Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:68

Torsdagen den 18 januari

Kl. 13.00

§ 1 Justerades protokollet för den 10 innevarande månad.

§ 2 Talmannen meddelade atl lill kammaren inkommit läkarintyg för Karl Bengtsson, som var sjukskriven ytteriigare undertiden den 1 februari-den 30 april. Erforderiig ledighet beviljades.

Talmannen anmälde alt Arne Remgärd (fp) även under denna lid skulle tjänstgöra som ersättare för Karl Bengtsson.

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om tryggande av sysselsättningen vid Nord-Ma It AB i Söderhamn

§ 3 Om tryggande av sysselsättningen vid Nord-Malt AB hamn

Söder-

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för all besvara Olle Östrands (s) den 10 januari anmälda fråga, 1978/79:255, och anförde:

Herr lalman! Olle Östrand har frågat mig när jag tänker vidta erforderliga åtgärder för att trygga sysselsätlningen vid Nord-Mall AB i Söderhamn i enlighet med vad som aviserats i proposilionen 1978/79:32 om ålgärder inom bryggeribranschen.

I propositionen framhölls atl jag senare hos regeringen skulle aktualisera vissa av de åtgärder som bryggeriulredningen föreslagit. Därmed avsågs alt statens jordbruksnämnd skulle fä i uppdrag att se över grunderna för beräkning av införselavgift och exportbidrag för malt.

Riksdagen fattade sill beslut med anledning av proposilionen den 20 december 1978.

Regeringen har nu gett jordbruksnämnden i uppdrag atl göra en sådan översyn.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr lalman! Jag ber all få lacka jordbruksministern för svaret.

Del är riktigt all vi fattade beslut i den här frågan så sent som den 20 december 1978, och därvid anslöt sig en enig riksdag till del avsnitt av den aktuella propositionen som gällde förslag lill åtgärder rörande Nord-Malt. Alt jag nu ställer denna fråga beror på att det är mycket angeläget alt de föreslagna åtgärderna omgående genomförs. Jag tänker då närmast på översynen när det gäller exportbidraget och importavgifterna. En förbättring härvidlag är nämligen nödvändig dels för alt företaget skall kunna öka exporten till ca 20 000 ton per år, vilket är en av förutsättningarna för alt det skall kunna

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om tryggande av sysselsättningen vid Nord-Ma It AB i Söderhamn

överieva,delsockså föratt man skall kunna begränsa importen som nu ligger på ca 10 000 ton per år. Företagel skulle på sä säll få möjligheler atl öka sin inhemska marknadsandel. Båda dessa åtgärder, i kombination med övriga ålgärder-jag betonar delta - har naturligtvis avgörande betydelse för fortsatt drift på Nord-Malt.

1 går fickjag siffrorna för företagets produktion 1978. Exporten låg på 11 000 ton, medan försäljningen i Sverige var 13 000 lon, varav 3 300 ton såldes till Pripps. Årsproduktionen var alltså ca 24 000 ton. Det bör nämnas att möjligheterna att sälja malt till Pripps upphör från den 1 juli, efiersom Pripps nya mälleri då står färdigt. Jag har också fåll uppgifter om det ekonomiska resultatet för 1978, som innebär en mindre förlust. Dessa uppgifter visar enligl min mening med all önskvärd tydlighet hur angeläget det är atl förutsättningar omgående skapas för företaget att komma upp i en årsproduktion på minst 30 000 lon, vilket man också har kapacitet för. En översyn av exportbidraget och importavgifterna är då en viktig del av del ålgärdspakel som föreslås för Nord-Mall. Jordbruksministern säger i sill svar att jordbruksnämnden fäll i uppdrag all göra en sådan översyn, och jag vill därför fråga: När räknar jordbruksministern med atl jordbruksnämnden blir klar med översynen, sä alt nya direktiv och riktlinjer kan utarbetas?

Jag vill lillägga all det givelvis är lika viktigt all också övriga förslag som aktualiserades i propositionen och i utredningen genomförs. De förslagen gällde dels en avskrivning av hälften av uieliggande lokaliseringslån på 8,4 milj. kr., vilket skulle sänka företagels räntekostnader med 400 000 kr. per år, dels en översyn av ägarfrågan på så sätt alt Brygginvest skulle gå in och förvärva 50 % av aktierna i Nord-Malt. Det är som sagt lika viktigt att också dessa förslag snarast möjligl aktualiseras, och jag vill därför fråga jordbruksministern: Vid vilken tidpunkt kan man räkna med att övriga föreslagna ålgärder blir genomförda?

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! På frågan om när jordbruksnämnden kan vara färdig med sin översyn kan jag inle ange något exakt datum. Självfallet delar jag frägesiäl-larens uppfattning om alt en sådan översyn bör göras så snabbt som möjligt.

När del sedan gäller Brygginvest kan jag meddela atl detta företag med anledning av dagens regeringssammanträde kommer att bildas inom den allra närmaste liden.

I fråga om avskrivningen av en del av lokaliseringslånet pä 8,4 milj. kr. kan jag säga alt denna fråga f n. bereds i industridepartementet. Något beslut har emellertid ännu inle fallats men kan komma all fallas inom den allra närmaste tiden.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr lalman! Det var ju ell positivt besked att regeringen nu är i färd med alt genomföra övriga delar av det ålgärdspakel som sammanlaget är en förutsättning för all Nord-Malt skall kunna överieva. Även frän, regional po-

lilisk synpunkt ärdet viktigt alt det skapas förutsättningar för fortsatt drift vid Nord-Mall i Söderhamn. Jag kan nämna för jordbruksministern atl över 600 personer går arbelslösa i området och all närmare 400 personer är sysselsalta i beredskapsarbete, vilket gör det myckel viktigt au varje arbetstillfälle blir kvar.

Jag vill ännu en gång lacka jordbruksministern för svaret, och jag hoppas atl del positiva svar jag har fåll även innebär all regeringen snabbt arbetar på atl helt genomföra nämnda ålgärdspakel. 1 annal fall får jag väl återkomma.

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om inrättande av ett skogsvårdskonto

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om inrättande av ett skogsvårdskonto

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för atl besvara Gunnar Olssons (s) den 12 januari anmälda fråga, 1978/79:269, och anförde:

Herr talman! Gunnar Olsson har frågal mig om de uppgifter i pressen är rikliga som anger alt jag inte avser atl ställa krav på skogsvårdskonlon.

Regeringen kommer inte alt lägga fram något förslag om obligatorisk avsättning av pengar pä särskilda skogsvårdskonlon. Detta meddelade jag pressen förra torsdagen.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr lalman! Först ell tack för svarel som alltså bekräftar de uppgifter som lämnats i massmedia. Jag har i min fråga hänvisat lill 1973 års skogsutredning, och del har jag gjort därför att de viktigaste instrument som skogsuiredningen föreslog för all öka skogsproduktionen var dels en ny skogsvårdslag, dels ett system med etl för varie skogsfasiighet obligatoriskt skogsvårdskonto. Till detta konto skulle, menade man, avsättas pengar för att betala de återväxlätgärder som den nya skogsvårdslagen föreskriver.

Alla vi som har tagit del av vad den nya skogsvårdslagen innefattar vet ju att vi nu äntligen fär en skärpt lag. Men denna skärpning blir helt verkningslös, om det inte samtidigt skapas resurser för all se lill all lagen verkligen följs, och här skulle de föreslagna skogsvärdskonlona komma lill användning.

Det är myckel förvånande alt jordbruksministern, som själv är skogsägare och som under hösten har bevittnat den dåliga skogshygien som i hög grad bidragit till de insektsangrepp vi fält bl. a. i mitt hemlän, inte vågar följa skogsutredningens förslag. Jag tror atl Eric Enlund innerst inne har klan för sig all del knappast kan anses vara en belastning för skogsägarna, om man i samband med avverkningar måsle reservera medel, som kan behövas för alt fullfölja sina skyldigheter enligl skogsvärdslagen. Vilka motiv har egentligen statsrådet för alt inle väga ansluta sig lill skogsuiredningens förslag? Är del möjligen rädsla för all stöta sig med de skogsägare som sköter sitt skogsinnehav? Vilket är motivet föratt man inte kan ta ett enda av de initiativ

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om inrättande av ett skogsvårdskonto

som är nödvändiga för all vi skall kunna följa inlenlionerna i den nya skogsvärdslagen?

Jordbrtiksminisiern ERIC ENLUND:

Herr talman! Gunnar Olsson har i sin fråga inte efleriyst de motiv som ligger bakom mitt ställningstagande när det gäller skogsvårdskonlon. Delta tolkar jag så, atl han är enig med mig om att den frågan bör debatteras när proposilionen är skriven och ligger på riksdagens bord. Beiräffande det svar som jag har givit framgår del av frågans formulering all Gunnar Olsson kände till delta redan när han skrev frågan.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr lalman! Jag är väl medveten om all den här frågan kommer upp på nytt när proposilionen har lagts fram. Men när man, som slalsrådel gjort, så starkt gått ul i massmedia och sagt - det bekräftades ju också här i dag - atl regeringen inle avser atl föreslå ell skogsvårdskonto i enlighet med skogsutredningens rekommendationer, måsie det finnas motiv som skulle kunna redovisas redan i dag. Gör man ell uttalande lill massmedia som del som nu gjorts måste det ligga klara motiv bakom.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Motiven kommer alt redovisas i den proposition som regeringen sä småningom ämnar förelägga riksdagen,

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Del är verkligen förvånande att elt statsråd gör etl sådant uttalande utan alt kunna redovisa motiven.

Lät mig bara hänvisa lill förhållandena i grannlandet Norge, där man sedan många år tillbaka har avsatt pengar för finansiering av skogsvärdsåtgärder. I Sverige har vi nöjt oss med elt vanligt skogskonto, som inte ger den minsta garanti för alt de avsatta koniomedlen kommer lill användning för skogsvärden. Trots della säger regeringen atl den inle törs ansluta sig lill skogsuiredningens förslag. Det måste redan i dag finnas motiv som statsrådet känner lill. Frågan är bara om statsrådet vill vara äriig och ange dessa motiv.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Gunnar Olssons påstående att regeringen inle törs ange motiven är felaktigt. I det förslag som kommer atl läggas fram upptas en rad ålgärder, främst en skärpning av skogsvårdslagen, som betydligt kommeratl förbällra förutsättningarna för en effektiv skogsvärd här i landet.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Det är tråkigt all man inte kan få svar på en så konkret fråga som den som jag ställde. Jag lycker all del här är ett klart uttryck för brist på initiativförmåga inom en regering, som inte vågar stöta sig med någon

kategori, ulan som bara går in för alt klara balansaklen fram lill valet. Detta är Nr 68

alltså motivet lill all vi inle får någol besked. Torsdaeen den

18 januari 1979
Jordbmksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Gunnar Olsson har fält elt klart besked på den fråga som han q ifråsasatt

s'"''- Jörbud mot Barbie-

dockor Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om ifrågasatt förbud mot Barbie-dockor

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för att besvara Allan Åkerlinds (m) den 11 januari anmälda fråga, 1978/79:264, och anförde:

Herr lalman! Allan Åkerlind har frågat mig om jag delar uppfattningen au Barbie-dockor är så olämpliga alt de bör förbjudas.

I moliveringen lill frågan påslås att lekmiljörådel har uppnått ell partiellt förbud mol krigsleksaker och atl en representanl för lekmiljörådel i samband därmed har uttalat sig mot leksaker av typ Barbie-dockor.

Konsumentverket och lekmiljörådel har - i enlighet med riksdagens intentioner- träffat en överenskommelse med leksaksbranschen au försäljningen av vissa krigsleksaker skall upphöra fr. o. m. den 1 december 1979. Det är alltså inte fråga om någol förbud ulan om en överenskommelse.

Enligl vad jag har inhämtat är lekmiljörädets avsikt inte all åstadkomma något förbud mot Barbie-dockor. Lekmiljörådel, som har ett gott samarbete med leksaksbranschen, strävar efter alt genom frivilliga överenskommelser-och här citerar jag regeringens föreskrifter för rådet - åstadkomma "all ändamålsenligt lekmaterial tillverkas och saluföres".

Milt svar på Allan Åkeriinds fråga är nej.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Jag lackar socialministern för svarel på min fråga. Jag är mycket glad över all kunna notera atl socialministern delar min uppfattning atl förbud mol t. ex. Barbie-dockor inte är lämpligt. Nu säger socialministern dockandet inte är fråga om någol förbud ulan om en överenskommelse. Men den överenskommelse som inilierals av lekmiljörådet verkar ju i praktiken som ell förbud. Vi ärju alla på del klara med all det,om lekmiljörådel inle far som del vill genom frivilliga överenskommelser, i bakgrunden finns ell hot om alt man kan uppnå delta förbud genom beslut på ell högre plan. Med del hotet i bakgrunden kan man naturiigtvis uppnå olika överenskommelser.

Jag vill då slälla frågan om alll som är i något avseende olämpligt också skall förbjudas. Man har nu beträffande krigsleksaker fält till stånd en överenskommelse, innebärande att försäljningen av en del av dessa förbjuds medan en del är tillåtna. 1 tidningen Expressen avbildades t. ex, sex olika pisioler, varav tre var förbjudna och tre tillåtna, Lekmiljörädets representanl har nu ullalat all man skall ta itu med Barbie-dockorna, Man harockså sagl att man

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om ifrågasatt förbud mot Barbie-dockor

därefter skall ta upp andra plasileksaker, l. ex. i form av verkiyg, feberier-momelrar och liknande.

Jag lycker all en sådan uiveckling verkligen är oroande. Skall vi förbjuda olika slags leksaker av plast bara därför atl de går sönder? Man kan fråga om det är bätire all barnen har härda leksaker, som de kan slå varandra med. Jag köper 1. ex. hellre en "snöspade" av plasi lill min treåring än en av metall, trots all plasispaden är bräcklig. Barnen kan ju lättare skada sig på den hårdare spaden av metall, som också har vassa kanter.

Jag menar atl varje myndighelsingrepp i en fri marknad bör undvikas. Vi skall vara försikliga med förbud och använda sådana -även om de kallas för överenskommelser-bara när del ärslarkaskäl för della. Jag tycker därför nu alt del finns vissa skäl som lalar för all förbjuda lekmiljörådel.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Den som är minnesgod vet alt Allan Åkeriind var moisiån-dare lill inrättandet av lekmiljörådel, och del är mol den bakgrunden föga förvånande all han nu vill avskaffa del. Jag beklagar del med tanke på de många positiva insalser som lekmiljörådet har gjort. Allan Åkerlinds uppfattning vann emellertid vid det föregående tillfället inle gehör och så kommer säkeriigen inte heller nu att bli fallet, om Allan Åkeriind vidhåller sin mening.

Nu säger Allan Åkerlind alt den träffade överenskommelsen egentligen är ell förbud. Omjag inle är fel underrättad, röstade Allan Åkerlind själv fördet riksdagsuttalande som i och med denna överenskommelse har fullföljts. Skall lekmiljörådel nu behöva ta emoi kritik för all del gör del som riksdagen har begärl, nämligen träffar en frivillig överenskommelse, någol som Allan Åkerlind själv har röstat för? Jag fattar inte logiken i delta.

Vidare är vi självfallet ense om au man inte skall förbjuda alll som är olämpligt. Del har här inte skett, och det har inte heller ifrågasatts. Jag skulle vilja ställa en molfråga lill Allan Åkerlind. Del sägs i moliveringen lill frågan all det enligt tidningsuppgifter har gjorts uttalanden till förmån för ell förbud mot Barbie-dockor. Jag skulle vilja fråga: Vad grundar frågeställaren sina påsiåenden på i del avseendei? Vad är det för uppgifter, och har del inte funnits möjlighel alt kontrollera innan man ställer en fråga i Sveriges riksdag atl lekmiljörådel inle är anhängare av ell förbud mol Barbie-dockor?

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Jag grundar min fråga på artiklar från olika tidningar. Jag har 1. ex. i min hand en artikel i Expressen av den 9 januari, där Eva Insulander från lekmiljörådet har uttalat sig. Jag har kontrollerat uppgifterna med henne per telefon.

När del gäller omröstningen om förbudet mol krigsleksaker misstar sig Gabriel Romanus. Jag har nämligen inte röstat för atl de skall förbjudas. Tvärtom har jag alllid varit motståndare till onödiga förbud och kommer all vara del även i forlsältningen.

När del gäller lekmiljörådel har jag en gång motionerat om atl del inle

skulle inrättas. Vad som nu inträffat stöder min åsikt all den motionen borde ha bifallils.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Till den del del här handlar om förbud vill jag slå fast all varken regeringen eller lekmiljörådet är för något förbud mot de aktuella leksakerna, och något sådant har inte heller föreslagits.

Sedan gäller del faktiskt inte bara del, ulan del gäller också i viss mån hederlighet och riktiga uppgifter. Jag har hären artikel i Expressen,som Allan Åkerlind lydligen är läsare av. Artikeln var införd dagen innan Allan Åkerlind ställde sin fråga. Den innehåller en intervju, varav framgår atl den Ijänsleman det här gäller har uttalat sig mol ell förbud. Dessutom har jag fåll en helt annan uppgift om det samlal som herr Åkeriind här refererar lill, nämligen alt tjänstemannen skulle ha klargjort för Allan Åkerlind att hon inte är anhängare av något förbud mot de här dockorna. Då skall man inle framföra sådana uppgifter i en fråga i Sveriges riksdag.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr talman! Jag har framfört de uppgifter som jag har falt och på det sätt jag uppfattat dem. Om herr Romanus har fatt andra uppgifter, kan jag inle hjälpa det.

Men jag är tacksam för att herr Romanus på regeringens vägnar har svarat på min fråga all något förbud inle är aktuellt. Jag hoppas au den linjen kommer all följas av lekmiljörådel också, i den mån rådet får tillfälle atl fortsätta sin verksamhet.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om ifrågasatt förbud mot Barbie-dockor

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Här skall vara korrekla uppgifter även i ell annal avseende.

För det första: Enligt voteringsprotokoKel från det ti'///a//e då riksdagen uttalade sig för en frivillig överenskommelse med leksaksbranschen röstade Allan Åkeriind för del segrande förslaget, och del är det som lekmiljörådel nu har fullföljt. Därför borde rådet inle få kritik av Allan Åkeriind.

För det andra har alltså vederbörande ijänsleman både offentligt och till Allan Åkerlind sagt alt hon inle föreslår någol förbud mol de här leksakerna. Därför tycker jag inle del är bra stil all i en offentlig fråga lill regeringen beskylla vederbörande för atl vara anhängare av ett sådant förbud. Man far vara hurargsom helst på lekmiljörådel, men om Allan Åkeriind vill bekämpa del så skall del ske med blanka vapen.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Jag säger lill socialministern alt jag har framfört de uppgifter jag har föll. Jag har alllid försökl strida med blanka vapen. Del kommerjag all Ibrtsätla med.

Omjag har uppfattat del här fel -vilket socialministern påstår-så beklagar jag det.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Men jag upprepar all jag är tacksam för atl socialministern säger all han delar min uppfalining all här skall del inle vara fler förbud.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för att besvara Carl Lidboms (s) den 10 januari anmälda fråga. 1978/79:250, och anförde:

Herr lalman! Carl Lidbom har frågal mig om regeringen kommeratl lägga fram elt förslag lill lag om förbud mol investeringar i Sydafrika och Namibia före utgången av propositionsliden i vår.

Svarel är ja.

CARL LIDBOM (s):

Herr lalman! Beskedel var kort, kategoriskt och posilivi. Jag är lacksam för del.

Del känns skönl all del har skapats klarhet i denna fråga, eftersom del har förekommit litet egendomliga lurer lidigare. När Sydafrikautredningens betänkande gick ut på remiss föreföll man all välja remissinstanser och lägga upp remissen så all del skulle skapas förulsätlningar för alt säga nej eller förhala frågan. Sedan hardel under relativt sen tid förekommit litet svävande uttalanden av olika sialsråd i ämnel. Men nu är slällningslagandei lydligen klart.

Del som kanske framför allt har varit oroande är atl del har dragit ul så myckel pä liden med de överläggningar som handelsministern har hafl med näringslivet. I och för sig förebrår jag inte elt ögonblick handelsministern för all ni har försökl fä näringslivel med på noierna, men del var viktigt atl förhandlingarna inle drog ul på liden så all regeringen i realiteten förlorade möjligheten att skriva en proposition som riksdagen kan pröva under våren. Nu har vi alltså föll handelsminislerns löfte om all denna proposition kommer. För oss var detta rätt väsenlligi. Del var av avgörande betydelse alt fö vela om vi skulle behöva motionera för all riksdagen skulle ha elt underlag för all lagstifta mot investeringar i Sydafrika eller om regeringen verkligen skulle komma i lid med sill egel förslag. Vi har nu Ull löftet, och det är bra.

Lål mig bara tillägga en sak här och någol närmare precisera min fråga i anslutning därtill.

Del är räw knappt om lid kvar, om man skal) iaktta propositionsliden. Enligl vad jag har förslåil har regeringen för avsikt alt anlita lagrådet för prövning av del förslag som ni så småningom kommer fram lill. Det kan finnas goda skäl för deua. Regeringen bestämmer i och för sig om den vill höra lagrådet eller inle. men den besiämmer inle hur lång lid lagrådet har på sig försin prövning. Därför krävs det att regeringen vidtar vissa måliochsleg, så all den inle i sisla ögonblickel blir överspelad och finner atl lagrådet inle

hinner med sin prövning i så god tid all del hinner bli någon proposilion före propositionslidens utgång - del vore ju förargligt! Man kan t. ex. styra remissen till lagrådet så, atl man beratl fö vissa upplysningar eller synpunkter på vissa tekniska ting men befriar lagrådet från mödan atl yiira sig om exempelvis folkrätt och annal som alltför mänga redan tidigare har ultalal sig om.

Nu skall jag naturiigtvis inle lägga mig i hanteringen i detalj, men jag skulle vilja ha absolut fastslaget alldel här är ell löfte,.såatl regeringen inle underen eller annan forevändning sedan kommer och säger alt den lyvärr inle hann eller all lagrådet log så lång lid på sig all det inte går atl komma med någol sådant lagförslag.

Del vore fint om jag kunde fö den bekräftelsen.

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Det är roligt för mig all veta atl Carl Lidbom är lika angelägen som regeringen om att en proposilion i den här frågan kommer alt kunna läggas fram i sådan lid alt vårriksdagen hinner behandla den och lagen träda i kraft från den 1 juli.

Jag kan garantera Carl Lidbom alt vi kommeratl iaktta all den försiktighet som är nödvändig för all lagrådsremissen och proposilionen skall komma fram pä del säll som jag här har beskrivit.

Någon oklarhet om regeringens ställningstagande har inle etl ögonblick varit för handen. De ullalanden som ledamöter av regeringen vid olika tillfällen har gjort i frågan har varit fullständigl kongruenla, alltså sammanfallande, och uppfattningen inom regeringen om hur frågan skulle behandlas har inle i någol enda avseende varit föremål för diskussion, ulan enigheten där har varit fullständigt toial;jag vill bara understryka det. Den oklarhet som Carl Lidbom har talat om har han möjligen själv försökl skapa genom några artiklar och andra ullalanden i tidningar, men dem får han ju också stå för själv.

Förhandlingarna har pågått en tid sedan den nya regeringen tillträdde. En av de första åtgärder som jag vidtog när jag blev handelsminister var att ta initiativ föratl nåden lösning som Sydafrikautredningen och andra instanser hade ullalat sig för som den bästa lösningen, nämligen en kombination av kapiialexporlförbud och en lag om informationsskyldighet tillsammans med en frivillig överenskommelse frän förelagens sida. När del visade sig inte vara möjligl all nå en sådan frivillig överenskommelse fanns del icke något annat alternativ än alt lägga fram etl lagförslag i huvudsaklig överensstämmelse med Sydafrikaulredningens förslag. Ell sådant förslag kommer. Jag kan alliså i del avseendei ge Carl Lidbom ett i alla länkbara avseenden lugnande besked.

CARL LIDBOM (s):

Herr lalman! Försl och främst: Lål oss inle gräla om det förflutna och om olika regeringsuitalanden här! Del är inle jag som har hittat märkliga motsägelser mellan olika regeringsledamöter. Det har också vissa lidnings-

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om ifrågasatt försäljning till Turkiet av komponenter till kärnkraftsreaktor

organ gjort, när de kunnat konstatera atl den ena dagen utlalar sig utrikesministern på etl visst sätl och den andra dagen säger handelsministern att det inte är klart. Men låt oss stryka etl streck över detta, eftersom del väsentliga är atl del nu är klart.

Av vad jag sade här nyss framgick det väl alldeles tydligt atl jag inle heller har förebrått handelsministern för atl han har gått in i överläggningar med näringslivel lör atl försöka uppnå en lösning som från administrativa synpunkter i och för sig är bätire än lagstiftning om investeringsförbud. Jag säger bara alt när man inle lyckats få näringslivet atl medverka, måste man nu nalurliglvis lagstifta. Jag är helt nöjd med del löfte som handelsministern har gett.

Jag skulle sedan bara vilja säga aU del här inle fordras, för all använda handelsminislerns ord, "all den försiktighet som är nödvändig" från regeringens sida, ulan all vad som fordras är energi och beslutsamhet .samt all man från början har besläml sig för atl del icke skall få komma någonting i vägen, vare sig dröjsmål i lagrådet eller någol annal hinder.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Jag vill med glädje och tillfredsställelse konstatera atl den stora enighet som lidigare funnits inom riksdagen i den här frågan alldeles uppenbart alltjämt är rådande.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om ifrågasatt kärnkraftsreaktor

försäljning till Turkiet av komponenter till

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för all besvara Birger Rosqvists (s) den 20 december anmälda fråga, 1978/79:242, och anförde:

Herr lalman! Birger Rosqvisl har frågat mig om regeringen avser försöka sälja komponenterna lill Oskarshamnsverkels reaktor 3 till Turkiet.

AB Asea-Aiom och STAL-LAVAL Turbin AB har lill en turkisk köpare offereral etl kärnkraflblock i slorleksklassen 600 MW. Förhandlingar mellan säljare och köpare om leveranser pågår f n. Denna fråga har inget samband med frågan om Oskarshamnsverkets reaktor 3. Regeringen har ingen möjlighel alt förfoga över komponenterna lill denna reaktor.

Svarel på frågan är därför nej.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag ber all få tacka energiministern för svarel på min fråga.

När vi i december i pressen läste om del officiella statsbesöket från Turkiet nämndes det om leveranser för kraftproduktion. Det angavs också all O 3, till vilken myckel redan tillverkals, skulle kunna komma i fråga för försäljning. Nu ärju inle staten ekonomiskt inblandad i OKG,och därför går del inte för

staten att här sälja någol som man inle äger. Del hade krävts förhandlingar. Men eftersom Oskarshamnsverkels Kraftgrupp AB säger besiämi nej till au frånsäga sig koncession och den räll man har all bygga aggregat nr 3 ställer man sig ändå vissa frågor.

Det svar jag fåll äratt regeringen inte har någon möjlighet au förfoga över komponenterna till denna reaktor. Och så långl är jag nöjd med svarel. Men jag skulle också vilja säga all om villkorslagens bestämmelser nu uppfylls för Ringhals och Forsmark sä gör de del också för O 3. Och del vet såväl energiministern som OKG och Oskarshamns kommun, som sagl ja lill byggandet. Enligl lidigare ullalanden av energiministern finns det redan tillverkade komponenter lill O 2 för 300 milj. kr. Värdet av yiteriigare kontrakt för leveranser är 2 300 milj. kr., och 25 000 årsverken har man räknal med för byggnationen.

Men varför sådana här spekulationer om försäljning till Turkiet som nu uppkommit? Sedan 1976 ligger OKG:s bygge som ett stadsplaneärende hos regeringen, hos bostadsdeparlementet. Del är ell sladsplaneärende där alla underinsianser har tillstyrkt. Renl formellt skall regeringen fastställa planen -del är alll som behövs. Men det har inle blivit gjorl. Om nu alla andra villkor for byggnationen av reaktor 3 i Oskarshamn blir uppfyllda så är det en fastslällelse av en tre år gammal stadsplan som bromsar ärendet. Och trots upprepade påstötningar ligger ärendet ännu i dag på förmiddagen ulan åtgärd. Det är sådant som gör all man undrar vad regeringen tänker göra med den kraftverksutbyggnad som såväl kraftverksföretag som kommun och ett ston anlal för sysselsättningens skull inblandade människor vill skall få komma i gång.

Jag vill fråga energiministern nu om han vill medverka lill all del hinder som sladsplaneärendel utgör undanröjs så all också aggregat 3 i Oskarshamn kan komma till slånd och bidra lill energiförsöriningen.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om ifrågasatt försäljning till Turkiet av komponenter till kärnkraftsreaktor

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Jag har till det sistnämnda ingen annan kommentar än den atl regeringens förslag vad gäller kraftsverksuibyggnad här i landet kommer atl redovisas i den energiproposition som redan är ullovad lill riksdagen.

Jag vill också konstatera atl den frågan inte har någol samband med den fråga som herr Rosqvisl ursprungligen ställde lill mig, nämligen frågan om försäljning av en reaktor lill Turkiel. Och som jag redan gett besked om i mill svar är det en sak som inte har någol samband med Oskarshamnsverkels aggregat 3.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr lalman! Det är riktigt atl den sisia frågan som jag ställde inte direkt framgår av det ärende som jag försl aktualiserade, nämligen försäljningen av komponenter lill Oskarshamnsverkets reaktor 3. Indirekt gör den dock det i och med atl man inte får något besked från regeringen och genom all regeringen på det här sättet ligger pä ärendet i elt annal departement, som inle fastställer ifrågavarande stadsplan. Man skulle kanske kunna sälla i gång med

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om produktion av små vindkraftverk

det här bygget. Är del så regeringen vill ha del? I så fall blev del kanske landets största svarlbygge.

När länsstyrelsen hänsköl della ärende till regeringen för fastslällelse hade man väl väntal sig alt man skulle få ell besked. Det har man inte fält, och delta tycks vara den hake som stoppar byggnationen. Jag förutsätter ändå alt regeringen mol bakgrund av de stora investeringarsom ligger i Oskarshamns-verket, och mol bakgrund av vad som på senare tid har hänt inom energiförsöriningen, inser alt också utbyggnaden av Oskarshamnsverkel måste fä komma lill stånd. Del var därför jag ställde min följdfråga. Uteblivet besked om stadsplaneärendet är vad som f n. hindrar bygget från all komma i gång, under förutsättning alt villkorslagens bestämmelser blir uppfyllda vad gäller Forsmark och Ringhals.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om produktion av små vindkraftverk

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för atl besvara Gunnar Biörcks i Värmdö (m) den 10 januari anmälda fråga, 1978/79:246, och anförde:

Herr lalman! Gunnar Biörck i Värmdö har frågat mig om dels min bedömning av önskvärdheten av atl satsa på svenska vindkraftverk i Slorieksordningen 8-20 kW, dels - om bedömningen är positiv - vilka ålgärder från statliga organs sida som jag bedömer som önskvärda för alt inom rimlig lid få sädana produkier på marknaden.

Till alt böria med vill jag slå fastan vindkraften i huvudsak befinner sig på ell utvecklings- och försöksstadium.

Vindkraften kan i framtiden möjligen fä viss betydelse för vår elförsöri-ning, om vi utnyttjar den i form av större aggregat - på 2 MW - som levererar el direkt lill elnätet. Vindkraftverk av den slorieken finns i dag inle i kommersiell drift i något land. Insatserna inom det nuvarande statliga energiforskningsprogrammel, som ju riksdagen har fastställt, gäller främst sådana aggregat. Syftet med detta program är alt vinna kunskap och erfarenhet för atl sedan - förhoppningsvis - kunna gå vidare.

Vindkraften kan också utnyttjas genom små vindkraftverk av slorieken

8-20 kW. Vissa fabrikat säljs f n. pä den svenska marknaden. Sådana

vindkraftverk kan tänkas få betydelse för den enskilda energiförsöriningen i vissa delar av landet. De kan emellertid aldrig ge mer än elt marginellt bidrag, en halv procent eller mindre, lill den totala elförsöriningen.

När del gäller små vindkraftverk skiljer man på nälanslutna och icke nätanslulna aggregat. De ekonomiska förutsättningarna bedöms av experterna något olika. Gemensamt gäller dock all kostnaderna förelproduklionen tycks bli relativt höga, alt marknadsuppskallningarna f n. är osäkra och alt ytterligare utvecklingsarbete är nödvändigt. Della lorde, inkl. praktiska prov, ta ännu några år.

Vissa redan vidtagna åtgärder som kan vara av betydelse för små

vindkraftverk kan dock nämnas.

Inom ramen för det stöd som siatens industriverk förmedlar lill prototyper och demonslralionsanläggningar inom energiområdet kan bidrag lämnas till bl. a. protolypanläggningar avseende små vindkraftverk. Detta har också skett.

Vidare kan del frän del särskilda anslaget för främjande av landsbygdens elektrifiering lämnas bidrag till uppförande av lokala anläggningar, t. ex. små vattenkraftverk och små lokala vindkraftverk.

Slutligen bör nämnas atl regeringen avser all låta utreda vissa frågor i samband med kraftverksägarnas leveranser lill eldistributionsnätet av elenergi som genereras i lokala krafiprodukiionsanläggningar.

Jag skulle alltså kunna sammanfatta vad jag nu har sagl sä atl del är för tidigt både atl säkert bedöma de små vindkraftverkens förulsältningar och att ange vilka åtgärder utöver de nyss nämnda som eventuellt kan komma att bli önskvärda.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om produktion av små vindkraftverk

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Tillåt mig att framföra ett uppriktigt tack lill energiministern för hans utförliga och relativt positiva svar på min fråga.

Del är väl emellanåt så alt del här frågeinslitulet används som ett sätt all tråka ministrar. Della har i del här fallet inle varit min avsikt, ulan min fråga bottnar i en allmän nyfikenhet och kanske en viss lust atl få saken en smula populariserad, om jag fär säga så.

Ule på Värmdö, där jag har glädjen atl bo, har jag på en höjd i närheten av värt hus funnit resterna av en gammal kvarn. Eftersom det blåser en hel del utåt skärgården, sä mycket ibland all träd faller omkull och river ned ledningar, så är det inte helt ovanligt med avbrott i elströmmen.

Jag har dä funderat pä om man skulle kunna parera det genom atl ha elt egel lilet vindkraftverk gående där kvarnen stått. Jag har därför noga läst de utmärkta böcker om vindenergi och små vindkraftsaggregat som nämnden för energiproduktionsforskning gett ul 1977 och 1978. Uppenbariigen finns utmed den svenska kusten och kring slörre sjöar i Sverige betingelser för att utnyttja vindkraftverk i slorieksordningen 8-20 kW under vissa ekonomiska förutsättningar. Jag skrev därför till nämnden för energiproduktionsforskning och frågade om det fanns sådana att köpa och fick som svar en förteckning på huvudsakligen från utlandet importerade vindkraftverk, som dock knappast motsvarade de prestanda som nämndens utredningar anvisade. Flertalet verkar litet klena. När man ändå i utredningarna beräknat atl det skulle kunna finnas avsättning för 5 000-10 000 sådana enheter i vårt land, har del förefallit mig tänkbart atl en sådan produktion skulle kunna komma till stånd inom landet, kanske inom industrier som drabbats av sysselsältningsminskningar. Delta var anledningen till min fråga.

Sedermera har del av uppgifter i pressen framgått att de stora vindkraftverk som man tidigare talat om, och av vilka ell exemplar uppförts i Älvkarleby om jag har förstått rätt, har visat sig mindre lönsamma än man hoppals och att man därför inte kan gå fram lika frejdigt i experimenterandet som man hade

5 Riksdagens protokoll 1978/79:67-69

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om produktion av små vindkraftverk

tänkt sig. Jag har då frågat mig om man inle här som eljest skulle kunna, med experiment i liten eller halvstor skala, komma fram lill resultat som vore nyttiga - på vägen mol slörre experiment.

Personligen har jag trott att om man iniliali kunde få till slånd elt ekonomiskt skohorn för både producenter och konsumenter skulle vi kanske komma ell stycke framåt i utnyttjandet av de förnyelsebara energikällorna.

Energiministerns svar är klart men ändå enligt mill säll alt se litet i mest avvaktande laget. Jag hoppas all energiministern skall få tillfälle alt gå fram med yllerligare stimulansåtgärder. Även om tillskottet lill den totala energibalansen naturligtvis är litet, kan det i alla fall vara lill glädje för ett slorl anlal enskilda konsumenter.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag har i och för sig inga invändningar mol del som Gunnar Biörck här sade. Del är alldeles riktigt atl de små vindkraftverken kanske kan få sin största betydelse jusl på mer avsides belägna orter, på öar eller andra ställen där det av olika skäl kan vara svårigheter med den centrala eldistributionen. Vi skall dock ha klart för oss - och del tror jag all Gunnar Biörck har- all den totala omfattningen av denna produktion inle är så slor. 5 000-10 000 enheter låter ganska myckel, men även om del skulle bli 10 000 sådana vindkraftverk motsvarar det i bästa fall ell tillskott lill den svenska energiförsöriningen om ca 0,4 tWh. Det är någon dryg procent av den totala elförbrukningen här i landet f n. och bara någon promille av den totala energiförbrukningen. Del totala tillskottet är alltså myckel lilet, men del kan ha sin betydelse på vissa orter.

Utvecklingsarbetet bedrivs på tvä olika nivåer. Den ena delen av forskningen avser de större vindkraftverken, där problemen är av en annan art än när del gäller de små och där också en rad miljö- och säkerhetsproblem måsle noga prövas. Bl. a. kan del ibland blåsa för mycket för att del skall vara riktigt tilltalande. Vidare bedrivs etl utvecklingsarbete när det gäller de små vindkraftverken, med sikte pä bl. a. all få i gäng en svensk produktion.

Jag tror att de anslag som redan har getts enligl del utvecklingsprogram som antogs av riksdagen förra året är av sådan storlek atl det räcker för de projekt som f n. finns inom räckhåll. Här är del också fråga om all ha kvalificerad personal och liknande resurser lill sitt förfogande.

GUNNAR BIÖRCK i Vänndö (m):

Herr lalman! Jag lackar för denna komplettering av svarel. Jag hoppas bara all man kan få till stånd en dialog mellan producenter och tänkbara konsumenter, sä att efterfrågan utifrån på något säll kan dokumenteras. Personligen har jag hafl en känsla av alt det här i alla fall vore en uppslagsända i sysselsättningspolitiken.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Om åtgärder för att bevara sysselsättningen vid AB Emmaboda Glasverk

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet föratl besvara Stig Alemyrs {s)der\ 13 december anmälda fråga, 1978/79:235,1111 industriministern, och anförde:

Herr talman! Stig Alemyr har frågat industriministern vilka åtgärder han avser alt vidta för all förmå Saint Gobain Industries (Sainl Gobain) alt infria det löfte som gavs år 1974 och som upprepades år 1976 att bevara sysselsätlningen i Emmaboda.

Arbetet inom regeringen är så fördelat all del är jag som skall svara på frågan.

Till en börian vill jag bekräfta riktigheten av de uppgifter som Stig Alemyr har lämnat i anslutning till sin fråga. Sysselsätlningen vid Emmaboda Glasverk har successivt minskal alltsedan år 1974, och det föreligger risk för en yllerligare nedgång under den närmaste tiden.

I december 1978 fattade styrelsen i AB Emmaboda Glasverk beslut om att inleda förhandlingar enligl medbestämmandelagen om en rekonstruktion av företaget. Rekonsiruklionsplanen syftar bl. a. lill en väsentlig minskning av anlalel anställda vid företagels anläggning i Emmaboda. Statens representant i styrelsen har reserverat sig mot beslutet och förklarat sig inte kunna medverka till något beslut som innebär en ytterligare minskning av sysselsätlningen vid glasverket i avvaktan pä en redovisning från Saint Gobains sida om hur de långsikliga sysselsättningsfrågorna skall lösas. Statens suppleant i styrelsen, som också är ombudsman i Svenska fabriks-arbetareförbundet, har anslutit sig lill detta uttalande.

Regeringen känner självfallet en stark oro över den negativa utvecklingen vid glasverket i Emmaboda. För alt markera detta har jag ansett del motiverat atl i etl brev lill ledningen för Sainl (Jobain utveckla min syn pä hithörande frågor. I brevet, som avsändes den 21 december 1978, har jag lämnat en redogörelse för bl. a. sysselsättningsutvecklingen vid glasverket i Emmaboda. Mot denna bakgrund har jag erinrat om de förutsättningar som gällde då Saint Gobain övertog Emmaboda Glasverk och om de utfästelser om sysselsättningen som Sainl Gobain har lämnat lill företrädare för den svenska regeringen såväl är 1974 som år 1976. Jag har understrukit all den svenska regeringen fäster slor vikt vid dessa utfästelser. 1 brevet har jag vidare berört de ålgärder som Saint Gobain hittills har vidtagit för all ersätta bortfallet av arbetstillfällen och påpekat att resultaten ännu är blygsamma. Jag har därför bett ledningen för Saint Gobain all redovisa sin syn pä de frågor som jag har lagil upp i brevet och redogöra för de ytterligare åtgärder som kommer all vidtas för att ersätta bortfallet av arbetstillfällen i Emmaboda kommun. Jag har hemställt om svar pä brevet före utgången av januari månad 1979. Något svar på brevet har ännu inte kommit.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om åtgärder för att bevara sysselsättningen vid AB Emmaboda Glasverk

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om åtgärder för atl bevara sysselsättningen vid AB Emmaboda Glasverk

STIG ALEMYR (s):

Herr lalman! Jag skall be att fä tacka arbetsmarknadsministern för svaret.

Jag vill gärna säga all det är utomordentligt bra atl regeringen har tagit direktkonlakl med företaget. Vid lidigare tillfällen när jag ställt frågor lill den dåvarande trepartiregeringen har inle den handlingskraften visats. Jag vill gärna uttala min tillfredsställelse över att statsrådet Wirtén lar itu med frågan på det här sättet.

Självfallet beklagar jag att del ännu inte kommit något svar från Saint Gobain och att vi i dag därför inle kan diskutera något ålgärdspakel. Del är självklart, herr lalman, all jag återkommer med en fråga till statsrådet när del har kommit svar från Sainl Gobain.

Dagens tidningar rapporterar atl en delförhandling nu startar om en neddragning av arbetsveckan lill kortlidsvecka för 120 anställda vid glasverket. Befolkningen i Emmaboda kommun har drastiskt minskat de senaste åren. Emmaboda är en liten kommun, och befolkningsminskningen förra årel var drygt 130 personer. Sedan den första vannan släcktes i Emmaboda Glasverk har befolkningen i den lilla kommunen minskat med över 300 människor.

Jag har nu inte myckel all lillägga utöver detta. Jag hoppas att det kommer positiva besked. Men jag vill komplettera med en fråga lill herr statsrådet.

Vid en uppvaktning av regeringen har representanter för Emmaboda kommun hemställt alt regeringen skulle utse en statlig representant i utvecklingsbolaget. Jag vore tacksam om herr Wirtén ville tala om, om regeringen avser att insätta en statlig representant i styrelsen för utvecklingsbolaget.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Del förhåller sig - som Stig Alemyr väl vet - så all länsstyrelsen och kommunen har representanter i utvecklingsbolaget. Det var den lösning man valde vid ett tidigare tillfälle.

Vid den uppvaktning som Stig Alemyr talade om lovade jag all fundera vidare över denna fråga. I avvaktan på att fä en bättre bild av hela saken har jag ännu inte vidtagit någon åtgärd. Innan svarel frän Saint Gobain har kommit är jag inte beredd att säga någonting mer än jag nu har sagt i denna fråga.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Jag noterar att statsrådet i varie fall vill överväga möjligheten alt regeringen lar del steget. Jag kan också förstå att del är mest motiverat all avvakta beskedel från Saint Gobain innan något beslut fattas.

Vi är båda medvetna om den djupa oro som råder i Emmaboda just nu. Jag tror atl även en sådan åtgärd som att sätta in en representant i Utvecklingsaktiebolagets styrelse, vilket kommunen bett om, skulle kunna medverka till att markera inför befolkningen atl de ansvariga statsmakterna är beredda att

göra sill yliersla för all garaniera sysselsätlningen och tryggheten i Emmaboda kommun.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om regeringsinitiativ med anledning av förhandlingarna mellan Volvo BM AB och Valmet AB i Finland

Arbelsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Allan Gustafssons (c) den 20 december anmälda fråga, 1978/79:245, och anförde:

Herr lalman! Allan Gustafsson har frågal mig vilka ålgärder regeringen ämnar vidta med hänsyn lill den senaste utvecklingen i förhandlingarna mellan Volvo BM AB och Valmet AB i Finland.

Den 28 november förra året besvarade jag en fråga i samma ämne, som ställts av Allan Gustafsson. 1 mill svar vid detta tillfälle underströk jag atl regeringen kommeratl följa utvecklingen av de förhandlingar som Volvo BM AB och Valmet AB i Finland den 15 november 1978 förklarat atl de ämnade inleda. Dessa förhandlingar skulle beröra ell planerat framtida samarbete i fråga om projektering, produktutveckling, lillverkning och marknadsföring av traktorer.

Sedan jag svarade på Allan Gustafssons tidigare fråga har företrädare för industridepartementet varit i direkt kontakt med ledningen för Volvo BM, Enligt vad jag har inhämtat, har förhandlingarna mellan Volvo BM och Valmel beiräffande detaljutformningen av del skisserade samarbetet på traktorsidan nyligen påböriais, Försl inom loppei av några månader väntas de ha nått så långl alt någol konkret kan sägas om länkbara sysselsättnings-konsekvenser.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om regeringsinitialiv med anledning av förhandlingarna mellan Volvo BM AB och Valmet AB i Finland

ALLAN GUSTAFSSON (c):

Herr talman! Jag ber alt fä tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Orsaken lill alt jag ställde frågan var tidningsuppgifter som uppger all ett samarbeisavial mellan Volvo BM och del finska Valmel AB kan få avsevärda konsekvenser för sysselsättningen i Sverige, Värst drabbas fabriken i Eskilstuna där nära 400 anställda berörs i monteringshallen-för traktorer. Detta kan också fä verkningar vid Arvikaverken där 250 personer i monteringsavdelningen för laslmaskiner riskerar alt bli utan jobb.

Orsaken till detta äratt den nya monteringsfabriken i Eskilstuna kommer au bli åtskilligt överdimensionerad om planerna alt flytta hela iraktorlillverk-ningen från Eskilstuna till Finland följs. Enligl tidningsuppgifter har man från Volvo BM:s sida allvarligt övervägt atl flytta över monteringen av laslmaskiner frän Arvikaverken lill Eskilstuna för alt kompensera de 400 jobb som försvinner där. Ur värmländsk synvinkel kan vi på intet sätl godla en sådan utveckling. Vårt län beflnner sig just nu i mycket stora svårigheter när

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om regeringsinitiativ med anledning av förhandlingarna mellan Volvo BM AB och Valmet AB i Finland

det gäller all klara sysselsättningen. Vi har stor arbetslöshet och då inte minst bland ungdomen. Omfattningen av arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten är av en storleksordning som aldrig förr. Ovissheten när del gäller strukturomvandlingen inom länels basindustrier är en källa till oro för såväl anställda som berörda kommuner.

Arbetsmarknadsministern skall f ö. besöka Värmland i morgon, och jag kan försäkra all del jag säger här i dag är som en mild väslanfläkl jämfört med del som Värmlandsdelegationen kommer all ge arbetsmarknadsministern till känna.

Vi måste helt enkelt få rådrum i Värmland. Del får inte bli fler som mister jobbet. Överflyttning av arbetstillfällen, som del här talats om, fär bara inte ske om inte någol annal kommer i stället.

Man kan förreslen undra vad som lagil ål Volvo. Man vill bygga bilar i Norge och traktorer i Finland. Tar man alls någon hänsyn till de sociala problem och de kostnader som ell eventuellt avtal med Valmel i Finland skulle innebära för Arvikas och Eskilstunas del?

I sill svar säger arbetsmarknadsministern att besked om vad som kommer ul av förhandlingarna väntas försl om några månader. Det har jag och de anställda reda pä. De anställda har informerats om vilka följder som avtalet kan få. Det är inle all undra på att de anställda känner stor oro om del i verkligheten blir så som det har meddelats atl del kan bli. Jag har varii i kontakt med de anställda, och departementet har varit i kontakt med företagsledningen. Del är inle all la miste på all stämningen är ytterst irriterad. Man får över huvud taget inle några klara besked.

Arbetsmarknadsministern sade i sitt svar den 28 november 1978 att regeringen kommer atl följa utvecklingen myckel noga och all frågan är av stor vikt om man ser den frän rikssynpunkl. Den gängen gällde del 20 jobb som man befarade skulle läggas ner i Arvika. I dag kan man verkligen se frågan från rikssynpunkt. Vad som är intressant atl få veta är om regeringen kommer alt tillåta elt sådant här samarbeisavial.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Som jag sade i milt svar har ingenting nytt hänt i själva sakfrågan. Det som Allan Gustafsson här refererar till är myckel rikligt, som han själv påpekar, artiklar som har förekommit i pressen. Vi har haft direktkontakt med ledningen för Volvo BM. Därav framgår all man för dagen inte har kommit i gång med förhandlingarna och all del frän sysselsättningssynpunkt inte finns någol definitivt alt redovisa för riksdagen utöver vad jag sade i debatten i november. Får jag med anledning av den debatten påminna Allan Gustafsson om all jag redan vid det tillfället sade att denna fråga kan få riksintresse och all del då kanske är en mindre del som gäller Värmland.

Vi måste konstatera, Allan Gustafsson, all de spelregler som gäller för svenska förelag i frågor av detta slag genom medbestämmandelagens tillkomst påtagligt har förändrats under senare år. Företagen är nu skyldiga att i ett tidigt skede för sina anställda presentera de utvecklingslinjer som de vill följa och de förändringar som övervägs innan de påböriar reella förhandlingar

med utomstående parter. Detta ger de anställda möjligheler all utöva inflytande på händelseutvecklingen. Men samtidigt kan del, i elt skede dä inriktningen av företagens planer är kända men detaljerna ännu inte hunnit utredas och fastställas, ge upphov lill en del ryktesspridning och oro hos anställda och andra grupper som berörs av företagens verksamhet. Vi måste helt enkelt vänja oss vid detta, medvetna om de fackliga organisationernas medverkan och ansvarstagande i förhandlingarna.

Lål mig också nämna atl regeringen naturligtvis, som Allan Gustafsson strök under i slutet av sitt anförande, kommer alt följa den fortsatta utvecklingen av de inledda förhandlingarna mellan Volvo BM och Valmet AB. F. ö. kommer jag i morgon all med intresse mäta vindstyrkan i Värmland.

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om övergång från specialkurs till linje vid Rudbecksskolan i Tidaholm

ALLAN GUSTAFSSON (c):

Herr lalman! Jag ber all få lacka för det sisla tillägget. Jag känner arbetsmarknadsministern och hans intentioner, såjag tror alt han kommer alt bevaka della ärende så som han i dag har sagl.

Låt mig bara påpeka all medbestämmandelagen ger arbetsgivaren rätt att bestämma efter det all förhandlingarna har ägt rum, om inle regeringen på någol annal sätl kan sätta tryck på företagsledningen. Vi fär hoppas atl den befarade utvecklingen inte blir verklighet och all regeringen, om den blir verklighet, försöker se till att Volvo placerar en annan lillverkning i de resp. städerna.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 11 Om övergång från specialkurs till linje vid Rudbecksskolan i Tidaholm

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för atl besvara Birgitta Johanssons (s) den 19 december anmälda fråga, 1978/79:239, och anförde:

Herr lalman! Birgitta Johansson har frågat mig när regeringen kan väntas ge besked om ell ärende angående försöksverksamhet med övergäng frän specialkurs lill linje vid Rudbecksskolan i Tidaholm.

Ärendet bereds f n. inom regeringskansliet. Regeringen kommer inom kort all falla beslut i frågan.

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Jag uppfattar svaret som myckel negativt. Bakgrunden lill alt jag har frågat statsrådet är ju att ärendet har legat i regeringen ell halvt år. Beslut om övergång från specialkurs till linje anser jag inte är av den karaktären att del måste dröja så länge.

Tidaholm, som lyvärr inle är gymnasieort, har tillsammans med Falköpings kommun gjort en utredning om gymnasieskolan i Falköpings skolblock

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om övergång från specialkurs till linje vid Rudbecksskolan i Tidaholm

inför 1980-lalel. Utredningen är utförd av en arbetsgrupp tillsatt av skolstyrelserna i Tidaholm och Falköping, och del har varit full enighei mellan kommunerna om vikten av atl inrätta linjer på Rudbecksskolan i Tidaholm. Länsskolnämnden i Skaraborgs län har tillstyrkt förslaget, likaså skolöverstyrelsen.

Dröjsmålet med besked från regeringen i denna fråga har försenat del lokala planeringsarbetet mycket starkt. Regeringen har i ämbetsskrivelser 1974, 1975 och 1977 medgivit försöksvis omvandling lill linjer i sammanlagt 14 kommuner, och det är med anledning av dessa regeringsskrivelser som Tidaholm har ansökt om all få ersätta specialkurserna med motsvarande yrkesinriktade linjer.

Det är mycket viktigt för Tidaholms del att övergång lill linjer kan ske redan hösten 1979. Erfarenheterna visarju att ungdomar i slörre utsträckning än tidigare söker sig lill de mer yrkesinriktade studievägarna. Vidare är det allmänt känt atl antalet 16-äringar kommer alt öka under de närmaste åren. Del är därför väldigt angelägel all bereda ungdomarna en utbildning som är anpassad efter deras önskemål och samtidigt alt man kan anpassa undervisningen lill hemortens arbelsmarknadsslrukiur. Skolstyrelsen i Tidaholm anser beiräffande undervisningen atl den skall följa generellt tillämpade läroplaner, så atl vägarna lill högre ulbildningsanstaller finns öppnade.

Slalsrådel säger i svaret alt frågan bereds och att beslut kommer atl fattas inom kort. Då blir min fråga: Vad är "kort"? Är del en vecka, en månad eller ell halvår? Regeringen harju redan hafl ell halvår pä sig.

Slalsrådel BIRGIT RODHE:

Herr lalman! Jag kan myckel väl förstå atl Birgitta Johansson måsle känna sig missnöjd med mitt svar, men sett från departementets synpunkt är saken kanske inte så glasklar som den är från lokal synpunkt.

I princip-och jag skulle även kunna länka mig alt det gäller Tidaholm-har vi emellertid inga skilda åsikter om önskvärdheten av all en sådan här övergång kan komma lill slånd. Men del finns åtskilliga orter där man f n. har specialkurser och där man önskar övergå lill linjer. Del är därför självklart all dessa önskemål måste beredas tillsammans och att departementet måste fö en överblick över det hela. Denna beredning pågår och håller på att slutföras.

Därtill kommer att en sådan övergäng medför vissa kostnader, och del betyder naturligtvis atl del departement där jag tjänstgör inle är ensamt om avgörandet. Vi hoppas emellertid mycket snart kunna komma fram till etl beslut. Om det blir om en vecka eller tvä eller vad del kan röra sig om kan jag inte svara på. All del inle skall behöva handla om halvår eller fiera månader tror jag emellertid all jag kan svara för.

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr lalman! Jag ber att få lacka för de kompletterande synpunkler som statsrådet har utvecklat. Vi är dä överens om vikten av alt övergå från

specialkurs till linje, och jag hoppas verkligen för Tidaholms del all beslutet Nr 68
kommer så pass snart att linjer kan inrättas hösien 1979. Torsdagen den

18 januari 1979
Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om pågående översyn av skoladminislralionen

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för alt besvara Lennart Anderssons (s) den 20 december anmälda fråga, 1978/79:244, och anförde:

Herr talman! Lennart Andersson har frågal mig om jag avser atl ta någol initiativ för att nå största möjliga frihet vid kommande översyn av skoladminislralionen. Därmed avses bl. a. att man bör överväga atl inle äierbesälla vakania tjänster inom skolöverstyrelsen (SÖ) och länsskolnämnderna med ordinarie befattningshavare.

Med regeringens bemyndigande har jag nyligen tillkallat en kommitté med uppgift atl se över den statliga skoladminislralionen.

I direktiven lill kommittén heter del bl. a. all en utveckling mot etl ökat lokall ansvar för skolan "bör få konsekvenser för såväl dimensioneringen som inriktningen av den centrala skoladminislralionen". Som också framhålls i direktiven bör översynsarbeiet leda lill en minskning av den totala statliga skoladminislralionen.

För all de anställda inte skall ha anledning alt känna oro och osäkerhet ingår del i kommitténs uppdrag all i lämpliga former informera och samräda med berörda personalorganisationer om översynsarbeiet, samt alt genom förslag om särskilda ålgärder söka minska eventuella övergångssvårigheter för de anställda.

Med hänsyn till bl. a. de anställda är det angelägel att översynsarbeiet sker snabbi.

Vad gäller den speciella fråga Lennart Andersson lar upp har jag inhämtat all man inom SÖ sedan en tid tillbaka inle tillsätter tjänster med ordinarie innehavare. Efter förhandlingar med personalorganisationerna förordnar man i stället nya tjänsteinnehavare som extra ordinarie på ledigblivna ordinarie tjänster.

Med hänsyn lill detta och till det angelägna i all inte skapa onödig oro hos de anställda inom den statliga skoladminislralionen, är jag inte beredd atl vidta några ålgärder av del slag som föreslås i frågan.

Om pågående översyn av skolad-ministrationen

LENNART ANDERSSON (s):

Herr lalman! Jag ber först atl fö tacka statsrådet för svarel på min fråga.

Redan i direktiven lill SSK-utredningen framgick med all tydlighet att en översyn av den statliga skoladminislralionen var en förstahandsuppgifi för SSK-utredningen. Av olika skäl, som jag här inte närmare skall utveckla, har del inte varit möjligl för SSK-utredningen att mera konstruktivt och omfattande ägna sig ät den uppgiften. Därför är det bra att slalsrådel nu har tillsatt en särskild utredning med uppgift all se över den statliga skoladminislralionen.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om pågående översyn av skolad-ministrationen

Jag vill begagna detta tillfälle att säga att jag är anhängare av alt kunna decentralisera en rad arbetsuppgifter till primärkommunerna. Del är min övertygelse att primärkommunerna i dag har tillräckligi med skickligt folk och väl organiserade förvaltningar, så att primärkommunerna har kapacitet för all la emot fler arbetsuppgifter än vad de hittills har hafl.

En sådan åtgärd är bättre än all flytta ut hela ämbetsverk eller delar av ämbetsverk. Man skapar också möjligheler för ämbetsverken och regering och riksdag alt få mera lid atl ägna sig åt framtida arbetsuppgifter om man delegerar ut en del andra saker lill primärkommunerna.

Därför är del angelägel att den utredning som nu är tillsatt arbetar med största skyndsamhet. Jag lar fasta på vad statsrådet säger i sill svar, att utredningen skall bedrivas skyndsamt.

Jag harslälll denna fråga därföratt jag vill medverka till att den nu lillsalia utredningen skall få möjlighet au med kraft gripa sig an den arbetsuppgift den fält sig tilldelad, så alt inte även den nu arbetande utredningen skall behöva råka ul för samma svårigheter som SSK-utredningen haft i detta avseende.

Jag noterar av statsrådets svar au skolöverstyrelsen f. n. inte tillsätter vakania tjänster med ordinarie innehavare, ulan man förordnar extra ordinarie innehavare. Del lycker jag är en åtgärd i rätt riktning.

Av svarel kan jag då dra den slutsatsen atl statsrådet i stort är nöjd med den åtgärd som skolöverstyrelsen hittills har vidtagit. Jag förslår att del är en komplicerad fråga och att man kanske kan vara nöjd, ochjag hoppas att det inte vidtas några ålgärder i den omvända riktningen som försvårar kommitténs utredningsarbete, utan all kommittén verkligen har alll stöd från såväl regering som riksdag för all snarast kunna slutföra sitt myckel viktiga arbete.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr lalman! Del är inte mycket all lillägga, efiersom vi har samma grundsyn i fråga om både kommunernas kompetens och om del angelägna i all det här arbetet snabbt förs fram lill de avsedda resultaten.

Jag vill utöver vad jag sagl tidigare egentligen bara nämna en sak för att möjligen stilla Lennart Anderssons oro atl några som helst ålgärder skulle vidtas i motsatt riktning. I budgetens besparingsallernativ för 1979/80, som innebär förslag om etl med 3 miljoner minskal anslag lill SÖ, ligger ju ett tvång, kan man väl säga, och i varie fall en press på SÖ att iaktta ytterligare återhållsamhet. Därmed når man också på en annan väg någol av samma syfte som vi gemensamt finner eftersträvansvärt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om lantbruksutbildning i Skellefteåregionen

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för all besvara Börje Hörnlunds (c) den 7 december anmälda interpellation, 1978/79:110. lill ulbildningsminis-tern, och anförde:

Herr lalman! Böe Hörnlund har i en interpellation lill utbildningsministern frågal om han avser alt ge klartecken för alt lanlbruksulbildning anordnas på försök i Skellefleåregionen i enlighet med den principiella syn som redovisas i interpellationen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på interpellationen.

I interpellationen omnämns elt flertal olika kurser för lanlbruksutbildning. Jag begränsar milt svar lill all avse del ärende som är aktuellt för prövning i regeringskansliet, nämligen ansökan från Västerbottens läns landstingskommun att få anordna 'försöksverksamhet med jordbruksutbildning -specialkurs om 40 veckor-enligl modifierad läroplan och med föriäggning lill Skellefteåområdet. Ärendet, som har remissbehandlals, bereds f n. inom regeringskansliet. Beslut i frågan kommer atl fattas inom kort.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om lantbruksutbildning i Skellefteåregionen

BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Jag lackar för del kortfattade svarel och vill inledningsvis uttrycka min förhoppning om all det beslut i fråga om lanlbruksutbildning i Skellefieåområdet, som uppenbarligen kommer att fattas inom kort, också blir positivt.

Ärendet har tagit lång lid alt behandla i regeringskansliet. Det är flera månader sedan jag hade tillfälle all la del av en remissammanställning i ärendet. En berättigad fråga i sammanhanget är därför om ärendet remiss-behandlats ännu en gång.

Del är nu över två år sedan landstinget i Västerbottens län ställde sig bakom den här aktuella försöksverksamheten. Varför har då Skellefteåregionen kommit i detta läge?

Den inställning till lantbruket som framfördes av tongivande kretsar under 1960-talet och som präglade den allmänna debatten under decenniet var i grunden negaliv. Denna inställning kom också lill klart ullryck i 1967 års jordbrukspolitiska beslut. Konsekvenserna av de här i korthet beskrivna förhållandena blev följdriktigt att en pessimism spred sig i lantbrukarkåren beiräffande framtidsutsikterna i näringen. Speciellt gällde delta givelvis jordbrukarna i Norrland, där enheterna är många men relativt små. Lönsamheten var låg. Investeringar i lantbruket fick samhällets stöd endast om man redan hade en betydande areal. Samhället ansåg alt stora arealer åkermark borde komma till alternativ användning. Det var i denna tid som lantbruksskolans mark i Skellefteå blev byggnadsmark -etl beslut som alla lorde ångra i dag.

Men under 1970-talei har del blivit annal ljud i skällan, särskilt under de senaste åren. Jordbrukspolitiken har fått en ny inriktning, och nu betonas vikten av atl sysselsätlningen i lantbruket hålls uppe, bl. a. av regionalpoli-

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om lantbruksutbildning i Skellefteåregionen

tiska skäl. Åkermark skall ej längre bebyggas eller beskogas.

Som ell mall på inlresset att salsa på lantbruk kan noteras att ca 300 företagare i den verkliga glesbygden i Västerbottens läns inland står i kö för alt få del av det särskilda regionalpolitiska jordbruksstödet, som gäller från den I juli i år. 15 ansökningar har behandlats och lagil hela medelstilldelningen i anspråk. Men skall den nya jordbrukspolitiken - som jag hälsar med tillfredsställelse - slå igenom, då måsle också utbildningen svara mol efterfrågan. I norra Västerbotten gör den det definitivt inle. Under fem sex års tid har man i länet satsat pä 10-veckorskurs och korta kurser inom AMU för att täcka del akuta behovet. På grund av all en utbildningsplats saknats i Skellefteåregionen har man emellertid tvingats ligga lågt även här, trots alt efterfrågan varit slor.

I Skellefteåregionen finns i dag drygt 40 96 av länels åkerareal, vilket är lika myckel som den areal som kan hänföras till Umeå regionen. Över huvud laget måste Västerbotten räknas som elt betydande jordbrukslän. Sett från sysselsättnings- och regionalpolitisk synpunkt har jord- och skogsbruket där slörre betydelse än på de flesta håll i landet. Avstånden i länet är stora, vilket understryker vikten av alt produktion och sysselsättning i basnäringarna jord- och skogsbruk tillvaratas. Skall detta vara möjligl måste som tidigare framhållits utbildning slå lill förfogande för dem som vill försöka sig på lantbruk. Den utbildningen måsle dessutom finnas inom ell rimligt avstånd.

Medelåldern inom jordbrukarkären är i dag mycket hög. När nya brukare nu skall till, är del av utomordentlig vikt alt de tillträdande fär en god utbildning. Del är min absoluta övertygelse all om lantbruket skall fortsätta atl vara en stark basnäring i norra länsdelen, så måste denna fö en egen lantbruksutbildning. Del gäller utbildningen såväl av lantbrukare som av dem som skall arbeta inom den snabbt växande avbylarverksamheten.

Pä sikt måsle en mera fullständig utbildning skapas i regionen. Till god hjälp skulle det vara atl regeringen nu posilivi beslutar om begärd försöksverksamhet. För lantbrukets skull, för sysselsättningens skull och för bygdernas skull ber jag om etl posilivi beslut.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr lalman! Många av de synpunkler som här framfördes av Börie Hörnlund är av regionalpolitiskt slag och även i övrigt av sådan art atl prövningen av dem knappast ligger inom del departement där jag arbetar, men självfallet har jag vid beredningen av detta ärende myckel nära samråd med chefen för jordbruksdepartementet.

Jag skulle emellertid vilja någol redovisa innebörden i det förslag till försöksverksamhet som vi nu diskuterar.

Enligt det förslag som lämnats av landstinget i Västerbottens län skall en specialkurs i grundläggande jordbruksutbildning försöksvis anordnas i Skellefteäområdel, della trots alt det i delta område inte finns något skoljordbruk, vilket annars är en förutsättning för anordnande av dylik utbildning. Den lösning som förespråkas i del ursprungliga förslaget är all

förlägga huvuddelen av undervisningen till de jordbruksenheter som finns inom området. Vid ell 30-lal gärdar skulle eleverna således fö sin yrkeslek-niska utbildning tillgodosedd. Denna uppläggning, med avsaknad av fösta undervisningsresurser, gör alt ärendet enligl min mening för principiell betydelse. Med hänsyn härtill har ärendet varit föremål för en relativt omfattande remissbehandling.

Remissopinionen i frågan är splittrad.

Flera instanser anför invändningar, och del är också en dominerande del som avstyrker ett genomförande av förslaget.

En del frågeställningar som har aktualiserats av remissinstanserna gäller sådant som lärardimensionering, elev- och arbetarskydd, ersättning lill värdar och andra ekonomiska konsekvenser m. m. Del är dessa och andra frågor, t. ex. de regionalpoliliska aspekter som jag nämnde, som nu prövas i det beredningsarbete som pågår inom regeringskansliet. Som jag lidigare nämnde har jag för avsikt alt ta upp frågan i regeringen för beslut inom kort.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om lantbruksutbildning i Skellefteåregionen

ANDERS DAHLGREN (c):

Herr lalman! Det gläder mig atl statsrådet Rodhe har nära kontakt med chefen för jordbruksdepartementet i den här frågan. Del är min förhoppning alt han skall vara lika positiv som jag var på min lid när jag diskuterade den här frågeställningen med förra statsrådet Mogård. Vi var i princip överens om all det fanns anledning alt pröva nya vägar för en sådan här yrkesutbildning. Det nya med den här formen av undervisning ärju att den praktiska delen skulle ske hos etablerade jordbrukare ute på gårdarna.

Jag lycker all delta är intressant inte bara från den synpunkten atl man kanske skulle slippa kostnaderna för ell skoljordbruk ulan framförallt därför alt eleverna skulle komma i direkt kontakt med etablerade jordbrukare och fä inblick i mänga variationer av driftsuppläggningen. Jag är väl medveten om att del var ganska många av remissinstanserna som var negativa, men det fanns också positiva instanser. Jag vill se det hela närmast som en vilja atl skapa nya vägar för en yrkesutbildning som många efterfrågar. Del är verkligen min förhoppning atl det beslut regeringen inom kort skall falla också blir positivt, eftersom delta är elt från utbildningssynpunkl mycket intressant försök.

BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr lalman! Jag vill bara helt kort säga all skulle man gä vägen över alt skaffa tillräckliga åkerarealer och bygga upp en ny lantbruksskola i den norra länsdelen måste detta ta många år. Med den höga medelålder som jordbrukarkären har och del stora nyrekryterings- och utbildningsbehov som föreligger skulle del vara alldeles för läng tid. Det är en av anledningarna lill au jag ber om etl posilivi beslut i denna fråga.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 68

§ 14 Om de s. k. asleriskbetygen i grundskolan

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om de s. k. asleriskbetygen i grundskolan

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för all besvara Per-Olof Strind-beigs(m)Acr\ 12 december anmälda inlerpellation, 1978/79:112,1111 utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Per-Olof Strindberg har frågat chefen för ulbildningsdepartemeniet vilka skäl som motiverar all nu avskaffa "asleriskbetygen".

Arbetet inom regeringen är sä fördelat alt det är jag som skall svara på interpellationen.

Som interpellanten framhållit har asleriskbetygen lidigare getts elever som erhållit samordnad hjälpundervisning i något ämne eller som undervisats i hjälpklass, I betygshänseende har dessa elever då utgjort sin egen jämförelsegrupp. På betygsblankeiien har markerats med en asierisk eller ell kryss framför sifferbelygen i ämnet att eleven i delta ämne erhållit specialundervisning och bedömts i särskild referensgrupp.

Sedan skolförordningen den 15 juni 1978 (SFS 1978:588) ändrats i den del som berör specialundervisningen har skolöverstyrelsen (SÖ) gäll ul med anvisningar angående slopande av asleriskbetygen. Överstyrelsen har därvid funnit alt de gjorda ändringarna i skolförordningen innebär all samordnad hjälpundervisning och hjälpklasser inle finns kvar och att behovet av asleriskbelyg således inte skulle kvarstå. Överstyrelsens anvisningar publicerades i SÖ:s författningssamling den 8 november 1978.

SÖ har därefter - i övergångsbestämmelser till nämnda anvisningar - den 12 december 1978 medgett alt elev på grundskolans högstadium som tidigare bedömts i särskild referensgrupp och fält asleriskbelyg även i fortsättningen skall kunna få sådant betyg, om sä bedöms lämpligt.

Som skäl för att la bort asleriskbetygen har SÖ enligt vad jag under hand erfarit haft all ändringarna i skolförordningen enligt SÖ:s mening inle gördel möjligl all inom en klass, en arbetsenhet eller en särskild undervisningsgrupp hänvisa lill en särskild referensgrupp beslående av intellektuellt utvecklings-hämmade elever med hjälpundervisning.

All SÖ gåtl ut med de anvisningar som jag lidigare har talat om kan, mot bakgrund av den uppfattning som SÖ har, vara förståeligt. Därmed har jag inte sagl all jag drar samma slutsatser av riksdagens beslut om en reformering av skolans inre arbete och ändringarna i skolförordningen som SÖ gör.

Vid sin behandling våren 1976 av proposilionen 1975/76:39 om skolans inre arbete uttalade riksdagen atl elever som behöver undervisning i särskild undervisningsgrupp bör kunna fä det. Enligt riksdagens beslut skulle därför inte bara elever med påtagliga fysiska handikapp och elever med uttalade sociala och känslomässiga störningar - såsom föreslogs i propositionen -kunna få undervisning i särskild undervisningsgrupp, ulan även elever med andra uttalade skolsvårigheter, bl. a. intellektuell ulvecklingshämning. Huvuddelen av övriga resurser för specialundervisning förutsattes bli utnyttjad inom klassen eller arbetsenheten på i princip samma sätt som den samordnade specialundervisningen dittills fungerat (UbU 1975/76:30 s. 25, rskr 1975/76:367).

Som jag ser det bör omsorgen om elever med intellektuell ulvecklingshämning också innebära en möjlighet all vid betygsättningen ta särskilda hänsyn. Hittills har den friare belygsältningen vid hjälpundervisning markerats genom asleriskbetygen. Hurbetygsällningen skall se uti framliden pä del område som nu är aktuellt är en fråga som måste övervägas i samband med behandlingen av beiygsuiredningens förslag. Della arbete pågår f n. inom departementet.

I avvaktan på resultatet av delta arbete och riksdagens behandling av frågan bör enligt min mening hittillsvarande ordning i fråga om asleriskbelyg för elever med intellektuell ulvecklingshämning bibehållas.

Enligl vad jag erfarit har SÖ genom beslut den 17 januari 1979 genom kompletterande anvisningar gjorl detta möjligl.

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om de s. k. aste-riskbetygen i grundskolan

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr lalman! Jag vill tacka statsrådet för svarel på min interpellation. Del är faktiskt etl intressant svar och ell svar som jag åtminstone delvis måste vara nöjd med. Även berörda elever bör vara lill freds med svarel.

Anledningen lill min inlerpellation, som jag ställde den 12 december, var alt skolöverstyrelsen i författningssamlingen SÖ-SF 1978:251 av den 8 november lät meddela all asleriskbetygen skulle las bort, enligl min mening på felakliga grunder, och med hänsyn lill all belygsfrågan nu synes stå inför en relativt snar lösning fann jag det inte heller rimligt all bryla ul frågan om asleriskbetygens vara eller icke vara. Av statsrådels svar finner jag all vi på den här punkien synes ha i stort sett samma uppfattning.

Slalsrådel och jag har lydligen tolkat även lidigare fattade riksdagsbeslut om skolans inre arbete på samma sätl. Det beklagliga är att skolöverstyrelsen synes ha tolkat beslutet på ett annat säll. Tillåt mig säga alt trots medbestämmandelag och andra lagar kan jag inle finna annat än all del ansvariga statsrådet bör ha tolkningsföreträde. Jag hoppas all så skall bli fallet även i fortsättningen och att kontaktvägarna och samrådet mellan departementet och skolöverstyrelsen skall fungera bättre än vad som nu synes vara fallet.

Del intressanta med svaret - men samtidigt något oroande - är alt skolöverstyrelsens handläggning när del gäller avskaffandet av de s. k. asleriskbetygen innebär, all SÖ på mindre än tvä och en halv månad kommit med tre olika besked lill berörda myndigheter. Noga räknal har SÖ pä tvä månader och nio dagar redovisai tre olika ståndpunkter. Det är, slalsrådel Rodhe, ingen bra prestation.

Del är naturligtvis mol den här bakgrunden inle sä förvånansvärt, om SÖ emellanåt utsätts för kritik eller all elever, föräldrar och lärare klagar över bristande konsekvens i centrala myndigheters handlande och direktiv.

På tvä månader och nio dagar har sålunda följande inträffat:

Den 8 november 1978 publicerade SÖ sin författning enligt vilken asleriskbetygen skulle slopas.

Den 12 december- således fem veckor senare - utfärdade SÖ övergångsbestämmelser. Enligl dessa medgav skolöverstyrelsen au "elev på grundsko-

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om de s. k. asleriskbetygen i grundskolan

lans högstadium som lidigare bedömts i särskild referensgrupp och fält asleriskbelyg även i fortsättningen skall kunna fä sådant betyg om sä bedöms lämpligt".

Tillåt mig, herr talman, här göra en parentes. Av mig här citerad mening ur skolöverstyrelsens kungörelse innehåller elt flertal satser. Det finns dock inte ell enda kommatecken i meningen. Vore del inle på sin plats, att åtminstone skolöverstyrelsen försökte respektera vissa kommaleringsregler? Annars kan man knappast begära all skolans elever skall göra del.

Della var som sagl en parentes, men för den skull icke en helt oväsentlig sådan. Del lalas ju emellanåt om behovet av språkvård, och dit hörenligi min mening även alt vissa elementära kommateringsregler beaktas. Ansvariga skolmyndigheter bör föregå med gott exempel. Jag kan lilläggaalt jag,om jag skulle ha lämnat in denna mening under min skoltid, skulle ha fält åtminstone tre bockar i kanten för den.

Enligt interpellationssvaret inträffade del tredje skedet under gårdagen, alltså när jag fick besked om statsrådets svar. Jag har helt naluriigl ännu inle haft lilllalle all la del av skolöverslyrelsens tredje ståndpunkt, men enligl vad slalsrådel lydligen erfarit har SÖ nu gåtl ul med meddelande om atl asleriskbetygen skall vara kvar. Della är i och för sig bra.

Del mä vara mig tillätet atl uttrycka inle bara förvåning ulan även elt visst missnöje med all etl slalligl ämbetsverk lämnar sä motstridiga uppgifter i etl ärende som här har skett. Sådant skall naturligtvis inle fö förekomma.

Jag noterar med lillfredsställelse all statsrådet anser all det även i fortsättningen inom skolan finns ell behov av alt vid belygsältningen la särskild hänsyn till elever med exempelvis intellektuellt handikapp. Jag hoppas därför atl när regeringen äntligen lägger fram förslag om ell nytt belygssyslem dessa elevers speciella problem skall beaklas. Men jag hoppas också alt del totalt sett blir ell betygssystem som tillgodoser alla elevers räll lill en rättvis bedömning av gjorda prestationer - inte i förhållande till sina kamraters insalser utan i förhållande lill vissa preciserade kunskapskrav.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Det här är egentligen en myckel intressantare debatt än vad de flesta tror. Grunden för de här aktuella betygen föreligger ju inte längre. Enligt SIA-besluiel sker inle uliagning lill specialundervisning på grundval av klassificering av olika svårigheter - det har regeringen gell besked om i 5 kap. 39 S skolförordningen.

Förr hade vi i. ex. elever med läs- och skrivsvärigheler i läsklass, elever med emotionella störningar i obs-klass, elever med rörelsehinder i rh-klass etc. Motsvarande klassificering fanns också i samordnad specialundervisning.

Intellektuellt ulvecklingshämmade fick, som tidigare nämnts, asleriskbelyg enligl Lgr 69. Jag vill påminna om alt del dessförinnan 1. o. m. fanns någol som kallades avkortade kurser, där del kanske var någol lättare än nu all sälla betyg.

Nu anordnas specialundervisning för del första inom arbetsenheten, fördet

andra i särskild undervisningsgrupp, och man gör en helhetsbedömning av eleven pä eu helt annat sätt än vad som skedde tidigare. Därför finns del ingen speciell grupp för intellektuellt ulvecklingshämmade.

Särskild undervisningsgrupp ordnas utom klassen och inte inom, som interpellanten skriver. Det innebär inle atl intellekluelll utvecklingshäm-mande kommer i egna grupper.

Del intressanta uppstår när man kommer fram till intagning i gymnasieskola. Elever i särskild undervisningsgrupp, som vi har numer, kan bedömas tillsammans med övriga elever eller på fri kvot. Avgörande är vad som är bäst för den enskilde eleven. Därför skall intagningsnämnden göra individuella bedömningar av de här eleverna. Del belyderall den skriftliga informationen - som del lalas sä myckel om - från den avlämnande skolan speciellt beträffande de elever som vi diskuterar i dag är kolossalt viktig, myckel viktigare än om en asierisk är med som egentligen inte säger ett dugg.

Asleriskbetygen har även använts för långl fler elever än de intellektuellt ulvecklingshämmade, i vissa skolor t. o. m. för alla elever med skolsvårigheter, vilket har framkommil vid undersökningar. Del betyder helt enkelt att asleriskbetygen har blivit ett slags flilbelyg, som de som är tillräckligt gamla här i kammaren kommer ihåg alt vi hade en gång i liden.

Problemel gäller inte bara elever som fåll asleriskbelyg, ulan del är ett generellt problem för alla med de lägsta betygen, och del blir naturligtvis särskilt uttalat när vi har eu relativt belygssyslem.

De svagpresterande elevernas situalion är alltså etl av argumenten för betygens avskaffande i grundskolan. Därför är jag myckel glad över alt just Per-Olof Strindberg, som företräder moderata samlingspartiet, med sin interpellation så eftertryckligt har gjorl skolministern uppmärksam på en av betygens många svagheter. Därmed lindrar Per-Olof Strindberg också departementets vånda inför ett förslag om en belygsfri gnjndskola.

När jag sedan tittar mer ingående på svarel vill jag på en punkt hålla med Per-Olof Strindberg, nämligen atl man på SÖ pä myckel kort tid lyckats åstadkomma tre olika svar.

Vidare har man frän departementels, dvs. statsrådet Rodhes sida, i svaret skrivit: "All SÖ gäll ul med de anvisningar jag tidigare har talat om kan, mot bakgrund av den uppfattning som SÖ har, vara förståeligt. Därmed har jag inle sagt alt jag drar samma slutsatser av riksdagens beslut om en reformering av skolans inre arbete och ändringarna i skolförordningen som SÖ gör."

Beträffande denna passus kan jag bara, som jag gjort lidigare, hänvisa till 5 kap. 39 §, som departementet självt har författat. Gäller inle skolförordningen för skolministern? Del är en fråga som omedelbart uppslår

Vidare skriver statsrådet Rodhe i tredje stycket frän slutet av svaret: "Som jag ser det bör omsorgen om elever med intellektuell ulvecklingshämning också innebära en möjlighet atl vid belygsältningen ta särskilda hänsyn."

Men tala då om hur! Del här är mycket viktigt, speciellt när del gäller intagning lill gymnasieskola, vilkel jag har försökt bely,sa här tidigare.

1 näsi sista stycket av svaret slår del: "I avvaktan på resultatet av della arbete och riksdagens behandling av frågan bör enligl min mening hillillsva-

6 Riksdagens protokoll 1978/79:67-69

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om de s. k. asleriskbetygen i grundskolan

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om de s. k. asleriskbetygen i grundskolan

rande ordning i fråga om asleriskbelyg för elever med iniellekluell ulvecklingshämning bibehållas."

Hur går nu detta till? Hur vel man vilka elever det gäller? Vi har inte del uttagningssysiemet numera. Det hade jag hoppats att skolministern skulle veta om.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Många av de myckel intressanta påpekanden och synpunkler som Åke Gillström här tog upp är vad jag kan förslå sådana som måsle vägas in i den mera långsiktiga beredning av beiygsuiredningens förslag och remissyttrandena över det som f n. pågår inom departementet. Jag tänker därför inle kommentera dem.

Självfallet gäller skolförordningen för skolministern. Jag menar att genom den slutsats som jag här kommer lill har jag också hållit mig inom skolförordningens mening, grundad på del riksdagsbeslut som nu är aktuellt.

Åke Gillström sade till slut att del inte skulle vara möjligt att identifiera de elever det här gäller och som alltså fortfarande kan få asleriskbelyg.

Jag kan inle förslå annat än all man, på grund av alt skolläkaren deltar i elevvärdskonferensens arbete och är med om alt falla della beslui, fortfarande kan identifiera dessa elever. Därmed menar jag atl det finns alla möjligheter för atl de elever som man just här bör ta hänsyn till också får asleriskbetygen 1. v., dvs. fram lills annal beslut har fattats av riksdagen. Det väsentliga är ju alt den organisationsförändring som skolförordningen innebär inle påverkar möjligheterna alt la särskilda hänsyn lill dessa elever vid belygsäilningen.

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag tillät mig förut säga all jag hoppades all skolministern även i framliden skulle ha tolkningsföreträde närdet gäller vad vi har beslutat i den här frågan. Efter alt ha hön Åke Gillström vill jag i än högre grad understryka delta.

Åke Gillström talade också om den vånda som man lydligen skulle känna inom departementet när del gäller del framtida betygssystemet. Personligen kan jag emellertid inle finna atl det skulle kunna vålla några slörre problem. Det enklaste bör vara atl följa min reservation i betygsuiredningen, innebärande kursrelaierade betyg i femgradig skala. Det bör bli en bra och rättvis beiygsäiining.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag kan inte hålla med Per-Olof Strindberg om atl berörda elever skall vara nöjda med svarel. När P.-O. Strindberg säger på del här sältei visar del snarare att han helt enkelt inle har förställ vad asleriskbetygen innebär. Jag är ledsen alt behöva säga del, men statsrådet Rodhe har inle begripit del heller, och det lycker jag är det tråkigaste av alltihop.

Jag vel av erfarenhet atl delta är ell myckel svårt område. Egentligen är det

inle alls asleriskbetygen som sådana som skall diskuteras, ulan det är de elever som vi tror oss hjälpa genom all sälta asierisker i deras betyg. Jag har många exempel på atl elever åratal efter det all de har slutat skolan har kommit lill mig och frågal hur de skulle kunna bli av med dessa asleriskbelyg. De asleriskbelyg som kanske en gång hjälpte dem atl komma in i gymnasieutbildningen - för det har de betygen onekligen gjort många gånger - har sedan blivit en black om foten på dessa elever som vuxna, och de vill därför bli av med dem. Asleriskbetygen har således inte bara den sida som visar sig när eleverna är i tonåren, utan några år senare blir det besväriigheler för dem på grund av dessa betyg, vilket man då bör väga in i den beredning som enligt statsrådet pågår på del här området. Det är därför som föräldraöverläggning är sä kolossalt viktig. Föräldrar skall alltså ha möjlighel att välja-eller de .skulle ha haft det då asleriskbetygen infördes, men jag anser inle alt de bör finnas kvar längre i dagens läge - mellan den ena eller den andra formen av betyg efteratt ha fält riktig informalion vad detta betyg egentligen innebär.

Del är visseriigen glädjande all kunna iaktta att interpellanten och slalsrådel Rodhe tycks förslå varandra bra, men del bådar inte särskilt gott inför den proposition om betygen som vi skall få i en framlid.

Sedan säger statsrådet Rodhe att det skall finnas en garanti för att man får fram den här gruppen elever genom alt skolläkaren deltar i undersökningen. Jag skäms litet för alt behöva läsa ur 38 § - alltså paragrafen före den som jag redan citerat här några gånger. Där står det nämligen: "I ärende av uliagning av elev lill särskild undervisningsgrupp skall läkarundersökning eller annan erforderlig undersökning äga rum. Fråga om uliagning till särskild undervisningsgrupp avgöres av elevvårdskonferensen i samråd med eleven och dennes föräldrar." Detta ger alltså inle den möjlighel atl klassificera de intellektuellt ulvecklingshämmade som statsrådet Rodhe tror, och därför vill jag inte instämma med P.-O. Strindberg när han tyckeralt statsrådet skall ha tolkningsföreträde.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om de s. k. asleriskbetygen i grundskolan

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag håller gärna med Åke Gillström om alt det här är elt myckel svårt område. Och jag kan inte tävla med Åke Gillström, som har ägnat mycken lid inom sin yrkesverksamhet jusl åt del här området. Samtidigt vidhåller jag att de fiesta av de synpunkler som här framlagts av Åke Gillström är av den vidden atl de måsle vägas in vid hela beredningen av belygsfrågan. All den inle är lält och att den väl också kan åstadkomma viss vända inom kansliet visar bara de mycket skilda åsikter som här kommit fram hos de bägge talarna i inlerpellalionsdebatlen.

Jag vill deklarera atl jag ännu slår öppen i denna fråga och inte har anslutit mig lill vare sig den ena eller den andra av de framförda åsikterna när det gäller belygsfrågan i dess helhet.

Sedan gäller det också att, som Åke Gillström talade om, klassificera dessa elever. Klassificera i meningen all hänvisa lill viss grupp är del inle fråga om, ulan det gäller om eleverna kan identifieras - och del menar jag all del

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om åtgärder för att förbättra ordningen på bussar och spåiyagnar i Göteborg

fortfarande finns möjligheler lill.

De vidare synpunkterna på asleriskbetygens önskvärdhet är som sagl fortfarande en fråga som enligt min mening skall beredas och beslutas av riksdagen på grundval av den proposilion som vi håller på au utarbeta.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 15 Om åtgärder för att förbättra ordningen på bussar och spårvagnar i Göteborg

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för all besvara Inger Lindquisis (m) den 23 november anmälda interpellation, 1978/79:100, och anförde:

Herr lalman! Inger Lindquist har frågal mig omjag anser atl ordningslägel vid Göteborgs bussar och spårvagnar som det redovisats av henne är godtagbart och, om så inte är fallet, vilka åtgärder jag avser vidta för alt ge allmänheten och berörd personal tillfredsslällande skydd,

I elt svar under december 1978 pä en inlerpellation av Margaretha af Ugglas redogjorde jag för min syn på del våld som förekommer på bl, a, de allmänna kommunikationsmedlen och hur regeringen söker komma lill rätla med problemen.

Av svaret framgår alt jag ser allvarligt pä företeelser av den art som har påtalats av Inger Lindquist. Del aren grundläggande uppgift för samhället atl trygga allmänhetens säkerhet. Del är därför inte godtagbart om ordningen och säkerheten på de allmänna kommunikationsmedlen brister. I de uttalanden som regeringen på senare år har gjort om prioriteringar inom polisverksamheten har också vikten av insalser mol våldsbrotlsligheien betonats.

1 interpellationssvaret till Margaretha af Ugglas framhöll jag att regeringen fortlöpande vidtar ålgärder för att förbättra det allmänna ordningslägel. Som exempel på sädana åtgärder erinrade jag om förslagen i proposilionen 1977/ 78:108 om ålgärder mol narkotikamissbruk och om de förslag till skärpta permissionsbestämmelser m. m. för vissa intagna på kriminalvårdsanstal-lerna som nyligen har antagits av riksdagen (prop. 1978/79:62). Vidare omnämndes den särskilda organisation mol narkotikabrottsligheten som pä senare lid har byggts upp inom polisen.

På många håll i landet, bl. a. Göteborg, försvåras polisverksamheten avsevärt av all ett betydande antal polismansljänsler är vakanta. Fr. o. m. budgetåret 1977/78 sker emellertid en så kraftig satsning som möjligl på utbildning av polisaspiranter. Härigenom kommer efter hand detta problem atl reduceras. Även när del gäller rekryteringen av polismän har del skett en viss ändring pä senare tid. Rekryteringen inriktas sålunda i dag mer än lidigare på storstadsregionerna. Härigenom skapas förutsättningar för all ungdomar, som väl känner storstadsmiljön, i slörre omfattning än lidigare verkar som polismän där. Härmed bör utflyttningen av polismän till andra

distrikt minska.

Enligldensenasi tillgängliga statistiken är 182 av 1 351 polismansljänsler i Göteborg vakanta. Samtidigt finns del emellertid i distriktet 165 "allernera-re", dvs. poliser som har genomgått polisskolan och under två är fullgör praktiktjänstgöring. Del äravsett att distriktet i mars i år skall tillföras 33 och i juli ytteriigare 38 allernerare.

När del gäller förhållandena inom kollektivtrafiken i Göteborg har jag inhämtat atl man har drygt 300 fordonsenheter i drift vid normalirafik. Under rusningstid ökar della antal med omkring ell femtiotal enheter. Även om del ankommer pä staten all svara för allmän ordning och säkerhet är del naturiigtvis inle möjligl all staten som ell normalt inslag i verksamheten ordnar polisbevakning på de särskilda fordonen. Jag förutsätter att della förhållande beaktas av irafikförelaget när man besiämmer slorieken av personalen, fordonens utrustning och liknande. Över huvud tagel måsle man utgå från all trafikföretagel strävar efter all göra vad på det ankommer för att ge sin personal en så god arbetsmiljö som möjligl.

Polisen i Göteborg har emellertid särskilda resurser avdelade till skydd för kollektivtrafiken. Insatserna har fortlöpande ökats ul. Del rör sig nu om en särskild kollekuvirafikgrupp på 23 polismän. Den förstärks vanligen kvällslid med en eller flera patruller. Under veckosluten tillkommer dessutom den s. k. pikelslyrkan, när den inle är upptagen av andra arbetsuppgifter. Någon eller några gånger i veckan planeras gruppens övervakning i samarbete med de olika vaktdisirikien. Härvid görs särskilda punktinsatser. Vidare genomförs under vissa veckoslut slörre aktioner med mellan 30 och 70 polismän. Vid dessa tillfällen tjänstgör såväl civil som uniformsklädd personal,

F. n, genomför rikspolisstyrelsen i samråd med Göteborgs polisdistrikt en organisalionsundersökning i Göteborg. Del är för tidigt atl uttala sig om resultatet av undersökningen. Men jag är övertygad om aU, därest exempelvis en omfördelning av resurserna inom distriktet skulle befinnas erforderlig, förslag härom kommer all framläggas för regeringen.

Jag vill lill sist betona au jag kommer all noggrant följa utvecklingen på området. Målsättningen måsle vara att ordningslägel skall bli godtagbart.

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om åtgärder för att förbättra ordningen på bussar och spåiyagnar i Göteborg

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! Jag lackar justitieministern för svaret. Jag är nöjd med att justitieministern ser allvariigt på företeelser av den art jag påtalat, och jag instämmer helt i konstaterandet atl del är en grundläggande uppgift för samhället alt trygga allmänhetens säkerhet. Men sedan mynnar svarel mest ut i en redogörelse för rätt kända fakta: hur många poliser det finns, hur stora vakanserna är, hur kollekiivtrafikgruppen arbetar osv.

Jag är ledsen atl behöva säga alt jag lycker alt svarel är blekt och intetsägande. Det är ju här en fråga om hur vanliga hyggliga människor tvingas au ha det, vilken rädsla de känner och vilka övergrepp de blir utsatta för. Det gäller alla som inte kan la sig fram med egna fortskaffningsmedel utan måste använda sig av spårvagnar och bussar. Där återfinns stora grupper av äldre människor men även många yngre, som också känner en stor

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om åtgärder för attJÖrbättra ordningen på bussar och spåiyagnar i Göteborg

osäkerhet, och många som inle har råd alt köra omkring i egna bilar. Del gäller också alla de anställda som i sitt dagliga arbete blir utsatta för svåra påfrestningar.

Situationen är nämligen ytterst oroväckande. Låt mig hålla mig lill Göteborgsförhållandena, om vilka jag har fått uppgifter för 1978. De visar alt det i jämförelse med 1977 har blivit fler angrepp på eller hot mol förare, fler slagsmål mellan eller angrepp på passagerare och fler fyllerier med omhändertaganden. Särskilt allvariigt är del au våldet och hotet ökar. Jag har gått igenom en sammanställning över polisanmälda händelser 1978, och del som slår mig är au del är fråga om betydligt allvariigare angrepp än jag trodde. Det är misshandel genom knytnävsslag och med olika tillbyggen. Det är sparkar och luggning i håret och knivhot. För mig var det också överraskande alt det förekom så många rån, där man i samband med olika slags våld tillgripit förarnas konduktörsväskor eller deras egna lillhörigheler.

Jag vill bara relatera tvä händelser som inträffade i höstas. Vid del första tillfället louchade en spårvagn lätt bakskärmen på en raggarbil. Omedelbart därefter kom fem personer från bilen in i vagnen. En av dem gav föraren knytnävsslag över munnen och slog honom sedan med en ölflaska i huvudet ända lills flaskan gick sönder. Också de andra fyra som kom ur samma bil slog föraren med knutna händer.

En månad därefter stod samme förare, som beskrivs som lugn och sansad, med sin vagn vid en ändhållplats. Då kom ell gäng ungdomar och bökade bombardera vagnen med stenar och ölburkar. Elt annal gäng tog sig sedan in i vagnen och böriade kasta stenar och ölburkar mot föraren. De försvann när polis tillkallats, men vagnen var så illa hanterad alt den fick las ur bruk.

Det här är alltså väldigt påtagliga missförhållanden, som fordrar ordentliga initiativ. Det krävs verkligen atl bevakningen blir sådan alt människor vågar vara ule och vågar åka med spårvagnar och bussar pä kvällarna utan aU behöva vara rädda för alt bli antastade och slagna.

Vi vet atl polisen här gör en utmärkt insats. Jag vet också alt samarbetet mellan polisen och Göteborgs spårvägar är ulomordenligt bra. En brist är, som justitieministern påpekat, alt del är för stora vakanser inom poliskåren. Enligl statistik för senaste kvartalet är bristen 26 96 när det gäller ordningspolisen i Göteborg, och jag har fött uppgift om atl det är ungefär som del brukar vara. Anledningen är lill slor del den som justitieministern har angivit, nämligen atl polisen rekryterats från andra orter än storslädema och därför gärna återvänder till sina hemorter. Justitieministern anger i sitt svar alt del på senare tid har skett en viss ändring när del gäller rekryteringen och att rekryteringen numera inriktats på storstadsregionerna. Jag lycker del skulle vara av intresse all få vela vilka anslräningar som görs i del avseendet, hur del hela går lill, och jag ställer denna fråga direkt lill justitieministern.

Men det gäller inte bara alt fylla ut vakanserna. Det våld och den otrygghet som både justitieministern och jag här har konstaterat måste också mötas med nya polistjänster. Men i budgetpropositionen sker en prutning av de av rikspolisstyrelsen begärda tjänsterna. Rikspolisstyrelsen begär 326 tjänster medan justitieministern föreslär endast 130. Moderata samlingspartiei

kommer därför i sin partimolion atl yrka en ökning med 300 polismansljänsler.

Bakgrunden lill den begäran är bl. a. jusl all våldsbrott riktade mol vanliga medborgare i vårt land ökar. Antalet misshandelsfall som drabbade medborgarna i gemen ökade med 17 % under de första tio månaderna 1978.

Justitieministern lalar i sitt svar om alt det skall ske "en så kraftig satsning som möjligt på utbildning av polisaspiranter". Jag förmodar all justitieministern med det avser all polisskolan inte kan utbilda fler elever än den nu gör. Men då vill jag fråga justitieministern: Är detta verkligen en spärr som inle går att komma förbi närdet gäller något så viktigt som en väsentlig mänsklig rättighet, nämligen skyddet av den enskildes säkerhet till liv och lem? Jag vill därför direkt fråga om justitieministern har övervägt möjligheten all utbilda elt slörre anlal aspiranter genom all inrätta en ny polisskola. Moderata samlingspartiet kommer att i sin partimolion begära atl en sådan skola inrättas fr. o. m. budgetåret 1981/82.

Del var alltså två frågor lill justitieministern gällande dels vad som görs i rekryleringshänseende, dels justitieministerns övervägande när del gäller att anta fler aspiranter.

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om åtgärder för att förbättra ordningen på bussar och spåiyagnar i Göteborg

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Jag vill gärna understryka vad också Inger Lindquist framhöll, att vi är ganska eniga om vilket mål vi bör syfta till. Jag märkte särskilt alt Inger Lindquist inle hade många konkreta uppslag i denna fråga utöver vad jag angav.

Inger Lindquist frågade för del första vad som görs för atl befordra rekryteringen i Göteborg. Rikspolisstyrelsen har för all främja rekryteringen av aspiranter från Göteborgsregionen i Göteborg inrättat både en tjänst som rekryteringskonsulent och en extra sådan. Dessutom försöker man bl. a. genom all propagera fä aspiranter från själva Göteborg.

Inger Lindquist frågade för det andra om möjligheterna all utöka utbildningen vid polisskolan. Polisskolan har 760 platser. Under de senaste Ludgetåren har man kommit upp till 800 platser i utbildningen av aspiranter genom all tillfälligtvis stoppa annan utbildning. Del kan man göra tillfälligt, beroende pä atl trycket för alt få ytterligare polismän utbildade är så starkt. Men jag kan inte säga om man på sikt kan höja utbildningsnivån.

Jag vill betona all en ökning av utbildningen är en åtgärd på sikt - den verkar inle förrän efter en viss lid. De problem som del f n. är angelägel atl åtgärda kan alltså inle lösas med sådana insatser.

Jag är medveten om att ordningsläget på de allmänna trafikmedlen i Göteborg är dåligt. Men della gäller inle bara för Göteborg. Det gäller också t. ex. beträffande Stockholm. Det ökade våldet och den ökade brutaliteten i våldet är ett problem för hela landet. Della kan inle - annal än i mycket ringa mån - motverkas genom atl man ökar anlalel poliser. Del finns en viss gräns för vad man kan åstadkomma på den vägen. Man kan inte med polis övervaka varie särskild fordonsenhel i irafikföretagen.

Del som här är angeläget är all man försöker komma fram lill vad del ökade

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om åtgärder för att förbättra ordningen på bussar och spåiyagnar i Göteborg

våldet beror på. Den saken kommerjag in på i svaret på en fråga senare i dag. På olika säll försöker vi skaffa oss mer kunskap därom för all på det sättet komma fram till vad som kan göras. Där kan man inte bara länka pä antalet poliser eller polisinsatser på enskilda punkier, ulan del måsle bli fråga om åtgärder där alla samhällsorgan blir invävda.

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! Jag instämmer helt med justitieministern i påståendet alt man inte bara kan öka antalet poli.ser och därmed tro att all rättfärdighet är uppfylld. Del har jag heller aldrig päslåil. Men man måsle se del här problemet på olika säll och fär alltså försöka göra någol som kan ha en tämligen snabb effekt. Del uppnår man just genom all öka anlalel poliser.

Egentligen är jag allra mest besviken på all justitieministern i sitt svar inte har gjort något försök aU gå till roten med del onda. Reaktioner frän polishåll efter justitieministerns svar pä Margaretha af Ugglas interpellation om våldet i tunnelbanan här i Stockholm kunde kanske ha letl in jusiilieministerns tankar på alt tränga litet djupare in i de här frågeställningarna. Det blir allt klarare för fler och fler människor atl djupgående förändringar måste ske i familjen, i hemmet, när del gäller uppfostran, när del gäller käriek och omsorg, i skolan och på fritiden osv. Del går inle all med några ensidiga enkla insatser få bukt med oron och våldet i samhället.

Jag saknar räll myckel jusl uppslag, idéer och initiativ och jag kanske t. o. m. skulle vilja säga litet glöd från justitieministerns sida. Regeringens möjligheter är enorma jusl när del gäller au kunna la initiativ, atl kunna göra någol, att samråda över och inom departementen, att få fall på myndigheter och organisationer och renl generellt verka som något slags idéspruia. Man väntar sig faktiskt ute i landet all någol skall hända i det här avseendet - inte bara nya utredningar och ord utan just uppslag, stöd och initiativ.

Som exempel på vad jag är ute efter skulle jag gärna vilja berätta om ett lovvärt initiativ som Göteborgs spårvägar tagit. De har kallat lill ett sammanträde den 22 januari. De har ställt en skrivelse till presidierna och verkscheferna vid byggnadsnämnden, fritidsnämnden, gatunämnden, skolstyrelsen, sociala centralnämnden, landshövdingen, polismästaren och överåklagaren. Del gäller aktiviteter mol våld och vandalism i Göteborg.

De säger i skrivelsen: Spårvägen har med oro följt den utveckling av våldsdåd och vandalism i vårt samhälle som för vår del föll till följd inte bara stora skador på våra anläggningar och fordon utan också en gradvis nedbrytning av vår förarpersonal, såväl psykiskt som fysiskt. Vår verksamhet är sä intimt sammankopplad med miljön i samhället all slörningar här flr omedelbara verkningar pä vår trafik. Även våra kunder känner en slor oro för utvecklingen i samhället, vilket vi dagligen får bevis för. Spårvägssiyrelsens presidium har därför beslutat au kalla till sammanträde för diskussion av hithörande frågor i syfte alt framta förslag lill etl gemensamt åigärdspro-gram.

Jag vill därför fråga justitieministern om justitieministern delar min uppfattning. Del har justitieministern i viss mån svaral pä genom sill

uualande all våld och andra brottsliga aktiviteter har mycket djupgående orsaker och atl de måste angripas från de utgångspunkter jag redan angelt beträflande familj, beträffande kravet på att barn och ungdom måsie ta ansvar, beiräffande ordnandet av deras frilid osv. Men jag tror all del är väldigt viktigt atl man här gör någol slags gemensamt ålgärdsprogram och inle säger alt detta sysslar justitiedepartementet med, della sysslar socialdepartementet med osv. Jag skulle verkligen vara lacksam om jusiiiieministern - vilket justitieministern på ell säll antydde i sitt påstående lidigare - ville berätta vilka planer folkpartiregeringen har i det här avseendei. Jag tror del skulle vara av värde för oss alla. Jag har en känsla av all vi är litet vilsna och inte riktigt vel vari regeringen syftar.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om åtgärder för att förbättra ordningen på bussar och spåiyagnar i Göteborg

Jusiiiieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Jagar helt ense med Inger Lindquist när hon lalarom de breda insalser som måsle göras för all man allmänt skall fö bukt med våldet. Det som jag ville framhålla i mill första svar var all del som på sikl kan göras är jusl att sälla in dessa breda åtgärder. Del finns en ulföriig redogörelse för dem i budgetpropositionen.

Men man frågar sig också: Kan det göras någonting omedelbart? Inger Lindquist svarar att man kan öka antalet polistjänster. Det är emellertid så all anlalel poliser man kan få är beroende av hur många som har ulbildals. Aspiraniinlagningen har ökat under de senaste åren, och del kommer pä sikl all verka så all vi fär fler poliser. Men alt nu inrätta fler polistjänster är ell slag i luften, eftersom del inte finns personal till dessa. Del blir alltså inte fråga om någon omedelbar åtgärd.

Beiräffande möjligheterna atl öka utbildningen vill jag nämna all 1975 års polisutredning kommer all lämna sitt principbetänkande i nästa månad. Där behandlas bl. a. utbildningsfrågorna ingående. Del är naturiigt atl man i del sammanhanget också tar upp frågan om man yllerligare kan öka antalet platser vid polisulbildningen.

Närdet gäller vilka åtgärder som kan vidtas på andra områden villjag gärna framhålla all trafikföretagel i Göteborg är väl med velel om atl del måste vidta ålgärder - inle bara ropa på polis - för all på sikl fö bort våldet. Del har skeil genom samarbele med Göieborgspolisen, och en rad brottsförebyggande åtgärder har vidtagits.

1 det sammanhanget kommer man in pä de allmänna brottsförebyggande åtgärderna. Det finns nuen hel rad utredningar som undersöker vad man från samhällets sida pä sikl kan göra för att förbällra nuvarande läge. Jag fäste mig vid alt inle heller Inger Lindquist kan säga någon konkret åtgärd som man kan vidta och som omedelbart hjälper upp lägel.

INGER LINDQUIST (m):

Herr lalman! 1 det senaste svarel uppehöll sig justitieministern återigen vid de ålgärder som kan verka snabbt. Jag tycker att det är väldigt viktigt ati man tänker i de banorna. Men jag tyckeralt man skall sälla in ytteriigare krafter-del är där som våra uppfattningar skiljer sig ål.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om åtgärder JÖr attJÖrbättra ordningen på bussar och spåiyagnar i Göteborg

På frågan hur justitieministern ser på mitt påslående alt vi måste gä till grunden med problemen, böria med barnen och sedan fortsätta uppåt, eftersom det inle går all bara angripa verkningarna av problemen, svarar jusiiiieministern all inle heller jag har kunnai komma med några uppslag. Om jag får återvända lill jusiilieministerns egna domäner kan jag berätta alt del är en allmän uppfattning all del råder slapphet efter del all ell broll har begålls - man har ell låtgåsystem. Jag kan berätta för jusiiiieministern all vi i ungdomsfängelseutredningen ofta var ule på anstalterna och talade med del unga klienlelel. Del som slog mig dä var bl. a. del svarjag fick när jag frågade dem vad de tyckte all man skulle vidta för åtgärder. Svarel var väldigt ofta all del hade varit bra om del hade häni någonting pä etl lidigare stadium. T. o. m. de lycker all del skall komma en reaktion på etl betydligt lidigare siadium.

Man kan också fråga sig om man skall låla syslemel med åtalseftergift fortgå som del nu är. Bådejuslilieminisiern och jag vel atl man kan finna fall där del är etl liolal ålalseftergifter och del så att säga inle blivit någon reaktion från samhällels sida. Jag iror all del också är vikligl all ingripa lilet snabbare.

Från moderata samlingspartiet har vi för räll länge sedan fört fram tanken på jourdomstolar. Del är viktigt ur den synpunkten all en reaktion bör följa mycket snabbt på en gärning. Man skall inle behöva gå och vänta på atl del händer någonting när man har gjort sig skyldig till någol. Jag vel mycket väl att en utredning sysslar med det här. men jag vel inle vad justitieministern tycker om sådana ålgärder som ålalseftergifter och jourdomslolar och all samhället reagerar litet snabbare än del gör nu.

Föralt Ibrtsäliaatlge uppslag,somjustitieminislernju efterlyste,skulle jag vilja säga all från moderata samlingspartiet har vi också i flera år ton fram all vi gärna skulle vilja se nya påföljder som community service, samhälls-Ijänsl.

Jag vet inle hur justitieministern ser på det uppslaget, men från min synpunkt lycker jag all del är väldigt viktigt att det finns en påföljd som gör all 1. ex. den som går runt och pangar rutor också färgöra rätt för sig. Han bör fä lära sig all ta elt ansvar, och del skulle också stärka hans självkänsla. På del sättet kan han inlemmas i exempelvis elt ideellt sammanhang där han sedan är kvar och därigenom återförs till ett mer laglydigt handlande.

Som gammal domare har justitieministern haft god inblick i sådana här förhållanden, och del är väl så alt en domare väldigt ofta har anledning alt fundera över vad man kan och bör göra. Ofta känner man väl en viss begränsning därför att en domares möjligheler all göra någonting meningsfullt inte är så stora i det slags fall som vi nu diskuterar. Men nu har jusiiiieministern verkligen möjlighel all sälta sina tankar och funderingar i verket, och jag skulle gärna vilja veta jusiilieminisierns personliga uppfattning pä de punkier som jag här har berört som exempel på hur man snabbt skall kunna komma till rätla med broll.

Jusiiiieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Del finns ingen anledning atl i det här sammanhanget komma in på en allmän kriminalpolilisk debali. När del gäller vad Inger Lindquist sade om olika åtgärder -jourdomstolar, åtalseftergifter o. d. - vill jag hänvisa till budgetpropositionen. Där finns angivet hur dessa frågor skall behandlas i forlsällningen.

Jag tycker att förhållandena i Göteborg inle ger anledning all la någon speciell slåndpunkl ål vare sig ena eller andra hållet i den allmänna kriminalpolitiken. Det är en annan sak atl förhållandena i Göteborg visar att det är angelägel all man pä sikl för lill slånd ålgärder som skulle kunna motverka del ökade våldei i samhället.

Beiräffande del Inger Lindquist sade om alt åtgärder i Stockholm hade ogillats från polishåll vill jag framhålla att det förslag som regeringen lade fram när det gäller Stockholm lakliskl möttes av en mycket positiv reaklion från polisens sida. Vad polisen ställde sig negaliv till var all ordningsvakter skulle användas i stället för poliser.

Jag anser principiellt all här ifrågavarande uppgifter skall handhas av polis, men detta är ell exempel på alt man måste göra vad man kan för atl försöka komma lill rälla med ell akut läge som man inte anser all man kan godla.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om åtgärder för atl förbättra ordningen på bussar och spåiyagnar 1 Göteborg

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! Jag kan hålla med justitieministern om all del är möjligl all man inte skall gå in för djupt i alla frågor här.

Vad beträffar de frågor som jag log upp harjusiitieminisiern redovisat vilka utredningar som pågår, osv. Men del är nalurliglvis intressant atl vela vilken inslällningjuslilieministern själv och den övriga regeringen har i dessa frågor. Jag menar alt vi för litet vel hur jusliiieminislern tänker och tycker i dessa sammanhang.

Justitieministern säger all han noggrant skall följa utvecklingen på detta
område. Det lycker jag är bra. Fär jag då föreslå all justitieministern kommer
till Göteborg och åker med våra bussar och spårvagnar. Del är bra atl själv
konstatera sädana här saker, atl känna atmosfären, känna den oro som ligger i
luften och den avvaktande spänningen och vara med om alt del plötsligt
händer någonting. Jag var ule i fredags och åkte med poliserna pä kvällen och
på nallen ochjag åkte också spårvagn. Även omjag som göteborgare är van
vid våra allmänna kommunikationsmedel måste jag säga atl det gav mig goda
inblickar. '

Jag vel inte hur myckeijustitieministern åkerallmänna kommunikationsmedel, men så myckel kan jag säga att vi skulle uppskatta om jusliiieminislern kom och med egna ögon konstaterade hur det är. Jag vill sluta della meningsutbyte med all önska jusliiieminislern välkommen lill Göteborg.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om åtgärder mot det tilltagande våldet

Jusliiieminislern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Jag vill bara säga all jag har varii och besökl polisen i Göteborg och hön mig för om dess arbete, och jag är myckel väl insiälld på all göra del en gång lill.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Om åtgärder mot det tilltagande våldet

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för atl besvara Gunde Raneskogs (c) den 12 december anmälda fråga, 1978/79:230, och anförde: Herr lalman! Gunde Raneskog har frågat mig

1, om jag överväger någon åtgärd mol det tilltagande våldei mot enskilda
och gamla,

2. vilken säkerhet som kan erbjudas personalen på våra socialvårdsbyråer
och inrättningar.

De preliminära uppgifter om antalet anmälda brott som föreligger för år 1978 lyder pä atl en del former av våldsbrolt har fortsatt atl öka, Våldsbrotts-lighelen utgör oivivelakiigl ell oroande inslag i samhällsbilden.

Del finns emellertid anledning all fästa uppmärksamheten på all del stora flertalet våldsbrott förekommer inom familjer och bland personer som är bekanta med varandra, Broll som förövas ulomhus av en for offret okänd person ulgör endast en förhållandevis liten del av den sammanlagda våldsbroUsUghelen, En s. k, offerundersökning som statistiska centralbyrån har publicerat visar atl risken för en vanlig medborgare atl bli utsatt för gatuvåld är myckel liten totalt sett och allra minst för åldersgruppen över 55 år.

Vi vel emellertid fortfarande alltför litet om de faktorer som utlöser våld. Rikspolisstyrelsen har nyligen tillkallat en arbetsgrupp med uppgift all analysera olika typer av våldsbrott och föreslå motåtgärder. Vid utvecklingsenheten inom brottsförebyggande rådei bedrivs sedan år 1977 ell projekt med liknande inriktning. Min förhoppning är all resultaten av dessa undersökningar kommer ati inte bara öka vår kunskap på området utan också ge underlag för ytterligare konkreta åtgärder.

1 de senaste årens uttalanden om prioriteringar av polisens insatser har väldsbrollslighelen alltid getts en framskjuten plats. Förebyggande åtgärder mol s. k. åldringsbrott, dvs. brott där gärningsmän ulnylijar fysisk eller psykisk svaghet hos äldre och handikappade, har också utgjort en viktig del av polisens verksamhet pådeibrollsförebyggandeområdei. Delärenligi min mening angeläget alt förebyggande verksamhet av detta slag görs mer effektiv genom all den fastare förankras i organisationen. Som jag har angelt i budgetpropositionen, avser jag därför atl föreslå regeringen att särskilda brottsförebyggande rollar fr, o. m. nästa budgetår inrättas i de 17 största polisdistriklen.

När del gäller Gunde Raneskogs andra fråga vill jag framhålla alt jag är väl

medveten om att inslag av och tillbud till våld vid socialbyråer, sjukvårdsinrättningar och liknande i dag utgör ett problem. Detta är också föremål för uppmärksamhet från del allmännas sida. Bland de åtgärder som har vidtagits kan nämnas den utredning som f n, bedrivs av sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut i samarbele med bl, a, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet, socialstyrelsen och personalorganisationerna. Utredningen har redan resulterat i etl antal åtgärder, bl. a. personalinformation, en marknadsinvenlering av bärbara överfallslarm och en karlläggning av befogenheterna för personalen och eventuellt anlitade ordningsvakter eller väktare.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om åtgärder mot det tilllagande våldet

GUNDE RANESKOG (c):

Herr lalman! Jag ber all fö lacka jusliiieminislern för svaret.

Vissa ålgärder som omnämns i svarel lyder på all försök görs all hindra våld, men människor har redan kommil fram till förskräckelsen och lever i den. Och som antyds i svarel ökar brolien med 8-10 96 -så har del varit de senaste åren.

Detta är elt hot mol människans säkerhet. Del stämmer också med den verklighet som människorna upplever-framför alll gamla människor. Oron inför framtiden ökar, oftast i samband med all den gamla människan känner sig allt svagare och hjälplösare.

En pensionär berättade för en tid sedan om hur en tonåring ser på våldsproblemet. Ynglingen var i färd med all slå in fönster i den gamles hus. När den gamleslällersig hindrande i vägen får han av ynglingen höra: "Du fär inle röra mig, men jag har räll alt smälla lill dig." Vad har hänl i rällsvården när unga människor upplever, från skolan och hela vägen upp i tonåren, atl de får göra som de vill?

En förskjutning i rättslänkandelärpå väg,då framförallt barn och ungdom har fött för sig alt de kan göra som de vill. Äldre skall bara åse det hela och liga.

En social vårdare skri ver till mig för några dagarsedan: "Silualionen är svår. Vanliga medborgare för alll svårare all gä ul närdet blir mörkt. Det aren fara för liv och lem atl vistas på gator och torg, all gå lill möten och sammankomsler. Allt fler gamla människor, ja, t. .o. m. medelålders avhåller sig från gemenskap för de är rädda.

Vi har inle längre galufrid, lorgfrid och kvinnofrid."

Vidare skriver han: "Inom socialvården i vår lilla stad upplever vi förhållandena myckel olillfredsslällande. Vi har inte längre fullgod säkerhet i jobben." Brevet slutar: "Jag tror inte svenska folket vill ha del så här."

Frågan är: Skall ålderdomen bli en skräckupplevelse? Här har svenska folkel arbetat för atl få en trygg och bekymmerslös ålderdom. Vi har skrutit med vår välfärd, och undertiden haren ny rättslöshet växt fram som härlett till den allra allvarligaste utvecklingen, nämligen hotet mot individen. Brollsgruppen skadegörare växer visserligen ännu fortare än gruppen våldsverkare, men den riktar sig i sin skadegörelse främst mol döda ting.

Milt i all välfärd står nu den stackars människan med skräck för all bli

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om åtgärder mot det tilltagande våldet

gammal, skräck för angrepp från ungdom och andra våldsverkare. Och det allra senaste förfärliga härrör från långvården i Malmö: skräck föratt komma in på sjukhus.

Vad del gäller människovården socialt och psykiskt, så har svårigheterna blivii så stora atl del redan finns landsting som tränar sina arbetare i självförsvar. Efiersom våld i vården inle anmäls och regislreras vel ingen i dag hur utbrett våldet är. Inte heller finns del någon slalislik på yrkesskador som har uppslån genom våld.

Jag vill slälla en fråga lill herr jusliiieminislern: Finns del effektiva ålgärder som ännu inle är kungjorda för oss? Jag har med spänning lyssnat lill den föregående debatten, och jag tycker del är svåri au finna konkreta förslag. Min fråga till justitieministern är faktiskt atl belrakla som ell nödrop.

Jusiiiieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Jag vill svara Gunde Raneskog all vilka ålgärder man pä sikl skall vidla för all motverka del tilllagande våldet är inte läll all säga. Vi saknar kunskap som skulle göra all vi kunde förklara vad som hänl, när väldsbrollslighelen ökar. Del är därför vi måsle skaffa oss mera kunskap och därmed la underlag för åtgärder.

Vad vi skall göra när del gäller omedelbara ålgärder är också svårt all ange. Man kan inle bara säga atl vi skall ha fler poliser. Den otrygghet som de äldre känner är ell faktum, och det är alldeles klartall vi bör göra vad vi kan på det här området för all förhindra våldsbrotlsligheien. Men vi har tyvärr mycket små möjligheler all anvisa lösningar över hela linjen. Däremot kan vi säga att del är alldeles klart alt narkotikamissbruket ligger i bakgrunden. Där har vi också satt in ålgärder, och vi satsar betydande resurser för all komma åt del. Om man med liknande ålgärder kan komma ål våldsbrotlsligheien är del bara all hälsa med tillfredsställelse, men vi måste - som jag har belönat i svarel -först och främst skaffa oss fördjupad kunskap om orsakerna lill det.

GUNDE RANESKOG (c):

Herr lalman! Jag är lacksam för den sisla kommentaren som jusliiieminislern gjorde.

Jag tror all jag vill förena mig med Inger Lindquist i vissa frågeställningar som rör hur man skall åstadkomma ålgärder. Ingen vågar nalurliglvis stiga fram och säga sig vara expert på det här området och tala om hur man skall lösa problemen -jag håller fullständigl med jusliiieminislern om delta -men möjligen skall vi böna med all ställa oss frågan om del har gåtl snett i hemmen, i skolan och i ungdomsgängen. Jag funderar själ v allvarligt på della, ochjag hör inte lill dem som i första hand ropar på polis. Jag tror all delta aren undervisningsfråga och i långa stycken en föredömesfråga. Men det är frågor som är mycket långsikliga, och man kan inte förvänta sig att i en kritisk silualion hasligl kunna vända uivecklingen - det är jag medveten om.

Jag lycker emellertid alt det är beklämmande all behöva konstalera alt vi har lyckats med del mesta inom tekniken och när del gäller materiell och kulturell utveckling men all vi har misslyckats med människan. Om det är

fråga om en medveten försummelse sä är del så mycket allvarligare. Likaså om vi tror att utveckling är delsamma som förbättrade människor. Del är beklämmande all inle dessa ting följs åi, och det är synnerligen allvarligt all samtidigt som utvecklingen på alla områden går framåt så gärdet bakåt för oss stackars människor.

Jag harockså funderat över om inle en justitieminister tänker djupare än de flestapädehärfrågorna. Jag tror alt väldigt många förväntar sig elt föriösande ord och ett ord av vägledning i de här sammanhangen av justitieministern. Den som ständigt arbetar med brotlsjuridik måsle ju ändå vara mer hemma på området.

Jag läste nyligen ell referat frän den kommitté om brollsminskning och social rättvisa som har arbetat under året och ställt frågor lill 1 500 människor om orsakerna lill brottsligt förfarande. Man ställde därvid frågan så: Vem är ansvarig förden ökade brottsligheten? Från 50 % av de tillfrågade blev svarel: Del är samhället. Delta om någol är väl någol all ta fasta på för Sveriges riksdag som styr samhället.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om medelstilldelningen till polisens brottsövervakning

Jusliiieminislern SVEN ROMANUS:

Herr talman! 1 anledning av del som Gunde Raneskog nu sade vill jag upplysa om all del inom brottsförebyggande rådet också finns en grupp som arbetar just med barn- och ungdomsproblemaliken. Syftet är all fö fram förslag lill ålgärder mot bl. a. våld och skadegörelse från de ungas sida. Jag tror all om man kan lyckas på den punkten, så åstadkommer man etl väsenlligi bidrag lill förbällring av de missförhållanden som här har talats om.

GUNDE RANESKOG (c):

Herr lalman! Jag är väldigl lacksam för dessa påpekanden.

Jag har läst den del av budgetpropositionen som avser justitiedepartementets verksamhetsområde och noterat en del positivt där, men jag skulle vilja understryka all det vi här lalar om lorde vara en del av broiislighelen som kräver särskilda åtgärder. Människor skulle med mycket slor lacksamhel välkomna speciella ålgärder här och kanske även en liten uppräkning av medlen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Om medelstilldelningen till polisens brottsövervakning

Jusliiieminislern SVEN ROMANUS erhöll ordet för all besvara Wiggn Komsiedis {m) den 12 december anmälda fråga. 1978/79:234. och anförde:

Herr talman! Wiggo Komsledl har uppgetl atl del har framkommil all vissa polisdistrikt inle kan utföra en tillfredsställande brottsövervakning på grund av alt medelstilldelningen lill bl. a. drivmedel lill polisens fordon är nedskuren. Med hänvisning härtill har Wiggo Komstedt frågat mig om jag

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om medelstilldelningen till polisens brottsöveiyakning

anser del tillfredsställande alt, som han ullrycker del, allmänhetens rättstrygghet ytterligare försämras på grund av viss medelsnedskärning samt, om svarel är nej, vad jag avser alt vidta för ålgärder.

Pengar för bl. a, drivmedel lill polisens fordon beräknas under etl förslagsanslag som för innevarande budgetår är upptaget lill 101 936 000 kr. Anslaget är uppdelat på tvä anslagsposter, varav den första. Underhåll och drift av fordon m. m., är upplagen lill 83 696 000 kr.

Från rikspolisstyrelsen har jag inhämtat följande. Vid den ekonomiska planeringen för innevarande budgetår konstaterade rikspolisstyrelsen att anslagsposten Underhåll och drift av fordon m. m. kunde beräknas bli överskriden med ca 7 milj. kr. om körsträckan blev oförändrad i förhållande lill föregående budgetår. Styrelsen ansåg därför all besparingsfrämjande ålgärder borde vidtas. Härvid bedömdes en begränsning av drivmedelsförbrukningen vara lämpligast, eftersom den lätt kan följas upp av de enskilda polisdistriklen. I skrivelse den 29 juni 1978 lill alla länsstyrelser och polisstyrelser meddelade därför rikspolisstyrelsen all drivmedelsförbruk-ningen måste minskas med omkring 10 96. Styrelsen uppdrog ät länspolischefer och polisstyrelser atl planera och vidla nödvändiga besparingsåtgärder. 1 komplellerande budgeiföreskrifter den 31 juli 1978, vari medelsramar meddelades, framhöll styrelsen uttryckligen all den minskning av drivmedelsförbrukningen som erfordras inle fär innebära alt polisverksamheten påverkas negativt. Planeringen borde enligl föreskrifterna i första hand avse ell mera rationellt nyttjande av fordonen samt bättre utnyttjande av möjligheterna lill samåkning och av kollekliva färdmedel.

Med anledning av de prishöjningar på drivmedel som har skett under hösten 1978 har styrelsen beslutat öka polisdistriktens medelsramar med omkring 8 96. Länsstyrelserna och polisstyrelserna har underrättats om detta.

Jag vill understryka all - som jag har angelt i del föregående -del här rör sig om ett förslagsanslag. Därav följer alt regeringen ulan riksdagens hörande får medge all anslagsposlen överskrids. Regeringen harockså i regleringsbrevei fört upp poslen "förslagsvis".

Jag finner del naturligt och angelägel all myndigheterna gör alll vad som är möjligl för atl hålla sin anslagsförbrukning inom de ramar som statsmakterna har higi fast. Som har framgått av del föregående får detta inte gå ut över polisverksamheten.

Några åtgärder frän min sida med avseende på den aktuella anslagsposlen är enligl min mening inle påkallade.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber atl få lacka justitieministern för svaret på min fråga. På de sisla raderna i svarel säger justitieministern dess värre del som justitieministrar i Sverige under de senaste 20 åren har lämnat som svar då det framförts farhågor om utvecklingen på brollsområdet i vårt land, nämligen: Några ålgärder frän min sida är enligl min mening icke påkallade. Del är en standardfras som stått där under många år. Därför har vi också en utveckling

som vi inte minst i den senaste debatten här i dag kunnai få höra om.

Polisens arbetsuppgifter är av skiftande slag, och det är alldeles självklart all det är svårt all prioritera. Men kanske är ändå den verksamhet som har med övervakning alt göra den mest angelägna, beroende på att när polisen syns ule i samhället har det en preventiv effekt.

1 ell kärvt ekonomiskt klimat är del naturligt all man skall försöka spara på alla områden, men atl gä så långt som lydligen blev fallet under senare delen av 1978 kan inle vara bra förordningen i värt land. Det som då hände var atl minskningen av medelstilldelningen för bl. a. bilkörning och telefon började all märkas i polisens arbete. Enligt de uppgifter som jag har tillgängliga kunde polisen inle åka ut annat än i verkliga nödfall. Del kan inle vara bra för det allmänna rättsmedvetandet alt del blir känt all polisen inle har tillräckliga resurser alt upprällhålla en tillfredsställande service som ju allmänheten har räll alt kräva.

I vissa fall kan de här begränsnings- och sparåtgärderna medföra yllerligare komplikationer på de orter där den lokala skallemyndigheten, kronofogden och åklagarmyndigheten använder samma telefonväxel. Ringer dessa myndigheter extra myckel, är del fara värt all det går ul över polisens verksamhet, och delta är definitivt inle bra.

Del är värt all notera att bensinanslagel under senaste budgetåret varit nedskuret med 10 96 i förhållande till anslaget under föregående budgetår samtidigt som bensinpriset steg med ca 35 öre per liter.

Förstatligandet av polisen och därmed hård central styrning innebar för många tätorter bemanning bara under kontorstid, vilkel automatiskt innebär all polisen måste köra myckel mer med bil för alt komma lill de orter som under större delen av dygnet inte har någon personal.

Jag har i min fråga tagit upp statsmakternas märkliga agerande, nämligen att de samtidigt som vi gör inskränkningar i budgeten och säger all denna inle fär överskridas förklarar alt della inle fär gå ut över verksamheten. Jag undrar var logiken finns i della. Nu säger justitieministern i svaret att det gjorts en uppräkning, men della har tydligen inle nätt ul till de enskilda polisdistriklen, vilkel är myckel märkligt. Jag vill fråga justitieministern om han, med tanke på de konsekvenser som jag här har redovisat, anser atl man här gett sig in på etl lämpligt spårområde.

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Om medelstilldelningen till polisens brottsövervakning

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Det har angivits i anvisningarna alt den sparsamhel som man här bör iaktta inte fär gå ul över den egentliga polisverksamheten. Del bör därför inle föreligga någon risk för aU allmänhetens trygghet minskas lill följd av dessa föreskrifter. Om nu polismyndigheten finner atl del trots de besparingar och den planering som gjorts inte är möjligl all bedriva polisverksamheten, får polismyndigheten begära ytterligare medel hos rikspolisstyrelsen. Det är alltså utsagt alt besparingarna inle fär gå ul över polisverksamhetens bedrivande.

Rikspolisstyrelsen har uppgetl att besparingsålgärderna har haft positiva effekler. Som exempel har polisstyrelser uppgett: bättre planering, utökad

7 Riksdagens protokoll 1978/79:67-69

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om medelstilldelningen till polisens brottsövervakning

samåkning vid transporter samt bättre planering och uppföljning när del gäller användningen av polisbilarna, vilkel bl. a. medför en mer omfattande folpalrullering. Atl jag sagl att någon vidare åtgärd frän min sida inte är påkallad beror jusl på alt man planerat bätire och inbesparal utgifter utan all därmed försämra polisverksamhelen.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Det är ändå sä, herr justitieminister, atl enskilda polisdistrikt har framhållit att de fåll myckel begränsade möjligheter alt bedriva den här verksamheten ule i samhället, vilken ändå tillhör deras uppgifter.

Det står i svaret alt anslaget Underhäll och drift av fordon m. m. kunde beräknas bli överskridet med ca 7 milj. kr., om körsträckan blev oförändrad i förhållande lill föregående budgetår. Vidare står det all styrelsen därför ansåg all besparingsfrämjande åtgärder borde vidtas.

Nu har vi dess värre inle den utvecklingen i samhället när det gäller brottslig verksamhet att polisen har möjlighel att begränsa sin bilkörning. Vissa polisdistrikt har också redovisai att de varit tvungna alt säga nej lill betydelsefulla insatser.

Nu säger justitieministern vidare i sill svar att man har menat all kollekliva färdmedel och möjligheterna lill samåkning skulle utnyttjas. Det är ändå ganska svårt alt genomföra. För alt välja ett polisdistrikt som ligger nära lill hands för mig, nämligen Simrishamns polisdistrikt som inkluderar även Tomelilla tätort, kan jag nämna aU det däröver huvud taget inte finns några kollekliva transportmedel som fungerar ens på dagen. Hur skall man då kunna använda sådana när man på kvällstid får ett larm från Tomelilla? Jusiilieministerns besked stämmer ganska dåligt med de förhållanden som råder ute på landsbygden.

Justitieministern framhöll i sitt andra inlägg, alt del har uttalats all medelsknapphelen inle fär gä ut över den allmänna bevakningen. Kan då inte justitieministern ge exempel på hur man skall förfara med polisverksamheten, om nedskämingarna av anslagen inle skall få gå ut över bevakningen, samtidigt som kostnaderna för denna ökar? Beskedel om all kollektivtrafiken skall utnyttjas kan jag inle acceptera -del är inget rikligt svar på frågan.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Om del från någol polisdistrikt har sagts all medlen inle förslår till den egentliga polisverksamheten, måsle del bero på all man där inle riktigt har uppfattat föreskrifterna, trots att de enligl min mening är helt klara och tydliga. Det är meningen alt man skall göra besparingar, och sädana kan göras pä mänga sätl, ulan all polisverksamhelen därmed försämras. Om en polismyndighet finner, att trots de planerings- och besparingsåtgärder som har vidtagits de tilldelade medlen inte räcker, får den begära ytterligare medel från rikspolisstyrelsen.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr lalman! Om något enskilt polisdistrikt har uppfatlat föreskrifterna felaktigt, är del nalurliglvis myckel beklagligt. Dä går ju delta ut över allmänheten, och del är definitivt inle bra. Min vädjan lill justitieministern är därför all man i varje fall skall ha någon som kan tyda de krångliga direktiv som går ul lill de enskilda polisdistrikten. Jag tror nämligen inte att man där inle är kapabel att förslå föreskrifternas innebörd - dessa måsle i så fall vara myckel tillkrånglade. Under sådana förhållanden har justitieministern atl göra en insats även när del gäller all förbättra den s. k. byråkralisvenskan.

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om översyn av patentprocessen m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Om översyn av patentprocessen m. m.

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för alt besvara Marianne Karlssons (c) den 20 december anmälda fråga. 1978/79:241, och anförde:

Herr talman! Marianne Karlsson har frågal mig när jag avser all låla verkställa den av riksdagen begärda översynen av patentprocessen och sanklionssysiemel inom patenträtten.

Riksdagen begärde denna översyn i samband med att den i februari månad i fjol antog förslag om ganska omfallande ändringar i palenilagsiiftningen. Sedan riksdagen antagit lagändringarna återstod visst arbete med ändrade verkställighetsföreskrifter. Så snart som della hade slutförts, inleddes arbetet med alt utarbeta direktiv för den översyn som riksdagen har begärt. Som ell betydelsefullt led i della arbete har justitiedepartementet genom olika kontakter med bl. a. företrädare för uppfinnare och industri samlal in ytterligare upplysningar och synpunkter i saken. Med hänsyn lill det nära nordiska samarbetet pä paienlområdel har samråd vidare ägt rum med berörda departement i Danmark, Finland och Norge. Etl utkast till utredningsdirektiv förelåg klart under december månad i fjol. Utkastet har därefter bearbetats ytterligare. Förhandlingar med de fackliga organisationerna enligl medbestämmandelagen pågår.

Så snart förhandlingarna slutförts avser regeringen all fatta beslut om all tillsätta en utredning för den begärda översynen.

MARIANNE KARLSSON (c):

Herr lalman! Jag ber all fä tacka justitieministern Romanus för svaret, som jag lycker var positivt.

Anledningen till min fråga är att vi i februari förra året i lagutskottets belänkande nr 10 behandlade proposilionen 1977/78:1 om ändring i patentlagen.

Vid punkten 4 hemställer utskottet all riksdagen "beträffande sanktionssystemet med anledning av motionerna 1977/78:30, 1977/78:524 och 1977/ 78:525 som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört om en översyn av patentprocessen och sanklionssysiemel inom patenträtten".

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

Om översyn av patentprocessen m. m.

Antalet mål om patentintrång är förhållandevis litet och i stort sett hårde patenlprocesser som förekommit varit civilprocesser mellan stora företag. Detta betyder rimligen inle alt patentintrång bara förekommer mellan stora förelag. Av allt alt döma är små företag och små privaluppfinnare lika utsatta. Alt delta ej syns i statistiken beror på att små företag och små egenuppfinnare saknar ekonomisk möjlighel att beivra patentintrång.

Förelag lockas atl göra patentintrång i vetskap om alt de inte löper risk alt betala höga skadestånd. Ofta går intrånget inte att slyrka eller också visar det sig omöjligt för patenthavaren alt styrka skadan till följd av intrånget.

Del är därför angeläget all patentlagens regler är sä utformade all patenlhavarens ensamrätt lill patentet inte blir illusorisk utan att han har möjlighet att effektivt beivra etl patentintrång och få tillräcklig ersättning för den skada han åsamkats.

De nuvarande reglerna om patenlprocessen och sanktionerna är inte tillfredsställande, och de bör därför bli föremål för en sådan översyn som nu skall komma lill stånd.

Vid den översyn som nu skall göras bör också frågan om all införa vilesförbud som sanktion inom patenträtten prövas. I lidigare lagstiftningsärende har förslagom införande av sädana förbud avvisats med moliveringen att del inte fanns någol utrymme för viiesregler eftersom patentintrång redan var slraftbelagt. Pä senare år har dock en ny syn på förbudssanklionen kommit till uttryck, först i marknadsföringslagen och senare i firmalagen, där förbud införts som generell sanktion vid sidan av straff

Jag är glad över all arbetet med denna fråga kommit så långt som justitieminister Romanus har visat här i dag. Jag skulle nu bara vilja fråga justitieministern:

Kommer man i direktiven för den översyn som skall göras också atl la med frågan om hur kostnaderna för patentprocessen skall kunna nedbringas?

100

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Frågan om alt försöka nedbringa kostnaderna i patenlprocessen är en av huvudpunkterna i den utredning som skal! ske. De direktiv för utredningen som skall lämnas är tämligen ulföriiga. Jag räknar med all de kommer mycket snabbt, och sedan kan utredningen omedelbart sältas i gång.

MARIANNE KARLSSON (c):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för det ytterligare beskedel. Jag är säker på att översynen kommer så snart som möjligt och all den kommer alt stärka de små patentinnehavarnas ställning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 19 Föredrogs och hänvisades Nr 68

Proposilion Torsdagen den

1978/79:57 till näringsutskollet jg januari 1979

§ 20 Föredrogs och hänvisades Motioner

1978/79:341-344 lill konslilutionsulskoltet 1978/79:345-349 lill skaUeutskottet 1978/79:350 och 351 till juslitieutskotlel 1978/79:352 lill ulrikesulskollet 1978/79:353 och 354 till försvarsutskottet 1978/79:355-360 till socialförsäkringsulskottel 1978/79:361-365 lill socialutskottet 1978/79:366 lill kulturutskottet 1978/79:367-371 till utbildningsulskollel 1978/79:372-380 lill trafikutskottet 1978/79:381-383 Ull jordbrtiksutskottet 1978/79:384-390 lill näringsutskollet 1978/79:391 och 392 till arbetsmarknadsutskottet 1978/79:393-396 lill civilutskotiet 1978/79:397 till utrikesutskottet 1978/79:398 lill näringsutskollet 1978/79:399 till socialförsäkringsulskottel 1978/79:400 lill skatteutskottet

§ 21 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:129-131

§ 22 Talmannen meddelade alt propositionerna nr 100 och 101 skulle sältas sist på morgondagens föredragningslista.

§ 23 Anmäldes och bordlades

Motioner

1978/79:401 av Bonnie Bernström om viss översyn av kyrkolagen

1978/79:402 av Bertil Fiskesjö m. fl. om reformering av riksdagens arbetsformer, m. m.

1978/79:403 av Thorbjörn Fälldin m.fl om vissa konstitutionella frågor

1978/79:404 av Doris Håvik och Kurt Hugosson om kvinnopräsifrågan

1978/79:405 av Egon Jacobsson m.fl. om den ekonomiska ersättningen för kommunala förtroendeuppdrag

1978/79:406 av Sven-Erik Nordin och Martin Olsson om offentlighetsprincipens tillämpning pä kommunala handlingar

1978/79:407 av Martin Olsson och Sven-Erik Nordin om kommunernas arkivering av allmänna handlingar

1978/79:408 av Si.xien Pettersson och Allan Åkerlind om förbud mot kollek
tivanslutning lill politiskt parti 101

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

102

1978/79:409 av Lars Werner m.fl. om rösträtten för invandrare 1978/79:410 av Filip Johansson och Curt Boström om fösvarets upphandling

inom regionalpolitiskt svaga områden 1978/79:411 av Bo Lundgren m.fl om lagstadgal kommunall skatletak 1978/79:412 av Tage Adolfsson m.Jl. om informalion lill skatlskyldigom det

totala skalle- och avgiftsuttaget, m. m. 1978/79:413 av Rune Johnsson i Mölndal m.fl. om inkomstutjämning för

yrkesfiskare 1978/79:414 av Stig Josefson och Ingemar Hallenius om avdrag vid beskattningen för vissa hyreskostnader 1978/79:415 av 5"//' Josefson m. jl om värderingen av djur vid jordbruksbe-

skaltningen 1978/79:416 av Åke Gillström om kontroll av verksamheten vid vissa

juridiska byråer 1978/79:417 av Paul Jansson m.fl. om bibehållande av annexet Rödjan vid

kriminalvärdsanslallen i Marieslad 1978/79:418 av Erik Gllmnéroch GeoigPettersson om förenklad indrivning av

vissa fordringar 1978/79:419 av Margareta Andrén m. fl om utnyttjande av återanvändbar

medicin för sjukvård i u-länder 1978/79:420 av Anders Björck m.fl om det svenska utvecklingsbiståndet 1978/79:421 av ErikGlimnérm. fl om följder för försvarsmaktens personal av

förbandsindragningar m. m. 1978/79:422 av Per-Olof Strindbeigm. fl om ändring av priskompensalionen

till försvaret 1978/79:423 av Per-Olof Strindbeig m. fl om resursbehovet inom försvarets

personalvård 1978/79:424 av Ivan Svanström och Bengl Bengtsson om fria hemresor för

värnpliktiga 1978/79:425 av Gillis Augustsson m. fl. om vårdbidrag för vård av handikappat

barn 1978/79:426 av Gunnar Björk i Gävle m. fl om föräldrapenningen för vård av

handikappat barn 1978/79:427 av Gustav Lorentzon och Karl Hallgren om försäkringsskydd för

elev som deltar i arbetsmarknadsutbildning 1978/79:428 av Hagar Normark m. fl om ersättning för kostnader med

anledning av vissa pensionärers sjukresor 1978/79:429 av Lars-Ove Hagberg m.fl. om begränsning av tillåten

överlid 1978/79:430 av Margot Håkansson och Elver Jonsson om undervisningen i

hälso- och friskvård inom föräldrautbildningen m. m. 1978/79:431 av Maj-Lis Landberg m.fl om räll för ensamstående all erhålla

slalligl bosältningslän 1978/79:432 av Maigit Sandéhn och Bengl Silfverslrand om placeringen av

invandrarbarn i fosterhem 1978/79:433 av Ingrid Sundbetg om väntetiderna för specialistvård m. m.

1978/79:434 av Sten Svensson m.fl om en karlläggning av barn- och Nr 68
ungdomspoliiiken m. m. Torsdagen den

1978/79:435 av Gunnar Björk i Gävle m.fl. om möjlighel all köpa barnfilm lo januapj 1979
från TV_________________________________________________________________

1978/79:436 av Gunnar Johansson m.fl om språket i radio- och TV-utsändningar

1978/79:437 av Göthe Knutson om lokalradions utnyttjande av dagspressen

1978/79:438 av Lennart Pettersson m.fl. om översyn av lagstiftningen om fornminnen

1978/79:439 av Lars Werner m. fl. om höjt anslag till kulturverksamhet bland språkliga minoriteter

1978/79:440 av Hugo Bengtsson m. fl om översyn av landstingens utbildning av sjukvårdspersonal

1978/79:441 av Gunnar Björk i Gävle m.fl om sänkt ålder för deltagande i studiecirkel

1978/79:442 av Åke Gillström m. fl om ändrad status för folkhögskolefilialen i Gävle

1978/79:443 av Thure Jadestig och Hilding Johansson om prioriteringen inom alkoholforskningen

1978/79:444 av Wiggo Komstedt och Bo Lundgren om yrkesieknisk högskoleutbildning i Kristianstad, m. m,

1978/79:445 av Per-Axel Nilsson och Torslen Gustafsson om förskollärarul-bildningen pä Golland

1978/79:446 av Gunnar Olsson m. fl. om utbildningen av terapibiträden

m,n,

1978/79:447 av Rolf Rämgård m. fl om ökat anlal idrotlsgymnasieplatser 1978/79:448 av Per Stjernström om lokalisering lill Östersund av en

idrottshögskola 1978/79:449 av Ingrid Sundberg och Olle Aulin om ökat antal platser inom

gymnasieskolan 1978/79:450 av Ingegerd Troedsson och Ingrid Sundbetg om bibehållande av

barnavårdslärarlinjen vid högskolan 1978/79:451 av Lars Werner m. fl. om höjt anslag lill invandrarundervis-

ning 1978/79:452 av Lars Werner m. fl om gästsluderandes silualion 1978/79:453 av Arne Andersson i Gamleby m.fl om länsstyrelsernas

planering av vägbyggande 1978/79:454 av Gunnar Björk i Gävle om en broförbindelse över Dalälven

mellan Sundet och Hasselön 1978/79:455 av Gunnar Björk i Gävle m.Jl om årskort för andra klass på

SJ 1978/79:456 av Wilhelm Gustafsson och Arne Remgård om upprustning av

vägarna i södra Älvsborg och Halland 1978/79:457 av Ivar Högström m.fl om flottningen i Ångermanälvens

flodsystem 103

Nr 68

Torsdagen den 18 januari 1979

104

1978/79:458 av Ove Karlsson m.fl om utnyttjande av Dalälven som sjölransporlled

1978/79:459 av fngemar Konradsson m. fl. om upprustning av länsväg 244

]918/19:460 av Elvy Nilsson m.fl. om förstatligande av Nordmark-Klarälvens Järnväg

1978/79:461 av Maigit Sandéhn och Maj-Lis Landbeig om förbud mol transport av barn i kombibilars bagageutrymmen

1978/79:462 av Ivan Svanström och Torsten Gustafsson om en bro vid Bjursund i Kalmar län

1978/79:463 av Rune Toivald och Ella Johnsson om ändrade körkortsregler för tunga fordon

1978/79:464 av Rune Torwald m.Jl om statlig ersättning lill den kollekliva persontrafiken i Göteborgsregionen

1978/79:465 av Rolf Dahlberg in. fl om strömmingstillgången i Bollenhavet

1978/79:466 av Rune Johansson i Åmål m. Jl om ökad informalion rörande allemansrätten

1978/79:467 av Rune Johnsson i Mölndal om statsbidragen lill fiskeriföretag

1978/79:468 av Rune Johnsson i Mölndal och Märta Fredrikson om åtgärder mot havsnedsmulsningen

1978/79:469 av Einar Larsson m. fl. om animalieproduktionens utbyggnad

1978/79:470 av Stig Olsson m.fl. om spillvirket i vissa kustområden

1978/79:471 av Maigit Sandéhn och Maj-Lis Landbeig om en samordnad miljökontroll

1978/79:472 av Ivan Svanström om höjt anslag för miljövårdsinformalion

1978/79:473 av Rolf Dahlberg om utvinning av kobolt i Los i Gävleborgs län

1978/79:474 av Bo Forslund m. fl om finansieringen av de regionala utvecklingsfonderna

1978/79:475 av Erik Glimnér om komplettering av Marvikens kraftverk med etl vindkraftverk

1978/79:476 av Wilhelm Gustafsson om elt regionalt investmentbolag i Älvsborgs län

1978/79:477 av Rune Jonsson i Husum m.fl. om en länsgeologorganisa-tion

1978/79:478 av Martin Olsson och Margit Odelsparr om statligt stöd till landsbygdens elförsörining

1978/79:479 av Sten-Ove Sundström m.Jl. om anslällning av civilingenjörer vid högskolan i Luleå

1978/79:480 av Slen Svensson m.fl om konsumentpolitikens inriktning

1978/79:481 av Maigaretha af Ugglas om statliga kreditgarantier för produktutveckling

1978/79:482 av Frida Beiglund m.fl. om körkortsutbildning inom arbetsmarknadsutbildningens ram för kvinnor i glesbygd

1978/79:483 av Åke Gillström m.fl om regionalpoliliska åtgärder i Gävle-

borgs län Nr 68

1978/79:484 av Rune Rydén med anledning av propositionen 1978/79:73 om Torsdagen den

åtgärder för arbetshandikappade 18 januari 1979

1978/79:485 av Lars Werner m.fl om svenskundervisningen för invand-___ ___

''' Meddelande om

1978/79:486 av Lars Werner m.fl.om höjt anslag till ålgärder för invand- f,-deor

rare 1978/79:487 av Bengl Kindbom m.fl. om ersätlningsmark lill markägare som

avslår mark för allmänt ändamål 1978/79:488 av Maj-Lis Landbeig och Per Olof Håkansson om bosladsför-

söriningen

§ 24 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 17 januari

1978/79:288 av Christer Nilsson (s) lill utbildningsministern om den grundläggande värdyrkesulbildningen i Linköping:

I bilaga 12 till propositionen 1977/78:100 framhåller föredragande statsråd all förslaget från universitetet i Linköping och UHÄ om ell försök med en integrerad värdutbildningsmodell i form av ett regionalt hälsouniversitet är intressant. Han anser dock, atl ökad klarhet bör bringas i bl. a. de frågor som VÅRD 77 utreder samt i fråga om den lemaorienlerade forskningsorganisationen i Linköping, och är därför inle beredd atl i 1978 års budgetproposition aktualisera ell utredningsuppdrag på det sätt som UHÄ föreslagit.

Resultatet av VÅRD 77:s arbete föreligger nu samtidigt som också arbetet avancerat med den lemaorienlerade forskningsorganisationen.

VÅRD 77 ser universitetets i Linköping och UHÄ:s förslag som etl konkret försök atl nå längre i samordning och förnyelse än vad dagens utbildningsverklighet i övrigt medger.

Enligl vad som vidare framgår av VÅRD 77:s förslag skulle regeringen redan under hösten 1978 kunnai ge UHÄ i uppdrag att i samråd med universitetet i Linköping och landstinget i Östergötlands län utreda frågan om en ny organisation av den grundläggande utbildningen för vårdyrken i Linköping.

Enligl uppgift har denna utredning ännu inle kommil lill stånd.

Mot bakgrund härav ställer jag följande fråga till utbildningsministern:

När har utbildningsministern för avsikt all tillsätta utredningen?

105

Nr 68

Torsdagen den 18 Januari 1979

Meddelande om .frågor

den 18 januari

1978/79:289 av Sten Svensson (m) lill kommunikalionsministern om den smalspåriga järnvägen på sträckan Gölene-Nossebro:

Under 1974aklualiserades frågan om en breddning av banan Gölene-Nossebro för godslransporter.

Sedan dess har företrädare för berörda kommuner och för länsstyrelsen vid upprepade tilllallen genom skrivelser och uppvaktning påtalat nödvändigheten av all ett besked lämnas om framliden för denna bana.

Alternativen är en breddning av banan eller en nedläggning. Nuvarande förhållanden är oacceptabla.

Fortfarande föreligger inga besked i ärendet från statsmakternas sida, vilkel äretl högst anmärkningsvärt förhållande. I exempelvis Skara kommun bereds sedan lång tid irafiktekniska och andra frågor som är beroende av beslut om järnvägens framlid, varför det är angelägel med etl skyndsamt besked.

Med anledning härav hemställer jag att till kommunikationsministern fö ställa följande frågor:

1. Är kommunikalionsminislern beredd atl vidtaga åtgärder för all påskynda ärendets handläggning?

2. Vid vilken tidpunkt kommer beskedel all lämnas?

106

1978/79:290 av Arne Andersson i Ljung (m) lill justitieministern om förutsättningar för beviljande av nåd:

Avserjustilieministern vid eventuell nådeansökan frän Clark Olofsson all i bedömningen lägga in Clark Olofssons vilja all samarbeta när det gäller alt framskaffa undangömda penningbelopp?

1978/79:291 av Bertil Fiskesjö {c) till kommunministern om personalrepresentalionen i länsstyrelsernas styrelser:

Riksdagen fattade 1976 beslut om ändrad sammansättning av länsstyrelsernas styrelse. Enligt gällande lag om val av styrelse (SFS 1976:891) skall denna utöver ordföranden (landshövdingen) bestå av 14 ledamöter som väljs av landslingen, 114 § länsstyrelseinslruklionen hänvisas vad gäller styrelsens sammansättning till ovan nämnda lag,

1 flera länsstyrelser förekommer del emellertid atl personalrepresentanter deltar i styrelsens beslut. Del innebär således i realiteten ett utökat anlal ledamöter. Detta påverkar självfallet också majoritetsförhållandena i styrelsen.

Med anledning av della vill jag fråga kommunminislern:

Anser kommunminislern atl den ovan påtalade ordningen slår i överensstämmelse med riksdagens beslui och gällande lag?

1978/79:292 av Stig Josefson {c) liW kommunminislern om medinflytande för Nr 68

vissa arrendalorer:

Vilka ålgärder har regeringen vidlagil eller avser atl vidtaga med anledning av riksdagens skrivelse till regeringen (1977-06-04, skrivelse 359) med hemslällan all arrendalorerna borde ges medinflytande vid behandlingen av frågor som berör deras intresseområde i sliftsnämnder och domänverkels nytljanderätlsseklion?

Torsdagen den 18 Januari 1979

Meddelande om frågor

1978/79:293 av Kurt Hugosson (s) lill jordbruuiminislern om kompensationen för merkostnader på grund av anlitande av poslens lördagsservice:

Postverket införde för en lid sedan en särskild avgift för distribution av lördagsposien. Denna extra kostnad har drabbat alla samhällsmedborgare, men en yrkesgrupp, landets jordbrukare, för kompensation. I del nyligen med staten träffade kompensalionsavlalel för prisstegringar under sisla halvåret 1978 tillerkändes landels bönder 258 milj. kr. Av della belopp ulgör en miljon ersättning för den extra kostnad poslens lördagsavgift innebär. Mol denna bakgrund villjag lill jordbruksministern ställa följande fråga:

Anser jordbruksministern del ur principiell synpunkt riktigt all en enda yrkesgrupp skall få kompensation för den merkostnad som drabbar alla medborgare som vill uinyttja postens lördagsservice?

§ 25 Kammaren åtskildes kl. 15.55.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen