Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:71

Tisdagen den 23 januari

Kl. 13.00

§ 1 Justerades protokollet förden 15 innevarande månad.

§ 2 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:117 om slalliga företags beställningar utomlands, m. m.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Del inierpellationssvartillRolfHagel-och därtill anslutande frågesvar-som skulle lämnas måndagen den 5 februari måsle på grund av att en av frågeställarna är bortrest lämnas påföljande måndag, den 12 februari.

Nr 71

Tisdagen den 23 Januari 1979

Meddelande om interpellationssvar

Om skogsindustrin i norra Sverige

§ 3 Om skogsindustrin i norra Sverige

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för att besvara Jan-Ivan Nilssons (c) den 12 januari anmälda fråga, 1978/79:270, och anförde:

Herr talman! Jan-Ivan Nilsson har frågat mig om jag är villig att omgående tillsätta en delegation med uppgift alt särskilt beakta de samhällsekonomiska konsekvenserna av en strukturförändring inom skogsindustrin i norra Sverige.

Som jag tidigare har informerat om i kammaren pågår inom induslridepartemeniet elt omfattande utredningsarbete rörande skogsindustrin. I detta arbete behandlas bl. a. rävarufrågorna. En utredningsrapport beräknas föreligga inom kort.

Dessutom har jag nyligen tillkallat en särskild förhandlingsgrupp med uppgift atl biträda i industridepartementel i överiäggningar med skogsindustrin. Gruppens arbete är en fortsättning på del arbete som lidigare har bedrivits av den under våren 1978 tillkallade skogsägareförelagskommit-lén.

Redan nu pågår alltså fiera aktiviteter inom industridepartementet, där bl. a. struktur- och rävarufrågorna inom skogsindustrin är föremål för särskild uppmärksamhet.

Innan resultaten av nu pågående arbete föreligger är jag inte beredd atl ta initiativ till några ytterligare utredningar.

JAN-IVAN NILSSON (c):

Herr lalman! Jag beratl få lacka för svaret pä min fråga. Frågan är föranledd av aktualiserade nedläggningar i milt hemlän.

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om skogsindustrin i norra Sverige

Utredningar pågår i ell fall. Hörnefors, om fabrikens framlida verksamhet. I elt annat fall, Klemensnäs, är utredningarna sä långt framme alt resultatet ligger i industridepartementet. I båda fallen är industrierna livsviktiga för var sin ort. Jag har inte tagit upp frågan för atl få svar i de här enskilda fallen - del är naturiigtvis inle möjligl här i dag. Jag vill ange vad som är bakgrunden till min fråga.

De fabriker som nu är mest aktuella ligger båda i Västerbotten, etl län där ungefär en tredjedel av råvaran förs ut frän länet, söderut och norrut. Det sker på grund av den industristruktur som har etablerats under 1960- och 1970-talen, främst ulanför Västerbottens gränser. Ägarförhållandena i skogen i Västerbottens län, som i hög grad är integrerade i ägarförhållandena i den etablerade industrin också utanför Västerbottens län, kan i detla fall spela en avgörande roll för hur dagens problem och de framtida problemen kommer atl lösas. Del är enligl min mening en risk för all de samhällsekonomiskt bästa lösningarna inte kommer till slånd om de nyssnämnda ägarförhållandena i industrin och den aktuella ekonomiska situationen i vissa förelag blir helt avgörande för hur en strukturförändring kommer all ske.

Samhällets investeringar och ansvar inom många områden blir starkt påverkade av en strukturomvandling inom massaindustrin i norra Sverige. Enligl min mening bör också detta förhållande vägas in i ett slutligt avgörande av hur problemen skall lösas. Det är en annan anledning lill att jag har ställt min fråga. Som jag ser det behövs ell organ som har till förslahandsuppgift att lägga sig i selen för att lösa de här problemen. Sädana organ har skapats i Norrbotten, Värmland och i Jämtland. Läget i Västerbotten är sådant alt det är nödvändigt all så sker också där.

Jag är således inle till freds med industriministerns svar. Jag lycker det är negativt och alt det ger uttryck för en viss passivitet inom industriministerns departement. Men jag vill hoppas all statsrådets svar inte innebär att sista ordet är sagt, utan atl vi har möjligheter att återkomma.

Statsrådet hänvisar till den särskilda kommitté som är tillsatt. Jag vill därför ställa frågan, om statsrådet är beredd atl ge i uppdrag till denna kommitté alt prioritera problemen i norra Sverige.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Låt mig konstatera atl relationen mellan virkeslillgång pä sikl och efterfrågan på virke i norra Sverige är tämligen väl balanserad. Men det är riktigt som frågeställaren Jan-Ivan Nilsson säger, alt del i Västerbotten föreligger ett visst överskott som förs ul ur länet norrut och söderut. Detta är en konsekvens av dels den lidigare kraftiga utbyggnaden av skogsindustrin i Västernorrland, dels de myckel betydande satsningar som gjorts i Norrbotten och som förestavals av bl. a. kända starka regionalekonomiska argument.

Självfallet finns det inom Västerbotten liksom inom andra områden strukturella problem som kräver sin behandling. Frågeställaren och jag är ense därom, men vad vi inte är riktigt ense om är pä vilka sätl och med vilka institutionella grepp man skall tackla dessa problem. Jag vill framhålla alt frågan om huruvida en Väsierboltensdelegation skall tillsättas parallellt med

Norrbotlendelegationen, Värmlandsdelegalionen osv., såsom Jan-Ivan Nilsson förespråkar, är i och för sig en fråga för arbetsmarknadsministern, men den parallell som Jan-Ivan Nilsson åberopar föreligger inle, eftersom dessa delegationer inte är några speciella skogsindustridelegalioner utan har mera övergripande funktioner. Enligl min mening greppas både den akluella och den mera långsiktiga situationen genom de två vägar jag har anvisat i milt svar.

På Jan-Ivan Nilssons senaste fråga, om jag är villig alt uppmana förhandlingsgruppen alt särskilt beakta förhållandena i norra Sverige, är svaret: Ja, i den mån det behövs. Gruppen sysslar nämligen redan med dessa problem, lät vara alt den inte gör del med någon speciell hänsyftning jusl pä Västerbotten.

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om sysselsättningen vid AB Lödöse Varf

JAN-IVAN NILSSON (c):

Herr talman! Jag beratl få tacka för alt industriministern svarade ett klart ja på min direkta fråga om han var beredd att till den förhandlingsgrupp som åberopas ge direktiv om att den med prioritet skall ägna sig åt problemen i norra Sverige. Del rör sig här om problem som måhända inle kan greppas inom Västerbottens egna gränser ulan som måste ses i ell något vidare perspektiv, efiersom det är ett relativt stort område som utgör den gemensamma råvarubasen för massainduslrin i norra Sverige.

Det som man nu befarar skall ske är att den del av detta geografiskt stora område, som redan nu har utförsel av råvara på grund av sitt förhållande till industrin och pä grund av att industrin är otillräckligt utbyggd inom Västerbotten, drabbas av eventuella ytteriigare nedläggningar.

Della får myckel svåra regionalpoliliska konsekvenser, och del var just dessa problem som jag ville få med i diskussionen och underlaget för kommande beslut.

Jag tar fasta på statsrådets löfte, även om jag menar all det skulle ha behövts en delegation som speciellt ägnar sig åt de här frågorna. De regionalpoliliska problemen är ju särskilt svåra i just norra Sverige.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om sysselsättningen vid AB Lödöse Varf

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för atl besvara Hilding Johanssons (s) den 11 januari anmälda fråga, 1978/79:259, till industriministern, och anförde:

Herr talman! Hilding Johansson har frågat industriministern vilka åtgärder regeringen avser att vidta med anledning av tilltänkta avskedanden vid AE Lödöse Varf

Arbetet inom regeringen är så fördelat att jag skall svara på frågan.

Varsel om driftsinskränkningar vid AB Lödöse Varf, omfallande ca 90 anställda, utfärdades under hösten 1978. Lokala förhandlingar enligt medbe-

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om sysselsättningen vid AB Lödöse Varf

slämmandelagen har inlells rörande varsel för ytterligare ett hundratal anställda.

Regeringen uppdrog den 1 december 1977 ål länsstyrelsen i Älvsborgs län atl tillkalla en arbetsgrupp för att behandla de sysselsättningsproblem som uppstår i samband med strukturförändringarna inom näringslivel i länet. Gruppens huvuduppgift är all arbeta med sysselsättningsfrågorna i kommuner med omfallande textil- och konfeklionsindustri. Gruppen, som antagit namnet Älvsborgsdelegationen, har emellertid tagit upp till behandling även andra sysselsättningsproblem i länet. Enligl vad jag har erfarit har gruppen även tagit sig an sysselsättningsfrågorna i Lilla Edels kommun där AB Lödöse Varf ligger.

Tillgängliga arbetsmarknadspolitiska medel kommer att ställas till förfogande för atl motverka de problem som kan följa av varslen vid AB Lödöse Varf Jag vill i sammanhanget också erinra om de utökade resurser som utvecklingsfonderna har fått under de senaste åren.

När del gäller regionalpolitiskt stöd är riksdagen beslutande i fråga om stödområdets avgränsning. Förslag om den framtida utformningen av det regionalpoliliska stödet kommer att föreläggas riksdagen under våren. Jag vill lillägga att beredning f n. pågår inom regeringen när del gäller frågan om den närmare avgränsningen av de regioner inom vilka det särskilda regionalpolitiska stödet till varvsregionerna skall utgå.

Statligt regionalpolitiskt stöd kan f n. lämnas utanför stödområdet endast när avsevärda sysselsätlningssvårigheter förutses eller uppkommit bl. a. till följd av induslrinedläggning i samband med omfattande branschralionalise-ring. Regeringen lär därvid ställning i varie enskilt fall.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr lalman! Jag får lacka arbelsmarknadsministern för svaret.

Bakgrunden lill min fråga är att ledningen för AB Lödöse Varf förhandlar om ell avskedande av 110 man. Delta uppfattas allmänt som ell dråpslag mot Lödöse Varf Det skulle innebära att endast omkring 100 man blir kvar vid varvet. Avskedandena skulle drabba en kommun och en bygd som redan dras med betydande svårigheter och som holas av ytterligare arbetslösheispro-blem.

Till bakgrunden hör också det beslut riksdagen fattade i varvsfrågan i höstas. Det egendomligaste i arbetsmarknadsministerns svar till mig tycker jag är att detta beslut inte ens nämns.

När del gäller de mindre och medelstora varven avvisade riksdagen regeringens förslag all minska kapaciteten med minst 30 % under de närmaste åren. Riksdagen begärde i stället konkreta förslag rörande dessa varvs stmkturutveckling. För delta ändamål skulle del tillsättas en särskild kommission. Det märkliga är atl denna kommission, enligl vad jag vet, ännu inte har tillsatts.

I näringsulskottets av riksdagen enhälligt antagna belänkande heter det:

"I avvaktan pä att del här angivna utredningsarbetet har slutförts bör enligt

utskottets mening inte vidtas åtgärder som kan vara av avgörande betydelse för de olika varvens framlid," - Detla äger sin fulla tillämpning på Lödöse Varf Därom säger arbetsmarknadsministern inle ett ord.

Vidare konstaterade näringsulskotlet att en del av de mindre och medelstora varven befinner sig i akuta svårigheter. Sedan fortsätter utskottet:

"För atl det skall bli lättare för dem all vidmakthålla sysselsättningen lill dess all ell strukturprogram har kunnai fastställas bör de enligt molionen 1978/79:141 (s) få möjlighel atl enligl bestämmelserna om tillfälligt sysselsättningsbidrag till vissa företag med dominerande ställning på orten erhålla bidrag med 75 % av lönekostnader och sociala avgifter,"

Detla måste också gälla Lödöse Varf, eftersom det är den enda industrin på platsen - inte endast den dominerande.

Jag har i en ortstidning läst en intervju med direktör Gösta Johansson i Johanssongruppen, Sedan han meddelat att man skall avskeda 110 man förklarade han atl han måsle läsa varvsproposilionen utförligt. Min enda kommentar är: Har inte regeringen underrättat varven om vilkel beslut riksdagen har fallat? Låter man dem leva i den föreställningen all propositionen har bifallits? Jag skall komma igen med ytterligare frågor.

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om sysselsättningen vid AB Lödöse Varf

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Jag har ingenting all invända mol Hilding Johanssons redovisning av delar av riksdagsbeslutet om varven. Den är helt i sin ordning, såvitt jag kan förslå. Jag kan bara bekräfta alt del blev en ändring och au man skall ha en successiv minskning under de närmaste åren med ca 30%, Förslaget från regeringen avvisades alltså pä den punkien, och riksdagen förordade i stället att en särskild kommission skall tillsättas. Den kommissionen är under tillsättande och kommer atl verka på del säll riksdagen har bestämt.

Vad gäller 75-procenlsbidraget har jag heller ingenting att invända, utan del är någonting man har all räkna med i det här fallet. Verksamheten vid de mindre och medelstora varven bör fortsätta lill dess statsmakterna har fattat beslut om den här varvsgmppens framlida struktur.

Sedan är del naturiigtvis sä, Hilding Johansson, alt regeringen också får följa beslutet i så måtto alt sysselsällningsstödel inte kan utgå förrän ansökan har kommit in och prövats, och sä har inle skett i del här fallet.

När det gäller tidigareläggning av vissa statliga beställningar vid varven inhämtas f n. offerter. Regeringen kommer alt meddela beslut efter avslutat anbudsförfarande och efter samråd med nämnden för fartygskrediler.

Herr tal man! Jag kan bara bestyrka att kommissionen skall tillsättas. Därtill finns Älvsborgsdelegationen, som arbetar med frågan. Enligl vad jag erfarit kommer undersökningen i länet all utvecklas för dess del och också gälla Lilla Edets kommun.

Nr 71

Tisdagen den 23 Januari 1979

Om sysselsättningen vid AB Lödöse Varf

HILDING JOHANSSON (s):

Herr lalman! Del är i och för sig bra alt regeringen tänker tillsätta kommissionen snart, men nog borde den ha kunnai göra del redan nu.

Den avgörande frågan, som jag måsle slälla till arbetsmarknadsministern, är: Har regeringen tagit kontakter med Lödöse Varf och inlett förhandlingar, sä alt riksdagens beslut - inte regeringens - kan följas när det gäller detta varv?

Arbelsmarknadsministern har uttryckt sig lilet egendomligt i det svar han läste upp för mig: "Tillgängliga arbetsmarknadspolitiska medel kommer att ställas till förfogande för atl motverka de problem som kan följa av varslen vid Lödöse Varf" - Skall det tolkas pä del sättet att regeringen godtar varslen vid Lödöse Varf, eller skall regeringen gå in och se till att riksdagens beslut följs när del gäller Lödöse Varf?

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag har redan i min föregående replik sagl att riksdagens beslut självfallet skall gälla. Jag tycker vidare inte atl det är så anmärkningsvärt atl kommissionen inte är tillsatt. Beslutet härom fattades strax före jul, och del tar onekligen en viss tid alt förbereda en sådan tillsättning. Kommissionen kommer dock säkerligen atl tillsättas inom kort.

Jag vill därutöver bara säga att kommissionen ju skall utarbeta förslag lill utformning och omfattning av ett statligt stöd till de berörda varven. Förberedelserna härför pågår f n., och när kommissionens förslag föreligger kommer vi naturligtvis atl ta ställning lill del.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag ställde en fråga som jag inle har fält något som helst svar pä från arbelsmarknadsministern, nämligen om regeringen har tagit kontakt med Lödöse Varf i denna angelägenhet. Den frågan kan man väl helt enkelt svara ja eller nej pä.

Arbelsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Riksdagens beslut är självfallet känt för de varv som är så oerhört beroende av detla ställningstagande. Jag vill vidare peka på alt kontakterna på det regionala planet i första hand ombesöos via länsarbetsnämnden.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag måste tyvärr fram lill dess alt arbetsmarknadsministern ger ett etl annal besked tolka hans förklaring pä del sättet att regeringen inte lagil kontakt med Lödöse Varf I annat fall hade inte heller Gösta Johansson kunnai göra ell sådant uttalande som han gjorl i en tidning, nämligen alt han sedan han meddelat att förhandlingar skulle äga rum skulle böria studera propositionen.

Nu hänvisar arbetsmarknadsministern till länsarbetsnämnden. Ja, inte träder länsarbetsnämnden i regeringens ställe i ell sådant här sammanhang.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Länsarbetsnämnden är ju arbetsmarknadsdepariemeniels föriängda arm ute i regionen, och den information som Hilding Johansson efleriyser här kan rnycket väl skötas via den kanalen. All jag eller någon annan frän departementet skulle la kontakt med alla förelag som berörs av olika riksdagsbeslut är en orimlig tanke, och jag tror inle heller att del var Hilding Johanssons mening.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag menar ingalunda att arbetsmarknadsministern personligen skall uppvakta alla företag. Men i det här fallet låg del ju till på del sättet att del kom ett meddelande strax efter nyår, och jag ställde min fråga med anledning därav. Även om arbetsmarknadsministern inte läste om saken i någon tidning, fick han underrättelse om läget genom min fråga. Jag tycker att det hade varit naturiigt att arbetsmarknadsministern i den situationen hade tagit kontakt med företaget och meddelat vad riksdagen har beslutat.

Nu ulgår jag från som någol självklart att regeringen skall följa riksdagens beslut. Det bör få lill konsekvens atl arbelsmarknadsministern någon av de närmaste dagarna tar telefonkontakt med direktör Gösta Johansson.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Vi följer naturiigtvis, som jag sagt ett par tre gånger, riksdagens beslut och gör de förberedelser som krävs för all kommissionens verksamhet skall kunna komma i gång. Jag kan också försäkra Hilding Johansson att den uppgiften kommer atl fullgöras efter bästa förmåga.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 71

Tisdagen den 23 Januari 1979

Om arbetsmarknadsstödet till Hofors kommun

§ 5 Om arbetsmarknadsstödet till Hofors kommun

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för atl besvara Olle Wesibeigs i Hofors (s) den 12 januari anmälda fråga, 1978/79:271, och anförde:

Herr talman! Olle Westberg i Hofors har frågat mig vad jag bygger mill uttalande på, i Radio Gävleborg torsdagen den 11 januari, att Hofors kommun i bästa fall kan tänkas få ligga kvar i den grå zonen i den kommande nya stödområdesindelningen.

Del uttalande jag gjorde i Radio Gävleborg den 11 januari grundade jag på sysselsältningsulredningens förslag som har en bred majoritet bakom sig. Min avsikt var att säga all Hofors kommun minst bör behälla sin nuvarande placering i grå zonen. Jag är inte beredd atl här närmare diskutera inplaceringen för den akluella kommunen ulan jag kommer i den regionalpolitiska proposilionen i vår att förelägga riksdagen etl fullständigl förslag till slödområdesindelning. Förslaget kommer alt grundas på sysselsättningsut-

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om arbetsmark-nodsstödet till Hofors kommun

redningens principförslag och de konkreta förslag till inplaceringar av kommunerna i siödområdesklasser som regeringen bett länsstyrelserna lämna senast den I mars. Mot bakgrund av vad jag sagt framgår all min precisering lill stödområde 1 i den angivna radiointervjun var en ren felsägning.

OLLE WESTBERG i Hofors (s):

Herr lalman! Jag ber att få lacka arbelsmarknadsministern för svarel på min fråga.

Det var många Hoforsbor och även andra personer i milt län, som är insatta i den svåra situation Hofors befinner sig i, som blev förvånade och minst sagt besvikna när de hörde arbetsmarknadsministerns uttalande i Radio Gävleborg för en tid sedan. Att Hofors i bästa fall kan tänkas få ligga kvar i den grå zonen i den kommande nya slödomrädesindelningen var del besked som arbetsmarknadsministern gav.

Del är glädjande att statsrådet nu omtalar att del var en felsägning som han råkade ut för i den aktuella intervjun. Men jag vill ändå, för alt någol belysa den svåra silualion kommunen befinner sig i, nämna alt befolkningsminskningen under åren 1970-1978uppgälllill2 150 personer. Under åren 1977 och 1978 har minskningen uppgått lill ca 470 personer. I förhållande lill befolkningsmängden är Hofors den kommun som minskat mest i hela landet under de tvä åren.

Någon ljusning i befolkningsutvecklingen kan vi ej heller se under de närmaste åren, emedan den helt dominerande industrin i kommunen, SKF Steel, planerar ytteriigare sysselsältningsminskningar även innevarande år.

Eftersom kommunen är helt beroende av den dominerande industrin när del gäller sysselsättningen så är det av yttersta vikt alt kommunen kan komma i åtnjutande av statliga stödåtgärder i slörre omfattning än nu är fallet för all få bätire möjligheter atl skapa ytterligare sysselsättningstillfällen i kommunen.

Enligl prognoserna i Länsplanering 78 väntades antalet arbetstillfällen under perioden 1965-1985 minska med 2 000. Enligl nu tillgängliga uppgifter kommer denna minskning att vara uppnådd redan 1980.

Arbetslösheten är naturligtvis också etl mycket stort problem i kommunen, speciellt för ungdom och kvinnor. I december var 8,8 % av anlalel ungdomar i åldern 18-24 år arbetslösa mot 4,2 % för riket.

Förvärvsfrekvensen för kvinnorna i kommunen ligger sä lågt som 36,6 % enligl senast kända siffror mol 51,0% för riket. Det behövs ca 1000 arbetstillfällen för kvinnorna i Hofors för att nä rikets förvärvsnivå.

Herr lalman! Jag skulle kunna fortsätta och räkna upp ytteriigare anledningar för etl ökat statligt stöd till Hofors kommun. Jag skall dock sluta med en vädjan till arbetsmarknadsministern all noga studera utvecklingen för Hofors. Jag tror all han därvid skall finna starka skäl för en inplacering i det allmänna stödområdet av kommunen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om förbättring av blivande lärares kunskaper i matematik Nr 71

Slalsrådel BIRGIT RODHE erhöll ordet för all besvara Clirisiina Rogeslams (c) den 10 januari anmälda fråga, 1978/79:254, och anförde:

Herr talman! Christina Rogestam har frågat mig vilka åtgärder jag avser atl vidta med anledning av en i en rapport från institutionen för praktisk pedagogik vid Göteborgs universitet gjord redovisning av blivande lärares kunskaper i matematik.

Den rapport som nämns i frågan ingår i etl av skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) initierat projekt, som omfattar såväl ämnel matematik som ämnena svenska och engelska, I en följande rapport kommer resultaten i svenska atl tas upp. Beträffande engelskan har lidigare en rapport skrivits och ytterligare en beräknas utkomma under 1979, varefter en sammanfattande rapport, där resultaten från de tre ämnena jämförs, kommer all ges ul.

De resultat som nu framkommil visar på en, enligl min mening, olillfredsslällande silualion. Matematik är etl ämne av grundläggande betydelse i skolan. En förutsättning för att elever skall kunna uppnå goda resultat i matematik är givelvis goda kunskaper hos läraren. Det resultat som nu framkommil - och som senare kan komma alt gälla även andra ämnen -måsle enligl min mening leda lill åtgärder som förbättrar situationen.

Jag har även inhämtat att del inom UHÄ prövas vad som bör göras utifrån nu föreliggande rapport. Jag har erfarit att UHÄ inom ramen för sina befogenheter avser alt göra ändringar i behörighetsbestämmelserna av sådan art, alt de studerandes förkunskaper genomsnittligt blir bättre. Vidare har inhämtats all man inom UHÄ överväger atl inkomma till regeringen med förslag lill sådana ändringar, t. ex. av intagningsbestämmelserna, som kräver beslut av regeringen. Jag vill i delta sammanhang även erinra om det ökade ansvaret för utbildningens innehåll som genom högskolereformen numera ligger på lokal nivå.

Rapporten om otillräckliga ämneskunskaper hos blivande lärare måsie naturiigtvis också beaktas vid utformningen av den framlida lärarutbildningen.

Tisdagen den 23 Januari 1979

Om förbättring av blivande lärares kunskaper i matematik

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr talman! Jag ber all få tacka statsrådet Rodhe för svaret på min fråga.

Först några ord om undersökningen och varifrån jag hämtat uppgifterna.

Den är gjord vid institutionen för praktisk pedagogik vid universitetet i Göteborg och omfattar de diagnostiska prov i matematik som sedan 1974 har givits på samtliga lärarutbildningsanslaller i landet. Provet har getts till kandidater på låg- och mellanstadielinjerna vid själva sludiestarten. Maie-matikprovel har i oförändrad form givils vårterminen 1975 samt höstterminerna 1975, 1976 och 1977. Provet, som beslår av 60 uppgifter, mäter elementära räknefärdigheter inom fem olika delområden. Provkonstruklören

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om förbättring av blivande lärares kunskaper i matematik

ansåg ursprungligen alt 40 poäng var en lägsta gräns för ett godtagbart resultat. De studerande som inte nätt del resultatet behövde enligt hans uppfattning extraundervisning i form av en slödkurs.

Nu redovisas resultaten från de fyra terminskurserna. Man kan därvid konstatera en klart sjunkande tendens från samtliga terminer. Den är särskilt markant från vårterminen till höstterminen 1975. Den sjunkande tendensen finns i samtliga kvolgmpper. Anlalel lärarkandidater som bara når resultat under 40 poäng har ökat markant under den tid som undersökningen omfattar och antalet lärarkandidater med endast 30 poäng eller lägre har stigit frän 7 % vårterminen 1975 lill 22 % höstterminen 1977.

Undersökningens resultat är viktiga. De slår larm om ett stort problem i dagens lärarutbildning och sannolikt även i annan högskoleutbildning, nämligen atl de studerandes kunskaper i matematik är alltför dåliga. Många av dem har inte kunnai tillgodogöra sig matematikundervisningen i grundskolan och gymnasieskolan, andra har varit ute i förvärvslivet under några år och då glömt mycket av matematikens gmnder.

Den här rapporten måste bli en väckarklocka. Inte minst i det här huset ställer vi stora förväntningar på alt lärarna skall göra insatser för atl öka inlresset för naturvetenskap och teknik hos unga elever. En förutsättning för detla är naturiigtvis all lärarna själva har intresse och förståelse för sådan grundläggande kunskap som matematik.

Rapporten måste därför las på allvar av ansvariga lärare, skolledningar, UHÄ och departementet. Åtgärder för alt råda bot på problemel måsle sättas in. Självfallet måste del mesta av det arbetet göras lokalt, men stöd och resurser måsie tillskjutas även frän centralt håll.

Statsrådet pekar i sitt svar framför allt på de ålgärder som UHÄ kan vidta. Man anser att det finns anledning för departementet all också fundera på sin roll i det här sammanhanget. Det ärju också en fråga om resurser: att ha tillgång till och möjlighet all ge den extra stödundervisningen till de elever som behöver sådan.

Det är utmärkt atl statsrådet strök under det lokala ansvaret, men jag tycker det skulle vara bra om statsrådet ville göra delta ännu hårdare, efiersom det otvivelaktigt finns stora möjligheler för skolledningarna att fundera över hur man bör uinyttja den tid som man har för matematikundervisningen för att verkligen kunna utnyttja den tiden på det allra bästa sättet.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag kan - trots att det väl inte skall behövas efter mitt svar-försäkra Christina Rogestam alt även vi på departementet tar denna rapport pä mycket stort allvar. Och jag är förvissad om att man inte bara gör det på UHÄ, utan au man även gör det ule på universitets- och högskoleorterna och, framför alll, där det bedrivs läramtbildning. Jag är också säker på atl gymnasieskolorna lar detta på allvar. Det harju också genom massmedia och pä annal sätt spritts kunskap om denna rapport.

Vi har naturiigtvis anledning atl undersöka om de resurser som finns för

bl. a. stödundervisning är tillräckliga. Jag är i dag inle beredd au säga någonting mera generellt, men såvitt jag förstår finns det ganska breda marginaler inom vilka linjenämnderna kan bestämma hur många timmar som bör anslås till matematikundervisning. Och det finns ju all anledning alt med utgångspunkt i denna rapport pröva om man anslår tillräckligt antal timmar.

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr lalman! Jag tror inle atl nämnderna behöver pröva om de anslår tillräckligt antal limmar-jag tycker alt del ganska klart framgår att de inte gör det.

Det är ulan tvivel nödvändigt att på ett annal sätt än tidigare redan från första börian ta hand om dessa elever och se till atl de får en grundläggande träning i matematik och alt deras färdigheter övas upp. Sedan har de på etl helt annat sätl möjlighet att följa den vanliga matematikundervisningen. Elt problem i dag är uppenbarligen atl man inte fångar upp dessa elever på etl tillräckligt tidigt siadium.

Det är vikligl alt undersökningen inte används för atl stämpla denna grupp av studerande eller lärarhögskolorna som speciellt dåliga på alt lära ut matematik. I stället måsle den bli en utgångspunkt för all vidla ålgärder för att hjälpa eleverna att bättre tillgodogöra sig matematiken och att bli bättre lärare.

Del är, som jag sade tidigare, också troligt att dessa resultat egentligen ser likadana ut även för övriga delar av högskolan. Vi har alltså anledning att ta detla myckel allvariigt och atl göra insalser på elt myckel brett fält.

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om ANT-verksamheten (Alkohol-Narkolika-Tobak) i länsskolnämnderna

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om ANT-verksamheten (Alkohol-Narkotika-Tobak) i länsskolnämnderna

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för all besvara Evert Sven.ssons (s) den 11 januari anmälda fråga, 1978/79:258, lill socialministern, och anförde:

Herr talman! Evert Svensson har frågat socialministern om ANT-verksamheten (Alkohol-Narkolika-Tobak) vid länsskolnämnderna sammanfaller med de intentioner som riksmötet uttalat i anledning av skilda motioner (SoU 1977/78:36, UbU 1977/78:16).

Arbetet inom regeringen är så fördelat atl del är jag som skall svara på frågan.

Inledningsvis vill jag understryka atl jag instämmer med frågeställaren när del gäller vikten av all förebyggande insalser mot missbmk bland ungdomar ständigt utvecklas.

Vidare vill jag påpeka all min företrädare som svar på en interpellation i samma fråga i februari förra årel framhöll, alt SIA-skolan skulle ge

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om ANT-verksamheten (Alkohol-Narkotika - Tobak) i länsskolnämnderna

förbättrade möjligheler lill elt lokalt engagemang i frågor om alkohol, narkotika och tobak. Jag delar denna uppfattning.

I della sammanhang vill jag erinra om all riksdagen avslagit de två motioner som Evert Svensson nämner i sin fråga (UbU 1977/78:16, rskr 1977/78:181). Motionerna log upp frågan om särskilda resurser till länsskolnämndernas ANT-konlaktpersoner. Utbildningsulskollel förutsatte därvid att länsskolnämnderna skulle kunna betala ANT-verksamheten med medel från sina experlanslag.

I propositionen 1977/78:105 om ålgärder mot narkotikamissbruk framhöll dåvarande socialministern alt del var angeläget atl de förebyggande insatserna mot missbmk bland ungdomar ytteriigare utvecklades. För tillfälliga informationsinsatser och för utveckling av ANT-verksamheten föreslogs i proposilionen sammanlagt 450 000 kr. Enligt socialutskottets mening fanns del utrymme för att låta exempelvis länsskolnämnd disponera medel från anslaget. Socialutskottet erinrade samtidigt om att utbildningsutskottet våren 1978 i siu betänkande UbU 1977/78:16 starkt understrukit viklen av au länsskolnämnderna fortsätter den hittillsvarande ANT-kontaklverksamhe-ten. Riksdagen beslöt i enlighet med socialutskottets förslag(SoU 1977/78:36, rskr 1977/78:363).

Jag har inhämtat atl socialdepartementet av nyssnämnda belopp sedermera ställt 250 000 kr. lill skolöverstyrelsens (SÖ) förfogande för utveckling av ANT-verksamhet inom skolans område.

Jag utgår frän alt länsskolnämnderna skall kunna bekosta viss del av sin ANT-koniaktverksamhel med medel från sina experlanslag.

Samtidigt förutsätter jag all SÖ vid fördelningen av nyssnämnda 250 000 kr. i enlighet med socialutskotlels uttalande beaktar behovet av ytteriigare resurser för länsskolnämndernas ANT-kontaktverksamhet.

Avslutningsvis vill jag erinra om att ell omfattande utvecklingsarbete av ANT-verksamheten i skolorna pågår f n., bl. a. som ett led i reformeringen av skolans inre arbete.

EVERT SVENSSON (s):

Herr lalman! Detta är en viktig fråga, därför all den gäller länsskolnämndernas möjligheler alt hantera ANT-verksamheten i skolorna. När man ser pä anslagets storlek och vad det skall användas lill finner man all det är en löjligt liten del av siatsverkspropositionen - del rör sig under innevarande är om 250 000 kr.

Länsskolnämnderna fick enligl förslag i proposilionen 1976/77:108 för denna verksamhet 240 000 kr. Medlen ställdes till länsskolnämndernas förfogande med ungefär 10 000 kr. per nämnd. Del gav dem möjligheler alt agera och arbeta. Man fastslog vad kontaktpersonerna skulle syssla med: att inom länet samordna skolans aktiviteter på ANT-omrädet, alt förmedla informalion, t. ex. lämpliga läromedel, från centrala myndigheter till skolpersonalen och omvänt, att stimulera lill försöksverksamhet inom länet, atl genom utbyte av erfarenheter på SÖ:s konferenser för ANT-kontakier förbättra undervisningen av elever på ANT-området och slutligen att initiera

stödjande åtgärder för elever som har problem.

I Norge har man sedan följt detta exempel, därför att man tyckte att det var bra.

Så kom dä regeringens olyckliga beslut att dra in hela anslaget. Därefter har det förekommit diverse framstötar här i riksdagen både frägevägen och motionsvägen. Vi har behandlat ärendet i socialutskottet, och meningen var alt man skulle la pengar från elt informalionsanslag för tillfälliga insatser för atl rädda över verksamheten till länsskolnämndernas kontaktpersonsverk-samhel.

Jag är ganska besviken över ärendets hela föriopp och handläggning. Socialdepartementet har i en skrivelse den 26 oktober 1978 till skolöverstyrelsen sagl att SÖ bör ställa medel till förfogande för projektverksamhet. Skolöverstyrelsen har dä gått ul till länsskolnämnderna och begärt förslag. Det har kommit in ansökningar rörande projektverksamhet för 3 milj. kr., när det i själva verket var fråga om att det skulle finnas personer på länsskolnämnderna som kunde arbeta med verksamheten. Det ärju det som det är fråga om - inle all dela ut pengar lill diverse projekt i skolorna. Jag hoppas alt slalsrådel kan ändra dessa förhållanden. Det behöver faktiskt bli klarlagt hur del skall vara pä länsskolnämnderna.

Nr 71

Tisdagen den 23 Januari 1979

Om ANT-verksamheten (Alkohol-Narkotika - Tobak) i länsskolnämnderna

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag har svårt atl se hur departementet skulle kunna ingripa i den verkställande myndighetens ansvar när del gäller att bestämma hur ANT-verksamheten kan bedrivas. Det måsle ju ändå vara i de lokala sammanhangen på initiativ från länsskolnämnderna eller pä initiativ från skolorna och då med stöd av länsskolnämnderna som den väsentliga verksamheten kan komma i gäng och sedan utvecklas. Jag tror att det är viktigt atl vidareutveckla samspelet mellan länsskolnämnd och lokala skolor, där man har den direkta kontakten med de problem eleverna har eller kan få. Jag har förtroende för skolornas förmåga att med länsskolnämndernas stöd utveckla en projektverksamhet som kan uppfylla de krav som jag liksom Evert Svensson ställer. Jag tror att de kommer att infria våra förhoppningar om elt förebyggande arbete i denna oerhört viktiga och allvarliga fråga.

EVERT SVENSSON (s):

Herr lalman! Problemet är atl det extra anslag till kontaktpersonerna på länsskolnämnderna som man äntligen fåll till stånd och som gav dem utrymme all arbeta nu har övergått lill att bli ett anslag för projekt. Om skolöverstyrelsen skickar ut en uppmaning att komma in med förslag lill projekt när det gäller denna verksamhet så kommer det naturiigtvis in massor. Man fick in förslag som skulle kosta ungefär 3 milj. kr. att genomföra.

Jag tycker del hela är rent löjligt. Om det skall göras projekt på del här området fordras del belopp av en annan storleksordning än de 250 000 kr. som man föreslagit till årets riksmöte.

Jag vill alltså ha tillbaka verksamheten i detla stycke - i en eller annan form - till länsskolnämnderna. Jag vädjar till statsrådet att försöka klara upp

4 Riksdagens protokoll 1978/79:70-75

Nr 71

Tisdagen den 23 Januari 1979

Om ANT-verksamheten (Alkohol-Narkotika- Tobak) i länsskolnämnderna

silualionen på den punkien. Länsskolnämnderna bör ha ell ordentligt ansvar på della område, och de bör också ha utrymme all ta del ansvaret.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr lalman! Jag har inhämtat all i varie fall vissa länsskolnämnder hos SÖ begärl medel för projekt som i realiteten innebär att medlen används lill kontaktpersoner. Till en del är därmed Evert Svenssons önskemål uppfyllda.

Jag tror inle atl man behöver vara så pessimistisk som Evert Svensson när det gäller vad projekten kan åstadkomma. Det är sant all det är fråga om blygsamma medel. Det skulle vara blygsamma medel också om man fördelade dem jäms över pä länsskolnämnderna.

Jag är säker pä att SÖ uppmärksammar vad som sägs i den här debatten. Men samtidigt är jag, som sagt, inte fullt så pessimistisk som Evert Svensson. Snarare har jag tilltro lill vad som kan komma fram genom den verksamhet i mycket olika former som läcks av ordet projektverksamhet.

EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Vad statsrådet nu säger bekräftar vad vi trodde i socialutskottet. Vi trodde alt man skulle kunna använda anslagel för tillfällig informationsverksamhet till detla. Vi trodde atl man skulle kunna begära atl få t. ex. 10 000 kr. för kontaktpersonernas verksamhet. Om resultatet av den här debatten är att det stås fast - och det verkar som om statsrådet är ense med mig på den punkien - att länsskolnämnderna kan använda dessa pengar lill kontaktpersoner och jämställa del med projektverksamhet, har vi nått precis dit jag ville komma med den här debatten. Då lackar jag.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag vill understryka vad jag tidigare sade, nämligen all i varje fall en del länsskolnämnder har föreslagit projekt i form av verksamhet av kontaktperson.

Vidare har länsskolnämnderna egna expertmedel, med vilka de kan dryga ut de medel de kan få av skolöverstyrelsen.

EVERT SVENSSON (s):

Herr lalman! Del har skapats en väldig oro ute pä länsskolnämnderna i den här frågan. Den är inte fullt så enkel som vi kanske vill göra den. Därför är det här klara uttalandet från statsrådet bra. Tack!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om alarmanordningarna på SJ:s tåg

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för all besvara Sven-ErikNordlns{c) den 16 januari anmälda fråga, 1978/79:278, och anförde:

Herr talman! Sven-Erik Nordin har frågat mig omjag anser atl nuvarande alarmeringsanordningar på SJ-tågen är till fyllest och om någol initiativ kommer alt las för alt åstadkomma en förbättring.

När eu sjukdomsfall eller en olycka inträffar på låg går det i allmänhet all få tag pä konduktören antingen direkt eller med hjälp av medpassagerare. I sovvagnar används också metoden alt hänga ut en skylt utanför kupén då samlal önskas med konduktören. Vid allvarligare olyckor är nödbromsen den bästa alarmeringsanordningen.

SJ har i sin långsiktiga investeringsplan tagit upp en beställning av sovvagnar. Om en sådan beställning kommer lill stånd kommer naturligtvis olika förbättringar att övervägas - däribland också alarmeringsanordningar.

Av intresse i detta sammanhang är också den utbyggnad av trafikradio på tåg som pågår. Därigenom kan lokförare och lagledare få kontakt med varandra. SJ undersöker i samband därmed möjligheterna till direkt kontakt också mellan konduktören å ena sidan och lokföraren och lagledare å andra sidan via handburen radio. Systemet med trafikradio skall enligt SJ:s planer vara utbyggt på alla mer trafikerade linjer i börian av 1980-ialet. När del gäller de 150 nya personvagnarna som SJ har beställt överväger SJ atl installera lokaltelefon som ger förbindelse mellan konduktör och lokförare.

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om alarmanordningarna på SJ.s tåg

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr lalman! Jag lackar kommunikationsministern för svaret. Lål mig också ge en eloge för att svaret har kommit så snabbt.

För del mesta utgör en inträffad händelse bakgrund lill en fråga - så är del också här. För en vecka sedan uppstod eld i en sovvagnskupé på sträckan Mellansel-Långsele. Elden orsakade onödigt stora skador pä grund av all man inte tillräckligt snabbt fick kontakt med tågpersonalen. En eldsvåda är ändå någorlunda lält att klara pä elt tåg. Del finns eldsläckare i varie vagn, även om den ärdiskrel placerad och många passagerare inte känner till att den finns. Gäller det en eldsvåda är det befogat atl dra i nödbromsen, och så skedde även här.

Denna händelse ger emellertid anledning till några följdfrågor: Hur gör man när en person skadats på ell tåg eller blir hastigt sjuk? Det är natt, andra passagerare sover- hur tillkallar man hjälp? Man kan, om man orkar, hänga ut skylten Samlal önskas med konduktören, säger Anilha Bondeslam. Men hur länge får man vänta då? Någon medpassagerare kan springa och hämta hjälp hos lågpersonalen i tjänstekupé. Det har jag försökt och upptäckt alt en vagn mill i tåget är läst, vilket hindrat mig från all få kontakt med personalen. Del är rangeringsproblem som orsakat detta förhållande. Man är alltså under lång tid helt isolerad på fjärrtågen, och del är inle bra. Ett larmsystem med en knapp i varie kupé att användas i nödfall skulle faktiskt räcka.

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om alarmanordningarna på SJ:s låg

Jag måsle fråga etl par saker till. Anilha Bondeslam nämner nödbromsen som den bästa alarmeringsanordningen. Menar Anilha Bondeslam på fullt allvar all man skall dra i nödbromsen vid elt allvariigt sjukdomsfall? Vad som händer då är all man bara ytterligare förlänger tiden fram lill dess man når nästa snälltågsuppehåll och får kontakt med läkare och ambulans.

Nästa fråga gäller en hypotes: Om en beställning av sovvagnar kommer lill slånd skall förbättringar vidtas, sägs det i svaret. Vad händer om beställningen inte kommer till stånd? Vad händer i de gamla sovvagnarna?

Sammanfattningsvis måslejag tyvärr fråga: Är det rätt uppfattat all Anilha Bondestam inte kommer all la något speciellt initiativ i anledning av de här händelserna?

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talmän! Sven-Erik Nordin frågar vad man skall göra om elt sjukdomsfall inträffar mitt i natten och det inle räcker med alt hänga ut en skyll. Det är myckel sällsynt all man är ensam i en kupé och inte har möjlighel att via medpassagerare få kontakt med konduktören.

När del gäller del speciella fall Sven-Erik Nordin tar upp är han bätire informerad än jag. Normalt skall det finnas en konduktör i varie del av tåget om någon dörr är låst.

Vidare frågar Sven-Erik Nordin om det är meningen alt man skall dra i nödbromsen när del inträffar ett sjukdomsfall. I mitt svar har jag gjort skillnad mellan olyckor och sjukdomsfall. Det är givelvis framför alll i samband med olyckor som nödbromsen bör användas.

Sedan lill frågan om vad som händerom en beställning av sovvagnar inte kommer till stånd: I mitt svar på frågan har jag angelt att den utbyggnad av trafikradio som pågår och de försök med handburen radio som nu inleds i samband med utbyggnaden av trafikradio berör även de sovvagnar som nu finns och alltså inte är beroende av den nya beställningen.

Med hänsyn lill de åtgärder som man pä SJ själv initierat avser jag inte all ta några ytterligare initiativ i frågan.

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Något ljusare blev bilden efter Anilha Bondeslams senaste inlägg.

Får jag bara påpeka alt när vi här talar om möjligheler all skapa direkt kontakt mellan konduktören och lokföraren och lågledaren samt mellan låg och stationer är det en sak. En helt annan sak är vad jag närmast velat prioritera, nämligen en enkel larmanordning mellan passagerarna och konduktören för alt då kunna klara problemen lilel bättre.

Här rör det sig om växande problem. Anitha Bondestam säger själv i sin proposition att persontrafiken på järnväg kommer att öka speciellt på fjärrtåg under åren som kommer. Då är del, menar jag, av väsentlig betydelse att servicen på dessa fjärrtåg blir bättre, inte minst jusl i det här avseendet.

På flyg, buss och liknande kommunikationsmedel får man alltid kontakt. Pä låg är man hiililldags hjälplös och isolerad om det vill sig illa.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om ifrågasatt nedläggning av vägstationer i Malmöhus län Nr 71

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för atl besvara Knut Wachtmeisiers (m) den 11 januari anmälda fråga, 1978/79:261, och anförde:

Herr lalman! Knut Wachtmeister har i sin fråga angelt att statens vägverk enligt uppgift avser att rationalisera bort 2 av Malmöhus läns 13 vägstationer. En av de nedläggningshotade vägstalionerna är belägen på Söderslätt, som tillhör de för snöoväder mest utsatta delarna av länet. Härvid anges att möjligheterna till effektiv snöröjning inom berört område avsevärt försämras. Mot denna bakgrund har Knut Wachimeister frågat mig omjag avser alt låla ompröva vägverkets beslut.

För alt åstadkomma en sä rationell väghållning som möjligt pågår kontinueriigt inom vägverket en översyn av driftorganisationen som bl. a. innebär förändringar av arbelsområdesindelningen.

Enligt vad jag erfarit frän verket finns f n. inom Malmöhus län beslut om nedläggning av endast elt arbetsområde med tillhörande vägstation. Den beslutade områdesförändringen innebär att arbetsområdet i Tullstorp kommer att dras in och att dess vägnät delas upp pä angränsande arbetsområden.

Trafikarbetet inom Tullslorpsområdel uppgår till ca 70 miljoner fordonskilometer. Delta kan jämföras med länets mest trafikbelastade arbetsområde, Ariöv, där motsvarande siffra är 420 miljoner fordonskilomeler. De mest trafikbelastade vägsträckorna inom Tullslorpsområdel finns i områdesgränserna med trafikströmmar lill och frän Malmö, Trelleborg, Ystad och Skurup. I förhällande till trafikflödet inom området är Tullslorpsanläggningen i dag således felplacerad.

Genom nedläggningen och överföringen av resurser lill angränsande områden möjliggörs en serviceuljämning mellan del lågtrafikerade Tull-storpsområdet och dessa mer högtrafikerade områden. Omorganisationen medför vissa besparingar för vägverket, men de största fördelarna bedöms vara förbättringar för trafikanterna i form av ökad framkomlighet och färre olyckstillfällen.

Servicen inom det nuvarande Tullslorpsområdel kommer efter omorganisationen atl bli av lika hög standard som på motsvarande vägar inom andra delar av länet. För vinlerväghållningen kommer områdesindragningen inte alt innebära någon slandardförsämring eftersom antalet fordon för snöröjning och halkbekämpning inte berörs.

Som jag har framhållit i årets budgetproposition bedömer jag det som nödvändigt atl vägverket fortsätter rationaliseringen av den lokala organisationen. Jag anser all sådana indragningar av vägstationer som innebär en, bibehållen servicenivå måste få genomföras om de är ekonomiskt motiverade.

Tisdagen den 23 januari 1979

Om ifrågasatt nedläggning av vägstationer i Malmöhus län

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om ifrågasatt nedläggning av vägstationer i Malmöhus län

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Jag skall be alt få tacka kommunikalionsminislern för svarel på min fråga. Jag är glad över att det blott är en station som hotas av nedläggning och inte två, som har uppgivits för mig.

Jag är fullt medveten om alt siatens vägverk är tvunget all liksom alla andra se om sitt hus och rationalisera. Det inträffade snöovädret ger emellertid anledning till eftertanke, och man frågar sig om de uppnådda rationaliseringsvinsterna uppväger den sämre beredskap som detta utsatta område i södra Skåne får.

Utifrån olika utgångspunkter skulle en nedläggning minska de åriiga kostnaderna med någonting mellan 90 000 och 270 0(X) kr. Det är emellertid ostridigt att de 18 anställda, som avses omplaceras på fyra andra stationer, i stället för all som nu ha i genomsnitt 6 km lill jobbet fär 30 km. Ingen avser nämligen alt byta bostadsort. I realiteten innebär detta att var och en måste köra 60 km för all med sitt fordon eller arbetsredskap nå den tidigare utgångspunkten. Detta måsle naturiigtvis medföra en väsentligt försämrad beredskap, även om, som Anilha Bondeslam säger, antalet snöröjnings-fordon är oförändrat.

När Anitha Bondestam nu uppger att en indragning innebär förbättringar för irafikanlema, irorjag dels alt detta i så fall blott berör de större vägarna, dels att de i området boende liksom jag har en kanske något annan uppfattning därom.

Del här ärendet är faktiskt av ganska gammalt datum. Redan 1975 ifrågasattes en nedläggning av Tullstorp - så heter vägstationen på Söderslätt. De berörda kommunerna, Trelleborg och Skurup, hade då ingenting alt erinra, utan nöjde sig med atl säga atl man förutsatte alt servicen inte skulle försämras. Nu har kommunerna skärpt tonen något och sällat sig till dem som begär alt vägstationen skall vara kvar, troligtvis därför att man befarar att servicen annars skulle bli sämre.

Elt eller annat snöoväder av betydligt mindre omfattning än nyårshelgens med alll vad det medför i form av fördyrade transporter räcker säkeriigen lill för alt en eventuell rationaliseringsvinst förbyls i förlust.

Om man nu inle kan bibehålla vägstationen, bliren naturlig följdfråga, om kommunikalionsministern kan tänka sig all man håller vinlerberedskap på samma strategiska ort, antingen på den gamla anläggningen eller, om del skulle visa sig vara fördelaktigare, i anslutning lill något näriiggande företag.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Jag vill först nämna atl personalorganisationerna vid MBL-förhandlingar inte har haft något atl erinra mot personalförändringarna.

Vad beträffar effekterna av sådana här sammanslagningar har, enligt vad jag upplysts om, erfarenheterna varit goda i vad avser standarden pä vägunderhållet i de områden där sammanslagningar hitintills har skett. Standarden har bättre kunnai anpassas lill trafiken, och även i de nya arbetsområdenas utkanter har i förhållande till trafiken en god vägunder-

hållssiandard kunnat upprätthållas.

De under nyårshelgen inlräffade trafikstörningarna på bl. a. Söderslätt berodde ju pä exceptionella väderförhållanden. Oberoende av arbelsområdesindelningen måste vägverkets resurser vid eU sådant tillfälle koncentreras lill de slörre vägarna. Det finns alltså inte anledning att för den sakens skull behålla redskapen på det ställe där de nu finns.

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Kommunikationsministern säger nu att de anställda har gått med på del hela, men del är faktiskt en sanning med modifikation. Vid centrala förhandlingar har representanter för Statsanställdas förbund och SALF gåtl med på en nedläggning. Men då skulle nedläggningen uppskjutas och inte, som frän börian var tänkt, äga mm vid kommande årsskifte utan genomföras 1982. De lokala fackrepresentanterna, de anställda på förelaget, har däremot motsall sig alt en nedläggning skulle ske.

Sedan beklagar jag naturiigtvis om man inle kan tänka sig att ha viss service i della hänseende vintertid. Det skulle säkeriigen medföra trygghet för de i området boende, om man kunde lämna sådan service. Men jag får nu föriita mig på att eftersom nedläggningen inte kommer att ske förrän om etl par är skall man under liden hinna länka om och göra de förbättringar som jag här förordat och som enligt min uppfattning skulle medföra en bättre beredskap pä Söderslätt.

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om fårjetrafiken mellan Sundsörn och Torso

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om färjetrafiken mellan Sundsörn och Torso

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för att besvara Gunilla Andres (c) den 12 januari anmälda fråga, 1978/79:266, och anförde:

Herr talman! Gunilla André har frågat mig om jag är beredd all vidta åtgärder som syftar till au vidmakthålla en tillfredsställande färietrafik för människor som är beroende av sådan för all nå arbete och service. Bakgrunden lill frågan anges vara en planerad indragning av den frigående färian mellan Sundsörn och Torso.

Vid den akluella färieleden finns i dag två färior - dels en ordinarie linfäria, dels en frigående reservfäria. Den frigående reservfärian har främst varit avsedd alt upprätthålla trafiken vintertid och när del pågår översyn av linfärian.

För alt trafiken med linfärian skall kunna upprätthållas vintertid skall, enligt vad jag har erfarit från vägverket, en luftbubblingsanläggning installeras i likhet med vad som finns på motsvarande leder, bl. a. i Jämtlands län. Härigenom hälls vattnet i rörelse så atl isläggning förhindras. Erfarenheten från driften av denna typ av färjor och anordningar är god. Genom att färieleden på delta sätt bör kunna hållas fri från hindrande is kommer någon

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om fårjetrafiken mellan Sundsörn och Torso

förändring av trafiken inte alt ske. Den frigående färian kommer också atl t. v. behållas som reserv vid leden. Av dessa skäl avser jag inle alt vidta några åtgärder i frågan.

GUNILLA ANDRÉ (c):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fråga.

För människor som bor på öar är båt- och färieförbindelser de enda möjligheterna lill kommunikation med omväriden. Människorna är helt beroende av delta färdmedel. Del kan gälla arbetsresor, sjuktransporter eller resor för atl nä service av olika slag. Man kan med fog påstå att öbefolkningen på grund av detta är mer sårbar än andra människor. Om en akut situation uppstår som kräver omedelbara hjälpinsatser måste man kunna lila på att bät-eller färietrafiken fungerar.

Dessa konstateranden är självklarheter, men jag tycker del finns anledning all nämna dem i delta sammanhang.

Jag har i min fråga lagil upp det förhållandet att man på vissa håll planerar all försämra färietrafiken. Del har framkommit tankegångar som, om de blev förverkligade, skulle leda lill oacceptabla förhållanden. Min fråga har ställts med anledning av färietrafiken till Torso, som ligger ulanför Mariestad. Där bor mellan 600 och 700 personer. Torso är dessutom ett attraktivt område för fritid och rekreation.

Leden trafikeras vanligtvis med kabelfäria, men det finns också en frigående färia. Det är den sistnämnda som man nu planerar att dra in. Om så sker kommer del att innebära att trafiken vid vissa tillfällen inte kan upprätthållas kontinueriigt. Under riksdagens juluppehåll kunde jag konstatera att kabelfärian låg helt infrusen och obrukbar, och endast tack vare den frigående reservfärian kunde trafiken upprätthållas.

Av statsrådets svar framgår all man planerar att installera en luftbubblingsanläggning. Det kanske kan låta bra, men vi skaraborgare hyser en sund skepsis mol nymodigheter som vi inle har någon erfarenhet av. Varken personalen på färjan eller lorsöborna är övertygade om att det kommer att fungera. Om nu expertis tror att det går att upprätthålla trafiken genom alt lägga ned luftbubblingsledningar, tycker jag all det är en rimlig begäran att den ifrågavarande reservfärian får ligga kvar till dess man har provat systemet vid besvärliga förhållanden, t. ex. vid drivis. Min fråga till kommunikalionsminislern är: Kan jag tolka svaret på det sättet att så kommer att ske?

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Svaret på den frågan är ja.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 11 Om tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för att besvara 7ö>ge/; Ullenhags (fp) den 12 januari anmälda fråga, 1978/79:267, och anförde:

Herr talman! Jörgen Ullenhag har frågat mig vilka orsakerna är till störningarna i tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm och vilka kortsiktiga och långsiktiga åtgärder som kommer all vidtas för atl förbättra den nuvarande situationen.

Det är enligt min mening oundvikligt att trafiken utsätts för störningar under extrema väderförhållanden såsom kraftiga snöoväder och sträng kyla. Jag tror inte alt det är tekniskt möjligl all utforma trafikapparaten så alt den helt utan problem klarar sådana förhållanden som nu har rått. Skulle SJ försöka sig på att radikalt minska även sådana vintertrafikproblem som sporadiskt uppstår skulle kostnaderna och biljettpriserna bli helt orimliga, efiersom del bl. a. förutsätter mycket stora investeringar i reservlok och reservvagnar. Järnvägen skulle då bli mycket dyr årel runt.

SJ arbetar dock ständigt på att förbättra möjligheterna all hålla trafiken i gång även under svåra förhållanden. Ett problem som jusl gäller sträckan Uppsala-Stockholm har uppstått på grund av alt pendeltågen visat sig ha svårt alt klara extrema vinierförhällanden. Den långväga tågtrafiken har därför i vissa fall även tagit upp pendelresenärer med bl. a. förseningar som följd. Enligl vad jag har erfarit pågår nu diskussioner mellan SJ och SL om hur pendeltågstrafiken skall kunna förbättras lill nästa vinter.

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret pä min fråga.

Enligl senaste folkräkningen 1975 pendlade närmare 5 000 människor från Uppsala kommun lill Storstockholm och över I 000 var inpendlare från Stockholm lill Uppsala. Vi hade alltså i mitten på 1970-talet omkring 6000 pendlare mellan Uppsala-Stockholm och Stockholm-Uppsala. Dagens antal ligger sannolikt betydligt högre. Huvuddelen av alla dessa pendlare använder sig av tågförbindelserna.

Det är därför av vitall intresse alt tågförbindelserna fungerar väl. Tidigare vintrar-och del har då inle bara gällt under extrema väderförhållanden -har detta inle alltid varit fallet. Besväriiga förseningar har inträffat. Även i januari i år har del varit vanligt med förseningar morgnar och kvällar. Det var fallet t. ex. i fredags. På lördagen kunde Upsala Nya Tidning meddela atl förseningarna på fredagen böriade kl, 06,24 på morgonen och alt försenings-liden ökade under dagen, I stället för aU köra med sina vanliga lok tvingades SJ vid några tillfällen under dagen att sätta in s, k. Hg-lok. Dessa loks maximala hastighet är betydligt lägre än de loks som används normall. Enligt tidningen säger man på SJ:s pressinformation i Stockholm, att den här typen av lokbyien är "en oerhörd nödfallsutväg".

Till della kommer all antalet sittplatser har varit klart otillräckligt på vissa

Nr 71 morgon- och kvällståg mellan Uppsala och Stockholm. Många resenärer har

Tisdaeen den bWvh utan sittplats och har fått stå i lågkorridorerna. Särskilt besvärande har

23 ianuari 1979 ' "' '' '' pendlare som stigit på i Knivsta för all resa till

_____________ Stockholm.

Om tåstrafiken Pendlarna - del rör sig alltså om mänga tusen - frågar sig naturiigtvis vad de

mellan Uppsala störningar som jag här har beskrivit beror på och vill självfallet veta att SJ gör

och Stockholm '" Söras både på kort och på lång sikt.

Jag håller med kommunikationsministern om att man självfallet inte helt kan undvika trafikstörningar under extrema väderförhållanden, men del bor vara möjligl att hålla en sådan beredskap all del finns lok som fungerar som det var avsett. Det bör också, om man har en god planering, vara möjligt atl hålla sä många vagnar atl samtliga lågresenärer får sittplats. Jag vill sluta med att slälla etl par följdfrågor till statsrådet: Innebär statsrådets svar att man kan räkna med att senare vintrars störningar i pendeltrafiken Uppsala-Stockholm inle kommer alt upprepas pä liknande sätl i framtiden? Jag lalar då också om situationer där det inte har varit häftiga snöoväder och myckel sträng kyla, för vi har haft störningar även under mera normala vintrar.

Vidare: Hur ser statsrådet över huvud tagel på den långsiktiga utvecklingen när det gäller pendeltrafiken Uppsala-Stockholm? Det är enligt min mening viktigt att man underiäitar för dem som väljer att pendla. Det måste vara en strävan att arbeta för valfrihet vid avvägningen när det gäller bostad och arbetsplats genom högklassiga kommunikationer längs hela axeln Stockholm-Uppsala, I del sammanhanget har man anledning att ställa frågan, om del i framtiden verkligen räcker med tvä spår på del av sträckan Uppsala-Stockholm.

Kommunikalionsminislern ANITHA BONDESTAM:

Herr lalman! Jag delar Jörgen Ullenhags uppfattning atl man på olika tänkbara sätl skall medge en valfrihet när det gäller kommunikationerna på den här sträckan.

Vad sedan gäller frågan om den reserv som SJ skulle kunna ha hade det enligt SJ:s bedömning behövts en reserv av ca 50 lok och 100 personvagnar för all förelaget någorlunda smärtfritt skulle ha kunnat klara trafiken utan störningar under den senaste lidens snö och kyla. Detla skulle innebära en investering på 450 milj. kr. Atl ha en sådan reserv torde inle vara realistiskt.

När det gäller problemen i stort i samband med sittplatserna på Uppsala-
tägen vill jag säga aU också jag känner till att del ibland är svårt aU få sittplats
pä tågen under högtrafik. Bristen på platser gäller i första hand förslaklass-
vagnarna. Del är här fråga om sådana kapacitetsproblem som uppslår i all
trafik som liksom Uppsalatrafiken har myckel markerade toppar. Av
ekonomiska skäl kan SJ inte anskaffa så mänga vagnar att man helt får bort
trängseln under högtrafik, men jag tror att silualionen kommer alt förbättras
då de 150 nya personvagnar som SJ har beslälll böriar levereras. I de nya
58 vagnarna är dessutom antalet platser slörre än i de nuvarande.

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Jag noterar detla med stor tillfredsställelse. Såvitt jag kan förslå innebär det alt de 150 vagnar som har beställts i första hand skall användas för den inlerregionala trafiken. Dä bör rimligen de vagnar som är i myckel gott skick och som de nya vagnarna ersätter kunna sättas in på förbindelser av kortare art som t. ex. den mellan Uppsala och Stockholm. Förhoppningsvis kan vi därigenom under kommande vintrar få en bätire silualion på sträckan Uppsala-Stockholm än vad vi haft under senare vintrar.

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om subventioner till charterflygningar

Kommunikalionsminislern ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Del hoppas jag också.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om subventioner till charterflygningar

Kommunikalionsminislern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för atl besvara Gusti Gustavssons {s)der\ 15 januari anmälda fråga, 1978/79:272, och anförde:

Herr talman! Gusti Gustavsson har frågal mig dels om jag anser atl del är rikligt alt ekonomiska stimulansbidrag lill researrangörerna ges enbart vid Sturups flygplals, dels omjag avser att medverka lill atl samma ekonomiska stimulansbidrag skall utgå vid charterflygningar från andra inom den södra regionen belägna flygplatser som är utbyggda för sådana flygningar.

Luftfartsverket fårenligi luflfartstaxan, som beslutas av regeringen, medge sådan rabatt på landnings- och passageraravgift som kan anses vara förenlig med verkets ekonomiska intressen.

För några år sedan gjordes på uppdrag av luftfartsverket en undersökning av chartermarknaden i Sydsverige, Undersökningen visade bl. a. att huvuddelen av resenärerna föredrar Stump framför Kaslmp som avreseflygplals. På grundval av denna information utformade luftfartsverket ett stimulanspaket för all, i överensstämmelse med allmänhetens önskemål, överföra charter-trafik från Kastrup lill Sturup. Stimulansåtgärderna omfattade bl. a. rabatter till flygföretagen på landningsavgifterna. En förutsättning för att rabatter skulle utgå var att de medförde ökad trafik. Åtgärderna för att stimulera chariertrafiken på Sturups fiygplats utgörs således inte av subventioner ulan av kommersiellt motiverade rabatter.

Luftfartsverkets bemyndigande att medge rabatter pä landnings- och passageraravgifterna innebär atl verket i varie särskilt fall har att ta ställning lill frågor om stimulansåtgärder. Allmänt sett anser jag att del är angelägel att verket genom olika åtgärder skapar förulsältningar för utveckling av trafiken pä de svenska flygplatserna.

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om subventioner till chaneiflyg-ningar

GUSTI GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! Jag ber all få tacka kommunikalionsministern för svaret på min fråga.

Anledningen till frågan är att luftfartsverket i brev erbjudit researrangörer ekonomiska subventioner, om de föriägger sina charterresor till Sturups flygplats. Avsikten torde vara atl man bätire skulle kunna hävda sig i konkurrensen med Kastrup om charterresorna. Jag vill inle bestrida all så kan vara fallet, men det kommer också all drabba exempelvis Ängelholms flygplats, som också aren primärflygplals som sorterar under luftfartsverket. Om inte Ängelholms flygplats kan erbjuda researrangörerna subventioner liknande dem som Slump erbjuder, kommer chartertrafiken frän Ängelholm självfallet atl försvinna.

Ängelholm-Helsingborgs flygplals har under de senaste åren haft förmånen att kunna erbjuda sina resennärer en ökande chartertrafik lill bl. a. Bornholm, London, Edinburgh, Rimini och Geneve.

Sålunda utnyttjade inle mindre än 7 530 passagerare denna möjlighet under år 1977, trots all utrymmena för tull- och polismyndigheterna och även för passagerarna då inte var tillfredsställande. Den 15 december 1977 utbyggdes emellertid Ängelholm-Helsingborgs flygplats väsentligt och förfogar nu över tre gånger så stort utrymme, varvid hänsyn även har tagils lill en utökning av chariertrafiken.

Ängelholms flygplats har etl passagerarupptagningsområde som omfattar ca 500 000 personer i nordvästra Skåne och i södra Halland. Del är därför synnerligen beklagligt atl luftfartsverket på detla sätt motverkar utvecklingen av Ängelholms flygplals. Inle heller ärdet troligt att alla resenärer som inte längre har möjlighet att charlerflyga frän Ängelholm kommer att utnyttja Stumps flygplals, efiersom resorna i mänga fall blir förmånligare från Kastrup än från Sturup.

Jag hade hoppats att kommunikationsministern skulle ha velat medverka till all även Ängelholms flygplals får komma i åtnjutande av subventioner liknande dem som kommer Sturups flygplats till del, i all synnerhet efiersom luftfartsverket byggt ut Ängelholms flygplats föratl möjliggöra en utökning av chariertrafiken. Nu kan jag konstatera alt så inle är fallet, vilket är beklagligt.

Jag vill sluta med all ställa en fråga till kommunikationsministern: Tycker kommunikalionsminislern att det är rimligt aU luftfartsverket först bygger ut fiygsialionen för atl bl. a. möjliggöra en slörre chartertrafik, varefter man går lill reseorganisalionerna och säger all om de föriägger sina flygningar till Slump får de ekonomiska subventioner? Enligt min mening är detta en orimlig politik. Borde inte luflfartsverkel, som är huvudman för Ängelholms flygplals, medverka lill utvecklingen av flygplatsen i stället för all som nu motverka den?

Kommunikationsministem ANITHA BONDESTAM: Herr talman! Gusti Gustavsson log upp frågan om chariertrafiken på Ängelholms flygplats. Till att böria med vill jag påpeka att utbyggnaden av

flygplatsen är avsedd främst för inrikesflygets expansion.

Jag vill också erinra om vad jag sade i mill frågesvar, nämligen all åtgärderna på Sturups flygplats inte utgörs av subventioner utan av kommersiellt motiverade rabatter. Det kan också nämnas att rabatterna har inneburit all antalet charterresenärer på Stump har ökat från 73 000 år 1975 till ca 170 000 år 1978, dvs. en ökning med nästan 100 000. Jag vill också understryka att åtgärderna på Sturup endast syftar till atl förbättra Slumps förutsättningar alt konkurrera med Kastrup.

Om vi sedan räknar charterresenärerna bara en gång - inte två gånger, både när de for och när de kom tillbaka, som Gusti Gustavsson gjorde - kan man konstatera att chariertrafiken mellan 1975 och 1977 pä Ängelholms flygplats ökat från 1 300 passagerare lill ca 3 300 passagerare. Men under år 1978 minskade passagerarantalet till ca 1 100. Den minskning i charterflygel från Ängelholms flygplals som ägde rum i fjol har, mot bakgrund av trafikutvecklingen under de senaste åren, enligl luftfartsverkels uppfattning inget samband med stimulansåtgärderna pä Stump. - Bland de faktorer som Gusti Gustavsson inte nämnt beträffande chariertrafiken är den att arrangörerna och bolagen strävar efter att koncentrera sin verksamhet till etl begränsat antal flygplatser, eftersom det krävs en hel del basinvesteringar.

Del är framför allt andra faktorer än luftfartsverkets avgifter som är avgörande för valet av inrikesflygplats inom landet för charterflygningar.

Den intäklsökning - mer än 10 milj. kr. - som stimulansåtgärderna på Sturup har medfört har kommil alla luftfartsverkets flygplatser lill godo, därför all de ses som en ekonomisk enhet. De pengarna har medverkat till au begränsa höjningarna av luftfartsavgifterna, och det är en viktig faktor i sammanhanget.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt framgår att jag inte tycker att det är lämpligt eller motiverat atl jag ingriper i den beslutsprocess som skall leda fram lill en fördelning av chariertrafiken på olika svenska flygplatser.

Nr 71

Tisdagen den 23 Januari 1979

Om subventioner till charterflygningar

GUSTI GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! De siffror som jag nämnde beträffande passagerarantalet på charlerflygningarna är Linjeflygs egna siffror. Enligl de uppgifterna har 7 530 passagerare använt sig av chartertraflken på Ängelholm före 1977. Men det är riktigt all trafiken sedan, som kommunikationsministern säger, gick ned under 1978. Del berodde pä alt man då höll på all bygga om och bygga ut flygplatsen och därför inte kunde ha lika rnycket charlertrafik som lidigare.

När del sedan gäller utbyggnaden av stationen säger kommunikalionsminislern all den gjordes enbart med tanke på den ordinarie inrikeslrafiken. Men del är inle heller riktigt sant. Man har nämligen byggt ul lokalerna speciellt för polisens och tullens behov -och för inrikes flygresor behöver inte tullen ökade utrymmen. Men sä har skett, och man har tagit hänsyn inle bara till inrikestrafiken utan också lill den ökade chartertrafiken.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 71 § 13 Om bättre strålskydd inom hälso- och sjukvården

Tisdagen den

23 iinuari 1979 Slalsrådel HEDDA LINDAHL erhöll ordet för all besvara Margot

_____________ Håkanssons (fp) den 15 december anmälda interpellation, 1978/79:115, och

Om bättre snål- ''"''

>ikydd inom hnko lalman! Margoi Håkansson har frågal vilka åtgärder regeringen avser

och iiikynirlen '"' '' f"" förbättra strålskyddet för patienter och personal inom hälso-

och sjukvården.

Enligt strälskyddslagen (1958:110) fordras tillstånd av strålskyddsmyndig-helen, siatens strälskyddsinstitut, för att inneha röntgenutrustning och för all bedriva radiologiskt arbete. Den som bedriver sådant arbete är skyldig all vidla alll som - med hänsyn lill arbetets natur och personalens yrkesvana -kan göras för atl förebygga skador av strålningen. Inom sjukhusen är det i regel klinikchefen för röntgenavdelning eller radioterapeulisk avdelning som har det direkta ansvaret för verksamheten.

Strälskyddsinsiitutel ger fortlöpande ul föreskrifter, anvisningar och råd om användningen av röntgenutrustning och annan teknisk utrustning som sänder utjoniserande strålning. Som exempel kanjag nämna all institutet har givit ut en svensk översättning av den internationella strålskyddskommissionens rapport om palienistrålskydd vid röntgenundersökningar och en skrift om stråldoser och strälrisker vid skärmbildsundersökningar. Särskilda tillsynsman inom institutet inspekterar verksamheten.

Socialstyrelsen har i egenskap av tillsynsmyndighet för sjukvården i en skrift år 1976 tagit upp frågor om palienisäkerheien vid röntgenundersökningar (Socialstyrelsen anser 1976:4). Den innehåller synpunkler och förslag beiräffande organisation, tillsyn och drift av rönigenverksamhel. Styrelsen framhåller bl. a. all all rönlgendiagnostisk verksamhet inom elt sjukvårdsområde bör samordnas under en röntgenläkares ledning. Styrelsen understryker vikten av atl personalen är ändamålsenligt utbildad för uppgiften och fortlöpande informeras om centralt eller lokall utfärdade föreskrifter eller anvisningar. I skriften rekommenderas sjukvårdshuvudmännen all inrätta lokala rönlgenkommittéer med uppgift att övervaka den röntgendiagnosiiska verksamheten inom sjukvårdsområdet.

Socialstyrelsen har därefter i juli 1978 gjorl en enkät lill samtliga sjukvårdshuvudmän för atl få en uppfattning om i vad mån styrelsens förslag och rekommendationer i nämnda skrift har genomförts. Svaren ger en ganska splittrad bild. Vad beträffar utbildning och informalion anordnas vid vissa sjukhus särskilda kurser i slrålskydd och undersökingsteknik, medan utbildningen vid flertalet sjukhus synes ske i form av information på de akluella avdelningarna. För den tekniska tillsynen av apparaturen saknas tjänster för sjukhusfysiker vid flertalet sjukhus. Lokala rönlgenkommittéer fanns eller var under bildande vid undersökningstillfället hos åtta sjukvårdshuvudmän. Planer pä bildande av sädana kommittéer fanns hos ytterligare åtta huvudmän. Jag vill i della sammanhang nämna all socialstyrelsen i en kungörelse,

62 SOSFS (M) 1978:26, om ansvar för medicinleknisk utrustning i sjukvården

m. m. ingående behandlat sjukvårdshuvudmännens och medicinalpersona-lens ansvar i samband med sådan utrustning. Styrelsen anför atl del följer av huvudmännens ansvar för all sjukvården bedrivs ändamålsenligt all huvudmannen tillhandahåller nödvändiga resurser. Personal med erforderlig teknisk kompetens måste anlitas för att granska och godkänna ny utrustning samt hälla den funktionsduglig. Della gäller naturligtvis i hög grad radiologisk verksamhet. Huvudmannens arbetsgivaransvar innebär också atl arbets-skyddsaspekler måste beaktas. Socialstyrelsen understryker också behovet av utbildning av personal som handhar medicinleknisk utrustning. Styrelsen erinrar om alt det ingår i del administrativa ansvar som läkare i överordnad ställning har att ansvara för alt apparatur används rationellt och all underställd personal har erforderiig kompetens för all handha den.

Jag kan vidare nämna att sjukvårdens och socialvärdens planerings- och rationaliseringsinstitut, SPRI, i sitt arbetsprogram för år 1979 har tagit upp flera projekt som syftar till atl förbättra säkerheten hos medicinleknisk apparatur, bl. a. röntgenutrustning.

För egen del vill jag understryka angelägenheten av att strålskyddet för patienter och personal ägnas ökad uppmärksamhet. En fortlöpande teknisk tillsyn av apparatur är härvid av grundläggande betydelse. En sådan ordning torde också vara ekonomiskt fördelaktig för huvudmännen, eftersom den kan väntas medföra bl. a. färre driftstörningar och bättre bildkvalitet med minskal behov av omtagningar.

Självfallet är det angeläget att personal i radiologiskt arbete har en för arbetsuppgifterna lämplig utbildning. Inom ulbildningsdepartemeniet bereds nu de förslag som har lagts fram av utredningen Vård 77 och som i huvudsak berör utbildningen inom den kommunala högskolan. Regeringen avser alt lägga fram en proposition i ämnet under våren 1979. På grundval av de förslag som läggs fram i propositionen kommer därefter utbildningsplanerna att ses över. Jag utgår från alt gällande säkerhetsföreskrifter för olika verksamhetsområden därvid kommer alt ägnas särskild uppmärksamhet.

Jag vill också erinra om au statens strälskyddsinstitut och socialstyrelsen har bildal en samarbelsgmpp för palienistrålskydd. Till gruppen är knuten en panel av experter, bl. a. läkare, fysiker, assistenter och administratörer. Gruppen har tagit upp bl. a. utbildnings- och kompetensfrågor. Därvid har diskuterats ålgärder för atl förbättra den lokala utbildningen för personal inom del akluella verksamhetsområdet. Enligl vad jag har inhämtat kommer socialstyrelsen och strälskyddsinsiilutel atl på grundval av resultaten av gruppens arbete överväga vilka ytteriigare ålgärder som behövs för atl förbällra personalens utbildning och strålskyddet.

Av vad jag har anförl framgår atl de ansvariga myndigheterna har gjorl åtskilligt för alt förbättra säkerheten för patienter och personal vid bl. a. röntgenundersökningar och alt ell omfattande arbete pågår för atl yiteriigare förbällra säkerheten. Jag kommer även i fortsättningen alt följa denna utomordentligt viktiga fråga med uppmärksamhet och vidta de ålgärder som ankommer på mig.

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om bättre strålskydd Inom hälso-och sjukyården

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om bättre strålskydd inom hälso-och sjukyården

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr lalman! Först ell lack till statsrådet Lindahl för svaret.

Jag är inte tillfredsställd med svaret men hoppas att under debattens gång få klargörande upplysningar.

Till att böria med konstaterar jag all svarel till stor del är liktydigt med det svar jag fick på en interpellation i samma fråga lill statsrådet Troedsson den 12 december 1977, alltså för över etl år sedan. Tyvärr har inle så myckel hänt sedan dess från de ansvariga myndigheternas sida, men det vill jag inte på något sätt lasta statsrådet Lindahl för. Dock hoppas jag på kraftlag frän regeringens sida i denna sä viktiga fråga, som på elt minst sagl upprörande säu har sopals under mallan av ansvariga myndigheter. Del är pä sin plats atl fråga: Hur fariig får sjukvården vara? Hur många liv får spillas och hur många skall få obotliga sirålskador under är 1979? Strålningen som svensk sjukvård utsätter befolkningen för är mångdubbelt slörre än den kärnkraftsreakiorerna orsakar. Men på något säll får sjukvårdande verksamhet inte ifrågasättas.

Röntgen och den joniserande strålningen kan både bota och orsaka cancer, och den sisla delen är alldeles för lilel beaktad. Skandalen vid Sahlgrenska sjukhusets kliniskt fysiologiska laboratorium under senhösten 1978 belyser klart hur bristfälligt strålskyddet är. Man har tvingats ge patienterna för höga stråldoser för att få en bild vid genomlysningarna. Trots detta blev bildkvaliteten dålig, och när skyddsombudet kopplades in blottades en skandal av oanade mätt. Vederbörande klinikchef hade saknat tillstånd alt bedriva rönigenverksamhel med genomlysning ända fram lill 1976, då statens strälskyddsinstitut lämnade sådant tillstånd. Arbetet hade då pågått i ca 25 år utan tillstånd frän insliluiet. Enligt tillståndet 1976 fick personalen endast utsättas för genomlysning och exponering under sammanlagt 30 minuter per vecka. 1 själva verket hade man utsatts för exponering ända upp till fem limmar i veckan. Tillståndsbeviset hade personalen aldrig sett. Del var av klinikchefen inläst i ett kassaskåp.

Enligl lagen skall all personal som arbetar med strålning äriigen hälsokontrolleras. År 1977 gjordes den första läkarkontrollen av den här personalen. Då hade en läkare, en sjuksköterska och två undersköterskor drabbats av cancer.

Tillstånd av strålskyddsinstitutet krävs för all inneha röntgenutrustning och för atl bedriva radiologiskt arbete. Var finns dessa tillstånd samlade inom sjukvårdshuvudmännens, dvs. landslingens, områden? Finns de samlade någonstans och i så fall var? Vem har ansvaret och vem utövar kontrollen över alt tillstånd finns? I vilken utsträckning kan statens strälskyddsinstitut kontrollera alt all röntgen och radiologisk verksamhet har fåll klarsignal, alltså tillstånd för sin verksamhet? När sedan tillståndet väl är givet har strålskyddsinstitutet inget ansvar för:

a. Apparaternas kvalitet; denna kontroll har föreståndarna ansvar för.
Statens strälskyddsinslitut (SSl) är endast skyldigt att övervaka all man lokall
följer lagen. Till denna övervakning finns fem röntgeninspeklörer anställda.
Dessa fem skall räcka till för hela landets röntgenverksamhet.

b. Personalens hälsa; föreståndaren är enligl lagen skyldig atl vidtaga

skyddsföreskrifter med årlig läkarkontroll och skall se till alt personalen bär en dosimeier som registrerar hur mycket strålning man utsätts för. Statens strälskyddsinstitut skall också här övervaka. Hur klarar man den uppgiften?

c. Palienisäkerheien vid röntgenundersökningar; här har efter medicinal-personalens ansvar enligt författning socialstyrelsen det yttersta ansvaret.

Socialstyrelsen har i sin bok Socialstyrelsen anser, Patienlsäkerheten vid röntgenundersökningar gett sjukvårdshuvudmännen många råd om hur rönlgenverksamhelen skall bedrivas.

I statsrådets svar räknas alla dessa råd eller rekommendationer upp: Lokala rönlgenkommittéer inom varie sjukvårdsområde, sjukhusfysiker, knutna till dessa områden, organisation, tillsyn och drift, ändamålsenlig utbildning för all personal avpassad för de uppgifter man skall utföra osv. Alll della är goda råd men lydligen alltför dyra för huvudmännen.

Den enkät som socialstyrelsen lät göra i juli 1978 har, som statsrådet säger, visat på en splittrad bild. Sjukhusfysiker lyser med sin frånvaro hos de flesta sjukvårdshuvudmännen, och därmed saknas också kontroll av apparaturen. Endast älta sjukvårdshuvudmän har bildal röntgenkommittéer. Av dessa älta var några inte ens färdigbildade ännu. Planer på att starta denna verksamhet finns lydligen hos ytterligare åtta huvudmän, medan de övriga inle har någon planering påtänkt, utan man säger kanske som i Västerås: "Vi har inle lid med fler tidskrävande aktiviteter!"

Betyder socialstyrelsens rekommendationer någonting, eller kan man strunta i dem hur mycket man vill? Varför följer man inte de råd och anvisningar som kom ut 1976? I en kungörelse, SOSFS (M) 1978:26, som statsrådet talar om i svaret, belyses återigen ansvarsfrågan när det gäller medicinsk teknisk utmstning i sjukvården. Den kungörelsen gäller säkerheten för både patienter och personal, utbildning och tillsyn. Kommer sjukvårdshuvudmännen atl försöka eflerieva vad som där rekommenderas, eller blir det ytterligare en åtgärd från socialstyrelsen utan effekt?

Den samarbelsgrupp som bildals i november 1976 mellan statens strålskyddsinstitut och socialstyrelsen log läng tid pä sig innan den böriade fungera. De experter - läkare, fysiker, assistenter och administratörer - som knutits till gruppen var inle kallade lill del första sammanträdet förrän efter elt år. Nu fungerar tydligen gruppen, men eftersom den inle är tillsatt av regeringen och inle har fått direktiv eller tidsplan från regeringen ärdet svårt atl vela när arbetet kan vara avslutat.

Jag har nu lill sist några frågor, även om milt anförande i stort sett redan innehållit många frågeställningar.

1. Vad avser statsrådet att vidtaga för åtgärder för att röntgenkommittéer inrättas hos samtliga sjukvårdshuvudmän? Är det inte dags för åläggande, om rekommendationer inte beaklas?

2. Vad avser statsrådet att göra för alt se till atl allt radiologiskt arbete utförs av för arbetsuppgifterna utbildad personal? Socialstyrelsen är kallsinnig när del gäller atl utfärda behörighetsbestämmelser. Här fär man verkligen bevaka hur utbildningsdepartementet ser på behörighetsbesläm-

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om bättre strålskydd inom hälso-och sjukvården

5 Riksdagens protokoll 1978/79:70-75

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Om bättre strålskydd inom hälso-och Sjukyården

melserna i della fall när man skall gä igenom förslaget frän Vård 77.

3. Behöver inle strälskyddslagen få en översyn i vad avser tillstånds- och ansvarsfrågan? Är del inte klart otillräckligt med fem röntgeninspeklörer för hela landet?

4. Är det lämpligt all strålskyddsinstitutets verksamhet i vad avser radiologiskt arbete handläggs av jordbruksdepartementet?

Slalsrådel HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Del var många och väsentliga frågor som Margoi Håkansson ställde till mig. Jag hoppas att jag någol så när skall kunna svara på dem.

Utvecklingen inom sjukvården har medfört atl det vid de större sjukhusen numera finns röntgenapparater på flera avdelningar. Tidigare var rönlgenverksamhelen samlad till en central röntgenavdelning. Detta kan på del lokala planet ha lett till osäkerhet om ansvarsförhållandena.

Jag vill i delta sammanhang klart deklarera alt strälskyddslagen innehåller bestämmelserom tillstånd föratl inneha röntgenutrustning och om utseende av föreståndare för verksamheten. I sjukvårdskungörelsen flnns vidare bestämmelser om bl. a. klinikchefens åligganden. Sjukvårdshuvudmännens arbetsgivaransvar innebär också alt arbelsmiljöaspekier måsle beaktas. Jag vill här erinra om de skärpta bestämmelserna i den nya arbelsmiljölagen. Den gällande lagstiftningen och utfärdade anvisningar skall självfallet efterlevas, på detla område liksom på andra.

Del kan enligt min mening finnas skäl för all huvudmannen inventerar röntgenutrustningen och kontrollerar atl erforderliga tillstånd finns. Det är givetvis också viktigt atl ansvarsförhållandena ule på sjukhusen klarläggs. Som jag har framhållit i mitt interpellationssvar är tillsynen av röntgenutrustning av grundläggande betydelse frän säkerhetssynpunkt. En periodisk tillsyn och ersättning av försliten materiel kan förhindra att patienter och personal utsätts för oacceptabla stråldoser.

Sjukvårdspersonalens kunnande är nalurliglvis en viktig faktor för strålskyddet. Det är enligl min mening nödvändigt att säkerhetsfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet, inte bara i grundutbildningen av olika personal-gmpper ulan också vid introduktion av nyanställd personal och i den fortlöpande informationen i arbetet. Utvecklingen inom sjukvården, med utnyttjande av alltmer komplicerad apparatur, kemiska ämnen och högpo-lenla läkemedel, understryker behovet av en planenlig informalion och instruktion i del dagliga arbetet. Jag häller med Margot Håkansson om alt arbetsmiljön pä våra sjukhus kan vara fariig.

Jag vill här framhålla att betydande insalser har gjorts på olika håll i landet just för atl förbättra säkerheten i arbetet. Men jag är samtidigt av den uppfattningen att åtskilligt återstår att göra. Det är min förhoppning atl den debatt som vi i dag har fört skall leda lill alt dessa viktiga frågor yllerligare uppmärksammas.

Margoi Håkansson ställde fyra direkta frågor. Den första gällde vilka åtgärder som jag avser all vidla för atl rönlgenkommittéer skall inrättas ule i landslingen. Det får naturiigtvis bli så, alt jag lar upp en diskussion med

socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet, för att se vad som går alt göra Nr 71

ytterligare för alt initiera sädana kommittéer. Tisdaeen den

Den andra frågan gällde vad jag avser att göra för alt se till alt alll 23 ianuari 1979

radiologiskt arbete utförs av utbildad personal. Det tycker jag atl jag redan har

svarat på. Jag delar uppfattningen atl endast välutbildad personal skall ulföra q hQup ctml-

skydd inom hälso-

detla arbete.

I den tredje frågan undrar Margoi Håkansson om inte strälskyddslagen " siukvården behöver en översyn. Del är en sak som vi får la upp ett resonemang med bl. a. socialstyrelsen och strålskyddsinslilulet om.

Till sist ifrågasätter Margoi Håkansson om del är lämpligt atl strålskyddsinstitutet lyder under jordbruksdepartementet. Jag gissar att hon i stället vill ha del under socialdepartementet. Jag lovar all jag skall ta upp denna fråga med Eric Enlund och pä någol sätl meddela Margoi Håkansson resultatet av våra överläggningar.

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Lindahl för etl klargörande svar. Många av de frågor jag ställde i milt föregående anförande har jag fått svar på, t. ex. alt det är krav pä all gällande bestämmelser efterievs, att man skall se över alt de direktiv frän strålskyddsinstitutet som finns verkligen efterievs och atl man skall försöka alt förbättra tillsynen av apparaturen. Det innebär ju att man måste knyta sjukhusfysiker till sjukvårdsområdena.

Vi är helt överens om alt åtskilligt återstår all göra. Men del är väsentligt atl de här problemen debatteras och inte glöms bort.

När del gäller mina direkta frågor vill jag framhålla att jag är mycket nöjd med all statsrådet kommer alt la upp en diskussion med socialstyrelsen om att röntgenkommittéer verkligen inrättas inom samtliga sjukvårdsområden. Del är oerhört viktigt, eftersom det är rönlgenkommittéerna som skall ha den samlade bilden av verksamheten i sjukvårdsområdet. Jag tror atl detta är en a v de grundläggande frågorna när det gäl ler att få ett bättre strålskydd för både patienter och personal. Del är myckel viktigt att det finns en överblick över denna verksamhet, speciellt när den - som statsrådet anförde - är splittrad på många små områden. Det är alltid farligt med en uttunning av ansvaret.

När det gäller utbildningen har jag också fått etl klart svar. Nu gäller det bara all följa upp den delen, atl se till att man fär behörighet och en utbildning som verkligen svarar mot de krav som ställs bl. a. frän Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund, som i mänga år har drivit denna fråga.

Som svar pä min tredje fråga har jag också fått ett klart besked om all statsrådet avser att ta upp en diskussion om en översyn av strälskyddslagen. Jag hoppas alt man i det sammanhanget också ser till atl man får tillräckligt med röntgeninspeklörer som kan sköta denna kontroll.

I min fjärde fråga log jag upp det förhållandel att strålskyddsinstitutets
verksamhet när det gäller radiologiskt medicinskt arbete sorterar under
jordbruksdepartementet. Det är en helt riklig gissning atl jag tror alt
socialdepartementet kanske bättre skulle kunna handlägga jusl frågor som
gäller joniserande strålning i samband med röntgen och radiologiskt arbete. 67

Nr 71 Jag vet inle om del möjligen går att dela på della ansvarsområde, men jag är

Tisdaeen den '''' '' " diskussion kommer atl tas upp.

23 ianuari 1979 Sedanfinnsdet någraandrapunktersomjaggärnaskulle viljaberöra något

_____________ lilel. Människor/patienter, som vi alla presumtivt är, utsätts för väldigt

Om bätire strål många radiologiska undersökningar- många givetvis utan all veta faran. Jag

skydd inom häho- '" inte skrämma upp någon i onödan, men jag tror atl det skulle vara bra om
orh siuk\'ården '''" kunde få fram någon form av patientkort i likhet med nuvarande

vaccinalionskorl, där del kunde registreras hur många röntgenundersökningar man utsätts för. Där skulle då också regislreras alla misslyckade bilder, s. k. omtagningar. Det är del som är så oerhört farligt atl man för all få en bra bild kanske tar 10-15 bilder.

Riskerna med många undersökningar är helt klara. Riskerna är stora för speciellt leukemi, blodcancer, som kanske inle uppkommer förrän efter ell liolal år men som är en ytterst allvarlig sjukdom.

Barn som inte kan ligga stilla kan uisäiias för rönigenbesirålning i blodbildande organ i alltför höga doser och alltför många gånger. Barn som ofta råkar ul för olycksfall löper också risk all röntgas alldeles för myckel. Del finns stora risker med detta. Har man elt patientkort kan kanske de riskerna elimineras. Många gånger röntgar man i onödan.

Jag skulle också vilja la upp frågan om rutinkontroller med röntgen och slentrianmässiga undersökningar. Hur skall man komma ät del? Det måsie gä atl gör någonting åt del.

Många gånger beror de på en osäkerhet av remitterande läkare. Man vet inle riktigt, och så röntgar man för säkerhels skull. Jag tror all del är oerhört vikligl med upplysning om farorna till alla som skriver rönlgenremisser. Statsrådet har talat om utbildning för all sjukvårdspersonal om riskerna med röntgen och radiologiskt arbete men också om fortlöpande utbildning. Jag tror atl del skulle vara bra om man pä något sätt kunde la upp den onödiga röntgen som ändå förekommer i vårt land.

Upplysningsverksamheten borde kanske också komma allmänheten lill del. Mänga gånger tror man inle att man är riktigt undersökt om man inte har blivit röntgad. Så är egentligen inte fallet. Många gånger skulle det vara mycket bättre atl undvika de röntgenundersökningar som så atl säga krävs. Jag är medveten om atl del är en svår balansgång, men jag tror atl problemel måsle las upp lill debatt. Delta gäller också de hälsoundersökningar som man utför, t. ex. mammografi. Det vore bra om man kunde utvärdera den innan man sätter i gång i stor skala. Della gäller också privatpraktiker och landläkare. Hur skall man kunna se lill att deras utrustning är i gott skick och all del finns tillstånd?

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Här har talals mycket om upplysning. Jag skall inle blanda mig i debattens huvudämne. Men jag skulle vilja ge statsrådet Lindahl en upplysning i anslutning lill Margoi Håkanssons fjärde fråga.

Jag ställde i våras samma fråga i ell annat debatlsammanhang här i
68 kammaren. Då replikerade jordbruksutskottets ärade ordförande, Einar

Larsson, all han också kände sig lilel främmande för strålskyddsinstituiels placering under jordbrukshuvudtiieln. Jag har en känsla av all det i riksdagen kan finnas stämning för atl sälja del institutet ganska billigt till socialdepartementet.

Slalsrådel HEDDA LINDAHL:

Herr lalman! De frågor Margot Håkansson tar upp om frekvensen av röntgenundersökningar som människor utsätts för är väldigl intressanta. Mänga människor kräver röntgenundersökning - de tror inle alt de blivit väl undersökta förrän de fått röntgen. Det gäller naturiigtvis också barn. Man frågar sig om läkarna för patientens skull lar lill röntgen lilet i onödan ibland.

Del är riktigt, som Margoi Håkansson säger, alt man bör upplysa allmänheten om atl man bör hålla reda på anlalel tillfällen då man har rön Igen undersök Is.

Margoi Håkansson lalar om all ett patientkort där alla röntgenundersökningar antecknas skulle vara behövligt. Jag har diskuterat möjligheten au få fram elt patientkort. Jag tänker mig atl det skulle kunna genomföras genom atl en husläkare antecknar de behandlingar patienten har genomgått. Pä del sättet skulle man fä en kontroll. Husläkaren kunde ha hand om kortet och ge råd till patienten.

När det gäller mammografi har jag lalal med Jerzy Einhorn på onkologiska avdelningen pä Karolinska sjukhuset. Han menar alt man ulan fara kan gå igenom mammografiundersökning tvä gånger på ell år. Men då räknar han med atl man bara gör den undersökningen. Det måsie alltså vara av intresse alt vela om patienten tidigare blivit utsatt för röntgen av annal skäl. Mammografi som en allmän hälsokontroll ser jag därför för dagen inte som önskvärd, men som riktad hälsokontroll för vissa riskgrupper tycker jag den är myckel fin.

Jag skulle inte ha någol emot om man pä något sätl kunde fä fram ell patientkort. Jag vill följa frågan och koppla den till frågan om husläkare.

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Jag lackar för de orden. Jag tycker all det har varit en intressant debatt i sakfrågan, och jag tror all den skall kunna föra den här vikliga frågan vidare pä ell posilivi sätl.

Jag skulle också vilja understryka det professor Biörck sade om jordbruksutskottets ordförandes vilsenhet. Del gällde en motion som jag och Rolf Wirlén hade väckt. Belänkandet var uppe till debatt i riksdagen våren 1978. Del framstår för mig som väldigt främmande alt en hel del av den radiologiska verksamheten och rönlgenverksamhelen skall handläggas inom jordbruksdepartementet. Del skall bli intressant att följa hur den frågan kan tas upp mellan de två departementen.

Jag tycker också att det är väldigt viktigt alt konstatera att kontinuiteten inom sjukvården inle är vad den borde vara. Om man kan koppla mängden röntgenundersökningar som utförs lill den husläkare som har hand om

Nr 71

Tisdagen den 23 Januari 1979

Om bättre strålskydd inom hälso-och sjukvården

Nr 71 patienten finns det möjlighel atl få bättre kontroll på verksamheten och bättre

Tisdaeen den kunskap om hur myckel röntgen patienter utsätts för. Jag ser med intresse all

23 Januari 1979 '" arbetar vidare pä detta.

_____________ 1 den lilla boken Röntga lagom, som innehåller remissråd, står det jusl om

Om bättre 'itrål- palienistrålskydd. Där behandlas problemen med strälrisker vid medicinsk

kydd inom hälso- rönlgendiagnostik. Det betonas all onödiga röntgenundersökningar och
-)ch siukvården otillräcklig utbildning av lakar- och sjukvårdspersonal hör till de största

slrålskyddsproblemen. Tillsammans med all annan uppföljning när det gäller apparatur, röntgenkommittéer i landets sjukvårdsområden osv. hoppas jag att detta skall föra den här frågan närmare dess lösning lill allas vårt bästa -såväl för patienter som för personal.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 14 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:85 lill jordbruksutskottet

§ 15 Föredrogs och hänvisades

Förslag

1978/79:8 lill finansutskottet

§ 16 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:570-575 till konslilulionsulskotlet

1978/79:576 och 577 till finansutskottet

1978/79:578-582 lill skatteutskottet

1978/79:583 och 584 lill juslitieulskoltet

II utrikesutskottet

11 försvarsutskoUel

11 socialförsäkringsulskottel

11 socialutskottet

11 kulturutskottet

11 utbildningsutskottet

11 trafikulskoltel

II jordbmksulskottel

II näringsulskoltet

II arbetsmarknadsutskottet

1978/79:585 lill lagutskottet

1978/79:586-591 t

1978/79:592-595 t

1978/79:596-598 t

1978/79:599-605 t

1978/79:606-618 t

1978/79:619-633 t

1978/79:634-646 t

1978/79:647-653 t

1978/79:654-661 t

1978/79:673 och 674 till civilulskoltet

1978/79:662-672 t

§ 17 Talmannen meddelade all propositionerna nr 100 och 101 skulle sattas sist på morgondagens föredragningslista.

§ 18 Anmäldes och bordlades Nr 71

Mouoner Tisdagen den

1978/79:675 av Thorbjörn Fälldin m.Jl om åtgärder mol byråkrati, för 23 ianuari 1979

decentralisering och för ökad kommunal demokrati

1978/79:676 av Eric Holmqvist om en publikation över riksdagens ledamöter 1978/79:677 av Göthe Knutson och Håkan Winbeig om stödet till organisa-

lionslidskrifter 1978/79:678 av Rolf Dahlberg m.fl. om beskattningen av barnpension 1978/79:679 av Georg Danell om slopande av charierskaiten 1978/79:680 av Birgitta Hambraeus m.fl om skallelindring för uppfinnare 1978/79:681 av Erik Johansson i Hållsia m.fl om åtgärder mot tobakens

skadeverkningar 1978/79:682 av Ingegerd Troedsson m.fl. om ändrade mervärdeskalleregler i

fråga om ränla och begagnade varor 1978/79:683 av Lars Werner m.Jl. om skärpning av kapilalbeskaltningen 1978/79:684 av Gösta Andersson och Lena Öhrsvik om lokalisering lill Nybro

kommun av länsrätten i Kalmar län 1978/79:685 av Sivert Andersson m. fl om slopande av målsägandeangivelse

vid åtal för vållande lill kroppsskada 1978/79:686 av Johannes Antonsson om lokalisering av en tingsrätt till

Kungsbacka 1978/79:687 av Torsten Karlsson om lokalisering till Motala av länsrätten i

Östergötlands län 1978/79:688 av Lars Wenter m.Jl om skydd mol maktmissbruk från

myndigheter och högre ämbetsmän 1978/79:689 av Bertil Johansson och Manin Olsson om stöd från allmänna

arvsfonden till idrottsföreningars ungdomsverksamhet 1978/79:690 av Marianne Karlsson om tvångsinlösen av minoritetsaklier 1978/79:691 av Knut Wachtmeister om tilläggsdirektiv lill utredningen

angående föreiagsinieckning 1978/79:692 av Thorbjörn Fälldin m.jl om ökat stöd lill freds- och

konflikiforskning 1978/79:693 av Gunnar Biörck i Värmdö om "samhällstjänst" för män och

kvinnor 1978/79:694 av Rolf Hagel och Alf Lövenbotg om sänkning av försvarskostnaderna, m. m. 1978/79:695 av Marianne Karlsson om undervisning i familjekunskap för

värnpliktiga 1978/79:696 av Lars Werner m fl. om värnpliktigas fackliga rättigheter

m. m. ]918/19:691 av Lilly Beigander m.Jl. om räll lill ersättning frän den allmänna

försäkringen vid utövande av umgänge med barn 1978/79:698 av Gunnar Biörck i Värmdö om ersättning frän den allmänna

försäkringen för vård av sjuk anhörig
1978/79:699 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. om kostnadsfria AD-vitaminer 71

för barn

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

1978/79:700 av Anita Gradin och Lilly Bergander om ersättning från den allmänna försäkringen för vård av sjuk anhörig

1978/79:701 av Anita Gradin och Arne Gadd om sjukpenning fördokiorander med utbildningsbidrag

1978/79:702 av Anita Gradin m.fl. om barnpension m. m. för vissa fosterbarn

1978/79:703 av Anita Gradin m.Jl om räll lill ersättning från den allmänna försäkringen för medicinsk-kosmelologisk behandling

1978/79:704 av Britta Hammarbäcken m. fl om höjning av vissa livräntor

1978/79:705 av Sture Korpås om bostadstilläggen för pensionärer, m. m.

1978/79:706 av Lats-Åke Larsson m. fl om sjukpenningplacering vid grundskoleutbildning för vuxna

1978/79:707 av Thorsien Larsson om ändrat karensdagssystem inom sjukpenningförsäkringen

1978/79:708 av Sven-Erik Nordin m.fl. om egenförelagares rätt lill sjukpenning

1978/79:709 av Margit Odelsparr och Sven-Erik Nordin om ändrade bestämmelser för utseende av ledamöter i vuxenutbildningsnämnd

1978/79:710 av Margit Odelsparr och Manin Olsson om ersättningen vid personskada under militärtjänst

1978/79:711 av Margareta Andrén och Bernt Ekinge om ålgärder mol langning av alkoholdrycker

1978/79:712 av Gillis Augusisson m.fl. om personaltätheten vid ungdomsvårdsskolorna

1978/79:713 av Bonnie Bernsiröm om vissa barnfamiljers ekonomiska och sociala situation

1978/79:714avC;/««ö/-B/ö/rAi Värmdö om årliga verksamhetsberättelser vid sjukhusen

1978/79:715 av Birgitta Hambraeus och Bertil Fiskesjö om arbeislivsforskares räll till dala

1978/79:716 av Inga Lantz m. fl om utökad barnvärdarverksamhet

1978/79:717 av Inga Lantz m.fl om alternativa semeslerformer för familjer

1978/79:718 av Inga Lantz m. fl. om preveniivmedelsrådgivningen

1978/79:719 av Blenda Llttmarck m.fl om utnyttjande av larm inom äldre-och handikappvården

1978/79:720 av Ingegerd Troedsson m.fl om siatens bakteriologiska laboratorium

1978/79:721 av Ingegerd Troedsson m.Jl. om läkemedelspolitiken

1978/79:722 av Lais Werner m.fl. om rätt till lön i samband med uppehåll i arbetet

1978/79:723 av Lars Werner m. fl. om höjda slalliga anslag lill pensionärsrörelsen

1978/79:724 av Birgitta Hambraeus och Gunnel Jonäng om förvaltningen av kyrkans egendom

1978/79:725 av Eva Hjelmslröm m.fl om slatsbidrag till kommuner för

ungdoms-, fritids- och sludiecirkelverksamhel m.m. Nr 71

1978/79:726 av Gunnar Nilsson m. fl om ökat stöd till Skådebanan Tisdaeen den

1978/79:727 av Tore Nilsson om bevarande av värdefulla äldre vägmiljöer 23 januari 1979

1978/79:728 av Karl-Eric Norrby m.Jl. om slereosändning av lokalradiopro- ___

gram

1978/79:729 av Lars Werner m. fl om planerna på en nordisk radio-och TV-satellil

\918I19:130 av Hans Alsén m.fl. om inrättandeaven professur för forskning rörande kooperation

1978/79:731 av Lennart Andersson m. fl om hemspråksundervisningen och stödundervisningen i svenska

1978/79:732 av Sivert Andersson om ändring av beteckningen på bergsvelen-skapslinjen vid Tekniska högskolan i Stockholm

1978/79:733 av Gunnar Biörck Värmdö om åtgärder föratt förstärka svenska folkels kunskaper om och intresse för naturvetenskap och teknik

1978/79:734 av Hilding Johansson m. fl om lokalisering lill Trollhättan av yrkesieknisk högskoleutbildning

1978/79:735 av Inga Lantz m.jl om stalsbidrag lill de kommunala musikskolorna

1978/79:736 av Sven Mellqvist m.Jl om trafikundervisningen i skolorna

1978/79:737 av Ingrid Sundberg m.Jl om översyn av korrespondensundervisningen, m. m.

1978/79:738 av Ivan Svansiröm om ålgärder för alt öka intresset för den tvååriga Irädgårdsulbildningen

1978/79:739 av Ivan Svansiröm och Bengl Bengtsson om körkortsutbildning i skolan

1978/79:740 av Lars Werner m. fl om utbildningen vid universitet och högskolor

1978/79:741 av Lena Öhrsvik m. fl om sammansättningen av högskolornas regionstyrelser

1978/79:742 av Siig Alftin om SJ:s verksamhet i Bollnäs

1978/79:743 av Anders Björck om SJ:s nya motorvagnar

1978/79:744 av Benil Dahlén om biljetlsamverkan mellan SJ och GDG

1978/79:745 av Eric Hägelmark om en samordning av pålagorna på bilismen

1978/79:746 a v A/a/7fl/»;('A'(7//sso« om slopande av straff för underiåienhei alt medföra körkort under färd

1978/79:747 av Tore Nilsson om iransporl av cykel och annal gods på låg

1978/79:748 av Sten-Ove Sundström m.fl om sänkia fyravgifter vid malmexport

1978/79:749 av Ivan Svanström om underhållet av vissa mindre vägar

1978/79:750 av Jörgen Ullenhag om översyn av farledsvaruavgifterna avseende Mälaren

1978/79:751 av Biigitta Hambraeus m.fl om stöd till avverkning av klenvirke

1978/79:752 av Birgitta Hambraeus m.fl. om ökat stöd lill strålskyddet 3

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

1978/79:753 av Erik Johansson i Hållsia och Rune Torwald om ändrade regler för stalsbidrag lill avloppsreningsanläggningar

1978/79:7,54 av Göthe Knutson om Stora Sjöfallet m, m.

1978/79:755 av Gunnar Nilsson och Knut Johansson om jordbrukarnas inkomslföljsamhel och markpriserna

1978/79:756 av Ivan Svanström om åtgärder för alt främja familjejordbruk

1978/79:757 av Rune Torwald och Maj Pchisson om en ny renhållningslagstiftning

1978/79:758 av Hans Alsén m. fl om varuförsöriningsplaner

\918/19:159 av Bertil Dahlén om tillhandahållande av överskollsmaleriel från förenade fabriksverken

1978/79:760 av Anita Gradin ni. fl om obligatorisk reseförsäkring

1978/79:761 av Rolf Hagel och Alf Lövenhorg om förstatligande av försäkringsväsendet, m. m.

1978/79:762 av Birgiiia Hambraeus om villkorslagsprövningen

1978/79:763 av Hilding Johansson ni. fl om lokalisering till Trollhättan av etl produktulvecklingscentrum

1978/79:764 av Hilding Johansson m.fl om bevarande av legolillverknings-induslrierna inom norra Älvsborgs län

1978/79:765 av Eric Marcusson m.fl. om legelinduslrins framlida utveckling

1978/79:766 av Hans Pettersson i Helsingborg och Bengt Silfverslrand om förbudet i marknadsföringslagen mot s, k. kombinerade utbud

1978/79:767 av Hans Pettersson i Helsingborg m.Jl om informalionsplikl för den som erbjuder ijänsler inom byggbranschen

1978/79:768 av Bengl Silfverstrand m.Jl om inrättande av regionala investmentbolag i Skånelänen

1978/79:769 av Margaretha af Ugglas m.fl om statsbidraget lill Ingenjörsve-lenskapsakademien

1978/79:770 av Gösta Andersson och Ivan Svanström om lokalisering till Kalmar län av statlig verksamhet

1978/79:771 av Rolf Dahlberg om arbelsmarknadssilualionen i Gävleborgs län

1978/79:772 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om rällen lill arbele

1978/79:773 av Birgiiia Johansson m. fl. om velorätl mol permilleringar

1978/79:774 av Gösta Karlsson och Tage Sundkvist om en förbifarlsled vid Flen

1978/79:775 av Marianne Karlsson om skyddande av värdefulla naturområden

1978/79:776 av Tore Claeson och Lars-Ove Hagberg om fritidsboende

1978/79:777 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om åtgärder mol spekulalion i bosladsräller

1978/79:778 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om ökad lillgång pä lokaler för barnstugeändamäl

1978/79:779 av Birgitta Hambraeus m. fl om energisparslöd lill inslallalion av braskaminer

1978/79:780 av Erik Johansson i Hållsia in.jl om omvandlingen av hus för permanent boende lill fritidshus

1978/79:781 av Marianne Karlsson om bevarande av värdefull kullurhislorisk bebyggel.se

1978/79:782 av Marianne Karlsson om decenlralisering av byggnadsnämnd

1978/79:783 av Oskar Lindkvist om förbällring av bostadsmiljön

1978/79:784 av Oskar Lindkvist och Per Okf Håkansson om slopande av kravet på anordning för individuell mätning av varmvatten, m. m,

1978/79:785 av Oskar Lindkyist och Maj Britt Theorin om viss översyn av reglerna för erhållande av bostadslån

1978/79:786 av Oskar Lindkvist och Lars Ulander om åtgärder mol faslighels-spekulation

1978/79:787 av .Sven-Erik Nordin m.Jl om egenförelagares rätt lill bosiads-bidrag

1978/79:788 av O/of Palme m.fl. om en solidarisk bosladspolilik

1978/79:789 av Olof Palme m. fl om sänkning av lånegränsen för bostadslån, m, m.

1978/79:790 av Per-Olof Strindberg m.Jl om ökad möjlighet lill belåning av äldre småhus

1978/79:791 av Lars Werner m. fl. om kollektiva boendeformer

1978/79:792 av Lars Werner m. fl om förbällring av arbetsmiljön

1978/79:793 av Lars Werner m.Jl om åtgärder för ökad registrering av arbetsskador m.m.

1978/79:794 av Lars Werner m.fl. om utbildning rörande arbetsmiljön m. m.

1978/79:795 av Lars Werner m.fl. om kemiska risker i arbetsmiljön, m.m.

1978/79:796 av Lars Werner m.fl. om räll för fackliga representanter all undersöka arbetsmiljön m. m.

1978/79:797 av Lars Werner m. fl om utbyggnad av barnomsorgen

\918/19:198av Lars Werner m. fl. om konkurrensbegränsande överenskommelser mellan förelag som producerar barnstugor

1978/79:799 av Lars Werner m.fl. om tillräckligt antal barnslugeplatser vid godkännande av stadsplan, m, m,

1978/79:800 av Lars Werner m. fl om de äldres livssituation

1978/79:801 av Lois Werner m.fl. om rätt lill arbele för pensionärer

1978/79:802 av Lars Werner m.fl. om de äldres bosläder m,m,

1978/79:803 av Lars Werner m. fl om modersmålsundervisning för invandrarbarn

1978/79:804 av Lars Werner ni. fl om modersmålslräning för invandrarbarn

1978/79:805 av Lars Werner m.Jl om SIA-reformen

1978/79:806 av Lars Werner m.fl. om anslag lill skolans fritidsverksamhet

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Nr 71

Tisdagen den 23 januari 1979

Meddelande om frågor

1978/79:807 av Erik Johansson i Hållsia /;;, //, om besprutning från luften med

kemiska preparat 1978/79:808 av Erik Johansson i Hållsia /;;,//, om behandlingen av

lövvirke

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 22 januari

1978/79:294 av Oswald Söderqvist (vpk) lill slalsrådel Carl Tham om användningen av statliga medel för kärnkraftspropaganda:

Del har i energidebatten vid flera tillfällen framhållits au de som vill ha kärnkraft har till sitt förfogande en överlägsen propagandaapparat.

Della förhållande har nu på nyll tydligt demonstrerats. Den amerikanska reakiorsäkerheismyndighelen, NRC, publicerade under fredagen elt kritiskt uttalande om Rasmussenrapporlen. I dag, måndagen den 22 januari, är centrala driftledningen, CDL, ute med ell pressmeddelande, underbyggt med en utförlig rapport av docent Evelyn Sokolowski, Studsvik,en av de verkliga kärnkraftshökarna i del här landet. I CDL spelar statliga Vattenfall en viklig roll. Vi kan således på nyll konstatera all statliga medel används i en kampanj för kärnkraften. Den förre energiministern, Olof Johansson, uttryckte i ell frågesvar 1977 alt han ansåg detta felaktigt och atl det borde begränsas.

Jag vill därför fråga energiministern:

Anser energiministern i likhet med sin företrädare att det är felaktigt att statliga medel används lill propaganda för kärnkraft då riksdagen ännu inle fattat något definitivt beslut om den framlida svenska energipolitiken?

den 23 januari

1978/79:295 av Gudrun Sundström (s) lill försvarsministern om sysselsättningen vid Haglöfs Ryggsäcksfabrik AB i Borlänge:

Enligl uppgift finns det en stor oro inför framtiden då Haglöfs industri i Borlänge ej erhållit någol besked om fortsatt leverans av ryggsäckar till försvaret. Varsel om avsked av viss personal har redan anmälts på grund av uteblivet besked om fortsatt leverans. Jag vill mot den bakgrunden ställa följande fråga lill försvarsministern: Är statsrådet villig all medverka till beslut om fortsalt leverans till försvaret av ryggsäckar i syfte all trygga sysselsättningen vid Haglöfs industri i Borlänge?

1978/79:296 av Bertil Måbrink (vpk) lill statsministern om uttalande av statsminister Ola Ullsten rörande den amerikanske presidentens polilik:

US A:s president Carter har i dagarna presenterat sin budget, som är etl svar på de besuttnas skatterevolt. Utgifterna för sociala reformer minskas medan anslagen till försvaret höjs.

President Carter uttalade ända lill för någon vecka sedan sill osvikliga stöd för schahens terroregim i Iran.

På besök i Allanta, Georgia, den 16 januari 1979 sade den svenske statsministern:

"Den förre guvernören i denna storartade delstal, den nuvarande presidenten i USA, har med sin politik i kampen för mänskliga rättigheter ingett hopp bland förtryckta människor mni om i världen."

Jag vill mol denna bakgrund fråga statsministern:

Vad åsyftas i nämnda citat och på vilket sätt har den amerikanske presidentens polilik utgjort ett stöd för förtryckta människor?

Nr 71

Tisdagen den 23 Januari 1979

Meddelande om frågor

1978/79:297 av Jörn Svensson (vpk) till justitieministern om den s. k. skrivarverksiaden vid Hinseberg:

Villkoren för.de kvinnliga fångarna har varit och är fortfarande näst intill skandalösa. De är hänvisade lill en enda anstalt, Hinseberg. Just närheten lill familjen och de närmaste anses vara en av de viktigaste faktorerna för en god rehabilitering.

Pä Hinseberg har etl författarpar sedan i höstas arbetat med en skrivar-verkstad. Vid ett 20-lal längre sammanträffanden har de talat med och hjälpt de intagna kvinnorna alt skriva om sina liv. Kulturrådet har stött verksamheten. Avsikten är all kvinnornas berättelser skall ingå i Författarförbundets serie "Liv i Sverige", där "vanliga" människor kommer lill tals.

Anslaltsledningen anser sig utsatt för för många påhopp i pressen och har nu fått kriminalvårdsstyrelsen atl stoppa skrivarverksiaden.

Den författare - f ö. myckel uppmärksammad för sina trogna och verklighetsnära arbeiarskildringar - och den journalist som nu förhindrats fortsätta sill nära samarbele med de kvinnliga fångarna ser kriminalvårdsstyrelsens agerande som ell sätt all lägga lock pä kvinnomas yttrandefrihet.

Jag vill mot denna bakgrund fråga justitieministern:

Ämnar statsrådet se till all skrivarverksiaden vid Hinseberg får fortsätta sin verksamhet?

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 15.06.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveii; Gemen