kräver en komplicerad utrustning. De områden där resurserna beslår av människor är inle lika intressanta. Lägsia status ger det alltså att vara socialläkare eller läkare inom långvården, där alla de utslagna människorna finns. Här finns också den största brislen på läkare.

Så länge vi inte har tillräckligt med läkare mäste fördelningen styras och kontrolleras via politiska beslut. Ansvarel härför vilar i första hand på socialstyrelsen. Fördelningen kan naturligvis också styras via utbildningen. Jag har här inte velat ta upp frågan om utbildningen, eftersom jag återkommer lill del i en ny debatt.

Jag vill fråga om statsrådet är beredd alt medverka lill en sådan härslyrning för atl åtminstone lösa läkarproblemen inom långvården.

Jag vill slutligen säga att vi inte har någonting emot att de unga sätts på beredskapsarbeten, när del saknas jobb. Invändningar häremot har framkommit i olika diskussioner. Det finns emellertid vissa krav som måste gälla för beredskapsarbeten.

För det första får beredJkapsarbelen inle inrättas på reguljära jobb eller för all läcka personalbrisl. I det här aktuella fallet var det i slor utsträckning ell vårdjobb som utfördes.

För det andra måsle man kräva alt de som har beredskapsarbeten inle -såsom skedde i del här fallet - lämnas utan den nödvändiga handledningen. Det gäller allt beredskapsarbete, men det är allra viktigast inom vårdsektorn.

För del iredje mäste alla beredskapsarbetare ha rätt lill en introduktion om arbetets innebörd och funktion, så att de blir medvetna om vad det handlar om. Statsrådet lycks ju också vara överens med mig om alt det bör gå lill på del sättet.

I det här aktuella fallet brast det när det gäller samtliga dessa ovillkoriiga

krav, och delta för naturiigtvis inle upprepas i framtiden.

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

0/77 långtidsvården

SVEA WIKLUND (c):

Herr lalman! Jag är förekommen av Per Gahrton när del gäller pensio-närsulredningens häpnadsväckande uppgifter. Tyvärr är det nog så alt det finns människor på våra långvärdskliniker som inte skulle behöva vara där, om vi bara hade lilel mänskligare känslor när del gäller värden av de gamla. Gamla människor vill i själ och hjärta inte bli isolerade frän gemenskapen i del verksamma livet Tyvärr är det alltför många som känner sig undanskuffade och utanför. Det var mol den bakgrunden somjag slällde frågan till fru Lindahl om hon trodde alt den framlida långtidsvården måste fö elt ändrat innehåll och en ändrad inriktning.

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr lalman! Jag lycker alt jag i dag har försökl beskriva vilka förbättringar vi vill ha av det inre arbetet i långvärden. Mycket av del jag har sagt har handlat just om detla.

Jag skall svara pä några av de frågor som nu har ställts.

En fråga gällde utbildningen av annan värdpersonal än läkare. Den frågan kommer alt behandlas mycket ingående i regeringens proposilion med anledning av förslagen i Vård 77. Därför tyckerjag inle atljag behöver la upp den nu.

Del har vidare frågats om jag vill prioritera ulbildningen av längvårdslä-kare. Svaret påden frågan är ja. Vi har redan prioriterat långvårdssektorn, och vi kommer all göra det även i fortsättningen.

Göran Karlsson slällde en fräga om läkarens arbetstid i det här fallet, i vad gäller förhällandet mellan privatläkeri och offentlig sjukvård. Ansvarsnämnden är inkopplad pä den frågan. Jag tyckerdärför alt jag inle nu bör göra någon värdering eller ange någon personlig synpunkl. Jag sade i mitt förra inlägg alt jag naturiigtvis inte vill atl en läkare skall missbruka sina möjligheter härvidlag; i första hand bör han naturiiglvis uppfylla de skyldigheter som han har inom den offentliga sjukvärden. Vi för se vad ansvarsnämnden kommer all säga i denna sak.

Göran Karlsson är tyvärr skeptisk mot husläkaren - denna förträffliga person som vi vänlar oss sä myckel av även inom långtidssjukvården. Jag länker mig honom som sjukhemmets läkare, och jag tänker mig honom som läkare för de gamla människor som slipper -såsom Per Gahrton uttrycker det -alt utnyttja vår slutna äldringssjukvård. Husläkaren kommer naturligtvis atl beiyda oerhört mycket för den gamla människan. Han kommer all ge henne det stöd i den förebyggande hälsovården som hon så väl behöver för all kunna fungera i den egna miljön så länge som möjligt.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr lalman! Tror verkligen statsrådet Lindahl pä sagan om den där stackars husläkaren som skall sköta om allt? Tror hon atl det finns läkare som orkar med alla dessa uppgifter? Husläkaren skall ta hand om befolkningen i produktiv ålder, och han skall dessutom vara långvårdsläkare på sjukhemmen. Jag tror att fru Lindahl har en alllför blåögd syn på hans möjligheter alt verka.

Slalsrådel HEDDA LINDAHL: Nr 84

Herr lalman! Hjälp mig då, Göran Karisson, all höja allmänläkarens och Måndaeen den

husläkarens status! Jag vel alt det redan nu finns ett slorl inlresse bland unga 12 februari 1979

läkare all gå in i husläkarsysiemet med dess mera individuellt inriktade_____

sjukvård. Hjälp lill all höja husläkarens status! q långtidsvården

GÖRAN KARLSSON (s):

Herrlalman! Ingenting ändras därföratt man införell husläkarsysiem. Det innebär ju egentligen bara en påbyggnad av det system som landstingen redan har infört. Jag tror alltså inle all slalsrådel Lindahl bör ha några stora förhoppningar om all det skall bli sä myckel bättre med ell husläkarsysiem.

Jag Iror inte att del är något fel pä den status som en allmänläkare har. Kommer f ö. husläkaren all fö en bättre status?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:84 till arbelsmarknadsulskotlel

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1978/79:14 till finansutskottet

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Motion

1978/79:2170 lill näringsulskotlet

§ 11 Föredrogs men bordlades äter Konslilutionsulskollets betänkanden 1978/79:18 och 19 Justitieutskotlets belänkande 1978/79:17 Försvarsutskottets belänkande 1978/79:11 Socialförsäkringsutskoltets belänkande 1978/79:14 Socialuiskollets betänkande 1978/79:23 Kulluruiskollels betänkande 1978/79:19 Ulbildningsulskoiiets betänkanden 1978/79:17 och 18 Trafikutskoilels belänkande 1978/79:13 Jordbruksutskottets belänkande 1978/79:18 Arbelsmarknadsulskotlets belänkande 1978/79:25 Civiluiskotiels betänkanden 1978/79:8-11

§ 12 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1978/79:143

Nr 84

Måndagen den 12 februari 1979

Meddelande om Jrågor

§ 13 Anmäldes och bordlades

Molion

1978/79:2171 av Bengl Fageriund m.fl.

med anledning av talmanskonferensens skrivelse (förslag 1978/79:4) med'

överlämnande av belänkande om riksdagens revisorers organisation och

verksamhetsformer

§ 14 Anmäldes och bordlades Arbelsmarknadsulskotlets betänkande

1978/79:18 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser För flera huvudtitlar gemensamma frågor jämte molion

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framslällls

den 9 februari

1978/79:339 av Pär Granstedt (c) lill arbetsmarknadsministern om följderna av sjukfrånvaro vid beredskapsarbete:

Regeln alt en anställd i beredskapsarbete kan förlora sitt arbele efter åtta dagars sjukfrånvaro kan välla allvariiga problem för den enskilde.

Är statsrådet beredd att ta initiativ lill en omprövning av "8-dagars-regeln"?

den 12 februari

1978/79:340 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) till slalsrådel Carl Tham om Sveriges beroende av olja från Iran:

Är energiministern i tillfälle alt lämna riksdagen upplysning om konsekvenserna i energipolitiskl hänseende för Sveriges del, därest oljeproduktionen i Iran under lång tid skulle upphöra eller i varie fall iransk olja icke bli tillgänglig på väridsmarknaden?

1978/79:341 av Sven-GöstaSigneU{s)U\\ försvarsministern om åtgärder föratl undvika personskador vid krigsövningar:

Vid mililära krigsövningar förekommer vid vissa tillfällen all värnpliktiga utsätts förhårda påfrestningar som kan leda lill allvariiga följder. Bl. a. har vid flera tillfällen rapporterats atl värnpliktiga på grund av hårda fysiska påfrestningar erhållit skador med dödlig utgång.

I anledning av del anförda vill jag till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet ställa följande frågor:

Är statsrådet villig atl medverka till alt skyddsombud eller förbandsnämnd

ges tillfälle till samråd vid planering av krigsövningar? Nr 84

Har Slalsrådel andra förslag lill förebyggande ålgärder för atl undvika Måndaeen den

personskador som kan uppstå i och med att övningarna utsätter de j2 februari 1979

värnpliktiga för hårda fysiska prövningar?

Meddelande om
§ 16 Kammaren åtskildes kl. 15.09. frågor

In fldem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen