Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:76

Onsdagen den 31 januari

Kl. 10.00

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Fyllnadsval lill utskott

§ 1 Fyllnadsval till utskott

Meddelande om ändringar i den TALMANNEN: Centerpartiels partigrupp har som suppleant i utrikes- preliminära tids-

och arbetsmarknadsutskotten underGunnel Jonängs ledighet anmält hennes plagen

ersättare Birger Olsson.

Talmannen förklarade därefter vald lill

suppleant i utrikesutskottet Birger Olsson (c)

suppleant i arbetsmarknadsutskottet Birger Olsson (c)

§ 2 Justerades protokollet för den 23 innevarande månad.

§ 3 Meddelande om ändringar i den preliminära tidsplanen

TALMANNEN:

Enligt den preliminära tidsplanen skulle i nästa vecka anordnas bl. a. bordläggningsplenum med interpellationssvar måndagen den 5 febmari kl. 11.00 och arbetsplenum onsdagen den 7 februari kl. 10.00. Några interpellationssvar har emellertid inte anmälts lill måndagens sammanträde, och de fyra ulskoitsbetänkanden som skulle kunna upptas till behandling nästa vecka är inle av den art atl de kommer att föranleda debatter i kammaren. Med anledning därav inställs sammanträdena måndagen den 5 februari och onsdagen den 7 februari. Även sistnämnda dag står sålunda till förfogande för utskotlsarbete.

Vidare kommer det sammanträde som utsatts till torsdagen den 8 mars kl. 12.00 att förändras från arbetsplenum till bordläggningsplenum för alt bereda utskotten bätire möjligheler atl företa studieresor inom landet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:87 lill näringsutskottet

§ 5 Föredrogs och bifölls Inlerpellalionsframställning 1978/79:135

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

§ 6 Allmänpolitisk debatt

Statsministern OLA ULLSTEN:

Herr lalman! Atl det tilltänkta samarbetsavtalet med Norge inle blev av i den här omgången innebär inle någon kalastrof vare sig för Sverige eller för Norge, men del innebär atl en bra idé inte kunde förverkligas. Den idén var enkel nog, även om den för mänga tycktes alltför visionär och alltför våghalsig.

Den byggde pä alt Sverige och Norge är länder som kompletterar varandra när det gäller industriell kapacitet och råvarutillgångar. Detta ville vi utnyttja för all i medborgarnas intresse stärka vår internationella konkurrenskraft.

Avtalet innehöll fyra delar. En allmän del reglerade formerna för samarbete på industri- och energiområdena mellan våra båda länder. En samarbelskom-mission skulle ha övervakat avtalens efterlevnad och stimulerat fram nya samarbelsprojekt.

De tre andra delarna, de s. k. underprolokollen, markerade alt det den här gången, till skillnad från så många gånger tidigare, var fråga om konkreta samarbelsprojekt och inle bara resolutioner och nya institutioner.

Det ena garanterade fortsall fri handel med virke över den norsk-svenska gränsen, det andra gjorde Sverige delaktigt i den av många eftertraktade norska Nordsjöoljan och del tredje innebar atl Volvo skulle fått ell nödvändigl kapitaltillskott och nya utvecklingsmöjligheter.

Att samarbela är alltid all ge och la. Fördet man får måste man i regel betala något. Därför hade naturiigtvis även detta avtal sill pris. Fördelarna var inte ensidigt koncentrerade lill den svenska sidan av Kölen. Virkesknappheten i Sverige bekymrade somliga. Andra sköt in sig på atl den normprisbundna oljan av och till kunde bli lite dyrare än på den öppna marknaden. Volvo sålde sig för billigt, tyckte den minoritet av aktieägarna som till sist stjälpte hela projektet.

Sä är vi dä även denna gäng i den trista belägenhet som varit så typisk när försök gjorts alt förvandla nordisk samarbelsretorik lill handfast praktik. Som vanligt har de kortsiktiga nackdelarna varit lättare all beskriva än de långsikliga möjligheterna. Men del finns också anledning, herr talman, atl notera en annan likhet: ur varie havererat nordiskt samarbelsprojekt har fölls en ny beslutsamhet att gä vidare.

Det kommer all ske även denna gång. Redan i nästa vecka möts representanter för de norska och svenska regeringarna för att diskutera hur de fortsatta samarbelsförhandlingarna skall läggas upp. Att Volvoavialel gått om intet innebär ju inle alt de allmänna förutsättningarna för norskt-svenskl industri- och energi samarbete försvunnit. För svensk del finns del ju också anledning all med glädje notera att Norgeavialet fick en myckel bred politisk uppslutning.

Norgeavtaleis fall har, naturiigt nog, följts av en diskussion om del rimliga i att ett enskilt förelags bolagsstämma skall kunna stjälpa ett samarbelsprojekt som har backals upp av regeringar, partier och fackliga organisationer. Frågan är bestickande. Nöjer man sig med allmänna reflexioner är den också ganska

lätt att besvara. Del är naturiiglvis inte bra alt överenskommelser mellan regeringar skall göras beroende av hur del går med elt helt privalrätlsligt avtal.

I det konkreta fallet är det dock svårt atl se hur del här beroendet skulle ha kunnai undvikas. Norge har olja och vet vilka möjligheter den ger, bl. a. möjligheten att med oljan som lockbete dra till sig industriell verksamhet från andra länder. Norska och svenska regeringsrepresentanter hade länge lalal om behovei av ell industrisamarbete mellan de båda länderna, inle minst på bilindustriområdet. Del var delta man tog fasta på både i Oslo och i Göteborg.

Den svenska regeringen kunde naturiigtvis ha sagt att en uppgörelse av den typ norrmännen ville ha med bil-, olje- och virkesavtalen i elt och samma paket, den vill vi inle vara med om. Vi vill inle blanda ihop dessa saker, och vi vill inte vara beroende av andra beslut än dem som fattas i storting och riksdag.

Med den hållningen frän den svenska regeringen hade något Norgeavtal inle kunnai fällas av Volvos aktieägare, och vi hade sluppit debatten om oljepriser och virkesbrist. Då hade nämligen aldrig någol avtal blivit framförhandlat och undertecknat. Svårare än så är inte den frågeställningen.

Vill vi ha industriellt samarbele med andra länder förutsätter det all det finns företag som är intresserade av all delta. I en biandekonomi av svensk eller norsk typ fattar företagen självständigt sina beslut. Staten har ingen makt atl tvinga företagen atl medverka. Vad slaten kan göra är alt underlätta ett samarbele genom avtal och lagstiftning.

En helt annan sak är alt del inlräffade belyser löntagarnas begränsade inflytande över strategiska beslut där ägarintressena är direkt berörda. Enligl vår mening är del riktigt alt stärka löntagarnas ställning i delta avseende. Det kan ske pä olika sätt, bl. a. genom en bolagsordning som ger de anställda ökat inflylande över beslut som gäller förelagels framlid. Löntagarna bör också göras delaktiga i förelagens kapitalbildning genom lämpliga former för ägandespridning till nya grupper.

Hur detla skall ske i former som ökar tillgången pä riskvilligt kapital, vidgar lönlagarnas inflylande och stärker marknadsekonomin kommer att bli en av 1980-talets stora frågor.

Herr talman! Den budget och den finansplan som regeringen nu presenterar har som utgångspunkt atl mycket av konkurrenskraften för svensk industri är på väg all återställas. Vi behöver inle längre tvista om huruvida devalveringen och de andra åtgärderna för all stärka konkurrenskraften för den svenska industrin var rikliga eller inle. Vi vet nu alt dessa insatser i förening med elt ansvarsfullt löneavtal fick den verkan som vi hade avsett.

Därför kommer av alll att döma 1979, om inle någonting ofömtseU inträffar, alt bli ell är av återhämtning för svensk ekonomi. Industriproduktionen bör kunna öka igen efter många år av nedgång. Investeringarna är på väg all skjuta fart och skapa fömtsättningar för ökad sysselsättning och

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

mindre arbetslöshet.

Andra positiva tecken är en fortsatt uppgång av exporten 'med åtföljande förbättringar i handelsbalansen, låt vara att denna inte förmår väga upp utflödet av luristvaluta, u-landsbistånd och räntebetalningar. Med hjälp av inte minst det tvååriga löneavtalet, elt jordbruksavtal som genom den lägre inflationen blev mycket dämpat och regeringens åtgärder för alt hålla hyrorna nere finns del också anledning all hoppas pä en måttfull takt i prisstegringarna.

1979 kan komma all bli etl år med större tillväxt än vi i det här landet haft under de senaste 15 åren.

Samtidigt finns del, herr talman, all anledning alt påpeka all den tillväxt vi nu lalar om inför 1979 sker från ett läge där vi har mycket stora resurser outnyttjade. Den räcker inle för all skapa full aktivitet i ekonomin.

Så bedömer vi det nu. 1980 kan bilden vara en annan. Då kan vi behöva strama åt finanspolitiken. Därför försöker vi också, och bör försöka, all undvika nya stora utgiftsålaganden. Della har i hög grad varit en ledstjärna i regeringens budgetarbete, och därför har granskningen också varit utomordentligt hård. Bara viktiga sociala insalser har kunnai göras, men här har del också kunnai bli ganska stora förbättringar.

Det gäller barnfamiljerna. Del slalliga stödet för all bygga ul daghemmen ökar kraftigt. Föräldraförsäkringen byggs ul ytteriigare. Del ekonomiska stödet ökar genom bl. a. en höjning av del slalliga bostadsbidraget, som ger mest för lägre inkomsttagare med fiera barn. Insatserna för invandrarbarn förstärks, och vi lägger fram förslag om en allmän föräldrautbildning.

Del gäller pensionärerna som har folkpensionen värdesak rad och får standardlyft genom ATP och växande pensionstillskott. Nästa budgetär betalas drygt 45 miljarder kronor ut inom ramen för den allmänna pensioneringen.

Det gäller de handikappade som fär viktiga förbättringar för all kunna leva elt sä normall liv som möjligt ute i samhället. Vi ökar det ekonomiska slödel och skärper kraven på arbetsgivarna att anställa också handikappade, utbilda dem och anpassa arbetsplatserna lill deras krav. Vi föreslår alt det införs en riksfärdtjänsl för handikappade.

Del gäller också kampen mol arbetslösheten och för atl främja en ökad sysselsättning. En viktig uppgift nu och de närmaste åren blir alt hjälpa de växande kullarna av 16-åringar in i arbele eller meningsfull utbildning. Det kräver att vi ökar intagningen lill gymnasieskolor, vilkel i sin tur fordrar en ökad utbildning av ämneslärare. Vi måste bygga ul också andra typer av utbildning, t. ex. lärlingsutbildningen i företagen. Skolan skall, liksom arbetsförmedlingen, få förstärkta resurser föratl följa och hjälpa ungdomar även sedan de lämnat nian.

Det här är en fortsättning av en politik som innebär att vi även när ekonomin sviktar skall upprätthålla en acceptabel standard för människorna. Folkpensionärerna skall ha sina standardlillskoll, barnbidragen skall följa prisutvecklingen och helst öka, bostadsbidragen skall behålla sill värde och människor skall kunna gå kvar i företagen även när efterfrågan pä det som

produceras viker. Den här politiken - ifrågasatt bara av mycket konservativa krafter - är en av huvudorsakerna till all vi då och då får stora underskott i siatens budget. När slatsinkomsterna till följd av vikande ekonomisk aktivitet inte räcker till måsie man låna, hemma och utomlands. Om nedgången i ekonomin varar länge, vilkel har varit fallet den här gängen, måste man låna mycket. Del är, herr lalman, kombinationen av en ambitiös irygghelspolilik, en i utgångsläget för två år sedan ohanterligt hög svensk kostnadsnivå och en osedvanligt långvarig lågkonjunktur som skapat det stora budgetunderskottet.

Det är därför rimligt, tycker jag, alt av dem som kritiserar budgetunderskottet kräva all de lalar om hur det skulle ha undvikits - utan all den sociala standarden blivit lidande, utan all arbetslösheten ökat och utan au industrins konkurrenskraft försvagats genom en höjning av kostnaderna.

En del av den här politiken har kritiserats. Även från socialdemokratiskt håll har regeringen kritiserats för all vara för generös med sysselsällningsstöd och näringspolitiska insalser. I och för sig är del överraskande alt den sortens kritik kommer från del parti som brukar säga sig vara garanten framför andra för full sysselsättning och bevarad trygghet. Men kritiken mot budgetunderskottet, varifrån den än kommit, har varit allmän. Sällan eller aldrig har del pekats på utgifter som kunde ha undvikits.

- Ingen har föreslagit atl vi skulle ha slopat den s. k. 25-kronan, som hiuills inneburit alt 200 000 personer fåll utbildning i företagen i stället för atl bli friställda på grund av arbetsbrist.

- Ingen har hävdat all vi skulle ta bort del 75-procentiga lönebidraget lill långsiktigt övertalig personal i vissa industrier.

- Ingen har menat atl det s. k. äldrestödel inom tekoindustrin, som i dag ulgår för 12 000 personer, mest kvinnor, kunde avskaffas eller alt vi borde dra in anslagen till de enskilda beredskapsarbetena, som f n. ger sysselsättning åt 10 000 ungdomar.

- Ingen har heller, såvitt jag har kunnai finna, motionerat om att det s. k. nyrekryieringsslödei - 45 000 nyanställningar netto berörs av hittills inkomna ansökningar - kunde upphöra.

På samma sätt, herr talman, är det med regeringens insatser för att klara varven, stålindustrin, tekoindustrin, skogsindustrin etc. Den socialdemokratiska kritiken har snarast gått ut på all åtgärderna varit för lilel generösa. När del gäller den privata konsumtionen var riksdagen så sent som i december enig om all den borde stimuleras, vilket ju knappast låter sig förenas med sådana skaltehöjningar som kunde ha minskal gapet mellan inkomster och utgifter i statens budget.

Del är klart: Ingen älskar budgetunderskott. Ända finns det förvisso anledning all påminna om alt kritiken mol budgetunderskottet - i varie fall i dess principiella uppläggning - delvis är förskräckande omodern. I ungefär fyra decennier har framsynta ekonomer och politiker gjorl klart all del viktiga för en regering är all balansera samhällsekonomin, inle all balansera statens budget.

Ofta har de fåll göra del i polemik mol konservativa krafter, som genom alt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

peka på budgetunderskott försökt misskreditera en aktiv konjunkturpolitik för alt hälla sysselsättningen och tillväxten uppe.

Det intressanta måttet på balansen i Sveriges ekonomi är inle del kassamässiga underskottet i statens budget ulan värt underskott mol ullandel. Och det underskottet har minskal starkt - från 3,5 % av bruttonationalprodukten 1977 lill knappt 1 % av bmttonationalproduklen 1978 -delvis som en följd jusl av åtgärder som pä kort sikt ökat underskottet i statsbudgeten, t. ex. avskaffandet av löneskatten.

Del är alltså, herr lalman, fel all tro att underskott i statens budget i alla lägen är uttryck för slapp budgetpolitik eller svaghet i ekonomin.

Del är dessutom en illusion atl tro all vi skall kunna fullfölja fullsyssel-sätlningspoliliken och bevara den sociala standarden för utsatta grupper även under en utdragen lågkonjunktur, utan atl ha budgetunderskott och ulan att låna mycket pengar.

Lika självklart är det all vi måste ha en beredskap för att lägga om finanspolitiken när det blir motiverat. Under 1979 behövs det, som jag just sade, enligl alla partiers bedömning en viss konsumiionsstimulans. Skulle vi upptäcka tecken på en motsall utveckling, på en överhettning, och skulle vi se en inflationsrisk, får vi naturiiglvis vidla de åtgärder det lägel i så fall kräver. Även konjunkiurpolitik är atl välja - man kan inle inta alla ståndpunkter pä en gång.

Budgeten är inle, herr lalman, del enda uttrycket för vilken politik regeringen vill föra. På en rad områden kommer vikliga proposilioner alt läggas fram under den här våren.

Dit hör riktlinjer för den framtida energipolitiken. Målet kommer all vara alt minska riskerna vid all energianvändning, att skapa en trygg energiförsörining och att minska oljeberoendet.

Oljekrisen 1974 gav oss många lärdomar, däribland insikten om i hur farligt hög grad vi har byggt upp del svenska samhället på atl vi skall ha rik lillgång på billig olja. Del är kanske den sköraste av trådar som värt välstånd vilar på.

Pä eu sätt kan vi vara lacksamma för aU vi fick varningen så tidigt. Det gav utan tvivel ny kraft åt ansträngningarna atl hushålla bättre med energi. Del bidrog lill utredningar som har gell oss ett imponerande sakmaterial. Del stimulerar en forskning som bör leda lill viktiga praktiska framsteg.

Oljekrisen var inle på någol sätt en engångsföreteelse som vi steg för steg övervinner. Den var framför alll etl förebud om de svära verkningar som kan följa om vi inte i tid minskar vårt beroende av importerad olja. Krisen i Iran ger oss de här veckorna en ny, påtaglig påminnelse om hur sårbara vi är. Iran är världens näst största oljeexportör och svarar för en femtedel av västländernas totala oljeimport. De här väldiga oljeleveranserna har nu helt stoppats, oklart för hur länge.

Motsvarande förändringar kan nå också andra, feodalt styrda länder, med osäkra politiska verkningar. Vilket år som helst kan en direkt kris vara ell faktum. Sverige hör till dem som skulle drabbas allra hårdast i ett sådant läge. Vi förbrukar myckel energi totalt på grund av vårt klimat, vårt stora krav på

transporter och sammansättningen av vår industri. 1 extremt hög grad bygger vi energiförsöriningen just på olja. Andelen är fortfarande kring 70 %. Och den oljan tvingas vi importera lill sisla droppen.

Också om utvecklingen inle skulle leda lill dramatiska avbrott i oljeleveranserna kan verkningarna bli nog så svära. Bortfall av olja - eller t. o. m. uteblivna ökningar i oljeproduktionen - i lunga oljeländer, eller förändringar i politisk inställning, kan skapa grund för nya, dramatiska höjningar av priset på olja.

Jusl som industriländerna börial hämta sig, ell halvt decennium efter den förra oljechocken, kan följden bli en ny väridsvid depression -och del från ell betydligt sämre utgångsläge än förra gången.

Jag påstår inte att det blir så här. Men risken är tillräckligt stor för atl del måsle vara en skyldighet för varie ansvarskännande svensk regering och riksdag alt sätta elt minskat oljeberoende som elt av de främsta målen för vår energipolitik. Det gäller desto mer som varie betydande omställning på del här området lar lång tid - även om den genomförs med slor målmedvetenhet och till dryga kostnader.

För en sådan inriktning lalar också all vi själva bör agera så som vi vill all andra industriländer skall handla. Ell minskat tryck uppåt på västvärldens samlade oljekonsumlion minskar avsevärt riskerna för en allvarlig stegring av oljepriserna de närmaste åren. Del ger oss i sin lur mer lid atl slälla om vår energiförsörining.

En långsiktig energiförsörining är grundläggande för all ekonomisk och industriell planering. Efter den oklarhet om energipolitikens framtida inriktning som rått under en lid är del nu dags för riksdagen alt gä till beslut. Regeringen kommer alt göra vad pä den ankommer för atl uppnå bredaste möjliga majoritel i riksdagen.

Regeringen kommer också atl lägga fram förslag lill reformering av värt skattesystem. Genom skattepolitiken skapar vi ekonomiskt utrymme för de offentliga insatserna och bidrar lill en rättvis fördelning. Men det samlade skattetrycket är i dag så högt också i helt vanliga inkomstlägen att det är väsentligt för den enskilde och vitalt för hela samhällsekonomin, all vi tar ut skatterna i former som upplevs som rimliga. Från den utgångspunkten är det tvä reformer som nu måsle genomföras.

För del första är det alldeles nödvändigt alt ta ytterligare steg mol lägre marginalskatt i de inkomslskiki där flertalet heltidsarbelande befinner sig. De höga marginalskatterna förstör skaltemoralen, stimulerar till jakt på avdrag, försvårar lugna avtalsrörelser, driver pä infialionen, gör ersättningen orimligt liten för t. ex. del viktiga natlarbelel inom vården och skadar samhällsansvar och samhällsekonomi. Därför är det enligl vår uppfattning en skyldighet för regering och riksdag atl nu falla konkreta beslut om rimligare marginalskal-ler.

För det andra behöver vi förbättra systemet för kommunal skalleuljäm-ning. Det är inte rimligt att skillnaden i skattekraft och skattesatser fortfarande skall vara sä slor även i de fall kommunerna erbjuder ungefär samma service.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Också detta har riksdagen beställt av regeringen. Dessutom fär det anses ha framgått av debatten atl ökade utgifter för kommunal skalleuljämning och minskade intäkter genom sänkning av marginalskatter i det här lägel inte får leda till en ökning av budgetunderskottet. Dessa ålgärder måsle med andra ord finansieras. Det är nödvändigt med en skalleomläggning, men vi har inte råd med en total skallesänkning.

Om alla är överens om delta - och jag föreställer mig all alla är del - borde riksdagen under våren kunna samla sig till ell beslut i skattefrågan. En bred folklig majoritet kräver all vi gör någonting ål de höga marginalskatterna och den kommunala skatteutjämningen. Löntagarnas och arbetsgivarnas organisationer har samma mening. Besvikelsen kommer all bli stor om riksdagen skulle visa sig oförmögen till ell samlal beslut.

En annan viklig uppgift för vårriksdagen blir all ge långsikliga riktlinjer för den ekonomiska politiken mot bakgmnd av den verklighet som långtidsutredningen analyserat. Löntagarorganisationer och andra granskar nu det här omfattande materialet och ger sina synpunkler i remissyttranden till regeringen. Regeringen själv kommer all dra sina slutsatser i den reviderade finansplanen i april.

Sä myckel är emellertid redan nu klart: 1980-talet kommer all slälla oss alla inför en lång rad mycket svåra problem och krav.

Vi måsle yllerligare förbättra vår industris konkurrensförmåga för alt nå balans i ekonomin. Konsumtionen måste hällas tillbaka underen följd av år så atl vi bereder utrymme för investeringar, export och ett ökat bostadsbyggande.

Genom stat och kommun har vi gjort stora åtaganden som tecknar in stora delar av växande resurser.

Vi har tillsammans lovat att pensionärerna skall fä högre standard - också när de blir allt fler och de pensionsgrundande inkomsterna och därmed pensionerna blir alll högre. Vi har sagl atl landsting och kommuner måsle få del utrymme de behöver för alt kunna bygga ut långtidsvården och omsorgen om de äldre. Vi har lovat genomföra en fortsall snabb utbyggnad av daghemmen. Vi får realistiskt räkna med all vår höga värdering av allas räll lill arbele måste leda till stora insalser för all hävda sysselsätlningen. Löftena lill världens fatliga och solidariteten med våra invandrare är andra viktiga åtaganden som vi måste fullfölja.

Skall vi klara alll del här fordrasen expansion i industrin som ger oss nya resurser och balans i ekonomin. Men dessutom måsle de yrkesverksamma nöja sig med begränsade förbättringar i den privata standarden.

Det är viktigt all vi inför den här verkligheten ställer oss den grundläggande frågan: Hur skapar vi den vilja lill samförstånd och gemensamt ansvar i del svenska samhällel som aren avgörande förutsättning för alt vi skall klara en balanserad utveckling?

Vi har av tradition mycket av den viljan och del ansvaret i Sverige. Vi brukar ibland kalla den andan av samförstånd för "den svenska modellen".

Den svenska modellen bygger inle - som man ibland föreställer sig - på all

vi sörgårdsromaniiskl bortser från verkliga konflikter, inle heller på att vi bevarar samhällel sådant som det är. När den svenska modellen fungerar som bäst i näringslivel så grundas den på en beredskap hos arbetsgivarna alt tillmötesgå de anställdas anspråk på inflylande och reformer och på en samtidig strävan hos lönlagarna all la hänsyn lill ekonomiska villkor och lösa konflikter fredligt.

Arne Geijer var, herr talman, en av de stora företrädarna för denna strävan. Han hade mer än de flesta förmåga att kombinera slridsvilja för de intressen han företrädde och de idéer han stod för med en vilja lill samförstånd, när gemensamma lösningar var möjliga. Delta bidrog under många är till all skapa slabililei i svensk ekonomi och bättre villkor för människorna i vårt land. Arne Geijer tillhörde dessutom de företrädare för den svenska modellen som insåg vårt beroende av omvärlden och som kunde förena kampen för de inkomslsvaga i Sverige med omsorgen om de faltiga i andra länder.

Del är på sina håll, herr lalman, populärt atl hårt kritisera de fackliga organisationerna för atl de "lägger sig i för myckel". Men man kan inle på samma gång förmena de fackliga organisationerna ell vidare samhällsengagemang och förvänta sigett bredare samhällsansvar Ansvar för alltid med sig anspråk pä inflylande, liksom elt slörre inflytande kräver ökat ansvar. När vi behöver myckel av teknisk förnyelse och strukturomvandling i industrin, när krav ställs pä stark återhållsamhet i ökningen av realinkomsterna - dä är del en avgörande slyrka för del svenska samhällel all vi har fackliga organisationer som förmår lyfta blicken överdel helt kortsiktiga, som agerar utifrån en samlad bedömning av vad som krävs för att långsiktigt klara jobben, tryggheten och välfärden i vårt land.

Bara genom atl vidmakthålla och stärka samkänslan och samarbetet i del svenska samhället kan vi framgångsrikt klara de problem som 1980-lalel ställer oss inför.

När vi begär återhållsamhet och samhällsansvar måsle de många människorna också kunna känna alt politiken har en solidarisk inriktning:

atl vi gör vårt yttersta för atl värna rätlen lill arbele,

att pensionärer, barnfamiljer och andra inkomslsvaga grupper är de som i första hand får förbättringar,

att de gamla får den värd de behöver,

att skallesyslemel är rättvist och rimligt trots atl skattetrycket är och måste förbli högt och

att den ökade kapitalbildning som vi behöver spara lill inle medför aU förmögenheler och makt koncentreras till några få.

All på del här viset medvetet sträva efter alt utveckla sammanhållningen i del svenska samhället innebär alt vi bygger vidare pä det bästa i svensk samhällstradilion för all också under svåra är kunna göra Sverige ännu bättre atl leva i.

Nr 76

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

OLOF PALME (s):

Herr talman! För en kort tid sedan gjorde jag en resa i Sörmland. Del var bara några dagar efter del att folkpartiregeringen lagt fram sin budget.

Del var påtagligt hur illa den sörmländska verkligheten stämde med regeringens glättade beskrivning av silualionen i vårt land. Jag mötte icke någon glittrande konjunklumppgång. Jag mötte etl landskap som trots goda betingelser befinner sig i en myckel besväriig sysselsättningskris.

I stort sett är problemen på de flesta häll i landet desam ma: arbetslöshet och oro för framtiden, minskad levnadsstandard, ökad otrygghet, ökad utslag-n-ng.

Del är naturiiglvis bra om vi nu får en viss uppgång i konjunkturen. Det är bra även om den bara återställer en del av vad lönlagarna föriorai de senaste åren, även om den i stort sett bara förmår hejda raset i industriinvesteringarna och även om den bara leder till all en liten del av de föriorade industrijobben återvinns.

Men jag tror inle att människornas oro stillas av några försäkringar om en förestående konjunklumppgång eller av några bedyranden om atl de fria marknadskrafterna skall lösa problemen. Jag tror atl funderingarna hos många människor går mycket djupare och mycket längre än sä.

Mänga av de problem vårt land brottas med har en mycket stor och påtaglig betydelse för väldigt många människor.

Lål mig ta några exempel.

Under de senaste åren har traditionellt mycket starka delar av vår indusiri drabbats av djupa kriser. Det är stålet, varven, skogen, gruvorna. Det rör branscher som alla betraktats som själva grundvalen för Sveriges ekonomiska slyrka och därmed också för vår sociala trygghet. Tiotusentals anställda har direkt hotats av arbetslöshet. Många kommuner och orter har hotats av utarmning när dominerande arbetsgivare och skattebetalare har kommit allt närmare konkursens eller nedläggningens brant.

Del är naluriigl om del flnns många människor som frågar sig om del finns någon lösning på problemen i de krishäriade branscherna. Är det inle bara konstgjord andning all pumpa in miljardbelopp i t. ex. varven? Har vi över huvud tagel någon möjlighel atl konkurrera med låglöneländerna?

Det gäller för oss all söka svara på de frågorna, att söka återskapa förtroendet för all de ekonomiska framlidsproblemen kan lösas, I de konkreta förslag som vi redovisar när del gäller stålindustrin, skogsindustrin, utvecklingsbolag och mycket annat - som kommer alt närmare kommenteras av mina kolleger här i dag - har vi sökt visa hur en offensiv näringspolitik kan utformas,

1 dessa för människorna avgörande näringspolitiska frågor slår regeringen faktiskt tomhänt. Den har inga besked alt ge. Den skjuter problemen framför sig. Man kan ha en viss förståelse för regeringens besvärliga silualion med sitt svaga underlag. Men del är likväl allvarligt i eU läge som kräver beslutsamhet och handlingskraft för att trygga jobben och för atl kunna genomföra de nödvändiga förändringarna på etl socialt acceptabelt sätt. Därför kommer socialdemokratin all driva på. Tryggheten i jobbet förblir den för oss helt

överskuggande politiska frågan.

Det andra problemel gäller budgetunderskottet, skatterna och den sociala tryggheten.

Vi befinner oss nu i en situation då var tredje krona som staten betalar ul är lånade pengar. Av en pension på 1 800 kr. är 600 kr. lånade pengar. Av de 625 kr. som varie barn får i barnbidrag är mer än 200 kr. lånade pengar. När staten betalar lärarnas löner är en tredjedel lånade pengar.

Dessa exempel har jag valt för att visa att detta budgetunderskott kan komma alt hota den sociala tryggheten, som vi under lång lid arbelal för atl bygga upp. Och den processen kan gä fort. Det log bara två år all föra upp budgetunderskottet frän drygt 3 miljarder kronor lill 45 miljarder.

Och redan har vi sett hur budgetunderskottet görs lill en murbräcka av krafter som alltid stått pä fel sida i kampen för social trygghet. Det drar en kylig vind av otrygghet genom moderaternas motioner. Och utgångspunkten ärdet budgetunderskott som moderatema själva barett myckel slorl ansvar för. Alt försl rasera statens finanser genom all dela ul förmåner lill de välbeställda och sedan kräva besparingar som går ut över de sämre ställda, är en beprövad konservativ strategi.

Efter flera år av ekonomisk kris i vårt land och i andra länder kanske i dag en vädjan lill egoism har lättare all vinna anklang än annars. Vi kan se tecknen på della i länder omkring oss.

Vi som vill försvara de sociala framstegen och fortsätta en bred folklig reformpolitik måsle i denna situation tala klarspråk. Del går inle att å ena sidan beklaga budgetunderskott och å andra sidan lova sänkia skatter utan atl trovärdigheten när del gäller den sociala tryggheten sätts i fråga. Den fråga vi måste lämna elt svar på är: Hur skall vi klara både statens affårer och den sociala tryggheten? Och jag tror atl medborgarna är på del klara med atl det kommer alt kräva uppoffringar. Jag tror också de är beredda all la på sig de uppoffringarna.

Under opposiiionsliden har vi socialdemokrater varie år anvisat olika möjligheter alt rida spärr mot den galopperande ökningen av budgetunderskottet. Vi har inte vunnit något gehör för våra förslag. Del borde i dag beklagas av alla dem som nu ullrycker oro för del stora budgetunderskottet.

Vi har gäll lill storms mot slöseriet när del gäller krigsflygplan. Vi har gått till storms mot det helt upprörande slöseriet inom energipolitiken, som kostar oss miljarder. Vi har ansett atl slaten heli överbelalai privata kapitalägare vid socialiseringen av bankruiterade förelag. Vi anser alt man delat ul generella subventioner till näringslivel som icke gett någon sysselsättningseffekt. Vi har alltså kunnat konkret visa hur pengarna liksom har runnit mellan fingrarna på regeringen och att budgetunderskottet därmed har blivit alldeles för stort. Därmed har vi aldrig sagl - och del vel Ola Ullslen - alt vi skulle kunna undvika elt budgetunderskott.

Vi har också i år anvisat en polilik som skulle bryla den farliga utvecklingen och innebära ell första steg i en sanering av statsfinanserna. Del kommer alt ta tid.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Vi har, fördet första, anvisat rena förstärkningar av budgeten som uppgår lill ca 2,5 miljarder kronor efter del all vi finansierat de reformer vi redan nu vill se genomförda.

Vi har, fördel andra, föreslagit atl en produktionsskatt införs fr. o. m. nästa årsskifte. Motivet bakom delta förslag är mycket enkelt.

Vi lever i etl ekonomiskt och socialt myckel utvecklat land. Del är bland mycket breda folkgrupper en självklarhet atl en slor del av vår gemensamma produktion måste användas lill gemensamma ändamål. Det gäller kommunikationer och annat som samhällel måste sköta för all industrisamhället skall fungera. Del gäller sjukvård, pensioner, stöd lill barnfamiljer och annat som krävs för tryggheten och för rättvisan.

Det är produktionen som måste betala detla. Och då är del också rimligt och önskvärt atl avsättningen lill dessa ändamål sker så nära produktionen som möjligt. Därmed kan vi också minska en del av de orättvisor och det krångel som följer av atl en så slor del av skatten tas ul på enskilda människors inkomster.

Delta är den principiella utgångspunkten för vårt förslag.

Den praktiska utformningen kan göras enkel. Den produktion som sker i våra företag skapar inkomster dels för de anställda, dels för kapitalägarna. Arbetsgivaravgiften innebar all endast de anställdas inkomster lades till grund för avgiftsberäkningen: Della förhällande kritiserades, därför alt det innebar en obalans mellan förelag med många anställda och förelag med många maskiner, men den kritiken var delvis felaktig. Nu föreslår vi emellertid alt också kapitalinkomsterna läggs lill grund för skatten. All vi nu kan anvisa en skatt som är neutral i delta avseende bör emellertid betyda atl de som lidigare kritiserade arbetsgivaravgiften från denna utgångspunkt nu kan ansluta sig till produktionsskatten.

I debatten om denna skall har bl. a. anförts all della bara är en ny form av moms. Det är riktigt så lill vida som au också momsen til syvende og sidst är en skall på produktionen som allt annal. Men del finns en väldigl viklig skillnad. Momsen är lill hela sin konstmktion en prishöjande skall. Produktionsskatten beräknas pä inkomsterna som skapas i företagen och inte pä priserna. Med den avialsmässiga avräkning vi föreslår betyder della atl prisnivån och därmed vår konkurrenskraft inte behöver påverkas.

Del har också i debatten anförts alt denna skatt är av ondo, därför att den måsle betalas. Men därmed försöker man endast lägga dimridåer omkring skatteproblemen. Vi måste betala det underskoll vi har försalls i. Del kan ske med hjälp av en produktionsskatt. Del kan ske med hjälp av andra skattehöjningar, som ingen emellertid lalal om. Del kan ske genom sociala nedskärningar. I denna jämförelse är produktionsskatten ulan tvivel att föredra. Därmed kan vi också skapa en möjlighel att sänka den direkta skallen.

Del är lält atl utforma löften om sänkia skaller. Del är litet konstigt alt regeringen med viss iver dellar i denna verksamhet. Men vill man göra något ål del höga budgelunderskoltel och göra del på ell rättvist säll, då krävs det all man kan tala om hur det skall betalas.

Ola Ullslen hade i sitt anförande ell ganska långl, skamset och lilet moloket avsnitt om budgetunderskottet. Sedan blev han väldigl konkret, när han lovade sänkia skaller. Del var som om han sade: Titta här vilka fina gåvor jag kommer med i händerna till landets medborgare. Nu får riksdagen klara ul hurde skall betalas. Nu skall riksdagen visa sin förmåga att betala. Men det är ju snarare regeringen som visar sin oförmåga, om man inte kan lösa det här problemet.

Del måsle ju ändå vara så -del framgick myckel klart av Ola Ullstens lilel defensiva och molokna anförande på den här punkien - alt folkpartiregeringen innerst inne inser att om dess ekonomiska förutsägelser skulle slå in, så häller inte delta väldiga budgetunderskott. Det blir en överhängande risk för mycket snabba prisökningar och en explosion på löneområdet - elt klassiskt exempel på en misslyckad devalveringspolitik. Då måsle man ju tala om vad man kan göra ål del. Men regeringen har en myckel svag bas här i riksdagen. Det vi har atl behandla är en miniregerings korttidsbudgel. Den vågar väl inle tala klarspråk och hoppas måhända kunna hanka sig fram på del här sättet ända till valet. Det är fariigt för landet. Som största parti måste därför socialdemokratin vara beredd all redan i dag verka för en ansvarsmedveten ekonomisk politik.

Herr lalman! För några dagar sedan stoppades ett avtal mellan det största svenska industriförelaget och den norska staten. Del har stundom skildrats som en maktkamp på hög nivå och ett spel. Vad man dä glömmer är alt detta spel måste ha följts med djup oro i tiotusentals svenska hem, på många orter i vårt land. Ty de kände all det var deras jobb och deras irygghel som stod pä spel.

Volvo är vårt största industriförelag. Del är avgörande för hundratusentals människors sysselsättning - löntagare och företagare. Det är av slor betydelse för den ekonomiska utvecklingen i hela vårt land.

Ett sådant företag kan inte stå vid sidan av samhället-dess produktion är i viss mening församhälleligad, inte så alt denna produktion måste förstatligas eller delaljslyras utifrån, men samhällel och de anställdas organisationer kan icke undgå atl engagera sig i delta företags långsiktiga utveckling, atl vara intresserade av atl företagel har kraften atl salsa även långsiktigt.

Nu fick vi uppleva alt ett avtal som stöddes av tvä länders regeringar, av arbetarnas och tjänstemännens fackliga organisationer, av en majoritel av aktieägarna och däribland en klar majoritet av de s. k. mindre aktieägarna, fälldes av en minoritet av främst stora kapitalägare.

Del är elt beklagligt avbräck för Volvo och för del nordiska samarbetet.

Det är lätt att kritisera den borgeriiga regeringen för del sätt på vilkel den skött frågorna om den svenska bilindustrin. Den borgeriiga regeringen har saknat långsiklig handlingslinje för bilindustrins utveckling. Nqr planerna på en fusion mellan Volvo och SAAB annonserades framträdde statsråden med sinsemellan helt motstridiga åsikter, Nils Åsling på en linje, Staffan Burenstam Linder pä en annan osv. När fusionen misslyckades pch Volvo begärde samhällsstöd för sin långsiktiga utveckling, svarade regeringen med elt jaså, som i praktiken innebar ett nej. Jag upprepar alt som så ofta var del

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

handlingsförlamning som präglade regeringen. Man förmådde icke slälla upp. Sedermera gick folkpartiregeringen med på etl avtal om timmerieve-ranser som skapade stora oklarheter och födde oro bland mänga anställda i skogsindustrin. Jag tvådde mina händer, för jag sade dagen innan ål regeringen att den skulle akta sig för del här limmeravtalei; problemen borde lösas på annal sätl.

Vi socialdemokrater har haft en annan lösning, en s. k. svensk lösning, på bilindustrins utvecklingsproblem. Via strukturfonden ville vi salsa redan för tvä år sedan. Men när den lösningen spräcktes såg vi det som riktigt au stödja avtalet med Norge. Vi ställde upp på de anställdas sida. Vi ställde lojall upp och gav värt stöd lill regeringen i förhandlingarna. När dessa ansträngningar nu välts över ända av ell mindre lal av kapitalägare är della rätt allvariigt för regeringsmaklens auktoritet. Regeringen bör undvika atl försälta sig i sädana situationer. Den första förutsättningen är då all regeringen vel vad den vill.

Från de anställdas synpunkt måste utvecklingen te sig utmanande. De har under flera år fåll höra från alla håll all man bör lyssna på arbetarnas och tjänstemännens synpunkler, la till vara deras erfarenheter och kunskaper. Men i de avgörande ögonblicken fäste de bestämmande kapitalägarna inle någol som helst avseende vid deras åsikter. Man frågade helt enkelt inte efter dem. Är del då förvånande all de anställda finner del demokratiska medinflytandets fernissa sitta ganska tunt när de privata ägarnas ekonomiska intresse berörs?

Är del all förvåna att deras slutsats blir: Vi måste skapa oss ell infiytande även genom ägande för att kunna värna våra jobb och hävda våra intressen?

Det växeri värt land fram en stämning av konfrontation mot arbetarna och tjänstemännen och deras organisationer, som jag finner djupt illavarslande. Den konfrontationen vill Ola Ullslen inle della i, och det är i och för sig glädjande.

Vi har fåll uppleva två år som inneburit sänkt levnadsstandard för vanliga löntagare. Fabriksarbelareförbundel har i sina utredningar visat all denna sänkning av levnadsstandarden är mycket kännbar framför allt för barnfamiljer. Del rör sig om 450 kr. i månaden eller så. Resultatet är ökade klyftor i vårt samhälle. Samtidigt har vi fått uppleva en väldig kapitalöverföring från den gemensamma sektorn lill förelagen och privata kapitalägare. Det rör sig om lusenlals miljoner kronor Denna rasering av del gemensamma sparandet till förmån för privata kapitalägare innebär självfallet också ökade klyftor i vårt samhälle.

I Volvoaffären går man nu elt steg längre och säger från minoritetens sida atl det i sak icke spelar någon roll vad arbetarna och tjänstemännen tycker i frågor som berör deras Irygghel. Ty det är kapitalägarna som har makten och vill använda den. Del är budskapet till de anställda från dem som till sist bestämde i Volvoaffären. Och liknande budskap kommer dess värre från andra förelag i vårt land.

Jag vill säga myckel uppriktigt och mycket allvarligt alt della är illavars-

lande, ty det bär bud om svåra sociala motsättningar i vårt land. I sin långtidsutredning förespeglar regeringen en ökning av företagens vinster med 18 000 milj. kr. på fem år. Detla går i stort sett helt lill förmögenhels-ägarna. Arbetarna och tjänstemännen förespeglas däremot oförändrad reallön under fem år, och det talas myckel om atl de bör känna ansvar. Hur tror ni alt detta skall vara möjligt all genomdriva i del samhällsklimat som ni är med om att driva fram även pä borgeriigl håll?

Vår strävan lill löntagarfonder innebär i själva verket all vi under delvis nya villkor fullföljer en gammal god tradition i svensk polilik: De stora framtidsuppgifterna griper vi oss an gemensamt. Vi löser dem pä utjämningens och del demokratiska medansvarets väg.

När det gäller speciellt Volvoaffären och bilindustrin vill jag till regeringen och de borgeriiga partierna framföra två synpunkler.

För det första: Släpp omedelbart alla tankar på att dela upp bilindustrin i lönsamma och mindre lönsamma delar, varvid de privata kapitalägarna skulle ograverat behälla de lönsamma, medan staten skulle engageras i de mindre lönsamma delarna.

När det gäller handelsstålindustrin och dataindustrin följde ju den borgeriiga regeringen vägen alt socialisera kapitalägarnas föriuster, samtidigt som dessa behöll de vinstgivande delarna. Det har blivit onödigt dyrt för skattebetalarna och medför väldiga omställningsproblem som samhällel nu får bära ansvaret för.

För det andra: Desenaste veckornas händelser har visat att det inle finns någon anledning atl ytterligare öka det privata kapitalels makt i Volvo. Se lill att samhällel med stöd av de anställda går in och tryggar Volvos långsiktiga utveckling. Där finns fjärde AP-fonden. Värt förslag om en strukturfond ligger på riksdagens bord. Lät det fä en snabb och positiv behandling.

Jag har i dag talat ganska myckel om budgetunderskott och Volvoaffären. Orsaken är naturiigtvis atl jag betraktar båda dessa ting som väldigt viktiga. Det handlar i båda fallen om tryggheten för stora folkgrupper i vårt land. Men det finns yiteriigare en viktig aspekt som är gemensam för dessa frågor. Det handlar om människornas tro pä framtiden och deras inflytande över hur framliden formas.

Mänga människor frågar sig om det över huvud taget är möjligt att nedbringa etl budgetunderskott av den väldiga sioriek vi nu har. Mänga kanske tänker all del inte är någon idé att engagera sig i de stora framtidsfrågorna, när de förefaller så svårbegripliga, när ändå en liten grupp kapitalägare har del avgörande inflytandet. Ur dessa funderingar kan lätt födas resignation och passivitet.

Men del är ju ändå så alt varie människa har ell ansvar för vår gemensamma framlid. Vi kan klara budgelunderskoltel och den sociala tryggheten, om tillräckligt många människor beslutar sig för att del är vikligl alt slå vakt om och utveckla ett gott och tryggt samhälle, även om del kräver vissa uppoffringar. Vi kan vidga inflytandet över vår ekonomiska framtid, om tillräckligt många människor besiämmer sig för alt de är beredda alt skaffa nya kunskaper och la elt vidgat ansvar, även om del kräver lid och

2 Riksdagens protokoll 1978/79:76-77

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

engagemang.

I denna mening kan vi inte falla beslut om den sociala tryggheten och den ekonomiska demokratin i denna kammare. Men vi kan fatta beslut som lägger den bästa grunden för människornas engagemang och aktiva insalser. Det är frän den utgångspunkten jag nu i tio punkier vill sammanfalla huvuddragen i socialdemokratins politik. Det gör inga anspråk på fullslän-dighet. Men del ger något väsentligt av det vi står för Av tidsskäl kommerjag delvis all bara dra rubrikerna i förhoppning om alt del kommer in i protokollet i alla fall. Var och en av dessa punkter kommer sedan alt utvecklas av socialdemokratiska talare i denna debatt.

/. Arbete åt alla

Socialdemokratins främsta krav är alt alla skall ha rätt lill arbele. Alltför mänga människor är i dag arbetslösa. Särskilt ungdomen är hårt drabbad. Vi kräver krafttag för att ge arbetslös ungdom arbete, praktik eller utbildning för atl öka jämställdheten och stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.

De hinder som slår i vägen för de handikappade pä arbetsmarknaden måste undanröjas. Vi kräver kraftigt ökade insatser.

För au trygga jobben krävs en offensiv näringspolitik. De regionalpoliliska insatserna måste förstärkas.

2. En stark ekonomi

En stark ekonomi, präglad av solidaritet i nuet och av en beslulsam satsning i byggande för framliden, är nödvändig för att trygga jobben och försvara den sociala tryggheten. Det är särskilt viktigt för de äldre och för barnfamiljerna. Därför måsle vi redan nu inleda en minskning av budgelunderskoltel och införa en produktionsskatt.

3. Bygga för framtiden

För all jobben skall tryggas och vår levnadsstandard, ekonomiskt och socialt, värnas måste vår indusiri byggas ut och förnyas. Vi måsle salsa mer på forskning och utveckling också inom företagen, pä samhällsägda utvecklingsbolag inom utvalda områden, pä en strukturfond, på Invesleringsbanken och den fjärde AP-fonden samt pä en utbyggd ekonomisk demokrati bl. a. genom löntagarfonder.

4. Rättvis fördelning

Socialdemokraterna föreslår bl. a. ett förändrat och mer rättvist skattesystem. En ökad andel av statens inkomster bör las direkt ur produktionen. Den direkta skatten börsänkas för vanliga löntagare. Genom sänkia kommunalskatter kan marginalskatterna minskas och de orättvisa skillnaderna bli mindre mellan människor som bor i olika delar av landet. Kontrollen av skattefusk måste skärpas kraftigt.

5. Bra bostad - en rättighet

Alla har rätt lill en bra bostad. Den sociala bostadspolitiken ökar valfriheten för de mänga människorna.

6. Bättre miljö

Socialdemokratin kräver att alla skall ha rätt till en god miljö på arbetsplatsen, i bostaden och under fritiden. Vi har en rad konkreta krav. Jag

nämner bara kampen mol blyförgiftningar.

7. Barnvänligt samhälle

Barnen måste få lugna och trygga uppväxtvillkor Det kräver att föräldrar och barn får mer tid för varandra. Della berör barnomsorgen och uppbyggnaden av föräldraförsäkringen samt kräver en höjning av barnbidrag och bostadsbidrag.

8. Skola för att lära

Vi kräver alt särskilda insaLser görs i skolor och klasser med problem. Elever som har svårigheter skall ges stöd och hjälp. Vi föreslår i år en satsning pä 100 milj. kr. Dä kan eleverna få extra stöd.

9. Tiygghet för äldre

För socialdemokratin är det en självklarhet atl de som genom sitt arbete byggt upp vårt land skall ha räll alt känna trygghet. Socialdemokratin slår vakt om pensionärernas standard. Vi vill fullfölja reformprogrammet för pensionärerna. Våra utfästelser står fast.

Vi kräver att långtidssjukvården byggs ut med 10 000 nya platser och all personaltätheten ökar. Det kan ge en vård präglad av medmänsklighet och trygghet.

Vi vill fastställa etl lägsta belopp för pensionärernas kommunala bostadstillägg och därmed utjämna skillnaderna mellan kommunerna.

Vi vill göra det möjligl för de äldre att bo kvar i sin egen bostad så länge som möjligt.

Bidragen lill pensionärsorganisationerna skall höjas och pensionärernas riksorganisationer ges räll till överläggningar med regeringen om pensionärernas villkor.

10. Omsorg om varandra.

Vi vill stärka solidariteten och gemenskapen i samhället. Folkrörelserna och föreningslivet, t. ex. idrottsrörelsen, måste få ell ökat stöd. Särskilt viktigt är det att stödja föreningar som engagerar ungdomar.

Vi vill ge invandrare möjligheler att delta i arbets- och samhällsliv under likvärdiga villkor.

Vi vill pä bred front bekämpa alkohol- och narkotikamissbruket. Ökade resurser behövs lill värden av missbmkare, och nya vårdformer skall prövas. Den förebyggande verksamheten måste stärkas, särskilt bland ungdomar.

Ingen skall behöva vara rädd för att ge sig ul på galor och torg. Brottsligheten måste bekämpas.

Del krävs fler kvarterspoliser och fler ungdomsledare i utsatta ungdomsmiljöer. Särskilt måste den ekonomiska och organiserade brottsligheten bekämpas.

Socialdemokraterna vill forma ett samhälle där alla är med i gemenskapen. Vi skall gemensamt forma vår framtid på arbetsplatserna, i bostadsområdena och i kommunerna. Tillsammans vill vi bygga ett samhälle där alla behövs.

Detta är en kort sammanfattning av vårt program. Mänga konkreta punkter fickjag hoppa över, men dem kommer vi all lägga fram pä olika sätt. Programmet bygger på enkla slutsatser och förhoppningar som alllid

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

kännetecknat svensk socialdemokrati.

Del är vi människor som skapar framliden. Övertygelsen om all del går alt förändra verkligheten till det bättre binder samman generationerna inom arbetarrörelsen. Det kräver all vi häller samman. Del kräver atl vi förmår forma en bred folklig reformpolitik i hela landels intresse. Så var del förr, så är del nu.

Den viktigaste framtidsfrågan är att värna sysselsättningen. Alla människor skall ha rätt lill arbele. Del är endast i gemensamt arbete som vi kan skapa en god livsmiljö.

Vi vill skapa etl samhälle där barnen har lugna och trygga uppväxtvillkor, där föräldrarna har goda möjligheter till samvaro med barnen, lill ömhet och närhet, där kvinnor och män lever och arbetar i jämlikhet.

Vi vill värna naturen och vår miljö, verka för elt samhälle med trygga arbetsplatser och mänskligare bostadsområden, ell samhälle där vi kan åldras i irygghel och gemenskap. I det goda folkhemmet finns det heller inle några som slås ut från arbetsgemenskapen och samhällsgemenskapen. Där får människor möjlighet atl utveckla sina bästa stämningars länglan, som del en gäng sades av Hjalmar Branling.

Kapitalismen skapar otrygghet och ökade klyftor mellan människor. Den lägger makten över vår framlid i händerna på ett fåtal.

Vi vill etl samhälle med demokrati på samhällslivets alla områden, också ekonomisk demokrati, där människorna tillsammans skall kunna forma framtiden. Del är ett trygghetens, solidaritetens och frihetens samhälle.

Statsministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Olof Palme redovisade i sitt tal, liksom jag i mitt, viktiga strävanden inför 1980-talet. Han gjorde del som uttryck för vad socialdemokratin vill, och det är naturligt. Men i verkligheten är myckel av de sociala ambitioner som Olof Palme angav gemensamma för stora delar av svenska folket och för flera av de poliliska partierna här i riksdagen. Det är också idéer och värderingar som i hög grad kommer alt prägla mänga förslag frän regeringen under våren.

Den här samsynen om vårt vällardsbygge behöver vi inle heller ängsligt dölja. Den är, som jag ser det, tvärtom en slyrka inför de kommande åren, en slyrka som vi bör ta vara på och utveckla, för del är år dä mänga av de sociala värden som vi gemensamt står för kommer all ställas pä mycket stora prov.

Olof Palme hade gjort en resa lill Sörmland. Han hade upplevt människornas problem, anat en kontrast mellan de ljuspunkter i den ekonomiska utvecklingen som vi beskriver och den verklighet som en del människor upplever, och jag tror honom. Han kunde ha gjort samma iakttagelser i gmvornas Norrbotten eller varvens Västsverige eller stålets Bergslagen.

Men det kan finnas anledning för mig alt påminna om bakgrunden till den ekonomiska situation vi har f n. - Olof Palme gjorde det naturligtvis inle.

Folkpartiet har varit med och delat regeringsansvaret sedan valet 1976. Vi

anade dä inle hur illa ställt del var med landets ekonomi. När man i den socialdemokratiska motionen säger alt man frän del hållet varnade för svårigheterna, så ar del en lält frisering av sanningen, för alt uttrycka sig myckel försiktigt. Jag minns faktiskt inga sådana varningar frän valrörelsen 1976. Däremot minns jag talet om all den svenska ekonomin var stark och kännetecknades av "hög sysselsättning, effektiv produktion, stora investeringar, sunda statsfinanser". Del var sä man beskrev del senare så omskrivna dukade bordel.

Men så var alltså inte verkligheten. Olof Palme har nu rest runt i Sverige och själv upptäckt delta. 1 själva verket var basen för det svenska välfärdssamhället i gungning. Det behövdes myckel drastiska åtgärder föratl komma till rätta med problemen. Vi hade etl besväriigl kostnadsläge; de svenska produktionskostnaderna var för höga och den svenska kronan var klart övervärderad. Därför slopade vi löneskatten, vilket var etl säll alt sänka kostnaderna. Därför devalverades kronan, för all vi skulle åstadkomma en bättre kostnadsanpassning till ullandel. Därför den myckel kritiserade ålstramningspoliliken 1977, som var en nödvändig åtgärd för atl denna koslnadsanpassning till utlandet, som vi eftersträvade, skulle lyckas.

När löntagarorganisationerna på hösien 1977 som etl led i åtstramnings-politiken accepterade i princip oförändrad real standard, så kan ju del inle ha berott på att man ansåg alt den här politiken, som man därigenom stödde, gick på tvärs med de egna intressena och på tvärs med allt ekonomiskt förnuft. Den åsikten var och har socialdemokraterna faktiskt förblivit alldeles ensamma om.

De här åtgärderna var förvisso inle särskilt populära, men det var ell sätl att på lång sikl skapa balans i ekonomin. Den socialdemokratiska oppositionen, som nu talar sä myckel om hur svag regering vi har, motsatte sig alla dessa åtgärder konsekvent, på punkt efter punkt - sannolikt jusl därför alt de tedde sig ganska impopulära för dem som inte kunde eller ville överblicka helheten och långsiktigheten. Jag tror atl det var ett misstag som socialdemokraterna gjorde, elt misstag som kostade dem ganska myckel av trovärdighet när det gäller alt föra ekonomisk politik.

Denna politik har krävt stora ansträngningar från samhällets sida. Den har också lett till alt vi fält etl underskott i statsbudgeten. Vi har behövt sätta in stora resurser för atl klara sysselsätlningen och den sociala tryggheten. Det är ganska klassiskt, Keynesk politik, om man så vill. Och för atl påminna om vad en partivän till Olof Palme sade - LO-ekonomen Clas-Erik Odhner: Det är visseriigen sant att Keynes ärdöd, men han harju ändå levat. Och han hade en hel del att lära om hur man bemästrar lågkonjunkturer med hjälp av slor aktivitet från statens sida, vilket av och till innebär alt man åstadkommer budgetunderskott.

Den här politiken har också visat sig ge resultat på annal sätt. Vi säljer nu bätire pä utlandet med de bätire relativpriser som vi har. Oförändrad realslandard var utgångsläget när man förhandlade pä hösten 1977. Man räknade med all prisutvecklingen januari-december skulle innebära ungefär 7,5 % ökning. Den faktiska ökningen blev bara 5,2 %. Lönerna har med

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

andra ord blivit 2 % mer värda, etl belägg så gott som någol pä all löntagarna satsade rätt när man prioriterade måttliga lönekrav och ekonomisk balans framför höga nominella löner och risk för inflation.

Men myckel återstår ändå alt göra-ingen förnekar det. Investeringarna är på väg uppåt, men myckel svagt. Vi har gott om oanvänd kapacitet i den svenska industrin. Och detta är ingenting ovänlat. Det är ingenting som har kommit som någon överraskning, i vaoe fall inle för oss i regeringen. Försl när kostnadsanpassning och lagerutförsäljning har gjorl sitt kan man räkna med att den ökade produktionen också leder till nyanställningar och investeringar. Det är för alt påskynda den processen som vi nu stimulerar konsumtionen ytterligare.

Vi var så sent som i december förra året överens om att del var riktig politik, och vi anser fortfarande atl det är riktigt alt hålla uppe aktiviteterna i ekonomin. Därför föreslär vi nu inga ålgärder som går ål det rakt motsatta hållet, dvs, älslramningsåtgärder. Därför presenterar vi inle nu förslag som skulle innebära dramatiska förändringar av del stora budgetunderskottet. Del kan ju inte socialdemokraterna göra heller, vilket är anmärkningsvärt med tanke pä det höga tonläget i kritiken. Jag är medveten om all man har hafl marginella invändningar när det har gälll en del åtgärder pä det näringspolitiska området, men här finns ju inga förslag som skulle innebära atl man faktiskt bantade budgelunderskoltel så alt del fick någon betydelse. Här finns dessutom i botten en gemensam bedömning av den samhällsekonomiska balansen som förutsätter en stimulans av ekonomin och inte en åtstramning.

När man har den svårigheten att banta budgetunderskottet och den målsättningen när del gäller den samhällsekonomiska balansen, är del faktiskt litet konstigt att man samtidigt går ul med denna våldsamma kritik mot etl budgetunderskott, som man själv har medverkat till genom den samstämmighet som finns om alt del var denna expansiva finanspolitik som vi var tvungna atl föra för att klara de sociala åtagandena och kravet på full sysselsättning. Om det skulle visa sig nödvändigl är vi naturligtvis beredda atl lägga om denna polilik. Men viktigt för den bedömningen ärju då inte bara det siffermässiga budgelsaldot utan vad den likviditet som mänga kritiker oroar sig för så mycket kommer alt användas lill. Går den lill investeringar och lagerulbyggnad, sä skapar del nya jobb, och det har vi ju ingen anledning alt motarbeta eller oroa oss för.

Vi har, som mänga påpekar, fortfarande mycket ledig kapacitet i den svenska industrin. Blir del däremot inflationstendenser på grund av all förelagen bjuder över varandra när del gäller löner, är det naturiigtvis bra alt vela all socialdemokraterna är beredda all ta itu med det problemet med de åtgärder som dä behövs. Del är vi också, Olof Palme, trots att vi bara har 39 egna mandat här i riksdagen.

GÖSTA BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del låg någonting spöklikl över Olof Palmes svartmålning av förhållandena i delta land. Vi kände inte igen oss, del kan jag försäkra Olof Palme, i delta land som är ell av de rikaste i väriden.

Jag har framför mig en intervju i tidningen Arbetet som beskriver förhållandena i "Familj 78": Man, som är transportarbetare, hustru och två barn. De lalar om atl de förra året hade rest till Mallorca. "Nu är Patrik sä pass stor så vi kan böria åka lill andra semestermål. Vi har pratat helt löst om

Grekland.--- Tvä dominerande frågor har varit hus- och bilköp.

Pengarna har faktiskt räckt till, trots prishöjningar." Ekonomin har gåtl jämnt upp, och de ser 1979 som ett gott är. Man skulle kunna begära litet mer av nyansering av Olof Palme, lycker jag.

Det ligger också någonting spöklikl i hans anförande, framförallt därföratt del saknade all kontakt med den ekonomiska verklighet som hans egen regering skapade och lämnade över till trepartiregeringen hösten 1976. Och dessutom saknade del varie kontakt med verkligheten i fråga om de åtgärder som trepartiregeringen tvingades vidta för att rätta lill del elände på den ekonomiska politikens område som Olof Palmes regering hade skapat. Om man nu kritiserar och svartmålar på det sätl Olof Palme gjorde för en stund sedan, om del är sä eländigt i Sverige i dag, då kan man inte komma ifrån den silualion som rådde hösien 1976, efter 44 år av socialdemokratisk regim.

Får jag ge Olof Palme ett gott råd - han kommer förmodligen inte att följa det, men jag kan ju kosta pä mig att vara generös ändå. Läs OECD:s rapporter! Studera Internationella valutafondens analyser! Lyssna på vad ekonomer runt om i väriden säger om Sveriges situation hösien 1976 och om de ålgärder som trepartiregeringen vidtog! Då får Olof Palme en riklig bild av hur lägel var och en riklig förklaring till de orsaker som ligger bakom händelseutvecklingen, det stora budgetunderskottet och myckel annat som Olof Palme i dag anklagar den nuvarande regeringen och trepartiregeringen för.

Under hela 1970-talet hade Sverige en tillväxt som låg långl under OECD-genomsnillel - i vis.sa fall endast hälften av OECD-ländernas tillväxt. Vi kastade bort - om jag får använda de orden - 40 miljarder kronor. Vi hade efter 1973 varie är en inflation på 10 96, och vi hade en våldsam kostnads-stegring i värt näringsliv. Del ärdeita som ligger bakom krisen och de åtgärder som trepartiregeringen tvingades vidta. Men Olof Palme står här i talarstolen och blundar för detla. Han har inte ett ord alt säga om hur läget verkligen var. Hån förvanskar i stället verkligheten. Han talar som ell riktigt vänster-spöke.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

THORBJÖRN FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är sant, som Olof Palme sade, alt vi har hög arbetslöshet och att del i myckel slor ulsträckning är våra ungdomar som drabbas av denna arbetslöshet. Men det häller inte att kritisera trepartiregeringen för att inte ha gjort nog, för au det finns företag där verksamheten inte har kunnat upprätthållas ulan har måst bantas eller läggas ner, och samtidigt säga all de slalliga åtagandena har varit för mänga och att vi därigenom har åstadkommit

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

för stora budgetunderskott. Del är den kopplingen som Olof Palme gör och som i sak är omöjlig.

Del är redan sagt, men jag vill gärna påminna om del igen: Praktiskt taget alla de ekonomisk-politiska ålgärder som trepartiregeringen företog kritiserades av socialdemokraterna. Det har icke kommit någol erkännande från socialdemokraterna att det endast var under fömlsättning all vi rättade lill del svenska näringslivets konkurrensläge i förhållande till omvärlden som vi på nyll kunde böria få fart på produktionen och skapa möjligheter till trygghet i sysselsättningen. Endast under denna förutsättning är del möjligt atl böria lägga om lill en offensiv näringspolitik.

Del blir inle mer trovärdigt när Olof Palme i dag skjuter in sig pä årets budgetunderskott, eftersom del så sent som i höstas var Olof Palme och hans partivänner som ville gå längre än alla andra för all öka budgetunderskottet. Socialdemokraterna ville då använda ännu mer pengar lill en skalleomläggning. Då lades grunden för den ekonomiska situationen under 1979.

Det var många bra saker som Olof Palme sade i sitt programmatiska avsnitt och som jag inte tror alt det blir politisk strid om. Men en sak tänkte jag på: Olof Palme säger all vi måste inrikta våra krafter på all skapa mänskliga bostadsområden. Får jag påminna Olof Palme om all de allra flesta bostadsområden som vi i dag har ar skapade under socialdemokratins politiska ledning. Får jag också påminna om att della bostadsbyggande skedde med koncentration som den stora ledstjärnan, såväl i bostadsbyggandet som i den ekonomiska politiken över huvud laget.

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr lalman! Debattens tidsregler är i och för sig helt groteska - men lill herr Bohman!

Jag vill bara säga att aldrig någonsin i vårt lands historia i modern tid har vi haft en sä dålig ekonomisk utveckling när det gäller produktion, investeringar och reallöner som under de två är som Gösta Bohman var ekonomiminister. Detla är ett faktiskt, objektivt konstaterande, och jag förstår herr Bohmans nöd när han skall försöka rällfårdiga della misslyckande.

Herr Ullslen glömmer nog lilel läll. Jag skall läsa upp vad jag sade i slutdebatten i valrörelsen 1976:

"Och lät mig säga några allvarsord, därför all följer man den internationella utvecklingen, och jag försöker göra del, ser den oro som finns, så slår del alldeles klart för mig alt vi under de närmaste tre åren måsle föra en lugn och stabil polilik. För all i första hand klara sysselsätlningen, värna ekonomin, genomföra de reformer vi har ulfäsi oss: gamla, arbetslivet, semestern, barnfamiljerna. Mer utfösier vi oss icke. Del kan bli jobbigt nog. Vad gör ni? Ja, för det första alla dessa lättsinniga löften om vår ekonomi som ni sprider omkring er. Låna till skattesänkning, låna utomlands. Snabbt nog kan ni köra sönder den starka ekonomin."

Detta var den varning jag utfärdade, och när man nu ser vad som hände kan man konstatera alt den var ganska profetisk.

Sedan till herr Ullsten. Ni har ju haft tillfälle aU regera landet i hundra

dagar. Vi har varit snälla, eftersom vi delvis har medverkat lill all den här regeringen kommit till för att del över huvud tagel skulle finnas någon form av regering i landet. Folkpartipressen har skildrat den här regeringen som världens åttonde underverk - ungefär jämförbar med kolossen på Rhodos eller Babylons hängande trädgårdar.

Men när vi nu skall sammanfatta de här hundra dagarna sker det ändå i en känsla av besvikelse. Vi visste ju atl regeringen inte kunde ha vår syn och all den inte hade något starkt underiag. Vi kan erkänna att vissa problem har kunnai lösas efter en grundlig omarbetning här i riksdagen. Men trots alll får man ell intryck av att regeringen inle har den besluiförhet som man måste förvänta sig. Jag skall nämna tre exempel.

Det första gäller budgetunderskottet. Varenda människa begriper atl det här inte kan gå för sig. Jag kunde inte få något som helst svar a v herr Ullslen. Vad tänker ni göra åt della budgetunderskott, som om del fär fortsätta att rasa pä det här sättet blir elt klassiskt exempel pä en misslyckad devalvering via en löneexplosion eller ell allvarligt hot mol den sociala tryggheten? Ni viker bara undan. Det är farligt, därför att ju längre man väntar med all föra en kraftfull politik, desto härdare måste man ta i längre fram.

För det andra näringspolitiken. Vi ser hur frågorna skjuls framför oss. Virkesbrislen finns där, men i skogsindustrin sker ingenting.

Det andra bekymret är tekoindustrin, där vi inte har denna försöriningsberedskap. Vi har bekymmer med alt del inte finns några som helst planer beiräffande LKAB ulan man struntar i finansieringsproblemen, vi har stålindustrin där det inle sker någonting. I realiteten siller socialdemokrater i de fackliga organisationerna för all på alla dessa områden arbeta ut handlingsprogram. Del är väl inle någon fråga som vi under del senaste årel ägnat så stort intresse som stålindustrin. Men det är arbetsamt atl sä all säga regera i oppositionsställning.

Del gäller vidare vissa miljöfrågor. Vi har läst i tidningarna nu om radongasen och de risker den innebär. Jag vet inle vem som är skyldig här, i trepartiregeringen eller den nuvarande regeringen. Mitt intresse är icke alt utpeka personer. Hela den här frågan kommer f ö. Birgitta Dahl atl ta upp.

Men jag säger: Man får icke missköta etl ärende i regeringen sä som de olika borgerliga regeringarna misskött della med radongasen, för del är ytterst en hänsynslöshet mol enskilda människors liv och hälsa som det innebär.

Det andra exemplet är blyet. Nu står del i tidningarna om blyet. Vi väckte en motion om delta - vi hade ju materialet. Hade ni följt den motionen, så hade del förelegat etl beslut om atl blyet skulle bort ur bensinen. Redan den 1 januari i år hade det skett en minskning med 60 %, och sedan hade blyet varit borta nästa år.

Men igen har man denna handlingsoförmåga -jag vet inle om del är i trepartiregeringen eller folkpartiregeringen eller båda. Jag vel bara all nu hör man förtvivlade människor som säger: Della bly drabbar våra barns hälsa. Och här har vi lagt fram ett förslag när vi fick fakta.

Ja, herr talman, vi medverkade ju delvis till atl regeringen kom till stånd.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

och vi har elt intresse av hur landet regeras. Men det finns dessa allvariiga brister i beslutförheten som icke bara hänger samman med alt regeringen har 39 mandal. Jag skulle vilja säga sä här: Denna regering är för liten för de stora problem som vi har här i landet. Det är nog i huvudsak där som knuten ligger.

Statsministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Jag har faktiskt för egen del inte läst skildringarna om folkpartiregeringen som något åttonde underverk, som Olof Palme talade om. Jag försöker visseriigen slicka i mig alll beröm som kan tänkas slå i tidningarna, men del har varit av myckel mer återhållsamt slag än som del nu framställdes av Olof Palme.

Jag tror också all del kan finnas skäl alt vara lilet mer återhållsam med kritiken så här 100 dagar efter del atl vi böriade. Olof Palme hade ju föregen del 44 är pä sig. Och när han nu skall ta exempel på vad som inle var så bra med den här regeringen lycker jag alt han demonstrerar en betydande argumentnöd.

Det finns samhällsproblem i Sverige som vi inte hunnit lösa ännu - del är riktigt, Olof Palme. Men ni velju själva alt del lar tid. Vi brukade undervisas om det på den tiden vi för vår del hade förslag på att saker och ting borde rättas till, när vi satt i opposition.

Det tar lid att veta vad man skall göra åt skogsindustrin, som befinner sig i en besväriig kris. Och vi vill gärna länka efter före och inle bara eflerratio-nalisera, sä all man ser hur illa del går.

Vi har problem med LKAB - visst har vi del. Men jag tror inte atl det är vi som har skapat de problemen. Däremot har vi försökt göra någonting åt dem. Senast för några veckor sedan - den tidningsrubriken har lydligen undgått Olof Palme - lade vi också fram elt förslag om långsiktig finansiering av LKAB.

Vi kommer alt lägga fram förslag i fråga om hur handelsslålverken skall hanteras. Del kommer all bli en utredning om radongasen också. Den hade kunnat tillsättas för 40 år sedan lika väl som för 10 är eller 10 månader sedan. Men den kommer nu. Del kommer också att bli åtgärder mot blyet i bensinen.

Men jag har litet svårt, Olof Palme, atl förstå att del faktum att allt detta inle är löst ännu - alt vi inle klarat av alla miljöproblem och krisbranschproblem som vi står inför under de 100 dagar som vi hafl på oss - skulle behöva vara något sä förskräckligt belastande för regeringen.

Jag blev riktigt orolig när Olof Palme sade att nu skulle han kritisera folkpartiregeringen för de här 100 dagarna. Jag tänkte att han kanske hade kommil på någonting, men det hade han ju inle.

Så var del frågan om budgetunderskottet. Lål mig ta upp den mera utförligt. Visst hade det varit bättre, Olof Palme, om vi hade haft elt lägre budgetunderskott, nota bene förutsatt atl vi ändå hade klarat den aktiva sysselsättningspolitiken och krisbranscherna och atl vi ändå hade lyckats upprätthålla realvärdet pä de sociala transfereringarna till olika grupper.

Men vad har då socialdemokraterna för recept all erbjuda, som skulle ha möjliggjort att vi hade klarat allt detla utan budgetunderskott-fördet måste ändå i stort sett vara hela budgetunderskottet man tänker på, inte bara någon marginell justering av det? Hur skulle man ha undvikit att det uppslår och vad vill man nu göra för alt komma åt det? Såvitt jag kan förslå finns det inga sådana förslag.

Vad först gäller frågan hur det har uppställ vill jag peka pä de stora utgifterna för arbetsmarknadspolitiken. Mot dessa har det inle rests några invändningar, i varie fall inte sådana som skulle göra den politiken billigare.

Vi har vidare velat hålla barnbidrag, pensioner och bostadsbidrag på en oförändrad real nivå, och vi har t. o. m. förbättrat den. Mol della har del inle rests några invändningar från någol håll. Vi har åstadkommit detla budgetunderskott därför atl vi gjorl en rad industriella satsningar för atl klara sysselsättningen i krisdrabbade branscher. Det har anförts marginella synpunkter på dessa satsningar från olika håll men inga som skulle ha inneburit att dessa skulle ha blivit billigare.

Dessutom återslär avskaffandet av löneskallen, som man på socialdemokratiskt håll menar bara har letl till att det samlats pengar i företagen men inte till all några nya jobb eller någon ökad ullandsförsäljning har kommil lill stånd. Det gick att tvista om detta innan vi såg verkningarna av de lönesänkande ålgärder som regeringen har vidlagil. Men nu vet vi, Olof Palme, atl dessa verkningar har infunnit sig och har varit positiva - vilket såvitt jag förslår erkänns av alla ekonomer utom av dem som råkar vara anställda av del socialdemokratiska partikansliet.

Del förefaller också som om Olof Palme själv nu - visseriigen lilel sent -anser atl denna kostnadsanpassning ändå var nödvändig. Jag har läst en intervju med Olof Palme som gjorts av Pär Fagerström, där Olof Palme säger så här:

Jag erkänner gärna atl skjutsen uppåt i kostnadsläget 1975-1976 var för stor. Visst var en kostnadsanpassning nödvändig.

Nå, men om man då inle accepterar tanken att avskaffa löneskatten, vad ville ni dä göra i stället, som skulle innebära en sådan koslnadsanpassning? Jag har inle sett några sådana förslag. Tvärtom var ni ule för atl höja löneskatter och andra arbetsgivaravgifter, vilket skulle ha ökat kostnaderna.

Vi vel dessutom all om denna koslnadsanpassningspolilik hade misslyckats, skulle vi i dag hafl elt ännu slörre budgetunderskott. Då hade arbetsmarknadspolitiken och brandkårsutryckningarna blivit ännu dyrare än vad de nu blivit.

Om vi nu ser på konjunkturutvecklingen under 1979, det är som närmast ligger framför oss och som vi nu diskuterar, föresläs det såvitt jag kan se inte i några motioner förändringar som skulle påverka penningmängden i ekonomin, budgetunderskottet eller någon liknande faktor.

Om man granskar de motioner som gäller budgetåret 1979/80, finner man alt det frän socialdemokratiskt håll framförs krav pä utgiftsökningar med 760

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

milj. kr. Sådana ändringar brukar vara ganska lätta all genomföra i riksdagen. Men när del gäller förslagen till balansering härav mot ökade inkomster blir man mera betänksam. Motionärerna vill t. ex. spara in 450 milj. kr. på försvaret - direkt "på stubben". Enligt vilka MBL-lagar har Olof Palme tänkt sig att förhandla med de anställda i försvaret föratl göra del möjligt? Och hur skulle man genomföra en sådan omstrukturering beträffande personal och utmstning, som manf ö. i andra sammanhang ganska besläml motsätter sig, för atl en sådan omedelbar besparing skall kunna ske? Självfallet är del alldeles omöjligt.

Vidare intecknar man helt generöst resultatet av sina omöjliga besparingsförslag - varav jag nu bara nämnde etl - i form av en minskning av stalsskuldsräntorna med 100 milj. kr. Detla är faktiskt inle seriöst.

Man blir inle heller mer övertygad av förslagen lill inkomstförstärkningar. Motionärerna vill t. ex. slopa indexregleringen. Man går därmed inle bara emot etl viktigt löntagarkrav -jag utgår frän att socialdemokraterna räknar in också TCO:s medlemmar bland lönlagarna, och de har krävt alt indexregleringen skall vara kvar- ulan man räknar dessutom fel. Denna åtgärd skulle inle ge den summa som man räknar med utan bara 50 % därav.

Sedan räknar man sig till godo 800 miljoner som trepartiregeringen har slösat bort på sin energipolitik. Del kan förvisso sägas mycket om trepartiregeringens energipolitik, men atl den skulle kunna leda till något slags retroaktiv inkomstförstärkning är väl ändå atl la i.

Kort sagt är ingenting av det här särskilt seriöst. Budgetunderskottet förblir lika stort med den socialdemokratiska politiken och hade förmodligen blivit lika Slorl även om denna polilik hade varit regeringspolitik, efiersom jag är övertygad om alt del ansvar för full sysselsättning och social trygghet som socialdemokraterna talarom också hade blivit socialdemokratisk politik om de hade suttit i regering, och då hade man tvingats acceptera det här budgetunderskottet.

När del gäller framtiden har man gjort samma iakttagelser som regeringen. Man vet ingenting besläml om den. Man säger alt skatten skulle behöva höjas, men man vill inte binda sig nu. Det är klokt. Det vill inle vi heller göra. Dessutom räknar man fel på den här berömda produktionsfaklorsskatlen, som i och för sig kan vara en bra idé och som vi har lovat utreda. Man säger atl man skall la ut 3 % i produktionsfaktorsskalt, och det skall ge 7-10 miljarder i förstärkning av budgeten. Del förutsätter i så fall atl inle en enda krona avräknas i löneavtalet, vilket - enligt socialdemokraternas egen motion -skulle leda lill inflation, och del vill de ju gärna undvika. Ellerockså gör man en avräkning i löneavtalet, och därmed minskar skatteinkomsterna för stat och kommun sä atl intäkten bara blir en tredjedel av vad man anger och som man vill använda för att minska underskottet. Den tredjedel som återstår skall man dessutom använda för atl sänka den direkta skatten, för det anser man ju frän socialdemokratiskt häll att man skall göra.

Herr lalman! Jag är också oroad över del stora budgetunderskottet. Jag delar de farhågor som flnns för all, om en rad "om" inträffar, det kan bli en inflationislisk utveckling, inte nu men senare. Och jag välkomnar alla förslag

protokollet få

frän alla partiers häll om hur man skall lampas med detla budgetunderskott. Men jag tycker att man skall visa upp de konkreta åtgärder man vill vidla, innan man går ut i en våldsam kanonad mol regeringen för all delta budgetunderskott har uppställ.

Talmannen anmälde atl Gösta Bohman anhållit atl lil antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr lalman! I etl avseende är denna lilla regering slor: den har oceaner av tid lill sitt förfogande i riksdagsdebatten, medan vi har någon fattig minut. På denna minut vill jag ändå lill Ola Ullslen säga följande.

Del är litet farligt alt en smula nonchalant säga: Ja, ja, ja - alla era förändringar är bara marginella. Om vi säger all 450 miljoner på ett flygplan som aldrig skall flyga vill vi inte lägga ned, sä svarar ni: Det är bara marginellt. Om vi säger all en miljard har ni kastat bort på att låta kärnkraftverk stå, så svarar ni alt det är bara marginellt. När vi försöker stärka statsinkomsterna med 5 miljarder, är del bara marginellt.

Vad tror ni människor får för intryck, om ni nonchalant säger att alla förändringar är bara marginella?

I något slags evighetsperspektiv är allt vad vi människor sysslar med pä jorden självfallet marginellt. Men vi sysslar med problem som är väsentliga för människorna i deras vardag. Det skall vi inle kalla marginellt.

När jag ställer frågan vad tänker ni göra åt budgetunderskottet fär jag icke etl ord till svar - trots de oceaner av lid som ni har.

Den här nonchalansen hos Ola Ullsten kom fram pä ett annat sätl, som jag inte tycker riktigt bra om. Jag var ganska återhållsam och sade atl en regering kan inle göra allt pä hundra dagar. Sedan tog jag upp vissa ting där man kan kritisera er. Till det svarade Ola Ullsten: Men det var väl ingenting.

När ni exempelvis i fråga om de mindre handelsstålverken avskedade Arne Geijer på grått papper, och hans arbele med atl samordna dem fick upphöra, skapade det myckel slor oro hos de anställda. De kom lill oss och sade: Ni är de enda vi kan vända oss lill.

Del är någol som ni har gjort under era hundra dagar. När ni har sagt all vi struntar i gjulerierna, när ni inle har gjorl någonting på skogsindustriområdet, sä är det någol som ni har underiålii under era hundra dagar.

Gå nu inte ul och säg lill människorna på Hornsgatan i Stockholm aU blyhalten i bensinen bara är någonting marginellt! Säg i stället lill dem alt det förelåg en socialdemokratisk motion och att om den hade bifallits, skulle det ha inneburit alt blyhallen i bensin i dag varit väsentligt lägre. Men den molionen avslog ni.

Och säg inle lill de lusenlals familjer som i dag är oroliga över den höga

hallen av radongas i sina hus atl detla bara är marginellt och ingenting att

komma med - de hyser stor oro. Vi socialdemokrater har drivit också det

ärendet, men ni har på elt skandalöst sätt misskött del.

Allting är inle marginellt och likgiltigt; samhällsproblem är vikliga saker

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

som skall behandlas seriöst och icke nonchalant.

Allra sist skall jag vara lilet vänlig i alla fall.

Det har inle blivit mänga nya jobb i folkpartiets Sverige, men ett och annat kommer ändå till, på ett område. Riksgäldskontorel, som är del verk som svarar för den statliga upplåningen i Sverige och i utlandet, söker genom en Slor annons en informationschef Varför? Jo, det står: "Kontorets verksamhet befinner sig i stark expansion."

Statsministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Jag kan inte komma ifrån all del är någonting nästan patetiskt över Olof Palmes bekymmer över alll som fortfarande är ogjort trots atl vi regerat i hela hundra dagar.

Men det där blyet i bensinen, Olof Palme, har funnits där mycket länge -långt före de hundra dagarna som vi nu lalar om. Del hade man ju kunnai göra någonting åt för länge sedan, om man bara hade velal. Vi vill göra någonting ät del. Vi motionerade om del när vi var i opposition men fick avslag. Nu skall emellertid åtgärder vidtas.

Radongasen i våra byggnader har också funnits där myckel länge. Nu skall vi göra någonting ät den saken också, men del kan ju hända atl det tar lilel tid. Del kan alllid dröja någon vecka längre än man hade tänkt sig alt få i gång utredningar och alt arbeta fram lagstiflningsförslag. Del vardelta jag menade när jag sade att del var myckel marginella invändningar som ni förvisso hade att komma med.

Jag vill inle heller negligera del Olof Palme säger om all olika kostnadsposter kunde ha blivit mindre, om saker och ting hade hanterats på elt annat säll. Om man ulan alt länka sig för t. ex. hade slagit igen den svenska flygindustrin och om man hade stmntat i de säkerhelsinsatser för kärnkraften som ni taxerat till 800 milj. kr., hade vi helt visst haft lägre kostnader, i varje fall enligl Olof Palmes sätl alt räkna.

Jag ville bara påpeka atl man inle kan tillgodoräkna sig giorda utgifter som poster som nu kan minska budgetunderskottet i statens budget. Det är inle seriöst. Del är atl försöka göra det alltför lält för sig när man fär frågan, pä vilket sätt man själv hade tänkt sig atl budgetunderskottet skulle kunna minskas.

Till sist till frågan om vad vi tänker göra åt budgetunderskotlet. Ja, vi tänker göra precis detsamma som socialdemokraterna själva rekommenderar i sin motion: Vi tänker först vänta och se vilken konjunkturutveckling vi får och om konjukturutvecklingen framåt hösien i år visar atl vi behöver dra in köpkraft. Men just nu är alla överens om alt vi i stället behöver stimulera köpkraften. Om det emellertid visar sig all vi behöver dra in köpkraft, då kommer vi också att göra del med de metoder som behövs och som kan länkas verka med den snabbhet som lägel då kan kräva. - Delta är svarel på den fråga som Olof Palme ställt flera gånger och även fått svar på flera gånger.

THORBJÖRN FÄLLDIN (c):

Herr lalman! Vad beträffar den debatt som ägt rum om dels radongas, dels blyet i bensinen villjag påminna om alt trepartiregeringen den 29 juni 1978 fattade beslut om all sänka blyhalten i molorbensin från 0,40 gram per liter lill 0,15 gram. Del är alltså inte så alt ingenting gjorts under senare tid. Frågan om att införa straffavgifter för dem som inte efterlever denna nya bestämmelse väntar nu på riksdagens behandling. Jag menar alt man skall gå vidare på denna linje och att man även bör kunna kombinera denna med alt ge kommunerna ökade förulsältningar alt begränsa biltrafiken i stadskärnorna. Det ankommer på regering och riksdag atl skapa förutsättningar för kommunerna i det avseendet.

När del gäller radongasen fanns direktiv färdiga i sluiet av september, och det undandrar sig min bedömning vad det är som gjorl atl de direktiven inle kom lill användning på sä sätt att en utredning saltes i gäng om hur denna fråga skulle behandlas.

Herr talman! Olika faktorer samverkar just nu lill att den svenska ekonomin fortsätter atl utvecklas positivt.

De stabiliseringsåtgärder som trepartiregeringen vidtog kommer också under 1979 all verksamt bidra lill aU exportföretagen kan forlsälla all återta tidigare föriorad terräng. Samtidigt ger den internationella konjunkturuppgången, främst den i Västeuropa, påtaglig draghjälp. Man kan under dessa omständigheter räkna med en rejäl exporluppgäng även under det kommande året.

Även de svenska förelag som i första hand vänder sig lill hemmamarknaden hävdar sig bättre och bätire. Del är i slor utsträckning ell resultat av borttagandet av löneskatten. Överiagren är i stort sett borta. Kapacilelsut-nylljandet ökar därmed i både färdigvaru- och råvaruindustrin.

Aktiviteten har ä andra sidan inte ökat så mycket alt det har uppställ något egentligt inflationstryck. Den förhållandevis låga inflationstakt som uppnåddes för närmare ett är sedan består.

Arbetslösheten är däremot fortfarande hög och lusten att investera svag. Del kommer alt behövas omfattande insatser även under 1979 för all hålla arbetslösheten borta. Sysselsättningsutvecklingen kommer av allt att döma atl i ökad utsträckning bli beroende av hur jusl investeringarna utvecklas. De rent arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måsle i ännu §lörre ulsträckning än hittills inriktas pä alt skaffa ungdomar och andra särskilt utsatta grupper arbeten. Till de grupperna hör de handikappade,

Del stora problemel vid sidan av arbetslösheten och den uteblivna investeringsuppgången ulgör risken för en ny inflationsväg. Ett så stort budgetunderskott som det regeringen redovisar för nästa budgetår utgör utan tvivel etl riskmomenl. Därför är återhållsamhet med nya statsutgifter nödvändig. Framför alll är del nödvändigl med återhållsamhet med statsutgifter av konsumtionsnalur. Man ser också hur välbetänkt del var att begränsa konsumtionsstimulanserna i samband med höstens skallebeslut. Den privata konsumtionen ökar trots denna bjegränsning snabbare än vad regeringen räknade med för två månader sedan. Det är ingen överdrift atl säga

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

alt hotet mot produktionen, sysselsättningen och slandardutvecklingen den närmaste tiden i första hand ligger i att inflationen på nytt skjuter fart.

Även den inlernalionella utvecklingen rymmer osäkerhetsmoment. Omläggningen av den ekonomiska politiken i USA i åtstramande riktning kan visseriigen positivt påverka bl. a. den svenska skogsindustrin via en stabilare dollarkurs. Men det finns samtidigt risk för att en sådan polilik medverkar lill alt i förtid bryta den uppåtgående konjunkturen i industrivärlden. Slrejkvägen i England, krisen i Iran och de beslutade successiva prishöjningarna pä olja är andra inslag i den inlernalionella bilden som skapar osäkerhet -osäkerhet bl. a. om uppgången i Västeuropa fortsätter sä länge som man tidigare har räknat med. OECD-sekretarialet räknar i sin senaste konjunkturrapporl med en viss avmattning redan under loppet av 1979.

Samtidigt finns det skäl atl understryka att uppgången såväl i Sverige som i andra industriländer sker från en mycket låg produktions- och sysselsäll-ningsnivå. Inte ens myckel gynnsamma tillväxtsiffror ger därför utrymme för någon mer expansiv politik i fråga om privat konsumtion och reformverksamhet.

Den viktigaste målsättningen under 1979 måste vara atl fortsätta en ekonomisk polilik som säkerställer yttre och inre balans i den svenska ekonomin, förbättrad sysselsättning och en fortsatt välfårdsökning under 1980-lalel. Det statliga budgetunderskottet är stort, och underskottet i utrikesaffärerna för 1979 väntas stiga trots exportökningen -båda dessa saker är nog sä tydliga varningstecken för alt vi återigen kan glida in i en inflations-och kostnadsutveckling, som skulle resultera i förlorad konkurrenskraft och minskad sysselsättning. Den relativa stabilitet som mödosamt byggts upp under trepartiregeringens lid skulle dä snabbt gå föriorad.

Det är klart att budgetunderskottet också sätter bestämda gränser för vad som är möjligt alt åstadkomma på skatteområdet. Det vore fel all ge sken av all det i ell slag skulle gå all rätta till alla de brister i skattesysiemel som otvivelaktigt flnns och dessutom kunna sänka del totala skattetrycket.

Del blir dä i stället desto viktigare alt formulera en långsiktig målsättning för skattepolitiken, som kan förverkligas steg för steg. Med en sådan bör del vara möjligt atl komma ifrån de improvisationer som i så hög grad kännetecknade socialdemokratins skattereformer under 1970-talet men till en del också del skatleförslag som folkpartiregeringen lade fram i höstas.

När man konstaterar atl det i dag knappast flnns utrymme för någon sänkning av det totala skattetrycket bör man samtidigt konstatera all del knappast heller flnns utrymme för några skärpningar. Därför måste man realistiskt räkna med atl flertalet ändringar i värt skattesystem de närmaste åren måste äga rum inom en i stort sett oförändrad ram, där lättnader på ett håll motverkas av skärpningar på ell annat.

Inte minst socialförsäkringssystemet kommer atl ställa ökade anspråk pä ett ökat avgiftsuttag. Med ell växande anlal ålderspensionärer, fler förtidspensionärer och fler dellidspensionärer ökar utbetalningarna av både folkpensioner och tilläggspensioner myckel snabbt. De löften vi har gett pensionärerna måste hållas. En förstärkning av uttaget till ATP-syslemet lär

därför bli ofrånkomlig. En sådan förstärkning blir också av betydelse för det totala sparandet i landet.

Den inriktning skattepolitiken haft under 1977 och 1978 har i hög grad bidragit till sänkningen av del relativa kostnadsläget och till en förbättrad konkurrenskraft. Även indexregleringen av den slalliga skatteskalan har på elt avgörande sätt bidragit till den relativa stabilisering som vi har uppnått. Framgången när del gäller kostnadsläge och konkurrenskraft får inte tillålas gå föriorad genom atl vi nu äter lägger på olika kostnadsdrivande pålagor. Man skall dock vara på del klara med all del i sin lur ytterligare begränsar handlingsfriheten för skattepolitiska reformer.

Det förefaller som om socialdemokraterna ingenting har lärt av vad som har hänl. De kommer nu med ytteriigare krav pä höjningar av arbetsgivaravgifter och återupprepade krav på all indexregleringen skall las bort.

Inom centerpartiet menar vi all del fortsatta reformarbetet pä skatteområdet närmast måste inriktas på en förbättring av den kommunala skatteutjämningen. Slaten bör också genom ökade bidrag till kommunerna så långt möjligt underlätta för dessa att genomföra den ekonomiskt mycket tunga utbyggnaden av barnomsorgen, åldringsvården och långtidsvärden ulan yiteriigare kommunala skattehöjningar. Kan man på del sättet bemästra den kommunala skalteutvecklingen får det samtidigt stor betydelse för marginalskatten för de allra flesta inkomsttagarna.

En andra målsättning måsle enligt vår uppfattning vara alt jämna ut den klyfta som länge funnits mellan barnfamiljer och icke barnfamiljer. Del är svårt all på ett rättvist sätt genomföra en sådan utjämning inom skattesys-lemels ram. Del finns också andra skäl för att man här i stället lar fasta på vårt förslag om införande av en vårdnadsersältning.

Med tanke på den ekonomiska situationen kan en vårdnadsersältning inte genomföras fullt ut i ett steg. Vi föreslär därför atl man i en första etapp låter den utgå lill alla småbarnsföräldrar med barn upp lill ett och etl halvt år. När resurserna så tillåter bör ersättningen föriängas så att den kommer att utgå upp till tre år. En sådan omfördelning lill barnfamiljernas förmän är enligt vår uppfattning lika angelägen som ändringar i skatteskalan. Del är inte rimligt atl för 1980 genomföra slörre skattesänkningar för inkomsttagare som bara har atl försöka sig själva ulan all samtidigt göra extra insatser för barnfåmiljer i samma inkomstläge. Del är starka fördelningspolitiska och sociala skäl för vår prioritering.

Ingen bestrider alt del behövs förändringar i skalleskalan som gör marginalskatten mindre betungande på ökande arbetsinkomster, men vi kan inle bortse frän alt skatteskalan inte gör skillnad pä familjer med barn och familjer utan barn.

Enligt centerns uppfattning bör det vara möjligt att genom beslut nu i vår ta ett betydande steg 1980 på vägen mot en effektivare kommunal skatteutjämning i enlighet med de förslag som den kommunalekonomiska utredningen lagt fram. En sådan uppläggning förutsattes f ö. redan i den skalleuppgörelse som centern och folkpartiet träffade i skatteutskottet före jul. Resten av en sådan reform bör kunna genomföras nästa är med ikraftträdande 1981.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

3 Riksdagens protokoll 1978/79:76-77

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Socialdemokraterna har under motionstiden lagt fram förslag till en ny skalleform, som man själv kallar produktionsfaktorsskatt men som också kunde ha annat namn. Någon i grunden helt ny skalteform är det nämligen inte fråga om. Man kan kanske lättast beskriva den som en mellanform mellan dagens arbetsgivaravgifter pä arbetsinkomster och mervärdeskatten. Den ger också i stort sett samma avkastning till statsskatten per uttagsprocent. Till skillnad frän mervärdeskatten är den tänkt atl belasta exporten. Däremot belastas inle importen. Det är naturiiglvis en allvariig tankeställare i delta sammanhang.

Risken är att den på så sätl får samma kostnadsdrivande effekler som löneskatterna haft under många år, även om man siktar till alt avräkna den från det tillgängliga utrymmet vid löneförhandlingarna. Etl tre- till fyrapro-centigl uttag redan frän 1980 ovanpå de ökade avgiftsuttag som kan behövas till socialförsäkringssystemet skulle säkert också inkräkta myckel kraftigt på del ulrymme för konlanllönehöjningar som man har till sill förfogande när arbetsmarknadens parter i höst tar upp förhandlingar om nya löneavtal. Om summan av höjda statliga pålagor och kontantlön går utöver det faktiska ulrymme som slår lill buds vid förhandlingarna är vi omedelbart inne i en pris- och lönekarusell igen. Vad del leder till fick vi ju erfara på ell hårdhänt sätl i mitten av 1970-talet. Som statsministern nyss sade har Olof Palme själv bekräftat atl det var en av orsakerna till att den svenska ekonomin gick på sned och vi hamnade i den här pris- och lönekarusellen.

Å andra sidan finns enligl min uppfattning ingen anledning att blankt avvisa del socialdemokratiska förslaget. Mera ingående utredningar bör kunna visa, om det möjligen kan vara till fördel atl pä sikl ersätta de nu existerande skatte- och avgiftsuttagen med en skall av den karaktär som socialdemokraterna vill införa redan från 1980. Yrkandet om införandetiden anser jag fullständigt orealistiskt, eftersom man inte gärna kan införa en sådan skatt ulan atl ha låtit olika organ ute i samhällel remissvägen ge sin syn på hur den skulle komma atl verka.

En viktig förutsättning för att det svenska näringslivel under 1980-talel skall kunna möta ökade krav ,på omställningar och skärpt inlernalionell konkurrens är alt den mera framtidsinriklade näringspolitiken,som inleddes med det s. k. småföretagarpaketet och sedan följdes av ökade insalser för teknisk forskning samt olika exportfrämjande insatser, fullföljs i enlighet med de riktlinjer som trepartiregeringen drog upp. Folkpartiregeringen har också aviserat atl längre fram under våren lägga fram särskilda proposilioner om näringspolitiken och regionalpolitiken.

Kraven på omställningar är i de flesta industribranscher förenade med myckel stora kapitalbehov. Del gäller både typiska krisbranscher och industrigrenar med expansionsmöjligheter. Bl. a. när del gäller stål och varv har slaten ryckt in med mycket stora belopp för att över huvud taget möjliggöra en omställning i socialt acceptabla former.

Skogsindustrin är i betydligt slörre utsträckning en framlidsindustri. Den myckel långdragna lönsamhelskrisen har dock nära nog utarmat hela branschen. Den ekonomiska styrkan är alltså nu på många håll nästan

uttömd.

Under sädana omständigheter måsle enligl min uppfattning samhälle och ägare la elt gemensamt ansvar. Staten kan genom att lämna lån på goda villkor öka överlevnadsmöjligheterna för de förelag som har akuta problem. För atl främja en fortsatt vidareförädling av skogsråvarorna ligger del också i samhällets intresse alt underlätta för delägarna i bl. a. skogsägarrörelsens företag alt själva skjuta till nödvändigt, riskbärande kapital. Det kan bl. a. ske genom atl den s. k. Annell-lagstiftningen utvidgas till atl också gälla kapitaltillskott till ekonomiska föreningar på samma sätt som den gäller för kapitalanskaffning till aktiebolagen.

Kapiialproblemen generellt kan under 1980-lalet knappast klaras ulan en kombination av förbättrad lönsamhet, ökat enskilt sparande och ökat kollektivt sparande. Del enskilda sparandet har bl. a. genom olika sparsli-mulerande ålgärder utvecklats myckel positivt. I avvaktan pä vad som händer i lönlagarfondsfrågan bör det systemet med fördel också kunna utnyttjas för etl kollektivt sparande i kooperativa former i enlighet med det förslag som centern nyligen lagt fram i en motion till detta riksmöte.

De överhängande kapiialproblemen innebär bl. a. alt de regionala utvecklingsfonderna måste ges en central roll i den framlida närings- och regionalpolitiken. Avsikten med ombildningen av företagarföreningarna till utvecklingsfonder var framför alll att stärka och förbättra möjligheterna till stöd för den mindre och medelstora företagsamheten, att stimulera nyföre-tagande och utöka rådgivningen till förelag och uppfinnare som står i begrepp atl utveckla olika produktidéer. En sådan ökad satsning pä de mindre företagen innebär samtidigt ökade förutsättningar att åstadkomma en mer decenlralistisk samhällsutveckling.

Utvecklingsfonderna fick redan vid starten betydande medelsiillskoii både för sin egen verksamhet och för utlåning. Del stora inlresset för fondernas verksamhet har ändå letl till slor knapphet på resurser. På mänga häll håller länemedlen redan på att ta slut. Enligl centerns uppfattning bör därför riksdagen redan under innevarande budgetår tillskjuta ytteriigare medel för atl möta del stora lånebehovet hos olika företagsgrupper.

I etl något längre perspektiv måste inle minst fondernas exportfrämjande verksamhet byggas ut. De mindre och medelstora förelagen har utan tvivel betydande exportmöjligheler. Del har visats inle minst i samband med den försöksverksamhet med särskilda handelshus som startats av ell par fonder. Det är angelägel att fler fonder får möjligheler att utveckla likartad verksamhet och all det kan anvisas särskilda medel för den.

Efter några år med vikande induslrisysselsältning finns del nu förulsätlningar för alt denna åter skall böria öka. Hur det lyckas blir dock i betydande utsträckning avhängigl av hur regionalpolitiken utformas.

Behovei av fortsatt bantning i flera industribranscher och ansträngningarna atl höja sysselsättningsgraden i de sysselsätlningssvaga delarna av landet ställer krav både pä ökade resurser och på en delvis annan inriktning av regionalpolitiken. En sådan förstärkning av regionalpolitiken är också en förutsättning för atl åstadkomma en mer decentraliserad samhällsstruktur.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Enligt vår mening är det klok politik att tillgodose sådana krav. Det är fel att tro att omställningsproblemen i industrin och näringslivet skulle lösas billigare och bättre genom en ny flyttlasspolitik.

Den största sysselsättningsökningen kommer dock även under kommande äratt äga rum inom statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet. Inle minst mot den bakgrunden ärdet nödvändigt att i ökad utsträckning lägga regionalpolitiska synpunkler också på utbyggnaden av den offentliga verksamheten. Centern har i motioner föreslagit atl de centrala verken får i uppdrag att systematiskt planera för en utflyttning av olika funktioner och fristående avdelningar motsvarande 10 % av verksamheten. Vi förutsätter också att nytillkommande verk regelmässigt lokaliseras utanför Stockholm. En motsvarande decenlralisering bör vara möjlig även inom kommuner och landsting.

Lät mig, herr talman, i detta sammanhang än en gäng beklaga att det s. k. Volvoavtalet inte kunde föras i hamn. Motiven för all söka finna nordiska lösningar på industrins strukturproblem och på vikliga energifrågor kvarstår emellertid trots det inträffade med oförändrad styrka. Jag noterar såsom positivt att regeringen är beredd att fortsätta överiäggningarna med den norska regeringen för att hitta konstruktiva lösningar. Inle minst risken för atl vi annars blir mer och mer beroende av internationellt storkapital och multinationell företagsamhet talar för all vi pä etl bättre sätt än hittills måste ta till vara de samarbetsmöjligheler som finns i Norden. Ingen tid får därför försittas att få i gång nya diskussioner med Norge och övriga nordiska länder om tänkbara samarbetsprojekt.

När det gäller energipolitiken kvarstår av allt att döma de åsiktsskillnader som ledde till trepartiregeringens upplösning. Även de gamla meningsbrytningarna inom socialdemokratin finns kvar. Del får vi besked om med jämna mellanrum. Den gruppering inom socialdemokratin som arbetar för en avveckling av kärnkraften tycks undersenaretidsnarast ha skärpt tonen mot den officiella partilmjen.

Man tycker atl partierna under sådana omständigheter borde ha relativt läll att enas om att låta frågan avgöras genom folkomröstning. Del motstånd som finns mot att låta folket direkt ta ställning till denna både i sak sä betydelsefulla och politiskt så laddade fråga kanjag inte tolka på annat sätt än att det finns en uppenbar rädsla för att folket i en folkomröstning skulle avvisa den inriktning av energipolitiken som tre av partierna har bundit sig så hårt för.

På sina håll har det sagts aU det inte skulle vara meningsfullt au ordna en folkomröstning nu men väl ett stycke in på 1980-talet. Det är en argumentering som jag har svårt atl första. Ett folkomrösiningsresullat måsle rimligen ge bäst vägledning, om det resultatet kommer innan man mera definitivt binder sig för en viss energipoliiisk linje. Riksdagen skall längre fram i år enligt regeringens planer ta ställning lill energipolitikens fortsatta utformning frarn till mitten av 1980-talet. Etl beslut vid det tillfället om atl satsa pengar på att bygga ytterligare reaktorer, om alt uinyttja överskotlsvärmen vid kärnkraftverken för uppvärmning av de stora tätorterna samt om ytterligare

stora forskningsinsatser på kärnkrafisområdet innebär definitivt ännu ett långl steg på vägen mot kärnkraftssamhället utan att de förnyelsebara energikällorna har fått en verklig chans. En folkomröstning måste rimligen föregå etl sådant beslut - då är den ju verkligen meningsfull.

När det gäller skolan har centern i mänga år arbetat för ökade praktiska inslag i undervisningen och för bättre kontakt med samhälle och arbetsliv. En del har naturligtvis skett i det avseendet, men det går trögt. Därför utgör också kravet pä mer praktik en av huvudpunkterna i den omfattande motion om skolan som centern nyligen har väckt här i riksdagen.

Inte minst måsle den nya läroplan som skall ersätta den nuvarande ges en sådan inriktning. Det innebär inte minst all skolans kontakter med arbetslivet behöver förstärkas. Denna arbetslivskontakt behövs genom hela skolan men i särskilt hög utsträckning i anslutning till studie- och yrkesvalet samt under yrkesutbildningen. Det är också då som chansen är störst alt bredda elevernas intresseinriktning och pä så sätt påverka de traditionella könsrollerna.

Motionens andra huvudinslag är betoningen av baskunskaper. Att kunna läsa, skriva och räkna är helt avgörande för alt tillgodogöra sig andra kunskaper i skolan. Baskunskaperna i sådana ämnen är också det som bäst kommer lill användning i praktiska livet. Därför är det nödvändigl atl skolan lägger större vikt vid dessa grundläggande fårdigheter än vad som i dag är fållel.

Situationen i våra skolor är f n. mycket varierande. På en del häll har bl. a. ordningsproblemen hopat sig i sådan omfattning atl de bara går att bemästra med slor möda. På andra häll, och det gäller dess bäUre i de flesta fall, fungerar skolan ganska hyggligt. Men också här finns det elever som inte finner sig till rätta, som inle finner undervisningen angelägen.

Framgång nås inte utan hårt arbele - det gäller i skolan som i andra sammanhang. Det är också viktigt med bestämda regler och krav. Skolan måste i detta avseende som i andra vara en träning för förhållandena i arbetsliv och samhälle.

Arbetet i skolan skall naturiigtvis bygga på medmänsklighet och gemenskap. Varie individ är unik, och vi måstege varie ung individ möjlighet all ta till vara sina förulsätlningar. En viktig sak är att hem och skola hjälps ät atl inpränta nödvändigheten och värdet av att ta personligt ansvar. Det är en förutsättning för ett solidariskt samhällsbyggande.

Dagens samhällsbyggare - vare sig de är politiskt verksamma, forskare eller befinner sig ute i produktionen - måste arbeta utifrån delvis nya förutsättningar. Del behövs, som vi i centern ser saken, också nya värderingar i samhällsarbetet, om framlidens samhälle inte bara skall bli etl i pengar rikare samhälle utan också ett i mänskliga kvaliteter bättre samhälle. Sådana värderingar sätter också i hög grad sin prägel på det förslag till omarbetat partiprogram som nu diskuteras ule i centerrörelsen.

Pä del internationella planet sker snabbt stora förändringar. De politiska självständighets- och frigörelsesträvandena i tredje väriden har åtminstone i en del fall följts av ökad ekonomisk självständighet. Makt- och konkurrens-

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

förhållandena håller på sä sätl på all förskjutas. Viktiga råvaror som olja, kaffe och te kan inle längre köpas lill slumppriser av oss som bor i de rika länderna. Samtidigt närmar sig det ena unga industrilandet efter det andra steg för steg de ledande industriländerna när det gäller alt frambringa avancerade industriprodukter.

Det ställer krav på omställningar i industriländerna. Den ekonomiska politiken, näringspolitiken och regionalpolitiken kommer i allt högre grad att få inriktas på all underlätta den anpassningen. Vikligasl av allt är dock atl vi accepterar atl den utvecklingen innebär en inskränkning av vår relativa standard.

Inte minst i ungdomsgenerationen växer det också fram en medvetenhet om att del inle går atl fortsätta hårdexploaleringen av naturresurser och naturtillgångar. Vad som i det fallet fungerat som en väckarklocka är den tilltagande knappheten på viktiga naturresurser som åkeriord och mineral, jordens begränsade förmåga atl tåla föroreningar samt miljöförgiftningarnas hälsoeffekter pä människor och annat liv. Del gör del nödvändigt all forma framtidens samhälle med målsättningen all bruka och inle förbruka den rikedom som naturen erbjuder.

Herr talman! Det jag nu sagt innebär inte all centern säger nej till en fortsatt tillväxt. Om vi skall kunna rätta lill den obalans vår ekonomi har gentemot vår omvärld så krävs en ökad tillväxt. Om miljoner människor runt om i väriden skall komma ur sväll och nöd krävs en fortsatt tillväxt i ekonomisk mening. Men vad vi behöver diskutera är tillväxtens innehåll och fördelning. Den diskussionen är angelägen, liksom det är nödvändigl atl vi ser lill atl dra de rätta konsekvenserna för svensk del. Del finns anledning att ta lärdom av de misstag som vi här i Sverige och på andra håll gjort i samhällsplaneringen under senare decennier. De säger oss att materiella framsteg inte kan ersätta mänskliga kvaliteter- del må sedan gälla arbetsliv, uppfostran av den unga generationen eller omsorgen om våra gamla.

GÖSTA BOHMAN (m):

Herr lalman! Vad denna vårriksdag främst kommer atl syssla med och vad som i första hand uppfyller våra medborgares tankar och sinnen är vardagsnära praktiska problem. Det är frågor om hur lönen skall räcka lill, hur man eller hustru skall kunna förena ansvar om barnen med insalser ule i arbetslivet, hur sjuka och gamla skall kunna få den värd de behöver, hur tryggheten för våra pensionärer skall garanteras, och myckel, mycket annat av det slaget - i della ett av världens rikaste länder.

Men vi får inte för den skull glömma bort vad som händer ulanför våra gränser - hur små de trygghetsproblem är som vi brottas med i jämförelse med den otrygghet som råder runt om i en värld av osäkerhet, våld och t. o. m. öppet krig. Vi svenskar har all anledning att vara försikliga och alt salsa allt del som måste satsas för all bevara vårt folks oberoende och säkerhet samt balans och fred i Norden. Del är bl. a. därför som socialdemokraternas nya negativa försvarspolitik är så oroande, inte bara för oss själva utan också för våra nordiska grannar.

Än en gång har Indokina blivit krigsskådeplats. De har fåll fel, som en gång irodde atl en seger för FNL i Sydvieinam skulle inleda en period av inre frihet och demokrati, av nationellt oberoende och fred för Sydostasiens plågade folk.

Del blev inget oberoende. Det blev inle ell demokratiskt och fritt Sydvieinam. Del blev en total underkastelse under Hanoi, en hårdhänt polilik för all stöpa om .samhället i totalitär riktning. Och tiotusentals människor vägar varie månad sina liv för all söka en ny existens i främmande länder.

Del blev ingen frihet för Sydvietnams folk och ingen fred för Indokina. Laos förvandlas till en vietnamesisk lydslat. 40 000 vietnamesiska soldater står pä dess territorium. Mer än 120 000 laotier har flytt till grannlandet Thailand.

Och nu är det Kambodjas tur. Den grymmaste av alla grymma kommunistregimer har krossats av krigsvana vietnamesiska divisioner. Sannolikt återslär läng lid av ockupation, motståndskamp och inbördes strider.

Jag har ingen anledning - trots facil - all ytteriigare anknyta lill del sena 1960-talets och del tidiga 1970-taleis svenska debali om Indokina. Det räcker all konstatera atl del Vietnam som stöddes av en bred svensk opinion blev ell helt annat Vietnam än flertalet hoppades på, en totalitär regim som salsal på krig och inte främst på civilt återuppbyggnadsarbete.

Vietnam är det största mottagarlandet försvensk u-hjälp. För innevarande budgetår har 380 milj. kr. anslagits. För nästa år har regeringen föreslagit 400 miljoner.

Men så kan del inte fortgå. Etl oförändrat eller höjt stöd skulle kunna uppfattas som att vi rycker pä axlarna ät del som händer. Och värt folks vilja atl arbeta in de miljarder som u-hjälpen kostar varje år skulle starkt försvagas, om vi bara traskade vidare utan att reagera inför händelseutvecklingen.

Stödet till Vietnam måste därför omprövas. Vi moderater har föreslagit en halvering. Tillsammans med de pengar som finns kvar från lidigare anslag bör det som då står lill förfogande räcka till för atl slutföra igångsatta projekt. Vad som sedan skall hända får bli beroende pä utvecklingen där borta.

De pengar som vi därigenom drar in vill vi till större delen använda för all ge hjälp ät alla dem som flyr från del krig, del våld och del elände som följer i Hanoilruppernas spår, till hjälp ät fattiga och hungrande flyktingar frän Vietnam, från Laos och från Kambodja, som i dag befinner sig i överfyllda båtar eller i flyktingläger runt om i Sydostasien. Del är dessa människor som behöver värt stöd och vår solidaritet, inte ledarna i Hanoi.

Herr talman! Det arbetsår som ligger framför oss är mera betydelsefullt än många, många andra är. Del är betydelsefullt inle därför all Sveriges folk den 16sepiembergärlill val ulan därför all vi befinner oss i eller nära en brytpunkt i vår samhällsutveckling. Vi måste la ställning till hur garantier skall skapas för fortsatt välstånd och sysselsättning för värt lands medborgare och hur del samhälle och del ekonomiska system skall se ul, som kan ge oss sådana garantier med bevarad valfrihet och elt livskraftigt folkstyre.

Vi kan, herr talman, dra en del viktiga slutsatser av de tvä åren av borgeriigl

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

trepartisamarbeie.

Trepartiregeringen visade först och främst atl en borgerlig regering kan styra vårt land, alt den kan göra del med kraft och med mod och att den kan genomföra även impopulära åtgärder, när landets ekonomiska hälsa så kräver. Regeringen lade en fast grund fören återhämtning ur den ekonomiska kris socialdemokraterna lämnade efter sig hösten 1976. Vi fick bukt med inflationen och log etl stort steg på vägen mot balans i vår utrikeshandel.

Tillåt mig, herr talman, atl i sammanhanget travestera Olof Palme:

Aldrig någonsin i vår historia har Sverige befunnit sig i ett sådant krisläge som dä den borgerliga trepartiregeringen tog över efter socialdemokraterna hösten 1976.

För det första hade vi stora, växande handels- och byiesbalansunder-skou.

För det andra hade vi en industriproduktion som sjunkit sedan slutet av 1974.

För del tredje hade inflationen sedan flera är tillbaka legal pä 10-procentsnivån.

För det fjärde förlorade vi marknadsandelar till utlandet.

För del femte hade vi under hela 1970-lalel en sämre BNP-uiveckling än man hade i andra länder. Sverige låg sist i OECD 1971 och 1972, trea från sluiet 1973 och fyra från sluiet 1976.

För det sjätte befann vi oss i en öppen valutakris då trepartiregeringen tillträdde. En tredjedel av våra valutalillgängar hade runnit ul några månader dessförinnan.

För del sjunde mötte vi överhängande kriser i företag efter förelag, i bransch efter bransch: i stålbranschen, i varvsbranschen och i gruvbranschen. Dessa branscher och dessa förelag hade redan före regeringsskiftet redogjort för sina problem för den dåvarande socialdemokratiska regeringen och fått rådet alt vänta till efter valet. Några veckor efter del alt den nya regeringen hade trätt till Tick vi stoppa in omkring 2 miljarder kronor i Norrbottens Järnverk för atl det företaget inte skulle likvideras.

Detta var alltså den verklighet vi mötte, den verklighet som Olof Palme -jag vågar påstå: mol bättre vetande - förnekat.

Men i stället för atl han och jag skall stå här i kammaren och gräla om vad som är sant eller osant och räll eller orätt, borde vi kunna överiåta den frågan åt objektiva och opartiska bedömare. Jag har därvid hänvisat till OECD, lill inlernalionella valutafonden och till all utländsk och inhemsk ekonomisk expertis. De vel hur del förhöll sig. Vill Olof Palme få klart för sig hur det verkligen förhöll sig, så är det alltså inga svårigheter för honom och hans socialdemokrater alt få den vissheten, sä alt de sedan kan gä ul och tala om för svenska folket vad som är sant, hur det verkligen såg ut i Sverige, och inle ge en falsk skildring av den verklighet som människorna lever i.

En annan viklig slutsats vi kan dra av treparlisamarbelel är atl trepartiregeringen demonstrerade falskheten i årtionden av socialdemokratiskt förtal om alt borgeriigl regerande skulle leda till social nedrustning. Alla påståenden om alt sjukförsäkringen skulle brytas sönder, atl ATP skulle rivas upp.

alt arbetsmarknadspolitiken skulle raseras och all barnbidrag och pensions-utbetalningar skulle stoppas visade sig vara jusl del förtal, som vi alltid päslåil atl del varit fråga om.

Sist, men inte minst: Vad irepartiregerandet visade är hur tafatta och handfallna socialdemokraterna stått inför de problem som deras egen polilik har skapat. De förslag de lagt fram i opposition skulle, om de hade förverkligats, ha förvärrat den ekonomiska kris som rådde hösten 1976.

Herr lalman! Ett av våra största problem är det svenska skalletrycket. Värt land har som bekant väridens högsta skaller. Inle i något annal land får lönlagarna i skatt avstå så myckel av sina löneökningar. Samhällsekonomiskt har följderna av delta blivit utomordentligt allvariiga. Skatterna har medverkat lill alt vi fält en långsammare produktionstillväxt under 1970-talel än flertalet andra länder. Skatterna har drivit pä prisstegringarna. De fria förhandlingarna mellan parterna på arbetsmarknaden har minskal i betydelse. Våra företags soliditet och lönsamhel har försämrats. En nedgång har skett i nyförelagandel. Investeringarna har dämpats. Utvecklingskraften i värt näringsliv har försvagats.

De enskilda medborgarna, de som ytlersl betalar dessa skatter, böriar alltmer flnna det olönsamt alt göra extra arbetsinsatser, då de får behålla kanske bara någon enda tia av varie ny hundralapp. Det finns som bekant grupper i samhällel som har 100-procenliga marginalskatter. Allt flera människor går i dag över från heltidsarbete lill arbete pä deltid eller halvtid - i Dagens Eko i morse redovisades siffror om della.

Vi kan inle fortsätta på del här sättet. Jag har sagt del föml, och jag upprepar det på nyll: Del vore beklämmande, om politikerna i riksdagen och ute i kommunerna skulle bli de sista som ville medge vilkel tungt samhällsproblem som skattebelastningen har blivit i värt land.

Vi har helt enkelt slagit i skaiteiakel. Medborgarna accepterar inte längre -och del visar de i sitt handlande - politikernas avvägning mellan hur mycket samhället bör la av deras inkomster och hur mycket människorna själva skall få behålla. De vill inte nöja sig med atl bara få ha kvar var tredje eller var fjärde krona av sin inkomstökning.

Denna pågående skallerevolt framgår av den växande dolda sektorn i vår ekonomi. Vi är, som Gunnar Myrdal har sagt, pä väg att bli ett folk av skattefifflare.

En del tror sig kunna komma ul ur della genom ett nyll skallesystem. Del är möjligt all det går att finna elt bättre syslem än del vi har i dag. Men därmed löser vi inte våra gmndläggande svårigheter. De sammanhänger med den snabbt växande offentliga sektorn, som - hur man än bär sig ät - måsle försörias med pengar som skall arbetas ihop av våra inkomsttagare, våra medborgare.

Nu påstår socialdemokraterna plötsligt all de kan lösa snart sagl alla svårigheter genom en s. k. produktionsfaklorbeskallning, en beskattning som redan i mitten av 1950-lalel avvisades av en enig statlig utredning. Förslaget är i sak ingenting annal än en blandning av moms och arbetsgivaravgifter, en blandning som förenar båda dessa skatleformers sämsta

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

egenskaper. Vad del i själva verket är fråga om är att öka skatlelryckel yllerligare.

Socialdemokraterna vill alliså öka skalletrycket nästa år med uppemot 15 000 milj. kr., dvs. 3 000 kr. pä varie inkomsttagare i vårt land.

Låt oss, herr lalman, ha fullständigl klart för oss alt vi inte kommer till rätla med våra svårigheter genom nya eller nygamla eller höjda skatter. Vad som fordras förutom tillväxt i ekonomin -och det är kanske det väsentligaste-är sparsamhel och bättre hushållning.

Vi måste se över den "rundgäng" med skaller och bidrag som har byggts upp under åren. Staten lar skatlebelalarpengar med ena handen och ger tillbaka bidragspengar med den andra. Den processen är väldigl dyr. Den kräver tusentals byråkrater och den kräver miljontals blanketter.

Ungefär en gång per årtionde kommer socialdemokraterna med elt nyll skatlepähill. När inkomstskatterna böriade slå i taket, då kom omsen och momsen. När momsen inte kunde höjas mer, kom arbetsgivaravgifterna. Och nu skall vi alltså få produklionsfaktorsskatier. Nya skaller, nya namn på skatter. Alll för atl dölja alt skatterna lill sist alltid måste betalas av värt lands enskilda medborgare.

Del finns -och del kommer alltför ofta bort i debatten -etl direkt samband mellan skalteroch sparande. Etl underskott på sparande i den statliga sektorn - en budgetbrist med andra ord - kan motverkas genom etl högt sparande inom andra sektorer av samhällslivet. I stället för alt höja skaller för alt öka det offentliga sparandet, kan man få motsvarande samhällsekonomiska effekt genom atl öka sparandet i företagen och hos enskilda hushåll. Skillnaden är bara den all sparande genom skallehöjningar minskar den enskilde medborgarens valfrihet medan sparande i hushållssektorn ökar valfriheten. Det är bl. a. mol den bakgrunden som socialdemokraternas kollekliva löntagarfonder skall bedömas. De påstås som bekant syfta lill bl. a. atl öka kapitalbildningen - dvs. sparandel - i värt land.

Men pengar till fonderna måsle tas någon annanslans ifrån. Byggs fonderna upp genom alt företagsvinster helt eller delvis konfiskeras, dä minskar sparandet i företagssektorn. Solidileienoch lönsamheten i förelagen, som redan nu ligger på botlennivå och hämmar investeringsviljan, blir ännu mer försämrad. 1 stället för alt stimulera investeringar, som alla lalar om alt vi skall göra, får löntagarfonder alltså precis motsatta följder. Fonderna kan också - vilkel socialdemokraterna föreslagit - byggas upp genom alt löntagarna tvingas avslå en del av sitt löneutrymme. Men del slaget av ivängssparande -det ärdet som del är fråga om - minskar i motsvarande mån hushällens möjligheler att spara. Del totala sparandel i samhällel ökar inle.

Sparandet skall bygga på frivillighel, på alt medborgarna drar ner sin konsumtion i vetskap om att de själva - om så behövs - får förfoga över sina sparpengar. Della kan ske på många olika vägar, som alla leder lill en spridning av ägandet, med andra ord vidgad delaktighet i förmögenhetsbildningen i vårt land, del som Olof Palme för en stund sedan talade så vackert om. Man kan exempelvis bygga vidare på del värdesäkra sparande som

trepartiregeringen införde och som ger möjlighet all spara antingen i bank eller i särskilda aktiefonder. Man kan alltså bygga ut del systemet och möjliggöra sparande i företagen, som gör de anställda lill delägare i förelagen. Vilken väg man än väljer, bör målet vara en spridning av ägandet, en spridning av ansvarstagandet och en ökning av det totala sparandel, inte ökad koncentration av makten hos några få och stora kollektiv.

En utbyggnad av del nuvarande värdesäkra sparandet kan också ske med särskilda bosparkonton, som vi har föreslagit i en partimotion. Därigenom skulle man kunna underlälla för medborgarna alt förvärva en egen bostad, ell eget småhus eller en egen lägenhet över huvud laget. Vi har också föreslagit en lagändring, som skall göra det möjligl för boende all äga och lagfara sina lägenheter och därigenom nedbringa de nuvarande höga och alltför snabbi växande boendekostnaderna. Det finns inga som helst rimliga logiska skäl varför man kan äga sin bostad i en radhuslänga men inte sin bostad i elt flervåningshus. Den enda skillnaden är ju atl i del förstnämnda fallet har bebyggelsen skett på längden och i del andra på höjden.

Valfrihet, herr talman, förutsätter ansvar. Fostran till frihet kräver fostran lill ansvarstagande. Delta aren förutsättning fören fast samhällsgemenskap. När vi moderater begär atl vårt samhälle skall präglas av frihet för den enskilde, kräver del atl den enskilde kan förena friheten med förmåga och vilja att ta ansvar, inte bara för sig själv, sin familj och sina närmaste utan också för samhällsgemenskapen i dess helhet.

Därför är familjens och inte minst skolans förmåga och skyldighet atl förmedla normer så betydelsefull. Att med andra ord lära ul vad som är sant och osant, vad som ärrätt och orätt. Och inle minst vad begreppet hänsyn mol andra innebär. Skolans fostran till frihet fär inte innebära att eleverna får göra vad de vill. Inle atl de får uppträda hur som helst mot lärare, kamrater och den gemenskap som skolan utgör. Del måsle ställas krav pä eleverna redan på ett tidigt siadium, krav som underlättar för eleverna all senare motsvara de fordringar familjelivet och arbetslivet kommer atl ställa.

Fostran lill frihet måste också ge eleverna de kunskaper och de fårdigheter som ulgör ett nödvändigl villkor för atl den unga generationen skall kunna växa in och verka i samhällsgemenskapen. Ulan kunskaper förlorar frihets-begreppet en slor del av sitt innehåll. Arbetslivet är i dag myckel mer komplicerat och myckel mer fordrande än det var tidigare. Strävandena efter medinflytande och medbestämmande är mer förpliktande. Om inte eleverna lärt sig att möta dessa nya krav har skolan misslyckats.

Trepartiregeringen föreslog och vidtog en rad ålgärder för att komma lill rätla med skolans mänga problem. En del av dem har förverkligats. Andra ligger på beredningsstadiet. Om slrävandena fullföljs bör del finnas bättre förutsättningar för att skapa den ordning och reda i skolarbetet som alll fler svenska medborgare i dag efterlyser.

Den vikande kunskapsstandard som den socialdemokratiska skolpolitiken lett lill har blivit ell slags samhällsproblem. Sverige behöver ansvarsmedvetna, välutbildade och kunniga människor. Kan det behovet inte tillgodoses, drabbas hela värt samhälle, men särskilt hårt de elever som under

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

sina många är i skolan inte fått den grund för senare insatser i arbetslivet som de har rätt att begära som medborgare i en demokrati av det slag vi har.

Jag har ingen möjlighet, herr talman, att här och nu redovisa alla de konkreta ålgärder som vi moderater har påyrkat i vår stora partimolion. Sä mycket vill jag emellertid ha sagt, atl om slörre krav skall ställas pä eleverna då del gäller både hänsynen lill andra, ordning och fasta arbetsrutiner samt prestalionsvilja, dä förutsätter detta en beiygsäiining som gör det möjligl för eleverna alt avläsa de resultat som de har åstadkommil genom sitt arbete. Då krävs betyg som gör det möjligt för föräldrarna att bedöma hur deras barn följer arbetet. Och då behövs betyg för att blivande arbetsgivare skall kunna avgöra vederbörandes kvalifikationer för olika arbetsuppgifter. Och inte minst betydelsefulla är betygen genom att de underiäitar för eleverna atl i olika valsituationer välja den väg som bäst passar deras varierande personliga förutsättningar.

Valfrihet måste också prägla familjepolitiken. Mänga föräldrar saknar i dag möjlighet atl välja. Både ekonomiska och praktiska skäl lägger hinder i vägen. Del är svårt - ibland omöjligt - att kombinera insatser i arbetslivet med en naturiig strävan all la hand om barnen, i varie fall under deras första år.

Jäkt pä arbetsplatser, jäkt hemma, oro överalt inle få tillräcklig tid överför barnen, ängslan över hur de skall kunna anpassas lill kolleklivet i barndaghemmen. Medvetande om att barnen ofta begär mera av sina föräldrar än dessa har möjlighel atl ge dem. Ekonomiska bekymmer som växer ju fler barnen blir. Insikten om att del med växande barnantal är omöjligt all genom nya insatser öka sina inkomster. Därför alt vi har det skalle- och bidrags-syslem som vi har. Alll sådant ställer särskilda krav på en lill samhällsutvecklingen bätire anpassad familjepolilik.

Trepartiregeringen vidtog ålgärder för alt underlätta för barnfamiljerna och för atl begränsa de här konflikterna. Den lagstadgade rätten lill sexiim-marsdag för småbarnsföräldrar och de första stegen mot en vårdnadsersältning ingick däri. De här insatserna måsle nu fullföljas. Genom ell syslem med vårdnadsersältning och därtill anpassade barndaghemsavgifier samt rätt till avdrag för nödvändiga värdnadskoslnader blir del möjligt all främja valfriheten och att bättre än nu förena arbete utanför hemmet med värd om barnen. Och de helt orimliga marginaleffekterna för flerbarnsfamiljer måste avskaffas.

Liknande problem möter man på andra häll inom vårdområdet. Även här krävs vidgade möjligheter för den enskilde atl bestämma lill vad och hur hans pengar skall disponeras. Det fordras mer av personlig vård, mer av hemvård, slörre i stället för mindre utrymme för privatläkare och privata landläkare, avbyråkratisering i stället för byråkratisering, decenlralisering i stället för centralisering, valfrihet i stället för myndighetsstyrning uppifrån.

Herr talman! I många av de frågor som jag här har berört - skatterna, sparandet, skolan, barnomsorgen och familjen samt inte minst själva grundvalen för vår ekonomiska politik i framliden - är del min förhoppning att vi underden här vårriksdagen skall kunna komma överens över ett sä brett politiskt fäll som möjligt.

Men i vissa grundläggande frågor står trots det tvä skilda synsätt mot varandra i dag lika väl som för 5, för 15 eller för 25 är sedan. Den ena uppfattningen vilar på övertygelsen om all värt folks framtid bäst gagnas av att samhällsfunktionerna i så slor utsträckning som möjligt centraliseras och alt människornas vardag i allt slörre utsträckning utformas av politiker och genom politiska beslut. Den andra uppfattningen ulgår ifrån all en decentraliserad samhällsekonomi ger det största utrymmet för de enskilda människornas valfrihet och ansvarslagande och därmed också för de initiativ och de arbetsinsatser som lägger grunden för välfärd och sysselsättning. Gränsen går alltså - starkt förenklat - mellan socialism och ickesocialism.

Del val som vi står inför i höst gäller om den ändring av den poliliska kursen som ägde rum hösien 1976 skall ligga fast eller om rodret än en gång skall läggas om till en polilik med alltmer av förmynderi och kolleklivism. Jag är övertygad om att det sistnämnda vore lill skada för värt land och för vår ekonomi samt för de enskilda människorna och deras frihet och deras välfärd.

Jag tror inle alt socialdemokraterna kan föra en skolpolitik som förbättrar kvaliteten i undervisningen och skapar ordning och drägliga arbetsförhållanden i våra skolor.

Jag tror inle alt socialdemokraterna kan föra en politik som syftar lill all sänka skatterna, och jag tror inte att de kan dämpa statens och kommunernas utgiflsexpansion.

Jag tror inle alt socialdemokraterna är beredda atl föra en polilik som gynnar de enskilda människornas individuella sparande och som ger varie familj i värt land som sä vill möjlighet all äga sitt hus, sin lägenhet eller ett fritidshus för avkoppling och vila.

Jag tror inle alt socialdemokraterna kan föra en ekonomisk politik som möjliggör en fri företagsamhet och ell näringsliv som är lönsamt och som kan skapa sysselsättning och trygghet för framtiden.

Jag tror kort sagl inte atl socialdemokraterna - om de skulle komma tillbaka - vare sig kan eller vill föra en polilik som svarar mot de krav som de enskilda medborgarna i dag reser eller som löser de problem som vi möter under kommande år. De klarade inle den arbetsuppgiften under sin regeringslid. Och de har i opposition visat sin oförmåga alt redovisa trovärdiga och ansvarsmedvetna alternativ.

Herr lalman! Trots del myckel omfattande tiopunklsprogram som Olof Palme fören stund sedan föredrog och som indirekt skulle kunna åberopas som elt erkännande för alll det som socialdemokraterna misslyckats med under sina 44 år, så kan vi läsa oss lill i deras motioner vad de vill och vad de erbjuder konkret: mer av skaller, mer av statsingripanden, mer av centralisering och byråkratisering, mer av en skolpolitik utan bestämda mål och utan fasthet, mer av kollektiva beslut och mindre av enskild valfrihet.

Jag tror inle atl Sveriges folk vill ha en sådan polilik. Jag ser därför med optimism fram emot vårriksdagen, mol valkampanjen och mol det resultat som den kommeratl leda lill. Valet kommer att gälla hur människorna i värt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

land skall ha del under 1980-lalel, i sista hand vilken valfrihet som de skall få, och hur myckel av sina tillgångar och sina inkomster som de skall förfoga över ulan pekpinnar uppifrån.

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bohmans anföranden innehåller ett oändligt ordsvall av negativt känsloladdade ord om socialdemokratin. Del är liksom huvudinnehållet. Men det tänker jag inte la upp -jag har för kort lid. Men del gör inle så mycket; del vore alt ödsla lid. Jag får ta upp del i elt annal sammanhang.

Jag skall bara la upp en enda fråga som intresserar mig: om del går atl fä fram ell besked i sak om vad herr Bohman egentligen menar. Han säger så här: Vi har inle försämrat den sociala tryggheten. Utbetalningarna har kunnat ske genom alt man numera lånar. På vår tid betalade vi alla väsentliga utgifter - folkpensioner, barnbidrag osv. - med inkomster. Nu betalas de med lån lill en tredjedel. Herr Bohman begriper lika väl som jag alt del i längden inte kan fortgå. Man måste välja hur man skall kunna klara dessa utgifter. En ökad ekonomisk aktivitet ger bara en del. 25 miljarder kronor blir underskottet om fem år enligt herr Bohmans egna experter.

Sedan nästa led. Herr Bohman säger: Vi skall stoppa rundgången. Det är utbetalningar av pengar frän staten till medborgarna. Jag lycker all det skulle höra till vanlig anständighet att tala om vad det är för utbetalningar som herr Bohman vill stoppa, eller minska. Vi harju budgeten ganska klar för oss. De stora punkterna närdet gäller en sådan här rundgång är folkpensioner, det är barnbidrag och bostadsbidrag, vilka hör ihop, det är livsmedelssubventioner, del är sjukvård, som man möjligen kan räkna dit, och några sädana saker lill. Del är de stora posterna i budgeten, och del är delta som herr Bohman kallar för rundgång.

När nu herr Bohman säger au rundgången bör upphöra eller minskas och budgetläget är som det är, då måsle herr Bohman kunna tala om vad del är han vill skära ned på. Jag tror att alla medborgare, som vi fått höra talas om här, är intresserade av sina vardagsfrågor. Alla de känslomässiga övertoner som herr Bohman tar till tror jag inte atl medborgarna är sä ohyggligt intresserade av. Jo, kanske man känner sig upplyft av dem bland herr Bohmans egna kärntrupper; jag vill inle alls bestrida det. Men när medborgarna hör herr Bohman säga aU man skall hejda mndgången - utbetalningen av pengar från statskassan - så Irorjag atl de lyssnar. Och då frågar man sig: Vilka utbetalningar? Hur myckel betyder del? Vad? Herr Bohman skall inte tro alt han skall kunna gå igenom en hel vår i riksdagen och en hel valrörelse ulan alt kunna ge ell konkret svar på den frågan.

Jag skall inle la upp polemik med herr Bohman i övrigt. Det blir andra tillfällen all göra det, och jag har inte lid lill en sådan polemik med de debaitregler som gäller. Men jag har lid all slälla denna enkla fråga: När herr Bohman talar om all minska mndgången, vilka utbetalningar är det dä han vill skära ned?

GÖSTA BOHMAN (m) kort genmäle:

Herrlalman! Lål migförst beklaga atl Olof Palme inle var intresserad av atl gå in pä det känsloladdade meningsutbyte som brukar förekomma mellan oss tvä. Jag vill inle säga alt det är berikande i ordels rätla mening, men del är i varie fall rätt upplysande alt få konstaterat hur långt ifrån varandra vi slår i vår bedömning av hur enskilda människor upplever sin tillvaro i Sverige.

Del är också beklagligt atl Olof Palme inte log upp den kastade handsken, som innebar att jag bad Olof Palme att underkasta sig en skiljedomsbedömning av Sveriges ekonomi under de gångna åren, om orsaken lill atl vi hårde problem vi har och om trepartiregeringens fögderi. En internationell analys av del slaget skulle omöjliggöra för herr Palme alt fortsätta sin svartmålning av trepartiregeringens ekonomiska polilik. Jag vill påstå all Olof Palme lämnar denna svartmålning till del svenska folkel mot bätire velande.

Jag är lika bekymrad när del gäller budgetens underskott som alla andra talare. 1 dag är detta inget problem. När tiderna vänder och vi utnyttjar den fulla kapaciteten i värt näringsliv, så kommer del alt skapa problem. Men det innebär å andra sidan atl om vi utnyttjar full kapacitet har vi också full tillväxt. Då behöver vi inle betala de dyra pengar som vi i dag alla betalar för att hålla arbetsmarknaden gående. Vi behöver inle göra de väldiga industriella satsningar som vi har tvingats atl göra. Jag har inget minne av atl Olof Palme har kritiserat några enskilda industriella satsningar, ulan han har accepterat dem allihop. Men med fullt kapacitetsutnyttjande krymper automatiskt del här alltför stora, växande budgetunderskottet.

Vi kan bara la etl enda exempel, som jag lycker är belysande. Vi har i dag i runt tal 200 000 människor som betalas genom AMS-medel, i beredskapsarbeten, utbildning och annal. 200 000 människor motsvarar i direkta kostnader ungefär 10 miljarder kronor, som vi när vi arbetar för fullt och utnyttjar den produktionskapacitet vi har i vårt land skulle slippa betala. Del belyser bara hur relativt del här begreppet budgetunderskott är. Del är inte en fråga om alt slaten skall ha sin bokföring täckt med plus och minus på bägge håll, ulan del är fråga om vad samhällsekonomin tål.

Sedan gäller del rundgången. Om man tar in så mycket i skall av en familj att den familjen måsle ha en massa bidrag för alt klara sig. då är del fråga om en rundgång. Då vore det bättre för den familjen att den slapp betala så mycket i skatt och därigenom också kunde avstå från bidragen. Det är en bedömning i varie särskilt fall.

Det svenska bidragssystemet är i dag uppbyggt i slor utsträckning så, att elt mycket stort antal människor som inle behöver del ekonomiska stödet genom bidrag lyfter det ändå. En stor del av räntesubventionerna i bostadsbeståndet går till personer som befinner sig i etl sådant ekonomiskt läge atl de definitivt inte behöver della. Jag lycker alt del verkligen borde vara etl gemensamt intresse för alla alt göra en ordentlig analys av hela den svenska bostadspolitiken, Ni kanske avvisar en sådan i dag, men det är min bestämda övertygelse au den analysen kommer atl framtvingas vad ni än lycker om ett par år.

Rundgång är dyrt. Rundgång leder lill ökad byråkratisering och ökat

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

blanketlraseri, och jag skall gärna erkänna atl detla äretl svårt problem. Del är därför vi har begärt atl man skall göra en ordentlig analys. Vi har krävt en ordentlig expertanalys av detla för alt få klarlagt vad som är verkligt angeläget och var man skulle kunna åstadkomma väsentliga besparingar. Personligen tror jag -jag lalar bara för mig själv - att man skulle kunna åstadkomma betydande lättnader, betydande besparingar och minskande skattebörda om man knöl den här bidragsrundgången i stor utsträckning lill själva skattesystemet, mer än vad man gör nu. Kopplingen mellan bidrag och skatter måsle göras bättre, den måste göras pä elt helt annal sätl.

Men det avgörande måsle vara, alt om del finns en allmän uppfattning om att den svenska skallebelastningen är ell allvariigt samhällsekonomiskt problem som vi måste angripa - och pä den punkien lycker jag mig ha hört instämmande synpunkler från folkpartiet och centerpartiet, medan socialdemokraterna föreslår 15 miljarder i ökade skatter - är det etl gemensamt intresse alt vi sätter oss ner och studerar den svenska rundgången och ser efter hur vi kan lösa detta problem utan alt de människor som verkligen behöver stöd och bidrag drabbas.

Det är ell gemensamt intresse för oss alla atl klara delta, om vi är överens om alt höjda skatter och höjda utgifter icke löser problemen med bidragssystemet, utan bara gör det värre och sämre för oss alla. Det är den springande punkien i dagens ekonomiska situation, det är brytpunkten i vår ekonomi. Vi har i dag kommit så långt i Sverige att vi definitivt icke kan lösa budgetunderskoltsproblem och andra samhällsekonomiska problem genom atl fortsätta alt höja våra skatter. Gä ut och fråga folk på galor och torg, och hör efter hur människorna i dag reagerar i den silualion där de befinner sig!

1 mitt första anförande erinrade jag om alt alll fler människor gär över från heltidsarbete lill deltidsarbete. Det är kostsamt för hela den svenska samhällsekonomin.

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr lalman! När del gäller den inlernalionella bedömningen vill jag erinra om alt en internationell expertpanel utnämnde Sverige lill del land som 1975 hade fört den mest framgångsrika ekonomiska politiken i världen. Nyligen kom en bedömning där Sverige numera placerades som nr 13 av 16 deltagande länder. Värderingen är redan ord, herr Bohman.

Aldrig någonsin har den ekonomiska utvecklingen i Sverige varit sä dålig somunderdeårdåGöslaBohman var ekonomiminister. Aldrig lidigare torde skalletrycket ha ökat så snabbi som under de år då.Gösta Bohman var ekonomiminister. Detla är bara faktiska konstateranden.

Gösta Bohman säger nu alt budgetunderskottet kommeratl minska, om vi får en aktivitet i näringslivel. Men hans egna experter säger alt budgetunderskottet om fem är är 25 miljarder - även vid fullt utnyttjande av våra resurser, en gynnsam ekonomisk utveckling och ulan en enda reform. Smit inle undan där!

Gösta Bohman säger sedan alt det skall göras en expertulredning. Jag

kommer ihåg hur ni i alla är krävde alt del skulle tillsättas experlulredningar, besparingsulredningar. Till slut fick ni igenom del i riksdagen, och vi tillsatte besparingsutredningen. Trepartiregeringen hade inte funnits merän en vecka förrän ni avskaffade besparingsulredningen, för ni hade ingenting atl föreslå. Och dä var del bäst all dränka besparingsutredningen i glömskans brunn. I tvä är regerade ni ulan alt lägga fram några besparingsförslag. Däremot höjde ni skatterna mer än någon annan regering. Efteråt kommer ni och säger: Vi vill ha en ny expertulredning. Vilken ynkedom! Vilken feghet!

Jag har så oerhört kort lid på mig, medan herr Bohman har del fördelaktigt jämfört med mig - han kommer efter mig och har tid alt lägga ul texten.

Jag ställde lill Gösta Bohman frågorna: Vad är det för rundgång som ni pratarom? Vad skall ni spara in på? Jo, höjda hyror skall del nog bli-det kan man möjligen utläsa av herr Bohmans anförande. Men i Övrigt ärdet bara ell konservativt mummel om all vi har etl budgetunderskott och atl vi nog måste skära ned det som betalas ut. Gösta Bohmans tidigare regeringskolleger sitter tysta som mumier, för de vägar inle stå upp och proteslera. När det gäller all värna den sociala tryggheten i Sverige mot alla dessa reaktionära resonemang tvingas socialdemokratin slå ensam - det är den gamla erfarenheten. Men herr Bohman vågar icke svara. Del kanske blir en höjning av hyrorna - det kan man möjligen få ut av herr Bohmans anförande, men f ö. var det bara enorma gester och lal om rundgångar, bidragssänkningar och skattesänkningar. Sedan slutar det hela: ja, del får nog bli en expertulredning. Eftertankens kränka blekhet, ganska fegt och ganska ynkligt, men avsikterna är nog i grunden ganska onda.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AllmänpoUtisk debatt

GÖSTA BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Olof Palme läser verkligen iniernalionelli tryck som f-n läser Bibeln. Läs på bättre nästa gång, Olof Palme, så kommerdet atl gå bättre här också.

Gå ut, Olof Palme, lill människorna och tala om för dem all det är reaktionärt all göra gällande all skattebelastningen i Sverige är alltför hög. Gå ut till människorna och säg att det är reaktionärt att påstå att vi inle kan ha det här skattesystemet längre, eftersom det går ut över vår samhällsekonomi, vår tillväxt och vår framtid och all vi måsle skapa någonting bätire. Gä ul och tala om för dem atl det är reaktionärt all göra della gällande. Dä fär ni se hur myckel tro folk därefter sätter lill Olof Palme. Del är icke reaktionärt atl säga det som alla människor i vårt land i dag tycker och tänker.

Del är inle sant all den gamla trepartiregeringen -under min lid, som del hette - vidtog de påstådda negativa åtgärderna och höjde skatterna. Vi sänkte skatterna 1977 och 1978. Vi genomförde indexreglering av skattesystemet och hindrade därigenom skatterna att höjas i takt med inflationen. Var del också reaktionärt? Olof Palme vill göra detla gällande. Folk lycker det inte. Utan den indexregleringen hade vi inle hafl del fina avtal på arbetsmarknaden som vi haft. Staten login i direkt skatt 1976, när OlofPalme styrde, 36 miljarder kronor. 1977 hade vi på gmnd av skattesänkningarna kommit ned lill 32 miljarder och 1978 lill 31 miljarder. Del våren klar skattesänkning.

4 Riksdagens protokoll 1978/79:76-77

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Samtidigt höjde kommunerna sina skatter. Och de hade aldrig höjt skatterna så mycket som just då. Kommunerna kan vi inle ta ansvar för. Vi har verkligen gjorl vad vi kunnat för all få ned den kommunala skatte- och ulgiftsexpansionen ulan att få någol nämnvärt stöd från Olof Palmes socialdemokrater ute i landet.

Än en gäng OlofPalme: Del är fel all påstå all skatlelryckel aldrig höjts så mycket som under åren 1976-1978. OlofPalme har påslält della förut. Enbart mellan 1975 och 1976 höjdes skatlekvoten/??p/o i Sverige än under de/iw år då del satt en borgerlig regering. Vi höjde momsen, heter del. Ja, del gjorde vi. Anledningen var alt vi var tvungna att göra del. Det hörde ihop med devalveringen, som vi tvingades atl vidta för atl rätla lill de tokigheter som OlofPalme hade lämnat efter sig. Hade OlofPalme i oppositionsställning fått igenom sina förslag, skulle skattetrycket i dag ha varit 9 miljarder kronor högre än vad det är i dag. Ovanpå delta vill OlofPalme nu lägga yllerligare 15 miljarder kronor. Är inte detla reaktionärt?

LARS WERNER (vpk):

Herr lalman! Gösta Bohman tog inle helt oväntat upp frågan om Indokina. Samme Gösta Bohman som för några år sedan beskrev de amerikanska lerrorbombningarna mot Vietnam som bombningar för fred kräver nu cyniskt alt del svenska biståndet lill del krigshäriade Vietnam skall upphöra. Vi tillbakavisar Gösta Bohmans och moderaternas krav. Kampanjen mot Vietnam, som utsatts för historiens värsta bombkrig och som under extremt svåra förhållanden och yttre stormaklshot söker återuppbygga landet, måste tillbakavisas.

Herr lalman! Vem besiämmer i dag över Sveriges näringsliv? Det är etl fätal mäktiga kapilalägargrupper, med familjen Wallenberg i spetsen. 1978 svarade de 25 viktigaste ägargmpperna i Sverige för 40 % av sysselsättningen inom näringslivet. Wallenbergarna är den överlägset mäktigaste. Och det är dessa grupper, valda av ingen, utsedda endast genom den makt de skaffat sig över frukterna av andras arbele, som besiämmer över samhällsekonomins utveckling. Delärderasspekulationerefter vinster-för egen räkning, inle för folkflertalet - som avgör människors villkor, arbete och utkomst.

När vinslutsiklerna är sämre i den kapitalistiska världen minskar flnans-grupperna sin produktion och sina investeringar - åtminstone här i Sverige -och då ställs folk utan jobb.

Politiskt kan man förhålla sig pä tre säll lill detla. Del går atl vara passiv. Det går atl försöka hjälpa upp kapitalägarnas vinster för all förmå dem alt låta produktionen forl-sälla alt växa. Men del går också all angripa deras makt. Del går alt inrikta politiken pä all få en samhällsekonomi söm slyrs efter folkels vilja, intressen och behov.

De regeringar vi haft under 1970-talel har valt all salsa pä fortsall kapilalägarmakt över näringslivet. Man har spridit mer och mer av förmåner lill kapitalägarna. Den politiken har, sedan den på allvar slog i genom under 1960-talel, visat sig misslyckad. Kapitalägarna har kunnai forlsälla all driva näringslivel för egna vinster och inle för samhällsnyttan. Mera bidrag, mera

skattelättnader, ökade garantier och krediter har de fått och tackat för sig med ökad arbetslöshet, utarmning av orter och hela regioner, arbetshets och utslagning. Den politiken har inte lett lill ökad samhällelig kontroll över näringslivel. Den har inte heller letl till all konjunkturerna bättre kan bemästras av riksdag och regering. Alt vi kanske nu gär mol en period av lindrigare kris sker oberoende av gåvopoliliken: den kapitalistiska ekonomin uppträder pä det viset, den utvecklar sig i en vågrörelse.

Men denna vågrörelse skall man inte dra för stora växlar på. Folkpartiregeringen, som vi nu dras med, påstår all en avgörande förändring inträffat under 1978. Avgörande på vilkel sätt? Inte har vi väl nu kommil lill en högkonjunktur som inle snart kommer alt avlösas av en ny lågkonjunktur? Inle har vi väl nu kommit till en situalion där hela den utveckling vi haft i samhällsekonomin sedan slutet av 1960-talet skulle brytas? Vändningen har ju faktiskt ännu så länge haft mycket liten inverkan på de flesta människors liv. Den standard som sänkts under de borgerliga regeringarna har inle återställts. De arbelslösa var ju i december 1978 -den senaste tidpunkt för vilken uppgift föreligger-9 000 flera än i december 1977, och därtill har AMS arbetslöshelsdöljande verksamhet kraftigt expanderat.

Investeringstakten i näringslivel är låg, tendensen lill industriulflyltning och export av jobb har inle brutits, flyltlasspolitiken gentemot Norrbollen och andra glesbygdsområden förvärras och de multinationella företagens makt över näringslivel har inte minskal - inte heller ovissheten i den ekonomiska utvecklingen och inle heller vissheten om alt en högkonjuklur nu 1979 snart äter slår om i sin motsats. Ingel av delta har förändrats pä elt avgörande sätt. Ingel av della har regeringens gåvopolilik gentemot kapitalägarna förmått ändra på.

Gåvorna till företagen växte drastiskt när de borgeriiga partierna kom i regeringsställning. Det handlar om en hel snårskog av olika direkta och indirekta stödformer, som inte alllid kan mätas i exakta krontal. Del handlar om bidrag, om krediter, om subventioner, om skatlelindringar, om devalveringarna - som ju innebar merinkomsler för exportkapilalet men drabbade lönlagarna i egenskap av konsumenter. De direkta bidragen till det privata näringslivel under den snart äntligen lilländalupna treårsperioden kan uppskattas till storleksordningen 15-20 miljarder kronor. Minskningen och slopandet av allmänna arbetsgivaravgiften kommer nästan upp i samma sioriek. Lån och kreditgarantier gick bara under 1977 upp till 36 miljarder kronor. Skall vi härtill lägga devalveringarnas inkomststärkande betydelse för storkapitalet och andra subventioner, t. ex. att bolagen slipper betala skatt genom atl lägga pengar i skattefria investeringsfonder, osv., sä kommer vi upp i belopp på vida mer än 100 miljarder kronor.

Del rör sig alltså om väldiga belopp. Men den ekonomiska politiken har inle blivit mera effektiv för det. Samhällsinflylandet över näringslivel har inte växt. Del har däremot arbetslösheten och kapitalexporten - trots atl denna tillfälligt minskade under 1978. Sammanfattningsvis: de borgerliga regeringarna har bedrivit en dyr men dålig ekonomisk polilik.

Den första borgerliga regeringen hade inte ens hunnit in i kanslihuset

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

förrän Arbetsgivareföreningen och storfinansen gick ut lill offensiv. I en massiv annonskampanj i tidningarna krävde de lönestopp, ökad produktion, konjunkluranpassad arbetstid och försämrade sjukförmåner.

De borgeriiga regeringarna har inle heller gjorl storfinansen besviken. Alll deras arbele har tagit fasta pä atl stödja och stärka storfinansen. Löntagare, barnfamiljer och pensionärer skall ensamma bära krisens bördor.

Man har höjt priser och hyror. Man har höjt momsen. Man har dragit ner daghemsbyggandel. Man har skurit ner bostadsbyggandet. Man har devalverat kronan. Man har gjorl lusenlals arbelslösa. Man tänker avfolka hela landsändar. Man har accepterat valutaexporl, kapitalexport och industriulflyltning. Man har sänkl arbetsgivaravgifter. Man har krävt lönestopp och nästan fäll det genomfört. Del har Gösta Bohman bekräftat här i dag.

Della är borgerlig regeringspolitik, oavsett antalet partier i regeringen. Delta är något annal än de vallöften som sä frikostigt delades ul under den senaste valrörelsen - löften om 400 000 nya jobb, skattesänkningar, prissänkningar m. m.

Borgerlig politik - det har inneburit ständigt högre priser. Bara matpriserna har stigit med över 20 "d. Det innebär över 150 kr. i månaden för en genomsnittsfamilj. Detta har drabbat barnfamiljer och pensionärer särskilt hårt. Regeringen har inte ens gjort allvarligt menade försök att stoppa prisökningarna.

Regeringen brukar hänvisa till del prisstopp som den införde, men maken lill skoj får man leta efter. Förklara annars hur matpriserna stigit med mer än 150 kr. per månad för en genomsnillsfamilj under regeringstiden! Regeringens prisslopp var ell säll, fullt av undanlag som medgav prishöjningar. Vad än de borgerliga påslår kan alla se efter i sill egel facil. Där framgår det klart och tydligt all prisstegringarna varit rekordslora.

Varför har regeringen inle infört ett verkligt prisslopp?

Del är samma sak med hyreshöjningarna. Hyrorna har tillåtits öka oavbrutet och tar en ständigt slörre del av arbetsinkomsten. Hyrorna har sedan 1976 i genomsnitt blivit 200 kr. högre per månad. Snart tvingas folk välja om de skall äta eller om de skall bo.

Men regeringen är passiv. Den har inte gjort annal än uttryckt förståelse för problemen. Regeringen kunde ha ingripit konkret mot hyreshöjningarna.

Varför har regeringen inle infört hyresslopp?

Under alla dessa år med borgerliga regeringar har bostadsbyggandet minskat katastrofalt. Vi har i dag långa bostadsköer. 1 tvä tredjedelar av landels alla kommuner råder en akut bostadsbrist.

Barnfamiljer är trångbodda. Pensionärer behöver bättre bosläder. Ungdomar vill ha egna lägenheter. Därför har spekulationen och svartabörs-handeln med bostäder ökat. Utöver de redan höga hyrorna tvingas de bostadslösa nu betala åtskilliga lusenlappar under bordel för all få en lägenhet.

Pensionärerna får nöja sig med de bosläder de har. Ungdomarna måste bo kvar hemma, och barnfamiljerna tvingas acceptera sin trångboddhet. De enda som får bra bostäder är de med plånboken full av tusenlappar.

Den borgerliga regeringen lovade all 100 000 nya daghemsplalser skulle byggas pä fem år. Men kommunerna som skulle bygga dem saknar pengar, och därför växer nu köerna.

Om allt går väl, och med lilel lur, kanske målsättningarna klaras på sex sju år.

Även här beklagar regeringen men vägrar ingripa konkret. Den verkar tvärtom hoppas att barnen skall växa ur daghemskön eller atl föräldrarna själva skall ordna barntillsynen.

I dag går var fjärde byggnadsarbetare arbetslös. Vpk, Byggnadsarbetareförbundet och mänga kommuner har krävt konkreta insalser från regeringen för elt ökat byggande. Vi har krävt satsningar för alt bygga nya bostäder och sanera gamla.

Bostadsminislern sade nyligen alt regeringen vidtagit ålgärder. Byggandet ärpägång, sade hon. Jämför man med åren innan ser man det. Menskall inte byggandet jämföras med de behov som finns? Innebär del inle annars au man accepterar bostadsbrist och trångboddhet? Den borgerliga regeringens bosladspolilik är en ren eftergift för vinst- och spekulalionsintressena. Behovei av bostäder kan förutses. Byggandet kan planeras, men den borgerliga regeringen har satt planlöshelen i syslem.

Etl av de tydligaste exemplen pä denna slappa, liberala låtgåpolilik och perspektivlöshei är behandlingen av befolkningen i Norrbotten. Där är hotel om driftsinskränkningar i Malmfälten akut. Det är ovisst om det blir någon utveckling av SSAB i Luleå. ASSLs boardlillverkning holas av nedläggning. Vattenkraftsutbyggnaden kommer alt vara avslutad om ell par år.

22 000 människor går arbetslösa, och av dem har 14 000 beredskapsarbete eller får arbetsmarknadsutbildning. Arbetslösheten och undersysselsättningen bland kvinnorna är enorm. Den kan inle preciseras, eftersom de flesta kvinnor inle anser det lönt alt söka arbele.

Denna uppräkning kunde fortsätta, men vad som sagts räcker för att konstatera alt del koloniala utnyttjandet av landels rikaste del skall fortsätta.

Vad tänker regeringen göra för atl trygga en varaktig sysselsättning för människorna i Norrbotten? Uppenbarligen ingenting, alt döma av statsminister Ullslens egna ord, eftersom den satsning på LKAB man säger sig vilja göra är helt otillräcklig.

Nej, vad man tänker göra är alt sälla tågen och flyllbussarna söderut i rullning igen. Den gamla flyltlasspolitiken skall åter komma lill heders, precis som under 1950- och slörre delen av 1960-lalet, då administrerad av socialdemokratiska regeringar.

Några målmedvetna satsningar tänker man uppenbarligen inle göra, därför alt det inle passar storfinansen - regeringens verkliga uppdragsgivare. Någon hjälp från Per Sköld kan norrbottningarna inte heller vänta, sä länge han hävdar: "Det är inle vår uppgift all syssla med sysselsättnings- och arbelsmarknadspolilik." Del var alltså Statsföretags chef som yttrade deua.

Vad som måste lill är målmedvetna satsningar som sätter stopp för

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

rovdriften och som innebär planerad hushållning med tillgångarna för all trygga jobb och materiell standard för framtiden. Kommunisterna i Norr-botlen har utföriigt presenterat en utvecklingsplan för Norrbollen som ger 6 000 nya jobb och kostar ca 8 miljarder kronor fördelat över fem år. Lål mig ge några exempel:

Inga nedskärningar av arbetsstyrkan inom LKAB innan nya arbetstillfällen skapats.

Breddning av näringslivet i malmfälten lill både etablerade och nya industrier.

Böria alt bryta Kaunisvaaramalm. Anlägg en konslgödselfabrik i Norrbotten.

Gör Luleå till etl centrum i en järn- och slålregion.

Bygg ut förädlingen av skogsindustrin bl. a. vid ASSI.

Utveckla jordbruket och inte minst trädgårdsnäringen.

Förbättra kommunikationerna och ulvekla fraklstödet.

Bygg ul järnvägen mellan Pajala och Kaunisvaara och anslut den lill det finska järnvägsnätet i Kolari.

Bygg ut flygförbindelserna genom elt inlandsfiygfält.

Delta är någonting helt annal än den flyttlasspolitik - eller det "omflyil-ningsalternaliv", som det ibland så vackert kallas - som inte ger ett enda nytt jobb.

Var är de 2 300 nya jobben i Norrbotten som alla partier i riksdagen var överens om för några år sedan?

Jag vill fråga statsministern: Vart skall vi f ö. skicka alla arbelslösa norrlänningar? Genom den polilik ni driver ökar arbetslösheten också i Södermanland, Värmland, Stockholm, Göteborg osv. Tala om var jobben finns till alla dem som nu skall flytta söderut! Så här ser den borgerliga regeringens politik ut. Så har ni styrt och ställt lill det för människorna i Sverige. Därför anklagar vi den borgeriiga regeringen för slöseri med statsmedel. Ni har bara berikat storfinansen med alla bidrag och gåvor, och därför är ni också medansvariga för dagens arbetslöshet.

Vi anklagar er för all ha tillåtit pris- och hyresstegringar. Ni kunde ha satt stopp för dem, ni kunde ha infört pris- och hyresslopp.

Ni är skyldiga till bostadsbristen. Behoven hade kunnai förutses, och ni borde ha planerat för ett ökat byggande.

Ni är ansvariga för bristen på daghemsplalser. Ni kunde ha ställt tillräckligt myckel pengar till kommunernas förfogande. Då hade ni också kunnai ålägga kommunerna alt bygga ell tillräckligt antal daghems- och frilidshemsplai-ser.

De borgerliga regeringarna har medvetet drivit denna löntagarfienlliga polilik. Huvudlinjen -som man har lyckats med - har varit alt krisens bördor skulle bäras av folkflertalet. Sä var det bestämt och sä fick del bli!

Herr talman! Den borgeriiga trepartiregeringen sprack på frågan om kärnkraften. Samtidigt bedyrade dock samtliga partiledare alt de i övrigt var överens, t. o. m. om möjligheterna alt ordna en folkomröstning. Nu har också Palme förklarat att han inle är emot en folkomröstning.

Frågan är nu vad man är överens om egentligen och om man verkligen är överens. När vill man t. ex, alt folkomröstningen skall genomföras?

Vänsterpartiet kommunisterna har länge föreslagit folkomröstning om kärnkraften. Vi har föreslagit en folkomröstning som skall gälla huruvida vi skall ha kärnkraft som energikälla i Sverige för all framtid eller inte. Endast genom atl ställa frågan pä delta sätl och begära atl få den besvarad med JA eller NEJ kan den verkliga folkmeningen bli klar. Vi menar all en folkomröstning bör genomföras före valet.

Socialdemokraterna har förklarat atl de inte alls är främmande för tanken på en folkomröstning - när nästa energipolitiska beslut skall fattas.

Ja, del är sä dags dä, när Sverige anpassats ytteriigare till kärnkraften! Alll fler socialdemokratiska väljare, medlemmar och sympatisörer, inte minst SAFE - den socialdemokratiska arbetsgruppen mol kärnkraft - kritiserar nu öppet den socialdemokratiska partiledningens linje.

Vpk ger klara besked: kärnkraften skall avvecklas och de alternativa energikällorna utvecklas och användas. Folkomröstningen behövs för alt fä fram folkmeningen. Allt fler löntagare och arbeiarväljare blir motståndare lill kärnkraften. Hur skall de dä uttrycka delta motstånd? Vi vet också aU de kärnkraftsvänliga partierna i riksdagen inte är särskilt representativa för sina väljare. Just därför menar vi atl det är elt demokratiskt krav all dessa människor, ulan bindning lill andra frågor, får ge sin mening lill känna i en folkomröstning.

Den svenska storflnansen, som många länge förnekade fanns, intar en unik ställning. Del har klargjorts under de senaste dagarna. Den intar en unik ställning även jämfört med andra länder. Vi har nyligen sett denna storfinans i aktion. Högt ovanför de anställdas och hela samhällets huvuden förhandlade den med Norge om etl man kan nästan säga handelsavtal om oljeleveranser och om svenska råvaror som de själva inte ens ägde. Sådan är kapitalismen, och sådan är den svenska storfinansens maktställning.

Regeringen salt snällt vid sidan om och överlät åt Volvo alt överta regeringens uppgifter. I folkpartiets regering siller man tyst och stilla när storfinansen förhandlar och spekulerar för högre profiler- på sin höjd justerar man skatterna för alt underlätta affärerna.

Den ojämföriigl mäktigaste av familjerna som ulgör den svenska storfinansen är familjen Wallenberg. Affären med Volvo hotade dess egna intressen, och plötsligt, ulan all någon förstod hur, försvann hela idén med avtalet. Volvo blåste av den extrainkallade bolagsstämman, och Ola Ullslen försökte verka oberörd.

Del här illustrerar för människorna den enorma maktkoncentration som finns i näringslivet. En liten grupp maklfullkomliga aktieägare besiämmer. Nu vel vi att den decentraliserade marknadshushållningen i verkligheten är centrerad till Skandinaviska Enskilda Banken och Marcus Wallenberg, säger Olof Palme och varnar för all släppa in mer kapital i Volvo.

Del är bra alt socialdemokratin efter 44 är i regeringsställning och två år i opposition gör denna upptäckl. Men ännu viktigare än själva upptäckten är: Vilka slutsatser drar man av detla?

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AllmänpoUtisk debatt

I inget land förekommer atl en enskild finansfamilj haren så dominerande ställning som den Wallenbergarna har i Sverige. Genom atl ha byggt sitt finansimperium enligl samma princip som kinesiska askar kontrollerar familjen Wallenberg genom en egen kärnförmögenhei elt kapital om minst 20 miljarder kronor. Wallenberggruppen omsluter företag som L M Ericsson, Electrolux, SKF, ASEA, Saab-Scania, STAB, Allas Copco, Alfa-Laval, Fläktfabriken, Stora Kopparberg, KemaNobel, Astra, Broströms, ESAB m, fl.

Vi kommunister var länge ensamma om alt angripa denna enastående maktkoncentration. Nu noterar vi med tillfredsställelse atl även OlofPalme säger sig vara motståndare till Wallenbergs maktställning. Men vi tror inle atl man kommer ät denna maktställning genom all nöja sig med att förhindra att Wallenbergkapilal flyter in i Volvo, Del kan möjligen hämma finansimperiets växt ät etl håll.

Den som menar allvar med kritiken av Wallenbergs maktposition måsle dra den enda möjliga slutsatsen: Wallenbergimperiet bör överföras i samhällelig ägo. Därigenom angrips på ett grundläggande sätt hela storfinansens maktställning i näringslivel. Därigenom läggs en tung grundsten lill en folkslyrd samhällsekonomi. Kan vi förvänta oss Olof Palmes och socialdemokratins stöd för denna linje?

Den kapitalistiska krisen och regeringens storfinansvänliga polilik har skärpt motsättningarna i samhällel. Därför behövs nu en helt ny polilik, utformad av arbetarrörelsen. Den gamla socialdemokratiska regeringspolitiken var och är otillräcklig. Den våren nederlagspoliiik.

1980-lalet måste bli ett decennium för en ny och radikal arbetarpolitik. Storfinansens maktställning måste angripas, löntagarnas offensiva och radikala krav förverkligas.

Vänsterpartiet kommunisterna har presenterat etl sådant program inför 1980-talel. Programmet består av realisliska och fullt genomförbara förslag förden kommande valperioden. Programmet anger också färdriktningen för arbetarrörelsens kamp för etl socialistiskt Sverige.

Vi ställer följande förslag i centrum som nödvändiga all genomföra under de närmaste tre åren:

100 000 nya jobb på 12 månader, 300 000 under treårsperioden.

Alla ungdomar garanteras arbele, praktik eller utbildning.

Wallenbergimperiet överförs i samhällels ägo.

Demokratiska fri- och rättigheter pä arbelsplalserna.

7 limmars arbetsdag för alla.

Avveckling av kärnkraften.

Pris- och hyresslopp. Bort med momsen pä mal. Hård beskattning av kapital och profiter.

Nedskärning av militärutgifterna med 2 miljarder varie år.

300 000 nya och sanerade bosläder.

225 000 nya daghems- och friiidshemsplalser.

Delta är konkreta krav som omfattas av många löntagare, av de löntagare som vill ha en ny regering och framför alll en ny polilik. Det är radikala krav

som innebär en offensiv i lönlagarnas intresse. Det är krav som insalta i etl längre perspektiv - i en polilik för 1980-lalet -anger vägen ut ur kapitalismens kriser.

En sådan polilik innebär självfallet kamp mol slorfinans och kapitalägare -en polilik som lar sikte på en förändring av maktförhållandena i samhället. En sådan polilik kan bara uppnäs genom alt man utvecklar rörelse- och masskamp.

Dä kan 1980-lalel präglas av den radikala arbetarpolitikens målsättningar. Sådana längre gående målsättningar är:

Löntagarmakl på arbetsplatserna och demokratisk kontroll över del ekonomiska livet.

Alternativ produktion, dvs. produktion styrd av samhällels och människornas behov.

Avveckling av kärnkraften och användning av varaktiga energikällor.

Jämställdhet mellan män och kvinnor, all diskriminering av kvinnorna avskaffas.

Rättvisa skatter, övergång lill produklionsbeskattning och en stalskommunal progressiv enhetsskall.

Bra bosläder och boendemiljöer lill överkomliga priser.

Bra och gratis daghem ål alla barn.

Demokratiskt folkförsvar. Kamp för inlernalionell nedrustning och förbud mot kärnkraft.

Delta program för 1980-talel, den radikala arbetarpolitiken, är den svenska vägen lill socialism. Arbetarpolitik slår mol regeringens borgarpolitik. Det är en polilik som innebär alt folkets väl går före storfinansens. Den politiken måste utgå ur lönlagarnas rörelse. Den bygger pä krafter ur arbetarpartierna, arbetarnas och tjänstemännens fackliga organisationer. Den utesluter samverkan med storfinans och borgare. Den kräver arbetarrörelsens samlade slyrka och medvetna kamp.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Under delta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr lalman! Bostadspolitikens uppgift är all medverka lill alt skapa goda levnadsvillkor för människorna. En bra bostad i en god miljö måsle vara en grundläggande social rättighet. Det är människornas behov och kraven på en klok och ansvarsfull hushållning med gemensamma resurser som skall bestämma utvecklingen inom bostadssektorn, inte ägandet och vinsliniressel.

Del bostadspolitiska reformarbetet måste präglas av solidaritet och rättvisa. Jämlikhet och demokrati i boendel - inle privatisering - skall ge människor möjlighet atl styra sina livsvillkor. De boende själva och deras organisationer måste därför tillsammans med samhällel ha del avgörande inflytandet över boendel.

Denna sociala målsättning är den självklara utgångspunkten för socialde-

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AllmänpoUtisk debatt

mokratins bostadspolitik i dag liksom lidigare. Det är på den grunden vi förberett oss för det steg i bostadspolitiken som kan och måste las sedan vi avskaffat bostadsslum och bostadsbrist.

En socialt medveten och beslulsam bostadspolitik var av mänga skäl nödvändig som en avlösning av miljonprogrammet.

Det behövdes kraftfulla ålgärder för all garaniera en övergång till etl jämnt, tillräckligt högt och balanserat bostadsbyggande. De konjunklurmässiga svängningarna när del gäller bostadsbyggandets omfattning och inriktning är till skada för de boende, för samhället och för alla dem som arbetar i byggnadsbranschen. Del fanns också uppgifter som inle hade hunnits med under ansträngningarna atl avskaffa bostadsbristen. På flera områden har utvecklingen dessutom lett till alt nya krav måste ställas.

1 denna situalion gällde del verkligen atl med all kraft värna om redan uppnådda mål samtidigt som stegel in i del andra skedet av den socialt inriktade bostadspolitiken måste las. Della var och är socialdemokratins mål.

Men del är inle denna strävan att uppnå angelägna sociala mål som har präglat utvecklingen de senaste två åren. Situationen på dagens bostadsmarknad är utomordentligt allvarlig. Utvecklingen leder f n. bon från de bosladssociala målen.

Bostadsbyggandet har sjunkit mycket kraftigt lill långl under den nivå som svarar mol behovet.

Följderna har blivit bostadsbrist och arbetslöshet.

Det elände som följer av all inte kunna få en egen bostad drabbar i dag framför alll de mest skyddslösa grupperna i samhällel: nybildade familjer, ungdomar, plötsligt splittrade hushåll eller ensamslällda, de som måsle flytta bort frän arbetslöshet, människor i krissituation. Bara i Stockholmsregionen Står i dag 30 000 ungdomar i bostadskö.

Det alltför låga bostadsbyggandet leder också till atl arbetslösheten bland byggnadsarbetarna ökar pä etl helt oacceptabelt säll. Men den sjunkande byggnadsverksamheten drabbar inle bara byggnadsarbetarna ulan också de 600 000 människor som för sin sysselsättning är beroende av byggnads- och byggmaterielindustrin. Nedgången har därför hafl en ödesdigert negativ effekt på den totala produktionen och sysselsättningen under en period då den i stället hade bort fungera som en motor för utvecklingen. 1 dag är trots detla den kommunala planberedskapen dålig, och den försämras successivt.

Byggnadskoslnaderna har stigit myckel kraftigt. Spekulationen och den svarta marknaden med bosläder tilltar.

Orättvisorna mellan boendeformerna ökar.

De flesta löntagare har också drabbats av kraftigt ökade boendekostnader samtidigt med atl reallönen sjunkit och bostadsbidragen urholkals av inflationen. Var femte barnfamilj och många pensionärer och låginkomsttagare har förlorat sina bostadsbidrag, och betydligt fler har fåll dem kraftigt försämrade. De förslag som förs fram i årets budget är långl ifrån lillräckliga för all undanröja problemen. De ger ivänemoi vad Ola Ullslen påstod lidigare

i dag inle mest lill familjer med fler barn och låg inkomst.

Redan lidigare hörde dessa grupper till dem som pä grund av trångboddhet eller dålig bostadsstandard behövde förbättra sitt boende. Nu tvingas de avstå frän denna nödvändiga förbättring. För första gängen på decennier upplever vi t. o. m. atl hushåll i de mest utsatta grupperna, t. ex. barnfamiljer, tvingas flytta till en sämre bostad. Det äretl nederlag för den sociala bostadspolitiken som borde svida i skinnet på de socialliberalismens banerförare som nu med "rosor pä kinden och solsken i blick" - men inle särskilt myckel mer-står för regeringsansvaret. Problemen inom bostadssektorn leder också till en växande segregation som ökar hårdheten och ulslagningen i samhället. Risken tilltar nu för att barn föds in i samhällels B-lag, medan andra lär sig atl la för sig av livets bästa och att hänsynslöst slå vakt om sill eget.

Ansvaret för denna utveckling vilar pä de tvä senaste regeringarna. Deras handlande har framför alll kännetecknats av passivitet inför problemen, av brist på intresse för fortsalla reformer och av undfallenhet gentemot jusl de kommersiella krafter som del har gälll atl bekämpa för atl värna om de bosladssociala målen.

Alla socialdemokratiska förslag om åtgärder för en bätire bostadspolitik har avvisats.

Regeringarnas egna förslag har varit otillräckliga och kommil alltför sent -minst av allt har de förtjänat de skrytsamma kommentarer de omgetls med.

I år avslår regeringen t. o. m. från atl föreslå riksdagen atl som brukligt är fastställa en ram för bostadsbyggandet, och del med den makalösa moliveringen all någon sådan ram inle behövs. Jag vill inle ens försöka avgöra om delta är etl uttryck för total kapitulation inför svårigheterna eller för en maktfullkomlighet som syftar lill alt beröva riksdagen och kommunerna inflytande över utvecklingen. Jag nöjer mig med atl slå fast all vi nu behöver en ram som fungerar som del av alla eftersträvade målet för ell tillräckligt högt bostadsbyggande.

Herr talman! Socialdemokraterna kan inle acceptera denna upprörande ansvarslöshel inför en allvariig och betydelsefull samhällsfråga. Vi kräver att bostadspolitiken äter görs lill en gmndläggande social fråga.

Vi kräver alt bostadsbyggandet snabbi ökar lill 70 000 - 75 000 lägenheter per år, främst i flerfamiljshus.

Vi kräver all ell särskilt tilläggslån införs för all stimulera byggandet av flerfamiljshus.

Den snabba ökningen av byggpriserna måsle hejdas. Kontrollen över entreprenadpriserna måste skärpas. Spekulationen och segregationen måste bekämpas.

Vi säger nej lill införandel av strimlade län och utförsäljningen av de allmännyttiga bostadsföretagen. I stället bör de allmännyttiga förelagen ges möjlighel lill utveckling genom nya former för inflytande för de boende, en sanering av ekonomin och en upprustning av miljön.

Del sociala ansvaret för boendel måste fördelas lika mellan olika fastighetsägare. Därför kräver vi kommunal anvisningsrält och aktiva bosladsför-

Nr 76

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

medlingar.

Vi vill ha rättvisa och jämlikhet mellan upplåtelseformerna genom samlade ålgärder inom bosladsfinansieringen och skallepoliliken. Bl. a. bör elt tak sältas för ränteavdragen och dessa dras från slutskallen.

För framliden behövs ell syslem för lolalfinansiering av alll bostadsbyggande och de socialt nödvändiga bostadskomplementen.

Vi kräver all bostadsbidragen återges sill tidigare värde genom förbättringar för tillsammans 200 milj. kr. utöver regeringens förslag.

Vi kräver samtidigt all regeringen gör en översyn av hela bosladsbidrags-syslemet. Vi måste få ett mer lättbegripligt och rättvist syslem, med mindre krångel och effektivare broms mol missbruk. Orättvisorna när det gäller pensionärernas bostadstillägg måsle bort.

Men del är också, herr lalman, viktigt atl vi anstränger oss att utnyttja bostads- och bebyggelseplaneringen för all utveckla värt samhälle lill elt samhälle mer präglat av gemenskap och omtanke, av ansvarsfull hushållning med våra resurser.

Mänga människor är ensamma. Förändringarna i människors livsmönster och behov har varit stora. En myckel stor del av vår befolkning lever i dag i "nya samhällen", som ännu saknar social struktur och sammanhållning.

Därför måsle vi nu slälla kravet all varie bostadsområde, antingen del gäller nybyggnad eller förbällring, planeras ulifrän en social helhelssy n. Varie människa måsle i sitt egel bostadsområde kunna få sina grundläggande behov av omvårdnad och kultur, gemenskap och aktivitet tillgodosedda.

Bostads- och bebyggelseplaneringen bör samverka med andra viktiga reformer, såsom utbyggnaden av åldringsvård och barnomsorg, handikappanpassning, den nya socialtjänsten, den öppna hälso- och sjukvärden, SlA-skolan och insatserna mot den sociala ulslagningen. Del krävs helt enkelt gemensamma insalser för del "samhällets inre arbele" för all förbättra människors levnadsvillkor som måsle bli en av våra viktigaste uppgifter inför 1980-talel.

Del ställs också nya krav av annal slag. Bostadsplaneringen måsle bättre än hittills samordnas med lokaliseringen av arbetsplatser. Vi måste få en mer framsynt trafikplanering, inte minst av hänsyn lill hälsan och miljön. Vi måste fä en bebyggelseplanering som utgår frän högt ställda krav på miljövård och hushållning med energi och andra resurser såsom tillgängen pä mark och vallen och orörd natur. Mer omsorg måsle ägnas åt all vårda den äldre bebyggelsen.

Om dessa krav skall kunna uppfyllas behövs samverkan mellan olika samhällssektorer. Det behövs ny lagstiftning. Del behövs uirednings-, forsknings- och ulvecklingsarbeie. I vår motion lägger vi fram förslag om konkrela ålgärder på alla dessa områden.

Det är, herr lalman, vikligl all vi sä snart som möjligl flnner former för en bättre samhällsplanering från de här utgångspunkterna. På sikl vill vi socialdemokrater atl de kommunala programmen utvecklas och samordnas med annan samhällsplanering till etl nationellt miljöutvecklingsprogram. Vi är övertygade om all vi med sådana ålgärder kan göra den socialt inriktade

bostadspolitiken till ell instrument för samhällsomdaningen även för framliden.

Herr talman! Händelseutvecklingen de senaste dagarna har gjort del nödvändigl alt i samband med den allmänpolitiska deballen la upp ylleriigare en fråga, nämligen de allvarliga hälsoriskerna pä grund av radongas och radioaktiv strålning i hus byggda av radiumhalligl byggnadsmaterial, framför allt den s. k. blå lätlbetongen,eller på särskilt radioakliv mark. Dessa problem är varken nya eller okända. De behandlades ingående av energikommissionen. Energikommissionen underströk all användningen av sådant material bör undvikas och alt energisparprogrammet måsle utformas så, all del inte leder till ökade hälsorisker. Kommissionen rekommenderade därför all

"olika byggnadsmaterials betydelse för radonhalten undersöks och atl lätlbelonghus med särskili hög aktivitet lokaliseras,

lämpliga molålgärder ulprovas och genomförs,

forskningsinsalserna beiräffande hälsorisker av strålning i bosläder förstärks".

Dessa allvarliga hälsorisker påverkade emellertid inte den dåvarande trepartiregeringens utformning av energisparprogrammet och ledde inle heller, såvitt bekant, till några andra ålgärder, trots all såväl bostadsminisier Elvy Olsson som jordbruksminister Anders Dahlgren, centerpartiets statsråd med ansvar för miljöfrågor, hade fått en ingående föredragning redan under våren 1978. 1 denna föredragning deltog också representanter för siatens strålskyddsinstitut, planverket och byggforskningsrädei.

Kravet på skyndsamma ålgärder för all komma lill rälla med dessa problem togs därför upp av socialdemokraterna i riksdagen. Del var en av de punkter där vi kritiserade regeringens även i övrigt dåligt underbyggda energispar-program. Den dåvarande bostadsminislern visade emellertid redan då ell påfallande ointresse för frågan.

Denna brist på intresse för en allvarlig fråga har fortsatt i den nya regeringen. Därför har vi anmält denna sak till konstitutionsutskottet.

Därför måste jag också rikta två allvarliga frågor lill den nuvarande regeringen:

Varför vidiogs inle ålgärder omedelbart, när dessa problem blev kända?

Vad är regeringen nu beredd all göra?

Nr 76

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Jag vill någol kommentera Birgitta Dahls anförande i de delar del gäller slrålningsrisken i byggnader.

Frågan om strålningsrisker i byggnader faller under flera myndigheters ansvarsområden. Statens strälskyddsinstitut är förvaltningsmyndighet enligt strälskyddslagen för ärenden om skydd mot joniserande och icke joniserande strålning. Socialstyrelsen har det centrala myndighetsansvaret för frågor som rör människors hälsa. Statens planverk har ansvaret vad gäller byggnadernas tekniska utformning och utfärdar tillämpningsföreskrifter lill byggnadslagen. Siatens institut för byggforskning har lill uppgift atl bedriva forsknings- och försöksverksamhet inom byggnadsområdel.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

1 sitt hittillsvarande arbete har de här berörda myndighelerna på olika säll beaklat frågor som rör slrålningsrisker i byggnader. Slrälskyddsinstitutel har Ulfört radioaklivilelsmälningar av olika slags byggmaterial och i olika slag av lägenheter. Vidare har institutet påböriat en undersökning av radonhalten i dricksvatten på olika orter.

Strälskyddsinsiitutel har också informerat hälsovårdsnämnder och byggnadsnämnderom sirålriskerna i byggnader. Efter samråd mellan slrålskydds-inslilutel och statens planverk har hänsyn lill bl. a. slrålningsrisker varit avgörande för de veniilalionskrav, avseende nya byggnader, som uppställts i Svensk byggnorm.

Som Birgitta Dahl nyss nämnde, har frågan om slrålningsriskerna också uppmärksammals av energikommissionen, som anförl atl en minskad ventilation genom tätningsätgärder i framför allt hus byggda av skifferba-serad lättbetong innebär ökade slrålningsrisker. Effektiva motåtgärder, främst av byggnadsieknisk natur, bör därför vidtas för alt undvika atl oacceptabla hälsorisker uppstår. Hus med särskilt radioaktivt byggmaterial bör enligt kommissionen kartläggas, samtidigt som lämpliga ålgärder och rekommendationer utarbetas. Remisstiden för yttrande över energikommissionens belänkande gick ul den 1 september 1978.

Radioaktiv strålning i byggnader medför hälsorisker för befolkningen, och betydelsen av dessa risker i jämförelse med andra hälso- och miljörisker är svår atl bedöma. Tillgängliga uppgifter gör det emellertid enligl min mening nödvändigl att särskilda insalser nu övervägs, och för atl närmare klarlägga strålningsriskerna i byggnader och pröva lämpliga molålgärder kommer regeringen i morgon alt tillkalla en särskild utredningsman som färla itu med dessa frågor.

En uppgift för utredningen bör vara att undersöka olika byggnadsgrunders och byggmaterials betydelse för slrålningsriskerna och atl utforma ell program för en kartläggning av strålningen i det befintliga byggnadsbeståndet. I programmet bör beaklas hur de hus som medför de största slrålningsriskerna skall kunna identifieras och åtgärdas med förtur. Utredningen bör vidare mol bakgrund av en bedömning av acceptabla slrälningsnivåer föreslå rekommendationer beiräffande luftomsättning och andra byggnadslekniska ålgärder i befintliga byggnader av olika byggmaterial, utformning och belägenhet.

Ytterligare en uppgift för utredningsmannen bör vara att se över de olika myndigheternas uppgifter vad gäller ålgärder mol slrålningsrisker i byggnader. Elt effektivt samarbete mellan berörda myndigheter är en förutsättning för all slrålningsriskerna i byggnaderna skall kunna nedbringas till en acceptabel nivå. Utredningen bör med förtur och i samarbele med berörda organ utarbeta elt program för de undersökningar som bedöms särskilt nödvändiga. Det programmet bör redovisas till regeringen senast den 1 maj 1979. Utredningen bör också, om den så bedömer lämpligt, i övrigt under arbetets gång kunna avge förslag i olika delfrågor.

Vi bedömer alltså del här som oerhört vikligl, och vi anser atl utredningen i sin helhet bör bedrivas med största möjliga skyndsamhet.

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del är självfallet bra atl den här utredningen äntligen kommer till slånd. Men del är ändå en upprörande skandal all så inle skedde redan förra våren. Jag vill inte lägga ansvaret för del bara på den nuvarande folkpartiregeringen ulan också på den dåvarande trepartiregeringen.

När vi socialdemokrater - eftersom regeringen hade underlåtit det - log upp den här frågan, bl. a. i samband med behandlingen av energisparpro-grammel, så visade den dåvarande bostadsministern en påfallande brist pä intresse och närmast en irritation över all frågan togs upp. Hon hänvisade lill byggforskningsrädei, som skulle ordna elt seminarium över frågan, och sade all "problemel med radongas i byggnader är. .. under kontroll och sakkunnig uppsikt". Hon framhöll "atl radongasproblemet inte påverkar sparplanen".

Denna nonchalans och okunnighet förefaller atl ha präglat båda regeringarnas arbele ända till dess att problemet uppmärksammades i massmedia. Vi har inte sett till förslag om några ålgärder förrän nu - varken frän de tre cenlerpartistiska statsråd som i Thorbjörn Fälldins regering hade ansvar för energi- och miljöfrågor eller från dem som har det nu. Jag lycker all del är speciellt förvånande alt inte ens Carl Tham, som dellog i arbetet i energikommissionen, har gjorl något i den här frågan. Jag har inle lidigare haft anledning atl ifrågasätta hans intresse för miljöfrågorna. Men detta är en upprörande dålig hantering.

De bortförklaringar och försök att skylla ifrån sig - atl skylla pä varandra och på myndigheterna - som har förekommil, lycker jag är ynkliga och löjeväckande. Atl en utredning nu äntligen kommer lill stånd -eller alt det tycks ha legat papper, som inte föranlett någon handling, på olika skrivbord i kanslihuset - kan ändå inte förta intrycket av en upprörande vanskötsel av den här frågan. Ingenting - varken den förra regeringens splittring och handlingsförlamning eller den nuvarande regeringens egenskap av svag minoritetsregering - kan enligt vår mening försvara alt man har försummat en fråga som gäller människors liv och hälsa. Det är alldeles klart all vi därmed riskerar att människors förtroende för politikernas sätt all hanlera dessa frågor minskar. Denna reaktion förtjänar den nuvarande och den förra regeringen och de partier som stod bakom den. Del är också därför som vi har krävt all konslilulionsulskotlet skall granska denna fråga.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Del förhåller sig inle sä, Birgitta Dahl, atl den utredning som nu tillsätts kommer lill slånd därför all massmedia under de senaste dagarna har riktat slor uppmärksamhet mol dessa problem. Det är i stället så, som jag nämnde, all myndigheterna har haft sin uppmärksamhet riktad på frågan. Jag nämnde bl. a. del arbete med undersökningar som har pågått genom strälskyddsinstitutets försorg. Det var också vikligl för oss att få ett underlag och få med i bilden resultatet av strålskyddsinstilutets undersökningar.

Sedan råder del säkerligen full enighei mellan Birgitta Dahl och mig om att della är en utomordentligt allvarlig fråga och att vi därför bör göra vårt bästa

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

för att så snabbi som möjligl få lill stånd ell åtgärdsprogram föratt komma lill rätta med problemen.

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Det rådde full enighei redan i energikommissionen om all den här frågan var utomordentligt allvarlig. Det har sedan länge rått full enighei om della bland de myndigheter som har varit ansvariga för frågan. Problemel är all de tvä senaste regeringarna inle har handlat. Del är ynkligt alt höra all man nu skyller ifrån sig på de myndigheter som har begärl mandat frän regeringen all la handla.

Jag upprepar: Vi betraktar den nuvarande regeringens och den förra trepartiregeringens handlande när det gäller radongasen som upprörande ansvarslöst. Vi lycker all del är ell tecken pä alt det mängomskri vna intresset för miljö och hälsa, inte minsl i cenlern,är någonting som man bara tillämpar när del passar för vallaktiken, men inte när man har ansvaret för del praktiska samhällsarbetet.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Vi skyller inle ifrån oss frän regeringens sida på de myndigheier som har ansvaret för de här problemen. Tvärtom säger vi att vi uppskattar del arbele de utför. Däremot är det vikligl att vi sedan får fortsätta del arbetel genom denna ulredning som vi skall lillsälla - det kommer atl beslutas i morgon - och som kommer all ytterligare belysa dessa problem.

Förste vice talmannen anmälde all Birgiiia Dahl anhållit alt till protokollet få antecknat atl hon inle ägde rätt lill yllerligare replik.

KARIN SÖDER (c):

Herr lalman! Kriser av del slag som under 1970-lalel drabbade både industriländer och ulvecklingsländersäiler alllid solidarilei och samarbele på hårda prov. Ökningen i bislåndsgivningen frän rika till fatliga länder har bromsats upp,samtidigt som mänga utvecklingsländer meroch mertynglsav slor skuldbörda. Kraven på ekonomisk frigörelse och en ny ekonomisk världsordning har mötts med kyla av dem som känt sina intressen hotade. Vissa klara tecken lill ökad proiekiionism har också visai sig i världsekonomin. Försöken all lösa de världsekonomiska problemen genom all nationer eller grupper av nationer sluter sig inom sig själva måste dock leda fel. Det är just när problemen är som svårast som behovei av internationell samverkan och solidaritet är som störst.

Nödvändigheten av all ta hänsyn och samarbeta över gränserna gäller i dagens värld nära nog alla områden. Även spänningsförhållanden inom nationerna har i stor utsträckning internationell räckvidd. Mänsklig överlevnad och trygghet kan idagens värid inte säkerställas ulanen uljämningav klyftorna mellan rika och fatliga - mellan länderna och inom enskilda länder.

Frågan om krig eller fred är självfallet också förbunden med möjligheterna alt kunna hejda del fortsatta rustningsraseriel. Tekniken har på många områden fört världens folk närmare varandra. Maktkamp och militära rustningar verkar i motsatt riktning. Det förhållandet får dock inle förtrolla oss i nedruslningsarbetel - det handlar om människans möjligheler lill fortbestånd. Sverige måste även framöver verka som brobyggare mellan skilda ståndpunkter för alt därmed medverka till konkrela resultat på nedrustningens område.

En fredlig värld måste vara en rättvis värld. En rättvis värld kan endast skapas om vi lyckas utveckla elt internationellt samverkanssyslem för del globala utnyttjandet av naturresurserna, grundat pä solidaritet. Det finns i dag ell växande medvetande om atl naturtillgångar som inte kan förnyas håller pä all förslösas i snabb takt. Del finns också elt växande medvetande om all en ohejdad exploatering av bränslen, metaller, havens resurser och åkeriord medför miljöskador som inte gär all reparera. Men avståndet från ell sådant ökat medvetande till handling är ofta långt. Del beror bl. a. på att den ekonomiska tillväxtprocessen i i-länderna inte bara är uppbyggd på egna tekniska landvinningar och en alltmer förfinad organisation, ulan också pä ständig tillförsel av råvaror frän u-världen. Utan elt ständigt flöde av olja, vegetabiliska fetler, metaller m. m. skulle induslrivärldens produktionsapparat snabbi råka i olag. Elt sådant sammanbrott för vitala delar av utvecklade länders samhällsmaskineri framstår i dag inte bara -som ell avlägset framlidshot - del fick vi en påminnelse om under oljekrisen 1973.

Jordens resurser måste utnyttjas på elt sådant sätl att de bidrar lill ett bestående välstånd för alla. Ett första steg måste därvid vara att de rika länderna tillerkänner de fattiga rätt atl i ökad utsträckning disponera över sina egna naturtillgångar. Vi måste också alla medverka lill atl väridens ekonomiska utveckling sker ulifrän etl ansvarstagande för naturresurser och miljö. Centern har i en motion föreslagit atl Sverige i FN skall ta initiativ till utarbetande av en global hushållningsplan för naturresurser. Vi harockså lagt fram förslag om ell internationellt ekologiskt forskningsinstitut.

Denna syn innebär också krav på att vi utformar vår egen näringspolitik, energipolitik och samhällsplanering mot sådan bakgrund. De krav pä en annan energipolitik - stopp för kärnkraften, utveckling av förnyelsebara energikällor, sparinsatser för alt begränsa den totala energianvändningen osv. - som centern har fört fram skall ses mot denna bakgrund.

Samma utgångspunkt är nödvändig för alt vi skall kunna lösa många miljöproblem. Nedsmutsningen av luften och vattnet känner inga nationsgränser. Vi ser också dagligen hur del nuvarande industrisamhällets produktionsprocesser och konsumtionsmönster förvärrar dessa problem.

Del är i hög grad en solidaritetsfråga att varie generation är med och betalar de totala kostnaderna för sin egen välfärd. Ansvaret gäller både individ och samhälle. En del av föroreningsproblemen i haven och i luftmmmet har börial angripas i internationell samverkan. Men alltför mänga skjuts fortfarande pä framliden. Del vore en härd dom över det sena 1900-ialets samhälle, om vår generation skulle få njuta den högsta välfärd historien

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

5 Riksdagens protokoll 1978/79:76-77

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

känner men ändå lämna räkningen för olösta miljöproblem efter oss lill komrnande generationer.

Del är självklart alt omställningar av del slag som jag här har antytt kommeratl föra med sig påfrestningar och konflikter i vår del av världen. En del har kanske trott atl industrins strukturproblem skall lätta när den västeuropeiska konjunkturen nu är pä uppgång. Men jag är övertygad om att vi måste inrätta oss för fortsatta omställningar i industri och samhällsliv - del är inte minsten villkor för nya relationer till de länder som nu göranspråk på alt få mer atl säga till om beträffande sin egen utveckling.

Värt inlernalionella arbele och del sätt på vilket vi formar vårt egel samhälle måste utgå frän samma grundsyn. Vi kan inle kräva internationell solidaritet, om vi inte tillämpar solidaritetens princip här hemma. Samtidigt är jämlikhetskravet inle mycket värt, om det stannar vid nationsgränsen. Vi kan inte kräva global resurshushållning, om vi inle är beredda att ta konsekvenserna föregen del. Samtidigt är ell ekologiskt ansvarstagande i värt land lill föga nytta, om vi inte samtidigt försöker få andra stater och folk med oss. Denna samklang mellan inrikes- och utrikespolitik är också en förutsättning för alt vi skall bli trovärdiga utåt och för den djupa folkliga förankring här hemma som en framlidsinriklad politik kräver.

1 Sverige har vi lyckats bygga upp ett solidariskt välfärdssystem, som vi på många sätt kan vara stolta över. Men del finns fortfarande många luckor och brister. Del är alltför mänga som ramlar mellan paragraferna och inle får det stöd de är berättigade till. Därför har centern i en motion krävt en bätire samordning av del sociala trygghetssystemet. Det måste bli mer överblick-bart för den enskilde och bygga på en grundtrygghet för alla. Framför allt måste tilltron lill vårt sociala trygghetssystem ligga fast.

Vårt eget välfärdssamhälles brister finns dock enligl min uppfattning i första hand pä samhällsplaneringens område. Här har inte minst koncentrations- och flytlningspolitiken spelat en slor roll. Centern angav tidigt sin politik i del här avseendet. Vi sade alt sociala och medicinska aspekter på människornas situalion på ett tidigt stadium måste vägas in i samhällsplaneringen. Vi vet nu all koncenlralionspoliliken har medfört ett resursslöseri och inneburit en exploatering av människan själv. Livskvalitet och mänskliga kontakter har i senare decenniers samhällsbyggande satts åt sidan för ett påtagligt teknokratiskt och ensidigt ekonomiskt tänkande. De stadssamhällen som under senare decennier skjutit upp som svampar ur jorden har mänga gånger mer byggts med tanke på bilen än pä barnen, mer med tanke pä atl kunna komma därifrån till elt arbete långl borta eller lill sommarstugan än pä alt möjiggöra mänskliga kontakter och gemenskap. Själva arbetet, som utgör en så viklig del av människans vardag, har med ökad aulomalisering och arbetsfördelning för många blivit mer och mer monotoni. Datorer och robotar har ibland mer blivit våra herrar och övervakare än våra tjänare. Nya miljöproblem har trängt in på arbetsplatserna genom högt tempo och ökad användning av gifter.

Denna situation har gått ut över oss alla - gamla och unga. De gamla har under de senaste decennierna fått del ekonomiskt bätire. Men isoleringen har

ökat, vårdmöjligheierna har inle kunnat byggas ul i takt med behovet. Men mest hardel kanske gått ut över barnen. Därför måste vi nu lägga ned kraft på alt åter forma samhällsmiljön frän familjernas och barnens utgångspunkt.

Det kan vi inle göra utifrån några enkla schabloner om alt si eller så skall det vara. Del grundläggande måsie vara alt familjerna själva kan forma sin tillvaro. Valfrihetsprincipen måste vara vägledande. Det går inte all tvinga in alla familjer i samma form. Problemen är inle desamma i glesbygd och tätort, för ensamföräldrar och där föräldrarna lever tillsammans, där man och hustru har anställning långt ifrån hemmet eller är familjeföretagare där båda föräldrarna arbetar tillsammans i det egna företaget. Vi måste ge valfrihet ät alla.

Vårdnadsersältningen, såsom vi i centern vill ha den, är tillsammans med en utbyggd kommunal barnomsorg grundläggande för alt valfrihetsprincipen i praktiken skall gälla för småbarnsföräldrarna. Del är en grundläggande förutsättning för atl vi skall kunna ge familjerna både tidsmässiga och ekonomiska resurser all vara med sina barn och att hjälpa dem förbi livets olika svårigheter.

Vi har en lag som ger föräldrarna laglig räll alt förkorta sin arbetstid till sex timmar per dag. Vårdnadsersältningen har lill uppgift alt skapa de ekonomiska fömtsätlningarna för aU detla skall kunna ske. Utan denna ersättning blir det inle myckel bevänt med ledighetslagen. Detta gäller i särskilt hög grad de ensamstående föräldrarna.

Herr lalman! Morgondagens samhälle formas i inte ringa grad i dagens skola. Vi vet atl dagens uppväxande generation går många problem till mötes. Hur solidaritetsfrågorna, resursfrågorna, miljöfrågorna, både globalt och här hemma, skall komma att lösas beror i hög grad på våra ungdomar. Visa beslut i internationella församlingar eller i Sveriges riksdag gör inte stor nytta, om de inle bygger på de enskilda människornas medvetenhet och ansvarstagande. Del är i skolan vi skall rusta framtidens vuxna atl ta detta ansvar. Detla kräver en möjlighet till atl utveckla självrespekl, till initiativ och ansvar, grundat pä samarbele och solidaritet. Diskussionen om skolan måste fortsätta, och den måste handla både om dess arbetsformer och om de kunskaper den skall förmedla.

Att i skolan få goda kunskaper i skrivning, läsning och räkning borde vara en självklar rättighet för var och en. Utan dem är man handikappad. Därför har centern i en motion bl. a. betonat behovet av goda baskunskaper. Men förmågan all förslå sin egen livssituation är också avhängig av kunskaper om den egna hembygden, om samspelet i naturen, om ekologiska och naturvetenskapliga förhållanden, om samhällets och arbetslivets funktion och om bygdens, landets och andra länders historia. Grundskolan måsle därför lägga större vikt vid att ge alla elever sädana kunskaper.

Den mest angelägna förändringen av grundskolans utbildning är kanske ändå att åstadkomma en bättre balans mellan teori och praktik. För många elever är del en avgörande förutsättning för alt trivas med skolarbetet och betrakta det som meningsfullt. Mer erfarenhet från arbetsplatser underiäitar också övergången till yrkeslivet. Därför föreslår vi utökad pryo och vidgade

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

praktikmöjligheter. För gymnasiets del har vi föreslagit försöksverksamhet med s. k. varvad utbildning. Det innebär att skolåret skulle bestå av tvä terminer teoretisk utbildning och en termin praktik.

Grundskolans leoretisering måsle också angripas genom en ändring av arbetsformerna. Undervisningen måste utformas så, atl eleverna får arbeta självständigt och i grupp med större ämnesövergripande projekt. Det medför atl arbetet blir mera praktiskt och atl det sker i kontakt med del lokala samhällslivet.

Ökad kontakt mellan skola och samhälle, t. ex. genom alt människor med olika erfarenheter ges möjligheter atl delta i undervisningen och genom föräldramedverkan, måsle också lill. Del finns också många exempel på att man har uppnått bättre förståelse och kontakt mellan eleverna och skolpersonalen, där eleverna fått della i arbetet i skolbespisningen, städningen eller utformningen av den egna miljön.

Herr talman! En geografisk decentralisering av utbildningen är likaså viktig, av såväl jämlikhels- som arbetsmarknadspoliliska skäl. Mindre skolenheter ger också förutsättningar för bättre kontakt mellan eleverna och mellan elever och lärare. Det är viktigt atl barn har nära till skolan, både föratt undvika långa och trafikfariiga resvägar och för alt kontakten med den lokala miljön är så betydelsefull.

Herr lalman! Del är de upplevelser man får som barn och som ung som har den största betydelsen för ens liv som vuxen. Det är därför som skolans sociala liv och möjlighel alt stimulera initiativ och ansvarstagande är så vikligl. Men lika vikligl är del naturiigtvis att samhället i övrigt är utformat sä atl varie människa kan överblicka sin silualion, uppleva sin egen omistliga roll och lämna sitt bidrag till samhällsutvecklingen. Att försöka bygga upp en solidaritet utifrån den enskildes ansvar både för sig själv och andra kan förefalla mödosamt. De stora kollektiva lösningarna på såväl internationella som inhemska problem förefaller sä mycket enklare. Men erfarenheten visar oss hur ett livskraftigt samhälle är beroende av alla människors aktiva medverkan. Främlingskapet människor emellan och mellan den enskilde och det samhälle som omger henne är det största hotet mot solidaritetstanken. Det är i medvetande om detla som centern kräver ett decentraliserat samhälle.

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m):

Herr lalman! I morgonens debatt påpekade herr Ullslen atl en av de största frågorna för 1980-talel gäller hur man vill ordna kapitalbildningen och hur man över huvud taget vill all företagen skall skötas. Det är riktigt. Det är en av de allra största frågorna. Och del är därför som del är nödvändigl all diskutera - ordentligt diskutera - socialdemokraternas förslag om kollektiva löntagarfonder.

Det är viktigt alt del blir en grundlig debatt om della inför höstens val. De kollektiva löntagarfonderna skulle nämligen komma alt förändra värt samhällssystem i grunden. Att socialdemokraterna vill införa dessa fonder står alldeles klart. Klart står också att det är så många problem och svårigheter

förenade med dessa fonder även för de parlilrogna atl de ännu efter flera års utredande inle lyckats åstadkomma mer än skisser till hur sådana här fonder skulle konstrueras, skisser som sedan kommil alt läggas i byrålådan samtidigt som förnyade principdeklaralioner har anlagils. Klart slår också all socialdemokraterna av dessa skäl inle vågar sig pä någon egentlig debatt om fonderna utanför de egna troende leden. Så t. ex. har socialdemokraterna inte velat ställa upp lill landsomfattande debatter om löntagarfonderna, som vi moderater utmanat dem lill för mer än ett år sedan.

Svenska folkel måste nu, medan tid är, säga ifrån mot dessa fonder, precis som TCO-medlemmarna har gjort när man försökt pressa på dem fonderna.

Löntagarfonder enligl socialdemokraternas och LO:s modell skulle innebära atl varie löntagare avstod 3 9é av sin lön varie år lill stora kollektiva fackföreningsfonder. Det innebär för en heltidsarbelande alt han årligen skulle avstå 2 000 kr. till dessa fonder, fonder som snart skulle komma alt dominera hela kapitalmarknaden.

Socialdemokraterna vill alltså införa en ny löneskatt om 3 96 all läggas ovanpå alla andra skaltehöjningar som de föreslår. Det skulle innebära att levnadsstandarden skulle behöva pressas tillbaka för löntagarna, eftersom det inte finns någon motsvarande produktionstillväxt all ta dessa resurser ur. Om lönlagarna inte vill avräkna denna avgift i löneförhandlingarna, skulle det hela leda lil! en kraftig inflation och nya sysselsättningsproblem, inte minsl genom en försvagad internationell konkurrenskraft. Socialdemokraterna säger alt dessa avgifter behövs för kapitalbildningen. Men i själva verket skulle verkningarna bli atl vår ekonomi skulle utsättas för nya stora påfrestningar, alt del skulle bli en sämre invesleringsutveckling och en mindre kapitalbildning i landet.

Lönlagarfondsförslagen innebär också atl LO skulle ta över alla större företag. De mindre förelag som skulle vilja slälla sig ulanför syslemel skulle bestraffas genom atl en extra löneskall skulle införas för dem. Säkerligen skulle de också fö svårigheter alt låna pengar pä en kapitalmarknad, som är helt dominerad av de fackföreningsstyrda kapitalfonderna. Kanske de också skulle få svårigheter alt fungera som underieverantörer till fackförenings-styrda större företag.

Socialdemokraternas senaste tankar på detta område om all fondsocialisera både kapitalmarknaden och företagen är klart längre gående än vad Meidnerfonderna innebär.

Dessa förslag bör förkastas av mänga anledningar. De skulle leda till en oerhörd maktkoncentration. Man kan ställa sig frågan hur det t. ex. skulle gä fören industriarbetare, som har kommil på kant med sin arbetsgivare när del flnns bara en enda sådan, nämligen fonderna. Han kommer genast i en myckel utpräglad beroendeställning.

När man säger alt den ekonomiska demokratin skulle förbättras genom löntagarfonder är del en felanvändning av ord. Del skulle i stället bli en ekonomisk maktkoncentration. Man skall komma ihåg all del inle i någol land har visat sig möjligt alt införa något sådant system som LO och

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

socialdemokraterna lalar om. I alla länder med socialistiskt styre har de medborgeriiga fri- och rättigheterna kommit i kläm. Även om man hafl goda avsikter när man infört sin socialism, har systemet visat sig ha sådana svagheter alt det inle tålt offentlig kritik och en fri opinionsbildning. Därför har debatten i dessa länder kommit atl förtryckas, även om man haft goda föresatser vid införandel av systemet. Eftersom socialism också innebär en maktkoncentration, har även maktmedlen för ett sådant förtryck i dessa länder funnits lill hands.

De centrala kollekliva löntagarfonderna skulle också ge landet en sämre ekonomisk utveckling. Vårt välstånd och vår situalion som elt av de rikaste länderna på jorden har byggts upp inom ramen för en ekonomi, som lar till vara den drivkraft som enskilt företagande och ägande ger och del kunnande som bäst kommer lill uttryck i en marknadsekonomi i stället för i en s. k. planmässig hushållning.

Volvofallet ger inblickar i hur okvalificerad en s. k. planhushållning skulle komma att bli. Från olika håll och mest frän socialdemokraternas sida har kritik riklats mol aktieägarna för alt de, som del heter, inte har velal se lill de samhällsekonomiska skälen alt genomföra de olika Norgeavialen. Jag skall inte nu göra någon kommentar till frågan om vem som har fel i detta fall -företagsledningen eller aktieägarna. Men jag vill konstalera atl ingen av de politiker som gjort dessa förebråelser har genomfört någon egentlig ulredning av de samhällsekonomiska för- och nackdelarna i dessa olika avtal. Jag tycker alt det, herr talman, är elt häpnadsväckande lättsinne i etl omfattande sammanhang atl inte ha mera av eftertanke när del gäller hur man skall förfara. Del är etl förbluffande ekonomiskt lättsinne, och del visar också hur del skulle kunna bli, om alll vore cenlralstyrl. Del kan knappast eller aldrig bli något argument för löntagarfonder all sätta elt sådant centralt ekonomiskt lättsinne i system.

Alt politiker och andra ändå har yttrat sig så tvärsäkert och moraliserande har förklarats med hänvisning lill poliliska och taktiska hänsyn. Men om vår ekonomi skulle domineras av sådant, blir del illa ställl med utrymme för löneökningar och andra förbättringar i fortsättningen. De enda som faktiskt gjort några utredningar om ekonomin i dessa avtal och då även av deras sysselsätlningsverkningar är, förutom Volvoledningen, olika grupper av aktieägare.

Redan hotet atl löntagarfonder kan komma att införas kastar sin skugga över del aktuella ekonomiska läget. Del skapar mindre tilltro till framtiden och ökar de risker som alllid är förenade med olika investeringar och satsningar på framliden. Om man misslyckas med en investering, förlorar man pengarna och fordringsägarna tar över förelaget; om man lyckas, skulle LO ta över. Del säger sig självt alt i den belägenheten blir det mindre investeringar än annars. Därigenom försväras också redan i dag en långsiktig och stabil uppgång i sysselsätlningen.

1 tidningarna har vi under de senaste veckorna kunnai se alt en företagare som Bengt "Buketten" Nygren sålt sitt förelag för alt la upp sin verksamhet i etl annal land. Ell av skälen härtill, har del sagts, är jusl hotet om

löntagarfonder. Delta blir ett exempel på en skicklig person, som har skapat mer sysselsättning i Sverige än alla sina kritiker tillhopa och vars talang inle nu kommer Sverige lill del. Många andra företagare och förelagsledare väljer den enklare utvägen, nämligen all helt enkelt lägga sin talang i malpåse och avstå från atl söka utveckla sitt förelag.

Delta atl förstöra framlidstron är farligt, för vi behöver den framlidstron. Vi behöver nyföretagande, investeringar och satsningar på framtiden. Vi behöver delta för all få en ekonomisk utveckling som tillåter oss en god standard och som gör det möjligt för oss all infria alla de utfästelser som vi har gjorl för framtiden. Partiledarna har lidigare i dag ställ här i lalarslolen och räknal upp alll som de skulle vilja göra. Del är enkelt all räkna upp sådant, men sedan gäller del faktiskt all föra en polilik som gör del möjligl aU genomföra del också. Vi skall också vara medvetna om att vi i Sverige under 1970-lalet - vilket har påpekats tidigare här i kammaren -har haft en sämre ekonomisk utveckling än jämförbara länder, Gunnar Nilsson i LO har åtminstone vid ett tillfålle sagt att om den ekonomiska utvecklingen inte blir bättre, kan det bli svårigheter atl infria olika pensionsutfästelser som har gjorts. Del vore ju för ynkligt om det skulle gä så illa. Men jusl därför fordras det också en ekonomisk polilik som gör atl vi kan styra ul ur en sådan farlig silualion. Elt av de bästa sätten all göra del är alt en gäng för alla fastlägga all vi inle skall ha några kollektiva löntagarfonder i vårt land.

Man kan inte göra sig kvitt etl ekonomiskt system förrän man barett annat som fungerar, och vi har inte någol annat sådant system som fungerar Att det inle finns någol alternativt syslem som skulle fungera visas allra bäst av att LO nu inle startar en mängd företag och utvecklar dem i fri konkurrens med andra. Om man nämligen i likhet med Landsorganisationen och socialdemokraterna anser atl del centrala facket är bätire än alla andra på alt driva förelag, vore det naturiigt all man också visade del i handling. Gjorde man det och visade sig skickligare, skulle det också vara ett bevis för all här funnes ett överiägsei alternativt system. Alldeles särskilt naturiigt vore del all slälla sin, som man själv anser, oerhörda företagsledartalang lill förfogande i ell läge där man själv så ofta kritiserar dem som slartar och driver förelag och när det, herr talman, pä så många orter behövs ersättningsindustri och alternativ produktion. Om man, som man själ v säger, är bättre än alla andra på att sköta företag, är det faktiskt osolidariskl all inte använda den talangen och skapa ny sysselsättning.

Jag läste för en tid sedan elt nummer av Veckans Affärer, där man gjort sammanställningar av olika ägargrupper och utvecklingen för dessa. Där fanns även statistik för del begränsade antal företag som LO har. Men i den här artikeln visades också atl under perioden 1973-1977 har sysselsättningen i dessa företag inte ökat ulan minskal frän 22 800 lill 18 500 arbetstillfällen, eller nästan 20 96, vilkel är en intressant siffra i della sammanhang.

Moderaternas alternativ består i att man skall ha etl spritt enskilt ägande. Del skall vara fri företagsamhet inom de ramar som statsmakterna drar upp. Vi vill ta vara på enskilda människors initiativ och ansvar. Del vill vi göra både därför att del ger en bäure ekonomisk utveckling och därför alt man pä

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

det viset ger människorna större frihet.

De nya sparformer som infördes av trepartiregeringen ger förulsältningar för en uppbyggnad av nya tillgångar hos dem som annars hade haft sämre möjligheter härtill. Del var en betydelsefull insats som trepartiregeringen gjorde.

Vi vill också göra del lättare för dem som så önskar all skaffa sig en egen bostad. Vi har alllid i valfrihetens namn kämpat för etl vidgat småhusbyggande. Vi vill också atl de som bor i flerfamiljshus och som sä önskar skall få vidgade möjligheterall äga sin bostad. Vi har förall underiätta detta system i är föreslagit att man skall införa en speciell sparform, bosparande, där det är möjligl alt pä fördelaktiga villkor kunna spara lill sin egen bostad.

Socialdemokraternas iver atl åstadkomma socialistiska lösningar visar sig inle bara i förslagen om kollektiva löntagarfonder. Just vad gäller bostäder finns många exempel pä hur de vill inskränka de enskilda människornas rättigheter och införa mer av centralstyre och kollektivt ägande. Vidare har den socialdemokratiska kongressen för sin del bestämt att läromedelsproduktionen och läkemedelsföretagen skall förstatligas. Kongressen har också uttalat sig för all man skall studera hur bankerna skall socialiseras.

När socialdemokraterna sä ofta lalar om vidgat medbestämmande, herr lalman, är det underiigi atl skåda hurde ryggar tillbaka för att ge de enskilda människorna ett vidgat inflylande över den egna tillvaron, l. ex. genom alt underlätta enskilt bosiadsägande och bidra lill etl spritt enskilt ägande i största allmänhet. I stället vill de nu att ombudsmännen skall bestämma mer och mer.

Men, herr lalman, de som hela tiden lalar om kollektiva lösningar tänker mera på makt än pä frihet. Vi vill länka mera pä frihet.

Förste vice talmannen tillkännagav atl anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

BJÖRN MOLIN (fp):

Herr lalman! Den 1 januari i år höjdes såväl folkpensionerna som barnbidragen och bostadsbidragen. Detla om någol äretl synligt bevis pä all det sociala reformarbetet i vårt land inle avstannade när vi fick en icke-socialistisk regering. Det var ju annars ett återkommande inslag i den socialdemokratiska propagandan inför 1976 års val. Frän de socialdemokratiska talarstolarna fick vi höra att hela det sociala reformarbetet skulle avstanna eller rent av raseras om de borgerliga kom i regeringsställning.

Så blev de alltså inle. Det har tvärtom skett en konsolidering av välståndet under åren 1977-1979. Denna förbättring av del sociala trygghetssystemet har kunnat ske under en tid av ekonomisk avmattning. Vi har haft en viss nedgång i produktionen, även om del blev en positiv tillväxt under 1978. Vi har haft en förhållandevis hög arbetslöshet, och etl ganska .stort antal människor har fått sysselsättning genom arbetsmarknadspoliliska ålgärder av olika slag. Parallellt härmed hade vi under 1977 en hög inflation och elt stort underskott i våra utlandsaffärer.

Genom en kraftfull och medveten ekonomisk politik har denna negativa utveckling kunnai vändas. Inflationen sjönk under 1978 lill hälften av vad den var 1977. I våra utlandsaffärer skedde under förra året en dramalisk omsvängning till det bätire - från ett underskott i handeln på ungefär 5 miljarder år 1977 lill ett stort överskott förra årel pä ungefär 6 miljarder. Utlandsupplåningen, som var hög 1977, kunde lill följd härav minskas under första halvåret 1978, och den upphörde helt under andra halvåret. Sammanlagt uppgick utlandsupplåningen under förra årel lill bara 2 miljarder. Della kan vara värt att notera. Den kan i år väntas bli något slörre, men utlandsupplåningen ligger likväl på en helt annan och lägre nivå än vad man ibland tycks ha klart för sig i den allmänna deballen, där man tror alt etl budgetunderskott på 45 miljarder kr. motsvarar samma summa i utländsk upplåning. Sanningen ärju den att av de 45 miljarder, som vi kommeratl få i underskoll i slalsbudgelen i är är del ungefär 5 miljarder som kan komma att behöva täckas genom utlandsupplåning. Resten klaras främst av på den vanliga kreditmarknaden.

Herr lalman! Från folkpartiets sida har vi sedan länge hävdat att marginalskatterna utgör ell stort problem. Marginalskatterna är ell problem därför att de motverkar lusten att genom ökade arbetsinsatser höja sina inkomster. Redan marginalskatter kring 50 96 är i den meningen olyckliga. Skalleomläggningen fr. o. m. nyår innebär en viss minskning av den slalliga marginalskatten, och jag ser det pä samma sätt som skatteutskottet gjorde i sitt betänkande i december, nämligen alt det här bara är ell första steg i en allmän omläggning av skattesystemet så alt arbetsvilja och arbetsinsatser inte skall behöva motverkas av våra skatteregler.

Från den utgångspunkten kan del upplevas som en framgång all man nu på många olika håll diskuterar och erkänner riskerna med de höga marginalskatterna. Vi kan i dag notera alt man från socialdemokratiskt häll i flera olika sammanhang har pekat på svagheterna med det nuvarande marginalskaiie-syslemet. Jag tänker då inle i första hand på Gunnar Myrdal utan pä för dagen mer representativa företrädare för socialdemokratin. Det finns väl anledning alt också här i riksdagen återkomma till en diskussion om de skaltepolitiska tankegångar som socialdemokraterna har fört fram i sin motion.

En sänkning av marginalskatterna, som innebär alt människor får behålla en slörre del av sin inkomstökning, kan säkerligen få en sådan effekt på arbetsviljan all den delvis av sig själv kompenserar det skattebortfall som en sänkt marginalskatt innebär. Det är emellertid, i vaoe fall på kort sikl, inte tillräckligt för all täcka inkomstbortfallet. Del är därför nödvändigl atl vi, samtidigt som vi är pä väg atl nå enighei om behovet av sänkta marginalskatter, också söker finna en enighet om i vilka former man skall finansiera del skattebortfall som följer därav. Jag noterar all både LO och TCO har krävt att en skalleomläggning som innebär sänkia marginalskatter måste loialfi-nansieras.

Jag har i andra sammanhang sagl atl jag inle tror att man pä en gång kan avvisa en höjning av antingen de indirekta skatterna eller arbetsgivaravgifterna och samtidigt förorda en betydande sänkning av marginalskatterna. Vill

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

man komma ifrån del nuvarande skattesystemets negativa verkningar på arbetsvilja och skaltemoral - orsakat både av höga kommunalskatter och av en hög progressivitet i den slalliga inkomstskatten -ja, då måste man godta antingen en höjning av vissa indirekta skatter eller en höjning av förelagens avgifter. Det är i del här sammanhanget som socialdemokraternas förslag om en produktionsfaktorsskalt kommer in i bilden, och jag tror all vi böria oss en allvarlig funderare på del förslaget. Vad som i dagens läge kan sägas är all det troligen blir mycket svårt all införa en sådan skatt redan den 1 januari 1980. Produktionsfaklorsskatlen kan därför inte påverka budgetuifallet 1979/80 och har därför ingen egentlig effekt på det för dagen så omdiskuterade budgetunderskottet.

Jag tror emellertid alt den skattepolitiska diskussionen med socialdemokraterna skulle underlättas, om man från socialdemokratiskt håll erkände inflationsskyddets positiva värde. Inflationsskyddel i skattesystemet ärju en garanti för att inle skatterna tillåts stiga i takt med en varierande inflation. Inflationsskyddel innebär alt en hög inflation inte automatiskt leder till en betydande skärpning av skattetrycket medan en lägre inflation medför en mindre höjning av skatterna. Om inflationsskyddet togs bort ur skattesystemet, skulle del finnas ett direkt siaisfinansielll intresse atl genom en hög inflation höja de slalliga skatteintäkterna. Jag lycker alltså alt inflationsskyddel bör vara en given utgångspunkt också vid en mera långsiklig reformering av skattesystemet.

Herr lalman! Del gångna årets erfarenhet visar alt en ansvarsfull ekonomisk polilik - som har innefattat en nödvändig åtstramning av den privata konsumtionen - kan förenas med ett fortsalt socialt reformarbete. I del fortsatta sociala reformarbetet irorjag att särskild uppärksamhel kommer alt få ägnas de äldre i vårt samhälle. Del gäller både kvantiteten och kvaliteten i äldreomsorgen. Del kommer au behövas fler platser i långtidsvården, och vi kommer också att behöva etl mer differentierat utbud av vård och omhändertagande för de gamla. Försl då kan vi sägas taett verkligt ansvar för de äldre i värt samhälle.

Gamla människor behöver i slörre utsträckning sjukvård av olika slag. Det medför krav pä en fortsatt utbyggnad både av sjukvården i allmänhet och av långtidsvården i synnerhet. Del är samtidigt vikligl all man utformar långtidsvården på elt sådant säu all man i större utsträckning lar hänsyn till patienterna som enskilda människor. Patienter pä en längvårdsavdelning borde t. ex. kunna få la med sig personliga ägodelar för all pä del viset kunna göra miljön mer hemlik.

Del är också viktigt alt man på olika sätl lar vara på gamla människors rättigheter och integritet. Människor som ligger på sjukhus är oftast svagare än andra och kan därför ha svårt atl driva rimliga krav på t. ex. informalion eller annoriunda medicinering. Beroendet av sjukvårdspersonalen kan bli stort och tacksamheten för olika ålgärder överdriven. Atl få ell glas saft eller alt slippa ell plågsamt mlinprov kan vara tillräckligt för atl den sjuke i övrigt kanske uppger krav pä en människovärdig behandling. De korta stunder läkarna besöker sjukrummet vägareller orkar den sjuke sällan använda till all

föra fram krav på t. ex. information eller annan behandling. För den som ligger pä sjukhus gäller också alt det drastiska miljöbyiel ofta innebär en svår påfrestning. I mänga fall är del gamla människor som aldrig tidigare legal någon längre lid på sjukhus och som har starkt inrotade vanor. På sjukhuset får de vänja sig vid nya matvanor, nya sovtider och tvingas tillbringa hela dagen tillsammans med främmande människor med andra vanor och intressen. Alll detla kan hos en del patienter skapa ångestkänslor, som kan försvåra behandlingen och återanpassningen. Det är därför viktigt atl integriteten och rättigheterna för patienterna skyddas på olika sätt. Jag har tidigare pekat pä möjligheterna att föra samman sådana ålgärder i en palienlrätiighetslag. Jag hoppas att den proposition som skall utarbetas på grundval av medicinalansvarskommitténs belänkande skall kunna ta lill vara några av de uppslag som där har funnits.

Flertalet gamla människor måste emellertid även i framliden fä sin vård och omsorg i del egna hemmet. Del är då viktigt all vi försöker skapa bosläder där det är lätt för gamla människor alt leva - bostäder som har anpassats lill den minskade grad av röriighet som ju gamla människor ofta har. Trygghetslarm i de här lägenheterna är t. ex. etl värdefullt inslag. Del är alltså viktigt all man kan tillgodose rimliga krav pä service i hemmen, som innebär alt gamla människor inle i onödan behöver vistas på sjukhus.

Till omsorgen om de gamla i hemmet hör naturiigtvis också den omvårdnad som de anhöriga ger. Många anhöriga gör en beundransvärd insats när del gäller atl ta hand om en sjuk anhörig. Oftast är del gamla människor, men ibland kan vården gälla en yngre eller handikappad person. Samhällets stöd till anhöriga som pä del här sättet tar på sig ell vårdnadsansvar är emellertid myckel begränsat. Jag tror alt om man hade elt bättre renl ekonomiskt stöd skulle säkert fler anhöriga välja all vara hemma och värda sjuka äldre släktingar. Vi har därför inom folkpartiet kommil till den uppfattningen alt man borde skapa en ersättningsform liknande föräldraförsäkringen för anhöriga som vårdar sjuk äldre i hemmet. Med föräldraförsäkringen som mönster skulle del kunna utgå försäkringsersättning, sjukpenning och ATP lill den som väljer atl ta hand om en gammal sjuk eller handikappad anhörig i hemmet. Samhällel borde då också,som skett på några håll, se till att den värdande får möjlighet till en viss sammanhängande ledighet, t. ex. genom all den sjuke eller handikappade kortvarigt las in på ell semesterhem eller liknande.

Herr lalman! Det är vår utgångspunkt att alla människor - också de äldre -måsle behandlas som individer med olika intressen och behov. Åldrandet är en individuell process som sker gradvis. Det är därför fel alt ha en för alla given pensionsålder, dä förvärvsarbetet måsle upphöra, oberoende av individens prestationsförmåga. Låt oss i stället försöka möjliggöra en flexibel övergång från yrkesverksam ålder lill pensionsålder, t. ex. genom en utbyggnad av det syslem vi har med rörlig pensionsålder och rätt till förlida eller fördröjt uttag av pension. Del bör kunna bidra också lill all minska riskerna för isolering av gamla och sysslolösa människor.

Det är också därför vi menar att rällen lill arbete stegvis bör utsträckas över

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

65 års ålder och alt ökade möjligheler bör skapas för äldre all göra tillfälliga insalser i arbetslivet efter pensioneringen. Del kan ske t. ex. inom kommunernas omsorgsverksamhel för barn och bör i de flesta fall omfatta deltid. Jag har här redovisat några angelägna reformer på äldreomsorgens område. Också på andra områden flnns behov av reformer och förbättringar. Det är vår övertygelse atl dessa samhällsförändringar kan genomföras i framliden, men det ställer krav på ekonomisk balans och pä elt rimligt skattesystem. Del är därför som den ekonomiska politiken och den sociala välfården hör så nära samman. Folkpartiregeringens mål är alt föra en sådan politik i fråga om elconomi och skatterätt vi därigenom skapar de bästa förutsättningarna fören framlida välfärd.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr lalman! När realinkomsten för en vanlig arbetarfamilj på ett år kan minska med en hel månadslön och när alll fler ställs utanför den reguljära arbetsmarknaden är detta tecken på en framgångsrik borgerlig politik - en polilik som vpk naturiigtvis inle kan tolerera. Den måste avlägsnas, men den kan inte avlägsnas med samarbele och samröre med borgeriiga partier. Nej, den kan bara avlägsnas om del ställs ell reellt alternativ mot den - ell alternativ som innebär en helt ny polilik och som betyder alt arbetslösheten försvinner och rätten lill ell meningsfullt arbete garanteras, atl alla skall ha räll lill elt bra liv, alt jämställdhet mellan män och kvinnor förverkligas, att barn och ungdom kan gä en ljus framtid till mötes, atl demokratiska rättigheter införs på arbetsplatserna som elt stöd för arbetarna och tjänstemännen atl uppnå rättfärdiga ekonomiska och sociala krav.

Ställs inle detla alternativ från arbetarrörelsen mol den borgeriiga anstormningen finns det en uppenbar risk för ytterligare försämringar.

Jan Odhnoff i Fabriksarbelareförbundel har i en undersökning visat hur realinkomsten sjunkit under 1978. För många har den sjunkit med mellan 300 och 500 kr. i månaden. Pä ett är blir det en hel månadslön. Undersökningen visar också atl låglönesatsningen givit föga resultat och atl skatteomläggningarna inte gynnat mellan- och låginkomstgrupperna.

Utredningen gäller 1978. 1977 var ju inle bättre. Effekterna var säkert desamma. Resultatet på två år blir då en förlust på ca 10 000 kr. för en vanlig arbetare. Det är skrämmande siffror.

Men tendenserna fortsätter. 1978 har konsumentprisindex ökat med över 7,5 96. Hyrorna, som är en tung posi i arbetarfamiljernas budget, steg med 13 %. Löneökningarna har stannat vid knappt 4 % för 1978. 1979 skall enligl folkpartiregeringen följa samma tendens.

Man frågar sig hur LO-ledningen med riksdagsman Gunnar Nilsson i spetsen kunde underteckna etl sådant kapitulalionsavtal våren 1978. Del förefaller i dag vara en gåta. Hur kunde man föriita sig pä den borgeriiga regeringens ekonomiska politik?

Förhandlingarna för andra avtalsåret är nu aktuella. Kapiiulaiionsavialel för 1978 kan korrigeras i de lokala förhandlingarna. En ökning med minsl 1:50 i limmen för au kompensera 1978 års föriusl verkar i dag realistisk. Alll lalar

för lokal aktivitet. Vinstutvecklingen förutsätts öka. Och det gäller ju fördelningen mellan rika kapitalägare och arbetare! Att förändra denna fördelning till arbetarnas fördel kräver aktiva lokala fackföreningar. De kan emellertid möta hårt motstånd, inte bara från arbelsköparna utan även från en arbetsrättslagstiftning - medbestämmandelagen - som har ett inskrivet slrejkförbud. Delta strejkförbud, som infördes av en borgarregering 1928 och skrevs in i medbestämmandelagen 1976, måste bort. Oresonliga arbetsköpare skall inte kunna utnyttja arbetsrätislagstiftningen för att hålla nere lönerna.

När valet är över i höst löper även avtalen på arbetsmarknaden ut. Vilken inkomstpolitik kommer all föras då? Kommer reallöneförsämringarna atl fortsätta? Och hur blir det med skattepolitiken? Skall eventuella skattesänkningar - typ SAP:s sena.ste förslag - avräknas från löneutrymmet? Ja, då är inte mycket vunnet.

Vpk anser det berättigat med kraftiga löneökningar i höst. En skattepolitik som gynnar låg- och mellaninkomstgrupperna bör genomföras. Momsen på mal bör las bort och kommunalskatletryckei minskas genom införande av en stalskommunal enhetsskait. Vidare bör pris- och hyresslopp genomföras. Det aren inkomstpolitik som gynnar de breda löntagargrupperna. Det behövs en ny typ av avtalsrörelse, där förslagen diskuteras i tid och demokratin kan utvecklas i facket.

Borgarstyre med ett eller tre partier i regeringsställning håller alltid kapitalägarna under armarna. Till dessa slussas miljarder, pengar som lönearbetarna får betala via skatter samtidigt som deras löner hålls tillbaka.

Atl ta av lönerna är även det socialdemokratiska partiels recept. När man ropar på löntagarfonder -jag tänker främst på den aktuella Volvoaflaren - så avser man utvecklingsfonder där en del av pengarna i löneutrymmet skall överföras lill de kapitalistiska företagen som riskvilligt kapital. Del kan inle vara arbetarrörelsens framgångslinje att ta av lönerna och ge lill kapitalägarna.

Det är inle brist på kapital i värt land, men det är brist på demokrati på jobben och brist på beslut som omintetgör Wallenbergs imperium och andra aklieägares makt och inflytande. Det är dessa och deras gelikars spekulationsvinsier, förmögenheler och andra vinster som måste beskallas härdare. Men samma människors möjligheter till skatteflykt och skallefusk måste även bekämpas. Del är detta kapital som måsle frigöras för alt skapa möjligheler lill alternativ produktion, samhällsnytlig produktion efter människors behov. Del kan satsas i industrigrenar och i regioner som i dag är pä fallrepet,

Vpk:s samhällsfonder har della syfte. Ta av kapitalel och skapa nya jobb! Salsa på förädling och nytänkande, på ny leknik och nya produkier! Bryt det extrema exportberoendet och skapa en slagkraftig hemmaindustri i stället för all flytta investeringarna utomlands! Rädda våra basindustrier! Som en rullgardin dras den s. k. Norriandsgränsen alll längre söderut. Rullgardinen håller nu på atl gå ned även för Bergslagen. Två tredjedelar av Sverige är ell

Nr 76

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Norriand.

Med en ny industripolitik, alternativ produktion, förädling, ökad manu-faklurering,en ny handelspolitik och användandet av samhällsfonder kan vi dra upp rullgardinen för Bergslagen och Norriand samt andra drabbade regioner.

Borgarnas och socialdemokratins flyltlasspolitik måsie upphöra. Koncentrations- och siordrifispoliiiken måste brytas för alt rädda bruksorter och glesbygder. Då kan Norrland och Bergslagen få en allsidig utveckling. Gruv-och stålindustrin kan utvecklas och bevaras.

Etl skolexempel på ■ koncentrations- och nedläggningspoiitik utgör handelsstålsindustrin, 4 000 jobb skall bort, vilket får oerhörda konsekvenser för Bergslagen och Norrbotten. Ironiskt nog är det den förre centerpartistiske industriministern Åsling som slår fadder för SSAB, vars polilik medför koncentration och nedläggning av verksamheten på bruksorter. Ingen decenlralisering och inget bevarande av bygder och regioner där inle. Hur Nils Åsling och centern med tanke på den förda politiken i dessa områden i forlsältningen skall kunna la ord som decentralisering och regional balans i sin mun är obegripligt.

Men tyvärr är verkligheten värre än vad bara centern och borgarna gör. Även socialdemokraterna har i princip ställt sig bakom den siålpolitik som Nils Åsling har ställ fadder för. De godkänner all gmvor läggs ned i Bergslagen innan de är utbrutna.

Socialdemokraterna ställer således inte ens upp pä Gruvindusiriarbetare-förbundels krav. De accepterar alt malmmetallurgi - råsiålsframslällning -skall läggas ned i Bergslagens handelsstålverk. De accepterar atl Norrbotten inte skall få någon förädling av betydelse. Återstår för socialdemokratin i Norrbotten ett "Ministälverk 80", för I miljon årslön i stället för 4 miljoner som man lovade tidigare. S AP:s stålpolitik är anpassad till marknadskrafterna och nytllasspolitiken.

Socialdemokratiska politiker, bl. a. riksdagsmannen Kjell-Olof Feldt, har rest i dessa områden och sagl: Vänta tills vi får regeringsmakten; dä skall del ordna sig. Sanningen är nu alt man svek dessa regioners månghundraåriga indusiritraditioner samt arbetarnas och fackföreningarnas kamp för att få sysselsättning. Vad socialdemokraterna kunde åstadkomma var bara hot mot de kämpande facken: Viker ni inte frän era krav, ställer vi inte heller upp pä några som helst investeringar. Man kan fråga socialdemokraterna: Är della förenligt med en arbetarpolitik?

Naturiigtvis är besvikelsen stor i stål- och gruvområdena. Man frågar sig: Finns del ingen framlid? Jo, naturligtvis finns del en framtid. I stället för all ge upp inför en borgerlig siålpolitik och SAP-ledningens svek, måste man mobilisera för en slagkraftig gruv- och stålindustri, som utgår från samhällsekonomiska bedömningar, som bygger pä kvalitet i stället för kvantitet, som bygger på produkter, teknik och produktionsprocesser vilka kan decentraliseras och inle kräver stordrift, som bevarar gruvor och malmmelallurgi i Bergslagen och som ger Norrbotten möjligheler lill avancerad förädling.

Därför får i dag inle etl enda arbetstillfälle gä förlorat. Bygderna måste

överleva. Hela stål- och gruvindustrin måste nationaliseras om denna inriktning skall kunna förverkligas. De privalkapitalisliska intressen som i årtionden har bedrivit rovdrift och försummat investeringar måste bort frän stålindustrin. Del är en sådan politik vpk står för. Vi måsle kämpa för en sådan inriktning för alt ge borgare och SAP-ledning bakläxa.

Gruv- och stålbranschen är bara ett av många exempel på krisbranscher. Varven, tekobranschen och många andra branscher är drabbade. Nedläggningar, rationaliseringar och därmed minskad sysselsättning har inle kunnat hejdas av arbetarna och deras fackliga organisationer. Medbestämmandelagen - den största reformen sedan allmänna rösträtten, sade Olof Palme 1976 - har visat sig vara ell myckel uddlösl vapen när kapitalägarna utövat sin makt. Avsaknaden av konkreta vetorätter för fackföreningar mol nedläggningar, inskränkningar och rationaliseringar samt i andra för facket viktiga frågor är MBL:s stora brist tillsammans med strejkförbudet.

MBL slår idag för Med Bibehållen Ledning för kapitalet. Illusionen, att eu avtal mellan arbetsmarknadens parter skulle flytta fram de arbelandes positioner, har avslöjats. Hur kunde man tro att arbelsköparna helt godvilligt skulle avhända sig några som helst maktpositioner? Det har även besannats i de förhandlingar som bedrivits. Del är SAF:s linje som man har diskuterat och som i sista stund har spolats av LO och PTK mest pä grund av lokall fackligt motstånd mol SAF:s förslag.

Del är uppenbart atl inga medbestämmandeavtal kan träffas med nuvarande lagstiftning. Förhandlingslinjen med ell stärkande av partsförhållandel är nödvändig, samtidigt som ökad demokrati inom facket krävs. Vetorätter på avgörande områden och lokal strejkrätt är avgörande frågor för ett nytt innehåll i arbetsrätislagstiftningen. Nu har LO-ledningen signalerat aU inga löneavtal skall träffas förrän ell medbestämmandeavtal kommit till stånd. Del har även sagts atl SAP vill förändra medbestämmandelagen på några punkier för alt avtal skall kunna träffas. Ja, skall man se årets riksdagsmotion från SAP som grund, så är det ju inte myckel alt hurra för. Där är det ju samma samarbelsanda som lidigare, och där talas del inte om några avgörande förbättringar för arbetarna och facket i dess roll som motpart lill arbelsköparna. Nej, det behövs avgörande förändringar i medbestämmandelagen för all motstå arbeisköparnas makt, och del behövs för all hävda sysselsättning och ekonomisk och social standard. Ingel MBL-avtal skall därför träffas förrän lagen ändrats på de avgörande punkterna.

I dag, när mellan en halv och en miljon människor i arbetsför ålder beflnner sig utanför den reguljära arbelsrnarknaden, måste alla ålgärder vidtas för atl alla skall få ett arbete. En arbetstidsförkortning är tillsammans med en kraftfull sysselsättnings- och industripolitik ell verksamt medel.

Kravet på sexlimmarsdag måste ses i detta perspektiv. Men del är krav som berör samhällslivets alla områden. Del gäller arbetshets, utslagning, kvinnornas rätt lill ell jobb, kamp mot onödigt utnyttjande av skiftarbete och övertidsarbete, kamp mot utsortering, kamp mot teknikens grepp över människan och sist men inte minsl karnp för allas rätt till arbete. Vpk föreslår

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

till årets riksdag all sjulimmarsdagen genomförs 1980 och sexlimmarsdagen 1985.

Till sist villjag citera Bertoldt Brechtsord: "Man kallade på arbetskraft men del kom människor." Vad det handlar om i politiken är inte en grå massa av arbetskraft som man handskas med hur som helst. Del handlar om människor som kräver sysselsättning för atl försöria sig, för att kunna leva på elt ekonomiskt, socialt och kulturellt acceptabelt sätt. Det är människor som inte vill bli flyttade som kollin. Det är människor som vill ha ett bra liv. Även barn och ungdom vill ha en ljus framtid. Även kvinnor är människor, och de kräver jämställdhet mellan man och kvinna. Människornas intressen måsle gå före kapitalets.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! Svenska folkel serveras i budgetpropositionen en glättad bild av den svenska ekonomins läge. Konjunkturen beskrivs som raskt uppåtgående, och den totala produktionen skall öka kraftigt i år. En förbättrad handelsbalans och en lägre inflationstakt ingår också i anrättningen.

Nu finns del också en annan bild att ge av den svenska ekonomins nuläge och framtid. Det är de nära 90 000 personer som gick ulan arbele i december, de 175 000 som sysselsätts av AMS i beredskapsarbeten och utbildning, del rekordlåga anlalel lediga platser på arbetsmarknaden.

Till den bilden hör också en rad basindustrier i mer eller mindre krisartat tillstånd, med tusentals förlorade arbetsplatser - varven, stålindustrin, gruvnäringen, beklädnadsindustrin, gjuteriindustrin, skogsindustrin. Där finns en rad län och orter med hotande sysselsättnings- och befolkningskris -Norrbotten, Sörmland, Bergslagen, Värmland, Göteborgsområdet och Boråsområdet.

1 den här bilden ingår också en industri, som efter elt investeringsras med 30 % på tvä är fortsätter all ligga lågt med sina investeringar och som över huvud taget visar en oroande brist på nya initiativ och planering för framliden. Slutligen har vi statsfinanser i svårt förfall med budgetunderskott på 45 miljarder kronor.

Del vore därför elt allvarligt misstag all tolka de positiva inslagen i den ekonomiska bilden som att svensk ekonomi nu har återvunnit sin balans och sin styrka. 1 själva verket försämras, trots exportuppgängen, resultatet av del totala varu- och tjänsteulbytet med utlandet, den s. k. bytesbalansen, mellan 1978 och 1979. En prisstegring pä 6 96 ter sig oroande hög under 1979, ett år med små ökningar av lönekostnaderna och en snabb produktivitetsförbättring genom att ledig kapacitet tas i anspråk. Och trots en kraftig förbällring av näringslivels finansiella ställning och en begynnande klar uppgång av vinsterna ligger industriinvesteringarna mer eller mindre stilla.

Dessutom kvarstår den grundläggande obalansen och svagheten i vår ekonomi - en oacceptabelt hög arbetslöshet. Arbelslösheisproblemet är i själva verket långt allvarligare än vad som framgår av siffrorna. Tecknen blir alll fler pä en kraftigt ökad regional obalans, som kan kasta hela län in i en ond cirkel av utflyttning, företagsdöd och ekonomisk förtvining.

Del är därför nödvändigl att slå fast all Sveriges ekonomi inte är stark förrän vi äter har uppnått full sysselsättning. Del är först när allas rätt lill arbele har blivit verklighet - och kan förenas med rimlig prisstabilitet och balans i våra utrikesaffärer -som den ekonomiska politiken kan förtjäna att kallas för framgångsrik. Och dit har vi i dag en både lång och svär väg alt vandra.

Det är i och för sig inget fel om en regering är optimistisk och anstränger sig att framhålla de ljusare inslagen i tillvaron. Men del är fariigt om optimismen blir alltför glättad, om den döljer en allmän handlingsoförmåga och rädsla alt la itu med allvarliga problem och obehagliga arbetsuppgifter. Jag fruktar atl del är just en sådan regering som landet nu har råkat ul för. I budgetpropositionen tas inte ett enda nytt initiativ som riktar sig mot de sjuka punkterna i vår ekonomi - arbetslösheten, de låga industriinvesteringarna, det stora budgetunderskottet. Herr Ullslen tycks ha åstadkommit en regering som har förbrukat sina krafter innan den ens böoat regera.

Den ekonomiska politiken måste i väsentliga avseenden ges en annan inriktning. Den måste lägga en helt annan grund för den långsiktiga återhämtningen och stabiliseringen av vår ekonomi än vad den kvarlalspo-litik kan göra som nu bedrivs. Andra socialdemokratiska talare kommeratl ta upp investerings-, närings- och sysselsättningspolitiken. Jag skall i del här inlägget redovisa socialdemokratins krav pä siatens budget- och finanspoli-uk.

Här måste lägel betecknas som allvariigt. Pä tre år har del statliga budgetunderskottet växt med ungefär 40 miljarder kronor. Under det nu löpande budgetåret, 1978/79, beräknas underskottet bli 45 miljarder, och budgetminislern har presenterat en budget för 1979/80 med samma stora underskott. Om den bedömningen torde kunna sägas atl den i varie fall inle underskattar budgetunderskotiets sioriek.

Del har på sistone utbrutit en diskussion om innebörden av denna väldiga siatsupplåning, som nu motsvarar 10 % av hela nationalinkomsten. Men en slutsats torde vara svår atl undgå: Om den ekonomiska politiken i Sverige skall inriktas på fortsatt tillväxt, ökad sysselsättning och en expansion av industrins investeringar, kan det inte förenas med ett fortsatt budgetunderskott i 50-miljardersklassen. En ny pris- och kostnadsexplosion torde då vara ofrånkomlig.

Likviditeten, penningmängden, växer i är med 15 96 för andra årel i följd. En väsentlig del av den likvidiletsökningen sker i företagen, som på två år förbättrat sin finansiella ställning med hela 30 miljarder, dvs. nästan lika myckel som försämringen av budgelsaldot. Riksbanken drivs allt längre in i en rent inflationislisk finansiering av statens upplåningsbehov. I fjol lånade man sammanlagt 7 miljarder utomlands och i riksbanken. I år räknar man med all låna 5 miljarder utomlands och 5 miljarder i riksbanken, dvs. i realiteten från Tumba sedelbruk. Dä fömlsäller man ändå alt bankerna skall tvingas placera statsobligationer för ytterligare 20 miljarder i sina portföljer.

Del som räddar regeringen och riksbanken från en ny inflationsväg är del i

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AllmänpoUtisk debatt

6 Riksdagens protokoll 1978/79:76-77

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

och för sig beklagliga faktum att de pengar som flnns uppladdade i företag och banker inte används. Investeringarna ligger lågt, och sysselsätlningen ökar inte.

Men frågan är vad som händer den dag då det inträffar som ju är allas förhoppning, nämligen alt investeringarna böriar öka igen och företagen börjar anställa mera folk. Och frågan är hur löneutvecklingen 1980 skall kunna hållas inom del samhällsekonomiska utrymmet, om vi har en uppåtgående konjunktur med snabbt stigande vinster och en enorm överlikviditet i företagen.

Svarel pä de frågorna kan i alla händelser inte vara att vi med en hård kreditpolitisk åtstramning kan förhindra inflation. För del första måste kreditpolitiken, för att över huvud tagel ha en chans att lyckas, inrikta sig på alt ta ner investeringarna och sysselsättningen - och därmed rasera de strävanden vår polilik nu måste gälla. För det andra har likvidiletsökningen framåt 1980 med all sannolikhet växt riksbanken över huvudet, sä alt en organiserad kreditpolilik då blir mer eller mindre omöjlig.

Som vi ser det måsle mot den här bakgrunden en sanering av statsfinanserna inledas med sikte pä att successivt ta ner budgelunderskoltel. Tydligen inser också budgetminislern detta. I varie fall redovisar han i budgetpropositionen - inle en, utan för säkerhets skull tio gånger - sin uppfattning att finanspolitiken måste stramas åt.

Men trots denna liofaldiga varning för konsekvenserna av sin egen polilik har regeringen inte en enda åtgärd att föreslå som skulle förbättra statsfinanserna. Och av senare uttalanden, bl. a. från statsministern, framgår all regeringens ambition inle sträcker sig längre än lill all försöka hålla budgetunderskottet oförändrat. Men då måste jag för herrar Ullsten och Mundebo påpeka att elt oförändrat budgetunderskott inte är detsamma som en finanspolitisk åtstramning. Del är i dagens läge en fortsatt och farlig statlig kreditexpansion.

Milt intryck är att moderata samlingspartiet och centerpartiet befinner sig i samma situation som folkpartiet. Man är lika förskräckt över vad man ställt till med i fråga om statsfinanserna, men man saknar medel och vilja all ta ansvaret för sina gärningar.

Om någol över huvud taget kan utläsas ur centermotionen om den ekonomiska politiken ärdet atl alla obehagliga finanspolitiska ålgärder skjuls pä framliden. Och för säkerhets skull ligger denna framlid bortom den 16 september. Moderaterna och Gösta Bohman far omkring med yvigt och hotfullt lal om sänkta bidrag och minskade statsutgifter, men när Gösta Bohman för en stund sedan i debatten med Olof Palme fick en chans att förklara vilka bidrag som skulle sänkas och vilka statsutgifter som skulle minskas, dä gick luften ur honom. Vi fick lyssna lill lilel mummel om analyser och experlulredningar.

Men, herr lalman, här vore del verkligen plats för lilel hederiigi klarspråk från moderaternas sida. När Gösta Bohman insinuerar att en del barnfamiljer får barnbidrag som de inte behöver, menar han då atl vi skulle införa behovsprövning av barnbidragen? När han antyder att samma sak gäller för

en del hyresgäster och villaägare som får räntesubventioner, menar han då att vi skulle införa behovsprövade räntebidrag? Menar han t. o, m atl vi skulle införa behovsprövade pensioner?

Om Gösta Bohman och moderaterna vill ha mer av inkomst- och behovsprövning, hur kan de dä påslå alt ell sådant system skulle kosta mindre av byråkrati och blanketter än t, ex, systemet med de allmänna barnbidragen? Det resonemanget om någol visar hur ogenomtänkt och osaklig hela den här moderata kampanjen är,

Herrlalman! Det vi upplever här är elt föga uppbyggligt skådespel, Efteratt ha lånat sig fram i tre år, efter atl ha skaffat slaten en löpande upplåning på uppemot 50 miljarder och en statsskuld pä 200 miljarder uppträder de borgerliga partierna nu som om man helt enkelt tänkte smila ifrån hela räkningen. I varie fall skall räkningen inte presenteras för medborgarna före valdagen.

I det här skedet av riksdagens arbele kan jag bara uppmana de borgerliga partierna all länka om. 1 annal fall berövar dessa partier sig själva både de praktiska möjligheterna och den moraliska rätlen att la något ansvar för landets ekonomiska framlid.

Enligl vår mening måsle en hederlig och ansvarsfull politik i dag innehålla klara besked om den framlida budget- och finanspolitiken. Om vi skall klara både stabiliteten i ekonomin och den sociala tryggheten, måste en planering av statens finanser inledas sä snart som möjligt.

1 våra budgetförslag förordar vi ell antal åtgärder för att omedelbart förstärka budgeten. Det är besparingar pä utgiftssidan - försvaret, jordbmks-politiken, energipolitiken. Det är återtagande av vissa favörer och lättnader som den borgerliga regeringen delat ut till av den särskilt omhuldade grupper. Det är också vissa skaltehöjningar - höjningar av stämpelskatten och av förmögenhetsskatten. Nettoeffekten av våra samlade budgetförslag är en minskning av budgelunderskoltel för budgetåret 1979/80 med ungefär 2,5 miljarder kronor.

Inför 1980, dä enligt vår mening inflationsriskerna kommer atl öka påtagligt, vill vi åstadkomma en mer väsentlig förstärkning av statsinkomsterna. Därför föreslår vi atl fr. o. m. nästa år en ny skatt införs, som läggs direkt pä produktionen, en s. k. produktionsfaktorsskalt.

Nu kända förhållanden lalar för atl statens inkomster nästa år behöver förstärkas med ett belopp i slorieksordningen 7-10 miljarder. Det motsvarar en produktionsskatt på nivån 3-4 96. Vi har då tagit hänsyn lill atl en del av inkomstförstärkningen skall användas för alt sänka den direkta skatten på hushållen.

Vi vill emellertid inte nu binda oss för nivån på produktionsskatten, och eftersom skatten inte skall sältas in förrän 1980 finns det lid alt avvakta säkrare underiag för bedömning av konjunktur- och vinstutvecklingen.

Frågan är då: Kan produktionen bära den här skatten? Svaren är: För det första införs produktionsskatten i etl läge, då produktion, produktivitet och vinster väntas öka i snabb takt och då det finns gott om pengar, alldeles för gott om pengar, i näringslivet. För del andra måsle del göras uppenbart för

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

alla all om vi tar ul en skatt direkt på produktionen, för alt kunna sänka inkomstskatterna och för alt finansiera siatens utgifter, då kan vi inle använda de pengarna en gång lill för ökade löner och kapitalinkomster. Del betyder att hänsyn till produklionsskatten måsie tas i kommande löneförhandlingar och att kapitalägarna också färla motsvarande hänsyn närde skall ta ut sina inkomster ur företagen.

Den som avvisar produklionsskatten måste också klargöra alternativen. Och de är bara två. Antingen skall landet fortsätta att låna sig fram med eu ännu Slörre budgetunderskott. Eller också skall andra skatter höjas, och då återstår i realiteten bara momsen. Men en momshöjning kan inte förhindra alt löner och andra inkomster rusar i höjden på grund av vinstutvecklingen. Momsens primära effekt blir därför au yllerligare driva upp priserna.

Herr talman! Det vilar denna vår ett tungt ansvar på riksdagen för att lägga grunden till en stark ekonomi i vårt land. Det är vår övertygelse alt del kräver alt vi nu inleder en sanering av statens finanser och återgår till en ansvarsfull finanspolitik som kan ge landet trygghet och stabilitet.

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Kjell-Olof Feldt liksom socialdemokraterna i övrigt lalar till förmån för vad de kallar produktionsfaktorsskatt. Vi har länge haft skatteutredningar som sysslat med all försöka finna ut hur man skall utforma ett nyll skattesystem. Det har bl. a. funnits en företagsskatteberedning som har arbetat i 5-6-7 är, största delen av liden under socialdemokratisk ledning. Utredningen granskade även detla socialdemokratiska förslag, och om jag inle har läst beiänkandena fel lyckades socialdemokraterna på hela denna mycket länga tid inte åstadkomma annat än en liten reservation om alt den här frågan borde utredas yllerligare. Men nu, när man är rent desperat över var man har hamnat genom högskatlepoliliken, då kastar man fram detla som om del vore något nytt och fint, som skulle rädda landet.

Vad innebär då egentligen produktionsfaktorsskalt, eller produktionsskatt? Del är samma sak som en moms eller löneskatt, och dessutom är det en skatt på investeringar. Man vill alltså skattebelägga investeringarna. På det viset tror man sig om atl åstadkomma något speciellt nytt. Men man vill också ha investeringar, och därför ingår det i planen att man genast skall sätta i gång alt ge bidrag - olika selektiva punktbidrag - för all få fram investeringarna. Det är, herr talman, ett alldeles utmärkt exempel på vad vi moderater menar med rundgäng. Försl tar man in skatterna, sedan har dessa skatter skapat så stora skador på ekonomin atl man måste använda hela skatteinkomsten till att betala ut bidrag och reparera skadan.

Detta är rundgäng! Del är det som vi ser i magnifik skala f n. i svensk ekonomi. Vi kan ta förelagsbidrag i största allmänhet - del förekommer ju myckel stora sådana. Det har varit nödvändigl alt sälla in dessa bidrag för alt reparera de skador som höga skatter har åstadkommit och för alt vinna tid tills devalveringar och andra åtgärder har kunnai få verkan. Det är dessa enorma förelagsbidrag som är ell typiskt exempel på rundgång. Försl lar man in höga skatter, sedan knakar det i fogarna i ekonomin och så måsle staten betala ut

bidrag för all människorna skall klara sig.

De ofantliga satsningarna på AMS, herr lalman, är också till en inte föraktlig del exempel på detla. Skatterna på förelagen är så höga alt del uppstår svårigheter för förelagen all klara nyanställningar. När förelagen inte klarar det, behövs det bidrag för atl företaget skall kunna anställa folk, eller också får AMS göra del.

Även på andra häll kan man se, när man granskar skattesystemet, hur de skyhöga skatterna på människor och hushåll gör del väldigt svårt för hushållen att klara utgifterna. Del behövs sedan ytteriigare bidrag för att reda upp affärerna.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Staffan Burenstam Linder är lilel slarvig ibland. Han påstår atl produktionsskatten är en skall pä investeringar. Del är den inte alls. Produktionsskatten är en skatt på brutlovinsien minskad med skaller och avskrivningar på förelagens investeringar. Det är den dag då investeringarna ger inkomster lill kapitalägarna som skallen kommer i fråga, men när investeringen görs behandlas den precis som nu. Så läs pä en gång lill! Vår reservalion var tydligen inle kort nog för all herr Burenslam Linder skulle orka igenom den.

Men del andra var det intressanta. Nu är det inte bara barnbidragen och räntebidragen som skall sopas undan i den moderata vinden - nu är del arbetsmarknadspolitiken, nu är det stödet till näringslivel. Nu heter det atl del varit enorma förelagsbidrag under de senaste åren. Del har varit en ofantlig satsning på AMS. Ja, herr Burenslam Linder, del är riktigt att det har varit enorma förelagsbidrag under de senaste åren, mer än under någon annan regering.

Enligl våra bedömningar överfördes frän skattebetalarna till näringslivet ungefär 20 miljarder kronor på tvä är. Men varför, herr talman, skall man i en replik lill mig ta upp etl bråk om den saken? Här kommer om en liten stund Nils Åsling som skötte affären, som skötte det som bara var rundgång, enligt herr Burenslam Linder. Borde inte herrarna i den gamla avsuttna regeringen la och göra upp sinsemellan hur ni egentligen skötte affärerna?

Men del allvariiga ligger naturligtvis i att lika väl som herr Bohman kan stå här och mumla och antyda att barnbidragen är för höga och gär lill fel människor och att räntebidragen nog borde avskaffas för en del, så ger budgetläget nu utrymme för en annan moderat föregångsman att angripa arbetsmarknadspolitiken. Nu satsas det för myckel på de arbetslösa. Det har vi hört förr, herr Burenslam Linder. Del var för ungefär tio år sedan som moderaterna tillsammans med folkpartiet hade som ett av sina huvudangrepp alt vi satsade för mycket pengar pä arbetsmarknadspolitiken. Men om nu allt detta så förfärar er, varför då inte snabbt ge oss besked, vi som undrar vad elt av inslagen i den framlida moderata politiken skall innebära på det här och pä andra områden? Är del inkomstprövade barnbidrag, är det inkomst-prövade räntesubventioner, är det neddragning av arbetsmarknadspolitiken som ni vill åstadkomma? Är det detta som skall rädda statsfinanserna? Ge

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

klart besked om del! Det blir enklare då att föra debatten med herr Burenstam Linder och andra.

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Alt denna debatt måste föras mol socialdemokraterna och Kjell-Olof Feldt beror på atl del var den socialdemokratiska polilik, bl. a. högskatlepoliliken, som tidigare fördes som ledde fram till att svenskt näringsliv befann sig i etl så kritiskt läge när den lidigare regeringen log över ansvaret. För all överbrygga de svårigheterna innan andra ålgärder - som också regeringen sedan vidtog - hann fä effekt, har det under tiden varit nödvändigl atl göra dessa omfattande satsningar på olika industrigrenar. Del är därför högst rimligt alt för Kjell-Olof Feldt, snarare än för Nils Åsling, påpeka hur det lält kan bli på del viset-för det har blivit så i svensk ekonomi genom er tidigare politik - att högskaiiepolilik skapar så stora skador att det sedan fordras ofantliga statsutgifter för au försöka reparera dessa skador. Det är exempel pä rundgång.

När jag sedan talade om AMS-poliiiken ville herr Feldt få det lill atl man inle skulle satsa på arbelslösa. Det är nalurliglvis ell deballknep, som gör atl man kan tolka pä del sättet. Men vår uppfattning är att om man hade etl rimligare skattesystem i Sverige, etl rimligare skattetryck, skulle vi få en bätire ekonomisk utveckling. Vi skulle fä en stabilare sysselsättning, och det skulle bli färre arbetslösa. Det kan väl inte vara reaktionärt atl påpeka atl det, om del blir färre arbelslösa genom en bättre polilik, också behövs mindre AMS-insatser, Det går inte ens med sämsta vilja i världen atl vrida till del på del sätl som Kjell-Olof Feldt försökte.

Det allvariiga och stora hotel f n, mot svensk ekonomi -del är konstigt om vi moderater är det enda parti som inser det - är att de enorma skattesatserna försvagar svensk ekonomi, ger en sämre ekonomisk utveckling och därigenom även sämre resurser till stat och kommun alt klara sina olika åtaganden. Det är lätt atl från talarstolar stå och räkna upp allt man vill göra, men vad som fordras är faktiskt att man också för en ekonomisk polilik som innebär alt man får dessa resurser. Jag gör gällande att högskattepolitiken med de skyhöga skattesatserna är ett allvariigt hot mot den ekonomiska utvecklingen i landet. Det är läll att i tidningar läsa och i radio höra goda exempel - senast i morse i Dagens eko - pä att denna högskaiiepolilik blir asocial, genom att den underminerar resurserna för att fullfölja olika åtaganden här i samhällel.

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del skulle alltså vara så att varvsindustrins problem beror på alt varven betalar för mycket skatter. Gruvnäringens och tekoindustrins bekymmer kan vi lösa genom att ändra på skattesystemet, enligt moderata normer. Men om det nu är så, varför gjorde ni inte någonting ät detta under de två händelserika åren när Staffan Burenstam Linder regerade? Ni sänkte och avskaffade lill slut arbetsgivaravgiften, och vi har många gånger frågat i riksdagen: Vad blev effekterna av della? Vilka företag räddade ni med de 8

miljarder som ni berövade statskassan genom att avskaffa arbetsgivaravgiften? Jag har aldrig fäll något svar. Ingen har kunnai tala om för någon vilka de gynnsamma konsekvenserna av detta var.

Om det nu var så alt högskatlepoliliken nödvändiggjorde förelagsbidragen, måste man nödvändigtvis vara så slarvig och generös med dessa bidrag som den borgeriiga regeringen var? Jag har nämligen också framfört kritik mot framför allt Nils Åslings polikliniska verksamhet. Jag trodde del var det Staffan Burenstam Linder ville diskutera. Men det vägar han inte. Det är för kort lid gången sedan den borgerliga regeringen upplöstes. Men jag ser hur knivarna böriar slipas inför valdagen, så det lär nog ryka en del testar för herr Åsling på grund av hans fögderi och de 20 miljarder som han satte sprätt pä som industriminister.

Herr talman! Vi vill också ha en seriös debatt om skattepolitiken. Vi lägger för denna riksdag fram ett program fören reformering av skattesystemel. Och vi inser atl inget skattesystem är sådant att del inte kräver förändringar-även del skattesystem som vi har varit med om att konstruera. Vi är beredda till långtgående förändringar. Men del är två helt avgörande skillnader mellan oss och moderaterna.

För del första: Vi bygger delta program på etl klart ansvar för atl skaffa fram de pengar som behövs. Vi tänker inle låna lill skattesänkningar, vilkel moderaterna alldeles uppenbart är beredda atl göra.

För del andra: När vi lalar om en reformering av skattesystemet, när vi är beredda atl göra förändringar, bygger vi inte delta på den enkla skaitekve-rulans som Staffan Burenslam Linder nu om igen lät dra förbi här i lalarslolen.

Människorna måste trots alll ha klart för sig all tvä ting måste avkrävas våra skatter. Det ena är att de skall ge pengar för de gemensamma insatser som vi är ense om att göra. Det andra är att de måste vara så rättvisa alt människorna fortsätter att ställa upp för atl betala skatt.

Staffan Burenstam Linder har ingen tid kvar i denna replikomgäng, men jag hoppas atl han återkommer med ett anförande där han talar om för kammaren hur det nya moderata bidragssystemet ser ul - del irorjag böriar intressera fler och fler.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Förste vice talmannen anmälde atl Staffan Burenstam Linder anhållit atl till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

NILS ÅSLING (c):

Herr lalman! Vårriksdagen startar sitt arbete med många frågetecken - det visar denna debatt. Utsikterna för vår industri ler sig dock bättre nu än pä många år. Nu kommer också rapporterna om ökad orderingång, ja, t. o. m. om vissa flaskhalsproblem här och var inom näringslivel.

Till detla pä sikt förhoppningsfulla men ändå ganska osäkra induslripolitiska perspektiv får läggas det allmänekonomiska läget, där osäkerheten tyvärr är slörre och frågetecknen därför många.

Frågetecknen beträffande den ekonomiska utvecklingen gäller inte bara

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

innevarande är utan också 1980 och 1981, Det finns skäl alt förmoda alt de närmaste åren internationellt sett kommer alt bli sämre än innevarande år. Del finns också anledning alt räkna med en amerikansk tillbakagång i ekonomiskt avseende. Den kan komma att slå igenom på den internationella efterfrågan och drabba vår exportindustri. Hur kan då en sådan utveckling avbalanseras av en ökad ekonomisk aktivitet i Europa? Silualionen i England, med förödande strejker, och i Frankrike, med betydande motsättningar om den ekonomiska politiken, är inte uppmuntrande. Ja, även i Västtyskland, där del dock finns en stabil grund för den ekonomiska utvecklingen, är osäkerheten i dag betydande. Frågan är också vad som händer i Iran och hur händelserna där påverkar vår ekonomiska miljö.

Vi har redan fält belägg för alt den starkt restriktiva linje i fråga om stimulans lill privat konsumtion som centerpartiet förespråkade under hösten var befogad. Kalkylen för privat konsumtion har redan räknats upp, och så som händelserna nu utvecklar sig skulle del inle överraska om den privata konsumlionsökningen i år kommer att uppgå lill 3,5 ä 4 %. Del är en sida av etl centralt ekonomiskt problem. Det stora budgetunderskottet och överiikvidiieien i värt penningsystem är andra faktorer som inger oro. Alla krafter måsle med andra ord nu inriktas på alt fullfölja den stabiliseringspo-lilik som med sådan framgång utvecklades under 1977 och 1978.

När man nu studerar partiernas förslag till riksdagen och lyssnar lill denna debatt är det i och för sig lätt att hitta belägg för atl man på skilda håll är medveten om allvaret i vår ekonomiska situalion. Del fär emellertid inte stanna vid läpparnas bekännelse. Naturligtvis är det ganska lätt atl kritisera del stora budgetunderskottet, och det finns väl också eu visst fog för konstaterandet atl regeringen ibland förefaller något uppgiven i sin attityd gentemot budgetunderskottet. Men därifrån lill atl, som socialdemokratin i sin partimolion gör med några enkla och ganska fantasifulla penseldrag, minska budgetunderskottet med 2,5 miljarder kronor är steget långt.

Man slopar indexregleringar av skatteskalorna. Den omsiändigheten atl man vid höstens skattereform låg en miljard över vad riksdagsmajoriielen beslutade bekymrar naturligtvis inte i sammanhanget. Man lar in 800 sköna miljoner genom en "annan energipolitik", men jag förslår bara inte varför man är så blygsam. Om man så här helt oberoende av konsumtionsuiveckling och kapacitetsutnyttjande räknar med en inkomstförstärkning på 800 milj. kr. den vägen, hade man lika gärna kunnai säga 5 miljarder eller vilken annan siffra som helst. Det här kan i och för sig räcka som exempel på hur del socialdemokratiska budgetalternalivet i realiteten är konstruerat. Jag måste, Kjell-Olof Feldt, säga att del är mera fantasifullt än verkligheisbeionat. Det hade inte skadat om alla orden hade uppvägts av några förslag lill konkrela handlingslinjer.

Vi vel i dag inle heller vilka yiteriigare påfrestningar budgeten kan komma att bli utsatt för under våren. Jag har fått del allmänna intrycket av uttalanden från regeringshåll atl man dels under hänvisning lill budgeisituationen, vilkel jag kan förslå, dels under hänvisning till konjunkturuppgången anser sig kunna minska de induslripolitiska insatserna. Jag kan hålla med om au detla

naturligtvis i och för sig är önskvärt. Jag vill dock varna för förhastade slutsatser, som skulle kunna innebära atl den allvariiga strukturkris vi har i svenskt näringsliv och som lågkonjunkturen avslöjar, på något sätt skulle vara över. Även om en rad strukturproblem har lösts eller är på väg att lösas, återstår inom vissa sektorer och branscher svära och stora problem. Det är problem som man inte löser genom traditionella, generella åtgärder och naturligtvis ännu mindre genom alt lila till konjunkturuppgången. Konjunkturuppgången förbättrar naturiigtvis möjligheterna att klara strukturproblemen men löser inle själva problemen. Del är möjligl atl den begynnande högkonjunkturen gör att t. ex. de mindre handelsstålverken och specialstål-tillverkarna seglar vidare av egen kraft. När jag som industriminister gav Arne Geijer uppdraget att utreda de mindre handelsstålverkens situation var avsiklen givetvis den all arbetel skulle fullföljas med en regelrätt strukturplan. Jag beklagar att den tanken inte har fullföljts.

Om man inte nu löser de angelägna strukturfrågorna är risken stor alt problemen kommer tillbaka redan under 1980-ialeis försia år, och då i ännu slörre omfattning och med ännu slörre pregnans.

Gjuteriernas problem, för alt nu ta ell annat exempel, måste uppmärksammas systematiskt i etl branschprogram. Annars löper man risken alt fä en okontrollerad utslagning som i framtiden kan gä ul över de industriella utvecklingsmöjligheterna.

Det finns också anledning att erinra om skogsindustrins situation. Om man inle nu med kraft griper sig an med branschens strukturproblem finns risken att vi föriorar tempo i den integration mot färdigprodukter som är en ofrånkomlig utveckling, om vi vill behålla vår skogsindustris internationella konkurrenskraft.

Dessa och andra branschers problem måste alltså fortlöpande uppmärksammas. Det är därför centerpartiet i sin partimotion föreslagit att regeringen nu kallar till överläggningar för all mot bakgrund av del ekonomiska läget få till stånd breda samförståndslösningar när det gäller närings- och regionalpolitikens fortsatta uppläggning. Det vore ödesdigert om man nu skulle sitta med armarna i kors och inte fullfölja det arbele för anpassning av svenskt näringsliv som inleddes 1977 och som gett goda resultat. Det vore ödesdigert inte bara för sysselsäuningen utan också, och kanske framför allt, för den framlida utvecklingen i näringslivel. Regeringen bör inle låla sig avskräckas att ta initiativ lill dessa överläggningaräven om attityden från både höger och vänster är avvaktande i dessa frågor.

Socialdemokraterna formulerar sig oklart i sin ordrika partimolion i den här frågan, där man lalar om budgetunderskottet och vill göra gällande alt det lill en del beror pä att man, som det heter, "i en rad fall betalat överpriser pä företag. Detta var exempelvis fallet vid bildandet av SS/B. Del var även fallet vid bildandet av det slalliga databolaget." Det är märkliga konstateranden. Vad hade socialdemokratin för alternativ atl erbjuda i de här fallen? Ja, man stod i realiteten tomhänt, och man har i riksdagen varit med om all godkänna de gjorda insatserna, både i SSAB och i det slalliga dalabolaget. Men del saknas minsann inte svepande formuleringar, och del vittnade Kjell-Olof

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpoUtisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 Januari 1979

AllmänpoUtisk debatt

Feldts inlägg nyss om. När del gäller konkrela detaljanmärkningar har socialdemokratin läiil tåget gå. Se efter hur riksdagsbesluten och uiskotlsbe-länkandena i de här ärendena är formulerade!

Formerna för hur statens engagemang i näringslivel skall gesialias kan naiuriigivis diskuieras. Socialdemokraterna har kvar sin strukturfond men har närdet gäller skogen också närmat sig vår tanke och är beredda alt föreslå ell strukturbolag, som pä samhällels vägnar skulle kunna gå in i förelag och hjälpa till med slrukluranpassningen. Det är en tanke som finns också i cenlerns partimolion, men vi tycker kanske att i en lid när insatserna brådskar är det bätire au arbeta via Investeringsbanken. Det viktiga i näringspolitiken ärju inte atl skapa nya institutioner. Del viktiga är resultatet. Genom en förstärkning av Investeringsbanken skulle dess verksamhet myckel väl kunna vidgas och innefatta de anspråk som strukturåtgärder i skilda branscher kan komma alt ställa.

En viklig princip enligl centerpartiets uppfattning är alt om del slalliga engagemanget blir av slörre omfattning och följaktligen skulle föranleda någon form av statligt ägarengagemang i företag, bör det utformas så alt del i realiteten amorteras bort med företagets kommande rörelseöverskoli. Ett lönsamt förelag kan alltså i realiteten, sedan man betalt tillbaka det statliga engagemanget, stå pä egna ben. Och del måste ju vara målsättningen för de stmkturinsatser som samhället engagerar sig i.

I ett skede när man böriar på alt tala om flaskhalsproblem i näringslivet kommer naturiigtvis regionalpolitiken på nytt i fokus. Det är inte genom flylllasspolitik som man löser flaskhalsproblemen utan genom en aktiv regionalpolitik. Del är elt betydelsefullt slällningslagande som socialdemokraterna gör i sin partimolion om den ekonomiska politiken. Man säger där på ett ställe att "etl viktigt inslag i jämlikhetspoliliken är också all det råder balans i fråga om arbete och inkomster mellan olika delar av vårt land". Del är en utmärkt formulering. Innebär det all socialdemokratin är beredd all helhjärtat stödja arbetet för regional balans och för en utveckling mol samma sysselsättningsmöjligheter för män och kvinnor i olika delar av värt land? Om socialdemokratin därmed också är medveten om vad del kan komma att Slälla för anspråk på nya arbetstillfällen, i synnerhet i regioner med låg sysselsättningsgrad, är det ännu bätire. Vi kanske lill sist t. o. m. kan räkna med socialdemokratins anslutning lill värt mål pä 400 000 nya jobb under 1980-lalel. Det är nämligen det reella innehållet i den citerade skrivningen i den socialdemokratiska parlimolionen.

Centerpartiet har i en partimolion nu krävt alt den offentliga seklorn skall spela med på etl mera fullödigt säll i regionalpolitiken, och vi föreslår alt statliga verk i Stockholmsregionen skall utarbeta decentraliseringsplaner med förslag pä hur verkens och institutionernas verksamhet på ett lämpligt sätt skulle kunna delegeras till länsmyndigheter eller alternativt flyttas ut i form av filialer till lämpliga orter ute i landet. Den expansiva offentliga sektorn måste enligl vår uppfattning nu mer än lidigare lämna sin medverkan till en bättre regional balans.

Till sist, herr lalman! Visst finns det betydande skillnader mellan partierna i

synen på hur dagens problem skall lösas, men dei finns också stora möjligheler lill samförstånd. Del är trots allt och dess bäll re sanningen bakom dagens debatt. Framför alll inom näringspolitiken och ekonomin är situationen så allvarlig atl inga möjligheler lill samförsiåndslösningar bör lämnas oprövade.

Under della anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr lalman! Nils Åsling har sin konkreta dag i dag. Han efteriyste hela tiden förslag lill konkreta handlingslinjer och ansåg att våra förslag när del gällde budgeten är mycket fantasifulla.

Ja, vi föreslår en höjning av stämpelskatten, som skulle ge 900 milj. kr. Är del konkret nog? Vi pekar på atl två färdigbyggda kärnkraftverk slår stilla och gör miljonföriuster varie dag. Jag kan svårligen länka mig någol mera konkret än de monumenten över centerns energipolitik.

Vidare efteriyste Nils Åsling också av någon anledning konkrela anmärkningar mot sin politik som industriminister. Ja, varde 100 milj. kr. som man betalade för Grängesbergsbolagei väl placerade pengar? Är det en tillräckligt konkret fråga vad beträffar hanteringen av industripolitiken? Jag kan förstå om Nils Åsling i sina svindlande miljardaffärer betraktar 700 miljoner som fickpengar, men skattebetalarna gör del inte.

Men alla de krav på konkretiseringar som han ställer på socialdemokraterna-observera bara på socialdemokraterna - upphörde helt när Nils Åsling skulle berätta någol om centerns polilik. Del var snubblande nära atl han hade återfallit i löftet om de 400 000 nya jobben - ds föreföll slå mellan raderna i hans manuskript.

Nils Åsling säger alt det finns en grundläggande enighei någonstans i politiken, och del gör det kanske. En fråga som det är myckel viktigt atl riksdagen kan bli enig om är hur vi skall få reda i statens affärer. Min fråga är helt enkelt: Vilka konkreta förslag har centerpartiet när del gäller atl dels finansiera de skattesänkningslöften man redan har avgeti, dels minska det budgetunderskott som vi eventuellt båda tycker är för stort?

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herrlalman! Fårjag försl lill Kjell-OlofFeldisägaati viju i vår motion har anfört vår principiella syn vad gäller de konkreta förslagen i budgeten. Vi är beredda att fortlöpande återkomma med konkreta förslag. Det pågår, som Kjell-Olof Feldt kanske vet, överiäggningarom skattepolitiken. Vi är beredda att när dessa är klara precisera vår inställning i del avseendet.

Jag vill bara erinra Kjell-Olof Feldt om atl vi, när man i höstas gjorde en avstämning av den ekonomiska politiken, föreslog eu stimulansprogram, som var klart mera restriktivt än del socialdemokratiska. I en besvärlig ekonomisk silualion ville socialdemokraterna dä låta 1 miljard mera rinna mellan fingrarna än vad som lill sist blev uppgörelsen med de icke-

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

socialistiska partierna. Vi är beredda all återkomma med konkreta förslag för all fullfölja den slabiliseringspolitik, för vilken vi under 1977 och 1978 delade ansvaret.

Påståendet alt man skulle kunna tjäna 800 miljoner på att ta kärnkraftverk i drift var intressant. Men det vore önskvärt - fastän jag förstår att tiden inle medger det-alt Kjell-Olof Feldt preciserade sig litet i det avseendei. På vilkel sätt innebären sådan åtgärd en inkomstförstärkning? Innebär det all Kjell-Olof Feldt räknar med en snabbi ökande elkonsumtion under budgetåret, som inle kan tillgodoses på andra vägar? Vilka hemligheter gömmer sig i de här räkneoperationerna?

Jag tror all om socialdemokratin vill ha respekt för sitt budgetalternativ, så bör man vara lilel aktsam om orden och inte bara bolla med siffror och lösa påståenden pä del sätl man gör. Påslåendet om de 800 miljonerna tål nämligen inte atl närmare synas i sömmarna.

Staten betalade 700 miljoner för Gränges. Det var en affärsuppgörelse som träffades efter en hård och omständlig förhandling. Inle minsl socialdemokratin krävde alt denna förhandling skulle forceras och genomföras, och när den lill sist fick godkännande här i kammaren var de socialdemokratiska anmärkningarna renl marginella. Jag hänvisar lill riksdagens protokoll. Om man läser del kan man konstatera att de socialdemokratiska anmärkningarna vid riksdagsbeslutet var marginella. Men det passar att efteråt komma sällande och misslänkliggöra affärsuppgörelser som man lidigare har accepterat.

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Nils Åsling säger all centern är på det klara med sin principiella syn närdet gäller skallepoliliken. Det är möjligt. Han säger också atl det skall komma konkrela förslag fortlöpande. Del läierju bra. Del handlar alltså om en kontinuerlig skattepolitik.

Men anledningen lill att jag ställde min fråga var att Thorbjörn Fälldin vid flera tillfällen har sagl all skattepolitiken kan avgöras först i höst och i samband med avtalsrörelsen. Del var därför jag undrade om del bara var en tillfällighet atl avtalsrörelsen slartar först efter valdagen och alt del försl då blir intressant atl diskutera hur myckel man skall klämma ål skattebetalarna för all finansiera de skallesänkningar som man alldeles givet kommer atl gå ut med i vår.

Jag kan svara Nils Åsling pä hans frågor om de 800 miljonerna. Kärnkraftverk är till för att producera elkraft - del antar jag att vi kan ena oss om - inle för att stå där. Om de icke används, så betyder det två saker. Del betyder au vi fär använda dyrbar olja för alt producera elkraft, en olja som kontinueriigt under del här året stiger i pris. I den mån denna elkraftsproduktion leder till elt överskott inom landet, så kanjag tala om för Nils Åsling all elenergi går all exportera, och då ger den inkomster. På dessa tvä ganska enkla fakta är vår kalkyl byggd. Den är f ö. densamma som vi har redovisai lidigare.

Så fick vi alltså vela alt avtalet med Grängesberg och Stora Kopparberg om

SSAB kom lill efter en myckel hård förhandling. Del var en forcerad förhandling, sade Nils Åsling, och det skulle vi vara skuld till. Och så bråttom fick tydligen Nils Åsling, alt han inle hann upptäcka att Gränges var konkursfärdigi och alt Stora Kopparberg snuvade honom på den verkligt vinstgivande delen av sill forelag, nämligen vailenkraftsanläggningarna. Han köple förlustdelarna av de båda företagen, och för del betalade han hundratals miljoner,så lydligen värdet bråttom. Men som hård förhandlare kommer inte herr Åsling au gå till historien, del kan jag lova,

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr lalman! Skallepoliliken skulle inte bli klar förrän i höst, har det sagts. Det är möjligt, men om man förhandlarsig fram lill vissa principiella riktlinjer redan nu, gör man nalurliglvis det i samråd med arbetsmarknadens parter, och därmed lägger man också en grund för höstens avtalsuppgörelser. Vad del blir av detla får vi väl se - det vet varken Kjell-Olof Feldt eller jag i dag.

Det här som nu sades om kärnkraften är intressant. Men när Kjell-Olof Feldt ändå är ule pä del visionära planet, varför inle dä, såsom jag sade i mitt inlägg, också föreslå att man skall bygga fler kärnkraflsverk, sä att man kan exportera mer elenergi? Därmed skulle man ju kunna lösa hela det socialdemokratiska budgetproblemet!

Men den enkla sanningen är naturiigtvis den atl socialdemokraterna bara har hängelt sig ät en lek med ord. I brist på konkrela realisliska alternativ hugger man lill med sådana här saker för atl försöka ge intryck av alt man skulle ha ett ordentligt budgetalternativ, vilket man ju Inte har.

Diskussionen om SSA-uppgörelsen skulle faktiskt förtjäna en egen debatt. Jag är beredd alt gä myckel långt i redovisning av situationen vid de förhandlingarna, men del kanske inte är rätta tillfället alt göra del nu. Den enkla sanningen är dock all socialdemokratin har suttit med här i kammaren och godkänt den uppgörelse som Kjell-Olof Feldt nu finner för gott atl kritisera. Delta är inle något tecken pä fair play. Man kan inle hanlera betydelsefulla poliliska beslut som gäller människors sysselsättning etc. så, all man den ena gången är med om elt beslut men den andra gängen stiger upp och kritiserar vad man i princip har godkänt. Här måste socialdemokraterna, om de vill bli respekterade för sina åsikter, bestämma sig för hur de skall ha det - risken är annars att man skulle kunna uppfatta dem så att de ideologiska ideal som Kjell-Olof Feldt företräder inte är Marx ideal ulan Miinchhausens.

Andre vice talmannen anmälde alt Kjell-Olof Feldt anhållit att lill protokollet få antecknat alt han inle ägde räll lill ytterligare replik.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

ERIC KRÖNMARK (m):

Herr talman! För att komma till rälla med de stora problemen inom samhällsekonomin har skattesystemet som sådant och det höga skatlelryckel en nyckelroll. Den snabba utvecklingen av den offentliga seklorn under

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

senare år har medfört främst tvä konsekvenser, vilka jag här vill peka på.

För det första har en mindre andel av de ekonomiska resurserna kommil näringslivel till del. 1 dag har vi krav på en kostnadskrävande omstrukturering av stora delar av svenskt näringsliv. Om vi under den senaste tioårsperioden haft en rimligare, något lägre, tillväxt av den offentliga sektorn, hade självfinansieringsförmågan inom företagsamheten varit betydligt större. Det hade med all sannolikhet inneburit alt en kraftig nedgång av industriinvesteringarna hade kunnai undvikas. Man skulle med andra ord inom svenskt näringsliv ha haft en betydligt modernare och mer konkurrenskraftig produktionsapparat än vad man i verkligheten har i dag. Det kommer alt la åtskillig lid aU rätla lill dessa missförhållanden, men för all man verkligen skall kunna nå fram till resullal måste man först vara medveten om orsakerna lill alt det har gåtl snett.

För det andra har denna expansion av den offentliga seklorn medfört en höjning av del totala skattetrycket. Skattebelastningen pä de enskilda medborgarna är i dag så hög att den menligt påverkar arbetsviljan. Allt fler löntagare vill ha förkortad arbetstid, eftersom den disponibla inkomsten genom skattesystemets effekler inle blir nämnvärt reducerad genom en lägre arbetsinsats. Tar man sedan hänsyn till olika former av inkomslrelaierade bidrag, kan det i vissa fall bli en ekonomisk vinst för den enskilde all göra en lägrearbelsinsats. Var och en förslår atl delta egentligen är orimligl. En annan effekt av skattesystemet har blivit alt folk inle finner del lockande atl vidareutbilda sig för befordran i arbetel därför all den ekonomiska vinsten blir så obetydlig.

I den offentliga debatten talas myckel om skattefusk och en grå seklor. Del är företeelser i samhället som vi måste komma till rätla med. Men vi skall vara medvetna om att det är statsmakterna som har del yttersta ansvaret för dessa missförhållanden, eftersom vi fält etl skattetryck som mänga människor uppfattar som orättfärdigt.

Numera lycks nästan alla politiker vara medvetna om att någol måsle göras. T. o. m. socialdemokraterna, som lidigare helt nonchalerat marginal-skalleproblemet, kräver nu marginalskaltesänkningar. Detla är i och för sig glädjande.

Moderata samlingspartiet påtalade, inte minst under det tidiga 1970-talel, kraftigare än någol annal parti orimligheten med de höga marginalskatterna. Jag finner här ingen anledning att upprepa de argument vi hade dä, eftersom vår dåtida grunduppfatining numera delas av de andra partierna - vpk undantaget. Men när del gäller viljan all gripa sig an problemet kan man verkligen registrera nyanser.

Vi anser all del brådskar alt få ned skattebelastningen på inkomstökningar till en rimlig nivå. Som jag lidigare anförde lämnar skaltemoralen i dag myckel övrigt atl önska. Jag skulle helt enkelt vilja beteckna den som något av en samhällssjukdom. Sjukdomar måste bekämpas snabbi och så effektivt som möjligt. Därför menar vi all riksdagen bör besluta atl under en period på ca tre år bringa ner marginalskatterna till den nivån att inkomsttagare i normala inkomstlagen betalar högst hälften av inkomstökningen i direkt

inkomstskatt.

En sådan skatteomläggning kostar myckel pengar. Men jag vill påpeka att den inle behöver kompenseras krona för krona. Med etl rimligt skattetryck kommer arbetsinsatsen atl öka och frestelsen all undandra inkomster från beskattning kommer atl minska. Jag vill hävda alt en marginalskaliereform lill en betydande del kommer au vara självfinansierande, sett från budgetsynpunkt.

Socialdemokraterna har lill årets riksmöte lagt fram ell skaltealternativ som gör anspråk på alt vara något av elt nytänkande. För min del kan jag inte uppfatta den socialdemokratiska skattepolitiken som något annal än en fortsättning av den förödande politik socialdemokraterna drev under 1960-lalet och börian av 1970-talet. På helårsbasis innebär det, vilkel anfördes i debatten tidigare i dag, en ökning av skattetrycket med inemot 15 miljarder kronor. Merparten av della är den s. k, produktionsfaklorsbeskatiningen. Den har frän socialdemokratiskt håll presenterats som någol av ett Columbi ägg, som inte skulle belasta löntagarna på samma sätt som andra skattefor-mer.

Produkiionsfaktorsbeskaliningen är ju ingen ny företeelse. Den har diskuterats och utretts tidigare. Därvid kom man fram till au det var en klumpig metod. Resultatet blev i stället att vi sä småningom fick mervärdeskatten, som egentligen inle är något annal än en allmän produktionsfak-lorsbeskatlning. Mervärdeskatten är som instrument betydligt smidigare eftersom den beskattar alla produktionsfaktorer lika och i etl sammanhang. Vad socialdemokraterna föreslår är alltså all vi ovanpå den nuvarande produktionsfaktorsbeskattningen/mervärdeskallen lägger ylleriigare en produktionsfaktorsskalt på, som del antytts, 3 96. I praktiken innebär det här ingenting annat än atl man med en taktisk manöver smyghöjer momsen, med 4-5 %. Verkningarna på kostnadssidan blir exakt desamma som en höjning av mervärdeskatten. Möjligl är att man fär en viss fördröjning i prisprocessen.

Nej,socialdemokraternas skatleidéär inget nytänkande i egentlig mening. Del är en metod - jag upprepar det - alt smygvägen öka del skattetryck som redan är för högt. Jag vill för min del framhålla atl skallefrågan måste lösas underden kommande valperioden. Förutsättningarna föratt viskall komma lill rälla med problemen är följande.

1. Den offentliga sektorns expansion måsle begränsas. Den måste ju finansieras rned intäkter. Det har lett lill all skatteuttaget nu har en sådan höjd atl dep maximala gränsen har nätts. En fortsall kraftig expansion kommer att medföra sänkl levnadsstandard för de förvärvsarbetande grupperna i landet. I del fallet måste särskild uppmärksamhet ägnas åt den kommunala expansionen. De frivilliga överenskommelser som i omgångar träffats mellan staten och kommunerna i syfte att hålla tillbaka skatteökningarna har inte varit effektiva. Därför kap det bli nödvändigt au införa skatletak för den kommunala utdebiteringen.

2. En planmässig sänkning av marginalskatterna måste komma lill slånd. Denna sänkning bör givelvis ske i samråd rned löntagarorganisationerna, så

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

all man inte åstadkommer oönskade fördelningspoliliska effekter.

3. Etl marginalskatletak bör införas. Enligt min mening bör detla tak inom
en treårsperiod ha nätt ner lill en skattesats pä 70 96,

4, En bättre samordning mellan skattesystemet och del sociala bidragssystemet måsle komma till stånd. Nuvarande regler för bostadsbidrag, exislensminimumregler och särskilda regler för pensionärernas beskattning ger ju i mänga fall marginaleftekter pä 100 96 i vanliga inkomstlagen, Detla är helt orimligt och måste rättas till,

5, Vi måsle få etl skattesystem som främjarett ökat hushållssparande. Det innebär regelbundna justeringar av förmögenhetsbeskattningen för all förhindra automatiska skaiteskärpningar, Akiievinslbeskatlningen bör förenklas. Man bör dessutom införa individuell beskattning av kapitalinkomster.

6. Skattesystemet bör också utnyttjas som elt industripoliliskt instrument.
Det innebär atl skallepolitiska åtgärder bör vidtas för att främja utvecklings-
och forskningsinsatser inom näringslivet. Kapitalbeskattningens inverkan pä
familjeföretagen kan måhända behöva mildras yllerligare. I del långa
perspektivet bör målsällningen vara all det kapital som arbetar i företagen
inte blir föremål för förmögenhetsskatt.

Med de åtgärder som jag här skisserat i största korthet blir del möjligt atl för del försia åstadkomma etl fungerande skattesystem som människor uppfattar som rättfärdigt. För det andra kan skattesystemet bli en stimulans för arbetsinsatser och initiativ, som gör alt samhällsekonomin kan expandera på ell sunt sätt. Vi är i dag i etl krisläge. Det är därför viktigt att åtgärderna påbörias under delta riksmöte.

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag råkade komma in i kammaren dä herr Krönmark fällde ett uttalande som väckle mill intresse. Herr Krönmark sade all den offentliga sektorns utgifter måste betalas med inkomster. Men herr Krönmark harju suttit i en regering som numera ser till alt en tredjedel av siatens utgifter för den offentliga sektorn betalas med lån - med län i bankerna, med län i riksbanken, dvs. de finansieras via Tumba pappersbruk, med lån i utländska banker. De kanoner herr Krönmark anskaffade betalades lill en tredjedel med lån. Officerslönerna betalades lill en tredjedel med lån, bl. a. i utländska banker - del är lilet märkligt men så är det.

Ändå - herr Krönmark talade ju hela tiden om skatter - höjde ni skatten mer än någonsin lidigare veterligen: ni höjde momsen, ni höjde spritskatten, ni höjde tobaksskatten, ni höjde bensinskatten med 15 öre litern och myckel annat. Trots alll detta skapade ni en sådan skuldbörda all var tredje krona som staten ger ul är lånad - del är en gigantisk skatteskuld på framliden. Del var vad ni lyckades åstadkomma under hela tvä är vid regeringsmakten. Och ändå talar herr Krönmark om atl vi skall skära ned den offentliga sektorn, att vi skall skära ned bidragen. Vilka bidrag? Tala om! Nu skall vi sänka skallen, säger herr Krönmark.

Jag ser all herr Burenslam Linder nu kommer ilande lill herr Krönmarks

assistans.

Jag har lidigare sagl att det har slösals med statens medel. Del mest upprörande slöseriet har herr Krönmark själv stått för. 450 miljoner lades förra året ned på etl flygplan som aldrig kommer atl flyga! När nu herr Krönmark talar för låga statsutgifter och minskade skatter - kan då inle herr Krönmark rejält säga ifrån atl det är ell gigantiskt slöseri med stalspengar all lägga ut hundratals miljoner på flygplanet B3LA, som aldrig kommer all bli av. Det vore befriande alt det sades frän denna talarstol även av en moderat atl den miljardrullning som della flygplansprojekt skulle innebära tänker vi absolut inle inlåta oss pä. Del vore befriande om herr Krönmark kunde säga del.

Nr 76

Onsdagen den 31.januari 1979

Allmänpolitisk debatt

ERIC KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Palme har någon egendomlig ekonomisk teori om atl en tredjedel av alla utgifter har finansierats genom lån, t. o. m. i utländska banker. Då vill jag upplysa herr Palme och kammaren om alt del i sä fall är ännu värre än herr Palme tror, för dä har en tredjedel av herr Palmes riksdagsarvode och en tredjedel av herr Palmes staisrädspension under denna lid finansierats genom utländska län.

Del här är ett sätl all diskutera de här frågorna som inle är riktigt relevant.

Om herr Palme hade bekvämat sig att lyssna hade han upptäckl att vad jag talade om inle var all den offentliga sektorn skulle skäras ned ulan alt vi skulle dra ned expansionen av den offentliga seklorn. Den offentliga sektorn måsle givelvis finansieras genom intäkter - del är alldeles rikligt. Men när den borgerliga regeringen 1976 trädde lill herr Palmes berömda dukade bord var vi inle i det läget alt den offentliga sektorn kunde finansieras med bara intäkter. De problem som dä fanns har diskuterats under hela dagen i dag. Därför måste man övergångsvis låna. Del är inle bara staten som gör det -del måste även privata förelag och privatpersoner göra när man har varit vårdslös med ekonomin. Och den vårdslösheten ansvarar herr Palme och hans regering för.

Olof Palme säger atl vi har finansierat kanoner, officerslöner och del ena med del andra. När han lalar om de 450 miljonerna för del flygplan som aldrig kommer alt flyga, så är även den siffran fel. Av skallemedel var del 310 milj. kr. som gick till della flygplan.

Vidare säger Olof Palme alt del skulle bli en miljardrullning. Vi skall inte föra någon försvarsdebati nu - det får vi tillfälle lill senare under arbetsåret. Men jag vill säga att även socialdemokraternas alternativ i flyginduslrikom-mittén innebär en miljard rullning. Del ärju inle fråga om alt lägga ul etl antal miljarder på ell nyll allackflygssyslem och inle genomföra projektet. Beloppen i de olika alternativen skiljer sig kanske med en miljard kronor från varandra. Men även del socialdemokratiska partiet, Olof Palme, är ansvarigt för den kommande miljard rullningen på ell nytt allackflygssyslem. Eller kan vi möjligen under detla replikskifte få ell besked från det stora socialdemokratiska partiet all del har haft en helt annan inställning när del gäller det

7 Riksdagens protokoll 1978/79:76-77

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

framtida flygvapnet? Del är i så fall högsl anmärkningsvärt. Jag iror faktiskt att svenska folket efter Olof Palmes engagerade anförande här har intresse av atl få besked pä den punkten,

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lycker faktiskt det är otillfredsställande alt en del av mitt riksdagsarvode belalas via sedeltryckeriet i Tumba och inle via ordenlliga inkomster, om det nu var det som Eric Krönmark ville vela,

1 sill försia anförande var Eric Krönmark väldigl djärv - här skulle minsann skatlerna sänkas och här skulle minsann de slalliga ulgifterna ner. 1 min replik log jag upp det enda fögderi som Eric Krönmark verkligen varit ansvarig för, nämligen försvaret, och då blev det inte lika roligt längre. Dä blev inte besparingsnilet överväldigande.

Jag skall gärna tillstå alt det är möjligt att det rena slöseriet på utvecklingsarbetet när det gäller aliackflygplanet B3LA uppgår lill 310 milj. kr., pengarsom måsie las utav direkta skattemedel. De övriga kostnaderna skulle Saab svara för. Min erfarenhet säger dock all även de kosinaderna förr eller senare fär belalas av skattemedel. Men 310 milj. kr. är också pengar, och de är enligl min mening helt bortkastade.

Beiräffande den framtida försvarsutvecklingen och del framtida flygel vill jag säga all vi liksom tidigare är beredda att ställa oss bakom ganska dryga kosinader. Men för att hålla skatterna på rimlig nivå måsle enligt vår mening en härd återhållsamhet med statsutgifterna även drabba försvarsområdet. Vi har klart sagl ifrån att kostnaderna för allackplanel B3LA, som Eric Krönmark var engagerad i under sina är som försvarsminister, icke kan rymmas inom ramen för i princip realt sett oförändrade försvarsutgifter. Det skulle få yitersl allvarliga konsekvenser för armén, och del kan vi inte gå med pä. Det äretl fullkomligt klart besked.

Trots fyra års utredningsarbete har de borgerliga partierna ännu icke lyckats masa sig fram till ell slällningslagande i den frågan. Under tiden rinner miljonerna bort.

Men, herr talman, mill syfte atl punktera Eric Krönmarks läitfärdiga lal om lättheten att spara på statsutgifterna och sänka skatterna anser jag mig ha nätt.

ERIC KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Fär jag då till punkleraren Palme lämna beskedel all jag aldrig har krävt atl B3LA skall inrymmas inom nuvarande försvarsram. Della har jag lidigare hafl tillfälle alt klart deklarera från denna talarstol. Del är alldeles riktigt all det blir lilel dyrare under de närmaste åren, men pä sikl, under en 15-årsperiod, blir delta elt billigare alternativ för de svenska skattebetalarna.

Del vore intressant alt få ell besked om hur herr Palme, som för nästa budgetär vill dra ned anslagel lill försvaret med ca 450 milj. kr., skall få in sitt altackflygplansalternativ inom den ramen utan atl del får menliga konsekvenser för armén. Jag är övertygad om atl herr Palme inte kan ge någol

besked härom. Om hans allernaliv genomfördes - i detla fall ber jag all få instämma i vad slalsminislern lidigare i dag sade - skulle del få renl förödande konsekvenser för försvarels övriga delar.

Miljardrullningar? Del är fråga om 310 milj. kr., som dessutom har givit samhällsekonomiska effekter därigenom att ell stort antal människor har fäll sin sysselsättning tryggad. Del innebären teknisk utveckling och innovation, som vi får spin-olT-effekter och glädje av inom andra delar av näringslivel. Del är inle en sådan miljardrullning som exempelvis herr Palme var ansvarig för genom Stålverk 80, som inle gav några pluseffekler alls för samhällsekonomin. Tvärtom vållade della projekt samhället stora avvecklingskoslna-der, trots all den dåvarande regeringen redan den gång det begav sig och med den bild man då hade av marknaden borde ha insett all del verkligen var en helt orimlig miljardrullning.

Inom försvaret sker ingen miljardrullning. Jag vill säga till herr Palme och kammarens ledamöter i övrigt all den samhällsekonomiska situationen skulle ha varit helt annoriunda, om man inom andra sektorer av den statliga förvaltningen hade haft samma koslnadspress som inom försvaret. Försvaret har hela tiden från böoan av 1960-lalet fåll en minskad andel av de totala slalliga anslagen. Inom försvarsseklorn har man under de senaste sju åren fått friställa ungefär 3 000 människor. Jag har varken under min tid såsom försvarsminister eller nu efteråt hävdat alt pengar i ökad ulsträckning skall satsas pä försvaret. Jag har tvingats acceptera en bristsituation. Även i detta fall är herr Palme som vanligt djupt osaklig.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Vi fick under 1978 en stegvis förbättring av den svenska ekonomin. Vi tror nu att 1979 bör kunna bli etl bra år. Vi räknar med all få en högre tillväxt och all den samlade produktionen av varor och Ijänsler bör öka med 4-5 96.

Vi räknar med en betydande uppgång av industriproduktionen efter fyra år av oavbruten nedgång. Vi tror pä en ökning av investeringarna - också industriinvesteringarna - efter några år av minskning. Vi räknar också med en hög export och att del bör vara möjligt alt vinna marknadsandelar.

Den privata konsumtionen bör kunna stiga med 2,5 ä 3 96. Vi räknar rned all få en ganska lugn prisutveckling, kanske prisökningar om 5-6 96, alltså avsevärt lägre lal än under senare år. Även sysselsättningen bör så småningom bli bättre, även om det kan dröja några månader innan vi fär en högre aktivitet på vårarbetsmarknad. Men vi bör underärel kunna få 30 000 ä 50 000 nya jobb inom indusiri och offentlig sektor.

Så långl alltså en ljus bild av 1979. Del är en klar förbättring av vår konjunktur på gäng. En rad olika intryck och dala ger besked om del. Men del betyder inte alt vi håller pä att lösa alla problem i vår ekonomi. Den i dagarna publicerade konjunkiurbaromeiern visar bl. a. atl vi sedan sommaren 1978 har en uppgång i industrin men all vi ändå bara hunnit en liten bit på väg upp ur den djupa vågdalen.

Vi har fortfarande mänga besväriiga problem atl arbeta med, och vi

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

100

försöker ständigt atl teckna jusl denna nyanserade bild av den svenska ekonomin: dels är del en klar uppgång, dels finns del ändå många problem.

Vi är medvetna om de problem och risker som finns i ekonomin i dag. Ett av de problemen är hur vi skall finansiera och organisera en offentlig seklor som ger irygghel och välfård men som också ryms inom de ramar som vår samhällsekonomi ger. Elt annal är hur vi skall omvandla och utveckla värt näringsliv så all vi kan ge trygga jobb ät människorna och samtidigt bevara och förbättra vår konkurrenskraft. Ell tredje är hur vi skall få en lugn pris- och löneutveckling både under 1979 och åren därefter. Jag vill framför alll sianna vid del försia problemområdet, alltså offentlig ekonomi, statsfinanser, budgetunderskott och skatter.

Del finns tvä huvudlinjer i budgetförslaget. Den ena är atl få tillväxt och balans i ekonomin. Detla är grunden för trygghet och Ibrtsall reformarbete. Den andra är stramhet och fasthet, en stark åierhållsamhel med nya ulgifter. Vi har fåll säga nej till åtskilligt, också lill sädani som det i och för sig har funnits goda skäl all säga ja lill. En jämförelse av utvecklingen inom olika sektorer visar återhållsamheten.

Den kommunala seklorn beräknas under årel öka med 3,5 96, den privata med 2,8 96 och den slalliga bara med 1,0 96, Atl budgeten ändå omfattar så höga tal beror framförallt pä den starka automatiken i de offentliga utgifterna, främst de sociala försäkringarna, och pä löne-, pris- och befolkningsutvecklingen. Men det är en restriktiv prövning bakom siffrorna. Nya slörre reformer måste vänta lills vi får bättre ulrymme för dem. Besparingar måste ske på flera områden - myndigheier har i flera fall inte fått kompensation för pris- och löneutvecklingen. Det finns också exempel pä omfördelningar av medel för atl genom oförändrade resurser tillgodose de mest angelägna behoven.

Del är min förhoppning all riksdagen, då den nu går all behandlade många motioner som har krav pä högre anslag och olika andra förbättringar, gör det med yttersta restriklivilet, hur angelägna och välmotiverade olika förslag än kan vara. Vi måste spara och hushålla om vi skall få balans i samhällsekonomin. Vi bör också länka pä au vi inle automatiskt får bättre statsfinanser och lägre budgetunderskott genom atl höja skatlerna.

Trots den restriklivilet som har präglat budgetarbetet finns del elt betydande budgetunderskott i den aktuella slalliga budgeten. Statsutgifterna beräknas bli närmare 172 miljarder, slatsinkomsterna närmare 127 miljarder. Det betyder, med sedvanlig kameral redovisning, ell underskoll på 45 miljarder. Vi kan få en bättre bild av lägel om vi ser pä hela den offentliga seklorn, alltså staten, socialförsäkringarna och kommunerna. Då får vi ell underskott på 19 miljarder - också del en hög siffra men ändå försvariig.

Del finns flera orsaker till all vi måsle arbeta med en budgel med så myckel slörre ulgifter än inkomster. Vi har haft några år av svag aktivitet i vår ekonomi. Vi har hafl obalans, höga kostnader, stark inflation, besvärliga branschproblem. Det har varit ungefär oförändrade statsinkomster och samtidigt starkt stigande statsutgifter. Vi har måst göra betydande insalser för arbetsmarknads- och näringspolitik, satsningar som har betyll alt vi har

kunnai mildra mänga problem och all vi nu är på väg all arbeta oss upp ur en djup svacka. Men del harockså belyllatl viharmäslla på oss stora kosinader, framför allt från statens sida, för au värna sysselsättningen och tryggheten.

Vi hade kunnai redovisa en budgel med etl lägre underskott. Vi hade kunnat föreslå högre skaller, t. ex. högre arbetsgivaravgifter. Men del skulle ha gjorl del svårare för svenska förelag att konkurrera och sälja sina varor, och därmed hade vi fått svära följder för ekonomi och syssel-sättning. Vi hade kunnai föreslå lägre statsutgifter, men det hade betytt lägre ambitioner dä del gäller sysselsättning och social irygghel. Del hade betytt svära följder för välfärd och solidaritet i samhällel.

1 nuläget har vi större chans alt få balans i vår samhällsekonomi med den budgel .som vi nu lägger fram. Men i takt med att vår ekonomi kommer på fötter igen måsle vi arbeta oss fram lill en mera balanserad budgel. Vi kan få en bättre balans i våra statsfinanser om vi får föra en ekonomisk polilik som medför högre tillväxt och full sysselsättning, om vi fär reformera våra skatter så alt de stimulerar tillväxt och utveckling, om vi får föra en fast offentlig utgiftspolitik.

Socialdemokraterna säger alt del stalsfinansiella läget, del betydande budgelunderskoltel, är elt resullal av borgerlig polilik. Hade socialdemokraterna fåll bestämma, då skulle man inle ha några budgetunderskott, man skulle inte ens låta sådana uppkomma. Del irorjag inle elt ögonblick på. Jag tror inte att socialdemokraterna medvetet skulle välja ett alternativ som betyder väsentligt slörre otrygghet och arbetslöshet. Och socialdemokraterna har ju verkligen under de gångna veckorna fått uppleva atl del inte är sä enkelt att arbeta fram en budgel som är väsentligt annoriunda än den som regeringen har lagt fram.

Regeringens förslag har alll.så ett budgelsaido om 45 miljarder. Socialdemokraterna säger au de har lagt fram etl allernaliv som innebär etl saido som är 2,4 miljarder lägre. Del är bra, även om del inte är imponerande och inle motiverar de mänga lal socialdemokraterna har om budgetunderskottets fördärvlighei. Om del är ansvarslöst atl i en ekonomi som har resurser om 400 miljarder redovisa en statsbudget med etl underskott om 45 miljarder, då måste del rimligen vara nästan lika ansvarslöst med ell budgetsaldo om 42,6 miljarder.

Och nu ärdet så, som har visals i lidigare inlägg, att siffran 2,4 miljarder inle är hållbar. Den stämmer inle. Man tillgodoräknar sig för höga belopp för t. ex. slopat inflalionsskydd av våra inkomstskatter. Man räknar med ohållbara inkomster, retroaktiva pengar som inle finns. Jag skulle kunna halvera budgelsaldot om jag pä ett motsvarande sätt skulle föra in resultatet av socialdemokraiernas ekonomiska polilik åren 1974-1976. Del ärju de som i hög grad har förorsakat de många problem vi nu har arbetat med 1977 och 1978.

Kanske har del socialdemokratiska budgetförslaget ett bättre .saIdo pä 850 milj. kr. Men inle ens de besparingarna är i alla delar realistiska, om vi skall följa gällande lagstiftning. Då har vi ändå inle heller räknal med en rad ännu

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

101

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

102

inle preciserade utgiftsförslag. Det är i och för sig bra med ell saldo .som är 850 milj. kr. lägre. Men uppriktigt sagt: Del är inte särskilt myckel i en budgel som omfattar 172 miljarder.

De alternativ som har redovisats är i mänga fall sådana som medför framtida problem, som medför en allvariig framtida försvagning av våra statsfinanser. Man föreslär nämligen en läng rad av långsikliga bindningar på t. ex. social- och utbildningspolitikens områden, bindningar som medför ständigt stigande utgiftsnivåer. Del är en lång rad i och för sig angelägna önskemål -de har varit med i budgetarbetet allihop och har hängt med ganska länge. Men just i den restriktiva behandling som vi hade, där vi ficksäga nej också till många angelägna ting, sä kunde de inte följa med till budgetarbetets slutmål. De är just illustrationen av ett stramt budgetarbete. 1 själva verket skulle en socialdemokratisk politik, om den hade genomförts så som den stegvis har redovisats här i kammaren, ha medfört ett slörre budgeiunder-skott. Vi hade då inle - i varie fall inte i rätt tid - fått förändrade växelkurser. Vi hade inle kunnat sänka kostnaderna för all därmed kunna förbättra våra möjligheler alt sälja och därmed förbättra tryggheten på arbetsmarknaden.

Sammanfattningsvis: Vi arbetar pä att sanera den svenska ekonomin. Värt mål äratt minska underskottet. Vi har varit ärliga nog alt säga all det kommer all la några år innan vi får en rimligare balans i våra offentliga finanser. Det kommer alt la några år, om vi fär arbeta med våra medel. Skulle vi fä en socialdemokratisk ekonomi, som arbetar med socialdemokratins nuvarande medel, fär vi vänta länge, länge för att få balans, om vi ens någonsin får del. Vi känner ansvaret för den offentliga ekonomin, och vi är beredda atl fortsätta och fullfölja del arbetet, om vi får förtroendet alt göra det.

Så några ord om skatter: Den som försöker följa våra många skatiedebatler måste rimligen bli förbluffad över några ting. För det första måsle de bli förbluffade över hur föga kontakt debatter och debattörer har med varandra. I riksdagen förs en debatt, i massmedia en annan, bland ekonomer och jurister en tredje och på arbetsplatser och människor emellan ännu en - ofta på betydande avstånd frän de andra. För del andra måste de bli förbluffade över hur föga debatterna ulgår frän samhällsekonomisk, statsfinansiell och kommunal verklighet, frän sambandet mellan skattenivåer och offentlig utgiftsnivå och kostnadsutveckling. För del tredje måste de bli förbluffade över hur föga förankrade debatterna är i människors silualion, hur kliché-betonade slagorden är och hur ringa innehåll de har.

Del är bra om vi kan få en livlig debatt om olika vägar för alt förbättra värt nuvarande skattesystem - det finns förvisso myckel all förbättra och förändra. Vi behöver debattera hur vi på bästa sätl skall kunna göra del, hur vi skall få ell skattesystem som kan medverka lill en tillväxt och en rättvis inkomstfördelning, elt skattesystem som är lätt atl administrera och kontrollera och som kan förse stat och kommun med erforderiiga resurser.

Men del är inle bra om vi får en debatt som ger människor intryck av all vi kan lösa många problem inom samhällsekonomi, stalsfinanser och skaller genom olika nya skatter som ganska enkelt skall ge en massa nya pengar. Jag

kan på en punkt instämma i ett deballinlägg nyligen av Gunnar Sträng i tidskriften Tiden. 1 sill genmäle lill Gunnar Myrdal skriver han bl. a. all skallepoliliken inle känner några enkla lösningar. Gunnar Sträng skriver också att del inte är bra att ge människorna "intryck av all vi genom etl aldrig prövat syslem tämligen enkelt skulle kunna lösa de problem inom skattepolitikens vida område som alla finansministrar, alla bevillnings- och skatteutskott och alla sakkunniga riksdagsmän under decennier brottats med. Någol Alexanderhugg på detla område ligger inle inom de praktiska möjligheternas gränser." Ändå pågår just nu en sådan debatt, initierad jusl av herr Strängs egel parti.

Del sägs t. ex. all samhällel genom en produklionsfaklorsbeskallning frän 1980 skulle få in ytterligare 7-10 miljarder, samtidigt som företag, kommuner och människor skulle få del bätire. Tänk om det vore så enkelt! Dä skulle vi naturligtvis omedelbart införa en sådan skatt. Men alla tidigare studier, bl. a, en ganska omfattande analys i förelagsskaiteberedningens slutbetänkande hösien 1977, visar all denna skatt, liksom alla andra skaller, har fördelar och nackdelar. Beredningens majoritet menade atl nackdelarna var störst. Nu kan det finnas skäl all göra en yllerligare granskning och se vad förändrade regler för moms och löneskatter skulle kunna betyda för stal och kommun, för företag och för skattebetalare. Därför skall vi ytterligare utreda detla liksom förslagel om en progressiv ulgiftsskall. Men vi skall ha klart för oss all den utredningen får en svår uppgift. Även om jag gillar snabbi arbetande utredningar, irorjag inle atl utredningen kan fullgöra sin uppgift på några månader. En produktionsfaktorsskalt reser nämligen många problem, och del är väl ingen tillfällighet all denna skalleform inte finns i något enda land. Hur går del med lönerna, om löneutrymmet minskar? Skallen skall ju, som det brukar hela, avräknas vid löneuppgörelserna. Då blir det inle mycket all förhandla om i höst. Man måste ju starta med alt räkna av 3 96, och dessutom finns det med i bilden några sociala avgifter på ylleriigare drygt I %. Och hur gär del med investeringarna om dessa blir dyrare? En central fråga just nu är ju hur vi skall öka näringslivels investeringar. Del är onekligen en originell tanke all göra detla genom all göra dem dyrare.

För bara några veckor sedan beslutade riksdagen alt genom investerings-avdrag mildra beskattningen. Nu lycks det vara dags för den motsatta metoden, atl skärpa lagstiftningen. Och hur går del för kommunerna? Kommunernas skalleunderiag kommer iså fall alt minska, vilkel med för en höjning av de kommunala skatterna - kanske en krona bara för atl kompensera de effekler en produkiionsfaktorsskatt om 3 96 skulle få. Därtill kommer också all basen förden statliga inkomstskatten minskar. Vill vi få in bortåt tio nya miljarder, måste vi ha en produktionsfaktorsskalt pä ungefär 10 %. Skulle vi få en sådan fr. o. m. 1980, dä, herr talman, är alla de problem rörande tillväxt, sysselsättning och irygghel som vi nu har inte ens märkbara, jämförda med de problem som vi skulle möta nästa år.

Skattebetalarna har nog en mera realistisk syn än många politiker lycks ha när del gäller möjligheterna au lösa våra skatteproblem genom olika handgrepp, regeländringar och namnbyten. De vet alt "snus är snus om ock i

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

103

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpoUtisk debatt

gyllne dosor". Och moms är moms och löneskatt är löneskatt också om de skulle få nya namn. Kan vi få dessa skatter att fungera bätire än nu, skall vi självfallet göra allt för atl uppnå della. Men det akluella reformarbetet, de beslut som riksdagen i vår bör falla, bör omfatta mera realisliska och nu genomförbara förändringar. Skulle elt utredningsarbete visa all de många tekniska problem som finns beiräffande en ny produktionsfaktorsskalt kan lösas, då skall självfallet nya vägar prövas. Men vad vi nu kan göra är all förbättra den statliga inkomstskatten, bl. a. genom all sänka marginalskallen och sätta ett marginalskatletak samt all genom olika regeländringar försöka få mera rättvisa skatter. Vi kan förbättra den kommunala inkomstskatten genom skalleuljämning, och vi kan genom statliga insatser medverka lill all kommunalskalterna inle behöver höjas under de närmaste åren. Detla, herr lalman, är en reformväg som håller även i praktisk verklighet. Del är den vägen vi nu bör gå.

104

LARS WERNER (vpk) kort genmäle:

Herrlalman! Budgetunderskotlet har spelat en slor roll i debatten underde senaste dagarna.

Vi har sagl alt ell stort budgetunderskott under vissa omsländigheler kan vara försvarbart. Det kan vara nödvändigl all staten ger ut mer än den lar in i form av skaller och avgifter, om delta är elt led i en politik för atl skapa nya arbeten och säkra folkels levnadsstandard. Nu kan man inte exakt precisera vilka pengarsom utgör själva budgetunderskottet. Man måste i stället gå pä helheten i den ekonomiska politik som förts. Och där kan man konstatera, menar vi, all politiken inle skapat några nya arbeten, inle inneburit någon ökad samhällelig styrning av ekonomin lill lönlagarnas fromma, inte medfört ett försvar av löntagarnas levnadsstandard ulan istället i huvudsak bestått av gåvor lill företagen, lättnader för kapitalägarna, som slopande av arbetsgivaravgiften, ökade skaller för lönlagarna, som höjd moms, prishöjningar och dyrare bostäder, och i viss mån en arbetslöshelsdöljande men passiv arbetsmarknadspolitik, som inte bara accepterat ulan också understött kapitalägarnas styrning av samhällsekonomin. Ni har pä nyll aktiverat och fört fram flyltlasspolitiken, som inle hindrar en nedrustning av vissa centrala svenska industrigrenar.

När därför slalsminislern i sill anförande i dag påstår atl den s, k, 25-kronan, del 75-procentiga lönebidragel till övertalig personal och nyrekryieringsslödei skulle vara okoniroversiella inslag i regeringens polilik så har han fel, bl, a. därför all de pengar som placerats på dessa insatser för konstgjord andning i stället skulle ha kunnai användas offensivt för all skapa nya arbetstillfällen och banat väg för nya ekonomiska strukturer.

Vi har frän vårt partis sida visat på en sådan allernaliv användning. Vi har anvisat etl konkret program för 100 000 nya jobb, 100 000 nya, meningsfulla arbeten under ell är. Bygg bort bostads- och daghemsbristen, öka insatserna för energibesparing, för nya energiformer och för miljön, bygg ul den kollektiva trafiken och ge barnfamiljerna och pensionärerna de förbättringar som är värda namnet! Då menar vi att man använder budgetunderskottet på

ett rikligt sätt i folkflertalels och inle storfinansens intresse.

Jag ställde en del frågor lill statsministern lidigare om varför man inte infört pris- och hyresslopp. Statsministern ville inle svara. Jag hoppas nu all herr Mundebo, som också tillhör regeringen, har lid all svara pä de frågorna.

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr lalman! Våra förslag om budgetpolitiken är inle imponerande, säger herr Mundebo. Nu var del i och för sig inle för all imponera på herr Mundebo som vi lade fram dem. Men jag måste fråga honom: Kan herr Mundebo erinra sig någol tillfälle när folkpartiet i opposition åsladkommil någol som helsl budgeiförslag som inneburil en förbällring av budgetläget? Jag kan del inle.

Jag har en fråga lill. Herr Mundebo är intresserad av en effektiv och rättvis beskattning, och jag är beredd atl tro honom. Men frågan blir då: Varför lägger regeringen inte fram den lag med en generalklausul mol skalleflykt som ni två gånger utlovat?

I finansplanen upprepar statsrådet Mundebo gång på gång all finanspolitiken måsle stramas åt, och han verkar riktigt oroad över den situation som väntar i framliden pä della område. Finansutskottet skall nu böria behandla herr Mundebos budgel, och del har framgått av debatten här i dag all det inle bara är vi socialdemokrater och herr Mundebo som är oroade över lägel. Därför måsle jag fråga budgel- och ekonomiministern, om han kan ge finansutskottet någon vägledning om hur vi skall bära oss ål för atl strama lill finanspolitiken åtminstone på sikl. Hans anförande gav i alla händelser inget svar pä den frågan.

Vidare angriper herr Mundebo produktionsskatten och målar ul alla fasor som den skall skapa. För del försia skulle produktionsskatten införas i ell läge - är 1980 - då produktion, produktivitet och vinster väntas öka i snabb takt och då det finns alldeles för myckel pengar i näringslivel.

När nu fördel andra en folkpartistisk minister helt plötsligt böoar uttrycka omsorg om löntagarnas levnadsstandard verkar det med förlov sagl inle särskilt övertygande. Den brydde ni er inle alls om när ni genomförde inflationspolitiken 1977 och 1978. Då var del inle fråga om atl skydda lönlagarnas levnadsstandard.

Del är förutsatt alt produklionsskatten skall las ur den ökade produktionen, och del skall finnas ulrymme både för denna skall och för en rimlig uiveckling av löntagarnas levnadsstandard. Då skall man ta med i bilden alt med en rejäl flnansiering på inkomstsidan kan också en inkomstskatiesänk-ning genomföras, som ger löntagarna en real inkomstökning. Det är en realinkomslskatlesänkning som vi inte lånar lill uian finansierar ur del gemensamma arbetet, dvs. produktionen. Herr Mundebo kommer all upptäcka all del innebär en väldig skillnad.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Budgel- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO: Herr lalman! Del är riktigt all de gångna årens polilik inte har löst alla de problem som har präglat svensk ekonomi under några år, men vi har kommit

105

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

106

etl gott stycke på väg mol all lösa flera av dem. Vi håller pä alt ta oss ur en av de djupaste svackor som svensk ekonomi har drabbats av under årtionden. Del är jusl omsorgen och omtanken om människorna och deras situation som har legal bakom den förda politiken.

Vi visste all växelkursförändringar och olika punklskattehöjningar skulle medföra en del svårigheler, och vi var beredda all la oss an dessa, efiersom vi trodde atl våra ålgärder skulle medverka lill atl så småningom lösa de akluella problemen. De har också haft en sådan effekt. Del är bl. a. de förändrade växelkurserna som har medfört all vi nu har en uppgång i den svenska ekonomin.

Lål mig säga några ord om effekterna av denna polilik, vilken har berörts i de tvä senaste replikerna och i flera andra inlägg i dagens debatt. Del är riktigt atl del behövdes en viss dämpning av den privata konsumtionen för att vi skulle få tillbaka balansen i ekonomin, och den dämpningen skulle bli kännbar för oss alla. Men den var likväl nödvändig, och del har f ö. också socialdemokraterna sagt i sin motion om den ekonomiska politiken, där de framhåller all det var nödvändigl alt begränsa konsumlionsökningarna med tanke på de kraftiga uppgångar som har skett under senare år. Men, och det är viktigt att betona, del allmänna kravet på en återhållsamhet betydde inle atl klyftorna vidgades,att många miljarder flyttades lill kapitalägarna -och alll vad som sagts i debatten. Del finns ingenting som lyder på det. Tvärtom har politiken varit medvetet inriklad på atl hjälpa de mest utsatta under dessa besvärliga år, inriktad på alt klara sysselsättningen, på alt förbättra slödel till pensionärer och barnfamiljer.

Den slalislik som vi har - utarbetad av offentliga myndigheter - ger följande bild av de senaste åren: Dels har kapital- och företagarinkomslerna kraftigt sjunkit, dels har lönlagarnas inkomsler hållils på ungefär oförändrad nivå, dels har inkomsiöverföringarna lill pensionärer och barnfamiljer kraftigt ökat. Många av oss har fått hålla tillbaka våra anspråk en hel del för all vi skall klara de arbetslösa, de sjuka och andra grupper som är beroende av de Slalliga bidragen - och della är elt uttryck för solidarilei.

Ell par kommentarer lill inslag i de båda replikerna. Del finns exempel på förbättringar och besparingar som vi redovisade under 1960- och 1970-lalen jämfört med den dä sittande socialdemokratiska regeringens budgel. Jag skall gärna medge alt de förslagen inte var så omfattande, men vi använde heller inle så stora ord när vi beskrev dem. Det handlade oftast om rätt marginella förändringar av budgetförslagen, och del sade vi också i debatterna. Vi gick inte ul och sade: Här har vi allernaliv som är hell annoriunda, som lill skillnad frän den sillande regeringens ansvarslösa budget är ansvarsfulla förslag. På olika punkter hade vi en annan uppfattning än regeringen, och det redovisade vi i formuleringar som nog räll väl svarade mol förslagens omfattning,

Rällvisa skaller tror jag all vi i försia hand uppnår genom alt försöka utforma en lagstiftning som är så rällvis som möjligl, som är sä läll alt administrera och kontrollera som möjligt. Den behöver sedan kompletteras med annan lagstiftning av olika slag: skallebrotlslagar och skalleflyklslagar. Under de gångna åren har vi på en rad punkier förändrat de lagarna. Vi har

skärpt dem, och vi har förstärkt administrationen på skatteområdet för att kunna effeklivera kampen mol skattefusk och skatteflykt.

Det flnns ett reviderat förslag till skalleflyktslag. Del var i höstas ule på en remissomgång, men del tog litet längre lid innan remissvaren kom in än vi egentligen hade medgett. Vi håller nu på all bearbeta det materialet, och jag har fortfarande samma uppfattning som lidigare: Om vi kan lägga fram etl förslag som tillräckligt tillgodoser rälissäkerhetsaspekierna kommer vi all göra del, och dä kommer denna vårriksdag all fä la emot det förslaget. Den bearbetning som vi nu gör kommer att vara ftillföljd inom de närmaste veckorna.

Vad sedan gäller produktionsfakiorsbeskattningen betonade jag i mill inlägg de många problem och oklarheter som finns med den skalleformen, del behov som finns av fortsatt utredningsarbete innan vi slutligen kan avgöra om det är en användbar skalleform eller inle. Jag betonade all del inte finns några enkla lösningar som är omedelbart användbara. Produktionsfak-lorsbeskaltningen är inle heller någon sådan lösning. Skulle etl utredningsarbete visa att förändringar av moms och löneskall skulle kunna medföra så avsevärda förbältringar som de "troende" pä produklionsfaklorsbeskatt-ningsomrädei hävdar, skall vi självfallet genomföra sädana förändringar, men vi krfn inte i förväg lova atl de blir så perfekta eller så snabbi genomförbara när raden av frågetecken är lång.

Vi har under del gångna årel haft en skärpt prisövervakning. Denna har varit betydelsefull. Den har medverkai lill alt vi under del gångna året har haft en lugn prisutveckling. Sverige hör verkligen lill de länder i Europa som under 1978 har haft en lugn prisutveckling, Sverige har goda förutsättningar atl få en lugn utveckling också under 1979. Vi kommer att använda skärpt prisövervakning för atl nå det målet.

Prisstopp är etl instrument som skall användas när della är oundgängligen nödvändigl, men vi har inte funnit all så är fallet nu.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

LARS WERNER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är riktigt, som Ingemar Mundebo säger, all visst har ni lyckats dämpa konsumtionen - men vem har den dämpade konsumtionen varit mest kännbar för? Ni har dämpat konsumtionen för barnfamiljerna så myckel all ni i dag egentligen ärskyldiga en normalfamiljen par lusen kronor för vaoe är som ni har sullit och regerat.

Frågan är: Hur höga matpriser och hy ror accepterar regeringen? Ni säger att ni har infört prisslopp och att ni skall arbeta för prisövervakning. Jag tog i milt första anförande upp det prisstopp som ni har infört och sade alt det egentligen har varit rena skojet, eftersom det varit fullt med häl som etl såll. Trots all vi har haft en lugnare prisutveckling under 1978 har vi ändå haft betydligt högre prisslegringarän dem vi hade under 1960-talel. De människor som måsle betala dessa prisstegringar harju fåll löneökningar som inle har varit slörre än felräkningspengar, varför de ändå har hamnat på minus.

När Ingemar Mundebo säger alt omsorgen om människorna och deras problem är vägledande för regeringen, blir frågan: Vad tänker regeringen

107

Nr 76

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

konkret göra föratl stoppa pris- och hyreshöjningarna? Del räcker inte med atl bara tala vackert om alt ni förstår problemen. Det förhåller sig på samma sätl när ni talarom jämställdheten mellan könen. Vad gör ni där? Och hur är det med daghemsutbyggnaden? Hur är del med deltidsarbetet? Deltidsarbetet bland kvinnorna har ökat och likaså arbetslösheten, men vad gör regeringen för alt klara av de här problemen annal än alt lova alt del skall bli bättre och alt skriva högtidliga deklarationer?

Får jag lill sist beröra den fråga som Kjell-Olof Feldt log upp.

Nyligen har del förekommil uppgifter om all mer än 1 000 fall av ekonomisk brottslighet hade upptäckts men alt bara elt 90-tal av fallen hade letl till åtal. Hur förenar ni i folkpartiet de liberala idéerna om jämlikhet inför lagen med della exempel? Varför ingriper ni inte och gör del möjligl alt åtala alla dessa fall av ekonomisk brottslighet?

108

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Försöker herr Mundebo verkligen påslå all klyftorna och orättvisorna skulle ha minskat under den borgerliga regeringen? Bevisen skulle vara atl de laxerade företagarinkomslerna har gått ner. Ja, del irorjag del. Om man inför frikostiga avdragsregler och tillåter uppdelning av inkomsterna på familjemedlemmar kan man få de laxerade inkomsterna all gå ned. Alt lönlagarinkomslerna skulle ligga på en oförändrad nivå stämmer väldigt dåligt med människors direkta upplevelser. Del stämmer dåligt med Fabriks undersökning av vad som hänt med levnadsstandarden för dess medlemmar. De har fåll standardsänkningar på upp till 450 kr. i månaden. Del var elt häpnadsväckande påslående, herr Mundebo.

Under 1960- och 1970-lalen kunde jag nära följa folkpartiets budgeiatier-naiiv. Jag kan vidimera vad herr Mundebo sade om att ni lalar lysi om besparingarna. Del begriper jag, för del var verkligen ingenting alt skryta med. Men ni talade desto mer om alla de överbud ni lämnade i denna riksdag, alla skattesänkningar ni ville genomföra, alla ökade statsutgifter ni lovade. Det var det elt herrans liv om. Men del innebar inle alt ni förbättrade budgeten. Ni låg ständigt flera miljarder över. På den liden var flera miljarder pengar och är fortfarande pengar.

Tydligen anser budgetminislern all produktionsskatten är fylld av problem, och nu vill han utreda den. Vår uppfattning är atl produktionsskatten aren ganska enkel skall, alt del inle krävs några länga utredningar för all kunna åstadkomma en lagstiftning, och det är del vi begär. Men del finns någol annal i sammanhanget som är besväriigare. Ärallernaliven lill all näsia år inte åtminstone inleda en sanering av slalsbudgelen ulan problem? Vad händer med förelagens konkurrenskraft, reallönerna och sysselsätlningen om vi fåren okontrollerad pris- och kostnadsutveckling? Ärdet problemfritt? Del kan väl inle herr Mundebo utreda i alla fall, del måsle han väl hiita på ålgärder mol. Är momsen - om del är den som är alternativet - problemfri? Den hindrar inte alt löner och andra inkomsler rusar i höjden på grund av vinstuivecklingen. Del kommer momsen alldeles för sent för. I stället bidrar den bara lill en ökad prisutveckling.

Summan av detla, herr talman, är all budgetminislern inle har några lösningar pä sina egna problem. Min bön om vägledning till finansutskotlel förklingade ohörd. Del enda som återstår av finanspolitik som denna regering skall bedriva äratt den skall utreda ell förslagsom väckts av oppositionen. Jag böriar tycka att herr Mundebo, efter snart tre år på den här posten, har lappat greppet om den utveckling han egentligen borde styra.

Budgel- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO: Herr lalman! Jo, vi böriar få grepp om en ekonomi som under elt par år varit nere i en av de djupaste svackor som svensk ekonomi varit i på årtionden. Den svackan är vi på väg all arbeta oss upp ur med en ekonomisk polilik som betyder en ökad tillväxi, en iryggare sysselsällning och en lugnare prisul-veckling. En prisutveckling, herr Werner, som visserligen har legal på en högre nivå än under 1960-talet, men priserna har, i nästan alla europeiska länder, legat högre under 1970-talet än under 1960-talet, så också i Sverige. Men prisutvecklingen under 1978 var väsenlligi lugnare än genomsniliel under 1970-lalel. Vi har goda chanser alt få en ännu lugnare prisutveckling under 1979. O.K.-viskall inle vara nöjda med den nivån heller. Men jag tror inle att i dagslägel etl införande av allmänt pris- och hyresslopp är den väg vi borde gå för alt nå de mål som vi har satt upp för den ekonomiska politiken. Jag tror atl vi kan nå en lugn prisutveckling - alltså en prisökning som är väsentligt lägre än genomsnittet under 1970-lalel - med den ekonomiska politik som vi nu arbetar med. Jag tror all vi med den politiken skall kunna klara etl mål när del gäller prisutvecklingen på kanske 5-6 96 i ökning.

Produklionsfaktorsbeskallningen. Del är rikligi all del inle finns några enkla lösningar. Del är rikligi atl också momsen och andra skaller har sina problem. Del är del som jag gång på gång har försökl att säga, när apostlar av olika slag slår upp och försöker lösa våra svenska skatteproblem med nya ideér. Det finns inga enkla lösningar. Produktionsfakiorsbeskatiningen är del inle heller. Vi behöver en lid för alt se över vilka tekniska lösningarman kan finna för att möjligen få produklionsfaklorsbeskaliningen alt fungera bra. Och, som jag sade redan i mitt försia inlägg, kan den fungera bra skall den självfallet användas, förjag tror all vi alla, vilkel parti vi än tillhör, vill få så bra fungerande skatter som möjligl. Men vi skall inte lova människorna atl vi har funnit något nyll som fungerar bra, förrän vi vet all del verkligen gördel. Del vel vi inle i dag när del gäller produktionsfaktorsbeskaltningen. Däremot vel vi alt del finns en lång rad av problem och en lång rad av tekniska komplikationer. Man skall väl ändå inle bestämma sig för elt skattesystem ulan alt vara medveten om vilka konsekvenser det får för näringslivet, för lönlagarna, för kommunerna och för skallebeialare av alla kategorier. Låt oss försl få vela vad produklionsfaklorsbeskallning innebär, och del ulrednings-arbelel skall vi ta itu med.

Jag säger inte mer om inkomstfördelningen och effekterna av en ekonomisk politik än vad vi klart vet. Vad som har hänl under de senaste åren är all lönlagarnas inkomsler ligger på ungefär oförändrad nivå, atl kapital- och företagarinkomslerna har sjunkit kraftigt, atl inkomsiöverföringarna lill

Nr 76

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

109

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

110

pensionärer och barnfamiljer har ökat kraftigt.

Vi är medvetna om all den privata konsumtionen minskal framför alll under 1977. Vi tog denna följdverkan för all genom insatsen kunna få fart i ekonomin. Del målet har vi också nått. Vår ekonomi är nu på uppgång. Det finns ell vidgat ulrymme bl. a. för prival konsumiion i den svenska ekonomin under detta år.

ANNA-GRETA LEIJON (s):

Herr lalman! Under den gångna hösien har de arbetsmarknadspoliliska insatserna varit mer omfattande än någonsin. Fler människor än lidigare har deltagit i arbetsmarknadsutbildning. Fler- framförallt bland ungdomarna-har gåtl och går i beredskapsarbeten. I december var inle mindre än 64 000 personer i beredskapsarbete och av dem var 30 000 i åldrarna 16-19 år. Ulan beredskapsarbetena skulle arbetslösheten bland tonåringarna ha varit fyra gånger så stor.

Trots de här insatserna så har det under vissa månader 1978 slagits rekord i ungdomsarbetslöshet. Många människor oroas av den här silualionen, och del finns verkligen anledning till oro. Arbeislöshei leder till en lång rad problem, både för samhället och för den enskilde. För somliga med kortvarig arbetslöshet kanske del bara handlar om oirivsel, men med långa eller upprepade arbetslöshetsperioder så stannar del inle vid det. Jag tror att varje arbetsförmedlare kan vittna om hur personer som under många år plikttroget gåtl lill sill arbete, efter en påtvingad arbetslöshetsperiod lill sist kan bli arbeisovilliga. Det är inte lata, karaktärslösa personer det handlar om - utan om levnadsbetingelser som nöter ned människor.

Den arbetslöse är inte efterfrågad någonstans, får inle medverka. När man är ung vill man pröva sina krafter. Då vill man vara med. Men vi tvingar i dag många ungdomar lill passivitet. Arbetslöshet kan också vara en grogrund för och en inkörsporl lill missbruk och kriminalitet.

Det finns elt tydligt samband mellan ungdomsarbetslöshet, social utslagning och prostitution. Sysslolöshet kan lätt leda lill olika former av drogmi-ssbruk, som i sin lur drar med sig brottslighet för all skaffa pengar till missbruket. Sambandet mellan våld och alkoholmissbruk är också tydligt.

"Arbele förhindrar många tillfällen lill synd", sade man förr. Vi kanske lycker del låter lilel moraliserande nu, men pä sätl och vis är det samma sak som vi lalar om och som jag nu talar om. Det gamla ordspråket lade skulden för arbetslöshet på den enskilda människan. Men vårt samhälle fungerar inte så. Det är inte viljan till arbele som saknas - den finns hos de allra flesta. Det är de lediga jobben som saknas. Ett samhälle där arbetslösheten upplevs som ell närliggande hot blir elt hårt samhälle, ell samhälle där invandrarhat och konservativ kvinnosyn läll frodas. Vi kan se tydliga tecken på bådadera i dagens Sverige.

1 dag köar mer än en kvarts miljon människor för atl komma in pä den reguljära arbetsmarknaden. Kampen om arbetstillfällena är hård. Utesläng-ning och kanske utslagning är etl hot för siora grupper.

I senaste numret av tidningen Arbetsmarknaden berättas om en kvinna

som går arbetslös ett år innan hon vägar gå lill arbetsförmedlingen. När hon väl kommer dit säger hon all hon söker arbete åt sin son. - Del är långl kvar lill jiimsiälldhet mellan kvinnor och män i samhällel när kvinnor på del säliei måste skämmas för atl de vill ha etl förvärsvarbeie.

Del är nog så all när del är ont om jobb så tycker både arbetsgivare och många löntagare alt den som är man, i sin s. k. bästa ålder och frisk skall gå före kvinnan. Sist i kön lill arbetet kommer de handikappade och invandrarna.

När det är ont om jobb sätts solidariteten på hårda prov. Då behöver vi en arbelsmarknadspolilik som är etl stöd för de svaga. Låt mig i della sammanhang knyta an lill en av de saker slalsminislern log upp här i morse i sill försvar för del rekordstora budgelunderskoltel. Hans budskap var att budgetunderskottet var nödvändigt för att klara sysselsättningen, och han räknade upp en lång rad utgifter, bl. a. del s. k. nyrekryieringsbidraget. Slalsminislern sade atl ingen av dem som klagar på budgetunderskoiiel har här i riksdagen krävl alt detla bidrag skall dras in. Del lycks ha förbigått Slalsminislern all vi socialdemokrater har riktat myckel stark kritik mol detla nyrekryleringsbidrag. Vi tycker all det lill slor del är bortkastade pengar. Vi har här i riksdagen inle röstat för all införa del borgerliga nyrekryieringsbidraget. Vi har i stället föreslagit all della bidrag skall användas för nyanställning av arbelslösa personer, de som går i beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning eller arbetsvärd.

Del är visseriigen ingen -varken Ola Ullsten eller jag -som förrän efter den 1 juli kan ha en alldeles klar uppfattning om vilken effekt della bidrag får, men alla informationer hittills lyder pä att mindre än hälften av de här pengarna får verklig effekt. Nyrekryieringsbidraget i borgerlig lappning är dålig politik. Det ger liten sysselsättningseffekt men kostar mycket pengar och ökar därmed budgetunderskottet i onödan.

Ell samhälle med arbetslöshet är ell hän samhälle, där mänga riskerar atl hamna utanför, riskerar atl bli utslagna och glida in i missbruk och kriminaliiei. Men lösningen är inte heller så enkel som au dessa problem försvinner om vi bara satsar tillräckligt pä sysselsällningspoliliken.

För all kunna bemästra svårigheterna, ulslagningen, måste vi erkänna de inneboende motsatsförhållanden som finns i samhällsutvecklingen när det gäller atl salsa på hög standard och arbele åt alla. Detta är inget nytt.

Värt land har kanske den högsta sysselsäiiningsgraden och det mesi utvecklade trygghetssystemet av alla länder. Men värt samhälle har ändå många härda inslag. När vi i framliden formar etl Sverige som kan hävda sig som en industrination bland andra, hävda sig som etl land som ger sina medborgare en god materiell försörining, så finns det risker för att det också blir ell hån samhälle. Om välsiånd och välfärd i framtiden skall kunna bli "allemansrätt" och inle någol som förbehålls ell fåtal privilegierade, måste vi ändå fortsätta au hävda oss som en stark, effektiv industrination. Den effektiviteten måste vi kombinera med omsorg om varandra.

Del är därför som socialdemokratin nu för fram elt brett program för gemenskap och solidarilei för atl bryla uislagningens mekanismer. Det

Nr 76

Onsdagen den 31 Januari 1979

AUmänpolitisk debatt

111

Nr 76

Onsdagen den 31 Januari 1979

Allmänpolitisk debatt

handlar om ell reformarbete inom barn- och familjepolilik, bostadspolitik, arbelsmarknadspolilik osv. Jag skall ge några konkrela exempel på vad vi föreslär,

1. Vi vet all del finns daghem där man har barn med alldeles särskilda problem. Del kan vara invandrarbarn som inte förslår svenska, det kan vara barn till missbrukare. Vi har inle råd att nu utöka personalen på alla daghem. Del finns inte heller tillräckligt med utbildad personal. Men jusl på sådana avdelningar där det finns många barn med särskilda problem måste kvaliteten förbättras. Vi föreslår det.

2. Många ungdomar behöver praktik försin utbildning. Tyvärr är del svan för många att få den i dag. Vi menar au del är självklan att samhällel genom lag skall garantera ungdomarna den praktik de behöver för sin utbildning. Del har vi krävt flera gånger här i riksdagen men lyvärr hiuills fån nej.

3. Den som bryier mol arbelarskydds- och miljöskyddslagarna kan orsaka siora skador och lidanden för andra människor. Ändå vet vi att brotten mol dessa lagar är många och att risken för lagföring inte är särskilt slor. Vi kräver au polis, åklagare och domstolar tillämpar dessa lagar.

4. Vi föreslår en omfallande satsning för all bekämpa alkohol- och narkotikamissbruket. En rad organisationer har tagit på sig ell särskili ansvar för au utveckla verksamhetsformer, som främjar social gemenskap och gör det möjligt även för människor som är på väg alt slås ul eller som har stötts ut och blivit socialt isolerade au komma med i föreningslivei. Verdandi -arbetarrörelsens nykterheisorganisaiion - de kristna samfundens s. k. RIA-verksamhel och olika palientorganisaiioner är exempel på detta. De utslagnas problem får aldrig vara en angelägenhet enbart för förvaltningar och tjänstemän. Därför föreslår vi nu etl stöd till folkrörelser och föreningar i deras arbele.

5. Del finns många invandrarrika kommuner i della land. Vi föreslår en särskild salsning i ivå av dem, nämligen Olofsiröm och Boikyrka. Vi vill framför alll uppmärksamma invandrarbarnens och invandrarkvinnornas silualion. I dessa kommuner vill vi använda slalliga medel lill en sammanhållen invandrarsaisning under flera år.

6. Rällen lill arbele måste innefatta också de handikappade. Därför föreslår vi bl. a. all tillämpningen av den s. k. främjandelagen skärps. Vi föreslår au arbetsmarknadsstyrelsen får ordenlliga resurser i sitt arbele för de handikappade och all unga förtidspensionärer söks upp och erbjuds rehabilitering och arbele.

Genom en polilik av del slag som jag nu har givit exempel på kan vi kombinera ekonomisk tillväxt med omsorg om varandra.

112

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c):

Herr talman! Svenska folkel kan se fram mot ljusare lider under 1979. Så många tecken tyder på all den ekonomiska silualionen har förbälirals och kommer au yllerligare förbätiras au del inle längre finns anledning till någon svartmålning. Del vore emellertid synnerligen oklokt-och del har inle heller ifrågasatts-alt nu förändraden polilik som grundlades av regeringen Fälldin

och som har letl lill så pass goda resultat som vi har nått i dag. Så länge den nuvarande regeringen följer de av trepartiregeringen, regeringen Fälldin, uppdragna riktlinjerna, kan man hoppas att framgången fortsätter.

En viktig orsak lill den framgångsrika politiken är att de socialistiska partierna sedan valet 1976 inte har hafl någon möjlighet att bestämma någonting. Det går dock en ideologisk skiljelinje mellan de fria partierna och de doktrinära, dvs. socialdemokraterna och kommunisterna. Vid avgörandet av enskilda frågor lyser ofta socialismens centralistiska idéer fram. Det gäller t. ex. sådana frågor som löntagarfonderna, länsdemokratin och den kommunala självstyrelsen.

Centerns strävan att genom decentralisering ge människorna såsom individer ökad bestämmanderätt samt skapa slörre intresse för demokratin, för arbetet och för miljön har segrat i en rad vikliga frågor. Socialismens toppstyrning, centralisering, ineffektivitet och brist på frihet har alltmer insetis av svenska folket, och därför har bl. a. centern kunnat notera stora framgångar. Hade socialdemokraterna fält fortsätta regera efter 1976 års val, hade Sverige befunnit sig i ett mycket sämre läge än nu.

Grunden till förbättringen av Sveriges ekonomi lades av Fälldinregeringen genom de beslut som fattades 1977. Det var framför allt omläggningen av valutapolitiken - devalveringarna i april och augusti 1977 och inte minst utträdet ur valutaormen - som orsakade förbättringarna. Även beslutet om all hälla kostnadsbelastningen i näringslivet i form av arbetsgivaravgifter och socialförsäkringsavgifter oförändrad var betydelsefullt. Därigenom förbättrades den svenska konkurrenskraften, samtidigt som dämpningen av efterfrågan inom landet skapade incitament för företagen alt öka sina exporlanslrängningar.

Riksbankens strama bestämmelser mot alltför stora konsumenlköp bidrog likaså. Elt mycket viktigt bidrag lill förstärkning av konkurrenskraften gavs också av det ansvarsfulla avtal som träffades påden privata arbetsmarknaden våren 1978 för 1978 och 1979. Näringslivet bereddes kreditmöjligheter, så att företagen egentligen inle hade några svårigheter i den vägen. I detta sammanhang skulle det vara intressant alt veta om socialdemokraterna fortfarande framhärdar i påståendet alt devalveringen och utträdet ur valuiaormen var en felaktig politik. Det har talats så tyst om den saken i dagens debatt. Det vore intressant att få besked om hur man ser det nu, när vi har sett vilka verkningarna har blivit.

Elt av trepartiregeringens främsta strävanden var ju att öka exporten och förbättra handelsbalansen, och denna strävan har krönts med framgång. Under 1977 var underskottet i handelsbalansen 4,7 miljarder. Under 1978 blev det i stället ett överskott på 6 miljarder.

Exporten böriade öka redan under sisla kvartalet 1977, och exportförsäljningen log ordentlig fart under första hälften av 1978, då ökningen uppgick lill inle mindre än 12 96 i årslakt volymmässigt. Av konjunkturinstitutets preliminära rapport om nationalbudgelen 1979 framgåratt marknadsandels-vinsterna under andra halvåret 1977 och försia halvåret 1978 spelade en avgörande roll för exportökningen.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpoUtisk debatt

113

8 Riksdagens protokoll 1978/79:76-77

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

114

Anna-Greta Leijon sade i sill lal alt Sverige måste hävda sig som indusirinalion. Jag ber varml alt få instämma i delta. Vi måsle föra en politik som gör alt vi kan hävda oss som industrination. Vi har en export och en import som rör sig om ca 90 miljarder kronor, och därför är del myckel betydelsefullt.

Men en av de obegripliga sakerna i socialdemokraternas polilik är att man inte synes ha något begrepp om atl man genom opportunistiska åtgärder kan snedvrida konkurrensen mellan svenska förelag och utländska. Det är så lättvindigt och väljarpopulärt att säga om en utgift all den behöver ni inle betala, ulan del får arbetsgivarna betala genom arbetsgivaravgifter - eller produktionsskatt, som ju egentligen är en sill i kapprock, dvs. arbetsgivaravgift och produktionsskatt är till sin verkan ungefär samma sak.

Det är alltid populärt att befria folk från utgifter. Emellertid är det ju samma produktion som ytterst skall betala, och lägger man på sådana avgifter så måste det bli mindre ulrymme för lönehöjningar.

Värre blir del dock för svenska företag att konkurrera med företag frän andra länder. Om elt svenskt förelag och etl företag frän etl annat land tillverkar en vara för exakt samma pris, dvs. de är lika dukliga, så kommer den svenska varan både på hemmamarknaden och pä den utländska marknaden genom påslaget av arbetsgivaravgiften eller produktionsskatten att bli dyrare när den skall säljas, jämfört med den utländska som inte har sådana lillägg. Del är vad småförelagarna i Jönköpings län nogsamt har märkt och påpekat vid åtskilliga tillfällen.

En konkurrensneutral avgift, t. ex. mervärdeskatten, drabbar däremot både den svenskproducerade varan och den utländska. Därför är del socialdemokratiska förslaget lill produktionsskatt en omöjlig idé som vi nog skall akta oss för alt genomföra, även om vi för all del kan fortsätta att utreda om del finns någonting som kan las lill vara i förslagel.

Del grundläggande tycker jag är atl man inte fär skapa ett sådant system atl svensk industri inle kan hävda sig mot den utländska, även om de svenska förelagen och de utländska är precis lika duktiga att framslälla en vara.

1 regeringsprogrammet som regeringen Fälldin framlade i oktober 1976 heter det: "Del framstårsom en avgörande uppgift underde närmaste åren atl skapa balans i samhällsekonomin och stärka den inlernalionella konkurrenskraften." Vad som hände före trepartiregeringens tillkomst var atl under regeringen Palmes sista är, 1975/76, hade silualionen försvårats åtskilligt. Då ökade arbetskraftskostnaderna med mer än 40 %, men produktionen steg med endast 2 %. Här kommer återigen min fråga tillbaka om devalveringen, utträdet ur ormsamarbelel och svensk industris möjligheter all hävda sig gentemot andra länder. De 40-procenligt ökade arbetskraftskostnader jag nämnde medförde försämrad konkurrenskraft för de kommande åren, de försvårade problemet med bytesbalansen, de medförde sämre sysselsättning och dessutom inflation. Konsumtionen-den privata och offentliga - höjdes i värt land 1975/76 med 7 96 men produktionen endast med 2 %.

När man talar om lån från utlandet, vill man pä någol sätt ge sken av alt del skulle vara trepartiregeringen som hade kommil på den idén. Observera all

under 1976 var utlandsupplåningen mellan 20 och 25 miljarder kronor! Det var alltså under den socialdemokratiska regeringen som den upplåningen böriade, och del var inga små siffror.

Orsakerna till de ekonomiska svårigheterna kom alltså lill myckel slor del
från den, socialdemokratiska regeringstiden. Regeringen Palme klarade
således inte ut vare sig näringspolitiken eller vad som skett på andra
områden. !

Birgitta Dahl talade här i dag sä varmt om bostadsproduktionen. Och visst skall vi öka bosladsproduklionen - det är vi eniga om. Men del föreföll av hennes lal som om det var en förfärlig försyndelse av den nuvarande regeringen och alt Palmeregeringen hade varit ell mönster i del fallet. Det är inle alls så. Under de sista åren som Palmeregeringen satt värdet hela tiden en vikande tendens på bostadsmarknaden. Bostadsbyggandet minskade oavbrutet. Hade samma trend fortsatt, sä hade vi inte haft någol större bostadsbyggande nu med en socialdemokratisk regering än med den nuvarande.

Det var alltså en svår silualion i värt land när trepartiregeringen fick ta över ansvaret. Nu kan man emellertid konstatera alt den lyckades klara ut situationen. Konjunkturen i Sverige vände på etl avgörande sätl under 1978. Orderingången ökade både från utlandet och från hemmamarknaden. Förelagen sålde ut av sina överiager, och under andra halvåret böoade industriproduktionen öka. Handels- och bytesbalansen förbättrades, och aktiviteten i ekonomin steg. Arbetsmarknadslägel stabiliserades mol slutet av årel, och de tendenser till försvagning som visat sig under våren och sommaren kunde brytas, bl. a. genom omfattande arbetsmarknadspoliliska insalser. Alt inflationstakien dämpades kraftigt ärju känt.

Jag har redan nämnt all grunden till förstärkningen av ekonomin lades genom de beslut som fattades av Fälldinregeringen under är 1977, framför allt omläggningen av valutapolitiken genom devalveringarna i april och augusti 1977 och genom utträdet ur valutaormen. Det fanns också en rad andra faktorer som var betydelsefulla. Beslutet alt hålla kosinadsbelastningen i näringslivet nere genom atl ta bon arbetsgivaravgifterna och att inte höja socialförsäkringsavgiflerna var betydelsefullt. Som jag sade lidigare skall man inle orsaka svårigheter för svensk indusiri, så alt den inte kan hävda sig mot andra länders indusiri.

Genom den politik som förts har etl av de mest betydelsefulla problemen kunnai lösas någorlunda, nämligen sysselsättningsproblemet. Den högsta arbetslöshet som förekommil under detta snart lilländalupna decennium hade vi inle under Fälldinregeringen eller den nuvarande regeringen. Nej, del var i börian av 1970-talet. 1972 och 1973, under socialdemokratisk regim, hade vi en arbetslöshet som rörde sig mellan 2,5 % och 2,7 '}i>. Trots alla svårigheler i form av förelagsnedläggelser och permilleringar har sysselsättningen kunnai hållas på en nivå som inte varit så ogynnsam som det höga talet under den socialdemokratiska regimen. Under december månad 1978 var arbetslöshelsprocenten 2,1.

N u är del sant all vi har vidtagit omfattande arbetsvårdande åtgärder. Men

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

115

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

det är åtgärder man skall vidla. Det kunde ju också den socialdemokratiska regeringen ha gjorl 1972 och 1973 när man hade så hög arbetslöshet. Då var det en försummelse av dem au de inle vidtog de åtgärderna utan lät arbetslösheten sianna så högt som 2,5-2,7 % - myckel högre än den har varit under de två senaste regeringarna.

Under valrörelsen 1976 sade centern att målsättningen bör vara all få fram 400 000 jobb till börian av 1980-lalet. Denna siffra har av socialdemokraterna ältats ett otal gånger här i riksdagen och ute i landet. Skulle del vara någol fel om vi kom upp lill denna siffra? Vad har socialdemokraterna för målsättning? Det har man aldrig kunnat säga riktigt.

Men i dag har egentligen OlofPalme instämt med centern, för han sade att alla skall ha arbete. Ja, vad sysselsättningsutredningen kom fram lill var att vi behöver 400 000 nya jobb. Då måste socialdemokraterna antingen underkänna sysselsältningsulredningens beräkningar och säga atl dessa var felakliga eller också instämma med centern och säga all de har samma målsättning som centern. Vi säger liksom sysselsältningsulredningen: 400 000 nya jobb är målsättningen.

Från socialdemokratiskt häll har man helt lättvindigt sagl att centern lovat skaffa fram 400 000 nya jobb. Jag frågar: Var finns det löftet? Jag har aldrig någon gång när jag hört talas om detla hört ett citat. Ta fram del citatet nu! Eller ta fram det i kväll eller senare under debatten, som ju kommer atl pågå i morgon också! Ta fram det och tala om vem i ansvarig ställning som sade alt vi lovar 400 000 nya jobb!

Del är naturiigtvis alldeles omöjligt för ett parti i ett fritt land alt lova någonting sådant, och det har vi heller inle gjort. En målsättning är inte ett löfte att det kommer att ske.

Det skulle vara intressant atl veta vad socialdemokraterna egentligen säger om vad målsättningen är. Nu hörde jag med intresse på Olof Palmes 10 punkier. Jag trodde när han kom lill punkten 9 atl punkien 10 skulle innehålla något om hur detla skall belalas, men det kom inte.

Jag vill slutligen bara peka pä atl om man skall tala om socialdemokraternas näringspolitik, så skall man se på vad de har lyckats med. Vad blev det av Stålverk 80? Gunnar Sträng har sagt att del inte skall bli av. Hur blev det med Durox, där man skulle lösa byggnadsindustrins problem, löntagarfonderna, den 80-procentiga målsättningen för jordbruket, oljeraffinaderierna? Hela den vägen är kantad av misslyckanden i den socialdemokratiska näringspolitiken. Det är nog bättre att ansluta sig till den näringspolitik som fördes av trepartiregeringen.

116

ANNA-GRETA LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är omöjligt atl i en kort replik ta upp de många saker som Torsten Bengtson har varit inne på. Låt mig säga bara en sak. Den statliga utlandsupplåningen under den socialdemokratiska regeringstiden begränsade sig lill några hundratal miljoner- alltså långt ifrån några miljardbelopp, som Torsten Bengtson här vill göra gällande.

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del finns elt avsnitt i Torslen Bengtsons anförande som fordrar en kommentar, därför att en okunnig kan ju tro atl det han sade var rikligt. Han påpekadeaii del redan underden socialdemokratiska regeringens lid skedde en nedtrappning av bostadsbyggandet i förhällande till de högsta talen under miljonprogrammet, och del är rätt. Men den nedlrappningen låg hela liden över den nivå för bostadsbyggandet, som enligt samstämmiga utredningar och myndigheter var nödvändig för atl svara mot behovet också i framliden, nämligen mellan 70 000 och 75 000 bosläder. Genomsnittligt byggdes del under tioärsprogrammets tid mellan 1965 och 1974 100000 lägenheter om årel. Vissa år byggdes det fier. Avsiktligt såg vi till atl det skulle ske en mjuk nedtrappning lill den lämpliga nivå där bostadsbyggandet sedan borde ligga stabilt, bl. a. för atl komma bon från de konjunkturmässiga svängningar i bostadsbyggandet som är till så slor skada för hela vårt samhälle och som orsakar sä mycket arbetslöshet. Det är under de senaste två åren däremot som bostadsbyggandet har legat pä en katastrofalt låg nivå, litet över 50 000 lägenheter, och dessutom har haft fel inriktning.

Därtill kommeratl vi på ett medvetet sätt förberedde oss för vad som skulle komma efter miljonprogrammet. En rad utredningar, som tillsattes medan miljonprogrammet pågick, lade fram sina förslag under är 1974 och dessförinnan. Riksdagen tog det första steget i en samlad reformpolitik med de beslut om bostadspolitiken som fattades 1974 och 1975. Det var meningen att det reformarbetet skulle fortsätta, men det avbröts i och med regeringsskiftet 1976. De därpå kommande regeringarnas säll atl hantera bostadsfrågorna har försämrat kommunernas och bostadsföretagens möjligheteratt uppfylla den roll som de har för att klara bostadsförsöriningen. Della har skelt genom uteblivna åtgärder på en lång rad av områden - från uteblivet ekonomiskt stöd åt bostadsbyggandet till oförmåga alt få fram den nya plan och den nya byggnadslagstiftning som behövs för atl kommunernas planarbete skall fungera. Det är alltså sä, atl den katastrofall dåliga utvecklingen har kommit efter regeringsskiftet 1976.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpoUtisk debatt

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c) kort genmäle: Herr talman! En fördel när man slipper regeringssamarbete, eller regerings-arbete, är alt man alltid kan säga: Hade vi varit i regeringsställning skulle det ha blivit bättre. Det var ungefär sä som Birgitta Dahl sade. Jag nämnde bara trenden i bostadsbyggandet, som hon nu har bestyrkt. Hon har sagt att det blev minskat bostadsbyggande under den socialdemokratiska regeringens sista år. Del var det som jag ville ha bestyrkt - och det har jag fåll.

När elt land böriar med utlandsupplåning har det flera motiv lill det. Det är bl. a. valutareserven som man måste tänka på. Men när landet har beslutat sig för att låna i utlandet, kan man ju diskutera i vilken form man skall göra det. Man kan låta förelagen, genom de tillåtelser de får, låna utomlands. Staten kan också låna utomlands - skillnaden är inte så stor. Men socialdemokraterna vill smita ifrån det ansvaret och vill inle höra talas om de 20-25 miljarder som Sverige som land hade lånat pä utlandsmarknaden. Men jag tyckte

117

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

AUmänpolitisk debatt

mig höra all Anna-Greta Leijon i vaoe fall bestyrkte alt min sifferuppgift är riktig.

Vi kan naturiigtvis driva en polilik som medför all staten inle behöver låna någonting alls, ulan i stort sett hela upplåningen läggs över på förelagen. Vi kan också gå den andra vägen och säga alt staten skall låna upp alltsammans och sedan förse företagen med det kapital som de behöver.

Jag har lidigare märkt att socialdemokraterna vill försöka komma ifrån sill ansvar genom atl säga atl staten inte hade lånat så mycket. Del innebär inle någon slörre skillnad, Anna-Greta Leijon. Ansvaret var precis lika stort för den socialdemokratiska regeringen dä den lånade upp mellan 20 och 25 miljarder, eller rättare sagt drev en sådan polilik atl det blev nödvändigl all låna upp 20-25 miljarder.

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag undrar om inte det undermedvetna spelade Torslen Bengtson etl lilet spratt när del flck honom all tala om hur skönl del var alt slippa regeringssamarbetet när han i stället menade regeringsansvaret. Det var nog en djup suck av lättnad som återspeglades i del yttrandet, en röst som talade ur hjärtat på honom och mänga andra borgeriiga politiker.

Vi har inte del bekymret med samarbele. Däremot vill vi väldigt gärna pä nytt ha regeringsansvaret föratt kunna göra någonting ål de många besväriiga problem i samhällel som i dag är lill sä slor skada för mänga människor och som lill slor del beror på misskötsel från de tvä senaste regeringarna.

Vi gick, Torsten Bengtson, medvetet in för all få en mjuk övergäng från den väldiga ansträngning som miljonprogrammet innebar. Del syftade ju lill alt bygga bort bostadsbristen men medförde samtidigt många problem, vilket lält händer när man måste göra sådana här stora ansträngningar under kort lid. Vi ville få en bra övergäng lill en situalion där vi kunde upprätthålla byggnadsverksamheten vid den nivå som med hänsyn till behovei var lämplig för framtiden. Det gäller ju alt hela byggnadsbranschen, med yrkeskunnigl folk och stora industrier,skall fungera. En väldigt stor del av vår industri arbetar för denna bransch. Därför är del viktigt atl hälla bostadsbyggandet pä en lämplig nivå. Skillnaden i förhällande till liden före 1976 äratt vi dä låg just över den gränsen. Del är efter 1976 som försämringen skett på grund av all de tvä borgeriiga regeringarna inte har vidtagit några ålgärder för alt hålla bostadsbyggandet uppe. Om detta är alla i detta land utom de borgeriiga partierna eniga. Branschens folk, även de som brukar stå nära borgeriighelen, fackföreningsrörelsen och socialdemokratin är alla eniga om denna sak.

118

ANNA-GRETA LEUON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del vore bra om vi klarade ut fakta. Den socialdemokratiska regeringen har inle lånat några miljardbelopp utomlands. Dessutom är det, Torsten Bengtson, en stor skillnad om etl företag lånar pengar till en investering i maskiner eller för byggande och om staten lånar pengar för atl klara löpande ulgifter på budgeten.

Den socialdemokratiska regeringen hade låtit slaten göra en viss utlandsupplåning, men den begränsades lill några hundratal miljoner kronor. Den borgeriiga trepartiregeringen och folkpartiregeringen lålerslaten låna miljardbelopp utomlands. Del är slor skillnad, och det tror jag folk i allmänhet begriper ganska bra.

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Anna-Greta Leijon berörde inle vad jag sade. Jag sade atl slaten kan göra hela upplåningen, varefter pengarna kan slussas över till förelagen. Del går att göra på det sättet, sä här finns del ingen skillnad. Man lånade ju pengarna fördet svenska näringslivet och föratl klara valutareserven. Det är emellertid glädjande atl från socialdemokratiskt häll höra erkännandet alt upplåningen totalt uppgick till mellan 20 och 25 miljarder.

När del gäller alt regera eller slippa alt regera kan jag myckel väl förstå alt Birgitta Dahl och andra drog en lättnadens suck när socialdemokraterna slapp atl regera efter det atl socialdemokraterna hade ställl lill Sveriges ekonomi som de hade gjort före 1976.

Med anledning av vad Birgitta Dahl sagt harjag försökt all något belysa bostadsfrågorna, som är ell av de av socialdemokratin mest misskötta områdena,och det vill inle säga lilel. Det talades myckel om byggandet, men två viktiga faktorer försummades. Man talade inte om hur mycket som revs, och del fördes en polilik som medförde atl neltolillskoliel blev myckel obetydligt. Man drev på centraliseringen, så all mer och mer folk flyttade in till städer och andra tätorter där bostadsbristen är värst. Ett genomgående drag har hela tiden varit en hell misslyckad socialdemokratisk bostadspolitik. Nu har vi fått litet ordning pä bostadspolitiken och kanske kan del bli ännu bättre, om vi slipper en socialdemokratisk regering efter nästa val.

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Allmänpolitisk debatt

Andre vice talmannen anmälde att Birgitta Dahl och Anna-Greta Leijon anhållit atl till protokollet få antecknat alt de inle ägde rätt lill yllerligare repliker.

På förslag av andre vice talmannen beslöts härefter alt kammarens förhandlingar skulle fortsällas kl. 19.30.

§ 7 Anmäldes och bordlades Proposition

1978/79:88 om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång

§ 8 Anmäldes och bordlades

Redogörelser

1978/79:2 Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för är 1978

1978/79:9 Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1978

[19

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Anmälan av interpellation

Meddelande om frågor

§ 9 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 31 januari

1978/79:136 av Sten Svensson (m) till arbetsmarknadsministern om lämplighetsprövning vid rekrytering till företagsintern utbildning och beredskapsarbete:

Vid anordnandet av företagsintern arbetsmarknadsutbildning eller beredskapsarbete förefaller del som om arbetsförmedlingen kan anvisa arbetslösa personer utan atl vederbörande arbetsgivare har möjlighet all påverka urvalet. Arbetsmarknadsverkets anvisningar synes vara så utformade, att vem som helst - oavsett lämplighet - kan anvisas lill dessa former av sysselsättning vid sidan av gängse anställningsruliner med bl. a. lämplighetsprövning.

Berörda arbetsgivare kan - enligl uppgifter i massmedia - inte ha något avgörande inflytande pä frågan om vilka personer som arbetsförmedlingen anvisar till företagsinternt beredskapsarbete eller motsvarande.

Mol bakgrund av de tragiska händelserna vid Östra sjukhuset i Malmö framstår gällande ordning som klart olämplig.

Jag anhåller därför om kammarens tillstånd alt lill herr arbetsmarknadsministern få ställa följande fråga:

Ärslatsrädel beredd alt vidtaga sådana åtgärder atl lämplighetsprövning i enlighet med gängse anställningsruliner kan företas vid rekrytering av personer till företagsintern utbildning och beredskapsarbete?

§ 10 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

120

den 30 januari

1978/79:315 av Magnus Persson (s) till industriministern om sysselsättningen vid Zakrisdalsverken i Karislad:

Sysselsättningsläget inom Karistadsregionen och i Värmlands län är ytterst oroande. Enligl föreliggande prognoser får vi värmlänningar vidkännas en fortsatt befolkningsminskning och en nedåtgående trend i sysselsättningsläget. De senaste dagarna har vi nåtts av ytterligare orosmoln. Det gäller förenade fabriksverkens, FFV:s, anläggning vid Zakrisdalsverken i Karislads kommun, där man ämnar utfärda varsel forell 60-tal anställda. De uppgifter som hittills framkommil tyder på alt varslet fullföljs och atl etl 60-tal anställda tvingas lämna sin arbetsplats.

Berörda fackklubbar vill avstyra planerade varsel och avbryta de förhandlingar som redan inlells mellan arbetstagarorganisation och företag.

FFV har hos industridepartementel begärl all få tidigarelägga vissa beställningar och på sä säll rädda sysselsättningen vid Zakrisdalsverken. De senaste uppgifterna lyder på atl industridepartementet inte går FFV till mötes och klarar den uppkomna krissituationen vid Zakrisdalsverken.

Med anledning av vad jag anfört ber jag alt få ställa följande fråga:

Vilka konkrela åtgärder avser industriministern att vidla i anledning av aviserat varsel vid Zakrisdalsverken?

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Meddelande om frågor

1978/79:316 av Gördis Hörnlund (s) lill industriministern om personalinskränkningar inom den statliga tekokoncernen:

Riksdagen beslöt den 20 december all inga väsentliga personalnedskärningar bör ske inom den statliga lekokoncernen innan en samlad plan för tekoindustrins utveckling har behandlats av statsmakterna. Trots riksdagens klara uttalande har avskedandena vid Algois i Borås fortsatt, och enligt uppgift tvingas ca 100 anställda all lämna fabriken den 2 februari. Della kommer att innebära ytterligare en påfrestning i en kommun, där arbetslösheten redan är myckel hög och varslen många, och slår också i strid med riksdagens klart uttalade mening all inga väsentliga personalnedskärningar bör ske. Jag vill därför fråga industriministern:

Hur många har avskedats inom den statliga tekokoncernen efter riksdagsbeslutet, och avser industriministern att förhindra all de nu akluella avskedandena vid Algois i Borås verkställs?

den 31 januari

1978/79:317 av Lilly Hansson (s) lill industriministern om personalinskränkningar inom den statliga tekokoncernen:

Det har kommit till min kännedom att de anställda inom den statliga lekokoncernen avskedas trots atl riksdagen uttalat att inga varsel får fullföljas eller avskedanden göras inom den statliga tekokoncernen, innan en samlad plan för tekoindustrin behandlats av riksdagen. När riksdagen behandlade NU:s betänkande 1978/79:16 slogs della ytterligare fast i debatten. Jag vill med anledning av det anförda fråga industriministern: Anser slalsrådel alt del står i överensstämmelse med riksdagens beslut att man fortsätter atl friställa anställda inom den statliga lekokoncernen?

1978/79:318 av Britta Hammarbacken (c) till industriministern om utredning rörande risken för radonslrälning vid skifferbrylning:

Den nyligen publicerade rapporten från siatens strälskyddsinstitut angående radonhalten i vissa skifferområden innehåller alarmerande uppgifter. Man har skäl misslänka alt öppnade skifferlager, slaggmassor, ökar strålningsrisken för berörda människor i områden av detla slag.

121

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Meddelande om frågor

Anser statsrådet att aktuella koncessionsärenden bör komplelieras vad avser ökad risk för radonexposition vid skifferbrytning?

1978/79:319 av Bengl Kindbom (c) lill industriministern om utredning rörande risken för radonslrälning vid skifferbrylning;

Med hänvisning till utförda mätningar av radonförekomst på planerat byggnadsomräde i Skövde kommun och i befintliga bostäder i Tidaholms kommun ber jag all få slälla följande fråga till industriministern:

Är statsrådet beredd atl, med anledning av den forskning och utveckling avseende alunskifferoch verksamheten i Ranstad som bedrivs av AB Svensk Alunskifferulveckling, la initiativ till karlläggning av riskerna med radongas för närboende och på rekuliiverade områden, före eventuell prövning av frågan om exploatering av alunskiffer i Ranstad?

1978/79:320 av Georg Andersson (s) lill industriministern om inrättande i Skellefteå av en träleknisk forsknings- och utvecklingsenhet:

Företrädare för regionslyrelsen i Umeå högskoleregion, högskolan i Luleå och träbranschen uppvaktade den 9 februari 1978 dåvarande industriministern Nils G. Åsling med krav pä att en träteknisk FoU-enhet borde tillskapas i Skellefteå.

Ärendet överlämnades av induslridepartemeniet till utredningen angående lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län, som i sill belänkande Ds B 1978:14 har ställt sig bakom ovannämnda förslag.

Vid den planering av träleknisk utbildning som nu pågår är det av avgörande betydelse all FoU-resurser tillskapas utan dröjsmål.

Mol denna bakgrund ber jag att till industriministern fä slälla följande fråga:

Avser regeringen alt inom kort besluta all tillskapa en träleknisk FoU-enhet i Skellefteå?

122

1978/79:321 av Birgitta Johansson (s) till jordbruksministern om åtgärder med anledning av radonstrålningen i Ekedalen:

Sju familjer i Ekedalens samhälle utanför Tidaholm har av statens strålskyddsinstitut fåu besked om att deras bosläder, efter verkställd mätning i oktober 1978, visade sig utveckla en radonslrälning, som vida överstiger tillåtna gränsvärden.

Denna utstrålning anses enligt expertis medföra tiodubbla risker för lungcancer jämfört med normala förhållanden. Del är uppenbart att delta medför en stark oro hos de drabbade familjerna.

Del enda råd familjerna hittills har fått av strålskyddsinstitutet är all avlägsna läiningslisier i husei och vädra ofta. Delta står i bjärt kontrast till lidigare uppmaningar atl isolera bostäderna bätire för all spara energi.

Med hänvisning till del anförda vill jag lill jordbruksministern slälla följande frågor:

Vilka ålgärder avser regeringen all vidla med anledning av den uppkomna Nr 76

situationen'' Onsdagen den

På vilkel säll kan man förvänta sig all familjerna hälls ekonomiskt -jj jafygrj 1979

skadeslösa, om de tvingas all radikall bygga om sina bosläder?

___

Meddelande om 1978/79:322 av Rolf Clarkson (m) till statsrådet Hedda Lindahl om fortsalt fråeor

drift av Solslickegården:

Enligt uppgift föreligger del fara för nedläggning av Solslickegården - det av Stockholms läns landsting bedrivna konvalescenlhemmet för aslmasjuka barn. Denna institution bedriver en verksamhet som måste anses ha rikskaraklär, och en nedläggning av densamma skulle med all säkerhet skapa stora svårigheler för patienter som behöver behandling och vård av detla slag.

Jag får därför fråga: Avser statsrådet atl vidtaga ålgärder som tryggar fortsatt drift av Solslickegården eller därmed jämförbar institution?

1978/79:323 av Sten-Ove Sundström (s) lill kommunikationsministern om möjligheterna lill järnvägstransporter vid en stängning av hamnarna i Norrbotten:

Den ovanligt kalla vintern har resulterat i en besvärande isläggning efter landels kuster. Detta har framtvingat en omfördelning av isbrytarnas insalser, så atl även landels södra delar kan få en tillfredsställande service. Om del kyliga vädret fortsätter kan del bli aktuellt atl stoppa sjötrafiken på vissa Norriandshamnar under en längre eller kortare lid. Vid en stängning av sjötrafiken vid några av de norrbottniska hamnarna kommer stora krav alt ställas pä den järn vägsburna transportapparaten. Det är ytlersl osäkert om SJ med nuvarande beredskap klarar den ökning av godsmängden som skulle bli fallet vid en stängning av några Norrboiienshamnar.

Jag vill därför slälla följande fråga lill chefen för kommunikationsdepartementet:

Är statsrådet beredd att vidla ålgärder för att en tillfredsställande transportförsörining skall kunna upprätthållas via SJ vid en stängning av hamnarna i Norrbotten?

1978/79:324 av Kad-Eric Norrby (c) lill budgel- och ekonomiministern om information rörande ideella föreningars möjlighet till skattebefrielse m, m.:

Våren 1977 beslöt riksdagen om skattebefrielse för ideella föreningar fr. o. m. 1 januari 1978. Della innebar alt en omfattande pappersexercis skulle kunna upphöra. Emellertid beslöts alt särskilda uppgifter skulle kunna lämnas in till länsstyrelsen. Skattechefen kan dock efter framställning medge befrielse för viss tid från skyldighet all lämna dessa uppgifter enligl blankeli 4.

I dagarna har begäran om deklaration resp. särskilda uppgifter sänts ul lill

123

Nr 76

Onsdagen den 31 januari 1979

Meddelande om frågor

många föreningar, som i enlighet med riksdagsbeslutet numera är befriade från skatt.

Vilken information har föreningarna erhållit om möjligheten att erhålla dispens resp. skattebefrielse?

Anser statsrådet att det står i överensstämmelse med ambitionen att minska byråkratin och uppgiftslämnandet atl sända ut ovan nämnda blanketter?

Har DEFU granskal länsstyrelsernas begäran om särskilda uppgifter innan föreningarna tillskrevs?

124

§ 11 Kammaren åtskildes kl, 17,59,

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert