Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:80

Fredagen den 2 februari

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 25 januari.

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1978/79:10 till finansutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Moiioner

1978/79:2155-2157 lill niiringsutskoltet

1978/79:2158 till jordbruksuiskoiiet

1978/79:2159 till juslilieulskollel

§ 4 Föredrogs och bifölls Inlerpellalionsframställning 1978/79:137

§ 5 Allmänpolitisk debatt (forts.)

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Även i år har mitt parti anförtrott ål mig atl svara för arriärgardets uppgifter, sedan huvudslyrkorna dragit förbi och lämnat scenen tom. Attackerna från socialdemokraternas kavalleri är förmodligen över, även om man aldrig kan vara riktigt säker - som en förutvarande försvarsminister i förrgår fick erfara - och en eller annan skärmytsling måste man kanske fortfarande vara beredd på, inte minst om den - som sent på naltkröken i går - utlöses av en alllför ivrig försvarsministers överraskande uppdykande i terrängen utan karta eller kompass.

Mänga är de .som frågar vad sädana här övningar egentligen går ut på och är bra för. För all del, det är väl inte utan intresse för allmänhelen att få se de stora elefanterna dansa. Men om man från denna debatt subtraherar anklagelser och förebråelser, försvar och motangrepp, är jag dock rädd atl det inte återstår myckel substans, som tjänar till alt föra utvecklingen framåt.

Jag är fortfarande förvånad över att man kan tillvita politiska motståndare att de "vilseleder väljarna" eller "talar mot bätire velande", men ännu mer förvånad över att ingen tycks bry sig om alt väria sig mol sådana påståenden. Jusiitieutskolteis ordförande lalade i förrgår varml för ett hederligare samhälle. Det gäller för oss alla att "charity begins al home".

För om det är så, att vi alla egentligen vill medborgarnas och samhällets bäsla, varför kan vi då inle - samtidigt som vi markerar våra skilda utgångspunkter och värderingar - ändå försöka finna fram till nägra minsta

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

A llmänpolltisk debatt

gemensamma nämnare? En talare på regeringsbänken - socialminislern -visade i sill inlägg i går en beredskap härtill, och del hedrar honom.

Det är väl ändå så, alt det ekonomiska läget i vårt land är långl ifrån tillfredsslällande, även om budgetminislern med massmedias hjälp lyckas måla det år som ligger framför oss i ljusare färger än de är som vi nu har närmasl bakom oss. Den uppgång i ekonomin man vänlar sig startar ju från elt djupt bollenläge, och den är förenad med ett fortsall ökat budgetunderskott och fortsatt ökad upplåning.

Det finns visserligen ekonomer, som vill reducera belydelsen av detta underskott och av underskottet i bytesbalansen, genom atl bl. a. dra in sparandet inom socialförsäkringssektorn i bilden. Som vanlig enkel medborgare harjag svårl att förstå att detta kan bereda någon slörre glädje. För om vi jämför med vår egen situation innan dessa väldiga budgetunderskott böriade uppkomma, hade viju också då samma finansiella sparande, och vi skulle då, oss själva ovetande, ha befunnit oss pä en särdeles grön kvist Sanningen är väl i all dess nakenhet all Sverige och svenskarna har blivit fattigare: våra tillgångar i realvärden som skog och malm har genom utvecklingen i världen blivit mindre värda, vår produktionsapparat har blivit alltmer omodern genom otillräckliga investeringar, i maskiner, men också i människor, därför atl vi har försummat, vårdslösat eller misshandlat vårt begåvningskapital. Detla törs ingen säga högt, ulan man sveperdet i tillkrånglade formuleringar, som förvillar allmänhelen och fördunklar del egna tänkandet På den punkien kanjag ha förståelse för vad Thage Peterson yttrade i förrgår kväll. Själv hör jag till dem, som tror alt man skall vara uppriktig mot patienter, och jag tror politikerna skulle vinna på atl säga som det är också till väljarna.

Men del är inte nog med detta. I debattens inledningsskede sade Gösta Bohman all alla partier är överens om atl skattebelastningen är ell av våra största problem och att vi inle kan lösa våra problem med ytterligare höjda skatter. Jag tror detta är riktigt. - På senare tid har jag funnit det nödvändigt atl läsa en hel del fundamental ekonomisk litteratur. Det har slagil mig, alt ekonomer gärna ritar kurvor och diagram, men trots alt de mer än de flesta andra måste vara, eller borde vara, förtrogna med olika former av systemanalys, sä får man sällan se schemata, där ålerföringsmekanismerna frän föreslagna eller vidtagna ålgärder finns inritade. Jag har lidigare försökt visa kammaren, hur man bl. a. på grund av skattesystemet åstadkommer och förstärker en ond cirkel i ekonomin. Men man kan också konstruera en god cirkel genom atl lätta på skatleskruven -åtminstone tror moderaterna det -varigenom lill slut, genom en posiliv älerföring, både sysselsättningen och de totala skatteintäkterna i själva verkei kommer all öka. Del är synd att inga andra partier i vårt land lycks väga sig på atl göra elt sådanl samhällsekonomiskt experiment

Statsministern sade i förrgår all också han är oroad över det stora budgetunderskottet, och han inbjöd oss andra att bidra med konkreta förslag för all " tampas med det". Kjell-Olof Feldt förklarade senare alt budgetminislern inte hade någon lösning pä sina problem. Del beslående intrycket av denna debatt är att ingen har några lösningar pä dessa problem. Liksom

Gunnar Sträng i millen av 1970-talel-fåfängt-sattesin lil till en kommande konjunkturförbättring har inle heller stats- och budgetministrarna nu någon annan lösning än all speja efter hoppfulla lecken i skyn. Jag är för egen del, liksom min bänkkamrat Gunnar Nilsson som gjorde en gäslroll här i förrgår, mera benägen att varna för önsketänkande. En klok politik är alltid att visseriigen hoppas på det bäsla, men förbereda sig på det värsta.

När man i sin ensamhet gör sådana här lillbakablickande reflexioner, kan det inle hjälpas att man erinrar sig ett och annat från ett symposium, som ägde rum i del här huset så sent som i måndags och som behandlade ämnel Medborgarna, politikerna och den offentliga sektorn. Där redogjordes fören studie som visade atl beslutsfattare i sin konsekvensbedömning mera lar hänsyn lill enkla fakiorer än till svårare, mera lill del näraliggande än till det långsiktiga, och atl de är mera villiga till del opportuna än lill det mindre opportuna. De är ocksä mindre beredda att la hänsyn till konsekvenserna, ju mer de kan dela ansvaret med andra. På del hela laget framstår politikerna som gisslan i tjänstemännens metodiskt framrullande planeringsmaskineri, för vilket valperioder och majoritetsförhållanden är relativt oväsentliga störningsfaktorer i den av dem behärskade förvallningsprocessen. En samtidig sociologisk studie visar också atl politikerna numera i alldeles överväldigande ulsträckning själva utgörs av tjänstemän, i offentlig förvaltning eller i organisationsväsendet: de är de enda som har lid, möjlighel och råd all vara borta från sitt ordinarie arbete.

På senare lid har man ibland hört grundlagens portalparagraf travesteras genom formuleringen att "all offentlig makt i Sverige utgår från facket". Men om resultaten av de nämnda studierna - som letts av en ledamot av denna kammare, som nu tjänar första statsmakten som statssekreterare i statsministerns kansli - är rikliga, sä förefaller del som om ocksä den offentliga makten i Sverige vore etl exempel på en "rundgång" - låt vara primärt inte av ekonomiskl slag - etl begrepp, som Gösta Bohman har infört inom samhällsvetenskapen. Även i denna form förefaller "rundgången" värd en smula eftertanke, kanske t o. m. en utredning, men då helsl av fristående, självständiga och oavsältliga personer.

Del föreföll i förrgår uppenbart aU Olof Palme inte gillar det här talet om "rundgången". Han spelade upp hela sitt lysande register - från del enkla folklustspelet, över Mäster Olof och Spöksonaten fram till Hamlet - vilken skådespelare har inte Dramaten gått miste om, när Olof Palme valde talarstolen i slällel för tiljorna!

Men är det egentligen så svärl att förslå, alt vårt socialpolitiska syslem, efter alla om- och tillbyggnader och all standardslegring inom systemet, har kommit därhän att en stor förvaltningsapparat i icke ringa omfattning både lar från och ger till samma personer på en och samma gäng-och att man kan ifrågasätta, hur rimligt delta är?

Elt socialförsäkringssyslem har naiuriigivis till uppgift alt omfördela från rikare lill fattigare, från ensamstående lill familjeförsöriare och för en och samma person från hans yrkesverksamma år till år med arbetslöshet eller sjukdom, och lill den lid då vederbörande, mer eller mindre motvilligt.

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

lämnar arbetslivet för gott Om sådana principer råder ingen oenighet. Vad frågan gäller är om inte också de konsekvenser som elt alllför ambitiösl lappat och lagat system lill slut 'för med sig borde kunna diskuieras någorlunda lidelsefritt Det är sådant som inte minst Ingegerd Troedsson inom vårt parti fäst uppmärksamheten på - och nu, enligl pressuppgifter i går, även riksrevisionsverket. Inom värt parti har vi nog den uppfattningen alt ju kärvare landets ekonomiska klimat är, desto viktigare är det att de medel som disponeras inom den sociala sektorn kommer lill så nyttig och så rättvis användning som möjligl. Jag tycker faktiskt atl vi har rält alt kräva respekt för uppriktigheten i sädana bedömningar.

Den sociala sektorn - i vilken jag även inkluderar sjukvärden - är emellertid inle självförsöriande. Den kan inte leva pä "rundgäng". Den måste oavlåtligen tillföras friska pengar - utöver de medel som härflyter ur de anställdas egna skatter och de pengarna måste bl. a. komma från det svenska näringslivets överskott. Det kan därför inle vara rikligt all slälla den sociala sektorn mol näringslivel och att ständigt misstänkliggöra dem som för näringslivels talan när de försöker vinna förståelse för de villkor, psykologiska och materiella, av vilka ett framgångsrikt näringsliv beror for det ärju della som skall generera det överskott, av vilkel den sociala seklorn till icke ringa del skall leva.

Herr lalman! Jag skall inle bidra lill serien av nostalgiska referenser till "trepartiregeringens lid" -jag lycker nog atl del kan räcka nu. Det är viktigare alt se framåt. Men arriärgardet vill, till sist, gärna avsluta dessa reflexioner med en honnör för en person, som nu länge med gott humör burit den otacksamma uppgiften som skottavla för orättvisa lillmälen:

Det läg ett skimmer över Göstas dagar

med slidkniv, svångrem. Sundskär och Carl Bildt,

och det fanns hopp däri, så hur ni klagar:

var stode vi med detta arv förspillt?

WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Herrlalman! Vi socialdemokrater i Gävleborgs län är allvarligl oroade över den kraftigt ökade arbelslöshelen under det senaste året. I december 1978 fanns det i länet 5 164 arbetslösa personer, men endast 595 lediga platser. De lediga platserna täcker alltså bara ca 10 % av det registrerade omedelbara behovei av arbetslillfällen.

Så många arbelslösa människor har vi inle haft i Gävleborgs län sedan 1930-talet. Decembersiffran avseende arbetslösa i länet är även vid en jämförelse med siffrorna för övriga län oroväckande hög.

Om man bortser frän storstadslänen fanns del i november 1978 bara tre län som hade fler arbelslösa än Gävleborgs län, och då är alt märka atl antalet arbetslösa i Gävleborgs län mellan november och december ökade från 4 556 till 5 164.

Värt län har också under en lång följd av år haft en bestående dold undersysselsätlning, I Länsplanering 1978 bedöms att länet skulle behöva tillföras 20 700 arbetstillfällen föratl få en sysselsällning som ligger i nivå med

riksgenomsnittet Nr 80

Herr talman! Vi behöver få 20 000 nya jobb lill Gävleborg, och del är ocksä Predisjpn den en förutsättning för all kunna nä det befolkningstal som satts som riktpunkt -j fpUp.,.,pj 1070

förden regionala utvecklingen fram till 1985. Näringslivet i länet är i hög grad

uppbyggt på tunga basindustrier inom järn och stål samt papper och massa. j//,,,;,- i/vvi-Även om flertalet företag är stabila och utvecklingsbara, finns hela tiden risk , , för att ihållande branschsvårigheler skapar problem i basindustrierna i Gävleborgs län. Della drabbar i sin lur länels övriga industrier, som är beroende av de stora basförelagen.

Vi socialdemokraler från Gävleborg kräver regionalpolitiska insalser i Gävleborgs län. Vi belyser ocksä i en molion den kraftigt ökade ulslagningen av människor från länels arbetsmarknad.

Del är klart att en enhetlig definition pä begreppet utslagning saknas, men som Olle Östrand sade i går kan vi konstatera atl 22 500 människor i dagslägel står utanför den ordinarie arbetsmarknaden pä grund av arbetslöshet, förtidspension eller av andra skäl. Dessa problem finns i hela länet.

Av de slörre orterna i länet, orter med mer än 5 000 invånare, är det i försia hand Sandviken, Hofors och Ljusdal som har stort behov av nya arbetstillfällen. När del gäller Sandviken och Hofors sammanhänger de här problemen med den ensidiga näringslivsstrukturen.

Sandviken och Hofors skulle i nuläget sammanlagt behöva 600 nya arbetstillfällen för att kvinnorna i dessa båda bruksorter skulle få samma yrkesverksamhetsgrad som riket i övrigt. Tar man dessulom hänsyn lill all främsi Sandviken har en stor belydelse ur sysselsättningssynpunkt för omgivande glesbygd och småorter, är siffrorna i praktiken betydligt större. Här är del kvinnor och ungdomar som drabbas hårt av arbetslöshet I Hofors och Sandviken behövs ett differentierat näringsliv.

Ljusdals kommun har traditionellt haft de största svårigheterna. Utvecklingen inom basindustrierna under senare är har främst för Hofors kommun inneburil mycket stora påfrestningar. Även Söderhamnsområdel har drabbats hårt.

De regionalpoliliska problemen i Gävleborgs län har ofta påtalats lidigare, och förslag lill åtgärder frän länels sida har förts fram vid flera tillfällen.

I vär molion har vi sammanfattat fyra konkrela huvudkrav som bör uppfyllas för att man långsiktigt skall klara länets sysselsällning, men jag skall i dag inle uppta kammarens tid med att ingående beskriva dem. Vi får återkomma lill detla när molionen skall behandlas av riksdagen.

Jag vill i dag endasi göra riksdagens ledamöler uppmärksamma på behovei av regionalpoliliska insalser i Gävleborgs län.

MÄRTA FREDRIKSON (c):

Herr talman! Framtiden i våra händer.

Det samhälle vi har i dag är byggt pä gängen lids handlingar, och del är i nuet vi har ansvar för planering och beslut som rör framtiden. Vad är del vi vill ge på kort och på läng sikl för denna framtid? Vi i vär generation vill liksom de före oss ge vad som är bällre, mer utvecklat än det som har

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

Allmänpolilisk debatt

vant

Vi har i många avseenden fått ett bättre samhälle, men har vi lyckats så bra? Del är lydligen inle så. Debatten här i kammaren under dessa dagar och den debatt som pågår ule i samhällel speglar brisler. Del är som om det i årtionden i myckel har lagts en grund för en utveckling som inle är god.

I värt land, i del överflöd vi ändå har, är del många människor som inle orkar med, som ställs ulanför gemenskap, som är utslagna. I vårt materiellt högaktiva samhälle har människor inte lid och ork för varandra.

Välfärden hos oss saknar någol. Är del livskvalitet?

Vad är då livskvalitet? Kanske atl ha lid med varandra, att leva i nära samarbele och respekt för varandra, för alla åldrar, i samarbele och respekt för naturen och jordens tillgångar.

Framliden i våra händer.

Människan och naturen är tillgångar, som är gemensamma för liv och för atl livet skall gä vidare.

Vär framtid är barnen.

Ca 1,5 miljarder av världens befolkning är barn under 15 år.

Enligl FN:s beslut skall 1979 särskilt ägnas åt barnen i världen. Det finns sä myckel som är bra, men alla barns silualion och framtidsutsikter är inte bra, varken i i- eller i u-länder. Detta gäller i materiellt avseende, där det t ex. beräknas att ca 500 miljoner inte kan få den föda de behöver.

Det gäller även socialt och känslomässigt Också barn i ekonomiskl välstäende länder far illa. Vi kan föriedas tro atl alla barn i vårt eget välfärdssamhälle har det bra och inte lider nöd. Men i kraven från det högeffektiva produklionssamhället med härd press pä människorna är del inle lillriickligi med plals och lid för alt ge barnen den gemenskap, harmoni och irygghel de behöver, inte tid all ge dem alla känslomässig omtanke och käriek. Vi behöver fä känna denna gemenskap och trygghet i alla åldrar, unga som gamla i alla länder. Ekonomisk trygghet är en viktig del, väsentligt är alt även ge lid, omtanke och käriek.

Vi behöver respekt, trygghet och omtanke om varandra, respekl för rätten alt vara olika. Vi behöver respekt och ansvar för varandras sociala trygghet i samhällel, respekt för alll arbete, atl intet arbeie nedvärderas.

Framliden i våra händer.

För framliden behöver vi även respekl för naturens tillgångar. Ell exempel pä bristande respekl och ansvar är de oljekalastrofer som drabbar hav och kuster väriden över, bl. a. den som drabbade Bohusläns kust i november.

I tidigare oljekalaslrofdeballer, exempelvis i debatterna som följd av min interpellation med anledning av oljeulsläppet i Ekofiskfältet 1977, den s. k. Bravoolyckan, och som följd av min fräga i direkl samband med oljeskade-kalasirofen i Bohuslän i november 1978, liksom i mill dellagande i oljedebalien den 22 januari i är, har jag gång på gång tagit upp direkia sakfrågor.

Än en gång måste påpekas, att det inte finns någol försvar för alt olja frivilligt eller av slarv släpps ut i haven. Del är brottsligt. Del finns inle heller någol försvar för alt olja ej rapporteras och omgående las om hand. Vi måste

ha en bättre beredskap.

Vi har framliden i våra händer, och våra barn och våra naturtillgångar hela världen över är framlidens liv. Därför är allas värt ansvar i dag att planera och arbeta för all framtiden blir så fullvärdigt bra som vi kan tro är möjligl, all ge förulsätlningar för harmonisk uppväxt och livsmiljö, förulsätlningar för det livsnödvändiga: föda, ren luft och renl vatten.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Den liberala regeringens konsumentpolitik grundar sig pä övertygelsen att del är både riktigt och nödvändigt atl stärka konsumentens ställning. I princip bör detta gälla med avseende pä alla slags varor och tjänsier, oavsett om de tillhandahälls av enskilda förelag eller av stat och kommun.

Målet är all konsumentens önskemål skall styra produktionen av varor och Ijänsler och alt konsumenten på elt enkelt och effektivt sätl skall kunna göra sig hörd och hävda sin rätt dä problem uppstår. Så är del dess värre inle alllid i dag. Enskilda konsumenler är olika siarka då del gäller all göra sig hörda. Konsumentintresset väger ofta lält jämfört med andra samhällsintressen och andra samhällsgruppers krav.

Trots alt vi under de gångna tio åren successivt arbetat på all bygga ut informationen lill och skyddet av konsumenterna, finns del fortfarande väsentliga luckor.

Den liberala regeringen kommer att ta flera initiativ för atl förbättra konsumentens situation. Inga medel skall lämnas oprövade då del gäller att rensa bort för konsumenten farliga produkier. Del flnns skäl all allvariigt överväga möjlighelen all rikla säkerhetskrav inle bara mot dem som säljer utan också direkt mot dem som tillverkar hälsovådliga varor.

Det borde ocksä vara en självklarhet atl konsumenterna skall ha lillgång lill en tillräckligt omfallande, tillförlitlig och begriplig informalion, innan de köper och dä de använder en vara. I dag kan konsumenlerna med hjälp av marknadsföringslagen kräva ordenllig informalion av förelagen. Men myndighelerna harockså ell egel ansvar föralt konsumentinformationen blir mera tillfredsställande. Bl. a. bör de la fram malerial som gör det lällare för konsumenten alt göra kvalitets- och prisjämförelser inom väsentliga produktområden.

En betydelsefull insats frän samhällels sida är vidare alt ulbilda och motivera konsumenlerna att planera sina inköp bällre, alt jämföra priser och kvaliteter. Utbildningsinsatserna har tvä syften. Del ena är att göra de svaga konsumenlerna starkare, del andra all tillfredsställa de medvetna, de akliva konsumenternas efterfrågan på utbildning och informalion.

Regeringen Ullslen har nyligen föreslagit riksdagen en lag om arbetsfördelning mellan regionala och kommunala instanser med avseende på konsumentfrågor. 1 propositionen föresläs atl myndigheterna pä regional nivå i huvudsak får utredande, bevakande och kunskapsförmedlande uppgifter. Den direkta rådgivningen lill och ulbildningen av konsumenlerna skall skötas av kommunerna. Regeringens förslag syftar således till atl

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

AllmänpoUtisk debatt

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

klargöra hur arbetsuppgifterna skall fördelas mellan länsmyndigheterna och kommunerna så atl dubbelarbete undviks. Men förslagel förulsälier au kommunerna i slörre ulsträckning än hittills är beredda all ta sitt ansvar för konsumentfrågor. Jag erinrar i della sammanhang om all riksdagen rekommenderat kommunerna att bygga ut den lokala konsumentverksamheten.

Regeringens beslut all verka för forlsälla fria affärslider är elt annal klart slällningslagande till förmån för konsumenterna. En reglering av affärstiderna skulle särskilt hårt drabba jäktade, dubbelarbelande småbarnsfamiljer och skiftarbelare. Del är dessa konsumentgrupper som i dag främst väljer alt göra sina inköp pä kvällar och pä söndagar.

Maten, boendel och bilen är myckel lunga bitar i del svenska hushållets levnadsomkostnader. Regeringen strävar efter att bekämpa inflationen och därmed hålla levnadsomkostnaderna nere. Detla sker genom olika ekonomisk-politiska åtgärder, där en aktiv prispolitik har en viktig roll atl fylla. Pä boendeområdel kommer nu skyndsamt alt utredas hur övervakningen av prisutvecklingen kan förbättras.

Au köpa hus för sig och familjen är för många den slörsia affären under Ii vsliden. Därför är det ocksä viktigt att köparna kan känna irygghel för alt de får del de betalar för. Tyvärr är det inle alltid sä. Inom regeringen överväger vi därför möjlighelen att låta allmänna reklamalionsnämnden ocksä behandla ärenden då köpare av småhus upplever au de inle fått vad de utlovats och därför vill få sin sak prövad av en opartisk instans.

Ell annal problem är del otillräckliga konsumentskyddet vid köp av begagnade bilar och vid bilreparalioner. Vi anstränger oss att finna lösningar ocksä pä dessa frågor.

Jag vill emellertid slutligen starkt understryka all statsmakternas åtgärder på del konsumenlpoliliska området inle kan ellerskall ersätta företagens egna ansträngningar atl anpassa sitt utbud av varor lill konsumenternas önskemål. Företagen har huvudansvar för kommunikationen med konsumenlerna. Samhällets åtgärder syftar lill all förebygga och lösa problem i de relationerna. Det får inte råda någon tvekan om alt ansvarel för produktutveckling och marknadsföring ligger hos företagen själva.

HANS ALSEN (s):

Herr talman! Jag kom till kammaren i akt och mening atl få rikla mig till jordbruksministern, som har varit vänlig all lämna ell interpellationssvar. Men när nu remissdebatten har blivit sä utdragen att även fredagsmorgonen måste las i anspråk och dä därtill handelsministern har anmält sig som siste talare - förmodligen i avsiki att sätta elt rejält utropstecken efter den här deballen - mäste jag be om ursäkt för atl jag länker be atl få sälla ell litet frågetecken efter detla utropstecken.

De inledande synpunkterna av handelsministern, som ju är en värdefull deklaration av hans och folkpartiregeringens principiella inslällning, vill jag gärna stryka under. Det är vikligl alt del klargörs hur man ser pä konsumenten och konsumentens situation. Såvitt jag förstår vågar man säga atl i varie fall handelsministern med den här deklarationen från riksdagens

talarstol vill sätta konsumenten i centrum.

Men om man ser efter hur verkligheten ter sig för konsumenten i dag och hur den har utvecklats underde ärdå vi har haft en borgerlig regering, kanske det finns skäl alt undra: Försöker man verkligen allvariigt och konsekvent leva upp lill den strävan att sälla konsumenten i centrum som man nu deklarerar?

Lät mig peka på all silualionen för konsumenter och löntagare under de senasie tvä åren har försämrats påtagligt Reallönen har minskal med ca 6 96. Den privaia konsumtionen har därmed minskat med ca 4 miljarder kronor tolall. Det som drabbat konsumenlerna som minskad köpkraft har drabbat handeln som minskad försäljning. Den svåra situationen för handeln blir i långa stycken kännbar ocksä för konsumenterna, löntagarna och samhällel i dess helhel. De långsikliga effekterna kan vidare påverka samhällets utveckling i en inle önskad rikining. Del finns lecken som lyder på del, vågar jag säga.

Strukturomvandlingen inom handeln och ulslagningen av butiker, framför alll i glesbygd och i vissa områden i tätorterna, kan försämra varuförsöri-ningen för stora grupper, och dä särskilt för de svaga konsumentgrupperna, som handelsministern ocksä ägnade intresse åt i sitt anförande här.

Den öppna arbetslösheten inom handeln är redan nu faktiskt högre än genomsnittligt i övriga branscher i landel. Den dolda arbetslösheten ökar kraftigi f n. - det skall man vara medveten om - bl. a. genom atl limarbetstiden är sned för de deltidsanställda. -Jag skall här inle la upp någon debatt om principen med deltidsanställning, men vi vet atl sådan i stor ulsträckning existerar inom handeln. Därför är del kanske ofta sä alt just sysselsättningsproblemet inom handeln genom denna deltidssituation försvinner i den officiella statistiken.

De ålgärder från samhällets sida som hittills genomförts för att trygga varuförsöriningen för utsatta grupper av konsumenler har inle varit lillräckliga. Jag har hävdat delta tidigare i diskussion med handelsministern - både den tidigare handelsministern i den förra borgerliga regeringen och den nuvarande handelsministern - och jag upprepar det vid del här tillfället

Från samhällels sida har också till de olika stödformerna kopplats villkor som i en del fall har varit sä restriktiva all de inte kunnat skapa någon slörre efterfrågan trols att det funnits klara behov av stöd. Det ärdärför angeläget all samhällets insatser inom vamdistribulionsområdel ökar, och del bör enligl min mening ske på två vägar: dels genom en förbälirad planering av förutsättningarna för varudislributionen, dels genom en förstärkning av de stödformer som redan lidigare inrättats. En mycket angelägen åtgärd är atl kommunerna upprättar varuförsöriningsplaner; del är, som jag ser del, en nödvändighei. En varuförsöriningsplan innebär alt man i en kommun som särskilt planeringsunderiag för kommunen redovisar konsumiionsunderlag, antal butiker, lokalisering etc. Alltför många kommuner har ännu icke gripit sig an med del arbetet. I min egen hemkommun Uppsala har nyligen förts en ganska animerad politisk debali om en varuförsöriningsplan. Del har kommit förslag från den socialdemokraliska representationen i fullmäktige, men de

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

borgerliga har, som del verkar, hittills inle varit villiga all slälla upp för all åstadkomma en varuförsöriningsplan. Just i går läste jag om att del faktiskt finns glesbygdsområden i kommuner av Uppsalas karaktär och det fanns en handelsidkare i ell sådanl som avsåg atl söka samhällsstöd men inle kunde få del, eftersom det inle finns någon varuförsöriningsplan.

Jag har påpekat detla lidigare för handelsministern och hävdat nödvändigheten all kommunen har en obligatorisk skyldighel all klara sådana här problem. Jag vill upprepa det och slälla frågan: Finns del verkligen inte skäl all göra denna varuförsöriningsplan obligatorisk för kommunerna?

De slödälgärder för varudislributionen som hittills inrättats är otillräckliga. Av de medel som anvisats lill investeringsstöd för innevarande budgelår har allt förbrukats. Ansökningar på sammanlagt 1,5 milj. kr. har inle beviljals pä grund av medelsbrist Konsumentverket har äskat ell tilläggsanslag på 2 milj. kr. men har, enligl de uppgiflerjag erhållit, fåll avslag på denna begäran. Del innebär egentligen alt ansvariga tjänstemän på konsumentverket sitler makl-och medellösa under försia halvåret 1979, medan konsumenlerna och handeln får lösa sina problem så gott de kan.

Driftstödet på 500 000 kr. har inte rönt någon slörre efterfrågan. Inlresset är mycket svall om man dömerefterantalel ansökningar-och del ärdet manar benägen att göra i departementet - trols alt del lolala underskottet i butikerna samtidigt uppgått lill en beräknad kostnad av 80-90 milj. kr. Allt della lyder på atl de stödformer som finns är helt otillräckliga. Del är atl bjuda med armbågen. Jag frågar handelsministern: Överväger regeringen alt öka resurserna för att stödja de svaga konsumentgrupperna, framför alll i glesbygderna?

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Jagar tacksam fördet stöd Hans Alsén utlovade fören aktiv konsumentpolitik. Han är beredd atl ge regeringen delta stöd när del gällerait förbällra konsumenternas situation. Vi behöver i de frågorna säkert samarbela över alla partigränser.

Vi är från regeringens sida medvetna om atl vi, pä grund av en ekonomiskl oförsiktig polilik under försia hälften av 1970-talet, haft ett antal besvärliga år, som drabbat alla i det svenska samhället, inkl. konsumenterna. Därför är vi glada över all de åtgärder som ireparliregeringen och den nuvarande regeringen vidtagit ser ul alt ge jusl de resultat som vi eftersträvat, nämligen all vi under våren får en förbällring som också komrner att gälla de breda konsumentgrupperna. Konsumtionen ökar, välståndsutvecklingen ökar, lönlagarna får elt ökat utrymme all konsumera mer, omsättningen stiger, vilket också får positiva effekter för handeln. Jag vil| starki understryka all del är väsentligt atl handeln får sin situalion förbättrad, men alt della sker genom en ökad omsättning och inle framförallt genom en ökad prisnivå. I det här spåret följer all även sysselsättningen är pä väg atl öka. Och från regeringens sida hälsar vi alla dessa förbältringar med slor glädje och tillförsikt,

Till glesbygdsstödet kan vi få tillfålle all återkomma, Hans Alsén, när den

regionalpolitiska propositionen presenteras i kammaren. Jag kan försäkra att regeringen är myckel medvelen om behovet att bevara en aktiv glesbygdshandel, och det kommer säkert också Hans Alsén alt finna när proposilionen presenleras.

Om obligatoriska varuförsöriningsplaner har Hans Alsén ochjag redan byll många ord. Jag har hävdat all vi tycker del är självklart alt de kommuner som har ell behov av varuförsöriningsplaner också skall göra upp sådana planer. Vi är övertygade om all sä också sker. I alll fler kommuner finns sädana planer. Vad vi har sagt är all om del finns kommuner där kommunens egna politiker inle uppleveratt del finns någol behov av varuförsöriningsplaner bör inte riksdagen påtvinga dem sädana, ulan dä bör vi i anlibyråkratins namn ha det förtroendet för de folkvalda kommunala politikerna att de själva kan avgöra om det finns ett sådant här behov eller inle.

Jag vel att Hans Alsén inle har samma förtroende för kommunalpolitikerna som regeringen. Jag beklagar del.

Slutligen vill jag säga all del gläder mig att Hans Alsén liksom regeringen vill värna om sysselsättningen. Jag förslår att det gäller även sysselsätlningen förde deltidsanställda inom handeln. Jag vill bara understryka att del då bl. a. förutsätter alt man inle på nytt inför något förbud mot fria affärstider, eftersom elt sådanl förbud i särskilt hög grad skulle slå mol de deltidsanställda inom handeln.

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

HANS ALSEN (s):

Herr talman! Jag får väl säga som handelsministern all när det gäller den och den frågan får vi komma tillbaka och la en debatt när del föreligger en proposition. Någon proposilion kanjag inte beslå riksdagen, men motioner har vi som gäller affärstidsfrägan, och jag lycker atl debatten jusl i den frågan får anslå tills riksdagen behandlar de motioner som föreligger. Jag vill inte föregripa den debatten, som jag tror kan bli mer nyanserad. Men jag delar inle handelsminislerns uppfattning i princip atl helt friaaffårstiderärdet bästa för konsumenlerna. Jag vägrar att tro all den tesen häller. Det flnns för myckel som pekar pä motsatsen, men, som sagl, lät oss återkomma i sak lill den deballen.

Liksom handelsministern anser jag alt del är genom ökad omsättning som vi skall förbättra handelns situation. Ökad omsättning skall då förhoppningsvis vara ell lecken pä en förbättrad silualion för konsumenterna och konsumenternas möjligheler att skaffa sig de nytligheter som man under de tvä senasie åren har tvingats avslå från. Del gäller ju inte a||a i del svenska samhällel, men del gäller i alllför hög grad just de svaga konsumenlerna. Därför är det viktigt atl man får riktade insalser som i olika former stöder de svaga konsumentgrupperna. Del harju vidtagits ålgärder på den punkien -jag är medveten om del. Men för att möta dessa behov är det ocksä fräga om atl handeln ges möjligheter atl tillgodose de här konsumentgrupperna, som finns bl. a. i glesbygderna.

Det är kanske ett litet tveksamt debattknep som handelsministern använder sig av i dag liksom tidigare, när han säger alt socialdemokraternas

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

krav på obligatoriska varuförsöriningsplaner innebär ett misstroende mot kommunalpolitikerna. Skall vi i linje med det resonemanget ta bort kravet pä hur skolan skall se ut osv.? Det är väl i sä fall ocksä etl misstroende mol kommunalpolitikerna. Jag lycker all del är etl resonemang som man inle behöver föra i den här typen av debatt Det gäller ju alt få en likställighet landel över på delta område, så att de konsumenter som bor i en, förlåt uttrycket, något förstockad borgerlig kommun med en besvärande borgeriig majoritet, som inte har känsla för det här -jag vägar påslå alt det finns sådana exempel - inte skall behöva lida fördel. Det är egentligen del del gäller. Det är alltså ell jämställdhelskrav. Jag kan peka på min egen kommun, även omjag inle vill påstå all den beleckningjag nyss gav gäller för Uppsala kommun, där del finns sådana tendenser, och del drabbar konsumenterna. En majoritet på låt oss säga 55 % av representationen i fullmäktige kan alltså undanröja möjligheten att de 45 % som säkert i hög grad representerar jusl de eftersatta konsumentgrupperna blir tillgodosedda i den form som vi menar är viktig på det här området. Men jag förstår att det i det här avsnittet inte blir någon ändring. Handelsministern har från sin ullraliberala utgångspunkt ingen förståelse för atl del kan behövas likformiga regler för all åstadkomma en någorlunda acceptabel jämställdhet Jag beklagar att handelsministern har låst sig på den punkien.

Del skulle vara värdefullt atl ta upp en del av det som handelsministern sade om vem som skall avgöra hur produkiionen skall styras, vilket innehåll man skall ge ål den produktion som vänder sig till konsumenterna. Här ifrån bänken upplevdejag handelsministerns uttalande sä atl handelsministern var ganska extrem pä den punkten och menade atl del är producenterna som helt skall styra produktionen. Jag menar -och det gör jag i hög grad på grund av min erfarenhet frän den konsumentkooperaliva rörelsen -atl det behövs ett samspel mellan konsumenter och producenter för all få fram produkier som väl tillgodoser konsumenternas behov. Del måste ju ändå vara del viktiga i ett samhälle som värt -atl det är konsumenternas behov som tillgodoses genom den produktion som finns, representerad av olika förelagsformer -jag vill gärna stryka under del eftersom jag tror atl del är viktigt.

Jag tyckte att konsumenten försvann i del här sammanhanget Ochjag kan förstå alt handelsministern nu pä olika sätt strävar efter all i ökad grad tillgodose de krav som med ökad kraft reses frän olika häll representerande producenterna. Del finns exempel på det under senare tid. Man tycks på producenthåll vara oroad över atl konsumenlerna genom samhälleliga organ och sina egna organisationer i ökad grad skulle ges möjligheter alt få en produktion som -jag sade del tidigare och upprepar det - är i linje med konsumenternas behov.

Är inle det en riklig linje, herr handelsminister, att del är konsumenternas behov som får styra produkiionen? Vi har så mänga exempel pä all producenter producerar sådant som ingen konsument rimligen har behov av men som man med förförisk reklam kan få människor all köpa och köpa över sin förmåga.

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Handelsministern tog upp en fråga i debattens sista minuter -frågan om affärstiderna. Jag anser inte att det är lämpligt atl debattera del nu, men jag kan inte låta bli atl göra nägra kommentarer.

Det försia skälet mot kortare affärslider skulle vara all dubbelarbelande föräldrar med småbarn skulle behöva den längre liden. 1 affärslidsutred-ningens belänkande fanns del elt B-förslag om öppethållande pä 6-7 timmar, och del måsle ge lillräckliga marginaler för konsumenlerna all handla pä den lid som ligger utöver arbetstiden. Man skall väl inle föra sin tillvaro på det sältel au man lever helt ur hand i mun och inle kan klara sig några timmar utan alt besöka en dagligvarubutik. Det finns ju kylskåp och frys och sådana nytillkomna inventarier i hemmei som underiäitar.

Sedan till frågan om de deltidsanställda: Det gäller inle bara de deltidsanställda som står här på Åhléns och som kanske ofta inle behöver kunna någonting om varorna. Fackhandeln harju haft söndagsöppet också, och den kan inle hämta folk på galan direkt för att klara servicen till kunderna -jag vill bara säga del.

Sedan har del sagls, både från de anställda och från annat håll, att blir det inle någon reglering från riksdagens sida sä kommer man att sälta i gång med MBL-förhandlingar om öppettiderna inom handeln.

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Hans Alsén uppfattade uppenbarligen inte del jag sade i inledningen av mitt anförande: "Målet äratt konsumentens önskemål skall styra produktionen av varor och tjänsier och atl konsumenten pä elt enkelt och effektivt säll skall kunna göra sig hörd och hävda sin rätt då problem uppstår." Det är alltså utgångspunkten för den liberala regeringens konsumentpolitik.

Vad jag betonade i slutet var att de åtgärder som stat och kommun har skyldighel att vidta föratt förstärka konsumentens ställning -att förbättra informationen till konsumenten och se till att konsumenten kan få sin rätt gentemot distributören och producenten - inte får frånta producenten, företagel, skyldigheten att kommunicera med konsumenten sä att jusl konsumentens önskningar om vad som skall tillverkas också blir avgörande för vad producenten tar fram. Om vi är överens på den punkten finns det heller ingen anledning till fortsatt polemik. Om vi skiljer oss i uppfattningarna på den punkien vore jag tacksam om herr Alsén ville meddela pä vilket sätt vi skiljer oss.

När del gäller den av oss båda sä genomdiskuterade frågan om de obligatoriska vamförsöriningsplanerna konstaterar jag att herr Alsén flyttar sitt misstroende från de kommunala politikerna till väljarna. Del är väljarna som inte har förstånd att välja de personer som till skillnad frän de förstockade kommunalpolitiker som härskar i vissa kommuner skulle kunna genomföra de obligatoriska varuförsörjningsplaner som herr Alsén önskar.

Jag har alkjämt en slörre tilltro, inte bara lill de kommunala politikerna.

2 Riksdagens protokoll 1978/79:80-82

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

herr Alsén. Jag harockså alldeles uppenbart en slörre tilltro lill väljarna. Del måslejag konstatera med tillfredsställelse för mig själv och med beklagande med avseende på herr Alsén.

Herr Böriesson ville inte diskutera affårstiderna, och sedan gjorde han det. Han nämnde atl enligt B-förslaget skulle man ge småbarnsföräldrar och andra några limmar då och då för att kunna handla. Det måste ge konsumenten tillräckliga möjligheler, sade herr Böriesson.

Del är ocksä elt uttryck för den översåtsvilja som för en liberal - även om man pä intet sätl vill beteckna sig som ullraliberal - framstår såsom mindre tillfredsställande. Del är alltså inte de enskilda människorna som genom sitt faktiska handlande kan tala om när de behöver handla, utan del kan herr Böriesson och några stycken till i en affärstidskommitté! De kan klara ul att de och de tiderna skall det vara öppei - del räcker. Sedan behöver inte konsumenten någonting annat. Herr Böriesson kan avgöra det för småbarnsföräldrar, för människor som arbelar på sjukhus, för skiftesarbelare i industrier och gruvor, osv. Han känner lill vad de har för behov, och han kan avgöra det för dem. - Det lycker alltså inte vi.

De anslällda i de söndagsöppna och kvällsöppna affärerna har säkeriigen ett intresse av all värna om sin anslällning. Även om dessa grupper är små i förhållande till Handelsansiälldas förbund totalt, är jag övertygad om atl herr Böriesson kommer att fä höra samma sak av dem som herr Böriesson nu har fått höra av mig, om de får tillfälle att ge uttryck för sin mening. De kommer all uttrycka sin starka önskan all behålla siu arbele.

HANS ALSÉN (s):

Herr lalman! När jag nu hör handelsministern upprepa valda delar av sitt anförande är jag beredd att konstalera atl vi inte alls ligger långt ifrån varandra när det gäller konsumentens rält och möjligheter att vara den centrale när del gällerdet som produceras för vederbörandes behov. Jag är glad att notera atl jag kanske fäste slörre avseende vid det andra ledet av resonemanget än vad jag borde ha gjort och har därför all notera alt vi i mänga stycken har samma värderingar.

Eftersom vi nu försöker stimulera varandra till att komplettera oss skulle jag värdesätta om handelsministern ville uttrycka någon synpunkl pä de organiserade konsumenternas sätt att försöka lösa det här. Jag tänker dä på de 1,9'miljoner människor här i landet som organiserat sig i en egen organisation, där man försöker ha den kommunikation mellan konsumenler och producenter som handelsministern efter vad jag förstår sätter värde på. Det är konsumenter som förutom atl tillvarata sina intressen via en intresseorganisation också upprätthåller såväl distribution som produktion för konsumenternas behov. Jag skulle vilja vela hur handelsministern ser pä del - det framgick inte av det här anförandet, och jag har inte sä ofta hört handelsministern uttala sig påden punkten. Om handelsministern är beredd att göra det denna fredagsmorgon skulle jag sätta värde pä del.

Sedan kan vi fortsätta debatten om hur vi ser pä kommunalpolitiker och deras möjligheler att förstå och la konsekvenserna av de behov som jag

menar föreligger av obligatoriska varuförsöriningsplaner. Jag ullalade mig inle om väljarna - del är lilel svårt att göra det i en sådan här fråga. Jag har deltagit i åtskilliga kommunala valrörelser, vågar jag påstå. Och jag har myckel sällan upplevl all politiker, i synnerhet pä den borgeriiga kanten, tagit upp de här frågorna med väljarna. Jag har sett väldigl lilel av del i den kommunala debatten. De väljare som sagl ja till borgerliga politiker av olika kulörer har säkert sällan i det sammanhanget tänkt igenom hur man frän de borgerliga partiernas sida ställer sig just till den här speciella frågan.

Vad jag har talat om och vad jag avsäg när jag gjorde mina procentuella värderingar om förhållandena i kommunerna var alllsä den kommunala representationen som den ler sig i fullmäktigeförsamlingar och icke i valmanskåren. Jag anser alt det är värdefulll att få göra del förtydligandet

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag konstaterar all det i fråga om vamförsöriningsplanerna alltjämt finns en skillnad - och det var inte oväntat - mellan herr Alsén och mig. Herr Alsén sade förut atl det är de kommunala politikerna i vissa kommuner som inte har förstånd all göra del som herr Alsén lycker att de skulle göra, och nu fråntar han väljarna deras ansvar. Jag anser inte all man kan göra del, utan del är väl ändå så all de kommunala politikerna är utsedda av väljarna. Enligt herr Alsén skulle väljarna lydligen ha utsett personer som är sä förstockade alt de inle har förstånd alt pä bäsla sätl ta till vara väljarnas intressen. Jag har alltså den uppfattningen alt man skall ha respekt för de personer som väljarna, som jag ocksä har respekl för, har utsett. Om i en kommun dessa personer konstaterar att del inte finns behov av en varuförsöriningsplan,därföralt varuförsöriningen är så välordnad eller därför atl man av andra skäl har klart för sig hur man vill ha den ulbyggd och hur det skall vara i framliden, då anser jag all man skall ge de kommunala politikerna friheten atl avstå från att för sakens skull göra ett arbete som tar lid och kräver pengaroch som endasi är-som jag fattar del-uttryck fören byråkratisk vilja alt allt skall vara lika överallt.

När del gäller herr AIséns försia fråga till mig, nämligen om rnin syn pä, somjag tror mig förslå alt han menade, konsumentkooperationen, sä villjag säga atl jag, som varit medlem av konsumentkooperationen sedan jag var 16-17 är, dvs. de senaste 30 åren av mitt liv, har mycket slor respekl för del säll på vilkel konsumentkooperationen bedriver sin verksamhel. Kooperationen har i många fall lyckats genomföra samspel mellan konsument och producent som jag anser är myckel bra och som jag skulle vilja se på andra håll. Jag vill därmed inte säga all den i alla avseenden har varit perfekt. Jag tror inte alt herr Alsén heller vill göra del. Men den äretl värdefulll och viktigt led i den svenska tillverkningen och konsumtionen och i relationen mellan tillverkare och konsument.

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

0/77 doping inom idrotten

HANS ALSÉN (s):

Herr talman! Jag böriar bli riktigt glad över atl jag av en tillfällighet hamnade i kammaren vid den här lidpunkten och all jag fick åhöra handelsministern i olika repriser; de senare sätter jag stort värde på.

Jag vill gärna säga till handelsministern, när han ullalar sitt omdöme om kooperationen, alt jag är starki medvelen om att den liksom allt mänskligt i detla samhälle har sina brister.

När det sedan gäller kommunalpolitikernas beteende eller de människor som sitter i denna kammare, möjligen också i regeringen, så arbetar vi självfallet på atl komma till rätta med de brisler som finns.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 6 Om doping inom idrotten

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordel för all besvara Hans AIséns (s) den 19 december anmälda inlerpellation, 1978/79:120, och anförde:

Herr talman! Hans Alsén har frågat mig om regeringen avser att i någon form ingripa i idrottsrörelsens handläggning av dopingproblemen - främst nyttjandet av kraftuppbyggande hormoner, s. k. anabola steroider.

Jag vill försl framhålla atl regeringen ser myckel allvariigt på det växande bruket av dopingmedel, särskilt anabola steroider.

I medvetande om problemets vikt har den svenska idrottsrörelsen seriöst tagit upp frågan. Även i andra länder har dopingproblemen och följderna av dopingbruk uppmärksammats. Förslag lill åtgärder har börial la form. Man är pä mänga håll medvelen om atl en effektiv lösning av dopingproblemen kräver bred internationell samverkan.

Av del sagda framgår att jag anser atl idrottsrörelsen också såsom en internationell företeelse bör ha del huvudsakliga ansvarel för att lösa dopingproblemen. Detla utesluter självfallet inle alt samhället tar sin del av ansvaret. Idrottsrörelsen behöver samhällets stöd för att åtgärder mot missbruket skall bli framgångsrika. Detta gäller t. ex. resurser för forskninf, kring dopingbrukets konsekvenser och förekomst samt för analys av dopingprov. Samhället kan också bidra med informationsåtgärder mot dopingbruket.

Det finns enligt min mening inga skäl för regeringen att ingripa i idrottsrörelsens handläggning av dopingproblemen. Vår strävan bör vara atl ge idrottsrörelsen fortsatt stöd i dess arbete med att lösa denna viktiga uppgift.

HANS ALSÉN (s):

Herr lalman! Vi riksdagsledamöter har till god vana atl artigt tacka vederbörande statsråd för svaret, även om vi mera sällan har anledning att känna oss helt tillfredsställda med svarets innehåll.

När jag nu lackar jordbruksministern för hans interpellationssvar, sä gör jag del -jag vill gärna säga det - med äriig och uppriktig uppskattning av innehållet Det är angenämt att ibland få uttrycka sig så.

Jag ser i svaret etl klariäggande principuttalande av stor vikt. Jag länker dä på avslutningen, där jordbmksministern säger: "Del finns enligt min mening inga skäl för regeringen alt ingripa i idrottsrörelsens handläggning av dopingproblemen. Vär strävan bör vara att ge idrottsrörelsen fortsatt stöd i dess arbete med atl lösa denna vikliga uppgift."

Jordbruksministern ger mig därmed hell rätt i alt idrottsrörelsen - som en fri och självständig folkrörelse - har au ansvara för handläggningen av sina dopingproblem, givetvis på samma ansvarsfulla sätl som man handlägger övriga frågor.

Bakgrunden till min interpellation var vissa uttalanden av folkpartiregeringens nylilllrädde konsult - om jag får uttrycka mig sä - för idrottsfrågor. Mol bakgrund av det nu föreliggande svaret harjag ingen anledning atl orda mera om detta.

Det känns däremot angeläget, herr talman, att med skärpa understryka det allvariiga i de dopingproblem som existerar pä vissa häll inom idrotten. Jag tycker att det är viktigt att säga att del är pä vissa häll inom idrotten - delta är ju ingen allmän företeelse inom idroltsväriden. För aU komma till rätla med dessa missförhållanden krävs betydande insalser, såväl förebyggande som kontrollerande.

Jag vill peka på det stora ansvar som idroltsledarna har i detta sammanhang, framför allt gentemot den unga generationen inom idrotten, men självfallet också gentemot idrottsutövare över huvud taget. Ledaransvaret är mycket slort pä detta område. Det finns tyvärr vissa tecken som tyder på alt också unga människor, i ungdomligt oförstånd och i strävan efter idrottsliga framgångar, ger sig hän ät elt missbmk på delta område - och det är oerhört allvariigt.

Jordbruksministern och jag är nu helt överens om att det är idrottsrörelsen som bär ansvarel för denna frågas vidare handläggning. Idrottens företrädare har ocksä i praktiken visat att de inser frågans allvar och är beredda att ta sitt ansvar.

Jag har framför mig en samling minnesanteckningar frän ett möte den 18 december 1978 med Riksidrottsförbundets (RF) arbetsgrupp för dessa frågors hantering. Där klariäggs i olika punkier de insatser som pågår och de som man planerar pä olika områden. Det är en ganska betydande aktivitet på gäng. Det gäller också - och det är glädjande - det internationella samarbetet, vilket inte är minsl viktigt. De nordiska förbunden har kommil i gäng bra och har utvecklat sitt samarbete på ett föredömligt sätt.

RF:s arbetsgrupp arbetar på att åstadkomma ett handlingsprogram i dopingfrägor inom idrotten. Programmet skall föreläggas riksidrottsmötet i är. Men självfallet är del så, som jordbmksministern säger, atl det här krävs medverkan frän samhället i olika former. Jag vill dä nolera och gärna lill protokollet än en gång läsa in det som jordbruksministern säger i sitt svar: "Idrottsrörelsen behöver samhällets stöd för atl ålgärder mol missbruket

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

Om doping inom idrotten

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

0/77 åtgärder mot

gränsöverskridande

miljöföroreningar

skall bli framgångsrika. Della gäller t ex. resurser för forskning kring dopingbrukets konsekvenser och förekomst samt för analys av dopingprov. Samhällel kan också bidra med informationsåtgärder mot dopingbruket"

Jag tycker del är rikligt och värdefullt all stryka under della. Och lål mig bara avsluta med en lilen fråga lill jordbruksministern: Kan man tänka sig all samhällel - genom jordbruksdepartementet då i första hand - kommer atl generöst medverka för all ge del här slödel? Jag tror alt del kommer. Även om idrottsrörelsen ju på många sätt har ledare som prakliskl tagel över hela linjen ställer upp oavlönat och ideellt, sä är det många kostnader förknippade med delta. Kan man förvänta sig en generös behandling av de kostnadsposterna från regeringens sida?

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Jag har helt nyligen tagit del av redogörelser för de åtgärder som idrottsrörelsen själv ämnar vidta och av del handlingsprogram man söker få fram för atl komma lill rätla med dopingproblemen, och jag sätter slort värde på del.

När del sedan gäller samhällels stöd lill idrottsrörelsen för alt möla dopingmissbrukel, så kan del ske genom en ökad kontroll av preparalför-skrivning, och del är en uppgift för de hälsovårdande myndigheterna.

Del förekommer, som vi vet, också införsel av dopingpreparal frän andra länder, utan registrering i Sverige, och sådan smuggling av preparat kan självfallet vara mycket svär atl komma lill rätta med. Men där har de kontrollerande organen i samhällel en huvuduppgift, och de bör självfallet samarbela med idrottsrörelsen för all komma lill rätla med hanteringen.

De hälsovårdande myndighelerna kan även ta ell ansvar för en utökad kontroll- och diagnosverksamhet när del gäller förekomsten och användandet av dopingpreparal t ex. i samband med hälsokontroller. Vidare kan samhällel på olika säll i samråd med idrottsrörelsen medverka lill en utökad kontroll av dopingpreparalens förekomst, exempelvis i samband med tävlingar och träning.

Jag vill med glädje nolera, herr lalman, att vi här är helt överens om all det mäste ske etl samarbete och en samverkan mellan å ena sidan samhällets hälsovårdande och kontrollerande organ och å andra sidan idrottsrörelsen själv.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder mot gränsöverskridande miljöföroreningar

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordel för att besvara Erik Hovhammars (m) den 11 januari anmälda interpellation, 1978/79:125, och anförde:

Herr lalman! Erik Hovhammar har frågat mig om jag är beredd atl avkräva de övriga europeiska staterna ell besked om alt dessa omedelbart ämnar ta itu

med källorna till den allvarliga miljöförstöringen i Sverige.

Vad beträffar regeringens syn på försurningsproblemaiiken och de åtgärder som har vidtagits för all minska utsläppen av svaveldioxid i Sverige vill jag hänvisa till det svar som jag lämnade här i kammaren den 7 december 1978 pä en fräga i delta ämne av Georg Pettersson.

När det gäller försurningsproblemens internationella aspekter vill jag framhålla alt jag hell delar Erik Hovhammars bedömning alt en minskning av svaveldioxidutsläppen i såväl Väst- som Östeuropa är nödvändig för alt komma lill rätta med de allvarliga problemen i Sverige och Norge.

Från svensk sida har vi bl. a. med hänvisning till den akluella deklarationen från FN:s miljövårdskonferens i Stockholm lagil upp den långväga spridningen av luftföroreningar i olika sammanhang. Av särskilt intresse f n. är de förhandlingar som pågår inom ramen för miljösamarbetet inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE).

Den långväga transporten av luftföroreningar har här lagils upp i förberedelsearbetet inför ett till hösien 1979 planerat miljövårdsmöle på hög politisk nivå. Från svensk sida har vi mycket aktivt deltagit i förberedelsearbetet inför detta möte. Den svenska linjen har därvid varit alt en europeisk konvention som kan minska svavelutsläppen bör komma lill stånd. De europeiska ländernas vilja alt i dessa förhandlingar acceptera de nordiska ländernas krav på konkreta ålgärder för all minska utsläppen av luftföroreningar kommer alt visa i vad mån man är beredd all leva upp lill de åtaganden man gjorde vid Slockholmskonferensen.

Den svenska regeringen kommer självfallet ocksä i fortsättningen all pä alla säll arbeta föratl inlernalionella ålgärder för atl minska försurningsproblemen skall komma till stånd.

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

0//7 åtgärder mot

gränsöverskridande

initjöföroreningar

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Jag ber att få lacka jordbruksministern för svarel pä min interpellation och för den positiva syn på ärendet som del andades.

Jag förslår atl regeringen har observerat försurningens effekler när del gäller våra sjöar och vattendrag och ocksä vidlagil en hel del ålgärder. Nu är del emellertid någol mycket allvariigare än bara försurning av ytvattnet, och det har gjort försurningsproblemen sä akuta, atl de yttersta kraftansträngningar mäste vidtas för atl skapa förståelse hos de stater som exporterar försurningen lill oss. Nu ärdet värt dricksvatten som böriar försuras. Ännu är del endast vissa delar av vårt land som har drabbats, men inom ett varierande antal år, beroende pä markens buffringsförmåga, kommerallt fleralt drabbas. Försurningen i Västsverige, som vi fick uppgifter om för en tid sedan, är en alarmklocka, som varnar för ell allvariigt hot mot vär folkhälsa.

Nu senast har det kommit elt meddelande om alt Ljungskile i Bohuslän har etl dricksvatten med etl pH-värde under de tillåtna gränserna. Det är emellertid inte nog med detla! När grundvattnet försuras fälls nämligen tungmetaller i marken ut i vattnet En utfällning sker också i de rör, genom vilka del sura grundvattnet pumpas. Sålunda innehåller dricksvattnet i Ljungskile för höga haller av mangan och järn, och del är allvarligl.

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

Om åtgärder mot

gränsöverskridande

miljöföroreningar

Vi befinner oss alltså i en extrem situation, vägar jag påstå, och vi måsle därför vidla en extrem aktivitet på det internationella området. För varie dag som går ökar riskerna för hälsovådligt dricksvatten.

Vi kan inle acceptera denna smygande förgiftning av det livsviktiga grundvattnet Del gäller här något mycket mer och viktigare än fisk- och djuriivei i sjöarna. Del är allvariigt i och för sig, och del har påpekats i många debatter -jordbruksministern hänvisade lill del svar han gav här i december. Men detla aren ny infallsvinkel, något ännu allvarligare. Därför hoppas jag atl jordbruksministern snarast låter ulreda vilka ålgärder vi själva här i landet kan vidta, exempelvis rening av dricksvattnet genom inblandning av kolsyra eller kiselsyra. De kommuner, vars dricksvatten redan nu är hotat, bör också fä statsbidrag för dyrbara reningsåtgärder av dricksvattnet Och detla brådskar, herr statsråd.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Jag vill ännu en gång understryka del allvar med vilkel regeringen ser pä den fortlöpande försurningen av våra marker och vallendrag. De uppgifter som Erik Hovhammar lämnade här nyss understryker ytterligare hur pass allvarligt problemel är. Men det är också helt klart alt, eftersom en avsevärd del av utsläppen sker bl. a. på kontinenten, det är nödvändigt med elt internationellt samarbete. Den svenska regeringen har under hela 1970-lalet arbelal för alt få lill slånd eU minskat svavelulsläpp i Europa.

För att ylleriigare understryka viklen av all intensifiera arbetet, tillsatte regeringen i januari 1978 en särskild kommitté, med uppgift alt samordna del svenska förberedelsearbetet inför behandlingen av luftföroreningsproblemen i olika inlernalionella organ. Arbeiet i kommittén har kommil alt koncentreras på förberedelserna inför det till hösien 1979 planerade miljövärdsmötet, som jag nämnde i milt svar. Jag kan därvid säga alt regeringen i gär beslöt all ge kommittén tilläggsdirektiv att ocksä svara för förberedelsearbete rörande andra ämnen, som kan komma alt las upp pä det planerade miljövärdsmötet.

Detla understryker enligt min uppfattning ytteriigare regeringens vilja alt genom ett kraftfullt internationellt agerande försöka komma lill rätla med dessa frågor.

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag noterar med stor tillfredsställelse vad jordbruksministern här har uttalat liksom alt jordbruksministern även konfirmerade vad regeringen lidigare har gjorl på det här omrädel.

Del kom som en chock, närvi strax före jul fick besked om grundvattensförsurningen i områdena kring Slenungsund. Vattnet i vissa grundvallens-brunnar där visade ett pH-värde på 3,8. Värden under 4,5 bedöms som direkt hälsofarliga. Det har gäll så långl att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län nu har beslutat atl göra en omfallande inventering av vattentäkterna i Slenungsund och i Kungälv.

Jag vill mot den bakgrunden fråga om jordbruksministern ställer sig positiv till att låla utreda vilka åtgärder vi kan vidla själva här i Sverige för atl få ett bätire dricksvatten. En åtgärd som skulle kunna prövas är atl tillsätta kolsyra eller kiselsyra i ■.'atlnet Delta är delvis en ny infallsvinkel i den här debatten, men det anknyter lill de akuta förhållandena på västkusten.

Jag skulle vidare vilja fråga om statsrådet är posiliv till alt de kommuner, vilkas dricksvatten nu visat sig vara så undermåligt, kan påräkna erforderiigl slatsbidrag för atl äsiadkomma en bätire kvalitet på vattnet

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

Anmälan av interpellationer

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Vi har fäll en framställning om bidrag från länsstyrelsen. Den har ännu inte behandlats, men självfallet ser jag del så atl vi måsle göra allt för atl försöka komma lill rätla med dessa mycket svåra problem sä snart som möjligl.

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka även för detta kompletterande svar, och jag hoppas atl man med allvar ser på denna ytterst väsentliga fräga.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den I februari

1978/79:138 av Kari Erik Olsson (c) lill jordbmksministern om hälsoriskerna vid användning av fenoxisyror:

Frågan om användningen av olika kemiska medel i värt samhälle blir under kommande åren av de stora samhällsfrågorna. Anledningen är främsi oroande rapporter om olika ämnens skadlighet, om cancerframkallande egenskaper - kort sagt hälsorisker pä kort och lång sikt.

Det var i.samband med det jordbmkspoliliska beslutet 1967 som giftanvändningen satte i gång pä allvar. Kraven pä effeklivisering av jordbruksproduktionen skärptes av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Syftet var alt öka produktionen per enhet, möjliggöra en kraftig minskning av åkerarealen och av antalet sysselsatta i jordbruket och därigenom ge ulrymme för sänkta priser både lill producenter och till konsumenler. Med i bilden fanns en omfattande propaganda för en ökad användning av bl. a. olika kemiska bekämpningsmedel. Av slaten anslällda forskare och rådgivare arbelade energiskt för att få jordbrukarna alt utnyttja de nya hjälpmedlen. Bland de kemiska bekämpningsmedel som använts i stor omfattning märks

Nr 80 olika typer av fenoxisyror.

p j, jjgj Under senare år har larmrapporter om olika biociders fariighei redovisats.

2 lebru'iri 1979 Sedan 1977 har exempelvis fenoxisyran 2-4-5-T förbjudits, eftersom del

_____________ bevisals all en i delta preparat ingående "förorening" - dioxin - är starki

Anmälan av inter- cancerframkallande.

nellniioner Misstanken har emellertid samtidigt länge funnits alt också fenoxisyror i

sig har cancerframkallande egenskaper. Hittills har emellertid statsmakterna och kontrollorgan inle funnit anledning atl vidla ålgärder mol "de rena fenoxisyrorna", exempelvis 2-4-D och MCPA.

Nyligen offentliggjordes forskningsresultat som dock ställer fenoxisyrorna i en ny dager. Den engelskspråkiga medicinska facktidskriften Lancet redovisar i siu novembernummer 1978 att ett vanligt förekommande läkemedel som innehåller fenoxisyror, s. k. klofibraler, misslänks ha cancerframkallande egenskaper. Del som är anmärkningsvärt är all del finns en klar "överdödlighet" i cancer hos den grupp som ätit klofibraler, jämfört med den kontrollgrupp som inle använt medicinen. Enligl Lancet är överdödligheten i cancer 38 %. Framför allt var del fräga om en cancerökning i matsmältningsorganen: magsäck, larmar, lever, gallvägar. Dessulom har preparatet visal sig overksamt för all förebygga allvarliga bjärt- och kärisjukdomar. Undersökningen redovisas också i veckans nummer av Läkartidningen, nr 5 år 1979.

Västtyskland har nyligen, den 15 januari 1979, förbjudit användningen av klofibraler som läkemedel. Socialstyrelsen i Sverige överväger samma sak. Dessa forskningsresultat äremellerlid också intressanta förden pågående diskussionen om giftanvändning, eftersom klofibral är en "ren fenoxisyra". Del är svårt alt avfärda dessa forskningsresultat, eftersom del rör sig om en myckel omfattande studie. Undersökningen omfattade totalt 10 627 människor och utfördes i Edinburgh, Prag och Budapest.

Enligl min uppfattning bör forskningsresultaten snarast få till resullal alt del aktuella läkemedlet avregistreras och förbjuds, samt alt patienter som ätit preparatet under längre lid erbjuds återkommande hälsokontroller. Jag ulgår från atl socialstyrelsen snarast fattar della beslut

Dessutom måsle beskedet atl fenoxisyrorna misslänks vara cancerframkallande leda till åtgärder i samband med biocider. Lika väl som forskningsresultaten inger oro hos de människor som använt vissa läkemedel innehållande fenoxisyror skapas nu en mycket allvarlig oro bland dem som kommit i kontakt med samma ämne i växtbekämpningsmedel. Del gäller framför allt jordbrukare och personer sysselsaUa med bekämpning i jord-och skogsbruk. Del är angeläget all frågan om de eventuella effekterna av dessa preparat blir föremål för skyndsam undersökning. Skulle del visa sig au fenoxisyrorna, som ingår i våra vanligasle kemiska bekämpningsmedel, är cancerframkallande, måsle naturligtvis dessa preparat förbjudas och de människor som handskats med preparaten erbjudas omedelbara och återkommande hälsokontroller. Riskmomenlel för livsmedelskonsumenlen måsle naturligtvis också bedö-

26 mas. Det är självklart atl man kan acceptera mer restprodukter i växterna av

bekämpningsmedel som bedöms relativt ofarliga än av sädana som är exempelvis cancerframkallande.

Med hänvisning lill det anförda vill jag lill jordbruksministern slälla följande frågor:

Är statsrådet beredd all lämna en ulföriig redogörelse för regeringens och ansvariga myndigheters uppfattning i frågan om hälsorisker vid användningen av fenoxisyror?

Vilka åtgärder avser regeringen vidla med anledning av de för mänga människor oroande rapporterna om bekämpningsmedels skadlighet?

Nr 80

Fredagen den 2 februari 1979

Anmälan av inlerpellaiioner

1978/79:139 av Bertil Jonasson (c) till kommunikationsministern om timmer-transporterna i Värmland:

Billerud-Uddeholm AB, BUAB, har stora skogsarealer i Värmland. Från dessa och ocksä från privata skogsföretag går stora timmeriransporter. En stor del av det avverkade timret har hittills fraktats på järnväg från Hagfors till Skoghall på NKLJ-banan. I Skoghall har Billerud-Uddeholm såg och massafabrik och i Gruvön, några mil därifrån, har bolaget såg och massafabrik. NKLJ-banan ägs av Uddeholm AB och befraktas endasi med timmer och annal gods.

Billerud-Uddeholm AB har nu aviserat en övergång frän järnväg till landsväg. Alla timmertransporter skulle alltså i forlsältningen gå på landsväg.

De landsvägar som i så fall skulle beröras är främst väg 62. Stöl-let-Deje-Karislad, och väg 240, Hagfors-Molkom-Väse. Dessa vägar är redan i dag livligt trafikerade. De är dessulom smala och krokiga och inle alls dimensionerade för lunga timmeriransporter. Värst utsatt är sträckan förbi Forshaga pä väg 62.

En överföring av lunga timmeriransporter frän järnväg till landsväg kan leda till många problem. Trafiksäkerheten på de berörda vägarna kommer i slörre fara. Då vägslräckningarna också går genom flera mindre och medelstora orter, kan befolkningen där utsättas för stora irafikfaror och ocksä för miljö- och bullerproblem. Slitaget pä vägarna kommer atl öka avsevärt. Det är dessutom, enligl min uppfattning, slöseri med energi att föra över tung irafik av della slag från befintlig järnväg till landsväg. Inget tyder emellertid i dag på att bolaget avser atl ändra sitt beslut.

Under den debatt som kommit i gäng kring den aviserade övergången har man från flera håll pekat på behovet av förbättringar av de berörda vägsträckorna. Röster har också höjts för ett förstatligande av NKLJ-banan.

Värmlandsdelegalionen har, mot bakgrund av det besvärliga sysselsättningsläget i Värmland, tagit fram flera vägförbällringsobjekl som skulle kunna genomföras som beredskapsarbeten. De vägar som nämns här i interpellationen flnns ocksä upptagna som länkbara beredskapsobjekt Planeringen ligger väl framme härvidlag, och möjligheterna all snabbt sälla i gäng beredskapsarbeten är goda.

Nr 80 Mot bakgmnd av vad som anförts i interpellationen hemställer jag om

Fredaeen den kammarens tillstånd att till kommunikationsministern Anilha Bondestam få

2 februari 1979 ''" '""'J''"'' f''8or:

_____________ 1. Vilken uppfattning har kommunikationsministern om den aviserade

Anmälan av inter- övergången från järnväg till landsväg för timmeriransporter?

nellaiinner ' avser kommunikationsministern alt vidla för åtgärder i händelse av

alt den aviserade övergängen verkställs? 3. Är kommunikationsministern beredd att medverka till förbättringar av

de vägar som berörts?

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 10.17.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert