Riksdagens protokoll 1978/79:77 Onsdagen den 31 januari

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:77

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:77

Onsdagen den 31 januari

kl, 19.30

Förhandlingarna leddes till en börian av tredje vice talmannen.

Nr 77

Onsdagen den 31 januari  1979

AUmänpolitisk debatt

§ 1 Allmänpolitisk debatt (forts.)

BERTIL LIDGARD (m):

Herr talman! Vi har här i riksdagen en och annan kollega - den jag främst tänker pä är tyvärr inle i kammaren just nu - som inte är rädd för alt anhängiggöra aparla frågor och som pä det sättet riktar uppmärksamheten på samhällsföreteelser, eller kanske snarare mentaliteter, som inle är helt tillfredsställande. Låt mig erinra om all vi här i kammaren kommer alt få tillfälle att diskutera en fråga som kan rubriceras "Etl gladare Sverige" och all en av årets motioner handlar om hur man skall få ett Sverige som är mindre präglat av missunnsamhet och avund.

Jag skall i detla milt korta anförande sälla mig lill dessa debattörer, åtminstone när del gäller själva rubriceringstekniken. Jag skall nämligen tala om nödvändigheten av ett hederligare Sverige, om nödvändigheten av att vi ställer upp normer för vår samvaro i samhället, alt vi informerar om dessa normer, lever efter dem och reagerar mot avvikelser från dem.

Alt jag valt delta tema för dagens anförande, herr talman, sammanhänger med all jag genom den verksamhet som anförlrotls mig här i riksdagen mer än många andra konfronteras med statistik och andra uppgifter om brottsutvecklingen i vårt land. Jag har därför också anledning atl fundera över de blygsamma, beklagligt blygsamma, resultat som uppnås genom den kriminalpolitik som vi fastlagt.

I årets budgetproposition kan man inhämta all misshandelsbrotten för lillfållel lycks ha minskat, medan antalet rån ökar. Bank-, post- och butiksrän, som ökade kraftigt under 1977, har visat en tendens all gå tillbaka, medan s. k. väsk ryck ningar har ökat i förfårande grad. Inbrotten i bostäder, fritidshus, vindskontor och källare har minskal -där finns kanske inle mer att ta, kan den förmoda som under loppei av några få år utsatts för flera sådana inbrott - men inbrotten i skolor och i andra liknande lokaler har ökat i mycket stor ulsträckning.

Även om man på en eller annan punkt således kan redovisa en minskning i förhällande lill lidigare år, så är det över lag fråga om myckel betydande faktiska tal för brottsligheten. Konklusionen i budgetpropositionen ger en bild av situationens allvar. Del heter där:

"Siffrorna ger vid handen atl elt stort antal samhällsmedlemmar har drabbats av personliga eller ekonomiska skador genom brott. Många dämlöver har säkeriigen känt betydande oro inför risken för atl utsäuas för

125

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

AllmänpoUtisk debatt

126

brott."

Föregen del varjagsäseni som i går med om etl samtal, där det lämnades flera rörande exempel på gamla människors försök och metoder atl skydda sig mol stöld och väskryckning, när de hämtar sin folkpension på posten. Del är kanske en liten fråga, men den är förvisso vardagsnära för väldigl många människor.

Det är, herr talman, i dag motiverat alt fråga: Fungerar vår kriminalpolitik? Fungerar den på del sätt som vi tänkte oss, när vi fattade beslutet om den? Fungerar systemet på etl hyggligt sätt i fråga om brottsförebyggande ålgärder och behandlingssystemel för dem som bryter mol samhällets regler?

Svaren på dessa frågor är väl inte till hundra procent nekande, men de är förvisso inle heller jakande. Hur åtgärderna i brottsförebyggande syfte verkar kan vi i viss ulsträckning utläsa ur den brottsstatistik som jag talade om alldeles nyss. Den är som sagt inte uppmuntrande. Och väljer man återfallsfrekvensen som elt mått på hur behandlingsmetoderna inom kriminalvården fungerar ser man inte heller direkt någon särskild ljusning i problematiken.

Indirekt innehåller också budgetproposilionen ett medgivande om alt mycket brister i del hittills tillämpade kriminalpolitiska systemet. Justitieministern anmäler alt det skall tillsättas två kriminalpolitiska beredningar. Den ena skall syssla med den framtida utformningen av kriminalvård i frihet och alternativ till frihetsstraff Den andra utredningen skall behandla frågor som direkt sammanhänger med frihetsstraffen. Jag tror alt vi inom partierna är överens om all det är myckel angelägna utredningar.

Självklart är det angelägel alt man inom kriminalpolitiken utformar elt sankiionssystem som såväl för medborgaren i gemen som för den straffade framstår som rättvist. Detta är i själva verket en av de viktigaste förutsättningarna för alt rehabiliteringsprocessen inom sanklionssysiemel skall ha någon framgång. Etl straff som inle känns rimligt avpassat till den begångna gärningens svårighetsgrad skapar hämnd- och revanschbegär, som lar över vilken välulformad behandlingsteknik som helsl.

Men, herr lalman, jag vill påstå all i dag kommer vi ingenstans med de här problemen - hur mycket och hur skickligt vi än må salsa pä behandling inom öppen eller sluten kriminalvård - om vi inle med minst lika slor och helsl större kraft ägnar oss åt förebyggande ålgärder. Del viktigaste är atl förhindra alt människor över huvud tagel dras in i kriminalitet. Och det är naturligtvis en övergripande samhällsuppgift. Del är också en uppgift för alla enskilda medborgare i vårt samhälle. På denna punkt har vi ett medborgaransvar, som måste inriktas i första hand mol barn och unga människor.

Den vetenskapliga forskning som vi har visar alt vi är på väg in i ell normsvagl samhälle. I själva verket är väl frågan om vi inte redan är där, I och för sig finns väl normerna, men vi har gjort alll mindre för alt förmedla kunskap om dem till den nya generationen och framför allt för att upprätthålla dem. Del har funnits ett tänkande, en filosofi, som innebär atl man inle skulle reagera på de ungas normbrotl,alt ingripanden skulle vara lill skada och all oarterna snabbast skulle bota sig själva om man ingenting

gjorde. Jag tror all del numera råder en betydande enighei om all detla är fel.

En ung människa behöver stöd och vägledning under hela sin utveckling till vuxen. Del betyder atl vi vuxna inte kan överlämna barnen och de unga lill sig själva och gruppen av jämnåriga för atl "växa i frihet". Det är en förödande missuppfattning alt tro alt krav och gränssättning är negativa för barn och unga, att detta skulle vara detsamma som att stympa deras själar och förtrycka dem - det säger docenten i psykologi Kristina Humble, som är vetenskapligt ansvarig för metodutveckling och utvärdering vid sociala nämnden inom Stockholms läns landsting.

Den slutsals som man kan dra av detla är atl föräldrar och familj, skola och andra institutioner, som möter barnen, måsle slälla upp på elt annat sätt än f n. Attdet kan ge resultat hadejag tillfålle att avläsa i en större mellansvensk industristad häromdagen, där samarbetet mellan skolan, polismyndigheten och socialvården förefaller mig vara bättre organiserat än pä mänga andra håll.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis betona alt för all den förebyggande verksamheten skall få största möjliga effektivitet så måste vi alla känna och utöva etl medborgaransvar. Om vi ser en barnunge ligga i en isvak gär vi nog inte likgiltigt förbi ulan gör vad vi kan för all dra upp ungen - även om del hela inle förefaller direkt livshotande. Men de flesta som seren ung människa stjäla en sak pä elt varuhus låtsas nog inle ha med saken att göra. Del är naturligtvis obehagligt atl ingripa, men det kan hända, herr lalman, att ett enkelt påpekande om vad som gäller kan rädda barnet till en framlida laglydnad. Väsentligt obehagligare är del naturiiglvis alt säga lill någon som sitter i tunnelbanan och skär sönder ett säte: Sä där får man inle lov atl göra! Jag kan förstå om man inle alllid känner sig sä modig i den situationen. Men då får man i stället medverka till atl vi får en sådan övervakning alt normerna för mänsklig samvaro upprätthålls.

Det viktigaste på sikt är att vår uppfostran leder fram till atl de unga bibringas ell medvetande om alt de inte är alldeles oansvariga för vad de gör.

Men del finns elt krav lill - ell krav pä oss vuxna alt uppträda som föredömen när del gäller alt respektera normerna, och det sträcker sig från sä obetydliga och ringa ting som alt inte gä emot rött ljus, sä länge vi har sädana bestämmelser som vi har, till all inle förtrycka vårt samvete alltför myckel under de närmaste fjorton dagarna, när vi skall färdigställa våra deklarationer.

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

AUmänpolitisk debatt

LINNEA HÖRLÉN (fp):

Herr lalman! Under decennierna efter andra världskriget har i västerlandet en slor del av samhällels resurser salsals på en breddning av utbildningsutbudet på skilda nivåer. Allmänt vedertagna målsättningar om personlighetens frigörelse, om självförverkligande och gemenskapsfosiran kunde endast förverkligas för en mindre grupp, så länge en utbildning utöver gmndnivån var förknippad med ekonomiska förulsältningar som långt ifrån alla ägde.

127

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

AUmänpolitisk debatt

128

Under efterkrigstiden har västerlandet gått mot etl förbättrat välsiånd, som också har kommil vårt eget land lill del. Delta förhållande har bl. a. gjort det möjligt all göra den obligatoriska skolan nioårig och atl väsentligt öka intagningar lill såväl gymnasium som högskola. Reformtakten haralltså varit snabb, och ulbildningskullarna har växt enormt. Den nioåriga skolan har emellertid också varit utsatt för stark kritik. Den har inle lyckats förmedla baskunskaper och basfärdigheter i önskvärd utsträckning. En analys av klimat- och arbetsmiljön i skolan visar att verkligheten ligger långt från läroplanens formuleringar. Målformuleringarna om hänsyn, tolerans, arbetsglädje, arbetsmoral, vårdat språk, socialt varm gemenskap osv. har visat sig svära all förverkliga i dagens skola. Resurser för individualisering av undervisningen i form av lärarfortbildning och lärartäthet har inte funnits i tillräcklig grad för all förhindra social utslagning och brister i baskunskaperna hos alltför många elever.

Genom SIA-reformen, som trädde i kraft förra året, barett slorl steg tagits för alt bana väg för en mer flexibel resursanvändning, som vi hoppas skall göra det möjligl för de lokala krafterna atl pä bästa säll utnyttja de pengar man får till förfogande. Vad vi nu väntar på är en läroplan, som möter SI A-skolans behov och kan ge innehåll åt den nya organisationen. Vi hoppas på en läroplan som ulan alt fördjupa sig i detaljplanering ändå ger vägledning för skolans undervisning, dä del gäller såväl baskunskaper som fördjupningsdel. Det är väsentligt alt varie elev får möjlighet lill den studieväg som han eller hon önskar utan begränsningar i form av omgivningens sociala traditioner, bostadsort, ekonomisk standard eller kön. Skolans uppgift måste vara all genom både sina arbetsformer och sitt ämnesinnehåll utveckla elevernas hela personlighet och sociala förmåga. Skolan är bådeen institution som förmedlar kunskaper i traditionell bemärkelse och en gemenskapsform, där inlärningen och den personliga utvecklingen går sida vid sida.

Ulvecklingsreformerna under 1960- och 1970-lalen har också gått mot en alll slörre homogenitet i skolans organisation. Grundskolans frän börian rika tillvalsmöjligheler har för vaoe reform blivit allt färre. Gymnasieskolan har från sin start 1971 integrerat den gamla fackskolan, yrkesskolan och gymnasiet i en utbildningsreform som ger allaeleveren allmän behörighet lill högre studier. Jämlikhetsmålet har mera kommil alt knytas lill att alla elever i så slor ulsträckning och så länge som möjligt läser samma ämnen än till den mera individualistiska synen på jämlikhet, som innebär atl alla elever har samma rätt till studier som upplevs intressanta och meningsfulla. Enligt liberal syn är detla alt vara jämlik mycket en fråga om atl ha fått möjligheter all utveckla sig som man själv vill, efter sina förutsättningar. Detta ställer dock i sin lur krav på ändrade värderingar. Under åren har t. ex. praktiskt arbele värderats mindre än intellektuella övningar. Det har varit finare atl läsa språk än att studera lill bilmekaniker. Della är naturiigtvis en felsyn. Atl hävda all jämställdhetsbegreppei innebär alt alla skall studera samma sak och samma stoffmängd i en sammanhållen skola kan innebära ett tvång över den enskilde som läll leder till den skolleda man helst ville undvika. Vad som däremot är viktigt är alt alla får inhämla de baskunskaper och basfärdigheler

som är nödvändiga för att den enskilde skall inte bara klara sig i samhällel utan också kunna bygga vidare på sin utbildning efter eget iniresseval. Möjligheten till återkommande utbildning är en positiv lillgång i vårt utbildningssamhälle och något atl bygga vidare pä i så nära anknytning till arbetslivet som möjligt. Della är önskvärt av flera skäl, inte minsl föratt bidra lill en mindre traditionell uppdelning av yrken efter kön.

1 detta sammanhang skulle jag också gärna vilja knyta an till skolans krav på verklighetsanknytning i undervisningen. Det råder stor enighei om alt undervisningen bör vara verklighelsanknuien. I den konkrela undervisningssituationen i klassrummet söker man så långl möjligl utnyttja elevernas erfarenheter från vardagslivet, och ett ökande utrymme ges åt besök i institutioner och pä arbetsplatser. Massmedias spegling av verkligheten ulgör också en aldrig sinande källa lill verklighetsanknylning. Men då är det också angeläget all verkligheten speglas i alla sina schatteringar. Den lättast tillgängliga verkligheten är den som är möjlig att uppfatta med våra fem sinnen, den som kan iakttagas, mätas och vägas. I ell västeriändskt kulturmönster med sin starkt lekniskt-maleriella framtoning är del lätt hänt atl man begränsar verklighelsanknylningen lill denna seklor. På naturvetenskapligt häll ser man inle längre så entydigt på verkligheten.

Vad som också måsle räknas till verkligheten är i. ex. förmågan till skönhetsupplevelse i samband med en litterär eller musikalisk framställning, den mänskliga förutsättningen för upplevelsen av gemenskap och glädje, käriek, hal, alll del som rör personlighetsdaning, idealbildning och livsåskådning, allt som väcker vördnad, förundran, oro. För personlighetens mognad, för förkovran på alla livets områden behöver vi material, stoff atl arbeta med och som vi kan tillägna oss som en hjälp alt möta svårigheter i livet, för att med förtröstan möta de frågor som hör ihop med livels mening och mål. Skolan får inle försumma atl knyta an lill någon del av verkligheten. Till det här området hör också skolans uppgift att förmedla de normer och värderingar som samhällel ser som riklningsgivande för en demokrati i frihet under ansvar.

Ibland lalar man om skolan som om den vore en isolerad del av samhället. Så är naturiigtvis inte fallet. Skolans svårigheter speglar de svårigheter samhällel i sin helhet har atl brottas med. Skall vi få en väl fungerande skola måste den formas i nära anslutning lill samhällels övriga funktioner. Trots atl skolan under decennier haft som mål en fungerande kontakt med hem och samhälle finns pä detta område stora brister. Samtidigt har vi fån en ökad klyfta mellan generationerna i värt samhälle vad gäller erfarenheter och kontakter. Del institutionella omhändertagandel av såväl gamla som unga har ökat samtidigt som familjens betydelse har minskat. Alll fler barn las om hand av daghem och förskolor, samtidigt som bägge föräldrarna förvärvsarbetar långa dagar. Eftersom förvärvsarbetet ligger utom hemmet får barnen och ungdomarna i obetydlig utsträckning kontakt med föräldrarnasarbete. Del man tidigare fick praktisk kännedom om får nu skolan ge en teoretisk bild av.

Föräldrarna har också fortfarande ytterst få möjligheter alt påverka sina

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:76-77

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

barns skolgång. Försöken atl förbättra samarbetet mellan hem och skola har i stort sett stannat på elt ytligt plan. Frågor som gäller skolskjutsar, lokaler, fester och resor diskuteras med fördel, medan undervisningsmetoder, attityder, värderingar och läromedel mera sällan kan påverkas av föräldrarna. Här behövs ålgärder för atl stimulera lill kontakter från såväl skolans som hemmens sida. Samhället bör också i framtiden göra sådana prioriteringar i fråga om resurstilldelning alt föräldrarna fär ökade möjligheler alt vara tillsammans med sina barn, bl. a. för att bättre kunna följa upp samarbetet med skolan. Många föräldrar ser fram mot den dag då etl vårdnadsbidrag kan ge slörre valfrihet i fråga om barntillsynen och också ökade möjligheler att umgås generationerna emellan.

Under den samlade skoldagen har vi också i SlA-beslulel räknal med all eleverna skulle få konlakl med det föreningsliv som finns på orten. Det är viktigt atl också den sidan av samhällslivet kommer med i bilden, dä del är fråga om all hjälpa nästa generation all hitta sin väg för framtiden. Här behövs resur-ser från samhällels sida. 1 den älstramningsperiod som vi f n. befinner oss i, har vi fåll finna oss i all anslagsökningarna lill föreningslivet inle blivit så stora som vi kanske önskat, men den öppenhet från skolans sida gentemot organisationerna som SlA-skolan förulsälier bör ge siimulans ål organisationerna all gå in i ell fruklbart samarbete med skolan.

Herr talman! Jag har velat understryka vikten av atl se skolan som en integrerad del av samhället. I del gamla bondesamhället fick barnen en naturlig konlakl med arbets- och samhällsliv och växte stegvis in i vuxenrollen. Hemmen har nalurliglvis också i dag del primära ansvaret för barnens vård och fostran. Men samhällels ansvar för den kommande generationen kan inle uleslulande läggas på skolan. För atl eleverna skall kunna utvecklas till harmoniska människor och lära sig alt fungera i yrkeslivet pä etl ansvarsfullt säu behövs ell nära samarbete mellan skola, arbetsliv, föreningsliv och samhällels olika insiitulioner. Samhällel är en fungerande helhel, en samhällskropp, där alla delarna är beroende av varandras insalser.

130

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Som bekant skulle det gå all sänka skatterna om viljan fanns, enligl borgerliga vallöften 1976. Del blev inle mycket bevänt med den saken under trepartiregeringen, och det lär inle bli särskilt mycket nu heller. Då sänkte man skatlerna mest för höginkomsttagarna och minst för låginkomsl-lagarna. Samtidigt höjdes momsen, som särskilt hårt drabbar låginkomsttagarna. Hur blir del dä i "folkpartiets Sverige" - för nu är vi väl så nära det begreppet som vi någonsin kommer?

Folkpartiregeringen fortsätter på samma väg. Marginalskaltesänkning och indexreglering av slatsskatleskalan skall betalas med höjd moms. Huvudlinjen i skallepoliliken, sådan den förs av regeringen, är all bördorna i ökad grad vältras över pä de minsl bärkraftiga grupperna. Denna polilik möter ell allt starkare moisiånd. Den ökade klarheten om au man inle kan Ibrtsälia all lappa vidare på del gamla lappläckel, som vårt skallesyslem utgör, har

föranleil socialdemokralerna au lala om ell nyu skallesyslem med produktionen som grund. Nu grälar socialdemokraterna och folkpartiet om vem som bär ansvar för alt man inget gjorl åt saken tidigare. Vi kan nog lösa den tvisten med att påpeka alt de bär etl gemensamt ansvar för den rådande ordningen.

Ni gjorde ingei - del var jag som fick skynda på skalleutredningarna, sade Ingemar Mundebo i en replik lill socialdemokralerna nyligen. Herr Mundebo glömde tala om att han själv tillhörde 1972 års skalteulredning! 1972 års skalleutredning skulle enligt direktiven bl. a. förbällra underlaget för bedömning av skaitesyslemels fördelningspoliliska verkningar, pröva de indirekta skatternas fördelningspoliliska effekieroch deras lämpliga konstruktion med hänsyn härtill, behandla kapilalbeskaltningen, såsom av förmögenheler, arv och gåvor. Delta skedde inte. Man log heller inle itu med frågan om effektiv kamp mot skatteflykt och skallefusk.

Vad gjorde då den borgeriiga regeringen ål skatteutredningarna? Jo, man förändrade direktiven på sä säll all frågan om indexreglering av skatteskalan gavs förtur. Men inle gjorde den förändrade majoriteten i utredningen någol för att förändra det antikverade skattesystemet. Ingemar Mundebo kurar ihop sig under Gunnar Strängs lapptäcke. De lappar han syu dit är verkligen inte snyggare än företrädarens - tvärtom!

Socialdemokraternas förslag har framställts som en nyhet. Del är dock inle riktigt atl tanken pä en skatt, baserad på produktionen, skulle vara en nyhet så som hävdats i pressen.

I del skallepolitiska program som vänsterpartiet kommunisterna presen terade under försia hälften av 1976, alltså före valet, ställde vi långtgående krav på förändringar i skattesystemet och skrev bl. a.: "En ökande andel av nödvändiga statsinkomster bör utlas direkt ur produktionen. Vpk kräver ett system av produktionsskatter, beräknade i förhållande lill företagens omsätt ning, råvaru- och energiförbmkning och inle som nu enbart i förhållande till löneutgifterna."

Det är också tveksamt om del socialdemokratiska förslaget uppfyller anspråken pä en produklionsbeskattning i ordets verkliga bemärkelse. Några punkier fordrar elt förtydligande från de socialdemokratiska talesmännen. Jag tror all del vore bra om man fick dem klariagda i denna debatt.

I molionen om inriktningen av skattepolitiken säger socialdemokraterna bl. a. atl avskrivningarna pä företagens kapitalföremål inte bör inräknas i skatteunderlaget för produktionsfaklorsskatlen. Man vill begränsa skallen lill de inkomsler som skapas i produktionen. Man säger sig vara medveten om alt avskrivningarna är generösa och i allmänhet medger "en betydande överavskrivning, vilken egentligen skulle ingå i skattebasen". Och man sammanfattar i motionen: "Skattebasen bör utgöras av lönekostnader samt brutlovinsien efter avskrivningar, socialavgifter och skatt."

Kan detla anses vara en produktionsfaktorsskalt i verklig mening? Ärdet bra atl på detla sätl begränsa den skattebas som en produklionsbeskattning skall grundas på? Allvariigt är också alt man inlegör någon åtskillnad mellan privata förelag pä profitbas och kommuner som har atl finansiera sin

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

131

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

132

verksamhet med skaller och avgifter. De skall belastas lika.

"Della innebär bl. a. atl de offentliga arbetsgivarna kommer alt få betala samma kosinader för sin anställda arbetskraft som blir fallet inom den egentliga produktionen", kan vi läsa i molionen.

All man för en diskussion om atl inle basera beskattningen enbart på arbetskraften är elt framsteg, men den utformning som det socialdemokratiska förslagel fåll medför risk för en ny pålappning på del gamla skaiiesys-lemel. En produklionsbeskattning måsle för alt fylla sin uppgift beräknas i förhållande till företagens omsättning, råvaru- och energiförbrukning, så som vpk krävl.

Vänsterpartiet kommunisterna har ställl såväl omedelbara som mera långsikliga krav pä skattepolitikens område.

Vi upprepar kravet på slopad moms på maten, endera genom ett direkt slopande av skallen eller genom alt subventionerna utökas, så atl hela momseffekten pä maten försvinner.

Vi kräver skärpt kapitalbeskattning och realisationsvinslbeskallning.

Vi begär all indexregleringen av inkomslskatteskalan upphävs.

Vi kräver all man omedelbart inför den skatteflyktsklausul som länge nog förhalats.

Vi angriper de stigande kommunalskatterna genom att kräva ökade stalsbidrag och atl en progressiv stalskommunal enhetsskait införs.

Vi kräver förändringar i avdragssyslemet, som i dag gynnar höginkomsttagare och missgynnar låginkomsttagare.

Vi kräver höjd bolagsbeskaltning.

Vi kräver en genomgripande skaltereform och övergång till produklionsbeskattning.

Grundlinjen i skattepolitiken måste enligt vpk:s mening vara minskade skattebördor på lönarbetarna, barnfamiljerna och pensionärerna och ökade skaUer för stora förmögenheler, bolagsvinster och spekulationsvinsier.

De höga indirekta skatlerna måsle bekämpas, särskilt mervärdeskatten, som fördyrar alla varor. I förslaget lill statsbudget ulgör enbart mervärdeskatten 32 miljarder kronor, dvs. mer än en fjärdedel av statens sammanlagda inkomster. De indirekta skatternas relativa tyngd är störst för lägre inkomsttagare. Särskilt gäller delta mervärdeskatten pä livsmedel.

En annan för vanliga inkomsttagare myckel tung skatt är kommunalskallen. En fördubbling av kommunalskallen sedan 1960 och en tredubbling sedan 1950 anger utvecklingen på detta område. Den genomsnittliga utdebiteringen är nu uppe i 29 kr. Många kommuner ligger långt över denna siffra.

Vad gör man då för att bekämpa kommunalskattehöjningarna? Herr Bohman och moderaterna hotar kommunerna med mindre statsbidrag om de höjer skatten - beroende bl. a. på atl statsbidragen varit for små! Vad del handlar om är atl kommuner och landsting måste få resurser atl klara av viktiga serviceuppgifter utan förödande kommunalskaliehöjningar. Det räcker all se pä situationen i fråga om barnomsorgen, sjuk- och långtidsvården för alt man skall bli på del klara med atl det inte är åtstramning ulan

ökade resurser som behövs för kommuner och landsting. På en rad andra områden krävs också betydligt slörre insalser än nu.

När svenska folket i dessa dagar plockar fram sina deklarationspapper skall man lält kunna konstalera all del är kommunalskatten som tar den största delen i fråga om de direkta skatterna. Det gäller för inkomsler upp lill omkring 100 000 kr. Del är angelägel all kommunalskatlehöjningarna stoppas, men det fär inte ske genom alt den sociala standarden försämras.

Vpk kräver omedelbara insalser i form av höjda slatsbidrag lill kommunerna liksom all staten hell lar över vissa kosinader. De åtgärderna är ändå inte lillräckliga, och därför har vpk krävt övergång lill en enhetlig progressiv skall lill stat och kommun. Men det ville inle övriga partier vara med och utreda i de skalteutredningar som var i verksamhet. Kosinaderna för den grundläggande omvårdnaden, som bör vara lika för alla oavsell vilken kommun de bor i, skulle täckas inom del samlade skattesystemet.

Vpk kräver också alt hela avdragssyslemet görs om. De flesta avdrag bör slopas. Befogade avdrag bör ske från skallen i stället för som nu frän inkomsten. Nuvarande ävdragssystem gynnar höginkomsttagare och missgynnar låginkomsttagare.

Beskattningen av kapital och kapitalvinster har under de senaste årtiondena gett ell alll mindre bidrag lill de samlade skatteinkomsterna. Andelen av samtliga kapitalskatter har minskal från 2,7 % 1950 lill 0,6 96 1977. Vpk anser alt beskattningen av kapital och kapitalvinster kraftigt måsle skärpas.

Likaså har skatteinkomsterna från juridiska personer, dvs. huvudsakligen aktiebolag, kraftigt minskal i betydelse. Vpk anser atl den direkta beskattningen av bolagen bör skärpas.

I della sammanhang har vi aktualiserat frågan om ell syslem av produktionsskatter, beräknade i förhållande lill företagens omsättning, råvaru- och energiförbrukning. Della är alltså en produklionsbeskattning i ordets egentliga betydelse.

Det kommer att bli intressant atl följa den fortsatta debatten om produklionsbeskattning. Det socialdemokratiska förslagel fyller möjligen den uppgiften alt del nu öppnar en debatt - vpk-förslaget härvidlag har förut förligils - rörande en omläggning av skattesystemet.

Den beskrivning av skattesystemet som finns i den socialdemokratiska motionen överensstämmer på en rad punkier med den som vänsterpartiet kommunisterna gjort, f ö. under tre olika regeringars tid. Del gäller bl. a. kommunalskatternas ökade tyngd, bolagsskallens minskade betydelse, avdragssyslemels effekler på progressivitelen, behovei av ålgärder mol skallefusk och skatteflykt osv.

Detta kan utgöra en utgångspunkt för den fackliga och politiska arbetarrörelsens offensiv mol skatleorältvisorna. Den offensiven får dock inle försvagas genom all man blundar för atl dessa orättvisor är av äldre datum än regeringsskiftet 1976 - även om de förstärkts under de borgeriiga regeringarna.

Klara utfästelser om atl de uppräknade skatleorältvisorna kommer alt angripas måsle utgöra en viklig del i en offensiv polilik inför höstens val.

Nr 77

Onsdagen den 31 januari  1979

Allmänpolitisk debatt

133

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

134

Skattepolitiken är ett av de områden som visar all del inle räcker med alt bli av med den borgerliga regeringen och ålergå lill den polilik som fördes före 1976 års val. Detla äretl område där det krävs en ny politik, en polilik där den arbetande befolkningens intressen ställs i förgrunden och där kapilalintres-sena trängs tillbaka.

GUNNAR NILSSON (s):

Herr talman! "Arbetslöshet är del värsta som kan drabba etl samhälle näst efter elt öppet krig", sade den nu bortgångne Arne Geijer. Den insikten präglade hans gärning. Den är avgörande för de fackliga framgångsvägarna och för arbetarrörelsens polilik.

Under några är har Sverige haft en vikande sysselsällning. Hundralusen-tals människor har tvingats känna på arbetslöshetens gissel. Unga människor har bara mött slängda dörrar när de försökl komma in i arbelslivei. Även om de inte ekonomiskt har behövt lida så som Arne Geijers generation, har de ändå fått dela den hopplöshet och känsla av all ställas utanför som mötte 1930-lalels ungdomar.    .

Fackföreningsrörelsen har starkt känt sill ansvar i den här silualionen. I två lönerörelser har vi lämnat vårt bidrag för all hjälpa landet ur den ekonomiska krisen. Lönlagarna har under krisåren fått dra ät svängremmen. Vi kommer all minnas de borgerliga regeringsåren som den period då reallönerna efter skatt för de breda löntagargrupperna sjönk med ungefär 5 96.

I den valbudget som folkpartiregeringen nu lagt fram skall folkel fås all glömma de svära åren. Ur den uppgång som nu ulan tvivel sker i ekonomin drar man de mest optimistiska slutsatser. Det finns från facklig synpunkt i flera avseenden anledning atl varna för ett önsketänkande som inle vill se längre än lill den 16 september i är.

Under de magra åren har vi fått vänja oss vid atl en rad förelag och branscher begärt samhällsstöd. De har dä ställt upp i samlal och utredningar om förändringar i syfte all skapa en slagkraftig näringsstruktur. I motsvarande män som man nu tror alt del pekar uppåt svalnar också intresset för sådana åtgärder. Man vill inle se jusl längre än näsan räcker och slår sig till ro. Nu skall lydligen marknadskrafterna verka igen.

Men även om man nu kan skönja en ljusning för ekonomin, sä kvarstår de gmndläggande problem som vi brottats med de senaste åren. Regional obalans, bransch- och strukturproblem kommer atl kvarstå. Pä detla finns inga som helsl lösningar presenterade i finansplanen.

Såväl förelag som regering måste nu ta sill ansvar för den framlida sysselsättningen i landet. Del är i etl läge med uppåtgående konjunktur som förändringar skall vidtas, om de skall kunna ske under socialt godtagbara former. Atl i den här silualionen acceptera en slapp liberal låtgåpolilik kan på bara några års sikl få förödande verkningar för jobben. Del är nu del måste lill en näringspolitisk planering från samhället och en framförhällning från förelagens sida.

Under de magra åren har lönlagarna fäll höra ständiga maningar om återhållsamhet, om viklen av alt hålla igen det svenska kostnadsläget.

Fackföreningsrörelsen är väl medveten om sambanden mellan kosinader och möjligheten atl konkurrera utomlands och därmed hålla produktion och sysselsällning uppe. De Ivå senaste avtalen har vi skrivil under bl. a. i avsiki all ge ulrymme för relalivprissänkningar på svenska exportvaror. Del som nu enligl konjunklurinslilulet häller pä att ske är från de här synpunkterna djupt oroande. Exportföretagen tenderar enligt konjunkiurbaromeiern för försia kvartalet i år alt höja sina priser. Del finns risk för starka prisökningar i sluiet av årel.

Vad blir resultatet av sädana här prishöjningar, som ju inle kan finna några som helsl motiveringar i löneutvecklingen eller i lönekostnaderna? Jo, tillsammans med regeringens enorma budgetunderskott ger det bränsle lill en ny inflationsbrasa. Riskerna för au Sverige än en gång tappar sin med möda återkämpade konkurrenskraft är överhängande. För förelagen kan det bli kraftigt höjda, men myckel ojämnt fördelade, vinster.

Herr lalman! Det finns anledning alt mot den här bakgrunden varna för en upprepning av 1974 års silualion.

Inför den avtalsrörelse som skall genomföras i höst innebär del här stora svårigheter. För om förelagen tappar alll samhällsekonomiskt ansvar så fort konjunkluren vänder uppål, varför skall dä löntagarna ensamma behöva bära det? Någon hjälp från samhällels sida kan man ju inle förmärka i den budget som regeringen presterat.

Men kanske kommer vi atl få se någon inflationskampanj från Svenska arbetsgivareföreningen som manar förelagen atl hålla igen priserna. Man missade nämligen del lilirällel 1977, rekordåret i inflation.

Om inga särskilda åtgärder vidtas mot de stora men ojämnt fördelade vinstökningar som kan väntas det här året får vi en ny illustration lill varför lönlagarfonder behövs. Etl av deras syften ärju all underlätta den solidariska lönepolitiken. En annan illustration har vi fått i dagarna. Jag syftar pä det spräckta Volvoavtalet.

I de närmast berörda fackliga leden har turerna kring avtalet väckt oro och protester. Del är en reaktion som också jag delar. Det kallhamrade kapitalistiska spelet kring Volvo väcker inle bara indignation i sak. Del väcker också flera principiella frågor. Lät mig konstalera följande:

1.   Myten om det maktlösa aklieägandel har spräckts. Del har såväl internationellt som här i landet hävdals all ägandet inle längre skulle ge den makt och del avgörande inflytande som del hade i kapitalismens tidigare skeden. 1 stället skulle andra intressen, såsom en professionell företagsledning, samhällel och de anställda, ha tagit över. Volvo har brukat anföras som paradexemplet på den här utvecklingen. Nu vel vi alt några aktieägare kan köra över såväl förelagsledningen som samhällel representerat av två regeringar och de anställda representerade av samtliga sina organisationer.

2.   Myten om gemensamma intressen mellan kapital och arbete har än en gång gendrivits. Aktieägare och anställda sitter inte i någon gemensam båt. Del nuvarande systemet ger hell enkelt aktieägarna en roll där de ser lill sina snäva och kortsiktiga intressen, medan de anställda och samhällel måste se framåt för atl trygga arbete och försörining. Och del är alltså dessa aktieägare

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

135

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpoUtisk debatt

136

som har del avgörande bestämmandet över framliden i sin hand för hundratusentals anställda i storföretagen!

3. Myten om atl del skulle finnas en "pluralism" - mångfald - i vårt nuvarande ekonomiska system, har klart avslöjats. Del räckte med all en finansman knystade om sin yttersta vilja för all "oberoende" kapitalinstitutioner, aktiesparare och borgerliga opinionsbildare skulle ställa in sig i ledet. Det har åter slagits fast alt Sverige har en av väsiväridens mest koncentrerade privalkapitalisliska ekonomier.

Atl arbete i sig skall ge bestämmande i produktionen är grundläggande för elt icke-kapitalistiskt parti som socialdemokralerna. Men partiet och fackföreningsrörelsen är också tillsammans medvetna om all del bestämmande som ulgår frän arbetet måsle förslärkas genom löntagarfonder, om fåtalels makt över ekonomin skall kunna brytas.

Hur mödosamt det är alt lagstiftningsvägen förstärka arbetets roll i produktionen, visas klart av turerna kring förtroendemannalagen. När lagarna om styrelserepresentaiion, medbestämmande och även den nuvarande om facklig förtroendeman en gång antogs av riksdagen, byggde det på förutsättningen atl lagen skulle byggas ul vartefter man vann erfarenheter.

Den borgerliga trepartiregeringen hade, alldeles innan den gick hädan, ell förslag lill ny förlroendemannalag färdigt för lagrådsremiss. Inför den förödande kritik mot det förslaget som lades fram av löntagarorganisationerna och bl. a. i den här lalarslolen, av fru Sigurdsen, fick folkpartiregeringen kalla fötter och drog tillbaka propositionen för en överarbelning. Nu länker man göra etl nyll försök.

Men inle heller den här gången är löntagarorganisationerna beredda all omgående säga "lycka till". Även om flera grova försämringar rensats bort i jämförelse med det förslag som gick till lagrädsremiss, återstår myckel för att uppnå effekt med en ny lag. Lät mig nämna några punkter:

1.   Del gamla fackliga kravet på möten pä betald arbetstid, som stöddes av den nya arbetsrättskommitténs majoritel, bollas nu tillbaka till parterna för atl lösas förhandlingsvägen. Atl vi redan försökl och bara mötts av arbetsgivarens nej, bortser regeringen från.

2.   Kravet på atl forskare skall ha tillträde lill arbetsplatserna tillgodoses inle.

3.   När del gäller finansieringen av den regionala verksamheten demonstrerar regeringen återigen sin vanföreställning om atl del skulle råda något slags kosinadsmässig neutralitet på arbetsmarknaden. I stället för atl godla principen om atl produktionen bör bära bägge sidors kosinader för intressebevakningen vill man dela ul budgetmedel mellan samtliga arbetslagar- och arbetsgivarorganisationer pä marknaden. Man blundar alltså föratl arbetsgivarnas kostnader redan i dag bärs av obeskattade pengar ur produktionen.

4.   I samband med lagrådsremissen kunde vi frän LO peka på en rad försämringar av förtroendemannalagen. I det nu aktuella förslagel kvarstår merparten av dessa. Samtliga är försämringar av arbetstagarsidans ställning.

Sammanlaget innebär folkpartiregeringens s. k. profackliga linje all man nu, efter åtskilliga mödor, är på väg atl presentera ett förslag som - för all traveslera elt uttalande från trepartiregeringens lid - inte når ända fram lill den nu gällande förtroendemannalagen. Erfarenheterna av arbetsrättens hantering under borgerliga regeringar, nu och för 60 är sedan, har klargjort för fackföreningsrörelsen alt löntagarnas bestämmande också måsie förstärkas genom löntagarfonder och ekonomisk demokrati.

Herr talman! Jag skulle avslutningsvis vilja sända folkpartiregeringen och arbetsmarknadsministern några ord med pä vägen all fundera över. De är citerade från Tikkanen och återfinns i ell av de många s. k. oberoende regeringsorganen. Orden lyder: "Vill man förarga många, skall man vara alla till lags."

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr lalman! Jag skall göra några kommentarer med anledning av vad som har sagts under dagens debatt; jag hade inte förberett mig på några särskilda ärenden.

När man lyssnar på dagens debatt får man intrycket all någon mer kompakt redovisning av vallöften kan man knappast fä på en gång. Och del kanske är riktigt, eftersom detla ju är upptakten lill valet 1979 och är den försia slörre debatten i kammaren i år.

De mest omfattande vallöftena - del harjag funnit av mina anteckningar -finns hos socialdemokralerna och kommunisterna. Hur alla dessa program och löften skall kunna genomföras ekonomiskt ulan alt del blir försämringar pä en del andra områden kan naturiigtvis vara svårt all säga.

Man har här klagat över all bostadsbidragen har urholkats genom att inflationen har förändrat penningvärdet. Men samtidigt får man väl vara på del klara med alt man också har medverkai lill alt kosinader har stigit. Och stigande kosinader på alla områden betyder ju inflation enligl den gamla regeln.

Jag minns den debatt som pågick i börian av 1950-talet i skuggan av Koreakriget. Då ansågs inflationen vara det farligaste spökel för samhällsekonomin, och det är naturiigtvis fullt riktigt. Ändå har inflationen fortsatt i hela världen. Men den har kanske fortsatt starkare i värt land än i något annat land. Del var ju del väldiga språnget i fråga om inflationstakt under försia delen av 1970-talel som förryckte penningvärdets stabilitet så kraftigt och gjorde oss så litet konkurrenskraftiga gentemot ullandel.

OlofPalme sade i böoan av debatten att vi skall ha omsorg om varandra. Det ullrycket kommer kanske att sällas på prov flera gånger under den här sessionen. Frågan är vilka möjligheler man har all uppfylla en så vacker tanke. Men det gär naturligtvis inte att bara ha samvetets omsorg i ord. Jag skulle vilja säga att man får ha omsorgen lilel mer i handlingar också.

När del kommer flyktingar lill Sverige, antingen från Vietnam eller från andra länder, skall de nalurliglvis behandlas med samma omsorg. Delta alt man har slörre omsorg om vänslerorienierade flyktingar kanjag inte fördra. Jag anser att del inle är en riktig flyktingpolitik. Lål nu vara au invandrar-

137

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

138

verkets chef är uppfödd i elt arbetarhem idet röda Ådalen-del kan ju hända alt han har insupit en viss luft från böoan. Men när man skall behandla flyktingars ärenden måste man göra del oberoende av om man gillar det land som de kommer från eller inle. Flyktingar från andra länder än Sydamerika bör kunna bedömas ungefär lika, förutsatt alt deras omsländigheler är lika.

Man har här diskuterat Volvoavialel, och man har sagt atl regeringen inle borde försälta sig i en sådan silualion som den har gjorl i och med au Volvoavialel sprack. Jag har gåtl och funderat under dagens lopp över på vad sätt den nuvarande regeringen eller trepartiregeringen har medverkat till all Norgeavialet har spruckit. Det måste vara en felbedömning alt någon sådan medverkan har förekommil. Jag har sett en hel del framträdanden i TV av Volvos verkställande direktör, och jag lycker att jag har fått för litet informalion av de yttranden som har fällts. Det har i sak inle berörts några vikliga saker för avtalet, ulan det har sagts atl del är bra för Volvo och au det är bra för framliden. Men del är inga ord som ger någonting alt ta ställning lill. Därför tror jag all om man hade gett litet mer kött på benen utåt så hade kanske aktieägarna, som nu är sä illa sedda, haft bätire möjligheler all se del på ett annal sätt.

Sedan har del sipprat ul en annan uppgift, och om den är sann borde den saken klarläggas. Den uppgiften innebär att man i verkligheten inte hade fullföljt räkningen av om Volvoslyrelsen hade majoritel för sitt förslag eller inle. Del harsagtsatt när man förstod all avtalet inle var populärt så ville man inte fullfölja räkningen. - Detla är alltså bara vad man har sett i pressen.

Jag kan inte undvika all notera något av del Birgitta Dahl ordade om faran med radon och dess inverkan på människor som vistas i byggnader uppförda av blå ytong. Jag har räll slor erfarenhel av alunskifferlager. Birgitta Dahl talade om lidigare centerslatsråds eftergivenhet när del gäller fakiorer angående människors liv och hälsa. Del var någonting helt annal än centerns valtakiik i miljöfrågor, sade hon. Så enkelt är del väl egentligen inte, och så kan man inte lägga upp det. Nu är radon inte någonting nytt, även om det har blivit ell resonemang om del under de senaste veckorna. Radon harju varit med i debatten om alunskiffern och även i debatten om andra gruvor och om de här husen av blä ytong.

I börian av 1950-lalet blev jag invald i en byggnadskommiiié. Det skulle byggas en lågstadieskola i min hembygd. När jag kom in i kommittén hade hela projeklel passeral skolöverstyrelsen och skolmyndigheterna pä länsnivå. Jag fann att skolan skulle byggas i blå ytong. Jag hade lärt mig all blå ytong inte var någol bra byggnadsmaterial, så jag yrkade på att del skulle bytas ut mot tegel. Jag fick majoriiei för del yrkandel, men del avgavs reservationer av tre ledamöler som inie ville backa ulan höll fasi vid del lidigare beslutet, eftersom arkitekten hade övertygat dem om atl del skulle vara blå ytong. Blä ytong är alltså inie något direkt nytt problem, varför del kanske är orikligl atl beskylla statsråd som har sullit de senasie åren för all ha varii särskilt ansvarslösa på delta område.

Blå ytong har andra egenskaper som också är dåliga - pulsen håller inle och

fuktiga vindar går igenom väggarna och slår in i rummen. Blå ytong har alltså många andra svagheter utöver den som gäller radongasen, som anses vara bidragande orsak lill cancer.

Jag skall ta ell annat lilel exempel på hur samhällel kan hålla på och köra i gamla hjulspår. Vi hade experter pä landskapsarkitekluroch kulturhistoria pä länsstyrelsen i mill hemlän. De vidhöll i mänga år att ekonomibyggnader på landsbygden, i synnerhet i Kalmar län, som takbeläggning skulle ha elernii. Elernilen blir grå när den blir gammal och del växer mossa på den. Det passade så bra in i landskapsbilden, ansåg man. Sedan gick det några år, innan man helt plötsligt uppläckte all asbest, som elernilen är gjord av, är liv.sfariig -den anses orsaka cancer. Nu har man slutat tillverka eiernit, liksom blå ytong -jag hoppas i varje fall att man har gjort det.

Samhällel självt kör alliså i samma hjulspår i många, mänga år och har inle möjligheter all upptäcka eller få till slånd en ändring av de felaktigheter som eventuellt kan finnas.

Del är klart all sådana förelag i näringslivel som tillverkar för människorna hälsofarliga produkter naturligtvis måste läggas ned - hur smärtsamt del än är för människorna som äger förelagen eller för dem som arbetar i dem. Det finns naturiigtvis inte någon som vill alt BT Kemi i Teckomalorp skall vara kvar i den gamla ursprungliga utformningen. Vi får acceptera en sådan tillbakagång i näringslivet. Vi får se lill att det skapas andra produkier i stället.

Jag vill beröra en fråga som har varit uppe tidigare, näringslivets dåliga konkurrensläge gentemot utlandet. Del är det som är grunden lill den dåliga sysselsättning som vi f n. har och som har letl lill sysselsältningsgarantin för I. ex. Svenska Varv, vilkel jag dock tror är en engångsföreteelse. Vi kan naturligtvis inte bygga hela vår svenska arbetsmarknad pä sysselsällnings-garaniier. Vi behöver inte granska gångna är sä långt lillbaka förrän vi finner all del ägde rum en väldig debatt om vad man skulle göra med övervinsterna i företagen. Bara etl par tre år därefter kommer vi in på hur man skall kunna få företagen atl överleva i konkurrensen. Vi har ett typfall när del gäller sysselsällningssvårigheler - Sainl Gobain i Emmaboda. Man harju iroii au de multinationella företagen skulle vara ganska stabila. De tillverkar många produkter och gär del inle bra med den ena skulle del väl kunna gå bra med den andra. I deua fall gällde det ett glasverk. Förelaget såldes så sent som vid årsskiftet 1973-1974. Optimismen var slor. Antalet anslällda uppgick till 700. Det dröjde inle länge förrän svårigheterna hopade sig. Man hade fält en konkurrent som hade elt patent som man inle kunde utnyttja, och således kunde konkurrenten tillverka en vara som var både billigare och bällre än den egna.

Nu har facket och kommunen gjorl en framställning till regeringen om hjälp. Saint Gobain lovade sysselsättning med utgångspunkt i lägel 1973, då anlalel anslällda var 700, men nu torde man sikta på ungefiir 420 anslällda.

Del här sysselsällningsdramat är som ell stort oavgjort envig mellan facket, kommunen och slaten ä ena sidan och det mullinaiionella företaget i

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

139

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Paris ä den andra. Frågan är om problemel kan lösas pä ell lillfredsslällande sätt, eftersom förutsättningarna på den svenska arbetsmarknaden och produklionsmarknaden har förändrats sedan företaget såldes. Därför anser sig förelagel säkerligen ha skäl all ompröva den sysselsätlningsgaranli som lämnades.

Anna-Greta Leijon talade före middagsuppehållel om ungdomens möjligheler alt få arbele. Hon sade all ungdomarna i allmänhet är angelägna all få ell arbele, men hon ville inte förneka all det finns en viss tröghet och passivilel,ochdelärdet som jag vill understryka. Hon höll samma anförande i höstas, och dä var hon mera bestämd på den här punkien.

140

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Del har i dagens debatt givits mängder av exempel från olika delar av landet på hur krisen sätter alll djupare spår. Arbetslösheten innefattar alll fler grupper. Byggnadsarbetare går ulan arbete samtidigt som den akuta bostadsbristen kommer alll närmare. Varvsarbeiare på de flesta varvsorler mister arbetet eller också känner de det myckel pressande hotet all mista arbetet - samtidigt som redarna fortsätter atl beställa sina fartyg ulomlands. Under del gångna året byggdes inte mindre än tio fartyg utanför vårt lands gränser.

Svenska gruvarbetare gär arbelslösa, medan nya gruvor öppnas i andra länder. Stora rikedomar av alunskiffer ligger i stort sett oulnylljade på grund av en överdriven misslro mot de tekniska och vetenskapliga framstegen. Behoven växer men listan över oulnylljade tillgångar skulle kunna göras mycket läng. Den korta lid som givits mig gör emellertid att jag måste avslå, och jag tror f ö. alt de flesta människor på nära häll känner den del av krisen som arbetslösheten ulgör.

Den kris som vi brottas med är inte bara en ekonomisk kris. Det är en kris som berör alla områden i del samhällssystem vi lever i. Krisen omfattar också politiken. Man kan peka på den tilllagande misstron mot politiker och mol parlamentarismen som styrelseskick. I Förbundsrepubliken Tyskland -den stat som regeringen i försia hand kastar sina blickar på och väntar hjälp ifrån-rullar en s. k. Hitlervåg. Monopolkapitalet satsar miljoner på alt framställa Hiilerfascismen som en harmlös men effektiv styrelseform. Filmer med delta politiska budskap visas också i värt land. Den svartaste reaktionen organiserar sig iniernalionelli. När moderata samlingspartiet aktiverar sig inom Salzburginiernalionalen, så inte är det för atl stärka den borgeriiga demokratins positioner i Västeuropa. Den nuvarande kapitalistiska krisen har återigen bekräftat sanningen all så länge som kapitalismen består, består också den fascistiska faran.

I arbetslöshetens - och framför alll i ungdomsarbetslöshetens - spär växer det upp en fascistisk våldsideologi. Vi serochläserdagligen om dess yttringar. Del är lyvärr etl obestridligt faktum all många äldre människor drar sig för all lämna sin bostad efter skymningstimmen, likaså atl bank- och postpersonalens arbetsförhållanden blivit både farligare och mera psykiskt påfrestande. De reaktionära politikerna utnyttjar denna situation lill atl kräva flera poliser.

Del ärju högerpolitik i miniatyr som bedrivs av väskryckare och bankrånare. Del är visserligen drastiska men likafullt hell adekvata yttringar av den individualism som borgeriighelen slår vakt om. Och man kan inte bemästra yttringarna med batonger.

En lagligt garanterad rätt lill arbete är det enda som kan rädda en slor del av den ungdom som bokstavligt lalat fallit offer för den kapiialisliska krisen och borgerlig hel- och halvfascisiisk propaganda. Högeroffensiven på ekonomins och utrikespolitikens område paras med rasistiska och uilänningsfientliga strömningar. Del är ingen tillfällighet all det blir rasupplopp i Södertälje och all vi nu på plank och husväggar kan se paroller som "skitiga negrer res hem" och liknande. Del tillhör den smuts och orenlighel som flyter upp i ell samhälle som skakas av kris. Sådana stämningar måste bemötas och bekämpas. För arbetarpartiet kommunisterna är det självklart att söka klargöra all alla arbetare harsamma intressen och alt del gällerait gemensami gå lill offensiv mol kapitalel.

Herr lalman! Låt mig säga några ord om regeringens ekonomiska politik. Budgelunderskoltel och de snabbi växande ränieuigifierna har berörts tidigare i debatten. Orsakerna lill alt landels finanser påminner om Ebberöds bank är följande. Staten och kommunerna förbrukar nära 60 % av nationalinkomsten. Genom aU vi har ett utbrett skatlefrälse i vårt land, nämligen bolagen och förmögenhelsägarna, måsle de nödvändiga ulgifterna pä bl. a. den sociala sidan täckas med län. Ränteutgifterna kommer inom kort att uppgå lill hälften av de nuvarande skalleinkomsterna.

Pä kort sikt -ja, pä myckel kort sikt - löser regeringen problemel genom att öka farten på sedelpressarna i Tumba. Medvetet sänker man kronans värde med åtföljande minskade exportinkomster och ökade utgifter för importen. De som sist och slutligen fär betala kalaset är de vanliga löntagarna - de som redan nu får bära en alltför tung skallebörda.

De indirekta skatlerna stiger i ständigt stegrad takt och svarar nu för 60 % av statens skatteinkomster. Och här utgör momsen pä konsumtionsvaror den för vanligt folk mest betungande poslen.

Bara för några år sedan beräknades att år 2000 skulle mer än halva befolkningen tvingas betala merän 75 96 av sin inkomst iskall och atl knappt någon skulle betala mindre än 55-60 %. Vi tycks uppnå denna situation långl lidigare, Iroligen före 1980-lalets slut, om denna polilik får forlsälla. Arbetarpartiet kommunisterna har i en motion slagit fast, alt nuvarande skattesystem inle kan finansiera del allmännas behov, att det ovillkorligen leder till skärpt inflation och atl det genom att skydda rikedomen, företagen och de stora inkomsterna leder lill en fortgående standardsänkning för folkflertalet.

Della, herr lalman, understryker behovet av en radikal förändring av skattesystemet. Därför upprepar vi i år förslagel om övergång till produktionsskatt i syfte all ersätta såväl den nuvarande mervärdeskatten som den direkta inkomstskatten.

Det är nödvändigt atl åstadkomma en rättvisare skaiiepoliiik. Och det är nödvändigl atl samhällel tillgodogör sig vinsterna från de stora företagen. Elt

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

141

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

142

ökat samhälleligt ägande är likaså en tvingande ekonomisk nödvändighet.

De hiuills praktiserade snabbutryckningarna och inköpen av konkursbon har enbart haft lill syfte all söka rädda jobben för elt antal människor. Del har inle inneburil några ekonomiska vinster för samhällel. Däremot har de lidigare ägarna hållils skadeslösa på skaliebelalarnas bekoslnad.

Herr talman! Ell område som skulle kunna tillföra samhällel siora belopp och samlidigi ge staten reella möjligheler alt styra den framtida energipolitiken är etl statligt exploaterande av landels rika tillgångar pä alunskiffer.

De svenska alunskiffrarna innehåller världens största kända uranfyndig-heter. Uranet skiljer sig som bekant från oljan i del avseendei atl det inle kan användas lill annat än kraftproduktion, Uranet är därtill renare från miljösynpunkt, vilkel är elt ytterligare argument för dess användning.

Tillät mig all i anslutning lill den debatt som förevarit här i dag om radongasen och de följder den fåll påminna om den motion i energifrågan som arbetarpartiet kommunisterna väckle den 28 mars 1978 och som lämnades till förra riksmötet. Vi anförde där:

"Luften i elt rum som är omgivet av radiumhaltiga byggnadsmaterial fåren halt av radon. Ju slörre luftomsäliningen är,desio lägre blir radonhalten. Om ventilationen försämras avsevärt kan radonhalterna öka i direkt olämpliga värden från sirålningshygienisk synpunkt. Della gäller också hus av byggnadsmaterial med låg hall av radium,

Del paradoxala resultatet av en fanatisk polilik belräffånde energibesparing kan bli all radonhalten i våra bostäder blir sförre än den är vid undeoords-bryining i väl ventilerade urangruvor."

Den nuvarande regeringen bör snabbi lägga fram ell energipolitiskl program, som inle har som målsättning att rädda ansiktet pä en tidigare statsminister ulan som präglas av en sådan helhetssyn på energipolitiken au vi tillvaralar alla vårt lands rika naturtillgångar.

Herr talman! Volvoaffären har i dag debatterats utifrån olika utgångspunkter. Någon har värnat om aktieägarnas räll att slå vakt om sina intressen. Andra har skjutit de anställdas fackliga organisationer fram för sig, när del har gälll all argumentera för atl elt land skall köpa upp en slor del av aktierna i ell svenskt företag, en affär som bl. a. skulle innebära en utflyttning av arbetsplatser ur Sverige och som ocksä sKuHe innebära all en stor del av utvecklandet av nya bilmodeller inte skulle ske inom landels gränser.

Norges statsminister uttryckte saken sä, innan affären sprack, atl 5 000 arbetsplatser i Norge var alltför lilet, eftersom del ju skulle bli etl svenski-norskl förelag, och Volvo hade 40 000 anställda i Sverige. En logisk följd av del resonemanget måste vara all betydligt mer än 5 000 arbetstillfällen skulle ges lill Norge.

Herr lalman! Alltför mänga förelag har under senare år lämnat della land. Hela den debatt om bilindustrin som fördes kring årsskiftet våren uppvisning i krasst profltlänkande. Del ena siora bilföretaget stod mot det andra. Atl de fackliga organisationerna log ställning för den ena sidan är inle särskilt förvånansvärt. De befann sig mer eller mindre i en tvångssituation. När dessutom arbetarrörelsens största parti inte förmådde eller förmår att utforma

någol alternativ till delta aktieägarnas spektakel, förstår man verkligen au de fackliga organisationerna hade svårt atl finna rätt väg.

Del enda realistiska allernaiivel är naturiiglvis all den befintliga bilindustrin i del här landel görs till ett slalligl bil förelag, ell förelag där arbetares och tjänstemäns yrkesskicklighet kan tillvaratas på ett för samhället förnuftigt sätl, ett företag där man sätter in resurser för alt vidareutveckla nya bilmodeller med andra frainiidsförutsätlningar än de som gäller för dagens bilar.

Herr Palmes uttalande i dag att man inte behöver förstatliga och deialjreglera - precis som om etl förstatligande skulle innebära en detaljreglering - var ell ställningslagande som lät som om del hade kommit från herr Bohman och inte frän ordföranden i det största arbelarpartiet i landet.

Herr talman! Jag tvingas återvända lill energipolitiken för etl ögonblick.

Lars Werner pläderade lidigare för folkomröstning om kärnkraften. Folket skulle ta ställning till-som han sade-om vi för all lid skall ha kärnkraft eller inle.

Hela frågeställningen - om vi för all lid skall ha kärnkraft eller inte - är egentligen hell fanlaslisk. Vilken energiform som kommer all användas i framtiden lär del knappasi vara möjligl atl besluta om i en folkomröstning vare sig i år eller nästa år. Utvecklingen går ju som bekant mycket snabbi. Lät mig bara peka på all den teknisk-vetenskapliga revolutionen log fart efter andra världskrigels slut. Sedan dess har livsvillkoren förändrats förstora delar av mänskligheten. Vad framtiden kommer all erbjuda kan vi bara ana. Även om vi vel atl föråldrade samhällssystem söker snedvrida och utnyttja framstegen för alt göra rika ännu rikare .sä irorjag ändå alt vi måste bejaka den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

På energins område förhåller del sig på samma sätt. Därför är del inte möjligl atl uttala sig sä som Lars Werner gjorde. Frågan är fullständigt omöjlig all besvara. Herr Werner kunde lika väl ställa frågan om vi för all lid skall använda olja som energiform.

Del tjänar heller inte en seriös debatt om energin all vårdslöst uttala sig om alternativa energikällor. En seriös debatt kräver nämligen en realistisk bedömning av vad de alternativa energikällorna, exempelvis solenergin, kan ge i nuet. Man kan peka pä atl i elt land som Israel - som ur solsynpunki är betydligt bätire loiiat än vårt-svarar solenergin för ca 2 96 av energiförbrukningen. Detta säger en del om våra valmöjligheter i nuet.

Lät mig ocksä la upp en annan frågeställning som varit uppe till debau i dag. Del var moderatledaren Gösta Bohman som passade pä att ställa krav på alt biståndet till Vietnam skulle dras in. Motivet till alt moderaterna finner det opporlunl att visa fram sill reakiionära synsält är det förhållandet all Kampucheas folk erhållit ell helhjärtat stöd och känl solidarilei från Vietnams folk när del gällde all befria sig från en reaktionär fascislisk regim.

Progressiva människor i världen drar den molsalla slulsalsen.

Arbelarpartiet kommunisterna anser det nödvändigl att stärka solidariteten med Vietnam och Kampuchea för att läka såren efter såväl USA:s

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

143

Nr 77

Onsdagen den 31 januari. 1979

Allmänpolitisk debatt

rövarkrig som Pol Pol-klickens destruktiva polilik i dessa länder.

Herr lalman! Jag har också två frågor all slälla till regeringens företrädare.

Herr Mundebo skriver i finansplanen: "Målen för den ekonomiska politiken är full sysselsättning, rimlig prisstabilitet, ekonomisk tillväxt, rättvis inkomstfördelning, regional balans och jämvikt i bytesbalansen." Till samlliga dessa bragelöften finns det anledning atl kräva preciseringar. Men jag nöjer mig med en punkt.

Jag frågar budgetminislern: Ni spekulerar i all induslrisysselsältningen skall öka med 20 000-22 000 arbetstillfällen. Men mot bakgrund av de nakna fakia au den minskal med 90 000 de senasie åren, hur kan dä en femtedel av de föriorade arbelsplalserna åstadkomma full sysselsällning?

Statsministern använde i sitt lal formuleringen "långsiktigt övertalig personal". Eftersom del för mig aren hell okänd kategori människor känner jag mig föranlåten all slälla frågan: Vem är långsiktigt överflödig? Är det människor i en viss bransch, i en viss åldersgrupp?

Jag ser all ingen av regeringens företrädare är närvarande - delvis naturligtvis beroende på min sena placering på talarlistan, som jag återigen tar mig friheten atl proteslera mot därför atl jag inte anser det demokratiskt rikligt all ell partis företrädare ges möjlighel alt framträda först kl. 9 på kvällen, när deballen i realileten är slut. Men jag hoppas ändå att regeringens ledamöler skall ha vänligheten att besvara frågorna.

144

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Dagens långa debatt har ganska tydligt markerat atl det var under 1978 som konjunkluren vände på elt avgörande säll i Sverige. Grunden lill den förbättrade ekonomin lades som det sagts frän flera häll genom de beslut som fattades av den borgeriiga trepartiregeringen under 1977. De ålgärder som jag främst länker på är de lyckade devalveringarna i april och augusti samt utträdet ur valuiaormen. Till detla skall också läggas avskaffandet av den allmänna löneskatten.

I dag kan vi avläsa resultatet av denna politik.

Handelsbalansen har förbättrats avsevärt. 1977 visade den elt minus på ca 4 500 miljoner. 1978 utvisade den ett plus på i runda lal 6 000 milj. kr., alltså en förbällring pä inle mindre än 10 000 milj. kr.

Inflationen har också bromsats upp. Preliminärt har prisstegringen uppgått till ca 7,5 % under loppei av 1978. Delta skall vi jämföra meden siegringstakt av ca 14 "i för 1977. Inför 1979 beräknas prisstegringarna kunna sianna vid ca 6',',,.

Förbättringen av den svenska handelsbalansen beror främst på all vi har lyckats öka exporten. Talet om au denna exportökning skulle bero pä att företagen skulle ha relativt stora lager kan tillbakavisas, ly även om hela lagerminskningen av i Sverige producerade råvaror och bearbetade varor hade gått pä export 1978 skulle detta dock bara kunnai förklara en knapp Oärdedel av den totala exportökningen.

Vad del gäller nu för regeringen är att fullfölja den lyckade ekonomiska

polilik som bedrevs av den icke-socialisiiska ireparliregeringen. Budgeten Ulgör därvidlag en god föruisätining.

Oroande är emellertid all regeringen låier de förut beslutade höjningarna av arbetsgivaravgifterna träda i kraft. Arbetsgivaravgifterna höjs nu med 1,5 Vn, vilkel kan komma au negaiivi påverka kosinadsuivecklingen för den svenska exporten samt kommunernas redan ansträngda ekonomi.

I delta sammanhang måste jag också beröra socialdemokraiernas förslag lill produktionsfaklorsskaii. Den har fö. kommenlerals ganska fliiigt tidigare i dagens debali. Belaslningen på näringslivet skulle vid ell fyrapro-cenligi uttag av den här skatten öka med ca 10 miljarder kronor. Därtill skall läggas alt socialdemokralerna under 1977 och 1978 motsatt sig avskaffandet av den allmänna arbetsgivaravgiften på 4 "ii.'De har också föreslagit en höjning av arbetsgivaravgifterna med 2-4 ",, beroende på hur välvilligt man tolkar partiets ullalanden. Samlidigi moisaiie sig socialdemokralerna devalveringarna av den svenska kronan.

Herr lalman! Jag har lidigare redogjort för den framgångsrika ekonomiska polilik som bedrevs av den icke-socialistiska ireparliregeringen.

Efter 1975 och 1976 irodde man väl all socialdemokralerna äntligen skulle ompröva sin politik - au belasia näringslivet med ökade kostnader i form av ökade arbetsgivaravgifter. Men så har tyvärr inte skett. Man frågar sig bara: Vad är det som får socialdemokralerna att fortsäiia med denna politik? Räcker del inle med all man genom Hagaöverläggningarna lyckades få den svenska ekonomin i fundamental obalans? På tvä år höjdes kostnadsläget för de svenska förelagen med över 40 ',',,, och många förelag dras fortfarande med de problem som uppstod under de åren.

Herr lalman! När Volvoavialel havererade häromdagen framträdde Olof Palme i etermedia och förklarade atl del här var ell bevis för alt kollekliva löntagarfonder behövs. Herr Palme vill med andra ord inte all de över 100 000 småsparare som bidragit lill näringslivels kapitalförsörining skall ha någonting att säga till om när del gäller förvaltningen av deras pengar. Del är elt ovanligt oskrymial ulialande mot småsparare och mot ett prival näringsliv. Fallet Volvo visar mycket klart atl beslutsrätten fortfarande ligger hos de mänga människor som lillskjuiii pengar lill förelagel. Och del är inga kapitalisier. Del är småsparare - över 100 000 småsparare har placerai sina sparpengar i Volvoaktier. De har nu sagl sin mening.

1 de kollektiva löntagarfonderna får inte de som satsat sina pengar direkt inverka pä besluten. Det vet vi. Beslutsrätten skall överföras lill vad som så vackert kallas löntagarnas företrädare, och delägarnas enda möjlighel att påverka besluten skulle vara all välja nya represenlanter. Frågan äremellerlid om det i realiteten finns någon valmöjlighet för de många delägarna när det gäller alt utse reprcsenlanier. Fackföreningsfonderna skulle la beslulande-rätlen frän de många som satsat i aktier.

Vad vi inom moderata samlingspartiet lyckerom kollekliva lönlagarfonder har vi lydligi deklarerat - del är allmäni känl. Jag skall därför inte uppehålla mig så myckel vid den tanken ulan bara påpeka dei samband med skaller som kollektiva lönlagarfonder i verkligheten innebär. Enligt del förslag som herr

10 Riksdagens protokoll 1978/79:76-77

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

145

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

146

Palme lovat göra lill en valfråga skall alla de mindre förelag som inle drabbas av konfiskalionen genom rikiade akiiecmissioner betala 3 "n av de lolala lönerna lill fonderna, Della är i själva verkei en kosinadsökning, som har det gemensamt med del socialdemokratiska förslagel om produktionsfaklorsskaii au det höjer priserna. Det kommer på del säitei att fördyra levnadskostnaderna för alla medborgare, oavscii om de är löniagarc, föreiagare eller pensionärer.

Herr tal man! Alla indirekta skaller på näringslivel, amingcn de las ul för au bygga upp en fackföreningsfond eller som en produkiioiisfakiorsskali, påverkar prisnivån. Dagens socialdemokraliska parii lycks vara hell fixerai vid tanken på all suga upp pengar via indircki beskalining av näringslivet Ulan hänsynslagande lill hur del drabbar de svagaste grupperna i samhällel. Ett system med alltmer växande pålagor på niiringslivei kommer all fä många olyckliga följder.

På -socialdemokratiski håll säger man au dessa nya pålagor skall växlas ut mot lägre lönekrav från lönlagarnas sida. Del är ett vackert löfte, som emellertid kommer enbart frän del socialdemokraliska pariiei och inte från löntagarorganisationerna. Eller anser sig herr Palme ha fullmakt au representera LO och TCO vid avtalsförhandlingarna? Det är iniressani au slälla den frågan och del vore minsi lika iniressani all få ell svar på den.

Del är också självfallet au förhandlingsuirymmel i avialsförhandlingarblir myckel mindre om stålen iriider in och plölsligl säger all den skall ha kanske 50 "d av lönesumman, Dei ger mindre ulrymme, eller kanske ingei utrymme alls, för löneökningar. Del beiyder all siaien sätter sig som en myckel tung tredje part vid förhandlingsbordet. Delta måsle ge både arbetstagare och arbetsgivare en viss känsla av vanmakt. Människorna blir offer för maskineriet.

Herr lalman! Samma verkningar finner vi i den produktionsfaklorsskaii som socialdemokralerna nu gör ell så slorl nummer av. Ullrycket produkiionsfaktorsskatt är f ö, ganska häpnadsväckande. Det är uppenbariigen präglai för au dölja skattens sanna verkningar förden stora allmänheten. Man lalar om alt man genom denna nya skall skulle minska den slalliga inkomsiskatien för medborgarna. Men del iir ju bara ell försök au dölja den bistra verkligheten, nämligen all produkiionsfaktorsskaiien inte beiyder skailelätlnader. utan tviirtom skattehöjningar, för de ekonomiskt svagasie grupperna i samhällel. Del finns i vårt land boriåi en miljon folkpensionärer, och de har inte mer än den vanliga folkpensionen plus pensionslillskoiiei. Deras inkomst ligger jusl nu under 1 400 kr, i månaden. Del kanske räcker för all överleva, men del räcker inie om man behöver reparera en irasig TV, ersätta utslitna kläder, reparera trasiga möbler eller någol liknande. Denna vår ekonomiskl svagasie grupp slipper redan nu betala en direkt statlig inkomstskall. De skulle alltså inte ha någon fördel av produkiionsfakiors-skaliens sänkning av det direkta skatlelryckel. men de skulle få känna av den nya skallen genom högre priser. Pensionärerna skulle alhså i -själva verkei få en skallehöjning ulöverden beskattning som de redan drabbats av genom all förelagens sociala kosinader höjer priserna på alla varor. Denna skallehöjning

slår i kronor och ören pä vad man köper och inie i proceni av inkomsten. Därför blir skallehöjningen än mer kännbar för de ekonomiskt svagare grupperna i samhällel. Socialdemokraterna har en gång i liden gjorl åtskilligt för de ekonomiskl svagare i samhället. Det är hell klart, och jag vill gärna bekräfta det. Men den moderna socialdemokratin vill tydligen klämma åt jusl de ekonomiskl svagasie grupperna, dvs. i det här fallet närmare en miljon människor som bara har folkpension och pensionstillskott. Därför har pensionärerna all anledning att vid höstens val observera den försämring av villkoren som de skulle drabbas av om produktionsfaklorsskatlen förverkligades. Herr Palme har ocksä lovat alt den skall införas "snart" vid en socialdemokratisk valseger.

Herr lalman! Alll del vackra talet om den nya produktionsfaklorsskatlen, som svenska folkel får vänja sig all höra lalas om inför valrörelsen och som herr Palme presenterat i etermedia, erinrar om en varieléariist som pratade mycket då han skulle visa sina trollkonster. Allt ordandet tjänade bara lill alt förvända synen på publiken. Del är inle bara för näringslivets skull utan framför allt för de svagaste gruppernas, för folkpensionärernas, skull som vi måsle avvisa produkiionsfaktorsskaiien. Den skulle ocksä - och det är allvarligt - försämra vår konkurrensförmåga, minska invesleringama och snedvrida konkurrensen, samlidigi som de svagaste skulle drabbas myckel hårt. Jag lycker all detla är en mycket dålig skalleform.

Herr lalman! Under irepaniregeringens tid fick vi del s. k. småföretagarpaketet, och jag vill påstå atl del hälsades med slor lillfredsställelse av de många mindre och medelstora företagen i värt land. Tyvärr visade del sig väldigl snart all de pengar som anslogs lill de nya utvecklingsfonderna - vi ombildade ju företagarföreningar lill ulbildningsfonder - var helt otillräckliga. Därför har regeringen i sin budget föreslagit smärre höjningar av anslagen lill fondernas administration och serviceverksamhet, medan däremot pengar icke har anvisats för utläningsverksamheien. Redan vid årsskiftet hade fonderna en akut brist på ullåningsmedel - pengarna räckte i vissa fall inie ens lill utbetalning av de lån man redan beviljat. Nu har regeringen lovat atl lägga fram en proposilion i mars månad. Del är mycket vikligl att så sker. Väldigl många småföretag med möjlighel all expandera möts nu av beskedet alt det inte finns pengar all låna. Del är beklämmande.

Nu får vi hoppas atl den kommande proposilionen verkligen blir elt fullföljande av trepartiregeringens intentioner. Regeringen måste hålla löftena från den förra regeringens tid alt stimulera sysselsättningsskapande utveckling inom den mindre och medelstora företagsamheten, som trots alll svarar för hälften av sysselsättningen i vårt land. De pengar della skulle kosta ärendast en bråkdel av vad som belalas ut föratt rädda jobb vid storföretagen. Jag förstår au regeringen med tanke på budgetunderskotlet vill hälla alla Ulgifter nere, men pengar som ställs lill de mindre och medelstora företagens förfogande för expansion vill jag påstå är sällsynt väl använda pengar. Det är nämligen en långsiklig salsning, en salsning för framliden. Akulpengar lill storföretagen är en form av nödhjälp, säkerligen nödvändig, men inte så

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

147

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

148

framåisikiande som slödel ål den mindre lorciagsamheien. Del finns mycket kvar all göra när del gäller dessa företag. Jag kan .som exempel nämna en rejäl marginalskatlcrcform och en ändring av beskaiiningsreglerna för de pengar som i .själva vcrkci iir ell arbetsredskap inom lorciagsamheien. Vi måsic slå vaki om de mindre företagen diirför all dessa har läliarc än de siora företagen all anpassa sig lill den snabbi växlande strukiurcn i samhället,

THAGE PETERSON (s):

Herr lalman! En diskussion om näringspoliiiken blir län en svårfångad diskussion om sirukiurralionaliscringar, kapitalbildning, iiivcsicringsvolym och konkurrenskraft. För många, ja, kanske för de flesta, blir del mcsl svårförsiåeliga ord, avsedda för poliiiker och experter. Det är lätl au glömma bon syftei och målen bakom orden. Därför kiinns tiei angcliigel au inledningsvis slå fast näringspolitikens centrala roll. Den berör oss alla, ty dess uppgift iir all säkerstäl la jobben, i dag och i framliden, och därmed skapa förulsältningar för irygghel och cii värdigi liv för människorna.

Därmed placerar vi näringspolitiken där den hör hemma: milt bland människorna på arbelsplalserna, pä varven, i siålindusirin. i tekoindustrin och i skogsindusirin, milt bland de människor som nu lever med oro och oirygghel som dagligt sällskap.

En polilik som skall klara dessa uppgifter måsle siriiva efter all förvandla vaoe människas vilja lill arbeic lill en rällighei. För oss är della en självklarhet. Kravet på arbete åt alla har alllid kommil försi för arbetarrörelsen. Vi hävdar alt arbetel är grunden för all välfärd och all folkets vilja lill arbele är nalionens främsia lillgång. Därför vill vi forma ell samhälle där alla människor i sill arbete får uppleva irygghel, gemenskap och uiveckling.

För atl uppnå ell sådant mål behövs en näringspolitik som säuer människan friimsi: en social näringspolitik.

En sådan näringspolitik kräver, fördel försupen Ibrlsaii ökande produktion av varor och ijänsler. Del innebär inte en tillväxi för dess egen skull. Dei innebär inie heller en tillväxi av vad som helst eller lill vilket pris som helst. Vi kan inie acceptera en lillväxi lill prisei av siress, försliining eller uislagning, eller lill prisei av rovdrift med våra naiurresurser. Men del krävs en ökad produktion för alt lösa dagens fördelningsproblem och för all kunna beiala en forisail utbyggnad av en gemensam sektor. Och det krävs en ökad produktion för au skapa arbeie lill alla. lill kvinnor, lill ungdomar och alla andra som har det svårt på arbetsmarknaden. Det krävs en ökad produktion föratl med kraft kunna angripa de myckel svåra sysselsättningsproblem som finns i i. ex. Norrbotten och för au över huvud lagei möjliggöra en kraftfull regionalpolitik.

En näringspolilik som siiller människan främsi kräver, för det andra, atl vi lar vara på våra förulsältningar. Vi har goda naiurresurser, en ulbyggd gemensam ,sekior och framför alll arbetsvilja och yrkesskicklighet i de svenska förelagen.

Fördel iredje krävs au vi rikiar blicken framål och offcnsivi försöker stödja den framtidsinriklade och uivecklingsdugliga industrin. För del behöver vi

en ulbyggd planering såväl inom samhällels organ som inom förelagen. Vi behöver bciydligi mer än i dag salsa på forskning och uiveckling. Vi måsie salsa beiydligi mer på de små och medelsiora företagens utveckling. De beiyder oerhört myckel för sysselsäuningen i vårt land.

En näringspolitik som sälier människan främsi kräver, för del fjärde, all vi skjuter lill de enorma kapitalresurser som behövs för au klara de satsningar vi måsie göra. Del går inie genom all öka vinsterna och klyftorna i del svenska samhällel. Del klarar vi bara med samhällels och löntagarnas medverkan. På denna medverkan måsle följa ell självklart inflylande, medbestämmande och ägande.

En näringspolilik som sälier människan främsi kräver, för del femie, en förtroendefull samverkan med de anslällda för all ge de anslällda eu självklart inflylande över jobben och utvecklingen men också för all uinyttja del siora kunnande och den rika erfarenhet som finns hos de anslällda, Erfarenhelen visar all del ofta varit de anslällda som försl seil farorna och slagil larm. Del var ofta också de anslällda som hiiiade konstruktiva lösningar och utvecklingsbara idéer,

Ulifrän dessa krav på en näringspolitik som sälier människan främsi lägger vi socialdemokrater fram ett slorl antal konkrela förslag.

Vi gör del efter ivå års borgeriigl regerande, Erfarenheierna från dessa ivå år är myckel dystra.

Industriproduktionen har gåu ned och är i dag 6 9n lägre än 1976,

Induslrins investeringar, de som skall ge oss framlidens jobb, är 35 'A. lägre än 1976, då de borgerliga log över.

Över 80 000 människor går arbelslösa. Av dessa är 30 000 och väl det ungdomar under 25 är. Tioiusenials industrijobb har försvunnit på tvä år. I landsdel efter landsdel holas sysselsäuningen.

Så skulle uppräkningen kunna forisäua. Vi har mött en verklighet som blivit en grogrund för osäkerhet, oro och otrygghet.

Vi möler den dagligen: människornas oro för jobbet, ungdomens oro för atl inie komma ut på arbetsmarknaden och kvinnornas oro för au först slås ul.

Jag har ofta sagl all vi inie skyller detta enbart pä de borgerliga regeringarna. Men de borgerliga har föri en misslyckad och oräiifärdig polilik. Man har högmodigi avvisal våra förslag. Nu har de borgerliga etl självklart ansvar. Del kan de aldrig krypa ifrån.

Nu krävs kraftfulla ålgärder. Lål mig redogöra för några av våra förslag.

Vi föreslär en kraftig salsning på del indusiriella forsknings- och utvecklingsarbetet. Vi är uiomordeniligi oroade av de rapporter som säger att forsknings- och utvecklingsarbetet i företagen är på väg all stagnera och i vissa fall t. o. m. minska. Forskningen och utvecklingsarbetet aren livsnödvändighet för ell induslriland som Sverige. Del är della som skall ge oss de nya produkterna, de nya arbeismeioderna och den framlida sysselsättningen.

För att sälla ny fart på forskningen och utvecklingsverksamheten föreslår vi en kraftig ökning av denna verksamhet, finansierad med en höjning av

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

149

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

150

bolagsskatten. Därigenom omfördelas pengar lill de förelag som ser om sill hus. Vi föreslår vidare au industrin får möjlighel all använda invesierings-fonderna för forskning och uiveckling. Vi för fram krav pä ire samhälleliga ulvecklingsbolag, ell för transportsystem, eu annal för medicinsk leknik och ell iredje för ulbildningshjälpmedel.

Vi vill särskili siödja det utvecklingsarbete som de anslällda föreslår. Vi vill slälla upp och se lill att de anställdas idéer och förslag får en chans. Då ställer vi också upp för de människor som slåss för sina jobb och sin irygghel.

Vi föreslär åtgärder för alt förbällra försöriningen av riskvilligt kapital för indusirins uiveckling.

För några dagar sedan fälldes Volvoavialel. Del fälldes i försia hand av en liten grupp stora aktieägare. Vad visar det'' Jo, del visar all de privaia iniressena inte lar någon hänsyn lill de anställdas önskemål eller trygghet. Inte heller lill de långsiktiga utvecklingsmöjligheterna för förelagel. Hos dem härskar oinskränkt den kortsiktiga utdelningen och de privata vinstmöjligheterna.

Folkpartiregeringen har vädjat till löntagarna om ansvar för samhällsekonomin. Och vi vel all löntagarna alllid varit beredda all ta della ansvar. Men regeringen Ullslen vädjade aldrig en enda gång under den utdragna Volvodiskussionen till aktieägarna om någol sådant ansvar. Folkpartiregeringen valde här liksom i andra näringspolitiska sammanhang all sitta på åskådarplats. Det privata kapitalel skall inle störas i onödan. Vi har i Volvoaffären fått ett tydligt exempel på vilka grupper som lar sill ansvar- och vilka som inte gör del. Del är en viklig erfarenhet i diskussionerna om löntagarfonder.

Slulsalsen är given. De resurser som behövs kan vi bara få fram med samhällets och löntagarnas medverkan.

Vi föreslår nu bl. a. en kraftig ökning av Investeringsbankens uilånings-möjligheler,en utvidgning av fjärde AP-fondens verksamheioch inrätiandei av en särskild simkiur- och industriulvecklingsfond på lill att böria med fyra miljarder kronor, som kan stödja offensiva och framtidsinriklade investeringar.

Vi vill ge löntagarna majoriiei i den fonden. Löntagarfonder blir hell nödvändiga för all få fram del kapital som behövs för indusirins utveckling och framtidens jobb.

Vi föreslär omedelbara insatser för all öka induslriproduklionen. Det gäller framför allt byggandet. Drygt var sjätte yrkesverksam svensk är direkt eller indirekl sysselsall inom byggverksamhelen. Byggandel är en motor för svenskt näringsliv. Men de borgerliga regeringarna har låtit denna motor stanna av. Bostadsbyggandet harsjunkil. Indusirins byggande rasar. Bosiads-brisien breder ul sig. Folkpartiets misskötsel av bostadsfrågan är kanske del mest häpnadsväckande under den borgerliga regeringsperioden.

Socialdemokratin föreslår nu en rad åtgärder för all få fart på byggandel. Bland våra förslag finns en hyresgaranli för lomma lägenheler för all få en jämn och hög bostadsproduklion - elt så kallat lagersiöd för bosläder.

Vi lägger fram genomgripande förslag när det gäller skogsnäringen, stål-.

gruv- och gjuleriinduslrin. Vi ställer oss därmed bakom de krav som förts Nr 77

fram av de fackliga organisationerna om samlade handlingsprogram för   Onsdaeen den

uivecklingen av dessa basnäringar.                                   ti   iannai-i  1079

Vi upplever inom skogsnäringen en underlig silualion. Under flera är har_____    

skogsägarna inle fåu avsällning för sina produkier. Nu finns marknaden och    AllmänooUtisk efterfrågan, och  då är del skogsägarnas ovilja all avverka som  ulgör    rjpbatt problemel, som begränsar möjlighelerna till produktion, sysselsällning och valuiainkomster. Della kan inle socialdemokratin acceptera.

Del är goii och väl all, som regeringen Ullslen, välvilligi ullrycka sin oro över silualionen. Men del räcker inle långl. Nu krävs all samhället taransvar för all skogens resurser vårdas och ulnylljas lill gagn för hela folket. Del krävs en planerad hushållning under samhällels ledning i nära samverkan med förelagen och de anställda.

Vi föreslär ell ökal samhällsinflytande när del gäller nedläggning av förelag. Vi måsle finna former för samhället alt effektivare medverka lill alt de nödvändiga omställningarna i näringslivel sker under socialt acceplabla former.

Därför föreslår vi en lagstiftning som tvingar företagen all la upp förhandlingar med samhällel innan de verkställer nedskärningar eller driftinskränkningar. Samhällel måsle få möjlighel alt påverka och sälta upp villkoren för hur omställningarna får ske.

Herr talman! Genom sina förslag lägger socialdemokratin grunden för en näringspolilik som sätter människan främsi. Vi vel att den inte är riskfri. Vi kommer alt göra misslag - precis som det görs stora misslag i del privaia näringslivel i dag. Vi vel all del inte finns några enkla-och behagliga lösningar. Del finns inga självläkande krafter som ställer alll till rälla. Vi vel samtidigt atl den enda vägen, om vi vill säkra jobben i dag och i framliden och därmed människornas irygghel,äratt samhällel laransvar fören offensiv och framlidsinriklad näringspolilik.

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! Jag har inle begärt ordel iden här deballen för alt bygga påden diskussion om de stora allmänpolitiska frågorna som i vaoe fall de flesta av de föregående talarna har ägnat sig ål. Jag skall i stället lämna några personliga synpunkter på en speciell bransch, nämligen lekobranschen och de regionalpoliliska problem som svårigheterna inom denna bransch orsakat en region -Södra Älvsborg eller, som den också kallas, Sjuhäradsbygden.

Så lill vida kan de här rapsodiska synpunkterna ha mer än regional räckvidd som del finns fler regioner i Sverige som bygger sill näringsliv på en dominerande bransch och .som därför råkar i svårigheter när denna bransch sviktar såsom skett i Sjuhäradsbygden med teko.

Jag skall inle upprepa lekobranschens lidandes historia under 1970-talel. Den finns väl dokumenterad i proposilioner och riksdagsbetänkanden från senare är. Men jag vill framhålla all jag tror atl riksdag och regering ännu inle har förställ vilka siora negativa verkningar den successiva sy.sselsätlnings-minskningen inom lekobranschen har fåll för Sjuhäradsbygden,

151

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpoUtisk debatt

152

Vi har andra krisdrabbade branscher, av vilka i vaoe fall en del har ägnals en belydande uppmärksamhet, något som lell lill beslui i riksdagen om utomordentligt stora ekonomiska insalser. De samlade insalserna för leko under 1970-lalel uppgår ännu inte lill 1 miljard kronor och ler sig blygsamma genlemol en hel del andra äiaganden för vissa branscher som beslulais i denna kammare.

Man kan exempelvis jämföra insalserna för leko med insalserna för varven. Vi är med rälla bekymrade för den sysselsällningsminskning som bl, a. Göleborg, Uddevalla och Landskrona drabbas av på grund av varvskrisen, och vi har förståelse för de regionala problem som detla för med sig för befolkning och näringsliv på dessa orter. Jag tror dock inie all lika många i denna kammare är medvetna om atl borlfallei av lekojobb i Sjuhäradsbygden förmodligen beiyder mer för sysselsätlningen däran varvsreduklionerna gör för de lidigare nämnda orterna.

Hittills under 1970-lalet har en minskning skelt med ca 10 000 anslällda inom lekoindustrierna i Södra Älvsborgs län. Det ärbelydligi merän hela den neddragning för den samlade varvsnäringen som föreslogs i regeringens proposilion om varvsindustrin. Man kan ullrycka del sä au i Boråsregionen har varie år sedan 1970 försvunnil lekoarbelstillfällen motsvarande ell mindre varv med 1 000 anslällda.

Prognosen för framtiden är inte ljusare om man får iro industriverkels i dagarna publicerade nya ulredning. Beroende på vissa ålgärder räknar verkei med alt fram till 1981 yllerligare 5 500 eller 11 000 jobb försvinner inom branschen. Och alt de flesta av dessa kommer all las från Sjuhäradsbygden kan var och en som känner branschens lokalisering förslå, "För lilel och för sent" är en vanlig kommentar lill de statliga åtgärderna inom lekokreisar.

Nu vore del fel att av vad jag nu har sagt dra slulsalsen alt ingenting gjorts för lekoindusirin. Jag vill gärna vidarebefordra vad som omviunais av många tekoförelagare, nämligen att del tillfälliga sysselsällningsstöd som ges lill förelag med anslällda över 50 år och som kan få uppgå lill maximall 15 96 av lönekoslnaden är del bästa som hänt en hån drabbad bransch under hela 1970-lalet, Många små och medelstora företag överlever i dag endast tack vare detta stöd.

Industriverkets ulredning säjer också all om della stöd las bort försvinner yllerligare 5 500 jobb. Synd bara all det måste behålla sin tillfälliga karaktär. Del begränsar planeringsmöjligheterna för framliden.

I Älvsborgs län får 90 96 av lekoföretagen del av detla stöd. Därigenom är del i stort sett konkurrensneutralt, eu krav som branschfolkei siäller på de stödformer som används. De .selektiva stödformer som man använt för au rädda sysselsäuningen på en viss ort och etl vissl företag har många gånger bara snedvridil konkurrensen och flyltal bekymren till andra företag som lidigare gäll hyggligl,

1 dag är mänga ängsliga för alt statens siarka engagemang inom en belydande del av branschen skall ske på eu säu som inle är konkurrensneutralt. Det behöver väl knappasi sägas all del finns en stor oro i Sjuhäradsbygden för att del förlängda tekosiödei lill Norrland skall vara negaiivi för

Sjuhäradsbygden, Man har i goii minne hur Algolseiableringen i Norrland på ell enda år ledde lill en minskning på Algois i Borås med omkring I 000 sysseLsälln i ngsiil Hallen,

Riktigt nattsvart upplevs lekosilualionen f n, inie i Borås. Åiskilliga förelag har hygglig sysselsättning och efterfrågar t, o, m, ny arbetskraft, men lönsamheten är över lag olillfredsslällande. Man väntar på den aviserade lekoproposilionen och hoppas atl den skall kunna anvisa några vägar au stabilisera läget för del som finns kvar av lekoindustri i dagens Sverige, Man tål helt enkelt inle yllerligare neddragning.

En iakttagelse yllerligare villjag delge kammaren, och del ärande små och medelsiora förelagen har hafl lällare all la sig igenom krisen än de stora förelagen. De har hafl bätire möjligheler all i lid se när den negativa uivecklingen holal förelagels forlsälla verksamhel och har snabbi kunnat lägga om sin produktion och bällre anpassa sig lill marknaden. Det stämmer ju väl med de synpunkler som Erik Hovhammar lidigare framförde här.

Denna de mindre förelagens flexibilitet har räddat många arbelen och kan göra del även i forlsällningen. Men,säger man,då fårinleslalen upphäva den konkurrens på lika villkor som måsie lill. Slalligl stöd måsie i samma ulsträckning nå fram till mindre företag som lill slörre.

Tvä regionalpoliliska problem har under hela 1970-lalel plågat Borås och Sjuhäradsbygden, och båda har sin uppkomsl i tekoproblemen. Del ena är svårigheten au få nya jobb i slällel för dem som försvunnil på grund av tekokrisen, och del andra är önskan om au successivt öka mångsidigheten inom näringslivel. Arbelslöshelen i Boråsregionen är f n. ungefår dubbelt så hög som medel lulel i rikel,irois arbetsmarknadsåtgärder a v slörre om fa II ning än någonsin. Vad Sjuhäradsbygden behöver är ell batteri av energiska regionalpoliliska åtgärder.

Inom lillverkningsinduslrin, som sysselsäller ungefär 45 % av den arbelande befolkningen, arbelar fortfarande mer än 60 96 i tekoindustrin. 1 del elableringsklimal som varit rådande lång lid kan man inle räkna med några stora nya objekt. Del kommer all krävas ell tålmodigt arbete på del lokala planet för all utveckla befintliga och starta nya mindre företag. Utvecklingsfonden kan här göra belydande insalser.

Del vore säkert värdefullt om fonden kompletterades med ell invesimeni-bolag som kunde slölia utvecklingsfondens arbele på samma sett som skelt i andra landsdelar med behov av nyeiableringar i samband med sirukiurom-vandlingen. Riksdagen kommer all få tillfälle alt få pröva en molion om eu invesimenlbolag. Eftersom man lämnade möjlighel för sådana bolag all organiseras i de av varvskrisen drabbade områdena vore del en form av lika behandling om också Södra Älvsborg gavs den möjlighelen.

Ell karakterisiiskt drag för Sjuhäradsbygden är alt andelen sysselsatta i ijänsie- och serviceverksamhel är väsenlligi lägre än i andra områden med en liknande belblkningskoncenlraiion. Länsuilbrmningen med residensorl i Vänersborg och närheten lill Göleborg har bidragii lill en sådan utveckling. Men del innebär också atl välutbildade ungdomar i slor utsträckning måste söka sig utanför regionen föratl kunna få en anslällning som svarar mol deras

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari  1979

Allmänpolitisk debatt

153

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

AUmänpolitisk debatt

154

yrkesval. Slrävandena efter all diversifiera näringslivel i Sjuhäradsbygden fär alltså inle begränsas lill all man bara söker nya tillverkningsindustrier. De måsle också inriktas på all lillföra bygden nya verksamheter av service- och ijänsiekarakiär. I del fallei är den offenlliga seklorn beiydelsefull, och inle bara primärkommunal och landslingskommunal uiveckling inom exempelvis barnomsorg, sjukvård och äldrevård. Även slailig uibyggnad mäsie fördelas mer decenlraliseral än som sker i dag. Bibliotekshögskolan och statens provningsansiall, som lokaliserades lill Borås för några år sedan, har varii värdefulla lillgångar i diversifieringsprocessen, men del krävs ålskilligl mer. SlFU:s utlokalisering lill Boråsar beslutad, men sällan har man hört fler skäl av lypen "den oboilardiges förhinder" än när del nu Slockholmsförlagda verkei med alla medel försöker förminska ulflyllningen.

Jag är inle hell övertygad om atl vare sig regeringen eller majoriteten av denna kammare har full förståelse för behovei av all försöka placera i vaoe fall nytillkommande statliga institutioner utanför huvudkommunen eller dess omgivning.

Den centrala organisationen för de skyddade verksläderna placerades 1. ex. i Boikyrka irots all flera landsorlsregioner hade behövt del ijänstelillskoilel bäure. Och ledningen av verksamhelen hade förmodligen skötls lika bra från Karislad, Karlskrona eller Borås som från Slockholmsförorien Boikyrka.

Nej, när del gäller all deceniralisera hopar sig invändningarna, både frän dem som skall adminislrera en ulflyllning och frän dem som berörs av den i maklens centrum.

Ell typiskt exempel på svårigheterna all la i på allvar för alt i vaoe fall undersöka andra lokaliseringsalternaliv än de som ligger i cenlralismens förlängning utgör frågan om de nya länsräliernas förläggning.

1 våras ullalade riksdagen apropå en del moiioner om all förlägga länsräliema lill annan ort än residensstaden atl man utgick ifrån all en sådan prövning skulle ske. Resuliaiel kan avläsas i budgeiproposilionen 1978/ 79:100, bilaga 11.

Där radas skälen upp varför man ännu inle ens kunnai göra en prövning trols all propåerom alternativ förläggning kommil från tio län - för kort lid, för stora balanser med fara för rättssäkerhet, personalmolsiänd etc. Nej, när balanserna gäll ned lill acceptabel sioriek och när dessutom en pågående Ulredning om eventuell decenlralisering av andra länsfunktioner blivit färdig, då - kanske - kan man göra en sådan prövning. Från alla regeringar, oberoende av politisk färg, från alla ämbetsverk och från av eventuell förflyllning berörda arbelsiagare hörs samma visa.

Man kunde hoppas all majoriteten av denna församling - valda ombud för Sveriges folk -skulle ha en annan åsiki. Utan medverkan frän riksdagen lär del inie vara möjligl au i någon liten mån förändra den ensidiga samman-säiining av näringslivel som mänga regioner och inle minsl Boråsregionen lider av - för au skapa slörre inkomsljämslällighel, bällre och valrikare arbcismarknad med irivsel och irygghel för de människor som lever och verkar inom dessa regioner.

ALF WENNERFORS (m):

Herr lalman! Vi skall få en ny förtroendemannalag. Förslagel har varii på remiss i lagrådel. Folkpartiregeringen har enligt uppgift lyssnal på de fackliga organisalionernas krav och är nu beredd alt komma med en proposition här framdeles.

Enligl förslaget skall de anslällda della i informationsmöten på betald arbetstid som anordnas av arbetstagarorganisationerna. 1 princip är del rimligt atl viss del av den fackliga verksamhelen bedrivs på arbetstid. Men skall verkligen riksdagen fatta beslut om omfatlninp,,n? I en av de föreslagna paragraferna anges att vaoe arbetstagare skall ha räll lill högsl älta limmars ledighet per är för att della i sådana fackliga möten.

De kostnadsberäkningar som har gjorts är inle särskilt grundliga. Men all den nya lagen blir ko-Slnadskrävande står klart. Pä SAF:s område beräknas kosinaderna uppgå lill 1-2 miljarder kronor. Härtill kommer kostnader för produktionsbortfall, minskal utnyttjande av maskiner, fasta anläggningar osv. Postverket uppskattar kostnaderna för fem timmars möten för alla anslällda under etl år lill 16,5 milj. kr.

Kan verkligen den enskilde riksdagsmannen avgöra om kostnaderna slår i rimlig proportion till värdet av informationen pä dessa fackliga möten? Förhållandena är ju sä enormt varierande i arbetslivet. Arbetsplatserna är olika stora. De har olika karaktär, och de kan ha sä skiftande slag av verksamhel. 1 elt företag eller i en bransch vill man kanske prioritera arbetsmiljön. I ell annal förelag har man allvariiga lönsamhetsproblem, som fack och förelagsledning vill lösa.

Jag anser all del i lagen inle bör anges någol som helsl tal för anlalel mölestimmar på arbetstid. Della bör avgöras av arbetsmarknadens parter själva. De kan bättre avgöra vad man har råd lill och vad man vill prioritera.

1 juni 1976 fattade en så gott som enig riksdag beslut om medbestämmandelagen. Den skulle ge de anslällda bällre informalion om skeendet pä arbetsplatsen. Den skulle också ge ökat medinflytande. såväl vad gäller det vardagliga jobbet pä golvet som vad gäller frågorna i stort på arbetsplatsen, för förelagel exempelvis. Del kan gälla förelagsledarfrågor i etl lilet eller stort förelag. Det kan vara fråga om en stor omorganisation i ell statligt verk.

Nu har vi tvä års erfarenhel av denna nya lagsliftning. Erfarenheterna är mycket skiftande. På elt förelag är tidsåtgången omfallande. På elt annal är den mindre. Mellan olika myndigheier och statliga verk och institutioner förekommer myckel stora variationer.

I mänga branscher och många förelag inom den enskilda sektorn har man allvariiga lönsamhetsproblem. För många har della inneburil arbetslöshet. Många andra upplever vaoe dag hotet om arbetslöshet. Jag behöver inle orda särskilt myckel i denna kammare om hur vi upplever irygghelen i jobbei.

Hur går det fördet företag jag arbetar i? Skall vi klara påfrestningarna? Får jag behålla jobbet? Detta är frågor som de anställda ställer sig. Självfallet är MBL- medbestämmandelagen-och andra lagar på arbetsrättens område av slorl värde för oss arbetstagare, och alldeles särskilt när lönsamhetsproblem

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

I .'55

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari  1979

Allmänpolitisk debatt

\56

tornar upp sig. Jag har upplevt del, och jag upplever det dagligen - inle minsl som klubbordförande.

Men - medbeslämmandelagen måste ulnylljas förnuftigt. Här har vi anslällda och vi som är fackligl aktiva ell slorl ansvar. Del får inle spridas en uppfattning i förelaget eller i arbelslivei alt "dom där i fackei bara sitler och snackar lill ingen nylia". Här måsle vi alla som är medlemmar och funktionärer i fackei skärpa oss. Vi har de fackliga förtroendemän som vi förtjänar. Är vi missnöjda med des. k. fackpamparna, skall vi säga ifrån, göra någonting äl det, vara aktiva. Vi har inte bara ansvar för vad visägeroch gör-vi har ocksä ansvar för vad vi underlåter atl säga och göra.

1 ell enskilt företag hålls vi efter av marknadsmekanismen. Del är inle bara VD och hans närmasle medarbelare som dagligen följer lönsamhelsulveck-lingen ellersom jobbar hårt för all förelagel skall gå med vinst. Det gör också de anslällda. Det gör också facket och de fackligl akliva. Har ell förelag lönsamhetsproblem kan vi vara övertygade om atl man också försöker alt göra såväl del fackliga arbeiet som samrådsarbelel så effektivt som möjligl.

Här fungerar alliså marknadsmekanismen. Det gäller alt hålla nere koslnaden. Del gäller alt få bon onödiga ulgifter. Företagel måste hell enkelt gå med vinst.

Herr talman! Jag måste emellertid slälla en fråga till de enskilda förelagen i Sverige. Jag vel all jag inte får svar här, men i en sådan här allmänpolitisk debali kan man ju ställa en retorisk fråga. Flertalet företag i del svenska näringslivet har problem. Vaoe företag som går dåligt måste vidtaga mereller mindre drastiska ålgärder för att klara sig. Bl. a. lägger man ner mycken tid på alt budgetera verksamheten. Många företag har anställningsstopp. Det måsle mycket till i budgetdiskussionerna föratl anställa exempelvis en specialisi i etl företag. Man väger för och emot. Man prövar möjlighelen alt lösa frågan genom au lilHalligi engagera en konsult, för all hålla nere kosinaderna. Så kommer jag lill frågan: Hur kommer det sig atl man i denna förelagseko-nomiskt kärva silualion inle lika noggrant budgeterar samrådsverksamheien eller MBL-verksamheten? Hur kan MBL-kosinaderna få expandera utan atl någon budgeterar, kontrollerar eller följer upp dessa?

Jag vet all många förelag har böoat intressera sig för della, men många andra har inte gjorl det.

Jag har nu belysl hur del kan vara inom den enskilda seklorn. Hur är del då inom den offentliga seklorn? Där finns ju ingen marknadsmekanism. Byggnadsslyrelsen, socialstyrelsen eller kommunalhuset hemma i kommunen redovisar varken vinst eller förlust. Och det är inle särskilt vanligt att vi försätter etl statligt verk i konkurs.

Vad är del då för mekanism som håller igen kosinaderna? Jo, del är bl. a. vi skaltebetalare. Del är skattebetalarna som knorrar när den offenlliga ulgiftsexpansionen blir för omfatlande. Har jag räll om jag påslår all siatsljänsiemän och slalliga verk för 20-30 år sedan haderespeki för både den slalliga revisionen och skaliebelalarnas reaktioner? Ärdet så i dag? Ja, jag har i vaoe fall hört att en annan mentalitet böoat sprida sig i statliga verk. Man

rycker på axlarna och säger: Vad spelar det för roll vad gardinerna kostar'? Det är ju skaiiebeialarna som betalar. Man kan fråga sig om detta är sant. Resonerar man verkligen så? Jag kan inle bevisa del, men jag har lyvärr fåll lillräckligi mänga vilinesmäl om alt inställningen under årens lopp ändrats i denna riktning,

Della oroar mig. En fråga insläller sig nämligen mol denna bakgrund: Hur bedrivs MBL- och samrådsverksamheien? Del finns uppgifter om all lidsålgången för denna verksamhel på vissa håll inom den offenlliga sektorn inle slår i någon som helsl proportion lill den allvarliga samhällsekonomiska silualionen, lill det stora budgetunderskotlet på 45 miljarder kronor eller till del enorma skattetrycket,

Fören vecka sedan väckle Beriil Lidgard tillsammans med några moderata kolleger en molion om della. De vill alt regeringen skall anmoda förhandlande myndigheier all redovisa och budgetera liden för förhandlingar enligl MBL samt all regeringen skall föranstalta om en utvärdering av erfarenheterna. Den motionen har milt stöd. och jag hoppas alt den får en positiv behandling, Lål mig få cilera några rader ur den:

"Med lanke påden noggrannhet med vilken vaoe förslagom inrättande av en enda ny tjänst vid en myndighet prövas under regeringens budgetberedning och därefter i riksdagen är det otillfredsställande alt man inle synes ha någol som helsl grepp om kostnaderna för hanteringen av medbeslämmandelagen på det statliga området,"

OlofPalme påpekade i dag all av de 625 kr, som vaoe barn får i barnbidrag är mer än 200 kr. lånade pengar. Han sade all när slaien betalar lärarnas löner är en tredjedel lånade pengar. Om detla är riktigt ber jag atl få utöka exempelsamlingen. Var iredje sammanlrädeslimme på statistiska centralbyrån måsle man låna pengar till. Del är möjligt att de som sammanträder gör del litet effektivare närde känner till del förhållandel.

Herr talman! Min kritiska inslällning lill hur medbeslämmandelagen missbrukas kan naturligtvis utnyttjas av mina politiska motståndare. Vi har ju i dag hön exempel på demagogi av värsta slag. Men den som lill fullo vill siödja elt ökal medinflytande inom arbetslivet skall inte acceptera missbruk. Vi som tror alt den enskilda människan vill engagera sig på arbetsplatsen, känner ansvar i sin arbetsuppgift och för förelaget och vill vara med och bestämma om detla. vi skall icke acceptera missbruk av en i riksdagen stiftad lag. Vi skall i slällel medverka lill alt lagen når del syfte som vi tänkie oss när beslulei fattades den 3 juni 1976 i denna kammare - nämligen all öka och fördjupa demokratin inom svenskt arbetsliv.

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Under della anförande överlog lalmannen  ledningen av kammarens förhandlingar.

ELVY OLSSON (c):

Herr talman! Birgitta Dahl tog tidigare i dag upp slrålningsrisker i b\ggnader. som är etl myckel allvarligt problem. Men på vanligt sätt söker Birgitta Dahl syndabockar med anledning avevenluella försummelser för alt

157

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

158

pä del sällei också kunna föra parlipolilik.

Radon förekommer i all luft och särskilt myckel radon lillförs luften i hus med extra radonhaltigt byggmaterial, exlra radonhalligl hushållsvatlen och källare i extra radonavgivande mark.

Gasbelong, som ju är del mest radioakliva byggmaterialet, tillverkas inle mer, men de hus som lillverkades av del malerialet finns kvar. Naturligtvis är dä risken störst, om de här husen dessutom är placerade på radonavgivande mark. Del finns omkring 3 000 lägenheler, byggda av den mest radioakliva lättbetongen.

Viss kunskap om riskerna har funnits länge. Annars hade man inle slutat att tillverka det aktuella byggnadsmaterialet.

Vi harolika myndigheier med olika ansvarsområden i vad gäller slrålrisker, och jag vill påstå att de blivit alltmer uppmärksamma allteftersom kunskaperna har ökat. Slrålrisker i byggnader berörs ocksä i olika förfaliningar som .slrålskyddslagen. arbelsmiljölagen och byggnadsstadgan. Dessutom har nalurliglvis Byggforskningen som sin uppgift all driva forsknings- och försöksverksamhet.

Jag utgår ifrån att del var brist pä kunskaper som var orsak till all den socialdemokraliska regeringen inle lidigare såg lill att hus inle tillverkades av della farliga malerial. Ej heller togs några initiativ till all eliminera riskerna, om man var nödsakad all bygga där riskerna var stora. Tillräckliga initiativ togs inle heller lill ålgärder i de hus som var byggda av del farliga malerialet. Men i motsats lill Birgitta Dahl anklagar jag ingen, eftersom jag förutsätter atl det inle var försummelser, utan brisi på kunskaper som låg bakom dessa förhållanden. Jag kan nämna all man ej heller ulförde lillräckliga mätningar.

När larmrapporter kom förra våren log jag initiativ till överläggningar mellan de berörda deparlemenlen och myndigheterna. Jag konstaterade då all dessa myndigheier hade läget under kontroll, och jag har förtroende förde organ som utövar tillsynen på della område. Men vi konstaterade ocksä alt del ibland kan vara svärl all dra gränsen mellan olika myndigheters ansvarsområden och atl detta i sig kan vara besvärande och kanske också ibland fördröjande. Resultatet av denna överläggning på bostadsdeparlemenlet blev forlsälla samlal mellan olika myndigheter och överläggningar mellan berörda departement. Resultatet blev all jordbruksministern ochjag enades om au jordbruksministern skulle skriva kommittédirektiv angående åtgärder mot strälrisker i byggnader och all planverkel skulle få i uppdrag all ulreda frågan om hälsofarliga malerial i byggnader.

Kommittédirektiven var färdigskrivna när jordbruksminisler Dahlgren och jag lämnade regeringen. Är della då försummelser, Birgiiia Dahl?

Jag kan också från dessa överläggningar nämna all experter omialade all de bedömde riskerna ungefär jämförbara med dem som uppslår när man röker en cigarrett om dagen. Men trols detta såg vi allvarligt på problemen och vidtog ålgärder. Jag frågar mig verkligen vad Birgitta Dahl egentligen är ute efter.

Men det är också märkligt alt man från Birgitta Dahl inle hör några

uttalanden om farhågor i samband med t. ex. de slaggprodukter som blir över     Nr 77

från uranbrytning, där radioakliva ämnen kan ha anrikals. Jag gör bara den     Onsdaeen den

lilla jämförelsen.                                                             3I januari  1979

Birgilta Dahl log också upp bosladspolitiken i stort och lalade om hur_______

eländig den är. Ja, del är ju ,så atl Ire riksdagspartier varit ganska eniga i     AUmänpolitisk ulredningar och i riksdagsbehandlingen av ärenden om bosiadspolitikens     dgjjQtf finansiering. De partierna är socialdemokralerna, cenierparliel och folkpartiet.

Jag håller med Birgitta Dahl om all del inle är bra i dag och all den bostadspolitik som vi har är behäftad med brister, ja, t, o, m, stora brisler. Människor tycker atl de betalar för myckel i hyra, Irols alt samhällel satsar mycket stora belopp på byggande och boende. Men är man kritisk, får man också anvisa förslag som kan leda till förbättringar, inte bara sådana marginella förslag som vi har hört Birgitla Dahl föra fram när del gäller ändringar i bostadspoliliken. Jag tror inle längre på all vi skall forlsälla alt lappa pä syslemel, ulan tiden är nog inne för alt vi skall böoa resonera om slörre grepp för alt få en bällre bosladspolilik.

Jag konslalerar också med lillfredsslällelse all Birgilta Dahl nu ser de stora brisler som rådde i 1960-talets bostadsplanering, vars följder människor nu far illa av. Även om vi satsar stora resurser, är del ganska svårt all komma lill rätla med dessa föreleelser. Men här måsle alla krafter sällas in. Del måste dock alltid ske i samråd med de boende.

Vi har frän cenlerhåll under den allmänna moiionsliden väcki en motion angående förnyelse av befintliga bebyggelsemiljöer, där vi också lagt fram konkrela förslag lill elt ökat brukarinflyiande. Jag vill redan nu uttala en förhoppning om alt vi skall kunna enas om dessa förslag närde behandlas här i riksdagen, samtidigt som jag konstaterar atl socialdemokralerna lidigare inte har varit inlresserade av en allsidig planering, dvs. en planering för bostäder, arbele och frilid. De har planerat för vaoe sak för sig.

Men framlidens planering måsle gälla alla aktiviteter och alla generationer tillsammans. Planering måsle ske småskaligl, så all människor får överblick, känner gemenskap och känner all de behövs - en känsla som många människor saknar i dag.

Minskad energiåtgång säger sig alla partier vilja verka för, liksom för atl vi skall utveckla förnyelsebara energikällor. För alt uppnå detla måste siora insalser lill, inle minsl när del gäller all ulveckla de förnyelsebara energikällorna lill praklisk användning.

Del snabbaste sättet all minska oljeberoendet äremellerlid atl inrikta sig på den befinlliga bebyggelsen. Regeringen skjuter på penninganvisningen för detla till senare tidpunkt och tar inle upp del i sin framlagda budgetproposition, men jag ulgår ifrån att den energisparplan som anlagils skall fullföljas. Bostadsstyrelsens utvärdering av sparplanen - utvärderingen borde egenl-ligen benämnas redovisning, eftersom del rör sig om en redovisning av vad pengarna använts till - har fåll varierande lolkningar i pressen. Även regeringsledamöier har ifrägasall värdet av sparplanen, om den inie innebär en besparing av olja som betalar insalserna på ett år, Nalurliglvis kan man bli

159

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari  1979

Allmänpolitisk debatt

felciterad i en tidning, men ingen har väl ändå iroll atl sparplanen skulle få sådana effekter atl åtgärderna skulle kunna beiala sig på elt är.

Bosladsslyrelsen hardessutom räknal in momsen vid sin redovisning, irois alt alla var medvelna om att moms ej ingick i sparplanen. Eftersom inomsbelopp kan ändras underen tioårsperiod och eftersom momsen inle är en samhällsulgift, var alla överens om all lägga den ulanför lönsamhetsberäkningarna. Mol den bakgrunden kan ju inte kalkyl och redovisning stämma överens.

Jag vill starkt understryka alt en kommunal planläggning av energispar-ålgärder är angelägen. Så snart kommunerna har byggl ul sin besiklnings-verksamhel. måsle det också slällas som villkor för lån alt ell hus är besiktigat. Jag menar då en verklig besiktning, vid vilken man med apparatur i förväg konslalerar vad som fallas huset och besiämmer stödet därefter. Jag har hön talas om kommuner som nu är tveksamma närdet gällerait bygga ul den här serviceapparaten, eftersom del i budgeiproposilionen inle har anvisats medel förden, men någon grund fören sådan oro borde inte föreligga med tanke på all riksdagen gjort så klara uttalanden i den här frågan.

Den delegation som ireparliregeringen lillsaiie har många arbetsuppgifter, l.ex. all lämna förslag i fråga om slödels inriktning och i fråga om slyrsystemel i stort. Delegationen skulle också ta slällning lill om besluten i fråga om energisparlånen skulle ligga hos kommunerna.

Energisparålgärderna har endast påböoals. men inlressel för dem är slorl bland människorna. Viskall ta till vara del inlressel och skapa förulsältningar för forisail arbete på delta område och därmed också för hushållning med resurser.

160

HANS GUSTAFSSON (s)

Herr talman! Skatterna är etl påtagligt uttryck för solidaritet medborgarna emellan. Det är genom skatter och avgifter som vi får resurser för all bygga upp etl samhälle som präglas av omvårdnad och trygghet och varigenom vi kan tillgodose sådana ändamål som måsle lillhandahållas av medborgarna gemensamt. Men skallerna tjänar ocksä lill en del syftei atl fördela våra gemensamma resurser pä ell rättvisare sätl än som sker via de s. k. marknadskrafterna. Del är genom den progressiva skallens fördelningseffekt vi till nöds kan fördra alt en förelagsledare har lika slor brulloinkomsi som tio av de anställda som jobbar vid maskinerna.

Ibland när man lyssnar lill vissa borgerliga politiker får man närmasl intrycket av au skaiterna las ul av elakhet eller illvilja. Men skallen är prisei för solidariteten. Vi vill ha eu samhälle där viktiga sociala ijänsler ställs till medborgarnas förfogande efter deras behov och icke efter deras plånbok.

Bekänner man sig lill den principen måste tjänsterna också betalas gemensami av medborgarna \'ia avgifter eller skaller. Det ena är inte ur samhällels synpunkt dyrare än del andra.

Studerar vi i. ex. utvecklingen för sjukvårdskostnaderna i Sverige och Amerikaskall vi finna au de lar i anspråk ungefär lika stor andel per invånare av bruiionaiionalprodukten iroisaii den offentliga seklorn i Amerika bara är

hälften sä stor som i Sverige. Därav kan vi dra slulsalsen alt det bara är ijänsiernas fördelning som påverkas av vilken metod för deras finansiering vi väljer.

Jag iror all de flesta lycker det är bra all samhällel siäller upp när olika behov anmäler sig. Under alla de år jag varit verksam i kommuner och landsting har klagomålen aldrig gälll all vi bygger för många platser i långvård eller åldringsvård, alt vi har för myckel personal, all galuliållningcn är för bra osv. Nej, frågan har gälll varför vi inle kom Ibri nog med siiö|)logen, varför inie mor fick en plais på långvärden, varför inic personalen hade tid au praia och ägna sig ål paiienlerna osv.

Det är försl när vi kommer till betalningen för del som samhällel siäller lill förfogande som gensvaret icke är lika påtagligt. Problemel med skaiierna är egentligen atl medborgarnas krav på omvårdnad och service ökar fortare än deras benägenhet atl betala skalt för all uppnå detla. Del är inie sä konsiigl all del förhäller sig så, när både politiker och andra framställer skatterna som ett illvilligt påfund som vi kan sänka om vi bara vill, som Gösta Bohman ibland har uttryckt del. Hur det skall gå till illustrerade Gösta Bohman i TV häromkvällen. På reportens fråga hur del skulle gå till och vad han ville spara och ta bort sade han: "Vi kan ju lämna uisoplömningen på entreprenad." Det var ett fasligt illa vall exempel. Försl och främsi finansierar kommunerna sina affärsdrivande verk lill 98 96 genom avgifter, så del skulle bli en homeopalisk skattesänkning. Och vem skulle beiala entreprenören?

Ja, vi kan sänka skatlerna om bara vi vill, men endasi om vi iir beredda all acceptera ell samhälle med brislande solidarilei. Så fort vi kräver eu solidariskt samhälle så måsle vi gemensami beiala det genom våra skaller. Del vore bra om vi hjälpies åt att understryka sambandet mellan solidariteten och skatterna. Det finns inga genvägar. Del finns ingen annan som kommer all beiala för oss. Del måsie vi göra .själva lillsanmians.

En annan fråga är hur vi fördelar belalningen mellan olika skatlekällor och mellan olika inkomsler.

En omhuldad princip i vårt land har under hela efterkrigstiden varii au beslut och verkställighet skall läggas så nära medborgarna som möjligl och au verksamhelen skall förläggas lill den nivå där del kan antas au den sköts bäst. Dessa principer har leii lill au allimer av den samhälleliga verksamhelen anförlrotls kommuner och landsting. Dessa svarar nu för ivå iredjedelar av hela den offentliga sektorn, och lill följd härav har den kommunala seklorn uivecklals så snabbi all tillväxien i samhällsekonomin inie har varii lillriicklig för all finansiera verksamheten. Den kommunala seklorn har ivingais all knapra ål sig mer och mer av bruttonationalprodukten. År 1952 utgjorde kommunalskalterna 12,5 ''. av inkomsten. År 1979 närmar de sig 30 ''.. Denna kraftiga ökning har fördelningspolitiska effekler. Eftersom kommunalskatten är proportionell drabbar den låginkomsliagarna hårt. Men dänill kommer au en ökning av kommunalskaiicrna pressar upp marginalskaiicrna över hela inkomsiskalan. De ökade kommunalskatterna har också accentuerat konsekvenserna av den ojämna fördelningen av skaiicunderlagei och konsekvenserna av au kosinaderna för samma verkamhei är kraftim olika

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Riksdagens protokoll 1978/79:76-77

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

162

beroende på skillnader i skalleunderlag, ålderssammansäiining m. m. I vår molion om inriktningen av skallepoliliken konslalerar vi au den nuvarande kommunala skaileuljämningen icke är lillriicklig för all moiverka dessa olikheter.

Del framstår som uppenbart all en skalierelbrm måsie sikta lill au dämpa kommunalskailerna och äsiadkomma en förbälirad skalleuljämning. Därigenom ernås ocksä en dämpning av marginalskalierna.

Progressiviielcn i den slalliga inkomsiskatien och marginalskatterna har spelat en stor roll i den skaltepolitiska deballen under senare år. Del kan naturiiglvis inie bestridas all marginalskatterna medför problem. Vid hög inflation kan de försvåra även för en genomsnittlig inkomsttagare atl få elt lillfredsslällande uibyie av löneökningarna. Under 1970-ialci har dock detta problem bemästrats genom anpassning av skalleskalorna. Men marginalskatterna harockså angetls medföra problem för höginkomsiiiagarna genom all de gör del föga lönsami atl anta eu bällre beiali arbele eller åta sig extraarbete.

Problemel har acceniuerais genom all skalleomläggningarna under 1970-lalei i huvudsak berörde läg- och medelinkomsilagarna, och vissa grupper blev lill fbljd av den allmänna uivecklingen utsatta för en relativt kraftig marginalbeskaitning.

Principielll är marginalskatterna en ofrånkomlig konsekvens av en fördel-ningsinrikiad skaiiepoliiik, och problemen kan därför icke hell elimineras.

Men härtill kommer all av tillgänglig slalislik framgår all de snabbi växande avdragen i hög grad kommil alt utnyttjas av människor med högre inkomsler. Delta gäller i synnerhet underskott i förvärvskälla samt förlustavdragen. Effekten härav blir atl den faktiska progressivileten blir lägre än enligt den fastställda skatteskalan och olika för samma inkomst beroende på möjligheterna att utnyttja avdragen.

En begränsning av avdragen, som kan påverkas av inkomsttagarnas egna ekonomiska dispositioner, framstår som angelägen. Därigenom kan resurser frigöras som kan möjliggöra en sänkning av marginalskatterna ulan atl det behöver leda till en ökad ojämnhet i inkomstfördelningen efter skalt. Därigenom erhålls också en rättvisare beskattning inle minsl mellan personer med samma inkomsler och eu tydligare samband mellan den fastställda skatteskalan och den erlagda skatten.

1 detla syfte föreslår vi i vår motion prövning av

atl avdrag för underskön från en förvärvskälla endasi får ske från inkomst eller överskott från samma förvärvskälla - dock atl olika rörelser skall behandlas som en förvärvskälla,

atl avdraget sker från skatten och inle frän inkomsten samt

all ell räntelak införs.

En omläggning av skallen enligt dessa principer måsie ske etappvis. Under denna övergångslid genomförs en successiv sänkning av progressivileten och marginalskatten.

Den kraftiga inflation vi haft och de kraftiga värdestegringarna motiverar en skärpning av realisalionsvinsibeskaiiningen.  Vi föreslår därför i vår

molion att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sådan skärpning i så god lid att den kan träda i kraft från den 1 januari 1980.1 samband därmed bör ock.så prövas möjlighelerna atl realisalionsvinsibeskaiia andra förmögcn-heislillgångar som t. ex. diamanier, aniikviieier o. d.

En rällvis beskattning kräver ocksä atl möjlighelerna lill skallefusk och skaiieflykl sä långt möjligl elimineras. 1 molionen framförs olika förslag härtill. Ell sådant förslag gäller någon form av generalklausul moi skaiieflykl. Del är nu hög lid au regeringen framlägger den utlovade proposilionen i frågan.

Den framlida skallepoliliken bör sikta lill all förskjuta skaiieuiiagel från beskalining av hushållens inkomsler lill beskalining av produkiionen.

Produktionen är den egentliga källan för all skallekraft. All förskjuta skatteuttaget närmare produkiionen ger flera fördelar. Om inkomslerna beskattas innan de utbetalas till hushållen bör detta leda lill belydande fördelar ur effektivitets- och konirollsynpunkt. Dessutom innebär en sådan förskjutning atl skaiieuliagei hos de enskilda hushållen kan begränsas. Deiia leder i sin lur till atl marginaleffekterna i inkomstskatten kan dämpas.

Vi har i vår molion konstaterat atl skallen på hushållen innehåller eu belydande proportionellt element. I taki med ökade anspråk på den offenlliga seklorn siiger denna proportionella del, dvs. kommunalskaiien. Den progressiva slalliga inkomslskaiien ligger ovanpå denna proportionella del. När kommunalskatten ökar skjuls den progressiva skallen alli högre upp. Dei finns därför mycket som talar för all delar av denna proportionella skall lyfts av och ersätts med en indirekl skall på produkiionen.

1 vår molion föreslår vi atl en allmän produktionsfaklorsskaii införs fr. o. m. den 1 januari 1980. Skatten är en vidareutveckling av den lidigare arbelsgivaravgiften, som emellertid endasi var en skall pä produktionsfaktorn arbete. Den nya skatten baseras, lill skillnad frän arbetsgivaravgiften, pä samlliga produktionsfaktorer. Enligl förslagel skall produktionsfaklorsskatlen baseras pä företagens lönekostnader plus brutlovinsien reducerad med skatter och avskrivningar. Den produklionsbeskattning vi lidigare haft har endasi iräffat lönesumman och ansetts missgynna arbetskrafisiniensiva företag jämfört med kapitaliniensiva. En fördel med en allmän produkiionsfaktorsskatt är all den är neutral i detta avseende.

Produkiionsfaktorsskaiien föruisälls bli avräknad från lönesumman och från ersäilningen lill kapiialägarna. Någon lotalkosinadsökning för företagare inträffar således icke.

Det har sagts i kommentarerna lill del framlagda förslagel au det inte är någon "tulipanaros". Nej, självfallet inte. Del finns över huvud lagei få rosor pä skaiiepoliiikens område. Löniagarna kommer inte au slipia denna skaii och inte heller kapitalägarna, hoppas jag, eftersom den skall avräknas från eu eljest tillgängligt ulrymme. Men produkiionsfaktorsskaiien är ell fördelakii-gare säu au ta ul den proportionella delen av skatten på. Det finns inga genvägar lill all finansiera våra gemensamma kostnader, men väl olika meioder. Genom au produklionsfaklorsskatten föruisätis bli avräknad medför den icke ökade kost nåder för de offenlliga arbelsgi varna-kommuner

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

163

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

och landsting. Däremoi lar den långsikliga effekler på skaiieunderiageis uiveckling som får beaklas i särskild ordning.

I molionen upprepar vi förslagel om all en viss del av den framräknade kommunalskallen skall fä dras av från den slalliga skallen. Deua ger från början en viss hjälp lill medborgarna i skalieiyngda kommuner och åstadkommer en bällre fördelningspolilisk profil. Preciserade förslag får framläggas när regeringen framlagi sin proposilion om skallerna år 1980.

En omläggning av skaiterna måste ha som utgångspunkt all skatteskalorna får den effekt som förutsattes när de fastställdes. Om vissa inkomsttagare genom överutnyttjande av avdragsmöjligheterna väsentligt kan nedbringa sin skatt och i stället äsiadkomma en förmögenhetsuppbyggnad, framstår inle skattebestämmelserna som rättvisa. Då kan viljan atl fullgöra sin skattskyldighet hos de grupper som saknar möjlighet till liknande dispositioner komma atl urholkas.

Det är sannoliki att den skatlerevoli som del ibland varnas för - om den nu finns - mera har sin grund i au skaltskyldighelen ofta icke är relaterad lill den verkliga levnadsstandarden ulan lill en beskattningsbar inkomst, som kraftigt reducerats genom vissa medborgargruppers egna privalekonomiska dispositioner. Därför måsle en skatteomläggning inledas med en reducering av de avdragsmöjligheier som aren följd av överutnyttjande av de nuvarande avdragsmöjiigheterna. Som en följd härav kan en anpassning av marginalskatterna ske. De fastställda skatteskalorna kommer då all ge ett riktigare uttryck lorden verkliga skallskyldigheten i resp. inkomstklass.

Dänill bör åtgärder vidiagas i syfte au förskjuta skalleultagei från hushållens inkomsler till beskalining av produkiionen. Deua bör ske genom införandet av en allmän produktionsfaklorsskaii som avräknas från tillgäng-ligl ulrymme för löntagare och kapitalägare.

Herr lalman! Socialdemokratin kan icke acceptera en social nedrusining som en utgångspunkt fören framtida skaiiepoliiik. Den som i nuvarande läge vill visa lilel sans och måila måsie inse alt dei saknas ulrymme för generella skallesänkningar. Däremoi finns anledning diskuiera hur en räitvisare beskattning skall kunna uppnås än f n., hur skaltskyldighelen skall fördelas mellan medborgarna och vilka beskallningsmeioder som skall tillämpas i syfte all uppnå en effektiv finansiering av den offenlliga verksamhelen och en jämnare fördelning av de disponibla inkomslerna.

164

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr lalman! Vi har i snart tolv limmar hållit på med den sjäiie allmänpolitiska deballen under denna valperiod och den andra med en liberal regering vid rodrei.

Många och ibland ganska hånfulla ord har ulialais om minorileisrege-ringens små möjligheter all föra en konstruktiv polilik med siöd av endast 39 ledamöler i riksdagen.

Jag ämnar inte relaiera någol av della i mitt anförande, endasi konstatera atl i ell läge där fortsall arbele i ireparliregeringen var uiesluiei har Iblkpariiei tagit sill ansvar och fört en målmedveten liberal polilik inom alla områden

och sökt så breda samförsiåndslösningar som möjligl i sakfrågorna. Del är också regeringens och riksdagsgruppens ambiiioner au under våren 1979 forisäua på samma väg.

Man kan ha olika upplänningar om en minoriieisregerings möjligheler all föra en för landel ansvarsfull polilik. Om man inle alllid iror all man ,själv siller inne med de bäsla lösningarna på alla frågor och problem är del ganska naluriigl all vara öppen för andra partiers synpunkler. All nå breda samförsiåndslösningar i sakfrågorna är mera belydelsefulli än aldrig så dräpande pariipoliiiski käbbel - ofta om marginella skillnader.

Den grund som lades 1977 genom devalveringarna i april och augusii och uiirädet ur valuiaormen har varii av slor betydelse för all få den svenska ekonomin på folier. Tillsammans med beslutet all ta bort den allmänna arbetsgivaravgiften och de ansvarsfulla avial som iräffades av arbetsmarknadens parter för 1978 och 1979 har del medfört all konjunkluren på eu avgörande säll har vänt under 1978.

När väridsmarknadspriserna i dollar på bearbetade varor sieg med drygl 13 ','o steg de svenska exportpriserna, också i dollar räknal, med 2 "i,dvs. de svenska relativa priserna sjönk med 9-10 ",,. Tolall ökade produkiionen i landet med 2,5 '}« under 1978.

Bytesbalansen genlemol utlandet förbäiirades kraftigi under 1978. Ell underskott i utbytet av varor, handelsbalansen, på 4,5 miljarder kronor 1977 förbyltes i etl överskott på 6 miljarder kronor 1978. Fr. o. m. sommaren 1978 har Sveriges industriproduktion åier böoat stiga sedan den stadigt varit i fallande sedan börian av 1975.

Enligt de beräkningar som gjoris kommer uppgången i ekonomin all forlsälla under 1979. 1 år kan vi vänla en mer påtaglig uppgång inom verkstadsindustrin och vissa hemmamarknadsinduslrier.

Trols den förbällring av konjunkturerna vi fåu genom de vidtagna åtgärderna härden socialdemokraliska oppositionen kriliserai devalveringar, utträde ur valutaormen, sänkia arbetsgivaravgifter, ja, kort sagl samlliga åtgärder som vidtagits. Man vägrar från socialdemokratiskt håll atl erkänna en framgångsrik ekonomisk polilik om man inie själv sitter i regeringssiäll-ning och har ställ för åigärderna.

Det är dock väsenlligi all forlsälla kampen mot inflationen. I löneavtalen för 1978 och 1979 sattes en gräns vid en ökning på 7,25 ''., mellan januari och december 1978. Om prisstegringen gäll därutöver hade nya förhandlingar påkallats. Nu blev prisslegringarna endasi 5,5 "u förden perioden och under innevarande år beräknas inflalionen kunna sianna vid 5-6 V,,, Det är viktigt au alla samverkar för alt hindra en slörre inflalion. Här har siaien, kommunerna och förelagen ell gemensami ansvar.

Ingenting beiyder mer för irygghelen och för en rällvis fördelning i ell samhälle än att människor harelt arbete. Underåren av ekonomisk knapphet och lågkonjunktur har del varit regeringens viktigaste uppgift att bekämpa arbelslöshelen. Så har ocksä lack vare de omfattande arbetsmarknadspoliliska insalserna arbetslösheten kunnai hållas på en läg nivå, 2-2,5 96, Del är en låg siffra jämfört med t, ex. OECD-ländernas arbetslöshetssiffror och även

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

165

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

166

jämfört med arbetslöshetssiffrorna under lågkonjunkturen 1971-1972, då socialdemokralerna hade regeringsinnehavel.

Under hösien 1976 tog riksdagen ställning till riktlinjer för regional- och sysselsättningspolitiken. Bl. a. skulle strävas efter alt genom regionalpolitiska ålgärder tillgodose bygder och orter som utvecklats negativt, sä atl bällre balans kan skapas.

I del delbetänkande som sysselsältningsulredningen har lagt fram föresläs en kraftig förstärkning av del regionalpoliliska stödet till industrin och den privaia ijänsiesekiorn. Viktigt är också all kommuner som ligger ulanför de nuvarande stödområdena skall kunna placeras in enligl stödområdesprincipen.

1 den regionalpolitiska proposilionen, som regeringen aviserat lill i slutet av mars, förväntar nog mänga län förslag till åtgärder som skall medföra en bällre utveckling av sysselsällning och stödåtgärder.

Tyvärr är del väl sä all de flesta län dras med större eller mindre problem, och blir hela landel etl stödområde med olika variationer i stödets storlek, så kan stödet till vaoe region inte bli sä omfallande eller belydelsefulli.

Trols delta måslejag för Blekinges del belysa en del av de svårigheter som del länet har all brottas med.

Under år 1978 har Blekinge län återigen minskal i fråga om folkmängden. Under de tre försia kvartalen har folkmängden minskat med 210 (■»ersoner, vilkel är en högre siffra än årel innan. Det är också det iredje årel i rad som folkmängden minskar. Inget annal län har en så klart negaliv tendens i sin befolkningsutveckling.

Olofslröms kommun slår förden slörsia minskningen. Sedan år 1975 har Olofströms folkmängd minskat med 1 100 personer. Vad della betyder i minskade skalleintäkter, outhyrda lägenheter och service inom olika områden, som inle kan utnyttjas fullt, är inte svårt au räkna ul. Del är en katastrofal minskning på fyra är.

Ulflyllningen frän länet utgörs lill slörsia delen av unga människor, och del medför en sned åldersstruktur.

Det föds alll färre barn i länet, och 1978 har antalet döda överstigit anlalel födda.

Under 1970-lalel har barn i åldrarna 0-6 år minskat med över 2 000, samtidigt som antalet personer över 64 år har ökal med 3 300.

Planering och ekonomi i kommunerna slår inför stora problem, och under perioden 1978-1985 vänlas enligl prognoser från länsstyrelsen anlalel barn i åldrarna 0-6 år minska med yllerligare 200 och anlalel personer över 64 år öka med närmare 2 000.

Vi har i Blekinge en övervikt av slörre konjunkturkänsliga företag, t. ex. Volvo, L M Ericsson, Uddcomb och varven. Alll tyder på en minskning av induslrisysselsältningen.

Under perioden 1975-1982 bedöms 3 000 arbetstillfällen komma atl försvinna.

Högskoleutbildningen i länet består av en yrkesieknisk högskolelinje. Del är nödvändigl med en utökad högskoleutbildning i Blekinge, om vi skall få

behälla de ungdomar som önskar en eftergymnasial utbildning. Med införandel av en utbildning för fiskare på gymnasial nivå, som siariar 1979 på hösien, vore det kanske möjligt alt Ibrtsälia med en påbyggnad med högskoleutbildning för denna grupp. Länet har stora möjligheter au erbjuda en fortsall högre utbildning inom i. ex. fiskeribiologi, hydrografi och havslbrskning.

Karlskronavarvel och Sölvesborgsvarvel har speciella problem, som behöver ses över i uiredningsarbelel för de mindre varven. 1979 ser del någorlunda hyggligl ul i fråga om beläggningen för Karlskronavarvel, men redan 1980 mäsie åiskilliga nya order komma in för au sys.selsäliningen inte drastiskt skall minska. Sölvesborgsvarvel har redan nu stora problem.

Del är av slor vikl au ell modifierat minjaklfarlyg, M 80, får byggas vid Karlskronavarvel för all man skall få en färdig prototyp all visa upp för hugade spekulanter från andra länder. Enligl den ursprungliga lillverknings-planen, som avsåg nio minjaklfarlyg, skulle dessa ha tryggat sysselsäuningen vid varvci för 150 man i sex år. Siora utvecklings- och konsirukiionsresurser har salsals på della projekt under fem år, och efiersom fartygstypen är defensiv är den mycket lämplig för export. Utvecklingsarbetet har kostat 13 milj. kr., som Karlskronavarvel och STU belalal.

Jag hoppas all sisla ordel i denna för Karlskronavarvel och länet så vikliga fråga inle är sagt, och jag tror pä en positiv lösning.

Del finns förvisso många vikliga områden - ungdomsarbetslösheten, värden och husläkarfrägan, barnen, de äldre och de handikappade - som skulle behöva tas upp i en allmänpolitisk översikt. Tiden medger lyvärr inle della.

Efter denna korta probleminvenlering för Blekinge hoppas jag all den förbällring av konjunkturen som vi nu fåll ocksä skall medföra en positiv utveckling för länet. Förvisso finns det också industrier och förelag med god orderingångoch stabil sysselsättning. Della har vi kanske lält all glömma när vi diskuterar strukturproblemen i våra stora basnäringar och sysselsättningsproblemen. Små och medelstora företag baserade pä en fri marknadshushållning under socialt ansvar har skapat en tillfredsslällande ekonomisk standard för den enskilde och givit resurser lill den sociala reformverksamheten. De små och medelstora företagen har betytt myckel och svarar i dag för hälften av sysselsättningen i det svenska näringslivel. Del beiyder all inle mindre än en miljon människor är direkt verksamma i dessa förelag. Dessa foretag är ofta också mindre konjunkturkänsliga och klarar sig bällre än de stora i lider med lågkonjunktur

Utvecklingsfondernas resurser alt hjälpa de mindre och medelstora förelagen med jån, exportstöd och utveckling är av slor betydelse. Men det viktigaste förelt friskt näringsliv äratt skapa förulsältningar för del genom en näringspolilik, ekonomisk polilik och skallepolitik som gör atl människor vågar salsa arbele och kapital på nyetablering och vidareutveckling av enskilda företag.

Alla goda krafter i länet arbelar också för all uppnå en gynnsammare utveckling för Blekinge. Kan man i allt arbete samverka i slällel föratl söka

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

AUmänpolitisk debatt

167

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari  1979

Allmänpolitisk debatt

strid där del inle är vare sig nödvändigl eller önskvärt kan förhoppningsvis myckel posilivi vinnas både för hela landet och för de enskilda länen.

För all ell förelag skall lyckas och gä bra behövs framälsirävande, effektivitet, objektivitet och mindre av prestige. Jag iror, herr lalman, alt det är fyra ganska bra hörnpelare också i del poliliska arbelei. Det är min förhoppning all en liberal folkpartiregering och riksdagsgrupp skall fortsätta atl arbeta efter de intentionerna.

168

SVEN JOHANSSON (c):

Herr talman! Vi har avverkat flera limmar av den allmänpolitiska deballen -om man nu kan kalla den förallmänpolilisk. Jag är övertygad om au många medborgare i värt land inle är nöjda med vad de sett och hön denna dag. Del är för myckel allmänpoliliskt som inle kommit fram. Della är myckel allvarligl, inle minsl för oss politiker.

Det skall bli intressant atl se om vi i framliden fåren annan ordning, sä all mänga flera frågor las upp här i kammaren. Del harju frän flera håll sagls all blockpoliiikens lid är förbi. Den dag det blir sant kommer kanske partierna att tvingas all syssla mera med de allmänmänskliga problemen och också la upp dem i den allmänpolitiska debatten.

1 deballen mellan partiledarna påstod Gösta Bohman all OlofPalme läser vissa dokument som den onde läser Bibeln. Herr Bohman använde ell fränare namn på den onde, och del skall bli intressant all se om del gär all fä in ell sådanl ord i protokollet. Det gär inle all komma ifrån frågan, varför man här i huset använder den ondes olika namn sä ofta.

Men mer intressant än hur den onde läser Bibeln är hur vi människor gör del. Del är en viklig bok, världens mest spridda och lästa. Miljoner människor i vår värld älskar den boken och söker trols sin oförmåga och svaghet all efterleva dess bud. Jag möter många unga människor som spanar mol framliden och drömmerom den. Och Bibeln ger dem vägledning och hjälpan hiiia räll. Jag har moll medelålders människor i livets kamp och strid som funnit tröst i den boken,och jag har mött många äldre människorsom känner irygghel när de får öppna den gamla goda boken.

Del är beklagligl all del finns poliliska syslem och länder som förbjuder denna bok och hindrar invånarna från alt läsa den. Ge Bibeln dess rälla plals i samhällel, den plals som den hade förui, och del skall bli en posiliv sak för uivecklingen i framtiden.

Frän Bibeln har vi fått den kristna livsåskådningen, som har varit vägledande vid uppbyggandet av vårt demokratiska samhällssystem. Bibeln får inle bara bli ell hisloriskl dokument Den är lika nödvändig och effektiv för den vidare samhällsuppbyggnaden.

Den krislna livsåskådningen har gett oss respekt för livet, respekl för medmänniskans liv och egendom, och den har gell oss spelregler för den mänskliga samlevnaden. 1 dag upplever vi minskad respekl för livet och minskad respekt för spelreglerna. Del är en myckel allvarlig utveckling, och vaoe ansvarskännande poliiiker måste vara oroad över den. Skulden till denna utveckling kan inte bara läggas på dagens ungdom, ulan i slor

utsträckning på den generation som har format utvecklingen. Del är myckel som vi har gjort räll men också myckel som vi har gjorl fel. Del allvarliga är del vi har uraklläiit att göra.

Respekten för själva livet har sjunkit, och del ger utslag pä mänga sätt och områden. Den kristna livsåskådningen ulgör inle längre grunden för människans handlande. Normerna för mänsklig samlevnad har luckrats upp. Del böriade i hemmei med minskad respekl för föräldrarna och det fortsatte i skolan med minskad respekt för lärarna. Det har gäll vidare med minskad respekl församhällsordning, lagar, förordningaroch polisväsende. Slagen har kommil tätt de senaste åren, och nu har vi nätt dithän alt respekten för dem som valls all styra landel är utomordentligt liten.

År 1975 genomfördes abortlagen, som ger rätt all uisläcka liv. Detla sker samtidigt som befolkningsfrågan blir alltmer brännande. 1 debatten frågas vilka ålgärder vi skall vidla för all stimulera människorna alt skaffa fler barn. Något positivt svar på den frågan torde inle stå att få så länge man forisälier atl minska respekten för livet och inte inger människorna samma känsla som förut av vad del innebär atl skapa liv, all vara mor och far. Dödshjälpsdeballen finns ocksä med i bilden, och den påverkar människorna. Människan bär i sitt undermedvetna del hon ser, hör och läser, och delta besiämmer hennes handlande.

I en molion harjag lagil upp dessa frågor. Jag harockså lagil upp frågan om själva aborten. Jag begär att man skall göra en utvärdering. Del är nu fyra är sedan abortlagen trädde i kraft, och tiden bör vara inne att göra en utvärdering av vilka negativa och positiva verkningar som lagens tillämpning har haft. Jag läste häromdagen i tidningen alt i Amerika en väldig aktion är på väg mot den fria aborten. Man märker all delta har samband med den minskade respekten för livet.

Hemmen upplever något av en kris. Skilsmässorna är mänga. Om man frågar varför, är del svårt att få elt svar. Men allvariigt är det. Under 1978 förekom 27 000 skilsmässor i vårt land. Del gällde sådana personer som var vigda kyrkligt eller borgerligt. Om man därtill lägger dem som bara sammanbor, räknar man med alt omkring 40 000 skilsmässor förekom förra året.

Jag vill inte kasta sten pä någon, men genom min uppgift får jag sä ofta syssla med dessa fåll. När jag märker vad del innebär för båda kontrahenterna och för barnen, måste jag säga alt jag är rädd för framtiden.

1 skolan lalas del om all man upplever någol av en kris. Jag frågar: Varför? Jag har i en molion tagit upp della med normerna. Jag skulle vilja säga: Ge de unga ledstjärnor, goda sädana, som kan vägleda dem. Ledstjärnor finns i den gamla goda boken: Bibeln.

Till människans primära utrustning hör ju förståndet och samvetet. Det är en myckel viklig sak när del gäller oss människor och den mänskliga samlevnaden alt samvetet fungerar och au man kan appellera lill människorna. Styrkan i gängen tid var att man hade givit människorna upplysning om de regler som fanns. Man hade givit människorna kunskap om den Herre som slod bakom. Därför kunde man appellera till människans samvete.

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

169

12 Riksdagens protokoll 1978/79:76-77

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Del är ganska intressant, när vi nu skall sätta oss ned och deklarera. Viskall försöka hitta våra inkomster och ulgifter och göra berättigade avdrag. Men när vi är färdiga slår del alltjämt all vi har gjort deklarationen "på heder och sam vele". Man räknar med att människan har ell samvete och all delta skall reagera. Men inle bara i deklarationstider ulan hela året bordel reagera,om vi skall ha elt bra samhälle.

Jag skulle kunna forlsälla all tala om del som är viktigt. Jag skulle vilja nämna någol om massmedia. Jag kom för en lilen slund sedan in i TV-rummet. Där pågick en film. En människa satt med flaskan och drack sig redlös.

Vid ell annal tillfälle salt några ungdomar framför TV:n och såg på elt sådanl här program, för de ärju ganska vanliga. Jag frågade: Varför dricker/;/. Då svarade de: Därför bl. a. all de äldre dricker och därför bl. a. atl sädani här är intressant, för det visas ju i TV.

Jag lycker all detla är en myckel allvarlig sak, som vi måsle länka pä.

På tal om massmedia och TV villjag också framhålla alt del finns program som vi frågar efter och som föräldrarna frågar efter ule i vårt land, nämligen krislna barnprogram. Del är förvånande alt Sveriges Radio och TV alltjämt vägrar alt sända kristna barn-och ungdomsprogram. Vi väntar otåligt att man skall ta hänsyn till de många som kriiver sådana program. Man kan ibland känna sig litet ensam all aktualisera dessa frågor, men ändå villjag hälla dem levande. Jag är optimist, ty inle minst hos mänga av vår tids ungdomar -jag träffar dem ocksä här i huset när de kommer pä studiebesök - möler man en längtan efter livets mening. Och livets mening har den gamla goda boken myckel alt säga om.

När 95 96 av svenska folkel vill tillhöra folk- och frikyrkan, då bör de här frågorna ha slor plats i vårt samhälle och också här i riksdagen.

Till sist, herr lalman, skulle jag vilja läsa upp ell stycke ur en artikel i Dagens Nyheter häromdagen. De som är inlresserade kan söka upp artikeln och lä-sa den hell och hållet. I rubriken siod del med siora bokstäver: "Ärlighet - inle lönsam." Sedan slod del sä här: "Hur ska del gå med solidariteten människor emellan när del i praktiken blir alll mera lönsamt alt vara osolidarisk?"

Del är en ekonom som lar upp den här frågan. Han gör en vidräkning med del moderna samhällel där allt är till salu för 30 silverpenningar, och sä slutar han: "Den sociala väven hålls samman av enkla hedersregler som utprövats av människor frän generation lill generalion." - Det är den kristna livsåskådningen som har givit oss dessa hedersregler. - "Nu holas allt detla av den kommersiella moral som lovar atl alll är till salu. Om alltför många visar alt äriighet inte varar längst, så varar den inle länge."

170

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! De senaste årens utveckling på arbetsmarknaden och de sociala effekterna av speciellt ungdomsarbetslösheten är etl centralt samhällsproblem. Ungdomens silualion är allvarligare än lidigare hell enkelt därföratt ungdomarna blir fler. Men ungdomsarbetslösheten är också en följd

av svagheten i svensk ekonomi. Del skapas inte tillräckligt med nya arbeten för all ersätta dem som försvinner i olönsamma företag.

Även om vi nu har registrerat tecken på en begynnande uppgång inom näringslivel, har ungdomarna fortfarande betydande svårigheler all få arbete på öppna marknaden. Skall vi snabbt kunna förverkliga den s. k. ungdomsgaranlin, måste alla tänkbara åtgärder och ansträngningar sällas in för att tillförsäkra alla ungdomar arbete, praktik eller utbildning.

Arbetsmarknadsmyndigheterna fortsätter sina ansträngningar. Arbetsförmedlingen byggs ut och verksamheten intensifieras särskilt för ungdomsgrupperna. Beredskapsarbete las fram på olika sätt, och man söker intressera ungdomarna för olika former av utbildning. Många äremellerlid skoltrölta och har lämnat grundskolan med i vissa fall svaga betyg. Delta förhållande kan för en del medföra ett nedsatt självförtroende, vilket inle bara minskar sludiemotivalionen ulan också visar sig dä de söker arbele.

I andra fall kan riskerna för mera långtgående sociala slörningar göra sig gällande. Sysslolöshet kan leda till psykiska problem, kanske begynnande kriminalitet, missbruk av alkohol och narkotika etc. Jag vill dock varna för generaliseringar när det gäller dylika påståenden. Del är fråga om enskilda fall, men dessa blir ofta så uppmärksammade att de kan dra bort uppmärksamheten från de bakomliggande orsakssammanhangen.

För alt kunna föreslå och inle minsl kunna vidta effektiva åtgärder erfordras en långtgående kännedom om ungdomsarbetslöshetens orsaker. Det är inte bara nivån på utbudet av lediga platser del handlar om. Del finns en rad faktorer av betydelse i sammanhanget, ochjag skall nämna några:

De minderårigas löner och lönesatser har ökats proportionellt mer än de äldres under senare är.

Samspelet mellan arbete och utbildning/praktik.

Snedvridande effekler av parallella utbildningssystem och nivåerna för studiestöd i olika syslem jämfört med lönenivåerna.

Arbetsgivarnas attityder, 1. ex. kostnadsaspekter.

De arbetssökandes attityder, t. ex. invändningar mol arbetsmiljön.

Arbetsförmedlingens arbetssituation.

Åldersgränser ur arbelarskyddssynpunkt.

Ekonomiska skyddsnät.

Slödel till lärlingsutbildningen i relation till annan utbildning och beredskapsarbete för ungdom.

Debatten om en belygsfri skola.

Krav och ekonomiska bindningar som trygghetslagarna lägger på arbetsgivarna.

Samhällets ungdomspoliiik. Omsorgs- och uppfoslringsproblem.

Flera undersökningar visar alt fler personer skulle ha varit anslällda om inte Åmanlagarna hade fått nuvarande utformning. Sveriges Företagares riksförbund redovisade i april 1978 elt resultat från en enkätundersökning som visar all 1.30 000 nya industrijobb hade kunnai erbjudas-t. ex. arbelslösa ungdomar - under de senasie tvä åren utan Åmanlagarnas regler.

De höga minimilönerna för privatanställda är också etl problem. Spänn-

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk ' debatt

171

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

172

vidden lill yrkesarbetare är alltför lilen. Alll della gör all arbeisgivarna siäller sig ivekande till nyanställningar.

Ungdomsarbetslöshet kan ocksä orsakas av molsalla problem. Samtidigt som företag drar ner pä takten, avskedar, inför anslällningsslopp eller håller i gång med ställiga bidrag sä flnns del faktiskt företag som gärna vill nyrekrytera. Men trols stora ansträngningar kan de inte få den personal som behövs.

Pä senare tid har dylika händelser refererats i massmedia. Följande avsnitt ur länsarbetsnämndens i Skaraborgs län redogörelse för arbetsmarknadsutsiklerna vintern 1978/79 kan tjäna som exempel pä de problem som redovisas och utgöra en aktuell atlitydbeskrivning:

"Bilindustrin beräknar att under 1979 ha ell nellorekryleringsbehov på ca 100 personer i Skövde och att med personalersätiningsbehovet behöva rekrytera ca 100 personer totalt. Delta kan, med hänsyn lill del motstånd som finns bl. a. hosungdomar mot alt ta industriarbeie och skiftarbete, komma atl medföra vissa svårigheler som fordrar intensifierade förmedlingsinsalser."

I en orlsiidning kunde man för en tid sedan läsa följande: "Det verkar som det är väldigl läst pä arbetsmarknaden. Trols all man dagligen läser om avskedanden, permilleringar och liknande så kan vi ändå inle få del folk vi vill ha." Delta säger platschefen forell slakleriföretag i elt ulialande.

Man understryker samtidigt all del är fråga om arbelen som inle kräver någon nämnvärd yrkesutbildning. Del kan i mänga fall vara arbeten som lämpar sig för just arbetslösa ungdomar. Från förelagets sida räknar man upp elt antal troliga orsaker till de negativa attityder man möter:

Motstånd mot skiftarbete.

Man är bunden lill den ort där man bor.

"De vill inle bryta upp från sin miljö, ulan kräver att få arbele pä sin egen ort. Det var mycket lättare aU flytta folk för 10 år sedan," påpekas det.

Arbetsmiljön är en annan faktor. Man vill trivas pä sill arbete. Samtidigt böriar allmänheten alt reagera. Inställningen speglas på insändarsidorna. Ell exempel är följande kommentar till en ung mans beteende pä en ny arbetsplats: "När första dagen hade gäll, så kom den nyanställde och sa: vad ska jag gä här för och få 22:501 limmen, närjag får 20 kronor i limmen genom alt stämpla som arbetslös och inle behöver göra någonting?" Insändrarskri-benten fortsätter: "Man fick en ny man genom arbetsförmedlingen och han stannade i tre dagar. Sedan gick han med samma motivering som den andre, alt det var bättre atl stämpla och få betall som arbetslös än all gå här och jobba!

--- Inle så konstigt alt del råder en arbeislöshei. Ingen lycks vilja arbeta!

Man undrar vem som betalar allting. Del måsle ju vara vi andra som fortfarande håller på och trälar med ett arbete. Kan någon ge eil äriigi svar", frågar insändarskribenten. Vederbörande riktar sina frågor lill oss politiker och lill arbetsmarknadsmyndigheterna.

Den 12 januari i år skrev tidningen Expressen:

"Metall och arbetsförmedlingen i Trollhättan skall nu göra gemensam sak för att få de arbetslösa i staden att ta de jobb som finns på SAAB.

Delta sedan del blivit känt alt SAAB rekryterar arbetskraft frän Finland -

trols alt del finns 654 arbelslösa i Trollhällan.

Vi måsle kanske sälta lite hårdare press på de arbelslösa all ta de jobb som erbjuds, säger arbetsförmedlingens chef. . .

Enbart i gruppen 25-34 år finns del drygl 200 arbetslösa i Trollhättan.

Ombudsmannen i Metalls avdelning säger:

Om alltför många rekryteras ulifrän kan arbetslösheten i Trollhättan öka dramatiskt. Utöver de 654 registrerade arbetslösa i Trollhättan tillkommer 350 i beredskapsarbeten och 500 i arbetsmarknadsutbildning. Det finns 136 lediga jobb i staden."

Nu har reaktionerna mol liknande händelser börial komma från arbetsmarknadsmyndigheterna. I det senaste numret av LO-tidningen uttalar generaldirektör Bertil Rehnberg följande: "Ungdomar skall ha ett rimligt rådrum - en rimlig tid när de får chansen att välja och pröva yrkesbana. Men se'n får de lov all la elt anvisat jobb. Fortsätter de att säga nej till erbjudna jobb måsle förmedlingen kunna meddela det lill arbetslöshetskassan."

Ytterligare förklaringar till ungdomsarbetslösheten finns all söka i den nya skolans funktionssätt. Skolan alstrar skolleda och studieavbrott. Skolan ger inte heller en tillräcklig yrkesförberedelse, samtidigt som den brygga in pä arbetsmarknaden som bl. a. förelagsskolor och läriingsulbildning utgjort har förlorat i betydelse.

Ålgärder är därför nödvändiga pä både kort och läng sikt! Den viktigaste åtgärden föratt komma lill rätta med ungdomsarbetslösheten äratt få fart pä ekonomin, så att del skapas fler arbelen. När expansionen i näringslivet stannar av och allt fler förelag inför anslällningsslopp uppslår stora svårigheter för de nyiilllrädande på arbetsmarknaden.

Den näst viktigaste åtgärden är alt få en bätire fungerande skola. Vår nuvarande skola är alltför teoretiskt inriklad. Mänga naturvetenskapliga ämnen har bantats på schemat. Skall vi kunna la upp konkurrensen med de nya industriländerna i t. ex. Östasien - men också framdeles i nuvarande utvecklingsländer - måsle vi ha en hög teknisk skicklighet. Den grunden måste läggas redan i grundskolan!

Andra ålgärder som är viktiga är alt fä en slörre rörlighet pä arbetsmarknaden. En ändring av Åmanlagarna är exempelvis en åtgärd som kan ge ungdomen fler möjligheter all pröva pä olika arbeten. Ungdomen har hittills fått erfara alt del inle gär all lagstifta fram ett visst antal arbelen. Åmanlagarna har salt tryggheten för de redan anställda i centrum och höjt trösklarna för dem som vill in på en ny arbetsplats.

En större lönedifferentiering mellan ungdomar och äldre yrkeskunnig arbetskraft ökar säkert också ungdomens sysselsättningsmöjligheter. Läriingsutbildningen måsle återfå sin tidigare betydelsefulla roll. Statsbidragen lill sådan utbildning måste höjas i nivå med de bidrag som man nu utger till förelag som anordnar beredskapsarbeten för ungdomar.

Hantverksyrkena har kommil i blickpunkten pä senare tid. Typiska hantverksyrken, som exempelvis skomakare och möbelrenoverare, tycks gå mol en renässans i takt med all slil-och-släng-mentaliteten är på tillbakagång. Del uppges från hantverks- och småindustriorganisalionernas sida atl man

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

173

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

174

beräknar atl ca 15 000 ungdomar skulle kunna få läriingsulbildning, om erforderiigl stöd ges från samhällels sida, t. ex. pä samma nivå som de studiemedel som utgår till studerande i gymnasieskolan. I budgetpropositionen föreslås emellertid alt nuvarande bidrag höjs med 65 96 men atl anlalel bidragsrum, 1 600, hålls oförändrat. Del bör observeras alt den föreslagna höjningen sker pä en mycket blygsam nivå. Bidraget läcker ej på något sätl kostnaderna för instruktörer, undervisningsmaterial, lokaler, utrustning m. m.

Slorieken av statsbidraget till läringsulbildning är nu 56 öre per timme. Med den föreslagna höjningen blir del 93 öre. Grundbidragel kommer då all utgöra endast 3,5 % av lärlingslönen inkl. sociala kosinader!

Om bidraget ställs i relation lill anslagen för arbetsmarknadspoliliska ålgärder - t. ex. beredskapsarbete för ungdomar - framstår blygsamheten i ännu mer öppen dager.

När man i dag ger bidrag på 75 96 av kosinaderna för beredskapsarbete upp till 6 månader för ungdomar mellan 16 och 20 år, är det ganska svårförsläeligi atl ell företag som ger ungdomar en treårig yrkesutbildning inle skall få åtminstone samma ersättning som företagen får, om de utan nämnvärda förpliktelser ger ungdomar sysselsättning genom beredskapsarbete.

Den strukturomvandling som pågår - och som måsle fortsätta - kommer att ställa större krav pä dem som är verksamma och som vill vara verksamma i arbetslivet.

Särskilda ålgärder måsle också vidtas för att underlätta ungdomens inträde på arbetsmarknaden. Ungdomar såväl på grundskolans högstadium som inom gymnasieskolan måste få ökade möjligheler au vara verksamma ute i arbetslivet. Den nuvarande pryoverksamheien lorde inte alls ge den inblick, erfarenhet och sociala träning som bör vara syftet med verksamhelen. Vad som erfordras är att ungdomar med intresse för elt visst yrkesarbete bereds möjlighet att pröva på della under viss tid och i planerad form, så atl en värdering av erfarenheierna för varje elev blir möjlig.

Med bl. a. dylika åtgärder kan elt felaktigt val av studieinriktning eller yrkesarbete undvikas och elevernas föreställningar om arbetslivet ges en mera verklighetstrogen prägel. Utbildning varvad med praktik är därför -som regering och riksdag redan förordat efter förslag frän sysselsältningsulredningen - ett bra allernaliv.

I sammanhanget måste betydelsen och värdet av fostran i hem och skola understrykas. Ungdomarna måste få bätire förutsättningar alt handla under eget ansvar och efter goda normer och värderingar.

Självfallet bestäms förutsättningarna för sysselsättningspolitiken av den internationella konjunkturutvecklingen. Men vi har dock att främst söka orsakerna till sysselsättningsproblemen inom landel.

För all klara sysselsättningsproblemen på lång sikl måste samhällsekonomin vara i balans. Näringslivet måste kunna få arbeta med en inlernalionell konkurrenskraft. Utvecklingskraften inom företagen måste tas lill vara. Vi måste skapa bättre förutsättningar för nyföretagande och för utveckling av nya idéer.

Summerar man alla de krav på nyetableringar, nylokaliseringar elc. som kommunerna redovisar i länsplaneringsarbeiei, kan man konstalera au nyföretagande! i vän land mäsie mångdubblas.

En positiv utveckling för näringslivel aren grundläggande förutsättning för att problemen för utsålla grupper - ungdomar, handikappade, äldre, kvinnor - skall kunna lösas. Alla andra ålgärder innebär alt man eljest överflyttar arbetslöshetproblemen lill andra medborgargrupper.

1 en social marknadsekonomi är det konsumenterna som genom sill fria val av varor och tjänster skapar den efterfrågan som del är näringslivels uppgift atl tillgodose. Näringslivets uppgift är inte atl ta fram speciella arbetsplatser eller särskilda arbelen. Vi kan inte - lika lite som i andra länder - kräva alt företagen skall ulföra tjänster eller tillverka varor som inle gär att sälja. Det lönar sig inte heller - som en del socialister inbillar sig - all lagstifta fram ell visst anlal jobb.

Fömtsätlningarna för all bereda arbete ål alla måste baseras på ell konkurrenskraftigt näringsliv.

Varför inle genomlysa all denna problematik pä samma sätl som skelt med energifrågorna eller som nu sker med sysselsällningspoliliken?

Enbart ell erkännande från många politikers sida, alt det finns sådana samband, skulle beiyda myckel positivt. De åtgärder som samhällel måste vidta måste mera bygga på insikter än på åsikter om den verklighet som orsakar ungdomsarbetslösheten.

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari  1979

Allmänpolitisk debatt

KARIN ANDERSSON (c):

Herr talman! Del har i dag talats mycket om arbetslöshet, även i det senaste inlägget. Alt vilja arbeta men inle få jobb är ett välkänt förvärvshinder för både kvinnor och män. I den bistra silualionen har många hamnat under den senaste lågkonjunkturen. Alt vilja arbeta, få jobb, men inte kunna la det är ell mera undanskymt problem - men sä är det bara kvinnor som drabbas av del ocksä. Jag skall senare komma lillbaka till det.

Men jag skall böria med dem som inte har kunnai få jobb. Arbelslöshelen har särskilt drabbat de relativt nya och nyiilllrädande på arbetsmarknaden -ungdomar och kvinnor. Dessa grupper har genomgående haft högre arbetslöshetssiffror än männen. Många kvinnor anmäler sig inle ens som arbetssökande, eftersom de vel all del inle finns arbeie för dem på den plats där de av familjeskäl är bundna. Deras arbetslöshet är dold för statistiken.

De stora skillnader i kvinnors förvärvsfrekvens som finns mellan olika regioner lalar sill lydliga språk om dold arbetslöshet. Enligt arbelskraftsun-dersökningen i oktober 1978 var förvärvsfrekvensen för kvinnor mellan 16 och 74 år i Stockholms län 68 96, i Östergötlands län 60,7 96, i Norrbottens län 56,8 % och i Kalmar län, som låg lägst, 55,9 96. Det ärallisåen skillnad på mer än 12 procentenheter mellan Stockholms län och Kalmar län. Skillnaden är egentligen slörre, därför att kvinnor i glesbygd också arbetar kortare lid per vecka än kvinnor i storstadsområden.

När del gäller män finns det också skillnader i förvärvsfrekvens, men den är mindre och deras förvärvsfrekvens ligger genomgående på en betydligt

175

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

AllmänpoUtisk debatt

176

högre nivå. Skillnaderna mellan mäns och kvinnors förvärvsfrekvens i de län som jag har nämnt varierar från 13 procentenheter lill 27 procentenheter. Skillnaderna är störst i Kalmar län.

Som Nils G. Åsling underströk tidigare i dag behövs det en målmedveten regionalpolitik. Den är livsviktig inte minsl för kvinnorna och deras sysselsättningsmöjligheter. Jag skulle vilja säga alt den just nu är alldeles särskilt viktig. Del finns nämligen en stor risk för all den begynnande högkonjunkturen leder lill att suget pä arbetskraft från de stora orterna ökar, och del skulle vara förödande om man nu, liksom vid lidigare högkonjunkturer, skulle följa minsta motståndets lag och stimulera och subventionera arbetskraftens fiyltning. Den utvecklingen missgynnar alltid kvinnorna. I stället bör alla krafter sättas in för atl stimulera elablering av förelag och arbetstillfällen ule i regionerna. Detla är i hög grad en jämslälldhelsfråga eller som centern uttrycker del i sin partimolion: "Med våra utgångspunkter-att det är samhällels uppgift au försöka skapa likvärdiga sysselsättningsmöjligheter för män och kvinnor i hela landet - är en aktiv regionalpolitik en betydelsefull jämställdhetsfråga."

Koncenlralionspoliliken är i alla sina aspekter och i alla sina konsekvenser etl hot mol jämställdheten. Jämställdhet mellan kvinnor och män kan bara uppnås i elt samhälle där alla människor har möjligheler att påverka utvecklingen och sin egen livssituation, elt samhälle med närhet mellan bostad, arbete och service, ett samhälle där gemensamt ansvarstagande skapar gemenskap mellan människorna och därmed irygghel för barnen. Det är det målet för samhällets utformning som ligger bakom centerns agerande i planeringsfrågor både här i riksdagen och i länen, inte minsl i Stockholmsregionen där jag själv som centerpartist har haft möjlighel atl påverka utvecklingen.

Det är inte bara beträffande den rikspolitiska planeringen som vi behöver tänka om. Del gäller kanske i ännu högre grad i fråga om länsplaneringen och den kommunala planeringen. Fortfarande har man i planeringsförutsättningarna tagit myckel liten hänsyn lill atl kvinnor förvärvsarbetar och atl fler vill förvärvsarbeta. Man har i vaoe fall inle dragit konsekvenserna av della vid planeringen. Det är nu dags för alla partier all göra della. Gjorda undersökningar visar klart atl kvinnors förvärvsfrekvens är beroende av tillgången lill lokala arbetsmarknader, och här kommerjag tillbaka till de andra förvärvshinder som jag inledningsvis nämnde. All vilja arbeta, kunna få arbete men inte kunna la del, det är en silualion som i slorl sett bara kvinnor kan råka i. I vaoe fall känns det för mig overkligt att länka att en man kan tvingas säga nej till ett arbete, därför all han inte har tillgång lill familjens bil eller därför alt han inte fått daghemsplats för sina barn. Mänga kvinnor är i den situationen. Hur mänga vet vi inle. Den omfallande kartläggning som nu sker i jämslälldhetskommilténs regi av de kvinnor som uppger "arbete i eget hushåll" som huvudsaklig arbetsuppgift bör kunna ge svar på den frågan. Därefter vel vi också bättre var vi skall sätta in åigärderna - och vilka.

Herr talman! När jag i dag inte kommer all gå närmare in på bristerna i barnomsorgen som ell förvärvshinder beror del inte på all jag inte lycker alt

\11

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

detla är viktigt utan på all jag i dag tänkte ta upp andra problem. Jag vill ha     Nr 77 sagl detta innan jag går vidare, för atl undvika all bli misstolkad.

Vad vi redan vet genom olika undersökningar är all den utveckling som slyrs genom den fysiska planeringen gär tvärtemot vad som är önskvärt ur kvinnors synpunkt. Den gär mol ökal avstånd mellan bostad och arbete, också i tättbefolkade områden. Boendet glesas ut och arbetsplatserna koncentreras. Det innebär längre arbetsresor, vilkel är ell betydande förvärvshinder för kvinnor.

Della kom tydligt fram vid del försök med kollekliv trafik vilkel sysselsältningsulredningen genomfört i Lindesberg och i vilket jämslälld-heisdelegalionen dellog. Hälften av alla icke förvärvsarbetande kvinnor som uppgav sig vilja ha arbeie saknade tillgång till bil för arbetsresor. Den bil som fanns i familjen användes av mannen för hans arbetsresor, och en tredjedel av de kvinnor som sökte arbete angav också resorna som största hinder.

Det finns olika sätl att tackla problemel. Medveten planering av arbetsplatser och boende i närhet av varandra är ett sätt, men del behövs stark styrning för att bryla den trend mot koncentration vi haft så länge. En inom länen decentraliserad offentlig sektor skulle ha en väsentlig betydelse för lokala arbetsmarknader. Bättre -och okonvenlionellare - kollektiva kommunikationer äretl annat säll. Sysselsältningsulredningens försök visar vilken betydelse för kvinnors möjligheter att förvärvsarbeta en medveten salsning på kollekiivtrafik har, om den anpassas lill reguljära arbetstider, till var arbetsplatserna finns - och till resandemängden.

Nu löser man i stället tillgängligheten till arbetsplatserna med ökad biliäthei, vilket ur många aspekter är olämpligt. Jag behöver bara nämna resursslöseriet och miljöaspekterna. Tendensen är redan fullt klar: alll fler hushåll har två bilar. Men även om vi kan lösa kommunikationsfrågan, innebär länga dagliga resor alllid en påfrestning. Del är nödvändigl atl vi sälier gränser för vad som skall krävas av människor i det avseendet.

Undersökningar i Stockholmsområdet visar all den genomsnittliga tiden för dagliga arbetsresor med kollektivtrafik är 39 minuter för enkel resa och att mer än en tredjedel av alla som åkte kollekiivi till siu arbele hade mer än 45 minuters resa var väg. Undra sedan på atl silualionen upplevs som stressande.

Dellid med de nackdelar deua ofta innebär kan te sig som den enda lösningen, i vaoe fall för kvinnor som ju fortfarande har det huvudsakliga hemansvaret. Del är också kvinnor som tillgriper deltid. Jag lycker att det är litet cyniskt alt, som socialdemokraterna och LO, vilja avskaffa deltiden utan atl göra någol för att avskaffa orsakerna till den.

Elt förvärvshinder är ocksä alt kvinnor är så rädda atl pröva på nya yrken. Vi har en oerhört starkt könsbunden arbetsmarknad. Om systemet med lokala arbetsmarknader skall fungera, krävs del au kvinnor och män väljer mindre könsbundel. Motståndet mot atl gå in i ett otraditionelll arbete är siarki före, men när väl sleget lagils ut på den annoriunda arbetsplatsen brukar belåtenheten vara stor. Men här krävs det information och stimulans. Vi har inom arbetsmarknadspolitiken olika åtgärder i syfte alt stimulera

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

AllmänpoUtisk debatt

178

kvinnor och män till otradilionella yrkesval - dels den kvotering som är knuien till lokaliseringsbidraget, dels del s. k. jämslälldheisbidragel.

Kvoteringsbesiämmelsen innebär atl vaoe förelag som nyanställer med statligt lokaliseringsstöd skall rekryiera minst 40 % kvinnor resp. män. En utvärdering som gjordes efter två år visar, all del haft viss effekt. 41 96 av de nyanställda i de 265 förelagen var kvinnor, och andelen kvinnor hade totalt ökat från 16 till 18 %. Flera av förelagen hade anmärkt all kvinnor hade kort yrkeserfarenhet och utbildning, vilkel förelagen betraktade som en nackdel.

Tyvärr har alltför många dispenser beviljats under den senaste lågkonjunkturen. Bestämmelserna måsle följas om deskall ge effekt. Här borde f ö. jämslälldheisbidragel kunna komma väl lill pass som komplement, särskilt om del får den nya ulformning som arbetsmarknadsstyrelsen och jämställd-hetskommittén har föreslagit regeringen och som jag utgår från all regeringen kommer alt ansluta sig lill. Förslag är aviserat i budgetpropositionen. Genom alt utnyttja jämslälldheisbidragel får förelagen hjälp till den utbildning som kan vara nödvändig för arbetskraft ulan yrkeserfarenhet, som anställs i enlighet med kvoteringsbesiämmelsen vid lokaliseringsbidrag.

Jag efterlyser en större medvetenhet frän arbetsmarknadsmyndigheternas sida om kvinnors silualion pä arbetsmarknaden och om vad man bör göra för att avhjälpa de brisler som finns. En sådan medvetenhet borde leda lill en mer konsekvent användning av anvisade medel i syfte all stärka kvinnornas slällning i glesbygden, där den är som svagast.

Herr lalman! Min talartid är snart förbmkad, men jag vill slutligen säga några ord om invandrarna.

Jag tror att det är på liden all vi inser och i alla olika sammanhang lar hänsyn till alt Sverige är och kommer all förbli ell land med många språkliga och kulturella minoriteter. Sverige är inte längre ell homogent land. Vi har f n. omkring en miljon människor i värt land som har annat ursprungsland än Sverige, och vart fjärde barn som föds i Sverige har föräldrar med annal ursprungsland.

Vi har fastställt stolta mål för vår invandrarpolitik, men vi har inle alltid kunnai leva upp till dem. Jag klandrar ingen särskild fördel, inle heller något särskilt parti. Sanningen är väl den atl vi alla har underiåienhelssynder i del sammanhanget, för trots den ambitiösa målsättningen har invandrarna generellt lägre standard med sämre arbets- och boendeförhållanden än svenskar. De har högre arbetslöshet, och i det avseendei är det återigen särskilt ungdomarna och kvinnorna som drabbas. Invandrarna lever ofta isolerade från den svenska befolkningen. Dessutom utsätts många invandrare för våra fördomar, som lar sig uttryck i ringaktning och ibland i rena trakasserier. Värst är del om delta drabbar barn, och della lycks bli allt vanligare enligl rapporter från skolor.

Skall vi undvika större problem i framliden, måsle vi göra något nu.

1 en centermolion har vi krävt en rad olika ålgärder. Jag skall nämna några.

Del är nödvändigl au engagera de siora folkrörelserna i en omfatlande

kontakt- och informationsverksamhet. Inte minsl viklig är informationen lill den svenska befolkningen om invandringens positiva betydelse för Sveriges ekonomi och kulturella liv, om invandrarnas kulturer och hemländer och om nödvändigheten av etl ökat samarbele mellan invandrarna och oss infödda. Vi har i motionen anvisat medel för en sådan informationssatsning.

Vi har också tagit upp barnens och invandrarkvinnornas problem. Hemspräksreformen var en viklig reform. Tyvärr böoar hemspräkslräningen i förskolan för sent. Hittills har bara sexåringar fått del av den. Riksdagen beslöt i fjol och socialministern föreslär nu statsbidrag ocksä för femåringar i förskolan. Men också della är för sent. Etl invandrarbarn pä elt helsvenskl daghem blir "spräkdränkt" långt före femårsåldern, om inle hemspråket innan dess blivit stimulerat. Vi vill atl kommunerna skall fä disponera statsbidraget mer flexibelt, så all hemspräksträning kan sältas in ocksä för de små barnen.

Enspråkiga finska klasser i gymnasieskolan har efter initiativ från centern med slor framgång prövats i Stockholm. Del finns skäl atl gå vidare på den linjen för att tillgodose särskilda behov.

Slutligen några ord om invandrarkvinnorna, somjag känner särskilt varmt för. Många är hemarbetande eller arbelar på udda tider med flera arbetsgivare. De blir isolerade och går miste om svenskundervisning på betald arbetstid. Men det är oerhört viktigt atl de lär sig svenska, inte minsl med lanke på barnen. Vi föreslåratt det skall utgå viss timersättning för dessa kvinnor, när de dellar i den frivilliga svenskundervisningen.

Herr lalman! Jag tror au vi kan vara ganska förvissade om alt de insatser för invandrarna som vi gör nu kommer att beiala sig i form av minskade problem i framliden.

Nr 77

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

ELVER JONSSON (fp):

Herr lalman! Arbetsmarknadspolitiken är en huvuduppgift för regeringen. Au bekämpa arbelslöshelen och skapa trygga jobb är den viktigaste uppgift som regering och riksdagslår inför. Syftet äratt skapa jobb ät alla. Var och en skall efter förmåga kunna delta i arbetslivet. Kvinnor och män skall ha lika möjligheler och samma ansvar. Särskilt vikligl är atl bereda ungdomar praktik och utbildning inför inträdet på arbetsmarknaden.

En utdragen lågkonjunktur men ocksä en ambitiös målsättning för arbetsmarknadspolitiken har drivit fram den största satsningen någonsin på atl upprätthålla sysselsätlningen. De arbetsmarknadspoliliska insatserna har kommit atl omfatta mer än 5 96 av arbetskraften. Till det skall läggas sysselsättningseffekten av en rad selektiva åtgärder, främsi inom regional-och näringspolitiken. En ambitiös irygghelspolilik som konsekvent drivits av regeringen utgår frän atl välfärdssamhällets sociala skyddsnät bl. a. har till syfte atl människors levnadsvillkor inle enbart skall styras av om de tillfälligtvis är arbelslösa eller har sysselsällning.

Men en övergripande sysselsäiiningspoliiik består fören liberal regering inte bara av arbelsmarknadspolilik i traditionell mening. Den långsiktiga sysselsättningspolitiken måsle ses i ljuset av näringslivets struklurföränd-

179

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari  1979

AUmänpolitisk debatt

180

ringar. Fler och iryggare arbetstillfällen förulsälier en framgångsrik ekonomisk politik som stimulerar efterfrågan, upprätthåller den inlernalionella konkurrenskraften och håller tillbaka prisslegringarna. Fler och iryggare arbeisiillfällen förulsälier en näringspolilik som är nödvändig om svenski näringsliv skall slå starki också i framliden. Fler och iryggare arbetstillfällen förutsätter också en regionalpolitik som sprider jobben också lill de uisaila delarna av vårt land och stödjer dem som drabbas av konjunktur- och strukturförändringar- inte minsl dem som har särskilda svårigheter all få ell fotfäste på arbetsmarknaden. Som en fortsällning kommer regeringen därför, för vår behandling här i kammaren, alt under de närmasle månaderna lägga fram ivå omfallande proposilioner om näringspolilik och regionalpolitik. Samtidigt kan sysselsältningsulredningens slutbetänkande sändas ut pä remiss och långtidsutredningen bli föremål för diskussion och ställningstagande. Arbetet med sysselsättningspolitikens långsikliga inriktning kan därför på allvar sällas i gång.

Även under normalkonjunkturer finns del anledning all räkna med all behovei av arbetsmarknadspoliliska insalser och förmedlingsservice kommer all öka. 350 nya tjänster lill arbelsförmedlingen innebär en kraftig salsning.

Herr lalman! Trots det goda resuliatei av regeringens ekonomiska polilik måste beredskapen på arbetsmarknadspolitikens område vara oförändrat hög. Del ingår i en liberal arbeismarknadsfilosofi alt skapa förulsätlningar för en tryggad arbetsmarknad. Nya meioder måsle ständigt utvecklas för atl möta nya liders krav. I dag har tio län försöksverksamhet med allmän plalsanmälan vid arbetsförmedlingarna, en försöksverksamhet som startade hösien 1976.

Herr talman! Värdet av regeringens akliva arbelsmarknadspolilik är klart dokumenterat. Resultatet innebärallvi i dag är på väg in i en situation där den spontana efterfrågan på arbetskraft successivt kommer all öka. Arbelslöshelen är på en internationellt sett mycket låg nivå. Mot Sveriges ca 2 96 i säsongrensad arbetslöshet, enligl arbeiskraftsundersökningen i oktober förra året, skall slällas mer än dubbelt så många, 4,2 96, arbelslösheisanmälda i Västtyskland, 5,7 96 i Storbritannien, nästan tre gånger så många, 5,8 96, i USA och 8-9 % i Danmark.

Nyrekryieringsbidraget har inneburit alt över 10 000 företag anmält etl ny rekryteringsbehov på 45 000 personer. 1 ett inlägg här tidigare under dagen dömde Anna-Greta Leijon ul nyrekryieringsbidraget genom all säga alt man på socialdemokratiskt håll anser atl del är bortkastade pengar. Jag har en annan mening. Jag tror all nyrekryteringsbidraget är ett bra medel atl stärka sysselsättningen. I minegen hemprovins-Västergötland och Bohuslän-har nära 2 000 förelag kunnai redovisa en neltoökning av personalstyrkan med över 8 000 nyanställda. Intressant är alt konstatera alt en slor del av dessa arbetsplatser finns inom de små och medelstora förelagen.

Ungdomens sysselsällning är särskilt viklig. Regeringen tillsatte i höstas delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor. Jag gläder mig speciellt ät all ungdomsarbetslösheten stadigt har gäll ned, från augustis 54 000 till

oktobers 38 000. I december var ungdomsarbetslösheten tack vare en målmedveten polilik nere i 28 000, klart under de höga siffrorna för ungdomsarbetslösheten under 1973. Det är ell goll betyg för de ålgärder en liberal arbetsmarknadsminister satt in. Till detla kommer au utbildningsinsatserna för ungdomar har ökat. Med budgeiproposiiionens balanserade bild av arbetsmarknadsläget kan ca 50 000 nya arbetslillfällen foruises under det nya året.

Men, herr lalman, bakom regeringens intensiva insatser i form av direkia arbetsmarknadspoliliska åtgärder finns länken om arbetets sociala och mänskliga värden. En anslällning innebär inle bara en tryggad ekonomi ulan också ell socialt liv. Vittnesbörd lalar om all den arbetslösa människans djupa olycka i dag inte friimsi har sin grund i ekonomiska problem. Med jobbet tryggat bryts den mänskliga isoleringen, den psykologiska otryggheten och man ges en människovärdig tillvaro, Detla gäller för alla människor. Regeringens förslag lill åtgärder för all bereda även de arbeishandikappade och ungdom med missbruksproblem arbete inom den öppna arbetsmarknaden är ell uttryck för en hög social ambition, Alla skall omfattas av åtgärderna för all nå målet: arbete åt alla. All la vara på de stora fonderna av yrkeslekniskt kunnande, leknisk skicklighei och skapande fantasi innebären tillvaralagande av mänskliga resurser.

Men detta innebär också att vi måste vara öppna för olika arbetsuppgifter. Vi måste bort från den för några år sedan av en del omfaitade tanken att del inte var "fint" all arbeta i t. ex. industrin. I takt med att vi alltmer kommil att inse indusirins betydelse för vårt välsiånd har del skett en uppvärdering av industriarbetet. Vi måste också vara öppna för att la de arbelen som faktiskt står lill vårt förfogande, om dessa arbeisiillfällen uppfyller de krav man rimligen kan ställa. Önskemål om möjlighel all söka ett nyll arbeie som bätire passar de individuella fömisätiningarna måsle dock tillgodoses.

Den svenska ekonomin har de senasie åren fåll utslå svåra påfrestningar och prövningar, och de är förvisso inle över. Konjunkturerna synes nu bli alll bällre. Della i kombination med åtgärder för atl främja sysselsättning och produktion gör all del finns anledning all se med optimism på framliden. Under del kommande årel och i synnerhet de närmaste månaderna är del emellertid nödvändigt med forlsatla kraftfulla arbetsmarknadspoliliska insalser för all hälla sysselsättningen uppe. Särskilt gäller detta i frågaom stöd lill grupper som harelt utsatt läge på arbetsmarknaden: ungdomar, handikappade, äldre, nylilltriidande kvinnor. Regeringen har visal sig beredd alt stödja dessa grupper med nya insiitser. Jag tänker här särskilt på den proposilion om stöd till handikappade i arbetslivet som arbetsmarknadsutskollel nu skall böoa behandla och som kommer till kammaren i mars månad. Vidare länker jag på del förslag lill lag med ålgärder för jämställdhet i arbetslivet som senare i vår skall föreläggas riksdagen.

Del finns emellertid yllerligare exempel på ojämlikheler inom arbetslivet. De regionala skillnaderna i fråga om möjligheler lill sysselsättning är fortfarande belydande. Arbelslöshelen i skogslänen är generellt sett dubbelt så hög som i övriga landet. Även om regionalpolitiken haft vissa framgångar

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

AUmänpolitisk debatt

181

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

182

har vi inle lyckats komma till rätla med de grundläggande problemen när del gällerait hävda sysselsätlningen i skogslänenoch vissa andra delar av landet. Jag skall inle här gå närmare in på dessa frågor, eftersom kammaren får anledning all diskutera dem med uigångspunkl i den regionalpolitiska proposilionen, som f n. förbereds av regeringen. Jag vill emellertid anföra några synpunkter i marginalen.

För att belysa det stora intresse som av naluriiga skäl finns i dessa frågor kan jag nämna alt arbeismarknadsulskoliel under allmänna motionstiden fåll elt rekordartat slorl anlal moiioner på del regionalpoliliska fältet. Redan innan proposilionen har kommil finns ca 60 moiioner på delta område, av vilka nästan 50 gäller krav på insalser i olika län och orter. Kraven gäller i slorl sett hela landel, från Norrbotten till Skåne.

I detla sammanhang vill jag göra några reflexioner om regionalpolitikens uppgifter. Del kan inle vara en sak för regionalpolitiken alt hålla uppe sysselsättningen i hela landel. Del problemel måsle lösas inom ramen förden allmänna ekonomiska politiken och genom insalser av näringspolitisk art.

Från den bas som den allmänna ekonomiska politiken ger skall regionalpolitiska insatser sättas in i landsdelar som har det sämst ställl i fråga om sysselsättning och service. Mol denna bakgrund är del någol skrämmande när del ropas på regionalpoliliska insalser från snart sagl varie landsdel och kommun. Molionerna illustrerar ju detla förhållande. Förhoppningar om att regionalpolitiken skall kunna lösa alla sysselsättningsproblem växer. Regionalpolitiken är viklig; den är hell nödvändig. Men lål mig för min del varna för en övertro på regionalpolitikens roll. En sådan övertro kan endast leda lill överdrivna förväntningar, med svikna förhoppningar som följd. Det skall väl inle döljas atl den ambitiösa regionalpolitiska planeringen i många fall letl lill överdrivna förhoppningar. När planeringen - som nu är avsikten - riktats in på konkreta åtgärder är del svårt all infria de förhoppningar som en mera abstrakt planering av sysselsätlningen givit upphov till. Jag skall här upprepa en av regionalpolitiker ofta uttalad sanning: Del är inle kapitalbrislen som är den stora svårigheten ulan bristen pä utvecklingsbara projekt för att främja sysselsättningen.

Den knapphet som råder gör all man måsle sanningen i vitögat: De regionalpoliliska resurserna måsle avdelas för de delar av landel som hardel besvärligast ur sysselsättningssynpunkt, och generellt sett är deiia del allmänna stödområdel och då i försia hand Norriands inland. Det ulan tvivel mest utsatta fänet'är Norrbotten. Delta innebär atl de resurser som återstår för övriga delar av landet med nödvändighet blir begränsade. Vi måsie vara beredda på au medverka lill någonting som skulle kunna kallas nationell solidaritet. Delta innebär att vi måste avvisa moiionsförslag som i sin förlängning skulle innebära all hela landel görs till ell enda stort stödområde. Regionalpolitiken måste vara selektiv. Vi lurar oss själva om vi tror au vi kan uppnå regional utjämning genom att fördela det regionalpoliliska slödel över i ston sett hela landel.

Herr talman! Jag vill till sist understryka den förda ekonomiska politikens förutsättning för den offensiva arbelsmarknadspolilik som är en nödvändig-

hel. Ulan en konkurrenskraftig indusiri som bas kan vi inte upprällhälla den fulla sysselsäuningen oavsell vilken avancerad arbetsmarknadspolitik vi än må föra. Regeringens samlade ekonomiska polilik är väl iignad alt siödja sysselsättningspolitiken. Del aren ekonomisk politik som lägger grunden lill en samhällsekonomi i balans och tillväxt, med en ökande sysselsättning som följd.

Nr 77

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Pä förslag av lalmannen beslöts alt kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 2 Kammaren åtskildes kl. 23.33.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen