Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:52

Tisdagen den 12 december

Kl. 10.30

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen. § 1 Justerades protokollet för den 4 innevarande månad.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

0/7? hanteringen av kärnkraftsavfall

§ 2 Om hanteringen av kärnkraftsavfall

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för att besvara Ingvar Carlssons (s) den 30 november anmälda fråga, 1978/79:198, och anförde:

Herr lalman! Ingvar Carlsson har frågal mig vilka de konkreia orsakerna är till att villkorslagen inle duger fören säker avfallshantering och vilka närmare slutsatser regeringen drar av villkorslagens otillräcklighet.

Den arbetsgrupp för hälso- och miljöfrågor inom energiområdet som jag nyligen tillkallat har till uppgift alt biträda med synpunkter inför utarbetandet av den energipolitiska proposition som jag avser att föreslå regeringen att förelägga riksdagen i början av år 1979. Denna grupp har således inte till uppgift att förbereda eventuell ny lagstiftning inom atomenergiområdei, som massmedia möjligen kan ha givit intryck av. Jag beklagar detta missförstånd.

Emellertid harjag för avsikt alt inom kort föreslå regeringen att bemyndiga mig atl lillkilla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag atl göra en översyn av lagstiftning med anknytning till atomenergiområdet, dvs. bl. a. atomenergilagen och lagen om särskilt lillstånd atl tillföra kärnreakior kärnbränsle m. m., den s. k, villkorslagen.

Atomenergilagen kom till år 1956 då del fredliga användandei av kärnkraften nyligen hade inletts och då del rådde stor osäkerhet om hur de framtida kärnkraftsanläggningarna skulle komma alt se ut och vilka krav de skulle ställa på sina användare och på samhället. Dessa förhållanden kom också till uttryck i atomenergilagens uppbyggnad. Med tanke på den kunskap som vunnits sedan dess är tiden nu mogen för att se över denna lag.

Villkorslagen har enligt min mening spelat en mycket stor roll genom att tvinga kärnkraftsproducenlerna alt la fram och redovisa konkreta förslag till lösningar rörande hantering och förvaring av utbränt kärnbränsle och högaktivt avfall. De s. k. kärnbränslesäkerhetsprojekten (KBS-projekten), som är ett resultat av lagens krav, har också väckt berättigad internationell uppmärksamhel. Jag vågar säga alt det inte någon annanstans i väriden ännu har redovisals ett så omfatlande arbete inom området.

Villkorslagen äremellertid enligt min mening inte helt lämplig för att få fram mindre modifieringar i en föreslagen metod eller som styrmedel så atl man anvisar en viss metod för alt ta hand om avfallet när valet står mellan

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Om hanteringen av kärnkraftsavfall

flera lösningar som uppfyller lagens krav på helt säker förvaring. Del senare kan bli aktuellt när valet mellan upparbetning eller direklförvaring av det högaktiva avfallet skall göras. Lagen kan inte heller användas för att reglera hur avfallet från de reaktorer som redan var i drift när lagen kom till skall hanteras. Det är främsi av dessa skäl som även villkorslagen bör tas med i den kommande översynen.

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet Tham för svaret. Jag är naturiigtvis i stort sett nöjd med innehållet.

Redan före trepartiregeringens upplösning uttalade cenierns partisekreterare att villkorslagen nog borde ha fött en annan utformning än vad som blev fallet årsskiftet 1976-1977. Denna höst har Cari Tham pekat på olika brisler i lagen.

Han har sagt att det är angelägel att omforma och utvidga lagstiftningen på området så att vi om ett antal år kan ta ställning till hela avfallsfrågan, inte bara begränsade delar. Vad det då kan komma alt handla om är bl. a. om vi skall fortsätta med upparbetning eller ej.

I vår partimotion redan i början av 1977 skrev vi:

Sverige bör behålla handlingsfriheten beträffande upparbetning och slutförvaring genom att lagra det utbrända bränslet i ca 15 år. Under denna tid bör det klarare framgå vilket alternativ som är bäst, upparbetning med slutförvaring av högaktivt avfall eller slutförvaring utan upparbetning av det utbrända bränslet.

Detta visar att villkorslagen varit ett hinder för en säker avfallshantering. Det är viktigt atl fö detta fastslaget, så att man utan prestige kan gå vidare.

Men jag kan inte underiåta att i dag ställa frågan: Var det regeringen som höll ihop villkorslagen eller var del villkorslagen som höll ihop regeringen-så länge det nu varade? Jag ställer inget krav på att slatrådel Tham skall svara på detta. Betrakta det gärna som en frivillig lilläggsfråga. Svaret ärju inte heller särskilt lätl att ge, eftersom villkorslagen och regeringen sönderföll parallellt.

Det är alltså bra att statsrådet Tham nu tar initiativ till att belysa säkerhetsfrågorna på ett konstruktivt sätt. Uppgifterna i massmedia, som gick ut på alt de politiska partierna inte skulle vara representerade i detta arbete, visar sig vara felaktiga, och jag hälsar energiministerns klarläggande på denna punkl med tillfredsställelse.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om de ekonomiska och sysselsäitningsmässiga verkningarna av en begränsning av kärnkraftsprogrammet

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för att besvara Birgitta Dahls (s) den 30 november anmälda fråga, 1978/79:200, och anförde: Herr talman! Birgitta Dahl har frågat mig.

1. Hur mycket kapital har salsats i uibyggnad av aggregaten II och 12 sedan regeringsskiftel i september 1976?

2. Hur stort är värdet av de beställningar för aggregaten 11 och 12 som lagts ut av kraftförelagen till bl. a. verkstadsindustrin sedan regeringsskiftet 1976?

3. Hur många anställda inom kraftföretagen, verkstadsindustrin, byggnadsindustrin m. m. berörs av de förhandlingar som nu inletts?

Enligl uppgiflersom jag inhämtat från Vattenfall och Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB har sedan sepiember 1976 satsats ca 400 milj. kr. i Forsmark 3 och ca 180 milj. kr. i Oskarshamn 3. Totalt beräknas vid årsskiftet 1978-19791 runda tal 600 milj. kr. ha satsats i Forsmark 3 och 300 milj. kr. i Oskarshamn 3. Företagen slöt kontrakt med huvudleverantörerna före september 1976, alltså före regeringsskiftet detta år. Fömlom vissa konsulttjänster har inga nya beställningar från kraftföretagens sida gjorts därefter.

Totalt beräknas sysselsättningen uppgå till 25 000 årsverken för ett 1 000 MW kärnkraftsblock. Som mest beräknas ca 5 000 personer vara sysselsatta. F. n. beräknas enligt uppgift från Vattenfall ca 1 000 personer vara sysselsatta med arbeten för Forsmark 3. För Oskarshamn 3 är antalet väsentligt mindre.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

öm de ekonomiska och sysselsätfnings-mässiga verkningarna av en begränsning av kärnkraftsprogrammet

BIRGITTA DAHL (s):

Hert talman! Jag ber att fö tacka energiministern för svarei. Det är visseriigen något undanglidande på ett par punkter, eftersom där inte anges bl. a. värdet av de beställningar som enligt svaret hade lagts ut redan före valet 1976. Men i sak klargörs att alla beställningar för aggregaten 11 och 12 var utlagda redan före valet, dvs. inte bara före regeringsskiftel utan före valrörelsen med de utspel som centern då gjorde och också före besluten om villkorslagen med dess ersättningsregler.

Därmed bekräftas att vi hela tiden haft rätt när vi hävdat atl alla påståenden om att dessa aggregat skulle befinna sig på ritbordet varit felaktiga. Jag vill inte här uttala mig om humvida påståendena berott på okunnighet eller om de varil uttryck för försök att vilseleda människorna. Det är faktiskt allvariigl nog att i en så viktig fråga sakna kunskap och därtill inte bry sig om att klariägga de rätta förhållandena. Politiker har ett ansvar när det gäller atl basera sina löften på fakta och atl ge människor den kunskap de behöver för att kunna la ställning.

Jag är emellertid, herr talman, tacksam för att Cari Tham som förelrädare för folkpartiet och för regeringen nu ställer upp på alt ge medborgarna saklig informaiion. Jag skulle också vilja ha en bekräftelse på att värdet av de utlagda beställningarna rör sig om mellan 5 och 6 miljarder kronor.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

0/77 de ekonomiska och sysselsäitningsmässiga verkningarna av en begränsning av kärnkraftsprogrammet

Om regeringen Fälldin, i vilken ju även folkpartiet ingick, verkligen haft för avsikt att begränsa kärnkraftsprogrammei, så borde man ha gått till verket omedelbart. Då skulle skadorna i vad gäller ekonomi och arbetslöshet ha kunnat begränsas, och då hade människorna sluppil plågas av ovisshet under lång tid. I stället lät man arbetena fortgå med allt slörre ekonomiska uppbindningar och därav föranledda skadeståndskrav liksom med allt fler anslällda som riskerar arbetslöshet som följd.

Nu har vi äntligen fått besked när det gäller Forsmark, och det är bra. Men beskedet är dess värre inte hell entydigt. Och det kan ju aldrig gotlgöra vare sig del lidande de människor utsatts för som har fått sväva i ovisshet under så lång tid eller de kostnadsfördyringar som skett.

Också för aggregat 12 har arbetena pågåu sedan lång lid lillbaka, med allt större uppbindningar som följd.

Värdet av de investeringar för vilka OKG har rätt alt kräva ersättning är nu uppe i 2,4 miljarder kronor. Del skadestånd som det här kan bli fråga om skall inte betalas av några rika och mäktiga storföretag utan av skattebetalarna. Del rör sig redan om belopp som flera gånger överstiger dem som regeringen och riksdagsmajorileten inte anser alt vi har råd alt enligt våra förslag salsa på extra åtgärder för barnfamiljerna.

För varje månad som gått har också det antal anställda som dragits in i arbetena och därmed berörs av besluten ökal. Energiministern nämner att det rör sig om 25 000 årsverken per aggregat. De fem berörda fackförbunden uppgav nyligen i en skrivelse till regeringen atl det rör sig om sammanlagt ca 7 000 man, varav 3 000 man för aggregat 12.

Kan Carl Tham bekräfta atl dessa fackförbundens uppgifter är riktiga, och är regeringen beredd alt i fortsättningen ge de anställda möjlighel atl della i beredningen av dessa för dem sä viktiga frågor?

Statsrådet CARL THAM;

Herr talman! Jag kan bekräfta att det tolala värdet av de ullagda kontrakten motsvarar ungefär de siffror som Birgitta Dahl nämnde, varav huvuddelen faller på Forsmark 3. Däremot kanjag inle bekräfta de uppgifter som nämnts i den av fackförbunden avlämnade skrivelsen. Vi har sett närmare på saken och måste konstatera att sysselsättningsvärdet något överskattats, vilket också stämmer med Vattenfalls bedömningar.

Hur som helst är del otvivelaktigt så, alt del under alla omständigheter rör sig om en betydande sysselsättning, vilket också framgick av Birgitta Dahls kommentarer. Det avgörande för om man skall bygga det ena eller del andra aggregatet måste dock vara behov av kraft och den totala energibalansen. Del är också från den utgångspunkten som riksdagen senare kommer atl få la ställning till det samlade kärnkraftsprogrammet, vilket naturiigen kommer alt ske efter framläggandet av den energipolitiska proposition som enligt vad jag tidigare aviserat kommer atl föreläggas 1979 års riksdag, I det sammanhanget blir det möjligl att ta ställning lill frågan om den fortsatta verksamheten belräffande såväl F 3 som O 3,

BIRGITTA DAHL (s);

Herr talman! Självfallet är del behovet av elektrisk kraft som skall avgöra utbyggnaden. Så har det alllid varil, så kommer del atl förbli och så var det också när vi gjorde bedömningen 1975, Men vid bedömningen måsle man väl också la hänsyn lill vilka skador som uppstår för samhället, om man inte lar redan bundna resurser i bruk eller om man skapar arbetslöshet. Jag tycker att energiministerns svar på min fråga om hur många arbetslösa som faktiskt berörs var en aning nonchalant.

Del går inle atl utan vidare tillbakavisa de anställdas påståenden. Cari Tham vill väl inte göra gällande att de anställda kommer med oriktiga uppgifter. Jag hade väntat mig att Cari Tham skulle ha kontrollerat det här mycket noga och kunnat komma med precisa besked. Siffran 25 000 årsverken per aggregat lyder ju också på atl fackförbundens uppgifter är korrekta.

Sedan har jag inte fåll något svar på min fråga om regeringen i fortsättningen är beredd att låta de anslällda della i beredningen. Jag vill faktiskt ha ett svar. Vi haren lag på det här området som ger anställda rätt all i vanliga företag delta i sådana här förhandlingar och när risken för arbetslöshet beror på politiska beslut borde den naluriiga reaktionen bland dem som är ansvariga för besluten vara all på sedvanligt säll ta med de anställda i beredningen av ärendet.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

0/77 de ekonomiska och sysselsäitningsmässiga verkningarna av en begränsning av kärn-kraftsprogrammet

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Belräffande antalet sysselsatta i produktionen av F 3 och O 3 kan jag inle annat än konstatera att de uppgifter som förelåg i den skrivelse som vi mottog från de berörda fackförbunden var något överdrivna. Det är inte lätt att få fram en exakt angivelse, men jag tror au de bedömningar som jag redovisat i mitl svar stämmer ganska väl med vad i varje fall de ansvariga kraftföretagen i dag anser vara realistiskt. Det innebär inte på något sätt ett negligerande av sysselsättningseffekten. Somjag framhöll är del olvivelakligl sä atl anläggandet av en reaktor skapar många sysselsältningstillfällen. Jag tror inle atl Birgitta Dahl och jag på den punkten har skiljaktiga meningar.

Vad sedan beträffar de anställdas delaktighet i den fortsatta beredningen av ärendena vill jag för det första framhålla au den självfallel på flera olika säu faller inom ramen för verksamheien. För del andra serjag det som naturligt att regeringen direkl informerar de anslällda om sin syn på de energipoliiiska frågorna, något som ju i hög grad berör många anslällda. För det tredje kommer de anslällda sedan pä vanligt sätt med i samband med de förhandlingar som äger rum enligt medbestämmandelagen, då regeringens energiproposition skall utarbelas och slutligen presenteras inför riksdagen.

BIRGITTA DAHL (s);

Herr talman! Jag måste tyvärr säga till Cari Tham alt de uppgifter som vi fått vid motsvarande kontakter, inte bara från kraftförelagen utan också från berörda anställdas organisalioner och verkstadsindustrin, ger vid handen att

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

0/77 uppsägning av avtalet om Asea-Atom AB

de anslällda har rätt. Jag vidhåller atl man kan kräva av den ansvarige ministern atl han hav bättre reda på sig.

Jag tycker inte atl jag har fött något tillfredsställande svar på frågan om de anställdas möjligheter att della i beredningsarbetet i fortsättningen.

Jag vill ändå, herr talman, notera att denna debatt visat en sak, nämligen alt det inte som många påstår är fråga om att vid ell beslut om en begränsning av kärnkraftsprogrammei frigöra resursersom ännu inte har bundits upp. Dess värte är det stor risk för att vi för en myckel stor kapitalförstöring som skulle minska - och inte öka - möjligheterna till ambitiösa salsningar på t. ex. energisparande och utveckling av bättre och säkrare energiförsörjnings-system för framtiden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om uppsägning av avtalet om Asea-Atom AB

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för att besvara Oswald Söderqvists (vpk) den 30 november anmälda fråga, 1978/79:203, och anförde:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat mig om regeringen kommer att arbeta för en avveckling av slatens engagemang i kärnkraftsindusirin och därvid säga upp del nu gällande avtalet om Asea-Atoms verksamhet.

Asea-Atoms verksamhet baseras på ett av riksdagen godkänt avtal mellan slalen och ASEA. Avtalet, som har redovisats i propositionen 1968:169, gäller t. o. m. år 1979. Om det inte sägs upp före instundande årsskifte, föriängs det automatiskt med fem år.

Staten och ASEA har i samverkan sagt upp avtalet i syfte atl möjliggöra förhandlingar om former och villkor för fortsatt samarbete.

Statens utgångspunkt i dessa förhandlingar är alt söka bevara svensk teknisk och industriell kompetens inom kärnenergiområdei. Samtidigt bör man pröva möjligheterna alt vidga Asea-Atoms verksamhetsområde. Sådant arbete har redan påbörjats inom företaget.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret på min fråga.

Nu har ju del aktuella avtalet sagts upp, och det är goti och väl alt så har skett. Det ärju en lilen bilav hela problemaliken om hur kärnkraftsindustrin skall hållas vid liv och under armarna i det här landei. Detta är såvitt jag förstår förenat med stora problem och inte så enkelt som del kan verka vid första påseendet.

Somjag framhöll i min fråga har förutsättningarna ändrats radikalt sedan avtalet ingicks på 1960-ialei. Vi har föll en helt annan syn på kärnkraften i Sverige. Det svenska kärnkraftsprogrammet har förändrats avsevärt och möjligheterna till export av kärnkraftsreaktorer av den typ som ASEA fabricerar, dvs. lätlvatlenreaklorer, är inte längre så givna. Enligt uppgifter i Veckans Affärer behöver man ha en beställning - kanske två - per år för att

det skall gå med förtjänst. Skall man exportera behöver staten skjuta till 3 ä 5 miljarder per order. Elt sådant engagemang kan inte ligga i skallebetalarnas inlresse.

Den internationella marknaden för lättvattenreaktorer är pressad. Det är inte så enkelt att det bara är att gå ut och sälja. Del fordras som sagt slora garantier, och dessulom ärdet en produktion som inte har framtiden för sig. Lättvattenreaktorer kommer inte att vara åtråvärda efter sekelskiftet. Del kommer inte att finnas bränsle lill dem efter den lidpunkten.

Som vanligt beror det på den framtida utvecklingen vilken produktion man skall inrikta sig på. Någon lätivatlenreaktorsproduktion för ASEA:s del är ingen framtidsinvestering. Därför vore det önskvärt att regeringen och statsmakterna i det här fallet omprövade de här satsningarna som man har invecklat sig i genom detta avtal.

Det är oroande när energiministern i sill svar säger att han vill försöka bevara svensk teknisk och industriell kompetens inom kärnenergiområdet. Del är en framtid med mycket ovissa utsikter. De satsningarna borde vi i stället försöka klara oss ur.

Jag skulle alltså på nytt vilja slälla den fråga till energiministern somjag har ställt i andra sammanhang: Vad kommer att ske när man inte längre kan sälja lätlvattenreakiorer på grund av all bränsle till dessa reaktorer inte kommer att finnas? Blir det då på nytt bridertekniken som ASEA skall salsa på?

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

öm uppsägning av avtalet om Asea-Atom AB

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! I den frågan har jag många gånger givit besked. Del finns ingen anledning alt nu på nytt la upp denna diskussion. I övrigt harjag bara ett par korta kommentarer att göra.

För det första är det av stor betydelse för Sverige au vi försöker bibehålla vår kompelens och vårt kunnande på detta område.

För det andra vill jag inle bedöma Asea-Atoms exportförulsättningar så pessimistiskt som Oswald Söderqvist nu gjorde.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talmän! Detta är ell rätt märkligt påstående, när man vet vilken konkurrens del är bland reaktortillverkare världen över. Alla slåss om de presumtiva kunder som finns.

Vilka är det vi skall sälja till, Cari Tham? Turkiet är högaktuellt, som vi alla vet. Där försöker Sverige nu komma in och sälja sin första reaktor. Andra länder som varit på tal är Iran, Irak och Brasilien, dvs. stater som vi måste betrakta med stor skepsis belräffande deras inre syslem och del statsskick som de upprätthåller.

Framför allt kommer det all kosta pengar för svenska staten. Som framhölls i Veckans Affärer behövs det garaniier på mellan 3 och 5 miljarder för varje order för att det skall gå ihop. Vi binder alltså upp svenska skattepengar på ett långsiktigt säll, och del är inte några särskilt ljusa utsikter. Energiministern talar inte heller om de svårigheter som finns att över huvud taget sälja denna lyp av reaktor efter sekelskiftet. Vi kan inte fortsätta atl

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Om finska yrkesvägledare vid arbetsmarknadsverket

driva kärnkraft med lättvattenreaktorer. Den lypen blir inte användbar. Vad skall vi då tillverka och sälja?

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Del är alldeles riktigt atl jag inle gör några utfästelser om svensk export av kärnkraftsreaklorer på andra sidan sekelskiftet.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 5 Om finska yrkesvägledare vid arbetsmarknadsverket

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för atl besvara Anna-Greta Leijons (s) den 4 december anmälda fråga, 1978/79:208, och anförde;

Herr talman! Anna-Greta Leijon har-mot bakgrund av ett förslag av AMS att på försök anställa finska yrkes vägledare vid arbetsmarknadsverket - frågat migom jag anser att del finns behov av sådana yrkesvägledare och vad i så fall orsaken är till all några sådana anställningar ännu inte kommit lill stånd.

Som svar på Anna-Greta Leijons båda frågor kan jag meddela atl regeringen genom beslut den 14 sepiember 1978 bemyndigat arbetsmarknadsstyrelsen att under delta budgetår bedriva försöksverksamhet med yrkesvägledningsservice för finsktalande arbetssökande genom tillfällig tjänstgöring i Sverige för tvåspråkiga yrkesvägledare från Finland i enlighet med riktlinjer utfärdade av AMS. Det ankommer sedan på AMS att efter överläggningar med de finska arbetsmarknadsmyndigheterna påbörja ifrågavarande försöksverksamhei.

ANNA-GRETA LEIJON (s):

Herr lalman! Jag ber att få lacka arbetsmarknadsministern för svaret. Tyvärr var del inie ett fullständigt svar - jag fick inget besked om varför yrkesvägledarna ännu inte har blivit anslällda vid AMS.

I april månad vände sig AMS lill departementel och bad alt fö starta en försöksverksamhet med finska yrkesvägledare. Bakgrunden lill denna anhållan var att del råder en väldig arbetslöshet bland de finska ungdomarna här i landet och att dessa ungdomar kanske är mer utsatta än många av våra svenska arbetslösa ungdomar. De har dessutom ytterligt litet stöd i vuxenvärlden, de känner till föga om det svenska samhället, vilka möjligheter till utbildning de har, osv. De behöver därför särskilt myckel stöd och hjälp. Della var bakgrunden till AMS begäran, och det var naturiigtvis också skälet till all den delegation för ungdomens sysselsättningsfrågor som finns i arbetsmarknadsdepartementet tog upp frågan och även beslöt sig för att stödja AMS hemställan.

Sedan fick vi på elt sammanträde i delegationen beskedet atl nu hade regeringen tagil ställning och fattat ett positivi beslut om au finska yrkes vägleda re skulle komma hil. Det var alltså det beslut som arbetsmark-

nadsminislern nu hänvisar till.

Jag måste säga att jag mot den bakgrunden blev myckel förvånad när jag i slulel på november av arbetsmarknadsstyrelsen fick reda på att anställningarna inte hade kommit till stånd. Orsaken till detta var all man inle hade fått några ekonomiska medel lill dem. Del lönar sig ju föga att fö ell besked om atl man får inrätta tjänster, om man inte får några praktiska möjligheter till anställningarna - och de prakliska möjligheterna gav alltså inle regeringen med sitt beslut den 14 september.

Del är inga stora pengar försöksverksamheten handlar om; det gäller tolall bara åtta yrkesvägledare under sex månader. AMS hade hoppals att fyra av yrkesvägledarna skulle kunna komma till Sverige myckel snart, helst redan under sommaren eller i varje fall i början på hösien. Jag har av arbetsmarknadsstyrelsen efter det au jag har ställt min fråga fött reda på att departementel därefter har meddelal AMS tillåtelse all göra anslagsöverskridanden och därmed få de prakliska möjligheterna att åsiadkomma de här anställningarna i efterhand.

Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om detta är riktigt och om vi nu kan vänla oss att de finska ungdomarna får den hjälp som de så väl behöver.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Om finska yrkes-vägledare vid arbetsmarknadsverket

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Anna-Greta Leijon och jag är hell överens om behovel av tjänsterna och försöksverksamheten, och därför har del hela tiden varit en positiv bedömning att hjälpa AMS att dra i gäng försöksverksamheten. Det är också de intentionerna som lett till de åtgärder som Anna-Greta Leijon refererar till här: Redan efter påpekandena från AMS och från delegationen tog vi ställning i frågan och bemyndigande gavs sedan arbetsmarknadsstyrelsen i sepiember. Därefter harjag icke hört av ärendet förrän, som Anna-Greta Leijon nu säger, man ville ha bekräftelse på atl det fanns pengar lill verksamheien. Bemyndigandet var givet, och AMS kunde alltså gå lill verket och träffa elt avtal med de finska arbetsmarknadsmyndigheterna - vilket ju krävs i det här fallet. Något som helst hinder från departementet i frågan föreligger alltså icke, utan jag har ända från början och fram till denna dag haft en posiliv inställning till alt få i gång verksamheien. Bemyndigandet har givils i god lid, och jag har också gett besked om all man för ta i anspråk de resurser som kravs.

ANNA-GRETA LEIJON (s):

Herr talman! Del hade varil bällre om del här sista beskedet hade kommit samlidigt med bemyndigandet. Då hade vi kanske kunnat starta verksamheten redan någon gång i september eller i varje fall oktober.

Jag hoppas alt det inle hör lill vanligheten all ärenden som i och för sig inte är av Slörre omfattning än detla skall behöva ta så lång tid när vi vet att det för de enskilda människor som berörs är oerhört angeläget att någonting görs.

Jag hoppas emellertid att det besked som jag nu har fött gör att vi inle

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Förbud mot rivning av byggnad

behöver vänta längre ulan att de finska yrkesvägledarna omedelbart kan komma till Sverige och börja sitt arbete.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Anna-Greta Leijons kritik är helt orimlig. Det finns ingen anledning atl framföra den på det sätt som här sker i dag. Jag har som sagt givit bemyndigandet. Därefter är det AMS sak att få fram avtalet. Innan dess kan man inte gärna uttala sig om kostnaderna, eftersom man inte vet vad dessa kan röra sig om. Jag har alltså inle på något sätt ifrågasatt alt AMS inle skulle få resurserna. Del har varit klart från början.

ANNA-GRETA LEIJON (s):

Herr talman! En beräkning av kosinaderna fanns i och för sig redan när AMS gjorde sin ansökan i april månad.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Jag har aldrig ifrågasatt atl dessa pengar skulle slå lill AMS förfogande.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Proposilion

1978/79:74 lill jordbmksutskoltet

§ 7 Föredrogs men bordlades åter Lagutskottets betänkande 1978/79:9 Trafikutskottets belänkanden 1978/79:8 och 9

§ 8 Förbud mot rivning av byggnad

Föredrogs civilutskottets betänkande 1978/79:3 med anledning av propositionen 1978/79:63 med förslag till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385) jämte motion.

I propositionen 1978/79:63 (bostadsdepartementet) hade föreslagits - i avvaklan på en mera genomgripande reform av byggnadslagstiftningen - att riksdagen skulle anta ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring av byggnadslagen (1947:385). Förslaget gällde ändring av bestämmelserna i 35 a § om förbud mot rivning av byggnad. Enligt förslaget skulle förbud i vissa fall kunna gälla under längre tid än som nu kunde föreskrivas. Ändringen skulle träda i kraft den 1 januari 1979.

I detla sammanhang hade behandlats motionen 1978/79:167 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari föreslagits

1. alt riksdagen beslutade anta av motionärerna framlagt förslag lill ändrad

lydelse av 35 a § byggnadslagen, innebärande bl. a. att rivningsförbudet skulle kunna föriängas med två år i sänder ett obegränsat antal gånger, atl lagen också skulle innehålla ett förbud mot alt utan tillstånd av byggnadsnämnd riva byggnad SÖ/??/o// byggnadsnämnd fick meddela rivningslov även efter prövning av sociala skäl,

2. atl riksdagen - därest propositionens förslag till lydelse av 35 a § skulle antas - beslutade anta av molionärerna föreslagen lydelse av ikraftträdande-bestämmelserna, innebärande att byggnadslov för rivning som sökts före lagändringens ikraftlrädande inie skulle omfattas av de nya bestämmelserna.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Förbud mot rivning av byggnad

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag pä motionen 1978/79; 167 skulle anta del vid proposilionen 1978/79:63 fogade förslaget till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385).

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! I samband med införandel av bosladssaneringslagen infördes en ny paragraf- 35 a - i byggnadslagen. Den gav byggnadsnämnd möjlighet att meddela förbud mot rivning inom område med stadsplan eller inom område där förbud mot nybyggnad råder, om förbud mot rivning är påkallat från bosladsförsörjningssynpunkt eller för bevarande av kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefull bebyggelse.

Sådant rivningsförbud får meddelas för en tid av högsl tre år och därefter -om synneriiga skäl föreligger - föriängas med högsl två år. Den ändrade lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1974 och sades vara av provisorisk karaktär i avvaktan på en ny byggnadslagstiftning, i vilken tillståndsfrågan för rivning skulle lösas på elt definitivt sätt.

Många av landets kommuner har utnyttjat möjligheten att utfärda rivningsförbud. I flera fall har förbud utfärdats år 1974 och utlöper - efter föriängning med två år - under nästa år, 1979. Nuvarande lagstiftning medger som bekant ingen ytteriigare förlängning. Stockholms kommun hörde lill de kommuner som använde sig av möjligheten att redan 1974 utfärda rivningsförbud för hela innerstaden för en tid av tre år och har sedan föriängl rivningsförbudet med ytterligare två år.

I avvaktan på den genomgripande bygglagsreform, som aviserats så många gånger under senare år, stod det klart att man nu måste göra vissa förändringar i gällande lagstiftning i syfte att möjliggöra ytteriigare föriängning av utfärdade rivningsförbud. I annat fall skulle bl. a. Kalmar och Stockholms kommuner komma i en hell omöjlig situation. Byggnadsnämndernas möjligheter all vägra rivningslov och därigenom framtvinga ombyggnad och upprustning av äldre byggnader, som annars skulle rivas, måste naturiigtvis också bevaras.

1 vpk-motionen 167 har vi understrukit atl det är viktigt alt de delreformer som genomförs blir så långtgående som möjligt, bl. a. med

5 Riksdagens protokoll 1978/79:51-52

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Förbud mot rivning av byggnad

hänsyn till den osäkerhet som råder när någon genomgripande bygglagsreform kan genomföras. Det är uppenbart all regeringens förslag lill lagstiftning kan leda lill elt stort antal ansökningar om rivningslov, som inges till byggnadsnämnden "för säkerhels skull", även om faslighelsägarna inte avser atl riva och även om den kommunala planeringen går ut på elt bevarande.

Vi anser förslaget vara dåligt ur kommunernas synvinkel och att det rimmar dåligl med en allmänt omfatlande mening om alt samhället skall ha effektiva medel föratt lillgodose bevarandeinlressena. Samhällets inflytande över rivningarna behöver stärkas, vilket enligt vår mening inte blir fallet genom den förändring som nu föreslås i regeringsförslaget och i civilutskottets betänkande. Troligen kommer ett genomförande av förslaget om att rivningsförbudet skall upphöra fem år efter det ansökan om rivningslov ingivits att medföra stor osäkerhet och oro bland de boende i de berörda husen.

Som vi framhållit i vår molion kan fastighetsägarnas ansökan om rivningslov bli ett sätt atl få hus stämplade som "rivningshus", vilket kan skada hyresgästerna. Erfarenheterna visaratt boende i sådana "rivningshus" på grund av osäkerheten känner sig tvungna att söka annan bostad. Del har också visat sig atl underhållsskyldigheten ofta försummas i sådana fastigheter. Vi tycker atl förslagel om atl man skall få möjlighet till successiva föriängningar och förnyelse av rivningsförbud är bra, men vi tycker inte det är bra att begränsa förbudei lill atl avse en sammanlagd tid om högst fem år.

Vänsterpartiet kommunisterna menar alt sådana ändringar i det aktuella lagförslaget skall göras som innebär alt rivningsförbudet kan förlängas med tvä år i sänder elt obegränsat antal gånger. Lagen måste också innehålla elt förbud mol atl utan tillstånd av byggnadsnämnd riva byggnad och en bestämmelse om att byggnadsnämnd får meddela rivningslov inle bara efter nu gällande kriterier utan också efter en prövning av sociala skäl, där hänsyn tas också lill de människor som berörs- inte bara lill byggnader. Vidare anser vi inle att "synneriiga skäl" skall krävas för alt ett rivningsförbud skall förlängas. Del är något som del måsle vara resp. kommuns sak atl råda över med stöd av föreliggande planer och program för saneringen inom kommunen.

Vi har vidare föreslagit en förändring av regeringens förslag då det gäller tillämpningen av den nya lagstiftningen. Om regeringens förslag till lydelse av 35 a § antas anser vi inle atl de nya bestämmelserna skall tillämpas på förbud som har meddelats före den I januari 1979. Om regeringsförslagel antas kommer enligl vår mening fastighetsägarna att gynnas och kommunernas styrmöjligheter alt minskas avsevärt för många fastigheter.

Utskottet har inle ägnat moiionsförslagen någon slörre uppmärksamhel i belänkandel.

För det första anser utskottet atl prövning av de förslag vi framfört bör övervägas endast i samband med ställningstaganden lill en mer genomgripande reform. Och så har man kommit ifrån del problemet och fortsätter

tydligen att hoppas på en ny bygglag - när då? Under 1980-talel?

För del andra anser utskottet inle atl del i moiionen anförts tillräckliga skäl för yrkandel om andra ikraftträdande- och övergångsbestämmelser. Också här åierkommer utskoitei till all man förutsatt att ställningstaganden till en mer genomgripande reform av byggnadslagstiftningen har gjorts i sådan tid all moiionsyrkandei nu för anses sakna aktualitet. Delta lyder närmast på alt utskottet för sin del hoppas pä en ny bygglag senast från 1984.

Herr talman! I avvaklan på en ny byggnadslagstiftning är det viktigt att olika delreformer som genomförs blir så långtgående som möjligt och att de ger kommunerna slörre möjligheter atl bevara och upprusta privata bostadshus. Alla möjligheter måste tas till vara då det gäller att begränsa privata fastighetsägarintressen, atl stoppa del rivningsraseri som förekommer på olika håll, alt begränsa och stoppa samvetslösa spekulanters möjligheter till förslumning och byggande av lyxlägenheter. Alla möjligheter måste tas till vara för alt öka kommunernas och hyresgästernas inflytande, på bekostnad av privata fastighetsägarintressen.

Förslagen i vpk-motionen 167 kan, om de genomförs, bli elt steg i denna riktning. Därför yrkar jag bifall till motionen.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Förbud mot rivning av byggnad

KJELL MATTSSON (c):

Herr lalman! Civilutskottets belänkande om rivningsförbud är enhälligt. Del finns därför ingen större anledning att ytteriigare kommentera propositionens förslag eller utskottsbetänkandet. Tore Claeson har emellertid utvecklat synpunktema i den motion som vpk har väckt med anledning av proposilionen. Det ger mig anledning till några erinringar.

Först och främst: Molionärerna tror att många fastighetsägare söker byggnadslov för rivning bara för all femårsfristen skall börja löpa, sålunda också om de egentligen inle vill riva. Bl. a. Kommunförbundet säger atl den risken inle skall överdrivas. Skulle del ske i något fall, är del väl inle heller så allvarligt. Femårsfristen har skrivits in bara därför alt det är en temporär reglering. Vi kanju inte lägga på någon elt sådanl här intrång hur länge som helst ulan ersättning. Vi skall också komma ihåg all när det gäller förbud över större områden blir det i praktiken inte så atl allt skall bevaras. Det sägs i proposilionen att i Slockholm har lov för rivning inom förbudsområdel lämnats för huvudparten av ansökningarna; Det sägs också i vpk:s motion att om elt hus stämplas som rivningsobjekt, skadar del hyresgästerna som känner ett tryck alt flytta. Mol det kan sägas alt det också skadar fastighetsägaren om delta inträffar och all han därför inte söker rivningslov utan atl ha några verkliga avsikter i den vägen.

Botemedlet skulle vara, säger vpk, atl rivningsförbuden blir praktiskt taget obegränsade. Det innebär en genomgripande och definitiv reglering utan ersätlningsrätl. Del säger sig självt alt vi nu inte kan föregripa bygglagarbetet på ett sådant sätt. Grundprincipen är vi nog ense om, nämligen alt kommunen skall ha det avgörande inflytandet. Vad som skiljer oss åt är synen på villkoren för denna kommunala rätt. Den får enligt vår mening inte innebära vilka intrång som helst ulan ersättning.

67-

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Förbud mot rivning av byggnad

Hindret aU riva är bara det första steget i en kommunal viljeyttring. Del måste vara något syfte bakom - elt kulturhistoriskt eller miljömässigt bevarande som man tänker genomföra också i praktiken.

Med delta kommer jag in på den andra frågan: Skall de temporära förbuden kunna motiveras också av "sociala skäl"? Det står redan i lagtexten atl "bosladsförsörjningssynpunkler" kan motivera ett rivningsförbud. Tore Claeson sall själv i civilutskottel 1973 och noterade utan protest att den här aktuella paragrafen syftade till att hindra att ell upprustningsåläggande enligl bosladssaneringslagen skulle bli verkningslös genom rivning av husen. Förbudet är alltså elt första steg i en handlingslinje för au tillgodose bostadsförsörjningens krav - eller om man vill uttrycka det så - "sociala" krav. Tore Claeson är alltså redan bönhörd på den punkten.

Om Tore Claeson sedan har kritik mot del följande ledet - tillämpningen av bostadssaneringslagen - är det inle rätt tillfälle alt diskutera del här och nu. Del är inte bostadssaneringslagen som utskottet behandlat ulan det är, som jag på nytt vill understryka, den temporära förändringen av bestämmelsen om rivning. Anledningen till alt vi har lagit ståndpunkten om ell bifall till proposilionen är atl vi menar alt den enda riktiga arbetsmetoden är alt nu avvakta bygglagarbelel.

Tore Claeson sade - om jag uppfattade honom rätt - all vi i civilutskottel var så förtröstansfulla när vi hoppades påen ny bygglag. Och omjag hörde rätt nämnde han årtalet 1984. Enligt vadsom uppgetts i andra sammanhang pågår inom bostadsdepartementet arbetet med all utarbeta en promemoria för revision av bygglagen så atl vi under del här årel har möjligheter atl föra den omfattande diskussion som vi förutsätter skall komma på bygglagspromemorian. Då tyckerjag att tar man till 1984 så borde man verkligen vara på den säkra sidan.

Jag ber därför, herr lalman, att få yrka bifall lill civilutskotlets hemställan i betänkande nr 3.

TORE CLAESON (vpk);

Hert talman! Kjell Maltsson sade all en föriängning med två år i sänder, som på så sätt skulle kunna sträcka sig längre än fem år, skulle utgöra ett hinder i fråga om ersättningsregler. Men såvitt jag förslår kan en sådan tvåårsförlängning, som kan upprepas och gå ulöver femårsperioden, inte alls utgöra något hinder för elt skapande av vettiga ersättningsregler.

Jag är klar över att man i den nya lagstiftning som behövs på del här området måsle få ordentliga ersättningsregler. Men jag kan absolut inle begripa varför en bestämmelse nu om alt förlängningar skall kunna göras med två år i sänder på något sätt skulle förhindra utarbetandet av sådana ersättningsregler.

Jag är medveten om, Kjell Mattsson, alt del inte är bostadssaneringslagen som vi nu diskuterar. När jag i milt anförande här tagit upp och när vi i motionen tagil upp farhågor för att fastighetsägare skall kunna gå in med ansökningar utan atl det föreligger några planer pä rivning sä är del med utgångspunkt dels i de erfarenheter som vi fått under de år som gått av 1970-

talet, dels i de farhågor som flera av remissinstanserna har framfört.

Sedan till frågan om när vi kan fö en ny bygglag: Jag nämnde 1984 mot bakgrund av att om det kommer en ny bygglag som skall gälla från den 1 januari 1984 så behövs det kanske inle några sådana beslämmelser som vi talarom. Men Kjell Mattsson vet lika väl som jag atl del under praktiskt tagel hela 1970-talet har talats om att det snart skulle komma förslag om en ny lagstiftning. Och sedan har det gäll år efter år.

Jag hör till dem som inle är så särdeles optimistiska om all vi kan fö en ny bygglagsreform som träder i kraft förrän vi kommer fram till mitten av 1980-lalel. De farhågorna grundar jag på de erfarenheter vi fött av det arbete som tidigare har utförts och alla de besked som lidgare lämnats om när vi kunde vänla oss en ny lagstiftning.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Förbud mot rivning av byggnad

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Tore Claeson och jag skiljer oss åt i fråga om bedömningen av när revisionen av bygglagen kan vara beslutad här i kammaren. Jag har en mer optimistisk uppfattning än Tore Claeson. Arbetet har nu pågått läng lid, och beskrivningen av arbetsläget i dag ger vid handen atl man bör kunna påräkna att riksdagen hinner fatta ell beslut i god tid före del nämnda årtalet 1984. Del betyder all vi ser propositionen, inte såsom en delreform i bygglagarbelel, ulan som en temporär ålgärd som vidtas därför alt den lidigare bestämmelsen om tre år behöver kompletteras. Förändringen innebär en förlängning med ytterligare två år.

I och med atl vi anser att delta är en temporär åtgärd, så har vi heller inte haft någon invändning mot regeringens proposition. Därför vill vi inte gå in på de mer långtgående åtgärder som vpk redan på delta stadium vill vidta. Våra olika uppfattningar göratt vi kommer fram till olika yrkanden, och Tore Claeson och jag lär inte klara av att diskulera ihop oss till en gemensam uppfattning om när bygglagsrevisionen skall vara genomförd.

Överläggningen var härmed slulad.

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Proposilioner ställs först beträflande ändrad lydelse av 35 a § byggnadslagen och därefter i fråga om utskoltels hemställan i övrigi.

Andrad lydelse av 35 a § byggnadslagen

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 167 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Upphävande av s. k. skogsfångs-seiyitut

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 3 såvitt avser ändrad lydelse av 35 a § byggnadslagen röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 167 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-proposilionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 282 Nej - 14

Utskottets hemställan i övrigt

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 167 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskottets hemställan i övrigt i

betänkandet nr 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 167 av Lars Werner m. fl. i

moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282 Nej - 13

§ 9 Upphävande av s. k. skogsfångsservitut

Föredrogs civilutskottets betänkande 1978/79:4 med anledning av propositionen 1978/79:38 om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen jämte motioner.

I proposilionen 1978/79:38 (justitiedepartementet) hade lagts fram förslag till lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen, innebärande ändrade reglerom upphävande av s. k. skogsfångsservitut. Enligt förslagel förbättrades möjligheterna all behålla servitut som avsåg rätt att ta ved till fastighet som användes lill permanentbostad. Dessutom hade föreslagits en bestämmelse som skulle underiätta möjlighelerna alt bevara

vedserviiui i samband med ändringar i fastighetsindelningen. Lagändringarna hade föreslagits träda i kraft den I januari 1979.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1978/79:53 av Ivar Högström m. fl. (s), vari föreslagits alt riksdagen inte skulle anta det vid proposilionen 1978/79:38 fogade förslagel om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen,

1978/79:81 av Sven-Erik Nordin (c) och Martin Olsson (c) samt

1978/79:158 av Håkan Winberg (m), vari hemslällls att riksdagen beslulade alt ikraftträdanderegeln i den föreslagna lagen om ändring i lagen (1970:989) om införande av fasiigheisbildningslagen skulle ha av motionären angiven lydelse, innebärande att äldre beslämmelser fortfarande skulle gälla beträffande lalan mot beslut eller utslag som meddelats före ikraftträdandet.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Upphävande av s. k. skogsfångsservitut

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionerna 1978/79:53 och 81, yrkandet I, skulle anta det vid proposilionen 1978/79:38 fogade förslagel lill lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fasiigheisbildningslagen, allt såvitt inte rörde ikraftträdandebestämmelsen,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på moiionen 1978/79:158 skulle anta del under 1 angivna lagförslaget såvitt rörde ikrafllrädandebesiämmelsen,

3. alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:81, yrkandet 2.

Följande tvä reservationer hade avgivits av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (samtliga s);

1. belräffande avslag pä lagförslaget, vari reservanterna ansett atl utskottet
under 1 bort hemställa

alt riksdagen med avslag på regeringens förslag och moiionen 1978/79:81, yrkandet l,samt med bifall till motionen 1978/79:53 i motsvarande del inte skulle anta del vid propositionen 1978/79:38 fogade förslagel lill lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fasiigheisbildningslagen, allt såvitt inte rörde ikrafllrädandebesiämmelsen,

2. belräffande ikraftträdande m. m., vari reservanterna ansett

a. - under fömtsättning av bifall till ulskollels hemställan under 1 - atl
utskottet under 2 bort hemställa

atl riksdagen med avslag på regeringens förslag och moiionen 1978/79:53 i moisvarande del samt med bifall till moiionen 1978/79:158 skulle anta ikraftträdandebestämmelser m. m. till föreslagen lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fasiigheisbildningslagen med lydelse enligt motionärens förslag,

b. - under förutsällning av bifall lill reservationen nr 1 - all utskottet under
2 bort hemställa

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Upphävande av s. k. skogsifångs-servitut

att riksdagen med avslag på regeringens förslag och moiionen 1978/79; 158 inle skulle anta del under 1 angivna lagförslaget såvitt rörde ikraftträdande-bestämmelsen.

Till betänkandet hade fogats ett särskill yttrande av Per-Olof Strindberg (m) och Göthe Knutson (m).

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr lalman! I proposilionen 1978/79:38 föreslås lagregler, vilka bl. a. förbättrar möjligheterna att erhålla servitut avseende rätt att ta ved till fastighet som används lill permanentbostad. Lagrådet noterar atl förslagel inte innebär någon ändring i den vid fastighetsbildningslagens tillkomst föreliggande tanken alt skogsföngsserviiuien så småningom bör avvecklas hell - en notering som det är vikligt alt slå fast. Förslagel är sålunda atl i princip anse såsom en lagteknisk uppföljning av en tolkning av förra bosladsminislerns uttalande att "synen på värdet av ved frän energisynpunkt har förändrats under senare år".

En annan syn på detla förhållande anlade skaueulskotlei i sitt belänkande 1976/77:20 genom förslaget atl fritt bränsle inle skulle beskattas, därför att ved såsom bränsle hade föll ett lägre värde än lidigare. Förslagel är atl anse såsom en partipolitisk markering av allmänna föreställningar om alternaliva energikällors centrala roll. Vi sätter starkt i fråga om delta kan motivera den föreslagna lagändringen. Läggs därtill att -som hovrätten för Nedre Norriand anfört -ändringarna kan anses strida mol den uttalade målsättningen om en flexibel tillämpning av fasiigheisbildningslagen, talar enligl vår mening övervägande skäl mot att förslagel antas.

Remissutfallet ger stöd för meningen all de opinioner som har kommit till uttryck till stor del har sin grund i att de utdömda ersättningarna anses för låga. Vid föregående riksmöte föreslog vi socialdemokraler i en motion en undersökning av i första hand tillämpningen av dessa ersättningsregler. Förslag om ersättningsmöjligheter för även personlig skada vid fastigheis-bildningsålgärder har lagts fram och bereds inom regeringskansliel.

Vår mening är alt det inte nu visats föreligga tillräckliga skäl alt anta lagförslaget. Denna bedömning förstärks av atl den opinionsmässigt centrala ersättningsfrågan ännu inte slutligt beretts och av att en revision av fasiighetsbildningslagens bestämmelser om servitul övervägs. Skulle den fortsatta beredningen av dessa frågor leda till atl det nu föreliggande förslagel vidhålls, bör det sålunda bedömas i ell vidare sammanhang.

Herr lalman! Till civilutskottets betänkande har fogats två socialdemokraliska reservationer, och jag yrkar bifall lill dessa.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c):

Herr talman! Den lagstiftning vi nu har fött oss förelagd att göra ändringar i är krånglig i sin utformning, och enligl utlåtande frän lantmätare som skall hantera den är den krånglig i tillämpningen. Jag såg för en tid sedan en skämtsam travesli på lagstiftning i lantbruksuniversitetets studentkårs sångbok, som jag tycker har stora likheter med just fastighetsbildningslagstiftningens serviiuisregler. Travestin handlar om vår allmänt omhuldade alkoholsed och beskriver när snaps skall tagas,

I första momentet sägs atl snaps läges endast lill fisk, och med fisk menas all mat utom ölsupa och pannkaka. I andra momentet sägs alt finns inle fisk på bordel så kan man la snaps till grannens fisk. Men har inte heller grannen fisk på bordel, dä kan del tillåtas,enligl iredje momentet,all snaps läges även lill pannkaka. Och i fjärde och sista momentet heter det: Vad ovan anförls om pannkaka gäller även ölsupa.

Jag tycker att detta är en väldigi bra liknelse när del gäller alt ge en bild av serviiutsreglerna i fastighetsbildningslagen. I lagens 7 kap. 3 § sägs det att servitut för begränsas lill atl avse viss i servituiet ingående befogenhet. Del är alltså en myckel mjuk öppning.

I kapitlets 4 § sägs del atl servitut för ändras på grund av ändrade förhållanden och om väsenllig fördel uppstår för den tjänande fastigheten utan att olägenhet uppkommer för den härskande fastigheten.

I 5 § är det inle längre fråga om ändring, utan där heter det alt servitut för upphävas bl. a. på grund av ändrade förhållanden, om det inte längre behövs, om nyttan av det är ringa eller om del inle har utövats under viss lid. Där har man skärpt upp del hela.

Slutklämmen kommer i övergångslagstiftningen, 15 §, den som det är fråga om atl ändra i dag. Där sägs det alt i fråga om skogsföng för det upphävas även om dessa omständigheter inte föreligger-där har vi likheten med pannkakan och ölsupan.

Det förefaller vara lält all tillämpa lagstiftningen, och det är del i dag i så måtto att man kan upphäva ett skogsföngsservitul ulan andra skäl än atl den som söker fastighetsreglering önskar det. Det är alltså friu fram.

De här reglerna tillkom under det energipolitiskt sorglösa 1960-talet. Men var och en torde väl i dag inse atl förhållandena har ändrats pä en sätt som mer än väl motiverar de trots allt begränsade restriktioner som del är fråga om i del förslag som framläggs i proposilionen.

Vad som föreslås i propositionen är ändring av övergångslagstiftningen i så måtto atl i fråga om vedserviiui skall fasiighetsbildningslagens 7 kap. 5 § tillämpas med alla de restriktioner som jag nämnde: om förhållandena ändras, om det inte behövs, om nyttan är ringa eller om del inle har utövats under viss lid. De restriktionerna står kvar.

Nu haralllsä servituisägarna i stor utsträckning insett alt del är på liden atl detla förhållande ändras, eftersom möjligheten atl la sin ved enligt ett sådant här servitut har fött större betydelse. Då tycker vi från utskottets sida alt del är på liden atl även lagsliftarna inser detla och genomför en ändring.

När man 1970 antog den nuvarande fasiigheisbildningslagen gick man

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Upphävande av s. k. skogsfångsservitut

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Upphävande av s. k. skogsfångs-seiyitut

med lystnad förbi den här delen av lagstiftningsärendet, som var mycket omfatlande. Det kunde kanske vara förståeligt i dåvarande läge, när ingen energikris stod för dörren. Jag tycker emellertid att det måste anses vara väl Slarki all, ulan några andra skäl än vad den sökande i målet önskar, upphäva rättigheter som ursprungligen haravselts bestå, som det heter, under evärdlig tid. Ell sådanl här servitut är ju ett fastighetslillbehör, som genom marknadsprisbildning på fastigheter åsälts ett visst pris.

Alla skäl talar alltså nu för en ändring. Både servitulshavarna och en opinion utanför servilutshavarnas krets, inkl. remissinstanserna och lagrådet, är eniga om atl denna ändring behövs. Bland opinionen utanför servitulshavarna kan man även urskilja olika organisationer, däribland socialdemokratiska arbetarkommunens representantskap i Sollefteå. Nu skall nämnas alt Sollefteå hör till de trakter som har den tätaste förekomsten av dessa servitut.

När reservanterna yrkar avslag på förslagel, kryper man bakom kravei på, som del heter, en mer generell belysning av hela frågeställningen. Då inkluderas även ersättningsfrågan. Men vi bör veta att den generella belysning del gäller i denna fråga är en aviserad ulredning, som alltså inte ännu är tillsatt men som har ansetts kunna lillsältas någon gång under nästa år. När utredningen ännu inle är tillsatt och än mindre har lämnat något förslag, så säger vår erfarenhet alt det kan la avsevärd lid innan ell sådant förslag kommer och än mer innan del beretts och blivit föremål för beslut.

Det är väl inte alldeles orealistiskt atl anta alt medan gräset växer dör kon -dvs. under liden kommer de tjänande fastigheterna atl utnyttja nuvarande lagstiftning, som ju ger fritt fram för en avveckling. Och när den generella belysningen är klar och vi kanske har föll en ny lagstiftning, finns det inga servitut atl tillämpa lagstiftningen på.

Ersättningsfrågan sätts i förgrunden av reservanter och motionärer. Vad man då syfter till måsle vara en höjning av de numera utgående, relativt låga ersättningarna. Har man uttalat sig för del, har man väl också direkt eller indirekt sagt atl dessa servitut har ett större värde. Därmed bör vi kunna vara ense på den punkten.

Motionärerna och även herr Brännström anför att vad del här gäller enbart skulle inskränka sig till en partipolitisk markering. Jag menar au det är att misstänkliggöra vårt syfte i denna fråga. Vårt syfte är hell seriöst, och del är, som jag sade, bekräftat av åtskilliga instanser som har haft anledning atl ge en opinion lill känna i denna fråga.

Därmed, herr lalman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag på alla punkier.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har aldrig ifrågasatt när Sven Eric Åkerfeldt använder en partipolitisk markering, om han gör del i seriöst syfte, fattas bara annat. Men för den skull kan jag inle pruta på uppfattningen all del är en riktig bedömning, atl det är en politisk markering i denna hantering av ärendet.

Det är väl helt klart alt delta ärende innehåller många skiftande sidor, som det kan vara mycket svårt atl komma till rätta med. Men om vi fastlägger all den nuvarande lagstiftningen ändock syftar till atl långsiktigt avveckla servitulen, tror jag atl vi har en gemensam grund som egentligen alla är överens om. Alt det sedan av och till sker olika bedömningar, beroende på att man värderar servilulels innehåll med utgångspunkt i den dagsaktuella situationen, borde inte leda till alt den grundläggande lagstiftningen åsidosätts. Om det som under 1960-lalel var en värdering av skogsfångsserviiulen inte är detsamma i dag, sä ändrar det inte i sak vad lagstiftarna har åsyftat. Det viktigaste är att man fastställer vilka belastningar servitulen ulgör, och kanske även vilka värden. Det är där vi har hävdat alt en samlad behandling av hela ärendet hade varil värdefull.

Jag kan på nytt understryka vikten av den bedömning som skaiteutskottet har gjort när man har fastlagt atl just föng av vedbrand skattemässigt inle längreär värderat till någonling. Del borde ju från dem som representerar den seriösa cenlergmppen i skatteutskottet ha smittal av sig på de seriösa centerpartisterna i civilutskottel att uppfatta servituiet som ungefär lika myckel värt i del sammanhanget.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Upphävande av s. k. skogsfångs-seiyitut

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Beträffande om en partipolitisk markering är seriös eller inle så bör del väl ses i sammanhanget, och i motionens sammanhang framstår den i varje fall för mig som inle fulll seriös jämfört med sakinnehållet i förslaget.

Syftet, säger herr Brännström, skall vara atl långsiktigt avveckla servitulen. Ja, jag kan hälla med om det så långt som det gäller att avveckla de icke behövliga servitulen. Men här måsle vi göra en klar skillnad, och den skillnaden går inle all göra med den form lagstiftningen har i dag. Det är därför vi vill ha ändringen. Och då går vi lillbaka på 7 kap. 5 §, där vi har alla dessa restriktioner. Som jag sade finns det alla möjligheter alt med den paragrafen som instrument sålla bort de servitut som inte behövs och som inte anses för någon part tjäna något syfte.

Det skall inle bortses ifrån atl del är mycket viktigt att de servitut som i en sådan här bedömning anses vara behövliga för framliden innebär ett myckel stort mått av trygghet för faslighetsinnehavarna. Della är oftast sådana servitul som förekommer i de delar av landei där man av tradition har uppvärmning med just fast vedbränsle. De vet att delta innebär en trygghet för framtiden. Även om servituiet, när man skall åsätla det ett värde i pengar, i dagens situation måhända skulle ha ett begränsat värde, kommer man också atl fö väga in den framlida tryggheten i bedömningen av värdet.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill notera all Sven Eric Åkerfeldt nog fjärmar sig från det som kunde ha varit en seriös bedömning. Han gör del uiifrån all det i hanteringen av servitulen borde ligga lika värde, aniingen man bedömer dem i skatteutskottet eller i civilutskottel. Men så långt har man inte nätt när man

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Upphävande av s. k. skogsfångsservitut

hardiskuteral denna fråga. Om man sedan övergår till den faktiska fråganom vad vedföngär i dag, trorjag atl det ärett fötal fasligheter som ligger kvar på den tekniska nivån att ved är det enda bränsle de använder.

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del skall erinras om att del inte är primärt värdet av servitulen i pengar räknal som vi lalarom idag. Herr Brännström har lidigare också belonal atl värdedelen inte hör hil och all den bör komma in i ett annat sammanhang. Vad som är vikligl i dag är att vi, oberoende av vilket värde i pengar servituiet har, ser till att vi räddar servituiet som sådanl, för om servituiet för avvecklas med de regler vi har i dag är det meningslöst all diskulera värdet av det.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar atl Sven Eric Åkerfeldt är beredd att bevara servitul för serviiulens egen skull. Del är mycket förvånande.

ELVY OLSSON (c):

Herr talman! Lät mig först uttrycka min stora förvåning såväl över den socialdemokratiska moiionen och reservationen som över dagens debatt, varigenom det på elt förunderligt sätt har visats hur dagens socialdemokraler sluter upp bakom storföretagens synpunkter på vad som är rationellt och fördelaktigt i del här sammanhanget, nämligen alt bli fria från skogsserviiu-ten. Jag är förvånad, eftersom jag - inle minst mot bakgrund av vad som framkommit i de brev som partiledarna skrivit till de berörda fastighetsägarna och som varit av ungefär samma innehåll - irodde all man skulle kunna ena sig i den här frågan över partigränserna. Det är anmärkningsvärt att man är sä litet lyhörd för hur de berörda människorna upplever alt de inte kan la ved ur skogen såsom de är vana vid sedan så många år, något som de anser sig ha rätt lill.

Som jag ser del har den nuvarande lagstiftningen slagit hårdare mot de fastighetsägare som har denna rätt än vad lagsliftarna hade tänkt sig. Tanken varju att servitulen skulle kunna hävas "när behov ej förelåg". När man besöker de bygder i Norrland som berörs av lagstiftningen märker man hur besvärligt del har blivit för dem som mister vedserviiui i de fall dessa har stor belydelse för dem när det gäller au kunna elda med ved såsom de är vana att göra.

Jag är väl medveten om atl skogsbolagen ser dessa servitut som hinder, även om jag tycker att deras uppfattning därvidlag är överdriven. Men vill man fortsälla med t. ex. kalhyggen i tron alt detta är det bästa för framliden, då kan servitulen naturligtvis uigöra ett hinder. Ser man dem i stället som en gallringsåtgärd, då är servitulen inle alls hindrande, utan dä ulgör rätten till vedfång någonting som verkligen går atl förena med elt bra skogsbruk.

Herr Brännström lalade om atl ersättning skulle kunna ulgå i form av pengar. Jag tror atl detla är något som är rätt ointressant för de här människorna. Det ärju veden de vill ha, inle några kronor i samband med alt

ell servitut skall hävas.

Del är ju också bråttom med de nya bestämmelserna. Varför är del bråttom? Jo, därför all del händer sä myckel jusl nu på della område, och det gör del angeläget all lagändringen skall gälla även de ärenden som nu är föremål för prövning.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Elvy Olsson är förvånad, och det har hon kanske skäl att vara, eftersom hon tydligen hade förväntat sig att propositionen skulle gå igenom utan diskussion. Men jag lycker att det finns anledning för Elvy Olsson att sälta sig in i elt par frågor som ingår i debatlen om servitulen och som kanske också skulle kunna påverka hennes bedömning när del gäller frågan om ersättning i pengar för värdet av vedfång. Får man nämligen ersättning i pengar för värdet av servituiet, torde man fö skatta för det värdet. Med det här riksdagsbeslutet blir emellertid värdet av vedföng inle beskattningsbart. Detla är självfallet ett skäl till att man inte är särskilt intresserad av att servitulen löses ul.

Men jag tror atl alla som i dag vill klara sin bränsleförsörining genom all hämta ved i skogen kan göra detla, eftersom det ligger röjningsvirke där i oanade kvantiteter. Virket är fällt och klart. Del ärju också klart vilka träd som skall bort, vilket inle är fallet vid ett servitul. Jag tror att om de flesia som barett servitut i stället ville använda sig av möjligheten att samla in redan fällt röjningsvirke skulle de mer än väl få de volymer som servitulen tillförsäkrar dem.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Upphävande av s. k. skogsfångs-setyitut

ELVY OLSSON (c) kort genmäle;

Herr lalman! Jag tror all om herr Brännström talade med servitutsinne-havarna skulle han få svaret att de var lika litet inlresserade av atl få ersättning i pengar, innan riksdagen fattade beslutet all veden inle skulle vara beskattningsbar när den används för husbehov. Här har det inte inträffat någon ändring. Del är servituiet, rätten atl få la ved, som de här människorna vill ha kvar. Jag ulgår ifrån atl riksdagen också kommer atl besluta om att de får ha denna rätt.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är självklart alt vem man än frågar om han är beredd atl avslå från en förmån blir svaret: Nej, det ärjag inte.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Jag tänker inte yttra mig i sakfrågan. När del gäller den harjag ingen annan mening än departementschefen och utskoltsmajoriteten. Jag har begärt ordet med anledning av övergångsbestämmelserna, eller rättare sagt avsaknaden av sådana, i detla fall.

Enligt min mening är del utomordentligt viktigt med konsekvens i lagstiftningsarbetet. I den fastigheisräitsliga lagstiftningen finns del nu en utbildad praxis, att när man ändrar en lag, skall äldre bestämmelser tillämpas

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Upphävande av s. k. skogsfångs-seiyitut

av överinstanserna i sådana mål som lägre instans har prövat enligl äldre rätt. Om man inte gör så blir det inget egentligt prövningsförfarande, eftersom överinstanserna i sådana mål som överklagats då prövar enligl helt andra förutsättningar.

I motionen 158 har jag lagt fram ett förslag om tillägg innebärande övergångsbestämmelser. Förslaget överensstämmer också med vad lantmäteriverket sagt i sitt remissyttrande.

Kvantitativt är del här naturligtvis ingen stor fråga. Del är sannolikt inle så många fall som nu ligger hos överinstanserna över årsskiftet. Förmodligen är det detta som gjort alt de två domstolar som yttrat sig har accepterat avsaknaden av övergångsbestämmelser. Men klart är att svårigheter kan uppstå.ochjag tyckeralt delta skiner igenom i åtminstoneett remissyttrande, liksom också i lagrådets yttrande.

Jag betraktar inle alls, herr talman, den här frågan som partipolitisk utan som en rent juridisk-leknisk fråga. I reservationen 2 a biträds min motion, och därför kommer jag, herr talman, all rösta för denna reservaiion.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Per Bergman m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännström begän votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i belänkandel

nr 4 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Per Bergman

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Roland Brännström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 169 Nej - 133

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 2 a av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 4 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 a av Per Bergman

m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Roland Brännström begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 136

Avstår - 7

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Eneigisparande i bostäder

Mom. 3

Utskottels hemställan bifölls.

§ 10 Energisparande i bostäder

Föredrogs civilutskottets belänkande 1978/79:5 med anledning av propositionen 1978/79:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgelårel 1978/79 såvitt avser bostadsdepartementets verksamhetsområde jämte molion.

I proposilionen 1978/79:25 bilaga 10 (bostadsdepartementet) hade föreslagits riksdagen att pä driftbudgeten under trettonde huvudtiteln lill Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats moiionen 1978/79:50 av Per Bergman m. fl. (s), vari föreslagits att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att regeringen snarast borde fatta beslut som styrde de ekonomiska stimulanserna för energisparande i bostäder mol rationella åtgärder.

Utskotlet hemställde

1. att riksdagen på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln lill Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgelårel 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

2. all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:50.

Reservaiion hade avgivits av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta Dahl och Magnus

Nr 52 Persson (samtliga s) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

Tisdagen den '' riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:50 som sin mening gav

12 december 1978 regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Energisparande i bosläder

BIRGITTA DAHL (s):

Herr lalman! Det kan lyckas motsägelsefullt att vi socialdemokraler i vår molion med anledning av förslaget till ökade medel för energisparstöd på tilläggsbudget I och i reservation vid det utskottsbetänkande som nu behandlas uttryckeren annan mening än regeringen och riksdagsmajorileten. Vi är ju eniga om alt det behövs mycket ambitiösa insatser för atl spara energi. Det är en av förutsättningarna för en bättre energipolitik för framtiden. De 1975 och 1978 uppsatta målen för energihushållningen fömtsälter ju att förbrukningen i bostäderna måsle minska kraftigt, om vi skall kunna uppnå en nolltillväxt i energiförbmkningen totalt sett, trots atl vi samlidigt har målet att öka produktiviteten och välfärden, ävensom att öka bostadsbyggandet och höja bostadsstandarden. Om så här ambitiösa mål skall kunna uppnås krävs del verkligen myckel omfatlande och målmedvetna insaiser.

Vi är också eniga om det anslagsbelopp som är aktuellt, 300 milj. kr. Eftersom den nya regeringen har lagit fasta på den tillrättavisning som vårriksdagen gav den förra regeringen när del gäller budgeltekniken, finns det heller ingen anledning all framföra kritik på den punkten. Enighet råder alltså om målen och anslagsbeloppen.

Vår kritik föranleds nu liksom tidigare av att den nya regeringen lydligen har lika låg ambition som den förra borgeriiga regeringen när det gäller atl se lill alt dessa ambitiösa mål verkligen uppnås och alt de myckel betydande belopp som anslås används på elt ändamålsenligt säU, nämligen till aU spara så myckel energi som möjligl till minsta möjliga kostnad. Miljardrullning ulan kontroll eller styrning är, herr talman, inle uuryck för hög ambilion. Det är tvärtom ansvarslöst såväl ur samhällsekonomisk synpunkt, inle minst i dagens läge, som med hänsyn till vikten av atl spara energi. Det borde vara en angelägenhet för alla atl de medel som med sådan beredvillighet ställs till förfogande används väl.

Vi är mot den bakgrunden verkligen förvånade över atl den nya regeringen inle har använl sig av detla tillfälle och oss veteriigl inte heller tagit andra initiativ för att förbättra hanteringen av energisparstödel.

Vi är lika förvånade över alt riksdagsmajoriteten även nu så lättsinnigt avvisar våra krav på bältre planerade och mer medvetet styrda åtgärder - krav som f ö. är väl förankrade hos olika expertorgan' liksom hos den allmänhet som nu med stigande häpnad iakttar den miljardrullning på lösa boliner som pågår, utan att vi får någon som helst säkerhet för att de eftersträvade målen uppnås.

Del verkar faktiskt bara vara i regeringskansliet och inom de borgeriiga partierna i riksdagen som det råder okunnighet om hur besväriig situationen är. Överallt annars möter man nämligen bekymrade och upprörda kommentarer. En sak är säker, och jag lycker också bra; man lurar inle människor med så enkla knep som del här är fråga om. Överallt, på möten, på arbetsplatser

och i privata samtal, möts man i dag faktiskt av frågorom ingenting kan göras för att rälta till del planlösa slöseri som pågår, så att vi för elt effektivare sparande. Tar man själv upp de här frågorna möts man -det är min erfarenhei - av uppskauning. Till de hårdaste kritikerna hör - märk väl! - byggnadsarbetarna och de som själva utnyttjat energisparstödel för sin egen bostad.

Allmänhetens och våra egna kritiska och oroliga frågor har som sagt också fått stöd hos experter och myndigheter som följt verksamheien, liksom av de fakta som nu föreligger.

Planverket är nu som lidigare kritiskt mot bristen på kunskaper, utvärdering och styrmedel. Energisparkommitlén har uttryckt samma oro i skrivelser till delegaiionen för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse, och kommittén har krävt åtgärder för all garaniera alt medlen används effektivare. Deras recept heter också kunskap, utvärdering och styrmedel. Enligl vad jag har erfarit kommer energisparkommiltén i morgon att redovisa material som visar alt de av riksdagen uppsatta sparmålen är i fara och alt vi riskerar att inte kunna uppnå dem, om inte ytteriigare styrmedel används.

Byggforskningsinstitutel har genom sin chef och sina experter på det här områdei riklat stark kritik mot det sätt varpå programmet hittills har genomförts. Jag citerar några ord ur Arbetarbladet den 22 september, där byggforskningsinstitutets chef på frågan, om det alllid är lönsamma investeringar och om man kan räkna med alt spareffekter kan uppnås på uppåt de 25 96 som riksdagen har sau upp som mål, svarar:

"Del är ytterst tveksamt som verksamheien hittills bedrivits, säger professor Nils Antoni. — Han är kritisk mol bristen på styrning i planeringen och att ingen ordentlig utvärdering ännu gjorts av resultaten. - - -Sparåtgärderna måste sättas in i de hus där de ger största effekt lill lägsta kostnad. Det borde vara en självklar tumregel i planeringen och bidragsgivningen. Hittills har verksamheien i alltför hög grad präglats av slumpmässiga insatser. - - - Husundersökningen visar att del inte är de som har sämsta fastigheterna som ligger längst framme med planerna på upprustning och isolering för att spara energi.

Fastighetsägama är i allmänhet mer intresserade av att fö lån och bidrag till fasad renoveringar än att isolera för att spara energi!"

När utskotlet för ett par veckor sedan besökte bostadsstyrelsen fick vi också veta

för det första att den undersökning som bostadsstyrelsen fölt i uppdrag att göra ännu inle är klar men väntas bli det före årsskiftet,

för del andra atl dess resullat bara blir en teoretisk redovisning av till vilka ändamål pengarna gått, inle hur mycket energi som har sparats,

för det Iredje alt de preliminära resultaten, som vi fick del av, visar aU nästan 80 % hittills gått lill isolering och fasadskikt, aU ca 55 96 har gåU till ytterväggar och fasadskikt, att ca en Iredjedel enbart gått till fasadskikt och atl alla dessa åtgärder har ringa eller t. o. m. ingen effekt i jämförelse med en rad andra mycket billigare åtgärder.

Vi fick vidare veta aU 75 96 går till småhus och att flerfamiljshusen och de hus som har störst behov av energisparande åtgärder är underrepresenterade.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Energisparande i bostäaer

6 Riksdagens protokoll 1978/79:51-52

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Eneigisparande i bostäder

Den ansvarige på bosladsstyrelsen, Gunnar Stahre, har också uttalat sig i Aftonbladet den I december:

"Del har varil oerhört svårt alt kontrollera lönsamheten av de åtgärder som görs, säger Gunnar Stahre på bostadsstyrelsen. Det kan inte vara vettigt atl fortsätta ge pengar till åtgärder som inle ger spareffekt.

Vad som krävs är en hårdare besiktning.

Den tar lång tid att genomföra, menar Gunnar Stahre. För närvarande utbildas 30 lärare som ska instruera som besiktningsmän."

Allt della, herr talman, skulle inte ha behövt hända om våra och många expertorgans tidigare påpekanden och krav hade tagits på allvar. Vad som nu händer är bara en bekräftelse på tidigare varningar. Desto värre är del att man nu också tycks vägra att lära av erfarenheten.

Bakgrunden är ju den, att när del förslå sparprogrammel beslöts av riksdagen med anledning av oljekrisen var det elt beslut som fick las i stor hast på grund av den unika situationen.

Vi uttalade då atl det var nödvändigt atl på basis av kommande kunskaper, erfarenheter och utvärderingar ompröva och förbättra det. Därför utsattes också en sådan omprövning atl ske 1978, och därför ingick forskning om energisparstödel i det program som vi beslöt om 1975 för forskning och utveckling på energiområdet liksom i de uppgifter som togs upp av byggforskningsinstitutel och byggforskningsrådet. Därför fick planverket i uppgift atl arbeta med del här, och därför har vi socialdemokraler också efter regeringsskiftet motionsvägen krävt olika ulvärderingsålgärder, t. ex. det s. k. Norrbottensprojektel.

Alll detla lillsammans med energikommissionens material har givit värdefullt underiag för en sådan omprövning som förutsattes och skulle ha kunnat ge ännu mer värdefullt material, om inle en del av våra förslag hade avvisats av riksdagsmajoriteten. Men när regeringen i december 1977 lade fram sin kraftigt försenade proposition om energisparstödel, fick den förödande krilik just därför att den inte gjort den utvärdering som lidigare beslutats eller lagit vara på föreliggande kunskaper. Riksdagen tvingades då göra den beredning som borde ha skett i kanslihuset. Men så var också den här propositionen en av de många dåliga kompromisser som folkpartiet och moderaterna med skammens rodnad tvingades att accepiera i trepartiregeringen, om jag inle lar fel i utbyte mot fortsatta pengar lill Forsmark 3. Det borde vara angeläget för folkpartiet och moderaierna att nu bryla sig loss ur det här skamgreppet och hjälpa lill all skapa ordning och reda.

I stället deltar man i den skrivning som nu föreligger från ulskoltsmajoriteien. Där hänvisas hela liden dels lill vad som aviserats i propositionen från i våras, dels till den delegation för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse som Elvy Olsson i våras tillsatte - som det förefaller i all hast och för att skyla över det mycket förödmjukande resultat som beredningen i civilutskottel och andra utskott här i huset kom lill för hennes och regeringens del.

Men de här hänvisningarna till arbele som sägs pågå eller initiativ som skall ha tagits eller förslag som kommer att läggas fram förefaller ha gjorts ulan

någon kontroll av vad som faktiskt har hänt i verkligheten, som ibland kan skilja sig ganska avsevärt från pappersdirekliv eller papperstigrar. Den bistra sanningen är nämligen att delegationen hittills haft två sammanträden, ett i september, mellan fyra och fem månader efter del att den tillsattes, och ett i onsdags i förra veckan. Därvid har diskuterats dels ell arbetsprogram, dels finansieringsfrågorna.

I del arbetsprogram som diskuterades i september redovisas en preliminär tidsplan, varav dessutom framgår att utvärdering och förslag till eventuellt därav föranledda förändringar beräknas resultera i en ny proposition tidigast i januari 1981 inför budgetåret 1981/82. Någon förtursbehandling av utvärderingsfrågorna eller översyn av det slag som utskottet talar om eller någon utvärdering av den typ som flera av expertorganen har föreslagit har enligt den hittills tillgängliga informationen över huvud taget inle förekommit. Enligt den information jag har finns det också en risk för att inte ens den tidsplan som drogs upp i arbetsprogrammet kommer att hålla.

På en direkl fråga vid utskottets besök på bostadsstyrelsen fick vi också svaret att delegationen hittills hade varil ett mycket passivt organ. Liknande svar för man också när man talar med andra som deltagit i dess arbete. Flera är mycket besvikna över att deras förslag vid olika utredningar och utvärderingar inte har beaktats. Är det så att utskottsmajoriteten känner till några planer på en nu plötsligt påkommen aktivering av delegaiionen i regeringskansliel eller hos andra ansvariga myndigheter, som är fördolda för oss socialdemokrater? I samband med utskottsbehandlingen har i varje fall inte några sådana planer redovisats. Vi vore, om sådana planer finns, verkligen lacksamma alt få reda på dem.

Del samlade intryck man får är emellertid, herr talman, dess värre att ingen förbättring har skett eller är alt vänla på flera år. Lägg därtill atl de två borgerliga regeringar som vi har haft sedan hösien 1976 dels har fört en fördelningspolitik som inte bara varit orättvis ulan också släppt loss en alldeles onödig lyxkonsumtion i form av bl', a. energislöseri, dels har nonchalerat energifrågornas betydelse i samband med plan- och byggnadslagstiftning - detta även när det gäller den nya plan- och bygglag som nu diskuteras och som f ö. är starkt försenad.

Herr talman! När vi i våras diskulerade dessa frågor framhöll jag att vi socialdemokrater inte kände någon skadeglädje över att behöva underkänna den dåvarande regeringens insatser på detta område. Eftersom vi anser energihushållningen så viktig skulle vi med glädje och uppriktigt erkännande ta emot väl genomarbetade förslag om energihushållningen. Jag kan försäkra att vi har samma grundinställning inför den nya regeringen, dessulom kompletterad med elt litet hopp om att den skall kunna ta sig ur den omfamning till döds som energipolitiken har visal sig vara för samarbetet mellan de borgeriiga partierna.

Men den behandling som frågan har fått tyder dess värte på atl någon förbättring inte är all vänta. I annat fall skulle ju regeringen ha kunnat ta chansen atl i samband med tilläggspropositionen lägga fram förslag om bättre styrning. Och utskottsmajoriteten skulle ha kunnat gå med på - om något

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Energisparande i bostäder

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Energisparande i bostäder

sådant förslag inte hade kommit, och det har det ju inle - våra krav på en beställning av sådana förslag. De skulle i så fall ha kunnat läggas fram i budgetproposilionen eller senast i den slora energipolitiska proposition som har ullovals till den 10 mars 1979,

Jag beklagar verkligen atl man inte har handlat på det sättet. Alll lyder på att vi inte heller under våren kommer att få några framsynta förslag från regeringen på det här områdei.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservalionen till civilutskottets betänkande nr 5,

KJELL MATTSSON (c):

Herr lalman! Utskottsbetänkandets huvudärende är alt säga ja till den i propositionen föreslagna medelsanvisningen. Del gör utskotlet enhälligt och utan invändningar.

När jag lyssnade på Birgitta Dahls argumentering för den socialdemokratiska reservalionen kom jag alt länka på att man första söndagen i advent byter predikotext i svenska kyrkan. Och varje gång regeringen lägger fram en begäran om mera pengar lill energisparåtgärder - del gäller då medel på lilläggsstat - får vi en ny predikan från Birgitta Dahl. Det är bara den skillnaden jämfört med prästerskapet alt Birgitta Dahl inle byter ämne, utan utgångspunkten för henne är alltid den nuvarande och den föregående regeringens enorma uselhel och slöseri med pengar.

Det är rätt ovanligt att vi här i kammaren får en så omfattande diskussion i ett ärende där propositionens förslag är helt obestritt av ett enhälligt utskott, men lill det här i och för sig okomplicerade förslaget har socialdemokraterna i civilutskottel knutit en molion. Det är då ganska självklart atl motionärerna i sin egenskap av ulskoltsledamöter reserverat sig till förmån för den egna moiionen. Det kanske också i någon mån förklarar varför dessa utskottsledamöter inte kan anlägga en mer objektiv syn på motionsförslaget.

Som jag ser det har moiionen inte något annat ärende än atl ge upphov lill den debatt som vi nu för-en debatt för debattens skull, som inte så myckel rör sakfrågorna. Om vi skall lala om "kalla" fakta i energisparsammanhangså är motionsyrkandet ett sådant. Vad är det man vill? Jo, att riksdagen skall säga till regeringen att den "snarast bör fatta beslut som styr de ekonomiska stimulanserna för energisparande i bostäder mot rationella åtgärder". Birgitta Dahl har inle sparat sin energi när hon har talat för varan. Men hon har enligt min mening förtjust den avsedda debatten för debattens egen skull och inte försöki att la fasta på det yrkande som behandlas. I och för sig är det ju en självklarhet alt alla regeringar bör fatta sådana beslut all statsutgifter leder till rationella åtgärder. Redan detta är elt gott skäl för alt avslå moiionen. Birgitta Dahls hetta låter sig emellertid inte omvandlas i någon värmeväxlare till en analys av begreppen "snarasi" och "rationella".

Det är ingen ovanlig situation här i kammaren att någon slår upp och säger att del eller det beslutet borde ha varit fattal då eller då. Rent allmänt sett är del alltid bra om riktiga beslut fattas så tidigt som möjligl. Utskotlsrnajori-lelen har därför i belänkandel kortfattat beskrivit hur undersökningar pågår

och hur riksdagen i slutet av våren drog upp riktlinjer för delta arbete. Jag kan inle se något särskilt värde i ett evigt upprepande av tesen all det och det borde ha varil färdigt nu. Det är väl ingen som vill påstå atl vare sig den här regeringen eller den förra på något sätt har hindrat detta utredningsarbete. Det ärju också ofrånkomligt all det tar sin tid. Jag kan inte se annat än atl motionärerna och Birgitta Dahl i den här delen inte gör annat än upprepar tesen all allt borde gå fortare. De missar dock poängen genom att inte kunna visa på några försummelser.

Det andra huvudordet i yrkandet var "rationella" åtgärder. Vad är då det? Riksdagsmajoriteten har i maj i energisparprogrammet lagt fast en inriktning vars huvudpunkt är atl i första hand genomföra de åtgärder som är samhällsekonomiskt mest lönsamma. När det gäller det som nu är aktuellt -reglerna för del ekonomiska slödel - pågår en översyn. Dess utfall är självfallet beroende av, för det första, bostadsstyrelsens redovisning av det nuvarande stödet och, för det andra, den redovisning av spareffekterna av slödel som bostadsstyrelsen skall göra i samråd med planverket.

Vad hade socialdemokraterna att sätta mot detta i våras? Jag tittade i reservationen 3 ull civilutskottets betänkande 1977/78:31 och fann inget alternativ - bara självklarheter om att man måste bedöma vilka åtgärder som skall prioriteras. Det är också, herr lalman, av stort intresse atl notera att utskottet var helt enigl - inkl. Birgitta Dahl - i hela avsnittet om energisparstödel, bortsett från två rader om individuell mätning. Då konstaterades i sammanhanget bl. a. atl storieken av godkänd kostnad för skilda åtgärder, som har starka styreffekter, bestäms av bosladsstyrelsen. Jag har inte hört talas om några invändningar från de socialdemokratiska ledamöterna i bostadsstyrelsen mot de beslut som har fattats där. Vad är då socialdemokraternas bidrag till sakdebatten?

Vi var också, vill jag stryka under, helt eniga i ulskotlet om kommunal planering - en planering som bl. a, skall ge underlag för kommunala bedömningar när det gäller prioritering av teknisk rådgivning, besiktning och uppsökande verksamhet. Vi var alltså för några månader sedan hell eniga i just de delar av energisparplanen som motionen gäller.

Min bedömning är att reservalionen är oförklarlig om man försöker la den på allvar som argument för jusl moiionsyrkandei - det var ju moiionsyrkandei som vi skulle behandla i utskotlet. Om socialdemokraterna vill någonling annat, t. ex. riva upp energisparplanen eller ta bort stödet för vissa ålgärdslyper genom ett riksdagsbeslut, får väl också den frågan behandlas i civilutskottel. Men i så fall måste det ställas ett yrkande som förses med i varje fall något sakligt motiv. Enligt min mening är det inte rikligt alt i delta skede av riksdagsarbetel la upp alltför mycket tid för ett meningsutbyte som inle direkt rör del ärende som riksdagen nu skall avgöra.

Med delta vill jag, herr talman, be atl fö yrka bifall lill hemställan i civilutskottets belänkande nr 5.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Energisparande i bostäder

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Energisparande i bostäder

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall gärna erkänna alt jag nog skulle kunna spara myckel energi omjag hade Kjell Mattssons temperament. Nu harjag inte det utan slösar med energi på det här området - det erkänner jag.

Det är del nya kyrkoårel som börjar första advent, Kjell Mattsson. Predikotext byter man varje söndag, kanske t. o. m. elt par gånger om man har flera förrättningar.

Jag skulle också mycket gärna se atl silualionen var sådan all jag kunde byta ämne när vi diskuterar energisparstödel. Det skulle nämligen i så fall bero på alt det har skett en utveckling i den riktning som är önskvärd för att stödel skall bli effektivt.

Nu fanns det i det inlägg som jag gjorde här i dag ett stort antal nya fakta som inte lidigare kunnal redovisas, eftersom de gäller vad som hänt under den lid som gått sedan riksdagen i våras diskuterade de här frågorna. Del var en belysning av atl i själva verket den delegation, som den dåvarande bosladsministern tillsatte för alt följa dessa frågor och ta upp just den krilik som vi framfört lillsammans med många expertorgan i samband med riksdagsbehandlingen i våras, inte har fölt del arbele uträttat som borde uträttats - om vi vill spara energi och om vi också vill hushålla med de samhällsmedel som ställs till energisparandels förfogande.

Vi ställde en rad krav i våras som avvisades, t, ex. om styrmedel. Det kravet gmndade vi på material från energikommissionen och en rad andra expertorgan, som framhöll, liksom energisparkommitlén och många andra gör nu, alt det ulan styrmedel inte går all uppnå del avsedda målet. Det fanns inte heller del underiag som borde funnits, därför att den dåvarande regeringen inte brytt sig om alt ta fram det, trots lidigare riksdagsbeslut och trots upprepade påstötningar från vår sida efter regeringsskiftel.

Del fanns också ett stort antal andra punkter, där vi i detalj redovisade vår krilik och också gav förslag på vad som borde ha gjorts.

Del jag i dag ägnat milt anförande åt är atl belysa att denna passivitet och brist på intresse för all verkligen ge energisparprogrammet den effekl som vi alla är eniga om, den passiviteten kvarstår fortfarande. Den kvarstod så länge regeringen Fälldin satt kvar, och den tycks dess värre kvarstå hos den nya regeringen. Men jag skall med intresse lyssna på folkpartiels talesman, och jag hoppas att han kommer atl uttrycka en högre ambitionsnivå som representant för den nya regeringen.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Del är riktigt som BirgiUa Dahl invänder atl man byter predikotext varje söndag. Men jämförelsen blirju ännu värre för hennes del i så fall. Däremot vet hon mycket väl vad jag menade med atl man byter årgångstext.

Vår ambition från centerpartiels sida är verkligen all energisparandel skall fö stor omfattning och alt insalta åtgärder skall ge hög effekt. Och vi har valt en metod fördetta: försl upprätta ell program med olika åtgärder, förslag lill stöd och stimulanser för alt fö tillräcklig omfattning och därefter göra kontroll

och utvärdering av åtgärderna i akt och mening att ändra omfattning och inriktning om uivärderingen talar för della. Stimulansen skall ju sättas in på de områden där vi kommii fram lill att den ger bäst effekt.

Birgitta Dahl säger att socialdemokraterna haft stöd från olika organ, som menat alt man borde ha startat på annat sätt. Ja, jag kan myckel väl förstå atl olika ämbetsverk och forskningsinstanser osv. hellre ser att man gör upp på papperet fina program för vilka åtgärder som skall vidtas och gör teoretiska beräkningar av effekterna. Men regeringen har alltså varit praktisk och i stället satt i gång, fattat beslut och anvisat pengar för alt få åtgärder konkret genomförda.

Birgitta Dahl refererade till vårt besök på bosladsstyrelsen. Men jag fick det intrycket att bostadsstyrelsens bedömning - även om man där inte kunde stå för den därför att man inle bearbetat siffrorna ännu - var alt den verkliga effekten var bältre än den teoretiskt beräknade.

De som nu kritiserar att vi startat med konkreta åtgärder och sedan försöker mäta effekten av dem måsle faktiskt slälla sig frågan hur man över huvud taget skall kunna mäta effekten av åtgärder som inle är genomförda. Då är det ju fortfarande bara den teoretiska debatten som pågår. Och det ärju angeläget all komma bort från den teoretiska diskussionen om vilken energispareffekt man uppnår med olika åtgärder.

Genom den arbetsmetod som regeringen vall och riksdagen godkänt i energisparplanen har vi fött ett antal åtgärder genomförda, och nu finns del möjligheter för de organ - bosladsslyrelse, byggforskning, planverk, kommuner osv. - som är engagerade i atl ta reda på effekterna så att vi kan styra in energisparandel på de absolut rätta åtgärderna. Vi ärju överens om atl vi skall försöka föra en sådan politik all vi för så hög effekl som möjligl av insatta pengar.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Energisparande i bosläder

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Energisparprogrammet började inle från scratch i våras, Kjell Mattsson. Det sattes i gång omedelbart efter oljekrisen. Då saknade man praktiska erfarenheter. Därför uttalade man att del måste ske en utvärdering när programmet hade verkat några år och skulle utvidgas, så all man kunde förbättra och effektivisera det. Denna utvärdering skulle ske lill i år, då nya beslut borde fattas.

Vi konstaterade i vintras att man i den proposition som den dåvarande regeringen lade fram inle på något sätt hade brytt sig om de uttalanden som tidigare riksdagar hade gjort om utvärderingar och förbättringar på basis av erfarenheter och ny kunskap. Den kunskap som fanns nonchalerades. Inte heller i detta andra skede har man ansträngt sig alt snabbt fö fram bättre metoder, atl skaffa del underiag som behövs. Det var del som min genomgång av det arbete som hittills har bedrivits visade. På de punkterna har Kjell Mattsson inte kommit med några som helst invändningar eller bevis på motsatsen. Är Kjell Mattsson och centerpartiet belåtna med att det i det ursprungliga programmet för verksamheten sägs all vi skall få en utvärdering och förbättring först inför budgetåret 1981/82 och alt lidsprogram mel av allt

Nr 52 att döma inte ens håller för det? Tycker verkligen centerpartiet atl detta är en

Tisdaeen den tillfredsställande lingens ordning ur energisparsynpunkt eller ur samhälls-

12 december 1978 ekonomisk synpunkt?

Energisparande i bostäder

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle;

Hen talman! Birgitta Dahl och socialdemokraterna menar lydligen att de åtgärder som i dag sätts in är felaktiga. Även om man inte står för alt själv ha gjort del ursprungliga påståendet så skriver man i sin reservation att det är ett gigantiskt slöseri med allmänna medel. Man anser alt de flesta av åtgärderna inte leder till några energibesparande effekler.

Vi har en annan uppfattning om effekterna av de åtgärder som nu vidtas. Somjag konstaterade i mitt första inlägg så driver socialdemokraterna den här debatten bara för debattens egen skull. Är det inte så - och nu gör jag en välvillig tolkning - då är socialdemokraterna negaiiva lill denna lyp av sparåtgärder. Det vore värdefullt att fö en deklaration från Birgitta Dahl om det. Är det inte så atl socialdemokraternas vilja att i första hand bygga ut kärnkraften i detta land är så stor alt man måste se till alt andra åtgärder inte blir tillräckligt effektiva? Jag undrar alltså om man kan la socialdemokraterna påallvar i energispardebatten, vilket jag gärna vill göra. Jag hoppas verkligen alt man menar allvar när man säger sig vilja hushålla med energiråvarorna.

Somjag sade i min föregående replik ärdet nödvändigt all vi för möjligheter atl testa och kontrollera olika energibesparande åtgärder för alt vi i framliden skall veta vilka av dem som vi skall satsa pengar på. Då räcker det inte med de små försök som gjordes före Fälldinregeringens energisparplan. Resultatet blir mycket bättre när man som nu barett belydligl större material atl arbeta med. Den uppläggningen är enligl min mening myckel förnuftigare än atl salsa på teoretiska beräkningar och på konirollapparaten.

Talmannen anmälde all BirgiUa Dahl anhållit alt till protokollet få antecknat atl hon inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! Jag skall inte lämna något bidrag till predikotexiernas utformning här i kammaren. Jag vill bara i all stillhet yrka bifall lill civilutskottets hemställan i betänkandet nr 5. Det är ju f ö. endast elt fullföljande av beslutet om energisparplanen vid vårens riksdagssession.

Den socialdemokratiska reservation som jag närmast begärt ordet för att bemöta är också den en upprepning av synpunkler, som framfördes då beslutet fattades och som även då gavs formen av en reservation. Man var i våras också överens om att genomföra en utvärdering av det resultat som energisparandel hittills avsatt, även om socialdemokraterna helst hade sett alt hela energisparplanen inle körts i gång innan en utvärdering gjorts av den lidigare ganska begränsade verksamheten. När nu utvärderingsunderlaget samlas och bearbetas i bosladsstyrelsen, då begär socialdemokraterna ell uttalande från riksdagen, vari krävs beslut "som styr de ekonomiska

stimulanserna för energisparande i bostäder mot rationella åtgärder".

Förlät, men det är ju just vad pågående arbete i bosladsstyrelsen, den särskilda delegaiionen för energihushållning och departementel syftar lill: först sammanställning av vidtagna åtgärder, sedan bedömning av åtgärdernas spareffekter och därefter överväganden om eventuellt erforderliga kompletterande förslag för atl inrikta sparstimulanserna mol de samhällsekonomiskt mest lönsamma åtgärderna. Reservanterna vill ge intryck av att det inte händer någonting i dessa frågor. Men som redovisas i civilutskottets betänkande är en rad saker på gång. Jag kan försäkra Birgitta Dahl att den regering som nu har ansvaret för dessa frågor inle kommer alt sitta med armarna i kors. En intensiv verksamhet initieras inom olika områden för atl få fram underiag för förslag och beslut.

Au under pågående arbete med utvärderingen kräva tillkännagivanden av den typ som reservanierna föreslår kan väl närmasl betecknas som alt slå in öppna dörrar. För all del, del händer ju atl öppna dörrar slås igen utan något egentligt skäl. Del kan vara fråga om alt åsiadkomma buller och väcka uppmärksamhet. Jag kan inte komma ifrån den tanken all del är bl. a. denna lyp av effekler som den socialdemokraliska reservalionen vill åstadkomma.

Del finns i reservalionen en hel del uttryck, som jag lycker saknar saklig motivering och som talar för en sådan tolkning all "ca en iredjedel av de statliga ekonomiska satsningarna använts för åtgärder som i sig inte har någon spareffekt", "anslagsökningar som manifesleringar av partipolitiskt centrerade budskap" och "ett i vissa sammanhang som gigantiskt betecknat slöseri med allmänna medel" för uigöra exempel på vad jag menar, när jag talar om bullereffekier i reservalionen.

Själva grundtanken i reservalionen, alt man skall sträva efter alt vid varje tidpunkt få bäsla möjliga spareffekt av de statliga insaiserna, lär del inle råda någon oenighet om. Men utskottsmajoriteten menar att arbetet med att ta fram underlag för kompletterande beslut rimligen måste få la den ytterligare lid som behövs innan del kan leda till nya förslag och beslut. Däremot ärjag inle säker på alt vi senare kan bli eniga om sätiei att nå sparmålet - kanske inle ens när utvärderingar och bedömningar föreligger för de fömtsätla kompletterande besluten.

Utskottsmajoriteten tror myckel på frivillighel-och del gör den nuvarande regeringen också - informaiion och ett minimum av administrativt krångel med det statliga stödet som moroten i sparprocessen. Däremoi lycks det som om socialdemokraterna redan i inledningsfasen misströstar om frivilligmetoden och vill ha hårdare styrmedel och en utvecklad - låt oss kanske rent av säga invecklad - administration.

Avslutningsvis vill jag bara lillägga atl jag tror alt en successivt uppbyggd och med ledning av erfarenheterna förbättrad kommunal information och rådgivning kan bli ell mycket effektivt inslag i arbetet på att få ut slörsla möjliga energisparande för varje insatt krona, den må sedan komma från staten eller från kommunen eller från enskilda.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Eneigisparande i bostäder

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Eneigisparande i bostäder

Med delta ber jag atl fö yrka bifall till civilutskottets hemställan i betänkandet nr 5 och avslag på reservalionen.

BIRGITTA DAHL(s) kort genmäle:

Herr lalman! Det fanns några ord i Wilhelm Gustafssons inlägg som lyder på att vi trots alll kommer atl få en förbättrad handläggning av de här frågorna. Låt mig uttrycka min förhoppning om att del skall bli en förbättring. Men vi kan inle godta den beskrivning av verkligheten som majoriteten ger i sin skildring av hur arbetet nu bedrivs. Utskottsmajoriteten citerar direktiv men beskriver inte den faktiska situationen i delegationen eller de olika organ som arbetar med frågorna. Ingen har hittills i debatten kunnat visa på atl det pågår en febril aktivitet för atl så fort som möjligt förbättra insaiserna.

Det är inle så alt vi står i början av en verksamhel, utan det är fråga om en verksamhet som har pågått länge och som enligt tidigare riksdagsbeslut redan borde ha varil föremål för utvärdering och kunnat förbättras, så att man inle behövt arbeta så planlöst som nu sker.

Låt mig också rätta Wilhelm Gustafsson på en punkl; När vi säger i reservalionen att ca en iredjedel går till åtgärder som inle ger någon specifik spareffekt, så är det hämtat från bosladsstyrelsens redovisning, som visar atl ungefär så mycket går lill fasadskikt. Påståendet är alltså grundat på fakta.

I övrigt vill jag säga atl framför alll Kjell Maltsson men även i viss utsträckning Wilhelm Gustafsson värjer sig mot all svara på de frågor jag har ställt av saklig natur. De svänger sig och byter ämne på det sätt som småpojkar gör när de inle törs erkänna för mamma atl de har fel eller har gjort något bus.

T. o. m. tar man sig före att ifrågasätta vår vilja att medverka i elt ambitiöst energisparprogram, trols alt det var vi som log initiativet till det och trots alt energisparande är huvudpunkten i del program för energipolitiken som vår kongress nyligen antog, liksom det var i 1975 års program.

Jag väntar fortfarande på svar på en lång rad av de frågor jag har ställt om hur det verkligen förhåller sig. Tysinaden är talande.

WILHELM GUSTAFSSON (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Det är klart atl inför Birgitta Dahl är vi alla småpojkar, del skall jag gärna gå med på. Men jag vill ändå säga atl en utvärdering rimligen måsle få la tid medan man samlar ihop fakta, medan man hör expertis, medan man formulerar förslag som skall leda fram till beslut. Det finns en tidsaspekt på det här som man inle kan komma ifrån och som riksdagen var helt klar över när besluten togs i våras. Det är bakgrunden till vårt resonemang.

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle;

Herr lalman! Men poängen är ju inle atl en utvärdering måsle ta tid. Poängen är för det första att en sådan utvärdering skulle ha gjorts under treårsperioden 1975-1978, enligt lidigare riksdagsbeslut, och atl den borgerliga majoriteten har avvisat prakliska konkreta förslag från oss om hur sådana

utvärderingar skulle kunna göras och också nonchalerat resultaten av andra utredningar, t. ex. planverkels och energikommissionens.

För det andra är poängen den atl utskottsmajoritetens beskrivning av hur detta arbete f n. bedrivs inle stämmer med verkligheten. Kan Wilhelm Gustafsson på något sätt bevisa att min beskrivning av sakernas tillslånd, stödd på uttalanden av de olika organ som deltar i del här arbetet, är felaktig? Eller harjag givit en felaktig beskrivning av hur många sammanträden som har hållits i delegationen och vilka ämnesområden den har behandlat, av vilka inget har rört utvärdering av hittillsvarande verksamhet?

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Eneigisparande i bostäder

ELVY OLSSON (c);

Herr lalman! BirgiUa Dahl tillstår att det är kluvet att gå med på all anslå pengar och på samma gäng säga atl man måste ha regler som gör att dessa pengar inte skall användas. Den låga ambitionsnivån för allt socialdemokraterna stå för och inte vare sig den förra eller den nuvarande regeringen.

Jag skulle vilja påminna Birgitta Dahl om hur lång tid den socialdemokratiska regeringen tog på sig för all över huvud taget göra någonting efter den omtalade energikrisen. Sedan man hade presenterat en proposition tog man 18 månader på sig innan man gav planverket i uppdrag att uireda besparingsmöjligheterna i den befintliga bebyggelsen. Det var 18 månader som rann undan utan atl det hände någonting. Dessutom, Birgitta Dahl, var del uppdraget så begränsat alt del bara omfattade åtgärder som man kunde vidta om man ändå skulle bygga om sitt hus.

Men det positiva, det som man säger sig vara överens om - fast man inte sedan vill slå för det så mycket i handling - är alltså alt man vill spara energi, att man vill bli mindre beroende av t. ex. den importerade oljan. Jag vet atl många med mig tycker all vi också skall göra oss mindre beroende av kärnkraften, med dess risker och med den osäkerhet - det gäller också oljan -som råder om vad det blir för priser i framtiden.

Del säkraste sättet att så mycket som möjligt bli av med det beroendet är just att spara energi i våra hus, där vi ju använder över 40 % av den energi som går åt. Därför är del bråttom. Men naturligtvis är det också bråttom med att bygga upp regler för hur della skall gå till. Det skall givelvis också göras allteftersom man för fram underiag.

Vad den förra regeringen var tvungen atl göra försl, eftersom det inte var så stor fart på denna energibesparing, var alt fö fastighetsägarna och allmänheten intresserade. Det har vi verkligen lyckats med, för intresset är ju enormt. Del är så stort att vi måste se det som nödvändigl med en viss köbildning också i framliden.

Det är alltså angeläget atl vi planmässigt och systematiskt bygger upp energisparprogrammet och att vi så småningom kan få lill stånd besiktning och rådgivning belräffande de åtgärder som är riktiga i det enskilda huset. Kommunerna håller nu på atl bygga upp en sådan organisation. Jag vill upprepa vad jag har sagt många gånger lidigare, nämligen att det är angeläget att få rätt ålgärd utförd vid rätt tidpunkt i rätt hus. För del fordras utbildning och andra åtgärder. Den socialdemokratiska regeringen underiäl atl vidta

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Energisparande i bostäder

sådana åtgärder.

Socialdemokraterna kritiserar nu liksom i våras att vi inte har så myckel regleringar och obligatorier. Vi måste naturligtvis ha en kommunal planläggning av energisparålgärderna. Vi måste fö en teknisk rådgivning från kommunen till varje fastighetsägare. Det här är långt ifrån lalet om energipoliser och liknande som lidigare dominerade debatlen. Det här är en rättighet vi måste ge fastighetsägarna så snart som möjligt. Den förra regeringen ansåg att det var så nödvändigl au kommunerna kunde bistå med detla atl de fick slöd lill det. Del är den verksamheien som nu håller på alt byggas upp.

Som jag ser det bör en besiktning i förväg framöver ställas som villkor för alt få lån. Jag är övertygad om att en sådan verksamhet ganska snart kommer atl vara uppbyggd i kommunerna, inte bara för alt bistå faslighelsägarna när del gäller energiåtgärder utan också för atl på ett annat sätt än nu vara fastighetsägarna behjälplig när man bygger nytt, sä alt vi slipper de fuskbyggen som vi talat om i annat sammanhang.

Men det är som jag ser det också ulomordentligl vikligl atl vi för lill slånd en förändring av hyres- och bränsleklausuler. Då kan hyresgästerna på ett annat säll än nu vara påiryckare för atl åtgärder skall vidtas. Nu har de inle mycket alt sätta emol fastighetsägarna när dessa inte vill reparera husen.

Del är rikligl, som Birgitta Dahl säger, atl del är mest i småhus som man vidtar de här åtgärderna. Men det är utomordentligt viktigt alt betydligt fler flerbosladshus också kommer atl omfattas av åtgärderna. Här bör hyresgästerna vara påiryckare.

Birgitta Dahl lalar om att delegationen inte utför något arbele. Del var väl i juni månad som delegationen tillsattes. Sedan hade delegationens medlemmar semester som alla andra. Men jag vet att de personer som sattes atl arbeta med della arbetade mycket flitigt och minsann inle hade någon reglerad arbeistid; de arbetade på detla väldigi många limmar om dagen. Jag hoppas att de gör del fortfarande. Jag hoppas att det skall komma en hel del förslag från delegationen och den nya regeringen i den budgetproposition som riksdagen för nästa månad. Del var i varje fall planerna när jag lämnade departementet. Man planerade förslag som skulle innebära atl vi fick en bättre styrning men också en bällre rådgivning för fastighetsägarna. Del är ändå lill sist deras pengar del gäller, även om de under en lid lånar de pengar som samhället ställer upp med. Då är det bara en förmån för dem om man också kan få till slånd en rådgivning.

Jag vill också påminna Birgitta Dahl om att de myndigheter hon talar om står bakom energisparplanen, inte bara i ord - man har också satt på papper all man står bakom den och de beräkningar som vi där gjorde. Jag vill också påminna om atl siffrorna i energisparplanen är mycket lågt satta. Vi ville verkligen vara på den säkra sidan och ville inle att del i efterhand skulle komma några negaiiva överraskningar.

Birgitta Dahl lalade om fasader. Vissl gärdet åt pengar åt fasadskiften. Men de pengarna tog man förut någon annanslans; del harju även förut gäll alt låna till delta. Man har inle mycket tilltro lill människor när man säger att de

bara sätter upp en ny fasad och inle isolerar. Så låga tankar har inte jag om människor. Inte heller trorjag alt de räknar så dåligt från sin egen synpunkt atl de underlåter all också spika upp isoleringen.

Birgitta Dahl lalade också om hur energisparplanen kom lill. Jag skall inle kommentera del på annat sätt än genom att säga att Birgitta Dahl lika gärna kan la sagan om Rödluvan på samma gång - lika mycket verklighet är det över Birgitta Dahls beskrivning av hur energisparplanen kom till.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Energisparande i bostäder

BIRGITTA DAHL (s);

Herr lalman! Jag har begärt ordet bara för att rälta ett rent sakfel i Elvy Olssons beskrivning av sin egen ämbetsutövning, som dock inle ligger så långt lillbaka i liden.

När Elvy Olsson försökte försvara atl delegationen hittills bara haft tvä sammanträden, varav det första i september, sade hon alt den tillsattes ijuni, och hon hänvisade sedan till semestrar och annat. Jag har framför mig det regeringsprotokoll från den 13 april därdelegationensdirekliv fastställdes och delegationen tillsattes. Jag vill bara utlrycka min förvåning över atl minnet är sä kort.

Räll skall vara rätt. Delegaiionen tillsattes i april. Den började arbeta i sepiember, och har sedan dess haft två sammanträden. Utskousmajoriietens beskrivning av vad som där försiggår stämmer inte. Delegationens tidsplan förefaller inte hålla, trots all ambitionen är salt så lågt att en utvärdering och ny proposition inte kan utlovas förrän om mer än tvä år fr. o. m. nu.

ELVY OLSSON (c):

Herr lalman! Det är en sak atl regeringen fattar beslut om direktiven till en kommitté eller en delegation. En annan sak är när personerna blir utsedda och när arbetet kommer i gäng.

För atl del skall vara meningsfulll med sammanträden fordras det en enorm massa arbete, och det arbetet hade nedlagts. Sammanträdena är inle det viktigaste, utan det är del material som delegaiionen skall behandla.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr lalman! Av de handlingar som jag har haft tillgång till inför den här debatlen framgår att personerna utnämndes inte ijuni utan en av de första dagarna i maj. Jag beklagar atl jag inle kan komma ihåg om det var den 6, den 7 eller den 9. Det var i alla fall en av de första dagarna i maj, inle i juni.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, m. m.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 5 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Per Bergman m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Birgitta Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullat;

Ja - 154

Nej - 140

Avstår - 1

§ 11 Tid för vallokalernas öppethållande, m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets belänkande 1978/79:15 med anledning av propositionen 1978/79:48 om ändring i vallagen (1972:620) m. m. samt molioner.

I propositionen 1978/79:48 (justitiedepartementet) hade föreslagits vissa ändringar i vallagen. F. n. gällde att vallokalerna i regel skulle hållas öppna mellan kl. 8 och 21 på valdagen. Förslaget innebär au vallokalerna skulle stängas kl. 20 i slällel för 21. Proposilionen innehöll vidare bl. a. förslag lill vissa ändringar i bestämmelserna om röstning på fartyg. Dessa ändringar syftade lill atl begränsa risken för all ombordanställda utestängdes från valdeltagande.

De nya reglerna var avsedda alt lillämpas vid de allmänna valen år 1979.

I della sammanhang hade behandlats

dels den med anledning av proposilionen väckta motionen 1978/79:66 av Hilding Johansson m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen skulle avslå ändringen i 9 kap. 1 § vallagen och 23 § lagen om kyrkofullmäkligval.

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta molionerna

1977/78:253 av Sven-Gösta Signeil m. fl. (s), vari hemslällls all riksdagen beslulade atl hos regeringen anhålla om att sådana åtgärder vidtogs som

syftade till atl insamlingar och försäljningar i anslulning till vallokaler

upphörde i enlighet med vad i motionen anförls, 1977/78:314 av Margareta Andrén (fp), 1977/78:502 av Knut Wachimeister m. fl. (m), 1977/78:909 av Nils Hörberg (fp) och Jörgen Ullenhag (fp) samt 1977/78:1424 av Olle Svensson (s) och Arne Gadd (s).

Utskoitei hemställde alt riksdagen skulle

1. beträffande lid för vallokalernas öppethållande med avslag pä moiionen
1978/79:66 och med biföll till propositionen 1978/79:48 i dessa delar

a) anta 9 kap. 1 § förslagel lill lag om ändring i vallagen (1972:620), ■ b) anta förslagel till lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäkligval,

2. beträffande proposilionen 1978/79:48 i övrigi bifalla propositionen i dessa delar,

3. belräffande förbud mot insamling och försäljning i anslutning lill vallokal förklara motionen 1977/78:253 besvarad med vad utskottet anfört,

4. belräffande valkretsindelningen i Malmöhus län avslå motionen 1977/ 78:502,

5. belräffande fortsalt översyn av valkretsindelningen avslå moiionen 1977/78:1424,

6. belräffande utjämningsmandat i de kommunala valen avslå moiionen 1977/78:314,

7. beträffande införande av andrahandsröslning avslå motionen 1977/ 78:909.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid Jör vallokalernas öppethållande, /??. m.

Reservaiion hade avgivits av Hilding Johansson, Ove Karlsson, Hans Gustafsson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist, Kerstin Nilsson och Marianne Stålberg (samtliga s) som ansell alt ulskotlet under 1 bon hemställa

atl riksdagen skulle belräffande lid för vallokalernas öppethållande med bifall lill moiionen 1978/79:66 och med avslag på proposilionen 1978/79:48 i dessa delar

a) avslå förslagel lill ändrad lydelse av 9 kap. 1 § vallagen (1972:620),

b) avslå förslagel lill lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäkligval.

HILDING JOHANSSON (s);

Herr lalman! Jag skall endasl uppehålla mig vid förslagel alt slänga vallokalerna redan kl. 20.00. Delta förslag strider mol tvä traditioner i den svenska vallagstiflningen.

Den ena är atl vi har genomfört förändringarna tidigare under en betydande enighet. Nu kan vi konstalera atl många har motsatt sig della förslag och all det,om del antas av riksdagen, inte bifalls av någon stor majoritet. Den gamla

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, m. m.

traditionen atl inle ändra formerna för valen utan au del finns slora majoriteter bakom ändringen har brutits med del förslag som nu ligger på riksdagens bord. De borgerliga partierna lycks över huvud taget vara mindre intresserade än vi socialdemokraler av all åsiadkomma enighet i sådana här frågor. Jag beklagar del. I detta fall tar man ett steg som kommer alt innebära alt möjligheterna alt rösta begränsas.

Här kommer jag lill den andra traditionen. Under flera årtionden har vi försökt underlätta för väljarna att rösta. Vi har vidtagit en rad åtgärder på delta område. Nu föreslår man en begränsning av väljarnas möjligheter. Den åtgärden kan leda till elt minskat valdeltagande.

Vi har glatt oss över att vi har ett mycket högt valdeltagande i Sverige. Ju fler som deltar i valet, desto fullödigare kommer folkmeningen till uttryck. Det ärav myckel stort värde för demokratin au många deltar i valet. Finns det nu några skäl som gör alt vi har anledning atl begränsa liden för vallokalernas öppethållande? Sä långt jag har kunnal se är del fyra skäl man åberopar.

För del första anger man alt man vill minska tiden för valförrättarnas arbete och därmed underiätta rekryteringen. Jag har inte kunnat finna att del föreligger så stora svårigheter att rekrytera valförrältare alt man av denna anledning tvingas begränsa öppethållandet i vallokalerna. Jag skall villigt erkänna atl del kan vara betungande och arbetsamt att sitta med sammanräkning in på natten, och det kan hända atl det kan avskräcka en och annan från atl bli valförrältare - men delta får inle vara avgörande för vårt Ställningstagande i denna fråga. Valen kommer ju i allmänhel endasl vart tredje år numera.

Fördel andra hänvisar man lill all massmedia önskar få resultat tidigare på kvällen än de får med nuvarande öppethållandelider. De önskemålen är dokumenterade. Även riksdagsledamöter och andra politiskt intresserade kan önska få del av resultaten lidigare än med nuvarande system. Dessa önskemål väger dock lätl mot kravet att medborgarna skall fä goda möjligheter alt rösta. De motiverar inte en inskränkning av liden för vallokalernas öppethållande.

För det tredje förklarar man att det är elt fåtal som röstar mellan 20,00 och 21,00. Så är säkert fallet i många vallokaler, och det bör inte vara några slörre svårigheter alt plocka fram vallokaler som inte har haft en enda besökare efter kl. 20.00. Andra vallokaler har däremot ett betydande antal besökare mellan kl. 20.00 och 21.00. Del förhällandet all antalet besökare är litel i vissa vallokaler kan bero på aU väljarna inte vågar ta risken att komma i sista minuten. Skulle man inskränka öppethållandet till kl. 20.00 kan det hända att antalet besökande kommer alt minska mellan kl. 19.00 och 20.00 av samma skäl. Då kanske några kommer atl åberopa alt eftersom det är så få besökare mellan kl. 19.00 och 20.00 kan man lämpligen slänga vallokalerna kl. 19.00! Men det finns ändå människor som besöker vallokalerna mellan kl. 20.00 och 21.00. Bör man inte ta hänsyn till dem i alla fall?

För det fjärde: Som ett ytterligare försvar för all stänga kl. 20.00 åberopar man atl möjligheterna alt poströsla har förbättrats. Del är i och för sig sant. Del är också riktigt atl allt fier utnyttjar denna möjlighel.

När vi vidgade poslröstningsmöjligheterna var emellertid inte motivet alt del skulle göra det möjligt att stänga de ordinarie vallokalerna tidigare på kvällen. Skälet var atl vi ville öka möjligheterna för medborgarna att rösta. Det finns väljare som inte vill poströsta. De vill helt enkelt gå till sin vanliga vallokal. Det finns de som vill avvakta hela valrörelsen innan de bestämmer sig. De vill uppleva valrörelsens slutspurt innan de tar definitiv ställning. Det finns också väljare som under intryck av denna slutspurt byter mening. De bör ha möjligheter att korrigera sig.

Såvitt jag förstår håller inte de skäl som man åberopar för en tidigare stängning av vallokalerna. Man kommer inte ifrån att en tidigare stängning skulle innebära vissa svårigheter för medborgama. Det finns människor som kan vara förhindrade alt rösta före kl. 20 på gmnd av arbete eller på grund av friluftsliv. Man kan säga att de inte behöver ägna sig ål friluftsliv på valdagen. Vi som är aktiva politiker kan mycket väl föra fram denna mening, men vi vet atl det finns människor som även på valdagarna åker till sina sommarstugor, som ger sig ut i skogen för alt plocka bär, som ger sig ut för att fiska osv. De kan komma försent. De kan behöva denna timme mellan kl. 20 och kl. 21. Särskilt i storstadsområdena kan människor dessutom råka ut för trafikköer som göi del svårl för dem au hinna fram till kl. 20.

Till detta kommeratt vi underen lång följd av år haft vallokalerna öppna till kl. 21. Förstadsvaldistriklen har vi haft denna ordning ända sedan 1920, och för landsbygdsvalkretsarna från 1960. Vad finns det nu för anledning att ändra den ordning som vi haft i stadsvalkretsarna ända sedan 1920, dvs. under hela den tid då vi haft ett demokratiskt styrelsesätt och därmed rösträtt i Sverige?

I andra länder vidgar man den lid då vallokalerna hålls öppna. I en rad länder har man val under två dagar. Här hemma söker man nu begränsa den lid som vallokalerna står öppna. Det kan inte vara riktigt.

Som jag lidigare visat håller inte de skäl man anför för att nu lidigarelägga stängningen av vallokalerna. Vi bör inte slå in på vägar som leder till alt vi minskar möjligheterna för väljarna alt rösta.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall lill reservationen.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, m. m.

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! De ändringar i vallagen som nu är aktuella är på inget sätt revolutionerande. Vad saken gäller är ändringar av teknisk natur, att man gör en anpassning till utvecklingen och att arbetet i vallokalen kan ske smidigare och snabbare utan alt säkerheten blir eftersatt.

I ett avseende kan lagändringen på papperet verka genomgripande - jag syftar på att vallokalerna skall slängas kl. 20.00 mot nu kl. 21.00 - men vid närmare eftertanke är en sådan ändring av perifer natur. Den har dock medfört en reservaiion i utskottet som Hilding Johansson nyss talat för och som jag skall kommentera längre fram.

I övrigi öppnar lagförslaget bättre möjligheter lill röstning på fartyg. Men framför allt kan man säga all förslaget innebär att valförrättarnas arbete i vallokalerna kan underiätias. Som exempel på det vill jag peka på det myckel

7 Riksdagens proiokoll 1978/79:51-52

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, m. 777.

omständliga och tidskrävande arbete man hittills haft med atl efter röstsammanräkningen sätta två sigill på en mängd kuvert och omslag. Det blir nu i stället möjligl att använda en förseglingstejp av den typ som postverket prövat ett antal år. Det betyder atl farfars gamla sigill kan gå i pension och atl doften av lack aldrig mer skall sprida sig i vallokalen under valkvällens och valnattens bråda limmar. Men om dessa problem vet genomsnittsväljaren ingenting när han eller hon sitter framför TV:n och följer valvakan.

Vad gäller då för väljaren i fortsättningen? Om kammaren nu följer ulskollels förslag så gäller för 1979 följande fömtsällningar för väljarna inom Sveriges gränser:

1. Man har 25 dagar på sig att ställa i ordning en valsedelsförsändelse som
kan bäras fram till poslen eller vallokalen av äkta make.

2. Om man är förhindrad på grund av ålder, sjukdom eller fysiskt handikapp har man 25 dagar på sig atl slälla i ordning en valsedelsförsändelse till posten eller vallokalen. Som bud för man använda nära släkting, dvs. far, mor, syskon, barn, barnbarn eller vårdare; även farfar skulle jag tro.

3. Man har 25 dagar på sig all rösta på någon av rikels poslanstaller.

4. Om man har hamnat pä sjukhus, ålderdomshem, nykierhetsvårdsan-stalt, kriminalvärdsanslalt eller i allmänt häkte har man chans att rösta vid tillfällig poslanstalt där en vecka före valdagen.

5. Man har 24 dagar på sig att rösta med lantbrevbärare.

6. Man har 12 timmar på sig att under valdagen lämna sin röst i vallokalen.

Herr talman! Jag hävdar alt man förgå vida kring jordens rund för alt hitta ell land som vårt, där röslhemligheten är så väl bevarad, men där möjlighelerna all rösta är så generösa.

Vissl finns det länder där vallokalerna är öppna i två dagar; de finns i Norden t. o. m. Men man har inle så generöst som här möjligheter till både budröstning och poströstning.

Jag skall nu kommentera reservationen. Frågan blir då: Innebär verkligen lagförslaget om stängning av vallokalerna kl. 20 i stället för kl. 21 någon praktisk inskränkning i väljarens rätt? Jag lycker inle del. I den socialdemokratiska reservalionen säger man atl det numera gått in i medvetandet att vallokaler hålls öppna lill kl. 21. För städerna, säger man, har denna ordning gällt sedan 1920 och för landsbygden sedan 1960. Trots information kan vid lidigare stängning av vallokalerna en väljare riskera att komma för sent, menar man.

Alten bestämmelse har sitt värdedärföratt den gällt ända sedan 1920 och därmed blivit en tradition är en gammall och bastant och konservativt argument, som är värt sin speciella respekt. Men nog har del väl ändå hänl en hel del sedan 1920 som motiverar en omprövning?

År 1920 hade vi inte nuvarande möjligheter till budröstning och poströstning. Poströstningen fick vi försl 1942. Den fick till att börja med lilen omfattning. Men sedan 1960-lalets början har poströstandet ökal kraftigt. 1964 avlämnades ca 200 000 poströster, 1966 avlämnades 300 000, 1968 avlämnades även då 300 000, 1970 avlämnades 700 000, 1973 avlämnades

800 000 och 1976 avlämnades ca 1 200 000.

Var femte röst är i dag numera en poströst, och trenden är alldeles uppenbar. Det har visserligen gjorts försök att bromsa poslröstandet. Förlängningen av öppethållandet av vallokalerna 1960 motiverades faktiskt av att dåvarande departementschefen ville motverka en alltför omfattande övergång till poströstning (propositionen 1960:103, konstitutionsutskottets utlåtande 1960:12).

Valtekniska utredningen sade i eu delbetänkande 1967 all man inte heller var förtjust: Väljaren kan ta det säkra för det osäkra och rösta i förtid. Det skulle alllsä inte vara lika fint all rösta på poslen som i vallokalen. Men även valiekniska utredningen ändrade sig så småningom. Så sent som 1972 försökte den socialdemokratiske justitieministern Lennart Geijer minska tiden för förhandsröstning till 18 dagar. Del sade riksdagen nej till. Det blev 24 dagar. Del är det nu också.

Låt oss därför notera faktum; Poslröstandet ökar och del blir moisvarande mindre tryck på vallokalerna. Efter kl. 19 brukar det vara ganska glest med väljare. Tiden fram till kl. 21 har blivit en buffert - en reserv, som det står i reservalionen. En reserv på en timme borde därför kunna räcka. Så har man också sett saken ute i kommunerna, så har man också sett saken i olika riksdagsmotioner under årens lopp. Motionerna började komma redan under 1960-talets slut, och de har sedan fortsatt att komma. Jag vill samtidigt understryka att socialdemokraterna nästan varje år väckt motioner där man krävt stängning av vallokalerna kl. 20.

Så sent som i december 1975 diskuterade konstitutionsutskottet frågan med anledning av sådana motioner. Skälet för avslag den gången var helt enkelt att vi i 1976 års val hade att vänta nya stora väljarkalegorier -invandrare och ungdomsväljare - och utskottet ville därför inte föreslå någon ändring. Då-1975-fruktade vi risk för slockningar och köer i vallokalerna på valdagens kväll 1976. Nu vet vi alt folk klarade röstningen tidigt och smidigt också 1976. KU:s representant i kammardebalten den 9 december 1975 - en socialdemokrat - underströk att utskottet inte hade låst sig längre än fram t. o. m. kommande val; "Vi säger atl vi inte nu finner skäl aU generellt ändra på den öppelhållandetid som tidigare tillämpats."

Dörren var alltså öppen. Socialdemokraternas reservation i dag är därför något överraskande mot denna bakgmnd. Man hänvisar till atl förändringar av della slag inte brukar genomföras i vårt land med mindre än atl det råder betydande enighet om dem. Det var inte litet hårt skrivet. Det räcker inte med enighet, man använder t. o. m. förstärkningsordet "betydande". Men utan alt märka ord kan vi väl notera följande.

Av riksskatleverkets PM 1975-01-17 och den enkätsammanställning som är gjord den 4 december 1974 framgår atl mellan 85 och 90 % av valnämnderna i landets kommuner uttalat sig för stängning kl. 20.00. Det var erfarenheten äv 1973 års val som talade.

1978 års vallagskommitté har låtit göra en förfrågan hos landets alla valnämnder och länsstyrelser. Alla svarade visseriigen inte, men inte en enda framförde kl. 21.00 som önskvärd stängningstid. Däremoi framförde några

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, m. m.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, m. m.

kl. 19.00 som lämplig tid att stänga. Vallagskommittén, som var sammansatt av de fem slora riksdagspartierna, varenig om att föreslå kl. 20.00. Sedan har det sagts all massmedierna kommer alt gynnas av en tidigare stängning. Del är naturligtvis inget huvudskäl, men det kan man notera som en värdefull bieftekt.

Jag hävdar alliså, herr talman, att propositionen och utskottsbetänkandet är väl förankrade på denna punkt. Vissl finns det alltid risk för atl någon väljare fastnat i en trafikkö och kommer för sent, men den risken finns vilken "stop-time" vi än väljer.

Jag ber, herr talman, att fö yrka bifall till utskottels hemställan på samtliga punkter.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag håller med Sven-Erik Nordin om att det inte är några revolutionerande förslag som framläggs. Jag kan också hålla med honom om att det finns goda möjligheter att rösta i Sverige, men av delta drar jag inte samma slutsats som han. Man skulle lill äventyrs, om man lyssnade på den föregående talaren och drog konsekvenserna av hans resonemang, hamna i den situationen att man inle skulle behöva några vallokaler - det finns ju så många goda möjligheter alt poströsla. Men det menar inte Sven-Erik Nordin. I själva verkei vill jag hävda alt om man följer reservationen får man ännu bättre möjligheter än man för med det förslag som är regeringens och konstitutionsutskottets.

Man har åberopat uttalanden från valnämnder och länsstyrelser. Med all respekt för dem vill jag ändå framhålla ätt det inte är deras önskemål som skall bestämma. Det gäller ju här väljarnas möjligheter atl rösta. Då kan det inle vara något fel - åtminstone som jag ser det - att en ordning har gällt så länge som vi har haft allmän rösträtt här i landet. Det må kallas konservatism, men del har ju gått in i medvetandet i stadsvaldistriklen atl vallokalerna stängs först kl. 21.00. Nu skall de slängas kl. 20.00,

Får jag här skjuta in att jag hoppas alt regeringen, om dess egel förslag bifalls, vidtar åtgärder för atl åsiadkomma en bra informaiion. Del räcker inle med att ange en tidpunkt på röstkorten. Man måsle också starta en informationskampanj om den nya ordningen. Det kan inte vara rimligt att låta partierna bekosta en sådan kampanj, utan staten bör gå in och driva den med egna medel.

I övrigt har inle Sven-Erik Nordin kunnat visa att jag tagit fel i min argumentation. Man kommer inte ifrån alt förslagel medför alt tiden för att rösta minskar här i landet. När vi införde poströstning av olika typer var inle motivet alt vi därigenom skulle göra det möjligt all förkorta den lid då vallokalerna är öppna.

100

SVEN-ERIK NORDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag uppskattar alltid alt fö diskulera med Hilding Johansson här i kammaren, eftersom han har elt stort historiskt inlresse och alltid brukar anknyta lill historien i sina debattinlägg. Han har åberopat årel 1920 flera

gånger i dag, och vad som hände då känner jag väl till.

Tillåt också mig att göra en historisk jämförelse, Hilding Johansson. Under åtskilliga decennier hade vi faktiskt här i landet möjligheter att ha tvåda-garsval närdet gällde kommunala val. Detta avskaffade man. Jag har studerat det aktuella riksdagstrycket, men jag kunde inte upptäcka att någon socialdemokrat protesterade mot den dåvarande regeringens proposition om att man skulle övergå till endagsval. Och det var väl, om något, en avsevärd inskränkning i väljarnas möjligheter att rösta.

För att sedan återgå till problemaliken om vilka människor det är som har intresse av att vallokalerna skall vara öppna också efter kl. 20, så är det förvisso sant att del kommer någon väljare till vallokalen också efter kl. 20. Vi har inte någon undersökning som dokumenterar vilka väljare som kommer just då, men den allmänna erfarenheten pekar på atl det ofta rör sig om sådana personer som är politiskt intresserade och som vill stanna kvar i vallokalen och följa den preliminära röslsammanräkningen. Del handlar i ganska stor utsträckning om just den typen av väljare.

Del bör kanske också sägas att något intresse måste ägnas även ål valförrättarnas arbetssituation. Vi har 6 000 valdistrikt, och jag skulle tro att vi har ca 50 000 valförtällare. Hur ser deras arbeisdag ut? Hittills har det varit så alt de börjar före kl. 8 på söndagsmorgonen. Valförrättarna arbetar visseriigen i pass och byter av varandra under dagen, men på kvällen skall samtliga finnas på plats. Då, sedan man varit i farten i över tolv limmar, vidtar fyra fem timmars ytterst krävande arbete med sortering, med räkning, med försegling av kuvert och med protokollskrivning.

Jag vill emellertid inte säga att vi skall ägna all vår uppmärksamhet åt just valförrättarnas situation. Del är naturligtvis väljarnas situation som är det väsentliga. Jag tror också, Hilding Johansson, att om vi kan vara överens om att vi skall informera väljarna ordentligt inför detta val och de följande, då borde den här ändringen inte behöva medföra några problem.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, m. m.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Väljarnas siluation är det väsentliga, sade Sven-Erik Nordin. Jag håller helt med om detta. Men då skall man inte reducera.den tid de har möjlighel atl rösta.

KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Eftersom jag har motionerat om all vallokalerna skall stängas en timme lidigare, dvs. kl. 20, ärjag självfallel glad över atl konstitutionsutskottet har tillstyrkt propositionen om atl stänga just kl. 20.

När jag nu suttit och lyssnat på debatten tycker jag atl det är några synpunkter som bör understrykas ytterligare.

Utskottet säger bara hell allmänt att väljarna "har också visat en ökad benägenhet att poströsta". Della bör understrykas ytteriigare - det borde det kanske ha gjorts också i utskottets skrivning -, även om Sven-Erik Nordin har redogjort förökningen. I själva verket var ökningen mellanår 1973 och år 1976 anmärkningsvärd, nämligen över 50 96. Ingenting tyder på att denna

101

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, m. m.

102

bekväma och i allmänhel köfria form av röstning inte kommer atl öka ytterligare.

Hilding Johanssons argument för en senare stängning, att poströstande kanske vill ändra sig på valdagen, tyckerjag är myckel svagt. Det kan inte vara så många som är så osäkra alt de ändrar sig på valdagen. När han säger atl trafiksvårigheter kan hindra någon atl hinna till vallokalen före kl. 20, får man också tillägga att det ökade innehavet av bil är ett plus när det gäller att nå vallokalen i tid.

Då Hilding Johansson säger aU gammal hävd är viktig då det gäller att behålla det gamla systemet, talar han som en gammat konservativ, vilket jag i och för sig tycker är posilivt. Men han talar som en gammal konservaliv för vilken allt bestående är heligt. Man skall självfallet bevara det gamla endasl i den mån della är bättre än det nya. Annars brukar inte socialdemokraterna vara rädda för reformer. I detta sammanhang kan jag meddela dem som till äventyrs inte känner lill det alt det tidigare middagsuppehållel under valdagen nu är slopat. Mig veteriigl var del ingen socialdemokrat som protesterade den gången.

Ett argument som jag tycker skall föras fram är att en tidigare stängning av vallokalerna kommeratt medföra att miljoner val vakande svenskar kan gå till sängs en timme tidigare på valnatlen.

Herr talman! Om jag sålunda är nöjd med utskottet i denna fråga, kan jag med bästa vilja i världen inte säga detsamma om utskottets behandling av min motion om en ändring av valkretsindelningen i Malmöhus län. Sedan länge har det stått klart för de allra fiesta all fyrstadskretsen är helt otidsenlig, och många molioner har också väckts om en ny indelning i Malmöhus län. Vid behandlingen av en sådan motion till 1974 års riksmöte hänvisade konstitutionsutskotlel till den då jusl tillsalla valkrelsutredningen och skrev: "Det vore enligt utskottets mening önskvärt att utredningsarbetet kunde bedrivas så skyndsamt att förslag i fråga om valkretsindelningen i Malmöhus län kunde underställas riksdagen om möjligt i så god tid före 1976 års val att ny valkretsindelning kan tillämpas redan vid detta val."

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag, men som bekant hann det inle bli någon ändring till 1976, beroende på att utredningsarbetet förhalades. När valkrelsutredningen avlämnade sitt betänkande i början av januari i år, innebärande fyrstadskretsens avskaffande, visste jag inte hur lång remisstiden skulle bli ulan motionerade därför för säkerhets skull, så alt reformen skulle kunna tas upp av vårriksdagen och då också genomföras. Det var nödvändigt med tanke på att nomineringsarbetet brukar börja ganska tidigt på hösten. Vad gör då konstitutionsutskottet? Jo, det struntade i au behandla motionen i våras och sköt upp behandlingen till nu i höst. I år avstyrks motionen med den självklara motiveringen alt det nu är för sent atl göra en ändring. Jag tycker atl detta är en upprörande nonchalans från utskottets sida, och även om jag på grund av atl del nu är för sent inte kan yrka bifall till motionen, vill jag med del sagda på det bestämdaste protestera mol utskoltels handläggning av frågan.

BERTIL FISKESJÖ (c);

Herr lalman! Jag vill säga några ord med anledning av den senare delen av Knut Wachimeislers anförande. Jag är hell ense med Knut Wachimeister om att en ändring av valkretsindelningen bör ske i Malmöhus län, och vi har båda suttit i den utredning som lagt fram ett förslag i frågan. Jag hoppas att det också så småningom skall genomföras.

Orsaken till att jag begärde ordet var att Knut Wachimeister riktade vissa anmärkningar mol konstitutionsutskotlel för dess behandling av hans molion. Del hade framlagts ett utredningsbetänkande, som gått ul på remiss. Del skulle ha sett lilet konstigi ut, om riksdagen föregripit remissbehandlingen av utredningsförslaget genom att fatta ett direkt beslut i ärendet. Del är ju bmkligi, både i regeringen och i riksdagen, atl invänta utfallet av remissbehandlingen innan man tar ställning till en utrednings förslag. Det är också detta som motiverat konstitutionsutskottets behandling av Knut Wachimeislers molion.

Atl konstitutionsutskottet nu formellt avstyrker moiionen innebär inle alt konstitutionsutskollels majoriiei ställer sig negativ till det förslag som ulredningen har lagt fram, ulan avslagsyrkandel är motiverat av de omständigheter jag nyss berört.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, m. m.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag skulle inle ha lagil till orda ännu en gång, om inle Knut Wachimeister hade hållit den senare delen av sitt anförande. Beträffande den första delen av anförandet måste jag säga alt han avsevärt lyckades försvaga de argument som utskotlet har anfört. Han talar om att det är en konservatism för konservatismens egen skull när man motsätter sig förändringen och hänvisar lill att socialdemokraterna inte var emot slopandet av raster. Det är visseriigen riktigt, men jag vill peka på att det ändå ökade väljarnas möjligheter atl rösta.

Anledningen till au jag åberopar den ordning som hiuills gällt är helt enkelt den att del hargått in i väljarnas medvetande att vallokalerna stängs kl. 21.00. Det finns ingen anledning att ändra på den ordningen.

Del är farligt all argumentera på det sätt som Knut Wachimeister gjorde när han pekade på att antalet poströster har ökat. Drar man ut konsekvenserna av detta resonemang, hamnar man i alt öppethållandet skulle kunna minskas ännu en gång, om poströsternas antal ytterligare stiger. Det är ändå inte avsett att poströstningen skall ersätta röstningen i vallokalerna.

Till sist kan jag instämma i vad Bertil Fiskesjö har sagt om all det varil omöjligt för konsiilulionsutskotlel alt behandla ärendet på annat sätt än som skett. Menar verkligen Knut Wachimeister att riksdagen i en fråga om valkretsar skulle köra över alla remissinstanser och fatta ett beslut medan ärendet fortfarande är ute på remiss? Om Knut Wachimeislers protest riklar sig mot att konstitutionsutskottet inte har följt en sådan ordning, trorjag att vi har anledning atl protestera mot den behandlingsnorm som Knut Wachimeister lydligen vill introducera i Sveriges riksdag.

103

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, m. m.

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Jag har kanske inte så myckel alt tillägga utöver vad Bertil Fiskesjö och Hilding Johansson sagt. Men jag kan ändå inle underiåta atl lill Knut Wachimeister säga, atl han kanske borde umgås litet intensivare med sina partifunktionärer. Då skulle han nämligen få klart för sig atl det är mycket komplicerat alt ändra på valkretsar. Det betyder atl partidistrikten måsle omorganiseras, atl gränserna måste ändras, personal överfiyttas osv. Man för alltså lov att bygga upp en delvis ny organisation, och det är elt arbete som ingalunda klaras på ett år. Jag skulle tro atl man behöver minst två kanske tre år på sig för delta.

Vi kommer naturiigtvis i konstituiionsutskottet med intresse att ta del av den proposition som förmodligen så småningom kommeratt framläggas med anledning av den gjorda utredningen och som kanske inte så mycket kommer att ta upp personvalsfrågan som valkretsindelningen. Då får vi se vad vi kan komma fram till. Jag vill försäkra Knut Wachimeister atl konstitutionsutskottet med handläggningen denna gång ingalunda har sänkt frågan om ändrad valkretsindelning i Skåne i glömskans hav. Men det finns alla skäl att underslryka att när vi lägger fram elt belänkande på riksdagens bord, skall del vara ett genomtänkt förslag som partiorganisationerna verkligen kan praktiskt hantera.

104

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Först vill jag vända mig lill Hilding Johansson. En ökad poströstning - som i delta fall med inte mindre än 50 96 från 1973 till 1976 -måste väl i all rimlighets namn medföra atl köerna lill de vanliga vallokalerna på valdagen blir mindre och att arbetet därför går snabbare och smidigare.

Atl man slopade middagsuppehållet, säger Hilding Johansson, ökade möjligheterna att rösta. Ja visst gjorde del del. Det ökade också antalet timmar som man kunde gå till vallokalen. Del är väl i sin tur elt motiv för att man kan minska dessa timmar med en, alltså mellan kl. 20.00 och 21.00, när del erfarenhetsmässigt kommer ytterst få röstande lill vallokalerna.

Min anmärkning mot atl konstitutionsutskottet uppsköt behandlingen av ärendet lill nu i höst tyckerjag har fog för sig. I utskottsbetänkandet om ny valkretsindelning föreslås, i likhel med i min molion, att Malmöhus län skulle indelas i tre valkretsar. Socialdemokraterna reserverade sig inte mot detla, men väl mot alt man skulle göra en ny undersökning och utvärdera det andra alternativet som vi hade, nämligen 54-valkrets-alternativet. Men det alternativet innebär att Malmöhus läns södra och norra valkretsar skulle vara precis desamma som i 34-valkrets-alternalivet. Den enda skillnaden var att Malmö kommun i så fall skulle delas i två valkretsar i stället för all som nu föreslagils utgöra en valkrets.

Jag är medveten om att man inte brukar föregripa en siatlig ulredning, men som jag sade inledningsvis har delta ärende förhalats år efter år. Jag hänvisar ånyo till vad konstitutionsutskottet anförde 1974, nämligen att man skulle arbeta så snabbt att det gick att få fram ett förslag redan 1976. Dessutom kan jag tillägga atl konstitutionsutskottet självt har möjligheter alt skicka ut den

här frågan på remiss till berörda parter. Men min huvudinvändning är atl man inte tog upp frågan lill behandling i våras och gav den en fair chans atl bli ulskottsbehandlad då. I så fall hade det funnits tid om man ville göra en ändring. Men man bara sköt det ifrån sig och sade att vi tar upp det i höst - och det vet alla alt då finns ingen möjlighet tekniskt sen aU genomföra en reform.

Det är därför, herr talman, som jag inte heller har något yrkande i denna fråga.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, 777. 777.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! För alt inga missförstånd skal! råda vill jag starkt understryka atl jag liksom Knut Wachimeister är för en förändring av valkretsarna i Malmöhus lan. Jag står ju också bakom det förslag som utredningen har lagl fram och som jag tycker är bra. Jag tror nog att det så småningom kan komma att förverkligas. Jag hoppas naturiigtvis på en proposilion i denna och andra frågor som berörs av personvals- och valkretsutredningen så snart som möjligl.

Man kan emellertid beklaga att utredningen inle kunde bli färdig lidigare. Del berodde ju på att utredningsarbetet hade segdragits ganska ordentligt före 1976.

Men nu var situationen sådan som den var, Knut Wachimeister, och man var tvungen alt inse realiteter. Det skulle ha varil ganska konstigt om konslituiionsutskotlet i våras hade bmtil ut en bil av ett utredningsförslag och för sin del sänt det på remiss till en del olika statliga och kommunala instanser, samtidigt som dessa instanser skulle ha atl behandla utredningsförslaget som helhet. Det hade som sagt varil en mycket egendomlig beredningsprocedur i delta ärende.

Nu hoppas jag att vi skall kunna klara av denna fråga, så atl valet 1979 blir det sista som vi har i Malmöhus län med den nuvarande mycket märkliga och opraktiska valkretsindelningen.

HILDING JOHANSSON (s);

Herr lalman! Jag fäste mig vid aU Knut Wachimeister menade atl konstilulionsutskoltet skulle ha sänt ut hans molion lill de instanser som behandlade de förslag som den ulredning hade lagt fram i vilken Knut Wachimeister själv ingick.

Har det verkligen hänl i svensk pariamenlarisk historia alt ett riksdagsutskott på detta sätt har kört över regeringen, som ju ändå har att pröva dessa frågor? Knut Wachimeister menade att här skulle utskottet ta saken i egen hand och på grundval av den motion han hade väckt föra fram ett förslag till lagändring till riksdagen. Jag trodde aU Knut Wachimeister i varje fall hade större respekt för den regering i vilken hans partivänner ingick än att han på detta sätt ville torpedera den.

105

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, m. 777.

KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr lalman! Först lill herr Fiskesjö!

Man skulle myckel väl ha kunnat göra ett särskill belänkande av motionen, eftersom den skulle ha behövt behandlas redan i våras för alt eventuellt kunna bifallas.

För att underslryka att det inle bara är mitt parti som lycker alt frågan har förhalats vill jag meddela att folkpartiet i Malmö krävde en ändring, atl tidningen Arbetet i Malmö krävde en snabb ändring, så att Malmö kommun skulle utgöra en egen valkrets. Enligl elt tidningsreferat, som jag citerar frill ur minnet, lugnade Bertil Fiskesjö vid elt centermöte dellagarna med att säga atl ändringen kommer lill stånd åtminstone 1982. Detta kan jag inte tolka på annat sätt än att även Bertil Fiskesjös egna väljare var irriterade över atl det inle blev ell beslut snabbare.

Sedan talade Hilding Johansson om atl jag ville torpedera regeringen. Del var det inle alls tal om, utan enligl vad jag hört diskulerade man i kanslihuset frågan, huruvida man skulle göra en delproposilion på det här ärendet på grund av att del hade förhalats så länge. Eftersom detta inte blev av hade del inte varit egendomligt om konstitutionsutskoUet skulle ha hört sig för med berörda parter innan man - vilket då troligtvis hade blivit fallet - hade yrkat avslag på moiionen i våras.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Diskussionen blir konstitutionellt alllmer besynneriig!

Nu låter Knut Wachimeister förstå att man inom den dåvarande regeringen diskulerade möjligheten atl komma med en särproposition. Talar Knut Wachimeister å de moderaters vägnar som ingick i denna regering? Var det sådan oenighet där atl Knut Wachimeister avgav sin molion såsom uttryck för en vilja som inte kunde bli en regeringsvilja i det här fallet? Detla är intressant ur flera synpunkter.

Men ändå egendomligare är det all han menade att konstitutionsutskottet skulle bryla ut en fråga som låg ute på remiss och att man på gmndval därav skulle komma med ett förslag från utskottet - i en fråga av den här karaktären. Mig veteriigl har någonling sådant aldrig tidigare skett i Sverige, och jag hoppas att vi heller inte skall få så lösliga former för lagstiftning som det förfaringssättet skulle ha inneburit.

106

KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Hilding Johansson vet lika bra som jag att utredningens arbete förhalades, inte minst pä grund av de ytteriigare utredningar som socialdemokraterna begärde. Därför fick vi inte fram vår utredning förrän i slutet av 1977, och den framlades inte för regeringen förrän de första dagarna år 1978. Jag ringde då men inte till några av mina partivänner i regeringen, utan jag hörde mig för i kanslihuset om hur lång remisstid som skulle gälla, och jag fick till svar att man inle kände till det. Jag frågade då om det var tänkbart att regeringen gjorde en delproposition på jusl den här frågan om Malmöhus län, och på den fick jag svarei att man inte visste det heller men att

del i princip vore länkbart. - Del är alltså ingalunda någon diskussion som jag har haft med mina partivänner som då sall i regeringen.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1.

Proposilioner gavs på bifall lill dels uiskottets hemställan, dels reservationen av Hilding Johansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Hilding Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Tid för vallokalernas öppethållande, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller konstitulionsulskottels hemställan i

belänkandet nr 15 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av Hilding Johansson

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Hilding Johansson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 142

Avslår - 1

Mom. 2-7

Kammaren biföll vad utskoitei i dessa moment hemställt.

§ 12 Föredrogs

Konslituiionsuiskottets betänkanden

1978/79:16 med anledning av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag 1978/

79:5 med anledning av nyll huvudavial och medbestämmandeavtal inom

riksdagens och dess verks område 1978/79:17 med anledning av propositionen 1978/79:61 om utvärdering av

kommunindelningsreformen

Finansutskottets belänkanden

1978/79:13 med anledning av propositionen 1978/79:25 med förslag om

tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgelårel 1978/79 såvitt avser vissa

delar av budgetdepartemenlets verksamhetsområde 1978/79:14 med anledning av proposilionen 1978/79:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser stal

för statens allmänna faslighelsfond 1978/79:15 med anledning av proposilionen 1978/79:25 med förslag om

tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser

avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförlusler

107

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Skatleulskoltets betänkande

1978/79:13 med anledning av propositionen 1978/79:28 med förslag till lag om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

Beskattning av
personer anställda
utomlands i svens
ka statens tjänst, § "- Beskattning av personer anställda utomlands i svenska statens
tjänst, m. m.

Föredrogs skatteutskottets belänkande 1978/79:15 med anledning av dels propositionen 1978/79:58 om ändring av reglerna om folkbokföring och beskatining av personer anslällda utomlands i svenska statens tjänst, m. m. jämte molioner, dels propositionen 1978/79:21 såvitt avser skattskyldighet för Svenska Bibelsällskapels bibelfond.

108

I propositionen 1978/79:58 (budgetdepartementet) hade hemställts atl riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag lill

1. lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967:198),

2. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskau,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

6. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"I propositionen föreslås atl den som är utsänd från Sverige för anställning utomlands i svenska statens ijänsi under tjänstgöringen skall vara kyrko-bokförd i den församling i vilken han senast var eller hade bon vara kyrkobokförd. Della föreslås också gälla make och barn under 18 år som följer med till den utrikes orten. Vidare föreslås atl om den utsände eller maken äger fast egendom i annan församling kan den utsände och medföljande make och barn under 18 år genom särskill beslut fö kyrkobokföras i den församling där egendomen finns.

Den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne avses bli jämställd med make om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.

I propositionen föresläs vidare atl skattskyldighet införs även kommunalt för den lön som svensk beskickningspersonal uppbär vid tjänstgöringen utomlands.

Svensk medborgare som under beskattningsåret har tillhört svensk permanent delegation hos mellanstallig organisation och som på gmnd av sin tjänst har varil bosatt utomlands avses i beskattningshänseende bli behandlad som bosatt i Sverige.

Vidare föresläs att den som tillfälligt har vistats i Sverige skall beskattas för sin inkomsl av anställning här i riket i den kommun där han försl har vistats.

Det föreslås också att han skall medges grundavdrag m. m. som bosatt här i riket.

I propositionen föreslås också atl folkpension liksom annan pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, som ulgår till pensionär som inte är bosatt i Sverige, undantas från beskattning i Sverige till den del den inle överstiger 4 500 kr.

De nya reglerna föreslås med vissa undanlag träda i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas första gången vid 1980 års taxering."

I proposilionen 1978/79:21 (utbildningsdepartementet) hemställdes att riksdagen skulle anta ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370).

Propositionen hade hänvisats till lagutskottet men sedermera såvitt avsäg denna del överlämnats till skatteutskoltet.

I propositionen hade föreslagits au staten till en särskild bibelfond inom Svenska Bibelsällskapet skulle överiåta sin räu till ersättning för den upphovsrätt till bibelkommissionens bibelöversättningar som kunde föreligga enligt upphovsräitslagen. Det föreslogs även att fonden skulle befrias från skyldighet att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet med undanlag för skyldigheten alt eriägga kommunalskall för inkomst av fastighet.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Beskattning av personer anställda utomlands 1 svenska statens tjänst,

m. 777.

I detta sammanhang hade behandlats

dels den med anledning av propositionen 1978/79:58 väckta motionen 1978/79:74 av Leif Zetterberg m. fl. (c),

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöle väckta molionerna

1977/78:938 av Lars Ahlmark (m),

1977/78:960 av Bertil Lidgard m. fl. (m), vari hemställts

1. att riksdagen beslutade atl anvisningarna till 53 §, 1 mom., andra stycket, andra meningen, skulle ges den ändrade lydelsen att orden "eller innehar faslighet" ulgick,

2. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att anvisningarna till kommunalskattelagen 53 S i övrigt sågs över, samt

1977/78:1442 av Allan Hernelius (m) och Bo Lundgren (m), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde förslag som innebäratl avdragsrätl för underhåll lill i Sverige bosalt mottagare även medgavs svenska medborgare bosatta i utlandet.

Utskotlet hemställde

I. atl riksdagen med avslag på motionen 1978/79:74 samt med anledning av propositionen 1978/79:58, proposilionen 1978/79:21, såvitt den hänvisats

109

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Beskattning av personer anställda utomlands i svenska statens tjänst, m. m.

till skatteutskotlel, och vad utskottet anfört skulle anta framlagda förslag lill

1. lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967:198) med den ändringen all 20 § saml övergångsbestämmelserna skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande dels all barn under 18 år, som på grund av sin skolgång i utlandet var förhindrat följa med vid en omstationering, trots della skulle kyrkobokföras hos föräldrarna, dels alt de personer som avsågs i del nu aktuella lagrummet skulle kyrkobokföras på den fastighet där den utsände tjänstemannen bodde vid utflyttningen, varvid dock tjänstemannen skulle skrivas på församlingen om ändrade förhållanden inträffade, dels att folkbokföringsbesiämmelserna skulle tillämpas med verkan fr. o. m. den 1 november 1978,

2. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370) med den ändringen alt 53 § och anvisningarna lill 66 § samt övergångsbestämmelserna skulle erhålla av utskoitei föreslagen lydelse,

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om siatlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) med den ändringen atl övergångsbestämmelserna skulle erhålla av ulskotlet föreslagen lydelse, innebärande att lagen skulle träda i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas första gången vid 1980 års taxering,

6. lag om ändring i lagen (1947:547) om statlig förmögenhetsskatt,

2. att riksdagen skulle anta av utskoitei framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1972:78) om skatt för gemensamt kommunalt ändamål,

3. atl riksdagen skulle avslå följande molioner, nämligen

a. moiionen 1977/78:938,

b. moiionen 1977/78:960,

c. moiionen 1977/78:1442.

110

Reservationer hade avgivits

1. beträffande ireårsregeln av andre vice lalmannen Tage Magnusson (m) och Bo Lundgren (m) som ansett atl ulskotlet under 3 b bort hemställa

1. alt riksdagen med bifall till motionen 1977/78:960 beslulade all orden "eller innehar fastighet" skulle ulgå ur punkt I andra stycket av anvisningarna lill 53 § KL,

2. alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla att anvisningarna lill 53 § KL i övrigi sågs över,

2. belräffande avdrag för underhållsbidrag i vissa fall av andre vice lalmannen Tage Magnusson (m), Nils Hörberg (fp), Holger Bergqvist (fp) och Bo Lundgren (m) som ansett alt utskotlet under 3 c bort hemställa

atl riksdagen med bifall till moiionen 1977/78:1442 hos regeringen begärde förslag, som innebar att avdragsräu för underhåll lill i Sverige bosalt mottagare även medgavs svenska medborgare bosatta i utlandet.

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Den s. k. ireårsregeln i kommunalskaltelagen ger anvisning om när en svensk medborgare som flyttar utomlands skall kunna anses bosatt i Sverige. Regeln innebär bl. a. atl elt motiv för att anse någon bosalt här är all denne innehar "fastighet i riket".

För svenska medborgare som exempelvis har anställning i svenska exportföretag utomlands kan denna regel leda fram till skattemässigt betingade tvister om hemvist. Detta kan, som angelts i moiionen 1977/ 78:960, leda till all bosättning utomlands försvåras och alt intresset för utlandstjänstgöring minskar med de konsekvenser som detla kan få för exportföretagen. I moiionen påvisas bl. a. de svårigheter i fråga om valuta-tilldelning som kan uppslå vid sådana tvister som gäller hemvist för de svenska medborgare det här är fråga om. Del finns alltså all anledning- för atl undanröja de problem som kan finnas i detla sammanhang - alt göra en översyn av 53 § kommunalskattelagen och anvisningarna lill den och dessutom atl nu besluta att orden "eller innehar fastighet i riket" utgår ur punkten 1 andra stycket i anvisningarna till den nämnda paragrafen i kommunalskaltelagen.

Herr lalman! Med det sagda yrkar jag bifall till reservationen 1, som är fogad lill skatleutskolleis betänkande nr 15.

Skalteulskottets majoritet anför i del nu behandlade betänkandet: "Utskottet vill inle bestrida att beskattningen av den som är bosatt utomlands i vissa fall kan verka hård och alt det kan finnas skäl atl genomföra vissa lättnader."

Departementschefen säger å sin sida i propositionen 1978/79:58, som behandlas i det föreliggande belänkandel; "Jag äremellertid medveten om alt den nuvarande ordningen för beskattningen av folk pensionärer, som är bosatta utomlands, i vissa fall kan verka hård. Jag anser därför atl del kan finnas skäl för vissa lättnader." I propositionens text aktualiseras också en översyn av de beslämmelser som gäller beskattning av utlandssvenskar. Både det som ulskotieis majoritet anför i belänkandel och del som departementschefen skriver i propositionen är alldeles korrekt.

Den molion som väcktes av Allan Hernelius och mig vid förra årets riksmöte syftar lill atl undanröja en av de uppenbara orättvisorna i detta sammanhang. Del är nämligen så, att om en i utlandet boende svensk medborgare har att betala utdömt underhåll till en mottagare i Sverige medges, enligl nuvarande lagstiftning, inte avdrag för detla vid beskattningen, medan mottagaren i sin tur kommer atl belala skatt. Fören i Sverige bosatt svensk medborgare medges däremot avdrag vid beskattningen.

I det första fallet, vid bosättning utomlands, uppslår alltså en - som jag förmodar inle avsedd - dubbelbeskatlningseffekt som är uppenbart orättvis. Delta är inle, som utskoltsmajoriteten har anfört i belänkandel, en skälig-hetsfråga utan det är en fråga som rör de principer som skall gälla vid beskattning. Oavsett de inkomster den i utlandet bosatte svensken har menar vi all man från de inkomsier som kommer från Sverige bör ha avdragsrätt vid beskattningen. I det här fallet har vi framför alll anfört silualionen för

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Beskattning av personer anställda utomlands i svenska Slatens tjänst, m. m.

Ill

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Beskattning av personer anställda utomlands i svenska statens tjänst,

777. 777.

folkpensionärerna, de som har pension i annat hänseende och de som tvingas belala utdömt underhåll till en mottagare i Sverige.

Vi menar att beslut om att ändra gällande bestämmelser bör fallas omedelbarl. Självfallet ser vi från moderata samlingspartiets sida med tillfredsställelse att man i departementel gör en ytterligare översyn av de regler som gäller i fråga om utlandssvenskarnas beskattning.

Herr talman! Jag yrkar bifall även till reservalionen 2 till skatteutskottets belänkande nr 15.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

112

ALLAN HERNELIUS (m):

Hert talman! Jag är ute i samma ärende som herr Lundgren var i den senare delen av sitt anförande. Jag skulle därför kunna inskränka mig till alt instämma med honom, men jag vill göra några kommentarer till den motivering som utskottsmajoriteten har för sitt ståndpunktstagande.

Motiveringen är alt avdrag normalt skall medges i den stal där den skatlskyldige är bosalt. Det är rikligl. Men en normal regel är också au beskattning utövas i den stat där vederbörande förvärvar sin inkomst. Den regeln är åsidosatt genom den bestämmelse som finns att en folkpensionär bosatt utomlands skall betala skatt i Sverige. Om huvudregeln är åsidosatt, skall man se till att bireglerna utformas i anknytning till den huvudregeln. Då kan det inte vara skäligt alt ha den ordning som gäller nu.

Låt mig ta ett exempel. En person har 40 000 i ATP och folkpension. Han är ådömd av rätt att till frånskild huslm belala 20 000 i underhåll. Om mannen är bosatt i Sverige kommer, som Bo Lundgren påpekade, underhållsbidraget att omedelbart dras från den skattskyldiga summan. Om mannen är bosalt utomlands skall han betala skatt på 40 000 och får inget avdrag för de 20 000 han är skyldig att eriägga i Sverige. Är detta rimligt? Är detta skatteräitvisa? Jag har inte fattal det på annat sätt än som elt fel, en underiåtenhet vid skattelagstiftningen. Därför är det förvånande alt en majoritet i utskottet vill låta del vara som det är.

Det slår, som Bo Lundgren påpekade, i utskottsbetänkandet atl det blir svårigheter vid en skälighetsprövning och atl skälighelsfrågan inte kan bedömas utan en ingående kännedom om den skatlskyldiges inkomsl- och beskattningsförhållanden i utlandet. Denna kännedom behöver man inle ha - avdraget skall naturiigtvis vara generellt om underhållsskyldighet föreligger. Jag anser, herr talman, alt utsKottsmajoritetens betänkande brister i logik och i känsla för skatteräitvisa. Det är dessutom obegripligt.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr talman! I motionen 1977/78:938 hemställer Lars Ahlmark om ändring av lagstiftningen rörande beskattning av anställda ombord på luftfartyg för atl skapa jämlikhet mellan de ombordanställda och andra personalkategorier med likartad arbets- och bostadssituation.

Motionären anför som stöd för sin begäran bl. a.:

"Svensk medborgare som inle stadigvarande uppehåller sig i Sverige skall likväl anses bosatt här om han alltjämt har väsentlig anknytning lill Sverige. Enligt den s. k. ettårsregeln (54 § h) kommunalskattelagen, föreligger ej skattskyldighet för inkomsl av anställning utomlands - även om bosättning i Sverige anses vara för handen - om anställningen varat minst elt år eller på grund av kontrakt e. d. kan anses komma alt vara minst ett år.

Från ettårsregeln undantas dock vissa kategorier, bl. a. anställda ombord på svenskt, danskt eller norskt luftfartyg, i praktiken främst flygplan tillhörigt SAS."

Motionären säger vidare:

"Gällande regler försätter således de ombordanställda i en särsiluation, som ter sig svårbegriplig vid en jämförelse med personal i andra företag vilka verkar i utlandet. Särbehandlingen framstår som speciellt påtaglig med tanke på att SAS markpersonal, kanske stationerad på precis samma ort som ombordanställda, beskattas efter andra och för den skattskyldige normalt förmånligare regler."

Ulskotlet har avstyrkt motionen. Utskotlet säger: "Det bör framhållas alt den son är bosalt i Sverige och anställd ombord på svenskt, danskt eller norskt luftfartyg enligt internationellt vedertagna regler beskattas i Sverige och inte i del land där han vistas."

Då vill jag fråga: Var finns dessa enligt utskottet internationellt vedertagna regler inskrivna? Var kan man läsa dem? Jag har inle kunnat finna dem.

Utskottet säger vidare i sin andra invändning: "Atl utvidga ettårsregeln till sådan personal torde därför kunna leda till frihet från skatt både i Sverige och i utlandet."

Det argumentet håller knappast. Motionären skriver;

"En ändring bör därför komma till stånd, givetvis icke så alt lönerna

skall kunna komma atl bli helt obeskattade utan för att skapa jämlikhet mellan de ombordanställda och andra personalkategorier med likartad arbets-och bostadssituation."

Motionären vill alltså inte att lönerna skall bli obeskattade. Och jag menar atl om det går att ha ettårsregeln för andra människor så bör det gå att klara det även för ombordanställda inom fiyget.

Utskottets tredje invändning är: "Härtill kommer all den ombordanställda personalen lill skillnad från markpersonal enligl uppgift torde kompenseras för sina särskilda kostnader i utlandet genom utlandslillägg."

Men del ärju så att utlandstillägg, enligt de uppgifter som jag inhämlai, utgår till alla, både till ombordanställda och till markpersonal. Det är alltså enligt min uppfattning felaktigt argumenterat. Den skillnad som utskottet skriver om finns inte. Utlandstilläggen är dessutom avsedda alt täcka merkostnader för utlandsvistelsen oavsett vilken personalkategori det gäller och är inte avsedda som någon skattekompensation.

Herr lalman! Mot elt enigl utskott är det väl inte stor mening att yrka bifall till motionen. Men del finns all anledning att uppmärksamma den här frågan

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Beskattning av personer anställda utomlands i svenska statens tjänst, m. m.

113

8 Riksdagens protokoll 1978/79:51-52

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Beskattning av personer anställda utomlands i svenska statens tjänst, m. m.

114

och återkomma lill den under näsla år. Förhoppningsvis har utskottet dä kommit på andra tankar.

ALVAR ANDERSSON (c);

Herr talman! Utskotlet ställde sig till att börja med ganska välvilligt till moiionen 938, som Allan Åkeriind argumenterade för. Efter alt ha fått tillräckligt material för alt kunna bedöma frågan i dess helhet kom emellertid ett enhälligt utskott fram till att den nuvarande lillämpningen torde vara hell riklig och atl motionären var ute i ogjort väder.

Reservationen I går bl. a. ut på att slopa bestämmelserna om att innehav av fastighet skattemässigt kan knyta vederbörande i utlandet bosatt till hemlandet. Däremot har man icke argumenterat mot den nuvarande skaltebesiäm-melsen för den som driver rörelse i landet men bor utomlands.

Det är klart atl del finns enstaka fall då del kan förefalla obilligt att innehav av fastighet för i utlandet bosau person blir föremål för beskaUning här i Sverige. Men om den spärren slopades trorjag vi skulle komma ur askan i elden. Del är ju inte bara fråga om människor som har en anställning utomlands av relalivi kortvarig natur, utan del finns en omfallande provkarta på olika anledningar till att folk har sökl sig utomlands. Åtskilliga skaltemål har visat att detta med att ha en fastighet här i landet som beskattas ulgör en utmärkt spärr mol alt man inle skall anses utflyttad ur landei. Del gäller inte mindre sommarstugor och liknade, ulan det är fastigheter av hell annan storlek som motiverar denna skatlemässiga anknytning.

Beträffande reservalionen 2 om avdrag för underhållsbidrag i vissa fall så läste Allan Hernelius upp ett avsnitt av utskottets skrivning på s. 17, men han följde inte utskottets ordalydelse i den senare delen av avsnittet, där det står: "Vedertagna regler innebär emellertid atl allmänna avdrag, som inte har samband med någon förvärvskälla, endast medges i den stat där den skallskyldige är bosatt. Att den skatlskyldige inte alllid har inkomster som beskattas i utlandet och från vilka underhållsbidrag m. m. kan avräknas utgör enligt utskottets uppfattning inte skäl för ett allmänt undantag från de principer som gäller på detta område. Även om elt avdrag för utgivna underhållsbidrag i enskilda fall kan anses motiverat i sådana situationer som avses i moiionen, bör framhållas alt denna skälighetsfråga inle kan bedömas utan en mer ingående kännedom om den skatlskyldiges inkomsl- och beskattningsförhållanden i utlandet."

Det skall också understrykas alt proposilionen innebär all man, om allmän pension ingår i inkomsten, får göra ett avdrag motsvarande upp lill grundavdraget, alltså 4 500 kr., vilket man inle har fölt göra förut. För många människor ingår allmän pension i inkomsten, och de får nu i alla fall denna väsentliga förbättring.

Au ulan vidare medge avdrag för underhållsbidrag är inte möjligl. Del blir allt svårare alt verkligen kunna kontrollera om underhållsbidraget haren reell bakgrund. I varje fall anser vi all det i nuvarande skede inle finns anledning alt gå längre än propositionen gör.

Herr talman! Jag yrkar bifall till uiskottets hemställan på samtliga punkier

BO LUNDGREN (m);

Herr talman! Att den första reservalionen liksom motionen rör just innehav av fastigheter och inle drivande av rörelse i Sverige beror på att väldigt många människor skaffar sig villa i detta land såsom permanent bostad. Man har elt uilandsuppdrag av relativt lång varaktighet men avser ändå atl flytta lillbaka lill Sverige, sedan man har avslutat en utlandstjänstgöring, kanske på fem år eller längre. För att undvika atl man då kommer i konflikt med dessa regler borde innehav av fastigheter tas bon. Fortfarande . kan andra rekvisit i anvisningsparagrafen åberopas för att anse atl vederbörande har sin egentliga hemvist i Sverige och inle utomlands. Det är bara denna bit vi vill alt man skall undvika att tvista om med de konsekvenser en tvist innebär.

När del gäller den andra reservationen tyckerjag att det måste vara väldigt svårt att anföra del argumentet alt det finns regler som är allmänt accepterade och som en gång har anlagils. Om man upptäcker felaktigheter måste ju alltid en existerande regel förändras. Delta har departementschefen i sin proposilion också upptäckt. Han har anseu att folkpensionärerna bör fö undanta 4 500 kr. från beskattning. Det innebär alt man på denna punkl går ifrån den vedertagna regeln. Vi anser självfallet att det också här, när man upplever ytterligare uppenbara orättvisor - såsom i detta fall dubbelbeskattning i samband med underhållsbidrag - finns all anledning att ändra vedertagna regler för alt undanröja orättvisorna. Detla är motivet till denna reservation.

Som jag tidigare sade innebär detta emellertid inte alt man har löst alla problem för utlandssvenskar, pensionärer eller andra. Det finns all anledning för departementet att söka göra en översyn av bestämmelserna och sedan komma tillbaka i frågan.

ALLAN ÅKERLIND (m);

Herr talmän! Jag tog i mitl tidigare anförande upp tre argument som utskottet har anfört för avslag på moiionen och som jag försökte molbevisa. Jag har frågal; Var finns de internationellt vedertagna regler inskrivna som utskottet talar om? Innebär del några svårigheter alt införa ettårsregeln även för ombordanställda när den gäller för andra grupper? Den borde kunna tillämpas även på ombordanställda. Jag menar också att del är ingen skillnad på markpersonal och ombordanställda när det gäller utlandstillägg utan atl utskottet där har en felaktig skrivning.

Utskottets talesman går inte på något sätt in på atl argumentera för eller emol detta utan lämnar del därhän. Han säger bara alt motionären är ute i ogjort väder.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Beskattning av personer anställda utomlands i svenska statens tjänst, m. m.

115

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Beskattning av personer anställda utomlands i svenska statens tjänst,

777. 777.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Herr Alvar Andersson, som genom något misstag försetts med beteckningen (s) i utskoltsbetänkandet, besvarade min krilik mot uiskottets skrivning genom atl ånyo läsa upp densamma. Ja, det gjorde ju inle saken bättre. Del var just de formuleringarna jag hade vänt mig emot.

Han tillägger så alt utskottets majoritet inle är benägen att utan vidare gå med på avdrag i dessa fall. Nej, ingen begär alt någon skattemyndighet i världen skall gå med på avdrag utan vidare. Det är inte detta del är fråga om. Vad vi här lalar om är avdrag för belopp som vederbörande är skyldig att utge, t. ex. enligt beslut av svensk domstol, och del är inle att gå med på något utan vidare.

Jag fann inle att hen Andersson hade något ord till försvar i sak för den skaileorälivisa som finns. Detla föranleder mig alt vidhålla min åsikt att majoritetens mening brisler i logik, brister i känsla för skatteräitvisa och dessutom är obegriplig. Jag ser till min glädje att den högste ansvarige för skatteväsendet i landet är närvarande och sitter på regeringsbänken. Jag hoppas atl han, som såviiijag vet icke är känd för att befrämja orättvisor, skall ta fasta på den här debatlen och se vad som kan göras, när nu skatteutskouets majoritet- av något misstag eller ej, jag vet inte-inle har velal lyssna till en begäran om rättvisa.

Del är en lilen kategori människor del är fråga om, men även en lilen kategori skall vidkännas sin rätt.

116

ALVAR ANDERSSON (c):

Herr talman! Del är uppenbart alt även en liten kategori skall vidkännas sin rätt. Det är om denna rätt vi harolika uppfattningar. Allan Hernelius anser att utskottets uppfattning är felaktig, såviiijag förslår i alla delar. Del är väl svårt alt försöka övertyga herr Hernelius om att han har fel och att utskoltsmajoriteten har rätt, men vi anser att med den argumentering vi har fört fram är ulskotlsmajoritetens avslagsyrkande tillräckligt motiverat.

Allan Åkerlind vill att jag skall läsa in lill protokollet eller ge hänvisning till författningar där de bestämmelser finns som han vill ta del av. Jag har inte författningarna här, men vi skall myckel snart kunna skaffa fram dem genom utskottskansliets försorg, och jag tror inte alt det är nödvändigt atl läsa in de.ssa bestämmelser i riksdagens protokoll för herr Åkerlinds egen information.

Det är klart atl man kan säga som Bo Lundgren au i fråga om folkpensionen går det att göra ändringar. Ja, det är väldigi lält där. Vad vederbörande för i svensk folkpension ärju hell klart. Del finns inga möjligheter till manipulationer av något slag. All medge avdrag från del beloppet är mycket enkelt. Däremoi är det helt uppenbart att det inle är fullt så enkelt au medge avdrag i fråga om andra kosinader, bidrag osv. som åberopas för skattebefrielse eller skaitelindring.

Uppenbart är emellertid atl det är så pass intressanta spörsmål att vi fömtsälter litet var alt man ytterligare ser på detta. Jag noterar i varje fall att den lindring som har skett för pensionärerna - alltså för dem som har

folkpension från Sverige men är bosatta utomlands - innebär ett rätt belydande framsieg för denna kategori, som inte är så liten.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Herr Alvar Andersson var tveksam om möjligheten atl övertyga mig. Jag lycker atl han borde vara tveksam om möjligheten atl övertyga någon om del rimliga i den ordning som vi har kritiserat i motionen och i reservation 2.

Jag upprepar milt exempel. En person med 40000 kr. i pensionsinkomsl i Sverige har rätt alt fö avdrag för legal underhållsskyldighet, låt oss säga med 15 000 ä 20 000 kr. Men om han flyttar utomlands för han inte detta avdrag ulan måste betala skatt för hela beloppet, trots att hans legala underhållsskyldighet kvarstår. Är delta rimligt? Det är inle fråga om några konstiga utgifter, utan det är fråga om underhållsskyldighet som är ålagd honom. Det är vad vi vill ha avdrag för. Jag kan inle inse annat än atl all rimlighet talar för det.

Jag skall inte förlänga debatten. Av hert Alvar Anderssons senaste inlägg tyckerjag mig finna atl han själv är beredd att länka över saken en gång till -och med honom utskottsmajoriteten. Jag sätter värde på det, och jag upprepar min förmodan att den närvarande skatteministern skall ha lyssnat till debatlen med samma välvilliga öron.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Beskattning av personer anstådda utomlands i svenska statens tjänst,

m. 777.

BO LUNDGREN (m);

Herr talman! Jag vill bara avslutningsvis notera att vad det är fråga om här-i anslutning till reservationen 2 - är inkomster som beskattas i Sverige och alltså kontrolleras av svensk skattemyndighet. Från dessa inkomster skall man, även om man är bosatt i utlandet, tillåtas göra samma avdrag på gmnd av legal underhållsskyldighet som en svensk medborgare, bosatt i Sverige, har räu atl göra. Alla möjliga kontrollfunktioner kan naturiigtvis upprätthållas av de svenska skattemyndigheterna. Nuläget innebär att man för utlandssvenskarna för en dubbelbeskattning av underhållsbeloppet.

Liksom Allan Hernelius ärjag tacksam för att Alvar Andersson instämmer i kravet på au man skall göra en översyn av gällande regler, så alt vi kanske får återkomma till dessa frågor i kammaren.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. I, 2 och 3 a

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3 b

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskoltels hemställan, dels reservalionen nr 1 av andre vice lalmannen Tage Magnusson och Bo Lundgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bo Lundgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

117

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Beskattning av personer anställda utomlands i svenska statens tjänst,

m. 777.

Den som vill att kammaren bifallerskatteutskonets hemställan i betänkandet

nr 15 mom. 3 b röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av andre vice talmannen

Tage Magnusson och Bo Lundgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Bo Lundgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 244 Nej - 49

118

Mom. 3 c

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av andre vice lalmannen Tage Magnusson m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bo Lundgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 15 mom. 3 c röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av andre vice lalmannen

Tage Magnusson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Bo Lundgren begärde rösträkning verkställdes votering m.ed omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 219 Nej - 73

§ 14 Föredrogs

Lagutskottets belänkande

1978/79:7 med anledning av viss del av propositionen 1978/79:21 om

överiålelse av rätt till ersättning för upphovsrätt till bibelkommissionens

översättningar av bibeln

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. m.

Nr 52

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1978/79:16 med anledning av propositionen 1978/79:54 om ändrade regler för uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. m. jämte molioner.

Regeringen (budgeldepariementet) hade i propositionen 1978/79:54 föreslagit att riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om uppskov med beskatining av realisationsvinst,

2. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Tisdagen den 12 december 1978

Uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. 777.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Enligt nuvarande regler kan skaltskyldig, som fött realisationsvinst på grund av fastighelsavyttring, få uppskov med beskatining av vinsten i två olika fall. Det ena fallet är atl fastigheten har tagits i anspråk genom expropriation och vissa andra i huvudsak tvångsmässiga förfaranden. Det andra fallet är alt avyiiringen avsett en villa- eller jordbruksfastighet. Den skallskyldige kan i sistnämnda fall - oavsett anledningen till avyttringen - få uppskov om han har varit mantalsskriven på den avyttrade fastigheten och inom viss tid förvärvar en ny fastighet (ersättningsfastighet) på vilken han skall mantalsskrivas. För alt uppskov skall medges krävs vidare atl realisationsvinsten uppgått lill minst 15 000 kr. och dessulom överstigit 10 96 av vederlaget för den sålda fastigheten.

I propositionen föreslås såväl materiella som formella ändringar av det nuvarande uppskovssystemet. Beträffande frivilliga avytiringar föreslås all kravet på r.iantalsskrivning slopas och ersätts av ett krav på att den skallskyldige skall ha varit bosatt på den avyttrade fastigheten minst tre år i följd. Dessutom fordras att den skattskyldige bosätter sig på ersättningsfastigheten inom ett år från förvärvsdagen. Vad gäller frivilligfallen föreslås vidare att kravei på att realisationsvinsten måsie överstiga 10 % av försäljningspriset skall slopas samt atl endast villa- och jordbruksfastigheter skall godtas som ersättningsfastighet. Propositionen behandlar också frågan i vilken utsträckning utgifter för ny-, lill- eller ombyggnad på ersättningsfastigheten skall beaktas vid beräkning av uppskovsbeloppet och hur realisationsvinsten skall beräknas när ersättningsfastigheten sedermera avyttras.

I formellt hänseende föreslås relativt omfallande ändringar. Yrkande om uppskov skall sålunda enligl förslagel prövas inom ramen för det ordinarie laxeringsförfarandet, dvs. i första hand av taxeringsnämnden. Del nuvarande kravet på särskild ansökan lill länsskaiierätten skall alltså slopas. All beslutanderätten i uppskovsärenden flyttas över från skatterätt lill taxeringsnämnd kan antas förenkla handläggningen i flera avseenden.

De föreslagna reglerna är avsedda att tillämpas på avytiringar som sker fr. o. m. den 1 januari 1979."

119

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Uppskov med beskattning av realisationsvinst, 777. 77?.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1978/79:45 av Jan Bergqvist (s) och Doris Håvik (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde utredning om reglerna för uppskov med beskatining av realisationsvinst och om hur samhället bäst kunde hjälpa dem som behövde stöd vid flyttning och bostadsbyte,

1978/79:73 av Håkan Winberg (m), vari hemställts atl riksdagen beslutade

1. att uttala att dispensregeln i 3 § lagförslaget borde kunna tillämpas på sätt som angelts i motionen,

2. alt bestämmelsen om likvärdighet i 4 § lagförslaget skulle utgå.

1978/79:110 av Bertil Johansson (c) och Martin Olsson (c), vari hemställts att riksdagen beslutade om sådan ändring av det i propositionen 1978/79:54 framlagda förslaget till lag om uppskov med beskattning av realisationsvinst all vid uppkommen realisationsvinst på grund av fasiigheisförsäljning alla legala möjligheter till uppskov eller avdrag stod öppna under samma tidsrymd,

1978/79:111 av Knut Wachimeister (m) och Rune Rydén (m), vari hemslällls all riksdagen beslutade

1. all uttala vad i moiionen anförts angående rätt till dispens från den föreslagna ireårsregeln,

2. att 3 § femte stycket lagen om uppskov med beskattning av realisationsvinst skulle ha av molionärerna föreslagen lydelse, innebärande all riksskatleverkets beslut i fråga om dispens från bosäitningskravet skulle få överklagas hos regeringen, samt

1978/79:133 av Erik Wärnberg m.fl. (s), vari hemslällls all riksdagen beslulade

1. att ge regeringen till känna vad som i motionen anförls om behovel av
en utvärdering av reglerna för uppskov med beskattning av realisations
vinst,

2. att uppskov endast skulle komma i fråga om ersäitningsfastigheten
förvärvades inom tre år från den dag då den fastighet till vilken realisations
vinsten hänförde sig avyttrades.

120

Utskottet hemställde

1. beträffande utvärdering av reglerna om realisationsvinstbeskattning, m. m. atl riksdagen med bifall till motionen 1978/79:133 yrkande 1 och med anledning av moiionen 1978/79:45 gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

2. belräffande dödsbos rätt till uppskov vid frivilliga försäljningar all riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:54 i motsvarande del beslutade att riksskatteverket, om särskilda skäl förelåg, fick medge all, i

fråga om rätten till uppskov, för dödsboet skulle tillämpas vad som skulle ha gälll för den avlidne,

3. beträffande dispens från bosäitningskravet att riksdagen med bifall till proposilionen i motsvarande del skulle avslå motionen 1978/79:73 yrkande 1 och motionen 1978/79:111 yrkande I,

4. beträffande rätt alt föra lalan mol riksskatleverkets (RSV) beslut i dispensärende atl riksdagen med bifall till motionen 1978/79:111 yrkande 2 skulle avslå propositionen i motsvarande del,

5. alt riksdagen med anledning av vad utskottet hemställt under 2 och 4 skulle anta 3 § förslaget lill lag om uppskov med beskattning av realisationsvinst med de ändringar atl författningsmmmet skulle erhålla av ulskotlet föreslagen lydelse,

6. beträffande uppskovsräilen vid ny-, lill- eller ombyggnad all riksdagen med bifall till propositionen i moisvarande del och med avslag på motionen 1978/79:73 yrkande 2 skulle anta den i propositionen föreslagna lydelsen av 4 § lagen om uppskov med beskatining av realisationsvinst,

7. beträffande tidsfristen för anskaffning av ersättningsfastighet m. m.

a) all riksdagen med bifall lill proposilionen skulle avslå moiionen 1978/ 79:133 yrkande 2,

b) alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:110 gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

8. beträffande ettårsfristen för bosättning på ersättningsfastighet alt riksdagen beslulade att riksskatteverket skulle kunna medge dispens från kravei all bosättning på ersättningsfastighet skulle ha ägt mm inom ell år från förvärvet,

9. alt riksdagen med anledning av vad ulskotlet hemställt under 8 skulle anta 5 § förslaget till lag om uppskov med beskatining av realisationsvinst med den ändringen all förfatlningsrummei skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

10. att riksdagen skulle anta de delar av förslaget lill lag om uppskov med beskattning av realisationsvinst som inte behandlats under 5, 6 och 9 ovan med den ändringen all 7 § skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande viss komplettering av lagtexten,

11. alt riksdagen skulle anta de vid propositionen fogade förslagen till

a) lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

b) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

12. atl riksdagen skulle anta av utskottet framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumu
lerad inkomst, innebärande en redaktionell ändring.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Uppskov med beskattning av realisationsvinst, 777. 777.

Reservationer hade avgivits

belräffande uppskovsräilen vid ny-, till- eller ombyggnad

1. av Kurt Söderström (m) och Ingegerd Troedsson (m) som ansell att utskoitei under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:73 yrkandet 2 och med avslag på profxjsitionen i moisvarande del skulle anta den i proposilionen

121

Nr 52 föreslagna lydelsen av 4 § lagen om uppskov med beskattning av realisa-

Tisdaeen den tionsvinsl med den ändringen atl förfatiningsrummet skulle erhålla av

12 december 1978 reservaniema föreslagen lydelse.

Uppskov med beskattning av realisationsvinst, 777. 777.

belräffande tidsfristen för anskaffning av ersättningsfastighet m. m.

2. av Erik Wärnberg, Valter Krislenson, Tage Johansson, Rune Caristein, Olle Wesiberg i Hofors, Bo Forslund och Eric Marcusson (samtliga s) som ansett att utskotlet bort hemställa

under 7 a

atl riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:133 yrkande 2 och med anledning av propositionen bestämde tidsfristen för anskaffning av ersätt-ningsfastighel till tre år,

under 9

att riksdagen skulle anta 5 § förslagel lill lag om uppskov med beskattning av realisationsvinst med den ändringen alt förfatiningsrummet skulle erhålla av reservanierna föreslagen lydelse.

3. av Erik Wärnberg, Valter Krislenson, Tage Johansson, Rune Carlstein, Olle Wesiberg i Hofors, Bo Forslund och Eric Marcusson (samtliga s) som ansell alt utskottet under 7 b bort hemställa

atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:110.

122

RUNE CARLSTEIN (s):

Herr lalman! Beskattningen av reavinster som uppstått vid försäljning av villa eller jordbruksfastighet är inle precis någon effekiiv beskaUning.

I skriften Betalt för atl bo kommer författarna Bo Sandelin och Bo Södersten fram till atl det enbart på småhusförsäljningarna i del här landei åriigen uppstår reala kapitalvinster i miljardklassen som undgår beskattning. Enligt samma källa ulgör det belopp som dras in till statskassan kanske 1 96 av de realiserade reala kapitalvinsterna.

Nu är det emellertid inle frågan om realisationsvinstbeskatlningens effektivitet som vi främst skall ägna oss ål med anledning av skatteutskottets betänkande nr 16. Utskottsbetänkandei handlar om uppskovsreglerna för reavinst på villor och jordbruksfastigheter. Då reavinst uppstått står nämligen möjligheten öppen all under vissa betingelser skjuta beskattningen på framliden genom att vinslen placeras i en nyanskaffad fastighet.

Urspmngligen var denna möjlighel begränsad lill de fall då försäljning ägt rum av tvingande skäl, exempelvis vid ett exproprialionsförfarande. Sedan 1976 har emellertid rätten lill uppskov utvidgats lill alt omfatta även frivilliga försäljningar av jordbmksfastigheter och schablontaxerade villor.

I proposilionen 1978/79:54, som ligger lill grund för utskottets belänkande, föreslås såväl formella som materiella ändringar av uppskovsförfarandet. Bl. a. föreslås flera viktiga förändringar när det gäller handläggningen av dessa ärenden. Beslutanderätten i uppskovsärenden föreslås flyttas över från länsskatterätten lill taxeringsnämnden, vilket kommer atl innebära en förenkling av handläggningen.

När det gäller de materiella förändringarna föreslås vissa skärpningar. Sålunda föreslås all krav på viss lids bosättning på den avyttrade fastigheten skall införas, liksom att bosättning skall ske på den nyförvärvade fastigheten inom viss tid för all uppskov skall kunna medges. Det uppskovsbelopp som placeras i ersättningsfastigheten kommer i fortsättningen att bli föremål för indexuppräkning, lill skillnad mot vad som gäller enligt nuvarande bestämmelser, där uppskovsbeloppei slår kvar vid sitt nominella värde.

Vi har från socialdemokratiskt håll till största delen kunnat godta de föreslagna förändringarna, men vi har framhållil atl de bör bli föremål för en utvärdering. Propositionen ger inte underiag för bedömningar av hur systemet fungerar eller hur uppskovsreglerna slår. Utskottet har anslulil sig till vårt yrkande i moiionen 1978/79:133, i vilken vi hemställt om en utvärdering av reglerna. Utskottets slällningslagande innebär också elt tillgodoseende av ett liknande yrkande som har framförts i motionen 1978/ 79:45 av Jan Bergqvist och Doris Håvik.

1 ett annat avseende har vi inte kunnat ansluta oss till propositionens förslag. Det gäller tidsfristen för förvärv av ersättningsfastighet. Där gäller nu två års tidsfrist för en schablontaxerad villa och tre år, om förvärvet avser en jordbruksfastighet. Riksskatteverket kan därutöver ge dispens i vissa fall med ytteriigare tre år. Propositionens förslag innebär atl liden utökas till fyra år, gällande för såväl villa som jordbruksfastighet. Därutöver har riksskatteverket kvar dispensmöjligheten. Vi har accepterat uppfattningen att del finns skäl all tillämpa samma lid belräffande villan som belräffande jordbrukei men stannat för att tre år är en tillräcklig uppskovstid.

Utskottsmajoriteten har också med anledning av motionen 1978/79:110 beställt ett förslag från regeringen som medger jordbrukare, vilka inte hunnit skaffa ersättningsfaslighel före tidsfristens utgång, möjlighel att mildra realisationsvinstbeskattningen genom att i stället ta en pensionsförsäkring. Detla förslag kan vi socialdemokrater inte biträda. Den av utskottet beställda utvärderingen av de nu gällande reglerna bör verkställas, innan man ger sig på att bevilja ytterligare läunader i en redan generös lagstiftning.

Med det anförda ber jag, herr talman, att fö yrka bifall till reservationerna 2 och 3 av Erik Wärnberg m. fl.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. tn.

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herrialman! Vid skatteulskollets belänkande nr 16 hardei bl. a. fogaisen moderat reservaiion som gäller uppskovsrätten vid beräkning av realisationsvinsten.

I proposilionen föresläs atl vid tillämpning av uppskovsreglerna hänsyn bör tas endast lill sådana kosinader för byggnadsarbeten på den nya fasligheten som är erforderliga för att denna skall bli likvärdig med den avyttrade fasligheten.

Detla låter rättvist och bra, men det kommer säkerligen atl i praktiken leda lill slora svårigheter vid rättstillämpningen.

I utskottets egen skrivning står del bl. a. följande: "Är den avyttrade fasligheten bebyggd och den nya fastigheten obebyggd kan därför hela

123

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. m.

kostnaden för uppförande av en nybyggnad räknas med under förutsättning atl byggnaden på den nya fastigheten är av ungefär samma storlek och standard som byggnaden på den sålda fastigheten. Någon reducering av uppskovsbeloppei kommer således inte i fråga endast därför att den nya byggnaden är obetydligt större eller något modernare utrustad än den sålda. Vid mer påtagliga skillnader i storiek eller kvalitet skall endast en del av kostnaden för den nya byggnaden beaklas."

Man kan då, herr lalman, fråga sig: Var finns de supermänniskor som med hundraprocentig objektivitet kan fastställa vad som menas med "obetydligt större" och "en påtaglig skillnad"? I praktiken kommer del säkerligen alt bli så, atl vid ett fastighetsbyle i en viss del av landei bedömningen blir "obetydligt större", medan vid ell liknande fastighetsbyle i annan del bedömningen blir "en påtaglig skillnad".

I moiionen 1978/79:73 har Håkan Winberg påtalat just della förhållande. Han har yrkat atl bestämmelserna i 4 § lagförslaget om likvärdighet skall ulgå, eftersom han förutser många tvister mellan skattemyndigheterna och uppskovssökandena. Samma uppfattning återfinner man också i den skrivelse som lantbrukarnas skalledelegalion har tillställt skatteutskottet. Lanlbrukarnas skalledelegalion påpekar också alt jusl skalteprocesser ofta är svårslitna och alt del inte sällan försl i sista instans blir klart hur stort uppskovsbeloppet skall vara.

Vi moderater har den uppfattningen alt både Håkan Winberg och lantbrukarnas skattedelegation har slarki bärande skäl för sin uppfattning. Vi delar denna uppfattning och har velal ge uttryck ål den i reservationen 1 till vilken jag härmed ber atl få yrka bifall. I övrigt yrkar jag bifall till uiskottets hemställan.

124

STIG JOSEFSON (c):

Herr lalman! I delta skatleutskollets belänkande nr 16 föreslås en ändring av reglerna för uppskov med beskattning av realisationsvinst. De föreslagna ändringarna är av såväl materiell som formell karaktär. Kravei på mantalsskrivning slopas och ersätts av krav på att den skatlskyldige skall ha varil bosatt på den avyttrade fastigheten under minst tre år i följd. Dessutom fordras att den skattskyldige bosätter sig på ersättningsfastigheten inom ett år från förvärvsdagen. Vidare fastslås alt endasl villa- och jordbruksfastighet godtas som ersättningsfastighel. Regeln att realisationsvinst måste överstiga 10 % slopas i frivilligfallen.

De formella ändringarna innebär bl. a. atl yrkanden om uppskov kommer att behandlas inom ramen fördel ordinarie laxeringsarbetet. Därmed slopas kravet på en särskild ansökningshandling.

Vidare kan sägas all proposilionen innebär att bestämmelserna om realisationsvinst nu överförs till en särskild lag, lagen om uppskov med beskattning av realisationsvinst, och all denna föreslås träda i kraft den 1 januari 1979.

Propositionen innebär en viss skärpning av lidigare bestämmelser. Utskotlet har i princip godtagit förslaget, även om det yrkar på vissa

ändringar. Rune Carlstein nämnde moiionen 133 av Erik Wärnberg m. fl., där man begärt att en utvärdering av reglerna om uppskov med beskatining av realisationsvinst skall ske. Ulskotlet harenals om alt slälla sig bakom delta krav.

Beträffande efterievandes uppskovsräll föreslås i proposilionen alt rätt för dödsbo att överta den avlidnes uppskovsräll skall slopas. Utskottet har ansett atl elt bifall till detta förslag kan leda lill resultat som framstår som orimliga men föreslår alt i vissa fall dödsbo skall få behålla uppskovsräilen. Bestämmelserna om uppskovsräll för dödsbo föreslås utformade som en dispensregel. Också beträffande bosäitningskravet föreslås en dispensregel, som i vissa fall förlänger tidsfristen från förvärvsdagen till inflyttningen. Som framhålles i betänkandet inträffar del ofta att en jordbruksfastighet är utarrenderad när förvärvet sker, och i så fall bör givetvis tidsfristen räknas från den tidpunkt då bosältningshindret upphör.

Beträffande uppskovsrätten vid ny-, lill- och ombyggnad föreslås att man vid tillämpning av uppskovsreglerna skall ta hänsyn endasl till sådana kosinader för byggnadsarbeten på den nya fastigheten som är erforderiiga för alt denna skall bli likvärdig med den avyttrade fasligheten. I reservationen 1 av Kurt Söderström och Ingegerd Troedsson har yrkats att denna bestämmelse skall utgå. Även om vissa svårigheter kommer atl föreligga vid bedömning av vad som är likvärdigt, så har utskottet ändå ansell det vara rimligt att man vid beräkning av uppskovsbeloppei vid ny-, lill- eller ombyggnadsfallen skall ta hänsyn endast till sådana kostnader som ansetts vara nödvändiga för all ersättningsfastigheten skall bli likvärdig med den avyttrade.

Kurt Söderström frågade var man skall finna de experter som hundraprocentigt skall kunna fastställa likvärdigheten. Det framgår ganska klart av utskottets skrivning atl del aren svår uppgift att komma fram till vad som är likvärdigt men att utskottet ändå har ansett det vara rikligt att ha likvärdighet som målsättning. Utskottsmajoriteten är medveten om atl man aldrig kan uppnå någon exakt likvärdighet, och den har inte heller ställt krav på någon hundraprocentig exakthet. Men jag anser att det skulle verka ganska stötande,om man inlehade några begränsningsregler ellernågon målsättning som riktpunkt för en bedömning av dessa - det erkänner jag gärna -svårbedömda frågor.

Beträffande tidsfristen för anskaffande av ersättningsfastigheter föreslås i propositionen att denna frist fastställs till fyra år efter avyttringstillfället för såväl villa- som jordbruksfastighet. Förslaget innebär oförändrad lidsfrist för jordbruksfastighet men däremoi en förlängning med ett år för villafastighet.

Som framgick av Rune Carlsteins anförande har socialdemokraterna reserverat sig för en tidsfrist på tre år gällande för såväl villa- som jordbruksfastighet. Ulskotlet har tillstyrkt propositionen. Enligl min uppfattning finns ingen anledning att nu avkorta fristen för jordbruksfastigheter. Vad gäller villorna är det givet all den starka begränsning av utbud som förekommer beträffande jordbruksfastigheter inle finns belräffande villorna.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. 777.

125

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. m.

Jag anser dock att den förlängda tidsfristen för villorna inte kommer att ha särskilt stor belydelse i vare sig positiv eller negaliv riktning.

Inflationen utövar, även om den hålls inom en begränsad ram, ell starkt tryck på den som sålt sin villa alt snarasi skaffa sig en ny. I praktiken blir del nog ytterst få som kommer alt utnyttja den förlängda tidsfristen. I enstaka fall - låt oss t. ex. anta atl en person för korllidsförflytlning och därefter inte flyttar tillbaka till sin ursprungliga hemort, där han har villan, utan får arbele på en Iredje ort - kan den föriängda tidsfristen vara erforderlig. Några farhågor för missbruk trorjag inle man behöver hysa.

Under detta avsnitt behandlas också en motion av Bertil Johansson och Martin Olsson som kräver alt rätten alt teckna pensionsförsäkring skall stå kvar under hela tidsfristen för alt beskattning av realisationsvinst och avdrag för en eventuell pensionsförsäkring skall kunna ske samma beskattningsår.

Syftet med bestämmelsen om rätt atl teckna pensionsförsäkring var att ge dem, som inte lidigare ordnat sin pension pä elt tillfredsställande sätt, möjlighel all i samband med försäljning av jordbruksfastighet förbättra sin trygghet som pensionär.

Genom bestämmelsernas nuvarande utformning måsle denna fråga avgöras redan det år då försäljningen äger mm. Den som har för avsikt atl köpa ett nytt jordbruk men inte lyckas få någon ersättningsfastighet har då ingen möjlighet att under de tre sista åren av tidsfristen utnyttja regeln om rätt alt teckna pensionsförsäkring.

Utskottet har tidigare uttalat sina sympatier för del i motionen framförda kravei, och jag är något förvånad över den socialdemokratiska reservationen. Alt ytteriigare skjuta på denna fråga, som föreslås i reservationen, är enligt min uppfattning fel. Det är genom införandet av realisationsvinstbeskallning som dessa problem uppstått. Efter hand kommer sannolikt jordbmkarna alt försöka ordna sina pensionsfrågor på liknande sätt som andra i vårt samhälle. Därför skall den i moiionen föreslagna förändringen ske så snart som möjligl och inte skjutas på framtiden.

Nu föreslår utskottet alt regeringen skall återkomma med förslag lill våren. Kanske vi då- när ell konkret förslag har kommii - kan vinna förståelse också bland socialdemokraterna för en så pass rimlig förändring, delta särskill med lanke på del enhälliga uttalande som skatteutskotlel gjorde så sent som i februari i år. Såviiijag kan förslå så var utskottet positivi lill att denna fråga på något sätt löstes.

Med vad jag här anfört, herr lalman, ber jag all på samtliga punkier fö yrka bifall till vad skatteutskottet hemställt.

126

RUNE CARLSTEIN (s);

Herr talman! I fråga om den s. k. tidsfristen har man förut för villa haft två år och för jordbruksfastighet tre år på sig alt skaffa ersällningsfaslighet. Men man har utnyttjat bestämm.elsen så att man skjuter upp fasiighetslikviden till året efter försäljningen. Därigenom har man vunnit ytterligare ell års uppskov. Detta var inle avsikten när vi antog bestämmelserna. Genom att

tidsfristen knyts lill den dag då avyttringen äger rum stoppas denna utväg, och det tycker vi är bra. Men det finns därför enligl vårt förmenande inte skäl till alt nu förlänga tiden till fyra år från försäljningsdagen. Det räcker med att jämställa jordbruksfastighet och villa och sätta uppskovsräilen till tre år. Sedan är del ju så alt riksskatteverket har möjligheter atl ge dispens med ytterligare tre år. Då är del ju en avsevärd tid som slår lill säljarens förfogande för alt finna en ersättningsfastighet.

När vi nu har bestämt oss för atl man skall göra en utvärdering av dessa regler, kan man ju lugna sig med all ytteriigare öka på tiden tills man vet hur de nuvarande bestämmelserna slår. Det ärju lättare alt sedan öka tidsfristen än alt korta ned den. Det finns alltså enligt vår mening inte skäl lill alt nu gå upp lill fyra år, utan man bör stanna vid de tre åren.

När det sedan gäller Bertil Johanssons molion om rätten all teckna pensionsförsäkring i stället för att köpa en ny fastighet anförde utskottet tidigare -jag skall citera direkl ur del lidigare utskoiisbeiänkandet: "Vid 1976 års ändringar av uppskovsbestämmelserna anförde utskottet, atl erfarenheterna av reglerna bör bedömas när resultatet av skatleutredningens översyn av skaiiesyslemel föreligger. Enligt utskoltels uppfattning bör den nu aktuella frågan prövas i detta sammanhang eller eventuellt vid den nu planerade översynen av realisationsvinstbeskattningen."

Vi menar alt man inte skall vidla några sådana åtgärder innan man hargjort en utvärdering av bestämmelserna. Först därefter kan man veta om det finns skäl för ytterligare uppluckringar.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. m.

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Herr Josefson ansåg som talesman för utskottets majoriiei att bestämmelserna skulle kunna verka stötande ulan de begränsningsregler för uppskovsräilen som han nu har föreslagit. Det är myckel möjligt atl man kan uppfatta del på det viset. Jag kan bara säga att vi som har reserverat oss har varit rädda för att det kan verka stötande an ha regler som är så svåra atl tillämpa att de kanske kommer alt tolkas hell olika vid olika tillfällen.

STIG JOSEFSON (c):

Herr lalman! Det är klart alt man kan diskulera vad som är slötande eller inte stötande, men nog framstår del för den stora allmänheten såsom slötande om man här inte alls skulle ha något riktmärke för vad som är lillåtet. Del är därför som jag anser att den skrivning som har oris i propositionen och som utskottet har anslulil sig lill är den enda framkomliga vägen i en situation när vi inle kan komma fram till någon exakthet vid bedömningen av likvärdighet.

Del är inte så förfäriigt mycket som skiljer utskottets och reservanternas förslag på den punkten. Man är överens om att frågan är besvärlig atl bedöma, men vi har ansett att man ändå måsle ha ett fast riktmärke för vad som är avsikten med dessa regler.

När sedan Rune Caristein lar upp frågan om vad som stod i skalleutskottets betänkande i februari i år, vill jag bara cilera den första raden i samma avsniu.

127

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. m.

nämligen: "Utskottet kan vitsorda, att de angivna effekterna givelvis inte är avsedda."

Vi har bedömt del på del sättet att en översyn har gjorts i och med att man har lagl fram en proposition som berör ganska många områden när det gäller realisationsvinstbeskattning. Men när det då inte har skett någon förändring på denna punkt, har vi ansett atl man inle ytteriigare bör skjuta den frågans avgörande på framtiden.

Som jag sade i mitt förra anförande så försöker man här mildra de problem som realisationsvinstbeskattningens genomförande medförde för den grupp jordbmkare som inle redan på annat säll har ordnat sin pensionslrygghel. Man kan därför inte skjuta ytterligare på denna fråga, eftersom en lösning är av största belydelse nu, innan jordbrukarna i likhel med andra samhällsgrupper har ordnat sin pensionstrygghet på annat sätt. Vi har begärt att fö ett förslag lill våren. Del uttalande som gjordes i skalleutskottet i februari harjag tolkat så, att man varit överens om den första meningen i det sista stycket i utskolisbeiänkandei. Detla skulle innebära ett steg framåt.

När det gäller lidsutrymmet är vi alla medvetna om all den lagstiftning som nu gäller medger en tidsfrist av tre eller fyra är. Som jag sade kan jag inle finna något skäl till att nu begränsa denna tidsfrist.

Jag sade också - och delta vill jag åter understryka - alt del nog är allas önskan atl om möjligl undvika alt ulnyltja lidsfristen. I stället är det angelägel att söka förverkliga återanskaffningen så snabbt som möjligt. Därför kommer nog inte utnyttjandet av den nya möjligheten att få någon större omfattning.

RUNE CARLSTEIN (s):

Herr talman! Nej, hen Josefson, del är inle så alt propositionen 54 gjort en utvärdering av dessa bestämmelser. Den har enbari ägnal sig åt reglerna för uppskov med beskattningen av realisationsvinster. Den fråga som ni bryter ut ur sitt sammanhang - alt man skall få byta ul ersättningsfastigheten mol att i stället ta en pensionsförsäkring - berörs över huvud taget inte i propositionen 54, som vi nu har alt behandla. Även om man är inne på alt detla är ett problem, vilket ingen förnekar, har utskottet här ändå sagt att man bör titta på denna fråga då en översyn av realisationsvinstbeskattningen sker. Vi menar alltså all man för vänla och se till dess man har utvärderat dessa bestämmelser. Då går det att återkomma till denna fråga. Den bör inte som nu sker brytas ut ur sill sammanhang.

128

STIG JOSEFSON (c);

Herr lalman! Jag har inte sagt atl det skett någon utvärdering ulan jag sade alt del skett en översyn. Det måste väl vara rikligt att säga så när man gått igenom realisaiionsvinstbeskatiningsbestämmelserna i så hög grad som skett i den proposition som nu behandlas. Det är rikligt att denna fråga inte tagits upp i propositionen, men en förändring av realisationsvinsibeskatlningsbe-slämmelserna har föreslagils, och då anser jag att man på nyll bör aktualisera denna fråga.

Del går inte atl skjuta på detta ärende hur länge som helst, hert Carlstein. Skall man fö fram någon effekt är det en förutsättning att vi inte skjuter ett beslut alltför långt fram i tiden utan försöker alt snarasi la ställning. De flesta problem som uppslår vid försäljningar, där en pensionsförsäkring kommer in i bilden, är de som sker nu, som har skett och som kommer alt ske inom den närmaste tiden.

RUNE CARLSTEIN (s):

Herr talman! Del är inte realisationsvinsibeskaltningsbesiämmelserna som propositionen har gått igenom utan del är uppskovsbestämmelserna. Det är en liten del av realisationsvinstbeskattningen som den här proposilionen handlarom. Om propositionen hade behandlat hela realisationsvinstbeskattningen, är del möjligl att även frågan om att byta ut ersättningsfastigheten mot en pensionsförsäkring hade varit med i sammanhanget. Men det harju inte handlal om delta. Därför kvarstår jag i min uppfattning att det inte är riktigt att bryla ut denna fråga ur sitt sammanhang utan att man i stället bör avvakta den genomgång av bestämmelserna som utskottet enhälligt har begärt i sitt belänkande.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Uppskov med beskattning av realisationsvinst, 777. 777.

STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Den fråga som Bertil Johansson lagit upp gäller ju en del av uppskovsbestämmelserna. Det kan vi aldrig komma ifrån. Del gäller ju frågan om hur man skall fö utnyttja de regler som är fastställda vid sådant uppskov där del finns en möjlighet enligt de nuvarande bestämmelserna att få teckna en pensionsförsäkring i stället för att köpa en ersättningsfastighet.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-5

Kammaren biföll vad utskoitei i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Kurt Söderström och Ingegerd Troedsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kurt Söderström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 16 mom. 6 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Kurt Söderström och

Ingegerd Troedsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Kurt Söderström begärde

9 Riksdagens protokoll 1978/79:51-52

129

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. 777.

rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 245 Nej - 46

Mom. 7 a

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 2 av Erik Wärnberg m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Rune Caristein begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller skatleulskoltets hemställan i betänkandet

nr 16 mom. 7 a röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av Erik Wärnberg m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då Rune Caristein begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 153 Nej - 141

Mom. 7 b

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 3 av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rune Carlstein begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller skalteulskottets hemställan i betänkandet

nr 16 mom. 7 b röslar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Erik Wärnberg

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då Rune Carlstein begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 153 Nej - 141

130

Mom. 8-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 16 Föredrogs

Skatteutskottets betänkanden

1978/79:17 med anledning av proposilionen 1978/79:42 om inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder i inkomstslaget annan fastighet, m. m.

1978/79:18 med anledning av proposilionen 1978/79:39 om avdrag för framlida utgifter för hantering av kärnbränsle

1978/79:21 med anledning av dels propositionen 1978/79:44 såvitt avser ändrade beskattningsregler i fråga om försäkringsskydd för jordbrukare, m. m. jämte motion, dels propositionen 1978/79:50 bil. 2 såvitt avser ändring i 19 § kommunalskattelagen

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 17 Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

Föredrogs justitieutskoitets betänkande 1978/79:15 med anledning av propositionen 1978/79:62 om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, m. m. jämte molioner.

I proposilionen 1978/79:62 hade regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen atl anta i proposilionen framlagda förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

2. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandling av häktade och anhållna m. fl.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I proposilionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om regelbunden permission (s. k. kortlidspermission) från kriminalvårdens anstalter. Sålunda markeras möjligheten all vägra permission när del föreligger påtaglig risk atl den intagne gör sig skyldig till fortsatt brottslighet. F. n. gäller inskränkningar i rätten till korttidspermission för sådana särskilt flyktbe-nägna intagna som avses i 7 § iredje stycket kriminalvårdslagen. Kretsen av sådana intagna föreslås bli något utvidgad lill att omfatta även andra intagna än brottslingar med internationell anknytning och narkolikabrotlslingar som kan befaras fortsätta en brottslig verksamhel av särskilt allvariig karaklär. I motsau riklning verkar förslaget i propositionen atl flertalet intagna på lokalanstalter och öppna riksanstalter bör kunna erhålla regelbunden permission oftare än som nu sker.

Med hänsyn lill bl. a. regeringsformens krav på lagform för begränsningar i skyddet förden kroppsliga integriteten föreslås en reglering i kriminalvårdslagen av möjligheterna alt företa kroppsvisitation och kroppsbesiktning av de intagna i kriminalvårdens anstalter. Motsvarande bestämmelser föreslås också i häkleslagen.

131

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

För att kunna genomföra den differentiering efter narkotikaberoende av kriminalvårdsklienlelel som slatsmakterna har beslutat föreslås bl. a. aU intagen i kriminalvårdsanstalt som kan misstänkas vara påverkad av narkotika får föreläggas atl lämna urinprov."

I detla sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta moiionen 1977/78:993 av Lars Schött m. fl, (m).

132

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1978/79:164 av Gunilla André (c) och Anne-Marie Gustafsson (c), vari yrkats

1. alt riksdagen skulle anta del genom propositionen framlagda förslagel lill lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt med den ändringen att 7 och 32 §§ skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande belräffande 32 § all kortlidspermission skulle kunna beviljas intagen, om ej fara för fortsalt brottslig verksamhet förelåg,

2. an 7 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt dessutom ändrades på sådanl sätt som föreslagits i motionen, innebärande att 7 § tredje stycket skulle kunna lillämpas på alla som dömts för grovt narkotikabrott,

1978/79:165 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. att riksdagen skulle avslå de genom propositionen framlagda förslagen till ändring av 7 och 32 §§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

2. att riksdagen skulle uttala atl systemet med lokalanstalter snarast borde byggas ut, parallellt med att kriminalvården gavs belydande personella resurser, för att möjliggöra ett meningsfullt samarbete mellan anstallsvård och frivård i syfte all åsiadkomma meningsfulla rehabiliteringsprogram,

3. all riksdagen skulle uttala atl de möjligheter som fanns i nu gällande lagstiftning om inskränkning i permissioner, liksom de i proposilionen föreslagna bestämmelserna om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, borde användas med stor restriktivitet,

4. atl riksdagen skulle uttala alt Förenade fångars centralorganisation (FFCO), som representanter för de intagna, borde ges möjligheter atl fortlöpande informera sig om tillämpningen vid respektive anstalter av lagen om kriminalvård i anstalt och de tillämpningsföreskrifter som utfärdats på grundval av denna, och

1978/79:166 av Håkan Winberg m. fl. (m), vari yrkats att ordet "påtaglig" skulle ulgå i den föreslagna lydelsen av 32 § lagen om kriminalvård i anstalt (yrkandet 1) samt all riksdagen skulle uttala alt 35 § anvisningscirkuläret borde överses i enlighel med i moiionen angivna linjer (yrkandet 2).

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen belräffande avslag på proposilionen 1978/79:62 skulle avslå moiionen 1978/79:165 i denna del (yrkandet 1),

2. atl riksdagen belräffande uttrycket "särskilt allvariig karaktär" i 7 § iredje stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skulle avslå motionen 1978/79:164 i denna del (yrkandet 1 delvis),

3. att riksdagen beträffande tvåårsgränsen i det under momeni 2 nämnda lagrummet skulle avslå moiionen 1978/79:164 i denna del (yrkandel 2),

4. alt riksdagen skulle anta 7 § i det genom proposilionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

5. alt riksdagen med avslag på motionen 1978/79; 164 i denna del (yrkandet 1 delvis) och moiionen 1978/79:166 i denna del (yrkandel 1) skulle anta 32 § i del under moment 4 nämnda lagförslaget,

6. all riksdagen belräffande lillämpningen av permissionsreglerna skulle avslå moiionen 1978/79:165 i denna del (yrkandet 3 delvis),

7. all riksdagen skulle anta de genom proposilionen framlagda lagförslagen i den mån de icke omfattades av utskottets hemställan ovan,

8. alt riksdagen beträffande samarbetet mellan kriminalvården och polisen skulle avslå motionen 1977/78:993 samt moiionen 1978/79:166 i denna del (yrkandel 2),

9. all riksdagen belräffande utbyggnaden av lokalanslalter m. m. skulle avslå motionen 1978/79:165 i denna del (yrkandel 2),

10. alt riksdagen belräffande informaiion till de intagna skulle avslå moiionen 1978/79:165 i denna del (yrkandet 4),

11. alt riksdagen beträffande kroppsvisitation m. m. skulle avslå moiionen 1978/79:165 i denna del (yrkandel 3 delvis).

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

Reservationer hade avgivits

1, av Bertil Lidgard (m), Åke Polstam (c), Bertil Johansson (c), Gunde
Raneskog (c), Håkan Winberg (m), Svea Wiklund (c) och Gunilla André (c)
som beträffande tvåårsgränsen i 7 § tredje stycket lagen om kriminalvård i
anstalt (KvaL) ansell att utskottet under 3 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:164 i denna del (yrkandel 2) gav regeringen lill känna som riksdagens mening vad reservanterna anfört angående ändring av 7 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anställ,

2. av Bertil Lidgard (m), Åke Polstam (c), Bertil Johansson (c), Gunde
Raneskog (c), Håkan Winberg (m), Svea Wiklund (c) och Gunilla André (c)
som beträffande 32 § KvaL ansett alt utskottet under 5 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:164 i denna del (yrkandet 1 delvis) och moiionen 1978/79:166 i denna del (yrkandet I) skulle anta 32 § i del under momeni 4 nämnda lagförslaget med den ändringen att paragrafen skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse.

133

Nr 52 Till betänkandet hade fogats ett särskill yttrande vid moment 8 i utskoltels

Tisdaeen den hemställan av Benil Lidgard (m) och Håkan Winberg (m) belräffande

12 december 1978 samarbetet mellan kriminalvården och polisen.

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

134

GUNILLA ANDRÉ (c):

Herr lalman! Broiisutvecklingen på senare tid är myckel oroande. Del gäller många brott av mer traditionell natur, men specielll den form av kriminalitet som benämns den organiserade och ekonomiska brottsligheten. Bakom denna verksamhel finns gärningsmän som systematiskt och med olika metoder skaffar sig själva ekonomisk vinning på samhällets bekostnad. Det kan gälla enskilda personers eller brotlssyndikats kriminalitet. Samarbete har utvecklats över nationsgränserna. Verksamheter med anknytning lill narkotika intar en cenlral plats i systemet. Den illegala narkotikahanteringen styrs av välorganiserade ligor med internationella förankringar som verkar på skilda håll. Det finns elt klart samband mellan narkotikabrottslighet och annan kriminalitet såsom rån, stöld, prostitution och misshandel. Sammantaget innebär de allvarliga angrepp mol enskilda människors liv, hälsa och trygghet. Vårt land har drabbats av en beräknande, hänsynslös och cynisk brottslighet.

Del är mot denna bakgmnd vi skall ta ställning lill det förslag till ändring i lagen om kriminalvård i anstalt som behandlas i detta utskottsbetänkande. Det gäller bl. a. permissionsbesiämmelser vid våra anstalter och möjligheten atl vägra permissioner i vissa fall.

Med utgångspunkt i den grymma verkligheten kan man konstalera alt det är ytterst marginella förändringar som föreslås. Även om det är vällovligt att gå långsamt fram då det gäller förändringar hade del nog varil befogat att ytteriigare strama upp bestämmelserna. I det syftel har Anne-Marie Gustafsson och jag inlämnat en molion med anledning av föreliggande propositionsförslag. De tankegångar som vi fört fram i moiionen har det inle gått att nå enighet om inom utskottet, varför det nu föreligger två reservationer till delta betänkande som cenlerrepresenlanterna i utskottet står bakom. Jag kommer atl något ulveckla reservation nr 1, och Håkan Winberg kommer senare alt ta upp reservation nr 2.

I elt remissyttrande över promemorian Permissioner inom kriminalvården, som tillhör förarbetena till detta lagförslag, säger Föreningen styresmän och assistenter inom kriminalvårdenatt personalen påtagligt upplever att den hamnat i en normkaos. Ett sådant uttalande från dem som arbetar inom kriminalvården ger verkligen anledning till eftertanke. Har vi lagar och bestämmelser som gör situationen kaotisk för personalen? I så fall är det verkligen illavarslande. Vi får hoppas att det beslut som kommer atl fattas här i dag och de beslämmelser som därefter kommer att utarbetas kan leda lill bältre förhållanden.

1973 års kriminalvårdsreform innebar bl. a, all man i ökad utsträckning satsade på öppna vårdformer och andra åtgärder, såsom generösa permissionsbesiämmelser, i syfte all underiätta de intagnas anpassning lill samhället. Den huvudinriktningen måste alltjämt gälla. Men vi kan inte bortse från att vi

nu på våra anstalter har personer som kallt beräknande begått brott och som i ytterst begränsad omfattning torde vara åtkomliga för en positiv påverkan genom skilda kriminalvårdande insaiser. Till denna gmpp hör bl. a. de narkoiikalangare som inte själva använder narkotika. De barett väl utbyggt kontaktnät, och slora pengar är inblandade i denna brottslighet. För dessa personer medför alltid permissioner en uppenbar risk att de fortsätter sin brottsliga verksamhet. Det torde vara näst intill omöjligt att kontrollera deras förehavanden under en permission. Därför måste del vara stor restriktivitet när det gäller atl bevilja permissioner för detla klientel. Om så ändå sker av synnerliga skäl måste permissionen ske under noggrann bevakning.

I 7 § i lagen om kriminalvård i anstalt regleras hur de intagna skall fördelas mellan öppna och slutna anstalter. Särskilda regler gäller för en speciell kategori intagna, nämligen dem som dömts lill långa straff De som dömts till fängelse i lägst två år eller internering med en minsta tid av två år skall enligt gällande lag placeras i sluten anstalt om det "kan befaras att han är särskill benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhel, vilken på grund av omfattning och inriktning är av särskilt allvariig karaklär". Intagna som bedöms tillhöra denna gmpp beviljas kortlidspermissionerenligl restriktivare bestämmelser. Tvåärsgränsen innebär emellertid att bestämmelserna inte kan lillämpas på dem som dömts för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika, om straffet bestämts till kortare lid än tvä år. Strafftider under två år kan komma i fråga även vid mycket allvarlig brottslighet, nämligen i de fall där beslut om förvisning har beaktats vid straffmäiningen. Beslut om förvisning förekommer i betydande utsträckning i samband med straff för grov narkotikabrottslighet. Detla förhållande är inte tillfredsställande. Därför bör en ändring ske då det gäller tvåärsgränsen. I reservaiion r.r 1 lill detla betänkande har vi reservanter närmare redovisat vår mening. Vi anser atl riksdagen genom ett tillkännagivande lill regeringen snarast bör få ett förslag lill ändring i 7 § i enlighel med våra önskemål.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2 och i övrigi lill utskottets hemställan.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårds-, anstalter

I delta anförande insiämde Åke Polstam, Anne-Marie Gustafsson och Bertil Johansson (samtliga c).

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Ulformningen av permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanslalterna är svår att göra därför atl åtskilliga motstridiga intressen gör sig gällande. För personer som gjort sig skyldiga till så allvarliga brotl att de har ådömts frihetsstraff, har samhällel det intresset att de efter straffels avtjänande inte mer skall begå brott, ulan au de skall inordna sig i samhället och dess regler och där ha en meningsfull sysselsättning och tillvaro. Möjlighelerna lill olika slag av permission är väsentliga för den intagnes kontakter med livet ulanför fängelset och för hans möjligheter atl återanpassa sig. Del kan bidra lill att minska antalet återfall i brotl.

Å andra sidan har den enskilde medborgaren rätt lill skydd från samhällel

135

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

136

mol att bli utsatt för brott. Vissa intagna begår uppenbariigen brott under permissioner. I den mån dessa kan utpekas till en viss grupp, är det rimligt atl permissionsreglerna skärps för en sådan grupp. Den PM som ligger lill grund för proposilionen 62 visar att ca 90 96 av permissionerna sköts men att en mindre grupp intagna, några hundratal, som tidigare är starkt kriminellt belastade, i mycket stor utsträckning begår nya brott under permissioner. Nu visar sig också det egendomliga alt denna brottsbenägna gmpp får permission i slörre omfattning än övriga intagna. Justitieministern säger i proposilionen alt della inle är tillfredsställande. Jag vill nog göra ett mer skärpl påstående och hävda att det är synnerligen anmärkningsvärt och hell oacceptabelt. Det är inle atl undra på all en hel del människor i del här landet intar en kanske något onyanserad men allmänt negativ inställning till permissionsinstituiet när sådana förhållanden kan råda.

Nu drar propositionen den som jag lycker rikliga slutsatsen av vad promemorian visar. Reglerna för den stora grupp som sköter sina permissioner skall göras något mer generösa, medan reglerna för den mindre grupp av slarki kriminellt belastade, som ofta begår nya brott, skärps.

Hur än permissionsreglerna utformas kommer vissa permissioner atl misslyckas. Brotl kommer att begås under dessa. Men för att minimera den risken är det viktigt med väl fungerande samarbeie mellan kriminalvården och polisen. Det framgår av propositionen att detta samarbete, trols alt regler om det finns i det av kriminalvårdsstyrelsen utgivna s. k. anvisningscirkuläret, i vissa fall inte alls har fungerat. Från kriminalvårdens sida har man menat atl man ofta inle fött besked om brotl som intagna gjort sig skyldiga till under permission. Från polisens sida framhålls att man i många fall inle alls och i vart fall i regel för sent för besked om när permission har beviljats intagna, som har gjort sig skyldiga till grov brottslighet.

Ett sådanl bristfälligt samarbeie kan inte accepteras. Frågan har också lagils upp i två moderata motioner, som behandlas i det nu aktuella betänkandet. Det påpekas i molionerna att det är utomordentligt allvariigl alt anvisningscirkulärel inle följs och alt del finns anledning atl ulvidga underrättelseskyldigheten så all polismyndigheten i större ulslräckning för kännedom om fall av beviljade permissioner. Del gäller här sådana personer som är dömda för brott mot annans personliga säkerhet.

Det har under utskottsbehandlingen upplysts om att överläggningar pågår om en utvidgning av underrättelseskyldigheten i enlighet med motionsyrkandena. Bertil Lidgard och jag har i ell särskilt yttrande velat markera hur vikligt vi från brottsbekämpningssynpunki finner ett väl fungerande samarbete mellan kriminalvården och polisen. Detta samarbeie måste nu komma till slånd.

Så, herr talman, lill de två reservationer som uiskottets moderaler och centerpartister gemensamt har avgivit. Även om vi i utskotlet är överens om alt biträda den allmänna inriktningen i proposilionen, anser vi reservanter all propositionens förslag bör ändras i två fall.

Reservationen 1 tar upp vilka intagna som jämlikt 7 § tredje stycket lagen om kriminalvård i anstalt skall placeras i sluten anstalt. Gunilla André har

nyss redogjort för denna fråga, och jag behöver inte närmare uppehålla mig vid den. Jag kan instämma i vad hon har anfört. Det finns inte anledning att för sådana personer som dömts för grova narkotikabrott - när det är just denna grupp man vill komma åt - ha en minimiregel på två år, som gör att en del av dessa dömda inte omfattas av regeln. Vid riksdagens behandling 1974 av lagen om kriminalvård i anstalt hävdade vi från moderat håll atl denna regel även skulle kunna omfatta dem som dömts till frihetsstraff kortare än två år.

Reservalionen 2 gäller frågan hur man bäst skall kunna ringa in den grupp intagna som tidigare är starkt kriminellt belastad och som i mycket stor utsträckning begår nya brott under permissioner. I nuläget skall kortlidspermission kunna beviljas, om ej avsevärd fara för missbruk föreligger. Propositionen och utskottsmajoriteten vill begränsa möjligheten för permission mer, så att inte heller "påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet" för föreligga. Vi reservanter vill ytterligare markera denna begränsning och menar alt del är väsentligt att det här nya begreppet verkligen praktiskt kommer att betyda något när det gäller all skärpa reglerna för den starkt kriminellt belastade och brottsbenägna gruppen -som dessutom hittills ofta har permission i större utsträckning än övriga intagna.

Orden "påtaglig fara" minskar, som bl. a. påpekas i motionen 166, möjligheten alt i erforderlig omfattning ringa in den här gruppen, och vi anser därföralt ordet "påtaglig" skall ulgå ur lagtexten. Kortlidspermission skall då kunna vägras, om det finns "fara för fortsall brottslighet" eller - vilket alla är överens om - "avsevärd fara för annat missbruk". Faran för fortsatt brottslighet bör-som framgårav reservalionen 2-vara av viss kvalitet, men den behöver inle vara av så hög grad som ligger i ordet påtaglig.

Syftet med ändringen är inle alt nå en slörre grupp än den gravt kriminella och brottsbenägna - reservanterna tar främst sikte på den gruppen - utan syftel är alt skapa möjligheter att nå hela denna grupp. Vi skall ha klart för oss atl detla inle är en grupp som går att klart avskilja. Både propositionen och utskottsmajoriteten talar om 200-300 dömda, vilket alltså tillåter en förhöjning med 50 96 i förhållande lill den försl angivna siffran. Del i propositionen åsyftade resultatet nås därför enligt min mening i praktiken bällre om ordet påtaglig utgår.

Slutligen, herr talman, bara elt par ord om de nya lagreglerna om kroppsvisitation och kroppsbesiklning m. m. Del framgårav utskoltsbetänkandet att lagförslagen beror på de fri- och rättighetsstadganden i 2 kap. regeringsformen som skyddar varje medborgare mol bl. a. påtvingade kroppsliga ingrepp såsom kroppsvisitation m. m. Del framgår emellertid inte av utskottsbeiänkandel all dessa skyddade friheter för begränsas genom lag -men endast genom lag -och att detta är skälet till förslagen om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt och i häktningslagen. Jag har velat påpeka delta, därför alt den som bara läser utskoltsbetänkandet kan förledas tro all ulskotlet har satt sig över föreskrifterna i regeringsformen, vilket naturiigtvis inte har varit fallet.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

137

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

138

Herr lalman! Med delta yrkar jag bifall lill reservationerna 1 och 2 och i övrigt lill uiskottets hemställan.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det talas och skrivs en hel del om humanisering av "fångvården". 1974 kom en ny kriminalvårdsreform. Ett viktigt inslag i denna var en avveckling av flera av de nu existerande belongmonslren. Fångarna skulle i stället fö möjlighet att vistas i s. k. lokalanstalter i anslutning lill hemregionen. Öppenheten skulle vara stor, möjligheter till arbele och sludier skulle ges. Endast ell litet fötal av landets föngar skulle ivingas vara inspärrade i nuvarande betongbunkrar.

Av detla har det hiuills inte blivit så värst mycket. Inle ens de kvinnliga fångarna på Hinseberg har lyckais fö en tillfredsställande lösning av sin situation. Fortfarande omöjliggörs besök av anhöriga och vänner på grund av de långa avstånden. Vi vet atl del utanför fängelserna råder diskriminering av kvinnorna. Varför skulle då kvinnliga föngar vara utsatta för mindre diskriminering? Nej, snarare tvärtom. Del måste väl vara så jusiitieutskottet har resonerat, när det inle visar något som helst inlresse för att verkligen förbättra de kvinnliga föngarnas situation.

Del är alltså inte mycket som förändrats sedan 1974 års storslagna reform. Röda korset kom förra årel ut med en diger rapport som visade vilken nedbrytningsprocess fängelset utgjorde för föngarna. Har justitieutskottets ledamöter lagit del av innehållet och de förslag som där ställs för att humanisera föngvården? Om ni nu inle vill lyssna på föngarna,så borde ni väl ändock kunna lyssna på vad Röda korset har att säga i de här frågorna. Jag kan inte komma ifrån atl justitieutskottet helt och hållet förlitar sig påen samling skrivbordsbyråkrater och primitivt slrafftänkande experter i statliga organ som handlägger kriminalvårdsfrågor. Inte minst visar delta sig när man tar del av det betänkande som nu föreligger till behandling.

1 detta föreslås faktiskt yllerligare försämringar av föngarnas situation. Det gäller dels utvidgningen av vilka som bör placeras pä sluten anstalt, dels möjlighelerna alt vägra permission för vissa föngar när man anser atl del föreligger påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet - 7 och 32 §§ i lagen om kriminalvård i anstalt.

Vpk anser att den nuvarande lagstiftningen myckel väl täcker en restriktiv bedömning av permissioner när det är befogat. Vi vill också påpeka alt del med Slörsla sannolikhet finns ett myckel klart samband mellan rymningar och annat permissionsmissbruk å ena sida och avsaknad av meningsfull rehabilitering inom kriminalvården å den andra.

Jag har lidigare berört atl riksdagens beslut om uibyggnad av lokalanslalter inte på långt när uppfyllts. Elt annat inslag i 1974 års kriminalvårdsreform var all man skulle fö till slånd elt meningsfulll samarbete mellan frivården och lokalansialterna. För della krävs personalförslärkningar. Ingel av detta har pä något sätt uppfyllts. Om så hade skett, skulle också en stor del av problemen med permissioner och problemen inom fängelserna ha kunnat elimineras.

och därmed skulle också del nu föreliggande belänkandel vara obehövligt.

Herr talman! Den ekonomiska och sociala krisen i samhället har skärpl den sociala utslagningen och utslölningen. Detla har framkallat bestämda typer av reaktioner från de härskande. Ropen på s. k. lag och ordning, ropen på hårdare metoder, ropen på inskränkning i medborgerliga fri- och rättigheter, ropen på ökad repression ljuder allt högre från skilda håll. 1 krisens spår följer alltid vissa tendenser hos myndigheterna till desperation och panik som tar sig sådana uttryck. Det finns särskill stor anledning att varna för den genomslagskraft som sådana tendenser kan ha på de områden i samhällel där man finner de mest nedtryckta och dem som har svårast all försvara sin rätt och som redan av olika skäl har sina medborgeriiga fri- och rättigheter inskränkta. Det finns ingen anledning alt här blunda förden ökande tendens lill våld och godtycke, riktad jusl mot dessa kategorier i samhällel, som vi nu kan se.

Mot denna bakgrund, herr talman, föreslår vpk alt riksdagen avslår proposilion 1978/79:62 i vad gäller förslag till lag om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt, 7 och 32 §§.

Vi föreslår vidare all riksdagen uttalar att sysiemei med lokalanstalter snarast måste byggas ut, parallellt med alt kriminalvården ges belydande personella resurser för att möjliggöra ett meningsfulll samarbete mellan anstaltsvård och frivård i syfte all åstadkomma meningsfulla rehabiliteringsprogram.

Dessulom föreslår vi atl riksdagen uttalar alt de möjligheter som finns i nu gällande lagstiftning om inskränkning av permissioner, liksom de i propositionen föreslagna bestämmelserna om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, måste användas med stor restriktivitet.

Slutligen föreslår vi alt riksdagen uttalar alt FFCO, som representant för föngarna, bör ges möjligheter att fortlöpande informera sig om lillämpningen vid resp. anstalter av lagen om kriminalvård i anstalt och de tillämpningsföreskrifter som utfärdats på grundval av denna.

Jag yrkar alltså bifall till motion 165.

Men jag vill också säga några ord till Gunilla André. Hon inledde debatten med atl lala om den stora ekonomiska brottsligheten och de verkligl stora bovarna, såvitt jag kunde förstå. Ja, men de sitter ju inte i våra fängelser, för mol dem har man hittills gjort myckel lilet, som Gunilla André vet.

Gunilla André försökte också göra gällande att propositionen var riktad mol narkolikabrotlslingar här i landet. Men det är den ju inte. Jag vill läsa ur sammanfattningen av propositionens innehåll: "F. n. gäller inskränkningar i rätten till kortlidspermission för sådana särskill flyktbenägna intagna som avses i 7 § tredje stycket kriminalvårdslagen. Kretsen av sådana intagna föreslås bli något ulvidgad till alt omfatta även andra intagna än brottslingar med internationell anknytning och narkolikabrotlslingar som kan befaras fortsätta en brottslig verksamhet av särskilt allvariig karaklär," För de grova narkoiikabrotlslingarna, Gunilla André, finns alltså redan i dag tillräckliga inskränkningar när del gäller kortlidspermission. Det är inle dem, om jag har

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

139

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna Jör intagna vid kriminalvårdsanstalter

fattat rätt, som den här lagen gäller. Jag vill underslryka ännu en gång alt det inte heller är de verkligl grova ekonomiska brottslingarna det gäller, för de går fortfarande fria i det här landet. Det gäller i stället en hell annan kategori av 200-300 föngar.

Vad är det då för föngar? Ja, säger man, del är de som fortsätter sin brottsliga verksamhet när de för permissioner. Men skall man då lösa del problemet genom att ytterligare permanenta ett syslem inom fängelserna som, såvitt jag förstår, resulterar i att man ökar denna benägenhet all begå brott vid korltidspermissioner? Man kan ju inte angripa det problemet genom att säga alt nu skall vi införa ännu hårdare lagar mot dessa personer. Då måsle man väl diskulera systemet. Vad är del för rehabilitering vi har i fängelserna? Varför har vi så hög ålerfallsfrekvens? Varför finns det 200-300 människor som begår brotl när de för sina permissioner?

Det måste väl,Gunilla André,bero på del system som råder på fängelserna - avsaknad av rehabilitering, avsaknad av de viktigaste mänskliga fri- och rätiigheterna. Silualionen och förhållandena på fängelserna gör naturligtvis också all den personal som har det tyngsta jobbet - vårdarna - drabbas av atl man inte tar itu med och försöker förverkliga de fina löften som man här i riksdagen avgav vid kriminalvårdsreformen 1974. På den punkten har ni inte gjort någonting! Vad ni nu gör är alt ändra på reformen så alt den blir sämre. Motsatsen borde ha varit fallet. Nu borde man i praktiken börja tillämpa kriminalvärdsreformen,som jag tyckte varett steg i rätt riktning. Man borde verkligen gå in för rehabilitering och åstadkomma en tillvaro för föngarna som skulle kunna resultera i atl de sedan kunde slussas ut och inte behövde återgå lill brottslig verksamhet.

GUNILLA ANDRÉ (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag försökte i inledningen till mitl inlägg teckna bakgrunden lill den brotlssilualion vi har i dag. Jag tog där upp den organiserade ekonomiska brottsligheten. Självfallel måsie vi sätta in alla tillgängliga resurser föratt på olika sätt komma lill rätta med den brottsligheten -del tror jag vi alla är överens om - och lagföra dem som borde sitta pä våra anstalter men som i dag inle gör del därför alt vi kanske inte har tillräckliga resurser.

Sedan uppstod det måhända elt lilet missförstånd. Vad jag lalade om var reservalionen 1 vid utskoltels betänkande. När det gäller 7 § tredje stycket om lagen om kriminalvård i anstalt anser reservanterna all man inte i alla situationer så hårt skall rida.just på tvåårsgränsen ulan atl man också i vissa situationer kan tänka sig all placera också dem som har strafftider understigande två år i sluten anstalt. Där poängterade jag alt del gäller speciellt dem som har blivit dömda för grov narkotikabrottslighet men som på grund av all de samtidigt dömts lill elt förvisningsstraff fölt en lägre strafftid utmätt.

140

BERTIL MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är helt överens med Gunilla André när det gäller den grova ekonomiska brottsligheten. Hillills har man gjort väldigt litel mol den.

Skulle man sälta in tillräckliga resurser mol jusl den lypen av brottslighet, så skulle en stor del av småbroiisligheten automatiskt försvinna.

Men vad jag reajerade mol var Gunilla Andres inledning. Det var svårt aU inle koppla den så, au del var just åtgärder mot den grova ekonomiska brottsligheten som propositionen skulle innehålla. Men del är inle det som propositionen handlar om. Enligt proposilionen skärps vissa beslämmelser när del gäller korttidspermissioner och förvaring i sluten anstalt för ytteriigare ett antal föngar. Det var det jag ville markera.

LISA MATTSON (s):

Herr talman! Jag vill deklarera, Bertil Måbrink, aU vi som sitter i juslilieutskottel verkligen inte enbart studerar belänkanden och propositioner och ibland går lillbaka lill lidigare betänkanden. Vi studerar alll som hör till ämnet, och vi försöker göra del också ute på fältet.

Förra veckan tillbringade jag en rad dagar i Gruvbergel på en NAFF-kurs. Där fanns, och del tycker jag att Gunilla André skall observera specielll, representanter för de intagna, för styresmän och för assistenter. Vi gick synnerligen noggrant igenom den proposilion som ligger till grund för justitieutskoitets betänkande nr 15. Alla som var med och diskuterade var överens om att delta är en bra proposition - så väl avvägd och ändå, hoppas vi, så verkningsfull att de intagna accepterar den, att kriminalvårdens personal accepterar den. Eftersom reservanterna - specielll i reservationen 2 - lalar om atl deras förslag till utskottsbetänkande vinner slöd i vad som uttalats under remissbehandlingen vill jag verkligen säga all propositionen har blivit mycket väl mottagen vid remissbehandlingen. Jag vill speciellt trycka på vad kriminalvårdsstyrelsen skrev när den log ställning lill permissionsarbels-gruppens promemoria - den som ligger till grund för den här propositionen och som även lagrådei i stort har tillstyrkt. Man uttalar sig där om "intagna som ägnal sig ål annan brottslighet av särskilt allvariig karaktär och därigenom visal likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet", som berörs av den föreslagna ändringen av 7 §. Styrelsen anför:

"Styrelsen finner au denna utvidgning av bestämmelsens tillämpning innebären väl avvägd reglering av vilka intagna som av hänsyn till samhällets krav på skydd skall vara placerade i sluten anstalt och för vilka särskild restriktivitet i fråga om permissioner skall gälla." - En väl avvägd reglering, alltså.

Jag noterade med inlresse alt Svea Wiklund icke insiämde i Gunilla Andres anförande. De synpunkter som ligger lill grund för kriminalvårdsstyrelsens lekmannanämnds uttalande andas en helt annan uppfattning i de här frågorna än vad reservationerna gör, och eftersom Svea Wiklund och jag tillhör denna lekmannanämnd finner jag det märkligt all hennes namn återfinns på reservationerna.

Vi har haft en mycket stor och allvariig kriminalpolitisk deball i samband med atl vi antog den nya behandlingslagen. Den anlogs under lämligen stor enighet i riksdagen, och om man går tillbaka till del ärendet finner man alt socialdemokraternas och folkpartiets uppfattning i kriminalpolitiska frågor i

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårds-anstalter

141

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

142

mycket överensstämmer. Det är därför hell i linje med della som majoriteten i utskottet - nämligen socialdemokraternas och folkpartiets representanter-yrkar bifall till propositionen som den föreligger.

När Bertil Måbrink säger atl propositionen innebär en försämring av föngarnas situation är det inle riktigt med sanningen överensstämmande. I propositionen har visserligen inle gjoris någon hemställan lill riksdagen beträffande lillämpningen av en del av permissionsreglerna, men departementschefen aniyder sina intentioner att göra del möjligl för de intagna atl fö permissioner lidigare och kanske också oftare. Man har även där följt arbetsgruppens tankegångar alt liden då den intagne väntar på sin första permission är litel för lång. Men möjligheten till tidigare permission kommer att finnas.

Vid behandlingen av propositionen i övrigt har vi funnit en väl avvägd möjlighel att begränsa permissionerna för en lilen grupp intagna. Det rör sig om 200-300 intagna. Jag lycker atl det mycket kraftigt bör understrykas vad som slår i proposilionen och som Håkan Winberg också nämnde i förbigående, nämligen atl permissionsinstituiet är ett myckel vikligl institut när det gäller alt hjälpa lill med intagnas återanpassning i samhällel.

Permissionerna sköts i 90 96 av fallen. Vad vi nu diskuierar och som lagförslaget antyder nya vägar för är den lilla grupp av intagna som lidigare icke mötts av den restriktivitet som man hade önskat. Därför trorjag för min del att förslaget alt vid upprepade permissionsmissbruk frågan om ny permission bör föras över till regionchefen kommeratt innebära en märkbar förändring just därför att avståndet mellan den intagne och den som beslämmer permissionerna blir myckel slörre. Utskottet är enigt på den punkten. Jag vill bara markera alt del som en del remissinstanser lalar om -större byråkrati och svårigheter i administrationen - för utskottets del icke har vägt över. Vi tror att denna bestämmelse kommer alt betyda en hel del.

När del sedan gäller de reservationer som är fogade lill utskottsbetänkandei, så har Gunilla André talal mycket för mera restriktiva permissionsbestämmelser även för dem som är dömda lill en strafftid under tvä år. Hon nämnde särskilt narkolikabrotlslingar. I reservalionen 1 säger man att del undantagsvis bör vara möjligt att tillämpa sådana bestämmelser även på ett annat klientel.

Jag vill erinra om atl frågan icke är uppe för första gången i riksdagen, och säkerligen inte heller för sista gången. Vi diskuterade frågan 1972, när vi antog lagen om behandling av narkolikabrotlslingar. Vi behandlade den 1973 i anledning av molioner från moderalhåll. Vi behandlade den 1974 när vi diskuterade behandlingslagen. Jag tycker del är rätt nödvändigl atl lala om för ledamöterna vad riksdagen då bestämde: En påföljd som med hänsynstagande lill samiidigi ådömd förvisning innebär alt liden kommer atl understiga två år; påföljden skulle i många fall ha besiämts lill en längre tid, om förvisning inte samtidigt kom i fråga. Delta skäl kan sägas vinna i styrka vid det förhållandel alt en ådömd förvisning i vissa fall inte verkställs.

Vidare skrev utskottet, och riksdagen godtog skrivningen: Skälen väger emellertid inle särskilt tungt vid jämförelse med angelägenheten från

rättssäkerhetssynpunkt av den riktpunkt som tvåårsgränsen ulgör. Härtill bör hållas i minnet atl regleringen rörande placeringen i sluten anstalt, avskildhet och permission är av stor och ingripande betydelse för de intagna. Förändringar som innebär minskad rörelsefrihet bör inie göras ulan mycket starka skäl. Och så avvisades de tankegångar som åberopas i reservalionen 1.

Jag ber att i det fallet fö yrka bifall till utskottsmajoritetens hemställan i betänkandet nr 15.

När den gäller den andra reservalionen har Håkan Winberg både vid utskottsbehandlingen och här i kammaren föreburit all moderatmoiionen, och denna reservation med samma innehåll som är fogad till belänkandel, egentligen rör det lagtekniska planet. Lagen skall bli verkligt praktiskt tillämplig, menar reservanterna och vill med andra ord ta bort ordet

"påtaglig". Det bör gälla "för viss kort tid om ej fara för fortsalt brottslig

verksamhel eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger" enligt deras tankegångar.

När man studerar skrivningen närmare finner man dock atl det knappast är den juridisk-tekniska hanieriigheten som ligger bakom, ulan man menar hell enkelt att många fler skall falla under della. Man säger: "Någon risk för alt lagändringen därigenom skulle medföra en allmän skärpning av möjlighelerna till permission för andra intagna än de här avsedda föreligger enligt

utskottets mening inle ." Säger man detta på elt annat sätt, på litet mera

rak svenska, innebär del att man vill ha ökade möjligheter alt säga nej till permissioner.

Vi kan från utskottsmajoriieiens sida inle finna annat än all preciseringen påtaglig fara för fortsall brottslig verksamhel ger ett bättre instmmenl som egentligen mera svarar mol propositionens och promemorians intentioner.

Jag yrkar alltså även i delta fall bifall lill utskottsmajoriieiens hemställan.

Jag vill till sisl när det gäller vpk-motionen säga att många av de frågorsom tas upp där hör egentligen hemma i den debatt som alltid följer när vi tar ställning till budgetproposilionen. Del gäller lokalanslalter, personalförslärkningar, de kvinnliga föngarnas siluation -som dock börjar bli bällre i den mån det byggs nya lokalanslalter där man också har planerat in rum för kvinnor. När del gäller möjligheter för FFCO all följa tillämpningen för permissions-bestämmelserna för vi hänvisa lill den information som vårdcirkulärel ger och lill rätten alt överiägga med anslalisledningen i frågor som är av gemensaml inlresse för de intagna. Det finns en rad bestämmelser som tillgodoser della informationsbehov, inle minst för anstalternas förtroenderåd.

Jag ber, herr lalman, all fö yrka bifall till vad majoriteten hemställt i jusliueulskottels belänkande nr 15.

BERTIL MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herrialman! Till Lisa Mattson: Jaghar inle beskyllt justitieulskottel för alt sina och läsa propositioner och utskottsbetänkanden. Del tyckerjag är riktigt

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

143

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

atl man gör när man är riksdagsledamot. Men vad jag frågade var: Har justitieutskottets ledamöter lagit del av Röda korsels myckel omfattande ulredning från år 1977 och de förslag som där ställdes? Sedan sade jag visserligen atl jag kan inte komma ifrån, atl jusiitieutskottet föredrar au lyssna pä en massa skrivbordsbyråkrater i statliga organ som har med kriminalvårdsfrågor atl göra. Det var del jag sade.

Lisa Mattson försöker göra gällande atl de frågor som vpk lar upp i sin motion - frågor som rör lokalanslalter, FFCO, osv. - inte har med delta att göra. Men visst har de det! Det här är ell typiskt sätt alt diskutera. Man rycker ut en liten fråga ur sitt sammanhang och säger; Den här frågan skall vi diskutera nu, men sätt inte in den i sitt sammanhang, för det skall vi diskutera någon annan gång!

Vi accepterar inte ett sådanl resonemang. Jag är litet förvånad över att socialdemokraten Lisa Mattson tycks vilja driva frågorna på det här sättet.

Man måste väl ställa frågan: Varför är återfallsfrekvensen så stor? Varför fortsätter man brottsligheten när man för permission?

Svaret måste bli alt del beror på det syslem vi fortfarande har inom våra fängelser; ingen rehabilitering, inget medbestämmande för föngarna, ingen möjlighet för dem att påverka sin situation, osv. Det ärju något som hör lill bilden och som man inte kan bortse ifrån.

144

GUNILLA ANDRÉ (c) kort genmäle:

Herr talman! Lisa Maltson refererade i början av sitt inlägg till en NAFF-kurs som hon bevistade i förra veckan. Där konstaterades alt personalen var till freds med det lagförslag som vi nu behandlar. Jag lycker alt det är myckel positivi att sådana synpunkter kommer fram, och jag vill i sammanhanget erinra om att jag i mitl tidigare inlägg endasl refererade hur personalen hade upplevt sin situation. Jag nämnde också all jag hoppades att det beslut vi skall fatta här i dag och de beslämmelser som därefter kommer atl utarbelas skall leda lill atl del blir bättre förhållanden för personalen.

När del gäller den fråga som vi tagit upp i reservationen 1 påminde Lisa Mattson om atl detla inle var någon ny fråga. Jag är medveten om del, och jag kan hänvisa också till en motion från 1972, som väcktes av två av mina partikamrater, Bengt Bengtsson i Göteborg och Georg Pettersson i Örebro och som även vid del tillfället aktualiserade den här frågan.

Det är ju så som jag försökte ge uttryck för i milt inledningsanförande, nämligen atl vi i dag har fött en annan typ av brottslighet än den vi hade när vi 1973 och 1974 beslutade om reformen om kriminalvård i anstalt. Jag troratt vi kan konstatera att den grymma N'erkligheten i vissa fall har sprungit förbi lagstiftningen. Det är delta jag har försöki peka på här. Det har lyvärr skett en sådan förändring inom brolisområdel atl del finns anledning alt se över de bestämmelser som gäller inom kriminalvården.

Jag vill vidare erinra om att den grupp som behandlas i vår reservation 1, nämligen de personer som har dömts till förvisning, inte utgör någon lilen grupp. Under den senaste femårsperioden 1972-1976 har inte mindre än 2 608 förvisningsdomar avkunnats, dvs. i genomsniu 500 per år.

HÅKAN WINBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! 1 inledningen till sitt anförande refererade Lisa Mattson något till vad som står i reservaiion 2. Man kunde möjligen fö intrycket att hon menar att reservanierna inte har lyssnat lill och lagit del av olika åsikter i lika stor utsträckning som ulskottsmajoritelen. Jag vill gärna säga att jag här har den uppfattningen - och jag iror att den delas av Lisa Maltson - atl vi alla bör lyssna, lära, läsa, se och ta reda på så mycket som möjligt. Sedan är del vår uppgift att smälta samman detta och la ställning i de olika frågorna.

Lisa Mattson sade alt jag hävdade all ändringen i reservationen 2 ligger mest på del lagtekniska planet. Själv skulle jag nog vilja säga att den mest ligger på det praktiska planet.

Vad är egentligen det primära syftet med ändringen av 32 §? Jo, vi vill markera möjligheten atl vägra permission, när risk föreligger för fortsatt brottslighet. Vi är överens om att bestämmelsen främsi tar sikte på kriminellt aktiva med stor brotlsbenägenhel under permissionerna. Nu har vi redan en begränsningsregel, nämligen den där det talas om "avsevärd fara för missbruk". Men den har uppenbarligen inte räckt till. Vad ligger nu i begreppet "avsevärd fara för missbmk"? Enligt vad arbetsgruppen har sagt i sin promemoria, och såvitt jag förstår överensstämmer den med propositionen, gäller det arten och omfattningen av kriminaliteten, utfallet av tidigare permissioner, beteenden i olika situationer på och utom anstalter, alkohol-och narkotikavanor m. m.

Vad ligger då i det nya begreppel "påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet"? Det framgår ju direkt av propositionen alt den väsentligaste faktorn är utfallet av tidigare permissioner. Det är alltså inte så särskilt myckel nytt som ligger bakom. Då menar jag, atl om man begränsar del här nya begreppet och skriver "påtaglig fara för fortsatt brottslighet", är del viss risk atl begreppet inte för någon självständig belydelse och i varje fall atl man inte når just den grupp kriminellt aktiva som vi alla vill nå.

Vi vill fortfarande stryka under alt vi inte hävdar att många fler bör falla under den här cykeln, ulan förslaget gäller främst gmppen på 200-300. Men vi vill vara säkra på alt nå hela den gruppen.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsregierna for intagna vid kriminalvårdsanstalter

LISA MATTSON (s) kort genmäle:

Hert talman! Till herr Måbrink vill jag säga att jag bara kan svara ja på frågan, om vi har läst Röda korsets ulredning. Vi har i.o. m. diskuterat förslagel i vår ulskottsgrupp.

När det gäller inställningen till det föreliggande ulskottsförslaget bör man lägga märke lill alt kriminalvårdsstyrelsen håller på alt utarbeta elt vårdcirkulär enligt de anvisningar som har giviis i arbetsgruppens rapport och i del föreliggande betänkandet. Man brukar ha en mycket god kontakt med de ansvariga inom kriminalvården, och jag är övertygad om att lagändringarna kommer atl följas upp och alt man allmänt kommer att bli belåten med dem.

Till herr Winberg vill jag bara säga atl jag inle är någon jurist, men mitt sunda förnuft säger mig, atl om man lar bort "påtaglig fara" och i stället bara

145

10 Riksdagens protokoll 1978/79:51-52

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

skriver "fara", blir det en tänjbar gummiparagraf, som kan användas mot väsentligt fler än vad som åsyftas i det föreliggande lagförslaget.

HÅKAN WINBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! Hur man skall använda den här lagbestämmelsen beror ju helt och hållet på vad som står i motiven,och i motivskrivningen i vår motion och i reservationen har vi gjort en avgränsning, som skulle hindra alt del blir en utvidgning till att omfatta många fler.

HANS PETERSSON i Röstånga (fp);

Herr talman! Dagens beslut i detta ärende kommer alt betyda att kretsen som kan vägras korttidspermission utökas och atl kretsen intagna på slutna anstalter blir något större. Från kriminalvårdspolitisk synpunkt kan del förefalla tvivelaktigt, om detta är den riktiga metoden för återanpassning till samhällel. Mol detta skall emellertid ställas det slora antal grova brott som en begränsad grupp gör sig skyldig till under permissionerna. Jag ställer mig därför hell bakom den avvägning som gjorts av såväl departementschefen som utskottsmajoriteten.

Samiidigi somjag yrkar bifall lill utskottets hemställan tyckerjag all det kan vara angelägel att framföra en reflexion, vari jag föreställer mig atl de flesta kan instämma.

Det är lika beklagligt var gång vi tvingas ulvidga kretsen av dem som skall placeras på sluten anstalt, och det är kanske än mera beklagligt när riksdagen, om än av nödvändighet, måste skärpa permissionsreglerna. Varje gång detta sker är del, som jag ser del, något av elt nederlag för den humana kriminalvården - den kriminalvård som ju bygger på tesen att de intagna skall ha möjlighet att kunna anpassas till samhället. Permissionssystemet ärju det kanske främsta inslaget i strävandena till återanpassning. Varje gång vi i riksdagen gör inskränkningar i detta syslem bidrar vi till alt hos dem del berör skapa elt ökal hat mol det samhälle som vi själva värnar om och lill att försvåra eller nästan omöjliggöra återanpassningen lill detta samhälle.

Med tillfredsställelse kanjag däremoi konstatera atl departementschefens förslag vad gäller lokalanslalter och öppna riksanstalter verkar i motsatt riktning. Genom delta förslag skapas möjlighet till permission vid fler tillföllen än f n. Jag tror att detta är den väg som vi i fortsättningen måste vandra för att i vårt land kunna fö en kriminalvård som är värd namnet.

Hert lalman! Förslagen i reservationerna vid utskottets belänkande innebär jämfört med utskottsmajoritetens förslag en ytteriigare utökning av anlalel intagna på sluten anstalt och än mer skärpta permissionsregler. Jag kan därför inte biträda dem. Jag yrkar avslag på reservationerna 1 och 2.

Överläggningen var härmed slutad.

146

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 165 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 15 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 165 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 293 Nej - 13

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Bertil Lidgard m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gunilla André begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 15 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av Bertil Lidgard m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Gunilla André begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 180 Nej - 125

Mom. 4

UtskoUets hemställan bifölls.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels uiskottets hemställan, dels reservalionen nr 2 av Bertil Lidgard m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Håkan Winberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

147

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Permissionsreglerna för intagna vid kriminalvårdsanstalter

Den som vill att kammaren bifaller jusiitieuiskotteis hemställan i betänkandet nr 15 mom. 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av Bertil Lidgard m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöterha röstat förja-proposilionen. Då Håkan Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 184 Nej - 121

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall lill dels uiskottets hemställan, dels moiionen nr 165 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i belänkandet nr 15 mom. 6 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 165 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 292 Nej - 13

Mom. 7 och 8

Kammaren biföll vad ulskotlet i dessa momeni hemställt.

Mom. 9-11

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskoltels hemställan, dels moiionen nr 165 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

148

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i belänkandel nr 15 mom. 9-11 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 165 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöterha röstat förja-proposilionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 293 Nej - 13

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Fortsatt giltighet av spaningslagen

§ 18 Fortsatt giltighet av spaningslagen

Föredrogs jusiitieuiskotteis belänkande 1978/79:14 med anledning av proposilionen 1978/79:29 om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfle i vissa fall jämte motion.

I proposilionen 1978/79:29 hade regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) föreslagit riksdagen alt anta förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfle i vissa fall.

Förslaget innebar att spaningslagen fick fortsatt giltighet till utgången av år 1979.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1978/79:42 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari yrkats atl riksdagen skulle avslå proposilionen.

Utskottet hemställde aU riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:29 och med avslag på motionen 1978/79:42 skulle anta det genom propositionen framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr lalman! Vänsterpartiet kommunisterna har alltid bekämpat den s. k. terroristlagstiftningen. Våra skäl härtill har i huvudsak varil fyra. Några av dessa skäl har kraftigt stärkts på senasle år.

För det första. Terrorisilagsliftningen aren undantagslag. Den bryter på en rad punkier mol normala rättsstatliga krav och förhållanden. Den lämnar utrymme för ett räitsgodtycke som icke accepteras i övrig svensk lagstiftning. Ingen ledamot av denna kammare har någonsin bestritt att delta är en undantagslagstiftning. Vi skall inte ha undantagslagstiftningar här i landet -åtminstone inte så länge landet inte är i krig.

För det andra. Terrorism i betydelsen utpressning och repressalier mol personligen oskyldig tredje part skall bekämpas. Svensk lagstiftning innehåller omfattande och ulföriiga bestämmelser om hur förberedelser till terrorisiiska brott kan bekämpas. Terroristbestämmelserna däremot är elt hinder för bekämpande av tenorismen. Varför är de del? Därför att de skapar förvirring och osäkerhet. De leder till starkt ökade befogenheter för sådana

149

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Fortsatt giltighet av spaningslagen

150

myndigheler och tjänstemän som saknar politisk urskiljning eller juridiskt ansvar.

Terroristbestämmelsernas tillämpning har bevisligen inneburit, all ett fiertal hell oskyldiga människor utvisats ur landei eller på orimliga grunder blivit misstänkta och föremål för åtgärder -samtidigt som verkliga terrorister går fria. Myndigheterna har skapat förvirring genom att blanda sig i en rad hell irrelevanta fall, samtidigt som man försummar att bevaka personer och grupper som verkligen är knutna till potentiell lerrorislisk verksamhel.

Den kanske mest groteska detaljen i terrorislbestämmelserna är från denna utgångspunkt utvisningsbestämmelsernas godtycklighet. Man kan utvisa en människa i stället för att gripa och lagföra vederbörande. Om då personen är oskyldig, har man alltså drabbal en enskild, som sedan aldrig kan söka rättelse och som för all framtid blivit stämplad. Och om den utvisade personen verkligen är tertorist -ja, då skickar man också ut vederbörande - dvs. man påbördar ulan närmare undersökning ett annat land en människa med lerrorislisk inriktning. Och detla har man mage atl påstå skulle vara alt bekämpa tenorismen. Det är i själva verkei motsatsen. Allt della visar att luddiga bestämmelser och godtyckliga, klumpiga åtgärder jusl är sådant som slipade, verkliga terrorister kan begagna.

För del tredje. Terrorisilagsliftningen används i stor stil för atl föra riksdagen bakom ljuset. Under trycket av den offentliga kritiken mot lagen, som förekommit sedan 1972, beslöt på sin tid den socialdemokratiska regeringen alt göra vissa modifikationer i lillämpningen.

Principen om indirekt skuld, s. k. guilt by association, skulle t. ex. inte få förekomma längre. Den misstänkte skulle få lillfälle alt ta del av alll som anfördes mot honom. De organisationer som bedömdes som terrorisiiska klassificerades och uppräknades. Inför riksdagen har såväl förra statsrådet Leijon som nuvarande statsminister Ullsten förklarat att dessa principer gäller i tillämpningen av lagen.

Det äremellertid nu fullständigt klart vid en rad enskilda rättsfall all ingen av de nämnda principerna tillämpas. I upprepade fall har nämligen utvisningsbeslut grundats jusl på "guilt by association". I fall som aktualiserats i den senaste s. k. terroristaffären har man utvisat människor, som icke i normal mening kunnal bindas vid något brott eller förberedelse till något sådant. Man har utvisat dem med hänvisning till alt de haft kontakter med organisation, som icke tillhör dem som klassals som terrorisiiska. Statsminister Ullsten har alltså först ställt sig bakom en viss definition av vad en terrorislorganisation är. Sedan har han som ansvarigt statsråd godkänt utvisningar med hänvisning till kontakter med en hell annan organisation, verksam i en helt annan del av väriden, en organisation som aldrig begått terrorisiiska handlingar och aldrig kämpat med vapen utanför det egna landet. Och sedan har han dessulom offentligen sagt atl regeringen inte tar ställning till huruvida den nämnda organisationen är lerrorislisk eller ej. Han har alltså intagit tre juridiskt och politiskt helt oförenliga ståndpunkter, av vilka två dessulom är oförenliga med de uttalanden och försäkringar som ansvariga regeringstalesmän vid flera tillfällen gjort inför rik.sdagen när det

gäller reglerna för lagens tillämpning.

Förra statsrådet Leijon har i ell interpellationssvar påstått att en enligt lerroristbestämmelserna misstänkt alltid får ta del av anklagelsematerialel och bemöta detsamma. Detta har i en rad fall både under den socialdemokraliska och under den borgeriiga regeringen visals vara felaktigt. Klagomål häröver har framställls av de anklagades juridiska ombud, som hävdat att normala principer och rättigheter för del juridiska försvaret satts åsido. Var och en som gått igenom material frän sådana fall har kunnat konstatera att anklagelsematerialet gång på gång innehåller avgörande uppgifter, som aldrig bestyrks utan beträffande vilka man hänvisar till hemliga rapportörer. Det finns inga möjligheter att fastställa när de påstådda belastande händelserna eller handlingarna ägt rum eller vem som lämnat uppgift om dem. Följaktligen finns del heller inga möjligheter atl förhöra uppgiftslämnare i vanlig ordning. Polisens uppgiftslämnare är hemliga, skyddade. De kan påstå vad som helst. Regeringen tolererar att de skyddas pä della sätt och har samiidigi som den tolererar denna praxis skamlöshelen alt inför riksdagen påstå att den anklagade får la del av dessa hemliga uppgifter.

Herr talman! Vad är detla för spel? Vad är delta för respektlöshet och kurragömmalek med riksdagen? Vilken syn på rättens och juridikens principer har politiker, som kan spela ett sådanl dubbelspel? Har vi inte rätt här i landet att i känsliga rättssaker ha politiker som talar sanning inför riksdagen? Har vi rätt atl beklaga oss över politikers dåliga anseende bland folket, när det öppet visas all ledande poliliska personer inte bryr sig om vad som är rättsligt korrekt eller rättsligt felaktigt, inte bryr sig om vad som är sant eller falskt, inle bryr sig om huruvida gmndlagen följs eller inle följs, ulan alltid griper lill sådana påståenden som för tillfället passar dem?

Herr talman! Mot bakgrund av vad jag här harsagt lidigare anklagar jag i dag öppet förra statsrådet Leijon och statsminister Ullsten för alt de i förekommande sammanhang lämnat medvetet felaktiga uppgifter om lagens tillämpning inför riksdagen. Jag uppmanar dem att offentligen gå i svaromål mot min anklagelse. Jag uppmanar dem att exempelvis rättsligt visa atl åtgärderna mol Gonzales Carillo, Fuenles Correa, Okusone Martinez och andra var gmndade pade principer de själva inför riksdagen påstått gälla. Och jag anser att brotten mot dessa principer i sig själva borde stämma riksdagens ledamöter till ett sådant mått av kritiskt tänkande och omsorg om rätten atl de äntligen beslutar att rösta bort terrorislbestämmelserna ur svensk lagstiftning.

Jag vill, herr talman, också ställa tre raka frågor till justitieutskottets talesman.

I polisens material över utvisningen av Gonzales Carillo och Fuenles Correa påstås att de har kunnat antas verka för organisation som här i riket kan befaras använda våld för poliliska syften, för alt direkt använda denna underbara, slappa och diffusa formulering som gäller i sådana här sammanhang. Den enda organisation som nämns i polisens redogörelse för dessa fall är JCR, Junta de Coordinaciön Revolucionaria, en latinamerikansk samarbetsorganisation, som består av en rad politiska rörelser, alla verksamma i

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Fortsalt giltighet av spaningslagen

151

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Fortsatt giltighet av spaningslagen

152

länder med fascistiska diktaturer. Denna organisation har aldrig begått några våldshandlingar utanför det territorium där de fascislregeringar styr vilka man bekämpar. Denna organisation har heller aldrig i något uttalande eller dokument från Sveriges regering och riksdag klassats som lerrorislisk.

Jag frågar-och jag vill ha ett rakt svar, inle så som senast när vi diskuterade den inskränkta åtalsrällen mot ämbetsmän: Anser utskoltels talesman atl JCR är en lerrorislisk organisation? Betraktar justitieutskottets talesman organisalioner som bedriver väpnad kamp i de latinamerikanska diktaturerna såsom a priori terrorisiiska?

Vidare: I polisens dokument påstås - och det spelar en roll för skuldfrågan och för utvisningarna - att den internationella terrorismen understöds av de sovjetiska och kubanska underrättelsetjänsterna.

Detta, kammarledamöter, är ett oerhört vittgående och politiskt ömtåligt påstående som görs i svenska polisiära handlingar. Jag frågar därför utskottets talesman; Är det utskottets uppfattning alt Sovjetunionen och Cuba understöder den internationella terrorismen? Om detla inle är utskoltels uppfattning, hur kan då utskoitei godkänna en laglillämpning som innebär att människor utvisas ur Sverige med detla som motivering? Också dessa frågor vill jag ha svar på,

Ytteriigare; Om utskottets talesman anser atl svensk säkerhetspolis handlal korrekt i förekommande fall, måste han också anse att de uppgifter som ligger lill grund för nämnda utvisningar var korrekla. Då blir min fråga: Sedan när betraktar man i svenskt rättsväsende uppgifter som härrör från argentinska, bolivianska eller chilenska myndigheter som bevismaterial mot politiska fiyktingar från dessa länder här i Sverige? Sedan när har militärjuntorna och deras underrättelsetjänster i Latinamerika fått en sådan status här i landei? Dessa frågor vill jag alltså ha svar på.

Herr talman! Jag skall sammanfatta. Del finns en mer vidsträckt orsak till att vi från vpk så skarpt kritiserar lerroristbestämmelserna. De är inte bara i sig rättsligt otillfredsställande och utgör elt faktiskt hinder i den förnuftiga och effektiva kampen mol den verkliga terrorismen utan deras praktiska tillämpning, del godtycke de speglar, ingår tyvärr i ett mera allmänt utvecklingsmönster.

Det är nämligen inte svårl för en vaken medborgare här i Sverige att se hur rättstillståndet i landet försämras. Korruption och skandaler har blivit vanligare. Godtycke från myndigheler, opåkallade tvångsåtgärder, likgiltighet för lagen, alll större svårigheter för enskilda att få sin rätt - det är tydliga tecken. Genom sin likgiltighet för rättsproblemet har lyvärr också riksdagen många gånger bidragit till detla försämrade lillslånd.

Riksdagen beslutar atl ge de högre ämbetsmännen i landei ökat skydd mot åtal från vanliga medborgare. Regeringen vägrar skattemyndigheten att offentliggöra vem som fält extra privata frikort på SAS. Fyra partiledare i riksdagen är överens om atl förhindra granskning av den uppseendeväckande s. k. bordellaffären. Riksdagens konstitutionsutskott presenteras förde mest uppenbara rättsliga felaktigheter, men kan ändå inle erkänna att felaktigheter begåtts. Minislrar visar sig vara ekonomiska intressenter i stor stil i

industrikomplex som understöds av staten. Vanliga medborgare, som blivit utsatta för felaktigheter av myndigheter, söker förgäves hjälp men får inle rättelse någonstans.

Det har enligt vår mening vuxit fram en tendens lill upplösning av och likgiltighet inför skyddet av de medborgeriiga fri- och rättigheterna. Man skyddar de höga i samhället och ser mellan fingrarna med de tilltagande övergreppen mol de rättsligt och sociall sämst ställda.

I detla oroande mönster - låt mig säga - detta preussiska, detta västtyska mönster ulgör terroristbestämmelserna och deras tillämpning en del.

Förden som inte vill ha en västtysk ulveckling här i landei är därför svarei givet: terrorislbestämmelserna i sin nuvarande form skall bort.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motion nr 42.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Fortsatt giltighet av spaningslagen

Under delta anförande överlog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

BERTIL LIDGARD (m);

Herr talman! Jörn Svenssons anförande övertygar mig om att han - trots att detta ämne har diskuterats i riksdagen ett flertal gånger-ännu inte fattat vad del rör sig om. I dag har vi en proposilion alt behandla som gäller föriängd giltighet för spaningslagen. Del gäller inte någon bestämmelse i utlänningslagen, som Jörn Svensson lill 90 % har uppehållit sig vid - i resten av anförandet talade han om sina idéer om kormption.

Jörn Svensson har knappasl med ett ord berört den lag - spaningslagen -som är aktuell och som föreslås få föriängd giltighet under elt år till. Det är ett ärende som återkommit på riksdagens bord under ett par år nu av den anledningen att riksdagen, för att vara säker på atl spaningslagen icke tillämpas på ett oriktigt sätt, vill ha en redovisning av vad som hänt under del gångna årel. Det är den saken vi haft att ta ställning till i justitieutskottet, där vi enhälligt kommit fram till att denna lagstiftning bör föriängas att gälla under ytterligare ett år.

Jag skulle vilja underslryka all spaningslagen på sitt sätt är sekundär i förhållande till utlänningslagens bestämmelser om avvisning eller utvisning av utlänning som på visst sätt är tillräckligt kvalificerad eller belastad - man kan välja vilket språkbruk man vill. Utlänningslagens bestämmelser lar sikte enbari på utlänningar som tillhör eller verkar för sådana grupper eller organisalioner som genom sin tidigare verksamhet visat atl de utanför sitt hemland systematiskt använder våld för politiska syften och därför kan befaras göra det i Sverige också.

Nu kan det naturiigtvis hända alt en sådan utlänning, som kommer till vårt land, kan göra gällande att om han skulle avvisas till del land han kommer ifrån så löper han risk för politisk förföljelse eller kommer att vidarebefordras till elt land där sådan förföljelse skulle kunna ifrågakomma. I det läget tar naturiigtvis vår allmänt erkända inställning lill politisk förföljelse över gentemot ett förvisningsbeslul, och vederbörande bereds en sorts politisk asyl i vårt land.

153

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Fortsatt giltighet av spaningslagen

Men hans eventuella farlighet, den som föranledde del utvisningsbeslul eller förvisningsbeslut som inte kunde effektueras, kvarstår ju. Och i det läget är del rimligt att det svenska samhället garderar sig mol denna fariighet genom atl uppställa vissa regler för hans vistelse i rikel. Och det är i delta läge och endast i detta läge som spaningslagen, som vi nu har aktuell, kommer in. Och vill den som del gäller inte underkasta sig spaningslagens bestämmelser är det ju ingenting som hindrar att han ger sig i väg till något annat land-han är väl förmodligen inte politiskt förföljd överallt.

I den kommunistiska motion som ligger till grund för Jörn Svenssons yrkande har man talat om utlänningsförakl. Jag skall inte la ställning till ordvalet. Jag måste dock säga alt vill man försöka härleda detta s. k. förakt till någon lagbestämmelse så är det inte i spaningslagen man skall söka utan naturiigtvis i utlänningslagen. Såvitt jag kan erinra mig - men där kan jag naturiigtvis ha fel - har kommunisterna emellertid inte angripit just den lagstiftningen, förslagsvis 20 eller 34 §§ uUänningslagen. Då hade man kanske kunnat föra en diskussion på del sätt som Jörn Svensson gjort här i dag. Här har vi nämligen de egentliga diskrimineringsbestämmelserna, och de går ytterst lillbaka på folkrättsliga principer, som i princip innebär alt ett land icke är förpliktat att inom sill territorium mottaga medborgare från andra länder, samt våra egna grundlagsbestämmelser, som förbjuder atl svenska medborgare förvisas ur rikel. Där har vi diskrimineringsbestämmelser, och när de fullföljs i utlänningslagstiftningen för de lill konsekvens ungefär de bestämmelser som vi nu har där. När jag använder ordet diskriminering vill jag, för alt undvika alla missförstånd, säga alt jag använder det enbart i betydelsen utskilja.

Om spaningslagens effektivitet kan vi naturligtvis ha olika uppfattning. Någon aktuell erfarenhei av spaningslagen har varken Jörn Svensson eller jag. Av den redogörelse som riksdagen har fått i annat sammanhang framgår nämligen att den inte har tillämpats de två senaste åren och året dessförinnan bara i två fall.

Herr lalman! För utskotlet har det varil uppenbart, på grundval av de uppgifter som lämnats i proposilionen och av vad utskottet i övrigi inhämtat, atl del internationella lägel med avseende på politiska våldsdåd inte har förändrats under det gångna året. Inte heller finns det tecken på någon ljusning. Följaktligen tillstyrker utskottet regeringens förslag att spaningslagen skall förlängas atl gälla ytterligare ett år.

Jörn Svensson ställde, som han sade, tre raka frågor till justitieutskottet. Det besiyrker min uppfattning att Jörn Svensson inle riktigt är på det klara med hur den lagstiftningen är utformad. Annars skulle han inte ha ställt dessa frågor lill jusiitieuiskotteis förelrädare. De ligger nämligen inle under justitieutskottets kompetensområde utan under ett annat utskotts, även om de beredes inom samma departement som spaningslagen. Därför avvisar jag de frågor som Jörn Svensson ställde.

154

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Det finns många säll att göra del bekvämt förslg här i världen. Ett sätt är all påstå att motståndaren ingenling begriper och i övrigt inte gå i polemik med honom. Elt annat sätt är att säga atl här diskuterar vi bara en viss, liten detalj, och vi struntar fullständigt i dess allmänrältsliga sammanhang. Vi struntar fullständigt i den allmänrältsliga utvecklingen i vilken den aren del, dvs. det sammanhang som gör den intressant, viktig, betydelsefull och värd att diskulera. Sedan kan man dessutom, om man vill visa riklig respektlöshet, vända den ryggen med vilken man polemiserar och lala med en helt annan person, något som justitieulskoltets ordförande just nu sysslar med.

Del hindrar inle mig från att insistera på att få till stånd ett resonemang med herr Lidgard, som ändå är justitieutskottets ordförande, dvs. ordförande i del ena av de två utskott som har den naluriiga uppgiften alt hålla en viss kollationering över den allmänna rättsliga ulvecklingen i landei och samlidigt ha en viss politisk uppfattning om den. Herr Lidgard ärju inle bara jur. kand. ulan också politiker i allmänhet.

Jag vill alltså ha svar på en rad av de frågor rörande den lagstiftnings tillämpning som har ett uppenbart sammanhang med de detaljbestämmelser vi nu diskuterar. Det finns tillämpningar som strider mol deklarationer som avgivits inför riksdagen av förelrädare för regeringen och som just rör de sammanhang i vilka dessa bestämmelser skall tillämpas. De kan nämligen bara lillämpas gentemot personer av en viss kategori eller gentemot personer mot vilka föreligger någon form av mer eller mindre klar misstanke om alt de lillhör denna kategori. Vilka tillhör då denna kategori, hur avgränsar man den? I de senaste s. k. terroristfallen har det förekommit att man räknar in personer i denna kategori vilka kan bli föremål för åtgärder. Man räknar in personer vilka enligl statsrådens tidigare deklarationer i riksdagen icke tillhör organisalioner som skall räknas som terrorisiiska. Därför frågar jag: Hur ställer sig justitieulskoltets ordförande till atl myndigheterna plötsligt förändrar praxis i strid med de deklarationer som avgivits och de beslut som riksdagen lidigare har fattat om vilka dessa beslämmelser skall beröra? Det vill jag ha elt svar på.

Jag vill också ha ett svar på hur man kan tillämpa principen om guilt by association trots att man har förklarat alt lagen inte skall tillämpas så. Den principen skall inte gälla.

Vidare vill jag veta hur det ligger till med anklagads rätt att ta del av material. Föreligger denna rätt såsom är sagt av regeringen?

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Fortsatt giltighet av spaningslagen

Överläggningen var härmed slulad.

Proposilionergavs på bifall lill dels uiskottets hemställan, dels motionen nr 42 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

155

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Indianernas situation

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 14 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 42 av Lars Werner m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-proposilionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 287

Nej - 13

Avstår - 2

§ 19 Föredrogs Justiiieulskotieis betänkande

1978/79:16 med anledning av proposilionen 1978/79:59 om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, m. m.

Lagutskottets belänkande

1978/79:8 med anledning av proposilionen 1978/79:64 om ändrad tidpunkt för ikraftträdande av konsumentkreditlagen (1977:981) m. fl. författningar.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 20 Indianernas situation

Föredrogs utrikesutskottets belänkande 1978/79:9 med anledning av molion om indianernas situation.

156

GUNNEL JONÄNG (c):

Hert talman! Även i tider med ekonomiska svårigheter måste vi arbeta för de grupper av människor som lider under förtryck av olika slag. Även när vi har fullt upp hemma med alt skaffa arbele åt våra arbetslösa måste vi arbeta för dem ute i världen som ännu inte vet vad mänskliga rättigheter är. Au tala om indianerna kan kännas som atl lala i motvind, men enligt min mening måsle del göras.

Jag har tillsammans med några partikamrater i en motion hemställt atl Sverige i FN aktualiserar och aktivt arbetar för förbättring av indianernas situation. Jag har deltagit i utrikesutskottets behandling av motionen och övervägde att göra ell särskill yttrande, eftersom jag anser utskottets skrivning alltför passiv. Jag anslöt mig emellertid lill utskottets skrivning och kommer i slällel igen under motionstiden nästa är med en något mer genomarbetad motion i frågan. Del finns frågor som bör diskuteras vidare i del här sammanhanget. Del är bl. a. ulredning om bistånd och om samarbete med indianernas organisationer.

I uiskoilsbeiänkandel sägs del ullryckligen alt inget hindrar Sverige "från alt ulnyltja de andra tillfällen som erbjuds för all lämna sitt stöd åt strävanden alt förbättra indianernas siluation". Detla är viktigt, och de orden kan bli ett incitament till konkret handlande. Jag skall därför inte nu gå in närmare på indianernas situation. Jag vill i stället erinra om nödvändigheten av alt vi skaffar oss saklig information när det gäller indianerna. Jag skulle dessutom vilja förmedla något av indianernas livsfilosofi och kultur.

Innan dess vill jag understryka aU del är en tragedi på gång som vi måsle försöka hejda. I de tropiska låglandsområdena har indianernas antal minskal snabbt, och de kan komma att vara praktiskt taget försvunna om några decennier, om minskningen fortsätter i samma takt som hittills.

Det är hög lid för initiativ och åtgärder. Alltför länge har vi blundat för den omänskliga behandling, för förföljelser, förtryck och folkmord som indianerna utsatts föroch utsätts för. Jagskall bara nämna ell exempel. I Paraguay har myndigheterna tillstått, efter en rapport från 1974 om achéindianerna,att indianernas situation var kritisk men alt deras liv var det pris man måste belala för framsieg. Del är en fruktansvärd cynism.

Indianernas kuliur försvinner snabbt överallt. Ändå finns det knappast någon livsfilosofi som vi så väl skulle behöva i väriden i dag som deras. Lät mig här förmedla något litet av den livsfilosofin och den kulturen!

Ute i kammarfoajén, på expeditionsassislenternas bord, finns en keramikurna att se på -ett exempel på högtstående indianskt konsthantverk. Den är tillverkad hos en Shipiboslam i Amazonas djungel och har de för den stammen karakteristiska geometriska mönstren. Den är bränd över öppen eld.

Några av utrikesutskottets ledamöter besökte just en Shipiboby i Amazo-nasdjungeln i Qol höst. Den lilla byn, som hette Caimito, låg tre dagars båtfärd från civilisationen. Del våren av de märkligaste upplevelser som jag har varil med om över huvud tagel. Vi lever i samma tid och mm - men del är avgrunder mellan oss.

Vi fick också tillfölle atl besöka Amazonassjukhuset,som till stor del drivs med svenska pengar genom Sida och olika insamlingsaktioner. Jag håller just på att insamla pengar lill Amazonassjukhuset. Detla sjukhus gör en betydande insats för atl hjälpa indianbefolkningen kring Ucayalifloden, bl. a. genom utbildning av barfotaläkare.

Indianhövdingen Seattle höll år 1854 ett tal som är präglat av vishet. Jag vill citera några avsnitt av det talet:

"Jag vet inle. Våra seder skiljer sig från era seder. Synen av era städer plågar den röde mannens ögon. Men del är kanske för att den röde mannen är en vilde och inte förstår. Del finns inte en lugn plals i den vite mannens släder. Inget ställe där man kan höra hur knopparna spricker ut om våren, eller surrel av insektsvingar. Men kanskeärdet för atl jag är en vilde och inle förstår. Alla ljud bara förolämpar örat. Och vad är livet värt om man inte kan höra nattskärrans ensliga spinnande eller grodornas kiv runt en damm om natten?

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Indianernas situation

157

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Indianernas situation

Den vite mannen verkar inte ens lägga märke till vilken luft han andas. Likt en långsamt döende människa är han okänslig för stank. Men om vi säljer vårt land, måsle ni komma ihåg att luften för oss är en dyrbar vän, att luften delar sin ande mellan allt levande. Vinden som gav vår förfader hans första andetag mottar också hans sista suck. Och vinden måste även ge våra barn livets ande.

Varenda del av denna jord är helig för milt folk. Vartenda glänsande
pinjebarr, varenda sandstrand, varenda dimma i de mörka skogarna, varenda
glänta och varenda surrande insekt är helig för miu folks minne och
erfarenhet. Saven som flyter genom iräden bär den röde mannens min
nen -- ,

Vi är en del av jorden och den är en del av oss.

Vadhelsl som drabbar jorden drabbar också jordens söner. Om människorna spottar på jorden, spottar de på sig själva.

Detta vet vi. Jorden lillhör inte människan, människan hör lill jorden. Detta vet vi. Allting är sammanlänkat som blodsbanden inom en familj. Allting hör ihop.

Vadhelst som drabbar jorden, drabbar jordens söner. Människan vävde inte livels väv, hon är blott en tråd i den. Vadhelst hon gör mot väven, gör hon mot sig själv."

Detla var 1854. Orden behöver ingen kommentar, möjligen denna enda fråga: När skall vi bli så insiktsfulla?

Jag yrkar bifall till utskoltels hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 21 Föredrogs

Utrikesutskoltets betänkande

1978/79:16 med anledning av motion om pension lill fil. dr Allan Ringheim

Utskottets hemställan bifölls.

158

§ 22 Spridning av kristen litteratur i Sovjetunionen

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1978/79:17 med anledning av motion om spridning av kristen litteratur i Sovjetunionen.

TORE NILSSON (m):

Herr talman! "Den ryska ortodoxa kyrkan drabbades hårt ."

Så börjar utrikesutskottets skrivning i betänkandet nr 17. Delta är ell sant konstaterande.

Det mesta av vad utskottet sedan i slora drag skriver kan man hålla med om. Del är skarpt, klart, sakligt och belysande i en mening, men dock enligt min uppfattning hållet i försiktiga ordalag. Det talas t. ex. om "långtgående oföretagsamhet". Ja, mildare kan man inte utlrycka sig. Del har "förekommit atl religiösa ledare fängslats för s. k. antisovjetisk verksamhel". Ja, visst har det förekommit, och det är oerhört vanligt. Del sker en omfattande förföljelse där borta.

Jag råkade redan i morse på flygplanet se alt en tidning har skrivit om moiionen och belänkandet, alt riksdagen anser del vara utsiktslöst att förhandla om öppna gränser. På säll och vis är man tvungen att säga att det är .sant. Men ändå andas utskoltsbetänkandet en resignation som är beklaglig-Vi har denna ohyggliga verklighet alldeles inpå oss. I Filip Fridolfssons och min motion har vi talat om denna slutna värld som ligger oss så nära, om vilken vi inte vet alll, men vi vet alt de kristna där har det svårl och att de inte ens för ha Bibeln,sin egen litteratur. Jag tycker också alt utskottet har varit för positivi när man säger att del ändå förekommer spridning och tryckning av biblar. Genom Slaviska missionen och genom den rörelse som står bakom tidningen Ljus i Öster harjag reda på att detta i praktiken är nästan omöjligt. Av dessa miljoner och åter miljoner människor är del bara en bråkdel som kan fö lag i ett Guds ord. Den kristna kyrkan har'alliid varil ordets kyrka, bokens kyrka, och därför är det fruktansvärt atl människor i dag förmenas atl ha Bibeln.

Utskottet redogör här för hyckleriet i den demokratiska republiken. Man använder inle det ordet, men del talas om garanterad samvetsfrihet och religionsfrihet i Sovjet, och del kallar jag hyckleri. Del är en förljugenhet ulan like.

Mol denna bakgrund frågar man sig: Hur kan detla ske i dag? Här ligger en jättespindel med otaliga offer i sin garn och kallar sig för en demokratisk stat. Del talas om mänskliga rättigheter, och så utövas det förtryck.

Utskottet redogör för Sveriges insals, och det som sägs är riktigt. Men när utskottet tror att man i alla fall har tagit ett första steg mot eliminering av sådan intolerans som del är fråga om, menar jag alt det bör vara möjligl att intensifiera åtgärderna. Vi vet all de sovjetiska myndigheterna inte är helt okänsliga, och vi har hört från kristna där borta atl del betyder någonting att kristna kyrkor agerar. Jag tror atl det är möjligl att på hög nivå i Sverige - från regerings- och riksdagshåll - vidla åtgärder som för verkan.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Spridning av kristen lilteratur i Sovjetunionen

159

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Spridning av kristen litteratur i Sovjetunionen

Jag vill sedan göra ett tillägg och fråga: Hur kan det vara möjligl atl någon svensk vill kalla sig kommunist? Hur kan man gå upp här i lalarslolen och tala slora ord och protestera mol vissa förhållanden i Sverige, mot förmenta övergrepp på människor, när man så nära har denna förfärliga verklighel där förtrycket och förföljelsen är satta i syslem? Man kan lala stora ord om förtryck tusen mil bort, men ha tystnad inför del näraliggande.

Ytteriigare några ord, herr talman: Hur mäktig och obetvinglig måste icke den konung vara som de kristna i Sovjet tror på och ijänar, han som 1978 ansågs så farlig alt hans bok är bortvisad och förbjuden!

I början av betänkandet sägs att kristendomen har blivit en belrängd marginalföreteelse i del sovjetiska samhällel. Ja, nog är det sant i yttre mening. Men innerst inne ärjag övertygad om att den mäktigaste mannen i Sovjet i dag är den Herre som de kristna tror på. Jag ser sanningen i del apostlaord som lyder: Han härskar mitl ibland sina fiender.

Jag hoppas kunna återkomma i den här frågan, och jag hoppas också atl de i vårt land som har maklen skall överväga om inte något ytteriigare kan göras i denna fråga.

160

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag skulle naturligtvis ha kunnal nöja mig med att instämma i Tore Nilssons inlägg, men jag vill bara hell kortfattat göra ett tillägg.

För drygt ett år sedan var fallet Sareld och Engström en praktiskt taget dagligen förekommande nyhet. De båda nämnda personerna satt som bekant föngslade i Sovjet för insmuggling av biblar till Ryssland. Efter massiva påtryckningar från officiellt svenskt håll frigavs Sareld och Engström ur sin föngenskap. Hela denna uppmärksammade affär visade - för vilken gång i ordningen ärsvårt att säga -att den religionsfrihet som Sovjetunionen skryter med saknar täckning i verkligheten.

Under den allmänna motionstiden väckte jag lillsammans med Tore Nilsson en molion, i vilken vi anhöll alt regeringen skulle uppta överläggningar med Sovjet för att öppna dess gränser för kristen litteratur. Utrikesutskottet har nu i sitt betänkande nr 17 behandlat motionen. I ett enhälligt utlåtande har utskottet på ett myckel utförligt sätt redogjort för den sovjetiska författningen som i omarbetat skick anlogs i oklober 1977 och som skulle garaniera landels medborgare samvetsfrihet. Denna frihei definieras som en rätt alt utöva vilken religion som helst eller atl inle utöva någon religion alls. Man skulle fö bedriva religiösa kuller eller aleistisk propaganda. I sin skrivning framhåller utskottet följande: "I praktiken har kyrkor och trosrikt-ningar mycket begränsade möjligheter till utåtriktad förkunnelse, medan däremoi del statsbärande partiets agitation liksom statsapparaten aktivt stöder den i författningen särskill omnämnda aleistiska propagandan."

Någon egentlig religionsfrihet existerar alltså icke i Sovjet. Della slår utskottet fast, men som Tore Nilsson framhöll ger utskottet därefter mer eller mindre upp. Efteratl ha redogjort för förhållandena i Sovjetunionen uttrycker sig utskottet resignerat på följande sätt:

"Det torde mot denna bakgrund fö bedömas som utsiktslöst att i enlighet

med motionärernas önskan uppla regeringsförhandlingar med Sovjetunionen i syfte atl öppna de.ss gränser för införsel och spridning av biblar och annan krislen litteratur."

Men så finner utskotlet en väg bort från hela denna vikliga fråga och framhåller följande längre ned i belänkandel: "Det är dock veteriigen inte förbjudet all införa en bibel för personligt bruk i Sovjetunionen. Enligl vad utskottet erfaril har del även förekommii atl vissa kristna organisationer i västländer i några fall fött sovjetmyndighelernas lillstånd atl till officiellt godtagna kyrkosamfund i Sovjetunionen översända mindre upplagor av bibeln. Dylika direktkontakter mellan kyrkliga organisationer eller samfund synes erbjuda den bäsla möjligheten för all åtminstone i någon mån nå de syften som motionärerna eftersträvar."

Vad gör man nu? Jag vet inte om jag under mina 14 riksdagsår fött så myckel medhåll av något riksdagsutskott som i jusl denna fråga. Men trots della har ulskotlet mer eller mindre kategoriskt avstyrkt motionen. Nu vet jag ju, herr talman, atl del är lönlöst att lala för en sak eller yrka bifall när ett enigt utskott har avstyrkt. Härslår vi nu. Jag har inget yrkande, men jag vågar påstå, att vi åierkommer.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Spridning av kristen litteralur i Sovjetunionen

ALLAN HERNELIUS (m);

Herr lalman! De två motionärerna har påyrkat all riksdagen hos regeringen anhåller om all regeringen upptar överiäggningar med Sovjetunionen för alt öppna dess gränser för kristen litteratur.

Båda har i inlägg karakteriserat utskoltels svar som resignerat, och del är nog sant. Del är ett resignerat utskollsbelänkande, men del är verklighetstroget. Del är verklighetstroget när utskottet konstaterar alt del torde vara "utsiktslöst att i enlighel med motionärernas önskan uppla regeringsförhandlingar med Sovjetunionen i syfte atl öppna dess gränser för införsel och spridning av biblar och annan kristen litteratur".

Vi vet också atl den deklaration om mänskliga rättigheter som anlagils i FN inle är någon lösning på della problem. Vi har skrivit alt deklarationen utgör elt första sleg mot eliminering av intolerans, och förhoppningsvis bör deklarationen kunna följas av en konvention i ämnet, men vi har inle sagt att den skulle vara tillämplig när del gäller denna fråga. Del är helt naluriigl alt sä inle är fallet från den synpunkien all Sovjetunionen erkänner mänskliga rättigheter endasl i den mån som dessa sammanfaller med slatens och samhällets iniressen. Det finns icke ett ulan mängder av auktoritativa uttalanden om den saken. Jag skall bara cilera eu officiellt sovjetiskt pressmeddelande som kom häromdagen. Det lyder: "I väst kan man ibland höra resonemang om atl sovjetmedborgarnas fri- och rättigheter i och för sig är tillräckligt omfatlande men au de omintetgörs av atl deras tillämpning görs avhängig av hela samhällets intressen. I Sovjetunionen ser man inte detla som någon molsätlning, eftersom man anser all individen för verklig frihei om hans eller hennes verksamhet och rättigheter förverkligas inom ramen för del sociala framåtskridandets allmänna inriklning."

Delta uttalande är alltså ett klart uttryck för den officiella inställningen.

161

Riksdagens proiokoll 1978/79:51-52

Nr 52 Att den religiösa litteraturen och verksamheten inom kyrkor och kyrko-

Tisdaeen den samfund är särskill utsatt framgår också av en rad uttalanden inle bara gjorda

12 december 1978 i samband med författningen ulan också i partiets ledande tidningar, t. ex. när

_____________ Pravda förkunnar all ingen försoning är möjlig mellan kommunismen och

<-. . . . , A..- kristendomen. Del heter så i en artikel i Pravda från februari 1976.

.. .. Mot denna bakgrund har utskottet som en liten Ijuslimi hänvisat lill att det

Sovietunionen numera dock lycks finnas vissa möjligheter lill bibelimport. Jag har i min

hand elt urklipp ur en svensk tidning den 27 oktober 1978, som återger elt nyhelsmeddelande enligl vilket myndigheterna ger lillstånd lill import av 25 000 biblar på ryska. Jag kan inle stå för sanningshalten i denna uppgift. Jag vill bara peka på alt del lydligen funnits möjlighet alt i denna begränsade omfattning öppna en lilen ventil för tillgodoseende av den enorma efterfrågan på biblar i Sovjetunionen.

Del är möjligl att organisationerna genom direkia hänvändelser lill motsvarande sovjetiska kyrkosamfund kan finna ytteriigare öppningar. Det vet vi inte, men del är en väg som är möjlig all försöka och som vi vet också prövas i dessa dagar. Herr talman! Jag ber atl fö yrka bifall till utskottets förslag.

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! När man läser utskottets belänkande och lyssnar pä utrikesutskoltels ordförande Allan Hernelius konstaterar man hur överens i sak vi motionärer och utrikesutskottets ordförande är i delta fall. Men del är ändå med ett vissl vemod man konstaterar atl - trots att utskottet är överens med oss motionärer och trots all utskottets ordförande här har deklarerat sin sympati med våra tankegångar etc. - utskottet ändå inie löper linan ut. Ulskotlet förklarar i stället vilket jag förslår är korrekt atl utskottets uppläggning är verklighetsförankrad.

Jag vill dock peka på alt vi prakliskl laget varje månad här i kammaren diskuierar frågor som gäller Sovjetunionens agerande i olika hänseenden. Vi uttalar krilik och påtalar det oriktiga i sovjetiska handlingssätt, men vi kan aldrig i gärning direkt påtagligt visa att vi lycker all Sovjetunionens agerande är felaktigt. Resignerat och uppgivet konstaterar vi hur läget är.

De ståndpunkter som man på sovjetiskt håll deklarerat och försökt fö förståelse för i länder världen över håller dock inte. Det är alt beklaga att vi inie kan enas om alt klart kritisera den av Sovjet intagna ståndpunkten. Som jag sade i mitt första inlägg måsle denna fråga aktualiseras pä nytt längre fram.

TORE NILSSON (m):

Herr lalman! Allan Hernelius hänvisade lill en tidningsartikel, där det
påslås att 25 000 biblar har kunnat tryckas för spridning i Sovjetunionen.
Denna siffra bör dock ställas i relation lill Sovjetunionens befolkningstal. Vi
bör också komma ihåg alt det förmodligen gäller biblar just på det ryska
språket. Del finns en mängd minoriteter och ett antal ganska stora folkslag
162 inom delta vidsträckta välde, och pä deras olika språk kommer det inte ut

någon kristen litteratur. Del är en hell ofattlig verklighet. Man kan iro att del är en mardröm, det kan inte vara sant atl det ser ut så 1978 - men del är så.

Jag vill dessutom säga att jag tillhör dem som då och då ger ell lilet bidrag lill biblar, som skall spridas i de här språkområdena, men jag vet genom dem som handhar tryckning och distribution atl del är oerhört svårl atl distribuera dem. Jag har inle rikligl tilltro till uppgiften att 25 000 biblar skulle ha spritts legalt och officiellt. Jag har en misstanke om all också det varil någon form av det som kallas bibelsmuggling, men det vet jag inte. Jag hoppas alt del som uppgivils är sant.

Jag länker på fallet Raoul Wallenberg. Hur många gånger har inle den svenska regeringen försöki komma lill tals med företrädare för Sovjet just i den frågan? Är det helt otänkbart att försök till samtal på regeringsnivå från svensk sida, som upprepas och upprepas, kan haen viss verkan? Jag kanske är för artig emol Sovjetledarna när jag ställer den frågan, men.när del gäller något som för dem är en sådan marginalföreleelse, en så obelydlig verklighet som kristendomen, borde de säga: Del är klart all biblar skall fö införas eller tryckas.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr lalman! Jag vill gärna säga, med anledning av Tore Nilssons inlägg, alt del råder enorm efterfrågan på biblar i Sovjet. Det förekommer en omfattande svartabörshandel med biblar, och det behov som finns kan inte på långt när tillfredsställas av en och annan imporl som den nu åberopade - om nu uppgiften är sann.

Jag troratt Slaviska missionen räknar med all man har fört in 500 000 biblar i Sovjetunionen under de senasle åren. Del är en bråkdel i förhållande lill efterfrågan, men en viss verksamhet finns.

Beträffande möjlighelerna att förhandla kan jag anföra au jag tror att de ledande i Sovjetunionen är väl medvetna om vad Sveriges regering, Sveriges riksdag och den svenska opinionen tycker om den ideologiska avskärmning som råder i Sovjet, vilken endasl i ringa mån tycks ha förändrats genom Helsingforsöverenskommelsen. Det är ett faktum att så är fallet. Var vi slår vet man säkert helt klart.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Spridning av kristen litteralur i Sovjetunionen

§ 23 Föredrogs

Utrikesulskollets betänkanden

1978/79:18 med anledning av proposilionen 1978/79:27 om utvidgning av Sveriges sjöterritorium m. m.

163

Nr 52 1978/79:19 med anledning av proposilionen 1978/79:25 med förslag om

Tisdagen den tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser

12 december 1978 utrikesdepartementets verksamhetsområde

FN-dagen som allmän fiaggdag

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 24 FN-dagen som allmän flaggdag

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1978/79:21 med anledning av molion om FN-dagen som allmän flaggdag.

164

ARNE BLOMKVIST (s);

Herr lalman! Redan år 1947 beslöt Förenta nationernas generalförsamling atl förklara den 24 oklober som FN-dag: Dagen skall enligl generalförsamlingens resolulion firas föratt göra väridens folk förtrogna med FN;s syften och resultaten av FN;s arbete saml för all vinna deras stöd för FN:s verksamhel. Till detla kommer atl generalförsamlingen år 1971 antog en resolulion, enligl vilken FN-dagen skulle firas som helgdag i medlemsländerna.

Generalförsamlingen har således vid två tillfällen under de gångna åren haft anledning atl uppmana medlemsländerna all vidta åtgärder beträffande former för firandet av FN-dagen, i syfte alt bidra till ökad kännedom om Förenta nalionerna och respekt för organisationens arbele för fred och internationell samhörighet.

Som framgår av ulrikesutskottels betänkande nr 21 harockså motionsyrkanden med förslag om att göra FN-dagen lill allmän flaggdag, tillsammans med frågan om införande av enhetlig ordning för rikels allmänna flaggdagar, behandlats av 1949 och 1961 års riksdagar. Vid alla dessa tillfällen ansåg riksdagen att del borde ankomma på Kungl. Maj;l all ombesörja en fast ordning för bestämmande av sådana dagar.

Men frågan harockså aktualiserats år 1973,genom motionen 1973:412 av herrar Andersson i Örträsk och Hugosson. Vid detta lillfälle uttalade riksdagen bl. a. följande: "Utskottet finneratt iakttagandet av fasta former för höglidlighållande av FN-dagen i vårt land står i god överensstämmelse med de rekommendationer som FN;s generalförsamling gjort, liksom med Sveriges önskan atl ge uttryck för stöd ål de ideal som FN representerar."

Det är alltså mer än fem år sedan riksdagen antog delta uttalande, men ännu har ingenling skett.

I vår motion 1977/78:325 haräven vi föreslagit all riksdagen hos regeringen anhåller om förslag alt göra FN-dagen lill en allmän flaggdag. Motivet härför är självfallel den breda enigheten kring den svenska utrikespolitiken och värt lands omfattande engagemang i FN och andra internationella organisationer, där vi aktivt deltar i arbelel för fred och en rättvis världsordning.

Del är klart alt jag med tillfredsställelse tagil del av utskottets meddelande om att del f n. inom juslitiedepartementet pågåren förnyad översyn av bl. a.

gällande regler för de allmänna flaggdagarna och där frågan om eventuellt införande av nya sådana dagar som t. ex. FN-dagen skall uppmärksammas. Jag har också noterat att resultatet av utredningens arbele förmodligen kommer all presenteras under 1979. Det är självklart atl jag i delta sammanhang, liksom mina medmolionärer, helt delar utskottets mening om all man utgår från alt de från skilda håll framförda önskemålen om FN-dagen som allmän flaggdag därvid prövas i en positiv anda.

Det är nu min förhoppning atl regeringen under år 1979 skall fatta ett sådant beslut atl FN-dagen görs till allmän flaggdag. Då vi motionärer fölt gehör för vårt förslag, harjag inget annat yrkande än uiskottets.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Disposition av medel för delpensionsförsäkringen

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 25 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkande

1978/79:10 med anledning av propositionen 1978/79:25 med förslag om

tilläggsbudget 1 lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser

försvarsdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskottet i delta betänkande hemställt.

§ 26 Disposition av medel för delpensionsförsäkringen

Föredrogs socialförsäkringsulskottels belänkande 1978/79:11 med anledning av propositionen 1978/79:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79, såvitt avser disposition av medel för delpensionsförsäkringen jämte motion.

DORIS HÅVIK (s):

Herr lalman! Riksdagen har på den socialdemokraliska regeringens initiativ beslutat om en delpensionsförsäkring som trädde i kraft från 1 juli 1976. Samiidigi beslutade riksdagen atl reformen skulle finansieras hell genom en särskild arbetsgivaravgift på 0,25 96 av löneunderiaget.

Reformen är som vi vet unik från internationell synpunkt. För atl följa upp utfallet av i vilken omfattning människorna skulle använda sig av möjligheten alt Irappa ned sin arbetsinsats mellan 60 och 65 år gav den socialdemokratiska regeringen riksförsäkringsverket i uppdrag att följa ulvecklingen, inle minst med tanke på att man,om antalet dellidspensionärer skulle överstiga det beräknade, måste överväga ett nytt förslag belräffande finansieringen.

I december 1977 överiämnade riksförsäkringsverket lill den borgeriiga irepartiregeringen sin rapport, av vilken framkom ett beräknat underskott i fonden för 1978 på 61-65 milj. kr. och vid slulel av 1979 ett beräknat

12 Riksdagens prulukoll 1978/79:51-52

165

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Disposition av medel för delpensionsförsäkringen

166

underskott på 296 milj. kr. Riksförsäkringsverket föreslog därför en höjning av avgiften lill 0,45 % fr. o. m. år 1979.

I motion 1977/78:1052 med Sven Aspling som första namn uttalade vi socialdemokraler vår oro över all regeringen inte reagerat över riksförsäkringsverkels alarmerande slutsatser. Vi pekade på atl vi bör vara ytterst angelägna om att slå vakt om delpensionsförsäkringen, som våren viktig del av det sociala trygghetssystemet, en rättighet som utnyttjas av allt fler människor.

Vid utskottsbehandlingen framhöll majoriteten att riksförsäkringsverkels förslag var föremål för beredning inom regeringen och att en proposition upplagande vissa delpensionsfrågor skulle föreläggas riksdagen under maj månad 1978. Med andra ord bedömdes den reservaiion vi fogat till utskottets belänkande som onödig vid den lidpunklen. För alt något fräscha upp kammariedamölernas minne skall jag läsa några citat ur protokollet för lorsdagen den 30 mars 1978. Britta Bergström var talesman vid det tillfället. "Britta Bergström har här pekat på att riksförsäkringsverkets förslag är föremål för beredning inom regeringens kansli. Men, Brilla Bergsiröm, della måste betyda atl utskottsmajoriteten var helt klar över alt den proposition som kommer atl framläggas i maj innehåller förslag om höjningar. I betänkandet slår det dock bara att vissa delpensionsfrågor kommer atl las upp i proposilionen."

Jag erhöll följande svar: "När del gäller innehållet iden proposition som har föruiskickals komma i maj har vi alla skäl att förutsätta all även den här aktuella höjningen kommer med i bilden. Det ärden informaiion jag kan ge. Vi har inie anledning atl förvänla någonting annat."

Herr talman! Motionärernas oro besannades. Det kom inget förslag belräffande finansieringen. Del kom ingen proposilion över huvud laget.

I den proposilion vi behandlar i dag, 1978/79:25 med förslag om tilläggsbudget lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79, framkommer att regeringen den 29 juni 1978 medgivit riksförsäkringsverket att få disponera skattemedel för tillfällig överföring lill delpensionsfonden. I motion 1978/ 79:122 erinrar de socialdemokratiska ledamöterna i socialförsäkringsutskoltel om att vi redan under föregående riksmöte uttalade vår oro över regeringens passivitet när del gällde all tillföra delpensionsfonden erforderliga medel. Den aviserade proposilionen i maj uteblev således, och den proposition vi behandlar i dag tar inte heller den ställning lill avgiftsfrågan.

Efter riksförsäkringsverkels under 1977 avlämnade förslag måste del ha slån klan för trepartiregeringen atl fondens tillgångar inle skulle förslå atl läcka delpensionsutbetalningarna under senare halvåret 1978 och atl en snar höjning var nödvändig. Riksförsäkringsverket beräknade, som jag sade förut, underskottet förär 1979 lill 296 milj. kr. Den nuvarande regeringen beräknar nu all underskottet sannolikt kommer att bli 450-500 milj. kr. vid 1979 års utgång och alt skattemedel lill moisvarande belopp kommer alt förbrukas för utbetalning av delpensioner. Denna överföring menar vi kommer att vara alltför länge för atl kunna anses som tillfällig.

Nu har emellertid regeringen lagt fram en ny proposition, 1978/79:69, och där föreslår man alt arbetsgivaravgiften skall höjas. Men höjningen kan inte träda i kraft förrän den 1 januari 1980, beroende på att propositionen har lagts fram så sent under årel.

Vi socialdemokraler har i elt särskill yttrande till socialförsäkringsuiskottels belänkande 1978/79:11 pekat på att vi ser underlåtenheten från försl den borgeriiga trepariiregeringen och sedan den nuvarande folkpartiregeringen all i tid lägga fram förslag om höjning av avgiften som ett uppenbart åsidosättande av riksdagens beslut i samband med delpensionsförsäkringens genomförande, atl reformen skall finansieras med socialförsäkringsavgifter från arbetsgivarna. Visserligen föreslår regeringen atl avgiften skall bli 0,50 % från den 1 januari 1980 i stället för, som riksförsäkringsverket föreslagit, 0,45 96 från den I januari 1979.

Herr lalman! Jag har nu inga prakliska möjligheter att yrka bifall till vår motion, beroende på all ärendet behandlas så sent och atl tiden för avlämnande av molioner med anledning av den proposition som föreslår höjningar av avgiften ännu inle har gått ul, men vi socialdemokrater slår fast atl den oro som vi känner och framfört vid flera tillfällen under delta år har varil berättigad. Regeringens passivitet när det gäller alt trygga delpensionsförsäkringens finansiering kommer enligt vår åsikt atl fö återverkningar på statsbudgeten långt in på 1980-lalel.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Disposition av medel för delpensionsförsäkringen

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Doris Håvik var mycket noga med alt stryka under atl del delpensionssystem som vi nu diskuierar infördes på den socialdemokratiska regeringens förslag. Del var väl bra att det sades, så att alla kan hålla isär de olika regeringarna, men om man skall ge en fullständig bild av den poliliska förhistorien bör man kanske också nämna att det framförallt var folkpartiet som länge hade verkat fören ökad röriighet i pensionssystemet, och att den här reformen för ses som en av frukterna av de välkända Hagaöverenskommelserna. Del var alltså inte något kontroversiellt förslag som lades fram av den socialdemokratiska regeringen, ulan det var ett förslag som mottogs myckel positivi.

Del är också riktigt att riksdagen beslöt att delpensionen helt skulle finansieras genom avgifter.

Delpensionssystemel har otvivelaktigt blivit en framgång. Del visarall det fanns behov av en ökad möjlighet till individuell anpassning av pensioneringen. Vid del här laget har närmare 60 000 människor ansökt om delpension, och det är inte mer än 2 % av ansökningarna som har avslagils. Del finns anledning atl återkomma mera utförligt till själva frågan om delpensionssystemet, när riksdagen behandlar det förslag lill utvidgning av delpensionen som Doris Håvik nämnde att den nuvarande regeringen lagt fram.

I dag gäller diskussionen bara finansieringen av det hittillsvarande delpensionssystemel. Trols alt Doris Håvik gör ansträngningar för atl förstora motsättningarna, är vi faktiskt överens om del mesta. Det framgår

167

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Disposition av medel för delpensionsförsäkringen

också av atl del bara finns elt yrkande. Vi är överens om atl systemet helt och hållet skall finansieras med avgifter. Vi är överens om alt avgiften måste höjas. Vi är också ense om all detla av praktiska skäl inte kan ske förrän den I januari 1980. Det som vi är oense om är att socialdemokraterna anser att del borde ha skett tidigare, fr. o. m. del kommande årsskiftet. Men även socialdemokraterna har såvitt jag förstår accepterat arbetsmetoden alt man, när det uppstår underskott i fonden, för låna av skattemedel. Del innebar även riksförsäkringsverkels förslag; det skulle ha varit nödvändigt även om man hade höjt avgiften från den 1 januari 1979.

1 en frågedebatl i det här ämnet den 27 november kunde Sven Aspling och jag enas om alt pensionernas utbetalning garanteras även med det förfarande som nu har valts. Det är alltså inle fara för att lånet av skattemedel pä något sätt skulle äventyra della. Därför är det myckna användandet av ordet oro i sammanhanget en aning missriktat. Del skulle, för den som inte följer debatlen så noga, kunna tolkas som alt det finns anledning för pensionärerna atl känna oro. Men det finns det alltså inle, och det är vi överens om. Det är i slällel oro för hur detla återverkar på statsbudgeten som socialdemokralema har uttalat.

Det som man nu bråkar om är alltså alt staten för ytterligare eu år kommer alt låna ut pengar till fonden. Del är en rätt begränsad tvist.

Atl socialdemokraterna aldrig har några betänkligheter när det gäller att rejält och snabbi höja arbetsgivaravgifterna är väl bekant. Men det är ändå en smula förvånande när man i del särskilda yttrandet - Doris Håvik nämnde det också - lalar om att del är fråga om all skattemedel "förbrukas" för utbetalning av delpension. Vad del gäller är att staten lånar ut pengar - och det brukar man normall inte anse vara alt förbruka medel, om man lånar ul lill någon som kan belala igen. Alt återbetalning skall ske i detla fall är vi överens om. Därför kan jag inle finna alt det är rätt när Doris Håvik säger att detla förfarande innebär ett åsidosättande av beslutet om alt reformen skall finansieras med avgifter. Den finansieras och skall finansieras med avgifter. Såvitt jag har förstått har även socialdemokraterna, som jag nämnde nyss, accepterat riksförsäkringsverkels förslag att staten för innevarande år skulle skjuta lill skattemedel som lån. Då kan del inte vara något principiellt nytt au man gör det för ytteriigare ett kalenderår.

168

DORIS HÅVIK (s);

Herrialman! Gabriel Romanus pekade påhur folkpartiet har verkat föratt vi skulle få en rörlig pensionsålder. Det villjag inte bestrida, och del är inte del vi diskuterar. Del är väl ändå ovedersägligt all del var den socialdemokraliska regeringen som lade fram förslaget och som hade utarbetat proposilionen.

Om nu folkpartiet har denna delpensionsreform som sitt alldeles speciella skötebarn, bör man väl vara ytteriigt angelägen om alt man följer det beslut som riksdagen fattade all pensionen skall finansieras genom avgiftsuttag. Del är möjligl att ni i trepartiregeringen inle blev på det klara med hur ni skulle klara av detla. Men det vill jag inle gå in på. Där fanns väl olika uppfattningar om arbetsgivaravgifterna kan jag föreställa mig. Men det måste väl ändå

bedömas som otillfredsställande all man med skattemedel skall finansiera 450-500 milj. kr. under elt helt år när man inte hade behövt göra del om regeringen hade lagt fram en proposition i så god tid att vi hade kunnal behandla den och genomföra en höjning från den 1 januari 1979. Del innebär ändå en viss skillnad om man för sista halvåret 1978 betalar 64 milj.kr. med skattemedel innan man företar en höjning jämfört med när vi redan nu kan bedöma alt vi kanske för 1979 får betala 450-500 milj. kr. via skattemedel.

Då är del väl inle fel när vi i det särskilda yttrandet pekar på atl detta är ett åsidosättande av riksdagens beslut i samband med reformens genomförande om alt den skall finansieras med socialförsäkringsavgifter. Del aren onödig utlåning från staten som kunde ha undvikits om man reagerat litel snabbare.

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Disposition av medel för delpensionsförsäkringen

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Jag är lacksam för Doris Håviks senaste inlägg. Det har yueriigare ökat enigheten.

Vi tycks vara överens om den här reformens förhistoria - del är bra. Vi lycks också vara överens om att det inte finns någon anledning lill oro när del gäller pensionärernas trygghet och utbetalningen av pensionerna. Och vi lycks vara överens om principen att man kan låna av skattemedel när del fattas i fonden.

Oenigheten gäller om denna princip skulle tillämpas ett är till. Där är vi fortfarande oense, och det för vi väl leva med. Men det bör ändå kunna konstateras, att finansieringen av reformen sker med avgifter i och med atl denna skuld återbetalas.

DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Riksförsäkringsverket föreslog en uppräkning från 0,25 % till 0,45 96 från den 1 januari 1979. Denna uppräkning hade väl inneburil att ganska betydande medel tillförts fonden för 1979,ett år som nu kommeratt bli elt stort föriuslår. Nu föreslår man från folkpartiregeringen att avgiften skall höjas från den 1 januari 1980 från 0,25 96 lill 0,5 % - fem hundradels procents höjning elt år senare än vad riksförsäkringsverket föreslog. Och nu menar man att den höjningen skall innebära atl fondens skuld till statsverket successivt elimineras.

Men om intresset är lika stort som framgår av de siffror som Gabriel Romanus själv använde kommerdel icke att bli någon eliminering, som man hoppas. Då är det inle fel alt, som vi gjort i del särskilda yttrandet, ultala en viss oro för att detla för återverkningar på statsbudgeten långt in på 1980-talel.

Jag lycker atl vi kunde vara överens på den punkten.

169

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Disposition av medel för delpensionsförsäkringen

Socialminislern GABRIEL ROMANUS;

Hr;, talman! Vi är överens om atl delpensionsförsäkringen skall betalas med avgifter och alt skulden skall återbetalas. Och del är klart all den framlida avgiftsnivån alltid måste vara beroende av hur slorl inlresse det finns för denna form av pensionering.

DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Eftersom Gabriel Romanus är överens med mig om så mycket av vad jag sagt skulle del - med lanke på den känsla som Gabriel Romanus har uttalat här närdet gäller delpensionsreformen - ha varil bra om han rest sig upp och sagt: Jag är medveten om atl förslaget kommer i senaste laget och all avgiften hade bort höjas från den 1 januari, men på grund av omständigheter över vilka jag dä inte rådde var det omöjligt alt åsiadkomma detta. Då hade vi kunnat avsluta debatten på elt snyggt säu.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskoltels hemställan bifölls.

§ 27 Föredrogs

Socialförsäkringsutskotlets betänkande

1978/79:12 med anledning av propositionen 1978/79:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79, såvitt avser

studiemedelsfonden

Utskottets hemställan bifölls.

§ 28 På förslag av andre vice talmannen beslöts alt kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§29 Andre vice talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle lagutskottets betänkande nr 9 samt trafikutskottets betänkanden nr 8 och 9 uppföras främsi bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 30 Anmäldes och bordlades

Motion

1978/79:182 av Rune Torwald m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:37 om godkännande av IMCO-konvention om skeppsmätning med därtill hörande inlernalionella skeppsmälningsregler

170

§ 31 Anmäldes och bordlades Finansutskottets betänkande

1978/79:10 om inrikiningen av den ekonomiska politiken saml åtgärder för att slimulera konsumiion och investeringar

Skatteutskottets belänkanden

1978/79:14 med anledning av proposilionen 1978/79:33 om ändring i lagen

(1968:430) om mervärdeskatt, m. m. jämte motioner 1978/79:19 med anledning av dels proposilionen 1978/79:50 om inriktningen

av den ekonomiska politiken, m. m. såvitt avser budgetdepartemenlets

arbetsområde (bilaga 2) jämte motioner, dels propositionen 1978/79:56 om

ändring i sjömansbeskattningen, m. m., i viss del 1978/79:20 med anledning av propositionen 1978/79:56 om ändring i

sjömansbeskaUningen, m. m. jämte molioner

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Disposition av medel för delpensionsförsäkringen

Socialförsäkringsuiskottels belänkande

1978/79:13 med anledning av proposilionen 1978/79:50 om inrikiningen av

den ekonomiska politiken, m. m., såvitt proposilionen hänvisats lill

socialförsäkringsutskoltel jämte motioner

Socialutskottets betänkanden

1978/79:21 med anledning av propositionen 1978/79:50 om inrikiningen av den ekonomiska politiken, m. m., såvitt avser höjning av de allmänna barnbidragen, jämte motioner

1978/79:22 med anledning av proposilionen 1978/79:25 med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt propositionen hänvisats till socialutskoitei

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1978/79:15 med anledning av propositionen 1978/79:50 om inrikiningen av den ekonomiska politiken, m. m. såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamheisområde jämte motioner

Civiluiskoitets betänkanden

1978/79:6 med anledning av propositionen 1978/79:66 om län för underhåll av hyreshus jämte motioner

1978/79:7 med anledning av propositionen 1978/79:55 om föriängd köpeskillingskontroll m. m. vid överiålelse av vissa statligt belånade småhus jämte motioner

171

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Anmälan av interpellation

Meddelande om frågor

§ 32 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande inlerpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 12 december

1978/79:112 av Per-Olof Strindberg (m) lill utbildningsministern om de s. k. asteriskbetygen i gmndskolan;

Av skolöverstyrelsens författningssamling SÖ-SF 1978:251 framgår all de s. k. asteriskbetygen nu skall slopas. Intagningen till gymnasieskolan skall för berörda elever baseras på en från den avlämnande skolan skriftlig informaiion till intagningsnämnden. Asteriskbetygen har tidigare givits elever, som erhållit samordnad hjälpundervisning eller som undervisals i hjälpklass, vilket har möjliggjort atl de kunnat bedömas i särskild referensgrupp. Motivet för all avskaffa asteriskbetygen skulle närmast vara atl dessa undervisningsformer nu tagits bort.

Enligl den nya lydelsen av skolförordningens 5 kap. 39 § kan särskild undervisningsgmpp anordnas inom klassen för elever, som har särskilda svårigheter. Det finns alltså möjlighet att även i fortsättningen tillgodose dessa elevers speciella behov och atl finna lämpliga referensramar för bevarandet av asteriskbetygen. En omprövning av dessa betyg kunde alltså ha anstått lill dess betygsfrågan löses i sin helhet.

Med hänvisning till del anförda vill jag till utbildningsministern ställa följande fråga:

Vilka skäl motiverar att nu avskaffa asteriskbetygen?

§ 33 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts den II december

172

1978/79:229 av Eva Hjelmström (vpk) till justitieministern om den planerade omorganisationen av Stockholmspolisen:

Enligl uppgift skall en specialstyrka på 132 poliser upprättas i Slockholm. Syftet med styrkan anges bl. a. vara att ingripa vid s. k. fariiga situationer. När frågan om inrättandet av en sådan polisstyrka sist diskuterades framkom att lill sådana situaiioner, då en centralt placerad röriig piketslyrka skulle tas i anspråk, hörde enligt PM 1976-01-16 såväl socialdemokratiska som vpk-demonstrationer på första maj. Vidare räknades dil demonstrationer anordnade av aktionsgrupperna för fler och bättre daghem, stödkommiltén för de strejkande städerskorna, Chilekommitlén liksom av många andra såväl fackliga som solidaritetsorganisationer. Nu anges som syfte förutom ingri-

pande vid terrordåd etc. insatser vid svår olycka med miljöfarligt gods m. m. Man kan ifrågasätta huruvida inle denna nya polisstyrka är ett nytt försök att på lokal nivå inrätta den då så kritiserade rörliga polispikelen. Vidare kan ifrågasättas vad som bör ingå i den normala polisutbildningen, om inte hanteringen av miljöfariigi gods bör ingå där.

Med hänvisning till del anförda hemställs all lill justitieministern fö ställa följande fråga;

Anser justitieministern alt omorganisationen står i överensstämmelse med lidigare av riksdagen fattade beslut?

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Meddelande om frågor

den 12 december

1978/79:230av Ci//?f/f/?fl/7esAog (c) lill justitieministern om åtgärder mot det tilltagande våldet:

Del svenska rättssamhället håller på att bli alllmer skamfilat. Den grövre brottsligheten växer ständigt. Detta oroar självfallet allmänheten.

Ännu mera närgången är den otrygghet som gamla människor upplever. Uppvaktningar från pensionärer och socialvårdare blir alll läiare med anledning av denna siluation. De gamla klagar över, t. o. m. i våra småstäder och mindre tätorter, att de inle vågar gå ut efter mörkrets inbrott. De vågar ej längre gå till "möten och sammankomster", ja, även "medelålders människor" drar sig för atl gå ul. De är rädda. En socialvårdare skriver: "Vi har inte längre gaiufrid.iorgfrid eller kvinnofrid." Om vi för länge tilläm par elt låi-gå-system, så måsle åtgärderna bli alltmer drastiska när de kommer. Frågan är vad vi kan göra i dag och med enkla och mjuka medel.

1. Överväger justitieministern någon åtgärd mot det lilltagande våldet mol
enskilda och gamla?

2. Vilken säkerhet kan erbjudas personalen på våra socialvårdsbyråer och
inrättningar?

1978/79:231 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) till utbildningsministern om anslagsberäkningen för Karolinska institutet för budgelårel 1977/78:

I motionen 1977/78:123 ifrågasatte jag om anslagsberäkningen för Karolinska institutet i tilläggsstaten för budgetåret 1977/78 (prop. 1977/78:25) var korrekt. I sitt belänkande 1977/78:11 uttalade utbildningsutskottet alt utskottet icke känt sig övertygat om all "de som underlag för regeringens anslagsframställning gjorda beräkningarna till alla delar är hell invändnings-fria". Utskottet förutsatte också "alt del måsle vara möjligl för en högskoleenhet alt få en felräkning rättad". Karolinska institutet hade förväntat sig all regeringen i årets lilläggsproposiiion 1978/79:25 skulle ha lagit ställning lill den fortfarande oavgjorda frågan om grunderna för medelsberäkningen till Karolinska institutet. Så har icke skett, och utbildningsutskottet har fortfarande icke lyckats genomtränga del dunkel som omger anslagsberäkningarna inom högskoleområdet.

Med anledning härav vill jag fråga utbildningsministern om han har någon

173

Nr 52

Tisdagen den 12 december 1978

Meddelande om frågor

redogörelse alt lämna för departementets behandling av Karolinska inslitu-lels begäran om justering av anslagsramarna för 1977/78 och följande år.

1978/79:232 av Anton Fågelsbo {c) lill kommunikalionsminisiern om åtgärder mol vägsalining;

Varje år sker omfattande salining av våra vägar. Enligl uppgifter från vägverket kommer ca 15 % av slaisvägnälel eller 1 500 mil all saltas denna vinter. Saltningen genomförs för atl förhindra sladd- och halkolyckor. Saltningav vägar medför dock skadeverkningar på vår miljö som vi idag inle har möjlighet atl överblicka. Även för trafiksäkerheten kan salining av vägar innebära faror i form av bl. a. moddlager. Inte minst kan saltningen invagga bilförarna i en falsk säkerhet. Även för fordonen kan vägsaltningen få negaiiva konsekvenser i form av ökad korrosion.

Om vägsalining upphör måste självfallet andra åtgärder sällas in för atl förhindra olyckor och rädda människoliv. Del kan gälla bättre snöröjning, irafikhaslighelsbegränsningar, bällre övervakning och sändning.

Mot denna bakgrund vill jag fråga kommunikationsministern:

Är statsrädel beredd all ultala sig för alt spridning av vägsall skall upphöra, och vilka andra åtgärder avser i så fall statsrådet sälla in?

1978/79:233 av Oswald Söderqvisl (vpk) lill utrikesministern om regeringens stöd för legalisering av Turkiels kommunistiska parti:

Den 17 oktober 1978 ägde en rättegång rum i Istanbul. Den anklagade, ansvarige utgivaren för URUN-förlaget Ahmei Taslan, stod åtalad för att ha publicerat Turkiels kommunistiska partis, TKP;s, program. Åklagaren krävde minst elva års fängelse med slöd av § 142 i den turkiska strafflagen, som förbjuder propaganda för och spridning av del kommunisliska parliels ideologi och teori. Processen har därigenom lagil formen-aven fråga om TKP skall förbli illegalt eller legaliseras.

Premiärminister Biilenl Ecevil, som inom några dagar mottas som den svenska regeringens gäst, har vid flera tillfällen sagt att han är för en legalisering av TKP. Med tanke på de uttalanden om demokratiska fri- och rättigheter som gjoris av den svenska regeringen i liknande fall och mol bakgrund av de utökade handelsförbindelser, framför alll på kärnkraftsom-rådei, som planeras med Turkiet, borde det vara lämpligt att regeringen aktualiserade denna fråga med premiärminister Ecevil.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Vill utrikesministern la upp frågan om legalisering av Turkiets kommunistiska parti till diskussion med premiärminister Ecevii?

174

1978/79:234 av Wiggo Komstedt (m) lill juslilieminislern om medelstilldelningen lill polisens brottsövervakning;

Vid olika tillfällen hardet framkommit all vissa polisdistrikt inte kan utföra en tillfredsställande brottsöven/akning. Della beror enligl uppgift pä alt

medelslilldelningen lill bl. a. drivmedel lill polisens fordon är nedskuren.

Slatsmakternas agerande är märkligt.

Å ena sidan har budgetdepartementel klart sagt ifrån att de redan nedskurna anslagen inle får överskridas. Å andra sidan törklarar man alt nedskärningen inte får gå ut över verksamheten.

Med stöd av vad jag anfört anhåller jag om kammarens tillslånd att till justitieministern få slälla följande fråga;

Anser justitieministern del tillfredsställande all allmänhetens rättstrygghet ytterligare försämras på grund av viss medelsnedskärning?

Om svaret är nej, vad avser justitieministern vidla för åtgärder?

§34 Kammaren åtskildes kl. 17.54.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert