Riksdagens protokoll 1978/79:75 Tisdagen den 30 januari

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:75

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:75

Tisdagen den 30 januari

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 22 innevarande månad.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om förslag att eliminera den s. k. samvetsklausulen

§ 2 Om förslag att eliminera den s. k. samvetsklausulen

Kommunministern BERTIL HANSSON erhöll ordet för all besvara Allan Åkerlinds (m) den 11 januari anmälda fråga, 1978/79:263, och anförde:

Herr talman! Allan Åkeriind har ställt en fråga lill mig med anledning av regeringens förslag lill kyrkomötet i fråga om kvinnliga präster. Allan Åkerlinds fråga lyder: "På vilka bibelord har regeringen grundat sin uppfattning i denna fråga?"

Sedan den 1 januari 1959 innebär svenska kyrkans officiella ordning att kvinna kan inneha prästämbete lika väl som man. Regeringen har inte haft anledning all i sin skrivelse lill kyrkomötet gå in på leologiska frågor av den art Allan Åkerlind tar upp.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Jag har frågal på vilka bibelord regeringen har grundat sin uppfattning i sin skrivelse till kyrkomötet i fråga om manliga och kvinnliga prästers ställning i svenska kyrkan.

Jag lackar kyrkominislern för svaret. Det är etl klart svar, och det visar att regeringen inle har tagit ställning pägmndval av bibelord när kyrkoministern säger alt man inte haft anledning atl gå in på teologiska frågor. Men kyrkan skall ju vara eU Guds hus och församlingen skall vara en Guds församling. All verksamhet i kyrka och församling skall vara grundad pä vad Guds ord -Bibeln - lär Om detta inte kan hävdas, så är inte kyrkan ett Guds hus och inte heller församlingen en Guds församling.

Genom tiderna har Bibelns ord tolkats olika i vissa delfrågor. Resultatet av det har blivit att olika rörelser har bmtil sig ut för atl kunna förrätta sina gudstjänster eller predika ordet på det sätt man har ansett vara det rätta. Men genomgående för alla olika riktningar inom kristenheten har varit att man har kunnat hänvisa lill olika bibelmm som stöd för sin uppfattning. Att man sedan ibland har tolkat dessa bibelrum olika eller lagt större eller mindre vikt vid speciella bibelrum har orsakat brytningar.

När riksdagen tog sitt beslut förra året om den s. k. samvetsklausulen var del inte någon egentlig debatt om vad Bibeln säger i dessa frågor. Någon enstaka ledamot framförde synpunkter på bibelorden, men det var mest en läng rad av talare som framförde sill personliga tyckande utan att grunda

165

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om förslag att eliminera den s. k. samvetsklausulen

detta på Bibeln.

Nu har regeringen lagt fram etl förslag lill kyrkomötet när det gäller kvinnliga och manliga prästers verksamhet i kyrkan. När jag hade läst vad kyrkoministern har skrivit kunde jag inte finna den hänvisning till vad Bibeln säger som jag lycker borde vara en självklarhet. Det var därför jag ställde min fråga.

Kyrkan har från börian varit ell Guds hus. Nu har man många gånger lalal om en folkkyrka, men det skall väl inte tolkas sä, att kyrkan har blivit etl Folkets hus. När regeringen nu lägger fram sitt förslag utan någon förankring i Bibeln, frågar man sig vad det skall bli i fortsättningen. Jesus sade en gång: "Det är skrivet: 'Och mill hus skall kallas ell bönehus.' Men 1 haven gjort det till en rövarkula." Det är tänkvärda ord i alla lider, och mä vialla medverka lill atl del inte blir någon rövarkula i svenska kyrkan.

166

Kommunministern BERTIL HANSSON:

Herr lalman! I de regeringsuttalanden som föregick reformen av år 1958 sägs att frågan om kvinnans tillträde lill prästämbetet inle kunde lösas utifrån endast elt abstrakt likställighetsresonemang. Men därav följer inte alt det skulle ankomma på regering och riksdag att pröva denna eller andra frågor utifrån en egen tolkning av Bibeln och kyrkans bekännelse, utan detta får överlämnas åt kompetenta teologiska och kyrkliga instanser. Dessa instanser har också sagl sill ord i samband med alt kyrkomötet 1958 beslutade om lika behörighet till prästerlig tjänst för kvinnor och män. Kyrkomötet tog avstånd från en bibelsyn, enligt vilken Nya testamentets ordningsföreskrifter framställs såsom ingående i själva evangeliet. Kyrkomötet sade:

"Enligt den evangelisk-lutherska uppfattning av Bibel och ämbete från vilken utskottet i sina överväganden har utgått föreligger inga principiella hinder för kvinnan all inneha kyrkans ämbete."

Sakkunniga teologiska och kyrkliga instanser har alltså sagt sill ord i själva bibellolkningsfrägan. Eftersom något annal inte har sagts frän det hållet inför del nu akluella förslaget, har regeringen - som jag tidigare anförl - inte haft anledning all väga in några bibeltolkningsfrägor eller andra teologiska frågor i sin bedömning,

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr talmän! Såvitt jag vet finns del både i Gamla och i Nya testamentet minst 1 500 bibelversersom behandlar frågan om förhållandet i Guds hus och olika personers medverkan där. Nu säger kommunminislern att andra, mera sakkunniga personer skall avgöra hur man skall tolka detla, och det är väl riktigt. Men jag tycker ändå att det hade varit värdefullt om man hade skriftligt redovisat hur dessa experter har sett pä frågan.

Nu skall ju kyrkomötet yttra sig, och då fär man väl hoppas atl alla sådana här teologiska synpunkler och frågan om hur man skall tolka vad Bibeln säger kommer fram i samband med kyrkomötets behandling av frågan och i kyrkomötets förslag lill regeringen.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om personalrepresentationen i länsstyrelsernas styrelser

Kommunminislern BERTIL HANSSON erhöll ordet föratt besvara Benil Fiskesjös (c) den 18 januari anmälda fråga, 1978/79:291, och anförde:

Herrlalman! Bertil Fiskesjö har frågat mig om jag anser atl ordningen med personalrepresentanter i länsstyrelsernas styrelser slår i överensstämmelse med riksdagens beslut och gällande lag om sammansättningen av dessa styrelser.

Enligt lagen (1976:891) om val av ledamöter i länstyrelses styrelse består styrelsen, utöver ordföranden, av 14 ledamöter som utses genom val. Sådana val förrättas av landstinget och av kommunfullmäktige i kommun som inle tillhör landstingskommun. Att dessa frågor regleras i lag beror pä alt föreskrifter om kommunernas och landstingskommunernas åligganden enligt regeringsformen skall meddelas i lag. Beslut om lagen fattades vid 1976/77 års riksmöte (prop. 1976/77:19, KU 12, rskr 27).

Redan dessförinnan hade 1974 års riksdag (prop. 1974:1, bil. 2. p. 7,InU 4, rskr 95) beslutat om riktlinjerförstyrelserepresentationföranställda i statliga myndigheter. De närmare bestämmelserna härom utfärdades därefter i kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighels styrelse m. m. Kungörelsen gäller enligl förordnanden av regeringen för flertalet länsstyrelser och för ett stort antal centrala myndigheter. Enligt kungörelsen har personalförelrädarna rätt att närvara och yttra sig vid all handläggning i styrelsen. Däremot är de ledamöter i styrelsen, med rätt alt delta i beslut, vid handläggning av frågor som inle har avseende på det slag av verksamhet som länsstyrelsen skall bedriva. Det är styrelsen som beslutar hur denna regel skall tillämpas, och därvid fär personalförelrädarna della i överläggningen men inle i beslutet. Beslutet kan överklagas hos regeringen.

Lagen om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse innehåller inte någon föreskrift som medger undantag från lagens bestämmelser om antalet styrelseledamöter och om val av ledamöter. Av förarbetena lill lagen framgår dock inle alt avsikten skulle ha varit all la avstånd från den ordning med styrelserepresentaiion för de anställda som redan hade införts vid flera länsstyrelser. Del väsentliga motivet för den ändring i fråga om valet av styrelseledamöter som skedde genom lagen var att ge länets invånare större inflylande på förtroendemannaslyrelsens sammansättning. Denna borde enligt föredragande departementschefen återspegla de poliliska partiernas styrka i länet.

Även enligt min mening är det av slor vikt att länsstyrelsernas styrelser avspeglar den politiska opinionen inom länen. Dessa styrelser har i vissa avseenden andra uppgifter än de centrala ämbetsverkens styrelser.

Med hänsyn lill den begränsning i personal företrädarnas beslutanderätt som anges i personalföreträdarkungörelsen kan det nyss angivna önskemålet anses tillgodosett även vid en ordning med styrelserepresentaiion för de anställda.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt ämnar jag la initiativ till överväganden, om åtgärder är påkallade för atl åstadkomma en bätire formell

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om personalrepresentationen i länsstyrelsernas styrelser

167

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om personalrepresentationen i länsstyrelsernas styrelser

överensstämmelse mellan 1976 års lag och ordningen med styrelserepresentaiion för de anställda.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jag ber att fä tacka kommunminislern för svarel.

Som kommunminislern påpekade i sill svar reglerar 1976 års lag om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse och den i anslutning till denna lag ändrade länsstyrelseinslruklionen klart hur en länsstyrelse skall vara sammansatt. Enligl dessa bestämmelser skall länsstyrelses styrelse bestå av 15 ledamöter. Landshövdingen är ordförande och utses av regeringen, medan de övriga väljs av landstingen. I Malmöhus län och Göteborgs och Bohus län väljs vissa ledamöter av Malmö resp. Göteborgs kommun, och på Golland väljer kommunfullmäktige. Därutöver nämns ingenting om ytterligare representation. Länsstyrelserna skall således enligt gällande lag ha 15 ledamöter, varken färre eller fler. Med undantag för landshövdingen skall samtliga väljas pä det säll som jag nyss nämnde.

Avsikten med 1976 års reform var - och om den reformen stod som vi minns en hel del strid - att de valda ledamöterna skall avspegla den partipolitiska fördelningen i resp. län. 1 en del länsstyrelser har dock, som jag påpekade i moliveringen till min fråga, även representanter för de anställda deltagit i styrelsens beslut. Och det är det saken gäller. I frågor där meningarna har varit delade har del t. o. m. förekommit alt deras röster har varit avgörande för vad som skulle bli majoritetsbeslut.

Således blir därmed antalet ledamöter i styrelsen plötsligt t. ex. 171 stället för 15, som klart stadgas i gällande lag. De tillkommande ledamöterna utses på ett annal sätt och på andra grunder än dem som anges i lagen. Detla är uppenbarligen inle i överensstämmelse med 1976 års lag.

Nu säger kommunminislern i sitt svar att han tänker la initiativ lill överiäggningar, om åtgärder är påkallade för atl åstadkomma en bättre formell överensstämmelse mellan 1976 års lag och ordningen med styrelse-representation för de anställda. Kommunministern säger således ow åtgärder är påkallade. Enligt min mening är sådana åtgärder onekligen påkallade, och del är självfallet min förhoppning att dessa aviserade ålgärder skall leda lill all den av riksdagen antagna lagen om länsstyrelsernas sammansättning inle ytteriigare åsidosätts. En kungörelse och dess tillämpning får inte slå i strid med gällande lag.

Jag ber således alt än en gång få lacka för svarel, som jag tolkar i positiv riktning.

168

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om medinflytande för vissa arrendalorer                        Nr 75

Tisdagen den

Kommunministern BERTIL HANSSON erhöll ordet för all besvara Stig     30 januari 1979
Josefsons (c) den 18 januari anmälda fråga, 1978/79:292, och anförde:_____  

Herr talman! Stig Josefson har frågat mig vilka ålgärder regeringen har     Qffj medinflvtande vidtagit eller avser att vidtaga med anledning av riksdagens skrivelse 1976/     fg,- vissa arrenda-77:359 om medinflytande för vissa arrendalorer. I skrivelsen hemställs, atl     tQ,gi-arrendalorerna ges medinflytande vid behandlingen av frågor som berör deras intresseområde i sliftsnämnder och domänverkels nytljanderätlsseklion.

Jag kan meddela, all regeringen genom beslut den 14 december 1978 har föreskrivit, atl domänverket skall lämna företrädare för Lantbrukarnas riksförbund och Föreningen Sveriges jordbruksarrendalorer tillfälle alt närvara och lämna synpunkter då arrendefrågor behandlas inom verkets produktområde Nyiijanderätler.

Som också anges i del belänkande av näringsulskotlet som låg till grund för riksdagsskrivelsen är frågan om alt bereda arrendalorerna medinflytande i sliftsnämnderna mera komplicerad. Sliftsnämndernas uppgifter och sammansättning är reglerad i lagen (1970:939)om förvaltning av kyrklig jord. Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1972, är av kyrkolags natur.

1 del betänkande (SOU 1968:12) som låg lill grund för 1970 års lagstiftning diskuterades frågan om all låla även arrendalorssidan vara företrädd i sliftsnämnderna, så som redan lidigare var fallet i boställsnämnderna. Tanken på arrendatorsrepresentation i stiftsnämnden avvisades emellertid i betänkandet med hänvisning till all man eftersträvade alt renodla stifts-nämndens funktion som företrädare för jordägarparten i arrendeförhållandet, medan avvägningen mellan arrendatorns och jordägarens intressen avsågs ske dels i boställsnämnderna, där båda sidor var företrädda, dels genom möjligheten lill prövning inför arrendenämnden. Vad utredningen hade anfört föranledde inle någon erinran vid remissbehandlingen och berördes inte närmare i propositionen (nr 168) lill 1970 års riksdag.

Obestridligen har sedan tillkomsten av 1970 års lag om förvaltning av kyrklig jord ett nytt synsäll pä den enskildes medinflytande både i arbetslivet och i olika samhällsorgan gjorl sig gällande. Jag har, i likhet med näringsutskollet, slor förståelse för arrendatorernas önskan atl kunna påverka besluten i sliftsnämnderna. Där behandlas ju frågor av betydelse för den långsiktiga planeringen av kyrkans jordbruksförvaltning, och sliftsnämnderna fattar principbeslut i arrendefrägorm. m.,som rör arrendatorernas intresseområde. Inom regeringskansliet övervägs f n. på vilkel säll det av riksdagen uttalade önskemålet om medinflytande skall kunna tillgodoses.

STIG JOSEFSON (c):

Herr lalman! Jag tackar statsrådet för svarel på min fråga, även omjag i viss mån är besviken på delsamma.

Enligl 1970 års riksdagsbeslut om förvaltning av kyrkojord bereds
arrendalorer och jordägare elt lika inflylande i boställsnämnderna, de organ       169

Nr 75

Tisdagen den 30 januari J979

Om medinflytande för vissa arrendalorer

som i regel avgör frågor mellan arrendator och jordägare. I de allra flesta fall fungerar della också bra.

Jordägare och arrendalorer har var sin representanl i boställsnämnden, som dessutom har en opartisk ordförande. Denne är liksom de båda partsrepresentanterna utsedd av länsstyrelsen.

Men det förekommer också alt frågor hänskjuts till sliftsnämnderna, inte minst investeringsärenden. Själv anser jag atl det skulle vara av ett betydande värde, om stiftsnämnderna innan beslut fattades också hade berells tillfälle att höra arrendatorernas uppfattning. Detta var anledningen lill att jag ställde min fråga. Jag hade förväntat mig att man nu skulle ha anvisat en lösning på denna fråga, som inle bara framförts av Föreningen Sveriges jordbruksarrendalorer utan också behandlats här i riksdagen, som i samband härmed uttalat sig positivt.

Vad gäller domänverket har del redan skett en förändring, som jag anser i högsta grad välbehövlig. Tidigare saknades inflylande från arrendalorerna nästan helt. Någon närkonlakl mellan jordägare och arrendator fanns inte alls inom domänverkets område. Det är därför med glädje jag noterar den åtgärd som vidtagits för alt åstadkomma elt ökat medinflytande i det sammanhanget.

Jag hade hoppats att man också skulle ha funnit någon väg atl bereda arrendalorerna av den kyrkliga marken ell visst inflytande i sliftsnämnderna. Jag vill slälla följande fråga till statsrådet: Anser statsrådet alt den nuvarande lagstiftningen förhindrar atl stiftsnämnderna liksom domänverket ger representanter för Föreningen Sveriges jordbruksarrendalorer möjlighel atl närvara och avge synpunkler vid behandlingen av ärenden av här aktuellt slag? Om den möjligheten funnes, skulle mycket vara vunnet.

Jag tror inle att ivistighelerna är så stora all just beslutanderätten är det vikliga. Vad som är väsentligt är i stället atl del när dessa frågor avgörs verkligen finns möjlighel för arrendalorerna all anföra synpunkter. Därmed skulle man ha gjort en väsentlig insats för att eliminera de irritationsmoment som finns på detta område.

170

Kommunministern BERTIL HANSSON:

Herr talman! Jag hoppas atl Stig Josefson uppfattade all jag i mill svar hade en positiv attityd lill de önskemål som arrendalorerna har framfört. Också riksdagen har givit uttryck ät en sådan inställning.

Del är litet svårare atl klara upp frågor i fall som de här aktuella, där den grundläggande lagstiftningen har kyrkolagskaraktär. Därför överväger man, som jag sade i mitt svar, inom regeringskansliet vilken lösning som är den bästa på detta problem. Bakgrunden härtill är att del av rent praktiska skäl var omöjligt för mig när jag tillträdde milt ämbete atl lägga fram ett förslag vilket skulle kunna biträdas samstämmigt både av riksdag och av kyrkomöte och alltså skulle kunna las in i en lagstiftning vilken, som nämnts, har kyrkolags natur.

I praktiken sitter redan nu arrendalorer i de flesta stiftsnämnder. Det finns alltså goda möjligheter all få del av synpunkter frän del hållet. Jag är dock

medveten om au denna representation icke är heltäckande och atl del i varie stiflsnämnd bör ges möjlighet all framföra sådana synpunkler. Jag kan försäkra Stig Josefson att en lösning pä denna fråga söks i en positiv anda.

STIG JOSEFSON (c):

Herr talmän! Ja, jag är väl medveten om all slalsrådel i slutorden i siU svar framhöll, all han har en positiv inställning, och del hälsar jag givelvis med tillfredsställelse. Men vi vet också all den lagstiftning det gäller har kyrkolags karaktär och alltså skall behandlas både av riksdagen och av kyrkomötet. Det gör all frågans lösning ligger ganska långt fram i liden, om man inle kan finna en väg att, liksom skett beträffande domänverket, låta företrädare för jordbruksarrendalorer få framföra sina synpunkter på de aktuella frågorna.

Jag skulle här vilja vädja till kommunministern au försöka finna en framkomlig väg, där man ger samma möjligheler för sliftsnämnderna att inkalla representanter när del gäller frågor som har speciellt intresse för arrendalorerna - atl ge dessa tillfälle att närvara och framföra sina synpunkter.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Meddelande om interpellationssvar

Om användningen av statliga medel för kärnkraftspropaganda

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:130 om samhällets sårbarhet när det gäller energiförsörjningen

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag vill härmed meddela all jag hade för avsikt all besvara inlerpellationen 1978/79:130 av Thorsten Larsson den 5 februari. Enär interpellanten har förhinder den dagen, har vi överenskommit alt svarel skall lämnas den 2 mars.

§ 6 Om användningen av statliga medel för kärnkraftspropaganda

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för alt besvara Oswald Söderqvisis (vpk) den 23 januari anmälda fråga, 1978/79:294, och anförde:

Herr talmän! Oswald Söderqvisl har frågal mig om jag, i likhet med min företrädare, anser att det är felaktigt alt statliga medel används till propaganda för kärnkraft då riksdagen ännu inte faltal någol definitivt beslut om den framtida svenska energipolitiken.

Oswald Söderqvisl har ställl sin fråga mol bakgrund av bl. a. att centrala drifiledningen, CDL, nyligen har gett ul ell pressmeddelande med anledning av del uttalande den amerikanska kärnsäkerhelsmyndighelen, NRC, nyligen gjorl om den s. k. Rasmussenrapporlen. Vallenfall är elt av medlemsföre-

171

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om användningen av statliga medel för kärnkraftspropaganda

172

tagen i CDL som är ell samarbetsorgan för elkraftproducenterna i Sverige. Som svar pä frågan vill jag anföra följande. Jag anser del mindre lämpligt att statliga medel används för s. k. kärnkraftspropaganda. Däremot anser jag att statliga medel, även om del sker via CDL, bör kunna användas för information kring användandet av kärnkraft. Till sådan informalion kan även räknas referat av tekniska rapporter och redogörelser för utländska säker-helsmyndigheters ställningstaganden samt CDL:s egen bedömning därav.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet Tham för svarel på min fråga -del var ett försök lill en elegant turnering.

Del är till all böria med glädjande att kunna konstatera att energiministern anser all man inte skall använda skattemedel för propaganda i della sammanhang. Del viktiga blir då att definiera vad som är propaganda och vad som är informalion.

Del är tydligt all enligt energiministerns definition är ell sådant utskick som CDL gjorde för någon vecka sedan icke propaganda, utan det är informalion.

Hur skall man då definiera ordet informalion? Del må väl vara pä det sättet all informalion skall innehålla argument både för och emot. Manskall la fram negativa och positiva argument, som belyser sakområdet i fråga, och väga dem mol varandra och på del sättet lämna en saklig information. Jag hoppas vi kan vara överens om den definitionen av begreppet informalion.

Kan vi med den utgångspunkten belrakla det material, som CDL har skickat ul, och där Vattenfall var inblandat med statliga pengar, som information? Jag kan inte finna alt del på något sätt stämmer. Där finns ingenting annal än argument yör kärnkraften. Man gör allt för att försöka förringa uttalandet av USA:s säkerhetsorganisation om Rasmussenrapporlen.

Det allmänna omdömet i press och i andra sammanhang, när det här uttalandet gjordes, var all det ganska grundligt sköt i sank kärnkraftens vänners bibel, nämligen Rasmussenrapporten. Del vill CDL och Vattenfall inte gå med på, ulan de går ut direkt och säger all del är inle sä farligt. Det är ganska klart att rapporten inle är underkänd. Det har varit lilel prat om databas m. m.

Detta är inte information, utan det är propaganda - som vanligt när CDL är ute i de här sammanhangen.

För atl återvända lill vad som tidigare har förevarit i det här fallet - och som hade all göra med en fråga som jag ställde till Olof Johansson för ett par är sedan - hade vi då det omdiskuterade skolpaketel, där CDL gick ut lill lärare i samhällskunskap och andra i de svenska skolorna med en mycket slor packe material, som entydigt och klart propageradeyör kärnkraft. Det var tydligt propagandamaterial; jag kan inle ens med bästa vilja i världen kalla det för information.

Del skulle alltså vara intressant atl få höra energiministern definiera de här sakerna, och jag vill då fråga om det där skolpaketel var informalion eller

propaganda. Och är den här pressreleasen från CDL propaganda eller informalion?

Slalsrådel CARL THAM:

Herr lalman! Jag har ingen anledning alt kommentera det skolpakel som Oswald Söderqvist lalar om.

Vad beträffar del pressmeddelande som är aktuellt är min uppgift inte au i detalj granska detta. Jag finner dock att vad som har redovisats är den rapport som låg till gmnd för den amerikanska kärnkraftsmyndighetens bedömningar och uttalanden med anledning därav. Jag finner della föga märkligt med tanke på att man inom CDL noga har följt rapportarbelel i USA, och jag finner del värdefullt också av det skälet all dessa rapporter bl.a. tjänar som underiag för att man skall kunna förbättra säkerheten både i tillkommande och i existerande kärnkraftverk, vilket ju är en viklig uppgift såväl för statsmakterna som för CDL.

Jag kan alltså icke finna all del föreligger någol missbruk av statliga medel i det aktuella fallet.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om användningen av statliga medel för kärnkraftspropaganda

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jo, det finns visst underiag för den nuvarande energiministern atl kommentera exempelvis vad som har förevarit tidigare i fallet, eftersom del är ett konsekvent handlingssätt av CDL och Vattenfall - även en del andra slalliga institutioner har varit inblandade i det här - där man alltid har gått ut med material som har förespråkat kärnkraft. Man har inle på någol sätt, vare sig i del pressmeddelande som nu har getts ut eller i det tidigare material som jag lalar om, dragit fram de negativa aspekterna. Dem har andra grupper i samhället fått gräva fram och föra ut, och sedan har man så småningom motvilligt varit tvungen alt la hänsyn lill dem.

Della är alltså propaganda och inte information. Om energiministern inte skall vara ologisk och frångå uttalandet i sitt svar i dag, där han säger alt han är emot att statliga medel används för propaganda, bör han därför svara pä min fråga: Är del informalion eller är del propaganda?

Slalsrådel CARL THAM:

Herr talman! Jag vet ju alt Oswald Söderqvisl anser all alla åsikter som inte Överensstämmer med hans egna i den här frågan bara är uttryck fören felaktig propaganda.

Jag kan inte dela hans uppfattning därvidlag. För min egen del anser jag del värdefullt atl utländska rapporter i de här frågorna redovisas och all de som nära har följt arbetet med dessa rapporter också lämnar sin syn pä rapporterna och deras innehåll. Detta är vad som har skett i det här fallet, och det hoppas jag kommer all ske även fortsättningsvis.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Del var en myckel dålig replik.

Jag är naturiigtvis lyhörd för andras åsikter, men vad jag här har vänt mig

173

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden i Motalaiegionen

emot är den ensidighet som tydligt framgår av energiministerns svar och som han inle kan förneka.

Det finns ingenting i CDL:s eller Vattenfalls agerande under de här åren eller i del senaste pressmeddelandet som tyder på atl man på någol sätl har försökl gå ul med informalion -om del skall vara någon vettig mening med det ordet - ulan man har där bara förespråkat kärnkraftens fördelar. Även om jag har motsall uppfattning skall ingen kunna komma och säga atl jag inle lar emot information bara därför att den informationen inte överensstämmer med mina egna åsikter Det är nämligen inte någon information; om del vore del skulle jag aldrig ha ställt den här frågan. Del är i stället propaganda, som ensidigt försöker förespråka kärnkraftens fördelar men konsekvent förtiger dess nackdelar.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden gionen

Motalare-

174

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll för atl besvara Christer Nilssons{s) den 12 januari anmälda fråga, 1978/79:265,1111 industriministern, och anförde:

Herr talman! Christer Nilsson har frågat industriministern om regeringen är beredd all slälla 100 milj. kr. lill länsstyrelsens och den regionala utvecklingsfondens förfogande för all förbättra arbetsmarknaden i Motalaregionen.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat att del är jag som skall svara pä frågan.

Beträffande arbetsmarknadssituationen i allmänhet vill jag först erinra om all förbättringen av konjunkturen under den senare delen av 1978 har fortsalt och i vissa fall förstärkts. Det mesta lyder också på atl denna utveckling kommer all fortgå även under innevarande år. Enligt min mening finns det goda skäl all förvänta sig att den förbättrade konjunkturen kommer atl påverka även sysselsätlningssituationen i Molalaregionen på elt posilivi sätt.

På frågan om regeringen är villig aU ställa extra medel till länsstyrelsens och den regionala utvecklingsfondens förfogande är mitt svar atl regeringen i dagsläget inle är villig all på detta vis söka lösa sysselsättningsproblemen i Motalaregionen. Däremot är regeringen beredd all pröva konkreta åtgärds-förslag som har goda utsikter atl ge etl mer varaktigt sysselsättningstillskott inom Motalaregionen. I detta sammanhang kan det också finnas skäl atl nämna den resursutbyggnad av de regionala utvecklingsfondernas verksamhet som inryms i det förslag rörande den framlida industripolitiken som regeringen har för avsikt all förelägga riksdagen under våren. De regionalpolitiska avvägningarna i stort kommer alt behandlas i en särskild proposilion, som också kommer alt föreläggas riksdagen under de närmaste månaderna.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka slalsrådel Wirlén för svaret.

Arbetsmarknadssituationen i Motalaregionen har ytteriigare försämrats under de senaste månaderna, vilket landshövding Eckerberg påpekat i ett brev till regeringen. Luxor Industri AB, som har 2 000 anställda, går med så stora föriuster alt företagels framlid är hotad. I Motala hoppas man nu atl den statliga Invesleringsbanken kan slälla upp med det kapital som behövs föratt klara Luxor. Del rör sig om 50-100 miljoner. Del kan finnas skäl aU påminna om att Invesleringsbanken skapades av socialdemokraterna under hårt motstånd från de borgerliga partierna. Luxors problem är stora pä grund av att den svenska TV-marknaden stagnerar samtidigt som den inlernalionella konkurrensen hårdnar.

Vid inlerpellalionsdebatlen i december förra årel om Motalas arbetsmarknad och vid överiäggningar på industridepartementet samma månad var inle Luxors problem officiellt kända. Motala behöver 200 miljoner för att klara jobben, det kan man läsa i östgölalidningarna i dag.

Ett förbättrat konjunkturiäge kommer inte, som Rolf Wirtén och regeringen Ullslen tycks tro, au lösa sysselsättningsproblemen i Motala, eftersom krissituationen i huvudsak är en följd av strukturella förändringar.

Närvi diskuterade Motalas silualion i december, omtalade Rolf Wirtén att han hade för avsikt all "gå i närslrid med Motalaproblemet". Han efterlyste också konkreta förslag som man kunde satsa på.

Länsstyrelsen har nu redovisai vilka slalliga insalser som bör göras pä arbetsmarknaden i Molalaregionen. Därför har arbelsmarknadsministern nu sådan information och ett sådant beslutsunderlag att han i klara ordalag bör kunna tala om hur han ser på krisen i Motala och vilka åtgärder som bör sättas in.

Krisen i Motala är så djup all jag förutsätter alt olika former av regionalpolitiskt stöd bör kunna lämnas, när ansökningarna härom kommer. Statsrådet Wirlén är emellertid inle beredd all bifalla länsstyrelsens begäran om stöd på 100 miljoner för all förbättra sysselsättningsläget i Motala-pengar som skall användas till lokaler, projektutveckling, konsulttjänster m. m. Mol bakgrund av krisens omfattning och den kompletterande informalion som i dagarna lämnats av landshövdingen är det anmärkningsvärt att regeringen inle är beredd all bifalla länsstyrelsens begäran.

Inte heller i dag har jag fått klart beskedom vad regeringen ämnar göra för all förbällra arbetsmarknaden i Motalaregionen. Jag vill därför avsluta med en fråga till arbetsmarknadsministern: Vad blev det konkreta resultatet av den "närstrid med Molalaproblemei" som utlovades i december förra året? Människorna i Motala väntar på besked i dag!

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om åtgärder för attJÖrbättra arbetsmarknaden i Motalaregionen

Arbetsmarknadsminislem ROLF WIRTÉN:

Herr talman! När vi för en dryg månad sedan debatterade sysselsättningen i Molalaregionen varvi nog medvetna om att del kunde uppslå svårigheter vid Luxor. Vi vel fortfarande inte säkert vad de kan leda lill - del kan varken Christer Nilsson eller jag säga något besläml om. Men detla är en fråga som vi

175

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden i Motalaregionen

i regeringskretsen naturiigtvis följer myckel noga, och självklart kommer utvecklingen inom Luxor alt vara myckel avgörande för Moialaregionens sysselsättning.

Men när Christer Nilsson säger att arbetsmarknaden har kärvat lill ytterligare under hösten 1978 tål del alt någol diskuteras, därför att arbetslöshetstalen under hösten faktiskt har sjunkit kontinuerligt månad för månad. Del visar kanske ändå att vad jag här har sagl om en förbättring i konjunkturen äger sin riktighet även för del här området. Därmed har jag inte sagt att lägel är bra.

Jag sade i december, ochjag kan upprepa del nu i januari, all del är en orolig silualion på arbetsmarknaden i Motala mot bakgrund av vad som hänl där sedan flera år tillbaka, inkl. de år då det socialdemokratiska partiet hade regeringsansvaret. Del var ell stort bortfall av arbetstillfällen inom industrin i Motala under den perioden. F. n. finns del osäkerhetsmoment vid Luxor som både Christer Nilsson och jag har berört, men vi vet som sagl inle vad de kommer att leda till.

Får jag sedan bara säga atl när vi hade överiäggning om Motala pä departementet var det en ingående diskussion om vad man kunde göra. Jag har gett beskedel all vi inte är villiga atl gå med på en separat lösning om 100 miljoner lill Motala men däremot att, som jag sagt i svaret här, pröva framställningar från fall lill fall. Det beskedel slår jag fast vid.

176

CHRISTER NILSSON (s):

Herr lalman! Elt trettiotal förelag har sedan 1976 fåll lägga ned eller allvariigt inskränka sin verksamhet i Motala. 2 000 industrijobb har försvunnit på två år. Del finns risk alt ytteriigare 600 försvinner i är. Eu förelag som har 2 000 anställda är i kris. Så ser verkligheten ul i Motala, herr Wirtén.

I det lägel begär länsstyrelsen 100 miljoner för att klara Motalas arbetsmarknadssituation. Men regeringen förmår lydligen inle handla. Den form av hjälp som länsstyrelsen begär följer inte del traditionella mönstret, ochjag kan förstå all Rolf Wirlén känner en viss tveksamhet. Jag vill därför ge statsrådet Wirlén rådet: Bifall länsstyrelsens begäran men betona all del är fråga om en försöksverksamhet. Vi får då se om länsstyrelsens okonventionella förslag leder till resultat och om vi funnit en ny form för regionall stöd.

När man studerar Moialaregionens bekymmer finner man fall där kapitalägare fört anställda bakom ljuset, där kapitalägare försökl hindra forskare all kartlägga problemen och där lönsamma företagsdelar flyttats från Motala.

Krisen i Motala visar bl. a. att vi behöver en förlroendemannalag grundad på nya arbelsrätiskommitléns förslag, au vi behöver kollektiv kapitalbildning som ger lönlagarna inflylande och tryggare jobb och all vi - som socialdemokraterna föreslagit-behöver en lagomanställningskonlroll vid förelagsnedläggelser.

Del är bra au Rolf Wirlén är försiktigt positiv lill någon form av stöd men

djupt beklagligt att han säger nej lill  länsstyrelsens begäran om   100 miljoner.

Arbelsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Att jag utfäsler mig att pröva framslällningar från fall till fall är faktiskt, Christer Nilsson, motsatsen lill aU vara passiv - del är aU möta de svårigheter som Motala har på etl positivt sätt. Och det kommerjag att göra, när sådana framställningar görs.

Sedan villjag pä det mer allmänna planet säga att vi har aviserat två mycket viktiga propositioner lill riksdagen, vilka kommer att vara av stort värde även för Östergötland och Motalaregionen. Självklart kommer den induslripolitiska propositionen alt innehålla en del synpunkter på hur utvecklingsfonden skall fungera. Det framgår bl. a. av landshövdingens brev atl just utvecklingsfonden spelar en central roll när man planerar för alt möta de svårigheter som flnns i Motala. Därför tror jag atl den resursgivning som där kan bli aktuell är av stor betydelse även för Molalaregionen. Den regionalpoliliska proposilionen vill jag också nämna. Där kan del finnas en del att la fasta på när den blir presenterad för riksdagen och därmed också för Christer Nilsson.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden i Motalaregionen

CHRISTER NILSSON (s):

Herr lalman! När statsrådet Wirlén sade alt han skulle gä i närslrid med Molalaproblemen väckte det naturiigtvis förhoppningar i Motala. Men del blev ingen närslrid, det blev en traditionell överläggning pä elt departement, där statsråden Huss och Wirtén inle gav några löften lill östgöladelegationen. Jag har sagt lidigare, och jag upprepar del: Skall man lösa Motalas problem, som är sä svåra, krävs del snabba och kraftfulla insatser från statens sida. Jag lycker det är beklagligt atl Rolf Wirlén i dag inte kan lämna några konkreta besked om åtgärder som skulle häva sysselsättningskrisen i Motala. Risken finns att krisen nu ytteriigare fördjupas, samtidigt som Rolf Wirtén bara svarar med allmänna formuleringar.

Statsrådet Wirlén talarom en utbyggnad av utvecklingsfonden. Men han glömmer all tala om att man också föreslår en bantning av länsstyrelsens resurser som går ut över seklorn för samhällsplanering och som på sikt äretl hot mot sysselsättningen.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Upp lill bevis, Christer Nilsson, för aU det sista är sant! Del är inle alls avgjort vad som kommer atl sägas om länsstyrelsernas resurser i den regionalpolitiska propositionen! Det får vi nog återkomma till.

Jag har icke underiålii att lämna Christer Nilsson svar. Del påståendet är felaktigt. Jag har sagt att de framställningar som kommer in kommer att prövas från fall till fall, och den resursgivning .som är möjlig inom de ramar riksdagen dragit upp kommer också all komma Motala lill del - del kan jag försäkra Christer Nilsson.

Däremot har jag inte velat tillämpa den helt nya principen att tilldela en

177

12 Riksdagens protokoll 1978/79:70-75

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om arbetsmarknadsstöd till Uppvidinge kommun

kommun i Sverige en pott på 100 milj. kr. alt använda efter eget skön. Detta är förvisso icke passivitet vad gäller sysselsättningsproblemen i Motala. Jag har visat aktivitet men tydligen med en annan metod än den Christer Nilsson önskar.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr lalman! I valrörelsen talade folkpartiet ofta mot byråkratin. Nu har Rolf Wirtén chansen att bedriva en försöksverksamhet utan onödigt byråkratiskt krångel och därmed infria elt folkpartilöfte!

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herrlalman! Jag ber Christer Nilsson visa vad det finns för anlibyråkratiski momenl i Christer Nilssons förslag här i dag.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om arbetsmarknadsstöd till Uppvidinge kommun

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för all besvara Rune Gustavssons (c) den 12 januari anmälda fråga, 1978/79:268, och anförde:

Herr talman! Rune Gustavsson har frågal mig omjag är beredd atl ompröva ansökningen av Uppvidinge kommun om bidrag för all uppföra fyra industrihus.

Enligl riksdagens ultalandeår 1975 skall ansökningarom beredskapsarbete som avser industrilokaler för annan verksamhet än enbart lokal service beviljas med största restriktivitel. Endast projekt i det inre stödområdet bör komma i fråga.

I samband med behandlingen av frågan om åtgärder för all främja de mindre och medelstora företagens utveckling uttalade sig riksdagen för etl ökat slafligt stöd till kommunala industrilokaler. Detla ledde lill alt etl nyu anslag. Bidrag till kommunala industrilokaler, togs upp under industridepartementets huvudtitel. Vidare innebar beslutet atl stöd i undanlagsfall skall kunna lämnas även i det allmänna stödområdet.

Uppvidinge kommun tillhör inte del allmänna stödområdet ulan ligger inom den s. k. grå zonen. Detta är motivet för all regeringen har beslutat atl inle bifalla ansökningen från kommunen om atl få uppföra industrilokaler som beredskapsarbete.

Däremot finns möjligheter för företag som vill nyinveslera i Uppvidinge kommun att ansöka om lokaliseringsstöd för alt bygga eller förvärva industrilokaler.

178

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Jag ber all fä lacka för svaret. Men samtidigt beklagar jag atl arbetsmarknadsministern vidhåller sin negativa inställning i denna fråga.

"Uppvidinge kommun tillhör inte det allmänna stödområdet utan ligger inom den s. k. grå zonen", säger arbetsmarknadsministern. Det är alltså motivet lill regeringens avslag. Men, herr Wirtén, vi har ju fått en s. k. grå zon för att vi skulle slippa de knivskarpa gränser som annars uppstår mellan kommuner och län. De här problemen följer nämligen inte strikt kommun-och länsgränser. Det är alltså viljan och intresset för den här kommunen som är avgörande. Möjligheterna att ge stöd har regeringen haft, menar jag. Uppvidinge är en glesbygdskommun med ungefär 11 200 invånare. Den har under senare är drabbats hårt genom att flera förelag har hamnat i konkurs. Det gäller glasindustrin, skobranschen, gjuterier osv. Under krisåren 1976-1978 förlorade denna lilla kommun över 250 arbetstillfällen, vilket motsvarar 11,5 % av induslrisysselsältningen och 5,8 % av del totala antalet förvärvsarbetande i kommunen. Vid årsskiftet var över 300 personer arbetslösa.

Om vi tar sysselsätlningskurvan i denna kommun för tiden 1965-1975 och drar fram den lill år 1985, så betyder det en minskning av sysselsättningen med 1 900 personer. Del är 35 96 av den totala sysselsättningen. Det skulle innebära att sysselsättningen inom jord och skog, som är basnäring inom den här kommunen, under denna tid kommer alt minska med 60 96 och industrin med mer än 40 96. Varie kommunall ansvarig ställer sig helt naturiigt frågan: Finns del över huvud taget några möjligheler alt driva en kommun och ge den service som är nödvändig, om den nuvarande utvecklingen inle kan brytas?

Jag vågar säga alt de ansvariga i den här kommunen sannerligen inte varit overksamma. I samarbele med länsarbetsnämnden bl. a. har arbetet inriktats pä atl finna lösningar inte endast i form av beredskapsarbete ulan även i form av mera långsikliga ålgärder. Det var också anledningen lill alt förre industriministern, som hade hand om dessa frågor, avlade besök i kommunen, hade diskussioner och försökte finna lösningar på länsplanel. Men tyvärr har kommunen inle känt något stöd frän folkpartiregeringen, och jag ställer frågan lill arbelsmarknadsministern: Varför har arbelsmarknadsministern inte något intresse för en glesbygdskommun med så extrema problem som just Uppvidinge kommun har?

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om arbetsmarknadsstöd till Uppvidinge kommun

Arbelsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Både Rune Gustavsson och jag har konstaterat atl Uppvidinge kommun tillhör den grå zonen. Då bör ett f d. statsråd känna till atl den grå zonen inte kan få den förmån det gäller i fråga om industrihusen. Vi har under årens lopp gjort ett par undantag, men dä har det gälll alldeles exceptionella förhållanden. Det vel Rune Gustavsson om. Några sådana villkor som motiverar detta föreligger inte i Uppvidinge kommun. I så fall skulle flera kommuner ha samma möjlighel all få jusl dessa bidrag, då de är jämförbara med Uppvidinge.

Rune Gustavsson säger sedan att det här är fråga om politisk vilja atl hjälpa Uppvidinge kommun. Den här kommunen har ell besvärligt sysselsättningsläge. Därför har del också under årens lopp gjorts väldigl mycket för alt

179

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om arbetsmarknadsstöd till Uppvidinge kommun

underlätta och förbättra kommunens sysselsältningssilualion. Betydande lokaliseringsstöd har beviljats. Sedan lokaliseringsstödet infördes har 14 av kommunens ca 20 förelag beviljats drygt 30 milj. kr. i stöd. Av detla belopp har ca 20 milj. kr. utbetalats under de senaste tre åren. Av det totala lokaliseringsstödet för hela Kronobergs län har Uppvidinge kommun fått ca tvä tredjedelar. Det har alltså gjorts stora satsningar för alt förbättra kommunens sysselsättningsläge, och jag tycker atl det är orimligt om Rune Gustavsson påstår något annal.

Milt intresse för den här kommunen är förvisso stort, och jag har f n. min uppmärksamhet i hög grad fäst på Uppvidinge kommun. Det kanjag försäkra Rune Gustavsson om, varför den beskyllning som senast gjordes här enligl min mening var mycket malplacerad.

180

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Jag vill inle påstå alt del uttrycket är malplacerat. Del stämmer direkt in i bilden. Här är det fråga om en krissituation. Jag har redovisat faktiska siffror om dagsläget och den utveckling som man kan se framför sig. Jag delar inle arbetsmarknadsministerns synpunkler på den s. k. grå zonen. Jag har också, som herr Wirtén vel, suttit i arbetsmarknadsstyrelsen och jobbat med de lokaliseringspoliliska frågorna. Och såvitt jag kan finna är det här sanneriigen elt område där man skulle kunna tillämpa just denna stödform.

När del sedan gäller den poliliska viljan skulle jag vilja säga: Jämför del stöd som herr Wirtén och regeringen varit med om alt genomföra för varven och för sådana stora orter som Göteborg med förhållandena för denna lilla kommun! Det går inle all rycka på axlarna och komma ifrån detla, Rolf Wirtén, för del här är sådana problem som man inle kan springa ifrån.

Jag förslär det kommunalråd i Uppvidinge kommun som, när del här negativa beslutet kom från regeringen, fällde yttrandet: I folkpartiets Sverige finns det inle utrymme för Uppvidinge kommun.

Jag hoppas all Rolf Wirlén verkligen försöker tränga in i den situation som Uppvidinge i dag befinner sig i och kanhända dä ser problemen med lilet annoriunda ögon än vad som lydligen var fallet när det negativa beslutet fattades i regeringen.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Rune Gustavssons debatlkonst är lilel märklig, men jag skall inte kommentera den så mycket.

Får jag bara säga: Mill intresse för Uppvidinge kommun -del sade jag i min förra replik-kan manifesteras inomen mycket kort lidrymd, och jag skulle kunna påstå att om man dä sätter del stöd som kommer Uppvidinge till del i relation lill invånarantalet kommer även Göteborg och andra varvsorter atl kunna bli överflyglade. Jag tror därför alt Rune Gustavsson bör vara lilet försiktig med sina snabba domar.

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr lalman! Del räcker inte med beredskapsarbeten om man skall lösa problem av det här slaget. Del är delta som de kommunala representanterna i Uppvidinge kommun också anser. Vi måste göra satsningar för en långsiktig lösning. Och här hade de funnit en modell som de trodde skulle fä regeringens stöd, och den modellen hade medverkat till en lösning på sikl.

Beredskapsarbeten fyller en funktion i dagsläget, men inle på sikl.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Det förhåller sig sä all del riksdagsutskott som skrev om hur beredskapsmedel kunde användas för industrihus direkt angav alt del skulle gälla det inre stödområdet. Uppvidinge kommun ligger uppenbarligen inte där, Rune Gustavsson. Det är ändå eu känt faktum. Här är det alltså klart atl vi inom regeringen följt de bestämmelser som gäller vid handläggningen av detla ärende.

Därmed tror jag att vi kan avsluta debatten och bara konstalera all del är en korrekt handläggning som skett, aU Uppvidinge kommun fållen slörre hjälp i fråga om industrisalsningar än kanske de flesta andra kommuner under årens lopp och att det fortfarande finns ell viktigt förelag inom kommunen som jag har min uppmärksamhet på för all hjälpa till fortsatt verksamhet.

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr lalman! Au Uppvidinge kommun under årens lopp fält stöd för verksamheten är riktigt. Men nu är det dagsläget vi diskuterar, Rolf Wirtén.

I det svar jag fält står del som redovisning av behandlingen i riksdagen: "Della ledde lill all eU nytt anslag, Bidrag till kommunala industrilokaler, logs upp under industridepartementets huvudtitel. Vidare innebar beslutet att stöd i undantagsfall skall kunna lämnas även i det allmänna stödområdet."

När jag då lar upp den grå zonen menar jag att mellan det allmänna stödområdet och den grå zonen får vi inte ha några knivskarpa gränser. Den grå zonen har kommil lill för atl brygga över gränser.

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om arbetsmarknadsstöd till Uppvidinge kommun

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Jag är förvånad över Rune Gustavssons sätl all föra den här debatten. Nog trodde jag au det var klart aU del föreligger en skillnad mellan begreppen del allmänna stödområdet och den grå zonen. Det är, precis som Rune Gustavsson nu citerade, inom det allmänna stödområdet som den här bidragsformen kan komma i fråga. Därför säger jag än en gång: Det här är en korrekt handläggning, och del finns inget att invända mot den.

Får jag också säga alt jag fortfarande har milt intresse riktal mol Uppvidinge kommun i del akluella läget, och att vi kommer all pröva framställningar som gäller sysselsättningen i just denna kommun inom kort.

181

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om kompensationen för merkostnader på grund av anlitande av postens lördagsservice

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr lalman! Vi har inte diskuterat frågan om en korrekt eller icke korrekt handläggning. Vi har diskuterat den politiska viljan. Hade den funnits hade del också funnits möjligheter att följa upp del arbele kommunen gjort.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Om man har aldrig så god politisk vilja kan man inte sälta sig över den skrivning riksdagen gjorl i fråga om denna stödform. Del får Rune Gustavsson också finna sig i.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Om kompensationen för merkostnader på grund av anlitande av postens lördagsservice

182

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för atl besvara Kurt Hugossons (s) den 18 januari anmälda fråga, 1978/79:293, och anförde:

Herr talman! Kurt Hugosson har frågat mig om jag anser del ur principiell synpunkt vara rikligt alt landets jordbrukare som enda yrkesgrupp skall få kompensation för den merkostnad som drabbar alla medborgare som vill utnyttja postens lördagsservice.

Statens jordbmksnämnd lade den 8 december 1978 fram förslag till regeringen om storleken och fördelningen av det belopp som i enlighet med gällande riktlinjer borde utgå till jordbruket och viss livsmedelsindustri fr. o. m. den 1 januari 1979 till följd av kostnadsutvecklingen m. m. Förslaget lades fram efter överläggningar och i samförstånd med lantbrukarnas förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen.

Förslaget, som godkändes av regeringen den 18 december 1978, innebär alt jordbruket och viss livsmedelsindustri tillförs totalt 258 milj. kr. per år fr. o. m. den 1 januari 1979. Av delta belopp avser 169 milj. kr. kostnadskompensation för prisökningar på jordbrukets produktionsmedel, häri inbegripet vissa Ijänsler, bl. a. kostnader för porto och telefon. Prisökningar på jordbrukels produktionsmedel mäts med lantbruksekonomiska samarbels-nämndens produktionsmedelsprisindex (PM-index). Per den 1 januari läggs utvecklingen av PM-index under perioden april-oktober till grund för justeringen. PM-index steg under denna period är 1978 med 1,76 %. Härav avsåg 0,01 procentenhet ökade kostnader för postens ändrade lördagsservice, vilket motsvarar ca 1 milj. kr. Detla sätt att beräkna kostnadskompensationen har fastlagts av riksdagen efter överenskommelse mellan jordbruksnämnden, företrädare för jordbruket och konsumenterna. På detta sätl kompenseras jordbrukaren i sin egenskap av företagare för inköp av produktionsmedel och tjänsier från andra sektorer. Ersättning för jordbrukarnas eget arbete kompenseras på annal sätl.

Beräkningen av produktionsmedelsprisindex handhas av lanibmkseko-nomiska samarbelsnämndens indexgmpp som består av företrädare för

lanlbmksekonomiska samarbeisnämnden, siatens jordbruksnämnd, statens pris- och kartellnämnd, statistiska centralbyrån samt konsumenterna och jordbruket. Man var inom gruppen enig om att index för porto och telefon i PM-index skulle beräknas enligt den princip som tidigare tillämpats, dvs. all dessa avgifter skulle behandlas på samma sätt som statistiska centralbyrån räknar i konsumentprisindex.

Denna fråga diskuterades sedan vid jordbruksprisöverläggningarna inför den 1 januari 1979. Både lantbrukarnas förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen godtog därvid den beräkning av PM-index som kom atl tillämpas för kosinadskompensaiionen per den 1 januari 1979.

Jordbrukarna ar inte den enda yrkesgrupp som får ersättning för merkostnaden lill följd av postens ändrade lördagsservice. Givetvis har andra företagargrupper möjlighet att kompensera sig för sädana ökade kostnader genom prishöjningar.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om kompensationen för merkostnader på grund av anlitande av postens lördagsservice

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag lackar jordbruksministern för svaret på min fråga.

Förra årel införde posten särskild avgift om man vill utnyttja dess lördagsservice. När man nu ser vilka konsekvenser della fått, blir man en aning förvånad. När slaten skulle göra upp räkningen med jordbrukarna angående kompensation för prisstegringar under andra halvåret 1978 fick man alltså avsätta 1 milj. kr. till lantbrukarna för all de fått extra kostnader på gmnd av lördagsservicen.

I det långa och mycket ulföriiga svar som jag har fått av jordbruksministern redovisar han principerna för beräkning av kosinadskompensaiionen, och hans slutsats är naturligtvis helt riktig. I den här konstruktionen av produktionsmedelsprisindex skall poslkostnader och telekostnader vägas in när man skall kompensera lanlbmkels representanter för prisutvecklingen.

Jag har frågal om jordbruksministern tycker att della är principiellt riktigt. Jag har fått en redovisning av beräkningssättet, men jordbruksministern har inle svarat pä min principfråga.

Det bör kanske också sägas alt man från konsumenlhåll har protesterat mot alt denna kostnadspost skall ingå i produktionsmedelsprisindex. Den försämrade och fördyrade service som postverket genomförde under förra året har drabbat alla medborgare. Jordbruksministern säger alt jordbrukarna inte är den enda grupp som får kompensation, utan även andra företagare kan höja sina priser. Men huvudparten av svenska folket - vanliga industriarbetare och löntagare - har fått försämrad och fördyrad lördagsservice. Dessa grupper måste betala extra om de går till poslen på en lördag, vilkel många måste göra därför atl denna dag kanske är deras enda möjlighel lill det. De fär ingen kompensation, utan utöver att betala en extra kostnad för lördagsservice fär de som skattebetalare betala kompensation till en yrkesgrupp och genom prisstegringar betala kompensation lill en annan.

Jag lycker inte att detta är principiellt riktigt. Naturligtvis missunnar jag inte lantbrukarna den här ersättningen - den är ringa och betyder ingenting ur budgelsynpunkt - men principiellt kan det inle vara rätt alt en yrkesgrupp pä

183

Nr 75                 det här sättet blir kompenserad. Jag vill därför fråga: Tycker inte jordbruks-

Tisdagen den      ministern atl vi skall ändra på den här indexprincipen? Den är lilet slötande,

30 januari 1979        och många har låtit höra av sig och sagt att den är konstig.

Om kompensationen JÖr merkostnader på grund av anlitande av postens lördagsservice

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Jag vill erinra Kurt Hugosson om att riksdagen har beslutat att jordbruket skall få en indexbaserad kompensation för sina kostnadsökningar. De experter som har hand om beräkningen av detla index och som noggrant granskar de olika kostnadstx)slerna var eniga. Dessutom var man vid prisöverläggningarna mellan jordbruksnämnden, konsumentdelegationen och Jordbrukets förhandlingsdelegation överens om kompensationen till jordbruket.

Regeringen fann inte heller anledning all göra någon ändring, och jag vill erinra om att dessa överenskommelser regelmässigt har godkänts av statsmakterna.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag är helt medveten om att vi har lagil della beslut i riksdagen, och del är inle det jag har syftat på. Men vi har nu fäll ett åskådningsexempel på hur reglerna fungerar, och del är från den utgångspunkten jag har ställl den här frågan.

Jag lycker inte atl det är rimligt all man skall väga in porlokostnader och telefonkostnader som produktionskostnader för denna yrkesgrupp. Hur skall man i della indexsammanhang kunna avgöra hur slor del av poriokostna-derna resp. telefonkostnaderna som hör till en lantbrukares produktionskostnader och hur myckel som hör till hans normala utnyttjande av postens och televerkets service som vanlig medborgare? Del är från de utgångspunkterna jag tycker all den här konstruktionen är felaktig. Kosinadsfördyringarna drabbar ju också alla andra grupper, men de har ingen som helst möjlighel all kompensera sig.

184

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Kurt Hugosson nämner både i sin fråga och i sitt första inlägg häri kammaren beloppet 1 miljon, och den summan kan verka stor. Men om vi ulgår från att del finns 130 000 bönder i vårt land, så blir det i genomsnitt 7:70 per bonde, eller det kanske är rikligare atl säga per lanlbrukarfamilj. Det räcker inle ens lill en extra lördagsavgift i kvartalet. Och det är väl ändå troligt att lantbrukaren i sin egenskap av företagare är nödsakad alt utnyttja postens lördagsservice i den utsträckningen - alltså inte som privatperson utan som företagare.

Lägger jag därtill atl denna genomsnittliga ersättning slår igenom pä bondens samlade inkomster och följaktligen beskattas med lål oss säga 60 % marginalskatt, så återstår en behållen ersättning på - om jag räknar exakt - 3 kr. och 8 öre per bonde och år. Det är alltså genomsnittssiffror.

Med detta tycker jag, herr talman, all jag tillräckligt har belyst både del sakliga innehållet i och storleksordningen av del problem som Kurt Hugosson tagit upp i sin fråga.

KURT HUGOSSON (s):

Herrlalman! Jag sade i mill första anförande alt jag har ställt frågan utifrån principiella utgångspunkter. Jag sade också all det är ett lilel belopp och atl del blir än mindre om man slår ut del per jordbrukarfamilj. Men det handlar inle om della, ulan det handlar om den princip som skall ligga lill grund för kompensationen.

Portokostnader och telefonkostnader är fördyringar som drabbar alla medborgare, och medborgarna fär icke någon som helst automatisk kompensation för detta. Jag kan icke se att eu utnyttjande av posiens lördagsservice är en förutsättning föratt lantbrukaren skall kunna upprätthålla sin produktion och atl det därmed skall vägas in i kompensationen.

Del är denna principiella utgångspunkt, herr jordbruksminister, som är bakgrunden till min fråga och inte beloppet. Det är negligeabelt ur stalsfinansiell synpunkt.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om sysselsättningen vid Haglöfs Ryggsäcksfabrik AB i Borlänge

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Av mina svar här framgår, Kurt Hugosson, atl jag anser atl man inle bör ändra på de förhandlingsresultat man har kommit fram lill och följaktligen inte heller pä de principer som gäller och de olika faktorer som ingår i produklionmedelsprisindex,

KURT HUGOSSON (s):

Herr lalman! Självfallet skall en förhandlingsöverenskommelse hällas. Det är inte heller den diskussionen jag för, ulan det gäller framtiden: Skall dessa kosinader ingå i kalkylerna för produklionsmedelsprisindex? Det är där jag har en annan principiell uppfattning än vad kanske jordbruksministern har.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om sysselsättningen  vid  Haglöfs  Ryggsäcksfabrik  AB  i Borlänge

Försvarsministern LARS DE GEER erhöll ordet för all besvara Gudrun Sundströms (s) den 23 januari anmälda fråga, 1978/79:295, och anförde:

Herr talman! Gudrun Sundström har frågat mig om jag är villig all medverka till beslut om fortsatt leverans lill försvaret av ryggsäckar i syfte alt trygga sysselsättningen vid Haglöfs industri i Boriänge.

Inom del militära försvaret och främst armén finns etl stort behov av ryggsäckar. Hittills har endast en mindre del av detta behov kunnat tillgodoses.

De problem med likviditeten som uppställ inom armén har dock inneburit atl också den planerade anskaffningen av ryggsäckar har minskats under budgetåren 1978/79 och 1979/80. Berörda industrier har orienterats om detta i november 1978 av försvarels materielverk.

185

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om sysselsättningen vid Haglöfs Ryggsäcksfabrik AB i Borlänge

Försvarets materielverk kommer att beställa 3 900 ryggsäckar under första kvartalet 1979. Huruvida denna beställning läggs vid Haglöfs Ryggsäcksfabrik AB eller vid någon annan industri kanjag inte lämna något beskedom, eftersom deua är en fråga för försvarets materielverk. Som upphandlande myndighet har materielverket all följa upphandlingskungörelsen.

För en kort stund sedan har del blivit klart att del är möjligl aU genom omdisposition av anslag mellan budgetåren 1979/80 och 1980/81 lägga ut Slörre beställningar på ryggsäckar under kalenderåret 1979. Möjligheler har därigenom skapats att för betalning under budgetåret 1979/80 beställa 11 700 ryggsäckar. Var dessa skall inköpas beror ju på utfallet av upphandlingen, varför ingen garanti kan lämnas på att visst antal kommer att inköpas jusl från Haglöfs Ryggsäcksfabrik i Boriänge. Den totala kvantiteten skulle-om den i upphandlingen lades ut på Haglöfs-enligt uppgift vara tillräckligt slor för att della företag skulle kunna ta tillbaka sitt varsel om uppsägning av viss personalstyrka.

GUDRUN SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka försvarsministern för svaret på min fråga, och särskilt del han sade sist i svaret är det positivt atl la emot i dag.

Bakgrunden till min fråga är egentligen all jag kommer frän ett län där det är mycket svårt atl fä arbete. Detla gäller i synnerhet Boriänge, där det är myckel svårt för kvinnorna atl få sysselsättning. Därför har del varit mycket positivt alt vi har haft Haglöfs Ryggsäcksfabrik, som lill större delen har anställt kvinnor i sitt företag. Där finns 54 anställda, och de flesta är kvinnor. 10-15 personer på företaget arbetar med produkter som försvaret köper. Därför är del myckel angeläget att man i lid går ut och talar om för förelaget om del fär fortsätta sin produktion. Nu har förelaget tyvärr fåll vänta på della besked, och det har gjort all man har gäll ul med varsel för personalen. Detla har varit myckel oroande för de anställda. Facket har uppvaktat Boriänge kommun och berättat om sin stora oro inför framliden, och del gäller även för dem som äger förelaget.

Jag har i etl annal sammanhang talat med försvarsministern om att beställningarna från försvaret ofta kommer sä sent alt man hinner gå ul med varsel, och det är mycket otillfredsställande för personalen. 1 en ort som Borlänge är vi helt enkelt förtvivlade över arbetssituationen - vi har f n. 600 arbetssökande, och det gör att en sådan här industri är nödvändig för oss också i fortsättningen.

Jag skulle gärna vilja höra om försvarsministern kan lämna ett ordentligt besked, när förelaget kan få meddelande om den beställning som försvarsministern talade om i sluiet av svarel, och om det kan vänta sig atl få den inom de närmaste dagarna så man kan inrikta sig på all fortsätta all tillverka ryggsäckar för försvaret.

186

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr lalman! Upphandlingen av de 3 900 ryggsäckarna kommer atl läggas ut inom några få dagar. Närdet däremot gäller resterande kvantitet på ca 8 000

ryggsäckar, är upphandlingen i viss mån beroende av hur riksdagen behandlar den motion som kommer från det parti Gudrun Sundström representerar. Om den motionen, som innebär en neddragning av försvarets anslag med 482 miljoner, går igenom måste sannolikt regeringen ta under omprövning om denna utläggning kan äga rum.

Jag vill också säga, till den andra delen av Gudrun Sundströms fråga, all den omfördelning som nu är gjord, enligl del sisla stycket i svarel, förutsätter alt vi kan köpa lika stor kvantitet budgetåren 1979/80 och 1980/81. Då skulle del bli den jämnhet i leveranserna, som Gudrun Sundström med viss räll efteriyste. Atl det inle har varit så under del gångna årel berodde alltså på arméns likviditetssituaiion under budgetåret 1977/78.

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om den smalspåriga Järnvägen på sträckan Gölene-Nossebro

GUDRUN SUNDSTRÖM (s):

Herr lalman! Nu påstår försvarsministern atl vi vill dra ner försvarskosinaderna, och del är vi överens om i det socialdemokratiska partiet. Men vi vill egentligen ha en annan fördelning av försvarskostnaderna. Det innebär alt vi är mycket måna om att utrustningen för t. ex. de värnpliktiga hålls i ett gott skick. Jag ser atl försvarsministern i sitt svar har sagl alt del behövs ryggsäckar inom försvaret. Då är vi faktiskt överens just på den punkten.

När jag varit ule bland de värnpliktiga har jag kunnai konstatera brister i deras utrustning, som många gånger är ganska nött och sliten. Men efter den här debatten tror jag att jag kan åka hem till Boriänge och säga att försvarsministern och jag är överens på många punkter och atl försvarsministern vill medverka lill att vi kan gä en ljusare framlid till mötes när det gäller denna industri.

Jag tackar slutligen än en gäng för svarel.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 11 Om den smalspåriga järnvägen på sträckan Götene-Nos-sebro

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för all besvara Sten Svenssons (m) den 18 januari anmälda fråga, 1978/79:289, och anförde:

Herr talman! Sten Svensson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att påskynda handläggningen av ärendet om den framtida trafikeringen av den smalspåriga bandelen Gölene-Nossebro. Han har vidare frågal mig vid vilken lidpunkt etl besked i frågan kommer all lämnas.

Slen Svensson säger i sin fråga alt alternativen för bandelen, som endast trafikeras för vagnslaster, är antingen breddning eller nedläggning. Dessa alternativ bildar också utgångspunkten för beredningen av ärendet inom departementet.

Landshövdingen i Skaraborgs län har i en skrivelse till regeringen i oktober 1978 framhållit att godstrafiken på banan successivt minskat och alt något

187

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om den smalspåriga järnvägen på sträckan Gölene-Nossebro

tillskott inle ar att vänta. En breddning av järnvägen kan inle motiveras. Alternativet nedläggning kan därför enligl landshövdingen inle uieslulas. Frågor om den fortsatta irafikeringen av de trafiksvaga bandelarna kommer atl behandlas i den trafikpolitiska proposilionen. Även om det är angeläget all påskynda handläggningen av ärendet om bandelen Gölene-Nossebro, anser jag atl propositionen bör avvaktas, innan beslut om bandelen fattas.

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Jag ber alt fä lacka kommunikalionsministern för svarel.

För berörda kommuner är elt snabbt besked i deua ärende myckel angelägel. Den rådande osäkerheten har, som jag påpekat i min fråga, orsakat planeringsproblem på flera orter. I exempelvis de centrala delarna av Skara binds stora markområden upp av den omfallande bangården för den smalspåriga järnvägen. Del är fråga om värdefull mark milt i centrum, som kan användas för atl lösa vitala trafikproblem och för angelägen nybyggnation. Men sådan verksamhet måsle, i avvaktan på besked om järnvägens framtid, ligga nere, med allt vad della i sin lur betyder för sysselsättning och utveckling.

Någon persontrafik har inle förekommit pä åtskilliga är. Ingel förelag kan bygga upp en fungerande irafikförsörining på basis av SJ:s nuvarande minimala service. Godsmängden har därför blivit mycket blygsam, trots de förulsältningar för godsirafik som finns.

Den här banan går med en föriusl pä bortåt 4 milj. kr. per är. På en 10-årsperiod innebär det 40 milj. kr., pengar som skulle kunna användas bättre, t. ex. för att elektrifiera den bredspåriga banan Gärdsjö-Håkaniorp. Därmed skulle de västra delarna av Skaraborgs län få en förbättrad försörjning åtminstone på en bana i stället för en dålig beläggning på ivå banor.

I sammanhanget kan jag erinra om att del pågår en projektering av en planfri korsning vid väg E 3 med anslutning lill infart vid Vara. Denna berör väslgölabanan. På grund av att besked iden här frågan inle har lämnats måste man i projekteringen räkna med alt banan skall finnas kvar, och det kostar 1 milj. kr. extra.

Jag vill fråga kommunikalionsminislern: Är del rimligt att man får vänta så här länge på ett besked? Är det inte rimligt atl SJ bygger upp etl enhetligt och flexibelt system i stället för att driva sin nuvarande låtgåpoliiik?

Del sägs i svarel au man skall avvakta den trafikpolitiska proposilionen, innan beslut om bandelen fallas. Vad menas med del? Innebär del all vi skall fä ell konkret besked i propositionen eller skall vi, efter del all propositionen har behandlats av riksdagen, vänta ytterligare en tid pä besked?

Kommunikalionsministern ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Jag har lidigare här i kammaren som svar på en fråga av Elvy Olsson sagt atl jag inte har för avsikt all innan den trafikpolitiska proposilionen läggs fram föreslå regeringen några beslut som innebär nedläggning helt eller delvis av järnvägslinjer vid SJ. Del gäller också den här banan.

Efiersom vi dessutom planerar all i proposilionen gå in pä vilka villkor som bör vara förknippade med eventuella nedläggningar, finns del all anledning alt vänta på propositionen. Vi är helt på det klara med behovet av att man inom regionen får ett besked i frågan, och beredningsarbetet pä departementet ulgår också från detta. Om kommunerna omedelbart efter det alt proposilionen har lagts fram önskar elt besked i frågan, utan all invänta riksdagens behandling av proposilionen, är jag beredd att lämna etl sådant.

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om den smalspåriga järnvägen på sträckan Gölene-Nossebro

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Det svar som jag nu har fält skulle alltså innebära att vi inte fär någol konkret besked i della ärende i samband med alt vi fär la del av proposilionen här i kammaren, utan vi får vänta lills regeringen vidtagit ålgärder med anledning av riksdagens beslut. Dä blir min fråga lill kommunikationsministern: Hur länge skall vi dä vänta pä att få besked om den akluella bandelen?

Kommunikalionsminislern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Om kommunerna, när man har sett vad den trafikpolitiska propositionen innehåller pä denna punkt, önskar elt omedelbart beslut frän regeringens sida ulan att invänta riksdagens behandling av proposilionen, är jag, som jag nyss sade, beredd alt medverka lill della.

STEN SVENSSON (m):

Herrlalman! Då kan jag erinra kommunikationsministern om att kommunerna har denna önskan. Uppvaktningar i ärendet har skelt med företrädare för kommunerna och länsstyrelserna. Därvid har man just pekat på atl man vill ha del här beskedel. Jag upprepar därför min fråga: Är kommunikationsministern beredd alt omedelbart efter det atl riksdagen har avgjort ärendet snabbi ge etl besked i den konkreta sakfrågan?

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Det viktigaste är alt det i proposilionen kommer all föreslås att vissa villkor skall vara förknippade med nedläggningsprövning. Därför finns det för kommunernas del anledning all avvakta och ta del av den trafikpolitiska propositionens innehåll.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om tillämpningen av förordningen om tidskriftsstöd

190

§ 12 Om tillämpningen av förordningen om tidskriftsstöd

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratl besvara Göthe Knutsons {m) der\ 10 januari anmälda fråga, 1978/79:249, lill budgel-och ekonomiministern, och anförde:

Herr talman! Göthe Knutson har frågat budgetminislern om han avser att vidta ålgärder för all åstadkomma att förordningen om stöd till organisa-tionslidskrifter tillämpas i överensstämmelse med riksdagens beslut.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt det är jag som skall svara pä frågan.

Göthe Knutsons fråga har som bakgrund alt presstödsnämnden beviljat tidskriftsslöd till tidningarna Vi, Land och Vi bilägare med vardera över 2 milj. kr., medan presstöd inte beviljats ICA-Kuriren.

I propositionen (1976/77:99) om stöd till organisalionstidskrifter föreslog regeringen alt del nya stödet skulle gå till tre typer av tidskrifter, nämligen

1.   medlemslidskrifl,

2.   tidskrift som väsentligen framstod som organ för organisation med vissa angivna ideella syften och

3.   lidskrift som hade idémässig anknytning till politisk organisation.

I samband med riksdagens behandling av propositionen uppmärksammades i tre motioner frågor om gränsdragningen mellan olika tidningar för vad som kunde betecknas som konsumentintressen. Konslilutionsulskoltet behandlade denna fråga utförligt och noterade att de i proposilionen föreslagna reglerna skulle resultera i atl fyra av de fem tidningar som av nämnden för samhällsinformation (NSI) klassificerades som konsumenlfack-press skulle få tidskriftsstöd, därför att de var medlemstidningar, medan den femte inte skulle få någol stöd. För att tala i klartext: statligt stöd skulle utgå till tidningarna Vi, Land, Vår bostad och Vi bilägare men inle till ICA-Kuriren, Utskollet menade att della förhällande innebar "risker för icke avsedda slörningar i konkurrensförhållanden mellan tidskrifter med likartat innehåll och jämförbar inriktning". Utskottet uttalade därför: "I de fall dä ett omfattande stöd till en eller flera organisalionslidskrifler leder lill en allvarlig snedvridning av konkurrensförhällandena bör enligl utskottels mening bidrag efterenahanda regler kunna utgå även lill eljest icke bidragsberättigade tidskrifter." Härmed ansågs syftet med molionerna i alll väsentligt tillgodosett (KU 1976/77:42). Riksdagen beslutade sedermera alt ge regeringen till känna vad uiskotiet anfört pä denna punkt. I förordningen beaktades riksdagens mening genom införande av 7 § med den innebörd som ulskollets uttalande hade,

Presslödsnämnden har i december 1978 beslutat att avslå en ansökan från ICA-Kuriren om stöd enligt förordningens 7 §, Motiveringen var att det stöd som utgått lill de åberopade tidskrifterna, alltså bl. a. Vi och Land, enligl nämndens mening - och här citerar jag direkt ur protokollet - "inte kan antagas medföra en snedvridning av konkurrensförhållandena mellan dessa

lidskrifter och ICA-Kuriren som kan betecknas som allvarlig".

Pressiödsnämndens beslut avser kalenderåret 1977. Ansökan om stöd för kalenderåret 1978 skall inlämnas under våren 1979.

Jag utgår från all en eventuell ny ansökan om statligt stöd från ICA-Kurirens sida kommeratl prövas omsorgsfullt och att presslödsnämnden vid sin tolkning av förordningen beaktar riksdagens uttalande. Vid en sådan prövning har nämnden också lillgång till uppgifter om utvecklingen under ytteriigare elt år, nämligen del första år under vilket presstöd faktiskt har utgått till de akluella tidningarna. Då finns alltså elt fylligare underlag att tillgå för en bedömning av hur ICA-Kurirens konkurrensläge påverkats.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om tillämpningen av förordningen om tidskriftsstöd

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag lackar utbildningsministern för det här svarel, som var myckel långt. Jag har läst del i all hast och uppfattar det som elt mycket positivt svar frän utbildningsministern. Jag drar alltså slutsatsen alt han har samma mening som inle bara jag utan också de allra flesta andra människor i delta land som har läst och hört att ICA-Kuriren inte fick stöd medan konkurrenllidningen Vi fick etl stöd som är betydligt över 2 milj. kr.

Samtidigt kan vi konstalera all konsumentkooperationens tidningar tillsammans-det rör sig om ytterligare ell par-fick sammanlagt 7 milj. kr.-detta medan den enskilda handelns motsvarighet inte fick någonting. Della uppfattas som en orättvisa, och många anser all det är häpnadsväckande. Del hela har naturiigtvis också en principiell sida.

Sedan frågar sig säkert många om presslödsnämnden över huvud laget bryr sig om vad riksdagen har beslutat. Men bakgrunden har utbildningsministern noga redogjort för - bl. a. konstitutionsutskottets uttalande, som klart och tydligt markerar all del var riksdagens uppfattning, när majoritetsbeslutet logs, att del skulle skipas rättvisa. Ingen tidning skulle diskrimineras.

Inom paranles sagt är det min personliga uppfattning att del här exemplet talar för all statsstöd över huvud taget inle skall utgå lill tidskrifter eller tidningar av del här slaget. Här rör del sig om organistionslidskrifler, hemmahörande hos organisationer som haren kommersiell verksamhet. De klarar sig alldeles utomordentligt själva. Men nu föreligger beslutet, och jag har pragmatiskt bedömt del hela sä all del gäller all skipa den rättvisa som krävs.

Statsrådet liksom kammaren är säkert "medveten om alt del finns en reservalion från två ledamöter i presslödsnämnden, den ene partikamrat med statsrådet. Jag skulle vilja fråga om statsrådet instämmer i skrivningen i den reservationen.

Sedan lill slut frågan om ansökan för 1978. Jag utgår från att ICA-Kuriren kommeratl lämna in en ansökan, men är del statsrådets uppfattning atl man även bör ompröva ansökan för 1977, alltså att del finns möjlighel alt få pengar retroaktivt?

Överläggningen var härmed slutad.

191

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om tillsättningen av professurer

§ 13 Om tillsättningen av professurer

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratt besvara Gunnar Biörcks] Värmdö (m) den 10 januari anmälda fråga, 1978/79:253, och anförde:

Herr talman! Gunnar Biörck i Värmdö har frågal mig om jag kan redovisa huruvida ijänsietillsäiiningsförfarandet vad avser professurer numera går fortare sedan tjänsleförslagsnämnder inrättades.

Någon fullständig slalislik föreligger inte vad gäller den tid som numera åtgår för tillsättande av högre tjänsier. En stickprovsundersökning angående tjänst som professor och biträdande professor har emellertid gjorts. Den omfattar 31 tillsättningsärenden och visar att i flertalet fall tiden från sisla ansökningsdagen till dess utlåtande över de sökande föreligger förkortats avsevärt. I betänkandet Professorslillsäitning redovisades en undersökning av vilken framgick alt motsvarande tidsperiod i 133 ärenden avgjorda under åren 1971 och 1972 i flertalet fall varierade mellan 8 och 11 månader. Numera är det mestadels fråga om kortare tid än 8 månader. Inte i något av de nu undersökta fallen var liden längre än 13 månader. I den tidigare undersökningen hade i 10 % av ärendena krävts mer än 14 månader för alt fä fram sakkunnigutlåtandena.

Vidare synes den fortsatta handläggningen av ärendet ske snabbare. Det lorde oftast vara så atl ijänsteförslagsnämnden sammanträder kort efter det att de särskilda ledamöterna blivit utsedda och sedan häller kontinueriig kontakt. Härigenom blir även liden mellan sakkunnigutlåtanden och slutligt förslag kortare än förr. Tiden mellan förslag och utnämning lorde inte ha påverkats nämnvärt av ijänsteförslagsnämndernas införande.

192

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Tillåt mig atl till utbildningsministern framföra milt tack för hans - som alltid - lika snabba som sakliga svar.

Vid den rasering av fakulteternas funktioner, och därefter även av deras struktur, som inleddes av U 68 och som sedan bekräftades av 1975/76 och 1976/77 års riksdagar, var eliminerandet av fakulteternas befattning med professorsiillsältningarna en av de viktigaste åtgärderna. Från min numera ganska långa erfarenhet av fakultetsarbele hade jag etl intryck av atl fakulteternas behandling av sådana ärenden mestadels var myckel upplysande men atl den sällan var ansvarig för nämnvärda förseningar av ärendena. När man dä uppfann ijänsteförslagsnämnderna - som i likhet med de nya fakulieisnämnderna innebär en ofantlig maktkoncentration lill ett litet fåtal ulan egentlig insyn utifrån - var ju etl av huvudargumenten atl della skulle påskynda tillsätlningsproceduren.

Från den fakultet, vars ärenden jag fortfarande i viss utsträckning kan observera, har jag inle fått del intrycket atl någon påfallande förkortning av behandlingen av dessa tillsättningsärenden inträffat. Del är därför jag ansett del även vara av allmänt intresse all få reda pä hur det egentligen förhåller sig med den här saken.

Jag kan nu konstatera - och jag lackar för del - att en stickprovsundersökning visat en inte särskilt stor men ändå sannolikt säkerställd förkortning av tillsäiiningsförfarandet.

Jag har ingen annan kommentar till utbildningsministerns svar än atl jag skulle vilja föreslå honom atl, inom ramen för den allmänna översynsverk-samhel som försiggår pä högskoleområdet, låta komplettera stickprovsundersökningen med en undersökning av något större omfattning- lämpligen av samma storleksordning som vid den lidigare utredningen - och med en uppdelning också på de olika fakulteterna.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om den religionsvetenskapliga utbildningen

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Jag är inte alls främmande för att göra den undersökning som Gunnar Biörck i Värmdö föreslär, men personligen finner jag en annan aspekt vara ännu mera angelägen, nämligen atl närmare belysa förhållandet mellan å ena sidan sakkunnigutlåtandena och å andra sidan ijänsteförslagsnämndernas ställningstaganden. Jag kan väl i denna förtroliga krets fä avslöja att såvitt jag vet inte någon regering i ett enda fall, där alla sakkunniga varit ense, gåtl emot de sakkunniga, även om ijänsteförslagsnämnden har följt en annan linje. Därvidlag synes mig grunden för ställningstagandena vara ganska klar. Men del förekommer också alt de sakkunniga är splittrade, och i de fallen är bedömningen annorlunda. Jag tror alt man både med tanke på rättssäkerheten och med tanke pä viklen alt fästa betydande avseende vid sakkunnig-förfarandet noga bör följa upp även den aspekten.

GUNNAR BIÖRCK i Vänndö (m):

Herr talman! Jag lycker att det vore myckel bra om utbildningsministern gjorde som han här har skisserat, dvs. också något gick in pä innehållet i utnämningsärendena. Jag fäste mig alldeles särskilt vid etl av de ord som utbildningsministern använde, nämligen rättssäkerheten, och jag gladde mig myckel ål alt han log upp den aspeklen. Det är ju den som har kommit i skymundan genom all tillsäiiningsförfarandet har undandragits offentligheten i större utsträckning än vad som skedde lidigare när tillsättningarna avgjordes inom fakulteternas ram.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om den religionsvetenskapliga utbildningen

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för aU besvara Christina Rogeslams (c) den 16 januari anmälda fråga, 1978/79:281, och anförde:

Herr talman! Christina Rogestam har frågat mig om jag anser att ett visst beslut av linjenämnderna för religionsveienskapliga linjerna i Uppsala och Lund slår i överensstämmelse med intentionerna bakom högskolereformen.

13 Riksdagens protokoll 1978/79:70-75

193

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om den religionsvetenskapliga utbildningen

I den nyligen avlämnade budgetpropositionen (1978/79:100 bil. 12 s. 526) harjag erinrat om elt uttalande i 1973 års statsverksproposition (1973:1 bil. 10 s. 335) med innebörd atl fullständig religionsveienskaplig utbildning bör meddelas endast vid universitelen i Uppsala och Lund. Jag har för egen del betonat atl denna utbildning kräver elt differentierat utbud som endast nyssnämnda universitet kan svara för. Varken resursläget eller siuderan-deunderiaget medger enligt min mening en ytterligare spridning av utbildningen. Del är i detta läge viktigt att finna former för utbudet av utbildningen som på ett lämpligt säll tillgodoser efterfrågan. Enligt vad jag har erfarit söker universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) f n. atl finna en lösning på dessa frågor.

Jag har vidare i nämnda budgetproposition (s. 414) något berört frågan om de lokala utbildningslinjernas roll. Därvid harjag anfört bl. a. alt lokala linjer enligt gällande ordning inte får inrättas för all tillgodose sådana behov som redan i allt väsentligt har beaktats genom all riksdagen har inrättat allmänna utbildningslinjer. Jag framhåller vidare alt om detla likväl sker innebär detta atl regionslyrelsen kringgår riksdagens beslut om lokalisering av allmänna utbildningslinjer.

När det sedan gäller rätten för studerande all tillgodoräkna sig viss utbildning prövas denna fråga av högskoleorganen enligt bestämmelserna i högskoleförordningen.

I fråga om de studerande som har genomgått eller står inför slutförandel av studierna vid den lokala linjen i Göteborg är det givetvis angeläget att dessa inte drabbas på elt orimligt sätl. Regeringen har därför genom beslut den 7 december 1978 medgett all, pä grund av de i ärendet föreliggande särskilda omständigheterna, studerande som läsåren 1977/78 och 1978/79 har slutfört religionsvetenskaplig utbildning vid universitetet i Göteborg, vilken i huvudsak svarar mot religionsvetenskapliga linjen vid universiteten i Uppsala och Lund, äger atl vid universitetet i Lund utfå examensbevis över teologie kandidatexamen eller bevis över religionsveienskaplig utbildning.

194

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr talman! Jag ber all få lacka utbildningsminister Wikström för svaret på min fråga.

Vid universitetet i Göteborg har sedan 1973 anordnats utbildning i ämnesområdet religionskunskap i enlighet med av UKÄ fastställda normal-siudieplaner. Till att böria med gavs möjlighet att läsa 40 poäng i ämnet. Sedermera utvidgades tillståndet från UKÄ all gälla för studier upp till 80-poängsnivån inom ämnesområdet religionskunskap. Numera kan studier bedrivas i sådan omfattning att kurserna tillsammans når 120-poängsnivån. Sedan den 1 juli 1977 har del också anordnats en lokal linje om 140 poäng, benämnd tros- och livsäskådningsvetenskaplig linje.

På den lokala linjen har varie år anlagils ca 20 studerande. Dessutom finns del mer än 200 studerande som läser enstaka kurser. De flesta är äldre studerande som av familjesociala skäl är bundna lill Göteborg.

I en uppvaktning hos Jan-Erik Wikström i november 1978 framställdes

utbildning i Göteborg som en viklig orsak till det vikande studerandeunderlaget i Uppsala resp. Lund. Därför ville man att utbildningsutbudet i Göteborg skulle skäras ner.

Därefter log resp. linjenämnd beslut av följande innebörd: Studerande som vill fortsätta sin utbildning på den religionsveienskapliga linjen i Uppsala eller Lund får endast tillgodoräkna sig grundkursen om 40 poäng från studier vid universitetet i Göteborg. Alla övriga kurser som den studerande har läst och som ingår i kursplanen får fr. o. m. den 1 juli 1979 inte tillgodoräknas.

Slår eu sådant beslut i överensstämmelse med intentionerna bakom högskolereformen? Jag menar att del inle gör del. Konsekvenserna blir orimliga. De stora universitelen skulle, t. ex. om de drabbas av elt minskat studerandeunderiag i vissa ämnen, genom denna typ av beslut hindra människor från att bedriva delar av sin utbildning vid de mindre högskolorna. Dessutom konstaterar man, ulan alt ha granskat kursplaner, litteraluriistor, lärarnas kompelens m.m., att genomgångna kurser inte skall tilfgodoräknas, bara därför atl de har lästs vid ett visst universitet, i delta fall Göteborgs. Etl sådant beslut anser jag helt strida mot intentionerna bakom högskolereformen, och jag beklagar att Jan-Erik Wikström inle är beredd atl säga någonting i den sakfrågan i dag.

Jag förstår oron i Lund och Uppsala över del vikande studerandeunderiaget och de effekter som det kan ha pä resurstilldelningen för de religionsvetenskapliga studierna, men del finns andra säll att tackla detla problem än genom att kräva en neriäggning av undervisningen i Göteborg. Dessutom visar en nyligen gjord undersökning atl endast ett fåtal av de studerande är beredda alt resa till Lund för alt fortsätta studierna, om utbildningsmöjligheterna i Göteborg försvinner. Studerandeunderiaget skulle alltså inte öka nämnvärt i Lund resp. i Uppsala. Från Göteborgs sida är vi helt öppna för att diskutera möjliga lösningar, men vi har hittills ställts inför fullbordat faktum.

Avslutningsvis skulle jag vilja ställa några direkta frågor till Jan-Erik Wikström:

Anser statsrådet alt det är möjligt

att de som nu påböriat studier på den lokala linjen om 140 poäng också skall få fullfölja dessa studier,

all deras 140 poäng skall kunna tillgodoräknas för att de skall utfå examensbevis över teologie kandidatexamen eller bevis över religionsvetenskaplig utbildning i Lund eller Uppsala när de blir färdiga, vilkel blir om två resp. tre år, och

all studerande som läst eller läser religionsvetenskapliga kurser vid universitet i Göteborg även efter den 1 juli 1979 skall kunna tillgodoräkna sig dessa vid fortsatta studier i Lund eller Uppsala?

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om den religionsvetenskapliga utbildningen

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag är angelägen om att ge allt länkbart stöd lill de teologiska fakulteterna i Lund och Uppsala. Jag tror aldrig att vi kan räkna med att få fakulteter inom detta område i Stockholm och Göteborg. Det är uppenbar-

195

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om den religionsvetenskapliga utbildningen

ligen sä, alt man både i Uppsala och i Lund är oroad över den minskning av sluderandetillslrömningen som man där har haft. Detla måste väl vara förklaringen till den ståndpunkt som man har intagit.

Del kan emellertid inte vara utbildningsministerns uppgift alt ange hur en förordning av del här slaget skall tolkas och tillämpas i det enskilda fallet. Vad som kan utläsas av regeringens ställningstagande i december är alt de studerande som påböriat sina studier naturiigtvis inte skall drabbas av en ny tolkning av gällande förordningar, ochjag tror inle att Christina Rogestam på den punkten har någon annan uppfattning. Jag tycker alt det naturliga skulle vara all regionslyrelsen i Göteborg försökte ta kontakt med den teologiska fakulteten i Lund för att resonera om hur man skall kunna tillgodose det intresse som finns i Göteborg för religionsvetenskapliga studier och samtidigt värna om den teologiska fakulteten och den religionsvetenskapliga utbildningen i Lund.

196

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr lalman! Frän Göteborgs sida har det aldrig varit fråga om att få någon teologisk fakultet i Göteborg, utan vad det har handlat om är möjligheten atl få etl något så när brett utbud av kurser på grunduibildningsnivån.

Detta var anledningen till alt den lokala linjen startades. Del har under hösten blivit klart alt det inle går all konsimera en lokal linje i det här ämnel vilken i tillräckligt stor ulsträckning avviker från den allmänna religionsvetenskapliga linjen. Del accepterar vi. Därmed är del helt klart att det inte blir någon ny intagning i höst. Varken regionslyrelsen eller universitetet i Göteborg kommer alt satsa pengar för en ny intagning, men vi menar - och jag tolkar utbildningsministern sä att också han anser del - att del är helt rimligt atl salsa pengar så alt de som i dag är inne i utbildningen också skall kunna slutföra den. Dä är det naturiigtvis för vår del också angeläget atl dessa studerande fär rätt att tillgodoräkna sig poäng för kurserna för att kunna gå vidare, t. ex. till den prakiisk-ieologiska utbildningen. Dessutom vill Göteborg ha möjlighel alt ha grundkursen plus elt rimligt utbud av påbyggnads-kurser. Del är della som vi har begärt att få. Jag har ingenting emot atl regionslyrelsen tar upp en diskussion med Lund - vi har t. o. m. böriat ta den kontakten, och jag hoppas alt vi skall kunna få ell posilivi resullal. Vad vi beklagar är all den här typen av beslut, som har oroat de studerande mycket, har fattats utan atl man i Lund eller Uppsala tagit någon kontakt med ansvariga organ i Göteborg.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Om tidpunkten för inrättande vid universitetet i Linköping av en professur i onkologi

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratt besvara Per-Olof Strindbergs (m) den 17 januari anmälda fråga. 1978/79:287, och anförde:

Herr lalman! Per-Olof Strindberg har frågal mig när jag anser all förulsätlningar finns för inrättande av en professur i onkologi, dvs. vetenskapen om tumörsjukdomar, vid universitetet i Linköping i enlighet med lidigare fallat riksdagsbeslut.

Universitets- och högskoleämbetet, UHÄ, har i sina förslag till anslagsframställning för budgetåret 1979/80 med hänvisning till riksdagens uttalande om professuren i onkologi antytt all denna kommeratl föras fram inför nästa budgetarbete. Jag räknar därför med att del skall vara möjligl att i nästa budgetproposition förelägga riksdagen förslag om inrättande av professuren.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om tidpunkten för inrättande vid universitetet i Linköping av en pro-Jessur i onkologi

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka slalsrådel för svaret.

Jag och flera med mig blev förvånade när vi upptäckte all den professur i onkologi som riksdagen förra året beställde inte fanns med i årets budgetproposilion. Och del är inget som helst tvivel om alt det råder besvikelse bland de närmast berörda vid universitetet i Linköping.

Statsrådet säger nu i svarel atl han räknar med all del skall vara möjligl alt i nästa budgetproposition ta upp denna professur. Jag skulle gärna vilja slälla en fråga: Varför las den då inle upp i årets budgetproposition?

Del är från mänga synpunkler allvarligt med den försening som pä delta säll inträffar. Avsaknaden av en professur i onkologi vid universitetet i Linköping medför nämligen problem på en lång rad områden. Jag har redan i min fråga hänvisat till vad utbildningsutskottel sade förra året. Utskollet påpekade då: "Tjänsten är av betydelse såväl för grundutbildningen, forskarulbildningen och forskningen vid universitetet som för den onkologiska vården i regionen." Och det är inget som helst tvivel om att del på alla dessa områden uppstår problem genom denna försening.

Del är - ulan en professur i lumörforskning - svårare all kombinera undervisning och värd. Del är svårare att rekrytera läkare inom denna specialitet. De vill gärna utbilda sig lill specialister och kan inle i Linköping få den forskarutbildning som de gärna vill ha i och med atl universitetet saknar denna professur. Från värdsynpunkl ärdet naturligtvis ytterligt betänkligt alt universitetet inte har denna professur. Cancer är i alla fall en av våra stora folksjukdomar. Linköpings sjukhus är dessutom universitets- och regionsjukhus i en tältbefolkad region. Del gäller ju all, inte minst inom den öppna vården, på ett så tidigt siadium som möjligl upptäcka förekomsten av cancer och kunna slälla rätt diagnos. För delta fordras utbildning, och fördel fordras en professur i onkologi.

Del är alltså även från de värdsökandes synpunkt inte acceptabelt med

197

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om tidpunkten för inrättande vid universitetet i Linköping av en professur i onkologi

detta uppskov. Jag vill direkt fråga statsrådet: Varför har denna försening inträffat? Förseningen är utomordentligt beklaglig från många synpunkter.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Beredningen av förslag om nya professurer tillgår normalt så, att UHÄ i sina förslag till anslagsframställning lämnar ell underiag för regeringens ställningstagande. UHÄ försöker då, med planeringsberedningarnas hjälp, atl väga samman de olika önskemålen inom en sektor, i del här fallet de medicinska fakulteterna.

I sina förslag inför årets budgetproposition har UHÄ prioriterat professurer inom områden som riksdagen lidigare visat stort intresse för, t. ex. yrkesmedicin, infektionssjukdomar som har betydelse för den reumatologiska forskningen, psykiatri och geriatrik. Därutöversägersig UHÄ fördet följande budgetåret vilja föra fram den av riksdagens senast begärda professuren på del medicinska området, nämli«',en den i onkologi.

Även jag måste naturiigtvis göra prioriteringar av resurser, mellan sektorer och inom sektorer. Närdet gäller fördelningen av professurer mellan sektorer konstaterar jag atl två sektorer i år står i särklass i mina förslag - vårdsektorn och tekniksektorn. Dessa tvä områden får vardera fem helt nya professurer. Jag har i det läget inte ansett det vara möjligt alt nu föra fram ytterligare professurer inom de medicinska fakulteterna.

Ett förslag om inrättande av professuren i onkologi redan den I juli i år skulle ha medfört all någon annan angelägen professur inom det medicinska området hade fått vänta lill etl senare budgetår. Med hänsyn till den av UHÄ aviserade prioriteringen för nästa budgetär harjag, som jag nyss antydde i mitt svar, bedömt att förutsättningar för att inrätta professuren i onkologi i Linköping kommer att föreligga inför nästa budgetproposition.

198

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag förutsätter all departementschefen gör prioriteringar över hela fältet inom uibildningsdepariementel,

Lål mig ta elt enda exempel: Utöver skolöverstyrelsens anslagsäskanden till studiecirkelverksamhet har departementschefen plussat pä anslagel till 71,4 milj. kr. I det fallet fanns del resurser. Del gäller ett område där anslagen från 1975 lill 1978 har stigit med i runt lal 50 96 - frän 32 kr. lill 47 kr. per timme. Det anslaget vill statsrådet plussa pä med ytterligare 2 kr. per timme, dvs. till 71,4 milj. kr. för budgetåret. Men när det gäller en viktig professur som denna, som är avgörande för forskning och vård, har statsrådet ansett all prioriteringarna inom departementet kan göras pä del här viset. Jag är något förvånad.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 16 Om den grundläggande vårdyrkesutbildningen i Linköping       Nr 75

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratt besvara Christer Nilssons (s) den 18 januari anmälda fråga, 1978/79:288, och anförde:

Herr talman! Christer Nilsson har frågat mig när jag har för avsikt atl tillsätta en utredning om en ny organisation av den grundläggande utbildningen för värdyrken i Linköping.

Jag redovisade i Oolårets budgetproposition etl förslag från universitets-och högskoleämbetet om en sammanhållen vårdutbildning av delvis nytt slag, avsedd att genomföras i Linköping. Utredningen Värd 77 har därefter i sitt belänkande Ny vårdutbildning från sina utgångspunkter belyst förslaget. Vård 77 har tillstyrkt att frågan utreds med sikte pä en framlida försöksverksamhet i Linköping. Vård 77 har bl. a. påpekat att en studieorganisation av del slag som utredningen föreslår ökar möjligheterna alt åstadkomma den samordning mellan skilda vårdutbildningar som en försöksverksamhet skulle bygga pä. Vård 77:s förslag har remissbehandlals under hösien. De remissinstanser som har tagit upp utredningens behandling av försöksverksamheten i Linköping har varit positiva till förslaget.

Jag avser au föreslå regeringen au under innevarande riksmöte lägga fram en proposition på grundval av Vård 77:s förslag. Jag kommer därvid bl. a. alt föreslå riktlinjer för den framtida studieorganisationen för flertalet utbildningar inom vårdsektorn. Del är därför naluriigl atl del aktuella utredningsuppdraget bereds tillsammans med Vård 77:s övriga förslag.

Tisdagen den 30 januari 1979

Om den grundläggande vårdyrkes-utbildningen i Linköping

CHRISTER NILSSON (s):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka slalsrådel Wikström för svaret. Bakgrunden till frågan är att utredningen om en fullständig läkarutbildning och ett regionall hälsouniversitet i Linköping, som enligt Värd 77 och utbildningsutskottet skulle ha startat i höstas, ännu inte påböriais. Nu säger utbildningsministern att utredningen kommeratl tillsättas i samband med atl den vårdpolitiska proposilionen presenteras. Del äretl positivt besked,även om en viss lid gäll förlorad. Då utredningen har en stark anknytning lill Östergötland hoppas jag all utredningens kansli föriäggs lill Linköping och att utredningsarbetet sker i nära samarbele med universitetet i Linköping och UHÄ.

Överläggningen var härmed slutad.

199

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om Sveriges ställningstagande till förslaget om en nordisk TV-salellit

200

§ 17 Om  Sveriges ställningstagande till förslaget om en nordisk TV-satellit

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för alt besvara Georg Anderssons (s) den 15 december anmälda inlerpellation, 1978/79:114, och anförde:

Herrlalman! Georg Andersson har frågat mig dels om jag anser atl kuliur-och programpoliliska motiv skall vara avgörande för Sveriges ställningslagande lill Nordsaiprojekiel, dels om regeringen kommer att säga nej till yllerligare statsbidrag lill ett av statens delegation för rymdverksamhet initierat program för utveckling av svensk industri inom rundradiosalellil-områdei för alt därmed medverka lill att full handlingsfrihet kan bibehållas inför beslut om Nordsaiprojekiel våren 1980.

1. Milt svar på den första frågan är ell obetingat ja. Nordsalutredningen,
som tillsatts av nordiska ministerrådet, har enligl sina direktiv bl. a. all
överväga de kultur- och programpoliliska konsekvenserna av ett nordiskt
programulbyie via satellit i relation till de övergripande målen för kulturpo
litiken och kultursamarbetet i Norden. Huvuduppgiften är att undersöka i
vad mån ell sådant programsamarbele bidrar lill utvecklingen av en bättre
språkförståelse och rikare gemenskap mellan de nordiska folken samt i vad
mån del erbjuder förutsättningar för sådana insalser av hög kvalitet för vilka
de enskilda länderna var för sig saknar tillräckliga resurser och genom vilka
kuliuriivet i vid mening i de enskilda länderna och inom de skilda etniska och
språkliga grupperna i Norden kan förslärkas och berikas.

Härvid har utredningen all beakta de synpunkter som kommit lill uttryck i remissvaren på den lidigare Nordsalutredningen, den s. k. siatssekrelerar-rapporten.

Utredningen skall vidare analysera frågan om nordiskt radio- och TV-samarbete via satellit med hänsyn till mediapolitiken i övrigt samt ägna särskild uppmärksamhet åt frågan, om publikvanorna kommer atl förändras genom ökade valmöjligheter och konsekvenserna för barnpubliken.

Del är försl när utredningen belyst bl. a. här refererade frågor och när remissyttranden på utredningens förslag inhämtats som den svenska regeringen kan ta ställning till frågan om elt nordiskt radio- och TV-samarbeie via satellit.

Självfallet är det också dessa frågor, jämte kostnaderna för projektet, som skall vara avgörande vid beslutsfattandet. Av betydelse för ett slutgiltigt ställningstagande bör enligt min mening också vara resultaten av de fortlöpande överläggningar med upphovsmännens företrädare som f n. pågår.

2. Vad gäller Georg Anderssons andra fråga - om de induslripolitiska
åtgärderna för utveckling av teknik för rundradiosaielliter - vill jag efter
samråd med chefen för induslridepartemeniet svara följande.

Statens delegation för rymdverksamhet är enligt sin instruktion central förvaltningsmyndighet för frågor om statens stöd till rymdiekniski utvecklingsarbete. Som verkställande organ åt delegationen fungerar i allmänhet

Svenska rymdakliebolaget. Elt av delegationens delprogram avser industri-utveckling syftande till all genom studie- och utvecklingsuppdrag lill svensk industri höja konkurrensförmågan när del gäller kvalificerad rymdulrusl-ning. Vid medelsberäkningen för ändamålet innevarande budgetår uttalade föredraganden, dåvarande statsrådet Johansson, att programmet "borde inriktas mol alt höja den svenska industrins kompetens vad gäller utrustning för direktsändning av radio- och televisionsprogram frän satelliter med hänsyn till att denna teknik eventuellt kan komma att tillämpas i elt gemensamt nordiskt projekt under 1980-talel" (prop. 1977/78:111, s. 139). Riksdagen hade ingen erinran häremot.

Genom rymddelegaiionens utvecklingsprogram ökar enligl min mening handlingsfriheten i stället föratl minska,som Georg Andersson påsiåll. Del är självklart all del finns behov av en viss industriell beredskap för den händelse beslut fattas att realisera Nordsaiprojekiel. Del rör sig dock om elt projekt av en sådan sioriek atl det från industri- och sysselsäiiningspolitisk synpunkt vore klart olämpligt om nordisk industri genom bristande induslripolitiska förberedelser saknade realisliska möjligheler all hävda sig i en hård internationell konkurrens. Skulle beslut fallas all inle sända upp Nordsat får svensk rymdindusiri använda sill kunnande på andra marknader eller för andra uppgifter.

I enlighet med denna uppfattning och mol bakgrund av den snabba internationella utvecklingen pä området och - för alt citera ry mddelegalionen - mol bakgrund av "behovei av att - oberoende av Nordsaiprojekiel - öka svensk industris sysiemtekniska kunnande" har rymddelegalionen beslutat all innevarande budgetär slälla 2,5 milj. kr. lill förfogande forell indusiriul-vecklingsprogram inom rundradiosalellilområdet. Delegationen förutsätter ell fortlöpande samråd med televerket, som tillsammans med de övriga nordiska teleförvaltningarna svarar för den tekniska utredningen om Nordsaiprojekiel.

Delegationens bedömning är således atl programmet oberoende av Nordsaiprojekiel är angeläget för al t hävda svensk industris rymdkompeiens. Att programmet sedan mot bakgrund av den pågående Nordsalutredningen i högre grad än eljest inriktas mol sådan leknik och utrustning som kan komma att tillämpas i della projekt är naluriigl men kan naturiiglvis inte tillålas binda del framlida ställningstagandet till Nordsat.

Vad kostnaderna beträffar är del riktigt alt dessa av rymdbolaget totalt beräknats till 9 milj. kr. under föruisätining dels alt programmet forisälier nästa budgetår, dels alt vissa delar finansieras av den berörda industrin själv samt inom ramen för ett av det europeiska rymdorganels utvecklingsprogram.

Huruvida arbetet skall löpa vidare nästa är är enligl min meningen fråga för rymddelegalionen atl bedöma inom ramen för de medel som ställs till delegationens förfogande. 1 detta sammanhang villjag dock nämna att Georg Anderssons jämförelse mellan kostnaderna för rymddelegaiionens utvecklingsprogram och de svenska kostnaderna för nordiska ministerrådets utredningsarbete hallar i flera avseenden.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om Sveriges ställningstagande till förslaget om en nordisk TV-satellit

201

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om Sveriges ställningstagande till förslaget om en nordisk TV-satellit

För det första kan den svenska andelen av kosinaderna innevarande budgetår beräknas lill slorieksordningen 2,3 milj. kr. inkl. televerkets kosinader för den tekniska utredningen.

För det andra låter sig rymddelegaiionens stöd till industriell utveckling inom högleknologisekiorn svårligen jämföras med kostnaderna för ett utredningsarbete beiräffande formerna för TV-distribuiion i Norden - det är enligl min mening fråga om två ojämförbara storheter.

Sammanfattningsvis vill jag konstatera alt de pågående induslrisiudierna varken kan eller fär påverka ställningstagandet till Nordsat och atl della ytterst kommer atl dikteras av kuliurpoliiiska motiv i vidaste bemärkelse.

202

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag lackar utbildningsministern för all jag fått elt fylligt svar på mina frågor om utredningsarbetet kring Nordsatelliiprojektel.

Det är med glädje jag tagit del av Jan-Erik Wikströms svar på min första fråga. Kultur- och programpolitiska motiv skall vara avgörande för Sveriges Slällningslagande, säger utbildningsministern. Del är bra. Del fortsatta utredningsarbetet skall beakta de synpunkter som kommit lill uttryck i remissvaren på den lidigare Nordsalutredningen. Även om della är en självklarhel,såärdet väldigt bra att Jan-Erik Wikström betonar detta särskilt. De svenska remissvaren var lill överväldigande delen negativa. Det var väl bara de som representerade affärsintressen som i den svenska opinionen ställde sig helt positiva till förslaget. Vi har f ö. för två år sedan haft en diskussion om tolkningen av remissvaren.

Jan-Erik Wikström framhåller också alt utredningen skall ta hänsyn till mediapoliliken i övrigt och ägna särskild uppmärksamhet åt konsekvenserna av ökade valmöjligheter för barnpubliken.

Som jag i lidigare debatter i denna fråga har framhållit så talar många kuliurpoliiiska och programpoliliska argument emot projektet med en nordisk TV-satellit. Betänkligheter böriar nu anmäla sig från flera håll. Jag tänker bl. a. på en ledare i Dagens Nyheter för någon vecka sedan. Det är hoppingivande alt även denna s. k. oberoende liberala röst i presskören anger denna ton.

Man har också anledning förvänta sig att den svaga minoritetsregering som folkpartiet nu bildar beaktar det växande motståndet mol Nordsalellitpro-jeklet inom de största oppositionspartierna. Centerpartiet ställde sig vid sin stämma avvisande lill Nordsatelliiprojektel. Socialdemokratiska partikongressen avvisade det förslag om en nordisk TV-satellit som lagts fram. Det saknar tillräckliga kuliurpoliiiska motiveringar, ansåg man.

Mot denna bakgrund är del ytlersl angelägel att inga bindningar görs till della projekt under pågående utredningsarbete. Del är därför jag har ställt fråga 2. Svaret på den frågan är inte tillfredsslällande. Utbildningsministern säger atl rymddelegationens utvecklingsprogram ökar handlingsfriheten. Det är atl tala mot bättre vetande. Erfarenheten har visat oss att stora investeringar i leknik, utrustning och utvecklingsarbete alltid blir etl argument för att få fortsätta och fullfölja projektet. När man kommit så långl i uiveck-

lingsarbetet och bundit resurser för ett visst projekt, kommer regelmässigt sysselsättningsargument in i bilden. Debatten om B3LA är etl belysande exempel i del här sammanhanget.

Jan-Erik Wikström säger också: "Det rör sig dock om ett projekt av en sådan storlek alt del frän industri- och sysselsäiiningspolitisk synpunkt vore klart olämpligt om nordisk industri genom bristande induslripolitiska förberedelser saknade realisliska möjligheter atl hävda sig i en härd inlernalionell konkurrens." Delta antyder en betydande risk för alt regeringen låter projektet få förvandlas lill etl industripoliuskt projekt. Och då kan de kulturpolitiska synpunkterna komma i kläm. Del ligger ett stort ansvar på kulturministern i denna fråga. Skall kulluren kunna hävda sig, då måste tekniken tyglas.

Min fråga rjr 2 gällde huruvida regeringen i nuvarande läge kommer all säga nej till yllerligare slatsbidrag till Rymdbolagels utvecklingsprogram för Nordsat. Målsättningen för detta program är: "Vid den tidpunkt i börian på 1980-lalel då elt beslut om Nordsat kan förväntas skall del finnas en klart definierad, trovärdig och industripoliliskt attraktiv roll för den svenska rymdindustrin."

Det första eiappmålei för programmet är all senast den 15 oktober i är lägga fram en rapport som skall kunna utgöra underlag fören riktad offerlförfrågan lill en nordisk induslrigruppering med svensk industri i spetsen om leverans av Nordsalsyslemel. Lägg märke till datumet, den 15 oktober 1979. Det aren tidpunkt då den nordiska utredningsrapporten rimligtvis är ute på remiss och politikerna ännu inte hunnit ta ställning. Saab-Scania och L M Ericsson deltar i programarbetet i egenskap av presumtiva huvudleverantörer. Del sägs i programmet klart ul alt de svenska industripolitiska intressena är ledstjärnan för programmet.

Delta program har beräknats kosta 9 milj. kr., varav 5 milj. kr. har anskaffats. Resterande 4 milj. kr. hoppas man kunna erhålla genom att regeringen anvisar särskilda medel.

När jag nu frågarom delegationen kommer alt få pengar, svarar Jan-Erik Wikström: "Huruvida arbetet skall löpa vidare nästa år är enligt min mening en fråga för rymddelegationen att bedöma inom ramen för de medel som ställs till delegationens förfogande." Ja, men min fråga är: Kommer regeringen alt ställa pengar till förfogande? Del är det som är frågan. Får de pengar? Vad delegationen vill använda pengarna lill är helt klart. Del har de själva sagt. De säger all om pengarna inle anvisas eller om de får mindre än 4 milj. kr., så kommer programmets målsättning inle att kunna uppfyllas.

Jag vill alltså upprepa frågan: Kommer utbildningsministern atl medverka till all inte bindningar sker i ell industripoliliskt projekt så atl vi bibehåller handlingsfriheten och därmed kan ta ställning utifrån kulturpolitiska, programpolitiska och mediapolitiska aspekter när vi får fram den rapport som utarbetas inom den nordiska utredningsgruppen?

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om Sveriges ställningstagande till förslaget om en nordisk TV-satellit

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Jag delar självfallet Georg Anderssons uppfattning atl mitt

203

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om Sveriges ställningstagande till förslaget om en nordisk TV-satellit

svar var såväl fylligt som klargörande.

Del är rikligi all del förekommil en ledare i Dagens Nyheter kring detla. Tyvärr var den fylld med felakliga sakuppgifter. Jag tänker i. ex. på de lidsuppgifter som fanns beträffande behandlingen i Nordiska rådet. Där kommer självfallet det ursprungliga lidsprogrammet, som de nordiska regeringarna kommit överens om, atl hållas.

Den fråga som Georg Andersson huvudsakligen berört i siu inlägg är frågan om de induslripolitiska förberedelserna.

Satelliter för direktsändning av radio- och TV-program ulgör en av de viktigaste utvecklingslinjerna förden framtida rymdlekniken. Såväl inom del europeiska rymdorganet ESA som i USA pågår ett arbele med all utveckla sådana satelliter, och i många länder - vid sidan av de nordiska även t. ex. Frankrike och Västtyskland - pågår diskussioner om direklsändande satel-lilsysiem. Vid en inlernalionell konferens har väridens teleförvaltningar redan bestämt vilka frekvenser som olika länder fär använda för sädana sändningar.

Vi kan alltså med en hög grad av sannolikhet förulse att del -oberoende av beslulei om Nordsat - under del kommande decenniet kommer all påbörias direktsändning av TV-program från satelliter lill ell eller flera europeiska länder. Marknaden för sådana saielliler kommer att vara stor och även omfatta utvecklingsländer i Afrika, Asien och Sydamerika. För utvecklingsländerna är TV-satellittekniken f ö. ofta den enda metod som lill rimliga kosinader kan ge etl heltäckande TV-system. Det är därför, enligl min mening, både rimligt och nödvändigl alt svensk industri skaffar sig kompelens inom della viktiga teknikområde för atl möjliggöra ett framlida svenskt deltagande i leveranser av TV-saielliier och liknande rymdsystem.

I budgetproposilionen har industriministern föreslagit all 3 milj. kr. skall anvisas lill rymddelegalionen för delta ändamål. Del kommer alltså riksdagen au få tillfälle all pröva.

Jag skulle vilja fråga Georg Andersson: Är det Georg Anderssons mening all Sverige skall avbryta den pågående utredningen om nordisk TV-saiellil? Jag skulle vidare vilja fråga: Är del meningen atl vi skall förbjuda svensk indusiri au arbeta med TV-saielliiieknik? Jag vill upprepa vad jag sade i svarel, nämligen all avsikten därmed inte är att binda det nordiska ställningstagandet utan alt ge svensk och nordisk indusiri möjlighel att konkurrera på den världsvida marknad som redan är i framväxande. Del skulle vara angeläget all få svar på dessa frågor, då jag lill mina socialdemokratiska kolleger i Danmark och Norge är skyldig att redovisa om det i Sverige inle finns förutsättningar alt fortsätta utredningsarbetet pä nordiskt plan.

204

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! Jan-Erik Wikström övergår, sin vana trogen, lill atl slälla frågor lill frägaren.

Lål mig kommentera vad Jan-Erik Wikström sade. Han betonade att det, oberoende av Nordsaiprojekiel, blir en marknad för TV-satellitsystem. Det

kanjag nog länka mig alt del blir. Då man lar del av del utvecklingsprogram jag nu diskuterar med Jan-Erik Wikström, visar det sig dock alldeles uppenbart all det är strikt inriktat på ett förverkligande av Nordsaiprojekiel. Man talar om att Nordsat ulgör den största affärschansen inom överskådlig lid. Här kommer all ställas krav som jag är rädd att de kuliurpoliiiska synpunkterna och argumenten står sig ganska slätt inför. Även med en driftig och skicklig kulturminister kan del i slutänden bli svårt att hävda kuliurpoliiiska synpunkter om sysselsättnings- och affärsmässiga aspekter sä till den grad hararbetat sig in ijust del här projektet. Därmed harjag, tycker jag, också angelt all del ärdeita projekt vi diskuterar och all del aren specialinriktning på della som jag är rädd för.

.Atl svensk indusiri skaffar sig kompetens inom TV-saiellilsysiemei harjag annars självfallei ingenting emot. Men jag lycker all Jan-Erik Wikström bör vara medveten om vilken klar inriktning detta utvecklingsprogram har när det gäller att förekomma del utredningsarbete som nu bedrivs på nordisk basis. Därmed föreligger uppenbara risker för bindningar.

Den nordiska utredningen innehåller också en teknisk del. En teknisk expertgrupp är tillsatt för all bearbeta just de teknisk-ekonomiska aspekterna. Del utredningsarbetet är uppdelat i tvä faser. Till den andra fasen -detaljprojekteringen-kommer man, enligl programmet, först när ett posilivi poliiiskt beslut har fattats om atl sälta i gång. Men det indusiriprojeki som rymddelegalionen driver avvaktar inte dessa poliliska beslut ulan är uppenbarligen uteefterait binda politiker. Upplever inle Jan-Erik Wikström en risk för della? Eller ser möjligen herr Wikström i della en förhoppning atl klara hem en dröm som han har haft, men som jag trodde att han höll på att frångå då jag såg det oberoende liberala pressorganet DN:s ledare, som visade en klar omvändelse i den här frågan?

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om Sveriges ställningstagande till förslaget om en nordisk TV-satellit

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Alldeles oavsett vad Dagens Nyheter för tillfället tycker i en eller annan artikel har jag den uppfattning som jag har haft hela tiden, nämligen atl man mycket noga skall pröva det nordiska TV-salellilprojektet. Del är klart atl jag är glad all jag nu lill mina socialdemokratiska regeringskolleger i Norge och Danmark kan säga att den svenska socialdemokratins ledande kullurideolog, Georg Andersson, också anser all utredningsarbetet bör fortsätta.

Vi skiljer oss alltså på den andra punkten. Där menar jag atl del är fariigt att göra sig beroende av bara amerikanska, tyska och engelska industrier, som sedan länge arbetar med della. Jag har svårt aU se arbetarna i Linköping och Trollhättan och på andra håll i ögonen och säga: Del är viktigt all andra länder får jobba med de här frågorna. Vi skall utreda om vi skall syssla med sådant här i framtiden, men svensk indusiri skall inle arbeta med del. Och jag har också svårt all förslå hur Georg Andersson skall kunna se dem i ögonen.

Del är självfallet inle fråga om att vi skall binda oss för Nordsaiprojekiel, utan vad det gäller är att skapa och upprätthålla en rymdkompetens också för svensk indusiri. Del förvånar mig en smula all jag skall stå ensam på

205

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om Sveriges ställningstagande till förslaget om en nordisk TV-satellit

barrikaden för alt kämpa för förstärkta sysselsättningsmöjligheter för t. ex. arbetarna inom flygindusirin, som här är närmast berörda. Jag lycker det är vikligl alt man fär nya utbildningsmöjligheter så att man inle är beroende enbart av de flygplansprojekl som diskuterats i andra sammanhang.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Del var överraskande atl höra del här senaste om atl Jan-Erik Wikström står ensam på barrikaden för all kämpa för sysselsätlningen. Nu diskuterar vi en fråga om en utveckling pä del kultur- och mediepolitiska området, och jag har frågat: Finns det inle en risk för att della blir enbart en industriell fråga?

Sysselsättning skall vi skapa ål människor i meningsfull verksamhet och inle för alt tillverka grejor som vi inle vill ha men som vi kanske på grund av en vettlös planering tvingas skaffa oss.

Jan-Erik Wikström säger atl nu är vi överens om atl utredningsarbetet skall fortsätta. Vi lalar om tvä olika saker. Vi har gett medel till del utredningsarbete som bedrivs i de nordiska arbetsgrupper som är tillsatta, och del har vi gjorl i bred enighet här i riksdagen. Från socialdemokratiskt håll har vi en annan mening om projektet, men vi har sagl: O.K., utred delta förutsättningslöst! Del är vikligl alt del görs fömtsätlningslöst och all inga bindningar sker.

Delta utredningsarbete skall fullföljas och vara klart lill mitten av del här årel. Men vad vi nu diskuterar är etl utrednings- och utvecklingsarbete som bedrivs parallellt med delta och som lydligen inle har någon politisk styrning. Del är del jag har lagil upp lill debaU med Jan-Erik Wikström, och jag har efterfrågat om han inte uppfattar alt del finns en risk för atl han föriorar det politiska initiativet i den här frågan. Det är han lydligen inle rädd för, och det visar lyvärr hans liberala ansikte också i denna debatt.

Svensk indusiri skall kunna hävda sig, säger Jan-Erik Wikström, om det blir en Nordsat. Men om vi skulle komma lill ell sådant beslut - vilkel jag hoppas inle behöver ske - bör vi väl då också kunna bestämma takten. Vi måste väl inte köpa satelliten över en natt och då vara hänvisade till det utvecklingsarbete som andra länder gjort.

206

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Om det är någon skillnad mellan Georg Andersson och mig, så ärdet väl atl jag försöker se frågan i dess kuliurpoliiiska sammanhang men samtidigt försöker ta milt medansvar för sysselsätlningsfrågorna och frågan om den industriella kompetensen. Vi vet all uppbyggnad av en sådan kompetens är av betydelse t. ex. för den svenska flygindusirin. I flygindusirikommitléns nyligen framlagda betänkande förordar man enhälligt rymd-tekniskt arbete som elt område där det är möjligl all la lill vara det tekniska kunnande som flygindusirin representerar och ge sysselsättning ål en del av den personal som i framtiden kan beräknas bli övertalig.

Jag tycker del är en märklig inställning all säga all vi, samtidigt som man i andra länder intensivt arbetar med detla och samlidigi som vi behöver nya

utvecklingsprojekt för svensk flygindustri, skulle mer eller mindre förbjuda dem atl syssla med ett område där vi vet att del kommer all finnas en marknad framöver, alldeles oavsett hur vi ser på Nordsat.

Sedan är det klart atl vi kommer all ta värt kuliurpoliiiska ansvar, och hela frågan om engagemanget i Nordsal skall ju så småningom prövas av den svenska riksdagen. Jag är inte rädd för all la mitt ansvar på den punkten.

Det som förvånar mig är bristen på konsekvens i Georg Anderssons syn, alltså alt man inte samtidigt skulle kunna ta kulturpoliliski ansvar och förbereda industripolitiska satsningar. Nu tror jag alt Georg Andersson är ganska ensam om denna syn, för i de utredningar som jag syftar på harju socialdemokraterna funnits med och varit överens med oss om att det varit vikligl alt vi kan utveckla svensk industris rymdiekniska kunnande.

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om Sveriges ställningstagande till JÖrslaget om en nordisk TV-satellit

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! Jag betvivlar att socialdemokrater har varit med och givit ullryck ät någon mening i det utvecklingsarbete som vi nu diskuterar. Däremot är vi - och här gör sig Jan-Erik Wikström ständigt skyldig lill sammanblandning - med i del utredningsarbete som Nordiska rådet har igångsatt. Men jag har redovisat hur utredningsfaserna är upplagda där. Del sker i del fallet en politisk styrning, och del är viktigt.

Men jag frestas nästan alt ta tillbaka del lack som jag uttalade försvaret på fråga 1, för ju längre debatten pågår, desto mera gräver Jan-Erik Wikström ned sig i en gammal entusiasm för del här projektet. Jag ser tydliga spår av den gamla viljan att snabbt driva igenom projektet, och i en sådan utveckling får också ell industripoliliskt argument duga.

Del kanske ligger någon sanning i vad som viskades i en korridor, all en Jan-Erik Wikström närstående folkpartistisk ledamot skulle ha sagt, att nu har vi bara några månader på oss atl klara hem del här projektet. Del är väl den ivern som sitter i, och del är därför Jan-Erik Wikström är sä angelägen all betona sysselsättningsargumentet, oberoende av om vi behöver den här satelliten i kulturpoliliski hänseende.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Georg Andersson log tillbaka siu lack lill mig. Jag vill gärna till Georg Andersson framföra ett tack för intressanta och avslöjande inlägg.

Överiäggningen var härmed slutad.

207

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om ifrågasatt försäljning av Ceaverken AB i Strängnäs

§ 18 Om ifrågasatt försäljning av Ceaverken AB i Strängnäs

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för all besvara Jörn Svenssons {vpk) den 11 januari anmälda fråga, 1978/79:260, lill induslrimi-nislern, och anförde:

Herr lalman! Jörn Svensson har frågat industriministern om inle en försäljning av Ceaverken i Strängnäs lill etl multinationellt företag strider mol nationella intressen och de anställdas Irygghel.

Frågan har överlämnals lill mig för besvarande.

Jag har här i kammaren den 17 november förra året lill Bengl Gustavsson lämnat svar på i stort sett samma fråga som Jörn Svensson nu ställt.

Jag erinrade dä om all del finns förelag med utländska ägarintressen som är verksamma i Sverige och som pä etl myckel konstruktivt och bra säll medverkar i vår försöriningsberedskap och vår försvarsindustri. Om Ceaverkan skulle överläs av utländsk förelagskoncern behövde delta således inle innebära en försvagning av den svenska försöriningsberedskapen med avseende på rönigenfilm och fotosätiningspapper.

Fördelen med atl försälja Ceaverken lill etl mullinalionelll storföretag i branschen är atl bolaget då kontinuerligt skulle tillföras ett tekniskt kunnande som del inle har resurser atl anskaffa eller bygga upp på egen hand. Vidare skulle bolaget få lillgång lill en världsomspännande marknadsförings-organisation för sina produkier. Dessa faktorer tillsammans ger enligt min uppfalining Ceaverken den största möjligheten alt stoppa förlusterna och långsiktigt leva vidare. En återställd lönsamhel skulle ge den bästa tryggheten såväl för de anställda som för försöriningen i kristid.

Självfallet måste dock en försäljning kringgärdas av sådana villkor all det finns rimlig sannolikhet all syftet uppnås. Inte minst måste stor hänsyn las lill de anställdas uppfattning.

Jag har av Ceaverkens ägare. Statsföretag AB, erfarit atl förhandlingar f n. pågår med etl internationellt storförelag. Det är ännu för tidigt atl säga vart dessa diskussioner kan leda.

I väntan på all få klarlagt om grund för en godtagbar försäljningsöverenskommelse finns, harjag för all få ell sä fullständigt beslutsunderlag som möjligl bett Statsföretag beräkna hur mycket det skulle kosta under de närmaste åren atl behälla den produktionskapacitet som försöriningsberedskapen kräver. Eventuella konsekvenser för sysselsättningen av detla alternativ skall även belysas.

Regeringen häller således en hög beredskap i den här frågan. Målet är atl trygga försöriningen vid en eventuell avspärrning av de produkier som Ceaverken tillverkar, dvs. rönigenfilm och fotosätiningspapper. En annan målsättning är all bevara tryggheten för de anställda i Ceaverken. Jag ser i dag med optimism på möjligheterna atl klara båda dessa mål.

208

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jörn Svensson är sjuk och har bett mig att la emot svaret på hans fråga.

Jag lackar för svarel, ehuru det icke gav något annal besked än det handelsministern lämnade i november, och argumentationen förefaller mig lika bristfällig.

Orsaken lill alt frågan har tagits uppbär igen, trots debatten i november, är alt konkreta överläggningar just nu pågårom försäljning av det statligt ägda Ceaverken. Del ärju ingen hemlighet -del har omtalats i pressen -atl dessa förhandlingar sker mellan Statsföretag och del belgiska multinationella förelaget Agfa-Gevaert. För vår del är vi kritiska mol en försäljning av Ceaverken lill det multinationella företaget. Orsakerna är framför alll tre.

För del första ar vi allmänt kritiska mot all slaten säljer ell förelag till ett utländskt multinationellt förelag. Del ökar det inlernalionella storkapitalets makt, och det minskar samhällets möjligheter all påverka den ekonomiska utvecklingen.

För det andra vill vi - liksom Bengl Gustavsson gjorde i debatten i november-peka på all försörinings-och beredskapshänsyn lalar för att della företag står kvar i svensk ägo. Det är den enda fabriken för myckel oumbärliga produkier, och vi anser del oansvarigt alt försälja den till etl utländskt multinationellt företag.

För det tredje - och den saken har aktualiserats ytteriigare under de här månaderna - vill vi peka på sysselsättningsfrågorna i Strängnäs och i Södermanland i allmänhet. Risken för en minskning av sysselsättningen, eller t. o. m. för en nedläggning av förelaget, kommer enligt vår bedömning all öka starkt genom en försäljning från Statsföretag lill del multinationella företaget. Det finns redan nu skrämmande exempel pä den politik som multinationella företag bedriver här i landet. Jag vill ta del konkreta exemplet med Emmaboda, som försåldes lill del multinationella förelaget Saint-Gobain, och del löftesbrott som detta företag har gjorl sig skyldigt till.

Enligl vår mening bör regeringen ingripa och garantera Statsföretag ersättning för eventuella föriuster vid Ceaverken. De 5 miljoner som den ärliga föriusten uppgått till under de senaste fem åren utgör inte någon stor summa i jämförelse med vad staten har gell de enskilda förelagen.

Jag ber att få återkomma med konkreta kommentarer lill några andra punkier i handelsministerns svar.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om ifrågasatt försäljning av Ceaverken AB i Strängnäs

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Jag skall försöka bemöta de argument som Cari-Henrik Hermansson anförde i Jörn Svenssons frånvaro.

Det första argumentet, som innebaren allmän kritik mol atl staten säljer till utländska företag, har sin grund i en kommunistisk doktrinär inställning, vilken som sådan inte behöver särskilt kommenteras.

En konsekvens av del andra argumentet, att en försäljning skulle innebära risk för skador i forsörinings- och beredskapshänseende, lorde vara alt Carl-Henrik Hermansson föreslår alt vi skall förstatliga Philips, Standard Radio och andra i Sverige verksamma utlandsägda förelag, som bedriver en produktion här i landet till gagn för vår försöriningsberedskap och för vår lillverkning av krigsmateriel. Också svenska företag med filialer i andra

209

14 Riksdagens protokoll 1978/79:70-75

Nr 75

Tisdagen den 30 Januari 1979

Om ifrågasatt försäljning av Ceaverken AB i Strängnäs

länder, som på motsvarande säll medverkar i dessa länders ansträngningar för alt kunna klara en avspärrning i händelse av krig, skulle i så fall förstatligas. Ett sådant resonemang är i och för sig inle märkligt, om man som grundinställning har aU alla förelag skall förstatligas. Då är del naturligtvis inte särskilt egendomligt aU man yrkar på all också utländska företag i Sverige och svenska företag i utlandet skall förstatligas. Det är i varie fall konsekvent au göra det mol den bakgrunden och inle bara med utgångspunkt i frågan om Ceaverken,

Som ett tredje argument anförde Cari-Henrik Hermansson au en försäljning skulle med föra risk för au de anställdas sysselsättning skulle minska. Jag vill lill delta säga alt den största risken för de anställda vore all tvingas arbeta i elt förelag somi inle är lönsamt. Den föriustsiffra som Cari-Henrik Hermansson nämnde är, om man ser det på sikt, alldeles förlag. Bara under 1978 är föriusten väsenfligi slörre, och del är betydande risk för alt den skall fortsätta au växa. Alt återställa lönsamheten i Ceaverken innebär den bästa tryggheten för de anställda där.

210

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag sade redan inledningsvis atl handelsminislerns argumentation var lika bristfällig i dag som när han svarade Bengl Gustavsson den 17 november. Jag beklagar, men jag är tvungen atl la tillbaka det yttrandet, för jag har nu kunnai konstatera atl argumentationen är ännu mera bristfällig i dag.

Handelsministern försökte motbevisa de tre argument jag anförde och sade atl argumentet alt man inle bör sälja elt statligt företag lill etl utländskt multinationellt forelag och alltså beröva den svenska folkhushällningen della förelag gick tillbaka på en kommunistiskt doktrinär inställning. Della bekräftar den gamla sanningen att borgarklassen, som herr Cars här representerar, blir antinalionell och foslerlandslös, när del böriar gå utför med kapitalismen. Men del är intressant alt få della så klart utsagt från en folkpartistisk regeringsledamot.

Handelsministern sade i anslutning lill mitt andra argument alt man inle kan motsätta sig en försäljning av Ceaverken lill elt multinationellt förelag, om man inte samtidigt begär atl Philips, Standard Radio och andra företag skall förstatligas. Samma dåliga argumentation anfördes mol Bengl Gustavsson. Det är alldeles självklart alt vi i och för sig inle är motståndare lill alt man förstatligar dessa av stora multinationella bolag ägda filialer - vi vill över huvud tagel la upp kampen mol de multinationella företagen, vilkel herr Cars icke vill göra - men den ena saken har inte med den andra all göra. Därför var också herr Cars argumentation mot Bengl Gustavsson på den här punkien myckel dålig.

Vad slutligen gäller riskerna för de anställda vid Ceaverken och de miljoner i underskoll som man kan räkna med, så är del helt klart all Sverige har råd all betala dessa miljoner och all vi bör betala dem, både med hänsyn till sysselsätlningen och av försöriningspoliliska skäl. Jag vill i sammanhanget säga atl del är förvånande alt herr Cars inle förrän nu, sedan han för länge

sedan tagit en sådan bestämd slåndpunkl i frågan, lalar om all han skall skaffa     Nr 75

sig uppgifter om företagels ekonomiska ställning. Del är närmast förbluf-    Tisdaeen den

fande att man kan få höra sådant från en handelsminister.     iq januari 1979

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Jag behöver inte skaffa mig några uppgifter om förelagets ekonomiska ställning, efiersom uppgifterna funnits tillgängliga sedan lång tid tillbaka. Jag sade atl vi nu tar in uppgifter för den händelse en försäljning av olika skäl inte kan komma till slånd. Vi undersöker vad della skulle kosta statsverket i form av försöriningsberedskapsstöd i olika former från överstyrelsen. Dess värre ser det ul som om del kommer all bli en ganska dyrbar historia.

Det blir kanske i sä fall billigare pä sikt alt gå över till lagerhållning av dessa produkter. Kommer man från statsmakternas sida fram till en sådan lösning, är del ingenting som ligger i de anställdas intresse. Del är min förhoppning all vi inte skall behöva pröva den vägen, ulan all man skall kunna bibehålla produktionen och sysselsätlningen vid Ceaverken. Jag tror alt vi i dag kan ha större förhoppningar om alt en sådan lösning är möjlig.

Slutligen, herr talman, med tanke pä de devota hyllningar som Carl-Henrik Hermansson har ägnat sådana personer som Josef Slalin tycker jag att han skall tala med utomordentligt små bokstäver om atl tillvarata nationella intressen.

Om ifrågasatt försäljning av Ceaverken AB i Strängnäs

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag finner atl herr Cars vill föra upp den här debatten pä något slags storpoliliskt och historiskt plan. Inte mig emot. Vi kan, herr Cars, gärna diskutera våra ståndpunkter - exempelvis till frågan om ell svenskt inträde i EEC men också lill andra vikliga frågor som har varit uppe till debatt under de senaste årtiondena. Det harjag alltså ingenting emot. Men den debatten fär nog föriäggas till en annan tidpunkt. Nu har vi enminutsrepliker, och debatten gäller konkret Ceaverken. Jag får be herr handelsministern all hålla sig lill den frågan. Del bör man kunna göra, även om man är ny på taburetten.

Herr Cars sade atl det andra alternativet är lagerhållning. Jag har icke föreslagit det alternativet. Min ståndpunkt är alt man bör behålla produktionen och sysselsättningen vid Ceaverken. Herr Cars menar all den enda möjligheten atl göra delta är atl sälja ut del svenskägda, del statsägda, företaget lill ell multinalionelll-inlernalionellt storföretag. Det säkrar icke sysselsättningen, ger inga garantier för ett upprätthållande av sysselsätlningen, det säkrar icke Sveriges försörining av dessa viktiga produkier vid en avspärrning. Det är en felaktig politik.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Förutsättningen för en försäljning är alt tillfredsställande garanlierskapas föratl lillverkning i Sverigeskall kunna fortsätta. Om sådana garantier skapas, skapas det också garantier för atl sysselsätlningen skall

211

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om ifrågasatt försäljning av Ceaverken AB i Strängnäs

kunna upprätthållas. Om Ceaverken lill följd av en försäljning kommer in i en multinationell koncern som gör all företaget kan vara med i den tekniska utvecklingen och om koncernens marknadsföringsorganisalion ställs lill Ceaverkens förfogande, så atl företagets produkier kan säljas på den inlernalionella marknaden, dä skapas också förutsättningar för lönsamhel i förelaget. Pä dessa grunder kan de anställda skaffa sig den största tänkbara tryggheten.

Går det inte alt förverkliga della alternativ, om inga garantier kan ges ifrån det akluella utländska företaget, måste vi finna andra lösningar för atl trygga beredskapslagringen av produkterna. Det kan ske antingen genom stalsbidrag för fortsatt lillverkning vid Ceaverken eller genom lagerhållning. Jag bedömer del sä atl vi i ett sådant fall i första hand måste salsa på all bevara sysselsättningen och upprätthålla produktionen vid Ceaverken,

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Den politik som bl. a. Saint-Gobain men också andra multinationella förelag har bedrivit och bedriver här i Sverige visar alt sädana löften och förpliktelser är skrivna i vallen, när de kommer i strid med det stora multinationella kapitalets profilinlressen. Sädana löften och förpliktelser kan man alltså inte lita pä. Vid en försäljning lill elt multinationellt företag har vi inte heller några som helst garantier föratl produktionen kan upprätthållas i en krigssituation. Del kan ju ligga i delta förelags intresse all lägga ned driften, atl motverka ansträngningarna att upprällhålla produktionen av dessa livsviktiga varor. Därför irorjag alt Bengt Gustavsson hade räll när han i den föregående debatten i denna fråga betecknade handelsminislerns ståndpunkt som uttryck för barnatro.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Vi har krigsproduklionsavlal med de utländska förelag som bedriver tillverkningsverksamhet i Sverige som vi är beroende av i händelse av avspärrning eller krig, avtal som förpliktardematl fortsätta sin tillverkning i sådana lägen. Det är självfallet en förutsättning också för ell eventuellt avtal om försäljning av Ceaverken.

Den enda garanti som herr Hermansson skulle kunna uppnå -om man inle kan åstadkomma en lösning efter de riktlinjer Statsförelag nu försöker dra upp - är garantin alt kostnaderna för statsmakterna och osäkerheten för de anställda kommer all öka avsevärt.

212

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Handelsministern har tydligen bundit sig myckel hårt i den här frågan. Det framgår av hans yttrande här. Men därför är det förvånande att han jusl nu talar om atl han har begärl att få elt så fullständigt beslutsunderiag som möjligl. Del behövs väl inte om handelsministern och regeringen i övrigt redan har bundit sig vid en viss slåndpunkl, som innebär försäljning till del multinationella förelaget.

Jag vill inle än en gång upprepa mina argument. Men jag tror att det innebär

stora risker både för sysselsättningen vid Ceaverken och för försöriningsberedskapen i värt land om della förelag säljs till ell multinationellt förelag. Jag skulle vilja vädja lill regeringen - kanske till andra ledamöter än handelsministern, efiersom handelsministern är så hårt uppknuten -alt la ställning på elt säll som svarar mol sysselsällningsinlressena och Sveriges nationella intressen i denna fråga.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Regeringen är inte bunden lill någon annan handlingslinje än den jag har gell ullryck för i milt svar och i replikerna, nämligen att söka pä bästa sätt tillvarata försöriningsberedskapsaspekterna, dvs. all se lill atl vi får fortsatt lillverkning av de produkier som Ceaverken tillverkar, och därigenom samtidigt tillvarata de anställdas rättmätiga intressen av fortsatt sysselsättning. Vi tror all den bästa vägen atl göra delta är atl inlemma Ceaverken i ell internationellt företag, som kan ge Ceaverken både leknik och marknadsföring av dess produkter. Men förutsättningen är, herr Hermansson, alt vi får tillfredsslällande garantier beträffande både produktionens fortsättande och sysselsätlningen. Utan sådana garantier måsle vi välja en annan väg. Av det skälet, och enbart av det skälet herr Hermansson, undersöker vi nu vad del kan komma all kosta statsverket om vi inte får den, som vi bedömer del, för alla parter fördelaktigaste lösningen.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag ber bara mycket kort atl få hemställa till regeringen all den stoppar utförsäljningen av svensk industriell verksamhet lill utländska multinationella storföretag.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om prövningen av hamnavgifter

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 19 Om prövningen av hamnavgifter

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för alt besvara Birger Rosqvists (s) den 15 januari anmälda inlerpellation, 1978/79:126, och anförde:

Herr lalman! Birger Rosqvist har frågat mig dels om jag anser att förordningen om prisslopp även skall omfatta sjöfartsverkels i särskild förordning reglerade befallning med kommunala hamnlaxor, dels, om svaret inle är nej, om regeringen är beredd atl snarast godkänna sjöfartsverkets principer för bedömningen av hamnarnas taxeförslag.

Enligt förordningen (1977:770) om prisslopp m. m. (omtryckt 1978:732) får statsmyndighet inte höja taxa eller avgift ulan samråd med siatens pris- och kartellnämnd (SPK). Delta gäller även när myndigheten fastställer taxor för andra, t. ex. sjöfartsverkels beslut om hamntaxorna. Om inte myndigheten och SPK blir överens, skall frågan hänskjutas lill regeringen. Detla harockså sjöfartsverket gjorl i nu akluella ärenden. Jag kan meddela all regeringen i

213

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om prövningen av hamnavgifter

214

torsdags beslutade medge atl sjöfartsverket fastställer de taxor som verket har föreslagit.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag ber atl få lacka handelsministern för svaret på interpellationen. Svaret på huvudfrågan ärju i stort positivt.

Det gäller en interpellation som jag väckte för tvä veckor sedan. Kommunala förtroendemän för hamnarna och tjänstemän i hamnförvaltningarna kan väl nu - äntligen, bör jag kanske säga - våga tro atl verksamheten i hamnarna ekonomiskt skall klaras för det verksamhetsår som hunnit bli en månad gammalt. Man räknar dock med all den inträffade fördröjningen av avgiftshöjningen kostar ca 1,4 milj. kr. för de hamnar som är berörda.

Mol bakgrunden av all den exercis som genom SPK:s inblandning har föregått beslutet hade svaret i dag varit ännu mera posilivi, om del hade inneburit att sjöfartsverket i fortsättningen, liksom tidigare varit fallet, får godkänna och fastställa taxorna i våra med få undantag kommunägda hamnar.

Herr talman! Hamnlaxorna gäller för över hamnarna importerade och exporterade varor, och de omfattar också avgifter för fartyg som anlitar hamn för att lasta eller lossa gods. Del är huvudsakligast fråga om kommunall ägda hamnar. Taxorna föresläs av hamnens styrelse och skall godkännas av fullmäktige i kommunen. Delta skall ske sex månader innan taxehöjningen skall träda i kraft. Under dessa sex månader skall sjöfartsverket kontrollera och fastställa taxorna. Men enligt den förordning som gäller sedan förra året skall också SPK acceptera sjöfartsverkels förslag. Om SPK inte gör del, är det regeringen som skall avgöra frågan.

Herr talman! Det hinner bli myckel av byråkratiska inslag i ell förfaringssätt där så mänga instanser skall passeras, och del lar också tid. Det är naturiigtvis bra med en effektiv prisövervakning, men den får inle gå till överdrift. Inle heller får byråkratin ta överhanden i elt sådant sammanhang. Den tycks emellertid ha gjort del när del gäller hamniaxan.

Hamnarna skall enligt vederlagen praxis inom trafikpolitiken drivas som affärsförelag och ta ul de avgifter som fordras föratl de skall gä ihop. Del skall inle vara fråga om någon skallefinansiering från kommunall håll. Men om nu inte någon avgiftshöjning får ske, måste någon annan instans betala verksamheten, och då måste det bli en skallefinansiering. Detla strider mol de intentioner om begränsning av kommunalskatterna som regeringen och riksdagen har uttalat sig för.

Vidare konkurrerar hamnarna med varandra, och jag tror inle atl man behöver räkna med risker för alt oskäliga avgifter skulle tas ut. Innan taxorna höjs har de varit föremål för kontroll både av resp. kommunfullmäktige och av sjöfartsverket, och jag tyckeralt det borde kunna räcka med della. I del nu aktuella fallet, som är det första där SPK är inkopplad pä sädana här frågor, gick del i september månad en framställan frän sjöfartsverket till SPK. De som önskade höja sina taxor fr. o. m. den 1 januari hade före halvårsskiftet,ja

redan före midsommaren 1978, fallat sina beslut härom. Den 19 december fick sjöfartsverket svar frän SPK, innebärande alt SPK inte godkände de begärda laxehöjningarna. SPK godkände endast en väsentligt lägre höjning.

Då gick frågan lill regeringen fören månad och tio dagar sedan. Nu fär jag det svaret alt regeringen för några dagar sedan har accepterat den höjning som hamnarna ursprungligen ville ha. Del har alltså gäll lång lid, och del har rått slor ovisshet inom hamnarna innan de fick detta besked.

En kommunal förvaltning som föreslår en taxeändring räknar också med all den skall kommaall träda i kraft,och man harockså i många fall kalkylerat med detla. Vissa transportföretag har redan kalkylerat med den här prishöjningen i sina offerter. Sedan har hamnarna inte fåll la ul höjningen. Det betyder alt transportföretagen, som av sina kunder lagil ul den höjda avgiften, såvitt jag kan förstå kan behålla de pengarna. Del är 1,4 miljoner som på del sättet kanske har tagils ul och som - anser jag som hamnföre-irädare - hamnar i fel fickor.

Jag skulle önska all vi kunde få en snabbare behandling av sådana här frågor i fortsättningen. Del är inle bra sä som del har skett vid del senaste lillfållel.

Jag undrar om handelsministern är beredd alt medverka lill alt den tågordning som vi har måst tillämpa denna gäng skall kunna göras smidigare i forlsältningen.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om prövningen av hamnavgifter

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Birger Rosqvist ärju i alll väsentligt nöjd med del svar som jag gav. Del har han, såvitt jag förslår, också all anledning all vara. Regeringen har fallal beslut i den riktning som herr Rosqvisl önskade.

Jag skall inle polemisera i onödan mot Birger Rosqvisl. Del är klart all hamnarnas finanser skall gå ihop. Del är en riklig och rimlig målsättning för all verksamhet. När del gäller enskilda förelag är det samma sak - de skall också gå ihop finansiellt. Men jag tror inle Birger Rosqvist vill kritisera regeringen för atl den ibland inför prisstopp, vilket kan leda lill all vissa förelag och branscher får svårigheter att gå ihop, om del inle renl av blir omöjligt.

Alt bara säga atl hamnarna fär kosta vad de vill och sedan skriva ul räkningar på kunderna, kan vi inte acceptera. Del Irorjag inle heller är Birger Rosqvists tanke. Men del finns alltid en viss risk med det resonemang som han förde, nämligen all om verksamheten bedrivs av kommunala eller slalliga myndigheter så blir det alltid precis som del skall vara med prissättningen, om man bara tar ul vad det kostar. Slalliga och kommunala myndigheter som driver affärsverksamhet, t. ex. hamnar, måsle liksom andra företag ha press på sig att rationalisera och driva verksamheten så alt den blir ekonomiskt effektiv. Om del inte sker är de avgifter man lar ut inte de rätta avgifterna. Del bör i så fall också sådana organ som pris- och kartellnämnden kunna hålla elt öga på och fästa regeringens uppmärksamhet på. Men jag lycker inte del är någon stor debatlfråga oss emellan. Jag tror att

215

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om prövningen av hamnavgifter

Birger Rosqvisl och jag i princip ser på samma säll på den.

Jag vill som svar pä herr Rosqvists andra fråga säga all vi inom handelsdepartemenlel f n. ser över den paragraf i prisstoppsförordningen som reglerar statsmyndigheternas skyldighet alt samråda med statens pris-och kartellnämnd. Avsiklen är alt undersöka vilka statliga och kommunala taxor och avgifter som ur samhällsekonomisk synpunkt är av sådant intresse att samrådsskyldighel är motiverad. Till följd härav kan del bli aktuellt atl undanta vissa taxor och avgifter från den särskilda samrådsskyldigheten. Om hamnavgifterna kommer all vara en av dessa vill jag inte uttala mig om, innan vi har fått den översyn som jag här har talat om.

1974 presenterade hamnulredningen ell förslag lill hamnlag som innebar alt hamnlaxekontrollen skulle upphöra. Utredningen föreslog atl ett särskilt organ, statens hamnnämnd, skulle inrättas, med uppgift atl pröva tvister mellan hamninnehavare och trafikant. Utredningens förslag all slopa hamnlaxekontrollen fick elt betydande stöd vid remissbehandlingen.

Jag nämner detta mot bakgrund av all en översyn av hamnlaxekontrollen f n. görs i syfte alt förenkla denna. De bestämmelser som därvid anses nödvändiga för all även i framliden tillvarata trafikanternas intresse förutsätts medföra en snabbare hantering och betydligt minskad administrativ omgång.

Jag vill här också säga all del blir naluriigl all överväga hur de som tar hamnarnas ijänsler i anspråk, fraklköparna, pä ell tidigt siadium aktivt skall komma in i beslutsprocessen när det gäller hamnavgifterna. Jag skulle för egen del mycket väl kunna länka mig all näringslivet, samlat i form av företrädare inom resp. regionala handelskammare, skulle kunna vara en lämplig part för ell sådant samråd med hamnmyndigheterna om vad som är den riktiga och rätta taxesättningen av de tjänster som hamnarna tillhandahäller.

216

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag är anhängare av en effektiv prisövervakning för atl begränsa prishöjningar, framför allt kosinader för varor och tjänster som inte haren konkurrens eller prispress som gör alt de verkligen hälls nere. Nu säger handelsministern all del är noga med att man kontrollerar också kommunala och slalliga myndigheter och ser lill atl de inle tar ut för höga priser. Det var då elt gott betyg som handelsministern och hans departement ger hamnarna; med det kravet på all priserna är till för atl tjänsterna skall vara effektiva och på alla sätt och vis acceptabla har departementet helt och hållet bifallit de prishöjningar som har begärts. Detta är som sagt ell fint betyg på alt vi håller en effektivitet i hamnarna som bör vara tillfredsställande inle bara för departementet utan också för kunderna och jag lackar för del.

Sedan lill frågorna om hur det skall bli med hamnavgifterna i framtiden. Trafikpolitiska propositioner har aviserats och del har nämnts alt hamnarna skulle komma in i bilden i det sammanhanget - handelsministern var inne pä sädana funderingar här. Jag förmodar också att de kommer förr eller senare -vi harju från oppositionens sida länge efleriyst trafikpolitiska propositioner -

och jag hoppas all de här frågorna dä snart skall aktualiseras. Huruvida de kommer all vara upptagna i den trafikpolitiska proposilion som kommer i mars kännerjag inte lill -och del är inte heller handelsminislerns bord - men funderingarna cm hamnlaxor hör som sagl hemma i det sammanhanget.

Jag vill sluta mill anförande med alt tacka för den behandling som ärendet har fått. Men det är klart all jag hade varit ännu gladare, om besluten hade kunnai fallas lidigare och kunnat träda i kraft vid del datum dä det var förutsagt all delta skulle ske. Onekligen hardel varit en byråkratisk omgång som har varit tidskrävande. Jag lycker mig också ur handelsminislerns andra inlägg kunna utläsa all handelsministern nog håller med mig om del.

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Om prövningen av hamnavgifter

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag skall bara gå in på en punkt här: del gäller de vänliga ord som Birger Rosqvist yttrade lill mig om del beröm som jag slösade på hamnarna.

Jag vill då, bara för atl rätt skall vara rätt, säga all så myckel beröm för delta kanske jag inte förtjänar, utan del är väl snarast så all hamnarna under läng tid har varit subventionerade av kommunerna och alltjämt är del i vissa fall. Regeringen bedömer det därför sä, atl de avgifter som nu tas ul är rikliga med hänsyn lill den lidigare mycket höga subventionsgraden.

Siatens pris- och karlellnämnd har gjorl en annan bedömning. Där irorjag all man har utgått frän priserna för ell år sedan och sett pä kostnadsutvecklingen för hamnarnas ijänsler under den tid som sedan dess har gåtl. Mot den bakgrunden var den föreslagna höjningen helt orimlig, efiersom kostnadsutvecklingen lyckligtvis inle hade varit så snabb som man kunde få en uppfattning om när man såg prishöjningarna i förhällande till de lidigare priserna.

Vi är alltså överens om atl sådana avgifter skall tas ul som är rikliga och lämpliga för alt hamnarna skall kunna drivas pä elt ekonomiskt sunt säll. Detta äretl viktigt steg i den riktningen, men jag vill understryka all del inte frilar hamnarna från skyldigheten - vilken även andra organ har, såväl slalliga som kommunala - alt bedriva sin verksamhet på ett ekonomiskt rationellt och riktigt sätt, till fromma för hela landet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 20 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1978/79:86 och 90 till juslilieulskollel

§ 21 Anmäldes och bordlades

Proposition

1978/79:87 om finansiellt stöd lill Luossavaara-Kiirunavaara AB

217

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Anmälan av interpellation

Meddelande om frågor

§ 22 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande inlerpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 29 januari

1978/79:135 av Per Bergman (s) lill industriministern om statens medverkan till utvecklingen av svensk bilindustri:

Efter de senaste dagarnas händelser med anknytning till svensk bilindustri ställer mänga sig frågande till vad staten kan göra för all bidraga lill bästa möjliga förutsättningar för svensk bilindustris framlid.

Bilindustrin har en stor betydelse för sysselsätlningen i landet och för näringslivel över huvud tagel. Enligl Metallindustriarbelareförbundels bilut-redning berörs ca 100 000 anställda av branschen. Det är mycket stora resurser av olika slag som måsle mobiliseras för atl utveckla bilindustrin sä alt den kan vara konkurrenskraftig även i framliden.

När nu privata initiativ inte kunnai genomföras måste staten agera offensivt. Bilindustrin är av så avgörande betydelse för den framlida sysselsätlningen och ekonomin i vårt land all statsmakterna inle längre får vara passiva. Regeringen måsle därför nu lägga förslag om på vilkel säll och i vilka former siatens medverkan kan ske.

Del är myckel angeläget atl regeringen nu ger klara besked om sina avsikter all medverka lill en utveckling av svensk bilindustri.

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga industriministern:

Är regeringen beredd atl lämna en redovisning av sina planer för siatens medverkan till goda förutsättningar för svensk bilindustris framlid?

§ 23 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts den 29 januari

218

1978/79:310 av Gertrud Sigurdsen (s) lill utrikesministern om förhållandena i Uruguay:

Diktaturen i Uruguay är en av de blodigaste i Latinamerika. Samtidigt är den en av de minst omskrivna. Amnesty International har lämnat en skakande rapport om landet, som är ett koncentrationsläger. Uruguay har en politisk fånge på var femhundrade invånare. Av landels tre miljoner invånare har 700 000 tvingats i exil. Man mördar och kidnappar i grannländerna. Tortyren är lika brutal som systematisk. Även havande kvinnor och barn drabbas.

Juntan i Uruguay tillåter inte att familjer till poliliska fångar får hjälpas.

Varken Röda korset, kyrkan eller andra humanitära organisationer får skicka hopsamlade medel lill de anhöriga. Därigenom drabbas barnen särskilt hårt. Tusentals barn har förlorat sin familjetrygghet, dä föräldrarna fängslats eller försvunnit. Andra har fölls bakom galler och bor i trånga celler.

I Sverige har nära 10 000 personer satt sitt namn under kravet på alt barnen i Uruguay skall få del av den hjälp som hopsamlats i omväriden. En partiledare, Olof Palme, och representanter för alla partier, utom moderaterna, har undertecknat appellen.

Mol bakgrund av dessa förhållanden skulle jag vilja fråga utrikesministern:

1.   Är regeringen villig all della i en ökad internationell opinionsbildning om förhållandena i Uruguay, exempelvis genom all vid del kommande mötet i februari i Geneve med FN:s kommission för de mänskliga rällighelerna kräva alt en särskild arbetsgrupp tillsätts för Uruguay?

2.   Är regeringen vidare beredd atl i FN och i andra sammanhang underdel inlernalionella barnåret brännmärka Uruguays militärer för deras omänskliga politik, som inle minst drabbar barnen lill de politiskt förföljda, och kräva atl dessa familjer fär motta hjälp från humanitära organisationer?

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Meddelande om frågor

1978/79:311 av Oswald Söderqvist (vpk) till bosladsminisiern om ålgärder med anledning av förekomsten av radongas i vissa bostäder:

Enligl uppgifter i pressen har koncentrationen av radongas i vissa bostadsområden och hustyper uppnått en nivå som ligger högt över vad som kan anses acceptabelt. Jämförelser med halten i vissa gruvor har gjorts.

Enligt samma uppgifter har statens strälskyddsinsiilut och statens planverk för omkring etl år sedan slagit larm om dessa förhållanden i brev till regeringen. Långt lidigare har man inom dessa myndigheter haft vetskap om saken. Ingel har lydligen blivit gjort vare sig före eller efter dessa skrivelser. Sambandet mellan radon och cancer är väl belagt, och del förefaller därför egendomligt atl regeringen inle vidtagit snabba åtgärder när man väl fått vetskap om problemel.

Jag vill därför fråga bostadsminislern:

Vilka åtgärder vidiogs av regeringen 1978, och vad avser bostadsminislern atl nu göra i denna fråga?

1978/79:312 av Ove Karisson (s) lill statsrådet Carl Tham om de negativa effekterna av torvupptagning och odling av energiskogar:

I debatten om alternativa energikällor är energiskog och torvbrytning områden som säkeriigen kan ge realisliska energilillskott. Forskningspengar anslås för all undersöka möjligheterna till alt utvinna energi frän energiskogar och torv. Medel borde även anslås för forskning kring konsekvenserna av torvbrytning och odling av energiskog och dess påverkan pä grundval-lenbalansen och vattenkvaliteten. Det borde också klarläggas vilken konkurrent till industrins och jordbrukels vatlenförsörining som den vallenslukande energiskogen kan bli.

219

Nr 75

Tisdagen den 30 januari 1979

Meddelande om frågor

I det fortsatia arbetet med energiskogar och torvbrytning måste alla negativa effekter utforskas sä alt inga skadeverkningar uppstår i onödan. Vi måsle vara rädda om den naturtillgång som vår rikliga tillgäng på bra vallen utgör. Jag vill mol bakgrund av vad som anförts fråga energiministern: Är statsrådet beredd all medverka till att det i det fortsatta forskningsarbetet med torv och energiskogar klariäggs vilken konkurrent till industrins och jordbrukels vatlenförsörining den vallenslukande energiskogen kan bli samt i vilken utsträckning torvbrytning kan påverka grundvatten och vattnet i våra floder och sjöar vad beträffar avrinning, urlakning och egenskaper i övrigt?

220

1978/79:313 av Inga Lantz {vpk) lill socialministern om minimotorcyklar:

På molorcykelmässan i Älvsjö kan treåringar få sin första lektion som "Baby-Cross"-förare.

Det påstås från försäljarsidan alt minimolorcykeln är som vilken leksak som helst och atl den är ofarlig.

Vilka åtgärder tänker socialministern vidla för all stoppa importen, försäljningen och användandet av minimolorcyklar?

den 30 januari

1978/79:314 av (7«rtrtaA/?/f/!c7/-c/son (fp) till bostadsminislern om riskerna med radongas i bosläder:

Vilka åtgärder avser bostadsministern vidtaga för all bringa slörre klarhet beträffande riskerna med radongaser i bostadshus?

§ 24 Kammaren åtskildes kl, 18,04,

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert