Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:57

Måndagen den 18 december

Kl. 09.00

§ 1 Jusierades protokollet för den 8 innevarande månad.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om tandläkares rätt lill s. k. pensionärselablering

§ 2 Om tandläkares rätt till s. k. pensionärselablering

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordei för alt besvara Margareta Andréns (fp) den 11 december anmälda fråga, 1978/79:227, och anförde;

Herr talman! Margareta Andrén har frågat mig om jag anser att riksförsäkringsverkels praxis, som innebär att tiden för s. k. pensionärselablering av privattandläkare begränsas till elt år, medverkar lill alt tillgängliga landläkarresurser utnyttjas maximalt.

När tandvårdsförsäkringen beslutades, infördes som en övergångsanordning särskilda regler i syfte att säkerställa folktandvårdens behov av tandläkare. Enligt dessa övergångsregler får riksförsäkringsverket föreskriva alt nya privatpraktiserande tandläkare inte skall föras upp på förteckning hos försäkringskassan om verket finner anledning anta att folktandvårdens behov av tandläkare inte blir tillgodosett.

En effekl av alt tandvårdsförsäkringen infördes var en viss övergång av tandläkare från folktandvården till privatpraktik. Detta bedömdes kunna äventyra del av statsmakterna fastställda utbyggnadsprogrammet för folktandvården, och riksförsäkringsverket fann det därför nödvändigt atl i millen av år 1974 - på begäran av Landstingsförbundet och socialslyrelsen -begränsa möjligheterna för nya tandläkare atl ansluta sig till försäkringen som privatpraktiker. Denna begränsning kvarstår fortfarande.

De föreskrifter som riksförsäkringsverket utfärdat innebär i huvudsak alt nya tandläkare förs upp på förteckning hos försäkringskassa endast när det gäller att ersätta en lidigare ansluten privatpraktiker. 1 fråga om tandläkare som uppnått pensionsåldern gäller att sådan landläkare som successivt vill avveckla sin verksamhet, får stå kvar på förteckning högst ett år efter det den ersättande tandläkaren förts upp på förteckningen. Den sistnämnda regeln gäller sedan den 1 mars 1978. Enligt lidigare praxis kunde den som uppnått pensionsåldern föras upp på förteckning på obegränsad tid efter det att hans eller hennes tidigare etableringsrätt överförts på annan tandläkare.

För egen del vill jag underslryka angelägenheten av atl folktandvårdens ulbyggnadsprogram inle äventyras genom en överströmning av tandläkare till den enskilda sektorn. De regler för s. k. pensionärselablering som tillämpats sedan våren 1978 infördes också i delta syfte. De prakliska konsekvenserna kan dock bli att landläkare över 65 år upphör med sin verksamhel trots alt de egentligen skulle vilja fortsätta i viss omfattning.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om tandläkares rätt lill s. k. pensionärselablering

Systemet kan alltså medföra att tillgängliga tandläkarresurser inle utnyttjas. Förutom att del är angelägel alt våra landläkarresurser skall kunna utnyttjas, anser jag del också väsentligt allmänt sett att äldre som vill och orkar skall få fortsätta sitt yrkesarbete i den omfattning de själva önskar.

MARGARETA ANDRÉN (fp);

Herr talman! Försl vill jag tacka socialministern för svarei på min fråga.

Jag har full förståelse för alt man när tandvårdsförsäkringen beslutades var angelägen om att se till atl folktandvården fick så stort antal tandläkare som möjligt för atl kunna klara det ulbyggnadsprogram för folktandvården som man då fastställde. Det har därför kanske varit nödvändigt att man under en övergångstid har begränsat möjlighelerna för nya tandläkare alt ansluta sig lill tandvårdsförsäkringen som privatpraktiker. Men när det gäller privatlandläkare som kommit upp lill pensionsåldern kommer saken i ell annat läge. Atl en pensionerad landläkare som vill fortsätta sin tandläkarverksamhet, men i mer begränsad omfattning, endast skall kunna få s. k. pensionärselablering på ett år anser jag inte vara riktigt genomtänkt.

Denna bestämmelse, som alltså kom till den 1 mars i år, måste anses vara en försämring mol tidigare praxis, som enligt socialministerns svar avsåg obegränsad tid. Även om jag fortfarande kan hålla med om att del är viktigt att det inte går över en mängd tandläkare från folktandvården till den enskilda tandvården, kan jag inle inse alt man för den skull skall förhindra vissa tandläkare att fortsätta med sin praktik. Resultatet blir ju nu att de upphör med sin verksamhet efter ett år, trols atl alla resurser skulle behövas. Man kan också förslå att en del inle ens vill inveslera för så korl tid som en år. Tvärtom är väl situationen inom landvården sådan, alt man bör försöka uppmuntra till att alla tandläkarresurser verkligen utnyttjas. Vi vet ju alla hur svårt det är alt få landvård, framför allt om man av olika skäl inle kan fortsälla hos den landläkare som man tidigare gått till. Detla problem stöter man på t. ex. när man flyttar till annan ort.

Liknande problem möter många av våra äldre. Det är inte ovanligt att deras tandläkare jusl gått i pension, och alt då få en ny landläkare är inte lätl för dem. Deras situation skulle kunna underlättas något om pensionerade privatpraktiserande tandläkare fick fortsätta sin praktik så länge de själva orkar och vill. De äldre patienterna skulle därigenom kanske få behålla sin tandläkare något längre.

Eftersom inte minst folkpartiet talar om att våra äldre medborgare bör
beredas meningsfullt arbele även efter den nu fastställda pensionsåldern,
lycker jag att vi när del gäller landläkarna borde kunna ha en fiexibel
pensionsålder. i

Jag uppfattar socialministerns svar som posilivt. Jag vill emellertid förvissa mig om att det verkligen ärdet genom alt ställa en kompletterande följdfråga: Innebär svaret att socialministern anser alt pensionerade tandläkare skall kunna få stå kvar på försäkringskassans förteckning under obegränsad lid, trots all ersättande landläkare förts upp på förteckningen?

Socialministern GABRIEL ROMANUS;

Herr talman! Det ankommer naturiigtvis i första hand på riksförsäkringsverket att tillämpa de bestämmelser som gäller. I sammanhanget bör jag kanske påpeka all den förändring av praxis som skedde fr. o. m. den 1 mars 1978 genomfördes efter diskussion i riksförsäkringsverkets tandvårdsdelegations s. k. Obs-grupp. Den gruppen består av företrädare för verket, socialslyrelsen. Landstingsförbundet och Tandläkarförbundet. Det var bara Tandläkarförbundeis företrädare som reserverade sig mol beslutet.

Motivet för förändringen av praxis var att man fruktade atl pensionärs-etableringen skulle börja utnyttjas i stor omfattning och på ett sätt som inte var avsett. Vissa rapporter från storstadsregionerna tydde på att det fanns en risk för det.

Av milt svar framgår alt jag vill slå vakt om folktandvårdens möjligheter atl rekrytera tandläkare. Det torde också framgå alt jag anser all del bör vara möjligt att tillåla landläkare, som på grund av hög ålder har överiålil sitt etableringstillstånd till en annan tandläkare, att fortsälla med sin praktik och själv bestämma i vilken takt han eller hon vill avveckla sin verksamhet -detla under fömtsättning all del inte sätts i syslem och fåren omfattning som hotar folktandvårdens möjligheter atl rekrytera tandläkare.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om avskaffande av annonsskatlen

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr talman! Jag lackar socialministern för del ytterligare besked jag fick i den här frågan.

Även om jag kanske gärna hade sett alt svaret varit ännu mera positivt och något klarare, tolkar jag det som en bekräftelse på att socialministern har en vilja atl försöka lösa pensionärselableringen för privattandläkarna på elt sådant sätt som vi här har diskuterat och som tydligen också Tandläkarförbundet har uttalat sig för. Också i landstingssammanhang är många intresserade av atl frågan skulle kunna få en sådan lösning. Jag tror att vi på så sätt skulle kunna få en bällre fungerande landvård - vilket vi så väl behöver-samlidigl som vi skulle kunna skapa större tillfredsställelse för äldre tandläkare genom alt de själva kan bestämma i vilken takt de vill avveckla sin praktik.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om avskaffande av annonsskatten

Budgel- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för all besvara Gölhe Knutsons {m) den 4 december anmälda fråga, 1978/79:210, och anförde;

Herr lalman! Gölhe Knulson har frågat mig om regeringen i den kommande budgetproposilionen avser alt lägga fram förslag om avskaffande av annonsskatten i enlighel med den uppfattning som fördes fram i en partimolion från folkpartiet vid riksmötet 1975/76.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om avskaffande av annonsskatten

Inom regeringskansliet övervägs f n. den framlida utformningen av flera olika skaller, däribland annons- och reklamskatten. Resultatet av dessa överväganden kommer all redovisas då beredningsarbetet slutförts.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talmän! Jag lackar statsrådet Mundebo för svaret på min fråga om annonsskallen.

Statsrådets svar går alliså ul på alt man inom regeringskansliet överväger atl göra något åt bl. a. annons- och reklamskatten. Jag måste ändå be att få fråga hur svarei skall uppfattas. Är det posilivt, och är det elt försök från statsrådets sida all ge lidningarna ute i landei. en viss anledning .till förhoppningar?

1 min fråga till statsrådet erinrade jag om an hans eget parti, som ju nuriiera svarar för regeringsmakten, myckel besläml krävt att annonsskallen skall avskaffas. Denna gröper ur tidningarnas ekonomi och är särskilt allvarlig, eftersom kostnaderna för just tidningsföretagen stiger snabbt. Jag konstaterade också när jag angav bakgrunden i min fråga.atl jusl folkpartiet i en partimotionhar anfört farhågor, vilket statsrådet nu också erinrar om. Dess värre har dessa farhågor nu besannats. Annonsskatten har haft just den negaiiva verkan på tidningarnas ekonomi som folkpartiet befarade.

Då är alt märka att det är särskill de största dagstidningarna, de som betalar in de största summorna i annonsskall, som vidkänts en allvarlig försämring av ekonomin. I stor ulslräckning rör del sig nu om förluster. De tidningar som sades vara rika och som galant skulle klara av atl bära den börda annonsskatlen ulgör har i stället blivit något av krisförelag.

Bilden av dagspressens ekonomi är inte enhetlig. Alla tidningar har inte drabbats av försämringar underde senaste åren, men prognoserna är inte ens ljusa för tidningar som noterade bällre bokslulsresultai i Qol. Kostnadsökningarna har varit siora, och i denna personalintensiva bransch har man dessutom drabbats av en 25-procentig höjning av taxan för den postdislribue-rade upplagan. Samlidigt har annonsvolymen underdel första halvåret 1978 minskal med i genomsnitt 2,4 % för dagstidningar. Storstadstidningarna har drabbats av en annonsminskning på inle mindre än 4,3 %.

Della är allvarligt med tanke på alt just annonsintäkterna måste svara för minst 60 % av tidningarnas intäkter. Ännu allvariigare blir silualionen, då det visar sig alt även upplagorna sjunker: Expressen med över 25 (X)0 exemplar dagligen, Aftonbladet med nära 20 000 och Dagens Nyheter med 26 000 - enligl de senaste uppgifterna.

Herr lalman! Jag ber alltså atl få slälla denna kompletterande fråga till statsrådet Mundebo.

Budgel- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Får jag tillägga två saker. Min och regeringens uppfallning om

annons- och reklamskatten är klar. Vi har varil och är kritiska mot denna

skatt. Det finns dock anledning till vissa närmare överväganden, i synnerhet

som folkpartiet inle har majoritet i riksdagen och inte skulle få det ens om

Göthe Knulson och hans partikamrater skulle siödja elt förslag.

Nu har prövningen av olika skaileformer i allmänhet skett på annat sätt än i själva budgetarbetet, och resultatet-av sådana prövningar kommer i allmänhet atl redovisas i andra proposilioner än själva budgetpropositionen. Men tanken ärju an såväl budgetpropositionen som andra proposilioner som läggs fram i början av näsla år skall behandlas och bli föremål för beslut under vårriksdagen 1979. Gölhe Knulson kan nog med utgångspunkt i den grundsyn som regeringen har, och i vad jag här har sagt, vänla tills regeringens arbete är slutfört i början av nästa år.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om avskaffande av annonsskatlen

GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talmanl.Jag lackar budgel- och ekonomiminislern för denna något närmare precisering. Del finns myckel alt säga i denna fråga, som tyvärr inle kan hinnas med underde få minuter som nu slår till förfogande. Jag vill dock underslryka atl del är uppenbart all man på vissl politiskt håll inle rikligt har upptäckt hur allvarlig situationen är för många förelag på just dagspressom-rådei, som anses så vikligl i detla samhälle alt det erhåller slöd i en mångfald olika former.

Journalistklubbarna på den socialdemokratiska tidningen Arbetet, på Dagens Nyheter, på Sydsvenska Dagbladet och på Svenska Dagbladet har skrivit lill regeringen och framhållil hur angelägel del är atl annonsskatlen avskaffas. De skriver bl. a. följande;

"I elt läge där de fiesta större morgontidningar dras med svåra ekonomiska problem är det orimligt atl ta ut en annonsskatt som delvis används för all subventionera samma tidningar."

Detta uttalande från de fackliga klubbarna vid dessa tidningar går tvärs över parlilinjerna. Åtskilliga framställningar har vidare gjorts från Tidnings-utgivareföreningen, som ju också har medlemmar i samtliga partier.

Det har vidare från slatsmakterna hävdats alt huvudansvaret för tidningarnas fortbestånd och utveckling vilar på dem själva. Del anges klarl i proposilionen 1975/76:131. Jag skulle i all vänlighet vilja fråga statsrådet Mundebo, om han delar uppfattningen alt lidningarna skall ha huvudansvaret för sin ekonomi.

Budgel- och ekonomiminislern INGEMAR MUNDEBO: Herr talman! Ja,jag delar den uppfattningen. Samtidigt ärjag klar över all det i dagsläget är nödvändigt med.élt samhälleligt stöd till dagspressen. Jag vill försäkra all jag är väl medveten om dagspressens besvärliga ekonomiska situation, som självfallel aren betydelsefull faktor vid prövningen av annons-och reklamskattens framtid.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag vill nu definitivt uppfatta budgel- och ekonomiminister Mundebos svar som klarl positivi, eftersom han deklarerar att han är fulll införstådd med dagstidningarnas allvarliga ekonomiska situation. Dét är rimligt alt dagstidningarna själva bär ansvaret för sin ekonomi i ett samhälle

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om användningen av valtenregleringsmedlen

som vilar på marknadsekonomins grundvalar. När nu så är fallet måsle man fråga sig om det är rim och reson i atl fortsätta en sådan politik för ekonomisk omfördelning som staten bedriver med dels annonsskalt, dels ett selektivt presstöd. Detla slöd innebär atl vissa tidningar får subveniioner, som de facto påverkar situationen för konkurrerande tidningar och för dessa kan innebära en direkl belastning.

Jag undrar vad man skulle säga på fackligt håll, om del inom någon annan krisbransch, t. ex. skogsnäringen, skulle tillämpas en liknande omfördelningspolitik innebärande alt man lar pengar från somliga förelag och ger stöd ål andra förelag som har sämre ekonomi.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 4 Om användningen av valtenregleringsmedlen

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för alt besvara Sven Lindbergs (s) den 11 december anmälda fråga, 1978/79:226, och anförde:

Herr talman! Sven Lindberg har frågat mig dels om jag vill redogöra för regeringens principiella inställning lill frågan om en utvidgning av vailenre-gleringsmedlens användning, dels när den pågående översynen av de tillämpningsföreskrifter som gäller för medlens användning väntas bli klar.

I samband med alt tillslånd enligt vattenlagen ges till vattenreglering åläggs lillslåndshavaren atl årligen betala en regleringsavgift. Avgiften skall användas bl. a. för all lillgodose allmänna ändamål beträffande den bygd som berörs av regleringen. Användningen av avgifterna regleras i vattenlagen och i en kungörelse från år 1953. Ytterligare tillämpningsföreskrifter utfärdades av Kungl, Maj;l år 1967.

Bakom de nuvarande bestämmelserna om regleringsavgifi ligger den uppfattningen att den vinst som regleringsföretagel ger ofta uppkommer på bekostnad av avsevärda nalurförändringar i den omgivande bygden och i form av olägenheter av olika slag för befolkningen. Det har därför ansetts rimligt atl en del av denna vinst kommer bygden till godo i form av avgiftsmedel. Jag anser att detta synsätt fortfarande har giltighet.

Den framlida användningen av regleringsavgiften hänger bl. a. samman med hur avgiftssystemet kommer alt utformas i framtiden. I vattenlagsutredningens förslag till ny vattenlag ingår bl. a. ett nytt avgiftssystem. Förslaget, som har remissbehandlals, övervägs f n. inom regeringskansliel. Del har ansetts lämpligt atl i det sammanhanget överväga frågor om användningen av regleringsmedlen och därmed också tillämpningsföreskrifterna. Denna översyn har en något vidare omfattning än den som omnämns av Sven Lindberg i hans fråga och som redovisades i näringsutskottels betänkande 1976/77:30,

Proposilion med förslag lill ny vattenlag torde komma att föreläggas riksdagen tidigast våren 1980.

SVEN LINDBERG (s);

Herr talman! Bakgrunden lill frågeslällningen är, som framgår av både frågan och den molion vi väckt här i riksdagen, alt i de bygder där regleringsförelagen är lokaliserade har kommunerna oftast dålig ekonomi och svagt utvecklat näringsliv. Vi har därför selt det som önskvärt att en samordning av medel och resurser kommer til) slånd.

Det har länge förelegal elt önskemål från de fyra nordligaste länen om en utvidgning av föreskrifterna när det gäller användningen av valtenregleringsmedlen så alt de skulle kunna användas i större utsträckning för all siödja uppbyggnad av företag inom berörda områden. En framställning gjordes till den socialdemokratiska regeringen 1976, men som bekant kom ett regimskifte emellan, varför vi motionerade i riksdagen 1977. Vi fick då svaret alt frågan bereds inom regeringen. Nu uppger jordbruksministern atl frågan bereds i samband med översynen av vattenlagen. Det leder lill frågeslällningen: Pågick inte den beredning av den här frågan som uppgavs av näringsutskoltet?

Jordbruksministern säger i svarei på min fråga att han ansluter sig till de regler som gäller nu. Men frågeslällningen var egentligen hur regeringen ställer sig till en utvidgning av medlens användning. Del är det som vi ser som mycket angeläget.

Vi kan konstatera atl medlen med del användningsområde som f n. täcks in av reglerna visserligen har gjort myckel stor nytta och inneburil mycket positivt för berörda bygder. Men dels haren hel del redan byggts upp inom det område där reglerna är användbara, dels känner jordbruksministern mycket väl till den strukturomvandling som pågått i just de här bygderna, där näringslivet sviktar och där det skulle vara mycket angeläget atl inom lokala arbetsmarknader få använda dessa medel i viss utsträckning till uppbyggnad av förelag. Del skulle vara roligt alt höra vad regeringen har för inställning lill den principiella synen.

Sedan måste jag beklaga alt det inte kommer något förslag förrän 1980. Jag förmodar atl del inte finns någonting att göra ål den saken. Men det skulle ändå ha varit skönt om man hade kunnat göra en utvidgning av medlens användning i avvaklan på det förslag som kommer försl 1980. Det här är någonting som brådskar.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om användningen av valtenregleringsmedlen

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Den beredning som nämnts i näringsutskotlets betänkande och som Sven Lindberg här omnämner bedömdes lämplig atl sammankoppla med den samlade bedömning som skulle göras i anledning av vatienlagsuiredningens förslag.

Sedan har jag naturiigtvis full förståelse för de förväntningar som kan ställas på vaitenregleringsmedlens användning i framtiden. Inom den ram som avgiftssystemet ger måste självfallet en sådan avvägning göras att de mest angelägna önskemålen tillgodoses.

Del gäller självfallet inom både nuvarande system och del som kan länkas komma i anledning av det vilande förslaget.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om lidigareläggning av SJ:s byggnadsprojekt i Ange kommun

Eftersom en översyn av reglerna nu skall ske i ett slörre sammanhang, är det rimligt alt de önskemål som Sven Lindberg fört fram behandlas samlidigt med denna. Då kan man också bedöma-och jag anser det också rimligt atl så görs - på vilket säll man kan uppfylla de önskemål som Sven Li ndberg har när del gäller de sysselsältningsskapande insaiserna.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 5 Om lidigareläggning kommun

av SJ:s byggnadsprojekt i Ange

Kommunikalionsminisiern ANITHA BONDESTAM erhöll ordei för all besvara Martin Olssons (c) den 7 december anmälda fråga, 1978/79:220, och anförde:.

Herr talman! Martin Olsson har frågal mig om jag är beredd atl medverka till all något eller några av SJ:s byggnadsprojekt inom Ange kommun lidigareläggs.

Det är riktigt atl SJ i sin långtidsbedömning f n. räknar med ell behov av alt genomföra flera byggnadsobjekl inom Ange kommun under 1980-lalel. Planerna omfattar bl. a. dubbelspår mellan Ange och Bräcke, ombyggnad av rangerbangärden i Ange, en ny vagnverkslad och en ny driftcentral i Ange. Del är således fråga om förhållandevis slora byggnadsobjekt, som måsle föregås av ell omfattande utrednings- och projekteringsarbete. Det är bl. a. därför tveksamt i vilken mån en lidigareläggning är möjlig f n.

Regeringen har tidigare i år beslutat om omfallande sysselsättningsfrämjande åtgärder i Västernorriands län. Behovet av yllerligare åtgärder bedöms i första hand av arbetsmarknadsmyndigheterna. Möjligheterna att lidigarelägga något av SJ:s byggnadsobjekt i Ange bör prövas i sådant sammanhang.

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag ber alt få tacka kommunikationsministern för svarei på min fråga.

Alltsedan järnvägsknutpunklen tillkom för ca 100 år sedan har SJ;s verksamhel varil av myckel stor belydelse för Ange. Denna ställning som den viktigaste arbetsgivaren inom områdei måsle anses ge SJ ell stort ansvar för sysselsätlningen i kommunen även i framliden. Med hänsyn till del nuvarande svåra sysselsättningsläget i Ange kommun måste åtgärder vidtas både för alt långsiktigt lösa sysselsättningsproblemen och för alt öka antalet arbetstillfällen under de närmaste åren.

SJ har ju planer på flera utbyggnadsprojekt i eller i anslulning lill Ange under första hälften av 1980-lalet, såsom även framgår av kommunikationsministerns svar. Ingel av dessa projekt ger emellertid långsiktigt fler arbelslillfällen inom SJ i Ange, men de kan kanske ändå medverka till all en omfattande SJ-verksamhet på lång sikl behålls där.

Av projekten är byggandet av dubbelspår mellan Ange och Bräcke - en 35 km lång sträcka - det som kostar mest, nämligen ca 60 milj. kr. Det berör ju även Bräcke, en annan kommun med lika stora sysselsätlningssvårigheler som Ange.

Jag har ställt frågan om en eventuell lidigareläggning av något av projekten med hänsyn till viklen av att så snart som möjligl öka arbetstillfällena inom kommunen. Enligt lidningsultalanden skulle SJ:s ledning välkomna en lidigareläggning av något av projekten genom atl det t. ex. genomförs som beredskapsarbete. Både med hänsyn till de fördelar del har för SJ och dess personal att så snart som möjligt få genomföra moderniseringar och med hänsyn till SJ:s speciella ansvar för sysselsättningen i området tyckerjag del finns starka skäl alt undersöka möjligheterna till en lidigareläggning.

I svaret hänvisar statsrådet till all stora salsningar gjorts på sysselsättnings-befrämjande åtgärder i Västernorriands län. Men de satsningarna måsle bedömas i förhållande lill behovet i länet, och Västernorrlands län ärett av de län som barett mycket slorl behov. Ser vi på de olika delarna av länet är Ange kommun den som har det svåraste sysselsättningsläget. Därför talar synnerligen siarka skäl för atl även SJ medverkar till atl öka sysselsättningen.

Del sägs i svarei atl det är tveksamt i vilken mån lidigareläggning är möjlig på grund av del omfattande utrednings- och projekteringsarbetet. Jag skulle vilja fråga i vad mån statsrådet är beredd all medverka lill atl utrednings- och projekteringsarbetet påskyndas så att en lidigareläggning av t. ex. dubbelspårsbygget mellan Ange och Bräcke kan möjliggöras.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 lidigareläggning av SJ:s byggnadsprojekt i Ange kommun

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr lalman! SJ utreder f n. dels den framtida trafiken på övre Norrland, dels olika tekniska alternativ för dubbelspårsulbyggnaden.

När det gäller dubbelspåret är ett alternativ vad man kallar grovprojekterat. Men SJ vill också siudera andra alternaliv närmare.

Ordinarie byggstart har planerats till 1980-talets första hälft. Del är möjligl alt byggstarten rent tekniskt kan läggas något tidigare, och jag är naturligtvis beredd atl undersöka del närmare om det skulle bli aktuellt av sysselsättningsskäl. I vilken mån lidigareläggning är moliverad från sysselsättningssynpunkt ankommer, som jag sade i mitt svar, dock inte på mig att avgöra.

Bangårdsombyggnaden hänger delvis samman med dubbelspårsutbyggnaden, och den nya vagnverkstaden är på grund av markfrågor hell beroende av rangerbangårdens framtida utformning. Påbörjan av den nya driftcentralen är planerad till början av 1980-talet, och någon lidigareläggning av den bedöms f n. inte vara möjlig.

MARTIN OLSSON (c):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka för de uppgifterna, som jag betraktar som delvis positiva. Jag förslår mycket väl att ett omfaUande utredningsarbete måste föregå sådana här projekt. Men, somjag sade, med hänsyn lill behovet atl snabbi verka för ökad sysselsättning och med hänsyn lill det ansvar SJ

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om svenskt bistånd till namibiska flyktingar i Angola

måsle ha för detta finns alla skäl att SJ medverkar till att något av projekten kan tidigareläggas. Jag hoppas att jag kan lolka svaret som all statsrådet ser positivt på della.

Statsrådets uttalande i svarei, atl möjligheterna all lidigarelägga något av projekten bör prövas med hänsyn till arbetsmarknadspolitiska behov, hoppas jag få tolka så, all avsevärda insatser görs för att om möjligt lidigarelägga något av projekten, och då torde dubbelspårsbygget vara det som ger den bästa sysselsättningseffekten.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 6 Om svenskt bistånd till namibiska flyktingar i Angola

Ulrikesminislern HANS BLIX erhöll ordet för att besvara Anna Lisa Lewén-Eliassons (s) den 11 december anmälda fråga, 1978/79:228, och anförde:

Herr lalman! Anna Lisa Lewén-Eliasson har frågat mig vad regeringen avser göra för all bistå de namibiska flyktingarna i södra Angola i den krissituation som uppstått.

På grund av sydafrikanska raider har ca 10 000 namibiska flyktingar tvingats evakuera sina läger och fly lill andra delar av Angola. Situationen förvärras av all området just nu hemsöks av kraftiga regn.

Genom telegram från FN;s ftyktingkommissaries representant i Angolas huvudstad, Luanda, fick UD och SIDA kännedom om den allvarliga situationen torsdagen den 7 december. Efter samråd inom UD;s katastrof grupp och med flyktingkommissarien i Geneve beslöt SIDA den 8 december belala ut 1 milj. kr. från kataslrofanslagel till flyktingkommissarien för omedelbara hjälpåtgärder.

Dessa var redan under förberedelse av de angolanska myndigheterna och flyktingkommissarien. De har därför kunnat verkställas snabbt. Flyktingarnas provisoriska läger, som har slagits sönder av de våldsamma regnen, förses nu med byggnadsmaterial, lält, vallenlankar, skyddande kläder, malariaprofylax och andra förnödenheter. Elt nytt läger håller på all upprällas. Det ligger omkring 700 km från den region som hemsökts av Sydafrika.

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr lalman! Jag ber alt få lacka utrikesministern för svarei på min fråga.

Det är sydafrikanernas upprepade kränkningar av området i södra Angola - såväl med deras flyg- som med deras marksiridskrafter - som har gjort all myndigheterna i Angola varit tvungna att flytta de namibiska flyktingarna från Huilaprovinsen till ett helt annat område, som ligger på så stort avstånd som 600-700 km från del ursprungliga. Som framgick av svarei från utrikesministern har denna flyttning måst företas under myckel svåra

förhållanden med bl. a. kraftiga, tunga regn. Dessa har naturiigtvis försvårat inte bara vistelsen i lägren utan också upprättandet av elt nytt läger och själva förflyttningen.

Jag ha förstått all de särskilda krav och önskemål som man riktal lill FN:s flykiingkommissarie och därigenom även till Sverige nu kommer alt behandlas med största skyndsamhet. Del ärjag lacksam för. Jag är övertygad om atl de som har atl klara av de här frågorna är utomordentligt tacksamma för atl man träder in snabbt.

En allmän upptrappning av våldet och förtrycket har kommit till stånd i Sydafrika, i hela södra Afrika f ö., samtidigt som Sydafrika på ett infernaliskt sätt motarbetar frigörelseslrävandena i Namibia och Rhodesia. Befrielserörelserna mötsju med en allmän upptrappning av våldet och förtrycket. När man vet hur det gick till vid massakern i Kassinga och hur olika läger i Zimbabwes gränstrakter i Mogambique och Zambia har blivit utsatta, så förstår man hur svårt det är att klara av de stora flyktingströmmarna, som ju hela liden bara ökar. Det är enorma påfrestningar man har atl kämpa mot i samband med upprättandet av dessa flyktingläger.

SIDA hade någon uppgift våren 1978 om atl det rör sig om 140 000 människor. Bara i Angola finns oerhört slora mängder fiyktingar. Angola har haft 200 000 zairiska flyktingar som man nu skall omplacera och har dessutom att ta emot sin egen befolkning, som har varit ute på flykt tidigare.

Samlidigt som jag tackar för svaret, som jag förstår är ett besked om atl den speciella fråga som jag tagil upp kommer att ordnas så fort som det över huvud laget är möjligt, vill jag fråga; Anser utrikesministern atl de krav som redan är anmälda och kan förutses för innevarande budgetår kommer alt kunna mötas med åtgärder från svensk sida under det anslag som vi f n. har, eller kommer delta inte all vara till fyllest?

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? svenskt bistånd till namibiska flyktingar i Angola

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Först några ytteriigare upplysningar.

Flyktingströmmen från Namibia till södra Angola uppgick i april lill ungefär 30 000. Efter Kassingamassakern, där 700 flyktingar dödades den 4 maj, skedde en flyttning till tre nya läger litet längre in i Angola. Vad som nu har skett är att man efter nya sydafrikanska raider har genomfört yllerligare en flyttning. Sedan svaret skrevs harjag fått reda på att del är uppåt 15 000 flyktingar som har flyttat från de här tre lägren till ett nytt läger, som lycks vara mycket gynnsamt. Det ligger 30 mil söder om Luanda. Del tycks också vara så att situationen nu är något gynnsammare - regnen har upphört och förflyttningarna går lättare.

Vad beträffar ytterligare insatser finns det i vår budget inom ramen för SWAPO fortfarande kvar en del medel som kan utnyttjas. Vi följer naturligtvis kontinueriigi utvecklingen, och i den mån ytterligare insaiser behövs kommer vi atl försöka göra dessa tillgängliga inom ramen för katastrofanslag.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om svenskt bistånd tid namibiska flyktingar i Angola

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr lalman! Det var ett goll stycke in i november som jag genom en särskild kanal från SWAPO fick påstötning om de önskemål som man hade framfört, jusl de punktåtgärder som vi här diskuterar. Del har gått några veckor sedan dess, och det är bra all regeringen är beredd att vidla åtgärder -det ärjag endast tacksam för.

Jag förslår nu alt min fråga kan vara litet svår att vidga på det sätt som jag gjorde, men jag gjorde det mot bakgrund av just de siffror som utrikesministern nu anförde en del a v och som visar vilka enorma flyklingskaror det rör sig om. Och varje dag läser vi om hur de stora flyktinglägren utsätts för olika påfrestningar på grund av att man inte löser upp den konfliktsituation som finns i Namibia och Rhodesia.

Vi trodde ju fakiiski for några månader sedan, kanske även för några veckor sedan, all vi skulle ha en annan utveckling på gång i Namibia, möjligen också i Rhodesia. Dessa strävanden från FN, som även Sverige har deltagit i, har inte alls lyckats. Silualionen blir bara mer och mer konfiikt-tyngd. Det är därför som denna siluation, med nyktingströmmarna och flyktinglägren, är så ödesdiger. Det är inför denna som jag undrar om Sverige också är berett alt se över sina möjligheter att vidta åtgärder.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Jag är själv starkt medveten om situationen i södra Afrika. Jag besökte i juni ett flyktingläger i Mogambique och jag kan väl föreställa mig vilka svårigheter man har i Angola.

Jag vill bekräfta vad jag sade nyss, atl vi hela tiden uppmärksamt följer silualionen och gör de insatser som vi kan. Jag kan upplysa om att regeringen denna vecka kommer all fatta beslut om all slälla 8 miljoner till flykting-kommissariens förfogande, för flyktingar i södra Afrika. Jag tror att fru Anna Lisa Lewén-Eliasson kan vara säker på alt regeringen intar en mycket posiliv hållning lill alt söka bispringa dem som verkligen har del ohyggligt svårt.

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Jag lackar för dessa ytteriigare uppgifter.

Jag utgår från att utrikesministern och alla hans medarbetare är lyhörda för

alla röster som kommer från SWAPO, andra befrielserörelser och över huvud

taget från dem som arbetar med dessa problem.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om regeringens stöd för legalisering av Turkiets kommunistiska parti

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet för alt besvara Oswald Söderqvists (vpk) den 12 december anmälda fråga, 1978/79:233, och anförde;

Herr lalman! Oswald Söderqvisl har frågat mig omjag vill ta upp frågan om en legalisering av TKP till diskussion med premiärminister Ecevil.

Sveriges inställning till frågor om demokrati och mänskliga rättigheter är väl känd. Vi ger uttryck åt denna vår inställning även vid samtal med framstående företrädare för andra länder.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 regeringens stöd för legalisering av Turkiels kommunistiska parti

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag tackar ulrikesminislern för svaret på min fråga. Det varju kort men inte innehållslöst.

Jag vill litet närmare redovisa omständigheterna kring den rättegång som satts i gång i Turkiet mot den föriäggare jag omnämnt i min fråga, och jag vill även litet närmare utveckla bakgmnden därtill.

Rättegången kom lill slånd därför att föriäggaren hade åtalats för atl han hade tryckt det kommunistiska partiets program. Enligt 141 och 142 §§ i den turkiska stalslagen är det möjligt att igångsätta en sådan rättegång. Senare har rättegången utvecklats lill en allmän protest mot att det turkiska kommunistpartiet TKP förklarats vara illegalt. Krav har rests på alt partiet skall legaliseras. Del är i stort sett bakgrunden till det hela.

Jag vill uppehålla mig litet vid 141 och 142 §§, som åberopats. Del är från början fascistiska lagparagrafer. De dök upp först i Italien 1926 under Mussolinis regim. 141 § innebär i korthet alt arbetarklassen är förbjuden alt organisera sig och bilda ett kommunistiskt parti. 142 § förbjuder propaganda och spridande av partiets ideologi och teori. I detta fall är det 142 § som varit aktuell.

Dessa paragrafer infördes i Turkiets strafflag 1932 och låg väl i linje med den allmänna reaktionära strömning som inträffade under denna tid i hela väriden, framför alll i Västeuropa och angränsande länder.

Sedan dess har paragraferna hängt kvar. De finns alltså fortfarande kvar i den turkiska strafflagen. Turkiet är f n. det enda EG-land där det kommunisliska partiet är förbjudet, och del har inneburil atl denna rättegång har erhållit den omfattning och den publicitet som den har fått. Den har väckt stora inlernationella protester, och påtryckningar har förekommit från olika partier och organisationer överallt, även i Västeuropa.

I Turkiet har som vi vet under den tidigare regimen rått en kraftig förföljelse av vänsterkrafter, givetvis framför alll det kommunistiska partiet. Denna förföljelse har naturiigtvis inte fortsatt med myndigheternas benägna tillstånd efter denna regims tillträdes men genom s. k. dödsbrigader och annat har den pågått. Antalet dödsoffer har snarare ökat än minskat sedan premiärminister Ecevits regering tillträdde.

Det gäller alltså en ganska omfattande sak och inte enbart det kommunistiska partiet. Det gäller även andra folkgrupper som man kan betrakta som

2 Riksdagens proiokoll 1978/79:57-58

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om den svenska vapenexporten

progressiva och som vill ingripa mot de starka fascistiska krafterna i Turkiet. Det är mol denna bakgrund man skall se min fråga till utrikesministern. Om jag tolkar utrikesministerns svar positivt trorjag atl han, trols att detla inte sägs ut, gärna tar upp mitt resonemang. Jag vill inle vidare pressa på i frågan utan förutsätter atl utrikesministern har dessa saker i åtanke. Det finns ju också många andra saker som behöver diskuteras med premiärminister Ecevil när det gäller mänskliga fri- och rättigheter, inle enbari gällande del kommunisliska partiet.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 8 Om den svenska vapenexporten

Handelsminislern HÄDAR CARS erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara

dels de den 6 resp. 10 november anmälda interpellationerna

1978/79:65 av Oswald Söderqvisl (vpk) och

1978/79:78 av Alf Lövenborg {apk), lill utrikesministern,

dels en den 7 december anmäld fråga

1978/79:222 av Maj Britt Theorin (s), till ulrikesminislern.

och anförde;

Herr lalman! Oswald Söderqvisl har frågal mig om jag anser atl del råder inre stabilitet i Iran och om jag bedömer läget i Iran lidigare under 1970-lalel som stabilt. Oswald Söderqvist har vidare frågat mig om jag anser att Indonesien befinner sig i krig och om jag anser alt vi skall följa våra egna regler för vapenexport, som förbjuder sådan export till land som befinner sig i krig eller är drabbat av inre oroligheter.

Alf Lövenborg har frågat utrikesministern om han överväger atl vidta åtgärder för att stoppa den svenska vapenexporten lill Indonesien. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande.

Maj Brilt Theorin har frågat utrikesministern om han anser del vara omdömesgillt att exportera vapen till Indonesien samtidigt som Sverige i FN deklarerar sitt stöd till befrielsekampen på Östra Timor samt om utrikesministerns uttalande att "defensiva vapen kan säljas lill stater som har inre väpnade oroligheter" innebär att regeringen tänker tillämpa nya tolkningar för utökning av krigsmaterielexporten. Frågan har överlämnats lill mig för besvarande.

Då de frågor som ställts av Oswald Söderqvisl, Alf Lövenborg och Maj Britt Theorin delvis sammanfaller harjag vall att besvara dem samtidigt.

Riktlinjer angående svensk krigsmaierielexport anlogs av riksdagen år I971(prop. 1971:146,UU 1971:21,rskrl971:343). Regeringen haratt följa dei rikllinjerna fastställda reglerna och tänker inte göra några nytolkningar av

dessa.

Enligt de i riksdagen antagna riktlinjerna får tillstånd inle beviljas för export till

"stal som befinner sig i väpnad konfiikt med annan stal",

"stat som är invecklad i internationell konfiikt som kan befaras leda till väpnad konflikt" och

"stal som har inre väpnade oroligheter".

Vid tillämpningen av dessa regler bör man, enligl riktlinjerna, "skilja mellan materiel av utpräglat defensiv karaktär och krigsmateriel i övrigi". Som exempel på defensiva vapen anger rikllinjerna kustartilleri- och luftvärnsmateriel. Till stat som befinner sig i väpnad konfiikt med annan stat skall inte ens defensiv materiel kunna exporteras. I de övriga fallen, inkl. det fall atl en stat har inre väpnade oroligheier, bör enligt riktlinjerna export kunna tillåtas av "sådan maleriel som inle kan ulnyltjas för all påverka den föreliggande krissituationen". Det var dessa riktlinjer och ingenting annat som ulrikesminislern åberopade.

Som medlem av FN:s säkerhetsråd tog Sverige i slutet av 1975 ställning mot den väpnade aktion varmed Indonesien sökte annektera den lidigare portugisiska kolonin Östra Timor. Sverige har sedan dess stött de FN-resolutioner som hävdat Östra Timors rätt lill självbestämmande och krävt tillbakadragande av Indonesiens styrkor från området. Såsom anges i utrikesutskottets betänkande 1978/79:13 har utvecklingen mot ett allt fastare inlemmande av Östra Timor i Indonesien emellertid inle stått att hejda. Stödet i FN för resolutionerna om Östra Timor har efter hand minskat. Vid årets generalförsamling röstade endasl en dryg tredjedel av medlemmarna, varibland Sverige, för resolutionen. Australien, Nya Zeeland och ASEAN-länderna har ullryckligen erkänt den indonesiska överhögheten över Östra Timor.

Motstridiga uppgifter föreligger om den faktiska silualionen på Östra Timor. Motståndsrörelsen Fretilin, som numera leds från Mogambique, hävdar atl rörelsen har en belydande kontroll över territoriet. Andra uppgifter tyder på att Östra Timors befolkningscentra helt behärskas av indonesierna som också skulle ha den administrativa kontrollen över landei i sina händer.

Varken den svenska eller någon annan regering erkänner Östra Timor som en stat. Situationen kan därför inle karakteriseras som en väpnad konflikt mellan stater.

Det kan diskuteras huruvida en situation av det slag jag nu beskrivit bör ses som "inre väpnade oroligheier", eller en situation i vilken mänskliga rättigheter undertrycks. Hur dessa frågor än bedöms kan de av riksdagen fastställda rikllinjerna inte anses utesluta export till Indonesien av sådan krigsmateriel som inte kan utnyttjas för alt påverka den föreliggande krissituationen eller för att undertrycka mänskliga rättigheter.

Sverige exporterade under åren 1959-1962 luftvärnsartilleri till Indonesien. 1968 gav dåvarande handelsminislern tillslånd till leverans av reservdelar till dessa pjäser. I december 1976 beviljade regeringen exporUicens som också

Nr 57

Måndagen den- 18 december 1978

0/7? den svenska vapenexporten

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om den svenska vapenexporten

gällde reservdelar till det luftvärnsartilleri som levererats under nämnda år. I juni 1978 beviljade regeringen ytteriigare en licens avseende export av luftvärnsmateriel för Indonesien.

Flera faktorer medverkade härtill. Exporten framstod som en fortsättning av den export som tidigare förekommii. Just beträffande reservdelar föreskrivs f ö. i de av riksdagen fastställda rikllinjerna all endast internationella avtal, beslut av FN;s säkerhetsråd eller folkrättsliga regler skall vara hinder för export. Av vikt var vidare att luftvärn enligl rikllinjerna angavs såsom defensiv materiel och att materielen i fråga inle kunde förväntas påverka situationen på Östra Timor.

Beträffande frågorna om Iran vill jag säga följande:

De beslut som fattades under 1970-talet om lillstånd för export av viss krigsmateriel lill Iran grundades på en bedömning från fall lill fall, varvid såväl materielens karaktär som lägel i Iran beaktades. Besluten har, enligl min mening, stått i full överensstämmelse med gällande riktlinjer. Regeringens beslut att stoppa krigsmaterielexporten lill Iran grundar sig på det politiska läge som f n. råder där.

Rikllinjerna för krigsmaierielexport anger den yttre ramen för tillslåndsgivningen i fråga om sådan export. Inom denna ram är det regeringens sak att göra en bedömning av varje ansökan. Del ligger i sakens natur alt fall kan inträffa där olika meningar kan göra sig gällande. Det är regeringens uppfattning att tillämpningen av reglerna bör vara restriktiv.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag ber atl få tacka handelsministern för svarei på min interpellation. Handelsminister Cars har i och med detta svar sällat sig lill den långa rad av handelsministrar och andra regeringsledamöter som har fått stiga upp i riksdagen och försöka försvara svensk vapenexport i omöjliga lägen. Jag förstår atl det är en otacksam uppgift.

De regler som vi alltid diskuierar i sådana här sammanhang känner vi alla väl till, och de är också kortfattat redovisade i interpellationssvaret. Det framgårav de inlräffade händelserna den här gången liksom så många gånger tidigare atl reglerna är omöjliga alt tillämpa sirikt. De är skrivna som gummiparagrafer, och de används som gummiparagrafer.

Som reglerna är skrivna kan vi tillåta export lill olika länder och områden så länge det är lugn och ordning i landet eller området i fråga. Sedan finns våra vapen där när det utbryter konflikter. Det olyckliga och det oläcka är att den svenska vapenexporten under efterkrigstiden nästan alllid har gått till länder med diktatoriska system eller syslem där mänskliga fri- och rättigheter varit undertryckta eller där demokratin har varil ganska dålig.

I sådana stater råder som regel lugn och ordning så länge regimen orkar upprätthålla ett sådant tillslånd, och då kan vi enligt våra regler sälja vapen lill dem. När motståndet mol regimen hårdnar och det blåser upp väpnade konfiikter inne i landet, då har vi våra vapen där. Bara i den situationen ligger alltså orimligheten i bestämmelserna. Del har man då försöki mildra, och reglerna har omarbetats från lid lill annan. Man har infört begrepp som

mänskliga rättigheter, väpnade oroligheter osv.

Jag anser alt vapenexport har ägt rum utan att man ens tillämpat de regler som finns. Egentligen skulle någon vapenexport inle ha tillåtils lill stater med diktatoriska system, där de mänskliga rättigheterna självklart undertrycks -ett par av dessa stater har nämnts i interpellationerna, men det finns många andra, t. ex. i Latinamerika -om vi skulle leva upp till bestämmelserna, vilket vi alltså inte gör och inle har gjort någon gång.

Det som är oroväckande nu är att man kan iaktta en ökning igen av den svenska vapenexporten. Under 1950-talet låg den på 1,5 och upp till 2 96 av den totala exporten - den har alltid varil lilen, i sådana siffror räknat. Efter de hårda debatter som fördes under särskilt senare hälften av 1960-talet har vapenexportens andel minskat och i slutet av 1960-lalet och början av 1970-lalel i stort selt hållit sig under 1 96. Nu kan vi åter se en ökning, och ökningen faller som jag sagt just på de stater som vi egentligen inle skulle sälja lill.

Det är intressant, vilket jag vill återkomma lill, alt svenska vapen aldrig råkat hamna på den sidan i konfiikterna där det finns progressiva element. Vi säljer aldrig vapen till befrielserörelser och andra motsvarande idériktningar, ulan de hamnar alltid på den andra sidan.

Vad beträffar det nu aktuella fallet, Indonesien och Östra Timor, har det diskuterats vad det är för slags konflikt, och då måste man bläddra i våra bestämmelser.

Del kan inte vara en inre, väpnad konflikt, eftersom varken vi eller FN erkänner Indonesiens överhöghet över Östra Timor. Där slipper man alltså lindrigt undan.

Men, säger man - och det upprepas i interpellationssvaret - del är inte heller någon väpnad konflikt mellan stater. Där måste jag bli kritisk, för enligt FN-resolutionen handlar det närmast om detta. Östra Timor är inte formellt frikopplat från Portugal. Indonesien har gått in i området mot FN-resolulionen, och della har fördömts av en stor internationell opinion.

Om del inte är en väpnad konflikt mellan stater, vad är det då? Jag skulle vilja ha ett mera precist svar på det; jag tycker inte atl vad som står i interpellationssvaret är tillräckligt. Vi erkänner inle Östra Timor som stat, men formellt är Östra Timor fortfarande en portugisisk koloni, och då är del en internationell konflikt mellan stater, och vi bör inle sälja vapen dil om vi följer våra egna beslämmelser.

Detta är vad som framgår av FN-resolutionen, såvitt jag kan förstå.

För alt koppla in mera av våra egna bestämmelser, så har vi delta med mänskliga rättigheter. Det framgick tydligt alldeles nyligen när man behandlade vår motion om Östra Timor att det har förekommit vad som måsle betecknas som folkmord i Östra Timor, utfört av de indonesiska trupperna. Det hänvisas i debatten lill olika internationella rapporter, och det torde vara ett entydigt bedömande att del förhåller sig på det här sättet. Inte heller efter den nyssnämnda bestämmelsen borde vi alltså exportera några vapen dit.

Det finns en annan intressant sak i sammanhanget. Exporten av reservdelar - det kallas så; vi vet inte exakt vad del är - kom i gång 1977 på våren. Men hösien 1976 var Frelilins representant Ramos Horta här i Sverige. Enligl

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm den svenska vapenexporten

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm den svenska vapenexporten

uppgift fick han försäkringar av regeringen all någon vapenexport inte skulle ske till Indonesien. Våren 1977 fattar regeringen beslut om vapenexport. Jag skulle vilja fråga: Vad har hänl mellan hösten 1976 och våren 1977, eftersom delta löfte uppenbarligen brutits?

Man kommer inle ifrån slutsatsen all underde borgerliga regeringarnas lid - både under trepartiregeringens och den nuvarande folkparlistiska minoritetsregeringens tid - förefinns en tydlig tendens atl öka vår aktivitet på vapenexporlområdet. Del kan avläsas inle bara i det här fallet, utan i många andra fall. Delta anser jag är allvarligt och någonling som vi måste öka uppmärksamheten på och kontrollera bättre.

Jag vill så säga några ord om uttrycket defensiva vapen, som också blivit ganska viktigt i detta sammanhang. Jag har haft saken uppe tidigare här i kammaren med förre handelsministern. Vad är defensiva vapen? Enligl min uppfattning finns inga defensiva vapen, och del vore bra om vi slapp höra detta nonsens. Elt vapen kan man använda mot en motståndare. Används del i ett offensivt syfte blir det ett offensivt vapen, men används del i försvarssyfte blir det defensivt. Luflvärnskanoner som del här är fråga om är både offensiva och defensiva vapen. Uttrycket defensiva vapen är dumt.

Bofors luftvärnsaulomatkanoner 40 mm och 57 mm går naturligtvis utmärkt alt använda mot markmål och mot trupp. Elt av argumenten för anskaffningen av Bofors luflvärnsaulomatkanon 57 mm till svenska marinen var just alt den skulle kunna användas i kombinationer av luftförsvar och försvar mot mark- och sjömål. Det var elt av de bakomliggande argumenten när man skaffade pjäsen. I Bofors instruktioner finns del ulföriiga redogörelser för hur pjäsen skall användas när man går över från luftbekämpning till markbekämpning. Det är därför nonsens och det är löjligt all säga atl pjäserna inle går alt använda i sådana här fall.

Frågan om Iran skall jag ta upp helt kort. Del är ett typiskt exempel på vad jag sade tidigare. I Iran hade del rått lugn och ordning i många år, och vi har kunnat sälja våra vapen dil. Bofors har etablerat sig där och byggt upp fabriksenheter för kemisk framställning. I förlängningen går del naturligtvis bra atl här tillverka ammunition. Nu har vi det läge vi har i Iran. Våra vapenfirmor finns där, och våra vapen finns där. Vi befinner oss alltså nu återigen i den här silualionen. Vi får säkeriigen anledning att återkomma till frågan om Iran.

Jag vill avsluta med några frågor lill handelsministern.

Tycker inte handelsminislern atl del är besvärande alt stå och hårdra de svenska exportreglerna på det sätt som här sker? Del pågår ell krig i Östra Timor, regelrätta slag utkämpas och våra vapen finns med i sammanhanget. Vad är det som sker i Östra Timor enligt den svenska regeringens bedömning? Kan det vara riktigt enligt våra regler alt export får förekomma lill ett så uppenbart krigsdrabbat område som detta? Jag kan inte se annat än an del är ett klarl brott mol de svenska bestämmelserna.

Eftersom bestämmelserna är så svåra atl tillämpa och så gummiliknande som de är villjag fråga handelsministern, om han inte anser alt det är på tiden att vi på nytt fåren översyn av de svenska reglerna. Del krävdes redan under

förra riksmötet, och det kommer att krävas igen. Det borde på nytt vara dags atl se över reglerna.

Så en sista fråga. Om vi nu antar alt del enligt våra regler går all sälja vapen till Östra Timor, kan vi hypotetiskt anta all Frelilins representant näsla vecka kommer och vill köpa vapen av svenska firmor. Är Hädar Cars då villig att ge exporilicens för vapen lill Fretilin? Logiskt sett borde det gå alldeles utmärkt, eftersom Indonesien för köpa.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 den svenska vapenexporten

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Även jag beratl få lacka statsrådet försvaret. Bakgrunden till de frågor som ställts finns redan i inierpellationens text och har också skildrats i det föregående. Alltför mycket tid behöver inte ägnas däråt. Fakta är klara och otvetydiga. Sverige säljer vapen till Indonesien.

Statsrådet finner delta vara i sin ordning och fullt försvarbart. Jag finner del uppseendeväckande -ja upprörande.

Regeringen följer de fastställda riktlinjerna och tänker inte göra några nytolkningar, framhålls det i svaret.

Hädar Cars redogör också för rikllinjerna. Tillslånd får inte beviljas för export lill

"stal som befinner sig i väpnad konfiikt med annan stat",

"stal som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt",

"stal som har inre väpnade oroligheter".

Jag finner, herr lalman, atl man i samtliga dessa tre kriterier skulle kunna finna motiv för all avbryta all vapenexport till Indonesien.

Östra Timor utropades som självständig republik sedan det portugisiska kolonialväldet brutit samman. Demokratiska republiken Östra Timor invaderades strax därefter av indonesiska styrkor som gick till angrepp med den hårdhet och bestialilet som är kännemärket för den indonesiska regim som Hädar Cars nyligen har gästat.

Indonesien har gått till angrepp mot Demokratiska republiken Östra Timor och får hjälp av det neutrala Sverige. Människor dödas och massakreras av den indonesiska armén som får vapenulmstning från Sverige. Del är, herr talman, ell enastående svineri.

Hädar Cars försöker nu krypa bakom tillämpningsföreskrifter som säger att man vid vapenexporten måste "skilja mellan materiel av utpräglat defensiv karaktär och krigsmateriel i övrigt". Till stat som befinner sig i väpnad konfiikt med annan stat skall inte ens defensiv materiel kunna exporteras. I övriga fall, inkl. det fall där en stat har inre väpnade oroligheter, bör export kunna tillåtas av "sådan materiel som inte kan utnyttjas föratt påverka den föreliggande krissituationen".

Hädar Cars! Min ståndpunkt är klar: Indonesien befinner sig i väpnad konflikt med Demokratiska republiken Östra Timor. Dess befrielsefront Fretilin försvarar fortfarande republiken mot de anfallande indonesiska styrkorna.

Statsrådet accepterar inte detta resonemang. Han har antagit den indone-

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om den svenska vapenexporten

siska regimens ståndpunkt, alt Östra Timor är indonesiskt territorium som man tänker behålla, alla FN-sanktioner till trots. Våra bedömningar på den punkten kommer inte att sammanfalla - del står helt klarl - och däråt torde intet vara alt göra.

Låt oss granska handelsministerns resonemang ifrån den plattform han står på, nämligen att Östra Timor nu är en del av Indonesien. Men försvaret för vapenexporten faller lika fulll ihop, eftersom man inte får exportera till "stal som har inre väpnade oroligheier". Det kan väl inte vara så, alt handelsministern har blivit så hjärntvättad under besöket i Indonesien att han förnekar att det pågåren kamp, att Fretilin, trots massiva bombningar och andra insaiser, fortfarande håller betydande delar av republikens territorium och alt massakrer och massmord har förekommit och ännu förekommer. Så sent som den 7 december i år sade folkpartisten David Wirmark atl han är väl medveten om de hemskheter som händer. Är Hädar Cars omedveten om dem, eller tycker han att också del är fulll i sin ordning?

Vad jag ville komma fram till är att även om man skulle använda sig av statsrådets plattform, alt republiken inte existerar, så måste man landa på den andra definilionen, "stat som har inre väpnade oroligheier". Till sådan för export endast tillåtas av "sådan materiel som inte kan utnyttjas för att påverka den föreliggande krissituationen", heter det.

Enligt statistiska centralbyråns redovisning av den svenska exporten till Indonesien exporterade Sverige under månaderna juni 1977-januari i år 3 ton delar lill vapen för militärt bruk. Enligt samma källa gäller det delar till "artillerivapen och ulskjutningsanordningar för mililärt bruk". Skulle inle del vara vapen som kan användas "för atl påverka den föreliggande krissituationen"?

I svaret sägs att man lidigare exporterat luftvärnsartilleri och alt del exporttillstånd som nu gavs gäller luftvärnsmateriel. Ärdet materiel som inte kan användas för att, som det heter i riktlinjerna, "påverka den föreliggande krissituationen"?

Visst kan man det, säger expertis som har tillfrågats. "Visst går del att använda luftvärnspjäser som antigerillavapen, men frågan är om del är ekonomiskt och särskilt effektivt", uttryckte sig Göran Ditzinger på försvarets materielverk i en intervju i DN den 6 december.

Jag vill fråga: När har den aspekten förhindrat krigföring och dödande i denna vår värld? När har krig varit lönsamma annat än för vissa kapitalstarka kretsar och vapenfabrikanter? När kolonialism och fascism förenar sig i kampen mot demokratiska krafter använder man de dödsbringande vapen som finns. Del finns ingen garanti för att inte svenska Boforskanoner jusl nu används för att massakrera civilbefolkning eller frihetskämpar på Östra Timor.

Till handelsministern vill jag säga: Kryp inte bakom luddiga regler om defensiva vapen! 1 krig har t. o. m. den byxknapp som skall hålla upp soldatens byxor en strategisk betydelse, men här handlar det om betydligt större saker: Boforskanoner, reservdelar och enligt uppgift också vissa andra

vapen.

FN har så sent som i onsdags röstat igenom en FN-resolulion som befäster Östra Timors rätt till oberoende och självbestämmande. Texten hade föreslagits av 13 afrikanska stater och Barbados. Den gör, heter det, "FN:s säkerhetsråd uppmärksamt på den kritiska situationen i Ösltimor".

Den resolutionen stöddes också av Sverige. Nu står handelsministern och försvarar vapenexporten till den indonesiska regim som trampar FN-resolutionen på fötterna och som under de senaste åren dräpt omkring 60 000 människor på det Östra Timor som för slöd av den svenska FN-delegalionen, men en kniv i ryggen av den svenska regeringen.

Jag tycker att man sällan har bevittnat ett så makabert skådespel, ett sådant hyckleri. Lägg därtill atl den indonesiska regimen på sill egel territorium har dödat mer än en halv miljon - enligt andra uppgifter en miljon - människor under de mest brutala former. Där sker en kränkning av de mänskliga rättigheterna i en massomfallning som söker sin like i denna världs blodiga historia.

Den indonesiska regim som Hädar Cars vill stödja, den som regeringen nu vill utveckla förbindelserna med, är en fascistisk regim med alla dess kännemärken.

Jag bestrider att ens de nuvarande luddiga bestämmelserna för vapenexport kan användas som försvar för vapenexporten till Indonesien, men eftersom dessa uppenbarligen utgör den sköld man kryper bakom är det hög tid alt lagstiftningen omarbetas, så all vapenexport av det här slaget omöjliggörs. Sverige är som bekant ell neutralt land, och de vapentransak-tioner som nu för handelsministerns välsignelse rimmar illa med vår neutralitet.

Jag hade hoppats alt handelsminislern möjligen skulle svara all vapenexporten lill Indonesien visar att lagstiftningen måsle ses över. Så blev icke fallet, och jag förmodar all det beskedel innebär all vapenexport lill det fascistiska Indonesien skall fortsätta, kanske t. o. m. intensifieras, liksom all Bofors och andra vapenfabrikanter även fortsättningsvis skall få tjäna pengar på varje huvud som rullar.

För Sverige och för den svenska regeringen vore det enda hederliga all man med del tillräckliga moliv som FN-resolutionen ulgör satte stopp för all vapenexport lill Indonesien och med all kraft underslödde kravei på ett omedelbarl och totalt bortdragande av alla stridskrafter från Östra Timor. Demokratiska republiken Östra Timor måste återfö chansen till fred och en demokratisk utveckling, en utveckling som avbröts i och med den indonesiska invasionen.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om den svenska vapenexporten

MAJ BRITT THEORIN (s);

Herr talman! Frågan om vapenexporten är lyvärr en ofta återkommande fråga för Sveriges riksdag - tyvärr, eftersom de riktlinjer riksdagen antog 1971 hade lill syfte att åstadkomma en restriktivitet. Principen är som alla vet ett generellt förbud mol all exportera krigsmateriel, varifrån vissa undantag medges.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om den svenska vapenexporten

Regeringar kommer och går, men tyvärr har detla hittills bara betytt atl vapenexportaffärerna alll oftare kommer upp på riksdagens bord. De tolkningar av rikllinjerna från 1971 som görs från de borgerliga regeringarnas sida kan knappasl uppfattas på annat säll än som en vilja till ökning av vapenexporten i stället förden restriktivitet och minskning som riktlinjerna förutsatte. Uppenbart är att en skärpning och en översyn av reglerna skyndsamt måsle lill. Senast i mars i år förutskickade utrikesulskollets ledamöier atl frågan skulle las upp till diskussion.

Jag har ställt två frågor till utrikesministern, och jag konstaterar alt del är handelsminislern som svarar. Jag beklagarati ulrikesminislern ändrat sig och sill besked för en vecka sedan, som innebar atl han själv skulle svara för de underiiga uttalanden han gjort i pressen. Dessa uttalanden har naturligt nog väckt ganska stor uppmärksamhet. Jag citerar ur Dagens Nyheter från den 6 december:

"Boforskanonerna är defensiv luftvärnsmateriel, hävdar utrikesminister Hans Blix. De svenska reglerna lillåler export av sådan materiel också lill länder som har inre konfiikter. Sverige kommer ändå all fortsätta med sitt stöd i FN lill befrielserörelsen Fretilin på Östra Timor."

Nu säger handelsministern i sitt svar: "Till stater som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat skall inle ens defensiv materiel kunna exporteras. I de övriga fallen, inkl. det fall att en stat har inre väpnade oroligheter, bör enligt riktlinjerna export kunna tillåtas av 'sådan materiel som inte kan utnyttjas för atl påverka den föreliggande krissituationen'. Det var dessa riktlinjer och ingenling annat som utrikesministern åberopade." Hur naiv får man egentligen vara - "sådan maleriel som inle kan utnyttjas för att påverka den föreliggande krissituationen"?

Regeringens eget liv- och husorgan. Expressen, slår till ganska ordentligt den 7 december under rubriken "Blix - du pratar strunt om Sveriges vapenaffärer". I den artikeln finner man ganska inlressanta uttalanden dels av en av landets bäsla experter på vapenhandel, Signe Landgren-Bäckström vid SIPRI, dels av amiral Ulf Reinius, f d. nedrustningsexpert i FN.

Om den officiella motiveringen all luftvärnskanoner inte kan användas mot gerillan säger Signe Landgren-Bäckström; "Atl kalla vapen för defensiva

är ett sätt att lura allmänhelen och kanske också riksdagen. Del finns

inga defensiva vapen."

I bl. a. Bofors annonser i inlernationella facktidskrifter, har del skrivits alt Bofors luftvärnskanoner har "all purpose capability", dvs. god verkan även vid skjutning på annat än fiygplan. Ulf Reinius kommentar är denna: "Indonesierna vore väl dumma om de inte använde sina Boforskanoner om

gerillan kommer inom skotthåll . Den 40 mm:s kanon de troligen köpt är

idealisk för små mål till sjöss."

Men låt oss granska vad uirikesuiskoiiei och riksdagen har uttalat när del gäller de här delarna av rikllinjerna. Uirikesuiskoiiei anförde bl. a. följande; "I fråga om andra stater måste från fall lill fall bedömas om de utrikes- och neutralitetspolitiska skälen har så ringa vikl all export bör tillåtas. Tillslånd bör inle beviljas för export lill stat som befinner sig i väpnad konfiikt med

annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgelts eller ej, stat som är invecklad i internationell konfiikt, som kan befaras leda till väpnad konfiikt, eller stat som har inre väpnade oroligheter."

När det gäller indragandet av tillstånd skriver man bl. a. följande: "Utskoitei delar uppfattningen all gränsen mellan defensiv maleriel och annan maleriel är fiytande och att leveranser av materiel som betecknas som defensiv kan innebära en förstärkning av den totala krigspotenlial som mottagarlandet förfogar över och därmed kan påverka slyrkebalansen i en rådande eller hotande konflikt. Emellertid kan man urskilja viss maleriel, som kan exporteras på sådanl sätt all den effekl som motionärerna befarar inle inträffar." Sedan sluiar man med atl säga: "Utskottet förutsätter atl nödvändig försiktighet iakttas vid lillämpningen av riktlinjerna på denna punkt."

Jag undrar verkligen om man kan anse att utrikesministerns uttalande alt man för exportera defensiva vapen i vilken siluation som helst präglas av nödvändig försiktighet och om man kan säga att det slår i överensstämmelse med riksdagens uttalande. Så vidlyftigt har riksdagen naturligtvis inte uttalat

sig-

En grundläggande princip när man diskuterade riktlinjerna 1971 var just detta alt export inte borde förekomma lill orosområden. Departementschefen sade vid det tillfället alt del är klart all lillämpningen kan komma atl innebära svåra bedömningsproblem. Det kan ske förändringar av del poliliska läget inom en viss stat eller inom en viss grupp av stater, och förändringarna kan ske mycket snabbi. Därför är del vikligt att man är mycket restriktiv. Förändringar som kan inträffa kan alltså försvåra bedömningen. Enligt departementschefens uppfattning talade detta för en mycket slörre restriktivitet än vad som dittills hade tillämpats vid prövningen av frågan lill vilka länder som vapen skall fö exporteras.

I sitt svar säger handelsministern vidare något som man uppenbariigen måste sätta ett stort frågetecken för, och jag undrar vad som där egentligen menas. Det gäller följande uttalande.

"Det kan diskuteras huruvida en situation av det slag jag nu beskrivit bör ses som 'inre väpnade oroligheter', eller en situation i vilken mänskliga rättigheter undertrycks. Hur dessa frågor än bedöms kan de av riksdagen fastställda riktlinjerna inte anses utesluta export lill Indonesien av sådan krigsmateriel som inte kan utnyttjas för alt påverka den föreliggande krissituationen eller för att undertrycka mänskliga rättigheter."

Mol detta underiiga uttalande slår naturiigtvis del som alla är medvelna om, nämligen atl den materiel som levereras till Indonesien kan komma all -och del har en mililär expert också uttalat - användas och med rätt stor sannolikhet kommer atl utnyttjas i de krissituationer som föreligger där.

Del kanju vara intressant atl se på vad utrikesulskoltel och riksdagen 1971 sade närdet gällde frågan om undertryckandet av mänskliga rälligheter: "Del som vid prövningen av tillståndsfrågan i dessa fall måste beaklas är humvida det i vederbörande mottagarland förekommer systematiskt undertryckande av mänskliga rättigheter i FN-deklaralionens mening och huruvida svensk

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm den svenska vapenexporten

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? den svenska vapenexporten

krigsmateriel kan komma atl utnyttjas i sådana sammanhang. Förtryck av detta slag mot individer eller folkgrupper i förening med frihetsberövanden och användning av väpnade enheter för att upprätthålla ordningen torde vara den typiska situationen som avses med delta kriterium."

Menar den folkpartisliska regeringen atl del inte förekommer ett förtryck av del slag som har angivits i utrikesutskottets betänkande och som riksdagen uttalade sig om i sitt ställningstagande? Om del inle förekommer något som helst förtryck förslår jag inte vad det är vi reagerar mot i FN i detla sammanhang.

Handelsminislern framhåller i sitt svar all det inle finns något hinder för export av reservdelar annat än beslut av FN:s säkerhetsråd eller folkrätlsliga regler. Han anför vidare atl luftvärn i gällande riktlinjer angivits såsom defensiv maleriel och atl malerielen i fråga inte kunde förväntas påverka situationen på Östra Timor. På nytt vill jag bara åberopa att denna materiel med all säkerhet såvitt vi kan bedöma med någorlunda trovärdighet och med ledning av vad experter uppgivit i pressen kan komma att påverka situationen på Östra Timor.

Utrikesutskottet sade för sin del när del gällde frågan om hinder eller icke hinder för all dra in redan beslutad export till ifrågavarande länder: "Utfärdad exportlicens bör därför indragas, förutom vid ovillkoriiga exporthinder, endasl om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter. "

För det första blir då min fråga lill antingen utrikesministern, som ju är närvarande här i kammaren, eller handelsministern: Menar verkligen den folkpartisliska regeringen atl del inle pågår inre väpnade oroligheter på Östra Timor, och vad grundar man i så fall detla påstående på?

För del andra vill jag peka på del förhållandet alt Sveriges regering i FN stöder resolutioner för befrielsekampen i Östra Timor och samlidigt öppet, visserligen efter påtryckningar, framhåller som sin syn att utförsel av vapen lill Indonesien, som uppenbart kan komma alt användas för alt undertrycka befrielserörelserena på Östra Timor, står i överensstämmelse med vår vapenexporllag. Det kan inle tolkas på annat säll än elt lydligl dubbelagerande från Sveriges sida. Min fråga är: Uppluckrar inte ett sådant dubbelagerande Sveriges utrikespolitiska anseende ganska allvarligt?

Fördel tredje: Nu finns det i svaret ell halvt uttalande, som möjligen skulle kunna tolkas positivi, nämligen att man inte haft för avsikt att ändra riktlinjerna i uppluckrande syfte. Om detta inle är regeringens avsikl, är regeringen då beredd att medverka lill alt klarare och entydigare riktlinjer fastläggs som skärper kraven för export av vapen i jusl sådana här situationer?

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Uppenbart är all riksdagen inte delar Oswald Söderqvists uppfatlningom rikllinjerna för krigsmaierielexport eller defensiva vapen, och det är också uppenbart atl Oswald Söderqvist själv är litel ambivalent i sin inställning lill dessa regler: dels underkänner han dem, dels åberopar han

dem.

Herr Söderqvisl och fru Theorin vill jag båda erinra om atl i de av riksdagen fastställda rikllinjerna anges jusl luftvärnsmateriel som exempel på defensiva vapen. Jag har inte anledning alt ifrågasätta den bedömningen. Vidare sägs atl inle ens defensiva vapen bör kunna exporteras lill stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat. I övrigt bör emellertid, fortfarande enligt rikllinjerna, export av sådan maleriel som inte kan utnyttjas för att påverka den föreliggande krissituationen kunna tillåtas. Enligt föreliggande uppgifter om situationen på Östra Timor torde luftvärnsartilleri av ekonomiska och tekniska skäl inte komma lill användning.

Regeringen följer av riksdagen fastställda principer, som talar om vapen av defensiv karaklär. Oswald Söderqvisl och Alf Lövenborg anser alt man inte skall göra någon skillnad. Självklart haremellertid regeringen trots vad herrar Söderqvist och Lövenborg säger ingenling annat all göra än alt följa vad riksdagen sagt, och det gör den också.

Oswald Söderqvist frågade mig om vi var beredda alt sälja vapen också lill Fretilin. Det finns elt avsnitt om del i riktlinjerna. Det är tänkt framför allt som elt förbud mol intervention i en annan stal, dvs. förbud mol försäljning lill motståndsrörelse. Avsnittet avslutas med ett uttalande atl endasl etablerade stater och av Sverige erkända regeringar skall kunna vara köpare. Eftersom Östra Timor inte är en av någon erkänd stat och Fretilin icke är en av någon erkänd regering är svaret på frågan nej.

Alf Lövenborg frågade efter regeringens uppfattning om Indonesiens åtgärder i fråga om Östra Timor. På den frågan vill jag svara att den svenska regeringen gett uttryck för sin uppfattning i Förenia nalionerna, alldeles klarl och otvetydigt. Det väsentliga här är frågan om den svenska krigsmaierielexport som förekommit står i överensstämmelse med gällande riktlinjer.

Den export som ägl rum medges av riktlinjerna oavsett hur man vill beteckna silualionen på Östra Timor. Vad regeringen i del här sammanhanget konstaterat är atl silualionen på Östra Timor inle kan betecknas som krig.

Av riktlinjerna framgår att hinder mot export av defensiv maleriel lill stat som har inre väpnade oroligheter föreligger endast om malerielen kan utnyttjas för att påverka den föreliggande krissituationen. Det är min uppfattning att den materiel som levererats inle kan användas på det sättet, och därmed blir också frågan om hur situationen på Östra Timor skall belcknas i det här sammanhanget inte relevant. Vi kan emellertid konstalera atl det här inle rör sig om krigföring mellan två stater. Hade så varil fallet skulle nämligen enligl riktlinjerna inte ens export av defensiv materiel kunnat äga rum.

Till Alf Lövenborg vill jag säga alt några nya ansökningar om utförsel av krigsmateriel till Indonesien inle föreligger. Det finns ingen anledning för mig all göra uttalanden om regeringens framtida slällningslagande på grund av den hypotetiska situationen atl nya ansökningar skulle bli aktuella. Jag erinrar emellertid om vad jag tidigare sagt om atl tillämpningen av reglema för vapenexport bör vara restriktiv.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om den svenska vapenexporten

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? den svenska vapenexporten

Belräffande trenden i krigsmaterielexporten är del alldeles uppenbart att det i kammaren råder en betydande missuppfattning om denna. Ökningen av krigsmaterielexporten har i allt väsentligt gått lill Norden och andra länder i Västeuropa samt till den handfull länder ulanför Europa som traditionellt har mottagit leverans av krigsmateriel. Inga nya länder har således tillkommit för svensk vapenexport och när det gäller Sveriges totala export är andelen exporterade vapen oförändrad. Det finns alltså ingen anledning alt hävda att det skulle ha skett någon förändring vare sig när det gäller tolkningen av riktlinjerna eller när det gäller den restriktiva synen på medgivande av leveranserav krigsmateriel.

Utrikesutskottet har nästa år all behandla en molion om dessa bestämmelser. Riksdagen kommer alltså att ges möjlighel atl då la ställning lill om den vill göra några ändringar i rikllinjerna. Jag har ingen anledning all här föregripa riksdagens uppfattning och riksdagens beslut i del avseendel.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Handelsminislern anklagar mig för ambivalens och säger alt jag dels hänvisar lill våra regler för vapenexport, dels underkänner dem. Ja, visst gör jag det, del är klart! Jag lycker inte atl de är bra. Jag lycker atl de är dåliga, men nu finns de där Men skall man tala om min ambivalens, vad skall man då säga om handelsministerns och om regeringens ambivalens? Ni lycker ju aU reglerna är bra - men ändå bryter ni ju mot dem. Del är den verkliga inkonsekvensen i det här sammanhanget.

Både jag och andra här har kritiserat passusen i reglerna om defensiva vapen, för atl nu kortfatlal la upp den frågan. Det är alldeles tydligt atl de reglerna inte håller. Del är en passus som borde strykas. Del finns ingen, vare sig någon expert eller någon annan, som kan påslå att ett vapen är utpräglat defensivt. Den passusen är en gummiparagraf, som man har satt in därför all man skall kunna sälja vapen, vilket man egentligen inte skulle fö göra med våra höga moraliska ambitioner. Det är där vår kritik riktar sig mol de här bestämmelserna. Men samlidigt har vi i vänsterpartiet kommunisterna i åratal - under hela efterkrigstiden - kämpat för atl reglerna för svensk vapenexport skall preciseras, förbättras och skärpas. En sådan tydlig skärpning åstadkoms också i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet, manifesterad i beslutet 1971; det är alldeles klart. Självfallet håller jag alltså på bestämmelserna samlidigt som jag kritiserar det i dem som jag tycker är dåligt.

Sedan är del alldeles klart atl handelsministern här har blivit utsedd atl försvara en omöjlig sak. Del är hell omöjligt atl hävda atl vi kan exportera vapen - vare sig vi försöker med defensiva karakleristika eller annat - lill ett sådanl område som Östra Timor; där pågår elt krig. Ingen kan slingra sig undan del fakium atl del är en konflikt där som kräver offer varenda dag, och del flnns flera punkier i våra förkättrade bestämmelser som -oavsett om man godkänner dem eller inte - omöjliggör den exporten. Ingenting av vad handelsministern har sagt, vare sig i det ursprungliga svaret eller i repliken här, motsäger detla tydliga och klara faktum.

Jag förstår inle heller hur handelsministern nu i den här repliken om igen kan stiga upp och säga att det inte pågår något krig på Östra Timor. Det ärju naivt. Vi vet alt de slåss där.

Belräffande ökningen sade Hädar Cars atl den ligger kvar på samma procenttal, men om vi ser på det enskilda fallet Östra Timor, finner vi en tydlig ökning av vår vapenexport dil, fastän handelsminislern sade här att en ökning endast har skett till nordiska och västeuropeiska länder. Men under 1977 exporterades till Indonesien delar till vapen och hela vapen för nära 1 milj. kr., och i början på 1978 - under de första månaderna bara - för 1,5 milj. kr. Detta måsle vara en ökning, och en kraftig sådan. Där har vi alltså en tydlig ökning underden här tvåårsperioden. Det kunde vara intressant alt få en redogörelse för hur den skall förklaras. Hur man än vänder på frågan tycker jag alt regeringen sitter i klistrel.

Det kunde vara intressani-efiersom vi haren folkpartiregering-alt taupp lilet grand av folkpartiets tidigare ställningstagande i de här frågorna, speciellt under 1960-lalet. Tala t. ex. med förre folkpartiledaren, Per Ahlmark, som bl. a. förde en myckel häftig och hätsk debatt på 1960-talel om vapenexport till Portugals kolonieri Han använde då samma argument som vi använder nu. Men när folkpartisterna kommer i regeringsställning faller den moraliska kappan snabbi lill marken, då är man beredd alt slälla upp på vapenexportörernas och de slora svenska finansintressenas villkor och låta vapen gå ut även i sådana fall som man tidigare hårt bekämpat och gått emol. Det är väl dubbelmoral om något.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? den svenska vapenexporten

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Handelsminislern vill hänga upp sitt försvar på del formella resonemanget huruvida Östra Timor är en stat eller ej. Därom kan man diskutera och ha skilda meningar. Våra uppfattningar är olika.

Men detta är inte huvudsaken. Huvudsaken är om vi skall tillåta export av vapen, som vi på goda grunder kan misslänka används till mordoperationer av det slag som nu sker på Östra Timor. Argumentet all del inte pågår något krig där är orimligl. Jag har färska uppgifter från represenianter för Fretilin om atl ett bittert krig pågår, och det erkänner även de flesta.

Nu säger handelsministern atl några nya ansökningarom vapenexport inte föreligger. Men han vill inle ge något som helst besked om han kommer atl tillåta några nya vapenaffärer med Indonesien. Jag tycker det är oroväckande. Hädar Cars finner ingen motsättning i atl Sverige i FN uttalar sin solidaritel med det kämpande folket på Östra Timor samtidigt som Sverige levererar vapen till den fascistregim som systematiskt håller på alt ha ihjäl dem. Det är verkligen dubbelmoral.

Statsrådet håller också fast vid alt vapenleveranserna inte sirider mol nu gällande regler. Jag hävdar att i.o. m. de dåliga regler som nu finns borde vara argument för att stoppa vapenleveranserna.

Sedan är det frågan om defensiva vapen. Del är en annan del av det bräckliga försvaret. Statsrådet har sin tolkning, och den håller han fast vid trots atl det t. o, m. för en lekman måste slå klarl alt man kan sänka pipan på

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7/ den svenska vapenexporten

en luftvärnskanon och skjuta på annat än flygplan. Men jag skulle vilja vända på frågan; Vad ärdet som hindrar regeringen från alt göra en annan tolkning, som säger atl vi inle utfärdar några dispenser därför alt del finns risk all vapnen kan användas i den konflikt som pågår?

Det är regeringen som beslutar om sådana saker. Hindret för regeringen att uppträda på annat sätt kan inle, somjag ser del, vara annat än atl Bofors ijänar pengar på affärerna, alt kretsar som är intimt lierade med folkpartiet ser proflten framför ögonen och inte morden, massakern och lidandena som åstadkoms av den regim man vill göra affärer med.

Jag betraktar frågan om den svenska vapenexporten med stor oro. Inte minst efter tillkomsten av folkpartiregeringen, som i sina led har personer som är intimt lierade med det mililärindustriella komplexet. Mera vapenexport innebär ökade förtjänster. Del brukar heta alt pengar inte luktar, men nog luktar affärerna med Indonesien illa.

Statsrådet har nyligen återkommit från Indonesien. I sin följe hade statsrådet en stor delegation svenska affärsmän. Där fanns också folk från förenade fabriksverken och industrin som spred upplysning om krigsmale-rieltillverkning och liknande. Jag var inle med på den här resan och kan självfallel inte uttala mig om vad som hände. Med oro måsie man fråga om det här besöket innebär atl vapenexporten inte bara skall fortsätta utan t. o. m. intensifieras. I delegationen fanns ju förelag representerade som arbetar med vapenframställning, direkl eller indirekt, och därför har intresse av vapenexport.

När man känner till folkpartiels band med storfinansen och dess lyhördhet för propåer från samma kretsar kan man kanske fö ställa denna konkreta fråga: Innebär det här besöket att man har bäddat för fortsatt och kanske också utvidgad vapenexport till Indonesien?

MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr talman! Det finns skäl atl på nytt ta upp frågan om definilionen "defensiva vapen". Del är inte så som utrikesministern har uttryckt del i Dagens Nyheter, atl export av defensiv materiel är tillåten enligt den svenska lagstiftningen. I proposilionen 197I:146slårdet några myckel vikliga ord som regeringen emellertid har tolkat på ett sådant sätt all del skapat en enorm oro hos många av oss. Del är följande rader: "Vid lillämpningen av dessa regler bör man dock skilja mellan materiel av utpräglat defensiv karaklär och krigsmateriel i Övrigt. De allmänna utrikespolitiska skälen mot krigsmaierielexport har, som jag lidigare anfört, inle samma tyngd i fråga om defensiva vapen." Som exempel kan då nämnas kuslarlilleri och luftvärnsmateriel. Att exporten inte har samma tyngd är inle riktigt detsamma som atl den är helt tillåten. Vad del är fråga om även för defensiva vapen är att man från fall lill fall måsle bedöma om man kan skicka vapen eller ej. Det är alltså inte tillåtet enligl riksdagens beslut 1971 att friu exportera defensiva vapen.

Uttrycket defensiva vapen är myckel vanskligt, och det kan vara svårt att hitta en skarp skiljelinje mellan defensiva och andra vapen. Därför är just den definitionen en av de bitar som måste tas bort i samband med en översyn av

exportreglerna. En annan bit som är väldigi vansklig är den som handlar om mouagariänderna. I del fallet försätts man också i en besväriig situation, när nya händelser inträffar. Självfallel är det vikligt alt man hiUar en klar definition som hindrar Sverige från alt få sitt rykte skamfilat genom att vårt land, såsom i del här fallet, samtidigt som det stöder en befrielsekamp på Östra Timor-del har Sverige gjort i flera år och vänt sig mol invaderingen av de indonesiska trupperna - ändå tillåter export av vapen till de indonesiska trupperna. Vi vet ju bl. a. genom uppgifter från Signe Landgren-Bäckström och Ulf Reinius all dessa vapen kommer atl användas mot gerillan.

Folkpartiregeringen vill inte göra något uttalande och därigenom föregripa riksdagens diskussion i januari månad, säger handelsministern. Jag frågade vilken uppfattning man hade och om man var beredd alt skärpa reglerna för vapenexport. Del återstår då för mig inget annat än atl säga atl folkpartiregeringen måste dömas efter sitt agerande, och del är sällsynt dubiöst: å ena sidan slöd för befrielsekampen, å andra sidan fortsatt tillåtelse av vapenexport lill de indonesiska ockupanterna man fördömer och därtill lill elt område där inre väpnade oroligheier uppenbarligen pågår. Atl inre väpnade oroligheter pågår har regeringen själv skrivit under på via stöd i FN till befrielsekampen på Östra Timor. Det finns skäl atl fråga sig vad den folkpartisliska regeringen egentligen vill för framtiden. Vad är del man försöker fömtskicka, när man talar om atl "det kan diskuteras huruvida inre väpnade oroligheter pågår eller om del föreligger en situation där mänskliga rättigheter undertrycks"?

Riksdagen har för sin del varit myckel klar i sin definition av vad man menar med en siluation där de mänskliga rättigheterna undertrycks. "Förtryck av detta slag mot individer eller folkgrupp i förening med frihetsberövande och användning av väpnade enheter för all upprätthålla ordning torde vara den typiska siluation som avses med della kriterium", sade riksdagen 1971. Slår den folkpartisliska regeringen fast vid delta? Iså fall måsle den ändra sitt påstående om atl det inte råder en sådan situation på Östra Timor. Visst finns det ett förtryck, både mot individer och mol folkgrupp. Förtrycket utövas av de indonesiska trupperna, och den svenska regeringen har i FN vänt sig emot detta. Del är på sin plats atl kräva av varje regering alt den aktivt granskar och rättar till de misstag som skett.

Det är oerhört viktigt för Sveriges utrikespolitiska anseende alt det inte blir skamfilat på delta sätt. Jag ulgår från och räknar med atl den regering som nu sitter aktivt kommer alt bidra till alt förändra rikllinjerna för vapenexportlagen. I annat fall måsle riksdagen på nytt ta upp denna och slälla krav på en sådan förändring. Vi kan fakiiski inle räkna med all bli trodda av det internationella samfundet om vi å ena sidan fördömer en väpnad kamp som vi å andra sidan själva bidrar till.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om den svenska vapenexporten

Handelsministern HÄDAR CARS;

Herr lalman! Herr Söderqvisl är hell oförhindrad all kräva ändring i gällande av riksdagen angivna regler för vapenexport. Regeringen å sin sida är däremoi skyldig att tillämpa dem - och gör det också. I riktlinjerna görs en klar skillnad mellan defensiv maleriel och övrig krigsmateriel. Del är min och

3 Riksdagens proiokoll 1978/79:57-58

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 den svenska vapenexporten

den liberala regeringens bestämda uppfattning att reglerna skall lillämpas restriktivt.

Till herr Lövenborg vill jag säga några ord angående min resa till Indonesien. Den snabba ekonomiska ulvecklingen i Indonesien undersenare år har följis med inlresse av svenskt näringsliv. Redan för ett år sedan började planerna på ett industridelegalionsbesök au ta form. Min förelrädare Slaffan Burenstam Linder hade lidigare i år accepterat alt leda en delegationsresa lill Indonesien. I början av december reste alltså en induslridelegation under min ledning till Djakarta. 15 företagsrepresentanter deltog i resan.

Syftel med resan var all siödja svenska företag i deras exportansträngningar. Arbetet med en ny indonesisk femårsplan håller just nu på att slutföras. De ekonomiska ulvecklingsansträngningarna underden kommande femårsperioden skall främsi omfatta invesleringar i fysisk och social infrastruktur,dvs. områden som ligger väl till försvenska leverantörer. Del var därför av stor vikl att svenska förelag nu gavs lillfälle alt göra sig informerade om utvecklingsplanerna och samlidigt presenlera sill kunnande och sina produkier hos de indonesiska planeringsmyndighelerna. Vid mina officiella kontakter framhöll jag bl. a. svenska förelags inlresse av all della i projekt och leveranser rörande kraftproduktion, kommunikationer, inkl. telekommunikationer, och hamnar saml leveranser av fartyg, skogsprodukter saml utrustning med avseende på flygtrafikledning för den nya flygplats som håller på alt byggas.

Frågan om leveranser på krigsmalerielomrädei berördes inle. Det har inte heller kommii lill min kännedom all sådana diskussioner förekom mellan enskilda företagsrepresentanter och indonesiska myndigheler. Som exempel kan nämnas alt Boforsgruppens representant i industridelegaiionen, frän AB Bofors-Nohab, efter vad som sagts mig enbart förde sonderande samtal om möjligheten lill export av dieselmotorer.

Jag vill erinra om, fru Maj Britt Theorin, att besluten om vapenexport lill Indonesien fattades av den lidigare socialdemokratiska regeringen och all de förhållanden som inträdde i Indonesien efter regeringen Suharlos maktövertagande 1965 av den dåvarande regeringen och dess handelsminister inte ansågs utgöra hinder för fortsatta vapenleveranser. När det gäller översynen av reglerna för krigsmaierielexport angav jag, fru Theorin, atl jag inte i dag har anledning föregå utskottets och riksdagens handläggning av ärendet. Däremoi är reglerna förvisso en fråga som regeringen och folkpartiet har synpunkler på. Fru Theorin behöver inle alls vara orolig för att inte vår uppfattning i dessa avseenden kommer alt komma till klarl uttryck.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Ja, del låter något del, när handelsministern sliger upp och sägeratl den liberala regeringen länker följa reglerna och tillämpa dem enligl de beslämmelser som varit lidigare. Jag lycker all den liberala regeringen bordeblygas försitt agerande i del här sammanhanget, särskilt med lanke på del ställningstagande och de debatier som jag hänvisade till i mitt förra anförande, där ledande folkpartister ullalade sig i den här frågan. Del

stämmer inle.

Man kan säga all den förra borgerliga irepartiregeringen och dess handelsminister gjorde en dumhet när den tillät den här exporten till Indonesien. Det borde man inle ha gjort. Men varför då stå upp och försvara denna expon när del är alldeles klarl atl den ulgör elt brott mot reglerna? Handelsministern kommer ideligen i en knipa och kan inle på något sätt försvara denna export. Det föder tanken alt man verkligen har funderingar pä all fortsätta med denna hantering, vilket gör del hela än mera otrevligt. Med lanke på handelsdelegationen och dess sammansättning ställer jag frågan: Hur naiv förman vara? -om man troratt Bofors sitter och underhandlar om atl sälja dieselmotorer; del är faktiskt inle detla förelags huvudsakliga artikel. Del blir då ett ganska dåligl argument, för det är fråga om att stoppa denna export och inte försvara den.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 den svenska vapenexporten

ALF LÖVENBORG (apk);

Herrialman! Maj Britt Theorin sägeratl hon räknar med atl den nu sittande regeringen skall se över reglerna. Det trorjag inle Maj Brilt Theorin skall räkna med alt den gör, i varje fall inte frivilligt. Den slutsatsen måsle man dra av handelsminister Hädar Cars framträdande här i dag.

Handelsminister Cars åberopar reglerna, men eftersom del är regeringen som skall lolka och tillämpa reglerna, kan den använda sig av en annan tillämpning. Nu använder man en ytterligt generös tillämpning.

Del aren märkbart irriterad handelsminister som nu förklarar alt hans resa till Indonesien inle gällde atl sälja vapen och all del inie finns några konkreia planer på all ulvidga vapenexporten. Del var såvitt han vet inle någon av dellagarna från näringslivel som förde några sådana resonemang. Del är möjligl alt handelsminislern inle medförde några sådana planer i sin portfölj, men sådana kunde finnas på annat håll. Efter resan till Indonesien kanske de dryftades inom krigsindustrin mellan skål och vägg. Efter handelsminister Cars framställning kan man pä goda grunder förmoda atl fortsatta diskussioner fördes.

Man kan i della sammanhang slälla sig frågan; Om exempelvis Bofors eller någon annan storindustri kommer med en begäran om alt fö exportera luftvärnskanoner eller annan krigsmateriel lill Indonesien, kommer de då all fö tillslånd till della lika mndhänl, generöst och liberalt som tidigare, trots FN-besluiet, trots den svenska opinionen mot sådan export? Med hänsyn till della skulle jag också vilja ställa frågan: Har handelsministern trols vad som här är sagt. trots den opinion som finns, ingen som helst lanke på att förändra de svenska regler som enligl vårt sätt atl se missbmkas på det här sällel? Om moral skall man som bekant inte tala när del gäller storfinansen och dess affärsverksamhet, därför all del finns ju ingen sådan. Men nog borde regeringen åtminstone försöka hålla sig med en smula moral när det gäller landels affärer, och härärdet ju alldeles tydligt att moralbegreppen kommit i kläm mellan den solidaritet som uttalas i FN och den affärsverksamhet som Hädar Cars välsignar.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? den svenska vapenexporten

MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr lalman! Försl och främsi vill jag säga -jag glömde del förra gången -all del är uppenbart all vapenexporten har ökal. Det gav den förre handelsminislern besked om i mars månad häri riksdagen. Från 1974 lill 1977 har utförseltillslånden uppgått till 586,523, 749 och 815 milj. kr. Jag kan inle se della såsom någoi annat än en ökning av tillstånden för vapenexport och därmed en viljeinriktning som den folkpartisliska regeringen uppenbarligen nu delar med den förre handelsminislern.

Så försöker då handelsminislern ta sig ur detta verkligen moraliska och svårhanterliga dilemma; dels atl ge slöd i FN för Östra Timors självbestämmande och rätt lill oberoende samt för del legilima i dess kamp för all förverkliga denna rätt, dels att samiidigi leverera vapen som används för alt undertrycka denna kamp och denna räll.

I Expressen kan vi läsa: "Utrikes- och handelsministrarna pratar strunt. Självklart kommer Boforskanoner i Indonesien alt användas mol gerillan."

Nu försöker den folkpartisliska regeringen all komma ur sill dilemma genom atl formalistiskt hänvisa till sin tolkning alt man för lov atl exponera defensiva vapen ulan restriktioner, vilket jag i lidigare inlägg har visal att man uppenbart inte för. De utrikespolitiska och neutralitetspolitiska skälen har mindre lyngd, när del gäller defensiva vapen, står del i riksdagens beslut från 1971, inte all man för exportera defensiva vapen fritt.

Vidare försöker man komma ur dilemmat genom att säga au det inle föreligger någon inre väpnad konflikt eller, som man uttrycker det, en situation i vilken mänskliga rättigheter undertrycks - också ett myckel underligt uttalande, eftersom regeringen själv tidigare i FN har sagt att en sådan situation föreligger. Skall del vara befrielserörelsen Frelilins uppgift all inför den svenska regeringen och riksdagen bevisa att det är Boforsmateriel som används mol befrielserörelsen? Eller skall vi möjligen kunna tänka oss använda vårt egel sunda förnuft och omdöme och ta intryck av vad såväl våra nedmstningsexperler som våra vapenexportexperter på SIPRI har klargjort för oss? Dessa luftvärnsvapen är fullt användbara i Östra Timor och kommer atl användas där. Del är verkligen moraliskt uppluckrande för Sveriges anseende i utrikespolitiska frågor atl vi uppvisar ett sådant dubbelbeteende från svensk sida.

Sveriges riksdag har vid mängder av tillfällen diskuierai den svenska vapenexporten. 1971 var avsikien all skapa regler som skulle åstadkomma restriktivitet i vapenexporten. Vi har uppenbart inle lyckats skapa några sådana bra regler. Jag kräver inle alt den folkparlistiska regeringen på några veckor skall ha ett förslag klart. Vad jag frågade efter var naturiigtvis folkpartiets ståndpunkt, om folkpartiet har samma uppfattning som den förre moderate handelsminislern, nämligen inga som helst betänkligheter mol vapenexporten, eller om man har betänkligheter och vad man i så fall är beredd atl göra. Folkpartiregeringens agerande visar inte på att man har någon vilja till restriktiva åtgärder. Del är lyvärr med ledning av folkpariieis agerande som vår dom måste falla, när vi nu inte kan fö vela av

handelsminislern vilka avsikter regeringen har. ■

Eftersom del inle räcker med de definitioner som Sveriges riksdag har fastlagt och de klarlägganden som vi har fått fram i debatlen här, kvarstår min fråga: Är del befrielserörelsens sak alt bevisa för Sveriges riksdags ledamöier att jusl Boforskanoner används mot befrielserörelsen?

Handelsminislern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Då jag i mina lidigare inlägg redan har behandlat de synpunkler och besvarat de frågor som framförls till mig i den senaste replikomgången, serjag ingen anledning alt uppla kammarens lid ytterligare.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? Sveriges självständighet i handelspolitiken

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Handelsminislern föredrar nu all avsluta denna deball, och del kanske är bäst. Men jag vill trots alll göra några anmärkningar.

Del har ingen särskild betydelse för handelsminislern i della sammanhang all man antar en FN-resolution om solidaritet och samtidigt säljer vapen lill Indonesien. Jag lycker all del är en så gåtfull enögdhel all den bara kan förklaras med del profillänkande som genomsyrar de kretsar som bär upp del nuvarande regeringspartiet. Det som sker på Östra Timor är ju en stor tragedi. Den har väckt världens uppmärksamhet och avsky mot den indonesiska regimen.

Det hade varil på sin plals atl den svenska regeringen oreserverat hade ställt sig på de överfallnas sida i den kamp som pågår, bl. a. genom atl skära av all vapenexport till Indonesien. Hädar Cars och regeringen föredrar i stället alt i praktiken solidarisera sig med fascistregimen i Indonesien och dödens köpmän på hemmaplan. Del är, tyckerjag, beklämmande.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 9 Om Sveriges självständighet i handelspolitiken

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för all i ell sammanhang besvara dels Alf Lövenborgs (apk) den 30 november anmälda interpellation, 1978/79; 105, dels Carl-Henrik Hermanssons (vpk) den 29 november anmälda fråga, 1978/79:193, till statsministern, och anförde:

Herr lalman! Carl-Henrik Hermansson har den 29 november frägal siaisministern vad regeringen anser om USA:s försök all styra svensk export och vilka åtgärder den avser vidta för att säkra Sveriges självständighet i handelspolitiken. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Alf Lövenborg har i en interpellation den 30 november ställt tre frågor rörande Sveriges handel med de socialistiska länderna och USA;s påstådda försök alt styra svensk handelspolitik:

1. Är handelsminislern överens med mig om all Sverige har ell starkt inlresse av ökad handel med de socialistiska länderna?

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm Sveriges självständighet i handelspolitiken

2. Är uppgifterna om USA:s försök atl styra svensk handelspolitik riktiga?

3. Vilka åtgärder ämnar statsrådet i så fall vidla för all markera Sveriges självständighet och göra slut på USA:s embargopolitik?

Jag avser alt besvara inlerpellationen och frågan i ett sammanhang.

Det har varit en traditionell svensk politik alt främja Sveriges handel med de socialistiska länderna. Den svenska synen på denna handel framfördes senast av dåvarande handelsminislern Staffan Burenslam Linder den 10 februari 1978 i ett svar på en interpellation (1977/78:116) av Cari-Henrik Hermansson i vilket han underströk Sveriges starka inlresse av en vidgad handel med de socialistiska länderna och framhöll de ansträngningar som görs för alt främja en sådan utveckling.

Svarei på Alf Lövenborgs första fråga äralllså ja; Svenska regeringen barett intresse att öka handeln med de socialistiska länderna. Vi har också vidtagit ett flertal åtgärder i detla syfte.

Vad gäller de av interpellanten och frågeställaren påstådda försöken av USA alt styra svensk utrikeshandel vill jag anföra följande;

USA har sedan 1947 tillämpat kontroll av exporten av vissa varor huvudsakligen gentemot socialistiska stater. Total handelsbojkoit har man f n. i förhållande till Cuba, Campuchea, Nordkorea och Vietnam. Exporten lill övriga stater är reglerad i "Export Administration Act" av 1969.

Export Administration Act ger presidenten behörighet all kontrollera export av amerikanska varor och tekniska dala i syfte all garantera nationell säkerhet, att bedriva en konsekvent utrikespolitik samt att avhjälpa försörjningsproblem.

Till "Export Administration Act" är fogad en särskild vamlisla. Om en viss produkt är upptagen på denna lista, krävs exporltillsiånd.

Denna lagstiftning innebär bl. a. all säljaren eller licensgivaren i Förenta staterna måste föreskriva presumtiva utländska kunder all inie reexportera den amerikanska utrustningen eller exportera produkter, i vilka sådan utrustning ingår, till socialistiska stater ulan lillstånd från vederbörande amerikanska myndighel.

På amerikanskt initiativ träffade vidare ell antal länder i slutet av 1949 en överenskommelse om samarbete för alt begränsa exporten av vissa varor lill socialislländerna. Samarbetet administreras av en koordinerande kommitté vanligen kallad COCOM. COCOM-gruppen omfattar NATO-sialerna utom Island samt Japan.

COCOM-systemet innebär i princip att varje avtalsbundet land ålar sig all införa och tillämpa lagstiftning rörande exportkontroll samt atl kontinueriigi samråda med övriga COCOM-länder i dessa frågor.

Del finns alltså ett unilalerali amerikanskt system med en lista och ell multilateralt - COCOM - med sin särskilda lista.

Sverige har inle gjort några åtaganden atl tillämpa COCOM-systemet eller att följa de amerikanska reglerna. En effekt av dessa regler är emellertid att svenska företag i sina kontrakt och licensarrangemang med parter i USA eller andra COCOM-slaler kan åläggas göra vissa åtaganden.

Till följd av den amerikanska embargopoliliken måste de berörda svenska exportföretagen göra en avvägning mellan kravet all endera göra utfästelser till USA rörande villkoren för reexporl av amerikansk utrustning eller teknologi eller all avslå från all begagna sådan med risk all hamna på efterkälken genlemol sina uiländska konkurrenter.

Huruvida företaget finner det förenligt med sina intressen att ingå avtal grundas på en kommersiell bedömning som regeringen ej har anledning atl la ställning till. Har avtal av della slag en gång ingålts måsle del givelvis uppfyllas. Motsatsen skulle kunna fö negativa konsekvenser inle bara för del berörda företaget ulan också för andra svenska förelag, liksom för leknolo-giuibytei i allmänhel med de berörda länderna. Regeringen motsätter sig emellertid med skärpa varje framstöt från andra länders sida om atl tillämpa restriktivitet vad gäller svensk export av varor och leknologi som är utvecklad i Sverige. I sådana fall kan inga utländska begränsningar accepteras.

Slutligen vill jag framhålla atl en grundläggande princip för vår svenska handelspolitik äralt bedriva handel med alla länder. Det enda fall där Sverige är berett alt införa ett handelsembargo gäller om beslut härom fattas av FN;s säkerhetsråd såsom fallet är med Rhodesia. Tankegångarna bakom den amerikanska embargopolitiken gentemot de socialistiska länderna vad avser civila varor är hell främmande för den svenska regeringen. En fri världshandel är en oundgänglig förutsättning för en global ekonomisk ulveckling och ell viktigt element för atl främja relationerna mellan länder med olika samhällssystem.

Också med utgångspunkt i de mål som embargopoliliken genlemol de socialistiska länderna syftar lill atl uppnå synes dess verkan vara högst tvivelaktig.

Sveriges möjligheter att påverka USA vad avser handelsembargot är emellertid inte slora. Embargopolitiken är en fråga som är livligt omdebatterad också i USA, och det är vår förhoppning alt de argument mot systemet som framförs från berörda parter såväl inom som utom USA på längre sikt kan stimulera lill ett amerikanskt nytänkande.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om Sveriges självständighet i handelspolitiken

Under detla anförande övertog iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Jag ber all fö lacka handelsminislern för svaret på min interpellation.

Handelsministern framhåller att det har varil traditionell svensk politik all öka handeln med de socialistiska länderna. Jag lycker atl det är att ta till en smula, eller också har handelsministern inle riktigt läst på.

Visserligen var Sverige ett av de första kapitalistiska länder som inledde handelsförbindelser med den unga sovjetstaten, men del innebär knappasl att man därefter och oavbrutet främjade handeln mellan vån land och de socialistiska länderna.

Jag förmodar alt slalsrådel har läst Gunnar Adler-Karlssons bok om de

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 Sveriges självständighet i handelspolitiken

energiska påtryckningarna från främst amerikansk sida föratt få Sverige all minska sitt handelsutbyte i dessa riktningar, vilka framgångar detla gav och de skamliga eftergifterna från svenska myndigheters och företags sida.

När folkpartislen och EEC-agilatorn Hädar Cars skriver att det har varit traditionell svensk politik alt främja Sveriges handel med socialismens länder, så låter del en smula ihåligt. Satsen är både historiskt felaktig och en spekulation i glömska. Men borgerlighetens handelspolitik har inte och för inte falla i glömska. Jag tyckeralt det är på sin plals alt rätta handelsminislern på den här punkten. Politiskt orienterade människor har lika litet som historikerna glömt den kampanj som inte minst folkpartiet drev mol kredilavtalet med Sovjetunionen och mol dess upphovsman, den dåvarande handelsministern Gunnar Myrdal, i dag hyllad och skamligt utnyttjad av samma borgeriighet.

Folkpartiets inkl. "halmhattarnas" agitation för svenskt medlemskap i EG hade samma politiska syfte, nämligen alt isolera vårt land från de socialistiska staterna och från handeln med dem. Då handlade del inle om världshandeln, tvärtom. Mr EEC, Walter Hallslein, talade i klartext när han inför ett studenlforum i USA sade ungeför följande; Vi driver inte handel, vi gör politik.

Så myckel om traditionerna. Om folkpartiet och Hädar Cars i 1978 års upplaga har kommii till en annan och bättre uppfattning om politiken och handelspolitiken, så vill jag hälsa det med tillfredsställelse. Men för att man skall bli trovärdig på den punkten fordras ju bevis och handling.

Nu är del ett fakium atl Sverige inle utnyttjat alla möjligheter lill ökat handelsutbyte. Handelsblockad fick Sverige alt avslå från order på järnmalm för några decennier sedan, och jag hävdar alt man grovt nonchalerat möjlighelerna lill slora inköp av naturgas långt in på senare lid.

Del kan man inle skylla den nuvarande regeringen och den nuvarande handelsministern för, det ärjag medvelen om. Del är elt ansvar som bör delas av fiera.

Detta sagt bara som en kommentar till påståendet all del skulle vara en traditionell svensk politik atl främja Sveriges handel med de socialistiska länderna.

Jag vill emellertid med tillfredsställelse hälsa handelsministerns otvetydiga ja på frågan om det är ett inlresse all öka Sveriges handel med de socialistiska länderna.

Dock vill jag i sammanhanget säga all Sveriges handel med de socialistiska länderna är oproportionerligt liten. Början på 1970-lalet ingav stora förhoppningar. Under 1970-lalels första hälft ökade handelsutbytet i betydande grad, men nu är inle trenden lika lovande. Och dock finns här en enorm potential till gemensam handel som man måste försöka ulnyltja. Jag har i tidigare debatter i denna kammare berört svårigheter som kan finnas och som finns -de socialistiska ländernas behov av långa krediter, deras krav på balans i handeln osv. Del är alltså uppenbart att man måsle lägga ner mycket mera energi än nu för alt finna lämpliga vägar.

Vi har i motioner och interpellationer pekat på hela Comeconområdet som

är en stor och krisfri marknad. Om handelsminislern menar allvar med sitt otvetydiga ja på frågan om det är ett svenskt inlresse all ulveckla handeln med dessa länder, då förutsätter jag atl han, trols alt han är relativi ny i ämbetet, också har några synpunkler på hur handelsutbytet skall kunna utvidgas. Del aren väsenllig fråga. Del vore intressant om slalsrådel i den här debatten kunde ulveckla tankegångarna därvidlag.

Från den frågeställningen kan jag lätt glida över lill min näsla, nämligen inierpellationens andra fråga; Är uppgifterna om USA;s försök atl styra svensk handelspolitik rikliga? Efter de uppgifter som offentliggjordes i Dagens Nyheter den 28 november kan man nämligen förmoda all del finns hinder av flera slag när det gäller ökningen av handelsförbindelserna och all elt kan vara USA;s embargopolitik.

I DN heter det: "En stor del av den svenska östexporten styrs från USA. Förelag i Sverige måsle ofta följa amerikanska lagar, inie svenska, när de exponerar lill öslstaterna eller andra kommunisliska länder. De ivingas delta i USA;s embargopoliiik trots atl Sverige är neutralt även när det gäller handelspolitik."

1 samma nummer av DN skildrar en representant för L M Ericsson de svårigheter som USA;s embargopoliiik medför. Följande kan man läsa i artikeln: "USA:s embargolistor är ell slorl problem för LM. Men Sven Lönnslröm,som sköter kontakterna med Washington hos LM, hör lill de rätt många svenska exportörer som tycker atl Sverige bör undvika all irritera amerikanerna med några utspel - vi måsle ha tillgång till amerikansk komplementteknik föratt fö fram konkurrenskraftiga produkter. Om vi skall kunna hålla vår teknik på toppen, så får vi belala det pris som gäller. Vi måsie följa de regler som amerikanerna ställer upp."

Detla ärganska uppseendeväckande. Många svenska exportörer vågar inte annat än följa de regler som amerikanerna ställer upp. Man baxnar. På del sättet dirigerar alltså USA svensk handel och sälier käppar i hjulen för svenska förelag som skulle vilja handla mera med socialismens länder.

Jag noierar med lillfredssiällelse au handelsministern klart deklarerar alt tankegångarna bakom den amerikanska embargopoliliken gentemot de socialistiska länderna vad avser civila varor är hell främmande för den svenska regeringen.

.Men frågan ärju: Vad skall man göra åt del? Skall man bara finna sig i det? Bör inte Sverige göra någon typ av framstöt för atl markera den mening som handelsministern här myckel klarl uttrycker?

Handelsministern säger på den punkten bara all Sveriges möjligheter att påverka USA inieärslora. Men nog måsledet väl vara av värde om vårt land på ett kraftfullt sätt uttrycker sin mening om en ordning som vi skarpt ogillar och som vi lycker är skadlig och kränkande för värt land och andra länder?

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om Sveriges självständighet i handelspolitiken

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk);

Herr talman! Jag är inle så tillfredsställd som Alf Lövenborg med den deklaration som handelsministern har gjort rörande sin inställning lill den

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om Sveriges självständighet i handelspolitiken

amerikanska embargopoliliken. Jag anser Ivärlom att det finns allt skäl för riksdagen all vara utomordentligt missnöjd med del svar som handelsministern har lämnat på denna fråga.

Hädar Cars medger alt USA allljäml beslämmer över vikliga delar av svensk expon till Sovjetunionen och andra socialistiska stater. Men han utlrycker ingen indignation över della, ingen politisk vilja att söka göra slut på del förnedrande beroendet av en främmande makts intressen och säkra Sveriges självständighet i handelspolitiken.

1 slällel finns del formuleringar i handelsministerns svar som kan tolkas som elt accepterande av den amerikanska utpressningspoliiiken. I de fall som

gäller "svensk export av varor och leknologi som är utvecklad i Sverige"

kan inga utländska begränsningar accepteras, säger handelsminislern. Betyder det all regeringen accepterar utländska begränsningar när del gäller andra varor och annan teknologi? Om della är den riktiga tolkningen, sä är handelsministerns uttalande uiomordeniligi uppseendeväckande.

En annan formulering i svarei visar atl regeringen Ullslen fakiiski accepterar USA:s embargopoliiik. Handelsministern redogör för innebörden av den amerikanska handelslagstiftningen, enligt vilken en köpare inle för reexportera viss amerikansk utrustning eller exportera produkter, i vilka sådan utrustning ingår, lill socialistiska stater ulan lillslånd från vederbörande amerikanska myndighel. Vidare säger han om berörda exportföretag:

"Huruvida företaget finner det förenligt med sina iniressen atl ingå avtal grundas påen kommersiell bedömning som regeringen ej har anledning alt la siällning till."

Del är, herr talman, ett fantastiskt uttalande av en regering i elt oberoende land. Den svenska regeringen skulle inte ha anledning att reagera mol att svenska förelag på della säll utsätts för utpressning från USA;s sida, säger handelsminislern. Vad är delta för flathet? Visserligen bygger regeringen Ullsten bara på 10 % av riksdagens ledamöter, men den måsteju ändå begripa all den har all företräda hela landels iniressen utåt.

Den nu aktuella fasen i USA;s bojkollpolitik mot de socialistiska siaierna inleddes 1947. Den kulminerade 1953, då embargopoliliken omfattade ca hälften av alla varor i den inlernalionella handeln. Del har beräknais atl den gällde inemot 500 olika varugrupper. Gunnar Adler-Karlsson har i sin doktorsavhandling Västerns ekonomiska krigföring 1947-1967 gjort en inträngande analys av den amerikanska bojkolipoliliken. Den boken torde ge en korrektare framslällning av förhållandena än de många gånger glidande formuleringarna i handelsministerns svar. När handelsministern sålunda lalar om att den s. k. COCOM-gruppen bildades på amerikanskt "initiativ" 1949, så ärju sanningen all länderna pressades atl bli medlemmar. Annars fick de ingen Marshallhjälp!

Det är också en sanning med stor modifikation atl Sverige, som handelsministern hävdar, "inte gjon några åiaganden" all följa de amerikanska reglerna. Jag skall be all fö cilera en avsnitt ur Gunnar Adler-Karlssons bok:

"Dag Hammarskjöld, sedermera FN;s generalsekreterare, dellog i de tidiga diskussionersom ledde lill CG-Cocom-arrangemanget. Som represenianl för del neutrala Sverige kunde han inle gå med på full medverkan i del. Det har dock upprepade gånger uppgivils av välinformerade diplomater och politiker att han slöt någon sorts 'genilemen's agreemeni' med Cocomgruppen. Denna överenskommelse uppges ha innehållit en deklaration rörande de regler som den svenska regeringen avsåg all tillämpa i fråga om export och transilole-verans av varor upptagna på Cocomlislorna, och i gengäld lovade den amerikanska sidan all begränsa de i Slockholm stationerade amerikanska diplomaternas verksamhet på della område. Vid ett svenskl regeringssammanträde i mitten av januari 1949 fattade man beslut om en del principer som senare blev vägledande för svenskl officiellt uppträdande. Del belönades starkt all Sverige måste behålla helt fria händer i fråga om del formella handhavandet av embargoprocedurerna. Svarei på de förslag som den amerikanska ambassaden i Slockholm hade överlämnat skulle emellertid rymma en klausul från svensk sida all den svenska regeringen skulle moiia embargolisiorna som 'informationsmateriar och beakta dem i vederböriig ordning vid förhandlingar om nya handelsavtal med östeuropeiska länder såväl som vid beviljande av exporilicenser. För alt undvika problem med sektion 117 (d) av Marshallhjälpslagen beslöts också att all import som finansierades med hjälp av krediter från del europeiska åleruppbyggnadspro-grammei skulle reserveras för inhemskt bruk, och alt speciella kontrollmöjligheter skulle erbjudas amerikanerna."

Så långt Gunnar Adler-Karlssons doktorsavhandling. De här uppgifterna har inte på något sätt blivit vederlagda.

Del var, herr talman, räll lysl om den amerikanska ulpressningspoliliken mot vårt land även under de år då den florerade som värst. Som dåvarande redaktör på tidningen Ny Dag uppsöktes jag flerfaldiga gånger av svenska affärsmän som hotats med repressalier eller svartlistats därför alt de brutit mot USA:s bojkotlregler. Ny Dag skrev om deua, men del gav ingen genklang i den s. k. stora pressen.

Nu har del varil myckel lysl ell antal år, och många irodde säkert atl den amerikanska politiken i delta avseende förändrats. Den 28 november i år avslöjade emellertid Dagens Nyheter all bojkottpoliliken fortsätter, att många svenska företag har problem därigenom och atl elt anial svenska företag finns med på en förteckning över svartlistade firmor från augusti i år. USA:s lista över varor som kräver specielll lillslånd för all fö exporteras omfaltar 60 sidor. Dagens Nyheter hävdar också atl problemet sannolikt kommer all växa. Jag ciierar;

"USA är världens främsta tillverkare av integrerade kretsar, halvledare och mikroprocessorer, som nu ingår i alll från datorer och räknedosor lill TV-apparater och symaskiner och vilkas användning ökar alltmer.

Ju mer den ökar, dess fler svenska företag får sin ösiexport bestämd av myndigheter i USA."

Herr talman! Jag anserall regeringen måsie ändra sin flala attityd genlemol den amerikanska ulpressningspoliliken. Den måsle besläml säga ifrån all den

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om Sveriges självständighet i handelspolitiken

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om Sveriges självständighet i handelspolitiken

inte acceplerar amerikansk överhöghet över svensk utrikeshandel. USA:s bestämmelser innebär en kränkande och otillböriig inblandning i ell självsländigl lands angelägenheter. Vi måste se lill att säkra Sveriges självständighet i handelspolitiken.

"Vi borde få en massiv manifestation, en världsopinion, mot USA;s föråldrade embargopoliiik när det gäller utrustning som inle har ell dugg mililär anknytning. Den är absurd." Detta säger Gunnar Wedell, verkställande direktör i Stansaab, ell av de förelag som har problem med USA;s politik. Del uttalandet kan man helt instämma i.

Tänker verkligen regeringen inte göra någonting? Kan vi fö ett klarl svar -ja eller nej - på den frågan?

Handelsminislern HÄDAR CARS;

Herr lalman! Under 1970-lalets första hälft ökade exporten till Östeuropa ganska bra, men dess värre har den ökningen inle fortsatt under de senaste åren. Det har lill en del berott på att de svenska koslnadsslegringarna försämrat konkurrensläget. Exportavmaliningen beror också på atl de socialistiska länderna i många fall nedreviderat sina tillväxt- och imporlpla-ner, och anledningen till det är atl de flesia av de länderna fått hög skuldsättning, bl. a. på grund av att den internationella konjunkturavmatt-ningen har försvårat deras export lill andra länder än Sverige.

Ett särskilt förhållande som komplicerar en snabb ökning av vår utrikeshandel med flera av de socialistiska länderna är atl de, för all försöka förbättra sin export- och valutasitualion, i växande grad kräver en direkl koppling av imporl- och exportaffärer. För all fö lill slånd en exportaffär måsle den svenske exportören ofta vara beredd att importera från vederbörande socialistland - ibland upp till 100 96 av värdet på den exponerade varan. Endasl myckel slora förelag har möjlighel alt hantera sådana krav. Mindre företag, för vilka redan exportanslrängningarna innebär stora krav, kan inte klara av all med framgång dessutom organisera omfatlande importaffärer.

Svenska förelag har i allmänhet svårare atl möta dessa motköpskrav än t. ex. Västtyskland, Japan och Frankrike,som haren större hemmamarknad alt placera importvarorna på. Del vore alltså önskvärt om man från östeuropeisk sida ville dämpa sina anspråk på motköp när det gäller handel med siaier som Sverige. Det skulle underiätta en ökning av handeln.

Sverige har också s. k. blandade regeringskommissioner med alla socialistiska länder i Ösleuropa utom Albanien. En vikiig uppgift för de kommissionerna, som sammanträder årligen, är jusl atl slimulera till ökal handelsutbyte. Vid del senasle mötet med den blandade regeringskommissionen med Sovjetunionen deltog inle mindre än ell 60-ial svenska afförsmän och vid möie med Bulgarien eu 20-ial. Svenska förelag deltar regelbundet, i samarbeie med Sverigesexport råd,ambassaderoch berörda departement, vid symposier och utställningar i Ösleuropa, alll i syfte all främja en vidgad svensk handel med Östeuropa.

Vi är just nu inne i en intensiv förhandlingsomgång med flertalet socialistiska länder i Östeuropa om nya långsikliga handelsavtal. Vår avsikt

härmed är bl. a. atl dessa avtal skall ge förelagen bäsla möjliga arbetsvillkor som kan hjälpa dem i deras kommersiella kontakter.

Sveriges ambassad i Moskva har under det senaste årel föll kraftigt utökade resurser för att främja handelsutbytet. Däriämle har vid ambassaden i Warszawa inrättats en särskild tjänst för kommersiella frågor. 1 Prag och Budapest finns sedan flera år handelssekrelerarkontor, och i övriga socialistiska länder sköts den kommersiella bevakningen på sedvanligt sätt av våra ambassader som en viktig del av deras verksamhel.

Jag lycker mig därmed ha besvarat Alf Lövenborgs frågor och bemött hans synpunkler belräffande mitt inlresse för alt öka handeln med de socialistiska staterna. Jag kan sammanfallningsvis säga all jag barett sådanl inlresse. Del vore värdefullt om handeln med de här staterna kunde vidgas utöver den nuvarande omfallningen.

Jag vill vidare säga till såväl Alf Lövenborg som Carl-Henrik Hermansson atl jag med inlresse har lagit del av de synpunkler på embargopoliliken som min vän Gunnar Adler-Karlsson framfört i sin doktorsavhandling. Den kritik som Carl-Henrik Hermansson med slöd av Gunnar Adler-Karissons avhandling framför riktar sig i allt väsentligt mot den dåvarande socialdemokraliska regeringen. Jag är säker på att dess förelrädare är fullt kapabla atl svara för sig själva. Jag har heller ingen anledning all tro all folkpartiet vid del tillfället hade i väsentliga avseenden andra åsikter än den socialdemokratiska regeringen hade. Pä den punkten vill jag emellertid reservera mig, eftersom min erfarenhei av de frågorna under den liden inle är särskill stor.

Svenska företag slår dess värre i flera fall inför en valsituation. Aniingen skaffar sig företagen genom imporl från USA den leknik och de komponenler som de behöver, och då Ivingas de underkasta sig bestämmelserna i den amerikanska embargopoliliken. Eller också förförelagen avstå från all skaffa sig de komponenter och den leknik som de är i behov av för sin ulveckling. Jag lycker inle all del är lillfredssiällande. Regeringen har anledning all reagera, och den gördel också. Mitt svar i dag här i riksdagen ärett uttryck för den svenska regeringens reaktion mot de bestämmelser som den amerikanska regeringen Ivingar svenska förelag att följa.

Den svenska regeringen har under senare år vid flera tillfällen klargjort sin inställning till embargopolitiken och dess tillämpning vid kontakter med USA på såväl regerings- som tjänstemannanivå. Senast gjordes sådana uttalanden då den förutvarande handelsministern sammanträffade med utrikesminister Cyrus Vance i Washington i somras.

Ett omfattande arbele läggs ned inom departementen och ullandsmyndig-helerna på att följa och analysera embargopoliliken och dess ulveckling och tillämpning. I ell lilet anial fall har svenska förelag vänt sig till regeringen med begäran om slöd i konkreia exporllicensärenden. Som exempel kanjag nämna Stansaab och ASEA. I allmänhet - inle alllid, men oftast - har regeringen och svenska myndigheter kunnal hjälpa det svenska företaget alt lösa problemen.

Man är, del vill jag underslryka, på amerikansk sida väl medvelen om den svenska regeringens insiällning och inser, Cari-Henrik Hermansson, atl

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om Sveriges självständighet i handelspolitiken

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om Sveriges självständighet i handelspolitiken

embargopoliliken i Sverige uppfällas som en belaslning i de bilaterala relalionerna mellan Sverige och Förenia siaierna.

ALF LÖVENBORG (apk);

Herr lalman! Jag vill bara säga lill Cari-Henrik Hermansson att del jag ullryckle tillfredsställelse över i inlerpellalionssvarel var följande formuleringar, som jag cilerade: "Tankegångarna bakom den amerikanska embargopoliliken genlemol de socialisliska länderna vad avser civila varor är hell främmande för den svenska regeringen. En fri världshandel är en oundgänglig förutsättning för en global ekonomisk utveckling och ett vikligl element för alt främja relalionerna mellan länder med olika samhällssystem."

Men det gäller ju, och det är del vikligasle, all leva upp lill den insiällning man ger ullryck för, all göra någoi ål saken, all gå till aktion, all protestera. Det finns ingen sådan avsikt i interpellationssvaret,och på den punkten torde Carl-Henrik Hermansson och jag vara lika missnöjda.

I sin replik uttryckte handelsministern återigen sin mening all del finns ett starkt inlresse av an öka handeln med de socialisliska länderna. Han var inne pä de problem somjag berörde och som visserligen finns men som man måsie söka lösa på olika sätt.

Jag har i en lidigare deball i den här kammaren framhållit vilken vikl man i de akiuella länderna fäsler vid möjlighelerna alt ulveckla industriell samverkan på olika områden. Del rör ju verkligl slora saker, och i någon män pågår sådanl samarbete, men en ulveckling på det områdei borde kunna ske.

Jag har någon gång lidigare lagil ell exempel från vårt grannland Finland. Del är ett exempel atl fundera över. Inom ramen för det samarbetet finns exempelvis del slora Kusiamusprojektet, där finska indusirier bygger ell helt samhälle i sovjetiska Karelen med bostäder, kommunikationer och industrier, bl. a. elt stålverk. Men sådana projekt har så slora dimensioner atl man måsle länka sig elt statligt engagemang, exempelvis via Statsföretag. Jag nämner della som elt exempel pade möjligheter som måhända föreligger, om man strävar efter alt öka handeln med de socialisliska länderna.

Jag vill sedan fören minut återvända lill frågan om embargot. Närdet gäller den amerikanska embargopolitiken verkar handelsminislern inle särskill handlingskraftig. Är man överens om atl den amerikanska embargopoliliken är skadlig, atl den direkt och indirekt lägger hinder i vägen för handeln med andra stater, bör man göra någonting åt del och inie bara inskränka sig till all registrera det som elt missförhållande och hänvisa till det svar som har getts här i kammaren. Det är inle alls tillräckligt.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! När del gäller den allmänna frågan om Sveriges handel med de socialistiska länderna har den nuvarande handelsministern redan erinrat om all jag hade en rätt lång debatt om den med den förre handelsministern, Slaffan Burenslam Linder. Jag skall inle upprepa vad jag sade då ulan bara

cilera något lilet stycke ur den debatten för atl än en gång ge uttryck för min uppfallning.

Jag påpekade alt del var en positiv anda som präglade Staffan Burenstam Linders svar. - Det var del också i del här avseendel i Hädar Cars svar i dag, vilket jag noierar med tillfredsställelse.

Den förre handelsminislern sade i den lidigare debatten att Sverige har ett starkt inlresse av en vidgad handel även med de socialistiska länderna. Jag påpekadealtjag kanske skulle ha formulerat det något annorlunda, nämligen atl Sverige har ett speciellt intresse för vidgad handel med de socialisliska länderna. Jag motiverade det på följande sätt:

"Det är naturligt för varje annan stat atl ha en relalivi omfallande handel med länder som representerar en så väldig ekonomisk potential. Ingel land som söker avsättning för sina produkier kan i egel intresse avstå från all söka utveckla en stor handel med de socialistiska länderna. För Sverige tillkommer alt del i belydande ulslräckning är fråga om grannländer med vilka del är naturligt atl ha breda ekonomiska förbindelser."

DeUa sades alltså den 10 februari i år.

Men då är den viktiga frågan: Hur skall vi kunna avlägsna de hinder som finns fören ulveckling av denna handel? Del finns objektiva problem, och del finns subjektiva svårigheter.

Eftersom herr Cars är positiv till en utveckling av Sveriges handel med de socialistiska länderna, något som han här upprepade gånger har deklarerat, vill jag peka på de båda konkreia förslag som jag ställde i debatten med den förre handelsminislern och som jag gärna vill vidarebefordra.

Det första var atl Sverige skulle instifta speciella krediiarrangemang när del gäller alt underiätta handeln med de socialisliska länderna. Herr Burenslam Linder var positiv på den punkten.

Del andra var atl regeringen - med hänsyn till all de socialisliska länderna ställer krav på kopplade affärer, något som herr Cars var inne på - skulle la initiativ till ett statligt bolag eller hjälpa en privat organisation pä fötterna för atl bli lill elt stöd för de mindre förelagen i Sverige när del gäller all gå in i sådana kopplade imporl- och exporlaffärer. De mindre företagen har utan tvivel svårigheter alt leva upp till de krav som ställs för atl de skall kunna medverka lill den ökning av handeln som vi båda anser vara önskvärd.

Jag skulle vilja be handelsminislern att yllerligare undersöka dessa båda möjligheter och - förhoppningsvis - lägga fram posiliva förslag för riksdagen.

Så lill frågan om den amerikanska embargopoliliken. Herr Cars säger all den krilik som Gunnar Adler-Karlsson framförde riklar sig mot den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Arbetet med hans bok avslutades ju 1967, och då hade som bekant inle tanken på en folkpartiregering ännu dykt upp här i Sverige - den föreföll rätt otrolig. Herr Cars säger sig vara obekant med folkpartiets dåtida åsikter i denna fråga. Det förvånar jag mig en smula över-del finns väl ändå en viss kontinuitet i folkpariieis politik pådet här området. Jag har mycket bestämda minnesbilder av alt man inte hade någon som helst avvikande mening, i varje fall inte offentligt framförd, från

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? Sveriges självständighet i handelspolitiken

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 Sveriges självständighet i handelspolitiken

den som den dåvarande socialdemokratiska regeringen representerade. Men vad vi i dag kritiserar är ju all regeringen, som för tillföllei råkar vara folkpartistisk, inle på ett belydligl skarpare säll reagerar mot den amerikanska embargopoliiik som fortfarande finns kvar och som naturligtvis är elt hinder för en ulveckling av våra affärer med de socialistiska länderna.

De allmänna formuleringarna i handelsministerns svar lycker jag är myckel svaga, och jag cilerade några avsnill som jag ansåg kunde lolkassom en form av acceplerande av den amerikanska embargopoliliken. Handelsminislern har ännu inte sagt någonling som vederiägger denna tolkning. Kan han göra det i debatten är det tacknämligt.

Del är två åtgärder som jag vill efteriysa från regeringens sida.

Den första är alt den inlägger en skarp offentlig protest hos USA;s regering mot den ulpressningspolitik som bedrivs gentemot svenska förelag. Del andra är alt man på ett mera bestämt säll lar upp denna fråga i internationellt sammanhang och söker fö en ändring till stånd. Del kan jusl nu vara del psykologiskt rälta ögonblicket alt göra det,eftersom de s. k. COCOM-listorna är under diskussion och skall revideras. En framstöt på det inlernalionella planet kan i del sammanhanget ge önskvärd effekt.

Handelsminislern HÄDAR CARS:

Herr lalman! De synpunkler som Carl-Henrik Hermansson framfört på östhandeln skall vi naturligtvis studera vidare och se i vad mån det finns möjligheter all lillvarala dem när del gälleratt främja en ökad handel mellan Sverige och de socialisliska staterna. Jag upprepar atl vi från regeringens sida ser positivt på en sådan ulveckling. Jag vill emellertid understryka alt handeln särskill när del gäller de socialisliska länderna inle är en fråga som avgörs enbari i Sverige, utan den sammanhänger naturligtvis med vilka varor som de socialisliska staterna kan erbjuda den svenska marknaden och vilket inlresse det kan finnas för de varorna hos de svenska konsumenterna. Som herr Hermansson är mycket väl medveten om är det ett starkt önskemål från de socialistiska länderna all handeln i alla avseenden är balanserad, dvs. all export och imporl lar ut varandra. Det sätter vissa gränser för vad som är möjligt all uppnå genom svenska insaiser.

Menjagharsom sagt med inlresse lyssnat på vad herr Hermansson har haft alt säga i del här avseendet, och vi skall beakta det i det fortsatta arbetet på alt försöka vidga handeln med de socialistiska staterna.

Jag är däremot lilet överraskad över all en så erfaren politiker som herr Hermansson har svårt att läsa innantill i mitl svar när det gäller del jag där säger om regeringens syn på den amerikanska embargopoliliken. Svarei ger inte ullryck för någon form av acceplerande av denna politik. Del är inle heller den svenska regeringens uppfallning alt den politiken är lill förmån för ett vidgat handelsutbyte och för en frihandel, vilket del är den svenska regeringens principiella uppfattning all vi skall ha. Jag hoppas därför atl herr Hermansson skall siudera svaret på den punkten ytterligare och vid dessa fördjupade studier komma till en annan uppfattning om vad del innehåller.

Del är riktigt alt del amerikanska exporlkontrollsystemel och COCOM-systemet befinner sig under omarbetning. Ingenting är dock ännu känt om de nya reglerna, hur de kan komma all se ut eller om de kommer atl innebära en skärpning av systemet. Elt genomgående drag i kritiken mot systemet från källor såväl inom som utom USA har dock gällt den utdragna handläggningstiden för många exporllicensärenden. Vi hoppas atl de nya reglerna kommer atl innebära en förenklad och snabbare handläggning av ärendena. Vi är emellertid oroade över de krav på ökad restriktivitet som har framförts i Förenta staterna och för all en skärpning av exportkonirollsysiemet skulle fö negaiiva konsekvenser för teknologisamarbelet mellan Sverige och USA -ett samarbete som vi sätter stort värde på och självfallet önskar fortsätta.

Till AlfLövenborg vill jag säga all jag är mycket hedrad över den tilltro han hyser lill den svenska regeringens möjligheter att påverka den amerikanska regeringen närdet gäller embargopoliliken. Del är inte bara så att den svenska regeringen kan ha elt kontrollerande inflyiande över den svenska riksdagen trots sin knappa mandatantal i denna sal, utan den har dessutom ganska stora möjligheter all påverka den amerikanska regeringen och den amerikanska kongressen - om man får tro Alf Lövenborg. I den fråga vi diskuierar nu skulle jag gärna se all han hade rätt. Dess värre ärdet väl inte så, utan vi för nöja oss med atl genom ett upprepande av del den förutvarande regeringen har gjort, och möjligen också på andra vägar, framföra svenska regeringens principiella uppfallning om embargopolitiken i förhoppning om att de krafter som verkar både inom och utom USA mot den politiken skall växa i siyrka och leda lill all den amerikanska kongressen och den amerikanska regeringen är beredda att ompröva och tänka om i fråga om embargopolitiken.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om Sveriges självständighet i handelspolitiken

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Handelsminislern ansåg all jag hade svårl att läsa innantill i den text han har föredragit. Han talade om min erfarenhet som politiker osv. Herr Cars harju också, som vi alla vet, en lång erfarenhet som politiker, även om den inte hela liden har försiggått inom detla hus-men del finns ju politik utanför riksdagshuset också som bekant. Jag vill kvittera hans artighet och säga all jag är förvånad över alt en så erfaren politiker som herr Cars inle rikligl vet vad det slår i del interpellationssvar han läser upp. Ett avsnill i inlerpellalionssvarel leder mig, vid del han kallar djupare studier, dvs. förnyade omläsningar, lyvärr icke till någon annan uppfattning än den jag givit uttryck för.

De satser som finns där - och jag kan cilera dem än en gång - tycker jag vittnar om flathet från regeringens sida. Man säger: "Regeringen motsätter sig emellertid med skärpa varje framstöt från andra länders sida om all tillämpa restriktivitet vad gäller svensk export av varor och leknologi som är utvecklad i Sverige. I sådana fall kan inga utländska begränsningar accepteras." Skall detta, herr Cars, tolkas på del viset som jag frågade om i milt första inlägg, att när del gäller andra varor och annan leknologi så accepterar regeringen utländska begränsningar?

Min krilik gällde också början på hela della stycke, där det sägs om de

4 Riksdagens proiokoll 1978/79:57-58

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm Sveriges självständighet i handelspolitiken

svenska exportföretagen: "Huruvida företaget finner del förenligt med sina intressen alt ingå avtal grundas på en kommersiell bedömning som regeringen ej har anledning all la ställning till."

Detta lycker jag vilinar om flathet. Vår regering måste självfallet ha en uppfatlningom och ta ställning till den ulpressningspolitik som USA på delta sätt bedriver gentemot svenska exportföretag. Det förvånar mig all inle handelsminislern gjorde det på ett belydligl klarare och skarpare sätt än vad som förekom i interpellationssvaret.

Nu har han sagt alt man på nyll skall framföra sina meningar lill USA. Jag vidhåller vad jag sade tidigare, au jag lycker della borde ske i form av en mycket skarp offenllig prolesl, när nu dessa frågor kommit upp lill offentlighetens yla igen, och atl man borde begagna tillfället att också la upp det i inlernationella fora,eftersom det nu kan vara ett lämpligl lillfälle all söka fö lill slånd en avgörande förändring av de regler som USA;s regering och övriga makthavare hittills envisals med att vilja tillämpa. Dessa regler kan nämligen inte accepieras av ett oberoende land. Om herr Cars har dubier på den punkten, kan han ju gå till förnyad läsning av sin vän Gunnar Adler-Karissons doklorsavhandling.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Jag vill säga lill statsrådet Cars att jag verkligen inle har någon övertro på den folkparlistiska regeringen, men den bör i varje fall fö pröva sina möjligheter och visa vad den vill och vad den duger till när del gäller att bekämpa den embargopoliiik som vi alla säger oss kritisera. Del är inle rikligl all USA skall försöka dirigera vårt lands och andra länders handelspolitik, även om det sker genom indirekta metoder.

Vi kommer förmodligen inte längre i den här debatten, men jag vill framhålla att jag lycker alt detta är en så stor fråga all man inom regeringen allvarligt bör fundera över vilka skarpa, indirekta aktioner som kan sättas in för all fö ell slut på detta.

I den DN-artikel som jag cilerade och som jag byggde slörre delen av min interpellation på slår del bl. a. atl irritationen över USA:s embargopoliiik finns inle bara i Sverige utan också i Frankrike, England och Västtyskland. Det är förmodligen riktigt. Också i USA pågår en diskussion om dessa frågor. Det står i samma artikel alt man där opponerar sig mot embargopolitiken.

Finns det en utbredd opinion i skilda länder, då ärjag helt överens med Carl-Henrik Hermansson om alt den svenska regeringen bör göra något på del inlernalionella planet. Den opinionen bör få slöd av en svensk aktion i någon form. Man bör alltså inle bara finna sig i della.

Handelsminislern HÄDAR CARS;

Herr lalman! När det gäller vad jag angivit i mitl svar i fråga om en kommersiell bedömning är det naturligtvis så, herr Hermansson, alt ett företag slår i valel mellan all aniingen acceptera de begränsningar som följer av den amerikanska lagstiftningen och därmed avstå från atl la emol den teknologi och de komponenter som de amerikanska företagen kan leverera

eller alt acceptera dessa beslämmelser. I det valet måste företagel göra en kommersiell bedömning, en bedömning som den svenska regeringen som sådan inte har all eller kan lägga sig i. Del skulle föra väldigt långt, om den svenska regeringen försökte styra företagen i deras kommersiella bedömningar av om det är önskvärt eller inle önskvärt att från Förenta staterna skaffa sig den teknologi som man behöver eller av om man kan skaffa sig denna teknologi på annat håll och därigenom bevara sin handlingsfrihet när del gäller t. ex. export lill de socialistiska länderna.

Dess värre är det så att alternativet till att importera teknologin från Förenta staterna är atl importera den från något land som i dessa avseenden genom COCOM är lierat med den politik som Förenta staterna för. Detla gör alltså alt vår ståndpunkt inte innebär atl den svenska regeringen accepterar den amerikanska politiken. Jag tycker atl jag givit uttryck för detla såväl i mitt första inlägg som i de följande, och jag hoppas alt Cari-Henrik Hermansson är införstådd med denna regeringens ståndpunkt.

Formerna för alt framföra den svenska regeringens uppfallning i denna fråga kommer vi att välja på så säll att vårt agerande för den största möjliga effekten när del gäller alt åsiadkomma en förändring av denna politik. Vi kommer inte atl spela för gallerierna, ulan mera för saken.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 Sveriges självständighet i handelspolitiken

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Det jag reagerade mot var att det i handelsministerns svar fanns en tendens att reducera denna sak lill en fråga som gällde enskilda företags kommersiella bedömningar, vilket är helt felaktigt. Det är nämligen en fråga som gäller Sveriges nationella självständighet och hur vi skall tillkämpa oss ett verkligl oberoende i handelspolitiken. Del är del som är den slora frågan, inle hur det enskilda företagel finner sig tvunget alt välja i den tvångssituation som det har försalts i lill följd av den amerikanska embargopolitiken.

Vill man främja en god sak, herr handelsminister, trorjag all man bör lala öppet om den. Jag tror det är fel att reducera en debatt i den svenska riksdagen eller ett öppet uttalande från den svenska regeringen till någonting som man kallar "spel för gallerierna". Jag är anhängare av en öppen diplomati och tror atl den har den största effekten.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Som herr Hermansson vet är riksdagens protokoll en offentlig handling.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Man bör icke använda frasen "spel för gallerierna" om riksdagsdebatter.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 den statsbidragsberältigade utbildningen för arbetslös ungdom

§ 10 Om den statsbidragsberältigade utbildningen för arbetslös ungdom

Statsrådet Bl RGIT RODHE erhöll ordet föratt besvara CA/Zs/cz-M/sso/jsls) den 28 november anmälda fråga, 1978/79:185, lill arbetsmarknadsministern, och anförde;

Herr lalman! Christer Nilsson har frågal chefen för arbetsmarknadsdepartementet om han dels anser att det är rimligt att arbetslösa ungdomar förvägras utbildning, därför atl offenlliga utbildningsanordnare inte kan komma överens om den inbördes ersättningen, dels avser att vidta några åtgärder för att undvika likartade fall.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

I det fall som Christer Nilsson åsyftar skulle inom gymnasieskolan anordnas en s. k. kortkurs inom del bygg- och anläggningstekniska områdei för en grupp arbetslösa ungdomar. Utbildningen skulle föriäggas lill AMU-center, eftersom där fanns ledig utbildningskapacitet. AMU-centrets lokaler, utrustning och lärarkrafl skulle därvid utnyttjas.

Skolöverstyrelsen (SÖ) har, enligt särskilt bemyndigande, rätt alt sälja ledig utbildningskapacitet inom arbetsmarknadsutbildningen. Prissättningen sker därvid enligl en av SÖ upprättad prislista. Kostnaden i det nu aktuella fallet skulle för kommunen uppgå till 75 000 kr. Kommunen skulle emellertid endasl erhålla 25 000 kr. i form av del extra statsbidrag som ulgår per kurs för atl täcka kommunens merkostnader för alt anordna sådana kurser. I realiteten innebär det all kommunen av egna medel skulle fö betala lärarkostnaderna,vilket inte kommunen behöver göra om lärarna är anställda i kommunens gymnasieskola.

Enligt vad jag har erfarit bereds f n. inom SÖ två ärenden som berör denna fråga. Jag är därför inle beredd atl nu göra något uttalande i det konkreia ärendet. Men min principiella uppfattning äralt reglerna för arbetsmarknadsutbildningens medverkan i de s. k. kortkurserna inte för utformas så, att man försvårar möjligheterna alt bereda arbetslös ungdom utbildning. Jag räknar därför med alt de oiympligheler i nuvarande bestämmelser som framkommer i frågan skall kunna rättas till.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr lalman! Jag ber alt fö tacka statsrådet Rodhe för svarei.

I höstas skulle en grupp arbetslösa ungdomar i Norrköping erbjudas en s. k. kortkurs på det bygg- och anläggningslekniska områdei. Kursen blev emellertid inte av, därför atl olika myndigheler inte kunde komma överens om vem som skulle belala den.

Kommunens försök atl ge utbildning ål arbetslös ungdom stoppades alltså av byråkratiskt krångel, och det skedde vid en lidpunkt då arbetslösheten bland ungdom låg på en mycket hög nivå.

Jag är, herr talman, nöjd med den principdeklaralion som slalsrådel Rodhe gjorde i svarei på min fråga. Av svarei alt döma är regeringen beredd att ändra

statsbidragsbestämmelserna, så att vi i framtiden kan undvika händelser av det slag som redovisades i frågan.

Till slut vill jag bara säga alt jag hoppas att regeringen snart ändrar de bestämmelser som vi nu diskuierar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om försöksverksamhet med en kombination av utbildning och praktikarbete för arbetslös ungdom

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 försöksverksamhet med en kombination av utbildning och praktikarbete för arbetslös ungdom

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för alt besvara Lars-Ingvar Sörensons (s) den 30 november anmälda fråga, 1978/79:196, och anförde:

Herr talman! Lars-Ingvar Sörenson har frågal mig dels varför försöksverksamheten med omväxlande utbildning och praktik ännu inte har påbörjats, dels när jag räknar med att försöket kan inledas.

Enligt vad jag erfarit har skolöverstyrelsen (SÖ), efter samråd med gymnasieuiredningen och arbetsmarknadsstyrelsen, redan i maj lagit vissa kontakter med sju kommuner för att undersöka intresset för denna verksamhet. Dessa kommuner är Göteborg, Hallsberg, Linköping, Katrineholm, Lycksele, Södertälje och Umeå, SÖ har därefter hållit två konferenser rörande uppläggningen av försöksverksamheten i de sju kommunerna med företrädare för de lokala och regionala skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna. Med hänsyn lill vad som har framkommit under dessa konferenser har SÖutfördat föreskrifteroch anvisningar för försöksverksamheten. En formell inbjudan till aU delta i försöksverksamheten har den 11 oklober 1978 gått ut till de sju kommunerna från SÖ. Enligt de uppgifter som hittills har inkommit från dessa kommuner till SÖ torde försöksverksamheten komma att omfatta minst 180 elever. Jag räknar med att verksamheten skall kunna påbörjas inom kort.

LARS-INGVAR SÖRENSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka skolministern för svaret på min fråga. Det innehåller i sin korta koncentration en redogörelse för vad SÖ har gjort i ärendet sedan regeringen fattade sitt beslut med anledning av proposilionen 1977/78:164.

Det hade också varit av värde att få veta på vilket sätt regeringen hargått in för all försöka effektuera sitt löfte i denna proposition alt försöksverksamheten skulle komma i gång höstterminen 1978. Någon sådan verksamhet har inte startat.

Jag har läst i tidningarna att skolministern är intresserad inte bara av dessa frågor utan också av skolfrågor i allmänhel och reser omkring i riket för att informera sig om läget i dessa avseenden. Jag har därför tagit tillfället i akt, herr talman, alt något belysa hur läget är speciellt i Göteborg. Vi har fött en mycket svår utveckling i Göteborg på ungdomsarbetslöshetens område. Ijuli

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 försöksverksamhet med en kombination av utbildning och praktikarbete for arbetslös ungdom

1976 hade vi drygt I 000 arbetslösa ungdomar under 25 år. I juli 1977, elt år senare, hade della antal fördubblats så all vi var uppe i över 2 000 arbetslösa ungdomar. I sommar har antalet stigit lill över 3 000 öppet redovisade arbetslösa ungdomar.

Bakgrunden till denna utveckling är, som väl alla känner till vid det här laget, omfattande strukturförändringar som drabbar regioner som Göteborg mycket kraftigt. Vi har fått förändringar som inte längre betraktas som konjunklurella utan som svårartade långsikliga strukturella förändringar. Vi räknar med att Göteborgsområdet från mitten av 1970-talet till 1982-1983 kommer att lappa borlål 10 000 varvsarbetstillfällen och därutöver i infra-slrukture runt omkring varven ungefär 6 000 arbetstillfällen. Det betyder i runt tal 16 000 missade arbetstillfällen under denna korta tidrymd. Samtidigt kommer mängder av ungdomar ut i Göteborgsregionen och kan inte få några arbetstillfällen.

Göteborgs kommun har gått in för att med kraftiga åtgärder försöka göra något ål detla läge. Den har med sin begränsade kommunala ekonomi uppgiften alt ge arbelslillfällen i planerad verksamhel åt 2 680 personer. I statligt beredskapsarbete sysselsätts ytterligare 529 ungdomar, i kommunalt beredskapsarbete 1 558 och i enskilt beredskapsarbete 265. Totalt inkl, dem som sysselsätts vid AMU-centra m. m. berörs i della sammanhang ca 6 700 ungdomar. Det betyder alt vi så gott vi kan försöker åtgärda de här områdena.

Del hade varil av värde för mig att få vela också om statsrådet är beredd -när kommunalekonomin nu inte räcker till för göteborgarna att klara ul dessa långsikliga problem - atl gå in med ytterligare sådan verksamhel som planerades hösten 1977 också för budgetåret 1979/80.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Det är riktigt, som frågeställaren Lars-Ingvar Sörenson böriade med att säga, all jag ägnar en hel del av min lid åt au dels fastställa fakta, dels studera konstruktiva lösningar inom det problemområde det här gäller. Jag har rest runt och bl. a. studerat förhållandena i Malmö, Göteborg och Luleå, senare Norrbotlensregionen. Jag vill gärna begagna tillfället till all sägaatt vad jag såg i Göteborg imponerade mycket på mig. Det visade att man där på ell både beslutsamt och konstruktivt sätt arbetar med problemen.

Den konkreta fråga som ställdes sist ligger såvitt jag förstår inte inom del frågeområde som vi här behandlar, och jag känner mig därför förhindrad att avge något svar. Jag antar också att Göteborg kommer alt inge ytterligare äskanden inom detta område, och då finns det anledning all återkomma.

Jag vill i det här sammanhanget betona all min förelrädare i ämbetet, i den proposilion som ligger till gmnd för de anvisningar som sedan givits för den här försöksverksamheten, underströk att den föratt bli framgångsrik måsle ges en klar lokal förankring och utformas utifrån de lokala fömtsällningar som finns. Det betyder också att det framför alll är kommunerna som har atl la initiativ och göra förberedelser, utforma de närmare prakliska reglerna för

hur verksamheien skall utformas inom ramen för de anvisningar som givils av regeringen och i andra hand skolöverstyrelsen.

LARS-INGVAR SÖRENSON (s);

Herr talman! Jag beklagar atl statsrådet Rodhe inle kunde lala om för riksdagen vad statsrådet ämnar göra på det här området för budgelårel 1979/ 80. Det var dock möjligl för den förra skolministern atl inom ramen för den proposilion som Rolf Wirtén lade fram på våren 1978 tala om vad hon önskade göra på del här områdei.

Jag kan då inte göra mer än alt beklaga all vi inle för något löfte om alt en sådan här handläggning av aktiviteter på detta fält fortsätter. Detta hade varit av värde för oss, inte minst mot bakgrund av de svårigheter jag försökte redogöra för som Göteborg har med all fullfölja planerna på långsiktig förbättring av lägel för de många arbetslösa ungdomarna i Göteborg. Statsrådet Rodhe varju också benägen alt omvittna all kommunen sysslade med detta.

Vad jag försökte säga var all situationen är sådan alt man på det kommunalekonomiska planet inte har möjligheter alt på lång sikl klara ut de ekonomiska förutsättningarna för att lösa problemet och atl det därför var betydelsefullt atl slalsmaklerna gick in och lyfte upp lösningen av della problem på en nationell nivå.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om försöksverksamhet med en kombination av utbildning och praktikarbete JÖr arbetslös ungdom

Statsrådet BIRGIT RODHE;

Herr lalman! Jag irodde all det borde ha framgått av vad jag har sagt, men jag vill här ytteriigare understryka alt jag tillmäter försöksverksamheten en utomordentligt stor vikt. Den har belydelse inte bara för de kortsiktiga problem som här bl. a. illustrerades med Göteborgssilualionen ulan också för den mera långsiktiga planering som ligger inom gymnasieutbildningens ansvarsområde. Det är väl därför naturligt - även om jag nu inte kan säga någonting mera konkret - att man inte hastigt kan avsluta en sådan försöksverksamhet, särskilt som den ju ännu inle praktiskt har kommit i gång.

Det är väl lyvärr också så att del inte går alt så snabbt rätta till själva saklägel genom en försöksverksamhet, utan en uppföljning av den nu planerade försöksverksamheten kommer säkerligen att behövas också på längre sikt. Jag antar atl vi därför kan fö tillfälle atl återkomma lill den diskussion som Lars-Ingvar Sörenson gärna i dag ville föra.

LARS-INGVAR SÖRENSON (s):

Herr lalman! Nu tyckte jag att svaret var mer positivt. Jag var lilet oroad över det första svaret, där statsrådet gick rätt lättvindigt förbi min frågeställning. Men jag tolkar nu detta svar positivt i den meningen, att statsrådet Rodhe är beredd att göra vad hon kan för att lösa de här problemen också i Ibrlsäuningen. 1 vår pariimotion, som avvisades, begärde vi 2 000 platser av den här karaktären. Nu fick vi 200 - bara en tiondel - men jag tolkar ändå

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om anonymitet för meddelare i vissa fall

statsrådets svar positivi och hoppas alt den ulveckling som nu har påbörjats kommer atl fortsälla, men i än större skala.

Statsrådet BIRGIT RODHE;

Herr talman! Jag vill, bara för undvikande av missförstånd, säga alt jag naturiigtvis inte har lagil någon ställning mellan 2 000 och 200 platser, eller rättare sagt atl jag t. v. har atl arbeta inom det av riksdagen fattade beslutet, som gäller 200 platser.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om anonymitet för meddelare i vissa fall

Juslilieminislern SVEN ROMANUS erhöll ordei för an besvara Olle Svenssons (s) den 7 december anmälda fråga, 1978/79:218, och anförde;

Herr talman! Olle Svensson har frågat mig när riksdagen kan vänla förslag med anledning av det betänkande som utredningen om anonymitetsskydd vid beslag och husrannsakan avlämnade till regeringen i juni 1976.

I sitt betänkande (SOU 1976:36) Anonymitet och tvångsmedel behandlade utredningen frågan om ett förstärkt skydd vid beslag och husrannsakan för den räll lill anonymitet som enligl tryckfrihetsförordningen tillkommer bl. a, meddelare och författare till tryckt skrift.

Flertalet remissinstanser ställde sig positiva till grundtankarna och de allmänna riktlinjerna i utredningsförslaget. När det gällde den närmare utformningen av reglerna framkom emellertid olika uppfallningar. Flera remissinstanser underströk behovel av en översyn även av reglerna i rättegångsbalken om edilionsplikt och reglerna i skattelagstiftningen om användande av tvångsmedel i olika sammanhang.

Under lagstiftningsärendets beredning inom regeringskansliel fann jag behov av alt göra en samlad översyn av tvångsmedelsregleringen. Bakgrunden var bl. a. de ändringar som vidtagits i regeringsformen i syfte all stärka de medborgeriiga fri- och rättigheterna och i tryckfrihetsförordningen för alt förbättra anonymitetsskyddet för meddelare, förfallare och andra upphovsmän. Vidare hade riksdagen i mars 1977 avslagit propositionen 1976/77:202 i vad den avsåg nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål. Riksdagen fann all propositionsförslaget, som även innehöll regler till skydd för del iryckfrihelsräilsliga anonymitetsintresset, borde övervägas ytteriigare när del gällde frågan om rätt atl använda s. k. överskoltsinformaiion vid telefonavlyssning. Riksdagen, som pekade på au problemet inte var begränsat till telefonavlyssning utan kunde uppkomma också i fråga om andra tvångsmedel, ansåg det önskvärt alt fö generella lösningar för olika typer av tvångsmedel.

Efter beslut av den dåvarande regeringen den 29 juni i år tillsatte jag en kommitté med parlamentarisk sammansältning för all se över ivångsme-delsregleringen vid förundersökning i brottmål m. m. Kommittén skall göra

en fullständig översyn av rättegångsbalkens bestämmelser om straffproces-suella tvångsmedel och liknande åtgärder, t. ex. edilionsplikt och syn. Till de straffprocessuella tvångsmedlen hör bl. a. beslag och husrannsakan. I kommitténs uppdrag ingår även atl undersöka behovet av ändrade regler för användning av tvångsmedel och liknande åtgärder ulanför rättegångsbalkens område och så långt som möjligl samordna bestämmelserna med vad kommittén kan komma all föreslå i fråga om den grundläggande regleringen i rättegångsbalken. Syftet med översynen är bl. a. alt söka stärka skyddet för olika enskilda intressen som kan komma alt beröras vid användande av tvångsmedel.

I direkliven för kommittén (Dir. 1978:57) fastslås atl det aren vikiig uppgift för kommittén all se över möjlighetema alt stärka anonymitetsskyddet vid tvångsmedelsanvändning. I syfte alt skapa ell fullgott skydd skall kommittén söka finna en samordnad reglering för olika typer av tvångsmedel. Anony-miielsulredningens förslag har överlämnats till kommittén, som har atl överarbeta della från de allmänna utgångspunkter som gäller för kommit-téuppd råget.

Kommittén har nyligen börjat sitt arbele. Jag kan för dagen inte säga något om när det kan vara slutfört.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om anonymitet för meddelare i vissa fäll

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Jag ber atl fö lacka för del utförliga svarei.

I oktober 1973 förordnade allmänne åklagaren om husrannsakan bl. a. på Folket i Bild kulturfronts redaktion. Den 31 oklober 1973 tillskrev Pressens samarbeisnämnd, som är ell organ för samarbete mellan Tidningsutgivare-föreningen och Journalistförbundet, regeringen med krav på förstärkning av anonymitetsskyddet och skyddet för meddelare. Den 4 januari 1974 tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen fiera s. k. IB-utredningar samt gav inassmedieulredningen tilläggsdirektiv.

Den nuvarande justitieministern var själv ordförande i massmedieutredningen, därjag deltog som ledamot, och vi kan konstatera atl utredningens förslag lett lill ändringar - vilket också sades i svarei - i tryckfrihetsförordningen som innebär en väsentlig förslärkning av meddelarskyddel. Dessa nya regler trädde i kraft den I januari 1978.

I samband därmed har också vissa förändringar skett i fråga om kriminaliseringen av spionbrott. Bl. a. belräffande ryktesspridning i fred enade sig riksdagen, med en majoritet av socialdemokraler och folkpartister, om atl denna broiisbeteckning inte borde tas upp i TF:s brotlskatalog.

I svaret på min fråga omnämns två andra uiredningar som tillsattes i detla sammanhang, båda berörande konflikten mellan intresset av bevarad anonymitet och samhällets intresse att bekämpa brott. I fråga om telefonavlyssning, beslag och husrannsakan har användningen av dessa spaningsmedel, i särskilda kommiiiéförslag som utarbetats i nära kontakt med publicistiska förelrädare, kringgärdats av restriktiva regler. Dessa förslag är avsedda alt i tryckfrihetsförordningens anda vidmakthålla allmänhetens förtroende för att meddelanden lill massmedier inte förs vidare eller blir tillgängliga för

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om anonymitet för meddelare i vissa fäll

obehöriga. I ett fall har proposilion lagts fram om nya regler för telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål. Denna ledde, som justitieministern säger, inte lill lagstiftning.

Justitieminister Romanus upplyser nu om alt dessa för yttrandefriheten så viktiga frågorom anonymitet och tvångsmedel -jag frestas atl uttrycka mig så drastiskt - begravts i en ulredning, vilken tillsattes i somras. Den har många andra tidsödande uppgifter och har ännu inle haft sitt första sammanträde. Sven Romanus säger också att han inle vet när utredningen kan bli färdig. Jag vill fråga justitieministern om han inte upplever denna lempoförlust i beredningsarbetet som något av ett misslyckande. I dag är det mer än fem år sedan pressen tillskrev första statsmaklen i denna fråga, och del blir på nyåret fem år sedan den socialdemokraliska regeringen markerade frågans vikl genom alt tillsätta de s. k. IB-utredningarna.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Det framgår av Olle Svenssons eget anförande hur många frågor det är i del här problemkomplexet som verkligen har ett inbördes sammanhang. Den ursprungliga fråga som ställdes gällde regleringen av beslag och husrannsakan. Men den debatt som nu är aktuell i tidningarna rör hur man skall anse rättsläget vara belräffande förfarandet vid telefonavlyssning på tidningsredaktion. Del visarall den här frågan kan komma upp inle bara belräffande beslag och husrannsakan, ulan den gäller generellt alla tvångsmedel. Problemet gäller inte bara när tvångsmedel skall kunna användas ulan också hur man skall behandla den myckel besvärliga frågan om s. k. överskoltsmaterial som kommer fram vid en tvångsåtgärd.

På den sista punkten har riksdagen direkt uttalat atl det behövs en samlad översyn, så att man för likartade regler för olika tvångsmedel. Riksdagen avslog i det sammanhanget del konkreta förslag som förelåg på den punkten. Jag tycker detla visar att vi måste ha en samlad bedömning av förhållandet mellan tvångsmedel och tryckfrihetsförordningen. På den punkten vill jag gärna säga alt vid användande av tvångsmedel på område där man kan komma i konflikt med tryckfrihetsförordningen är del självklart alt man skall använda mycket stor varsamhet. Men rättsläget behöver klargöras, och frågan ingår i kommitténs direktiv. Även om del innebär lempoföriusl måsle frågan bli föremål för en generell bedömning. Och atl göra en sådan är vad kommittén har i uppdrag.

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Jag känner väl lill de motiv för ytterligare bearbetning av frågan som justitieministern anförde redan i sina direktiv lill den Wenner-grenska utredningen. Jag undrar om vi ändå inte måste säga oss an det kan tolkas som något av elt brislande inlresse för frågan all låla en stor utredning ta över den först två år efter del att betänkandet från ulredningen om anonymitetsskydd vid beslag och husrannsakan lagts fram. Vad som yllerligare återstod atl bearbeta var ändå inte mer än atl del kanske kunde ha skett genom en departemental beredning eller åtminstone i samarbete med

exempelvis yttrandefrihelsutredningen och den här nya utredningen.

Vad sedan gäller frågan om skyddet för del iryckfrihelsräilsliga intresset vid telefonavlyssning är del riktigt att proposilionen inte ledde lill lagstiftning. Åtminstone vi socialdemokraler förutsatte emellertid alt överarbet-ningen skulle ske snabbi och inte med den förhalning som det innebär atl del dröjde så länge innan utredningen tillsattes och att frågan bakades samman med så många andra komplicerade problem.

Jag finner det djupt olyckligt alt förstärkningen av anonymitetsskyddet för meddelare och annan upphovsman i TF inte har fött snabb efterföljd i brottsbalkens reglering av tvångsmedlen. I den allmänna debatten har det på sistone exempelvis ifrågasatts om det kan förhålla sig så att, om misstanke föreligger om brotl mot en enda person i sammanhang där telefonavlyssning är möjlig, en växel hos ett massmedieförelag med fiera lusen anställda kan bli föremål för telefonavlyssning. Jag anser det vara elt groteskt påstående med tanke på innebörden av tryckfrihetsförordningen. Jag vill uppmana justitieministern alt här dementera att del finns en sådan laglig möjlighet för polisen i dess spaningsarbete att urholka anonymitetsskyddet.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? anonymitet för meddelare i vissa fäll

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Jag kan ytterligare för atl visa hur dessa frågor hänger ihop nämna att samiidigi med lillsällandet av den aktuella utredningen utarbetades tilläggsdirektiv till en ulredning under budgetdepartementel. Dessa tilläggsdirektiv gav den utredningen i uppdrag att gå igenom motsvarande frågor beträffande tvångsmedel på skattelagstiftningens område. Men det är klarl utsagt i direkliven all den övergripande bedömningen ankommer på den kommitté som är tillsatt inom justitiedepartementet. Atl Olle Svensson nu nämner frågan om telefonavlyssning på tidningsredaktion visar just atl det inle räcker med en separat lagstiftning beträffande beslag och husrannsakan, eftersom frågan gäller över hela fältet och kan sägas vara väl så vikiig när det gäller telefonavlyssning.

I fråga om telefonavlyssning kanjag intesäga mer om rättsläget än atl det enligl min mening är i och för sig möjligt att använda tvångsmedel även på tryckfrihetsområdet under de förutsättningar som finns angivna i vanlig lagstiftning. Men som jag nämnde tidigare är det fråga om en avvägning mellan olika intressen, där tryckfrihetsförordningens intressen skall väga mycket tungt.

Jag vill bara erinra om alt chefen för rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning i pressen har uttalat atl det under hans tid som chefför avdelningen inte har förekommii någon avlyssning på en tidningsredaktion.

OLLE SVENSSON (s);

Herr talman! Jag vill inte bestrida vad justitieministern senast sade, att frågan om telefonavlyssning kan vara väl så vikiig som frågan om beslag och husrannsakan när del gäller risken för kollision med anonymitelsintressel. Men min synpunkt är atl om man har genomfört en förändring i tryckfrihetsförordningen, som både Sven Romanus och jag har påstålt innebär en

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om anonymitet för meddelare i vissa fall

förslärkning av anonymitetsskyddet, är det olyckligt om vi får en urholkning av detla på grund av all brottsbalkens regler inte snabbt ändras. Det är ambitionen att snabbi fullfölja detla som jag här har efterlyst.

Del sista som justitieministern sade tyckerjag är vikligl. Del är väsentligt all justitieministern uttalar sig och motverkar den oro som i dag finns bland massmediepersonalen och bland allmänhelen. Allmänheten är orolig för att uppgifterna inte förblir anonyma om den vänder sig till ett stort massmedieförelag. Jag anser därför all del är viktigt att justitieministern sade att man måsle förfara varsamt så atl telefonavlyssning inle kränker anonymitetsskyddet.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Jag kan gärna säga all jag för min del tror all Olle Svensson och jag är ense i fråga om de mål som vi syftar lill. Jag vill bara betona atl det uppdrag som nu har giviis till kommittén gäller just denna fråga -det är en av huvuduppgifterna för kommittén. Och detär klarl all kommittén skall arbeta med all den skyndsamhel som är möjlig. Men jag kan inle förstå om Olle Svensson menar atl man skall bryla ul detaljen om beslag och husrannsakan ur detta problem. Men jag vill ytteriigare betona alt jag tror all vi i sak är ense om atl del behövs en reglering på del här områdei.

OLLE SVENSSON (s);

Herr lalman! Jag vill gärna understryka atl jag inle alls tvivlar på att justitieministern personligen är intresserad av alt fö ett fullföljande av de här frågorna genom förändringar i brottsbalken. Jag kanske då för lolka svarei så, all den ulredning som tillsattes i juni och som ännu inle haft sitl första sammanträde-del är försl den 15 januari 1979 som det sammanirädei skall hållas - bör skynda på. Jag kanske ock.så för tolka svaret så, all den bör prioritera jusl denna fråga - som är så viktig - så atl vi verkligen lever i tryckfrihetsförordningens anda och i enlighet med del verkligt betydelsefulla beslut som gäller från den 1 januari 1978. Beslutet är baktalal av många, men enligl min och justitieministerns uppfattning innebär det en förslärkning av anonymitetsskyddet.

Justitieministern SVEN ROMANUS;

Herr lalman! Jag sade lidigare att jag ulgår från alt kommittén arbeiar med all den skyndsamhet som är möjlig. Om man kan prioritera just denna fråga är inle så lätt att säga. Såvitt jag har uppfattat det är della en av huvuduppgifterna för kommittén - kanske den viktigaste. Men del är inte säkert alt den går alt bryla ut ur kommitténs arbete med hela ivångsmedelslagsliflningen och dess motstående intressen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om den planerade omorganisationen av Stockholmspolisen Nr 57

Justitieministern SVEN ROMANUSerhöll ordet för all i ell sammanhang besvara dels Arne Nygrens (s) den 8 december anmälda fråga, 1978/79:225, dels Eva Hjelmströms {vpk) den 12 december anmälda fråga, 1978/79:229, och anförde;

Herrialman! Arne Nygren har frågal mig om jag anser all Stockholmspolisens planerade omorganisation för bl. a. bekämpning av terrordåd överensstämmer med den av regering och riksdag år 1977 fastställda organisationen. Eva Hjelmström har frågat mig om jag anser all omorganisationen slår i överensstämmelse med tidigare av riksdagen fattade beslut.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

I den senaste budgetpropositionen (1977/78:100 bil. 5 s. 53) uttalade jag all de båda pikelgrupperna i Stockholm tills vidare bör bibehållas med oförändrad organisationstillhörighet, dvs. vara knutna lill vakldislrikt 1 och 3. Jag angav vidare alt det förhållandel atl det operativa ansvaret ligger kvar på vaktdistrikten bl. a. innebär den fördelen atl grupperna får en naturlig anknytning till de vakldislrikt där de förfogar över lokaler och huvudsakligen tjänstgör. Jag fann atl de skäl som talade föratt pikelgrupperna operativt hålls åtskilda inle gäller vissa administrativa funktioner. Eftersom vaktdistrikten är mindre lämpade för all ge den service som behövs för all i tillräcklig utsträckning samordna sådana funklioner som rekrytering, vikariats- och ersättarfrågor samt utbildning inom polisdistriktet, ler det sig sålunda motiverat atl dessa funktioner ombesörjs samlat i distriktet. Belräffande arbetsuppgifterna angavs atl grupperna normall är sysselsatta med vanlig palmlleringstjänsl. När så krävs, kommer de emellertid all användas för uppgifter av mer allvarlig karaklär, t. ex. katastrofer av olika slag, terrordåd och bombhot.

Riksdagen uttalade inte någon erinran mol vad jag hade föreslagit.

Regeringens beslut j regleringsbrevet för detta budgetår har samma innehåll som propositionen i fråga om organisationen av grupperna. Den praktiska uppföljningen av regeringens direktiv i regleringsbrevet ligger på polisdistriktet och där ytterst på polisstyrelsen.

Jag har från distriktet inhämtat följande: Verksamheten i dess utformning enligt regleringsbrevet böriar tillämpas den 1 februari 1979. De båda vaktdistrikten kommer att utgöra tjänsteställe för resp. pikeigrupp. Där förvaras polismännens tjänsteutruslning. Varje grupp indelas i åtta undergrupper, lill vilka knyts fasta ersättare. Operativt leds grupperna av cheferna för resp. vakldislrikt. Gmppernas arbetsuppgifter bestäms till varje pass av vaklhavande befäl i vaktdislriktet. Vid särskilda händelser av allvariigare art leds däremoi grupperna från Stockholmspolisens ledningscentral. Vid ordningspolisens ceniralseklion kommer atl handläggas administrativa funklioner rörande bl. a. rekrytering, utbildning, vikariats-och ersättarfrågor saml semeslerplanering. En tre veckors sammanhållen utbildning kommer att äga rum i januari för befäl och befälsvikarier. Övrig personal utbildas efter hand.

Måndagen den 18 december 1978

0/77 den planerade omorganisationen av Slockliolnispo-lisen

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? den planerade omorganisationen av Stockholmspolisen

De uppgifter som jag nu har ålergett ger vid handen all organisalionen byggs upp i överensstämmelse med vad statsmakterna har beslutat. Självfallet kommer jag att noga följa genomförandel av den nya organisalionen.

ARNE NYGREN (s);

Herr talman! När polisstyrelsen i Stockholm för drygt tre år sedan hos rikspolisstyrelsen begärde alt få inrätta en särskild polisenhet att sättas in vid allvarliga händelser, organiserad direkt under polisledningen, blev förslaget snart en känslig fråga. En stor allmänhet, särskilt i Slockholm, reagerade mot förslaget, och man fann ärendet så brännande att man överiämnade det till regeringen för ställningstagande. I regeringen fördes förslaget vidare våren 1976 till 1975 års polisutredning, som jusl hade börjat sitt arbete. Efter ca nio månader var utredningen klar med sitt förslag, som sedan i stort följdes av regeringen och riksdagen.

Någon särskild polisenhet enligt förslaget blev det inte, inle heller någon personalförändring eller någon särskild utmstning. Vissa åtgärder, bl. a. på utbildningssidan, bifölls däremoi av utredning, regering och riksdag.

Mot denna bakgrund är det lätt all förstå den nya reaktion som mötte ett besked i Dagens Nyheter den 7 december i år. "En specialstyrka på 132 poliser för all ta hand om terrordåd skall upprättas inom Stockholmspolisens nuvarande organisation." Man skrev också atl elt frivilligt ansökningsförfarande skulle föregå ett urval av vilka personer som ansågs lämpliga i den styrkan. Förvirringen förstärktes av ett uttalande i en radiointervju att det aktuella förslaget bara i nyanser skilde sig från del förslag som lidigare var presenterat.

Nu har justitieministern givit besked om att uppgifterna var felaktiga. Organisalionen byggs upp enligl slatsmakternas beslut. Del är bra atl få della besked. Del bör vara en anknytning lill reaktionen på den felaktiga presentationen. Del bör vara en allvarlig erinran om vikten av all informaiion från polisen i så här angelägna frågor verkligen sköts med stor grundlighet. Elt par frågor följer aulomaliskl på justitieministerns svar:

1. Har det inte dröjt väl länge med hanteringen av detla ärende? Utbildningsfrågorna bedöms av utredningen såsom mycket angelägna. Redan i regeringens beslut 1976 atl överiämna förslaget till polisutredningen angavs särskilt all polisstyrelsen i Stockholms distrikt skulle vidta vissa åtgärder medan utredningen pågick, bl. a. på avsnittet utbildning. Hur överensstämmer detta med atl man försl nu tycks vara beredd atl starta den första biten av utbildningen, nämligen den för befäl?

2. Polisutredningen uttalade sig för målsättningen att polismännen skulle ha en sådan utbildning att våld i göriigasie mån kan undvikas. Mol bakgrund av alt statsrådet säger sig noggrant följa denna sak vill jag slälla en fråga: Överensstämmer det nu presenterade utbildningsprogrammet med den målsättning som polisutredningen uttalade och som sedan också följdes av regering och riksdag?

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag lackar justitieministern för svaret på min fråga. När denna sak förra gången diskuterades, var det uppenbart att många såg den såsom yllerligare ett led i den centralisering och militarisering av polisen som har förekommit underde senaste åren. Därför värdet välgörande att något beslut om en särskild centralt placerad rörlig piketslyrka inle kom till stånd. Trots justitieministerns svar kan jag inte komma ifrån atl detla är ett första sleg i riktning mol en sådan särskild styrka. Därmed är det också ett avsteg från innebörden i riksdagens beslut om atl någon ytterligare centralisering inle skulle komma lill stånd. Tvärtom skulle man enligt detla beslut satsa på mindre enheter.

Vi framhöll i den debatlen atl ytteriigare centralisering och militarisering av polisen genom alt inrätta en sådan här särskild siyrka inle avskaffar några problem. Tvärtom kan det t. o. m. förstärka dem. Ett aktuellt problem i detta fall är Stockholms tunnelbanor. Vad har hänl sedan vi fick mängder av nya väktare? Jo, såsom Stockholmspolisen mycket rikligt framhåller har man flyttat problemen från den ena tunnelbanestationen till den andra. Man har på intet sätt löst dem. Vad som krävs är sociala insatser ute i kommunerna och att man satsar på atl försöka avskaffa ungdomsarbetslösheten i landet.

Vi anserall om en omorganisation skall komma till stånd, är del med tanke på hela poliskårens inriklning de ekonomiska brotten man på allvar måste bekämpa. Dessa brott ligger bakom de problem som ordningspolisen många gånger får ta hand om. Men från ordningspolisens synpunkt vore likaså en annan prioritering vettig, nämligen den jag tog upp tidigare om mindre enheter, satsning på kvarterspoliser och liknande.

Justitieministern anför i sitl svar: "Vid särskilda händelser av allvariigare art leds däremot grupperna från Stockholmspolisens ledningscentral." Där kvarstår oklarheten; Vad är "händelser av allvariigare art"? Dit räknades t. o. m. demonstrationerna av aktionsgrupperna för daghem för att inle lala om Stockholms arbetarekommuns och vpk:s demonstrationer den 1 maj.

Vidare nämner justitieministern utbildningen. Då vill jag fråga: Vad innehåller denna utbildning? Går den huvudsakligen ut på yllerligare skjulövningar?

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? den planerade omorganisationen av Stockholmspolisen

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Arne Nygren sade alt det har lagil lång tid. På det kanjag bara svara atl denna organisation och utbildning har lagits fram i samråd med personalen i ett vanligt samrådsförfarande, och del har tagil den tid som har gått ål. Det är en stor fördel att hela denna organisation kommer till slånd med aktivt biträde från fackels sida.

Vad avser utbildningen kan jag tala om all det som nu är aktuellt är utbildning av befäl och befälsvikarier - en tre veckors sammanhållen kurs. Utbildningen avses omfatta i huvudsak följande ämnen: aktuell lagstiftning, psykologi, psykiatri, planering, taktiskt uppträdande i olika situaiioner, tekniska hjälpmedel, akutsjukvård och fysisk träning. Del stämmer enligt min mening med del som var syftet med det hela.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm den planerade omorganisationen av Stockholmspolisen

Eva Hjelmsiröm säger all dessa åtgärder inte löser problemen, och hon betonar på nytt kampen mot ekonomisk brottslighet. Ja, det är mycket viktigt, och där har gjoris insatser från regeringens sida och från samhällets sida över huvud taget, men vi får därmed inle försumma andra uppgifter som är vikliga.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Justitieministern svarade inte på min fråga vad särskilda händelser av allvarlig art innebär. Jag vill därför anföra den promemoria som upprättats av Stockholms polisdistrikt, ordningsavdelningen, med uppgift över händelser då en cenlrall placerad rörlig piket sannolikt skulle komma atl tas i anspråk. Däri ingår - huvudsakligen, skulle jag vilja påstå - en rad demonstrationer. Är del alltså den typen av uppgifter som den här styrkan skall ägna sig åt? Är del aktioner av lyp Mullvaden eller vad är det egentligen den skall syssla med?

Sedan hävdar justitieministern att regeringen har gjort slora insaiser för atl bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Jag delar inle juslilieminisierns uppfattning därvidlag. Det räcker med att titta på de polisstyrkor som finns: Ordningspolisen har bortåt 9 000 tjänster, men för att bekämpa hela den ekonomiska brottsligheten förfogar polisen över 63 tjänster, och av dem är 30 inte ens besalta.

Som jag framhöll tidigare: Inte heller ur ordningspolisens synpunkt kan detla vara särskill rimligt. Del sirider, menar jag, mol rikdagens beslut om satsning på kvarterspoliser och mindre enheter.

Justitieministern SVEN ROMANUS;

Herr talman! De exempel som Eva Hjelmström åberopade härrör, såvitt jag förstår, från en promemoria från 1976, och det är inle den som ligger till grund för del förslag som nu är aktuellt. I budgetpropositionen nämner jag som exempel på piketgruppernas arbele katastrofer av olika slag, terrordåd och bombhoi, alltså ytterligt allvarliga situationer. I övrigi skall de polismän som ingår i grupperna fullgöra sin vanliga tjänstgöring ute i distrikten.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Får jag därmed uppfatta justitieministerns svar som atl det inle kan komma i fråga atl använda den här styrkan, som jag i och för sig fortfarande är motståndare lill, vid de händelser som logs upp i den promemoria som myckel riktigt är från 1976?

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Såviiijag nu kommer ihåg innefattade den promemorian en lång uppräkning av olika tänkbara situationer som inte alls hör samman med del här ärendet. Vad det nu gäller är de saker som är nämnda i budgetpropositionen och som riksdagen har accepterat.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 14 Om åtgärder för att förbättra ordningen i Stockholms tunnelbana

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för all besvara Margaretha af Ugglas {m) den 23 november anmälda interpellation, 1978/79:99, och anförde;

Herr talman! Margaretha af Ugglas har frågal mig vilka åtgärder jag avser att vidta för atl förbättra ordningsläget i Stockholms tunnelbana.

Jag vill inledningsvis understryka att jag ser allvariigl på företeelser av den art som har påtalats av Margaretha af Ugglas. Del aren grundläggande uppgift för samhället all trygga allmänhetens säkerhet. Del är därför inte godtagbart om ordningen och säkerheten exempelvis på de allmänna kommunikationsmedlen brister. Enligl uppgifter som jag har erhållit har visseriigen våldet mot passagerare i tunnelbanan i Slockholm minskat något på senare tid. Jag nödgas emellertid ändå konstatera alt situationen som helhet på ordningssidan inte kan godtas.

I interpellationen efteriyses åtgärder från min sida.

Allmänt vill jag försl ultala all, som vi alla vet, brottslighet likaväl som ordningsstörningar ofta har djupgående orsaker. Dessa torde främsi kunna undanröjas genom reformer inom exempelvis familjepoliliken,utbildnings-väsendel, arbetslivet, fritidsverksamheten saml social- och hälsovården. Del rör sig här väsentligen om åtgärder som främsi i elt längre perspektiv motverkar brottsligheten.

Men det gäller alt också göra insatser som är ägnade att förbättra läget på kortare sikt. Hil hör exempelvis åtgärder som vidtas för all bekämpa missbruk av sprit och narkotika. Samhällel gör här redan stora insaiser, men yllerligare åtgärder behövs. Jag kan erinra om förslagen i proposilionen 1977/ 78:108 om åtgärder mot narkotikamissbruk. I samma riktning verkar den slagkraftiga organisation mot narkotikabrottsligheten som på senare tid har byggts upp inom polisen, vilken har tillförts betydande resurser för detla ändamål. Vidare kan erinras om de förslag lill skärpta permissionsbesiämmelser m. m. för vissa intagna på kriminalvårdsanstalterna som i dagarna har anlagils av riksdagen.

Polisverksamheten i Slockholm försvåras avsevärt av att ett betydande antal polismanstjänster är vakanta. Orsaken lill detta är i första hand att det lidigare, senast under budgetåren 1975/76 och 1976/77, har rekryterats alltför få elever lill polisskolan. Fr. o. m. budgetåret 1977/78 sker emellertid en så kraftig satsning som möjligl på utbildning av polisaspiranter. Del tar lid innan effekten ger sig till känna men med en fortsatt insals av detta slag bör situationen fortlöpande förbättras. All vakanserna särskilt drabbar storstadsområdena beror erfarenhetsmässigt på att många poliser som kommer från landsorlen har svårt all finna sig till rätta i Stockholm och söker sig därifrån när tillfälle ges. Rekryteringen inrikias därför i dag på ett helt annat sätt än tidigare på ungdomen i storstadsområdena. Därigenom bör vi på sikl få flera polismän som har sina rötter i storstadsmiljön. Utflyttningen av poliser lill landsorten bör härigenom minska.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 åtgärderför att förbättra ordningen i Stockholms tunnelbana

5 Riksdagens proiokoll 1978/79:57-58

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 åtgärderför att förbättra ordningen i Stockholms tunnelbana

Vakanssilualionen i Slockholm är alltså bekymmersam. Det bör dock framhållas att antalet vakanser visserligen är ca 480 men att det samiidigi i distriktet finns ca 450 "alternerare", dvs. poliser som har genomgått polisskolan och under två år fullgör praktikljänstgöring. Det är avsett att distriktet skall tillföras 100 alternerare i mars och yllerligare 120 i juli 1979. Hur stor förbättring delta kommer atl innebära går inle atl överblicka eftersom anlalel avgångar inle nu kan förutses. Som jag har antytt är nämligen avflyttningen av poliser betydande. Del har sagts mig all del bl. a. beror på, förutom del svårare arbetsklimatet, alt det är svårt för särskilt de unga polismännen alt få en tillfredsställande bostad. Polisväsendet är visserligen en statlig uppgift. Men del är ändå angelägel att även kommunerna, som naturligtvis har ell stort intresse av en väl fungerande polis, inom sina områden gör vad de kan för all den enskilde polismannens situation skall förbättras. Delta gäller bl. a. bosläder. Alla goda krafter måsle förenas i en ansträngning alt här söka göra en posiliv insals. Storstockholms bostadsförmedling och Stockholms kommun har på senare lid vidtagit vissa åtgärder. Jag vet all länsslyrelsen, som är regional polismyndighet, ägnar dessa frågor elt betydande inlresse och arbeiar på alt förhållandena skall förbättras.

Beträffande lunnelbanenälel gäller att övervakningen utförs av en särskild sektion inom Stockholmspolisen. Ansvarsområdet för denna sektion har växt i lakl med atl tunnelbanan utökats och omfattar nu bandelar även i angränsande polisdistrikt. Sektionen har 92 fasta polismanstjänster. Härtill kommer vikariats- och förslärkningspersonal. Denna uppgår vanligen lill omkring 20 % av ordinarie personalstyrka: Stockholmspolisen har emellertid prioriterat lunnelbaneövervakningen så att den extra personalen uppgår lill 75 polismän i stället för normalt 18. Härigenom kommer 167 polismän alt ingå i sektionen. Därtill kommer mellan 30 och 50 alternerare. Vid vissa tidpunkter utökas lunnelbanepolisen dessutom tillfälligt för särskilda aktioner.

De förhållanden som har redovisals nu ger vid handen att polisledningen i Stockholm har ägnal problemen belräffande tunnelbanan uppmärksamhet och även prioriterat verksamheien där. •

För atl molverka bristen på ordning i tunnelbanan har Stockholms polisdistrikt sedan några år ett medgivande av regeringen atl utnyttja 40 ABAB-vakier för samtidig tjänstgöring vid tunnelbanestationer. Enligt vad jag har erfaril ulnyltjas della medgivande inte i full utsträckning. Enligl min uppfattning skulle läget förbättras om polisledningen, med anledning av den föreliggande silualionen, i fortsällningen utnyttjar medgivandel fullt ul.

Det är från både principiella och praktiska synpunkler vikligl att rent polisiära uppgifter sköts av polismän och inte av ordningsvakter. Det bör därför exempelvis inle komma i fråga alt ordningsvakter följer med tågen i syfte att ingripa om ordningsslörningar förekommer där. Del finns emellertid många situaiioner där det under rådande förhållanden bör kunna godtas att ingripanden görs av personer med mindre kvalificerad utbildning än polismännens. Redan närvaron av ordningsvakterna i tunnelbanan torde f ö. vara ägnad atl förbättra ordningen och all lugna allmänheten. Man måsle

vidare hålla i minnet atl ordningsvakterna under sin tjänstgöring är underställda polisledningen och även polisman på platsen. Del är också polisens ledningsorgan som beslämmer hur tjänstgöringen skall utformas och var ordningsvakterna företrädesvis bör vara placerade.

F. n. tjänstgör ordningsvakterna på en del av tunnelbanestationerna. De skall i första hand uppehålla sig vid biljeltspärrarna. Jag anser mig kunna utgå från all föreskrifterna för tjänstgöringen är så utformade alt de kommer att motsvara vad som i allmänhet ankommer på ordningsvakter. Det har upplysts från polisledningen att ordningsvakterna visserligen i första hand skall uppehålla sig kring spärrarna men all de skall ingripa exempelvis om en ordningsslörande händelse inträffar uie på perrongen.

Som jag redan har angett är silualionen i tunnelbanan icke godtagbar från ordningssynpunkl. Del måsle särskilt beaklas atl den mera slutna miljön där är ägnad alt inge både personal och allmänhel särskild oro vid ordningsslörningar. Jag anser därför att bemyndigandet för Stockholms polisdistrikt all t. v. utnyttja ordningsvakter bör vidgas avsevärt. Jag undersöker f n. vilka möjligheter som finns atl i praktiken åstadkomma en sådan ökad insats. Så snart som den svåraste polisbristen har hävts eller ordningslägel så medger bör frågan om ordningsvakter i tunnelbanan övervägas på nytt. Bemyndigandet bör därför tidsbegränsas och prövas i samband med att regleringsbrev utfärdas.

Utöver förstärkningen av ordningsvakisbemyndigandet överväger jag också atl föreslå regeringen atl förslärka den yttre ledningsfunktionen på inspektörsnivå inom ordningspolisen i Slockholm. Detta är bl. a. av värde med lanke på det slora anlalel unga poliser i Stockholm.

I den mån situationen kan underiätias genom all maleriel som är personalbesparande, tilldelas polisen bör det också prövas.

Jag vill också i dag erinra om alt det är av betydelse för den enskilde polismannens arbetsglädje, och därmed hans effektivitet alt känna alt han har statsmakternas och medborgarnas stöd i sitt svåra och många gånger otacksamma arbele.

Avslutningsvis villjag underslryka atl regeringen är bestämt inriktad på alt öka insaiserna för att motverka våld och vandalisering. Jag kommer all noggrant följa utvecklingen. De frågor som här är aktuella måsle också ständigt stå i blickpunklen för de regionala och lokala polismyndigheterna. Jag ulgår från alt också irafikföretaget känner sitl ansvar och sirävar efter atl göra vad på det ankommer för atl ge sin personal en så god arbetsmiljö som möjligt.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om åtgärder för att förbättra ordningen i Stockholms tunnelbana

MARGARETHA AF UGGLAS (m);

Herr talman! Jag ber alt få tacka justitieministern för svaret på min interpellation. Del är innehållsrikt och jag tror att det kommer alt väcka förväntningar hos allmänhet och SL-personal - förväntningar om atl slalsmaklerna nu äntligen blivit varse problemels allvaroch kommeraii vidta åtgärder för atl komma till rätta med oacceptabla förhållanden kring Stockholms T-bana.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? åtgärderför att förbättra ordningen i Stockholms tunnelbana

Justitieministern säger visseriigen all "våldet mot passagerare i tunnelbanan i Slockholm minskal någoipå senare tid". Enligl de uppgifter jag fått var antalet polisanmälda övergrepp på trafikanter under årets första tre kvartal 41 mol 50 förra året - en svag minskning! Samtidigt steg antalet polisanmälda övergrepp på SL-personal från 93 undersamma period förra årel till 139 i år - en ökning med 46 stycken!

Del går inte en dag ulan att nya incidenter i T-banan rapporteras i tidningarna. Förra veckan i samband med Lucia kunde man läsa atl Mälarhöjdens T-baneslalion delvis förstördes av ett ungdomsgäng. Spärr-vaklen tvingades fiy från platsen. Incidenter inlräffade på Kungsträdgårdens T-baneslation. Skärholmens T-banestation vandaliserades också och den kvinnliga spärrvakten tvingades fiy. Tumult var det på busslinje 503 som passerar Backlura i Hässelby.

Jag skulle vilja citera en kvinnlig SL-anslälld som kört låg i sex år.' Hon uttalar följande i Svenska Dagbladet:

"Våldet har ökat år för år. Enligl reglementena måste vi vid varje ändstation gå igenom tåget för atl se alt inget är kvarglömt. Del är svårl. Vad kan man som ensam tjej göra om del sitter ett gäng berusade i en vagn och dummar sig?

När man går hem efter helgtjänstgöringen andas man ul: Jag klarade mig den här gången. Jag fick inle slry k igen. Ofta när fredagarna kommer vill man slula."

Justitieministern påpekar alt polisutredningen i Slockholm trots svår personalbrist har uppmärksammat problemen i tunnelbanan och även prioriterat verksamheten där. Och vissl ärdet så, men vi kan konstatera all med de knappa personalresurser som polisen förfogar över så har delta inte räckt och inte hjälpt.

SL beräknar själv all om varje station skulle bevakas av två polismän skulle del behövas 200 poliser. Därtill kommer SL:s önskemål om bevakning på tågen.

Del är i denna situation som frågan om fler ordningsvakter återigen blir brännande. Ordningsvakter kan inle ersätta poliser, och rent polisiära uppgifter bör som justitieministern betonar skötas av kunniga polismän. Men från allmänhetens synpunkt och från SL-personalens synpunkt är det betydligt bättre att ha ABAB-vakier än att inle ha någon övervakning alls.

Del är i en situation ulan någon övervakning över huvud taget som vi nu tyvärr alltför ofta befinner oss. Jag är därför lacksam över justitieministerns uttalande här i dag alt bemyndigandet för Stockholms polisdistrikt atl t. v. utnyttja ordningsvakter kommer atl vidgas avsevärt. Jag tror också att justitieministerns besked atl odningsvaklerna även skall fö röra sig på perrongerna kommer att hälsas med tillfredsställelse av SL-personal och allmänhet.

Herr talman! Fler poliser och vakter löser inle problemen i samband med sprit- och narkotikamissbruket, som ofta är orsak lill våldet och vandaliseringen i och kring tunnelbanan, men fler vakter kan minska våldet och

vandaliseringen genom alt verka avhållande på dem som vill utöva del och genom att skydda allmänheten från våldet. Fler vakter tar också bort en del av den känsla av otrygghet och obehag som allmänhelen och SL-personalen högst påtagligt upplever.

Jag menar att det är hög lid att ta allmänhetens och SL-personalens situation på allvar. Det är inle rimligt att stockholmarna skall avslå från atl utnyttja kollektivtrafiken av rädsla för våld eller all SL-personalen skall ha en arbeismiljö som är riskablare än de flestas.

Målet för samhällets insatser på delta område måste vara alt alla skall kunna känna personlig trygghet i T-banan och på allmänna platser, oavsett lid på dygnet.

Herrtalman! Vislårnu införjulhelgen, och det är många som undrarom de skall våga använda tunnelbanan på kvällstid för att hälsa på släktingar och bekanta. Har justitieministern något råd lill dem?

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? åtgärder för alt förbättra ordningen i Stockholms tunnelbana

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Det är självfallel inte någon nyhet för mig alt ordningsläget i Stockholm är otillfredsställande. Det ärju därför som vi under den gångna tiden har satsat så hårt på att utbilda fler poliser. Men effekterna av denna utbildning ger sig inte till känna omedelbart, utan först sedan den utbildningstid som krävs har avverkats.

Den rätta vägen att gå, om man på sikt skall kunna förbättra ordningsläget, är att se till atl tillräckligt antal poliser utbildas. Övervakningen är nämligen en polisfunklion, och ordningsläget skall skötas av polisen. All utnyttja ordningsvakter är något som man nu måste tillgripa i väntan på atl utbildningen av fler poliser skall ge resultat.

Som jag nämnde i slutet av mitl interpellationssvar förutsätter jag att irafikföretaget känner sill ansvar och gör vad på det ankommer för att ge personalen en så god arbetsmiljö som möjligt. Trafikföretaget har här ett självsländigl ansvar. Precis som exempelvis postverket och bankerna har vidtagit en rad åtgärder för att skydda sin personal måsle också SL sträva efter atl lillgodose arbetarskyddskraven när del gäller dess personal. Också i rationaliseringsarbetet,exempelvis när man överväger olika rationaliserings-åtgärder, är det viktigt all beakta skyddsaspekterna. Detla gäller för både personal- och materialsidan.

I anslutning till vad Margaretha af Ugglas sade i slutet av sitt inlägg om situationen för personalen på tunnelbanan vill jag nämna atl statistiken över våld mot trafikanter i tunnelbanan faktiskt redovisar en liten nedgång under det senaste årel. Däremot är det rikligl alt våld mol personalen har ökat i en oroväckande omfattning.

Till slut frågade mig Margaretha af Ugglas vad jag kan ge för råd lill passagerare på tunnelbanan. Trols atl läget är oefterrättligt, är del faktiskt så, alt det våld som förekommer på tunnelbanan dock är av mindre omfattning än t. ex. den risk som människorna löper i trafiken.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om tryggande av sysselsättningen vid Nya AB Junesco i Lönsboda

MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag är väl medveten om att den svåra situationen på rättstrygghetens område i Sverige inte kan avhjälpas genom annat än mycket omfallande insatser. Det kan gälla skola, bekämpningen av narkoiikabroiislighelen m. m. Men allmänhelen och SL-personalen kan naturligtvis inte accepiera den här typen av svar från statsmakterna. Det är helt naturligt alt SL-personalen och allmänhelen kräver åtgärder här och nu. Jag är också medveten om att, som justitieministern sade, våldsbrott förövas på andra ställen i Stockholm och alt de kan vara av grövre slag. Jag har en statistik som säger atl våldsbrotten i Slockholm ökade i antal med 24 96 från den 1 september 1977 till den 1 september 1978. Elt hundratal våldsbrott mol handikappade och pensionärer har inträffat hillills i år.

Jag är medveten om all situationen är sådan och att T-banan är en del av den svåra problematiken i storstaden Stockholm. Men man för också komma ihåg atl del finns någonling som heter psykisk otrygghet. Jag tror att den verkligen är tillslädes när det gäller T-banan, och jag lycker atl det är en orimlig situation alt många människor måste avslå från att använda de kollektiva Irafikmedlen på gmnd av denna otrygghet.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Jag kan naturligtvis inle ge något direkl råd av det slag som Margaretha af Ugglas begär. Men jag kan säga så myckel att statsmakterna är medvetna om lägel och all de gör vad som är möjligl. Vi har också en polis i Stockholm som arbeiar effektivt i syfte alt skydda alla medborgare.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Om tryggande av sysselsättningen vid Nya AB Junesco i Lönsboda

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för all besvara Lennan Bladhs {s) den 6 december anmälda fråga, 1978/79:215, lill industriministern, och anförde:

Herr talman! Lennart Bladh har frågat vilka åtgärder industriministern länker vidta för atl Irygga sysselsättningen för de anslällda vid Nya Junesco AB i Lönsboda.

Arbetet inom regeringen är så fördelat atl det är jag som skall svara på frågan.

Bolaget är som bekant sedan en tid tillbaka försalt i konkurs, men verksamheten har hittills kunnat upprätthållas av konkursförvaltaren. Enligt vad jag har inhämtat är konkursförvaltningen beredd atl driva verksamheten vidare under ytterligare ca ett halvt år med hjälp av del statliga stödet för tidsbegränsad fortsatt drift av nedläggningshoiade företag. Beslut om sådanl stöd har fattals av regeringen för någon vecka sedan.

Samlidigt fortsätter ansträngningarna att finna en sådan köpare av

förelaget, som är beredd och har föruisänningar alt mera långsiktigt trygga     Nr 57
sysselsättningen för i vart fall flertalet av de anställda i Lönsboda. Del är min     Måndagen den
förhoppning all dessa ansträngningar skall leda lill resultat.     ]g (jecgniber 1978

LENNART BLADH (s):

Herr talman! Jag ber atl få lacka statsrådet för svarei på min fråga. Bakgrunden lill denna ärdet prekära läge som råder för många anslällda inom Lönsboda tätort.

Frågan gällde Nya Junesco AB, där sysselsättningen för ca 200 anslällda berörs av företagets konkurs. Men härutöver är fler nedläggelser inom orten aktuella. Nämnas kan Lönsboda Gjuleri med vid full sysselsältning omkring 25 anslällda. För dessa kom nedläggningsvarslet efter semestern. Konkurs-förvaltningen log över, och nu håller man på atl julstäda för nedläggning lagom till jul. Arbele pågår för all rädda silualionen, men lägel är oklart och ovissheten är svår för de berörda.

Denna induslri är eller var tillsammans med Junesco ortens basindustri. Vad en nedläggning betyder för denna ort och för hela bygden förslår var och en, då den lill granne har Östra Göinge, där företagen Skåneskog och Broby Indusirier, båda i Broby, gått i konkurs och där det också har förekommii flera nedläggningar i Knisslinge. Omkringliggande kommuner har alltså liknande bekymmer och kan inte erbjuda några arbetstillfällen.

Hela denna bygd i norra Skåne har länge haft sysselsätlningsbekymmer men har, trots inbjudningar lill berörda statsråd för studium härav på ort och ställe, ännu inte fått något sådant besök. Tillfälle härtill finns fortfarande.

Vid Nya Junesco AB är, som nämnts, personalstyrkan omkring 200 personer, de allra fiesta kvinnor. Junesco har växt upp i Lönsboda, och industrin har samlat till sig en kunnig arbetarkår, med god yrkesutbildning. Äldre kunniga yrkesarbetare har utgjort grunden, och ungdomen har selt Junesco som ett fast och tryggt underlag för sin tillvaro. De har trott på en framlid, bildat familj och rotat sig i bygden.

För alla dessa anslällda blev konkursen den 26 mars den första förvarningen om en otrygg framlid, men man trodde likväl påen lösning. Man hade en modern industri, en yrkeskunnig personal och en produkt som gick atl sälja. Det borde vara möjligl att fö en fortsalt tryggad framtid.

Uiredningar kom lill genom bidrag från Trygghetsrådet, konkursboet och industriverket. Man utredde hela Schlasbergsföretagets förutsättningar. Utredningen gav en belysning av dagsläget men inget besked om framtiden.

De anslällda har själva gjort uiredningar. Man har uppvaktat alla berörda myndigheler, såsom industrideparlementet, arbetsmarknadsdepartementet, industriverket och AMS, och man har försökt fö lill slånd en samordnad handläggning, alll för att trygga framtiden för de anställda.

Nu har konkursförvaltarna, som också verifierats av statsrådet, fött en förlängning av löneslödet lill den 12 juni. Detla är emellertid otillräckligt. Man måste ha slöd för en fortsatt verksamhel, så att man kan sälja och tillverka höstkolleklionen och dessutom kunna betyga kundkretsen alt

0/7? tiyggande av sysselsättningen vid Nya AB Junesco i Lönsboda

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om tiyggande av sysselsättningen vid Nya AB Junesco i Lönsboda

förelaget skall leva vidare för fortsalla leveranser.

Jag vill ställa en följdfråga lill slalsrådel: Är statsrådet beredd till en förlängning av det ekonomiska slödel? Kanske borde frågan ställas på elt annat sätt: Kan man lägga ned en industri som är grunden för hela ortens tillvaro - har samhället råd med detta?

Under detla anförande överlog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Del är rikligl atl del gjorts ansträngningar från olika håll för atl klara ifrågavarande företagsenhet. Den kan nog bedömas ha bältre förutsättningar än en del andra inom samma koncern -jag vill gärna säga det. Vi har också inom departementet varit lyhörda för de ansträngningar som gjorts för att klara lägel och försökt medverka lill dessa. Del viktigaste är naturiigtvis bidragen från anslaget för slöd lill nedläggningshoiade företag, vilket också nämndes av Lennart Bladh.

Jag fick ett par frågor, bl. a. om jag hade för avsikt all komma och studera företaget och de sysselsättningsproblem som föreligger i området. Låt mig, herr talman, säga atl jag haft en stor vilja alt fara ut och sätta mig in i frågor på platsen. Jag känner väl lill atl del föreligger en inbjudan också från Lönsboda, och om det senare kommer atl kännas meningsfullt alt göra ett besök där, är jag självfallet beredd alt genomföra ett sådant, om liden räcker till för det.

Jag har emellertid inte varit ulan kontakter med facket. Jag har fortlöpande fött informationerom hur man där ser på problemen, och jag hade så sent som förra veckan ett telefonsamtal med fackets ordförande för alt diskutera dessa frågor. Del visar väl ambitionen på vårt håll all följa utvecklingen så nära som del går.

Den andra frågan som Lennart Bladh ställde var om jag i dag var beredd att ge något besked om en förlängning av det utgående stödet. Det är för tidigt atl nu ge ett definitivt besked på den här punkten. Skall det vara meningsfullt att fortsätta med stödet så måste man också fö viss bekräftelse på att det finns förutsättningar för en fortsättning av verksamheten. Det är inte rekommendabelt att bara fortsälla med stödet om man inle ser alt del leder lill positivt resultat.

Jag är medveten om de problem som Lennart Bladh nämnde belräffande det långsiktiga tidsprogram man har för alt lägga upp sin produktion osv. Men likväl kan jag inle för dagen ge något definitivt besked på den här punkten.

Får jag sedan, herr lalman, göra det tillägget atl jag självfallet kommer att göra samma välvilliga prövning av en framställning som jag gjort hittills, om det finns förutsättningar för del.

LENNART BLADH (s):

Herr lalman! Jag förstår att statsrådet inle i dag kan ge ett svar belräffande fortsatt stöd till driften. Men jag tycker likväl all jag kan skönja en positiv

tanke bakom det hela. Och jag tycker kanske att just Lönsboda och Junesco är lilet annorlunda än många andra fall. Statsrådet säger också all man gjort den bedömningen atl det finns bättre förutsättningar -det var väl så det sades - än i andra fall för atl kunna arbeta vidare. Och det skulle också vara meningsfullt.

Jag tycker nog att det meningsfulla måsle vara alt se positivi på små orter som för bekymmer. Det är ofta så att om man räknar i procent så slår en nedläggning som berör 200 anslällda myckel hårdare i en liten ort än i en slörre kommun. Jag tolkar likväl beskedet i dag - med all försiktighet som statsrådet gett ullryck för - att man inte skall kasta yxan i sjön i Lönsboda utan bör arbeta vidare.

Får jag också betyga-del har också sagts från fackels sida - att man håller på alt se på kommande arbetsmöjligheter. En springande punkl där är att om man säljer en produkt så måste köparen också ha klarl för sig att förelaget lever vidare. Ingen köper en vara om man vet att detaljerna lill den försvinner efter kort tid. Och det är kanske en springande punkl när del gäller alt se på fortsalt drift i Lönsboda.

Jag vill sedan fråga; Anser statsrådet att det f n. fungerar bra vid konkurser o. d.? Jag menar: Förekommer del någon samordning på bästa sätt med konkursföreläggande, berörda parter av olika slag, departement osv.? Har man ett samlat grepp vid bedömning av företagens fortsatta drift? Har man den kontakten med kommunerna? Tycker slalsrådel att det fungerar bra på olika håll i landet när det gäller alt göra en gemensam bedömning och samordning beträffande fortsatta arbetstillfällen?

.'arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Lennart Bladh för nu in en annan fråga som gäller min syn på hur det fungerar vid en konkurs, om del är en tillfredsställande ordning vid överlagande av ell konkursbo och hur man försöker finna en fortsättning av verksamheten vid konkursdrabbade företag. Det är ett spörsmål som inte går att ta upp lill debatt i en sådan här frågediskussion, utan det får väl anslå lill ell senare tillfälle.

Låt mig ändå svara Lennart Bladh atl den här frågan varit föremål för intresse sedan lång tid lillbaka och all det pågår elt utredningsarbete för atl dels belysa problemen, dels eventuellt komma med förslag för att förbättra möjlighelerna atl la över konkursdrabbade företag.

LENNART BLADH (s):

Herr talman! Jag ställde frågan med Lönsboda som bakgrund. Jag vet nämligen alt del varit många intressenter inblandade. Och man har från olika håll, kanske särskilt från de anställdas sida, menat att det varit litet för många olika intressenter utan den samordning som man kanske skulle ha önskat sig.

Statsrådet sade alt man inle kan besöka alla orter med nedläggningshot -och det förstårjag. Men jag skulle likväl rekommendera elt besök i bygden omkring Lönsboda, i Östra Göinge. Där finns del myckel intressant atl se

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? tryggande av sysselsättningen vid Nya AB Junesco i Lönsboda

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om tidpunkten för förslag lill riksdagen om en allmän arbetslöshetsförsäkring

Junesco har växt upp i Lönsboda. Man harbyggl upp ell förelag som, enligt vad jag förstår och som andra kan verifiera, har fungerat bra. Det har samlat lill sig bygdens ungdom, som har selt sin anställning vid Junesco som en tryggad framlid, och del har verkligen också fungerat fint. Fakium är, herr lalman, att en nedläggning av Junesco slår oerhört hårt mol de människor som bor och lever i Lönsboda. Det finns nämligen inte några ersättningsindustrier på nära håll. Ulan all göra några jämförelser i övrigi -alla försvunna arbetstillfällen slår ju hårt mot dem som drabbas - vill jag lillägga alt för sömmerskorna i Lönsboda heter "varvet" Junesco.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 16 Om tidpunkten för förslag till riksdagen om en allmän arbetslöshetsförsäkring

Arbeismarknadsminisiern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Gustav Lorenlzons (vpk) den 5 december anmälda fråga, 1978/79:213, och anförde:

Herr lalman! Gustav Lorentzon har frågat mig när regeringen kommeratt förelägga riksdagen förslag på grundval av 1974 års ulredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Utredningens förslag innebär stora ekonomiska åiaganden från samhällets sida, och utrymme härför lär inle finnas inom de närmaste åren. Förslagel innehåller också många svårlösta frågor. Remissbehandlingen av utredningens förslag har nyligen avslutats. Del är ofrånkomligt atl de överväganden som nu måsle göras tar en viss lid i anspråk. Jag räknar med atl regeringen kan lägga fram sitt förslag så atl det kan behandlas under höslriksdagen nästa år.

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag framför milt tack till arbetsmarknadsministern för svarei på min fråga.

Detta svar är dock inte särskilt uppmuntrande, framför alll inte för de många ungdomar det här gäller.

Frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring har varil aktuell i Sverige i många, många år. Jag vet alt första gången den aktualiserades gjordes delta av mitt parti 1946 i en molion om allmän socialförsäkring, där även arbetslöshetsförsäkringen var inbakad. Jag minns också atl frågan diskuterades mycket ingående i inrikesutskoltet 1973.

Här i riksdagen ställdes kravet också från de borgerliga partierna, atl nu måsle vi absolut ha en allmän arbetslöshetsförsäkring, och man ville fatta ell principbeslut, som dock var till intet förpliktande.

LO och TCO krävde likaså en allmän arbetslöshetsförsäkring. Slutligen kom 1974 års ulredning till stånd.

När vi alltså för svarei här i dag måste jag emellertid säga all jag blev litel

konfunderad därför att frågan enligt arbetsmarknadsministern skjuts långt in i framtiden - del lär inle kunna göras någonling åt den under de närmaste åren, då ekonomin är sådan atl samhällel inle kan bära dessa åtaganden enligl Rolf Wirtén. Ändå är det så, atl det är företagarna som skulle betala denna arbetslöshetsförsäkring.

Men, herr lalman, den ungdom som lever vid olika AMU-cenlrer i landet och som undergår arbetsmarknadsutbildning är enligt nu gällande lag i stor utsträckning inle berättigad till de förmåner som gäller andra som drabbas av arbetslöshet. Deras krav har sedan länge också varil införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring. Vid debattmöten ute i landei, anordnade av elever vid dessa s. k. AMU-cenlrer, ställs frågan gång på gång om lidpunklen för ell regeringsförslag om allmän arbetslöshetsförsäkring.

För kort lid sedan var jag med på ett dylikt större möte i Kramfors med elever från AMU-ceniret i delta område, och jag lovade dem då alt ställa frågan lill arbetsmarknadsministern. Jag har härmed uppfyllt mitt löfte, och arbetsmarknadsministern har avgelt sitt svar. Tidningar och massmedia har nu möjlighet alt, efter del svar som har avgivits här i dag, meddela AMU-eleverna att deras misstankar i det här fallet varil väl grundade.

Dessa AMU-elever fann det också mycket egendomligt atl då belänkandel, avgivet av 1974 års utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring, skulle gå ul på remiss, tillfälle för yttrande gavs till inle mindre än 48 olika organisalioner och sammanslutningar, men inte till AMU-elevernas huvudorganisation SARF-en organisation som i detla fall kan betraktas som verkligt sakkunnig. Däremot gav den ansvariga regeringen den förnämliga samling damer som går under beteckningen Fredrika-Bremer-förbundet möjlighet atl yttra sig över utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring. Denna förnämliga samling damer hade enligt regeringen naturligtvis större sakkunnighet än alla dessa ungdomar har som lider under arbetslöshetens gissel!

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Får jag bara med anledning av del Gustav Lorentzon sade belräffande SARF;s möjligheter alt yttra sig om utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring notera att de har inkommii med ett yttrande och all det är av värde att vi får ta del av deras synpunkter.

Jag vill möjligen lillägga att del lidigare inte sagts något annat om tidsprogrammet för en proposilion i den här frågan än vad jag svarat Gustav Lorentzon i dag. Det slår i överensstämmelse med lidigare planering.

GUSTAV LORENTZON (vpk);

Herr talman! Jag har promemorian över remissorganisalioner och remissinstanser här i min hand. Del är 48 organisalioner. Men den regering som då var ansvarig hade aldrig gett SARF möjligheter att yttra sig. Att de kommii in med elt yttrande senare måsle givetvis bero på atl SARF begärt all få lämna elt utlåtande. Så enkelt är del. Men damerna i den förnämliga organisalionen, Fredrika-Bremer-förbundet, gavs denna möjlighet.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om tidpunkten Jör förslag lill riksdagen om en allmän arbetslöshetsförsäkring

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

§ 17 Om sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

Arbeismarknadsminisiern ROLF WIRTÉN erhöll ordet lor atl i ett sammanhang besvara

dels en den 30 november anmäld interpellation 1978/79:104 av Gunnar Olsson (s), till induslriminislern,

dels de den 28 resp. 30 november anmälda frågorna 1978/79:184 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) och 1978/79:199 av Nils Berndlson (vpk), till induslriminislern.

!76

och anförde;

Herr lalman! Karl Erik Eriksson har frågal mig vilka åtgärder regeringen avser atl vidta för all förbättra sysselsäitningssituaiionen i Värmland.

Nils Berndlson har frågat industriministern vilka åtgärder regeringen avser vidla för alt rädda jobben i Värmland.

Gunnar Olsson har frågal industriministern dels om regeringen underrättats om planerna på en omfattande minskning av arbetstillfällen inom skogsbolagel Billerud-Uddeholm AB, dels hur regeringen följer upp beslut om strukturförändringar i bolag som Uddeholm, lill vilket slalen lånat ul 600 milj. kr., samt dels om Billemd-Uddeholms planer, enligt uppgifter i pressen, skulle förverkligas, vilka åtgärder regeringen då kommer all vidla för alt skapa nya arbetstillfällen på berörda orter.

Arbetet inom regeringen är så fördelat atl del är jag som skall svara på frågorna saml interpellationen.

Frågorna är ställda mol bakgrund av uppgifterom planerade neddragningar av sysselsätlningen inom bl, a. Billerud-Uddeholm AB. Jag delar uppfattningen atl sysselsätlningssiluationen i Värmland inger bekymmer. Jag vill dock erinra om de insaiser som redan har gjorts inom stålindustrin och som i hög grad berör Värmland.

Hela Värmland har prioriterats i regionalpolitiskt hänseende. Elt fiertal kommuner lillhör det allmänna stödområdet. Torsby kommun ingår i det inre stödområdet. De kommuner som ligger ulanför allmänna stödområdet lillhör samtliga den "grå zonen". Detta innebär atl lokaliseringsstöd kan lämnas i hela länel lill projekt som bedöms långsiktigt livskraftiga.

För att ta vara på möjligheterna lill expansion i förelag med goda framtidsutsikter har införts elt nyrekryteringsbidrag. Det har för Värmlands del resulteral i atl 330 förelag anmäll inlresse för att med bidragets hjälp nyanställa totalt 1 364 personer.

Som tidigare har nämnts i riksdagen, har regeringen ställt medel till förfogande för alt den av länsstyrelsen utsedda Värmlandsdelegalionen skall kunna arbeta. Det är min förhoppning atl delegationen kommer all kunna bidra till atl förbättra sysselsättningen i länet. Jag är beredd all positivt pröva de förslag till sysselsättningsfrämjande åtgärder delegaiionen kan komma all

Såväl Billerud-Uddeholm AB som Uddeholms AB deltar fortlöpande i det samråd som är reglerat i ett särskill avtal mellan Sveriges Industriförbund och regeringen, del s. k. elableringssamrådel. Genom della samråd håller jag mig informerad om förelagels planer. Jag är medvelen om de strukturella problemen inom Billerud-Uddeholm AB. Några konkreia planer på strukturella förändringar i företaget har dock ännu inte presenterats för mig. Företagsledningen har meddelat att den lillsammans med de fackliga organisationerna har påbörjat en utredning om hur de aktuella problemen i företagel skall kunna lösas. Jag räknar med att företagsledningen fortlöpande kommer att hålla regeringen underrättad om utredningsarbetet och resultatet av della.

I december 1977 beviljades Uddeholms AB ett statligt lån på 600 milj. kr. med villkoriig återbelalningsskyldighet. Som villkor för lånet gäller bl. a. aU slalen skall ha insyn i bolagets verksamhet genom en styrelserepresenlant. Bland övriga lånevillkor kan nämnas atl så länge lånet inle är slutligt reglerat för bolaget inle ulan regeringens medgivande överlåta sådan del av sina tillgångar att de bankmässiga föruisältningarna för lånets återbetalning väsentligen försämras genom överlåtelsen. Regeringen har begärt riksdagens bemyndigande atl föra över en del av lånet till Billerud-Uddeholm AB, som har övertagit Uddeholms AB;s skogsrörelse. Om en överföring sker, kommer staten alt kräva styrelserepresentation i Billerud-Uddeholm AB på samma sätt som i Uddeholms AB.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB,

777. 777.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Som framgår av svarei, som jag ber atl fö tacka för, är arbetet inom regeringen så fördelat alt arbetsmarknadsministern besvarar den interpellation jag ställt lill industriministern. Den senare kommer om en stund hit till kammaren för all svara på frågor som också rör sysselsättningsläget i Värmland. Jag lycker denna arbetsfördelning inom regeringen är ganska märklig, i synnerhet som de ledamöier som ställt frågor nu givetvis lar chansen att också della i den interpellationsdebalt som jag nu inleder med statsrådet Wirtén. Bertil Jonasson t. ex. har med full räU anmält sig för tio minuters talelid i den här debatlen, trots au han här i kammaren senare -enligl nämnda arbetsfördelning - skall diskutera samma problem med statsrådet Huss, när denne besvarar Bertil Jonassons fråga. Håll med mig om alt della är en något märklig hantering av en interpellation och fyra frågor, som alla rör den besvärliga sysselsäitningssituaiionen hemma i Värmland.

Nu har dock arbetsmarknadsministern lämnat ell långt svar på min inlerpellation lill industriministern. Del ärbara synd att svarei nästan enbart är lillbakablickande och i mycket, mycket liten del framåtsyftande.

Den kalalog över insaiser i Värmland som Rolf Wirtén redovisar är för riksdagens ledamöier i hög grad välbekant, eftersom de förra statsråden Nils Åsling och Per Ahlmark i svar på frågor från oss värmlänningar gjort exakt samma uppräkning. Jag vill minnas att också Rolf Wirtén lidigare har gjort del i eU svar här i kammaren till Sune Johansson.

Vad del nu gäller är de planer och omstruktureringar som del nybildade

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsätlningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

skogsbolaget BUAB är i färd med atl göra och som, oavsett vilken lappning som kommer atl bli den slutgiltiga, kommer alt innebära atl många hundra arbelslillfällen försvinner.

Min interpellation har sålunda ingenling med stödområdesgränser och grå zoner atl göra ulan är hell centrerad lill den akuta situation vån län nu har hamnat i. Fyra frågor och en interpellation från Värmland i samma ärende vilinar om den oro vi i vårt län känner inför de enorma problem som uppstått fördel nybildade skogsbolagel Billerud-Uddeholm AB.

Del är sedan några veckor lillbaka känt atl skogskoncernen Billerud-Uddeholm skakas av en svår och mycket djupgående ekonomisk kris. Penningftödet ur företaget uppges till 4 milj. kr. varje vecka, och del är ställt utom alll tvivel atl ett allvarligt hol vilar över vår värmländska skogs-jätte.

Att det i spåren på denna allvarliga ekonomiska kris kommer all följa personalinskränkningar inom massa-, pappers- och sågverksseklorn torde alla i dag vara ense om. Hur många arbetstillfällen som kommer alt gå föriorade kan ingen med säkerhet precisera i dag, men vi vet av pressuppgifter att siffran bortåt 2 000 ständigt återkommit. Den exakta siffran är del ännu ingen som vet. Åtminstone har ingen från företagsledningen angett någon mera precis siffra. Del senaste beskedel kom i fredags, då bolagets nye verkställande direktör Tryggve Bergek sade atl det är omöjligt atl i dag fixera någon siffra belräffande det antal jobb som måste bon, men att siffran kommer aU hamna någonstans mellan 800 och 2 000.

Induslriminislern gick så sent som den 6 december ut och förklarade i en artikel i Svenska Dagbladet, alt man inom regeringen vet så litet om vad som sker inom skogsföretagen. Detta är överraskande, eftersom vi ändå vetat om det här under ell par veckors lid före den 6 december.

Fusionen mellan Billerud och Uddeholm var bara fyra veckor gammal när uppgifterna sipprade ul om atl koncernen redan befann sig i en svår ekonomisk kris.

Företagsledningen har medgivit all man måsle kapa bort olönsamma bitar för all göra förelaget lönsamt igen. Vi vet att problemen finns i Skoghall, på Gruvöns bruk i Grums och vid bruket i Säffie. Del är i Skoghall och på Gruvön som koncernen har sina slora massa- och pappersfabriker. Här finns också sågverk som är starkt hotade.

Vi har i vår riskdagsgrupp från Värmland föll upprepade vittnesbörd om alt man på fackligt håll hyser myckel, mycket stark oro för hur framtiden skall le sig. Frågan man ställer sig är givelvis: Hur många arbetstillfällen kan räddas, och vilka anläggningar behålls, framför alll i Hammarö kommun?

De fackliga organisationerna inom Billerud-Uddeholm har berömvärt snabbi och resolut lagil sig an problemen sedan de plötsligt fått klart för sig hur allvariig situationen är för det nybildade skogsbolaget.

Fackföreningarna har hell klarl för sig atl deras arbetsgivare, med en förlusl på 4 milj. kr. per vecka och fortsatta dystra perspektiv inför 1979, måsle ha snar hjälp och att ingen lid får gå förlorad. Jag hoppas verkligen alt folkpartiregeringen inser delta.

När vi från Värmland hävdar att skogsnäringens situation är minst lika alarmerande som t. ex. varvsnäringens, får vi dagliga bevis för detta. Nu senast var del Vänerskog som via en presskonferens lät värmlänningarna förslå alt fiera olönsamma bitar måste bort och att arbelslillfällen går förlorade i bl. a. Åmotfors och Deje. Men eftersom min inlerpellation är koncentrerad till problemen inom det krisdrabbade Billerud-Uddeholm, skall jag inle närmare gå in på skogsägarrörelsens egen situation i Värmland.

Fallet Billerud-Uddeholm är sannerligen ett fall för oss politiker, som inle stillatigande kan bevittna atl fler jobb försvinner från del redan lidigare myckel hårt prövade Värmland.

Från socialdemokratiskt håll vill vi framhålla all något förtroende förden nya bolagsledningens förmåga alt själv klara ul krisen knappast finns. Ingen skall tro atl bara byte av verkställande direktör löser alla problem. Fortfarande är behovel av en samordnad strukturplan för hela skogsnäringen i Värmland lika angelägen.

Precis som de anställda moisäiier vi oss också de defensiva, kortsiktiga förslag till lösningar som bl. a. försäljning av skogsmark i verkligheten innebär.

Det enda tillfället då man kan försvara skogsförsäljningen arom bolaget vill avhända sig mindre arronderingsbiiar, som kan resultera i en bättre arrondering av skogsmarken i Värmland. Enligt uppgift skall det finnas omkring 14 000 ha skogsmark som på så sätt skulle kunna byta ägare och tillföra det nya bolaget omkring 60 milj. kr.

Skulle del däremot bli nödvändigl att sälja ifrån stora skogsområden -ja, då finns del egentligen bara en köpare som bör komma i fråga, och det är slalen.

Herr talman! Slutligen vill jag efterlysa om del inom regeringen finns ett intresse för all besöka Värmland för atl närmare siudera de strukturella förändringar som förestår i del nybildade skogsbolaget.

Riskerna för kraftiga personalneddragningar i Skoghall, Grums och Säffle som en följd av Billerud-Uddeholms slmklurplaner och Vänerskogs hol om neddragningar i bl. a. Deje och Åmotfors motiverar i hög grad detta.

Även reaktionerna på regeringens medgivande alt skogsråvara exporteras till Norge, samtidigt som Värmland har stora svårigheter all hålla industrin i gång på grund av råvarubrist, kan vara anledning till att på ort och ställe ta del av bekymren, i synnerhet som slalsrådel i sitl svar inle med ell ord berör min tredje fråga i interpellationen, nämligen vilka åtgärder regeringen avser vidta för all skapa nya arbetstillfällen på berörda orter.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, ni. m.

Tredje vice talmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp);

Herr lalman! Jag lackar arbetsmarknadsministern för delta svar, som jag lycker tidsmässigt kom myckel lägligt. Dagens debatt om problemet med den framlida sysselsättningen i Värmland är verkligen aktuell.

Det svar vi alla efteriyst i våra frågor är intressant mol bakgrunden av den planerade neddragningen av antalet anslällda inom Billerud-Uddeholm AB.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

Men delta är inle del enda bekymret vi har i Värmland. Landshövdingen har nyligen redovisat atl vi är i full gång med en inventering av sysselsätlningssiluationen i dess helhet i länel. Redan nu kan man konstatera atl ett 60-lal företag med ungefär 4 000 anställda är i "nödläge", som länels hövding uttrycker del.

I den fråga jag ställde i slutet av november nämns Vänerskogs nedtrappning. Jag har omnämnt Rasco i Åmotfors, Ero-Frys i Arvika. Vi kan nu fylla på med nya problem i Säffie, vilka är alldeles färska och aktuella. Vi kan lägga till den befarade minskningen av arbetstillfällen vid cenlrala verken i Karistad. Det varju elt gott tillskott av arbetstillfällen för länel. Nu diskuteras ganska öppet i pressen hur stor nedskärningen kommer atl bli - om den kommer atl bli 10 eller 15 96, vid vissa verk kanske ännu mera. Allt detla lillsammans gör att Värmland kommit in i en ovisshet när del gäller den framtida sysselsättningen som ingen kunde förutse.

Vi har i Värmland haft våra två stora förelag, våra jättar inom skog och slål. Vi har inte tänkt oss in i atl de skulle kunna börja vackla. Värmlandsdelegalionen, som arbetsmarknadsministern nämner i sitl svar, har i della kritiska läge dragit i gång en kampanj under mottot "kraftsamling i Värmland". I annonser, i broschyrer och genom direkta kontakter försöker man fånga in idéer lill nya produkter. Jag är övertygad om atl delta är en riktig väg. Vid sidan av allt räddningsarbete som måsle bedrivas för att hjälpa de företag, både slora och små, som har problem, måsle vi också få ell nyskapande. Man har kommii en bit på vägen, och i den broschyr som jag nu visar upp säger man au av alla förelag som fanns i Värmland 1975 hade t. ex. en iredjedel startals under den närmast föregående I O-årsperioden. Sedan 1965 har mer än 6 000 nya arbetstillfällen tillkommit i expanderande eller nya förelag, och detta är myckel posilivt och värdefullt. Jag kan tillägga all utvecklingsfonden på senare tid har arbetat hårt och fått fram ett 15-tal förelag med lillsammans nära 100 anslällda, vilka är färdigfinansierade och i verksamhel med nya produkter. Dessulom ärett 15- eller 20-tal andra företag med tillsammans över 100 anslällda på gång.

Från både kommunall och centralt håll i länel sätter man stor tilltro till alt skapa nya arbetstillfällen när det gäller turismen. Här säger man: Får vi del statliga slöd som vi är i behov av, tror vi all vi med Värmlands goda utgångsläge skall kunna skapa räll många arbetstillfällen. Framför allt har man en rad idéer som bearbetas. Några av dessa bedöms också kunna ge rätt många arbelslillfällen.

När man i della läge lalar med utvecklingsfondens ledning, med Värmlandsdelegationens ledamöier och tjänstemän saml med företagare och fackrepresentanter, framhåller alla var för sig atl framför allt två svårigheter möter. Den första är att det i Värmland inte finns någon småföretagartradi-tion, som en del andra län har. Del gäller inte minst Rolf Wirténs egel hemlandskap Småland, som har en stark småföretagariradiiion. Som jag nämnde tidigare har värmlänningarna åtminstone i vissa delar av länet helt kunnal lita på det stora på orten dominerande företaget. När vi nu skall strukturera om vårt näringsliv, fordras det också från statsmakterna alldeles

särskill siarka insatser för alt vi skall kunna klara delta.

Den andra svårigheten är all när del funnils idéer som man har trott på har del varit lilet svårt atl fö fram riskvilligt kapital. Del sistnämnda problemet kan statsmakterna för sin del bidra till atl lösa. Jag kan i detla sammanhang med tillfredsställelse konstatera att jusl arbetsmarknadsministern, enligt pressuppgifter i slutet av förra veckan, har ställt sig villig att satsa pengar på elt antal projekt som Uddeholm håller på alt uireda och försöker föra in på marknaden. Jag tror det är alldeles rikligt alt gå den vägen.

När handelsministern och industriministern nu har delat upp dessa svar, vore det bra om ni båda verkligen följer den massiva uppslutningen från Värmlandsrepresentanierna. Rolf Wirtén säger i sitt svar: "Jag är beredd atl positivt pröva de förslag till sysselsätlningsfrämjande åtgärder delegationen kan komma alt lämna." Jag vill med ett kraftigt streck stryka under att vi med tacksamhet lar fasta på detta.

I den varvsproposilion som riksdagen kommer atl behandla i morgon anslås medel för all skapa alternaliva arbetstillfällen i berörda bygder. Medel ställs till förfogande för utvecklingsfonderna i berörda län. Situationen i Värmland liknar på väldigi många sätt situationen i de bygder som drabbas av varvsnedskärningar.

I de resonemang som jag har fört med Värmlandsdelegationens och utvecklingsfondens folk samt med företagare och anslällda har refiexionerna gått i den riktningen, när vi slår inför denna omstrukturering, atl vi i Värmland kanske borde ha ett produktulvecklingsbolag, ett Värmlandsin-vest, som föngar upp alla idéer, som för medel till förfogande, som verkligen kan föra in produkterna på marknaden och som kan slimulera företagare atl satsa på småländskt vis. Del är också viktigt atl vi för hjälp med marknadsföringen av de nya produkterna.

Jag visade lidigare en broschyr om en annonskampanj. Mottot för kampanjen är: Kraftsamling för Värmland. Där slår: "Del är din hjälp vi behöver för all lillsammans skapa nya och varaktiga jobb i Värmland." Jag skulle kunna formulera om detta och säga till regeringen: Del är er hjälp vi behöver för att vi lillsammans på länsplanet och på regeringsplanet skall kunna skapa nya och varaktiga jobb i Värmland.

Jag vill än en gång underslryka att del inle är en tillfällighet atl vi nu har elt helt block av frågorsom rör Värmlands sysselsättning. Alla representanter för Värmland inom de olika partierna och en representant fördel parti som inte har någon riksdagsledamot från Värmland har känt ett behov av all verkligen la itu med problemen. Vi önskar allesammans ett besked från berörda statsråd om alt ni med er insats vill delta i kampen för en kraftsamling för att rädda sysselsättningen i Värmland.

NILS BERNDTSON (vpk);

Herr talman! Två storbolag dominerade länge sysselsättningen i Värmland, nämligen Uddeholm och Billerud. De tu blev ell, som del brukar hela i annat sammanhang, och i dag utgör Billerud-Uddeholm AB den verkliga jätten i värmländskt näringsliv. När storbolag med så dominerande infiytande vidtar

6 Riksdagens protokoll 1978/79:57-58

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. 7/7.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

förändringar, får detta stora återverkningar i hela länel. Del finns orter där Uddeholm svarat för ungefär hälften av den tolala sysselsättningen och för hela industrisysselsätlningen.

När Uddeholms AB, vars verksamhet omfattade gruvor, stålindustrier, skogsbruk, sågverk, massafabriker, pappersbruk och kemisk induslri och som sysselsatte över 10 000 värmlänningar, härom året började redovisa planer på alt minska antalet anställda med tusentals personer, uppstod ett allvariigl hol mot Värmland. Merän varttionde arbetstillfälle inom industrin var i fara, och vissa orter skulle drabbas myckel hårt.

Krav restes i detla läge om statliga insatser. Vad som skedde var att Uddeholmsbolagel beviljades elt lån på 600 milj. kr., inle för all jobben skulle bibehållas ulan för all bolaget skulle kunna genomföra vad som av regeringen betecknades som "nödvändiga strukturförändringar". Dåvarande industriministern Nils G. Åsling svarade på en fråga jag ställde atl "något särskilt villkor i fråga om sysselsätlningen avses inte bli knutet lill lånet". Hans förhoppning att inte uppsägning av personal skulle ske "ulan förelagsekonomiskl tvingande skäl" var inte ägnal att lugna oroliga. Företagsekonomiska skäl åberopas vanligen för avskedanden.

1 början av det här året kom planerna på slora företagsfusioner slag i slag. Försl planerna på samgående mellan Fagersla, Uddeholm och SKF på stålsidan och sedan samgående mellan Uddeholm och Billerud inom skogs-och skogsinduslrirörelsen. Mot denna bakgrund slälldejag ånyo frågan lill industriministern vad regeringen avsäg alt göra för att säkra sysselsätlningen i Värmland. Som bekant fördes diskussionen i samband med planerna på samgående mellan Uddeholm och Billerud om vilka fabriker som skulle läggas ner och hur många arbetstillfällen som skulle försvinna. Förelagsfusionerna betecknades av induslriminislern som naluriiga i strukturomvandlingen, och del var magert med besked om vad som skulle göras.

Del är betecknande alt de statliga insatserna varit grundade på bolagens villkor. Regeringen har inle lyssnat på kraven om förstatligande för alt på ell bättre sätt kunna planera och ulnyllja resurserna. Den har heller inle varil beredd alt utkräva några sysselsättningsgarantier som motprestation för de statliga pengarna. Det förhällandet atl berörda bolag hämtat hem maximala vinster ur naturtillgångar och arbetsinsatser och all de motverkat annan sysselsättning på många orter har tydligen ansetts vara i sin ordning.

Så har regeringens attityd varit och lycks så förbli, au döma av innehållet i del svar som arbetsmarknadsministern i dag lämnat på frågor och interpellationer. Jag hade ställt min fråga till industriministern bl. a. uiifrån del angelägna i att regeringen vidtar åtgärder för att rädda jobben i Värmland, mol bakgrund av statens lidigare engagemang i de förändringar bolagen vidtagit. Eftersom det nu fallit på arbetsmarknadsministern atl denna gång besvara frågan, vill jag tacka honom för svarei och kommentera del något.

Låt mig också säga att redan del förhållandet atl arbetsmarknadsministern och inte industriministern besvarar frågan visar atl regeringen inte vill .se problemets lolala omfattning. Därmed ingen nedvärdering av vare sig

arbetsmarknadsministern eller hans departement, men del visar atl regeringen tror atl del räcker med de sedvanliga arbelsmarknadspolitiska åtgärderna. Den vill lydligen inle länka i banorna om förstatligande av Billerud-Uddeholm, som krävs från både fackligt och politiskt håll, eller andra direkia statliga åtgärder för alt skapa arbetstillfällen. Nu medverkar regeringen till avveckling av arbelslillfällen.

Del är rikligt, som arbetsmarknadsministern konstaterar, att frågorna är ställda mot bakgrund av uppgifter om planerade neddragningar av sysselsättningen inom bl. a. Billerud-Uddeholm. Som bekant talades det om atl ca 800 arbelslillfällen skulle försvinna efter sammanslagningen av de båda bolagen. Nyligen förekom uppgifter om atl inte mindre än 2 000 jobb var hotade. Detta skulle medföra en allvariig situation för Värmland, där sysselsättningsläget redan är allvarligt. Vid en presskonferens i fredags framgick all de mest långtgående planerna på avskedanden inte just nu sätts i verket. Några saker bör dock fastslås efter fredagens styrelsesammanträde med Billerud-Uddeholm AB.

Att de omfattande nedskärningarna av arbetstillfällena inte nu kommer till stånd innebär inle atl faran är över. Del finns säkert krafter kvar som vill se en sådan "lösning" på problemen, även efter bytet av verkställande direktör. Man "glömde" f ö. atl dementera uppgiften om all 2 000 jobb skulle försvinna!

Del är den kraftiga reaktionen hos de anställda och deras fackliga organisalioner och inle regeringens handlande som fått bolaget alt för tillfället avstå från atl fullfölja planerna.

De ändrade planerna fritar inle regeringen från alt vidla åtgärder för att trygga sysselsätlningen i Värmland. Kvar slår del faktum atl Billerud-Uddeholm AB haren dominerande inflyiande över sysselsättningen i länet och alt bolaget låter aktieägarnas iniressen gå före de anställdas trygghet och länets ulveckling - likaså alt sysselsättningen kommer atl minska, hur mycket är oklart.

Vad ger då arbetsmarknadsministern för besked? Det mest positiva är att han delar uppfattningen att sysselsätlningssiluationen i Värmland inger bekymmer! Men hur skall då problemen lösas?

Insatserna inom stålindustrin, som arbetsmarknadsministern åberopar, löser inle problemen. Tvärtom innebär inriktningen av slålpoliliken atl lusentals arbetstillfällen i Bergslagen skall försvinna. Nog berörs Värmland i hög grad, herr Wirtén, men på ell sätt som oroar!

Regionalpolitiska prioriteringar, grå zonen, lokaliseringsstöd, nyrekryleringsbidrag, medel till Värmlandsdelegationens förfogande, posiliv prövning av förslag till sysselsättningsfrämjande åtgärder åberopas av arbetsmarknadsministern. Men räcker delta?

Har inle regeringen fattat all del som brukar kallas arbelsmarknadspolitiska instrument inte räcker till i ett län där sysselsättningen i så hög grad är beroende av Billerud-Uddeholm AB och detta bolags åtgärder? Har man inle faltal atl här behövs statliga insatser av ell helt annat slag med inrikiningen att bryla denna bolagsdominans och skapa nya arbetstillfällen? Vilka åtgärder

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm sysselsätlningen vid BiUerud-Uddeholm AB, m. //?.

är regeringen beredd atl vidla i detta avseende? Därom finns inle en rad i svarei vi fått.

Arbetsmarknadsministern åberopar regeringsförslaget alt regeringen skall få bemyndigande atl till Billerud-Uddeholm AB få överföra en del av det lån som för ell år sedan beviljades Uddeholms AB. Lika lilel som när lånel beviljades Uddeholm kommer det nu all irygga sysselsätlningen efter fusionen. De lånevillkor som åberopas ger inle täckning för påslåendet all staten skaffat sig något avgörande inflytande över bolagets verksamhet och åtgärder. Någon siatlig satsning för all trygga jobben är del inle fråga om.

Storbolagen har styrt och ställt i Värmland. Följderna av detla är allvarliga. I norra Värmland har skogen utnyttjats lill skövlingens gräns. Ingel har lämnats kvar som kan ge sysselsällning för de människor som bor kvar.

Nu holas också industriorter i Värmland när bolagen inle finner del lönsamt atl fortsätta.

Arbeismarknadsminisiern nämner alt Torsby ingår i del inre stödområdet. Då borde kommunen också kunna påräkna statligt stöd. Men när man behöver pengar till utredning av ett projekt får man inte pengarna av slalen, utan det är del statssubventionerade Uddeholm som skall svara för dessa.

I folkpartiels Sverige skulle enligt valpropagandan storföretagen inte växa ihop med staten. Men del är väl vad som nu sker. Vi kanske i näsla valrörelse får se parollen; I folkpartiets Sverige företräds staten av storföretagen.

Jag anser inte, herr lalman, att arbetsmarknadsministern gett svar på min fråga om vilka åtgärder regeringen avser vidla för att rädda jobben i Värmland. Därför upprepar jag den på nytt och kan kompletlera min frågeställning; Är del han anfört allt regeringen planerar för all möta den siluation som råder i Värmland? Måste del bli en katastrof innan regeringen är beredd att vidla genomgripande åtgärder för atl skapa sysselsätiningsal-ternaliv?

BERTIL JONASSON (c):

Herr lalman! Jag ber att få instämma i de synpunkler beträffande den besväriiga situationen som Värmland befinner sig i som här framförts av föregående talare. Lågkonjunkturen har skakat Sverige i allmänhet, men Värmland i synnerhet. Värmland har varil ell av de mest utsatta länen. Del är specielll stål- och träbranscherna som har haft det svårt, och de är mycket stora i Värmland. De har också undergått slora slrukluromläggningar samtidigt med den låga konjunkturen.

Uddeholmsbolaget, som betraktades som säkerheten själv, har skakals i sina grundvalar, men fick också elt lån. Jag skall inte polemisera med Nils Berndtson om delta, men jag vill ändå säga atl Uddeholmslånel har varit till fördel inte bara för företagel ulan också för de anställda - det kan vi aldrig komma ifrån.

Sedan har Uddeholm och Billerud gått ihop när det gäller skogen och skogsindustrin. Jag vill också säga lill Nils Berndtson atl vid ett besök som vi från Värmlandsdelegalionens sida gjorde i Säffie fören kort lid sedan fick vi uppgifter om behovet av de 200 miljonerna som kunde överföras dit och göra

nytta för del nya förelaget som sådant och för den framlida sysselsättningen.

Friställningar och varsel har oroat, som här sagts, och del har varit kraftiga rykten om nedläggning. Det har talals om alt upp till 2 000 skulle friställas. Det är också riktigt som här sagts, att det nya bolaget ännu inte hunnit finna formen för sin verksamhel. Olika uppfattningar synes ha rått om driftens uppläggning och inriktning, och det har då lett till vissa förändringar i ledningen. Av naturliga skäl kan också detta vara en orsak lill atl osäkerhet har rått.

Kanhända är ryktena överdrivna. Vi får hoppas det. Men även om det allra värsta ej händer, är situationen tillräckligt besvärande. Vi måste på allt sätt uppmärksamma situationen och vidta de åtgärder som är möjliga,

Slålsidan, som var mycket diskuterad-för ett år sedan, har man klarat av någoriunda, i varje fall för tillfället. Men skogsindustrin över lag befinner sig ju i en mycket besvärande siluation. Del gäller inte enbart Billerud-Uddeholm AB - det gäller nästan all skogsindustri. Många människor har sysselsättning i denna, och skogen och skogsindustrin är av största betydelse för landet och för vår export. Den är vikiig och förblir viktig framöver.

En vidare förädling av iräproduklerna behöver också komma till stånd. Därför är det inte minst vikligt att skogsindustrin uppmärksammas och stöds på alll sätt.

Från arbetsmarknadsdepartementets sida kan man med pengar göra mera lill stöd för sysselsättningen och myckel annat för all hjälpa en för hela Sverige livsviktig industri alt klara sig över en besväriig tid.

Billerud-Uddeholm AB har också begärt sysselsällningsslöd, och det är nödvändigt aU de får detla.

De lån lill skogsnäringen på 900 miljoner som infördes av trepartiregeringen har använts till en hel del och bör också fortsätta. Men situationen håller i sig, och därför måsle man sälta in elt än siarkare stöd.

Man ropar ju efter stöd från olika håll. Jag är helt på del klara med alt tillgången på pengar och andra resurser är begränsad. Man kan naturiigtvis inle heller kräva hur mycket som helst av en regering.

Med trepartiregeringens medverkan fick vi till slånd Värmlandsdelegationen, och vi har också fått vissa ekonomiska resurser till vårt förfogande. Del är vi lacksamma för. En hel del har vi kunnal uträtta och vi hoppas kunna uträtta mer. Men vi har det ändå bekymmersamt. I förhållande till folkmängden i Värmland är sysselsäitningssituaiionen betydligt besvärligare där än för t. ex. vissa varvsorler, och vihar väl rätt atl kräva samma stöd som de orterna har fått.

Man bör inte i en debatt som denna gå in på enskilda fall. Det harjag klart för mig. Men jag vill ändå säga att Vänerskog är ett skogsföretag som har gjort och gör slora ansträngningar för atl klara sysselsättningen åt många värmlänningar. Men genom brist på kapital måste företagel nu friställa människor, och del drabbar många orter i Värmland. Som här har nämnts är också String-Sifhälla i Säffie ett företag som kan Ivingas lägga ned, och då blir det ell 90-tal friställda.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

Storfors ärett av de brukssamhällen som under många år har kämpat för atl klara sin situation. Det företagel har slora behov av ytteriigare sysselsätlningstillfällen och har ansökt om stöd. Jag hoppas alt del också skall kunna beviljas.

Det finns fiera orter som har det svårt. Jag skulle kunna nämna min hemkommun, Hagfors.

Jag vädjar här lill arbetsmarknadsministern alt ge erforderiigl stöd när de framställningarna kommer.

I rättvisans namn skall väl sägas alt del är många som har fått stöd, men det behövs mer. En regering och en arbetsmarknadsminister kan naturligtvis inle gå ul och leta upp arbetstillfällen. Det förstårjag väl. Men när det kommer konkreta förslag, bör samhället också sälta in sina resurser, även om det kan vara risk för förluster. Skogslänen måste få slöd. Del blir mångdubbelt billigare än om friställning blir ett fakium.

Gunnar Olsson tog upp frågan om skogsförsäljning från Billerud-Uddeholm. Bolaget behöver kapital och skulle därför avyttra skog. Del kan också vara en väg till bättre arrondering både för säljaren och för andra skogsägare. För min del vill jag säga all om skogsförsäljning kan förslärka fastigheter, kan det vara en bra åtgärd. Vi kanske inte skall gå in på den diskussionen i detta sammanhang, men jag tror att rätt upplagd bör en sådan försäljning inle innebära någon nackdel.

Jag vill slula mitl anförande med att säga all arbetsmarknadsministern har många möjligheter att ge stöd i olika sammanhang, och jag hoppas alt han och regeringen verkligen skall förstå den prekära situation som Värmland befinner sig i. Kanhända målar vi mycket i svart, och det är inte bra alt göra det alla gånger. Jag vill därför säga att från Värmlandsdelegalionens sida ser vi ändå rätt många ljuspunkter, och det gör vi som värmlänningar i allmänhel. Vi har naturresurser och andra resurser, men vi behöver slöd i vissa lägen, och i ett sådanl läge befinner vi oss f n.

HOLGER MOSSBERG (s):

Herr lalman! Några av mina kamrater här i kammaren har berört näringslivs- och sysselsättningsfrågor i Värmland, och ytteriigare några kamrater kommer efter mig atl beröra samma sak.

Jag tänker något belysa samma frågor, men mera i stort och inte bara med utgångspunkt i värmländska problem.

Under 1960-talet och hiuills under 1970-talet har vi upplevt atl många företag råkat i ekonomiska svårigheter, som ibland är krisbelonade. Flera stora företags verksamhel håller på alt ramla ihop. Sådana här negaiiva förhållanden, som lyvärr mer och mer genomsyrar vårt näringsliv, skapar givetvis dystra framtidsutsikter för många människor. Del berör inle bara milt hemlän, Värmland, som just nu är i blickpunkten ulan jämväl slora delar av landet i övrigt. Ja, det skakar stundom hela samhällsapparaten.

Alla måste vi förslå vad kriserna betyder för människor och för kommuner som till stor del, ja ända upptill 90-100 96, är beroende av den enda industri som finns på orten.

Osäkerheten är mycket kännbar för många anställda. Deras framtid står på spel. Ell hårt öde kanske väntar. Det handlar om människor som med hårt och många gånger mödosamt arbele under svåra villkor satt in hela sin arbetskraft i företagel i fråga, byggt upp ett hem och format sitt liv i skilda avseenden på den ort där företaget till synes skulle komma att verka i framliden.

Vi skall alla förslå att människor är förvånade och överraskade när slora förelag - tidigare stabila som urberg, ekonomiskt starka och som med produkier av god kvalitet skapat sig ett gott anseende på väridsmarknaden -mer eller mindre havererar. Ja, då förefaller det vara fel någonslans. Även med hänsyn lill att yttre faktorer och internationella förhållanden påverkar våra företag är del förvånande alt sådana här företagskriser kan uppslå eller håller på atl uppstå.

Här kommer osökt frågorna:

Har gångna tiders vinster inte använts på ett riktigt sätt?

Har planering och organisation varit bristfällig?

Har investeringsviljan varit alltför svag?

Har del gjorts felinvesteringar som fått förödande följder?

Har privata intressen styrt utvecklingen på samhällets bekostnad?

Det synes mig vara så atl samhällsansvaret har fått vika - inte helt, men dock i viss mån - för mer eller mindre långtgående privala iniressen.

Människorna i Värmland - och även annorstädes - upplever förhållandena i dag som verkligl svåra. Arbetstillfällen bara försvinner, och framtidsmöjligheterna förmörkas undan för undan.

När man reser i landei möter man överallt människor som ger sin oro lill känna. Det är en oro för alt deras arbetsmöjligheter kan försvinna, deras hembygd förtvina.

Flera stora förelag hålls i gång mer eller mindre med hjälp av statsstöd - upp till miljardbelopp. När stora och tidigare bärande företag behöver hundratals milj. kr. antingen för att beslå tills vidare, för att överleva eller för atl vidareulveckla, då går de till staten och begär stöd.

Så länge förelagen går med vinsl och ger bra utdelning har man aktieägarna bakom ryggen. Men då lönsamheten sviktar skall samhället träda lill. Då vill man vara vän med staten. Eljest sägs det stundom att staten inte skall lägga sig i.

Eu litel antal människor har nu ett avgörande infiytande över jobben och tillvaron i långa stycken för hundratusentals medborgare i vårt land.

Det är förvisso som Per Albin Hansson sagt en gång: Vi lever i en "fåtalets ekonomiska diktatur". Jag tycker, kamrater, alt det är horribelt att vi ännu 1978 kan konstatera alt Per Albins ord fortfarande gäller.

Nu har vi verkligen anledning att fundera över hur det slår lill inom del enskilda näringslivel. Från väldigt många håll skickas SOS lill staten. Hjälp oss, ropar man från många håll. Nu räcker det inte med självläkande krafter, som del talades ganska mycket om i den föregående valrörelsen.

Man kan ställa frågan: Hur gick del för skogsbolagen Vänerskog, NCB, Södra skogsägarna och BUAB? Hur står det till med Domnarvel, Kockums,

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? sysselsätlningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

Hälleforsnäs och Uddeholm? Där har minsann inle några självläkande krafter gjort någonling. Nej, denna salva läker inle, det vet vi alla.

Det som är svårt i dagens läge är alt få fram kapital,erforderliga resurser, för alt investera, bygga ut och så långt det är möjligt trygga framtidens jobb för människorna. De anställda säger klart och tydligt; Vissl är vi beredda alt ta värt ansvar för kapitalbildningen, men då är det inle mer än rätt atl vi också får del av den förmögenhetsökning vi är med om alt skapa. Det är fullt berättigat, säger de, att kräva atl vi får del av infiytandet över företagens skötsel och planering. Ett förelags framlid skall inle planeras och bestämmas i slutna styrelserum. Elt förelags framtid har inte belydelse för bara slyrelsen och aktieägarna. Samhället, kommunerna och de anställda har minst lika stort intresse av atl planering och investering sker på ett säll som är lill hela samhällets bäsla.

Beslut om nedläggning, fusionering ellerelablering i annat land berör i allra högsia grad alla i företagel verksamma. Del är de som inle kan vara med och fatta besluten som drabbas hårdast, det har vi lyvärr svåra erfarenheler av. Jag anser att det måste lill en annan lingens ordning än den nu rådande, om vi skall lyckas få bättre grepp om näringslivels utveckling - ett grepp som för framtiden skapar mera trygghet på sysselsättningens område.

Jag vill slula med alt säga atl det finns personer - ekonomer och andra av olika politisk färg - som har framhållit all Sverige slår inför ett vägval bl. a. i vad gäller näringspolitiken. Det vägvalet måste ske så. att vi träder in på en väg där företag, löntagare och samhälle så all säga lar varandra i handen och samarbetar i syfte atl främja en ulveckling som gagnar hela samhället. Beträffande detla vägval trorjag alt det som sker Iredje söndagen i september nästa år kommer alt ha ganska stor betydelse för landei och för folkel.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Reglerna i vad avser framställning av interpellationer här i riksdagen lär vara sådana att endasl en ledamot kan slå som interpellani. Den av Gunnar Olsson inlämnade inlerpellationen är en gemensam framslällning från socialdemokraterna på Värmlandsbänken. Jag tror f ö. atl detta är en fråga som inle bara vi är inlresserade av. Vårt inlresse delas .säkert av anställda, kommuner, småföretagare, länsorgan och alla andra som är beroende av storbolag som Billemd-Uddeholm AB och som för att kunna planera sin egen framtid behöver få veta vad som skall hända inom denna bjässe bland värmländska industriföretag.

Tyvärr blir inte vare sig jag eller, tror jag, någon annan här i riksdagen specielll upplyst av det svar som arbetsmarknadsministern har lämnat på Gunnar Olssons interpellation. Karl Erik Eriksson och Bertil Jonasson hade visserligen en mer posiliv syn på det och ville med en uppräkning peka på att det ändå harskelt någonting, men tillåt mig att konstatera all grundstenen till det som har skett lades av den socialdemokraliska regeringen och inte av någon av de efterföljande.

Som alltid när vi ställer frågor om situationen i vårt län får vi ett svar, där regeringen dels hänvisar till Värmlandsdelegationen, dels förklarar alt man

skall pröva alla förslag om sysselsätlningsfrämjande åtgärder posilivt. Del börjar för oss bli en gammal skivbekant.

Värmlandsdelegalionen har lämnat förslag om sysselsätlningsfrämjande åtgärder, som arbetsmarknadsministern kan börja med att leta fram inom byråkratin, om han vill. Ett sådanl förslag inlämnades lill regeringen i våras. Det gällde ett projekt till förstärkt återbeskogning av Värmlands många kalhyggen. Vi begärde medel för atl bygga kylhus för förvaring av skogs-plantor.

Ännu hardet inle kommii något besked, varken positivt eller negaiivi,om denna framställning. Det sitter tydligen fast någonstans i byråkratin. Del skulle, om regeringen lämnade bifall, kunna ge jobb för både byggnadsarbetare och skogsplanlerare saml en tryggare återbeskogning i länel.

Elt annat aktuellt projekt är Filipslads kommuns framsiällan om alt som beredskapsarbete fö bygga ett industrihus, i vilket man skulle kunna inhysa småföretagare som vill etablera sig men som saknar lokaler. För någon vecka sedan fick Filipslads kommun elt negaiivi besked på denna framsiällan, trots atl även detta projekt var anammat av Värmlandsdelegalionen. Man frågar sig: Är arbetsmarknadsministerns ständiga besked om alt man skall pröva alla uppslag positivt endasl en läpparnas bekännelse, eller skall man lita på de besked som regeringens represenianter lämnar här i kammaren?

Med en så saktfördig behandling av förslag som skulle kunna förslärka sysselsättningen i Värmland är del svårt även för den alltid åberopade Värmlandsdelegationen alt åstadkomma förslärkning av arbetstillfällena. Arbetsmarknadsministern säger att han håller sig informerad om silualionen inom Billerud-Uddeholm genom del s. k. elableringssamrådel. Men därvid stannar lydligen arbetsmarknadsministerns kännedom om det aktuella bolaget, för sedan hänvisar han till atl bolaget lillsammans med facken har påbörjat en utredning om hur de aktuella problemen i förelaget skall lösas.

Ja, delta var ingen nyhet för oss. Jag trodde atl arbetsmarknadsministern skulle sitta inne med bättre uppgifter, som även de som inle har förmånen atl vara med i bolagsulredningarna skulle kunna ha nytta av för att planera sin framtid.

Staten är som bekant genom det lån på 600 milj. kr. som man har ställt till Uddeholms förfogande, varav 200 miljoner om någon dag efter riksdagsbeslut kommer atl föras över på Billerud-Uddeholms skogsbolag, en verkligt stor delägare i dessa bolag. Jag tror inle del finns någon bank här i landei som, om den hade lånat ul så slora belopp till ell förelag, skulle vara nöjd med alt veta så lilet om vad som skall hända i bolaget, men som regeringen underligt nog lycks vara nöjd med. Allt tycks fö flyta omkring lilet hur som helst i delta bolag. Och della lillåler den nuvarande regeringen, trots atl man borde vara medvelen om alt både vi riksdagsledamöter och många andra kommer all vända oss lill regeringen och kräva insaiser för att ersätta de jobb som kommer alt försvinna.

Vi värmlänningar minns den förre industriministerns utrop efter lånebe-slutel om alt "nu är Uddeholmsskulan flott och kan segla vidare för egen

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, //?. rn.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, //?. /??.

maskin". Men där hade han endera fel eller också blev han lurad, för inte så långt efterål seglade Uddeholmsskutan på nya blindskär, och den del av skutan som inrymmer skogsindustrin står alltså i dag på ett kraftigt grund. Bolagels planer på vad man egentligen vill för all Uddeholmsskulan med en ny delägare som heter Billerud skall komma flott känner ingen till, men del talas om alt ca 2 000 anslällda måsle lämna båten. Så sent som i juni månad träffades överenskommelsen om all man eventuellt skulle kunna nöja sig med all slopa 800 arbetstillfällen. Nu har delta antal spalts på med yllerligare 1 200. En sådan låntagare måsle underställas lånevillkor som inle tillåter något utrymme för atl utan ansvar för sysselsätlningen rasera både de anställdas och berörda kommuners framtid.

Av de tre frågor som Gunnar Olsson ställt i sin inlerpellation har arbetsmarknadsministern inte svarat på den väsentligaste, tredje frågan, nämligen om vilka åtgärder regeringen tänker vidla om della bolag skulle sopa bort omkring 2 000 jobb. Han hänvisar endasl till de traditionella medlen. Men alla vet att dessa inte räcker till för alt klara situationen i Värmland.

Del finns andra möjligheter, exempelvis mera pengar till utvecklingsfonden, mera pengar till länsarbetsnämnden för beredskapsjobb, mera pengar lill skogsvårdsstyrelsen och andra liknande regionala organ.

Kanske förslår inte regeringen del allvarliga läget i Värmland. Vi har inbjudit statsministern, arbetsmarknadsministern och industriministern att besöka vårt län, och jag överlämnar nu en inbjudan personligen och muntligen - ni har föll den tidigare skriftligen. Ni kommer kanske när valrörelsen närmar sig, men då är besöket onödigt för det är inte vallöften vi behöver i Värmland ulan konkreta åtgärder. Och jag upprepar frågan: Vad har regeringen för beredskap att sätta in om del antal jobb som nu är i fara i Värmland skulle försvinna?

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr lalman! Till regeringens förelrädare här i kammaren vill jag säga atl de kan vara övertygade om all de alla är mycket välkomna lill Värmland. De är välkomna också i samband med valrörelsen, precis som de socialdemokratiska statsråden kunde känna sig välkomna när de kom till vårt landskap inför en valdag.

Låt mig, herr talman, till alt börja med anknyta till Sune Johanssons propå beträffande ett projekt med skogsplanlor. Jag har haft tillfölle atl efterlysa detta i Värmlandsdelegationen, därjag liksom ell par andra ledamöter av denna kammare ingår. Där sade vi oss från början alt delta projekt var så pass litel och greppbart alt vi säkert skulle kunna fö del effektuerat snabbt av byråkratin - vi var på det klara med alt det fanns en byråkrati också i del här avseendet. Vi sade oss också alt även om projektet inle skapade så många jobb, så kunde vi med det påvisa all del gick atl göra elt och annat ål silualionen.

Men precis som Sune Johansson påtalade här, så fastnade projekiei någonslans. Det fastnade uppenbariigen i den gamla, väl inarbetade byråkrati

som den socialdemokratiska regeringen under några decennier gjort så stabil. Ingen världskonjunklurnedgång kan rubba den byråkratin, del är alldeles uppenbart. Där har nu del här projekiei fastnat, och egentligen vet ingen var del finns. Bl, a. har landshövding Bengl Noriing efterlys! det upprepade gånger, men inle ens en länschef kan lydligen få fram de "blanketter" som krävs för att få rotation på detla myckel begränsade ärende.

Jag vill inle påstå att det här är symtomatiskt, men på något sätt beskriver del ändå de problem man harall arbeta med i t, ex. Värmlandsdelegationen och i förelagen, när man försöker skapa någonling nyll. Det slora problemet i Sverige i dag ärju också all vi har ett alldeles för lågt nyföretagande.

Holger Mossberg gick in i debatlen väl förberedd som alltid. Han höll ett som jag tycker briljant valtal. Bl. a. kom han in på frågan om de självläkande krafterna, och han talade om de svårigheter som elt antal enskill ägda förelag i dag har. Del är uppenbart alt Holger Mossberg inle ser den enskilda företagsamheten som det bästa, åtminstone gör han det inle i elt valtal och vid del här tillfället. Men man frågarsig: Hurärdå den andra företagsformen, den statskapilalisliska eller statliga - vad man nu vill kalla den - där staten äger företag och slalen går ut och på olika säll försöker skapa arbelen? Hur gick det för Kalmar Verkstad och dess fantastiska projekt som helte Tjorven? Det är visserligen snart glömt-vi glömmer så lätl-men man kanju ändå ställa sig frågan. Hur gick det med Durox? Hur gick del med Norrbottens Järnverk?

När det gäller Norrbottens Järnverk fick vi ena årel efter del andra vela all omen par år skulle del gå med vinst. Närden liden var inne, då skulle del gå med vinst om yllerligare ett par år. Men så blev det inle, och förelaget har varil en miljardslukare av format. O.K., Norrbollens Järnverk ansågs vara nödvändigt av fiera skäl, bl. a. regionalpolitiska, för atl ge sysselsättning i den delen av vårt land. Men problematiken för Norrbottens Järnverk har väl ändå varil påtagligare och pågått under så många fler är än som varil fallet när det gällt enskilda företag i värt land.

Jag skulle kunna göra listan lång - och del kan säkert alla ledamöter av denna kammare - över statliga företag som har haft problem och där regeringen och riksdagen har fåll gå in med åtgärder. Men del går liksom lättare, det förefaller vara mera självklart, alt när ett statligt förelag får problem vänder del sig till regeringen, varefter denna i sin tur vänder sig lill riksdagen. Och sä kommer pengarna på bordel. Då blir del inle så myckel bråk. Man liksom förutsällerdelta. Men närenskilda företag får problem-det må vara av konjunklurmässiga eller strukturella orsaker - blir del genast mera uppmärksammat. Naturligtvis lar socialdemokraterna och andra socialister vara på lillfällei att plädera för sin speciella form av företagsamhet; den slalskapilalisliska eller möjligen kooperativa.

Arbetsmarknadsministerns interpellationssvar ger en del fakta. När Gunnar Olsson inledde den här Värmlandsdagen i riksdagen kom han hell naluriigl in på skogsförsäljningen. Jag säger hell naluriigl eftersom frågan redan vädrats i tidningar, i uttalanden i radio och i Värmland. Till en början lalade han förnuftigt om möjligheterna lill arrondering av en viss del av de

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, //?. m.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. //?.

skogsarealer som står till förfogande. Men skulle det vara fråga om försäljning, säger Gunnar Olsson, kan bara en köpare komma i fråga, och del skulle alltså vara staten. Men - vilka problem på det här området löser slalen som inle enskilda skogsägare kan lösa? Får statens skogar en högre boniiel eller är de mera välskötta än andra skogar? Är de bättre sköna än bondeskogarna och avkastar de i allmänhet mer än andra skogar? Vad skulle del betyda för exlravaganl för sysselsättningen i Värmland om stålen, dvs. domänverket, finge komma in och äga skog? Är det inte arbelslöshel och andra problem i de län där domänverket äger skogarna? Jag tyckeralt det vore ett felaktigt säll all lösa krisen för Billerud-Uddeholm, och låt mig slå fast, alt här skulle del-om det nu vore så illa all en skogsförsäljning måsle ske - vara naluriigl atl ge bondeskogsbrukel sin chans. Della skulle också innebära atl man lällare bevarade en levande landsbygd. Kombinationen jordbrukskogsbruk har en alldeles utmärkt förankring i Värmland. Där finns en tradition och där finns också en framtid.

Del var också vissa synpunkler i Nils Berndlsons anförande som vi har anledning att diskutera, därför att de inte bör stå oemotsagda. Men åtminstone de som lyssnar på den här debatlen är på det klara med att Nils Berndlson har sin ideologiska förankring i ell annat samhällssystem, och han kan mycket väl kosta på sig alt beskylla både den ene och den andre för bedrifter i norra Värmland intill, som han sade, skövlingens gräns. Jag antar atl det handlade om skogsavverkningarna. När man skall försöka få skogsbruket lönsamt har det emellertid visat sig alt slutavverkningar varil nödvändiga på sådana områden. Detta har man också accepterat från skogsarbetarhåll och kanske t. o. m. drivit på. Del känner Nils Berndtson till, och det känner värmlänningarna också lill.

Herr lalman! Låt mig slå fast en sak som är mycket vikiig i en debatt om Värmland och som naturligtvis skulle vara vikiig i fråga om varje annat län. Värmland har en framlid och en god framtid, det måste vi vara inställda på. Del vi nu upplever är framför allt sviterna av en konjunkturnedgång, och en mycket svår sådan.

När den borgerliga regeringen log över i början av oklober 1976, för drygt två år sedan, drabbades Sverige av den svåraste industrikrisen sedan 1930-talels början eller rent av, enligl vad många anser, ända sedan sekelskiftet. Vi har dessutom fött uppleva hur dollarn har sviktat, och affärerna i framför alll pappersmassa - skogsprodukten nummer ell från Värmland - görs i dollar. De sviktande dollarkurserna har fölt en negativ effekt och ibland mycket svåra följder för de förelag i Värmland som exporterar massa.

Men låt oss slå fast all Värmland haren framtid. Det finns i vårt län skogar, jordbmksmark, stålindustrier och skogsindustrier med övervägande moderna anläggningar och kunniga och lojala medarbetare på alla nivåer. Värmland har också en icke föraktlig verkstadsindustri med småförelag och slora förelag.

Det råder dock en oro, helt naturligt. De stora och som man irodde mycket stabila företagen Uddeholm och Billerud har kommit atl uppleva slora svårigheier, nu för andra gången. Man säger atl fusionen inte gav del önskade

resultatet. Nå, del har vi inle fött se ännu. Del äralldeles för lidigi atl bedöma utfallet. Men kanske är del ändå en tankeställare för dem som tror alt fusioneringar alllid löser problemen. Så är inte fallet, och vi har ibland från moderat håll varnat för en sådan övertro.

Vi skulle naturiigtvis kunna fortsälla den diskussion som lagils upp härom hur del nybildade företaget Billerud-Uddeholm har tagil ställning lill de olika problemen och hur man skall bedöma dess åtgärder. Jag skall be alt fö återkomma om en sådan debatt verkligen las upp.

Den lalelid jag begärt är nu snart slut. Jag vill bara lill sisl i detla anförande -jag har möjlighet alt komma lillbaka när jag föll svar på min fråga till industriminister Huss - erinra regeringsföreträdarna om alt mitt parti, moderala samlingspartiet, i en skrivelse till regeringen hemställt atl denna utan dröjsmål låter utse en parlamentariskt sammansatt delegation med uppgift att värdera de lekniskl-ekonomiska analyser som bl. a. den s. k. Lemnekommitlén fortlöpande gör. Delegaiionen bör vara beredd alt snabbi lämna erforderligt underlag för sådana regeringsinitiativ som kan erfordras för atl begränsa de skadliga följderna av skogsindustrins svåra läge för vårt näringsliv och för vår samhällsekonomi. Del skulle vara iniressani atl höra vilket svar arbetsmarknadsministern, som skall la till orda efter mig, har alt ge på denna skrivelse från moderata samlingspartiet. Vad vi har begärt är åtgärder nu, och del handlar framför alll om kreditgarantier lill de skogsförelag som är illa utsatta just nu.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0//7 sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, ni. m.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr talman! Försl några ord om debaltuppläggningen i dag-den dag som mycket rikligt karakteriserades av Gölhe Knulson som en Värmlandsdag. Jag förstår att frågeställare och inlerpellanter kan lycka alt det är svårt alt reda ut vilken gränsdragning man gör mellan olika frågor och interpellationer. Jag skall medge atl både indusiriminister Huss och jag har grubblat en hel del över hur de aktuella frågorna bäst skall besvaras för atl riksdagsledamöterna skall känna sig till freds med uppläggningen.

Grundtanken är naturligtvis alt jag skall besvara frågor som är ställda lill mig som arbetsmarknadsminister, dvs. sysselsättningsfrågor, medan mera skogsindustripoliliska frågor skall besvaras av Erik Huss. Eftersom de nu aktuella frågorna mycket klarl kunnal kalegoriseras efter dessa linjer, fanns del ingen annan möjlighel all fördela dem än på del säll som här skett. Vi har dessulom genom atl föra samman svaren på frågorna lill samma debaltillfälle velal ge ledamöterna möjlighet att kommentera dessa mera allmänt, i den mån man så önskade. Jag hoppas ändå atl detla, som skett i samråd med talmannen, skall tillgodose riksdagsmännen på bästa möjliga säll.

Jag vill så närma mig de konkreia frågor som har ställls ifrån talarna. Del har varil ell engagemang-del är väl ingen ivekan om det. Och jag tycker del är ett begripligl engagemang eftersom Värmlands induslri i dag har åtskilliga problem och sysselsättningen är hotad på många håll. Del är inte på något sätt en omedvetenhet i regeringen om della, Sune Johansson. Jag tror inle det påståendet är allvariigl menat - i så fall är det överilat. Jag tror i själva verkei

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

atl Sune Johansson är fullt medvelen om all vi ser med samma allvar på de här frågorna som någon av Värmlandsriksdagsmännen gör. Vad vi har alt göra är att försöka finna de riktiga lösningarna på problemen. Och del är förvisso inle alltid så lält.

Vi kommer au följa det som är det grundläggande problemet för dagens debatt, nämligen den förvärrade situationen för Billerud-Uddeholm AB i förhållande lill hur vi för något halvår sedan, då fusionen skedde, trodde att det skulle bli. Men vi befinner oss alltjämt i ett inledningsskede, där regeringen på allt sätt, med de organ som står till dess förfogande, försöker hålla sig rätt orienterad och ge möjligheter alt gå in med rikliga ågärder vid rälla tidpunkter. Det är elt sådant fortlöpande informationsarbete på diskussionsbas med berörda företag som nu sker, framför allt naturiigtvis inom industridepartementet. Jag skall bara säga detla som en allmän inledning. Självklart är det industriminister Huss som framför allt har ansvaret, och han kommer alt senare meddela kammaren vad man kan göra för skogsindustrin, som befinner sig i svårigheier. Del kommer inte atl ske i dag ulan vid elt senare lillfälle, då regeringen är beredd all lämna en proposition i ärendet.

Gunnar Olsson log upp vissa konkreia frågor som jag vill kommentera något.

Den första gäller möjligheterna all hjälpa Billerud-Uddeholm AB genom förvärv av skogsmark och på så sätt tillföra bolaget nytt kapital. Jag kan för stunden bara säga alt del här finns en stor öppenhet hos regeringen och jordbruksministern - som i första hand har ansvaret för den här delen - vi är beredda att pröva sådana möjligheter, om del visar sig vara den väg som alla parter anser är bäst alt gå. Frågan om storleken av sådana markaffärer är inte tillräckligt beredd för all jag skall kunna göra några kommentarer i dag. De fär komma senare. Jag kan bara upprepa atl detla är en väg som är möjlig atl pröva, och att del finns en beredskap för det.

Gunnar Olsson tog också upp Volvoavtalet och nämnde den del i det som berör exporten av skogsråvara. Jag vill påpeka att den delen av avlalel mellan norska och svenska regeringen sikiar lill all säkra den traditionella svensknorska gränshandeln med virke. Sveriges regering erkänner alt Norge skall kunna upprätthålla en årlig nettoimport på ca 1,5-2 miljoner kubikmeter per år. Virkeshandeln skall bedrivas på marknadsmässiga villkor, och avtalet skall gälla i 20 år. Detta är alltså inte så dramatiskt som några kanske i första omgången trodde atl del var.

Såväl Gunnar Olsson som Sune Johansson harsagt all jag icke har besvarat den iredje frågan i Gunnar Olssons interpellation, men jag lycker fakiiski all jag har gjort det. Jag har redovisat den åtgärdsarsenal som regeringen har för att finna nya jobb i Värmland, om andra skulle försvinna exempelvis i Billerud-Uddeholm AB. Framför allt är det anledning atl erinra om det arbele som har salts i gång 1977 - inte tidigare, Sune Johansson! - i Värmlandsdelegalionen. Sune Johansson brukar inte finna det särskill värdefullt alt erinra om del arbele som sker där. Del är i och för sig litet märkligt, eftersom han själv är en av ledamöterna. Jag hoppas atl del inte betyder att han är

ointresserad av uppgiften - då vore det ju inte särskilt bra. Men jag har i motsats lill Sune Johansson den uppfattningen all man faktiskt bedriver elt konstruktivt arbete i Värmlandsdelegalionen. De människor som verkar där har god vetskap om regionens problem och även slörre närhet till de svårigheier som finns, och de har därmed också slörre möjlighel all lösa problemen eller finna konsimkiiva förslag lill lösningar.

Värmlandsdelegalionen har vid del här lägel fåll 7,5 milj. kr. för alt komma fram med förslag till olika projekt. Om man sluderar den projekikaialog som är presenterad, finner man atl denna ingalunda är oiniressant. Den innehåller faktiskt många uppslag lill nya arbetstillfällen i Värmland. Får jag bara erinra om del uppdrag som man har lagl ul på elt konsultföretag för atl fö fram en idégenerering, som skall kunna sättas in i nya företag. Detla är ett rätt nytt företag, som arbeiar på ett projekt som kan ge 200-300 personer arbele, med modellorten placerad i Hagfors. Vidare har man institutet för innovations-teknik,som engagerats föratt iniliera och della i ett produktutvecklingsarbete som skall tillföra värmländska företag nya produkier. Där har man nu fött fram eti 20-tal nya produkter som kan placeras ut i företag, och enligt uppgift har dessa produkter en hygglig sysselsättningspotential.

Utvecklingsfonden har också berörts här. Den har genom Värmlandsdelegationen fött utökade resurser. Medlen har använts för nyetablering av förelag och projekt för vidareförädling av trä och slål, produktutveckling, marknadsutveckling och företagsanalys.

Delegationen kontaktar offentliga myndigheter och uiredningar för att påverka investerings- och sysselsältningsplaner och över huvud laget bevaka länets intressen i de här sammanhangen. Delegaiionen har genomfört arbetskonferenser med länets kommuner på temat "Kommunernas roll i näringslivets utveckling". Delegationen har vidare tillsatt en lurislgrupp, en glesbygdsgrupp och en ungdomsgrupp för atl inom resp. område söka möjligheter till ökad sysselsättning. Om man ser på vad dessa grupper har gjort -jag kanske här bara för erinra om turistgruppen, eftersom såväl Kari Erik Eriksson som Nils Berndlson tog upp jusl den delen - finns Torsbypro-jeklet, vilket jag finner vara mycket intressant. Del är dock inle så, Nils Berndlson, att vi där bara förlitar oss lill Uddeholmsbolagels pengar. Vi är redo alt gå in med motsvarande satsning från statens sida, men det har ännu inte kommii någon ansökan om det. När den frågan kommer upp skall vi göra en välvillig prövning av den liksom av andra framställningar från Värmland, det kan jag försäkra Nils Berndtson.

På motsvarande säll har de båda andra nämnda grupperna också kommit med konsimkiiva förslag. Del är således ett omfattande arbete som bedrivs. Jag vill gärna betyga alt jag tycker atl det också är ett värdefullt arbete som utförs i delegationen, och jag önskar den god fortsättning i den verksamheten. Vi kommer, som jag har sagt flera gånger lidigare, atl välvilligt pröva delegationens förslag.

Herr talman! Jag är ledsen att se att min lid nu är utgången -jag förmodar emellertid att det gives mig tillfälle alt kommentera sysselsättningen i Värmland ytterligare under debattens gång.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsätlningen vid Billerud-Uddeholm AB, tn. m.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0//7 sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

GUNNAR OLSSON (s);

Herr talman! Kari Erik Eriksson gjorde tappra försök au vaska fram positiva inslag i inlerpellalionssvarel. Jag tror det måste finnas elt alldeles speciellt samband mellan en frågeställare och del berörda statsrådet för all man i del svar vi fåll på vår interpellation skall hitta så många russin som Karl Erik Eriksson lyckades med. Jag kan på inga villkor, hur posiliv jag än försöker vara, utläsa någonting som jag upplever som ett svar på vår inlerpellation, speciellt inte på den tredje frågan.

Jag säger vår interpellation fördetia är, precis som Sune Johansson sade,en interpellation som vi utformat gemensamt i vår riksdagsgmpp. Jag har bara fåll uppgiften alt signera den.

Jag kan bara upprepa vad jag sagt om vårt intresse av att regeringen, gärna företrädd av de båda närvarande statsråden, kommer hem lill Värmland. Då skall vi inle bara siudera läget för vårt nya skogsbolag ulan i lika hög grad granska vad den värmländska skogsägarrörelsen är i färd med. Vänerskogs s. k. översyn kan nämligen komma atl drabba åtskilliga platser i vårt län. Vad vi vet i dag är alt Åmotfors och Deje med största sannolikhet kommer att drabbas hårdast. I Deje arbetar i dag 230 personer och i Åmotfors 350. Inbjudningarna till folkpartiregeringens medlemmar har duggat tätt i dag, men jag hoppas ändå alt del skall bli möjligt för Erik Huss och RolfWirién atl vika en dag för vårt län.

Några ord lill Gölhe Knulson. Del har hållils ell enda valtal i debatlen idag, och det valtalet har Göthe Knulson ensam stått för. Han har nämligen talat om lill vilka en eventuell skogsförsäljning skall ske. Där har vi olika uppfattningar som inle går alt förena. Att splittra det nya skogsbolagets skogsinnehav på en massa små enheter tror inle jag skulle ge del tillskoll lill sysselsätlningen och det tillskott på skogsråvara som vi f n. eftersträvar för atl hålla skogsnäringen levande, en skogsnäring som i dagslägel ger arbete ål i runt tal 15 000 värmlänningar.

Del vårt parti kan ställa upp och försvara är, som jag sade lidigare, de små arronderingsbilarna som kan resullera i en bättre arrrondering av skogsmarken i Värmland. Vi har i vårt län lillsammans med Kopparbergs län en skiftesarrondering som är lill förfång för elt effektivt skogsbruk. Men det gäller alltså små bitar som man på del sätiei skulle kunna avhända sig. Skall del bli fråga om stora skogsförsäljningar, vilket jag hoppas inte behöver ske, finns del som jag ser det endast en köpare och det är staten.

Några ord lill Rolf Wirién angående det han sade om Volvoavtalels innebörd, nämligen alt del skulle säkra den svensk-norska gränshandeln, vilket skulle innebära en virkesexporl lill Norge på mellan 1 1/2 och 2 miljoner kubikmeler per år. Anser verkligen Rolf Wirtén atl vi nu kan ställa upp och exportera så pass slora kvanliteter virke över gränsgatan lill Norge när sågverk efter sågverk slår igen och massafabriker lever för dagen? Jag skulle här kunna ge konkreia exempel på hur råvarubristen äventyrar jobb på ett flertal platser i Värmland. Man lever så atl säga för dagen. Vi har icke och vi kommer icke under den period della avtal omfattar all ha någoi överskott

av virke - framför allt inle sågtimmer - som vi kan exportera över gränsgatan lill Norge och ävenlyra jobben i vårt egel hemlän.

Tredje vice lalmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp);

Herr talman! Jag skall inte polemisera mol Gunnar Olsson, när han säger all jag vaskade fram en del posilivt i arbetsniarknadsministerns svar. Det är möjligl all del beror på min positiva natur atl jag uppfattade en del som positivi. Jag hoppas atl del ärjag som har rätt och Gunnar Olsson som har fel. Jag kan verifiera hur jag kom lill den slutsatsen atl det fanns posiliva delar i Rolf Wirténs svar. Som ett exempel har jag redan nämnt del pressmeddelande om lån till Uddeholms AB som återgavs i, om jag inle minns fel, fredagslidningarna hemma i Värmland och där del bl. a. stod följande; "Enligl vad arbetsmarknadsminister Rolf Wirtén erfaril håller Uddeholms AB på alt utreda och konkret siödja elt antal projekt som kommer atl ge alternaliv sysselsättning på olika orter i Värmland."

Detla är positivt, Gunnar Olsson, och det vågar jag ta fram. Jag citerar ytteriigare en mening, i vilken Rolf Wirtén säger: "Jag är beredd atl positivt pröva de förslag lill sysselsätlningsfrämjande åtgärder som Värmlandsdelegationen kan komma all lämna." Delta vill jag spika fast, herr statsråd, och lacka statsrådet på förhand så atl statsrådet inte kryper ur del löftet. Jag log del som ell positivt löfte och som något värdefullt som vi skall notera allesammans.

Eftersom inte jag är ledamot av Värmlandsdelegationen och den ena ledamoten av delegaiionen efter den andra talat här vill jag som utomstående sägaatt ni göretl ulomordentligl gott arbete. Som ell bevis pådet citerade jag lidigare en del annonser och broschyrer. Jag tycker alt det är föredömligt att Värmlandsdelegationefi har plockat fram idéer som nu är under utveckling. Min bedömning är alt vi i Värmland måste få in något av smålandsanda på bruksorterna och inte försöka trygga vår framtid enbart på de bolag som vi nu upptäckt vacklar.

Jag vill i detla sammanhang återkomma lill den konkreta fråga som jag ställde lill RolfWirién: Ärdet tänkbart atl vi i den siluation som Värmland nu befinner sig i får något stöd av varvstödstyp för ökad satsning på utvecklingsfonderna och ökade resurseråt Värmlandsdelegationen. Jag troratt det är rätt placerade pengar och alt det är riktigt att ge Värmlandsdelegationen och utvecklingsfonden litet friare händer, så alt man kan satsa riskvilligt kapital på de idéer som föds i Värmland.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsätlningen vid Billerud-Uddeholm AB,

777. 77?.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Försl till Gölhe Knutsons retoriska frågor om vad staten kan göra som inle privat företagsamhet kan göra. Han missar huvudsaken, att staten ju kan ta ett socialt ansvar- något som de privala förelagen bevisligen icke har gjort. Men vid ett förstatligande förutsätts naturligtvis också alt lönlagarna får majoriiei och bestämmande över företaget i fråga.

Göthe Knutson talar om att jag har min ideologiska hemvist i ett annat syslem. Ja, visst harjag det - i elt system där inle rovdrift på naturtillgångar

7 Riksdagens protokoll 1978/79:57-58

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

sker i profilintresse och där folk inle kastas ut i arbetslöshet.

Den som är uppväxt i Nordvärmland och ser följderna av bolagens framfart är faktiskt inte benägen att pruta på omdömet att det är rovdrift som där har förekommii. Gölhe Knulsons påslående att denna utveckling underslölls av skogsarbetarna själva aren sanning med mycket stora modifikationer. Den viktigaste modifikationen är kanske den att de människor som bor där under årtionden förgäves har krävt att bolagen skall skapa några andra arbetstillfällen, vilket de vägrat att göra.

Bertil Jonasson och jag diskuterade här i april månad följderna av de nu aktuella förelagsfusionerna. Då förklarade Bertil Jonasson att vi ännu inte känner lill följderna. Vi skulle följa ärendet med slörsla uppmärksamhel, ser jag av protokollet från den debatten atl han ansåg. Nu har vi väl ändå sett så pass myckel, Bertil Jonasson, alt det finns skäl all varna för följderna. Del som Bertil Jonasson den gången kallade svartmålning börjar framträda som realiteter. Jag litar lill regeringen, utropade Bertil Jonasson då. Det gör han lydligen i dag också trots de magra beskeden om vad regeringen kommer att göra. Lånet till Uddeholmsbolagel, säger han, har också haft fördelar för de anslällda. Ja, del finns ju ell gammalt talesäll som säger atl närdet regnar på prästen, så droppar det på klockaren. Märkligare är det nog inte med den här lånepoliiiken.

Jag tyckeralt Bertil Jonasson,Gölhe Knulson och Kari Erik Eriksson har ett behov av att mildra den hårda kritik mol bolagsväldet som kommit till ullryck i Värmland jusl nu. Kari Erik Erikssons önskan all man skall möta detta bolagsvälde med smålandsanda får slå för vad det är värt. Jag tror alt del krävs hell andra kraftlag om vi skall få rälsida på sysselsätlningen.

Del hade varil iniressani om arbetsmarknadsministern utifrån sin liberala syn hade haft någon mening om hur företagets handläggning av dessa frågor har skötts. Det var ju inle Billerud-Uddeholm som meddelade att nian planerade en kraftig nedskärning av sysselsätlningen - del blev känt på annat säll. Sedan fick hela Värmland under några veckor vänla på vad som skulle sägas vid slyrelsesammanlrädel i fredags. Då glömde man bort alt dementera uppgiften atl 2 000jobb skall försvinna. Jag vet inte om det våren medveten glömska eller ej. Kanske var del så atl lidpunkten inle var lämplig för alt redovisa sådana planer, men all de ändå finns kvar.

Jag tror, som jag sade i mitl första anförande, atl de starka rörelser som har funnits bland de anställda inte har varil verkningslösa. Jag tror att de har medverkat lill att bolaget har fäll lägga de mest utmanande planerna på is ell lilet lag. Men jag tror också all det är viktigt all den aktiviteten fortsätter även efter skiftet på posten som verkställande direktör. Del kanske är mer angeläget än lidigare, om inte jobben skall ryckas undan föratt rädda profiten. Jag har faktiskt saknat besked om regeringens stöd för de anställdas aktivitet.

Om regeringen har som utgångspunkt atl kapitalkoncentrationen och förelagsfusionerna är nödvändiga strukturförändringar, alt staten skall skjuta till medel för dessa förändringar utan alt slälla villkor i fråga om sysselsättning och att olika arbetsmarknadspolitiska insatser skall göras för att städa

upp efter storföretagen, måste man hävda alt regeringens inställning är passiv. I den mån den varil aktiv har det gälll alt möjliggöra förändringar som har dikterats av kapitalägarintressen och som stridit mol de anställdas Iryggheiskrav. Jag tycker alt huvudfrågan, om regeringen är beredd atl vidla åtgärder för att trygga sysselsättningen i Värmland när de mäktiga storbolagen planerar avveckling av arbeisiillföllen, fortfarande är obesvarad, eller möjligen negativt besvarad.

HOLGER MOSSBERG (s);

Herr talman! Gölhe Knulson tyckte atl jag fören stund sedan höll elt valtal. Det har Göthe Knulson rätt alt lycka, men då har han nog inle hört mig valtala någon gång. Då är talet helt annoriunda utformat. Och jag avsåg inle alt hålla något valtal, ulan tyckte själv alt jag var ganska mjuk i tonen. Å andra sidan tyckte Gunnar Olsson att del var Göthe Knutson som valtalade. Om jag skall bedöma talen - det kanske är svårt för både mig och Göthe Knulson - tyckte jag att Göthe Knulson hade en hell annan attityd än jag i talarstolen och all Göthe Knulsons tal ligger bra mycket närmare än min om någonling skall kunna kallas för valtal.

I del tal som jag höll - det må kallas för vad som helst - pekade jag på del enskilda näringslivets misslyckanden. Jag gjorde delta med utgångspunkt i atl vi började dagens debatt med de problem som finns i Värmland och som i allra slörsla utsträckning, för alt inte säga helt, är förorsakade av resultatet av misslyckanden från det enskilda näringslivel. Jag byggde mitl resonemang på del enskilda näringslivet och på hur det har lyckats eller misslyckats -det kan råda delade meningarom del. Därför tyckerjag att mitt tal inle behöver kallas för elt valtal.

Göthe Knutson sade att jag inte nämnde ett ord om staten. Nej, det är rikligl, för jag lalade om del enskilda näringslivet. Jag byggde hela mitt resonemang på detta med utgångspunkt i vad som har skett och sker i Värmland. Naturligtvis är det på det sättet atl även staten i vissa fall inie lyckats så bra som man skulle kunna ha önskat, men jag talade om det enskilda näringslivet. Göthe Knulson sade - om jag uppfattade honom rätt -alt han skulle kunna upprätta en lång lista över tillfällen då statliga förelag har misslyckats. Om del gäller alt upprätta listor kan jag upprätta en mycket, mycket längre än Göthe Knutsons på del enskilda näringslivels misslyckanden.

Nåväl, nog sagt om detta. Det som måhända retar eller irriterar Gölhe Knutson var väl atl jag talade om självläkande krafter. Det är rätt naturligt, Göthe Knulsson, att det irriterar lilel närdessa ord myntas i en valrörelse, ord som man tycker är nästan fräcka och alls inle har någon täckning. Jag skulle i samma läge också känna mig irriterad.

Jag tror att både Gölhe Knulson och jag lill fullo är medvetna om all det inte finns några krafter som kan lösa de problem vi i dag lalar om och som vi försöker lösa. Jag tycker all Gölhe Knutson i stället något skulle ha berört del sista som jag sade i mitt anförande, nämligen all samhälle, förelag och löntagare i samarbete borde försöka all merän hillills lösa de problem som vi

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

Nr 57

Måndagen den ' 18 december 1978

Om sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB. m. m.

100

brottas med. Del varalltså någonting somjag tyckte Göthe Knulson skulle ha berört, men jag hörde ingenling om della i hans anförande.

BERTIL JONASSON (c);

Herr talman! Herr Berndtson citerade vad jag sade när vi diskulerade Uddeholmslånel. Vi skulle följa ulvecklingen. Del är precis vad jag hade för avsikt all göra när jag ställde den fråga som jag lilel senare skall få svar på.

Uddeholmslånel är inte lyft, herr Berndlson. Del har ändock varit lill fördel för Uddeholmsbolaget när della gjort sina planeringar och när det försökt att ordna sin siluation på alla säll. Jag har fåll bekräftat från både arbetstagare och ledning all det varil lill stor fördel i dessa sammanhang.

Omdetkan vara lill någon glädje för herr Berndlson vill jag deklarera all jag aldrig har skrivit under på atl alla storbolagens förehavanden och åtgärder varit till nytta. Jag har ställt mig kritisk när jag funnii anledning all göra del, men när det gäller något som varit av gemensamt intresse för både förelaget självt och de anslällda för alt klara en situation skall man inte gå tillbaka till gamla historier. Del vinner man inle mycket på.

Sune Johansson erinrade om att grundstenarna lil! de vidtagna åtgärderna lades av låt mig säga den urgamla regeringen. Del är nu så många namn på regeringarna -jag menar alltså den socialdemokraliska regeringen. Jag skall inle ingå i polemik med Sune Johansson utan vill bara konstalera atl vi alla vet hur situationen var på hösten 1976 när regeringsskiftet skedde. Del är inle myckel att skryta med.

Vidare sade Sune Johansson all Nils Åsling skulle ha yllrat att Uddeholmsskulan nu var seglad fiolt och all bekymren var borta. Sune Johansson får förlåta mig, men jag har aldrig hört detla uttryck från Nils Åslings sida. Var och när har delta sagts?

Holger Mossberg ondgjorde sig över bl. a. Vänerskogs insatser-eller brist pä sådana. Jag tycker, min gode vän Holger Mossberg, atl del inte är rikligl rättvist. Jag är ledsen över alt behöva säga detla speciellt till honom, därför att han brukar i regel hålla sig på stabil grund i sina anföranden. Del betyget vill jag ge honom.

Om man sluderar Vänerskogs insaiser under några år skall man finna att det är få företag som gjort så myckel för all skapa sysselsältning som jusl Vänerskog har gjort. Men kapitaltillgångarna räcker inte till nu, för de är begränsade. Delta är orsaken till all Vänerskog måste ompröva sina framtida dispositioner i det sammanhanget. Del var på den punkten jag alldeles nyss vädjade om stöd lill Vänerskog. Vi skall komma ihåg att Vänerskog inte fick hela det stöd som de hade begän, vilket var tråkigt. Del är en av orsakerna lill atl företagel är tvingat all friställa personal.

Jag vill till sisl säga alt lägel i Värmland är allvarligt. Vi vinner inle på all här käfta med varandra och använda poliliska finier. Sverige befinner sig, mina vänner från Värmland, i ett besvärligt konjunkturläge. Delta har, på grunder som jag tidigare varil inne på, drabbat Värmland särskilt hårt med hänsyn lill vår lyp av indusirier och deras struktur. Såsom värmlänningar bör

vi hjälpas ål för atl klara näringsliv och sysselsällning. Del är viktigast av alll, och det hoppas jag atl vi skall kunna. Jag harsagt tidigare alt situationen är besvärlig men inle omöjlig. Vi får inle se saker och ling i svart. Vi måsle kämpa vidare, för vi har myckel all kämpa för i Värmland. Kan den s. k. Värmlandsdagen vara ett led i den riklningen är det bra.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Detta skall bli mitl sista inlägg i denna diskussion, som jag tycker nu börjar mer och mer övergå lill en intern Värmlandsdeball mellan Bertil Jonasson som någon sorts försvarsadvokat och oss på den andra sidan.

Jag vill la tillfället i akt alt diskulera med arbetsmarknadsministern, när vi nu har honom närvarande i bänken. När del gäller arbetsmark nadsniinisterns funderingar över min uppfallning om Värmlandsdelegationen vill jag framhålla atl jag egentligen ser Värmlandsdelegalionen som en krisdelega-tion, som del var nödvändigl att tillsätta sedan vi hade fått en borgerlig regering 1976. Delegaiionen har gjort ett bra jobb i många avseenden, men den har också tagil fram olika projekt som man inle har fält någon respons för hos regeringen. Delta harjag kritiserat.

Sedan kan man ha vilken uppfattning man vill både inom och utom delegaiionen om dess möjligheter. Jag vill nog trots allt säga alt del finns ett vissl motstånd mol delegationer av denna lyp, som gör all de har svårt att komma fram. Men jag vill för den skull inte förklara delegationen för inkompetent. Jag kommer atl fortsätta i dess arbete fram till del den skall avvecklas den 31 december 1979. Del hade emellertid varil mer intressant för mig all fö vela var de aktuella projekt ligger som vi har lagl fram förslag om.

Herr talman! Maestro Bertil Jonasson har talat om för oss atl han förslår situationen i länet och även de anställdas positiva inställning till Uddeholmslånet. Jag har emellertid inle samma förståelse, för i samband med att Uddeholmslånel kom lill talades del också om elt par projekt inom Uddeholm. Del ena kallades Uddaconstål, elt specielll stål baserat på Persbergs mal men, som man skulle ta fram inom Uddeholm och som man räknade med skulle ge sysselsältning i den nu i träda liggande Persbergsgru-van. Detla projekt har inte kommit till stånd, vilket är en besvikelse för mig när det gäller användningen av Uddeholmslånel.

Ett annat projekt är en stoftreningsprocess kallad Uddamet, som Uddeholm förespeglat skulle sättas i gång i östra Värmland och åstadkomma en sysselsättningsökning där. Inte heller detla projekt har kommii i gång, vilket gör all jag är besviken pä användningen av dessa pengar. De har skrivits in såsom en tillgång i bolagets bokslut. Man har lånat upp pengarna hos banker, som har kunnat tjäna goda räntor på dem. De anställda och samhällel har inle fått någon möjlighet atl påverka dessa pengars användningsområden. Della gör atl jag alllid har tyckt att låneformer av denna lyp är kontroversiella.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

101

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

102

GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Sune Johansson gjorde en formulering som var så elegant luddig all jag måste påpeka atl Värmlandsdelegalionens inrättande ingalunda var en följd av all vi hade fåll en borgerlig regering. Värmlandsdelegalionen tillkom myckel riktigt som en krisdelegatioii, men del var som en följd av den internationella lågkonjunkturen och dessulom som en följd av den socialdemokratiska regeringspolitiken.

Arbetsmarknadsminister Wirién fick en angelägen fråga av mig om huruvida regeringen har för avsikt atl snabbt tillsätta en parlamentarisk delegation med anledning av krisläget inom skogsindustrin i stort, en delegation som skulle få vissa uppgifter som jag också angav. Jag tog vidare upp frågan belräffande skogsindustrins behov av riskvilligt kapital. Statsrådet gjorde ell vältaligt inlägg som till stor del handlade om Värmlandsdelegalionen och hann inle fram till min fråga. Jag lar tillfället i akt alt upprepa den.

När del gäller Värmlandsdelegationens arbele är det glädjande att regeringen eller åtminstone arbetsmarknadsdepartementet har en så förhoppningsfull och positiv syn på della. Del är rikligt atl vi har fått 7,5 milj. kr. hillills, och del är pengar som mer än väl behövs. Det skulle behövas mycket mer om man på ell snabbt säll skulle få upp fiera bollar i luften.

Det är angeläget atl ha en positiv syn på Värmlands framlid i stort och på skogens framlid. Del är också angeläget att ha en posiliv syn på möjligheten all åstadkomma ett nyföreiagande i Värmland. Men vi skall nog inte vänta oss alltför mycket konkret av Värmlandsdelegationens arbete, inte på en gång.

I Värmland har man inle den förelagarlradilion som man har exempelvis i Småland. I Värmland hardet varit lält atl få arbete under decennier-relativt lätt. I andra landskap har det inte varil lika lält och där har då enskild företagsamhet skapats som en tvingande nödvändighet. Värmland har inte haft samma förutsättningar atl få den traditionen, och delta ger Värmland svårigheter i dag.

Gunnar Olsson gjorde en del inlägg beträffande försäljningen av skog och konstaterade atl vi, åtminstone att döma av vad som har blivit sagt, har oförenliga uppfattningar. Men låt oss i slällel diskutera detta sakligt. Om en stor del av skogsbrukei bedrivs i kombination med jordbruk - och detta har fungerat bra - så måsle del finnas förutsättningar för detta också i en vidgad omfattning. Jag är förvånad över alt Gunnar Olsson så kategoriskt -åtminstone indirekl - uttalar elt fördömande av tusentals skogsbönder i Värmland. Del finns ändå elt produktivt bondeskogsbruk.

För att inte göra den här debatten onödigt lång, herr talman, skall jag bara kortfattat kommentera de inlägg som gjoris av Nils Berndlson och Holger Mossberg.

Nils Berndtson ansåg alt staten lar på sig ell socialt ansvar som bolagen inle lar. Men de statliga företagen har inte på något sätt större förutsättningar än enskilda företag när pengarna är slut. Del är hell enkelt en fråga om när regeringen och riksdagen går in och ger företagen pengar för att de också skall

ta ett sociall ansvar, som del heter. Det finns ingen .som helst skillnad mellan statliga och enskilda i del avseendet. Däremoi finns del en påtaglig skillnad i det lyckosamma med statlig resp. enskild fö retagsamhet. Del är tack vare den enskilda företagsamheten som Värmland inte förrän under det senasle decenniet har fått dessa stora problem. Vi har i vårt län varit invaggade i den tron all skogsföretagen var det stabilaste som fanns - flera talare har påpekat del.

Holger Mossberg var mjuk i tonen,efter vad han själv sade. Vi behöver inle tillkalla någon opartisk domare. På de punkter där vi har sakliga meningsmotsättningar kanske vi inte kommer fram lill någon definitiv slutsals jusl nu, och därför vill jag med all högaktning stanna här.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr talman! Gunnar Olsson menarall han fortfarande inte fått svar på den Iredje frågan i sin interpellation, den om nya arbetstillfällen. Då tyckerjag han begär myckel. Jag har ägnal slörre delen av milt föregående inlägg till alt jusl redovisa den rad av åtgärder som nu vidtas för all få fram nya arbeisiillföllen i Värmland med anledning av vad som har hänt där och vad som eventuellt kan hända yllerligare i fråga om bortfall av arbetsplatser. Jag menarall det är ett konstruktivt sätt att närma sig frågan och finna en bas föratt arbeta fram nya sysselsättningstillfällen, så som del görs framför allt i Värmlandsdelegalionen men även på andra sätt.

Karl Erik Eriksson har erinrat om vad de fyra miljonerna skall användas till inom Uddeholmsbolagel. Åtgärderna har samma syfte. Delta tar naturligtvis lid, men del är rätt väg som är anvisad, det ärjag övertygad om.

Får jag sedan erinra om atl del faktiskt under de sista två åren satsals slora pengar på alt utveckla företag som haft investeringar på väg. Lokaliseringsstödet syftar ju till all ge arbetstillfällen i förelag vid utbyggnad eller vid nyföretagande. Under 1977/78 hardet satsats 224 milj. kr. den vägen. Del är alltså ett belydande statsstöd som gått lill Värmland för atl ge jusl nya jobb.

Jag försäkrar Gunnar Olsson alt jag har samma inställning alltjämt. Vi skall salsa på sådana framställningar som synes vara framlidsinriklade och som ger jobb på sikt.

Slödel rör 63 företag sammantaget. Man kan i varje fall räkna med att dessa åtgärder har lett fram till över 900 sysselsatta.

Så en korl kommentar till markköp som en eventuell stödåtgärd för Billerud-Uddeholm AB. Jag syftar naturiigtvis på domänverket när jag lalar om att regeringen har en beredskap på den punkten. Något annat kan jag självklart intelala om som representant'för regeringen.

Gunnar Olsson var också inne på skogsavtalet en gång till. Får jag säga atl den kvantitet som nämns i avtalet i stort sett är vad man i dag har i form av gränshandel. Här finns inga nya förpliktelser. Det är alltså en skrivning som jag tror tillgodoser de värmländska intressena så långt det varit möjligt mot bakgrund av den situation vi stod inför. Det gällde alt över huvud laget få fram ett avtal som flertalet bedömde vara av posilivt värde.

103

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

104

Kari Erik Eriksson nämnde atl det vore av värde all få litet av smålandsanda i Värmland. Del smickrar naturligtvis en arbetsmarknadsminister som kommer från Jönköpings län. Jag tror atl del i och för sig är en riktig lanke, men jag håller med Gölhe Knulson om alt man inle skall överdriva effekterna av all få lill en rad små arbetsplatser. Men vi vet också, om vi ser på det sammantagna antalet anställda i svensk småförelagsamhet, all den är en betydande resurs. Del rör sig om miljoner verksamma i vår svenska småindustri. Jag säger än en gång alt regeringens satsningar just har lagil fasta på att fö till stånd nya arbetsplatser som påsikt kan växa ut lill mera betydande arbetsplatser. Utöver det jag nämnt tidigare finns Sveiabs Regionalinvest på 20 miljoner, som också kan användas för värmländska syften vid sidan av utvecklingsfonden. Uddeholm har satsat sina 4 miljoner på samma säll.

Nils Berndtson har frågal om man inle vill ställa krav på Billerud-Uddeholm AB i fråga om sysselsättning för de krediter som kan komma till. Det ärju del som har skett hela tiden, Nils Berndtson, och del kommer också fortsättningsvis att ske, det kan jag försäkra. Staten ställer krav på insyn i form av styrelserepresenlation. Vi har inte haft någon annan inställning i den frågan än vad Nils Berndtson här efteriyser.

Holger Mossberg tog upp den privala företagsamhetens svårigheter; Gölhe Knulson har redan varit inne på delta, så jag skall inte föriänga debatlen så värst mycket med det. Det är väl ändå tillåtet, Holger Mossberg, att göra den observationen atl i uppräkningen fanns inle de statliga bolagen med, men de har samma svårigheier inom skogs- och järnhantering som de privala. Vi har en biandekonomi i Sverige som satsar på enskilda, kooperativa och statliga företag. Del visar sig, när man ser på den här branschen, all det inte är någon skillnad mellan företagen beroende på ägandet, utan det är branschen som sådan som har en svårighet att kämpa med. Låt oss därför erkänna all del är där problemet ligger, inte i själva ägandet som sådant. Den här tron på all allt löser sig om man låter staten gå in som ägare trorjag är dåligt grundad; det visar bl. a. det som händer jusl inom skogs- och siålverksinduslrin i dag. De statligt ägda företagen har inte någon särskilt gynnad position i förhållande till de andra, utan problemen är likvärdiga. Den repliken vill jag också rikta till Nils Berndtson, som enligl min uppfattning hade ungefär samma övertro som Holger Mossberg.

Till Sune Johansson villjag bara säga några fö ling, försl beträffande tanken på att använda jord och skog i sysselsättningsfrämjande syfte. Jag menar atl här finns väldigi myckel av arbeten att erbjuda, om man går rätt till väga. Vi har från arbeismarknadsdepartemenlei närmat oss del här problemet och försökt att finna nya former för att ge jobb med buskningsarbelen, dikningsarbeten och en del annat sådanl; jag kan ge konkreta exempel på det. Projektet rörande skogsplantor, som Göthe Knutson var inne på, är remitterat lill arbelsmarknadsstyrelsen för närmare utredning, och när det kommer lillbaka skall jag med intresse ta del av även det förslaget.

Sune Johansson formulerade sig ungeför så i sitt förra inlägg, att regeringen kanske inte är rikligt medvelen om de problem man står inför i Värmland.

Det var återigen en väldig överdrift av Sune Johansson, och jag tänkte alt nu kommer han naturligtvis själv all redovisa vilka vägar han finner vara de bästa all beträda för att hjälpa upp sysselsätlningen i Värmland. Vad jag fick lyssna lill var alt man borde satsa mera pengar på utvecklingsfonderna, länsarbetsnämnderna och skogsvårdsslyrelserna, för del skulle kanske ge resullat. Jag tyckte inte att det var specielll originellt, del mäslejag säga lill Sune Johansson. Det här är vägar som regeringen beträder. Självfallel kan man diskutera resursnivån och önska mera pengar. Men det är inget originellt i själva idén som Sune Johansson här presenterar kammaren. Tvärtom är den högst konventionell. Jag underkänner den i och för sig inte, eftersom jag menarall exempelvis utvecklingsfonden kan spela en avgörande roll föratt fö ny fart i värmländskt näringsliv liksom i näringslivet på andra håll i vårt land.

Får jag slutligen lill Gölhe Knulson säga atl den fråga han riktade till mig om regeringens syn på atl tillsätta en parlamentarisk delegation för skogsindustrin, rör ett arbetsfält som inle direkt är mitl. Del är snarare min efterträdare från regeringen här i lalarslolen, industriministern, som har all svara på den frågan. Men jag tror atl han barett positivi besked att ge. Även om del inle precis är en sådan konstruktion som har nämnts, så trorjag alt Erik Huss har en del att säga om hur man skall närma sig skogsindustrins problem.

Herr lalman! Allra sisl noterade jag alt Bertil Jonasson tyckte atl del finns myckel att kämpa för i Värmland, och det håller jag gärna med honom om. Det är ett län med många resurser. Det har en rikedom av naturtillgångar, skog, malm m. m. och det har en industriell kapacitei. Där finns en skönhet som kan utnyttjas i turistiskt syfte och man har en utbyggd utbildningskapacitet i länet som jag tror på sikl kommer att ge goda resullat.

Man är i dag i svårigheier, men om det, som Holger Mossberg sade, sker en god .Samverkan mellan stat, län och kommuner och mellan löntagare och företag kommer man åler alt räta upp det värmländska näringslivet. Det kan ta tid, men med tålmodigl arbele skall del gå.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsätlningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Jag skall bara göra ett par kommentarer, försl lill Gölhe Knutson.

Jag vill påpeka alt nu får staten träda in och städa upp efter bolagen, sedan de har hämtat hem vinsterna och bedrivit rovdrift. Det ligger en väsentlig skillnad i rollfördelningen där, i förhållande till kravet på ell förstatligande av dessa bolag.

Arbetsmarknadsministern säger atl vissl har man ställt krav på bolagen. Jag skulle vara glad om det vore så, men jag befarar att det inte finns någon skillnad i synsäU inom regeringen i dag jämfört med när Uddeholmslånel föreslogs. Detta med insyn kan väl inte anses som ett krav om man nu accepterar bolagens s. k. strukturbedömningar, och del varju det som lånet också syftade lill. Del vill jag gärna säga till Bertil Jonasson också, för han talade om all lånet har varil lill fördel för Uddeholmsbolagets planer. Ja. men även negativa sådana planer - när lånet gavs förutsattes alt jobb skulle

105

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Orn sy.sselsäiining-en vid Billerud-Uddeholm AB, m. //?.

försvinna.

Jag vill erinra om den fråga jag ställde till dåvarande industriministern: Är del statliga lånet till Uddeholms AB förbundet med några villkor i fråga om sysselsättningen? På del svarade Nils Åsling; Syftel med lånet är atl skapa förutsättningar för bolaget att genomföra strukturförändringar i verksamheten i sådan takt atl de enskilda människornas trygghet värnas. Något särskilt villkor i fråga om sysselsättningen avses inle bli knutet lill lånel.

Del är den filosofi som regeringen har haft, och jag har inle sett någon påtaglig förändring. Det aren passiv hållning som både jag och många andra har hårt kritiserat och där vi har krävt ändring. Tänk om man i stället satte in statsmedlen för atl skapa nya jobb. Intrycket kvarstår all regeringens insaiser nog också i fortsättningen kommer atl styras av bolagens dispositioner, och då blir del inga verkliga resultat när del gäller att rädda jobben i Värmland.

BERTIL JONASSON (c);

Herr lalman! När det gällerden fråga som Nils Berndlson sisl tog upp vill jag säga atl vi kommer att fö tillfälle alt diskutera den senare.

Jag begärde egentligen ordet för atl bemöta del Sune Johansson sade om att jag skulle uppträda som regeringens försvarsadvokat -jag antar alt han då menade både den nuvarande regeringen och ireparliregeringen. Jag vill framhålla att jag ingalunda uppträtt som någon sådan. Jag har tvärtom ulltalal viss kritik över det stöd som på senare lid uteblivit, och jag nämnde i del sammanhanget exempelvis Vänerskog, Strings och kanske yllerligare något förelag.

Men, herr talman, jag vill hålla mig lill vad som fakiiski gäller, lill de möjligheter som kan slå lill vårt förfogande och lill förfogande för vilken regering som del än må gälla. All hålla mig lill de faktiska förhållandena har jag fått lära mig i livet och också av milt arbele inom Värmlandsdelegalionen. Om någon gör sitt bäsla, så skall man kunna ge elt erkännande för del - del är något som är viktigt också för del arbete vi bedriver här.

Vi måsle alltså se på vilka resurser vi har och göra vad vi kan inför varje situation. Jag kommer i del sammanhanget alt kräva samma rätt för människorna i Värmland som man har på andra håll, det är en sak som jag aldrig kommer atl göra avkall på.

106

GUNNAR OLSSON (s):

Herr lalman! Det här blev en lång debatt. Jag fick förmånen att inleda den, och jag skall försöka all med några få ord avsluta den för min del.

Jag vill atl de båda närvarande statsråden skall förslå att bakom denna länga debatt, som i viss mån kanske har verkai tjatig, ligger problem som dominerat pressens förstasidor i mitl hemlän sedan två tre veckor lillbaka. Vi har uppvaktats av fackliga representanter från Skoghall, Grums, Säffie, Deje, Åmotfors och Arvika som känner oro för sina jobb. Inom vår grupp har vi ansell del vara vår skyldighet alt gå ul och föra della vidare. Vi skulle sköta vårt jobb dåligl, om vi inle här i kammaren aviserade de problem i vårt län

som vi bedömer så allvarliga som dessa.

Med detla vill jag avsluta mitt inlägg med alt vända mig lill regeringens förelrädare här i kammaren. Jag vill då ännu en gång uttrycka förhoppningen att de skall få lid atl på ort och ställe la del av dessa problem. Vi har inte svartmålat eller kvemlerat, ulan vi har försökt all efter vår förmåga teckna en bild av hur del ser ut i Värmland i dag. Jag vet all del från vårt partidistrikt har utgått en inbjudan lill regeringen alt besöka länel, och jag hoppas som sagt alt ni skall uppfylla vår önskan om atl ni skall göra elt besök i Värmland för alt pä ort och ställe la del av de problem som vi här har försökt beskriva.

Jag ber än en gång all få lacka för det svar jag fåll på min inlerpellation.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsättningen vid Billerud-Uddeholm AB, ///. //?.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr lalman! Nils Berndtson förde en typiskt kommunistisk argumentering: bolagen har hämtat hem vinsterna efter att ha bedrivit rovdrift, och nu måsle staten träda in och sopa undan. Den argumenteringen har vi hört så många hundra eller lusen gånger, så del finns anledning all gömma undan den i någon städskrubb.

Men jag vill erinra herr Berndlson om all de företag vi nu diskuterar har bokstavligen låtit många hundratal miljoner rinna ut för all hålla sysselsättningen i gång. Flera hundra miljoner har salsals av dessa förelag och av dessa bolag för atl hålla sysselsättningen vid liv inom förelagen - i detla fall i Värmlands län. Detta hårde förkättrade kapitalägarna, aktieägarna, ställt upp med och bjudit på. Det är inle så atl man hämtat hem några vinster. Tidigare hade man en normal avkastning, men de s. k. övervinsterna försvann som bekant väldigt snabbt. Man har helt enkelt fåll belala priset av en lågkonjunktur och i viss mån också av en felaktig politik. Här har det sannerligen inle handlal om all man bedrivit någon form av skövling eller rovdrift. Aktieägarna har tvärtom lagit ett stort socialt ansvar.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Herr Knulson talar om att de här bolagen har satsat hundratals miljoner för all hålla sysselsättningen i gång. Kan det, herr Knutson, möjligen vara så, all man har satsat i förhoppning om atl rädda profiten? Det ärju ändå den som har varit drivkraften i verksamheten. Jag lycker absolut inte alt det är dags att, som herr Knutson sade, gömma undan min argumentation i något städskåp. Den är högaktuell så länge bolagsväldet får fortsätta'som del hitlilldags har gjort.

GÖTHE KNUTSON (m);

Herr lalman! Ja, så fick vi då höra ännu elt kommunistiskt honnörsord, nämligen profit. Del är naturligt atl man i marknadsekonomiska samhällen också ser till atl kapitalet får en förräntning. Vad skulle några miljoner småsparare i Sverige säga, om de inle finge någon avkastning på de pengar de sall in på banken? Den här diskussionen skall jag med nöje fortsätta

107

Nr 57 tillsammans med Nils Berndlson ulan all del då behöver komma in i

Måndagen den kammarens proiokoll.

18 december 1978

Överläggningen var härmed slulad.

0//1 den Jramtida

wss:ekältninven Talmannen lillkännagav all anslag ulfärdais om sammanirädeis forisäl-

inom skogsnäringen ''"' k'- '''O-

§ 18 Om den framtida sysselsättningen inom skogsnäringen

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara följande frågor, nämligen

1978/79:186, anmäld den 28 november, av Benil Jonasson (c),

1978/79:187, anmäld den 28 november, av Sven Lindberg (s),

1978/79:204, anmäld den 1 december, av Göthe Knutson (m). och anförde;

Herr talman! Bertil Jonasson har frågat mig om jag avser all fullfölja de intentioner som Irepartiregeringen hade för all säkerställa skogsnäringens fortbestånd och framlida möjligheter alt bereda människor sysselsättning.

Sven Lindberg har frågal mig om regeringen avser all inför vårriksdagen lägga fram förslag lill en samlad lösning av skogsnäringens problem.

Gölhe Knulson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är beredd atl vidla för att hjälpa skogsnäringen all klara i första hand de svårigheter som förorsakats av konjunkturläget och den låga dollarkursen.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Inom industridepartementel pågår elt omfattande utredningsarbete rörande skogsindustrin. Resultatet av arbetet avses utgöra underlag för regeringens ställningstagande när del gäller de mer långsiktiga frågorna för branschen.

Utredningsarbetet har, vilket min förelrädare tidigare har anmält för riksdagen, försenals. En sammanfattande utredningsrapport beräknas föreligga i början av nästa år. Rapporten kommer därefter att remissbehandlas. Della innebär alt det inte är möjligt atl avlåta proposilion i ärendet enligt den ursprungliga lidsplanen. Innan remissbehandlingen är slutförd ärjag inte heller beredd alt närmare gå in på samhällets roll i skogsindustrins långsiktiga ulveckling.

I vad gäller åtgärder för att klara de akula problem som skogsindustrin f n. har vill jag erinra om de beslut om statliga insaiser som riksdagen fattade våren 1978, dvs. om statliga garaniier för lån lill skogsindustrin och lån lill Norrlands Skogsägares Cellulosa AB.

En markant förbättring av konjunkturen har nu inträn för skogsindustrin.
Delta avspeglas i bl. a. stigande priser, ökade leveranser och ökat kapacitets
utnyttjande. Trots denna förbättring kvarstår emellertid problem för flera av
företagen, inle minst i likviditeishänseende. Mot denna bakgrund har
108, regeringen föreslagit atl lånegarantier skall kunna utgå även under år

1979.

Regeringen är inte beredd att nu föreslå riksdagen ytterligare åtgärder för skogsindustrin ulöver dem som redan har beslutals.

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka industriministern för svaret på min fråga. Lågkonjunkturen har varit besväriig för landels näringsliv och därmed förorsakal stora svårigheier på sysselsättningsområdet, och Värmland har drabbats hårt. Jag behöver bara hänvisa till den debatt som här har förts i föregående fråga.

Men det är inle bara dessa frågor som ligger bakom svårigheterna. Skogsnäringens bekymmer beror också på dollarkursens ulveckling. Trepartiregeringen gav Uddeholm elt lån på 600 milj. kr., och därigenom har-jag upprepar del - både bolaget och de anslällda fött möjlighet lill fortsatt verksamhet. Lånel har alltså varil till nytta.

Billerud och Uddeholm gick i våras samman på skogens och skogsindustrins område. Uddeholmslånet har inle lyfts, och del har följaktligen inte kostat samhället någonting, men det har bokförts som en grund och garanti för bolagets upprustning. Man har länkt att sedan fusionen genomförts 200 miljoner av de 600 miljonerna skall föras över till del nya bolaget. Del kommer nu att ske. I det sammanhanget hoppas jag att folkpartiregeringen och speciellt dess industriminister ser till all dessa pengar i ett kritiskt läge ger största möjliga effekter och att stora friställningar kan förhindras. Vi i Värmland hoppas att den nya regeringen skall fullfölja intentionerna bakom Uddeholmslånet i detta sammanhang. Man måsle påverka bolaget alt använda detta stöd till att säkra sysselsäuningen för de anställda.

Men problemen berör inle bara Billerud och Uddeholm utan även övriga skogsindustrier. Trepariiregeringen ställde en lånegaranti på 900 milj. kr. lill skogsnäringens förfogande. Enligl min uppfallning har det gått trögt i strävandena alt få ett erforderiigl slöd frän den nya regeringen. Vi har många förelag inom träindustrin, och bl. a. har den kooperativa föreningsrörelsen gjort och den gör också stora insaiser för vårt näringsliv och därmed för sysselsätlningen. Regeringen och speciellt industriministern måste se lill all erforderiiga åtgärder sätts in på detta område.

Skogsindustrin har stor betydelse för landei och för sysselsätlningen. Del är en basnäring och en av de viktigaste exportnäringarna. Industriministern hänvisar nu lill en omfallande utredning som skall göras, men jag vill understryka att det brådskar på delta område.

Förhållandena är besväriiga i Värmland. Riksdagen skall mycket snart behandla en varvsproposition. Vi i Värmland kräver helt enkelt att vårt län för samma möjligheter som varvsorterna nu föreslås få. Jag vill i sammanhanget framhålla atl vi har betydligt sämre möjligheter till alternaliva sysselsättningar. Jag vill ställa följande fråga lill induslriminislern: Kan vi förvänta all få samma generösa slöd lill skogsnäringen som del som varvsinduslrin föreslås fö''

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? den framtida sysselsättningen inom skogsnäringen

109

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? den framlida sysselsättningen inom skogsnäringen

110

SVEN LINDBERG (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka industriministern för svaret på min fråga. Tyvärr kan jag inte säga att jag är särdeles nöjd med svarels innehåll.

Låt mig konstatera att skogsnäringen i Sverige sysselsätter 200 000 människor. Inberäknar vi alla som har arbelen som är beroende av skogsbruk och skogsindustri, ger skogsnäringen totalt arbele ål 300 000 människor.

Näringen svarar för ca en fjärdedel av vårt lands exportinkomster.

Omkring 1 000 orter är mer eller mindre beroende av skogsindustrin, som regionalpolitiskt är av slörsla belydelse.

Näringen står nu inför betydande problem. Problemen är både kort- och långsiktiga. Inför framtiden gäller atl en betydande omstrukturering och en övergång till vidareförädling är nödvändiga för alt den skall kunna konkurrera på världsmarknaden och för att mer sysselsältning skall kunna skapas inom näringen.

För denna strukturomvandling kommer atl krävas åtskilligt med kapital, som de olika ägargrupperna själva knappast kommer atl vara mäktiga atl åstadkomma. Statliga insatser torde komma att bli nödvändiga.

Näringens kortsiktiga problem är lill stor del av annan karaklär. För en del indusirier och ägare är problemen akula och kräver omedelbara åtgärder. En planlös utslagning av industrier måste förhindras, eftersom industrierna utgör en värdefull bas för den framtida stmkturomvandlingen. Men framför alll måste av sysselsättnings- och regionalpoliliska skäl meningslösa nedläggningar förhindras.

Förutvarande indusiriminister Åsling hade utlovat alt regeringen skulle lägga fram ell förslag i denna fråga hösien 1978, ett besked som sedan ändrades till våren 1979.

Jag hoppas alt industriministern delar min uppfattning all del skulle ha varit värdefullt om regeringen redan denna hösl hade haft elt förslag all förelägga riksdagen rörande hur skogsindustrins problem skall lösas. Alt så inte skett kan rimligen inle nuvarande industriminister Huss lastas för.Där-emol faller ell tungt ansvar över den förutvarande industriministern och den förutvarande regeringen för bristande beredskap och initiativkraft i denna fråga.

Industriministern medger atl trols konjunkturförbättringar och vidtagna åtgärder kvarstår problem för flera av förelagen. Föregående interpellationsdebalt mellan arbetsmarknadsministern och ledamöter från Värmland bär vittnesmål nog om della.

Jag är rädd för all regeringens brist på initiativ i denna fråga kommer alt innebära att medan gräset växer dör kon. Onödiga företagsnedläggningar kan komma atl ske.

Induslriminislern hänvisar till en sammanfattande rapport näsla år med efterföljande remissbehandling. Del ser skrämmande avlägset ut, och jag skulle därför vilja avsluta med att fråga induslriminislern; Kan induslriminislern något så när precisera när vi kan förvänta oss förslag i denna fråga från regeringen?

GÖTHE KNUTSON (m);

Herr lalman! Jag lackar industriministern för svarei på min fråga.

Del finns emellertid två delar i min fråga. Den andra delen handlar om den låga dollarkursen. Jag tarmig frihelen alt fråga industriministern om han vill ge några synpunkler på vad regeringen kan göra jusl med lanke på den problemaliken. Jag är fulll medveten om alt detla varil föremål för en skrivelse lill bl. a. finansulskollel.

Det finns väldigi mycket atl la upp i debatten kring skogsindustrins problem i dag, även sedan vi haft denna flera limmar långa deball kring de frågor och den inlerpellation som tidigare besvarats.

Vi måste uppenbariigen skilja de olika näringsgrenarna från varandra i del här landei. Vi har visserligen fortfarande lågkonjunktur och krissituationer i olika branscher. Men medan varvsnäringen bantas lill två tredjedelar men inle mer, trots alt den uppenbarligen inle har utsikter atl bli lönsam inom överskådlig framlid, har man från regeringens sida inte vidtagit några precisa och konkreia åtgärder när det gäller skogsföretagen i landei underden senasle krisen.

Här fullkomligt förblöder några av våra viktigaste basindustrier och situationen är gripbar om man ifrån regeringens sida är beredd all gå in med riskvilligt kapital.

Innan dessa fatliga tre minuter gått lill ända måste jag få fråga induslriminislern om man inom regeringen gjort några avvägningar mellan behoven i olika branscher. Man ärju beredd all salsa tiotals miljarder på varvsnäringen, ochjag frågar mig om den tolala summan på 28 miljarder är den konekia. Kan man ge en uppgift om hur myckel en anställd vid ell varv i Sverige som nu subventioneras kostar i slödpengar ifrån staten, exempelvis under nästa år? -eller la del här året, om del passar bällre! Och hur myckel kostar en anställd vid exempelvis Billerud-Uddeholm? Della är frågor som många människor säkert funderar över.

Skogsindustrin sysslar med en råvara som är förnyelsebar. Volvo har ansetts vara ett företag som är värt alt satsa på, men varvsnäringen - hur angelägen den än är för sysselsättningen - har inle samma förutsättningar för framliden.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm den framlida sysselsättningen inom skogsnäringen

Under delta anförande överlog tredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Industriministern ERIK HUSS;

Herr lalman! Herr Jonasson gjorde gällande atl del har varit trögt för de kooperativa företagen alt fö lån, och han undrade hur denna regering ställer sig i det avseendel. Jag vill påpeka att - under de här på dagen två månader som denna regering har funnils lill -så snart framställningar har kommii till regeringen med begäran om medel lill förfogande för all kunna klara akula krissituationer, har dessa ansökningar behandlats snabbt och inträngande och på grundval av skogsägarkommitténs malerial, och pengar har därefter beviljats.

111

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? den framlida sysselsätlningen inom skogsnäringen

Del kan väl över huvud laget sägas atl huvuddelen av de garantier som har ställts ut eller de medel som har beviljats under 1978 - även före regeringsskiftel - har kommit de kooperativa förelagen lill del, hell naturiigt därför all de, bl. a. på grund av sin svaga kapitalbas, har haft de största problemen.

Sedan ställde två av talarna, nämligen Bertil Jonasson och Gölhe Knulson, frågan om inle de anställda i skogsindustrin, närmast i den värmländska skogsindustrin, borde fö samma slöd som de varvsanställda. Jag vill då fråga kammaren om delta verkligen är ett meningsfulll sätt att slälla frågorna. De skulle då kunna ställas på det sällel i alla sammanhang och i alla näringsdelar, men det ärju ändå elt sätt att jämföra äpplen och päron och plommon som inle är särskilt meningsfulll. Detla är f ö.en fråga som inte bara bör slällas lill industriministern eller till regeringen, ulan den kan även slällas till ett näringsutskotl och den kan slällas till en riksdag, som nu successivt år efter år har lagil ställning till varvspropositioner och annat. Del gör sig visserligen bra att säga så som dessa talare har gjort, men det ger inte särskill myckel underlag för en saklig deball.

BERTIL JONASSON (c):

Herr lalman! Ja, jag uttryckte mig så, all jag lycker det har varil trögt, men jag harju bara angett detta som ett exempel. Del var Vänerskog som hade begärt lån. Vid del senaste tillfället begärdes exempelvis 40 miljoner, men del beloppet blev nedprutat till 30 miljoner. Hela den debatt som vi har fört här i dag har gett vid handen alt krilik har framkommit även mol Vänerskog, som nu måste lägga om en del av sin framtida planering. Det medför också risker för friställningar på några andra orter i Värmland.

Jag tycker därför atl jag har fog för vad jag har anfört.

Detär väl ändå så, herr indusiriminister, all varven nu för drygt 2 miljarder kronor genom lån i kapilallillskott samt därulöver besiällarsiöd o. d. Denna fråga skall diskuteras i morgon, men vi som representerar Värmland och vet hur besvärliga förhållandena där är kan icke bortse från detla.

På två ä tre år för varven alltså tio gånger mer i bidrag än vad skogsindustrin får, och per anställd blir det - ja, vad vet jag? - kanske hundra gånger mera. Varven har dessutom gynnsammare geografiska lägen och bältre möjligheter till sysselsättning än vad vi har i exempelvis Värmland. Sett ur den aspekten måste jag säga att del väl ändå måsle vara riktigt att göra den jämförelsen. Jag är på del klara med att del råder knapphet på pengar och resurser. I det läget måste man göra fördelningen så rättvis som möjligt. Vi i Värmland ser nog detla som en rättvisefråga. Jag vill än en gång fråga om vi kan förvänta samma slöd som varven för den viktiga näring för landet i dess helhet som skogsindustrin utgör.

GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Jag måsle dess värre säga alt jag är förvånad över industriministerns svar eller rättare sagt brist på svar. Han frågar kammaren om denna fråga är meningsfylld. Det är naturiigtvis tillåtet. Men jag frågar

industriministern hur det förhåller sig. Jag anser för min del alt det är meningsfylll atl göra vissa jämförelser.

Det är på del viset att för att upprätthålla sysselsättningen vid varven binder man - uppenbariigen av opportunistiska skäl - kapital i storleksklassen tiotals miljarder forell antal år framåt. Jag frågade industriministern om detla var korrekta siffror. Han hade möjlighel alt svara åtminstone på det. Jämför päron och plommon gör vi inte här i kammaren. Det var en debatt om kålrötter och palsternackor för en tid sedan, om jag minns räll, men sådant brukar vi inte syssla med ulan vi brukar ta upp fallen konkret. Nu frågar jag industriministern om det går att få veta huruvida det finns en möjlighel för de anställda vid skogsföretag i landei att påräkna åtminstone någon form av välvilja från folkpartiregeringens sida.

Jag har för min del inte begärt subventioner av den typ som gäller för varven. Jag har frågat om möjlighelerna att få kreditgarantier till denna kapilalkrävande industri. Det fordras, har det sagts, upp lill ett par miljarder för att skogsindustrin skall komma över den förödande situation den just nu befinner sig i. Vad är ett par miljarder i jämförelse med det som skall satsas på varven? Det är inte fråga om plommon eller några andra frukter, här är det fråga om människor och pengar.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 den framtida sysselsätlningen inom skogsnäringen

SVEN LINDBERG (s):

Herr lalman! Industriministern svarade inte på min fråga; jag hoppas del berodde på tidsbrist.

Jag vill hänvisa till att Nils Åsling, varje gång vi diskuterade den här frågan, hänvisade lill ett förberedande arbete i industridepartementet. Man fick ibland det intrycket att arbetet hunnit rätt långt. Men jag konstaterar att beredskapen tydligen var väldigi dålig. Man undrar ibland om industriminister Huss bara ärvde problem och ingen beredskap från den fömivarande ministern och regeringen.

Men jag upprepar min fråga. Många människors oro står bakom den, och de vill gärna ha ett besked. Vågar vi hoppas atl regeringen kommer med ett förslag före valel, eller vågar vi hoppas att ett förslag kan komma inom året 1979? Jag tror det är ytterst viktigt att vi för börja diskutera den långsiktiga planeringen av skogsindustrin. Jag håller med industriministern alt det vore felaktigt atl göra en direkt jämförelse med varven. Naturiigtvis kommer i vissa fall stödåtgärder att krävas på orter där skogsindustrier med nödvändighet får lov att läggas ned. Men det går ändå inte alt göra den jämförelsen. Vad vi behöver i det här sammanhanget är en långsiktig planering så alt vi kan förbereda skogsindustrins framtida utseende. Naturiigtvis behövs under den liden konkreta insaiser för att rädda industrier som jusl nu är i fara. Jag hoppas alt vi kan få elt besked av industriministern.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Under den mycket korta lid som är disponibel i den här formen av frågedebatl och med tre frågande är del inte lätt all svara på alla frågor, men låt mig snabbi säga följande.

113

Riksdagens proiokoll 1978/79:57-58

Nr 57 Till Bertil Jonasson: Del är naturligtvis inte något självändamål att dela ut

Måndaeen den pengar. Därför granskas sådana framställningar kritiskt, och därefter säger

18 december 1978 ■' ''" belopp som visal sig behövliga - inte mer.

_____________ Låt mig svara följande på Göthe Knutsons fråga om skogsindustrierna kan

Om den framlida påräkna välvilja; Ja, vissl skall samhället slälla upp i den utsträckning som del
svsselsättnimen " behövligt för atl nå de syften som vi alla uppfattar som angelägna. Detta

inom skogsnäringen "'"'■''g'' under förutsättning att också övriga intressenter ställer upp i behövlig grad.

Tiden medger inte mer än ett konstaterande att hen Knulsons siffror om varvskostnaderna inte är rikliga. Jag kan inle gå in på någon ulredning om det.

Låt mig sedan till Sven Lindberg säga atl de förberedelser som var vidtagna när jag kom till departementet och det arbetsläge som råder i della departement nu har nödvändiggjort ytteriigare en försening, men vi räknar med att på basis av en utredningsrapport från industridepartementet, som skall remissbehandlas, kunna lägga fram en proposilion före sommaren. Hur den skall utformas kommer all bero på resultatet av del som arbetsmarknadsministern Wirtén antydde att jag kunde lämna besked om, nämligen att jag i dag har tillkallat - det är vid del här laget meddelal TT - en förhandlingsgrupp, som skall biträda industridepartementel med fortsatta överiäggningar och förhandlingar med skogsindustriföretagen och då icke bara skogsägarindustriföretagen ulan också andra nödlidande företag som t. ex. Billerud-Uddeholm. Det funnes meralt säga om detta, men del medger icke tiden.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr lalman! Jag tackar industriministern för hans bestämda svar på en fråga, nämligen att regeringen skall visa välvilja även mot skogsindustrin. Industriministern beklagar alt han inle har lid alt besvara alla våra frågor. O.K., om man klumpar ihop ett antal frågande får man della resultat. Jag vill gärna rekommendera industriministern att till nästa gång låta varje ledamot få svar för sig, om det på minsta sätt kan misslänkas atl liden annars inte räcker till för elt fullgott svar.

Tillsättandet av en förhandlingsgrupp villjag gärna se som något positivt. Men jag vill fråga: Är den arbetsgruppen pariamentariskt sammansatt? Kan den på något sätt utgöra ett svar på den skrivelse som utgick från moderata samlingspartiet till regeringen om tillsättandet av en pariamentariskt sammansatt delegation för atl försöka nå fram lill åtminstone någon form av konkreta åtgärder mot den skogsindustriella krisen - den som finns här och nu? Del krävs låt oss säga maximalt elt par miljarder, och delta skall jämföras med satsningar för andra människor. Det är jämförelser mellan människor i arbete vi har gjort, herr talman!

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag måste tyvärr konstalera alt industriministerns jämförelse
114 är mycket märklig. Jag säger "mycket märklig", därför att när man resonerar

om arbetslösa människor skall man komma ihåg atl de är människor allesammans.

Man ger ett stort stöd till varven. Skogsnäringen behöver samma stöd. Varför skall inte glesbygdens folk, oftast med lägre inkomsier, ha räll till samma slöd som varvsorlernas folk? Varven ärju ofta välbelägna. Vi som tillhör skogslänen måste bevaka de människors intressen som bor där. Alla måste ha lika rätt och lika värde. Annars gör vi skillnad på folk och folk. Det får inte vara någon skillnad på människor i exempelvis Göteborg och människor i Säffle, Skoghall, Gmvön och andra orter.

Jag lycker också alt det är bra om del kan komma lill slånd en förhandlingsgrupp för skogsnäringen. Men det måste ske snabbt, för del är så många indusirier som sitter så illa till all del kan bli stora förluster för landet som sådant. Jag vill gärna fråga: När kan delta bli klart, så att man för ul någonting av del?

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 den framtida sysselsättningen • inom skogsnäringen

SVEN LINDBERG (s);

Herr talman! Jag ber atl få tacka industriministern för del klariäggande beskedet om lidsplanen för när förslag i denna fråga kan föreläggas riksdagen. Jag hoppas bara atl lidsplanen den här gången skall kunna följas.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Förhandlingsgruppen är avsedd att biträda regeringen, och den är icke pariamentariskt sammansatt. Som svar på frågorna när den skall tillsättas och vilka som skall ingå i den kan jag berätta aU jag i dag har tillkallat direktören Rutger Martin-Löf och bankdirektören Gösta Olson, båda medlemmar av den s. k. Lemnekommitlén, att vara förhandlingsdelegation.

Bakgrunden är framför allt att de överläggningar som vi har haft med Lemnekommitlén och de upplevelser som vi har haft vid överiäggningar med olika företag har sagt oss att vi måste in i ett så alt säga mera operativt skede, vi måste komma till myckel konkreta och nära diskussioner med företagen -det räcker inle med svepande planering, utan den måste vara konkret. Varje företagssiiuaiion är individuell, och del behövs kapabelt och initierat folk, som dessa herrar, som har lid alt ägna sig ål alt hjälpa oss med alt ta ställning lill de konkreta problem som föreligger.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag lackar för de ytterligare besked som här har givils.

Många har funnit del anmärkningsvärt alt man från regeringens sida har varit så passiv under de veckor som har gått, då det allvariiga lägel har stått fullt klart -jag utgår från alt regeringen har inside information också i dessa branscher.

Det är anmärkningsvärt alt regeringen i delta läge har låtit så många miljoner flöda ut från de företag som har befunnit sig i denna kris. Jag, liksom de många tusen som känner sina jobb hotade, hoppas självfallet all det nu skall bli fråga om väldigt snabba åtgärder från regeringens sida. Den

115

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om en strukturutredning av plywoodindustrin

pariamentariskt tillsatta delegationen behövs uppenbarligen, men även den andra gruppen kan säkert vara värdefull.

Till slut: Industriministern har fortfarande inte gått in på frågan om dollarkursen och de problem som den skapar.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Om dollarkursen kan sägas dels atl den nu icke är så bekymmersamt låg som den var på förhösten, dels alt man inle kan isolera problemet med dollarkursen. Det finns också samband med prissättningen, och den har på sistone avsevärt förbättrats i en glädjande takt. Det är vidare att säga all problemet är myckel svårt att lösa av bl. a. handelspoliliska skäl. Jag var närvarande när den samlade skogsindustrin för halvannan vecka sedan uppvaktade statsministern. Man framförde problemet, men markerade också alt man var medveten om att del är utomordentligt svårlöst. Man hade inle heller något konkret förslag på hur det kan lösas.

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Del är bra alt regeringen och industriministern har kommit till klarhet om att någonling måste göras på den här punkten. Men det för, herr industriminister, icke bli på det sätiei all man på della sätt förhalar åtgärder som med nödvändighet måste komma lill stånd eller alt industrierna för sill stöd. Till dess man har åstadkommit en slutlig lösning måste deras framställningar fö en välvillig behandling. Vi för inte sjabbla med detta, för då kanske vi gör oss av med de vikligasle näringarna i vårt land - och del skulle vara ödesdigert.

Induslriminislern ERIK HUSS:

Herr lalman! Om man vill ha ett snabbi handlande kunde man knappasl välja, synes det mig, något annat än att till denna operativa uppgift kalla personer som redan är så djupt inne i problemen som dessa båda medlemmar av skogsägarindustrigruppen är. Vi tillbringade gårdagen tillsammans. De kommer i gång redan dagarna mellan jul och nyår.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 19 Om en strukturutredning av plywoodindustrin

116

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för alt besvara Olle Östrands (s) den 21 november anmälda interpellation, 1978/79:93, och anförde;

Herr talman! Olle Östrand har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till en strukturutredning av plywoodindustrin i enlighet med de krav som har framförts av de fackliga organisationerna.

Som Olle Östrand nämner i sin interpellation har statens industriverk presenterat en utredning som behandlar bl. a. plywoodindustrin. Under senare år har branschens utveckling berörts även i ett stort antal andra

svenska och inlernationella uiredningar. Man kan således konstatera atl det nu föreligger ett omfattande och allljäml aktuellt utredningsmaterial som berör den svenska plywoodindustrin. Mot den bakgrunden anser jag del inte befogat atl nu ta initiativ till ytterligare en ulredning.

Jag är medveten om alt del inom några skogsindustriföretag nu pågår uiredningar av plywoodtillverkningen. Genom den fortlöpande kontakt som industridepartementet har med företagen inom skogsindustrin följer jag självfallet utvecklingen även på delta område.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om en strukturutredning av plywoodindustrin

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag ber atl fö tacka industriministern för svarei.

Man kan ulan överdrift säga atl plywoodindustrin, som naturiigtvis är en del av skogsindustrin, också är en induslri som befinner sig i kris. Därför är det helt naturiigt att Träinduslriarbetareförbundet lillsammans med industri-tjänstemännen och arbelsledarna, dvs. de förbund som har alt bevaka sina medlemmars intressen i den här branschen, hos regeringen har begärt en ulredning om branschens framtid, en utredning som då skall berätta om hur framliden för de ca 800 anställda skall se ut.

Mot denna bakgrund är det enligt mina värderingar ytterst förvånansvärt atl få ett svar som andas sådan passivitet som detta svar gör, men framförallt tyckerjag atl svaret präglas av en konservativ livssyn - industriministern för ursäkta mig men jag kan inle underiåta alt använda detla begrepp. Svaret går ju ul på att säga: Låt företagen klara detta själva, så ordnar allting upp sig till del bästa. Om del i sin tur innebär alt 800 människor kanske blir utan jobb verkar ha mindre belydelse.

Men detta för naturiigtvis inte inträffa. Det är emellertid vad som kan inträffa, om man bara följer den ulveckling som anges i svarei. Otvivelaktigt barden svenska plywoodindustrin en framtid, herr lalman, men det behövs kanske vissa strukturförändringar. Dessa för naturligtvis inte ske hell okontrollerat, så att enskilda förelag sitter i egen kammare och gör utredningar som kan innebära kraftiga nedskärningar av verksamheten med nedläggningar som följd. Svensk plywoodindustri kan då på relativt kort lid försvinna. Det för givetvis svåra följder för de människor och orter som är beroende av plywoodindustrin. I slällel måste det vara så att samhället och de anställda för ett avgörande inflyiande på de åtgärder som måste lill om branschen på sikt skall bli lönsam. Det måste vara samhället, och regeringen i sista hand, som skall ha det yttersta ansvaret för sysselsätlningen i vårt land.

Ser man på plywoodindustrins struktur kommer man fram till att det i dag finns sju fabriker som tillverkar plywood i Sverige. Enligl vad som sägs i ulredningen om sågverksindustrin och skivinduslrin är del bara en anläggning som är modern, nämligen den i Otterbäcken. Övriga är gamla och i flera fall olönsamma. Betecknande för dessa är också att de i de flesia fall ligger i regionalpolitiskt myckel känsliga områden men också på orter som är mer eller mindre beroende av sin plywoodfabrik.

I Otterbäcken i Värmland med 250 anställda är man orolig för sin framlid.

117

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om en strukturutredning av plywoodindustrin

118

bl. a. genom Vänerskogs besvärliga siluation.

I Torsvik i Härnösand med 56 anslällda räknar förelagsledningen med en nedläggning lill 1981. Till bilden hör dock atl facket har ell annat förslag, som skulle göra del möjligt för fabriken alt leva vidare.

Vi har NCB:s fabriker i Johannedal ulanför Sundsvall med 107 anslällda och i Edsbyn i Hälsingland med 72 anslällda. I Edsbyn arbetar ca 13 % av de industrisysselsatla i plywoodfabriken. Framliden för dessa båda fabriker är oviss, bl. a. på grund av NCB:s besvärliga ekonomiska situation.

Också på Iggesunds Bruks fabrik på Håstaholmen utanför Hudiksvall med 55 anställda är man orolig för framtiden.

Plyfa i Hassela - också i Hälsingland - med 128 anslällda är Hasselas ryggrad. Hela 73 96 av de industrisysselsatla i Hassela arbeiar på Plyfa. Man kan utan överdrift säga att Hasselas framlid står och faller med plywoodfabriken.

Stora Kopparberg-Bergviks fabrik i Ljusne ulanför Söderhamn sysselsätter i dag 108 anställda. Bara för två år sedan var arbetsstyrkan 148. En kraftig neddragning har alltså skett de två senasle åren. I dag sysselsätts ca 20 96 av de industrisysselsatla i Ljusne på plywoodfabriken. Det finns ett förslag om att fabriken skall läggas ner, men bolagsstyrelsen har nu beslutat alt driften skall fortsätta även under 1979. Man har alltså fött en nådatid på ell år.

Av den här redovisningen framgår all oron bland de anslällda på samtliga sju fabriker är mycket stor. Till bilden hör atl sex av fabrikerna ligger inom stödområdet. Fyra av fabrikerna ligger i milt eget hemlän, nämligen Gävleborgs län.

Vi har lidigare i en myckel lång interpellationsdebati fått lyssna på besväriigheterna i Värmland. Gävleborgs län är ell av de svårast drabbade länen sysselsättningsmässigl, bl. a. på grund av atl just skogsindustrin dominerar så kraftigt. F. n. slår ca 24 000 personer ulanför den normala arbelsmarknaden i form av registrerad arbetslöshet - som f n. uppgår till 4 500 personer - förtidspensionering, sysselsättning i beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning. Beräkningar i länsplanering 1978 tyder på alt mer än 20 000 nya arbetstillfällen behövs i länel fram lill 1985,om berättigade krav på tillgång till arbetstillfällen skall kunna tillgodoses. Mot den här bakgrunden är del förhållande som nu råder helt oacceptabelt, inle bara för de fabriker som finns i Gävleborgs län utan även för fabrikerna på övriga orter.

Vi har lidigare i en brett upplagd uppvaktning från min egen hemkommun Söderhamn för industriministern redogjort för Söderhamns kommuns problem. Vi nämnde att 600-700 arbelslillfällen har försvunnii under de senasle åren och alt ytterligare 1 000 jobb är i fara. I Söderhamns kommun ligger Ljusne, som är helt beroende av sin plywood- och boardindustri, vilken ägs av Stora Kopparberg.

Av den här redogörelsen framgår, tyckerjag, alt plywoodindustrin kan ses som ell bra-eller snarare dåligt-exempel på vart brist på planering kan leda. Företagen har inte hängt med i ulvecklingen. De investeringar som gjoris har meslanvänlstillaltersättaförsliten utrustning. Några rationaliseringar för alt bli mer konkurrenskraftig har man inte varil intresserad av. Inle heller har det

gjoris några allvarliga försök alt öka förädlingsgraden. Detla framgår också av den ulredning jag inledningsvis nämnde. Det bevisas av att de sju fabrikerna inte ens täcker Sveriges behov av plywood, trots lågkonjunkturen och ett rekordlågt bostadsbyggande.

Med en kapacitei av 120 000 m har produktionen under några år legal på endasl 97 000 m'. Medan exporten 1977 uppgick lill 25 000 m, så var importen hela 82 000 m

Det vore ju dåligt om vi inle nu kunde klara vårt eget behov. Dessa siffror belyser ju ytteriigare vad jag tidigare sagt, nämligen att svensk plywoodindustri har en framtid, men då måste viljan finnas att göra något av silualionen, all vidlaga åtgärder så all industrin kommer på fötter igen.

Men i det avseendel trorjag att viljan hos ägarna är myckel svag. De fiesta plywoodfabrikerna ägs av slora skogsbolag och betraktas - som jag tror - som små besvärande enheter som man helst vill bli av med. Men i ett läge, då vi måste slå vakt om varje arbetstillfälle men också skapa nya, trodde jag all regeringen skulle bifalla de krav som framförts av de fackliga organisationerna och som går ut på

1. alt regeringen utarbetar en struktursludie och plan för plywoodindustrin
saml ett åtgärdsprogram för hur strukturplanen praktiskt skall genomfö
ras,

2. att utredningsarbetet skall ske i nära samarbete med representanter för industrin, samhället och de fackliga organisationerna,

3. att regeringen stoppar enskilda industriers planer på nedläggningar tills åtgärdsprogrammet är framtaget.

Eftersom min fråga till industriministern gällde om han ville bifalla de krav som framförls av de fackliga organisationerna var del ju minst lika vikligt från deras sida all utredningen skulle följas upp av en plan över hur svensk plywoodindustri skall se ut i framtiden saml elt åtgärdsprogram för hur planen skulle genomföras. Detta har induslriminislern över huvud taget inle svarat pä. Därför skulle jag vilja ställa några följdfrågor:

1. Eftersom nu industriministern inte anser alt det behövs några fier utredningar, är ni då beredd atl omgående presentera en plan för hur svensk plywoodindustri skall se ut i framtiden saml elt älgärdsprogram för hur den skall genomföras?

2. Är industriministern beredd atl tillse att della för ske i nära samarbete med de fackliga organisationerna?

3. Är induslriminislern beredd alt stoppa enskilda industriers planer på nedläggningar innan programmet är framtaget?

Gör man del här, kan man sätta en press på förelagsledningarna atl vidlaga åtgärdersom skapar förutsättningar fören framlid försvensk plywoodindustri. Jag tror också att det invesleringsmässigl rör sig om små belopp i förhållande till vad skogsindustrin i normala fall brukar röra sig med.

Till sist, herr lalman, skulle del vara iniressani alt fö en precisering av del slora anlalel svenska och utländska utredningar som enligl svaret finns om svensk plywoodindustri.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om en strukturutredning av plywoodindustrin

119

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 en strukturutredning av plywoodindustrin

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Mitt svar är onekligen kort. Desto duktigare är del av Olle Östrand all utläsa ur det hela min livssyn -vilket han dock gjorde, tyckerjag, på otillräckliga grunder.

Det är ganska uppenbart all vi har en något olika syn på hur man tacklar sådana här saker. I inlerpellationen sägs att det måsle vara fel att företagen okontrollerat gör utredningar som kan innebära nedläggningar. Mig förefaller det som om det skulle vara större skäl alt rikta invändningar mot förelagen om de icke planerar sitl handlande. Del är också ell klander som från skilda politiska håll ibland riktas mot förelagen. Men förelag -statliga, kooperativa, privala - planerar. Del är en föredömlig verksamhet om den leder lill goda resultat. Inom företagen arbeiar man med sina problem. En strukturrationalisering skulle kunna innebära nedläggande av en del enheter, och det skulle kanske icke vara så välkommet. Låt dem nu t. v. hålla på och jobba med sina problem i ett läge då vi genom konlakler anser oss veta atl några näraliggande nedläggningar icke är å hane. Vi harbl. a. haft kontakt, liksom Olle Östrand, med Slora Kopparberg om den plywoodfabrik Olle Östrand nyss nämnde, och vi har fölt klart för oss atl ingenting är omedelbart förestående. Vi vet över huvud taget inle om några planer finns som ger anledning lill panik.

Naturligtvis måsle man följa utvecklingen. Den kan ge anledning lill ingripanden, och då skall vi inte tveka.

Den filosofi som Olle Östrand tillskrev mig och regeringen - lät företagen klara sig och sköta del hela vad som än händer - har vi inte. Därpå lyder bl. a. vad vi diskulerade vid förra frågetillföllei, då vi redovisade elt antal ingripanden nyligen. Som Olle Östrand myckel väl vet från den mycket föredömliga uppvaktning Söderhamns kommun gjorde beträffande en annan företagsgrupp som betyder myckel inom hans kommun och där problemen bedöms som överhängande, nämligen skogsmaskininduslrin, har vi inte tvekat all aklivi engagera oss. Vi kommer också att engagera oss beträffande plywood om det blir behövligt.

120

OLLE OSTRAND (s):

Herr lalman! Del är helt klart all industriministern och jag har olika syn på

hur man skall tackla dessa samhällsproblem. Min grundsyn är att samhällel

måsle arbeta aklivi i detla avseende. Har man den filosofin atl man bara skall

1 vänla och se kan del, som jag i milt anförande nämnde, inträffa atl vi helt

plötsligt slår utan svensk plywoodindustri. Om samhället väntar för länge med sina ingrepp, då händer ofta katastrofer, och det får enligt mitt sätt atl se inle ske.

Som jag sade är det viktigt atl det inle blir en okontrollerad kapaciletsneddragning, för del kan slula i en katastrof Det har framgått av tidigare debatier i dag att svensk skogsindustri är vår viktigaste basnäring. Det är inom den vi skall skapa många nya arbetstillfällen under fömtsättning alt vi ökar förädlingsgraden. Plywoodindustrin ärju en svensk skogsindustri. Då finns det all anledning att satsa offensivt på den branschen. Det kan inle vara vettigt alt vi just i vårt land skall behöva importera flera gånger merän vad vi

exporterar. I stället borde vi sträva efter alt fö ett rakt motsatt förhållande. Eftersom industrin nu, såviiijag förstår, inle är intresserad av att se offensivt på plywoodtillverkningen är det, som jag ser det, naluriigl all samhällel greppar tag i problemen. Vi har nämligen förutsättningar att göra oss mer konkurrenskraftiga, om bara viljan finns.

I ulredningen om svensk skogsindustri och skivindustri konstateras alt myckel av arbetet i en svensk plywoodfabrik i dag fortfarande är manuellt. Del finns därför ett relativt stort utrymme för rationaliseringar enligt ulredningen, och den har också tagit fram en modell som visar, atl del går alt göra en svensk plywoodfabrik lönsam om man vidtar rationaliseringsätgärder. För svensk skogsindustri, som brukar räkna med miljardbelopp, är det inle några stora summor som behövs för alt sätta plywoodindustrin på fötter. Men, som jag sade tidigare, jag tror inte viljan finns bland skogsföretagen.

Eftersom vi har vidtagit aktiva samhällsåtgärder i andra branscher - varv, slål och teko för all nämna några - frågar jag mig; Varför kan inte regeringen när det gäller svensk plywoodindustri, som är en lilen del av vår skogsindustri, så alt säga gå in offensivt i branschen på det sätt som de fackliga organisationerna har krävt? Jag är övertygad om alt om del görs, skapar vi också en framtid för svensk plywoodindustri - men då måste del göras en planmässig satsning på den. Annars löper vi risken att helt plötsligt slå utan plywoodindustri, och det skulle vara en katastrof för de sju orter som nu har en sådan.

Överiäggningen var härmed slutad. § 20 Om statliga beställningar till verkstadsföretag i Norrbotten

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm statliga beställningar tdl verkstadsföretag i Norrbotien

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för au besvara Sten-Ove Sundströms {s) den 28 november anmälda fråga, 1978/79; 189, och anförde;

Herr talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig omjag är beredd alt vidta åtgärder så all de statliga förelagen i större ulslräckning vid beställning av verkstadsprodukler gynnar de norrbottniska verkstadsföretagen.

De statliga förelagen i Norrbotten svarar för en stor del av länets induslrisysselsällning. Dessa indusirier har ell naturligt intresse av atl ha möjlighel atl upphandla varor och tjänster från företag som är lokaliserade lill Norrbotien. I samband med investeringar har förelagen möjligheter all styra vissa delar av beställningarna direkt eller indirekt till lokala företag. Detta system har tillämpats och lillämpas fortfarande av de statliga industrierna i Norrbollen och är möjligt atl behålla även om man går över till s. k. pakelupphandling. Del har också vid vissa tillfällen varit möjligt för de statliga företagen att lägga ut viss del av sin normala produktion till lokala leverantörer. I samband med lågkonjunkturen har efterfrågan på sådana tjänster minskat, då de statliga företagen i första hand velat utnyttja egen ledig kapacitei.

Jag är övertygad om alt de statliga företagen i Norrbotten gör vad som är möjligl inom givna ekonomiska ramar för att siödja industriföretagen i länet.

121

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? statliga beställningar till verkstadsföretag i Norrbotien

Della förutsätter dock konkurrenskraft från de norrbottniska företagen. Det bör framhållas all dessa har en given fördel framför sina konkurrenter genom .själva närheten lill beställaren.

Till sist villjag framhålla alt de statliga företagen själva fattar beslut i fråga om upphandling av varor och tjänster. Jag har inle några formella möjligheter all ingripa i de besluten.

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag tackar industriministern för svaret.

Bakgrunden till frågeställningen är del katastrofala arbetsmarknadsläget i Norrbotien. I en situation då de statliga basindustrierna får allt svårare att klara sysselsättningen drabbas också de små och medelstora verkstadsindustrierna. De ärju för sin produktion delvis beroende av de investeringar och legoarbelen som beställs genom de statliga företagen.

Under de senasle dagarna har dessulom en utredning presenterats för alt lidigarelägga vissa invesleringar inom Svenskt Slål AB. Den del som i detta förslag gäller Luleå är relalivi blygsam i en jämförelse med de andra stålorterna, och om ingenting görs så kommer den norrbottniska industrin alt drabbas oerhört hårt, med de konsekvenser detta för för sysselsätlningen i länel.

I min fråga tar jag upp verkstadsindustrins knyining till basindustrierna och hur viktigt del är all verkstadsföretagen får del av de invesleringar som görs i basindustriema.

Tyvärr är det alltför ofta som beställningar hos verkstadsindustrin görs hos företag utanför regionen och länel trots att länels företag har kunnande och ledig kapacitet. En orsak lill delta är bl. a. att det betraktas som rationellt att beställa "paketlösningar" så alt man slipper lägga ut anbud på mindre poster. Men samlidigt drabbas den verkstadsindustri som ligger i regionen. Ett exempel på detta är de invesleringar som genomförs av ASSI, och del finns flera.

Av svaret på frågan framgår att statsrådet är övertygad om att de statliga förelagen i Norrbotien gör vad som är möjligl inom de givna ekonomiska ramarna för att stödja industriföretagen i länel. Del tyckte i varje fall inte den grupp norrbottniska företag som har uppvaktat både utvecklingsfonden och länsarbetsnämnden just för atl få ett tryck på de statliga företagen att upphandla betydligt mer. Av svarei framgår också att statsrådet anser att del är de statliga företagen själva som fattar beslut om upphandling av varor och tjänster och att han inte har några formella möjligheter atl ingripa i besluten. Del kan jag till viss del hålla med om; det är inte meningen all industriministern och regeringen skall ingripa i detalj i sådana här saker. Men del borde ändå vara möjligl alt genom Statsföretag agera i sådana här frågor. Det kan inte vara rimligl i sådana lider och med en sådan sysselsättningskris som Norrbotien befinner sig i, atl man helt passivt skall lilla på utvecklingen utan atl ingripa, inte ens genom Statsföretag. Statsföretag måste också ha en samhällsmålsälining i ett sådanl här sammanhang.

122

Överläggningen var härmed slutad.

§ 21 Om fortsatt svensk produktion av vevaxlar till fartygsmotorer

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för all besvara Torsten Kaifssons (s) den 30 november anmälda fråga, 1978/79:197, och anförde:

Herr talman! Torslen Karlsson har frågat mig om jag är beredd atl vidla åtgärder som syftar till alt bibehålla tillverkningen av vevaxlar i landet.

I proposilionen 1978/79:49, som kommer att behandlas här i kammaren i morgon, har regeringen föreslagit åtgärder rörande varvsindustrin. Som redovisas i propositionen har varven en stor mängd underieverantörer inom landet. En stor del av dem finns inom verkstadsindustrin. I flera fall har dessa förelag varil sysselsatta med produktion även for utländsk varvsindustri. Den nedgång som skett i efterfrågan hos underleverantörerna är således inte enbart betingad av minskade leveranser till svensk varvsindustri.

De föreslagna åtgärderna för varvsindustrin påverkar också underieveran-lörerna genom atl dessa får lid all anpassa sig till varvsindustrins successivt minskade efterfrågan. De medelsbehov som beräknats för varvsindustrin förutsätter att varvens val av underieverantörergörs på ett ekonomiskt riktigt sätt. Jag räknar med att varven i så stor utsträckning som del är praktiskt och ekonomiskt möjligl försöker att placera sina order inom landet. Jag är inte beredd att föreslå några speciella åtgärder för att styra varvens val av underleverantörer. Detta gäller också i fråga om varvens upphandling av lunga vevaxlar.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? fortsatt svensk produktion av vevaxlar till fariygsmoiorer

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern Erik Huss för svarei. Jag skall inte kommentera del omedelbart, utan jag skall först ge några synpunkter på varför jag har ställt frågan.

Anledningen till frågan är vevaxeltillverkningen som sedan flera år har bedrivits vid Motala Verkstad men som förelaget nu beslutat lägga ned vid halvårsskiftet 1979. Anledningen till företagets beslut atl lägga ned är inte bara den neddragning som har skett vid varvsindustrin och som har vållat minskning av leveranserna, utan också att varvsförelagen har gått lill utländska tillverkare med sin upphandling och därmed inte hållit slutna långiidskonlraki som de haft med företag. EU företag bland andra som har bmiit ett sådant kontrakt är Gölaverken. Då den marina tillverkningen utgjort en betydande del av företagets produktion och 50 96 av omsättningen, kan företaget på grund av dessa omständigheter inte längre uppehålla någon tillverkning av vevaxlar.

Vad som är underligt är att varven vid information om den beslutade nedläggningen uttalade som sin mening att de ogärna ser att en sådan åtgärd vidlas, eftersom denna tillverkning försvinner ur landet i och med all företaget säljer utmstningen och kunnandet till utländska tillverkare. Varvens oro när det gäller tillverkningen gmndar sig på fördelen med närheten lill tillverkaren och säkerheten i leveranserna liksom fördelen av alt tillverkningen bedrivs inom landei.

123

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om fortsatt svensk produktion av vevaxlar till fariygsmoiorer

När det inte går all skapa avtalsenliga garantier för en tillfredsställande basbeläggning, har emellertid Motala Verkstad inget annai alternativ än aU lägga ner vevaxeltillverkningen. Genom att företaget säljer sin utrustning och sitl kunnande på del här områdei mister vi denna tillverkning inom landet. Vi avhänder oss samtidigt en värdefull del av fartygstillverkningen, och vi mister del slora kunnande som den ifrågavarande yrkeskåren representerar.

Om man nu inte vill stödja det Johnsonägda förelaget, så kan man i stället se denna produkiion som en bra allernativsysselsättning vid något av varvsföretagen i Sverige. I avvaktan på en planering i den riktningen skulle produktionen vid Motala Verkstad kunna upprätthållas med stödåtgärder. Ett sådanl arrangemang skulle kunna underiätta situationen för de anslällda som nu ivingas ul i arbetslöshet, och del skulle också kunna uigöra en lättnad i det besväriiga sysselsättningsläget i Motala.

Industriminister Huss har nu sagt alt han inte tänker vidta några som helst åtgärder för atl behålla denna produktion inom landet. Jag har emellertid pekat på det behov av alternativ produktion som föreligger inom varvsindustrin och framhållil alt det skulle vara möjligl atl rädda tillverkningen genom all låta den ingå som alternaliv produktion vid något av varven. Från varvsindustrins sida har man ju också uttryckt en viss oro för atl tillverkningen försvinner ur landet. Jag beklagar därför det negaiiva svarei.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! I sista stycket av milt svar harjag redan delvis kommenterat Torsten Karlssons inlägg. Låt mig bara lillägga all den omständigheten alt man i svensktillverkade fartyg kan komma alt framdeles få använda utländska vevaxlar inie är något anmärkningsvärt. 1 svenska bilar, svenska flygplan, svenska fartyg osv. ingår en myckenhet av detaljer som importeras utifrån. Del är ett utslag av vårt intensiva handelsutbyte med utlandet och den internationella arbetsfördelning som har bidragit lill all göra Sverige till en välståndsland.

Så lill mera konkreta ting: Om vevaxlar är ell lämpligt föremål för en alternativ produktion vid varven, så måsle det rimligen ankomma på Svenska Varv och dess enheter eller på andra varv alt i sin på sina håll mycket intensiva bearbetning av projekt för alternaliv produktion också ta upp denna alternaliva produkiion. Samhällel ställer ju särskilda resurser till dessa förelags förfogande för del ändamålet och har dessutom försökt atl hjälpa lill genom att tillsälla en särskild utredningsgrupp som verkar just för alternativ produktion.

124

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag hade egentligen inte förväntat mig något posilivt svar. Förelaget i fråga har vid åtskilliga tillfällen -jag tror att det rör sig om minst dussintalet tillfällen - uppvaktat induslridepartementet i den här frågan. Man har överbringat sina synpunkter både lill den förutvarande borgerliga regeringen och till den nuvarande regeringen.

Som jag ser det måste vi, om vi skall kunna lösa sådana problem som dessa, ha en omfattande planering inom företagen, en planering som sker i samarbete med de anslällda och i samarbeie med samhällel. Men jag har en känsla av all sådana ambitioner inie är inne, ulan man räddar situationen för stunden. De anslällda vid AB Motala Verkstad har inle längre några illusioner om möjlighelerna all rädda den här kanske myckel värdefulla produktionen. Därför harjag inget mer alt säga i den här debatten.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 en utvecklingsplan för del av stålindustrin

§ 22 Om en utvecklingsplan för del av stålindustrin

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för all besvara 0//c5'i'e/?5TO/?i(s) den 8 december anmälda fråga, 1978/79:224, och anförde;

Herr lalman! Olle Svensson har frågal mig omjag kommer au ta initiativ till en samordnad plan för ulvecklingen av den svenska roslfritl-stål-industrin under hänsynstagande inte bara till förelagsekonomiska önskemål utan även till kraven på bevarad hög sysselsättning i berörda regioner.

För att underiätta strukturomvandlingen inom specialstålinduslrin och stålgjuteriindustrin får under åren 1978 och 1979 statligt stöd beviljas förelag enligl förordningen (1977:1123) om statligt stöd lill strukturåtgärder inom specialstålindustrin m. m. Frågor om lån och lånegarantier enligl denna förordning prövas av delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher, den s. k. struklurdelegationen. Denna delegation har också lill uppgift att ta initiativ till, följa och stödja strukturomvandling inom specialstålindustrin. Lån kan ges till ett sammanlagt belopp av 700 milj. kr., medan den statliga garantiramen uppgår till 600 milj. kr. Särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser med inriktning på stålindustrin har också gjoris.

Jag delar uppfattningen all del är angelägel med strukturförändringar inom specialstålindustrin. Det harockså pågått och pågår f n. diskussioner mellan företag i dessa frågor. Enligt vad jag erfarit har struklurdelegationen informerats om den pågående diskussion om samgående som Olle Svensson nämner i sin fråga. Några konkreia förslag föreligger dock ännu inte.

Jag ser posilivt på all företagen på delta säll lar initiativ till strukturella förändringar. Jag kommer alt via struklurdelegationen noggrant följa den vidare ulvecklingen på specialstålomrädel. Jag förutsätter atl de fackliga organisationerna på nära håll deltar i de fortsatta diskussionerna, ochjag utgår ifrån alt de särskilt bevakar sysselsätlningseffekterna av kommande förslag.

Av vad jag nu sagt torde framgå att några ytteriigare initiativ rörande ulvecklingen inom området för rostfritt stål f n. inte är aktuella från min sida.

125

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? en utvecklingsplan för del av stålindustrin

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Jag ber alt få lacka för svaret.

Arbetsmarknaden i Södermanlands län har drabbats hårt av det pressade lägel inom vissa industribranscher. Bland länets många krisbranscher märks handels- och specialstålinduslrin, gjuleriindustrin, verkstadsindustrin -specielll då metallmanufakturindustrin i Eskilstuna -, träindustrin och konfektionsinduslrin.

Jag har dock inle besvärat industriministern för all klaga från begränsade lokala synpunkler. Vad jag upplever vara en angelägenhet av riksinlresse är all man inom industripolitiken måste ha klarl för sig hur nödvändigl del är att vidmakthålla och vidareutveckla en industriell kapacitet som byggts upp under flera decennier. Jag anser, att om vi skall kunna återvinna styrkan inom vår ekonomi, får vi inle offra utan måste ytterligare förkovra och förbättra en industriell miljö, där befolkningen sedan generationer lillbaka utvecklat en uppfinningsrikedom och yrkesskicklighet som fört fram svensk industriproduktion lill en ledande position. Eskilstuna, Södermanland och Bergslagen över huvud taget representerar en sådan tradition.

Jag har med förvåning tagit del av ett uttalande av specialstålsdelegationens ordförande Bengt Westerberg i vilket han tilldelar samhället en närmast passiv roll när del gäller all åstadkomma de strukturförändringar som jag tror alt flertalet bedömare - Erik Huss visar sig höra till dem - är överens om måsle komma, om branschen skall kunna öka sin inlernalionella konkurrenskraft. Delta gäller inte minst inom det produktionsområde där Gränges Nyby i Torshälla är verksamt, dvs. produktionen av rostfritt slål. Förelagen har initiativet, och del skall vara så enligl min uppgift, säger Bengt Westerberg.

Något av samma filosofi finner jag i industriministerns svar. Han ser positivi på alt företagen på delta sätt lar initiativ till slmklurella förändringar, men han vill inte själv ta några ytterligare initiativ rörande utvecklingen inom områdei för rostfritt slål.

Delta uttalande kontrasterar mot en enig facklig uppfattning. 1977 års Metallkongress krävde alt regeringen omedelbart skulle ta de initiativ som är nödvändiga för att få i gång förhandlingar om en samordning inom specialslålbranschen. Även de berörda tjänslemannaorganisalionerna har ställt sig bakom detta krav.

Jag vill fråga: Vill verkligen industriministern negligera en så stark facklig opinion av arbelare och tjänstemän? Jag vill sluta mitl anförande med alt vädja lill honom att medverka till all tilldela specialstålsdelegationen, såsom det var tänkl i dess direktiv, en aklivi pådrivande roll för alt få fram en samordnad plan för utvecklingen av den svenska roslfritt-stål-industrin under hänsynstagande till kraven på bevarad hög sysselsättning i berörda regioner.

126

Under detla anförande övertog lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Vårt gemensamma m'ål måsteju vara att få en slagkraftig och konkurrenskraftig specialsiålindustri. Det har vi till stor del, och vi kan konstatera all denna industris konkurrensförmåga på senare lid också klarl har förbäilrals. Det är delvis ett konjunklurfenomen, som vi kan vara glada över, men också ett resultat av produktbyten vilka sken och sker mellan förelagen och som innebär stärkt rationalitet. Och varför skulle inle denna utveckling fö fortsätta? Företagen är ändå själva bäst medvetna om sin kompetens. Det sker under medverkan av Jernkonlorel men tillika också under medverkan av samhällel. Del har t. ex. i år genomförts produktbyten med begagnande av statliga investeringsbidrag. Den rent passiva roll som Olle Svensson vill tilldela staten har alltså inte varil för handen. Å andra sidan finns del inle heller någon anledning att se negativt på den strävan lill hjälp till självhjälp som finns inom branschen.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm en utvecklingsplan för del av stålindustrin

OLLE SVENSSON (s);

Herr talman! Jag behöver ju inte påminna en så erfaren man som Erik Huss om atl verkligheten sprungit ifrån den manchesteriiberala modellen för näringspolilik. T. o. m. Bertil Ohlin var ju för en ramhushållning under statens ledning. Jag vill påpeka alt det inle är särskill värdefullt all här bara nå fram lill dellösningar. Man kan inte överlåta ansvaret för samordningen på exempelvis Jernkonlorel eller en delegation, som handlar uteslutande med utgångspunkt i varje företags, förelagsgrupps eller bankgrupps intressen.

Vad man nu håller på atl skapa är dellösningar, som kan göra alt man bygger upp rivaliserande block i stället för atl skapa en rimlig arbetsfördelning. Vi har å ena sidan Uddeholmsföreiagen saml Nyby,å andra sidan Fagersta-Sandviken och Avesta. Slalen måste som villkor för sina ekonomiska engagemang slälla bestämda krav på en övergripande planering av specialstålindustrins ulveckling.

Kan vi inte ändå, Erik Huss, vara överens om alt regeringen ulan hänsyn till förutfattade meningar eller gamla dogmer måsle vara beredd att medverka till ell statligt engagemang i stålindustrin på den nivå som blir nödvändig för alt rädda en utvecklingsduglig stålindustri? Om jag kunde få en sådan försäkran skulle jag vara mer posiliv och tro all den samordnade plan jag efteriyser kan skapas.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag tror atl inte bara en regering utan även en riksdag mår gott av att frigöra sig från förutfattade ideologiska meningar. Min syn på del här problemkomplexet - som jag inte vill påstå hör till dem som jag var mest förtrogen med när jag kom lill del här jobbet - är alt del måste vara en växelverkan mellan förelagen och samhällel här.

Del är dock till stor del myckel konkreta ung det handlar om; produktbyten, rationaliseringar, strävanden alt förlänga serierna inom svensk stålindustri. Del är uppenbariigen områden där förelagen har den främsta kompetensen.

127

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm sysselsättningsläget i östra Skåne, m. m.

Samlidigt är del klart alt samhällel bör följa utvecklingen och kan göra ekonomiska insatser, all samhällel genom slruklurutredningar och genom strukturdelegationen kan följa det hela - det är detta struklurdelegationen är till för.

Detla är alltså inle någon manchesterliberal syn på lingen.

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Jag är glad över att jag nu kan tolka in litet mer i den del av svarei där Erik Huss talade om att han med uppmärksamhet ämnade följa vad som sker inom struklurdelegationen. Hittills har delegationen bara tjänat som en bank som pytsar ul pengar till företagen Det är en för passiv roll - det anser lydligen även industriministern.

Då menar jag att del är nödvändigt att få mer aktiva åtgärder, exempelvis för atl bevara den industrimiljö som finns i Eskilstuna. I hela Sörmland har vi förlorat 6 300 arbetstillfällen under de senaste tre åren. Det får nu inte bli en dellösning som leder till förlorade arbetstillfällen inom vår region. Då förstör man den tillgång av kunnande som finns jusl i Eskilslunaområdet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 23 Om sysselsättningsläget i östra Skåne, m. m.

128

Induslriminislern ERIK HUSS erhöll ordet för all i ell sammanhang besvara dels Börje Nilssons (s), dels Karl Erik Olssons (c) den 22 november anmälda interpellationer, 1978/79:94 resp. 96, och anförde:

Herr talman! Börje Nilsson har frågal mig vilka åtgärder regeringen ämnar vidla för atl rädda sysselsätlningen vid Östanå Pappersbruk och Broby Industrier i östra Skåne.

Karl Erik Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för alt en från vår sida helt okontrollerbar väridsmarknadssiiuation inte skall fö rasera årtiondens uppbyggnadsarbete inom skogsägarrörelsen saml vidare vilka åtgärder jag är beredd att vidta för alt irygga sysselsättningen i den redan tidigare hårt drabbade kommunen Östra Göinge, där Broby Industrier ligger.

Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.

Bakgrunden till interpellationerna är bl. a. alt Broby Indusirier AB har försatts i konkurs. F. n. pågår sonderingar om möjlighelerna till en rekonstruktion. Vad gäller Ösianå Pappersbruk har något beslut om nedläggning inte fattats. Enligl företagsledningen utreds f n. den framtida verksamheien vid pappersbruket. Innan resultatet av nu pågående utredningsarbete föreligger ärjag inte beredd att gå närmare in på frågan om vad regeringen kan komma alt göra.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har tillsall en särskild arbetsgrupp för alt försöka lösa sysselsättningsproblemen i Östra Göinge kommun. I arbetsgruppen ingår represenianter för länsslyrelsen, länsarbetsnämnden, ulveck-

lingsfonden och kommunen. Arbetsmarknadsministern har utsett en tjänsteman inom regeringskansliel som gmppen kan hålla konlakl med.

De senasle årens ulveckling har inneburil mycket kraftiga påfrestningar för många företag inom skogsindustrin. Detla gäller framför alll skogsägarföre-lagen.

Som Karl Erik Olsson påpekar i sin interpellation har skogsägarrörelsen satsat stora belopp i form av induslrilån och insatskapital. De två senasle årens utveckling visar emellertid an dessa insatser varit otillräckliga för fiera av skogsägarföretagen.

Skogsägarförelagens siluation har analyserats i den s. k. Lemnekommitlén, som lämnat underlag för regeringens ställningstaganden i konkreia frågor.

Arbetet med de mer långsiktiga frågorna fortgår inom industridepartementet.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 sysselsättningsläget i östra Skåne, m. m.

BÖRJE NILSSON (s):

Herr talman! Svaret från industriministern säger inte särskilt mycket. Det innehåller inte några som helst lösningar för Broby Industrier och Östanå bruk, två förelag som är direkt hotade och där det krävs snabba åtgärder om jobben skall kunna räddas. De anställda, närmare 550 vid de båda företagen, hade i dag väntat ett klart besked från industriministern. Del enda meddelande induslriminislern ger är alt det f n. "pågår sonderingar om möjligheterna till en rekonstruktion". Det är alltså ingenling nytt, del visste vi lidigare. Belräffande Östanå bruk, som ägs av Södra Skogsägarna, säger industriministern att utredning pågår om den framtida verksamheten vid pappersbruket och att statsrådet inle är beredd atl nu närmare gå in på frågan om vad regeringen kan komma att göra. Ovissheten förde anslällda har alltså inle skingrats i dag heller. Slutsatsen av interpellationssvaret är att det bedrivs en "vänta-och-se-politik"'Trån regeringens sida.

Vi vei au det är ytterst kritiskt i Broby i dessa dagar- 80 anställda går redan till julhelgen. Vi vet också all Södra Skogsägarna vill lägga ner Östanå Pappersbruk, del enda företaget på orten. Man måste naturligtvis ingripa innan det är för sent. Regeringen måste tillsammans med företagsägarna klara upp situationen - det kan ingen annan göra. Vi kan inie acceptera att företagen springer ifrån sitt ansvar för de bygder där de har etablerat sig.

Den aktuella situationen är mycket allvariig inom en stor region i östra Skåne. Den värst drabbade delen hitintills är Östra Göinge kommun, där just Broby Industrier och Östanå bruk är belägna. I denna kommun har ca 400 arbetstillfällen försvunnii underde senaste åren. Förulom 550 arbetstillfällen vid de nu aktuella företagen är ytteriigare-70 varslade vid andra företag.

Även i angränsande kommuner finns flera företagsproblem. Sockerbolagel har långt framskridna planer på alt lägga ned driften vid Karpalunds Sockerbruk med 165 anställda. Samma är förhållandet med Junescofabriken i Lönsboda med 206 anställda. Sammanlagt 900 personer är direkt berörda av den svåra krisen inom Skåneskog.

Läget är alltså ytterst bekymmersamt. Någon alternativ sysselsättning

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:57-58

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? sysselsättningsläget i östra Skåne,

777. 777.

finns inle inom området, varför en nedläggning av de här berörda förelagen får myckel svåra konsekvenser för många människor. Kommunen, facket och länsmyndigheterna har vid olika tillfällen uppvaktat såväl den förra som den nuvarande borgerliga regeringen med anledning av svårigheterna i östra Skåne men utan något som helst resultat. Länsstyrelsens och Östra Göinge kommuns gemensamma arbetsgrupp är ett bra initiativ, men man måste få hjälp och stöd från regeringen om man skall kunna göra något positivt för sysselsätlningen inom området.

Vi måste, som jag serdet, få ett slut på den uppgivenhet som råder i Sverige i dag och slå vakt om den industriproduktion vihar. Vi får inte ge upp en enda bransch, inte ell enda jobb. I dag överlåter man ål företagen att själva ta hand om omvandlingen. Det är en dålig politik. En politik som helt styrs uiifrån näringslivets intressen slår myckel hårt på de enskilda människorna, det vet vi. Det måste vara ett samhällsintresse atl bevara sysselsättningen ute i regionerna. Kan man inle finna snabba lösningar på dagens problem, är risken stor atl Kristianstads län på nytt blir ett utflyltningslän. Den balans på arbelsmarknaden som har uppnåtts genom den socialdemokratiska regionalpolitiken kan snabbt förändras och leda till arbetslöshet och utarmning av hela regioner.

Jag är definitivt inte nöjd med det svar som industriministern givit här i dag. Jag har täta konlakler med de anställda vid de berörda företagen, och därför vet jag att många känner djup besvikelse över att ingenting händer. Många människor är förtvivlade över sin situation.

Svaret från industriministern vittnar inte om några större näringspolitiska ambitioner Vi måste kräva atl regeringen engagerar sig hårdare för att lösa svårigheterna i östra Skåne. Sker inle det är vi fakiiski väldigt illa ute. I ell läge där del privala näringslivet och bondekooperaiionen sviker är det statens skyldighet alt gripa in och lösa problemen. Industriministern måste inse alt han ytterst har ansvaret för all jobben räddas. De enskilda människorna bör alltid kunna föriita sig på samhällel.

130

KARL ERIK OLSSON (c):

Hert talman! Jag ber alt fö lacka induslriminislern för svarei, som i all sin enkelhet ändå är ganska talande. Beträffande silualionen i Ösira Göinge säger nämligen industriministern att han inle är beredd au gå in på vad regeringen kommer att göra. På frågan om åtgärder för all se till alt skogsägarrörelsen inle raseras är enda svarei all skogsägarna salsal för lilet kapital. Kanske induslriminislern delar min länskollegas uppfattning all även bondekooperaiionen skulle svika. Jag ivingas sålunda konstatera alt regeringen inte i någoldera fallet är beredd atl göra något.

Sedan min interpellation inlämnades har en hel del hänl. Då hade Broby Indusirier med 400 anställda försatts i konkurs. Senare har även hela koncernen. Skåneskog Ekonomisk förening, med 900 anslällda gått i konkurs. Arbetet med att rekonstruera en skogsägarförening i Skåne pågår nu, men det är inte läu au samla de bönder som nyss föriorat insatser och industrilån, även om industriministern anser all del var obetydliga

Samtidigt är skogsägarrörelsen i hela landet i en bekymmersam situation. Anledningarna kan variera något mellan olika föreningar, men den uppkomna situationen är likartad.

Bondekooperaiionen och däri skogsägarrörelsen har tillkommit genom intensivt arbete och genom ekonomiska uppoffringar av medlemmarna. Motiven för att skapa kooperativa företag har varit många. Udden har från början varit riktad mol storkapitalet, som tidigare hell dominerade marknaden. Bönderna var i dåvarande läge helt beroende av detta i fråga om både volymer och priser. Det har gällt att öka och säkra avsättningen och skapa en stabilitet i prissättningen. I många fall har del även gällt att nyttiggöra skogsråvara av sämre kvalitet. Inte minst har detta varit fallet i Skåne, som har betydande mängder lövskog och skräpskog som behöver utnyttjas och på sikt omfördelas lill mer produktiv skogsareal.

I efterhand kan man beklaga att en i och för sig eftersträvansvärd kapacitelsutbyggnad kommii samiidigi med en konjunktursituation som inneburit inskränkningar i avsättningen. Till detta kommer att kostnaderna i Sverige föravverkning, iransporter och förädling stigit kraftigl samtidigt som världsmarknadspriserna fullständigt stagnerat och i många fall, på grund av valulakursutvecklingen, sjunkit i kronor räknat.

Under denna svåra period har företagen fortsatt sin produkiion trots föriuster. Man har därigenom trots allt kunnal utnyttja befintliga, ibland marginella, resurser, vilket varil riktigt ur samhällsekonomisk synpunkt. Därigenom har också sysselsättningen kunnat bevaras på många orter, och det är vikligl att understryka au det här gäller orter och områden där sysselsättningen ofta är ensidig och hell beroende av skogsnäringen. Del gäller sysselsättningen i skogen, för både självverksamma bönder och anställd arbetskraft, och i transportnäringen, liksom i själva industriledet. Medan alltså skogsindustrin lidit av föriuster har många människor ändå haft kvar arbele och inkomsl, och samhället har kunnat tillgodoräkna sig belydande inkomster i form av skaller och avgifter.

Industriministern klagar i sitl svar på all kapitalet i skogsägarföreningarna varit för litel. Del ligger i kooperationens karaklär att medan storbolagen har storkapitalet och bankerna bakom ryggen, så måste föreningen lita lill medlemmarna. Dessa har inle alltid tillgång till erforderligt kapital. Del är därför vikligl all samhällel är berett atl slälla upp i kritiska lägen.

I Skåne, i min närmaste omgivning, har nu bönder och småbrukare förlorat sina insatser och sina industrilån. Många har också föriorat betydande virkeslikvider. Vi som har satsat pengar i Skåneskog har naturiigtvis varil medvelna om riskerna. Men del är elt hårt slag mot själva föreningslanken, när det går så här. Man skulle hoppas atl del i regeringen funnes en bedömning av kooperationen, som innebar alt den har ett speciellt värde vid sidan om andra företagsformer. Den bedömningen finns inom centerpartiet, den finns - tror jag mig veta - inom socialdemokratin, men den finns måhända inte hos den folkpartisliska regeringen. Där är tydligen det väsentliga alt man har tillräckligt med pengar. Man följer den gamla liberala

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/77 sysselsättningsläget i östra Skåne,

m. 777.

131

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsättningsläget i östra Skåne, m. m.

tesen "vinna eller försvinna".

Om nu inle industriministern är beredd vidla åtgärder, vill jag fråga något om industriministerns åsikter. Då det gäller sysselsäliningen i Östra Göinge vill jag fråga; Anser industriministern att det är rimligl all rasera sysselsättningen på grund av lillfölligl svaga lönsamhelsförutsällningar?

Den andra frågan jag vill ställa är generell för skogsägarrörelsen; Har den kooperativa företagsformen något egenvärde, eller kan regeringen tillåta all den bryts sönder av förhållanden som den inle själv kunnal påverka?

132

Industriministern ERIK HUSS:

Herrialman! Till Börje Nilsson och delvis också till Karl Erik Olsson villjag säga belräffande sysselsättningsproblemen i Östra Göinge kommun all del inte är många dagar sedan arbetsmarknadsministern Wirtén här i kammaren svarade på två frågor om just dessa problem.

Omjag sedan går till de mera direkt industribelonade frågor som har ställts här, så vill jag konstatera att av de förelag i Östra Göinge som har nämnts är del Broby Indusirier som befinner sig i del mest akula läget. Det rådde en situation för Broby Indusirier där en rekonstruktion var naturlig. Man arbeiar nu med della under, vill jag säga, daglig kontakt från industridepariementets sida. Djupare än så skall jag kanske inte gå i den frågan.

Får jag sedan till Kari Erik Olsson säga alt jag inle riktigt förstod hur han kunde bygga sina långtgående och myckel politiskt utformade slutsatser på det som sägs i det här interpellationssvaret. Det var det resonemang som där förs om kapitalbasen som han närmast log till utgångspunkt.

Det sägs två saker i interpellationssvaret. Det sägs, med instämmande av Kari Erik Olsson, att "skogsägarrörelsen satsat stora belopp i form av industrilån och insatskapital". Del sägs vidare: "De två senasle årens ulveckling visar emellertid alt dessa insaiser varit otillräckliga för flera av skogsäga rfö retagen."

Vem som iakttar dagens verklighet och den ulveckling som har varil kan bestrida all så är förhållandel? Kari Erik Olsson gjorde det i själva verkei inte själv i den senare delen av sitt anförande, där han ju gick in på alt förklara orsakerna lill atl kapitalbasen för dessa förelag är väsentligt svagare än för andra. Han sade atl i hans hembygd har ägarna till skogsindustriföretag förlorat pengar som aktieägare. Ja, del har aktieägare i privatägda förelag också gjort. Del ligger i det samhällssystem vi harall den som satsar riskvilligt kapital kan förlora detta helt eller delvis.

Till sist frågade Karl Erik Olsson om jag och den regering jag företräder bedömerattden kooperativa verksamhetsformen harsärskilda värden. Ja,jag har den uppfattningen att det sköna trivs i många former. Vi har behov av privata, kooperativa, kommunala och statliga företag i en väl fungerande biandekonomi. Och det är uppenbart alt den kooperativa tanken både på konsument- och producentsidan innehåller mycket av särskill värde och kraft. Del är också fel alt göra gällande atl denna uppskattning av den producenlkooperativa formen inte har lagit sig uttryck från skilda regeringars sida,även den sittande, då både pengar har utbetalats och garaniier ställts när

det har visal sig behövligt. Jag försäkrar all vi kommer all gå vidare på den vägen, men naturligtvis inle i form av något handlöst utpylsande av pengar, ulan pengar kommer alt utbetalas i den mån det krävs föratt få konstruktiva resultat.

Jag vill lill sist på nyll erinra om vad jag sade i en lidigare deball fören eller annan timme sedan. Vi har i dag tagil elt grepp för att få ökade möjligheter lill operativa insaiser i dessa frågor, som inte bara är svepande allmänna planeringsfrågor utan som i allra högsta grad är konkreta och individuella när det gäller både den finansiella bilden och den industriella profilen på resp. företag. Det finns här behov både hos kooperationen och hos en del av de privala företagen av att samhället går in med både planerande och understödjande insaiser.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsättningsläget i östra Skåne, m. m.

BÖRJE NILSSON (s):

Herr lalman! Industriministern sade allra först all det inte var många dagar sedan arbetsmarknadsministern hade alt besvara frågor om sysselsättningsläget i Östra Göinge kommun. Del visar bara hur allvariig situationen är i Östra Göinge.

Ulan tvivel är läget ytterst bekymmersamt i kommunen. Broby Indusirier och Östanå bruk, som ligger på ett avstånd av en halv mil från varandra, är belägna i en bygd med utomordentliga svårigheter. Det finns ingen alternaliv sysselsällning, och därför är del nödvändigt att rädda varje jobb, inget arbetstillfälle för gå föriorat.

Industriministern säger att han har dagliga kontakter när det gäller Broby Indusirier. Del är naturligtvis värdefullt. Del är, som jag ser del, viktigt att man för fram en ny ägare som på ell bällre sätt än den lidigare kan föra företaget vidare och därmed garantera trygghet för de anslällda. Jag ser del som naturiigt aU staten medverkar till atl nå en rekonstmktion av förelaget där man bevarar samtliga arbetstillfällen. Jag vill underslryka all del verkligen brådskar när det gäller Broby Industrier. Man har redan börjat atl avveckla företagel - 80 anställda går nu till jul.

Industriministern ser inte lika allvarligt på situationen för Östanå bruk. Det gör däremoi jag. Del är klart atl något beslut ännu inte har fattals, men man utreder den framtida verksamheten vid pappersbruket. Och Södra Skogsägarna, som är ägare av bruket, har offentligen uttalat atl man vill avveckla bruket. Delta bör räcka för all regeringen skall gå in i den här affären. Jag vill påpeka att underskottet för Östanå bruk, som är tillfälligt med hänsyn till lågkonjunkturen, uppgår till 3 milj. kr. per år. Del är en ringa summa i förhällanoe lill de kosinader som uppstår vid en total avveckling av företagel. Vid en nedläggning för samhället ta på sig stora kostnader. Det bör kanske intressera såväl industri- som arbelsmarknadsminstern till all redan nu ta en ordentlig titt på bruket.

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr lalman! Låt mig konstatera att industriministern inte vill ha någon debatt härom sysselsätlningen i Östra Göinge, Den debatlen måsle vi kanske

133

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om sysselsättningsläget i östra Skåne, m. m.

föra med arbetsmarknadsministern; specialiseringen går ju längre och längre också i regeringen.

Får jag sedan utlrycka min belåtenhet vad gäller kommentaren över kooperativa förelagsformer. Jag är glad över atl fö höra erkännandet all del finns behov av olika företagsformer, såväl privata som kooperativa och samhälleliga. Det är en uppfattning som också jag delar.

Vad gäller del som sades i svarei om alt kapitalinsatserna visat sig otillräckliga, så uppfattar jag della som ett klart ställningstagande - de hade behövt vara slörre för att man skulle kunna göra någonling i del här lägel. Industriministern sade nämligen slrax därefter: När del har visat sig behövligt har man gått in med kapital.

Man skulle ju kunna leka med tanken att det var behövligt i ett läge innan Skåneskog gick i konkurs. Men i den folkparlistiska regeringen hade man alltså den uppfattningen alt det inle fanns anledning därför atl del kapital som föreningen själv har tillskjutil var för lågt. Jag kan eventuellt accepiera alt aktiebolag går i konkurs, men det är utomordentligt svårl all accepiera att den ekonomiska föreningen Skåneskog för lov alt gå så långt utan myckel, myckel allvariiga skäl, därför atl det är kolossall svårt all ånyo starta ell uppbyggnadsarbete i del här sammanhanget.

Den lilla felsägning som industriministern gjorde sig skyldig lill när han lalade om aktieägarna i min närhet som har förlorat sina pengar är kanske symtomatisk. De är inle aktieägare ulan medlemmar i en ekonomisk förening. Det ligger en skillnad i all vara aktieägare och medlem i en ekonomisk förening, I det förra fallet satsar man på något sätt en del av sitt överfiöd, i det senare fallet lar man av ofta knappa resurser för alt fö en chans att arbeta och bli av med del manproducerar under sitl arbele och avyttra det lill rimliga priser. Del är den skillnaden jag vill understryka, och jag tycker alt del är vikligt all man då också bedömer olika företagsformer olika.

Jag har tidigare under debatten hört alt industriministern är ovillig alt diskutera jämförelser mellan olika industrigrenar. Varvsstödet har lidigare i eftermiddag varit uppe till deball i kammaren, men det är klart alt de miljardsatsningar som gjorts på varven ter sig kolossalt stora i förhållande lill det stöd som hittills har utgått ull skogsindustrin. Beror del kanske på alt skogsindustrin ändå bedöms vara ganska stabil på längre sikt? Vi i föreningsrörelsen känner nog på oss att storbolagen och bankerna sitter på åskådarplats och väntar på all fö la över. Min fråga lill induslriminislern lyder: Sitter också den folkpartisliska regeringen på sidan om och väntar?

134

InduslriminLstern ERIK HUSS:

Herr lalman! Som framgår av mycket av vad jag sagt och framför allt a v det meddelande jag lämnade om den förhandlingsgrupp som i dag är tillsall för atl omedelbart föra över arbetet till elt mera direkl operativt skede sitter vi inte bredvid och tittar på. Vi är aklivi verksamma.

Sedan vill jag vidhålla all det inte är rimligt all försöka bedöma insatsbehoven i skilda näringsgrenar genom alt hänvisa lill vad som sker i en annan näringsgren. Varken Karl Erik Olsson eller någon annan skulle i en

beslutssituation sitta och bedöma saker inle efter resp. förelags eller näringsgrens eget konstaterade behov utan efter någon sorts tumregel som bygger på vad man gör i en annan näringsgren - dessutom med överdrivna föreställningar om vad som där verkligen sker.

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Såvitt jag känner lill fungerar ändå detla samhälle såsom en enhet. Dessutom har det under den senasle månaden diskuterats mycket om hur mycket man har råd att spendera och hur nödvändigl del är att spara. Självklart kan man inte spendera inom en sektor ulan att la hänsyn till andra sektorers behov. Jag kan inte förslå något annat resonemang. I delta sammanhang kan man naturligtvis riskera att den möjlighet lill stöd som samhället har utnyttjas så hårt inom ell område alt det finns för litel medel kvar till elt annat.

Jag är något orolig över della. Kan industriministern garaniera all man har så mycket pengar i folkpartiets Sverige alt man säkert orkar med både slödel lill varvsindustrin och andra näringar och ett stöd lill skogsindustrin är alll bra. För varvsnäringen har föreslagits en sysselsättningsgaranti, som jag i och för sig inle har något emot. Men nogärdel värre alt vara arbetslös t. ex. i Östra Göinge kommun utan alternativ sysselsältning och på många Norrlandsor-ler, där skogsindustrin är hotad, än atl vara del på våra stora koncentrations-orter, Malmö och Göteborg, där del ändå i dag finns relativi gott om ersättningssysselsätlning. Vore del inte mer befogat all införa en sysselsältningsgaranti på de av mig påtalade glesbygdsorterna?

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0/7? sysselsättningsläget i östra Skåne,

m. 777.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag har inle gjort gällande att de totala resurserna i samhället inte är knappa. Jag har inte gjort gällande aU det inte krävs avvägningar och prioriteringar. Jag har bara sagt all när man gör dessa avvägningar och prioriteringar, måsle man för varje konkret fall utgå från en analys av vad som där krävs av insaiser för att nå vissa mål. Del är inle meningsfullt att använda någon tumregel, som bygger på vad som sker i en annan näringsgren. Man måsle för samtliga näringsgrenar utgå från en konkret bedömning av behovel där. Sedan för man med den utgångspunkten väga ihop del hela. Då kommer man inte lill några tumregler.

KARL ERIK OLSSON (c);

Herr talman! Var den tumregel som regeringen hade när del gällde alt behandla det senaste eventuella bidraget till Skåneskog att man nådde sitt mål bäst genom atl låla föreningen gå i konkurs?

Överläggningen var härmed slulad.

135

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

öm fondering av medel i samfälligheter

§ 24 Om fondering av medel i samfälligheter

Bostadsminislern BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för atl besvara Sven /(/;(/(7/-.s.so/;5iÖrebro(fp)den 22 november anmälda interpellation, 1978/79:95, lill budget- och ekonomiministern, och anförde;

Herr lalman! Sven Andersson i Örebro har frågal budgel- och ekonomiministern dels om han bedömer samfällighelernas möjligheter all fondera pengar som tillräckliga, dels om del planeras någon ändring av lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter och dels, om så är fallet, om denna kommer all ge bällre möjligheter till fonderingar och vid vilken tidpunkt dessa förbättringar kan väntas bli presenterade. Enligl fastställd ärendefördelning är del jag som har alt besvara interpellationen.

I lagen om förvaltning av samfälligheter finns inte några beslämmelser om avsättning lill fonder. Frågan om fondering behandlades emellertid under förarbelena till lagen (prop. 1973:160 s. 383 f) Man ansåg då att frågan inle borde regleras i lagen ulan lösas från fall lill fall med hänsyn till de mycket varierande förhållanden som kunde föreligga i praktiken.

Att frågan om fondering inte har reglerats i samfällighetslagen betyder inte att en samfällighet saknar möjlighet alt avsätta medel för kommande behov. Tvärtom kan medlemmarna i en samfällighelsförening själva bestämma i vad mån fondering skall ske genom atl ta in bestämmelser om fondavsättning i stadgarna. Givetvis är det inle tillåtet alt avsätta medel i sådan omfattning atl föreningen i praktiken kommer alt syssla med kapitalförvaltning. Som påpekades under förarbelena får fondering inle ske för behov som ligger ulanför ramen för ändamålet med samfölligheten. Men så länge syftet inte är något annat än alt reservera medel för de kosinader som kan uppkomma i samfälligheiens normala verksamhel finns del inget hinder mot all göra de avsättningar som behövs.

Enligt min mening finns det alltså fulll tillräckliga möjligheter för samfälligheter alt göra fondavsättningar för alt täcka kommande utgifter. Jag har därför inle för avsikl all föreslå någon ändring i samfällighetslagen på denna punkt.

136

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Det jag har begärt skall göras är allaredan gjort. Jag lycker alt det är bra alt del har blivit klarlagt vad som gäller på del här områdei. Del har rått stor tveksamhet om möjligheterna för samfälligheter atl fondera pengar, och del är därför jag har tagil upp frågan. På många håll har man haft tämligen klart för sig aU samfälligheter inte hade möjlighet att fondera pengar, deUa efter samråd med jurister osv.

Jag tackar för svaret.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 25 Om energisparstöd till braskaminer m. m.

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet föran besvara Birgitta Hambraeus (c) den 24 november anmälda inlerpellation, 1978/79:101, och anförde;

Herr talman! Birgilla Hambraeus har frågal mig om jag kommer alt se till atl energisparstöd kan utgå lill braskaminer och andra effekliva vedpannor. Som svar på frågan vill jag anföra följande.

Energisparstöd utgår f n. till;

1. förbättring av värme- och ventilationssystem, dock ej utbyte av värmepanna eller oljebrännare,

2. anordningar för individuell mätning av varmvatten, el och gas eller för naltackumulering av varmvatten,

3. anslutning av fastigheten till fjärrvärme,

4. förbättring av värmeisolering i bjälklag, fönster och väggar,

5. ålgärd som är direkt föranledd av någon av dessa åtgärder.

I propositionen med energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/ 78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345) framhålls det bl. a. au en översyn av de f n. gällande reglerna för energisparstödel är en angelägen uppgift. Bl. a. skall metoder att differentiera stödet på elt annat sätt än vad som sker i dag övervägas. Denna fråga skall, liksom andra frågor som har att göra med uppföljningen av sparplanen, behandlas av bostadsdepartementels energihushållningsdelegation. F. n. gäller emellertid alt bosladsstyrelsen har ansvaret för att avgöra vilka tekniska åtgärder som bör berättiga lill energisparstöd.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om planverkets typgodkännande verksamhel. En förutsättning för energisparstöd lill apparater m. m. bör enligl min mening vara atl dessa är lypgodkända. Vad gäller braskaminer saknas dock f n. lämpliga provningsmeloder som kan läggas till gmnd för ett typgodkännande. Enligt vad jag erfarit pågår emellertid arbele med detta inom planverket.

Mol bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag det inle meningsfulll för regeringen atl föregripa pågående uppföljningar och uiredningar med ett deialjbeslut om energisparstöd till braskaminer.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

0//7 energisparstöd till braskaminer

777. 77?.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr lalman! Jag ber atl fö lacka bostadsministern för svaret.

När ell storföretag skall inveslera i uibyggnad av elproduktionen finns ett väl fungerande syslem för finansieringen. Den enskilde köper elvärme utan all behöva bekymra sig om atl det investeras. Vill han emellertid ordna sin uppvärmning på ett klokare sätt, så atl han själv kontrollerar den och inle behöver köpa sin energi, då måste han svara för investeringen själv.

Fortfarande favoriserar samhället alltså elproduktion framför energihushållning, bl. a. genom formerna för finansieringen. Energisparstödel är elt försök au utjämna detta missförhållande. Det är ju bättre ur samhällets synpunkt att vi kan klara vår uppvärmning på ett resurshushållande sätt.

137

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om energisparstöd till braskaminer //?. //?.

138

Det är naturligtvis vikligt all investeringspengarna kanaliseras så klokt som möjligt, där de ger bästa utdelning. Samhället måsie emellertid räkna med försök och misstag också pä detta område. När det gäller elproduktion har man inle skytt några kostnader för att siödja forskning och ulveckling. Del är förmodligen en förhållandevis billig experimentform för samhället all siödja enskilda hushåll som vill inveslera i en lovande ny energianordning. Samhällets risk är inte stor. Den enskilde får själv satsa huvudparten, och del borgar för alt han handlar efter bäsla förstånd. Dåliga apparater för snabbt dåligl rykte. Samhällets stöd kan också underlätta atl en marknad skapas och därmed stimulera förelagen atl börja producera. Säkert kommer många framtidsindusirier alt arbeta med energihushållningssektorn.

Under regeringen Fälldin logs ell kraftlag för alt underlätta energihushållning inom bostadssektorn. Del gäller nu att fortsälla arbetet atl finna allt smidigare former för alt så snabbt som möjligl fö ul ny hushållningsleknik på marknaden.

Enligl uppgift finns det elt stort intresse att installera moderna, effekliva braskaminer också i hus med annan uppvärmning. En sådan kamin tar effeklivt till vara värmeinnehållet i veden och kan fördela den genom luftkanalert-ill olika rum. Luften lill förbränningen hämtas utifrån,så alt man undviker all kyla ned huset genom all kall luft sugs in genom väggarna.

Redan i förarbelena lill proposilionen om energisparplan 1977/78:76 säger planverket:

"I många individuellt uppvärmda enbostadshus vore det sannolikt möjligl att åsiadkomma en olje- eller elbesparing genom att hell eller delvis övergå till vedeldning."

Bostadsministern säger nu i svaret på min interpellation att planverket arbetar med alt fö fram lämpliga provningsmetoder för alt kunna lypgod-känna braskaminer.

Redan 1975 undersökte emellertid slatens provningsanstall en sorls braskamin för all bestämma hur värmeavgivningen från bränslet fördelade sig med avseende på strålningsvärmen från brasan, värmeavgivning från spisens ylteryior, värmeavgång till luft samt rökgasförluster. Enligt uppgift kan man räkna med upp lill 70 96 verkningsgrad.

Det borde, lycker en lekman, inle vara så svårt alt undersöka om ett hus blir varmt eller inle av en kamin!

Enligl min mening bör man inle vara överförsiktig och alltför strikt velenskaplig innan man godkänner en lyp av braskamin för sparlån. Vad har vi all förlora?

Del måsteju också ur försörjningslrygghetssynpunkl vara av slorl värde om så många hus som möjligt har kaminer som kan klara värmen ifall oljan sinar och del blir elavbrott. Alt kunna klara sig med egna krafter om del behövs ger trygghet. De sårbara system vi nu bygger upp är farliga.

Jag har förståelse för atl bostadsminislern inte anser det nödvändigl atl regeringen fattar elt detaljbeslut när del gäller braskaminer. Bosladsstyrelsen skulle ju ha räu au lämna godkännande redan med nu gällande regler.

Men varför lar lypgodkännandet en sådan tid?

Jag skulle vilja fråga bostadsminislern om hon inle vill uppdra åt planverket att med förtur slutföra sin ulredning om lämpliga provningsmetoder för typgodkännande av braskaminer. Del är många som väntar, enligt min mening hell i onödan.

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO;

Herr talman! Energisparstödel har fåll en stor omfallning och det är myckel glädjande och bra och hell i linje med både trepartiregeringens intentioner och den här regeringens. Till det kommer alt verksamheten har växt mycket snabbi. Min bedömning är all del är en mycket grannlaga uppgift all bedöma vilka åtgärder som skall stödjas med lån och bidrag, eftersom det ekonomiska stödet är ett åtagande ifrån samhällets sida som indirekl uppfattas av medborgarna som all de stödda åtgärderna är effekliva och vettiga. Man tar stödel som en garanti.

Här kommer också hela frågan in om vilka energisystem vi skall ha i framliden och hur de fungerar.

Som jag har sagt lidigare är det alltså bosladsstyrelsen som har lill uppgift att avgöra vilka tekniska apparatersom skall vara stödberältigade. Inom deras område ligger också att avgöra om typgodkännande behövs eller inte innan slöd skall utgå.

Nu är del inte bara braskaminer som man kräver slöd till, ulan del är en mängd olika tekniska uppfinningar och apparater, och mänga står i kö. Min åsikt är all det inle är lämpligt att regeringen ger sig in och exempelvis beslutar om förtur för typgodkännande verksamhet och liknande saker, eftersom vi inom regeringskansliet saknar de tekniska resurserna att avgöra vilka tekniska apparater som skall gå före, de ena eller de andra. Verken har de resurserna.

Del är viktigt, som Birgitta Hambraeus säger, all vi har en experiment-verksamhet. Det finns särskilda resurser ställda till förfogande för sådan, och samhällel tar ett visst ekonomiskt ansvar för experimenten gentemot de enskilda människorna. Men när det gäller brett upplagda stödsystem skall man vara mycket noga med all veta alt systemen är vettiga och funktionsdugliga just för de enskilda människoma.

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Om energisparstöd till braskaminer m. m.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! För oss som bor på landei är del väl ganska självklart au en kamin ger värme, och väldigt många människor i vårt land kan nog själva avgöra om den är en bra investering eller inle. Jag tror inle atl samhällel alltid behöver gå in som någon sorls överförmyndare, som ordnar det så all individen inle behöver använda sitl egel förnuft. Om en individ själv vill investera i en braskamin, är det väl ganska naturligt alt samhället också skulle kunna ge ell investeringsstöd lika väl som man utan alt vara så noga investerar i elproduklionsulbyggnad.

Regeringen behöver självfallel inte, såvitt jag förslår, fatta nya beslut i del här fallet, ulan verken har både utredningsmöjlighet och uppgiften atl avgöra vilka åtgärder som skall ha energisparstöd. Jag vill då fråga: Anser

139

Nr 57 bostadsminislern alt man nu har lillräckliga resurser för atl så snabbi som

Måndaeen den möjligt kunna ordna med typgodkännande? Och vilken tidsplan är det för atl

18 december 1978 viskallkunnafönågolbeskedpådenhär punkten? Man har ända sedan 1975

_____________ prövat dessa braskaminer, men så fruktansvärt invecklat borde del ju inle

0/7? energisparstöd tdl braskaminer ///. m.

vara.

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO;

Herr lalman! Jag har erfaril att planverket jobbar med den här frågan och att den ingår i en plan för dess verksamhel.

Birgitta Hambraeus talar om glesbygderna och menar all människorna själva kan avgöra huruvida de kan använda braskamin eller inle. Låt mig bara peka på atl del har funnits fall där man i tätorter velat installera braskaminer Ulan alt man har lagit in frågan om hur exempelvis vedförsörjningen skall gå lill. Om man ger elt generellt lillstånd för en viss apparat, är det en svår avvägning att se lill alt den hamnar på de rälla ställena. Bosladsstyrelsen har i uppdrag atl göra sådana avvägningar, och därför lämnar jag inle något bestämt besked i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 26 På förslag av talmannen beslöts atl kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 27 Talmannen meddelade atl på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskotlets belänkanden nr 17 och 18 saml arbetsmarknadsutskottets belänkande nr 17 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 28 Anmäldes och bordlades

Proposilioner

1978/79:76 om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i

brottmål 1978/79:77 om godkännande av tilläggsprotokoll lill Genévekonveniionerna

1949 angående skydd för krigels offer

§ 29 Anmäldes och bordlades Förslag

1978/79:7 Riksdagens förvallningsslyrelses förslag lill arvodessiadga för riksdagen och dess organ m. m.

§ 30 Anmäldes och bordlades Molioner

1978/79:192 av Ingegärd Frcenkel 1978/79:193 av Rolf Sellgren m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:71 om utbildning av sjöbefäl samt
'40 drift- och underhållsteknisk personal i högskolan

§ 31 Anmälan av interpellationer

Nr 57

Måndagen den
Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till in Hppgniber 1978
kammarkansliet

den 15 december

1978/79:117 av Rolf Hagel (apk) till induslriminislern om statliga företags beställningar utomlands, m. m.

I dagspressens redogörelse för Wallenbergsägda Svenska Maskinverkens försäljning lill statliga Götaverken Ångleknik AB uppgavs atl Maskinverken utsatts för "illojal konkurrens". Arbetarpartiet kommunisterna tillmäter inte detla allmänna omdöme någon slörre belydelse. Denna affär är naturligtvis ell av många inslag i den slatsmonopolistiska utvecklingen där staten går monopolkapitalets ärenden.

Däremoi finns del en passus i tidningarnas redogörelse som är uppseendeväckande. I Aftonbladet den 14 december uttalar Maskinverkens verkställande direktör:

"Så sent som för ell par månader sedan kämpade de två företagen om en order på ett kraftvärmeverk i Sundsvall för omkring 140 miljoner kronor.

Maskinverken lämnade offert på svenska produkter. Asea skulle lämna elutrustning, Stal-Laval lurbin och Maskinverken ångpanna.

Gölaverkens Ångleknik offererade sin panna och tyska turbiner och elutrustning." Med "tyska" menas uppenbarligen västtyska,alltså produkier från industrikoncerner som de svenska motsvarigheterna befunnit och befinner sig i underiäge gentemot.

Det är ett välkänt faktum att privatkapitalet bedriver en systematisk avinduslrialisering av Sverige, bl. a. genom atl lägga industriorder utomlands. Del mest eklatanla exemplet härpå är redarkapitalets fariygsbesläll-ningar. Däremot är det mindre känt all elt slalligl förelag aktivt deltar i avindustrialiseringsprocessen och bidrar lill en ökning av arbelslösheten i Sverige,

I del här åberopade fallet. Maskinverken i Järfälla, holas ca 700 industri-arbetsplatser i den redan nästan avindustrialiserade Stockholmsregionen.

Med hänvisning till del anförda anhåller jag om kammarens lillslånd alt lill induslriminislern fö slälla följande frågor:

1. Anser statsrådet det förenligt med statlig industripolitik att ett statsägt företag utomlands beställer produkter som kan framställas i Sverige?

2. Om svaret är nej, avser då statsrådet atl vidta några åtgärder med anledning av del fall som åberopas i interpellationen?

3. Avses några åtgärder för atl rädda arbetsplatserna vid Maskinverken i Järfölla?

Anmälan av inierpellaiioner

141

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Anmälan av interpellationer

142

1978/79:118 av Pär Granstedt (c) lill handelsminislern om kärnkraftsexporl lill Turkiet:

Ett av de många allvarliga problem som är förknippade med kärnkraften är atl en spridning av kärnteknologi också kan innebära ökade fömtsällningar för olika stater all skaffa sig kärnvapen. Sverige har i olika sammanhang uppmärksammat denna fara och kraftfullt verkai för åtgärder mot kärnvapenspridning. Ett av de viktigaste instrumenten för delta är NPT och IAEA;s kontrollverksamhet. Detla skydd har dock sina begränsningar. Del kan inle uteslutas all kontrollorganet förs bakom ljuset. Avtal om kontroll kan också ensidigt sägas upp med några månaders varsel. Sverige deltar därför också aktivt i arbetet på alt öka säkerheten på della område. Det sker bl. a. genom dellagande i den s. k. Londongruppen av kärnkraftsexportörer och genom INFCE-sludien,som främsi syftar lill alt hitta tekniska metoder all förhindra all kärnkraftsleknik utnyttjas för mililära syften.

Ingeidera av dessa arbeten är slutfört. Del bör därför råda enighet om an sambandet kärnkraft-kärnvapen fortfarande utgör ett allvariigl problem. Sverige anser inle heller all NPT-anslulning automatiskt räcker för all molivera exporltillstånd ulan förbehåller sig rätten all pröva varje enskill fall för sig.

F. n. är svensk export av kärnkraftsuirustning aktuell lill Turkiet. Den svenska regeringen har beviljat kreditgarantier för sådan export. Med hänsyn lill Turkiels mycket besvärliga ekonomiska läge är dessa garaniier långt ifrån en formalitet. De kan tvärtom ses som ett ullryck för en vilja alt främja denna export även under betingelser som ur sirikt affärssynpunkt kan vara tveksamma.

Under nuvarande politiska förhållanden i Turkiet finns det säkert ingen anledning atl befara någon drastisk förändring av landets utrikes- eller försvarspolitik. Del fakium all landet lidigare uppvisat snabba förändringar av den inrikespolitiska situationen gör del däremoi svårare all uttala sig om framliden.

Turkiet är beläget i ett oroligt hörn av världen. Förhållandet till grannlandet Grekland ärav tradition myckel spänt och härvid fiera tillfällen varil myckel nära atl leda lill en öppen militär konfrontation. På Cypern är Turkiet inblandat i en seglivad och myckel infiammerad konflikt. Landei ligger dessulom i nära anslulning lill en av världens allra svåraste oroshärdar, nämligen Mellanöstern. Hillills har Turkiet lyckats hålla sig ulanför problemen i detta område, men det är naturligtvis omöjligt alt bedöma ulvecklingen i framliden. Ett fakium äralt Mellanöslernkonflikien utspelar sig i ell område med vilket Turkiet historiskt har haft mycket siarka band.

Osäkerhetsfaktorerna när det gäller den poliliska och mililära ulvecklingen i del område där Turkiet ingår är således belydande, vilket bör spela en roll vid en bedömning av svensk export av kärnteknologi till landei.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd alt till handelsminislern fö ställa följande frågor;

1. Vilka har varil de avgörande motiven bakom den svenska regeringens Nr 57

beslut atl bevilja exportkreditgarantier för kärnkraftsexporl lill Turkiel?

2. Har den svenska regeringens beslut i della fall föregåtts av någon utrikespolitisk bedömning?

3. Hur ser den svenska regeringen allmänt på frågan om svensk kärnkraftsexport till eu land med Turkiels utrikespolitiska läge?

1978/79:119 av Pär Granstedt (c) till slalsrådel Cari Tham om orsakerna lill kärnkraftskataslrofen i Lingen i Västtyskland:

Det vanliga påståendet alt kärnkraften hittills inte skördat några dödsoffer bland utomstående har fått en djupt tragisk dementi. Det är nu uppenbart all kärkraftverket i Lingen i Västtyskland har förorsakat en omfattande cancerdöd bland människorna i sin omgivning, och särskill bland barn. Inom en radie av 8 mil från kärnkraftverket har man konstaterat minst 250 fall av leukemi och andra cancerformer bland barn som endast kan förklaras med radioakliva utsläpp från kärnkraftverket.

Undersökningsledaren från Institutet för biologisk säkerhet i Bremen säger enligl citat i Exlrabladel, Köpenhamn; "Detlaärenatomkalaslrof en hittills hemlighållen alomkalastrof"

Kärnkraftverket i Lingen skiljer sig på väsentliga punkier från dem som förekommer i Sverige. Del aren tryckvallenreaktor som drevs på plutonium i slällel för anrikat uran. Del är dessutom relativt gammall. Det togs i drift 1968 och lades ned 1977. I samband med all della kärnkraftverk togs i drift utlovades dock rimligen samma fullständiga säkerhet som nu sker. Man för anta all största möjliga omsorg under hela verkels driftlid lades ned på alt förhindra farliga utsläpp. Några rapporter om belydande överulsläpp lycks inte heller ha förekommii. I själva verket lycks myndigheterna i del längsta försöki förhindra alt den framväxande katastrofen skulle bli allmänt känd.

Atl trots rigorösa säkerhetsåtgärder en kalastrof som den i Lingen ändå kunnat ske är elt problem som är relevant också i Sverige. Del är angelägel all vi också i Sverige analyserar de osäkerhetsfaktorer som gjort Lingenhändel-serna möjliga som underlag för vår egen debatt om kärnkraftens säkerhet.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens lillslånd att fö slälla följande frågor lill statsrådet Cari Tham:

1. Vilka åtgärder har den svenska regeringen vidtagit för all kunna analysera orsakerna lill kärnkraftskataslrofen i Lingen?

2. Vilka slutsatser drar energiministern av vad som hillills framkommit?

Måndagen den 18 december 1978

Anmälan av interpellationer

143

Nr 57

Måndagen den 18 december 1978

Meddelande om fråga

§ 32 Meddelande om fråga

Meddelades au följande fråga framställts

den 18 december

1978/79:238 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) lill socialminislern om statens åiaganden genlemol den Regneilska donationen:

I molion 1977/78:124 påvisade jag atl en lidigare regering i 1972 års regleringsbrev förfarit felaktigt genom atl upphäva den s. k. Regneilska stipendiefonden, som år 1863 och 1864 donerats till Serafimerlasarettet av doktor A. F. Regnell. Jag yrkade därför alt åtgärder måtte vidtagas för att korrigera delta felaktiga beslut. Finansutskottet anförde i sitl betänkande 1977/78:7 att i den mån elt fel blivit begånget det ankom på regeringen all genom ett nyll beslut verkställa erforderiig rättelse. Då någon sådan icke synes ha vidtagits av den förutvarande regeringen för jag härmed fråga socialminislern, vilken ålgärd han för sin del vidtagit eller ämnar vidlaga i saken.

§ 33 Kammaren åtskildes kl. 17.55.

In fidem

TOM T;SON THYBLAD

/Solveig Gemen