Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:67

Onsdagen den 17 januari

Kl. 13.00

§ 1 Val av ytterligare suppleanter i utskott

Förelogs valav en suppleant i trafik- och civilutskotten.

TALMANNEN: Enligl elt lill kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen enhälligt föreslagit Georg Daneli till suppleant i trafikutskottet och civilulskoltet.

Kammaren utsåg till

suppleant i trafikutskottet Georg Danell (m)

suppleant i civilulskoltet Georg Danell (m)

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:302 och 303 till konstitutionsutskottet

1978/79:304-310 lill skatteutskottet

1978/79:311 till justitieutskottet

1978/79:312 till lagutskottet

1978/79:313 och 314 till socialförsäkringsutskottet

1978/79:315 och 316 lill socialutskottet

1978/79:317 lill kulturutskottet

1978/79:318-322 till utbildningsutskottet

1978/79:323-326 till trafikutskottet

1978/79:327-329 lill jordbruksutskottet

1978/79:330 lill näringsulskotlet

1978/79:331 till arbetsmarknadsutskottet

1978/79:332-335 lill näringsulskoltet

1978/79:336 lill civilutskotiet

1978/79:337 till skalteutskollet

1978/79:338 till finansutskottet

1978/79:339 till arbetsmarknadsutskollel

1978/79:340 lill utbildningsulskollel

§ 3 Föredrogs och bifölls

Interpellationsframställningar 1978/79:127 och 128 5

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Bojkottåtgäider mot Chile

§ 4 Bojkottåtgärder mot Chile

Föredrogs utrikesutskottets belänkande 1978/79:20 med anledning av motioner om bojkoltålgärder mol Chile,

1 delta belänkande behandlades motionerna

1977/78:1029 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari föreslagits atl riksdagen skulle hemställa hos regeringen om.

1, alt regeringen tog initiativ lill bojkott av Chilejunlan på alla plan,

2, atl regeringen i internationella sammanhang verkade för etl fördömande av Chilejunlan och motarbetade den vid alla tillfällen,

3, atl regeringen framlade förslag som stoppade svenska förelags kapitalexport lill Chile, och

1977/78:1914 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari .såvitt nu var i fråga (yrkandel 7) föreslagits att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag innebärande atl svenska förelag borde förbjudas atl investera i Chile och Sydafrika.

Utskottet hemställde

alt riksdagen skulle avslå molionen 1977/78:1029 och mouonen 1977/ 78:1914, yrkandel 7, såviu delta angick Chile.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Del är bara någon månad sedan förhållandena i Chile diskuterades i en interpellaiionsdebail här i kammaren. C.-H. Hermansson hade då några frågor atl slälla till utrikesministern, grundade på den deklaration för frihet åt Chile som anlagils vid väridskonferensen för solidaritet med Chile i Madrid i november 1978.

Nu har vi frågan på dagordningen igen, denna gång på grund av de motioner som vpk väckte i frågan underden förra riksdagsperioden. Kraven i dessa motioner, liksom frågorna i interpellationen och kraven i de lidigare motioner som vpk har väckt i Chilefrägan ända sedan 1973 då friheten led nederlag i Chile, handlar om fördömande av militärjunlan, om bekämpande av denna i internationella organisationer och om svenska aktioner i form av bojkott och andra möjliga åtgärder.

Del sägs ibland från vissa håll: Varför tjata så myckel om Chile? Del harju gåtl fem år sedan del där inlräffade, och myckel annat har hänt som är lika grymt, ja, t. o. m. värre. Förtryck finns runt om i världen, och i Latinamerika är inle förhållandena i Chile myckel sämre än i många andra stater. Ja, varför tjata om Chile?

Jo, det som hände i Chile i september 1973 var det öppna och osminkade beskedel från USA-imperialismen via dess hantlangare i landet, alt den inte tänkte tillåla någol folk i Latinamerika atl på allvar frigöra sig från dess inflytande. Vi kommer väl ihåg uttalandet av USA:s utrikesminister, Henry Kissinger, när Salvador Allende blivit vald till president i Chile. Kissinger sade: "Vi skall göra allt för all framkalla kallbrand i Chiles situation." Och det

gjorde de! Ingen möda sparades, inga ansträngningar var för stora och inga kostnader var för höga för atl störta folkfrontsregeringen i Chile. Del var etl besked lill alla frihetsrörelser och progressiva grupper i Latinamerika: Hit men inle längre! Därför skall vi aldrig glömma Chile och del som hände där den 11 september 1973.

Nu försöker Pinochetjuntan, under trycket av den allmänna opinionen och även på grund av påtryckningar från USA som känner sig besvärad av sin roll i del hela, atl framställa sig som en demokratisk regim. Men vi skall inte låta lura oss!

Myckel har uträttats genom del arbete som gjorts för Chile för att hålla den inlernalionella opinionen vaken, för att hjälpa förtryckets offer och för all brännmärka juntan och dess beskyddare. Förenta staterna. Men mycket återstår ännu atl göra, innan Chiles folk åter är fritt.

Också i Sverige har del, utom för rent fascistiska grupper, blivit omöjligt att försvara Pinochetjuntan. Det framgår inle minst av de skrivningar som vi nu fått se i del här ulskotlsbelänkandel. Del innehåller glädjande och betydligt positivare tongångar än vad som tidigare kommit vpk:s motioner lill del när det hargällt Chile. Också den resolution som Sverige framlagt och fått igenom i FN och vars text redovisas i belänkandel är positiv. Den brännmärker de övergrepp mol fri- och rättigheter som utförts av juntan.

Vad som återstår är att övergå från ord till handling även när del gäller ensidiga svenska aktioner. Kravet på svensk bojkoll av Chilejunlan och på åtgärder mot svenska storföretags investeringar i Chile är grundläggande krav som vpk drivit från början och som vi kommer att fortsätta att arbeta för. Argumentet all Sverige är förhindrat atl göra någol, innan FN eller andra inlernalionella organisationer fattat några beslut, är dåligt och kan i vart fall inte anses gälla när del gäller alt ingripa mol våra egna förelags göranden och låtanden. Jag har i lidigare Chiledebailer gjort jämförelser med vad som förevarit i fråga om Sydafrika. I del fallet avslogs år efter år vpk:s yrkande om bojkott och ingripande mol svenska förelags affärer, men nu har del helt plötsligt blivit möjligt att tillsätta utredningar och påverka dessa företag t. o. m. genom lagstiftning, fastän ingen internationell bojkoll beslutats mot Sydafrika. Även den trögaste opinion måste tydligen lill slut inse alt konkreta åtgärder är nödvändiga.

Vi i vpk kommer inte att ge upp när del gäller Chile utan kräva ålgärder mol juntan på alla plan tills den har störtats, och folkel i Chile åter är ftiu.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till motionerna 1029 och 1914.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Bojkotlåtgärder mot Chile

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr lalman! Del är riktigt som det sades här, att Chile ofta har debatterats i riksdagen. Vi känner också lill skälen. Av såväl den nuvarande som den förutvarande utrikesministern har detta bl. a. uttryckts så au intresset för Chile är så stort därför all del är fråga om elt land som en gång var en demokrati men vars förhållanden sedan har ändrats.

Jag vill erinra om au riksdagen har behandlat uiskoltsbelänkanden över

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Bojkottåtgärder mot Chile

denna fråga i november 1976 och mars 1977. Vi har nu ell utskottsbetänkande som skulle ha behandlats förejul men som uppsköts till januari -belänkandel är föranlett av två vpk-molioner, nr 1029 och 1914 - men dessemellan har Chilefrågan varit föremål för behandling i en inlerpellationsdebalt den 8 december liksom även i en interpellaiionsdebatt den 5 december i samband med behandlingen av flyktingfrågorna.

De två yrkanden som framställts i motionerna innebär i huvudsak alt Sverige skall stärka del inlernalionella trycket mol Chile och Chiles regering. Ulskollel har ganska utförligt beskrivit vad som är gjort i den delen. Del har beskrivit hur Sverige har verkat i olika organ: Förenta nationerna. Förenta nationernas kommission för mänskliga rättigheter, Väridsbanken, FN:s utvecklingsfond och IDB. Som ell ay de senaste och vikligasie bevisen för den svenska aktiviteten har utskottet vidtagit den ovanliga åigärden atl som bilaga lill betänkandet foga den fulla texten lill del resolutionsförslag som Sverige framlade i FN den 6 december 1978. Det är en ganska ovanlig åtgärd, men den har både etl pedagogiskt och ett allmänt upplysande syfte, eftersom del därigenom visas hur Sverige genom sin aktivitet i FN försökt täcka olika områden. Resolutionen har ju sedan antagits, först i generalförsamlingens utskott för sociala, humanitära och kulturella frågor med röstsiffrorna 88-7-34 och sedan i generalförsamlingen.

Beiräffande den tredje frågan, all stoppa svenska förelags kapitalexport till Chile, intar utskollet liksom tidigare ståndpunkten all ensidiga svenska säraklioner på del ekonomiska området inle lar någon kännbar verkan och inte heller anses slå i överensstämmelse med traditionell svensk politik när del gäller relationer med andra länder. Utskottet avstyrkte därför förslaget.

Jag ber all fl yrka bifall lill utskottets förslag.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Som jag sade i milt första anförande har vi noterat utskottets positiva skrivning och anser också all del är bra all den här texten blivit tryckt. Det är alltså åtgärder som vi noterar med tillfredsställelse.

Den vikliga frågan om bojkoltålgärder återstår emellertid. Om man ändå vill stödja sig på internationella uttalanden, har utskollet självt i sill belänkande hänvisat lill den internationella fackföreningsrörelsen och dess inlernalionella regionala organisation ORIT, som har begärt jusl sådana här ålgärder. För alt återigen la upp den fackliga konferensen i Madrid i november 1978 kan jag nämna alt de fackföreningsledare från hela världen som var församlade entydigt och klart sade ifrån att de ställde sig bakom kraven från CUT, den chilenska landsorganisationen, när det gäller jusl sådana här bojkoltålgärder. Del finns alltså, fastän del inte sagts på FN-häll, en bred internationell opinion bakom sådana här krav, så del borde inle föreligga några hinder för Sverige att vidta åtgärder av det här slagei.

Sedan är del en sanning med en viss modifkalion alt, som herr Hernelius säger, Sverige har verkat för Chile i inlernalionella organisationer. När del t. ex. gäller IDB är vi med och vi utökar också vårt stöd lill den organisatio-

nen. Men lDB:s verksamhet har inte haft sådana effekler som vi önskar se beiräffande Chile och andra stater som man skulle vilja stödja. Här har Sverige som vanligt intagit en dubbelmoralisk attityd. Sverige är med i IDB och ökar anslagen samtidigt som del talar varmt om all del internationellt skall vara med och hjälpa till alt utöva påtryckningar mot juntan i Chile.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr lalman! Beiräffande den fackliga bojkollen, vilken myckel riktigt är proklamerad av ORIT som är den inlernalionella fackföreningsrörelsens latinamerikanska federation, är atl säga alt den inle har trätt i kraft. Den har beslutats men ännu inte trätt i kraft. Den 15 januari skulle del vara elt möte, och man förutsatte all det då skulle komma nya förslag. Men del är inte bekant om några sådana har lagts fram.

Sedan vill jag, herr Söderqvist, erinra om att denna fackföreningsaklion gäller inte bara Chile utan också Nicaragua och Cuba. Del är dessa tre länder som bojkolibeslulet gäller.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Bojkotlåtgärder mot Chile

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Med anledning av påpekandet alt bojkollen ännu inte har trätt i kraft vill jag säga, atl Sverige har desto slörre anledning all göra slag i saken när den träder i kraft och ge sill bidrag lill bojkollålgärderna.

Jag förstår vidare atl del är med tillfredsställelse som Allan Hernelius lar in Cuba i debatten. Man kan ju då göra en enkel jämförelse mellan de förhållanden som råder i Chile och de som råder pä Cuba och sedan dra vissa slutsatser.

Del finns såvitt jag kan se inte någol godtagbart argument för all Sverige inte skulle vidta ensidiga bojkottaktioner i fallet Chile. Regeringen har nu efter många års krav kommit fram lill en något så när framsynt ståndpunkt i Sydafrikafrågan. Vi har dä desto slörre anledning atl också sälta in liknande åtgärder mot Pinochetjuntan.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr lalman! Det skulle nog föra alltför långt all här böria diskutera inle bara Chile ulan också Cuba. Anledningen lill atl jag här nämnde Cuba var bara att jag ville markera alt den bojkotlakiion som herr Söderqvist åberopar inte bara omfattar Chile ulan också Cuba.

Del är all märka alt del är en privat bojkottålgärd som är föreslagen, och den är självfallet inle på minsta sätt bindande eller ens vägledande för slalsmaklerna. De svenska statsmakternas inställning lill sådana aktioner i vad gäller dellagande från Sverige har utretts av ulrikesulskollet på s. 4 i förevarande belänkande. Vi anser atl sådana ensidiga aktioner, som inle vidtas efter beslut av FN:s säkerhetsråd, helt enkelt motverkar sill syfte. Delta har framhållits av utskottet både i detta och i lidigare sammanhang.

Vad beträffar Sydafrika har lillskyndarna lill del föreliggande förslaget framhållit all Sydafrika är ett unikum.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Bojkottåtgärder mot Chile

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Ja, del är klart att det är tacksamt all gömma sig bakom rent formella kriterier och säga att del är fråga om etl privat initiativ. Om den internationella fackföreningsrörelsen ställer sig bakom elt sådant krav, kan inle jag inse annal än all del är en internationell opinion av stor betydelse som man bör ta hänsyn lill.

Jämförelsen med Sydafrikafrågan kommer man nog inte ifrån. Jag lycker alt del är glädjande och jag noterar med tacksamhet all man har fåll etl mindre stelbenl synsäll när del gäller Sydafrika. Det är bara atl hoppas att stelbenlhelen skall ge med sig också när del gäller Chile.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr lalman! Jag vill bara påpeka atl det inle är den internationella fackföreningsrörelsen som har ställl sig bakom bojkollaklionen utan dess latinamerikanska sektion. Del är också latinamerikanska länder som är föremål för dess ålgärder.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! ORIT ärju den regionala avdelningen av ICFTU, som är den fria fackföreningsinlernalionalen. Del är i stort sett samma sak.

Överiäggningen var härmed slutad.

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 1029 av Lars Werner m. fl. och nr 1914 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 20 röstar ja, det del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 1029 av Lars Werner m. fl. och nr 1914 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter har röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 290

Nej- 15

Avslår- 1

§ 5 Utredning angående handelssanktioner mot Israel

Föredrogs utrikesutskottets belänkande 1978/79:22 med anledning av motion om en utredning angående handelssanklioner mol Israel.

TORE NILSSON (m):

Herr lalman! I måndags hade Ann Rehnberg en "utblick" i Svenska Dagbladet betitlad "Demokrati" i Iljinka,som innehöll en trist rapport från den s. k. demokratiska rådsrepubliken i öster och byn Iljinka 800 km från Moskva.

Judiska familjer flydde dit en gång undan tsartidens förföljelser. Somliga var kanske också utvisade. De blev bönder, och efter revolutionen i Ryssland bildades där en kolchos som kallades den hebreiske bonden eller kanske den judiske bonden. Den överlevde andra världskriget och består efter viss emigration av 700 personer med judiskt påbrå. De som flyttat är de som lyckats få utresetillstånd och farit till Israel.

I dag finns del inte längre någon väg ut, intet visum beviljas. Del finns några familjer som vill resa men tvingas stanna.

Varför berättar jag delta?

Ja, som elt exempel på judarnas länglan i årtusenden till sill land och som en illustration till deras trängda situation under två lusen år och mer.

Del har alltid funnits judar i det heliga landet - även under den lid då de fiesta av judisk slam levat i landsflykt och stundom smäll väl in i vissa länder -och i deras hjärtan som varit hemifrån har Jerusalem och Israels land alllid varit Landet; det enda land som de kunnat kalla sitt hemland.

Jag har här en liten bok som jag flck lag på i går och som jag har läst - eller åtminstone skummat - med stort intresse. Den skulle i svensk översättning kunna hela ungefär "20 århundraden av judiskt liv i del heliga landet". Den visar alt judar alltid funnits där - under vår tideräkning och 2 000 år tidigare -och att den uppfattning som många hyser, att Israels judar i vår tid skulle vara inkräktare i elt land som de har lämnat för länge sedan, är oriktig. Del fanns Lex. är 1855 inle mindre än 11 000 judar i Jerusalem, delta under en tid då befolkningen i många städer i Europa var mindre än 11 000. Israel är alltså judarnas land. Där har del funnits en kontinuitet, och de utspridda, de förskingrade, har längtat hem. Pogromer och lidanden nådde sin kulmen i vårt sekel och drev dem hem. Redan för 4 000 år sedan begynte deras historia där-alliså i det land som i dag kallas Israel -och del var redan dä utsagt att de som folk skulle hela Israel, del namn som den återupprättade staten fick 1948.

1 min motion har jag talat väl om Israel. Jag har sagt att något av del viktigaste och märkligaste som har hänt under vårt århundrade är att del har upprättats en stal som heter Israel. Jag menar all del är en oerhört viktig händelse i historien. Israel står vidare Sverige nära, och del råder där demokrati, inle bara lill namnet ulan också i verkligheten. Och så väckte jag min motion, vilken vänder sig mol sanktioner mot handeln med Israel, som också drabbar svenska företag och som är hindrande och diskriminerande på

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Utredning angående handelssanktioner mot Israel

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Utredning angående handelssanktioner mot Israel

många säll.

Ulskollel har svaral med alt hänvisa lill ett lidigare belänkande, 1977/78:4. Jag har lagil fram och läst igenom det och funnit alt det referat som finns intaget i utskottets belänkande nr 22 vid del här riksmötet är korrekt återgivet och i en kortare version har ungefär samma innehåll. Men jag lycker alt om mangören utredning och lämnardeuppgiflersomslåri UU 1977/78:4, borde man komma lill en annan slutsats.

I del tidigare betänkandet har jag funnit en "lustig" -om man nu möjligen kan kalla den lustig - passus. Jag citerar: "Sverige har aldrig officiellt erkänt vare sig bojkottens existens eller dess berättigande." Har då Sverige erkänt bojkollen på annat sätt än officielll? Och skulle någon kräva all Sverige skulle erkänna svartlistningen av svenska förelag som handlar med Israel, eller säga alt denna bojkott vore berättigad? Ja, della är frågor som man ställer sig när man läser en sådan mening.

Nu säger ulskollel också atl det är svårt all med säkerhet påvisa de negativa verkningarna av arabländernas bojkoll. Jag är av en annan mening jag anser det helt uppenbart all bojkotten är negaliv både för Israel och för Sverige. Jag kan väl förslå att den lagstiftning som en motionär 1976 hemställt om kanske inle skulle kunna rätta lill förhållandena, och därför har jag i min motion helt hovsamt begärt en utredning. Nu Iror ulskollel för sin del all del räcker med undersökningar som sker på departementsnivå. Jag är inle nöjd med det svarel.

Den ekonomiska diskrimineringen av Israel far inle fortgå, f dag kan jag givetvis inle yrka bifall lill molionen, men jag tror all kammarens ledamöter och svenska folkel i slorl delar min uppfattning all de rådande förhållandena inte kan accepteras.

Det står i utrikesuiskoitets betänkande 1977/78:4: "Bojkotten saknar förankring i beslut av FN:s säkerhetsråd och erkänns inle av Sverige." Ja, men hur skulle Sverige då kunna vara så lågmält inför vad som pågår? Del vore ju nästan detsamma som ett icke-officielll erkännande av bojkotten. Jag upplever det närmast så.

Jag lycker inle atl del räcker all bedriva sådan informationsverksamhet som utrikesutskottet tror pågår och vill skall pågå.

Jag delar i dag uppfattningen i Gabriel Romanus motion att Sverige bör söka ingå sådana inlernalionella överenskommelser som skyddar handeln med Israel.

Svenska regeringen aviserar i dagarna ålgärder som innebär bojkott av handel med diklaturiänder. Man är alltså ute för all stänga vägarna lill och från diktaturstater. Borde del då inte vara självklart med en motsatt åtgärd för att häva bojkotten moiendemokrali-endemokrali som är en av de laslaieri världen som förtjänar all kallas demokrati och som slår vårt folk så nära?

Jag lycker också atl en regeringsom kallar sig liberal borde finna del oerhört viktigt att verka för fri handel med demokratiska sialer.

Jag vill med ell brett streck stryka under utskottets skrivning atl regeringen skall undersöka och pröva alla möjligheler atl motverka den ekonomiska diskriminering som del är fråga om. Utskottet säger all del inte vet om

regeringen gör della, men antar alt den gör det och tycker atl den bör göra del. Jag vill instämma med utskottet i det avseendei. Jag är övertygad om all vi måste komma igen i den är frågan. Bojkotten mol demokratin Israel, mot vårt vänfolk Israel, kan som sagl inle fa fortsätta.

1 delta anförande instämde Sven Johansson (c), Gunde Raneskog (c) och Filip Fridolfsson (m).

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Ända sedan Israel grundades har arabstaterna försökt komplettera den militära kampen mol den judiska staten med ekonomisk krigföring. Syftet har varit all skrämma förelag från atl handla med eller investera i Israel. I USA har kongress förhör visat hur en rad förelag har dragits med i bojkollen.

Pelrodollarn gör arabstaterna ekonomiskt starka. Arabländerna importerar, expanderar och finansierar. Och ju fler människor i västvärlden som är beroende av arabiska pengar för sin sysselsättning, desto svagare blir Israels sak.

Oljepengarna har gjort bojkollen mol Israel mer effektiv. Hur är det i Sverige? Här finns inga kongressförhör som kan få fram fakta. De som är berörda - exportförelag, banker och statliga organ - vill inle gärna tala om saken.

Inget svenskt storföretag har investerat i Israel. Svenska företag tycks konsekvent avslå från anläggningsleveranser till Israel. Inget samarbete finns vad jag vet mellan svenska firmor och Israel på konsult- eller entreprenadsidan. Ingel svenskt storförelag har ens försäljningsbolag i Israel. Några förelag har efter svartlistning eller hot beslutat all avbryta sin handel med Israel.

Den arabiska bojkotten brukar medge all företag säljer lill Israel. Men de får inte investera i Israel eller bedriva ett samarbete med Israel eller israeliska förelag. Del svenska näringslivel uppfyller väl kraven från del arabiska bojkoiikontoret.

1 USA har en tämligen hård lagstiftning som förbjuder företag all della i bojkotten mol Israel antagits. Då ärdet speciellt viktigt all inledet faktum all USA skärper tonen mol bojkolikraven leder till all handeln i stället förs över på länder som är beredda all böja sig. Därför är del bra au utskottet nu, och uiskoiieis talesman förra året, gjort klara deklarationer om atl det är olämpligt och oriktigt all svenska förelag deltar i den ekonomiska krigföringen mot Israel. Man far också förutsätta att regeringen noga lyssnar på vad ulskollel säger när det ulgår från all handels- och utrikesdeparlemenlen prövar alla möjligheler all motverka den ekonomiska diskriminering som följer av bojkotten.

Svenska företag har uppenbarligen i en del fall vall all ge efter för den arabiska bojkotten, trots alt del strider mol alla principer om frihandeln och de principer som jusl i dagarna åberopas så varmt om att handel och politik inte skall höra ihop.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Utredning angående handelssanktioner mot Israel

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Utredning angående handelssanktioner mot Israel

Självfallet går del inle alllid att skilja handel och politik. När etl företag överväger en exportsatsning eller en investering tvingas del alllid all ta poliliska och moraliska hänsyn. Närsvenska företag väljeralt tillföra regimen i Sydafrika kunskap och kapital och samtidigt deltar i handelskrig mot Israel är del möjligtvis konsekvent men vittnar knappast om hög moral.

DAVID WIRMARK (fp):

Herr lalman! Lål mig konslaiera all om den solidaritet som vi bör visa med Israel råder del bred politisk enighet här i landet. Detta harockså präglat del belänkande som ulrikesulskollet avgett.

I den motion som föreligger i år har yrkals på en utredning angående arabbojkollen. Föregående är hade vi alt la ställning lill förslag om lagstiftning: Det kravet har herr Nilsson i Agnas inle rest i är, utan i år har vi som sagl haft all la ställning lill etl yrkande om utredning.

Jag vill först yrka bifall till utskottets hemslällan och sedan säga lill herr Nilsson i Agnas atl utrikesutskotlel klart uttalar sitt ogillande av arabländernas bojkoll och uttrycker sin oro över bojkottens konsekvenser. Jag förslår inle riktigt herr Nilsson när han hänvisar till förra årets betänkande och på något sätl vill läsa in i del all Sverige inofficiellt skulle erkänna den här bojkotten. Det räcker ju om herr Nilsson läser årets belänkande, där del i sluiet på del första slörre stycket på första sidan slår följande: "Bojkotten saknar förankring i beslut av FN:s säkerhetsråd och erkänns inte av Sverige. Från regeringens sida har man betecknat det som beklagligt om svenska förelag tvingats agera på ell sätt som utgör eller synes utgöra stöd för den ena parten i en internationell konflikt."

Det är sålunda både olämpligt och oriktigt all svenska företag deltar i den här bojkotten. Om den svenska inställningen kan alltså ingen tvekan råda. Redan vid behandlingen av molionen förra årel betonade utskollet angelägenheten av att informationen från svenska myndigheter och organisationer skulle fortsällas och förbättras - information för all klargöra hur bojkotten fungerar. Det refererar ulskollel lill i år, och utskottet uttalar atl man genom sådan information kan skingra missuppfattningar som kan ha uppstått genom överdriven lyhördhet från enstaka förelags sida inför bojkollpåtryck-ningar.

Det är mot denna bakgrund som motionen avstyrks. Ett motiv för avsiyrkandel är också all utskottet utgår ifrån "all regeringen genom handels- och utrikesdepartementen är väl medveten om de problem som arabbojkollen förorsakar och även undersöker och prövar alla möjligheler atl motverka den ekonomiska diskriminering som följer av denna, bl. a. genom ökad information i hithörande frågor".

Utskottet förulsälier alltså ökad information i de här frågorna, och det är väl ändå det som var huvudsyftet med motionen.

TORE NILSSON (m):

Herr lalman! Del var intressant all höra på David Wirmark. Han har också undertecknat etl lidigare betänkande där del första gången lalas om den här

informationen. Jag hade tänkt ställa en fråga i mitt förra anförande. Ulskollel anförde under förra riksmötet all del sker och skall ske inlbrmalion om hur bojkotten fungerar,och att man skall söka skingra missuppfaiiningar. Jag vill då slälla frågan: Hur ser denna informalion ul och vem behöver den? Är del verkligen så atl svenska firmor och förelag är okunniga om all det pågår en bojkoll och alt den kan vara farlig, eller är det så att svenska firmor och företag, kanske t. o. m. statsägda, inte har reda på att svenska regeringen ogillar del hela? Jag vill ha ett enkelt svar på frågorna. Jag vill också ha svar på frågan: Om informationen skall fungera, vart skall den i sä fall rikta sig?

Del kan inle finnas någon tvekan om den svenska inställningen, säger David Wirmark, och jag hoppas att det är så. Men när David Wirmark och utskottet säger att detta är beklagligt undrarjag om inle den som iakiiar det hela utifrån måste tycka atl del var mycket lamt och lojt sagl - när man nu är sä ivrig atl vidta åtgärder i motsall riktning mol diktaturstater.

Både den tidigare regeringen och den nu sittande borde ha visat och borde visa större intresse. Jag förstår inle rikligt det som sägs om information. Jag betvivlar all några svenska förelag är okunniga om bojkotten. Jag betvivlar också alt informationen har någon verkan. Kanske det måste till andra åtgärder och andra toner.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Utredning angående handelssanktioner mol Israel

DAVID WIRMARK (fp):

Herr talman! Del utskottet säger i sill belänkande i år innebär en anmodan till handels- och utrikesdepartementen alt se lill all sådan här informalion verkligen kommer företagen lill del. Del ges redan sådan informalion, men den kan och bör förbättras. Utskottets uttalande är ett led i denna strävan.

TORE NILSSON (m):

Herr lalman! Delta var verkligen försiktigt, mill och oklart sagl. Det har gått tre år sedan Gabriel Romanus skrev en motion, som behandlades för mer än etl år sedan. Vi har kommit in på ytteriigare ell nytt år, och ännu finns tydligen inga fakta om informationen.

Jag har ännu inte fatt svar på frågan-men jag hoppas fa del senare på annal sätt -om svenska företag verkligen kan vara okunniga om att regeringen och vi som medborgare ogillar bojkotten, som från arabländernas sida innebär all de svenska företagen inle får handla med arabländerna om de handlar med Israel. Jag hoppas verkligen all del sker en rättelse!

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemslällan bifölls.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Allmän differentierad hastighels-begränsning m. ni.

§ 6 Allmän differentierad hastighetsbegränsning m. ni.

Föredrogs irafikulskollets betänkande 1978/79:10 med anledning av proposilionen 1978/79:36 om allmän differentierad hastighetsbegränsning m. m. jämte motion.

I propositionen 1978/79:36 hade regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen alt

dels anta - inom kommunikalionsdepartementel upprättat förslag till lag om upphävande av instruktionen (1964:808) för besiktningsmän hos Aktiebolaget Svensk Bilprovning,

dels godkänna de riktlinjer för allmän differenlieradhastighelsbegränsning m. m. som i proposilionen angetls.

Beiräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"I proposilionen redovisas försöken med allmän differentierad hastighetsbegränsning som har pågått i olika etapper sedan 1968. På grundval av erfarenheterna förordas all försöksverksamheten förklaras avslutad och alt det nuvarande .systemet görs permanent. Del är väsentligt att hastighetsgränserna i de enskilda falllen anpassas med hänsyn till vad trafiksäkerheten kräver. Det är också viktigt all reglerna upplevs som rimliga av trafikanterna. Metoderna för all bestämma hastighetsgrän.ser med hänsyn lill väg- och trafikförhållanden m. m. måste därför fortlöpande vidareutvecklas. Så kan ske inom ramen för dagens system."

1 delta .sammanhang hade behandlats den under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta molionen 1977/78:1611 av Allan Åkerlind (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde atl generella hastighetsbegränsningar på vägar utanför tätorter skulle omvandlas till rekommenderade farter.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle

1. med avslag på motionen 1977/78:1611 godkänna de riktlinjer förallmän differentierad hastighetsbegränsning m. m. som i propositionen 1978/79:36 förordats,

2. anta elt i propositionen 1978/79:36 framlagt förslag till lag om upphävande av instruktionen (1964:808) för besiktningsmän hos Aktiebolaget Svensk Bilprovning.

ALLAN ÅKERLIND (m)

Herr talman! Jag har i molionen 1977/78:1611 yrkat alt generella hastighetsbegränsningar på vägar ulanför tätort skall omvandlas till rekommenderade farter. Del är allmänt omviiinal att begränsningarna inte respekteras av flertalet bilister. Del beror oftast på alt bilisterna inle uppfattar

hastighetsbegränsningarna som befogade. En hastighet som kan vara befogad vid en tidpunkt kan vara onödigt låg vid en annan, beroende på trafikihten-silelen. Bilislen har ju också skyldighet all anpassa farten efter rådande omständigheter. Det har ibland tagits till intäkt för att vägra önskade larlbegränsningar inom tätorter, där fartbegränsningar kan vara starkt befogade.

Om övervakningen från polisens sida skall bli så effektiv atl fartbegränsningarna följs även ulanför tätorterna krävs det enorma insalser av poliser. De poliserna behövs, anser jag, pä annal håll. Vi haren oerhörd brottslighet i landet mot enskilda i form av våld och inbrott. Där behövs det betydligt större polisinsatser.

Eftersom trafikanterna är skyldiga atl anpassa farten efter rådande förhållanden även utan fartbegränsningsskyltar är del olämpligt alt för alla vägar ulanför tätorter ange fast högsta fart - del bör vara en rekommenderad fart. Överträdelse av sådan rekommenderad hastighet skall enligl min mening endast beivras om bilisten i fråga varit orsak till en olyckshändelse. Eventuellt skulle man kunna länka sig all genom särskild märkning på irafikskyllar ange om skylten avser rekommenderad fart. Men i princip menar jag atl samtliga generella hastighetsbegränsningar ulanför tätorter kunde omvandlas lill rekommenderade begränsningar.

Eftersom en hel del kontroll från polisens sida på del här sättet skulle bortfalla skulle dä mänga poliser kunna sällas in pä andra områden, där större polisinsatser framstår som nödvändiga. Den irritation i trafiken som fasta hastighetsbegränsningar och hastighelskonlroller förorsakar skulle lill största delen kunna undvikas. Hastighelskonlroller och trafipaxbilar kunde undvaras, och del skulle man spara en hel del pengar på.

1 tidningen Motor har det flera gånger påpekats all man önskar rekommenderade hasligheter. Det har lagils upp i flera nummer av tidningen. I nummer 8, 1977, redovisar man olika undersökningar i Tyskland och England. Man säger alt resultatet av de undersökningarna går tvärt emot resultatet av de undersökningar som gjorts av väglrafikinstilutet. Särskilt de undersökningar som gjorts i England har varit positiva lill rekommenderade hasligheter. Man skriver: "Efter en period av fri fart under några månader 1974 återinfördes hastighetsbegränsningarna på hösten det året. Någon nämnvärd skillnad i olyckorna de närmaste månaderna jämfört med vad man beräknade skulle ha inträffat om farten varit fri uppstod inle."

Men dessa undersökningar redovisas varken i propositionen eller i utskoltsbelänkandet. Man skriver också: "MOTOR har i åtskilliga år propagerat för s. k. rekommenderade fartgränser - alltså där trafikanterna på skyltarna rekommenderas en maxfart som är lämplig för ett aktuellt vägavsnitt men som får överskridas."

Om de västtyska undersökningarna skriver man: "Får man tro de västtyska rönen kör alltså trafikanterna lika säkert om de känner atl myndigheterna låter dem använda del egna omdömet."

"Med tanke på alla de här nämnda motslridande uppgifterna", skriver man vidare, "är del på liden alt TSV genomför en ordentlig undersökning av

2 Riksdagens protokoll 1978/79:67-69

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Allmän differentierad hastighetsbegränsning m. m.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

A11 män differentierad hastighetsbegränsning m. m.

fartgränsernas roll i trafiken, som inte stannar vid studium av olycksstatistik!"

Men vad sägs i den föreliggande proposilionen och i ulskotlsbelänkandel om de utländska erfarenheterna av rekommenderade hastigheier? Jo, man säger all utländska erfarenheter inte äretl realistiskt alternativ. Det är i stort sett vad man säger. Och det säger man ulan alt förklara varför de inte är etl realistiskt alternativ. I propositionen redovisas en del erfarenheter frän Finland och Norge, men del nämns inget om erfarenheterna i andra länder.

Utskottet skriver all man vill understryka vikten av en effektiv polisövervakning. Ulskollets attityd är skrämmande: mer förbud, mer övervakning. Vi har etl alltför utbrett förbudssamhälle redan nu. Nu förordar utskottet ell permanent förbud atl köra fortare än skyltningen anvisar-denna skyltning som ofta tycks trafikanterna ganska godtycklig och framför allt stelbenl. Förbud och tvång vill man använda, men sådant skall användas med slor försiktighet enligl min uppfattning.

En effektiv polisövervakning skulle kosta enorma summor för statsverket. Var skall man la de pengarna i den ekonomiska situation vi befinner oss i? Trafikutskottet skriver alt del är särskilt viktigt atl bibringa bilisterna sådan förståelse för haslighelsgränserna all de av dem upplevs som meningsfulla. Får jag fråga: Hur mycket pengar tänker sig trafikutskotlel atl man måsle satsa på den här frågan? Det måsle bli en slor andel av statsbudgeten om man skall nä del uppställda målet. Har trafikutskottel fått klartecken frän någol av de övriga utskotten eller från budgetminislern all man får la en stor andel av budgeten i anspråk för denna hjärntvätt?

Hur byråkratiskt man i propositionen ser på frågan om rekommenderade hastighetsgränser visas också av atl man, sedan man lalal om olika alternativ, skriver: Ingel av dessa system ger emellertid någon grund för hastighets-övervakning från polisens sida. Det viktiga enligt propositionen är alltså att man kan ha grund för övervakning av medborgare. Det är skrämmande.

Hur byråkratiskt tänkandet är framgår med ännu slörre tydlighet av det som står på s. 35 i propositionen:

"Överklislring av liotalsiffra liksom byte av vägmärken kräver - då det gäller skifte av hastighetsgräns under dygnet - sä myckel personal alt det för närvarande inte är rimligt alt förutsätta alt ell sådant systematiskt skifte av hastighetsgränser kommer all fungera. Skifte av hastighetsgräns under året kräver mindre personal. Man kan dock förutse atl särskild personal måste avdelas för denna arbetsuppgift."

Det är inte en sådan byråkrati vi skall ha. Man skall överiåta litet åt den enskilde också. Dä behöver man inte ha en massa människor som springer och klistrar över vägmärken.

Man kan naturiigtvis säga, vilket säkert företrädare för utskottet kommer att göra, alt olyckorna ökar om man inför rekommenderade hastigheier. Men del intressanta är alt olyckstalel när del gäller dödsfall i trafiken är ungefär delsamma nu som för tio år sedan. Det är ingen större skillnad. Då kan man säga: Vi har fått ökad trafikintensitel, vi har fler bilar. Det är riktigt. Men det

motverkas av all vi fått bättre vägar och framför allt bättre trafikinformation, bättre utbildning av förarna. De utvärderingar som redovisas ger ingen entydig bild. Tvärtom ger de svenska utvärderingarna en osäker bild. De utländska utvärderingarna ger en ännu mer osäker bild av resultatet när det gäller olycksfallsfrekvensen. Frän olycksfallssiffrorna skall, om trafikutskotlel har räll i sitt påslående om all bilbälleslagen varie år räddar 200-300 människoliv, dras just det antalet.

Herr talman! Del vettigaste är alt övergå lill rekommenderade hastigheier ulanför tätorter i enlighet med det förslag som jag har lagt fram i molionen. Del är bara alt hoppas atl även trafikutskottet så småningom skall inse det.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill motionen 1977/78:1611.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Allmän differentierad hastighetsbegränsning m. m.

ESSEN LINDAHL (s):

Herr lalman! Trafikutskottet har enhälligt godkänt de riktlinjer för en allmän differentierad hastighetsbegränsning som förordas i propositionen 1978/79:36.

Trafikutskotlel har - i likhet med TSV, rikspolisstyrelsen och siatens vägverk - uppfattningen att hastighetsbegränsning är ett viktigt hjälpmedel i arbetet på att öka säkerheten i trafiken.

Samtliga remissinstanser tillstyrker TSV:s förslag att försöken med allmän differentierad hastighetsbegränsning avslutas och att det nuvarande systemet definitivt införs.

Mänga remissinstanser framhåller att införande av hastighetsbegränsningar, differentierade lill vägarnas standard, har visat sig leda till färre och mindre allvarliga olyckor. Vid en avvägning mellan kraven på framkomlighet och säkerhet på vägarna måsle säkerheten tillmätas störst betydelse.

Även energibesparingar kan åstadkommas genom hastighetsbegränsningar, vilket bör beaktas.

I molionen 1977/78:1611 begärs atl generella hastighetsbegränsningar på vägar utanför tätorter skall omvandlas till rekommenderade farter.

Ulskollel erinrar om alt TSV också studerat användningen av rekommenderade hastighetsgränser. Utländska erfarenheter visar alt etl sådant system inle är elt realistiskt alternativ lill system med en allmän differentierad hastighetsbegränsning.

TSV är emellertid inte främmande för att pröva rekommenderade hastigheter vid besvärliga vägavsnitt, om man i de övriga nordiska länderna går in för detta.

Propositionen förordar atl frågan om rekommenderade farter- inbegripet anpassning med hänsyn till ljus- och väglagsförhållanden -studeras vidare. Med den av utskottet deklarerade inställningen borde också motionären känna sig tillfredsställd. Vi vill inte vidta någon åtgärd som ytteriigare kan försämra respekten för hastighetsgränserna.

Del fanns en tid - för inte sä länge sedan - när många tidningar och stora motororganisationer ville avskaffa fartgränserna. Jag tror atl man allmänt underskattade trafikfaran. Fartens tjusning lockade och grep omkring sig i

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Allmän differentierad hastighetsbegränsning m. m.

vida kretsar. Men del har glädjande nog skett en lillnyklring.

Den proposition om en allmän differentierad hastighelsbegränsningsom vi nu behandlar har inle väckt någon slörre uppmärksamhet. Protesterna och invändningarna har uteblivit. Men det är nog, som DN framhöll i en uppmärksammad ledare den 27 november 1978, så att vårt beslut symboliserar en milstolpe i svensk irafikkuitur.

Dagens enighet har gjort alt det inle blivit någon slörre debatt.

Efter en försöksverksamhet sedan 1968 är vi nu i riksdagen redo att permanenta systemet med allmänna differentierade fartgränser. Och ingen -tillägger DN - talar längre om fartgränser som meningslösa eller som friheisövergrepp.

Del står numera klart för praktiskt tagel alla atl haslighelerna har en väldigt stor betydelse från trafiksäkerhelssynpunkt. Sambanden mellan höga hastigheter och trafikolyckornas svårighetsgrad är fullständigt klara.

Trafikutskottet understryker också vikten av en effektiv polisövervakning.

Enligt vad jag har erfarit har vi 1 418 polismän sysselsatta med trafikövervakning. Till sitt förfogande har man 466 bilar och lika många motorcyklar. 59 trafipaxbilar, 59 radarhaslighelsmälare, 41 mobila vägutrustningar samt 7 helikoptrar för irafikövervakning.

Del är alldeles otillräckligt när man vet all landsbygdens vägnät omspänner 9 700 mil, varav 1 247 mil är riksvägar. Jag hoppas atl polisen skall intensifiera polisövervakningen. Polisen skall finnas med i trafiken - där del händer så myckel. Någon minskning av den polisiära insatsen vid rekommenderade fartgränser, vilket har föresvävat motionären, är en helt orealistisk tanke.

En väl avvägd informalion för alt uppnå syftet med hastighelsreglerna är också mycket viktig. Uppgiften är att bibringa bilisterna sådan förståelse för hastighetsgränserna alt de upplevs som meningsfulla.

Förlåt, jag undrar om inte Allan Åkerlind på delta område representerar elt föråldrat synsätt. Han är den ståndaktige tennsoldaten. Del har skett en hel del på dessa områden. Om del inle blir någon slörre debatt kring dagens proposition, beror del på genomslagskrafien hos argumenten. De har varit av den arten alt alla i dag säger: Vi måsle leva med hastighetsbegränsningarna.

Här gör motionären ell stort nummer av tidningen Motor och åberopar artiklar från 1977 och 1974. Som jag redan har framhållit har emellertid mycket inträffat sedan dess. Jag förstår inle all motionären Allan Åkeriind inle åberopar tidningen Motors senaste yttrande i delta ämne. Motor, organ för Motormännens riksförbund, framhöll nämligen i nr 8, december 1978, alltså för en månad sedan, följande:

"Mol ovanstående bakgrund" - sedan man inledningsvis refererat lill propositionen - "har således M inget atl erinra mot propositionen." Tidningen tillägger: "Förbundet är dock inle främmande för atl hastigheten på lämpliga avsnitt av molorvägsnätel höjs till 130 km i limmen."

Man kan fråga sig vilken tidsvinst som står atl vinna med den senast föreslagna åtgärden.

I sak kan Allan Åkerlind inle åberopa artiklar i tidningen Motor från 1970-talel. Jag åberopar vad tidningen Motor skrev i sill senaste nummer för en månad sedan. Dä sade della organ för Motormännens riksförbund, den stora motororganisaiionens tidning, följande: "Mot ovanslående bakgrund har således M inget alt erinra mot propositionen."

Herr talman! Med det anförda ber jag atl få yrka bifall lill trafikutskottets hemställan, vilket innebär bifall till propositionen 36.

ROLF DAHLBERG (m):

Herrlalman! Försöksverksamheten med allmän differentierad hastighetsbegränsning pä våra vägar har pågått i olika etapper sedan 1967. Bestämmelserna innebär, som vi känner lill, atl hastigheten f n. inom tättbebyggt område är högst 50 km/tim men all länsstyrelsen kan besluta om lokala avvikelser från den hastigheten. Ulanför tättbebyggt område är högsta hastigheten 70 km/lim, det vi kallar för bashaslighel. Trafiksäkerhelsverkel har dock räll att besluta om all hastigheten skall 11 höjas till 90 eller 110 km/ lim, på motorväg lill 90, 110 eller 130 km/lim. Dessutom gäller speciella haslighelsbegränsningar för vissa slag av fordon såsom bussar och laslbi-lar.

När nu regeringen föreslår atl försöksverksamheten med allmän differentierad hastighetsbegränsning skall anses vara avslutad och atl systemet skall permanentas, så är del med tanke på att man under mycket lång tid har studerat detta system.

Det är då viktigt att notera att föratt hitta lämplig hastighetsgräns har man använt sig av den s. k. olyckskvoten, dvs. antalet olyckor per miljon fordonskilomeler. Della är det mätt med vilket man anger trafiksäkerheten på en viss sträcka. När en framställning om höjd hastighet prövas, ställer man della önskemål mol etl visst högsta olyckskvolsvärde. Att den här metoden är den bästa som vi f n. kan använda oss av tror jag alt vi alla kan vara överens om. Vi behöver alltså inle diskutera själva metodiken.

Jag skall inte gå in på detaljer- Essen Lindahl har redan berört saken - ulan bara konstatera all olyckskvoten sjunker om man sänker hastigheten på elt vägavsnitt. Del är heller inle förvånande i och för sig. Det finns emellertid många faktorer som inverkar på trafiksäkerheten. En vägslräcka som har 90 km/tim som högsta hastighet är aldrig jämförbar med en annan vägslräcka med 90 km som högsta hastighet, skulle jag vilja säga.

Riskerna varierar med den tidpunkt på dygnet då trafiken studeras. Ljusförhållandena är olika vid olika tidpunkter, väglaget är olika och irafikiniensilelen likaså. Förhållandet på själva vägen och även bredvid vägen påverkar säkerheten. Därför är det naturiigtvis inte en lätt uppgift atl bestämt säga att just här skall högsta hastigheten vara den eller den.

En annan viktig faktor, som har berörts av Allan Åkeriind, är trafikanternas respekt för haslighelsgränserna och om trafikanterna upplever bestämmelserna som meningsfulla och rikliga. På den punkien tror jag atl Allan Åkerlind har räll, när han säger all väldigt många trafikanter tyvärr inle uppfattar bestämmelserna på del sättet och därför överskrider tillåtna högsta

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Allmän differentierad hastighels-begränsning m. m.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Allmän differentierad hastighetsbegränsning m. m.

hastigheter.

Essen Lindahl har sagt all ytteriigare insatser bör göras från polisens sida för övervakning och kontroll av trafiken. Del kan naturiigtvis vara riktigt. Men jag tror för min personliga del all det vore bättre atl öka informationen till förarna och pä så sätt försöka skapa förståelse för gällande bestämmelser.

Eftersom många överskrider haslighelsgränserna, drar Allan Åkeriind slutsatsen alt del vore bättre att sä all säga legalisera överträdelserna genom atl införa rekommenderade hasligheter.

När del gäller rekommenderade hasligheter finns det två alternativ. Del ena alternativet är all man rekommenderar en hastighet för ell visst längre vägavsnitt. Del andra alternativet är all man på etl redan fartbegränsat vägavsnitt rekommenderar en lägre hastighet på en viss sträcka - i skarpa kurvor, vid korsningar och på andra trafikfarliga ställen. Vad jag förslår är det främst det första alternativet som Allan Åkeriind har åsyftat i sin motion. Detta alternativ närmar sig etl syslem med fri hastighet.

Ulskollel har myckel ingående diskuterat Allan Åkeriinds motion. Eftersom delta är en fråga som inle varit självklar för någon, har vi ingående prövat den. Vi har då funnit all del med hänsyn till trafiksäkerheten inle är möjligl - åtminstone inle i dag - alt övergå till ett system med rekommenderade hasligheter.

De andra faktorer som påverkar olycksfallsfrekvensen har behandlats i propositionen. Både trafiksäkerhelsverkel och departementschefen har framhållit att man bör fortsätta all studera dessa faktorer och om möjligl väga in dem i del här sammanhanget. F. n. har vi inte tillräckliga kunskaper om de faktorer utöver hastigheten som påverkar trafikriskerna.

Allan Åkerlind säger alt poliserna behövs på andra håll. Det är nalurliglvis riktigt. Men, Allan Åkeriind, vid många av de allmänna brott som begås kommer bilar lill användning. Poliserna skulle därför kunna slå tvä flugor i en smäll genom all bedriva traflkövervakning och dä samtidigt kunna gripa personer som begått brott och i samband därmed använder sin bil.

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifall lill trafikutskoltets hemslällan.

ERIC REJDNELL (fp):

Herr talman! Det betänkande från trafikulskoltel som riksdagen nu skall la ställning till är enhälligt. Utskottet hade vid behandlingen av proposilionen 1978/79:36 endast en motion all la ställning lill, nämligen motionen 1977/ 78:1611 av Allan Åkeriind. Molionen är f ö. en gammal bekant.

För de allra flesta har det inle varit svårt alt la ställning till frågan om en allmän differentierad hastighetsbegränsning kontra rekommenderad hastighet. Samtliga remissinstanser har biträtt irafiksäkerhelsverkeis förslag all försöken med allmän differentierad hastighetsbegränsning förklaras avslutade och att systemet görs permanent.

Såväl utskottet som trafiksäkerhelsverkel har sett denna fråga från i första hand trafiksäkerhelssynpunkt.

Det finns ingen anledning för mig all närmare gå in pä hur markant

olycksfallsfrekvensen sjönk då det nuvarande systemet böriade tillämpas. Redovisningen finns all läsa bl. a. i propositionen och harju också diskuterats rätt ingående här.

Allan Åkerlind påslår i sin motion all en hel del kontroll skulle bortfalla från polisens sida om vi införde rekommenderade farter. Min uppfattning är-i likhet med ulskollets - atl en effektiv polisövervakning och en god informalion lill trafikanterna kan bidra lill aU hastighelsreglerna eflerievs. Med rekommenderade farter skulle vi otvivelaktigt få etl ökat antal olyckor, som i sin tur skulle kräva ökade insatser från polisens sida för all utredas. När Allan Åkeriind nyss förutsåg alt ulskoltsrepresenlanler skulle säga delta hade han rätt. Med rekommenderade farter skulle polisen inte heller kunna ingripa förrän olyckorna vore etl faktum - och dä är del sä dags.

Som jag ser detta är det i första hand fråga om hur många trafikoffer vi är beredda atl salsa för all göra en marginell lidsvinst. Många skulle föriora all sin lid efter del att en olycka är etl faktum.

Jag kan inle låta bli atl peka på just del som de här utredningarna har visat. Vad beträffar effekten pä skadeföljderna av sänkta hastighetsgränser kan det konstaleras alt effekten i allmänhet har varit större på svårare än på lindrigare olyckor. Som exempel härpå kan nämnas alt vid sänkning av hastighetsgränser från 90 till 70 km/tim minskade antalet dödade med 42 96, antalet svårt och lindrigt skadade med 29 96, antalet personskadeolyckor med 24 96 och antalet egendomsskadeolyckor med 15 96.

Efter de tio år som denna försöksverksamhet med differentierad hastighet har pågätt, har vi fält så klara bevis för atl delta är rätt syslem atl en ytteriigare diskussion borde ha varit onödig. Ulskollel har dock inle stängt dörren för fortsatta resonemang som rör hasligheisregleringen. Man bör inom ramen för del syslem riksdagen nu kommer att besluta kunna studera frågan vidare och kanske också pröva rekommenderade hastigheter vid besväriiga vägavsnitt, som Essen Lindahl också påtalade.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottels hemställan i dess helhet.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Allmän differentierad hastighetsbegränsning m. m.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Del har sagts räll myckel av utskottets ledamöter. Tyvärr är det väl inle så myckel av värde som har sagts. Jag konstaterar att inle mindre än tre av trafikutskottets ledamöter har funnit anledning all gå in i debatten och bemöta mig, och del ärju intressant i och för sig.

Essen Lindahl talade om olyckor och energibesparing, och det kan verkligen diskuteras - del säger jag lill Eric Rejdnell också. Jag har påställ alt utvärderingen inle är entydig, inle i Sverige och framför allt inle i ullandel. Del står om de svenska, finska och norska undersökningarna i proposilionen, men det slår inte om undersökningarna t. ex. i Tyskland och England. Jag vill påstå alt de inte är entydiga. Men del är klart alt om man vill gå ned lill fartgräns O får man inga olyckor, så någol ligger det självfallet i detta. Jag har lidigare här frågat, varför inle antalet olycksfall har gått ned ännu mera - man påstod ju t. ex. att man skulle rädda 200-300 liv med bilbälteslagen. Det är någonstans som del inle stämmer.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Allmän differentierad hastighetsbegränsning m. m.

Essen Lindahl talade också om fartens tjusning. Ja, det är verklighetsfrämmande, men det är inle fråga om det. Han talar om höga hastigheier, men del är inle del jag förordar. Jag förordar atl man skall ha en något så när jämn trafikrytm, och del kan man få på ett bättre sätt om man har en rekommenderad hastighet. Då blir det nämligen en jämnare irafikrytm. Som del nu är sitter några få bilister och kör med den hastighet som anvisas på trafikskyltarna, medan de allra flesta kör 20 km däröver, och då blir det en väldigt ojämn Irafikrytm. På de vägar där delta förekommer kanske del inte alllid sker olyckor, men det blir en massa tillbud. Och vi skall inte glömma bort alla de människor som har för sig att man 10 meter före en haslighelsskyll skall bringa ned hastigheten till 2 km under den anvisade. Del kan förorsaka mycket svåra tillbud genom alt bilister som kommer bakifrån inte omedelbart upptäcker atl den framförvarande bilisten helt obefogat tvärbromsar vid åsynen av t. ex. en 70-iavla.

Det är sådant man skulle kunna få bort genom rekommenderade hastigheier, och man skulle också kunna åstadkomma en bättre anpassning till vägens beskaffenhet. Ell avsnitt av en väg utanför tättbebyggt område kan vara av en sådan beskaffenhet att del inle går all köra 70 km/tim, medan vägen etl par kilometer längre fram kan ha en sä pass bra standard all det myckel väl går att köra både 90 och 100 km/tim.

Jag ställde vidare en del frågor lill ulskotlsrepresentanlerna om varifrån man tänker ta pengarna lill allt del här. Varifrån tänker man la pengarna lill hela den här polisövervakningen och till alt bibringa bilisterna förståelse för hastighetsgränserna, som man säger? De pengarna finns ju inte. Om man skall fullfölja det som sägs i propositionen, så kommer det atl kosta väldiga summor.

Rolf Dahlberg sade att mill alternativ närmar sig fri fan. Men det är inte rikligt, eftersom jag menar atl i de fall en olyckshändelse sker skall överträdelse av rekommenderad fart kunna beivras. Jag tror inte heller alt en sådan här rekommendation höjer farten särskilt mycket, och del gäller för de allra fiesta vägavsnitt, men rekommenderade hastigheier kan leda lill en bättre anpassning lill trafikförhållandena. I det sammanhanget villjag säga att det som utskottet talar om, nämligen alt man kan tänka sig en anpassning i kurvor och liknande, innebär en anpassning neråt som redan nu borde ske. Att där 90 eller 70 km anvisas köra med den hastigheten i vissa kurvor ärju renl livsfariigl, och att i sädana fall anpassa farten efter trafikförhållandena är rimligt. Men del gäller ju en anpassning för just det lilla speciella avsnittet av vägen. En sådan anpassning bör göras redan med nuvarande bestämmelser, och det är en helt annan fråga. Vad jag talar om är en anpassning som skulle gälla generellt om man införde rekommenderade hasligheter utanför tätorter.

ESSEN LINDAHL (s):

Herr lalman! Jag noterar atl Allan Åkerlind i sitt andra inlägg inte längre åberopade tidningen Motor, och jag förslär honom pä den punkien. Allan Åkeriind vill väldigt gärna sätta betyg på trafikutskottet och på oss tre

som representerar utskottet i den här debatten. Vi har inte sagl någonting av värde, säger han. Jag skall för min del inte betygsätta Allan Åkeriind, även om det i och för sig vore ganska frestande all göra del.

Mer förbud, mer övervakning, utskottets inställning är skrämmande - det är så Allan Åkeriind uppfattar oss och del är del betyg han sätter på trafikutskottet. Det må han göra, men hans kritik drabbar alla Irafikvårdande organ i det här landet. Man kan inle, Allan Åkerlind, mäta insatserna på detta område enbart i pengar. Vad ger ell är i den svenska trafiken, Allan Åkerlind? Jo, del ger mellan 900 och 1 000 döda. 4 000 människor blir invalider. 16 000 blir lätt skadade. Det är den dystra bakgrunden lill dagens debatt. Del är bevisat all nuvarande hastighetsbegränsningar ger färre olyckor. Också utomlands har man gjort liknande erfarenheter. Det rör sig här, Allan Åkerlind, om alltför allvarliga frågor för atl vi skall göra del hela lill en byråkralifräga eller en fråga om hur myckel pengar vi har i del svenska samhället.

Allan Åkerlind skrev i sin motion, som visserligen är etl år gammal, atl eftersom vid rekommenderade fartgränser en hel del kontroll från polisens sida skulle bortfalla, skulle många poliser kunna sältas in på andra uppgifter. Del är ett överraskande påstående.

Man skulle inle kunna la bort några poliser, om man gick in för del syslem som Allan Åkerlind rekommenderar. Polisen kontrollerar inle bara hastigheten på våra vägar. Några exempel på andra viktiga ingripanden är: grova hasligheisöverträdelser, underlåtenhet all följa bestämmelser om stopp och väjningsplikt - man kör mot rött ljus -, omkörning på förbjudna eller i övrigt olämpliga platser, brott mol trafiknykterhetslagstiflningen samt olovlig körning. Rekommenderade hastigheier kräver, såvitt jag förslår, en ökning av tillsynen-icke en man skulle kunna friställas. Allan Åkeriind misstar sig på den punkien. Effektiviteten i körskolorna, utbildningen av utrycknings-förare av ambulanser, polisbilar och brandbilar -allt detta är frågor som ligger i blickpunkten dä det gäller de polisiära insatserna. Jag är rädd för att rekommenderade farter a v många bilisterskulle komma atl uppfattas som fri fart. Om överträdelser inte vore slrafföelagda, vem skulle då bry sig om rekommenderade fartgränser?

Allan Åkerlind har gjort sig känd som en ganska försiktig konservaliv man, men just pä delta område gör han sig skyldig lill vissa ävenlyrligheler.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Allmän differentierad hastighetsbegränsning m. m.

ERIC REJDNELL (fp):

Herr talman! Vi har fatt betyg av Allan Åkeriind, och trafiksäkerhelsverkel och remissinstanserna har väl också fått samma dom.

Det är emellertid värt alt notera alt Allan Åkerlind håller med om atl en lägre fart ökar trafiksäkerheten. Nu skall vi väl inle gå sä långt som atl tro alt vi kan fä bort alla olyckor genom all, som Allan Åkeriind nämnde, sänka hastighetsgränsen lill noll. Men all vi sparar en hel del liv och minskar antalet skadade bör vägas in när man lar ställning lill frågan om man skall få köra litet fortare. Om rekommendationerna skulle vara så värdefulla alt man räknar med all klara sig med dem, finns del ju andra områden, när del gäller

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. IV. i jord- och skogsbruket

egendomsbrott, där man skulle kunna rekommendera folk all inle begå brotten. Då skulle alltså polisen slippa övervakningen även i dessa fall. Det finns många säll all minska anlalel polisinsatser, men jag tror all vi måsle vara realisliska och se hela sanningen.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Jag vidhåller, Eric Rejdnell, atl del förslag som jag har lagt fram är realistiskt, och skulle del genomföras tror jag all det skulle visa sig vara det mest realistiska.

Essen Lindahl sade all jag inle på nytt citerade tidningen Motor. Men del
kan jag göra, om Essen Lindahl gärna vill del. 1 Motor 1978:25 slår bl. a.:
"Motor har under en följd av år föreslagit all man borde pröva på vilken effekt
s k rekommenderade fartgränser skulle ha på trafiksäkerheten. Dock ulan
något gehör från myndigheterna. Därför är del intressant atl notera att man
nu på trafiksäkerhelsverkel tycks böria få en något mera nyanserad syn på de
fasta fartgränserna. Så måsle man tolka etl uttalande som gjordes av byrådir.
Bengt Wilde, trafiksäkerhelsverkel, vid en vägdebalt i Göteborg för en lid
sedan-- ."

Man säger alltså alt man under en lång följd av år föreslagit all effekterna av rekommenderade fartgränser borde prövas men inte fall gehör från myndigheterna fördetia. I en situation där en proposition framlagts men där man inle Ull någol gehör frän myndigheterna är del ju inte underiigi alt man ledsnar på all bråka.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 1611 av Allan Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 2

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 7 Användningen av handelsgödsel m. m. i jord- och skogsbruket

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1978/79:16 med anledning av motioner om användningen av handelsgödsel m. m. i jord- och skogsbruket.

1 della belänkande behandlades motionerna

1977/78:791 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandel 4) hemslällls all riksdagen beslutade atl hos regeringen begära alt en utredning

tillsattes med uppgift atl framlägga förslag dels om metoder att kraftigt begränsa användningen av handelsgödsel inom jord- och skogsbruket, dels i de övriga frågor som akulaliserals i molionen.

1977/78:1624 av Bengl Silfverslrand (s) och Grelhe Lundblad (s). vari hemslällls all riksdagen hos regeringen begärde au ålgärder vidiogs mol vattenföroreningar i enlighet med vad som i molionen anförts, samt

1977/78:1625 av Kari-Erik Strömberg (fp) och Jörgen Ullenhag (fp), vari hemslällls att riksdagen gav regeringen till känna vad som i molionen anförts om behovet av åtgärder i syfte atl begränsa anväidningen av bekämpningsmedel och andra kemiska medel inom jord- och skogsbruket.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i jord- och skogsbruket

Ulskollel hemställde

alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskollel anförl om överiämnande av molionerna 1977/78:791, yrkande 4,1977/78:1624 och 1977/78:1625 lill naturresurs- och miljökommittén.

Reservalion hade avgivits av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wiclorsson, Gunnar Olsson och Håkan Strömberg (samtliga s) som ansett all utskottet bort hemställa

alt riksdagen med bifall till molionen 1977/78:791, yrkandel 4, och motionen 1977/78:1624 samt med anledning av molionen 1977/78:1625 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anförl om tillsättande av en utredning rörande hälso- och miljöeffekter av ålgärder inom areella näringar.

MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr talman! I den socialdemokratiska miljömotion som delvis behandlas i detta ärende påtalas och varnas för den starkt ökade användningen av handelsgödsel inom jordbruket. Sedan 1940 har kvävemängden ökat nio gånger, fosformängden tre gånger och kaliummängden fyra gånger. Den ökade användningen av handelsgödsel har lett till påverkan på såväl miljö som hälsa. Fosforgödselmedel innehåller vissa mängder tungmetaller. Framför allt varnas det för tillförseln av kadmium. Vi vel t. ex. att svensk åkermark tillförs ca 8 ton kadmium per är via handelsgödselmedel.

Användningen av kvävegödselmedel medför bl. a. all nilrat-nitriihallen i dricksvattnet höjs, vilket kan ha en menlig inverkan på människor och djur. Bl. a. kan de röda blodkropparna hos framför allt barn förstöras.

I denna motion ställer socialdemokraterna liksom förra årel krav på utredning med sikte på begränsning av handelsgödselanvändningen. En sådan utredning skall sammanställa det material som redovisats, bedöma de hälso- och miljömässiga konsekvenser som användningen av handelsgödsel medför och lägga fram förslag om lämpliga metoder för atl kraftigt minska handelsgödselanvändningen. Det kan ske genom lagstiftning, rådgivning och avgifter men också genom nya och förändrade brukningsformer.

I molionen 1624, som Bengl Silfverslrand senare kommer atl utveckla motiven för, behandlas framför allt kvävegödslingens effekler på ytvatten

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i jord- och skogsbruket

och grundvatten. 1 motionen krävs skyndsamma ålgärder för de särskilt utsatta delarna av landet. I den socialdemokratiska reservationen påtalar vi, all i fråga om grundvattnet kan urlakningen leda lill så höga nilrathaller alt del blir olämpligt som dricksvatten. För hög nilralhall i dricksvatten anses innebära medicinska risker i synnerhet för spädbarn. Under vissa omständigheter reduceras nitrat till nitrit i mag-larmkanalen. Nitrit kan i sin lur framkalla blodsjukdomar hos människor och djur. I vissa kemiska föreningar kan nitrat och nitrit också ge upphov lill cancer.

Problemen med för hög nilralhall i grundvaunel är särskilt markanta i inlensivodlade jordbruksområden med lätta sandjordar. I sädana områden har uppmätts anmärkningsvärt höga nilrathaller, som vida överstiger de gränsvärden som rekommenderas av socialstyrelsen. Som Bengl Silfverslrand senare kommer atl utveckla vel vi t. ex. att nitrathalten i Höganäs-områdei är 60 mg per liter, dvs. dubbelt så hög som del hygieniska gränsvärdet. De ålgärder som kommunerna vidtagit har inle lett lill någon varaktig förbättring av vattenkvaliteten.

Socialdemokraterna menar atl den särskilda utredning med de uppgifter som jag här lidigare redogjort för bör arbeta skyndsamt och som sin första uppgift lägga fram förslag lill ålgärder för de särskilt utsatta områdena. Bland sådana åtgärder bör ingå genomgripande undersökningar av nitralförekom-sler och dess orsaker, intensifierade informationskampanjer lill odlare och en samordnad kontroll av vattenkvaliteten. En lokal försöksverksamhet bör snabbt inrättas.

Den borgeriiga majoriteten avfärdar i år som tidigare våra förslag. Det framgår klart av ulskotlsmajoritetens förslag den kraftiga betoning man gör av handelsgödsel som en förutsättning för bedrivande av ell rationellt jordbruk med, som det heter, en privatekonomiski godtagbar avkastning. Gång efter annan understryks delta. Försiktigtvis säger man dock all intensiva jordbruksmetoder i en del fall kan få allvarliga konsekvenser från hälso- och miljövårdssynpunkt, I den mån sådana konsekvenser kan styrkas - säger majoriteten - delar man givetvis motionärernas oro. Vad menas med detta? Hur långt skall konsekvenserna styrkas innan den borgerliga majoriteten är beredd alt vidta klart riktade åtgärder? Del räcker uppenbart inle med den kunskap vi har dels om den kraftiga ökningen av handelsgödsel, dels om effekterna på människors och djurs hälsa av dessa ämnen. För hög nilralhall i dricksvatten anses innebära medicinska risker, i synnerhet för spädbarn. Spädbarn skall t. ex. inle dricka vattnet i Höganäsomrädet. Blodsjukdomar kan framkallas av nitrit. I vissa kemiska föreningar kan nitrat och nitrit också ge upphov liU cancer. Måste allvarliga olyckor inträffa innan en eventuell oro hos borgeriighelen omvandlas till politisk vilja?

Den borgerliga majoriteten kostar pä sig all säga atl "i den mån sådana konsekvenser kan styrkas" delar man motionärernas oro. Men göra något ordentligt vill man inte. Fortsatt forskning förordar man, naturiigtvis - och del är givetvis ingenting all invända mot det. Och så säger man: "1 avbidan på en mera långsiktig lösning av problemen synes det dock viktigt alt frågorna kring nitrathalten i dricksvatten redan nu ägnas speciell uppmärksamhet från

ansvariga myndigheters och forskningsorgans sida." Del är väl en självklarhet att ansvariga organ skall ägna uppmärksamhet ål dessa frågor. Men vad skall politikerna göra? Varför skall inle de ha ell preciserat åliggande atl snabbi ta itu med konkreta uppgifter? En sådan viktig uppgift är alt lägga fram förslag lill lämpliga metoder alt minska handelsgödselanvändningen. Men så långt hänger inte den borgerliga majoriteten med. För miljöfrågor i all ära - de är bara intressanta så länge de inle rör vid de agrara näringarna. Herr talman! Jag yrkar bifall lill den socialdemokratiska reservationen,

KERSTIN ANÉR (fp):

Herr lalman! Diskussionen här gäller faktiskt inte om kvävegödsel kan medföra några risker eller inte för miljön - för det är vi alla fullständigt ense om i utskottet - ulan vad del är fråga om är medlen, och den frågan skall vi nu diskutera.

Reservanterna framställer krav på en utredning som skall framlägga förslag dels om långsiktiga ålgärder för atl få ned handelsgödselanvändningen, dels snabba åtgärder i särskilt utsatta områden.

De snabba ålgärder som faktiskt föreslås är de som har föreslagits i molionen 1977/78:1624. Del gäller dels undersökningar av nitraiförekomsler och markanalyser i utsatta områden, dels intensifierade informationskampanjer riktade lill odlare och dels tillsättande av en särskild samordningsgrupp med representanter för naturvårdsverket, socialstyrelsen och livsmedelsverket samt lokala intressenter.

Det första kravet är i själva verket tillgodosett genom alt en systematisk karlläggning av växlnäringsföriuslerna lill yl- och grundvatten redan håller på alt utföras inom de områden i Syd- och Mellansverige där de här problemen är som värst.

Informationskampanjerna har naturvårdsverket också ägnat sig ål. Del påpekade utskottet redan i fjol. Vi framhöll då all dessa riktlinjer för hur man skall bedriva jordbruk med hänsyn till miljövårdssynpunkler bör utarbetas i samråd med lanibruksslyrelsen.

De myndigheter som molionen föreslår skall samarbela har också redan inlett elt visst samarbete jusl för att samordna de problem som nämns i motionen.

De långsiktiga åtgärderna mot användningen av kvävehandelsgödsel kan rimligen inte grunda sig på annat än forskningsresultat, som ännu faktiskt inle finns. En utredning som föregriper forskningsresultaten kan det ju inte vara särskilt mycket nytta med.

Beiräffande den ökade användningen av kvävegödselmedel håller jag gärna med om atl del är myckel möjligl alt den kan vara för stor, men den har faktiskt gåtl ner någol under de senaste åren, när priserna har gått upp. 1974/ 75 var del 264 000 lon, 1976/77 värdet 259 000 ton och del senaste årel, alltså 1977/78, beräkningsvis 243 000 lon. Sådan är alltså utvecklingen just nu.

All man däremot i princip skall se en minskning av handelsgödselmedlens användning som önskvärd sades redan i den förra budgetpropositionen. Därför harockså lantbruksuniversitetet som bekant utarbetat ett program för

Nr 67

Onsdagen den 17 Januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i jord- och skogsbruket

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i jord- och skogsbruket

forskningsverksamhet för alt kunna nå delta mål.

Årets budgetproposition understryker viklen av del handlingsprogrammet, vilket vi alla är ense om i utskottet. Om del skulle visa sig alt jusl kvävegödslingen i de givor som ges i dag har icke acceptabla följder för vattnets nilralhall och om det sedan visar sig alt man inle kan avväga dessa följder annat än genom alt dra ner avsevärt på gödslingen, då är det naturiigtvis viktigt alt vi har bl. a. en beredskap för all få fram några alternativa odlingsformer.

Jag har personligen länge arbelal för alt slörre intresse och uppmärksamhet skulle riktas jusl mol alternativa odlingsmetoder inom jordbruket-metoder som dä förhoppningsvis skulle kunna ge goda skördar utan dåliga miljöeffekter. De som själva frivilligt använder sådana metoder gör del ju därför atl de anser sig ha god framgång med dem. Det är många unga jordbrukare och jordbruksstuderande som söker sig lill ställen där de kan få kunskaper om de här alternativen. Jag finner det därför rimligt att både forskning och rådgivning i någon mån kunde inriktas även mot dessa former av jordbruk, och noterar med tillfredsställelse atl utskottet delar den åsikten.

Därmed skulle vi kanske kunna inleda ell skede då en teknikvärdering av jordbruket tar med i beräkningen inte bara livsmedelspriserna ulan också jordbrukets miljöeffekter och livsmedlens kvalitet, beroendet av energi, importerade bekämpningsämnen och gödselmedel samt beroendet av den arbetskraft som inte direkt arbetar i jordbruket men som krävs för all del skall fä de varor del behöver och kunna leverera sina produkter i säljbar form. En sådan värdering skulle uppenbariigen visa atl både kostnaderna och arbetskraftsbehovet för jordbruket ser någol annorlunda ul i verkligheten än i de beräkningar som enbart håller sig till vad som händer på själva gården.

Jordbruket kan inle bedömas som under äldre tider-äldre tider betyder här ungefär före 1930 - när del var en mer självständig näringsgren, uppdelad på många relativt självförsöriande produktionsslällen. Numera ingår jordbruket som en del i elt industrisamhälle och lever under samma villkor som det. Miljökraven måste alltså riktas mol jordbruket på samma säll som vi ställer dem mol fabrikerna eller trafiken, men naturligtvis under delvis andra förutsättningar, eftersom jordbrukarna är de enda producenter som avtalar sina priser med staten.

Sådana åtgärder måste alltså studeras av en utredning som har möjlighel alt la med också de vidare ekonomiska och sociala resultaten, inte bara de närmaste miljöeffekterna. Jag anser, liksom utskottets majoritet, att den miljö- och nalurresursulredning vi nu har är del bästa forum för just sådana överväganden. Under alla omständigheter kan vi inle tillsälta en ny utredning som dels bara skulle sitta och vänta på de forskningsprogram som är igångsatta, dels duplicera arbetet hos miljö- och resursulredningen.

Vad beträffar de hårt drabbade områdena, bl. a. i Skåne, finns del redan i dag möjligheler för de lokala myndigheterna alt ingripa i de värsta fallen, t. ex. genom att flytta brunnar, borra djupare brunnar och rena dricksvattnet med jonbylare.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill ulskollets hemslällan, som går ut på alt

samtliga i belänkandel behandlade motioner överlämnas lill naturresurs- och miljökommittén.

MAJ BRITT THEORIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Del kanske är på sin plats all påminna om vad fru Anér sade när hon bökade tala här, nämligen atl del inle gäller alt avgöra om kvävegödslingen är vansklig el ler inte-den är vansklig, sade hon, därom är vi överens - ulan alt vad frågan gäller är med vilka medel vi kan göra o.ss av med den.

Sedermera kom fru Anér fram lill all det enligl hennes bedömning inle föreligger klara bevis för effekterna av kvävegödsling. Jag vet inle rikligt vilken ståndpunkt folkpartiet egentligen har. Försl är det vanskligt med kvävegödsel,och då bor man vidta åtgärder. Sedan är del inle bevisat alt det är vanskligt, och då kan man vänta med åtgärder.

Del är intressant att notera alt folkpartiet, som faktiskt har varit med och drivit dessa frågor, också i år har en motion som går helt i linje med den socialdemokratiska motionen. 1 den krävs nämligen atl man begränsar användningen av bekämpningsmedel och andra kemiska medel inom jord-och skogsbruket. Men folkpartisterna inom jordbruksutskottet har nöjt sig med all skicka molionen vidare, inte med krav på en begränsning av användningen av dessa medel, som del står i den socialdemokratiska reservalionen, utan med uttalande alt den bör lämnas till naturresurs- och miljöulredningen för vidare beaktande.

Den socialdemokratiska molionen kräver en särskild utredning med den preciserade arbetsuppgiften alt utreda en begränsning av användningen av handelsgödsel och framlägga förslag om detta. Inte etl ord därom återfinns i den borgeriiga majoritetens skrivning. I den socialdemokratiska motionen krävs inte heller all en utredning skall sitta och vänta pä material. Utredningen skall sammanställa del material som finns, bedöma de hälso-och miljömässiga konsekvenserna och framlägga förslag på olika områden för en kraftig begränsning av användningen av handelsgödsel. Vi har i den socialdemokratiska reservalionen också sagt ifrån atl den första primära uppgiften är all rikla in sig pä de .särskilt utsatta områdena. Vi har också preciserat hur del arbetet bör gå till.

Om det fanns en verklig känsla bakom den folkpartistiska motionen med krav på begränsningar av dessa medel, hade del varit rimligt att vi nu i riksdagen hade haft en majoritet för del här förslaget. Tyvärr nödgas vi konstalera atl vi för tredje året i rad måste återkomma med kraven på begränsningar av handelsgödselanvändningen. Vi återkommer med förhoppningen atl någol av de borgeriiga partierna äntligen inser atl det måste agera.

Nr 67

Onsdagen den 17 Januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i jord- och skogsbruket

KERSTIN ANÉR (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag måsle tyvärr upprepa att del inle går all vidta några ålgärder mol användningen av handelsgödsel utan alt man har de ytteriigare forskningsfakla som nu är på gång. Jag kan inte riktigt se poängen med atl

Nr 67

Onsdagen den 17 Januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i jord- och skogsbruket

samtidigt ha ell forskningsprogram som skall la fram fakta och en utredning som skall föreslå ålgärder på grundval av de fakta som vi faktiskt ännu inle har. En sak är all säga alt del finns för mycket nitrat i vattnet - det är mycket möjligl atl del är så - men en annan sak är att säga på vilket sätt och med vilka exakta och lokall varierande metoder man skall kunna göra någonting praktiskt ät det.

MAJ BRITT THEORIN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Lål mig bara konstatera alt naturresurs- och miljöulredningen i sina direktiv inle har fått lill uppgift all ta fram metoder för atl begränsa användningen av handelsgödsel. Men det är vad socialdemokraterna har krävt i sin stora miljömotion, och del är därför som vi kräver all denna precisa uppgift skall fastläggas från Sveriges riksdags sida.

KERSTIN ANÉR (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Metoderna för atl begränsa handelsgödselanvändningen måste las fram av forskare, och forskarna har olika åsikter om detta problem. Jag kan citera en skrift som lantbruksuniversitetet skickade ul i fjol. Där slår: "Man betonar ofta all jusl handelsgödselkvävei utnyttjas svagt och är hemfallet ål föriuster." Del betyder alltså all del lakas ut. "Detta har inte stöd i cirkulationssludierna, inte ens om man inskränker sig till den del av kvävecirkulationen, som gäller marken och grödan."

Del är alltså andra saker än handelsgödselkvävei som åstadkommer faror, och man måsle lilla på alltsammans pä en gång.

Naturresurs- och miljöulredningen skall se på de stora allmänna avvägningarna mellan miljö- och ekonomiska effekler. Del slår också, vill jag minnas, i den socialdemokratiska reservationen att man måste göra denna avvägning på etl eller annal säll. Den avvägningen kan göras i jusl naturresurs- och miljöutredningen, men naturiigtvis inle förrän vi har tillgäng lill de forskningsfakla som vi fortfarande inte rikligt äger.

Talmannen anmälde alt Maj Britt Theorin anhållit att till protokollet fä antecknat atl hon inte ägde rätt lill ytterligare replik.

BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! "Vattnet är etl farligt gift, vilket omger Visby stift." Sä skaldade vid sekelskiftet den lundensiske poeten och humoristen Falstaff, fakir. Detta inlägg i miljödebatten kom alltså långl innan industrialismen fåll sill genombrott i värt land och långt innan kemiska medel kom till användning inom jordbruket.

Industrins och kommunernas miljöförorenande utsläpp har under en längre tid varit föremål för en intensiv debatt, Det är bra. Den debatten skall fortsätta. Den har varit myckel nyttig. Och den har letl fram till konkreta resullal. Sverige lorde vara ell föregångsland när del gäller miljöinvesteringar i kommuner och näringsliv. Den kritiska granskningen av industrins och kommunernas handhavande av miljöfrågorna måsle fortsätta. Men vi kan

väl konstatera atl industrins miljöfariighel på etl ibland snedvridet sätt filt dominera debatten, medan jord- och skogsbruk ganska myckel i skymundan filt fortsätta med en miljöfarlig verksamhet som på sikl kan fä nog så allvarliga följder.

Konstgödslingen är i dag älta lill tio gånger slörre än 1939, då åkerarealen var 700 000 ha slörre än i dag. Självfallet har användningen av handelsgödsel hafl oerhört slor betydelse för att förbällra skördeutfallet. Det sambandet är det väl ingen som förnekar. Men ingen borde heller blunda för del förhållandel all t. ex. nitralhalterna i värt grundvauen stigit i viss proportion lill den kraftigt ökade konslgödselanvändningen i jord- och skogsbruket.

Utsläppen av oorganiskt kväve har ökat med 22 % under åren 1969-1977. Detta är en direkt följd av den ökade kvävegödslingen i jord- och skogsbruket. Man räknar med atl i genomsnitt hela 50 96 av det kväve som via gödsling tillförs jordarna försvinner lill omgivningen. Därav beräknas ungefär hälften gå bort genom ullakning och vattenavrinning, medan andra hälften försvinner till luften.

När vi i fjol diskuterade den här frågan förnekade företrädare för centerpartiet att det skulle föreligga något samband mellan konstgödsling och ökade nilrathaller i grundvattnet.

Utskottsmajoriteten har- förmodligen inför trycket från verkligheten - i år använt något mer nyanserade skrivningar. Nu erkänner man alt ullakningen av kväve kan förekomma, även om delta fortfarande sker i överslätande ordalag.

Ell flertal undersökningar, utförda i andra länder, bl. a. Danmark,ochi vårt eget land av svenska forskare inom t. ex. lantbruksuniversitetet, visar etl klart samband mellan gödsling och ullakning av nitrat, vilket alltså leder lill all bl. a. dricksvattnets kvalitet försämras. I forskningsrapporten Förluster av växtnäring från åker, vilken utkom i fjol pä lantbruksuniversitetet, framhålls bl. a.: "En minskad användning av kvävegödselmedel är den radikalaste och effektivaste metoden föratt minska nitrat-ulakningen i marken och vattnet." Naturvårdsverket har också flera gånger framhållit all de stigande halterna av nitrat i grundvattnet är alarmerande och att det flnns ett klart samband mellan gödsling och ullakning av kväve. Naturvårdsverket använder alltså uttrycket "alarmerande". Jag vill dä säga atl verkligheten inle är fullt så idyllisk som Kerstin Anér velat framställa den.

Man framhåller från naturvårdsverkets sida bl. a. atl intensivt odlade sandjordar, som finns t. ex. i Brunnbyområdei i Höganäs kommun, måsle betraktas som riskområden ur hälsosynpunkt.

Risken med höga nilrathaller är dels atl de kan leda lill blodsjukdomar hos mindre barn, dels atl nitrat i vissa föreningar kan framkalla cancer. En minskning av handelsgödselgivan är också enligl naturvärdsverket det mest radikala sättet all sänka nitralhalterna. En sådan minskning skulle medföra en nedgång av utlakningsförlusten i minst samma omfattning som skördeminskningen, anser naturvårdsverket.

Förhållandena i Höganäs kommun har särskilt berörts i motionen 1624. Minst 5 000 människor i denna kommun får etl dricksvatten i sina kranar.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i Jord- och skogsbruket

3 Riksdagens protokoll 1978/79:67-69

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i Jord- och skogsbruket

vilket under en följdavår innehållit nilrathaller som ligger ungefär dubbelt så högt som av socialstyrelsen fastställt hygieniskt gränsvärde för nitrat på 30 mg/1.

Ulskollel säger pä s. 5 i belänkandet-Kerstin Anér var också inne på detta - all berörda myndigheter med stöd av nu gällande lagar kan vidta erforderiiga åtgärder mot t. ex. vallenföroreningar. Om det hade varit sä enkelt hade nog frågan redan varit löst.

Vissa åtgärder har vidtagits. Bl. a. har nilralhalligl vatten blandats ut med nilralfaltigl. Det har endast kortsiktiga och ibland inte några effekter alls. Men åtgärderna har inte räckt lill några påtagliga förbättringar. Man angriper sjukdomens symtom men inte dess egentliga orsaker, nämligen kvävegödslingens negativa inverkan pä grundvattnet.

SGU - Sveriges geologiska undersökning - har i ell yttrande betraktat företagna ålgärder som mycket kortsiktiga och konstaterar att problemen med de höga nitralhalterna i Brunnbyområdei sammanhänger med markanvändningen och geologiska förhållanden. Området består som nämnts av lätta sandjordar, och pä stora arealer intensivodias potatis. Kvävegivorna ligger pä mellan 100 och 150 kg per hektar, vilket är ungefär dubbelt sä myckel som genomsnittssiffrorna för landet.

Lantbrukarna har informerats, säger man frän lokalt cenlerhåll, och hänvisar till en liten broschyr som heter Gödsla grödan - inle vattendragen. Men vi har faktiskt konstaterat alt denna broschyr inte delals ul lill jordbrukarna, åtminstone inle i den utsträckning man kan förvänta sig.

Jag tror all del är värdefullt alt konstatera inte bara atl det finns miljömässiga konsekvenser av handelsgödselanvändningen utan också atl konstgödsellillverkningen är myckel energikrävande. Sveriges dominerande konstgödseltillverkare förbrukar sålunda hela sex gånger sä mycket energi som Malmö kommun. Detta borde väl i någon mån ge centerpartiet en tankeställare.

Debatten om konstgödslingens inverkan på luft- och vattenmiljö har på etl myckel slående sätt avslöjat hur stort steget kan vara mellan stolta miljöparoller och vackert tal om ekologisk balans, å ena sidan, och en verklig vilja lill konkreta insalser för att skapa en bättre miljö, ä den andra.

När SJ:s banvallar besprutats, när kommunala park- och rabatlanlägg-ningar ogräsbekämpals, då befinner sig centern ofta bland stormlrupperna, dvs. i främsta skyttelinjen, men när jordbrukets alltmer omfattande användning av kemikalier och konsigödselmedel och dess konsekvenser för vår miljö förs på lal, då finns centern inte ens med i reservarmén.

Herr lalman! Jag vill med del anförda yrka bifall lill den socialdemokratiska reservalionen.

EINAR LARSSON (c):

Herr lalman! Vissa socialdemokrater tycker inte om cenlerns miljöpolitik, centerns arbete inom miljöpolitiken och centerns framgångar i de sammanhangen. Det är därför debatten i riksdagen ofta blir underiig i sådana här frågor. Jag vill nu emellertid bortse ifrån denna attityd, som vi tyvärr kan

iaktta i nästan alla sådana här sammanhang. Jag vill inte ge mig in pä att argumentera med socialdemokraterna i de termerna. Jag anser nämligen alt det är någonting som inle gagnar utvecklingen av miljöpolitiken i värt land, och del är egentligen ointressant för de människor som är berörda av hur vår miljö är utformad.

Utskoltsmajorileten kan helt naturiigt inte heller tillåla sig sä vårdslösa formuleringar som socialdemokraterna gör frän den här talarstolen. Vi kan inte heller tillåta oss atl ange sådana felaktiga uppgifter som de som är redovisade i den reservation socialdemokraterna nu föreslår alt riksdagen skall rösta för.

Den jordbrukspolitik som förts i värt land och de följder av den som nu kan utläsas är i hög grad betingade av den målsättning som varit vägledande för statsmakternas beslut från 1940- fram ull 1960-lalel i fråga om den långsiktiga jordbrukspolitiken. Uppbyggandet av rationella företag med hög avkastning, där bl. a. användningen av handelsgödsel utgjort en mycken viktig produktionsfrämjande faktor, har legat i linje med den jordbrukspolitik som förts. Del har varit etl samhällsekonomiskt intresse, fru Theorin. Och samhällsekonomiskt intresse är väl inte fult, det också? Del är väl bara privatekonomi som är fult?

Av det nu sagda följer att problemen med kemiska medel inle kan särbehandlas frän miljöpolitiska synpunkler. En i molionerna åsyftad inriktning av jordbruksproduktionen förutsätter enligt utskottets mening all överväganden görs angående jordbrukspolitiken i stort. Där inbegrips bl. a. de samhällsekonomiska konsekvenserna av en ändrad produktionsinriktning.

1972 års jordbruksulredning var inne pä delta men log inte ställning i dessa frågor.

Vi samlade i ulskollel en myckel kvalificerad panel som vi hade möjlighel atl ulfråga i dessa sammanhang. Del framkom dä -som utskollsmajoriielen säger i sin skrivning - atl nilralförorening kan härledas lill överdosering av gödselmedel i jordbruket. Men vi skall komma ihåg - vilket experterna var mycket noga med alt framhålla - all den omfattande föroreningen i länga stycken kan härledas till helt andra källor, nämligen till organiska kvävekällor som torvmossar, som i vissa sammanhang-del fick vi bevisat vid det tillfället - utgör vattenläklskälla till områden i Halland och nordvästra Skåne, och organisk gödsel, som ju i miljöpolitiken anses fint och lovligt men som aren minst lika stor bov i detta drama som de syntetiskt tillverkade näringsämnena.

Beträffande följderna av en förorening av vattnet vill jag bestämt påstå atl del inte råder några delade meningar. Det får inte förekomma all vattnet är skadligt för människor - vare sig för barn eller för andra människor. Det är vi helt ense om. Är det så, måste det snabbi åtgärdas. Och del kan åtgärdas pä många sätl.

Jag tillät mig i dag ringa lill gatuförvaltningen i Helsingborg, som i vissa sammanhang nämnts som exempel. Där gav man besked om alt ingen vattenförsörjning som kommunen har hand om har värden som överstiger de tillåtna. Allt vatten där är av mycket god kvalitet. Men det är riktigt, som

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i jord- och skogsbruket

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i Jord- och skogsbruket

Bengt Silfverslrand säger, all man har problem i en del andra kommuner med mindre vattentäkter.

Jag blir inle klok på påståendena i reservalionen. Där säger man lilet vårdslöst att kvävegödslingen i jordbruket har ökat våldsamt. Jag kan inle nöja mig med en sådan formulering. Jag har gått lill statens jordbruksnämnd för all fl vela hur det förhåller sig med del. Den gav beskedet atl användningen av kvävegödsel i del svenska jordbruket från 1976 lill 1977 minskade med 23 000 ton. Från 1977 till 1978 minskade den med ytteriigare 53 000 lon. Det haralltså varit en minskning på sammanlagt 76 000 ton pade senaste åren. Jag vill inte påslå all det har något med regeringsskiftet alt göra -jag vill som jag sade inle ge mig in i del slags debatt som fru Theorin bedriver. Men jag tycker inledet är riktigt hederligt all kasta ifrån sig skuldbördan och tro alt man löser de här svåra problemen med en politiskt irriterad taktisk debatt. Jag tror vi kommer längre genom alt göra exakta och konkreta ställningstaganden utifrån en verklighet som vi är eniga om måste utredas betydligt mer än vad som hittills skett.

Jag vill liksom fru Anér hänvisa till lantbruksuniversitetets program, som utomordentligt ambitiöst går in för nya handlingslinjer i dessa sammanhang. Jag kan ju säga, när man i årets budgetproposition avstyrkt lantbruksuniversitetets framställning all fl utföra forskning och försök i de här sammanhangen, alt fru Theorin och andra far ell utomordentligt tillfälle att demonstrera sin praktiska handlingskraft genom att se till alt de erforderiiga resurserna verkligen ställs lill lantbruksuniversitetets förfogande.

Jag lycker det är riktigt atl vi tar dessa problem på fullt allvar och ser lill all de analyseras samt atl förslag därefter väcks och åtgärder vidtas. Egentligen kan man förvåna sig över atl del skall behöva finnas två förslag för riksdagen alt rösta om.

Utskoltsmajoriteten vill att denna fråga skall utredas och utredas snabbi. Vi har tillåtit oss atl nämna den av regeringen tillsatta naturresurs- och miljöutredningen, men enligl reservanierna duger inte den utredningen. Jag vel inte vad del är för fel pä utredningen, efiersom den inte duger i del här sammanhanget. Direktiven är myckel omfattande, ochjag skall inte la upp kammarens lid med att citera dem. Men jag vill verkligen rekommendera dessa direktiv förstudium. De inriktarsigpåen mycket ambitiös målsättning med hänsyn lagen till balans i naturen och med hänsyn lagen till varsamhet när del gäller våra naturresurser.

Jag vill nöja rhig med all säga alt departementschefen i direktiven uttalat: "I den mån kommittén finner atl någon fråga inom dess ämnesområde påkallar särskild utredning som inle är av den övergripande karaktär all den lämpligen bör utföras av kommittén börden kunna föreslå atl frågan utreds i särskild ordning.

Jag bedömer del som angelägel att kommittén så snabbi som möjligl kan redovisa vissa förslag och särskilda studier i form av delbelänkanden."

Jag vet inte vad motionärer mer kan vänta sig av lillmölesgående i riksdagsbehandlingen när del gäller en framställning i en sådan här konkret fråga.

Är del något fel på utredningen? Jag har tittat lilet på vilka ledamöter som ingår. Jag finner bl. a. Ulf Lönnqvisl, utredningssekreterare, och ledamoten av jordbruksutskottet Wivi-Anne Radesjö. Har de inte socialdemokraternas förtroende i en sådan här viktig fråga? Vidare ser jag åtta sakkunniga och sexton experter. Bland experterna ser jag departementsrådet Lennart Lindgren, som var chef för dem som utformade den svenska nationalrapporten i vattenfrågor lill FN:s vatlenkonferens. Jag ser vidare Malin Sundberg-Falkenmark som, vågar jag säga, är den förnämsta vallenexperten i Sverige. Och inte bara det - hon ansågs i FN vara den förnämsta i världen, eftersom hon blev generalrapportör för den stora vattenkonferensen i Mar del Platå. Jag undrar vad del är för fel då man inte kan ha förtroende för dessa personer. Vidare finns fyra sekreterare med professor Erik Arrhenius som huvudsekreterare.

Nå, säger reservanierna, den här frågan är för slor och för omfattande-de här personerna har sä myckel annat all göra. Då vill jag framhålla alt normal praxis i sådana här sammanhang är all riksdagen aldrig binder regeringen då det gäller vilket slags utredning regeringen vill tillsätta. Skulle del vara sä som Maj Britt Theorin och Bengl Silfverslrand säger här, all denna utredning och dess direktiv inle duger, ulan alt det måste tillsättas en annan, så tror jag all regeringen har del goda omdömet att handla därefter. Även om Maj Britt Theorin och Bengt Silfverslrand har koncentrerat sig på atl bekämpa centerpartiet och jordbruksutskottets majoritel, kan man väl i alla fall ha någol förtroende för den regering som man själv har bidragit till tillkomsten av.

Herr lalman! Jag ber alt fl yrka bifall lill utskottets hemslällan.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i Jord- och skogsbruket

I della anförande instämde Anton Fågelsbo (c).

MAJ BRITT THEORIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är inte måtta på vad man tilltror socialdemokraterna. Lyckas inle regeringen följa vad den borgeriiga majoriteten har krävt, skall vi ändå hysa förhoppningar om eller medverka till au regeringen tillsätter den utredning som vi vill ha.

I den socialdemokratiska motionen kräver vi alt det tillsätts en utredning med klara direktiv och preciserade uppgifter. Det kan vara på sin plats att Einar Larsson pekar på var felaktigheterna i reservationen skulle finnas - det har han inte redogjort för på någon enda punkt. Jag är intresserad av alt fl vela det.

Del enda Einar Larsson kunde peka på var atl kvävegödslingen hade minskat i omfattning de tvä senaste åren. Jag vet inte om Einar Larsson lyssnade på Kerstin Anér, men hon gav förklaringen: Det är prishöjningarna som har åstadkommit den minskningen. Skall vi genom atl höja priserna på vissa miljöfördärvande ämnen avvakta en sänkning av miljöeffekterna och den vägen räkna med alt kvävegödslingen minskar i omfattning? Del stämmer dä rakt inte med en socialdemokratisk politik.

Nu är jag inle riktigt klar över vad borgerligheten egentligen tycker. Kerstin

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i Jord- och skogsbruket

Anér säger å ena sidan alt del inte råder något tvivel om atl vi är ense om effekterna av dessa ämnen, men ä andra sidan säger hon atl vi inle känner till de bästa metoderna. Einar Larsson är inte riktigt säker på effekterna. I ulskollsmajorilelens skrivning, vilken han har bidragit till, finns del ingenting sagl om atl det skall vara en uppgift all begränsa handelsgödselns användning. Det är litet beklämmande alt den folkpartistiska motionen, som tydligen bara väckts av populära skäl och inte för all följas upp men i vilken klart begärs en begränsning av användningen av dessa medel, inle har fatt gensvar hos folkpartisterna i jordbruksutskottet.

Det socialdemokratiska utredningskravel är i vår motion ordentligt preciserat. Del slår-och del vill jag gärna också säga lill Kerstin Anér-atl en samhällsekonomisk bedömning rörande konsekvenserna av förslagen givelvis bör ingå i uppdraget. Man bör alltså studera effekterna, ta fram metoderna och snabbt presentera förslag. Skillnaden mellan den borgerliga majoriteten och oss är att vi kräver förslag för alt minska handelsgödslingen. Del vill inte den borgeriiga majoriteten slälla upp på.

Vi har inga som helst invändningar mot centerns miljöengagemang, bara det följs upp av politisk handling och inte blir enbart en läpparnas bekännelse. Vi har också fullt förtroende för våra ledamöter i de olika utredningarna. Men de utredningar som Einar Larsson refererar 'ill har inle filt lill uppgift all granska dessa frågor. Vi bedömer dem som brådskande och angelägna och kommer som sagl för tredje årel i följd all kräva atl riksdagen ställer sig bakom våra förslag om snabba åtgärder när det gäller handelsgödseln.

BENGT SILFVERSTRAND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har en viss förståelse för atl Einar Larsson känner sig irriterad över alt i sin egenskap av lantbrukare, centerpartist och miljövän här i kammaren ständigt behöva yrka avslag på förslag som syftar till all förbättra vår miljö. Jag förslår alt del kan kännas besvärande.

Einar Larssson talade om vårdslösa formuleringar. Jag vill all han preciserar i vilket avseende jag skulle ha lämnat felaktiga uppgifter. Jag vore lacksam för detta. Det är viktigt atl 11 klarhet på dessa punkier.

Sedan har Einar Larsson mycket slor otur i sina kontakier. Före förra debatten hade han haft kontakt med någon kommun om vallenkvaliteten, och där fanns inga problem. Nu har han ringt till Helsingborg, och inle heller där finns några problem, enligt Einar Larsson. Men Einar Larsson kunde la kontakt med sina partivänner i grannkommunen, Höganäs, så kunde han fl bekräftelse på vad jag här har framfört. Men det har han alltså inte brytt sig om att göra.

Jag kan upplysa Einar Larsson om atl del faktiskt finns ell myckel slorl miljöproblem av denna karaktär i Helsingborg. Rååns flödesfåra växer nämligen igen just beroende på den intensiva kvävegödslirtgen av omkringliggande områden.

I avslutningen av milt anförande kritiserade jag cenlerns miljöpolitik, och jag skall i detta inlägg bevisa all jag hade rätt. Einar Larsson sade att vattnet inte far vara skadligt för människorna och att vi snabbt måste lösa problemen.

Nu har vi socialdemokrater kommit med etl myckel måttfullt krav i motionen 1624, nämligen följande:

"Genomgripande undersökningarav nitraiförekomsler och derasorsaker-med bl. a. markanalyser-i särskilt utsatta områden i Skåne. Undersökningar bör ske i naturvårdsverkets regi."

Ja, Einar Larsson, kan man inle bifalla etl så måttfullt krav får man faktiskt räkna med atl ens miljöintresse och cenlerns miljöiver inle tas rikligt på allvar.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi har bifallit dessa framslällningar, herr Silfverslrand och fru Theorin, men vi har bara inle kunnat göra det med de formuleringar som återfinns i reservalionen. Jag vill såsom exempel la resonemanget om alt kvävegödslingen stabilt ökar. Det är ell helt felaktigt påstående i reservalionen. Jag har nöjt mig med all redovisa hur den stabilt minskar. 1976 kunde det bero på prisförändringarna i samband med oljekrisen. Men sedan dess har priset ökat, så del går inte all anföra del skälet, sä som fru Theorin gör.

Kan fru Theorin ge någol exempel pä all riksdagen genom sitt beslut har klavbundit regeringen i fråga om en utrednings sammansättning och direktiv samt när del gäller hur den skall arbeta? Jag lycker all utskottet har tillstyrkt dessa motioner på ett rejält sätl så långl man någonsin kan önska sig. Jag är rörd över den förståelse som herr Silfverslrand visar för del dilemma som han anser att jag befinner mig i. Jag tycker emellertid att jag inte är i något dilemma. Vi har uttalat vår sympati för farhågorna, och vi har överiämnal saken till det organ som har hand om detta och som vi verkligen har slorl förtroende för.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i Jord- och skogsbruket

MAJ BRITT THEORIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är ytterst intressant all lyssna på Einar Larsson. En riksdag kan inle klavbinda en regering, menade han, I den socialdemokratiska reservationen krävs att frågorna om handelsgödseln skall behandlas av en särskild utredning. Vi har också pekat på vad en sådan utredning bör göra såväl långsiktigt som kortsiktigt,

Einar Larsson framhöll i sill förra inlägg alt dessa frågorsaml alla förslag till ålgärder snabbt skall utredas. Utskottsmajoriteten anför alt frågorna, med hänsyn lill utformningen av direktiven lill naturresurs- och miljökommittén, bör skickas dit, "eftersom de sammanhänger med den moderna produktionstekniken inom jordbruket". Ingenslans står det alt man speciellt önskar att utredningen snabbt skall ta upp och diskutera en begränsning av användningen av handelsgödsel samt komma med ett förslag, vilket Einar Larsson lidigare försökte ge riksdagen ett intryck av.

Jag förstår inte riktigt det resonemang som förs. Antingen menar man att åtgärder snabbi måste vidtas och då kräver man del i sitt yttrande eller också säger man atl frågorna hänger samman med så många andra bitaroch framför en förfäriig massa ursäkter för att man inte snabbi föreslår åtgärder.

Del är precis vad den borgeriiga majoriteten har gjort. Ni har velat skicka

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i Jord- och skogsbruket

över problemet och gömma det i en långsiktig utredning. Ni har sagt alt myndigheter och forskningsorgan skall la sitt ansvar, men ni vill inte låta politikerna i Sveriges riksdag la sitt ansvar och säga ifrån att nu brådskar det med begränsningen av användningen av handelsgödsel.

Nu måste kunskaperna sammanställas, ålgärder övervägas och förslag komma fram snabbi. Skillnaden mellan oss och er är all vi kräver ell förslag om ålgärder mol användningen av handelsgödsel. Del ställer inle den borgeriiga majoriteten upp på. Ord och handling bör vara samma sak, Einar Larsson.

BENGT SILFVERSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Nu säger Einar Larsson i sill senaste inlägg alt molionerna egentligen har blivit bifallna. Omröstningen om en stund lär väl utvisa hur del förhäller sig med del.

Men jag skulle vilja ställa frågan, eftersom jag som sagl tvivlar på Einar Larssons verkliga miljöintresse: Hur lång lid skall de kanske litet drygt 5 000 människor som nu i sex ä sju år hafl ett oacceptabelt dåligt vatten behöva vänta pä atl de åtgärder som Einar Larsson senast hänvisat lill skall bli utförda? Kan jag fa etl konkret svar på den frågan?

Einar Larsson tog inte upp siu tidigare påslående om de vårdslösa formuleringarna. Eftersom jag inte fick någol svar på den punkien far jag väl tolka honom pä del sättet alt uppgifterna är korrekta, och jag vill avslutningsvis understryka vad jag sagt med ytterligare etl par uppgifter som belyser det vi här diskuterar.

Socialstyrelsen gav i fjol ut en liten skrift i serien Socialstyrelsen redovisar, som heter Nitrat och nitrit, tillförsel och omsättning hos människan. Där framgår det hur allvariigt problemelär. I den skriften slår del klart atl man bör eftersträva produktionsmetoder som häller nitralhalterna nere. 1 första hand är del nödvändigt all minska användningen av kvävegödsel.

Professor Eliel Steen vid Sveriges lantbruksuniversitet sade i Miljöaktuellt för ungefär ett halvår sedan: "Till följd av gödslingen transporteras stora mängder kväve från åkrarna, vilket bl. a. leder till att dricksvattnets kvalitet försämras på många häll."

Jag vet inte hur mänga belägg för att den ökande handelsgödselanvändningen medför stora problem vi måsie komma med i de här debatterna innan Einar Larsson skall känna sig övertygad om att jordbruket allvarligt påverkar och i vissa avseenden försämrar vår miljö.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Skillnaden i omdöme är här alt medan motionärerna och reservanterna på förhand bestämt sig för att handelsgödsel och bönder och centerpartister bör bekämpas och inriktar sig på del, så kan ulskollel inle nöja sig med den bedömningen. Vi har, som jag sade, i en myckel kvalificerad panel falt information om alt sju eller åtta andra kraftiga föroreningskällor i samma grad kan vara orsak till en vallenförorening, inte minst när del gäller nitrat.

Därför tycker jag atl Bengl Silfverslrand och andra gör sig skyldiga till en vårdslös formulering när de inriktar sig på en enda möjlig föroreningskälla, nämligen handelsgödseln. Jag säger att den är möjlig. Jag har inte försökt bortförklara den, men jag vill ha besked om hur det förhåller sig.

Vad har Bengt Silfverslrand för stöd för att vattnet i ån är förorenat av enbart handelsgödsel, när det finns tusentals sepliklankar som är anslutna till ån och vilkas kvalitet man inle har analyserat sä noga. Men del är en större folkgrupp som berörs av del, sä den kan man inle hoppa på så där som man kan göra med bönderna.

Sedan är jag förvånad överalt Bengt Silfverslrand i sju älta år som aktiv kommunalman i Höganäs har låtit sig nöja med det förhållandel. Det bör kommunen åtgärda väldigt snabbt, och det finns många vägar alt lösa problemet.

Vad beträffar fru Theorins resonemang om den utredning som hon inle har tilltro lill vill jag säga all del står på sex sidor i direktiven lill denna utredning att den skall la ställning lill de frågor del här handlar om, och vattnet nämns som en mycket viktig naturresurs som utredningen också skall befatta sig med. Jag har nämnt de förnämliga experter jusl på vallen som finns med i utredningen.

Närmare bifall till motioner kan man inte komma, och jag vill säga all del tillstyrkande som utskoltsmajoritelen har gjort genom alt föreslå riksdagen all skicka molionerna till naturresurs- och miljökommittén innebär mer bifall än vad motionerna i förhållande till sin utformning förtjänar.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i Jord- och skogsbruket

Talmannen anmälde att Bengt Silfverslrand och Maj Britt Theorin anhållit atl lill protokollet fa antecknat att de inte ägde rätt lill ytteriigare repliker.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Del är två faktorer förulan vilka det över huvud laget inte hade varit möjligl att med vegetabiliska livsmedel försörja en oavbrutet växande världsbefolkning.

Den ena-den oss i liden närmast liggande-ärsvensken Herman Nilsson-Ehles arbete inom geneliken, som möjliggjort en långl driven sortförädling med sikte pä högre avkastning. Men en sådan högre avkastning Hr vi sanneriigen inle gratis. Det krävs medverkan av diverse kemiska och växtfysiologiska processer, varvid av olika grundämnen bildas näring i sådan form som vi kan tillgodogöra oss.

Och här kommerden andra faktorn in i bilden-eller snarare den första, om vi skall la hänsyn lill tiden. Del är tysken Justus von Liebigs upptäckt för ungefär 125 år sedan, atl man genom tillförsel på konstlad väg kunde ersätta vad man genom ökade skördar så att säga odlat bort av åkerjordens mineraliska beståndsdelar. Och inle bara del! Man kunde genom lämpligt avvägd övergödsling - något som noga skall skiljas frän övergödning som innebär alltför rika gödselgivor- i viss mån reglera stråslyrkan. Man kunde vidare förbällra skördarnas kvalitet - inle minst mjölets bakningsegenska-per.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i Jord- och skogsbruket

Jag bör kanske betona atl del bara är lillförselsätlel när del gäller de skördeökande ämnena som är konsilal. Ämnena - huvudsakligen kväve, fosfor och kalium - är precis desamma som förekommer i naluriig gödsel, I denna måsle dessa ämnen f ö, försl omvandlas till oorganiska föreningar innan de kan las upp av växtligheten.

Nu vill socialdemokraterna kraftigt begränsa användningen av handelsgödsel. Vad man menar med "kraftigt" säger man försiktigtvis inle.

Ett totalt slopande av handelsgödsel skulle innebära en skördenedsätlning till hälften av den nuvarande. En 25-procenlig minskning av handelsgödsel-givorna skulle betyda ett skördeborlfall på ca 10 %. Del är med andra ord inle några små ingrepp i jordbruket som aktualiseras. Det är ingrepp som helt skulle slälla den nu tillämpade jordbrukspolitikens effektivitetsprincip på huvudet. Del är fullkomligt enorma belopp som skulle krävas för all bekosta bortfallet av hälften av värt jordbruks avkastning. Även om vi nöjer oss med en 25-procenlig minskning av gödselgivorna - alltså etl avkaslningsborifall på 10 96 - blir del ändå inle fråga om småsaker.

Vi har inom jordbruket uppdraget atl skaffa fram livsmedel till värt land och även lill människor ulanför våra gränser. Vilka skulle en sådan minskning gä ul över? Vilka skall man låta svälla?

Är del av socialdemokraterna anförda motivet - kväveutlakning av hälsovådlig omfattning - verkligen så allvarligt alt vi skall vrida utvecklingen 100 år tillbaka i liden? På moderat håll anser vi inte del.

De faror socialdemokraterna pekar på existerar, och de är fuller väl värda atl tas på allvar. Men än så länge finns det så många frågetecken atl vi inte kan finna de föreslagna åtgärderna befogade. Vi kan inte finna något motiv för alt man bara inriktar sig pä jordbruket.

Statistiken kan som bekant tolkas pä olika säll. Det mä vara hänt att den totala handelsgödselanvändningen fortfarande ökar. Men del säger oss i del här sammanhanget ingenting. Frågan är på vilka jordar spridningen har skett och om del där blivit en rubbning av balansen i det ekologiska systemet. Om del finns mer nitrat i marken än vad växtligheten kan ta upp är det ovedersägligen risk för ullakning, men del gäller om kvävetillförseln skett såväl med naturiig gödsel som med handelsgödsel eller genom biologisk fixering via bakterierna i baljväxler och i alträdens rötter.

Det må som sagt vara atl kurvan för förbrukningen fortfarande befinner sig i stigande, men del har tydligt planat av genom all man har minskal användningen på siora arealer under sista liden, åtminstone för de sedan länge rationellt brukade enheterna. Jag skulle för min del vilja tolka den delen av statistiken så, atl ökningen av förbrukningen nu ligger hos brukningsdelar som lidigare inle hafl så stor förbrukning. Med andra ord: Del är jordar där del åtminstone teoretiskt inle bör vara något niiraiöverskoli, alltså en ganska liten risk för någon kväveutlakning. Hur vel man förreslen atl den påvisade nitratullakningen härrör från just handelsgödsel? Den största ullakningen av alla kommer ju från heliräda, där man inte gödslar med kväve alls.

Jag är angelägen om all än en gäng påpeka, att en ökad nilralhalt i våra vatten är värd alt ta pä allvar. Men som alllid i sådana härsammanhang frågar

man sig härvid hur slor del av den föregivna nitralökningen som är reell och hur stor del som beror på alltmer förfinade mätmetoder. Vi kan från moderat håll inte finna någon anledning att lägga handelsgödselmedlen under produklkonlrollnämnden, dvs. sälla likhelstecken mellan gödsel och gift.

Frän lantbruksuniversitet, frän lantbruksnämnder, från hushållningssällskap, från cenlralföreningar och frän andra, som har jordbrukels förnödenheter på sitt program, bedrivs en livlig rådgivning med sikte på all bringa jordarna i balans genom försöksverksamhet och genom propaganda för en på markkarlering grundad gödsling. Del är den vägen vi menaratt vi skall gå: Ge hushållningssällskapen tillbaka de resurser för försöksverksamhet som de hade innan de av riksdagens socialdemokratiska majoritel en gång tvingades skära ned den.

Sedan finns del naturligtvis, som socialdemokraterna framhållit, områden där problemen är särskilt svåra. Norr om Helsingborg och bortåt Billesholm har vi t. ex. etl sådant område, och Österlen är kanske ell annal. Det är områden med lätta sandjordar. Men skulle det uppstå allvarliga problem har man redan nu, både med stöd av vattenlagen och med hjälp av hälsovårds-och miljöskyddslagar, möjligheter all gripa in.

Kort sagt: Arbetet pä att minska användningen av handelsgödsel pågår redan och har pågått sedan långl före den tid då socialdemokraterna väckle sin första motion i dessa frågor.

Därför yrkar jag, herr talman, bifall lill utskottets förslag.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i Jord- och skogsbruket

BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr lalman! Hans Wachtmeister ansåg all det skulle vara etl alltför stort och farligt ingrepp i jordbruket atl minska handelsgödselanvändningen, och så log han vissa siffror som belägg för delta. Nu ärdet faktiskt på del sättet att naturvårdsverket har varit inne på tankar som innebär atl man skulle kunna minska gödslingen med ungefär 25 96. Och mycket rikligt, som Hans Wachtmeister påpekar, skulle en sådan minskning få till följd ett skördebortfall på ungefär 10 96. Men naturvårdsverket fortsätter det resonemanget och konstaterar atl vi har ett myckel stort svinn i hela livsmedelsprocessen, och med åtgärder på det området skulle vi mer än väl kunna la igen vad vi föriorar. Sä har vi också som bekant ett ganska stort skördeöverskott som nog skulle kunna tåla en viss reducering. Naturvårdsverket säger vidare - del lyssnade kanske inte Hans Wachtmeister sä noga på, han belyste det åtminstone inte alls - all en sådan minskning skulle medföra en nedgång av utlakningsförlusten i minst samma omfattning som skördeminskningen. Där har vi alltså också en påverkan som skulle kunna innebära att skördeminskningen inte skulle fa de skrämmande effekter som Hans Wachtmeister försöker utmåla.

Hur vet man att gödslingen påverkar ullakningen, frågade vidare Hans Wachtmeister och log därvid upp en del andra faktorer. Jag vill till detta säga all i de fall vi påstår all del finns ell klart samband har vetenskapliga undersökningar visat alt så är fallet. Jag har b|. a. åberopat elt par sådana undersökningar, och jag tyckeralt del borde räcka föratt vi skall vara överens

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i Jord- och skogsbruket

om all problemet är väldigt allvariigt, och att man därför inte skall negligera hälsoriskerna.

Man skulle faktiskt kunna tänka sig atl angripa problemet genom att, förslagsvis såsom fältexperimenl, jusl i de här "riskområdena" göra en drastisk minskning av handelsgödselgivorna under elt antal år och sedan jämföra resultaten därifrån med resultaten från jordbruksområden på andra håll i landet både när det gäller skördeutfall och nitraiförekomsler. De som drabbas ekonomiskt genom delta skulle man kunna länka sig alt hålla ekonomiskt skadeslösa.

Del finns alltså konkreta möjligheterall göra någonting,och vi har framfört en myckel måttfull begäran -jag vill understryka del -all man skall göra genomgripande undersökningar i ell par av de områden som är mest utsatta. Jag tycker allom man verkligen är intresserad av miljöproblem, så skulle del vara möjligl att uppnå politisk enighet i en sådan här fråga.

Till sist vill jag också göra en kommentar till Einar Larsson, efiersom jag lidigare inle hade möjlighel atl återkomma i fler repliker. Einar Larsson hänvisade till min kommunala erfarenhet och frågade varför del inte hade hänt något pä del här området i min kommun, trots all vi där har jusl del här problemet. Jag skall gärna besvara detta och säga all vi har motionerat om nilratproblemet under en följd av är, men vi har borgerlig majoritet i kommunen -jag säger della som en ren upplysning - och den har i myckel begränsad omfattning bifallit våra förslag. När del gällt de verkligt genomgripande förslagen lill åtgärder har man icke bifallit våra förslag, utan de har blivit nedröstade.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Vi har inte alls några överskoitsproblem när del gäller spannmål eller jordbruksprodukter över huvud tagel. Vi har en svältande värld, och den omsiändigheten att våra nationalekonomer inle lyckats klara belalningsproblemen när det gäller alt tillgodogöra sig våra livsmedel rättfärdigar inte på någol vis all vi skulle skära ner vår livsmedelsproduktion.

Herr Silfverslrand talar hela liden om naturvårdsverket. Men naturvårdsverket är inle med här i kammaren, utan vi diskuterar nu vad vi har haft för oss i utskottet i fråga om den socialdemokratiska motionen. Vi har inom utskottet haft hos oss företrädare från lantbruksuniversitetet och därvid fatt redogörelse fören hel del frågor i del här sammanhanget, och del är delta jag stöder mig pä.

Herr Silfverslrand har tydligen inte en aning om hur försöksverksamheten inom jordbruket går till, hur ytterligt omsorgsfullt del bedrivs försök i försöksringar inom odlarekretsar för atl komma fram till hur man pä bästa sätl skall undvika uilakningar, hur man skall kunna tillgodogöra sig handelsgödselmedlen och hur man skall dra nytta av erfarenheterna från gödslingsförsök över huvud lägel. Vi kan inle komma myckel längre på den vägen. Möjligen skulle vi kunna göra det om vi far resurser, men dem har den socialdemokratiska regeringen lagil ifrån hushållningssällskapen genom hela den

omorganisation som gjorts. Ge tillbaka dessa resurser, så skall vi använda dem till de ytterligare försök som finns alt göra!

BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Jag är väl informerad om dessa förhållanden, och jag kan bara konstalera, herr Wachtmeister, atl del lydligen inle alllid är så väl beslälll med sakkunskapen. De praktiska förutsättningarna för atl bättre kunna tillgodogöra sig kväve saknas fortfarande. Ta exemplet frän 1977, dä ungefär 350 000 ton kväve spreds inom jordbruket och 40 96 av detta kväve försvann till omgivningen, lill vattnet och luften. Ullakningsföriusterna var alltså oerhört stora. Del problemet kan man inte bemästra. Där räcker alltså inte sakkunskapen lill, del är ell faktum.

Sedan villjag säga atl jag inle har framfört några förslag om atl vi skall göra oss av med någol skördeöverskott. Jag har bara konstaterat all del finns sådana förslag. Därvid åberopade jag bl. a. naturvårdsverket, och jag lycker del är viktigt all göra det, eftersom det finns seriösa förslag lill hur man skulle kunna komma till rätta med problemet.

Ge oss resurser, säger Hans Wachtmeister, och skjuter över problemet lill den tidigare socialdemokratiska regeringen. Men del ärju del vi vill. Vi vill ju avsälla vissa resurser för alt man skall kunna genomföra de här undersökningarna. Del är mycket modesta krav del rör sig om.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. m. i jord- och skogsbruket

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Det var roligt all höra all herr Silfverslrand går med på att den socialdemokratiska regeringen gjorde en kapital dumhet när den rev ned hela vår hushållningssällskapsorganisalion. Hade ni låtit bli del, hade vi kanske hunnit litet längre i den här frågan vid del här laget.

Kvävets kretslopp i naturen, herr Silfverslrand, är verkligen ganska väl utrett. Jag har själv hållit på litet med den frågan. Naturens lagar är, gudskelov skulle jag vilja säga, sådana att vi inle ulan vidare kan ändra på dem. Om Bengt Silfverslrand beger sig litet längre norrut - han behöver inle bege sig närmare Nordpolen än upp till Smålandsgränsen - kan han om höstarna se pä den s. k. Rallarrosen när den blommar ule på hyggena och på hallonen när de mognat. Båda visar tecken på en mycket kraftig ökning av nitrathalten i marken. Den kan vi aldrig göra någonting åt. Här blir del ofta etl klart överskott av kväve som sedan kommer ul i vattnet. Vad kan vi göra ål detta? Del finns inga möjligheler alt göra någonting. Vi har atl la naturens lager sådana som de är.

BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr lalman! Diskussionen om Rallarrosen far vi väl la en annan gång. Jag konstaterar all socialdemokraterna vill angripa miljöproblemen där de förekommer, och jag konstaterar också alt moderata samlingspartiet, centerpartiet och lydligen också folkpartiet inle vill vara med om au la iiu med de här vikliga miljöproblemen.

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Användningen av handelsgödsel m. in. i Jord- och skogsbruket

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Nej, Bengt Silfverslrand, diskussionen om Rallarrosen skall vi ta nu. Vi skall angripa problemen där de finns och de finns just där Rallarrosen växer. Genom all dra in den växten i debatten har jag bara velal understryka alt det finns saker som vi inte behärskar. Vi behärskar inte nilrifikationsprocessen i marklagren, ulan det är en naturiig historia. Den ullakning som sker där kan vi inle fl bukt med, ens med de finaste och största utredningar.

Överiäggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen av Svante Lundkvist m. fi. och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Maj Britt Theorin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemslällan i

betänkandet nr 16 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Maj Britt Theorin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 155

Nej - 144

Avstår - 1

§ 8 Talmannen meddelade alt propositionerna nr 100 och 101 skulle sältas sist på morgondagens föredragningslista.

§ 9 Anmäldes och bordlades Proposition

1978/79:57 om inriktning av den regionala konsumentpolitiska verksamheten

§ 10 Anmäldes och bordlades

Motioner

1978/79:341 av Pär Granstedt om en upplysningsljänst för allmänheten

1978/79:342 av Sven-Gösta Signell m. Jl. om projicering av talares namn och

partibeteckning pä bildskärmen i riksdagens plenisal 1978/79:343 av Lars Werner m.fl om övergång till republik 1978/79:344 av Olle Wästbeig i Stockholm om översyn av JO-ämbetet 1978/79:345 av Christer Nilsson om beskattningen av vissa bostadsrättsföreningar m. m.

1978/79:346 av Ingegerd Troedsson m.fl. och andre vice talmannen Tage Nr 67 Magnusson om beskattningen av vissa inkomster av faslighetsförvalt- Onsdaeen den

"'"g 17 januari 1979
1978/79:347 av Ingegerd Troedsson m.fl. om särbeskaltning av makars B-

inkomster i vissa fall

1978/79:348 av Hans Wachtmeister m.Jl. om inkomstutjämning för fiskare

1978/79:349 av Lars Werner m.Jl. om skärpt realisationsvinstbeskattning m. m.

1978/79:350 av Sven-Gösta Signell m.Jl. om telefoner för allmänheten vid polisstationer med begränsat öppethållande

1978/79:351 av Rune Torwald m.Jl. om medborgarvitlnen vid polisförhör

1978/79:352 av Tage Adolfsson m.fl. om insyn i FN:s medlemsländers inre förhållanden

1978/79:353 av Bengl Kindbom om samulnylljande av militär mark i Västsverige

1978/79:354 av Lars Werner m. fl. om den militära underrättelsetjänsten

1978/79:355 av Z.///vSe/g<7Wf/p/'och Do/'«A/fli7A-om ålderspensionen för makar som lever åtskilda

1978/79:356 av Ulla Ekelund om barnpension för vissa fosterbarn

1978/79:357 av Lilly Hansson m.fl. om räll till sjukpenning för föräldrar som är inskrivna vid barn- och ungdomspsykialrisk klinik

1978/79:358 av Iris Mårtensson m.Jl. om livränta på grund av arbetsskada

1978/79:359 av Iris Mårtensson m. fl. om de ekonomiska villkoren förelever som utbildats för brislyrken

1978/79:360 av Britt Wigenfeldt om ersättningen för sjukresa med egen bil

1978/79:361 av Bo Forslund m.fl. om ökade yrkesmedicinska insalser

1978/79:362 av Märta Fredrikson m.Jl. om riktad hälsoundersökning angående grön starr

1978/79:363 av Lisa Mattson m.fl om en kartläggning av förutsättningarna för del framlida familjelivet

1978/79:364 av Svea Wiklund och Sonja Fredgardh om del statliga stödet lill familjedaghem

1978/79:365 av Allan Åkerlind och Tore Nilsson om en ny abortlagstiftning

1978/79:366 av Carl-Henrik Hermansson och Eva Hjelmslröm om statligt övertagande av Sergelleatern

1978/79:367 av Georg Andersson om musiklinje vid gymnasieskola i övre Norriand

1978/79:368 av Olle Aulin om ändrade intagningsbestämmelser för högskolestudier

1978/79:369 av Per Olof Håkansson om musikutbildningen inom gymnasieskolan

1978/79:370 av Tore Nilsson m.fl. om Bibeln i skolundervisningen

1978/79:371 av Biigitta Rydle om en ökad yrkesinriktning på den treåriga ekonomiska gymnasielinjen

1978/79:372 av Stig Alftin m.fl. om samarbetet mellan vissa affärsdrivande 47

verk

Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

1978/79:373 av Ulla Ekelund och Karl Erik Olsson om civil flygföramtbild-

ning 1978/79:374 av Tommy Franzén och Karl Hallgren om en kompletterande

utgåva av skriften Sjötrafikföreskrifler 1978/79:375 av Märta Fredrikson m.fl. om rabatlerad SJ-biljetl för handikappades vårdare 1978/79:376 av Torsten Gustafsson m. fl om statsbidrag för ombyggnad av

Visby hamn 1978/79:377 av Bengt Silfvcrstrand m.Jl om bemanningen av Kullens

fyrplals 1978/79:378 av Gudrun Sundström m.fl. om längre öppethållande av SJ:s

vänlsalar 1978/79:379 av Rune Torwald och Gunnar Björk i Gävle om ändrad

organisation för postverket 1978/79:380 av Britt Wigenfeldt m.fl. om SJ-trafiken i Uppsala län m. m. 1978/79:381 av Pär Granstedt m.Jl om slopande av bly i bensin, m. m. 1978/79:382 av Gunnar Olsson om särskilda skogsvårdskonlon 1978/79:383av Bengt Silfverslrand m. fl om förvaltningen av naturreservaten

vid Kullaberg 1978/79:384 av Per Olof Håkansson och Oskar Lindkyist om en lag om

läsinslallalion m. m. 1978/79:385 av Ove Karlsson m.Jl. om domänverkets ekonomiska villkor

m. m. 1978/79:386 av Alf Lövenborg och Rolf Hagel om en industriell satsning i

malmrättskommunerna, m. m. 1978/79:387 av Magnus Persson m.fl om geologiska undersökningar i

Värmlands län 1978/79:388 av Karl-Anders Petersson och Claes Elmstedt om stödet till de

mindre och medelstora varven 1978/79:389 av Börje Stensson och Maigareta Andrén om användning av

makulatur vid lillverkning av tidningspapper 1978/79:390 av Lars Werner m.fl. om förstatligande av byggnadsmaterialin-

dusirin 1978/79:391 av Martin Segersiedt m.fl. om lokalisering av elt industricentrum lill Ange 1978/79:392 av Lars Werner m.Jl om garanterad minimiarbetstid för

deltidsanställda, m, m. 1978/79:393 av Olle Aulin om ambulanstransporter med helikopter i

Skåne 1978/79:394 av Olle Aulin och Joakim Ollen om åtgärder för räddningstjänst

och miljöskydd 1978/79:395 av Pär Granstedi m.Jl om förmedlingen av bostäder 1978/79:396 av Lars Werner m.fl. om bostadspolitiken 1978/79:397 av Oswald Söderqvist m.fl om ändrade bestämmelser för

vapenexport 1978/79:398 av Oswald Söderqvist m.Jl om förstatligande av krigsmaleriel-

induslrin

1978/79:399 av Rolf Hagel och AIJ Lävenboig om förbäuring av folkpensio- Nr 67

Onsdagen den 17 januari 1979

Anmälan om interpellationer

närernas levnadsstandard 1978/79:400 av Rolf Hagel och Alf Lövenbotg om skattefri folkpension

§ 11 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 17 januari

1978/79:129 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) lill statsrådet Hedda Lindahl om ansvarsförhållanden och beslutsfunktioner inom sjukvården:

Morden i Malmö riskerar all rubba lillilen till svensk sjukvård i allmänhet och långvården i synnerhet.

Innan utredningen föreligger är del svårt all med bestämdhet uttala sig om vilka ålgärder som eventuellt försummats från sjukvärdens sida. Sjukvård är alllid en allvarlig sak. Den som genom råd eller åtgärder ingriper i en annan människas liv, fysiskt och/eller psykiskt, tar därigenom på sig ett ansvar. När sådan verksamhet sker inom ramen för samhälleliga institutioner måste ansvarsförhållandena vara preciserade.

Under senare är har vissa åsiktsriktningar, särskilt inom psykiatrin men även med överföring lill andra verksamhetsområden, i opposition mol vad som ansetts vara "auktoritärt" och "hierarkiskt" successivt lett lill en utspridning och förtunning av ansvarsbegreppel. När ansvaret delas av alltför många kan del lill slut inle utkrävas av någon.

En annan företeelse som gripit omkring sig har varit en nedvärdering av "rondens" funktion och, här och var, en tendens alt ersätta den direkta tillsynen av patienterna med "sittronder" med personalen, baserade på en genomgång av journalboken, på avdelningens expedition eller undersökningsrum. Av vissa uppgifter i Malmölragedin kan del förefalla som om den dagliga läkarronden emellanåt försummats. Särskilt bekymmersam blir silualionen under långhelger, med eventuellt instuckna "klämdagar".

Jag flr därför anhålla om kammarens tillstånd atl lill statsrådet Lindahl ställa följande fråga:

Har händelserna i Malmö givit anledning lill överväganden i de hänseenden som här berörts, och finner statsrådet anledning alt tydligare klargöra de ansvarsförhållanden och beslutsfunktioner som tillkommer olika personalkategorier inom sjukvården?

1978/79:130 av Thorsten Larsson (c) lill statsrådet Cari Tham om samhällets sårbarhet när det gäller energiförsörjningen:

Det koncentrerade industrisamhället är förenat med betydande problem och risker. Dess tekniska funktion förutsätter all avancerad teknik inte

4 Riksdagens protokoll 1978/79:67-69

Nr 67

Onsdagen den 17 Januari 1979

Anmälan om interpellationer

havererar. Om sä sker kan människor i stora delar av landet bli ulan en fungerande livsmiljö.

För några dagar sedan drabbades stora delar av landet och därtill delar av Danmark av ell strömavbrott beroende på ett enda fel. Del gällde ell ställverk i Norrbotten. Dagarna kring nyårshelgen blev icke obetydliga delar av södra Sverige inle bara isolerade ulan också i avsaknad av elektrisk ström beroende på snöoväder. Här åberopade exempel är tyvärr inga ovanliga företeelser, liknande har inträffat förr. Uppenbarligen har dock utvecklingen medfört att tekniska funktioner blivit alltför sårbara.

Del finns skäl att dra lärdom av dessa händelser. Det är inte bara genom krig och avspärrningar som det svenska samhället utsätts för påfrestningar. Vi måsle planera så alt människor slår rustade att möta påfrestningar i vardagssituationer. Det gäller i hemmen, inom transportsektorn och i produktionen. Och självfallet måsle vi planera så atl vi maximalt söker undvika slörningar. Måste vi inte överväga alt ganska snabbt få andra och alternativa möjligheter i energiförsörjningen? Eller finns del tekniska möjligheler all i dessa sammanhang fa en större säkerhet i utnyttjandet lill slånd?

Del är helt klart atl del är del koncentrerade samhället som är mest hjälplöst när det gäller all finna alternativa funkiionsmöjligheier. Om man bygger samhället efter den stora skalan och det brister där blir också effekterna svåra för hela landet.

Med hänvisning lill del anförda anhåller jag om kammarens lillsiånd att lill slalsrådel Tham 11 framslälla följande frågor:

Ärslatsrädel beredd redogöra föreldisiribulionssyslemels känslighet, bl. a. med utgångspunkt i de senaste omfallande elavbrotten?

Vilka slutsatser drar statsrådet, med utgångspunkt i de senaste händelserna, om samhällets sårbarhet när del gäller energiförsönning?

1978/79:131 av Göran Karlsson (s) lill statsrådet Hedda Lindahl om informalion rörande händelserna vid Malmö Östra sjukhus, m. m.:

De tragiska händelserna vid Malmö Östra sjukhus har väckt slor oro hos många människor och upprörl en bred allmänhet. Regeringen måsle göra alll för all skapa klarhet om det inlräffade. Därför anhåller jag om kammarens tillstånd all lill sjukvårdsminislern fä ställa följande frågor:

Är statsrådet beredd alt ge riksdagen en utförlig informalion om händelserna vid Malmö Östra sjukhus?

Kan tillsynen över sjukvården anses tillfredsställande ordnad och är resurserna hos tillsynsmyndigheten, socialstyrelsen, tillräckliga för uppgiften?

Hur prioriteras tillsynsfunktionen inom socialstyrelsen?

Vilka lärdomar kan man dra av del inlräffade ur personalrekryteringssyn-punkl och i fråga om personalens utbildning''

På vilket sätl kan man möta den oro som många känner inför förhållandena inom långvården?

§ 12 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 17 Januari

1978/79:283 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) till budget- och ekonomiministern om sjuklön som utgår frän forskningsanslag:

All forskare vid våra universitet med ökande olålighel frågar sig vad regeringen avser alt göra åt frågan om kompensation för sjuklön från forskningsanslag har nu åter tagit sig uttryck i pressen.

Kan budgeiminislern redovisa vilka ålgärder regeringen vidtagit sedan utbildningsulskollel för mer än tre år sedan begärde alt regeringen skulle pröva frågan och återkomma lill riksdagen med förslag? Har budgeiminislern övervägt del förslag som framfördes motionsvägen vid förra riksmötet eller har budgeiminislern eljest någon annan åtgärd alt föreslå?

1978/79:284 av Staffan Burenstam Linder (m) lill slalsrådel Carl Tham om Sveriges framlida import av norsk olja:

Om priserna på norsk olja, enligl regeringsavtalel med Norge, skulle visa sig ligga över del inlernalionella oljepriset, skall i så fall mellanskillnaden läckas med skattepengar eller kommer Sverige då all avslå från att importera norsk olja?

1978/79:285 av Staffan Burenslam Linder (m) till industriministern om förutsättningarna för framtida norska oljeleveranser:

Hur tolkar industriministern uUalandena i den norska propositionen om industriellt samarbete med Sverige alt leveranser av timmer är att se som en förutsättning för oljeleveranser?

1978/79:286 av Staffan Burenslam Linder (m) till statsministern om en samhällsekonomisk utredning beiräffande vissa avtal med Norge:

De olika Norgeavtalen är mycket omfallande. Likväl har någon samhällsekonomisk bedömning inle framlagts av regeringen. Mot denna bakgrund skulle jag vilja ställa följande fråga lill statsminister Ullslen:

Har någon samhällsekonomisk utredning gjorts av innehållet i de olika Norgeavialen och kommer i så fall denna analys all offentliggöras före Volvos bolagsstämma?

1978/79:287 av Per-Olof Strindberg (m) lill utbildningsministern om tidpunkten för inrättande vid universitetet i Linköping av en professur i onkologi:

Med anledning av en vid 1977/78 års riksmöte väckt motion angående en

Nr 67

Onsdagen den 17 Januari 1979

Meddelande om frågor

Nr 67

Onsdagen den 17 Januari 1979

Meddelande om frågor

professur i onkologi vid universitetet i Linköping framhöll utbildningsulskollel i sill betänkande 1977/78:22 bl. a.: "Tjänsten är av betydelse såväl för grundutbildningen, forskarutbildningen och forskningen vid universitetet som för den onkologiska vården i regionen." Utskottet fann del vidare angelägel att professuren inrättas vid universitetet i Linköping, så snart förutsätt ningar härför bedöms föreligga, och att detta skulle ges regeringen ti II känna.

I årets budgetproposilion finns professuren i onkologi ej omnämnd. Mot bakgrund härav villjag till utbildningsministern slälla följande fråga:

Näranserslatsrådelall förulsätlningar finns förinrätlandeaven professuri onkologi vid universitetet i Linköping i enlighet med lidigare fallat riksdagsbeslut?

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 15.48.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen