Riksdagens protokoll 1978/79:69 Fredagen den 19 januari

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:69

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:69

Fredagen den 19 januari

Kl. 10.00

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om det svenska valutasamarbetet

§ 1 Justerades protokollet för den 11 innevarande månad.

§ 2 Om det svenska valutasamarbetet

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för all besvara Aaz-ZZT/vA-Ofeso/w (c) den 8 december anmälda interpellation, 1978/ 79:111, och anförde:

Herr talman! Karl Erik Olsson har frågal mig dels om vilka slutsatser jag drar av Sveriges lidigare medlemskap i och utträde ur ormen, dels om vilka utgångspunkter regeringen har för en eventuell diskussion om medlemskap i EMS,

Som Karl Erik Olsson framhåller i sin interpellation har Ministerrådet vid de Europeiska Gemenskaperna beslutat upprätta etl nytt europeiskt monetärt syslem (EMS), Avsikten var alt EMS skulle böria fungera vid årsskiftet 1978-1979 och då ersätta den s, k. valutaormen. De svårigheter som uppstod i slutskedet av förhandlingarna förväntas bli lösta inom en snar framtid. Därefter kan EMS träda i funktion. Av EG-länderna har dock Storbritannien vall all stå ulanför del egentliga valutasamarbetet.

Vad gäller Kari Erik Olssons fråga om regeringens utgångspunkter för en eventuell anslutning till EMS, tillåter jag mig referera till avsnittet om valutapolitik i den nyligen offentliggjorda finansplanen (prop. 1978/79:100 bil. 1, s. 16). Herr Olssons interpellation avgavs innan beslutet all inle knyta kronan till EMS förelåg. Herr Olssons fråga har därmed i mycket redan besvarats.

Regeringen och riksbanken har under höstens lopp analyserat för- och nackdelar med atl i någon form ansluta kronan lill EMS. Slutsatserna av dessa analyser ställdes mol erfarenheterna från vår nuvarande valutapolitik. Innan beslut logs att icke ändra vår valutapolitik var vi i kontakt med företrädare för de övriga tre stora partierna i finansutskotlel.

Regeringen bedömde del vara angelägel all utan onödigt dröjsmål ge besked om sin slåndpunkl, bl. a. för atl skapa förutsättningar för en lugn valulautveckling.

Beslutet den 14 december 1978 blev sålunda atl inte della i växelkurs- och inlerventionsmekanismen inom EMS.

Som svar på Karl Erik Olssons fråga om mina slutsatser av Sveriges lidigare associering till del västeuropeiska valutasamarbetet, den s. k. ormen, vill jag anföra följande.

Vi har frän svensk sida alltid hävdat atl det behövs etl starkt internationellt

109

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om det svenska valutasamarbetet

samarbele på del ekonomisk-politiska området. Det klara sambandet mellan valutastabilitet och ekonomisk tillväxt gör det naturligt alt aktivt stödja strävanden att skapa valutastabilitet. Men -och här citerar jag direkt ur den akluella finansplanen-"del hindrar inle all växelkurserna måste anpassas på lång sikl lill förändringar i sädana fundamentala faktorer, som besiämmer ländernas konkurrenskraft-såsom produkliviielstillväxl,skillnader i offentliga sektorns tillväxtlakl, ekonomiernas anpassningsförmåga m. m.".

Sverige dellar i slrävandena alt skapa bätire förutsättningar för ekonomisk tillväxt, i globala sammanhang bl. a. inom Internationella valutafonden (IMF) och inom Organisationen för ekonomiskt samarbele och utveckling (OECD). Elt regionall baserat samarbele är ell led i slrävandena all trygga den ekonomiska tillväxten. 1 mars 1972 ledde del västeuropeiska samarbetet pä valutaområdet lill atl den s. k. ormen bildades. Till detta syslem var den svenska kronan ansluten mellan mars 1973 och augusti 1977.

I samband med presentationen av regeringens siabiliseringsprogram hösien 1977, gavs en ulföriig redogörelse för moliven all lämna den s. k. ormen. Men jag vill gärna nämna skälen ännu en gäng.

Atl kronan ej kunde förbli i ormen berodde i korthet pä, atl den svenska ekonomin råkat i en fundamental obalans. Medan sysselsättningen sattes främst hos oss, gjordes prisstabiliteten lill huvudsak i del dominerande ormlandet Västtyskland. Våra arbetskraftskostnader per producerad enhet ökade med mellan 25 och 30 96 mer än genomsnittet för ormländerna från 1973 till 1976. Vår obalans gentemot den starkaste valutan, den västtyska marken, blev alll slörre. På sensommaren 1977 bedömde vi vår kostnadsutveckling vara så allvarligt i otakt med den i ormländerna, att en fortsatt associering av kronan lill ormen inle var möjlig. Risken för en fortsatt appreciering av den västtyska marken var stor. Samtidigt bedömdes tillväxten i den västtyska ekonomin bli långsam. Vi kunde inle samtidigt ha en apprecierande kronkurs och en långsam tillväxt i Västtyskland. Utvecklingen i Västtyskland 1978 bekräftade våra förväntningar. Erfarenheterna visar också alt om pris- och kostnadsutveckling är i otakl, uppslår spekulativa kapitalrörelser mellan länderna. Vi ansåg det vara omöjligt atl under de närmaste åren upprätthålla en sä fast kursrelaiion lill den starka västtyska marken som ormsamarbelel förutsatte.

Den 29 augusti 1977 lämnade Sverige ormsamarbetet och kursslyrningen baserades i stället på en valulakorg. Målsällningen var, och är, all stabilisera kronans effektiva växelkurs - i stället för all som i ormen stabilisera kronkursen i förhällande till vissa valutor. Vårt nuvarande växelkurssystem har inneburit en lugnare kursutveckling för kronan, och de erfarenheter vi har hafl av syslemel med valulakorgen är positiva.

110

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr lalman! Jag ber all fö tacka budgeiminislern för svaret på min inlerpellation. Jag finner svaret uttömmande, och det visar också pä en stor samstämmighet i uppfattning. Jag är således glad alt kunna konstatera all budgetminislern och jag har samma  uppfattning också vad det gäller

anledningarna lill atl vi lämnade valutaormen -den frågan är i och för sig passerad vid det här laget, och debatten om den har vi redan haft. Vi har i Sverige en annan syn pä sysselsällningspoliliken och prisslabilileien än vad man har inom EG-länderna, och dei var nalurliglvis detta som gjorde all vi kom i en obalans med prisutvecklingen i våra konkurrentländer, vilkel i sin lur sä småningom ledde lill att vi måsle gå ul ur valuiaormen.

Det är givelvis väldigt viktigt att man ser på valutasamarbetet ur alla synvinklar. Etl vidgat valutasamarbete har myckel slor betydelse för svensk politik. Betydelsen ökar naturligtvis genom all etl samarbele innebär all vi knyts närmare de parter vi samarbetar med och all vi sä småningom blir beroende av den polilik som förs i dessa länder också på andra områden än de rent ekonomiska.

När debatten om EMS kom upp på europeisk nivå var turerna ganska snabba. Jag skall gärna erkänna all jag i börian av december när frågan var aktuell kände en stark oro för hur den svenska regeringen skulle behandla den. Jag hyste vissa farhågor för alt de liberala tankegångarna skulle gå lilel längre än vad de så småningom visade sig göra, och det var därför jag framställde den här interpellationen den 7 december. När beslulei fållades den 14 december kände jag tillfredssiällelse med all det inle innebar någon knytning lill del nya europeiska valutasamarbetet.

Ell område som jag log upp i min interpellation och som budgetministern inte har kommenterat är de nya frågor som man upplever har fött en alll slörre plats i den svenska inrikespolitiken. En stor del av det svenska folket upplever energi-, hushållnings- och ekologifrägor som väldigt vikliga. En mera bred syn pä frågan om livskvalitet är också någonting som har trängt in i den svenska politiken.

De här frågorna ulgör vid sidan av frågorna om synen pä sysselsätlningen etl avsteg ifrån vad som är allmänt på europeisk nivå. Jag vill gärna vela hur budgetminislern ser på olikheterna i den politik som förs och skulle också vilja veta vilka effekter skillnaderna kan fö på ell eventuellt framlida samarbele.

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om det svenska valutasamarbetet

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO: Herr lalman! Jag har knutit svaret pä interpellationen till de två konkreta frågor som Karl Erik Olsson ställde och alltså inle kommenterat alla de resonemang som finns bakom dessa två frågor.

På några punkier i de bakomliggande resonemangen har vi kanske samma synsäll, medan del pä vissa andra punkter lorde finnas vissa skillnader i uppfattningen. I sedvanlig ordning är inierpellalionssvarel alltså knutet till de konkreta frågorna. Jag kan instämma i alt frågorom energi, hushållning och livskvalitet är, och säkerligen i än högre grad kommer au vara, betydelsefulla spörsmål i svensk ekonomi och svensk samhällsdebatt under de kommande åren. Jag vill dock tro au den debatten kommer au fö en ökad tyngd också i andra europeiska länder. F. n. finns del inte någon anledning alt väga in dessa i beslut om ett valutasamarbete och all med anledning av debatler och

111

Nr 69

Fredagen den 19 Januari 1979

Om det svenska valutasamarbetet

eventuella skillnader i synsättet länderna emellan la upp nya diskussioner om elt svenskt valutasamarbete.

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag delar budgetminislerns uppfattning att de frågor jag nämnde säkert kommer att pä sikt spela en ökad roll i alla industriländer. En fråga som jag tog upp i inlerpellationen och som har särskild betydelse för Sverige är Sveriges geografiska läge, vår regionalpolitik och värt behov av en sådan.

1 budgetministerns svar noterar jag alt del beträffande utträdet ur valuiaormen står följande: "Vi ansåg det vara omöjligt atl underde närmaste åren upprällhålla en sä fast kursrelaiion till den starka västtyska marken som ormsamarbelel förutsatte." Här citeras alltså en tidigare uppfattning, där det lalas om "de närmaste åren". Min fråga blir då: Slår budgetminislern fast vid atl "de närmaste åren" också gäller etl samarbele i EMS? Och när kan man i så fall förvänta sig initiativ från svensk sida lill ett nytt samarbete när det gäller det europeiska valutasamarbetet?

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO: Herr talman! När del gäller frågan om eventuella förändringar av del i december fattade beslutet tycker jag inte au man skall ge sig in på några tidsmässiga spekulationer eller på några definitioner av formuleringen från hösien 1977. Lål den i stället stå som den slår! Den formulering som riksbanken använde, efter kontakier med regeringen och företrädare för de tre stora partierna i finansutskottet, var alt man hade beslutat alt f n. inle della i kurs-och inlerventionsmekanismen inom EMS. Jag har inle anledning att nu aktualisera någon förändring av det beslutet.

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr lalman! Jag vill tolka delta ur min synpunkt .så positivt som möjligl, dvs. så alt del inle finns planer på inträde i någol samarbele som liknar ormen eller vad som i dag är EMS och alt vi i vissa hänseenden skall föra en självständig polilik. Budget- och ekonomiministern och jag har kanske olika uppfattningar i vissa detaljfrågor, men vi är i huvudsak överens om riktlinjerna för svensk polilik i de här aktuella avseendena och om att det inte finns anledning lill några nya ställningstaganden f n.

112

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO: Herr talman! Jag vill bara göra ett tillägg. Vi ansluter oss bägge klart till det beslut som fattats frän svensk sida och till uppfattningen atl del inte finns anledning atl aktualisera någon ändring i del beslutet.

Jag vill också understryka en formulering som fanns både i mitt interpellationssvar och i riksbankens beslut om alt Sverige icke skulle delta i EMS, nämligen att vi pä svenskt håll ändå ser positivt på att det nya valutasystemet kom lill. Del är ju för den europeiska ekonomin och för väridsekonomin av betydelse all del föreligger en valutakurssiabililei. Den

positivasynentyckerjagatt vi på svenskt håll haranledningatt hysa,och den    Nr 69

går väl att förena med del svenska beslutet atl vårt land icke nu skall delta i det    Fredaeen den

europeiska valutasamarbetet.                                           j9 januari 1979

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om orsakerna till kärnkraftskatastrofen i Lingen i Västtyskland

Om orsakerna tiU kärnkraftskatastrofen i Lingen i Västtyskland

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet föratt besvara Pär Granstedts{c) äer\ 18 december anmälda interpellation, 1978/79:119, och anförde:

Herr lalman! Pär Granstedt har frågat mig dels vilka åtgärder den svenska regeringen har vidlagil för alt kunna analysera orsakerna till kärnkraflskala-slrofen i Lingen, dels vilka slutsatser jag drar av vad som hittills framkommit.

Som svar pä de båda frågorna vill jag anföra följande.

Kärnkraftverket Lingen, Niedersachsen, färdigställdes 1968. Del är en lällvaltenkokarreaklor med en lermisk effekt av 520 MW. Den elektriska effekten är 256 MW, vilket inkluderar 82 MW från fossilbränsleeldade s. k. överheitare. Reaktorn är att belrakla som en demonslraiionsanläggning. Kärnkraftverket logs ur drift 1977 beroende på problem i den icke-nukleära delen av anläggningen.

Plutonium har använts som bränsle i reaktorn endast vid ell enda tillfälle. Detta skedde på hösien 1970 då, i experimentellt syfte, ell av reaktorns 284 bränsleelement ersattes med etl element med pluloniumbränsle. Tillstånd till della försök hade givits av tillsynsmyndigheterna.

Den kärnkraflskalastrof som Pär Granstedt syftar på skulle bestå i alt det har skett en signifikant ökning av antalet cancer- och leukemifall bland barn i närheten av kärnkraftverket i Lingen.

Uppgifterna om denna s. k. kärnkraflskalastrof i Lingen härstammar från elt inlägg i en regional tysk läkartidning. 1 detta inlägg återges bl. a. uppgifter som har sammanställts av den statsvetenskapligt utbildade österrikaren Walter Soyka, vilken tillsammans med historikern Roland Bohlinge driver det privata Institutet för biologisk säkerhet.

Enligl Soykas uppgifter skulle det finnas anledning alt misslänka alt det inom en radie av 80 km frän kärnkraftverket i Lingen, mellan åren 1945 och 1978, har förekommit en signifikant ökning av antalet cancer-och leukemifall bland barn. Varken Soyka eller den läkare som skrivit lidningsinlägget påstår emellertid all så är fallet. Tidningsinläggei innehåller sålunda endast en antydan om möjligheterna härtill på basis av vissa iakttagelser.

Soykas antydningar baseras på uppgifter som han har erhållit som svar pä annonser i lokalpressen eller vid samlal med bl. a. kyrkogårds- och sjukhuspersonal.

De av Soyka gjorda antydningarna har med kraft bemötts både av delstatens myndigheter och av myndigheter pä förbundsregeringsplanel.

8 Riksdagens protokoll 1978/79:67-69

113

Nr 69

Fredagen den 19 Januari 1979

Om orsakerna till kärnkraftskatastrofen i Lingen i Västtyskland

Bl. a. socialministern i Niedersachsen har ifrågasatt Soykas vetenskapliga kompelens och hans undersökningsmetoder. Av tillsynsmyndigheternas statistik över radioaktiva utsläpp från Lingenverket och leukemifrekvensen i området framgår atl utsläppen från Lingenverken har medfört en persondos i den närmaste omgivningen som har understigit 1 millirem/år, vilkel är mindre än 1/30 av tillätet värde. Det kan nämnas atl den naturliga strålningen inom området ger en persondos av ca 110 millirem/år.

Vad beträffar leukemifallen inom det akluella området konstaterar delstatens hälsovårdsministerium att dessa varken ligger över eller under delstats-eller riksgenomsnittet.

Del kan således konstaleras alt den kärnkraftskatastrof som Pär Granstedt lalar om, alt döma av tillgängliga fakta, inte har inträffat. Den svenska regeringen har därför inle hafl anledning all vidtaga några åtgärder.

Den slutsats jag drar a v vad som framkommil äratt del alltid finns skäl alt kritiskt granska sensationella påståenden som görs i kärnkraflsdebatlen.

114

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka statsrådet Tham för svarel pä min interpellation. Den interpellationen, som jag framställde i mitten på december, byggde på uppgifter i svensk, dansk, tysk och österrikisk press om kraftigt ökad frekvens av leukemi i anslutning lill kärnkraftverket i Lingen.

Dessa uppgifter var, vill jag påstå, oerhört alarmerande. Man hade konstaterat åtminstone 250 fall av leukemi och annan cancer bland barn inom ett område med åtta mils radie frän kärnkraftverket. Del är en frekvens som naturiigtvis är mycket, mycket högre än vad som kan anses normall. Denna myckel högre frekvens skulle ha blivit märkbar efter 1968, när kärnkraftverket togs i drift.

I sitt svar pä min inlerpellation förnekar statsrådet Tham alt den här ökningen av cancer skulle ha inträffat, i varie fall med utgångspunkt i de tillgängliga uppgifterna, som statsrådet säger. Om del nu är så all larmrapporten är helt felaktig, atl ökningen inte har förekommit, att de här 250 fallen aldrig var 250 fall av leukemi, är del naturiigtvis mycket glädjande, och jag hoppas alltså alt statsrådet Tham har rätt.

Tyvärr kan jag däremot inle känna mig övertygad om alt sä skulle vara fallet. Del som anförs i statsrådet Thams svar kan dess värre inte lugna mig pä denna punkt. Det finns en hel del punkter i svarel som kräver kommentarer.

Statsrådet lar upp undersökningsmetoderna som ifrågavarande institut har tillämpat och konstaterar alt man har använt sig av annonser i lokalpressen och samtal med bl. a. kyrkogårds- och sjukhuspersonal. Del där låter naturligtvis ganska lätt.

I varie fäll enligt de uppgifter jag har finns del i Niedersachsen inte någon rapporlskyldighel i samband med inträffade cancerfall. Därför finns det tydligen inle någon tillförlitlig cancerslatislik att gä lill. Del är inle så konstigt. I Sverige har vi rapporlskyldighel när del gäller cancer sedan myckel lång lid tillbaka, men bearbelningslägei gör alt man inte heller i Sverige skulle kunna

hitta tillföriitligslalistik för all konstatera cancerfrekvens under de senaste tio åren, i varie fall inle utan ett myckel omfattande arbete. 1 Niedersachsen har man sålunda varit hänvisad lill fältundersökningar, där man utnyttjat annonser och samlal med berörda personer. Man har också, enligl de redovisningar som jag fått del av, bedrivit direkta fallarbeten i byarna och varit ute och talat med folk.

Dessa metoder är kanske inte sä sofistikerade, men det är förmodligen vad man kan la till i etl fall som detta, när det tydligen inte finns ordentliga register atl gä lill.

Dessutom konstaterar statsrådet atl de som lett undersökningen inle är medicinare, vilkel säkert är alldeles rikligt. Men det innebär naturligtvis inte all de inte haft tillgång lill medicinsk expertis när de skulle bedöma det här materialet.

Del som ändå är huvudargumentet i interpellationssvaret är alt de berörda myndigheterna har dementerat både uppgifterna om en förhöjd frekvens av leukemi och misstanken om all några farliga utsläpp av radioaktivitet kan ha förekommit.

De myndigheter som det hänvisas lill i svarel är tillsynsmyndigheterna pä kärnkraftsområdet och på hälsovårdsområdet. Del är alltså jusl de myndigheter i Västtyskland som skulle ha haft ansvaret för aU någonting sådant som del man nu misstänker inle skulle kunna inträffa. De som har ansvaret i Niedersachsen, och även i Västtyskland som helhet, för au något sådant inle för hända säger nu all del inle heller har hänt. - Del är den grund som statsrådet Tham har när han med utgångspunkt i tillgängliga uppgifter säger all det inte har hänt.

När man bara hänvisar till den ena parten, nämligen till den som i detta fall är pä svarandesidan, lycker jag för min del atl detta är en högst otillfredsställande bevisföring för påståendet aU den misstänkta kärnkraftskalaslrofen inte har inträffat. Jag skulle vilja fråga statsrådet Tham om den svenska regeringen inle har haft några andra källor vid sin bedömning av alt denna kalastrof inte har inträffat än bara de ansvariga myndigheternas dementier.

I avslutningen på sitt interpellationssvar säger statsrådet med en viss ironisk touche aU slutsatsen blir aU "det alltid finns skäl au kritiskt granska sensationella påståenden som görs i kärnkraftsdebatten". Jag delar helt och hållet den uppfattningen, men jag lycker att det dä är vikligl au den kritiska granskningen inte bara gäller uppgifter som kommer från miljövärdsinlres-sena, utan alt den kritiska granskningen också gäller de uppgifter som kommer från de ansvariga myndigheterna. Jag undrar därför: Har regeringen gjort någon sådan kritisk granskning?

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om orsakerna tiU kärnkraftskatastrofen i Lingen i Västtyskland

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag vill försl konstatera att när de här sensationella uppgifterna försl kom fram i den västtyska debatten ledde det självfallet till atl man på politiskt håll log upp dessa frågor för all fö klarhet i om någonting av del här slaget verkligen hade förekommit. Della ledde fram till under-

115

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om orsakerna tiU kärnkraftskatastrofen i Lingen i Västtyskland

116

sökningar både på delstalsnivä och av förbundsregeringen, och frågan aktualiserades också i förbundsdagen. Undersökningarna förelogs såväl av de regionala miljövårdsmyndighelerna som av de federala myndigheterna. Vid de undersökningar som dä genomfördes framkom emellertid ingenting som styrkte de uppgifter som hade lämnats av Soyka. När man kritiserade undersökningsmetodiken - vilket, självklart nog, genomgående skedde pä allt tillgängligt vetenskapligt häll - medgav också Soyka vid en presskonferens all den metodiken naturiigtvis hade sina brister. Del är onekligen ell understalemenl.

När del gäller leukemifallen är del inle riktigt att det inle förelåg några uppgifter om dem. Del finns vissa hälsodata som utges, och i samband med diskussionen av dessa kunde konstateras, enligl 1977 års hälsovärdsdala, aU anlalel dödsfall på grund av leukemi i förbundsrepubliken sedan 1965 med hänsyn lill befolkningens åldersslruktur varit nära nog konstant. Sedan dessa klarlägganden har gjorts har någon vidare debatt egentligen inte förekommit hos någon av parterna - i förbundsdagen och på annal håll i Västtyskland har man ansett atl dessa uppgifter är felaktiga.

Jag måsle säga alt del inte är ulan en viss beklämning som jag har lagil del av Pär Gransledts interpellation och i viss mån också av det som Pär Gran.stedt nu sade. Både interpellationen och Pär Granstedis inlägg här belyser enligl min mening pä elt ganska dystert sätl med vilka fördomsfria meloderenansvarigcenterpartistisk riksdagsman vill föra energidebatten. Vi är nog alla ense om atl det är en stor och avgörande fråga för värt lands framlid. Den handlar om den kanske mest grundläggande delen av vår försörining-hur vi skall fö fram energi för all värma våra bostäder, driva våra industrier och hålla vår transportapparat i gäng. En viktig del av energidebatten är hur vi skall få fram energisystem som åstadkommer minsta möjliga skada pä natur och människors hälsa. Del är en allvarlig och komplicerad debatt, och många människor känner av naturliga skäl osäkerhet och kanske oro inför mänga uppgifter som förekommer i debatten.

Jag menar all delta förhällande ställer särskilt stora krav på ansvar och eftertanke hos de politiker som vill della i debatten. Just med tanke pä frågans vikt måsle alla uppgifter och föregivna fakta noga prövas och granskas. Atl de sedan kan tolkas och värderas på olika sätt är en annan sak.

Tyvärr måsle jag konstatera atl Pär Granstedt nu liksom lidigare visar atl han inle vill la pä sig del ansvaret. Nu, liksom i tidigare debatler med mig i kärnkraftsfrågan, åberopar han siffror och uppgifter som vid närmare undersökning visar sig ha mycket dålig underbyggnad. Del är inga svårigheter fören riksdagsman i denna riksdag all närmare la reda på bakgrunden och vad som har sagts i frågan i Västtyskland. Men delta hindrar inle Pär Granstedt från all i sin inlerpellation uttala sig med stor säkerhet. Han säger t. o. m.: "Del är nu uppenbart alt kärnkraftverket i Lingen i Västtyskland har

förorsakat en omfallande cancerdöd ." Hur kan Pär Granstedt påstå att

detta är uppenbart? Alla föreliggande fakta tyder på all dessa uppgifter är felakliga.

Pär Granstedt tar då sin tillflykt lill ett gammalt och välkänt deballknep.

Han säger atl alla de uppgifter som föreligger kom mer från myndighelerna, de som har ansvaret för tillsynen. Ulan skymlen av bevis vill han alltså ifrågasätta de myndigheter som jusl har lill uppgift att skydda människors liv och hälsa. Jag måste, herr lalman, säga alt det är svårt all känna någon respekt för de synpunkterna frän en debattör som sä uppenbart värdslöst handskas med fakta.

Pär Granstedt har frågal mig vad regeringen tänker vidta för åtgärder med anledning av den påstådda kärnkraftsolyckan. 1 själva verket tror jag all Pär Granstedt inte alls är intresserad av all fö svar på den frågan. Han vet lika väl som jag atl kärnkraftverk vid normal drift haren mycket låg skadlig inverkan pä natur och människors hälsa. 1 själva verket är del den delen av kärnkraftsverksamheten som är den mest riskfria. Det var också full enighet på den punkten i energikommissionen och dess expertgrupp för miljö och säkerhet - även om del i andra avseenden rådde delade meningar.

Pär Granstedt vel säkert också alt effekterna frän exempelvis fossileldade kraftanläggningar har en väsentligt större skadlig inverkan pä människors liv och hälsa än normaldriflen i kärnkraftverken. Men del är uppenbariigen inte det som Pär Granstedt är intresserad av i den här debatten, utan del förefaller som om han med utgångspunkt i helt obevisade uppgifter i västtysk debali, uppgifter som flera gånger har blivit dementerade av de berörda myndigheterna, vill oroa och skrämma. Det är del, herr talman, som jag finner vara etl beklämmande inslag i en allvarlig energidebatt.

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om orsakerna till kärnkraftskatastrofen i Lingen i Västtyskland

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Energiministern väljer att låla debatten handla om min person och mitt säll alt föra diskussionen. Jag vel inle om del är del som ärdet väsentliga, och jag är lilet förvånad över det sätl som energiministern för denna debatt på. Jag skall försöka atl litet mer hålla mig lill sakfrågan.

När de här uppgifterna kom lill min kännedom ansåg jag aU det var något myckel allvarligt, om dessa händelser verkligen hade inträffat. Jag utnyttjade de kanaler som stod till mitt förfogande som enskild riksdagsledamot för all få frågan ytterligare belyst. Därvid framkom inle någonting som pekade pä att del inlräffade inte skulle vara sä allvarligt som jag i första hand hade bedömt del. Delta är alltså bakgrunden lill min fråga.

Jag anser del vara min skyldighet alt, om jag får kännedom om den här typen av alarmerande fakta, då också la upp dem lill politisk debatt. Atl jag för den sakens skull av det ansvariga statsrådet blir beskylld för att använda mig av fördomsfria metoder tycker jag inle tyder på någon vilja till all stimulera en öppen debatt i den här frågan. Della är en allvariig och komplicerad debatt -del håller jag gärna med om. Jag deltar i debatten pä många andra områden än jusl del som d?n här frågan hänför sig lill, och det är viktigt aU varje fråga kan las upp till belysning.

Sedan säger Cari Tham atl jag hemfalleråt ett gammall knep, när jag pekar på den situation som myndighelerna i denna fråga befinner sig i. Jag lycker faktiskt alt del är viktigt atl man kritiskt granskar också myndigheters uppgifter. Där kanske Cari Thams och min inställning skiljer sig. Jag

117

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om orsakerna tiU kärnkraftskatastrofen i Lingen i Västtyskland

konstaterar atl om det är så all de uppgifter som har framkommit vid den här undersökningen är rikliga kommer del att ha en mycket skakande effekt i Västtyskland. De ansvariga myndighelerna skulle då fö sin auktoritet i högsta grad undergrävd. Förmodligen skulle ledande personer fö lämna sina poster. Del skulle innebära att hela grunden för kärnkraftspoliliken i Västtyskland skulle skakas. Jag hoppas att de som sitter på ansvariga poster i vederbörande tillsynsmyndigheter trots detta är beredda atl redovisa också oförmånliga fakta. Men med kännedom om den mänskliga naturen lycker jag samtidigt all del är berättigat alt säga atl det finns en risk all en dementi från en ansvarig myndighet inte är del sista ordet i en fråga. Det finns motiv för all också kritiskt granska myndigheters uppgifter i en fråga där vederbörande myndigheter i sä hög grad är de svarande som i det här fallet.

Energiministern för ursäkta mig, men jag har funnit del motiverat alt föra fram det här lill debatt. Jag tycker alt den redovisning som energiministern har lämnat häri riksdagen är otillfredsställande. Den har inle kunnai övertyga mig om att det inle kan ligga någonting bakom de här uppgifterna. Jag kommer-dei vill jag framhålla-att också i andra sammanhang vara beredd all föra fram lill riksdagen uppgifter som kanske kan vara irriterande för energiministern och som kan innebära all man ifrågasätter myndigheters uppgifter och agerande. Jag lycker all del är min uppgift som riksdagsman att föra fram även sådana fakta lill debatt.

118

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Pär Granstedt har alldeles fel. De här uppgifterna är inte irriterande för mig. Jag tycker snarast alt interpellationen och det som Pär Granstedt här har sagl är en smula besvärande för honom själv.

Pär Granstedt hade - del är självklart - alla möjligheter atl närmare ta del av det material som föreligger i den här frågan. Pär Granstedt är inte obekant med utrikesförvaltningen. Man kan gä den vägen -det finns alla möjligheter för en riksdagsman alt göra del - och la fram ell mer fylligt material. Pär Granstedt hade då, om han även efter della hade velal la upp frågan lill diskussion, i sin interpellation klart kunnat ange att dessa uppgifter minst sagl var synnerligen osäkra och all ingenting egentligen hade framkommil som styrkt dem, men alt del likväl kunde vara intressant atl fö frågan ventilerad. Men del gjorde nu inle Pär Granstedt, utan i stället skrev han i inledningen till sin interpellation att del var uppenbart alt en kärnkraflskalastrof hade inträffat. Jag har inle fött svar pä min fråga hur Pär Granstedt kan skriva atl det är uppenbart att en kalastrof har inträffat när inga fakta har framkommit som lyder på all det är riktigt.

Myndigheter skall kritiskt granskas, säger Pär Granstedt. Ja, del är alldeles riktigt. Men i den mån man vill göra en sådan kritisk granskning måste man ha någol pä fötterna. Man måsie lägga fram fakta och argument som har någon sorls grund och verkan. Men hur är del i det här fallet? Finns del någonting sådant? Nej, hittills har ingenting sådant presenterats.

Själva sambandet mellan kärnkraflsverkens normala drift och skadliga effekler på omgivningen tillhör den del av kärnkraftsverksamheten som är

mycket väl belyst och där kunskapen är förhållandevis stor - i varie fall jämfört med den kunskap man har exempelvis vad gäller kol- och oljeförbrukningens effekler på människors liv och hälsa. Del är också ell område där del hittills - oavsett hur man ser på kärnkraften - har rått en relativt stor enighet. Del är också ett område där kontrollåtgärderna är många, där del förekommer reguljära mätningar, där man har mycket bestämda riktvärden och där man har en hygglig kunskap om sambandet mellan stråldoser och länkbara cancerogena effekter. Det är alltså etl område där kunskapen är slor och där del finns särkild anledning atl granska påståenden som antyder - ulan några rejäla fakta bakom - all normal drift av kärnkraftverk skulle leda lill betydande cancereffekler bland den omgivande befolkningen.

Jag lycker inle alt del är alt föra en rimlig debatt på del här området eller atl granska myndigheternas i;ppg)fter när man rör fram synpunkler av det här slaget.

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om orsakerna tUl kärnkraftskatastrofen i Lingen i Västtyskland

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Statsrådet Tham säger all del jag har tagit upp här inle är irriterande för honom. Ändå ägnar han sig huvudsakligen åt atl göra personangrepp på mig och mitt sätt alt bedriva politiskt arbete, något som faktiskt är ganska sällsynt i den här kammaren. Jag vill inle försöka analysera varför han känner elt behov av all föra över debatten från sakfrågan till min person, men misstanken kvarstår att frågan kanske trots alll var irriterande för statsrådet Tham.

Carl Tham säger alt inga fakta har framkommit som skulle ange all det kunde förekomma ökad cancerfrekvens i det aktuella området. Han frågar hur jag kan påstå atl del är uppenbart, när inga sådana fakta har framkommil. Jag vill påstå atl sådana fakta har framkommit. Del har också redovisats i min interpellation. Sedan har dessa fakta dementerats av berörda myndigheter, men del kanske inle är så förvånande.

Här står uppgift mot uppgift. Låt oss konstatera det. Det kan vara rikligt alt jag, om jag hade haft tillgäng till de här dementierna innan jag skrev inlerpellationen - vilket jag trots ansträngningar inte hade -skulle ha uttryckt mig något mer nyanserat. Men jag skulle aldrig ha gåtl sä långt som statsrådet Tham gör i en situalion där uppgift slår mot uppgift - som i det här fallet -atl jag utan vidare sagl atl inga fakta har framkommil och alt saken följaktligen skulle vara helt solklar.

Del är därför jag vidhåller det jag sade redan i min första replik, atl den kritiska granskningen skall gälla inle bara miljöinlressenler som tar upp detta utan också de berörda myndigheternas svar och dementier. Och jag har inle fält något svar på den fråga som jag också ställde redan i mill första inlägg: Har regeringen försökt bygga sin bedömning av vad som hänl eller inle hänt pä några andra källor än de ansvariga myndigheternas uppgifter?

119

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om orsakerna tUl kärnkraftskatastrofen i Lingen i Västtyskland

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! När vi granskal den här frågan har vi naturiigtvis varit hänvisade lill de uppgifter som finns och presenterats i samband med den väsentligt grundligare analys av den här frågan som av naluriiga skäl skelt i Västtyskland. De påpekanden och konstateranden som skett i debatten där har givit vid handen del som jag här gell uttryck för.

Anledningen lill atl jag framför alll har kommenterat den typ av debatt som Pär Granstedt gärna vill föra i de här frågorna är atl jag menar atl del är viktigt alt innan man framför sensationella påståenden av det här slaget verkligen noga granska sina källor. Del duger inte med atl säga atl uppgift här står mol uppgift. Man måste göra en bedömning av hur sannolika de olika uppgifterna kan vara, pä vilken kompetens och kunskap de är byggda osv. Och del är den granskningen som Pär Granstedt inte har gjorl.

Han säger nu atl han kanske, om han känt lill de här dementierna, nyanserat sin inlerpellation. Ja, del är bra del. Men jag kan inle undgå all påminna mig alt jag har fört debatter tidigare, i andra och på sill sätt kanske mindre centrala eller livsavgörande frågor, där del varit pä samma säll. Pär Granstedt har åberopat siffror som vid närmare eftertanke och under intryck av den debatt vi fört i frågan visat sig inle särskilt hållbara, och Pär Granstedt har då återigen retirerat lill ståndpunkten att här står fakta mot fakta, åsikt mot åsikt.

Det räcker inle. Man måste kunna ha en bedömning av hur trovärdiga uppgifterna är som förekommer i debatten.

120

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag upprepar all jag utnyttjat de resurser som ställ lill milt förfogande som riksdagsman föratt ta reda på fakta i det här målet. Nu tycker Carl Tham att del är otillräckligt och alt jag skulle ha gjort en grundligare analys, och del kan man naturiigtvis alltid lycka. Jag förmodar all regeringen kommer med förslag som ger riksdagsmännen de resurserna i så fall.

Men vad som förvånar mig, herr lalman, är all regeringen med sina ganska obegränsade resurser inte gjorl en grundligare analys av fakta utan nöjt sig med all i interpellationssvaret redovisa den ena parlens uppgifter. Del är vad jag tycker är anmärkningsvärt.

Om statsrådet Carl Tham ställer kravet pä mig alt - med en enskild riksdagsmans utredningsresurser- noga analysera de uppgifter jag kommer med i min interpellation,då ärdet klart all det ansvaret faller mängfalt tyngre på regeringen och elt statsråd när uppgifter presenteras i ell interpellationssvar. Och jag vidhåller fortfarande alt uppgifterna här är en partsredovisning frän de ansvariga myndigheterna som regeringen inte har försökt verifiera på någol sätl. Därför slår uppgift mot uppgift.

Förra gängen vi diskuterade, statsrådet Tham och jag, gällde det kärnkraftens ekonomi. Där redovisade jag en amerikansk kongressrapport, som angav den myckel stora ovisshet som råder när det gäller kärnkraftens följdkosi-nader. Då valde slalsrådel Tham också all gä pä del blanka förnekandets väg och precis som här hävda alt del inte finns några problem. Den gången hade

jag ingen anledning all slå till reträu, och del har jag inle i principfrågan här heller. Jag var den gången förvånad över alt slalsrådel här i kammaren på så dåligt underiag kunde uttala sig med sådan tvärsäkerhet om fakta kring kärnkraften. Jag är också den här gången förvånad över atl statsrådet så säkert som han ändå gör i interpellationssvaret uttalar sig om all någon olycka över huvud laget inte har inlräfliit här och all de uppgifter som Insliluiet för biologisk säkerhet presenterar är helt gripna ur luften. Del är en förvånande tvärsäkerhet. Det finns ingenting i interpellationssvaret eller i del som sedan har framkommil som övertygar mig om atl den tvärsäkerheten frän statsrådets sida är motiverad.

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om upprustning av Kalmar flygplats

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om upprustning av Kalmar flygplats

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för aU besvara Bernt Nilssons (s) den 19 december anmälda interpellation, 1978/ 79:121, och anförde:

Herr lalman! Bernt Nilsson har frågat mig dels vilka åtgärder jag ämnar vidla för alt Kalmar kommun skall erhålla ell snabbi besked om banvalet m. m. för den civila flygtrafiken vid Kalmar flygplats, dels om regeringen är beredd atl snabbt ställa medel lill förfogande så all erforderiiga investeringar vid Kalmar flygplats kan genomföras.

Riksdagen beslöt i maj 1975 alt Kalmar flygflottilj, F 12, skall läggas ned. I proposilionen uttalade föredragande departementschefen alt han förutsatte atl den civila flygtraflken i Kalmar skall kunna bedrivas på etl för regionen tillfredsställande sätt, även om den militära verksamheten vid F 12 avvecklas.

1 maj i fjol tillkallades en kommitté med uppdrag atl utreda vissa frågor beträffande luftfartens roll i en samordnad trafikpolitik m. m. - den s. k. luftlransportulredningen. Huvuduppgiften för utredningen är alt med utgångspunkt i en översiktlig analys av det inrikes fiyglinjenäiel föreslå en lämplig flygplalsstruklur som i första hand tillgodoser kraven pä tillfredsställande inlerregionala flygtransporter.

Samtidigt som luftlransportulredningen tillkallades uppdrog regeringen ät luftfartsverket atl i samråd med chefen för flygvapnet och Kalmar kommun vidla behövliga övergångsåtgärder för bedrivande av civil flygtrafik på Kalmar flygplats intill dess beslut fattats med anledning av förslag av luftlransportulredningen.

Inom ramen för regeringens uppdrag till luftfartsverket utreder verket vilka ålgärder som behöver vidtas på Kalmar flygplats på kort sikt. Verket utarbetar också en dispositionsplan för ell långsiktigt användande av flygplatsen. Arbetet med dispositionsplanen, som också sker i samråd med bl. a. kommunen, beräknas komma att avslutas inom den allra närmaste framtiden, vilkel innebär atl  kommunen  inom  kort kan erhålla besked om

121

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om upprustning av Kalmar flygplats

122

banvalet.

Vad gäller frågan om atl slälla medel lill förfogande för behövliga investeringar på Kalmar flygplats är jag givelvis beredd all snabbt pröva de förslag till medelsanvisning som kan komma frän luftfartsverket med anledning av regeringens uppdrag.

BERNT NILSSON (s):

Herr lalman! Jag ber all fö tacka kommunikalionsminislern för svaret på min interpellation. I synnerhet gäller del det allra sista avsnittet, där kommunikalionsminislern säger sig vara beredd all snabbi pröva förslag lill medelsanvisning som kan komma från luftfartsverket med anledning av regeringens uppdrag. Jag lycker del är bra och vill ta fasta på det.

Men före det finns etl avsnitt som gör mig konfunderad. Endera har kommunikalionsminislern inle läst min inlerpellation ellerockså har hon läst den och glömt den, och sedan har kommunikalionsminislern haft dåliga rådgivare och uppgiftsinsamlare som författat svarel.

Där sägs nämligen alt verket också utarbetar en dispositionsplan för Kalmar flygplals och alt Kalmar kommun därvid medverkar. Planen beräknas vara klar inom den närmaste tiden, "vilkel innebär alt kommunen inom kort kan erhålla besked om banvalet". Jag hoppas att det är riktigt all vi inom kort i vaoe fall skall fö besked. Men i övrigt är svarel obegripligt och som jag ser del felaktigt - möjligen kan jag ha fel.

I min interpellation skrev jag all luftfartsverket lidigare utlovat att en diskussionsplan skulle vara klar redan 1974. Men försl i januari 1977 startades arbetet med denna plan för flygplatsen i Kalmar. I den arbetsgrupp som arbelal fram planen har representanter för luftfartsverket, försvaret. Linje-flyg, länsstyrelsen i Kal mar län och Kalmar kommun ingått. I januari 1978 var arbetsgruppen klar med planen, och man var enig om dispositionen i stort inkl. banval och plats för nytt stationshus. Det var vad jag uppgav i min interpellation.

Jag har undersökt Kalmar kommuns medverkan och enligl uppgift medverkar man icke i något som helst dispositionsplansarbete f n. Del arbetet är färdigt. Det var färdigt redan 1978. Jag har planen här och kommunikationsministern kan fö la del av den efter interpellationsdebal-ten.

Jag skulle vilja be kommunikalionsministern om ett förtydligande, en förklaring av vad som avses med den här delen av svaret. Jag tror del ligger till på del här sättet: Disposilionsplanen var klar redan i januari. Luftfartsverket har daterat den lill juni 1978. I planen var som sagl luftfartsverkets representant enig med övriga deltagare i planarbetet. Man föreslog jusl alt bana 16/34 skulle väljas. Men märkligt nog har luftfartsverket inte begärl något anslag för budgetåret 1979/80 för atl fullfölja den plan man varit med om atl utarbeta. Trots atl den militära flygverksamheten böriar avvecklas den 30 september i år har luftfartsverket enligl budgetpropositionen icke begärt några som helst medel för alt klara av den saken. Ändå var man enig om planens utformning då den författades. Jag måste därför ställa frågorna:

Varför bedriver man denna förhalning? Vad är del egentligen man väntar på inom luftfartsverket? Skall del behöva ta över etl år för luftfartsverket au bestämma sig i en sådan här fråga? Del lycker jag är svagt och del är anledningen till all jag interpellerar i frågan.

Militärflygel har beslutat sig för alt använda bana 16/34 för sin fortsatta temporära verksamhet i Kalmar. Det borde därför vara naturiigt för civilflyget atl använda samma bana, i all synnerhet som elt sådant beslut skulle sammanfalla med Kalmar kommuns intressen.

Luftfartsinspektionen har också yUral sig över disposilionsplanen och meddelat aU man för sin del anser atl bana 16/34 är den lämpligaste. Dessutom har luftfartsinspekiionen påtalat atl det är angelägel atl installationen av ILS påbörias och färdigställs ulan ytterligare dröjsmål. Den dispens som f n. gäller för bana 05/23 och dess hinderfrihet galleri, o. m. juni 1981. Därefter är luftfartsinspekiionen icke beredd aU medge ytteriigare dispens. Del böriar således bli bråttom med den här frågan.

Jag vel inle varför luftfarlsvekei nonchalerar lufifartsinspekiionens påpekande om att installationen av ILS är myckel angelägen och bör komma till stånd ulan dröjsmål. Varför begär inle luftfartsverket medel åtminstone lill delta i årets budgelsproposilion? Del skulle vara intressant all höra vilken uppfattning kommunikalionsminislern har i den här frågan.

Det är nu elt är sedan disposilionsplanen färdigställdes, och nog borde man kunna fö fram ett besked och begära medel. Måsle del hända någon olycka eller skall man pressas till den yttersta gränsen, innan luftfartsverkets handlingsförlamning släpper och del uträttar någonting i den här frågan?

Kalmar kommun väntar på besked för all kunna lägga upp sin planering, och det är av slor ekonomisk betydelse för den att fö reda på banvalet. Försvarels fastighetsnämnd har varit i Kalmar och väntar också på besked för alt kunna förhandla om de fastigheter som blir friställda i och med F 12:s nedläggning. Arbetsmarknadsverket väntar på besked från luftfartsverket. Trots detta kommerdet ingenting. Alla väntar pä besked, men luftfartsverket bara dröjer. Jag ställer än en gäng frågan: Vad väntar luftfartsverket egentligen på?

Kanske kan kommunikalionsministern ge en förklaring? Är det inle skäl atl påskynda luftfartsverket sä atl del fattar beslut i den här frågan och vi får klarhet någon gång?

Jag vill ändå tolka kommunikationsministerns svar sä, alt hon är beredd atl posilivi följa upp de tvä lidigare regeringarnas utfästelser i vad gäller Kalmar flygplats. I annat fall skulle jag vilja ha elt besked om saken.

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om upprustning av Kalmar flygplats

Kommunikalionsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Av vad som sagts här i debatten förefaller det all finnas skäl alt reda ut vissa begrepp.

Vad beträffar del planförslag som Bernt Nilsson visade upp är det inte tillräckligt atl en person frän luftfartsverket sitter med när man utarbetar etl sådant. Det går sedan lill luftfartsverket centralt,och verket har inte funnit all del här planförslagel var lillräckligi beslutsunderlag och har därför inle

123

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om upprustning av Kalmar flygplats

fastlagt dispositionsplanen slutligt ännu. Men det kommer atl ske inom kort, som jag sade i mitt svar.

1 fråga om luflfarlsverkels möjligheler all nonchalera lufifartsinspekiionens beslut vill jag påpeka alt luftfartsinspekiionen är en självsländigt beslutande myndighet.

En dispositionsplan arens. k. fysisk perspektivplan som anger hur marken inom etl visst, avgränsal område skall användas i framtiden. Luflfartsverkel utarbetar successivt dispositionsplaner för sina flygplatser. När en dispositionsplan är fastlagd, vilkel sker i samråd med berörda intressenter, kan övrig planering som på något sätl är beroende av flygplatsens framlida disposition genomföras.

En helt annan fråga är närde investeringarsom följer av dispositionsplanen skall genomföras. Det för bedömas med utgångspunkt i de behov som föreligger vid olika lidpunkter och den budgelmässiga situationen då. När olika delar av en dispositionsplan behöver förverkligas underställs frågan regering och riksdag av luftfartsverket genom framställning om invesleringsmedel.

Bernt Nilsson efterlyser snabba investeringsbeslut. Jag kan försäkra herr Nilsson all regeringen snabbi kommer all pröva de förslag lill medelsanvisning som kan komma från luftfartsverket med anledning av regeringens uppdrag. Härigenom garanteras civil flygtrafik på Kalmar flygplats under de närmaste åren. Visar det sig atl de investeringar som eventuellt behöver genomföras nu kräver en längre avskrivningslid, är del självklart att de görs i linje med del långsiktiga användandet av flygplatsen.

Luftlransportulredningen har till uppgift alt lämna förslag lill den framtida flygplatsslrukluren i hela landet. Att föregripa regeringens och riksdagens beslut med anledning av utredningens förslag genom all nu besluta om investeringar på lång sikl för en särskild flygplals framstår inte som rimligt.

124

BERNT NILSSON (s):

Herr talman! Nu säger kommunikalionsminislern all del inle är tillräckligt att en representant frän luftfartsverket sitter med i en utredning ulan all man måste undersöka den här saken närmare. Men del är ändå så att disposilionsplanen är dalerad av luftfartsverket i juni 1978. Vill man sedan ändra pä den, är det nalurliglvis en annan sak. Själva disposilionsplanen är klar - det råder inget tvivel om del.

Frågan om invesleringama får man självfallet ta upp vid eu senare tillfälle-del är jag fullt medveten om. Luftfartsverket måsle först göra framställningen - eller bör i varie fall lämpligen göra det. Men del är della som här inle sker. Luftfartsverket ärju handlingsförlamat och kommer inle med något besked i någol avseende när del gäller den här frågan.

Del är mycket viktigt all flygel på Kalmar fungerar, eftersom vi saknar snabba tågförbindelser, exempelvis lill Stockholm. Vi har dåliga kommunikationer över huvud tagel, och därför har flygel mycket stor betydelse för oss regionall sett.

Dessutom ökar trafiken på Kalmar flygplats snabbare än vad som är genomsnittligt på flygplatserna i landet. Därför kan del inte bli lal om annat än atl man även i forlsältningen måsle ha flyg. För 1978 har ökningen varit inte mindre än 21,2 96 i jämförelse med 1977 års siffror. Del visarju vilken utveckling vi har på detta område.

Sedan säger kommunikationsministem atl man bör avvakta lufttransport-utredningens förslag. Del har sagts i kommitléberäiielsen all den utredningen skulle vara färdig 1979. Men hittills har den endast haft ett enda sammanträde, och ledamöterna räknar i varie fall med all den icke kommer att bli färdig förrän någon gång i börian på 1980-talet. Huruvida det är riktigt skall jag lämna därhän, men del finns slor risk för att utredningen inle blir klar 1979.

Luftfartsinspekiionen ger inte dispens för bana 05/23 och dess hinderfrihel längre än lill juni 1981. Då måste man vara klar på något sätt. Jag vet aU luftfartsinspekiionen självfallet är frislående i förhållande lill luftfartsverket. Del ärju därför som det är bråttom med denna fråga. Del är lika bråttom när det gäller luftfartsinspektionens påpekande om ILS, som man har skjutit pä undan för undan därför all man har varit osäker på hur del skulle bli med militärflyget osv. Men nu är ju beslutet angående militärflyget klart, och följaktligen borde man kunna bestämma sig för vilken bana man skall ha. Jag hoppas atl kommunikalionsministern har rätt och all vi får ett besked inom kort.

Som jag sade förut är det tre instanser som väntar på besked: Kalmar kommun, försvarets fastighetsnämnd och arbetsmarknadsverket. Jag skulle vilja hemställa att kommunikationsministern försöker påskynda detta ärende och göra vad som går att göra, så atl man får klarhet i frågan. Och vad tänker kommunikationsministern göra om man icke kan få banvalet och banorna klara till juni 1981?

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om upprustning av Kalmar flygplats

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr talman!  Försl en  kort sakupplysning.  Luftlransportulredningen sammanträder sedan tio minuter tillbaka för Qärde gången i år, och enligl den uppgift jag har fått kommer luftlransportulredningen att vara färdig under detta är.

Bernt Nilsson frågade vad som skulle hända om ingenting är klart till 1981. Jag förutsätteratt luftfartsverket, i enlighet med det uppdrag som regeringen har givit luftfartsverket, också fullföljer del uppdraget inom den lid som är nödvändig.

Överläggningen var härmed slutad.

125

Nr 69

§ 5 Om kärnkraftsexport till Turkiet

Fredagen den 19 Januari 1979

Om kärnkraftsexport till Turkiet

126

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för att besvara Pär Gransledts (c) den 18 december anmälda inlerpellation, 1978/79:118, och anförde:

Herr lalman! Pär Granstedt har frågat mig vilka de avgörande motiven har varit bakom den svenska regeringens beslut alt bevilja exportkreditgaranlier för kärnkraftsexport till Turkiel,

om detta beslut har föregåtts av någon utrikespolitisk bedömning samt

hur den svenska regeringen allmänt ser pä frågan om svensk kärnkraflsexport lill eu land med Turkiels utrikespolitiska läge.

Syftet med exportkreditgaranlier är alt svenska exportförelag skall ges möjlighel atl konkurrera med andra länders företag pä jämförbara villkor.

Den aktuella exportaffärens försäljningsbelopp är så stort atl affären inle skulle kunna genomföras av något svenskt förelag utan tillgång till export-kreditgaranti.

Beslut i garantifrågor fattas av exportkreditnämnden. På grund av affärens storlek har nämnden dock hänskjutit detta ärende till regeringen.

Regeringen har beslutat uppdra åt exportkreditnämnden alt meddela garanti för affären. En utfästelse om exportkredilgaranli har därefter beviljats av nämnden. Denna utfästelse är så konstruerad alt garant i ej trader i kraft om inte tillstånd beviljas för utförsel av den berörda utrustningen från Sverige.

Motivel för regeringens beslut har således varit en önskan att ge det svenska företaget möjlighet att fortsätta delta i förhandlingar med köparen. Ulan en utfästelse om exportkreditgaranti skulle man annars ej kunna delta i den internationella konkurrensen om denna affär. Om den svenske leverantören får ordern återstår sedan för regeringen alt pröva frågan om utförseltillstånd. Någon ansökan om sådant tillstånd har ännu ej inkommit till regeringen.

Vid prövning av en ansökan om utförseltillsländ utgår man frän dels de förpliktelser som åvilar Sverige genom vår anslutning till internationella överenskommelser pä kärnenergiområdet, såsom icke-spridningsfördraget och Londonriktlinjerna, dels säkerhetsförhållandena i mottagarlandet. Med säkerhet avses i della sammanhang både risken för avledning av klyvbart material för tillverkning av kärnvapen och anläggningens handhavande på ett säkert sätt. Som etl absolut villkor för utförseltillstånd har regeringen angelt att mottagande icke-kärnvapenstal skall vara ansluten till icke-spridningsfördraget (NPT) eller ha godtagit minst motsvarande kontroll över all egen kärnkraftsverksamhet av del internationella atomenergiorganel lAEA, som bl. a. utövar den internationella kontrollen pä kärnenergins område.

Bland de krav som regeringen uppställer med utgångspunkt i bl. a. Londonriktlinjerna ingår fysiskt skydd mot ockupationer, stöld, sabotage och skydd mol miljörisker.

Avgörande för den utrikespolitiska bedömning som föregått regeringens beslut om exportkreditgaranti har varit Turkiets politiska vilja att avslå från

kärnvapen för egen del. Den turkiska ralificeringen av icke-spridningsfördraget som väntas inom kort kommer atl innebära alt landet avgelt en bindande försäkran härom. Slutligen kan noteras att de särskilda kontroll-åtaganden som vi kräver om en affär kommer till slånd också syftar till att säkerställa alt den svenska exporten inte heller pä längre sikl skulle kunna leda lill kärnvapenspridning.

Om Asea-Alom får ordern i fråga, kommer delta all skapa sysselsättning inom den svenska verkstadsindustrin på ca 15 000 manår. Sysselsättningshänsyn är således elt viktigt motiv till del fattade beslutet. Ordern har naturiigtvis också betydelse för den teknologiska utvecklingen på detta område i företagel liksom för Asea-Atoms möjligheter att fortsättningsvis konkurrera om order pä den internationella marknaden.

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om kärnkraftsexport till Turkiet

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber alt få tacka handelsministern för svaret på min inlerpellation.

Svaret innehåller lill sin huvuddel en redovisning av gällande praxis för hur elt sådant här ärende skall handläggas. Men trots denna ulföriiga redovisning kvarstår en viss oklarhet om när och var den politiska bedömningen av om Turkiel är ell lämpligt land att exportera kärnkraft till kommer in. Av redovisningen av den allmänna praxisen får man till all böria med uppfattningen alt en sådan bedömning kommer att ske först i samband med att utförseltillsländ skall lämnas. Längre fram i svaret påpekas del dock aU en utrikespolitisk bedömning gjordes redan innan regeringen gav klartecken till Asea-Alom i fråga om exportkreditgarantier. Även om det formella ställningstagandet görs först i samband med bedömningen av om utförsellillstånd skall lämnas, är det naturiigtvis rimligt alt regeringen i princip tagit ställning i samband med all man gav exportkreditgaranlier, vilkel jag också har utgått ifrån. Det skulle naturligtvis inle vara särskilt lyckat om Asea-Alom förhandlade länge och väl med Turkiel, och kanske rent av tog hem ordern, och att man sedan skulle vara tvungen att meddela all den svenska regeringen inte ville låta förelaget la hem ordern.

Del finns anledning alt se litet närmare pä den utrikespolitiska bedömning som gjorts och som redovisas i svaret. Där sägs:

"Avgörande för den utrikespolitiska bedömning som föregått regeringens beslut om exportkredilgaranli har varit Turkiels politiska vilja att avstå från kärnvapen för egen del."

Del sägs vidare all Turkiets vilja härvidlag kommer atl ta sig uttryck i den väntade turkiska ralificeringen av icke-spridningsfördragel.

Del är emellertid så - åtminstone enligt lidigare praxis - att ell lands NPT-anslutning inte automatiskt leder lill grönt ljus för export av kärnkraftsteknologi. 1 interpellationssvaret sägs också mycket riktigt all anslutning lill NPT äretl absolut villkor för alt regeringen skall lämna utförsellillstånd, men atl detta inte är det enda villkoret. Det måsle alltså tolkas så all även om en NPT-anslutning föreligger och även om Londonriktlinjerna tillämpas, sä måste regeringen göra en bedömning från fall lill fall. Del är vad som har gälll

127

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om kärnkraftsexport till Turkiet

128

tidigare, och jag förmodar alt del gäller fortfarande.

1 min inlerpellation har jag pekat på en rad faktorer som gör alt det finns anledning atl slälla sig tveksam lill Turkiet som ell lämpligt land all exportera kärnkraft lill. Jag har bl. a. framhållit all Turkiet är ell land vars inrikespolitiska stabilitet inle har varit särskilt stor under åren. Del innebär all en politisk vilja som kommer lill ullryck hos den nuvarande turkiska regeringen inle nödvändigtvis måsle kvarstå oförändrad med en framlida regim som kan länkas komma till slånd i landet. Man måste därför bilda sig en uppfalining om hur pass välförankral det poliliska beslulei är. Turkiel harju varit det land som tvekat i del längsta när del gäller att ansluta sig lill NPT. Det är ganska många år sedan Sverige gjorde del, men för Turkiets del har delta inte blivit aktuellt förrän nu, och man har tvingats lill det för all kunna skaffa sig kärnkraft.

Man måste alltså fråga sig: Finns del starka krafter i Turkiet som vill bibehålla en handlingsfrihet och som vill hålla möjligheterna öppna atl i ell tänkt läge skaffa sig kärnvapen? All så är fallet är den enda förklaringen till den tveksamhet som regeringen har visat i fråga om anslutning till NPT. Också uttalanden frän militära kretsar i Turkiel pekar på all denna önskan om en handlingsfrihet all kunna hålla möjligheten öppen för en kärnvapenanskaffning finns. Detta gör all man ytteriigare måsle fundera över hur pass hållbar den poliliska viljan all avstå från kärnvapen är pä lilei längre sikl.

Till della måsle, som jag påpekade i inlerpellationen, komma en bedömning av del utrikespolitiska läge som Turkiet befinner sig i. Man har där en traditionell motsättning lill Grekland som vid flera tillfällen gjorl att man varit pä gränsen lill en militär konflikt. Landet ockuperar delar av Cypern, det ligger i direkt anslutning till etl av världens mest inflammerade krisområden. Mellanöstern, och har dessutom myckel starka historiska band till detta område.

Allt del här gör atl jag tycker atl det flnns mycket starka skäl alt sälla frågetecken för en svensk kärnkraftsexport lill Turkiel. Det finns naturiigtvis länder till vilka det är ännu orimligare alt exportera kärnkraft, men problemen i samband med just Turkiel hör nog vid en internationell jämförelse lill de svårare. Jag vill därför fråga Hädar Cars: Har man analyserat de problem som jag har tagit upp och, i så fall, vilket resultat har man kommit fram lill vid analysen?

Sedan pekade statsrådet pä de möjligheler som öppnas om Asea-Atom får den här ordern. Man pekar då påden teknologiska utvecklingen i Asea-Atom och förelagets möjlighel atl fortsättningsvis konkurrera om order på den inlernalionella marknaden.

Nu har ju folkpartiregeringen sagl alt vi inte skall ha mer än elva kärnkraftverk i del här landet. Detta skulle innebära alt Asea-Alom inle längre skulle ha någon hemmamarknad. Därför vill jag mol bakgrund av delta uttalande och vad som sägs i interpellationssvaret fråga: Hur bedömer den svenska regeringen Asea-Atoms möjligheter atl fortleva och konkurrera pä den internationella marknaden i etl läge där Asea-Atoms hemmamarknad har upphört atl existera?

Vidare framhåller handelsministern den stora sysselsättningseffekt som en sådan här beställning skulle få. Det är naturiigtvis riktigt all en sådan beställning skulle ge en betydande sysselsättningseffekt. Nu vet vi alt det ekonomiska risktagandet vid kärnkraflsexport lill Turkiet är mycket stort. Turkiet har en myckel svag ekonomi, och riskerna för all exportkreditgarantin måste infrias helt eller delvis är alltså inte försumbara. Därför finns det anledning all fråga sig vilka möjligheler till en alternativ användning av eu sådant här ekonomiskt åtagande regeringen har funderat över. Är del helt klan all del här är det bästa och säkraste sättet all lill lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader stimulera sysselsätlningen i Sverige?

Nr 69

Fredagen den 19 Januari 1979

Om kärnkraflsexport till Turkiet

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Pär Granstedt har riktigt uppfattat vad som sagts om atl regeringen gör en utrikespolitisk bedömning, innan ett beslut fattas att medge atl exportkredilnämnden får bevilja en exportkredit av denna sioriek. En utrikespolitisk bedömning ligger självfallet i botlen även när del gäller det beslut som regeringen har fattat i exportkreditgaranlifrägan.

Det är också riktigt, som Pär Granstedt säger, all NPT-anslutning inte automatiskt innebär grönt ljus för kärnkraftsexport till ett land som har anslutit sig till NPT, dvs. icke-spridningsavtalet. NPT-anslutning är ett grundvillkor, men det är inte det enda villkoret, vilket jag också framhöll i mill interpellationssvar. Regeringen tar också många andra hänsyn, inle minst med utgångspunkt i Londonriktlinjema, där det finns med särskilda krav på säkerhet i andra avseenden än vad som berörs i icke-spridningsavtalet.

Interpellanten säger också helt riktigt atl Turkiel ligger i en del av världen där det finns betydande osäkerhetsfaktorer. Del finns problem när del gäller att bedöma utvecklingen i regionen. Enligt regeringens uppfattning är osäkerhetsfaktorema dock inte av sådan art alt de föranleder någon ändring av vår bedömning alt avgörande vikt måste fästas vid Turkiets NPT-anslutning och Turkiels pä delta sätt klart uttalade föresats att avstå från kärnvapen.

Jag vill lillägga att för den händelse atl Turkiet mot all förmodan en gång i framliden skulle säga upp NPT-avialel innebär det inte, atl Internationella atomenergiorganels övervakning kommer alt upphöra. De kontrollkrav som uppställts enligl Londonriktlinjerna innebär att 1 AEA-kontrollen kommer att fortsätta så länge som av Sverige levererad utrustning används.

Man kan vidare, som Pär Granstedt gjorde, diskutera frågan om export av en lältvatlenreaklor - som del gäller i delta fall - till Turkiet skulle ge det landet ökade möjligheter atl skaffa sig kärnvapen eller inte. I det sammanhanget måslejag säga att det är en synneriigen opraktisk väg för ett land som önskar skaffa sig kärnvapen att försöka göra det med hjälp av en lältvatlenreaklor. Vill ell land skaffa sig kämvapen finns del betydligt enklare vägar alt få fram det anrikade uran som behövs, nämligen med hjälp av en forskningsreaktor eller en motsvarande anläggning. Vid användning av en lätlvaltenreaklor måste man ju upparbeta det utbrända bränsle som kan

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:67-69

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om kärnkraftsexport till Turkiet

avledas. För del krävs en upparbelningsanläggning som är mycket dyrbar. För att ett land skall fä del av denna teknik måste det skriva på ell icke-spridningsavtal och slälla sig under den internationella kontroll som det innebär. Del är icke en praktisk väg om målsättningen är atl skaffa sig kärnvapen.

Vår bedömning - och jag tror att flertalet av riksdagens ledamöter delar den - är ändå all länder som skriver pä NPT-avtalel och går med på de skärpta konlrollkrav som Londonriktlinjerna innebär inte underlättar för sig, om de senare skulle vilja skaffa kärnvapen, utan snarare tvärtom. De binder sig på etl sätt som minskar och inte ökar riskerna för kärnvapenspridning.

Pär Granstedt log också upp frågorna om säkerhet för hälsa och miljö. Jag vill understryka att regeringen fäster mycket stor vikt vid alt säkerheten för hälsa och miljö blir tillräcklig vid en eventuell export av kärnkraft till Turkiet. Vid premiärminister Ecevits besök framfördes vårt starka intresse för denna säkerhet i anslutning till en eventuell svensk medverkan till etl turkiskt kärnkraftsprogram. Regeringen klargjorde bl. a. en önskan att inleda elt samarbele med Turkiel avseende säkerhetsfrågorna.

Etl sådant samarbete kan bl. a. gälla uppbyggnaden och organisationen av tillsynsmyndigheter, utbildning av tillsynspersonal, utarbetande av regelverk och administrativa rutiner i samband med säkerhetslillsyn av kärnkraftverk och hantering av klyvbart material, utformning av fysiskt skydd för kärntekniska anläggningar, kärnsäkerhetsforskning samt slutligen utbyte kring ålgärder för atl stärka säkerheten i befintliga anläggningar.

Jag vill med det anförda bara understryka den vikt som vi frän regeringens sida fäster vid alt en sådan export, om den kommer lill stånd, sker på villkor som såväl i spridningsavseende som med tanke på säkerheten i det land som omfattas av denna export fyller mycket långtgående krav.

Slutligen tog Pär Granstedt också upp frågan om Asea-Atoms möjligheter alt fortleva. Jag vill där bara erinra om atl del f n. inom statsmakterna pågår diskussioner om Asea-Atoms framlid och att, som ett led i dessa diskussioner, samarbelsavtalet mellan Asea och staten har uppsagts. Asea-Atoms framlid har jag i övrigt ingen anledning att gå in på innan dessa diskussioner har blivit slutförda.

130

PÄR GRANSTEDT (c)

Herr talman! Jag vet inle rikligt hur jag skall tolka handelsministerns senaste inlägg. Del intryck som man fär är alt om etl land har anslutit sig lill NPT-avtalel'och om landet godkänner kontroll enligl Londonriktlinjerna, så är del i princip grönt ljus. Det är i så fall, som jag ser del, en förändring av praxis i hanteringen av denna fråga. Tidigare har man haft principen alt delta självklart skall ligga i botlen. Men dessutom gör man en bedömning från fall lill fall, och där måste man rimligen la hänsyn lill frågor som inrikespolitisk stabilitet och utrikespolitiskt läge.

Nu säger handelsministern att en dylik bedömning har man gjorl och därvid konstaterat aU förhåUandena i Turkiel inle är sådana alt man behöver ta speciell hänsyn lill dessa problem. Därför frågar man sig vad det egentligen

krävs för all de här in- och utrikespolitiska bedömningarna verkligen skall få någon genomslagskraft.

Vi vet alt Turkiel är etl land som inrikespolitiskt inle är särskilt stabilt. Landet har haft ganska varierande regimer. Man har relativt oroliga förhållanden. Vi kan alltså inle med säkerhet uttala oss om den framlida inrikespolitiska utvecklingen i Turkiet ens under den period då man skall bygga ifrågavarande kärnkraftverk. Vi kan ha våra förhoppningar, men inte mer. Självklart finns det länder som är värre ule än Turkiet ur inrikespolitisk synpunkt, men allvariiga farhågor tycker jag ändå är berättigade.

När del gäller den utrikespolitiska bedömningen är vi alltså eniga om all Turkiet ligger i direkt anslutning lill en av väridens allvariigasle krishärdar. Dessutom antar jag all vi också är eniga om alt Turkiet befinner sig i en tämligen konfliklartad relation lill tvä av sina grannländer.

Då frågar man sig: Vad krävs för atl den utrikespolitiska silualionen skall bedömas som sä allvariig alt den svenska regeringen skall anse sig böra ta hänsyn till delta? Del skulle jag vilja ha något kommenterat. Hur allvarliga skall förhållandena vara för aU den här aspekten över huvud taget skall komma med i regeringens bedömning?

Sedan framhåller handelsministern all vägen över lällvaitenreaklorer är en opraktisk väg alt gå om målet är all skaffa sig kärnvapen. Del kanske man kan hävda. Jag tror inle all Turkiels mål f n. är atl skaffa sig kärnvapen. Jag tror inle det är därför man har tagit upp de här förhandlingarna.

Däremot skulle del i en framlid med ändrade poliliska förhållanden uppenbarligen kunna finnas risk för att man vill använda den teknik och de resurser som man har fött den här vägen för att skaffa kärnvapen. Det finns visseriigen andra vägar, men meningarna ärju myckel delade om användbarheten av lätlvatlenreaktorer och resurserna omkring dessa för att skaffa sig kärnvapen. Jag vill bara konstatera att hela den enorma konlrollapparalen, hela studiearbetet kring INFCE, Londongruppen osv. bygger på bedömningen all det finns en risk för atl spridning av fredlig kärnteknologi också kan leda lill spridning av kärnvapen. Om man inte ansåg att den risken fanns skulle man inte ha satt i gång hela den här kolossala apparaten för alt förebygga risken. Därför lycker jag del är rimligt atl vi i vår diskussion här i kammaren har som utgångspunkt alt del trots allt finns en risk. Sedan kan vi diskutera hur pass lätt och hur pass praktiskt del är au gå den här vägen.

Handelsministern sade alt lAEA-konlrollen kvarstår även om Turkiet skulle säga upp sin anslutning lill NPT, och del är naturiigtvis riktigt renl formellt. Men del är klart all i ett förändrat politiskt läge, där Turkiet säger upp sitt medlemskap i NPT samt kanske bestämmer sig för atl utveckla en atombomb och dä inle vill ha några lAEA-kontrollanler springande i sina kärnkraflsanläggningar, lär inte vare sig Sverige eller lAEA kunna tvinga Turkiel all la emot kontrollanterna. Det är sålunda, som jag ser del, en något otrygg garanti. Ell sådant uppträdande förutsätter givelvis all Turkiel i det läget kan skaffa sig en leverantör av klyvbart material som inte kräver 1AEA-koniroll, men sädana leverantörer finns ju trots allt. Del är alltså ingen omöjlighet atl etl dylikt läge skulle kunna uppstå.

Nr 69

Fredagen den 19 Januari 1979

Om kärnkraftsexport till Turkiet

131

Nr 69

Fredagen den 19 Januari 1979

Om kärnkraftsexport tiU Turkiet

När del sedan gäller Asea-Alom sade handelsministern all det där pågår diskussioner och att han inte har någon anledning alt kommentera Asea-Atoms frainlid. Jag bara konstaterar att handelsministern i sitt interpellationssvar åberopar Asea-Atoms framlidsmöjligheter samtidigt som regeringen har gjort uttalanden som, om tankegångarna fullföljs, innebär alt Asea-Alom inle har någon hemmamarknad. Därför lycker jag det är rimligt all be alt få höra handelsminislerns synpunkter på om Asea-Alom verkligen har någon framlid utan en hemmamarknad. Det skulle, enligl min mening, inte behöva föregripa de diskussioner som pågår.

Jag får faktiskt lov alt upprepa min fråga om vilken analys man har gjorl av de, som jag ser det, mycket allvariiga både inrikespolitiska och utrikespolitiska problemen närdet gäller Turkiet, liksom min fråga om bedömningen av Asea-Atoms framlid.

132

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! I mitt interpellationssvar sade jag bl. a. alt syftet med det beslut som regeringen fatlat när det gällde all bevilja exportkreditgarantin var atl ge Asea-Alom möjlighet alt bjuda på det här och att det, om Asea-Alom fär ordern, innebär all svensk verkstadsindustri kan hoppas på atl få sammanlagt ungefär 15 000 årsarbeten för den exporten lill Turkiel. Att detta var en faktor bakom beslutet vidhåller jag gärna. Självfallet är vi myckel angelägna om all trygga sysselsättningen för svensk verkstadsindustri, och kan vi göra det på det här sättet, ser vi naturiigtvis detta som en positiv bieffekt.

Asea-Atoms möjligheler på läng sikt vill jag inte gå närmare in pä, enär det f n. pågår överläggningar med Asea-Alom om vad som kan göras inom företaget och om hur företagel bör utvecklas. I varje fall f n. ger förutsättningarna vid handen att Asea-Alom, med den högt utvecklade teknik som företagel har, kan utveckla kärnkraftverk vilka bör ha möjlighel att med framgång konkurrera med kärnkraftverk från andra producenter på utlandsmarknaderna.

Jag har också sagt lill Pär Granstedt alt vi som bakgrund lill beslutet om exportkreditgaraniin lill Turkiel har gjorl utrikespolitiska bedömningar. Vi hardärvid kommil fram lill alt riskerna urspridningssynpunkl-dvs. om man tänker på riskerna för kärnvapenspridning - vid en försäljning av svensk kärnkraftsieknologi lill Turkiel skulle vara obefintliga och alt möjligheterna för Turkiel alt skaffa sig kärnvapen snarast skulle minskas, om en sådan försäljning kom lill stånd. Dessutom ulgår vi såsom visst frän all den turkiska regeringen inle har några sådana avsikter. Skulle den ha del har den valt en mycket olämplig väg, ur sin egen synpunkt sett, för alt nå del målet genom atl behöva underordna sig den kontroll som ell undertecknande av icke-spridningsavialel och godkännande av de regler som utarbetats i Londonriktlinjerna innebär.

Sedan kan man naturligtvis inle heller bortse från sådana faktorer som all Turkiet - interpellanten var inne på det - är etl fattigt land. Det innebär bl. a. atl Turkiel år 1977 för sin oljeimport måste betala lika mycket som landet fick

in totalt av hela sin exportförsäljning. Det ensidiga beroendet pä energiområdet av en dyr och alll dyrare råvara är elt av de problem som håller turkarna kvar i fattigdom. Kan man bryla delta beroende och ge dem förutsättningar, t. ex. genom all som en del i ell alternativt energiprogram använda sig av atomkraft, ökas förutsättningarna för en ekonomisk förbättring i landet som kan höja deras levnadsstandard och även ge dem utsikter till att förbättra sin utrikeshandel och sin ekonomi, som f n. är dålig.

Vi är medvetna om de problem Turkiet har, men vi ser denna kärnkraftsexport som etl verkningsfullt sätt atl kunna bidra lill en förbällring även av den turkiska ekonomin. Pä del internationella planet pågår överläggningar om möjligheterna alt vidla internationella solidariletsaktioner för alt hjälpa Turkiet i dess nuvarande ekonomiska bryderi.

Jag tror all jag med dessa synpunkter har svaral på flertalet av Pär Gransledts frågor.

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om kärnkraftsexport till Turkiet

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Handelsministern upprepar atl regeringen har gjort en utrikespolitisk bedömning. Men mysteriet hur en utrikespolitisk bedömning av Turkiel kan leda fram till resultatet att det äretl land som det inte är några problem att exportera kärnkraft till kvarstår. Hur involverat skall ett land vara i världens krishärdar, hur instabila regimer måste det vara på det inrikespolitiska planet för atl regeringen skall anse att det finns problem på delta område? Det har jag inte fått någon klarhet i under den här diskussionen.

Del verkar nu som om regeringen skulle ha en syn som innebär att export av kärnkraft minskar risken för att landet i fråga skaffar sig kärnvapen. Det var ungefär så handelsministerns argumentation gick - bakgrunden var alltså alt exporten av kärnkraft närmast skulle försvåra möjligheterna för Turkiet all skaffa sig kärnvapen. Del låter antyda en märklig policyförändring. Det skulle innebära alt Sverige i framtiden bör inrikta sig på atl sälja kärnkraftverk till de länder där risken för anskaffning av kärnvapen är allra stör.st. Detta är en oerhört viktig fråga. Den borde kanske vara värd en interpellaiionsdebatt för sig, efiersom man här vänder på hela problematiken. Kärnkraflsexport är inte längre elt problem som kräver säkerhetsåtgärder och en prövning från fall lill fall, utan är - under förutsättning av I AEA-kontroll och Londonriktlinjer - ell medel som minskar risken för kärnvapenanskaffning. Jag skulle vilja påslå att konsekvenserna av en sådan exportpolitik från regeringens sida skulle kunna bli myckel långtgående.

Oklarheten om vilka bedömningar regeringen verkligen har gjort när det gäller Turkiet kvarstår - de har snarare fördjupals - efter handelsministerns senaste inlägg.

Handelsministern för elt resonemang om alt kärnkraftsexporten skulle kunna ha en myckel stor betydelse för Turkiets ekonomiska utveckling. Det resonemanget bygger på att oljeimporten är en tung utgift för Turkiet. Det är säkeriigen riktigt alt oljeimporten är en tung utgift för Turkiel, men vi skall inte inbilla oss att byggandet av kärnkraftverk och driften av desamma är gratis. Alla siffror lyder pä alt kärnkraftsproducerad energi i och för sig inte är

133

10 Riksdagens protokoll 1978/79:67-69

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om kärnkraftsexport tiU Turkiet

billigare än olja. Eftersom Turkiet är beroende av utländsk teknik och av tillförsel utifrån av anrikat uran, kommer en myckel slor del av kostnaderna alt betalas lill utlandet. Del är möjligl alt man kan påvisa skillnad i imporiulgifterna mellan etl oljealternativ och elt kärnkraftsalternativ i fallet Turkiel. Det fordrar i så fall en mer grundlig analys. Men jag tror att del är lilet överoptimistiski alt föreställa sig alt skillnaden skulle vara av sådan betydelse alt den pä ell påtagligt sätl skulle påverka Turkiets ekonomiska läge. Jag tror alltså inte all man kan åberopa del argumentet försvensk kärnkraftsexporl lill Turkiel.

Jag lycker all della är en mycket viktig fråga, eftersom krav på Sverige all exportera kärnkraft kanske kommer att dyka upp från andra håll. Del är klart atl de länder som i första hand kommer att höra av sig lill Sverige för alt få köpa kärnkraftverk i många fall blir de som kan ha svårigheteratt fä köpa dem pä andra håll. Tendenser all mjuka upp Sveriges policy när del gäller bedömningen av vilka länder som kan länkas få köpa kärnkraftverk av Sverige kan alltså få en myckel slor betydelse i framtiden. Det finns anledning alt länka sig atl Turkielexporten kan fä en viss prejudicerande betydelse och att regeringen kan få stora bekymmer när den skall göra analyser av vilka länder som kan vara lämpliga all exportera kärnkraftverk lill och vilka som inte är del.

Jag har tidigare några gånger räknal upp alla de inrikes- och utrikespolitiska skäl som gör att Turkiel verkligen hör till de länder som man måste fundera myckel noga över och där problemen i samband med en kärnkraftsexport är mycket stora. Jag har inle fått riktigt klart för mig vilka inrikes- och utrikespolitiska motiv som måste föreligga för att den nuvarande regeringen inle skall anse det lämpligt med en kärnkraflsexport.

134

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! 1 fråga om vilkel som är dyrast, olja eller kärnkraft, både nu och på sikt har ju herr Granstedi alldeles nyss hafl en debatt med energiministern Cari Tham, som har gell svar på den frågan. Därför har jag ingen anledning atl upprepa det men möjligen att ställa frågan om herr Granstedt har någon egen bedömning av sannolikheten av alt oljan under de närmaste 20-30 åren kommer att sjunka i pris eller av all prisutvecklingen på oljan kommer atl bli helt annoriunda än vad andra instanser häller för mest sannolik. All elt land som Turkiel, som är så beroende av en enda energikälla, oljan, atl del måste använda samtliga sina exportinkomster - man har alltså inte någonting kvar från exporten för någon annan vara sedan man har betalt sin oljeräkning - har etl berättigat intresse alt försöka finna alternativa vägar alt skaffa sig energi, tycker jag borde vara naluriigl för de flesta all bejaka. Men herr Granstedt kan inle bejaka det. Han undrar om Turkiet inle kan fortsätta att betala de för varie år alll dyrare oljeräkningarna. Han tycker atl tanken frän Turkiets sida att försöka finna alternativa vägar för sin energiförsörining - i varje fall om de vägarna innefattar kärnkraft - inte är någonting som man från svensk sida bör la hänsyn till. Men det gör vi i regeringen. Och jag tror att del är en riklig bedömning.

Herr Granstedt återkommer oavbrutet till frågan om detta är någon ändring i regeringens polilik. Nej, del är det inle. Vi prövar, precis som jag redan understrukit, frän fall lill fall möjligheterna och fönjtsällningarna för svensk kärnkraflsexport lill de länder som kan komma att eventuellt vilja köpa kärnkraftverk från Sverige. I bollen på de bedömningarna ligger i första hand säkerhelsförhållandena, atl de här länderna har skrivit på icke-spridningsavtalet och alt de anslutit sig till rikllinjema. Våra säkerhetsbestämmelser går i det fallet längre, tror jag, än någon annan länkbar kärnkraflsexporierande nations. Jag berörde i min första replik alla de områden som vi tog upp i samtalen med premiärministern Ecevit och där vi anmälde alt vi hade önskemål om och intresse av alt bidra till all säkerheten med en sådan här anläggning, om den exporteras till Turkiel, blir så fullgod som man kan förutsätta. På del området liksom när del gäller all göra den utrikespolitiska bedömningen av landets stabilitet tycker jag alt jag har gett herr Granstedt elt alldeles fullständigt svar.

Slutligen skildringen av vad som händer om Turkiel senare skulle välja all säga upp sina avtal och utesluta inspektörema från lAEA från rätten att komma in i landet och inspektera. Herr Granstedt menar atl någol sådant skulle kunna ske. Då skulle man kunna använda det bränsle som man kunde få fram från en kärnkraftsreaktor för atl skaffa sig kärnvapen. Jag vill bara säga alt fysiska förulsältningar för ett land alt slänga ule inspektörer finns del självfallet. Men den internationella opinion som det landet i del lägel skulle möta kan det landet inte bortse frän. Bakom de här avtalen finns stormakternas bestämda vilja all hindra kärnvapenspridning. Jag måste slälla frågan: Var skulle Turkiel köpa sitt uran, om man skulle ge sig in på den här linjen? Var skulle man över huvud tagel få del material som skulle behövas för atl fortsätta en sådan verksamhet? Dessutom skulle landet sannolikt fä myckel kraftiga verkningar pä sin ekonomi, på grund av de åtgärder den internationella gemenskapen skulle rikla mot det om det bröt mot gällande internationella avtal.

Det finns många typer av skräckskildringar som vi kan uppehålla oss vid, men jag tror all det här är en av de minst realisliska. Det är en av orsakerna till regeringens bedömning att kärnkraftsexport till Turkiet skulle vara fullt länkbar.

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om kärnkraftsexport lUI Turkiet

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Till att böria med kanske jag skall meddela aU den debatt jag nyss förde med statsrådet Tham inte handlade om kärnkraftens ekonomi ulan om dess säkerhetsfrågor.

Jag tror inle att priset på olja kommer att sjunka. Jag tror i och för sig knappast att priset på kärnkraft heller kommeratl sjunka. Hittills visar i alla fall erfarenheten atl kärnkraftens prisutveckling varit snabbare än oljans -trots de stora oljeprishöjningar som kom i släptåget pä oljekrisen 1973. Men när man ser det hela på litet längre sikt finner man all del också finns andra säll atl klara sin energiförsörining än atl välja mellan olja och kärnkraft. Det här är en stor debatlfråga, som vi kanske inte skall ta upp kammarledamö-

135

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om kärnkraftsexport till Turkiet

136

lernas lid med just nu - även om myckel få är närvarande här. Men föreställningen all vi bara har all välja mellan kärnkraft och olja bedömer jag som felaktig.

Jag tycker fortfarande all regeringens bedömningar är oklara. Alla de argument för en kärnkraftsexport lill Turkiet som handelsministern anför-och som alltså skulle ligga i regeringens utrikespolitiska bedömning - är argument som är tillämpliga på varie land som har undertecknat NPT, som godkänner lAEA-kontrollen och kontroll enligt Londonriktlinjema. Varie sådant land stämmer alltså med den beskrivning och de argument som handelsministern lägger fram. Samlidigi säger handelsministern all man gör en bedömning av länderna från fall lill fall. Men hur den specialbedömningen av Turkiel har utfallit har inle handelsministern sagl elt enda ord om -eftersom del han har redovisai är helt generella saker, exempelvis att det förutsätts all resp. land ingått NPT-avial, godkänner lAEA-konlroll och Londonriktlinjema. Likadant är del med resonemanget om framtidsperspektivet, om den internationella opinionen vad gäller den som säger upp konlrollavlal. Det är också sådant som inte är specifikt för Turkiet ulan skulle kunna gälla varie land som uppfyller de mer formella kriterierna.

Jag har pekat pä alt Turkiel är ell land som befinner sig i elt oerhört utsatt läge. Fortfarande har jag alltså inte fält någon kommentar!

Ell annal land som har förekommit i debatten om svensk kärnkraftsexport är Iran. Jag kan inte finna någol argument bland dem som handelsministern anfört för en export till Turkiel som inte också skulle kunna vara tillämpligt på Iran, om del landet godkänner konlrollavtalen. Men man kan fråga sig vad vi hade tyckt om Sverige hade börial exportera kärnkraft lill Iran - med de inrikespolitiska förhållanden och den osäkerhet som f n. råder där.

Jag tycker atl del här är en alltför allvarlig fråga för alt avfärdas med generella bedömningar. Man kan inle helt förbigå de specifika förhållanden som gäller Turkiet. Lål mig något kommentera framtidsvisionen om vad som skulle hända om Turkiet under ändrade poliliska förhållanden skulle säga upp konlrollavtalen. Hädar Cars säger atl den intemalionella opinionen skulle bli så fruktansvärd atl landet nästan inte kan göra del. Jag vill bara konstatera all del är lätt alt iaktta all länder kan ta sig för väldigl myckel utan all den internationella opinionen blir av den arten alt vi fär några allvariiga konsekvenser. Man kan ockupera grannländer, man kan förtrycka mänskliga rättigheter och mycket annal, om de utrikespolitiska förhållandena är sådana.Jag är övertygad om alt man också kan säga upp inlernalionella konlrollavlal utan all utlösa den verkningsfulla bojkott som världsopinionen knappast lyckats genomföra mot något annat land heller.

I fråga om var det här landet kan köpa sitt uran är del bara att konstatera all det finns möjligheter redan i dag atl köpa uran ulan all underkasta sig dessa kontroller. Det finns en svart marknad, och del finns länder som inte är så nogräknade på del här området. Sä de garantierna finns alltså inte heller.

Jag väntar fortfarande på en redovisning av hur man bedömt de för Turkiet specifika problemen.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Den debatt som jag åsyftade då herr Tham och herr Granstedt diskuterade priserna var inte den som ägde rum i dag ulan den som ägde rum för någon lid sedan.

Sedan vill jag för Oärde gången - nu naturligtvis något resignerad inför tanken atl herr Granstedt inle skulle uppfatta vad jag säger den här gången heller- upprepa atl regeringen inte i sina bedömningar uigårenbari från all elt land skall ha skrivit under dessa avtal, icke-spridningsavtalet och Londonriktlinjerna, ulan atl regeringen därutöver gör en politisk bedömning av landet såsom lämpligt objekt för en eventuell försäljning av ell svenskt kärnkraftverk.

Hurden bedömningen utfallit i Turkiets fall framgår av alt regeringen har-vilkel ju är utgångspunkten för herr Gransledts interpellation - medgett exportkredilnämnden all bevilja exportkredilgaranli. Del innebär inte en definitiv bindning till atl export också kommer lill stånd - vilkel jag också framhöll alldeles klart i mill första inlägg - eftersom della kräver eu utförsellillstånd och någol sådant inle kommer atl beviljas förrän en ansökan inkommit, i ljuset av vad vi då vel om förhållandena i Turkiel och självfallet med den grundläggande förutsättningen atl Turkiet vid den tidpunkten har ratificerat icke-spridningsavtalet m. m.

Jag nämnde också for herr Granstedt -jag upprepar det nu, bara för tredje gången - all vi i samband med Ecevits besök gick igenom en lång rad säkerhetsåtgärder utöver dem som finns upptagna i icke-spridningsavtalet och Londonriktlinjema och sade all det är sådana faktorer som vi vill atl man skall la hänsyn lill om en svensk kärnkraftsexporl till Turkiel kommer lill stånd. Del är alltså inte så all vi är beredda all sälja till alla som skrivit pä, ulan vi har särskilda krav därutöver, myckel långtgående krav.

Våra utrikespolitiska bedömningar gör vi för etl land i taget, och nu har det gällt Turkiet. Där är alltså slutsatsen av bedömningen alt en kärnkraftsexporl lill Turkiel kan länkas medges och all Asea-Alom får vara med och tävla i konkurrensen om ell sådant kärnkraftverk.

Slutligen - för min del slutligen - vill jag säga all del som Karin Söder sade i en debatt här den 3 februari 1978 är någonting som den svenska regeringen i alla avseenden kan ansluta sig lill när del gäller dessa frågor. Hon sade:

"Jag finner inle del här vara tillfället för en mera ingående diskussion om hur u-ländernas energiproblem kan lösas. Lät mig dock, för all undvika missförstånd, erinra om regeringens uppfattning atl alla stater haren självklar räll alt själva fastställa sin energipolitik. De villkor och den kontroll som på kärnkraftens område knyts till överföringar från elt land lill elt annat innebär inle någol ifrågasättande av denna räll."

Den svenska regeringen slår i dag som tidigare fullständigt och helhjärtat bakom delta.

Nu tänker jag inle ta lill orda igen, för om herr Granstedt inle förställ mig nu irorjag inte han kommeratl förslå mig om jag upprepar del hela en gång lill.

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om kärnkraftsexport tiU Turkiet

137

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Om kärnkraftsexport till Turkiet

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Lät mig böria med all konstatera all jag naturiigtvis ställer mig bakom uttalandet om varie stals rätt alt själv välja sin energipolitik, men del innebär givelvis ingen skyldighet för Sverige atl exportera kärnkraftverk lill varie land som vill ha del, och det irorjag inle herr Cars menar heller.

Alll del som herr Cars var vänlig nog att upprepa för mig hade jag uppfattat redan vid det första tillfället. Men problemet är all trots all handelsministern ell antal gånger nu talat om all regeringen gör en bedömning från fall lill fall av länder så har han alltså inle velat tala om för mig hur bedömningen utfallit här, hur man analyserat Turkiets inrikespolitiska förhållanden och stabilitet, hur man analyserat betydelsen av Turkiels relationer lill Grekland och Cypern och hur man bedömt effekterna av Turkiels närhet lill Mellanöstern. Alla de här frågorna har handelsministern, trots upprepade inlägg, konsekvent underlåtit atl gå in på. Del var det som var kärnfrågan i inlerpellationen, och del är del problemel jag har återkommit lill i varie replik. Jag lycker det är beklagligt atl jag inte har fått svar på del som interpellationen i grund och bollen handlade om.

Efiersom herr Cars inle tänker gå upp mera i den här debatten får jag alltså ge upp. Jag får inle svar pä huvudfrågan i min interpellation. Det går inte atl fä någon redovisning från regeringen i det här fallet.

Jag kan då inle befria mig från misstanken alt den analys som jag efterlyser inte har varit sä omsorgsfull och grundlig all herr Cars anser sig kunna redovisa den här i kammaren.

Överläggningen var härmed slutad.

138

§ 6 Föredrogs och hänvisades Motioner

1978/79:40109 till konslitutionsulskotlet 1978/79:410 och 411 till finansutskottet 1978/79:412-415 till skatteutskottet 1978/79:416 och 417 till juslilieulskollel 1978/79:418 lill lagutskottet 1978/79:419 och 420 till utrikesutskottet 1978/79:42124 lill försvarsutskottet 1978/79:42528 lill socialförsäkringsulskottel 1978/79:429-434 lill socialulskollel 1978/79:435-439 till kulturutskottet 1978/79:440-452 till utbildningsutskottet 1978/79:45355 lill trafikutskottet 1978/79:456 till arbetsmarknadsutskottet 1978/79:457-464 lill trafikutskotlel 1978/79:46572 lill jordbruksutskottet 1978/79:47381 lill näringsutskollet 1978/79:482-486 lill arbetsmarknadsutskollel

1978/79:487 lill näringsulskotlet                                       Nr 69

1978/79:488 lill civilulskoltet                                            Fredagen den

19 januari 1979
§ 7 Talmannen meddelade all propositionerna nr 100 och 101 skulle sättas   

sist pä föredragningslistan för kammarens nästa sammanträde,

§ 8 Anmäldes och bordlades

Motioner

1978/79:489 av Stig Gustafsson och Kurt Hugosson om översyn av dalalagen

1978/79:490 av Stig Gustafsson och Kurt Hugosson om en vidgad lagstiftning om personregister

1978/79:491 av Christina Rogestam m.Jl om presstödet till icke svenskspråkiga tidningar

1978/79:492 av Tage Adolfsson m. fl om konsekvenserna av en socialistisk omdaning av samhället

1978/79:493 av Kurt Hugosson m.fl om den statliga statistikproduktionen

1978/79:494 av Tage Adolfsson m. fl om beskattningen av extra arbetsinsatser

1978/79:495 av Karin Ahrland och Bonnie Bernström om särbeskaltning av förmögenhet m. m,

1978/79:496 av Knut Wachtmeister om en utvärdering av mellanölsförbudei

1978/79:497 av Knui Wachtmeister om förlidsäterbelalning av överskjutande skaU

1978/79:498 av Håkan Winbeig och Inger Lindquist om ändring av bevissäkringslagen

1978/79:499 av Ralf Lindström m.fl. om yiteriigare tjänster till den föreslagna länsrätten i Blekinge län

1978/79:500 av Per-A.xel Nilsson m. fl. om fortsatt nyttjande av kriminalvärdsanslallen i Lärbro

1978/79:501 av Håkan Winbeig och Inger Lindquist om molivering av beslut i resningsärenden

1978/79:502 av StureKorpåsm.Jl om biståndssamarbetet mellan Sverige och Vietnam

1978/79:503 av Bo Lundgren och Wiggo Komsledl om importen av socker

1978/79:504 av Roland Brännström och Lilly Hansson om dagersättningen vid mönstring

1978/79:505 av Tage Adolfsson m.fl. om slopande av arbetsgivaravgifter beträffande anställda ungdomar

1978/79:506 av Sven Aspling m.fl. om vissa studiesociala frågor

1978/79:507 av Bengt Kindbom och Karin Andersson om pensionstillskottet för änkor

1978/79:508 av Kjell Nilsson och Doris Håvik om palientkostnaden inom företagshälsovården

1978/79:509 av Olof Palme m.fl. om ålgärder inom barn- och familjepoli-   139

liken

Nr 69                 1978/79:510 av Anna-Greta Skantz om besvär i ärende rörande allmän

Fredagen den        försäkring

19 januari 1979    1978/79:511 av Biigitta Dahl m. fl om en samlad översyn av stödåtgärder lill

_____________       handikappade barn och deras familjer

1978/79:512 av Märta Fredrikson m.Jl om åtgärder mol synstress

1978/79:513 av Göran Karlsson m.fl om ålerkrav av bidragsförskott

1978/79:514 av Göran Karlsson m.Jl. om arbelsmiljölagen

1978/79:515 av Olof Palme m.fl. om åtgärder för de äldre

1978/79:516 av Olof Palme m.fl. om barnomsorgen

1978/79:517 av Kurt Hugosson m.Jl om ändrad organisation och förstärkta

resurser för Radio Göteborg 1978/79:518 av Olle Aulin om ökat inflytande för länsskolnämnderna 1978/79:519 av Britta Bergström om inrättande av instilutionsföreslåndar-

ijänsler inom gymnasieskolan, m, m, 1978/79:520 av Birgiiia Dahl m.fl. om barnavårdslärarutbildningen 1978/79:521 av Bertil Fiskesjö om översyn av den treåriga naturvetenskapliga

gymnasielinjen 1978/79:522 av Margot Håkansson och Elver Jonsson om hälso- och friskvård

inom skolväsendet 1978/79:523 av Olof Palme m.fl. om ökad förskollärarutbildning \918/19:524av Rolf Rämgård m. fl. om tillgodoräknande av föreningsmeriler

vid intagning till högskola, m, m, 1978/79:525 av Georg Andersson m.Jl om en samhällsekonomisk analys av

virkeslransporter 1978/79:526 av Kerstin Andersson i Hjärtum och Kerstin Göthberg om rätt för

rörelsehindrade alt utan extra kostnad utnyttja SJ:s förstaklassvagnar 1978/79:527 av Hugo Bengtsson och Hans Pettersson i  Helsingborg om

hjälptelefoner vid vissa vägar 1978/79:528 av Lilly Hansson m.fl om transportstödet 1978/79:529 av Kun Hugosson m.fl.  om åtgärder mol olaga laxiverk-

samhel 1978/79:530 av Gunnel Jonäng ni. jl om nya arbetsobjekt för SJ:s verkstäder i

Bollnäs 1978/79:531 av Marianne Karlsson om upprustning av järnvägslinjen Mjölby-Ödeshög 1978/79:532 av Marianne Karlsson om slopande av bestämmelserna om

halvljuskörning under daglid 1978/79:533 av Sven Mellqvist m.fl om statligt stöd för om- och tillbyggnad

av Visby hamn 1978/79:534 av Johan Olsson m.fl. om ålgärder för all öka kolleklivre-

sandel 1978/79:535 av Knut  Wachtmeister och Rune Rydén om översynen av

laxinäringen 1978/79:536   av   Håkan    Winbeig   om   upprustning   av   järnvägslinjen

Forsmo-Holing 140

1978/79:537 av y/ra/l/wersrerf/om krav pä oljelänsor ombord pä fraktfartyg i     Nr 69
Mälaren                                                                     Fredagen den

1978/79:538 av Åke Gillström om slybekämpningen               j9 januari 1979

1978/79:539 av Mats Hellström m.fl om utredning angående föroreningar____

från bilavgaser

1978/79:540 av Yngve Nyquist m.Jl. om hanteringen av järnskrot

1978/79:541 av Bengt Wikhind m.fl om lokalisering lill Sollefteå av norra skogsinstitutet

1978/79:542 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om utveckling av vätgasdrivna bilar m, m,

1978/79:543 av RoU Hagel och Alf Lövenborg om ålgärder för atl utveckla skogsnäringen

1978/79:544 av Mats Hellström m.Jl om den framlida råvarutillgången

1978/79:545 av Marianne Karlsson om innovationsfrämjande ålgärder

1978/79:546 av Yngve Nyquist m.fl. om ålgärder för atl utveckla gruvhanle-ringen

1978/79:547 av Arne Pettersson och   Valter Kristenson om aulomatspel m, m,

1978/79:548 av Rolf Rämgård m.Jl om bankinspektionens tillsynsuppgifter

1978/79:549 av Rolf Rämgård m.Jl om landsbygdens elektrifiering

1978/79:550 av Knut Wachtmeister om vidgade uppgifter för utvecklingsfonderna

1978/79:551 av Kjell-Olof Feldt m.fl. om regionalpoliliska åtgärder i Kopparbergs län

1978/79:552 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om lokaliseringspoliliska åtgärder för de mellansvenska induslrilänen

1978/79:553 av Hagar Normark m.fl. om uppföljning av lämnat lokaliseringsstöd

1978/79:554 av Yngve Nyquist ni. fl. om ålgärder mot ungdomsarbetslösheten i Kopparbergs län

1978/79:555 av Johan Olsson m.Jl om beredskapsarbete inom jord- och skogsbruket

1978/79:556 av Christina Rogestam om viss översyn av arbetsmarknads-kungörelsen

1978/79:557 av Martin Segersiedt m.fl. om sysselsätiningsgrupper inom skogsbruket

1978/79:558 av Hans Alsén och Per Bergman om huvudmannaskapet för räddningstjänsten

1978/79:559 av Sonja Fredgardh och Stig Josefson om beredskap mol snöoväder

1978/79:560 av Kun Hugosson m.Jl om förenklad hantering av bostadsbidragen

1978/79:561 av Marianne Karlsson om avveckling av vissa kommittéer

1978/79:562 av Joakim Ollen om återinförande av mellanölet

1978/79:563 av Joakim Ollen om alkoholreklam, m. m,                            141

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Anmälan av interpellationer

1978/79:564 av Doris Håvik m.fl om översyn av sjukreseförordningen 1978/79:565 av Doris Håvik m. fl om översyn av reglerna för ersättning vid

resor inom arbelsmarknadsulbildningen 1978/79:566 av Ingrid Diesen m. fl om rylmik och dans inom samhällels

barnomsorg 1978/79:567 av Ingrid Diesen m. fl. om utbildningen i dans 1978/79:568 av Roland Sundgren m.fl. om snabbtåg inom Mälarregionen 1978/79:569 av Roland Sundgren m. fl om lantbruksnämndernas medverkan

till att minska antalet järnvägsplankorsningar.

§ 9 Anmälan av interpellationer

Anmäldes   och   bordlades   följande   interpellationer  som   ingivits   till kammarkansliet

den 18 januari

142

1978/79:132 av Karin Nordlander (vpk) till statsrådet Hedda Lindahl om personalpolitiken inom sjukvårdssektorn:

De tragiska händelser som inträffat på Malmö Östra sjukhus har än en gång riktat uppmärksamheten på den personalsituation som råder inom sjukvården i dag. Problemen finns inte enbart inom långtidsvården, vars förhållanden jag tagit upp i en särskild fråga, utan gäller sjukvården som helhet, Rationaliseringslänkandet och löpandebandsprincipen har numera överförts även lill sjukvården, med ökad stress som följd för de anställda. Den ständiga underbemanningen pä personalsidan skapar omöjliga arbetsförhållanden. Detta påverkar i sin lur personalomsättningen, som i dag har nätt helt oacceptabla proportioner. Speciellt gäller detta inom långtidsvården, där arbetet med de svårt sjuka är särskilt betungande.

Den personalpolitik som förts under många år när del gäller sjukvården speglar kapitalismens hela syn på människor. Del är bara sä länge man är "lönsam" som man räknas. Slår du i produktionen och är i produktiv ålder, då har du åsalts ell värde som del finns intresse att bevara. Men har du inte kommil in i produktionen eller, som patienterna i långvården, kommit på andra sidan produklionsåldern, då anses du inle myckel värd alt satsa resurser på. Del visar njuggheten när fördelningen sker av de ekonomiska resurserna lill långvården.

Följden av den dåliga personalpolitiken blir atl allt fler av den utbildade ordinarie personalen slutar sitt arbete eller övergår till en deltidsanställning. De står helt enkelt inte ul med all inle kunna fullgöra sill arbete med aU ta hand om patienterna på ett för dem tillfredsställande sätl. Och då hamnar personalansvariga i den situationen all de tvingas rekrytera helt oerfarna ungdomar, som placeras på jobb ulan all de ens fått en godtagbar introduktion. Det är ofta ungdomar som lar del som etl övergångsjobb som de inte

tänker fortsätta med.

De politiskt ansvariga har trots vetskap om personalproblemen nonchalerat dem, de har inle lyssnat vare sig pä de anställda eller på de fackliga organisationernas krav.

Tyvärr måste man då konstatera att de fackliga organisationerna inle drivit personalfrågorna tillräckligt hårt. Av Kommunals 100 000 sjukvårdsbiträden har mindre än hälften tillfredsställande utbildning.

Av pressuppgifler framgår alt del inte i första hand är läkare del varit brist på, ulan bristerna finns beiräffande personal som arbetar på basplanet - den personal som inle bara borde ha tillsynsuppgifter utan också omvårdande uppgifter. En adekvat utbildning måste här vara elt oeftergivligt krav.

Med hänvisning till del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd atl till statsrådet Hedda Lindahl få slälla följande fråga:

Är statsrådet nu beredd att ta upp personalproblemen inom hela sjukvårdssektorn och ta initiativ lill att tillräckliga utbildningsresurser ställs lill förfogande?

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Anmälan av interpellationer

1978/79:133 av Anders Dahlgren (c) lill jordbruksministern om differentierade avgifter på svinproduktion:

Riksdagen beslöt 1977 atl ålgärder skulle vidtas för styrning av animalieproduktionens utbyggnad i syfte atl begränsa utbyggnaden av större förelag och ge utrymme för en ökad produktion av fläsk och ägg vid utvecklingsbara företag. Styrningen skulle ske genom differentierade avgifter, och det förutsattes att åtgärden skulle bli etl effektivt instrument för all begränsa de slörre förelagens utbyggnad.

Regeringen har därefter uppdragit ål jordbruksnämnden att fastställa avgiftsuttaget, varvid föreskrevs att nämnden borde bedriva arbetet så alt avgift om möjligt kunde böria tas ut den 1 januari 1979.

I skrivelse till regeringen den 8 december 1978 om kompensation till jordbruket och viss livsmedelsindustri fr. o. m. den 1 januari 1979 till följd av kostnadsutvecklingen m. m., har jordbruksnämnden anmält att differentierade avgifter kommer att utlas på värphöns från 1 januari 1979.

I fråga om fläsk har något system inte utarbetats. Nämnden anför som skäl att de administrativa svårigheterna är slörre än man kunnat förutse. Nämnden arbetar vidare, men någon lidsram anges inte. I sitt beslut i anledning av nämndens skrivelse har regeringen inte kommenterat dröjsmålet. Det betyder alt frågan om införande av differentierade avgifter för svin har uppskjulils på obestämd tid.

Denna situation är inle acceptabel. Om de nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken med satsning på familjelanlbrukel skall kunna fullföljas är del nödvändigt atl hindra en fortsatt koncentration av fläsk- och äggproduktionen till ell fåtal mycket stora enheter.

Med hänvisning till del anförda vill jag fråga jordbruksministern:

Vilka ålgärder avser jordbruksministern atl vidta för atl riksdagens beslut om differentierade avgifter på svinproduklion skall kunna genomföras ulan onödigt dröjsmål?

143

Nr 69

den 19 januari

Fredagen den 19 januari 1979

Anmälan av interpellationer

144

1978/79:134 av Carl-Henrik Hermansson (vpk) lill arbetsmarknadsministern om forskares tillträde till arbetsplatser:

Arbetslivsforskningen tillmäts allmänt en alltmera ökad betydelse. Del har atl göra med stora förändringar som ägt rum på arbetsplatserna under senare är och som skärpt lägel för eller skapat nya problem för lönarbetarna. De fackliga organisationerna visar ell starkt ökat intresse för de möjligheter som öppnas av forskning beiräffande arbetslivet. Intresset bland forskarna for förhållanden på arbetsplatserna visar en stark tillväxt. Staten har stärkt stödet till arbeislivsforskningen.

Arbelslivsforskningen spänner över ett stort anlal frågor och omfattar en rad discipliner. Det går inle alt dra någon skarp gräns kring arbetslivsforskningen, framhåller nya arbetsräliskommiitén i sill delbetänkande Fackliga förtroendemän, möten pä betald arbetstid och arbeislivsforskning (Ds A 1977:4). "Som exempel på frågor som intresserar arbelslivsforskarna kan nämnas arbetslöshet, arbetsorganisation, datafrågor, anställningsskydd, styrning av produktionen, utslagning, olycksfall, frånvaro, arbetsskador, löneformer, arbetstider, medbestämmande och arbetsmiljö. Sådan forskning spänner över vida fält. Del kan röra sig om förelagsekonomi, nationalekonomi, ekonomisk historia, historia, sociologi, socialpsykologi, pedagogik, psykologi, kulturgeografi, arbetsrätt, arkitektur, industriell ekonomi och organisation, hygien och socialmedicin. Även den tekniska och medicinska forskningen kan lämna värdefulla bidrag lill arbetslivsforskningen. Del tvärvetenskapliga samarbetet är betydelsefullt för forskningen inom arbetslivet."

Om forskningen beiräffande arbetsplatsernas problem skall ge resultat är givetvis en första förutsättning atl forskama har tillträde lill arbetsplatserna och fritt kan bedriva sin forskning. Samtidigt som arbelsköparna själva beslälll, betalat och styrt forskning har de på olika säu hindrat eller försvårat arbeislivsforskning som de ogillat, bl. a. genom atl vägra tillträde till arbetsplatserna.

För atl kartlägga de svårigheter som forskningen på arbetslivets område stöter pä har Sveriges sociologförbund genomfört en enkät om arbetslivsforskningens handlingsutrymme. Enkäten sändes ul till 274 personer, och svar kom in från 173. Bortfallet var alltså 101 personer eller 37 96.

Resultatet av undersökningen gav en skrämmande bild av del som brukar kallas forskningens "frihet". Mer än hälften av forskarna hade personlig erfarenhet av all hindras i sin forskning. Del vanligaste hindret var alt man över huvud laget inte släppts in på den arbetsplats vid vilken man tänkt bedriva forskning. 24 96 hade vägrats tillträde lill arbetsplats. 22 96 hade inte fäll tillgång till begärda uppgifter. 12 % hade fått sina rapporter censurerade, och 11 96 hade råkat ul för alt rapporterna hemligstämplats. 7 % hade blivit utestängda från arbetsplats pä vilken de redan kommil i gång med forskning.

I en presentation av undersökningen vid ett symposium om samhällsforskningen och arbetslivet sägs: "Många tror att del endast är en handfull arbetslivsforskare som motarbetats vid genomförandet av sina projekt. Massmedia har endast behandlat den här typen av problem i samband med ell fätal projekt. Alt arbelslivsforskare fritt får bedriva sill arbete har framställts som regel och fallen av motarbetande som undantag. / verkligheten är det snarare detta första, att arbelslivsforskare fritt fått bedriva sitt arbete, som är undantagsfallet."

Bland parter och instanser som man anser sig ha blivit motarbetad av nämns oftast lokala förelagsledningar. Lokal förelagsledning anges av 35 96 av forskarna. 13 % nämner SAF eller arbelsgivarförbund. 12 96 anser sig ha blivit motarbetade av central offentlig myndighet.

Problemen har ökat mycket dramatiskt under senare är. 74 96 av de incidenter .som inneburit all forskare förvägrats begärda uppgifter har inträffat under 1975 och 1976. 64 96 av fallen av "lillirädesförbud" har ägt rum under dessa två år. Till samma lid hänför sig 54 96 av de censurerade rapporterna och 43 % av hemligstämplingarna.

En tes som förts fram från SAF-håll är all arbelslivsforskningens problem ute på förelagen främst beror på all forskama i fråga är unga och oerfarna. Undersökningsresultaten stöder ej denna tes. De minst erfarna forskarna har i realiteten den lägsta problemfrekvensen.

Nya arbelsrällskommillén skriver i det anförda belänkandet: "I dag finns ett rättsligt hinder för all arbetstagarsidan skall kunna genomföra sådan forskning på arbetslivels område som den anser vara angelägen, nämligen all arbetsgivaren i kraft av sin rätt att förfoga över arbetsplatsen kan vägra att upplåta arbetsplatsen för viss slags forskning. Delta hinder måsle undanröjas genom en uttrycklig lagregel. Försl då likställs parterna pä den här punkien och forskarna fär möjligheter atl tillsammans med de anställda och den fackliga organisationen genomföra de forskningsuppgifter som de finner angelägna."

Kommittén föreslär atl arbetsgivare skall vara skyldig all låta forskare som bedriver arbeislivsforskning komma in på arbetsplats och vara verksam där i den omfattning som behövs för forskningsuppgiften. Tillträdesrätten förutsätter en anmälan från arbetstagarorganisationen. Vid tvist om innebörden av uttrycket arbetslivsforskning skall arbetstagarorganisationen ha tolkningsföreträde.

SAF är motståndare lill kommitténs förslag, men detta kan inte vara någon godtagbar molivering för all uraktlåta atl genomföra delsamma. Arbelsköparna har motsatt sig varie åtgärd som innebär demokratiska rättigheter på arbetsplatserna.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att till arbetsmarknadsministern få framslälla följande fråga:

Vilka initiativ avser regeringen all la för all säkra forskares tillträde lill arbetsplatserna?

Nr 69

Fredagen den 19 januari 1979

Anmälan av interpellationer

145

Nr 69                 § 10 Kammaren åtskildes kl. 12.03.

Fredagen den

19 Januari 1979        '" "''
_____________    SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen