Riksdagens protokoll 1978/79:55 Torsdagen den 14 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:55

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:55

Torsdagen den 14 december

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

§ 1 Den ekonomiska politiken m. m. (forts.)

Fortsattes överiäggningen om finansulskoliets betänkande 1978/79:10, skatteutskottets betänkanden 1978/79:19 och 20, socialutskottets betänkande 1978/79:21, socialförsäkringsuiskottels betänkande 1978/79:13 samt arbetsmarknadsutskottets belänkande 1978/79:15.

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr lalman! Gösta Bohman angrep mitt uttalande atl långtidsutredningen är utmanande och orealistisk. Långtidsutredningen är ett iniressani och viktigt dokument. Den visar med all önskvärd tydlighet vilka allvarliga ekonomiska problem som herr Bohman har lämnat efter sig; underskottet i ulrikesaffärerna, den låga investeringsnivån i industrin, den höga arbetslösheten. Långtidsutredningen ger besked om vilket hårt och mödosamt arbete som återstår, innan svensk ekonomi kommit på fötter igen.

Det utmanande i långtidsutredningen är följande. Enligt utredningen skall praktiskt tagel hela produktionsökningen i Sverige, dvs. den del som inte går ,åt för alt betala skulderna från den Bohmanska epoken, slanna i företagen som ökade vinsier, och under de närmaste fem åren skall vinsterna i näringslivel öka med sammanlagt 18 miljarder kronor. Delta är utmanande därför att del leder lill en tidigare oanad ökning av en redan alltför stor koncentration av privat makt och förmögenhet.

Långtidsutredningen är orealistisk, därför all den utgår från att dessa väldiga vinstökningar skall kunna ske genom alt de svenska löntagarna ökar produktionen per arbetstimme med 45 96 under de närmaste fem åren samtidigt som reallönerna ligger kvar i stort sett på dagens nivå.

Gösta Bohman visar stor entusiasm över den här visionen av framtidens svenska samhälle. Hans eget språkrör. Svenska Dagbladet, har beskrivit denna framtid som en guldålder. Ja, det blir i så fall en guldålder för kapitalägarna, de 25 medlemmarna i "Guldklubben". Glädjen i högerkreisar är därför förståelig.

Om Bohman förtjust anammar långtidsutredningens framtidsbild, beror det också på att det ger honom tillfälle all på nytt angripa den offenlliga sektorn. I sitt tal gav han ett besked lill lönlagarna som egentligen innebär: Avslå från bättre sjukvård och accepiera mindre trygghet och mindre rättvisa. Då kanske ni kan fö litet mer i lönekuvertet. Jag tycker all Gösta Bohman ändå borde dämpa sin förtjusning över det här, t. o. m. från sina egna

163

Nr 55                 utgångspunkter och för sina egna poliliska syften. Långtidsutredningen

Torsdagen den    bekräftar nämligen det som vi har hävdat: alt tillväxten och sysselsätlningen i

14 december 1978    " '"" '"' '" klaras i framtiden, utan aU vi skapar former för sparandel

_____________  och kapitalbildningen som gör att behovet av denna kapitalbildning accep-

Den ekonomiska          breda löntagargrupperna. Vi tror, och det gör också de stora
poUtiken m m      löntagarorganisationerna, atl del kan ske om vi kan skapa del som vi har

kallat löntagarfonder, med ett demokratiskt ägande som förstärker solidariteten och gemenskapen i det här samhället.

Delta, Gösta Bohman, var del egentliga innehållet  i min krilik av långtidsutredningen.

164

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr lalman! Hert Bohman verkade myckel ivrig all fö komma in i debatten ånyo. Jag skall slrax ge herr Bohman möjlighet all komma in i debatten om han tar det litet lugnt. Jag skall alltså falla mig kort.

Jag hade inte tillfälle att lyssna lill herr Bohmans lidigare utläggningar i sin helhet. Den verkligl grundväsentliga frågan har Kjell-Olof Feldt redan ställt, och Bohmans ekonomiska synpunkler kommer sedermera säkert också atl bemötas av Gunnar Sträng och andra. Men jag skall med herr Bohman la upp en sak som kanske ligger en aning vid sidan av den här debatten, men som jag vill ta upp när jag nu har lillfälle och när jag nu ser Bohman livs levande här, och det är den egendomliga form av personkult som bedrivs inom det moderata samlingspartiet. Jag hade tillfälle att läsa herr Bohmans stora huvudanförande vid moderaternas stämma i Göteborg, där han liksom skulle ge den stora sammanfattningen av moderalernas syn på dagens och framlidens problem. Texten omfattade 14 maskinskrivna sidor. På dessa 14 sidor var jag nämnd vid namn -omjag minns rätt - 24 gånger. Jag lycker det är en något egenartad personkult - eller omvänd personkult.

Herr Bohman var ute förra veckan och talade om fiygplan i Växjö. Han kom knappast fram till all del gällde flygplan,därföralt på varannan rad i TT-meddelandet stod mitt namn - återigen en form av personkull.

Det där kan ta sig mycket extrema former ibland. Det finns vissa sekter som bränner dockor, in effigie, som det heter. Och del finns s. k. voodoo-sekter på olika ställen i världen som har uppstoppade dockor som de sticker med nålar i förhoppning om att det skall göra onl i originalet, som inte är närvarande.

Jag tycker nog atl del här börjar la sig sådana former atl man nästan kan börja tala om grubbleri. Och i det ögonblicket finner jag det angeläget att säga att nu finns jag faktiskt här alldeles livs levande-"warts and all", som Oliver Cromwell skulle ha sagt. Herr Bohman har alltså möjlighet alt så atl säga fö utlopp eller utlösning för sina aggressioner inte emol frånvarande personer utan mot närvarande personer. Och del tyckerjag vore.en mer lilllalande form för den poliliska debatten.

Samtidigt som herr Bohman ju fött sakfrågor atl besvara - av herr Feldt -villjag markera denna litet egenartade form av personkult och säga: Härar jag närvarande alldeles livs levande. Var så god, min käre vän, del är krattat i manegen.

GÖSTA BOHMAN (m) kort genmäle;

Herr talman! Som så många gånger fömt väljer herr Palme den trista metoden au undvika all lala om ekonomi, som vi ju skulle syssla med i dag, och pratar i slällel om voodookulier och annat. Och det må han ju göra.

Får jag bara säga till Kjell-Olof Feldt atl jag delar hans uppfattning att långtidsutredningar är viktiga dokument. LU 75 var ett vikligt dokument, och LU 78 är elt viktigt dokument. Hade prognoserna från långtidsutredningen 1975 följts, hade vi inle överträffat de gränser för konsumtion som den ulredningen uppställde och hade en del annat inle inträffat som utredningen byggde på, skulle vi inle ha råkat in i den allvarliga kris som vi befann oss i hösten 1976.

Vad långtidsutredningen 1978 bekräftar är aU långtidsutredningen 1975 blev överkörd av den poliliska verklighel i vilken socialdemokraterna styrde. Den nya långtidsutredningens analyser är ur den synvinkeln utomordentligt intressanta. De ulgör nämligen en klar bekräftelse på hur fördärvbringande den politik var som ledde fram lill 1976 års kris.

Kjell-Olof Feldt citerade mig dessutom fel. Jag sade i mitt anförande i dag att jag var djupt oroad över de analyser som ulredningen gjorde. Här påstår Kjell-Olof Feldt att jag skulle vara "förtjust" över utredningen. Och så dras plötsligen Svenska Dagbladet in i bilden därför att tidningen har talat om en guldålder. Men Svenska Dagbladet tog alldeles fel när den gjorde det förhastade uttalandet. Dét är ingen guldålder LU 78 förutser. Det är tvärtom en bister järnålder. Och del värdess kalla siffror som jag med stor oro citerade. De visar nämligen hur illa ställt del blivit med Sveriges ekonomi sedan mitten på 1960-lalel, dvs. under den period som socialdemokraterna styrde.

I det korta konjunkturpoliiiska perspektivet lyckades det för trepartiregeringen alt ställa lill rälta väldigi myckel. Vi vände negaiiva trender på nästan alla punkier uppåt, men vi har långsikliga problem kvar, och det är de långsikliga problemen fram emot 1983 som långtidsutredningen redovisar och som vi måsle lösa. Förutsättningen för au vi skall kunna lösa de problemen är att politikerna, även socialdemokraterna, har mod att gå ut och lala om sanningen för väljarna, tala om vad som krävs av Sveriges ekonomi för all vi skall kunna fö någon rätsida på den, därför alt del på lång sikt ligger i löntagarnas, väljarnas och medborgarnas inlresse att vi för ordning på vår ekonomi, så alt vi inte en gång till ställs inför ett sådanl bord som på hösten 1976: dukat med kriser och problem.

Jag är förvånad över au Kjell-OlofFeldt kan hoppa på långtidsutredningen, därför atl den visar behovet av lönsamhet i näringslivel. Han vill göra gällande aU utredningens betänkande är ett kapitalistiskt dokument bara därför att långtidsutredningen anser att del svenska näringslivel bör fö lillbaka en del av den lönsamhet som näringslivel hade under 1970-lalets första år. Är det elt alltför långtgående krav? Menar verkligen ekonomen Kjell-OlofFeldt att det ärett så uppseendeväckande krav som ställs? Hardet inle fallit Kjell-OlofFeldt in alt en av anledningarna till att vi har haft en kris, som trepartiregeringen började arbeta sig igenom, var jusl atl vinstsivån och lönsamhelsnivån i det svenska näringslivel var så låg alt den inle tålde

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken ni. m.

165

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

påfrestningarna efter 1974, 1975 och 1976? Har detta inle föllil Kjell-Olof Feldt in? Kjell-OlofFeldt ärju ändå ekonom.

Men, för atl komma tillbaka till Olof Palme -jag skall göra del ändå!

Olof Palme påslår att skattekvoten harökai mellan 1976 och 1978,och det påstod också Kjell-Olof Feldt tidigare. Det är nog riktigt, men då skall man också la hänsyn till de ökande kommunalskatterna, och man skall ta hänsyn även till BNP-utvecklingen,sompåverkarskaltekvolen från den andra sidan. Och BNP-ulvecklingen beror i sin tur på dessa väldiga överiager som man byggde upp under åren 1975 och 1976.

Hur hade skattekvoten selt ul om vi hade haft en socialdemokratisk politik? Mer än 6 96 höjda arbetsgivaravgifter hade vi haft och en lång, lång, lång rad med skattehöjningsförslag som socialdemokraterna under de här två åren hade förverkligat. Vi hade legat på en betydligt högre nivå i så fall. Jag vill bara nämna två siffror.

De direkia skatteinkomsterna var år 1976 i runt tal 34 miljarder och år 1977 30 miljarder, och år 1978 var de 29 miljarder. När den nya trepariiregeringen trädde till vände vi en uppåtgående kurva med varje år ökande statliga direkta skatter. Vi vände den nedåt mot en sänkning - åren 1977 och 1978 sjönk de direkta skatterna i Sverige.

Det kan också vara intressant alt erinra om de skailehöjningsförslag som socialdemokraterna lade fram 1977:

1)   Höjda socialförsäkringsavgifter till folkpensionering

2)   Utvidgning av socialförsäkringsavgiften för barnomsorgen till att omfatta också egenföretagare

3)   Skärpta skatteregler för familjeföretag

4)   Höjning av skogsvårdsavgiften

5)   Höjning av fordonsskallen atl gälla alla fordonsslag

6)   Sänkning av den avgiftsfria delen vid uttag av egenavgifter

7)   Höjd fiaskskatt

8)   Höjd bensinskatt

9)   Höjd elskatt för industrin

10)  Höjd kilomelerskatt

11)  Höjda avgifter inom lantbruksnämndernas verksamhetsområde

12)  Höjda teletaxor.

En likadan - och f ö. något längre - lista lade socialdemokraterna fram i början av delta år. Så tala tyst om höjd skattekvot!

166

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Gösta Bohman säger att 1975 års långtidsutredning kördes över av den socialdemokraliska regeringen. Får jag då påminna Gösta Bohman om aU den utredningen avsåg perioden 1976-1980. Under den perioden regerade vi i tre kvarts år och Gösta Bohman i två år, så vem var det som körde över 1975 års långtidsutredning?

Herr Bohman säger alt jag vill förvägra näringslivet en högre lönsamhet. Han frågar: Kan del inte fö samma lönsamhet som del hade åren 1970-1973? Då har Gösta Bohman inte alls förstått vad del handlar om. Under perioden

1970-1973 kunde näringslivel ha en god lönsamhet, och reallönerna kunde samiidigi stiga. Men då var del inte Gösta Bohman som regerade. Det som nu skall ske är atl vinsterna skall stiga med 30 ä 40 96 per år i fem år, sammanlagt med 18 miljarder, medan reallönerna skall ligga stilla. Del är en viss skillnad del, herr Bohman.

Vi skall tala om sanningen, säger Gösta Bohman. Han är alltid den stora sanningssägaren. Vad han gjorde var, att han ställde långtidsutredningens perspektiv när del gäller sparandet och kapitalbildningen som den ljusa framtidsvisionen mot skräckbilden att vi skulle fö elt kollektivt sparande i löntagarfonder. Det var det som jag reagerade mol, för Gösta Bohman talade inle om sanningen. Han lalade inle om innebörden av att sparandel på delta sätt skulle privatiseras, helt och hållet läggas inom de enskilda företagen. Han berättade inte om de konsekvenser det för, både för förmögenhetskoncen-Irationen och för möjligheterna att helt enkelt med någoriunda stabilitet och ulan stora sociala spänningar eller motsättningar lösa sparandeproblemet. Men det är inte Gösta Bohman intresserad av. För Gösta Bohman och hans moderater är solidaritet alltid delsamma som tvång, och ekonomisk demokrati ärett brou mot den naturens ordning som ger fölalet rätt att härska över de många. Därför kommer vi aldrig att förslå varandra.

Det misstag som moderaterna gör är alt de går till attack mot den ekonomiska demokratin med samma blindhet och oförnuft som moderaterna, och lidigare högerpartiet, har gått till storms mot andra slora irygghetsreformer i vårt samhälle. Del blir ett stort politiskt misslag också den här gången, Gösta Bohman.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr lalman! Min första replik var ägnad atl i all stillsamhet påpeka alt herr Bohman kasar omkring som personaggressivitetens kolportör i svensk politik. Jag tror atl den schäsen i all stillsamhet gick in.

Herr Bohman räknade upp skattehöjningar som vi skulle ha föreslagit. Jag igenkände där flera saker som den borgeriiga regeringen med begärlighei anammade ett år senare. Ni klippte till med bensinskatten, belydligl mer än vi hade föreslagit. Ni höjde elskatten och leleavgifterna. Gösta Bohman skräms med våra skattehöjningar, som regeringen har godtagit med dubbel, tredubbel eller fyrdubbel råge.

Men det är inte detta som vi diskuierar nu. Vi diskuierar ett parti och en s. k. sanningssägare, som gick ut och lalade om för svenska folket alt del går att sänka skatten om bara viljan finns. Samma parti har i regeringen medverkat till den största skärpningen av del totala skattelrycket som någonsin ägl rum i vårt land under en tidsperiod av två år. Man har skyllt på kommunalskatten och sagt alt man sänkte några skatter och höjde andra. Men fakta kvarstår, och det är fråga om enkla allmänmoraliska fakta. Herr Bohman gick ul och talade om för svenska folkel alt del går att sänka skatten om bara viljan finns. Herr Bohman visade i praktiken atl det går att höja skattetrycket merän vad socialdemokraterna någonsin gjorde om bara viljan - eller vad man skall kalla det - finns. Det är fakta.

167

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

Sedan om löntagarfonder och löntagare, arbelare, tjänstemän -de som ni har pressat ner standarden för. Och det vill ni alt vi skall berömma er för!

Den av herr Bohman hyllade långtidsutredningen sägeratl löntagarna skall öka sin produktivitet med 7 96 per år, dvs. att deskall flytta runt i landet och mellan olika branscher. De skall öka sitt arbetstempo. De skall fö knappasl någon reallöneslegring alls, men de skall se kapitalägarnas vinster mångdubblas och öka med 18 miljarder.

Jag säger, och det är elt demokratiskt påslående: Detta går icke att genomföra i en demokrati med fria fackföreningsrörelser. Del kan aldrig fackföreningarna och deras medlemmar acceptera. Om herr Bohman tror att han skall kunna tvinga igenom detla med en konservativ politik, så kan det icke ske med bevarande av en fri fackföreningsrörelse och egentligen inte heller med bevarande av en pluralistisk demokrati.

168

GÖSTA BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Tycker herr lalmannen all del är en rättvis debatlordning atl jag skall tvingas att på tre minuter replikera två talare? Jag lycker det inle.

När jag lalar om siffror och redovisar,kalla fakta, mina herrar Feldt och Palme, börjar ni lala om ideologier, därför att siffrorna blir besvärande. Jag kan också slälla upp i en deball om ideologier, men låt oss ta den för sig själv.

Herr Feldt hoppade på mig därför atl jag lalade om den offenlliga sektorns expansion. Han menade alt jag gav uttryck för en brist på solidaritet. Låt mig cilera LO:s egen ordförande, som säger att "vi nu tvingas se sanningen i vitögat och börjar la upp också brutala frågeställningar". Han fortsätter: "Vi har inte råd med en fortsatt snabb offenllig expansion." Han menar au vi måsle skära ner den offentliga sektorn. Beskyll också LO:s ordförande för bristande solidaritet, så är Kjell-Olof Feldt i varje fall rättvis!

Den borgerliga regeringen har höjt skattetrycket, säger Olof Palme. Ja, skattekvoten är högre, och jag har förklarat varför: höjda kommunalskatter, en sänkt BNP-ulveckling, därför alt lageruppbyggnaden var som den var. Och hade socialdemokraterna fölt igenom sina förslag.hade skallelrycket höjts med inte mindre än 9 miljarder kronor under de här åren.

Kjell-OlofFeldt måsle väl ändå ha klart för sig alt 1975 års långtidsutredning byggde sina uttalanden på vissa prognoser om kostnadsutvecklingen och vissa anlaganden om fördelningen av konsumtionen mellan den offenlliga sektorn och den privata sektorn. Den verklighel som socialdemokraterna styrde under långtidsutredningens första år körde över de prognoser som långtidsutredningen visade. Konsumtionen blev väsentligt mycket högre än vad även riksdagen ansåg vara lämpligl. Della var en av förklaringarna till att krisen var så allvarlig hösten 1976 som den faktiskt var.

För alt den kalkyl som 1978 års långtidsutredning lägger fram skall hålla och vi skall fö en bältre ekonomi i Sverige krävs del all vi investerar mera, tar nya initiativ och arbetar mera. Är del någon i den här kammaren som tror att

små och medelstora företagare har lust att investera, när de har hotel från de kollektiva lönlagarfonderna över sig, när de vet all makten över och ägandet av företagen skall las över, om förelagen växer och blir slora?

Sanningen om del finansiella sparandet i förelagssektorn är all delta under 1970-lalel har gått ner väsentligt. En förklaring till all vi tvingats låna utomlands är alt del finansiella sparandel i både förelagssektorn och den statliga sekiorn har sjunkit. Vi har därför fått ikläda oss en stor upplåningsbörda. Genom att förbättra det finansiella sparandet i företagen slipper vi låna pengar utomlands, och del är därför som långtidsutredningen räknar med en förbättring av det finansiella sparandel i den sekiorn. Del är en av de nödvändiga fömtsätiningarna för att vi åter skall få balans i ekonomin. Och balans i ekonomin betyder tryggad sysselsättning och tryggat välstånd i fortsättningen. Del bortser både herr Feldt och herr Palme ifrån, när de för sina resonemang här i dag. Jag lycker all del är utomordentligt beklagligt, därför all ni vet bällre. I varje fall vet Kjell-Olof Feldt bättre - del är jag övertygad om.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

Statsministern OLA ULLSTEN;

Herr talman! Del har nu inträffat atl den vanligtvis talföre och debaiiglade budgel- och ekonomiministern tillfälligtvis i kväll hell har lappat rösten. Därför får kammarens ledamöter hålla lill godo med mig.

Del har nu, herr lalman, gått två månader sedan vi fick en liberal minoritetsregering i Sverige. Det är givet an den nya situation som del här har skapat också leder lill nya villkor i olika avseenden för riksdagsarbetet. Det är naturligt att varje parti i molioner och på annat säll först lalarom var det står i de olika frågor del gäller, och lika naturiigt och nödvändigl ärdet att partierna sedan under riksdagsbehandlingen förmår samla sig lill beslut som är ansvarsfulla och som blir lill nytta för människorna i vårt land. Den erfarenhet vi hillills har-jag länker då i första hand på behandlingen av de Slora frågorna, del stimulanspaket som vi just nu diskuterar och som är viktigt för landels ekonomi, och den s. k. varvspropositionen - visar atl riksdagen fungerar också i del här lägel. Den träta som pågått här om proceduren i utskotten rubbar knappasl den bilden. Sådana debatter, hur onödiga de i regel än är, hör så all säga till rutinen. Det gör också del allmänna skallet på hur riksdagen som sådan fungerar.

Del verkar som om varje pariamentariskt läge skulle ge sin typ av näring ål den trätan. Det finns alllid de som tar chansen atl lala om folkstyrets och riksdagens allmänna bedrövlighel. Så var del när socialdemokraterna ensamma eller tillsammans med kommunisterna hade majoritet. Då kallades den halvan av riksdagen för ell eländigt transportkompani, och oppositionen var ungefär lika eländig varje gång den log sig orådet före att framställa olika förslag beroende på vilket parti det var som log lill orda. Så var del också under jämviktsriksdagen, som våra grundlagsfäder i all sin vishet skapade förutsättningar för. I de flesta fall lalade vi oss samman till vettiga lösningar, ofta efter regelrätta förhandlingar. I några fall blev det lotlning, och då kallades hela riksdagen för en tombola. Så var det delvis också under

169

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

170

trepartiregeringens lid, när majoriteten anklagades av oppositionen för att osjälvständigt och omedgörligt lotsa regeringens förslag genom riksdagen. Så är det på sina håll nu också. Nu framhålls del förhållandel att man är beredd alt lyssna på varandra och ibland kompromissa som ett uttryck för vad som ibland har kallals macklande och vacklande, elt säll all undergräva respekten för demokratin.

I själva verkei är del vi upplevt under 1970-lalel exempel på olika former av demokrati i arbete, alla förutsedda i vår författning. Del är en självklar del av demokratin atl formerna växlar beroende på de pariameniariska förutsättningarna. Samspelet mellan regering och riksdag, och riksdagens roll, blir olika beroende på om vi har en enpartiregering med majoritet bakom sig i riksdagen, en jämviktsriksdag, en majoritelskoalilion eller en minoritetsregering.

Del är givet alt vi som minoritetsregering har all anledning att möta riksdagen med en öppen och ödmjuk hållning sedan vi presenterat regeringens egna uppfattningar och förslag. Jag har därför inte myckel lill övers vare sig för det stadigt återkommande och ständigt lika motsägelsefulla gnället på riksdagen eller för tanken all det skulle vara något önskvärt alt ha hårda blocklåsningar i svensk politik. Vi måsle kunna samtala med varandra och samverka när sakfrågorna gör det naturiigt.

I bl. a. försvaret för inflationsskydd i skattesystemet - en av de viktigaste skatlepoliiiska reformerna någonsin - har folkpartiet, centerpartiet och moderaterna kunnat förenas. När det gäller t. ex. åtgärder för au omvandla varven i socialt acceptabla former - som jag tidigare varit inne på och som jag tycker det finns anledning atl betrakta som en av de stora näringspolitiska satsningarna - har regeringen på många väsentliga punkier fått stöd även av socialdemokraterna. Avgörande för oss är att del blir vettiga och väl underbyggda beslut. Och alll tyder på all del blir det också när riksdagen någon gång i morgon skall gå lill votering i den fråga som vi nu , debatterar.

Visseriigen får man när man hör Olof Palme och en del andra socialdemokraler lala det intrycket alt del här skulle finnas ett bråddjup mellan de förslag som diskuteras: å ena sidan socialdemokraterna som värnar om välfärd och de svaga i samhället, och å andra sidan den ondsinta trepartiregeringen, efterföljd av en minst lika ondsinl folkpartiregering som ägnar sig åt alt köra ekonomin i botten, medvetet klämma åt pensionärer, sjuka och inkomstsvaga. Jag förslår tanken i och för sig: det behövs något för galleriet! Men när skillnaden mellan agitationen och verkligheten blir för uppenbar, även för de egna, så trorjag att den missar effekten. Kanske påverkar också den här sortens debattkonster det anseende för politikerna som inte minst Olof Palme väldigi ofta säger sig vilja värna.

Del är ändå så alt den här debatten kommer all slula med att regeringens stimulanspaket i allt väsenUigl går igenom. Därmed fullföljs en framgångsrik ekonomisk politik. Barnbidragen höjs mer än vad som svarar mol inflationen. Det blir alltså en realförstärkning. Pensionärerna kommer atl få högre skatteavdrag. Man skall kunna ha en större sidoinkomst av arbete eller

tjänstepension utan atl behöva betala skatt. Inflalionsskyddet bevaras i skattesystemet. Det är särskilt vikligt för de breda grupperna av arbelare och tjänstemän som finns i inkomstlägen där progressionen är stark. Inflationsskyddet utvidgas nu också till atl gälla grundavdraget genom uppräkning av den särskilda skattereduktionen. Det betyder mest för lägre inkomsttagare genom atl del ger lika mycket i kronor räknat som för de högre inkomsttagarna. Skatteavdraget för underhållsbidraget höjs också. Stora stimulanser ges till invesleringar under 1979.

En viss lättnad av inkomstskatten utöver inflalionsskyddet genomförs. Jag beklagar självklart alt regeringen inle kunde få full förståelse för all vi redan 1979 borde sänka marginalskatterna ännu mera. Samtidigt är dock det som vi nu diskuierar ell stimulanspaket där man inte kan vara alldeles säker på vad som ärden exakt rälta storieken av stimulanserna. Jag räknar med, bl. a. efter de uttalanden i olika sammanhang som gjorts av alla de fyra partierna, atl det skall vara möjligt all ha sänkta marginalskatter i breda inkomslskiki som en central del i vårens skatteförslag, och att det också skall kunna få stöd av riksdagen.

Att riksdagen här samlas till en reform är ett viktigt löntagarkrav som regeringen för sin del är bestämt inriktad på alt hävda. Regeringens ekonomiska politik har givetvis ifrågasatts, och ifrågasatts från olika håll, även om den alltså nu lycks samla en majoritet i riksdagen.

Socialdemokraterna för sin del menar atl stimulanserna borde ha satts in tidigare och hänvisar till sina förslag i våras. Till del finns bl. a. två saker atl säga. För del första: när riksdagen på trepartiregeringens förslag tog bort den allmänna arbetsgivaravgiften - en åtgärd som socialdemokraterna då motsatte sig - innebar del en större stimulans än den som låg i oppositionens förslag. För det andra; det är bara genom den bättre balansen i ekonomin som vi nu kan tillåla oss en mera expansiv politik. Och denna bällre balans har vi fått lack vare devalveringarna och andra regeringsåtgärder som oppositionen då liksom nu kritiserar, och kritiserar ganska starkt.

Det är över huvud taget litet märkligt - det har slagit mig efter det att jag lyssnat lill debatlen här i dag - hur man ifrån framför allt socialdemokratiskt håll för den här debatten om den politik som förts på det ekonomiska området, och den som bör föras, nästan ulan atl man nämner frågan om det relativa kostnadsläget för svenskt näringsliv. Och i den mån man gör del innebär det snarast att man skärper kritiken, t. ex. mot devalveringen och den därav föranledda åtgärden alt lämna orm-samarbetet.

Från andra håll menar man all det är fariigt att nu låta den privata konsumtionen åter öka på del sätt som regeringen bedömer rimligl.

Det är givet atl vi står inför ett besväriigt balansproblem. När vi anser atl man bör sikta in sig på en ökning av den privata konsumtionen, tycker vi ändå att vi har en rad goda skäl för detla. Jag vet alt fiera talare från folkpartiet under dagen har redogjort för de argumenten.

1. Underden snabba konsumtionsökningen åren 1974-1976 expanderade handeln uiifrån förutsättningen att ökningen skulle kunna fortsätta i ungefär samma takt även framöver. När så försäljningsvolymen minskar, blir det i

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

ill

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. //?.

172

längden svårl all klara kostnadsökningarna ulan all höja priserna. Om vi åler fåren viss konsumtionsökning, vilket vi nu eftersträvar, får handeln lättare atl hålla tillbaka prisökningarna. Detla är ulan ivekan ett av de viktigaste målen för den ekonomiska politiken.

2.   Om vi fiera år i följd skulle pressa ned den privala konsumtionen finns del risk för all vi slår ul hemmamarknadsföretag, som vi senare skulle behöva för atl kunna konkurrera med importen.

3.   Om vi i hög grad utnyttjar industrins produktionsförmåga - och del hoppas vi kunna göra genom alt skapa större efterfrågan 1979 - kan vi också öka produktiviteten och därmed få en lägre kostnad per producerad enhet. Också del bidrar till an hålla nere prisnivån.

4.   Del är rimligt att löntagarna fåren viss löneökning efter skatt 1979 efter två år med minskande realstandard. Det posiliva resultaiei av den ekonomiska sanering som de har bidragit till genom all åsiadkomma ell försiktigt löneavtal lalar för detla. Men det borde också i sak kunna leda till all man underiällar ett ansvarsfullt löneavtal såsom en resullat av de förhandlingar som skall påbörjas under slulel av nästa år.

5.   Vi bedömer det så all den genomsnittliga ökningen av den privata konsumtionen 1977-1979 innebär en utveckling av den privata konsumtionen som ligger väl inom ramen för vad del långsiktigt finns utrymme för. Vi ulgår då från all hushållssparandet skall hålla sig på en fortsatt hög nivå. Vi menar att ett högt hushållssparande gör det samhällsekonomiskt lättare alt dämpa skattekraven.

Del finns inte - del har framhållits av fiera talare här och man har varit rörande ense - för den skull anledning alt tala om att vi nu är på väg in i någon ekonomisk guldålder. Del finns framöver inle plals för en bekymmersfri löftespolitik. Det är särskilt viktigt alt framhålla della med lanke på alt vi har en valårsvår framför oss, då riksdagen skall ta ställning till regeringens budgetförslag. Budgetpolitiken måste präglas av stor återhållsamhet med utgifterna för att vi skall undgå atl försiöra del goda som har uppnålls.

Det gäller naturligtvis då inte bara det kortsiktiga perspektivet - del som har med näsla års budget atl göra - ulan del gäller också i hög grad reformer som kommer atl kosta pengar försl under kommande budgetår. Vi får inte ställa ut växlar igen på framtiden ulan att samiidigi skapa möjligheter all infria dem. Vi bör inte åsamka oss nya stora inteckningar, som gör del svårt all lägga om finanspolitiken i mer restriktiv riklning, om det skulle bli motiverat. Åtskilliga har från olika utgångspunkter siat om den risken i framliden.

Så, herr talman, till en annan del av denna debatt. Socialdemokraterna har under hela dagen, liksom under lidigare debatter när vi har diskuterat den ekonomiska politiken, med stor målmedvetenhet drivii tesen all regeringen fören orättfärdig fördelningspolitik. Del finns fakiiski inga som helst belägg i siffror för detla påslående, vilket också oppositionens egna inlägg i hög grad har givit vittnesbörd om. Del var nödvändigt alt använda 1977 för alt återställa Sveriges konkurrensförmåga och lägga den grund som gör atl vår ekonomi nu kan friskna lill. Devalveringen och åtstramningen var cenlrala

inslag i den politiken. De innebar ofrånkomligt vissa påfrestningar när de sattes in. Men som LO-ekonomerna konstaterat i sin höstrappori var regeringens åtgärder alt se som en "efterhandskorreklion" till de beslut lidigare under 1970-talet som "grundade sig på alltför optimistiska bedömningar av den svenska industrins konkurrensläge".

Låt oss då se vad den här politiken har inneburit, den som beskrivs som ett medvetet försök att förändra inkomstfördelningen i landet lill de små inkomsttagarnas nackdel.

Den ekonomiska politiken allmänt, lill atl börja med, måsle rimligen, som jag ser del, ha legal i de breda löntagargruppernas inlresse, eftersom den handlade om ett försök alt återge svensk industri dess konkurrenskraft, göra del möjligl för den all gå på offensiven, atl sälja mer framgångsrikt både på den intemationella marknaden och här hemma.

Förbättringarna när det gäller näringslivets villkor sker slegvis som alltid. Först har företagen fått fiera order genom de åtgärder som har vidtagits, och det har gjort att de kunnal sälja ul av sina stora lager. När överiagren är avbelade, kan de öka produklionen. 1 en sista del av uppgången, där man kör för fulll och vinsterna normaliseras, kommer så investeringar och nyanställningar. Vi försöker nu lidigarelägga denna sista fas genom investeringsstimulanser, nyrekryleringsstöd och en del andra åtgärder.

Under den tid det tar innan en bättre ekonomi ger påtagliga utslag också i ökad sysselsättning har del varit och är regeringens främsta ambition att bekämpa arbetslösheten. Knappast någonling betyder rimligen mer fördelningspoliliskl än alt arbetslösheten hålls på en låg nivå. Därför gör vi också den här vintern mycket stora arbelsmarknadspolitiska insatser med särskild inriklning på ungdomar. Resultatet har blivit atl arbetslösheten kunnat pressas ner under både oklober och november, vilket i sig är ganska anmärkningsvärt på ett positivi sätt.

Ibland säger man litet föraktfullt - förvånande nog även i motioner från partier som brukar hylla arbelsmarknadspolitiska insaiser-alt dessa åtgärder egentligen bara döljer arbetslösheten. Jag har ganska svårt alt förstå den synpunkten, alldeles oavsett frän vilket håll den framförs. Vår akliva arbetsmarknadspolitik ulgör ju en avgörande skillnad mellan ett samhälle som lar sitt sociala ansvar och ett där man likgiltigt accepterar alt arbelslösheten skjuter i höjden. Sådana samhällen finns förvisso, även på ganska nära håll och även med andra poliliska regimer än den vi har.

Genom beredskapsarbeten, lidigareläggning av industribeställningar m. m. kan nyttiga projekt genomföras. Genom arbetsmarknadsutbildning får människor bättre möjligheter alt finna jobb som är Irygga och som de trivs med.

För del andra har den förda politiken inneburil all inflationen kunnal pressas ned på ett anmärkningsvärt sätt. Vid sidan av hög arbetslöshet är snabb inflalion del slora hotet mol en rättfärdig fördelning. Inflationen omfördelar förmögenheter från sparare till låntagare. Den gynnar de starka och smarta på bekostnad av de små och svaga. Därför är del så viktigt att vi sedan i mars i år nått ner lill en inflation på ca 4 96 i årsiakl.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. //?.

173

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

174

Prisuppgången är särskilt låg för dagligvaror. Vi klarar med bred marginal prisklausulen i löneavtalen. Därmed har avtalen fått ett bältre innehåll för lönlagarna än de hade vågat hoppas på i våras. Sänkta priser på framför allt dagligvaror betyder relativi sett mera, som framhållits i den här debatten från olika håll, för personer med lägre inkomsier än för personer med högre inkomsier.

För del tredje innebär den här politiken atl man håller löftena till pensionärerna om förbäuringar för dem, något som förvisso har ifrågasatts i debatlen på senare tid. Vidare har stödet till barnfamiljerna kunnat bibehållas och förbättras.

Det är alltid möjligt att diskulera vilken exakt nivå olika bidragshöjningar skall ha, men ingen kan förneka atl betydande insatser görs för pensionärer och barnfamiljer och atl detta är elt viktigt inslag i en politik som går ul på atl fördela resurser på ell rättvisare säll. Kvar är då skattepolitiken, som del Slora exemplet, enligt kritikerna, på en orättfärdig fördelningpolitik. Här har kritiken förvisso varit ganska hård ibland. Vissa anser atl vi sänker marginalskatterna för mycket, andra att vi sänker dem för litel. Till den senare gruppen hör framför allt lönlagarnas organisationer, inte minst TCO och dess olika förbund. Där menar man atl sänkningar högre upp på skalan av marginalskatterna skulle vara ett rimligt krav. Mol den bakgrunden är det faktiskt litet svårförståeligt att man från socialdemokratiskt håll menar atl den lilla blygsamma justering som nu gjoris skulle vara ell led i den allmänna uisugningspolilik som folkpartiregeringen sägs ägna sig åt.

Man kan naturligtvis ha olika meningar om hur skatteskalorna skall se ut, men att påslå att det går att sänka skatterna inom ett progressivt skattesystem utan atl det ger mer i kronor förden som har högre inkomst är litet fånigt, allra helst som den effekten återfinns i alla de skatteförslag som legal för behandling på riksdagens bord denna gång, liksom alla gånger tidigare när man diskuterat skattesänkning.

Alt påslå atl skillnaden mellan de olika förslagen-det rör sig som mest om ett par tior i månaden - skulle vara en skillnad som markerar rågången mellan en reaktionär och en progressiv skattepolitik, det tyckerjag också ler sig en aning överdrivet.

Dessutom är det faktiskt så, herr lalman, alt vad vi nu diskuierar inle i första hand är en stor skattereform, utan ett ekonomiski stimulanspaket, där en liten marginalskallesänkning finns med som en av åtskilliga komponenter. Den enda stora skattefråga vi skall rösta om efter denna debatt är om infiationsskyddet skall vara kvar eller inte. I den frågan sade Gunnar Myrdal i en uppmärksammad artikel häromsistens, all han inle "rationellt kan försvara atl progressivileten skall, ulan övervägande och lagstiftning, helt automatiskt stegras genom infiationen". Jag har inle heller hört någon av hans partivänner här i kammaren som har kunnal göra del.

Sirävan att sänka marginalskatterna är också den elt dåligt exempel på del som kallas orättfärdig fördelningspolitik. De verkligt rika och smarta klarar sig nog undan marginaleffekternas verkningar, bl. a. genom all de har betydande möjligheter all skaffa avdrag på olika sätt. I själva verket blir

allehanda ekonomiska manövrer särskill lönsamma för dem just genom atl marginalskatterna förblir höga.

Nej, del är framför allt barnfamiljerna i de helt vanliga inkomstlägena som hamnar i skatte- och bidragsfällan, vilket gör atl de inte med egna ansträngningar kan förbättra sin standard. Det är detla som gör del så angelägel all ge sig i kast med en rejäl skattereform.

Vi kommer atl behöva höga skaller också i framtiden för att klara de viktiga sociala åtaganden som i varje fall de flesta av oss här i kammaren är överens om, för alt kunna föra den fördelningspolitik som vi vill ha, för alt kunna ge barnfamiljerna en bällre standard, för att kunna ge de många äldre en bättre vård, för att kunna ge pensionärerna en garanti för atl de får behålla sina pensioner och får behålla de inflationsskyddande mekanismer som finns i dag. För att kunna föra en rättfärdig fördelningspolitik och för att vi skall kunna föra en avancerad välfärdspolitik behöver vi ett högt skattetryck. Jusl därförärdel särskill angeläget alt det instrument vi har till vårt förfogande för att ta in skatterna också upplevs som någorlunda rimligt.

Som jag ser det, herr talman, har vi kommit en bil på väg i ansträngningarna att vinna tillbaka styrkan i den svenska ekonomin. Nu gäller det alt på längre sikt fullfölja del arbetet.

Långtidsutredningen ärett viktigt hjälpmedel. Den går nu ut på remiss. I den reviderade finansplanen i vår avser regeringen all redovisa sina slutsatser. Däremoi har vi inle gjort det hittills, vilket har påståtts.

Jag skall inte gå närmare in på långtidsutredningen. Vad den visar är alt vi har möjlighet att åler få är av snabb industriell expansion och växtkraft. Hur del skall gå beror lill inte så liten del på vad som händer i världsekonomin, i länderna runt omkring oss, men mest på hur vi själva handlar. Vi i Sverige bör ha bättre sociala förutsättningar än de flesta andra länder att med gemensamma ansträngningar och samfällt ansvar ta vara på de möjligheter som finns. Vi har löntagarorganisationer med elt brett samhällsperspektiv och fackliga ledare som vågar förklara även obehagliga sanningar om krav på omställning och behov av återhållsamhet för sina medlemmar. Den svenska modellen för relationerna på arbetsmarknaden och ett vidare samhällsansvar har hittills väl bestått provet.

Jag skulle gärna se all man från näringslivshåll svarade med att gå in i ett konstruktivt samtal om hur ett ökal förelagssparande skall kunna ske i former som löntagarna kan accepiera, allra helst som man ju frän alla håll hävdar alt ett ökal förelagssparande är nödvändigt för atl långtidsutredningens mål skall kunna uppnås.

I politiken är det vårt gemensamma ansvar atl avstå från alt konkurrera om överbud och alt inte skapa felaktiga förväntningar om alt förbättringar kan åstadkommas ulan förändringar. Det är heller inte genom hård polarisering i samhället och i politiken som vi kan samla olika grupper av svenska folkel i ansträngningarna att investera för framliden. Vi behöver nu gemensamt verka för återhämtning, och det kan bara ske framgångsrikt på en grund av solidaritel, samverkan och hänsyn.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

175

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken tn. m.

176

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr lalman! Från utgångspunkten att Ola Ullsten ville vara ödmjuk, så tyckerjag all han varpåfallande mästrande i sitt anförande-fast nu vet jag ju inte riktigt om det är med Ola Ullslen eller med Ingemar Mundebos sjuka hals som jag för en dialog och vem som är skyldig lill vad.

Men del är inle så alt detta med ulskoll är smålterier som de här parlamentarikerna nu håller på med. För oss var det något ytterst allvarligt -och här bär folkpartiet ell stort ansvar - all man inte följde vad vi anser vara självklara parlamentariska spelregler ulan skapade formella majoriteter för alt nå en viss röslningsprocedur, när det inle fanns reella majoriteter.

Det är inte heller så att vi lalar för galleriet, när vi lalar om de växande sociala klyftorna och den sjunkande levnadsstandarden för vanliga löntagare. Nej, vi lalar utifrån erfarenheten alt jusl de mindre inkomsttagarna har fått sin standard sänkt med tusentals kronor, samiidigi som de sett andra grupper få en förbäitrad standard. Jag har inle kallat del för utsugning, men jag har sagt atl folkpartiet har stått för en orättvis fördelningspolitik, somjag klart belyste i mitt ganska långa anförande tidigare i dag.

Nu säger Ola Ullslen all han har tröst att ge på olika sätt. Han tröstar med all del skulle vara så roligt för de mindre inkomsttagarna atl man sänkte arbetsgivaravgiften - del skulle vara till deras gagn - och sänkte skatterna för högre inkomsttagare. Detla har något karaktären av alt du skall få kalvstek i himmelens höjd - det var liksom den gamla högerargumentaiionen, all om man bara förbättrade villkoren för de bällre ställda, så skulle så småningom det där sippra ner lill de faltiga. Men det har de fattiga icke i modern tid gäll på.

Och detta att företagarna icke betalar avgift till barnomsorgen - skall lönlagarna vara glada över det också och säga atl det är en insals i jämlikhetens inlresse?

Vidare är nian förnöjd med riksdagen. Del är klart alt i näringspolitiken är det bra med en minoritetsregering, för det har givit oss möjlighet att hålla undan moderaterna och göra om de näringspolitiska propositionerna i mycket väsentlig grad. Det har varit en fördel.

Skatteförslaget harju blivit väl så omgjort i riksdagen, och när del blev en krona kvar, så kanske den Ullslenska och Mundeboska förnöjsamheten är litet förundrande. Men för en arbetare och en tjänsteman med 50 000-60 000 kronors inkomst är vårt förslag ganska många kronor bältre än folkpartiels. Framför alll lor 90 96 av de förvärvsarbetande kvinnorna är det rätt många kronor, och viktiga kronor.

Men del är själva färdriktningen som är det oroande, som jag sade i förmiddags, nämligen atl folkpartiet går in för en politik som innebär ökade klyftor. Det är sorgligt fördel var icke alldeles nödvändigl. Men jag fick mina onda aningar när jag såg Ola Ullslen i TV stå och säga: Ja, men del går ju väldigi bra all minoritetsregera, för i alll som gällerden ekonomiska politiken skall vi samarbeta med moderaierna, och med socialdemokraterna skall vi samarbeta om familjepolilik och kanariefåglar och litel sådanl. Det förebådade en högervridning av politiken som dess värre också har inträffat.

Men denna förnöjsamhet - eller förnöjelse - trorjag inle nödvändigtvis lugnar människornas oro. Lät mig la del konkret: Vi har ett budgetunderskott som uppgår till en tiondel av vår samlade produktion. Från allt fier håll varnar man för de samhällsekonomiska effekterna av detla enorma budgetunderskott - inflationsrisker, spekulationsrisker osv.

Vi haren borgerlig majoriiei här i kammaren. Men dessa borgeriiga partier och denna borgerliga regering håller samlidigt på med - och har sysslat med del under dagen -en omfatlande skallepolitisk löfteskamsell som, förmodar jag, skall snurra snabbare ju närmare valet vi kommer. Moderaterna lovar omfatlande framlida marginalskallesänkningar och direkia sänkningar. Vi har i dag från moderat håll fått höra en mer cynisk skatlekverulans än på länge, och det vill inte säga litet. Centern röstar i dag mot en politik som ligger i linje med det man har lovat, men i stället utställer man stora löften om kommunalskalleålgärder och vårdnadsbidrag.

TREDJE VICE TALMANNEN lät nu klubban fölla och yttrade: Jag får erinra om att Olof Palme har fått genmäle med anledning av Ola Ullstens anförande.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

Talaren fortsatte;

Jaha, men jag sammanfattar vad som har hänl under dagen.

Folkpartisterna lalar likaså om framlida skattesänkningar, i stort selt i linje med moderaierna, men möjligen litel blygsammare.

Eftersom Ola Ullsten i dag är den verkställande borgerlige deltagaren i denna deball vill jag fråga honom; Är det förenligt med en budgelminislers eller en statsministers ansvar för landets ekonomi alt när vi har historiens största budgetunderskott utfärda stora skaltesänkningslöften utan atl anvisa hur dessa skattesänkningar skall belalas och hur detta budgetunderskott skall rättas till? Och om det är så, vilka andra skatter skall höjas för alt vi skall få balans i statens affärer, eller vilka nedskärningar skall ske?

LARS WERNER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Efter den lika ordrika som innehållslösa regeringsförklaringen blev propositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken del första större dokument där folkpartiregeringen fick tillfälle att visa hur den tänkte utöva regeringsmaklen. Del visar alt skillnaden mellan vad man sade i valrörelsen 1976 och dagens verklighet i regeringsulövningen är ganska stor.

I valrörelsen helte det att i folkpartiels Sverige växer inte storföretagen ihop med slalen, där skall det löna sig atl arbeta, där finns del jämlikhet mellan män och kvinnor, där finns del närdemokrati och där får vi sociala reformer utan socialism. Så läl del för ell par år sedan.

Ingen kan väl i dag påstå alt sammanväxten mellan storföretagen och staten har upphört underden lid som folkpartiet har delat regeringsansvaret med andra partier eller har regerat självt. Vi har fått Svenskl Slål AB och AB Svenska Varv. Som kronan på verkei satte folkpartiet företrädare för

177

12 Riksdagens protokoll 1978/79:54-55

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m.m.

178

aktiekapitalet direkt på regeringslaburellerna - låt vara att det skedde litel öppnare än vad som var fallet vid de sammankomster med företrädare för storfinansen som den socialdemokraliska regeringen på sin tid införde. Detta vittnar definitivt inle om någon ny och annoriunda politik.

Nu har folkpartiet visal vad man menar med att det skall löna sig all arbeta. Del gäller nämligen inte alla i lika hög grad. Folkpartiets skattepolitik har en mycket bestämd profil; ju högre inkomsier, desto större skallelättnader. Alla de som har små inkomsier är egentligen ointressanta i folkpartiets Sverige. All del skall löna sig atl arbeta är tydligen inle så nödvändigl när det gäller dem.

Folkpartiet har blåst lill kamp mot den solidariska skallepolitiken, som är grundvalen för det sociala reformsystemet, som utgår från principen skatt efter förmåga och som innehåller i varje fall en möjlighet lill en högre grad av jämlikhet.

Men jämlikhet är uppenbarligen inle något som folkpartiet kommer alt arbeta för. Del ärett påstående som besannas om man ser på vad folkpartiet är berett alt göra för all främja jämställdheten mellan män och kvinnor. Man vill införa en lag mot könsdiskriminering. Nåväl, gör det! Men tro inte för elt ögonblick atl diskrimineringen av kvinnorna i samhället avskaffas med delta! Tro inte heller alt ett betydelsefullt steg har tagits i den riktningen! Den grundläggande förutsättningen för kvinnornas frigörelse är nämligen ekonomiskt oberoende, och del förutsätter i sin tur jobb som det går all försörja sig på. Del måste alltså skapas arbetstillfällen för kvinnorna. Det är då inte nog med deltidsarbeten, eftersom det bara är de bäst utbildade och högsl betalda som kan klara sig på ett deltidsarbete. Det måste till heltidsarbeten, och dessutom måsle barnomsorgen byggas ut så au kvinnorna kan ta heltidsarbete.

Men vad gör folkpartiregeringen åt det? Jo, i stället för atl skapa nya jobb vill man lägga ner dem som finns. Hade regeringen fått råda, skulle sömmerskorna vid Algots Nord ha kastats ut i arbelslöshel från årsskiftei. Så myckel betyder kvinnornas rätt till arbete för folkpartiet.

Häromdagen fick vi besked om vad regeringen tänker göra för att se till all utbyggnaden av barnomsorgen genomförs. Del står i dag klart att kommunerna inte förmår fullfölja sin del av 1976 års avtal om ulbyggnaden av barnomsorgen. Regeringen länker nu sent omsider höja anslagen lill barnomsorgen. Men man är inle beredd att lägga fram planer som syftar lill full behovstäckning, dvs. rätt lill plats på daghem eller fritidshem för alla barn. Man är ännu mindre beredd att låta staten stå för kostnadema.

Det finns alltså ingen grund för atl fästa någon som helst tilltro lill folkpartiets vackra tal om jämställdhet mellan män och kvinnor, så länge man inte är beredd atl använda sin regeringsposition för atl föreslå konkreia åtgärder för att skapa jobb och bygga ut bamomsorgen i full utsträckning.

Detla var några exempel på hur folkpartiels konkreia politik i regeringsutövning ser ul. Sammanlaget innebär det alt folkpartiregeringen fortsätter den tidigare borgerliga trepartiregeringens lönlagarfientliga politik. Del finns ingen kvalitativ skillnad mellan den politik folkpartiet förde lillsammans med

de andra borgeriiga partierna och den politik som man för ensam i regeringsställning. Huvudinriktningen är fortfarande atl krisens bördor skall bäras av löntagarna, medan förelagen skall hållas skadeslösa. Det arvet från Gösta Bohmans trepartiregering fövallar herr Ullslen ganska väl.

Statsministern OLA ULLSTEN;

Herr lalman! Del ärju så med herr Werner all det egentligen inte spelar någon roll i vilket sammanhang han går upp i talarstolen: alla andra partiföreträdare i della hus försöker enligl honom atl driva igenom en politik som är löntagarfienllig. Della omdöme har han också i dag när vi diskuierar ett stimulanspaket, som jusl har lill syfte alt ge löntagarna litel mer alt köpa för. På vilket sätt della skulle kunna anses vara lönlagarfienilig politik harjag litet svårl an fatta. Men hen Werner kanske förklarar sig litel utförligare.

Del varju tråkigt all OlofPalme tyckte all jag läl mästrande. Det var alls inte meningen. Jag tyckte bara alt det fanns en alltför bred klyfta mellan den väldiga agitationen mol den politik som skulle leda till allmänt elände i landet och den faktiska verklighel som vi upplever runt omkring oss. F. ö. noterade jag all det nu finns en bred samling i riksdagen förden del av den ekonomiska politiken som dagens debatt gäller och atl vi lyckais åstadkomma politisk samling också i den stora näringspolitiska frågan, hur vi skall kunna lösa den besvärliga varvskrisen.

Men min huvudsynpunkt, som OlofPalme inte alls tog upp, var att det i hans och andra socialdemokraters inlägg under dagen saknas belägg för del påstående som varit grundtonen, nämligen all den här regeringen liksom trepartiregeringen skulle föra en politik som innebar en orättfärdig fördelning av Sveriges resurser.

Jag pekade på fyra inslag i den här politiken, som jag menar hade den precis motsatta effekten.

Jag pekade på den ekonomiska politiken som - det är inte bara en värdering utan ell faktum - har lett lill all vi har fåll mera fan i ekonomin, atl vi har kunnal hejda arbetslösheten, all vi har kunnat återge de svenska företagen deras konkurrensförmåga, så all de har kunnal återta marknadsandelar ute på världsmarknaden och även kunnal konkurrera framgångsrikare på den svenska hemmamarknaden. Delta kan rimligen inle vara ett utslag av en politik som är lill nackdel för de breda folklagren och som skulle kunna karakteriseras som en orällfördig fördelningspolitik. Om man från socialdemokraliskl håll anser all del resultat som uppnåtts är sådanl, har man väl anledning att litet mera precisera på vilka punkier man menar atl del förhåller sig på del viset.

Jag pekade vidare på alt den ekonomiska politik som förts under de senaste tvä åren, efter de prishöjningar som blev en ofrånkomlig följd av devalveringen och andra insatser, kunnal leda lill all vi har fån en kraftig förbättring av prisutvecklingen. Denna förbättring ärså pass kraftig all vi nu kommeraii hamna väsentligt under den s. k. ventilen i löneavtalet och därmed ge löntagarna mera all handla föran man räknal med näravtalel ingicks. Jag vill fråga  alla  dem  som   menat  alt  delta  är ell  utslag  av  en  orättfärdig

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

179

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

180

fördelningspolitik: På vilket sätt ärdet utslag fören orätifärdig fördelningspolitik att dämpa inflationen och öka konsumenternas köpkraft?

Jag har vidare pekat pä au manegen var tämligen illa krattad, Olof Palme, när denna regering log över. Det var besväriiga ekonomiska problem som vi hade all brottas med när del gällde näringslivets situation och det ekonomiska lägel i landei över huvud tagel. Vi har ändå kunnal se till atl de sociala transfereringarna har behållit sitt realvärde och t. o. m. stigit något.

Jag pekade för det fjärde på den skattepolitik som har som målsättning all sänka marginalskatterna för människor i vanliga inkomstlägen.

Då villjag fråga igen. Eftersom detla nog är en genomtänkt ståndpunkt från socialdemokratiskt håll bör väl en ireminulers replik räcka till för all svara. Vad är det för orättfärdighel i den sorls skattepolitik som vi rekommenderar? Och om del nu skulle vara så atl det är orättfärdigt mot de breda löntagargrupperna att sänka marginalskatterna, hur skall man då förklara att just den politiken stöds med stor kraft av avsevärda delar av den svenska fackföreningsrörelsen?

Nej, del finns faktiskt inget som helst belägg för alll delta yviga tal om den orätlfördiga fördelningspolitiken. Det är riktigt atl vi för alt återge näringslivel styrka, konkurrenskraft och möjligheter atl anställa fier människor var tvungna atl föra en åtsiramningspolilik under en viss tid och i vissa avseenden tvingas fortsätta all göra det. Del har betytt atl löntagarna har fått lägre utbyte av avtalet än vad de varit vana vid lidigare, men det innebär ju inle automatiskt att också inkomstskillnaderna har ökat. I den mån man vill påstå del finns det anledning all efterlysa åtminstone en och annan siffra som skulle belägga detta, men några sådana kan man inte uppbringa. Den som t. ex. läser konjunkturinslilutels och statistiska centralbyråns redovisningar skall finna, atl det inte alls förhåller sig på det sätt som man här försöker göra gällande.

Totalt sett för alla hushåll i Sverige ärdet bara år 1978 som inneburit att den realt disponibla inkomsten har minskat, och det rör sig om en nedgång på 1,5 96. Jag lalar då om summan av löner och kapitalinkomster samt barnbidrag, pensioner och andra sociala förmåner m. m. efter skall och prisstegringar. Det slag av inkomster som då har drabbats i särklass hårdast är företagarinkomster och kapitalinkomster, som i år sjunkit med bortåt 7 % realt selt. De sjönk också kraftigt förra året efter att underden senare delen av socialdemokraternas tid vid regeringsmakten ha legat ganska jämnt med löneinkomsterna och väsentligt högre än vad de gör f n.

Däremot förhåller det sig så med pensioner och andra sociala förmåner, såsom t. ex. barnbidrag, atl regeringens åtgärder har lett lill alt sådana inkomstöverföringar ökal realt, i år med ca 4 96.

Mol bakgrunden av dessa uppgifter är det faktiskt litel svårt att förstå vad det egentligen är för fakta som OlofPalme och andra utgår från när de hävdar, att de senare årens ekonomiska politik har varit lill nackdel för löntagarna i den meningen atl den skulle ha inneburil en orättfärdig omfördelning av inkomsterna.

Det är sant alt realutbylet för lönlagarna allmänt sett har varit begränsat.

och den uppoffringen har man från löniagarhäll accepterat. Detta har skett i     Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. rn.

ansvarsfullt medvetande om att det varil nödvändigl för alt få ekonomin i balans. Vad vi nu talar om är en ekonomisk politik som skall göra det möjligt alt undvika att försämra utbytet av den egentliga lönen. Ett vikligl sleg tas genom att vi ökar köpkraften med de stimulan.såtgärder som nu föreslås.

Herr lalman! Jag efterlyser fortfarande, faslän klockan nu är kvart i nio på kvällen i en deball som pågått sedan kl. 09.00 i morse, något som helst belägg för del som varit oppositionens grundtema, nämligen atl vi skulle föra en orällfördig fördelningspolitik.

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag ägnade ett helt anförande i morse åt atl bevisa delta. Ett exempel; reallönen för industriarbetare har sjunkit med ca 5 96 samlidigt som vi haft en produklionsnedgång på 2 96. Hur har denna skillnad uppkommit? En del av förklaringen är en överföring av inkomster från löntagarkollektivet lill kapiialägarkollektivet, vilken inle kommer fram i den statistik där man har lagil med avdragsmöjligheterna och räknar med nettoinkomsterna.

Vi utarbetade i våras en lista i 23 punkier - vilken jag skall sända över -omfattande åtgärder som alla hade den innebörden att de ökade klyftorna mellan medborgarna och som irepartiregeringen hade medverkat till. Det gällde olika typer av avdrag, pålagor på mindre inkomsttagare osv.

Man säger att större fart på ekonomin är bra ur fördelningssynpunkt. Ja, det är väl tur att vi efter att ha haft den största produktionsnedgång som vi någonsin har haft i Sverige äntligen börjar få litet fart med hjälp av den inlernalionella konjunkturen liksom atl vi efterden rekordinflation på 25 % på dagligvaror börjar få en dämpning av priserna. Men det är klart all dessa enorma prisstegringar hårdast har drabbat de mindre inkomsttagarna, och de har inle fått någon kompensation för dem.

En sak hade Ola Ullsten fakiiski rätt i, nämligen all löntagarorganisationerna har tagit på sig elt oerhört stort ansvar. Del är det enda skälet lill alt det går litel bättre i vissa avseenden. Men alt delta skulle innebära en accept när det gäller den borgerliga regeringens politik - en borgerlig politik, som den största delen av löntagarkollektivet lycker utomordentligt illa om - skulle de ju uppfatta som rent skrattretande. Bred samling - ja, det är till att ha pretentioner. Vi räddade flera tusen varvsarbetare i Göteborg genom att folkpartiet föll undan och gick med på våra motioner. Del var bra. Detsamma gäller för Algots och bryggerierna, Skalteförslaget blev ju i sak aiomiseral.

Trots alt Ola Ullsten haft 40 minuter på sig aU lala, jag har 3, så ställer jag en väsentlig fråga. Ni har allihopa här i dag ulloval stora skattesänkningar. Samlidigt vet vi atl ni har totalraseral statsfinanserna, vill jag påstå, från ett underskott på 3 miljarder till ett underskott på 45 miljarder, och mer. Ändå lovar ni slora skattesänkningar. Hur skall detta finansieras? Skall ni släppa solidariteten? Vilka andra skatter skall ni höja? Del kommer ju bara surt efter denna löfteskarusell.

Det är egendomligt med dessa tre borgeriiga partier som tävlar med

181

Nr 55                 varandra i löften, medan vi lämnas ensamma alt tävla så att säga med oss

Torsdaeen den    själva när det gäller all la ansvar för det här landei och atl våga stå för en

14 december 1978    'ångsikiig politik.

Den ekonomiska politiken m. m.

LARS WERNER (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Ola Ullsten uppträder här som en dåligt maskerad politisk oskuld som inte säger sig förstå hur regeringens politik kan uppfattas som löntagarfienllig. Jag begär inte atl han skall känna hur vanliga löntagare uppfattar detta.

Folkpartiregeringen har naturligtvis två skäl för sin politik. Dels betraktar den sig uppenbarligen som en provisorisk regering som vet att den inte behöver ta något ansvar efter nästa val. Dels utgår den ifrån att den måste fullfölja den gamla politiken att uppträda som direkta företrädare för storfinansen och Arbetsgivareföreningen och effektuera deras olika beställningar. Del är givelvis inte särskilt svårt för en folkpartist alt göra del. Regeringens politik kan också väl inpassas i Industriförbundels önskelista som man skickade över till regeringen för någon vecka sedan och där man begär att miljarder kronor skall omfördelas från löntagarna till storfinansen. En vecka efter det att Induslriförbundet skickat sin lista lill regeringen kom långtidsutredningen med sina prognoser. Där uttrycker man folkpartiregeringens syn på den ekonomiska ulvecklingen. Man utgår ifrån att den privala konsumtionen bara skall få öka med 1,8 % per år och den offenlliga sekiorn med drygt 2 96. Men man vill alt produktiviteten inom näringslivet skall öka med 3 96 per år och inom industrin med inte mindre än 7,2 96 per år.

Delta innebär ju, herr Ullsten, det behöver man inte ha en trea i matematik för alt kunna förstå, att de som skall dra nytta av ökningen när del gäller produktiviteten är de kapitalistiska företagen som får förbättra sitt finansiella sparande med inte mindre än 18 miljarder åren 1977-1983, samtidigt som man förutsätter en kraftig nedgång inom den offentliga sekiorn. Slutsatsen kan bara bli atl kapitalet skall få fortsätta all berika sig på bekostnad av löntagarna. För att della skall bli verklighel kräver sedan Arbetsgivareföreningen genom Nicolin följdriktigt att regeringen med det snaraste lägger om den ekonomiska politiken så att, som han säger, näringslivets kostnader sjunker.

Långtidsutredningen skall tydligen göras till ett verktyg i den borgeriiga politiken. Där fömlspår man lysande lider för kapitalägarna. Därför inriktar man hela politiken på alt tillmötesgå kraven från Industriförbundet, Arbetsgivareföreningen och storfinansen - genom all säga atl de här kraven ansluter sig till vissa förutsättningar för alt långtidsutredningen skall hålla.

Detla är uppenbariigen resonemangen på borgerligt håll. Och del är del jag menar är en löntagarfienllig politik, eftersom den förutsätter och innebär en fortsatt omfördelning från lönlagarna lill kapitalägarna, herr Ullslen.

182

Statsministern OLA ULLSTEN;

Herr talman! Lars Werner har fattat alldeles rätt. När vi lalar om all vi vill öka produktiviteten, menar vi alt det skall bli billigare all producera i svenska

företag för att de skall bli konkurrenskraftiga och kunna ge flera människor irygga jobb - det är just precis poängen. Och vi jobbar inom ramen för en kapitalistisk ekonomi - del är också ett riktigt konstaterande.

OlofPalme menaratt jag talat 140 minuter ulan atl svara på hans fråga om hur vi skall klara siora skattesänkningar i framtiden. Får jag på del bara säga: Vi länker inte föreslå större skattesänkningar än vad som är samhällsekonomiskt och finanspolitiskt möjligl att försvara. Vad den här debatten gäller är- för atl använda Olof Palmes egen formulering- vilken färdriktning vi har i skattepolitiken som sådan. Och här finns det förvisso anledning att fråga: Vilken är den färdriktningen när det gäller socialdemokraterna.

Bör man gå in för att sänka marginalskatterna för tjänstemän och arbetare i de vanliga inkomslskikten? Eller är det fel att ha en sådan inriktning? Bör vi ha en skattepolitik som inte kräver årliga provisoriska skatlejusteringar, utan som dels gör alt vi undviker att infialionen nyckfullt - på det sätt som Gunnar Myrdal beskrivit - höjer skatten i stället för aU riksdagen gör det, dels skapar bällre förutsättningar för dem som skall göra upp avtal på arbelsmarknaden?

Jag uppfattade socialdemokraternas propåer från partikongressen i somras så, alt de var inne på precis de här tankegångarna, som också är våra. Därför är jag litet förvånad över de mycket kritiska tongångar som jag nu hör ifrån samma håll över precis den färdriktningen när vi presenterar den.

När det sedan gäller den ekonomiska politiken och effekten av den harjag en känsla av alt man här i debatlen, medvetet eller omedvetet, blandar ihop saker och ting för alt åsiadkomma effekt - i den mån del handlar om medvetenhet. Det gäller insatser för att trygga sysselsätlningen i företagen, induslripolitiska och arbetsmarknadspolitiska insaiser, som förvisso är av gigantisk storlek. Det handlar om tiotals miljarder, som går till förelagen för speciella ändamål, för all klara sysselsättningen i krisdrabbade branscher och för att klara sysselsättningen rent allmänt med arbetsmarknadspolitiska insatser.

Är del de insaiserna man kritiserar när man menar att det är fråga om väldiga förmögenheisöverföringar från inkomsttagare lill företagare? I så fall bör man säga ul det. Men då har man naturiigtvis alldeles fel, fördel är inte till företagarna pengarna går ulan lill näringslivet, i sådana former som garanterar tryggare jobb.

Om del däremot är föreiagarhushållen man syftar på när man talar om dessa inkomstöverföringar, har man inget som helst belägg för detta påstående. Det finns nämligen ingen statistik, varken från konjunkturinsli-lulet eller från något annai håll, som ger belägg för annat än alt förelagar-hushållens inkomster faktiskt har sjunkit högsl avsevärt under senare år. Jag lycker inle all detta är specielll viktigt i det här sammanhanget, men eftersom man nu gör en sådan poäng av det måsle jag ändå påpeka detla. De inkomsterna låg på en väsentligt högre nivå under herr Palmes tid som statsminister, detta alldeles oavsett om man räknar med avdrag eller inte - de har ju hela tiden funnils där. Och jag har mig veterligt inte infört några nya.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

183

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

Det är väl också hell uppenbart au den här ekonomiska politiken, med satsning på att sänka kostnadsläget i den svenska industrin, har haft en alldeles påtaglig effekl när del gäller konkurrensförmågan och induslrins möjligheter att ge sysselsättning. Får jag ta ett par siffror som är belysande.

År 1976 ökade världshandeln med 12 %, medan den svenska exporten knappast ökade alls. Den stod prakliskl taget stilla.

År 1978 ökade väridshandeln mycket mindre, men här har nu svensk export gett ett överskott på 6 miljarder kronor. Varför del då? Jo, naturligtvis därför alt vi med de olika åtgärderna - devalvering, sänkning av arbetsgivaravgifterna och andra åtgärder - har förbättrat de svenska förelagens konkurrensförmåga och gett företagen en chans all hävda sig på en expanderande världsmarknad, trots att världshandeln nu växer mycket mindre än den gjorde 1976. Del ärju della som är effekten av den ekonomiska politiken.

Ju längre jag lyssnar lill försvaret förden socialdemokratiska oppositionens alternaliv, desto mer övertygad blir jag om att elt sådanl alternaliv över huvud tagel inte existerar. I varje fall existerar del inte i den meningen, att skulle socialdemokraterna ha haft regeringsansvaret under de år som vi nu diskuierar, hade de förmodligen aldrig i livet vågat föra den ekonomiska politik som de på den kanten nu gör sig till talesmän för.

Tredje vice lalmannen anmälde au OlofPalme anhållit alt lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till yllerligare replik.

184

LARS WERNER (vpk):

Herr lalman! Ju längre man hör Ola Ullsten här i talarstolen, desto mer övertygad blir man om all regeringen uppenbarligen är fångad i sina illusioner om den ekonomiska politik som har förts under del borgerliga regeringsinnehavel. Den är lika fångad i illusionerom den ekonomiska ulvecklingen och tror alt forisall gåvopolilik till kapitalägarna är den enda lösningen. Man tror all alll skall bli väl bara på grund av den konjunkturuppgång som väntas. Man ser, eller vill inte se, att den eventuella konjunkturuppgången denna gång bara kommeratt bli tillfällig. Därför saknar den borgeriiga folkpartiregeringen perspektiv.

"I folkpartiets Sverige" helte del i den senaste valrörelsen. I del landet skulle som bekant allt vara gott och väl.

Nu har vi väl kommii så nära "folkpartiets Sverige" som vi kan komma. Nu sitter folkpartiet i regeringsställning. Hur förverkligar man då vallöftena? Sanningen äralt den reaktionära politik som den borgerliga ireparliregeringen förde fullföljs av folkpartiet. Atl Ola Ullstens regering tillkom med socialdemokraternas indirekta slöd gör den inte mer arbetarvänlig.

Människors vilja till arbete är elt lands främsta tillgång, förklarades det i regeringsdeklarationen. Det enda sätt på vilket regeringen tror sig kunna tillfredsställa denna vilja är genom alt fortsätta miljardsaisningen lill kapitalägarna, som är i färd med atl i vinstens intresse beröva ytterligare

lusentals människor deras arbete.

Inflationen skall bekämpas, sade man i regeringsdeklarationen. Della skall lydligen ske genom njugghet mol barnfamiljer, pensionärer och andra ekonomiskt svaga grupper i samhället.

Det finns stora brisler på det sociala områdei, förklarades också i regeringsdeklarationen. Den ekonomiska politiken är inle inriktad på all avhjälpa dessa brister; de kommer lydligen att beslå. Inga fraser i regeringsdeklarationen om att "regeringen grundar sitt arbele på socialliberala idéer" eller att dess sirävan är "atl bygga samhället på människors initiativ, ansvar och idealitet" kan dölja folkpartiregeringens verkliga politik.

Regeringen fören politik som står i strid med lönlagarnas intressen. Den för en politik som gynnar kapitalets intressen.

1 folkpartiels Sverige fortsätter den politik som den borgerliga trepartiregeringen förde och som i så hög grad präglades av Gösta Bohmans och moderalernas strävanden.

"Den svenska ekonomin är nu på väg upp ur den svåraste krisen under efterkrigstiden", skriver finansutskottet i det betänkande som vi behandlar i dag. Man lalar där om "ekonomin" som om den vore en och odelad, som om del inte inom "ekonomin" förekommer olika intressen. Den svenska "ekonomin" grundar sig på alt elt fåtal äger och bestämmer över fiertalets arbele. Och mellan detla fåtal och flertalet finns engmndläggande konflikt. Del behöver inte alls vara på det sättet att löntagarna i Sverige får det bältre därför atl landets export ökar. Del behöver inle alls vara på det sällel au de arbetslösa får större hopp därför atl induslrins orderstockar växer - utnyttjandet av den industriella kapaciteten ärju så lågt au del kommeratt kräva en långvarig uppgång, innan denna får effekter på arbetslösheten. Och det behöver inte alls vara så, att de arbetande får bältre ekonomiska förhållanden och bättre arbetsvillkor bara därför all Sverige nu sägs la igen förlorade marknadsandelar. Kapitalägarna kan nämligen möta konjunkturuppgången genom ökade rationaliseringar, genom ökad uppressning av arbetstakten, genom ökade insaiser för automation och datorisering av produklionen - och då behöver inle uppgången få gynnsamma effekler för alla som ingår i "ekonomin", utan bara för en del av dem som är verksamma i den s. k. ekonomin.

Men framför allt gäller- och det har vi påpekat flera gånger, det är ingen ny sanning - alt den kapilalistiska utvecklingen kännetecknas av vågrörelser mellan högkonjunkturer och kriser. Varje kris följs av en högkonjunktur precis som natt följs av dag. Men varje dag följs som bekant också av en natt. Vid den här årstiden ser vi hur mörkret varar allt längre och dagarna blir kortare. Och det är precis detta som har hänt den svenska kapitalismen under del senaste årtiondet. Kristendenserna har slagit igenom allt starkare för varje nedgångsperiod, och uppgångarna har blivit alll kortvarigare och svagare. Var finns bevisen för alt den trenden skall vända? Ingenstans, såviu jag kan se. Möjligen kommer investeringarna i industrin aU öka något under 1979, men denna ökning är många gånger mindre än den nära 30-procentiga invesle-ringsnedgången under de senaste åren. Krisens regionala verkningar i olika

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. ni.

185

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m.m.

i 86

områden av landet kommer inle att brytas. Vad är det som nu talar för fler arbetsplatser i Norrbotten? Härden av storfinansens felspekulalion framkallade varvskrisen plötsligt hävts? Kommer lekokrisen nu atl slå om i sin motsats? Är hoten mot tusentals arbetsplatser i Värm'and plötsligt undanröjda? Är stålkrisen redan över? Kommer de många hotade bruksorterna att räddas? På alla dessa frågor finns dess värre bara negaiiva svar.

Utskoitei skriver all vi är på väg upp ur den svåraste krisen under efterkrigstiden. Men jag vill slälla den rätt naluriiga frågan: Upp mot vad då? Kapitalismen har inte gjorts krisfri bara för att denna gång en högkonjunktur förmodligen kommer alt sammanfalla med ett valår.

Under hela 1970-lalet har den ekonomiska politiken kännetecknats av alt bidragen och subventionerna lill kapitalägarna ökat. Det har här varil ett utmärkande drag att bidragen - de s. k. stimulanserna - alltmer har gjorts bestående. När krislendenserna har fördjupats har de s. k. stimulanserna lill näringslivel ökat. När kristendenserna tillfälligt har matlats har stimulanserna också avtagit, men en allt större del har lagrats som ständiga fördelar för kapitalägarna. Trots denna politik med fler och fler miljarder till kapitalägarna har kristendenserna fördjupals. Det visar hur ineffektiv denna gåvopolitik varit all bekämpa kapitalismens kris. Det visar också alt krisens orsaker ligger ulanför politiken, ulanför folkstyret. Dess orsaker ligger i själva det ekonomiska systemet. Men när politiken bedrivs på arbetsgivarnas villkor, närden bedrivs för att slå vakt om kapitalägarnas fortsatta bestämmande över produktionen, när den bedrivs för all även i fortsättningen fåtalets intressen av vinst skall avgöra flertalels arbele och utkomst, då blir politiken medansvarig med kapitalel för den kris som så hårt slår mot de svagare i samhället. Då är den förda politiken medansvarig för arbetslösheten, hotet mot hela bygder, de försämrade livsvillkoren för många, den ökade sociala utslagningen och medborgarnas ökade maktlöshet och därmed också misstro mot politiken. Men samtidigt fortsätter illusionsmakeriel om profithushållningen. Del gamla talesättet, vad far gör är räll, har nu fölt en efterföljare: Vad Gyllenhammar, Wall och Nicolin gör är rätt. I den andan formas inle bara den borgerliga arbetsgivarpropagandans budskap utan också de borgeriiga regeringarnas politik.

Vad den politiken saknar är varje försök alt aklivi styra ulvecklingen efter några samhälleliga målsättningar. I stället är generallinjen alt med gåvor och bidrag av statskassan eller genom olika former av lindringar förmå kapitalägarna att fortsätta att styra inrikiningen av landels näringsliv efter sina intressen. Resultatet framgår av 1970-laleis utveckling. Industriproduktionen ökar mycket långsamt i Sverige, industrins invesleringar har sammantagna knappast ökal i omfattning hittills under,årtiondet, och sysselsätlningen inom de vamproducerande sektorerna har minskat. Däremoi har de svenska företagens direklinvesleringar, sysselsättning och tillgångar utomlands ökat kraftigt under hela 1970-lalet.

Regeringen tänker nu, häri stödd av finansutskottet, fortsätta gåvopolitiken lill kapitalägarna. Nu t. o. m. byggs den snarast ut, trots all vi sägs gå mot bättre lider. Men regeringen eller finansutskottet gör ingenting för alt på

sikt minska samhällsekonomins vågrörelser.

Ingenling föreslår regeringen eller finansutskottet som går ut på au människors arbele och liv skall göras mindre beroende av spekulanternas spel med aktier på börsen.

Vi påstås nu vara på väg ur krisen. Men det gäller inle alla, och det gäller tydligen inte hela landet, för elt av de stora problemen i den borgeriiga diskussionen om samhällsekonomin är atl man nu måsle öka vad man kallar arbetskraftens rörlighet. Vad betyder det? Det betyder i klartext att en ny period av flytilasspolitik förbereds. Nu skall arbetarna åler i ökad omfattning flyttas efter kapitalets önskemål. Vi har inget emot atl människor som har lust att byta arbete och lust att bosätta sig på nya platser får sådana möjligheter. Men del skall vara frivillig flyttning. Det skall inte vara så, all människor skall tvingas lill rörlighet, därför all det inte finns arbeten på rimliga avstånd från deras bostadsorl, där de trivs och vill bo kvar. Det skall inle vara så, att människor skall ställas inför alternativet flytta, byt jobb eller bli arbetslös, och della inte därför att samhällel Ijänar på det, utan därför atl några aktieägare har räknal ut att så blir det mest lönsamt. Men den borgerliga diskussionen om arbetskraftens ökade röriighet harjust delta som mål, att man skall kunna flytta arbetskraften dit där den ger mest vinsl ål förelagens ägare.

Den utpräglade klasslinjen i den borgerliga politiken framträder på alla områden. Den kan inle döljas genom ett par tior i månaden till barnfamiljer och pensionärer. Linjen fortsatt kapitalmakt över hela näringslivet är liktydigt med atl vi bäddar för nya kriser. Den ekonomiska politiken måste sältas in i ett längre perspektiv. Åtgärder som sätts in skall inle bara vara kortsiktiga. De måste syfta till alt dämpa verkningarna av kommande kriser och bana vägen fören slutlig övergång lill en planerad hushållning, där kriser och arbetslöshet blir okända begrepp. I ett samhälle som Sverige av i dag med dess relalivi utvecklade och komplicerade produktionsapparat ropar ekonomin efter samordning och planering, efter samarbete för gemensamma mål, efter omsorgsfull hushållning med människor och naturtillgångar, medan kapitalismen som system verkar efter rakt motsatta principer. Därav kriser och arbelslöshel, social utslagning, resursslöseri, miljöförstöring. Därav den kapitalistiska politikens vanmäktighel och folkflertalets maktlöshet inför samhällsutvecklingen.

Den borgeriiga politiken, oavsett om den genomförs i folkpartiets lappning eller i andra versioner av borgerlighet, leder inte framåt. Den ställer inte upp några samhälleliga mål. Den är perspektivlös, och den går ut på att bevara klassorätlvisorna. En politik som ulgår från en socialistisk samhällssyn ger ett bättre perspektiv på framliden, en framtid där fördelningen av produktionen blir räUvis, där räuen till arbele blir tillgodosedd. En sådan politik ståralltid på lönearbetarnas sida mol storfinans och borgeriig överhet.

I dag gäller det atl bekämpa arbetslösheten. Det räcker inle med att dölja den. Del räcker inte med alt skyffia in arbetslösheten i AMS-kvarnen, ulan del gäller all skapa ordentliga jobb. Del är orimligl att byggnadsarbetare får gå arbetslösa samlidigt som bostadsköerna växer och barnstugebristen är

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

187

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekoriomiska politiken m. tn.

skriande. Del är orimligt alt så många ungdomar får gå arbetslösa samlidigt som deras insaiser snabbi kan sällas in i en rad olika seklorer: för en bällre sjukvård, för en bällre äldreomsorg, för att förstörda miljöer skall åiersiäl-las.

I dag gäller det alt sätta in krafttag för att spara energi. Detta är, utöver trafikpolitiska skäl, en huvudanledning lill alt det kollekliva trafiknätel måste rustas upp och byggas ul. Därför krävs en mängd arbete med energibesparande åtgärder för åleranvändning av energi, för bättre isolering, men även lor att få fram förnyelsebara energikällor. Della är - lillsammans med en omläggning av industristrukturen till en ökad förädling och till en planerad hushållning- grundvillkor för alt kärnkraften skall göras obehövlig. Kärnkraften måste bekämpas. Den är en dyr och fariig energikälla, som medför centralism och kontroll över medborgare, som medför ökade risker för spridning av kärnvapen och som medför ytterligare beroende av USA och andra imperialistiska stormakter. Vi har sagt del lidigare och del förtjänar all upprepas här i dag: Vi kommunister kommer konsekvent atl rösta mot varje förslag om uibyggnad av kärnkraften, oavsell vilken regering som lägger fram ell sådanl förslag. Vi kommer också alt kämpa för all medborgarna i en folkomröstning skall få säga sitt nej lill denna energikälla.

I dag gäller det att stoppa försämringen av lönlagarnas ekonomiska villkor. Vi kräver därför en rättvis skattepolitik, som gynnar dem med låga inkomster. Vi kräver ordentliga förbättringar för pensionärer och barnfamiljer. Vi står därför konsekvent för en politik som ställer folkfiertalets väl före enskilda kapitalägares vinster, och det har vi också redovisai i debatten här i dag.

Folkpartiregeringen har i dag och tidigare visal alt den är beredd atl genomföra en rakt motsatt politik, även om man i valrörelsen använde andra och vackrare ord. Vi ställer en annan politik mol folkpartiregeringens och den tidigare borgeriiga regeringens politik - nämligen en radikal arbetarpolitik, vars huvudlinje är atl angripa kapitalägarnas makt över ekonomin, därför atl den planlöshet och misshushållning som följer av denna makt är oacceptabel för folkflertalet.

KERSTI SWARTZ (fp);

Herr lalman! Den del av stimulanspaketet som behandlas i socialutskottet rör frågan om förhöjning av barnbidragen. .Regeringen föreslog i sin proposition en höjning av barnbidraget med 240 kr. per år, medan utskottels majoritet har stannat för alt föreslå kammaren en höjning med 500 kr. Detla kan naturligtvis lyckas behjärlansvärt om man ser saken enbari ur barnfamiljernas synpunkt. Vi har dock valt all bedöma saken i relation lill regeringens hela förslag lill stimulansåtgärder. Det ärju fakiiski frågan om elt stimulanspaket och inte enbari fråga om att ge barnfamiljerna ett extra bidrag.

Del kanske dock är på sin plals med en korl redovisning av hur stödel lill barnfamiljerna har ökal under senare år. 1 detla stöd ingår ju inte bara barnbidragen utan också bostadsbidrag och föräldrapenning m. m.

Låt mig ta några siffror. 1970 var barnbidraget 1 611 kr. per barn. Med regeringens förslag kommer det för 1979 an vara 4 420 kr. Det är nästan en tredubbling på de här nio åren. Sedan folkpartiet inträdde i regeringen har också barnbidragen höjts tvä gånger, nämligen den 1 juli 1977 med 300 kr. och den 1 april 1978 med 160 kr. Bostadsbidragen för barnfamiljerna har under samma lidsperiod höjts från 580 kr. till 1 390 kr. Föräldrapenningen harökai från 367 kr. till 2 540 kr. Förutom dessa ökningar av del ekonomiska stödet har andra reformer genomförts som förbättrar förhållandena för barnfamiljerna.

Enligl folkpartiets mening ärdet viktigt att gå vidare på den inslagna vägen. Au vi dock inle nu kan godta den höjning som utskottets majoritet har stannat för beror på atl den nu diskuterade höjningen hell enkelt måste ses i relation lill stimulanspaketet. Frågan om barnfamiljernas standard bör avvägas i budgeten och totalt vägas mol andra angelägna reformer.

Nu har diskussionen i socialutskottet inte enbart handlal om storleken på höjningen av barnbidraget. Vi har också haft atl la ställning lill en hell ny princip, nämligen moderata samlingspartiets förslag all ett förhöjt barnbidrag skall utgå fr. o. m. det tredje barnet. Vi har tidigare i utskottet i år diskuterat befolkningsfrågan. Vi hörde också en mängd experter: Den bild som slutligen avtecknade sig var atl frågan är myckel besväriig och all svaren ingalunda är givna. Därför har också statistiska centralbyrån föll i uppdrag alt genom en särskild undersökning försöka få fram orsakerna till nedgången i nativiteten. Alt innan den undersökningen är klar besluta om ett specielll slöd till familjer med mer än två barn anser jag inte att man bör göra. Som utskotlet tidigare har kunnat konstatera, och som jag tidigare nämnt, är svaren på frågan säkert inie så enkla. Del är därför naturiigt all man väntar med ett slällningslagande i frågan om vilka åtgärder vi skall vidla på grund av ett sjunkande födelsetal i Sverige.

Jag yrkar därför bifall till utskoltels förslag i denna del.

Den höjning av barnbidragen som riksdagen i dag skall besluta om är en vikiig socialpolitisk ålgärd inom sliniulanspaketet. Den höjning som regeringen har föreslagit innebären ökning av barnbidragen med drygt 10 %. Del innebär alt barnbidragens realvärde återställs till den nivå, där de låg efter den senasle höjningen, och också någon standardökning för barnfamiljerna. Jag vill också återigen underslryka att della är tredje gången sedan folkpartiet kom med i regeringen som barnbidragen höjs. Folkpartiregeringen har lagt fram elt ekonomiski stimulanspaket som vi som representerar folkpartiet i socialutskottet anser vara väl avvägt.

Herr lalman! Jag vill därför yrka bifall lill den av folkpartiet och centerpartiet framlagda reservationen i socialutskottets betänkande nr 21.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr talman! Många flerbarnsfamiljer i vårt land lever under knappa förhållanden, även om de på papperet har hyggliga - eller t. o. m. mycket hyggliga - inkomster. En anledning är att också barnfamiljer med två föräldrar men en enda inkomst i princip ungkarisbeskauas. Bortsett från det

189

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

190

s. k. hemmamakeavdraget är skatten lika hög vare sig del är en, två eller sex, sju som skall leva på inkomsten. Flerbarnsfamiljerna har inle tillräckligt kompenserats för detta.

Också bostadsbidragens konstruktion lämnar en hel del övrigi alt önska. Maximibeloppen är visserligen högre ju fler barn som finns i familjen, men avirappningen börjar vid en och samma inkomst - nästa år 38 000 kr. - hell oberoende av barnantal. Del innebär att bostadsbidragen inte bara börjar trappas av ulan också kan vara helt avtrappade i fierbarnsfamiljerna redan innan existensminimum har uppnåtts.

Jag skall, herr lalman, med en tablå på TV-skärmen försöka visa hur prekär fierbarnsfamiljernas ekonomiska siluation i själva verket är. Tablån bygger inte på några godtyckliga värderingar av skälig standard utan på de normalbelopp för existensminimum som riksdagen enhälligt antog 1976. Normalbeloppet är fören enbarnsfamilj 205 96 av basbeloppet i december årel före och stiger med 40 % av basbeloppet för varje ytteriigare barn. Till detla kommer skäliga bostadskostnader med avdrag för bostadstillägg, dvs. i stort selt kostnaden för ytteriigare 0,5 rum per barn. Jag har här räknal med en hyra motsvarande den övre hyresgräns för vilken fullt bostadsbidrag ulgår.

Tablåns första kolumn visar vilken inkomsl som krävs 1979 för atl en barnfamilj med en inkomst skall nå över existensminimum med de förutsättningar som jag lidigare har angivit. Tablån visar atl enbarnsfamiljen behöver 42 000 kr. i bruttoinkomst, tvåbarnsfamiljen 52 000 kr., trebarnsfa-miljen 73 000 kr., fyrabarnsfamiljen 110 000 kr. och fembarnsfamiljen 150 000 kr.

Låt oss ett lilet ögonblick slanna upp vid denna tablå. Den visar nämligen också all marginaleffekterna för en fyrabarnsfamilj är ca 100 % i hela inkomsiskikiei mellan O och 110 000 kr., om hänsyn las lill möjligheten alt erhålla socialbidrag och alt begära existensminimum hos skattemyndigheten saml lill reglerna för avtrappning av bostadsbidragen. För en fembarnsfamilj är marginaleffekterna på samma sätt ungefär 100 96 mellan O och 150 000 kr.

I dessa breda skikt kan således ingen inkomstökning, stor eller lilen, förbättra familjens standard. Försl vid högre inkomsier än så kan dessa familjer nå en standard som något överstiger existensminimum. Detla torde visa atl möjligheten alt förbättra den ekonomiska situationen för flerbarnsfamiljer genom ytterligare behovsprövade bostadsbidrag eller andra bidrag som trappas av eller beskattas redan är uttömda.

Tablåns andra kolumn visar att ju flera barn som finns i familjen, desto större blir det inkomstiillskott som krävs för varje ytterligare barn. Detta visa-- alltför tydligt alt reglerna för skatter och bostadsbidrag inte kan sägas behandla alla barn lika.

Nu kanske någon av kammarens ärade ledamöier menar all dessa normalbelopp för existensminimum skulle vara tilltagna i överkant. Jag vill då påpeka atl beloppen är lägre än de förbehållsbelopp för sin egen och familjens försörjning som kammarens majoritet fastställde i går när det gäller underhållsskyldiga och betydligt myckel lägre än de förbehållsbelopp som

socialdemokraterna reserverade sig för.

Jag kan hell korl nämna atl med de förbehållsbelopp som socialdemokraterna i går röstade för skulle en fyrabarnsfamilj behöva en inkomst på nära 200 000 kr. för all undvika "risken för social utslagning".

Jag säger inte det här för all vara ironisk, tvärtom. Men det visar utmärkt väl hur ihåliga begrepp som höginkomsttagare och låginkomsttagare är, som har singlat omkring här i kammaren tidigare under skalledebalten, om man inle samlidigt tar hänsyn lill försörjningsbördan.

Hurgårdeidåom båda föräldrarna skulle förvärvsarbeta? Låt mig först slå fast all samhällets utan jämförelse slörsla ekonomiska stöd till barnfamiljerna, den subventionerade kommunala barnomsorgen, bara sällan kan utnyttjas av de barnfamiljer som har flera små barn. Förvärvsarbetar båda föräldrarna i en sådan familj, får de i stor utsträckning själva ordna med och belala barnlillsynen.

Till del kommer all behållningen av andra makens- i allmänhet husimns -förvärvsarbete är lägre ju fler barn som finns i familjen. Jag skall på kammarens skärm visa en lablå för all belysa också detla. Förulsätlningarna är desamma som i den förra tablån, dvs. de skalleregler och regler för bosiadsbidrag som torde komma att gälla 1979. Jag har antagit alt mannen har genomsnittlig industriarbetarlön, 58 600 kr. efter avdrag för resor, och hustrun på motsvarande säll 52 000 kr.

Av uppställningen framgår behållningen av hustruns förvärvsarbete efter skatt och bortfallande bostadsbidrag. Den visar att ju fier barn del är i familjen, desto mindre blir behållningen av detta förvärvsarbete. Behållningen av de 52 000 kronorna blir ungefär 50 96 högre i den familj som saknar barn än i fembarnsfamiljen.

I själva verkei blir behållningen av hustruns förvärvsarbete ändå mindre än vad uppställningen visar, dels därför att inga som helst barntillsynskosinader är medräknade, dels därför alt tre-, fyra- och fembarnsfamiljen, om den förfogar över endast en inkomst, hade varit berättigad till existensminimum, dvs. till extra avdrag för nedsatt skalleförmåga.

Tar man hänsyn lill del, visar del sig atl behållningen av hustruns 52 000 kr. fortfarande blir nära 31000 kr. i enbarnsfamiljen men bara 15 000 i irebarnsfamiljen, knappt 9 0{X) i fyrabarnsfamiljen och noll i fembarnsfamiljen. 1 själva verkei blir den inte ens noll i fembarnsfamiljen. Den blir minus 2 000 kr., men begär familjen existensminimum så blir nettoinkomsten av hustruns förvärvsarbete noll. Och då har-låt mig än en gång påpeka delta-inga som helst barntillsynskosinader medräknats.

Tablåerna visar, herr talman, bara alltför väl all hur de här familjerna än bär sig åt saknar de möjlighel atl av egen kraft förbättra sin standard eller all ordna med barnlillsynen om båda föräldrarna vill förvärvsarbeta. Jag har med tablåerna sÖkt objektivt visa

1.  del sociall hell otillfredsställande i alt så många fierbarnsfamiljer skall leva under så utomordentligt knappa förhållanden,

2.  del hell otillfredsställande i att bara de flerbarnsfamiljer som har myckel höga inkomster har en möjlighet all kravla sig över existensminimum.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. rn.

191

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

192

3. det hell otillfredsställande i all den valfrihet mellan hem och förvärvsarbete, som i övriga sammanhang så lidelsefullt och med rälla förespråkas, i så stor utsträckning skall vara fierbarnsfamiljerna förmenad,

4. det hell otillfredsställande i atl en familj skall behöva öka sina inkomster med allt högre belopp för varje yllerligare barn i familjen.

Jag är, herr talman, utomordentligt väl medveten om atl ekonomin inte är alll. De allra flesia föräldrar är beredda atl avslå från åtskillig materiell standard för glädjen alt ha barn. Men vi kommer ändå inte ifrån atl standarden - inte bara för föräldrarna utan också för barnen - kan bli och ofta är orimligt hån pressad i många flerbarnsfamiljer.

Det måste också - för att citera socialutskottels enhälliga betänkande i befolkningsfrågan från i maj i år - "vara en självklar målsättning alt människor inle på grund av brisler i det svenska samhället skall behöva avstå från barn som de egentligen vill ha". Samma enhälliga socialutskott slog också fast "att regeringen utan dröjsmål bör överväga vilka åtgärder som -utöver den planerade undersökningen av orsakerna lill födelseminskningen -bör vidtas med anledning av den oroande befolkningsutvecklingen".

Regeringen har ännu inte vidtagit någon sådan åtgärd. Från moderat sida har vi därför som ell myckel begränsat, men dock första litel sleg föreslagit en flerbarnstillägg utöver barnbidragshöjningen näsla år. Vårt förslag innebär atl barnbidraget generellt höjs med 200 kr. till 2 460 kr. per barn och år från den 1 januari och att studiebidragen höjs i motsvarande mån. Del innebär en reell förbättring av bidragen med 4,5 96 sedan den 1 april i år då de senast höjdes. Därutöver föreslår vi ett särskilt flerbarnstillägg med 4(X) kr. för varje barn utöver det andra.

Merkostnaderna för vän förslag i förhållande lill propositionen är utomordentligt begränsade, ca 6 milj. kr. för hell budgeiår. Skulle man däremot föreslå generella höjningar med ytteriigare 400 kr. för alla barn skulle kostnaderna belöpa sig lill nära 800 milj. kr. per år.

Vi har, herr talman, velal visa atl det går au förbättra den ekonomiska situationen för flerbarnsfamiljerna till en samhällsekonomiskt ringa kostnad, bara viljan finns. Men finns viljan? Läser man socialutskottets nu aktuella betänkande tycks beslutsamhetens friska hy från betänkandet i våras ha ersatts av - inle eftertankens kränka blekhet - utan av en rädsla att göra någonting nu.

Man säger all resultatet av den undersökning som åberopades i befolkningsbetänkandet från i våras ännu inte har redovisats och fortsätter: "Utskottet anser därför inte att det nu ulan närmare kännedom om vad som avhåller människor från all skaffa sig flera barn finns anledning stanna för en sådan linje som innefattas i motionsförslagei då det gäller det direkia ekonomiska stödet lill barnfamiljer."

De "åtgärder utan dröjsmål" som utskoitei efteriysle i maj tycks ha flugit all väridens väg. Och, herr talman, jag upprepar delta: Del är icke enbart - inte ens främst - befolkningspolitiska skäl som ligger bakom vårt förslag, det är rem sociala skäl. Det är nödvändigheten alt i en knapp ekonomi mer än hittills söka koncentrera utrymmet för reformer lill dem som allra bäst

behöver dem. Del behövs inga som helst ytterligare undersökningar - det hoppas jag all jag visal myckel klart med mina tablåer- för an påvisa det hell otillfredsställande och hell oacceptabla i många av våra flerbarnsfamiljers situation.

Vårt förslag innebär ingen slutlig lösning, endasl ett första steg. Skall också flerbarnsföräldrar få större möjlighet alt välja mellan hem- och förvärvsarbete krävs naturligtvis också andra slags insaiser. Inte minst angeläget är - ulöver en vårdnadsersälining - räu till avdrag för nödvändiga och styrkta barntillsynskosinader, liksom införandet av en räll att räkna ATP-år för vård av egna småbarn. Också bostadsbidragens konstruktion, inte minst avirappningsreg-lerna, bör snarasi ses över.

Vårt förslag, som återfinns i reservationen 2, är således ingen slutlig lösning, endast en första början. Någon gång måsle man faktiskt börja när del gäller atl förbättra fierbarnsfamiljernas alltför länge eftersatta situation.

Med detla ber jag au få yrka bifall till reservationen 2 i socialutskottets betänkande 1978/79:21.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

INGA LANTZ (vpk);

Herr talman! Vpk föreslår en kraftigare höjning av barnbidragen än de andra partierna. Vpk föreslår att barnbidraget skall höjas med 890 kr. per barn och år till 3 150 kr. per barn och år. Det är alltså nästan dubbelt så mycket som socialdemokraterna föreslår och ännu mer, om man jämför med vad regeringen föreslår. Delta är en höjning som är hell moliverad och hell nödvändig att göra.

Den ekonomiska politik som fördes av den lidigare borgerliga regeringen och som nu följs upp av den folkpartisliska minoritetsregeringen har drabbat barnfamiljerna hårt. De senaste årens ideliga prishöjningar på både dagligvaror och bostäder har försämrat barnfamiljernas ekonomi och lett till en sänkt standard. De borgerliga partierna berömmer sig av atl ha fört en politik som minskat inflationen underdel senaste året. Men det är inte till mycken glädje för lönarbetarna, eftersom lönerna ännu mer än tidigare släpar efter prisutvecklingen. Regeringens oförmåga och ovilja att bryta infiationen har gjort att vpk sedan länge föreslagit atl barnbidragen skall knytas till basbeloppet och indexregleras för att i någon mån ge barnfamiljerna kompensation för den dyrtid som vi länge haft. Huvudskälet till vårt förslag äralt barnbidragets värde ständigt urholkas av prishöjningarna, att fierbarnsfamiljernas inkomster ofta är låga och atl del relativt låga konsumtionsulrymmel blir mindre, om bidragen inte görs värdebeständiga.

Vi ställer alltså igen förslaget atl barnbidragen skall utgå med 25 96 av basbeloppet, och det gör ett barnbidrag på 3 150 kr. per barn och år.

Herr talman! Reallöner och levnadsstandard har under två år sänkts för vanliga inkomsttagare. Och detta är en direkt följd av regeringens ekonomiska politik. 1977 t. ex. innebar en sänkt levnadsstandard för många människor. Då minskade konsumtionen för detaljhandeln, och försäljningssiffrorna gick ner. Människor med små inkomster tvingades minska sina inköp även av livsmedel och andra nödvändiga dagligvaror. Det här gäller

193

13 Riksdagens protokoll 1978/79:54-55

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

194

låginkomsttagare, barnfamiljer och pensionärer. Den s. k. svångremspoliliken för dessa grupper har verkligen varil effekiiv, och den var det i synnerhet under 1977. Den privala konsumtionen sjönk under 1977 med 0,8 96, och konsumtionen av livsmedel-del tyckerjag är mycket allvarligt-sjönk med 2 %.

Del har sagts att 1978 har varil ett bättre år sett ur prishöjningssynpunki. Men det beror alldeles på vad man menar med en lugn prisutveckling. Det beror ju på vad man jämför med, menar jag. Om man jämför med 1977 års prisutveckling kan 1978 års betecknas som lugnare, men om man jämför med löneutvecklingen, vilket måste vara del rikliga, eftersom lönerna är avgörande för den s. k. köpkraften, måsle man konstatera alt det även hittills under 1978 - och det ärju bara några dagar kvar av årel - varii en negativ prisutveckling.

Sammanlagt under årets första elva månader har den allmänna prisnivån i konsumentledet stigit med 6,8 %. Fördelningen innebär att priserna på dagligvaror stigit med 4,2 % och priserna på livsmedel något mer - med 4,3 96. Men priserna på de subventionerade baslivsmedlen, där mjölk, ost, kött och fläsk och charkuterivaror i övrigt ingår, har från årets början stigit med i genomsnitt 8,2 %. Det här ärsiffror från statens pris- och kartellnämnd. Även om årets prishöjningar är mindre än föregående års, så måsle årets prishöjningar ses i samband med löneuppgörelsen för 1978, som gav mellan 2,5 och 5 % eller ungefär en hundralapp per månad. Och ännu sämre blir förstås ekonomin för många - specielll då för barnfamiljerna - om man ser på den reallönesänkning som löntagarna drabbades av redan under 1977.

Som jag sade lidigare drabbas förstås inkomsttagare och barnfamiljer hårdast av regeringens politik. Därför föreslår vpk en kompensation med ett betydligt högre barnbidrag än vad andra partier gör.

Med delta yrkar jag bifall till motionerna 5, 108 och 151 från vpk.

Moderaierna har försöki sig på en ny variant av barnbidragen, men jämfört med vad vpk föreslår ligger man under. Dessulom blir moderaternas förslag ett slag i luften, eftersom del faktiskt är mycket få familjer som har tre eller fyra barn och ännu färre som har fem. Det finns uträkningar på alt barnantalet efter tio års äktenskap för de allra flesta ligger på 1,2 barn per familj.

Om man är ute efter att stimulera barnafödandet - som jag förslår att fru Troedsson var - finns del ju andra och mycket bällre åtgärder au vidta. Man kan t. ex. bygga ut barnomsorgen så au alla barn får plats på daghem, men del går ju moderaterna emot.

Jämför man moderaternas förslag med vpk;s barnbidragsförslag - som jag har gjort de senaste minuterna - för t. ex. en trebarnsfamilj finner man att vpk-förslagei ligger hundralappen högre. Jag lycker i så fall alt del vore bättre au moderaierna stödde vpk-förslagel om en kraftigare höjning generellt av barnbidraget om man nu vill värna om större barnfamiljer. Eller också kan man siödja vpk-kravet "bon med moms på maten". Det skulle verkligen hjälpa de slora barnfamiljernas ekonomi alt bli bättre.

Sedan skulle jag vilja ställa en fråga till utskottets talesman, och jag förmodar att det i dag är Göran Karisson. Man talar i betänkandet om ett

"ökat konsumiionsstöd". Jag skulle vilja veta vad man menar med del och om man har diskuterat de orden. Är det nya TV-apparaler, frysboxar eller slereoanläggningar som man vill stimulera köp av för all ge kapitalägarna slörre vinsl? Eller är del en annan sorls konsumtion man vill slimulera? Jag skulle gärna vilja ha lite kommentarer av Göran Karlsson i den frågan.

Jag skulle också vilja vela varför ulskotlet avsiyrker en indexreglering, som jag tycker är en hell naturlig ålgärd.

Därefter skall jag be att fö gå in något på vad som behandlas i socialförsäkringsulskolteis betänkande. I motionen 107 från vpk, som behandlas i della betänkande, föreslår vi att siudiepenningen höjs till 261 kr. per månad, i konsekvens med höjningen av barnbidraget. Del är högre än vad samtligaandrapartierföreslår. Nu fören 18-19-åring 188 kr. i studiebidrag per månad, och regeringen föreslår alt man skall höja det till 208 kr. per månad. Det menar vi är alldeles för litel. Del enda rälta vore rimligtvis atl införa studielön för alla studerande över 16 år. Då skulle man komma till rälla med de orättvisor som finns när det gäller hela det studiesociala systemet och göra det möjligt för 18-19-åringarall siudera på gymnasiet. Det är också ett förslag som vpk många gånger har väckt - studielön för alla över 16 år - och som övriga partier har avstyrkt.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill motion nr 107. Jag yrkar också bifall till motionerna nr 1 och 109 som behandlas i arbelsmarknadsutskotlets betänkande nr 15.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

Under della anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

INGEGERD TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag hade först inte tänkt bemöta Inga Lantz anförande, men det var inle bara utomordentligt cyniskt när del gällde synen på flerbamsfa-miljerna, det var också direkt okunnigt. Inga Lantz sade bl. a. att flerbarnsfamiljerna - de som har barn nr 3,4 eller 5 - var så utomordentligt fö att dem kunde man lydligen ge blanka katten i. Jag kan informera Inga Lanlz om atl det är ungefär 400 000 barn här i Sverige som är barn nr 3, 4 och 5 i en barnaskara i åldrarna upp lill 18 år. Jag lycker också att det är väldigi egendomligt att säga att om del handlar om många barn som är barn nr 3, 4 eller 5 i en familj, då skall man bry sig om dem, men handlar det om få barn, då skall man inte tänka på deras familjers ekonomiski besvärliga situation.

Inga Lantz sade också atl del bäsla sättet atl siödja dessa lilet slörre familjer var att bygga ul barnomsorgen. Jag tror inte all Inga Lantz är så okunnig som hon vill framstå här. Jag tror all hon utomordentligt väl vet hur svårt det är för många av de familjer som har många småbarn alt utnyttja den kommunala barnomsorgen. Är det så all båda föräldrarna vill förvärvsarbeta, då måste de i allmänhet själva ordna med barntillsynen och själva bekosta en ersällare. Om Inga Lantz hade tittat på de tablåer jag visade, så skulle hon ha funnii atl det av dem utomordentligt väl framgick atl ingenting var kvar av hustruns inkomsl för att betala en barnomsorg.

195

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

Jag skulle vilja all också Inga Lanlz tänkte om i den här frågan. Det är inte i första hand fråga om befolkningssituationen i det här sammanhanget, utan del är fråga om att bereda någon lättnad fören grupp familjer som i dag hardei ytterst bekymmersamt.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Nej, jag menade verkligen inte alt vara cynisk. Men vpk har lagl fram ell helt annat förslag, ett förslag som läcker in alla barn. Del förslaget går över alla andra partiers förslag, och det går mycket över det förslag som moderaierna har lagl fram. Jag tycker atl det vore bättre att siödja det förslag som läcker in alla barn. Moderaierna har ett förslag som omfattar 2 460 kr., och vi ligger i vårt förslag på 3 150 kr. Del är alltsåen väsenllig skillnad mellan dessa belopp.

Vi vet ju all moderaierna i andra sammanhang har gått emot en utbyggnad av barnomsorgen. I exempelvis min hemkommun reserverar man sig väldigi ofta mot förslag om färdigställande av barnstugor. Elt förslag som i stor ulslräckning skulle garaniera en höjning av barnfamiljernas ekonomiska standard är förslaget om alt ta bon momsen på maten. Det är också eu förslag somjag tyckeralt man borde stödja. F. ö. borde man givetvis också arbeta för en hell annan skatlepolitik.

Men om man direkt jämför de olika förslag till barnbidrag som vi har att diskutera här i kammaren i dag, så är del bara att konstalera atl vpk har del förslag som mest värnar om alla barnfamiljer, alltså även dem som har ett femte barn i familjen. Om man vill förbättra för just den gruppen av familjer, vore det enligl min mening enklare alt siödja vpk:s förslag.

INGEGERD TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga alt del är utomordentligt lätt all lova runt, om man inte har ansvaret för den ekonomiska situation som vårt land befinner sig i. Bara den barnbidragshöjning som Inga Lanlz och vpk föreslår skulle kosla 500 milj. kr. mer per budgetår. Vi vet också alt borttagandet av momsen på alla livsmedel verkligen inte skulle gynna i första hand dem som bäst behöver en lättnad, men en sådan ålgärd skulle däremoi kosta utomordentligt mycket.

196

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är inte obekant atl vpk har en hell annan syn på den ekonomiska politiken än vad samtliga andra partier här i kammaren har och framför allt en annan syn än vad moderaterna har. Vpk harju en hell annan syn på fördelningspolitiken. Och det finns pengar i del svenska samhällel, något som också moderatema vet mycket väl. Ta som exempel de 44 miljarder som man i år ger i gåvor, subventioner och olika former av krediter till företagen. Det finns alltså pengar för att finansiera bl. a. elt höjt barnbidrag, som är väl motiverat med tanke på den ekonomiska politik som den borgeriiga regeringen förde under de två år man salt i regeringsställning.

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr lalman! Under den debatt som pågått här i kammaren under hela dagen har den ekonomiska politiken och skatterna dominerat. Helt naturligt har den ekonomiska utvecklingen och skatternas utformning elt avgörande infiytande på möjligheterna atl utveckla socialpolitiken. I detla arbete intar hell naturiigt de familjepolitiska frågorna en betydelsefull roll.

Som framgår av reservationen I har vi anslutit oss till regeringens förslag om höjning av barnbidragen. Det förslag som nu framlagts står i överensstämmelse med de höjningar som vi diskuterade under trepartiregeringens tid.

Diskussionen om vilket utrymme som finns tillgängligt, ja, om del över huvud laget finns något utrymme för en ökning av den privata konsumtionen, har både här i kammaren och ulanför riksdagen varil livlig bland både politiker och ekonomer. Bedömningarna från ekonomema har varil ganska samstämmiga om alt den svenska ekonomin inle tål denna påspädning, vare sig den som folkpartiregeringen föreslår i propositionen genom marginalskallesänkningar på dryga miljarden, moderaternas ännu slörre marginalskatle-sänkningsförslag eller det förslag som socialdemokraterna och vpk presenterade. En påspädning av köpkraften kan fö allvariiga konsekvenser. En ny infialionsbrasa skulle kunna tändas.

Vad betyder då detta från socialpolitiska synpunkter? Helt naturiigt vore del från barnfamiljernas synpunkt mycket ogynnsamt. Del drabbar vidare människor med låga inkomster hårt.

Au i delta läge föra fram marginalskallesänkningar som en stor och väsenllig fråga är, menar jag, från socialpolitisk synpunkt mycket otillfredsställande. Barnfamiljerna är sannerligen inte betjänta även infiationsvåg med stigande priser.

Genom centerns siarka motstånd till della har vi fött fram en halvering av folkparliförslaget. Vi har därmed lyckats pressa ner marginalskattesänkningen lill halva beloppet. Del är bra, men från familjepolitisk och socialpolitisk synpunkt i slorl hade det varit bättre om skatteutskotlel helt hade följt centermotionen. Jag hävdar detta dels med utgångspunkt i, som jag nämnde, en överhängande inflationsrisk, dels med hänsyn till de stora sociala områden där satsningar måsle komma lill stånd. Då har vi inle råd atl göra marginalskatiejusteringar. Del är inle detta som är det väsentligaste.

Kommunerna har stora kostnadskrävande uppgifter framför sig, del vet vi. En av dessa är barnomsorgen. Är vi överens om att arbeta på alt fullfölja det barnomsorgsprogram som lagts fast, så är det också viktigt alt vi inte blundar för de ekonomiska frågeställningarna. Det är vikligl att vi ser lill alt förutsättningarna också skapas. Här kommer den kommunala skalteutjämningen in på ett avgörande sätt.

Den andra stora frågan är äldreomsorgen. Vi kan inte blunda inför dessa gigantiska uppgifter. Dessa verksamheter måste vara med när vi diskuterar skatternas storlek och vilken modell som skall ligga till gmnd för skatleuttaget.

Den andra fråga som vi kommii in på även i dag är befolkningsuiveck-

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

197

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. //?.

lingen. Jag kan inte dela de uppfattningar som Ingegerd Troedsson för fram och de som förs fram i moderaternas reservation. Min uppfattning är all en positiv befokningsulveckling i vårt land i första hand sammanhänger med våra möjligheter all skapa ell bam- och familjevänligt samhälle. Det harjag vid olika tillfällen deklarerat i denna kammare.

Jag hade inte tillfälle förra veckan atl gå in i deball. Menjagseraii Gunnar Biörck i Värmdö är här i kammaren nu, och jag vill därför la upp elt resonemang som fördes här i samband med en frågestund. Jag lycker atl del var något av ell slag under bältet. Jag är glad atl kunna lägga saken lill rätta. Gunnar Biörck sade då; För snart två år sedan ställde jag en fråga till den dåvarande statsministern om han var beredd alt göra en ny översyn av befolkningsutvecklingen i vårt land. Han ansåg uppenbarligen inte saken vara av den vikl all den angick en statsminister. Då blev det den dåvarande socialminislern som besvarade den.

Jag vill säga herr Biörck atl det finns en arbetsfördelning -och den fanns på den liden också - för hur frågor besvaras. Den arbetsfördelningen gäller även om del är Gunnar Biörck i Värmdö som ställer frågorna.

Jag tog vidare initiativet lill den undersökning som SCB skall göra. Efter den diskussion som vi hade här i våras tillsatte vi också en arbetsgrupp i departementel som skulle jobba med de familjepolitiska frågorna. Jag vet all man fortsätter atl arbeta med frågorna i syfte atl komma fram lill vissa samlande lösningar på problemen.

Men än en gång: Del är inte bara ekonomiska frågor som kommer in i bilden. Vi har också frågan om barnomsorgen. Vi har de långa arbetstiderna och dubbelarbetet som många gånger spelar en avgörande roll. Vid olika tillfällen har vi föu höra atl del är många som ställer sig frågan om del är räll att skaffa fler barn lill världen, när man vet atl miljoner av väridens barn sväller. För många är del också en fråga om atl våga sätta barn lill en värld som man upplever hotas av krig, sväll och miljöförstöring och där myckel våld härjar.

Jag anser atl det är väldigt viktigt atl fö många av dessa frågeställningar klarlagda i den undersökning som nu är på gäng. Jag tror att vi på det sättet så småningom skall kunna vidta de åtgärder som är nödvändiga. I varje fall för vi vetskap om vilka områden vi i första hand behöver göra insaiser på. Jag förmodar alt det blir ett ganska brett register som vi för ägna oss ål i fortsättningen.

Herr lalman! Med detla ber jag all fö yrka bifall till reservalionen 1 i socialutskottets belänkande och i övrigt lill utskottets betänkande.

198

INGEGERD TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Rune Gustavsson sade all del viktigaste av alll är att skapa ett barn- och familjevänligt samhälle. Jag håller helt med Rune Gusiavsson om att barn behöver värme, harmoni, omtanke och en god miljö. Del är utomordentligt viktiga saker. Men, Rune Gustavsson, del är nu en gång så att det är inget som barn kan leva av. Barn behöver också nog så påtagliga saker som mat, kläder, skor och husrum.

Om det finns fiera barn i en familj, så innebär del ofta all en av makarna måsle avstå från sin inkomsl för att kunna ta hand om barnen. Vidare kan föräldrarna inle leva av glädjen aU ha barn; barnen kan än mindre leva av denna föräldrarnas glädje. Rune Gustavsson strök med rätta under del bekymmersamma ekonomiska läge som vi befinner oss i. Jag hoppas att Rune Gusiavsson och centern av det skall dra slutsatsen atl det krävs all vi inriktar det utrymme som finns för reformer på de allra angelägnaste ändamålen.

Om Rune Gustav.sson såg den lablå jag visade här i kammaren, vet han också atl familjer som har fyra eller fem barn måsle ha orimligl höga inkomsier för alt kunna kravla sig över existensminimum. Det är väl, Rune Gustavsson, ändå inle ett led i ett barn- och familjevänligt samhälle atl aniingen bara de föräldrar som har mycket goda inkomster skall ha råd all skaffa sig ell fjärde eller femte barn eller också - om föräldrarna inte har goda inkomsier - standarden i dessa familjer skall bli orimligt låg.

Därför trorjag all vi alla måste tänka om och försöka finna vägaratt inrikta de sociala insatserna så, alt också flerbarnsfamiljerna för sin sociala rättvisa.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m) kort genmäle;

Herr lalman! Jag vill försäkra Rune Gusiavsson atl det inle var av någon vanvördnad vare sig mot Thorbjörn Fälldin eller mot Rune Gusiavsson själv som jag formulerade mig på del sätt som jag gjorde. Jag vill emellertid peka på att den befolkningsutveckling som vi har i vårt land f n. innebär alt vi på sju år har fölt en nedgång i födelsefrekvensen från 114 500 lill 93 000 barn per år. Denna utveckling har fortsatt i precis samma tempo ännu två år efter det atl jag ställde min fråga och efter del alt Rune Gustavsson besvarade den med att del nog skulle ordna sig genom atl vi skulle skapa ett familjevänligt samhälle.

Dessa förhållanden gör att jag anser - liksom jag då gjorde - befolkningsfrågan vara lika viktig som andra långsikliga ödesfrågor i vårt land, däribland t. ex. energifrågan. Jag ansåg alt båda dessa angelägenheter var av sådan övergripande natur, alt frågor om dessa i första hand skulle ställas lill siaisministern.

RUNE GUSTAVSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Till Ingegerd Troedsson vill jag säga alt om vi är överens om atl vi skall salsa på de mest angelägna reformerna och på de människor som har det sämst ställt, är de förslag om marginalskallesänkningar som Ingegerd Troedsson för fram hell missriktade. Jag vill då hänvisa lill den motion som centern väckt och som utgår från det förhållandet att den tunga skattebördan utgörs av kommunalskatterna. Jag tror att det är från den utgångspunkten vi måsle arbeta.

Till Gunnar Biörck i Värmdö vill jag säga alt vi är överens om att befolkningsfrågan är myckel allvariig. Jag är dock övertygad om atl det när vi för del av resultatet av SCB-undersökningen kommer atl visa sig att del är

199

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

hell andra frågeställningar som är väsentliga och atl vi inte löser dem genom enbart en viss form av barnbidrag, som föreslås från moderat håll, utan endasl genom många olika insaiser. Sådana kan vi inte genomföra på elt år eller två.

INGEGERD TROEDSSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag tror inle, Rune Gustavsson, att man skall blanda in marginalskatteskalorna i detla sammanhang. En sänkning av skatteskalorna behövs av helt andra skäl än för alt underlätta för barnfamiljerna. Den behövs för att vi skall kunna hålla igen på prisutvecklingen och för all vi skall kunna öka vår konkurrensförmåga, och det är sådanl som kommer alla hushåll till del. Men vad som nu alldeles påtagligt behövs är specialinsatser jusl för de större familjerna för att de skall kunna fö en rimlig standard och för att man i dessa också skall fö förbättrade möjligheter lill förvärvsarbete.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill mycket gärna bli och vara överens med Rune Gusiavsson, och jag sätter därför värde på alt han var ense med mig om att det gäller en allvariig fråga. Jag kan även vara överens med honom om atl man naturligtvis inte löser befolkningsfrågan genom atl införa elt tillägg lill barnbidragen. På bägge dessa punkter har vi alltså samma uppfattning.

Jag vill dock framhålla alt den moderata motionen och den moderata reservalionen, som Ingegerd Troedsson sagt i sitt huvudanförande, för betraktas som ett första steg och som den första viljeyttringen i konkreta termer från ledamöier av riksdagen i denna fråga.

RUNE GUSTAVSSON (c) kort genmäle:

Hert lalman! Jag vill säga till Ingegerd Troedsson att fördelningsfrågorna är mycket viktiga. Där har vi olika uppfattningar. Del som Ingegerd Troedsson eftersträvar, eller i varje fall säger sig eftersträva, kommer hon inteatl nå med del förslag till skatteomläggning som finns i moderatmoiionen.

200

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr lalman! Det kanske är synd atl störa idyllen mellan de båda förutvarande social- och hälsovårdsministrarna i den diskussion som de för. Men vi måste ju återgå lill lalariisian.

Jag vill för min del konstatera all barnfamiljerna har drabbats svårt under den borgerliga regimen. De har fått känna på siora prisstegringar. De har fött känna på vad den Bohmanska svångremspoliliken betytt. De har fött sin ekonomi urgröpt. Jag tvekar inle alt säga atl det är barnfamiljerna som drabbats hårdast av alt vi 1976 fick en borgerlig regering.

Den som erinrar sig de diskussioner som vi hade i riksdagen åren 1971-1976 i fråga om familjepoliliken kommer med all säkerhet i håg hur de borgerliga partierna då framträdde. Dels var det vanligt att centern och folkpartiet krävde indexreglerade barnbidrag. Kravei på sådana försvann när man satte sig på taburetterna och började regera. Jag konstaterar all

folkpartiet i regeringsställning inte längre håller på indexregleringen och atl centerpartiet slutit upp på dess sida. Jag har ingen anledning atl beklaga detla, men noterar det som elt faktum.

En undersökning som gjordes för några år sedan visar att barnfamiljerna inte förlorat på alt barnbidragen inte varil indexreglerade. De har höjts efter hand ulan indexreglering.

Ett av de stora slagnumren i de borgerligas agitation före det förra valet var kravei på elt vårdnadsbidrag. Om delta finns det inle elt ord i dagens borgerliga reservationer. Jag vet inle om man skall notera detta som en ändrad uppfattning, men jag antar alt det bara är en tillfällig historia. Till våren lär väl både moderata samlingspartiet och centerpartiet återkomma med krav på ett vårdnadsbidrag. Det kan ju finnas väljare som fortfarande kan tänkas tro på deras vallöften, och då kan det ju vara lämpligt alt ta fram den gamla katalogen igen.

Det finns naturligtvis ett slarki argument mot vårdnadsbidragen, och del är alt landels ekonomi under den borgerliga regeringsperioden så i grunden försämrats alt det inle finns möjlighel atl realisera denna reform. Men jag är inle säker på att man i motionstiderna 1979 kommer atl la någon speciell hänsyn till ekonomin.

Vi socialdemokrater väckte vid höslriksdagens början en molion med krav på ell engängsbidrag med 500 kr. lill barnfamiljerna. Del skulle tjäna både som stimulans åt ekonomin och som en kompensation till barnfamiljerna för den försämring de fött vidkännas i sin ekonomi.

Men genom den manöver som de borgeriiga partierna gjorde blev det omöjligt att genomföra del förslagel. Man blockerade helt vägarna för ett beslut i utskotten och därmed också i riksdagen.

Del är ett bevis på den maktfullkomlighet som det borgeriiga blocket visade och som barnfamiljerna dyrt fick belala.

I stället fick riksdagen en proposition om en barnbidragshöjning med 240 kr, om årel eller räknat per dag 65 öre.

Genom alt de borgerliga inte kunnal ena sig om en gemensam linje i utskottet har socialdemokraterna kommit att bilda majoritet. Och vi föreslår en mer än dubbelt så stor höjning som regeringen, nämligen 500 kr. per år.

Denna summa rubbar inle de ekonomiska cirklarna. I finansutskottets betänkande slår man fast att det finns utrymme både för barnbidragshöjningar och för en sänkning av marginalskatterna.

När man sedan i skatleulskoltet behandlar marginalskatterna har dessa bara sänkts med hälften av vad regeringen föreslagit. Då blirju motiveringen för en barnbidragshöjning med 500 kr. ännu slörre och mer aktuell.

Om jag bara elt ögonblick skall snudda vid skattepolitiken, kan jag konstatera alt del som Ola Ullslen betecknade som en av de viktigaste frågorna för folkpartiet i regeringsställning -en sänkning av marginalskatten - så gott som stannade på papperet. Del var vackert tänkt, men i politiken räcker det inte bara med vackra tankar, utan vad som behövs är resultat. Idet sammanhanget kanske jag också kan slå fast atl centerpartisternas tal om

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken //?. m.

201

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

202

nödvändigheten av en kommunalskattesänkning blev det heller ingenting av med. Det blev med den precis som med de indexreglerade barnbidragen och vårdnadsbidragen: de tålde inte den kalla verkligheten. Centern har svikit både dem som partiet lovat sänkt kommunalskatt och dem som partiet lovat bidrag till barnens vårdnad.

Rune Gusiavsson sade i en replik lill fru Troedsson atl för centern var fortfarande en kommunalskattesänkning en stor och vikiig angelägenhet, men när centern hade en chans att genomföra en sådan lillsammans med socialdemokraterna, då svek centern. Jag vet inte om centerpartiet är någonting atl tro på. Vad centerpartiet säger och hur del handlar är två olika saker som aldrig går ihop.

Rune Gusiavsson berörde i sitt tal också frågan om ekonomernas inställning lill den ekonomiska politiken. Han sade att Sveriges finanser egentligen inte tål atl man realiserar sådana förslag som höjda barnbidrag och sänkta marginalskatter.

Det är klart aU man kan ha delade meningar om var gränsen skall gå och hur mycket man kan sänka skatterna eller hur myckel man kan höja barnbidragen. Men finansutskotiet, som är riksdagens utskott för den finansiella politiken, har klart uttalat atl det finns utrymme över för båda de här punkterna.

Men låt oss lala om den verklighet som råder i dag.

Barnfamiljerna är pressade av dyrtiden och av de svårigheter som de borgerligas politik medfört för dem.

Det var många barnfamiljer som medverkade till atl de borgeriiga fördes fram till makten år 1976, men de har grymt svikits av den regim som de förde fram lill kanslihuset. De blir säkert inte glada över den text de kan läsa i mittenpartiernas reservaiion. På några fö rader avverkas de problem som möter barnfamiljerna i dag: del är "angelägel atl snarast möjligt förstärka barnfamiljernas ekonomi. Detta är motiverat både för att ge barnfamiljerna kompensation för de prishöjningar som skett och för alt öka barnfamiljernas konsumtionsulrymme." Del är alll vad folkpartiet och centerpartiet orkat med att prestera när de skulle bemöta majoriielsskrivningen i utskotlet.

Men 65 öres barnbidragshöjning om dagen är verkligen inga krafttag alt skryta med. Om man lar i betraktande atl baslivsmedlen, som ju utgör barnfamiljernas väsentliga kost, har stigit kraftigt och att även priserna på kläder, skor och alll vad man behöver köpa till barnen gått i höjden, framstår den barnbidragshöjningsom folkpartiet och centerpartiet står bakom närmast som generande lilen. Den betyder knappast ens en kompensation för prishöjningarna och är absolut ingenling som ökar barnfamiljernas konsumtionsulrymme.

1 kvällens Rapport meddelade man au uppgörelse träffats med handeln om atl priserna skall höjas med en viss procent. I samband med jordbruksuppgörelsen, som kommer fram på nyåret, kommer mjölken alt höjas med 7-8 öre per liter. Köttet höjs med 30 öre, osv. Denna höjning drabbar alla konsumenter, men barnfamiljerna, som är slora mjölkkonsumenter, drabbas hårdare än andra. Det är sannerligen inle mycket som man bjuder barnfa-

miljerna, när man vill höja barnbidragen med 65 öre om dagen!

Jag förslår atl del inte är lämpligt med några mer omfatlande skrivningar i reservationen - del är bällre all dra en tystnadens slöja över de borgeriigas politik gentemot barnfamiljerna.

Moderaterna däremot har lagl ul texten ganska utföriigt. De harju också eU förslag som avviker från de andra partiernas, nämligen differentierade barnbidrag alll efter familjernas storiek, precis som man har i en del andra länder, bl. a. i Frankrike.

Jag vill med anledning av vad Ingegerd Troedsson sade gärna underslryka atl fierbarnsfamiljerna onekligen har problem, slörre problem än de familjer som har ell mindre antal barn. Det finns ingen anledning all inte erkänna detla. Det är problem som vi naturiigtvis måsle försöka komma lill rätta med.

Men den motivering som moderata samlingspartiet anför är att de av bl. a. befolkningspolitiska skäl skulle vilja ha till slånd denna ändring. Socialutskottet genomförde i våras en hearing i befolkningsfrågan. Man kan, enligt mitt förmenande, inte av den hearingen dra slutsatsen att ett differentierat barnbidrag skulle påverka befolkningsstatistiken i posiliv riktning. Sverige uppvisar i stort sett samma bild som andra utvecklade industriländer, dvs. en obenägenhet att ha många barn i familjerna.

Om del skulle vara så att barnbidragens storiek påverkar benägenheten all ha fler barn i familjerna, är det recept som moderata samlingspartiet anvisar inle på något säll tillräckligt. Familjerna skulle ju fö 80 kr. mindre för de två första barnen, medan man skulle fö 400 kr. merän miilenpartiernas förslag för del tredje barnet.

Men om man följer det socialdemokraliska förslagel, skulle del för en tvåbarnsfamilj innebära 600 kr. mer än vad moderaterna föreslår. En trebarnsfamilj skulle enligt del socialdemokratiska förslaget fö 700 kr. mer än i moderalernas förslag. Försl när man för en fembarnsfamilj skulle moderalernas förslag väga över något. Men hur många familjer i vårt land har fem eller fler barn?

Man skall inte heller stirra sig blind på de differentierade barnbidragen och tro all de är lösningen på befolkningsproblemen eller på barnfamiljernas problem över huvud taget.

Mycket hänger på hur del är med den kommunala barntillsynen. Och jag vet att moderaterna inte varit särskilt ivriga förespråkare fören uibyggnad av barnomsorgen, inte heller för all kvinnorna skall gå ul på arbetsmarknaden.

Tvärtom förde moderaterna i valrörelsen 1976 en agitation där de förordade införande av vårdnadsbidrag,som skulle ha gynnat de bällre situerade genom alt hustrun i de familjerna stannade hemma.

Däremot ägnade inle moderaterna något särskill stort intresse ål de ensamstående mödrarna, som tvingas att förvärvsarbeta för sitt uppehälles skull och som många gånger har svårt med passningen av sitt barn. De utgör också en viktig kategori i vårt samhälle. En ensamstående mor har räll atl bli respekterad som person, fö tillsyn till sitt barn och fö elt ekonomiski stöd från samhällel.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken ni. rn.

203

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

De orden kan f ö. tjäna som elt inlägg i befolkningsfrågan och som en replik lill moderalernas förslag om flerbarnsstöd.

Jag tror inte alt de differentierade barnbidragen skulle innebära någon ändrad syn på vårt förhållande i befolkningsfrågan. Jag tror i stället atl vi, om vi gemensaml kan skapa ett mer barnvänligt samhälle i allmänhel, möjligen skulle kunna åstadkomma en ändring i befolkningsfrågan. Men det är en alltför lång och komplicerad historia för alt jag skall hinna uireda den på några fö minuter. Låt oss hoppas att den utredning som har igångsatts skall ge någon vink om vad del är för orsaker som ligger bakom att familjerna inte har benägenhet att skaffa fler barn. Jag tror alt vi sedan kan ta upp denna diskussion. Atl något måsle göras är klarl, men del är inle säkert att det skall göras på detta plan utan kanske på en rad andra områden i vårt samhälle.

Herr lalman! Jag ber alt med dessa ord fö yrka bifall till ulskollels hemställan.

RUNE GUSTAVSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Om vi, Göran Karisson, skall relatera barnbidragen till basbeloppet villjag framhålla alt barnbidraget var 17,3 % av basbeloppet när ireparliregeringen trädde till i oktober 1976 och 17,9 % när trepariiregeringen upphörde två år senare.

Det framlades inget förslag om vårdnadsbidrag i samband med den här propositionen, sade Göran Karlsson. Nej, elt sådant förslag hörde inle hemma där, men jag kan glädja Göran Karlsson med all del kommer en sådan motion lill våren. Del finns mycket starka argument för vårdnadsbidrag från både rättvisesynpunkt och valfrihetssynpunkt.

Sedan lill skattepolitiken. Vad finns del för någonling, Göran Karlsson, av kommunal skatteutjämning i det socialdemokraliska förslagel? Del ärju ett rabatisystem och ingenling annat. I den molion som vi har presenterat i samband med den här propositionen har vi sagt alt del inle är riktigt atl nu vidta denna sänkning av marginalskatterna. Det belopp på ungefär 1,1 miljarder som skulle disponeras för marginalskallesänkningar ville vi i stället använda lill en kommunal skaiteutjämning i samband med den kommunalskattereform som skulle genomföras lill våren. Det är något helt annat än det som socialdemokraterna har fört fram. Vad finns del för kommunal skalleutjämning i det socialdemokratiska förslaget? Kanjag få elt svar på den frågan, Göran Karlsson?

204

INGEGERD TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Göran Karlsson erkände att flerbarnsfamiljerna har alldeles särskilda problem. Det erkännandet värdesätter jag. Göran Karlsson hänvisade också till Frankrike, som har differentierade barnbidrag. Frankrike har också något annat; en beskatining som tar hänsyn till hur många som skall leva på inkomsten.

Olof Palme sade tidigare i dag alt det viktigaste av alll var atl hävda principen atl skatt skall ulgå efter ekonomisk bärkraft. Som jag försökte visa tidigare har vi definitivt inle ell skattesystem som tar hänsyn lill den

ekonomiska bärkraften. Jag visade ju bl. a. all en fyrbarnsfamilj enligt socialdemokraternas syn på erforderiig standard skulle behöva ungefär 200 000 kr. för alt uppnå en acceptabel nivå. Är man inte beredd atl la hänsyn till anlalel barn vid beskattningen måste man gå bidragsvägen, och vi har försöki visa en metod att via bidrag särskilt kunna underlätta förhållandena för de litet slörre familjerna.

Det är inte så, Göran Karlsson, att vår molion främst är betingad av befolkningspolitiska hänsyn. Atl vi lar upp befolkningspolitiken beror på att socialutskottet i våras i ell enhälligt betänkande krävde åtgärder utan dröjsmål. Vi har försökt anvisa en linje, men huvudsaken för oss var-och jag citerar ur vår motion - "del hell otillfredsställande i alt så många flerbarnsfamiljer lever under mycket knappa förhållanden".

Vi kan inte heller slå oss lill ro med alt bara avvakta statistiska centralbyråns undersökning. Den kommer inte all lösa några som helst ekonomiska problem för flerbarnsfamiljerna. Den kommer inte heller att på något vis underlätta möjligheterna för båda föräldrarna all förvärvsarbeta, elier lösa några andra problem fördem. Den är tvärtom farlig, börjar jag tro. Den är farlig, eftersom den lydligen alltmer kommer all användas som elt alibi för att ingenting göra. Flerbarnsfamiljernas siluation behöver beaktas och förbättras helt oavsell befolkningsfrågan.

Göran Karlsson sade all moderaternas förslag inte var tillräckligt. Nej, det är verkligen inte tillräckligt, men det är ett första litet sleg au göra någonling för de här familjerna. Någon gång måste vi väl ändå börja.

Sedan värdet de ensamma mödrarna. Jag är glad för all Göran Karlsson tog upp också det problemet. Jag har under alla år somjag har varit politiskt aktiv reagerat för alt man har talal om valfrihet, men inte varil beredd all åsiadkomma någon valfrihet för de ensamma mödrarna. Vi skall återkomma i den frågan i början av nästa år.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. ni.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag tror all vi kan vara lämligen överens om att någonling måsle göras i befolkningsfrågan. Men vad som skall göras vågar jag inte yttra mig om nu. Låt oss avvakta den undersökning som statistiska centralbyrån arbeiar med. Vi hoppas atl den skall kunna ge någon vägledning.

Beträffande moderaternas politik i slörsla allmänhel kanjag ändå inle säga annat än atl den varit lill förfång för barnfamiljerna och för de svagaste lönlagarna. Udden på den politik som moderaterna bedrivit i regeringsställning - med Gösta Bohman som primus motor - har varit riktad mot löntagarna och alldeles speciellt drabbat dem som har det svårt, som har små inkomsier. Det kan inle fru Troedsson trolla bort med alll sitt tal om nödvändigheten av att lösa befolkningsfrågan och problemen för flerbarnsfamiljerna. Jag understryker dock vad jag sade förut, nämligen all flerbarnsfamiljerna onekligen har problem och om möjligt bör stödjas. Man kan tvista om huruvida del skall ske på del sätt som moderaierna föreslår.

Sedan villjag bemöta Rune Gustavsson. Han förde in skattefrågan i bilden, och det må vara hänl, men där kan inte centerpartiet skryta med alt ha gjort

205

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

någon speciellt stor insals. Nu försöker Rune Gustavsson krypa undan genom atl säga all den föreslagna lösningen inte innebär någon kommunal skaiteutjämning. Men vi har ju en särskild metod för utjämning av de kommunala skatterna, Rune Gusiavsson. Vi ville sänka kommunalskallen för skattebetalarna med 10 9h. Hade inle del varil en gärning väl värd för centerpartiet att stödja i stället för all säga aU förslagel inle innebär någon kommunal skaiteutjämning? - Det är sällan jag har hört maken lill dålig advokatyr, Rune Gustavsson.

INGEGERD TROEDSSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Det är uppenbart att något behöver göras för de slora barnfamiljerna, sade Göran Karisson. Jag vill än en gång stryka under att jag sätter stort värde på della erkännande. Jag kan också förstå att Göran Karisson inte är beredd all så att säga vid sillande bord ta ställning lill vad som ärden bäsla vägen. Jag är däremot orolig för alt Göran Karisson säger all man skall avvakta ulredningen. Del ville socialdemokraterna definitivt inte göra så sent som i våras.

Jag skulle vilja be Göran Karlsson och socialdemokraterna i övrigi all siudera de tablåer som jag visade. Jag försökte med dem klargöra hur fruktansvärt låst situationen i dag är för barnfamiljerna och alt enda vägen ut ur den låsta situationen-om man inte vill gå skattevägen-är all införa högre bidrag eller motsvarande till de här familjerna. Det får inle bli så atl medan gräset gror dör kon.

Jag är myckel tacksam för den här öppenheten, och jag skulle önska au samtliga riksdagens partier var beredda atl visa en sådan öppenhet. Något måste göras, och del måste göras snabbi.

RUNE GUSTAVSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del var Göran Karisson som förde in skattefrågan i sitt föregående inlägg. Det som är väsentligt i skattefrågan, Göran Karlsson, är att vi fåren kommunal skaiteutjämning. Socialdemokraterna varju med i KEU och hade inte någon annan uppfattning där än all vi skulle ha en ordentlig utjämning. När del gäller del förslag som nu konstruerats undrar jag om någon av de socialdemokraliska ledamöterna verkligen tar det på allvar. Jag tror att det är någonting man har hillal på så där i sista stund. Jag tror inle au ens Göran Karisson menar så mycket allvar med delta. Han säger vidare all det jag anförde var dålig advokatyr - men jag gjorde bara ett faktiskt konstaterande när det gäller skattefrågan.

206

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Nej, Rune Gusiavsson, så lätl går det inte alt komma ifrån sina uttalanden. Socialdemokraterna i kommunalekonomiska ulredningen gav klara besked i sin reservaiion lill det betänkande som framlades. De syftade till en klar utjämning mellan olika kommuner. Men jag vill också erinra om atl redan i nuet har vi en kommunalskalteuljämning, del kan inte Rune Gustavsson   komma ifrån.

Men menar verkligen Rune Gusiavsson att de socialdemokratiska ledamöterna i denna riksdag inte skulle slå bakom del förslag som man har lagl fram i skattefrågan? Menar Rune Gusiavsson att vi skulle vara så hopplösa i fråga om atl kunna salta oss in i problemet? Nej, det är genom centerns obolfördighel vi har hamnat där vi nu är. Om centern hade menat allvar med sin tal om att man skulle utjämna kommunalskatterna hade man röstat på vårt förslag när det förelåg. Men del rådde centerpartiet inte med. Det är så många gånger vi upplevt hur centerpartiet uttalar sig på elt sätt, men när man sedan ställs inför faktum, då röstar man på ett annat sätt. Det är centerpartiets vanliga taktik.

Till fru Troedsson vill jag som avrundning på den här debatten säga att om man hade genomfört det socialdemokratiska förslaget till barnbidragshöjning hade ju barnfamiljerna upp till fyra barn fått det bättre än med det förslag som moderata samlingspartiet har lagt. Det kan inte fru Troedsson jäva.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

Talmannen anmälde all Rune Gusiavsson anhållit atl till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Bara några refiexioner i detla sena skede av debatten. Vi har i vår molion 98 föreslagit en barnbidragshöjning med 500 kr. per barn och år. Socialutskottet föreslår hälften så myckel.

Arbetarpartiet kommunisterna har lagl sitt förslag därför atl det ligger i linje med den allmänna filosofi som vi har utvecklat i annat sammanhang, nämligen att konsumtionen behöver stimuleras, inle strypas åt, därför atl levnadsstandarden måste försvaras.

Klart är att låginkomstlagarna, framför alll barnfamiljerna, drabbas hårt av den ekonomiska kris som kännetecknar situationen i vårt land. De har fåu sänka sin standard. Man må trolla med siffror hur mycket som helst, men man kan få bekräftelse på detta genom att gå ul och lala med barnfamiljerna. Där är svångremspoliliken en plågsam realitet.

Vi hade i en valkampanj en paroll som löd; Barnen behöver generalernas klöver. Den parollen är högaktuell i dag.

Regeringen anser inte all man har råd alt göra en rejäl höjning av barnbidragen, men i detla samhälle har man samtidigt råd atl slussa över 14 miljarder kronor till militära ändamål!

Man har råd med en aldrig tidigare skådad generositet mot storfinansen genom den väldiga flora av subveniioner som nu ytterligare utvecklas, men man har inte råd med en höjning av barnbidragen.

Moderata samlingspartiet vill begränsa barnbidragshöjningen till 200 kr. Då skulle man, säger partiet, "ge vissa barnbidragsfamiljer ett skattefritt tillägg, nämligen med 400 kr. per barn och år för det tredje och följande barnen i familjen". Men jag måste säga, som flera talare i den här debatten redan har sagt, all del är en lösning som jag inte tror ett dugg på. Detär möjligt alt man därmed skulle kunna locka fram ett och annat exlra barn till världen, men det vore i realiteten all lura människor.

207

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

Vi har en låg nativitet i del här landei, del är rikligl. Men lösningen ligger inle i all nian premierar folk för atl sälta flera barn till väriden.

I dagens läge tvekar många - med rätta! Jag vill påstå atl det vittnar om ansvar. Ärdet underligt all man ivekaraii sälla barn lill världen i ett samhälle där man inte ens är garanterad den elementära mänskliga rättigheten, rätten till arbele? Är del underligt atl man tvekar när man befinner sig i elt samhälle som på en rad områden kännetecknas av kris och upplösningslendenser, när man inle vet om det finns en daghemsplals när del blir dags, osv.?

Det avgörande förell samhälle som vill ta emot flera barn är att man på alla områden skapar ett barnvänligt klimat - på del ekonomiska, sociala och även kulturella området. Det måste finnas daghemsplatser för alla och trygghet inför morgondagen. Man måste på bred front gå in för all förbättra barnfamiljernas villkor. Del måsle på sikt vara den enda riktiga målsättningen, men den ryms inte i den moderata filosofin. Den går inle ihop med svångremspoliliken.

Regeringen har i sin proposition sagt att en konsumtionsökning på ca 2 96 skulle vara en rimlig avvägning. Men det är mycket tveksamt om de åtgärder som regeringen går in för får den blygsamma effekten. Det kan lika gärna bli en motsatt utveckling.

Vi har i vår molion och i andra sammanhang pläderat för en ökning av konsumtionen. Vi har gjort del av flera skäl. Om medborgarna minskar sin konsumtion, blir följden atl produktionen avtar. Folk köper mindre. Det blir minskad avsättning för de varor som produceras, och det hjälper verkligen inte upp sysselsätlningen. Vi anser därför att barnbidragen bör höjas belydligl mer än vad utskottet och regeringen vill gå med på. Vi ser det helt enkelt som en av flera delar i kampen för att försvara arbetarklassens standard.

Jag yrkar bifall till vår molion nr 98.

208

ARNE MAGNUSSON (c);

Herr lalman! I socialförsäkringsulskottels belänkande nr 13 vid innevarande riksmöle behandlas den del av proposition nr 50 om inrikiningen av den ekonomiska politiken som rör förslagel om ändring av det förlängda barnbidraget och studiebidraget. Förlängt barnbidrag lill studerande över 16 år i grundskola och studiebidrag lill studerande mellan 16 och 19 år i gymnasial utbildning utgår nu med 188 kr. per månad. 1 propositionen föreslås alt det allmänna barnbidraget fr. o. m. den 1 januari 1979 ökas med 240 kr. per år och barn från nuvarande 2 260 kr. till 2 500 kr., eller med 20 kr. per månad. Då det förlängda barnbidraget och studiebidraget till sina belopp bör överensstämma med det allmänna barnbidraget föreslås i propositionen även,här en ökning med 20 kr. per månad från nuvarande 188 kr. till 208 kr. /'

Inom centern är vi väl medvetna om all både barnfamiljer och studerande är i behov av ett ökat stöd, varför vi tillstyrker propositionens förslag, vilka vi i nuvarande situation anser vara väl avvägda och helt överensstämma med vad redan trepariiregeringen var överens om. Vi har här alt ta hänsyn till förut nämnda behov men också till kostnadssidan och till risken för en ökad

inflation. Vi har med all säkerhet atl se fram mol ett rätt stort budgetunderskott, vilket någon gång ändå måste belalas, och vi har inie minst all ta hänsyn lill den risk för en ökad inflalion som jag förut talade om.

Vi från centern anser att ingenting kan vara mer förödande för barnfamiljer med begränsade inkomster eller för studerande som måste lila lill dessa bidrag under sin studietid än en ökad inflation. Därför måsle de åtgärder som vidtas för all öka dessa gruppers köpkraft vara så avvägda all de inte genom en ökad inflalion omedelbart urholkas utan verkligen leder lill en varaktig köpkraftsökning.

Herr talman! Del är med anledning härav som jag yrkar avslag på socialförsäkringsulskottels hemställan i dess belänkande nr 13 och bifall lill reservationen 1 i samma betänkande, vilken är undertecknad av centerns och folkpartiets representanter i utskottet.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

YVONNE HEDVALL (m);

Herr talman! Av socialförsäkringsulskottels belänkande nr 13 framgår att samtliga partier i utskottet är hell eniga om alt studiebidraget och det föriängda barnbidraget måste höjas. Men sedan är del slut med enigheten mellan partierna. Betänkandet upptar inle mindre än fyra olika förslag lill beloppsgränser.

I propositionen har föreslagits att bidragen skall höjas med 20 kr. per månad. I en socialdemokratisk molion föreslås höjningen bli 42 kr. per månad och i vpk-motionen föreslås en höjning med 73 kr. per månad. Som en konsekvens av yrkandet i motionen 91 av Gösta Bohman m. fl. har i motionen 92 -även den med Gösta Bohman som första namn -föreslagits en något mindre höjning av studiebidraget och det förlängda barnbidraget än vad som föreslagits i propositionen.

Statsrådet Wikström har meddelal alt han i början av näsla år ämnar föreslå riksdagen en reformering av stödet till de 18-19-åringar i gymnasial utbildning som nu erhåller studiebidrag inom studiehjälpen. Dessutom kommer troligtvis denna reform att kunna träda i kraft redan den 1 juli nästa år. Del är bl. a. mot bakgrund av della som vi i den moderata moiionen har föreslagit alt höjningen skall sättas lill 17 kr. per månad, en minskning med 3 kr. per månad i förhållande till propositionens förslag. Men därulöver föreslår vi i motion 92 - som en given följd av förslagel i molion 91 - alt elt särskilt skattefritt flerbarnstillägg med 400 kr. per barn och år skall utgå fr. o. m. det tredje barnet till familjer där tre eller flera barn under 18 år är berättigade till studiebidrag eller föriängl barnbidrag.

Samtliga de i motionen väckta förslagen har avstyrkts av utskottet. Delta finner jag en smula märkligt, bl. a. mol bakgrund av atl riksdagen föreu drygt halvår sedan-i maj 1978-enhälligt biföll socialutskottets betänkande 1977/ 78:32 och därmed i princip beslöt atl åtgärder snarast bör vidtas med anledning av den oroande befolkningsutvecklingen.

Motion nr 92 utgår dock inte ifrån alt de förslag vi väckt i sig skulle ha någon inverkan på den brydsamma nativitetssiluationen utan är snarare att betrakta som en markering och en inriktning all ta fasta på för framtiden. Del

209

14 Riksdagens protokoll 1978/79:54-55

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

är nämligen ingen nyhet för oss all många flerbarnsfamiljer i dag lever under ytterst knappa ekonomiska förhållanden.

Herr talman! Dessa frågor har hell nyligen diskuterats här i kammaren, varför jag inte har för avsikt alt fördjupa mig vidare i vare sig befolkningsfrågan eller flerbarnsfamiljernas ekonomiska situation. Jag vill bara peka på alt dessa frågor har betydelse även när vi skall falla beslut om studiebidraget,

Mol bakgrund av detla har Allan Åkerlind och jag reserverat oss mot socialförsäkringsutskottets hemställan till förmån för de förslag som lagts fram i den moderala motionen.

Jag yrkar bifall lill reservaiion nr 2 i socialförsäkringsuiskottels belänkande nr 13. Om denna avslås kommer jag all stödja reservaiion nr 1,

210

SVEN ASPLING (s);

Herr talman! Socialförsäkringsuiskoltet har i sitt belänkande 1978/79:13 behandlat den del av proposilionen 50 som innefattar förslag om höjning av det förlängda barnbidraget och studiebidraget inom studiehjälpen, 1 samband därmed har ulskotlet också helt eller delvis behandlat två partimoiioner från socialdemokraterna, en motion från moderata samlingspartiet och en molion från vänsterpartiet kommunisterna.

Den ena av de behandlade socialdemokraliska motionerna, 1978/79:2, väcktes vid riksmötets början och innefattade förslag lill omedelbara åtgärder för alt stärka barnfamiljernas ekonomi, bl, a. genom att ett extra belopp om 375 kr. till det föriängda barnbidraget och studiebidraget skulle utbetalas under hösten 1978. Genom att den borgerliga majoriteten i utskottet inte tillät att detla förslag prövades förrän i samband med behandling av den förevarande propositionen, kunde de exlra åtgärderna inle genomföras i tid. Vi har därför ånyo fört fram förslag om höjda föriängda barnbidrag och studiebidrag i anledning av proposilion 50, men nu som en permanent förstärkning av dessa barnstöd.

Del föriängda barnbidraget och studiebidraget inom studiehjälpen utgår som bekant med samma belopp per månad som det allmänna barnbidraget och ulgör en fortsättning av detla barnstöd i del fall barnet studerar efter fyllda 16 år. Överensstämmelse föreligger också mellan socialförsäkringsulskottels förslag till höjning av de båda stödformerna lill studerande ungdomar över 16 år och socialutskottets förslag lill höjning av barnbidraget.

Socialutskottels betänkande har ingående behandlats här. Jag skulle tro all herr lalmannen vid denna tidpunkt på kvällen inte har några invändningar om jag nu avser att i hög grad förkorta miu anförande. Då vill jag bara säga att samma skäl för uiskottets ståndpunkt som socialutskottels talesman Göran Karlsson framfört kan från min sida åberopas i en debatt om socialförsäkringsutskottets betänkande 13.

Jag hänvisar alltså till socialutskottets talesman Göran Karissons inlägg här tidigare. Med det anförda, herr lalman, ber jag atl få yrka bifall lill socialförsäkringsutskotlets hemställan.

BRITTA BERGSTRÖM (fp);

Herr lalman! De olika förslagen om höjning av studiebidragen och det föriängda barnbidraget ansluter sig till resp. partiers förslag om höjning av det allmänna barnbidraget. Del är en gammal princip, och jag menar alt del inie finns anledning att ändra den principen i del här sammanhanget.

Tidigare i dag har Kersti Swartz framhållit, i anknytning lill socialutskottets betänkande, atl regeringens förslag till höjning av barnbidraget är väl avvägt. Samma sak sade Arne Magnusson fören liten stund sedan. Jag instämmer i det och tillstyrker regeringens förslag om höjning av studiebidraget och det förlängda barnbidraget till 208 kr. per månad.

Jag yrkar bifall till reservationen 1 vid socialförsäkringsutskotlets betänkande nr 13.

Men ulöver delta skulle jag vilja säga ell par ord i anknytning till diskussionen om befolkningsutvecklingen - det harju framhållits att del föds så litet barn i landet-och moderaternas förslag i del sammanhanget all ge ell extra tillägg till fierbamsfamiljer. Jag är medvelen om all familjer med många barn kan ha det ekonomiskt besvärligt, men jag är inle så alldeles säker på att den väg som moderaierna föreslår är den rätta alt gå. Jag tror atl det är väldigi viktigt atl man har ett ordentligl beslulsunderiag, om man vill vidtaga åtgärder.

Låt mig påminna om vad en förelrädare för statistiska centralbyrån sade i elt nyhetsprogram för några dagar sedan i TV. Han talade om atl man håller på med sådana här studier och nämnde atl del ser ul som om det skulle vara så, atl det är flera familjer än tidigare som nu inte skaffar sig några barn alls och att del är della som gör atl del föds så pass få barn i landei. Bakgrunden till alt många familjer inte skaffar sig barn är mycket komplicerad, och någon diskussion på del områdei tänker jag inle ge mig in på i dag - del skulle föra alldeles för långt.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. //?.

YVONNE HEDVALL (m) kort genmäle;

Herr lalman! Till fröken Bergström vill jag säga alt vad som är den rätta vägen när del gäller all hjälpa upp flerbarnfamiljernas ekonomiska siluation har inte heller vi uttalat oss om vare sig i vår motion eller i reservationen på denna punkt. Vi har inte gjort anspråk på atl våra förslag skulle vara på något sätt de rälta lösningarna, men vi har sagt att detta aren väg - en början om än en blygsam sådan. Kanske är det en början i rätt riktning.

BRITTA BERGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan dock bara tolka förslaget så, atl man konstaterar att familjer väljer att nöja sig med två barn och att man då skulle ge så alt säga elt ekonomiskt tillägg för varje barn utöver dessa två. Säger man att förslagel på detla sätt är en början och undersökningar sedan visar att del inte alls är rätt väg att fortsätta på när del gäller alt lösa problemen, så kan det visa sig svårl att återvända. Man har under sådana förhållanden startat med fel insals.

211

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

YVONNE HEDVALL (m) kort genmäle:

Herr lalman! Fröken Bergsiröm har kanske helt enkelt hängt upp sig lilet för mycket på all delta skulle vara en lösning av befolkningsfrågan, men det har vi aldrig påstått alt förslaget skulle vara. Vad vi säger är all det kan underlätta den ekonomiska situationen för flerbarnsföräldrarna, del är del vårt förslag har syftat till. Vi tror icke atl vi med detta kan lösa befolkningskrisen.

212

ERIK JOHANSSON i Simrishamn (s):

Herr lalman! För arbetarrörelsen har det alllid varit en viktig och central fråga att bereda arbete och därmed en meningsfull tillvaro för människorna i vårt samhälle.

I samverkan med den fackliga rörelsen har socialdemokralin i såväl regeringsställning som opposition byggt upp en arbetsmarknadspolitik som värnar om människornas sysselsältning, regional utveckling och stigande välfärd i vårt samhälle. Samhällets insaiser måste i hög grad bygga på aktiv näringspolitik och ekonomisk politik i samverkan med utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken.

Debatten här i kammaren i dag har bekräftat della samband. Jag finner inle anledning all ytterligare kommentera den debatten, utan begränsar mig till all ansluta mig till de inlägg som gjorts av de socialdemokraliska talarna i debatten.

Vi hade i våras en utförlig debatt här i kammaren om ungdomsarbetslösheten. Debatlen var föranledd av förslag från den dåvarande borgerliga trepariiregeringen i en proposilion signerad statsråden Wirién och Mogård. Från socialdemokratiskt håll ställde vi oss åtskilligt kritiska till vad som då föreslogs från regeringshåll. Vår kritik kan sammanfattas så atl vi inte kunde finna alt regeringsförslagen innebar att man log några nya grepp för att lösa problemen med ungdomsarbelslöshelen. Förslagen föreföll närmasl ha lill syfte att samordna redan pågående aktiviteter. Det var/inte fråga om att avdela några nya resurser för alt komma till rätta' med problemen. Med anledning av nämnda proposilion i våras lade vi i en pariimotion fram förslag i 25 punkter om konkreta åtgärder. Bortsett från ett par punkier blev våra förslag i, kan man säga, vanlig ordning nedvoierade av den borgerliga majoriteten, som föriiiade sig till de riktlinjer som dragits upp i propositionen. Detta är så mycket mer anmärkningsvärt som utskottet gjorde bedömningen att arbetslösheten bland unga skulle öka framemoi sommaren 1978. Men man drog inte de prakliska konsekvenserna av denna, som det skulle visa sig, riktiga prognos.

Våra farhågor kom alt besannas långt mer än vi väntat. Än värre är atl regeringens och den borgerliga majoritetens agerande drabbar de unga.

De nya riktlinjerna trädde i kraft med ingången av tredje kvartalet i år. Under den perioden nådde ungdomsarbelslöshelen högre tal än någonsin tidigare. Del inlräffade med en regering sammansatt av de partier som åren före regeringstillträdet sloltserade med att det var de som hade ställt upp del allmänt accepterade målet all alla ungdomar som lämnar skolan skall

garanteras praktik, arbele eller fortsau utbildning. Mol bakgrunden av de drastiskt ökade arbetslöshetstalen under sommaren och förhösten fann vi socialdemokraler det nödvändigl alt på ny tt aklualisera en rad åtgärder för alt komma lill rälta med ungdomsarbetslösheten. Vi gjorde det i den vid riksmötets början väckta motionen nr 2. Liksom i våras spänner våra förslag över ell brett register av åtgärder av både utbildnings- och arbetsmarknads-politiskt slag.

De krav vi har ställt är;

"De utbildningspolitiska inslagen utgörs av förslärkning av den uppsökande studie- och yrkesorienteringen (SYO), utvidgning av verksamheien med SSA-råd (planeringsråd) lokalt, regionalt och centralt. De i höst inledda försöken med individualiserad utbildning åt vissa ungdomar varvad med praktik bör bedrivas i alla kommuner och inte bara i begränsad skala. Särskilda insatser bör också göras för all handikappade ungdomar skall kunna della i denna utbildningsform och speciella resurser bör avsättas för alt på annat säll la hand om sociall handikappade ungdomar. Därulöver lar vi upp frågor om meritvärdet av vissa kurser i arbetsmarknadsutbildningen vid ansökan om utbildning i gymnasieskolan saml om kartläggning av de ungas samlade utbildningsbehov med sikte på nya kurser i gymnasieskolan för intagning på vårterminen.

Den arbelsmarknadspolitiska delen utgörs av förslärkning av arbetsmarknadsverket med 150 nya tjänster och vissa åtgärder för att underiätta för unga förtidspensionärer alt återgå lill arbetslivet. Vidare ingår att praktikbegreppet skall definieras i lagen om anställningsskydd och atl praklikplatser skall kunna tas fram med slöd av den s. k. främjandelagen. Försök bör också göras med all ålägga privata och offenlliga arbetsgivare alt utarbeta planer för beredskapsarbeten åt unga. Slutligen begärs att inslag av handledning, yrkesvägledning, förmedlingskoniakler m. m. skall ges åt alla ungdomar som sysselsätts i beredskapsarbeten."

Utskottsmajoriteten avstyrker förslagen i vår motion av tvä skäl. Man säger sig konstatera att de åtgärder vi föreslår i huvudsak aren upprepning av de förslag vi presenterade i våras. Men självfallel håller vi fast vid förslag som vi anser vara sakligt väl underbyggda. Jag vill påminna om atl våra förslag i stor utsträckning ulgår från uppslag som fördes fram förra hösten av sysselsällningsulredningen och som mot bakgrunden av den utveckling jag nyss skisserade är lika aktuella nu. Vidare är det så att del program vi vill genomföra också innesluter åtgärder som bedömts som angelägna av delegaiionen för ungdomens sysselsättningsfrågor, DELFUS, och därför aktualiserats av delegationen tidigare i höst. Det är den delegation som tillsattes av regeringen på initiativ av socialdemokraterna förra hösten.

Vidare hänvisar utskottsmajoriteten till regeringens åtgärdsprogram som presenterades lidigare i höst. Enligt det programmet skall, har del anförts, uppemot 100 000 ungdomar kunna tas om hand i olika former av utbildning samt praktik- och beredskapsarbeten, I vår reservation lill utskottels betänkande finner vi del i och för sig tillfredsställande atl regeringen beslutat om åtgärder. Men man borde ha lyssnat lill våra varningar i våras och planerat

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

213

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

214

i tid. Nu kan vi inte befria oss från misstanken au arbetslöshetstalet för ungdomar i augusti i år, 54 000 - det högsia någonsin under 1970-lalel - blev en larmsignal som fick regeringen alt komma lill insikt om alt något måsle göras.

Enligt vår bestämda mening är regeringens åtgärdspakel inte tillräckligt, ulan det behöver kompletteras. Det är bra om man försöker mildra verkningarna av ungdomsarbetslösheten i vinter. Men man kan knappasl räkna med att problemen är lösla därefter.

Som utskottet med rätta påpekade i våras finns det anledning till oro även på längre sikt, eftersom de årskullar av 16-åringar som nu och en bit in på 1980-talel lämnar grundskolan kommer att vara betydligt större än motsvarande årskullar under den gångna delen av 1970-talet. Della ökar kraven på utbildnings- och arbelsmarknadspolitiska insatser. I vårt program finns därför en rad inslag som får verkan även på längre sikt.

Della är av avgörande betydelse därför atl arbetslösheten får allvariiga följder när den drabbar unga människor. Arbelslöshel och otrygghet kan prägla en hel generations inställning till samhället. Det är förståeligt om ungdomarna underkänner ett samhälle som inte kan ta till vara deras arbetsvilja. De känner sig överfiödiga, och många förlorar tron på sig själva.

Herr talman! Med hänsyn till den omfattande deball vi hade i våras om ungdomsarbetslösheten och lill de inierpellalionsdeballer i ämnet som förekommii lidigare i höst skall jag begränsa mitl inlägg i denna del lill det nu anförda. Jag finner dock anledning all underslryka kravei i vår molion på förstärkning av arbetsförmedlingens resurser. I detta ligger en förutsättning för atl vi skall kunna förverkliga de arbetsmarknadspolitiska besluten. Åtgärdema måsle utformas så att man erhåller en individuell service vid arbetsförmedlingen.

Arbetslösa ungdomar har större behov av personlig vägledning än de flesta andra arbelssökande. De saknar arbetslivserfarenhet, en stor del är osäkra i sitt yrkesval. En del befinner sig kanske också i en svår social situation. Det krävs ofta en tidsödande verksamhel av arbetsförmedlarna för atl stödja och hjälpa dessa ungdomar.

Det gäller alt i förtroliga samtal med ungdomarna klariägga deras situation, skapa inlresse och ge tilltro lill deras förmåga att gå ut i förvärvslivet och möta de uppgifter som väntar. Det är bl. a. genom personliga insatser från arbelsförmedlarnas sida dessa problem kan lösas.

Jag ber därmed alt fö yrka bifall lill reservationen 3 av Bengt Fageriund m.fi.

Avslutningsvis skall jag med några ord motivera vårt ställningslagande till yrkandet i vpk-motionen I om bevarad sysselsällning inom textilbranschen motsvarande 2 000 årsarbeten. Som framgår av vårt särskilda yttrande till betänkandet har vi inte ställt oss bakom det motionsyrkandet, därför att vi anser att det behövs andra grepp än de vpk har föreslagit i motionen för att komma till rätta med svårigheterna inom textilbranschen. Vårt ställningstagande kan alltså inte tolkas som atl vi inte vill erkänna de svåra problemen

inom denna bransch. Tvärtom har vi länge drivit kravet påen samlad plan för tekoindustrins ulveckling. Del har vi nu fåll gehör för. Med anledning av en molion från vårt parti har näringsutskottel enhälligt i sitt nyligen avgivna betänkande nr 16 uttalat sig för all den lill våren aviserade propositionen om lekoindustrin bör innehålla en övergripande plan för samhällets insatser på lekoområdel såväl på kort som på lång sikt. Det är, herr lalman, min förhoppning att denna plan snabbt arbetas fram. Situationen inom denna bransch motiverar detla.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m.m.

JAN-IVAN NILSSON (c):

Hert lalman! Vårt land har i jämförelse med många andra länder en hög förvärvsgrad bland befolkningen och enjämförelsevis låg arbetslöshet. Atl vi nått därhän beror nog på att partier och organisationer prioriterar sysselsätlningen som en förslahandsfråga och på all stal och kommun satsar förhållandevis kraftfullt på att rätten till arbete skall kunna bli en realitet för människorna.

Ändå har vi nu mycket stora problem för sysselsäuningen. Det gäller inte minst ungdomen, och jag vill instämma med vad Erik Johansson nyss sade beträffande samhällets ansvar för den. Vi är starkt beroende av världen mnt omkring oss. En fortsatt stark satsning från samhällel är nödvändig. Från cenierns sida har vi sagt all från mitten av 1970-talet lill mitten av 1980-talel fordras minst 400 000 nya jobb. Del är svårt för oss alt begripa all socialdemokraterna försöker förlöjliga en sådan målsättning. Den behöver genomföras för all människor i olika bygder skall ha en någorlunda lika möjlighet atl få arbele. Under trepartiregeringens lid har 60 000 nya jobb kommii lill. Det är kanske värt atl notera delta.

Under 1975 och 1976 drevs en politik som medförde atl vårt land förlorade konkurrenskraft och marknader såväl på export som, hemma. I hög grad var del då fråga om självförvållade svårigheter. Svårigheterna klarades genom ökade insatser från arbetsmarknadsmyndigheternas sida, t. ex. lagerproduktion, ökade beredskapsarbeten och ökad utbildning. Statistiskt sett hade vi myckel gynnsamma siffror att visa upp inför omväriden. Antalet sysselsatta genom beredskapsåtgärder, samhälleliga åtgärder, ökade emellertid undan för undan.

Under slutet av 1976 och under 1977 kom de internationelll omfattande strukturförändringarna på allvar in i vårt näringsliv. Den dåvarande trepartiregeringen tvekade inte att ta samhällets resurser i anspråk för atl rädda sysselsätlningen. Detla har förskaffat oss stora skulder till utlandet, men det var värt sill pris.

Det viktigaste i vårt samhälle är alltjämt alt upprätthålla en hög sysselsättning. Genom exempelvis devalveringar, vilka var hell nödvändiga på grund av den tidigare för lättsinniga politiken, genom borttagande av arbetsgivaravgifter och genom en ansvarsfull lönerörelse m. m. kunde kosinaderna för produklionen i näringslivel begränsas. Därigenom kunde vi sälja vår produktion 1977 och 1978. Sänkningen av löneskatterna har dessulom medfört att kommunerna och landstingen kunnat begränsa sina

215

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

216

skatteuttag. Inflationen har därmed dämpats. Vi har fån en omläggning av den ekonomiska politiken. Tack vare denna är vårt land på väg mot rätt kurs. En viktig förutsättning är emellertid att vi kan dämpa inflationen ännu mer.

Socialdemokraterna har lagt fram sina förslag. Om dessa hade gått igenom skulle - som vi nu i efterhand kan konstatera - näringslivet ha haft åtminstone 20 % högre kostnadsläge enbart på grund av att man inle genomfört devalveringarna och inle frigjort sig från den tyska valulan. Vi skulle dessutom ha haft betydligt högre löneskatter. Man vågar knappast tänka på hur vår sysselsättningssituation skulle ha varil om socialdemokraternas förslag hade gått igenom. Vi skulle naturiigtvis ha haft en myckel högre arbetslöshet och myckel högre landstings- och kommunalskatter.

Genom en ansvarsfull ekonomisk politik skapas grunden för en trygg sysselsällning. Det mesta vad gäller orsakerna till dagens läge i vån land är redan debatterat efter en lång dag. Jag skall därför, herr lalman, nu endast ta upp en fråga som behandlas i arbetsmarknadsutskoltels belänkande nr 15. Del gäller förslagel lill höjda flytiningsbidrag.

Enligt propositionen nr 50 s. 94 anser folkpartiregeringen atl det är "nödvändigt att snarasi förbättra flyttningsbidragen för både definitiva flyttningar och tillfälliga pendlingar mellan två orter". Man tidigarelägger således med ett halvår höjningarna av olika flytiningsbidrag som arbelsmarknadsstyrelsen föreslår för nästa budgeiår,

Närdet gäller höjningen av starthjälpen för ensamstående är den ungefär dubbelt så stor som penningvärdeförsämringen. Arbelsmarknadsutskotlets majoritet måsle här ha en helt felaktig argumentering. Det är här fråga om den mest flyitningsbenägna unga arbetskraften, som man främst försöker påverka atl flytta. Motivet för åtgärden är all öka tempot och omfattningen av den geografiska omflyttningen av människor. Folkpartiregeringen ändrar alltsåinriktningav flyttningspolitiken mitt underett budgetår, Moderateroch socialdemokraler stöder regeringen. Det är desto mer anmärkningsvärt som riksdagen beslutat om elt förslag till en mera decentraliserad regionalpolitik. Det förslaget skall läggas fram om tre fyra månader.

Det förslag som regeringen nu lägger fram om högre bidrag för alt öka den geografiska omflyttningen kommer helt klarl alt motverka åtgärder för en mera aktiv regionalpolitik med prioritering av de svagare orterna. Atl redan från den 1 januari nästa år öka penningbidragen för flyttning innebär givetvis en stimulans att flytta, även om ökningen endast återställer realvärdet från den 1 juli 1977, eftersom inga reella förbättringar med samtidig verkan föreslås för atl öka sysselsättningen där arbelslösheten finns.

Centern föreslår i reservationen 1 vid arbelsmarknadsutskotlets betänkande nr 15 atl realvärdet på flyttningsbidragen återställs men samtidigt alt resurserna ökas för att oönskad flyttning skall kunna undvikas, genom höjningen med 3 milj. kr. till särskilda stödåtgärder i glesbygder på den tilläggsbudget som vi nu behandlar. Del är pengar som vi sparar in genom all endast kompensera för inflationen sedan den 1 juli 1977. Dessutom föreslår vi en förstärkning av resurserna till de regionala utvecklingsfonderna. Den bör

kunna las upp på tilläggsbudget II, som brukar läggas fram samtidigt med statsbudgeten.

Majoriteten i utskoitei torde inte kunna förneka atl folkpartiregeringens förslag innebär stimulans för ökad flyttning. Man försöker komma förbi detla somjag tycker generande fakium genom en ganska slingrande utskottsskrivning. Utskoltels majoritet slår emellertid i skrivningen indirekl fast riktigheten i cenierns motivering i reservationen 1.

Budgeiministern uttalade klart och tydligt i TV för kort tid sedan alt en geografisk omflyttning av människor var nödvändig och alt det är därför som regeringen tidigarelägger höjningarna av flyttningsbidragen. Om folkpartiregeringen avser att förstärka de svagare arbetsmarknaderna med effekt på dagens och morgondagens befolknings- och sysselsättningsutveckling på de svagaste orterna, borde den samtidigt ha föreslagit särskilda regionalpolitiska insatser för dessa. Del är della som också ulskottsmajoritelen menar har belydelse for dessa orter. Men man föreslår inga sådana åtgärder. Tvärtom -man ger slörre bidrag för att flytta bort folk från dessa orter. Centern föreslår däremoi förstärkningar och lidigareläggningar som kan tillgodogöras de svagaste orterna. Del menar vi överensstämmer med en riklig arbetsmarknadspolitik med sikte på en decentraliserad regionalpolitik.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservalionen 1.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

ALF WENNERFORS (m);

Herr talman! Till behandlingen av och debatten om den ekonomiska politiken och skatterna hör också frågorna om de arbelsmarknadspolitiska insatserna. Jag skall i delta anförande begränsa mig till alt kommentera reservalionen 4 som vi moderaler har fogat vid arbelsmarknadsutskotlets belänkande nr 15.

Principen om allas rätt lill arbete är den princip som ligger till grund för det arbele som var och en av oss utför i vår politikergärning. Principen utgör utgångspunkten för alla våra ansträngningar för atl lösa sysselsättningsproblemen. Jag vill särskilt understryka detta därför atl denna princip är ett av kännetecknen för svensk politik. Vi behöver inle resa så långt utanför vårt lands gränser för all upptäcka alt denna princip inle alls är så självklar på alla håll.

Jag vill också understryka delta, eftersom det trols allt finns ett fåtal svenskar som på allvar säger; Inle vill dom där gubbarna i ledighetskom-mitlén ha jobb, inte. Eller också säger de: Det är strunt med dagens ungdom. Dom bara går och drar. Inte vill dom ha jobb, inte.

Hur är det med den principiella utgångspunkten? Vill verkligen alla -varenda människa i det här landet - ha jobb? Ställs frågan på del sättet kan man ibland få elt övertaskande svar: Ja, jag undrar, jag. Vi har en ny grabb på lagret, som inte passar tiderna. Han är ofta sjuk, särskilt på måndagarna. Jag tror att ni känner igen den lypen av kommentarer eller omdömen.

Men frågar man om varje människa verkligen innerst inne vill ha ett jobb, om varje människa har detta grundläggande behov, då instämmer de allra flesta i principen om allas rätt lill arbete. Samtidigt är man, tror jag, medvelen

217

15 Riksdagens protokoll 1978/79:54-55

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

218

om att bakom exempelvis en arbetstagares oinlresse eller likgiltighet på arbetsplatsen ligger en mängd olika orsaker. Det kan vara fråga om en dålig start i barnaåren, det kan ha gått snett i skolan, yrkesvalet blev kanske totalt fel, själva arbetsuppgiften kanske upplevs meningslös, den psykiska eller fysiska arbetsmiljön kan vara pressande, osv.

Jag tror del är vikligt atl då och då påminna oss om principen om allas räll till arbete. Det är inle minst riktigt när sysselsättningsproblemen är så stora som de är och skattebetalarna år efter år måste satsa alltmer på arbelsmarknadspolitiska insaiser. Det är inte minst vikligl atl slå fast den här grundprincipen, när man kritiskt vill granska de arbelsmarknadspolitiska åtgärderna.

Arbetsmarknadspolitiken får inle bli en den svenska politikens heliga ko. Nej, ta bort glorian på kossan! Gå i närkamp med verkligheten utan skygglappar! Se sanningen i vitögat! Är verkligen erfarenheterna av många års arbelsmarknadspolitiska åtgärder enbart goda?

Jag tror att vi får, och bör, erkänna misstagen och diskutera alternativ. Vet ni, bäsla kolleger här i kammaren, all de arbelsmarknadspolitiska insaiserna under 1970-talel kostat närmare 50 miljarder kronor? Budgetåret 1970/71 var kostnaderna för arbelsmarknadspolitiska insalser2,4 miljarder. 1975/76 blev kostnaden 5,1 miljarder. Och budgetåret 1977/78, del som alltså avslutades i somras, kostade närmare 10 miljarder. År 1970 var antalet handläggare vid arbetsförmedlingarna 1 900.1 år är antalet arbetsförmedlare nästan dubbelt så stort, dvs. 3 600.

De här uppgifterna - och de är bara några av dem som finns - belyser verkligen den enorma satsningen på arbetsmarknadspolitiken, på principen om allas rätt till arbele.

Men hur har del egentligen gått? Har varje krona, varje tusenlapp, varje miljon under dessa är satsals på rätt sätt? Kan vi tveklöst svara ja på den frågan?

Vad säger arbetsmarknadsstyrelsen? Ja, arbetsmarknadsstyrelsens senaste verksamhetsberättelse är en alldeles utmärkt utgåva. Där kan vi finna en mängd fakta och synpunkter rörande arbetsmarknadspolitiken. Och vissl nämns där försöksverksamheten inom arbetsförmedlingen. Men det finns inte särskilt mycket av något som skulle kunna uigöra en diskussion om en rejäl omprövning av hela arbetsmarknadspolitiken.

Fören tid sedan slog landshövdingen i Gävleborgs län, Hans Hagnell, larm. Han menar att arbetslösheten, eller utslagningen, som han kallar den, inte sjunker. Del är bra alt vi har kontanlunderstöd till dem som är arbetslösa, säger Hans Hagnell. Det är bra att vi har AMS-ålgärder för de arbetslösa. Del är bra, säger Hagnell all vi har förtidspension när AMS inle förmår längre. Men det hade varit bältre om vi hade haft en sysselsättningspolitik.

1978 års långtidsutredning har i ell avsnitt diskuierai problemen med den minskade rörligheten på arbetsmarknaden. Ulredningen påpekar all om strukturproblemen i det svenska näringslivel skall kunna lösas måsle också kapital och arbetskraft kunna flyttas från dödsdömda förelag till företag som kan bedömas bedriva en lönsam produkiion i framtiden.

Vi moderaler har pekat på de här problemen. I reservalionen 4 vid arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 15 kräver vi en översyn av lillämpningen av de arbelsmarknadspolitiska stödformerna. Jag beklagar atl inte utskottets majoriiei har kunnat vara med på vår hemställan. Man menar i stället atl en sådan koniinueriig översyn ständigt pågår, och som exempel nämns 1974 års arbetslöshetsförsäkringsulredning.

Då måste jag fråga, herr lalman: Var någonstans i det utredningsbetänkandet har delta behandlats på det sätt som vi avser med vår hemställan om en översyn?

I ulskotlsmajoritetens skrivning pekas också på att sysselsätlningsutredningens betänkande kommer snart. Enligl vad jag erfaril skall sluibetänkandei komma i vår, och enligt vad jag också erfarit tycks inte de nya oroande erfarenheterna från ulvecklingen på arbetsmarknaden ha behandlats av ulredningen - det kommer alltså inte med i det betänkandet.

Nej, vi vill alll ha mer av översyn. Här skulle man kunna tillämpa den konservativa metodiken, dvs. att bevara del allra bästa av det gamla i arbetsmarknadspolitiken och väga det samman med det allra bästa av det nya som kan finnas när det gäller de arbelsmarknadspolitiska insaiserna. Vi moderater hävdar alt vi bör fömtsätlningslöst pröva exempelvis i vad mån de arbelsmarknadspolitiska stödåtgärderna underlätter en önskvärd rörlighet mellan förelag och branscher inom en ort eller inom en region. De som inte vill vara med på det här, de riskerar, herr lalman, lilet grand au bli beskyllda för ett reaktionärt tänkesätt.

Med detta, herr talman, ber jag all få yrka bifall lill reservalionen 4.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m. m.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Det är arbetsmarknadsutskottets sak atl pröva regeringens förslag till arbetsmarknadspolitiska insaiser i vinter som en komplettering lill åtgärder inom den allmänna ekonomiska politiken.

Regeringen har av riksdagen begärt en anslagsförstärkning om drygt tre miljarder kronor för att i olika former kunna klara sysselsättningen för 200 000-250 000 personer.

När vi skulle bedöma behovet av insatser i vinter utgick utskottet från lägel på arbelsmarknaden under den gångna delen av hösten. Våra iakttagelser och slutsatser baseras på lägel under iredje kvartalet och oktober månad. Vår bedömning bekräftas av arbetsmarknadsstatistiken från november månad som har blivit tillgänglig försl efter del alt utskottets betänkande förelåg färdigt.

Fortfarande kan hävdas att del råder en hög arbetslöshet och atl vi har svåra strukturella problem inom vissa branscher men å andra sidan också en ökad efterfrågan på arbetskraft inom andra branscher. Allmänt kan sägas att sysselsätlningen i landet har kunnat hävdas. I november är den, liksom lidigare under hösien, högre än moisvarande tid under 1970-lalel. Atl sysselsättningsökningen främst gäller deltidsarbetande har utskottet särskill påpekat, men det är alltså ett faktum att fier människor än lidigare är i arbete under den här delen av året. Den höga arbetslösheten under .sensommaren

219

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. ni.

220

och hösien har under oktober och november kunnal pressas ned och ligger belydligl under nivåerna som rådde i början av 1970-lalet. Varslen om uppsägningar minskar också kraftigt.

Trots tecknen på en begynnande konjunkturuppgång har utskottet samma oro för sysselsättningen i vinter som ligger bakom propositionens förslag. Visseriigen registrerar arbetsförmedlingarna en ökning av efterfrågan på arbetskraft, men det är en uppgång som sker från en låg nivå. Konjunkturnedgången under de senaste åren har slagit särskilt hårt inom industrin. Den återhämtning vi nu räknar med får antagligen inte något snabbt genomslag på sysselsättningen. Erfarenheler från tidigare konjunkturnedgångar lyder på att det kan dröja något år innan en ökad efterfrågan i ekonomin slår igenom på sysselsätlningen. Man kan inte räkna med au sysselsättningseffekterna skall komma snabbare än efter tidigare konjunkturnedgångar. Fortfarande finns stora outnyttjade kapacitetsutrymmen inom industrin. Detta i förening med de svåra strukturproblemen inom branscher som varv, slål och textil kan snarare lala för en långsammare återhämtning än tidigare.

Mol den bakgrund som här har skisserats finns det alltså starka skäl för en omfattande beredskap för att möta de sysselsättningsproblem som kan uppstå i vinter. De förslag till anslagsförslärkningar om drygt 3 miljarder kronor som har förordats i proposilionen har mött ett gott gensvar här i riksdagen och har tillstyrkts av ett enigt utskott.

I propositionen läggs också fram förslag belräffande lillämpningen av vissa arbelsmarknadspolitiska stödformer. Ett par av förslagen går ut på att tidsbegränsade stödformer som det s. k. 75-procenlsbidragel och äldrestödet i lekoindustrin skall få användas även under första halvåret 1979. Även dessa förslag om förlängning har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

Av det sagda framgår att arbetsmarknadsutskottet i allt väsentligt är ense. Del gällerdet föreslagna anslaget på3 135 milj. kr.,därärenigheten total. Och när del gäller insatsernas uppläggning och inriktning är samstämmigheten mycket betydande. Sett i ljuset av regeringens massiva arbetsmarknadspolitiska satsning ler sig de fyra reservationerna som är fogade till betänkandet som marginella.

När det gäller reservation nr 1 så emanerar den från moiionen 114 av Jan-Ivan Nilsson m. fi. centerpartister, som har yrkat avslag på propositionens förslag om flytiningsbidrag. Man har hävdat atl de pengar som sparas på detla säll i stället skulle användas för regionalpolitiska åtgärder. Ja, låt oss försl se på förslaget i propositionen.

Regeringen har föreslagit förbättringar av några av formerna för slöd lill dem som nödgas söka anställning på annan on än hemorten. Sålunda föreslås alt starthjälpen räknas upp med 500 kr., att traktamentena höjs, alt fria hemresor skall kunna medges två gånger i månaden i stället för som nu en gång i månaden saml alt flyttningsbidragen skall kunna ges generellt lill dem som är anställda vid företag som har varslat om uppsägningar, vare sig den som vill flytta är berörd av varslet och därmed hotad av arbetslöshet eller ej. Till den delen av propositionen sade molionärerna nej.

Under utskottsbehandlingen har molionärerna emellertid tänkt om. I väsentliga delar är de nu beredda atl slälla sig bakom regeringens förslag. I sin reservation prutar de något på höjningen av starthjälpen för en kategori flyttande, nämligen de ensamslående. Och de vill inle heller vidga kretsen av dem som är berättigade lill flyttningsbidrag: Delta innebär att vi i utskottet är eniga om atl de som tvingas flytta för alt skaffa sig sin försörjning skall få göra flyttningen på rimliga ekonomiska villkor. Men vi är också eniga om all det inte är flyttningspolitiken som skall lösa sysselsättningsproblemen i skogslänen och andra delar av landei utan regionalpoliliska insatser. Mot den bakgrunden är det all beklaga atl centerns företrädare i utskottet inle har kunnat ansluta sig lill majoritetens linje fulll ut utan i en reservaiion markerat en särmening, som är en försämring för en del av dem som av olika skäl måsle flytta från hemorten.

Jan-Ivan Nilsson gjorde här i sitt ekonomiska och regionalpolitiska inlägg en hänvisning till trepartiregeringens insatser på det arbelsmarknadspolitiska området. Den politiken fortsätter underden nuvarande regeringen. Det aren politik där del sker ökade insatser.

Jan-Ivan Nilsson är kritisk lill propositionen, men ansluter sig lill vissa delar av den. Han säger all det är förvånande att folkpartiregeringen under pågående budgetår har gjort den här förändringen. Man skulle kunna traveslera hans uttalande och säga alt centerpartisterna under pågående utskottsbehandling gjort en hel del förändringar i del egna förslaget. Det var ju så i första vändan alt man från cenlerhåll yrkade avslag på den här delen av propositionen. I andra vändan anslöt man sig, låt vara lill enbart 70 % av del ursprungliga förslagel. När man nu lyssnar till Jan-Ivan Nilssons inlägg funderar man på om Jan-Ivan Nilsson ändå inte för andra gången är inne på elt avslagsyrkande.

Samme talare efterlyste regionalpolitiska satsningar. Ja, visst behövs del oerhörda satsningar - vi skall återkomma till det. Men förslaget från centerpartiet att nu med 3 milj. kr. klara av dessa problem imponerar knappast. Det löser verkligen inte problemen.

Vpk har för sin del accepterat de föreslagna förbättringarna av flyttningsbidragen men ville au bidragen i fortsättningen skall finansieras genom en arbetsgivaravgift, som de kallar för strukiuravgift. Utskottet har inle funnit skäl all man skall frångå nuvarande finansiering via statsbudgeten och avstyrker därför motionen.

I moiionen 72 av Hans Nyhage yrkas avslag på regeringens förslag beträffande äldrestöd till tekoföretag inom Eiserkoncernen. Den moiionen har följts upp i utskottet av moderala samlingspartiets företrädare i reservationen 2. Utskottet har i belänkandel redovisat de kapitaltillskott på 190 milj. kr. som Statsföretag AB fick 1977 för atl bilda en tekokoncern med Eiser som moderbolag och samiidigi rekonstruera företagsgruppen. Den beräkning som gjordes byggde på alt statliga lån eller bidrag under åren 1978 eller 1979 inte skulle ges. Samtidigt uttalades atl en snedvridning av konkurrensförhållandet mellan staten och ett tekoförelag bäst hindrades genom all statliga förelag fick samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som övriga

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

221

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

222

företag. När delta ställningstagande gjordes var förutsättningen all äldre-slödel till icke statliga lekoförelag skulle upphöra i och med utgången av 1978. Om nu äldrestödel förlängs, som regeringen har föreslagit, under första halvåret 1979, harju dessa lidigare förutsättningar för bedömningen av Eisers ställning till övriga förelag i branschen ändrats. De moderata reservanterna anser inte all man skall ta någon hänsyn till delta ändrade förhållande ulan menar att propositionens och utskoltels resonemang ger ett konstlat intryck. Från utskoltels sida vill vi väl med samma rätt hävda alt just att inte göra anpassning lill den förändrade verklighet vari dessa tekoföretag har atl verka ger ett konstlat intryck. Denna anpassning till en ny situation med anledning av det föriängda äldrestödel är inle något avsteg från den huvudprincip som motionärer och reservanter säger ligga till grund för au yrka avslag på proposilionen i denna del. Utskottet biträder alltså proposilionen om det s. k. äldrestödel till företag inom Eiserkoncernen.

Också här finns det en kommunistmotion, och där yrkas på en sysselsältningsgaranti som enligl motionärerna skulle kunna motsvara 2 000 årsarbeten inom textilbranschen. Näringsutskottet har i ett yttrande avstyrkt det förslagel, och vi har i arbetsmarknadsutskottet kommit lill samma ståndpunkt och kan alltså med samma motivering som näringsutskottet yrka avslag på motionen nr I.

I våras fattade riksdagen beslut om riktlinjer för åtgärder mol ungdomsarbetslöshet i anledning av ell regeringsförslag, signerat i utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen. Mot den bakgrunden har regeringen nu i september beslutat om ett åtgärdsprogram, som är avsett att ge utbildning, praktik eller sysselsättning åt 100 000 ungdomar i vinter.

Gymnasieskolans intagningskapacitel har ökal med drygt II 000 årselev-platser. En del av dessa platser är avsedda för specialkurser som är kortare än elt år eller för kortare yrkesinriktade kurser. Den kommunala vuxenutbildningen har fött ökade möjligheter att anordna yrkesinriktade gymnasiekurser, och lärlingsutbildningen ökas väsentligt. Liksom tidigare kan ungdomar fö gå in på lediga platser vid AMU-centra. Utbildning inom företag kan medges under en tid av upp till ett år. För alt öka beredskaps- och praklikarbetena hos både stal, landsting och kommuner saml också hos de privata företagen och organisationerna har man vidtagit särskilda åtgärder. Regeringsbeslut från juni och september har medgell arbetsmarknadsverket alt anställa sammanlagt 600 arbetsförmedlingsaspiranter. Delta samlade grepp beräknas kunna ge jusl 100 000 ungdomar en meningsfull sysselsättning i vinter. Det är en myckel stor satsning, och den är också ett uttryck för ansvarsfull politik jusl gentemot ungdomar som är eller riskerar att bli ulan arbete. Erik Johansson i Simrishamn, som kommenterade det här avsnittet, hävdar att regeringen inte hade lagit nya grepp ulan att det närmast är fråga om samordningsinsatser, förstärkningar etc.

Han lalade också om alt man borde göra en siarkare satsning på de handikappade. När det gäller del sistnämnda kanjag erinra om atl det jusl har lagts fram en proposition som utskottet för anledning all ta ställning till. Vi för sedan återkomma till den frågan.

Del kan väl inte vara så betydelselöst all man ändå har anställt 600 nya befattningshavare inom arbetsmarknadsverket - vilket skett mellan vårriksdagen och höstriksdagen, dvs. under den tid då Erik Johansson menade alt man borde ha använl både de allvarliga signalerna i motionen från i våras och den verklighet man kunde iaktta som en utgångspunkt för att göra något specielll.

I den motion om åtgärder inom den ekonomiska politiken för att förbättra sysselsätlningen som socialdemokraterna lade fram vid riksmölels början finns också ett yrkande om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Delta yrkande innesluter i sig en rad åtgärder som spänner över såväl utbildningspolitiken som arbetsmarknadspolitiken - däri har Erik Johansson alldeles rätt. Men utskotlet har konstaterat att socialdemokraternas program i alll väsentligt överensstämmer med de förslag som socialdemokraterna lade fram i den partimotion i våras med anledning av proposilionen om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet som jag nyss apostroferat. Utbildningsutskottet har gjort samma bedömning som vi. Utbildningsutskottet har nämligen beretts lillfälle alt yttra sig över socialdemokraternas i höst framlagda motion i denna del. Utskottet har emellertid avstått från atl yttra sig och har hänvisai lill det yttrande som man avgav till arbetsmarknadsutskottet i våras. Situationen är därmed oförändrad. Både utbildnings- och arbetsmarknadsutskotten har alltså avstyrkt del socialdemokratiska programmet.

Ulan atl ingå på enskildheterna i det socialdemokratiska förslagel vill jag här slå fast att det enligl min uppfattning inte råder skilda meningar om att kraftfulla åtgärder måsie vidtas för att man skall komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Massivare insatserän någonsin görs nu föralt hjälpa ungdomar med sysselsättningssvårigheter. Det börjar också ge resultat. Arbetslösheten, som var hög under sensommaren och förhöslen, minskar nu även bland ungdom månad för månad. Antalet arbetslösa ungdomar var i november 32 000. Det är au observera att det är en genomsnittssiffra för november månad under hela 1970-lalet. Då får vi inte glömma, Erik Johansson, all vi har haft en exceptionell lågkonjunktur, som slår myckel hån när det gäller årets novembersiffra. Därmed är del inte sagt att det är en siffra som vi kan slå oss lill ro med. Man kan kanske säga atl den aniyder att det möjligen finns en gräns för vad man kan nå med arbelsmarknadspolitiska åtgärder och all arbetsmarknadspolitiken aldrig kan bli rikligt framgångsrik ulan en bättre spontan efterfrågan på personal än vi har i dag. Då är vi inne på de frågor om ulformningen av den ekonomiska politiken som har diskuterats så livligt under hela denna dag.

Av den dubblerade socialdemokraliska partimotionen återstår inte särskilt mycket, och därför blir också s-reservationen nr 3 nog så tunn. Den har en svepande formulering om alt åtgärderna satts in sent och att regeringens åtgärdspakel inle skulle vara tillräckligt. Till del är alt säga all socialdemokraterna har inle gått längre än regeringen när det gäller den ekonomiska satsningen. När det gäller de egna s-förslagen, som skulle ge de påstådda effekterna på lång sikt, lyser de konkreia förslagen med sin frånvaro. Utskottet har heller inte låtit sig övertygas, och därför kan man inte biträda

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

223

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska poUtiken m.m.

IIA

yrkandet nr 17 i motionen 2.

Ulskotlet tar i den avslutande delen upp tre molioner som berör inriktningen av de arbelsmarknadspolitiska stödinsatserna men utan atl rikta någon invändning mot omfattningen av dessa.

Moderata samlingspartiet vill ha en översyn av tillämpningen av stödinsatserna, som anses hämma den nödvändiga fiexibiliieten på arbelsmarknaden.

Vare sig man läser moiionen eller reservationen i ämnet som finns fogad till utskottets belänkande blir man inle klok på vad motionärer och reservanter är ute efter. Den kritik mol arbetsmarknadspolitiken som finns inlindad har inte konkretiserats i något avseende.

Alf Wennerfors, som här kommenterade motionen och reservalionen, hade en del fältrop: Nu är det dags all la bort skygglapparna! Han kommenterade även arbetsmarknadsstyrelsens uibyggnad - "denna enorma satsning"! Det är en helt riktig iakttagelse. Men del läl som om Alf Wennerfors närmast beklagade denna satsning, och han frågade; Kan vi tveklöst säga ja lill allting som arbelsmarknadsstyrelsen har gjort? Nej, del kan vi säkerligen inle. Men om en och annan krona har använts felaktigt får della inte bli något av de obotfärdigas förhinder när vi måsle göra de siora satsningar som också Alf Wennerfors är beredd att vara med om.

Molionärerna aniyder att man skulle kunna föra in litet konservativ ideologi genom alt bl. a. sikta på en slörre rörlighet. Del finns naturligtvis anledning att rörligheten skall finnas med. Men den får ju inte vara det enda, och det får också vara inom myckel måttliga gränser.

Utskottet för sin del har fölt nöja sig med alt peka på de kraftiga inslag i arbetsmarknadspolitiken som finns för alt underlätta den yrkesmässiga rörlighet som motionärer och reservanter synes förespråka. I övrigi hänvisar vi lill den omfattande utredningsverksamhet som pågår på arbetsmarknadsområdet.

Vpk vill alt arbetsmarknadsutbildningen skall läggas upp så all den kan garaniera arbele i ulbildningsyrkena. Vi har hänvisai lill att all utbildning måsle anpassas till efterfrågan på arbelsmarknaden och atl planering av utbildningen får inriktas härefter. Atl ge en absolut garanti är enligt vår mening inle möjligl. Vidare vill kommunisterna att beredskapsarbetena skall inriktas så alt de främjar utvecklingen av näringslivel i eftersatta regioner genom att bygga ul industrierna jusl där. Därmed har man ju glidit in på insatser och uppgifter för regional- och industripolitik. Vi menar atl beredskapsarbeten med uppgift atl ge temporär sysselsättning inte lämpar sig särskill för insatser av del slag som motionärerna önskar. Ulskotlet har också avstyrkt den kommunistmolionen.

Herr talman! Avslutningsvis kan vi ändå konstatera alt vi i höst har märkt en viss uppgång när det gäller efterfrågan på arbetskraft. Då skall ändå sägas atl den uppgången har varit svag och att den sker från en låg nivå. Denna iakttagelse gäller inte minst inom industrin. Del ökade antalet lediga platser kan också lill viss del bero på den obligatoriska anmälan som nu omfattar lio län mol endasl tre län förra hösien.

Den förbättrade orderingången lill industrin neutraliseras dock när det gäller behovet av arbetskraft på grund av ell fortfarande lågt kapacitetsutnyttjande inom industrin. Del är därför nödvändigl alt göra denna massiva insats som regeringen har föreslagit. Det må sedan gälla insaiser för arbetsmarknadsutbildning, sysselsällning i förelag, beredskapsarbete eller olika former av skyddat arbele. Till det kommer också lidigareläggning av offentligt byggande som kommer atl ge elt visst sysselsätlningslillskott.

Regeringens politik, som innebär all arbetsmarknadspolitiken nu ger bortemot en kvarts miljon människor en meningsfull sysselsättning, kostar väldigt mycket pengar. Men utskottet har anslutit sig lill delta förslag och yrkar på att riksdagen måtte anta detsamma. Vi gör det i den överlygelsenatt det är riktigt alt förhindra alt människor blir ulan arbele. Arbeiei har elt egenvärde, ett värde som borde komma alla lill del.

Herr talman! Jag ber alt få yrka avslag på samtliga reservationer och bifall lill arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 15 i dess helhet..

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. //?.

•   JAN-IVAN NILSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Centern har alltid slagit vakt om människor som drabbas av arbetslöshet, men vi har aldrig funnit all en lösning vore att tvinga dem att flytta genom statsbidrag. Vi kan nu genom olika undersökningar konstatera hur många människor har mött personliga tragedier genom oönskade flyttningar på grund av arbetslöshet. 1960-talel är ju ett varnande exempel. Det är nu inför en väntad konjunkturuppgång oroande all regeringen ändrar relationerna mellan de krafter som verkar för sysselsältning på orter, där. människorna bor och vill leva, och de ekonomiska krafter som verkar för en flyttning av människorna från dessa orter. Detta blir effekten av folkpartiregeringens förslag, som Elver Jonsson beklagade atl centern inle kunde siödja. Om han hade vetskap om centerns inställning till denna fråga tyckerjag atl han inle kan vara förvånad.

Elver Jonsson sade också att 3 milj. kr. inle betyder någonling. Jag kan ursäkta Elver Jonsson. Han har inle så lång erfarenhei i arbeismarknadsulskotiel, och han bor inte i de värst drabbade bygderna. Men vi har ändå båda två besökt Sorsele. Där skulle mycket mindre belopp än 3 milj. kr. i glesbygdsstöd betyda väldigi mycket. Genom glesbygdsstödet åstadkommer man förhållandevis slora effekter med relativi små belopp.

Centern föreslår också en förslärkning av utvecklingsfonderna. Om folkpartiet, moderata samlingspartiet och socialdemokraterna ville nå en samstämmighet mellan vad man säger i sin motivering och effekten av sina yrkanden, borde de ha stött centerns reservation om ett uttalande lill regeringen om ökade resurser lill utvecklingsfonderna på tilläggsbudget II. Delta motsätter sig emellertid utskottsmajoriteten. Del är anmärkningsvärt atl man vill förändra relationerna mellan de krafter som kan verka i detta fall. Jag vill cilera majoritetens egen skrivning:

"Avgörande för möjligheterna till arbele har i siora delar av vårt land visat sig vara kraftfulla regionalpoliliska insatser. På denna väg har tusentals arbeten kunnal nyskapas och icke önskad flyttning kunnal förhindras."

.225

Nr 55                   Della vill centern åsiadkomma genom eil\ullalande till regeringen, men

Torsdagen den    sätter sig alltså utskoltsmajoriteten emot i en lid när det är fara för en ny

14 december 1978    flyttningsström från de svaga arbetsmarknaderna.

Den ekonomiska politiken //?. //?.

ERIK JOHANSSON i Simrishamn (s) kort genmäle;

Herr lalman! När vi i vår motion och i vår reservation har strukit under alt regeringens paket med åtgärder är långt ifrån tillräckligt, är det den långsiktiga lösningen som vi saknar. Som jag sade i milt inledningsanförande har vi i vår motion föreslagit en hel rad konkreia åtgärder lill en långsiktig lösning av ungdomsarbetslösheten. Den är inte bara ett konjunkturproblem utan beror på den förändring och omställning som äger rum på arbetsmarknaden. I framtiden behövs - det har bl. a. sysselsätiningsulredningen slagit fast - en vidgad yrkesutbildning för alt ungdomarna skall fö bällre fotfäste på arbelsmarknaden.

Vi menar alt de slora ungdomskullar som kommer alt finnas på 1980-talel redan nu kräver åtgärder för atl göra dem rustade för inträde på arbetsmarknaden. I den debatt som har förts i dag om de ekonomiska och konjunktur-politiska frågeställningarna har det belysts vilken politik som vi förordar för att finna lösningar på de här problemen.

Vi anser alltså atl det finns anledning alt nu kraftfullt vidla mera framlidsinriklade åtgärder i syfte alt finna lösningar på problemen. Sådana åtgärder har vi räknat upp i vår motion, som jag åberopade i mitt lidigare anförande.

ALF WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Elver Jonsson redovisade på ett korrekt sätt att jag belyste utbyggnaden av de arbelsmarknadspolitiska insatserna under 1970-lalet. Men därefter meddelade han kammaren hur AlfWennerfors läl. Låt mig då meddela kammaren hur Elver Jonsson läl. Det lät som om Elver Jonsson missförstod mig.

Visst ärdet trevligt med missförstånd-då blir del ju ofta debatt - men om mig läl del inle som omjag beklagade utbyggnaden. Jag sade ju t. o. m., Elver Jonsson, att del här är verkligen ett fint exempel på den enorma satsning som vi har gjort jusl på principen allas rätt lill arbele.

226

ELVER JONSSON (fp) kort genmäle;

Herr talman! Att jag försökte göra en tolkning av herr Wennerfors inlägg beror på all man inte av motionen eller reservalionen kan läsa ut vad moderaterna i utskottet egentligen tänkte sig. Det var därför jag lyssnade med sådant intresse lill herr Wennerfors, men jag beklagar om jag missförstod honom. Då kan vi kanske lämna tolkningen av herr Wennerfors anförande därhän. Jag konstaterar bara all varken moiionen eller reservalionen hjälper en särskilt långt när man försöker fundera ut vad moderaterna tänkt sig.

Erik Johansson lalar om de långsiktiga problemen och säger att dem skulle vi ha kommit till rätta med om vi hade bifallit den socialdemokraliska partimotionen, som är en upprepning av vårmotionen -jag sade just det. Jag

tror inle att man löser problemen så enkelt. Vi är egentligen för ense för atl kunna påstå atl man kan komma med så mycket nytt. Däremot trorjag att sysselsällningsulredningen har en hel del alt ge när den är färdig med sitt arbete. Riksdagen kommer säkerligen också atl få ta ställning till utredningens förslag.

Det förhållandet att 600 aspiranter har tagits in tyder ändå på att på sikl måsle den satsningen kunna ge en del i utbyte. Aspiranterna kan inle sägas vara färdiga när de går i tjänst, men del är klarl atl om några år kommer de atl kunna fylla slörre uppgifter.

Jan-Ivan Nilsson beklagade atl vi inte ville vara med om atl förslärka utvecklingsfonderna. Men nog är del litel tunt med 3 milj. kr., och det ärju anmärkningsvärt all centerpartiet prutar de 10 milj. kr. man tänkte sig i motionen ner lill de 3 milj. kr. som återfinns i reservalionen.

Del går inte att säga, som reservanierna gör, alt man kan byta ut bidragsförbätlringar, som är till gagn för enskilda människor, mot elt förstärkt regionalpolitiskt stöd av det slag som reservanterna har förordat.

Förbättringen av flytlningsbidragel blirju en omedelbar hjälp för dem som måste fiytta, och del belopp om 3 miljoner som centern vill anvisa lill de regionalpolitiska projekten medger för del första endasl åtgärder som får myckel blygsamma sysselsättningseffekter. För det andra kan de bara få verkan på lång sikt. Del lar tid alt dra i gång nya förelag, och det kostar myckel pengar.

Regionalpolitiken är för dyr och för vikiig för att man skulle kunna tro all centerförslagel om 3 milj. kr. skulle lösa problemen.

Nr 55

Torsdagen den 14 december 1978

Den ekonomiska politiken m. m.

JAN-IVAN NILSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Det är rikligt som Elver Jonsson sade, att del tar lid att dra i gång nya företag. Men då finns det väl desto större anledning att sätta in resurser så snart som möjligt. De 3 miljonerna skulle gå till glesbygdsmedel. Ytterligare medel för förstärkning av utvecklingsfonderna skulle anvisas på lilläggsstat II. Vi har ingenling sagt om antalet miljoner lill utvecklingsfonderna. Givetvis behövs åtskilligt mer än 3 miljoner. Jag vet från milt eget hemlän all del finns myckel slora behov som inte är tillgodosedda och som måste tillgodoses om utvecklingen skall kunna fö en riktning som den spontant nu ser ut att vilja ta.

Vad jag nu lägger märke lill är atl Elver Jonsson inte motsäger påslåendet atl innebörden av regeringsförslaget, som stöds av majoriteten i ulskotlet, de facto är en förstärkning av flyttningsresurserna i förhållande till de motsatta sysselsältningskraflerna. De verkar för alt sysselsättning skall skapas på orter där arbetslöshet finns. I det avseendet finns då en överensstämmelse mellan Elver Jonssons resonemang här i dag och budgetminister Mundebos resonemang i TV häromsistens, där han sade alt del är nödvändigt med en utökad nytlning av människor här i Sverige.

På förslag av talmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

227

Nr 55                 § 2 Anmäldes och bordlades

Torsdagen den    °''°"

14 december 1978    1978/79:185 av Lars Schöu m.fl

_____________  med anledning av proposilionen 1978/79:71 om utbildning av sjöbefäl samt

drift- och underhållsieknisk personal i högskolan

§ 3 Kammaren åtskildes kl. 00.01.

In fldem

TOM T;SON THYBLAD

/Solveig Gemen