Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:51

Måndagen den 11 december

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen. § 1 Jusierades protokollet för den 1 innevarande månad. § 2 Upplästes följande lill kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagens kammare

Jag anhåller härmed om entledigande från uppdraget som riksdagsledamot från den 1 januari 1979. Stockholm den 7 december 1978 Per Ahlmark

Denna anhållan bifölls av kammaren.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

öm kärnkraftens dolda kostnader

§ 3 Om kärnkraftens dolda kostnader

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för atl besvara Pär Gransledts (c) den 13 november anmälda interpellation, 1978/79:79, och anförde:

Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig om jag är beredd atl se till alt kärnkraftens dolda kosinader är hel t klariagda innan nya kärnkraftverk får tas i drift eller ytteriigare invesleringar görs i kärnkraftsanläggningar.

Som svar på frågan vill jag anföra följande.

Rapporten Nuclear Power Cosls, som Pär Granstedt refererar till i inlerpellationen, lades fram av den amerikanska kongressens Commiltee on Government Operations i april 1978. Däri hävdas bl. a. att kostnaden för el producerad i kärnkraftverk är betydligt högre än man tidigare räknat med.

Rapporten utgör en sammanställning av en lång rad uttalanden från s. k. hearings. Även ett stort antal icke dokumenterade utsagor från skilda personer redovisas. Rapporten innehåller ingen granskning eller värdering av grundmaterialet. Den ger heller ingen sammanfattning av hur stora kärnkraftens kostnader skulle vara. I en reservation undertecknad av en tredjedel av kommitténs medlemmar kritiseras rapporten för bristande objektivitet och för frånvaron av analys. Även rapportens slutsatser kritiseras.

Enligt min mening kan denna rapport inte användas som underiag för en bedömning av kärnkraftens kostnader.

Andra amerikanska sludier, t. ex. den s. k, Ford-Milre-studien, ger en betydligt mer balanserad bild av kärnkraftens kostnader.

Energikommissionen log fram ett mycket omfattande underlag om kärnkraftens kostnader med hänvisning till de svenska förhållandena. Enligt

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om kärnkraftens dolda kostnader

kommissionens underiagsmaterial skulle kostnaderna för kärnbränslecykelns slutsteg, alltså upparbetning och slutlig avfallsförvaring, uppgå lill mellan 0,5 och 0,7 öre/kWh, Kostnaderna för rivning av kärnkraftverk skulle uppgå till i runda tal 5 96 av anläggningskostnaden i konstant penningvärde, motsvarande ca 0,15 öre/kWh.

Dessa beräkningar visar att kärnkraftproducerad el är ekonomiskt konkurrenskraftig. Inle ens mycket drastiska förändringar i kosinaderna för kärnbränslecykelns slutsteg och rivning av kärnkraftverk kan på elt avgörande sätt rubba detta förhållande. Mol denna bakgrund finns del ingen anledning alt avbryta de invesleringar i kärnkraftsanläggningar som f n. pågår.

Det är dock givetvis angeläget atl ytterligare förbättra underiaget beträffande olika kraflslags kostnader. Inför den kommande energipolitiska propositionen lägger vi därför ned särskilda resurser för att möjliggöra en säkrare bedömning i dessa avseenden, särskilt beträffande kärnkraften. Kostnadsunderlaget kommer att redovisas i energipropositionen.

Vad slutligen gäller frågan humvida nya kärnkraftverk får tas i drift eller ej berordetla på om villkorslagens krav kan uppfyllas. Lagen ställer inga krav på redovisning av kärnkraftens kostnader.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber atl få lacka statsrådet Tham för svaret på min interpellation. Bakgrunden till interpellationen är, som också nämns i svaret, den kongressrapport som kom i våras, Nuclear Power Cosls.

I rapporten konstateras atl i motsats lill en allmänt spridd uppfattnins är kärnkraften inte längre en billig energikälla. Rapporten ger en redovisning av den gmndliga osäkerhet som man upplever i USA när det gäller storleken pä kärnkraftens följdkostnader, och där anförs att rivningskoslnaderna för kärnkraftverk ligger någonslans mellan 3 % och 100 % av byggkostnaderna. Del skulle alltså kunna innebära atl rivningskoslnaderna skulle kunna springa upp lill en summa i storleksordningen 5 miljarder kronor.

Del är väldigt sensationella bedömningar som man gör i rapporten, och därför tyckte jag att det var angeläget atl ta upp detta här i riksdagen och efterhöra den svenska energiministerns syn på dessa problem. Tyvärr, för jag säga, var svarei ungefär det som jag hade väntat mig från statsrådet Tham. Han avstår från att gå in på en seriös diskussion kring de säkerhetsfaktorer som det amerikanska kongressutskottet anser vara mycket väsentliga. Han väljer i slällel att bagatellisera rapporten och försöka fö dess betydelse att framstå som så liten som möjligt. Och han väljer atl kringgå problemställningen så som jag tog upp den i min interpellation.

Statsrådet Tham gör ett ganska stort nummer av att en tredjedel av kommitténs medlemmar kritiserade rapporten och reserverade sig emot den. Men det innebär faktiskt att två tredjedelar av kommitténs medlemmar stod bakom rapporten. Det är en ganska stor majoritet, man brukar kalla det fören kvalificerad majoritet. 1 den här riksdagen fattar vi många beslut på betydligt bräckligare majoritetsunderiag än så. Jag tycker att två tredjedelar är en

tillräckligt stor majoritet för att ta det hela på allvar, i synnerhet om del som rapporten redovisar är så utomordentligt kontroversiellt som del är i del här fallet. Det ärju inga alldagliga påståenden man kommer med, utan del är ganska sensationella sådana som berör mycket vitala ekonomiska intressen.

Carl Tham säger all rapporten inle kan användas som ell underlag för att bedöma kärnkraftens kostnader. På den punkten vill jag ge energiministern rätt-del är alldeles självklart. Det är inle bara jag som ger energiministern rätt ulan även - vågar jag påslå - Commiltee on Government Operations. Den har aldrig på något sätt uppgivit att rapporten skulle redovisa kärnkraftens kostnader eller utgöra ett underlag för bedömningen av dessa. Vad rapporten redovisar är den genuina osäkerhet som man uppleveri USA och som gör atl man diskuterar sådana fantastiska spännvidder och sådana fantastiska belopp som det här är fråga om. Detta gör att den hänvisning till Ford-Mitre-studien som statsrådet Tham gör inte har så förfärligt stort värde. Den studien ingick också i del faktaunderlag som kongressutskottet hade tillgång till. Men utskottet ansåg alt det fanns många andra osäkerhetsfaktorer.

Även om politiker i USA känner osäkerhet inför detta, så gör inte den svenska regeringen del. Det framgår med all önskvärd tydlighet av svaret. I svaret redovisas siffror, som har lagils fram av energikommissionen, som är måttliga och betryggande. Det leder statsrådet Tham till slutsatsen att dessa beräkningar visarall kärnkraftsproducerad el är ekonomiskt konkurrenskraftig. Detta bör naturiigtvis den amerikanska kongressen underrättas om, så att den inte längre behöver bekymra sig så myckel.

Siffrorna som redovisas i svaret är ett förslag på vilka kosinader del kan handla om - del är närmare bestämt den svenska kärnkraflsindustrins synpunkter på detta. Energikommissionen hade ju inte särskill stora möjligheteratt själv gå in och i någon större omfattning analysera underlaget. Det finns också många andra siffror på det här området. KBS t. ex. redovisade så sent som i augusti-september alt man räknade med alt kosinaderna för slulstegei skulle ligga någonslans mellan 0,9 och 1,3 öre. Därmed har man redan fördubblat de siffror som bara några månader lidigare redovisades av energikommissionen. Större säkerhet har man alltså inle.

En annan intressant iakttagelse: I energikommissionens underlagsmaterial har man också skissat på kostnaderna för en svensk upparbelningsanlägg-ning. Den skulle ha en kapacitet för ungefär 2 000 ton uran per år och kosta -om jag minns rätt - mellan 3 och 4 miljarder kronor. Man håller nu på och planeraren upparbelningsanläggning i Gorleben i Västtyskland. Den är något blygsammare beträffande kapaciteten än det svenska projektet. Del rör sig om I 400 ton uran per år. Man räknar emellertid med atl anläggningen kommer att kosta ungefär 10 miljarder DM, alltså närmare 30 miljarder svenska kronor. Här är det alltså fråga om kostnader som är ungefär lio gånger slörre än kostnaderna i Sverige. Det har gjorts kalkyler med utgångspunkt i förväntade anläggningskostnader och driftkostnader i Gorleben, och dessa kalkyler visar att kosinaderna för upparbetning skulle uppgå lill mellan 1,5 öre och 4 öre per kilowattimme, beroende på vilken tillgänglighet man för i

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/7? kärnkraftens dolda kostnader

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/7? kärnkraftens dolda kostnader

anläggningen. Utgår man från historiska erfarenheter av upparbetningsan-läggningar, ligger 4 öre ganska väl till. När jag nämner de här siffrorna vill jag inte göra gällande alt den ena siffran skulle vara mycket riktigare än den andra, utan vill visa alt det fakiiski finns många skilda bud. De siffror som redovisas i interpellationssvaret är definitivt i underkant när det gäller spännvidden.

Belräffande rivning av kärnkraftverk vill jag säga atl osäkerheten givetvis är mycket större än i fråga om upparbetningssidan, där man ändå har litel mera erfarenhei.

Förulom alla andra problem som är förknippade med kärnkraften, vilka vi inte skall ta upp till debatt här i dag, anser jag del uppenbart atl en kärnkraftsutbyggnad också ärett ekonomiskt vågspel av mycket stort format. Det finns därför, enligt min mening, anledning att ta de amerikanska farhågorna på allvar. Atl fortsätta att investera i kärnkraftsanläggningar för vilka vi egentligen inte har någon aning om slutkoslnaderna, och där risken finns att dessa kan bli mycket stora, är någonling som man inte skulle tillåta sig i något annat ekonomiskt sammanhang. All ta nya kärnkraftverk i drift, när man inte vet vilka kosinader man tar på sig så atl säga automatiskt den dag anläggningarna blir radioaktiva, är också ett vågspel som man inte skulle ge sig på i något annat ekonomiski sammanhang.

Carl Tham anför i interpellationssvaret atl delta att ta nya kärnkraftverk i drift regleras av villkorslagen, där del inte står någonting om kostnaderna. Det är helt riktigt, eftersom de här uppgifterna har kommit långt senare än då villkorslagen skrevs. Del finns emellertid ingenting i villkorslagen som säger alt man måste ta ett kärnkraftverk i drift i och med alt villkoren är uppfyllda. Om det tillkommer andra faktorer som ger anledning alt ompröva frågan om idrifttagande har naturligtvis de berörda företagen och regeringen full handlingsfrihet på det här området. Här finns det alltså ett utrymme.

Jag tycker atl det är mycket viktigt att man klargör de här kostnaderna, innan man går vidare och binder sig för stora åtaganden i framtiden. Nu har regeringen engagerat ett förelag som skall analysera dessa kostnader. Del är bara atl beklaga, alt när man gick ut för alt hitta ett konsultföretag som skulle vara frislående från svenska kärnkraftsintressen, valde man i stället ett förelag som var ganska djupl involverat i norska kärnkraftsintressen. Del gör att jag för min del kanske inte har så stora förhoppningarom alt det material vi för via det här konsultföretaget kommer att vara så mycket mera objektivt än de tidigare redovisade siffrorna på del här området. Del tyckerjag är tråkigt, när man nu saisar resurser på att göra en sådan här utvärdering.

Herr talman! Kärnkraftens kostnader diskuteras ju på många håll i världen, och den amerikanska kongressrapport som jag refererat till är inte den enda i sammanhanget. Vi vet all man i USA grundligt omprövar hela kärnkraftsprogrammet, att beställningarna på nya kärnkraftverk har sjunkit drastiskt, och det är inte av säkerhetsskäl utan av ekonomiska skäl. I flera andra industriländer håller man också av ekonomiska skäl på alt ompröva sina kärnkraftsprogram. Men i Sverige vet vi, om vi får tro Carl Tham -åtminstone med ganska stor säkerhet - att kärnkraften är ekonomiskt

konkurrenskraftig. I Sverige har vi ingen anledning alt bekymra oss över kärnkraftens ekonomi. Antingen måste del bero på att vi lever på något slags isolerad ö och att vi är oberörda av de ekonomiska bekymmer som man dras med i andra länder, eller också måsle del bero på atl vi på det här området sitter inne med kunskaper av ett alldeles speciellt slag, kunskaper som man inte har tillgång till i t. ex. USA, Frankrike och Italien.

Det senare är väl trots alll del som skulle vara sannolikare. Därför, herr talman, villjag sluta med att ställa följande fråga lill statsrådet Tham: Vadar det egentligen för kunskaper som vi har lill vårt förfogande och som gör det motiverat alt svenska politiker skulle vara så myckel mera tvärsäkra när det gäller kärnkraftens ekonomi och kostnader än vad amerikanska politiker kan anse sig vara?

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 kärnkraftens dolda kostnader

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Del kan möjligen sägas atl den här åberopade amerikanska kongressrapporten är sensationell, men jag tror att det snarare beror på dess osedvanligt låga kvalitet än pä de siffror som presenteras i den. Det är inte bara en tredjedel av kommitténs ledamöter som har reserverat sig mot den -det är då de ledamöter som slår bakom en gemensam reservation som avses -ulan i själva verket har 19 av dess 42 ledamöier reserverat sig på olika säll både mot undersökningens uppläggning och mot de siffror man kommit fram till.

Jag tycker nu i och för sig atl del spelar mindre roll hur många som reserverat sig. Del intressanta är alt man när man studerar rapporten finner, att de siffror som presenteras är motsägelsefulla. De tycks inte ha något underlag som är noggrant granskal och de framläggs utan egentligt angivande av källa. I en av reservationerna, som är avgiven av kongressledamoten Paul McCloskey, påpekas att man ersatt fakta med retorik och har ytteriigare förvirrat elt viktigt problem genom alt tillhandahålla siffror som är dåligt underbyggda och svåra alt jämföra med varandra. Del blir, säger han, som all jämföra äpplen med apelsiner.

Rapporten har, fortsätter han, gått ned i diskussioner om potentiella energikällor som alternativ lill kärnkraften utan alt presentera hållbar eller tillräcklig informaiion om deras kostnader. Han sluiar med att konstatera att vad som borde försenas nog inte i första hand är licensgivningen till nya reaktorer utan snarare utgivandet av denna rapport.

Om man sedan ser på siffrorna är del inle utan alt man kan instämma i dessa hårda ord. Låt mig bara se på ett område, nämligen rivningskostnaderna för kärnkraftverk, där man, som också Pär Granstedi var inne på, presenterade stora osäkerhetsmarginaler. Man kom t. o. m. fram lill atl rivningskostnaderna för en reaktor skulle uppgå till 100 resp. 150 % av anläggningskostnaden. Det visade sig att man hade nått denna häpnadsväckande höga kostnad genom all göra jämförelser i hell olika penningvärden.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om kärnkraftens dolda kostnader

De ursprungliga byggkostnaderna för den aktuella reaktorn var 65 miljoner dollar och rivningskosinaden beräknades till 40 miljoner dollar. Man multiplicerade i rapporten rivningskostnaden med 2,5 för atl få fram kostnaden år 2003, då rivningen beräknades komma alt äga mm, och jämförde det tal man då flck med den ursprungliga kostnaden 65 miljoner dollar. Det är då inte atl undra på atl man fick fram vad Pär Granstedt kallar sensationella siffror.

Delsamma gäller även andra beräkningsgrunder. Del redovisas också en del fakta belräffande avfallshanteringen som avser den amerikanska situationen, där ju huvudproblemet är atl man har en mycket stor avfallsmängd från den mililära hanteringen - ett problem som vi lyckligtvis inte har i Sverige,

Jag tror faktiskt alt vi kan lämna denna rappori därhän. Den duger inte som underiag för någon seriös diskussion om kärnkraftens kosinader. Del är i och för sig ett viktigt och betydelsefullt ämne, liksom naturligtvis andra ekonomiska faktorer i energidebatten, såsom alternativa energikällors kostnader och inte minst del pris som vi måste betala för att hålla en rimlig försörjningstrygghel.

Vi har nu, som jag nämnt, salt i gång en ny studie som skall granska kärnkraftens kostnader. Det förvånar mig i och för sig inte att Pär Granstedt redan nu förklarar, atl denna studie kommer alt vara otillförlillig, eftersom den görs av en konsultfirma som enligt Pär Granstedt redan från början är misstänkt. Jag måste medge att jag inte hade några som helst illusioner på den punkten. Vilket förelag som än skulle ha gjort en sådan studie - om det inle skulle vara direkt utsett av Jordens vänner eller något liknande organ -skulle det säkerligen inte ha funnii nåd inför Pär Gransledts skarpa ögon.

För min del menar jag alt del är värdefullt atl uiredningar om sådana här vikliga frågor görs av personer som har insikt i problemen och som kan granska dem på ett sakkunnigt sätt. Sedan får vi politiker bedöma resultatet så goll vi kan.

Närdet sedan gäller de faktiska kostnaderna har i varje fall hillills ingenting framkommit som tyder pä atl de myckel kraftigt överstiger de marginaler som tidigare har presenterats. Det är riktigt alt osäkerhelsmarginalerna i flera avseenden är belydande. Det gäller kanske framför allt rivnings- och nedmonteringskostnader, som kan pendla från 5 kanske upp till 10 % av anläggningskostnaden, dvs. motsvarande elt till två års avskrivning av anläggningen, men del gäller också kosinaderna för slulhanteringen och avfallshanteringen, där det kan pendla från 0,5 upp till över 1 öre/kWh.

Men även inberäknat de högsta av dessa siffror finner man alt kärnkraften efter de förhållanden vi har i Sverige utgör en ekonomiskt konkurrenskraftig energikälla. Del beror bl. a. på det faktum att en stor del av kärnkraftens utvecklingskostnader redan är finansierade. Det är väl vikligt att ha klart för sig atl vi redan har gjort betydande investeringar i detla avseende. Det största slöseriet av alla vore ju att nu inte utnyttja de invesleringarna, förutsatt att vi klarar säkerhetskraven. Det ärju invesleringar som vi annars inte på något sätt får tillbaka. Detla visar också atl elt utnyttjande av dessa invesleringar

utgör elt vikligt inslag i den svenska försörjningstryggheten på energiområdet.

Somjag framhöll i mitt svar är vi intresserade av att ytteriigare fördjupa värt kunnande när det gäller olika energikällors kosinader. Det gäller också kärnkraften. Del är därför vi har sall i gång en särskild studie rörande detla.

Delta är något som sker även i andra länder. Man skall dock ha klart för sig att orsaken till all exempelvis kärnkraftsprogrammei i USA har kraftigt reducerats inte bara är att söka i jusl kärnkraftens speciella kosinader ulan fastmer i det förhållandet att man över huvud tagel har dragit ned ulbyggnaden av elenergiproduklionen, vare sig den är baserad på kol, olja eller kärnkraft. Och det beror i sin tur på diverse specifika förhållanden och även på alt elkonsumtionen inte ökat så kraftigt.

Men, som sagt, studier av ekonomin pågår. Det är något som vi skall väga in i våra beslut för framtiden. Del finns emellertid ingen anledning alt i dag, på del synnerligen bräckliga underiag som Pär Granstedt hänvisar till, vidta några som helst drastiska förändringar i del nuvarande programmet.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om kärnkraftens dolda kostnader

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Cari Tham hänvisar till vad han bedömer som den låga kvaliteten på detla material ocbatt siffror är motsägelsefulla osv. Jag skall inle gä in i någon detaljdeball om detla material, därför aU jag lycker att Cari Tham med de här synpunkterna missar lilet grand av poängen med hela den. här frågan.

Del intressanta är inte de uppgifter som studien lämnar om tänkbara kostnader, utan det intressanta är att denna studie redovisar en sådan genuin osäkerhet om kostnaderna och sålunda avslöjar atl vi inle riktigt vet vad vi ger oss in på. AU så är fallet har en myckel stor grupp amerikanska politiker ställt sig bakom. Därför verkar det litet övermaga när man i Sverige med våra i alla fall något merbräckliga erfarenheter, forskningsresurser osv. på detla område säger: O.K., amerikanerna tycker inte aU de vet. men vi vet ganska precis vad det här kostar, och vi vägar salsa miljardbelopp på den kunskapen.

Det är mot den bakgrunden som jag lagil upp denna fråga och inte därför atl jag anser mig kunna svära på olika uppgifter i denna rappori. Det anser sig inte heller kommittén kunna göra. Del är inle det som är poängen med det hela.

Att betygsätta en rapport genom atl läsa innantill ur en reservation är en lilet förenkel metod;dei kan man göra med vilken rapport som helst. Men det är ändå en poäng med en reservaiion: den är kritisk, och i den fäller man kritiska omdömen. Detla gäller även svenska förhållanden, som Cari Tham myckel väl vet. Men låt mig göra en refiexion när del gäller kostnadsrelationerna. Reaktorn kostade 65 miljoner att bygga och 40 miljoner atl riva. Det var en rätt hög procentandel, även om man inte multiplicerade upp den. Detla kanske fortfarande kan illustrera den osäkerhet som råderom rivningskoslnaderna.

Jag vill än en gång hävda all man inle i något annat ekonomiski

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 kärnkraftens dolda kostnader

sammanhang skulle tillåta sig att ge sig in på ekonomiska åtaganden för framliden på så lösa grunder som del uppenbarligen är fråga om i delta fall. Del är självklart att de här analyserna borde ha gjorts för åratal sedan, men vi har, kanske på elt alltför lättvindigt säll, godtagit uppgifter från förelag som har haft ekonomiska intressen i kärnkraftens uibyggnad.

När vi nu har fött denna osäkerhet illustrerad tyckerjag del vore naturligt atl avvakta med fortsatta åtaganden på detta område tills vi har fölt frågan bäitie klarlagd. Delta borde egentligen vara en självklarhet, men lydligen är det inle så för Carl Tham, tyvärr.

När det gäller del konsultföretag på området som regeringen nu har engagerat säger Cari Tham alt han mer eller mindre har lagil för givet atl jag skulle vara kritisk mot det. Jag förslår all han har lagit detta för givet. Om man nämligen sägeratl man skall anlita en konsultföretag som är fristående från kärnkraftsintressen - och industridepartementet har lämnat uppgiften atl della var avsikten - men sedan väljer ell företag som ägs av andra industriförelag, som aktivt har gått in i energidebatten i Norge och propagerat för kärnkraftsutbyggnad där, som är intimt förknippat med institutet för atomenergi i Norge och vars hela existens hänger samman med alt kärnkraften fortsätter all existera som ett alternativ och som leds av den person som utarbetade den första planen för kärnkraftsulbyggnad i Norge, ja, om man väljer eU sådanl institut som något slags prov på ett från kärnkraftsintressen fristående företag, då förstårjag alt man samtidigt är på det klara med att man kommer atl fö krilik fördetia och alt de som så att säga a priori inte lycker alt alll som är posilivt för kärnkraften också är positivt för nationen kommer atl slälla sig ganska skeptiska till objektiviteten bakom det material som kommer fram.

Men fortfarande, herr lalman, har jag inte föll reda på vilka speciella kunskaper vi besitter i den här nationen men som man inte har tillgång till i USA och vilka skulle göra all svenska politiker skulle kunna förväntas vara så myckel säkrare på del här området än amerikanska.

Slalsrådel CARL THAM;

Herrialman! Pär Granstedt säger atl en sådan undersökning kunde ha satts i gång för länge sedan. Del kanjag i och för sig hålla med honom om, och det var kanske då beklagligt au inte Pär Gransledts partivän Olof Johansson log ett sådant initiativ. Det fanns ju goda möjligheter all göra del, såvitt jag förstår.

Vad sedan beträffar företaget i fråga vill jag bara upprepa vad jag sade tidigare, att det är en fördel om man har företag som är väl informerade i den bransch som skall undersökas, inte minst närdet gäller en undersökning som måste slutföras på så kort tid som del här är fråga om. Vad vi har betonat är atl vi vill ha en utländsk granskning eller en granskning som görs utifrån och där del inle finns med elt direkt och omedelbart inlresse från den svenska kärnkraftsindusirin.

Får jag sedan till sist återgå lill den amerikanska rapporten. PärGransledl retirerar nu, såvitt jag förstår, helt och hållet och säger alt han inte vill gå in på

siffrorna i detalj. Del trorjag är klokt. Han säger alt siffrorna som sädana inle är intressanta, utan au del är det faktum att de visar en sådan osäkerhet som är intressant. Ja, del är klart att det alltid är möjligl atl föra samman siffror av de mest skilda slag och från de mest skiftande källor och med den mest osäkra bakgrund,atl sammanställa detla siffermaterial och sedan säga: Se här vilken betydande osäkerhet som föreligger på områdei! Men det ärju inte sludier av det slaget som man har nylla av, om man skall ta ställning till faktiska kosinader för den ena eller den andra energikällan. Det är heller inte särskill meningsfyllt att försl utgå från en rapport med diverse siffror som är angivna, därefter åberopa dessa siffror som elt bevis på osäkerheten och sedan, när del visar sig att dessa siffror mer eller mindre är gripna ur luften eller i varje fall vilar på ett myckel osäkert underiag, säga atl det inte är de enskilda siffrorna som är intressanta ulan det är så alt säga själva helhetsintrycket. Detta beror ju på alt siffrorna finns där och atl de som Pär Granstedt sade skapar det sensationella intrycket.

Vi för vår del har del underiag som arbetats fram av såväl energikommissionens som andras studier belräffande kärnkraftens kosinader i förhållande till övriga energikällor. Här har hänsyn också tagits till de belydande satsningar som redan har gjorts.

När vi nu har salt i gång med ännu en studie för atl belysa delta, har det skett för atl fö fram yueriigare underlag inför framtiden. Vi får se vad detta kommer all resultera i. Inför ett stöne energipolitiskt beslut är det vikligt alt vi har en så klar bild som möjligl av de olika energikällornas kosinader. Det gäller inte bara kärnkraften ulan också andra. Utgångspunkten måsle dä vara att göra en så rationell bedömning som möjligt, och den måsle göras med utgångspunkt från de svenska förhållandena. Jag tror därför all det är betydelsefullt alt vi nu något avvaktar denna rapport och jämför den med vad vi tidigare vet från både svenska och utländska källor.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 kärnkraftens dolda kostnader

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Om Cari Tham läst min interpellation, vilket jag hoppas, måsle han ha funnit att den inle innehåller några påståenden om alt kostnadsnivån skulle befinna sig i något vissl läge. Interpellationen redovisar atl man anser att denna spännvidd finns, vilket innebär att del finns en genuin osäkerhet. Eftersom kostnaderna tycks vara utomordentligt slora frågar jag om man inle borde ha klariagt detla innan ytterligare investeringar görs i kärnkraften och innan man tar nya kärnkraftverk i drift.

Detta varalltså min linje när jag skrev min inlerpellation, och det var också min linje i min första och min andra replik. Del är alltså inte fråga om något annat. Jag har inte, som Cari Tham antyder i sitt svar, påstått aU den här rapporten skulle vara ett underiag för en slutlig bedömning av kärnkraftens kostnader, och del gör inte rapporten heller anspråk på. Däremot illustrerar de uppgifter rapporten har atl man i USA känner denna genuina osäkerhet.

Den skiljer sig alltså på ett markant sätt från den attityd som Cari Tham intar. Här är man säker, här vet man vad del är fråga om, här vet man vad man ger sig in på. Jag är fortfarande lika förvånad över denna tvärsäkra attityd, och

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om hanteringen av kärnkraftsavfall

jag undrar alltjämt vad det är för kunskapsunderlag som vi har i Sverige och som man i USA inte har tillgäng till. Jag undrar varför vi inle lill amerikanarna kan dela med oss av denna trosvisshet eller förvissning, vilket del nu är. Amerikanarna skulle då slippa bekymra sig.

När del sedan gäller det norska konsultföretaget säger Carl Tham atl del viktiga var atl ha elt företag som var fristående från svenska kärnkraftsin-iressen. Detla med kärnkraft aren i högsta grad internationell företeelse. Om del förelag man anlitar är bundet till svenska eller utländska kärnkraftsin-iressen är egentligen ganska likgiltigt. Ett svenskt material kommer naturligtvis atl åberopas i utlandet lika väl som elt utländskt material åberopas i Sverige. Detla gör atl objektiviteten när man vänder sig till ett utländskt kärnkraftsetablissement är lika stor som när man vänder sig till ett svenskl. Enligl min bedömning hade regeringen alltså lika gärna kunnal vända sig lill Asea-Atom för atl fö denna analys gjord.

Visst kan det vara rikligl atl utnyttja den sakkunskap som finns, men om man hade försöki gå ul litel bredare än vad regeringen gjorde, givit mer än ell förelag chansen alt lämna inanbud på verksamheten, trorjag alt man kanske hade kunnat hitta något som inte var fullt så hårt låst till existerande näringslivsinlressen på delta område som nu blivit fallet. Del trorjag hade varit nyttigt för hela den här", debatten. Del är mycket möjligt all del här konsultföretaget kommer atl göra ell seriöst och bra arbele, men skuggan av tvivel kommer alllid alt finnas där, och det tycker jag är mycket beklagligt.

Sedan talar Carl Tham om alt vi borde avvakta. Ja, del är väl precis vad vi borde göra. Men vi bör inte avvakta med debatten om kärnkraftens kostnader -den bör vi föra kontinuerligt. Däremoi vidhåller jag min uppfattning atl vi borde avvakta med att binda oss för nya stora åtaganden på kärnkraftens område lill dess atl vi vet vilka ekonomiska konsekvenser de får. Det är en sund företagsekonomisk princip, men ekonomiska principer lycks inle väga särskill tungt när det gäller kärnkraften.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 4 Om hanteringen av kärnkraftsavfall

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för att besvara Jan Bergqvisis (s) den 13 november anmälda interpellation, 1978/79:80, och anförde;

Herr talman! Jan Bergqvist har frågat mig dels hur jag tänker angripa frågan om den framtida ansvarsfördelningen och organisationen när del gäller hantering och förvaring av kärnkraftsavfall, dels när jag kommer atl starta utredningsarbetet i denna fråga.

Frågan är mycket betydelsefull och har beretts inom regeringskansliet sedan några månader tillbaka. Vid regeringssammanträdet den 30 november 1978 fick jag regeringens bemyndigande all tillkalla en utredare med uppgift all lägga fram förslag om organisation och finansiering av hanteringei'1 av

använl kärnbränsle och radioaktivt avfall.

Utredarens uppgift blir alt kartlägga de organisatoriska och finansiella former som i dag har utvecklals på områdei i Sverige och atl lämna förslag till en samlad framtida lösning av organisations- och finansieringsfrågorna.

Utgångspunkter för arbetet bör bl. a. vara följande. Staten har det övergripande ansvaret för miljö- och säkerhetsfrågor i anslutning till kärnkraften liksom för kärnkraftens radioaktiva avfall. Det åligger emellertid kärnkraftsproducenlerna att visa all lösningar kan erhållas på dessa frågor och atl en helt säker förvaring av aklivi avfall är möjlig och att en sådan förvaring konkret kan genomföras. Del bör därför ankomma på kärnkraflsproducen-terna all svara för projektering och byggande av nödvändiga anläggningar.

Samtliga kosinader för avfallshanteringen skall belasta ägarna av de kärntekniska anläggningarna. I fråga om finansiering av framlida kostnader för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall skall utredaren utgå från de av Aka-utredningen lämnade förslagen. Med dessa som utgångspunkt skall förslag lämnas till en långsiktig lösning av denna fråga.

Tillståndsprövning, kontroll och tillsyn skall handhas av myndigheler som står fria i förhällande till anläggningsinnehavarna. Den nuvarande organisationen på detta område bör t. v. vara oförändrad.

Vad beträffar forskning och ulveckling inom områdei använt kärnbränsle och radioaktivt avfall skall utredaren med utgångspunkt i nu rådande förhållanden lämna förslag till hur den framtida forskningen och utvecklingen på detta område skall organiseras och finansieras.

Utredarens arbete bör vara slutfört senast den 1 oklober 1979.

Direktiven är f n, föremål för förhandling enligl medbestämmandelagen i slatens förhandlingsråd. Så snart som detta är avslutat kan direktiven publiceras.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om hanteringen av kärnkraftsavfall

JAN BERGQVIST (s);

Herr talman! Jag ber alt fö lacka statsrådet för svarei på interpellationen.

Förra måndagen gav försvarsminislern ett interpellationssvar som allvarligt komprometterade hans förelrädare, och i dag är del tydligen energiministerns lur att slälla förre energiministern i en underlig dager. Till den långa raden av plumpar som Fälldinregeringen satte i energipolitiken för vi nu registrera yllerligare en. Trots upprepade påstötningar tog trepartiregeringen inle på allvar upp frågan om hur man skall organisera den långsiktiga hanteringen av radioaktivt avfall. Bakgrunden är följande.

För mer än 2 1/2 år sedan föreslog Aka-utredningen alt regeringen omgående skulle uireda den här frågan. Med något undanlag fick förslagel starkt stöd vid remissbehandlingen. Men liden gick och inget hände. Det fanns en statlig organisation som tillfälligt skulle klara forsknings- och utvecklingsarbelel, nämligen programrådet för radioaktivt avfall. Programrådet uppvaktade energiministern och bad att han skulle la itu med organisationsfrågorna och ansvarsfördelningen. Men energiministern gav

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

öm hanteringen av kärnkraftsavfall

inget besked. Programrådet återkom vid olika tillfällen med skrivelser i ärendet, men inte heller nu ville energiministern lämna besked.

Atl trepariiregeringen inle kunde la sig samman och starta utredningsarbetet är naturligtvis djupl beklagligl. Men vad Cari Tham nu avslöjar i sill svar är lyvärr inget mindre än en skandal. Vad man kan nysta fram ur Cari Thams väl inlindade formuleringar är ju detla: trots alt del fanns elt utredningsförslag, trots alt remissbehandlingen var klar, trols alt remissopinionen i stort sett tillstyrkte, trots alt programrådet uppvaktade och skrev, ja, trots allt detta började man inle ens bereda ärendet i industridepartementet.

Cari Tham stryker särskilt under all frågan är myckel betydelsefull men säger samtidigt all den inte beretts i industridepartementel i mer än några månader. Varför började man inte bereda frågan långt tidigare? Ibland beskyller man sköldpaddor för alt vara långsamma, men i jämförelse med Fälldinregeringen kan de nog känna sig som gaseller.

Virrvarret inom energipolitiken har leu lill miljardföriuster och utsatt många människor för onödiga påfrestningar därför att de inle fått besked i tid. Del som vi nu diskuterar är bara en mindre del av den totala energipolitiken, men del är ändå en stor plump i trepartiregeringens protokoll.

Därför välkomnar jag atl vi nu äntligen har fött elt besked. Carl Tham har skridit lill verket utan onödigt dröjsmål, och det är utmärkt.

Men när det gäller hur arbetet skall inriktas finns det nog två saker som vi måste diskulera, Cari Tham. Den första är vilken sorts avfall som utredningen skall ta hänsyn till. Den andra gäller en formulering i svaret som gör mig djupl oroad. Den formuleringen för mig att undra om energiministern verkligen har klart för sig hur en slutförvaringsslation kommer alt fungera.

Men först frågan om olika sorlers avfall: Utredningen gäller kärnkraftens radioakliva avfall. Men del finns också en massa annat radioaktivt avfall som inte skiljer sig pä något avgörande sätt frän kärnkraftsavfallet när det gäller strålning eller hur det bör tas om hand och slutförvaras. Det rikliga måste vara atl slutbehandling och slutförvaring samordnas för olika radioaktiva avfall, som i stort sett har likvärdig karaklär.

Därför undrar jag nu: Hur blir del med avfallet från Sludsvik, där forskningsverksamheten och f ö. också rivningsavfallet innebär stora volymer och lång radioaktiv livslängd? Hur blir det med del radioaktiva avfallet frän industrin? Hur blir det med de radioaktiva ämnena från sjukvärden? Hur blir del när vi har konsumentartiklar med radioaktiva strålningskällor? Jag länker särskilt på om vi får allt fler brandvarnare med alfastrålande ämnen. Dä för vi ett avfallsproblem som vi absolut inte kan försumma.

Med andra ord: Kan energiministern bekräfta atl ulredningen inle är snävt avgränsad lill kärnkraftens radioaktiva avfall? Kan energiministern bekräfta att Sludsvikavfallet, atl den industriella och medicinska användningen av radioakliva ämnen, att konsumentartiklar med radioaktiva strålkällor - alt

allt detta kommer atl beaklas av den utredning som snart skall se dagens ljus?

Jag är djupt oroad över del svar jag har fölt på en punkt. Energiministern säger nämligen atl del bör ankomma på kärnkraftsproducenlerna att svara för projektering och byggande av nödvändiga anläggningar. Det betyder atl även slutbehandlings- och slutförvaringsstationen skall tas fram av kraftinduslrin. Därmed bryter Carl Tham upp den enighet som skapades i Aka-utredningen. Där var förelrädare för samtliga riksdagspartier överens om att det borde bildas en statlig organisation, som skulle svara för all långsiktig hantering av radioaktivt avfall och därmed sammanhängande arbetsuppgifter. Utredningen fann det angeläget alt den statliga organisationen på ett tidigt stadium skulle la ansvaret för de omedelbart aktuella uppgifterna. Det innebär att huvudmannaskapet för slutförvaringsfunktionen bör ligga hos en part, nämligen samhällel, under såväl byggandet som driften.

Om nu Cari Tham ger utredningen som utgångspunkt att byggandet av slutförvaringsstationen skall ligga i kraftproducenternas händer låser han direktiven så att utredningen inte kan belysa det som var Aka-utredningens huvudalternativ, nämligen en statlig organisation som skulle ha hand om slutförviringens projektering, byggande och drift.

Jag har i min brevlåda fött en broschyr från folkpartiet där det om den nya regeringen heter: Vi är ute efter resultat. Och Carl Tham säger där att energipolitiken skall utformas så att den kan få bredaste möjliga stöd i riksdagen och bland väljarna. Det är bra. Men med den låsning som här lydligen föreligger kan det hända att vi nästa höst för ett utredningsförslag där man inte haft möjlighet alt belysa just det organisalionsalternaliv som en riksdagsmajoritet kanske lycker är det enda rimliga och rikliga. Är inte Carl Tham oroad över detta? Därmed skulle ju ytteriigare dyrbar tid gå förlorad.

Jag vill sluta med alt vädja till Carl Tham att länka om på den här punkten. Pröva den här frågan en gång till ulan presligesynpunkter, ulan liberal dogmatism! Cari Tham vill väl ändå inte alt i folkpartiels Sverige de liberala dogmerna går före säkerheten och en förnuftig organisation?

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

öm hanteringen av kärnkraftsavfall

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag vill hell kort kommentera de två frågor som Jan Bergqvist ställde avslutningsvis i sitt anförande.

Regeringen har för avsikl alt i särskild ordning ta upp frågor som gäller annat avfall än det som kommer från kärnkraftsanläggningar. Jag avser att inom korl föreslå regeringen atl ge slatens kärnkraftinspekiion ett särskill uppdrag när det gäller jusl Siudsviks avfallsfrågor, som är av stor vikt i sammanhanget. Andra avfallsfrågor får handläggas på sedvanligt sätt och i första hand beredas med utgångspunkt från strålskyddsinstitutels ansvar på detta område.

Jag tror atl det är värdefullt alt vi nu för lill slånd en utredning som tar upp just frågan om organisationen av hanteringen av avfallet från kärnkraften. Del utesluter självfallet inte att man också föreslår lämpliga samordningsåt-

2 Riksdagens protokoll 1978/79:51-52

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 hanteringen av kärnkraftsavjäll

gärder när utredningsuppdraget väl är fullgjort.

Vad gäller den andra frågan, om ansvaret för byggande av anläggningar för slutförvaring av kärnkraftens radioakliva avfall, vill jag säga följande.

Rent principiellt anser jag alt del är riktigt atl det är kärnkraftsproducenterna som svarar för projektering och byggande av dessa anläggningar. Del är också den gmndtanke som låg bakom villkorslagen, och den harju gett resultat så till vida att kärnkraftsbolagen på förhållandevis korl tid har lagit fram ett projekt, som f n. är föremål för fortsatt bearbetning.

Om man så småningom skall ta stegel från projektering till projektels förverkligande i de olika leden är det naturiigt atl kärnkraftsindustrin har ansvaret. Det är då också naturligt att den lar del direkia ansvaret för själva anläggningen och dess konstruktion och drift. Om man så att säga skall växla över vid den tidpunkten, kan det som alltid i sådana sammanhang uppstå betydande problem. Erfarenheterna visar att man vid övergäng från en organisation, som har planerat, lill en ny organisation, som skall ta ansvar för den fortsatta driften, lält möter en rad olika svårigheter.

Självfallel har dock, som jag framhöll i mitt svar, staten ell övergripande ansvar på del här området -såväl ell ansvar för tillsynen som ett ansvar på längre sikl. Jag vill gärna säga lill Jan Bergqvist att jag inte har några speciella låsningar på den här punkten. Enligt min mening är det här det huvudalternativ som bör ulredas, men jag vill inte utesluta atl utredningen också skall kunna ta upp de andra alternativ som Jan Bergqvist vill förorda. Jag delar hans uppfattning, och jag står hell och hållet för vad jag sade i den åberopade broschyren, nämligen alt det är angelägel atl vi i de här frågorna kan fö så breda lösningar som möjligt. Då vore del olyckligt, om vi inte i direktiv till utredningar kunde ge utrymme för olika möjligheter.

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Jag tog upp tre frågor i mitt lidigare inlägg. Den första gällde alt den här utredningens lillsättande har fördröjts pä ell orimligl säll ulan några sakliga skäl. Jag bara noleraralt Carl Tham inte hade någon invändning mol min beskrivning och krilik på den punkten.

När del gäller de andra frägoma, om inriktningen av arbelel, kom Aka-utredningen,som studerade saken väldigt noggrant, fram till att det borde las ett samlat grepp kring hantering och förvaring av radioaktivt avfall av ungeför samma slag,oavseii om avfallet kom från kärnkraft eller inte. Nu framgår del alt Carl Tham tänker sig att släppa del samordnade greppet. Man skall ha olika uiredningar om vad som skall hända med avfall från sjukvården, från industrin och från konsumentartiklarna; del hela är litet oklart. Studsviks-avfallel kommer alt bli föremål för en särskild ulredning. Jag tycker del är beklagligl alt man inle från början lar del här gemensamma greppet kring alll avfall som är av likvärdigt slag och som därför bör behandlas och slutförvaras på likartal sätt.

Om man vill hålla staten borta så myckel som möjligt, kan man naturligtvis tycka all del är bra all skilja ut del avfall som kommer från andra källor än kärnkraften. Men om man ser avfallet i helhetsperspektiv blir del ännu

orimligare alt just elkraftsproducenterna skall bygga slutförvaringsanläggningen och dessulom ha hand om driften, som vi här fick veta.

Vad Carl Tham gör nu, när han talar om atl del är kärnkraftsproducenterna som skall ha hand om slutförvaringen, är ju alt han går tvärt emot vad som var en självklarhet för liberalen Rune Ångström, för moderaten Anders Wijkman, för centerpartislen Einar Larsson och övriga ledamöter i Aka-utredningen, nämligen att slutbehandling och slutförvaring aren samhällets uppgift. Det är samhällets uppgift alt la fram anläggningarna och sköta driften, Atl man sedan kan finansiera del hela med avgifter för kraftbolag och andra är en annan sak.

Jag noierar med tillfredsställelse all Cari Tham ändå är beredd att ge en öppning här. Trots att han har hamnat på en olycklig linje är han lydligen beredd alt utfärda direkliven på elt sådant sätt att det som var Aka-utredningens huvudallernativ skall kunna belysas i ulredningen, och det vill jag gärna ta fasta på.

Men jag vill också passa på att nämna all i Finland har del gjoris en liten ulredning om hantering av kärnavfall. Del är intressant atl notera att man i Finland, som låg efter oss i de här sammanhangen, under de senaste två åren har hunnit långt förbi oss. Det är väl bra för Finlands del, men del kan möjligen också säga en del om hur det har stått till i Sverige, när vi blivit så rejält passerade. I den finska utredningen finns några synpunkter somjag vill delge Cari Tham,

Där sägs att som de viktigaste fördelarna med en statlig organisation för kärnavfallshanteringen kan nämnas att det slutgiltiga omsorgsansvaret för använt kärnbränsle och radioaktivt avfall övergår entydigt till staten och att organisationen är stabil. De riskfaktorer som hör ihop med privat verksamhel försvinner, då man inte behöver gardera sig för atl bolaget t. ex. kan upphöra att existera. De procedurer som behövs för alt grunda organisationen är relativt enkla - inget delägaravlal med kraftbolagen är nödvändigt. Anskaffande av föriäggningsplats stöter antagligen inte på lika stora svårigheter som vid andra företagsallernativ. Och så säger ulredningen att när man beaktar verksamhetens natur och långvarighet och vad som aren allmän fördel samt de förutsättningar som ställs på organisationens varaktighet och del faktum att en organisation för kärnavfallshantering i sista hand behövs för slutför-varingsändamål och man bedömer organisalionsalternativens goda och dåliga sidor, så blir resultatet att elt statligt affärsföretag aren lämplig form för den slutförvaringsorganisalion som grundas för kärnavfallshantering.

Det finns också en del andra synpunkter i den här utredningen som man kunde diskulera. Jag skall inte göra det nu, men jag hoppas verkligen att "parentesen" med om villkorslag och liknande kommer att ersättas med en mer realistisk diskussion om vilka krav som bör ställas på organisationen för den slutliga förvaringen av kärnkraftsavfall och annat avfall.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om hanteringen av kärnkraflsavfall

Statsrådet CARL THAM:

Hert talman! Jan Bergqvist är en aning hastig att tolka min lystnad vad avsåg hans inledande synpunkler beträffande trepartiregeringen som ett

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Öm hanteringen av kärnkraftsavfall

instämmande. Det vill jag kanske ändå inte göra. Jag tycker nog atl där fanns en del lätta överdrifter.

Vad Jan Bergqvist missarär bl. a.alt vi underden häriiden har fött fram ett myckel konkret projekt för hur man praktiskt skall lösa avfallsfrågan. Därvidlag tror jag alt man utan tvekan kan säga all Sverige nu befinner sig absolut i täten. Del är också det intryck jag fick när jag nyligen besökte INFCE:s plenarmöle i Wien, där vi hade en del informella kontakter med företrädare för andra länder. Där finns ett mycket stort intresse för de praktiska lösningar som har tagits fram i Sverige vad gäller avfallshanteringen. Det kan argumenteras fram och tillbaka - vi behöver inte gå in på den debatlen här - om det hade varit möjligl att fö fram detta på något annat sätt. Men det kan inte bestridas att det har tagits fram med stor snabbhet och att metoden att lägga en stark press på i det här fallet de ansvariga producenterna så lill vida visal sig framgångsrik.

Jag tror också alt Jan Bergqvist och jag är överens i långa stycken. Vad vi diskuterar aren praktisk fråga för framtiden. Jag har redan sagt atl den inte är läst till någon absolut given uppläggning.

Självklart skall här finnas elt samhällsansvar. Likaså är det självklart - och det har också Jan Bergqvist bekräftat - att kraftproducenterna skall ha ett finansiellt ansvar. Vidare är del klart alt producenterna måsle la ett ansvar för den praktiska hanteringen fram mot de slutliga anläggningarna. Enligt min mening finns det starka skäl som talar för att de också tar ansvaret för anläggningarna, men jag vill alltså inte utesluta den andra möjligheten.

Aka-utredningen var på många sätt ett utmärkt aktstycke, men med all respekt för den blev del dock inget heligt dokument. Det måste ges möjligheter atl efter hand och med ledning av de erfarenheler som vi hargjort av att lägga uppgifter på producenterna också något korrigera de slutsatser Aka-utredningen kom fram lill.

Samhället har dock, som sagt, ett självklart ansvar både för att driva fram tillfredsställande lösningar och för att se till alt de kommer till stånd på ett tillfredsställande sätt. Del blir i slutändan trots allt närmast en praktisk fråga om hur man bäst arrangerar uppförandet och driften av anläggningarna.

JAN BERGQVIST (s):

Herrialman! När jag talade om aU Finland hunnit i kapp Sverige, gällde det jusl organisationsfrågorna. Del går nog inte att bestrida atl på det området har det varit döU i Sverige under lång tid, under den borgeriiga liden.

Jag förslår alt Cari Tham försöker mildra kritiken här, men han preciserar inle på vilka punkter han har annan mening än jag gav lill känna i miu första inlägg. Min krilik mot Fälldinregeringens energipolitik drabbar också folkpartiet. Ni satt med i den borgeriiga trepartiregeringen, och ni har därför lika stort ansvar för de försummelser som begåtts, för de beslut som fattades och de som inte fattades.

Man skall ju göra klart för sig aU KBS-projeklet arbeiar med den tekniska principlösningen. Där handlar det om aU beskriva hur de olika hanteringsstegen tekniskt skall utformas. Man skall redovisa de geologiska förutsätt-

ningarna för slutförvaring, man skall peka ut en eller flera platser där de förutsättningarna uppfylls, man skall analysera säkerheten.

Men del hindrar ju inte alt vi samtidigt kan ta itu med de finansiella och organisatoriska frågorna. Skulle man inle kunna göra del mycket lidigare än vad som har skett, så skulle man inte kunna göra det i dag heller, för med samma logik borde man också avvakta de diskussioner som skall äga rum i energi- och miljörådet, som Cari Tham har aktualiserat.

Om man tittar på de två senasle budgetpropositionerna i detla ärende finner man att det sägs i januari 1977:

"Frågorna om kärnkraftens radioaktiva avfall underkastas f n. en ingående granskning."

Därefter talas del litel om vad som skall ingå i underlaget för granskningen, och sedan sägs:

"När del gäller frågorna om organisationen av hanteringen av det radioakliva avfallet och det utbrända bränslet avser jag all i annat sammanhang återkomma lill regeringen med förslag lill åtgärder."

Det är alltså en klar skillnad mellan å ena sidan arbetet på den tekniska lösningen av principfrågorna och å andra sidan de organisatoriska frågorna.

I januari 1978 slår del följande:

"Arbetet med de organisatoriska frågorna bör bedrivas med sikte på att ett förslag till samlad lösning av hithörande problem skall kunna presenteras senast under våren 1979."

Säblirdetinte,harvinufött vela. Del blir våren 1980,och därmed haralllsä trepartiregeringen inte kunnat uppfylla de förväntningar som man här skapade i sin egen skrivning.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om fritidsaktiviteter för barn

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om fritidsaktiviteter för barn

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för att besvara Leif Zetterbergs (c) den 23 november anmälda interpellation, 1978/79:98, och anförde:

Herr talman! LeifZetterberg har ställt fiera frågor lill mig med anledning av de bidrag som har anslagits ur allmänna arvsfonden för försöksverksamhet med fritidsaktiviteter för barn samt om de förslag som 1968 års barnstugeutredning lämnade i början av år 1976 i betänkandet Barns sommar.

Lät mig inledningsvis konstatera att de fritidsaktiviteter som olika ungdomsorganisationer bedriver har stor betydelse för bams och ungdomars utveckling. Bidrag till organisationerna utgår i reguljära former från anslag under utbildningsdepartementets huvudtitel. Under flera år har från allmänna arvsfonden anvisats medel för försöksverksamhet med fritidsaktiviteter på sommaren för barn och ungdom som kunnat sökas av såväl organisationer som kommuner. Jag anser mig kunna räkna med all

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 fritidsaktiviteter för barn

bidragsgivningen haft belydelse för utvecklandet av nya idéer och former för organisationernas verksamhel. Självfallet för inte en bidragsgivning - allra minst av denna karaktär-stelna i sina former eller motverka sitt syfte. Bidrag bör utformas sä att de ger utrymme för en långsiktig planering. Anledning 'finns alt se över den fortsatta bidragsgivningen från allmänna arvsfonden för ifrågavarande ändamål.

Syftet är bl. a. att med utgångspunkt i synpunkter från organisationerna bedöma hur en eventuell fortsatt bidragsgivning kan utformas.

Det förslag lill nyu statsbidrag till kommunerna som har lagts fram av barnslugeutredningen i betänkandet Barns sommar anser jag inte kunna ligga till grund för en proposition lill riksdagen. Frågan om statens bidrag till kommunerna bereds inom regeringskansliet på grundval av kommunalekonomiska utredningens förslag, vars huvudlinje är att antalet specialdestine-rade statsbidrag skall begränsas och att tyngdpunkten i stället skall ligga i generella skatteutjämningsbidrag.

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka socialminislern för interpellationssvaret, som i sig innebär vissa positiva besked men där socialministern i del stora hela bortser ifrån att beröra den aktuella situationen och de frågor jag ställt.

En av mina frågor löd: När kommer försöksverksamheten att övergå i mera permanenta former? Jag tolkar socialministerns svar som att vi är överens om all nuvarande ordning är olycklig. En förändring med det snaraste är nödvändig. Socialministern sägeratl en fortsalt bidragsgivning för utformas i samråd med organisationerna. Delar socialministern de åsikter som framförts av ett flertal barn- och ungdomsorganisationer? De kräver att bidragen skall fördelas som generella utvecklingsbidrag.

En annan av mina frågor löd: Vilken plan har regeringen för sitt arbele med sommarverksamhet? Skall man tolka socialministerns svar på denna fråga så att några initiativ inte kommer att las av regeringen? Kommer regeringen alt förbigå Barns sommar med atl endast hänvisa till den kommunalekonomiska utredningen? Jag delar bedömningen atl vi inle i dagsläget är betjänta av nya specialdestinerade bidrag. Men det är inte detta som Barns sommar handlar om. Utredningen föreslår generella förstärkningar av såväl det statliga som det kommunala stödel till ungdomsorganisationerna för alt dessa skall kunna möta de krav som en utökad sommarverksamhet ställer.

Den försöksverksamhei med sommaraktiviteter för barn som initierades av barnslugeutredningen är nu inne på sill sjunde år. Försöksverksamheten har resulterat i många väl genomarbetade projekt. Dessa har dokumenterats i olika rapporter och publikationer från socialstyrelsen. Det finns alltså underlag för ett fortsatt arbele här i mer permanenta former. Från ungdomsorganisationerna har man alltsedan 1976 väntat på alt förslag i den riktningen skulle presenteras. Man har tröttnat på anslagels dagsländekaraklär.

Från kommunerna har man också riktat skarp kritik mol dessa försökspengar. Vilken verkan trorsocialministern att de 1-2 miljonersom delas ut till

kommunerna kan ha? Vi vet atl kommunerna redan fastställt sina budgetar för 1979. De har alltså inte möjlighel alt komplettera med ytterligare egna pengar. De är heller inle säkra på atl fö några som helst pengar på sina ansökningar. I likhel med ungdomsorganisationerna kommer flertalet kommuner all helt i onödan arbeta med ansökningshandlingar. Vid årets fördelning noterades 389 ansökningar till ett sammanlagt värde av ca 40 miljoner. Av dessa 389 ansökningar beviljades 139 lill ett sammanlagt värde av 4,5 miljoner. Borde inte en slutsals av detta vara alt man redan för näsla år sloparanslagen lill kommunerna, helt i linje med den kommunalekonomiska utredningens förslag, och att man i stället i mer generella former tillför ungdomsorganisationerna de medel som slår till förfogande?

I kommunerna väntar man pä vadsom skall hända med Barns sommar och de förslag som där presenterats. Del är därför viktigt atl socialministern kan ge ordentliga besked på denna punkl. Är beskedet alt regeringen inte kommer all göra någonling? Eller skall man utläsa något annat mellan raderna?

Somjag lidigare sagt innehåller Barns sommar merän förslaget om 300 kr. i statsbidrag lill sommarverksamhet. Det är angelägel att förslagen blir belysta. Ferieverksamhet och sommarverksamhel för barn har en viktig social funktion att fylla. Del är av belydelse att denna verksamhel kan finna mer permanenta former. Ungdomsorganisationerna är beredda alt ställa upp för sin del, men de vill ha rejäla besked,sä alt de kan lägga in denna verksamhel i sin långtidsplanering.

Socialministern aktualiserar i svarei en översyn av medlen vad gäller allmänna arvsfonden. Enligl min uppfattning är det vikligt atl denna översyn inle bara berör de medel som utgår lill sommarverksamhet. En total översyn av statuterna för arvsfonden vore befogad. En sådan skulle då bl. a. ta sikte på atl finna former för en decentraliserad organisation för fördelning av medel för att därigenom skapa slörsla möjliga samordning mellan behov och resurser. Del skulle också kunna leda lill en avbyråkratisering av handläggningen.

Folkrörelsernas ekonomiska frågor är föremål för utredning inom kommundepartementet. Enligt vad jag inhämtat berörs i delta sammanhang de olika formerav projektstöd som i dag finns. Jag förutsällerall den översyn som socialminislern är beredd alt medverka till kommeratt ske i nära samråd med detta arbele för att vi på så vis skall kunna fö ett samlat grepp på bidragsfrågorna vad gäller folkrörelserna. En samordning av samhällets bidragsgivning lill folkrörelserna framstår som alllmer angelägen.

Socialministern delar tydligen min och ungdomsorganisationernas bedömning, alt en översyn av bidragsgivningen till sommarverksamhel för barn är angelägen. På så sätt kan man medverka till en bidragsgivning som ger utrymme för långsiktig planering.

Pä vilket sätt kommer ungdomsorganisationernas synpunkler att kanaliseras? Vilket samråd kommer att ske med statens ungdomsråd och den beredningsgrupp som förbereder besluten i dag om beviljning av medel? Inför del nya ansökningstillfälle som nu utlysts skedde inget samråd med dessa organ. Specielll är det anmärkningsvärt atl den beredningsgrupp som finns

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

öm fritidsaktiviteter för barn

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 fritidsaktiviteter för barn

inte kontaktades. Om så hade skett skulle vi kanske ha sluppit myckel av den krilik som nu riktas mot den aktuella bidragsgivningen.

Den försöksverksamhet som initierades 1971 av 1968 års barnstugeutredning har fört mycket positivt med sig. Men vi befinner oss nu i ett skede där vi måsle skapa ekonomiska fömtsällningar för en permanent sommarverksamhel. Vi måsle lämna dagsländestadiel. Puppan bör för länge sedan vara urväxl.

Med hänsyn lill alt barnomsorgen är en av de prioriterade sektorerna, så bör vi såväl i statsbudgeten som i kommunernas budgetar fö utrymme för en permanent satsning på sommarakliviieier för barn.

Barn- och ungdomsorganisationerna har i dag samlats till en överiäggning i riksdagshuset för atl diskutera hur försöksverksamheten på ett rimligl sätt skall kunna anpassas lill organisationernas sätt att arbeta saml hur de förslag som finns i betänkandet Barns sommar skall kunna förverkligas. Vilket besked kan socialministern ge dessa?

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Interpellanten och jag lycks vara överens i långa stycken. Vi är överens om atl del är viktigt - och del är grundläggande - att det finns verksamhel på sommaren som kan ge meningsfull sysselsättning ål de många barn som annars inte skulle ha något alt göra därför all deras föräldrar förvärvsarbetar och bara har en ganska korl ledighet. Det är det vikliga. Vi är säkert också överens om atl det i belänkandel Barns sommar finns en mängd prakliska uppslag som man ute i kommunerna kan förverkliga utan atl vänla på några nya statliga beslut. Även i landslingen kan man göra en del. Jag noterar också alt interpellanten lycker att del är ett positivi besked som ges här, att vi skall göra en översyn av bidragsgivningen från den allmänna arvsfonden.

När del gäller de mera kritiska synpunkterna inskränker jag mig lill alt la ål mig och försvara mig för det som har gjorts efter regeringsskiftet. Regeringsskiftet ägde rum den 18 oklober. En vecka senare fattade regeringen beslut om att anslå dessa pengar till försöksverksamheten. Anledningen lill det var att jag fick besked om alt intressenterna, bl. a. organisationerna, så fort som möjligt ville veta hur det skulle gå med pengar för nästa år. Del fanns inte då någon annan möjlighet än alt i slorl sett upprepa tidigare års beslut om försöksverksamhei. Alt då sätta i gång en utredning om en mer permanent bidragsgivning - en översyn av den lyp som jag här nämnt - hade lett lill atl pengarna för det kommande året hade blivit ytteriigare försenade. Det bedömde vi inte som rimligt, och jag tror inte att organisationerna hade uppskattat en sådan lösning. Om LeifZetterberg har någon kritik mol atl en sådan översyn inte redan var gjord, bör han rimligen framföra den till den förutvarande socialministern, som jag utgår från att han har bra kontakt med.

I interpellationen ställs en rad detaljfrågor. Huvuddelen av dem besvaras med atl vi har för avsikt att göra en översyn av bidragsgivningen. Då finns det inte anledning atl göra några mer bestämda uttalanden om vad den skall leda

fram lill. Jag har sagt alt vi skall göra en översyn, och den skall som utgångspunkt ha bl. a. de synpunkler som organisationerna har framfört i sin skrivelse.

Del är självklart all organisationerna är intresserade av mer generella bidrag - det aren tendens i tiden. Samtidigt vill jag gärna säga atl det, både när det gäller bidrag till organisationer och till kommuner, finns ell intresse av att på ett eller annat sätt förvissa sig om alt det för en stimulanseffekt om man inför ett nytt bidrag. Den synpunkten måste också vägas in när vi tar ställning till hur bidraget skall utformas. Mer än så vill jag inte säga, eftersom det skall göras en översyn. Vi har för avsikt att i det sammanhanget lyssna på organisationerna.

Det är klart all jag inte svarar pä inierpellantens sjätte fråga om vilka förslag som kommer i budgetpropositionen. Jag vet inte om Leif Zetterberg hade väntal sig atl jag skulle stå här och nu berätta om vad som kommer i budgetpropositionen. Del kommer jag i varje fall inle att göra. Förslagen kommer ju ganska snart att vara bekräftade i vanlig ordning.

Del besked som jag har atl ge de organisationer som har samlats här och de som över huvud laget är inlresserade är alltså följande. Så snart som möjligt efter regeringsskiftel fattade vi beslut om alt ställa medel lill förfogande och uppdrog ål socialslyrelsen all gå ul med en inbjudan - det gjorde den också -enligt ungefär samma tidtabell som har gälll tidigare år. Den tid som vi nu har på oss till nästa år skall vi använda för all göra en översyn så all vi kan undanröja de ölägenheter som kan finnas med den nuvarande metodiken.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

öm fritidsaktiviteter för barn

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr lalman! Vi är lydligen överens om alt det måste ske någonling belräffande den fortsatta bidragsgivningen i vad gäller sommarakliviieier för barn. Vad vi diskuterar är delvis två bilar av det här.

Den ena gäller den nu aktuella situationen. Här harjag ställt ett antal frågor bl. a. om möjligheten alt utesluta de 1-2 milj. kr. som kan beräknas utgå lill kommunerna och i stället ge dessa pengar till ungdomsorganisationerna. Därmed besparas kommunerna mödan med atl utarbeta ansökningar som ändå inte kommer all resultera i några pengar. Samlidigt vet vi också att 1-2 milj. kr. till kommunerna totalt sett är ointressant i delta sammanhang, medan del för ungdomsorganisationerna skulle vara ett värdefullt tillskott. Del är vikligl att kunna få besked på denna punkl.

Ungdomsorganisationerna är också intresserade av en öppen diskussion, och därför vore det intressant, om socialministern ville lala om vilket samråd med ungdomsorganisationerna som kommer alt ske. De har för inle så länge sedan framfört sina synpunkler i en skrivelse lill socialdepartementet. Även i andra sammanhang har det framförts synpunkter belräffande fördelningen. Så den här frågan har inte dykt upp försl i samband med det senaste regeringsskiftet, utan den har diskuterats under flera år. För ell och ett halvt år sedan utvärderades försöksverksamheten av socialstyrelsen. Jag hade hoppats alt detla skulle ha lett till alt socialminislern i höst presenterat förslag om mer permanenta lösningar. Givetvis är inte bara socialminislern ansvarig

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 frltidsaktivi-Ieter för barn

för handläggningen. Jag klandrar inte honom fördel som kan ha skett förbara en månad sedan. Men frågan är, som sagt, inle ny utan har diskuterats under läng lid. Själv harjag diskuterat den med förre socialministern. Därför är del något underligt alt vi sä här helt plötsligt, en vecka efter regeringsskiftel, fick beslut och propåer till socialslyrelsen.

Den andra delen av frågan gäller de mera långsiktiga åtgärderna för Barns sommar. Barns sommar berör, som jag sade i mitl förra inlägg, inte enbart statsbidragsgivningen. Socialministern har ju också sagt att den skall inordnas i kommunalekonomiska utredningens arbele. Den berör ju olika former för atl slimulera barnverksamhelen. Såvitt jag har kunnal förstå av milt kommunalpolitiska arbele väntar man på besked om vad som skall hända med Bams sommar och om del som framkommit under remissarbetet. Såväl kommunerna som ungdomsorganisationerna väntar på besked. Alla är besjälade av en önskan att bedriva en sommarverksamhel, men frågan är i vilka former. Man måsie också klara ut del ekonomiska ansvaret, eftersom detta är en del av problemet.

Del vore väl lämpligt, att när vi nu närmar oss det inlernalionella barnaåret, kunna ge elt ordentligt besked till Sveriges barn. Kommer förslag att presenteras med anledning av Barns sommar? Jag begär inte någon redovisning av förslagels detaljer, men jag vill få en redovisning för den plan förarbetet med ulredningen Barns sommar som regeringen arbeiar efter. Del kan innebära all förslag kommer atl presenteras i budgetpropositionen, och jag väntar givetvis med inlresse på della. Men del kan också innebära alt en principproposilion presenteras senare, och här måsle man ändå ha kommii så pass långt med arbelel all man vet vad som kan hända under del internationella barnaåret. Annars finns risken att vi vid nästa regeringsskifte hamnar i precis samma situation, så all även den nya socialministern riskerar att göra samma misstag. Därför är det värdefullt atl få besked, så att vi vet förd riktningen.

Socialministern GABRIEL ROMANUS;

Herr lalman! Det finns väl ingen anledning för mig atl strö sall i några cenlerparlistiska sår. Leif Zetterberg uttalade all det var underligt alt del plötsligt fattades ett beslut. Jag kan bara upprepa atl det var den enda möjligheten atl ge organisationerna ett snabbt besked om pengarna för näsla år. I övrigi harjag ingen anledning att fördjupa mig i saken ytteriigare.

Närdet gäller utredningen Barns sommar finns del måhända anledning att återkomma lill den.

Jag vill understryka de två besked som jag givit i dag. Närdet fördel första gäller statsbidragen kan man inle förvänta sig ett förslag frän den nu sittande regeringen om statsbidrag i den form som ulredningen föreslagit. Det lycks interpellanten inle heller önska sig. För det andra finns del ingen anledning atl ute i kommunerna ha någon avvaktande inställning. Det finns en mängd förslag i utredningen som kan genomföras i kommunerna utan några direktiv från statligt håll. Jag är övertygad om atl så också sker redan nu på många häll.

Med anledning av den konkreta fråga som Leif Zetterberg ställde om bidragsgivningen det kommande året villjag hänvisa lill vadjag lidigare sade, nämligen att vi för att ge ett snabbt besked valde all inte nämnvärt ändra på grunderna för denna för del kommande året. Världshistorien slutar trots allt inte i år. En bedömning kommer att ske av de olika projekten, och man kommer att försöka ge pengar till sådana projekt som bedöms ha ett värde från de synpunkter som framförs i de promemorior som socialstyrelsen har sänt ut.

Del viktiga är ändå alt bidragen kommer barnen till godo, och jag är övertygad om att de pengar som vi anslår-och vi harju höjt ramen något-skall komma att leda till en sommarverksamhet som är till nytta och glädje för åtskilliga barn.

Jag upprepar än en gång atl vi är ense om att det bör ske en översyn av formerna för framtiden. Det är kanske ändå mera väsentligt än att träta om varför vi befinner oss i det läge som råder just nu.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 fritidsaktiviteter för barn

LEIF ZETTERBERG (c);

Herr lalman! Socialministern har sagt att han är beredd atl ta hänsyn lill ungdomsorganisationernas synpunkler sådana som de har framställls. Ungdomsorganisationerna är intresserade av atl föra en öppen dialog i dessa frågor och konstruktivt medverka lill atl såväl de pengar som nu är aktuella alt fördela som de medel som utdelas i fortsättningen kommer lill rätt användning. Är socialministern beredd att i en öppen dialog diskutera dessa frågor med ungdomsorganisationerna?

Jag vill också ånyo beröra den fråga somjag inledningsvis log upp. Varför logs inga kontakter med den beredningsgrupp inom socialdepartementet som har handlagt dessa frågor, innan man utlyste del nya fördelningstillfällel? Den om någon borde ha suttit inne med kunskaperna i detla sammanhang och borde ha varit medveten om den konsimkiiva kritik som under flera år har riklats mot såväl kommuner som ungdomsorganisationer.

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Jag har redan svarat på den sista frågan. Det framgick vid regeringsskiftet alt organisationema och andra intressenter önskade ett snabbt besked, och delta var den möjlighel som fanns att ge ett sådant.

På den första fråga som LeifZetterberg ställde i sitt föregående inlägg, om jag är villig alt delta i en öppen diskussion med ungdomsorganisationerna, är svarei självfallel ja. Jag trodde att det framgick av det som jag redan sagt. Jag ser fram emol en sådan diskussion vid elt lämpligt lillfälle i god tid före nästa år.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 den politiska situationen i Nicaragua

§ 6 Om den politiska situationen i Nicaragua

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet föratt besvara Oswald Söderqvists (vpk) den 26 oktober anmälda interpellation, 1978/79:56, och anförde:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat om regeringen avser att vidta några åtgärder i internationella fora för atl fördöma brotten mot mänskliga rättigheter i Nicaragua och om jag anser del som hänt där vara tillräckligt vikligt för all motivera ell uttalande av den svenska regeringen. Interpellationen ger mig anledning atl beröra de svåra förhållandena i Nicaragua.

Familjen Somoza har sedan 1930-ialetomvandlat landei till något som bäst kan liknas vid ell illa skött familjeföretag. Av Nicaraguas 2 250 000 invånare torde närmare hälften vara analfabeter. Den för ett underutvecklat land relalivi höga per capita-inkomsten på ca 850 dollar per år döljer enorma ekonomiska klyftor mellan skilda befolkningsgmpper. På landsbygden var per capita-inkomsten 1974 bara 130 dollar. Mellan 20 och 30 % av landeis odlingsbara mark ägs av familjen Somoza. Nästan hälften av hemmen saknar sanitära anordningar över huvud taget, och utanför städerna finns rinnande vatten i endast en liten del av bostäderna. Managua, landets huvudstad, drabbades 1972 av en svår jordbävning. Återuppbyggnadsbiståndet som ulgick främst från Förenta staterna, använde presidenlfamiljen nästan uteslutande till att berika sig själv.

President Carters internationella mänskliga rättighetspolilik har kommit att drastiskt förändra förbindelserna mellan Förenta staterna och Nicaragua. Del direkia ekonomiska och mililära biståndet från Förenta staterna har nästan helt upphört från 1976-1977. Den förändrade amerikanska inställningen har säkerligen bidragit till atl aktivera oppositionen i Nicaragua.

I slutet av augusti utförde en gruppering inom oppositionen - den s. k. sandinisigerillan - en ockupation av nalionalpalatset i Managua. Det blev även slarisignalen för en generalstrejk, vilken så småningom övergick i en allmän folkresning. Somozas nationalgarde sattes in för all under blodiga former nedkämpa motståndet. Från månadsskiftet september-oktober förefaller Somoza på nytt ha landei under mililär kontroll, även om del är uppenbart atl han hell saknar folkligt slöd. Oppositionen mol Somoza har drivits samman i en gemensam fronl, Frente Amplio Oposiior (FAO).

Den inlernationella reaktionen på händelserna i Nicaragua blev stark. De mänskliga rättigheterna i Nicaragua diskuteras f n. i FN. En medlingskommission med representanter för USA, Guatemala och Dominikanska republiken har upprättats inom ramen för de amerikanska staternas organisation (OAS). Kommissionen har fört samtal i Nicaragua med å ena sidan Somozaregimen och å den andra FAO.

Vad som för dagen kan sägas är atl läget är oklart och alt Somoza försöker spela ut sina motståndare mot varandra, vilket självfallel försvårar alla medlingsansträngningar från utomstående. Del är samiidigi högst sannolikt atl den väpnade kampen mot Somozaregeringen kommer atl fortsätta.

I enbari Costa Rica uppskattas antalet nicaraguaner sedan lång lid tillbaka

lill mellan 70 000 och 100 000. Hur många av dessa som är poliliska flyktingar är svårt atl ange. I samband med de senasle månadernas sirider beräknas ytterligare 7 500 nicaraguaner ha sökt sig till Costa Rica, medan knappt 10 000 begivit sig lill Honduras. Flyktingsituationens lolala omfallning är emellertid svår att exakt bestämma eftersom endast elt fötal av dem som lämnar Nicaragua anmäler sig hos FN:s flyktingkommissariat eller andra humanitära organisationer.

Den svenska regeringen har med anledning av de senaste månadernas utveckling i Nicaragua beslutat om ett bidrag på 600 000 kr. lill Röda korset för hjälp till behövande i Nicaragua, men även till nicaraguanska flyktingar i Honduras och Costa Rica. Det gäller bidrag med bl. a. mat, filtar och sängar. Vidare har regeringen lämnat ett bidrag på 90 000 kr. till KFUM/KFUK för hjälp åt nicaraguanska flyktingar i Costa Rica. Detta bidrag omfattar tält, mat, transporter och medicin. Slutligen har Frikyrkan hjälper fått 1 750 000 kr. för all bistå flyktingar i Costa Rica via den nicaraguanska kommissionen för mänskliga rättigheter.

Jag kan slutligen nämna alt svenskflnansierade flyktingprogram som lidigare beviljats för Costa Rica, främsi avsedda för Chileflyktingar, också kan användas för nicaraguanska flyktingar.

Sverige har alltså i handling sökt hjälpa Nicaraguas hårt drabbade folk. Det är genom flyktingbiståndet som vi just nu mest effektivt kan visa vår solidaritet med förföljda och förtryckta nicaraguaner. Jag har härmed redovisat den svenska regeringens inställning lill situationen i Nicaragua. Ingen kan tveka om vår hållning till Somazaregimen. Det är vår förhoppning att pågående ansträngningar inom OAS skall leda till atl Nicaragua får en demokratisk regering. Den internationella opinionen mot regeringen Somoza är kompakt. Förhållandena i förtryckets Nicaragua är redan väl kända, senast genom de rapporter som framlagts av latinamerikanska parlamentets kommission för mänskliga rättigheter och en speciell grupp för mänskliga rättigheter inom ramen för OAS. Nicaraguafrågan behandlas alltså inomden närmast berörda organisationen. Mot denna bakgrund har varken Sverige eller någon annan stat f n. ansett det påkallat med ytteriigare initiativ.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 den politiska situationen i Nicaragua

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag ber alt fö tacka utrikesministern för svaret på min interpellation. Det är ett lack i dubbel bemärkelse, eftersom olika omständigheter gjorde att jag missade att ta emot svaret förra gången.

Den överensstämmelse i uppfattningar om Nicaragua som råder mellan regeringen i Sverige och den svenska riksdagen är glädjande. Denna överensstämmelse fick vi ett bevis på här i kammaren för några dagar sedan när vår molion behandlades och utrikesutskottet i stort sett framförde samma synpunkler som utrikesministern nu har gjort. Det är dock ett par saker, både i utskotlsbeiänkandet, vilket jag berörde dä, och i interpellationssvaret i dag, som jag vill något beröra: del är de, som jag lycker, något omotiverade bugningarna för USA som framträder både här och i utskottets betänkande. Det förhåller sig ju inte på del sätt som det framställs här, alt USA:s

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 den politiska situationen i Nicaragua

ställningstagande efter 1976-1977 skulle på något sätt ha aktiverat opinionen i Nicaragua. Det är tvärtom så, all USA tvingades till delta ställningstagande av den våldsamma opinion som fanns i landei och som man inie längre kunde bortse från just på grund av talet om mänskliga rättigheter som Carterre-gimen hade gått ut med.

Ser man på det som också nämns i interpellationssvaret om vad som hände tidigare under 1970-lalel, nämligen alt del åleruppbyggnadsbistånd som USA lämnade landei ostört fick söka sig vägar som vi måste ogilla, hade man ju då, om man velat påverka den inre situationen i Nicaragua, haft möjlighet att se till alt della bisiånd hade kommii till folkel och inte lill de grupper som man nu tar avstånd från. Det är alltså ganska klan atl USA har sitt ansvar där. Jag lycker inle del finns någon anledning.att vi här i Sverige gång på gång skall stiga upp och lala om hur bra USA har varit när det gäller Nicaragua.

Ser man frågan historiskt värdet f ö. USA som en gång i tiden tillsatte den förste Somoza som diktator när man på 1930-ialel slog ner den av Agusto Sandino ledda folkliga rörelsen.

Man kan inte undgå atl gripas av misstanken alt den svenska regeringen tar intryck av vad USA tycker i den här frågan. Vi kan jämföra Nicaragua med Grekland på 1960-talet, där vi också agerade väldigt ampert och var stora i orden på många sätt. Vi t. o. m. kallade hem vår ambassadör i Grekland när juntan år 1967 log makten. Även den gången markerade USA sitt missnöje samiidigi som man där understödde juntans agerande i Grekland.

Delta ger mig anledning att ställa frågan lill utrikesministern, om Sverige skulle agera likadant oavsett vilken ställning USA intar i de mellanamerikanska staterna.

F. ö. är det - som jag sade redan när vi talade om detta i kammaren när utskottet hade behandlat frågan - inte enbart den amerikanska staten del rör sig om, utan det är framför allt de stora bolagen som styr och ställer i de mellanamerikanska staterna. Vi vet att United Fmit har utnyttjat landet och dess befolkning - vi fick en ny bekräftelse på det i ett TV-program för någon vecka sedan. Del har alltså skett samtidigt som den amerikanska staten år 1976 och 1977 klart har tagit avstånd från brott mot de mänskliga rättigheterna.

Verkan av att bryla den ekonomiska och mililära hjälpen är också en sak som kan diskuteras. Har man byggt upp en militär organisation och en armé som är väl organiserad och välutrustad, behöver det inte betyda någonling särskilt om man avbryter denna ekonomiska och militära hjälp elt kort ögonblick - den fungerar ändå. Och del är ju också vad den gjorde i somras; trots all den amerikanska hjälpen då var avbruten, var del ingenting som hindrade del nicaraguanska nationalgardet att slå ner den folkliga resningen. En kortsiktig uppsägning av sådana avtal betyder således inte mycket.

Frånsett allt detta tyckerjag att den svenska regeringens ställningstagande är positivt liksom det är bra au den har gett den humanitära hjälpen på det kraftiga sätt som jag måste medge har skett. Jag tycker detta är bra. Förhoppningsvis kommer hjälpen all fortsätta, och den kan kanske också

utökas. Del finns naturligtvis i sädana här fall plats för hur myckel hjälp som helst. Vi har självklart begränsade resurser, men positiva insatser har gjorts och del som skett har varit bra.

Jag ställer mig dock något kritisk när utrikesministern här hänvisar lill att frågan behandlas inom OAS och säger au Sverige inte har några möjligheter all göra några markeringar eller ta några initiativ. Man kanju då ånyo jämföra med Grekland 1967. Vilka diplomatiska förbindelser har vi med Somozaregimen? Erkänner vi den fortfarande, och finns del i så fall inte anledning all göra en markering och på del sättet ytterligare visa Sveriges siåndpunkisla-gande?

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om den politiska situationen i Nicaragua

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talmän! Får jag först konstatera all interpellanten och jag är ganska eniga beträffande läget i Nicaragua, och jag konstaterar också alt interpellanten är ganska nöjd med vad den svenska regeringen har gjon, med den hållning vi inlaroch del stöd och den hjälp som vi på humanitär grund ger till flyktingar från Nicaragua.

Oswald Söderqvist frågar sig om värt uttalande stämmer, all den amerikanska hållningen spelar roll för att förändra lägel i Nicaragua och ger slörre chanser lill en styrelse med folkligt Stöd. Han ifrågasätter att den amerikanska inställningen spelar någon roll härvidlag och han frågar sig om också den svenska hållningen är intagen i ljuset av vad Amerika tycker.

Vissl häller jag med honom om att bolagen har haft betydelse för utvecklingen i Nicaragua. Och vissl har också den amerikanska hjälpen tidigare inneburit ett stöd för Somozaregimen. Men jag tror dock att man måste ge president Carter förtjänsten av atl ha intagit en annan hållning när del gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna i väriden än man lidigare gjorde. Han har intagit en myckel mera engagerad, mycket mer demokratisk hållning. Jag tycker att man skall ge president Carter det erkännandet. Hans hållning har spelat stor roll på andra håll i Latinamerika och del spelar f n. myckel stor roll i Nicaraguafallet.

Men jag vill försäkra Oswald Söderqvist atl vår hållning är helt oberoende av vad president Carter gör. Vi är fullt beredda att kritisera USA för dess hållning aniingen del gällde Nicaragua tidigare eller i andra sammanhang. Jag tror atl regeringens uppträdande också bär syn för sägen. Vi tvekade aldrig lidigare alt kritisera amerikanerna för deras krig i Vietnam. Vi har nyligen varil kritiska i FN mot både USA;s och övriga västmakters hållning när del gäller södra Afrika. Jag stod här i kammaren i förra veckan och uttalade mig kritiskt om neutronbomben och framförde våra önskemål om atl man inte skulle igångsätta fabrikation av detta vapen. Jag har själv under många år som tjänsteman i utrikesdepartementet pådet inlernalionella planet drivii krav på att man skall få till stånd ell totalförbud mol napalm, någonling som amerikanerna envist har motsatt sig.

Jag tror därför inle att Oswald Söderqvist behöver vara det minsta ängslig för att vi på regeringssidan skulle behöva ta hänsyn till vad amerikanerna tycker innan vi uttalar oss. Del vore naturligtvis hell felaktigt, lika litet som vi

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 den politiska situationen i Nicaragua

behöver ta någon hänsyn till vad andra stormakter eller supermakter tycker. Vi har full frihet alt från svensk sida tala ur skägget.

Jag vill också kommentera några speciella punkter. Oswald Söderqvist frågade om vi erkänner Somozaregimen. På denna fråga är svaret att svensk praxis är att inte erkänna regeringar utan stater. Därför finns inte något behov av alt uttala sig på den här punkten om Somozaregimen. Vi hoppas att en förändring skall ske.

Men låt mig sedan beröra några nya utvecklingslinjer som har tillkommit under de allra senaste dagarna i Nicaraguas situation. När interpellationssvaret skrevs i förra veckan hade vi ännu inte rapporter om en resolulion som sedan dess har lagts fram i FN:s generalförsamling. Del hände i fredags. Del var Venezuela som ganska plötsligt log ett initiativ till en resolution riktad mot Nicaragua. Den är hållen i ganska kraftiga ordalag. Den uttalar sitt kraftiga ogillande, på engelska censures, av undertryckandet av civilbefolkningen i Nicaragua och överträdelsen av Costa Ricas suveränitet. Den begär av de nicaraguanska myndigheterna att de skall säkra respekt för mänskliga räuigheter och för medborgare i landet i enlighet med FN:s stadga. Den uppmanar också till en fortsättning av de inlernationella ansträngningarna atl åstadkomma en fredlig lösning av den interna konfiikten i Nicaragua.

Den här resolutionen lades alltså fram litet plötsligt i förra veckan. Det var 68 stater som röstade för den. Dit hörde Sverige och de övriga nordiska länderna. Del var två stater som röstade emot, däribland naturligtvis Nicaragua, och del var 34 stater som avstod frän atl rösta. Förslaget lades fram i FN:s första utskott under ärendet Stärkandet av internationell fred och säkerhet. En del krilik framfördes för alt del var fel utskott.

Från svensk synpunkt tycker vi att det är glädjande all resolutionen har antagits, för det första därför atl vi menar att del ökar trycket pä Nicaragua, för det andra därför att vi också ser del som elt intressant prejudikat atl generalförsamlingen på detta säll går in och granskar den interna situationen i eu medlemsland. Det finns naturiigtvis en lång serie av prejudikat i den riktningen, som började med resolutionerna beträffande indier i södra Afrika och som sedan gått vidare och handlar om Chile och en del andra länder. Men fortfarande är motståndet i FN ganska kraftigt mot ställningstaganden från församlingens sida. Vi kan konstatera att även när det gäller den här resolutionen var bland de avstående länder som Etiopien, Nigeria, Tanzania, Zaire och Zambia. Deras bevekelsegrunder för denna inställning var snarasi att de säg resolutionen som en inblandning i de interna angelägenheterna. Frän svensk sida har vi inie den hållningen. Vi anser att del är tilltalande att generalförsamlingen bekymrar sig om läget när det gäller de mänskliga rättigheterna också inne i skilda stater.

Får jag också nämna något om del senaste lägel beträffande medlingsansträngningarna. OAS tillsatte ju en kommission bestående av USA, Guatemala och Dominikanska republiken för atl försöka, som del helte, medla mellan oppositionen och de styrande myndigheterna i Nicaragua och även för all lösa de kontroverser som uppstod med grannstaterna.

Motständsfronten i Nicaragua ställde som villkor för att man skulle

accepiera någon sorls medling dels atl del skulle ges amnesti åt politiska fångar, dels atl undantagstillståndet skulle hävas, dels att radio- och TV-censuren skulle hävas och slutligen att Somoza skulle lämna landei. Lägel är nu det all Somoza har accepterat i varje fall de tre första villkoren, alltså att amnesti ges och att undantagslillslåndet och radio- och TV-censuren hävs. Men han vägrar atl lämna landet. Dessa förhandlingar pågår fortfarande mellan OAS-gruppen och de nicaraguanska grupperingarna. Det tycks finnas förhoppningar om alt förhandlingarna skall kunna leda till resultat så småningom. I sådanl fall sker en folkomröstning om huruvida Somoza skall stanna kvar i landet eller inte. Vi har på vår sida gjort den bedömningen att del är nästan självklart att en sådan folkomröstning borde gå Somoza emot och atl man därigenom skulle få honom att lämna landet.

Jag har velat lämna dessa ytterligare upplysningar, eftersom de har tillkommit under de allra senasle dagarna och ulvecklingen ju fortskrider i Nicaragua. Vi bevakar naturiigtvis händelserna med inlresse och förhoppningar.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/7? den politiska situationen i Nicaragua

OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Jag är glad att höra all utrikesministern instämmer så all vi i varje fall kan vara överens om kritiken beträffande stödet från USA till Somozaregimen före 1976-1977. Sedan kan vi kanske ha litet olika uppfattningar om värdet av president Carters utspel för mänskliga fri- och rättigheter, men det skall vi ju inte diskutera här.

Jag är också glad alt utrikesministern så bestämt har markerat Sveriges självständiga hållning i de här frågorna och sagt all vi är beredda att protestera och ingripa i den mån vi kan mot dessa tendenser.

Vad beträffar frågan om diplomatiska förbindelser är del ändå räll intressant au vela hur de är ordnade till Nicaragua som stat. Vem är ackrediterad, har vi egen ambassad osv.? Det kunde vara intressant atl höra något om detta.

Del sista som nämndes, om de nya utvecklingstendenserna, visar-och det kan vi också vara överens om - att den internationella opinionen har varil vikiig i delta sammanhang och all den otvivelaktigt påverkar situationen i landet. Detla bör vara en uppmuntran för oss alla att fortsätta driva dessa frågor och försöka påverka.

Jag noierar också utrikesministerns påpekande att vi inte betraktar det som en inblandning om vi kritiserar förhållandena i det här fallet.

Överiäggningen var härmed slutad.

3 Riksdagens proiokoll 1978/79:51-51

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 det aviserade förslaget till ny förtroendemannalag

§ 7 Om det aviserade förslaget till ny förtroendemannalag

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Lars Ulanders (s) den 16 november anmälda interpellation, 1978/79:86, och anförde;

Herr talman! Lars Ulander har frägal mig om jag avser alt med endasl marginella förändringar lägga del förslag lill ny förtroendemannalag som lagrådet har haft på remiss, vilka punkter som kommer att ändras i förhållande till lagrådsremissen och när förslaget kommer.

Som Lars Ulander anger i interpellationen har den ursprungliga avsikten varit att riksdagen skulle få ta ställning lill förslaget under hösien. Arbetet har emellertid försenats bl, a, på grund av regeringsombildningen. Mot den av den tidigare regeringen presenterade lagrådsremissen har också riklats kritik som kräver omsorgsfull prövning.

För alt närmare fö preciserat i sak vari kritiken beslår harjag haft yllerligare överläggningar med arbetsmarknadens parter. Överläggningarna är inte avslutade. Jag är därför för dagen inle beredd alt ge något besked rörande de frågor som Lars Ulander har ställt.

LARS ULANDER (s):

Herrialman! Jag ber att rent formellt fö lacka statsrådet Wirtén försvaret på min fråga. Del formella ligger i alt så är brukligt, men jag har ju, som tydligt är, inte fött några svar på de frågor jag ställde.

Jag hade en debatt med Per Ahlmark i samma ärende den 16 februari i år. Jag frågade då om regeringen skulle lägga ett förslag på riksdagens bord med anledning av arbelsrällskommitténs avlämnade rappori. Jag fick svaret alt så skulle ske, och efter del all jag begärt en precisering svarade Ahlmark: "Regeringens målsättning är atl förelägga riksdagen en proposilion för behandling under höslriksdagen. Det är alltså regeringens avsikl alt göra del. Jag kan inte vara klarare än så." Han sade också i samma debatt: "Vi länker inte forcera fram en produkt på några fö veckor, utan vi vill all det förslag som läggs på riksdagens bord skall vara genomtänkt."

Med hänsyn till den debatten och vad som därefter hänt kan man ställa sig frågan; Vad har man hållit på med egentligen i de här frågorna? Det gäller den nuvarande regeringen men också den förra. Alt man kan göra en sammankoppling mellan de här två regeringarna är ju helt klart. Samma dag som regeringen Ullsten tillträdde fick både arbetsmarknadsministern och statsministern frågan om regeringen tänkte stå fast vid det förslag som den lidigare regeringen hade fattat beslut om. Och svarei från både statsministern och arbetsmarknadsministern var atl sä skulle ske. Arbetsmarknadsministern hade det tillägget atl vissa små jusieringar skulle kunna länkas och att de skulle kunna göras i utskoitei. Samme arbetsmarknadsminisler som bara för några veckor sedan tyckte all del här var ell mycket bra förslag säger nu alt man skall omarbeta förslaget, som en regering på förslag av samme arbetsmarknadsminister har godkänt i ell regeringssammanträde.

Jag har ingen anledning -i och för sig -alt beklaga att man tar tillbaka ett

synneriigen dåligt förslag och omarbetar det. Men sett från facklig synpunkt är del oroväckande atl man hanterar viktiga frågor på det sätt som här har skett.

Del är också en annan sak i debatten mellan mig och den tidigare arbetsmarknadsministern och vice statsministern Per Ahlmark som jag skulle vilja ta upp med arbetsmarknadsministern.

Per Ahlmark sade i debatten den 6 februari: "Elt antal remissinstanser-jag har nämn t några-har framför allt från juridisk utgångspunkt sal t frågetecken i kanten och uttalat klar kritik belräffande delar av del här lagförslaget. Då är det väl naturiigt för regeringen alt, innan man lägger fram en lagrådsremiss och proposilion, la kontakt med arbetsmarknadens parter för alt resonera om sådana problem. Jag betraktar inte kontakter med arbetsmarknadens paner som ett sätt att förhala frågan utan som ett sätt att vidga förståelsen för varandras synpunkter och fördjupa värdegemenskapen i det svenska samhällel."

Jag ställer nu frågan till RolfWirién med utgångspunkt från Per Ahlmarks svar: Har man haft kontakter med arbetsmarknadens parter före lagrådsremissen för att resonera om problemen? Och i så fall: Hur kunde man då skicka ett förslag av den arten på lagrådsremiss? Det var meningen all del också skulle gå lill riksdagen för behandling. Det var först efter del atl förelrädare för LO och TCO på skärpen sagt ifrån som man drog tillbaka förslagel. LO-ordföranden sade bl. a. att om det här blir ett riksdagens beslut då har regeringen gjort en krigsförklaring mol den fackliga rörelsen. TCO frågade om förslaget lill lagrådsremiss var skrivet hos Svenska arbetsgivareföreningen.

Efter dessa uttalanden måsle man slälla sig frågan; Har regeringen över huvud tagel haft några kontakter med andra än arbetsgivarorganisationer innan den tillverkade det förslag som lagrådet fick? Känns det inte besvärande atl en från facklig synpunkt myckel viktig fråga hanteras på detla klantiga sätt?

Atl jag inte kan fö några svar på de frågor jag har ställt är egentligen bara en fortsättning på de här egendomligheterna. Rolf Wirtén har sedan jag ställde frågan haft i stort sett två månader på sig alt reda upp del här. Men icke så. Icke ens om del kommer ell förslag kan del ansvariga statsrådet ge besked om!

Jag vill sluta med att ge arbetsmarknadsministern ett välment råd: Om det kommer ett förslag till ny föriroendemannalag, lägg inte fram ett förslag som måste ändras efter nästa val! Det skulle ställa lill en massa trassel på arbetsplatserna, som ingen skulle ha nytta av. Slutsatsen måste då bli alt det förslag som kan accepteras är elt förverkligande av den nya arbetsrättskommilténs förslag. Kasta alltså det förslag som nu varit ute och valsat, bl. a. hos lagrådet, i papperskorgen!

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om det aviserade förslaget till ny förtroendemannalag

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Min förelrädare Per Ahlmark liksom jag själv har tidigare meddelat riksdagen att vår målsättning varit all framlägga elt förslag lill

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om det aviserade förslaget tdl ny förtroendemannalag

höstriksdagen 1978. Lars Ulander vet också att arbelel har följt den planen. Vi har arbetat fram ett förslag som med utgångspunkt från de myckel olika värderingar som gäller om en förändring av förtroendemannalagen mötts av en hel del krilik. Vi har då beaktat detla och gått i närkonlakt med arbetsmarknadens parter. Del har inte alls, som Lars Ulander försöker insinuera, varit några ensidiga kontakter. Tvärtom, Vi har hela liden varit mycket angelägna om alt la kontakt med alla parter. Vi har gjort allt vad vi har kunnal för alt hälla kontakterna med såväl LO som TCO, SAF och även SACO-SR. Här har del alltså gjorts ett försök alt gå igenom de delar av förslaget som del har varil diskussion omkring. Förslagel har i och för sig gått igenom lagrådet utan någon egentlig kritik.

Dessa konlakler logs i god tid före remissen till lagrådet, Lars Ulander -åtminstone någon månad innan. Vi har alltjämt, efter del atl förslagel har granskats i lagrådei, fortsatt diskussionerna för att kunna fullfölja arbetet på del sätt som Per Ahlmark talade om, nämligen för atl lägga fram ett så samlande förslag som del över huvud taget går alt göra. Jag lycker all det är viktigare atl vi försöker finna former för all få svensk arbeismarknad all fungera så bra som möjligl än att bygga upp motsättningar. Del är inle det konstruktiva greppet som Lars Ulander försöker sig på.

LARS ULANDER (s);

Herr talman! Det här blir märkligare och märkligare. Här säger arbetsmarknadsministern atl man hade en kontakt -jag tänker mig att det var med löntagarorganisationerna -en månad innan lagrådsremissen var klar. Men dä hade förslagel naturiigtvis varit ute på delning, som det heter, vid flera tillfällen. Vad hade hänt med den här frågan, om den lidigare regeringen inte hade spruckit? Jo, helt naluriigl hade förslagel fullföljls och lett lill beslut i riksdagen. När del gäller frågan om demokrati på arbetsplatsen var del alltså en Gudi behaglig gärning atl Fälldinregeringen föll. Men Rolf Wirtén för faktiskt förstå atl man på fackligt håll är litet orolig när frågorna hanteras på det här sättet.

Rolf Wirién säger att jag insinuerar all man inte hade haft kontakt med arbetsmarknadens parter. Men del är ingen insinuation, det ärett påstående som har full täckning. En månad innan man skulle lägga fram förslagel skulle man låla parterna lilla på del - i varje fall löntagarparten; den andra sidan har jag ingen kontakt med. Vad hade hänl dä? Jo, organisationerna skulle försöka sätta sig in i propositionens material, och hur skulle de kunna klara det på en månad?

Det är bra om arbetsmarknadsministern har lärt sig någonting av den här situationen och tagit konlakl med löntagarorganisationerna, men, Rolf Wirtén, följ då deras råd! Det vore en förskräckelse, om vi skulle fö del förslag som gick lill lagrådei eller något liknande som lagstiftning och man skulle börja förändra situationen ute på arbetsplatserna efter den för all i näsla varv, när 1979 års socialdemokratiska förslag kommer, tvingas förändra den igen. Detta är inte ett rimligl sätt alt jobba.

O.K., vi hade tur. Regeringen Fälldin föll, och vi slapp det gamla förslagel.

som annars hade blivit ett faktum. Men se då lill alt ni lägger fram det förslag som den nya arbetsräitskommittén står bakom!

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Vi har haft fortlöpande kontakter med arbetsmarknadens parter långt innan lagrådsremissen var klar. Partierna fick möjlighet att diskutera lagförslaget när det var någoriunda färdigt - innan det gick på delning, Lars Ulander. Det tyckerjag är helt i sin ordning, och jag kan inle förslå all Lars Ulander på den punkten kan föra fram någon krilik. Parterna fick alltså se förslaget en månad innan det skickades vidare, och det är en tågordning som knappast borde möta krilik, eftersom lagförslaget visades så lidigi som det över huvud tagel gick.

Kontakterna hade tagits långt lidigare på diskussionsplanei, och de har -som jag sade i min föregående replik-fortlöpande ägt rum. Vi harockså fött åtskilliga synpunkler frän exempelvis TCO, medan vi har haft svårare att fö några konkreta förändringsförslag frän LO-sidan. Jag hoppas att man även där skall hjälpa till all fö fram ett så bra förslag som det går att fö i den här svåra frågan.

LARS ULANDER (s);

Herr talman! Nu säger Rolf Wirtén, atl visst har man haft kontakter under den lid då förslagel kunde påverkas, så lidigi som det fanns möjlighet atl ta kontakter. Det betyder med andra ord - och det är nästan allvariigare - att man har haft kontakter och föll råd men inte brytt sig om det. För det kan ju inle vara någon tillfällighet alt både LO och TCO går ul och hårt kritiserar förslaget.

Jag tror inle alt jag har hört hårdare krilik från i varje fall LO i någon annan fråga, åtminstone när det gäller ordvalet. LO-ordföranden sade ju att lägger regeringen fram del här förslaget så är det en krigsförklaring gentemot den fackliga rörelsen. Jag vet inle vilket slags samråd och vilka diskussioner som har förekommit mellan regeringen och LO.

TCO säger: Vem på SAF har skrivit den här lagrådsremissen? Vad har man då haft för lyp av kontakter, och vad har de kontakterna lett till? De kan ju inle ha lett till ett enda dugg.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr talman! Jag vill bara än en gång säga atl målet för departementels arbete i den här frågan har varit atl lägga fram ett så samlande förslag som över huvud tagel varil möjligt, och del är vårt mål alltjämt. Har vi en öppen diskussion med arbetsmarknadens parter i fortsättningen, så hoppas jag också del skall lyckas.

LARS ULANDER (s):

Herr talman! Jag kan önska lycka lill i den frågan. Men blir förslaget lika samlande som det förra, så lägg inle fram något förslag!

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om det aviserade förslaget till ny förtroendemannalag

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 51 § 8 Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Motala

Måndagen den

11 december 1978 Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara

_________ Christer Nilssons {s) den 16 november anmälda interpellation, 1978/79:87, lill

0/77 åtgärder för industriministern, och anförde:

att förbättra svssel- Hert talman! Christer Nilsson har frågal industriministern om han avser au sättningen i Motala ' '"'tiativ till lokaliseringspolitiskl stöd eller andra åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden i Motala kommun.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt det är jag som skall svara på interpellationen.

Under de senaste åren har Motala kommun liksom andra kommuner i landet haft problem på arbetsmarknaden. Della sammanhänger lill stor del med den uidragna internationella lågkonjunkturen. En rad åtgärder har satts in föratt stimulera den allmänna ekonomiska ulvecklingen. Det finns också anledning tro att det allmänna konjunkturläget kommer atl förbättras.

Problemen inom industrin i Motala kommun är lill en del av strukturell karaktär. I första hand har sysselsältningsminskningen drabbal Motala Verkstad. Men även andra företag har tvingats minska antalet sysselsatta. Samtidigt finns del utvecklingsbara företag i kommunen.

Regeringen följer ulvecklingen i Motala kommun och är beredd att vidta de särskilda åtgärder som kan komma atl behövas för alt sysselsättningen skall kunna hållas uppe där.

CHRISTER NILSSON (s);

Herr talman! Jag ber alt fö lacka slalsrådel Wirtén för svarei.

Som framgårav interpellationen harsysselsätlningsläget i Motala kommun allvarligt försämrats sedan 1976, Under en ivåårsperiod har Motala förlorat mer än 2 000 industrijobb, och det finns risk för atl ytterligare 600 försvinner nästa år. Del skulle i så fall innebära att 30 % av kommunens industriarbeismarknad försvunnit under en treårsperiod.

Motala är regionall centrum i västra Östergötland, och det finns risk för alt arbetsmarknadskrisen i Motala kommer alt sprida sig lill omkringliggande kommuner.

Motala Verkstad hade i mitten av 1960-talel 2 500 anställda. I dag sysselsätter företaget drygt 200 personer. Ett trettiotal företag harsedan 1976 fött lägga ned eller allvarligt inskränka verksamheien -Lundqvists Verkstads AB, Borens Trikåfabrik och CEO-skinn, för alt nämna några. Problemen förvärras av all kommunens största företag inle efterfrågar personal. Vid Luxor och Elecirolux har drygt 600 jobb försvunnii ulan att permitteringar förekommii.

Ett förbättrat konjunkturläge kommer inte atl lösa sysselsättningsproblemen, eftersom Motalas krissituation är en följd av strukturella förändringar.

Noteras börait förändringen på arbelsmarknaden gått myckel snabbi. 1976
var arbetsmarknadssituationen tillfredsställande i Motala, och del fanns
38 lediga jobb.

Herr lalman! Jag är inle nöjd med det svar arbetsmarknadsministern lämnat. Del är i ston sett lika intetsägande som det svar dåvarande statsrådet Åsling lämnade i våras i ungefär samma fråga. Arbetsmarknadskrisen i Motala är, somjag nämnt - och del har lokala och regionala uiredningar visat - i huvudsak av strukturell karaktär, och en konjunkturuppgång löser inte problemen, vilket RolfWirién tycks tro och hoppas på. Arbetsmarknadsministern framhåller i sitt svar att del finns utvecklingsbara företag i kommunen. Del är riktigt, men utvecklingen hos dessa företag är, för all citera landshövdingen i Östergötlands län, "sådan all någon påtaglig expansion inte kan påräknas. En fortgående rationalisering leder snarare till en viss dämpning i rekryteringen av personal."

Rolf Wirtén säger i sitt svar att Motala i likhet med andra kommuner har haft problem på arbetsmarknaden under de senaste åren. Arbetsmarknadsministern inser lydligen inte atl omsvängningen på arbetsmarknaden i Motala är mycket drastisk och har fö motsvarigheter i landet.

Som jag framhåller i interpellationen krävs det snabba och kraftfulla åtgärder om man skall kunna lösa arbetsmarknadskrisen i Motala. Det är därför beklagligl all fp-regeringen i dag inte i klara ordalag vill tala om hur den ser på silutalionen i Motala och inte heller redovisar vilka konkreta äigärder regeringen är beredd alt vidlaga för alt förbättra sysselsättningsläget i kommunen. Det är också beklagligl all arbetsmarknadsministern i sitt svar inte lalar om hur regeringen ser på länsstyrelsens begäran om 100 miljoner i stöd för alt klara Motalas arbetsmarknadssituation.

Herr lalman! Del är inte bara Motala som har problem på arbetsmarknaden i Östergötland.

Fullföljs inle 1975 års energipoliiiska beslui kan omkring 1 000 personer bli ulan jobb i Finspång.

Avvecklas metallurgin i Boxholm försvinner flera hundra jobb.

Den södra länsdelen förlorar arbeisiillföllen och invånare.

Antalet anställda inom industrin i Linköping har minskat under 1970-lalet.

De här problemen kan inle lösas med de metoder som långtidsutredningen rekommenderar. Det är nära nog obegripligt atl fp-regeringen släppt fram en utredning som föreslår ökad frihet för kapitalet, folkomflyttningar och ökade inkomstklyftor.

Till slut vill jag ställa tvä frågor till arbelsmarknadsminstern;

1. Hur många industrijobb skall försvinna i Motala innan fp-regeringen kommer med konkreia insatser för att häva sysselsättningskrisen i kommunen?

2. Hur ser arbetsmarknadsministern på länsstyrelsens begäran om ett stöd på 100 miljoner för all förbättra sysselsättningsläget i Motala?

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 åtgärderför att förbättra sysselsättningen i Motala

TORSTEN KARLSSON (s);

Herr lalman! Christer Nilsson har gett en utföriig redovisning och översikt över situationen i Motala och västra Östergötland. Jag tror atl vad som framgår både av interpellationen och av skrivelser från länsstyrelsen i den här

Nr 51 frågan kanske kräver en något mer ingående analys av situationen i Motala,

Måndaeen den därför att den är pä något sätt speciell genom den ulveckling som har varil pä

11 december 1978 den industriorten.

_____________ Motala verkstad genomförde en kraftig neddragning av sin personalstyrka

Om åteärder för tinder en period på 10-15 år, och del kunde ske ulan några så allvariiga nit Förbättra svssel- Problem som del annars skulle ha inneburit genom alt i Motala finns två tättnineen i Motala ''''8' Luxor Radio och Electrolux, som båda parallellt med nedgången vid Motala verkstad kunnal genomföra en expansion. I mitten på 1960-ialei hade Luxor 600-700 anslällda och Elecirolux ca 1 200. Båda dessa förelag har i dag runt 2 000 anställda var. Under den tid dä Motala verkstad genomfört avvecklingen, har Luxor och Elecirolux tillfört orten ett par lusen arbelslillfällen.

Men nu har effekterna kommit. Båda dessa förelag har stagnerat och även gäll något lillbaka, och då har vi föll dessa förödande konsekvenser.

Christer Nilsson var inne på vad det innebär vid dessa förelag när konjunkturerna svänger. De båda företagen kan nämligen på myckel kort lid förändra sin arbetsstyrka med omkring 15 96. Nu har de under en period på ett och ett halvt år genomfört en minskning med sammantaget 650 arbetstillfällen. Det har ofta framhållits all ett par av de här företagen dras med en överbeläggning av arbetskraft på ca 100 personer, och företagen väntar an de skall kunna göra den nedskärning del gäller med naiurlig avgång.

Delta ärju ett väldigi problem ur arbelsmarknadssynpunkt, när konjunkturen svänger myckel kraftigl vid dessa två dominerande förelag pä arbetsmarknaden i Motala. Del innebär vid stark uppgång stora påfrestningar för samhällets planering när del gäller bostadsbyggande och myckel annat som snabbi måsle förändras. Samma förhållande är del för dem som har att rekrytera arbetskraft lill dessa förelag. De snabba förändringarna innebär som sagt en myckel kraftig påfrestning.

Sedan ärdet elt annat problem. Motala harju varit en ansedd industriort genom Motala Verkstad med del mycket höga tekniska kunnande som där funnits. Elt vikligt inslag i arbelsmarknaden i Motala har nu försvunnii, och därför skulle Motala ha behov av insatser för att i någon mån återställa balansen på arbetsmarknaden med hänsyn till Motalas traditioner som industriort med kvalificerad sysselsällning.

Från länsmyndigheternas och från kommunens sida har det i del här läget gjorts mycket intensiva insaiser för atl råda bot på besvärligheterna. F. n. är en arbetsgrupp i verksamhet med representanter för länsstyrelsen, länsarbetsnämnden, utvecklingsfonden och kommunen, och den gör väldiga ansträngningar för all klara situationen i Motala och västra Östergötland. Arbetsgruppen kan också redovisa exempel på all del finns möjligheter. Men vad arbetsgruppen framför allt efterfrågar är resurser för atl kunna uppnå ell gott resultat.

Mot denna bakgrund kan jag säga atl jag är något besviken över

arbetsmarknadsministerns svar, för det är, som Christer Nilsson påpekade, i

'" stort sett samma svar som Nils G. Åsling gav mig när vi fick varslen vid

Motala Verkstad och Verkstads AB Lindqvist - han sade att han följde arbetsmarknadsläget i Motala och var beredd alt vidta de åtgärder som eventuellt kunde bli behövliga. Arbetsmarknadsministern hänvisar nu också lill den politik som både den förra borgeriiga regeringen och den nuvarande fört och lalar om de generella åtgärder som vidlagits för all stimulera ekonomin. Vi har från socialdemokraternas sida energiskt stridit för atl fö en strukturfond som kan möta problemen på arbelsmarknaden,och hade vi haft framgång med den politiken kanske inte arbetsmarknadsministern varit så tomhänt när han skulle svara här i dag.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 åtgärderför all förbättra sysselsättningen i Motala

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herrialman! Försl ell par ord om den ekonomiska politiken, som Torslen Karisson slutade sill inlägg med alt tala om.

Jag menar för min del att vi har förbättrat svenskl näringslivs konkurrenskraft högsl väsentligt underden lidigare regeringen,och del aren politik som vi fortsätter atl föra iden nya folkpartiregeringen. Jag behöver inle erinra om alla de äigärder som har vidlagits i det avseendel, men läl mig ändå påminna om devalveringen, borllagandet av arbetsgivaravgiften och uppbyggnaden av utvecklingsfonderna, som har betytt mycket regionalt föratt stärka näringslivet. Del ärju elt av de instrument som-detta har Torsten Karlsson liksom Christer Nilsson just pekat på - är verksamma för atl hjälpa upp silualionen i Motala. Del är helt rikiigi,det är utvecklingsfonderna som här barett primärt ansvar för all hjälpa lill med nyetablering av verksamhel i Motala, som har drabbats av svårigheter. Det är vi alla tre överens om. Här gäller det nu bara atl finna de rälta greppen för all återställa en sviktande arbetsmarknad.

Pä det konjunklurella planet -jag har hävdat del redan tidigare och jag fortsätter all hävda det - har del förts en politik som kan ge nya jobb, och det är en förbättring på gång i arbetsmarknadsläget. Men det är inte så, Christer Nilsson, all jag i mitt svar bara har sagt atl här kan man sitta och vänla på konjunktumppgången. Om Christer Nilsson uppfattar del så läser han svaret myckel illa. Vad jag har sagt är atl del här finns svära strukturella problem, och jag vidhåller atl del är så. Vi har anledning atl se på Motalaregionen med viss oro.

Jag noterar alt båda debattörerna hänvisar till en lidigare diskussion om situationen i Motala. Vad som har hänl därefter är bl. a., som Torsten Karlsson mycket rikligl påpekar,att man haren arbetsgrupp i verksamhet för att på det regionala och kommunala planet försöka finna konstruktiva grepp som kan rätta till silualionen. Jag kommer för min del denna vecka att ha en ingående diskussion med myndigheterna i Östergötland för all jusl gå i närslrid med Motalaproblemei, men även för all la upp en del andra svårigheter som finns i Östergötlands län.

Jag tror inle atl man skall säga all arbetsmarknadsdepartementet och regeringen i sin helhet är passiva, men del måste gå i den turordningen all man först avlyssnar vad arbetsgruppen pekar på för åtgärder och sedan ser vad man kan hjälpa lill med från centralt håll. Del är den arbetsmetodik som jag tänker tillämpa, och vi för se vad del kan leda lill för resultat.

Nr 51 Jag vill också, herr lalman, notera att frågeställarna i och förslg bara känner

Måndagen den ' missnöjda med svarei därför alt de inle levererar ett antal nya jobb lill

11 december 1978 Motala.Deäriyvärrocksälikatomhänianärdelgälleratikunnapekapåvilka

induslrietableringar som går att göra. Jag menar att vi från departementets

Om åtgärder för sidanuskallgäigenomdeförslagarbeisgruppenkommermed,ochsåförvise

att förbättra syssel- d det kan leda till.

sättningen i Motala

CHRISTER NILSSON (s);

Herr talman! Problemen på industriarbeismarknaden i Motala är akuta. Det visar länsstyrelsens brev lill regeringen och det visar interpellationen och Torsten Karissons inlägg. De insatser som nu görs av lokala och regionala organ måsle kompletteras med snabba och kraftfulla åtgärder frän regeringens sida. Även om statsrådet Winén funderar över formerna för stödel borde han redan i dag, inför de överiäggningar som kommer, klart kunna säga au del skall satsas statliga pengar.

Alt jag är besviken på svaret är väl ganska naturligt. Det beslår av 14 rader maskinskriven text, där Motalakrisen behandlas i myckel allmänna ordalag. Jag tycker del finns skäl att upprepa frågorna till statsrådet Wirtén. Hur många människor skall bli arbetslösa i Motala innan regeringen vidtar åtgärder? Hur ser man pä den framställning som gjoris från länsstyrelsens sida?

Närdet gäller påståendet att den borgerliga politiken har varit framgångsrik och posiliv för Motala så är del myckel tveksamt. När den borgeriiga regeringen tog över i Sverige hösien 1976 var 62 000 människor arbetslösa. Efter tvä år av borgerligt styre var 113 000 människor arbetslösa. Den sista socialdemokratiska budgeten hade ett underskott på mellan 3 och 4 miljarder. Nu räknas budgetunderskottet till omkring 50 miljarder, i samma ögonblick som regeringen Ullsten säger alt problemen är på väg atl lösas. Sommaren 1976 var inflationen lägre i Sverige än i EG- och OECD-länderna trots atl de inflationsdrivande krafterna då var starka. Sommaren 1978 ligger vi över genomsnittet för dessa länder. Priserna ökade under trepartiregeringens två första år med 20 %, på dagligvarorna med 25 96. Investeringarna ökade fram lill 1976, men de har minskat med 30 96 1977 och 1978. Del är alltså svårt all påslå atl regeringarna Fälldins och Ullslens politik har varil framgångsrik. Jag upprepar alltså frågorna lill herr Wirtén.

Under della anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr lalman! Jag får väl uttrycka den förhoppningen att herr Wirténs avsikter när del gäller arbelsmarknaden i Motala och Östergötland inte är så innehållslösa som det skrivna svarei ulan alt han har belydligl mer i bakfickan. Och del har han ju velal göra gällande här.

Jag skall försl ta upp några problem som möter de friställda bl. a. vid Motala
42 Verkstad. Elt problem är all de när de söker arbetsmarknadsutbildning möter

invändningar och blir avvisade med hänvisning lill alt de representerar ett myckel gott yrkeskunnande. Det skulle då naturiigtvis vara tacksamt om del kunde lokaliseras sysselsättning till orten där de verkligen kunde fö nytta av sill yrkeskunnande.

Ett annat problem är beredskapsarbetena som genom ungdomsarbetslösheten har blivit ganska väl utnyttjade, och därför finns del inte så stora möjligheter all fö sådana.

Verkningarna av Molalakrisen harju ännu inte slagit ut i sin fulla blom -under våren kommer nämligen ytterligare 350 anslällda att fö lämna företagel.

När det gäller atl ge Motala kvalificerad sysselsältning finns del naturligtvis möjligheter, men del kanske ligger mer i framtiden. Förenade fabriksverkens industrier har en utvecklingssektor där man bl. a. sysslar med elt projekt kring Slerlingmolorn. Det är avsikten att det skall fylla ut svackan på företaget i Motala. Man får verkligen hoppas att FFV:s intentioner, på del säll de arbeiar för atl klara upp sysselsättningsproblemen inom sin koncern, kommer alt fö sill genomslag så att della inle alltför myckel blir en politisk fråga med för många uppvaktningar kring projektet, utan att det föriäggs dit där del är avsikien att projekiei skall genomföras, om det finns en marknad för produkterna.

Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över atl arbetsmarknadsministern länker besöka Östergötland, och jag hoppas alt han då har mycket med i bagaget. Han och jag har ett gemensamt intresse - vi är båda bosatia vid en myckel stor insjö, och pådet viset har vi nära konlakl med varandra. Han kan gärna la vägen förbi Motala sä kan han pä ort och ställe fö en myckel gedigen information om läget där.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 åtgärderför all förbättra sysselsättningen i Motala

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag log vägen förbi Motala så sent som i lördags, så det är inte så sällan jag passerar detta område och det är icke obekant för mig.

När Christer Nilsson nu vill ha besked här i dag är det kanske ett ovanligt krav. Om del har gjorts upp om en uppvaktning för Östergötlands län i slutet av veckan är det väl rimligl att vi först för ta del av de förslag som delegaiionen har med sig innan vi tar något beslut i regeringen. Jag skulle vara förvånad om Christer Nilsson har någon annan uppfattning om hur beslutsordningen skall gå lill. Skulle vi fatta beslut innan vi ens har lyssnat på de regionala myndigheterna trorjag del vore mer anledning lill kritik än vad del är med den uppläggning av debatten jag har haft här i dag.

Jag måsle säga alt den redovisning av trepartiregeringens ekonomiska politik, som Christer Nilsson tillät sig här, var minst sagt av dålig halt. Det är överraskande atl Christer Nilsson står i riksdagens talarstol och talar om en arbetslöshet som ligger på 113 000 personer i dag. Del är en siffra, Christer Nilsson, som är flera månader gammal. Jag är övertygad om all om Christer Nilsson vill föra en äriig debatt i dessa frågor skall han kunna konstatera hur man från denna toppnotering har gått ner månad för månad. Föregående månads mätning redovisar en nedgång med 20 000 och den senaste med

Nr 51 11 000 arbetslösa.

Måndagen den andra jämförelserna på det ekonomiska områdei som Christer Nilsson

11 december 1978 SJorde varav ungefär samma dåliga halt, och jag har därför ingen anledning

_____________ all ge mig in i någon slagväxling i del här sammanhanget-Christer Nilssons

öm åtgärder för underlag är alltför dåligl för del. Låt mig bara vad gäller arbetsmarknaden all förbäiira svssel- Pninn om att den regering som Christer Nilsson kanske finner vara den sättningen i Motala "' '' socialdemokratiska, under 1970-talels tidigare skede, hade arbetslöshetstal som låg långt högre än 113 000. Det var dessulom i en konjunktursituation som inle alls var lika svår som den nuvarande och som inte alls innehöll så många och svåra strukturproblem som man under den senare delen av 1970-talet brottals med i exempelvis Motala och inom hela del svenska näringslivet över huvud taget. Det finns, Christer Nilsson, anledning all se något på hur ulvecklingen har varil i stort i stället för all bara göra jämförelser rakt över. Är jämförelserna dessulom i sak så felaktiga som dessa, dä är det än värre.

Jag vill gärna lillägga atl vi harföravsikt alt la upptill behandling de frågor som är aktuella för Östergötland. Men vi kommer inle atl göra det i länel, Torsten Karlsson, ulan de skall las upp i samband med den förestående uppvaktningen -jag hoppas att det inte föreligger något missförstånd på den punkten. Vi för se vad de förslag som därvid läggs fram innehåller, och vi hoppas all vi skall finna konstruktiva lösningar på Östergötlands problem lika väl som på problemen inom andra delar av svenskl näringsliv,

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Något svar pä mina frågor har jag inte föll av statsrädel Wirtén, ulan han hänvisar bara lill de överläggningar som nu skall ske med representanter för politiker och ijänstemän från Östergötland.

Jag begärde inte all Rolf Wirién exakt skulle lala om hur han skall lösa problemen, utan jag frågade om han i dag kunde ultala sig positivi för ett samhällsstöd i fallet Motala - det kan knappasl anses vara felaktigt från formell synpunkt.

Vi för väl nu avvakta resultatet av de överiäggningar som Rolf Wirién hänvisar lill, och sedan för vi se om det finns anledning att återkomma om den här frågan lill riksdagen.

När det sedan gäller frågan om regeringarna Fälldins och Ullslens ekonomiska poliiik noterar jag att Rolf Wirién är nöjd med en politik som tidvis har lett lill alt vi haft över 100 000 arbetslösa, som leu till alt investeringarna sjunkit med 30 96,atl vi på två år fölt prishöjningar med 20 96 och all underskottet i budgeten mycket kraftigt harökai. Detär, RolfWirién, helt riktigt atl arbetslöshetssiffrorna efter ungefär två årav borgerligt styre låg påcalOOOO. Vid ett tillfölle låg de på 108 000. Att de nu, några månader efter Thorbjörn Fälldins avgång, har gått nerberorju på alt man fött fler människor i beredskapsarbete och i arbetsmarknadsutbildning. Hade man vidtagit åtgärder lidigare, så hade inte så många människor behövt gå arbetslösa i somras. 44

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Jag måste bara korrigera påståendet att jag skulle vara nöjd med den arbelslöshel vi har - den må ligga på 78 000 som den gör nu eller något högre. Del är hell orimligl atl göra ett sådant påstående, Christer Nilsson. När sade jag att jag var nöjd? Jag är inte nöjd förrän vi har den situationen all alla som önskar fö ell arbete kan fö det. Det är målet. Sysselsättning för alla är namnet pä sysselsällningsulredningen. Det är ett vikligl mål, men del är ett myckel svåruppnåeligt mål - läl oss vara överens om det.

Jag har icke heller uttalat någon förnöjsamhet med en inflalion som ligger på 8-10 96. Men jag lycker alt det är bra alt inflationen har kunnat halveras under ett par års lid, vilket ju faktiskt har skett.

Jag vill sedan ta upp de två frågor som Christer Nilsson ställt ett par gånger.

När del först gällerden propå om 100 miljonersom länsstyrelsen hargjort harjag redan svarat på frågan. Jag är i dag inte beredd atl diskulera den i sak eftersom vi skall göra det senare denna vecka. Jag kommer dä alt lyssna på de argument som finns belräffande den här lösningen, som ioch för sig är ny-vi har inte haft någon sådan modell i något annat sammanhang, och den tål verkligen atl prövas ingående innan man ger sig ut och diskuterar den i sak här i kammaren. Men jag skall så småningom ge besked om vad regeringen tycker om en sådan lösning.

På den andra frågan, som gällde hur många arbetstillfällen som skall försvinna i Motala innan regeringen reagerar, vill jag svara: Vi har redan reagerat, Christer Nilsson. Det är en helt onödig fråga.

Låt mig ställa en molfråga; Hur myckel reagerade den socialdemokraliska regeringen i form av åtgärder för att skapa nya arbeten i Motala, när man under praktiskt tagel hela 1960-lalel kunde se hur jobb försvann inom en stor induslri i Motala? Jag kan inle påminna mig alt man kunde se uttryck för någon speciell reaktion utöver de traditionella åtgärder som gäller för länsstyrelsens planering av en kommuns näringsliv.

1 fråga om de nu aktuella problemen har vi gått in för alt aktivt ta fasta på de förslag som kan komma från arbetsgruppen i Östergötlands län. Med det för vi ge oss lill tåls för dagen, Christer Nilsson.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Onr åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Motala

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr lalman! Jag vill bara göra ett påpekande för arbetsmarknadsministern i anslutning till all han försvarade den borgeriiga ekonomiska politiken.

Från socialdemokraliskl håll har vi myckel energiskt påtalat del här generella ulpytsandel som de borgeriiga regeringarna har hållit pä med under sin tid. Del har inle lösl några problem för svensk arbeismarknad. Motala Verkstads problem har inle lösts, och det har inte heller varvens, stålindustrins, tekoindustrins eller skogens problem. Denna politik har i stället medfört atl man gjort sig av med resurser genom atl dessa ibland har hamnat inom näringsgrenar där lägel har varil så gott atl elt slöd har varit onödigt. Mer selektiva insaiser skulle säkeriigen ha varil mer välgörande för

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 arbetsförhållandena för polisen

arbetsmarknaden och sysselsätlningen under den här liden. En slmkturfond i enlighel med del socialdemokratiska förslaget hade kanske också kunnat uigöra ett av de instrument som bällre kunnal klara av de problem som uppstått i del här fallet.

En sak som kan vara intressant atl notera i sammanhanget är vad som skedde i samband med alt regeringen Fälldin föll. SAF-ordföranden Nicolin och Hans Werlhén från Electrolux beklagade regeringens fall, och Marcus Wallenberg var hos Nils Åsling på kondoleansbesök och lackade för gjorda insaiser. Alla dessa representerar de grenar av svenskl näringsliv som med Slöd av den borgerliga politiken verkligen har öst med den stora skeden. Detta har inle hjälpt de orter och de företag där insaiserna verkligen varit behövliga.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr lalman! Jag tvingas begära ytteriigare en replik med anledning av vad Torsten Karlsson sade om den ekonomiska politiken.

Den strukturfond som Torslen Karlsson lalar sig varm för är överflyglad många gånger genom de insaiser i krisbranscher som är gjorda av den tidigare regeringen och som den nuvarande regeringen lyvärr tvingas fortsätta med lill dels. Man har hargått in med åtgärder som varil direkt riktade mol företag som haft akula problem. Del är helt felaktigt all påslå att vi underlåter att arbeta med riktade åtgärder. Liksom den förra regeringen har vi uppfattningen all en lämplig kombination av generella och riktade åtgärder är det som bäst för fram svenskl näringsliv lill en ny konkurrenskraft.

Läl oss ändå erkänna, Torsten Karlsson, all vi under den socialdemokraliska regeringens senare är tappade marknadsandelar på ett mycket oroande sätt. Vi har lyckligtvis nu kunnat konstatera alt svenskt näringsliv är pä väg att återvinna marknadsandelar. Det är delta vi eftersträvar, och det är della som är huvudmålet med den politik som förs.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om arbetsförhållandena för polisen

Juslilieminislern SVEN ROMANUS erhöll ordet för atl besvara Hugo Bergdahls (fp) den 21 november anmälda interpellation, 1978/79:91, och anförde:

Herr lalman! Hugo Bergdahl har angelt atl allt fler av medlemmarna i Svenska polisförbundet och deras fackliga organisationer påtalar en försäm ring av arbetsförhållandena för framför alll polispersonal i yttre tjänst. Hugo Bergdahl har frågal mig vilka åtgärder jag avser vidta med anledning av vad som sålunda har påtalats.

Interpellationen berör ell ämne som jag i olika sammanhang har haft lillfälle alt diskulera med bl. a. förelrädare för rikspolisstyrelsen och Polisförbundet. Del är otvivelaktigt så att i synnerhet den polispersonal som

fullgör yttre tjänst i storstäderna uppfattar sin arbetssituation som försämrad. Även de andra svårigheter för polisen som Hugo Bergdahl behandlar i sin interpellation har påtalats för mig.

Det är självfallel inle lätt att ge entydiga förklaringar till den ulveckling som polisen sålunda anser sig ha kunnal konstatera. Min uppfattning är att alkohol-och narkotikamissbruk,särskill bland ungdomen,även härspelaren betydelsefull roll. Del är av stor vikl alt finna effektiva åtgärder mol dessa former av missbruk. Som riksdagens ledamöter vet har också både inom socialdepartementets och justitiedepartementets verksamhetsområden betydande resurser salts in i kampen mol missbruket. Goda effekler har gett sig lill känna, men ytteriigare åtgärder behövs.

Våldsbroltsligheten utgör elt oroande inslag i samhällsbilden. Färsk statistik visar all vissa slag av allvarlig sådan brottslighet fortsatt att öka detta år. Rikspolisstyrelsen har i dagarna tillkallat en arbetsgrupp med uppgift att analysera olika typer av våldsbrott och föreslå motåtgärder. Ordförande i gruppen är polismästaren i Stockholm. En viktig uppgift för denna grupp är vidare alt, mol bakgrund av bl. a. den oro som har uttalats från polishåll, undersöka i vilken utsträckning polisen utsätts för våld eller förolämpningar i tjänsten samt att lägga fram förslag lill de åtgärder som befinns påkallade.

Vid utvecklingsenheten inom brottsförebyggande rådet (BRÅ) bedrivs sedan är 1977 elt projekt med liknande inriktning. Det går ut på att kartlägga och siudera den samlade våldsbroltsligheten i landet. Våld mot polismän behandlas särskilt i undersökningen.

En fråga som ibland har tagits upp i diskussionen kring polisens arbetsmiljö gäller konsekvenserna av 1975 års ämbetsansvarsreform. Den innebar bl. a. alt bestämmelserna i brottsbalken om missfirmelse mot tjänsteman upphävdes. Förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning är fortfarande strafföar, men för allmänt åtal krävs atl det föreligger särskilda skäl från allmän synpunkt. Del har rått ovisshet om innebörden av detta krav.

Riksåklagaren har emellertid nyligen behandlat frågan i elt överprövnings-ärende. I sitt beslut uttalar riksåklagaren bl. a. all särskilda skäl för ålal föreligger om förolämpningen sker under omständigheter som innebär fara för uppvigling mol polismannen. Även eljest kan enligl riksåklagaren särskilda skäl föreligga för ålal. Det gäller om förolämpningen hörs av flera kringsiående och utgörs av ell förhållandevis grovt invektiv, i synnerhet om yttrandet är ägnat att skapa ringaktning för polismannen eller hans ijänsle-älgärd. Om förolämpningen innefattar en anspelning på den enskilda polismannens personliga förhållanden torde också regelmässigt särskilda skäl för åtal föreligga. Genom dessa uttalanden för större klarhet anses ha vunnits om rättsläget.

Jag vill i della sammanhang understryka atl våldsamt motstånd mot polisman i han myndighetsutövning nu liksom lidigare är en slrafföar handling. Ämbetsansvarsreformen har på denna punkl inle inneburil någon ändring.

En annan fråga som har brukat föras på tal gäller polisens befogenheter. Det

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/77 arbetsförhållandena för polisen

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

0/7? arbetsförhållandena för polisen

görs ibland gällande atl de i vissa delar är oklart angivna i gällande författningar. Jag har inhämtat att 1975 års polisutredning överväger frågan om principerna fören ny polislag. Spörsmålet om hur polisens befogenheter författningsmässigt kan preciseras kommer all naturligt in i del sammanhanget. Utredningens principbetänkande väntas föreligga korl efter årsskiftet.

När polisens arbeismiljö diskuteras bör också vägas in all del måsie inverka på polisens effektivitet, trivsel och arbetsglädje om den känner sig ha statsmakternas stöd och allmänhetens uppskattning.

Jag har vid fiera tillfällen framhållil i riksdagen alt polisen haren särskill grannlaga roll i samhällel. Den repressiva naturen i en del av verksamheten medför all polisen lätl utsätts för krilik. Naturiigtvis måsle polisen finna sig i atl vara utsatt för en fortlöpande granskning av sin verksamhet, och de fel som begås måste i vanlig ordning påtalas. Men det gäller atl hålla i minnet att polisen ofta måste handla myckel snabbi och utan det rådrum som finns vid en granskning i efterhand. Särskill vikligt är atl de politiskt ansvariga uttryckligen stöder polisen när den endasl lojall fullgör sin grundläggande uppgift att upprätthålla ordning och säkerhet i vårt samhälle. Vi måsle särskilt i sådana sammanhang klargöra vilken roll till samhällskollekiivets bästa polisen har och all denna roll ibland kräver användning av tvångsmedel. Jag vill stryka under all min erfarenhet är atl polisen som helhet löser sin uppgift pä en förtjänstfullt sätt. Jag är övertygad om att också den stora allmänheten hyser förtroende för polisen och uppskattar dess insaiser.

Detta hindrar inte atl myckel ännu kan göras för att förbättra förhållandel. Del är sålunda viktigt att polisen bereds möjlighel att aktivt delta i det brottsförebyggande arbetet i mera vidsträckt mening. Där kommer exempelvis kvarterspolisverksamheten saml undervisningen i skolorna i lag och räll in. Vidare bör polisverksamheten förankras ännu fastare i samhällel, exempelvis genom elt vidgat lekmannainflytande. Dessa frågor behandlas också av polisutredningen i det principbetänkande som jag nyss lalade om.

Det är emellertid angeläget atl man också på andra områden i samhället gör brottsförebyggande insatser. BRÅ har här en viktig uppgift. Jag kan som exempel på aktiviteter på del området peka på den arbetsgrupp för barn- och ungdomsfrågor som BRÅ har inrättat i början av della är. Men de samhällsproblem som det här rör sig om löses inle enbart eller ens i första hand genom åtgärder av den art som jag har angelt i det föregående. Hem-, bostads-, skol- och arbetsmiljö och mänga andra grundläggande faktorer kommer in i bilden. Här krävs ständigt insaiser från statsmakternas sida i syfte alt förbättra förhållandena för medborgarna och därmed bl. a. minska risken för brottslighet.

Sammantaget pågår jusl nu en omfallande verksamhet av den art som Hugo Bergdahl efteriyser. Som har framgått av det föregående innefattar den åtgärder både i ett kortare och i ett längre perspektiv.

HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för svarei på min interpellation. Efter justitieministerns svar villjag närmast göra tre konstateranden:

1. Att justitieministern anser att våldsbrottsligheten utgör ett oroande inslag i samhällsbilden samtidigt som färsk statistik visar att vissa slag av allvarlig brottslighet fortsalt att öka detla år.

2. Alt justitieministern efter samtal och diskussioner med företrädare för rikspolisstyrelsen och Polisförbundet kommit till den slutsatsen att arbetssituationen enligt deras beskrivning försämrats för polisen. Detla skulle vara fallet framför allt för den polispersonal som fullgör s. k. yttre tjänst.

3. All rikspolisstyrelsen lagit initiativ till alt en arbetsgrupp bildas med uppgift atl analysera olika typer av våldsbrott och föreslå motåtgärder. Den arbetsgruppens uppgift blir också, som framgick av svaret, att undersöka i vilken utsträckning polisen utsätts för våld, hotelser eller förolämpningar saml atl lägga fram förslag lill åtgärder som anses påkallade.

Justitieministerns redovisning av utvecklingen i fråga om brottslighet, och då närmast våldsbroltsligheten, överensstämmer med den bild som en bred allmänhet liksom polisen lycks ha av situationen ute pä fältet. Brottsstatistiken är ur mångas synvinkel oroande. Detta sagt med tanke på hur brottsligheten utvecklals under senare lid, inle minst när det gäller våldsbrotten i våra större tätorter.

Det finns mot den här bakgrunden all anledning att försöka besvara frågan varför vi har denna våldsmentalitel i vårt samhälle. Justitieministern ger för sin del den förklaringen att alkohol- och narkotikamissbruk, särskilt bland ungdom, spelar en betydelsefull roll. Det här är enligt justitieministerns sätt alt se på problemet en av många samverkande faktorer. Jag tror alt det är rikligl atl göra del konstaterandet, och i det fallet delar jag justitieministerns uppfattning. Men det finnsandra samverkande orsaker. Vi haren brottslighet som ökal i omfallning, som har blivit brutalare och som har blivit alltmer hänsynslös. Vi har i vårt land föll en alllmer intemaiionell profil på brottsligheten. Den utveckling som under lång tid varil pä gång i andra länder och i andra väridsdelar har nu nått oss i Sverige. Brottsligheten har tagit sig fram på olika vägar och den har haft skilda budbärare.

Vad kan vi då göra för alt stoppa våldsmentaliteten i vårt samhälle? Givelvis finns här inle några självklara konkreta lösningar lill hands. Del krävs ökade resurser på skilda områden, så även för polisen. Det gäller att komma ål roten till det onda. Samhället bör enligl min mening öka ansträngningarna för alt komma till rätta med den lilla grupp av medvetna våldsverkare som väl känner till del demokratiska samhällets i vissa fall begränsade möjligheter att gripa in. Det är i många fall samma människor som klart demonstrerar sin insikt om vilka begränsningar polisen arbetar med i många svåra lägen.

Massmedias, och då närmast televisionens, ofta negativa redovisning av polisens arbete ute på föltet - det gäller även då polisen lojalt fullgör sina uppgifter - måste påpekas.

4 Riksdagens proiokoll 1978/79:51-52

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om arbetsförhållandena för polisen

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om arbetsförhållandena för polisen

Jag vore tacksam om justitieministern ville ge sin syn på massmedias möjligheteroch massmedias objektivitet när man refererar och kommenterar polisens arbete i olika situaiioner.

Jag kan vidare konstatera alt justitieministern klargjort atl våldsbroltsligheten utgör elt oroande inslag i samhällsbilden. Jag kan också konstatera alt en arbetsgrupp kommer att utreda i vilken utsträckning polisen utsätts för våld eller förolämpningar i tjänsten. Arbetsgruppen kommer också att lägga fram förslag till de åtgärder som befinns påkallade. Jag finner atl juslilieminislern på den sistnämnda punkten ger ett bra svar på min fråga. Jag betraktar del som en första insats i arbetet för att förbättra polisens nuvarande arbetsförhållanden.

Avslutningsvis villjag slälla ännu en fråga; Om våldsbroltsligheten efter en lid visar på en fortsatt ökning, är då justitieministern beredd au vidta ytterligare äigärder för alt upprätthålla ordning och säkerhet i värt samhälle och därmed, förhoppningsvis, också skapa bättre arbetsförhållanden för polisen?

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! I anledning av vad Hugo Bergdahl talade om när det gäller massmedias inställning i del här fallet, vill jag erinra om vad jag sade i min svar. Polisen måsle finna sig i att vara utsatt för en fortlöpande granskning av sin verksamhet. Men del är viktigt att de politiskt ansvariga organen också stöder polisen när denna endast lojall fullgör de uppgifter som samhällel har lagl på den.

Del här gäller naturligtvis i ett vidare perspektiv inte bara de politiskt ansvariga organen, ulan del är en fråga som berör alla medborgare i landet, och del berör också massmedia.

Om polisiära ingripanden av olika slag regelmässigt framställs negativt, påverkar det ofördelaktigt polisens trivsel och också allmänhetens attityd mot polisen. Det är därför viktigt alt vi alla i sädana sammanhang tänker på de stora svårigheter som polismannen på fältet ställs inför i sin dagliga verksamhet - de grannlaga avgöranden han har atl falla, de smädelser han utsätts för men också den positiva insals som polisen ofta gör, exempelvis då del gäller familjebråk, självmordsförsök eller andra händelser av liknande art. Jag tycker all detta är så viktigt alt alla goda krafter i samhället borde vara eniga om del.

Hugo Bergdahl frågade om jag var beredd att föreslå ytterligare åtgärder om del visar sig att brottsligheten ytteriigare förgrovas och ökar. Det är klart att det aren fråga som man hela liden måste länka på. Vi gör också regelbundet, i budgetsammanhang, försök att fö ytteriigare resurser lill polisen. Men därmed skall man inte glömma bort att försöka vara verksam på alla områden i samhällslivet för alt i del större sammanhanget få bukt på missförhållandena.

HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talmän! Jag delar helt justitieministerns bedömningar när del gäller massmedias ansvar alt rättvist bedöma polisens arbele, som ofta sker under trängda och svåra förhållanden. Det ansvaret har de lyvärr inte alla gånger visat, men vi kan hoppas på en förbättring på detta område.

Jag tror att denna diskussion har visat alt vi i alla fall är någorlunda överens om alt del finns en oroande ulveckling i vårt samhälle, både när del gäller våldsbroltsligheten och polisens arbetsförhållanden. I den situationen anser jag det vara ytterst viktigt att de politiskt ansvariga, men även en bred allmänhel, uuryckligen stöder poliserna när de lojalt fullgör sina uppgifter med målsätlningen att upprätthålla ordning och säkerhet i vårt samhälle. Även på det områdei tycks justitieministern dela min uppfauning. Det är bara att önska atl även massmedia i slörre omfattning skall slälla upp bakom de målsättningarna och hjälpa till med del arbetet.

Jag tackar än en gång för svaret.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Om arbetsförhållandena för polisen

Överiäggningen var härmed slutad,

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:73 till arbetsmarknadsutskottet

§ 11 Föredrogs och hänvisades

Motion

1978/79:181 till ulbildningsutskottet

§ 12 Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskottets betänkanden 1978/79:15-17 Finansutskottets betänkanden 1978/79:13-15 Skalteulskottets belänkanden 1978/79:13, 15-18 och 21 Juslilieulskouets betänkanden 1978/79:14-16 Lagutskottels belänkanden 1978/79:7 och 8 Utrikesutskottets betänkanden 1978/79:9, 16-19 och 21 Försvarsutskottets betänkande 1978/79:10 Socialförsäkringsuiskottels belänkanden 1978/79:11 och 12 Socialutskottets betänkande 1978/79:20 Kultumtskottets betänkande 1978/79:17 Jordbmksutskottets betänkanden 1978/79:11 och 14 Civilutskotiets betänkanden 1978/79:3-5

§ 13 Föredrogs och bifölls Interpellaiionsframställning 1978/79:111

§ 14 På hemställan av tredje vice talmannen beslöt kammaren kl. 12.00 att ajournera sina förhandlingar lill kl. 16.00, då de lill dagens bordläggning anmälda ulskottsbetänkandena väntades föreligga.

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Meddelande om frågor

§ 15 Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.

§ 16 Tredje vice talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle bland två gånger bordlagda ärenden dels civilutskottets betänkanden nr 3-5 uppföras främst, dels justitieutskottets betänkande nr 15 sältas närmast före justitieutskottets belänkande nr 14 och lagutskottets betänkande nr 7 närmasl efter skatteutskottets betänkande nr 15.

§ 17 Anmäldes och bordlades

Proposition

1978/79:74 om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor

§ 18 Anmäldes och bordlades Lagutskollels betänkande

1978/79:9 med anledning av proposilionen 1978/79:12 om underhåll lill barn och frånskilda, m. m. jämte molioner

Trafikutskottets betänkanden

1978/79:8 med anledning av proposilionen 1978/79:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såviu avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

1978/79:9 med anledning av propositionen 1978/79:35 om ekonomiskt stöd lill vissa rederiföretag jämte motioner

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 8 december

1978/79:226 av Sven Llndberg{s) till jordbmksministern om användningen av valtenregleringsmedlen:

Med anledning av motionen 1976/77:293 av Sven Lindberg m. fl. redovisade näringsutskottet i betänkandet 1976/77:30 (s. 31) att det "pågår f n. inom jordbmksdepartementet en översyn av de gällande tillämpningsföreskrifterna beträffande bl. a. regleringsmedlens användning".

Jag vill därför fråga jordbruksministern:

Vill statsrådet redogöra för regeringens principiella inställning till frågan om en utvidgning av regleringsmedlens användning?

När väntas den pågående översynen av de tillämpningsföreskrifter som gäller på detta område bli klar?

den 11 december

1978/79:227 av Margareta Andrén (fp) till socialministern om tandläkares rätt till s. k. pensionärselablering:

Privatlandläkare som uppnått pensionsåldern kan få tillstånd för s. k. pensionärselablering sedan de överlåtit sitt etableringstillstånd till annan landläkare. Därigenom får de möjlighet atl successivt trappa ner sin verksamhel på gamla dar. Enligt uppgift tillämpar riksförsäkringsverket en praxis som innebär att sådan s. k. pensionärselablering maximeras till ett år.

Anser socialministem att riksförsäkringsverkets praxis medverkar lill atl tillgängliga landläkarresurser utnyttjas maximall?

Nr 51

Måndagen den 11 december 1978

Meddelande om frågor

1978/79:228 av Anna Lisa Lewén-Eliasson (s) lill utrikesministern om svenskl bisiånd lill namibiska flyktingar i Angola:

Säkerhetssituationen för de namibiska flyktingarna i Södra Angola är i dag mycket kritisk. På grund av upprepade kränkningar av flygområdel av sydafrikanskt flyg saml raider av sydafrikanska styrkor i Södra Angola har de angolanska myndigheterna tvingats evakuera namibiska flyktingar från Huilaprovinsen till Kwanza. Evakueringsprocessen som påbörjades den 12 november har genomförts under myckel brådskande och svåra omständigheter över ett område på ungefär 600-700 km. Evakueringen har dessutom framtvingats utan att tillfredsställande förberedelser har kunnat göras. Osedvanligt starka regn har gjort situationen i flyktinglägren särskill besvärlig.

FN:s flykiingkommissarie förbereder hjälpåtgärder, men för alt klara detta nya problem behövs ekonomiska bidrag.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern;

Vad avser den svenska regeringen atl göra för att i denna nya krissituation bistå de namibiska flyktingarna i Södra Angola?

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 16.01.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert