Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:6

Torsdagen den 5 oktober

Kl. 13.00

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorgen

§ 1 Barnomsorgen

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:1 med anledning av motioner om barnomsorgen.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Om utskottets behandling av en rad molioner om barnomsorgen harjag inget annat att säga än alt jag yrkar bifall till utskottets enhälliga förslag. Det bygger på alt motionärernas krav i stort sett är tillgodosedda genom de slatsbidragsregler som gäller eller genom utredningsuppdrag.

Jag har begärt ordet för all säga något om det särskilda yttrande som de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har avgelt. Detta bygger på den reservation som socialdemokraterna fogade till betänkandet 1977/78:25 vid vårriksdagen, i den del som omfattade barnomsorgen. Vi pekar på atl det är nödvändigl att kommunerna planerar sin barnomsorg, så atl del i riksdagsbeslutet 1976 uppställda målet om full behovstäckning skall uppnås under den närmaste tioårsperioden. Vi underströk då att vad som krävs är inte bara en förbättrad planeringsmetodik utan framför allt en klart uttalad politisk vilja, både från statens och från kommunernas sida.

Delta framstod som nödvändigl i våras, och jag misstänker på mycket goda grunder alt förutsättningarna inle har förbättrats utan snarare visat en försämrad tendens. Utbyggnadstakten hålls i en del kommuner, men inle i andra. Risken för att en borgeriig regering och borgeriiga majoriteter i vissa kommuner kommer att verka hämmande på barnomsorgens utbyggnad i landet är påfallande.

Jag vill betona att vi socialdemokrater anser det nödvändigt att en samlad behovsbedömning och utbyggnadsplan arbetas fram. Planen bör innefatta en bedömning av personalbehovet och de utbildningsinsatser som behövs.

Vi anförde i vår reservation vidare att de socialdemokratiska ledamöterna i kommunalekonomiska utredningen föreslagit att statsbidragen skall täcka tre fjärdedelar av barnomsorgen, vilket i princip innebär all kommunernas kostnader för personalen läcks.

Herr talman! Jag har med detta velat markera all vi slår fast vid kraven i motionen från i våras och i den reservation som lämnades i anslutning till betänkandet om barnomsorgen men att de konstitutionella möjligheterna att på nytt aktualisera våra moiionskrav inte finns nu. Vi återkommer emellertid vid nästa riksmöte lill våra krav. De växer i styrka samtidigt som regeringen försvagas. Det finns alltså goda möjligheter alt frågan faller framåt.

Hen talman! Jag yrkar i övrigt bifall till utskottets förslag.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorgen

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Genomgående i socialutskottets belänkande med anledning av en rad molioner i barnomsorgsfrågan är brislen på en ordentlig målsält-ningsdiskussion. Avsaknaden av en sådan diskussion märks också om man betänker hur motionerna i barnomsorgsfrågan splittras upp. Hela den kvantitativa utbyggnaden behandlades jämsides med en rad vpk-krav på kvalitet under våren. Nu återkommer man med stalsbidragsfrågorna, köprinciperna och en diskussion om förskolans inre arbete under höstsejouren.

Men alla dessa frågor hänger samman - utbyggnadstakt, statsbidrag, personaltäthet, utbildningskapacitet osv. -och som grund för frågorna måsle självfallet finnas en målsättning. Vad vill egentligen de övriga partierna med daghemsverksamheten? Hur ser man på verksamheten?

Efter att ha läst utskottets betänkande blir man allvarligt bekymrad, därför att det verkar där som om samtliga övriga partier alltmer närmat sig moderalmyten om "valfriheten" i barnomsorgsfrågan. Socialdemokraterna har visserligen avgett ett särskilt yttrande om utbyggnadstakten och statsbidragen, som Göran Karlsson nu redogjorde för. Vi tycker från vpk-håll alt del är bra, och vi hälsar med tillfredsställelse den lillnyklring som börjar ske pä den kanten. Men samlidigt kan vi inle annat än beklaga alt socialdemokraterna fortfarande står fast vid den plan som de 1975 var så rörande överens med de borgeriiga partierna om, nämligen den plan som omfattade 150 000 nya platser. Den innebär i praktiken att inle ens en fjärdedel av alla barn lill förvärvsarbetande föräldrar kommer all ha plats på daghem i början av 1980-talet.

Det är också beklagligt alt man på den kanten accepterar den fiora av olika privata daghemsverksamheler som börjar växa upp ute i kommunerna till följd av samhällets bristande satsning - man kan inte tolka utskottets skrivning på den punkten på annat sätt.

Herr talman! Vad som framskymtar i utskottets belänkande men aldrig sägs klart ut är att daghem är något som kan vara bra för vissa barn till förvärvsarbetande föräldrar. Daghemmen är alltså inte en självklar rättighet för barnen. Vad som också framskymtar är atl dessa barn kan behöva uppfostras - helst, får man förmoda, via den s. k. dialogpedagogiken - lill sanna konkurrensliberalister i Mogårdsk lappning. Hur skall man annars tolka preciseringen av barnslugeulredningens luddiga målformuleringar i utskottets belänkande på s. 19?

Vpk har länge krävt atl daghemmen i första hand skall ses som en rättighet för barnen. Vi har därför i anslutning till våra krav på en ökad utbyggnadstakt också ställt en rad kvalitativa krav när det gäller personaltäthet, lokalfrågor och annat. Eftersom kommunerna inte följer de riktlinjer socialstyrelsen har angivit, har vi också krävt normer för verksamheten på dagis och fritis, kopplat till atl staten tar över kostnaderna. Tidigare var centern och folkpartiet ense med oss i den frågan. Nu har frågan grävts ner i en utredning, och jag vill därför fråga utskottets talesman: När kommer dessa normer? När kommer utredningen att lägga fram sitt resultat? Kommer vi atl få några

normer inom en överskådlig framlid, och vad kommer dessa i så fall alt gå ul på?

Ser vi lill dagens konkreta verklighet, så finner vi att den i många fall är förskräckande. I sin kostnadsiver försöker kommunerna alt på allt sätt dra in just på barnomsorg och äldrevård. I Göteborg och i andra kommuner försöker man införa 20-barnsgrupper. I Slockholm har man skurit ner antalet fasta vikarier.

Frågan om vad normerna kommer att gå ut på är viktig också med tanke på att socialstyrelsens rekommendationer om så eller så många kvadratmeter per plats framstår - åtminstone för de flesta äldre daghem - som rena hånet. Man räknar nämligen in korridorer, vålrum, kapprum m. m. i lekytorna. De flesta barn brukar inte leka på loaletterna, men del räknar tydligen socialstyrelsen med atl de skall göra.

Herr talman! Bara några ord om en molion som också behandlats i utskottsbetänkandei och som jag tycker speglar del vankelmod när det gäller målsättningen för daghemsverksamheten som präglar framför allt de borgerliga partierna! Del gäller Per Gahrtons motion om köprinciperna.

Vad är del egentligen Per Gahrton kräver i motionen? Jo, att alla barn -bortsett från dem som las in genom sociala förturer - skall tas in efter köprincipen. Den principen har redan införts i en rad kommuner av förmenta rättviseskäl. Men man frågar sig oroligt: Rättvisa för vem? Vad leder en sådan här renodlad princip till?

Jag kan ta ett konkret exempel från min dagliga verklighet, nämligen att en avdelning huvudsakligen kommer att bestå av 6-åriga pojkar. I Stockholms kommun får nämligen inga pedagogiska skäl anföras när man tar in barnen på dagis. Om fler kommuner börjar använda sig av ett sådant system lär jämslälldhelsdelegationen få ett flertal anmälningar i framliden. Om man ser till barnens behov, är en sådan princip rena vansinnet. Gärna köprinciper -men man måsle också se lill vad som är bäst för dagisverksamheten ur kvalitativa aspekter och jämställdhelssy npunkter. Vi anser att socialstyrelsen gärna får ge rekommendationer, men de skall utgå ifrån pedagogiska hänsyn. Det enda rikliga sättet att komma till rätta med köerna är självfallet att salsa på en ordentlig utbyggnad. Och nu kommer jag till min sista fråga. I gårdagens regeringsförklaring sägs att det skall komma en ny plan. Jag anser alt en sådan plan är verkligt brådskande, om man ser på situationen ute i kommunerna, där man har milslånga köer. Jag vill fråga: När kommer en sådan plan alt läggas fram?

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorgen

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom fröken Hjelmslröms debattinlägg egentligen myckel litet berörde de motioner som utskotlet nu har atl behandla, finns det ingen anledning att la upp någon debatt. De frågor som fröken Hjelmström berörde i största allmänhet log riksdagen ställning lill i våras, och vi kommer med all säkerhet att ta ställning till dem också nästa är.

Vad vi nu skall behandla ärju bl. a. en rad moderatmoiioner, och dem kan jag inte länka mig atl fröken Hjelmström vill tala vackert om. Nej, det är fel

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorgen

debatt vid fel lidpunkt.

Med lanke på sakfrågan vill jag emellertid säga att vad vi framhållit i vårt särskilda yttrande väger tungt när det gäller den fortsatta handläggningen av barnomsorgen. Jag hoppas atl vi kan komma på ungefär jämbördig fot, fröken Hjelmsiröm, beträffande en rad av de krav som här förs fram.

Herr talman! Detta får räcka för min del i det här sammanhanget. Jag har velat markera att vi med det särskilda yttrandeljust har har avsett att komma tillbaka när riksdagen samlas i vår.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag kritiserade ju bl. a. att man splittrar upp utbyggnadstakt och en rad kvalitetsfrågor på två olika tillfällen, vilket gör det omöjligt alt få en reell behandling av frågorna.

En annan sak som jag kritiserade utskottet för var frånvaron av en diskussion om de mål som skall ligga till grund för bl. a. kvalitetsfrågorna. Ingenting av detta tog Göran Karlsson upp.

Sedan avstod Göran Karlsson från all la upp mina konkreta påpekanden om utskottets uttalanden på en rad punkter, bl. a. det faktum att man godkänner den privala daghemsverksamhet som börjar växa fram ute i kommunerna till följd av det statsbidragssystem som vi har i dag.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Vårens debatt, fröken Hjelmström, gällde ekonomin, budgeten. Att vi i del sammanhanget inte tog upp de här motionerna må förlåtas oss, eftersom del då gällde att snabbt behandla frågan om hur mycket pengar som skulle anvisas lill ändamålet. Den debatt vi för i dag har fröken Hjelmström berört bara helt ytligt, eftersom hon har talat om barnomsorgen i största allmänhet. Härvidlag delar jag en rad av hennes synpunkter.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom Göran Karlsson i dag säger sig dela många av de synpunkter jag framförde, hade jag helst sett att den socialdemokratiska riksdagsgruppen röstat på våra molioner om en ökning av utbyggnadstakten redan i våras. Del fanns tillfälle redan då.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det går naturiigtvis att säga all om vi hade röstat på vpk-motionerna skulle allt ha varil gott och väl. Men vpk-molionerna ärju oftast luftslott, varför vi inle har någon anledning atl biträda dem. Vår inställning till barnomsorgen är den att de förslag som läggs fram måste vara sakligt underbyggda.

GABRIEL ROMANUS (fp):

Hert talman! Vi får tydligen vänja oss vid att vänsterpartiet kommunisternas representanter klagar över ärendenas formella handläggning och när de tas upp. Jag har litet svårt att förstå klagomålen i del här fallet. Vpk:s

motioner behandlades i samband med budgeten i våras. Då har ni väl ingen anledning alt klaga på behandlingen. Ni kan väl inle lycka alt det hade varit bättre om de hade skjutits lill i höst. De ledamöter vilkas motioner nu behandlas har inte haft något atl anmärka på handläggningen, och jag kan då inte förstå varför vpk skulle ha det.

Jag skall försöka att kort besvara de frågor som Eva Hjelmsiröm ställde. Vad först gäller målsättningen antydde Eva Hjelmström alt det skulle vara fråga om en anpassning till en moderat ståndpunkt. Faktum är att utskottet slår fast den inställning som det hade också i våras, nämligen atl det är angeläget atl regeringen överväger och utan dröjsmål vidtar de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för alt den av riksdagen år 1976 godtagna ulbyggnadsplanen skall kunna hållas. Om detta är också samtliga partier i utskottet eniga.

Vi säger vidare att del är viktigt att få lill stånd överiäggningar med Kommunförbundet om en sådan utbyggnadsplan att det mål som ställdes upp 1976 om full behovstäckning för tioårsperioden kan infrias. Visst kan man beklaga, som Eva Hjelmström gjorde, atl målsättningen inte är högre, men det är inte fråga om någon sänkning av ambilionsgraden. Begränsningen ligger däri atl, som man bedömt del, det inte är möjligt all bygga fler daghemsplatser under de närmaste fem åren.

Som bekant har del visat sig svårl atl få kommunerna att planera enligt planen för hela perioden. Lägel är, att vi under de första tre åren av femårsperioden ligger över planen när det gäller igångsättning eller planerad igångsättning, men att siffrorna förde sista två åren av perioden fortfarande ligger under planen. Den stora uppgiften är nu alt se till alt planen förverkligas. Utskottet har med skärpa understrukit nödvändigheten att regeringen utan dröjsmål vidtar de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för att genomföra planen. Att i dag tala om en dubbelt så hög målsättning, är i dagens läge detsamma som atl bygga luftslott. På den punkten instämmer jag med utskottets ordförande. Vad det nu gäller är att alla krafter måste hjälpas åt för all planen skall kunna förverkligas.

Dessutom har frågan om normer för barnomsorgen inte grävts ned i någon utredning. I stället har det krav som vi har arbetat för i många år, och som tidigare riksdagar har avslagit, nu förts närmare sitt förverkligande genom lillsällandet av en grupp, som har fått i uppdrag att ta fram sådana normer i enlighet med vad som uttalas i regeringsförklaringen. Frågan har alltså förts framåt, inte blivit begravd. Jag kan inte nu säga vad gruppens förslag kommer att gå ut på, eftersom det utreds. En personlig synpunkt i sammanhanget -som väl f ö. inte är särskilt kontroversiell-är att anvisningarna för lokalernas utformning hittills varil så delaljerade atl besvärligheter har uppstått för kommunerna, medan man däremot har sagt för litet om personalens sammansättning. Mot bakgrund av vad utskottet har sagt, finns del all anledning atl förvänta atl dessa frågor kommer att redovisas för innevarande riksmöte.

Också ett par andra saker som Eva Hjelmström sade är värda att kommentera. Hon framhöll alt del är beklagligt att utskottet accepterar den

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorgen

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorgen

flora av privala daghem som växer upp. Visseriigen anser ulskotlet alt del är del allmännas skyldighet att tillgodose efterfrågan enligt de planer som är uppgjorda. Men att man i det bristläge som nu råder skulle säga något negativt om de föräldrar som inle får plats för sina barn på daghem, utan själva anstränger sig atl lösa sina daghemsproblem, är i varje fall för mig fullständigt främmande. Att man inte skulle acceptera delta tyder på att man på något sätt borde inskrida mot dessa föräldrar. Det är ett åtminstone för mig helt främmande synsätt.

Man kunde nyligen i LO-tidningen läsa att Sverige tillhör B-laget eller kölaget när del gäller barnomsorg. I ett sådant läge är det naturligt all man ger föräldrarna all möjlighet atl själva bidra lill problemels lösning. Men i det avseendet har vpk uppenbarligen en annan syn.

Eva Hjelmström ifrågasatte också det som sägs i utskottets betänkande på s. 19 angående hur man skall precisera mål och riktlinjer. Vad som sägs där, är att gruppen skall utgå från de grundläggande och gemensamma värderingar som finns i vårt demokratiska samhälle. Jag kan inte tänka mig att vpk skulle ha något att invända mol delta. Del vore i så fall anmärkningsvärt.

Herr talman! Alla partier i riksdagen har ställt sig bakom uttalandet atl barnomsorgen är ett viktigt område som måsle få ta stora resurser i anspråk, för att vi skall komma i falt den eftersläpning som råder i Sverige, och som vi på senare år ändå har gjort rätt mycket tillsammans för att avhjälpa.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Hert talman! Å ena sidan medger Gabriel Romanus faktiskt att samhällel har misslyckats när det gäller utbyggnaden av barnomsorgen. Han hade heller inga invändningar mot de siffror som jag redovisade i mitt tidigare an förande och som innebär att t. o. m. i början av 1980-talet kommer inte ens en fjärdedel av barnen till förvärvsarbetande föräldrar atl ha daghemsplats.

Å andra sidan säger Gabriel Romanus atl den målsättning som folkpartiet och socialdemokraterna har kommit överens om skall ligga fast - trots atl man är medveten om alt den målsättningen inte på något sätt kommer att räcka till.

Gabriel Romanus säger också alt vi skall acceptera de privata daghemmen. Men om man kan länka sig alt föräldrar går in och ordnar daghemsverksamhet, vad är det dä som omöjliggör att samhället gör det? Det ligger ju en motsättning i vad Gabriel Romanus säger här. Anledningen till att vi vänder oss emot den privata daghemsverksamheten är självfallet för det första att vi tycker att det är samhällets angelägenhet alt ta hand om barnomsorgen och för det andra att privat daghemsverksamhet leder till ökad segregation.

Vidare sade Gabriel Romanus att kommunerna inte vill bygga fier daghem. Men jag tycker del vore bra om Gabriel Romanus frågade sig varför kommunerna inte vill bygga fler daghem. Det beror bl, a, på den ekonomiska situation som kommunerna befinner sig i. En daghemsutbyggnad skulle underlättas med del förslag som vi har ställt, nämligen atl staten, precis som i

fråga om skolan, lar över i första hand personalkostnaderna men til syvende Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorgen

og sidsl hela kostnaden för barnslugeverksamheten.

Vi kommer inle alt acceptera all det får fortsätta atl vara som del är 1, ex, i min egen hemkommun, där 16 000 barn står i kö sedan flera år tillbaka.

Jag tror atl vi skulle vara betjänta av all här i riksdagen ha en ordentlig målsällningsdiskussion om daghemsverksamheten. Del var också del jag tog upp i anslutning till vad som slår på s, 19 i utskottsbetänkandei. Jag skulle vilja fråga Gabriel Romanus om man över huvud taget i utskottet har funderat över målsättningarna för barnslugeverksamheten. Vilka mål har man uppställt och hur skall man uppnå dem? Ingår sådana begrepp som solidaritet i målsättningarna?

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Det är inte någon nyhet - det borde inle vara det för Eva Hjelmsiröm i varje fall - att jag anser att del föreligger en eftersläpning i utbyggnaden av barnomsorgen. Det är ingenting som jag behöver medge nu, för det harjag framhållit här i riksdagen under tio år.

Det som är glädjande, är all vi ändå nu på senare år har fåll upp utbyggnadsstaklen. Det är klart all man kan önska sig en ännu högre utbyggnadstakt, och jag är med pä att vi verkar för det. Men i dagsläget har vi svårigheter atl klara den plan som riksdagen antog för ett par är sedan, och som då bedömdes motsvara vad man maximalt rent praktiskt kunde få fram. Jag måsle hålla med Göran Karlsson om alt vpk:s planer är luftslott och ingenting annat.

Jag noterar än en gång alt vänsterpartiet kommunisterna inte anser att man skall acceptera att föräldrar, som inte kan få daghemsplals för sina barn, försöker klara frågan på egen hand, ofta med lösningar som innebär alt de själva gör en betydande insats på daghem. Det är del som gör alt de kan få fram flera platser. Men det accepterar inte vänsierpartiet kommunisterna. Där har vi således olika uppfattningar, och del kan vara en intressant upplysning för de föräldrar som inte har fått daghemsplats.

Sedan efteriyser Eva Hjelmström en målsällningsdiskussion om barnomsorgens idéinnehåll osv. Hon är välkommen alt la upp en sådan diskussion. Vänsterpartiet kommunislema kan väcka motioner, som de sedan får behandlade i kammaren. Det finns inga begränsningar i del avseendet. Var så goda!

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Gabriel Romanus vidhåller att det skulle vara omöjligt att öka takten i utbyggnaden av bamomsorgen, men han går inte in på varför kommunerna har svårigheter.

Han log inte upp frågan om kommunernas ekonomiska läge. Vi har krävt alt staten skall överta ansvaret för daghemskostnaderna. Nog skulle vi ha råd med det - det räcker med att låta tanken gå lill kapitalexportens omfattning för att man skall inse atl bara den skulle räcka lill för atl finansiera en dubbelt så hög utbyggnadstakt som f n.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorgen

Han har heller inte tagit upp den andra svårigheten för kommunerna alt bygga ul daghemmen, nämligen omöjligheten alt expropriera fasligheter, vilket det är nödvändigl att göra, åtminstone i tätorterna, för att man där skall kunna bygga ut lägenhetsdaghem, eftersom tillgången på mark inle är tillräcklig.

De förslag som vi lägger fram är alltså inga luftslott utan konkreta reala förslag, som vi har fört fram runt om i kommunerna. Dessa har dock gång på gång stött på svårigheter, inle minst hos finansborgarrådet i Stockholms kommun Ulf Adelsohn. De svårigheterna är i sin tur beroende på hans politiska syn på daghemsverksamhelen.

Vi har självfallet ingenting emot att föräldrar själva ordnar sin daghemsverksamhet, utan vad vi vänder oss emot är att staten går in och bidrar till betalningen för delta. Vi tycker det är vettigare att lägga ned de pengarna på en satsning på utbyggnaden av samhällets barnomsorg än att finansiera barnomsorgsverksamheien för företagsamma föräldrar, som själva kan ordna verksamheten. Naturiigtvis klandrar vi inte de föräldrar som gör del i den bristsituation som råder, men vi anser inte atl de sedan skall kunna kräva alt få betalt av staten.

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag noterar beträffande den sista frågan atl Eva Hjelmström tidigare sade all man inte skall acceptera privata daghem, men atl hennes ståndpunkt nu tydligen är atl de som anordnar sådana daghem inte skall fä möjlighet till statsbidrag, ens om daghemmen inräknas i den kommunala barnomsorgsplanen, vilket de nuvarande reglerna innebär. Del är ett annat ställningstagande än i hennes första anförande, men även delta vill jag för min del la avstånd från. Del är också en viktig upplysning lill de föräldrar som är berörda, all vpk har denna inställning.

För ordningens skull bör det kanske också sägas alt eftersom reglerna medger atl bidrag utgår lill samtliga daghemsplatser, innebär inte privala daghem att några pengar las från de andra daghemsplalserna. Del betyder i stället att del faktiska anslaget blir större om antalet platser ökar.

Att kommunerna har elt besväriigt ekonomiskt läge är det ingen som bestrider. Vad jag tycker har varit glädjande under de här åren är att vi i den situationen har fått enighet mellan företrädare för statsmakterna och företrädare för kommunerna om atl barnomsorgen är ett av de områden som skall ha förtur och alt den också har fått starkt ökade resurser.

Hur statsbidragssystemet skall vara i framliden är en av de saker som f n. diskuteras av företrädare för staten och kommunerna. Del finns ingen anledning all i dag säga någonting om hur det problemet bör lösas. Del kan dock noteras att staten när planen antogs ställde kraftigt ökade medel lill förfogande och alt kommunerna, för de år av planeringsperioden som hillills har gått, också har levt upp till sitt åtagande. Del finns anledning alt understryka, såsom utskottet har gjort, atl del är önskvärt all så sker även för resten av tiden. Men det är inte bara en fråga om atl få medel lill driftkostnaderna - jag tror f ö. inle det är många här som kan följa Eva

Hjelmsiröm när hon hävdar alt man genom alt minska kapitalexporten kan erhålla tillräckliga medel till daghemmens driftkostnader - ulan del gäller också atl se till att vi har de materiella resurserna. Här sker en myckel stark ökning, och samtliga partier, utom vpk, har bedömt all det inte finns praktiska möjligheter atl gä längre. Det är dagens situation, och sådan var den också när vi antog planen.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag kan bara konstatera all Gabri;l Romanus vidhåller sina ståndpunkter vad gäller utbyggnadstakten och att lika många föräldrar som nu köar och lika många barn som nu förvägras sin rätt lill en bra barnstugeplals kommer att vara i samma situation långt in på 1990-lalel, om inle 2000-talet, om vi skall ha den utbyggnadstakt som vi har i dag.

Kapitalexporten log jag bara som ett exempel på varifrån man kan hämta pengar. Kommunerna har små möjligheter alt exempelvis beskatta förelagen, vilket inte staten har. Det är den omfördelningen av kostnaderna som vi vill ha till stånd.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Färdtjänst för handikappade

§ 2 Färdtjänst för handikappade

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:2 med anledning av motion om färdtjänst för handikappade.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Föredrogs Socialutskottets betänkande

1978/79:3 med anledning av motion om lungröntgenundersökning av invandrare, m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

ökad information om afasi

§ 4 Ökad information om afasi

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:4 med anledning av motion om information om afasi och behovet av rehabiliteringsresurser för afatiker.

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr talman! När tredje vice talmannen Karl Erik Erikssons och min motion om afasi nu besvaras, vill jag bara göra några korta kommentarer.

Som vi redan sagt i vår motion befinner sig afatikerna - alltså de som drabbats av orddövhei eller ordstumhet - i en mycket svår situation. Det är heller ingen liten grupp det gäller, utan varje år beräknas ca 5 000 personer i vårt land drabbas av afasi. Orsakerna till denna sjukdom kan vara flera, bl. a. blodpropp, hjärnblödning eller kirurgiska ingrepp vid t. ex. tumörer. Trafikskador är tyvärr också en vanlig orsak lill afasi, och del innebär att det ofta är även unga personer som drabbas.

Eftersom människor i regel inte känner till så mycket om den här sjukdomen och dess symtom, innebär det alt afatikerna ofta feltolkas av sin omgivning. Det är inte ovanligt att man felaktigt tror atl talsvårigheterna, del försämrade minnet och en viss långsamhet är en mental defekt. Det får till följd att afatikern själv - och kanske också de anhöriga - ofta är generade över handikappet och därför isolerar sig.

Hell förståeligt har afatikern själv stora svårigheter alt göra sin röst hörd -alt alltså få sina synpunkter framförda när del gäller de bristande rehabiliteringsresurserna. Även de anhöriga befinner sig ofta i en svår situation.

Mot den här bakgrunden, och med anledning av en hel del ytterligare problem som vi tagit upp i motionen, ansåg vi motionärer det viktigt att hela problematiken för afatikerna och deras anhöriga verkligen uppmärksammades på riksnivå. Vi är annars medvetna om att en hel del - men inte alla -av de förslag som vi fört fram när det gäller afatikernas behandling och rehabilitering faller på de olika sjukvårdshuvudmännen, som utskottet också påpekar.

Jag vet också att efter det att vår motion väckts här i riksdagen har åtminstone i ett par landsting motioner redan väckts om ökade rehabiliteringsresurser för afatiker.

Men vad vi bl. a. ville slå fast var just vad utskotlet också uttalar, nämligen att rehabiliteringsresurserna verkligen behöver förslärkas.

Jag tror också att det är värdefullt alt vi i socialutskottets betänkande har fått en redogörelse för det principprogram för medicinsk rehabilitering som socialstyrelsen lagt fram' i februari i år. Det var alltså inle publicerat när vi väckte vår molion i januari.

Denna komplettering i februari till socialstyrelsens lidigare framtagna strukturmodell för hälso- och sjukvården var desto mer angelägen, när man vet att de råd och anvisningar om neurologisk långiidsrehabilitering och eftervård som lades fram av dåvarande medicinalstyrelsen redan 1961 tyvärr inle till fullo efterlevts. Vi har nämligen brist på vårdplatser speciellt avsedda

för neurologisk behandling.

Jag hoppas och vill tro alt det här principprogrammet för medicinsk rehabilitering nu verkligen kommer alt vara en riktlinje för sjukvårdshuvudmännen när de gör upp sina sjukvårdsplaner.

Bl. a. är det viktigt att helhetssynen på patienten och hans/hennes hela situation poängteras. Värdefullt är det ocks att socialstyrelsen i principprogrammet slår fast alt det bör finnas en medicinskt kunnig samarbetsgrupp som skall planera den rehabilileringsmedicinska verksamheten inom sjukvårdsområdet när det gäller vårdprogram och metodutveckling. Likaså bör det finnas en rehabiliteringsklinik med kvalificerade vård- och behandlingsresurser som kärna i den rehabiliteringsmedicinska verksamheten.

Om länssjukhusen i stort får tillgång till neurologisk sakkunskap, så att också en del svårare neurologfall skulle kunna fä värd och rehabilitering inom det egna länet, skulle det betyda mycket för afatikerna.

En annan viktig punkt som finns med i principprogrammet och som också utgjorde ett skäl för oss att väcka denna motion just i riksdagen är angelägenheten av ökad forskning och utbildning inom rehabiliteringsområ-det. Här behövs statliga insatser. Behovet av både forskning och information om afasi har alldeles speciellt framhållits för oss motionärer av afatikerna och deras anhöriga. Många missförstånd och svårigheter skulle kunna undvikas eller lindras, om vår kunskap om afasi var större. Massmedierna - kanske framför allt radio och TV - borde utnyttjas mera i denna angelägna uppgift.

Herr talman! Vi motionärer är starkt medvetna om brislen på både ekonomiska och personella resurser i dagens sjukvård. Men just därför vill vi understryka vad utskottet säger i slutet av sitt betänkande: "Det är emellertid angeläget att man vid utbyggnaden av den medicinska rehabiliteringen beaktar del speciella behov av resurser som föreligger för rehabiliteringen av afatiker."

Med en förhoppning om atl sjukvårdshuvudmännen kommer att ha denna rekommendation i åtanke och alt både socialstyrelsen och handikappråden på kommunal-, läns- och riksplan i fortsättningen bevakar också afasifrågorna harjag inget annat yrkande än utskottets.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Vattenfluoridering

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Vattenfluoridering

Föredrogs socialutskottets belänkande 1978/79:5 med anledning av motion om vattenfluoridering.

LENNART PETTERSSON (s):

Hert talman! Jag och några andra riksdagsledamöter har väckt en trepartimotion, nr 1105, om atl riksdagen bör uttala atl riksdagen slår fast vid

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Vattenfluoridering

sitt ställningstagande år 1971 atl säga nej lill vattenfluoridering i vårt land. Bakgrunden till vår motion är naturiigtvis statsrådet Troedssons beslut om en utredning, vars uppgift tycks vara alt på nytt, trots riksdagsbeslutet, driva fram vattenfluoridering.

Ulskotlet vill inle binda sig utan avstyrker motionen i avvaktan på alt utredningen skall bli färdig. Jag kan i och för sig förslå utskottets argumentering föran inle ta ställning nu. Detta ansluter ju väl lill den utskoitstradition som har bildats. Jag uppskattar att utskottet i sill betänkande håller en vad jag vill kalla neutral lon. Del innebär all man inte heller antyder att man innan utredningsresultatet föreligger vill ändra på riksdagsbeslutet från år 1971. Syftet med motionen har kanske inte heller i första hand varit att i denna omgång försöka få med utskottet på motionärernas linje. I och för sig hade det naiuriigivis varil lacknämligi om vi lyckats med det, men det primära syftet har, som jag ser det, snarare varit att visa alt del inom riksdagen finns en vaksamhet mol statsrådet Troedssons eventuella försök lill framstötar på det här området. Statsrådet i fråga skall inte tro atl de som var emot vattenfluoridering 1971 nu har lagt ner sin talan bara därför atl det sitter en borgerlig regering. Statsrådet Troedsson har nog grovt missbedömt den svenska opinionen, när hon tror atl svenska folket vill byta till sig en viss nedgång i kariesfrekvensen,som man möjligen kan uppnå den här vägen, mot allt vad vattenfluoridering kan tänkas komma att innebära.

Det är f ö. inte längre så säkert - här börjar de som undersöker de här sakerna bli alltmera tveksamma - all vattenfluoridering är den mirakelmedicin som man ursprungligen trodde. Nya undersökningar tvekar ät det hållet. Uppgifterna om nedgången i kariesfrekvensen vid tillsats av fluor i dricksvattnet har varil klart överdrivna i de direktiv som utredningen har i bottnen för sitt arbete.

Dessutom bör man komma ihåg atl fluor är ett kemiskt ämne och under vissa omständigheter elt rent gift. Vad vi behöver, anser jag, som en allmän inriktning när det gäller politiken på det här området är att, i stället för atl tillsälla nya kemiska substanser och gifter till vårt dricksvatten och vår miljö, undersöka olika möjliga vägar att gå fram precis tvärtom, dvs. minska den kemiska belastningen på vår miljö. Det lämnar man inget positivt bidrag till genom att ta upp en utredning kring de här frågorna, när riksdagen en gång tidigare har sagt var den står.

Vi vet också - och här är det fortfarande betydande oklarheter - att riskproblemen ingalunda är fullständigt utredda. Olika undersökningar tyder på att en fortsatt vaksamhet är behövlig när del gäller alt friförklara fluoren från de negativa verkningar den kan ha. Atl i en sådan situation ta upp en diskussion om fluortillsats till en sä grundläggande nyttighet som vårt dricksvatten tycker jag är hell fel.

Låt mig slutligen säga all del också finns etiska och integritetsmässiga problem av mycket stor tyngd i det här sammanhanget. Jag tycker det är stötande alt man över huvud laget kan diskutera att tillsätta ett så omstritt kemiskt ämne som fluor just till dricksvattnet; här finns ju inte några alternativ för medborgarna utan man måste helt enkelt använda det

dricksvatten som finns. Samhället bör inte medverka till något sådant, och det är den tanken som ligger bakom vår motion.

Jag har inget yrkande den här gången. Med vår trepartimotion har vi velat markera att det finns en vaksamhet i riksdagen på det här området. Skulle statsrådet Troedsson fullfölja utredningen så långt atl del kommer ett förslag till riksdagen, kommer del förvisso alt väckas ytterligare motioner i frågan.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Vattenfluoridering

I detta anförande instämde Kurt Hugosson (s).

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Eftersom Lennart Pettersson inte hade något yrkande skulle jag ha kunnat avstå frän ordet, och naturiigtvis harjag ingenting emot atl han och hans medmolionärer inom folkpartiet och centern håller tummen på ögat på statsrådet Troedsson; det kan kanske behövas i olika sammanhang.

Emellertid har motionärerna föreslagit att en utredning som har tillsatts inte skall fullföljas, och det måste jag säga är en överloppsgärning. Det resultat som utredningen kommer fram lill kan ju inte vara farligt, utan det kan t. o. m. hända att det ger Lennart Pettersson ytterligare underiag för den motion som han har väckt. Återkom gärna med en molion när ulredningen är klar, men jag tycker att vi skall låta den arbeta i lugn och ro och göra de bedömningar som den kan komma fram till.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Som jag sade inledningsvis var syftet bl. a. att markera all de ledamöter av riksdagen som haren annan uppfattning på den här punkten än statsrådet Troedsson inte har lagt ned sin talan. Den markeringen har vi nu gjort.

Sedan var vi nog medvetna om atl utskottet sannolikt skulle gå på låt oss kalla det en neutral linje och inte avbryta en utredning som var på gång, och det ligger väl en del idet. Men vi var litet oroade sedan vi läst direktiven. Det kan ju ligga en risk i att man sätter in så mycket utredningsresurser just på att fördjupa sig i detaljerna kring införande av vattenfluoridering i del här landet så att man försummar atl ägna sig åt en diskussion om vilka andra metoder som kan användas för all minska kariesfrekvensen hos småbarn och litet äldre barn.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Riksdagen har sin prövningsrätt när ulredningen är klar. Till dess tycker jag vi kan lugna oss med alt göra bedömningar av olika slag. Jag tror atl Lennart Pettersson kommer alt få myckel gott underlag i utredningen för sina ståndpunkter.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Beskattningen av statliga vårdbidrag m. m.

§ 6 Beskattningen av statliga vårdbidrag m. m.

Föredrogs skatleulskoltets betänkande 1978/79:1 med anledning av motioner om beskattningen av statliga vårdbidrag m. m.

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! Del är med viss förvåning jag tar del av skatleutskollets yttrande och finner alt del enda lilla stöd jag fått för min motion om ändrade bestämmelser för vårdbidrag för handikappade barn i syfte alt lindra skattereglernas negativa verkningar kommer från moderalhåll. Jag är naturiigtvis väldigt lacksam för del, men jag finner del samtidigt litet märkligt och ologiskt.

Faktum ärju atl vårdbidraget för handikappade är konstruerat så alt det diskriminerar förvärvsarbetande föräldrar och gynnar hemmaföräldrar. Det framgår bl. a. av ett avsnitt av ett betänkande från socialförsäkringsutskottet som skatteutskottet nu citerar och där det heter:

"Vårdbidraget är avsett som ett grundläggande försörjningsslöd och som en kompensation för alt en av föräldrarna i regel måste avstå från förvärvsinkomst för alt vårda del handikappade barnet."

Stödet är alltså konstruerat just på det sätt som det vårdnadsbidrag för alla som föreslagits av bl. a. moderaterna och som bekämpats av företrädare för majoriteten här i riksdagen. Därför tycker jag del är litet ologiskt all stödet för motionen så att säga kommer från fel håll. Och jag tycker det är märkligt att jag inte fått stöd från dem som rimligen borde stödja den här tanken.

I själva verket är det ju inle nödvändigl atl föräldrar till handikappade barn avslår från förvärvsinkomst. Många handikappade barn får förtur till daghemsplals men har i alla fall så kraftiga extrabehov av resurser och omsorg alt de betraktas som vårdbidragsberälligade och beviljas vårdbidrag i full utsträckning av bidragsbeviljande myndigheter. Det är alltså långt ifrån alltid den medicinska situationen som göratt föräldrarlill handikappade barn väljer att stanna hemma - utan det är den ekonomiska situationen. När vårdbidraget läggs på loppen av en inkomst försvinner det ju till stor del som skatt.

Jag finner det alltså ganska märkligt atl företrädare för de partier som hårt bekämpat tanken på elt beskattat vårdbidrag i allmänhet här inle alls berör den principiella motsättningen och än mindre de praktiska konsekvenserna för kvinnors valfrihet och jämställdhet av vårdbidragets nuvarande konstruktion.

Utskottet hänvisar lill en utredning, och det ärju del vanliga förfarandet i Sveriges riksdag.

Jag vill bara ställa frågan, om jag kan tolka det något kryptiska sättet att referera familjestödsutredningens behandling så, atl utskottet förutsätter att det vid regeringens prövning blir en seriös behandling av vårdbidragels negativa effekler. Kommer utskottet i annat fall atl i framtiden vara berett all pröva sådana här framställningar i en mera positiv anda?

ALVAR ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag vill påpeka att skatteutskottet har åberopat tidigare ställningstaganden från utskottets sida, där utskottet understrukit att förbättringar av de handikappade barnens situation inte i första hand skall åstadkommas genom åtgärder på skattesidan utan bl. a. genom en fortsatt utbyggnad av det direkta stödet till de handikappade och deras familjer. Utskottet understryker att det fortfarande har denna uppfattning.

Det går inte att göra del här till en skatteteknisk fråga i första hand. Det kan vara sant att några nu kommer i kläm, men om man gör detta till i första hand en skatteteknisk fråga och inför lindringar i skattehänseende blir det de som är sämst ställda som får del minsta stödet.

Utskottet understrykeratt familjestödsutredningens betänkande Föräldraförsäkring, som avlämnades i våras, nu efter remissbehandling är föremål för övervägande inom regeringen. Vi förutsätter att man tar upp de synpunkter som framförs i motionen och som åtminstone delvis har en inle obetydlig tyngd. Man kan mycket väl tänka sig att dela upp stödet så, att en del utgår som ersättning för merkostnader och den andra delen avser ersättning för utfört merarbete. Men vi går helt naluriigl inte närmare in på den frågan.

Det är väl uppenbart att vi förutsätter att de här frågorna liksom familjestödsutredningens förslag i övrigt skall prövas seriöst.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Beskattningen av statliga vårdbidrag m. m.

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag hyser respekt för att Alvar Andersson, som ju tillhör ett parti som i princip är för beskattade vårdbidrag, här också logiskt försvarar den principen i det stora hela. Det hade varit intressantare att höra representanter för de båda partier som i princip är emot beskattade vårdbidrag klara av den principiella akrobatiken.

Här ger man ett bidrag som inte är motiverat av inkomstskillnader - att vissa familjer har låg inkomst och andra har högre - utan som är till för att förbättra de handikappade barnens omsorg. Bidraget är formellt lika för alla. Men sedan blandar man plötsligt in en helt annan princip, nämligen den generella inkomstutjämningen, och tar tillbaka en större del ju högre inkomst familjen har.

Jag är inte alls motståndare till inkomstutjämning, men jag är motståndare lill att man på detta sätt blandar ihop principerna. En betydande del av de familjer som har handikappade barn upplever det så att staten ger ell ganska väl tilllaget bidrag med ena handen men sedan lar tillbaka nästan alltihop med den andra. Det är principiellt felaktigt och får ganska tråkiga praktiska konsekvenser. Väldigt många människor skakas i sin respekt för statens intentioner atl verkligen hjälpa dem.

Jag får väl ta fasta på det i talarstolen upprepade beskedet atl man verkligen skall pröva frågan seriöst. Det bästa är att göra detta bidrag helt skattefritt. Jag har ingenting emot atl man sänker bidraget eller genom penningvärdeförsämringen låter det urholkas något, bara man gör det helt skattefritt. Om majoritet inte kan vinnas för den linjen, tyckerjag att man i varje fall skall dela

7 Riksdagens protokoll 1978/79:1-7

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Åtgärder mot internationell skatteflykt

upp bidraget så atl en del, en omkoslnadsdel, blir skattefri. Del är det enda rimliga i detta sammanhang.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Åtgärder mot internationell skatteflykt

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1978/79:2 med anledning av motion om åtgärder mot internationell skatteflykt.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Det är väl känt att skatieundandragande transaktioner sker i betydande omfattning i samband med olika utlandsbetalningar och liknande. Problemels storiek har vuxit i takt med den ökade utrikeshandeln och den ekonomiska integration som de faclo har ägt rum i Västeuropa under efterkrigstiden. Också olikheter mellan skilda länders skatte- och civillagstiftning har bidragit lill att problemen ökat. Men framför allt har del bristande samarbetet mellan olika staters skaltemyndigheter i hög grad underlättat uppkomsten av skattebrott, där ullandstransaklioner är involverade. Vissa länder i Europa har t. o. m. satt i system alt till egen fördel gynna utländska skatte- och valulafifflare. Dessa länder är Liechtenstein, Schweiz och i viss utsträckning också Luxemburg.

Detta, herr talman, är bakgrunden till den socialdemokratiska motionen, som bl. a. sätter upp följande krav i kampen mot den internationella skatlebrottsligheten:

För det första vill vi att regeringen tar initiativ till överläggningar i syfte alt få till stånd ett multilateralt avtal om handräckning och informationsutbyte mellan skattemyndigheterna i samtliga länder i Västeuropa.

För det andra vill vi alt regeringen undersöker förutsättningarna för atl i samarbete med andra länder ta upp förhandlingar med Schweiz och Liechtenstein för all åstadkomma sådana ändringar i skatte- och sekretessreglerna för bl. a. Domicilgesellschaften resp. Anstalten - bolagsformer som man arbetar med i angivna länder - att dessa inle längre kan utnyttjas i skatieundandragande syfte av bolag och privatpersoner utanför dessa länder.

För det tredje vill vi alt regeringen tillsätter en utredning med uppgift att föreslå effektivare svenska nationella åtgärder mol internationell skalteflykt, där bl. a. frågan prövas om inskränkande särregler vad gäller skalleavdrag i samband med transaktioner med skalteflyktsländer.

Jag har velat ge denna allmänna inledning för att redovisa för kammaren vad vi menar med rubriken internationell skatteflykt. Jag går inle upp i denna talarstol för atl så myckel polemisera mot skatteutskottets enhälliga yttrande. I själva verket kan jag säga alt det är tvärtom. Jag vill gärna understryka vad

skatteutskottet i sitt belänkande över motionen har sagt i denna viktiga fråga. Jag betraktar del såsom utomordentligt positivt. Vad jag nu säger är i första hand riktal lill regeringen, som jag tycker har all anledning ta fasta på vad utskottet har skrivit om behovet av snabba åtgärder på detta område.

Jag kan här direkt citera vissa valda stycken ur utskottets skrivning, t, ex, följande:

"Av vad utskotlet anfört framgår att utskottet helt instämmer i syftet med motionen. Om kravet på rättvisa och likformighet vid taxeringen skall kunna tillgodoses måste samhället med kraft ingripa mot skatieundandragande i alla former. Utskottet utgår således från att såväl regeringen som berörda myndigheter ägnar de nu aktuella frågorna all erforderiig uppmärksamhet även i forlsätlningen och lar de internationella initiativ som kan anses lämpliga."

I det här sammanhanget vill jag gärna peka pä frågans behandling i Europarådels parlamentariska församling, som på svenskt initiativ har debatterat den internationella skatteflykten och vars rekommendation i mångt och mycket går ut på samma sak som vi har fört fram i vår molion. Det finns anledning atl understryka del här i dag.

Enligt min mening gäller det nu för den svenska regeringen atl följa upp delta på det internationella planet, alt följa upp del inom Europarådets ministerkommitté, så atl vi kommer loss med ett internationellt samarbete på området. Vi har hållit på i många år och luggat med de här frågorna inom ramen för arbetet med bilaterala dubbelbeskattningsavtal som har förberetts i organisationen för ekonomisk utveckling och samarbete i Paris, men vi har inte kommit särskilt långt. Därför gäller det nu au pröva den väg utskottet anvisar.

Jag tror all de europeiska länderna har mycket gemensamt på del här området. Det finns alltså reella möjligheter att komma loss. Men det är klart atl skulle det inte gå, även om den svenska regeringen gör allt den kan, vilket jag hoppas att den gör på basis av skatteutskottets betänkande, får man som vi har pekat på i motionen också länka sig att la till ensidigt svenska åtgärder för all öka trycket mot de utpräglade skalteflyktsländerna.

Utskottet är även här med pä noterna, vilket jag konstaterar med tillfredsställelse, och jag citerar ytterligare vad utskottet har sagt pä den här punkten: "Utskottet delar motionärernas uppfattning. Om man inle genom internationella överenskommelser snabbt kan komma lill rälla med rådande missförhållanden återstår endast att pröva frågan om interna åtgärder av t. ex. den art motionärerna aktualiserat."

Herr talman! Jag vill gärna ställa mig bakom skatteutskottets belänkande med anledning av vår motion, och det är min förhoppning alt regeringen också skall handla i enlighet med utskottets intentioner.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Åtgärder mot internationell skatteflykt

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Som redan framgått av Lennart Petterssons anförande finns del inte så stora meningsskiljakiigheter mellan motionärerna och utskotlet. Utskottet stryker under aU kampen mol den internationella skatteflykten är

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Åtgärder mot internationell skatteflykt

en av de viktigaste saker som vi har atl ägna oss åt i konirollhänseende, och vi förutsätter att regeringen vidtar alla de åtgärder som är nödvändiga för att komma till rätta med missförhållandena.

När utskotlet ändå inte har kunnat tillstyrka motionen, så beror det på att många av de åtgärder som motionärerna har pekat på redan är på gång. De är alltså under bearbetning på ett eller annat sätt, och del finns ingen anledning att slå in öppna dörrar. När det gäller vad som sedan finns kvar vägar jag påstå att motionärerna har blivit helt tillgodosedda, precis som Lennart Pettersson sade. Vi förutsätter naturligtvis atl regeringen vidtar de åtgärder som vi har tryckt på i utskottsbetänkandei.

Jag ber att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

100

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Skatteutskottets ordförande säger alt man inte har kunnat fullt ut tillstyrka motionen, men jag vill ändå gärna säga atl jag tycker alt skatteutskottets belänkande innebär en myckel positiv behandling, som jag är utomordentligt tacksam för.

Det är naturligtvis så som herr Wärnberg säger, alt olika arbetsgrupper inom statsförvaltningen arbetar med dessa frågor. Det finns även grupper inom ramen för OECD som arbetar på problemen. Man kan i och för sig täcka in det mesta och säga all motionen därigenom är tillgodosedd, men om man tittar närmare på del arbete som bedrivs finner man tendenser på olika håll lill ett väldigt långrotande. Man kommer aldrig till skott. Man griper inte tillfällena i flykten.

Vad denna motion och, hoppas jag, också skatteutskottels belänkande skall kunna leda fram till är atl man kommer loss någon gång på delta område, så att man lar de initiativ som behövs och anstränger sig litet extra för att få med andra länder som har samma grundläggande problem med den intemationella skatteflykten.

Jag hoppas verkligen alt Erik Wärnberg har rätt när han säger atl de arbetsgrupper som nu arbetar med dessa frågor är inriktade på att snabbt komma lill resultat och inte spar några resurser för detta.

Jag vill än en gång yrka bifall till skatteutskottets hemställan.

ERIK WÄRNBERG (s);

Herr talman! Vi är medvetna om alt det sker ett långrotande och atl del kanske tar litet tid. Det är därför skatteutskottet satte in den mening som Lennart Pettersson citerade, alt om man inle kommer till något snabbi resultat genom internationella överenskommelser förutsätter vi alt det vidtas interna svenska åtgärder för att råda bot på skatteflykten.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Ändring i bevissäkringslagen

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1978/79:3 med anledning av motion om ändring i bevissäkringslagen.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Motionen 1977/78:1447 behandlar bevissäkringslagen och ställer yrkanden i två avseenden i syfte atl minska den rättsosäkerhet som vi motionärer hävdat vidlåder delar av den lagen. Jag menar att bevissäkringslagen inte är någon prydnad försvensk lagstiftning. Den haren utformning som gör att enskilda medborgare i alltför stor utsträckning kan komma i beroende av myndigheters och myndighetspersoners skönsmässiga bedömanden. Jag hävdar atl den har en utformning som i vissa delar strider mot grundläggande principer beträffande den enskildes integritet och rättsskydd.

Motionen tar upp två frågor i lagen, nämligen kriterierna när den skall tillämpas och vilket organ som skall besluta om s. k. säkringsålgärder. Jag har tagit upp dessa frågor förut och inte fåll gehör för dem vare sig i skatteutskottet eller i kammaren. Också denna gång ställer sig skatteutskottet kallsinnigt till motionsförslaget. Det är verkligen inga långtgående krav som ställs, men de skulle, om de genomfördes, ta bort de minst acceptabla delarna av lagen och öka rättsskyddet för den enskilde utan att nämnvärt minska effektiviteten.

Utskottet hänvisar i sin avstyrkan denna gång till alt utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen har fått i uppdrag att utvärdera bevissäkringslagen. Nu skall den utredningen såvitt jag kunnat se av direktiven inte ta upp integritetsfrågor. Det skall däremot kommittén för översyn av tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål m. m. göra - även i sådana frågor som berör bevissäkringslagen. Justitieministern säger i direktiven beträffande tvångsmedelsregleringen i bevissäkringslagen att del kan ifrågasättas om den i alla avseenden innefattar en riktig avvägning mellan de olika intressen som berörs. Detta uttalande ligger i linje med vad som konkret har getts uttryck för i motionen. Med hänsyn härtill kan jag, herr talman, den här gången avstå från alt ställa något yrkande.

OLLE WESTBERG i Hofors (s):

Herr talman! Det är i två avseenden som motionärerna vill ha en ändring i bevissäkringslagen. För det första vill man att länsskalterätten skall besluta om säkringsåtgärder. Skatteutskottet anser i år liksom förra året att det då finns risk att det lar alltför lång tid att verkställa behövliga åtgärder i samband med granskning av deklarationsunderlag. Det kan finnas risk för alt den som blir föremål för granskning kan undanhålla eller gömma undan material som skulle behövas för att få en rättvis beskattning. Därför vidhåller skatleut-skoliei sitt yrkande om avslag på motionen i detta avseende.

I del andra fallet vill motionärerna att det skall föreligga skälig misstanke om skattebrott för att man skall kunna tillämpa bevissäkringslagen. Vi anseri

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Ändring i bevissäkringslagen

101

Nr 6 skatleutskotlet atl man i sä fall går ifrån hela meningen med bevissäkrings-

Torsdaeen den lagen. Om den som är utsatt för granskning inle vill tillhandahålla det

'i oktober 1978 material som han enligt lag är skyldig all tillhandahålla, måsle del finnas

möjligheter för granskningsman och taxeringsmyndighet att komma ät det

Ändrade reeler material som skall ligga till grund för en rättvis deklaration och en rättvis

för beskattningen beskattning. Det kan då inte vara rimligt atl man skall behöva misstänka

av vinster i utlands- skattebrott för att komma ål de handlingar som erfordras.

ka lotterier Skaiteutskoitel är som sagt enigt i år liksom förra året, och jag vill härmed
yrka bifall lill utskottets hemställan.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Olle Westberg i Hofors och jag förde vid ungefär den här liden förra ärel en ganska omfatlande deball i denna fråga, och jag skall inte göra en upprepning. Jag vill bara deklarera att jag finner alt de skäl som skalteut-skoitel anförde förra året var lika litet bärande dä som jag tycker att samma skäl är nu.

Lät mig dock nämna en enda punki. Den gäller detta med granskningsledaren, som själv skall kunna fatta beslut. Lagen säger alt när det gäller privatulrymmen är del av iniegriletsskäl viktigt atl del är andra som fattar beslut, nämligen länsskalterätten. Delta gäller inte övriga utrymmen. Jag förmenar exempelvis alt skillnaden mellan privatutrymmen och övriga utrymmen i vissa fall kan vara liten. Bara det är ett skäl till att man bör införa bestämmelsen atl beslutet alltid skall fattas av länsskalterätten.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskoltels hemställan bifölls.

§ 9 Föredrogs

Skatteulskollets betänkanden

1978/79:4 med anledning av motion om information om del totala skatte- och

avgiftsuttaget 1978/79:5 med anledning av molion om enhetlig tull på vissa kläder

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 10 Ändrade regler för beskattningen av vinster i utländska lotterier

Föredrogs skatteulskollets belänkande 1978/79:6 med anledning av molion om ändrade regler för beskattningen av vinster i utländska lotterier.

BERTIL DAHLÉN (fp):

Herr talman! I min molion 1977/78:410 harjag yrkat alt riksdagen hos
102 regeringen anhåller om förslag lill ändring av lagen om beskattningen av

vinster i utländska lotterier. I dag kan vinnare i nämnda lotterier få betala ända upp till 85 % skatt på vinsisumman, vilket gör all beloppen oftast placeras i utländska banker för alt sedan användas lill köp av hus utomlands, resor och varor som kan medföras hem lill Sverige i samband med resorna. 1 motionen harjag föreslagit att staten i stället skall tillämpa samma skattesats som för vinst på penninglöner, alltså 30 %. Detta skulle uppmuntra lill att ta in beloppen till Sverige och betala skall pä dem. I fråga om de belopp som vinnarna sätter in i svensk bank betalas sedan åriigen skatt på erhållen ränta.

Herr talman! Jag har i motionen utgått från att många svenska medborgare spelar på utländska lotterier, och jag vet alt så är fallet. För all undvika missförstånd vill jag påpeka atl jag själv inte hör till dem som sysslar med sådant. Dock har jag skaffat mig god vetskap om hur del förfares i dylika fåll.

Ulskotlet har i sin skrivning påpekat all lolleriförordningen inte förbjuder spel på utländska lotterier men försvårar detta genom förbud som i princip innebär alt bankerna och postverket inte kan åla sig uppdrag som avser betalning av insatser eller betalning av vinster i utländska lotterier.

Utskotlet påpekar även att det enligt 5 § valutaförordningen är förbjudet för den som är bosatt här i riket atl utan riksbankens tillstånd verkställa eller la emot betalning lill eller frän utlandet eller i utlandet annat än för vissa bestämda ändamål. Riksbanken har dock föreskrivit att enstaka betalning av belopp som ej överstiger 100 kr. får verkställas som löpande betalning oavsett ändamålet. Sistnämnda föreskrift utnyttjas av lotlköparna för alt göra inbetalningar av belopp understigande 100 kr., antingen i olika kassor på samma postkontor eller på olika postkontor. Betalningarna kan även göras med några dagars mellanrum. Eftersom en lott, åtminstone i ett vissl utländskt lotteri somjag inte skall nämna namnet pä, medgiver deltagande i fem dragningar är vinstchanserna större än i Penninglotteriet. Mänga vinner också, men beloppen blir oftast kvar i utlandet eller förs in i Sverige i form av varor. Del är delta problem jag har velat göra riksdagen uppmärksam på.

Skalleutskottet avstyrker min motion med hänvisning till alt frågor rörande utländska lotterier kommer att behandlas av 1972 års loiieriutred-ning, som dock, enligt sina direktiv och enligt vad jag erfarit, inte kommer att pröva beskattningsreglerna. Eftersom lotteriuiredningen nu snart är klar med sill arbete-det beräknas vara klart under våren 1979-harjag för dagen inget annat yrkande än skatleulskoltets, och jag är beredd alt invänta lotieriutred-ningens betänkande. Del är dock enligt min mening klart all de problem jag belyseri molion nr 410 icke löses genom lagstiftning om förbud mot inköp av lotter i utländska lotterier.

Herr talman! Med hänvisning till vad jag här har anfört yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Ändrade regler för beskattningen av vinster i utländska lotterier

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Del är inte någon angelägen skattereform herr Dahlén pläderar för. Det finns mer angelägna frågor all syssla med än alt sänka

103

Nr 6 skatterna för dem som får betala 85 % iskall för tillfällig förvärvsverksamhet

Torsdaeen den "" '' vinster man får i utländska lotterier.

5 oktober 1978 ' deUa sammanhang måste jag påpeka alt även om det rent formellt inte är

_____________ förbjudet alt köpa lott i utländskt lotteri är det ändå förbjudet alt främja

Ändrade reeler deltagande i utländska lotterier. Man försöker på allt sätt förhindra detta. Jag

för beskattningen ägar påstå att det förslag herr Dahlén lägger fram innebär att man vill

av vinster i utlands- "PPmunra t'" köp i utländskt lotteri i stället för att förhindra detta.

ka lotterier Bakgrunden är ju att man i Sverige bara får anordna lotterier för vissa

ändamål, och en myndighet prövar om ändamålet är riktigt. Här skulle man

alltså gå förbi della och köpa lotter i utländskt lotteri - marknaden är dock

begränsad.

När man på olika sätt försöker förhindra dellagande i utländska lotterier vill motionären uppmuntra till delta. Vi anser att del är felaktigt, och detta är alltså ingen angelägen skattereform. Kan vi på något sätt förhindra detta deltagande är det bara bra enligt utskottets uppfattning. Därmed ber jag alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

BERTIL DAHLÉN (fp):

Herr talman! Del är kanske inle en så angelägen reform, men del finns stora pengar utomlands. Jag känner till en del belopp i Kopparbergs län -och det är inte småsummor-som har kommit in på vinster i ett visst tyskt lotteri. Man kan då fråga sig varför man genom postverket nästan varie månad får reklam förmedlad från dessa lotterier. Om man inle vill befrämja delta borde man ta steget ut och förbjuda postverket att befordra sådan reklam.

Jag avser inte att i dag polemisera mot utskottets ordförande i denna fråga. Jag har sagt atl jag vill avvakta den utredning som efter många år kommer från 1972 års lotteriutredning för att se vad man där har alt säga. Utredningen har ju till uppgift atl också la upp frågan om utländska lotterier.

Även om denna fråga kanske kan anses vara obetydlig, så rör del sig dock om stora pengar, och jag tror atl skatteutskottets ordförande och jag kan vara överens om en sak: det gäller alt se lill alt så mycket som möjligt av de svenska medborgarnas pengar stannar inom Sverige och beskattas här.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! På den punkten är vi överens, och jag hoppas atl motionären bidrar till all få de människor som han i detta sammanhang känner till att betala skatt på de pengar de vunnit. De är nämligen skattskyldiga även om de inte lar hem dessa pengar, och jag hoppas som sagt att motionären medverkar lill atl skatterna på dem fiy ter in. Men troligtvis kommer de här människorna inte alt betala skatt på sina vinster när de får en skatt som är 30 96 - eller 42 96, om jag skall vara rikligt noga, för del är vad skatten är på varulotterier i Sverige. Är det fråga om väldigt stora belopp tror jag att det föreligger risk för att man försöker komma undan skatten.

Del finns alltså ingen skillnad i skatietillämpningen vare sig man lar hem
pengarna eller inte. Man är skallskyldig för dem i båda fallen, och om vi kan
104 hjälpas ål på den här punkten är det naturligtvis bra.

Vad sedan gäller postverkels sätt atl förmedla brev tycker jag inte att vi, som motionären vill, skall ålägga postverket alt undersöka vad som finns i vartenda brev som kommer från utlandet - man behöver inte ange på elt kuvert att det innehåller reklam för ett lotteri. Det är en ren omöjlighet. Postverket får däremot inte förmedla pengar i den andra riktningen, och det är detta som är det väsentliga.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 6

Torsdagen den/ 5 oktober 1978

De politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Föredrogs

Skatteutskottets betänkanden

1978/79:7 med anledning av motion om skattefrihet för bidrag från styrelsen

för teknisk utveckling (STU) 1978/79:8 med anledning av motion om avdrag för reparationskostnad vid

omtaxering av fastighet 1978/79:9 med anledning av motion om rätt för pensionärer till avdrag vid

beskattningen för socialförsäkringsavgifler

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 12 De politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets belänkande 1978/79:2 med anledning av motioner rörande de politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

ESSE PETERSSON (fp):

Herr talman! Politikens villkor är det centrala temat i de fyra motioner från folkpartirepresentanter som nu har samlats i konstitutionsutskottets betänkande 1978/79:2. Här aktualiseras mångsyssleriets omfattning och verkningar, heliidsengagerade politikere och politiska tjänstemäns anställningsvillkor, äldre människors möjligheter att utöva politiska förtroendeuppdrag och det politiska livets bristande anpassning till barn och familjeliv.

Frågeställningarna är av grundläggande betydelse för den representativa demokratins möjligheter att fungera och utvecklas. Nödvändigt är atl villkoren är sådana, atl det politiska livet kan fungera som en naturlig del i den totala samhällsgemenskapen. Villkoren får alltså inte vara sädana, att politikerna avskärmas från samhällslivet i övrigt. Här krävs en ingående diskussion om mål och medel för en nödvändig viialisering av demokratins arbetsformer. Elt samhällsengagemang måsle kunna utformas så atl del är möjligt atl förena med elt i övrigt normalt samhällsliv. Denna problematik måste ses utifrån den enskilde politikerns situation och möjligheter.

Tillfredsställande är att utskottet tycks vara förstående för det frågekomplex som här aktualiseras. Delta framgår bl. a. av följande citat från

105

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

De politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

106

betänkandet: "Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna an de förtroendevaldas roll och arbetssituation måste tillmätas stor betydelse i ett represeniativi politiskt system av det slag som tillämpas i vårt land såväl på riksnivå som i kommuner och landsting." Tyvärr leder inte della för utskottets del lill den för mig naluriiga slutsatsen att en samlad översyn krävs av hela della problemkomplex. Därför harjag i en särskilt yttrande lill belänkandel kortfattat konkretiserat de frågeställningar som vi utifrån folkpartiets synpunkter anser motivera en övergripande åtgärdsin-riktad analys av arbetsvillkoren m. m. för de politiskt förtroendevalda och de politiska tjänstemännen.

Är del möjligt atl förena elt politiskt arbete med en normalt familjeliv? Denna fråga ställer många människor numera. An det är betydande svårigheter måste konstateras, speciellt för småbarnsföräldrar. Samlidigt krävs det av varie politiker att, oavsell på vilken nivå i besluismaskineriei som han eller hon befinner sig, vid sidan av sitt offentliga samhällsuppdrag både delta i det partipolitiska arbetet och hålla en direktkontakt med allmänheten. Della med närdemokraii är en självklar nödvändighet samtidigt som del är en naturlig konsekvens för atl en meningsfull dialog skall kunna utvecklas mellan väljare och valda. Uppgifternas omfattning tenderar atl siändigl växa med åtföljande konflikt mellan privatliv och samhällsarbete. I stället för atl nonchaleras måsle frågeställningens allvar leda till konstruktiva åtgärder. Detta förutsätter alt man anser att de valda verkligen skall kunna vara en spegel av väljarna. För den representativa demokratin är denna princip grundläggande.

En annan åtgärd för atl skapa en mänskligare politik är att alla sammanträden av betald karaktär i princip förläggs till dagtid. Detta är nästan en självklarhet på riks- och landsiingsplanen, men i kommunerna är det tyvärr inte alltid naluriigl. Lika vanligt som alt landstingsmöten hålls på dagtid borde del vara att också kommunfullmäktige hardagsammaniräden i stället för de alltför ofta förekommande naiimanglingarna. Lokala informationsmöten, som direkt riktar sig till allmänheten, måste däremot anordnas som kvällsarrangemang.

När del gäller åldersgränser för offentliga uppdrag är det nuvarande systemet ganska tvivelaktigt, som princip beirakiai. Varje myndig medborgare måste kunna betraktas individuellt utifrån principen om likaberättigande, med rätt person på rätt plats oberoende av ålder och kön. Den stora gruppen pensionärer, ca 1 miljon medborgare, får inte ställas åt sidan enbart på grund av ett generellt åldersslreck, trots atl deras vitalitet ökar. Pensionsutbetalningen får med andra ord inte vara diskvalificerande för deltagande i del aktiva samhällsarbetet.

Folkpartiet hargått i spetsen fördel politiska mångsyssleriets bekämpande. Därför har denna fråga vid fiera tillfällen aktualiserats i denna kammare. Som påtalats i bl. a. molioner är behovet av en samlad kartläggning betydande för atl bl. a. få större klarhet i vad som dels är positivt frän samordningssynpunkt, dels är negativt från lojalitelssynpunkl. Man kan ju inte blunda för de intressekonflikter som uppstår. Della borde från allmänhetens synpunkt

kunna granskas i stället för all skylas över. Samtidigt är del viktigt alt påpeka att politiker inle får bli smalspåriga experter utan måste få en bred verklighetsförankring i olika delar av samhällslivet, men detta behöver nödvändigtvis inte ske samtidigt på skilda områden.

Under 1970-talel har vi fåll allt fler professionella politiker. Det finns numera många förtroendevalda, som inte hinner med något yrkesarbete vid sidan om sina offentliga uppdrag. Del finns också många ijänstemän som rekryteras för atl biträda heliidsengagerade förtroendemän med huvudsakligen politiska uppgifter. Sammanlagt torde dessa s. k. professionella politiker av olika kategorier uppgå till minst 1 000 personer.

För många av dessa präglas del politiska heltidsengagemanget av betydande osäkerhet. Det finns ingen garanti för att anställningen fortsätter efter mandatperiodens utgång. Därför har del för vissa grupper skapats särskilda skyddsnät i form av pensioner, avgångsvederlag och liknande. Detta skedde bl. a. vid regeringsskiftet här i landet 1976, vilket kom alt medföra en del märkliga konsekvenser. För andra grupper finns inga sädana skyddsnät. Lönesättningen har påverkats såväl av önskemålet om atl kunna rekrytera kvalificerade personer som av insikten om alt engagemanget kan vara tidsbegränsat.

De lösningar som har valts har långt ifrån alltid varil klart genomtänkta, och ibland hårde fåll direkt stötande konsekvenser då anställningsvillkoren visat sig vara alltför generösa. Bestämmelserna har ibland så utformats att ledande politiker uppbär betydande belopp i pension samtidigt som de får full lön för annat politiskt arbete. Lika tvivelaktigt är del när unga personer efter en relativt kon period som heliidsengagerade politiker kan dra sig tillbaka som välavlönade pensionärer. Här är det hög lid att dessa bestämmelser verkligen ses över och grundligt genomarbetas på alla nivåer i vår samhälls-apparal.

Slutligen, herr talman, vill jag säga all del alltså är mycket angeläget alt det frågekomplex som jag här mera skissartat har berört blir föremål för en samlad översyn. Delta är nödvändigl för atl kunna skapa rimliga förutsättningar för en mänskligare politik. För oss inom folkpariietärdet självklart alt politiskt samhällsengagemang, på alla nivåer, måste på ett naturligt sätt integreras med del övriga livet i den totala samhällsgemenskapen och inte isoleras därifrån.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

De politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Frågan om mångsyssleriet och politikernas arbetsvillkor har diskuterats i kammaren under större delen av 1970-talet. Alt döma av dagens deball och det särskilda yttrande som fogats vid del betänkande som vi behandlar är det lika svårt nu som lidigare att omsätta de allmänna värdeomdömena i konkreta handlingsalternativ. I betänkandet behandlas fyra olika motioner, och ulskotlet är helt enigt i sina uttalanden. I det nyss nämnda yttrandet sägs endast alt det hade varil bättre, om utskottet också hade varit berett att medverka lill en samlad översyn av problemkomplexet. I yttrandet anförs dock inget som motsäger vad utskottet har redovisat. Låt

107

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

De politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

108

mig ändå något kommentera utskottets motiveringar på resp. punkter.

Vi är överens om alt de förtroendevaldas roll och arbetssituation måste tillmätas stor betydelse i ett representativt politiskt system, inte minst i ett sådant system som vi har i vårt land, där vi på riksnivå, i kommunerna och i landslingen har beslutande församlingar genom vilka den politiska demokratin til syvende og sidsi skall förverkligas.

Vad ärdet då som man lar upp? len motion begärs en utredning om hur del politiska livet bältre skall kunna anpassas lill barn och familj. Del första man kan fråga sig i detta sammanhang är: Vad är det för samhällsliv som man diskuterar och vad är ett normalt familjeliv? Finns det i dagsläget en rikslikare för ett sådant förhällande? Är delta ett problem som enbart berör politikerna? Pä den frågan vill jag svara nej, det berör även människor inom andra delar av värt samhälle. Del berör dem som arbetar i folkrörelserna, det berör dem som arbetar exempelvis i idrottsrörelsen. Här finns det människor som på sin fritid och på obekväm lid lägger ned arbete på uppgifter som -om man får använda ordet normalt - ligger utöver vad som är möjligt all anpassa till ett normalt familjeliv.

De frågor som tas upp i den här motionen - om rätt till ledighet, om ersättning för förlorad arbetsförtjänst och om olika sätt atl lösa vissa gruppers problem - kräver ju ingen särskild utredning.

Rätten lill ledighet är reglerad utom i ett avseende. Det gäller dem som är anställda vid krigsmaklen, och där pågår en översyn av ijänstereglementet. Det har vi också redovisat från utskottets sida.

I den övriga delen är den kommunallagsreform som beslöts under 1977 exempel på atl det utredningsarbete som vi har bedrivit tidigare och det arbete som ulskotlet har lagt ned pä frågan är helt inriktat på att förbättra politikernas arbetsvillkor. Del finns numera rätt till ledighet för de här uppdragen. Det är alltså i sig inget problem. Om man sedan vill hålla sammanträden på dagtid eller kvällstid tycker jag vi får överiåta lill de kommunala beslutande församlingarna att bestämma i enlighet med vad de anser vara bäst. Allt är inle antingen svart eller vitt i delta sammanhang. Man tar inte bort problemet enbart genom atl säga att sammanträde skall hållas på daglid, därför all vi har stora grupper skiftarbelande och andra kategorier som har arbetstid när huvuddelen av de förvärvsarbetande är lediga. Men det är elt särskilt problem som man också har pekat på.

Vi kan vidare konstatera atl frågan om arvode också har salts i relation till de svårigheter som kan föreligga atl fastställa någon inkomstbortfallsprincip. Den grundläggande principen är att arvode skall utgöra ersättning för uppdrag och att man bestämmer en skälig ersättning. Det gör också kommuner och landstingskommuner var för sig. Grundtanken är atl man sätter arvoden så, att ingen av ekonomiska skäl skall vara tvingad atl avstå från ett förtroendeuppdrag.

Kommunalräiisreformen innebar också all kommunerna fick vidgade möjligheter att underlätta för politikerna. De får exempelvis räkna in omkostnader för barntillsyn eller de särskilda kostnader som handikappade kan åsamkas när de åtar sig ell förtroendeuppdrag. Allt del här tillämpas nu

ute i kommunerna och i landstingskommunerna. Del finns en möjlighet för de förtroendevalda att ta tag i de här frågorna. Utskottet anser därför att del inte finns någon anledning all ånyo särskilt diskutera den här frågan utan att 1977 års kommunallagsreform måste slå igenom.

Beträffande en annan fråga som följer på den om de förtroendevaldas villkor och ekonomiska ersättning, nämligen anställningsvillkoren för politiska tjänstemän, vill jag påpeka att när det gäller det som Esse Petersson menade när han talade om bestämmelserna rörande pensionsförmåner m. m. lill kommunalråd och landstingsråd, så pågår del en översyn, som utskottet har hänvisat lill. Det aren fråga som man beslutarom ute i kommunerna. Om det finns några särskilda frågor som bör uppmärksammas i det sammanhanget förmodar jag atl de också kommer med i den översyn som nu pågår och att kommunerna var för sig kommer att ta upp de här frågorna till förnyat ställningstagande.

När det slutligen gäller frågan om uppdragskoncentralionen sade jag i mitt inledningsanförande alt de gamla värderingarna lever kvar. I förra årets riksdagsdebatt ställdes den konkreta frågan: Vad är egentligen mångsyssleri? Någon definition gavs inte vid det tillfället. Jag undrar om vi kan få någon definition i dag. Det talas om en avvägning mellan vad som är uppdragskoncentration och vilka uppdrag som är nödvändiga för samordningen. Men vad är då nödvändig samordning? Jag utgår från att den kan vara någonting högst individuellt för olika politiker. Är det över huvud laget möjligt att konkretisera uttalandena kring mångsyssleri i praktiska riktlinjer?

Men del är ändå inte delta som jag tycker är det väsentligaste, utan det är den roll som partierna har i del här sammanhanget. Förra gången vi behandlade frågan sade konstitutionsutskottet i sitt betänkande alt partierna har atl utan någon statlig inblandning göra de bedömningar som de anser erforderiiga. Nu befinner vi oss i en situation då partierna ånyo har möjlighet att göra sådana bedömningar. De går nu in i nomineringsarbetet för de allmänna valen vilket sedan skall följas upp av nomineringar till nämnder, styrelser och andra uppdrag som de beslutande församlingarna har att verkställa. Partierna har möjlighet att göra bedömningar i den mån de finner det erforderiigl. Jag tycker det är av största vikt atl vi överiämnar de interna övervägandena och fördelningen av de olika uppdragen till partierna själva -jag kan inte länka mig några statliga riktlinjer för partiernas interna arbete.

Inte heller kan jag finna att man, som Esse Petersson säger, försöker skyla över någonting av det som har med den s. k. uppdragskoncentralionen att göra. Den samlade redovisning som har efleriysis tror jag skulle bli oerhört tung och alldeles omöjlig att tränga igenom, om man skulle samla exempel från hela landet. Det finns nämligen i dag så stor samordning och så många sammanställningar av uppdrag att det inte uppstår något sådant problem för den som vill sätta sig in i saken atl också göra det. Framför allt finns ju redovisningarna på del kommunala planet. Där är det kanske också mest intressant för de enskilda människorna an se hur uppdragen är fördelade bland de politiker som de har närmast sig.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

De politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

109

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

De politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

Herr talman! Della resonemang har lett fram lill att utskottet föreslår riksdagen atl avslå motionerna. Utskottet har pekat på den vitala betydelsen av diskussion och fäst uppmärksamheten pä politikernas arbetsvillkor samt redovisat vilka åtgärder som är vidtagna. Vi är beredda att gå vidare i diskussionen.

Med detta ber jag alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

ESSE PETERSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Bengt Kindbom säger atl del inle finns någon skillnad mellan å ena sidan utskottets skrivning och ä andra sidan det särskilda yttrandet. Men alt del finns en skillnad märker Bengt Kindbom, om han vill läsa innantill. I del resonemang från utskottets sida som jag redovisade är man positiv i många ordvändningar men kommer lill slutsatsen att vi har utredningar som är antingen genomförda eller pågår och atl vi dessutom har den nya kommunallagen, som - det skall i rättvisans namn erkännas - ger möjlighet till större flexibilitet. Därför skulle vi i del här läget inle ha behov av någon översyn.

I del särskilda yttrandet tar jag upp olika delar i motionerna och synpunkter som rör just de förtroendevaldas situation och de politiska tjänstemännens arbetsvillkor. Jag anser att del behövs en samlad översyn av hela problematiken. Där är del således väsentliga skillnader.

När del gäller mångsyssleriet som sådant är det inte en diskussion om vad som är mångsyssleri som är huvudsaken, utan atl man - vilket också framgick både av mitt anförande och av det särskilda yttrandet - får en kartläggning av det för all ge medborgarna möjligheier att la ställning till problemet. Det positiva med diskussionen om mångsyssleri är alt man har fått i gång en allmän debatt och atl del har skett en viss självsanering på områdei.

110

BENGT KINDBOM (c) kort genmäle:

Herr talman! Av Esse Peterssons anförande blir slutsatsen atl det särskilda yttrandet egentligen borde ha varil en reservation. Jag sade tidigare atl utskottet är enigt. Jag tolkar det nämligen som att man har godtagit utskottets redovisningar, trots del som sägs i det särskilda yttrandet om att del hade varil bättre om utskottet varil berett alt medverka till en samlad översyn av problemkomplexet.

Vad är det som finns med i det särskilda yttrandet? Jo, det är frågan om de heliidsengagerade politikernas ställning. Jag nämnde tidigare alt den diskuteras inom kommun- och landsiingsförbunden. Jag vill tillägga all del kanske inte bara är de heliidsengagerade politikerna som har en särställning. Jag kan peka på en grupp som måhända har en sämre ställning, nämligen de olika förtroendemän som är dellidsengagerade. Kommunerna har i dag inle möjlighet alt hellidsengagera förtroendemän på alla ledande poster. Därför finns del rader av deltidsengagemang där problemaliken kanske är än större.

Det andra problemet som las upp i del särskilda yttrandet är mångsyssle-

riet. Min fråga är: Hur skall man kunna kartlägga det när man inte vet vad del egentligen är? Det blev ju slutsatsen av Esse Peterssons senaste inlägg.

ESSE PETERSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Karlläggningen är lill för all få en bild av den uppdragskon-cenlraiion som är rådande. Sedan får man dra slutsatserna av det. Del var inte så all man endast skulle redovisa dem som någon till äventyrs ansåg vara mångsysslare, utan del skulle vara en förteckning över och kartläggning av alla förtroendevalda för alt man skulle få en bild av läget som bakgrund för ställningstaganden. Del är positivt om man ändå framöver kan komma fram lill en sådan här bredare översyn av den situation som de politiska förtroendemännen, och likaså de politiska tjänstemännen, befinner sig i.

På en punkt vill jag ge Bengt Kindbom rätt. Del är inte bara fråga om heliidsengagerade politiker och tjänstemän, utan problemet är lika stort för halv- och dellidsengagerade politiker och ijäntemän. Där finns ytteriigare en uppgift att ta med i utredningen. Nog finns det att göra om bara viljan finns.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

De politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! Att bli pensionär innebär inte bara atl få en hel del förmåner utan också att mista en hel del rättigheter, på arbetsmarknaden, inom socialförsäkringarna och på flera andra håll. Det är ingen hemlighet att det på många ställen inom del fria organisationslivel och näringslivet finns siadgemässiga eller mindre formella regler om åldersgränser uppåt, som gör alt man med mer eller mindre kraftiga medel ser lill all den stora grupp människor som de äldre i samhällel utgör saknar varje möjlighet till representativ medverkan i politik och samhällsarbete. Alla vet detta. De flesta är medlemmar i organisationer som har eller har haft den typen av regler. Ändå verkar det som om utskoltsmajoriteten över huvud laget inte vill se del här problemet. Utskoltsmajoriteten blandar bort problematiken i en suddig skrivning om alt nomineringsarbetet är någonting som partierna själva skall besluta om. Det är givet all partierna själva skall besluta om del, men problemet gäller ju inle bara politiska partier - det gäller stora delar av samhället. Om det är på det sätiei att människor över 65 eller 70 år formellt eller informellt över huvud laget inte får vara med är det väl då en lika angelägen riksdagsuppgift atl på något sätt reagera som om del var fråga om kvinnor eller människor av en viss ras eller religion som diskriminerades.

Jag har inle här begärt något mera formellt ställningstagande i form av lagstiftning e. d. Jag har begärt en kartläggning. En sådan tror jag hade varit av intresse för alla. Och jag har framför allt begärt en meningsyttring. I det särskilda yttrandet finns ett klart ställningstagande. Del kunde i varje fall ha funnits en utskoitsskrivning från majoriteten om all man inte gillar den typen av formella regler som utesluter 70-åringar från kommunala förtroendeuppdrag för att ta elt exempel som är ganska vanligt.

Jag vill fråga utskolismajoriieten: Tycker ni att det är riktigt om man generellt utestänger en miljon människor frän kommunalpolitisk represen-

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

De politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

lation, för att ta ett exempel, eller kan ni här från talarstolen kosta på er ett principuttalande, att alla samhällsgrupper som har uppnån myndighetsåldern självfallet skall ha möjligheter att vara representerade i organisationsväsendet, i styrelser och i beslutande församlingar?

Under delta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

BENGT KINDBOM (c) kort genmäle:

Herr talman! Någon ulskousminoritel finns del inte, men, som jag sade förut, del särskilda yttrandet av folkpartiet kanske betraktas som en reservation. Men det är det inte.

Jag vill bara påpeka en sak: Del finns ingen regel som generellt utestänger 70-åringar från förtroendeuppdrag. En sådan gräns finns i vissa speciallagstiftningar, och då är del dem man får väcka förslag om att ändra i varje särskilt fall. Sådana förslag får då bedömas i det sammanhanget. Någon generell regel - del vill jag understryka - finns inte som uteslänger 70-åringar.

Återigen: Det som är del väsentliga i den representativa demokratin i det här landet är ju partiernas ställning, och här återkommer vi alltså till partiernas interna överväganden i dessa sammanhang.

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar med intresse men kanske med än större beklämning frånvaron i Bengt Kindboms yttrande av ett principiellt ställningstagande mot åldersgränser, om det så är partier eller fria organisationer som tillämpar generella gränser, generella fallbilor, där alla skall lämna sitt uppdrag vid en viss biologisk ålder. Jag efteriyser från någon av ulskotlsma-joriteiens representanter ett ställningslagande, för i det här fallet krävs ingen formell reservation. Det ärju inle fråga om elt yrkande om lagstiftning e. d., utan det gäller precis den typ av ställningstagande som man kan framföra i elt särskilt yttrande, nämligen att man principiellt ogillar sådana åldersgränser. Det har inte utskoltsmajoriteten kunnat skriva under på.

Om detta verkligen är utskottsmajoriieiens mening är del myckel intressant för en miljon människor över 70 år - eller vi kanske skall tänka oss samtliga pensionärer, dvs. 1,5 miljoner människor över 65 år - alt representanter för alla partierna utom folkpartiet tycker att det är rikligt alt man i organisationsväsendel eller i det politiska arbetet generellt säger atl dessa människor inte får lov atl vara med. Om det förhåller sig på del sättet tror jag an dessa människor är myckel intresserade av alt få höra det klart utsägas.

112

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Mångsyssleriets problem är inte okända för riksdagens ledamöter. Den som sitter i riksdagen sitter också i ett eller två utskott, en eller flera utredningar och kommittéer, en eller flera statliga styrelser, liksom

den som sitter i landsting eller kommunfullmäktige också sitter i en nämnd eller fler. Elt tyngre uppdrag ger många fler små. Därför är det svårt alt klara av all sitta i kommunfullmäktige, landsting och riksdag samtidigt.

Möjligheterna alt uppleva verklighetens problem på samma sätt som andra människor är begränsade för politiker. Del kan inle annat än påverka beslutens innehåll. Det är omöjligt atl helt föreställa sig den verklighet som finns bakom beslutsunderiagels tjocka luntor. Ingen PM kan registrera allt. Elt tydligt exempel på det är vad som hände när sambeskatlningen avskaffades och särbeskattningen infördes för all kvinnor skulle kunna gå ut på arbetsmarknaden. Ingen politiker hade i det lägel förutsett det enorma intresset för förvärvsarbete bland småbarnsmammorna, och därför hade man inle heller mött upp med någon daghemsutbyggnad. Planen på daghemsutbyggnad kom först fem år senare, då katastrofen redan var ett faktum.

Kritiken mot mångsyssleriet växer sig allt starkare utanför politiken. Press, radio, TV och ulomparlamentariska grupper har ägnat många ambitiösa limmar ät att åstadkomma sammanställningar över maktkoncentrationen i politiken. Därför vore det angelägel atl få fram en offenllig redovisning av politikers uppdrag för att möta den opinion som finns. Detta är viktigt, eftersom mångsyssleriet bidrar till misstroende mot det politiska systemet som sådant. Mänga politiker har tagit kritiken på allvar och dragit ner på antalet uppdrag. Folkpartiet har vid sitt landsmöte till sina medlemmar givit rekommendationen alt riksdagsuppdrag inte bör förenas med tyngre kommunala uppdrag. Men alltjämt är mångsyssleriet ett problem för de grupper, framför allt kvinnorna, som inte har de praktiska förutsättningarna att ställa upp på politikens villkor, för väljarna, som inte kan få information om vilka uppdrag de förtroendevalda politikerna har, och för politikerna, som får sämre möjligheter till insyn i byråkratin.

En offentlig redovisning skulle underlätta för väljarna att avgöra de olika lojaliteterna hos de olika politikerna. Det är också en självklar rättighet för våra väljare att få veta vad deras förtroendevalda gör. I de flesta fall är uppgifterna om olika uppdrag betydligt väsentligare än den uppgift om titel som finns efter namnet på valsedeln. Titeln är ju många gånger en reminiscens från den lid då politikern i sig inte var politiskt aktiv. Jag skulle vilja fråga Bengt Kindbom varför han inte vill se till, alt väljarna får vela vilka uppdrag vi politiker har.

Precis innan jag skulle gå upp här i talarstolen, hert talman, tittade jag noggrant i de betänkanden som vi har att behandla i dag. Bland dem finns konstitutionsutskottets betänkande nr 5. Det är väl inget särskilt med det betänkandet, men det har varil på remiss till Svenska kommunförbundet. Den som har svarat från Svenska kommunförbundets sida är Kari Boo, och den som har undertecknat konstitutionsutskottets betänkande är också Karl Boo. Kari Boo skriver brev till Karl Boo. Jag tycker det är ett ypperiigt exempel på mångsyssleriets avigsidor.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

De politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

1 detta anförande instämde Karin Ahriand (fp).

8 Riksdagens protokoll 1978/79:1-7

113

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

De politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! När det gäller frågan om åldersgränser vill jag än en gång slå fast, all vi inte har några generella regler på den punkten. Det finns heller inga uttalanden från utskottet om alt man slår bakom några åldersgränser. Här är del fråga om en fri nominering lill den del som partierna har all göra den. Speciallagstiftningen pekade jag på tidigare.

Bonnie Bernsiröm lar upp frågan om att del kan skapa ett misstroende gentemot politikerna atl de inte vill redovisa hur uppdragen är fördelade. Jag vill fråga Bonnie Bernsiröm: Bygger hon det uttalandel pä alt folkpartiels rekommendation inte har gett den effekt som avsågs? Någonting ål del hållet måste del väl ändå vara eftersom folkpartiet ständigt återkommer till delta. LJtskollsmajoriteten i övrigt har ju hänvisat till partiernas nomineringsarbete.

Den offentliga redovisningen finns i princip i dag. Jag sade atl del är allra viktigast atl den finns pä det kommunala planet eftersom människorna upplever atl det är där politikerna och beslutsfattarna finns närmast dem.

Jag kan för min del inle förstå att uppgifter om de olika uppdragen är det väsentligaste. Det måste vara uppgifter om uppdragens art som är det väsentliga när man talar om koncentration. Avvägningarna här kommer att bli svåra alt göra, och jag noterar att Bonnie Bernström inle heller i är har gett någon definition på vad hon menar med mångsyssleri.

När man tittar på betänkandet så kan man konstatera att det är en väldig förenkling av problematiken att säga att del är Karl Boo som skriver brev till Karl Boo. Här rör det ju sig om två institutioner.

Det finns ett uttalande från Esse Petersson lidigare somjag vill ta fasta på, nämligen att det kan finnas ett behov av samordning och samverkan på olika nivåer. Då vore det intressant att höra hur Bonnie Bernsiröm ser på detta. Är det olika uppfattningar inom folkpartiet eller har man samma uppfattning? Är det betydelsefullt alt det finns en viss samordning, vilket del fanns i det här utpekade fallet, eller är det oväsentligt?

114

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! För atl förklara delta med misstroende: jag har personligen stött på åtskilliga människor som uttalar sitt misstroende för en politiker som har alltför många uppdrag. Det är ett befogat misstroende. Om man har dubbla lojaliteter kan man inle kritisera olika instanser.

Folkpartiets rekommendation har fallit ul tämligen väl. Däremot är det väl egentligen viktigare atl centern antar en sådan här rekommendation. Centern är nämligen del värsta mångsysslarpartiet enligt den undersökning FPU gjorde om mångsyssleriet i riksdagen för något år sedan. Det parti som talar om decentralisering har alltså de flesta maktsamlarna inom sitt parti.

Bengt Kindbom försöker smila undan och vill inte förklara varför han inte vill lämna uppgift till väljarna om vilka uppdrag olika politiker har. Jag tycker del är tämligen väsentligt att som väljare få veta om en riksdagsledamot sitter i landsting och kommunfullmäktige samtidigt. Bengt Kindbom gör sig lill tolk för människor ute i kommunerna och tror all de inte tycker all detta är

väsentligt. Men jag tror att varenda människa i det här landet vill veta vilka förutsättningar de förtroendevalda har att fullgöra sina uppdrag. Jag tror inte respekten ökar för politiken om en riksdagsledamot som sitter i kommunfullmäktige aldrig hinner vara närvarande vid sammanträdena i kommunen.

BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Jag har aldrig motsatt mig sådana redovisningar, och jag vill påpeka atl vi från utskottet skrivit atl sådana redovisningar finns. Jag har bara understrukit vilken del jag anser vara den väsentliga, nämligen beträffande den kommunala sektorn. Men det ärju ingenting som hindrar alt man tittar i flera redovisningar och gör sammanställningar.

Jag noterar all Bonnie Bernsiröm resonerar som om del skulle föreligga delade uppfattningar i det utskottsbetänkande vi behandlar. Så är inte fallet. Det är ett enigt utskoiisförslag, och sedan finns vissa frågor utvecklade i ett särskilt yttrande.

I den första delen av sin replik hänvisade Bonnie Bernström till en FPU-undersökning. Jag vill bara säga att var den behäftad med samma brister och avsaknad av källkritik som den FPU-undersökning som gjordes i Skaraborg under våren är den inte mycket värd. Är det den typen av redovisningar vi skall ha i framliden tror jag inte alt de ger vare sig allmänhet eller väljare någon som helst vägledning.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

De politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tror all vi kan komma till rätta med de många ovederhäftiga undersökningar som görs om vi ser till att information om de olika uppdrag vi har som politiker verkligen kommer fram till väljarna. Förvisso finns det olika offentliga redovisningar. Men Bengt Kindbom vill ju inte se till att väljarna får sådana redovisningar i sin hand - del är det som är del intressanta i detta sammanhang. Han vill sitta och tjuvhålla på informationen.

Dessutom är det inte ointressant att Kari Boo skriver brev till Kari Boo, även om det rör sig om två olika institutioner. Vad är det för mening med remissförfarande och decentralisering av beslut om det är samma människor som skall sitta i de olika institutionerna och skriva brev till sig själva? Då får vi ju inte något åsiktsutbyte!

GUNNAR BIÖRCK i Vänndö (m):

Hen talman! Jag har tidigare i en annan debatt anslutit mig lill Per Gahrton i hans arbete för jämställdhet för de äldre. Jag vill gärna göra det också i dag för att markera alt detta är en viktig fråga icke bara för folkpartiet.

Men jag känner mig en smula konfunderad över att det nederst på s. 7 och
överst på s. 8 i utskoiisbeiänkandet talas om "jämställdhet och likaberätti
gande - oberoende av biologisk ålder". Jag vet inte om det står så i Per

Gahrtons motion eller om det är utskottets formulering. Vad som menas måste väl ändå vara "oberoende av kronologisk ålder".

115

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Fyraåriga mandatperioder m. m.

Vi vet att den biologiska åldern är myckel olika hos människor av samma kronologiska ålder. Skall man våga säga något i sakfrågan, så skulle det vara att människorna här i landet nu för tiden haren mycket lägre biologisk ålder vid en och samma kronologiska ålder än vad de tidigare hade och därför rimligtvis längre duger både till arbeta och lill att delta i politiskt arbete och väljas lill förtroendeposter.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Fyraåriga mandatperioder m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1978/79:3 med anledning av motioner om fyraåriga mandatperioder m. m.

116

KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! "Den treåriga mandatperioden är för kort. På denna lid hinner man inte med sitt arbete och det gäller såväl i opposition som i majoritetsställning."

"Mandatperioderna är för korta i dag."

"Tre år är för kort för en ny regering att sälla sig in i arbetet och del lar tid och kraft aU vrida om politiken."

De här tre citaten kommer från en enkät om mandatperiodens längd och den gemensamma valdagen. Enkäten har gjorts av Landslingens Tidskrift, och de tre citerade är alla ledamöter av riksdagen: Lisa Mattson, Sonja Fredgardh, Sten Andersson. Men det var inle bara de som svarade så här. Man hade frågat sammanlagt 22 politiker frän samtliga partier och alla med stark förankring i sina partier. Av dessa 22 var det bara 2 som ansåg alt det är bra som det är f n. med tre års mandatperiod. Del var två vpk:are. Svaren var fullständigt entydiga, oavsell om man frågade socialdemokraterna eller någon från regeringspartierna. När jag läste enkäten blev jag nästan uttråkad, därför att samstämmigheten var så total.

Bonnie Bernström och jag har i vår motion 643 yrkat att riksdagen skall begära förslag till grundlagsändring så alt fyraåriga mandatperioder för riksdagen kan införas. Jag skall inle trötta kammaren med en längre utläggning om varför vi vill ha det så. Det är tydligen helt onödigt, eftersom alla partiers företrädare tycks hålla med oss.

Konstitutionsutskottet däremot har - som vanligt, skulle jag vilja säga -hänvisat till alt frågan är under utredning, och del ärju bra. Vi har för vana i det här landet att inte införa någon ny reform utan att ha utrett varje fråga grundligt först. Nu skall vi såsom omväxling utreda hur vi skall bära oss ål för alt återgå till elt lidigare system eller åtminstone något som liknar det. Del är kanske nödvändigt. Men mandattiderna är korta, herr talman, och utredningar brukar vara långa, och då tyckerjag alt utskottet åtminstone kunde ha

gjort elt uttalande som givit en antydan om utskottets uppfattning i sakfrågan. Det hade säkert varit roligt också för kommittén atl få veta att den inte utreder del här bara för utredandets egen skull utan därför atl det faktiskt är en allmän önskan hos de flesta alt föriänga riksdagens mandatperiod. Då kanske utredningen inte behöver hålla på så länge.

Vi har i vår molion också tagit upp problemen med en gemensam valdag för kommunalval och riksdagsval. Vi anser alt intresset för kommun- och landstingsfrågor skulle öka, om de valen hölls vid ett annat tillfålle än riksdagsvalen. De kommunala frågorna försvinner i dag ofta i den rikspoli-iiskadebatten,vilket vi tycker aren fara för den kommunala demokratin. Två tredjedelar av den offentliga sektorn ligger på landsting och kommuner, och därför är det viktigt att de frågorna får en framträdande plats också i valrörelserna. Det vet de flesta som sysslar med politik, och då borde vi vara beredda alt ändra systemet. Också på denna punkt hänvisar utskottet lill pågående utredning, och vi kan göra samma kommentarer som när del gäller den första frågan.

Till sist, hert talman! Utskottet har i sin skrivning åberopat "Dir. 1977:76". Får jag bara upplysa om att utskottet då är ute och bokstavligen seglar, för enligt kommitiéberäiielsen är delta tilläggsdirektiv lill befälsmannauired-ningen, som sysslar med sjöfartspolitik. Jag hoppas själv atl kommittén för fortsatt utredning av vissa kommunaldemokratiska frågor - den har nr 96 -kommer alt arbeta snabbi.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Fyraåriga mandatperioder m. m.

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c):

Herr talman! När de treåriga mandatperioderna infördes var det resultatet av en kompromiss mellan stridiga viljor. Tidigare hade vi val vartannat år, varannan gång till riksdagen och varannan gång till landsiing och kommuner. Många ville emellertid ha ett samband mellan den kommunala aktiviteten och annan aktivitet, och man ville därför ha alla val på en dag. Därigenom fick vi dessa treåriga mandatperioder, som egentligen ingen tyckte om och som ingen ville förorda.

Trots detta har de treåriga mandatperioderna nu existerat en läng tid. Jag tycker mig inom nästan alla partier förmärka den uppfattningen att de treåriga mandatperioderna inte är någon bra anordning. Mandatperioderna borde i stället vara fyraåriga. Men nu får vi, som Karin Ahriand sade, åter en utdragen process, trots alt del kan synas mycket enkelt att återgå till fyraåriga mandatperioder. Jag hoppas verkligen att ulredningen sker snabbi och därmed kan leda till elt resultat. Jag tror nämligen atl det är en allmän uppfattning att fyraåriga mandatperioder bör återinföras.

Efter sena nattplena harjag många gånger talat med kamrater som klagat, med rätta, och sagt: Det ärju förfåriigl att vi skall hålla på och arbeta på delta sätt. Vi bryter inte mot arbetstidslagar men egentligen mot arbetstidslagarnas mening, när vi håller sienografer och andra kvar här sent på nätterna plenum efter plenum. Och så diskuterar man vad vi skall göra åt detta.

Ja, det kommer små råd. Det görs små pålappningar. Vi lägger lill tre dagar i

117

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Fyraåriga mandatperioder m. m.

juni, vi lägger till fem dagar i juni, och vi försöker på olika sätt. Så gör man en ny ordning och beslutar alt vi skall ha det så och så och därmed skall vi inle få några kvällsplena. Del håller en gång, och sedan börjar vi med kvällsplena igen.

När det gäller riksdagens arbetsformer skulle jag vilja säga att det vore önskvärt med en mera radikal lösning. Jag har ställt frågan: Måste vi arbeta efter solen med 365 dygn? Kan vi inle ta en tid på två är i stället och dela upp verksamheten efter riksdagens naluriiga arbetsområden, dvs, anslagsgivning och lagstiftning? Del skulle inle vara tre-eller fyraåriga budgettider, utan det borde vara två år.

Del är inte så konstigt atl del förslaget inte vann gehör, för det är nu en gång så med nya idéer, och jag skall inte här plädera för tvååriga budgettider, fastän jag anser att en sådan ordning skulle ha väsentliga fördelar, inte bara ur riksdagens arbetssynpunki utan också för ämbetsverken. När dessa väl har avlämnat sina petita måste de ta itu med alt göra upp nya sådana. Det arbetet skulle ju kunna decimeras högst väsentligt. Likaså tror jag att en hel rad anslagsmoitagande institutioner och andra inte skulle ha någon som helst olägenhet av all få anslag för två år i laget. De skulle därigenom kunna disponera sina anslag på ell sätt som skapade större trygghet för verksamheten. Delta skulle naturiigtvis kombineras med nödvändig restriktivitet i fråga om tilläggsbudget.

Inte heller jag har för avsikt att yrka bifall till några motioner, men tanken har väckts, och jag önskar att någon tog itu med riksdagens arbetsformer på ett sådant sätt alt vi fick en radikalare lösning och vi kunde slippa ifrån det av ingen särskilt omtyckta systemet alt arbeta långt fram på nätterna.

Jag har som sagt inget yrkande.

118

KARL BOO (c):

Hen talman! Som förste vice talmannen sade ingick treåriga mandatperioder och den gemensamma valdagen i den förfaiiningskompromiss som kom till 1968. Det är självklart att när man gör en så stor reform och den sker efter en så omfattande diskussion som utmynnar i en kompromiss, då är det också meningen att den kompromissen skall ligga fast ett antal år framåt.

Frågan om fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar har varil föremål för diskussion, inte bara vid kompromissens tillkomst utan också under hela 1970-lalet. Jag har själv sagt från kammarens talarstol att det är angelägel att vi får en utvärdering av de treåriga mandatperioderna och den gemensamma valdagen för att vi skall kunna eventuellt fatta beslut om en återgång lill längre mandatperioder och skilda valdagar. Det finns emellertid också andra frågor som kommer in i den bedömningen, t. ex. den fråga som nya kommunaldemokratiska kommittén har att utreda, om vi skall ha direkt-valda kommundelsorgan. Då kommer självfallet frågan in i bilden: När skall de valen i så fall läggas?

Det är riktigt som del har sagts - och där skall det väl inte råda något missförstånd -alt det är den kommunaldemokratiska kommittén som nu har atl utvärdera de här frågorna och också ta in i bilden förstärkandet av den

kommunala demokratin, eventuellt genom införande av direklvalda kommundelsorgan. I det lägel är det, tyckerjag, självklart nödvändigl atl invänta den kommitténs redovisningar och bedömningar innan vi gör ett direkt ställningstagande från riksdagens sida. Del är, menar jag, en självklarhet såsom den här frågan har kommit lill uttryck i kompromissen, i beslutet och även i fullföljandet av en omvärdering av problematiken.

Jag vill därutöver självklart mycket starkt betona att en viktig bil j dessa bedömningar är möjligheterna att vitalisera och förstärka den kommunala demokratin. Därför är det också angelägel all vi får en ordentlig analys och självklart under tiden en mycket värdefull deball i frågorna. Jag vill som sagt för min del återigen anmäla att mitt intresse gäller en återgång till skilda valdagar och längre mandatperioder.

Förste vice talmannen Torsten Bengtson tar upp frågan om tvååriga budgetår. Denna fråga har inte pä samma sätt varit föremål för sådana bedömningar och beslut som den andra delen i delta utskottsbetänkande.

På alla områden försöker vi få långsikligare bedömningar i anslutning till budgeterna. Delta gäller både statsbudgeten och budgeterna pä landslings-och kommunplanet. Det kan finnas anledning alt inrikta dessa beslut för längre framtid än ett år.

Jag vill för min del också gärna poängtera atl i den aktuella debatten om avvägningen av resurser och ansvar när det gäller service gentemot den enskilde medborgaren är det en viktig beståndsdel alt vi får med den här frågan i diskussionen. Jag vill erinra om all kommunalekonomiska utredningen i sin betänkande ägnat myckel stort intresse åt atl redovisa denna problematik. Utredningens slutrekommendation är att vi bör åstadkomma elt bättre samspel vid bedömningen av de ekonomiska resurserna mellan staten å ena sidan och kommuner och landsting å den andra i framtiden och atl det bör ske genom ett utvecklat samarbete.

Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall lill utskoltels hemställan.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Fyraåriga mandatperioder m. m.

KARIN AHRLAND (fp):

Hert talman! Jag hör atl konstitutionsutskottets ordförande säger att del är självklart atl vi skall invänta kommitténs bedömningar. Jag har en annan åsikt. Jag tycker inte att riksdagen skall fråga en statlig kommitté vad riksdagen skall tycka. Jag anser atl riksdagens ledamöter är valda för att lycka själva, och kommittén bör kunna få vela vad vi tycker.

KARL BOO (c):

Herr talman! Det låter hurtfriskt när Karin Ahriand här uttrycker sig på delta sätt. Jag vill bara erinra om att del är riksdagen som hos regeringen beställt en utredning och atl regeringen effektuerar riksdagens beslut. Då har riksdagen självklart också, tycker jag, ansvar all ta del av vad denna riksdagens beställning i form av ett kommittébetänkande kommer alt innehålla.

119

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Krav på legitimation vid utlämnande av allmän handling

120

KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag skall med glädje som riksdagsledamot läsa kommiltébe-tänkandet när det kommer, men jag har redan en åsikt.

KARL BOO (c):

Herr talman! Jag tycker del är alldeles utmärkt atl vi i den allmänna debatten framför åsikter. Jag har också i denna debatt redovisat min åsikt i den här frågan. Jag tycker atl vi skall initiera debatten och ge lill känna den mening som finns i partierna, hos enskilda ledamöter av riksdagen, ute i landstingen och på annat håll.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Krav på legitimation vid utlämnande av allmän handling

Föredrogs konstitutionsutskottets belänkande 1978/79:4 med anledning av motion om krav pä legitimation vid utlämnande av allmän handling.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Tillåt mig först atl säga atl syftet med denna motion icke är alt inskränka vars och ens rätt att ta del av allmän handling. Den rätten är fundamental för stora delar av vår lagstiftning och får inte äventyras. Syftet med motionen, som alltså nu avstyrks av konstitutionsutskottet, är i stället att skapa ett skydd för allmänna handlingar. Ell sådant skydd kan verkligen behövas.

Om jag går ned till Läsesalongen i delta hus-jag gjorde del nyligen - får jag inte del av vissa lidskrifter, utländska eller svenska, eller vissa böcker i referensbiblioteket för läsning i salongen, alltså på stället, utan att avlämna ett kvitto. På del kvittot slår: "För läsning inom biblioteket har jag mottagit nedanstående arbete, som jag förbinder mig alt återlämna i oskadat skick." Namn och adress skall anges. När jag sedan lämnar tillbaka tidskriften eller boken, får jag tillbaka kvittot.

Däremot kan jag gå in på ett ämbetsverk eller en domstol och få en myckel viktig handling utan all någon vet vem jag är. Handlingar av det slaget ärju, liksom böckerna i biblioteket, ibland svärersätlliga och ibland - vad värre är-oersättliga. Exempelvis ett testamente, ett kontrakt, en bouppteckning, som alltså skall utlämnas på delta sätt, kan bli föremål för skadegörelse, ändring eller bortförande. Ingel spår finns efter den som har gjort detta. Sådant kan ju inle vara tillfredsställande i längden.

Jag förstår mycket väl att det ibland kan finnas behov för en person att få ta del av en handling utan alt han röjer sin anonymitet. Men del skulle man kunna ordna på andra sätt. I motionen anvisas två vägar, som borde bli föremål för utredning - antingen elt kvitioförfarande i stil med vad jag nyss

läste upp, eller också elt sekrelessbeläggande av en annan handling, nämligen den som rymmer uppgifter om vem som efterfrågat den första handlingen.

Jag vill inle säga atl utskottet ställt sig helt avvisande lill motionen, tvärtom. I betänkandet hänvisas ju uttryckligen till att en ny sekretesslagstiftning kommer som skall ge större klarhet i fråga om vissa ting, och då har bestämmelser om dessa ting sin givna plats, antyds del. Det slår också att det är praktiska frågor, som man kanske skall kunna lösa på annat sätt.

Det är bra atl detta är sagt. Jag förslår all man syftar på ökad användning av fotografering. Man syftar också kanske på diverse andra möjligheter- ökad närvaro, ökad kontroll när någon begär en allmän handling, ehuru det är en nog så delikat uppgift och kanske är värre för den rättssökande än ett kvitioförfarande skulle vara.

Hen talman! Gentemot ett enigt utskott lönar det sig inte att ställa något yrkande, och jag tänker inte heller göra det. Jag vill bara uttala en förmodan att delta ärende kommer igen. Det har redan förekommit ett uppmärksammat fall av bortförande av hemlig handling. Då visste man vem del var fråga om, och det blev polisutredning och åtal. Det kan förekomma fler och allvariigare fall, och det är det denna molion syftar till att belysa.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Krav på legitimation vid utlämnande av allmän handling

KARL BOO (c):

Herr talman! Allan Hernelius har i sin motion - och också i dag - pekat pä en speciell olägenhet som enligt hans mening är förenad med principen om fri tillgång till allmänna handlingar, nämligen det bristande skyddet för själva handlingen. Herr Hernelius menar alt man skulle kunna lösa delta problem genom att kräva legitimation av den som begär att få del av handlingen. Utskottet har avstyrkt motionen och framhåller alt frågan är föremål för prövning på annat sätt.

Jag vill hänvisa till vad utskottet skriver, men jag kan också i detta sammanhang något ytteriigare kommentera de tankar som ligger bakom utskottets ställningstagande.

Del är just så, som Allan Hernelius också sade, att principen om en fri tillgång lill allmänna handlingar syftar lill att ge den enskilde räu alt utöva kontroll över den offentliga förvaltningen. Skulle han, när han begär att få ta del av en handling, avkrävas legitimation, kan del länkas atl han i vissa situationer skulle känna sig övervakad eller rent av misstänkliggjord av myndigheterna, och del är detta som utskottet har velat lägga den största tyngden vid. Det skulle kunna få honom atl avstå från sin önskan att se handlingen. Därmed skulle ett krav på legitimation kunna föra med sig all den enskildes rätt lill insyn i praktiken inskränktes. En sådan utveckling betraktar utskottet som mer betänklig än själva risken för handlingen.

Som utskottet framhåller måste det finnas praktiska möjligheter alt skydda handlingen. Man kan t. ex. länka sig atl den enskilde får del av en fotokopia eller en avskrift. Skulle detta inle vara möjligt är andra lösningar länkbara. Man får förutsätta atl den till detta riksmöte aviserade sekrelesspropositio-

121

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorg i riksdagshuset

nen, också som herr Hernelius sade, kommer atl innehålla klarlägganden av mera praktisk natur.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! I likhet med konstitutionsutskottets värderade ordförande finner jag det angelägel att skydda de intressen som kan ligga i anonymitet vid efterfrågan av allmän handling. Men jag har också i motionen anvisat vägar för detta, och jag tror alt de intressena skulle kunna tillgodoses. Nu får vi emellertid avvakta sekretesslagstiftningen, och jag hoppas att vi i mellantiden inle skall få erfara alltför betydande olägenheter med nuvarande otillfredsställande system.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande

1978/79:5 med anledning av molion om justeringen av kommunala sammanträdesprolokoll

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Barnomsorg i riksdagshuset

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1978/79:6 med anledning av molion om barnomsorg i riksdagshuset.

122

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Vårt arbete för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män har också medfört atl man med större skärpa verkar för alt öka de reella möjligheterna för alla oavsett kön eller familjeförhållanden att inneha politiska uppdrag. Livligt påhejade av våra uppdragsgivare bland familjer med barn arbetar vi politiker med reformer som dels ger förvärvsarbetande föräldrar mer lid för barnen, dels skapar barnomsorg för alla med behov därav.

Jag har nyligen i milt eget landskap fått erfara hur två ensamstående kvinnor avsagt sig politiska uppdrag resp. nominering på grund av svårigheter med tillsyn av barnen. Det är allvarligt att det finns sådana hinder. Jag har själv en gång upplevt den oerhört svåra avvägningen mellan hänsynen till barnen och elt politiskt intresse vid fråga om nominering lill riksdagen.

I den motion vi nu behandlar har representanter från fem riksdagspartier krävt en utredning för att möjliggöra barnomsorg för barn till riksdagens

ledamöter i eller i närheten av riksdagshuset.

Förvaltningsslyrelsen har med anledning av motionen gjort en enkät bland alla ledamöter under 46 år. Endast hälften av de tillfrågade har besvarat den. Enkäten visar atl nio ledamöter önskar tillgång till barntillsyn alla dagar eller vissa dagar under sessionslid, varierande mellan tio dagar och sex veckor per riksmöte. Ändå kommer förvaltningsstyrelsen till slutsatsen att tanken på att anordna elt daghem för barn till riksdagsledamöter bör avvisas av principiella och praktiska skäl.

Jag beklagar detta negativa ställningslagande. Särskilt olyckligt anser jag det vara att man hänvisar till principen att barnomsorgen bör vara en kommunal angelägenhet. Del finns ju i barnomsorgslagen möjligheter att göra vissa undanlag. De flesta av riksdagens ledamöter är inte skattebetalare i Stockholm eller hemmahörande här, men genom vårt uppdrag tvingas vi att vara här under många dagar i många veckor, och en småbarnsförälder som valls till riksdagsledamot och som är från den s. k. landsorten får då vara ulan kontakt med sitt barn.

När det gäller våra arbetstider har vi redan nödgals frångå vanliga principer på grund av riksdagsarbetets speciella art. Vårt legitima behov av barnomsorg borde mot den bakgrunden kunna tillgodoses. I dag gäller behovet åtta barn-jag tycker inte atl man skall säga "endast åtta barn", eftersom kontaktmöjligheten med föräldern är mycket betydelsefull och viktig för varje bams utveckling. Del måsle vara olyckligt atl, som nu sker, barn under många timmar vistas i riksdagshuset ulan ordentliga lek- och sysselsättningsmöjligheter.

Jag är glad över att konstitulionsulskotlel sett med mera inlevelse på problemet, och jag noterar med tillfredsställelse dess uttalande: "Det är enligt utskottets mening viktigt att även de människor som arbetar med politiska förtroendeuppdrag och som därför - såsom är fallet för riksdagsledamöter -tvingas vistas längre perioder utom hemorten får förbättrade möjligheter till ökad kontakt med sina barn. Möjligheterna till förbäuringar bör enligt utskottets mening prövas positivt."

Jag tycker att deua uttalande borde leda fram till att förvaltningsslyrelsen i sitt arbete med lokalbehovsprövning för återflyttning till ändrade lokaler på Helgeandsholmen räknar in lokaler för barnomsorg och alt man sedan med Stockholms stad tar upp möjligheterna till ett samarbete kring administrationen.

Jag tror att vi kan förutse alt många fler småbarnsföräldrar i framtiden föreslås för nominering till riksdagsuppdrag. Brist på barnomsorg får inte hindra eller försvåra deras avgörande, och riksdagsledamöters barn måste få reella chanser lill nära kontakt med även den förälder som ofta vistas utanför den egna hemorten. Jag vädjar därför till förvaltningsslyrelsen atl ha en god framförhållning beträffande möjligheter till barnomsorg i riksdagshuset.

Herr talman! Jag har inget yrkande i dag.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorg i riksdagshuset

123

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorg i riksdagshuset

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Ett av de allra viktigaste skälen för att anordna barnpassning i riksdagshuset är helt enkelt all det är väldigt svårt att ha med sig barn inne i plenisalen - det är störande för debatterna.

Elt problem som varje småbarnsförälder ställs inför då och då är atl barnvakten - barnflickan eller barnpojken -en halvtimme innan man skall gå i väg till sitt arbete ringer och säger: "Jag är sjuk i dag, jag kan inte komma." Vad gör man då?

För en riksdagsledamot är del här problemet ännu större än för andra, eftersom man hell enkelt inte kan hoppa över plenum. Man måste vara närvarande. En manlig ledamot tycks många gånger ha lättare all klara av dessa problem. De som har markservice är i de flesta fall män. Men vi kvinnor som inte har markservice utan också måste ta ett delat praktiskt vårdansvar för barnen vet atl det här är elt problem som man tämligen ofta ställs inför. Vi kan inte längre i de här lägena bara hänvisa lill all del är föräldrarnas ensak atl ordna passningen. Barn ärju faktiskt allas angelägenhet.

Utskottet har nu besvarat den här motionen från Grelhe Lundblad m, fl, tämligen positivt. Men jag har en känsla av att utskottet trots allt har behandlat den litet lättsinnigt.

För det första måsle vi vela all behovet av kvalitet på barnpassning är lika viktigt i den kontinuerliga som i den tillfälliga barntillsynen.

För det andra måste barnpassning finnas inle bara vid särskilda tillfällen utan alltid då det är utskottssammanträde eller plenum. Småbarnsföräldrar skall inle behöva avslå från att rösta i riksdagen, exempelvis om barnomsorg, därför att riksdagen inte vill hjälpa lill alt lösa deras egna problem.

Här i riksdagen har vi postservice, siädservice, hälsovård, andaklsservice och resebyråservice. Då borde vi också kunna ha regelbunden service för riksdagsledamöternas barn. Dessa barn har lika mycket rätt lill sina föräldrar som andra barn.

Den enkät som gjordes visar att del är elt fåtal som behöver service på det här området, men detta fåtal behöver säkert hjälpen mer än väl. Därför kan vi inte bara vifta bort problemet med all säga atl del bara intresserar ett fåtal.

Herr talman! Jag har inget egentligt yrkande, men jag har likväl två frågor rörande del som står i konstitutionsutskottets betänkande på s. 2, r. 2-4 nedifrån. Där står: "Utskottet förutsätter att förvaltningsslyrelsen följer frågan och prövar möjligheten all vid vissa särskilda tillfällen anordna kortvarig barntillsyn om sådan efterfrågas." Jag undrar vad "följer frågan" betyder. Betyder det att vi skall avvakta och se om det blir ännu värre problem för småbarnsföräldrarna? Och vad innebär "särskilda tillfällen"? Betyder del atl vi skall ha barnvaktsservice enbart vid riksdagens högtidliga öppnande eller att vi skall ha regelbunden barnvaklsservice? Jag skulle gärna vilja få besked på den punkten av Kari Boo eller någon annan i konstitutionsutskottet som är ansvarig för det här belänkandel.

124

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Yrkespolitiker talar ju gärna om medborgarnas rättigheter. Har man rättigheter fastslagna i grundlagen, förutsätts vanligen att de också skall gälla i verkligheten. De vanliga medborgarna vet atl det inte ärså. Ofta är del högstämda proklamerandet till för alt dölja all rättigheterna antingen inte finns, finns i ofullständig form eller inle finns för alla.

Grundlagen ger alla myndiga medborgare rätt atl kandidera lill parlamentariska församlingar. Vi vet alt den rättigheten i praktiken saknas för många kategorier människor. Detta leder lill snedvridenhet i urvalet av dem som deltar i offentliga värv och är med och fattar politiska beslut. Här i riksdagen och på många andra håll är jordägare och företagare överrepresenterade. Arbetare är däremot underrepresenterade. Män är överrepresenterade och kvinnor underrepresenterade osv, Alla kategorier som har praktiskt ansvar för barn är underrepresenterade, I särklass värst är del för ensamföräldrarna. Eftersom 98 % av alla ensamföräldrar är kvinnor blir det en extra diskriminering av kvinnorna. Och då gruppen av ensamföräldrar blir allt större, drabbar denna typ av diskriminering allt fler människor.

Alt engagera sig politiskt innebär alt skaffa sig barntillsynsproblem, som är delvis annorlunda och mer komplicerade. En politiskt aktiv ensamförälder kan inte falla tillbaka på den allmänna barntillsynen, sådan denna i dag är organiserad.

Och del vet konstitutionsutskottet, varför man inle behövt spilla ord på del meningslösa påpekandet alt den kommunala barntillsynen i allmänhet bör fungera. Man vet att den inte fungerar i det här fallet. Alt vara riksdagsledamot och ensamförälder är i dag faktiskt i praktiken omöjligt.

Del är därför som del finns så få ensamföräldrar här i huset. Därför kan man också hänvisa till alt behovet av speciell barntillsyn ännu så länge är begränsat. Hur skulle det kunna vara större? Underlåtenheten har just skapat den spärr vars konsekvenser underiålarna själva använder som argument.

Majoriteten av beslutsfattarna är i vårt land män - män i den övre medelåldern, män ulan barn eller med sin markservice så ordnad att de kan utöva sina offentliga värv ulan problem. Med sådana majoriteter kommer del även fortsättningsvis att anses självklart atl det skall finnas bastu, motions-lokaler och väl tilltagna rum för ulskoltsmiddagar - men inte att det skall finnas barntillsyn.

Del borde vara så i denna fråga, herr talman, atl pariamentel föregick med gott exempel och underiättade för utestängda kategorier alt delta i politiskt arbete. Det skall också utan tvivel komma en dag när detta liksom så mycket annat anses självklart. Men föreliggande utskottsbetänkande har förmodligen lyckats skjuta fram den dagen ytteriigare elt stycke.

Jag inser, herr talman, det meningslösa i atl ställa något yrkande, men jag måste säga att jag tycker det är beklämmande all konstilulionsutskottet på detta sätt envisas med atl spela krypkasino med tidens naluriiga utveckling.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorg i riksdagshuset

125

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorg i riksdagshuset

KARL BOO (c):

Herr talman! Alla vägar för att underlätta deltagande i arbete inom den offentliga sektorn bör självfallet beträdas, och del har också kommit till uttryck i olika beslut under senare år. Den fråga vi nu diskuterar gäller specifikt barntillsynen här i riksdagen i anslutning lill arbetet i riksdagshuset. Motionen i ärendet har varit på remiss hos förvaltningsslyrelsen. Denna har redovisat ett material som i sig självt inte ger vid handen atl del föreligger något starkt och av många ledamöter framfört krav på barntillsyn. Men självfallet skall det ändå, som sagts här i kammaren i dag, även om de berörda är få till antalet kunna diskuteras hur man skall komma fram till en lösning äv problemet.

Förvaltningsslyrelsen har också gjort en bedömning av möjlighelerna lill samarbete med Stockholms kommun, och den undersökningen har givit det resultatet, som också redovisas i ulskollels betänkande, atl det krävs politiska beslut för att kunna åstadkomma en eventuell sådan samordning.

Utskottet har redovisat en positiv syn på denna fråga och sagt att del bör ankomma på förvaltningsstyrelsen atl följa frågan i sitt fortsatta utvecklingsarbete och försöka hitta lösningar för alt åtminstone vid vissa särskilda tillfällen kunna anordna kortvarig barntillsyn. Delta uttalande är ändå en markering av att alla åtgärder bör vidtas för att komma ett steg längre på vägen mot lösandet av riksdagsledamöternas barntillsynsfrågor.

Herr talman! Jag vill med denna korta redovisning yrka bifall till utskottets hemställan.

126

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill först understryka atl även om endast ett fåtal sagt sig behöva hjälp med barnvaktsservice i riksdagshuset är problemet stort för dessa personer. Jag ställde lill Karl Boo den direkta frågan: Vad betyder det alt förvaltningsslyrelsen skall följa frågan och vad är innebörden av orden "vid vissa särskilda tillfällen"?

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Det är roligt att höra att Kari Boo och utskottet har, som han säger, en positiv syn. Nästa gång man hör klagomål från någon ensamförälder om de svårigheter som finns atl förena den sociala situationen med att della i allmänna värv, får man väl trösta dem med alt säga att ni kommer inte att ha några som helst chanser att inom överskådlig tid della i exempelvis riksdagsarbetel, men utskottet har en positiv syn, och den får ni väl sitta hemma och nöja er med.

Låt mig bara ställa en konkret fråga lill Karl Bix). Riksdagen flyttar nu lill helt nya lokaler. Man kan alltså börja planera från grunden. Har del i denna lokalplanering förutsetts några åtgärder som har tned barnomsorg att göra, så att man åtminstone har något av den framförhållning om vilken här har talats?

KARL BOO (c):

Herr talman! När utskottet formulerar sig så som del nu gör, ärdet ändå ett ullryck för alt förvaltningsstyrelsen skall fortsätta atl undersöka vilka vägar man kan gå för atl komma en bil framåt för att lösa barnomsorgsfrägan här i huset.

När det sedan gäller vad skrivningen "vid vissa särskilda tillfällen anordna kortvarig barntillsyn" skall innefatta, vill jag för min del bara säga att det blir en bedömning från fall till fall, men självklart kan man med "särskilda tillfållen" avse riksdagens öppnande eller liknande. Då bör barntillsyn givelvis kunna ordnas. Men jag förutsätter att man kan ulvidga den här bedömningen och även,om man kan hitta vägar, hjälpa till vid många andra tillfällen.

Sedan är det väl bara att notera atl del ändå är förvaltningsslyrelsen och dess kontor som svarar för de praktiska artangemangen beträffande riksdagsarbetet, och del är de som har att ta ansvaret för både den bedömning som de själva gör och för de uttalanden som utskotlet och riksdagen i del här fallet gör.

När del gäller planeringen för återflyttning till Helgeandsholmen vill jag för min del bara notera atl om man på grund av ökat tryck beträffande barntillsynen kommer fram till att sådan behövs, skall sådana utrymmen naturligtvis finnas och ställas till förfogande.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag ställde frågan vad "vissa särskilda tillfällen" innebar, och Kari Boo svarade på det sätt som jag hade hoppats atl man inte menade, nämligen att det skulle vara mycket speciella tillfällen i riksdagen.

Det behövs barnpassning i riksdagen vid varje tillfälle då det är omöjligt alt ta med sig barn, i plenisalen eller i utskottssalen, och det måste vi ta konsekvensen av, om vi vill att småbarnsföräldrar skall ha samma möjlighet som andra människor i vårt samhälle att vara politiskt aktiva.

Vad gäller frågan om utrymme för bamomsorg i del nya riksdagshuset, sade Karl Boo: Om del finns elt sådant behov. Del behövs inte några "om" i sådana sammanhang. Det finns redan ett behov, både för dem som nu är aktiva i riksdagen och för dem som ännu inte har kunnat ställa upp på riksdagslislorna därför all de inle vet hur de skall ordna barntillsynen.

KARL BOO (c):

Herr talman! Beträffande skrivningen i utskottets betänkande om sådan barntillsyn som vi här diskuterar skall komma i fråga, så blir det självklart beroende av vilka möjligheter förvaltningskontoret kan ha alt anordna barntillsyn i riksdagshuset. Del betyder att man kanske kan utvidga de särskilda tillfällena till att bli ganska många, om det är möjligt att hitta lösningar.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Barnomsorg i riksdagshuset

Överiäggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

127

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

§ 17 Föredrogs

Konstitutionsutskotiets betänkande

1978/79:7 med anledning av molion om en riksdagssymbol, m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

Anställning av kvinnor som befäl inom det militära

försvaret § Anställning av kvinnor som befäl inom det militära

försvaret

Föredrogs försvarsuiskoitels betänkande 1978/79:1 med anledning av propositionen 1977/78:185 om anställning av kvinnor som befäl inom del militära försvaret m. m. jämte molioner.

I propositionen 1977/78:185 (försvarsdepartementet) hade regeringen -efter föredragning av försvarsministern Eric Krönmark - föreslagit riksdagen all godkänna de riktlinjer föredraganden förordat för anställning av kvinnor som befäl i del militära försvaret.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"På grundval av betänkandet (SOU 1977:26) Kvinnan och försvarets yrken från beredningen för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret läggs i propositionen fram förslag som i princip ger kvinnor möjlighet alt få anställning som befäl inom det militära försvaret på samma villkor som män. Kvinnor som skall anställas som yrkesbefäl förutsätts frivilligt genomgå utbildning som motsvarar den grundutbildning som manliga befälsaspiranter får genom värnplikten. Reformen kommer atl genomföras stegvis.

I en första etapp öppnas vissa militära yrken i markljänst vid flygvapnet för kvinnor. Dessa yrken är stridslednings- och sambandsbefäl samt flygtekniker och flygverkmäslare.

Kvinnor kommer också att fä tillträde till befattningar för reservofficer i trafikledningstjänsi, meteorolog och flygingenjör i marktjänst. Kvinnor får vidare möjlighet att bli läkare och veterinär vid försvaret.

Vidareutbildad civil personal - även kvinnor - skall få möjlighet alt vinna anställning i vissa kameralchefsbefaltningar som nu är militära. Övergångsvis skall också redan anställda kvinnliga tekniker och tekniska biträden samt viss frivillig personal vid flygvapnet kunna få vidareutbildning för anställning som befäl.

Kvinnor skall också på försök kunna rekryteras lill befattningar för menig i driftvärnel och till specialistbefatlningar i Sveriges beredskapsstyrka för FN-ijänst.

Slutligen lämnas förslag om yrkesinformalion om försvaret och om informationskurser för både flickor och pojkar."

128

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1977/78:1980 av Åke Gustavsson (s) och

1977/78:1981 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade avslå propositionen 1977/78:185.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1980 om praktikljänstgöring för kvinnor,

2. att riksdagen med avslag pä motionen 1977/78:1981 skulle godkänna de riktlinjer som föredragande statsrådet hade förordat för anställning av kvinnor som befäl i det militära försvaret.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av Gudrun Sundström (s) och Åke Gustavsson (s) angående praktikverksamheten.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anställning av kvinnor som befäl Inom det militära försvaret

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Vi har under de senaste två åren fått uppleva en något bredare försvarsdebatt än vad vi lidigare varit vana vid.

Värt nuvarande försvars utseende, uppgifter och kostnader har ifrågasatts av allt flera. Den tidigare inställningen, att försvarsfrågan var någonting som skulle vara höjt över partidiskussionen och där det gällde att framför allt manifestera enighet, godtas inte längre på samma slentrianmässiga sätt. Sådana beslut som på 1950- och 1960-talen låste oss fast vid dyrbara och felaktiga satsningar som Viggenprojektet utan alt de beslutande och ännu mindre svenska folkel visste vad de innebar ter sig lyckligtvis något mera osannolika i dag. Det finns en annan uppmärksamhet, ett annat intresse för försvaret år 1978 än del fanns 1968 och 1958. Del är min uppfauning alt detta är lill stor nytta för det svenska försvaret och för Sverige som nation. Den uppfattningen delas emellertid inte av alla. De som anser att den försvars-struktur vi har och har haft under de senaste decennierna är den enda riktiga gillar inte att deras teorier och åsikter ifrågasätts. Tyvärr verkar det som om försvarsutskottels ledamöter utan undantag måste hänföras till den gruppen.

Åtminstone talar den behandling som vpk:s molion angående kvinnor som befäl fått i utskottet för en sådan tolkning. I den tolkningen märks ingenting avden ifrågasättande debatt som jag nämnde inledningsvis. Där skymtar inga tvivel om att allt är välbeställt med det svenska försvarets organisation, förmåga att lösa sina uppgifter i ett tänkbart kommande, modernt krig och användning av personella resurser, i det här fallet kvinnorna. Nu skall kvinnorna in i försvaret i jämlikhetens namn! Får jag fråga: Ärdet ointressant för försvarsutskottets ledamöter hur den försvarsorganisation ser ut som ni, utan invändningar, är beredda att slussa in kvinnorna i? Ärdet inte intressant för åtminstone de socialdemokratiska ledamöterna, och i synnerhet för de socialdemokratiska kvinnorna, hur den frågan besvaras? Vilken roll skall uppfyllas av dessa kvinnliga officerare?

När jag läser utredningen, propositionen och utskottsbetänkandet hör jag idel ekon från militära genomgångar och föredragningar. Kvinnorna skall användas i flygvapnets markljänst, för stridsledning och samband m. m. Men om värt fina STRIL-system slås ut - vilket är mycket troligt - vilken blir då deras roll? De skall tjänstgöra i kameral- och intendenturbefattningar, på litet avstånd från det oläcka kriget. Var finns resonemangen om det totala kriget i

129

9 Riksdagens proiokoll 1978/79:1-7

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret

de sammanhangen? Talet om stridande och icke-stridande befattningar har blivit litet för idealistiskt för vissa remissinstanser och t. o, m, för försvarsministern. Omöjligheten att göra sädana uppdelningar har således fastslagits och lagils med i propositionen. Men det ändrar inte på det helhetsintryck man får av förslaget. Det bygger på uppfattningar orn framlida krig och krigsfall som just nu nagelfars och underkänns på många håll, både i del här landet och internationellt.

Delta är vad vi har velat framhålla i vår motion. Det är inte till någon nytta vare sig för kvinnorna eller för svenska försvaret atl bygga vidare på en försvarsstruklur som den vi har i Sverige i dag. Del hjälper inle hur många beslut med stor majoritet som har fattats om den saken. Vi behöver länka om grundligt, pröva vad vi skall ha försvaret lill, vad del är vi verkligen vill skydda och till vilken kostnad och därefter engagera alla, både kvinnor och män, i organisationen. Men det ger ingen jämlikhet, ingen ökad försvarseffekt eller bättre skydd för vårt oberoende alt bakvägen och på särskilda villkor slussa in kvinnor i den försvarsapparat vi har i dag.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till vpk:s molion 1977/78:1981.

130

ULLA EKELUND (c):

Herr talman! Oswald Söderqvist ställde några direkta frågor med anledning av försvarsutskottets betänkande nr 1. Jag skall inte la upp dem till besvarande, eftersom Olle Aulin och jag har delat på uppgifterna och han senare kommer att behandla såväl vpk:molionen som den motion som är väckt av socialdemokrater.

Jag vill i stället inför kammarens beslut med anledning av försvarsutskottets belänkande om anställning av kvinnor som befäl inom del militära försvaret lämna en kort sammanfattning av betänkandets innebörd.

Betänkandet, som fö. är enhälligt, grundar sig på propositionen 1977/ 78:185. Denna hade i sin tur som bakgrund en enhällig utredning, nämligen Beredningen för del fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret, BKF.

Kvinnor medverkar redan i dag både inom den militära och den civila sektorn av totalförsvaret. Den helt övervägande delen av de anställda kvinnorna, ca 11 000, är civilanställda och finns inom traditionellt kvinnliga yrkesområden.

De omkring 700-800 kvinnor som har tekniska och operativa tjänster med militär inriktning är trots sin tjänst utestängda från militära och civilmililära yrkes- och reservbefälsbefaltningar, eftersom fullgjord vämplikt är en förutsättning för utbildning och anställning. Genom frivilligorganisalionerna finns del dessutom över 50 000 kvinnor som via avtal är inplacerade i krigsorganisationen.

Enligt BKF:s och propositionens synsätt bör även försvarsmakten omfattas av det reformarbete som krävs för att nå jämställdhet mellan könen. Därför bör den enskilde individens förutsättning och lämplighet för vissl yrke vara avgörande.

Det innebär alt den som söker anställning som yrkesbefäl, oavsell om del är en kvinna eller en man, får genomgå anlagningsprövning. Och eftersom

värnpliklsulbildning, enligt den nya befälsordningen, utgör grunden för all befälsutbildning, får de kvinnor som söker anställning som yrkesbefäl genomgå en utbildning motsvarande den som ges de värnpliktiga. Det är nämligen viktigt - och del har hela tiden varit en ledstjärna för BKF - atl såväl utbildnings- som anställningsförhållanden skall vara desamma för kvinnor och män.

BKF:s första betänkande och följaktligen också propositionen omfattar de militära och civilmililära yrkeskarriärerna inom flygvapnet, vissa specialisttjänster vid den svenska FN-styrkan samt försök med kvinnor i driftvärnet. När det gäller flygvapnets militära yrken öppnas samtliga freds- och krigsbefatlningar för befäl inom stridsledningsfackel, utom de som kräver flygbakgrund, för kvinnor, vidare sambandsfacket, flygtekniker- och flyg-verkmästarijänsterna samt försvarets intendentkår.

På den civilmilitära sidan får kvinnor tillträde till reservofficersbefattningar i irafikledartjänst, vilken f ö. är civil i fred, till samtliga befattningar inom meteorologfackel samt lill befattningar som flygingenjörer i marktjänst.

Kvinnor får också möjlighet atl bli läkare och veterinärer inom försvaret. Som jag lidigare antytt föreslås i propositionen att kvinnor på försök rekryteras lill vissa tjänster vid svenska FN-styrkan samt som meniga i driftvärnel, I driftvärnet här i riksdagshuset ingår f ö. sedan något år ett antal kvinnor.

Förslaget om att anställa kvinnor i flygvapnet är på samma gång en naturiig följd av kvinnornas betydande insatser på andra områden inom totalförsvaret och elt första steg på den väg som jag hoppas skall leda lill motsvarande anställningsmöjligheter inom armén och marinen.

En rimlig konsekvens av beslutet i dag borde också vara att motivationen för atl skaffa sig kunskap om vad svenskt totalförsvar innebär ökar, i varje fall hos den del av befolkningen som kanske inte tyckt sig ha så stor anledning att informera sig om totalförsvaret tidigare, nämligen de unga kvinnorna. Kanske kan på detta sätt nya och stimulerande tankegångar föras in i tolalförsvarsdebatten.

Herr talman! Jag vill med det sagda yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret

OLLE AULIN (m):

Herr talman! Det förslag till anställning i försvarels yrken som i dag föreläggs riksdagen har, som sades här lidigare av Ulla Ekelund, bakom sig en enig utredning och ett enigt utskott.

Med detta förslag tas det första viktiga steget i riktning mol en könso-bunden yrkesanställning inom försvaret. Det är kanske inte något stort steg, Oswald Söderqvist, men det är ett viktigt steg. Det är sant att det främst begränsar sig till atl införa en könsobunden yrkeskartiär inom flygvapnets markljänst, som totalt omfattar ca 3 500 tjänster med en åriig rekryterings-volym om bara ca 90 personer.

Detta första steg skall emellertid ses mot bakgrund av de tidigare direktiv som har gällt för utredningsarbetet, där man undantog anställningsmöjlig-

131

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret

132

heterna i det man kallade "stridande befattning". Man tyckte emellertid både inom ulredningen och inom departementet all del var svårt att klargöra vad som menas med stridande resp. icke stridande befattningar. I propositionen säger föredragande statsrådet försvarsministern Krönmark följande:

"Föregen del vill jag framhålla all allt befäl i krig måsle kunna delta i och vid behov leda försvaret av den egna uppehållsplatsen e. d. Varje befälsbe-faitning blir därmed i princip atl anse som stridande. Det går följaktligen enligt min mening inte att dra någon gräns mellan stridande och icke stridande befattningar. BKF har därför i mars i år genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag alt utreda förutsättningarna att låta kvinnor få anställning som yrkesofficer utan denna begränsning."

Genom de nya direktiven kan alltså arbetet fortsätta med större bredd på atl låta den enskildes individuella lämplighet oavsett kön vara avgörande för yrkesvalet också inom försvarsmakten. 1980 kan de första kvinnorna välja alt i konkurrens med sina manliga kamrater utbilda sig till befäl inom flygvapnet. Om ytteriigare några år bör del vara möjligt att tävla om befattningar också inom armén och marinen. Men del fortsatta arbetet måsle naturiigtvis ske stegvis och efter en långsiktig plan, där upplysningsverksamhet och provtjänstgöring utgör vikliga element.

När del gäller provtjänstgöring föreslog utredningen all del borde ges breda möjligheter för kvinnor lill praktikanställning i olika former inom försvaret. Regeringen vill emellertid i denna fråga avvakta med atl ta ställning till hur sådan praktik- eller provtjänstgöring bör utformas lill dess alt formerna för kvinnors frivilliga värnpliktstjänstgöring närmare har klariagls, Utskotlet delar den uppfattningen och menar i anslutning till motionen 1980 av Åke Gustavsson alt riksdagen inte nu bör uttala sig närmare om prakiiktjänstgö-ringens utformning.

Lars Werner m. fl. från vpk har i motionen 1981 yrkat avslag på propositionen, och för det yrkandet har Oswald Söderqvist talat här. Om delta är att säga att vpk inte ger några konstruktiva förslag lill hur kvinnor skall beredas ökade möjligheter till anställning inom försvarets yrken. Man vill föra en helt annan debatt om försvaret och dess utformning i allmänhet. Men den debatten har vi inte att föra nu; den har vi haft förut vid flera olika tillfällen. Vart tog del yviga talet från vpk om jämställdhet vägen?

Nu säger herr Söderqvist atl det här förslaget inte innebär något framsteg när det gäller kvinnor i försvaret, för de kommer inte att las emot i yrket på lika villkor. Del är inte på det sättet. Tvärtom har det kraftigt understrukits av försvarsministern att del är på lika villkor man skall tävla om tjänsterna och att kvinnorna skall ges möjligheter atl söka sig till allt fler yrkesområden inom försvaret.

Vidare menar herr Söderqvist att man i försvarsutskottet inte har något intresse av att föra en vidare debatt om försvaret. Jag förslår inle var han får delta ifrån. Tvärtom är man inom försvarsutskottet utomordentligt intresserad av att vidga debatten om försvaret och dess utformning så atl allt fler människor deltar i den. Därför är del också viktigt atl allt fler kvinnor blir informerade om försvaret och kan delta i debatten. Det sägs också i

propositionen att man skall ge breddad information om försvaret, en information som i större utsträckning skall nå kvinnorna. Och den når kvinnorna inte minst genom att de i fortsättningen har möjligheter att träda in i yrkeslivet som officerare inom försvaret. Den politik som vänsterpartiet kommunisterna bedriver i den här frågan är ren demonstrationspolitik och inget annat.

Herr talman! De förslag som framläggs skall ses mot bakgrund av den sedan länge pågående debatten om ökad jämställdhet. Men det bör observeras all det nu inte är fråga om någon obligatorisk kvinnlig värnplikt. Däremot förutsätts att de kvinnor som söker lill de militära yrkena skaffar sig en grundutbildning, motsvarande den som dagens manliga befäl får genom värnpliktstjänstgöringen. Del är en viktig princip. Skall man få gehör för jämlikhetsslrävanden, är det nödvändigt att man tävlar på samma villkor i vad avser både krav som ställs och utvecklingsmöjligheter som bjuds. Däremot vore det felaktigt med kvoteringar och specialinriktade karriärer. De måste undvikas.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan, vilket innebär avslag på yrkandet från vpk.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag har givetvis inte haft någon förhoppning om att våra resonemang skulle las upp på det sätt vi föreslagit. Nu säger Olle Aulin att den här diskussionen inte hör hit. Det är typiskt för det sätt man vill föra debatter pä, alt man tar upp detaljproblem. Nu har kvinnofrågan plockals ut och skall diskuteras i försvarssammanhang - men inte insatt i helheten. Och det gör man under tal om jämställdhet och jämlikhet. Men det är inte vi i vpk, Olle Aulin, som talar yvigt om jämställdhet - inte i det här fallet och inte i andra fall heller-utan det är de som vill ha delta till en jämlikhetsfråga. Det härar ingen jämlikhetsfråga.

Om vi får dessa kvinnliga befattningshavare, dessa kvinnliga officerare-på vilket sätt kommer det alt öka jämlikheten? De kommer aldrig att kunna konkurtera på lika villkor inom försvarsmakten som den ser ut i dag. Del vet Olle Aulin mycket väl. Och diskussionerna i beredningen, talet om stridande och icke stridande befattningar m. m. i propositionen pekar just på de här förhållandena. Kvinnorna kommer att få stanna i sådana befattningar vare sig del blir inom flygvapnet, armén eller marinen.

Della gäller i förhållande lill männen. Men hur blir det med jämlikheten mellan olika kvinnogrupperingar. Vilka kvinnor blir det som får möjlighet alt komma in i sådana här befattningar? Kommer de att stå öppna för det stora flertalet kvinnor i Sverige? Del är knappast troligt. Det kommer att bli ett urval högutbildade som kan ställa upp och konkurrera som tas in på de här befattningarna.

Vi ser inte den här frågan som ett jämlikhelsproblem, och det är därför vi har velat sälla in den i det större sammanhanget. Man kan inte diskutera frågan om att öppna försvarets yrken för kvinnor utan att samtidigt diskutera vilket försvar vi har - del är det som är själva vitsen med vår motion.

133

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret

134

Det är klart atl det är en demonstration från vår sida: vi anser att det är fel att lösa problemet på det här sättet. Man bör först demokratisera försvars-strukturen, se till att de manliga värnpliktiga får större inflytande och mer alt säga till om innan man börja släppa in kvinnorna - eller stoppa in dem, som jag hellre skulle vilja uttrycka det - i dessa befallningar.

OLLE AULIN (m) kort genmäle:

Herr talman! Oswald Söderqvist vet att vi har rikliga tillfällen alt debattera försvarels utformning och strukturen av vårt totalförsvar här i kammaren vid andra tillfällen. Vi har debatterat detta under en dag för inte så länge sedan, och nu vill han föra debatten på nytt. Däremot är han tydligen inte alls intresserad av att få in kvinnor som yrkesbefäl inom försvaret.

Han för debatten utifrån en bild av beredningens arbete, departementets arbete och utskottels arbete som han skapat sig själv och som är felaktig, en vanföreställning, och sedan bekämpar han sin egen vanföreställning. Jag tycker naturligtvis att han kan fortsätta med det.

Till skillnad från Oswald Söderqvist tror jag atl det får en ökad försvarseffekt om vi får in kvinnor i försvaret som yrkesbefäl.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Hert talman! Nej, jag är inte intresserad av att få in kvinnor som befäl i försvaret. Däremot är jag och mitt parti intresserade av att få in kvinnor i försvarsorganisationen - men då skall det vara en försvarsorganisation som verkligen är i takt med samhällsutvecklingen och inte en som har sina rötter i 1950-talet och andra världskrigets tänkande om hur krig kommer att föras och hur man bäst skall möta det.

Det är en diskussion om detta man inte vill föra i det här sammanhanget. Man talar precis som om ingenting skulle ha hänt sedan 1950 eller 1945 eller någon annan sådan tidpunkt. Man talar precis som om samma försvarsorganisation skulle kunna användas nu som då. Och sedan säger man: Nu måste vi ha in kvinnorna här, för det är så bra för jämställdheten. Men del är att börja debatten i fel ände.

Så fort försvaret debatteras - vilken specialfråga det än gäller - måste naturiigtvis helheisaspekten tas upp. Annars vore det ju ingen idé atl diskutera försvarsfrågan över huvud taget - om man bara skulle plocka ut varje liten bit för sig och behandla den särskilt. När skulle vi då få den helhetssyn vi behöver i de här frågorna? Kvinnorna bör naturiigtvis delta i försvaret -det kommer de inte heller undan, lika litet som andra medborgare, om vi får ett krig, vilket är mycket troligt. Men del hjälper varken kvinnorna eller försvaret atl man slussar in dem på olika officersbefattningar. Del är inle det som är det vikliga utan del är all organisera kvinnorna som helhet i elt ordentligt och brett förankrat försvar för det här landet.

OLLE AULIN (m) kort genmäle:

Hert talman! Jag konstaterar atl Oswald Söderqvist vill ha in kvinnor i försvaret, men han vill inte ha dem som befäl! Jag tackar för den upplysningen.

ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Med anledning av den senast förda debatten vill jag frän socialdemokratiskt håll säga att det självfallet är viktigt från jämställdhets-synpunkt atl man nu inom ytteriigare ett yrkesområde säger alt vi vägrar att acceptera alt man förvägras rätten lill ett visst jobb pä gmnd av könstillhörighet. För mig ar detta en principfråga som är viktig.

När vpk går emot detta har man lust alt ställa frågan om del finns flera områden där vpk vill stoppa kvinnorna. Säger man inom vpk också nej till kvinnliga präster, för att la det exemplet, därför att man inte tycker att svenska kyrkans organisation är riktig?

Jag kan inte inse att man borde avslå från alt förbättra någonting därför att man inte är nöjd med den organisation som f n. existerar. Det skulle innebära att man måste avstå från alt diskutera exempelvis värnpliktsförmåner därför att man tycker illa om försvarets organisation.

För oss socialdemokrater är det alltså viktigt att de kvinnor som är intresserade av alt la elt jobb inom befälsyrkena ges en med männen jämbördig chans att göra det. En väg att gå för att underlätta detta för kvinnorna är atl införa praklikplatser inom försvaret, också för kvinnor.

Tyvärr har både statsförvaltningen som helhet och försvaret i synnerhet visat mycket dåligt ansvar för att klara den här situationen. Speciellt beklämmande är det atl man visar delta dåliga ansvar i en situation då vi har mycket hög ungdomsarbetslöshet. Jag kan bara nämna atl av det totala antalet tillfälliga och permanenta praktikplatser inom statsförvaltningen avsåg drygt 5 96 myndigheter och verk inom försvarsmakten, trots att försvaret svarar för ungefär 12 96 av samtliga anställda. Det finns alltså oerhört mycket atl göra på den kanten.

Ytteriigare ett skäl för en speciell satsning på praktikplatser inom just försvaret är de speciella svårigheter som råder när man skall försöka bryta igenom den könsvall som i dag finns inom försvaret; det ärett typiskt manligt yrkesområde. Detta är bakgrunden lill att del väckts en motion i denna fråga. Det är också bakgrunden till alt Gudrun Sundström och jag vid utskottsbehandlingen avgivit elt särskilt yttrande där vi betonar dessa aspekter. Det räcker inte med vackra ord från statens och regeringens sida, det räcker inte medan man deklarerar sitt allmänna ansvar för praklikplatser-man måste i praktisk handling visa all man är beredd att inrätta dem, också på försvarets område.

Försvarsutskottet gjorde en liten glidning i sin skrivning, som Olle Aulin citerade. Man sade: "Riksdagen bör därför nu inte uttala sig i enlighet med motionsförslagei." Jag anser alt man därmed inte sagt ett principiellt nej till molionsförslaget. Det handlar snarare om en tidsfaktor. Vi vill understryka del nödvändiga i atl denna fråga fåren skyndsam lösning, just därför all den är väsentlig från jämställdhetssynpunkt.

Herr talman! Detta är inte en fråga som lämpar sig alt dra i långbänk!

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret

135

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Åke Gustavsson gör del lätt för sig, när han för fram jämsiälldhetsaspekten och enbart bygger på den. Det är ju inte fråga om jämställdhet. Hela förslaget-både beredningen och propositionen-ärju fulll med restriktioner för kvinnorna. De skall slussas in bakvägen. De skall få en liten särskild kurs. De skall komma in på andra villkor än de manliga värnpliktiga.

Visseriigen säger man att detta är elt första steg, och man menar därmed alt utvecklingen kommer atl gå mot precis lika villkor. Men hela uppläggningen av detta ärende visar skendebatten om jämställdhetsfrågorna. Del blir ingen riktig jämställdhet av detta. Del blir speciella befattningar och speciella rekryteringsförfaranden. Dä förstår jag inle hur man kan säga alt man kämpar för jämställdhet. Det är helt enkelt ett opportunistiskt ställningslagande. Man vill visa all man är för kvinnornas jämställdhet och vill ha dem med också i försvaret, och man genomför detta förslag med en massa reservationer och undanglidningar. Därför har vi gått emot förslaget.

Olle Aulin sade tidigare till mig alt vi är emot kvinnor såsom befäl. Visst, eftersom vi är för atl kvinnorna skall integreras i en försvarsorganisation som är vettig och till nytta för hela nationen och där kvinnorna kan beredas samma uppgifter som manliga soldater. Men sädana uppgifter kan kvinnorna inte få i denna organisation. Det kan man inte åstadkomma genom att tillsälla några kvinnliga officerare i intendentur- och kameralbefatlningar eller i markljänst vid flygvapnet.

ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag vet inle om vi talar förbi varandra. Självklart kan man inle säga alt rekryteringen av kvinnor lill försvarsmakten skall ske pä exakt samma villkor som för männen, så länge vi har en allmän värnplikt som gäller den manliga delen av befolkningen. Jag tycker alt det är grundläggande att slå fast detta.

Finns del, i de fall dä fullgörandet av grundutbildningen aren förutsättning för alt erhålla ett jobb, ett annat sätt att ge de människor som inle fått denna grundutbildning chansen lill ett jobb som de är intresserade av och lämpade för? Ja, den vägen vill vi försöka gå. Därmed får man i varje fall mer likartade villkor än f n., då dörren är helt slängd.

Uppriktigt sagt, Oswald Söderqvist, tror jag inte på någon revolution på delta område, allra minst inom försvarsmakten. Men frågan är om vi skall avslå från att lösa ett problem därför att vi inte tycker alt del är tillräckligt stort. Delta är ett steg på rätt väg, men det löser naturiigtvis inte de totala jämställdhetsproblemen. Trots att steget är litet skall vi inle avslå frän att ta det, om del gagnar möjligheten alt skapa ökad jämställdhet.

Överläggningen var härmed slutad.

136

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1981 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1981 av Lars Werner m. fl.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Miniminormer i handelsfartyg, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270 Nej - 12

§ 19 Föredrogs

Trafikutskottets betänkande

1978/79:1 med anledning av motion om televerkets organisation m. m.

Utskoltels hemställan bifölls.

§ 20 Miniminormer i handelsfartyg, m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1978/79:2 med anledning av propositionen 1977/78:152 beträffande ILO-konvenlion om miniminormer i handelsfartyg, m. m. jämte motion.

1 propositionen 1977/78:152 hade regeringen (kommunikationsdepartementet)

dels föreslagit riksdagen all godkänna konventionen (nr 147) om miniminormer i handelsfartyg,

dels lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över vad i propositionen anförts om rekommendationen (nr 155) om förbättring av normer i handelsfartyg.

I delta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1955 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagils alt riksdagen hos regeringen begärde förslag lill erforderliga författningsändringar och övriga åtgärder för undanröjande av hinder för ratificering av ILO:s konvention 147.

Utskottet hemställde

alt riksdagen skulle

1. med bifall till propositionen 1977/78:152 och med avslag på motionen

137

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Miniminormer i handelsfartyg, m. m.

138

1977/78:1955 godkänna den i propositionen framlagda konventionen (nr 147) om miniminormer i handelsfartyg,

2. godkänna vad föredraganden anfört i propositionen 1977/78:152 om rekommendationen (nr 155) om förbättring av normer i handelsfartyg.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! Det ärende som nu behandlas handlar om ett godkännande av ILO-konventionen 147 om miniminormer i handelsfartyg, bl. a. i fråga om sjukförmåner, besätlningsbostäder, fullgod kompetens hos befäl, anställningsavtal, föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten.

Vänsterpartiet kommunisterna instämmer hell i förslaget att konventionen ratificeras av Sverige. Konventionen som sådan kan bli elt av medlen i kampen mot undermåliga fartyg-då i första hand debekvämlighetsflaggade fartygen. Denna typ av sjöfart utgör ett allvarligt hol mot de ombordanslälldas rättmätiga krav på social trygghet och säkerhet. Den utgör också ett hot mot seriösa sjöfartsländer som genom lagstiftning och kollektivavtalsöverenskommelser försökt tillgodose en god standard både lönemässigt och socialt i handelsfartygen.

De mindre nogräknade sjöfartsländernas redare får härigenom väsentligt lägre driftkostnader på sitt tonnage och utgör en osund och oacceptabel konkurtens. Vpk tillstyrker alltså förslaget om godkännande av lLO:s konvention 147.

Men vi anser att de kritiska synpunkter som framkommit i vissa remissvar borde tas mer på allvar.

Både sjöfartsverket och befälsbemanningsulredningen anser del tveksamt om Sverige uppfyller de krav som reses i konventionen beträffande kompetens hos befäl på handelsfartyg. Det gäller del s. k. brislmönstrings-systemet, som trots kritiska röster fortfarande tillämpas när del råder brist på utbildat sjöbefål. Remissinstanserna påvisar att delta system utgör ett ralificeringshinder.

Samma instanser har också uttalat att de anser bestämmelserna i sjömanslagen utgöra ralificeringshinder och alt 14 och 18 §§ i sjömanslagen borde ändras för alt uppfylla kraven i konventionen när det gäller klagomålsrätten för de ombordanställda.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 1955 tagit upp dessa frågor och krävt atl de ralificeringshinder som enligt nämnda remissinstanser föreligger undanröjs.

När det gäller bristmönstringssystemet vidgår utskotlet atl del enligt ILO-kommitténs mening kan strida mol konventionens syfte. Men man säger all det i sin praktiska tillämpning endast rent formellt strider mol konventionen och all bristmönstringssystemet inle haft någon menlig inverkan på sjösäkerheten. Man hänvisar då till att en noggrann myndighetskontroll utövas, i första hand av mönslringsförtätlaren ute på fältet, och alt den övergripande tillsynen sker hos sjöfartsverket. Men hur blir det när del saknas kompetent sjöbefäl - får fartygen då ligga och vänta tills man fåll behörigt befäl? Och hur kontrollerar man påmönstringar i främmande länder? Är det inte så atl man

då företar uppmönslringar för atl fartygen skall kunna gå? Kompetensen kommer i denna situation i många fall i andra hand. Kontrollen är i sådana fall nära nog obefintlig.

När det gäller 14 § sjömanslagen så stadgar den atl sjöman på svenskt fartyg förbjuds att dra tvist om anställningsförhållanden inför utländsk myndighet. Handlande i strid mot detta förbud kan enligt 18 § sjömanslagen medföra att sjömannen skiljs från sin befallning ombord.

Här säger utskottet - med hänvisning till ILO-kommitténs tolkning - att bestämmelserna i sjömanslagen främst tar sikte på lönetvister och andra tvister av ekonomisk art. Utskottet hänvisar också lill att den nu aktuella konventionen inle reglerar sädana frågor.

Detta uttalande anser vi vara motsägelsefullt i så måtto att man i inledningen räknar upp en hel rad frågor som regleras enligt konventionen, såsom sjukförmåner, besätlningsbostäder, anställningsavtal, föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten samt krav på fullgod kompelens hos fartygsbefälen.

Del är väl inte så att samtliga ledamöter i utskottet har den uppfattningen att det inle förekommer några tvister som kan kräva rättslig prövning med hänvisning till konventionens räckvidd eller tillämpningsområde?

Om det uppstår en tvist i organisationsfrågor där ombordanställda blivit förfördelade, reser bestämmelserna i sjömanslagen hinder för rättslig prövning i annat land än Sverige. Sker det på elt fartyg som har sin verksamhet föriagd utanför Sveriges gränser, kan tvisten inte prövas. Det strider mot konventionens syfte, och det utgör således eu ralificeringshinder.

Med hänvisning lill detta och lill vad vi anfört i vår molion yrkar jag bifall lill vpk-motionen 1955.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Miniminormer i handelsfartyg, m. m.

Under detta anförande överlog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Kari Hallgren har rätt i att det har uttryckts en viss tveksamhet i den här frågan. Men della är verkligen inte mycket all strida om. Vi är ju eniga om att godkänna konventionen. Del är huvudsaken i sammanhanget, och del är ett nödvändigt medel i kampen mot de undermåliga fartygen.

Sedan behöver jag inte upprepa vad Karl Hallgren har anfört och vad utskottet har anfört som sitt försvar- varför vi anser all vi nu kan gå med på konventionen på dessa villkor. Kari Hallgren har nämnt alla de detaljer som utskottet har delgett kammaren om detta. Karl Hallgren vet alt vi sjöfarts-mässigt har en standard som hör lill de bästa i väriden och att vi har kommit mycket långt på detta område. Mot den bakgrunden finns del en stark trygghet - inle bara i alt konventionen kommer att vara giltig och kan ratificeras för vårt vidkommande ulan också i att vi kommer att mötas

139

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Miniminormer i handelsfartyg, m. m.

myckel positivt frän annat håll i detta sammanhang.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad,

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1955 av Lars Werner m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karl Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

140

Den som vill alt kammaren bifaller trafikulskoltels hemställan i belänkandet

nr 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motionen nr 1955 av Lars Werner m, fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Kari Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej - 12

På förslag av förste vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid elt senare sammanträde,

§ 21 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1978/79:9 med förslag lill fondkommissionslag, m, m,

1978/79:13 om ändringar i lagen (1944:219) om djurskydd, m, m,

§ 22 Anmäldes och bordlades

Motioner

1978/79:4 av Erik Wärnberg m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:188 om ändrade beskattningsregler

vid avyttring av skog i samband med fastighetsreglering 1978/79:5 av Lars Werner m.fl. om åtgärder inom den ekonomiska politiken

§ 23 Anmälan av interpellationer

Nr 6

Torsdagen den Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till oktober 1978

kammarkansliet

den 4 oktober

1978/79:21 av Karin Nordlander (vpk) lill arbetsmarknadsministern om införande av sex timmars arbetsdag:

Del är inte enbart den stigande arbetslösheten som är orsak till den ökade utslagningen av människor från arbetslivet.

Kravet på ökad produktion genom ökad arbetsintensitet har skärpts. Den tekniska utveckling som skett har inte utnyttjats föran förbättra arbetsmiljön för de anställda på arbetsplatserna. Snarare har den medverkat till nya allvarliga hot mot de sysselsattas hälsa, med ökad sjukfrånvaro och utslagning som följd. Utvecklingen av antalet delpensionerade ger eit konkret besked om detta.

Strukturomvandlingen inom näringslivet och koncentrationsprocessen i samhällel har medfört en ökning av avståndet mellan bostad och arbetsplats. På grund av långa restider har arbetsdagen och bortovaron frän hemmet förlängts, vilket omöjliggör förverkligandet av kravet pä jämställdhet mellan män och kvinnor. En i familjen måsle "offras", dvs. kvinnorna måste avslå från alt kunna arbeta på lika villkor som männen och därmed avstå frän det ekonomiska oberoende som är förutsättningen för jämställdhet. Männen måsle å andra sidan avstå från sina rättigheter att på lika villkor delta i hemarbetet och barnens fostran.

På dagens arbetsmarknad är genomsnittsarbetstiden för män 41 timmar i veckan, medan den för kvinnorna uppgår lill 31 timmar. Delta beror på att många kvinnor arbetar deltid. Deltidssysselsältningen har ökat kraftigl under 1970-talel, medan antalet heltidssysselsatla har minskat något. Första kvartalet 1978 var 966 000 personer deliidssysselsatta och av dem var 827 000 kvinnor. Bland kvinnorna är del främst åldersgruppen 25-34 år som ökat sitt deltidsarbete, medan bland männen den största ökningen har skett för personer över 55 år.

Arbelskraflsundersökningarna 1977 visar alt orsaken "upplagen av eget hushåll" svarar för drygt 40 96 av de uppgivna skälen lill deltidsarbetet.

Del är bland kvinnorna denna orsak dominerar, medan bland männen endast några procent anger delta skäl. Framför allt bland kvinnorna med barn är denna orsak ett avgörande skäl till deltidsarbete.

En lag om kortare arbetstid enbart för småbarnsföräldrar löser inte dessa problem. Det finns i stället en risk att en sådan lag ytteriigare befåsier traditionen när del gäller hemarbete och barnansvar. Utredningar visar att papporna i familjer med små barn tar på sig en större arbetsbörda utanför hemmet, medan mödrarna minskar sin. Della bekräftas också av Stockholms kommuns verksamhet, med möjlighet för småbarnsföräldrar att ha sex limmars arbetsdag. Under de fem månader som gått har 246 begärt och fått

Anmälan av interpellationer

141

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

kortare arbetstid. Endast 17 småbarnspappor begärde atl få jobba sex limmar per dag. Bland kvinnorna var del 229.

Dessutom finns det en ekonomisk spärr i en sådan lagstiftning, då det är den anställde som själv får slå för kostnaden. Bara de välavlönade har råd med den löneminskning den kortare arbetsdagen innebär.

Debatten om sex limmars arbetsdag har på nytt aktualiserats både fackligt och politiskt. Del finns i dag flera skäl för en beslut om kortare arbetsdag. Intensiteten och stressen i arbetet har ökat. För allt fler är längre resor till och från arbetet en realitet, I praktiken slår de nuvarande arbetslidsförhållandena hårdast mot kvinnorna och är ett av de stora hindren mot en jämställdhets-politik. Att sänka arbetstiden för t. ex. småbarnsföräldrar har i praktiken visat sig vara en dålig lösning som konserverar könsrollerna.

Med hänvisning till det anförda ber jag alt till arbetsmarknadsminister Wirtén få ställa följande fråga:

Är regeringen nu beredd att utarbeta en konkret plan för nedtrappning av arbetstiden till sex timmar om dagen, atl snarast underställas riksdagen?

142

1978/79:22 av Tommy Franzén (vpk) till statsrådet Ola Ullslen om extra livsmedelsbistånd till Vietnam och Laos:

Efter Vietnamkriget har Vietnam och Laos drabbats av en rad katastrofer. 1975 värdet svåra översvämningar i de centrala delarna av Vietnam, 1976 var det torka och invasioner av skadeinsekter i både Vietnam och Laos, och i början av 1977 värdet rekordkyla i Vietnam. Förra sommaren följde sedan en oerhörd torka som ställde Vietnam och Laos inför stort svälthot.

Nu har återigen dessa länder drabbats av en katastrof Översvämningar har ägt rum som ödelagt stora åkerarealer, gjort många hemlösa och skapat ett nytt svälthot.

I norra delen av Vietnam har hundratusentals hektar i Röda flodens delta översvämmats, och i söder har ungefär 10 96 av den planerade risskörden spolats bort. Dessutom är de materiella skadorna i söder oerhörda. Naturkatastrofen har hittills krävt 74 människoliv, 425 000 hektar åker har översvämmats, 200 000 hus har satts under vatten, 15 800 hus har spolats bon, 168 000 grisar och 50 000 nötkreatur har förlorats. Vidare har jordbruksmaskiner och redskap förstörts, liksom fruktträdgårdar m. m. 2,1 miljoner människor har drabbats, av vilka 1,15 miljoner har behov av katastrofhjälp under del närmaste halvåret. Utöver delta har redan 350 000 hektar risfåll härjats av skadeinsekter under den gångna sommaren. För norra Vietnam föreligger ännu inga uppgifter, men skadorna är också där omfattande. Folken i Vietnam och Laos är i stort behov av snara insatser för bl. a. livsmedelsförsörjningen. Sverige får i denna situation inte låta bli alt handla. Medel flnns avsatta i statsbudgeten för extra bistånd att användas vid katastrofer a v denna art.

Med hänvisning lill det anförda vill jag fråga biståndsministern:

Har regeringen för avsikt atl ställa extra bistånd lill förfogande för Vietnam och Laos, lill livsmedel och andra förnödenheter?

1978/79:23 av Torsten Sandberg (c) till kommunikationsministern om avgiftsbeläggningen vid SJ:s bilparkeringsplaiser:

För resande med statens järnvägar ställs vid ett stort antal stationer bilparkeringsplatser till förfogande. Dessa parkeringsplatser finns oftast i direkt anslutning till stationen. Normalt utgår ingen avgift för atl få utnyttja parkeringsplatsen i samband med resa, men i vissa fall förekommer lokala bestämmelser som reglerar parkeringslidens längd och ibland minsta erforderliga resesträcka.

På vissa orter med allmänt dålig tillgång lill centralt belägna parkeringsplatser uppges del ha uppstått problem med missbruk av SJ:s platser. Under åberopande av della förhållande har SJ på elt stort antal orter böriat införa avgifter. Avgifter för såväl korttids- som långiidsparkering förekommer. De lokala trafikdistrikten har av SJ:s centralförvalining rekommenderats alt införa avgifter på ett antal orter. Del uppges därvid att i normalfallet skall avgift för långtidsparkering tas ut på de orter där gatuparkering är avgiftsbe-lagd.

SJ:s ambitioner med parkeringsavgifier rimmar enligt min mening illa med målsättningen atl gynna kollektivtrafiken. SJ har i andra sammanhang den senaste tiden genomgått en positiv omvandling. En mjukare inställning i en rad trafikfrågor framskymtar. Missbruk när del gäller parkeringsplatser måsle självfallet kunna stävjas utan en allmän avgiftsbeläggning.

Över huvud laget harjag svårt att förstå att det skall kosta pengar alt låta bilarna stå stilla. Dä gör de ju den minsta skadan. Saken blir i all synnerhet märklig när det gäller kundparkering vid kollektiva fårdmedel.

Jag anhåller därför om kammarens tillstånd att till kommunikationsministern ställa följande frågor:

Anser kommunikationsministern att det finns andra metoder att hindra eventuellt missbruk av parkeringsplatserna än avgiftsbeläggning?

Anser kommunikationsministern att det är lämpligt atl parkeringsplatser i anslutning lill järnvägsstationer avgiftsbeläggs?

1978/79:24 av Lars-Ove/Zogierg (vpk) lill industriministern om handelsstålspolitiken:

Riksdagen beslutade i april delta år om en siålpoliiik för SSAB utifrån strikt företagsekonomiska utgångspunkter. Handelsslålsindustrin skall genomgå en genomgripande strukturförändring och anpassas lill rådande internationella förhållanden,dvs. lill den kapitalistiska frihandelspolitiken. Del innebär stordrift, koncentration och rationaliseringar med förte jobb som följd. Denna politik är ur samhällsekonomisk synvinkel en katastrof Några nya jobb som ersätter alla dem som går föriorade kommer inle alt finnas. Flera bruksorters existens är hotad, och andra bruksorter drabbas av stor arbetslöshet, ekonomiska och sociala problem.

Handelsstålsutredningen -som tillsattes av förte industriministern Rune Johansson - förverkligas nu stegvis. I Luleå skall personalstyrkan ytteriigare minskas samtidigt som framlidsinvesteringar i vidareförädling uteblir.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

143

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

144

Domnarvets Jernverk utarmas som stålverk genom ett borttagande av den malmbaserade metallurgin. Gruvdriften i de gruvor i Mellansverige som tillhör SSAB skärs ned drastiskt. Sådan är SSAB:s strukturplan. Del är till denna plan och dessa åtgärder, som direkt skär bort över 4 000 jobb och indirekt tiotusentals, som riksdagen satsat över 3 miljarder kronor.

I SSAB-slruklureringens spår följer förre LO-ordföranden Arne Geijers utredning om de mindre handelssiålverken. Elt förverkligande av den utredningens förslag innebär all ytteriigare ca 1 000 jobb försvinner. Särskilt hårda blir effekterna i Boxholm, Hallstahammar, Smedjebacken och Horn-dal. På den senare orten skall enligt Arne Geijers utredning stålverket läggas ned.

I stället för en rent företagsekonomisk siålpoliiik på de kapitalistiska marknadskrafternas villkor krävs nu en ny gruv- och siålpoliiik som planeras på samhällsekonomiska grundvalar. Övergripande målsättning skall vara full sysselsättning på varje ort, med satsning på avancerad förädling, ny teknik och nya produkter. Svensk handelspolitik måste förändras så att den skyddar svensk stålindustri och sysselsättning från en total utarmning av de internationella kapitalistiska stålintressena. Privatbolagen i svensk gruv- och stålindustri måste avskaffas och gruvorna och stålverken genomgå en demokratisk nationalisering.

I juni presenterade Gruvindustriarbetareförbundel ett fackligi-politiskt handlingsprogram som till stora delar är samstämmigt med vpk:s politik. Kravet på planmässighet, kravet att samhälls- och lönlagarintresset skall gå före kapitalets, förstatligandekravet, kraven på långtgående förädling och en bibehållen masugnsdrift i de största handelssiålverken återfinns också i detta handlingsprogram.

Sedan riksdagen i april fattal sin beslut om SSAB har verkligheten visat det orimliga i atl förverkliga beslutet. Stora personalminskningar i Luleå får konsekvenser för hela Norrbotten, Kraftiga förluster av jobb i Domnarvel och Västerbergslagsgruvorna får stora direkta och indirekta sysselsättningsproblem som följd, Orimligheterna belyses av SSAB:s personalpolitik. Trots Domnarvets omedelbara behov av 100 arbetare och ännu fier om man beaktar service och underhäll, anställs endast ett fåial,och fiera hundra ungdomar får gä arbetslösa.

Opinionen i de regioner som i första omgången drabbas hårdast är entydig: Vi vill behålla jobben. Men del räcker inte alt skjuta nedläggningsbeslut något år längre fram i tiden eller lidigarelägga investeringar. Det handlar först och slutligen om vilken gruv- och siålpoliiik som skall drivas, en företagsekonomisk marknadshushållningspoliiik med färre arbetstillfällen som följd eller en samhällsekonomiskt planerad gruv- och siålpoliiik som utgår från de anställdas intressen av tryggade arbetsplatser.

Vpk är del enda pani som konsekvent företräder den senare linjen. I april avslogs av alla de övriga partierna vpk:s förslag till struktur- och sysselsällningspolitiska riktlinjer för SSAB. De är nu mer aktuella än någonsin. Förslagen var:

- Järnverket i Luelå utvecklas med högt driven förädling och manufak-

turering. Sysselsättningen bibehålls minst på nuvarande nivå.

- Domnarvets Jernverk behåller den malmbaserade metallurgin samtidigt som satsningar genomförs på tunnplåt. Sysselsättningen bibehålls på tidigare nivå.

- Oxelösunds Järnverk ökar satsningen på förädling och behåller antalet anställda.

- SSAB:s gruvor i Västerbergslagen fortsätter driften. Nuvarande syssel-sättningsnivå bibehålls. Nedskärningar eller nedläggningar förutsätter att ersättningsindustrier är ordnade och färdigställda innan gruvbrytningen genomgår förändringar.

- De mindre handelsstålverken skall bestå. Ökad förädling skall garantera minst nuvarande sysselsältningsnivå på de olika orterna.

Med anledning av det anförda anhåller jag om att till industriministern få ställa följande frågor:

Är industriministern och regeringen beredda alt med anledning av den allvariiga sysselsättningssituationen inom gruv- och handelsslålsindustrin medverka till följande:

a. alt besluten om strikt företagsekonomiska utgångspunkter för SSAB
frångås och att i stället samhällsekonomiska bedömningar och full syssel
sättning på varje ort skall vara vägledande för SSAB,

b. atl privatintressena i SSAB kopplas bort och SSAB genomgår en
demokratisk nationalisering,

c. att sådana riktlinjer för struktur och sysselsättning förverkligas med
"egen utveckling" - metallurgi och förädling - vid de tre järnverken i Luleå,
Domnarvel och Oxelösund och att lidigare sysselsältniningsnivåer bibe
hålls,

d. att gruvbrytningen inte upphör förrän malmen är utbruten och att
ersättningsindustrier anskaffas till gruvorterna i god lid innan gruvan är
utbruten,

e. atl de mindre handelssiålverken garanteras fortsatt full sysselsättning
och atl därmed förslagen i Arne Geijers utredning vad gäller sysselsättnings
minskningar inte beaktas?

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

den 5 oktober

1978/79:25 av Tommy Franzén (vpk) lill arbetsmarknadsministern om åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten:

Vi har vid åtskilliga tillföllen under senare år haft anledning att diskutera ungdomsarbetslösheten. Arbetslösheten i åldrarna 16-25 år har varit hög under hela 1970-talet. Av ungdomarna har invandrarna och kvinnorna drabbats särskilt svårt.

I dag finns del i ännu högre grad skäl alt diskutera denna arbetslöshet men framför allt alt göra något ål densamma. F. n. är ca 54 000 ungdomar direkt arbetslösa. Till detta kommer de tiotusentals som f n. genomgår AMS-ulbildning och som egentligen efterfrågar jobb samt de tiotusentals som

145

10 Riksdagens protokoll 1978/79:1-7

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

146

beretts s. k. beredskapsarbete och således inte kunnat beredas ett ordinarie arbete. Situationen är i högsta grad allvarlig, och regeringens handlingsförlamning när det gäller atl skapa nya bestående jobb för ungdomen framstår än klarare. Ingen analys om den egentliga orsaken har gjorts, och ännu mindre har några åtgärder vidtagits mot dem som skapat denna situation.

De åtgärder som regeringen hittills har vidtagit för atl motverka arbetslösheten har inle lett till att man lyckats bryta den tendens till ökad arbetslöshet som har funnits under de senaste tio åren. Delta har pä ett skrämmande sätt drabbat bl. a. ungdomen. Ulan att hemfalla ät någon "vad-var-det-vi-sa"-argumeniering, måste man än en gång konstatera det omöjliga i all angripa långsiktiga strukturella problem med kortsiktiga åtgärder.

När regeringen i våras lade fram sin proposition om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten, uppgavs syftet vara au alla unga skulle garanteras arbete, utbildning eller praktik. Det är svårl alt i dag säga om ungdomsarbetslösheten över huvud taget har påverkats av de genomförda åtgärderna. Vad man kan konstatera är att fler ungdomar än någon gång tidigare under efterkrigstiden går ulan jobb samtidigt som fler ungdomar än någonsin lidigare är föremål för uppehållande sysselsäiiningsåigärder i form av beredskapsarbeten, subventionerade löner eller mer eller mindre (ofta mindre) målinriktad utbildning. Delta är naturiigtvis en i längden fullkomligt ohållbar situation, och del är nödvändigt, som vi frän vpk:s sida gång på gäng hävdat, all med statliga åtgärder öka den totala sysselsättningen i landet.

I januari i år tillkallades delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor (DELFUS). Direktiven för delegationen är mycket knapphändiga, men som främsta syfte anges att "föreslå åtgärder som bör göra del möjligt att nå det grundläggande målet att alla ungdomar skall tillförsäkras arbete, praktik eller utbildning". Det enda rimliga är då atl man utgår från de verkliga orsakerna lill ungdomsarbetslösheten. En förutsättning måste självfallet vara atl ungdomarnas rätt lill arbete inte får tillgodoses pä bekostnad av någon annan grupp av lönearbeiare, exempelvis de äldre på arbetsmarknaden.

Vilka är då orsakerna till ungdomsarbetslösheten? Från borgerligt håll, och från andra som ser som en huvuduppgift alt slå vakt om del nuvarande ekonomiska systemet, framhålls olika problem som kan åtgärdas genom tämligen enkla administrativa ingripanden från samhällets sida eller som ställer stora krav på de arbetslösa ungdomarna när del gäller anpassbarhei. Man finner förklaringar som atl ungdomarna har för dålig utbildning eller ingen utbildning alls, att de bor på fel plats, atl del behövs bättre yrkesvägledning, alt de har för stora krav på jobben, alt trygghetslagarna skrämmer arbelsköparna från att anställa ungdomar och att del är den ihållande lågkonjunkiurens fel.

Del är förmodligen möjligt atl genom utbildningsinsatser, ivångsförflyii-ningar, yrkesvägledning, utpressning för att tvinga ungdomar atl acceptera lågavlönade jobb i usla arbetsmiljöer och uppluckringav trygghetslagen se till alt något fler ungdomar kommer i arbete. Men detta kommer inle atl leda lill all ungdomsarbetslösheten försvinner, eftersom del inte finns tillräckligt många jobb. Det finns heller ingen anledning att vänta sig en avgörande

förändring om lågkonjunkturen vänds i sin motsats. Vi vet alt utslagningen från arbetsmarknaden har ökat stadigt under de senaste tio åren, och ungdomsarbetslösheten är en del av denna utslagning. Detta är en trend som har stått sig tämligen opåverkad av tillfälliga konjunktursvängningar, och det är av allt alt döma inte heller något unikt svenskt fenomen utan har sin motsvarighet i hela den industrialiserade kapitalistiska väriden. Därför måste detta ses som en strukturell företeelse, betingad av förändrade föruisänningar för den kapitalistiska produktionen, med vikande sysselsättning som följd.

DELFUS har lagt fram elt program i 15 punkter, som sedan legat till grund för regeringens senaste åtgärder mot ungdomsarbetslösheten, vilka i sin tur sammanfattats i 18 punkter. Det handlar genomgående om utbildning, praktik, beredskapsarbeten och förstärkningar av arbetsförmedlingarna. Bortsett från ett par punkter som helt saknar praktiskt innehåll kommer de här åtgärderna att förbättra en del ungdomars möjligheter alt få jobb. Men ingen enda av dessa punkter garanterar varaktigt jobb, och än mindre syftar någon av punkterna lill alt på ett seriöst sätt angripa ungdomsarbetslöshetens orsaker och vända den uppåtgående trenden.

Slutsatserna man måste dra av detta är dels alt den nuvarande ekonomiska maktstrukturen inte förmår att tillgodose ungdomars och andras rätt lill arbete, dels alt den borgeriiga regeringen accepterar en fortsatt arbetslöshet och därmed också ungdomsarbetslöshet. Följaktligen måste regeringens åtgärder mol ungdomsarbetslösheten betraktas som skenmanövrer för alt dölja problemens egentliga karaktär och omfattning. Man försöker få det till att arbetslösheten i huvudsak beror på den arbetslöse själv, och man försöker skyffla undan de arbetslösa i beredskapsarbeten och utbildningar, som för de flesta inle kommer atl vara något annat än återvändsgränder, sä länge det saknas ett långsiktigt perspektiv på hur allas rätt till arbete skall kunna tillgodoses.

För invandrarungdomen är situationen ännu allvariigare. Förutom den sociala omställning som det innebär all vara invandrare är svårigheterna med språket en ytteriigare faktor.

De av dessa ungdomar som är under 20 år tvingas om de skall lära sig svenska alt medverka i cirkelverksamhel i något bildningsförbund. Cirkelverksamhet är bra i och för sig, men för dessa ofta arbetslösa ungdomar löses definitivt inte problemen. För dem som är över 20 år erbjuds språkutbildning på AMU, och då finns också bidrag till uppehället att tillgå, även om dessa enligt vpk:s mening är för små. En möjlighet att något förbättra situationen för dem under 20 år är atl ge dem samma möjligheter som de över 20 år.

Beredskapsarbeten är i dag nödvändiga för alt motverka de katastrofala följder som arbetslösheten annars skulle komma att få. Likaså är utbildningsinsatserna nödvändiga, bl. a. för atl motverka den utslagning som finns inbyggd i skolsystemet. Men både beredskapsarbeten och utbildning måste sättas in i en strategi för alt öka sysselsättningen totalt i landet. Vpk har i olika sammanhang pekat på behovet av all statliga basindustrier upprättas liksom av en långsiktig omstrukturering av näringslivet mol en ökad förädlingsgrad.

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

147

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

Vi har också hävdat atl kraftfulla insatser måste göras för all bygga ul eftersläpande sektorer i samhället, som barnomsorg och sjukvård.

Både i DELFUS förslag och i regeringens åtgärder har hittills alla långsiktiga perspektiv för att komma lill rätta med ungdomsarbetslösheten saknats.

Jag vill mol denna bakgrund ställa följande frågor till arbetsmarknadsministern:

1. Hur förklarar regeringen ungdomsarbetslösheten, och vilken långsiktig målsättning har man inom regeringen för ungdomarnas sysselsättning?

2. Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för alt skaffa ungdomen bestående jobb?

3. Anser arbetsmarknadsministern atl DELFUS fyller den uppgift som avses i direktiven?

4. Kommer regeringen att förändra bestämmelserna så, att även invandrarungdomen under 20 år ges samma möjlighet beträffande språkundervisningen som invandrarungdom över 20 år?

148

1978/79:26 av Karl-Erik Svartberg (s) till industriministern om sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen:

Regeringen tillsatte våren 1977 Göteborgsdelegaiionen med uppgift alt behandla dels sysselsättningsproblemen, dels samordningen av den statliga planeringen i regionen.

Göteborgsdelegationen skall i det långa perspektivet verka för alt sysselsättningsplaneringen i regionen samordnas. De långsiktiga sysselsättningsfrågorna belyses inom länsplaneringen. Detta gäller såväl näringslivets utveckling som tillgängligheten till de arbetsplatser som finns.

På kort sikl skall delegationen på länsplaneringens grund belysa de omedelbara arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna av driftinskränkningarna inom varvsindustrin samt överväga de åtgärder inom regionen i dess helhet som kan erfordras för att förbättra sysselsättningsläget. För den sistnämnda uppgiften har till delegationen knutits en särskild arbetsgrupp.

Föredragande statsrådet, industriminister Åsling, anför att de "frågor som har samband med de omedelbara sysselsättningsproblemen bör angripas med förtur". Vidare: "Förslag till konkreta åtgärder som kan förbättra sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen bör lämnas efter hand. Denna del av arbete bör läggas upp så att verksamheten kan avslutas den 1 juli 1978."

Så långt direktiven.

Göteborgsdelegationen har bl, a. genom skrivelser till regeringen agerat för atl olika konkreta projekt bör genomföras i eller lokaliseras till Göteborgsregionen. Tar regeringen fasta på de förslag som kommer?

En viss osäkerhet råder i fackliga och politiska kretsar redan när det gäller delegationens möjligheter alt arbeta. Osäkerheten synes vara ännu större när det gäller regeringens uppföljning av delegationens arbete.

Delegationens och därmed regeringens uppgift är alt förbättra sysselsättningsläget i Göteborgsregionen. Trots detta kan man konstatera alt arbets-

marknadssituationen genomgått en dramatisk försämring underden senaste tiden.

Med hänvisning till del anförda vill jag till industriministern ställa följande frågor:

1, Vilka konkreta åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget har regeringen vidtagit på förslag av Göteborgsdelegationen?

2, Hur många nya sysselsättningstillfällen har skapats i Göteborgsregionen genom dessa åtgärder?

3, Är Göteborgsdelegationens verksamhet avslutad vad avser de akuta sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen?

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Anmälan av Interpellationer

1978/79:27 av Lennart Andersson (s) till statsrådet Britt Mogård om hemspråksundervisningen för invandrarbarnen:

Den 1 juli 1977 påbörjades den s. k, hemspråksreformen, som bl. a. innebär en skyldighet för kommunerna atl erbjuda eleverna undervisning i och på sitt hemspråk. Statsbidrag ställdes till kommunernas förfogande för sådan undervisning liksom för hemspråksträning i den allmänna förskolan.

Under våren har kritik mot reformen förekommit i massmedia, varvid bl. a. uttalats att reformen inte har genomförts enligt intentionerna eller inte har fått avsedd effekt.

Mot denna bakgrund vill jag till statsrådet Britt Mogård ställa följande frågor:

1, Anser regeringen atl reformen har fått del genomslag som kunde förväntas under del första året?

2, I hur många fall har kommuner befriats från skyldigheten aU anordna hemspråksundervisning och vad har varit skälen till della?

3, Hur stor andel av invandrarbarnen med behov av hemspråksundervisning/träning berörs av befrielsen från skyldigheten att anordna sådan verksamhet?

4, Vilka åtgärder planeras inom skolövesiyrelsen, socialstyrelsen och regeringen i syfte atl öka reformens genomslagskrafi?

5, Planeras några ytterligare åtgärder för atl förbättra invandrarbarnens ställning i förskola och skola?

1978/79:28 av Åke Gillsiröm (s) lill statsrådet Britt Mogård om Maranatarörelsens skolor:

Maranalarörelsen har i olika delar av landet startat s, k. pilgrimsskolor. Av rörelsens ledare ges genom massmedia beskedet

att barnens lärare är mest meriterade genom att sakna lärarutbildning,

att man inte eftersträvar någon objektivitet som i de vanliga skolorna,

att elt fritt val för barnen inte existerar,

att aga ingår som en del av skolans uppfostran,

att barnen uppmanas uppla kamp mol fackföreningsrörelsen och folkrörelserna och

att könsrollsfrågor aldrig diskuteras i skolan.

149

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Meddelande om frågor

Samlidigt med detta gives genom TT:s förmedling beskeden

att skolminister Britt Mogård anser att det råder en dålig arbetsdisciplin i skolorna,

att del daltas för myckel med eleverna,

att dagens skola är en elitskola,

att bestämmelserna för privatskolorna bör preciseras.

Mot bakgrund av dessa uttalanden, som verkar passa bra in i varandra, anhåller jag alt till statsrådet Mogård få ställa följande frågor:

1. Anser statsrådet atl Maranatarörelsens skolor överensstämmer med § 35 i skollagen?

2. Vilka åtgärder avser i annat fall statsrådet vidtaga?

150

§ 24 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 4 oktober

1978/79:24 av Siure Korpås (c) till kommunikationsministern om ökad säkerhet vid landsvägstransporter av farligt gods:

Enköping hotades den 26 september 1978 av en allvarlig giftolycka, då en billast med natriumhydrosulfit fattade eld inom stadens tätbebyggda område.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd all vidta för atl skydda människor utefter våra transportledet mot framtida risker av detta slag?

1978/79:25 av Sten-Ove Sundström (s) till kommunikationsministern om bemanningen av Rödkallens fyr:

En betydande rationalisering sker f n, inom lots- och fyrväsendet för all hålla sjöfartsverkets kostnader nere. Nu planeras en avbemanning av Rödkallens fyr i Bottenviken. Den modell som presenteras för all uppskatta kostnaderna och konsekvenserna för en avbemanning av nämnda fyr måste betraktas som tvivelaktig, från samhällsekonomisk synpunkt. Det är ytterst osäkert om sjöfartsverkets avbemanning av Rödkallen medför någon reell vinst för statsverket eller om del enbart blir en överflyttning av kostnaderna till andra verk. En avbemanning av Rödkallen betyder avsevärda ölägenheter för yrkesfiskarna i Bottenviken. Vidare har Rödkallen med sill läge vid inloppet lill en av Sveriges största hamnar stor betydelse för sjöfarten. För fiyget på Kallax är fyrplalsen av stor betydelse och för SMHI är den en av de viktigaste utsjöplatserna.

Jag vill därför ställa följande fråga till chefen för kommunikationsdepartementet:

Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för en fortsatt året-runl-bemanning av Rödkallen?

1978/79:26 av Ove Karlsson (s) lill jordbruksministern om förbudet mot användning av DDT i skogsbruket:

Sedan något år tillbaka råder förbud mol att använda DDT i skogsbruket. Under senare tid har dock uppgifter framkommit som tyder på att försök görs alt smygvägen använda DDT i skogsbruket. Användande av förbjudna preparat måsle betraktas som allvariigl. Försök atl smygvägen använda DDT, ulan alt den som hanterar det vet all del gäller förbjudna preparat, måste bedömas som helt otillständiga.

Med anledning av detta vill jag lill jordbruksministern framställa följande fråga:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidta för atl se till all förbudet mol att använda DDT i skogsbruket efterlevs?

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Meddelande om frågor

1978/79:27 av Ove Karlsson (s) till försvarsministern om lidigareläggning av planerade leveranser till försvaret:

Enligt uppgifter i pressen skulle försvaret planera kraftiga nedskärningar i beställningar av kläder och skor för arméns räkning. Dessa nedskärningar skulle från sysselsättningssynpunkt få svåra konsekvenser för vissa orter. Jag vill mot den bakgrunden ställa följande fråga lill försvarsministern: Är statsrådet villig medverka till en lidigareläggning av planerade leveranser till försvaret av kläder och skor, så alt sysselsättningen inte äventyras vid de förelag som berörs av aviserade nedskärningar?

den 5 oktober

1978/79:28 av Bförn Eliasson (c) till jordbruksministern om hälsoriskerna vid användning av fenoxisyror:

Under en lång följd av år har riskerna beträffande användningen av fenoxisyror diskuterats. De utgör den dominerande gruppen av herbicider och används både inom jord- och skogsbruket. Del råder fortfarande stor osäkerhet hos allmänheten om dessa preparats hälso- och miljöeffekter, trots att riskerna enligt berörda myndigheter är försumbara.

En ny vetenskaplig undersökning i Umeå visar emellertid nu på ell samband mellan människors kontakter med fenoxisyror och cancer. Sambandet är alltså vetenskapligt belagt. Undersökningen är i högsta grad alarmerande. Förutom svårbedömda ekologiska effekler visar undersökningen alt de som handskas med fenoxisyror i jord-och skogsbruk utsätter sig för allvarliga hälsorisker.

Mot bakgrund av detta anhåller jag att få rikta följande fråga till jordbruksministern:

Vilka åtgärder avser jordbruksministern alt vidta med anledning av den nu presenterade nya undersökningen?

151

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Meddelande om frågor

1978/79:29 av Daniel Tarschys (fp) till jordbruksministern om kalhuggningen av skogsmark i Stockholms omgivningar:

Skogarna i Stockholms omedelbara närhet har stor betydelse som friiids-och rekreationsområden. Trots detta förekommer s. k. slutavverkning, dvs. kalhuggning, i flera av Stockholms kranskommuner.

Under de närmaste tre åren (1979-1981) planerar domänverket alt kalhugga 68 hektar skogsmark i Vaxholms kommun, 14 hektar i Ekerö kommun, 2 hektar i Vallentuna kommun och 116 hektar i Haninge kommun.

Skogsvårdsslyrelsen i Stockholms län skall ha uppsikt över den avverkning som sker. Planerade kalhyggen måste anmälas till skogsvårdsstyrelsen. Samma myndighet disponerar emellertid själv kronomark på Bogesunds-landet i Vaxholms kommun och har där i egen regi genomfört kalhuggning.

Med anledning av dessa uppgifter ber jag alt få ställa följande frågor till jordbruksministern:

1. Anser jordbruksministern att kalhuggning är en lämplig avverkningsmetod i Stockholms omedelbara omgivningar?

2. Anser jordbruksministern att det är lämpligt atl den myndighet som har att öva uppsikt över bl. a. kalhuggning också genomför kalhuggning i egen regi?

1978/79:30 av Gudrun Sundström (s) lill socialministern om lagstiftning rörande säkerheten vid brunnar:

De senaste sex åren har, enligt uppgift från samarbeiskommittén mot barnolycksfall, elt 50-tal bam ramlat ned i brunnar utan säkerhetslock. Åtta av dem har dött. I bl. a. Norge finns del en särskild brunnslag som reglerar säkerheten. Någon motsvarighet härtill finns inte i Sverige. Med della som bakgrund hemställer jag om alt få ställa följande fråga: Överväger statsrådet att ta initiativ till en lagstiftning som reglerar säkerheten vid brunnar?

152

1978/79:31 av Per-Axel Nilsson (s) till kommunikationsministern om utläggningen av beställning av nya Gotlandsfärjor:

Enligt uppgifter i dagspressen har Gotlandsbolagel för avsikt att nybeställa två färjor för alt på ett bättre sätt kunna genomföra transporterna mellan Golland och fastlandet. Av pressuppgifterna framgår vidare atl bolaget har för avsikt att beställa dessa färjor från varv i Sydkorea eller Japan.

Då Gotlandsbolagel är garanterat betydande del av sina inkomster genom statliga bidrag och då staten genom styrelserepresenlation i bolaget är medansvarig för bolagets upphandling, är det av ett allmänt intresse att få visshet om staten genom kommunikationsdepartementet kommer all medverka till att den svenska varvsindustrin kan erhålla uppdraget att för Gollandsbolagets räkning bygga de planerade färjorna.

Riksdagsledamoten Thage G. Peterson har i ett brev, dagtecknat den 31 augusti 1978, frågat kommunikationsministern om regeringen kommer att ta några initiativ som kan leda till att sysselsättningen med de två Gotlandsfärjorna hamnar vid svenska varv. Något svar har Thage G. Peterson ännu inle erhållit, varför jag vill ställa följande frågor till kommunikationsministern:

1. Har kommunikationsministern lagil några sådana initiativ?

2. Om så inte är fallet, kommer kommunikationsministern alt medverka till att överläggningar kommer till stånd så att den svenska varvsindustrin kan få dessa beställningar?

Nr 6

Torsdagen den 5 oktober 1978

Meddelande om frågor

1978/79:32 av Hans AIsén (s) till försvarsministern om den framtida användningen av Upplands signalregemenles anläggningar i Uppsala:

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:50 beslutade riksdagen den 30 maj samma år att flytta Upplands signalregemente (S I) och staben för Uppsala-Västerås försvarsområde (FO 47/48) från Uppsala lill Enköping. S-ledamöterna på Uppsalalänsbänken påtalade i motion 1974:1780, bl. a. mol bakgrund av del besvärliga sysselsättningsläget i Uppsala, nödvändigheten av att statsmakterna ordnade med annan verksamhet i de ledigblivna lokalerna.

Försvarsutskottet anförde i sitt betänkande 1974:25 bl. a. följande: "Utskottet vill på nytt understryka behovet av skyndsamma åtgärder i syfte atl finna lämplig användning för marken och byggnaderna. Utskottet förutsätter att sådana åtgärder vidlas, varför någon framställning från riksdagen inle torde vara erforderiig."

Enär det under de senaste åren varit oroande tyst i delta ärende ber jag alt med hänvisning till del anförda få fråga försvarsministern:

Vilka åtgärder har regeringen vidtagit och när kan de förväntas ge resultat vad beträffar lokalisering av annan verksamhet lill S l:s nuvarande anläggningar i Uppsala?

§ 25 Kammaren åtskildes kl. 16.49.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert