Riksdagens protokoll 1978/79:79 Torsdagen den 1 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:79

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:79

Torsdagen den 1 februari

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en börian av iredje vice talmannen.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

.Allmänimlitisk debatt

§ 1 Allmänpolitisk debatt (forts.)

EVERT SVENSSON (s):

Herr lalman! Jag skall böria detta inlägg med att göra en liten kommentar till f d. socialministern Rune Gustavssons anförande. Han log upp en serie ålgärder som ireparliregeringen hade vidtagit, då främst socialministern, inom narkotika- och alkoholpolitiken. Jag måsle säga all jag lycker all f d. socialministern skryierovanligt myckel. Den alkholpolitiska proposilion som kom under hans tid var inte mycket alt höja rösten för. Nästan tio års arbele födde faktiskt en liten mus. Vid behandlingen av proposilionen föreslog vi alt man skulle anta elt ireårsprogram, som då skulle kosta 100 miljoner, för att förbättra situationen. Vi fick avslag över hela linjen av de borgerliga partierna i riksdagen. Jag skall senare återkomma lill den saken med anledning av vår socialdemokraliska motion i år.

Sedan gällde del narkoiikaproposiiionen, där man kanske kan säga att regeringen faktiskt gjorde bätire ifrån sig. Men också då skröts del-om jag fär använda del hårda ordel. Förslagen i proposilionen skulle kosta 23 miljoner-del hörde man oftast lalas om, och del stod i många rubriker i tidningarna. Men närvi granskade beräkningarna fann vi all del var anslag som redan var beviljade och anslag som sträckte sig bortom del budgetär det gällde. Del var också anslag från allmänna arvsfonden - men de kanske man kan räkna med. När vi räknade ihop beloppen fick vi, om jag minns rätt, en summa pä 13 miljoner för ell budgetår - och det var väl det som skulle räknas.

Men jag skall gärna ge f d. socialministern Gustavsson en eloge fördel som har skett pä narkolikaområdet Allt är inte färdigtänkt på del området Men vi har utredningar pä gång, och vi får återkomma lill den frågan.

Herr talman! Den sociala ulslagningen är belydande i vårt moderna och tekniskt välutvecklade samhälle. Här finns en inbyggd konflikt mellan å ena sidan ekonomisk tillväxt med teknologi och vetenskapligt kunnande som främsia drivkraft och ä andra sidan människan som social varelse. Det finns mänga som i del här sammanhanget tror au man kan fly frän den ekonomiska och lekniska utvecklingen och därmed klara ulslagningen. Jag tror atl del är en felaktig slutsats. En lägre standard, ett ekonomiskt stillastående eller en tillbakagång i tekniskt kunnande kan dess värre ocksä leda lill slörre, inte mindre, utslagning. Del härden senare tidens lågkonjunktur bevisat. Denna har inneburil hög arbetslöshet, framför alll för ungdomarna. Vilka drabbar f ö. en lågkonjunktur- de siarka, de välutbildade, de redan privilegierade?

9 Riksdagens protokoll 1978/79:78-79

129

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänimlitisk debatt

130

Nej, del är de utsålla grupperna som får sina emellan. Del är de som får la den hårdasie siöien. Om man frågar de handikappade, får man reda på hur svåri de har all komma in på arbetsmarknaden.

Teknisk utveckling och ekonomisk tillväxi mäste ske med socialt förtecken, för en bällre social standard. Del är del som man måsle ställa som krav. Och vi fåraldrig förtrollas i vår politiska vilja och vårt politiska länkande när del gäller att söka finna framkomliga vägar för all samordna dessa ivå ling. Jag frågar mig: Kan del liberal-kapilalisiiska samhällel klara av del? Idén all profilen är det enda säkra kriteriet på atl det gär bra i samhällel irorjag obönhörligen leder fel.

Vi har här all göra med vad man skulle kunna kalla den lilla och den stora kalkylen. Förelagel kräver i sin kalkyl - den lilla kalkylen - all de anslällda skall vara "hundraproceniare"; resten kan pensioneras eller skickas till socialvården. Men den stora kalkylen - samhällskalkylen - visar au varie par händer som inle ulräliar någol är en föriusl för samhällel. Del är dessulom ell broll mol människan. Vi måsle alltså arbeta för all samordna dessa två kalkyler, och det kräver enligt min och mänga andras uppfattning atl man planerar samhällshushållningen.

Men iiven om detta är den ekonomiska och sociala bas som vi bör arbeta för i ell längre perspektiv, måsle vi under resans gång samla våra krafter till insalser av olika slag för att mildra verkningarna av det samhällssystem som vi nu lever under.

För all ingei missförslånd skall råda vill jag lillägga all även i ell samhälle av del slag jag här antytt kommer alkohol och narkotika all spela sin ödesdigra roll, om inle den enskilda människan besiämmer sig för all hälla alkoholen och narkotikan på avstånd.

I vårt sökande efter medel mot den sociala ulslagningen har vi inom socialdemokratin kommil all framhålla folkrörelsernas roll och värde. Del är inle så underligt - socialdemokratin är själv en folkrörelse. Vi vel vad folkrörelserna betydde i kampen mol alkoholmissbrukel närdetia sekel var ungt. Den sociala viickelse som gick fram över vårt land vid sekelskiftet medförde både atl människan blev myndig och tog sitt ansvar och att folkel steg upp ur del stora alkohollriisket Vi skulle kunna tala om "del siora lyflel". Vad mänga glömt under lidens gång är jusl folkrörelsernas siora roll och belydelse.

Vi vill, herr lalman, mobilisera folkrörelserna i kampen mol alkohol och narkotika. Många folkrörelser har redan under lång lid arbelal med dessa frågor. Dit hör självfallet nykterhetsrörelsen men också många andra folkrörelser.

Den alkoholpolitiska utredningen föreslog inrättandet av elt alkoholpoliliskl råd, och vi har nu ell sådanl sedan etl år tillbaka. Tyvärr har rådet ännu inte rikligi hunnit finna formerna för sill artiele.

Frågan om målel för vår alkoholpolilik diskuierades lidigare i dag, när socialministern svarade på en fråga av Thure Jadestig. Jag vill gärna la della tillfälle i akt all lacka socialministern för det klara svarel på Thure Jadestigs fråga. Jag iror au del är vikligl all vi hardel målel klart för oss. Däremot kan

man alllid diskuiera hur vi skall nå fram lill del målel, och den saken kommer vi säkerligen att få diskuiera många gånger.

Vi vill alllsä engagera folkrörelserna, och när vi nu ålerkommer med den molion som vi viickle för ivå år sedan i anledning av den alkoholpoliliska proposilion som Rune Gustavsson talade om är det därför atl vi vill aktivera dem all engagera sig ännu starkare. Vi lägger fram etl förslagom eU anslag pä 32 milj. kr. för nästa budgetår och 100 miljoner för de tre åren tillsammans.

Socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor har gått ut med en förfrågan till organisationerna i landel om de vill ordna aktiviteter och informalion mol och om alkohol. Denna förfrågan, herr socialminister, har resulterat i all nämnden fåll in ansökningar för projekt till en kostnad av omkring 50 milj. kr. för ell år. Del gällde mer pengar räknat under en längre period. För nästa budgetår begärdes emellertid 50 milj. kr., vilkel betydde alt blåpennan fick gå fram myckel kraftigi i ansökningarna, då vi i nämnden strängt tagel bara hade 12,5 miljoner alt röra oss med och förmedla lill organisalionerna.

Nämnden har för näsla budgelår begärt belydligt ökade anslag. Vi trodde au den regering som nu sitter skulle ha sinne förde här frågorna, men del kom ingen anslagsökning alls. Vi har alltså egentligen mindre pengar nu än tidigare, efiersom vi den försia gången haae pengar reserverade för etl halvår på grund av atl vi inle kunnai komma i gäng med verksamhelen i lid. Det beiyder alltså all vi måsle avslå organisationers begäran om medel när de vill göra en insats för all bringa ner alkoholmissbrukel. Jag lycker delta är ynkligt Om det vore för någol annal ändamål skulle man säkerligen kunna fä en lilläggsproposiiion eller någonting liknande, men del kanske man inte kan vänta sig i den här frågan.

Nu har vi emellertid frän socialdemokratiskt håll lagt vår motion. Det är en annan politisk konstellation nu än förra giingen. Närvi lalade om de hundra miljonerna var del borgerliga blocket intakt Jag hade då en diskussion med .Alvar Andersson i Knäred, som sade: Det skall säkert bli så framöver all vi skall kunna plocka fram pengarna. Därför vädjar jag i dag lill medlemmar i del centerparti som Alvar Andersson tillhör all träda upp här - om inle i dag sä vid uiskoltsbehandlingen -och hjälpa oss i den här frågan och nalurliglvis även i andra frågor som rör vår alkoholpolilik.

Del här är mycket allvarliga frågor, herr lalman. Vi har genom alkoholen fållen utslagning som alla är överens om äroacceptabel. Jag vill inte säga att satsningen på 32 miljoner kronor för näsla är skall kunna rälla lill den situalion vi har - det behövs säkert mer pengar för del - men delta är vad vi inom den socialdemokraliska gruppen har kunnat få rum med i vårt budgetförslag. Del är ändå belydligt mer än den ökning som regeringen har föreslagit, vilket strängt taget är plus minus noll.

Vi vill ha pengar till kommunerna för all de skulle kunna samordna den här verksamhelen och själva göra vissa insatser för en alkoholfri nöjesmiljö. Vi tror atl del skulle vara av utomordentligt slort värde om vi kunde få etl posilivi beslui i den riktningen.

1977 års alkoholpolitiska beslut var, som jag sade, inle någol revolutione-

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

131

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

rande förslag. När vi sammanfattade vad vi ville med vår egen alkoholpolitik sade vi att det skulle ske inom ramen för socialpolitiken för all undanröja de sociala orsakerna lill alkoholmissbrukel, inom ramen för utbildningsvä-sendeloch samhällels stöd lill ungdomsorganisalioneroch folkrörelser för all stimulera informalion och debatt syftande lill en bred medborgarmed verkan i alkoholfrågorna sami inom ramen för resirikiionssysiemct för alt begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen i samhällel.

Del främsia syftei med vårt program är all skapa fördjupad kunskap och medvetenhet samt ökal engagemang hos den enskilde, organisationer och myndigheter för att ta upp kampen -jag upprepar vad som centralt är vår målsättning - mot den alllför höga alkoholkonsumtionen, mol alkoholmissbrukel och andra former av missbruk samt orsakerna därtill.

Herr talman! Vad jag önskar är att den här riksdagen skall samla sig till en insats, och del är mill hopp all det här inlägget skall vara inledningen lill en sådan insats.

1.32

RUNE GUSTAVSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skr>'ler inle, Evert Svensson, jag har bara lalat om vilka förslag vi lade fram under treparliregeringens lid. Eftersom del var jag som hade ansvarel förde här frågorna är del hell naturligt atl jag knyter an till del arbele jag .själv ulförde. Jag förslår myckel väl om Even Svensson och socialdemokralerna är lite besvärade av delta, eftersom ni under årtionden hell enkelt hade låtit dessa vikliga sociala frågor ligga i träda. Varför log ni inle upp de här frågorna under de sisla åren av er regeringstid? Del hade ni haft möjligheler till. Jag förslår all Evert Svensson är besvärad då han vet all nykterhelsorganisalionema har gett uttryck för sin tacksamhet över de insatser vi gjorde under den här tiden.

I alkoholproposiiionen, som inte var någol att skryta med -jag sade atl den inle var någol revolutionerande - lade vi, Evert Svensson, fast den alkoholpoliliska målsättningen. Det står klart uttryckt i propositionen, antaget av riksdagen, all vi skall begränsa alkoholkonsumtionen för atl därmed minska missbruk och skador. Det varvi överens om. Det är ingenling nytt Jag utgår från att den nämnd som Evert Svensson nu tillhör, den alkoholpoliliska nämnden, verkligen medverkar lill all riksdagens målsält-ning följs upp.

Jag satte, och sätter alltjämt, myckel stor tilltro till denna nämnd därföratt den består av folkrörelserepresenianier. Del skulle vara iniressani atl vela om ni uppfattat det pä samma säu som jag, nämligen alt de olika organisationernas representanter inle enbart skall sitta i nämnden eller gä lill elt sammaniräde och diskuiera. Det är deras uppgift atl föra ul de här frågorna och ta upp problemen i dislriklsorganisalioner, på avdelningsplan, nere på verkstadsgolvet - frågorna gäller både arbetstagare och företagare, för de är med i del här arbeiet. Där skall de kunna skapa nya attityder, och då är del inie fräga om bara pengar ulan det är frågaom vilken inställning man har lill dessa frågor. Sedan behövs del pengar också.

Under liden den I juli 1977-30 juni 1978 sjönk alkoholkonsumtionen -

irois all förslaget enligl Evert Svensson var så dåligt - med nära 11 %, enligt Accent Det är rikligt all vi måsle komma lill rälla med de sociala orsakerna. Jag är tacksam om socialdemokralerna nu verkligen har insett hur olyckligt del var med 1960-laleis konceniralionsfilosofi. I del koncentrerade samhället byggdes de sociala problemen in.

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herrlalman! Jag tolkar det senaste inlägget så, all centerpartiet är berett atl hjälpa till så att vi får pengar till folkrörelserna. För del är vad del gäller. Den folkpartistiska regeringen har inle ökat anslagel. Vi slår alltså med nästan tomma händer. Rune Gusiavsson lalar om all den här verksamheten skall föras ul lill folkrörelserna. Javisst! Nämnden hargjort del och begärl stöd för olika aktiviteter, information och liknande. Vi har i nämnden, somjag sade i mitt huvudanförande, fått in ansökningai om bidrag på 50 milj. kr., och vi har 10 milj. kr. all röra oss med.

Del kanske kan verka lilet surt all träta om del som har varit, men någon rekapitulation kan vi väl unna oss.

Det fanns en alkoholpolitisk utredning :»m jobbade i tio år. Vi var mänga som var irriterade över all utredningsarbetet tog så läng lid. Underden liden var del ju svårt all göra några bestämda insalser. Det blev Rune Gustavsson -ingen annan - som i egenskap av socialminister fick ta hand om utredningens belänkande och lägga fram en proposilion. Det var ingen annan som var socialminister vid del tillfället Del blev inte särskilt mycket mer av det hela än den här nämnden. Dess målsättning är riklig och bra. Del harjag sagt här förut

När det gäller narkoiikabekämpningen tror jag del var 1970 eller möjligen 1969 som den socialdemokratiska regeringen lade fram etl ganska omfattande program. Om man jämför det programmet och det program som trepartiregeringen lade fram under Rune Gustavssons tid som socialminister finner man nog all Sven Asplings program hävdar sig väl. Jag tror atl del var etl bättre program.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

RUNE GUSTAVSSON (c) kort genmäle:

Herrlalman! Evert Svensson diskuterar som om folkrörelserna icke skulle kunna göra någonting i denna fråga ulan all del sker med hjälp av ökade statsbidrag. Jag är medveten om alt folkrörelserna behöver mer pengar, men jag håller inte med Evert Svensson i hans resonemang att man inte kan göra någonting. Jag menar att del måsle ingå i folkrörelsernas arbete au kämpa mol missbruk. De fackliga organisalionerna exempelvis driver ju möiesverk-samhet Del är ule i vardagslivet, i fackklubbarna, idrollsklubbarna osv. som man måste ta upp de här frågorna. Del är den verksamhelen som jag menar att den alkoholpoliliska nämnden via sina ledamöter måste föra ut. Nämndens arbete harju inle pågått mer än ell år, och man kanske ännu inle har hunnit göra de verkliga satsningarna. Del är fråga om allilyder och om att la en debatt lill slånd.

Jag kommer lillbaka till detta: Har Evert Svensson vid något tillfälle under

133

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

.Allmänpolitisk debatt

de senaste tio åren gäll med i etl förslamajlåg, där ni haft skyilar med paroller om kraftlag mol missbruket? Del är först nu som OlofPalme och de övriga partiledarna tagit upp de här frågorna. Jag är glad över all man lar upp dessa frågor på högsta nivå och verkligen för ul dem. Jag hoppas all de las upp också i de stora talen i valrörelsen.

Sä lill narkotikabekämpningen. Om del program som lades fram av min företrädare var så utmärkt hade jag ju inte behövt ta upp frågan när jag blev socialminister. Men jag fann all problemen då var så stora atl det var nödvändigl att göra en snabb karlliiggning. Sedan utformade vi ell program som vi kunde sälla i verkei myckel snabbt. Del hände under en ivåårsperiod. Vad är del, Evert Svensson, för mening med all slå här och bolla med siffror och försöka komma med bortförklaringar? Vårt program innebaren grepp över hela fältet - ålgärder som icke hade vidtagits förut Del fick också iniernalionelli erkännande. Arbetet är inle färdigt i och med del programmet Del innebar emellertid väsentliga insalser: en fördubbling av vårdplatserna. Och därtill kom familjevården. Men del behövs fler insalser på olika områden. Vi är inte fårdiga än.

EVERT SVENSSON (s) kort genmiile:

Herr lalman! Rune Gusiavsson är grälsjuk.

Om man nu följer del program som ireparliregeringen lade fram i narkotikafrägan - vad är del som siiger alt man inte efter fem sex år behöver göra ytterligare insalser? Del vel vi ingenling om. Det behövs härdare lag och Slörre insalser. Det pågår också ulredningar, ulredningar som har initierats från socialdemokratiskt håll och som vi i socialulskollel varit eniga om atl begära hos regeringen.

Rune Gusiavsson talar om atl folkrörelserna skall göra lilel själva. Men samhället begär ju av folkrörelserna atl de här skall göra en insats. Samhällel säger dä: Vi hjälper er ekonomiskl. Del säger vi ocksä lill kommunerna.

Om vi skall lala om den ekonomiska sidan kan man säga alt de 3 milj. kr. som vi lämnar lill arbelslagarorganisalionerna nalurliglvis inle räcker förden insats som de kommer atl göra. De får själva gä in och jobba här. Men samhällel har skyldighel all bislå dem i denna kamp, därför alt vi begär av dem all de skall la upp den.

Jag har nu utmanat centerpartiet all hjälpa oss i denna sak. Jag tror inte all jag skall gå ned från kammarens talarslol utan alt också ha frågal hur regeringen tänker ha del i framliden. Det ärju en provisorisk regering, så del kanske inle är lönl atl fråga vad nuvarande socialministern länker göra näsla år. Jag upprepar all om del gällde en annan fråga så kanske regeringen skulle kunna komma med en lilläggsproposiiion. Men ulslagningen i samhällel betraktas säkerligen inle som så viktig all man framlägger någon lilläggsproposiiion.

134

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr lalman! 1979 har, som vid det här laget inle kan ha undgåll någon, iniernalionelli proklamerats som ell barnels är. Ju mer vi fär veta om hur barn

har del runt om i världen, desto mer angelägen är den här satsningen.

Men det är faktiskt inle bara för u-länderna som del häraret skall tjäna som en uppfordran. Del är annars lält att tankarna går i den riklningen när man hörom värlids massdöd och massvältsom drabbarbarnen svårl,och därmed också i-ländernas och u-ländernas oupplösligt förenade framlid.

1-el och u-el framför länderna kan märkligt nog ibland byta plats. Del finns en svällföddhet också i våra samhällen, bostadsområden, skolor; lekplatser, mill i överflödet

Det finns inget u-land som har anledning all avundas oss bristerna i kontakten mellan generationer, där våra åldringar på sill håll och våra barn och ungdomar på sill representerar skilda världar. Ändå ligger del i gemen.skapen så rika naturtillgångar all utvinna.

Det finns många skäl till all vi har fåll elt barnels är Elt är all barnens problem inte sä .självklart observeras av beslutsfattare. Så har t ex. de senaste årtiondenas bostadsplanering varit föremål för livlig och berättigad krilik. Kritiken har fäll ytterligare skärpa när bostadsmiljöerna bedömts med hänsyn lill lämpligheten som uppväxtmiljöer för barn. I många fall har medveten planering, grundad pä verklig sakkunskap, saknals. Lekplalserna har passals in när andra vikliga prioriteringar redan gjorts.

Lekplalserna har därför ofta blivit fantasilösa, slenirianmässigl utrustade med traditionella lekredskap, som vuxna tror alt barn gillar men som i verkligheten används mycket litet. Placeringen av lekplatserna har blivit beroende av vilka ytor som har blivit över; de har placerats på trånga ytor mellan höghusens fyrkantiga klossar, inte sällan i slagskuggan av boningshusen, så placerade atl vinden som pressals mellan huskropparna sveper kallt och ogästvänligt, pä garagetak där möjligen gräs men aldrig buskar och träd kommer all kunna växa.

Vad som krävs för all i fortsättningen förhindra alt barnovänliga miljöer skapas är ell slörre mall av medvelenhel om de krav som en verkligl fungerande lekmiljö ställer. Kunskapen därom finns lill siordel. Del gäller nu all den inte läggs i iräda ulan på etl tidigt stadium och med hög prioritet i planeringen av bostadsområden får påverka utformningen.

Lekmiljön måsle bli en huvudfråga. Den tål inle alt inplaneras i efterhand. De avskräckande exemplen utgör det bästa argumentet härför. Meningen med barnels år är alt vi skall ta oss lid alt tänka över barnels situalion och hur vi vuxna utifrån våra värderingar och våra erfarenheter tillsammans bör skapa den miljö som formar våra barn.

Stal och kommun påverkar i mänga olika avseenden barnens villkor. Problemet är atl varie stalligl och kommunall organ enbart söker förverkliga den sektorverksamhel man själv har ett direkl ansvar för. Del kan gälla barnens hälsovård, handikapp, utbildning, trafiksäkerhet, utemiljö, frilids-verksamhet, bosläder osv.

Förr levde generationerna närmare varandra, ofta i små grupper och i arbetsgemenskap, och \'i lämnade inte över så mycket ansvar för barnen på myndigheter och institutioner. Barnen hade det svårt i många avseenden pä den liden, men de hanterades inte med den omedvetenhet som vi ofta ser i

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

135

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

.Allmänpolitisk debatt

136

dag. Vi vill inte lillbaka lill den tiden, men man kan fråga sig om inle en del av de emotionella och sociala problem som vi diskuterar i dag och som våra barn drabbas av i dagens samhälle kan bero på en brislande helhetssyn pä barnen frän samhällels sida. Barnens behov av väl fungerande uppväxtmiljöer måste tillgodoses i samhällsplaneringen.

Här vill jag hell kort skjuta in atl man, mot bakgrund av de angelägna uppgifter som finns, kan ullrycka en lätt förvåning över den dåligt underbyggda motion i årets molionsflod, som kräver lekmiljörädets avskaffande. Antingen har man inte förställ det angelägna syfte som rädet har eller ocksä har man förställ del men inle ansett del angeläget

Del inlernalionella barnaåret gör oss medvetna om all del finns ca 1 500 miljoner barn i världen i dag. Alla problem som berör barn blir därför stora problem. Jag vill ta upp elt sådant, nämligen våldsförkunnelsen.

Ens försia reaklion inför de tvä begreppen barn och våld är den skriande dissonansen mellan dem. Del är som eld och vatten. Våldet, av vilket världen i dag är uppfylld, fåren ökad intensitet och blir outhärdligt närdet riktas mol barn, därför au då blir våldet hell avklätt vae molivering, som evenluelll annars på något säll skulle kunna rältfårdiga det.

All del finns barn i världen, ständigt nya generationer som på nytt förnyar jorden, är i sig själv elt hoppets faktum. Alla med ansvar för barn har därmed också en inteckning i framliden.

Del har lalals myckel om barnomsorg i dag. Barnomsorg, omsorg, försöria och dra försorg om är ganska märkliga ord, för de binder på någol sätl samman människor i någol av delaktighet, medansvar, medlidande och t. o. m. sorg, om del skulle gå illa. Orden är rimligtvis gamla och bär på generationers lunga erfarenhel av hur nödvändig men svår den uppgiften har varit.

All vår tid är fylld av våld behöver man inle använda mänga ord för atl övertyga människor om. Det riicker all slå upp dagens tidning eller slå på TV. Krig, katastrofer och lidanden präglar lidsbilden. Alt alll della fungerar avtrubbande eller som etl deslruklivi incitament är högsl sannolikt

Atl kombinationen barn och våld är orimlig och frånstötande är nog de flesla överens om. Men så länge våldet, utnyttjandet, finns i olika skepnader, får samhällel inte förtrollas i sin kamp. Elt aktuellt exempel är lagförslaget om förbud mot aga. Myckel görs också för all skapa opinion och lill varie pris förhindra den barnmisshandel som förekommer, och det hänger rätt myckel på varie enskild all den opinionen hålls vid liv. Del är ocksä en form av omsorg.

Mänga människor vittnar i dag om all de känner sig rädda, osäkra och otrygga. Del kan gälla barn pä de stora masiodonlskolornas skolgårdar, som är rädda för all bli mobbade och utstötta, därför alt de i något avseende avviker, lalar en annan dialekt eller ell annat språk eller är korpulenla.

Det gär inte atl blunda föratl en ihållande intensiv väldsförkunnelse.ofta i förtäckta och insmickrande former, förekommer som når alla grupper i samhället. Barn i sina mest känsliga år är ingalunda förskonade. Del vore väl underiigi om förkunnelsen inte påverkade mentaliteten.

Herr talman! Del harblivit påmodelpåsenastelidenait tala föraktfullt om     Nr 79 förbudsivrare. I tidningsartiklar och t o. m. i motioner har delta nya mode    Torsdauen den lagil sig uttryck. Men de som opreciseral talar mot restriktioner pä vissa     [ febpmpj 1979

områden och hell vill släppa de s. k. marknadskrafterna fria måsle besinna att            

de förutom en lättköpt vinst får etl tungt ansvar. De måsle besinna i vilka     AUmäiwotitlsk
makters tjänst de går. debatt

En frihet som kortsiktigt och ytligt kan förefalla tämligen självklar blir det inle längre, om konsekvenserna går ul över andra på läng eller kort sikt. Den nygamla låt-gå-poliliken skulle man inle kunna vänta någol stöd av i kampen mol vare sig våldsförkunnelse, barnporr eller del mer och mer tilltagande ungdomsfylleriet.

DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Före middagsuppehållet diskuierades möjlighelerna alt skära ner sin arbeistid för all vara hemma och vårda barn. Jag vill då erinra om vad som hände under trepartiregeringens tid,

Rune Gusiavsson, förre socialministern, hade ell irestegsprogram. Det försia sleget var atl bygga ul rätten till ledighet vid vård av barn till atl omfatta även en nionde månad, en månad som skulle ge 32 kr, om dagen i kompensation för förlorad arbetsinkomst Vi har haft en debatt om detta lidigare här i kammaren, och jag ulgår ifrån atl del var med vånda som folkpartiet fick slälla upp på dessa 32 kr, om dagen. Det var så hell stick i stäv med vad man sagl i valrörelsen, på gator och torg, nämligen all folkpartiet skulle vara en garant for all något vårdnadsbidrag inte infördes.

Den föriängda föriildraledighelen var som vi vel Rune Gustavssons första steg på vägen mol etl värdnadsbidrag. Så kom då del andra sleget, och del innebar au man skulle få rält lill ledighet från den I januari 1979, Någon kompensation skulle över huvud taget inte utgå för den ledigheten.

Del finns några siffror som kan förtjäna nämnas i sammanhanget, 1 slutet av 1976 hade 640 000 familjer barn under åtia år, I 10-15 % av dessa 640 000 familjer fanns bara en förälder, och av dessa ensamföräldrar var mer än 90 % kvinnor. Av de föräldrar som hade barn under åtta är arbelade ungefåY 29 % hellid, men ser vi pä siffrorna för ensamföräldrar fin ner vi all av dem arbelade drygt 60 '.V, på heltid.

Jag påpekade atl dessa siffror visar all ensamföräldrarna inte har bedömt det vara ekonomiskl möjligt att förkorta sin arbeistid, irots att de arbets-marknadsmässiga förutsättningarna knappasi skiljer sig för de olika grupperna. Jag ansåg atl detla var det andra steget för att särskilja barn till ensamföräldrar eller barn lill föräldrar i en sämre ekonomisk situation.

Rune Gustavsson sade den 27 april 1978 att della andra steg skulle ge erfarenheter, så alt man kunde fortsätta med det iredje steget. Det skulle, utan att del var klart uttalat, betyda etl värdnadsbidrag.

Nu hälsar jag med lillfredsstallel.se att man från folkparliels sida ser allvarligt på frågan om kompensation for förlorad arbetsinkomst och har för avsiki all lägga fram förslag som innebär bättre ersättning. Jag skulle också gärna  vilja   ha  upprepat   från   kammarens  talarstol  av  den   nuvarande

Nr 79                 socialministern atl folkpartiet fortfarande utgör en garanii för alt vi inle får ell

j      I      I         lågt vårdnadsbidrag som binder kvinnorna i hemmei och som gör del

I fehru-iri 1979    omöjligt för ensamföräldrar all sianna hemma. Jag vill påpeka vad jag sade i

_____________    del sammanhanget, all i treparliregeringens regeringsdeklaralion kunde man

.Allmänpolitisk debatt

när del gällde slödel lill barnfamiljerna ulläsa att slödel skulle utformas sä all del främjade valfrihet och jämställdhet Men del aviserade ireslegspro-grammel hade inle för avsiki all äsiadkomma della!

Herr lalman, detla var några saker jag lycklejag borde la upp i anledning av diskussionen före avbrottet för middagspaus. Nu villjag i slällel lala om något som nuvarande socialministern och jag lidigare debatterat, nämligen den oro vi från socialdemokraliskl håll hy.ser inför all man under år 1979 skall finansiera våra delpensioner över skallemedel, således lill slörre delen lånade pengar.

1 samband med beslutet om atl införa delpensionsreformen beslöt riksdagen all avgifterna skulle finansieras genom uttag av arbelsgi varavgifter på lönesumman. Uttaget skulle vara 0,25 %. Riksförsäkringsverket fick i uppdrag alt uppmärksamt följa denna reform, beroende pä all den var unik. Den är fbrtfarande unik ur inlernalionell synpunkt, och därför är del vikligl alt man följer den med slor uppmärksamhet Man anade redan frän börian -vilkel senare har bekräftats-all denna reform skulle bli populär. Den svarade mol människornas behov av mjukare övergång lill pensionsåldern, av möjligheler lill nedtrappning av arbetstiden mellan 60 och 65 års ålder.

Riksförsäkringsverket lade i december 1977 fram sill förslag lill en höjning av arbelsgivaravgiften, beroende på all man räknade med ell underskott i fonden på drygt 60 milj. kr. för 1978. Man påpekade ocksä all delta underskott skulle stiga lill ca 300 milj. kr. för 1979. Därför föreslogs en uppräkning av avgiften, för atl man skulle följa det beslut riksdagen hade fallat alt reformen skulle finansieras av skallemedel. Man föreslogen höjning från den 1 januari 1979.

Del kom inle sä myckel från Rune Gusiavsson i den frågan. En proposilion aviserades i maj 1978 som skulle la upp bl. a. vissa delpensionsfrågor.

Vi socialdemokrater väckle en molion och skrev en reservalion, där vi ullalade vår oro, men vi fick veta all oron var obefogad och atl det var helt onödigt vid den tidpunkten atl över huvud taget fundera på finansieringsfrågorna. Men oron var befogad. Det kom inget förslag i finansieringsfrågan. Del kom över huvud tagel ingen proposition.

Först under hösien 1978 kom en proposilion. Della har Gabriel Romanus och jag lidigare diskuterat. Man föreslog höjning av avgiften lill delpensionsförsäkringen, men den skulle inte triida i kraft den 1 januari 1979 som riksförsäkringsverket föreslog utan den 1 januari 1980. Underskoilel, som riksförsäkringsverket beräknat lill 300 milj. kr., bedömer nu regeringen lill mellan 450 och 500 milj. kr. vid åreis slut.

Jag upprepar alliså all riksförsäkringsverkel varie kvartal får rekvirera
pengar via slalsbudgelen för alt beiala ul delpensionerna lill svenska folket.
Della bedömer vi som olillfredsslällande.
38                       Jag vill dock gärna säga alt i och med all förslaget kom så sent som i

november 1978 fanns ingen praktisk möjlighel all genomföra ökningen från den 1 januari 1979. Del harjag redan lidigare sagt till Gabriel Romanus. Vi har ändå velal uttala vär oro för alt höjningen inte kommer tidigare, även om jag inte vill lasta Gabriel Romanus för detla. Vi vet hur inställningen var i Ireparliregeringen när det gäller arbetsgivaravgifter. Folkpartiet var det lilla parliel och hade inle möjlighel alt få gemjmslagskraft

Det har nu kommil en proposilion som föreslår alt även egna föreiagare skall frän den 1 januari 1980 omfattas av rält lill delpension.

I augusti 1976 uttalade dåvarande soci;ilministern Sven Aspling all han hade för avsikt alt framliigga ell förslag om alt även egna föreiagare skulle omfattas av delpensionsreformen. Valresultatet 1976 innebar all Sven Aspling inle kunde signera del förslagel, och det har tagit drygl två år innan regeringen utarbetat ett förslag i den riklningen.

Jag skall inle här la upp en debali kring den frågan. Del finns lillfälle atl äterkomma den 14 februari, då ärendet skall behandlas mer ingående här i riksdagen. Men jag vill säga yllerligare niigra ord om finansieringen.

Jag lycker det är riktigt alt departementschefen föreslår atl arbelsgivaravgiften faslslälls lill 0,50 % av löneunderlagel fr. o. m. den 1 januari 1980 och all molsvarande avgift för egenföretagare införs pä inkomst som skall tas upp lill beskattning fr. o. m. 1981 års taxering. Del är konsekvent Vi har visserligen föreslagit alt man borde ha en särskild fond för denna grupp för alt kunna följa ullagen och pensionernas storlek pä ett mer inträngande sätt än man kan göra om medlen samlas i samma fond.

Men nu kommer vi till det mest egendomliga: mot detla vänder sig moderaia samlingspartiet. Väl medveten om del stora underskottet i fonden för delpensioner ät löntagare vill man att avgiftsuilagel skall ligga fast på 0,25 96. Man är hell klar över- även från del hällel - all underskottet kommer all uppgå till 500 milj. kr. under 1979 och all del kommer atl öka yllerligare. Man är beredd au lillslyrka förslagel att egna företagare liksom löntagare skall få rätt till delpension, men avgiftsuttaget skall ligga kvar på 0,25 %. Del beror på all man vill ha fortsatt skattefinansiering av delpensionsförsäkringen. Men, herr lalman, detla strider mot riksdagens beslut om alt delpensionerna hell skall finansieras genom avgiftsuttag.

Jag vill i detla sammanhang uttala min tillfredsställelse över atl Gabriel Romanus den 12 december 1978 klart slog fast att delpensionerna fortfarande skall finansieras genom avgifter. Jag förstår all Gabriel Romanus kanske innerst inne är missnöjd över atl delpensionerna efter rekvisition från riksförsäkringsverket skall belalas med skatlemedel i så betydande omfall-ning som det här är fråga om. Men jag hoppas ändå alt socialminislern med kraft vänder sig mot ett förslag lill finansiering i enlighel med moderalernas molion, och jag hoppas alt della ultalas med skärpa. Förslaget är yllerligare elt av de angrepp som vi upplevl sedan 1960 mot de fonder som vi behöver för atl trygga de socialförsäkringar som riksdagen har besluiai om i slor enighet och som man ålminslone på galor och torg nästan strider om äran av atl ha genomfört.

Herr lalman! Slutligen skall jag la upp en helt annan fräga. Den har dock

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

koppling lill värt irygghelssyslem.

Vi har en stor grupp invandrare i vårt land. När del är lågkonjunktur och arbeislöshei blir alllid den gruppen utsatt Den gruppen fär stora svårigheler. Det är den gruppen som man tror tar arbele frän andra. Jag tycker del är vikligl alt vi titlar någol på hur invandringen ser ul i vårt land.

Vi har sedan börian av 1970-lalel ungefär 40 000 invandrare som kommer lill vårt land varie år. Del finns i dag ca 700 000 vuxna människor med utländskt ursprung i Sverige. Dessulom finns 300 000 barn som har minst en förälder bland de 700 000. Och del dröjer inle mänga år förrän de tillsammans utgör två miljoner. Det är en grupp all räkna med.

De har kommil bil föratl ta arbete, för alt med sin arbetskraft vara med om att bygga upp välståndet och tryggheten i vårt land. Jag tror inle del är sagt tillräckligt ofta. Och del brisler i informationen om vi inle kan klara ul belydelsen av våra invandrare.

Jag vill här cilera någol av vad Kjell Öberg sade när han skrev lill regeringen och begärde pengar för budgeiårei 1978/79 lill informalion just i dessa så väsentliga frågor. Han skrev: "Försummelserna, bl. a. alt energiskt upplysa om invandrarnas insalser i svenskt arbetsliv och betydelse för vår ekonomi, har lell lill all en hel generalion svenskar ostört fäll lägga sig till med vanföreslällningen all invandringen varit en belastning för deras välfärd."

Och han fortsatte: "Minoritetens största problem är majoriielen. Trots lovvärda insalser frän grupper och enskilda pendlar vanligen den stora majoritetens inställning mellan likgiltighet och i värsta fall aggression mot invandrarna. Stora ansträngningar mäste nu göras för all förmå institutioner och ledande personer atl med kraft la sig an minoritetsfrågorna, all inse all elt uppskov innebär risker för samhället." Han påpekar ocksä all om ingenling görs går fördomarna i arv lill nästa generalion. Redan nu bär många barn och ungdomar pä ell hal mol invandrare, som är en kopia av de vuxnas.

Under hösien 1977 redogjorde det USA-iigda reklamförelaget McCann för en undersökning som förelagel gjorl bland svenska ungdomar. Där framkom bl. a. all ire av fyra ansåg alt del fanns för många invandrare i Sverige. Delar, enligl Ibretagel. den näst högsta siffran efter siffran för England. Undersökarna lyckle all denna inslällning var någol svårbegriplig, alldeles specielli mot bakgrund av au ungdomarna samlidigi påslod all de var för lika rätligheler för alla raser, också för invandrarna.

Om vi inte informerar bearbetar vi bara ell symtom ulan all bry oss om vad som orsakat all människor har fördomar. Här åvilar alla oss vuxna etl slort ansvar. Detla är en grupp som vi har atl räkna med. Detla är en grupp som vi har mycket all lacka för.

140

BIRGITTA RYDLE (m):

Herr lalman! Den formella jämsiälldhelen mellan män och kvinnor är relativt väl uivecklad i vårt land, men målel är i och med det långl ifrån nätt Jämställdheten måsie ocksä bli reell, och del finns åtskilliga prakliska svärigheieraii ta itu med innanalla harsamma möjligheler all välja livsform, utveckla sina anlag, förutsättningar och intressen, engagera sig i samhällsar-

betet - del må vara fackligl, politiskt eller ideellt - och samtidigt fördjupa gemenskapen och samhörigheten mellan människor, inte minsl inom den egna familjen.

Jämslälldhelsarbelei gick länge ul på all rätta kvinnors villkor efter dem som iradilionelll gäller för män. Först senare har man insett all det inte är detsamma som atl skapa bäsla möjliga villkor för alla människor i dagens och morgondagens samhälle, att skapa lika rättigheter, skyldigheter och ansvar för båda könen. En åtgärd som måsle lill är au rensa bland fördomar, som ofta är omedveina men som kanske därför sitler desto djupare. En annan åtgärd är all påverka allilyder i räll riktning.

De som har motsall sig utvecklingen mot en ökad jämställdhet mellan könen inom livets alla områden-och sådana finns del lyvärr-har hävdat all naturen själv genom grundläggande olikheter i avseende på anlag, egenskaper och behov hänvisar män och kvinnor lill olika yrken och uppgifter,och all del vore alt våldföra sig på naturen all bryta det traditionella könsmön-slret Men modern forskning lyder på alt skillnaderna i förmåga och behov skiftar mer mellan individer inom samma kön än mellan de två könen.

För männen gäller del inle alt riva nägra formella barriärer. Alla yrken slår öppna för dem. Hemmapappor får stöd och uppmuntran i broschyrer och affischkampanjer. Men de är trots det lika beroende som kvinnorna av all attityderna förändras, inte bara hos myndigheier, arbetsgivare och organisationer. Både kvinnor och män måsle accepteras i nya roller också av sina närmasle. av arbetskamrater och vänner, av den allmänna opinionen, om jämställdheten skall kunna förvandlas fån mål till verklighet. För all man på sikl skall kunna åstadkomma de förändrade attityderna måste ålgärder sällas in tidigt

Redan i förskolan skall undervisningen inriktas pä alt föreställningen om människorna skall utgå från individ, inle från kön. Fler män måsle rekryteras tilldenbarnavårdande verksamheten, så all barn lidigt får vänja sig vid atl del är lika naturligt all värdande uppgifter utförs av män som av kvinnor.

Flickor och pojkar skall i skolan förberedas förelt vuxenliv som innefattar familjeansvar, förvärvsarbete och samhällsarbete. Skolans undervisning måste ha som målsättning all eleverna skall kunna välja levnadsbana utifrån personliga förutsättningar och all de skall kunna ta självständigt ansvar för sin praktiska vardag. Elementära kunskaper i hushållsekonomi och sådan praklisk leknik som normall förekommer i ett hem mäste ges till alla elever, liksom kunskaper i barn- och familjepsykologi.

Praklisk yrkesorientering i elt s. k. mansyrke för flickor och i etl s. k. kvinnoyrke för pojkar bör vara etl av skolans bidrag lill att öka förståelsen mellan män och kvinnor.

Ungefär lika många flickor som pojkar söker sig lill högskoleutbildning, dock med den skillnaden all flickor företrädesvis söker sig lill korta och medellånga utbildningslinjer. Inom forskningen finns endast 22 96 kvinnor. Fördelningen är också sned mellan fakulleierna. Kvinnor söker sig företrädesvis till humanistisk och farmakologisk fakultet, medan män dominerar övriga fakulteter. En massiv informationsinsats till lärare och syo-personal

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolilisk debatt

142

inom den högre ulbildningen när del gäller könsrollsfrågor bör kunna bidra till all ändra det förhållandet

Forskning kring ojämsiälldheien i högskoleutbildning och forskning måsle komma lill stånd och utmynna i konkreta förslag, som kan leda lill atl alll fler kvinnor söker sig till och genomför längre, högre utbildning och i större utsträckning ägnar sig åt forskning.

Herr lalman! Skillnaderna mellan mäns och kvinnors villkor pä arbels-marknaden är ännu myckel stora. Det kan klart utläsas ur tillgänglig statistik över sysselsättning, utbildningsval, arbetsuppgifter och löneförhållanden.

De åtgärder som hittills vidtagits har inriktais på en förändring av kvinnornas utbildnings- och yrkesval. Del är en allvarlig brist i jämslälld-heisarbelel alt männens val inle angripits i samma ulslriickning, någol som nalurliglvis måsle göras.

Männens villkor har varit normbildande på den svenska arbetsmarknaden. Vid anslällning och befordran i arbelslivei förekommer inle sällan alt man föredrar manliga sökande dels därför att de förväntas ha ell obetydligt praktiskt familjeansvar, dels-och framför allt-därför atl man i dag värderar sädana kunskaper och erfarenheter som män traditionellt har kunnai skaffa sig i större ulsträckning än kvinnor. Merilvärderingssyslemel slår således ut kvinnorna.

Den kommande lagen mol könsdiskriminering måsle göra det möjligl alt beivra all sådan diskriminering. När vi får lika förutsättningar för anslällning och befordran, åstadkommer vi också större samverkan och bällre samarbete mellan män och kvinnor i arbetslivet.

För all få en klarare bild av de förvärvsarbelandes fakliska familjeansvar, oavsett om de är män eller kvinnor, bör den offenlliga statistiken redovisas ulifrän samma kriterier för män och kvinnor, t. ex. civilstånd och förekomst av barn. Del finns ingen anledning att göra en uppdelning av kvinnorna efter antal barn i olika åldrar, niir man inte gör del för männen. Män harju ocksä barn.

Reklam och massmedia ger ofta stereotypa beskrivningar och bilder av män och kvinnor, som befäster könsrollerna och är etl hinder för jämställdhet Massmedia måste uppmärksamma kvinnors och mäns engagemang i nya roller och funktioner.

1 del här sammanhanget är det skäl alt påpeka hur lilen uppmärksamhet radio och TV ägnar åt kvinnoidrotlen jämfört med den manliga.

Herr lalman! Familjepoliliken är självfallet ocksä den av avgörande betydelse för jämsiälldhet. De förslag om vårdnadsersältning, ökad valfrihet inom den kollektiva barnomsorgen och bättre sociala förmåner för den som väljer all vårda egna barn, som moderata samlingspartiet aktualiserar i det familjepolitiska avsnittet av sin partimolion, syftar också till all skapa förutsäiiningar för jämsiälldhet Sådan åtgärder, liksom de förändringar i skatte- och förmånssystem som vi aktualiserar, är utöver de övriga som jag här har pekat på nödvändiga för all verklig jämställdhet skall bli en realitet

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Doris Håvik slällde några frågor lill mig angående pensionssystemet vilka jag borde svara pä. Men lål mig böria med all instämma i vad Doris Håvik sade om behovei av upplysning om invandrarnas belydelse för del svenska samhällel. Jag fatlade henne så, all hon menar atl alla partier borde ha gjorl större insatser under årens lopp. Jag tror atl della är alldeles riktigt

Doris Håvik erinrade om den debatt som vi förde här för elt år sedan, då riksdagen antog lagen om rätt lill ledighet för vård av barn, och hon frågade om del fortfarande gäller all folkparliel inle medverkar lill ålgärder som försvårar kvinnans yrkesarbete. Jag vill gärna svara all del gäller fortfarande. Moi bakgrund av all socialdemokralerna visserligen slod bakom beslutet om den nya lagen men ändå var ganska kritiska frågade jag vid det tillfället Doris Håvik, om man kunde utgå ifrån alt den här lagen skulle få vara kvar, om det blev en socialdemokratisk regering. Då fick jag svaret atl del skulle man få veta i en regeringsförklaring efter valet. Jag beklagade della och sade all del kunde vara bra, om man fick ell besked fiån socialdemokraterna. Även om lagen inte innehåller nägra bestämmelser om ersättning, är det dock en viklig rättighet för löntagarna som bör fä vara kvar. Men vi kan kanske få besked i dag, trots alt vi inle fick något för ell år sedan.

Sedan tog Doris Håvik upp den nyligen diskulerade frågan om delpensionsfonden. Trols all jag lyssnade uppmärksamt lyckades jag inle förstå om del återstod någon yllerligare fråga som jag skulle svara på. Som Doris Håvik själv sade fanns del, när vi lade fram förslagel om delpension för egenföretagare i hösias. inga prakliska möjligheter att höja avgiften före den 1 januari 1980. Då är vi egentligen överens om del mesta. Viär överens om all del skall finansieras med avgifter, och vi är ocksä överens om att det går att för en kortare tidsperiod skjuta lill skatlemedel, när del är underskoll i fonden, för alt sedan betala lillbaka pengarna, även om Doris Håvik anser all man borde ha gjorl detla bara för 1978 och inle för 1979.

Möjligen återstår ännu en fråga, nämligen hur jag ställer mig lill den moderaia motion som gär ul pä all avgiften bör uppgå till endast 0,25 96. Del är läll all svara på della. Vi anser alt det skall vara en högre avgift. Detla framgår ocksä av proposilionen, och den slår vi fasi vid.

Sedan log Even Svensson upp de vikliga alkohol- och narkolikafrågorna, andra missbruksproblem och ulslagningen i samhällel. Vad budgelen innebär där\'idlag är atl vi fullföljer de riksdagsbeslul som har fatlats under de senasie två åren om alkoholpolitiken och narkotikapoliliken. Anslagel till insalser på del området ökar med 46,6 milj. kr. fördet kommande året. Jag v ill särskilt peka på ökningen av anslagel lill försöksverksamhet med tillnykl-ringsenheler för sädana som är omhändertagna enligt lagen om omhändertagande av berusade, som höjs från 6,5 lill 10 milj. kr.

Regeringen avser att senare i vär lägga fram en proposilion om en reform av den kommunala socialvården på grundval av socialulredningens betänkande. Det är kanske viktigare för de hiir frågornas lösning än budgeten - hur viktig den än är.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolilisk debatt

143

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolilisk debatt

Evert Svensson slällde en något märklig fråga. Han undrade om vi skulle lägga fram någon lilliiggsproposition på delta område till vårriksdagen. Uppenbarligen anser han inle att budgetpropositionens förslag och den socialdemokraliska parlimolionens förslag sammaniagna utgör tillräckligt underlag för riksdagsbehandlingen - men i så fall borde socialdemokraterna ha utformat sin partimolion på annat säll. Jag kan bara säga all vi för dagen inie har några planer på en lilläggsproposiiion på della avsniii, men del kan inle uteslutas all del uppstår sådana behov senare under året atl det blir nödvändigl - liksom när det gäller andra frågor.

144

DORIS HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Till all böria med: Del råder inga motsättningar när del gäller hur man skall finansiera pensionerna och delpensionerna. Jag är glad över au man är på del klara med alt finansieringen skall ske med arbetsgivaravgifter, och del är riktigt atl del också framgår av propositionen. Det finns ändå anledning att hysa viss oro över inställningen hos den förra regeringsbrodern, moderata samlingspartiet Jag förslår också varför Rune Gusiavsson inle mäklade all i lid lägga fram en proposilion, så att avgiften hade kunnat höjas från den 1 januari 1979. Del fanns nämligen, som jag sade lidigare, ett slorl motstånd mol arbetsgivaravgifter. Men man är gärna med om alt införa reformen för yllerligare en grupp - medveten om all det kommer all uppstå förluster även i den akluella fonden. Konsekvensen borde ha varit alt man hade ökat anslagel, men nu begär man all den nya reformen skall utredas innan den över huvud tagel är salt i sjön. Del är niislan alt begära lilel för myckel av riksförsäkringsverket, därom irorjag alt vi kan vara eniga.

Del är alldeles riktigt, Gabriel Romanus, att jag i deballen den 27 april 1978, när jag skulle la slällning, i en något raljant ton sade: Det skall man få veta efter vår regeringsdeklaration. Del tog lång tid innan ni kom fram med någon, och del som slod i den höll inle speciellt länge,åtminstone inte närdet gällde föräldraförsäkringen. Jag är glad över atl del bara blev en tvåårig parentes och all del tredje stegel i iresiegsrakeien aldrig hann skjutas av. Jag skulle önska all Gabriel Romanus gick upp här och sade: Del kommer inle något iredje steg, om vi kan hindra det - åtminstone inte med folkpartiets medverkan.

Vi har inle rivii upp några reformer, men vi har gjorl vårt bäsla för alt tbrbälira dem. Jag kan nämligen inte se all det finns någon valfrihet om bara den som har det biiiire ställt har möjligheler alt sianna hemma eller förkorta sin arbetstid. Vi påslår att det är barnet som skall stå i centrum, men om man stöii den här lagsiiftningen har man också instämt i ullalandet att barnet lill en ensam förälder eller låginkomsttagare inte har samma räll, inle är lika myckel värt - beroende på alt den föräldern inle har samma valfrihet.

Jag gav etl exempel på detta. Lål oss anta atl del sitter tvä kvinnor på ell Slalligl verk. Den ena har en make med relativt hygglig inkomst, den andra är ensamförsöriande. Den ena arbetskamraten har möjlighel - enligl den lagsliftning som trädde i kraft den 1 januari 1979 - all sianna hemma. Del går bra. Den andra har inle de möjlighelerna, ulan hon jobbar. Jag tror inle all

hon är avundsjuk, som Gabriel Romanus sade vid etl lillfälle, men kanske     Nr 79
konstaterar hon med bitterhet all del har skapats klyftor i stället för     Torsdauen den
utjämning.                                                                    1 februari 1979

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Del ulialande som Doris Håvik nu gjorde för oss kanske en aning närmare elt besked om socialdemokraternas hållning lill den akluella lagstiftningen. Hon sade att socialdemokraterna inle lidigare har rivit upp några reformer ulan försökl all förbättra dem. Men vore det då inle lika enkelt all ge oss ell klart besked om all denna lagstiftning inte skall få finnas kvar? Del är ändå fråga om en rättighet.

Jag har tidigare förklarat all man i delta fall har tillämpat samma teknik som vad gäller lagsiiftningen om rätt lill ledighet för studier. Ledighetslagen medger i del fallet en ganska vidsträckt rättighet Man kan sedan fylla på steg för steg med ekonomiska förmåner i den laki som resurserna medger delta.

Tekniken är alllsä densamma när del gäller föräldraledigheten. Del ges en vidsträckt rällighei alt la ledigt, och den lag där detla föreskrivs kan sedan sieg för steg byggas pä med ell ekonomiskl stöd. Vad är del som gör alt delta är riktigt pä siudieområdel men fel på del här akluella omrädel?

Del var vidare lustigt alt Doris Håvik valde ell exempel som avsåg några anslällda vid ett slalligl verk. När del gäller de statsanställda har ju motsvarande möjlighet funnits mycket länge, och den infördes faktiskt en gång i världen av socialdemokralerna. Även om del inte var fråga om en lagfäst rättighet, gällde det ändå ell cirkulär som myndigheterna skulle följa. I det föreskrevs att man skulle medge partiell tjänstledighet, som det heter på det slalliga området, för dem som har barn upp lill 12 års ålder. Del framfördes aldrig från Doris Håvik när detla infördes att del var ell övergrepp mol de lågavlönade i statlig tjänst Dä var det lydligen bra, men på den privata sektorn menar man all del är någol skumt med reformen, möjligen därför all den infördes av ireparliregeringen. Jag förslår inle logiken i detla resonemang.

Men nu har ändå Doris Håvik givit oss etl halvt besked eller en antydan lill besked om atl man kanske inle avseratt avskaffa denna lagsliftning. Det vore väl ändå lugnast att ge ett rejält besked om att denna lagstiftning får vara kvar. 1 så fall är vi överens på nästan alla punkter som vi har diskulerat i dag.

Jag vill än en gång säga, liksom jag gjorde i mill föregående inlägg, alt folkpartiet inte medverkar lill någraätgärder-varesigi form av raketer eller pä något annal sätl-som försvårar kvinnans yrkesarbete. Men däremot har vi aldrig haft den meningen alt etl rält utformat vårdnadsbidrag skulle ha sådana effekler.

Allmänpolitisk debatt

DORIS HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skulle önska atl socialministern ville uttala alt en sådan valfrihet som angavs i regering.sdeklarationen från trepartiregeringen förutsätter kompensation för förlorad arbetsinkomst Annars är valfriheten en

10 Riksdagens protokoll 1978/79:78-79

145

Nr 79                 chimär. Om  man inle har ekonomiska möjligheler all genomföra den

Torsdatien den     omedelbart, skall man säga del men samtidigt framhålla all del inte råder

1 februari 1979    valfrihet i dagens läge, då möjlighelen inle kan ulnylljas av alla småbarns-

_____________    föräldrar.

Allmännolitisk         ° '  lillbaka lill deballen om förhållandena på del slalliga omrädel var

, ,                    vi förvånade över all man inte hade gjort en ulvärdering av i vilken

omfattning och av vilka som denna möjlighel till partiell tjänstledighet hade

ulnyltjals. Del gäller dessulom en avtalsuppgörelse som ligger många år

tillbaka i liden.

Det exempel somjag tog frän den slalliga verksamhelen redovisade jag på exakt samma sätt i föregående års debatt Med den kännedom somjag hade om vilka som ulnylijal den här möjlighelen på det statliga området ansåg jag att del inle var lämpligt atl ytterligare sprida denna ordning, om man vill leva upp lill vad som slod om valfrihel i 1976 års regeringsdeklaralion. Det blir annars barnet som kommer i kläm, samtidigt som man vill hävda all del är barnet som vi skall sälta i centrum.

Gabriel Romanus har vidare inle varit socialminister länge. Jag undrar vad Gabriel Romanus hade svarat,om han som riksdagsman nere i sin bänk från Rune Gustavsson eller Sven Aspling hade fått frågan vad folkpartiet kommer att göra i della sammanhang. Man glömmer snabbi hur del är atl slå som riksdagsman i ledet, eller hur? Gabriel Romanus vel myckel väl atl jag är en av de många som kämpar för frågorom jämlikhet och jämställdhet inom del socialdemokratiska partiet. Men jag har inte den politiska ställningen - och det hade inte heller Gabriel Romanus för några månader sedan - all jag kan göra utfästelser för hela pariiei.

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Jag skall gärna ge del besked som Doris Håvik här efterlysle, nämligen all jag delar uppfattningen alt det är önskvärt atl bygga ul del ekonomiska slödel sä alt man kan få läckning för inkomslborifall när man kortar ner sin arbetstid. Men vi är medvetna om attdet kommeratl la lid. Och del gäller även för .socialdemokraterna, som pä denna punkt inle har någol förslag lill anslagshöjning för näsla budgelår. Men jag tror all del i framliden säkert kan bli möjligl all sieg för sieg bygga ul stödet.

Det skulle ha varit bra om vi hade fåll ell besked om huruvida socialdemokraterna länker avskaffa denna lagsliftning eller inle. Jag respekterar om Doris Håvik inte vill ge del beskedel nu, men hon kanske kan medverka till att vi före valet fär etl besked från del socialdemokratiska parliel om hur del ställer sig lill denna lagsliftning.

Socialdemokralerna var med omalt anta lagen förelt år sedan -de röstade
förden. Men samtidigt kritiserar de ideligen lagstiftningen. Del är inle bara
Doris Håvik som gördel. Socialutskollels ordförande gjorde del tidigare i dag,
och del skedde också när lagen antogs. Ni mäste väl förslå atl det väcker en
viss undran när del socialdemokraliska partiet är med och fattar beslut om en
lagstiftning som sedan riksdagsledamöter frän partiet hela liden angriper. Dä
146                   måste man fräga sig: Vad händer om det skulle bli en socialdemokratisk

regering? Får lagen vara kvar eller inie? Jag irodde atl vi skulle ha kunnai få ett besked nu-det har dock gåtl ell är sedan lagen antogs. Men om vi inle fär eu sådanl besked, får vi väl bida vår tid. Det är inle för vår skull som det är viktigt all besked ges, ulan för människornas skull,de människor som lycker atl della är en bra rättighet

Jag tycker atl det hade varit bra om vi hade haft en utvärdering av den statliga sektorn, där man har lillämpal della syslem under lång lid. Vi kunde ha haft en sådan ulvärdering, om socialdemokraterna hade visat intresse för atl förbereda en sådan inrapportering.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

Tredje vice lalmannen anmälde att Doris Håvik anhållit att till protokollet få antecknat all hon inie ägde räll lill yllerligare replik.

ARNE PERSSON (c):

Herr lalman! 1 ungefär tre limmar har här i kammaren diskuterats socialpolitiska frågor. Jag skall nu byta ämnesområde och la upp en annan samhällsfråga som ocksä är av slor vikl och belydelse för samhällsutvecklingen.

En grundläggande förutsättning för samhällsutvecklingen äratt irafikför-söriningen upprälthålls på ell rationellt och ändamålsenligt sätt Alla delar av landel måsle garanteras möjlighel till väl avpassade kommunikationer. Här spelar möjlighelerna för trafik i samverkan en viktig och belydande roll i samhällel, såväl från praklisk som från ekonomisk synpunkt

I takt med förbälirad levnadsstandard och ökad produktion ökar trafiken, eller med andra ord siiger transportarbetet 1 vårt land uppgår godstransport-arbetet lill ungefär 50 miljarder lonkilomeler, vilkel innebär alt en ökning med 4,8 % per är har ägt rum underen 15-årsperiod. Personlransporiarbetel uppgår lill 85 miljarder personkilomeler, och ökningslakten har här varit 4,4 96 årligen. Transportarbetet har i huvudsak ökal snabbare än bruttonationalprodukten, och framför allt har ökningen varit snabbare än vidtagna åtgärder för elt rationellt transportarbete.

Man kan klart konstalera all transportnäringen under många år varit ett av de mest expansiva inslagen i den svenska ekonomin. Denna ökning är särskilt framträdande inom transportarbetet på vägseklorn. Vägtrafikens andel har successivt ökat, och f n. representerar vägtrafiken 50 96 av godstransporten och inle mindre än 85 96 av persontransporten. Att den andel av transportarbetet som vägseklorn representerar har ökal beror bl. a. pä alt såväl lastbilen som personbilen är en relativt lilen enhet och för den skull myckel anpassningsbar i alla områden av landet. Man kan säga att vi genom vägtransporter kunnai upprällhålla ell utspritt transportarbete.

Bilismen i värt land har gjort det möjligl för människorna att ordna sill boende pä ell miljömässigt trivsammare sätt än vad som annars skulle ha kunnai ske. Bilismen ger möjlighet till boende i mindre samhällen och pä landsbygden, etl boende som många människor för sill arbetes skull annars inte skulle ha haft möjlighel lill.

Vägtrafiken är sålunda en belydande del av transporlarbelel. Vägtrafiken

147

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolilisk debatt

148

berör i slorl sell alla människor, förelag och kommuner. Varie väginvestering berör därför alla människor positivt. Väginvesieringarna syftar lill all underlälla framkomligheten för människorna och för näringslivet Varie väginvesleringgersålunda samhällsekonomiska vinsler. Men del är också en väsenllig vinsl all varie förbällring av vårt vägväsende leder lill all anlalel irafikolyckor nedbringas. Faktum är all vägverkels femärsplan för drift och underhåll av landels vägar med den driftsnivä som där anges är eu slarki dokument som måsle läggas lill grund förden framlida vägpoliiiken,om vi skall kunna nedbringa olycksfallskurvan. Om inte talet om ökad trafiksäkerhet skall bli elt slag i luften är del nödvändigt alt den driftsnivå som anges i denna femårsplan uppnås.

Viigunderhållei måste tillföras erforderliga resurserom inle standarden på landets vägar skall försämras ylleriigare. Med den medelstilldelning som nu är lillgänglig har viigverkel inga möjligheler au utföra ell ändamålsenligl vägunderhåll. Den nuvarande medelstilldelningen medger all man prakliskl tagel endasi kan laga beläggningsskador, vilkel innebär alt beläggningen blir ojämn och atl risken för irafikolyckor yllerligare ökar.

Eftersläpningen när del gäller underhållel av statsvägarna beräknas uppgå till ca 1 500 milj. kr. Delar nödvändigl alt regering och riksdag nu lar kraftlag för all Irafiksäkerhelsnivän skall kunna höjas. Del är angelägel all öka medelslilldelningen, inle minsl lill vägunderhållet, också för all förhindra en slor kapiialförslöring genom försliining av landels vägar.

Vägverkel har i sill anslagsiiskande för näsla budgelår begärt 2 452 milj. kr. för drift av statsvägar. Jag är verkligen förvånad över all regeringen har prulal pä denna summa. Delta är nämligen ell anslag som vägverkel nödvändigtvis måsle ha föratt vidmakthålla den nuvarande nivån. Regeringen har nu prutat pä della belopp med 217 milj. kr. och föreslagit ell anslag pä 2 235 milj. kr. Del beloppet är delsamma som vägverkels besparingsallernativ, och del innebär en oförändrad verksamhelsnivå jämfört med innevarande budgetär. Della i sin lur innebär all underhällsarbelen kan ulföras endast lill 75 96 av vad som krävs för all vidmaklhålla den nuvarande nivån. Jag understryker - endasi 75 96 av vidmakthållandenivån. Det innebär med andra ord ell kraftigi tärande pä vägkapilalet Förslitningen blir alltså större än föruisäiiningarna all ulföra underhällsarbelen.

Del föreligger också risk för all sysselsäuningen inle kan uppräuhållas. Endast under förutsättning att driftspersonalen kan ulföra förbäliringsar-beien på byggandeprogrammel för 44 milj. kr. kan sysselsätlningen på denna seklor uppräuhållas.

Vägverkel har planerat en salsning på bäriga grusvägar genom ytbehandling med den s. k. YlG-meloden. Regeringen har skurit ned del för della ändamål äskade anslagel med 20 milj. kr. - från 75 lill 55 milj. kr. Della innebär all 600 km grusväg inte kan beläggas under näsla budgelår.

Del är alltså pä underhållssidan som dessa allvarliga prutningar har skett På investeringssidan är förhållandel enahanda. Del för näsla budgelår föreslagna beloppet - 900 milj. kr. - är exakt delsamma som ulgår under innevarande budgelår. Det innebär all anslaget är 75 milj. kr. lägre än enligt

viigverkeis lägsia programnivä. Härigenom kan inie vägverkels programnivå fullföljas, utan också här kommer en eftersläpning all iiga rum.

Om exlra anslag uteblir- AMS-medel, anslag i lilläggsstat elc. - kommer anslagstilldelningen Ibr 1980 alt innebära:

all ell anlal objekt i gällande flerårsplan måste senareläggas,

all anlalel direkt sysselsatta inom byggnadsverksamheten blir totalt ca 800 tarre än 1977,

au anlalel vid vägverkel fast anslällda inom byggnadsverksamheien forisälier all minska,

alt därtill forisail behov föreligger atl omplacera ca 200 av byggnadsdi-slriktens ledningspersonal lill annan verksamhet och

all ingei ulrymme finns för helentreprenörer utöver vad som är bundet i objekt, påböriade före 1980.

Herr talman! Del är ingen vacker framlidsbild som föreligger inom denna för samhällsutvecklingen så betydelsefulla seklor. De nedskärningar av äskade anslag som gjoris i budgeiproposilionen kommer all hämma en ralionell utveckling. Vi.sserligen är budgelen ansirängd och upplåningen slor, men jag är förvissad om all della besparingsnil är insall inom fel sektor.

Nu är det all hoppas på den aviserade irafikpoliiiska proposition som skall presenleras för riksdagen om någon månad och pä atl den överblick av den framtida trafikpolitiken, som jag föreställer mig skall redovisas i denna proposition,också då redovisaren hell annan kosinadsram för vägverkel än det nu föreliggande förslagel gör.

Herr lalman! Jag vill sålunda i della sammanhang hemställa lill den nu sillande regeringen au överväga möjlighelerna till en annan vägpolilik och trafikpolitik i del här landet än vad som föreslås i den proposilion som nu ligger på riksdagens bord. Del är ur ralionell synpunkl och för landels uiveckling nödvändigl att vi får en annan ordning i del avseendei.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolilisk debatt

BO TURESSON (m):

Herr talman! Vi kan väl alla vara överens om alt en effektiv kollekliv irafikförsörining är och har blivit alltmer angelägen i del moderna samhällel. Del gäller både riksomfaitande irafik och regional- och lokallrafik.

Del finns många skäl för detta. En väl utvecklad kollektiv irafikförsörining ger människorna valfrihet i fräga om bosiadsort och arbetsplats. De stora omflyttningarna av människor! vårt land under 1950-och 1960-lalenochden utspridda bebyggelsen i våra tätorter gör att människor behöver kollekliva transportmöjligheter i allt större ulslriickning för all kunna komma lill och från sill arbete, besöka offentlig eller enskild service och besöka anhöriga och vänner på nära eller längre avstånd. Därtill kommer au en ökad användning av kollekliva Irafikmedel sparar energi, förbätlrar miljön och ökar trafiksäkerheten.

1 den kollektiva trafiken dominerar linjeirafiken. Denna kräver, som vi alla vet, siora investeringar och drar med sig stora driftkostnader. Den måsle därför stödjas av samhällel, genom irafikreglerande åtgärder bl. a., ålgärder som underlätlar framkomligheten, som gör det möjligl all företa snabba

149

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

150

resor, dvs. som möjliggör korta restider, vilkel gör kollektivtrafiken mera konkurrenskraftig gentemot den privaia bilismen och därför mera attraktiv. 1 vissa fall - kanske alllför mänga - måsle ocksä den kollekliva trafiken stödjas med direkta ekonomiska subventioner, ibland i alllför hög grad. Slutligen har samhället funnit del nödvändigl att skydda linjeirafiken mot konkurrens.

Jag vill under några minuler uppehålla mig vid den sistnämnda lypen av slödälgärder och skyddel mol konkurrens. Jag anser del angelägel all man tillämpar de åigärderna med slor återhållsamhet Del är nämligen svårt all genomskåda följderna av sådana åtgärder vad avser allmänhetens service och behov men också i frågaom linjelrafikens ekonomi. Det måste därför bli fräga om en nödvändig balansgång mellan å ena sidan en moderat -jag säger inte liberal - tillämpning av konkurrenshämmande skyddsbestämmelser och å andra sidan elt reellt behov av skydd för befintlig irafik.

Man mäste ocksä komma ihåg all skyddsålgärder kan leda lill monopol. Och monopol haren benägenhet all hämma konkurrensen. Ulan konkurrens riskerar vi all få dålig service, högre kosinader och hämmad uiveckling. Men i försia hand är del naturiiglvis angeliiget och vikligl all allmänhelen får en tillräcklig och god service. Och vad som är tillräckligt är alllid svårt alt mäta utifrån beslående förhållanden.

Under slutet av 1960-talet böriade en alltmer omfallande s. k. veckosluts-trafik med buss. Det gällde huvudsakligen resor lill och från Stockholm till myckel låga priser. Och trafiken syntes trols det lönsam för utövarna. Delta populära och prisbilliga allernaliv ledde snart lill likartade resor även mill i veckan.

Jag är medvelen om all utvecklingen blev någol vildvuxen och i vissa fall eftersaiies kanske irafiksäkerhelskraven, bl. a. pä grund av för långa arbetstider för förarna. Under 1970-laleis försia hälft reglerades därför denna irafik genom statliga ålgärder, Elt byråkratiskt system av samlrafik byggdes upp. Del följdes av en reslrikliv lillsiåndsgivning. Reglerna innebär i mänga fall för allmänhelen hell obegripliga förbud mol päsligningoch avstigning av vissa bussar på vissa sträckor.

Till grund för tillsländsgivning för sådan här trafik skall bl. a. ligga en behovsprövning. Den är svår alt genomföra med utgångspunkt i ell statiskt betraktelsesätt Nya möjligheterall resa billigt initierar nämligen resor som i många fall annars inte skulle kommit lill stånd. Lät mig la etl exempel ur verkligheten. Om man skapar möjlighel alt åka Valdemarsvik-Slockholm lur och retur med buss för 40 kr. i stället för 151 kr. med konventionella resemöjligheler ökar anlalel resande i denna relation så myckel atl det är meningslöst alt pröva behovet på grundval av förhållandena innan denna möjlighel förverkligas.

De logiska slutsatserna av della resonemang måste vara all påstådd farlig konkurrens ofta inle bör tillmätas alltför stor belydelse vid prövning av framslällningar om irafiklillsländ som öppnar hell nya prisbilliga resemöjlig-helsallernaliv. En annan slutsals är all den otidsenliga behovsprövningen, som aldrig kan ulföras på etl objektivt riktigt sätt, bör slopas då yrkeslrafik-

151

förordningen nu skall omarbetas. Del bör ske på samma säll som i fjol skedde beiräffande godsirafiktillslånden.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! 1 den här debatten har ju frågan om sysselsättningen engagerat mänga talare, och del med rälla. Alt mista jobbei är en katastrof som har drabbat alllför många människor. Andra lever i rädsla för all det skall bli deras lur nästa gång, atl förelag där de arbelar skall läggas ner eller sällas pä sparlåga.

Del som förr brukade benämnas "Norrlandsproblem" är nu någonling som finns över hela Sverige. Jobben inom det som skall vara grundvalen för ekonomin, industrin, försvinner. Under de senasie åren har anlalel anslällda inom industrin i hela rikel minskat med 91 000. Men samtidigt har vi kunnai läsa om hur multinationella företag med svenska roller bär sig ål.

1 LO-iidningen, nr 35 för i fjol, redovisades en iniressani slalislik, som jag harsluderat Där fastslogs all de största svenska multinationella förelagen nu har beiydligi fler anslällda ulomlands än i Sverige. De 18 största företagen har under perioden 1963-1977 skapat 140 000 nya arbeislilllallen ulomlands. Samtidigt har de minskal antalet arbetslillfällen i Sverige.

Nu finns det områden i södra delarna av värt land där arbelslöshelen har antagit renl norrbottniska proportioner. Och sä mäste det nalurliglvis bli, när kapitalet föredrar atl skapa jobb ulomlands i slällel för på hemmaplan.

Man kan ta Sörmland som exempel -elt område dit många norrbottningar har tvångsförflyiiais, därför all del på sin lid under 1950- och 1960-ialen utmålades som någol slags Kanaans land med massor av arbetslillfällen. Så läi del dä, men hur är del nu? Ja, nu går utlokaliserade norrbottningar arbelslösa också i Sörmland, och det är inte en bil bällre än all gå ulan jobb i Pajala eller Arieplog - snarare tvärtom.

Nu kommer Sörmland tvåa efter Norrbotten i fräga om brist på arbetstillfällen. I Eskilstuna går 3 000 ulan jobb. Flera tusen arbeistillfållen är hotade. I Nyköping har man över 2 000 arbetslösa och stor risk för all del blir ännu fler. Arbelslöshelskön är läng i Kalrineholm, Strängniis och Oxelösund. Så ärdet alllsä nu i etl län som förr ansågs så stabilt, indusiriutvecklat och fullt av arbetslillfällen. Prognoser visar all del kan komma all bli myckel värre, om ingenting radikall sker.

Eller har regeringen någon plan för hur man skall skapa full sysselsättning i Sörmland? I sä fall bör den presenleras. Men sanningen ärju all det finns inte någon sådan plan vare sig för Sörmland eller för andra arbetslöshetsdrabbade län. Det finns inga planer för hur industrin skall lokaliseras, vilka nya basindustrier som skall byggas eller hur man skall förhindra all de kapilalägande investerar utomlands i stället för på hemmaplan.

Hur del skall bli bestäms i bankernas och industriernas styrelserum och inle genom folkviljans utslag. Så fungerar del f n. Så fungerar folkpartiels Sverige. Så fungerar kapiialismen.

Ulan planhushållning kan inte sysselsättningen garanteras och ingen verklig trygghet vinnas.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

A llmänimliiisk debatt

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debau

Nu säger regeringen, som är de kapilalägandes poliliska insirumenl, all problemen skall lösas genom ökad rörlighet och alt rörligheisbefrämjande ålgärder skall intensifieras. Men ibland hardel låtit tvärtom. Nog minns vi kampanjen "Bli inle en hoppjerka". Tidigare passade den parollen in i den planering som då utformades av den svenska storfinansen. Och denna ryckighet, denna frihet från en planering utifrån vad som är bäst för människorna kommeratl beslå så länge som liberalernas honnörsord "de fria marknadskrafterna" fär styra.

Norrlandsproblemen finns nu över hela landel. Jag säger del inte med någon gliidje. Värst är del nalurliglvis i Norrbollen. Länsarbelsnämndens verksamhetsberälielse för mill län ger bilden i koncenlrat Ännu fler är arbetslösa än föregående år. Sysselsäuningen inom jord- och skogsbruk har minskat

I gruvorna har man mist 500 arbetstillfällen genom .s. k. naturlig avgång.

Del är färre jobb för byggnadsarbetare.

70 % av samtliga som går lill arbelsförmedlingen föratt söka jobb hänvisas nu lill orter utanför Norrbotten.

Under perioden 1968-1977 har 30 000 norrbottningar ivingais i viig lill arbelsplalser i andra delar av Sverige. För oss är den rörligheten ingenting nytt Ulflyllningen har aldrig avbrutits. Nu inlensifieras den.

Sker ingenling genomgripande när del gäller länels näringsliv kommer utflyttningen alt anla förfårande proportioner under de närmasle åren. Bara frän malmfållen kommer 9 000 människor alt bli tvungna atl rycka upp sina bopålar.

Skall det få bli så? Vad har regeringen för planer som kan vända nedgängskurvan och skapa full sysselsättning och den expansion som vi sä länge har vänlal pä? När skall vi kunna säga lill de ivängsförflyllade: Ni är välkomna hem! Nu behövs ni!

Sanningen ärandet finns inga svar på dessa frågor. Del finns ingen plan för hur man skall rädda och ulveckla Norrbollen. Den röda tråden i folkpartiregeringens politik - i den män man nu kan hitta någon sådan - är "röriighelsbefrämjande ålgärder" av skilda slag. Med andra ord: packa irunkarna och siick! Sä gär det lill i folkpartiels Sverige!

Frän regeringens sida sägs del som försvaratiman harsatsat pengaroch atl nya insalser förbereds. LKAB kommer nu all få drygl 800 miljoner, läser vi i en nyss ulgi ven proposilion, för att kunna hål la näsan ovan valinei, det gamla NJA pulsas upp för all bällre kunna fungera som blindlarm lill nyskapelsen SSAB. ASSI har fått 500 miljoner föratl rusta upp anläggningen och förbällra miljöskyddet.

Nalurliglvis ger della något under tillredning och byggnadslid osv., men det skapar inga nya jobb för framtiden. Och del är kardinalfrågan.

Del förändrar inie näringslivets struktur, tryggar inte framtiden för människor och bygder, och del kan inte garaniera människorna där uppe den mänskliga rättigheten au ha elt arbele.

I Norrbotten krävs nu myckel stora och snabba insatser. Och del finns

projekt av siora dimensioner som snabbi skulle kunna sällas i verkei därför     INr 79

all det rör sig om långt utredda projekt                               Torsdagen den

Dil hör framför allt Stålverk 80.  Från kommunistisk sida siiger vi:     ■ (pUruari 1979

Återuppta projeklel i full omfallning och kompletlera del med valsverk och         

Allinänpolitisk

en slailig verksladsindusiri. Del skulle ge hela Norrbollen ell uppsving och

en ny framtidstro. debatt

Ge LKAB de miljarder som krävs för en ordentlig upprustning av maskinparken, byt ut dieseldriften mol eldrift, öppna den nya huvudnivån i Malmberget, uppför apalitverk och Ibsforsyreanläggning , och salsa det som behövs för all man skall kunna la vara på de värdefulla jordarismeialler som finns i avfallet från gruvorna.

Ta också fasta på den idé lör tillvaratagande av lorven som har framförts från LKAB-håll.

Bygg kulsinlerverkel i Kiruna, öppna Viscariamalmen, lillvarala skiffertillgångarna i Viitangi och salsa mera på alt utveckla Svappavaaragruvan, som med sin karaktär av dagbrott kan bli LKAB:s lönsammaste gruva.

Och salsa framför alll resurser på all ulveckla en långtgående förädlings-indusiri i malmfällen.

Vi har i en motion, väckt under allmänna motionstiden, också föreslagit all man kompleilerar investeringsplanen för ASSLs anläggning i Karlsborg med uppbygget av en kartongfabrik, all man gör en anläggning för aluminium-framställning i Jokkmokk och exploaterar marmorfyndigheien i Norvojaur samt alt man sätter i gång med järnvägsbygge Kaunisvaara-Överlorneä som en förberedelse för gruvbryining.

Alll del här är kända saker. Jag vill hävda att det finns en katalog av projekt som med kort varsel skulle kunna plockas fram från ritborden och ge arbete äl långl över 10 000 norrbollningar. Man mäsie satsa slort och mälmedvelel, framför allt på länets basindustrier och med målsällningen all skapa full sysselsällning.

Det är regeringen som måsle ta ansvaret förau det sker. Den kan inte och får inle krypa undan siu ansvar. Men del gör den nu. I slor ulslräckning.

Vi har i Norrbollen begåvats med något som kallas för Norrboltendelega-lionen. Jag anser all den borde avskaffa sig själv -den har framförallt kommil all fungera som regeringens sköld mol en växande folkopinion.

Ni harju Norrbotlendelegationen; den arbelar. Var lugna. - Ungefär så var tongångarna såväl frän den gamla borgerliga ireparliregeringen som från den nuvarande Ullsienministären.

Jag ringaktar inle alls del kunnande, del intresse och de ambitioner som finns inom delegationen. Men den harju ingen makt Den har inga pengar. Den kan ingenling göra.

Norrbotiendelegalionens omedvetna funktion i nuläget är all den fungerar som skyddsnät för den borgerliga regeringens polilik, och del kan frän norrbollnisk synpunkl inie vara någon fruklbar hanlering. Delegationen bör avgå i proiesi mol atl ingenling händer när del gäller all klara krisen i Norrbotlen, kräva all regeringen lar sill ansvar och hänvisa lill den rad av projekl som kan sällas i gång så fort regeringen kan förmås all falla beslut

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

154

Del vore bättre med etl vredesulbrotl frän delegalionen i siället för alt den traskar omkring som gisslan i den folkparlisliska sörian.

Jag vänlar ingei goll från folkpartiels sida när del gäller Norrbollen. I varie fall kommer inga posiliva ålgärder fram frivilligt En del saker är direkt illavarslande.

Det ärju inle länge sedan förre statssekreteraren Gunnar Söder överiämnade sin ulredning om AB Slatsförelags framlid. Den går ul pä atl de norrbotlniska basindustrierna är en belastning för AB Slalsföreiag och därför bör brytas ut frän koncernen tillsammans med andra statsföretag och bilda ett förlustförelag, som skall sorlera direkt under induslridepartemeniet Del är lankegångar som tidigare framförts av Per Sköld, och enbart detta vill jag uppfatta som en varningssignal.

Men det finns också andra saker i det Söderska förslaget Vinstgivande statliga företag skall delvis reprivaliseras genom börsnoleringar och aklieul-bud.

Realiseras ulredningsförslagel är del alllsä inle bara en organisatorisk förändring-del fär dessulom vikliga poliliska följdverkningar. Klart är all de norrbotlniska basindustrierna blir helt beroende av nyckerna från kanslihuset eller en borgerlig regerings principiella syn på slatsdriften.

Del vore iniressani all fä någon kommenlar från regeringen när del gäller Gunnar Söders förslag. Om del blir rällesnöret för regeringens handlande, vore del illavarslande för Norrbotten men också i betydligt vidare bemärkelse.

Herr lalman! Det lalas mycket om mänskliga rättigheter i denna sal. Den mänskliga rättigheten atl ha etl arbeie är inle garanterad i kungariket Sverige. I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, anlagen den 10 december 1948, heter del bl. a.:

"Envar har räll till arbete, till fritt val av sysselsättning, lill rällvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och lill skydd mol arbetslöshet"

Så sent som 1971 anslöt sig den svenska riksdagen och regeringen lill denna ofta citerade förklaring. Men man bryier mol de mänskliga rättigheterna, varie dag och i massomfatlning. "Envar har räll lill arbele, lill fritt val av sysselsällning", heter del.

Ingen kan påslå atl della krav uppfylls i vårt land. Del är mot den bakgrunden som vi med rätta anklagar den svenska regeringen för alt bryla mot de mänskliga rällighelerna och föreslär alt rällen lill arbele skall lagfästas.

Del slår illa lill med sysselsättningen i Sverige, men det är som vanligt värst i Norrbotten. Redan i samband med slopandet av Stålverk 80-projektel framhöll jagandet böriarbli tid fören kraftfull, vredgad och enhällig protest i form av en norrbottnisk storstrejk.

Den tanken framfördes häromdagen också av en känd skribent i en Norrbotlentidning. Den fick stöd av flera fackliga företrädare. Jag är övertygad om atl det är en riklig lanke. För att förhindra atl Norrbollen förvandlas lill renbetesland måsle masskampens väg beträdas i långl slörre ulslräckning.

Vi har räll all slälla krav. Under många år har regionen plundrats, inle bara på människor ulan också på oerhörda materiella värden. Under elt normalår i mitten av 1970-lalel var LKAB:s produktion värd omkring tvä miljarder, NJA:s en miljard och ASSLs närmare en miljard kronor. Vallenfalls elförsäljning bidrog med 1,5 miljarder kronor.

Sä där har del hållit pä är ut och år in. Enorma belopp har strömmat ur länet och in i det svenska folkhushållet. Det man nu kräver aren rimlig återbäring i form av rejäla satsningar på gamla basindustrier och uppbyggnad av nya.

Del kommer inle godvilligt Del måsle pressas fram. Regeringen och myndigheier i övrigl måsle Ivingas lyssna. Var inle för säker. En vacker dag kommer den, den poliliska masslrejken i Norrbollen. En dag då molorså-garna i skogen tystnar, massafabrikernas hjul slutar snurra och gruvornas folk sätter sig i vredgad prolest Nu pyr vreden bland människorna. Händer ingenting slården snart ul i full låga. Regeringen Ullslen bör lyssna och tänka på förpliktelsen atl garantera den elemeniära mänskliga rältighelen: rätten lill arbete.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Alhnänpolitisk debatt

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! Dä krigslarmet tystnat år 1945 avslutade slalsminister Per Albin Hansson etl radiotal med atl önska andra folk vad som förunnats Sverige, "ett liv i fred och frihet".

För socialdemokratisk polilik är della en målsättning. Den hell grundläggande strävan för landets egen säkerhetspolitik mäste vara elt arbele för en värid i fred. Del slörsia hotet mot freden är supermakternas kapprustning med alll destruktivare förslörelsemedel, både kärnvapen och s. k. konventionella vapen och deras "hjälp" -jag hoppas alt cilalionslecknen hörs - lill militär upprustning av utvecklingsländer, som därmed dras in i slormak-lernas inlressesfår.

Därför är alla folks frihet från hunger och fruklan, som gör mänga av dem motlagliga för stormakternas militära infiltrationer, fundamentet lill hela världens fred.

Del är supermaklerna som dominerar världsbilden. De svarar för den alldeles övervägande delen av rustningarna. Det ärdärför moldem och deras allierade som kravel på minskad mslning och vapenspridning i första hand måste riktas. Men även andra stater harelt ansvar. Den socialdemokraliska linjen när del gäller de militära utgifternas storlek och restriktivitel med svensk vapenexport är ett ullryck för vårt synsäll pä detla område.

Del finns etl klart samband mellan försvarspolitiken och den sociala utvecklingen i samhället. Bakom den försvarsvilja som växte fram i della land då freden senast var i fara låg nalurliglvis del grymma hotel ulifrän men också en upplevd välståndsulveckling åren dessförinnan.

På senare år har vi fåll uppleva molsalsen, när en polilik som vidgal klyftorna fäll lilllron till såväl samhällel som försvarsviljan all sjunka.

Om än inle krigsrisken synes vara så stor för Sverige, kan den inte hell uieslulas fören framtid. Den slarkasle koncentralionen av vapen och annan mililär utrustning finns dock i Europa.

Nr 79_________ Vårt land kan inle anses ulgöra ett mål av försiahandsinlresse för någon
Torsdntien den stormakt Planeringen kan därför riktas in mot sådana typer av angrepp där vi,
1 februari 1979 '''' '"'" '"' huvudmål, likväl kan komma atl bli indragna i krigshand-
_____________    lingar.

Allmänpolilisk debatt

Mol vissa angrepp - med kärnvapen - måste vi förlita oss på poliliska åtgärder och insalser föratl skydda befolkningen och begränsa omfaliningen av inlräffade skador.

Vi kan, ulan atl bli indragna i krig, komma att påverkas i vår försörinings-siluaiion av avspärrningar och ekonomisk krigföring.

När del gäller lolalförsvarei bör. som vår senasie partikongress säg del, inriktningen vara att en ökad vikt-inom de ramar som de numera dramatiskt försämrade statsfinanserna kan medge - läggs vid civilförsvar, ekonomiskt försvar och andra icke-mililära delar, medan del militära försvaret bör undergå en omstrukturering som öppnar möjligheter lill en realsänkning av utgifterna.

Delta är ingen nyhet för socialdemokratisk försvarspolitik. De ickemilitära delarna av lotaltbrsvaret harenligt våra inlenlionerbyggts ul, medan del mililära försvaret i olika avseenden begränsats. Utbildningstiden har minskals, anlalel enheter av flygplan, kvalificerade förband och fartyg har blivit färre, personalreduktioner har genomförts. Samlidigi sker en inte obetydlig lillförsel av maleriel, och genom den allmänna värnpliklen hålls försvarsorganisationen intakt.

Vårt totalförsvar syftar lill all bevara vår fred och all ge oss förmåga alt stå emot påtryckningar och hot 1 sistnämnda avseenden fyller civilförsvar och ekonomiskt försvar en alll betydelsefullare uppgift. Meningarna bryts i den offenlliga debatten om hur myckel vi bör salsa på del militära försvaret. Men i fråga om satsningen på de civila delarna av lolalförsvarei, främst befolkningsskyddet och försöriningsberedskapen, råder en slor enighei i opinionen.

Erfarenheierna från de senare årens krig visar med skrämmande lydlighel atl civilbefolkningen drabbas hän.

Det kan uppslå situationer när det försl och främsi gäller alt överieva, men också alt ge vårt folk en vilja och förmåga lill molsländ. En föruisätining för delta iir au den hemmavarande civilbefolkningen har etl gott skydd och en tillfredsställande försörining.

I fråga om befolkningsskyddet antog riksdagen 1975 nya principer för skyddsrumspolitiken i värt land. De nya bestämmelserna skall böria tillämpas från 1 juli i år. Del nya syslemel avhjälper stora brister som nu finns. Riksdagen har uttalat atl man bör undvika alt nya uppslår. Beiräffande värt befolkningsskydd ulom skyddsrum bygger försvarsbeslutet 1977 pä en ny, modern organisation, som håller på all genomföras. Som en följd av della har elt nyu uibikiningssyslem antagits.

Under de senaste årens erbarmliga ekonomiska polilik har dock civilför
svarels ram urholkats. Den planerade ulbildningsvolymen i börian av 1980-
lalet har fält reduceras med 25 "'..och risk finns för yllerligare nedskärningar.
."6                     Åtminstone en ulbildningsanläggning - Kalrineholm känner sig utpekad -

hamnar i farozonen.                                                                          Nr 79

Vi har samtidigt nödgals konstatera att köerna förde vapenfrias utbildning Torsdieen den
fortfarande tenderar all öka. Enligl budgeiproposilionen utgjorde kön över i rpKp,|.,,-i 1979
2 000 personer i oktober 1978.                                                          ____________

Allmänpolilisk debatt

Enligt vår mening är del därför nödvändigl alt man söker alla vägar för all utöka grundutbildningen av vapenfria. Vi föreslår att medel anvisas, vid sidan av civilförsvarsramen, för all genomföra denna utökning. Della bör bl. a. ske genom att civilförsvarsslyrelsen får överskrida innevarande års anslag med kosinader för förberedelserna för utbildningen, och genom all yllerligare medel anvisas berörda myndigheier för nästa budgetår.

De ålgärder som vi socialdemokraler här förordar skulle kunna säkerställa civilförsvarsskolan i Kalrineholm. Det må väl ses som en bra bieffekt Orten har under den borgeriiga regeringstiden drabbats lillräckligi av följderna av en dålig näringspolitik. Den bör förskonas från all också drabbas av del försvarspolitiska missgrepp, som eu avvisande av den utökning av civillbr-svarsuibildningen som vi socialdemokrater föreslår skulle innebära.

Vi har också nödgats konstatera atl budgetbehandlingen för del ekonomiska försvaret varit utomordentligt snäv. Inte heller i är innebär regeringsförslagel ett fullföljande av försvarsbeslutet Och detla i etl läge när också sysselsätlningsskäl talar för vaktslående om bibehållen inhemsk produktion på viktiga beredskapsomräden.

Ell sådanl område är försöriningen med medicinsk malerial och grafiska produkier som säkerställer tidningsutgivningen. Därmed är jag inne på fållel Ceaverken i Strängnäs. Den tidigare moderaldominerade regeringen ville, om jag förstålt saken rätt, med äventyrad sysselsällning och beredskap som uppenbar risk, lillskynda denna beredskapsfaklors inlemmande i etl multinationellt förelag. Enligt handelsministern förefaller otroligt nog den nuvarande regeringen vara inne pä samma linje. Jag har haft en interpellaiionsdebail med honom om delta och C. H. Hermansson hade en i förrgår. 1 sin

sisla replik sade t o. m. handelsministern atl "vi iror atl bäsla vägen           är

all inlemma Ceaverken i etl iniernalionelli förelag-- ". Jag tog mig för

pannan när jag läste delta i protokollet Använder handelsministern möjligen ordel "vi" som kungen gjorde i fornstora dar, eller är del verkligen regeringen som menar au det går all hanlera en viklig irygghetsfaklor på detla slappa sätt?

Ideologiska, säkerhetspolitiska, miliiäriekniska och samhällsekonomiska skäl lalar för en successiv omstrukturering av det mililära försvaret

Grunderna fören sådan omstrukturering har redovisats i lidigare sammanhang av vårt parti. Vi bör la vara på de nya tankar och idéer om den lilla statens möjligheler till försvar utan självulplåning som förts fram i den försvarspoliti.ska deballen i och utanför Sverige. Del gäller bl. a. all siudera hur en ny teknik kan påverka metoder och organisation. Mycket lalar för all uivecklingen gynnar de defensiva och terriloriellt uppbyggda försvarsansträngningarna och atl därför en systematisk inriktning av dessa kan ge markanta resultat lill rimliga kostnader. Med denna ulformning kan vi erhålla eli försvar som bjuder elt uthålligt och effektivt motstånd.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

Etl sådant försvar torde vara det enda som verkligen är krigsavhållande i vår miljö. 1 vissa lägen kan krigförande stormakt frestas all använda vårt land som genomgångsområde. Den som under sådana omsländigheler vill tränga sig fram har bråttom. Att bara förlita sig på det skalförsvar som tycks vara vissa försvarsdeballörers modell innebär föga skydd. Om angriparen vissleall vägen sedan låg öppen skulle han säkert, förden korta slund del här skulle la, ha råd au avdela sådana resurser au han slog sig igenom det skal som vi förmådde skapa. Därför måste värt försvar kunna bjuda motstånd också inne i landet. Kan v i göra den förmågan trovärdig har vi slörsia chansen alt få vara i fred.

När vi sagl besläml nej lill att ulveckla del nya aliackflygplanet B3LA har självfallet många bedömningar gjorts. Planet skulle säkert inte bli dåligt, men del är inledet vi bäst behöver,och pengarna räcker inle lill. Del framstårsom rimligare atl utnyttja hiuills nedlagda kostnader i befinlliga fiygplanssystem och därmed samtidigt hålla de totala kosinaderna nere. Därför bör vi inte satsa på en ny, oviss och myckel kostnadskrävande flygplansulveckling, vilkel B3LA-projektel - vilken ny bokslavskombinalion del än skulle ges -innebär. Vi är enlydigt och oåterkalleligt emot della projekt. De borgerliga klarar del inle inom sin försvarsram utan alt äventyra andra angelägna behov, och vi gör del definilivi inle inom vår. Della plan kommer aldrig att flyga om förnuftet får råda. Flugit och farit har däremot hundratals miljoner kronor gjorl, genom de borgerliga regeringarnas hanlering av denna fråga.

Den försvarorganisation vi förordar ställer krav på utbildning av de värnpliktiga och av försvarets personal. Genom atl la lill vara den grund som del allmänna utbildningsväsendet ger samt kunskaper och erfarenheter från yrkeslivet kan utbildningstidens längd för olika värnpliktskalegorier hällas kort. Den kanske kan differentieras mera än nu. Värnplikten aren idé,och en idé som inle låter sig förnyas är inte en idé fylld av liv.

Den fast anställda personalens och de värnpliktigas villkor skall anpassas lill förhållandena i samhällel i övrigl. Förde värnpliktiga gäller del elt fortsall reformarbete på det värnpliktssociala omrädel och ell vidgal inflylande över miljö och utbildning. I en särskild molion föreslår vi förbältringar utöver proposiiionens förslag för de värnpliktiga. Vidare föreslår vi au höjningen av ulryckningsbidragel skall ske från den 1 januari 1979 och inte försl efter del alt huvuddelen av inneliggande åldersklass har ryckl ut, som regeringen har tänkt sig.

Med det arrangemanget har de ansvariga statsråden inte bara lagt upp stjärten, ulan de har också knäppi ner byxorna. Del skall bli intressant alt se om moderater och centerpartister vill lägga fingrarna emellan när vi och de värnpliktiga låter rotlingen vina.

Socialdemokralerna har starki markerat all om ofärd hotar del demokratiska samhällel eller om de grundläggande värdena är satta på spel på grund av yttre hot måste samhället träda upp lill försvar. Delta kan bara ske genom folket självt. Vi måsle därför utforma försvaret sä atl varie medborgares kunnande och erfarenheter utnyttjas. Värnplikten och en allmän uppslutning kring lolalförsvarei är för värt parti därför inle hare en fråga om att söria för

den lämpligaste organisationen i fred och krig utan också en garanii för folklig insyn och påverkan. Del kallar vi ell folkförsvar.

HANS LINDBLAD (fp):

Herr talman! Svensken är en smula sävlig - han tänker sig noga för innan han slutligen förhastar sig, brukar man säga. Jag tänkie just pä del och pä försvarskommiltéerna, som sitler länge.

Den kommitté som skall förbereda försvarsbeslutet 1982 har jobbat sedan försia halvan av förra året. Manskall inle skryta. Och jag gör det inte annal än om jag lycker atl vi har gjorl någol bra, och del lycker jag alt vi har gjort.

Den här kommittén skall naturligtvis själv komma med sina betänkanden, men vi gav ell uppdrag eller erbjudande till elva personer: Skriv vad ni tycker om del som vi håller på med. Hur skulle ni beskriva hoten mol Sverige? Vilka typer av hot är det? Hur kan de utvecklas? Vilka motåtgärder bör Sverige vidla?

Denna skrift kallas Elvaåsikterom svensk säkerhetspolitik. Alla ledamöter i riksdagen harockså fåll den -och den aren myckel iniressani summeringav röster med olika bakgrunder. Däribland finns tre företrädare för våra grannländer Norge, Finland och Danmark. De visar varför de ulifrän sina utgångspunkter finner del så angeläget all Sverige fören utrikespolilik och en säkerhetspolitik som bidrar lill stabiliteten i Norden. Där säger Jan-Magnus Jansson - chefredaktör för Hufvudsiadsbladei, lidigare statsråd, ordförande i de två finländska försvarskommiltéerna på senare tid - alt del är viktigt atl Sverige har en egen kapacitet all producera försvarsmateriel som gör oss så oberoende som möjligl av yttre faktorer. Della är elt önskemål utifrån finländska synpunkler, där man finner del angelägel all Sverige så långt möjligl kan föra en självständig säkerhetspolitik.

Man kan ta upp mycket i dessa uppsatser, t ex. frågan om hur långvarigt ell kontinentalt krig kan förväntas bli. Tecknen från de allra flesla blir all del inle är rimligt att räkna med länga konflikter. I stället snabba förlopp, beroende pä risken för upplrappning lill kärnvapenkrig plus den myckel snabba förslitningen av materiel och styrkor som sker i en modern konflikt- Mellanöstern harju givit exempel på detla.

Jag vill, herr talman, nyttja dessa skribenter för all belysa en frågeställning somjag finner myckel viklig,och del är frågan om personalulnyttjandet inom lolalförsvarei.

Alva Myrdal menar alt värnpliktens omfattning måsle minskas, och de värden som ligger i den allmänna värnplikten kan las lill vara inom de civila delarna av totalförsvaret Alva Myrdal väcker tanken au alla ungdomar, också flickor, kallas lill en kortare försvarsberedskapskurs inom civilförsvarets ram.

Gunnar Heckscher ansluter sig till Alva Myrdals tanke. Han flnner goda skäl för att ålminslone allvariigt överväga sådana omläggningar som fm Myrdal föreslår. Det skulle beiyda ati alla ungdomar alltjämt flck något slags värn- eller tjänsleplikisulbildning I fredslid. Men denna utbildning skulle göras mycket kortare än den nuvarande - kanske ungefär tre månader - och

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

159

Nr 79                 inriktas inte bara pä del mililära försvarets utan även på civilförsvarels och

-r      1    1         hela befolkningsskyddets behov. Dessulom behövs en belvdligi längre

Torsdagen den                                                                     .    <=       &

1 f hr  ■ ri 1979   utbildning för mer kvalificerade insalser.

_____________       Johan Tunberger har en - jag vill  nästan säga briljant - analys av

,,,   ■•      ,, , ,. avvägningsproblemen inom försvaret För honom ter det sig hell klart att

y ,                    man inom ungefär nuvarande kostnadsramar måsle omstrukturera det

mililära försvaret, sä all den hiilillsvarande satsningen pä slor numerär

överges.   Del  är enda  sällel  all  kunna  behälla  någol av  kvalitel  och

mängsidighei hos förbanden,

Nordal Åkerman ger med sina ulgångspunkler en myckel drastisk skildring av vådorna av en lösning där man ensidigt prioriterar numerären, alllsä en satsning på en stor mängd soldater. Liksom Alva Myrdal och Johan Tunberger betonar han au de stridskrafter vi skall ha kvar måste vara rimligt moderna och rörliga.

Det är min förhoppning au den här frågeställningen skall bli ordentligt diskuterad. Det mililära försvaret är ju med rask takt på väg in i en hell ohållbar silualion, därför all ulbildningen av den stora mängden värnpliktiga lar alll slörre andel av anslagen. Den del som gär lill maleriel minskar oroande snabbt, och man kan med nuvarande trender ange den lidpunkl pä 1990-lalei då vi inle alls får råd med någon maleriel.

Vid faiiandei av 1972 års försvarsbeslut insåg man detla, och riksdagen beslöt då pä den dåvarande försvarsutredningens och regeringens förslag att den hälft av infanieribrigaderna som inte kunde moderniseras skulle överföras lill lokalförsvaret. Bara en del av de här icke moderniserade brigaderna skulle få behålla brigadens organisation, och även för del begränsade anlal som fick behälla organisationen skulle gälla att de värnpliktiga skulle stanna huvuddelen av sin värnpliklstid. Man skulle inte som i de moderniserade brigaderna omsätta de värnpliktiga redan i 30-årsäldern.

Hade della riksdagsbeslul fält gälla skulle vi i dag ha haft en långt bällre planeringssiiuaiion. Vi hade inte behövt slälla in repelitionsövningar i en omfattning som äventyrar myckel av trovärdigheten. Vi hade kunnai skaffa moderna pansarvärnsrobotar. Men 1972 års riksdagsbeslut respekterades inte pä myndighetsnivå, ulan där planerade man efter en helt annan linje än den riksdagen beslutat om. Tyvärr kom statsmakterna sedan alt böja sig för myndigheternas linje, .som alllsä gick tvärtemot 1972 års riksdagsbeslut. Enligt mill säll atl se innebar della en myckel olycklig kursändring för försvarels framtid.

Man kan säga all perioden 1972-1982 kommer all innebära ungefär en halvering av de allsidigi användbara förbanden lill lands,iill sjöss och i luften. Isiiillei har antalet infanieriförband ökats. Vi får alltmer etl försvar i obalans-den ökade saisningen på irögröriiga och dåligt utrustade marksiridsförband har trängt ul eller allvariigt försvårat möjlighelerna att behålla mer röriiga och eldkraftiga förband. Det framtida attackflyget som jusl nu diskuteras är eu exempel på del, och det finns flera.

En lösning som innebär atl man begränsar anlalel värnpliktiga lill del
160                   mililära försvaret skulle ocksä medföra en radikal förbäuring för civilförsva-

ret, som skulle kunna få en yngre och effektivareorganisation än del har i dag. Del är min förhoppning all det ökade inlressel för civilförsvaret som varit så märkbart skall leda till alt detla äntligen får likställas med det militära försvaret i fråga om yngre personal.

Det förs i vissa fackkretsar en agitation på temat att oförändrad värnplikts-princip är en förulsällningförelt folkligt försvar. Men detta är som jag ser det en förmyndaraktig syn med tanke på de civila delarna av totalförsvaret Varför skulle inte en insats inom dessa delar kunna betraktas som en fullvärdig gärning?

Tankar som väckts av Alva Myrdal och Gunnar Heckscher liksom del ökade inlresset för civilförsvaret är för mig välkomna tecken på att vi kanske äntligen kan få en mer avspänd diskussion om ett rationellare personalul-nyttjande inom totalförsvaret. Färre värnpliktiga betyderatt vi kan få bättre balans inom det mililära försvaret, samtidigt som de civila delarna skulle få större möjligheter att klara sina viktiga insatser.

Åtminstone liberaler och socialdemokrater borde välkomna en sådan diskussion. För drygt 50 är sedan fattade de beslut om en liknande lösning - i stark polemik främst med en mycket konservativ generalstab. I efterhand har de unga officerare som stödde tanken på kvalitet i stället för jättestor numerär prisats för framsynthet och förstånd. Men jag finner att många som nu lovordar gruppen kring Ny militär lidskrift inle alls godtar tanken att det också i dag måsle vara en balans mellan kvalitel och kvantitet - oroande många ser numerären som det helt avgörande.

Jag har anförl detta som etl exempel på en av de frågeställningar som tagits upp av flera av debattörerna i skriften Elva åsikter om svensk säkerhetspolitik. Det finns en rad andra frågor som ocksä skulle kunna diskuieras. Jag tror, herr talman, all det här sättet atl låta ett antal frislående människor belysa etl område som en statlig ulredning är satt alt se över är efterföljans-värt. Man talar ibland om alt vi när vi tillsätter en statlig utredning egentligen borde tillsätta tvä eller tre utredningar, så att vi fick alternativa belysningar pä problemen. Och det kan ligga mycket i det, men så tröga som utredningarna är kanske vi inte kan ha tvä konkurrerande, för de måste ju helsl vara klara samtidigt. Men au låta några utomstående behandla etl område bör vara en idé som är värd att la vara pä. Det här är ett exempel på elt område där denna metod har använts - man kan säkert göra pä liknande säll pä andra områden.

Bengt Gustavsson hade som alllid flera intressanta synpunkler. Jag vill dock erkänna all jag blev en smula fundersam, när jag tog del av socialdemokraternas 29 sidor långa motion i försvarsfrågan. Där sägs atl man skall kunna spara 448 miljoner i förhållande till budgetens förslag, men bara tolv rader ägnas åt att visa hur besparingarna skall göras,och del görs inte mer konkret än atl molionen säger att "det bör ankomma på regeringen att vidta erforderiiga förändringar av bemyndiganderamar och omfördelningar av betalningsmedlen".

Jag säger inle atl delta är vare sig fel eller omöjligt. Men om jag utgår från all varie anställd kostar drygt 100 000 kr. i löner, sociala avgifter och annal, sä

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

161

11 Riksdagens protokoll 1978/79:78-79

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

bör alltså ytterligare omkring 4 000 människor bort- helst från den 1 juli i år. Nedskärningen måsle ske antingen inom försvaret eller inom industrin.

Riksdagen beslöt 1977 alt antalet anställda inom försvarsmakten bör minska med 2 500 fram lill är 1982.1 fjol beslöts att della anlal skulle utökas genom en ganska drastisk nedskärning av centrala staber och förvaltningar. Såvitt jag förslär förutsätter den socialdemokraliska motionen en avsevärd skärpning av detla personalminskningsmål, och del måsle alllsä gä fort för alt besparingar skall kunna inledas redan den 1 juli i år. Etl anlal staber, flottiljer, regementen och skolor måste därför rimligen försvinna, utöver vad som beslämts i redan fattade beslut

Jag vill inle kritisera detta utan bara säga all riksdagen hade haft en lällare uppgift, om del i motionen hade angivits åtminstone några av de ytterligare indragningar som behövs. 1 molionen nämns särskilt byggnadsverksamheten, och såvitt jag förslår aktualiserar del tanken all avskaffa fortifikations-förvaltningen och överföra uppgifterna lill byggnadsslyrelsen. Frågan har diskuterats lidigare. Del kan vara en rimlig besparing, men detta bör då göras innan forlifikationsförvallningen flyttas lill Eskilstuna. Jag nämner del, herr talman, för atl få ytteriigare etl namn i Sörmland, varifrån Bengt Gusiavsson ju kommer. 1 stället för en flyttning bör det alltså bli en nedläggning.

162

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del sisla var kanske lilel senl pålänkt. Jag passerar byggnadsplalsen varenda gång jag far till järnvägsstationen för alt åka lill Stockholm, och till min glädje avancerar byggandet ganska bra.

Hans Lindblad har tagit upp en värnpliktsteknisk diskussion, som vi kanske bör föra i försvarskommiiién. Del finns flera skäl lill delta, bl. a, har vi där flera åhörare än här i dag, I milt anförande sade jag atl en idé som inle förmår förnya sig är en död idé, och efiersom jag tror pä värnpliklen, gärna utbyggd till totalförsvarspliklens idé, är jag inte otillgänglig för resonemang om ändringar. Jag harju, som Hans Lindblad vel, haft förmånen atl leda rätt många ulredningar som arbetat med dessa frågor. Jag vel att många av de där djärva greppen som Hans Lindblad och många fria debattörer lagil pä del här området lyvärr kan vara teoretiskt intressanta, men när man räknar ger de inle de stora pengarna. Det går alll ål räll många värnpliktiga, om vi skall kunna göra del trovärdigt alt vi avser atl försvara hela del här yislora landet med vår lilla befolkning.

Vi harju en ganska lång värnpliktslid, eftersom man finns med i rullorna till 48 års ålder. Vi har ett solidariskt system på det sältel alt de unga kan ta sig an de tyngre uppgifterna, medan de lättare får anförtros de äldre värnpliktiga. Givetvis kan förändringar diskuieras. Jag tillhör inte dem som säger att en insats inom andra delar av totalförsvaret är mindre värd än en insats inom del militära försvaret. Det strider ju emot hela den uppläggning som jag presenterat som den socialdemokratiska politiken pä området Jag uttryckte speciellt önskemålei att regeringen skall vidla åtgärder som gör del möjligt au snabbi ulbilda de värnpliktiga som har fåu en uppgift inom civilförsvaret Jag hörde i radio i dag atl regeringen länker inkalla elt ökat antal värnpliktiga. De

som skall göra sin tjänst i civilförsvaret kan enligt min mening ocksä stå i lur.

HANS LINDBLAD (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är naturiigtvis så atl Bengl Gustavsson och jag bara illustrerar all den här skriften stimulerar lill diskussion. I och för sig hadejag kunnai ta upp en rad andra frågor. Men det är myckel vikligl alt få fram malerial. Värnpliktsfrägan t ex. kan förmodligen diskuieras på elt bredare sätt nu, därföratt man från så olika infallsvinklar kommer till samma resultat Jag tror inle att Nordal Åkerman, Gunnar Heckscher och Alva Myrdal hade samma utgångspunkter, men jusl i denna fråga kom de rält nära varandra, och del är väl ändå rätt intressant All jag själv sedan har ansett ungefär detsamma förut behöver inle omöjliggöra de människornas tankar.

Lål mig ta den andra delen, den om socialdemokraternas motion. Det är klart att man kan säga atl vi bör ge mindre pengar lill försvaret, men det hade varit lällare för riksdagen om socialdemokraterna också hade talat om vad som skall bort När det gäller materiel ulgår jag från atl besparingar av någon slörre omfallning redan nästan budgelår förutsätter all man avbesläller redan beställd maleriel, t. ex. minfartyget som byggs i Kariskrona eller Haubits 77 i Karlskoga. De beställningar som läggs ut för leverans samma budgelår gäller nämligen mest förbrukningsmateriel, sådant som behövs i utbildningen. Och jag tror inte att det skulle ge pengar så att det räcker bara atl stoppa alla beställningar på tekovaror.

Sedan vel vi att motionen förutsätter en myckel snabb avveckling av utvecklingsresurserna inom den svenska flygindustrin. Moliveringen är statsfinansiell, och det innebär all man inle gärna kan vilja satsa slalliga resurser på atl sysselsätta de här människorna i någon annan verksamhet -då vore det ingen stalsfinansiell vinsl. De människor som arbelar inom svensk flygindustri har i flera månader fått höra att om man tar bort deras jobb förbättras landets finanser högst avsevärt

Om man vill spara irorjag alt del är viktigt aU man, när man så noga anger vilka belopp det gäller, också anger vad det är man vill ta bort. Jag upplevde själv i en statlig utredning om de högre regionala staberna alt majoriteten, inkl. socialdemokraterna, gick emot elt beslut frän en enhällig riksdag om atl man skulle ta bort 150 personer påden nivån. Då sades det: Det klarar vi inte av. Jag. min arme stackare, fick ensam föreslå en minskning som var större än den riksdagen beslutat om. Minskningen i mitt förslag skulle ge en ytteriigare besparing om 240 milj. kr. på en perspektivplaneperiod om 15 år.

Det är viktigt all ha ell samband mellan de krav man ställer pä ekonomiska prutningar och på konkrela besparingsobjekt. Skall man minska anslagen innebär det all folk skall bort - del allra mesta är nämligen löner både inom försvaret och inom industrin.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Om inte vår partimotion är fullödig i alla avseenden, så gäller detsamma budgeten. Den rymmer inle heller en fullständig redovisning. Del

163

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

väntas en del proposilioner längre fram under vårriksdagen.

För innevarande budgetår motsvarar de kosinader som läggs ned på B3LA-projekiet - som vi har gett klara besked om atl vi inte vill atl staten skall engagera sig i - ganska bra det belopp som vi nämner. Det är inte riktigt lika myckel, men kostnaderna för det projeklel gär i höjden! Hans Lindblad kan inle, sin matematiska genialitet till trols, annal än medge atl det där sker eu Slort penningutflöde, som skulle ha kunnai undvikas om de dåvarande oppositionspartierna, sedermera regeringspartierna, hade varit så pass raska som vi socialdemokrater var när det gällde atl ge besked på den punkien.

Vär motion går ul på atl man skall fullfölja den inriktning som vi gav vår reservation när förra försvarsutredningen avlämnade sitt belänkande. Den innebären uppföljning av inriktningen i vår reservalion till riksdagens beslut 448 milj. kr. är förvisso en slor summa. Vi skulle önska atl vi kunde anvisa ändå slörre besparingar, eftersom summan trots allt inle är sä enorm sedd mol den mångmiljardbudgel som vi diskuterar. Del kan inle förnekas all svenska slaten under den borgerliga regeringstiden har fäll ett oerhört slorl budgetunderskott, som inte var länkbart lidigare. 45 miljarder i underskott -det bör mana oss alla atl verkligen bjuda till och hålla ulgiftsflödet nere. Vi har gjort vad vi har kunnai, inle minst genom alt anvisa den möjlighel som en omstrukturering av försvarspolitiken enligt våra önskningar skulle ge.

HANS LINDBLAD (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag kritiserar inte besparingen på 448 milj. kr. Jag räknar bara om den i tjänster och säger all det motsvarar drygt 4 000 personer, som bör dras in fr. o. m. den 1 juli. Jag bortser i det sammanhanget från effekten av trygghetslagarna. Frågan är vilka enheter som skall försvinna.

164

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr lalman! Jag har ofta i de allmänpolitiska debatterna tagit upp de akluella sysselsällningspoliliska problemen och dä inte minst sådana i Skaraborgs län. Vid dessa tillfällen har jag framför alll försökl beskriva bestående svårigheler för enskilda och utsatta grupper på arbetsmarknaden. I dag skall mill anförande handla om sysselsättningsproblemen för dem som har del svårast atl hävda sig på den öppna marknaden.

Under de tvä senasie åren har vi haft möjligheter att konstalera all allt fler människor fåll uppleva stora svårigheter att få sysselsättning. 1 det här sammanhanget finns del kanske anledning all peka pä induslrisysselsätt-ningens utveckling under de två senasie åren.

Anlalel sysselsatta i gruvor och tillverkningsindustri var tredje kvartalet 1976 1 153 000, tredje kvartalet 1977 1 107 000 och iredje kvartalet 1978 1 076 900. Delta belyderall vart femtonde industrijobb i Sverige försvann på tvä är.

Del är två drag som gär igen i utvecklingen, nämligen slörre utslagning och ökad utestängning.

I den socialdemokraliska partimolionen om arbelsmarknadspolilik för kamp mol utslagning konstateras bl. a. följande:

Sedan regeringsskiftet hösten 1976 har antalet människor, som antingen ställts hell utanför arbetsmarknaden eller som erbjudils utkomst genom beredskapsarbeten eller arbetsmarknadsutbildning eller skyddat arbete, ökal med 70 000 personer.

I molionen slås ocksä fast atl inför 1979 köar i dag mer än en kvarts miljon människor för all komma in pä den reguljära arbetsmarknaden.

Jag fick bekräftat hur svår arbetsmarknadssituationen är för tiotusentals medborgare när jag för nägra dagar sedan deltog i en konferens i Skövde om de handikappades situation på arbetsmarknaden. Som en röd tråd genom hela konferensdagen gick det allvarliga läge som nu har inträtt på arbetsmarknaden för de arbeishandikappade. Där gavs många exempel på vilket svårt gissel arbelslöshelen är för många människor. Med oro frågade man sig: Vad kommer all hända med näringslivels utveckling och jobben i framtiden?

Till kammarens protokoll villjag läsa in några av mina anteckningar från en mycket iniressani föreläsning av Leif Drambo, samhällsvetare och författare lill boken Arbeismarknadsrevolulionen som kom av sig.

"Mellan år 1965 och år 1976 ökade antalet förtidspensionärer från 150000 till närmare 300 000. På bara tio år har alltså anlalel förtidspensionärer fördubblats. Det finns i dag omkring 25 000 förtidspensionärer under 35 år. För nägra är sedan räknade man med att det var 10-15 procent av arbetslagarna som löpte risken atl slås ut från arbetsmarknaden. De var, som det kallas, 'betingat arbetsföra'. Del motsvarar ungefär 400 000-500 000 personer. Färska undersökningar visar nu att 25 proceni löper den risken. Del beiyder au en miljon människor på arbetsmarknaden riskerar att slås ul."

Del är klart atl regeringens proposilion nr 73 med förslag lill ålgärder för arbeishandikappade mot en sådan bakgrund endast framstår som en blygsam inledning i etl fortsalt arbete. Den har med rätla också blivit utsatt för hård kritik av socialdemokraterna och de handikappades egna organisationer.

Jag kan inle underiåta all erinra om nägra av de krav som handikapprörelsen har fört fram. Etl av dem är atl alla människor som i dag står utanför arbetslivet mäste fä rätt lill ell meningsfullt arbete. Med detla menas all arbeiet skall anpassas och utformas efter individens förutsättningar och önskemål. Föratt uppnå delta krävs kraftfulla åtgärder från samhällets sida. Del krävs långtgående förändringar i arbetslivet - det gäller arbetsmiljön, arbetstiden, preslalionskraven, lönesystemet och inte minst demokratin på arbetsplatserna.

Jag delar hell handikapprörelsens mening atl del krävs kraftinsatser för alt del skall vara möjligl alt säkra de arbetshandikappades rätt lill arbete. Jag delar också handikapprörelsens uppfattning alt del behövs en ökad löntagar-medverkan i fråga om planering, inle minsl när det gäller utformningen av arbetsplatserna. Men samtidigt vet vi alt om samhällel skall kunna förverkliga målet arbete åt alla, kommer del alt behövas en samordnad planering som sträcker sig över politikens alla områden.

Herr lalman! I många landsdelar kan vi i dag se hur kommuner har drabbats hårt av struktur- och konjunkturproblem - industrin minskar, sysselsättningen sviktar, arbetssökande har inga möjligheterall komma ut i

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

165

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

166

arbetslivet. Della kan i sin tur snabbi skapa en ogynnsam befolkningsutveckling i de hårt drabbade kommunerna. Del är därför ganska naluriigl all det hos människorna växer fram ökad oro för den framtida utvecklingen på deras hemorter.

Dessa människor finns i dag i slor ulslräckning i flera regioner i det västsvenska länet. Långtidsutredningen hardessutom kommit fram lill atl man i dessa län, där mitt hemlän Skaraborg ingår, kommer alt förlora drygt 20 000 arbetstillfällen fram lill 1983. Om man enbart genom utflyttning skall nå balans på arbetsmarknaden i de västsvenska länen 1983, kommer del, enligl nämnda ulredning, alt krävas all ca 2,5 % av de sysselsatta lämnar regionen.

Erfarenheterna frän de gångna åren har verkligen lärt oss atl om vi skall kunna åstadkomma en regional balans som accepteras av de flesta människor, så måste vi ha en positiv industriell utveckling. Del ärendast därigenom vi kan få fram nya jobb som kompensation för dem vi förlorar genom strukturförändringar och nedläggningar inom utsatta branscher.

I en molion om sysselsättningspolitiken harjag och mina partivänner på länsbänken framhållit alt även Skaraborgs län råkat ut för dessa problem under de senaste åren. 1 molionen pekas på alt länet lidigare har kunnat uppvisa tillväxt och en ökning av andelen förvärvsarbetande, medan den akluella utvecklingen och prognoserna för 1976-1980 däremoi pekat mol en minskning. Det är angeläget för mig att betona atl det är en oroande utveckling.

Delta kommer naturiigtvis all innebära ökade svårigheler för de nyiilllrädande pä arbetsmarknaden i länet, särskilt dä för arbeishandikappade och för ungdomar, som efter utbildningen söker sig in på arbetsmarknaden, samt för den kvinnliga arbetskraften.

Vi kräver därför i motionen atl regioner inom länet med elt utsatt sysselsättningsläge skall fä inrymmas i stödområdet Vi är också övertygade om atl för att man skall kunna rälla lill snedstrukturen av näringslivet i den centrala delen av länet, så måste slaten falla beslut om utlokalisering av statlig verksamhel lill Skövde. Ur regionalpolitisk synpunkt är del i dag mycket betydelsefullt all riksdagen kommer att fatta beslut om förläggning av en högskoleenhet lill Skövde från den I juli 1979.

Herr lalman! Framtidens sysselsättning i de västsvenska länen mäste naturiigtvis grundläggas nu. Många nya arbetsplatser behövs om utsatta regioner i denna landsdel skall få en tillfredsslällande lillgång lill arbele och service. För atl driva fram en sådan utveckling krävs en långsiktig planering och samverkan mellan samhälle, näringsliv och samtliga organisationer.

Det är ocksä regeringen som omedelbart måsle ta ansvarel för all de västsvenska länen skall kunna tillvarata utvecklingsmöjligheterna inom industrin.

Herr lalman! Vi slår inför uppgiften alt lösa svåra sysselsättningsproblem på 1980-lalet. Vi slår inför uppgiften all tillgodose människornas berättigade krav på trygga och meningsfulla arbelen i börian på 1980-lalet. Vi slår inför uppgiften att lösa många och angelägna problem. Mot den bakgrunden är jag

övertygad om all del mer än någonsin lidigare krävs en handlingskraftig regering. Jag vill därför avsluta mill anförande med förhoppningen om atl det svenska folket efter höstens val får möla framliden med en socialdemokratisk regering.

Under detta anförande övertog förste  vice lalmannen  ledningen  av kammarens förhandlingar.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Hög kvalitet på den lekniska ulbildningen och forskningen är en av förutsättningarna för industrins utveckling och näringslivels konkurrenskraft Tillförseln av ny kunskap och välutbildade forskare och tekniker från högskolorna är en förutsättning för industrins egen framålsyftande verksamhet. Endast om den högre utbildningen ges tillräckliga resurser kan högskolorna fylla denna vikliga uppgift.

Forsknings- och utbildningsverksamheten inom en högskola kan i allmänhet inte på kort sikl lösa akuta kriser inom näringslivel. Högskolornas verksamhet är mera långsiktig. Forskningsverksamheten utvecklar nya kunskaper i de grundläggande vetenskaperna, och på denna bas kan nya tillämpningar och en ny teknik skapas. Vunna forskningsresultat får omedelbart betydelse inom grundutbildningen, och de fårdigutbildade kan böria sin yrkesverksamhet med en större kunskapspoleniial.

Försummelser inom det här området ger sig inte omedelbart till känna; man torde rimligen kunna räkna med en fördröjning om 10-15 år innan försämrad verksamhet vid högskolorna har resulterat i bristande produktutveckling och allmänt minskad konkurrenskraft ute i näringslivel. En del av näringslivets svårigheler i dag kan antagligen hänföras till olika utbildnings-politiska åtgärder-och brist på åtgärder - under 1960-talet. De misstag som då - del må sägas mänga gånger - i politisk enighei begicks var av flera slag. Den strävan att skilja på grundläggande utbildning och forskning som utmärkte 1960-lalet och börian på 1970-talel får allt tydligare konsekvenser vid högskolorna. Principen att tillgodose den kvantitativa sluderandeutveck-lingen med lärarresurser utan atl i molsvarande grad förstärka övriga områden av högskolorna har successivt lett lill en kvalitativ uttunning av grundutbildningen och en relativt sell minskad forskningsverksamhet, vilket vi i moderaia samlingspartiet ofta påtalat.

Del är angelägel atl nu vända utvecklingen och snabbi öka högskolornas potential såväl inom grundutbildningen som inom forskningen. Även om dessa åtgärder inte omedelbart löser näringslivets nuvarande problem, utgör de en förutsättning för atl Sverige inte drabbas av en fortgående relativ tillbakagång på del lekniska området De belopp som krävs för en omedelbar och drastisk förändring är utomordentligt små jämförda med de många lusental miljoner som statsmakterna enbart under de senasie åren anslagit för induslrisubvenlioner, där dessutom i många fall möjlighelerna lill beslående förbättring av vederbörande industris konkurrensförmåga är små eller obefintliga. Det kan i detla sammanhang erinras om att utbildningsutskottet

167

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

168

lidigare påtalat den obetydliga ökningen av högskolornas utbildnings- och forskningsresurser.

Den bristande anpassningen av anslagen till högskolornas växande behov har dessulom haft till följd att de fasta kosinaderna för personal tagit en allt större del av de totala resurserna.

På bildskärmen visas nu en tabell från tekniska högskolan i Lund. Beloppen för gemensamma kostnader avser sädana ulgifter som betingas av städning, faslighetsskötsel m. m.

Flera orsaker kan anges lill denna utveckling. Dels innebär de nya reglerna beiräffande anställningsskydd m. m. slörre åtaganden frän myndigheternas sida vad gäller bibehållandet av personal, dels torde anslagen ej lill fullo ha tillförts de medel som avtalade löneökningar borde innebära. Följden har som synes blivit den all de resurser som friu kan användas inom utbildnings- och forskningsverksamheten minskal med nära 30 96 under den redovisade perioden. Dessa medel skall täcka kostnader för materiel, mindre apparatur, böcker, lidskrifter, resor osv. För delta slag av kostnader har emellertid prishöjningarna varit belydande och högre än vad som betingas av den genomsnittliga prisutvecklingen. Högskolornas reella resurser på delta område har därför genomgått en myckel drastisk minskning.

Del är föga ändamålsenligt att på dessa områden spara enstaka miljoner, medan samtidigt lusentals miljoner används för atl åtminstone tillfälligt reparera de skador som till viss del orsakats av bl. a. bristande leknisk utveckling och innovation i näringslivet. Den tekniska utbildningen och forskningen bör ges sådana anslagshöjningar att den snabbt kan uppnå högsta internationella nivå. För elt litet land som Sverige med höga arbetskraftskostnader är högt tekniskt kunnande och långt driven specialisering den enda möjlighelen alt överleva i etl alll hårdare konkurrensklimat De lidigare basnäringarna, där graden av teknologisk utveckling inte alltid varit hög, har utnyttjat en teknologi som numera är tillgänglig för ett myckel slort anlal länder. Basnäringarnas överlevnad i Sverige kan inte garanteras genom ständiga subventioner utan endast genom en snabb teknisk utveckling mot en fortgående förädlingsgrad.

Högskolorna har i sina anslagsframställningar framfört väl motiverade krav på höjning av basresurserna för ulbildningen. Sådana höjningar skulle möjliggöra höjd utbildningskvalitet i form av bättre undervisning i mindre grupper, förnyelse av gammal apparatur, förstärkta biblioteksresurser osv. Inga sådana ökningar står alt finna i budgelen.

För de lekniska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas del har högskolorna framfört väl motiverade krav på förstärkning av basresurser och förstärkningar av möjligheterna atl inrätta forskarassistent- och docenttjänster. Beträffande del senare kravel kan anföras alt LTH f n. har sammanlagt tio ijänsler av detla slag, medan KTH och CTH har 25 resp. 21. Avsaknaden av tjänster av delta slag gör det omöjligt att tillfredsställande bygga ut forskningspoleniialen vid framför alll de senast uppbyggda tekniska högskolorna i Lund, Linköping och Luleå.

De i budgetpropositionen angivna förslagen för den högre ulbildningen

skall, enligl föredraganden, innebära en kraftig förstärkning av främst forskningsresurserna samt att grundutbildningen hålles på en oförändrad nivå med undantag av vissa särskilt angivna besparingar.

Jag noterar n".ed tillfredsställelse intentionerna att främst förstärka forskningen, men de föreslagna anslagen till teknisk utbildning och forskning är, av skäl som jag tidigare nämnt, knappast tillräckliga. De höjningar av anslagen, som enligl regeringen skulle ha gjorts, visar sig vid en närmare granskning vara obetydliga. Om hänsyn tas till förväntade kostnadsökningar för materiel, apparatur och litteratur innebär budgetpropositionens förslag en reell sänkning av resurserna.

Med del planerings- och resursfördelningssyslem som gäller för den högre utbildningen måste det lokala förberedande budgetarbetet påbörias under hösien. Innehållet i budgetpropositionen bildar därefter ett omedelbart underlag för etl definitivt budget- och planeringsarbete pä lokal och regional nivå.

Högskolorna gör därför omedelbart jämförande beräkningar, baserade pä eget lokall underlag av del reella utfallet för enheten. Vid dessa beräkningar har, så långt jag nu vel, ett antal både stora och små högskolor kommit till ett annat reellt ulfall än det som föredragande statsråd anger. I sitt beräkningsarbete har högskolorna dels gjort beräkningar på av UHÄ efter samråd med statens arbelsgi vareverk angivna beräkningsmetoder för löne- och prisomräkningar, dels gjort verkliga beräkningar, baserade på kostnader tjänst för tjänst

Båda beräkningarna pekar entydigt på att löneomräkningsfaktorn är för låg i propositionen. Detla innebär atl del reella innehållet för den högre utbildningen och forskningen inte blir del som budgetpropositionen vill ge uttryck för beroende på atl högskolorna måste budgetera i enlighet med utfallet av gällande avtal.

Av de beräkningar som gjorts vid Lunds universitet framgår all den grundläggande utbildningen, med undantag för yrkesutbildningssektor IV, genomgående får vidkännas vissa minskningar. För forskning och forskarutbildning innebär budgetpropositionen i slorl sett inte någon förändring med undanlag av en viss ökning för den tekniska fakulteten.

Under de flesta anslag i budgetpropositionens bil. 12 under avsnittet högskola och forskning redovisasolika förslag till förslärkningsåtgärder, vilka ej motsvaras av förslag till höjda ramar.

Följande exempel visar hur viktig en långsiktig satsning på teknisk utbildning, utveckling och forskning är. Det är välbekant hur den oerhört snabba utvecklingen inom halvledarområdet har revolutionerat hela elektroniksektorn. Den beräkningskapacitet som för två decennier sedan krävde en hel källarvåning, tiotals kilowatt och en stor personal, återfinns numera i fickräknare för en lusenlapp, som drivs med batterier vilka varar någol är. Vi ser här börian lill en tolall ny teknik, där flertalet industrisektorer med hjälp av elektroniken kan förväntas helt förändra sin karaktär.

Det är inte i första hand pä beräkningsområdet eller pä området för administrativ datalagring och databearbetning som stora omställningar är att

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

169

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolilisk debatt

170

förvänta; inom dessa områden har utvecklingen redan nått långl och de förväntade utvecklingsrikiningarna går mot mindre, billigare och mer energisnål apparatur. 1 slällel är del indusirins hela produktionsapparat som kan komma att radikall omdanas. Dels så, all produktionsmetoderna innebär etl omfallande utnyttjande av mini- och mikrodatorer, dels så atl produkterna i kraftigt ökad omfattning utnyttjar elektroniska hjälpmedel i sin funktion, t ex. i regler- och styrsystem. En förutsättning för en gynnsam utveckling i Sverige är all landels kunskaper på delta område står pä ungefär samma nivå som den konkurrerande omväridens.

Situationen i Sverige pä detta område visar emellertid f n. brisler av olika slag. Genom samverkande orsaker har de lekniska högskolorna under det kritiska decenniet 1955-1965 haft dåliga resurser och uppvisat bristande intresse för halvledarkomponenter. En hel generation ingenjörer har därför kommil ut i industrin med föråldrade kunskaper. Den uppbyggnad av verksamhet inom området som därefter skett, framför alll vid Lunds tekniska högskola, har ännu inle haft möjlighet all nå dithän, alt en inhemsk produktion av sådana komponenter i nämnvärd utsträckning kunnat startas. På grund av områdets snabba utveckling finns det anledning av se pessimistiskt pä möjlighelerna all i framliden driva en lönsam tillverkning av standardkomponenter i Sverige.

Man måste beklaga della brislande förutseende i svensk indusiripoliiik; fä områden torde vara lämpligare i ett land med allmänt hög utbildningsnivå och höga arbetskraftskostnader, vilkel vi i moderaia samlingspartiet vid olika tillfällen påpekat.

Bristen på inhemsk lillverkning innebär atl svensk industri hittills varit och kanske kommer att fortsätta att vara hell beroende av uiländska leverantörer för de elektroniska system som redan är standard inom mänga teknologiskt avancerade produktområden.

Beroendet av utländska tillverkare har, vad gäller mera specifika elektroniska kretsar med specifika funktioner, s. k. cuslom design, yiteriigare en följd, nämligen atl svensk industri tvingas acceptera bestämda villkor av olika slag för all över huvud laget få önskade leveranser. Del är välbekant au t. ex. förbud mot export till vissa länder är etl sådanl villkor, som i några välkända fall ställts av amerikanska tillverkare. Omfattande exportökningar kan sålunda förhindras genom dylika villkor. De föriuster svensk indusiri därigenom kan drabbas av är många storleksordningar slörre än vad som betingas av de för exportförbudet utsatta komponenterna.

Del är angelägel atl snarast söka undanröja denna nackdel för svensk industri. Sannolikt bör deua ske genom au tillverkning av speciella, mer sofistikerade komponenter sker inom landel. Även om tillverkningskostnaderna därvid skulle bli högre än prisei på molsvarande importerade komponenter är denna kostnad under alla förhållanden försumbar i förhällande till produktens totala pris och uppvägs av den handelspolitiska fördelen att inte vara underkastad exporthinder. Vidare skulle en sådan tillverkning stärka svensk industris kompetens och kunskaper på halvledarkretsarnas område, och möjlighelerna alt genlemol utländska tillverkare uppträda som

kunnig och välinformerad köpare skulle öka. Om inie della sker kan vi förmodas bli ungefär en produkigeneralion efter de stora konkurrentländerna. Vad det beiyder för vår konkurrenskraft behöver inle yllerligare understrykas.

Endast pä etl ställe i Sverige bedrivs f n. en verksamhet på halvledarkretsarnas område av sådan kvalitet, att den kan värdefulll bidra lill utvecklingen av näsla generalion komponenter. Avdelningen för fasta tillståndets fysik vid tekniska högskolan i Lund bedriver en i Sverige enastående och iniernalionelli fullt konkurrenskraftig verksamhel på delta område, trots atl avdelningens resurser i flera avseenden är otillfredsställande. Vad gäller direkia kosinader för driften torde inte större svårigheter föreligga, efiersom den kan finansieras genom anslag frän STU och olika svenska industrier.

Avdelningen har f n. sina lokaler inom fysiska institutionen. De nuvarande lokalerna är dels för små, dels föga lämpliga för en forskningsverksamhet av della slag. Arbete med halvledarkrelsar ställer som bekant extrema krav på renhet, dammfrihei osv., och sådana krav kan endast till en del uppfyllas genom ändringar i befinlliga lokaler, som byggts för ändamål där speciella krav på annat än "normal" laboratoriekapaciiet inte ställts.

Samtidigt som forskningen på området i samverkan med svensk industri genom dylika åtgärder skulle kunna ges förbättrade resurser måste ingenjörsutbildningen få möjilgheler atl mera ingående behandla komponentom-rädet En förstärkning av resurserna för grundutbildningen skulle möjliggöra delta.

Låt mig, herr talman, ta ytteriigare etl exempel som visar på belydelsen av leknisk utveckling och forskning. 1 fiera länder, främsi industriländer, harelt omfallande utvecklingsarbete påböriais med syfte atl nä väsentligt ökad återvinning av malerial och utvinning av energi ur avfall. Problemen i anslutning till avfall kommer att bli alltmer betydelsefulla och alltmer beakiade. Den lolala ärliga kostnaden i Sverige för insamling, iransporl och behandling av avfall har stigit snabbt de senaste åren och rör sig nu om 1 000 milj. kr.

Forskning och avancerat tekniskt nyskapande inom återvinning är akluella och tacknämliga för Sverige, som redan intar en framträdande plats inom avfallshanteringen internationellt sett. Det är vikligl all vi ser lill alt vårt läge inom det här området inte försämras och alt vi ges möjligheter lill alt det lekniska och biologiska kunnandet utvecklas yllerligare genom alt en professur i återvinningsieknik inrättas. Vid Lunds universitet finns alla de institutioner som kan ge grundkunskaper och de forskningskontakter som behövs för en sådan professur.

En fortsatt framträdande plats på del här området innebär säkerligen sparade pengar för samhället och möjligheler för svenska industrier att exportera kunnande och nutskiner lill andra länder och därmed hjälpa till alt hålla vår höga levnadsstandard uppe.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

171

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

172

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Den folkparlisliska regeringens första och måhända också sista budgel på länge har noga penetrerats underden gångna debatten. Jag har väl inga nya argument alt komma med, men det som slagil mig både i dag och lidigare är de borgeriiga politikernas och den borgerliga pressens väldigl stora förnöjsamhet med den polilik som förts. Kriliken från Industriförbundet, f-öretagarnas riksorganisation och liknande sammanslutningar har också varit påfallande mild, om man jämför med deras utgjutelser om den socialdemokratiska regeringen och dess politik.

Trepartiregeringen har lagt grunden fören hygglig utveckling, heter det nu. Grunden till förstärkningen av den svenska ekonomin lades genom beslut under 1977, slår det all läsa i finansplanen. Inte är jag någon ekonomisk expert, men jag har svårt atl finna täckning för den optimism som präglar budgetförslaget Budgetunderskottet, som 1975/76 var 3,7 miljarder, har ökat till närmare 45 miljarder. Matpriserna har stigit med 23 9i under den borgerliga regeringstiden, industriinvesteringarna har minskat med nästan 30 % och statsskulden har ökat med 50 miljarder. I stället för ekonomisk tillväxt har vi fält ekonomisk tillbakagång. Arbetslösheten har fördubblats osv. Det är klart att om man kört ekonomin i botten, så är varie lilen förändring lill del bättre något att glädjas åt.

Den kraftiga utgiftsökningen kan delvis förklaras av insalser för att hålla sysselsättningen uppe. De väldiga belopp som utgått ulan några egentliga bindningar motsvaras dock inte av de resultat som uppnåtts. Den tidigare borgerliga regeringens inbördes kiv och förhalningstaklik beträffande energipolitiken har även i onödan ökat den ekonomiska bördan.

I sluiet av förra året gavs klartecken om all Forsmark 3 får fortsätta atl byggas i normal takt igen. Det var ett glädjande besked för de hundratals byggnadsarbetarna,som alltsedan regeringsskiftet 1976 fållarbeta undersvär ovisshet om hurdet skulle bli. De utfärdade varslen har kunnat alertas och de avskedade erbjuds nu anställning igen.

Detta är goll och väl, men vilka enorma summor har inle detla hattande i kärnkraftsfrägan koslat de svenska skaiiebeialarna! Hela den noggrant förberedda och resursulnylljande planeringen av kärnkraftverket har hell förryckts. Atl bedriva arbetena pä sparlåga och i snigelfart hörde heller inte ihop med ell rationellt byggande. Au avskeda folk och sedan återanställa dem igen kan inle sägas vara klok politik.

Tänk om del varit den socialdemokraliska regeringen som burit sig ät på det sättet - vilket ramaskri skulle det inle då blivit i massmedia och framför allt i den borgerliga pressen! Nu slätar man över så goll det går, även om de folkpartistiska landsortstidningarna lyckle atl del gick för långl när det påstods att gränsen för ett kärnkraftssamhälle skulle gä mellan del tionde och elfte aggregatet

Del hade varit bättre om regeringen haft mod att klart deklarera all F 3 skall få byggas färdigl, men man ärju numera luttrad i fråga om dunkla besked i den här frågan. 1 alla fall får arbetena fortsätta lills vidare. De flesta tolkar del dock så all bygget får fullföljas, och jag hoppas all del kommeratl bekräftas i

den signalerade energipropositionen.

I april 1978 ingav Forsmarks Kraftgrupp AB ansökan om alt fä ladda Forsmark 1. Regeringen slet med frågan lills man kom på den geniala kompromissen atl låta borra ytterligare några hål i den svenska berggrunden. Regeringen Ullsien vågar inte göra annat än fullfölja detla, trots all det dröjer tiotals år innan det blir aktuellt med någon slutförvaring av avfallet

Man har med andra ord gott om tid all i lugn och ro undersöka bergets hållfasthet på olika ställen. Varje dags försening av laddningen kostar stora pengar i onödan. Nog borde en regering som talar om sin ekonomiska framsynthet inse detla och inle låta miljonrullningen fortsätta. Vi behöver pengarna till sä myckel annat.

Fortfarande ligger arbetslöshetssiffrorna på en alllför hög nivå. I Uppsala län var i slutet av december 2 118 personer registrerade som arbelslösa vid förmedlingarna. Del var en ökning från föregående månad och från samma månad året före. Antalet lediga platser var också färre än i november. Den största andelen arbetssökande var kvinnor och ungdomar under 25 år. De handikappade är också en grupp som inte har läit att fä jobb i en lågkonjunktur. Stora förhoppningar ställdes lill sysselsältningsulredningens förslag och regeringsuifäsielser om krafttag. Besvikelsen blev stor över det magra resultatet trots alla vackra löften. 1 en partimotion har socialdemokralerna därför föreslagit en väsenllig förstärkning av arbetsförmedlingarnas resurser, sä att de pä etl effektivare sätt skall kunna ägna sig åt de handikappades speciella problem på arbetsmarknaden.

Stål- och träindustrin i norra Uppland har hafl några besvärliga är med stora personalreduceringar till följd. Vi har den extremt låga induslrisysselsältningen i Uppsala, bara 12 " i mot riksgenomsnittets ca 30 %. I södra länsdelen kännetecknas arbetsmarknadsläget av bristande sysselsättningsmöjligheter för kvinnor.

I en partimotion har socialdemokralerna krävl kraftfulla ålgärder för de anställda i stål- och gruvindustrin. Initiativ måsle las för all bemäsira strukturproblemen och trygga sysselsättningen. SSAB:s strukturplan kompletterad med generaldirektör Rehnbergs tilläggsförslag mäste därför genomföras. Likaså måste för specialsiälinduslrin en övergripande utvecklingsplan framläggas. För de orter som ändå drabbas måsle ersättningsindustrier komma till stånd.

Arne Geijer redovisade i september förra året etl förslag till samordning av de olika handelsslålverken, och det får inle fuskas bort Det blev hans sisla stora arbetsinsats. Må det tillåtas mig atl uttala min aktning och stora uppskattning av Arne Geijers livsgärning för svensk arbetarrörelse och även för landel. Jag beundrade honom för hans stora kunnande men kanske än mer såsom människa och riksdagskamrat. Med sitt lugn,sin saklighet och sin förmåga att alltid slå med båda fötterna pä jorden fjärmade han sig aldrig frän den bruksmiljö han växte upp i. Han fick som LO-ordförande del finaste jobb en arbetarpojke kan fä. Arne Geijer var en av de finaste arbetarpojkar man kan tänka sig.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

173

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolilisk debatt

174

BERTIL JOHANSSON (c):

Herr lalman! Mycket vore all bemöta i Nils Hjorlhs anförande. Han talar som vanligt myckel vårdslöst om energifrågan. Ocksä hans syn på ekonomin och budgetunderskottet finns det anledning au bemöta. Men jag skall försl säga del jag har länkt säga, och sedan får jag se om det blir tid över.

Det är någol egendomligt med socialdemokraterna och deras argumenteringskonst. Andra partier vill skapa elt samhälle så bra som möjligl för alla medborgare - övertygelsen om att alla grupper i vårt land har etl berättigande är vägledande. Kommunisterna lalar ibland om arbelsköparna förslås och pådyvlar dessa och kupongklipparna, som man säger, en massa invektiv. Men vi lar väl inte kommunisterna sä allvarligt. Vi ler väl i stället lilet förstrött. Kommunisterna har den där jargongen. De är dessutom ganska ofarliga.

Men värre är vad socialdemokraterna siiger. Det är ell stort parti och skulle de fä majoriiei i kammaren och i valmanskåren skulle dess polilik bli förödande på flera avsnitt, det vel vi - särskili för de grupper som finns framför deras skottglugg.

Då kommerjag lill det jag böriade med: socialdemokraternas egendomliga argumentering. Socialdemokraterna måsle alltid ha en hackkyckling, och som så mänga gånger förut är del jord- och skogsbrukarna som skall angripas. Vissa fackförbund träder också lill för alt blåsa i stridsluren. Sä har man gjort denna vinter vad angår skogsråvaran. Sä gjorde man pä 1960-ialet då man lill varie pris skulle lägga ner jordbruk och få bort så många brukare som möjligl. Lål oss se lilel närmare pä det här med skogen.

Jag är fullt införstådd med behovet av råvara från skogen for att trygga sysselsäuningen för skogsarbeiarna och industrin, vilket ger föruisäiiningarna för exporlinkomster. Då nu f d. statsrådet Thage Peterson rycker ul och påslår alt skogsägarna måste ta sitt ansvar, behöver han inle undervisa om delta - inte den aktive skogsbrukaren som vet sill ansvar och alllid har velal della. Han måste också avverka för atl klara sitt levebröd. Jag vill gärna medge att det finns en ägarekategori som inte alllid tar det där med avverkning på allvar, och det är de skogsägare som bor i stan. Lål oss kalla dem trotioarskogsägare. Del sker också vjssa försummelser på fasligheter som ägs av slerbhus.

Ingen av de här kategorierna vill jag försvara då de missköter sina fasligheier. Men socialdemokralerna skall i detta sammanhang akta sig för brösttoner: Många irotioarbönder tillkom under den nedläggningsvåg som gick över den svenska landsbygden på 1960-ialei. Vi skall nu tro all en ny jordförvärvslag kommer lill rätla med de här problemen och i viss mån även med sterbhusen. Det skall bli intressant all se hur socialdemokralerna kommer au slälla sig i den här frågan.

Det verkar som om socialdemokraterna och vissa fackförbund vill underblåsa en socialiseringsdebait Pappersindusiriarbeiareförbundets ordförande Roine Carlssons ulialande går knappast all tyda på annal sätt, dä han säger all om inte skogsbönderna nu ställer upp bör de frånlräda som ägare. Klarare besked kan vi knappast fä. Men blev inte vissa fackföreningsordfö-

rande och ledande socialdemokraler brända av lidigare förd debau efter samma mönster?

Jag är övertygad om all såväl fackliga ledare som skogsägare bäst löser de uppkomna problemen om de kan lala lill varandra på etl förnuftigt säll. Skulle del finnas ett förråd av avverkningsbar skog hos privata skogsägare i dag, så skall vi bara vara glada. Det är bra atl ta till när skogskonjunkturen vänder uppål, och det är en tillgäng för landel.

Del finns naiuriigivis avverkningsbar skog och reserver även i bolagens och domänverkets ägo, men under högkonjunkturens sisla år högg man väldigl kraftigt där. Del ser vi av stora kalhyggen och planteringar, vilka inte gåtl särskilt bra.

Den kampanj som skogsägarrörelsen och skogsvårdssiyrelsen bedriver för atl öka uttagen är jag övertygad om skall ge resullal. Vi kan heller inle bortse frän all del är en besvärlig vinter i är. Den kalla väderleken och den myckna snön har medfört all del är svårt för skogsarbelaren både all avverka och alt driva ul timmer och övriga sortiment. Sakförhållandet är dock atl mycket virke kommer fram trots dålig och i mänga fall obefintlig förelagsekonomisk lönsamhet.

Jag hoppas del är klart för kammarens ledamöler atl gallring av ungskog -där sortimentet i stort sett blir massaved i dag - är olönsam. Den som levererar sådan skog med lejd hjälp fär med nuvarande arbetskostnader i regel vidkännas en kostnad för virkesförsäljningen. Men här har den självverksamme skogsägaren, den som huggersjälv, möjlighel all fä en arbetsförtjänst. Del är dil vi vill komma. Del är denna kaiegori som vi vill ha fler av.

En viss åierhållsamhel i fräga om sluiavverkningen kan vi väl finna pä grund av de svåra insekisangrepp som drabbar skogsplanleringar i dag. Folk drar sig för ati lägga ut etl hygge som de vel att de inte kan plantera under fiera år framåt. Tro inte alt jag vill införa DDT-användning igen, men det är livsvikiigl för vår skogsnäring att forskningen snarast kan komma fram med eu ersäiiningsmedel. 1 annal fall har vi verkligen anledning alt se framliden an med viss vånda.

Jag har lagil del av några moiioner från socialdemokratiskt håll som berör skogs- och jordbrukspolitiken. Det är dels partimolioner, dels kommittémo-lioner. Ja, där finns inte precis någon vänlighet mot det enskilda skogs- och jordbruket. Jag kan ta exempel från partimolionen som ondgör sig över alt proposilionen 1978/79:101 siäller pengar, 200 milj. kr., lill lanlbruksslyrelsens förfogande som en rörlig kredit i riksgäldskontorel. Medlen skall disponeras för faslighetsförvärv.

Del häriniiiaiivei logs under trepartiregeringen, och om jag minns rätt var dåvarande jordbruksministern beredd att föreslå en slörre summa till detla ändamål. Anledningen till förslagel är att del av olika anledningar f n. utbjuds avsevärda arealer mark, främsi skogsmark, lill försäljning.

Såväl den lidigare som den nuvarande jordbruksministern har ansett del vara angeläget au la till vara de möjlighoigr som härigenom-erbjuds all förbättra ägostmkiuren i skogsbruket och förstärka kombinerade jord- och skogsbruksföretag med skogsmark. Marken bör alltså i försia hand tillföras

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

175

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

176

bestående lantbruk eller användas för byte med andra skogsägare.

Nu är inte socialdemokraterna emot att föreslagna medel ställs till lantbruksstyrelsens förfogande för inköp av mark. Men man accepterar inte alt man lägger denna mark lill beslående lantbruk.

I tabeller visar man då au privatskogsbrukel består av småenheier som pä grund av form och belägenhet är svåra att uinyttja rationellt Sedan för man en argumentering som går ut på atl ägaren inle har sin grundinkomst från skogsbruket, han är inte bosatt pä fastigheten, han är gammal och har pension och ATP som grundinkomst Det passar inte heller att han har viss inkomst från jordbruksproduktion. Sedan ger man privatskogsbruket i mitt hemlän en känga för alt det inte avverkat tillräckligt. Privatskogsbrukel har inte tagit elt berättigat samhällsekonomiskt ansvar för virkesleveranser.

Så kommer man till slutklämmen, atl lar inte privatskogsbrukel detta ansvar, skall marken inte heller tillföras det, utan då skall domänverket ha den i försia hand.

Ärade kammarledamöter, det är en härd dom över alla de självverksamma lantbrukarna, alla dem som så gärna behövde lite skogsmark för all få en bätire äret-runt-sysselsältning och samtidigt en säkrare utkomst Samtidigt som det blir en levande bygd. Men det är inget för ledande socialdemokrater.

Jag har nu nämnt någol om socialdemokraternas skogspolitik och den negativa inverkan den skulle få om den fick realiseras. Tar man så en hastig genomlysning av vad socialdemokralerna vill göra på den andra delen av lanlbrukssidan - själva jordbruket - så speglar den ocksä en njugghel av samma format som i fjol.

I fjol tog man 20 9n av samlliga besparingar frän jordbrukshuvudtiieln. Det överträffades endasi av nedprutningar på försvarsområdet Någon procentuell fördelning i årets förslag harjag inte gjorl, men myckel talar för att något likande har ägt rum i är. De minskar på de redan hårt neddragna anslagen till forskning vid lantbruksuniversitetet. De vill vidare all kursverksamhet och rådgivningsverksamhet skall bekostas av jordbrukarna själva och en hel del andra förslag.

Herr talmän! Jag har ändå en förhoppning all socialdemokralerna till sist skall förslå atl det kombinerade jord- och skogsbruket är ett livsvillkor för bygderna i vårt land, om vi över huvud tagel skall klara servicen och ge underlag för denna i de mindre tätorterna. Samtidigt som lanibruksnäringen som sådan är en fundamental hörnsten för ekonomiska trygghet och försörining.

Nägra sekunder till, herr talman. Jag kan inte låla bli att bemöta Nils Hjorth när han ironiserar över borrhålen som onödiga. Jag vet inle om de är så onödiga. Under trepartiregeringen värdet i alla fall ständiga frågor frän Ingvar Carlsson och Olof Palme om varför man inle satte i gång aggregaten så fort som möjligl, hur myckel man slösade i pengar räknat för varie dag de stod stilla. Men sedan regeringsskiftet hardel inle varit några frågor. Jag vet inle om del beror pä alt det är en folkpartiregering. Del kanske beror på atl man

numera inte iir så säker på att vår berggrund är 100-procenligt bergfast ens på socialdemokratiskt håll.

NILS HJORTH (s) kort genmäle:

Herrlalman! Jag lyckle jag var så hovsam i mill anförande. Jag vill inte dra pä mig nägra repliker med tanke på de kamrater som väntar pä alt få tala innan klockan blir 24 i natt Men eftersom Bertil Johansson åberopar mig skall jag i alla fall säga någonling.

Först och främsi vill jag säga alt det är en konstig opposition vi har. Det verkar som om socialdemokraterna fortfarande skulle sitta kvar i regeringen. Varken frän centerpartiet eller moderaia samlingspartiet finns någon opposition mot den nu sittande regeringen, utan det är opposition mot det största oppositionspartiet, medan man är påfallande undfallande mol den liberala regeringen.

Så var det borrhålen: Jag säger inte alt de är onödiga, men man har gott om lid atl undersöka den svenska berggrunden fören slutlig förvaring av avfallet Man skall däremoi inte fördröja laddningen i onödan - det är det som kostar pengar.

Vi har gott om lid- 10, 20eller kanske 25 är-innan det är aktuellt meden slutförvaring. Under den liden kan vi i lugn och ro undersöka berggrunden och fä en säker förvaring.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

BERTIL JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Socialdemokralerna har hela tiden fört energipolitiken med den argumenteringen att vi har tiden på oss, 10-20 år, innan vi skall slutgiltigt förvara avfallet Men vi säger, min gode vänNils Hjorth - som jag tycker så mycket om i andra sammanhang men inte i energifrågan - atl vi försl och friimsi måste ha säkerhet innan vi sätter i gäng fler kärnkraftverk. Vi kan inte överlåta åt en kommande generation att om 10, 20 eller 30 år gräva ner avfallet när det är lika oklart då.

Det är della som är skillnaden mellan oss, och på den punkten kan vi tydligen inte bli eniga.

NILS HJORTH (s) kort genmäle:

Herr lalman! Ja, min gode vän Bertil Johansson, jag väljer inte min politik för att glädja Bertil Johansson ulan för au dei är vad jag känner för i den här frågan.

Därmed får det vara bra för i dag för min del.

GUDRUN SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! När man lyssnar pä ärels allmänpolitiska debatt här i riksdagen behöver man inte vara rädd för att någol geografiskt område blivit glömt eller några vallöften blivit glömda. Men del finns vissa tendenser i samhällel som starkt oroar mig som medlem av riksdagen. Då länker jag närmast'pä relationerna mellan människor. På något sätt har vi fått in ett främlingskap i samhällel, och vi har fått in nya gränser, som omger oss och

77

12 Riksdagens protokoll 1978/79:78-79

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

178

som hindrar o,ss all utvecklas som människor.

Pä nära häll harjag upplevl t ex. hur arbeislöshei förändrar människorna. Att inte ha ell arbete all gå till skapar meningslöshet i livei, och del ger mindervärdeskomplex. Plötsligt får man en ovän i en gammal arbetskamrat som fär stanna kvar på arbeiet när man själv blir permiiterad. Män, som ofta har funnits ule i arbetslivet under längre lid än kvinnor, böriar en ny diskussion om au kvinnor gärna kan stanna hemma i slällel för au vara ute pä arbetsplatsen och konkurrera med dem om arbele. Unga personer som inle fält vanan i sin hand fär nöja sig med all gä på beredskapsarbete i stället för alt lära elt yrke för livet Familjemedlemmar som alllid älskat varandra böriar slita på varandra därför all de får höga kostnader för vardagen och oroas för irygghelen i arbetel. Kvinnor som behöver ha elt förvärvsarbete fär nöja sig med elt deltidsarbete utan befordran och utveckling mot elt aktivare yrkesliv. Och de glider snart in i elt nytt tänkande om arbetets värde.

Alla de här tendenserna och förändringarna av människor harjag mött i min omedelbara närhet i den kommun där jag är bosatt, Borlänge, som har 600 arbetssökande f n. och också är förenfål för stora sirukiurförändringar inom sin lunga indusiri. Gamla siål- och järnbruksarbetare som har stora kunskaper i den tillverkningen har plötsligt blivit tafatta och nybörjare, därför all de har beordrats till en helt ny arbetsmiljö. Gruvarbetare frän Grängesberg och Blölbergel känner större osäkerhet ovan jord än nere i gruvan när de numera blir sillande som bilförare flera timmar om dygnet för att åka lill en ort och skaffa sig arbeie.

Osäkerheten gör ocksä att de blir nya människor inom sin egen familj. Det gamla samhällel, som de alllid har levat i, förändras när industrier lägger ner och servicen upphör.. Ungdomar böriar plötsligt vantrivas och tvivla på politiker.

, Jag vill gärna rekommendera den nuvarande regeringen atl åka lill Horndal i Dalarna, Det är ett samhiille som jag nu har försökl skildra, där människor envist har försökl all behälla sin gamla miljö, men nu ocksä har börial tvivla pä politikernas makt atl kunna göra nägonung.

Atmosfären hårdnar, och olika grupper spelar ut varandra. 1 den här silualionen skall del ocksä finnas plats för barn och ungdomar, som bör fä kunskaper om hur solidariteten skall fungera.i framliden.

1 ett härdare samhäfle, som nu uppstår, ersätter ofta de kommersiella krafterna människornas känslor för varandra. Kulturlivet tunnas ut och vi har svårt atl fä fram solidaritelskänslor för varandra. Därför är socialdemokraiernas krav så viktigt - all vi skapar arbeie ål alla.

För all förkorta mill inlägg vill jag gärna instämma i de krav som från
socialdemokraliskl håll framfördes i gårdagens debatt och understryka kravet
på arbeie åt alla. ,

I en molion lill åreis riksdag har jag och nägra kamrater pekat pä ell främlingskap som uppslår mellan olika åldersgrupper. Vi lever var för sig, och lill slut blir vi som skuggor som flyr förbi varandra. De unga känner inle till hur kropp och själ förändras hos en äldre människa, och många unga blir nära nog rädda för åldersförändringar, på grund av atl de så sällan finns i närheten

av äldre personer. Hos många äldre finns en inneboende riidsla för ungdomar, därför all de inle vet hur de blir behandlade av dem. Ändå vet vi alt äldre behöver ha kontakier med barn' och ungdom för atl utvecklas som människor.

Del här är en fräga som mänga av oss politiker flytt undan, men själv anser jag att problemen nu blivit så stora att vi måste uppmärksamma dem, tänka över hur vi planerar vårt samhälle och vad vi kan göra för atl förena olika åldersgrupper. Tryggheten för äldre personer består inte enbart i atl hä en vårdplats utan också i atl få dagliga kontakter och bevis för atl äldre människor har någol att ge den nya generationen. Barn måste också fä bevis från oss vuxna pä att vi behöver dem för atl ulvecklas som människor.

Jag hoppas att regeringen när den lägger fram sin aviserade proposition om "Insalser pä barnkullurområdet" lar med de här synpunkterna, eftersom de i mänga avseenden är grundliiggande för att vi skall kunna förbättra barnens kulturella miljö.

Solidariteten är djupt förankrad hos oss socialdemokrater, och mänga andra partier lånar jusl den beteckningen. Jag hoppas atl kampen för ökad solidaritet mellan olika åldersgrupper kan omfattas av många poliliska beslui i framliden.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolilisk debatt

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Västmanlands län har under det senaste årtiondet undergått en förändring som är ganska dramatisk. Frän alt ha varit ett av de mest expansiva länen i värt land under 1950- och 1960-lalen med en befolkningsökning pä omkring 30 000 vartdera årtiondet, så är,Västmanland i dag ell av de tvä län som fått en minskad befolkning under 1970-talet. Indusirins efterfrågan på arbetskraft har minskal, och Västmanland har under 1970-lalel fått en nellouiflyllningsföriusl på ca 9 500 personer. Genom den kraftiga inflyttningen av unga människor under 1950- och 1960-talen har Västmanland en ung befolkning, och del kanske svåraste problemel i värt län i dag är au de mänga ungdomarna har stora svårigheler atl få arbele.

Orsaken lill sysselsältningsminskningen i länet är atl del drabbats hårt av konjunktur- och strukturförändringar inom stålindustrin, inom den verkstadsindustri som levererar utrustning lill gruv- och stålindustrin, inom siålgjuleribranschen och inom vissa verkstadsföretag i övrigl. De stora problem som drabbat den mellansvenska gruvindustrin och som försl drabbade Norberg har under de senaste åren främst gell sig lill känna i Riddarhytlan, där verksamhelen vid Bäckegruvan dragils ner lill etl minimum och där Fagersla AB nu önskar avveckla verksamhelen från sommaren 1979. Länsstyrelsen har i sin utvärdering av stålindustrins framlida utveckling framhållit atl malmbaserad specialstälstillverkning bör försörias med malm från gruvor i Bergslagen, delta med hänsyn lill de höga kvalitetskrav som ställs pä dessa malmer. Vid Hindersmässan i Örebro förra lördagen framhöll ocksä förre NJA-chefen, professor John Olof Edström, att del måste vara ell vågstycke från både kvalitets- och kostnadssynpunkt all basera specialstålet på köpt skrot, eftersom importen av skrot kommer atl

179

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

180

försvåras.

För framliden mäste den goda tillgängen pä svensk järnmalm, kombinerad med rätta framställningsprocesser, bilda grundvalen för en konkurrenskraftig svensk stålproduktion. Därför bör de aviserade gruvnedläggningarna i Dannemora, Grängesberg och Riddarhytlan icke komma lill slånd. Del är angelägel för framliden all trygga verksamheten vid dessa gruvor liksom vid Norbergsfälten.

Della har ocksä framhållits i den socialdemokraliska partimotionen om stål- och gruvindustrin. Där sägs atl inga nedläggningar av gruvdriften får beslutas - oavsett ägarförhållandena - med mindre än atl den arbetsgrupp som Gruvindustriarbelareförbundet, Metallinduslriarbetareförbundei, berörda ijänslemannaorganisalioneroch det socialdemokraliska partiet tillsatt har fält möjlighel att bedöma gruvdriftens fortsatta bestånd. Någon vattenfyllning av Bäckegruvan sommaren 1979 fär det absolut inle bli fråga om. Nuvarande ägares dispositioner från företagsekonomisk synpunkt får ej avgöra framtiden för gruvorna i Bergslagen. I stället bör ökade insatser i form av en omfattande prospekteringsyerksamhet göras.

1 den socialdemokraliska parlimolionen pekas ocksä pä de positiva effekter förde mindre järnmalmsgruvorna som etl bättre utnyttjande av masugnen i Spännarhyltan skulle innebära. Masugnen ligger i centrum av de mellansvenska gruvfälten och kan förses med råvaror lill elt acceptabelt pris, och där kan med små kostnader uppnäs en effektiv produktion. Skapa etl metallurgiskt centrum i Spännarhyltan! Delta har också flera utredningar, bl. a. utredningarna i industridepartementets regi framhållit. Jag måste säga som professor Edström gjorde yid Hindersmässan i Örebro atl man inle kan låta bli atl förvånas över atl det gär så trögt med utformningen av detla. Del verkar som om industridepartementet blivit handlingsförlamat.

Av belydelse för gruvindustrins framtid är också utvecklandet av ny teknik. Sala International ligger här mycket långt framme, men förelagets problem är alt gmvinduslrin i dagsläget inte genomför nämnvärda nyinvesteringar. För att man med framgång skall kunna marknadsföra den nya tekniken pä exportmarknaden borde en referensanläggning installeras i någon gruva i Sverige. Om vi hade haft en stmkturfond, som socialdemokraterna föreslagit, hade detla kunnai göras i dag med statlig medverkan, och därmed skulle man på ett konstmklivt sätt ha hjälpt Sala International AB i dess svåra situation samtidigt som man bäddat för framtida exportframgångar.

Den konjunkturförbättring som kan noteras har reducerat de akuta problemen inom stålindustrin. Det samarbete mellan olika företag som böriar ta form mellan Surahammars Bruks AB och SKF, Surahammars Bruks AB och Sandvik AB samt Fagersla AB och Sandvik AB lorde leda till slmklurella förbättringar inom näringsgrenen. Huruvida del kommeratl innebära några ytteriigare sysselsättningstillfällen är del i dag vanskligt atl säga någol om. Däremoi bör del på sikl innebära etl effektivare utnyttjande av produktionsresurserna och därmed förbättrad ekonomi. De gmndläggande problemen kvarstår dock, och i elt gemensamt uttalande frän Melallindustriarbetareför-

181

bundet, Induslriijänslemannaförbundet och Sveriges arbelsledareförbund krävs atl statsmakterna vidtar åtgärder för att ge branschen långsiklig konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. Enligt förbunden kan ansvarel för branschens framtid inle helt åläggas de enskilda förelagen. Stålindustrins utveckling kräver också i Sverige som i andra länder etl aktivt engagemang frän samhällets sida.

När det gäller Hallslahammars AB innebär regeringens besked att slaten inte kommer alt engagera sig i de mindre handelsslälverkens problem ett hårt slag. Det kommer med all sannolikhet all innebära slutet för Hallslahammars AB, såvida vi inte snart få en mer handlingskraftig regering. Industriministerns besked den 20 december 1978 atl regeringen inte hade för avsiki atl medverka till någon förändring i branschen och alt man inte heller avsåg atl la några andra initiativ för att påverka utvecklingen är oroande för framtiden. Här har Arne Geijers utredning kommil med förslag till lösningar på de mindre handelsslälverkens problem, förslag som de mindre verkens ägare, förelagsledningar, fackliga organisationer och Svenskt Stål AB:s företagsledning ställt sig bakom. Men regeringen avsvär sig tydligen ansvarel för utvecklingen i denna bransch, ansvaret för sysselsätlningen för lusentals människor i Boxholm, Smedjebacken och Hallslahammar, och äventyrar därmed hela orters framlida existens. Man hänvisar till förbättringen av konjunkturen. Sä kortsiktigt handlaren regering i folkpartiets Sverige.

Den svenska stålgjuterinäringen kämpar i dag med stora problem pä grund av mycket lågt kapaciteisulnytljande. Efiersom endast hälften av kapaciteten utnyttjas är delta inle enbart elt konjunkturbetingat problem ulan här föreligger en överkapacitet. Siålgjuleribranschen karakteriseras av relativt stark splittring, och industriverket har nu under snart sex är arbetat med problem inom området. Efter bl. a. en rad s. k. delbranschsludier och överiäggningar med företagen har industriverket funnit flera områden där det genom slmklurella förändringar är möjligt alt förbällra företagens utvecklingsmöjligheter. Det finns sålunda redan i dag underiag för branschplanering. Som framhålls i den socialdemokratiska partimolionen om stålindustrin bör regeringen snarast utarbeta och presentera planer för järn- och stålgjule-riinduslriernas utveckling. I Kolsva finns värt lands slörsia stålgjuleri, och detta måsle vara elt av de företag som man skall salsa pä.

Tillgängen pä energi är grundläggande för de svenska stålverkens elablering och utveckling. I modern processindustri är tillföriillig energitillförsel av avgörande betydelse. Del är därför väsentligt alt landels långsikliga energipolitik läggs fast och r en inriktning som tillgodoser industrins behov och möjliggör dess vidareutveckling. ASEA är länets största företag och AB Asea-Alom bedriver sin verksamhet i Västerås - därför är energifrågorna av stort intresse för vårt län. Staten är hälftenägare i Asea-Alom, och gällande avtal mellan staten och ASEA har sagts upp. Det är angelägel alt riktlinjerna för Asea-Atoms fortsatta verksamhel snarast blir fastlagda. Eftersom enighei nu lycks råda om att vi under ett antal är framöver måste ha kärnkraft i vårt land, är del utomordentligt vikligl alt slå vakt om den internationellt setl unika kompetens som Asea-Alom har vad gäller utveckling av kärnkraft för

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

13 Riksdagens protokoll 1978/79:78-79

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allinänpolitisk debatt

såväl el- som värmeproduktion eller en kombination av dessa användningsområden.

Energikommissionen redovisar i sill belänkande den nuvarande energibeskattningens ulformning och möjligheler lill förändringar mot en mer neutral beskattning. Etl genomförande av en mer neutral energibeskattning bör vara ett användbart medel för att åstadkomma bättre balans mellan inhemska och importerade energiformer samtidigt som en sådan omläggning gynnar vår inhemska elindusiri.

Näringslivel i Västmanland är relativt ensidigt Därför är del för oss som bor i länet angeläget atl slå vakt om varie arbetstillfälle som bidrar lill alt differentiera länets arbetsmarknad. Försvarels fredsorganisalionsulredning har föreslagit en nedläggning av flygflottiljen Fl, vilkel fär belydande konsekvenser för Västerås kommun och länet som helhel. Omkring 400 arbetslillfällen bortfaller, och Västmanland blir det enda länet i värt land ulan militärt fredsförband. Del ser ut atl finnas en över partigränserna enig västmanländsk riksdagsgrupp emot delta utredningsförslag. Denna månad skall en proposition föreläggas riksdagen. Om regeringsförslagel innebär en nedläggning av F 1, kommer vi att motionera emot detla, eftersom vi anser att det bl. a. ur regionalpolitiska och arbetsmarknadsmässiga synpunkler finns andra allernaliv.

Del är viktigt alt bryta den nedåtgående trenden för sysselsätlningen i Västmanland. Som framgått av mitt anförande finns det många ålgärder som omgående kan vidtas, och jag skulle kunna peka på yllerligare sådana för träindustrin i Skinnskatleberg och tegelindustrin i östra Västmanland. Det finns en framlid för industrin i värt län, men för vissa delar av den är del en förutsättning atl regeringen snarast tar initiativ. Och det är bråttom, eftersom länsstyrelsen bedömt all det behövs 12 000 nya jobb lill 1985 enbart för alt ge nuvarande befolkning arbete och samtidigt uppnå en rimlig yrkesverksam-heisgrad för framför allt kvinnorna.

Länet har etl bra läge i den inre Mälardalen med korta avstånd till rikels huvudstad. I en molion harjag tillsammans med några partikamrater från Västerås och Eskilstuna pekat på möjlighelen alt med en satsning på snabbtåg förkorta resorna, exempelvis Stockholm-Västerås med nära en halv timme. Därmed skulle en del av den expansion vi har i Stockholmsområdet kunna komma de inre delarna av Mälardalen till del, efiersom restiderna dä inte blir längre än till ytterområdena i Stockholm. Detta skulle genom t. ex. ökad offentlig förvaltning kunna bidra lill en mer differentierad arbetsmarknad i Västmanland, som är etl av de län som icke fått del av den slalliga utlokaliseringen av ämbetsverk och myndigheier.

Herr lalman! Det fattas inte idéer och förslag. Men vad som nu krävs är en politisk vilja att ulveckla - och inle avveckla - Sverige som induslriland. Det är vi i Västmanland beroende av.

182

MAJ PEHRSSON (c):

Herr talman! Jag ägnar några minuter åt tekoindustrin.

Tekoindustrin i Älvsborgs län har gamla traditioner och är särskilt i

Sjuhäradsbygden av hell avgörande betydelse för sysselsätlningen.

Av landels lolala produktion och sysselsättning inom tekobranschen svarade Älvsborgs län år 1975 för omkring 35 96. Utvecklingen inom lekobranschen har medfört stora sysselsättningsproblem för länet.

För att belysa storleksordningen på de problem som del här gäller vill jag peka pä alt nedgången inom länets tekoindustri hiuills under 1970-talet varit betydligt större än neddragningen inom hela landets varvsindustri.

Mot den bakgrunden kräver länets invånare att kraftfulla åtgärder vidtas för atl förhindra en fortsaU minskning av antalet sysselsatta inom lekobranschen i Älvsborgs län. Dessa åtgärder bör vara utformade pä elt sådant sätl alt tekoindustrin i länet kan återfå en rimlig stabilitet och ge möjligheter lill fortsatt sysselsättning.

Länels tekoindustri utmärks av att den omfattar både stora och mycket små företag. Tekoindustrin som helhet beslår av små förelag jämfört med övriga branscher År 1976 fanns endast etl tekoföretag med mer än 500 anslällda. Antalet förelag i länet med mer än 200 anställda var 13 inom textilindustrin och 4 inom konfektionsinduslrin.

Sjuhäradsbygden drabbas mycket hårt av den snabba strukturomvandling som nu pågår inom tekoindustrin. Ca 10 000 tekojobb kan antas försvinna från regionen till är 1985, om inga åtgärder vidtas.

Jag finner del angeläget atl tekodelegationen lägger fram förslag som syftar lill en helhetslösning av branschens problem. Det skulle för länets del innebära atl länets lekoindustri skulle få möjligheter till en långsiktig planering av investeringar och rekrytering av personal. Med en miniminivå som gmnd bör även en översyn göras av den gmndtextila produkiionen, så alt denna står i samklang med den fasllagda nivån.

Eftersom den svenska marknaden har minskat, ärdet av särskild betydelse alt branschen ges ökade möjligheter alt kompensera detla genom ökad export.

Den erfarenhet och yrkesskicklighet som finns inom länets tekoindustri måste tas lill vara. Sjuhäradsbygden bör även fortsättningsvis kunna vara centrum för svensk tekoindustri.

Min hemkommun Mark är den kommun inom landet som har den största andelen lekosysselsalta i förhållande till antalet industrianställda. År 1976 var enligl arbetsmarknadsstyrelsens utredning drygt 3 700 personer inom Marks kommun sysselsatta i lekoindustrin. Dessa 3 700 personer utgjorde 77 96 av antalet industrisysselsatta i kommunen.

Näringslivet i Sjuhäradsbygden har en låg differentieringsgrad. Detta förhällande har gett och befaras ännu mer i fortsättningen ge betydande balansproblem på arbetsmarknaden. För invånarna i Sjuhäradsbygden betyder det att valfriheten på arbetsmarknaden är begränsad, vilket i sin tur leder till ökad pendling.

Textilindustrin i Sjuhäradsbygden har under 1970-talet präglats av en mycket stark tillbakagång. Sedan 1970 harantalet sysselsatta inom branschen nära nog halverats utan att annan industriverksamhet i nämnvärd utsträckning tillkommit Servicesektorns expansion har lill viss del förhindrat att

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

183

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

arbetsmarknaden hamnat i rena katastrofläget

Nedgången för svensk tekoindustri har, enligt min mening, redan tillåtits gå alllför långt. Försöriningsberedskapen är hotad. Ungdomar drar sig för all utbilda sig inom lekoområdel, då tekoindustrins framtid ter sig alllför osäker. Tillvaron har blivit osäker för de företag av servicekaraktär som är beroende av tekoindustrin.

Jag anser alt svensk tekoindustri måsle tillförsäkras etl bättre skydd mot konkurrens från låglöneländer. Landets försönningsnivå för textilvaror mäste fastställas på en högre nivå än den nuvarande. Importkvoten bör bättre anpassas till den svenska textilindustrins kapacitet

Jag tycker att regering och riksdag måste medverka till att ge tekoindustrin tillbaka framtidstron för bygdens huvudindustri. Kläder och hemtexiilier är varor som vi framöver alllid behöver, och dessa bör även i fortsättningen lill största delen tillverkas inom landel.

Min hemkommun har skrivil till regeringen och pekat pä problemen på delta område, och jag vill citera något ur denna skrivelse:

"Sjuhäradsbygden måste garanteras en lugn framtid som centrum för svensk tekoindustri. Inom regionen finns en unik industri- och hantverks-tradition och ett samlat kunnande som är betydelsefulla faktorer då del gäller alt upprätthålla en effektiv produktion som motsvarar högt ställda kvalitetskrav. Svensk tekoindustri och tekohantering inrymmer stora kulturella värden, elt förhållande som fått alltför liten uppmärksamhet.

Det är därför angeläget att samhället, stöder satsningar inom Sjuhäradsbygden som syftar lill att bevara och vidareutveckla den tradition och del kunnande som finns. Sädana satsningar kan inriktas på mässor för export och hemmamarknad, nationella och internationella konferenser och kurser, utställningar, produktutveckling, konsumentforskning och liknande aktiviteter."

Herr lalman! Jag vill hävda att det måste läggas fast en bestämd verksamhelsnivå för svensk teko. Svensk teko behövs för vår försöriningsberedskap. Del är angeläget med importskydd. Det måste lill stöd och kraftiga satsningar pä marknadsföring, produktutveckling och exportfrämjande ålgärder - mässor, utställningar etc. Svensk teko mäste ha stöd för alt återvinna marknadsandelar både här hemma och utomlands.

Herr lalman! Jag förväntar atl den proposilion som aviserats till den 28 februari angående åtgärder på lekoområdel kommer alt innehålla sädana förslag lill ålgärder alt tekoindustrin i landet kan få känna lugn och trygghet i sin verksamhet.

Människorna i mitt län har mycket uppmärksammat den sysselsättningsgaranti som varvsarbetarna i Göleborg har fält. Många frågar sig varför en dylik garanti inte ocksä gäller för verksamma i andra yrken, för alla människor i vårt samhälle. Det talas ju många gånger om solidaritet och allas rätt till arbete. Befolkningen i Älvsborgs län förväntar sig solidaritet även för dem som arbetar i tekoindustrin.

184

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr lalman! Del är väl otvivelaktigt så, alt del är inom den svenska skogsnäringen som många av de nya jobben i framliden måsle tillkomma. Det är ocksä viktigt att sä sker av flera skäl.

Skogsnäringen, som direkt och indirekl sysselsäller drygt 300 000 människor, ligger i de flesta fall i regionalpolitiskt mycket känsliga områden. Enligt uppgift är omkring 1 000 orter i värt land, som huvudsakligen är belägna inom stödområdel, mer eller mindre beroende av skogsindustrin. Pä dessa orter är inte bara de anslällda helt beroende av. näringens utveckling utan hela samhället med bosläder, skolor, butiker, service, verksläder osv. En negaliv utveckling av vär skogsnäring kan alltså få katastrofala konsekvenser för hela landsändar och för hela vårt land.

Del är rätt märkligt att vårt land, som är ett av väridens större skogsinduslriländer, härden i särklass lägsia vidareförädlingsgraden. Därför är del av avgörande belydelse atl vi satsar offensivt pä de olika branscherna inom vår skogsnäring, bl. a. med sikte pä atl öka förädlingen. Genom alt höja investeringstakten gör vi svensk skogsindustri mer konkurrenskraftig internationellt, vi tryggar jobben och skapar nya för framtiden. Men vi stimulerar samtidigt stora delar av vårt övriga näringsliv. Vi skulle skapa jobb ät mänga av de byggnadsarbetare som nu går arbelslösa. Vid årsskiftet var mer än 7 96 av medlemmarna i Byggnads arbetslöshetskassa arbetslösa. Men i skogslänen, där just skogsindustrin dominerar, ligger arbelslöshelen pä mellan 11. och 15 %. I mitt eget hemlän, Gävleborg, är arbetslösheten nästan 13 96.

Men i stället är situationen den alt flera skogsföretag, både kooperativa och enskilda, har allvarliga ekonomiska problem. Man saknar hell enkelt riskvilligt investeringskapital. Nödvändiga investeringar i vidareförädling måste skjutas på framtiden. Investeringar i ny kapacitet kommer inte till stånd, och moderniseringen av fabrikerna kommer också sannolikt atl eftersättas. Därigenom kommer konkurrenskraften alt försvagas yiteriigare, med nedläggningar och stora sysselsättningsproblem som följd. Detta upplever vi särskilt intensivt i bl. a. Gävleborgs län. Skall de krisdrabbade företagen kunna räddas och investeringstakten höjas måsle därför samhällel i stor ulsträckning svara för det nödvändiga kapitaltillskottet.

Därför är det riktigt som framhålls och föreslås i den socialdemokratiska partimolionen:

"De nödvändiga insatserna frän samhällets sida för att trygga sysselsättningen i de krisdrabbade skogsföretagen, höja investeringstakten och medverka till en planmässig strukturomvandling bör därför ske genom direkta tillskott av ägar- och riskkapital. Kapitaltillskotten bör förmedlas genom ett av regeringen särskilt inrättat struklurbolag för skogsindustrin. Ett sådant slmkturbolag medger alt samhället kan agera både snabbare och kraftfullare än f n."

Jag hälsar detta förslag med tillfredsställelse. Men samtidigt visar regeringen en påfallande passivitet och handlingsföriamning när del gäller att skynda på ansökningar från företag som i stor utsträckning med eget.kapital är beredda alt investera i vidareförädling.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolilisk debatt

185

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolilisk debatt

186

Som exempel kan jag nämna Stora Kopparbergs-Bergviks ansökan om prövning enligt 136 a § för ett nytt pappersbruk i Sandarne i Söderhamn. Bolaget lämnade in sin ansökan den 17 mars 1978 till bostadsdepartementet Trots att del nu snart gått elt är så har man ännu inle fåll någol besked. Enligl uppgift har praktiskt taget alla remissinstanser gett klartecken. Detta till irois är vissl ärendet nu ute på någon sorts samråd i olika departement. Det är milt uttryckt en upprörande nonchalans från regeringens sida när man på detla sätl förhalar elt ärende som skulle kunna ge ca 200 människor varaktig sysselsättning men också ge jobb åt ca 200 byggnadsarbetare under uppbyggnadsskedet

Del här skulle vara ett välbehövligt tillskott i en hårt drabbad kommun. Del skulle ge jobb ål flertalet av de människor som blir arbetslösa när samma bolag den 1 september i år lägger ner sulfitfabriken i Vansäler. Men del skulle också ge jobb ål de arbetslösa byggnadsarbetarna.

Detla är ett exempel pä hur värdefulla tillskott på jobb schabblas bort när viljan och förmågan saknas i regeringen att greppa tag i problemen.

Jagskall ta fram fler exempel som belyser delta. Det gäller också branscher inom skogsnäringen, där viljan saknas atl med samhällets resurser greppa lag i problemen och skapa förutsättningar för en gynnsam utveckling. Dessa branscher finns också rikt representerade i Gävleborgs län. Detla kan få katastrofala följder eftersom länet mer än de flesta är beroende av au skogsnäringen utvecklas gynnsamt, vilket f n. inle är fallet Mer än 35 000 människor eller 30 % av de yrkesverksamma är direkt eller indirekl sysselsatta inom skogsnäringen. Detta jämfört med rikel i dess helhel där molsvarande siffra är 11 96. Arbetslösheten är också hög. Mer än 5 000 personer är arbetslösa. Över 22 000 människor står i dag utanför den reguljära arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet, förtidspension eller av andra skäl. Delta visar vikten av akliva samhällsinsatser.

Om man ser på plywoodindustrin, sä finns fyra av de sju enheter vi har i vårt land i länet. Sammantaget sysselsätts ca 800 människor inom svensk plywoodindustri. De flesta plywoodfabrikerna ägs av stora skogsbolag och betraktas som små besvärande enheter som man helsl vill bli av med. Därför är inlresset atl investera för atl utveckla plywoodtillverkningen lilet. Produktionen har under de senaste åren legal på 97 000 m. 1977 uppgick exporten lill 25 000 m, medan importen var hela 82 000 m'. När inle ens hälften av det svenska behovet tillverkas i Sverige borde möjlighelerna vara goda för en utökning av kapaciteten. Detta har ocksä utredningar visal. I stället sitler nu flera förelag med avancerade nedläggningsplaner.

I en inlerpellationsdebau jag för kort tid sedan hade med industriministern visade han inget som helst intresse alt greppa tag i detta problem.

Boardindustrin med ca 2 500 anslällda har ungefär samma ägarstruktur som plywoodindustrin. Den finns också representerad i länet. Trots de problem som finns inom denna finns det all anledning att ta lill vara de utvecklingsmöjligheter som finns för atl kunna bevara en livskraftig svensk boardindusiri. Men det är viktigt att strukturanpassningen sker pä ell planmässigt och ansvarsfullt sätt.

Även här har regeringen visat en klar ovilja atl ta sill ansvar. Delsamma gäller inom spänskiveinduslrin med sina 2 000 anställda, vilken också finns representerad i länet

Därför är det angelägel som del krävs i den socialdemokratiska partimolionen alt regeringen i samråd med de anställdas organisationer snarast utarbetar planmässiga ålgärdsprogram för vart och ett av de tre områdena inom skivinduslrin samt atl dessa ålgärder snarast föreläggs riksdagen. Åigärderna bör syfta till all industrin får en sådan struktur all dess utveckling på längre sikl i största möjliga män främjas samtidigt som de omställningar som kan bli nödvändiga kan genomföras på etl sådant sätt att de kan ske i socialt acceptabla former.

Till sist, herr lalman, har vi skogsmaskinbranschen med närmare 1 500 anslällda i länet Den branschen upplever i dag myckel stora strukturella och ekonomiska besvärligheter. F. n. finns en överkapacitet i förhållande lill efterfrågan, men pä sikt har branschen goda utvecklingsmöjligheter, framför alll pä den inlernalionella marknaden.

Det är etl känt faktum att svenska skogsmaskintillverkare kan ta fram oslagbara maskiner för nordiskt skogsbruk. Vi ligger långt före nordamerikanska tillverkare när del gäller processmaskiner. Myckel av den leknik vi har tillägnat oss kan också anpassas lill den inlernalionella marknaden. Men nu har inte förelagen själva kraft alt klara strukturanpassningar och inte heller ekonomiska möjligheter atl utveckla en på sikl internationellt konkurrenskraftig svensk skogsmaskinindustri. I stället finns risk för alt den rasar ihop, med katastrofala följder för de anställda.

Problemel har en längre lid varit känl inom regeringen, men viljan att greppa lag i problemel finns inle trots atl det från de fackliga organisalionerna och frän de berörda kommunerna har krävts snabba ålgärder. Visserligen har nu Volvo BM och ÖSA i Alfta offentliggjort planerna på eu samgående under förutsäUning alt man får elt statligt induslrigaranlilån på 21 milj. kr. Detta är ett steg i rätt riktning, men det löser inle branschens problem pä sikl.

Därför är det att hälsa med lillfredsslällelse att socialdemokralerna i näringsutskollet nu kräver atl "regeringen omedelbart tar initiativ lill åtgärder syftande lill atl ge den svenska skogsmaskininduslrin en rationell och framlidsinriklad struktur. Regeringen bör redovisa åtgärder för alt uppnå en planmässig och rationell slrukturuiveckling pä skogsmaskinområdet för riksdagen. Härutöver bör" - och detla är viktigt - "man även redovisa åtgärder för atl värna sysselsättningen på de orter som berörs,"

Med del anförda, herr lalman, kan klart konstateras all det endasi är med akliva samhällsinsatser som man klara en framtid i de olika branscherna inom vår skogsnäring.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

YNGVE NYQUIST (s):

Herr lalman! Vän land är av tradition ett ställand. Vi har malm, vi har produklionsanläggningar, kunnig arbetskraft och elt väl utvecklat utbildningsväsen. Vi har därtill en omfattande verksladsindusiri,som förbrukaren sådan mängd stål att vi ligger i toppen i fråga om slålkonsumlion per capita i

187

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

188

världen. Inom gruv-och stålindustrin förädlas malmråvarorna till metall. En god tillgång på malm bör således vara en bra börian. Vi har myckel stora järnmalmstillgångar inom landet. Räknat i järninnehåll uppgår de enligl senaste uppskattningar till 1 500 ä 2 000 miljoner ton. Dessa lillgångar har sedanårhundraden tillbaka varit bas för en stålindustri, som utgjort och ulgör en belydande del av landets näringsliv.

För en bergslagsbo känns det följaktligen helt riktigt atl lala om sambandet mellan järnmalm och stål. Desto större är den oro som folket i Bergslagskommunerna känner när gruvhanieringen minskar i omfattning till följd av stålverkens kris och dålig marknad för malmexport I en molion har jag tillsammans med kamrater från berörda områden konstaterat alt ett 20-lal järnmalmsgruvor i Mellansverige nedlagts de senasie åren och att antalet anställda minskal från 6 970 år 1955 till 3 130 vid utgången av 1978. Flera gruvor Slår som bekant inför sin nedläggning om inle industriministern finner skäl atl ingripa.

Iden molion som jag nyss åberopade har vi påtalat hur viktigt del är att del fortsättningsvis kommer att finnas efterfrågan på järnmalm för en malmbaserad metallurgi inom landet. Vi har pekat pä dels alt vid stålverkens tillverkning kan kvalitetsfrågan rörande ämnena vara av väsentligt intresse, dels faran av att allt flera av våra stålverk övergår till skrotbaserad metallurgi. I det sammanhanget kan ju uppstå brist pä råvara och råvarupriset kan öka oskäligt.

Vi har verkligen fåll stöd av expertis i vår uppfattning. Sveriges skickligaste stälblandare, som förre NJA-chefen John Olof Edström ibland kallals, har enligl samstämmiga tidningsuppgifter i elt anförande vid Hindersmässan i Örebro förra veckan tagit upp dessa problem, vilkel Roland Sundgren redan nämnt. Professor Edström noterade svårigheten från både kvalitets- och kostnadssynpunkt alt basera framställningen av specialstål pä skrot Han sade ocksä all importen av skrot kommer att försväras och atl alll mindre skrot blir tillgängligt på den internationella marknaden. Den goda tillgängen på svensk järnmalm har givetvis betydelse för en konkurrenskraftig svensk stålproduktion. Han pekade som sagt på möjligheterna alt bygga ut Spännarhyltan till en råjärnsbas för specialstål verken. Det går emellertid trögt med den utformningen. I många hänseenden är del mer än dags för självkritik. Men del innebär inte att det är dags alt kasta in handduken, snarare alt kasta handsken. Stålindustrin skall inte behöva bli någon avvecklingsbransch. Professor Edström ansåg att grundförutsältningarna finns för att stålindustrin skall fortsätta aU vara en av Sveriges modernäringar.

Förre industriministern, Nils G. Åsling, tillsatte Arne Geijer atl utreda de mindre handelsstålverkens framtid. Herr Geijer presenterade etl framålsyftande förslag. I likhet med Nils Hjorth villjag uttala min stora aktning förden arbetsinsatsen av Arne Geijer, liksom för hans gärning i övrigl.

Den nuvarande industriministern fann helt kallsinnigt ingen anledning atl presentera någon proposition med Arne Geijers utredning som underiag. Del får tydligen fortsätta i samma hjulspår som lidigare, och vi kan vänta nya

Horndalsfall.

Del finns anledning att varna industriminister Huss för alt behandla gruvnäringen med samma kallsinne som vissa stålverk utsatts för. Jag nämnde Horndal, och del är just etl sädani exempel pä ell fall där herr Åsling misslyckades hell. Industriminister Huss har mig veteriigen heller inle gjort något för handelsstälverket i Horndal, där varslet för ca 120 personer går ul i april.

Mol den skisserade bakgrunden får man se den socialdemokratiska gruppmotion som behandlar stålindustrin, gruvindustrin samt järn- och stälgjuterierna. Där upplyses bl. a. om all Svenska gruvindustriarbelareförbundet. Svenska metallindustriarbelareförbundel och socialdemokraterna beslutat sig för atl tillsammans utarbeta etl långsiktigt handlingsprogram för den mellansvenska gruvindustrin i syfte att samordna hela den mellansvenska gruvnäringen och därmed hävda sysselsättningen i Bergslagen. Del sägs också klart ifrån atl inga nya nedläggningar inom gruvdriften bör beslutas - oavsett ägarförhållande i berörda företag - med mindre än att arbetsgruppen fått möjlighet att bedöma gruvdriftens fortsatta bestånd inom ramen för del av gruppen utarbetade programmet För vissa gruvor har beslut faltals om nedläggning. Gruvorna bör emellertid hållas i beredskap med hänsyn till arbeisgruppens allmänna prövning, och företagen bör därför tillse att gruvorna vaitenfylls. Till molionen i sin helhel blir del säkert anledning att återkomma i etl senare sammanhang.

Tyvärr måste vi nolera i facit för den borgeriiga trepartiregeringens lid all induslriproduklionen sjönk, industriarbetarnas reallön sjönk och industriinvesteringarna sjönk. Ser man på Kopparbergs län sä ligger vi värre lill än medeltalet. Det ter sig än mer angeläget att något positivt händer sedan en ulredning från LO visal aU samtidigt som 50 % av landels industrikapital är yngre än fem år kan endast 20 96 av industrikapitalet i Kopparbergs län hänföras till samma ålder.

När Dalarnas s-riksdagsmän begär särskilda åtgärder för näringslivel och sysselsättningen i sitt hemlän finns det siarka skäl för det. Den oro och misslämning som nu finns påjärnbruk, i gruvor och i verkstäder kommer atl hårt utnyttjas av företrädare för olika ytteriighetsriklningar. När temperaturen pä nytt en dag stiger över nollan kommer kritiken alt basuneras ut över galor och torg. Det är bäst, herr talman, om man böriar röja undan anledningarna innan dess.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr talman! I en mycket noggrant utarbetad molion har socialdemokralerna berört försvarets situation i årets budget. Det är en myckel väl genomförd analys. Man har analyserat del säkerhetspolitiska läget och konsekvenserna för vårt land av detta säkerhetspolitiska läge. Motionen är en förnämlig läsning för en försvarsvän, tills man kommer lill slutsatserna. Där förordas nämligen alt del anslag som tillkommer försvaret i enlighel med gällande försvarsbeslut för en femårsperiod skall för budgetåret 1979/80 bantas med 448 milj. kr.

189

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

AUmänpolitisk debatt

190

Pen siffran är hög som den är, men lill saken hör alt i en annan molion har socialdemokralerna yrkat på väsentligt ökade kosinader för de värnpliktiga för innevarande är. Där säger man all del inte spelar någon roll för försvarsramen, därför alt värnpliklskosinadernagär ulanför försvarsramen. I huvudmotionen säger man alt värnpliktskoslnaderna bör gä innanför fbrsvarsramen. Det finns alltså en motsägelse i socialdemokraternas bägge moiioner rörande värnpliklsförmånerna och rörande försvaret i stort.

Var skall dä en ansvarskännande regering pruta de 448 miljonerna inom vär försvarsmakt?

Man kan dä försl konstatera att när det gäller personalminskningsmäl så har nog ingen del av den offenlliga förvaltningen bantats så hårt så länge som försvaret Vi har minskal antalet tjänsier med 3 900 inom myndigheier och staber under gängen sexårsperiod, och vi kommer atl minska med 3 500 under den kommande femårsperioden. Skulle man gå hårdare fram än sä, skulle man otvivelaktigt komma i konflikt med Åmanlagarna och bli tvungen alt friställa personal på annat säll än genom naturiig avgång. På personalsidan torde del därför inte vara möjligt alt under nästa budgetår la några av de 448 miljoner varmed försvaret enligt socialdemokraternas molion skall bantas.

Man har pekat på byggnadssidan och sagt alt vi bygger för myckel inom försvaret

Men, herr talman, lät mig påpeka atl de stora projekt som pågår, exempelvis byggandel av kaserner i Arvidsjaur, flyttningen av S 1 lill Enköping, flyttningen av Fort F till Eskilstuna, flyttningen av Foa ål olika håll och lill Boikyrka,allt detta har beslutats av riksdagen och kräver alltså all man skall gå till riksdagen föratt ändra de besluten. Jag tror inte atl man kan göra del på så kort sikt som nästa budgetår, ulan riksdagens beslut i byggnadsfrågorna ligger nog fast.

Vad gäller forskningen har vi ocksä ett hårt personalbanlningsmål. Jag tror inteatt forskningen kan inskränkas nämnvärt merän vad vi redan inskränker den under nästa budgetår.

Slutligen när del gäller utbildningssidan är del allom bekant all vi har tvingats skära ner repetitionsövningarna inom alla delar av försvaret lill en nivå som är farligt låg som den är nu. Atl yiteriigare sänka nivån pä repelilionsövningarna vore oförsvariigt Kvar att ta denna stora bantning på 448 miljoner blir alltså försvarels malerielanslag. Materielanslagen ligger lill stora delar inom landet och till någon del utom landel.

Den första reflektion man gör i detla sammanhang är alt del ofta flnns klausuler i gjorda köp. Köpen är baserade pä del femåriga försvarsbeslutet Om man går lill leverantörerna och säger: Vi vill inte ha varorna nu; vi vill ta dem senare, träder åtskilliga av dessa straffklausuler i kraft, och försvaret tjänar inle några pengar alls ulan fär beiala böter för all man vägrar la emot den inköpta materielen vid rält tillfålle.

Det förtjänar också nämnas alt en så stor nedskärning som 448 miljoner skulle slå oerhört hårt mot försvarels malerielanskaffningar under budgetåret 1979/80.

I motionen har socialdemokraterna sagt att man skall ta huvuddelen på flygvapnet. Lät mig då nämna atl flygvapnets totala anslag för utveckling av allting under budgetåret 1979/80är418 miljoner, alltså 30 miljoner mindre än den bantning som föreslagits i motionen. Det är därför uppenbart alt man måste gå löst på en hel massa andra malerielköp.

Del är naturligtvis alldeles omöjligt för mig all säga var reduktionerna måste göras. Men det är väl uppenbart alt sysselsättningen pä åtskilliga orter där försvarsindustrin har stor betydelse - förutom Linköping och möjligtvis Trollhättan -skulle komma i farozonen. Lät mig nämna Örnsköldsvik med ett stort band vagnsprojekt, Bofors med alla de projekt som finns där, Zakrisdal med ammunition, orter med beklädnadsindustri, orter med ryggsäckstillverkning, som vi talade om här i riksdagen för några dagar sedan. Del förefaller nödvändigt att skära ned över hela linjen och därigenom skapa akuta sysselsättningskriser på de orter där försvarsindustrin spelar en dominerande roll.

Herr talman! Jag kan inte se att delta skulle vara realistisk polilik. Detta kan knappast godkännas av riksdagen, med hänsyn till de verkningar på kort sikl som skulle uppstå.

Jag är medvelen om atl Bengl Gustavsson nyss hållit ett långt anförande här i kammaren. Han har därvid påpekat en del saker som jag i princip häller med honom om. Han har påpekat all del inte är rimligt att de vapenfriljän-slepliktiga får vänta i elt eller tvä år innan de får fullgöra sin vapenfria tjänst. Jag är helt ense med Bengt Gustavsson om att man bör försöka rätta till detta förhållande, delvis kanske med hjälp av utbildning i civilförsvar.

Bengt Gustavsson har nämnt en hel del andra saker som jag möjligen skall bemöta i ett senare inlägg. Men i det här inlägget ville jag framförallt bemöta den partimotion som socialdemokralerna lagt fram rörande en bantning av försvarets anslag under 1979/80 med 440 miljoner, vilket jag anser skulle få fullkomligt orimliga konsekvenser för elt försvar som redan nu kämpar med en mycket träng ekonomisk ram.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår mycket väl försvarsministerns svårigheler. Men jag kan inte hålla med honom när han säger att det är fräga om en härd nedskärning. I själva verket var del ju så au riksdagen vid 1977 års försvarsbeslut mot socialdemokratisk vilja genomförde en uppskrivning av försvarskostnaderna som framräknad till dagens penningvärde blir just 440 milj. kr.

Del är alltså inle fråga om en nedskärning utan om en uppskrivning. De pengarna hårde borgerliga regeringarna till stor del använt till ett flygplansprojekt som det verkligen är dålig ekonomi att salsa pengar i. Den lidigare statsministern sade ifrån att det skall råda bred enighet om del om man skall satsa på etl sådant här projekt, och det socialdemokratiska parliel har sagt all del här är äventyriigheler som vi inle ger oss pä.

Försvarsministern nämnde värnpliktskoslnaderna och påpekade att vi på den punkien föreslagit en del förbättringar utöver proposiiionens förslag.

Nr 79

Torsdagen den 1 februari 1979

Allmänpolitisk debatt

Det mest angelägna mä väl vara att riksdagen bifaller det socialdemokratiska förslaget att ge de värnpliktiga som just nu ligger inne elt förhöjt utryckningsbidrag. Kan försvarsministern ge en rimlig förklaring lill atl regeringen har farit fram med de värnpliktiga som den har gjort genom att frångå den praxis som ulbildals vid två tidigare tillfällen när ulryckningsbidragel höjdes? Även den inneliggande åldersklassen bör komma i åtnjutande av denna förbällring.

Då harjag skällt litet En sak som försvarsministern sade var mycket bra. Han är lydligen inne på atl pä något sätt klara utbildningen av de värnpliktiga som skall få sin utbildning inom civilförsvaret. Del noterar jag från milt försvarspolitiska synsätt och även såsom sörmlänning med lillfredsslällelse, för såviu jag vet ordnas därigenom civilförsvarssituationen i Katrineholm.

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr lalman! Jag är medvelen om alt Bengl Gustavsson i sitt första inlägg i debatten i dag sade att folkpartiet lagt upp stjärten och knäppt ned byxorna i fråga om de värnpliktigas villkor. När vi arbetade fram denna budget, kände vi etl ansvar för 1979/80. Det är från börian av del budgetåret som vi har föreslagit de förbältringar som oppositionen nu vill tidigarelägga.

Den liknelse som Bengt Gustavsson använde villjag emellertid använda på förslaget att nu skära ned försvarets anslag nästa budgetår med 448 milj. kr. Jag är fullt medvelen om atl Bengl Gusiavsson och socialdemokralerna har räknal fram den lägre ram som de ville ha i försvarsbeslutet 1977, ökat den med netioprisindex och kommit fram lill beloppet 448 milj. kr. Men Bengt Gusiavsson måsle rimligtvis medge alt det inte är realistisk polilik alt nu fem månader före budgetårets börian, när en hel massa bemyndiganden har föranlett beställningar av maleriel, komma med en sådan hedskärning.

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del gäller inte herr de Geer personligen, för han var inle försvarsminister vid det lillfållel, men han representerar ett parti som hade regeringsansvar även före del senaste regeringsskiftet. Det var trepartiregeringen som genomdrev uppskrivningen av försvarskostnaderna, och jag beklagar att del går ul över herr de Geer, men till regeringen måslejag säga: Som man bäddar får man ligga.

Försvarsministern tror inte alt del skall vara möjligl att klara den besparing som vi finner nödvändig med tanke pä det stora budgetunderskottet Men gör elt försök, herr försvarsminister. Kom och resonera med oss, så skall vi se om vi inte gemensami kan klara uppgiften.

192

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr lalman! Försöket kommer att drabba sysselsättningen på ett antal orter där sysselsätlningen ändå är ganska ansträngd. Jag är fylld av samförständsvilja när det gäller all resonera med herr Gustavsson om olika åtgärder som ligger i linje med vad vi vill i fråga om försvarels framtid. Men all nu föreslå en nedskärning av den typ herr Gusiavsson förespräkar.tror jag

vore myckel fariigt med hänsyn lill sysselsättningen pä en rad orter, inle     Nr 79

minst för all personal som är anställd vid berörda industrier.   Torsdagen den

1 februari 1979
Förste vice lalmannen anmälde alt Bengt Gusiavsson anhållit att till     ___

protokollet fä antecknat atl han inte ägde rätt lill ylleriigare replik. Allmänimlitisk

debatt Pä förslag av förste vice lalmannen beslöts härefter att kammarens

förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammaniräde.

§ 2 Kammaren åtskildes kl. 23.49.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert