Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:50

Fredagen den 8 december

Kl. 09.00

§ 1 Jusierades protokollet för den 30 november.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

öm upprustning av föreningslivets läger- och sommargårdar

§ 2 Om upprustning av föreningslivets läger- och sommargårdar

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för aU besvara Thure Jadesiigs (s) den 14 november anmälda inlerpellation, 1978/79:83, och anförde:

Herr talman! Thure Jadestig harställt flera frågor till mig med anledning av alt regeringen i sepiember 1977 uppdrog ät socialslyrelsen att upprätta en upprustningsplan för sommar- och lägergårdar. Thure Jadestig undrar hur många projekt som har redovisals vid den kommunala inventeringen, i hur många fall upprustning har kommii till slånd saml om jag är beredd alt medverka till en fullständigare inventering av läger-, kurs- och sommargårdar.

Mot bakgrund av eu förslag från 1968 års barnstugeuiredning i betänkandet Barns sommar (SOU 1975:94) gav regeringen i september 1977 socialslyrelsen i uppdrag att upprätta en uppmstningsplan för lägergårdar och sommargårdar. Upprättandet av planen skulle ske i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och företrädare för kommuner och organisationer.

För att göra del möjligt att redan vintern 1977-1978 börja rusta upp gårdarna föreskrevs att planen senast den 1 december 1977 skulle överiämnas lill arbetsmarknadsstyrelsen för att ingå i dess objektreserv. Socialstyrelsen överiämnade inom fastställd tid till arbetsmarknadsstyrelsen en länsvis fördelad och angelägenhetsgraderad upprustningsplan. Redan när styrelsen skrev lill kommunerna upplystes de om atl planen kunde kompletteras till den 1 mars 1978.

Den kompletterade planen som har överlämnats till arbetsmarknadsstyrelsen omfattade sammanlagt 355 olika uppmstningsobjekt lill en total kostnad av drygt 146 milj. kr. Av dessa har 155 objekt till en sammanlagd kostnad av drygt 85 milj. kr. tagits in i objektreserven. Beslut har hittills fattats om att 2 objekt till en kostnad av ca 1,5 milj. kr. skall rustas upp. Enligt min mening finns det anledning atl avvakta utfallet av eventuella ytteriigare upprustningar under kommande vinter innan ställning tas till en ytteriigare inventering av olika gårdar. Slutligen vill jag erinra om att allmänna arvsfonden står öppen för ansökningar om bidrag för ny- och ombyggnad av anläggningar för barn- och ungdomsverksamhet.

6 Riksdagens proiokoll 1978/79:49-50

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 upprustning av föreningslivets läger- och sommargårdar

THURE JADESTIG (s):

Herr lalman! Jag lycker alt statsrådets svar var i sin form rakt pä sak, och jag ber alt fö tacka för svaren på mina tre frågor.

Förslagel om en upprustningsplan för sommar- och lägergärdar var ett resullat av barnstugeutredningens slutbetänkande som kom 1975, Barns sommar. Idén fick ett goll mottagande från samtliga remissinstanser, och därför hoppades vi att det skulle bli en snabb reaktion frän regeringens sida.

Meningen var också närmast att det folkrörelsedrivna ungdomsarbetet skulle ges möjlighet att berika våra barns och ungdomars fritidsverksamhet i en aktiv och posiliv frilidsmiljö under sommarmånaderna.

Denna arbetsform för ett aktivt ungdomsarbete intresserar folkrörelser med ungdomsarbete, och därmed också i hög grad nykterhetsrörelsen, som här ser sin chans att bl. a. i alkoholfri fritidsmiljö göra en insats. Detta skall naturligtvis ske vid sidan om och i samverkan med andra ungdomsorganisationer, ty alla goda krafter behövs för att skapa en meningsfull fritidsmiljö för vår ungdom.

1881 kunde godtemplarrörelsen inviga sin första samlingslokal. Det var i Arboga bara två år efter del att lOGT-rörelsen hade instiftats i landet. Rörelsen kan nästa år fira sitt 100-årsjubileum. Ordenshuset i Arboga var landels första profana samlingslokal. Redan 1908 kunde man redovisa över 700 fasligheter med samlingslokaler i vårt land. Det var sålunda en snabb expansion på detta område.

Frågan om fritidsanläggningar av annan typ aktualiserades också myckel snabbi, och redan före första världskrigets utbrott hade man inom nykterhetsrörelsen skaffat sig frilidsområden och byggde s. k. sommarhem för gemensamma fritidsaktiviteter.

Under 1920- och 1930-talen var del en verkligt bred aktivitet på området, och ett stort antal sommarhem byggdes i snabb takt. I dag har nykterhetsrörelsen ca 150 anläggningar av skilda slag. Många av dem har en avancerad utmstning, och man bedriver en omfattande verksamhet där.

Det är mol den bakgrunden som man från den centrala organisaiionsled-ningen - fastighetsförvaltningen för nykterhetsrörelsens samlingslokaler, vars ordförande jag är - ser så positivi på förslaget om möjlighel lill samhälleligt slöd även för upprustning av fastigheter som har alt göra med verksamhet inom det här området.

Dessutom finns det ett stort antal ordenshus. Folkets hus och bygdegårdar som med en något ändrad utrustning mycket väl skulle kunna användas för de aktiviteter som förslaget vill stimulera.

Lät mig också få konstatera alt det inom kyrkan och frikyrkan, ja, inom hela folkrörelsekollekiivei finns ett otal fastighetsbildningar inom detta område. Sålunda har vi i dag en stor samhällsresurs som kan förräntas i för denna typ av verksamhel positivt förebyggande ungdomsarbete.

Vid en interpellationsdebalt med dåvarande statsrådet Rune Gustavsson uttalade jag glädje över initiativet alt upprätta en uppmstningsplan, men jag var kritisk mot den utredningstid som kommunerna tilldelals. Jag ifrågasatte

då om inventeringen och de beräknade upprustningskostnaderna skulle få riktig belysning och om inle elt stort antal objekt skulle förbli oredovisade. Tyvärr måste jag konstalera au jag har besannats på denna punkl, detta trols de siffror som socialministern i dag har redovisat: 355 objekt med en total kostnadsvolym på 146 miljoner. Uppskattningsvis omfattar detla kanske bara en Oärdedel eller en tredjedel av del lolala antalet objekt som egentligen berörs.

Min interpellation får ses mol bakgrunden att jag hade anledning att förmoda atl någon större aktivitet inle hade skett pä områdei. Summa summarum; 2 objekt skall enligt beslut upprustas, 153 objekt har tagits in i den s. k. beredskapsreserven och 200 ärenden står så alt säga på väntelistan. Omjag dessutom räknar med alla de inventeringsobjekt som inte har fått sin chansan komma med i invenieringsomgången,däslårdet klart all vi bärbar en samhällsuppgift av ganska stor omfattning.

Låt mig avsluta med att ställa några följdfrågor.

För det första; Kanjag uppfatta statsrådets svar så, alt del är hans mening ande 153 objekt som finns i objektreserven skall omfattas av den kommande vinterns aktuella igångsättningsarbete, eller kommer det att ta många år innan dessa 153 objekt har bearbetats? Hur många år skall vi i så fall bearbeta dessa, innan vi kommit i gång med verksamheten?

För det andra: Har de lokalägande parterna, alltså de fastigheisförvallande enheterna ute i regionerna, fått besked av arbetsmarknadsstyrelsen om att de nu har uppförts på den s. k. beredskapsreserven? Har de i så fall blivit underrättade om sin turordning? Det är enligt min mening väsentligt att de fär information, så att de kan planera för den kommande upprustningen.

För del tredje: När jag i dag fått veta att endast 2 objekt av de anmälda 355 är klara för igångsättning, då förstårjag statsrådets tvekan atl i dag ultala atl han vill medverka lill en mer genomträngande och ingående inventering, men får jag ändock uppfatta statsrådets svar som ixisitivt så lill vida att han inser nödvändigheten av att åtminstone inom en inte alltför avlägsen framlid medverka till att en mer fullsländig inventering kommer lill stånd?

Fördel fjärde: Statsrådet hänvisar till allmänna arvsfonden. Vi som sysslar med de här frågorna har prövat den vägen och funnit att det inte är så läu att forcera alla de normer som gäller i det sammanhanget. Del vore värdefullt för den kommande handläggningen om statsrådet ville närmare precisera möjligheterna lill bidrag genom arvsfonden ur den aspekten att man den vägen kan få hjälp all klara upprustningen av de objekt som man inom beredskaps- och objektplanen inte klarar av. Sommar-, läger- och kursgårdar ligger i allmänhet ulanför kommunens centrala delar, och det ärju en fördel. De ligger där i utkanten vid en skogsbacke eller vid elt sjöomräde, och verksamheten har högsäsong under några fö veckor eller några helgdagar under vår-, sommar- och höstmånaderna. Nu har man ju också på många håll i förebyggande syfte skaffat sig motionsanläggningar och kombinerar detta med övrig fritidsverksamhet, men den här sommarverksamheien för barn skulle utan tvivel vara ett bra komplement. Skall alltså arvsfonden kunna bidra med upprustning av realslandardkaraktär, som del sades i socialslyrel-

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 upprustning av föreningslivets läger- och sommargårdar

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 upprustning av föreningslivets läger- och sommargårdar

sens skrivelse till kommunerna beträffande inventeringen, t. ex. indragning av eleklricelet, vatten- och avloppsanläggningar, telefon o. d.? Jag är inte säker pä att allmänna arvsfonden står lill förfogande i dessa fall.

OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Alla barn har behov av en sommarmiljö som ger dem möjligheter till stimulerande fritidsverksamhet. För alt på elt bra sätt klara delta, anser jag att man bör dra nytta av de erfarenheter som folkrörelserna och deras föreningsliv har. Det finns många organisalioner som har läger- och sommargårdar, där det bedrivs verksamhet. Inom föreningslivet har man i dag-och själv harjag erfarenhet som tidigare aktiv inom Unga örnar-stora svårigheter atl bedriva sommarverksamhel, men dagens deball måste koncentreras till bekymren med läger- och sommargårdar. Många läger- och sommargårdar har efter hand blivit hårt nedslitna samtidigt som del uppstått krav på en allmän höjning av standarden. Dessa krav kommer från flera håll, inle bara och inte heller i första hand från lägerdeliagare och lägerledare utan frän myndigheternas sida-och del med all räll. Kraven på bältre standard när del gäller köksutrymmen, hygienutrymmen m. m. är naluriiga, men de medför samlidigt krav på investeringar. Därför tyckerjag alt initiativet att inventera och upprätta upprustningsplaner för sommar- och lägergärdar är bra. Skall elt sådant här initiativ ge resullat behövs emellertid ytterligare åtgärder. Pengar måste slällas lill förfogande och elt visst driflbidrag måste även garanteras, så alt de organisationer som äger gårdarna och där skall bedriva verksamhel tror sig kunna klara driften efter det att en upprustning gjorts. Inte minst det löpande underhållet kan vara besväriigt alt klara, och man kan bekymra sig över hur man skall kunna gå i land med del.

Många organisationer kan klara en upprustning av en läger- och sommar-gård, men de drar sig för atl ulföra de behövliga åtgärderna på grund av osäkerhet om huruvida de skall klara driften. En uppmsining av läger- och fritidsgårdar skulle sanneriigen vara utmärkt som beredskapsarbete, men skall det bli önskvärda resultat i form av äigärder behövs ett sådant stöd att den organisation som äger anläggningen kan driva den utan alltför höga kostnader. Man måste också kunna klara del koniinueriiga underhållet, ty annars nöts anläggningen ned med nya krav på stora invesleringar som följd, och även här måsle samhällel i sä fall vara med och belala.

Jag lycker att vi skulle kunna vara överens om atl det för barn behövs sommarverksamhet med karaktär av läger- och koloniverksamhel. Men då erfordras atl det finns sommar- och lägergårdar som kan användas för verksamheien. Vidare krävs alt samhället är berett att siödja verksamheten. Det billigaste stödel är då en satsning på den verksamhet som bedrivs av folkrörelsernas organisationer. Men del behövs stöd för alt rusta upp gårdarna, varvid stödet måsle vara så utformat alt underhållet inle blir eftersatt.

Socialminfsiern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Låt mig först instämma i vad interpellanten och även Ove Karlsson har sagt om värdet av organisationernas sommarverksamhet. Jag kan också instämma i den skildring som Thure Jadestig gav av betydelsen av folkrörelsernas satsning under tidigare år på att bygga egna lokaler. Vi har samma uppfattning om värdet av att det finns tillgäng lill aktiviteter för barn pä sommaren, både i folkrörelsernas regi och i kommunal regi. Vi kan också konstatera all vi alla fäster vissa förhoppningar vid det initiativ som togs av barnstugeutredningen.

När del nu gäller läget inför vintern I978-I979 ärdet, som framgår av milt svar, ingen brist på objekt, utan det finns en rad sådana i reserven. Det största behovet jusl nu är därför inle alt leta fram ytterligare objekt. Det som vi i första hand får hoppas på är all kunna förverkliga dessa objekt eller i varje fall en del av dem. Men självfallel kan det dämtöver finnas lokala behov, och jag vill därför säga till interpellanten att han, om han har uppgift om något objekt som inle kom med vare sig i den första inventeringen eller i de kompletteringar som gjordes i våras, naturligtvis är oförhindrad att presenlera dem. Vi får då se vad vi kan göra ål dem.

Läl mig vidare svara på de direkia ytterligare frågor som Thure Jadestig ställde. Den första frågan var om arbetet pä de 153 objekt som nu finns i reserven kommer i gäng i höst. Svarei är att det beror på sysselsättningsläget. Meningen med denna reserv ärju atl den skall kunna las i anspråk om del uppslår arbetslöshet. Därför kan man inte besvara den frågan i dag.

Den andra frågan var om de berörda organisationerna har fått besked om humvida deras objekt finns med i reserven. Jag kan inte svara på om de har fått någon särskild skrivelse om del, men eftersom det är fråga om offenlliga uppgifter har naturligtvis var och en som är intresserad av saken möjlighel att la reda på hur det ligger till.

För del iredje frågade Thure Jadestig om jag anser alt det är nödvändigt med en ytterligare inventering av nya objekt. Svaret på det ligger i del somjag redan har sagt, nämligen att vi nu för avvakta utfallet under den kommande vintern. Sedan får vi ta ställning till om den metod för alt få fram en upprustning av fritidsanläggningar som vi lalar om i dag över huvud taget är lämplig.

Den fjärde frågan gällide, såvida jag uppfattade den rätt, om jag ville precisera allmänna arvsfondens möjligheter att medverka i upprustning av läger- och sommargårdar. Vid beviljandet av bidrag frän allmänna arvsfonden följer vi vissa regler, som har utvecklats steg för steg genom praxis. Självfallet finns det möjlighet att i lakl med nya erfarenheter och nya behov något förändra denna praxis. Jag är inle beredd alt nu göra några allmänna uttalanden utöver vadjag här har sagt, utan en sådan utveckling av allmänna arvsfondens politik får ske vid behandlingen av de ansökningar som kommer in.

Slutligen vill jag upplysa Ove Karlsson, som i huvudsak kom in på frågor som inte gäller upprustningen av läger- och sommargårdar ulan driften av

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 upprustning av föreningslivets läger- och sommargårdar

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 upprustning av föreningslivets läger- och sommargårdar

dessa, om att jag på måndag kommer att svara på en interpellation som mera handlar om stöd till den löpande verksamheten i sådana sammanhang.

THURE JADESTIG (s):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka statsrådet för de här kompletterande uppgifterna. Jag känner nog alt vi bärs av en gemensam vilja att hitta former för atl lösa de här frågorna även pä sikl.

Jag noterar också med tacksamhet möjligheten att belräffande de objekt som nu inte är anmälda men som ur folkrörelsesynpunkl kan anses vara angelägna ta upp en dialog med statsrådet och därmed kunna aktualisera dem och att det alltså inte är ett stopp med den nu angivna ärendemängden.

Alt arvsfonden har sina begränsningar är jag också medveten om, men med ledning av vad statsrådet har antytt både i sitt första svar och i det kompletterande svarei ser jag det som möjligt att ta upp åtminstone smärre ärenden.

Del som jag kanske tycker är viktigare än någonting annat är emellertid atl vi känner till omfattningen av den här frågan. De nu kända kosinaderna är beräknade lill ca 150 milj. kr., och del är trots allt en rätt lung börda i landels ekonomi. Jag vågar påstå att summan egentligen skulle kunna dubbleras, om man fick lill stånd en heltäckande inventering, vilket jag tycker egentligen är en brist alt vi inte har- om man nu vill alt den här verksamheten närdet gäller barns sommarvistelse skall täcka hela landet.

Jag är medveten om att en sådan här upprustningsinsats kräver mer långsiktig planering, några års perspektiv åtminstone. Vi har en mall när del gäller upprustning av allmänna samlingslokaler, vars anslagsramar är alltför snäva, det ärjag helt på del klara med, men själva idén finns där faktiskt som grund för hur man mer långsiktigt, låt oss säga under en fem- eller tioårsperiod, skulle kunna arbeta sig igenom en sådan upprustning.

Det tyckerjag skulle vara ett skäl för socialminislern atl se över denna fråga och ifrågasätta om det inte är bättre atl ha en flerårigt program upprättat för den här folkrörelsedrivna verksamhetsdelen, som är anpassat lill kommunernas sociala planer när del gäller barns sommar, med andra ord alt vi för en mer långsiktig planering.

Beredskapsobjektsplanen är bra, men den är också så au säga konjunkturhoppande.

OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Jag instämmer i stort sett i vad socialminislern sade om atl del inle behöver inventeras fram ytteriigare objekt, utan man borde undersöka vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att fä i gång de objekt som nu har inventerats fram. Som socialministern nämnde har 355 objekt inventerats fram, men del är bara två som har kunnal sällas i gång. Del borde ge anledning alt undersöka varför resultatet inte blivit bältre. En sådan undersökning borde vara angelägen så all upprustningsarbetel kommer till stånd, och man borde ta kontakt med de kommuner och organisationer som har tagil fram objekt och fö klart för sig varför de inle har kunnat

fullföljas.

Jag lalade mest om driften av anläggningarna i mitl förra inlägg, och det gjorde jag utifrån den omständigheten att drift och invesleringar hör ihop. Del borde vara glädjande för socialminislern alt organisationerna undersöker möjligheten att klara driften, innan man kör i gång och investerar, för kan man inte klara driften blir del svårigheter. En stor investering får ju direkt utslag pä driften. Därför är det många som drar sig för alt göra investeringar, innan man vet att man har möjlighet att på sikl klara den verksamhet som man skall bedriva på läger- och sommargårdar.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om den kommunala barnomsorgen

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om den kommunala barnomsorgen

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för alt i elt sammanhang besvara dels Grethe Lundblads (s) den 27 oklober anmälda interpellation, 1978/79:61, dels Inga Lantz (vpk) den 6 november anmälda inlerpellation, 1978/79:64, och anförde;

Herr lalman! Grethe Lundblad har frågat mig vilka åtgärder regeringen länker förorda för alt den planerade utbyggnaden av barnomsorgen fram lill 1981 inte skall fördröjas ute i kommunerna av ekonomiska skäl. Vidare har Grelhe Lundblad frågal mig om regeringen tänker förhindra en planerad nedbanining av utbildningen av förskollärare och i stället göra förstärkta utbildningsinsatser samt vilka kvalitetsförbättringar regeringen tänker förorda i förebyggande barnavård och barnomsorgen inför det internationella barnåret 1979.

Inga Lanlz har frågat mig om regeringen länker föreslå att staten skall överta kosinaderna för barnomsorgen, om jag är beredd att medverka till normer vid nybebyggelse som innebär alt mark motsvarande 10 m per barn avsätts för barnomsorgens behov, om regeringen kommer att vidta åtgärder för att överinskrivningen vid barnstugorna skall slopas och om jag anser att nuvarande normer för beräkning av lekytor resp. avdelningsytor vid barnstugorna är rimliga. Vidare har Inga Lanlz frågat mig om regeringen är beredd att öka kapaciteten för utbildning av förskollärare.

Jag avser, efter samråd med statsrådet Birgit Rodhe, som inom regeringen är ansvarig för förskollärarutbildningen, atl besvara frågorna i ett sammanhang.

Jag vill inledningsvis peka på att barnomsorgen är en lagfäst kommunal uppgift med skyldighet för kommunerna alt svara för en planmässig utbyggnad. Riksdagen har i nära nog total enighet lagl fast målet alt alla barn med förvärvsarbetande och studerande föräldrar samt barn med behov av särskilt stöd för sin ulveckling skall kunna beredas plals inom den kommunala barnomsorgen i mitten av 1980-lalel. Riksdagen har vidare ställt sig bakom en överenskommelse som hösten 1975 träffades mellan den dåvarande regeringen och Svenska kommunförbundet om en första ulbygg-

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 den kommunala barnomsorgen

nadseiapp omfattande åren 1976-1980. Under den femårsperioden skulle 100 000 daghemsplatser och 50 000 fritidshemsplatser börja byggas. Med användande av tumregeln att byggnadstiden i genomsnitt uppgick lill ell år skulledessa platser kunna tas i bruk under perioden 19771, o. m. 1981. Under perioden fömlsanes vidare en uibyggnad av familjedaghemmen enligt den bedömning som gjordes lokalt i varje kommun. Uibyggnadsprogrammet byggde på dåvarande regeringens och Svenska kommunförbiindets gemensamma överväganden om vad som kunde vara praktiskt möjligl atl förverkliga under perioden.

För att ge kommunerna ekonomiska möjligheter atl genomföra utbyggnaden ingick vidare i överenskommelsen elt nytt statsbidragssystem för barnomsorgen. Det nya statsbidragssystemet, som trädde i kraft den 1 januari 1977, innebar en kraftig förstärkning av bidragen lill den kommunala barnomsorgen. Bidragen har vidare gjorts värdebesländiga genom anknytning till löneutvecklingen för anslällda i offenllig tjänst. I en särskild protokollsanteckning till överenskommelsen förbehöll sig Svenska kommunförbundet rätten alt påkalla nya överläggningar om statsbidragen, om genom statsmakternas beslut väsentliga ändringar inträdde i de förutsättningar som låg till grund för överenskommelsen. Sådana överiäggningar har inte påkallats av Svenska kommunförbundet.

Vidare har överenskommelser träffats mellan regeringen å ena sidan och Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet å andra sidan om kommunernas och landstingskommunernas ekonomi. Den senasle överenskommelsen träffades i juni 1978 och avser dels den kommunala volymutvecklingen åren 1979 och 1980, dels de finansiella förutsättningarna för kommuner och landstingskommuner år 1979. Parterna har enats om atl riktpunkten för kommunerna skall vara en konsumtionsökning om 3 % per år under åren 1979 och 1980. Parterna är också ense om atl inom denna ram skall bl. a. utbyggnaden av barnomsorgen prioriteras. En utbyggnad av barnomsorgen enligl det överenskomna programmet ryms väl inom den angivna volymökningen. Dämtöver har regeringen förbundit sig alt tillskjuta eu särskilt statsbidrag om totalt ca 980 milj. kr. lill kommuner och landstingskommuner under år 1979.

Sammanfattningsvis kan således konstateras atl kommunernas ekonomi i sig inte utgör något hinder för en utbyggnad enligt överenskommelsen, förutsatt atl kommunerna följer rekommendationen att priorilera barnomsorgsulbyggnaden, vilket då självfallet måste ske på bekostnad av förbättringar inom andra i och för sig angelägna samhällssektorer.

Kommunernas nuvarande planer för ulbyggnaden visar att byggandet av daghemsplatser under treårsperioden 1976-1978 ligger i nivå med den överenskomna ulbyggnaden under dessa tre år. Byggandet av daghem under 1979 och 1980, platser som alltså skall tillkomma 1980 och 1981, ligger emellertid enligl planerna drygt 10 000 platser under överenskommelsen för de båda åren. Detta är, som jag framhöll i svarei pä en fråga av Mats Hellström för ell par veckor sedan här i kammaren, oroande. Jag förklarade också dä atl jag hade för avsikt alt ta upp diskussioner med Svenska kommunförbundet

om dessa frågor. Min utgångspunkt vid dessa överläggningar, som nyligen påbörjats, är alt del är nödvändigt att den av riksdagen i samförstånd med Svenska kommunförbundet uttalade målsättningen om barnomsorgens uibyggnad uppfylls. För atl nå ett sådant resullat kan det bli nödvändigt alt diskulera hur enskilda kommuner har levt upp lill det åtagande Svenska kommunförbundet gjort som representant för kommunerna.

Av svaret följer atl regeringen står fast vid såväl överenskommelsen med Svenska kommunförbundet om barnomsorgens utbyggnad som riksdagens beslut år 1976 om ifrågavarande statsbidrags storlek.

En översyn av reglerna för statsbidragsgivningen pågår sedan en tid inom regeringskansliet. I anslutning härtill behandlas också frågan om statliga normer för personaltäthet och gruppstorlekar m, m. inom den kommunala barnomsorgen. Arbelel bedrivs med sikte på att ett förslag skall föreligga under våren 1979.

I avvaktan härpå ärjag inte beredd atl ta ställning i dessa frågor.

När del gäller anlalel elever pä förskollärariinjen liksom övriga frågor som påverkar statens utgifter kommer regeringen atl redovisa sina ställningstaganden i budgetpropositionen i januari.

Frågan om särskilda normer för markreservalion för barnomsorgens behov har varil föremål för riksdagens övervägande i olika sammanhang. Riksdagen har därvid uttalat all det följer av kommunens ställning som huvudman för den fysiska planeringen atl den skall se till att markresurser för skilda behov skall tillgodoses inom kommunen. Jag utgår från all della beaklas vid utarbetande och fastställande av stadsplaner.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

öm den kommunala barnomsorgen

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag vill gärna lacka socialministern för svarei. Tyvärr var det inte något särskilt upplysande svar jag fick på de frågor jag ställt. Egentligen är del precis som i regeringsdeklarationen. De första tre sidorna i svaret är nämligen endasl en beskrivning av vad riksdagen redan vet - återstår alltså s. 4. Jag hoppas atl det bakom denna disposition av svaret ligger en sirävan atl ta några hemliga godbitar med lill denna deball. Annars är det verkligen ett magen svar utan antydan om någon julklapp till Sveriges barn.

Det är endast en siffra på de första sidorna som förvånar mig. Gabriel Romanus nämner an regeringen kommit överens med kommunerna om en konsumlionsökning pä 3 % under 1979 och 1980. Den siffran förekommer också i en försörjningsbalans, omfattande 1979 och 1980, som finns i regeringens förslag lill den ekonomiska politiken, vilket lämnades lill riksdagen den 2 november. Jag lycker inle man kan åberopa den siffran på tillväxten när det gäller nybyggnad och nyinredning av förskolor. När del gäller bruttoinvesteringar förutsätter nämligen försörjningsbalansen alt kommunerna under 1978 ökar med 2,9 %, men att de under 1979 minskar bmltoinvesteringarna med 0,1 %- alllsä på stället marsch. Är det inte dessa siffror - som också gäller för investeringen i barnomsorgen - som gör atl kommunerna framför sig ser stora problem?

Gabriel Romanus har varit politiker under många är. Han måste vela att det

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 den kommunala barnomsorgen

är smärtsamt när man i en kommun helt skall bromsa upp invesieringsui-vecklingen fören sektor. Del är myckel svårl att göra omprioriteringar mellan pressande behov i en kommun. Därför är det oftast elt ökat utrymme man kämpar om i kommunerna, sällan del nuvarande utrymmet. Om inte någon ökning sker blir utvecklingen gärna läst. De små kommunerna, som har små ramar atl röra sig inom, har sällan omprioriteringsmöjligheler. Jag skulle vilja fråga: Vad kan statsrådet göra i det lägel för atl lätta kommunernas ekonomiska bekymmer?

Del är bra all man åter tagil upp diskussionen med kommunerna om statsbidragen, och jag hoppas verkligen att man skall finna vägar atl stödja kommunernas ekonomi. På många håll ute i kommunerna säger man med anledning av den sammanställning som gjorts av barnomsorgsplanerna för 1978-1982 all femärsplanen för nybyggnad i stället bliren sexårsplan. Det är kanske det som ligger dolt bakom statsrådets tal i svarei om en "tumregel', som fördröjer utbyggnaden med ett år. Därför kan man fråga sig om utbyggnadsplanerna för 1976-1980 i stället kommer all gälla för liden 1976-1981.

Som svar pä min andra fråga för jag endast en hänvisning lill budgetproposilionen. Därför skulle jag vilja fråga sialsrädet: Fär vi inle alls ställa frågor på hösien som har någon ekonomisk anknytning?

Vad jag har önskat veta är ju vilken egen inställning statsrådet har lill förskollärarutbildningen. Behöver den utbildningen bromsas, eller kommer socialministern att kämpa för atl utbildningen av förskollärare sker i en oavbruten lakl som en del av vår prioritering av barnomsorgen? Om socialminislern inte får gehör försina krav i budgelbehandlingen ärju en sak, men vad han har kämpat för trorjag riksdagen önskar fö veta. Därför skulle jag vilja fråga; Kan förskollärarutbildningen ulan våda för kvalitetsförbättringen av förskolan skäras ner?

Socialdemokraterna harju kämpat för ell särskill slalsbidrag, som skulle kunna fördelas efter behov till kommuner som har sociala problem eller många invandrarfamiljer. Det är kanske en fråga som man skulle kunna ta upp vid de aktuella överläggningar beträffande statsbidragsgivningen som nu pågår och som man väl också skall föra med kommunerna. Jag tror atl del är myckel angeläget atl de kommuner som är särskilt hårt drabbade för ett manövemtrymme. Vi vet ju atl t. ex. flera kommuner i Stockholms omgivning har mycket svåra problem.

Min sista fråga har, såvitt jag har kunnat utläsa, hell glömts bort i statsrådets svar. Därför vill jag fråga: Kommer Sveriges socialminister atl förbigå del inlernalionella barnårel 1979 med tystnad pä grund av del ekonomiska lägel - delta s. k. ekonomiska läge som nu av experter påstås vara pä väg uppåt?

Många frågor som rör barnavård och barnomsorg ligger nu utredningsklara på regeringens bord. Vi har t. ex. socialutredningens förslag om mera satsning pä förebyggande öppet arbele inom barnavården eller barnomsorgen, som socialutredningen önskar kalladel. Vi har också strävanden när del gällerden uppsökande verksamheten. Det flnns en lagbestämmelse om uppsökande

verksamhel för att nå fram lill barn med särskilda behov av samhällets stöd. Men ute på fältet inom barnomsorgen är man inte helt övertygad om alt bestämmelserna fungerar. Ärstalsrådet övertygad om atl den verksamheten verkligen fyller kraven?

Vi vet att vid behovsbedömningar för utbyggnaden av barnomsorgen beräknas del antal barn som behöver plats på grund av särskilda behov av stöd och stimulans vara ca 3 %. I den försöksverksamhei som föregick barnomsorgslagen rörande uppsökande verksamhet låg den siffran i de berörda kommunerna inte under 7 %. Därför kan vi fråga oss: Vilka framstötar gör vi under barnåret 1979 för barn som har det svårt i Sverige?

Jag kan ge mänga exempel pä barn med svårigheter, och jag tror atl det finns oerhört tnänga sådana fall i Sverige. Jag är rädd atl vi t. o. m. under inlernationella barnåret glömmer bort dessa barn. Och jag vill hålla med barnstugeutredningen, som 1972 sade alt inle förrän vi hjälpt de barn som har del allra svårast i Sverige har vi verkligen blivit ett barnvänligt samhälle.

Kommer vi inför barnårel bara att hänvisa till vad som redan gjoris och visa fram litet utställningar, forskningsprojekt och liknande? Jag lycker inte au del liknar Sverige. Sverige bmkar vara känt för resultalpolitik i internationella sammanhang, speciellt vad gäller sociala satsningar. Därför tyckerjag att vi inför inlernalionella barnåret verkligen skall visa atl vi är på ålenen när del gäller barnavård och barnomsorg.

Det finns också ett förslag om föräldraulbildning som ligger klart för regeringens behandling. Salsningar på föräldrautbildning harju ständigt varit efterfrågade av riksdagen och önskade av alla partier. Här kan man verkligen inle skylla på ekonomin, för vad föräldrautbildning kostar är småslantar i förhållande till vad man ger i slöd till industrin och många andra sektorer. Därför skulle jag vilja fråga: Skall verkligen föräldrautbildningens början, den kring barnens födelse, dröja över barnårel innan den kommer i gång? Det finns en otålighet ute i kommuner och landsting som jag tror atl statsrådet kan stilla om han ger ett posilivt svar i dag på frågan om föräldrautbildningen skall sättas i gång snarast.

Jag skulle i stort sett vilja upprepa min sista fråga och säga: Vilka förberedelser pågår för atl det internationella barnåret skall kunna visa atl Sverige vill behålla sin tätplats på den sociala barnavårdens område?

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om den kommunala barnomsorgen

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Jag skall be alt få lacka för svarei på min interpellation.

Riksdagen har fattat beslutet, i överenskommelse med kommunerna, alt kommunerna skulle bygga 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 fritidshemsplalser på fem år. När man fattade det beslutet för några år sedan tyckte vpk alt den utbyggnadstakten var för låg, eftersom behov och köer redan då var katastrofalt slora och långa.

Del visar sig nu alt kommunerna inle ens kommer atl klara av den här, som jag ser del, mycket låga utbyggnadstakten. Enligl socialslyrelsen räknar kommunerna med att bygga ul med bara 76 000 daghemsplatser fram till 1982 och 41 600 fritidshemsplalser mot de 100 000 resp. 50 000 som man utlovat

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om den kommunala barnomsorgen

tidigare.

Det finns i dag 103 400 daghemsplalser, och behovel enligt kommunernas beräkning är 351 700 platser för 1977. Arbelskraftsundersökningarna (AKU) redovisar ett behov på 404 000 platser för barn med heltidsarbelande föräldrar, alltså föräldrar som jobbar mer än 20 timmar per vecka, och dessulom ett behov av 84 000 platser för bam som har deltidsarbetande föräldrar. Enligl kommunernas beräkningar har 43 % av förskolebarnen förvärvsarbetande föräldrar mot 54 % som man kommii fram till i AKU. Kommunerna har alltså räknat med ett behov som ligger betydligt lägre än de siffror som man kan utläsa ur AKU från januari i år.

SCB har också gjort en undersökning som visar på ett ännu större behov. 460 000 platser behövs för alt barn med heltidsarbelande föräldrar skall fö plals, och 25 000 till för barn med föräldrar som arbeiar 16-19 limmar i veckan. Också när det gäller fritidshemmen ligger kommunerna för lågt. I dag fär bara 5 % av barnen plats på fritidshem - del finns 35 000 platser. Behovel enligt kommunernas beräkningar är 350 000 för 1977. Skall man jämföra 35 000 med 350 000, som är kommunernas egna beräkningar? Dessutom behövs ytterligare 30 000 platser, säger kommunerna, för år 1982.

Man kan räkna och man kan göra upp planer pä väldigi många sätt. Behovet av en stor uibyggnad kvarstår med all tydlighet. Vänsterpartiet kommunisterna menar atl alla barn skall ha rätt lill en bra och gratis daghems-eller fritidshemsplats för sin egen skull, därför all barnen behöver del. Om man räknar efter barnets behov behövs inle alla dessa prognoser och beräkningar, som i slutändan ändå visar sig vara för snålt tilltagna.

Det finns fortfarande kommuner som inte har ett enda daghem - 19 st. -och i 70 kommuner saknas daghem med småbarnsavdelning. len tredjedel av kommunerna saknas fritidshem. Man skall komma ihåg -jag tycker del är viktigt - när del gäller kommunernas behovsberäkningar alt en behovsberäkning inle alls är detsamma som uibyggnad. Det finns något som heter servicenivå eller uibyggnadsnivå också. I Huddinge kommunstyrelses förslag med anledning av barnomsorgsplanen heter det alt uibyggnad skall ske med hänsyn lagen till de ekonomiska förutsättningar som finns. Och servicenivån, uibyggnadsnivån, är belydligl lägre än den s. k. behovsnivån. Många uibyggnadsobjekl, dvs. barnstugor, försvinner av olika anledningar i barnomsorgsplanerna. I elt yttrande frän planeringskontoret i Huddinge lill

den senaste barnomsorgsplanen kan man läsa; " det saknas föreu ston

antal objekt planlagd mark för allmänt ändamål" och " del föreligger

slora svårigheter alt finna lämplig mark för uibyggnad".

Varför klarar kommunerna inte av den utlovade ulbyggnaden av barnomsorgen? Av rapporten från planeringsgruppen för barnomsorgen framgår del all det ofta finns fiera orsaker till att kommunerna inle bygger ut i snabbare takt.

Fyra kommuner av fem säger att det är ekonomiska skäl som stoppar ulbyggnaden. Kommunerna har helt enkelt inte råd atl bygga daghem och fritidshem. Ungefär hälften av kommunerna tycker atl driftkostnaderna är svårast att bära, medan en fjärdedel lycker att investeringskostnaderna är

tyngst. Mänga kommuner har också svårt all skaffa mark-del gäller samtliga de tillfrågade storstadskommunerna.

All tillgänglig statistik visar alt vänsterpartiet kommunisterna har haft och har rätt i sin uppfattning om vad som krävs för alt man skall kunna garantera en uibyggnad som motsvarar ell verkligl behov.

Vpk har sagt atl det behövs en lagstiftning för atl irygga barnens rätt till bra daghemsplalser. Vpk har sagt all kommunerna vid all sladsplaneläggning måste reservera mark för barnomsorgen, för annars finns det ingen mark senare. Vpk harsagt alt kommunerna måste få full kostnadstäckning föran bygga bort daghemsbrislen, annars har kommunerna inte råd. 1 första hand skall personalkostnaderna täckas.

Della är krav som vpk under många år ställt, och del visar sig nu atl del hade varit klokt av riksdagen atl fatta beslut i enlighel med dessa vpk-krav. Nu står vi inför ett utbyggnadsbehov på nära 500 000 platser enligt SCB:s siffror utan alt kommunerna har vare sig mark eller pengar. Och var finns kommunalpolitikernas goda vilja, som man i så många år har talat om, närde varken har mark eller pengar? Det behövs verkligen såväl lagstiftning som mark och pengar för atl fä i gång en utbyggnad av barnomsorgen.

Barnomsorgen måste byggas ut både kvantitativt och kvalitativt.

Utan tillräckligt med utbildad personal inom barnomsorgen kommeraldrig kvaliteten atl höjas. Under mänga år har ulbyggnaden av barnomsorgen saboterats av slalsmaklerna genom alt man utbildat för lilet fiersonal. Vpk;s ulbyggnadskrav när det gäller antalet platser har visal sig helt realistiska med tanke på barnens behov, med tanke på anlalel barn med särskilda behov och med tanke pä den höga kvinnliga förvärvsfrekvensen. Det behöver nu utbildas 20 000 personer varje år inom barnomsorgen. Ulredningen Utbildning i samspel kom fram till au det med nuvarande mycket låga utbyggnadstakt kommer alt fattas 100 000 personer inom barnomsorgen inom lio år. Så ser det ut.

Tvärtemot vad som är rimligt föreslår UHÄ en nedskärning av utbildningen av förskollärare med 300 platser. Vpk menar alt utbildningen av personal vid barnstugorna måste öka. Dessutom bör all personal fä en likvärdig, fyraårig utbildning.

Så till personaltätheten. Hurslor personaltätheten är på barnstugorna har den största belydelse för kvaliteten. Socialslyrelsen föreslår 2 vuxna pä 5 barn i småbarnsgrupper. För dessa barn varierar personaltätheten ute i kommunerna från 2 på 5 lill 2 på 10,2 barn. Det är en ganska stor differens. Den är dubbelt så stor som vad socialslyrelsen rekommenderar.

För syskongrupper föreslår socialslyrelsen proportionen 1 på 5, och för dessa grupper varierar personaltätheten från 3,2 till 9,4 barn på varje vuxen -också det är en mycket stor differens jämfört med vad man önsketänker om. För äldersindelade grupper gäller samma rekommendation från socialstyrelsen, alltså 1 på 5. Den vanligaste personaltätheten är också 1 på 5, men variationer förekommer även här pä upp lill 7 barn per vuxen. Om man tittar på dessa variationer - siffror finns tillgängliga i olika uiredningar, vilket Gabriel Romanus förmodligen känner till - finner man det angeläget alt

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

öm den kommunala barnomsorgen

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 den kommunala barnomsorgen

införa miniminormer för personaltätheten, vilka är bindande eller tvingande, för alt personaltätheten skall bli tillräckligt stor.

Della är elt gammalt och välkänt krav, som Gabriel Romanus känner myckel väl lill. Gabriel Romanus och jag utformade för bara några år sedan en reservation kring denna fråga. Reservationen tog upp markproblemet, gruppstorleken och personaltätheten. Dä var vi överens, men det är vi tydligen inte längre. Jag tycker att Gabriel Romanus har genomgått en förändring pä denna punkt. Jag undrar vaddet kommer sig av? Kravet står ju fortfarande kvar och blir alll angelägnare för varje år som går.

Det är självfallel också nödvändigt att kommunerna för ekonomisk hjälp att läcka kosinaderna för denna personaltäthet. Vpk lycker atl även socialstyrelsens rekommendation när det gäller personaltäthet är för låg och föreslår 1 person på 4 barn, föreståndaren oräknad, med möjlighet lill större täthet för de allra minsta barnen.

För några dagar sedan presenterades en studie av Marianne Cederblad över hur personaltäthet och gruppstorlek påverkar barn pä daghem. Denna studie - som jag vill rekommendera Gabriel Romanus att läsa, eftersom den är väldigt intressant - visar klart att barn mår bättre av all vara i mindre grupper. Då personaltätheten ökade från 1 person på 5 barn - som är socialstyrelsens rekommendation men som i och för sig inte gäller, eftersom man kan öka proportionen upp lill 10 barn per vuxen - till 1 på 3 mådde barnen mycket bältre.

Också vistelselidernas längd inverkade på hur barnen mådde och trivdes. För korta vislelselider gjorde barnen blyga och hämmade, och för länga lider gjorde barnen hyperakiiva och bråkiga. Med vistelselider på mellan 7 och 9 limmar varje dag mådde barnen bra. Denna studie visar hur vikligl vpk;s krav på 6 timmars arbetsdag är både för föräldrar och för barn.

Eftersom kön är så lång i många kommuner och utbyggnadstakten så låg i förhållande till behovel, finns i en del kommuner planer pä alt öka antalet barn i varje grupp. Bara för någon dag sedan hörde jag i radio atl Upplands Väsby planerar 20-grupper. Daghemspersonalen och vpk har i många år talat om de negativa följderna av för stora barngrupper och överinskrivningar, och nu bekräftas dessa farhågor av forskningen.

Orsaken till alt både den kvantitativa och den kvalitativa utbyggnaden ärså dålig när det gäller barnomsorgen är atl man aldrig på allvar har diskuterat varför vi skall ha daghem, dvs. målsätlningen med hela daghemsverksamheten och fritidsverksamheten. Nu räknar vi behovet utifrån moderns förvärvsfrekvens, inte utifrån barnens behov. Ekonomiska förhållanden får styra utbyggnaden, personaltätheten, gruppslorieken och andra viktiga kvalitativa frågor - inie barnens behov. Men vi måsle lära oss att det är barnens behov vi skall sälta i första hand och alt barn måste få kosta.

Jag skall be att fö kommentera svarei, somjag fick i går kväll från Gabriel Romanus. Jag tycker all det är ell ogint svar, men jag har åtminstone fått klara besked belräffande de frågor som jag har ställt. Jag frågade ifall staten skall överta kostnaderna för barnomsorgen, och jag har föll elt nej till svar. Jag har frågat ifall vi skall få normer som innebär atl man reserverar mark för

barnomsorgens behov. Jag har fåll svar; Nej. Jag har frågat om överinskrivningen skall slopas och fåu nej. Jag har frågal om kapaciteten för utbildning av förskollärare kommer alt ökas, och jag har också där fält ett svar som är nej - åtminstone är regeringen inte beredd atl la ställning nu.

Jag har inle fått svar när det gäller lekylor inom barnomsorgen, och det väntar jag att fö i dag.

Det sägs i svaret att barnomsorgen är en lagfäst kommunal uppgift, och det är alldeles riktigt. Sedan hänvisas det lill att riksdagen i nära nog total enighet har lagt fast att alla barn med förvärvsarbetande och studerande föräldrar skall kunna beredas plats inom barnomsorgen i mitten av 1980-lalel. Men hur skall det gå till, om man inte skapar möjligheter för det? Alla tillgängliga utredningar och all tillgänglig statistik visar aU det inle kommer atl gå.

Sedan lill överenskommelsen om de 100 000 daghemsplalserna och de 50 000 fritidshemsplatserna. Inle ens delta kommer kommunerna atl klara av. Man klarar inte av det, därför att man saknar instrument atl garantera en utbyggnad.

Socialministern hänvisar vidare till höjda statsbidrag, men jag bestrider att det är en kraftig förstärkning av bidraget lill kommunerna för att bygga ut barnomsorgen. Man log bon del s. k. anordningsbidragel, och när man gjorde del ledde del till en nedgång i ulbyggnaden. Vid de utfrågningar som gjoris för all kartlägga varför kommunerna inte bygger ul barnomsorgen har del uppgivils atl man inte har råd. Det sägs i svaret atl regeringen. Kommunförbundet och Landstingsförbundet har varit ense om en uibyggnad och att barnomsorgen skall priorileras. Men del finns ju inga som helst garantier för aU det blir så. Vi har väntat på den här ulbyggnaden i många många år. "En uibyggnad av barnomsorgen enligt det överenskomna programmet ryms väl inom den angivna volymökningen", säger Gabriel Romanus. Det är väl de 3 % som jag har fått svar om. Men varför svarar kommunerna då som de gör? De svarar ju all de inte klarar vad man har kommit överens om.

Jag har fördelen att tillhöra både kommunfullmäktige och en social centralnämnd, och vid varje sammanträde diskuierar vi detla alt vi inle har råd all bygga ut barnomsorgen. Och de 980 miljonerna, som kommunerna skall få 1979, skall ju räcka lill allt möjligt. Kommunerna skall klara av SIA-skolan med de pengarna också.

Socialministern gör i svarei ett häpnadsväckande uttalande, somjag skall be alt få citera; "Sammanfattningsvis kan således konstateras atl kommunernas ekonomi i sig inte ulgör något hinder för en utbyggnad enligt

överenskommelsen, ." Då måsle han ju vara omedveten om den svåra

ekonomiska situation som de flesta kommuner befinner sig i. Framför allt är situationen besväriig för de kommuner som har det största behovet av att bygga ut barnomsorgen - de faUiga kommunerna, där kravei är störst, där antalet barn med särskilda behov är störst osv.

Gabriel Romanus är litet oroad över all för 1980 och 1981 ligger utbyggnaden under planerna. Han skall ta upp en diskussion, säger han, och har vissl redan gjort det. Men det hjälper ju inte att diskutera de här frågorna, för del har vi gjort i alldeles för många år. Vi har missat all ta de beslut som

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

öm den kommunala barnomsorgen

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om den kommunala barnomsorgen

leder till en garanterad uibyggnad av barnomsorgen. Del hjälper inte att prata.

Jag lycker atl regering och riksdag skall hjälpa till att infria den här överenskommelsen och inte bara skjuta ifrån sig problemet till kommunerna och säga: Det här är en lagfäst kommunal uppgift. Det visar sig ju atl kommunerna inle klarar av alt bygga ut. Och man skall heller inte komma med några pekpinnar när det ser ut som det ser ut, när köerna är så otroligt länga och barnen sitter i kläm, när kommun skyller på riksdag och riksdag skyller på kommun; sådan är den faktiska situationen.

Del är så tjusigt när Gabriel Romanus säger: "Av svarei följer att
regeringen slår fast vid såväl överenskommelsen med Svenska kommunför
bundet - ." Ja, det vore väl sjutton annars! Men man måste också ge

kommunerna möjligheter alt infria överenskommelsen. Del har de inle nu.

Del skall göras en översyn av reglerna för statsbidragsgivningen, sägs det också i svaret. Men vilken inriktning skall statsbidragsgivningen fö? Tänker man läcka kostnaderna för personalen, eller menar man alt kommunerna skall få sina investeringskostnader täckta?

Sedan är det fråga om statliga normer för personaltäthet och gruppstorlekar. Som jag sade tidigare är del väldigt bråttom att fö fram dem, eftersom man nu i kommunerna börjar planera s. k. 20-grupper. Jag skulle vilja veta socialministerns inställning till en sådan ålgärd som man planerar t. ex. i Upplands Väsby, där man skall öka till 20 barn per grupp, faslän man redan nu har alldeles för många barn i varje gmpp.

När del gäller antalet elever pä förskollärarlinjen är Gabriel Romanus tydligen inte alls oroad av alt man minskar en redan nu alldeles för låg utbildningskapacitet.

Så lar statsrådet upp frågan om markreservalion, och då heter det att det är kommunens sak alt ordna den. Men utbyggnaden, eller rättare sagt brislen på utbyggnad, visar att det behövs markreservation, och det har vi faktiskt varit överens om. Folkpartiet och vänsierpartiet kommunisterna har med anledning av en motion från vänsterpartiet kommunisterna tillsammans reserverat sig för alt del skall finnas markreservalion för barnomsorgens behov. Varför har herr socialministern gått ifrån den ståndpunkten? Och förra veckan behandlades en folkparlislisk molion av Bonnie Bernsiröm, som log upp del gamla vpk-kravet, och den var väldigt bra. I debatten yttrade sig inte folkpartiet. Del var vänsterpartiet kommunisterna som fick gå upp och yrka bifall till motionen om markreservation. Jag tycker alt det är väldigt ynkligt handlal av folkpartiet.

Erfarenheten visar alt det fattas pengar och markresurser för atl bygga ul barnomsorgen. Men Gabriel Romanus säger alt del är kommunernas problem, eftersom kommunen är huvudman för den fysiska planeringen och därför skall se till, alt det finns markresurser. När det gäller bilar finns det däremot lagar och förordningar och regler i planverkets anvisningar. Då kan man fatta beslut, och omjag inle är alldeles felunderräitad fattas de besluten centralt av statsmakterna. För bilen måsie man för alt fö en stadsplan

godkänd avsätta inle mindre än 30 m per lägenhet, men när det gäller barnomsorgen behöver man inte avsätta en enda kvadratmeter. Vpk har räknat ul alt om man avsatte bara 10 m - alltså en iredjedel av vad man avsätter för bilen - skulle man kunna läcka in åtminstone ytbehovet så alt alla barn fick plats på daghem och fritidshem. Så enkelt är det. Men del steget är man inle beredd alt ta. Del visarall Gabriel Romanus inle tycker atl barnen är lika vikliga som bilarna. Han prioriterar bilarna i förhållande till barnen.

Sedan till frågan om barnens lekylor. Jag vill gärna alt socialministern svarar på min fråga i det avseendet. Även här är förhållandena orimliga -ytorna i barnstugorna är alldeles för knappt tilltagna,

Därulöver harjag en mer allmän fråga. Är del inte på tiden alt framför alll socialministern inser all del inle går att hålla på så här? Del går inle all hålla på och prata om hur vikiig barnomsorgen är. Det pratas alltid om hur vikiig barnomsorgen är. Det pratas här i kammaren, och det pratas ute i kommunerna. Nu har vi val näslaår-o, vad det då skall pratas om hur viktig barnomsorgen är! Del pratas alllsä, men del har inle fattats några beslut i den här kammaren eller någon annanslans som garanterar en utbyggnad. Det behövs faktiskt en lagstiftning för alt garantera utbyggnaden. Det behövs ekonomiska resurser, del behövs markreservationer, och del behövs normer för gruppstoriek och personaltäthet, om del skall bli någon uibyggnad både när del gäller kvantiteten och när del gäller kvaliteten.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om den kommunala barnomsorgen

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Jag skall försöka kommentera i varje fall huvuddelen av de många synpunkter som inlerpellanterna har framfört, och jag börjar med Grelhe Lundblad.

Det som jag i svaret sade om kommunernas ekonomi bygger bl. a. på den överenskommelse som i somras träffades mellan regeringen och Svenska kommunförbundet. Den överenskommelsen har redovisats för riksdagen, varför jag kan utgå från aU den är känd.

I överenskommelsen säger de båda parterna följande:

"Parterna är vidare ense om att inom de angivna ramarna för konsumtionens volymökning bör ulbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård prioriteras. Barnomsorgens utbyggnad bör ske i enlighel med överenskommelsen mellan regeringen och Svenska kommunförbundet under hösien 1975."

I fråga om investeringarna säger man:

"Den prioritering av en uibyggnad av antalet platser i barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård som angivits ovan gäller naturligtvis också i fråga om inriktningen av de kommunala Investeringarna."

Slutsatsen av de här uttalandena är alt Kommunförbundet bedömer de angivna ramarna som tillräckliga för aU fullfölja den gemensamma överenskommelsen. Regeringen kan inte dra någon annan slulsals av det här dokumentet.

Som jag påpekade i svarei gjorde Kommunförbundet en prolokollsanteck-ning, enligl vilken man förbehöll sig rätten att la upp överläggningar om man

7 Riksdagens protokoll 1978/79:49-50

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

öm den kommunala barnomsorgen

ansåg att statsbidragssystemet behövde ändras med hänsyn till åtgärder frän statsmakternas sida. Några sådana överiäggningar har man inle begärt. Del är vad regeringen har alt hålla sig till.

Sedan undrade Grethe Lundblad vad Gabriel Romanus personligen arbetade för när det gäller frågan om förskollärarutbildningen. Tydligen accepterar hon alt jag inle kan tala om vad som kommer all slå i budgetproposilionen, men hon ville alt jag skulle lala om vad jag personligen arbeiar för, så att hon när budgeten kommer kan se vilket gehör jag har fält för mina synpunkter.

Jag vet inle så mycket om hur det är alt regera, det måste jag erkänna-jag vet ungefär lika mycket som Grelhe Lundblad. Men jag har ju suttit i riksdagen i lio år, och jag vet att det inle är någon nyhet alt statsråd i interpellationssvar hänvisar till vad som kommer alt slå i kommande proposilioner, i stället för att beräita vad som kommer att stå där. Det gjorde statsråden på den gamla regeringens tid, och det gjorde de också pä den urgamla regeringens lid. Så kommer del nog all fortsätta atl vara. Del skulle alll vara en nyhet om elt statsråd stod här och sade all han har arbetat fördel och det, men inte fått igenom del i regeringen. Den nyheten kommer jag inle all lansera. Regeringen skall arbeta som ell lag och solidariskt stå för det den föreslår. Så kommer del alt bli även i fortsällningen. Jag tror alt Grethe Lundblad i själ och hjärta accepterar del.

Budgetpropositionen läggs fram om ungefär en månad. Jag hoppas den blir väl mottagen. Del är glädjande alt det råder en så stor enighet - när vi nu har begränsade resurser-om atl omsorgen om barnen, omsorgen om de äldre och omsorgen om de sjuka skall sättas i första rummet. Det är en angelägenhets-gradering som del har rätt bred enighet om.

Jag kan alltså inte nu gå närmare in på vad som kommer all stå i budgeten när det gäller förskollärarutbildningen. Jag kan bara säga all vår utgångspunkt självfallet är alt eftersom det har antagils en plan för uibyggnad av barnomsorgen, skall förskollärarutbildningen vara sådan alt den räcker för att förverkliga den planen. Det hör till statens del av överenskommelsen.

Vidare frågade Grelhe Lundblad vilka kvaliletsförbättringar regeringen länker förorda i olika avseenden. Det är givelvis också en fråga som gäller budgeten, och en del besked kommer alt ges i samband med den. Nu ändrade hon sig och frågar i stället: Vilka förberedelser pågår inom socialdepartementet när del gäller vissa utredningar som har lagts fram? Det aren ny fråga, som jag har lättare att svara pä i dag. Vi förbereder en proposilion på grundval av socialutredningens förslag, och jag hoppas att den kan läggas fram under våren. Del är ett stort och omfatlande arbete, och det har blivit försenat av många skäl, men vår ambition är atl lägga fram ett förslag under våren. Jag hoppas att det också skall bli möjligl atl presenlera en proposition på grundval av det utredningsförslag som Grethe Lundblad själv har varit med om att utarbeta om föräldrautbildningen.

Grelhe Lundblad tog vidare upp anknytningen lill barnäret.ochjag tror vi är överens också på den punkten. Jag ser del på del sättet, alt familjepolitik och reformuppbyggnad inte får anpassas alltför myckel lill vilka opinionsbil-

dande år som FN engagerar sig i. Vi har inte från Sveriges sida varit särskilt pådrivande för atl få barnårel till stånd, men när nu FN har satsat på ett barnår skall vi utnyttja den möjlighel som det erbjuder alt fästa uppmärksamheten på barns förhållanden och angelägenheten av att förbättra dem, samt informera svenska folkel om hur bam har det ute i världen. Men vår reformpolitik skall vi bedriva planmässigt. Det betyder att arbetet skall fortsätta under 1979, och det skulle det självfallet ha gjort även om det inte hade varil FN:s inlernationella barnår.

Med detta trorjag alt jag har kommenterat Grelhe Lundblads ytteriigare frågor.

Inga Lanlz började med alt säga, alt rapporterna visar att den plan som riksdagen har antagit inle kommer att följas. Jag hoppas att hon har fel på den punkten. Jag har sagt del förut och jag kan gärna säga del igen, atl det finns anledning lill oro eftersom kommunernas planer ligger 10 000 platser under de 100 000 som har överenskommils. Men vi skall också i ärlighetens namn notera, all när del gäller de daghemsplalser som skulle anskaffas under 1976, 1977 och 1978 och som fördigsiälls under 1977, 1978 och 1979, ligger kommunerna i takt med planen.

När det gäller den faktiskt förda politiken har man alltså uppfyllt planen. Del är i planeringen för de följande två åren som man ligger efter, och det är allvariigl nog. Vi kan också konstatera att den senaste redovisningen upptog en ökning med 5 000 platser i jämförelse med den närmasl föregående. Detla kan ge vissa förhoppningar om alt planen skall kunna uppfyllas.

Men den alltför låga planeringen blev självfallet en signal för oss alt ta upp överläggningar med kommunförbunden. Vi kunde då konstalera alt här föreligger en överenskommelse; staten har uppfyllt sin del av den överenskommelsen, och Kommunförbundet var överens med regeringen om att planen måste hållas.

Man kan använda olika metoder för att bygga ut en så viktig kommunal verksamhel som denna. Man kan nöja sig med att arbeta med opionions-bildning. Man kan tillgripa den andra ytterligheten och ange i lagar och regler hur många platser som skall finnas och exakt vilka normer som skall gälla för utbyggnadstakten. Så har vi del på skolans område. I del här fallet har man valt en medelväg: en frivillig överenskommelse har träffats, och regeringen hoppas all kommunerna skall uppfylla den överenskommelsen. Ulvecklingen kommer givetvis atl bli elt test av den metodiken, och vi för se om den kan användas i fortsättningen.

Herr talman! Jag skulle vilja kommentera det Inga Lantz sade ytterligare något, men jag ber all få återkomma, eftersom min tid just nu är slut.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om den kommunala barnomsorgen

GRETHE LUNDBLAD (s);

Herr talman! Jag vill gärna lacka Gabriel Romanus för det positiva svar jag fick på några av de frågor jag ställde i anslutning til! interpellationssvaret.

Jag är emellertid fortfarande oroad över alt Gabriel Romanus inte känner till den ram för bruttoinvesteringen i kommunerna som har fastlagts i ekonomideparlemenlet i propositionen 50. Där har man klart uttalat atl det

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 den kommunala barnomsorgen

100

under 1979 skall ske en minskning av bruttoinvesteringarna i kommunerna. Även om en konsumtionsökning på 3 % har angivits i överenskommelsen med kommuner och landsting, trorjag det blir mycket svårt för kommunerna atl klara av dessa investeringar. Också i försörjningsbalansen har 3 % konsumlionsökning för kommunerna angivils när det gäller den offenlliga konsumtionen, men della gäller bara för driftkostnaderna, inte investeringskostnaderna. Det var detla som gjorde mig så oroad.

Jag tycker alt man många gånger hamnar i en sifferexercis, när man diskuterar byggande av daghem, frågan om förskollärare och liknande. Något soin också slår en när man ser vad som pågår ute i kommunerna i samband med utformningen av barnomsorgsplanerna är att man ofta stöder sig pä behovsberäkningar som är alldeles för snålt tilltagna. Inga Lantz beskrev hur man beräknar kvinnornas förvärvsverksamhet enligt AKU och andra undersökningar. Del är alltså slora skillnader mellan dessa undersökningar. Också socialslyrelsen har visal i flera av sina röda böcker alt det finns klyftor mellan dessa undersökningar. Det måste innebära att vi har ell dolt behov av barnomsorgsplatser som inle kommer fram i barnomsorgsplanerna, och det tyckerjag är myckel allvariigl.

I miu tidigare inlägg pekade jag också på atl den del av behovsberäkningen som gäller barn med särskilda behov i de fiesta kommuner är nerskuren till en nivå soin säkert inte är realistisk. När man går ut med en effektiv uppsökande verksamhet finner man att det handlar om många fler barn än de 3 % som angivits som har behov av atl fä komma till en förskola och få slöd och stimulans i sin dagliga tillvaro. När vi i mitten av 1970-lalel i utrednings-sammanhang arbetade med den uppsökande verksamheten och hade försöksverksamhet visade del sig atl i en viss kommun intill Stockholm 20 % av barnen hade ett särskilt behov av slöd och stimulans och av den anledningen hade bort komma tidigare lill förskolan. I en Norriandskommun hade däremoi 7 96 av barnen behov av särskill slöd och stimulans. Ingen av undersökningarna visade en så låg siffra som 3 96; det är den siffra som man mellan raderna kan läsa ul i socialstyrelsens rekommendationer. Även om man säger aU kommunen givetvis skall ha en uppsökande verksamhet och utgå ifrån dessa siffror, är del tyvärr så alt man i kommunerna i ett ansträngt läge använder sig av möjligheterna all ange elt lägre behov, eftersom man inte klart lyckais visa hur stort det är.

Gabriel Romanus sade i sitt inlägg att regeringen naturligtvis vill göra alll för alt se lill atl barnen här i landet får del bättre, och han sade all det är en glädjande enighet närdet gäller barnomsorgen. Vi måste emellertid vara på det klara med att det på många håll i landei finns oerhört många barn som vi på grund av bristfälliga resurser inte kan hjälpa. Det är mycket allvarligt.

Jag vill gärna la ett exempel som visar vad som brisler och vad man kan göra. Underen försöksverksamhei i en kommun talade man med föräldrarna lill alla fyraåringar. Man försökte sedan sammanställa alla upplysningar om dem frän barnavårdscentral och socialvård. Jag skall berätta om en fyraårig pojke som bodde i en familj som bestod av två andra äldre barn saml mor och far. De bodde i en rymlig fyrarumslägenhet. Det fanns många barn i området.

men pojken hade aldrig lekt med dem. Han hade problem med fötterna och hade svan att gä. Därför hade han av barnavårdscentralen hänvisats lill en ortoped. På barnavårdscentralen sade man atl han talade dåligl och hade dålig motorik. Därför hade man i journalen skrivit "verkar retarderad?" "under-stimulerad?". Man visste också att han sov dåligl om nätterna, och han hade lydligen redan vid fyra års ålder fått fiaskot med lugnande medel. När den uppsökande verksamheten kom in, sade man omedelbart att detla barn ulan dröjsmål borde tas in på daghem. Han kom in på daghem. Och sedan skrev man: "Pojken har under sina 10 månader pä daghemmet gjort enorma framsteg," När han började på daghemmet kunde han säga tre ord, trots atl han var fyra år gammal: mamma, pappa och siu eget namn. I övrigi var hans tal hell obegripligt. När personalen talade med honom tittade han länge på dem, men gav ej något svar eller tecken på alt han uppfattat. Vid vissa tillfällen, exempelvis när han kom i konflikt med någon, utstötte han underliga ljud. Efter en tid började han upprepa ord som han hön, och numera talar han fulll förståeligt. Han svarar oftast direkt på tilltal och visar åtminstone att han har hört och uppfattat vad man har sagt. Från början hade han svårigheter att hoppa och springa som andra barn. Han orkade inle följa med på de promenader man gjorde. Delvis kunde detta kanske förklaras av att han hemma hade varit van vid atl alltid bli buren eller dragen i vagn. Nu lycker han om all lägga pussel, och han klarar delta bra. På senare tid har han lärt sig att cykla på en trehjuling, och han springer och går myckel bättre och orkar med rörelserna som alla andra. Han har haft besvär med kontakterna med andra barn, men nu börjar också della alt rättas lill.

Jag tycker att sådana här beskrivningar frän barnens verklighet ger intryck av atl vi har oerhört myckel mer atl göra och alt vi verkligen måste salsa rejält både på föräldrautbildning och på uppsökande verksamhel för att göra Sverige barnvänligt. Vi måste då särskilt siödja de barn som hardei svårast. Jag skulle kunna ge en mängd andra exempel. Det vore värdefullt om statsrådet ville tala om vad man kan göra pä det här området.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 den kommunala barnomsorgen

INGA LANTZ (vpk);

Herr talman! Om Gabriel Romanus hade svarat på frågor i stället för att säga en mängd ovidkommande saker om hur en regering tekniskt arbetar, hade han hunnit svara på de frågor som jag ställt.

Del fattas enligt socialstyrelsen 25 000 platser för alt överenskommelsen om byggandet av 100 000 platser skall kunna infrias. Nu säger Gabriel Romanus att del är "bara" 10 000 platser som fattas. Även om del skulle vara bara 10 000 eller 25 000 som fattas i det sammanhanget, måste man fråga sig hur det resterande behovel skall täckas. Hur skall en full behovsläckning kunna klaras? Del harju uttalats att en sådan skall vara genomförd i mitten på 1980-talel.

År 1980 behövs del enligt SCB:s beräkningar 500 000 daghemsplalser, och det är inte så många år kvar till dess. Vi måsle någon gång börja arbelel mot det målet. Det fattas vidare enligt kommunernas beräkningar 380 000 fritidshemsplatser-och dessa beräkningar brukar, somjag tidigare sade, ligga

101

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

öm den kommunala barnomsorgen

102

alltför lågt. Och hur skall alla barn få räU lill en daghemsplals, något som ju alla barn också behöver för sin egen skull? Jag skulle vilja få svar på de frågorna.

Man kan alltså inte slanna vid att forcera arbetet på alt uppfylla överenskommelsen om 100 000 nya daghemsplalser på fem år, eftersom behovet bakom dessa 100 000 platser är så oändligt stort -och enligt vpk:s sätt atl se behöver alla barn plats på daghem. Men för att enbart tala om de 500 000 platser som behövs till år 1980 villjag alltså framhålla att del krävs åtgärder för att trygga en sådan utbyggnad. Det finns inle en tillstymmelse till sådana åtgärder från vare sig regeringen eller riksdagen för atl klara denna uibyggnad.

Grethe Lundblad log upp frågan om barnen med särskilda behov. Man har från början räknat med en myckel låg andel bam med särskilda behov. Till att börja med utgick man från en andel om 3 96. Nu håller man på att revidera denna beräkning och utgår från en andel om ca 10 96. Men del finns också utredningar som visar atl andelen barn med särskilda behov i vissa områden är uppe i 40 96 av det totala barnantalet. För alt kunna integrera en sådan 40-procenlig andel av barn med särskilda behov behövs det en total uibyggnad så all alla barn får plals på daghem. Jag menar alt detla behövs för all klara daghemsverksamhelen rent kvalitativt.

Jag kan lala om för Gabriel Romanus att i ett bostadsområde i Flemings-berg i min hemkommun Huddinge är 80 96 av barnen invandrarbarn, som ju tillhör kategorin barn med särskilda behov. Dessa barn är fördelade på 20 olika språkgrupper.

Vilka åtgärder tänker regeringen vidla för att kommunen skall klara en utbyggnad av barnomsorgen på det sätt som behövs för att integrera dessa invandrarbarn med svenska barn? Det finns alltså oerhörda problem alt lösa när det gäller barn med särskilda behov.

Vidare säger Gabriel Romanus att det inte har påkallats någon överläggning mellan Kommunförbundet och regeringen när det gäller de ekonomiska frågorna. Men de silTror och de utredningar som vi har fått visar, att kommunerna inte klarar av denna utbyggnad. Man behöver bara se pä utbyggnadsplanerna för att inse detta.

Jag vill citera ett uttalande som gjoris av ell antal faltiga kommuner som ligger i den södra delen av Stockholmsområdet, nämligen Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nynäshamn och Tyresö. De skriver bl. a. följande;

"Oberoende av att kommunerna har en myckel stark vilja all bygga ul barnomsorgen framstår det mot denna bakgrund som en fömtsättning för atl genomförandet av den planerade utbyggnaden ska kunna klaras alt ökade statliga insatser görs. Dels erfordras alt det statliga driftbidragel höjs till att motsvara i princip personalkostnaderna för verksamheten, dels måsle utbildningen av förskollärare och annan personal byggas ut kraftigt."

Så ser alltså söderkommunerna på detla, och jag tycker att del säger en del, tillagt till de siffror som jag tidigare redovisade. Dessutom kvarstår alltså frågan hur man skall klara det stora resterande utbyggnadsbehovet.

Jag skulle också vilja att Gabriel Romanus något kommenterade del som

jag sade om ytbehovet. Jag skall fylla på debatten på den punkten med ytterligare några uppgifter.

Socialstyrelsen ger på samma sätt som när det gäller gruppstorlekar rekommendationer, innebärande 10 m yta per barn. Men i Stockholm finns det siffror som visar all man bara har 4,8 m per barn, och i de här kvadratmetrarna lekyta per barn räknar man in toaletter, hallar och kapprum, och det är del jag skulle vilja ha en kommentar lill. Ärdet rikligl all man skall räkna in toaletlylan, hallar och kapprum i barns lekyta? Är det rimligl att ha 4,8 m2 lekyta - det är visserligen den värsta siffran jag tagit med för alt få belyst hur förhållandena kan vara? Och ärdet rimligl alt i den lekylan räkna in toalettrum - inte kan väl barnen leka på toaletterna - hallar och kapprum? Del skulle jag som sagt vilja ha statsrådets kommentar till, för del visar alt det också i den här frågan verkligen behövs klara riktlinjer för vad som skall räknas in i lekytorna.

Det här vill jag alltså ha svar på, för del fattades i alla de nejsvar som jag redan fått.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 den kommunala barnomsorgen

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Jag har inle så slorl behov av ytterligare polemik med Grethe Lundblad. Låt mig bara konstatera alt när del gäller utbyggnaden av daghemmen, och den påfrestning som den kan utgöra för kommunernas ekonomi, så är driftkostnaden avgörande. Del trorjag alla är överens om.

De investeringar som behövs ryms inom de samhällsekonomiska ramar som man har varit överens om. Del framgår av den överenskommelse som jag nyss läste upp.

Sedan kan man naturligtvis diskutera hur man för framtiden skall beräkna behovel av utbyggnad. Där har vi, som Grethe Lundblad känner till, en grupp som har lill uppgift atl plocka fram ell bäUre planeringsunderiag. Då får vi en bättre grund alt slå pä för framtiden. Men för dagen är ändå det avgörande alt fä fram de 100 000 daghemsplatser som den första femårsplanen innehåller. Det är klart alt vi också måste börja diskutera hur vi skall klara nästa etapp som riksdagen har uttalat sig för, och del fordrar det nya planeringsunderlag, som håller på all tas fram. Men det som vi är inne ljust nu är all se till alt den första femärsplanen förverkligas. Där har vi, som jag nämnde nyss, i stort sett i enighet gäll in för all pröva metodiken med en överenskommelse med Kommunförbundet och se om del är möjligl all gä fram på del sättet. Vad som händer nu kommer givetvis all vara avgörande för bedömningen av hur man skall göra i framtiden.

Jag tror alt man inom Kommunförbundet är väl medveten om att det finns ett ganska stort intresse i riksdagen för all - om den här metoden inte lyckas -låla staten gå fram hårdare med mera bestämda normer och regler och att de olika riksdagspartierna följer ulvecklingen med uppmärksamhel. Jag hoppas fortfarande atl planen skall kunna hällas, även om uibyggnadsplanerna för 1980-1981 ligger för lågt hiuills.

Del som har hänt efter regeringsskiftet är alt vi har haft en första överläggning med Kommunförbundet, där vi kunde konstatera atl vi var

103

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 den kommunala barnomsorgen

104

överens om att planen skall hållas. Vi var också överens om alt man måste ha närmare kännedom om på vilket sätt man ligger under planen, hur del fördelar sig på olika kommuner och vad som är orsaken lill eftersläpningen. Det underiaget skall nu tas fram, och sedan skall vi träffas igen och diskulera åtgärder. Vi räknar med att göra del i mitten av januari.

Men jag upprepar också, atl från regeringens sida måste vi när det gäller bedömningen av kommunernas situation i första hand utgå från vad deras företrädare Kommunförbundet säger, eftersom vi har valt metodiken att bygga på en överenskommelse mellan slalen och Kommunförbundet. Den överenskommelsen harju riksdagen godkänt. Det får vi också hålla oss lill i regeringen.

Inga Lantz frågade om min inställning till olika typerav kvalitetsnormer för daghem. Låt mig då påminna om vad jag sade i mitl urspmngliga svar. Jag upplyste där om atl del pågår en översyn av reglerna för statsbidragsgivningen och att, i anslulning lill denna översyn, frågan om statliga normer för personaltäthet och gruppstorlekar inom den kommunala barnomsorgen behandlas. Jag nämnde att vi siktar pä all lägga fram ett förslag under våren 1979. Det vore därför inie rimligl alt jag nu gjorde en mängd uttalanden på regeringens vägnar om vilka normer som skall gälla, eftersom arbelel med all få fram elt sådant förslag pågår.

Jag kan bara säga att detla arbete är en frukt av det förra regeringsskiftet. Som Inga Lanlz nämnde har vi även lidigare i riksdagen haft förslag om att utarbeta sådana normer som då bara haft slöd av en minoritet, huvudsakligen beslående av folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna. När vi nu alltså genom del förra regeringsskiftet har fött i gång arbetet med ett sådant förslag, är del självklart att jag inte ger mig in pä all kommentera olika siffror på ylnormer, gruppstorlekar och annat sådanl; del vore fel av mig. Vad jag däremoi ulan svårighet kan säga, eftersom jag redan har sagt det många gånger, är att jag instämmer i Inga Lanlz uppfattning, atl barngruppernas storlek är av väsenllig betydelse för kvaliteten och atl grupper med så många barn som 20 är alltför stora. Den uppfattningen har jag gett ullryck för tidigare, och den har jag fortfarande.

Det är också vikligt atl vistelsetiderna på daghemmen kan begränsas. Ett led i denna sirävan är den lag som ger föräldrarna räll lill kortare arbeistid, som riksdagen antog på förslag av ireparliregeringen men som vänsterpartiet kommunisterna till min förvåning gick emot.

När det gäller statsbidragen sade Inga Lantz atl hon bestrider att det har skett en ökning. Jag Irodde inte riktigt mina öron. Del är ju ändå så all statsbidragen i dag är mer än dubbelt så slora som de var när avtalet ingicks. I statsbudgeten har anslagen ökal de tre senaste åren; för två år sedan var de 900 milj. kr., förra årel var de 1 400 milj. kr. och för innevarande budgetår är de 2 100 milj. kr. Jag kan också ulan atl avslöja några hemligheter lova att de kommer au öka ytteriigare näsla år. Delta beror inle bara på ökningen av antalet platser, ulan del beror också på den kraftiga ökning av statsbidraget som låg i överenskommelsen och som innebär att bidraget är mer än dubbelt sä stort i dag per plats som det var när överenskommelsen träffades. All man

har tagit bort anordningsbidragel ändrar inte bilden nämnvärt, eftersom anordningskostnaden/investeringen bara är en ringa del av den totala kostnaden, vilket var och en känner till som sysslar med daghem.

Jag har inte någon möjlighel - och det vore inle heller lämpligl - att nu i detalj gå in pä vilka normer och riktlinjer som jag anser skall gälla för olika kvalitetsfrågor inom bamomsorgen, eftersom vi håller på alt arbeta med elt sådanl förslag och del förslaget kommer alt redovisas under våren. Men när del gäller de allmänna rikllinjerna, liksom när del gäller regeringens uppfattning om hur vi skall hantera utbyggnaden enligt den plan som riksdagen har antagit, harjag besvarat interpellaniernas frågor.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om den kommunala barnomsorgen

GRETHE LUNDBLAD (s);

Herr lalman! Jag vill inle här ytteriigare pressa socialministern på besked om statsbidrag och olika former av ny lagstiftning på dessa områden. Men jag kanske dristar mig att ge statsrådet eu par goda råd med på vägen när han skall utforma familjepoliliken i ett regeringsförslag på våren 1979.

Jag tror det skulle vara myckel bra om vi kunde få ett särskilt slalsbidrag, som skulle kunna sökas av kommuner med särskilda problem. Vi vet ju atl i vissa kommuner har problemen hopat sig, speciellt i kommuner med många invandrarfamiljer, i kommuner med särskilt stora sociala problem eller i sådana kommuner som av olika skäl har mycket svårare ekonomiska problem än genomsnittet. För dem trorjag det skulle vara angeläget all utöver den vanliga statsbidragsgivningen till barnomsorgsplatser ha en speciell statsbidragspott alt ta av. Det är en önskan jag skulle vilja skicka med statsrådet.

En annan myckel angelägen önskan, speciellt för all hjälpa barn med särskilda behov av samhällets slöd och kanske även för atl bereda vägen för en kommande föräldraulbildning, ärett statsbidrag lill den stigande mängden öppna förskolor. De går alltså i dag utanför statsbidragsgivningen. Jag tror nämligen det är angeläget atl vi i samband med att nya förskolor byggs även i dessa för en speciell avdelning för öppen förskola så atl denna verksamhel på något vis kan integreras med den övriga verksamheten. Kommunerna kan inte i ell trängt ekonomiski läge helt stå för de kosinader en ytteriigare uibyggnad av den öppna förskolan kommer all kräva. Därför trorjag del är nödvändigl atl se över dessa områden. Det är ett önskemål jag ber socialministern ta med vid propositionsskrivningen.

Jag tror det oroat väldigi många att statskonlrollkommitlén i ell utredningsbetänkande som kommii på sistone försökt angripa barnomsorgsplanerna som planeringsunderlag och med hänsyn lill strävanden mot decentralisering ifrågasatt om del verkligen är rikligt att kommunerna skall åläggas atl ha en sådan barnomsorgsplan. Jag skulle vilja uttala den förhoppningen atl socialministern med kraft avvisar de krav stalskonlrollkommiitén här framfört. Med den stora belydelse barnomsorgsplanerna har fått även i den kommunala debatlen och i organisalioner ute i kommunerna trorjag det är vikligl all vi har kvar det syslem med barnomsorgsplan vi hittills haft. Det skulle vara mycket olämpligt och olyckligt om man, med krav på ökad

105

Nr 50

decentralisering, skulle slopa det fina system som byggts upp och som förutsätter en ulväxling av information mellan staten och kommunerna som

Fredagen den

8 december 1978 '' "ödvändig för utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen

0/77 den kommunala barnomsorgen

106

INGA LANTZ (vpk);

Herr talman! Man skall klara ulbyggnaden av barnomsorgen inom de samhällsekonomiska ramar som råder nu. Del är socialministerns besked till kommunerna. Man kommer att klara det, säger han också, men del är bevisligen fel. Varför bygger i så fall inte kommunerna ut barnomsorgen som de lovat? Det finns fortfarande kommuner som inle barett enda daghem. Det visar också att hell andra åtgärder behöver vidtas.

Sedan säger statsrådet Romanus atl statsbidragen har ökat. Självfallet, eftersom antalet platser har ökal, men de har inte ökat i den utsträckning som behövs. Personalkostnaderna är fortfarande inle läckta lill merän 66 96. Det är myckel allvariigl. Kommuner med dålig ekonomi har inte råd atl salsa på bl. a. personaltäthet därför att de ekonomiska bidragen är så dåliga. Om kommunerna vore hell nöjda med statsbidragsgivningen - och det kan väl inte Gabriel Romanus mena - varför anser de då alt de inte har råd atl bygga ut barnomsorgen ens för att täcka de 100 000 daghemsplatserna enligl femårsplanen?

När jag frågar hur den slora utbyggnadsbiten skall klaras svarar Gabriel Romanus att man skall ta fram ett nytt planeringsunderlag. Skall man klara utbyggnaden i framliden med ett nytt planeringsunderlag? Sedan skall vi diskutera med kommunerna. Det skall pratas och pratas, som det gjorts i tiotals år när det gäller barnomsorgen. Vad som behövs är åtgärder som Ivingar kommunerna och gör del möjligt för dem atl bygga bort daghemsbrislen. Med diskussioner skall man lydligen bygga de 500 000 daghem och de 380 000 fritidshem som behövs lill 1980. Jag tycker det är ett horribelt och mycket naivt ställningstagande att, när alla siffror, alla undersökningar och all statistik visar att man inte klarar detla på frivillighelens väg, säga som Gabriel Romanus: Jag tror på frivillighelen! Ja, det ärju vad alla har trott på under de här åren, men resultaten visar att det inte går att tro pä frivillighelen. Det behövs lagstiftning, det behövs pengar, del behövs mark och del behövs garanterade miniminormer när det gäller personaltäthet, gruppstorlek och sädana saker.

Det pågår en utredning, säger då Gabriel Romanus. Det vet jag all del gör. Del har man ju deklarerat tidigare. Jag vill i alla fall få ett besked om inriktningen hos den som här i landei har det högsta ansvaret för atl del blir en bra kvalitet på barnomsorgen.

På småbarnsavdelningarna har man f n. 2 anställda på 10,2 barn. Är del rimligl? När det gäller syskongrupper har man 1 anställd på 9,4 barn. Det är så det ser ut! Det är visserligen de värsta exemplen som jag har nämnt, men jag tyckeralt vi måste reagera på förhållandena. Hurdan skall inrikiningen vara, och vad skall det vara för personaltäthet? Att 20-grupperna är allför siora kan Gabriel Romanus kosta på sig att säga. Men hur stora skall grupperna vara? Skall man följa den utredning som Marianne Cederblad har gjort, där hon

klart påvisar alt del är bra med mindre grupper, eller hur slora skall de Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 den kommunala barnomsorgen

vara.'

När det gäller sex limmars arbeisdag vill jag framhålla alt del är elt oerhört vikligl kvalitetskrav i samband med barnomsorgen. Möjlighel lill sex timmars arbetsdag finns ju nu för småbarnsföräldrar, men vi skall inle glömma bort atl de inte får någon ersättning för arbetstidsförkortningen. Det hindrar många föräldrar, framför allt sådana med låga och medelhöga inkomster, från all la denna ledighet. Vi i vpk menar att kravet på sex timmars arbeisdag skall gälla för alla. Del är et*, helt nödvändigl krav, och man skall inle bli utan ersättning för arbetstidsförkortningen, såsom de borgeriiga har föreslagit. Då för inle reformen avsedd effekt.

Jag vill också ta upp frågan om lekutrymmena, ytorna, på daghemmen. Jag lycker att förhållandena är horribla och vill ha en kommentar av socialministern och elt besked om hur socialministern ser på den frågan.

Stockholms socialförvaltning har gjort en ulredning, där man redogör för aU det finns avdelningar som heter 02, 23, 35 osv. 5,9, 5,6, 4,4,4,3 m är ytorna per barn. 1 den yta pä t. ex. 4,3 m som barnen skall leka pä inomhus ingår toalettrum, kapprum, hallar etc. Hursläller sig socialminislern lill del? Ärdet rimligt all hasa små ytor? Vilka äigärder skall man vidla föratt fö fram rimliga lekutrymmen för barnen? Jag vill veta vad socialminislern lycker, och jag vill ha ett besked om socialministerns viljeinriktning. Något slags viljeyttring borde man kunna begära av den som är högste ansvarige för barnomsorgens kvantitativa och kvalitativa uibyggnad.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Inga Lantz gör en del märkliga uttalanden. Hon frågar varför kommunerna inle bygger ut daghemmen som de har lovat, och hon påstår att planen bevisligen inte kommer atl hållas. Vi borde väl ändå kunna vara överens om fakta. Fakta är att hittills har planen hållits. Varken Inga Lanlz eller jag vet säkert vad som kommer atl hända under de kommande två åren. Vi kan vara oroliga för alt planeringen ligger för lågt. Vi kan möjligen hoppas atl den kommer att öka, eftersom vi vet all man vid det senaste tillfället ökade planerna med 5 000 platser. Men vi kan inte uttala oss med säkerhet om att planerna "bevisligen" inte kommer att hällas. Jag vill i varje fall inte göra några sädana uttalanden om framtiden. Om Inga Lantz vill vara så tvärsäker-det är kanske hennes stil - sä får hon stå för det själv.

Lika häpnadsväckande är uttalandet om statsbidragen. Inga Lantz bestrider atl statsbidragen faktiskt har ökat, och menar all ökningen bara beror på att antalet platser är större. Faktum är att statsbidraget per plats i dag är dubbelt så stort som det var när avtalet ingicks. Varför förneka fakta? Även om man tar hänsyn till att det nu inte utgår något anordningsbidrag, utan kommunen får låna enligt bostadslånereglerna, är det fråga om en myckel kraftig ökning av statsbidragen. Förneka inle del! Hur skall man få förtroende för politiker som inle erkänner fakta? Del vällovliga arbetet för en ökad satsning pä barnomsorgen gagnas inle av all man förnekar verkligheten. Faktum är dels alt tills i dag har planerna hållits, fram t. o. m. del som skall

107

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 den kommunala barnomsorgen

108

färdigställas 1979 ligger kommunerna i takt med planen, dels atl statsbidragen har ökat kraftigt.

Är då kommunerna hell nöjda med statsbidragen? Nej, det är klart all kommunerna aldrig blir hell nöjda. Men vad jag kan konstatera är att staten hållit sin del av överenskommelsen, och Kommunförbundet har förklarat atl man anser sig kunna hålla sin del av överenskommelsen och påkallar inle några överläggningar om ändrade slalsbidrag. Sedan är det frågan om man tror på frivilligheten eller inte. Vi fär väl se om del även i fortsällningen håller som del har gjort hittills. Om inte, är det en anledning alt diskulera om man kan använda den här metodiken - del är självklart. Vad vi tror i dag är inte så väsentligt, eftersom försöket rimligen bör fullföljas.

Inga Lanlz tycks ha en viss förståelse föratt det, när det pågår en översyn av reglerna och förslag skall läggas fram, inte är rimligl alt begära all jag skall ultala mig i detalj om hur förslagel skall se ut. Hon vill ändå alt jag gör något mer alltmänt uttalande. Låt mig gärna säga att min uppfattning är alt vi, om vi skall ha normer och regler, skall ställa högre krav när del gäller personal-sammansättning och gruppstorlekar, och mindre delaljerade krav när del gäller lokalernas utformning. Jag anser nämligen alt del väsentliga när del gäller kvaliteten i barnstugor är personalen, medan jag tror atl man har haft alltför delaljerade krav när det gäller lokalerna och alt del har försvårat utbyggnaden i vissa fall.

Låt mig också markera, alt de ytterlighetsexempel på daghem som Inga Lanlz drog här, om de är rikliga, inte utgör någon särskill bra kvalitet. Del kan jag säga, men längre vill jag inte gå nu, eftersom del pågår ell utredningsarbete.

Sedan konstaterade Inga Lantz alt småbarnsföräldrarna har möjlighet fr. o. m. årsskiftet all minska sin arbeistid från åtta lill sex timmar om dagen. Vi kan vara överens om atl del naturligtvis hade varil värdefullt, om man hade haft möjlighel atl bygga ut det ekonomiska stödet, så atl småbarnsföräldrarna hade kunnal få full täckning för inkomstbortfallet. Den ekonomiska möjligheten finns inle i dag. Det finns inle heller någon ekonomisk möjlighel att i dag korta ned arbetstiden för alla människor till sex limmar om dagen.

Vi kan väl också vara överens om alt föräldrarna bör känna lill, all de inle hade fått den rättighet som de har i dag - som en del anser är värdefull - om vpk hade fåll bestämma, eftersom vpk röstade emot den reformen. Det kan vara en viktig upplysning för de föräldrar som lycker att denna rättighet är bättre än ingenting.

Grelhe Lundblad gav mig vissa goda råd när del gäller hur förslagen skall utformas i framtiden. Jag ber all få lacka för dem. Jag kan säga rent allmänt, att den strävan vi har när del gäller utformningen av statsbidrag, som också partierna är eniga om, är atl vi i slörsla möjliga utsträckning skall ha ett generellt slöd. Vi är också överens om att det måsie finnas utrymme för särskilda riktade stöd lill särskill angelägna uppgifter. Dit hör barnomsorgen, och del särskilda stödel lill barnomsorgen skall vi slå vakt om.

En sak som vi också bör slå vakt om -därvidlag delar jag Grethe Lundblads

uppfallning - är det system för planering av utbyggnaden av barnomsorgen som vi nu har.

INGA LANTZ (vpk);

Herr talman! När argumenten tryter, då kommer invektiven. Nu tycker Gabriel Romanus plötsligt att jag gör märkliga uualanden. Han säger alt det inte är särskilt bra alt barn bara har 4,8 m alt leka på-inkl. toalettyta. Detär skandalöst dåligt, och det borde Gabriel Romanus ha sagt, men han nöjer sig med alt säga att del inle är särskilt bra. Del är skandalösa förhållanden som råder på våra barnstugor.

Sedan vet Gabriel Romanus myckel väl, eftersom han - som han själv sade - suttit i lio år i riksdagen, all vpk under många år har drivit kravei på sex limmars arbeisdag för alla arbetstagare, därför atl det behövs. Det enda parti som har röstat för det kravei är vpk självt. Alla andra har gått emot kravet på sex timmars arbeisdag, och del är ingen nyhet för Gabriel Romanus.

Gabriel Romanus säger atl statsbidragen har gått upp. Men de räcker inte -det är uppenbart. Annars hade man byggt myckel mer. Nu fallas del 25 000 platser för atl uppfylla målet 100 000 nya daghemsplatser. Det fallas en del för alt uppfylla planen också när del gäller fritidshemmen. Man kan då undra om det är viljan som saknas - den vilja som alla partier utom vpk har satt sin tillit till. Det har fått de här effekterna.

Hur skall man -den frågan harjag fortfarande inle fåll svar på - klara av all bygga 500 000 nya daghemsplatser och 380 000 fritidshemsplatser lill mitten av 1980-talel? Del ärju bara fem år dit! Socialminislern kan väl inte mena all vi skall klara det genom ett nytt planeringsunderlag eller med diskussioner. Det är de enda vägar han i den här debatten har anvisat. Nytt planeringsunderlag och nya diskussioner - vart kommer vi med det? Vi har hittills inle kommii någonstans om man ser på den tolala utbyggnaden. Det behövs helt andra åtgärder.

De åtgärderna har vpk under många år slagils för. Det behövs en lagstiftning som ivingar kommunerna, del behövs pengar lill kommunerna för atl klara ekonomin och det behövs markreservationer. Jag skall kanske inte plåga Gabriel Romanus mer, men jag vill ändå fråga; Varför tycker inte Gabriel Romanus likadant nu i fråga om markreservationer som han gjorde för bara några år sedan, då vi gemensamt kunde reservera oss för att kommunerna skulle reservera mark för barnomsorgens behov? Varför har Gabriel Romanus tagit tillbaka del kravet? Det lycker jag är märkligt -framför allt med tanke på att de orsaker till atl man inle bygger ul som kommunerna redovisar ärjusl ekonomin och bristen på mark.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/7? den kommunala barnomsorgen

Socialminislern GABRIEL ROMANUS;

Herr lalman! Jag tror att var och en som läser vad jag nyss sade kommer atl fä leta efter invektiv. Jag använde inga sådana.

Jag tror inte heller jag kan mäta mig med Inga Lantz när det gäller kraftord i övrigi. Hon tycker jag borde ha sagt atl de exempel hon nämnde är en skandal. Jag sade alt jag inte lycker atl de är bra. Det är väl mera en

109

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 den kommunala barnomsorgen

temperamentsfråga.

Jag har inte ändrat mening i de kvalitetsfrågor vi nu diskuterar. Däremot harjag sagt alt, eftersom vi häller på och arbeiar med elt förslag, är det inte rimligt att jag gör några delaljerade uttalanden. Jag vill än en gång underslryka, alt det fakium all man i dag inom regeringskansliet arbetar med delta, är en frukt av det ökade infiytandet för folkpartiet.

Inga Lanlz nämnde alt vänsterpartiet kommunisterna har yrkat på sex limmars arbeisdag för alla. Hon betonade att inga andra partier röstade för del. Det är rikligt. Om man hade genomfört den tidtabell för förkortning av arbetstiden som vänsterpartiet kommunisterna ensamt arbetade för, skulle Sveriges löntagare i dag ha föll en kraftig reallönesänkning. Det är väl ingen som tror atl de svenska löntagarna skulle ha varit beredda atl använda resursutrymmel lill den generella arbetstidsförkortning som vpk har arbetat för.

Lät mig påminna om all den rättighet som föräldrarna nu vid årsskiftei för att korta ner sin arbetstid från åtta till sex limmar och vara kvar på sitt vanliga jobb, och rätlen alt sedan öka igen lill full arbetstid när man önskar- något som kanske en och annan förälder tycker är värdefulla rättigheter - hade de inte haft om vpk hade fält bestämma, för dem röstade vpk emot.

110

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! När det gällde sex timmars arbeisdag för småbarnsföräldrar framlade vi elt annat förslag - det måsle Gabriel Romanus vara medveten om - som inte begränsade sig lill att gälla bara höginkomsttagare, vilket blir effekten om man inle får ersättning. Hur skall en ensamstående mamma, som dessulom kanske är låginkomsttagare, klara att begränsa sin arbeisdag lill sex timmar?

Della är ett förslag som är framlagt av de borgerliga partierna, och det visar klart vilka man vill gynna. Det är helt enkelt höginkomsttagarna. Vi vill ha sex timmars arbeisdag för alla arbetstagare.

Jag noterar atl Gabriel Romanus inte vill la ställning när del gäller gruppstoriek, personaltäthet och ytorna på daghem och fritidshem. Del är med beklagande jag konstaterar att han skjuter ifrån sig denna fråga och hänvisar till utredningar. Jag hade trott atl vi skulle fö ut något mer positivt av denna debatt.

Rent generellt visar denna diskussion alt vi på detla sätt inte får någon utbyggnad. Regeringen är inle på något vis beredd atl garaniera barnomsorgens utbyggnad vare sig när del gäller daghem eller fritidshem och vare sig det är fråga om en kvantitativ eller kvalitativ utbyggnad. Del är myckel beklagligt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om ökad säkerhet vid rullbrädesäkande

Nr 50

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för att besvara Leif Zetlerbergs (c) den 8 november anmälda interpellation, 1978/79:71, lill jordbmksministern, och anförde:

Herr talman! Leif Zetterberg har frågat jordbruksminislern vilka åtgärder han ämnar vidta för alt öka säkerheten vid rullbrädesäkande. Interpellationen har överlämnats till mig.

Rullbrädesåkning började introduceras i Sverige under år 1976 och blev snabbi populär bland ungdomar. Konsumentverket uppmärksammades tidigt på olycksfallsriskerna. För att få underlag fören bedömning av riskerna och vilka åtgärder som kunde vara befogade atl vidta hämtade konsumentverket från Consumer Product Safely Commission i USA statistik över olycksfall förknippade med rullbräden. Statistiken analyserades och utvärderades. Det framkom därvid att olycksfallsfrekvensen vid rullbrädesåkning var ungefär lika stor som för andra hårdare sportgrenar som exempelvis skridskoåkning och utförsåkning på skidor. Något totalförbud för försäljning av rullbräden bedömdes inle motiverat.

Konsumentverket fann emellertid atl det behövdes information om riskerna saml anvisningar om åkregler och skyddsutrustning. Vidare bedömdes någon form av irafikreglering nödvändig. Orsaken lill många olyckor var atl framför alll de yngre åkande inle behärskat tekniken eller inte förstått riskerna. Konsumentverket ansåg därför alt del var motiverat med en åldersbegränsning vid marknadsföringen för alt göra föräldrarna uppmärksamma på atl mllbrädet inte är lämpligt som leksak.

Mot den bakgrunden utfärdade konsumentverket hösien 1977 vissa riktlinjer för rullbräden. Dessa riktlinjer innebär bl. a. att mllbräden inle för säljas till barn under 12 år. Vid försäljningen skall vidare medfölja bruksanvisning med informaiion om skyddsutrustning, åkteknik och åkregler saml skötsel av rullbrädan. Som lämplig skyddsutrustning angavs skyddshjälm, handskar, knäskydd och armbågsskydd samt ändamålsenliga skor. Statens trafiksäkerhetsverk har vidare skrivit till samtliga trafiknämnder i landet. Verkei har, med hänsyn till riskerna för skador för såväl åkande som gående, förordat atl irafiknämnderna utfärdar lokal trafikföreskrift med förbud för rullbrädesåkning på vägar. Förbudei bör gälla även för gång- och cykelvägar eller andra ställen, därde gående inte skall behöva riskera all bli påkörda. Jag vill i det sammanhanget starkt understryka del klart felaktiga i att använda rullbräden i trafiken.

Enligt min mening har konsumentverket genom atl på ett tidigt stadium utfärda riktlinjer för försäljning och användande av rullbräden medverkat till en minskning av skaderiskerna vid rullbrädesåkning. Konsumentverket har vidare medverkat lill alt undersökningarom skadorna f n. pågår vid elt antal sjukhus i landet. Undersökningen beräknas bli färdig i början av nästa år. Hemkonsulenterna har vidare fött i uppdrag all se efter hur de riktlinjer som verket har utfärdat följs.

Särskilda banor för mllbrädesäkandet byggs i ökad utsträckning i kommu-

Fredagen den 8 december 1978

0/77 Ökad säkerhet vid rullbrädesåkan-de

111

Nr 50 nerna. Även della medverkar lill atl minska olycksfallsriskerna. Då berörda

Fredagen den myndigheter noggrant följer utvecklingen på områdei, anser jag det inte

8 december 1978 nödvändigt med några åtgärder från regeringens sida.

0/77 ökad säkerhet vid rullbrädesäkande

112

LEIF ZETTERBERG (c);

Herr talman! Jag vill till atl börja med tacka socialminislern för svarei pä min interpellation.

Dagens fritids- och boendemiljöer har i stor ulslräckning skapats utifrån tekniska normer och krav. De nya bostadsområden som byggts upp som en följd av den siarka urbaniseringen på 1950- och 1960-talen är en eftergift för det centraliserade samhället. Det är ell samhälle där tekniken och det kortsiktiga tänkandet satts i högsätet och därde mänskliga normerna kommii på undantag, ett samhälle där bilen prioriterats på barnens bekostnad. Människoma känner sig som främlingar i många av de bostadsområden som skapats. Myckel litel har gjoris för att lillgodose individens behov av social gemenskap och aktivitet. Det räcker inte med alt plantera några träd eller att så fina gräsmattor, när barnen inte får leka där.

Rullbrädesäkandel får delvis ses som en följd av och en reaktion på detta. Många har riktat krilik mot rullbrädesäkandel som sådanl, men det tyckerjag inte är rättvist. Barnens aktivitet på delta område lyder på initiativkraft och är en naturlig reaktion mot del asfalts- och betongsamhälle som skapats. Områdena kring bostadshusen lämpar sig mycket väl för rullbrädesåkning. Vad som kan kritiseras är den ohämmade exploateringen, kommersialiseringen kring denna verksamhet.

Vi har alla kunnal konstatera hur rullbrädessporten under en myckel kort lid fån en enorm utbredning i landet, framför allt i de slörre städerna. Sporten är perfekt anpassad lill dagens tätorter, det är en betong- och asfaltspori. 60 000 ä 70 000 ungdomar ägnar sig ät denna sport.

Det är hell rikligt, som socialminislern säger, all konsumentverket myckel lidigi log tag i frågan och utfärdade anvisningar för användningen av mllbräde. Konsumentverket har dock konstaterat atl anvisningarna för rullbräden följs dåligl. Verket har fåll in många anmälningar mot företag som säljer rullbrädor ulan all vare sig ge information om lämplig skyddsutrustning eller lämna med bruksanvisning. Den obligatoriska varningslappen, som skall sällas pä brädorna redan vid importen, saknas också ofta. En orsak äralt rullbrädorna betraktas som en modevara och har börjat säljas i butiker där personalen inte har någon kännedom om sportredskap.

Övervägande anlalel olyckor beror på atl åkarna inte haft skyddsutrustning eller alt de använt platser som varil olämpliga för åkning. Omkring en Iredjedel av olyckorna är orsakade av olämplig markbeläggning. Väl anlagda och skötta banor har visat sig kunna nedbringa olyckssiffrorna. De allvarligaste olyckorna har inträffat då barn på rullbräden kommii ut i trafiken och kolliderat med en bil eller annat fordon. Skadeslatisliken ger underiag för att anta att rullbrädesåkning, om den utövas på lämplig plats och med riklig skyddsutrustning, har en skadefrekvens av ungefär samma storleksordning som utförsåkning på skidor, i enlighet med vad socialministern sade. Rätt

informaiion om hur man åker och träning i åkteknik på liknande sätt som i dag ges i skidskolor för utförsåkning kan därför nedbringa antalet olyckor.

Faromomentel är ett av sportens viktigaste inslag. Åkarna kalkylerar ofta med skador, och det finns t. o. m. inslag av status i skadorna. Såren har t. ex. fått särskilda namn. "Jordgubbar" kallas de minsta skrubbsåren. En jordgubbe skall vara rund, röd och rå. Är såret större kallas det "hamburgare". En hamburgare kan vara rå, medium eller well done. Är såret rikligt stort kallas det "Big Mac". Om man susar fram i tomma pipe-lines eller simbassänger, får upp farten, tappar balansen, ramlar och slår i huvudet, så uppstår elt speciellt ljud. Det kallas "bongo-bongo" på skateboardspråk. Dessa uttryck har givetvis tillkommit för alt förgylla faromomentet.

Den ohämmade kommersialiseringen gör sitt till i detta fall. Jag vill åskådliggöra detla med ett citat ur en svensk veckotidning. En bild på en rullbrädesåkare kommenteras med följande text: "Med fnilterblandad förljusning kollar de in honom, skateboardkungen ... Vår man är rustad för stötar, mllbräde och tillbehör kommer från Gul och Blås skateboardshop. Dyra prylar det här men nödvändiga när man ska göra banan osäker.. ." Tuffheien understryks med alt modellen är sminkad för att markera ansikls..kador.

Rullbrädesåkning lanseras som en sport med fart, fläkt och ett vissl riskmomenl. Farligheten är inbyggd i affärsidén. Sporten är så perfekt anpassad till dagens storstäder alt försäljare inte har behövt någon speciell marknadsföring. Den nyhetsbevakning som massmedia ägnat ål sporten har också givit den gratisreklam, speciellt hösten 1976 då kommunerna utfärdade förbud mot åkning på allmänna platser.

Det är viktigt att vi tar allvariigl på frågan om rullbrädesåkning. Vi måste se till atl säkerheten förbättras. Det kan ske genom regler om viss skyddsutrustning - jämför hjälmlvång vid mopedåkning - och genom atl lämpliga platser upplåts till denna aktivitet. Några nya, dyra anläggningar är inle nödvändiga. Del räcker med att idrottsanläggningar som i dag finns för användas även för mllbrädesåkning med viss kompletterande utrustning. De anvisningar som konsumentverket utarbetat måste följas. Görs inte detta, för en speciell lagreglering övervägas. Jag vill därför fråga, om socialministern är beredd att medverka till en sådan lagstiftning samt om regeringen i samråd med berörda myndigheter är beredd all medverka till den ökade informaiion som är nödvändig, bl. a. via skolorna.

Sisl men inle minst gäller del för föreningslivets företrädare att aktivera sig på detta område och la vara på den aktivitetslusta som dessa ungdomar ger utlopp för. På så vis kan dessa också få möjlighet att engageras i annan föreningsverksamhet. Det finns exempel på atl ungdomar har lämnat det traditionella föreningslivet, såväl idrottsföreningar som andra ungdomsföreningar, föratt ägna sig åt mllbrädesåkning. Därför är del viktigt att barn- och ungdomsorganisationerna får resurser atl möta upp mot denna utveckling. Parallellt med de ökade samhällssatsningarna på föreningslivet är det nödvändigt all föreningarna själva kritiskt granskar sin verksamhet med sikte på atl den skall vara ett attraktivt alternativ till det kommersiella utbudet.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om ökad säkerhet vid rullbrädesåkan-de

113

8 Riksdagens protokoll 1978/79:49-50

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om ökad säkerhet vid rullbrädesäkande

Vilka initiativ har regeringen vidtagit för att t. ex med idrottsrörelsen diskutera dessa frågor?

Jag vill avslutningsvis fråga hur socialministern ser på utbredningen av mllbrädesakliviteten och de positiva och negativa effekter den för med sig.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Min syn på rullbrädesåkningen som fenomen skiljer sig nog inte så myckel från inierpellantens. Jag vill kanske inte hålla med om atl rullbrädesäkandel är en reaktion mot asfalt- och betongsamhällel - det låter litel för djupsinnigt. Jag tror helt enkelt att ungdomarna tycker alt det är roligt, och jag förstår dem. För staten och kommunerna finns det i första hand anledning att fråga sig; Är rullbrädesäkandel förenat med några risker eller avigsidor, och hur skall vi förebygga dem?

Här har gjorts en hel del, och Leif Zetterberg och jag tycks - om jag inle missförstod honom - vara överens om alt vi t. v. skall hoppas att de frivilliga åtgärderna ger önskat resultat. Hur det blir med den saken kommer all framgå av de undersökningar som nu görs om konsekvenserna av rullbrädesåkningen. Jag kan nämna, utöver vad jag sade i svaret, att de undersökningar som hittills har redovisals och som bl. a. kom fram vid läkarstämman nyligen, inte tyder pä att en vettigt utövad mllbrädesåkning får särskilt allvariiga olyckskonsekvenser. Det väsentliga är alt se lill, alt rullbrädan inte förekommer i trafiken. På den punkten behöver man inte ropa på några förbud, för där är del förbjudet att köra med rullbräda, och det gäller bara alt se till, att förbudet efterievs.

Jag kan inte nog understryka alt det är vikligl alt alla som har med saken alt göra-föräldrar, ungdomsledare,poliser och andra-sertill,att rullbrädan inte förekommer i trafiken. Där är den fariig och där kan de eventuella allvarliga olyckorna inträffa.

Som Leif Zetterberg sade innebär naturligtvis rullbrädesåkningen vissa risker även rätt utövad, med skydd och alll, och däri ligger väl en del av ljusningen. Detsamma kan man säga om cykelåkning, skridskoåkning, utförsåkning osv. Det gäller alltså alt få utövarna atl skydda sig så bra som möjligt mot skador i allmänhet och särskilt mot allvariiga skador.

114

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr talman! Jag tror att socialministern och jag är överens om värdet av all rullbrädesåkning utövas på ett rikligt sätt. Naturiigtvis inser jag också atl den här sportutövningen utövas därför att den är rolig - del finns en viss tjusning i den. Men då gäller det också att skapa förutsättningar för alt ge ungdomarna den information som behövs för att de skall utöva sporten på riktigt sätt. När det gäller atl föra ul den informationen har givetvis skolorna en viktig uppgift att fylla. Del är angeläget atl rullbrädesåkningen och aktiviteterna i anslutning härtill får en allsidig belysning, så alt politiker och föreningsföreträdare kan följa ulvecklingen och få den ökade kunskap som behövs. Del räcker då inte med konsumentverkels anvisningar.

Jag noierar alt hemkonsulenterna fått i uppdrag att följa upp hur anvisningarna efterievs. Del tyckerjag är bra. Men det vore också bra om hemkonsulenterna fick i uppdrag all diskutera dessa frågor med föreningslivets förelrädare och med kommunalpolitiker och därvid ge frågorna en allsidig belysning. Det skulle öka fömtsäUningarna för att de här frågorna blir hanterade på ell riktigt sätt i föreningslivet och i den kommunala planeringen.

I statens ungdomsråd har vi påbörjat elt arbete för alt kartlägga det kommersiella fritids- och kultumlbudet bland barn och ungdomar. Som ett led i detla arbele har en särskild skrift - Rullbrädesmarknaden - tagits fram. Vi hoppas att denna skrift skall medverka lill att öka kunskaperna om fenomenen kring rullbrädesåkningen.

Det är vikligl att vi inte står handlingsföriamade inför nya situationer. Jag tyckeralt vi delvis hargjort det inför rullbrädessporiens utbredning. Vi måste som politiker vara beredda alt vidta kraftfulla åtgärder. I annat fall riskerar vi att de kommersiella krafterna helt styr utvecklingen. Vi riskerar då också att inte kunna leva upp till målet om en meningsfull fritid för alla. Inom andra delar av fritidssektorn har vi belysande exempel på detla. Därför är del vikligl all vi lar oss an de här frågorna.

Det är också viktigt alt vi inle bara lyssnar till det som sägs på läkarstämmor. Det är klart alt dessa skador för många läkare har varit fascinerande. Detta har framgått av samtal jag haft med läkare. Det är också fråga om nya skador. Det är därför viktigt atl vi får skadefrekvensen belyst för all kunna sälta in de motåtgärder som behövs. För det ändamålet måste vi vara beredda atl införa de regleringar som eventuellt behövs. Jag är inte ute efter alt förbjuda mllbrädesåkning. Jag lycker att det är en positiv aktivitet, men den måste hanteras på ett riktigt sätt.

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Jag tycker inle att de åtgärder jag har redogjort för lyder på någon handlingsföriamning.

Interpellanten hjälpte mig en bit på traven, när han påminde om statens ungdomsråd. Genom sin egen ställning i statens ungdomsråd har han möjlighet alt lämna ytteriigare bidrag till atl dessa frågor blir belysta och alt olika berörda parter informeras. Jag kan bara säga som vi brukar i folkpartiet: Lycka lill!

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr talman! Jag tackar socialminislern för den lyckönskningen. Jag hoppas givelvis alt vi i statens ungdomsråd skall kunna medverka till att öka informationen. Men del är då vikligt att förelrädare för riksdagen, regeringen och statliga myndigheler hanterar denna fråga med det allvar som krävs och att frågan inle endast belyses i massmedias nyhets- och sportspalier. Det är för att få frågan aktualiserad som jag har framställt interpellationen här i riksdagen.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om ökad säkerhet vid rullbrädesåkan-de

Överläggningen var härmed slulad.

115

Nr 50 § 5 Om tillkännagivande av den svenska regeringens syn på

Fredagen den neutronvapen

8 december 1978

_____________ Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet föratt besvara Sture Ericsons {s)

Om tillkännasi- november anmälda interpellation, 1978/79:76, och anförde:
vande av den ' talman! Sture Ericson har i sin interpellation frågat om regeringen

syn pa neutron vapen

svenska regeringens " "' " bakgrund av president Carters beslut i neuironvapenfrågan, genom direkta kontakter med USA:s regering och med regeringarna i berörda NATO-länder klargöra den svenska bedömningen, att produktion av neuironvapen och deras stationering i Europa skulle sänka den s. k. kärnvapeniröskeln och därmed öka riskerna för kärnvapenkrig i Europa.

Genom den amerikanske presidentens beslut av den 7 april i år uppsköts tillverkning av neutronvapnel liksom utläggning pä förband t. v. Samtidigt tillkännagavs atl modernisering av olika kärnvapensystem skulle fortsätta som förberedelse för den händelse ett beslut senare skulle komma atl fattas om tillverkning och utläggning på förband.

Del amerikanska tilläggsbeslutet, som blev känt den 18 oktober, lar sikte dels på den modernisering av vissa vapensystem som tidigare aviserats, dels på tillverkning av vissa av delarna till neutronvapensiridsspetsar.

Yllerligare produktionsbeslut på amerikansk sida aren förutsättning för att USA skall uppnå en verklig neutronvapenkapacilet. Vi måste dock, nu liksom tidigare, realistiskt räkna med en myckel långt driven teknisk kapacitet på området hos de båda ledande kärnvapenstaterna. Förenta staterna ligger sannolikt före på detta område, men den senaste tiden har vi fött rapporter om ett uttalande av den sovjetiske statschefen att Sovjetunionen redan skulle ha fött fram neutronvapnel. Troligen skulle kort lid förfiyta mellan eventuella framtida beslut om fullsländig tillverkning av neutronvapnel och det stadium då en verklig neutronvapenkapacilet skulle stå lill supermakternas förfogande.

Frågan om neutronvapnel i framtiden kommer alt anskaffas eller ej förefaller mot denna bakgmnd mer vara en fråga om poliliska beslut än teknisk förmåga. Avgörande för sådana beslut blir troligen den återhållsamhet vardera supermakten allmänt iakttar gentemot den andra på såväl kärnvapnens som de konventionella rustningarnas område.

Nedrustnings- och säkerhetspolitiska realiteter har föranlett den svenska regeringen att kategoriskt och öppet ta avstånd från neutronvapnel. Detta avståndslagande gäller oavsett vilken militärmakt som anskaffar det. Vår inställning går samtidigt lillbaka på en humanitär filosofi, vars principer vi sirävar efter alt i olika sammanhang omsätta i praktisk internationell handling. Framför alll i kärnvapnens värid måste arbetet på att förebygga omätligt och godtyckligt lidande alltid föras vidare. Det är icke minst mot denna bakgrund som Sverige vänder sig så starkt mot kärnvapnen och som regeringen med internationellt uppmärksammad skärpa uttalat sig mot det fruktansvärda neutronvapnet. Det är samma grundinställning som ligger bakom Sveriges starka engagemang i kampen mol de särskill inhumana vapnen.

116

Delta är bakgmnden till att vi från svensk sida med större skärpa än något annat land i Västeuropa redovisat vår uppfattning. Jag vill särskill hänvisa lill del interpellationssvar som avgelts av min förelrädare den 7 november 1977 och lill regeringens uttalanden i FN:s generalförsamling den 29 september samt i församlingens första utskott den I november 1977, vid extrasessionen för nedrustning den 24 maj 1978, i nedrustningskonferensen i Geneve och vid den nu pågående generalförsamlingen.

Regeringen fortsätter att följa neutronvapenärendel med största uppmärksamhel också med anledning av det beslut som fattades på amerikansk sida den 18 oktober. Så har f ö. framgått av den hänvisning härtill som Sverige gjort den 20 oktober 1978 som första land vid den nu pågående generalförsamlingen.

Vad gäller inierpellantens konkreta fråga blir därför mitt svar, att såviu angår produktion av neutronvapen, deras stationering i Europa och följderna härav, har regeringens inställning vid flera tillfällen klart redovisats och är väl känd, inle minst för regeringarna i NATO- och Warszawapaktsländerna. Alt budskapel nått fram har vi fött flera belägg för. - Regeringen kommer fortsättningsvis liksom lidigare att vid lämpliga tillfällen ta upp frågan med andra länder.

I delta sammanhang villjag understryka atl vi från svensk sida ej nöjt oss med att offentligt ge vår uppfattning till känna. Den har också tagits upp direkt vid diplomatiska kontakter med andra länder, inkl. USA. Regeringen agerar således genom uttalanden såväl som löpande diplomatiska kontakter.

Härtill kommer emellertid även konkreta svenska förslag på nedrustnings-området. Oroande tecken föreligger i väst liksom i öst på en fortgående kapprustning. Denna gäller inle minst kärnvapen avsedda för insats i Europa. Därför har vi från svensk sida funnit det angeläget atl inlemma också dessa i verkliga nedruslningsförhandlingar. De faller ju ulanför de pågående förhandlingarna om begränsningar av strategiska kärnvapen, vilka går under namnet SALT.

Redan den 20 juli i år framlade regeringen därför förslag härom i CCD -nedrustningskonferensen i Geneve. I samband härmed ställde vi konkreta frågor till de i förhandlingsorganel deltagande kärnvapenstaterna om deras fortsatta avsikter vad gäller sådana kärnvapen, inkl. medeldistansrobotar, minikärnvapen och neutron vapnet. Regeringen avser att följa upp den sålunda anhängiggjorda frågan om kärnvapen i Europa i det nya förhandlingsorganet nedrustningskommitlén (CD) i Geneve.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om tillkännagivande av den svenska regeringens syn på neutron-vapen

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Jag tackar ulrikesminislern för svaret. Det innehåller visserligen en del positiva element, såsom all regeringen skall försöka få upp frågan om neutronvapnet på dagordningen för nedmstningskommiltén i Geneve - något som vi från socialdemokratiskt håll har begärt flera gånger under del senaste året - men i övrigt är svaret en plädering för alt Sverige inte skall reagera på president Carlers beslut den 18 oktober i år. Denna plädering

117

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om tillkännagivande av den svenska regeringens syn på neutron-vapen

118

för passivitet beklagar jag, men tyvärr kanjag inte säga att jag är förvånad över den. Utrikesminister Blix tänker tydligen fullfölja regeringen Fälldins linje aU inte säga något nytt i neuironvapenfrågan förrän kritiken från socialdemokratiskt håll blivit så stark att man känner sig tvingad att agera.

President Carters beslut i neuironvapenfrågan, som blev känt den 18 oktober, innebär i praktiken atl delta nya vapen under de närmaste åren tillförs NATO:s fältförband i Västeuropa. Bara ett nytt politiskt beslut av rakt motsatt innebörd kan förhindra en sådan utveckling.

Pentagons egna experter anser att tillverkning av komponenter till neutronvapensiridsspetsar inle går att skilja från tillverkning av neutronvapnet som sådant. Del är därför något av en politisk fiktion att USA ännu inle beslutat atl förlägga neuironvapen till sina förband i Europa. Denna politiska fiktion ger dock opinionsbildningen mot neutronvapnet en sista chans att stoppa en myckel ödesdiger upptrappning av msiningsgraden. Tyvärr lycks vår nya folkpartiregering la denna fiktion som förevändning för alt inte la några nya initiativ. Måste president Carter öppet deklarera atl USA skall tillverka vapnet och skicka del till Tyskland för alt utrikesminister Blix skall uppfatta vad som sker?

Utrikesministern säger i svaret; "Yllerligare produktionsbeslut på amerikansk sida är en förutsättning för alt USA skall uppnå en verklig neutronvapenkapacilet."

Jag måste då fråga: Vilka komponenter i neulronstridsspetsen är det som inle produceras? Är del inle i själva verket så att alla delarna lill del nya vapnet nu produceras, så atl man sedan med mycket kort varsel skall kunna montera ihop det ute på fältet? Alt som utrikesministern gör tala om att ytteriigare produktionsbeslut krävs pä amerikansk sida är att visa president Carter och Pentagon alltför stor välvilja, men det är kanske avsikien.

Sedan USA väl bestämt sig för neutronvapnel kommer det naturligtvis att dröja bara några år, innan Sovjet skaffat sig samma vapen. Så var det med de urspmngliga plutoniumbomberna, så var del med vätebomben, så var det med de interkontineniala robotarna som drivs med fast bränsle, så var det med de MIRV-ade stridsspetsarna, så var det med Polariskärnvapenubåtarna och med flera andra vapensystem. Sovjet följer USA i spåren med några års fördröjning.

Dessutom tycks Frankrike redan ha framskridna planer på atl skaffa sig egna neutronvapen. Enligt tidningsuppgifter i slutet av april i år har Frankrike provsprängt en primitiv neutronbomb. Den franska generalstabschefen Guy Méry sade i elt tal den 3 april i år alt Frankrike var i färd med atl ulveckla neutronbomben. Han pekade på de taktiska fördelar detta skulle ge. General Méry ansåg atl avskräckningseffekten skulle öka, eftersom neutronvapnen kan sältas in närmare de egna styrkorna och vidga den zon där kärnvapen kan användas utan alltför slora risker för civilbefolkningen.

När man inför en sådan här debatt om neutronvapnet läser igenom vad som sagts i frågan här i riksdagen underdel senaste årel får man en tämligen utförlig beskrivning av hur ett nytt vapensystem växer fram, lekniskl och politiskt. Tyvärt fär man också intrycket att regeringen Fälldin var slapp och

ivehågsen i sina reaktioner. Den gjorde inte alls så mycket som kunde ha gjorts för alt internationellt stärka opinionen mot denna avskyvärda förstling i en ny generation kärnvapen. Den intresserade kan läsa riksdagens protokoll förden 7 november 1977 och förden 15 mars och den 10 maj i år. Regeringen Fälldin har hela tiden kommit med formuleringar som mer eller mindre framtvingats av kritik från oss socialdemokraler. Vi fick så sent som den 17 maj i år av regeringen här höra all "det är Sveriges skyldighet atl lägga en mer balanserad syn på neutronvapnet" och att "väridsopinionen stirrar sig blind på amerikanska neutronbomber" och att man borde "sätta in neutronbomben i sitt sammanhang". Opinionen borde inle koncentreras på neutronvapnel, "Det finns andra kärnvapen, smutsigare, värre,"

Del är mot bakgrund av regeringen Fälldins underlåtenhetssynder i denna fråga lilet betänkligt alt Hans Blix i en stor utrikesminisierintervju i DN den 16 november i år avvisar den socialdemokratiska kritiken i neutronbombs-frågan med atl säga atl "det visar att man får gå med förstoringsglas för alt få något att kritisera". Detla uttalande tyder närmast på en synnerligen dålig politisk synskärpa.

Sedan vi början av maj senast debatterade neutronvapnel här i riksdagen haren hel del hänt i neuironvapenfrågan, I FN:s särskilda generalförsamling om nedrustning motsatte sig USA energiskt alla försök atl ens nämna neutronvapnel i slutdokumenten. I sitt tal inför generalförsamlingen gjorde statsminister Fälldin, efter diverse köpslagan inom den svenska delegationen, ell klart avståndstagande från neutronvapnet med hänvisning lill atl del skulle leda lill en sänkning av kärnvapentröskeln. Men under det viktiga förberedelsearbetet månaderna före specialsessionen, då texterna i huvudsak tog form, var den svenska regeringens representanter passiva i neuironvapenfrågan. När den slutliga texten antogs av en enhällig generalförsamling innehöll den naturiigtvis ingenling kontroversiellt om neutronvapnet.

Under sommaren pågick i amerikansk press en viss rapportering om neutronvapnel. Det var främst politiker och militärer som tyckte illa om president Carters uppskovsbéslut den 7 april som hörde av sig. Senatens försvarsutskott begärde alt tillverkning av neutronvapenkomponenterna skulle inledas. Hökar som senatorerna Henry M. Jackson och Sam Nunn kritiserade Carters "fortsatta tvekan och obeslutsamhet i denna fråga". Vapenexperter varnade föratt det skulle krävas två år att få ut det nya vapnet till förbanden, om man inte fick förbereda genom atl tillverka komponenter till vapnet.

Politiska rådgivare i Pentagon var mer återhållsamma, eftersom de ansåg atl komponenltillverkning i praktiken är detsamma som tillverkning av neutronstridsspelsar. De tolkade Carters besked den 7 april så, atl det skulle finnas en klar tröskel för neulronvapenproduktionen, som inte fick överskridas utan ett nytt politiskt beslut. Man befarade också atl ett beslut om komponenltillverkning skulle leda lill nya upprivande debatier i kongressen och bland de NATO-allierade. NATO:s generalsekreterare Joseph Luns däremot uttalade sig i sepiember för en snar produkiion av neutronvapnel och kritiserade Carters tvekan. Luns menar att de europeiska NATO-

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

öm tillkännagivande av den svenska regeringens syn på neutron-vapen

119

Nr 50 medlemmarna inle bör ha någon vetorätt i denna fråga.

Fredagen den ' denna bakgrund man måsle se beslutet den 18 oklober att

8 december 1978 modifiera och modernisera Lanceroboten och en 8-tums artillerigranat, så att

de med kort varsel kan ulmstas med neutronstridsspelsar. Detta beslut

Om tillkännaei- innebär att neutronvapnet nu är på väg till de främre linjerna i NATO:s

de nv den försvar i Centraleuropa. Det är inle osannolikt alt neulronstridsspetsarna är

syn pa neutron vapen

svenska regeringens P ' "°" " ""'' '' " '" slutsats kan man knappast undgå att dra, om man studerar informationerna om den senasle tidens utveckling.

Del kortsiktiga motivet bakom Carters beslut alt ge grönt ljus för komponenltillverkning och förbandsläggning av dessa komponenter i Europa tycks paradoxalt nog inte vara mililärt utan inrikespolitiskt. Man har i USA allmänt tolkat beslutet, som blev känt den 18 oktober, som en eftergift för hökarna i kongressen. Avsikien skulle vara atl göra dem litel vänligare inställda lill en ratificering av del SALT Il-avlal som torde bli klart underden närmaste tiden. Det var alltså sådana inrikespolitiska överväganden som låg bakom vad som lycks vara det avgörande beslutet i neuironvapenfrågan.

Vilka blev då reaktionerna på beslutet den 18 oktober? I USA pågick en valkampanj där de som ville se en hårdare politik mot Sovjet hade övertaget. Många av de s. k. liberala kongressmän som opponerat sig mot neutron-vapnet hade svårt atl bli omvalda. Valet i början av november gav också en kongress där motståndarna mot SALT och mol msiningsbegränsningar är fler än tidigare. Genom en skicklig timing uppnådde man alltså alt höstens neutronvapenbeslul inte mötte någon opposition i Washington.

I Nederiändernas pariament hade man redan den 19 oktober en tio limmar lång debatt om neulronvapenhotei. Den slulade med atl man med stor majoritet beklagade det amerikanska beslutet och uppmanade regeringen all vidarebefordra delta beklagande lill.USA;s regering.

Den 15 november debatterades frågan i del norska stortinget. Utrikesminister Frydenlund meddelade, alt den norska regeringen vid flera tillfällen både till amerikanska myndigheler och i NATO:s råd gjort klart att den är emot produktion av neutronvapen.

Sverige markerade också ett avståndstagande i FN:s generalförsamlings första kommitté den 20 oklober. Då nämndes den ryska medeldislansroboten SS 20 och neulronbomben som starkt oroande exempel på kämvapenulveck-lingen,och man noterade alt förberedelserna förproduktion av neutronvapen fortsätter. Utrikesminister Blix talade den 1 november om "siarka bekymmer" inför den kärnvapenlekniska ulvecklingen och exemplifierade med neutronvapnet. Flera u-länder har i höst lagil upp neulronvapnen i tal i FN och bl. a. pekat på deras användbarhet också utanför Europa.

Självfallel har också Sovjet och andra öststater protesterat i FN och i andra sammanhang. Men agitationen från Warszawapaktshåll mot neutronvapnen fungerar ju närmast som ett stöd för de grupper i USA och inom NATO som vill ha del nya vapnet så snart som möjligt.

Vad blir då konsekvenserna av alt.NATO:s fältförband i Centraleuropa
120 utrustas med neutronvapen under de närmaste åren?

Den militära argumentationen för vapnet har varil atl del behövs för alt uppväga Warszawapaklens överlägsenhet i fråga om stridsvagnar i Centraleuropa. Man brukar uppskatta all del finns ca 50 000 stridsvagnar i öst, och Warszawapaktens övertag i fråga om tanks anses vara ca tre mol en. Neutronvapnen skulle sältas in i ett lidigi skede för all hindra de sovjetiska stridsvagnarna att rycka fram över det nordtyska slättlandet. Eftersom vapnet dödar genom direktstrålning och inte så mycket genom värme- och Iryckvåg, skulle förstörelsen bli mindre än om vanliga kärnvapen användes. Neulronvapnen skulle kunna sättas in närmare de egna linjerna och skulle döda förte civila.

De viktigaste invändningarna mot detla resonemang är för det första, att del skulle behövas många hundra neuironvapen för all hejda tiotusentals stridsvagnar från öst och alt förstörelsen därmed skulle bli nästan lika omfattande som om de nu vanliga kärnvapnen användes. Den andra och viktigaste invändningen är att öst naturligtvis inte låter sig bekämpas med kärnvapen utan all slå lillbaka med egna kärnvapen - och de är av tyngre och mer förödande modell än neulronvapnen. Därmed skulle kärnvapenkriget vara i gång.

Eftersom neutronvapnel i Europa i första hand är avsett alt användas mot koncentrationer av stridsvagnar, måsle det för alt vara effektivt sättas in i ell lidigi skede av en mililär konfiikt mellan NATO och Warszawapakten, Det är vad man i USA kallar ett "vapen för slagfältet". Därmed förkortas den lid under de första timmarna, kanske dagarna, för besinning och förhandlingar som skulle kunna förhindra kärnvapenkriget. Kärnvapentröskeln sänks. Det är delta som gör neutronvapnet så utomordentligt fariigt.

Det förs redan nu mililärstrategiska resonemang som bygger på förutsättningen att kärnvapenkriget begränsas lill slagfältet. Man har börjat planera för ell krig där neuironvapen och andra små kärnvapen kompletterar de konventionella vapnen. Man saisar inte på avskräckning utan framhäver de nya vapnens användbarhet i den lokala mililära situationen. Man tänker sig fiera kärnvapentrösklar och räknar med att kunna använda små taktiska slagfältskärnvapen utan alt de större och tyngre strategiska vapensystemen kommer till användning.

Dessa nya kärnvapendoktriner är speciellt attraktiva i USA, eftersom de öppnar möjligheten för ett europeiskt kärnvapenkrig utan atl USA ulsätls för förödande angrepp. I Västeuropa - främsi i Västtyskland - har man tidigare med stor skärpa vänt sig emol sådana kärnvapendoktriner och pekat på den direkia kopplingen mellan taktiskt och strategiskt kärnvapenkrig. Det gjordes ett mycket distinkt uttalande i den riklningen av Helmul Schmidl i en rappori till NATO 1972. Del är bl. a. dessa överväganden som gör att tveksamheten lill neutronvapnet är myckel stor i Västtyskland.

De sovjetiska strategerna har inte accepterat resonemanget om lägre kärnvapentrösklar. Det senasle tillskottet i deras arsenal, SS 20, är en rörlig medeldislansrobol som med stor precision levererar mycket slora laddningar. Därmed faller alla resonemang om all begränsa kärnvapenkriget till slagfältet. Och vapen som minikärnvapen och neuironbomber blir därmed yllerst

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 tillkännagivande av den svenska regeringens syn på neutron-vapen

121

Nr 50 farliga och svårkontrollerade tändare för de strategiska kärnvapnen.

Fredaeen den Mänga hävdar dessulom att neutronvapnen inte är bäst och billigast när del

8 december 1978 gäller alt stoppa östs stridsvagnar. De nya precisionsstyrda aniitankvapnen

_____________ har enligl sakkunskapen radikalt reducerat del mililära värdet av östs övertag

Om tillkännasi- ' "'' stridsvagnar. Del visade inle minst kriget i Mellanöstern 1973.

vnndp nv den USA:s försvarsminister Harold Brown höll ell uppmärksammat tal i

syn pa neutron vapen

svenska reserinsens so'''- Han sade alt "USA:s och NATO:s konventionella slyrkorär kapabla atl omintetgöra ett sovjetiskt angrepp. Vi bekymrar oss inte över all Sovjet

har fler stridsvagnar än vi har-------------- men vi är noga med atl vi har förmåga all

motstå elt sovjetiskt angrepp.-------------- Vi och våra allierade har omkring 10

procenl färre soldater än Sovjetblocket. Men vi behöver inte matcha Sovjet i allting på en gång. Vår uppgift är alt slå vakt om våra iniressen och inte att

besegra alla sovjetiska styrkor överallt.------------ Det är ingen hemlighet att en

fjärdedel av Sovjets konventionella styrkor ligger vid kinesiska gränsen och alt Sovjets transportkapacitet är svag."

Brown sade att hans avsikl var att skingra en del av oron i väst kring den militära balansen mellan USA och Sovjet.

Del är alltså mer av politiska skäl än av militär nödvändighet som produktionen av neutronvapnen nu inletts. Därför borde det också vara möjligt au bekämpa neulronvapnen med politiska argument. Del har vid flera tillfällen konstaterats atl del främsta hindret för produktion och stationering av neuironvapen i Europa hittills har varit den starkt negativa reaktionen från den allmänna opinionen. Del har NATO:s nuclear planning group sagt i ett uttalande, och det fanns med som skäl för Carlers uppskovsbeslut den 7 april i år. De politiska reaktionerna är alliså av stor betydelse.

Varför bör då just vårt land engagera sig med större kraft än någonsin iden inlernationella opinionsbildningen mol neulronvapnen?

Det främsta skälet är naturiigtvis aU det är traditionell svensk utrikespolitik au internationellt söka begränsa rustningarna så mycket som möjligt. Ett kraftfullt svenskl agerande mot neutronvapnen är helt i linje med våra lidigare engagemang för att främja internationell nedmslning. Som ell tekniskt högt utvecklat industriland som står fritt från militärblocken har vi ett specielll ansvar i sammanhang som dessa.

Del andra skälet är vår egen säkerhetspolitiska situation. Alla förändringar
som sänker kärnvapentröskeln i Europa innebär ökade risker för vår egen
säkerhet. Vårt eget mililära försvar bygger ju pä antaganden om när och hur
kärnvapen kan komma lill användning. Förändras dessa förutsättningar
genom att neuironvapen och minikärnvapen tillförs NATO;s främre linjer i
Centraleuropa, får del naturligtvis allvarliga konsekvenser för oss. Alt
utvärdera dessa konsekvenser är en av försvarsutredningens arbetsuppgifter.
Men det står helt klart alt allt som kan göras föratt förhindra alt neuironvapen
och besläktade minikärnvapen förbandsläggs i Europa i högsta grad är ell
svenskl säkerhetspolitiskt intresse.
När utrikesminister Blix i siu tal den I november sade att moderniseringen
122 av olika kärnvapen i vår närhet "kanske inte ökar risken för utnyttjande av

kärnvapen mot Norden i händelse av krig", är del litet svårt alt följa hans tankegång. Är del kanske en allmän trossats, eller finns del ett rationellt resonemang bakom?

Del ärju ändå så, alt neutronvapnen i NATO:s främsta linjer i Centraleuropa i högsta grad ökar risken för kärnvapenkrig i händelse av krigsutbrott och därmed även ökar risken föratt kärnvapen kommer till användning i Norden. Utrikesministern kunde gott vara litel mer preciserad i sitt resonemang på den här punkten.

Slutligen några ord om möjligheten atl neutronvapen sätts in vid konflikter ulanför Europa. En del neutronvapenkriliker i USA hävdar alt detta nya specialiserade kärnvapen i själva verket är militärt användbart endast mol stater som själva saknar kärnvapen. De pekar på att den amerikanska statsledningen vid ell flertal tillfällen -1950och 1953 i Korea, 1954 i Vielnam, 1958 i Quemoy och Matsu, 1961 i Laos och 1968-1972 i Vietnam - mycket seriöst övervägt kärnvapeninsatser mot motståndare som själva saknade kärnvapen. Om de vid dessa tillfällen haft tillgång lill precisionsvapen som neulronbomben, är sannolikheten stor för att de kommii till användning. Kritikerna menar atl detla är den verkligt stora risken med neutronbomben. Dess framtida roll i världspolitiken skulle alltså bli störst mot länder - u-länder framför alll - som själva saknar kärnvapen. Dessa kritiker pekar på att den här nya generationen av kärnvapen därför också kommer alt öka riskerna för spridning av kärnvapen till många fler stater.

Det ligger mycket av oundviklig logik i detta resonemang, och det är en aspekt som bl. a. Jugoslavien har varnat för vid nedrustningsförhandlingarna i Geneve och som SIPRI har tagit upp i en del skrifter.

Mol den bakgrunden är det motiverat med nya svenska insatser för alt understryka hur allvarligt vi ser på produktionen och förbandsläggningen av neutronvapen.

Det handlar ju inle härom en vapenteknisk utveckling, jämförbar med en ny medeldislansrobol som SS 20 - hur fruktansvärd den än må vara. Del är elt nyll vapensystem, som för med sig en lång rad konsekvenser i fråga om kärnvapeniröskeln, supermaktsstralegin, riskerna för insatser i u-länder, spridning av kärnvapen till nya stater, vår egen säkerhetspolitiska situation och en hel del annat.

Det är därför regeringen bör agera nu och då i första hand vända sig direkt till de regeringar som under de närmaste månaderna och åren avgör lidpunkten för när neutronvapnen införlivas med de stridsberedda förbanden. En låg svensk profil i neuironvapenfrågan kan bli något som vi djupt kan få ångra under de närmaste årtiondena.

Det är allvarligt att den svenska regeringen tar fiktionen att elt fakiiski produktionsbeslut inte fattals lill förevändning för atl reagera som om ingenting hänl den 18 oklober.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag begärde ordet när jag hörde atl Sture Ericson fortsätter alt ge spridning åt sin gamla fiktion att regeringen Fälldin skulle ha visal

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 tillkännagivande av den svenska regeringens syn på neutron-vapen

123

Nr 50_________ passivitet i neutronvapendebaiten. Fakium är all den svenska regeringen var
Fredagen den__ första regeringen ulanför östblocket som klart tog avstånd från neutron-
8 december 1978 vapnet och som klart påvisade de stora faror detla vapenslag var förenat med.
_____________ Fortfarande har ingen regering utanför östblocket gjort della på ell entydigare

0/77 tillkännagi- " d" "" regeringen,

vande av den '"" Ericson försökte med en rad citat belägga något slags tveksamhet och

svenska regeringens ° "r del gäller den svenska regeringens inställning i den här frågan.

svn oå neutron- Det är klart alt man genom alt läsa upp lösryckta citat kan ge del intryck man vill ge. Men var och en som sluderar de där citaten närmare ser snabbt att vad det handlar om är det enkla fakium alt hur viktig debatten om neutronvapnel än är får vi inte låta hela kärnvapendebalten bli en neutronvapendebatl. Vad dåvarande utrikesministern Söder i många sammanhang underströk - också för Sture Ericson - var alt vi måste diskulera neutronvapnet som en del av kärnvapenproblematiken. Del är hell klart atl planerna på alt utveckla, tillverka och förbandslägga neutronvapnel skulle innebära en förvärring av kärnvapenproblemaliken. Men när man - som del finns vissa tendenser till frän socialdemokratiskt håll - försöker begränsa kärnvapendebalten lill en neutronvapendebatl gör man inte nedruslningsslrävandena i väriden en Ijänsi utan man gör dem en otjänst. Vi får alllsä inle glömma de övriga vapnen, men vi måste fortsätta alt kraftigt driva neutronvapendebaiten.

I sill svar visade utrikesministern tydligt vid hur många tillfällen Sverige har gjort mycket klara och entydiga markeringar på det här området. Jag tror man lugnt kan konstalera all Sverige verkligen har profilerat sig i neutronvapendebaiten. Vi har klargjort vår inställning, ingen behöver sväva i tvivelsmål om den saken.

Vi måste givelvis fortsätta den här debatlen. Så länge frågan har aktualitet måsle Sverige ständigt påminna om den inställning vi har och bestämt varna för de konsekvenser en tillverkning och förbandsläggning av neutronvapnel skulle få. Jag vill gärna deklarera atl jag inte hyser något som helst tvivel om alt även den nuvarande regeringen på elt mycket kraftfullt sätt kommer all driva den här frågan.

Ulrikesminislern HANS BLIX;

Herr lalman! Sture Ericson ställde sig frågan om regeringen uppfattar vad som sker. Ja, det gör den. Jag ställer mig snarare frågan om Sture Ericson riktigt uppfattar vad regeringen säger. Han läser det uppenbariigen, men har han verkligen absorberat det?

Jag citerade en del av de uttalanden som regeringen har gjort. Den 20
oktober, alltså två dagar efter det atl president Carlers beslut om tillverkning
av nya komponenter blivit känt, gjorde ordföranden i vår nedrustningsdele
gation ett uttalande om den oro man kände inför det beslutet. Bara lio dagar
senare gjorde samma ordförande elt uttalande i New York i vilket hon t. o. m.
karakteriserade neulronbomben som det mest perverterade resultatet hittills
av de outtröttliga ansträngningarna atl forska i och ulveckla vapen. Slure
Ericson refererade själv att jag den 1 november hade uttalat mig om
124 neutronvapnel. Jag kan tillägga atl jag också på folkpartiets landsmöte här i

Slockholm den 9 november uttalade mig om del.

Del bär mig litet emot att gräla med Sture Ericson om antalet uttalanden eller om nyanserna i uttalandena. Jag minns en diskussion som Ola Ullslen hade med Sture Ericson om Väridsbanken, där vi konstaterade alt Slure Ericson älskade Världsbanken 100 miljoner mindre än vad biståndsministern orde. Jag för väl konstalera att Sture Ericson försöker avsky neulronbomben några nyanser mer än vad regeringen gör. Jag lycker inte all det ligger så mycken substans i den debatten.

Jag har själv deltagit i nedrustningsförhandlingarna sedan 1962 och tjänat socialdemokratiska ministrar och nedrustningsministrar, och jag har faktiskt ganska svårt att se några skillnader i attityden. Det är därför som jag sagt atl man får använda förstoringsglas för alt hitta sådana skillnader. Men det är en oppositions uppgift, och rimliga uppgifter, atl granska regeringens fögderi, dess göranden och låtanden. Jag vidhåller emellertid min uppfallning atl det bara är med hjälp av förstoringsglas som synskärpan, som Sture Ericson refererade lill, kan bli så stor alt man verkligen hittar några skillnader.

Jag skulle vilja föreslå att vi, i stället för atl fortsätta alt koncentrera oss på alt försöka hitta dessa nyanser, gemensamt arbetar för den uppgift som förenar socialdemokraterna och de borgerliga partierna på nedrustningsområdet. Vi är inte oeniga i sak med våra socialdemokratiska vänner Vi har precis samma syn som de på riskerna för atl tröskeln för användning av atomvapen kan sänkas genom neutronbombstillverkning, och vi kände samma oro när det gällde minimikärnvapen.

Jag skulle önska alt vi kunde fortsätta det här förtroliga samarbetet. Jag har läst de debatter som Sture Ericson refererade till. Jag blev litet orolig när han, inle i dag men lidigare, refererade de förtroliga diskussioner som förts inom ramen för den svenska nedrustningsdelegationen i New York. Del är klart atl regeringen svarar fö-- vad regeringen gör i New York och atl del måste vara öppet för kritik från andra partier, men jag undrar om Slure Ericson menar att vi också bör ge oss in i en diskussion om de samtal som förs inom FN-delegationen. I så fall trorjag att del vore bra om vi alla visste alt det är en bestämd åsikt. Varom inte tyckerjag att den debatten bör få fortsätta alt föras inom ramen för delegationen och atl den offentliga debatlen får föras om del som har förts fram.

Slure Ericson klagade över att i varje fall trepariiregeringen hade anfört att man inte skulle stirra sig blind på neutronvapnel. Han menade alt man därmed lade i dagen en otillräcklig energi i reaktionen mol neutronvapnel. Jag ser egentligen inle någon motsättning mellan vikten av att vi offentligt granskar neutronvapnet och uttrycker vår krilik mot en tillverkning av det å ena sidan och ett engagemang i de andra nedrustningsfrågorna å andra sidan. Del ena utesluter på inget sätt del andra. Slure Ericson är nog fullt kapabel alt tillsammans med regeringen ägna sig åt nedrustningsfrågorna över bred fronl. Det är naturligtvis ingen avsikl hos oss - och jag hoppas inte heller hos Sture Ericson - att uteslutande eller dominerande ägna oss åt frågan om neutronvapnel. Det är en stor fråga bland fiera andra.

Lät mig nämna några av de andra frågorna, som kanske inte har

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 tillkännagivande av den svenska regeringens syn på neutron-vapen

125

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om tillkännagivande av den svenska regeringens syn på neulron-vapen

uppmärksammats så mycket på sistone.

Jag vet inte om Sture Ericson har uppmärksammat att det förs en viss diskussion om huruvida utläggningen på förband av kemiska stridsmedel skulle förekomma i Europa. Det har inte bekräftats, men det är uppenbart att supermakterna på ömse håll förstärker sin kapacitei av försvar mot kemiska stridsmedel. Om del är riktigt sjunker också tröskeln för användningen av kemiska stridsmedel. Jag vill gärna föra fram det som ett exempel på elt annat, kanske lika viktigt, ämne som vi bör gemensamt ägna oss ål vid sidan av diskussionen om neutronvapnel.

Jag vill också nämna alt diskussionen om det fullständiga provsloppei, som har pågått sedan början av 1960-talet -jag var själv med om alt skriva det första svenska utkastet till ett fullständigt provsloppsavtal - är av stor relevans inte bara för neutronvapnet ulan också för moderniseringen av taktiska kärnvapen. Vi känner oss slarki kritiska, upprörda, över att supermakterna inte har lyckais komma överens om ett fullständigt provsloppsavtal trots alt fruktbara förhandlingar i det syftet ställdes i utsikt i det icke-spridningsavial som vi och många andra stater i världen ingick, underskrev och ratificerade. Denna avsaknad av elt fullständigt provsloppsavtal innebar atl en fortsatt kvalitativ upprustning kunde äga rum, därför alt man kunde fortsätta att testa nya kärnvapen, inkl. neutronvapnel. Jag kan lala om för Slure Ericson alt vi i dagarna går ut med en demarsch i ett antal huvudstäder, där vi kräver att de diskussioner som förs mellan kärnvapen-makterna i England, USA och Sovjet äntligen skall leda lill resultat beträffande elt fullständigt provsloppsavtal. Det är elt väl så viktigt diplomatiskt grepp på alla taktiska kärnvapenfrågor, inkl. neuironvapenfrågan. Vi måsle därför bedriva del här arbetet på ganska bred front.

Slure Ericson ställde en speciell fråga till mig med anledning av det anförande som jag höll om den nordiska balansen. Han kunde inte riktigt förstå vad jag menade med ett uttalande om att modernisering av taktiska kärnvapen inte innebär en ökad risk för Norden. Kanske kunde jag ha uttryckt mig tydligare. Vad jag hade i tankarna var att moderniseringen av taktiska kärnvapen, och även strategiska, över huvud taget ökar risken för användning av kärnvapen i världen. Det gäller naturligtvis minikärnvapen och neutron vapen. Men jag menar att den ökade risken inte är speciellt riktad mot Norden. Jag kanske kunde ha uttryckt mig tydligare på den punkten, men jag hoppas att Slure Ericson bättre förstår mig nu.

Jag kan sluta med atl säga alt vi vänder oss mol varje modernisering av kärnvapnen därför att de gemensamma riskerna för världen, inkl. Norden, ökar. I denna reaktion mol en modernisering ligger också vår siarka reaktion mot neutronvapnen. Jag hoppas alt vi gemensamt, liksom lidigare, skall kunna föra den poliliska kampanjen vidare. Jag tror att vi gör mer nytta genom att förena våra krafter i del här än alt på något håll försöka bärga politiskt hö med hjälp av några nyansskillnader.

126

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

STURE ERICSON (s):

Herr lalman! Jag vill börja med att uppmana Pär Granstedt all läsa riksdagens protokoll från den 7 november 1977, så får han svar när det gäller de resonemang han förde här. Regeringen Fälldin reagerade först efter hårda påtryckningar från socialdemokraterna.

Det är inte så att vi talar om neutronbomben därför alt vi inte vill lala om någonling annat. De andra kärnvapnen har vi haft sedan 1945, och vi har kämpat med dem och försökt fö bort dem sedan 1945. Nu gäller del, i dagens läge, att försöka förhindra en fariig upptrappning och naturiigtvis samtidigt atl fortsätta försöken att få bort de andra kärnvapnen, bl. a. med ett provstopp.

Vad som oroar mig här i dag är att både Pär Granstedt och utrikesministern vill tala om någonling annat - kemiska vapen och annat sådant. Del ärju neulronbomben vi är här för all diskulera i dag!

Ulrikesminislern gjorde en lilen sidokommenlar om alt vi inle bör diskulera vad som pågår inom FN-delegalionen. Jag håller med honom på den punkten. Anledningen till all vi fick en deball om det var faktiskt alt förste vice lalmannen Bengtson kastade sig in i debatten och citerade vad olika socialdemokratiska ledamöter hade sagt vid eu internt sammanträde. För detta fick han en snubba av Karin Söder, så den debatten anser jag avslutad.

Den punkt i svaret som jag tycker är mest värd all ifrågasätta är när ulrikesminislern sägeratl yllerligare produktionsbeslut pä amerikansk sida är en förutsättning föratt USA skall uppnå en verklig neutronvapenkapacilet. Hela milt resonemang byggde på atl del inte är så. Det resonemang som utrikesministern för bygger naturligtvis pä besked från svenska diplomater i Washington, som talal med amerikanska diplomater i State Department. Men del är inte säkert att man den vägen snabbast för fram exakta informationer om vad som verkligen sker. Men del är naturligtvis artigt mol USA;s regering att strikt hålla sig lill vad deras diplomater säger.

När jag för en månad sedan skrev den här inlerpellationen var jag inle medveten om den fulla innebörden av de beslut angående neutronvapen som fattades i Washington i mitten av oktober. Det är försl sedan jag närmare granskal tillgängliga informationer som jag fåu klart för mig att produktionsbeslutet i praktiken är faltal och att bara ett beslut i rakt motsatt riktning kan stoppa neuironvapnens förläggning till NATO;s främre linje i Europa.

Den första varningen gavs redan den 23 juni i en artikel i New York Times av Richard Burt. Han refererar en talesman för Vita Huset som sagt atl de moderniserade stridsspelsarna i Lanceroboiarna och i artillerigranaterna skulle utformas så all de kunde förvandlas till neutronvapen "på myckel kort tid".

Washington Post förden 19 oklober i år skriver: Faktum är atl Vila Husets direktiv lill energiministeriel all producera neutronvapenkomponenier är hemligstämplade, och därför vill inle regeringstjänsteman bekräfta om bara en del eller alla delarna i vapnet kommer atl produceras.

I Business Week kunde man den 6 november i år läsa bl. a. följande: I

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 tillkännagivande av den svenska regeringens syn på neutron-vapen

127

Nr 50 realiteten var Carters tillkännagivande en signal att presidenten beordrar

Fredagen den produktion av stridsspetsarna ulan att synas - rent tekniskt - göra det. Vem

8 december 1978 "" ' " " tillverkar kärnvapen förstår vad som händer,

_____________ försäkrar en källa i Vita Huset.

öm tillkännasi- Business Week konstaterar att de i Europa som vill ha neutronvapnet är

vande av den mycket nöjda med beslutet, vidare alt neulronvapnels förespråkare i

5/7 pa neutron vapen

svenska regeringens aiTierikanska kongressen tolkat Carters tillkännagivande som ett produktionsbeslut.

Självständiga amerikanska journalister har i synnerhet på senare år visat sig vara myckel bättre skildrare av verkligheten i Washington än State Deparl-ments diplomater, som ofta arbetar som om fiktioner vore verklighet. Vi för inte glömma atl det var tack var en serie artiklar i Washington Post ijuni 1977 som vi över huvud tagel fick en möjlighel alt debattera neutronvapen innan de skickades ul på förbanden i Europa. Den politiska uppståndelse som de artiklarna ledde till förorsakade då en fördröjning av produkiion och förbandsläggning med över ett år.

De poliliska reaktionerna under det senasle året i USA och Västeuropa lärde Pentagon hur frågan skulle handhas. Nu skall neutronvapen produceras i delar och föras ul till förbanden i N ATO-försvarel i Europa utan någon större uppståndelse.

Jag beklagar, men den svenska regeringen tycks i denna fråga vara ett offer för de realiteter som skapas av att Pentagon har närmare 1 500 personer anslällda för atl bedriva propaganda, en propaganda som kostar hela 24 miljoner dollar, dvs. över 100 milj. kr., per år. Tyvärr är väl utrikesministerns svar här i dag en lilen framgång för den propagandaverksamheten.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Jag för försl med tillfredsställelse notera all Sture Ericson är ense med mig om atl de diskussioner som förs inom den svenska FN-delegationen bör förbli interna diskussioner. Vad vi offentligt diskuterar är sådanl som regeringen föreslår och uttalar i FN. Jag tar upp denna punkl, därför all Sture Ericson tidigare gick in på de interna diskussionerna. Saken hade inte blivit bättre om någon annan hade gått in på dessa diskussioner, men jag hoppas alt vi för framtiden skall kunna hålla oss till den överenskommelse som gäller mellan partierna i denna fråga.

Sture Ericson sade också att jag var benägen att tala om annat än neulronbomben. Nej, visst inte. Hela interpellationssvaret gäller neulronbomben. Jag vill gärna uttrycka min uppskattning över det stora arbele som Slure Ericson lägger ned på alt följa debatten om sakfrågorna när det gäller neulronbomben. Det är värdefullt. Min påpekande gällde bara alt denna diskussion och ingående granskning inle för undanskymma andra ting, framför allt inte sambandet mellan neuironvapenfrågan och kärnvapenkapprustningen i övrigt. Man måste se neuironvapenfrågan såsom en del av kärnvapenkappmslningen.

Sture Ericson försökte göra gällande att jag skulle ha hävdat att det var
'28 myckel långi kvar lill ett produktionsbeslut på amerikansk sida. Men om

Sture Ericson läser svarei kommer han att finna att jag harsagt: "Yllerligare produktionsbeslut på amerikansk sida är en förutsättning för alt USA skall uppnå en verklig neutronvapenkapacilet."

Jag säger också atl den tekniska kapaciteten är mycket stor och anför vidare: "Troligen skulle korl tid förflyta mellan eventuella framtida beslut om fullständig tillverkning av neutronvapnel och det stadium då en verklig neutronvapenkapacilet skulle slå lill supermakternas förfogande." Del är mer "en fråga om politiska beslut än teknisk förmåga".

Jag tror därför alt det inle är så stor skillnad mellan Slure Ericsons syn på var USA befinner sig och del synsäu som här kommer fram.

Slutligen vill jag framhålla atl jag tycker att den borgerliga regeringen nästan har gått längre i aktivitet än Sture Ericson nu föreslår. Vid CCD-sessionen i somras lade man från svensk sida fram konkreia förslag och ställde frågor till supermakterna, framför allt till USA, om deras avsikter i neuironvapenfrågan. Vi avser självfallet atl följa upp de frågorna. Jag hoppas och räknar med alt vi då kommer alt ha Sture Ericson med i detta arbete.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om tillkännagivande av den svenska regeringens syn på neutron-vapen

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Utrikesministerns senaste inlägg var fakiiski ganska sensa-lionelll. Han säger att man bör läsa svarei på det sällel atl den svenska regeringen faktiskt är medveten om att de beslut som fattades i Washington i mitten av oklober i realiteten var beslut om produktion och förbandsläggning av neutronvapen. Någonting annat går inte all läsa ul av utrikesministerns senaste kommentar.

Vad ulrikesminislern menar, när han säger att "ytteriigare produktionsbeslut pä amerikansk sida är en förutsättning för att USA skall uppnå en verklig neutronvapenkapacilet" är lydligen bara detta,att det behövs en order frän presidenten atl man skall sammanfoga vissa moduler i denna slridsspets för all den skall vara funktionerande. Alla delar är tillverkade. Sammanfog-ningen återstår, och den kan enligl talesmän för Vita huset göras med mycket korl varsel ute på slagfältet.

Au då hävda all man inle har ett produktionsbeslut och atl man inte har en förbandsläggning är naturligtvis inte möjligl. Del intressanta med utrikesministerns sensaste inlägg är all han instämmer med mig i detla. Del är ingen skillnad, säger han, i våra resonemang på den punkten. Men då är det desto mer häpnadsväckande atl den svenska regeringen - med det engagemang som den berömmer sig av i den här frågan - inte har reagerat, atl den inte genast, så fort den kom lill klarhet om delta, tagit upp frågan med de berörda regeringarna och på nytt starkt understrukit hur den ser på det hela. De anlydningarsom gjorts i tal i första kommittén osv. är någonting hell annat än om regeringen går direkl till USA:s regering och talar om alt del här vill vi protestera mot.

Att se så sangviniskt på beslutet i mitten av oklober, när man är medvelen om vad som sker, är fakiiski en hell ny politik. Regeringen borde naturligtvis på högsia nivå i Washington, Bonn och andra västliga huvudstäder föra fram de invändningar som vi har från svensk sida. Sådana svenska framstötar

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:49-50

Nr 50 skulle i dagens läge väcka internationell uppmärksamhel, i synnerhet om

Fredaeen den man ger en gedigen information lill massmedia. Det skulle öka respekten för

8 december 1978 Sveriges nedrustningspolitik och utrikespolitik över huvud taget, och del

_____________ skulle stärka opinionsbildningen och motståndet mol neulronbomben. Del

Om tillkännagi- motståndet är i dag vikligare än någonsin lidigare.

vande av den Utrikesministern talar i sitt svar om all regeringen vid lämpliga tillfällen

5>'77 pa neutron vapen

svenska reeerinsens ''*" ' "P'' '''8" "" andra länder. Ja, skall vi inte stå inför ell etablerat fakium, så är del lämpliga tillfället nu. Elt lämpligare tillfälle kan man knappasl hitta än efter det beslut som fattades i Washington i mitten av oklober.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Jag har ett starkt intryck av all Slure Ericson använder sig av förstoringsglaset. Nu är det inte bara så atl han inle läst rikligt innantill, utan han hör inte riktigt vad jag säger heller.

Jag citerade mitl interpellationssvar och sade atl vi anser lägel vara del alt del krävs yllerligare produktionsbeslut pä amerikansk sida, dvs. jag har inle sagt att produktionsbeslut har fattats på amerikansk sida. Sture Ericson giorde sig till tolk för åsikten atl elt sådant beslut skulle vara fattat, men det är inte vår uppfattning. Vad jag däremot sade och citerade mitl egel interpellationssvar var att det förmodligen skulle behöva förflyta myckel korl lid mellan ett beslut och det stadium då en verklig neutronvapenkapacilet skulle föreligga, atl del var mera fråga om elt politiskt beslut än om teknisk förmåga.

Au exakt veta vilka komponenter som kan behöva tillverkas ulöver dem som redan finns i produkiion är inte så lält. Tillgängliga uppgifter lyder pä atl en del komponenter ännu inte tillverkas. Men jag lycker inle alt del är någon sangvinisk uppfattning, vilket Sture Ericson påstår alt vi har, när vi säger all en mycket korl lid kan förflyta mellan beslut och tillverkning.

Jag vidhåller alt Sture Ericson för använda sig av både lupp och högtalare för atl försöka hitta några slörre skillnader mellan oss. Det enda som tycks återstå är all Slure Ericson hävdar att beslutet atl tillverka vapnet har fattals, medan vi vidhåller vår tro att det politiska beslutet erfordras och alt därefter mycket korl tid skulle behöva förflyta innan tillverkning var i gång.

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Del är lydligen fråga om vad man menar med ordet produktionsbeslut. Utrikesministern menar att produktionsbeslut är beslutet atl sammanfoga färdiga delar och därmed ha ett vapen klart. Jag menar au produktionsbeslutet lar man när man tillverkar dessa delar och skickar ut dem på förbanden.

Sedan är del fråga vad man menarmed mycket korl lid. Del tar naturligtvis

en viss tid alt fatta det politiska beslutet atl skaffa sig del färdiga vapnet, men

rent tekniskt kan del vara fråga om timmar innan man har vapnet. Har man

tagit fram delarna, lagt ut dem på förbanden och kan fö vapnet användbart på

130 några timmar, vill jag påslå all då har man lagil produktionsbeslutet. Jag

tycker alt del är bra all fö del fastlagt här, men jag vidhåller atl när den svenska regeringen fick detta klart för sig under de senaste veckorna borde den ha reagerat mycket kraftfullt. Det har regeringen inle gjort, och det lycker jag kan läggas den till last.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Slure Ericson försöker få mig alt säga alt del bara är fråga om sammansättning, ungefär som när man sammansätter en bil. Men jag sade i min replik nyss att enligl de uppgifter som är tillgängliga för oss förefaller det som om några av komponenterna ännu inte är tillverkade. Det finns alltså en lilen skillnad mellan vad vi har sagt här, men jag tycker inte alt det är så meningsfullt all försöka förstora upp den skillnaden.

Jag skulle gärna vilja sluta min replikväxling med Sture Ericson med atl återgå till den diskussion som vi förde i början. Låt oss göra gemensam sak i fortsällningen för atl motarbeta en tillkomst, elt framtagande och en utläggning på förband av ett vapen som neutronvapnel och andra kärnvapen, taktiska eller strategiska! Det serjag som den större uppgiften, snarare än att betona de mindre nyansskillnader som Sture Ericson här klänger sig fast vid.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om tillkännagivande av den svenska regeringens syn på neutronvapen

STURE ERICSON (s):

Herr lalman! Direkliven för produklionen är naturligtvis hemligstämplade, och därför kan i varje fall inte jag med någon säkerhet uttala mig om detaljerna i den. Men bedömare i Washington som jag har citerat här är klara över all nu är produklionsbeslutet faltal, nu sker förbandsutläggningen. När man har moderniserat stridsspetsarna skickar man dem lillbaka till Europa och kan fö fram vapnen på slagfältet med mycket kort varsel. På den punkten är vi överens.

Vad jag tycker är litet grand av en sensation är alltså atl den svenska regeringen har kommii lill klarhet om detta ulan att reagera starkare än vad den har gjort. Den har nämnt neutronvapnen - det är riktigt - några gånger de senaste veckorna, men den har inle reagerat på detta faktum alt produktionsbeslutet i realiteten är fattat.

Jag skall avsluta min replikväxling med att säga, all självfallet skall vi fortsätta alt jobba för den gemensamma saken - del har gått bra hittills - men del hindrar ju inte alt vi ordentligt vädrar de stora frågorna i en riksdagsdebatt. Jag har tidigare här i kammaren-det var första gången jag såg Hans Blix här som utrikesminister - sagt atl jag tror att vi har fölt en kompetent person att sköta vissa frågor på utrikesomrädet, och just det här området kan nog Hans Blix bällre än de flesia. Därför hoppas jag verkligen alt mina vädjanden i dag om alt regeringen med kraft skall framföra den svenska åsikten om det produktionsbeslut som nu i realiteten är fatlat skall vinna gehör. Del är kanske den sista chans vi har all påverka den här frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

131

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile, m. m.

132

§ 6 Om regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile, m. m.

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels Cari-Henrik Hermanssons (vpk) den 14 november anmälda inlerpellation, 1978/79:84,dels/l'AeG?/5/ai'5so/?s(s)den 21 november anmälda interpellation, 1978/79:92, och anförde:

Herr talman! C.-H. Hermansson och Åke Gusiavsson häri interpellationer till mig ställt elt antal frågor om regeringsiniiialiv rörande förhållandena i Chile.

C.-H. Hermanssons frågor lyder;

1. Vilka initiativ avser regeringen atl ta i Förenta nationerna föratt isolera militärjunian i Chile och för all befordra alla chilenares rätt att leva i sill fädernesland?

2. Hur kommer regeringen att ställa sig lill initiativ med samma målsättningar från andra delegationer och lill förslag med samma syfte från FN:s kommission för de mänskliga räiligheterna?

3. Vilka initiativ kommer regeringen att la i övriga internationella organisalioner och institutioner, där Sverige är medlem, för atl förhindra slöd lill militärjunian i Chile?

4. Har regeringen observerat den starkt ökade importen till Sverige frän Chile under 1978 och hur ser den på denna ulveckling?

Åke Gustavssons frågor lyder;

1. Vilket stöd länker regeringen ge de chilenska fackliga organisationerna både allmänt och i deras kamp för att återupprätta de fackliga fri- och räiligheterna?

2. Vilket ställningstagande kommer regeringen atl göra inför FN-debalien om den särskilda arbetsgruppens fortsatta arbete?

3. Vad avser regeringen att göra för att fö besked om vad som hänl de mer än 2 000 "försvunna" föngarna?

4. Vilka övriga åtgärder avser regeringen att vidta för all ytteriigare internationellt isolera juntan i Chile?

Jag skall besvara frågorna i elt sammanhang.

Båda inlerpellanterna frågar hur Sverige kommer all slälla sig under Chilefrågans behandling i Förenta nalionerna. Milt svar är atl vi liksom tidigare spelar en aktiv roll och verkar för atl generalförsamlingen med brett stöd antar resolutioner som kräver alt de mänskliga räiligheterna äter respekteras i Chile. Enligt vår uppfallning bör bl. a. följande krav riktas lill Chile. Klarhet måsie vinnas om de försvunnas öden. Den tortyr som alltjämt förekommer måste upphöra, och de som bär ansvaret för tortyren måste slällas inför rätta och dömas. De landsflyktiga chilenare som så önskar måste fö rätt alt återvända till sitt hemland, och övergrepp och trakasserier från myndigheternas sida mot enskilda och organisationer måsle upphöra. Undantagstillståndet, som slarki inskränker de mänskliga rättigheterna i landet, kan inle försvaras. Domstolarnas självständighet bör respekteras i alla mål, och de bör ges bättre möjligheter alt skydda den enskildes integritet. Det ärav stor vikt att de fackliga fri- och räiligheterna återupprättas och skyddas.

Den humanitära hjälpverksamhet som bedrivs inom och utom Chile måste stödjas. I FN:s kommission för de mänskliga rätiigheterna har Sverige föreslagit atl en fond bildas som skall ge juridiskt och flnansielll bistånd lill förtryckets offer. Detta förslag ligger nu på generalförsamlingens bord. Vi hyser goda förhoppningar om au församlingen skall fatta beslut om upprättande av fonden. När fonden kommer lill slånd avser regeringen bidra med 50 000 dollar.

Beträffande FN;s särskilda arbetsgrupp för de mänskliga rätiigheterna i Chile, som Åke Gustavsson berör i sin interpellation, vill jag säga följande. Regeringen ser mycket positivt på det arbete som gruppen hittills utfört. Den har under flera år och under svåra förhållanden tecknat en detaljerad och väldokumenterad bild av lägel i Chile. I år har den för första gängen föll möjlighel all pä ort och ställe siudera förhållandena i landet. Gruppen kunde dä konstatera atl lägel i Chile i fråga om de mänskliga rättigheterna har förbättrats i jämförelse med åren närmast efter kuppen. Ell slorl antal poliliska föngar har frigivits, men många av dem har tvingats i landsflykt. Arresteringar är mindre vanliga, och inga nya försvinnanden har inrapporterats under år 1978. I pressen synes fler åsiktsriktningar än förut fö komma till uttryck. Å andra sidan fastslår gruppen att kränkningar av mänskliga rättigheter, ofta av allvariig art, alltjämt förekommer. Vad myndigheterna gjort för alt klarlägga de försvunnas öden är långt ifrån tillräckligt. Arresteringar på poliliska grunder och tortyr förekommer alltjämt. Gruppen konstaterar också att föreningsfriheten är starkt begränsad, alt alla poliliska partier är olagligförklarade och atl arbelarna alltjämt är berövade väsentliga fackliga rättigheter. Mol denna bakgrund anser gruppen det angeläget atl FN fortsätter atl noggrant följa utvecklingen i Chile. Regeringen anser också all läget i Chile är sådant att FN måsle ägna fortsatt uppmärksamhel ål utvecklingen där. Detla kan ske i olika former. FN:s arbetsgrupp har föreslagit alt en särskild rapportör för Chile tillsätts. Regeringen ser som det väsentliga all väridssamfundet upprätthäller sill tryck på Chile att återupprätta respekten för de mänskliga rätiigheterna.

Den svenska regeringen anser att del är ett oeftergivligt krav atl de chilenska myndigheterna lämnar de anhöriga klart besked om vad som hänt var och en av de många chilenare som har försvunnii efteratl ha gripits av den hemliga polisen och av olika mililära säkerheisorgan. Som jag redan antytt lycker vi att del är naturiigt och riktigt atl FN lägger särskild vikl vid denna fråga. Regeringen stöder därför förslag om alt kommissionen för de mänskliga rättigheterna skall anordna elt särskilt undersökningsförfarande i syfte alt klariägga de försvunnas öden. Sverige har också vid flera tillfällen gjort klart för de chilenska myndigheterna med vilket allvar vi ser på problemen rörande de försvunna.

Åke Gusiavsson lar särskilt upp frågan om fackliga fri- och rättigheter i Chile. De dekretlagar rörande fackliga förhållanden som juntan nyligen utfärdat finner den svenska regeringen upprörande. De strider mol grundläggande fackliga fri- och räuigheter och syftar uppenbariigen till atl kuva den vitala och självständiga fackföreningsrörelse som spelal en sä vikiig pådri-

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile, m. m.

133

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile, m. m.

vande roll för Chiles utveckling under hela 1900-talel. Från svensk sida stöder vi aktivt kraven på respekt för fackliga fri- och rättigheter både i Chile och i andra länder. Vi driver dessa krav i FN:s generalförsamling. Frågan är också aktuell i den internationella arbetsorganisationen, där vi bevakar uppföljningen av de beslut om Chile som fattats av arbetskonferensen och organisationens styrelse. Jag vill därulöver erinra om del initiativ som Sverige lagit i är i FN rörande fackliga fångars rättigheter.

C.-H. Hermansson frågar bl. a. om importen från Chile. Värdet av vår import från Chile under årets första åtta månader var 82 milj. kr. jämfört med 39 milj. kr. under samma period i Qol. Det är alltså fråga om en ökning på en ytteriigt låg nivå.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla atl regeringen kommer alt fullfölja den aktiva svenska Chilepolitiken. De mänskliga rättigheterna kränks i många länder och det finns många diktaturer i världen. Chile hade en lång tradition av demokrati och frihet. Därför är det som hänl i Chile särskill tragiskt, och därför är vårt engagemang för Chiles folk särskill starkt. Vi kommer i samarbeie med andra länder all upprätthålla ell slarki internationellt opinionstryck mol juntan i Chile, vi fortsätter vår humanitära hjälpverksamhet i och utanför Chile till förmån för förtryckets offer, och vi kommer även framgent all ge fristad här i landet åt chilenare som tvingas lämna sitt hemland på grund av politisk förföljelse. Bakom denna politik slår en bred svensk opinion med förankring i alla partier, som önskar se en snar återgång till rättssamhälle och demokrati i Chile.

134

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Miliiärjuntan med general Pinochel i spetsen log makten i Chile med sällsynt brutala metoder. Presidentpalalset bombades av mililär-fiyg, president Allende själv mördades. Del blev inledningen till en period av rasande terror mot den chilenska arbetarrörelsen och alla demokrater. Vi minns alla bilderna av de inspärrade på Santiago de Chiles stadion, de barbariska avrättningarna, men också model hos de torterade inför döden. Ännu sedan kompositören och sångaren Victor Jara fött sina händer avhuggna av bödlarna fortsatte han alt sjunga frihetens sånger tillsammans med sina kamrater.

Trots den inhemska reaktionens och den internationella imperialismens alla ränker - trots hetspropaganda, obstruktion i parlamentet, medvelna sabotage och ekonomisk bojkoll - hade folkfrontsregeringen under Salvador Allende lyckats atl genomföra viktiga förbättringar för Chiles arbetande folk. Mot folkfrontens växande inflytande hjälpte bara del nakna massiva militära våldet. Så tvingades den chilenska reaktionen all en gång för alla avslöja sig. Så avslöjade sig än en gång den amerikanska imperialismen.

Kuppen i sepiember 1973 var välorganiserad. Kupplanerna hade samordnats med USA. Amerikanska krigsfartyg låg redo ulanför Chiles kust. Och veckorna före kuppen hade armén sökt spåra upp och beslagta vapen bland arbetarna. Så slog de lill, kapitalets redskap under massmördarkneklen Pinochel. Ingen kan bällre tolka de känslor miljontals människor i hela

världen kände inför händelserna i Chile än Pablo Neruda gjorde i sin sista dikt, Salraperna Nixon, Frei och Pinochel: "Idag denna bittra sepiember sjuttiotre har historiens alla rovdjur huggit tänderna i våra fanor. Så myckel blod ni spillt, fetmande på era gods, rövare värdiga satans helvete, tusen gånger köpta och sålda, hetsade av vargarna från New York, smärtans glupska maskiner badande i sina offers blod, prostituerade handlare med Amerikas säd och luft. Skoningslösa bödlar, en hop bestickliga tyranner som inga andra ideal känner än tortyr och sväll åt det piskade folkel."

Ulvecklingen i Chile under de fem är som gått sedan kuppen har snarast blivit värre än människor fmktade. Tusentals mördade, tusentals rapporterade "försvunna" av militärdiktaturen, en arbetslöshet under 1978 på genomsnittligt 20 % enligt en rapport från den chilenska landsorganisationen CUT, sänkning av arbetslönernas köpkraft med mer än 50 96 mellan 1972 och 1977 enligt samma rapport.

I den deklaration som anlogs av den slora inlernationella Chilekonferensen i Madrid 9-11 november della år heter det:

"Ehuru hindrade av motståndet och solidaritelen fortsätter den chilenska diktaturen och Pinochel alt utöva sin makt i ijänsi hos en minoritets intressen och inplanterar de materiella och politiska förhållanden som krävs för all institulionalisera regimen. I detla sammanhang sker nu myckel allvarliga saker.

Diktaturregimen försöker att 'lösa' frågan om de försvunna fångarna och förbereder mord samtidigt som den föreger atl de redan är döda; den ökar förföljelserna mot fackföreningar och fackförbund, upplöser och bestraffar organisationer som representerar en halv miljon arbetare; den reducerar till en hell otrolig nivå folkets köpkraft och dömer en hel generation till svält och dess konsekvenser; den skär starkt ner de offentliga invesleringarna inom hälsovård, undervisning, livsmedelsproduktion, transport, bostadsbyggande samt vetenskaplig och teknisk forskning; den ökar arbetslösheten till en nivå som är okänd i andra delar av världen. För att sammanfatta: Den genomför en oförsonlig aggressionspolitik mot Chiles folk, som en grundläggande förutsättning för genomförandet av sin ekonomiska och politiska plan."

"Diklalurregimen försöker alt 'lösa' frågan om de försvunna föngarna och förbereder mord samtidigt som den föreger att de redan är döda" - denna sats i dokumentet kasiar ett ännu kusligare ljus över uppgifterna i gärdagens tidningar om att elt stort antal döda kroppar hittats begravda i en övergiven gruva nära Santiago. Enligt andra uppgifter spårades i höstas elt särskilt koncentrationsläger för kvinnliga föngar i en trakt i Chile. Kort tid efter avslöjandet var samtliga föngar försvunna.

I en särskild rappori lill Madridkonferensen om kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Chile heter det: "Varje gång den fascistiska militärjunian konfronteras med intemationella påtryckningar till försvar för mänskliga rättigheter tar den vissa sleg och ger intryck av alt ha mjukat upp

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

öm regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile, m. m.

135

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile,

m. 777.

136

sin auktoritära regim, men sä snart den anser atl faran är över så fortsätter den förtrycket med ännu större våldsamhet och vidtar alla sorts tvångsåtgärder såsom varit lydligl under andra hälften av 1978."

Rapporten erinrar om förra årets fördömande av juntan i FN;s generalförsamling och om hur den särskilda arbetsgruppen för Chile i kommittén förde mänskliga rättigheterna fick möjlighet alt siudera förhållandena inom landei. Den fortsätter:

"Gruppens visit skedde i juli 1978. Denna månad begränsade CNI (det organ som efterträtt den ökända DINA, säkerhetspolisen) de godtyckliga anhållandena på ett framträdande sätt och undvek illegala husundersökningar, som dittills hade varit vanliga. Men under augusti - sedan FN-gruppen hade lämnat landet - var anlalel godtyckliga fängslanden dubbelt så stort som under juli, och under sepiember var det dubbelt så stort som under augusti. Under månaderna augusti, september och oktober 1978 stegrades repressionen snabbt och kulminerade i fängslandet av ett slorl antal gruvarbetare i Chuquicamala, 50 medlemmar av den kristna församlingen i kommunen Conchali, 10 arbetare som deltog i en strejk av vägarbetare i Santiago, ett stort antal människor ute i landet och 8 personer som deltog i demonstration i Santiago som krävde besked om de saknade föngarnas öden. Men det mest allvarliga i silualionen ärall samiidigi med ökningen av anlalel arresteringar upp till en nivå där antalet nya poliliska föngar uppgick lill 200 under oktober så har CNI återigen börjat tillgripa tortyr liknande den som användes 1974 och 1975 och som orsakade många föngslades död."

I rapporten ges konkreia exempel på sådan tortyr utövad mol beslämda, angivna personer. Det är i detta sammanhang av växande repression som man också skall ställa in de brutala åtgärderna under oklober för alt fullständigt krossa vad som återstod av fackliga organisationer och de nya åtgärder som vidtogs för att kontrollera studentorganisationerna. Samiidigi har militärjunian intensifierat sin förföljelse mot den kampanj som bedrivs av familjerna lill de försvunna politiska föngarna och skärpt sin politik mol dem som befinner sig i exil, och sålunda, enligt rapporten, "avslutat den fars om allmän amnesti som dekreterades 1977 och vars avgörande syfte var alt skydda DINA;s, dvs. säkerhetspolisens, agenter mol åtal".

Frihetskampen förs under myckel svåra förhållanden i Chile. Militärjunian och Pinochel har mäktiga bakblåsare. Del bör erinras om all på samma sätt som kuppen inte hade lyckats utan stöd från imperialisterna, sä skulle Pinochel heller inle kunna fortsätta sitt blodsregemente ulan stöd från dollarimperialismen. Privata banker och internationella finansorganisalioner pumpar in stora belopp i Chile och lägger samtidigt beslag på landets ekonomiska tillgångar. På fem är beräknas militärjunian ha fött 15 miljarder kronor från regeringar, internationella låneinstitut och privata banker. En stor del av pengarna har använts för all köpa vapen och andra medel för all upprätthålla förtrycket.

"Men Chile är icke på knä, ej heller besegrat." (Madriddeklarationen för frihet ät Chile.) Trols svårigheterna växer motslåndskampen i innehåll och omfattning. Denna kamp kräver ett svar från väriden. Del är bra atl

utrikesministern i sitt interpellationssvar, för vilket jag lackar, betonar hur bred den svenska opinion är som önskar se en snar återgång lill rällssamhälle och demokrati i Chile. En sådan ulveckling förutsätter juntans fall.

Del finns emellertid en tendens, som man måste varna för, all glömma vad som hänl och släta över vad som händer i Chile. Den svenska importen frän Chile har sålunda mer än fördubblats under de åtta första månaderna i år jämfört med samma lid förra årel. Det är sant att ökningen skett från en låg nivå, men den är symtomatisk, och det är fel atl nonchalera denna tendens. Inleramerikanska utvecklingsbanken, som den borgeriiga samlingsregeringen förde in Sverige i, gav nyligen nya lån till Chile på 145 milj. kr. Från chilenskt håll fruktar man atl den särskilda arbetsgruppen för Chile i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna skall upplösas. Detla skulle, anser man, vara en seger för Pinochel och minska möjligheterna all utöva påtryckningar på militärjunian. De 2 500 försvunna politiska föngarna, de dagsförska avslöjandena om morden pä hundratals människor, förföljelserna mol de fackliga organisationerna - alll visar på en brutal militärdiktatur som icke mildrats.

I dokumentet från Madrid påpekas med rätta; "Kampen för ell återupprättande av demokratin, på ena sidan, och ekonomiskt stöd till diktaturen, på den andra, är oförenliga och motsatta." Orden av solidaritet med Chiles folk måsle åtföljas av handling, annars blir de tomma. Enligl min mening är det nödvändigt alt Sveriges politik i förhållande till militärjunian i Chile formas på följande sätt:

1. Atl Sverige i alla inlernationella sammanhang verkar fören total bojkott
av Chilejuntan enligl de rekommendationer som finns utarbetade i den
chilenska landsorganisationen CUT:s solidarilelsplaltform.

2. Att Sverige självt genomför en bojkott av Chilejuntan på alla plan.

3. Atl Sverige i inlernationella sammanhang aklivi verkar för atl inga krediter, lån eller några former av bistånd kommer Chilejuntan till godo.

4. Att svenska företags kapitalexport lill Chile stoppas.

5. Atl Sverige verkar för att den särskilda arbetsgruppen för Chile inom FN;s kommission för de mänskliga rätiigheterna fortsätter sitt arbete.

Utrikesministerns svar, vars grundton av solidaritet med Chiles folk jag uppskattar, är icke hell klarläggande på alla punkter. Jag anser det därför av belydelse att utrikesministern svarar på följande konkreia frågor:

1. Kommer Sverige all aktivt verka för all den särskilda arbetsgruppen för
Chile inom FN:s kommission för de mänskliga rätiigheterna bibehålls och
fortsätter sitt arbele?

2. Vilken ställning har Sverige tagit i Inleramerikanska utvecklingsbanken vid diskussioner och beslut om lånet på 145 milj. kr. lill Chile?

3. Har regeringen i samband med dessa diskussioner och beslut dragit slutsatsen all Sverige bör lämna IDB?

4. Delar ulrikesminislern åsikten atl inga former av krediter, län eller bisiånd bör ges som kommer Chilejuntan lill godo?

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile, m. m.

137

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile,

777. 777.

138

ÅKE GUSTAVSSON (s);

Herrialman! Försl ber jag alt fö lacka utrikesministern försvaren pä mina frågor.

I drygt fem år har del chilenska folket tvingats att leva underden terror och det förtryck, som Pinochel och hans militärjunia står för. Med multinationella förelags och CIA;s slöd störtades den folkvalda Allenderegimen den 11 sepiember 1973. Med avsky och ilska kan vi i dag se lillbaka på dryga fem år av fullsländig respekilöshei för mänskliga rättigheter och demokratiska värden. Facil över dessa år är skrämmande; Hundratusentals människor arresterade. Tiotusentals människor mördade. Mer än tvåtusen "försvunna föngar".

Detla är bara några exempel på det chilenska folkets lidanden. Kanske är det sant alt en del av det öppna och lätl regislrerbara förtrycket minskat. Det massiva trycket från världsopinionen och chilenarnas egen kamp har gjort all juntan tvingats all utåt sett pulsa upp fasaden lite. Därför är det viktigt alt trycket mot juntan skärps yllerligare. Sker inte detla finns stor risk för ökad åtstramning på olika områden.

Men, hen lalman, våldet har också en annan aspekt. Chilejunlans brott mol grundläggande mänskliga rättigheter har också ett klart samband med dess ekonomiska politik. Del är lält att peka på del påtagliga och våldsamma förtrycket. Men del andra förtrycket är lika allvariigl, nämligen del ekonomiska förtrycket.

Vi har fölt uppleva alt konservativa ekonomer, som ekonomipristagaren Milton Friedman, och inlernationella finansinstitut har lovordat Pinochetre-gimens ekonomiska prestationer. Bruttonationalprodukten har stigit och infiationen har pressals ned, det är sant. Men till vilket pris?

Enligt de fackliga organisationerna i Chile hardei skett lill priset av att man har drygt 20 96 öppen arbetslöshet, alt 35 96 av Chiles befolkning i dag lever under svältgränsen, all två barn av lio i dag föds med obotliga mentala skador på grund av undernäring, alt utbildning och sjukvård har skurits ned lill hälften och all ingen från arbetarklassen i dag har råd att studera på högskola. Denna siluation har skapats genom alt juntan sirävar efter och också har nätt en ökad export. Eller med andra ord: En sådan politik gör att man exporterar lill priset av hunger för det chilenska folkel, och man balanserar budgeten bältre och för applåder från konservativa ekonomer och från Inleramerikanska utvecklingsbanken, där Sverige bl. a. genom folkpartiets medverkan är medlem.

För några dagar sedan kunde man läsa i tidningarna att Inleramerikanska utvecklingsbanken, IDB, beviljat nya lån till Chile. Denna gång handlade del om, såvitt jag är informerad, två lån på vardera 17 miljoner dollar. Regeringsföreträdare har lidigare, när de har angripits för det svenska medlemskapet, hänvisat till all de försöker förhindra stöd lill diktaturer inom IDB. Del är rikligt atl Sverige motsatte sig lånen, men det är också riktigt -och det är del avgörande - all den exekuii vdireklör som representerar Sverige i IDB lagt ner sin röst vid omröstningen. Och vad som borde ge den svenska regeringen anledning till ytteriigare eftertanke är att t. o. m. USA röstade emot länet.

När man vet atl en stor del av de pengar som juntan lånar upp utomlands är en förutsällning för hela dess ekonomiska politik kan man inte annat än kraftigl protestera mot del svenska medlemskapet i IDB. Del borde varje svensk demokrat göra. Även en folkpartiregering borde inse detla. Del rimmar illa när man talar väl om stöd till det chilenska folket och samtidigt med svenskt statligt kapital bidrar lill all förtrycket fortsätter. Jag menar au efter den senasle omrösiningen i IDB om lån lill Chile borde även regeringens argument för ett fortsatt medlemskap ha fallit. Därför frågar jag utrikesministern om inte Sverige omedelbart bör lämn? IDB.

Under senare tid har framför allt trycket mot de fackliga organisationerna skärpts. Elt dokument av den 6 sepiember, utarbetat av de fackliga organisationerna, har tillställts Pinochel. Svaret från regimen lät inte vänta på sig. Svaret blev att tre nya dekret utfärdades.

De innebär extraordinära befogenheter för inrikesministeriet alt avlägsna vilken facklig funktionär som helst, oavsett befallning. Detta är innehållet i lagdekret 2345.

De innebär upplösandel av sju fackförbund liksom deras lokalavdelningar, eftersom de nu ansågs olagliga. 500 fackliga organisationer upplöstes och deras tillgångar överfördes till den chilenska slalen. Omkring 300 000 chilenska arbetare blir på så sätt ulan rätt till facklig representation. Delta är innehållet i och följden av dekret 2346.

De innebär upp till tre års fängelse för person som representerar arbetarna, eftersom delta anses som elt hot mol den allmänna ordningen och statens säkerhet. Detta är innehållel i dekret 2347.

Helt nyligen antog 23 fackliga ledare ett uttalande om dessa dekret, där de bl. a, sade:

Detta nya övergrepp är ytteriigare ell steg i upplrappningen av förtrycket av fackföreningsrörelsen från en regering som definitivt ställt sig i motsatsställning till arbelarna, lill förmån för de privilegierade ekonomiskt siarka minoriteterna och mol landets folkmajoritet.

De säger vidare:

Det aren klar motsättning mellan juntans representants förklaring i FN om att militärregeringen hell respekterar de mänskliga rättigheterna och del faktum alt del i landei varje dag förekommer övergrepp på de individuella garantierna, som innebär ett våldförande av samma räuigheter som juntan påstår sig respektera. Detta är dock inget som förvånar oss. Vi har under fem år lärt oss atl förstå att det är en sak vad regeringen säger och en hell annan vad den gör.

Jag skulle kunna försätta atl citera andra uttalanden från fackliga ledare. Bilden blir densamma. Arbetarna ställs ulan facklig representation, och att vara facklig ledare i dagens Chile anses som en kriminell handling som ger hårda straff

Mot denna bakgrund kvarstår min fråga till utrikesministern om vad regeringen konkret tänker göra för atl siödja de fackliga organisationernas kamp för sina självklara rättigheter. Jag menar alltså aii silualionen i Chile i dag är sådan all del krävs extraordinära åtgärder. I fallet Sydafrika har vi

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile,

m. 777.

139

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/7? regeringsinitiativ rörande förhållandena I Chile,

777. 777.

140

ansett det rimligt - med hänsyn till vår biståndspolitik och utrikespolitik i övrigt -att ge direkl stöd till slora delarav den motslåndskamp som pågår där. Överväger regeringen alt införa ett moisvarande stöd till chilenska fackliga organisalioner?

Så lill frågan om elt bibehållande av FN:s särskilda arbetsgrupp för mänskliga rälligheter i Chile. Tyvärr har utrikesministern hittills inle lämnat något svar pä den punkten. I stället säger han atl formerna här inte är sä viktiga utan alt man kan tänka sig en rapportör. Bakgrunden lill förslagel om en särskild rapportör om vad som händer i Chile är bl. a. all man härigenom som en kompromiss skulle kunna bibehålla samma grupp av länder som log initiativet lill den förra resolutionen om Chile i FN. De förutsättningarna existerar inte längre i dag. Och i del lägel finns det ingen anledning för Sverige att ge sig in på några slags kompromisser för att blidka exempelvis USA. Det finns alltså inga sakliga skäl för atl frångå kravet på elt bibehållande av arbetsgruppen.

Därför måste Sverige inför resolutionsarbelet trycka på atl denna arbetsgrupp för fortsätta sin verksamhel. Ingen kan uppfatta del som annat än en nedtrappning om Sverige driver linjen atl vi nöjer oss med en rapportör. Här menar jag alt det finns en väg att nä ett tryck på Chile för atl, som utrikesministern säger, åtempprälta respekten för de mänskliga rättigheterna.

Mol denna bakgrund och mol bakgrund av atl man i FN:s generalförsamling redan i dag sannolikt kommer att behandla Chilefrågan vill jag fråga utrikesministern vilket sakligt innehåll Sverige har i resolutionen om Chile,

I sitt svar säger ulrikesminislern vidare om de försvunna föngarna atl det är särskilt viktigt alt klargöra deras öden. Och det är väl del minsta som man kan begära.

I en framsiällan från kardinalämbelet för den chilenska katolska kyrkan till Chiles högsta domstol avkrävdes sä sent som den 5 november regimen besked. I den skrivelse som inlämnades lar man upp 651 fall där bevisningen är särskill klar. Man anger också de personer inom säkerhetspolisen, polisen, militären och fängelsemyndigheterna som bevisligen haft något att göra med den föngslades eller försvunnes arrestering eller haft ansvar för dennes vistelse i fängelse, konceniralrationsläger eller tortyrcentral.

Det är myckel viktigt, och unikt, all katolska kyrkan i Chile gör detta ställningstagande. Nu är del av oerhört stor vikt att den svenska regeringen inlensifierarsiltarbeiejust pä denna punkl,eftersom också detta är ett tecken på att trycket inifrån Chile gentemot juntan skärpts. Så sent som i dag kunde vi läsa hur Fria fackföreningsiniernaiionalen ORIT;s latinamerikanska regionala organisation uppmanar till en allmän medlemsbojkoll från mitten av januari.

Sveriges initiativ till en fond för juridiskt och finansiellt bisiånd till juntans offer är värdefullt. Jag vill bara underslryka del angelägna i att fonden får en bred internationell anslutning och atl Sverige för sin del skall vara berett alt ge belydligl mer än de 50 000 dollar, som utrikesministern nämner.

Just nu koncentreras det inlernalionella arbetet för det chilenska folkel i stor ulslräckning till FN;s generalförsamling. I det arbetet måsle Sverige målmedvetet arbeta i linje med en total solidaritet för del chilenska folket. Det är speciellt vikligt nu när juntan försöker visa upp en mer pulsad fasad mot omvärlden, i förhoppningen atl en del länder skall la delta som en förevändning för en mjukare attityd till juntan. Delta måste Sverige på alll sätt motarbeta och i stället intensifiera sitt politiska och ekonomiska slöd till de demokratiska krafterna inkl. de fackliga organisationerna i Chile.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Cari-Henrik Hermansson och Åke Gusiavsson riktade några frågor till mig i sina kommentarer lill interpellationssvaret. En av dem gällde huruvida FN;s särskilda arbetsgrupp skulle behållas eller om man stödde tanken på att en rapportör skulle tillsättas av FN:s kommission för mänskliga rättigheter för atl fortsätta arbetet.

Vi har från svensk sida gäll pä den linje som majoriteten i arbetsgruppen följde, vilket innebär att vi stöder tanken på alt en särskild rapportör fullföljer arbetet. Jag har svårt att följa tankegången att detta skulle innebära någon sorts nedtrappning av den förtjänstfulla rapportering som har skett genom arbetsgruppen. Vi har helt enkelt varil inriktade på att lägga fram ett förslag som har största möjliga utsikt atl vinna brett stöd i generalförsamlingen. Vi har också föreslagit att FN:s kommission för mänskliga rättigheter skall utforma mandatet för den särskilda rapportören på grundval av det mandal som tidigare gällde för arbetsgruppen.

Både Carl-Henrik Hermansson och Åke Gusiavsson har frågat mig om lån lill Chile av IDB och vilka de svenska positionerna har varit. Åke Gustavsson refererade alt Sverige har ställt sig negativt lill sådana lån, vilket är självklart. Han påpekade att USA hade röstat emot lån medan den exekutivdirekiör som representerar Sverige hade lagt ned sin röst. Det kräver kanske en teknisk förklaring varför del förhåller sig på delta sätt.

USA är en tillräckligt stor bidragsgivare i IDB för att ha en egen exekutivdirekiör och därmed också kunna rösta ensamt ulan att behöva väga ihop sin position med andra länders. Vårt bidrag till IDB är så pass litel atl vi lillsammans med en rad andra stater representeras av en gemensam exekutivdirekiör. När de andra staterna inte är villiga att inta en lika negativ hållning som vi, kommer rösten alt läggas för den hållning som den övervägande delen av gruppen intar. Vi har därvid möjlighet, och begagnar oss också av den, atl inför besluten deklarera genom vår exekutivdirektör atl Sverige går emot exempelvis tanken på elt lån till Chile. Så har också skett. Man kan därför säga alt vi tekniskt sett från svensk sida har röstat emot de lån det varit fråga om. Vi har f ö. sedan Sverige kom med i IDB röstat emot alla lån som varit till förmän för Chile.

Jag kanske också skall lillägga all de lån del här gäller inle är lån på särskilt förmånliga villkor. Det är hela liden fråga om lån på kommersiella villkor. Del uppslår ibland missuppfattningar; man tror atl det är fråga om någon sorls ren biståndsverksamhet liknande den inom IDA, som ingår i Väridsbanksgrup-

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/7? regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile, m. m.

141

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile, m. m.

142

pen. En fond för sådana mycket förmånliga lån finns visserligen också i IDB, men Chile kommer inte i fråga för dem.

Jag blev tillfrågad om huruvida Sverige avser alt lämna IDB. Svar på den frågan har lämnats tidigare. Del ligger inom handelsministerns fögderi atl redogöra för regeringens uppfattning om detla, och svaret har hittills varit atl vi f n. inte har avsikten all lämna IDB. Beslutet om atl ansluta sig till IDB innefattade ell krav på atl man skulle se över deltagandet efter någon tid och därefter på nytt la ställning lill frågan. Jag tror inte det är rimligt att efter ett halvt års dellagande återigen ta upp frågan om huruvida vi skall vara med i eller lämna den inleramerikanska utvecklingsbanken. Inlernationella organisationer i andra länder är inte vana vid att Sverige ena dagen går in i en organisation och den andra dagen utträder ur den, ulan man förväntar sig ett slörre mått av slabililet i svenskt uppträdande.

Jag tycker alt Åke Gustavsson lämpligen kunde fråga sina partisympatisörer och vänner i länder som Dominikanska republiken, Costa Rica och Venezuela, huruvida de skulle önska se att Sverige lämnar IDB. Jag har hittills inle stött pä särskilt många representanter för latinamerikanska stater som intagit den hållningen, utan tvärtom har vi från latinamerikanskt håll -jag lalar här om länder med demokratiska system och om representanter för demokratiska partier - ofta fått höra all man önskar alt Sverige skall stå kvar som medlem.

Svaret på frågan är alltså atl något regeringsbeslut om atl lämna IDB inie föreligger. Den frågan får så småningom övervägas i ljuset av våra erfarenheter av medlemskapet.

Carl-Henrik Hermansson frågade om vi är beredda atl sälta stopp för olika former av lån, bistånd och krediter. Till detla vill jag svara atl det är fullständigt självklart alt något bistånd inte utgår lill Chile. Också vad gäller kommersiella förbindelser är positionerna väl kända. Såväl fömivarande socialdemokraliska utrikesministrar som utrikesminister Karin Söder har på den frågan svarat alt vi inte är beredda atl gå in med ensidiga ekonomiska sanktioneroch alt Sveriges konsekventa hållning därvidlag äralt man skall ha en stabil uppslutning från FN och helst säkerhetsrådet. Endast en sådan uppslutning bakom sanktioner kan ge garaniier för alt de skall få verkan. Utsikter lill något sådant beslut av säkerhetsrådet är inte för handen.

Åke Gustavsson frågade mig också vad regeringen konkret gör beträffande slöd lill den fackliga verksamheien i Chile. Jag redovisade i mitl svar de övergrepp mol den fackliga verksamheien som har förekommit, och jag har här samma synsätt som Åke Gusiavsson företräder. Enligt min mening bedrivs regeringens arbele till förmån för de fackliga fri- och rättigheterna i Chile bäst i FN och dess fackorgan ILO. Somjag framhöll i svaret ville vi se en stark skrivning om de fackliga fri- och rättigheterna i årets Chileresolution i FN, och det har vi också föll.

Med anledning av de senaste chilenska regeringsdekreten på det fackliga området undersöker regeringen f n. förutsättningarna för elt svenskl initiativ i ILO i syfte att ytteriigare öka det inlernationella trycket på juntan, så atl den respekterar grundläggande fackliga fri- och rättigheter.

De chilenska arbelarna har inle bara fått belala en oproportioneriigl stor andel av del sociala priset för juntans ekonomiska politik i form av en ökning av arbetslösheten och en sänkning av lönerna. De har också berövats en stor del av de landvinningar som de uppnått under många års facklig kamp. Allt della är medvelna effekler av den politik som bedrivits av Pinochets militärjunia, vilken ju i sin första programförklaring på själva kuppdagen den 11 sepiember 1973 förklarade atl arbetarrörelsens landvinningar i alll väsentligt skulle bevaras.

Vad beträffar svenskl ekonomiski slöd till de chilenska fackliga organisationerna ger ju svensk fackföreningsrörelse redan bistånd lill sina chilenska kamrater. En del av dessa medel kommer från SIDA, som enligt elt ramavtal med LO och TCO i år ställer 10 milj. kr. till organisationernas förfogande för facklig utbildning i u-länder. Både pengar och kanaler för offentligt svenskt stöd finns alltså, och jag tror knappast att några goda projekt på detta område går i stöpet på grund av finansieringssvårigheter.

Åke Gusiavsson frågade mig om det sakliga innehållet i årets FN-resolution. Det aren lång resolulion, och jag är ledsen att texten ännu inte är tillgänglig. Själv fick jag den i går på telex från New York. De flesta av de frågor som jag har diskuterat här i dag finns täckta i det här resoluiionsui-kaslel. Där, i den andra operativa paragrafen, behandlas exempelvis frågan om de försvunna som Åke Gusiavsson log upp. Generalförsamlingen föreslås uttrycka sin speciella oro och avsky för de chilenska myndigheternas vägran atl accepiera ansvaret för det stora antal personer som har rapporterats försvunna.

Carl-Henrik Hermansson sade alt det var glädjande atl det finns ell brett svenskl slöd för opinionstrycket mol Chile. Sverige försöker också åstadkomma att brett internationellt stöd i Förenta nationerna. Tillsammans med en rad andra stater försökte Sverige atl lägga fram en gemensam text, men del visade sig vara omöjligt. I det lägel har Sverige ensamt gått fram med ett utkast som nu ligger på generalförsamlingens bord, och vi hoppas att det skall visa sig vara en framkomlig väg när del gäller alt få ett så brett stöd som möjligl. Vi är knappast betjänta av att fö genom en resolulion som har elt begränsat slöd i generalförsamlingen.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 regeringsiniiialiv rörande förhållandena i Chile, m. m.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Det är självfallel bra att Förenta nalionerna antar resolutioner, vari Chilejuntans brott fördöms. Det är inte bara bra, det är nödvändigt. Del är också bra om Sverige därvid spelar en aktiv roll. Men det är också nödvändigt atl det inle bara stannar vid ord, utan alt orden åtföljs av handlingar. Och handlingarna får inte strida mot orden och inte mol varandra. Både i ord och handling måste linjen vara solidaritet med Chiles folk i kampen mot den reaktionära och brottsliga juntan.

Jag vill än en gång citera ur manifestet från Madrid; "Kampen för återupprättande av demokratin, på ena sidan, och ekonomiskt stöd lill diktaturen, på den andra, är oförenliga och motsatta."

Sveriges ökade import från Chile under 1978 är stöd lill juntan och

143

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 regeringsiniiialiv rörande förhållandena i Chile,

777. m.

144

Pinochel.

Svenska företags invesleringar i Chile är ett stöd lill juntan och Pinochel.

Inleramerikanska utvecklingsbankens nya lån på 145 milj. kr. lill Chile är ett stöd till juntan och Pinochel.

Sveriges medlemskap i Inleramerikanska utvecklingsbanken är därför ett stöd till juntan och Pinochel.

Min ståndpunkt är alt Sveriges praktiska politik måste anpassas lill orden om solidaritet. Det kräver alt man stoppar handeln med Chile, alt man stoppar investeringar i svenskägda förelag i Chile och all Sverige lämnar Inleramerikanska utvecklingsbanken.

Den avgörande frågan är naturiigtvis om regeringen är villig all vidla de nödvändiga åtgärderna för atl genomföra en sådan politik. Tyvärr måste vi lolka vad ulrikesminislern hittills sagt här i debatten som ell nej lill dessa krav. Del innebär atl del också i Chilefrågan precis som i en rad andra frågor finns en klyfta mellan ord och handling.

Fackliga organisationer har dragit de rätta slutsatserna av den uttalade solidariteten med Chiles folk. Jag lycker all del i riksdagens protokoll bör skrivas in elt varmt erkännande till Svenska hamnarbelarförbundel, som genomfört blockader under flera perioder mot båtar och gods frän Chilejuntan. Hela den svenska fackföreningsrörelsen borde sluta upp kring denna bojkottlinje.

Jag vill så kommentera utrikesministerns svar när del gällde de frågor i konkreta ämnen somjag riktade till honom. Den första gällde arbetsgruppen för Chile inom kommissionen för mänskliga rättigheter i FN. Från de demokratiska organisationerna i Chile har den meningen uttryckts alt ell avskaffande av denna speciella arbetsgrupp skulle vara en seger för Pinochel och alt det skulle försvåra möjligheterna att hålla den press på regimen i Chile som även utrikesministern anser önskvärd. Man uttalar sig myckel positivt om arbetsgruppens arbete och menar atl den har varil nyttig.

Jag tror inle all en ensam rapportör, även om han skulle få elt uppdrag liknande det som arbetsgruppen har fött, kan utöva samma press på juntan som arbetsgruppen har kunnal göra under de gångna fyra åren.

Utrikesministern säger all del inte är någon nedtrappning atl ersätta arbetsgruppen med en rapportör och atl arbetsgruppen själv hade föreslagit en sådan åtgärd. Men om arbetsgruppen av någon orsak är trött på sitt uppdrag, borde väl den möjligheten ha funnils alt ersätta den med en ny arbetsgrupp, som hade en riktig inställning lill det uppdrag som den får från kommissionen och FN. Jag beklagar alltså alt Sverige har fört fram den linje som vi lydligen har hävdat i resolutionsförslaget, och jag menar all del är risk för att della faktiskt innebär en nedtrappning av den internationella opinionens möjligheter all påverka militärjuntan.

När det så gällde frågan om IDB-lånei har ulrikesminislern redogjort för gången i beslutsprocessen. Jag tycker all den enda konsekventa slutsals man kan dra härav är all Sverige bör lämna IDB. Del var med en mycket knapp majoritet som Sverige bestämde sig för anslutning lill IDB, och jag tycker atl

de som tvekade redan då och övertalades atl rösta för elt medlemskap nu borde dra de riktiga slutsatserna av vad som hänt under del gångna halvåret.

Jag noierar med tillfredsställelse alt utrikesministern säger all han icke kan länka sig någon som helst form av bistånd till juntan.

När det gäller frågan om den föreslagna fonden - ett initiativ som också jag uppskattar- vill jag bara anföra den synpunkten alt 50 000 dollar förefaller att vara en liten summa.

Lät mig också, herr talman, anföra den kritiska synpunkten att i samband med alt vi nu har en deball om Chile i kammaren - och det är tyvärr inte så ofta vi har sådana debatter- borde texten till den föreslagna FN-resolutionen ha funnits tillgänglig för debattörerna. Jag vet inle om det är gudarnas nyck som har gjort alt debatten kommer samlidigt med att resolutionen läggs fram eller om det är välplanerat av utrikesministern, men hur som helst borde denna resolution ha funnils tillgänglig som stoff för vår debatt.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile, m. m.

ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Utrikesministern sägeratl man har följt linjen all nöja sig med en rapportör i stället för att låla en kommission fortsätta med sitt arbete. Jag har svårt alt se någon saklig grund för att på del sättet trappa ned verksamheten - för del är vad del är fråga om.

Ulrikesminislern har helt klart för sig -eller borde i varje fall ha det, och jag utgår ifrån atl han har det - att hela resonemanget om att inrälla en rapporlörsfunktion har sin bakgrund i ett tidigare kompromissresonemang på denna punkt för atl bibehålla enigheten, som jag nämnde i mitl första anförande. När den punkten har fallit och man inte längre kan uppnå en kompromiss, finns det ingen anledning för Sverige atl släppa sitt krav på att en kommission skall vara kvar, där fiera nationer är representerade med goda kunskaper och som kan bedriva elt gott arbete. En ensam människa kan, oavsett hur duktig han än är, inte göra det arbete som en gmpp med brett underiag kan göra på denna punkt.

Om den svenska FN-delegationen har fött instmklioner från utrikesdepartementet alt i det här avseendet nöja sig med en rapportör kan jag inte annat än beklaga folkpartiregeringens agerande.

Beträffande lånet lill Chile så är det ett faktum alt Sverige genom sitt medlemskap i utvecklingsbanken bidrar lill att stödja juntan. Del är svenskt kapital som kastas in i knektarnas munnar i Chile. Det är ett medlemskap som den borgerliga regeringen har genomdrivit.

Min förhoppning var att sammanhanget skulle ha gått upp för regeringen vid denna tidpunkt, när vi nu för första gången haren debatt i kammaren efter del att beslutet fattats. Tidigare bedrev man vänta-och-se-poliliken. Nu har man väntat och nu har man kunnat konstatera att den exekutivdirektör som skall företräda Sverige lägger ned sin röst. USA röstar emol, men lånet beviljas. Oavsett hur Sverige försöker göra går det svenska pengar till Chile. Del är viktigt all komma ihåg. Därutöver röstade bl. a. Venezuela emol lånet. Där finns elt oss närstående parti i regeringsställning.

145

10 Riksdagens protokoll 1978/79:49-50

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile,

777. 777.

Sedan försöker ulrikesminislern utveckla vad regeringen vill göra konkret för de fackliga organisationerna och säger alt det framför allt kan göras i internationella sammanhang, i ILO och andra organisalioner. Utrikesministern säger också alt han knappasl tror att några goda projekt för de fackliga organisationerna i Chile skall gå i stöpet på grund av kapilalbrist. Därför är min direkta fråga: Innebär detla en garanti från utrikesministern om ytterligare åtgärd? För brist på projekt torde knappast föreligga när det gäller stöd i del här fallet.

Jag menar alltså att del nu är viktigt alt regeringen prövar möjligheten att ge motsvarande stöd på det sätt som man kan göra när det gäller Sydafrika. Det finns många paralleller i silualionen, och där har Sverige i många avseenden på ett föredömligt sätt agerat, inte minst på initiativ av den socialdemokratiska regeringen. Jag tycker att det finns starka skäl att också föra motsvarande politik i det här avseendet gentemot de chilenska fackliga organisationerna.

Jag är väl medveten om att såväl Landsorganisationen i Sverige som Tjänstemännens centralorganisation har mycket gott samarbete och myckel täta kontakter med sina chilenska kamrater. Detta hårde visat i samband med konferenser, de har visal det vid skriftväxling och de har visat det genom ekonomiskt och moraliskt slöd. Men jag är också övertygad om atl även de svenska fackliga organisationerna skulle med största tillfredsställelse hälsa en aktivering från regeringens sida på den här punkten just därför all de fackliga organisationerna i Sverige känner en djup solidaritet med sina kamrater i Chile.

146

Utrikesministem HANS BLIX:

Herr talman! Jag lycker del är litet trist atl vi i denna debatt, i vilken det finns ett mycket stort mått av gemensamma ståndpunkter mot juntan i Chile, skall förlora oss i en diskussion om någonling som verkligen bara är en detalj. Jag tänker då på frågan, humvida FN:s undersökningsförfarande beträffande den mänskliga rättighetssituationen i Chile bäst sker genom föriängning av ett mandat för en arbetsgrupp eller genom tillsättning av en rapportör, möjligen den nuvarande ordföranden i arbetsgruppen.

Detta är i mitt lycke bara en mycket obetydlig fråga i sammanhanget. Det som har varit vägledande för FN-delegationen och för regeringen har varit alt försöka få elt så brett stöd som möjligt för den resolution som nu ligger framför församlingen.

Bakgrunden var att majoriteten i den arbetsgrupp som fanns ställde sig bakom den här lösningen. Vi har, trorjag att jag kan säga, hundratals exempel - både från FN och från Nationernas förbunds tid - på alt rapportörer som har utsetts för speciella ändamål har kunnat lägga fram myckel värdefulla, ingående och lunga rapporter. Jag kan inle se all denna fråga är så principiellt viktig alt vi bör förirra oss i den när vi för en diskussion som gäller betydligt större frågor.

Jag kan också nämna atl den position som vi har föreslagit är en position som vi har haft diskussioner med chilenska exilgrupper om i New York och

som också föreföll alt vara acceptabel för dem.

En annan punkt är att Cari-Henrik Hermansson med tillfredsställelse noterade all vi inle längre ger något bistånd till Chile. Jag kan säga till Cari-Henrik Hermansson: Det skulle bara fattas annat! Sverige avbröi den biståndsverksamhet som vi hade med Chile under Allendeperioden, och självfallet kan det inte nu bli fråga om något bistånd; tvärtom stöder vi ju de chilenare som flyr därifrån - det finns massor av chilenare i Argenlina och på andra håll i Latinamerika - med medel ur det svenska katastrofanslaget på biståndssidan. Vi för dessulom en aktiv politik som syftar lill alt ganska stora skaror av politiskt förföljda chilenare är välkomna till Sverige. - Jag hade f ö. lillfälle att svara på en fråga om delta häromdagen.

Huruvida 50 000 dollar är elt för stort eller eU för litel belopp, som del påstods här, får vi väl se. Vi ärju inte ensamma om alt bygga upp fonden, och vi harju i varje fall sett indikationer som tyder på atl några andra stater eller åtminstone någon annan stat skulle vara beredd att satsa moisvarande belopp. Del behöver inte heller vara en företeelse bara för della år. Vi kan också räkna med att många andra stater vill bidra till det ändamålet.

Cari-Henrik Hermansson var ledsen över att texten i den resolulion som vi lägger fram i generalförsamlingen inte är tillgänglig här. Han frågade sig om det var en gudarnas nyck. Jag blev litel förvånad över frågans formulering -jag Irodde inte atl han hade någon tilltro lill gudarnas nycker eller kunde föreställa sig atl de kunde spela någon roll i sammanhanget - men jag kan försäkra alt det inle ens var på grund av slumpens spel eller något medvetet agerande från regeringens sida, utan alt det snarare berodde på atl förhandlingarna i New York om en gemensam resolutionstext hade dragit ut på tiden. När del lill slut visade sig inte vara möjligt att fö till stånd någon gemensam text, bestämde vi oss på svensk sida för alt lägga fram vår text, som vi självfallet gärna skulle ha försett riksdagens ledamöter med så fort vi någonsin kunde få fram den.

Den kanske viktigaste frågan var den där Carl-Henrik Hermansson menade att det fanns en diskrepans mellan våra ord och vår handling. Han är nöjd med det opinionstryck vi alla försöker skapa, men menar att del står i kontrast mot alt vi inte försöker hindra handel eller åstadkomma ekonomiska sanktioner, om jag förstår honom rätt. Det finns, enligt honom, ingen konsekvens på den linjen.

Det är ändock en konsekvent svensk linje att vi inle vill genomföra några ensidiga ekonomiska sanktioner. Jag tror att del bästa argumentet för den linje vi följt under många år är atl om man ger sig in på ensidigt agerande härvidlag så blir del ineffektivt. Del blir inle en demonstration av siyrka och tryck mot den som utsätts för det utan snarare en demonstration av atl man inte har tillräcklig kraft att sätta emot för att åstadkomma någonting. Det är i sådana lägen, trorjag, bältre ätt hålla sig lill del opinionstryck man kan skapa och som på sikt i varje fall en del diktaturer här i världen ibland tar intryck av.

Åke Gusiavsson kom lillbaka lill frågan om IDB och säger att vi genom vårt medlemskap i IDB kasiar svenskt kapital i käftarna på juntan. Jag

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

0/77 regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile, m. m.

147

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

öm regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chde,

m. 777.

påpekade alt det dock är fråga om lån på rent kommersiella villkor, och även i det fallet går vi alltså emot del.

Men jag skulle vilja fråga Åke Gusiavsson om han inte också borde samtala med sina partivänner i Dominikanska republiken och Venezuela och fråga hur de ser på saken. Om vi skall ha möjlighel att slussa lån till länder som Costa Rica och Venezuela genom Inleramerikanska utvecklingsbanken så är del också oundgängligt alt en del av dessa medel går till andra stater. Jag tror våra socialdemokratiska kolleger skulle må väl av att lala med sina kolleger i Sydamerika. Från deras sida möter vi aldrig uppmaningar att vi skall lämna IDB. Del är här hemma vi hör dessa förslag.

I sinom tid, när vi har tillräcklig erfarenhet av verksamheten, skall vi se över medlemskapet, och då för vi ta ställning.

148

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk);

Herr talman! Uttrycket gudarnas nyck var väl ingen bekännelse om min ideologi utan mera ett fint sätt all fråga hur del verkligen förhöll sig med den här saken.

Jag vill utlrycka förhoppningen alt resolutionsförslaget kommer att publiceras med det snaraste. I allmänhet ärdet mycket svartan i svensk press och svenska massmedier över huvud taget fö tillräcklig informaiion om vad som händer i FN, även om vad som görs från svensk sida. Speciellt när det gäller Chile finns det faktiskt en tendens under det senaste årel atl icke publicera vikligl material,en tendens alt släta över ulvecklingen. Jag kan som exempel nämna den slora internationella Chilekonferensen i Madrid. Där fanns representanter från över hundra nationer på alla fem kontinenterna. Från många parlament kom delegationer och företrädare som representerade samtliga partier, även de borgerliga. Men jag är helt övertygad om alt den vanlige svenske läsaren av tidningspress och den vanlige svenske TV-tiitaren är hell okunnig om atl denna konferens över huvud tagel har ägt mm. Det har inte skett någon som helst bevakning, trots atl det på konferensen lades fram utomordentligt vikligl nytt material om läget i Chile. Det är den tendensen som jag gärna vill komma åt och som jag lycker är mycket beklaglig. Det är också den tendensen, tror jag, som har gjort atl man från de chilenska exilorganisationernas sida har sett med fruktan på del som utrikesministern ville betrakta som en detalj, nämligen att arbetsgruppen inom kommissionen för de mänskliga rätiigheterna skulle avvecklas. Del är deras fruktan som vi har velat uttrycka här i debatlen. Från chilenska flyktingars sida fmktar man nämligen en nedtrappning av verksamheten i FN.

Sverige ger inget bistånd till Chilejunlan, säger ulrikesminislern. Nej, självklart inte - skulle bara fattas, vill också jag säga. Men min fråga gällde inte della som vi alla känner lill, utan frågan gällde vad som kan hända i framtiden. Och jag vill notera utrikesministerns klara deklaration på den punkten.

Så till det som utrikesministern helt riktigt betecknade som den viktiga frågan, nämligen hur vi skall fö motsvarighet mellan ord och handling. Jag medger att delta ibland är ell svårt problem. Vi bör emellertid diskutera del

mera, därför atl vi kan inte komma ifrån det faktum atl ökningen av den svenska importen från Chile faktiskt är ett stöd lill juntan. Svenska företags verksamhel i Chile och de eventuella nyinvesteringar som görs i dessa företag är också ett stöd till juntan. Beslutet i IDB är också elt stöd till Chilejuntan. Delta finns alltså på ena sidan såsom handlingar som ingen kan bestrida. Ingen kan heller bestrida deras effekter. Men dessa handlingar står ju i direkt motsättning till den solidaritelslinje som vi vill ulveckla och som ulrikesminislern också har talat om i sitt interpellationssvar.

Nu säger utrikesministern atl del är en konsekvent svensk linje att aldrig driva bojkotter ensamt. Jag vill peka på att i varje fall när det gäller Sydafrika är vi nu i färd med all gå ifrån denna konsekventa svenska linje, som utrikesministern vill beieckna den, genom de diskussioner som förs om begränsning av svenska förelags invesleringar i Sydafrika. Det hälsar jag med tillfredsställelse. Jag tyckeralt det aren riklig linje. Jag troratt vi också måste börja diskutera frågan om bojkoiiälgärder, om åtgärder för atl isolera militärjunian i Chile, även om de till en början skulle fö företas av Sverige ensamt. F. ö. bör vi, om man skall fullfölja regeringens linje som utrikesministern harutlryckt här, från svensk sida i FN mycket starkt driva just kravet på bojkottåtgärder för en isolering av juntan. Del är möjligt atl man inle omedelbarl lyckas fö en majoritet för denna linje, men det måste ju vara det enda rikliga och konsekventa atl i varje fall driva linjen och försöka all så småningom samla den majoritet som kan göra en bojkott helt effektiv.

Del finns ingenting som säger atl inle vallendroppen någon gång måste börja alt urholka stenen. Vi skall inte bara vänta på hällregnet, herr utrikesminister.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

öm regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile, m. m.

ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! Även om man märker atl man trots allt har en del utgångspunkter gemensamma med utrikesministern blir man litet förvånad, då utrikesministern säger att vi förlorar oss i en diskussion om en detalj, när vi diskuierar kommission eller rapportör. Den som något har sysslat med den här frågan vet atl den blivit litel av en symbolfråga också för chilenarna. Man måste kanske känna till bakgrunden lill de utgångspunkter som chilenarna själva har, och den trorjag inte att svenska UD är helt främmande för. Det var nämligen så alt USA gav elt löfte till Pinochetregimen. President Carter lovade alt bara man släppte in undersökningskommissionen i Chile skulle USA se till att kommissionen därefter lade ned sill arbete. Det är alltså ett klart inlresse från militärjunian i Chile all fö bort den. Del finns också en oro hos de chilenska organisationerna och chilenare i exil alt så sker. Därför, sade man, bör kommissionen vara kvar. Men samlidigt sade man: O.K., om denna fråga skall slå i vägen för en kompromiss i FN för vi väl acceptera alt man bara har en rapportör. Men nu, när utrikesministern själv säger att det - trots atl Sverige självt hade jobbat för del - inte längre föreligger några förutsättningar för en kompromiss, då kan jag inte fatta vilka rimliga politiska eller andra moliv regeringen och utrikesdepartmentet har för atl instruera FN-delegalionen alt säga: Ni skall nöja er med en rapportör. Det är speciellt svårt all

149

Riksdagens protokoll 1978/79:49-50

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

öm regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile,

777. 777.

förstå det, eftersom utgångspunkten för resolutionsförslaget har litet av take it or leave il över sig-man vill inle diskulera någia ändringar utan lägger fram elt färdigt resolutionsförslag, om jag har förstått saken rätt.

Jag vill påstå atl jag har haft ganska ingående diskussioner med chilenska exilgrupper och chilenska organisationer, bl. a. på den konferens i Madrid som C.-H. Hermansson lidigare talade om. Det var beklagligt alt inget av de borgerliga partierna i Sverige ansåg del över huvud tagel värt besväret all åka ned lill den stora internationella konferens om Chile som anordnades i Europa. Del är än mer beklagligl all ingen från svenska regeringen eller utrikesdepartementet ansåg del mödan värt atl åka dil trots den oerhört stora vikt som chilenarna själva lade vid den konferen.sen.

Sedan diskuterar utrikesministern vidare lånen och säger; Det härar inle så farligt, de här lånen ges ju på kommersiella grunder. Skulle det göra ell lån mer apiiiligt att man lånar ul pengarna på kommersiella grunder? Hela poängen i diskussionen ärju alt man skall isolera juntan ekonomiski på alla de vägar man kan-allra helst som man vet atl de, som del sägs, ungefär 3 000 miljoner dollar som juntan totalt lånat upp internationellt i stor utsträckning har gäll just lill ytterligare förtryck av befolkningen. Och som jag sade i mitt allra första anförande byggs Chiles export upp till priset av svält och hunger för det chilenska folkel. Del finns tillräckligt med statistik som visar hur del förhäller sig på den punkten, och det redogjorde jag en del för. Den moraliska fråga som regeringen borde ställa sig-om den inte ställer andra frågor, vilket den också borde göra - är: Är det verkligen rimligt atl vi med svenskt statligt kapital bidrar lill all skapa bättre förutsättningar för miliiärjuntan i Chile atl fortsätta och fördjupa förtrycket mol det chilenska folkel samtidigt som utrikesministern står i kammaren och lalar vä' om solidaritelen med Chiles folk?

Det är en skillnad mellan ord och handling på den här punkten, och jag var blåögd nog atl tro atl regeringen, när den hade fött klart för sig resultatet av den senasle omrösiningen, där man inte ens kunde påverka sin egen företrädare i IDB, fattade vad del handlade om och skulle besluta sig för atl lämna IDB. Tyvärr blev det inte fallet. Del enda man möjligen kan trösta sig med är atl utrikesministern säger all man för pröva senare hur man skall förhålla sig. Det finns ingen anledning atl vänla! Man vet redan resultatet ur politisk synpunkt.

150

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! När man hör Åke Gusiavsson och även Carl-Henrik Hermansson skulle man kunna tro alt det enda som IDB sysslar med är långivning till Chile. Jag gav rådet till Åke Gustavsson atl han skulle tala med några av sina partivänner i andra länder i Latinamerika om hur de ser på Sveriges medlemskap i IDB. Det är ett råd somjag vill upprepa. Jag tror all del skulle vara nyttigt för honom att höra deras svar.

Låt mig också belräffande frågan om rapportörskap eller fortsalt mandal för en särskild undersökningskommission säga all jag vidhåller åsikten alt det här är en myckel lilen fråga när del gäller vår gemensamma önskan att skapa

ett opinionstryck på Chile. Jag lycker man för plocka fram lupp för alt hitta några meningsskiljaktigheler i denna fråga.

Jag nämnde nyss-och jag kan upprepa det -alt innan man från svensk sida i New York intog denna hållning hade man också kontakt med exilchilenare i New York, som fann del vara en rimlig väg. Åke Gustavsson menade att så fort det stod klart alt vi inte skulle fö brett stöd från en massa andra stater för elt gemensaml framläggande av en resolution i FN, skulle vi ha slagit in på linjen att fortsätta med en särskild kommitté och inte med en rapportör. Men hela vårt syfte med att ensamma gå fram med ett resolutionsförslag är ju förhoppningen atl del skall bli möjligl all på det sättet fö ett brett stöd i generalförsamlingen, när vi inle lyckais fö till slånd en bred grupp av förslagsställare. Det är också i del syftet som vi har föreslagit lösningen med en särskild rapportör.

Åke Gustavsson medgav själv atl de exilgrupper han hade talat med accepterade denna lösning som en kompromiss. Men när kompromissen har fallit, då kan man inle acceptera del. Så lilen skillnad är det alltså: De exilgrupper som Åke Gustavsson har talal med på konferensen i Madrid har sagt atl de kan accepiera detta som en kompromiss. De exilchilenare i New York som vi har kontaktat har sagt samma sak. Vad är det då för stora frågor som vi här håller på och debatterar? Det handlar ju om alt skapa en bred opinion mot förtrycket i Chile. Jag skulle vilja föreslå atl man lägger bort förstoringsglaset och ägnar sig åt det som är väsentligt.

Låt mig återgå till det som Cari-Henrik Hermansson tog upp och som var väsentligt. Del är svårigheten atl i det internationella samhället gå från opinionstryck, från resolutioner, till någonting som är verksamt. Den svårigheten ligger i det internationella samhällets underutvecklade karaktär, kan vi säga.

Cari-Henrik Hermansson vill att vi skall bortse från detta och påbörja ensidiga aktioner. Han pekar - och jag förslår honom - på Sydafrika som elt exempel på att vi från svensk sida förbereder en lagstiftning om förbud mot invesleringar och transferering av kapital. Men omjag minns rätt haren enig riksdag karakteriserat Sydafrikafallet som elt unikt fall.

Det är unikl också i det hänseendet att det finns en utomordentligt bred generalförsamlingsmajoritel bakom kravet på att det icke skall göras investeringar i Sydafrika. Därmed finns del också något större utsikter alt en sådan handling blir effekiiv. Vad jag sade var bara atl där det inte finns ett sådant brett stöd demonstrerar man inle styrkan i den inlernationella reaktionen ulan svagheten i den.

Det är klart att man kan föra ett resonemang om alt första droppen faller och atl man inte behöver vänta till hällregnet. Men om del bara blir några droppar är del ändå inte så myckel bevänt med del.

Till sist vill jag säga till Carl-Henrik Hermansson atl vi i utrikesdepartementet naturligtvis inte kan styra vilka nyheter massmedia tar in - svenska resolutioner eller andra. Men jag skall gärna lova all den resolutionstext vi lägger fram kommer alt föras ut genom pressbyrån på ulrikesdeparlemen-tet.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile,

777. 777.

151

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chile, m. m.

152

Cari-Henrik Hermansson sade att del var dåligt med underrättelser om vad vi gjorde för någonting. Jag kanske då också skall påpeka all åtminstone det ijttalande jag själv gjorde, då jag nyligen log emot chilenska exilorganisationer, släpptes ut genom utrikesdepartementets pressbyrå. Vi för ingen mörkläggningspolitik utan är angelägna att vad vi gör officiellt också skall komma alla intresserade parter i Sverige lill del, inkl. Carl-Henrik Hermansson.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag har själv haft lillfälle alt läsa delta pressmeddelande, dock icke överiämnat till mig av UD ulan av chilenska flyktingorganisationer som svarade för uppvaktningen. Däremot harjag tyvärr icke haft tillfälle atl se det i någon av de större svenska dagstidningarna. Del är alltså inte UD som jag framför allt kritiserar utan borgerliga massmedia som försummar bevakningen av vad som händer i Chile i dag. Jag lycker all del är rätt förförande au man så illa sköter en viktig demokratisk granskningsuppgift.

Det väsentliga i denna debatt och i hela frågan om vad som är möjligl all göra för att siödja del chilenska folkets kamp skall vi naturligtvis inle låta överskuggas av meningsskiljaktigheler som gäller enskilda frågor. På den punkten ärjag överens med utrikesministern. Del avgörande är all vi kan vidmakthålla och yueriigare öka den starka opinion som finns i mycket breda kretsar i Sverige och som bygger på en stark indignation över militäriuntans framfart i Chile,en stark känsla av solidaritet med den kamp som del förföljda chilenska folket bedriver och en stark vilja alt siödja denna kamp i handling. Just därför är det beklagligt om man ivingas peka på realiteter och verkliga utvecklingstendenser som i stället stöder militärjunian och bidrar lill dess fortbestånd. Sådana realiteter är den ökade svenska importen från Chile, stora svenska företags verksamhet i Chile och de nya lånen från IDB till Chilejunlan.

Ett samvetsproblem för var och en som vill känna denna solidaritet med Chiles folk är hur den skall kunna omsättas i handling. Jag har pekat på de föredömliga initiativ som i varje fall en facklig organisation. Svenska hamnarbetarförbundet, har tagit genom bojkotter i olika perioder av fartyg och gods från Chile. Jag vill än en gång uttrycka förhoppningen att hela den svenska fackföreningsrörelsen skall sluta upp kring denna bojkottpolilik. Men del finns också möjlighel för enskilda kommuner atl fatta beslut om bojkoll vad gäller inköp, inle bara från Sydafrika utan även från Chile. En del kommuner har fattat sådana beslut, vilket jag tycker är myckel föredömligt. Det finns även möjlighet för organisalioner och enskilda alt i sitt enskilda handlande följa en bojkottpolilik gentemot chilenska och sydafrikanska produkter. Den har en begränsad räckvidd men är dock en moralisk renlighetsfråga.

Dessa åtgärder är emellertid inte tillräckliga. Vi måste vidmakthålla indignationen och kunskapen om det förfärliga som händer i Chile. Vi måsle öka det internationella opinionstrycket, och vi måsle vara på vår vakt och bekämpa alla åtgärder som syftar lill alt siödja juntan pä olika nivåer. Vi

måste komma fram till verkliga åtgärder av solidaritet som isolerar militärjunian och därigenom bidrar lill all stödja det chilenska folkel. Del är självfallel del chilenska folkel som har möjlighel alt störta juntan. Men vi vet hur oändligt värdefullt ett internationellt stöd är härvidlag.

Jag beklagar alt denna debatt måsie föras inför en så tom kammare. Det känns inle ens som alt slå på en teater utan som all vara med om en generalrepetition på en teater. Jag beklagar alt så siora delar av de valda representanterna för folkel inte är mer inlresserade av en av vår tids mest brännande frågor, nämligen Chilejuntans förtryck och kampen för alt bryla det.

ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag skall inle fortsätta att diskutera med utrikesministern huruvida del är en liten eller stor fråga. Jag lycker all det är en rätt viktig fråga, men om den vore en liten fråga borde del i så fall vara desto lättare för regeringen atl ansluta sig till linjen att bibehålla kommissionen.

En punkt tog ulrikesminislern upp till något slags fråge- och rådgivnings-stund. Han frågade: Vad säger Åke Gustavssons partikamrater i andra länder om Sveriges medlemskap i IDB? Jag antar atl han menade mina partikamrater i Dominikanska republiken, Venezuela och kanske på några andra ställen. Inierpellaiionsdebatlerna är i första hand till för att ledamöterna skall fö tillfälle alt fråga regeringen om dess syn på olika ling, men jag skall trots det gärna svara på utrikesministerns fråga. Det är möjligl att regeringarna i dessa länder och de socialdemokratiska partierna där hyser uppfattningen au Sverigeskall vara med i IDB. Della villjag inte ultala mig om, men det är med förlov sagt inle vikligl om de lycker så. Det som är vikligt i den här frågan är vad chilenarna tycker.

Om nu utrikesministern talar om svensk solidaritet med Chile, så kvarstår ju frågan till utrikesministern: Varför struntar man på den här punkten i vad chilenarna tycker? Vad har hänt vid de överläggningar som utrikesministern har haft med folk från motståndsrörelsen? Har de över huvud laget inte diskuterat IDB? Har de applåderat Sveriges beslut atl gå in i IDB? Så är inte fallet. De har aldrig velat att Sverige skall gå in där, och deras uppfattning är atl Sverige bör lämna IDB. Då för diskussionen hell andra proportioner.

Jag skall avsluta milt inlägg med alt säga att jag trots detta lar fasta på några positiva utgångspunkter i vad utrikesministern har sagt om ett intensivt arbele för slöd till de fackliga organisationerna, en ökad press på juntan och frihet för föngarna i Chile, intensifierat arbete för alt fö tag på försvunna föngar, åtempprältande av de demokratiska fri- och rältighelerna i Chile, rätten för chilenarna att leva i sitt eget land osv.

Detla kanjag ändå ta som ett klart uttryck för atl regeringen är beredd atl gå vidare i ell aktivt arbete för atl motarbeta juntan och för alt stödja de demokratiska krafterna i Chile. Detta är naturligtvis helt avgörande. Sedan beklagar jag all man inte har velat ta steget fulll ut på yllerligare några punkter.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Om regeringsinitiativ rörande förhållandena i Chde, 777. m.

153

Nr 50 § 7 Föredrogs och hänvisades

Fredagen den Proposition

8 december 1978 1978/79:70 lill försvarsutskollel

§ 8 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:109 och 110

§ 9 På hemställan av andre vice talmannen beslöt kammaren kl, 13.58 att ajournera sina förhandlingar lill kl. 15.00, då de till dagens bordläggning anmälda ulskottsbetänkandena väntades föreligga.

§ 10 Förhandlingarna återupptogs kl. 15.00,

§ 11 Anmäldes och bordlades

Proposilion

1978/79:73 om åtgärder för arbetshandikappade

§ 12 Anmäldes och bordlades Motion

1978/79:181 av Håkan Winberg m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:71 om utbildning av sjöbefäl samt drift- och underhållsieknisk personal i högskolan

§ 13 Anmäldes och bordlades

Konslituiionsuiskoiiets betänkanden

1978/79:15 med anledning av propositionen 1978/79:48 om ändring i

vallagen (1972:620) m. m. samt motioner 1978/79:16 med anledning av riksdagens förvallningsslyrelses förslag 1978/

79:5 med anledning av nytt huvudavtal och medbestämmandeavtal inom

riksdagens och dess verks område 1978/79:17 med anledning av propositionen 1978/79:61 om utvärdering av

kommunindelningsreformen

Finansutskottets belänkanden

1978/79:13 med anledning av propositionen 1978/79:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser vissa delar av budgetdepartemenlets verksamheisområde

1978/79:14 med anledning av proposilionen 1978/79:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser stal för statens allmänna fastighetsfond

1978/79:15 med anledning av proposilionen 1978/79:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgelårel 1978/79 såvitt avser avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförlusler

Skatteulskoltels betänkanden
154 1978/79:13 med anledning av proposilionen 1978/79:28 med förslag till lag

om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, m. m.

1978/79:15 med anledning av dels proposilionen 1978/79:58 om ändring av reglerna om folkbokföring och beskattning av personer anställda utomlands i svenska slatens tjänst, m. m. jämte motioner, dels proposilionen 1978/79:21 såvitt avser skattskyldighet för Svenska bibelsällskapets bibelfond

1978/79:16 med anledning av propositionen 1978/79:54 om ändrade regler för uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. m. jämte molioner

1978/79:17 med anledning av propositionen 1978/79:42 om inkomstberäkning enligl bokföringsmässiga grunder i inkomstslaget annan fastighet, m. m.

1978/79:18 med anledning av proposilionen 1978/79:39 om avdrag för framtida utgifter för hantering av kärnbränsle

1978/79:21 med anledning av dels propositionen 1978/79:44 såvitt avser ändrade beskattningsregler i fråga om försäkringsskydd för jordbrukare, m. m. jämte motion, dels propositionen 1978/79:50 bil. 2 såvitt avser ändring i 19 § kommunalskaltelagen

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Justitieutskottets betänkanden

1978/79:14 med anledning av proposilionen 1978/79:29 om fortsatt giltighet

av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall jämte

motion 1978/79:15 med anledning av propositionen 1978/79:62 om ändring i lagen

(1974:203) om kriminalvård i anstalt, m. m, jämte motioner 1978/79:16 med anledning av proposilionen 1978/79:59 om ändring i lagen

(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, m. m.

Lagutskottets belänkanden

1978/79:7 med anledning av viss del av proposilionen 1978/79:21 om överiålelse av rätt till ersättning för upphovsrätt till bibelkommissionens översättningar av bibeln

1978/79:8 med anledning av propositionen 1978/79:64 om ändrad tidpunkt för ikraftlrädande av konsumentkreditlagen (1977:981) m.fl. författningar

Ulrikesutskottels belänkanden

1978/79:9 med anledning av motion om indianernas siluation

1978/79:16 med anledning av molion om pension lill fil,dr Allan Ring-

heim 1978/79:17 med anledning av molion om spridning av kristen litteratur i

Sovjetunionen 1978/79:18 med anledning av proposilionen 1978/79:27 om utvidgning av

Sveriges sjöterritorium m. m. 1978/79:19 med anledning av proposilionen 1978/79:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser

155

Nr 50 utrikesdepartementets verksamheisområde

Fredagen den 1978/79:21 med anledning av molion om FN-dagen som allmän flaggdag

8 december 1978

Förvarsutskottets betänkande

1978/79:10 med anledning av propositionen 1978/79:25 med förslag om

tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser

försvarsdepartementets verksamheisområde

Socialförsäkringsulskolteis betänkanden

1978/79:11 med anledning av propositionen 1978/79:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79, såvitt avser

disposition av medel för delpensionsförsäkringen jämte molion 1978/79:12 med anledning av propositionen 1978/79:25 med förslag om

tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79, såvitt avser

studiemedelsfonden

Socialutskottets betänkande

1978/79:20 med anledning av propositionen 1978/79:65 om ändring i lagen (1971:282) om arbelarskyddsavgift m. m. jämte molion

Kulluruiskotlets betänkande

1978/79:17 med anledning av propositionen 1978/79:25 med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt propositionen hänvisats till kultumtskoilet

Jordbruksutskottets betänkanden

1978/79:11 med anledning av motioner om vattenvård m. m.

1978/79:14 med anledning av motioner om luftvård m, m,

Civilutskotiets betänkanden

1978/79:3 med anledning av proposilionen 1978/79:63 med förslag till lagom

ändring i byggnadslagen (1947:385) jämte molion 1978/79:4 med anledning av propositionen 1978/79:38 om ändring i lagen

(1970:989) om införande av fasiigheisbildningslagen jämte molioner 1978/79:5 med anledning av propositionen 1978/79:25 med förslag om

tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgelårel 1978/79 såvitt avser

bostadsdepartementets verksamheisområde jämte motion

156

§ 14 Anmälan av interpellation

Nr 50

Fredagen den
Anmäldes och bordlades följande inlerpellation som ingivits till kammar- n . . 1070

kansliet

den 7 december

191S/19:Ul av Karl Erik Olsson {c) u\\ budget-och ekonomiministern om del svenska valutasamarbetet:

Vid möte med stats- och regeringscheferna inom Europeiska gemenskapen på tisdagen beslöts om inrättandet av ett European Moneiary System (EMS),

Systemet kommer atl fungera på samma sätt som valutaormen, med en korg av valutor som grund för växelkursernas rörlighet. Delta innebär naturligtvis en begränsad ekonomisk-politisk rörelsefrihet för medlemsländerna. Genom att en viss del av varje lands valutareserv skall överföras till en gemensam fond erhåller systemet en betydande möjlighet alt påverka silualionen i de olika länderna, i synnerhet vid belalningsbalansproblem,

1 samband med sjunkande relativ konkurrenskraft på exportmarknaden under åren I975-I976 sjönk de svenska marknadsandelarna markant. Detla förhållande jämte vårt relalivi stora dollarberoende gjorde det nödvändigl alt lämna samarbetet i valutaormen och devalvera den svenska kronan.

Man kan också beskriva händelseförloppet så, alt de åtgärder som vi vidtog i Sverige för atl upprätthålla den inhemska köpkraften och därigenom också klara sysselsättningsproblemen pä ett tillfredsställande sätt drev upp det svenska kostnadsläget lill en nivå som inte överensstämde med det europeiska. Inom EG förde man i slällel en återhållsammare politik och accepterade en belydligl större arbetslöshet. Sverige stod i del uppkomna läget inför valet alt endera överge sin inställning lill den ekonomiska politiken och lill sysselsättningspolitiken eller överge ormensamarbeiei.

Även ell land som står fritt från formelll valutasamarbete är naturligtvis beroende av vad som sker på valutamarknaden. Alt denna kan vara stabil är av allmänt internationelll intresse, och detla förhållande ligger självfallel bakom strävandena mot ett fastare europeiskt valutasamarbete.

Sverige tillhör världens mest utrikeshandlande nationer. Av denna anledning borde vi vara synnerligen inlresserade av olika slabiliseringsåigär-der. Men Sverige ligger också geografiskt i Europas utkant. Vi har från västeuropeisk utgångspunkt speciella regionala problem. 1 Sverige finns även en myckel brett förankrad syn på människornas rätt till arbele och trygghet, som går längre än i något annat europeiskt land. Dessa fakta leder fram till att vi i många avseenden har både behov av och vilja till atl föra en självständig politik.

Regeringen Fälldins kraftfulla politik i kärnkraftsfrågan ledde så småningom lill regeringens upplösning. Dock upplever en stor del av det svenska folket atl en politik med en ny syn på energi-, hushållnings- och

Anmälan av interpellation

157

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Meddelande om frågor

ekologi frågorna och på frågan om livskvalitet håller på alt växa fram. Dessa frågor kan aldrig ses frislående från den ekonomiska politiken. En begränsad rörelsefrihet i ekonomiskt-poliliskt avseende begränsar våra möjligheter även inom dessa fäll.

Ett samarbete som gör oss beroende av EG;s politik, i vilken Västtysklands ekonomi och D-marken spelar en avgörande roll, skulle vara en hämmande faktor dä del gäller atl nå för många människor väsentliga mål.

I massmedia harolika företrädare för regeringen undersenare tid framträtt i denna fråga. Bl. a. har statssekreterare Lars Wohlin i ekonomideparlemenlet i en intervju sagt: "Det är troligt alt vi för en förfögan om att vara med i detla samarbeie före årets utgång."

En anslutning i någon form lill ett vidgat europeiskt valutasamarbete aren fråga av utomordentligt stor betydelse för svensk politik. Betydelsen ökar ytterligare av alt i föriängningen av en anslutning kan skönjas en närmare knytning till EG, medförande politiska bindningar och ökad ensidighet i handelssamarbetet.

Pä europeisk nivå har beslutsturerna i EMS-frågan varil tämligen snabba. Del kan misstänkas alt så kan bli fallet även vid en svensk behandling av en anslutning.

Med hänvisning lill det framförda anhåller jag alt lill budget- och ekonomiministern fö ställa följande frågor:

Vilka slutsatser drar statsrådet av Sveriges lidigare medlemskap i och utträde ur ormen?

Vilka utgångspunkter har regeringen för en eventuell diskussion om medlemskap i EMS?

158

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställls

den 7 december

1978/79:223 av Anita Bråkenhielm (m) lill statsrådet Hedda Lindahl om privatpraktiserande läkares elableringsrätl:

I oklober 1977 beslöt regeringen medge tillfölliga lättnader för att slimulera privatpraktiserande läkare att etablera sig utanför storstadsområdena. Enligl uppgift har ännu ingen sådan etablering skett.

1. Vad är enligl statsrådets uppfattning anledningen lill att ingen privatpraktiker etablerat sig på de givna villkoren?

2. Vad ämnar statsrådet göra för atl tillse alt den önskade etableringen kommer lill stånd?

den 8 december

1978/79:224 av Olle Svensson (s) till induslriminislern om en utvecklingsplan för del av stålindustrin:

F. n. pågår diskussioner om ett samgående mellan Gränges Nyby AB och roslfridelen av Uddeholm AB;s stålrörelse. Det finns anledning alt frukta alt delta kan medföra allvariiga sysselsätiningskonsekvenser för Nybys del.

Efter Investmenl AB Kinneviks köp av en dominerande del av aktierna i Fagersla AB kan man förvänta att åtgärder vidtas för alt samordna Fagersla AB:s och Sandvik AB;s slålrörelser. Även här kommer den rostfria produklionen alt beröras.

Mol bakgrund av dessa förhållanden och vad som sades i proposilionen om specialstål rörande behovel av en strukturförändring inom den rostfria sektorn vill jag fråga;

Kommer industriministern all la initiativ lill en samordnad plan för utvecklingen av den svenska rostfritt stål-industrin under hänsynstagande inte bara lill förelagsekonomiska önskemål ulan även lill kraven på bevarad hög sysselsältning i berörda regioner?

Nr 50

Fredagen den 8 december 1978

Meddelande om frågor

1978/79:225 av Arne Nygren (s) till juslilieminislern om den planerade omorganisationen av Stockholmspolisen:

Stockholmspolisen planerar att organisera och utbilda en särskild enhet för bekämpande av bl. a. terrordåd, tagande av gisslan, m. m.

En begäran alt fö göra en omorganisation i samma syfte har behandlats av 1975 års polisutredning, varefter beslut fallals av regering och riksdag.

Mol denna bakgrund vill jag fråga juslilieminislern:

Anser statsrådet atl Stockholmspolisens planerade omorganisation för bl. a. bekämpande av terrordåd överensstämmer med den av regering och riksdag år 1977 fastställda organisationen?

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 15.01.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert