Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:48

Onsdagen den 6 december

Kl. 10.00

§ 1 Val av en riksdagens ombudsman

Företogs val av en riksdagens ombudsman.

KARL BOO (c);

Herr lalman! Justitieombudsmannen Ulf Lundvik har i skrivelse till kammaren den 3 april 1978 hemställt all bli entledigad med utgången av november månad 1978 från uppdraget all vara justitieombudsman, tillika administrativ chef for riksdagens ombudsmannaexpedition. Kammaren har vid plenum den 4 april 1978 bifallit Lundviks hemställan.

Med anledning av justitieombudsman Lundviks avsägelse har JO-delegationen berett frågan om val efter utgången av november månad 1978 av en riksdagens ombudsman, tillika administrativ chef för riksdagens ombudsmannaexpedition. Samråd har därvid ägt rum med de av partigrupperna utsedda ledamöterna i talmanskonferensen.

JO-delegationen föreslår enhälligt att riksdagen vid val efter utgången av november månad 1978 för tiden från valel lill dess nytt val har förrättats under fjärde årel därefter till riksdagens ombudsman, tillika administrativ chef för riksdagens ombudsmannaexpedition, väljer hovrättspresidenten Per-Erik Nilsson.

TALMANNEN: Valet av en riksdagens ombudsman avser tiden från valel till dess nytt val förrättas under fjärde året härefter. JO-delegationen har föreslagit alt hovrättspresidenten Per-Erik Nilsson väljes till justitieombudsman, tillika administrativ chef med särskilda befogenheter.

Kammaren utsåg för tiden från valel lill dess nytt val förrättades under fjärde året härefter till

justitieombudsman, tillika administrativ chef med särskilda befogenheter: hovrättspresidenten Per-Erik Nilsson

§ 2 Jusierades protokollet förden 28 november.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Val av en riksdagens ombudsman

6 Riksdagens protokoll 1978/79:46-48

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Meddelande om ändring i den preliminära tidsplanen

Vissa kriminalpolitiska .frågor

§ 3 Meddelande om ändring i den preliminära tidsplanen

TALMANNEN:

De bordläggningsplena, som utsatts till måndagen den II och måndagen den 18 december kl. 11.00, börjar redan kl. 09.00 med hänsyn lill all många inlerpellations- och frågesvar dä kommeratt lämnas.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:179 till konstitulionsuiskoiiet

1978/79:180 lill lagutskottet

§ 5 Föredrogs men bordlades åter Finansutskottets betänkanden 1978/79:8, 9, 11 och 12 Utrikesulskolteis betänkanden 1978/79:12-15 Kulluruiskotlets betänkande 1978/79:18 Jordbmksutskottets belänkanden 1978/79:12, 13 och 15

§ 6 Föredrogs och bifölls Interpellaiionsframställning 1978/79:107

§ 7 Föredrogs

Konslitutionsutskottets belänkanden

1978/79:12 med anledning av motion om reglering av läkemedelsreklamen

1978/79:13 med anledning av riksdagens förvallningsslyrelses förslag 1978/ 79:6 om anslag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser allmänt kyrkomöte

1978/79:14 med anledning av proposilionen 1978/79:51 om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten all utbekomma allmänna handlingar

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 8 Vissa kriminalpolitiska frågor

Föredrogs justitieutskoitets belänkande 1978/79:9 med anledning av motioner om vissa kriminalpolitiska frågor.

I detla belänkande behandlades molionerna

1977/78:990 av Lisa Maltson m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga hemslällls all riksdagen beslutade all hos regeringen begära översyn av lagstiftningen om fängelsestraff enligl vad som anförts i moiionen (yrkandet 7), atl hos regeringen begära förslag om avskaffande av ungdomsfängelse (yrkandel 8),

atl hos regeringen begära ulredning av frågan om avskaffande av internering (yrkandel 9), all hos regeringen begära atl en ulredning tillkallades för atl utvärdera verkningarna av den villkorliga frigivningen (yrkandet 10), att hos regeringen begära förslag i syfte atl begränsa användningen av frihelsberö-vande tvångsåtgärder (yrkandet 11), atl hos regeringen begära översyn av frivårdspåföljderna enligt vad som anförts i motionen (yrkandet 12), alt hos regeringen begära ulredning av frågan om vidgad användning av böter som alternaliv till frihetsstraff och villkorlig dom (yrkandel 13) samt all hos regeringen begära skyndsamt förslag till lagstiftning om företagsböler som påföljd vid ekonomisk brottslighet (yrkandel 14), och

1977/78:1464 av Inger Lindquist m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen begärde au regeringen lill prövning upptog de förslag som i motionen framlagts angående vissa påföljder för unga lagöverträdare.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa kriminalpoliliska frågor

Utskottet hemställde

atl riksdagen med anledning av moiionen 1977/78:990 i här behandlad del (yrkandena 7-14)och moiionen 1977/78:1464 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört rörande del kriminalpoliliska reformarbetet.

Reservation hade avgivils av Lisa Maltson, Lilly Bergander, Kerstin Andersson i Kumla, Hans Pettersson i Helsingborg, Carl Lidbom, Helge Klöver och Karl-Gustaf Mathsson (samtliga s) som ansell alt utskottet bort hemställa

atl riksdagen med anledning av moiionen 1977/78:990 i här behandlad del (yrkandena 7-14) och motionen 1977/78:1464 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört beträffande del kriminalpolitiska reformarbetet och lagstiftning om förelagsböter.

ARNE NYGREN (s):

Herr lalman! Det betänkande, nr 9 från justitieutskottet, som vi om en stund skall ta ställning till behandlar flera av förslagen i motionen 990 om kriminalpolitik m. m., som den socialdemokratiska utskotisgruppen lämnade för ca elva månader sedan.

Det gäller kravei på en översyn av lagstiftningen om fängelsestraff i syfte alt av bl. a. humanitära skäl så mycket som möjligl begränsa fängelse som påföljd.

Det gäller också kravei på avskaffande av ungdomsfängelse och förslaget om en utredning om avskaffande av interneringspäföljd.

Vidare behandlas kravei i moiionen på åtgärder för alt begränsa användningen av frihetsberövande tvångsåtgärder och förslagel om alternativ till fängelsestraffen.

Betänkandet behandlar dessutom kravei på en ulredning av frågan om vidgad användning av böter som alternativ till frihetsstraff och kravet på en lagstiftning om företagsböter som påföljd vid ekonomisk brottslighet.

Nu har närapå ett år förflutit från den dag då vår motion skrevs, och under

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa kriminalpolitiska frågor

en så lång tid hinner myckel hända; uiredningar blir klara, förslag sänds pä remiss osv. En rad sådana äigärder med nära anknytning lill våra motions-krav redovisas också av justilieutskoltet i del nu aktuella betänkandet.

Utskottet har också i en hearing med statssekreteraren i justitiedepartementet fött en redovisning av hur man där avser att behandla de frågor som vår molion lar upp. En del av denna redovisning återges också i ulskollels belänkande.

Frågan om interneringspäföljden lär komma alt tas upp till granskning, och förslag skall presenteras i en departementspromemoria som utlovats komma inom kort. En proposilion om bl. a. permissioner inom kriminalvården har hunnit utarbetas och läggas fram under liden som vår molion legal för behandling i utskottet. Proposilionen har också slutbehandlats av värt utskott och torde föreligga för ställningstagande här i kammaren redan nästa vecka.

Av utskottets redovisning av departemenlels planer framgår vidare att en kommitlé skall lillsältas med uppgift atl utforma regler om straffrätlslig kompensation för bortfallet av förvandlingsstraffet. Därmed har vi fött ett bevis på all denna fråga - som bl. a. föranledde uiskoilel och senare också riksdagen atl för en lid sedan sända ett förslag i ärendet frän den tidigare borgeriiga ireparliregeringen tillbaka lill departementet - ånyo lycks vara under beredning.

Nordiska straffrättskommittén har nyligen redovisat förslag om utformningen av reglerna för villkorlig frigivning i avsikt att förkorta de faktiska strafftiderna. Ell förslag med anledning av den rekommendationen lär också övervägas inom departementet.

Della är några exempel bland mänga pä hur de frågorsom vi aktualiserade i vår molion 990 har föranlett förslag och överväganden under årel, och vi socialdemokraler har naturiigtvis noterat detta med tillfredsställelse. Vi har med anledning av bl. a. löften från departementet om yllerligare ageranden ansett oss kunna avvakta med ytteriigare krav i dessa frågor, och vi hoppas att regeringen infriar departementets löften.

Men i en fråga har vi inte kunnat nöja oss med den behandling som utskottets borgerliga majoritet har samlat sig kring. Det är när det gäller frågan om företagsböler som påföljd - även mol juridiska personer - vid olika former av ekonomisk brottslighet.

Under den lid som gått sedan vår molion lämnades har också en undersökning om företagsböter, beställd av förre justitieministern Lennart Geijer, presenterats i en deparlemenlssiencil 1978:5 med rubriken Företagsböter.

Vi socialdemokraler har ansett att detla är en så angelägen fråga all riksdagen hos regeringen bör göra en beställning, innebärande atl inriktningen av arbetet med lagstiftningen om företagsböler skall vara alt förslag om verkningsfulla sanktioner mot juridiska personer skall föreläggas riksdagen senast 1979. Del vill vi all riksdagen i dag skall ge regeringen till känna.

Men här har den borgerliga majoriteten i utskottet slagit lill bromsen.

Någon sådan beställning av en angelägen åtgärd i kampen mot den ekonomiska brottsligheten har man inie velal vara med om. Vi socialdemokrater har ensamma fölt lägga fram förslag och stå för kravei i en reservation lill betänkandet.

Herr lalman! I del här ställningstagandet serjag ännu elt bevis på hur man på borgeriigt håll räds för att kräva eller vidta åtgärder, riktade mol den ekonomiska brottsligheten. I två lidigare debatter i är i denna kammare, vilka handlade om den organiserade och den ekonomiska brottsligheten, har vi från socialdemokratiskt håll påvisat samma rädsla och samma brist på kraft på borgeriigt håll när del gällt åtgärder mot den form av brottslighet som man nu blottlägger.

Den borgeriiga majoriteten i utskottet har nöjt sig med alt hoppas alt jusiiiiedeparlementet skall tillsätta den kriminalpolitiska beredning som lär övervägas och atl man dit skall fä hänskjula bl. a. frågan om företagsböter för vidare översyn.

Med adress främsi till mina borgeriiga kolleger i juslitiedepartementet och lill utskottets talesman herr Winberg vill jag säga: Del är ingen ytteriigare översyn och inga fler utredningar som vi just nu behöver i den angelägna kampen mol den ekonomiska brottsligheten. Nu ärdet kraft att vidla äigärder som måsle till, och den tycks man inta ha på borgerligt håll.

Under den senasle liden har brottsförebyggande rådet genom den arbetsgrupp mot ekonomisk och organiserad brottslighet som finns inom rådet överlämnat fiera angelägna förslag lill regeringen och bett om skyndsammaste möjliga hantering. Och här har vi nu den karlläggande undersökningen av korporativi ansvar i betänkandet Företagsböler som regeringen skyndsaml kan ta itu med.

I den situationen skall vi här i riksdagen säga ifrån att del brådskar. Nu kräver vi all vi får förslag på åtgärder som åtminstone kan sätta några käppar i hjulet för den omfatlande ekonomiska brottslighet som vi väl alla är väl medvetna om finns.

Jag beklagar verkligen au vi inte i den kampen kan uppvisa en enig riksdag. Jag beklagar om inle någon enda borgerlig riksdagsman i dag börjar känna dåligl samvete över att åtgärderna dröjer.

Jag vill, herr talman, med det sagda yrka bifall till reservalionen vid justiiieutskolteis betänkande nr 9.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa kriminalpolitiska frågor

HÅKAN WINBERG (m);

Herr lalman! Läl mig försl säga några ord till Arne Nygren, eftersom han apostroferade mig. Del är meningen alt utskottels ordförande Bertil Lidgard skall föra diskussionen om företagsböler. Men Arne Nygren tog upp frågan om den ekonomiska och organiserade brottsligheten, och då Arne Nygren är ledamot av brottsförebyggande rådets verkställande utskott borde han bättre än vad han nu visade känna till den utredningsverksamhet som pågår inom rådets ram. Låt mig bara påpeka alt den arbetsgrupp eller rättare styrgrupp som Arne Nygren nämnde under året lagt fram belänkanden som avser ändring av reglerna när del gäller sakhäleri, krav på snabbare handläggning av

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa kriminalpolitiska frågor

skattemäl, effekii visering av akliebolagsregistrel, bättre normer för revisorers verksamhel och nu senast ändring av ålalsreglerna beträffande vållande av kroppsskada. Del är en hel del, herr Nygren, som har hänl under ärel frän denna styrgmppps sida.

Jag har eljest, herr talman, begärt ordet för alt något kommentera en av de tvä molioner som är den formella anledningen lill det betänkande som kammaren nu behandlar. Av delta utskottsbetänkande framgår alt åtskilligt skedde pä della område under den borgerliga trepartiregeringens tid. Det är naturiigtvis en förhoppning atl den parlamentariskt mycket svaga regering som nu sitter trols alll skall ha kraft att fullfölja det tidigare arbetet pä detta område. Det ger anledning anta att den borgeriiga majoriteten i riksdagen kommer att ställa sig bakom förslag som har samma inriktning som den lidigare regeringen hade i sin kriminalpolitik.

Vr vet alla atl brottsligheten i dag är alltför hög. Både brott som begås mol brottsbalken och brott som begås mot specialstrafflagar är så mänga alt nivån pä intet sätt kan accepteras. Inte minst denna höst har våldsbrotten på offentliga platser, på gator och inom olika kommunikationsmedel lagil sig ytterst oroande ullryck. Skyddet för den enskilde medborgaren måste förbättras. All vi från moderata samlingspartiet känner del kravet utomordentligt starkt visas bl. a. av alt flera moderata ledamöter av denna kammare de senaste veckorna har riktat interpellationer till justitieministern med anledning av det ökade väldet.

Man kan i viss män säga atl brottslighetens utveckling visar all den nya kriminalpoliliska inriklning som brottsbalkens ikraftlrädande i mitten pä 1960-lalet innebar inte har fött önskvärd effekt, Brottsbalken medförde i jämförelse med den tidigare strafflagen väsentligt ökade möjligheter atl nyansera brottspåföljderna. Men nu står vi efter drygt elt decennium åter med krav på nya påföljder, andra än de som används i dag. Vi lalar om alternativa påföljder till frihetsstraff, och jag tror atl vi gör del med rätta.

Kriminalpolitiken är bara en del av kampen mot brottsligheten, men del är en mycket viktig del. Kriminalpolitiken måste naturiigtvis utformas så atl den bidrar lill atl skydda människorna från alt utsättas för brott, men också till aU skydda människor från att begå brou, bl. a. genom alt den skall medverka till all återföra brottslingar lill en meningsfull tillvaro i samhället.

Synen pä frihetsstraffet har successivt förändrats. Ingen hävdar väl numera annat än atl detta är ett ont, men i vissa fall ett nödvändigt ont. Förutsättningar lycks nu finnas all avskaffa de tidsobestämda frihetsstraffen ungdomsfängelse och internering. Tidsbestämda frihetsstraff måsle vi ha kvar, men vi söker alternativa påföljder för alt kanske kunna reducera deras användningsområde. I brottsförebyggande rådets rapport från 1977 om ett nytt straffsystem och i ungdomsfängelseutredningens betänkande från början av samma år diskuterades sädana alternaliva påföljder.

Det är också de alternaliva påföljderna, i första hand för unga lagöverträdare, som las upp i den moderata moiionen 1977/78:1464 av Inger Lindquist

m. fl. I motionen påpekas atl man i BRÅ-rapporten avfördal aktuella alternativ som samhällstjänst och veckoslutsfängelse alltför lättvindigt, bara med hänvisning till all ett införande härav skulle medföra stora praktiska problem. Den arbetsgrupp i BRÅ, som avgav denna rapport, säger helt kort att inte någon av de i rapporten diskulerade alternativa sanktionerna fyller sådana krav pä slrafform atl den bör vara självständig påföljd i straffsystemet.

Nu har emellertid jusiitieutskottet informerat sig om tillämpningen i praktiken av olika alternaliv till sedvanligt fängelsestraff, genom studiebesök i länder där sådana alternativ har blivit föremål för lagstiftning. I länder där olika former av alternativ har praktiserats, t. ex. England, Nya Zeeland och Australien, anses erfarenheterna vara goda. BRÅ-rapporten kan därför inte fö utgöra sista ordet i denna fråga.

Också i de övriga nordiska länderna försöker man i strafflagstiftningen hitta alternativa påföljdsformer. Del framgår bl. a. av materialet till den konferens om straffsystem i Norden som Nordiska rådet arrangerade i maj 1977.

Ett av den konferensens huvudämnen var jusl alternativa straffsystem. Det är olika former som har diskuterats i de olika nordiska länderna för alt hitta lämpliga alternaliv, men gemensamt för dem är inriktningen, målet all hitta jusl alternativ som kan begränsa behovet av sedvanligt frihetsstraff Det kan vara någon form av fängelse, men utformat på annat sätt och avse kortare lid än del sedvanliga fängelsestraffet, t. ex. fritidsfängelse, weekendfängelse eller nallfängelse. Det kan vara andra formerav alternativ-anmälningsplikt, samhällstjänst, kontroll i frihet, sanktioner belräffande frihelen, obligatoriskt fritidsarbele, sanktioner knutna till arbetssituationen, förvandlingssanktioner, böter i eller ulan kombination med andra påföljder.

De här frågorna var också föremål för överiäggningar vid det gemensamma mötet i Helsingfors i november i år mellan de nordiska justitieministrarna och Nordiska rådets juridiska utskott. Del upplystes då att Nordiska straffrätts-kommittén har fött i uppdrag alt särskilt överväga alternativa påföljder av del slag jag nyss nämnde, men också att det uppdraget inte skall utgöra hinder för ett enskilt nordiskt land alt självt på det sätt det finner lämpligt behandla de här frågorna, naturligtvis med inriktningen alt hitta lämplig konkret lösning. Jag noterar givetvis detla såsom myckel positivt.

I motionen 1977/78:1464 nämns särskill samhällstjänst och frihetsberö-vanden under veckoslut. Del utesluter givetvis inle andra påföljdsformer. Planerna i justitiedepartementet att tillsätta en kriminalpolitisk beredning, vars arbete bl. a. skulle inrikias på atl söka finna vägar för atl minska användandei av de traditionella frihetsstraffen och ersätta dem med böter, fastare frivårdspåföljder och andra alternativa påföljder, tycker utskoitei är rikliga. Del överensstämmer också med utredningskrav i moderalmolio-nen.

Utskottet har inte gjort någon erinran mot synpunkterna i motionen 1464. Yrkandel i den moiionen för också anses tillgodosett genom utskoltels

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa kriminalpoliliska Jrågor

Nr 48

hemställan om ett tillkännagivande lill regeringen om det kriminalpolitiska reformarbetet.

Onsdagen den

6 december 1978 ■' därför, herr lalman, bifall lill utskottets hemställan

Vissa kriminalpolitiska frågor

ARNE NYGREN (s) kort genmäle:

Herrialman! I mitl inlägg sade jag, Håkan Winberg, atl vi i brottsförebyggande rådet under året har presenterat många förslag för regeringen. Vi har givit dem den snabbaste behandling som varit möjlig för all de skyndsaml skulle kunna överiämnas lill regeringen för åtgärd. Men vi har ännu inle sett till någon ålgärd. Del var det jag efterlyste och inte förslag. Jag sade atl förslag har vi tillräckligt av.

Sedan prisade herr Winberg den borgerliga trepartiregeringen för insaiser mol brottsligheten, men jag fann ingenting i redovisningen som lalade om vad det skulle vara för åtgärder. Jag har väldigi svårt alt finna att det under de drygt två åren vidtagits några rejäla åtgärder mot brottsligheten i vårt land, irols att delta var ett av flaggskeppen i framför allt moderaternas valprogram inför 1976 års val.

I jämförelsen med andra länders straffpåföljder kanske Håkan Winberg förbisåg all mänga av de exempel som han här nämnde i värt land inle skulle ha lett till annat än villkorlig dom. Vi har elt annat straffsystem i vårt land, och del skall vi vara rädda om.

HÅKAN WINBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! Vad Arne Nygren nyss sade ger mig bara anledning all hänvisa lill reciten i det betänkande vi nu behandlar, där del görs elt antal konstateranden som Arne Nygren själv slår bakom.

BERTIL LIDGARD (m):

Herr talman! Jag tycker del är beklagligt att Arne Nygren gör elt så stort nummer av en förhållandevis meningslös reservation om företagsbölerna -han uttrycker sig som om det skulle vara avgrunder mellan våra uppfallningar i den här frågan. Den koppling som han gjorde till den ekonomiska brottsligheten tyckerjag dessutom är både långsökt och ensidig.

Nu kan jag för allt i världen mycket väl förstå atl Arne Nygren griper tag i företagsbölerna på det sätt som han har gjort för att inför kammarens ledamöter i någon män försöka dölja del pinsamma fakium att den socialdemokratiska motionens idéer och tankegångar inte är vare sig särskilt nya eller särskilt originella. I själva verket har utskottets arbete med den här frågan visat att del allra mesta av del som finns i motionen sedan länge har varit i justitiedepartementets ulredningssäck och att åtgärder är på gång. Så mycket vet naturligtvis Arne Nygren om lagstiftning alt vad som har vidtagits på det här området inle är någonting som har gjorts under de elva månader sedan moiionen lades fram, ulan att del har förberetts redan långt lidigare.

Om jag håller mig till företagsbölerna, framgår del av reciten au ärendet, som Arne Nygren sade, har utretts länge-ända sedan 1973. Hade del varit sä

förfärligt brådskande som Arne Nygren nu tycker alt del är, kan man ju fråga varför socialdemokraterna inle har kunnal fö fram ärendet litet lidigare - de hade ändå regeringsmaklen under rätt många år, även efter 1973.

Nu redovisas del i reciten om företagsbölerna all ärendet är under övervägande i justitiedepartementet och an man där skall utarbeta ett förslag lill lagtext i frågan. Det belänkande som finns avses därefter, jämte lagförslag, bli remissbehandlat i sedvanlig ordning. Vad finns del alt anmärka mot delta? Ingenting, såvitt jag kan förstå. Det är den normala arbetsgången i regering och riksdag all remissbehandlingen för bli utslagsgivande för hur snabbt man kan la fram ell ärende. Skillnaden mellan oss, herr Nygren, är atl ni socialdemokrater säger all förslaget ovillkoriigen skall komma under 1979, medan vi andra låter remissbehandlingen bli utslagsgivande för när vi räknar med atl del skall komma fram.

Jag kan inte riktigt förstå - i varje fall ger inte justitieulskoltets betänkande något underlag för sådana funderingar -all frågan skulle behöva läggas lill den kriminalpoliliska beredning som redovisas och därigenom kanske försenas. Såvitt jag förstår är det ett typiskt isolerat ärende, som är av just den beskaffenhet som justitieutskottet anför när utskotlet understryker all tillkomsten av en kriminalpolitisk beredning inte för leda till dröjsmål med genomförandet av angelägna och redan förberedda reformer. Vi talar i belänkandet också om all man hela tiden då den kriminalpoliliska beredningen arbetar skall vara uppmärksam på vad som kan brytas ut och bli föremål för förslag till riksdagen. Skillnaden mellan oss är obetydlig, och jag tycker inle all man skall ulmåla den som alltför stor. Det är faktiskt bäst om lagstiftningsåtgärderna på del kriminalpolitiska områdei kan beslutas i enighet här i riksdagen på grundval av samslämmighet i det allmänna rättsmedvetandet.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskoltels förslag.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa kriminalpoliliska .frågor

ARNE NYGREN (s):

Herr lalman! En meningslös reservaiion kallade utskottets ordförande den socialdemokratiska meningsyttringen.

Det här är ingen meningslös utan en myckel angelägen reservation. Den är en klar markering av de krav som vi vid olika tillfällen har framfört om all riksdagen skall gå över från vackra ord om åtgärder mol den ekonomiska brottsligheten till atl också kräva åtgärder och förslag från regeringens sida.

Herr Lidgard frågade varför inte något förslag om förelagsböter kom mellan åren 1973 och 1976. Det kan ju ha sin förklaring i atl man under de åren väntade på den kartläggande undersökning som vi nu föll och som vi menar bör ge tillräckligt underlag för ett snabbi handlande ifrån regeringens sida.

Jag lycker atl det nu finns skäl för riksdagen - och där skiljer sig vår uppfattning och de borgerligas -all kräva åtgärder. Nu har vi många förslag framme, och nu är del inte någon fortsatt översyn och ulredning som krävs, utan nu ärdet en bestämd vilja att gä från undersökning till åtgärder som vi från riksdagens sida måste ultala oss för.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa kriminalpolitiska .frågor

Herr Lidgard säger atl det inte finns någonting i ulskollels skrivning som säger hur del skall bli med den fortsatta hanteringen annai än atl remissbehandlingen skall avvaktas. Och sedan säger han: Vi räknar med alt det skall komma fram förslag.

Är det en viljeinriktning som herr Lidgard är belåten med? Del är en menlöshel som präglat alla de ställningstaganden som riksdagen tidigare gjort, där vi haft dessa klara motsättningar mellan de borgerliga och socialdemokraterna om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Jag anser all det här är helt i linje med de delade meningar som vi haft i de två lidigare debatterna i år omkring dessa frågor.

BERTIL LIDGARD (m);

Herrialman! Del belänkande som vi talarom. Företagsböter, kom i höstas. Enligl direktiven för ulredningen skulle det göras en kartläggande undersökning rörande behovet av en reformering av gällande system i fråga om bötesstraff och ekonomiska sanktioner i övrigi. Del fanns i direktiven ingenling om all lagtext skulle utarbetas av utredningsmannen.

Vill man ha fram ett sådanl här ärende till remissbehandling måsle det kunna åtföljas av någonting mer påtagligt för remissorganen all yttra sig över. Och del mer påtagliga är en lagtext. Någon måste alltså utarbeta en sådan, och det är rimligtvis inom justitiedepartementet som della skall ske. Varken herr Nygren eller jag kan bedöma hur pass svårt det är att utarbeta ett förslag till sådan lagtext. Men vi vet att del kommer att ske, och vi vet all remissbehandling skall ske. Och vi vet, herr Nygren, atl i det helt övervägande antalet fall dä förslag lagts fram och lagtexter utarbetats, för vi också en redovisning hit lill riksdagen i form av elt förslag, även om del för alll i väriden någon gång också händer all belänkanden skjuls sönder under remissbehandlingen och att en fråga för tas upp på nytt - men del är inte del vanliga.

ARNE NYGREN (s):

Herrialman! Herr Lidgard kan aldrig komma ifrån all del aren klar skillnad mellan det krav som vi reser på atl regeringen skall hantera den här frågan sä att vi kan fatta beslut om företagsböler 1979 och den av herr Lidgard presenterade meningsyttringen, som jag summerade i orden: Vi räknar med atl det skall komma fram förslag.

Del är stor skillnad mellan de uttrycken och mellan de viljeinriktningar som de uttrycken ger besked om. Och detta ligger hell i linje med tidigare resonemang i den här kammaren om åtgärder mol den ekonomiska brottsligheten.

Överläggningen var härmed slulad.

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskoltels hemsiällan, dels reservalionen av Lisa Mattson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Arne Nygren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i belänkandel nr 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av Lisa Mattson m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-proposilionen. Då Arne Nygren begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullat;

Ja - 159

Nej - 147

Avslår - 1

§ 9 Föredrogs

Justiiieulskotieis betänkande

1978/79:13 med anledning av proposilionen 1978/79:25 med förslag om

tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgelårel 1978/79 såvitt avser

jusiiiiedepariemenieis verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskottet i detta betänkande hemställt.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Stöd till sandinisiiska nationella befrielsefronten i Nicaragua (FSLN) m. m.

§ 10 Stöd till sandinisiiska nationella befrielsefronten i Nicaragua (FSLN) m. m.

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1978/79:8 med anledning av molion om slöd lill sandinisiiska nationella befrielsefronten i Nicaragua (FSLN) m. m.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk).

Herr lalman! Lägel i den lilla mellanamerikanska slalen Nicaragua har uppmärksammals mer än eljest de senaste åren. Del är välbekant sedan interpellationer besvarades här i fjol av dåvarande utrikesministern Karin Söder. Det harockså förekommii ganska mycket material i pressen,särskilt under sommaren, och även program i TV, som har belyst förhållandena. Det finns kanske inte någon större anledning att ytteriigare rekapitulera bakgrunden. Den finns utförligt beskriven i vår motion och har också lagits upp i utskoltsbetänkandet. Jag instämmer i stort sett i själva beskrivningen med några enstaka undantag.

Del är inle riktigt korrekt, som del står i utskottels betänkande på första sidan, alt oppositionen har ökal och tagit sig uttryck efter 1977, då USA drog lillbaka sill militära och ekonomiska slöd. Del faktiska förhållandel är all oppositionen har enats och gått emot diktatorn Somoza och hans regim långt lidigare. Den första samlade aklionen skedde i samband med den slora jordbävningskatastrofen, redan 1972, som vi också har framhållil i vår molion. Då saltes en stor internationell hjälpaktion i gång för att hjälpa staten Nicaragua och framför alll befolkningen i huvudstaden Managua, som hade

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Stöd till sandinisiiska nationella befrielsefronten i Nicaragua (FSLN) m. m.

förstörts till nästan 100 %. Hela denna slora hjälpinsats från både Europa och USA kom aldrig fram till dem som skulle ha behövt den ulan regimens förelrädare stoppade medlen i egna fickor.

Det är från den lidpunklen - början av 1970-lalet - som den enade oppositionen har trätt fram. Bl. a. log katolska kyrkan klar ställning emol Somoza. Och fiera andra grupperingar ganska långt ul till höger på den borgerliga kanten insåg atl läget var ohållbart.

1 valel 1974, som genomfördes med vanligt valfusk, lyckades dock diktatorn Somoza trolla sig kvar och fram emot 1977 hände i slorl sett ingenting, utan det fortgick som förut.

Följderna av den slora jordbävningskatastrofen rättades inle lill, någon hjälp kom inte ut till folkel, och oppositionen växte och blev alltmer besvärande. Den blev också besvärande för USA. När man läser utskottets belänkande kan man fö den uppfattningen au det var USA;s tillbakadragande av hjälp 1977 som satte i gäng oppositionen. Del är helt felaktigt. USA var tvunget atl la ställning i den här frågan - aniingen för oppositionen eller för diktatorn. Det var en besvärande situation för USA:s regering och president Carter, därför att Nicaragua framför alla andra sydamerikanska och mellan-amerikanska stater har varil USA:s egen lilla bakgård. Men man kunde inte blunda för förhållandena längre, och det var därför beslutet fattades 1977. Lägel blev ohållbart - med alll tal om mänskliga fri- och rälligheter från Carterregimens sida samlidigt som man stöttade en sådan regim som Somozas. Det är den rikliga bakgrunden, vilket jag lycker all utrikesutskottet myckel väl kunde ha angett i stället för atl göra den här bugningen för USA, som inle är korrekt.

Del är inte heller enbart fråga om den amerikanska staten eller USA;s regering, utan den stora rollen spelas av de slora bolagen, framför allt United Fruil, som har slora bananodlingar i Nicaragua liksom i alla andra småstater i Mellanamerika och som aktivt understött och hållit Somoza under armarna. Det är den inlernationella bakgrunden.

Jag och milt parti tycker au de svar vi fick på vår interpellation förra riksdagen av dåvarande utrikesministern Karin Söder var mycket posiliva. Vi anser också atl utskoltels skrivning i dag är posiliv. Man är fullt på det klara med vilken ställning regimen i Nicaragua har, atl den hell och hållet bygger pä våld och all den inle har något som helst slöd i några befolkningsgrupper utom en liten överklass. Det är alllsä tydligt all del finns en brett förankrad uppfattning även här i Sverige om dessa förhållanden. Del är bra.

Utskottet hänvisar i betänkandet till de amerikanska staternas interna organisation, som tillsatt en grupp för atl uireda förhållandena i Nicaragua. Utskottet hoppas atl man skall finna en lösning. Del hoppas självfallel alla -även vi i vpk. Men vi skulle vilja framhålla alt del är nödvändigt med fortsatt uppmärksamhet pä vad som händer i Nicaragua. Regeringen bör tillvarata alla möjligheter att agera mera aktivt i FN och kanske också i andra organ.

Det är också tillfredsställande atl så myckel hjälp har avsatts, framför alll via internationella organisationer som Röda korset och Frikyrkan hjälper.

Del är positivt. Det finns, som alllid i sädana här fall, elt slorl flyklingpro-blem. Många nicaraguaner har föll ta sin tillflykt lill grannländerna, framför allt Costa Rica, och behöver hur mycket hjälp som helst. Det är också bra alt pengar lill del har beviljats.

I likhel med utskottet hoppas vi atl Nicaragua skall gå mot ell mera demokratiskt styrelsesätt, men vi vill samlidigt framhålla atl Sverige bör gripa alla tillfällen alt i FN och andra internationella organisationer aktivt påverka ulvecklingen.

Jag har inget yrkande, utan anserall utskottets skrivning med anledning av vår molion är posiliv.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Stöd lill sandinisiiska nationella befrielsefronten i Nicaragua (FSLN) m. m.

GUNNEL JONÄNG (c);

Herr talman! Del är uppenbart all stor enighet råder när det gäller bedömningen av regimen och situationen i Nicaragua. Det är en brutal regim som härskar där. och den har i årtionden lämligen osiörl kunnat driva sin smutsiga politik av våld och korruption. Sedan 40 år styrs landet av den beryktade familjen Somoza i en hård diktatur, som har kostal tusentals människor livet.

Jag interpellerade i oktober i fjol dåvarande utrikesministern Söder om förhållandena i Nicaragua, bl. a. för att lyfta fram den tragiska situationen där och söka skapa ett svenskl intresse för densamma. Jag tror atl det var första gången som situationen i Nicaragua logs upp här i riksdagen. Jag studerade dä också bl. a. de vittnesmål som framlades för den amerikanska kongressen. Där framstod våldet och förtrycket i all sin hemskhet. Man fick där också belägg för - något som också Oswald Söderqvist tog upp - hur Somozaregimen verkligen missbrukat de bislåndsmedel som landei fölt för uppbyggnad av huvudstaden Managua 1972. Uppenbariigen tjänar den förda politiken främst syftet atl främja familjen Somozas egna intressen.

Myckel av Somozas framgång har väl berott på att man har haft amerikanskt stöd, och ioch medatt USA harändratsin inställningoch dragit tillbaka slörre delen av sitt militära och ekonomiska slöd för regimen har utan tvivel också den första förutsättningen skapats för att fö ell slut på den förhatliga regimen.

Del var väl många som hoppades all striderna i somras skulle leda till Somozas fall. Så blev det tyvärr inte, men fortfarande finns en betydande opposition i Nicaragua. Utskottet redovisar detla närmare, och del finns kanske inte anledning alt gå in ytterligare på del.

Del är bra atl vi haren samstämmig uppfattning. Därmed kan vi i riksdagen slå fast all vi har en negativ syn på regimen och hoppas på en demokratisk samhällsutveckling i Nicaragua. Del finns väl också anledning för oss alt hoppas atl den medlingskommission som är tillsatt inom OAS skall ha förmåga alt på en fredlig väg bemästra situationen.

Jag håller också med Oswald Söderqvist om all det är vikligt all vi i Sverige följer ulvecklingen och ser vad vi från vårt håll kan göra. Här har vi också i utskottet redovisat en möjlighel, nämligen när del gäller bisiånd till nicaraguanska flyktingar. Vi utgår ifrån att regeringen även i fortsättningen

Nr 48 beaktar möjligheterna alt ge sådant bistånd.

Onsdaeen den lalman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

6 december 1978

_____________ Överläggningen var härmed slulad.

Cypernproblemet

Utskoltels hemställan bifölls.

§ 11 Föredrogs Utrikesuiskoiieis betänkande

1978/79:10 med anledning av berättelser om verksamheten inom Europarådet

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Cypernproblemet

Föredrogs utrikesutskottets belänkande 1978/79:11 med anledning av motion om Cypernproblemel.

I detta betänkande behandlades motionen 1977/78:1017 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts au riksdagen beslutade anmoda regeringen

1. att i Förenta nalionerna kraftfullt siödja kraven på alt FN-resolutio-nerna om Cypern genomfördes i praktiken och att det cypriotiska folkets kamp för oberoende, suveränitet, territoriell integritet, alliansfrihet och demililarisering av Cypern ledde lill framgång,

2. au i Europarådet och andra inlernationella organ vidta åtgärder för att stoppa den turkiska regeringens flagranta kränkningar av de mänskliga rättigheterna på Republiken Cyperns område,

3. all siödja kravei på sammankallandet av en internationell konferens om Cypern, eventuellt inom ramen för Förenta nalionerna,

4. au verksamt bidra till all skapa klarhet om de 2 000 saknade personernas öde,

5. atl - tillsammans med andra staters delegationer - kräva alt FN;s sanktionssysiem utan dröjsmål trädde i funktion enligl FN-stadgan, om Turkiets regering fortsatte all vägra all genomföra FN-resolulionerna,

6. au Sverige inle godkände pass eller andra handlingar utfärdade av den så kallade "Turkish Federated State of Cyprus" och verkade för alt alla FN-slaier förfor på samma sätt.

Utskottet hemställde att riksdagen betraktade moiionen 1977/78:1017 som besvarad med vad utskottet anfört.

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Den molion nr 1017 som jag väckt lillsammans med min partikamrat Alf Lövenborg avslutas med fem yrkanden. Utrikesutskottet har mer eller mindre utförligt behandlat samtliga yrkanden. Kvanlilativi sen är det ett betänkande som jag borde vara nöjd med. Tyvärr har utskottet som utgångspunkt använl den mycket seglivade myten om alt del "sedan århundraden rätt motsättningar" mellan grekcyprioter och lurkcyprioter och att den turkcypriotiska minoriteten förtryckts av grekcyprioterna. I själva verket är del jusl denna typ av argumentering som de skiftande turkiska regeringarna använt för att rättfärdiga den militära invasion som påbörjades sommaren 1974 och den militära ockupation som Turkiet allljäml upprätthåller på 40 % av Cyperns yta.

De motsättningar som funnils har i själva verket aldrig varit motsättningar mellan tvä etniska grupper. Cyperns arbetare och bönder - den stora majoriteten av befolkningen-har i alla lider kunnal leva fredligt lillsammans i byar och släder. Oavsell om de varil grekcyprioter eller lurkcyprioter har de i första hand varit cyprioter. Delta fakium, alt hela befolkningen haft och har en nationell identitet, kommer alltför ofta bort i diskussionen om Cypern, och del skymtar endasl otydligt förbi i utrikesutskoilets betänkande.

Jag vill erinra om att AKEL, förkortning för Cyperns arbetande folks progressiva parti, är det slörsla partiet. Vid sista parlamentsvalet före fascistkuppen ijuli 1974 och den turkiska invasionen fem dagar senare fick AKEL över 40 % av rösterna. I detta parti har aldrig gjorts någon skillnad mellan lurkcyprioter och grekcyprioter. I sitt inledande tal vid AKEL:s trettonde kongress den 25 april 1974, alltså mindre än tre månader före fascistkuppen och den turkiska invasionen, redogjorde partiets generalsekreterare Papaioannou utförligt för den komplicerade och farofyllda situation landet befann sig i. Om nationalitetsfrågorna sade han bl. a. följande:

"Låt oss inte glömma att också lurkcyprioterna är underkastade de
negaiiva konsekvenserna av den imperialistiska närvaron och det imperia
listiska infiytandet och av detla skäl bör kämpa tillsammans med grekcyp
rioterna i den aniiimperialisiiska kampen. Vårt parti är i sin egenskap av

Cyperns arbetande folks parti engagerat i och försvarar alla de folkgruppers intressen som befolkar vår ö. Både till lurkcyprioterna och de andra två små minoriteterna, armenierna och maroniterna, räcker vi en vänskapens och samarbetets hand."

Under de 82 år som Cypern våren brittisk koloni gjorde kolonialisterna vad de kunde för atl ställa den ena folkgruppen mol den andra. När de 1960 tvingades erkänna landets självständighet, såg de till att den nya författningen innehöll element som tjänade samma syfte. Framför allt hade kolonialislerna villiga verktyg i de två fascistorganisationer som fanns pä ön, den grekcyprioliska Eoka-B och den turkcypriotiska TMT. Utanför Cypern är det på många häll, även i Sverige, ett bortglömt fakium alt dessa två lerrorislorganisationer försl och främsi inriktade sig pä att mörda ledande framslegsvänner på den egna etniska sidan. Många turkcypriotiska fackföreningsmän, politiker och kulturpersoner, som arbetade för vänskap med den

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Cypernproblemet

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Cypernproblemet

grekcyprioliska majoritetsbefolkningen, mördades av TMT-lerrorister. Och många grekcyprioter, som på motsvarande sätt arbetade för vänskap med turkcypriotiska minoriteten, mördades av terrorister från Eoka-B. Ett av de mest kända exemplen är de två medlemmarna av AKEL:s centralkommitté, turkcyprioten Dervish Ali Kavazöglou och grekcypriolen Costas Mishlaöulis, som färdades i bil mellan Nicosia och Larnacaden 11 april 1965, då de besköls och dödades av turkcypriotiska terrorister.

Myckel av den bakgrundsteckning som görs i utrikesutskottets belänkande stämmer alltså inte med cypriotiska realiteter. Talet om "en territoriell uppdelning" av ön mellan grekcyprioter och lurkcyprioter har följaktligen inte heller något stöd i cypriotiska realiteter. Fram lill den turkiska invasionen den 20 juli 1974 levde cyprioterna i etniskt blandade samhällen, där befolkningen var mer eller mindre lika det nationella genomsnittet, dvs. omkring 80 % grekcyprioter och 18 % lurkcyprioter, i alla delar av ön.

De som verkligen förtryckte lurkcyprioterna före ockupationen var den lilla grupp av turkcypriotiska kapitalister, som i likhet med marionellpresi-denten Denktash skapade väldiga rikedomar genom all exploatera det arbetande folkel. Situationen under ockupationen är givelvis inle bättre. Den beskrevs i den engelska tidningen Guardian den 27 maj i år som "ell turkiskt helvete". Den som använde delta uttryck var ingen mindre än Fazil Kuchuk, som var Cyperns turkcypriotiske vicepresident och ledare för den lurkcy prio-liska befolkningen tills han 1968 trängdes ut av Rauf Denktash. Den militära ockupationen och importen av tiotusentals nybyggare från Turkiet, därav ell slorl antal asociala personer, har, sade han, "gjort denna paradisiska ö till ett helvete". Den enkla sanningen är att situationen är svår på den fria delen av ön, där 200 000 grekcyprioter lever som fiyktingar, men atl den är mångdubbelt värre för lurkcyprioterna, som lever under ockupanternas och marionetternas terrorregim.

Del är rikligt, som utrikesutskollel påpekar, att en "viss skärpning i formuleringarna kan noteras i den resolution i Cypernfrågan som antogs av generalförsamlingen den 9 november i år". För första gången används i en FN-resolulion om Cypern formuleringen "territorium ockuperat av utländska stridskrafter". Men hiuills har många resolutioner antagits med krav på att Turkiet omedelbart måsle dra bort sina trupper frän ön. Ingenling har hänl. Det var därför vi i vår molion yrkade på atl Sverige - tillsammans med andra staters delegationer - skulle kräva att FN;s sanktionssysiem ulan dröjsmål iräder i funkiion enligl FN-stadgan, om Turkiels regering fortsätter att vägra atl följa FN-resolulionerna. Vid omröstningen i FN:s generalförsamling den 9 november lade Sverige ned sin röst beträffande denna viktiga punkt.

Direkta förhandlingar mellan autentiska representanter för de båda befolkningsgrupperna är givetvis nödvändiga för en slutlig lösning av Cypernproblemet, men utrikesutskollel använder felaktigt ett ord i singularis och bestämd form när del gör gällande alt de är "nyckeln lill en slutlig lösning". Cypernproblemel har skapats av krafter utanför Cypern. Nyckeln till en lösning är all imperialisterna kan förmås atl avveckla sina militära baser

på ön, slutar atl behandla Cypern som en strategisk bas, slutar atl ge sill slöd åt den turkiska ockupationen.

Den fredsbevarande siyrka som Sverige har på Cypern betraktas i allmänhet med sympati av befolkningen där. Men om de turkiska ockupanterna kan tvingas bort och de imperialistiska intrigerna kan ivingas upphöra, är den tid nära då grekcyprioter och lurkcyprioter gemensamt kan ta itu med de bägge inhemska terroristorganisationerna och själva skapa fredliga förhållanden på den vackra och ständigt soliga ön i Medelhavet. Cypriolernas kamp för ett fritt och oberoende Cypern har ett starkt stöd även på fastlandet. Alla progressiva krafter i Grekland och i Turkiel har sedan 1974 krävt elt slut på den turkiska ockupationen och ställt sig solidariska med Cyperns kamp.

Från utrikesdepartementet sändes den 27 november ell pressmeddelande av följande lydelse: "På inbjudan av statsminister Ola Ullslen avlägger Turkiets statsminister BiJleni Ecevil under senare delen av december officiellt besök i Sverige".

Jag hoppas alt han är inbjuden hit för all regeringen med kraft skall underslryka kravei pä att den turkiska ockupationen av Cypern omedelbart upphör, att del blir ell slut på kränkningarna av de mänskliga rättigheterna pä republiken Cyperns område och atl Turkiet äntligen redovisar de 2 000 försvunna personernas öden.

Jag yrkar bifall till samtliga fem punkier i moiionen 1017.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Cypernproblemet

INGRID SUNDBERG (m);

Herr talman! Genom ett förbiseende vid justeringen saknar utrikesutskottets belänkande 1978/79:11 partibeteckning efter numret pä motion 1977/ 78:1017 om åtgärder med anledning av förhållandena på Cypern. Några kolleger har påpekat detta för mig. Där skall alltså stå apk.

Utskottet har i sitt betänkande, precis som Rolf Hagel sade, visat på en något annorlunda bakgrund till de rådande svårigheterna på Cypern än vad molionärerna gjort i moiionen och Rolf Hagel här i kammaren. Del har sedan sekler rått stora motsättningar mellan grekcyprioter och lurkcyprioter, och något fredligt sammanlevande kan man inle lala om, vare sig före eller efter del atl Cypern blev självständig republik. Jag tycker all Rolf Hagel lilet motsade sig själv, eftersom han pekade på förekomsten av ett sådant fredligt sammanlevande och samiidigi betonade att bl. a. del brittiska väldet hade gjort vad del kunnal för atl skilja kristna och muslimer ät. Det må vara att detta i så fall lyckades, men något fredligt sammanlevande kan man inle tala om. Redan snart efter det att staten bildades blev del blodiga sammandrabbningar mellan de två befolkningsgmpperna, som bl. a. resulterade i att lurkcyprioterna sedan dess inte deltagit i vare sig regerings- eller pariamenls-arbetet.

Vad som sedan hände 1974 känner vi alla lill, och jag skall inte här relatera den så nära i tiden liggande bakgrunden till dagens siluation, en siluation som innefattar mänskligt lidande för alla dem vars anhöriga försvunnit och för dem som lever i flyktingläger och måst lämna sina hem och sin bygd. Del rör

7 Riksdagens protokoll 1978/79:46-48

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Cypernproblemet

sig om ell par hundralusen på en ö vars invånarantal är ca 650 000.

Del är riktigt, atl i moiionen ställs fem olika yrkanden. Alla innebär förslag lill svenska åtgärder i syfte all ge ell siarkare inlernationelll slöd lill grekcyprioterna.

Herr lalman! Man kan kanske, när man läser moiionen, fö den uppfattningen all Sverige ingenling gjort i det avseendel, och del är fel. Cypern har ända sedan den turkiska invasionen varil ett ständigt återkommande och betydelsefullt ärende i Förenta nalionerna och dess säkerhetsråd, och Sverige har i dessa sammanhang agerat aktivt.

Redan 1974 antog generalförsamlingen ulan omröstning en resolulion, i vilken bl. a. alla stater anmodades all respektera Cyperns suveränitet, självständighet, territoriella integritet och alliansfrihet. Det är också rikligl, alt resolutionen har återkommit åren därefter och i år har den skärpts betydligt. Man kan kanske påstå alt formuleringarna i år är sä starka atl man kan utläsa - även om inle direkt - konkreta krav på säkerhetsrådet. Sverige uttryckte i ett tal, med anledning av resolutionen, en förhoppning om att den lösning vi vill skall komma lill stånd skall bygga på kraven i resolutionen frän 1974, som dä godtogs av alla berörda parter och också av säkerhetsrådet. I det svenska anförandet betonades även atl förekomsten av FN-lrupper pä ön i och för sig inte fick verka som en ursäkl för inaktivitet i sökandel efter en politisk lösning, och efter vad som försports kan det finnas goda skäl för ett sådant uttalande.

När man talar om sanktioner får man uppfattningen atl del på något sätt skulle gå att tvinga den ena parten till eftergifter. Del är alldeles riktigt alt en samlad världsopinion skulle vilja göra detla, men de medel som Rolf Hagel här föreslår kan fakiiski komma atl fö exakt motsatt effekl. Situationen på Cypern i dag är så gott som läst. De tvä parterna har u nder det senasle året inte ens förhandlat. Skälen kunde-det förvånade mig att Rolf Hagel inte nämnde detla - ha varit osäkerheten om den amerikanska kongressen skulle häva vapenembargol mol Turkiet, men del har också varil en övertygelse hos bägge parter om att den andra partens villkor, så som de presenterats, är helt oacceptabla.

När vapenembargol hävdes - låt vara med vissa villkor - utlöste del självfallet en berättigad och stor misstämning bland grekcyprioterna. Del är också bakgrunden lill den skärpning som årets FN-resolution ger uttryck för, och resultatet har blivit atl agerandet i Förenta nationerna under hösten kan och bör uppfattas som en viss framgång för grekcyprioterna, som helt naturligt är känsliga för den inlernationella opinionen och även i hög grad beroende av slöd från denna.

Säkerhetsrådet har också på Cyperns initiativ lagil upp frågan, men del senaste beskedel jag föll går ul på alt man av procedurskäl har bordlagt behandlingen av den.

Problemen pä Cypern kan bara på ett enda sätt bringas till lösning, och det är genom en överenskommelse mellan berörda parter. Det må vara an de olika parterna redan före 1974 levde spridda över hela ön, men verkligheien är i dag annorlunda. Jag anser alt del är fullständigt orealistiskt atl tro an man

inte i framliden måste välja det nu aktuella förslaget nämligen bikommunala förhandlingar och en federal stat med ganska myckel självstyrelse ät de två delstaterna. Alltför siarka resolutioner eller hot om sanktioner kan fö en molsalt effekt mol vad som avsetls. Det kan hell enkelt göra motparten mer oförsonlig i de förhandlingar som är nödvändiga.

Jag skall här inte ta upp några av de andra punkier eller krav som ställdes i motionen -det gällde Rysslands krav pä sammankallande av en internationell konferens och del gällde godkännande av pass eller resehandlingar från den marionetlregering som fungerar i den turkcypriotiska delen. Rolf Hagel har förklarat sig vara nöjd med ulskollels uttalande i de frågorna, och jag vill gärna säga till honom all vi har behandlat dem utförligt och noggrant.

Jag skulle i alla händelser vilja komma med ett tillägg, genom alt redovisa vad som hänl efter det alt uiskoilel justerade sill betänkande.

I International Herald Tribune för en vecka sedan fanns en artikel som bekräftade ett rykte som lidigare hade cirkulerat i FN-sammanhang, nämligen alt amerikanarna lill berörda parter har överlämnat en plan som grund för åtempplagandet av förhandlingar mellan grekcyprioter och lurkcyprioter. Enligt artikeln har Greklands regering funnit det amerikanska initiativet vara positivt och lill hjälp, men i övrigt har ännu inga reaktioner kommit fram.

Del amerikanska förslagel är heller inte detaljerat, men del tar upp såväl de territoriella som de konstitutionella aspekterna. Det bygger i huvudsak på resultaten från mötet mellan president Makarios och Denktash, 1977. Även om dessa förhandlingar inte ledde lill några konkreta resultat enades man dock om riktlinjer för att återuppta förhandlingar om en oberoende, alliansfri, bikommunal och federal republik. Turkcyprioterna måsle självfallel återlämna en del av den mark de ockuperat. Resultatet blir antagligen en federal stat med två delstater. Någon inblandning av främmande makt skall självfallet inte förekomma.

Vi vet inle nu om del kan komma ut något av del amerikanska förslaget. Till sisl måsle ändå en lösning bygga på kompromisser frän båda sidor -såsom förhållandena nu är och med lanke på att de har rätt sä länge.

Hur skall dä en sådan åstadkommas? Jag har inle lösningen, och del har inle Rolf Hagel heller. Den grekcyprioliska regeringen vill inle mista sin nuvarande självständighet och sin internationella ställning och vill inte ha någon form av samarbete med lurkcyprioterna. De skulle då kunna Ivingas atl på olika sätt ge ekonomiska bidrag och förmedla bistånd från olika organisationer lill den hårt nedslitna ekonomin i den turkcypriotiska delen. Turkcyprioterna vill inte - oavsell vad Rolf Hagel säger - avslå något territorium, vill inte dra tillbaka trupper ytterligare och är rädda för atl bli beroende av grekcyprioterna. Troligen eftersträvar de en form av autonomi och faktisk delning av ön, som vore ytterligt beklagansvärd.

Under liden, herr talman, händer ingenling, och delta är ell förhållande som Sverige söker att förändra. Jag hoppas all del har framgått av mitl anförande alt vi från svensk sida i inlernationella organisationer fullföljer

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Cypernproblemet

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Cypernproblemet

några av yrkandena i moiionen som här diskuterats. Jag ber alt fö yrka bifall till ulskollels hemställan.

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Fru Sundberg och jag hamnar på olika ståndpunkter, och del är i och för sig inle på något säll förvånansvärt. Del beror nämligen på alt vi har så otroligt olika utgångspunkter när del gäller orsaken till situationen på Cypern. Jag menar all del inte finns någonting i della folks historia som lyder på etniska motsättningar, som del påstås här. Motsättningen är dikterad av utländska intressen och kan inle lösas genom all man klarar upp silualionen mellan grek- och lurkcyprioter. Det är framförallt del jag vill peka pä när jag sägeratl det är fel all nyckeln lill denna siluation ärall dessa tvä grupper sätter sig ner och diskuierar. Della är en krissituation som har uppslån och inspirerats av utländska iniressen - och som nu uppräiihålles av samma utländska intressen. Del var också det jag menade när jag sade att man måste sluta atl betrakta området som en strategisk punkt i del kalla kriget. Del är sä atl säga den grundläggande skillnaden i värt sätt all betrakta problemet.

Jag godkänner alltså inle historieskrivningen all del skulle finnas någon inbyggd motsättning mellan dessa tvä folkgrupper. All det där liksom i alla kapitalistiska länder finns klassmässiga motsättningar, del är en hell annan frågeställning, men det har inte med etniska motsättningar all göra.

INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Den slora skillnaden mellan mitt och Rolf Hagels resonemang här gäller nog inte bara den historiska bedömningen, utan den gäller än mer värt sätt alt försöka fö fram lösningar på de nu aktuella problemen. Situationen är som den är på Cypern; molsäliningarna är där, och för all kunna åstadkomma den ulveckling som Rolf Hagel och jag är eniga om måsle man ulgå från situationen som den är i dag. Man kan inle spekulera i vad som åstadkommit delta, vad som hände för 60, 70 eller 100 år sedan. Det kan historikerna göra, men politikerna måste komma fram lill en möjlighel för parterna att genom regelrätta förhandlingar lösa de problem som berör prakliskl laget varje invånare på Cypern.

100

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr lalman! Efter att ha läst utskottets betänkande över motionen vill jag säga att jag finner atl uiskoilel i stort sett har en posiliv syn på de i många avseenden allvarliga Cypernproblemen. Del är värdefullt att vi kan notera en stor samslämmighet inom den svenska politiken i vad avser Cypernfrä-gan.

Det är ell fakium all halva denna ö, som för 18 är sedan blev en självständig nation, sedan fyra och ett halvt år lillbaka är ockuperad lill arealmässigl 40 % av främmande, dvs. turkiska, trupper. Della har fördömts av FN, men situationen har ändå inte ändrats. Del är inle bra för världsorganisationen all ■ dess beslut och rekommendationer ignoreras, och atl sådanl sker är inte mindre anmärkningsvärt för alt del gäller frågor som berör en liten svag

nation. Alla åtgärder för all fö FN-beslulen verkställda måsle prövas, och jag lycker mig också kunna utläsa den uppfattningen i utskottets betänkande.

1 ett avseende tvingas jag emellertid slälla en fråga lill utskottets talesman Ingrid Sundberg. I slutet av betänkandet behandlas frågan om utfärdandet av pass för den självulnämnda turkiska republiken pä ön. Där talas del om alt Sverige har tillämpat vissa passbeslämmelser lidigare när det gäller Tyska Demokratiska Republiken och Demokratiska Folkrepubliken Korea "under den lid då Sverige ännu inle erkände dessa stater".

När jag läste detla efter den myckel positiva skrivning jag läst tidigare blev det något av en kalldusch. Man kan ju få intrycket all Sverige tänker erkänna den turkiska delen av ön som en självständig stat. Jag skulle vilja ha elt klarläggande av utskottets talesman på den punkten. Jag vill ha belagt alt det inte finns några som helst avsikter alt från svensk sida erkänna en politisk delning av Cypern.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Cypernproblemel

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Jag delar uppfattningen atl man måste se till den konkreta situationen för all kunna lösa ell problem. Men naturligtvis måste man alltid också se till vad som är orsaken lill problemet.

Jag protesterar pä del bestämdaste mot alt orsaken lill problemen pä Cypern skulle vara historiskt betingad av motsättningar mellan lurkcyprioter och grekcyprioter. Del är icke för någon i dag obekant vilken roll USA spelade 1974, när man pä Cypern gjorde sig fri från Makarios. Det är heller inte obekant vilken roll USA har spelal därefter- brytandet av vapenembargot var nästa sleg. Om man tror all man kan lösa de här problemen genom alt sammanföra turkar och cyprioter, och om man inte ser det stormakisspel som har drabbal del cypriotiska folket så otroligt hårt, gör man del myckel lätl för sig. Delta utesluter naturligtvis inle att del också har skapats en siluation som gör alt de tvä grupperna måste sälta sig ned och diskutera. Jag vill emellertid slå fast atl del som här sagts icke är den grundläggande orsaken. Tyvärr tycker jag alt man i belänkandel kan skönja den felaktiga inställningen, eftersom det talas om motsättningar sedan flera århundraden tillbaka.

Detla är inte en riklig historieskrivning. Arbetare och bönder har levt sida vid sida under många är. Därefter har del emellertid skapats problem. Men dä måste man gå till roten av del onda. Del borde, enligt min mening, utrikesutskollel ha gjort när det beskrev silualionen och inte försökt atl smyga sig bakom den litet oantastliga ståndpunkten, som ingen kan kritiseras för: ingen bär skuld, del är bara sä atl del plötsligt uppstått traditionella motsättningar. Della är felaktigt.

INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Hell naturligt har Rolf Hagel och jag olika uppfattning i det här fallet. Det är inle bara aktuellt med förhandlingar mellan de båda parterna. Del är också nödvändigl alt man i de internationella organen -det må gälla Europarådets kommission för de mänskliga rätiigheterna och Förenta nationerna -arbeiar för att bistå dessa parter närdet gäller all lösa den

101

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförvärv för armén, m. m.

nuvarande konflikten.

Till Birger Rosqvisi skulle jag vilja säga all jag förslår all man, om man är rädd, kan läsa betänkandet på delta säll och tro all vi så småningom skulle kunna dra en parallell med vårt erkännande av DDR och Folkrepubliken Korea. Jag vill emellertid säga ifrån all uirikesuiskoiiei självfallel inle har någon som helst avsikl alt göra någonling sådant. Normall har värt land diplomatiska förbindelser med andra länder,och då uppstår inget problem när det gäller utfärdande av pass eller godkännande av olika resehandlingar. Det är relativi fö länder med vilka vi saknar sådana förbindelser. Här har alltså DDR och Korea tagits upp som exempel. Senare har vi erkänt dessa länder, varefter de har kommit att inlemmas i samma regelsystem som det som gäller för alla andra länder med vilka vi har diplomatiska förbindelser. Självfallel för man icke dra en sådan parallell alt del förhållandel all vi nu godkänner sådana här resehandlingar,dock med viseringslvång, pä något sätt skulle innebära au vi i elt senare skede skulle godkänna den turkcypriotiska marionelirege-ringen.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 1017 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesuiskolteis hemställan i betänkandet nr 11 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1017 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 291 Nej - 13

§ 13 Vissa markförvärv för armén, m. m.

Föredrogs försvarsulskotlets betänkande 1978/79:9 med anledning av propositionen 1978/79:5 om vissa markförvärv för armén, m. m. jämte motioner.

102

I propositionen 1978/79:5 (försvarsdepartementet) hade regeringen, efter föredragning av dåvarande försvarsminislem Eric Krönmark,

1. föreslagit riksdagen att medge all ell nyll övnings- och skjuifält för fsjr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförvärv för armén, m. m.

Värmlands regemente (I 2) och ett nytt skjuifält för Skövde garnison anskaffades i enlighel med vad föredragande statsrädel hade angett i propositionen,

2. berett riksdagen tillfälle atl la del av vad föredragande statsrädel hade anfört i propositionen om konsekvenserna av att godtagbara övningsbetingelser inie kunde skapas för pansamlbildningen vid P 18.

1 detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöle väckta moiionen 1977/78:534 av Bengl Kindbom (c), vari yrkats atl riksdagen beslulade all en ulredning angående effektivt samutnyltjande av militära markresurser i västra Sverige genomfördes innan slutlig ställning logs till frågan om nyll skjulfält för Skövde garnison,

dels de med anledning av propositionen väckta molionerna 1978/79:8 av Gunnar Richardson (fp), vari yrkats att riksdagen med avslag på propositionens hemställan vad avsäg plats för skjulplais för Skövde garnison beslutade medge au nytt skjuifäli anskaffades enligl alternativet Vrelen,

1978/79:9 av Bengt Kindbom (c), vari yrkats

1. alt riksdagen beslulade alt avslå propositionen 1978/79:5 i den del den avsåg anskaffande av nyll skjuifält för Skövde garnison,

2. alt frågorna om det framtida markbehovel för Skövde garnison och samulnytijandel av skjuifält utreddes i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:10 av Gudmn Sundström m. fl. (s), vari yrkats

1. all riksdagen medgav - med avslag på propositionen i denna del - an ett
nytt skjuifält för Skövde garnison anskaffades i enlighet med vad som
angavs i motionen, dvs. alternativet Vrelen mindre,

2. atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i
motionen anförts om ersättningsmark vid anskaffning av nytt övnings- och
skjuifält för Värmlands regemente och nytt skjuifält för Skövde garnison,

1978/79:12 av Gunilla André m. fl. (c),

1978/79:13 av Torsten Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson (s), vari yrkats au riksdagen hos regeringen begärde au moiionen överlämnades lill överbefälhavaren för beaktande vid den i proposilionen 1978/79:5 angivna översyn av organisationen m. m. för utbildning av slridsvagnsförband avsedda för Gotland, .samt

1978/79:14 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats 1. att riksdagen hos regeringen hemställde om att en ulredning tillsattes med uppgift att inventera och samordna försvarets markinnehav och

103

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförväiy för armén, m. m.

markanspråk samt göra en översyn av försvarets fastighelsnämnds organisation och ledning,

2. att riksdagen i avvaklan pä utredningsförslaget skulle avslå proposilionen 1978/79:5.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande ulredning om försvarsmaktens markinnehav m. m. skulle avslå motionen 1978/79:14,

2. alt riksdagen belräffande ett nytt övnings- och skjuifält för Värmlands regemente (I 2) godkände vad föredragande statsrådet hade angett i propositionen 1978/79:5,

3. au riksdagen beträffande det militära försvarets markbehov i västra Sverige skulle avslå motionerna 1977/78:534 och 1978/79:9, yrkandel 2,

4. all riksdagen belräffande ett nytt skjuifält för Skövde garnison med anledning av propositionen 1978/79:5, med avslag pä molionerna 1978/79:9, yrkandel I, och 1978/79:12 samt med biföll lill molionerna 1978/79:8 och 1978/79:10, yrkandel 1, beslulade all anskaffning av nytt skjuifält skulle göras enligt alternativet Vrelen mindre,

5. atl riksdagen med anledning av proposilionen 1978/79:5 och motionen 1978/79:13 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet hade anfört belräffande underlaget för beslut om pansamlbildningen på Gotland,

6. au riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:10, yrkandel 2, om ersättningsmark.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande del militära försvarels markbehov i västra Sverige av Georg
Pettersson (c) och Gunnar Björk i Gävle (c) som ansett att utskottet under 3
bort hemställa

atl riksdagen med anledning av proposilionen och molionerna 1977/78:534 och 1978/79:9, yrkandel 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört om en utredning,

2. beträffande nytt skjulfält för Skövde garnison av Per Petersson (m),
Georg Pettersson (c), Gunnar Björk i Gävle (c), Olle Aulin (m) och Yvonne
Hedvall (m) som ansett atl utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:8,1978/79:9, yrkandet 1, 1978/79:10, yrkandet 1, och 1978/79:12 godkände vad föredragande statsrådet hade angett.

104

3. beträffande ersättningsmark av Bengl Gustavsson, Eric Holmqvist, Gusti Gusiavsson, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Evert Hedberg och Axel Andersson (samtliga s) som ansett all utskottet under 6 bort hemställa

all riksdagen med anledning av proposilionen och med bifall lill moiionen 1978/79:10, yrkandel 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört om ersättningsmark från domänverket.

PER PETERSSON (m);

Herr talman! Frågor rörande nya övnings- och skjuifält för mililära ändamål är ofta föremål för intensiv debatt. De flesia inser alt markområden behövs för övning av värnpliktiga och befäl, men när det gäller ställningstaganden till beslämda markområden går meningarna vilt isär.

Som regel har frågor om markförvärv för armén genomgått långa och mångomfatlande uiredningar före del slutliga avgörandet i riksdagen. Trots delta är det ofta så atl meningarna även vid riksdagsbehandlingen är myckel delade om var ett övnings- och/eller skjuifält skall placeras.

I försvarsulskotlets betänkande nr 9 behandlas frågan om nyll övnings-och skjuifält för Värmlands regemente, frågan om ett nyll skjuifält för Skövde garnison saml konsekvenserna av all nöjaktiga övningsbetingelser för pansar ej synes kunna skapas på Gotland.

1 fråga om övnings- och skjutfält i Värmland är enigheten stor mellan myndigheterna, regeringen och utskottet. Fältet avses bli anordnat vid Horssjön ca 50 km norr om Karistad.

I fråga om utbildningsmöjligheter för pansar m. m. på Golland pågår utredning. Med anledning av motionen 13 av Torslen Gustafsson och Per-Axel Nilsson uttalar utskottet att utredningsunderlaget bör breddas. Utskottet förordar inle någon viss lösning men anser all man under utredningsarbetet inte bör utesluta atl pröva lösningarav del slag som anges i moiionen 13.

När del gäller nytt skjuifält för Skövde garnison är oenigheten stor. Folkpartiels ledamöter i försvarsutskottet har övergett trepartiregeringens förslag om att skjutfältet skall förläggas till Bjärsjö och ansluter sig lill socialdemokraternas mening atl mark för skjuifället skall köpas i del s. k. Vreten mindre-områdel.

Av handlingarna i delta ärende framgår att lokala och regionala instanser varil helt eniga om alt Skövde garnison behöver elt nytt skjuifält. Men sedan ärden lokala och regionala enigheten slut. Samförstånd har inte kunnal nås om var skjutfältet bör ligga. Militären har hävdat all både Bjärsjö- och Vrelenalternativen är godtagbara som skjuifält, men all närheten lill Vreten gör detta alternativ bällre. Del bör dock framhållas atl även Bjärsjö är närbeläget - det ligger på ca 17 km avstånd. T. ex. I 2;s nya övnings- och skjulfält, som vi beslutarom i dag, ligger omkring 50 km från I 2:s kaserner i Karistad.

I de flesta fall när försvaret måsle ha mer mark är det slora arealer god jordbruks- och skogsmark som köps, helt enkelt därför att del saknas godtagbara alternativ. Men så är inle fallet när del gäller Skövde.

I fråga om skjuifält till Skövde garnison finns en alternativ, Bjärsjö, där arronderingen är dålig, arealen impediment är stor och både berörd åkerareal, som endasl omfattar 30 hekiar, och berörd skog är i låg produktionsklass. Lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsens majoritet i Skaraborgs län anser att de slora skillnaderna i fråga om jordbruksmark och skogsmark medför att Bjärsjö bör väljas för skjulfältet. Proposilionen från irepartiregeringen och reservationen från moderater och centerpartister i

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyäiy för armén, m. m.

105

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförväiy för armén, m. m.

försvarsutskottet förordar alternativet Bjärsjö.

Del har från fiera håll och med myckel skiftande argument sagts all Bjärsjöområdel är betydelsefullt ur naturvårdssynpunkl. Länsstyrelsen i Skaraborgs län hävdar att naturvårdens iniressen i rimlig utsträckning kan tillgodoses även om området nyttjas som skjuifält. De frän naturvårdssynpunkl betydelsefulla områdena ligger inom del s. k. riskområdet i skjutfältets utkanter. Enligl länsslyrelsen visar erfarenheler atl värdefull natur inom skjuifälis riskområden ofta blir bättre skyddad än på andra håll. Det har också framhållits all i Skaraborgs län har nalurvårdsintressena i Tiveden och kring Hornborgasjön förtur i fråga om naturvårdspengar som kan tilldelas länel. Vem skall betala för naturvärden inom Bjärsjöområdel? Är del slalen, kommunen eller berörda markägare? Anmärkas kan atl även om beslutet blir all Vrelen mindre skall bli skjuifält kommer nuvarande skjulplais i Bjärsjöområdel, som omfattar sammanlagt 530 hektar, all finnas kvar.

Herr talman! Slutligen vill jag säga något om frågan om ersättningsmark. Mänga markägare som genom tvångsåtgärder nödgals avstå mark lill staten önskar förvärva ersättningsmark, helst i samma bygd. Del är angelägel alt myndigheterna är positiva till sådana önskemål. Lantbruksnämnderna bör aktivt medverka när det gäller frågor om ersättningsmark. Lämplig domänmark bör även kunna nyttjas. Domänverkets markinnehav är stort och växande. Under perioden 1970-1975 ökade domänverkets areal med 68 000 hektar, och domänverket äger nu över 4 100 000 hektar mark, övervägande skogsmark. Den socialdemokraliska motviljan mot atl även statlig mark skall kunna utnyttjas som ersättningsmark när slalen för försvarels räkning inköper mark av enskilda är omöjlig alt förslå ur saklig synpunkt. Det måste vara socialistiska idéer om atl staten skall äga all mark som väglett socialdemokraterna.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall lill reservationen 2 till försvarsulskotlets betänkande nr 9 och i övrigt till utskottets förslag i samma betänkande.

106

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! Skjutfältsfrägorna tillhör inte de lättare avgörandena. Praktiskt laget alla är eniga om neutralitetspolitiken. Nästan alla är eniga om atl den fömtsälter ett försvar. Alla förstår att försvaret behöver övningsmark. Men när det gäller atl bestämma vilken mark som skall ställas till förfogande för ändamålet är del regel all meningarna bryts mot varandra.

Det hör till undantagen atl del går så smärtfritt som del lycks göra vad gäller atl lillgodose 12:s behov av elt nytt övnings- och skjuifält i Karlstadstrakten. Det i föreliggande proposilion föreslagna fältet vid Horssjön ca 5 mil norr om Karlstad har accepterats av såväl militära myndigheler som länsstyrelse och berörda kommuner, och dä är det lätl för utskottet att ansluta sig.

För Gollands del skjuls del pä problemet. Där har frågan om pansaröv-ningsfäll varil aktuell länge. Men trots all försvarets faslighetsnämnd har hållit på alt utreda den sedan decenniets början, har den regering som lagl fram propositionen inte kunnat göra ett val mellan alternativen, Martille-och

Homaalternativen, som faslighelsnämnden har bedömt som de enda godtagbara alternativen, har avvisats a v kommunen och länsstyrelsen, som däremoi menar att del är möjligt att förbättra övningsförhållandena för P 18 genom all ulvidga Toftafället och omdisponera verksamheten där.

Det kan, enligt den uppfattning som ireparliregeringen anmälde i proposilionen, bli nödvändigt all finna en annan försvarssammansätlning på Golland om del inte går att finna godtagbara övningsbeiingelser. Ytteriigare belysning av problematiken har ansetts erforderiig, och uppdraget all ytterligare se över frågan har gått lill ÖB.

Torsten Gustafsson i Stenkyrka och Per-Axel Nilsson i Visby drar i en motion en lans för fosleröns intressen. De tar bl. a. upp en tanke som har väckts av de centrala personalorganisationerna om alt också Toftalösningen skall få belysas vid denna nya översyn. Del må ske till priset av sänkta utbildningsmål för pansarbalaljonerna. Men siridsvagnsutbildningen vill de ha kvar pä Golland, och de vill behälla i varie fall nuvarande försvarskraft i både kvalitativt och kvantitativt avseende.

Uiskoilel anser all de lösningar som angelts i de två gotlänningarnas motion inte bör uteslutas under utredningsarbetet och föreslår därför alt regeringen ges lill känna atl beslutsunderlaget bör breddas pä föreslaget sätt.

Och sä ärjag då framme vid Skövde. Även om många goda krafter på ort och ställe också där har enat sig om ett förslag, råder inte total enighet, som i Karlsladsfallel, och det går inte heller atl som för Golland skjuta problemet framför sig. Ell slöd för en lanke som framförls därom - i en motion - vann i slulvarvel inget gehör i utskottet trols att det hade sina vapendragare tidigare.

Jag vill ge de Skaraborgsriksdagsmän som tagil konsekvenserna av sitt vaktslående om Skövde som militär centralort och av sin kamp för att vinna dit de mililära skolorna ett erkännande för deras ställningslagande i denna fråga. Skövde garnison omfattar i dag, förutom militärbefälhavaren i Västra militärområdet och vissa andra regionala m. fl. myndigheter, Skaraborgs regemente. Livregementets husarer, Göta trängregemenie, pansartrupps-skolan och arméns underhållsskola. Enligl beslut av riksdagen skall ytteriigare tre militära skolor flyttas till Skövde, nämligen arméns kompaniofficersskola, pansartruppernas kadett- och aspirantskola och trängtruppernas kadett- och aspirantskola. Vidare läggs utbildningen vid förbandet K 3 om lill utbildning av jägarbataljon, vilket innebär viss utökning av värnpliktskontingenten m. m. Fulll utbyggd beräknas garnisonen ha 1 600 anslällda, 450 elever i olika skolor, 2 000 värnpliktiga i grundutbildning och 5 000 värnpliktiga som ärligen genomgår repetitionsutbildning.

Att denna ansamling av mililär verksamhet ställer vissa krav - och skapar problem i kontakterna mellan militära och civila samhällsfunktioner - inser alla.

Skjulfälts- och även övningsfällsbelingelserna är otillräckliga och blir del än mer när skolorna kommer på plats. Behovet av yllerligare mark för garnisonen har starkt understrukits av försvarets fredsorganisationsulred-ning.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyäiy för armén, m. m.

107

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyäiy för armén, m. m.

108

Två alternaliv har stått lill förfogande för bedömning, Bjärsjö på Södra Billingen, där del redan nu finns en skjulplais pä 17 km avstånd frän Skövde, och Vrelen, som ansluter direkt lill garnisonens övningsfält. Del sistnämnda har i sig tvä alternativ: Vrelen slörre och Vrelen mindre.

Eric Krönmarks proposilion är skriven pä ell sätt som i ell avseende påminner om en god detektivroman: man kan inle ana slutet. Uppläggningen är sådan atl man tror all resonemanget skall leda fram till ett förslag om Vrelen. men del blir Bjärsjö. Flera skäl har vägts mol varandra, och man vet ju hur del var med intressefördelningen i den Fälldinska regeringen.

Sakintressel talar redan från början entydigt för Vrelen. Den omedelbara anslutningen till garnisonen och möjligheten alt använda skjutfältet också som övningsfält är starka skäl för elt val av Vrelen. Övningsfältet behöver också utökas, och den frågan förblir olösl vid ell val av Bjärsjöalternati-vel.

Mot atl ta Bjärsjö på Södra Billingen i anspråk lalar siarka nalurvårdsintressen. Platsen bildar lillsammans med Valle härad och Hornborgasjön en nalurenhel som lillsammans med elva områden i Norden har valls ul som värda alt bevara som naturreservat. De nalurvärdande myndigheterna har vänt sig starkt mot förslagel.

Jag måsle här ge ell erkännande lill förre försvarsminislern. Han har inle gått minsta motståndets väg. Han har inle bortsett från problemen. Del finns förslag i propositionen om att vägar och branddammar skall byggas inom fältets riskområde. Man vet ju all mossar är rätt farliga i sädana här sammanhang - på några platser här på jorden har vi sett decennielånga eldsvådor som man inle fäll bukt med. Här har Krönmark inte gjort det lätt för sig ulan har - när han bringades alt gå på Bjärsjöallernalivet - klart sagt ifrån all sädana här anordningar, som jusl spolierar naturområdet, måste komma till.

På den andra sidan avvisar lantbruksmyndigheterna från sina utgångspunkter Vrelenallemativet.

Del större Vrelenalternativel skulle göra starkt intrång pä värdefull åkermark, och del har därför inle kommit all inta någon framträdande plals i resonemanget, åtminstone inle sedan riksdagen genom försvarsutskoliel kommit in i bilden. Regeringen avvisar det också.

Det vore grymt all beteckna alternativet Vreten mindre som en ideallösning - del innebär ändå att människor måste flytta från sina hem och all utkomstmöjligheter drabbas. Visseriigen sker del i liten utsträckning för all vara en skjutfältslösning, men hos några efterlämnas naturligtvis ändå sår. Det är en reaktion som utskottet har förståelse för. Del sociala problemet undgicks inle heller, om Bjärsjöallernalivet skulle väljas. Inom del området är elva personer bosalla. Hur militären än anstränger sig för alt minska olägenheterna bullrar det, var man än skjuter. Så någon ideallösning är väl inle heller Vrelenalternativel, men under frågans gäng har argumenten för del blivit ganska kompakta.

Försvarets faslighetsnämnd gick redan från början på alternativet Vreten mindre. Kommunen tog inle ställning, och länsstyrelsen gick med en rösts övervikt på Bjärsjöallernalivet. Men därefter-sent under behandlingsgången

fär man väl säga-trädde kommunen i kontakt med företrädare förde mililära intressena och kom fram till en principlösning som utskottet har funnit klok och riklig.

Den innebär ell bejakande av allernalivei Vrelen mindre. Heneområdet, som har bra bosladsmark, släpps av militären och får gä lill kommunen. Det ges grönt ljus fören vägsiräckning. Del s. k. intresseområdet får utgå. Med alternativet Vrelen mindre förbinds därigenom ökade möjligheter atl genomföra en långsiktig och rationell samhällsplanering inom Skövderegionen, samlidigt som alternativet ger en frän försvarsmaktens synpunkt tillfredsställande och långsiktig lösning av frågan om ett skjuifält för Skövde garnison.

Som i den gamla goda tiden-del är inte sä vanligt i tider som dessa-ärjag talesman för utskoltsmajoriteten, och jag yrkar bifall till dess förslag på punkterna 1 till 5. På punkten 6 yrkar jag bifall lill reservalionen 3. Vi socialdemokraler anser inle all domänverket skall utpekas - del är del som det är fråga om - som den markägare som skall avslå från mark.

På vpk-motionen om tillsättande av utredning med uppgift all inventera och samordna försvarets markinnehav och markanspråk och om översyn av fastighetsnämndens organisation och ledning ber jag att få yrka avslag.

Utskottet har här funnit alt försvarels nuvarande markinnehav och det behov av ytterligare mark som FFU har bedömt föreligga fram till år 2000 är klariagda. I del sammanhanget har utskoitei också berört försvarets fastighelsnämnds organisation. Utskottet anser att det inte finns behov av särskild ulredning för all inventera och samordna försvarels markinnehav och markanspråk. Försvarets fastighelsnämnds organisation och ledning är inle heller i behov av översyn. Den har genom sin sammansältningen god politisk förankring och bra överblick över de frågor som nämnden har atl besluta

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförväiy för armén, m. m.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill utskottets förslag på alla punkter utom den allra sista och avslag pä alla molioner utom Torsten Gustafssons och Per-Axel Nilssons för Golland och Gudrun Sundströms och Gunnar Richardsons för Skövde. Deras intentioner sammanfaller ju lill slora delar med synsätt som ulskotlet anslutit sig till.

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c);

Herr talman! Del ärende som vi nu skall behandla och som rör försvarels markanspråk visar atl del är svårt all klara av sådana frågor. De gäller ju inle bara militära skjuifält ulan också bebyggelse och vägdragningar, och det blir då svära ställningstaganden speciellt i den män jordbruksmark är berörd. Det är också så att staten har ell lilet övertag över kommunerna, eftersom dessa frågor ofta kopplas lill försvarets fredsorganisation och därmed lill sysselsättningen på orten. Del är ingen bra ordning all vi försl fattar beslut i fråga om lokalisering och därmed sysselsällning och sedan ganska många år efterål tar ställning lill skjulfältsfrågor som är direkt kopplade lill fredsorganisatoriska förändringar.

En stor del av de markärenden som vi behandlar nu bygger pä försvarels fredsorganisationsuirednings betänkande. Jag vill gärna återkomma lill del.

109

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyäiy för armén, m. m.

men först säga all FFU;s betänkande pä flera punkter redan är inaktuellt. Den koppling mellan FFU:s förslag och de aktuella problemen som ofta görs håller inle i alla stycken.

När det gäller Värmland bör tilläggas all de första alternativ som där diskuterades var en ökning av Örnässkjulfällel och en del andra alternativ, innan man slutligen stannade för alternativet Horssjön. Det fält som nu föreslås har, som Bengt Gusiavsson sade, mött begränsad opposition, och jag vill endast framhålla att del är viktigt att försvaret, så snart man lösl problemet med markanskaffningen vid Horssjön, lämnar lillbaka del övningsfält som finns i Örnäs. sä all man inte i onödan håller på mark man inle behöver.

När det gäller Gotland föreligger inget förslag lill markutvidgning. Det är viktigt att komma ihåg beträffande Gotland - främsi Visbygarnisonens övningsproblem - att Visbygarnisonen disponerar ell relativt stort antal hekiar i trakterna runt Visby. Det gäller först och främsi övningsområdet pä 540 hektar, del gäller domänmark pä 640 hektar, del gäller mark i Tingsläde om 800 hekiar och del gäller Tofta skjuifält pä över 2 300 hekiar. Tolall disponerar alltså Visbygarnisonen 4 300 hekiar, och jag lycker all man skall ha det med i bilden när man diskuterar fortsatt utvidgning.

Den förändring som utskoitei har gjort med anledning av en molion från centerpartister och socialdemokrater pä Gotland är mycket värdefull, tycker jag. Del finns också all anledning alt lyssna pä de krav som ställs i motionen, som också överensstämmer med de synpunkler som den centrala personalorganisationen framfört. Det bör också tilläggas alt om man i utskottets betänkande även skulle ha lagil med del antal personer som berörs av de olika skjutfältsalternativen skulle del nog ha stått ännu klarare för kammarens ledamöter hur svårl del är atl fullfölja beslut rörande såväl Mariille- som Homaalternativen. Del är självfallet med en viss förvåning som jag konstaterar atl såväl socialdemokraler som moderater i faslighelsnämnden har förordat alternativ som innebär myckel hårda ingrepp på jordbruksmarken, dvs. både förslagel om Mariille och förslagel om Homa. Jag vill gärna ge en eloge ät förre försvarsministern Krönmark för alt han agerat sä förnuftigt som han har gjort när del gäller den här propositionen och avstått från all lägga fram förslag som rör Mariille och Homa. Del är glädjande.

När det sedan gäller Skövde måste man komma ihåg all det behövs mer mark där, bl. a. med anledning av det beslut vi tog om atl flytta en del av skolorna, som också var kopplat till ett antal arbetstillfällen i Skövde kommun. En förutsättning för den här lokaliseringen var all man så småningom skulle lösa markfrågorna i Skövderegionen. Del underströks också i FFU;s belänkande, där del sades all markfrågorna måsle få sin lösning.

Frågan har varil myckel segdragen, och det var egentligen försl när försvarsutskottet skulle behandla den som del blev riklig fart på ställningstagandena. Det skrevs en principöverenskommelse mellan Skövde kommun och lokala militära myndigheter-en skrivning lill förmån för Vrelen mindre. Jag tycker ändå atl den principöverenskommelse som Skövde kommun har

träffat väger väldigi lätt, och jag ber all fä motivera del. Jag anser inle alt överenskommelsen ulgör något som helst argument föratt Vreten skulle vara det lämpliga alternativet. För del första skall man komma ihåg att endasl kommunstyrelsen i Skövde - en mycket splittrad kommunstyrelse - har antagit förslagel. För del andra har inte kommunfullmäktige diskuierai frågan, något som är brukligt när del gäller andra markärenden. Dessulom har inga cenlrala myndigheler-med undanlag för chefen förarmén, som har deltagit i underhandsdiskussioner i ärendet - tagil del av överenskommelsen. Den har t. ex. inte behandlats av försvarets faslighetsnämnd.

Jag tycker också alt del är oklart vad länsslyrelsen har för åsikt om effekten av den här överenskommelsen. Del framgår inte heller av det brev som landshövdingen i Skaraborgs län haft vänligheten tillställa represenianter för tre av de fyra partierna i utskottet. Centerpartiet har dock inte vederfarits denna ynnest, sä jag är inte rikligt på del klara med vad brevväxlingen innebär.

Falköpings kommun har inle fält lid atl yttra sig, trots atl den drabbas i myckel hög grad av alternativet Vrelen mindre. Falköpings kommun drabbas mer av alternativet Vreten mindre än av förslaget Vreten större.

Överenskommelsen har frän militärt håll skrivits på av garnisonschefen och milobefälhavaren i västra Sverige. Del är inle deras sak alt handlägga de här frågorna. Del skall göras av de cenlrala myndigheterna, och framför allt skall det ske i samråd med försvarets faslighetsnämnd.

Beträffande återverkningarna för Falköpings kommun förutsätter jag nu atl majoriteten har fullständigt klart för sig var gränsen inom Falköpings kommun går, så alt det efter det här beslutet inte råder någon som helst oklarhet om det. Jag vill slälla följande fråga till dem som svarar för majoritetens skrivning: Har nu alla i Falköpings kommun som berörs av beslutet varil kallade till markägarmöle? Jag hoppas all under debatten från socialdemokratiskt och folkpartisliskt håll få svarei alt del råder fullsländig klarhet på den punkten, så alt alla som nu berörs av en skjulfällsutvidgning har varil kallade till elt markägarmöle och haft möjlighel atl där framföra sina synpunkler.

Jag vill också framhålla atl om riksdagen nu i enlighel med majoritetens förslag lar ställning för Vreten i slällel för Bjärsjö, som vi i centern förordar, så bör det innebära all markfrågan i Skövde är lösl för överskådlig tid. Del får inle vara så att man inom korl kommer igen och köper yllerligare mark, även om man nu väljer alternativet Vrelen mindre. Jag hoppas också all del inle skall bli aktuellt med yllerligare läglighelsköp utöver alternativet Vreten mindre, så all man smygvägen kommer fram lill ett alternaliv som är slörre än del som tidigare kallades Vrelen slörre.

Vad är del då egentligen som lalar för Vrelenalternativel, som majoriteten förordar? Det finns ell slarki skäl, och del är de militära intressena. Egentligen är det en gåta för mig varför folkpartiet och socialdemokraterna i den här frågan till varje pris har velal lillgodose de militära kraven. Självfallel är jag liksom Per Peiersson besviken över att folkpartiet hoppar av den proposilion man varil med om att fatta beslut om i den gamla irepartirege-

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförvärv för armén, m. m.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa tnarkföiyäiy för armén, m. m.

112

ringen. Här sviker manen tidigare löfte-och del av, som jag förstår, två skäl. Del ena är all man vill tillgodose de militära kraven, och det andra är önskemålet atl fä göra upp med socialdemokraterna. Kan Hans Lindblad redogöra för något ytterligare skäl, så vore det intressant.

När del gäller nalurvårdsintressena och Bjärsjö, som Bengl Gustavsson log upp, vill jag gärna säga att de intressena ofta myckel väl tillgodoseiis när del gällt andra skjuifält. Del finns en rad exempel på all både miljö- och nalurvårdsintressena tagils bällre lill vara inom dessa områden än utanför. Del trorjag alt man frän nalurvårdshåll också är beredd alt intyga.

En sak som man tiger mycket om är vad de olika alternativen kostar. Vrelenalternativel, som socialdemokrater och folkpartister föreslår, kostar ungefär 25 milj. kr. Bjärsjöallernalivet kostar 15 milj. kr. Socialdemokraterna, som annars lalar om all hålla nere försvarsulgifterna, väljer alllsä ett alternativ som ligger 10 miljoner över, alldeles i onödan. Man skulle, om man vore elak, kunna säga all majoriteten kasiar 10 miljoner i sjön. Jag skulle ha stor förståelse för det om det vore sakligt underbyggt, om det gällde all lillgodose ett allmänt intresse. Men i det här fallet är det inle så. Socialdemokraterna är lydligen de verkliga uppruslarna när det gäller skjutfältsfrägorna,

Cenierparlislerna i utskottet har avgivit en reservaiion, nr 1, som berör markfrågorna i västra Sverige, Vi har underde senasle åren i riksdagen fallat beslut om skjutfältsutvidgningar i Uddevalla och Remmene och nu i Skövde, 1 kanten av västra milot ligger också Skillingaryd, där frågan om skjutfältet är olöst sedan ett tiotal år tillbaka. Dessutom har folkpartiregeringen förra veckan framlagt yllerligare ell skjutfältsförslag, som berör västra Sverige -del gäller Mestocka i Halland.

Som jag tidigare sade skulle FFU:s betänkande vara vägledande. Låt mig när det gäller markfrågorna i Göteborg bara säga att de genom riksdagens beslut i våras är lösta endasl förden närmaste tjugoårsperioden, trots all FFU i sitt belänkande Fö 1977:3 sägeratl fältet i Sisjön ulgör en godtagbar tillgäng. Man förutsatte dä att markfrågorna var lösta på sikt, och den period man räknade med var fram lill år 2000.

Vi tog ell beslut som betydde alt vi lade ner Lv 5 i Sundsvall, eftersom markfrågorna i Göteborg ansågs vara tillgodosedda. Så var inle fallet, eftersom del endasl är i 20 är framåt som Mölndals kommun kan länkas ha kvar skjutfältet vid Sisjön.

Jag tycker atl de riksdagsmän i västra Sverige som inle röstar på vår reservation nr 1 skall la sig en ordentlig funderare på vad del innebär. De bör naturligtvis ganska omedelbarl se sig om efterelt skjuifält i Göteborgsregionen.

Sedan vill jag kommentera vad som sägs i reservationen 1 om handläggningen av markfrågorna. Del har riklats kritik, särskill i fallet Remmene, mot hur slalsmaklerna handlägger markärendena. Jag har ingen åsikt om huruvida det aren befogad kritik eller inte; jag lycker bara atl man skall vara lyhörd för den debatt som pågår i t. ex. Remmene och undersöka om det finns något fog för kritiken.

I den socialdemokraliska reservalionen om ersättningsmark säger man atl icke-akti va markägare bör komma i fråga i stället för domänverket. Jag skulle gärna vilja veta vad socialdemokraterna menar med icke-akliva. Det kunde vara intressant om man någon gång redde ut den frågan, så att vi fick veta del.

Jag vill upprepa min fråga till majoriteten om alla markägare i Falköping har kallats, och jag vill också veta vad man från socialdemokratiskt håll menar med icke-akliva markägare.

Med della, herr lalman, ber jag atl få yrka bifall till reservationerna 1 och 2 och till utskoltels förslag på punkten 6.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförvärv för armén, m. m.

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Rökridåer och kringgående rörelser kanske man inte skall vara främmande för i det här sammanhanget, men jag tyckte nog att min vän Gunnar Björk i Gävle använde litet väl myckel av de inslagen i krigföringen. Jag hade inte länkt begära replik,och jag kan inle svara på alla frågor nu-del kanske blir tillfälle atl komma igen och del står ju flera talare pä listan - men jag skall i alla fall besvara den sista frågan, om vad som menas med icke-akliva .Tiarkägare. Det finns elt folkligt uttryck för det som heter trottoarbönder.

När del gäller ekonomin plockar Gunnar Björk fram de 10 miljoner som skiljer alternativen. Då skall man komma ihåg att går man på Vretenalter-nalivet, får man också övningsfältsfrågan lösl, vilket man inte får med Bjärsjöallernalivet, och det kostar självfallet pengar. Det kostar också pengar att ligga ute pä vägarna i fortsättningen, och det slipper man om man går på Vrelenalternativel.

I fråga om naturskyddssynpunklerna bör Gunnar Björk också kostnadsmässigl beakta det här med vägar och branddammar. Han säger vidare att del finns fall där det visar sig atl skjutfält och natur kan förenas ganska bra. Men sä ärdet inte idel här fallet. Det var därför jag tyckte del var rikligt atl säga ett berömmande ord till förre försvarsministern. Han har inte lagt ut rökridåer ulan klart och sakligt redovisat atl skall man ta Bjärsjöområdel, innebär del en belastning med vägsträckningar, branddammar och sådant som gör alt del är helt oriktigt att lala om all där kan vara ett naturskyddsområde även i fortsättningen.

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill nog ändå hävda alt när del gäller natur- och miljövärdsinlressena har man på en rad av de skjulfält som finns skött dem ganska väl i samarbete med länsstyrelsens naiurvårdsenhet. På flera platser i Skåne har man ranchdrift och lilet av varje, vilket är ett bra exempel på detta.

Låt mig beträffande pengarna konstatera alt del inte är någon tillfällighet alt socialdemokraterna ligger högt när del gäller att köpa skjuifält. Den socialdemokratiske ledamoten av försvarels faslighetsnämnd harju förordat det klart dyraste alternativet på Golland. Då är del minsann inle fråga om

113

8 Riksdagens protokoll 1978/79:468

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyärv för armén, m. m.

114

någon nedtrappning av försvarskostnaderna. Härliggerman ändå 10 miljoner över alldeles i onödan.

HANS LINDBLAD (fp):

Herr talman! Jag är hittills ensam om all kunna yrka bifall lill utskoltels hemställan på samtliga punkter. Skövde är litet specielll. Det normala ärju att vi lägger ned och drar in förband. Här flyttar vi enheter till en ort, vilket sannolikt inle kommeraii hända många gånger. Del troliga är väl atl vi för dra in flera förband. Atl flera skolor flyllas lill Skövde leder till krav på atl de också skall kunna uträtta någonling. Därför råder det stor enighet om all det skall bli elt skjuifält. Det finns dä två förslag.

Gunnar Björk i Gävle sade atl del egentligen bara finns två argument för Vrelenalternativel. Del ena är att det alternativet är bäst för militären och del andra all folkpartiet finner del angelägel atl gå samman med socialdemokraterna. Till dessa två argument villjag lägga ytterligare åtminstone tre. För det första är Vreten ett från miljösynpunkt klart bällre alternaliv. För del andra får man då en långsiktig lösning. Propositionens förslag löser skjulföllsfrågan men inte övningsfölisfrågan. För del iredje behöver man inte köra över den närmasl berörda kommunen. Jag tycker faktiskt, Gunnar Björk, atl dessa tre argument - miljövården, en långsiktig lösning och hänsynen till kommunen - är beaktansvärda argument.

Lät oss se närmare på del hela. Här står elt jordbruksintresse mot ett miljövårdsinlresse. Del är elt svårl val. Sirävan atl vid ett sådanl här val ta hänsyn lill miljön harökai undan för undan. När ett miljövårdsintresse står mot ell ekonomiski intresse, låter vi mer och mer miljön och ansvaret för framtiden fö betydelse. Alt använda jordbruksmark till skjuifält är dessutom annoriunda jämfört med atl begagna jordbruksmark för alt bygga en väg eller elt bostadsområde, då marken är i anspråktagen för all framtid. Här är marken kvar för framtiden. På en del av våra skjuifält och övningsfält utnyttjas den också för skogsbruk och betesändamål. I elt perspektiv då man inle längre behöverövningsfältet, kan marken gå tillbaka lill jordbrukei. Man fattar inget definitivt beslut, ulan man nyttjar marken forell antal år. Man ödelägger inle marken.

Vilka miljövårdsskäl finns dä? Närdet var fråga om att bryta uran på just detla område var del väldigi angelägel atl bevara området. När samma område nu är aktuellt för ett skjuifält, kan man tycka alt miljövärdsskälen är desamma. Men del finns en del människor som har bytt åsikt. Det är klart atl det är lilet skillnad på att bryta uran och ha ell övningsfält. Men det gäller samma område och miljön är densamma.

Vad är dä Billingen? Det råkar vara ett av deområden som har betonats väldigt kraftigl i miljövårdssammanhang. När Nordiska rådet skulle välja ul objekt i Norden angelägna atl bevara, blev del i Sverige elva områden, däribland just Billingen. Andra områden var Söderåsen-Kullaberg, Stora Alvaret, Sarek, Sjaunja, Muddus m. fl. Billingen är inle vilket ställe som helst utan elt viktigt område. I sin redovisning inför utskottet tryckte naturvårdsverket utomordentligt hårt pä au av plalåberg i Västergötland bara Sydbil-

lingen kan uppvisa en någorlunda intakt vegetation och hydrologi. De övriga bergen har genom ett intensivt skogsbruk och även annan kulturpåverkan förlorat sin karaklär av orörd natur.

Södra Billingen är det enda område söder om Dalälven där vi har ett någorlunda stort nalurskogsområde, som börjar närma sig urskog. Del finns t. o. m. de som säger alt om man i framtiden avverkar skog så förändras trädarierna. För att kunna jämföra den med hur en naturiig skog ser ut behöver man en s. k. genbank, dvs. något ställe där skogen för växa någorlunda naturligt.

Lars Kardell vid skogshögskolan, som har tittat på det här, har sagt att skogen mestadels är i åldrarna 80-120 är och förhållandevis opåverkad av skogsbruk under det innevarande seklet och all områdei därför snart utgör någonting unikt.

Här har vi alltså en fråga i vilken det prövas vad vi väljer, när vi ställer elt miljöintresse mot ett ekonomiski intresse. Det var det valet som stod när proposilionen utarbetades, och då var vi från folkpartiets sida beredda all godta proposilionen. Varför har vi nu kommii till en annan ståndpunkt?

Jo, det har kommit in nya saker i bedömningen. Att man tog ett visst beslut när man hade vissa förhållanden och sedan kom till ett annat beslut därför atl det har kommii in nya faktorer, tyckerjag inte är någonling märkvärdigt. Och vad är dä det nya som har kommit in?

Genom den uppgörelse som träffats mellan militären och kommunen kan man lösa inte bara skjulfältsfrägan ulan också övningsfölisfrågan. Och det måste väl ändå vara en fördel atl kunna fö en långsiktig lösning. Annars måsle man senare komma tillbaka till riksdagen och begära utökning av övningsområdet. Vi vet alt Skövde kommun behöver Heneområdet, del är vidare fråga om att dra en väg, och del är fråga om det s. k. intresseområdet. Om Skövde kommun skall utvecklas, måste kommunen fö mark som i dag nyttjas av militären.

Det gick att ordna della inom ramen för skjutfältet. Man behövde inte la en kvadratmeter mer än vad det s. k. Vreten mindre innebär, och ändå lösa kommunens planeringsproblem. Kommunen säger alt den föredrar della alternativ. Tidigare hade kommunen inle velat ta ställning, men i dag säger majoriteten i kommunstyrelsen hur den vill ha del.

När Gunnar Björk tycker atl det här väger lätl och atl det inte är något som helst argument, har jag litel svårt att följa med. Jag tycker atl det behövs väldigt siarka argument för att gå emot en kommun i en fråga som gäller dess planering. Jag har då naturiigtvis förutsatt att kommunstyrelsen talar för kommunen och att den majoritet som finns i kommunstyrelsen också är kommunens majoritet. Jag lycker att det skulle vara skräp till kommunalmän, om de inte lalar om för sina kommunstyrelseledamöier att dessa inte snackar för sin majoritet. I varje fall hittills har inte någonting sådanl hörts.

Men det har gått fort del här, därför atl kommunen hade nu chans atl fö en långsiktig lösning. Jag tycker alt del är bra atl kommunen har tagil den chansen.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförvärv för armén, m. m.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyärv för armén, m. m.

116

Sedan har vi då frågan om Falköping. I och för sig kan man säga all den uppgörelse som träffats mellan Skövde kommun och försvaret gäller alt kommunen för Heneområdet, vidare möjlighet att ge vägen den önskade sträckningen och att försvaret avslår frän sitt intresseområde. Den uppgörelsen berör inte alls gränserna för alternativet Vrelen mindre. Den berör inle gränsen inom Falköping, ulan det är precis samma Vreten mindre som var nämnt i proposilionen. Det finns alltså därvidlag ingen förändring.

Men dä har frågan uppstått: Visste Falköpings kommun i elt tidigare skede vad Vrelen mindre var för någonting? Del har lydligen varit svårl alt i efterhand klarlägga vad man egentligen har talat om från ömse håll. Jag vill här göra ett försök atl klariägga vad som egentligen hänl.

Försvarets faslighetsnämnd begärde ell skriftligl yttrande från länsstyrelsen i Skaraborgs län, och länsstyrelsen remiiierdeisin tur ärendet bl. a. lill Falköpings kommun. Under remisstiden tog länsstyrelsen initiativ lill vissa jämkningar i chefens för armén förslag, och mililärbefälhavaren utarbetade i detta sammanhang alternativet Vrelen mindre. I samband därmed jusierades också det s. k. slörre Vrelenallemativet, och inom Falköpings kommun fick båda alternativen samma gräns. Del remissunderlag som länsstyrelsen sänt ul kompletterades efter hand som justeringarna vidtogs, och del var enligl länsslyrelsen vid den tidpunkl då Falköpings kommunfullmäktige avgav sitt yttrande så fullständigt atl kommunen inle borde ha svävat i okunnighet om de olika alternativens innehåll. Utifrån den förutsättningen har länsstyrelsen också tolkat kommunens slällningslagande. Från länsstyrelsens tolkning har sedan försvarets faslighetsnämnd utgåii när den hos regeringen förordat alternativet Vrelen mindre, alltså del alternativ som nu är utskottets majoritelsförslag.

Del är således fråga om var gränsen går inom Falköpings kommun. Ifrågavarande område är på ungefär 340 hekiar och utgörs i huvudsak av flack skogsmark som klyvs av ett ganska slorl antal skiften. Det bor ingen människa i området, som ingår i del s. k. riskområdet kring skjutfältet.

Falköpings kommun å sin sida hävdar alt kommunen inte fölt riktig informaiion om alt gränsen blivit annorlunda, och man har alltså här under ett parar haftolika föreställningarom vad man egentligen ulgick från. Delbar varit en tolkningsfråga.

Naturiigtvis kan del sägas alt exakt var gränsen skall gå blir i verkligheten beroende av förhandlingar. Del är också sagt i utskottsbetänkandei atl länsstyrelsen, kommuner m.fl. skall vara med när det gäller var anfallsbanor och sådant skall placeras. Men jag lycker det är självklart att man måste ta hänsyn till vad som hänl och alt man, när man drar gränsen, ser pä om någon enskild verkligen kommer hårt i kläm, om det är någon som inte är riktigt informerad och om det i så fall, då den slutliga gränsen dras, kan göras rimliga justeringar.

Del här är egentligen ingenling som har med uppgörelsen mellan Skövde kommun och mililärbefälhavaren alt göra, för del är Vreten mindre-alternativet sådanl det var redan i faslighelsnämnden och sådant det var redan när propositionen skrevs.

Vi har alltså i första hand att välja mellan elt ekonomiski intresse och ett miljövårdsintresse. Del är viktigt att man dä öppet prövar båda. Jag noterar att jusl ur miljövårdssynpunkt är Bjärsjö ett av landets verkligt unika områden och ell område som man verkligen skall ha siarka skäl föratt göra ingrepp i. Jag noierar vidare alt de skäl som tidigare har fött vägleda många att säga nej till uranbrylning i områdei bör också kunna leda till alt man säger nej till ett skjutfält där.

Jag anser att det skall vara mycket starka skäl för atl köra över den närmasl berörda kommunen i planeringsfrågor när det gäller användande av mark inom kommunens gränser.

Jag yrkar alliså, herr lalman, bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markfön>äiy för artnén, m. m.

PER PETERSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är intresserad av atl höra vad Hans Lindblad säger om möjligheterna att inlösa Bjärsjöområdel ur naturvårdssynpunkl. Länsslyrelsen i Skaraborgs län uttalar au man vill ge nalurvårdsintressena i Tiveden och kring Hornborgasjön förtur i fråga om de naturvårdspengar som kan komma till länet. Vi vet atlårsanslaget till naturvård nu är ungefär 13 milj. kr. Del är visst fråga om en höjning, men i år är det alltså 13 milj. kr. man haratt röra sig med för hela rikel.

I ett utskottsbetänkande som ligger på våra bänkar -jordbruksutskottets betänkande nr 10 - kan vi på s. 3 läsa all naturvärdsverket beräknar atl kostnaden för atl avsätta viss del av Tiveden som nationalpark skulle vara någonling mellan 12 och 18 milj. kr. Därtill kan läggas ett vissl restvärde på marken. Sedan har vi då Hornborgasjön.

I länsstyrelsens yttrande över detta skjutfältsärende har skogsvårdsstyrelsen gjort en beräkning av hur myckel skogen på Bjärsjöområdel är värd. Den årliga produktionen i Bjärsjö anses vara värd 6 milj. kr. Del är väldigi myckel pengar som Hans Lindblad skall skaffa fram om man skall fö ett naiurvärdsområde i Bjärsjö.

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) kort genmäle:

Herr lalman! Det gäller närmast gränsen inom Falköpings kommun. Jag tolkar Hans Lindblad så, all om del råder oklarheter närdet gäller gränsen bör man via förhandlingar se lill alt de reds ut på ett bra sätt. Jag lycker alt det är ett bra besked. Det är min förhoppning au man, om del skulle vara så att det finns markägare som aldrig har varit kallade till markägarmöle, från slatens sida är generös vid de fortsatta förhandlingarna.

HANS LINDBLAD (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Naturiigtvis kanjag inte hell svara pä Per Peterssons fråga vad naturvårdsverket kan göra i framtiden -del vet bara naturvårdsverket. Men inför utskottet sade verkei: Slutligen kan anföras alt naturvårdsverket är berell alt satsa uppemot 10 miljoner för atl skydda området. Med hänsyn lill alt verkei bara har 13 miljoner perär för skydd av natur är del ett bevis på hur

117

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyäiy för armén, m. m.

högt naturvårdsverket värderar området.

Man kan säga atl om vi inte anlägger ett skjuifält på området, så händer inget dramatiskt utan man har det som del nu är. Del innebär naturligtvis alt den tidpunkt när man skall göra området lill naiurvärdsområde inle är definitivt spikad. Bjärsjö måste naturligtvis vägas mol andra angelägna nalurvårdsprojekt. Men om Bjärsjö är ell av de elva områden som särskill skall bevaras, och vi vet att del är åtskilliga av dessa som redan är verkligt skyddade, förefaller del mig märkligt om Bjärsjö inte skulle vara högt prioriterat. Bjärsjö är det enda större naturskogsområdet söder om Dalälven och Sydbillingen det enda av platåbergen som har en någorlunda intakt vegetation. Det vore myckel märkligt om naturvårdsverket skulle hävda hur angeläget del är alt områdei blir naiurvärdsområde, men sedan, i prioriteringarna, inte vara berett atl ta konsekvenserna av della.

Men det här är ingen fråga som måste avgöras omedelbart. Det enda jag vet är att vi behöver ett skjutfält, och då är det svårt atl göra ett naiurvärdsområde av området. Anlägger vi inte ett skjutfält kan naturligtvis Bjärsjö bli elt naturvårdsområde. Det beror naturligtvis också på vilket intresse man totalt sett i det här landet kommer atl ha för miljövård de närmaste åren.

Del har, Gunnar Björk, varit oklarhet om var gränsen går. Man kan fråga sig om alla markägare har varit lika illa informerade som kommunen och om inle ens de har gått och tittat på vad Vrelen mindre egentligen är. Men finns det sådana människor tyckerjag att del är klart att man skall la hänsyn till detla. Gränsen är ändå bara ett streck på ett papper, och var den i praktiken kommer alt gå beror naturligtvis på var det praktiskt gårall köpa mark och var det är svårt atl göra del. Det är elt rimligt krav, vilket Gunnar Björk och jag lycks vara eniga om.

PER PETERSSON (m) kort genmäle;

Herr talman! När del gäller hur man frän naturvårdssynpunkl skall se den här frågan bortser Hans Lindblad hell från hur man på länsstyrelsehåll i Skaraborgs län gör detla. Länsslyrelsen har gått in för alt man i första hand som naiurvärdsområde skall fö Tiveden, som kostar minst 12 miljoner, kanske bortåt 20 miljoner. Sedan vill länsstyrelsen ha Hornborgasjön och efter del möjligen Bjärsjö, men där rör det sig om siora summor pengar.

Del vi nu pratar om är Skaraborgs län. Del är bara ell av de län som vi har i Sverige. Det måste finnas områden också på andra ställen som från naturvårdssynpunkl är värda att skydda. Jag tror all Hans Lindblad för svårigheter när det gäller atl fö fram pengar till naturvärd i Bjärsjö.

118

OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr lalman! Del är slora markområden som disponeras av försvaret och försvarsmakten - del är ganska självklart. Men i utskottels beskrivning verkar del som om markinnehavet vore ganska blygsamt. Man kommer fram till atl det är mindre än 1 % av landets yla, och det låter ju inle sä avskräckande. Utskottet tar också upp de slora markområdena i övre Norrlands inland, framför alll Vidselfältet, som naturligtvis tar i anspråk en

stor del av marken.

Detta kan vara en riktig beskrivning. Men man kan också vända på saken, som vi hargjort i vår motion. 1 % av landets yta, som alltså är lagen i anspråk för försvarsändamål, är faktiskt ett lika stort område som hela Blekinge. Del verkar med delsamma litet annorlunda än när man skriver 0,98 % - det är alltså beroende pä vad man jämför med.

Det är klart atl om man anlägger skjuifält o. d. i skogsbygderna så avstängs stora områden som börjar bli mer och mer attraktiva för rekreation och fritidsintressen. Jag har själv arbetat mycket på skjutfältet i Vidsel, och det är självklart att detta område mellan de två älvdalarna vid Pite och Lule älv har avstängt eU jättestort område dil folk nu inte längre kan ta sig. Där fanns rika fiskevatten och en fin och orörd natur mellan fjällkedjan och skogslandet. Den är nu hell och hållet avstängd. Detta är alltså en av nackdelarna med dessa slora militära markinnehav.

Vad gäller övriga skjutfälisomräden är del, bortsett från detla specifika i Vidsel, sådana som behövs för framför allt pansarulbildning som lar största andelen mark i anspråk. Pansarförband har vi inom vissa speciella militärområden i landet. Det är självfallet jusl i slättbygderna. Därför är del alltid fråga om detta iruppslag när del gäller områden som är ganska tätbebyggda. Där blir del slora tvister om mark och annat. Detla har gälll för samtliga lidigare pansarövningsfölt - i Skåne, i Västergötland och på Gotland, som nu också berörs i det här sammanhanget. Vi har i vår motion gått ut med en generell syn på det här och sagt att man bör betänka delta ytteriigare litel

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförvärv för armén, in. m.

Jag vill anknyta lill det Hans Lindblad sade. Fallet Skövde är faktiskt unikl, om vi skall gå in på just den frågan. Alla är väl mer eller mindre överens om-även om del är motvilligt pä sina håll - atl vi inte kommer atl kunna upprätthålla den försvarsorganisation som vi har i Sverige så länge till. Vi kommer inte alt ha råd med det. Det är t. o. m. möjligl atl vi kommeratt fö en ändrad syn pä pansarvapnet och dess användning, inte bara av kostnadsskäl ulan också beroende på vapenutveckling och annat.

Det kan också hända alt vi i framliden inte behöver ha några stora pansarövningsfält på det sätt som man nu fordrar från militären. Det sätt på vilket man länkt sig bedriva bekämpningen av pansarförband har sitt ursprung långt lillbaka i liden. Man har här länkt på de modeller som nu finns och som man alltså ännu så länge inte har velat rucka på från militärens sida.

Del kan hända att vi i en framlid, kanske en ganska snar sådan, för en annan syn på hur vårt försvar skall se ut och vad vi kommer att ha råd med. Om vi då redan har tagil i anspråk stora områden för militära övningar, framförallt för pansarförband, där det kanske redan harskelt ingrepp som är svåra att reparera, är det mycket litet som vi kan göra. Det är därför ganska obetänksamt atl gå med på de krav som här ställs. Det är också därför som vi har begärt en övergripande ulredning av dessa frågor och atl man bör länka på delta i del stora perspektivet. Nu talas del i stället om de olika skjulfälten där och där. Men hur ser det ut i stort? Kommer vi att ha behov av dem i

119

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyärv för armén, m. m.

framliden? Vi har alllsä, som vanligt, krävt atl man ska la ställning lill det stora perspektivet och inte enbari titta på det kortsiktiga.

När det har gällt de olika alternativen i Skövde har det väckts stora lokala opinioner. Vi har ansell atl man i första hand skall säga nej lill fortsatt markinnehav och markanskaffning från militärens sida -och det kommer vi alt vidhålla.

Vi hoppas atl man skall tänka över den här saken ytteriigare en gång och pröva olika samordningsalternativ för den mark som redan finns innan man ingriper och lägger beslag på ytterligare mark i delta område liksom även i alla andra områden.

Jag ber därför, herr lalman, att fö yrka bifall lill vår motion.

120

GUSTI GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! Frågor om mark för mililära övnings- och skjuifält är besvärliga och vållar ofta stor debatt i massmedia och bland den befolkning som berörs därav. Det är också ganska vanligt att det uppslår lokala proteströrelser mot anskaffande eller utökning av övnings- eller skjutfält, och frän enskilda människor som berörs därav resesofia motstånd mot att behöva avträda mark till det militära försvaret. Jag kan förstå den reaktionen hos dem som nödgas att avflytta från den bostad eller den gård som under många år varit deras hemvist och där de känner sig fast rotade.

Man kommer ofta också i konflikt med skogs-, jordbruks- och naturvärds-intressen. Det förekommer också alt kommuner och andra intressenter vid eventuellt hol om nedläggning eller förfiyltning av det förband som finns inom kommunen kämpar frenetiskt för att få ha del kvar, men sedan är man inte beredd att medverka till att förbandet ges möjlighel atl bedriva skjutningar och övningar på ett tillfredsställande sätt.

Trots en utökad användning av simulatorer inom försvaret föreligger det inom vissa arméförband behov av utökade skjul- och övningsfält för all kunna uppnå ett tillfredsställande utbildningsresuliat. Den främsta orsaken härtill är den militärtekniska utvecklingen; förbanden har motoriserals och fölt ökad fiexibilitet samt slörre röriighet. Nya vapen med längre skottvidd och effektivare ammunition har medfört atl riskområdena måst göras större.

Tillfredsställande tillgång på övningsmark ulgör elt villkor för en god militärutbildning. Att marken används för försvarets övningar utesluter inte alltid annan användning av dessa områden. Vid de tillföllen då militären inle använder del kan området naturligtvis utnyttjas för fritidsintressen, vilket sker på många häll. Det föreligger nu behov av utökning av skjut- och övningsfält vid elt antal förband, och i del betänkande som nu ligger på riksdagens bord behandlas tre sådana, nämligen för Värmlands regemente, för Skövde garnison och för pansarutbildningen pä Gotland.

När det gäller Värmlands regemente disponeras f n. skjuifält vid Örnäs om ca 350 hekiar på domänmark. En utvidgning av detla skjulfölt skulle enligl faslighelsnämnden innebära risk för konflikter med näriiggande tätorter samt med det röriiga friluftslivet, och det bör därför undvikas.

Chefen för armén har föreslagit ett annat område vid Horssjön, som har tillstyrkts av berörda myndigheter. Regeringen har också föreslagit all detla kommer lill utförande. Här har det således inte varil frågan om några olika uppfattningar.

När det gäller nytt skjuifält för Skövde garnison är situationen en annan. Skövde garnison omfattar tre regementen och flera militära skolor, vilka tillsammans förfogar över ett övningsfält i Skövde om ca 3 000 hekiar och elt i Axvalla om 340 hekiar, jämte tvä skjulplalser, Hene och Bjärsjö. Garnisonen förfogar också över Kräks skjulfält söder om Karisborg, som omfattar 800 hekiar.

Garnisonen saknar dock ell tillräckligt stort skjutfält för fäll- och stridsskjutningar. FFU har också i sin utredning framhållit att del är angelägel atl ett sådanl skjuifält snarast anskaffas. Faslighelsnämnden har haft tre förslag atl bedöma. Del är Bjärsjö, beläget vid Billingen, och Vreten saml sedermera Vrelen mindre om 1 900 hekiar. Bjärsjöallernalivet har kommit i konflikt med naturvårdsintressena, medan de båda Vrelenalternativen kommer i konflikt med jordbruksintressena. Faslighelsnämnden har slutligen fastnat för alternativet Vrelen mindre. Statsrådet och länsstyrelsen har förordat Bjärsjöalternativet.

Vid utskottsbehandlingen har majoriteten ansett all alternativet Vreten mindre är alt föredra därigenom all detta område ansluter direkt till det befintliga övningsfältet, varigenom man undviker transport pä allmän väg, som skulle ha blivit fallet om man antagit Bjärsjöallernalivet. Detla kommer också att medföra slora ingrepp i naturen på Billingen genom anläggande av vägar och branddammar. Militärbefälhavaren och arméchefen förordar också Vrelenalternativel.

Vad sedan beträffar frågan om elt nyll pansarövningsfölt på Gotland föreslog FFU i sill betänkande nr 10 om organisationen pä Gotland all ell arméregemenle skulle bildas av de tre förbanden i Visby. Del krävs emellertid ytteriigare mark av begränsad omfallning. I avvaktan på detta markförvärv har regeringen väntat med förslaget om sammanläggning till ett arméregemente med förbanden samlokaliserade på P 18;s område.

Behovet av ytterligare markförvärv är stort men har hittills inte kunnat tillgodoses. Om inte markfrågan kan lösas inom en snar framtid kan det innebära atl pansarutbildningen måste flyllas lill fastlandet. Vill man ha kvar förbanden på Gotland i samma utsträckning som f n. måsle man från myndigheternas sida också se lill alt förbanden ges möjlighel all bedriva sin utbildningsverksamhet pä ell godtagbart sätt.

Belräffande frågan om ersättningsmark delar jag de synpunkter som framförls i den socialdemokratiska reservalionen under punkten 6 och ber alt få yrka bifall lill den. I övrigt yrkar jag bifall lill utskoltels hemställan på samtliga punkier.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyäiy för armén, m. m.

121

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyäiy för armén, m. m.

122

BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Av en händelse fick jag i måndags ett tidningsurklipp ur en tidning från 1944, där man skriver minnesruna överen av de människor som bodde i ett av de områden som nu är aktuella när vi diskuterar skjuifält för Skövde garnison. Del gäller Karl Billberg. Han bodde inne på Billingen. Han var ensam och hade inga nära anhöriga. Han var naturmänniska och filosof

Överdetla skriver konstnären Gerhard Larsson en runa där han slutar med att säga; "Men ofta är det de små, som är de verkligl slora. Eller hur går del med denna världens herrar? De som står där och bröstar sig och skroderar. De som fär massornas hyllning. Räll som det är ligger de i stoftet, halade av miljoner."

Jag skall lillägga alt detta är skrivet i slutet av 1944 och färgat av den bild som då rådde i väriden. Men jag lycker ändå alt det är litel av detla som diskussionen handlar om vid utvidgning av mililära övningsfält. Del är de små som kommer i kläm i de här sammanhangen, del är de som inte har myndigheternas auktoritet bakom sig, det är de som inte har de stora intresseorganisationernas auktoritet omkring sig. Del är också de som blir beroende av de beslut som fattas långt borta ifrån deras verklighet.

Herr talman! Jag har i en molion anfört all del finns en rad skäl mol utvidgningar av mililära övningsfält. Del gäller åker- och skogsmark, förstöring av gammal kulturbygd, rätten till sysselsättning i skogs- och jordbruk och rätten alt leva vidare i sin hembygd och i sin invanda miljö. De alternativ som är presenterade för Skövde när del gäller utvidgning av skjutfält kommer alla i konflikt med dessa skäl. Del är väl också del som har gjort att remissinstansernas yttranden över de aktuella förslagen uppvisar en splittrad bild. Det finns över huvud laget ingen samlad remissbild i det arbele som har föregått dagens beslut.

Jag har i motionen också pekat på alt den proposilion som lagts inte löser för kommun och andra myndigheler väsentliga planeringsfrågor. Proposilionen utgår frän alt åker- och skogsmark skall bevaras, och del tyckerjag är viktigt. Samtidigt föreslås ett så kallat mililärt intresseområde pä belydande arealer av åkermark. Del finns också andra frågor som lagils upp i Skövde kommuns generalplan, men som inle heller har fäll en tillfredsställande lösning. Efter det all propositionen skrevs har del emellertid visat sig atl man på tre dagar har kunnal lösa de problem som har diskuterats mellan kommunen och militären i minst elva år.

Jag lycker också det är värt all peka på de mililära argumenten kring utredningsförslagen. Dessa har växlat från lid till annan. Efter all ha följt militärens sätt atl argumentera finner jag all inga av deras skäl längre är bärande. 1 det ena fallet har del varil fråga om ett skjutfält, i det andra fallet om militär övningsmark. Vid visst lillfälle har man inte kunnat samordna saker och ting. Helt plötsligt kan man samordna skjutfält och övningsfält. Jag frågar mig vilken tilltro man skall fästa vid sådan argumentering. I slällel behövs del enligt min mening en ny syn på militärens markbehov. Man skall vända pä argumenteringen och låta militären underordna sig de andra

samhällskraven. Därvidlag bör man se på möjlighelerna atl samutnytlja resurser som kan tillskapas ulan alt komma i konflikt med de skäl som jag nämnde inledningsvis. Jag tror det finns goda förutsättningar för del. Den utbildning som bedrivs i dag går i huvudsak tillbaka pä erfarenheter från andra världskriget; det kan inte vara de erfarenheter som man bör bygga försvaret på för framliden. Det kommer också atl bli en begränsning av den mililära verksamheten totalt sett.

Jag har i min molion hemställt atl riksdagen beslutar atl avslå propositionen i den del den avser anskaffande av nytt skjutfält för Skövde garnison samt att frågorna om det framtida markbehovet för Skövde garnison och samuinyltjandei av skjulfält utreds.

I en reservaiion lill utskoltsbetänkandet tas frågorna om samordningen och utredningen av det framlida markbehovet i västra Sverige upp. Den grundar sig på den motion somjag har väckt, varför jag beratl få yrka bifall lill reservalionen.

Som framgår av utskotlsbeiänkandet har riksdagen alt i dag välja mellan två alternativ. Jag ber, herr talman, få anmäla alt jag med hänsyn till alt jag är markägare i ell område som det ena alternativet berör icke kommer all delta i den omrösiningen.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförväiy för armén, m. m.

GUNNAR RICHARDSON (fp):

Herr lalman! All erfarenhet visar att frågor rörande anskaffning av mark till skjutfält är känsliga frågor. Del gäller ofta stora markområden, enskilda människor drabbas inte sällan hårt, och själva syftel ter sig för många som tvivelaktigt eller direkt förkastligt. Det gäller emellertid all se frågan i ett större perspektiv - inte bara i elt försvarspolitiskt utan t. o. m. i elt säkerhets-och utrikespolitiskt perspektiv. Vi vill förbli en neutral, självständig nation. Därför behöver vi ett slarki försvar. Och därför behöver vi också - dess värre -övningsfält och skjutfält. Del är enkel logik - men förvisso inte bara logik.

Vad gäller den aktuella frågan om anskaffning av mark lill skjutfält i Skövderegionen kan man konstatera alt intressen slår mol iniressen - alldeles så som del brukar göra. Jag vill gärna markera att jag personligen står fri och obunden i förhållande till olika grupper och partsintressen. Jag kan därför ulan lidelse ta ställning genom atl utifrån vissa givna förutsättningar dra de slutsatser som jag finner logiska och rimliga. Vilka är då dessa fömtsällningar?

Man bör dä försl som sist slå fast, all allt gott som regel har sitt pris, all man sällan får något eftersträvansvärt utan atl del kostar något. Om en kommun vill utvecklas befolknings- och sysselsättningsmässigl, så måste den vara beredd atl ställa upp, den måste vara villig atl betala vad del kostar - det må vara invesleringar av olika slag eller atl slälla mark till förfogande för olika ändamål.

Man bör vidare som en övergripande princip i sådana här frågor ulgå frän atl den berörda kommunen-eller den mest berörda kommunen-bör ha del avgörande ordet. Del gäller också frågan om vilket pris man är beredd att

123

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförvärv för armén, m. m.

124

belala liksom att-som i det här ak tuella fallet-avgöra vilket som är det minst onda av tvä onda ling. Den politiska realiteten är ju dess värre ofta jusl denna.

"Endasl de skenheliga eller de oerfarna kan hävda all livels val står mellan det goda och det onda", har en amerikansk psykiatriker sagt. Att välja mellan det goda och det onda är inte svårt, det sker län och utan vånda. All välja mellan två tilltalande alternativ kan för all del vara besvärligt, men del är ett intet mol alt välja mellan alternativ som ofrånkomligen för med sig negaiiva konsekvenser. Men en ansvarig politiker kan inle springa ifrån de svåra besluten. Det hör till politikens villkor atl la ställning. All skjuta problemen på framtiden är ofta inget annat än all skjuta ifrån sig ansvaret på andra.

Detla med negaiiva konsekvenser för framtiden berör en iredje princip som jag inledningsvis vill erinra om. Samhälleliga engagemang - del må vara elt vägbygge, en sjukhusanläggning eller ett skjulfölt - medför ofta intrång för enskilda människor. Del kan gälla ägande- och nyttjanderätt av mark, egendom eller sysselsättningsmöjligheter. Del är dess värre ibland oundvikligt. En ledande princip måste vara alt den enskilde tillfogas minsta möjliga skada och att man så långt det är möjligt söker komma överens om ersättning i den form vederbörande själv önskar. En generös inställning måsle visas frän det allmännas sida.

Sä till sakfrågan. Den ofrånkomliga utgångspunkten i själva sakfrågan är den atl Skövde är en av landels största garnisonsorter och att tre militära skolor enligt riksdagens beslut skall flyllas lill Skövde av bl. a. regionalpolitiska skäl. Del innebär atl Skövdegarnisonen fulll utbyggd kommer atl omfatta 1600 anställda, 450 elever i olika skolor, 2 000 värnpliktiga i grundutbildning och 5 000 värnpliktiga i årlig repetitionsulbildning. En fömlsälining för att denna verksamhel skall kunna bedrivas på elt tillfredsställande sätt är all ell nytt skjutfält anskaffas. Därom råder enighet.

Som ännu en utgångspunkt bör noteras atl Skövde kommun i yttrande i frågan framhållit, alt det råder stor politisk enighet inom kommunen om angelägenheten av atl förstärka den mililära verksamheien. Kommunen anser vidare - jag citerar nu propositionens text - alt "del är synnerligen angelägel all de militära förbanden får tillgång lill erforderlig övningsmark och atl del totala markbehovel för den militära verksamheten löses pä lång sikl."

Efter atl ha noterat dessa utgångspunkter för ett ställningstagande i denna svära fråga, vill jag helt kortfatlal erinra om de prioriteringar som gjorts i fråga om olika länkbara alternativ.

Frågan har utretts av olika militära myndigheler. Mililärbefälhavaren för Västra militärområdet har förordat Vrelenalternativel med hänvisning lill de fördelar del har från övningssynpunkl. Chefen för armén har kommii till samma uppfattning. Försvarets faslighetsnämnd har undersöki möjligheten atl utnyttja ett begränsat område vid Vrelen och funnit atl även ett sådanl alternativ är all föredra framför Bjärsjöallernalivet. Detta alternaliv benämns Vrelen mindre. Del innebär alt det ursprungliga Vretenallernaiivet har övergivits, och när jag i fortsällningen lalar om Vreten avser jag alltså

konsekvent detla Vreten mindre.

Jag tänker inte la upp lid med att redovisa de olika skäl som anförs som motiv för detla slällningslagande - de flnns utförligt redovisade i proposilionen - ulan nöjer mig med alt notera, att man anser alt den lösningen skulle innebära inle bara en långsiktig lösning av garnisonens markbehov ulan också stå i överensstämmelse med en av de huvudprinciper som varit vägledande för Skövde kommuns fysiska översiktsplanering.

De remissinstanser som yttrat sig över fasligheisnämndens förslag har intagit olika ståndpunkter. Meningarna har varit starkt och någorlunda jämnt delade. Man torde kunna påstå an jordbruksintressen står mot natur- och miljövärdsintressen. Del är därför inle förvånande att meningarna går slarki isär, då sålunda i praktiken ojämförbara värden måste vägas mot varandra, och detta i desto högre grad som man också räknar med olika tidsperspektiv. Skövde kommun avstod från all ta ställning och anförde all man - på vissa villkor - inle skulle motsätta sig vare sig Bjärsjö- eller Vretenallernaiivet. I länsslyrelsen kunde ställning las endast genom ordförandens utslagsrösl.

Dåvarande försvarsministerns förord för Bjärsjöallernalivet kan väl i och för sig inte sägas ha inneburit någon överraskning, men del skulle inle heller ett val enligt alternativet Vreten ha gjort. Det som för natur- och miljövärds-vännerna kom alt uppfattas som nytt, överraskande och oroväckande var den hårda skrivningen beträffande behovet av vägar och branddammar inom naturreservatet på södra Billingen. Det framhölls alt det "med hänsyn lill den uppenbara risken för bränder i samband med skjutningen" var "oundgängligen nödvändigl" all anlägga vägar och branddammar i hela området i den utsträckning som skulle behövas för att fä en god brandberedskap. Detla har väckt stor oro för atl ett känsligt område - ett av Sveriges, för atl inte säga Nordens, intressantaste vildmarksområden -skulle komma all helt förstöras, kanske inle främst genom skogsbränder utan av ett nätverk av vägar, brandgalor och branddammar. Personligen tillmäter jag just miljö- och nalurvårdsintressena en avgörande belydelse.

Efter del atl proposition och molioner avlämnats lill riksdagen och rörsvarsutskottet inlett beredningen av della ärende har frågan kommii i ett helt nytt läge, i och med alt Skövde kommun träffat en principöverenskommelse med vederbörande militära myndigheter om disposition av vissa markområden. Ulöver frågan om vilket område som bäst tillgodoser del egentliga syftel med övningsområdet och frågan om vilket alternaliv som medför det allvariigasle intrånget, kommer därigenom frågan om möjligheten all åstadkomma en rationell och långsiktig samhällsplanering i Skövde kommun i centrum. Detta är elt förhållande som enligl min mening måsle tillmätas en hell avgörande betydelse. Del är invånarna i Skövde kommun som mest och allvarligast berörs av detta komplicerade lokaliseringsproblem. När man nu träffat sill val skulle del vara orätt av riksdagen alt besluta i strid med detla.

Jag ber därför, herr talman, atl fä yrka bifall lill utskottets hemställan i vad gäller punkten 4.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyärv för armén, m. m.

125

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyäiy för armén, m. tn.

126

KARL LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! Jag tänker i miu inlägg endast beröra skjulfältsfrägan för Skövde garnison. Dä jag själv är bosall i den trakt som berörs av förslaget och är en av de 6 000 som har undertecknat elt upprop mot skjutfält på Vreten vill jag anföra några synpunkler på della ärende.

Försvarsutskottets majoritet hargått emot både propositionsförslaget och majoriteten av remissinstanserna och föreslagit atl skjutfältet skall förläggas enligt alternativet Vrelen mindre. Ulskottsförslaget har både överraskat och förvånat oss som bor i den trakten. Den proposilion som vi nu behandlar, 1978/79:5, avlämnades av den förutvarande försvarsminislem Eric Krönmark efter godkännande beslut av ireparliregeringen. Enligl prolokollsan-teckningar från della sammanträde var också de folkpartisliska statsråden Ullsten, Mundebo, Wikström och Friggebo närvarande. Alt folkpartileda-möter i försvarsutskottet gått emol sina statsråd kan nog anses som en mycket snabb åsiklsändring även för all gälla folkpartister. Har försvarsulskotlets slällningslagande gjoris efter intryck av Skövde kommunstyrelses beslut, är delta att beklaga. Men alt så torde ha skett framgår av vad utskottet skriver;

"Utskoitei kan vidare konstatera alt nya förutsättningar har knutits lill alternativet Vreten mindre genom den principöverenskommelse som nyligen har träffats mellan Skövde kommun och militärbefälhavaren i Västra militärområdet."

Enligl min och mänga andras bedömning ärdeila kommunstyrelsebeslul olagligt, och del har också överklagats. Kommunstyrelsen hade inga som helst befogenheter atl ändra på del ställningstagande som kommunfullmäktige i Skövde, därtill två gånger, beslutat, nämligen alt inle ta ställning lill något av alternativen. Utskottet kan således ha fatlal sitt beslut på delvis felaktiga uppgifter, och deUa skulle vara att beklaga. Skulle också riksdagen göra detsamma, så vore del än värre. Fullmäktiges i Skövde beslut slår alltså fortfarande fast.

Den ulredning av frågan om ell skjutfält för Skövde garnison som ligger lill grund för regeringspropositionen har föreslagit två alternativa lösningar; Bjärsjö eller Vreten. Såväl arméchefen som militärbefälhavaren säger att båda områdena är godtagbara som skjulfält. Av remissinstanserna har de flesta och också de tyngsta förordat Bjärsjöområdel. Bland dessa kan nämnas länsslyrelsen, lantbruksnämnden, skogsvårdssiyrelsen samt kommunerna Skara, Falköping och också Tidaholm. Förord för Vrelenalternativel har främst kommit frän de militära myndigheterna och från naturvårdsverket. Försvarels fastighelsnämnds majoritet har föreslagit Vreten mindre.

Såväl arméchefen som militärbefälhavaren säger i sina yttranden atl de inte anser sig ha möjlighel atl göra någon avvägning mellan mililära och civila intressen. Det är dock helt klart alt de mililära intressena här har avgjort frågan. För min del anser jag i likhet med de flesta remissinstanser, trepartiregeringens proposition och en myckel stor ortsopinion atl skjutfältet bör förläggas lill Bjärsjö och samordnas med det där redan befintliga skjutfältet.

"Bjärsjöområdel lar icke i anspråk någon väsenllig åkerjord, den produktiva skogsmarken och virkeslillgängen är väsentligen sämre i Bjärsjö än i Vrelen. Bjärsjöomrädeis värde ur naturvårdssynpunkl är dessutom betydligt lägre än vad som gjorts gällande." - Det skriver bl. a. folkpartiets jordbruksgrupp i Skaraborgs län lill sin riksdagsgrupp här i Stockholm. Del brevet torde ha delats ut till samtliga ledamöter i folkpartiet.

Jag kan instämma i detta uttalande, att del här finns en överdriven farhåga. I likhet med vad som sägs i länsstyrelsens yttrande tror jag atl försvarels, friluftslivets och naturvärdens iniressen kan samsas i delta sammanhang.

I alternativet Vrelen mindre, som försvarsutskottets majoritet föreslagit, lar man i anspråk inle mindre än 350 hektar god åkermark och ca 1 600 hekiar skogsmark med den dubbla skogslillväxten i jämförelse med skogen i Bjärsjöområdel. Näringslivsexperlersom man talat med har kommit fram lill alt ca 2 000 människor kan få sitt näringsbehov tillgodosell genom de produkter som kan produceras inom Vretenområdet. Detla är också elt argument som lalar mol Vrelen och för ett skjutfält pä Bjärsjöområdel. Dä militären tidigare lagil i anspråk slora äkerjordsarealer i området, lycker vi som bor där nere atl del nu får räcka. Vi vill inle släppa till mera åkermark. Här i riksdagen har vid olika tillfällen flera talal om all åker och produktiv skogsmark skall sparas för sitt ändamål, då det finns andra alternaliv att tillgå -och det finns del i detta fall. Både alternativet Vreten och alternativet Bjärsjö harju tillstyrkts av de militära myndigheterna. Jag är således inte motståndare lill atl försvaret får mark. Men när det finns möjigheter atl bevara god åkermark och förlägga skjulfältet lill ett område som kanske betyder mindre i della sammanhang, tyckerjag också att man bör välja del området.

Utskottet avslutar sin framslällning angående skjutfält för Skövdegarnisonen med följande mening: "Utskottet vill i delta sammanhang särskill framhålla all fältets detalja vgränsning, anfallsbanors placering, skyddszoners omfattning m. m. måsle bestämmas i nära samarbeie mellan länsslyrelsen, försvarsmakten och berörda kommuner." Efter alt ha läst detla mäslejag få ställa frågan: Vart har markägarna lagil vägen, de människor som har sina gårdar eller sina villor inom områdei, de som måste lämna sina jobb, därför alt dessa försvinner? Har de här människorna inget som helst alt säga lill om? Här tycks del inte gälla någon form av medbestämmande, del medbestämmande som vi här i riksdagen fattat beslut om och som genomförts på så många andra områden. Men de människor som bor i de berörda områdena och som måste lämna sina hem och arbeten har man i fiera fall hittills inle talat med.

Jag hörde en intervju i lokalradion. Man intervjuade en lantbrukare som försl i lördags hade fält reda på alt 50 hekiar av hans skogsmark låg inom Vrelen mindres område. Det hade han inte haft någon aning om lidigare.

Jag har här i min hand två brev. Det ena avsändes redan den 6 september 1969 men är ändå aktuellt. Brevet sändes lill forlifikalionsförvallningens markbyrå från ägarna lill Vrelens egendom, en av de gårdar där enligt förslagel skjutfältet skall ligga. I brevet begärs besked om huruvida del enligt de militära planerna är meningen alt la i anspråk mark som lillhör

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyäiy för armén, m. m.

127

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförväiy för armén, m. m.

128

egendomen. Anledningen lill att brevet skrevs var dels rykten i trakten, dels oron över den mililära markexpansionen, eftersom fiera slörre gårdar i trakten hade blivit övningsfält.

Pä Vrelens egendom hade det skett en generationsväxling, och det fanns planer på stora investeringar i täckdikning och byggnader. Nu ville man ha besked innan man gjorde dessa investeringar. Svaret lät vänla på sig, men den 12 februari 1971 hade man inom fortifikationsförvaltningen kommii fram till ett beslut. Svarei lyder:

"Med anledning av rubricerad skrivelse får forlifikationsförvaltningen anföra följande. Sedan yttranden i ärendet kommii förvaltningen lill banda från såväl chefen för armén som västra militärområdesstaben i Skövde har klarlagts, att Vretens egendom icke ligger inom planerat utvidgningsområde för pansarövningsfältet i Skövde och några anspråk på markområden tillhöriga egendomen för närvarande inle är aktuella. Möjligen kan, såvitt nu kan bedömas, i en framlid uppkomma önskemål om förvärv av vissa skogsmarksområden i Vrelens egendom, vilka gränsar intill Kungl. Göta trängregementes nuvarande övningsområde."

Ägarna till Vrelen gjorde 1973 en ny uppvaktning pä kommunens arkitekl-och plankontor, varvid man fick beskedel all området var alldeles för flackt och inte kunde användas som skjulfölt. Del var enligt militära utredningar som man kommii fram till delta slällningslagande. Med ledning av dessa besked fortsatte man investeringarna pä gården, och man har i dag i slorl sett genomfört dessa, till en kostnad av ca 2 milj. kr.

Men nu skall det hell hastigt bli ett skjutfält av marken, trots löftet för bara några är sedan. Det är många i den berörda trakten som frågar sig hur del står lill med försvarels planering och som undrar om man kan lita på den och de löften som ges för framliden.

Hans Lindblad sade lidigare under debatlen att man med Vrelen mindre har fått en långsiktig lösning pä del aktuella problemet, men man kan mot bakgrunden av det som jag nyss pekat på knappasl lita på delta. Jag vill med anledning av påståendet att det gäller en långsiktig lösning framhålla att länsstyrelsen i sitt yttrande om Vreten mindre bl. a. sagt att detla alternaliv inte ger någon långsiktig lösning pä problemen och därför inte bör genomföras.

Såväl Vretens egendom som de övriga gärdar som nu skall bli skjutfält enligl försvarsulskotlets majoritet är mycket välskötta och har hög produktion. Del kan enligt min mening inle vara riktigt all anlägga elt skjulfält på Vretenområdet, allra helst inte då godtagbara alternativ finns att tillgå.

Men skulle detta mot min förhoppning ändå ske, måsle det vara samhällets skyldighet atl göra alll som är möjligt för alt dessa hårt drabbade människor skall kunna fä ersättningsmark och därmed en chans att kanske på annan plats fortsätta sitt yrke.

Samtidigt som jag lill sisl vill vädja lill kammarens ledamöter atl stödja reservationen 2 yrkar jag bifall lill densamma.

I delta anförande, under vilket iredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, insiämde Slen Svensson (m).

HANS LINDBLAD (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Kari Leuchovius menade all de folkpartisliska ledamöterna i utskottet skulle ha att följa propositionens förslag, eftersom folkparlistiska statsråd var närvarande vid det sammanträde då propositionen antogs av regeringen. Del är klart all man kan agera iransportkompani på det sättet, men jag tycker ändå atl man när man avgör ell ärende skall la hänsyn lill alla de faktorer som föreligger.

Låt mig som liberal ändå tala om våg och om all väga. Det gällde alt väga elt jordbruksintresse mot elt miljövårdsinlresse. Det var svårl att la ställning, men regeringen kom fram till att jordbruksintresset vägde över. Det gjordes alllsä en bedömning, och den kan också jag dä ställa mig bakom.

Men del harsedan dess tillkommit en ny vikl i ena vågskålen, nämligen atl den närmasl berörda kommunen uttalar atl den inte vill att frågan skall lösas på vissl säu. Jag menar alt riksdagen i en fråga som gäller hur man skall utnyttja mark inom en viss kommun bör lyssna noga pä vad den kommunen själv lycker. Om den vikten hade funnits med när regeringen hade alt göra sitt val, hade den naturligtvis tagit in den i avvägningen. Jag kan inte säga alt regeringen då skulle ha kommit till elt annat resultat, men beslutsunderlaget hade ä.idå varil ett annat.

Jag tycker alltså - och del är en fundamental fråga för riksdagen - atl man skall la hänsyn till alla faktorer som föreligger, även sådana som tillkommit efter det alt regeringen lagl fram sitt förslag. Annars ger vi riksdagen en mycket underordnad roll i maskineriet.

Jag uppfattar inle be5'<edel frän Skövde som olagligt och intresselöst, även om man tydligen kan ha olika uppfattningar på den punkten. Jag uppfattar det som en ineningsyttring från en majoriiei i Skövde.

Vad gäller den långsikliga lösningen kan man bara notera atl elt bifall till förslaget sådant det förelåg i propositionen, alllsä med genomförande av alternativet Bjärsjö, inte hade varit en långsiktig lösning. Kvar hade nämligen stått att försvaret skulle ha behållit övningsfältet Hene, alt man inte hade lösl vägfrågan och inle heller löst andra problem i området. De frågorna är nu lösta, och i den meningen är del fråga om en långsiktig lösning. Vi vet alt ett bifall lill proposithnen skulle ha inneburil alt Skövdes planeringsproblem hade kvarstått ocr alltså hade måst aktualiseras ganska snart igen.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförväiy för armén, m. m.

GUNNAR RICHARDSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara göra en kort kommentar till Karl Leuchovius synpunkler på folkpartiets ställningstaganden.

Jag vill erinra om alt folkpartiets båda represenianter i länsstyrelsen tidigare har tagit ställning för Vrelenalternativel. Det motiv som har väglett deras ställningstaganden har varit hänsynen till miljö- och nalurvårdsintressena.

Sedan kan jag också rent parentetiskt - även om det egentligen saknar betydelse - nämna att jag själv väckte min motion efter det all trepartiregeringen avgått.

Del helt avgörande är-som jag och även Hans Lindblad har nämnt lidigare

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:468

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförväiy för armén, m. m.

-att Skövde kommun nu lagit ställning i detla val. Kari Leuchovius antydde atl del skulle vara ell olagligt beslut och nämnde all del har överklagats. Del är inle möjligl alt ta ställning till just detta, men det är inte av någon vikt heller. Del avgörande är ändå atl kommunstyrelsens ställningslagande ulgör en klar opinionsyttring från kommunens sida. I en sådan siluation skall man inle förfalla lill onödig formalism.

Beträffande frågan om all markägare inle skulle ha informerats, så framgår det inle av proposilionen hur det förhåller sig, men skulle del vara så illa som del här sagts är det givetvis beklagligt. Jag vill återigen erinra om vad jag nämnde inledningsvis, atl en vägledande princip i alla sådana här frågor är att den enskilde skall tillfogas minsta möjliga skada, atl man skall försöka nä fram lill en överenskonmielse på vederbörandes egna villkor och atl man måste förvänla en generös inställning från det allmännas sida i alla sådana här beslut.

130

KARL LEUCHOVIUS (m) kort genmäle; Herr lalman! Jag vill bara påpeka tre saker.

1. Kommunfullmäktiges beslut gäller fortfarande. Fullmäktige har inle delegeral lill kommunsiyrelsen atl fatta elt annat beslut än vad fullmäktige har gjon. Del besluiel gäller oavsell vad kommunstyrelsen har sagi efterål. Del här ärendet kommer atl prövas, och del vore underligt om del inte visar sig all kommunstyrelsen har överträtt sina befogenheter i della sammanhang.

2. Det är inte bara Skövde kommun som berörs av denna fråga, ulan även Falköpings och Skara kommuner är inblandade och får lämna mark ifrån sig.

3. Alt folkpartiets ledamöier skulle slå fast alltför länge vid en enda uppfallning hade jag inle väntat mig. Ni kanske skulle ha tagit någon hänsyn till jordbruksgrupperna och lill del brev som ni ändå har fölt från Skaraborgs län och som gör atl ni känner till den opinion som finns även i edra led.

HANS LINDBLAD (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Jag är väl ingen expert på Skövde, men del som kommunfullmäktige yttrade sig om var skjulfältsfrägan, bara den frågan. Vad kommunstyrelsen har förhandlat om gäller en lösning av frågan om Henefältel, om vägen, om intresseområdet och därmed också om övningsmark. Det är inte rikligl samma fråga. Om man löser skjulfältsfrägan på elt visst .sätt, kan man klara övningsfältsfrågan också. Det alternativet fanns icke när Skövde kommunfullmäktige hade atl yttra sig. I och för sig behöver del alltså inte föreligga någon molslridighei här, för del gäller tvä saker.

TORSTEN GUSTAFSSON (c);

Herr talman! I det betänkande som vi nu behandlar las också frågan om pansarövningsfäll för Visby garnison upp. Om det är väl att säga att ell flertal uiredningar under årens lopp har behandlat den frågan ulan att någon lösning har kunnal presenteras som tillgodoser de motstridiga iniressen som här föreligger.

På Gotland finns sedan gammalt en stark känsla för den odlade jordens värde. Samiidigi finns det en stark försvarsvilja, något som inte minst tar sig ullryck i en stor anslutning lill de olika frivilligorganisationernas verksamhel. Enligl min mening hade del varil något av en tragedi om dessa intressen hade bringats till en så stark konfrontation att expropriation och tvångsförfiyttning av människor hade måst tillgripas för atl åstadkomma det tänkta övningsfältet. I propositionen 1978/79:5 meddelar departementschefen nu att han inle anser sig kunna lägga fram förslag om alt anordna ett pansarövningsfölt på Golland som tillgodoser P 18:s behov. Jag hälsar med tillfredsställelse beskedet i propositionen. Det innebär all produktiv åkerjord inte kommer atl tas i anspråk vare sig vid Mariille eller vid Homa. Samtidigt ställer jag mig frågande lill propositionens mening, atl någon förbättring av uibildningsbe-lingelserna för pansarförband på Golland inie bedöms kunna genomföras.

Den mark som Visbygarnisionen f n. disponerar omfaltar ca 4 300 hekiar. Slörsla sammanhängande område är Tofta skjulfölt med ca 2 300 hekiar. Skjuifället måsle enligl min mening betraktas som landets i särklass bäsla pansarsiridsskjulfäll. Stridsvagnsulbildning har genomförts under nuvarande ulbildningsbetingelser sedan 1963, och i varje fall harjag för min del inte lidigare hön talas om atl det har utbildats sämre pansarsoldater pä Golland än i andra delar av landei. Emellertid slår vi inför det faktum att försvarsmakten har ställt krav pä utökade markområden för övningsändamål. Jag troratt det är vikligt att då notera atl länsstyrelsen, kommunen och andra myndigheter och organisationer på Gotland inle heller har ställt sig avvisande till delta. Samstämmigt har förordals en utvidgning och omdis-posiiion av Tofta skjutfält väster om Toftavägen. I kravei på ulredning av detla alternaliv har de cenlrala personalorganisationerna senare i skrivelse till ÖB instämt.

Regeringen har nu initierat nya uiredningar angående försvaret på Gotland, och ÖB har fått i uppdrag all se över organisation m. m. för utbildningen av slridsvagnsförband där, I moiionen 1978/79:13 har Per-Axel Nilsson i Visby och jag framfört vissa synpunkter i anledning av den nu inledda utredningen. Belydande nackdelar skulle enligt vår mening uppslå om siridsvagnsutbildningen upphörde på Gotland, della ur såväl försvars-som regionalpoliliska synpunkler.

I moiionen framförs synpunkler på olika frågor som bör bli föremål för ulredning i samband med ÖB;s nu inledda översyn. Vi anför t. ex. atl möjlighelerna all genomföra utbildning av berörda pansarbalaljoner mol "sänkta utbildningsmål" bör bli föremål för inlresse, vidare frågan angående möjligheterna till utvidgning och omdisposilion av mark i anslulning till Tofta skjulfölt, väster om väg 140, samt angående möjligheterna atl, som hittills har varil fallet, vid vissa slörre övningar disponera civil mark.

Försvarsutskottet gör en s. k. välvillig skrivning och föreslår atl vad ulskotlet har anfört ges regeringen lill känna. Herr lalman! Det finns anledning all från motionärernas sida framföra ett tack till utskottet för den positiva behandling som man här har visat i en för Gotland mycket betydelsefull fråga.

Nr 48

Onsdagen den 6 december. 1978

Vissa markföiyäiy för armé ti, m. m.

131

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförväiy för armérj, m. m.

132

ANNE-MARIE GUSTAFSSON (c);

Herr talman! Försvarets behov av ett nytt skjutfält för Skövde garnison har under läng tid varit föremål för överläggningar mellan mililära myndigheter och Skövde kommun. Olika uiredningar och överväganden har utmynnat i en proposition med förslag om ett skjulfölt vid Bjärsjö.

Varje utvidgning av områden för mililärt ändamål innebär inträng i annan verksamhel. Det kan gälla jord- och skogsbruk, bostadsområden, friluftsliv eller vetenskaplig naturvård och det gäller all väga olika anspråk mot varandra.

Del är angeläget all begränsa del intrång som måsle göras lill vad som är oundgängligen nödvändigt för försvarets behov. Med anledning därav har vi motionärer i molion 1978/79:12 framhållit atl man bör pröva möjligheten all banta ner föreliggande förslag i slörsla möjliga ulslräckning. Deua avsåg då alternativet Bjärsjö, men det borde kunna aktualiseras även vid annat markförvärv.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län konstaterar i sill yttrande beträffande skjutfält vid Bjärsjö all ell interimistiskt naturreservat har avsatts på Billingenplalån och all reservatet lill ungefär halva sin areal sammanfaller med skjulföllsalternaiivels riskområde. Mellan skjutområdet och reservatet är avståndet som minst 500 m. All erfarenhei visarall flora och fauna normalt inte påverkas negativt inom riskområden till skjutfält ulan snarare tvärtom. Problemet är dock alt skyddsanordningar i normal omfattning inte kan komma lill slånd och att man inle hell kan bortse från brandrisken inom den del som är naturreservat. Föredragande slalsrådel sägersig inle kunna godta naiurvårdsmyndighelens ståndpunkl när del gäller anläggande av vägar och branddammar inom den del av Bjärsjöområdel som ingår i del interimistiska naiurvårdsområdet.

Genom ingående studium av områdei och anfallsbanornas placering borde de olika intressena här kunna förenas sä atl godtagbara lösningar kan åstadkommas.

Det särskilda samrådsorgan som bl. a. länsstyrelsen i sill yttrande föreslagit med uppgift all medverka vid utformning av skölselplaner för skjutfältet, reglering av allmänhetens tillträde m.fl. frågor anser föredragande statsrådet är nödvändigl med hänsyn lill del föreslagna skjuifölleis betydelse ur naturvårdssynpunkl och för det rörliga friluftslivet. 1 motion 12 har Gunilla André, Ingemar Hallenius och jag framhållit att det föreslagna samrådsorganet bör fö stort inflyiande då del gäller de nämnda frågorna.

Elt skjutfält vid Bjärsjö har enligt mitl säll alt se mindre nackdelar än ett vid Vreten, men för alla dem som bor i området kring Bjärsjö kan bullerproblemel bli besvärande, och noggranna sludier av anfallsbanorna bör göras även i detla avseende.

Som jag inledningsvis nämnde medför varje utvidgning av områden för militär verksamhet intrång i annan verksamhel, och del för långtgående konsekvenser för jord- och skogsbrukei både i alternativet Bjärsjö och i alternativet Vreten mindre. Hårdast drabbas dock markägarna i alternativet Vreten. För all kunna mildra verkningarna för dem som vid ianspråktagande

av mark för skjutfällsändamål får sin åker- och skogsareal decimerad måste ersättningsmark anskaffas. Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslog i sitt yttrande i april 1977 atl lantbruksnämnden skulle ges i uppdrag alt under medverkan av domänverket och siiftsnämnden aktivt verka för att i möjligaste män erbjuda ersättningsmark lill brukare av rationella jordbruksföretag som ivingas fränträda mark. Liknande synpunkler har framförls av LRF, lantbruksnämnden och försvarets fredsorganisaiionsuiredning.

Efterden överenskommelse som nyligen träffats mellan Skövde kommunstyrelses socialdemokraliska, moderata och folkpartisliska representanter och mililärbefälhavaren i Västra militärområdet och som innebär att kommunen nu förordar alternativet Vreten mindre har framkommit alt ett 40-tal markägare, boende i Borgunda och Dala församlingar, inte någon gång underrättats om att alternativet Vreten mindre berör deras skogsmark. Inte mindre än 375 hekiar skogsmark berörs, och dessa markägare har inte någon gång under hela den tid som alternativen Vreten mindre och Vreten större diskuterats kontaktats av de militära myndigheterna för information och samråd.

I tider då man lagstiftar om medbestämmande och talar om samråd och närdemokrati är detta mycket anmärkningsvärt. Om riksdagen kommer alt fatta beslut enligt ulskotlsmajoritetens förslag om alternativ Vreten mindre sker del ulan alt de markägare som för sin exisiens är beroende av den skogsmark de äger och brukar har fött framföra sina synpunkler. Riksdagen kan fatta sådana beslut, men det är förvisso inte ägnal atl stärka förståelsen för den mililära verksamheien i den bygd som drabbas.

Atl samråda med markägare åvilar, som jag ser det, främst de militära myndigheterna, och del är myckel beklagligt och anmärkningsvärt alt samråd ej har ägl rum, utan atl markägare försl i slutskedet genom pressen fåll del av de förslag som kan komma alt innebära vittomfattande förändringar av deras utkomstmöjligheter.

Viktiga remissinstanser som lantbruksnämnden, LRF och länsstyrelsens styrelsemajoriiet har med tanke pä deareella näringarnas belydelse framhållit alt alternativet Bjärsjö åstadkommer minst skada. Och eftersom Bjärsjö även från militär synpunkt är elt acceptabelt alternativ har också departementschefen förordat detla.

Centern i Skaraborgs län har i olika sammanhang också bedömt Bjärsjö på samma sätt. Bjärsjö är del alternativ som sammantaget åstadkommer minst skador. Därför kan vi inte acceptera ett skjutfält vid Vreten.

Jag ber, herr talman, att fö yrka bifall till reservationerna 1 och 2 till försvarsulskotlets belänkande 1978/79:9.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförvärv för armén, m. m.

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herr lalman! När man i en bygd för uppleva en häftig och upprivande deball om frågor som rör mililära markförvärv till skjul- och övningsfält för man lätl den uppfattningen atl det är fö andra frågor som så kan uppröra och engagera människorna.

I Skaraborgs län har vi underen längre lid fött tadel av just denna form av

133

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförvärv' för armén, m. m.

134

deball infördagens beslut om ett nytt skjutfält och ett utökat övningsfält för Skövdegarnisonen.

I proposilionen 1978/79:5 har förre försvarsminislern Eric Krönmark föreslagit all Skövde garnison skall fö sitt nya skjutfält förlagt lill Bjärsjöområdel på Sydbillingen. Men försvarets faslighetsnämnd har - i likhel med övriga militära myndigheler- i slällel föreslagit all det nya skjutfältet förläggs till Vreten.

Del har i dagens debatt redan framhållits atl båda alternativen har både för-och nackdelar. Av den anledningen skall jag begränsa mitt inlägg lill alt redovisa varför vi, de socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Skaraborgs län, lagil ställning för alternaliv Vreten.

Värt slällningslagande har skett efter långa och ingående prövningar av de båda föriäggningsallernativen. Vi har kommii fram lill all Vrelenalternativel är det mest lämpliga och i många avseenden överlägset alternativet Sydbillingen. Många kanske vill framhålla att del för en lokalt förankrad politiker vore mera bekvämt atl inte ta ställning lill någoldera av de tvä alternativen, när man vet atl det finns motståndare lill båda. Men så enkelt kan man inle komma ifrån sitt politiska ansvar.

Vi socialdemokrater i Skaraborgs län har pä ett aktivt säll slagit vakt om de militära enheter som finns i vårt län och verkai för all de skall fä vara kvar. Vi har också aktivt medverkat till atl ytteriigare tre militära skolor skall flyttas lill Skövde, vilket ju också har blivit ett riksdagens beslut. Mot den bakgrunden känner vi oss förpliktade att medverka till att militären för möjlighet att utöva sin verksamhet i våra bygder.

Vi kan inle bara begära all lokaliseringar skall ske lill länel utan all ta konsekvenserna av eventuella olägenheter. Hell naturligt är skjutfält och militära övningsfält ölägenheter för de människor som bor i deras närhet. Delta är vi fullt medvelna om.

När del gäller valel mellan Vreten och Sydbillingen har vi kommii fram lill atl ur militärsynpunkt är Vreten atl föredra,eftersom man där kommeratt fö behovet av både skjutfält och övningsfält tillgodosell.

För Skövde kommuns vidkommande blir fördelarna belydligl större med en föriäggning till Vreten, eftersom en övervägande del av den militära verksamheien kommer att bli koncentrerad till ell och samma område.

Tilläggas kan också all en uppgörelse nu har träffats mellan militären och Skövde kommun beträffande vissa markfrågor med anledning av förläggning av skjul- och övningsfältet lill Vreten. Detta kommer bl. a. alt innebära att militären kommer alt fö lämna ifrån sig övningsområdet Hene väster om stambanan. Detta kommer atl bli elt värdefullt markområde för kommunens framlida planering.

Karl Leuchovius har visserligen här sagt all kommunstyrelsen i Skövde handlat olagligt. Den uppgiften för han stå för, och jag lycker att det är elt ganska grovt angrepp pä våra kommunala förtroendemän i Skövde kommunstyrelse. Del är bara all beklaga att vår kommun för den stämpeln på sig all den sysslar med olagligheter. Kommunallagen säger väl ändå all kommunens styrelse skall vårda kommunens angelägenheter. Jag har svårl alt tro all

del som skett är olagligt, men jag beklagar att kommunstyrelsen dragits in i diskussionen, eftersom dess ledamöier inle har möjligheter atl försvara sig i den deball som pågår i dag.

Del starkaste motivet lill all vi vall Vreten kanske ändå är del slora nalurinlresse som är förknippat med Sydbillingen.

I nalurvårdsplanerna för kommunerna Falköping, Skara och Skövde framhållsalt Sydbillingen ärett mycket värdefullt markområde för natur-och friluftsliv. Det är många natur- och miljövänner som har uttalat sin stora oro över alt elt skjutfält skulle förläggas lill Sydbillingen. Bland de organisationer som pä ett helhjärtat säll engagerat sig mot ett skjutfält på Sydbillingen är Skaraborgs läns naturvårdsförening. Denna förening har bl. a. framhållit följande:

"Billingen har i den översiktliga bedömningen i den fysiska riksplanen klassals vara av riksinlresse för velenskaplig naturvård och friluftsliv,och när Nordiska rådet valde ul elva områden i Sverige, som ansågs vara av omistligt värde för hela Norden, var Billingen ett av dem. Sydbillingens platå, vars centrala delar inte påverkals av modernt skogsbruk och vars mossar ligger hell orörda sedan årtusenden, har inte ulan anledning förklarats som interimistiskt naturreservat enligl 11 § naturvårdslagen. Här finns unika vildmarksområden, en mosaik av nalurskog och våtmarker antagligen utan like i södra Sverige. Billingens egenartade geologi, fiora och fauna måste bevaras ät framliden. Vad som här förstörs genom våldsamma ingrepp kan aldrig någonsin återställas."

Naturvårdsföreningen framhåller vidare alt för Vretenallernaiivet gäller inga som helst nalurvårdsintressen.

Herr talman! Som jag lidigare framhållit är en föriäggning av ett skjul- och övningsfält förknippad med olägenheter förde människor som bor och vistas i dess närhet. När del gäller valel mellan Vrelen och Sydbillingen kan man räkna med atl ungefär lika många människor kommer atl drabbas av dessa olägenheter. Kanske skulle det blivit några fier vid ett val av Sydbillingen.

Oberoende av vilket alternativ som kommer att bli dagens beslut är det vikligl alt komma ihåg att beslutet kommer alt innebära att vissa människor som bor i fältets närhet kommer atl tvingas att flytta från sin hembygd. Vad detta medför av tragedier för den enskilda människan är vi säkert alla medvetna om. Av den anledningen, herr lalman, är det viktigt att vi i dag fastslår att de som ivingas lämna ifrån sig markområden skall ha en tillfredsställande ersättning. Detta kan inle bara gälla dem som bor inom det område som skall inlösas, utan även de människor som bor inom bullerzonen. Många av dessa kommer att uppleva sin siluation på sä sätt att de ej anser sig kunna bo kvar pä nuvarande bosätlningsplats.

Skulle delta innebära alt några lantarbetare blir friställda pä grund av att marken las i anspråk för del kommande övningsfältet, bör staten ta sitt ansvar för alt dessa erhåller nya arbetstillfällen.

Länels socialdemokraler vill också fastslå all om dagens beslut blir atl skjut- och övningsfältet föriäggs lill Vrelen, så är det militära markbehovel

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyärv för armén, m. m.

135

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförvärv för armén, m. m.

för garnisonen i Skövde tillgodosell för lång lid framåt, såväl för nuvarande mililära enheter som för de bslutade mililära skolorna.

Vi förutsätter också att generalplaner skall fastställas för berörda områden efter fattade beslut, och della bör ske i samarbeie mellan Falköping och Skövde kommuner.

En av de stora motståndarna lill Vretenallernaiivet är den socialdemokraliska föreningen i Värsås. Jag är informerad om all ell beslut om en föriäggning till Vrelen kommer atl innebära att den socialdemokraliska föreningen i samarbeie med övriga socialdemokraliska organisalioner i Skövde på det kommunala planet kommer atl verka för att lindra olägenheterna för de människor som kommer all bli berörda av skjul- och övningsfältet.

I såväl Karl Leuchovius som Anne-Marie Gustafssons inlägg har framkommit all informationen lill berörda människor i Vretenområdet har varit otillfredsställande. Delta har icke framgått av proposilionen. Ärså fallet ärdet beklagligt. Men jag vill då ändå slälla frågan: Var i proposilionen eller era förslag kan man utläsa atl de människor som bor i Bjärsjöområdel föll så mycket bällre informaiion? Jag tror det skulle vara värdefullt för kammarens ledamöier om Karl Leuchovius och Anne-Marie Gustafsson berättade för oss, på vilket sätt människorna i de områden som där skulle lösas in och i den bullerzonen fölt en mera innehållsrik och värdefull informaiion än människorna i Vretenområdet.

Jag beklagar om informationen varit dålig pä något håll. Av era inlägg drar dock jag slutsatsen alt ni är övertygade om all informationen i Bjärsjöområdel har varil överiägsen informationen i Vretenområdet. Jag väntar med spänning på ett svar på den frågan.

Herr Petersson sade i en replik lill Hans Lindblad alt Skaraborgs län för så väldigi mycket nalurvårdsområden. Han räknade upp Tiveden - del området ligger visseriigen inte hell i Skaraborgs län; del ligger lill stor del i Örebro län, men det lillhör ändå Västergötland - Hornborgasjön och Bjärsjön. Ja, lokaliseringar har inle riksdagen varit generös med. Men nu skall ni inte ens ge oss naturvården! Eftersom detla inte har motsagts av de andra borgerliga representanter som har haft ordet vore del intressantatt fösvarpå frågan: Vill herr Peiersson säga nej lill de planer på nalurvårdsområden som finns för Skaraborgs län? Vi kommer med intresse att ta del av herr Peterssons svar.

Herr talman! Med detla inlägg vill jag yrka bifall till utskoltsmajoritelens förslag när det gäller nyll skjutfält för Skövdegarnisonen.

I della anförande instämde Arne Blomkvist (s).

136

PER PETERSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall be all på en gäng fö svara pä Sven-Gösta Signeils fråga till mig.

Vi har föll information från länsstyrelsen i Skaraborgs län om hur den bedömer naturvårdsintressena. Det är med stöd av de synpunkterna jag har

tagil upp frågan om naturvårdsmöjligheierna i Bjärsjö. Man har sagt oss alt Tiveden och Hornborgasjön bör fö förtur i fråga om naiurvärdspengar som kommer lill länet; de bör alltså komma före Bjärsjöområdel.

I dag har vi på riksdagens bord jordbruksutskottets betänkande nr 10, där man återger en beräkning frän naturvårdsverket av vad det kostar alt avsätta viss del av Tiveden lill nationalpark. Man säger där alt värdet blir mellan 12,1 och 18,2 milj. kr. Därtill kan läggas ett vissl restvärde för marken.

Jag påstår också alt det kostar en hel del alt ordna naturvården kring Hornborgasjön. Vidare säger man i de handlingar vi har fött frän länsmyndigheterna atl Bjärsjöområdel har en skogsavkastning på ca 6 milj. kr. per år.

Jag skall strö ytterligare litel salt i herr Signeils sår. Han säger all med den lösning han förordar kommer markfrågorna för försvaret i vad gäller Skövde alt vara lösla för all framtid. Där har också länsslyrelsen en annan mening. Jag har elt yttrande av den från april 1977 framför mig, och där säger länsstyrelsen: "Pä skäl som Skövde kommun anfört synes allernalivei Vrelen mindre ej ge någon långsiktig lösning av problemen och bör därför ej komma lill slånd." Litet längre ner säger länsslyrelsen efter all ha förordat Bjärsjö; "Skövde garnisons behov av mark förövningsföll och skjulfält blir säkerställt för överskådlig tid och detla i nära anslulning till garnisonens förläggningar. Länsstyrelsens förslag ger möjligheter lill en varaktig lösning av de militära markfrågorna." Det gäller alltså om man lar Bjärsjö.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978,

Vissa markföiyäiy för armén, m. m.

KARL LEUCHOVIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Alt informationen inle har varil tillräcklig är väl hell klart; på del opinionsmöte som man hade ordnat i Skövde under senaste söndag erkändes i varje fall från alla håll att den inte hade gäll fram tillräckligt. Det skall vi alltså inte behöva tvista om. Jag skulle tro att Skara och Falköpings kommuner har skött sin information bältre än vad Skövde har gjort.

Jag hälsar med tillfredsställelse Sven-Gösta Signeils uttalande atl han och den socialdemokratiska gruppen är beredda alt göra allt vad i deras makt slår föratt stödja de människor som drabbas av "skjutfält", där hem och arbete las ifrån dem var de än bor.

Här har också talats om olagligheten i del beslut som kommunstyrelsen har fattat. Del är inle bara jag som tycker att beslutet är olagligt, utan del är överklagat av någon annan och ligger väl nu för avgörande. Jag har föll uppgifteromatl kommunen harfötldel på remiss igen för ställningstagande. Så länge fullmäktige inte har bekräftat ell kommunstyrelsebeslul menar jag för min del alt del inte kan vara gällande. Här har kommunstyrelsen gjort ell slällningslagande ulöver vad fullmäktige har gjort, vilket den egentligen inle har räll alt göra enligl min bedömning.

Del var väldigi intressant atl höra Sven-Gösta Signeils lovtal över miljö-och nalurvårdsvärden på Sydbillingen. Del var bara synd alt inte della lovtal hördes när vi diskulerade frågan om brytning av uran i Ranslad. Då gällde del ungefär samma område, men den gängen hörde jag helt andra tongångar. Då var inle områdei så värdefullt ulan passade bra för brytning. Men jag hoppas

137

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyärv för armén, m. m.

att vad Sven-Gösta Signeil har sagt i dag skall gälla även på den punkten i fortsättningen.

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) kort genmäle;

Herr talman! Per Peiersson hänvisar lill vad länsslyrelsen har sagt. Därav framgår inle all länsstyrelsen skulle ha sagt nej, även om den har garderat sig.

Bara en liten del av området i Tiveden kommeratt tillhöra Skaraborgs län. Den största delen kommer att ligga i Örebro län. Men genom inlägget klarlades atl någon större negativism mot ett naiurvärdsområde inle finns. Vi kan väl ändå vara värda den lilla lokaliseringen.

När Karl Leuchovius på nytt påpekar olagligheten i kommunens beslut, skall jag inte säga mer än jag har sagt lidigare. Men del intressanta är informationen om Vrelen. Jag har ännu inte fölt veta hur mycket mer överlägsen informationen har varil till dem som bor i Bjärsjöområdel. Kari Leuchovius hänvisar lill det informationsmöte som anordnades och som gällde Vrelen. Hur övertygande har informationen varil lill dem som bor i Bjärsjöområdel?

Kari Leuchovius gör gällande all jag skulle ha svängt när det gäller Sydbillingen och atl vi socialdemokraler inle hade samma insiällning när det gällde Ranstadsfrägan. Men del gäller inle samma område, och uranbryi-ningen sker ju under mark och under berget. Vad vi nu pratar om sker på jordytan. Försöker man nu ta in Ranstadsfrägan i debatten, har vi verkligen kommit långt från dagens ärende.

Karl Leuchovius hela inlägg andades negativism ochmisstänksamhei mol de militära myndigheterna, vilket gör mig väldigi förvånad. Vi politiker skall ta vårt ansvar. Atl bara skylla pä de militära myndigheterna är elt tecken på feghet. Vi politiker skall inle krypa bakom vad de militära myndigheterna företar sig. De slår vakt om de iniressen som vi har salt dem alt bevaka. Än en gång: Vi politiker skall la vän ansvar för fattade beslut.

138

PER PETERSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Sven-Gösta Signeil försöker nu klara sig ur problemet hur han skall fö ekonomiska resurser lill della naiurvärdsområde på Billingen genom atl säga alt området i Tiveden inle lillhör bara Skaraborgs län utan också andra län. Jag vill dä påpeka atl den årliga satsningen på naturvärd i hela Sverige i år uppgår till 13 milj. kr. Bara Tiveden beräknas kosta kanske upp till 20 milj. kr. Sedan har man Hornborgasjön och Bjärsjöområdel. Bara den del som är av inlresse för militära ändamål beräknas nu ge en årlig avkastning på 6 milj. kr. -siffror som jag har lagil dels ur jordbmksutskottets betänkande nr 10, som skall behandlas senare i dag, dels ur offentligt material som försvarsutskollel har fölt från länsmyndigheterna i Skaraborgs län.

KARL LEUCHOVIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill återkomma lill vad Sven-Gösta Signeil sade om atl mitl inlägg andades negativism mot försvaret. Del är litet väl starkt av en socialdemokrat all lala om negativism från en moderat när del gäller försvaret. Jag erkände faktiskt i lalarslolen att jag inte såg någon som helst anledning alt inle lillgodose försvarets behov av mark i Skövde för utbildningsändamål. Men när del nu fanns möjlighel atl ta i anspråk elt annat område, som inte var så värdefullt bl. a. ur livsmedelsprodukiionssynpunki, harjag föreslagit del alternativet. Del är i så fall min negativism på del här området. Atl försvaret skall ha möjlighet atl genomföra den mililära utbildningen råder del inga delade meningar om, men när det finns alternaliva lösningarskall man ta vara på dem och föriägga verksamheten där den gör minst skada.

Informationen återkom Sven-Gösta Signeil lill. Jag kan bara säga alt jag vet hur informationen har varil i Vretenområdet och atl man när det gäller Bjärsjö har skickat ul personlig informaiion lill de berörda. Informationen har inle alllid gått fram, men det är möjligt alt Skara och Falköpings kommuner har givit en något bäure informaiion än vad Skövde kommun har gjort. Om det vet jag inte hela sanningen, men jag vet att informationen i Skövdeom-rådel har varil dålig.

Södra Billingen ärju ändå södra Billingen, och uranbryiningen skulle väl inle ske bara inom ett litel område. Del var inte heller tänkt att brytningen skulle ske bara underjord utan också i dagbrott. Del är samma område och samma problem i båda fallen, och jag hoppas all Sven-Gösta Signeil kommer atl ha samma uppfallning och känsla för naturvård i fråga om uranbrytningen som han i dag har givit ullryck för när del gäller skjulfältet.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyärv för armén, m. m.

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan lugna Karl Leuchovius med alt skall man bryta uran i marknivån uppe på Billingen så kommer jagatt vara motståndare lill del. Jag tror all även de som skall projektera en uranbrytning kommer atl bli motståndare lill att bryta uran ovanjord pä Billingen. Vi kan nog vara lugna för att sä inle kommer att bli fallet utan atl brytningen kommer att ske underjordiskt.

Sedan sade Kari Leuchovius atl det var en smula egendomligt atl en socialdemokrat kunde säga atl en moderat inle skulle vara försvarsvänlig, men det var inle så jag sade. Jag sade att Karl Leuchovius gav uttryck för misstänksamhet mol de militära myndigheterna. Men jag vill gärna hålla med om all jag inle heller irodde all jag någon gång skulle bli tvingad att säga i riksdagen att en moderat var misstänksam mol mililära myndigheler. Tyvärr harjag tvingats atl göra det.

INGEMAR HALLENIUS (c);

Herr talman! Försvarsutskottets belänkande 1978/79:9 behandlar också frågan om nytt skjutfält för Skövde garnison. Denna fråga har diskuterats under fiera år och i hög grad engagerat den lokala befolkningen. Varje

139

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförväiy för armén, m. m.

140

utökning av de militära övningsområdena innebär inträng i annan verksamhel,såväl jord-och skogsbruk som frilids-och naturvård. Del ärangelägetati della intrång begränsas lill vad som är absolut nödvändigl för försvarels behov. Del måste också i framtiden ske en bällre samordning och ell bältre samutnyltjande av de militära övnings- och skjutfälten.

Vi har accepterat Bjärsjöallernalivet under förutsättning att man lar hänsyn till områdets känslighet ur naturvårdssynpunkl. Gemensaml med förelrädare för nalurvårdsintressena bör man kunna nä lösningar så att intrånget blir så litel som möjligt. Kombinationen riskzon och naturvärds-reservat är ur ekonomisk synpunkt fördelaktig. Utskotlet anför att det slörre Vretenallernaiivet genom inträng på värdefull åkermark har så slora nackdelar atl det enligt utskottets mening bör avföras som orealistiskt. Även det förslag, Vreten mindre, som utskottets majoritet föreslär, berör i stor ulslräckning god åkermark. Del rör sig här om 250 hekiar åkermark, så bedömningen borde vara densamma i det fallet.

Centern har såväl i kommunen som i länet sagt nej lill elt skjutfält pä Vreten. Vi anser atl åkermarken inle skall lagas i anspråk för mililära ändamål. Den skall bevaras för livsmedelsproduktion. Livsmedelssilua-tionen i världen och behovel av produklionsunderiag för svensk livsmedelsproduktion nioliverarattäkermarken utnyttjas för jordbruksändamål. Denna målsättning gör vi inte avkall på.

Det ursprungliga förslaget Vrelen, som sedan har benämnts Vreten slörre, omfattar 425 hekiar åker och 1 800 hekiar skogsmark. Vrelen mindre omfaltar 250 hekiar åker och 1 450 hekiar skogsmark men är inle enbart en minskning av det ursprungliga förslagel ulan tar också ny mark i anspråk. Det är en minskning inom Skövde kommun, men del lar ytterligare 375 hekiar skogsmark i Falköpings kommun jämfört med Vreten slörre.

Detla område pä 375 hektar skogsmark berör ell 40-ial markägare inom Borgunda och Dala församlingar. Del är familjejordbruk som berörs, där skogsdelen är av avgörande betydelse för alt ge sysselsällning och utkomst för sina brukare.

I försvarsdepartementets skrift Sä skaffar försvaret mark säger man "all i fasligheisnämndens utredning ingår all träfta markägarna för all informera dem och höra deras syn på saken. Della sker oavsell om markägarna är tidigare informerade eller ej."

Någon sådan information eller något samråd har inte ägl rum med dessa markägare. De har inle kallats till markägarmöle eller erhållit någon direkl informaiion från vare sig mililära myndigheler eller fastighetsnämnden.

De riktlinjer som försvarsdepartementet anger har inle här uppfyllts. Jag finner del mycket anmärkningsvärt om riksdagen kommer atl besluta enligl Vrelen mindre-aliernaiivel utan atl denna informaiion har lämnats och ulan all samråd har ägl rum med samtliga markägare.

När det gäller beslut som direkt berör den enskildes sysselsättnings- och utkomstmöjligheler,så borde det väl ändå varaeti minimikrav atl samråd ägl rum. Riksdagen kan fatta sädana beslut, men det kommer atl minska förtroendet försåväl riksdagen som den mililära verksamheien inle bara i den

bygd det drabbar. När vi pä andra områden i värt samhälle sirävar efter alt öka medbestämmande och samråd borde det vara självklart atl det också skall ske när del gäller dessa ärenden.

Jag vill slälla frågan till företrädarna för utskoltsmajoriteten: Anser ni del tillfredsställande atl ell riksdagsbeslut fattas ulan alt samråd har ägl rum med alla markägare? Denna fråga har lidigare ställts av Gunnar Björk i Gävle, men del har inle lämnats något svar på den än.

En fråga också lill Gunnar Richardson: Är delta ett bevis pä folkpartiels närdemokraii? Vrelen mindre omfaltar inle bara, som Gunnar Richardson skriver i sin molion, västra delen av Vrelens egendom. Del omfattar bl. a. också Finnslorp, ett bra familjejordbruk som är på 27 hekiar åker och 20 hekiar skog. På båda dessa gärdar har omfattande förbättringar och investeringar ägt rum under 1970-lalet.

Sammanlagt berörs ca 120 markägare. Skogen har, som jag lidigare framhållil, en sior belydelse när del gäller atl ge utkomst och sysselsällning för de många lantbrukare som berörs. Skogsmarken är också av myckel god beskaffenhet.

Alt man skall anskaffa ersättningsmark lill de lantbrukare som mot sin vilja tvingats avslå mark, så alt de kan fortsätta sin verksamhet inom jordbruksnäringen, är ett mycket berättigat krav. Lantbruksnämnden bör akiivi medverka lill delta men har f n. ingen mark inom området. Skall denna fråga kunna lösas på elt tillfredsställande sätt måste mark tillhörig domänverket eller annan av kronan ägd mark användas som ersättningsmark.

Del är en myckel stark opinion lokall mol ell skjutfält pä Vreten. Aktionsgruppen Rädda Vreten har i upprop med ca 6 000 namnunderskrifter protesterat mol skjulfält pä Vreten.

Herr lalman! Jag vrkar bifall lill reservationerna 1 och 2.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyärv för artnén, m. m.

GUNNAR RICHARDSON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Ingemar Hallenius frågar om del här är ett exempel på folkpartistisk närdemokrati. Jag vet inte om jag har anledning all i detalj granska hela beslutsprocessen. Vad vi menar med närdemokrati är della all beslut skall fattas så nära de berörda människorna som möjligl. Del är ell ideal, men sedan vet vi också all del finns en viss fördelning av beslutsbefogenheter på olika politiska församlingar - kommunala församlingar, riksdag och liknande.

Idealet är självfallel all den enskilda människans möjligheter atl göra sin röst hörd inle kommer i konflikt med dessa beslutsbefogenheter. Ibland blir del så dess värre, ibland inle. Jag tyckeralt della beslut inle är upprörande pä del sällel. Däremot harjag beklagat atl informationen kanske inte har varil den bäsla.

141

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförväiy Jör armén, m. m.

INGEMAR HALLENIUS (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag har ställt den frågan också därför alt folkpartiets jordbruksråd i länet också har ställt ungefär samma fråga. Jag har inle fölt något svar pä frågan, och det finns många fler som vill ha svar.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr lalman! Gunnar Björk i Gävle påstod lidigare i debatlen all min reservaiion i försvarets faslighetsnämnd för del s. k. Homaalternaiivel på Golland skulle vara del mest kostnadskrävande. Det är elt ganska djärvt påstående som inte heller bestyrktes i debatlen. Del är nämligen en hell fri uppfinning av Gunnar Björk. Eftersom han har slungat ut påståendet vill jag för riksdagen lill dess protokoll nämna något om vad som har hänl beträffande pansarövningsfältet på Gotland.

Liksom när del gäller markfrågorna i Skövde har faslighelsnämnden all göra en ulredning om den mark som lämpligen kan ställas lill förfogande som militärt övningsfält. Del gör alllid föslighelsnämnden med myckel stor omsorg. Efter är av förberedelser, olaliga överiäggningar, ständigt nya uppslag och uiredningar, markägarsammanträden och allmänna bedömningar skall faslighelsnämnden ge regeringen elt förslag. Sä har skett också när del gäller Gotland.

Inför det slutliga ställningstagandet i faslighelsnämnden fanns del fyra förslag all ta ställning lill. Tvä av dessa kunde med rätta betecknas som realistiska alternativ, nämligen områdena Mariille och Homa. Därulöver fanns del tvä områden med i bedömningen, nämligen Slättfiis och Väster Toftavägen. Ingel av dessa båda senare uppslag varanvändbara. Slättfiis hade både kommunen och länsstyrelsen bestämt avstyrkt med hänvisning lill områdets betydelse för samhällsplaneringen. I fråga om Väster Toftavägen ansåg bl. a. chefen för armén att terrängen inte var framkomlig och all marken på sina håll inle var tillräckligt bärig för pansarvagnar. Ändå fick della uppslag som bedömdes som militärt omöjligt ett förord, nämligen från Gunnar Björk i Gävle.

Jag respekterar, herr lalman, självfallet denna rätt för Gunnar Björk atl företräda en uppfattning om hur de militära markfrågorna på Golland lämpligen bör ordnas. Men jag kan inte avstå från all klarlägga hur vårdslös han är, när han hell fräckt påslår all milt alternativ för ett pansarövningsfäll pä Golland skulle vara del mest koslnadskrävande. Några sådana beräkningar finns nämligen inle i verkligheten.

142

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c):

Herr talman! Del var bra atl Oskar Lindkvist tog upp detla med alt faslighelsnämnden, innan den lar beslut, har gjort länga och noggranna uiredningar. I fallet Skövde har inte faslighelsnämnden haft all la ställning till den praxisöverenskommelse som Skövde kommun och de lokala militära myndigheterna har gjort. Del är alltså elt klan avsteg frän just den praxis som Oskar Lindkvist åberopar och som han anser värdefull - och den uppfattningen delar jag. Man har gjort ell avsteg när nu riksdagen tar ett beslut som

grundar sig på principöverenskommelsen.

När del sedan gäller markallernativen på Gotland så innebar Martille 570 hekiar, varav 190 hekiar jordbruksmark. Homa innebar 760 hekiar, varav 170 hekiar jordbruksmark. Oaktat vilket av dessa tvä alternativ man går på skall del slällas mot mitt förslag om i första hand Väsiertofta som innebar 430 hektar, varav 30 hekiar jordbruksmark, eller Släitflis. Del säger sig självt alt de två alternativen, som för det första är större totalt och för det andra innehåller 5-7 gånger mer jordbruksmark, måsle bli dyrare.

Oskar Lindkvist menaratt det alternativ jag har förespråkat inte har någon förankring och skulle vara dåligt. Lät mig erinra om all länsslyrelsen och kommunen på Gotland och centrala personalorganisationer har stött dessa krav från socialdemokratiskt håll och cenlerhåll som finns i moiionen av bl. a. Torslen Gustafsson i Stenkyrka. Låt mig också påpeka alt en rad olika organisationer på Golland har ansell att detla går alt lösa, och jag lycker atl man bör lila på personalorganisationerna i den här frågan. Enligt min mening är Väsiertoflaallernalivel kopplat till Stora Homa-alternativet ett myckel bra och acceptabelt förslag som tar i anspråk elt minimum av jordbruksmark. Det är tydligt atl vår inställning lill frågan om jordbruksmark skiljer sig i avgörande omfattning. Min inställning är all vi skall vara försiktiga med atl ta i anspråk jordbruksmark, men här har tydligen Oskar Lindkvist en annan inställning.

Jag menar atl Väsiertoftaallernalivel pä Gotland är ett bra alternativ som man från militärt håll får acceptera. CA:s normer för inte vara lag för riksdagen. De för vara ett riktmärke för de militära myndigheterna, men de mililära myndigheterna kan inle fö avgöra vilka beslut vi skall fatta här i riksdagen när det gäller markanspråken. I de frågorna måsle vi fö vara med och framföra våra allmänna synpunkler på förslagen.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförväiy för armén, m. m.

OSKAR LINDKVIST (s);

Herr talman! Som kammarens ledamöter säkert uppmärksammade återkom inie Gunnar Björk i Gävle lill atl mitt alternativ skulle vara det dyraste av Gollandsaliernaliven. Del finns nämligen andra alternativ än de som Gunnar Björk pläderat för i försvarets faslighetsnämnd, nämligen Marlilleområdei. Jag harjust inhämtat all man i en skrivelse som sänls lill regeringen den 2 maj 1978 har gjort en översiklsberäkning för kostnaderna av Martillefältet. Man har därvid hamnat på en kostnad pä approximativt 13,3 miljoner. I della ligger stora kosinader i samband med fornlämningar av skilda slag som finns inom områdei och som man är myckel intresserad av all la lill vara.

Jag vill säga lill Gunnar Björk att jag inle är bunden vid chefens för armén normer. Men sä myckel begriper jag att om man skall ha ett övningsfält för pansarvagnsövningar, så måsle rimligen marken vara av sådan beskaffenhet alt den är bärig för de pansarvagnar som skall användas vid övningarna. Sä myckel har framgått av debatten, och del är därför Gunnar Björk slår ensam när han i försvarels faslighetsnämnd förordar sitt alternativ.

Jag är emellertid nöjd med Gunnar Björks inlägg så lill vida all han inte

143

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markföiyäiy Jör armén, m. m.

längre kan påstå - vilket han gjorde i förmiddags - an min alternativ skulle vara det mest kostnadskrävande av Gollandsaliernaliven.

Slutligen skulle jag vilja ställa en fråga till Gunnar Björk, som invalts i försvarels fastighetsnämnd efter regeringsskiftet 1976 -och det är ulmärkl alt del kommit fler riskdagsmän lill nämnden. Om Gunnar Björk inte är nöjd med försvarets fastighelsnämnds handläggning av markägarfrågorna i Sköv-defallei, varför har han då inte lagit upp della i nämnden? Den frågan har riksdagen räu alt fö besvarad.

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c);

Herr lalman! När del gäller del sista som Oskar Lindkvist anförde vill jag säga alt vi i Skövdefallel inle har diskuierai handläggningen. Vad vi tar upp i vår reservation är handläggningen av framförallt Remmenefallet. Handläggningen av principöverenskommelsen har inle diskuterats i faslighelsnämnden, och del vet också Oskar Lindkvist.

Vad gäller kosinaderna harjag inle siffrorna i huvudet nu, men det vore märkligt om alternativen Mariille och Homa, som omfattar 760 resp. 570 hektar mark med en stor andel jordbruksmark och som berör många fler människor,skulle vara billigare än Väslertoftaallernalivet som haren mindre antal hektar mark och en myckel lilen andel jordbruksmark.

Låt mig också i anslulning till frågan om CA:s normer erinra om atl de alternativ som lagits fram på Golland, 1. ex. Slällflisalternaiivel, har initierats av en person som var mililär och som irodde all frågan kunde lösas ulan att man var så sirikt formell och beaktade CA;s normer. Även på militärt häll finns del sålunda de som förstår att den här frågan bör lösas ulan att man lar i anspråk de största områdena.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr lalman! Nu för vi för del första reda på atl kritiken har riktats mot handläggningen av Remmeneärendet. Jag skall inle gä in pä della ärende, men jag var i tillfälle alt följa senare delen av del. Jag har den uppfattningen alt försvarels faslighetsnämnd i den frågan har haft en synneriigen god kontakt med markägarna. Man har inle varil överens, för det har varit ell myckel svårl ärende. Men mol försvarets fastighelsnämnds handläggning trorjag all del sakligt sett är mycket svårt all rikta någon krilik.

För del andra: Vi hade, Gunnar Björk, principöverenskommelsen om Skövde när vi röstade i försvarets faslighetsnämnd.

För del iredje: Jag diskuierar inle alternativet Väster Toftavägen på Gotland. För mig är della inte något realistiskt alternativ. Jag diskuterar jämförelsen mellan kostnaden för Marlilleallernalivel och kostnaden för Homaalternaiivel. Här existerar i verkligheten ingen skillnad.

144

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c):

Herr talman! Den principöverenskommelse som vi diskuierar när det gäller Skövde ärju den överenskommelse som har träffals nu under de senasle 14 dagarna. Den har vi ju inle haft tillgäng lill i faslighelsnämnden.

Dä del gäller Martille och Homa hävdar jag besläml all Väster Toftavägen      Nr 48
är ell acceptabelt alternativ. Atl dä göra en jämförelse bara mellan Martille     Onsdaeen den
och Homa är för mig helt orimligl.                                      december 1978

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels motionen nr 14 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvisl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Vissa markföiyärv för armén, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i belänkandel nr 9 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 14 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 288 Nej - 17

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskoltels hemställan, dels reservalionen nr 1 av Georg Pettersson och Gunnar Björk i Gävle, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gunnar Björk i Gävle begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 9 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Georg Pettersson och Gunnar Björk i Gävle.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Gunnar Björk i Gävle begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 215 Nej - 90

10 Riksdagens proiokoll 1978/79:468

145

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförvärv för armén, m. m.

Mom. 4

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskoltels hemställan, dels reservalionen nr 2 av Per Petersson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per Peiersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i belänkandet nr 9 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av Per Petersson m.fl.

146

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Per Peiersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat;

Ja - 168

Nej - 123

Avstår - 14

Mom. 5

Ulskollels hemställan bifölls.

Mom. 6

Proposilioner gavs pä bifall till dels uiskotteis hemställan, dels reservalionen nr 3 av Bengl Gustavsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengl Gusiavsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i belänkandel nr 9 mom. 6 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 3 av Bengl Gusiavsson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då Bengl Gustavsson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 157 Nej - 149

§ 14 Tidigdiagnostik av bröstcancer

Föredrogs socialutskollets betänkande 1978/79:18 med anledning av molioner om lidigdiagnostik av bröstcancer m. m.

1 della betänkande behandlades motionerna

1977/78:352 av Karin Nordlander m. fl. (vpk), vari hemslällls au riksdagen beslulade att hos regeringen begära förslag om nödvändiga åtgärder för att under hälsomyndighels ansvar inrälla mouagningar för mammografiundersökningar i alla län och att därvid även beaktades frågan om statsbidragsgivning,

1977/78:551 av Marianne Karisson (c),

1977/78:1107 av Per-Eric Ringaby (m) och Blenda Litlmarck (m) samt

1977/78:1508 av Gabriel Romanus (fp) och Ingegärd Fraenkel (fp).

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Tidigdiagnoslik av bröstcancer

Utskottet hemställde

1. belräffande fråga om uibyggnad med slöd av slalsbidrag av verksamhet
med mammografi atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:352,

2. beträffande frågor om tidigdiagnostik av bröstcancer och livmoderhals-
cancer alt riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:551, motionen 1977/
78:1107 saml moiionen 1977/78:1508.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Det är sällan frågor som las upp i en molion för en så allsidig belysning och en så seriös behandling som motionerna i denna fråga har fött i socialutskottets belänkande nr 18. Men det kanske beror pä atl den nye socialministern har en motion i frågan. En aldrig så positiv behandling för emellertid inle problemen närmare en lösning, om utskottets slutsals-som i det här fallet - utmynnar i elt klan avslag pä molionerna.

De frågor som motionerna tar upp är verkligen angelägna, det kan faktiskt röra sig om liv eller död för de berörda. De rör också ell stort antal människor varje år. Åriigen drabbas ca 3 600 kvinnor av bröstcancer och ca 40 % av fallen för dödlig utgång. Eftersom orsaken till bröstcancer inte är känd, finns inte heller f n. möjligheten till förebyggande åtgärder. Däremot vet man en del om vilka kvinnor som är i riskzonen. För alt minska dödligheten i denna sjukdom och minska onödigt lidande för dem som drabbas återstår endast det som vi tagil upp i vår molion, möjligheter till tidigare upptäckt av tumörer. En tidig diagnostik är viktig, eftersom det finns eU klart samband mellan upptäckten av en tumör och behandlingsresultatet.

Av alla kända undersökningsmetoder är mammografiiekniken den klart överlägsna. Det framgår också av socialstyrelsens remissyttrande:

"Med mammografiiekniken finns nu en väl utprövad metod som fyller högt ställda krav på förmåga alt med god säkerhet påvisa förekomst av även små (ett par millimeters diameter) cancertumörer i bröstkörtlar. Den kan dock missa en del, även större tumörformer. Den är klart överlägsen manuell undersökning av brösten när del gäller små tumörer, även när sistnämnda

147

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Tidigdiagnoslik av bröstcancer

148

cancemndersökninggörsav vältränadmedicinalpersonal. Den är således den hittills klart effektivaste metoden för alt påvisa bröslcancerlumörer som är små och därigenom troligen i relativi tidigt utvecklingsstadium. Den är inte särskill besvärande för kvinnan. Kostnaden för en undersökning vid optimalt utnyttjande av utrustning och personalresurser är måttliga. Genom den tekniska ulvecklingen är numera stråldosen låg vid mammografiundersök-ning varför riskerna för den enskilda kvinnan för skadliga biverkningar är mycket små även vid upprepade undersökningar."

Man kan ställa frågan om man över huvud laget kan hitta en bältre och säkrare undersökningsmetod.

I min fackliga verksamhel har jag kontakt med mänga kvinnor som befinnersigiden kända riskzonen. Jag för även direkt kontakt med drabbade medlemmar då en bröstcanceroperalion ofta leder lill arbeisomplacering - de kan inle fonsäta med de lunga jobbet. Della var också anledningen lill all den här motionen väcktes.

Jag kan hänvisa till ivå fall hell nyligen, där vederbörande själv sökl läkare, den ena vid upprepade tillfällen, och påpekal knölar i bröstet efter s. k. självundersökning. Läkarna hävdade all del var ofarligt och alt ingen behandling behövdes. I del ena fallet fördröjdes operationen över ell år, i del andra fallet åtta månader. Del ledde i de här fallen till onödigt stora operalionsingrepp, ökal lidande och en oviss utgång. Det blir en dubbel psykisk påfrestning för de sjuka som drabbas pä detta sätt. Trols all de sökl läkare med misstanke om en tumör har de inle fött en tillfredsställande kontroll av sin misstanke.

Läkarna är också hell pådet klara med della och har själ va tagil upp frågan i Läkartidningen. De föreslär all särskilda brösltumörmoilagningar inrällas, så all riskerna för fördröjd behandling minskar.

Undersökningar visar all var femte kvinna med bröstcancer som Radiumhemmet log emol för behandling våren 1977 lidigare hade sökl läkare för symtom från brösten utan all cancern hade upptäckts. De sju stockholmsläkarna säger i Läkartidningen vidare atl de 33 fallen antagligen är ett minimivärde, eftersom varken de patienter med diffusa besvär eller de som rutinmässigt undersöks utan symtom frän brösten och som tidigare visal sig ha bröstcancer finns med i statistiken. Tidigare undersökningar har visat -det framgår också av socialstyrelsens utlåtande - all även läkare som är vana att slälla diagnos på bröstcancer lar fel var fjärde till var femte gång.

Av Läkaresällskapets uttalande framgår all resultatet av bröslcancerbe-handling är slarki korrelerat lill tumörsjukdomens stadium då diagnosen ställs, dvs. lill primärtumörens storlek och graden av spridning lill lymfkör-telregionerna. Patienter med små tumörer ulan spridning lill lymfkörtlarna i armhålan har efter behandling nästan samma överievnad som en normalpo-pulaiion. medan patienter med slörre tumörer och/eller spridning till armhålan löper en belydande risk för återfall.

Del är inle svårt alt förslå hur det känns för de drabbade som sökl läkare pä egel initiativ ulan all få erforderiig behandling på grund av brisler i de undersökningsmetoder som används. Av egen erfarenhet kanjag intyga all

de undersökningar som görs vid en allmän hälsokontroll är hell olillräckliga för atl upptäcka en bröstcancer.

Med den konventionella behandling, operation plus strålbehandling, som används i dag har man inte kommii särskilt långt i fråga om följdverkningarna eller nedbringandet av dödligheten. Det är lika många kvinnor som dör i bröstcancer - ca 1 400 varje år - som del antal människor som omkommer i trafikolyckor. Del satsas inle heller särskill myckel på forskning på delta område, varför några slora framsieg inom behandlingsområdel inle är all förvänla inom den närmaste liden. I dag är därför för den behandlingsmetod som används en lidigare upptäckt av bröstcancern avgörande; del är alla berörda eniga om.

Del är därför illavarslande all Landstingsförbundet inte har gjort någon medicinsk bedömning av motionärernas förslag ulan begränsat sill yiirande lill frågor som påverkar sjukvårdshuvudmännens verksamhel. Del är omöjligt atl accepiera kostnadsaspekten som enda avgörande faktor i den här frågan. Verksamhet i förebyggande syfte är oftast lönsam i alla sjukvårdssammanhang. Minskning av anlalel vårddagar är exempelvis en viktig del i sjukvårdens ekonomiska planering. En lidigare behandling av bröstcancer ger del resultatet. F. ö. får inte möjligheten alt minska människors lidande avgöras med kostnadsskäl. Socialstyrelsen harju också i sin uttalande sagt au kosinaderna för en sådan undersökning är måttliga.

Vad vi vill med vår molion är att kvinnor som känner sig oroliga skall kunna ulan remiss och lidsbeslällning få en undersökning som de kan lila på och som ger ett snabbt besked. En mammografiapparat för bröströntgen kostar en struntsumma i jämförelse med de pengar som vissa anser vara nödvändiga för exempelvis värt försvar. Jämförelsen kan göras med det som f n. är aktuellt: kostnaden för flygplan för mililära ändamål.

Vi vill också ha riktade hälsoundersökningar för de speciella riskgrupper som vi känner till. Vi är kritiska lill au enbari lila på de självundersökningar som del nu görs kampanj för. De kan tvärtom bli fariiga, om man enbari förlitar sig pä dem.

Det behövs inte heller, som utskoitei säger, ytteriigare utvärderingar av försök. Del är möjligt att metoden kan förbättras, men redan nu finns en samstämmighet om de små risker som denna undersökningsmetod ger. Det är sagt frän läkarhäll all risken för skador av den begränsade stråldosen inle är större än risken av att röka en cigarrett i månaden.

Den slutsats som har dragils av fyra års hälsokontroller i Gävleborgs län är alt hälsoundersökningar med röntgenmetod som ger myckel låga stråldoser är del säkraste sättet all upptäcka bröstcancer så lidigi all kvinnan kan botas hell. Hälsoprogram som enbart lär kvinnan alt undersöka brösten själv kan däremoi aldrig ge några slörre förbättringar av behandlingschanserna.

Man kan inte heller i den här frågan komma ifrån misstanken atl det har en viss belydelse all det är enbari kvinnor det handlar om.

Med hänvisning till vad jag anfört och inle minst med hänsyn till det stora antal kvinnor som varje år drabbas av denna sjukdom och dess följder yrkar jag bifall till motionen 352.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Tidigdiagnoslik av bröstcancer

149

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Tidigdiagnostik av bröstcancer

GÖRAN KARLSSON (s);

Herr talman! Fru Nordlander vitsordade att utskotlet tagit allvariigl på den här frågan, öch del är onekligen en allvarlig fråga.

Vi har låtit den expertis som finns i landei yttra sig: socialslyrelsen. Läkaresällskapet och som sjukvårdens huvudman Landstingsförbundet. De yttrandena har vi strukit under, och jag vill betona vikten av all man så snart som det över huvud tagel går bygger ut denna verksamhet. Del är närmast landslingen det berör, och såviiijag vet finns del elt posilivt intresse inom de fiesta landsting för atl bygga ul den här verksamheien.

Läkaresällskapet har gett en lilen varning i sitt yttrande och sagt alt stråldosen kan ha sina farliga effekter. Uiifrån den utgångspunkten vill Läkaresällskapet att försöksverksamheten i Kopparbergs och Östergötlands län skall avvaktas. Och jag lycker nog det är rimligt alt sä sker.

Vi har inle kunnal tillstyrka moiionen, men vi stryker under med all kraft att det här är en angelägenhet som vi är lika måna som fru Nordlander om atl försöka hävda. Och jag är övertygad om alt landstingen kommer alt se lill att mammografin byggs ul över hela landei sä fort som möjligt.

När fm Nordlander säger att kostnadsaspekterna inle för vara avgörande vill jag säga: Det är helt klart. Och det kan inle vara några stora kosinader i det har fallet. Men del är alltså en avvägning som måste göras med hänsyn lill strålningen.

Jag hoppas som sagt atl vi kan vara överens om all den här frågan måsle lösas. Tankarna som ligger bakom moiionen är värda all respekt, och med hänsyn lill utskottets yttrande, som är positivt så långt man över huvud taget kan begära, ber jag atl fö yrka bifall till utskottets hemställan.

150

KARIN NORDLANDER (vpk);

Herr lalman! Jag sade i milt anförande alt frågan var myckel positivt och seriöst behandlad. Men del räcker liksom inle om delta inte för frågan närmare en lösning.

1 fråga om riskerna med den strålning som används harjag kunnal läsa ut av alla artiklar alt den nya metod med bara en röntgenbild som används ger myckel små stråldoser och alt det därmed inle finns några sådana risker som del talats om här.

Jag talade också om att man inte var så benägen atl satsa pengar på kvinnor. Om detta skriver Bengt Lundgren, överiäkare på Gävle lasarett, i en artikel i Läkartidningen; Om fier läkare varit kvinnor skulle diagnos och behandling av bröstcancer sannolikt ha haft en mer framträdande plals, särskilt inom röntgendiagnostiken. Nu tar andra och ofta mer eller mindre överflödiga röntgenundersökningar orimligt stor plats i röntgenavdelningarnas arbetsrutin, trols all bröströntgen ger bästa chansen alt upptäcka bröstcancer i sä god tid alt patienten kan räddas.

Del visar alt om man i andra fall, där del t. o. m. är onödigt, använder röntgen, så kan det i det här fallet inle innebära några större risker alt röntga.

En annan artikelförfattare, professorn i röntgendiagnostik vid Göteborgs

universitet, Lars Björk, som också är överläkare vid Sahlgrenska sjukhuset, betecknar del som märkligt och oförsvarligt all man inte kan erbjuda röntgenundersökning åt alla kvinnor som söker för bröstsymtom. Han framhåller också all resurskraven är jämförelsevis blygsamma och att en apparatur för 150 000 kr. per enhet med alla tillbehör och tvä utbildade röntgenologer för alt sköta den är vad man behöver i det här fallet.

Vi menar atl della är en kostnad som man inte behöver ens resonera om. Det är nämligen inte bara så atl brösicancerfallen ökar, utan sjukdomen drabbar också allt längre ner i åldrarna. Från Karolinska sjukhuset redovisas flera fall under 30 år. Vi vet all om cancern uppläckssenl för operationen och de efterföljande strålbehandlingarna oftast invalidiserande verkan och ändå är överlevnadschansen mycket dålig. Det måste dä vara ett oeftergivligt krav an kvinnorna för tillgäng lill den bästa undersökningsmetod som man nu känner till, och det ärjusl mammografin.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Tidigdiagnoslik av bröstcancer

GÖRAN KARLSSON (s);

Herr lalman! Jag är fortfarande överens med fru Nordlander om all vi skall göra vad som över huvud taget går alt göra. Men man kan naturligtvis inte med utgångspunkt i en enskild artikelförfattares uttalanden säga atl det inle finns några risker. Läkaresällskapet understryker visserligen i sitt yttrande att del nya systemet är mindre skadligt än del lidigare, men sä länge del över huvud taget finns risker måsie man avvakta, innan man tar del slutliga steget.

Jag säger vidare atl delta är landstingens uppgift. Det är landslingen som måste bygga ul den här verksamheien så snabbt del går. Där kan både fru Nordlander, jag själv och andra som tillhör landstingen och är politiskt verksamma försöka driva pä dem som har huvudansvaret. Det finns, såvitt jag vet, inget motstånd från landstingens sida, ulan de är säkeriigen beredda atl göra sitt bästa i det här fallet. Men innan man ger ett generellt besked måste man vara på den säkra sidan när del gäller skadeverkningarna. Och, fru Nordlander, om del finns den minsta misstanke om bröstcancer finns del säkerligen ingen läkare som låter bli an använda sig av röntgenundersökningar. Del är inle där problemet ligger.

Vi är,som sagt, överens i huvudsak. Men atl inte utskottet har kunnal gå pä fru Nordlanders molion beror på atl Läkaresällskapets yttrande inte är rikligt entydigt och att man bör sälla säkerheten främst, innan man tar del slutliga beslutet.

KARIN NORDLANDER (vpk);

Herr talman! Men, Göran Karlsson, måsie man inte vid bedömningen ställa riskerna med röntgenundersökningarna mot de behandlingsresultat som man sedan för? Mediciner harju alllid biverkningar av olika slag, men man gör ju den bedömningen atl det i vissa fall är nödvändigt atl la biverkningarna för all bota den sjukdom som det är fråga om.

Sedan säger Göran Karlsson all läkarna inte underlåter atl göra röntgenundersökningar. Men del är ju så att sjukhusen inte alltid har den här

151

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Tidigdiagnoslik av bröstcancer

utrustningen. Ijaglrordel var 133 fall där kvinnorna själva sökl för misstänkt cancer har läkarna missat alt ställa diagnos på grund av all de inte haft tillgång lill denna rönlgenmetod. Om man inle använder denna metod missar man vart fjärde eller vart femte fall när kvinnor själva söker läkare på grund av egna misstankar om atl de har bröstcancer.

Del finns för resten en doktorsavhandling där dessa frågor tas upp. Där sägs att bara tanken atl man kan hitta en förändring skrämmer en del kvinnor. De är rädda för all över huvud taget gå till läkare. Men om de visste atl del fanns möjlighet alt gå lill en undersökning utan anmälan eller remiss skulle del vara läitare för dem.

152

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Del finns ingen anledning all fortsätta debatten, eftersom fru Nordlander och jag är rörande överens. Men det är inte riksdagen som bygger ut vår sjukvård utan landslingen. Det är bl. a. därför som ell beslut i riksdagen inle kan bli avgörande för hur landslingen skall handla.

KARIN NORDLANDER (vpk);

Herr lalman! Skillnaden är all jag vill se ell resultat, inte bara en positiv inställning.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Det vill också vi göra.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels uiskottets hemställan, dels motionen nr 352 av Karin Nordlander m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandel

nr 18 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 352 av Karin Nordlander

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 282 Nej - 12

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Föredrogs Socialutskollets betänkande

1978/79:19 med anledning av motioner om skyldighet all utfärda läkarintyg

Kulturutskottets betänkande

1978/79:16 med anledning av motioner om slöd lill djurparker

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Maskinförarulbildning i gym -nasieskolan

§ 16 Maskinförarutbildning i gymnasieskolan

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1978/79:14 med anledning av motioner om maskinförarutbildning i gymnasieskolan.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Del är med tillfredsställelse man lar del av della belänkande, vars förslag innebär ett bifall till bl. a. den molion som jag och sju kamrater här i kammaren, vilka tillhör Svenska byggnadsarbetareförbundet, har väckt med krav om all åtgärder skall vidtas i syfte all i gymnasieskolan starta försöksverksamhei med maskinförarulbildning inom byggnads- och anläggningsfacken.

Frågan om utbildning av maskinförare inom byggnads- och anläggningssektorn i gymnasieskolan har varil aktuell under många är. Maskinförarui-bildningskommiiién (MUK), bakom vilken står 22 organisalioner representerande arbetstagare, arbetsgivare, statliga verk, kommunförbunden, armén m. fl., framlade sitt förslag till utbildningsprogram för förare av bygg- och skogsmaskiner redan 1974.

Del är ingen ivekan om att behovel av utbildning av förarna av maskinerna på bygg- och anläggningsarbetsplalserna är stort.

Maskinerna representerar i dag slora investeringsvärden. Både samhällsekonomiskt och förelagsekonomiskl blir del därför betydelsefullt all maskinerna handhas och underhålls på ell kompetent sätt. En bra utbildning ger förarna denna kompetens.

Samiidigi medför ett felaktigt handhavande av maskinerna belydande olycksfallrisker såväl för föraren själv som för övriga personer på arbetsplatsen. Del finns lyvärr mänga exempel pä olyckor, också med dödlig utgång, som lill en del kan hänföras till förarens brislande yrkeskunnighel. En bra utbildning av förarna minskar alltså riskerna på arbetsplatserna.

Till della kommeraii arbelsmiljölagen nu kräver all förare av maskin skall vara väl förtrogen med sin uppgift. Del är arbetsgivarens skyldighet att tillse alt så är fallet.

153

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Vissa markförvärv för armén, m. m.

134

debatt infördagens beslut om elt nytt skjutfält och ett utökat övningsfölt för Skövdegarnisonen.

I proposilionen 1978/79:5 har förre försvarsministern Eric Krönmark föreslagit att Skövde garnison skall fö sitt nya skjutfält förlagt till Bjärsjöområdel på Sydbillingen. Men försvarets faslighetsnämnd har - i likhel med övriga militära myndigheter- i stället föreslagit atl det nya skjutfältet förläggs lill Vrelen.

Del har i dagens deball redan framhållits atl båda alternativen har både för-och nackdelar. Av den anledningen skall jag begränsa mitt inlägg lill atl redovisa varför vi, de socialdemokraliska riksdagsledamöterna från Skaraborgs län, tagit ställning för alternativ Vreten.

Vårt ställningstagande har skett efter länga och ingående prövningar av de båda föriäggningsallernativen. Vi har kommit fram lill alt Vrelenalternativel är del mest lämpliga och i många avseenden överiägset alternativet Sydbillingen. Många kanske vill framhålla atl del för en lokalt förankrad politiker vore mera bekvämt atl inte ta ställning till någoldera av de två alternativen, när man vet all del finns motståndare till båda. Men så enkelt kan man inte komma ifrån sitt poliliska ansvar.

Vi socialdemokraler i Skaraborgs län har på ett aktivt säll slagit vakt om de mililära enheter som finns i vårt län och verkai för atl de skall fö vara kvar. Vi har också aktivt medverkat till att ytteriigare tre militära skolorskall flyttas till Skövde, vilket ju också har blivit ell riksdagens beslut. Mot den bakgrunden känner vi oss förpliktade att medverka till att militären för möjlighel alt utöva sin verksamhel i våra bygder.

Vi kan inte bara begära att lokaliseringar skall ske lill länel ulan all la konsekvenserna av eventuella ölägenheter. Helt naturligt är skjutfält och mililära övningsfält ölägenheter för de människor som bor i deras närhet. Della är vi fulll medvetna om.

När del gäller valet mellan Vreten och Sydbillingen har vi kommit fram till alt ur militär synpunkt är Vreten atl föredra, eftersom man där kommer att fö behovet av både skjutfält och övningsfölt tillgodosett.

För Skövde kommuns vidkommande blir fördelarna betydligt slörre med en förläggning lill Vrelen, eftersom en övervägande del av den militära verksamheien kommer att bli koncentrerad till ett och samma område.

Tilläggas kan också att en uppgörelse nu har träffats mellan militären och Skövde kommun belräffande vissa markfrågor med anledning av förläggning av skjut- och övningsfältet lill Vreten. Detla kommer bl. a. atl innebära all militären kommer att fö lämna ifrån sig övningsområdet Hene väster om stambanan. Detta kommeratt bli ett värdefullt markområde för kommunens framtida planering.

Karl Leuchovius har visserligen här sagt atl kommunstyrelsen i Skövde handlal olagligt. Den uppgiften för han slå för, och jag lycker all del är ell ganska grovt angrepp pä våra kommunala förtroendemän i Skövde kommunstyrelse. Det är bara att beklaga alt vår kommun för den stämpeln pä sig atl den sysslar med olagligheter. Kommunallagen säger väl ändå alt kommunens styrelse skall vårda kommunens angelägenheter. Jag har svårl atl tro all

CLAES ELMSTEDT (c);

Herrialman! Fyra motionerar väckta idel härärendet. I ett par vill man all riksdagen skall ta ställning till en viss bestämd ort där maskinförarutbildning skall bedrivas, medan man i någon uttalar önskemål om att fö en utbildning över huvud tagel lill slånd.

Ulskotlet har varit pä besök pä ett par av de platser som har nämnts - både Bräcke och Ljusdal - och haft samtal med en rad företrädare för alla de intressen som finns i det härsammanhangel. Vi har funnit all skäl lalar föratt en försöksverksamhei, om än i begränsad omfpttning, bör komma till slånd pä detla viktiga område.

På skogssidan finns redan utbildning, företrädesvis inom landstingens skogsbruksskolor, medan den pä bygg- och anläggningssidan är mera sparsamt förekommande. Det är mol denna bakgrund ell enhälligt utbildningsutskott nu föreslår alt regeringen skall se på saken. Vi överlåter alltså ät regeringen all närmare bestämma detaljerna kring försöksverksamheten, men uttalar all en sådan bör komma lill stånd.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill utskoltels hemsiällan.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Övertagande av aktierna i Nora Bergslags Järnvägs AB

Överläggningen var härmed slutad.

Ulskollels hemställan bifölls.

§ 17 Övertagande av aktierna i Nora Bergslags Järnvägs AB

Föredrogs trafikuiskoiieis betänkande 1978/79:5 med anledning av propositionen 1978/79:23 om övertagande av aktierna i Nora Bergslags Järnvägs AB.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! I propositionen 1978/79:23 har regeringen föreslagit atl det skall anvisas medel på tilläggsbudget för budgelårel 1978/79 föratt staten den 1 januari 1979 skall kunna förvärva aktierna i Nora Bergslags Järnvägs AB. Bakgrunden lill detla är all Nora Bergslags Järnvägs AB förra årel skrev till kommunikationsministern och talade om att lönsamheten hade försämrats kraftigl i bolaget, som nu hade ell underskott på 2,5 milj. kr. per år, och atl man därför enligt företagsekonomiska bedömningar inle kunde driva järnvägen i forlsätlningen.

En särskild utredningsman tillsattes. Han fick i uppgift all undersöka dessa frågor och förhandla med Nora Bergslags Järnvägs AB. Den ulredningen har givit vid handen all järnvägsverksamheten kan inskränkas men att en viss trafikförsörjning framför alll belräffande tyngre gods för industrierna i områdei bör finnas kvar i framliden på delar av järnvägsområdet. Ulredningen har emellertid klart visal all del är förenligt med stora kosinader atl överta även denna begränsade del av verksamheien,och man beräknar att del åriiga underskottet för den del av Nora Bergslags Järnvägs AB:s bandelar som

155

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Ö\>ertagande av aktierna i Nora Bergslags Järnvägs AB

skall finnas kvar i framtiden ger ell ärligt underskott på 1,5 milj. kr. eller omräknat lill nuvärde, 15 milj. kr.

Herr lalman! Vi socialdemokraler har inle velat motsätta oss att staten i detta läge övertar aktierna i Nora Bergslags Järnvägs AB och all samhällel därmed också garanterar en fortsall drift för de delar av järnvägsområdet som föreslås i denna proposilion. Men vad vi reagerar mot är all staten, när staten av sysselsäitningsmässiga saml av regionalpolitiska och trafikpolitiska skäl går in och tar över en förlustbringande verksamhel med ett kapitaliseral förluslvärde på 15 milj. kr., skall belala del nominella värdet av aktierna, i delta fall 4 milj. kr. Del hade varil rimligl att Nora Bergslags Järnvägs AB hade fött en krona för atl staten lar hand om ansvaret och de ekonomiska förlusterna. Vi har emellertid inte i detla läge kunnal gå emol propositionen, eftersom del är angeläget från sysselsättningssynpunkt och av trafikpolitiska skäl att vi accepterar det framlagda förslagel. Vi har dock i ell särskill yttrande fogat lill trafikutskottets belänkande givii ullryck för alt vi lycker all del är en dålig förhandlingsöverenskommelse frän statens synpunkt och att staten betalar alldeles för myckel pengar lill Broströms Rederi AB.

156

ROLF CLARKSON (m):

Herr talman! Kurt Hugosson gav i inledningsskedet av sitt anförande en saklig beskrivning av de förhållanden som ligger lill grund för atl utskottet nu tillstyrker ett statligt övertagande av Nora Bergslags Järnvägs AB. Men han glömde atl lala om att de tillgångar som finns i det företag som staten nu skall överta för 4 milj. kr. av ägarna själva har värderats till 14 milj. kr. och av den opartiske utredningsman som regeringen tillkallat värderats lill 11 milj. kr.

Det är ganska upprörande alt Kurt Hugosson lycker alt statens sparsamhet skall drivas därhän alt man konfiskerar enskildas eller företags egendom. Nog är del väl rimligl all företaget för ersättning för en tillgäng så stor som del här är fråga om, så myckel mer som det gäller elt företag i slarki behov av omedelbar hjälp.

Vi behandlar i en annan proposition stöd till rederinäringen. Då skall delta förelag fö ungefär 330 milj. kr. i stöd av slalen. Del vore inte snyggt om vi gav med ena handen och log lillbaka med den andra.

Man kan inte heller föra elt sådanl resonemang som Kurt Hugosson här för, nämligen alt det gäller ett föriustvärde pä 15 milj. kr. Vad staten tänker göra med den egendom som den förvärvar berör väl inle den nuvarande ägaren. Sanningen ärju att staten åtar sig atl driva järn vägen vidare, därför atl järnvägen utför en samhällsekonomisk nyttighet. Men företagsägaren har inte all göra med vad som inträffar i framliden med del förelag som han avhänder sig.

Kurt Hugosson talar alltså om avkastningsvärdei. Del är lika med noll, del håller jag med om. Men tillgångarna, substansvärdet i företaget, "slaktvärdet", är alltså 11 milj. kr. För del skall vi ge fyra miljoner, och jag lycker atl della är rimligl. Hade staten inte övertagit företaget, så hade ju ägarna, Broström koncernen, kunnal sälja ul lok, vagnar, skenor, hus och andra

tillgångar. När förelaget är i en sådan besvärlig ekonomisk situation som det Nr 48

är,, så är del verkligen för mycket begärt all slalen här skall roffa ät sig Onsdaeen den

'=S"''°'- 6 december 1978

KURT HUGOSSON (s);

Herr lalman! Jag har inle gjon mig till talesman för någon form av konfiskation. Det som riksdagen nu om några minuter kommer att besluta om är en konfiskation av en privatföretags förluster. Jag måsie få läsa upp för Rolf Clarkson vad som står i propositionen:

"Vid ett slalsförvärv på angivet säll överflyttas från överiålelsedagen den med koncessionen för järnvägen förenade irafikeringsplikten indirekl på slalen. Staten övertar därmed också del yttersta ekonomiska ansvaret för driften. Som tidigare angelts kan delta uppskattas ge en ekonomisk belaslning i form av ett underskott i driften med ca 1,5 milj. kr. per år vid rationaliserad drift, eller omräknat till nuvärde ca 15 milj. kr."

Nu säger herr Clarkson att värdena uppskattas till 11 milj. kr. O. K., men förlusten finns här redovisad till 15 milj. kr. För detla ivingas slalen betala 4 milj. kr. Jag tycker all delta är i kraftigaste laget, och jag kan inle komma ifrån en misstanke all del är något av en avbetalning till del privata förelag som varit frikostigt med valanslag lill vissa borgerliga partier.

Ö\>eriagande av aktierna i Nora Bergslags Järnvägs AB

ROLF CLARKSON (m):

Herr lalman! Kurt Hugosson gör med det senasle inlägget debatten otrevlig. Det är inle alls några sädana synpunkter som dikterar värt uppträdande ulan den rimliga rättsuppfattningen atl en sak skall belalas det den är värd. Här är det faktiskt så all hade företaget nu bestämt sig för atl lägga ner eller köra i botten och gå i konkurs, så hade i alla fall anläggningarna funnits kvar och kunnat skiftas ut.

Slalen övertar tillgångar som är värda minst 11 milj. kr. lill ett pris av 4 milj. kr., och del får anses vara ur slatens synpunkt en mycket god affär, även om förvärvet är förbundet med all man i framliden av samhällsekonomiska skäl länker fortsätta driften.

Jag lycker atl del är tråkigt atl Kurt Hugosson inte är mera skall vi säga opartisk i detla ärende än vad han är, ulan i slällel insinuerar all vi skulle bedöma saken pä ett mycket skevt och egendomligt säll.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

157

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Slopande av särskilda passageavgifter för Väner-och Mälarlrafiken

158

§ 18 Slopande av särskilda passageavgifter för Väner- och Mälarlrafiken

Föredrogs irafikutskoliets betänkande 1978/79:6 med anledning av propositionen 1978/79:24 om slopande av särskilda passageavgifter för Väner- och Mälarlrafiken.

GÖTHE KNUTSON (m);

Herr lalman! I trafikutskottets belänkande nr 6 behandlas en proposilion som förutvarande kommunikationsministern Bo Turesson aviserade vid ett anförande i kammaren i maj månad i år. Förslaget innebär all de särskilda passageavgifterna för Väner- och Mälartrafiken slopas. Det innebär atl kanalavgifterna, som är det vanliga uttrycket, i Trollhätte och Södertälje kanaler försvinner från nyåret vad gäller fraktfarten.

Som företrädare för Värmland vill jag utlrycka stor tillfredsställelse med regeringsförslaget,som följs av utskottet. Del innebär för Vänersjöfarlens del att det uppnås en större likvärdighet i förhållandet mellan kosinaderna för trafiken på Vänerhamnar och kuslhamnarna i vän land. Delta kommer förhoppningsvis också näringslivet i Värmland och mnt Vänern till del,såalt kosinaderna för sjötransporter blir gynnsammare än vad de hittills varit.

Della har hela tiden varit en sirävan hos förutvarande kommunikationsministern och den borgerliga trepartiregeringen. På förslag av trepartiregeringen infördes fr. o. m. i år ett nytt system för de statliga sjöfartsavgifterna. Systemet har kommii atl innebära en myckel omfattande avgiftsutjämning inom ramen för total kostnadstäckning. Här kommer Vänersjöfarien i ett gynnsammare läge än tidigare genom att de särskilda passageavgifterna i Trollhätte kanal reducerats i rätt belydande omfattning. Det finns ell starkt regionalpolitiskt motiv för delta, och dåvarande kommunikationsministern Bo Turesson gav tydligt ullryck åt sin vilja att skapa gynnsammare betingelser för Vänersjöfarien och därmed för näringslivet i Värmland och runt Vänern.

Bo Turesson framhöll all den reducering av kanalavgifterna som han då föreslog var ell första steg på vägen och atl del nya systemet skulle prövas under det här årel. När sedan riksdagen i maj i år behandlade motionsförslag om slopande av kanalavgifterna - eller de särskilda passageavgifterna som del formellt heter - utlovade Bo Turesson att han före årets slut skulle förelägga riksdagen en proposition om fullständigt slopande av dessa avgifter. Innan trepariiregeringen och Bo Turesson lämnade kanslihuset hade man hunnit göra propositionen klar, och nuvarande kommunikationsministern har följaktligen effektuerat trepartiregeringens förslag när man lagt propositionen pä riksdagens bord. Delta är tacknämligt. För Vänersjöfarlens del innebär del hela en kostnadsminskning på ca 16 milj. kr. per år, om man inkluderar den reducering av avgifterna som irepartiregeringen företog redan för innevarande år.

Föratt läcka inkomstminskningen för Trollhätte kanal föreslås nu att 18 milj. kr. tillförs kanalverket frän intäkterna av de ställiga sjöfarlsavgifterna.

Vidare kommer Vänerns seglalionsslyrelse atl fö kompensation för det inkomstbortfall som följer av slopandet av kanalavgifterna. Seglalionssly-relsen har hittills fölt en krona per ton gods för all täcka sina kosinader för fariedsverksamheten.

Herr talman! Jag vill med delta uttala stor tillfredsställelse över del förslag som föreliggeroch som Bo Turesson och den förutvarande trepartiregeringen arbetat fram lill glädje för Värmland och Vänersjöfarien samt även de andra länen vid Vänern.

Jag ber all fö yrka bifall lill ulskollels hemställan.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Slopande av särskilda passageavgifier för Väner-och Mälartrafiken

MAGNUS PERSSON (s);

Herr talman! Efter Göthe Knutsons lovsång lill den borgerliga trepartiregeringen måste jag lämna en lilen historik över bakgrunden lill del hela.

Fördel första: Ijanuari 1974 motionerade vi för första gängen om att stöd i en eller annan form skulle ulgå till Vänersjöfarien. Del var en s. k. fempartimotion, och bland undertecknarna fanns del riksdagsledamöter, inkl. talmän, frän Vänerland med omnejd. Bakgrunden var följande:

Försl och främsi: Det transportstöd som inrättades år 1971 var ett utomordentligt efteriängiat regionalpolitiskt instrument. Propositionen utgick från den fundamentala riktigheten alt konkurrensförhållandena mellan olika irafikgrenar inte skulle fö rubbas genom transportstödet.

Vi motionärer ansåg med full räll, och med slöd från flera håll, alt trafiken på Vänern missgynnats. Del fanns en rad instanser som kunde dokumentera våra farhågor. Därför, herr talman, är dagens beslut historiskt på så säll att vi nu äntligen kan säga alt vi har fölt rätt i vår lidigare argumentation.

Vi motionärer vann inte gehör första årel, alltså år 1974, men vi återkom träget till kommande riksdag och krävde i första hand en ulredning. Efter många och långa turer bifölls moiionen, och den hänvisades sä småningom till den trafikpolitiska ulredningen med tilläggsdirektiv från den dåvarande socialdemokraliska regeringen. Ulredningen ansåg alt slöd borde ulgå och menade all våra moiionskrav var berälligade.

Utredningens förslag remissbehandlades, och den dåvarande borgerliga regeringen framlade för riksdagen en proposition som lill viss del - men inte helt -tillmötesgick oss motionärer. Vid utskotts- och riksdagsbehandlingen ansåg vi socialdemokrater oss fortfarande inle hell nöjda, och i en s-reservaiion fanns förslag om en annan finansieringsform, som skulle läcka insjöfartens merkostnader.

Herr lalman! Jag har velal lämna den här historiken. Alla vet all Uiredningar och byråkratin mal långsamt, alltför långsamt, men della är bakgrunden.

Vid voteringen i ärendet vid den förra riksdagsbehandlingen vann den borgerliga majoriteten, och vår s-reservaiion vann icke gehör. Dåvarande kommunikalionsminisiern - häri pressad av s-oppositionen - lovade dä all återkomma till innevarande riksmöle med förslag om alt de särskilda passageavgifterna skulle las bort.

I efterhand kan vi hell kort konstatera all Vänersjöfarien nu ges full rättvisa

159

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Slopande av särskilda passageavgifter för Väner-och Mälartrafiken

och att del förslag som är lagl kan betecknas som hell tillfredsställande. Kanalavgifternas slopande och att seglalionsavgifter ersätts med farledsva-mavgifter för förlängda distanser är för Vänersjöfarien av stor belydelse. Regionalpolitiskt sett betyder det läftnader för sjöfartsnäringen och övriga näringslivel.

Rimligen bör en ökad trafikvolym på Vänern bli följden av dagens riksdagsbeslut, vilkei i sin lur innebäratl vi för mindre trängsel av långtradare och andra fordon på våra starkt trafikerade vägar. Från samhällssynpunkl är del en riklig och angelägen satsning som nu förverkligas inom kort. Dessa frågor känner vi väl igen från lidigare riksdagsdebatter.

Fördel andra; Del finns yllerligare en bakgrund. I september 1971 lade den dåvarande socialdemokraliska regeringen fram ett förslag lill riksdagen om en uibyggnad av Trollhätte kanal. Kanalen skulle efter utbyggnad medge passage av fartyg med ett djupgående av 5,3 m mol tidigare 4,6 m. De samhälleliga kostnaderna, inkl. hamnarna, torde i runt tal uppgå till inte mindre än drygt 300 milj. kr. Den satsningen var riklig och nödvändig. I dag kan vi konstatera alt Vänerlands utskeppningsmöjligheter till främmande hamnar har vidgats och förbättrats.

Behovel av en ändring av förutvarande bestämmelser när det gäller passageavgifterna accentuerades yllerligare genom ulbyggnaden av Trollhätte kanal och siationeringen av fast isbrytare i Vänern. Med garaniier för sjöfart ärel runt och slopandet av förutvarande avgifter bör förelaget i ökad omfattning salsa på Vänersjöfarien. I initialskedet fanns det mer eller mindre ullalade hotelser från bl. a. Uddeholms AB och Billemds AB atl man kunde dra bort alla transporter från Vänern om inle nödvändiga satsningar gjordes, bl. a. en fördjupning av Trollhätte kanal. Sju är senare för vi, herr lalman, hoppas all den nya koncernledningen inser nyttan av alt frakta sina produkter på vårt innanhav.

Herr talman! Efter alla dåliga nyheter och rubriker om förelagsnedläggningar och inskränkningar i driften är detta en av de få posiliva nyheter vi värmlänningar kan fö oss lill livs - inte bara värmlänningar ulan alla andra som bor runt Vänerhav. I en framtid kan vi säkert skörda frukterna av ulbyggnaden av Trollhätte kanal - något som vi motionärer förutsåg när vi i januari månad 1974 för första gången aktualiserade frågan i riksdagen.

Samtliga berörda parter i Vänerland med omnejd kan kort och gott säga att när det gällde och gäller slopandet av särskilda passageavgifter för Vänertra-fiken nådde vi, herr lalman, ända fram!

Jag yrkar bifall lill regeringens proposilion 1978/79:24.

160

GÖTHE KNUTSON (m) kort genmäle:

Herrialman! Magnus Persson gick inle oväntat lillbaka till januari 1974, då man lämnade fram en fempartimotion.

Det är alldeles riktigt alt del var en angelägen sak som molionärerna tog upp. Det var precis lika angelägel all la upp den som det nu är alt vi här i riksdagen kan gå till beslut om ett förverkligande av de målsättningar som ligger bakom varie agerande i denna fråga, nämligen likvärdiga konkurrens-

betingelser för insjöfarten, för Vänerhamnarna kontra hamnarna runt den svenska kusten.

Det är bara en sak som del finns anledning att erinra om just nu, nämligen all del fanns möjlighel för den dåvarande riksdagsmajorileten all den gången följa motionärernas önskemål. Man hade inte behövt la så lång lid på sig. Men del var en socialdemokratisk regering som satt under dessa år. Det är bra att man nu kommii så här långt. Den borgerliga irepartiregeringen genomförde vad bl. a. Magnus Persson stred för.

Magnus Persson pekar också på de ofta dystra nyheter som vi möter i Värmland i dessa dagar. Jag instämmer hell med honom i hans förhoppningar om att del måtte bli flera ljusa nyheter, positiva ling som händer. Del som regeringen nu föreslagit och som vi kan gå lill beslut om är verkligen en god sak för framliden.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Slopande av särskilda passageavgifter för Väner-och Mälartrafiken

MAGNUS PERSSON (s) korl genmäle:

Herr lalman! Göthe Knutson går lillbaka lill sin historik. Jag sade inledningsvis all del var en fempartimotion som väcktes i januari 1974.

I de flesta fall, herr lalman, föregås motioner av uiredningar. Det är helt riktiglatt det vid delta tillfälle fanns en socialdemokratisk majoritet, men från oppositionens sida ansåg man all frågan borde utredas, vilket nu har skett.

Det har varit många turer i ärendet, och självfallel kan man beklaga all utredningens förslag kommer så sent. Men bäure sent än aldrig.

Sedan vill jag säga lill herr Knutson att under den tid som socialdemokraterna var i regeringsställning lämnades många positiva besked. Tyvärr, herr lalman, har den borgerliga regeringen haft en mörk tid under de två år den suttit i regeringsställning. Det har funnils fä ljuspunkter, men det är klart atl i slutskedet måste ett och annat posilivt besked komma, vilket jag, herr lalman, också sade inledningsvis.

GÖTHE KNUTSON (m) kon genmäle:

Herr talman! Eftersom jag råkar sina i bänken bakom Magnus Persson och inte vill tala bakom hans rygg går jag upp i lalarslolen, även om jag skall falla mig kort.

Jag delar fortfarande Magnus Perssons förhoppningar om alt Värmlands län, från vilket vi båda kommer, skall fö uppleva fler posiliva nyheter i fortsättningen. Men, Magnus Persson, jag lycker inle alt vi skall dra upp en deball om världskonjunkiurerna och om de orsaker som har framkallat de strukturproblem och de konjunkturmässiga problem som del värmländska näringslivel, skogsindustrin, stålindustrin och många andra industrier har kommit atl drabbas av. Del kan vi spara till ett annat tillfölle. Jag begränsar mig i alla fall lill all diskutera vad proposilionen om ell slopande av passageavgifterna pä Trollhätte kanal m. fl. platser kan åstadkomma.

Jag konstaterar, herr talman, att del knappast har funnils möjligheter för den borgerliga regeringen an gå snabbare lill väga än vad man har gjort. Här

11 Riksdagens protokoll 1978/79:468

161

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Slopande av särskilda passageavgifter för Väner-och Mälartrafiken

har man agerat väldigt snabbt i förhållande lill lidigare regerings ageranden i många andra ärenden som har gälll Värmland och Vänersjöfarien.

MAGNUS PERSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag går också upp i talarstolen så all jag kan se Göthe Knulson i ögonen.

Om den borgerliga regeringen hade velal hade den kunnal avgöra den här frågan redan för elt år sedan när vi diskulerade den i kammaren. Från socialdemokratiskt håll hade vi då lagl fram elt förslag om en annan flnansiering.

Sedan värdet inte jag, herr lalman, som log upp frågan hur del skulle ha sett ut, utan del varju Gölhe Knutson som inledde debatten. Del finns en önskan som delas av många värmlänningar och de flesta fackliga löntagarorganisationer i Värmlands län, nämligen alt del den 19 sepiember 1979 skall bli en socialdemokratisk regering som kan sälla sprätt pä saker och ling både i Värmland och i övriga landet,.

Tredje vice lalmannen anmälde alt Gölhe Knulson anhållit all til protokollet fä antecknat atl han inte ägde räll till ytterligare replik.

162

RUNE JOHANSSON i Åmål (s):

Herr talman! Efter Magnus Perssons beskrivning av läget och den lilla dispyten mellan Gölhe Knulson och Magnus Persson skall jag fatta mig kort.

När riksdagen den 15 december förra årel behandlade sjöfarlsavgifterna för Vänern och Mälaren hade den borgerliga utskoltsmajoriteten avstyrkt en socialdemokralisk molion, i vilken vi krävde konkurrens på lika villkor för Mälar- och Vänersjöfarien jämfört med kuslsjöfarlen. Vi följde därför upp moiionen med en reservaiion i riksdagen.

Göthe Knutson påpekar nu i debatten att dåvarande kommunikationsministern Turesson i maj månad förra årel aviserade en proposilion i denna fråga. Men i kammardebalten den 15 december gick förre kommunikalionsminisiern Turesson upp i lalarslolen och meddelade i inlindade formuleringar att han ämnade återkomma med en proposition om att ytterligare förstärka insjöfartens möjligheter atl konkurrera. Förmodligen räddade han den gången regeringen frän ell nederlag. Det hade bara behövts atl yllerligare tre borgerliga ledamöier då hade haft samma posiliva syn som Gölhe Knulson har i dag för all den socialdemokraliska reservationen skulle ha vunnit.

Nu har den folkparlistiska kommunikationsministern återkommit med en proposilion, som jag måste säga helt tillgodoser de socialdemokratiska kraven. Vi ställer oss därför bakom regeringsförslagel. Samlidigt anser vi dock atl della ärende borde ha kunnal avgöras för eu är sedan. Del förslag som riksdagen nu skall ta ställning lill är bra, utskottet är helt enigt.

Herr talman! Jag ber att fö yrka bifall till hemställan i irafikutskoliets betänkande nr 6.

ROLF SELLGREN (fp):

Herr lalman! Det är elt enhälligt utskottsbetänkande, och de talare som har varil uppe i talarstolen har i sak varit eniga med utskottet. Det föreligger alltså bara förslag om bifall till uiskottets hemställan om godkännande av proposilionen.

Men i denna deball, liksom tidigare, är det mycket viktigt aU bringa klarhet i vad som är historia. Magnus Persson är den som i synnerhet har friserat hislorien för atl den skall stämma med Magnus Perssons och socialdemokraternas slutfacit. Magnus Persson började sitt inlägg med att hänvisa till en molion frän 1974 som upprepades 1975, där man krävde stöd lill kanallra-fiken i en eller annan form. Det var första steget till frisering, för den moiionen gav uttryck för den allmänna opinionen i Väneromrädet som var myckel entydig. Där ansåg man nämligen alt transportstödet hade verkat konkurrenssnedvridande för sjöfarten på Vänern. Man var ute efter alt fö transportstöd för Vänersjöfarten.

Trafikulskollel hänvisade sedan frågan till trafikpolitiska ulredningen och anförde i sill betänkande något om passageavgifterna, vilket hade emanerat från andra molioner.

Jag var själv inblandad i utredningsarbetet. Vi fick i trafikpolitiska ulredningen ganska snart bekräftat vad flera talare - inte bara jag - i denna debatt lidigare sagt, nämligen att Iransportstödet har mycket liten påverkan på konkurrensförhållandena. Utredningen skriver: Slutsatsen blir atl transportstödet har medfört endasl marginella förskjutningar. Skulle Magnus Perssons och andras motionerom transportstödet ha bifallils hade stödet lill Vänersjöfarten stannat vid en summa på 1 milj. kr. per år.

När trafikpolitiska utredningen kom fram lill det resultatet verkade det som om expertgruppen var nöjd med arbetet. Men jag föreslog i utredningen atl man skulle gå vidare och framför alll undersöka passageavgifternas betydelse. Jag ansåg atl de mera väsentliga hindren för konkurrensjäm-slälldhel förelåg där. Det ledde lill del förslag som ulredningen kom fram med, nämligen all göra Sverige plattare och inle bara rundare, all ta bort de kostnader som kanaltrafiken innebar och alt Vänerhamnar skulle jämställas med kusthamnar.

När det förslaget sedan gick ut pä remiss var många remissinstanser självfallet positiva, men andra, väsentliga remissinstanser var negativa. Det var huvudorsaken till atl dåvarande kommunikationsministern ville la ett sleg i taget. Han bringade ned förslagel till ungefär en halvering av kostnaderna, vilket innebar en kostnadsminskning på 10-11 milj. kr. för kanalsjöfarten.

Även i den förra debatten sade Magnus Persson atl man inle nådde ända fram men att man nu har nått ända fram. Jag sade då till Magnus Persson atl när kanalavgifterna las bort har ni inle bara nätt ända fram lill era krav utan mångfaldigt längre. Det är alltså inte era krav som framför allt har bifallits, i varje fall inle de ursprungliga kraven. Jag vill bara säga atl det är utomordentligt bra alt vi har kommii fram lill målsättningen atl passageavgifterna skall tas bort fr. o. m. nästa årsskifte för kanallrafiken på Trollhätte

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Slopande av särskilda passageavgifter Jör Väner-och Mälartrafiken

163

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Slopande av särskilda passageavgifter för Väner-och Mälartrafiken

kanal och Södertälje kanal. Det är bara all hoppas atl även näringslivel ser fördelarna i del här. Det är nämligen inte bara kosinaderna som är avgörande vid val av transportmedel, ulan den tekniska ulvecklingen pä transportområdet har också betytt en hel del för atl skapa förskjutningar mellan land- och sjötransport. Med del kraftiga nedbringande av kosinaderna som nu skett römtsälter jag emellertid alt Vänertrafiken skall kunna hävda sig väl i framliden och atl den skall gä mot en ny blomstringstid.

BERTIL JONASSON (c):

Herr lalman! Ell enhälligt utskollsbelänkande borde inte behöva bli föremål för så läng diskussion, och jag skall för min del fatta mig korl.

Jag ville bara uttrycka min glädje över det enhälliga utskottsbetänkande som nu föreligger. Värmland ärju ell län som ligger inne i landet, och vi har där inte tillgång lill kusihamn. Detta har naturligtvis varit till nackdel för vårt näringsliv. Kanske kan man som Rolf Sellgren gjorde säga atl delta bara haft marginell betydelse för Värmland, men vi bör ha klart för oss all fördelarna med det här beslutet varierar för olika näringsgrenar. Om man ser på resultaten sammantaget måste man därför hälsa med tillfredsställelse alt det nu blivit resultat.

1974 väckte vi en motion i den här frågan gemen.saml med alla fem riksdagspartierna i Värmland. Frågan har alltså gäll framåt undan för undan. Jag skall inte gå in på de olika turerna, eftersom det har berörts här lidigare, men jag vill anknyta lill vad som sagts om att vi kunde ha fatlal beslut i frågan i enlighet med motioner som förelåg för ell år sedan. Del är i del avseendet riktigt som Rolf Sellgren säger all vi då inle låg sä långt framme som vi gör nu, och vi hade därför inle fött ell så bra beslut som vi nu för, det är hell klart. Jag framhöll också i den debatten atl det inle förelåg enighet i dessa frågor och alt del var så många oklarheter alt vi inle visste vilka konsekvenser ett beslut i enlighet med den molion som socialdemokraterna då hade lagl fram skulle fö. Jag ansåg därför atl det var bättre all vänta på ett beslut som var ännu bättre. Vi gick på den linjen, eftersom vi också fick elt bestämt löfte av dåvarande kommunikationsministern Turesson atl regeringen senare skulle komma med ett förslag.

Del finns ingen anledning all bråka om den snö som föll i fjol. Vad jag ville säga var att det enhälliga utskottsbetänkande som föreligger här och del enhälliga beslut som jag förmodar att riksdagen fattar i dag har fört fram denna fråga på ell för Värmland positivt säll, och del är inie minst vi som motionerade 1974 glada för.

Herr lalman! Jag ber alt fö yrka bifall lill utskottets hemställan.

164

RUNE JOHANSSON i Åmål (s) kort genmäle:

Man kan göra vilken hisloriebeskrivning man vill i del här ärendet, men man måste ha klart för sig atl innebörden i den socialdemokraliska ulskotlsgruppsmoiionen varatl vi krävde konkurrens på lika villkor mellan insjö- och kustsjöfart. På den punkten kan det inte råda några som helst delade meningar.

Jag vill sedan bara notera den glädje över en bra lösning som både Bertil Jonasson och Göthe Knutson i dag känner. Tänk om de hade känt den glädjen för ell år sedan! Då hade de ganska säkert lagt sina röster på ell annat sätt.

Jag noterar med tillfredsställelse alt ett enigt utskott slår bakom ett bra förslag som överensstämmer med en socialdemokratisk motion.

MAGNUS PERSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill säga lill herr Jonasson all han i den sena kvällstimmen under den förra kammardebalten faktiskt sade atl s-reservaiionen egentligen var fördelaktigare än regeringsförslagel. Bertil Jonasson, jag vill bara rälta historieskrivningen och påminna om den diskussion vi hade i kammaren den gängen. Nu skall vi kanske inle gräla över den snö som föll i fjol, men jag tycker atl historieskrivningen skall vara riktig från samtliga håll i den här kammardebalten.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Slopande av särskilda passageavgifter för Väner-och Mälartrafiken

BERTIL JONASSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Bara några ord. Det är som Magnus Persson nämnde alldeles riktigt all jag vid del tillfället sade atl s-reservationen var fördelaktigare än utskousmajoriietens förslag. Men eftersom jag inle tyckte alt vi var till freds med det förslagel i Värmland utan ville komma längre än så, röstade jag på majoritetsförslagel, detla med hänsyn lill de löften som kommunikationsministern Turesson gav vid del tillfället. Nu kan vi bara konstatera atl löftet hölls, varför vi fick ett ännu bällre resultat. Då behöver vi inte bråka om den saken längre. Förslaget är bältre än s-motionens och s-reservationens förslag den gängen. Dessutom är förslaget enhälligt, vilket också är en fördel.

MAGNUS PERSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Del är bara all konstatera att Bertil Jonassons och de övrigas röstning - del var bara tre röster som skilde oss ät den gången - innebar atl stödel kom elt år senare. Del kan vi aldrig komma ifrån. Förslagel vid den tidpunkten var betydligt bällre, och därför borde herr Jonasson ha hjälpt till elt år tidigare. Men, herr lalman, bättre sent än aldrig,

BERTIL JONASSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Man lever inle bara elt år, Magnus Persson. Värmland skall fortsätta atl leva, för vi hoppas. Eftersom vi räknade med att fö ett ännu bättre förslag, om vi väntade elt år, gjorde vi också della. Del visade sig all det var rätt, ly nu har vi nått betydligt längre. Sådanl väger långt tyngre för Värmland för framliden, den saken är hell klar.

Tredje vice talmannen anmälde atl Magnus Persson anhållit au lill protokollet få antecknat all han inle ägde räll till ytteriigare replik.

165

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Slopande av särskilda passageavgifter för Väner-och Mälartrafiken

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr lalman! Eftersom Rune Johansson i Åmål direkt tilltalade mig begärde jag ordet. Nu har emellertid Rolf Sellgren lämnat en mängd välgörande fakta. Rolf Sellgren kan del här ärendet. Han har arbetat med del under många år. Det är tacknämligt att han tar till orda mot bakgrund av att specielll Magnus Persson har haft en benägenhet atl framställa sig som något slags mästerfixare när del gäller regeringsförslagel. Rolf Sellgrens beskrivning av fakta ger Magnus Persson och hans insatser rimligare proportioner. Del kan vara på sin plats.

Slutligen, herr lalman, kan jag vitsorda att Bertil Jonasson säkert känt ell lika starkt engagemang i denna fråga som exempelvis Magnus Persson. Själv hade jag lidigare under de här turerna möjlighel att samarbeta med Bertil Jonasson, och vi försökte då att föra frågan framåt. Vi nådde alltså, för all lätl travestera elt slitet uuryck, ända fram. Del är 15 milj. kr. bältre än del av Magnus Persson från början varmt omhuldade förslaget.

166

MAGNUS PERSSON (s) kort genmäle;

Herrialman! Fördel första,Gölhe Knutson, fanns ju inle"mäslerfixaren" i riksdagen när den berörda moiionen väcktes. Göthe Knulson har kanske ändå läst något om alla de turer som förekommii i detla ärende.

Jag har inle på något sätt, herr talman, förringat Bertil Jonassons engagemang i denna fråga, men jag vill.ändå framhålla alt både Gölhe Knutson och Bertil Jonasson när vi senast diskulerade denna fråga i kammaren hade chansen alt rösta ja till en socialdemokratisk reservation och därmed medverka till att frågan löstes något lidigare än som nu blir fallet. Jag hoppas alt Göthe Knulson och Bertil Jonasson nu i slällel skall engagera sig än starkare i de näringspolitiska frågorna och därmed bidra till att något kan ske som underlättar möjlighelerna för näringslivel atl transportera sina produkier på fördelaktiga villkor.

GÖTHE KNUTSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill, eftersom Magnus Persson gjort så mänga upprepningar av det han sagt om moiionen och sina egna insatser och för alt inle denna debatt skall fö karaklär av stamning, bara slula med den förhoppningen atl också Magnus Persson nu är nöjd.

MAGNUS PERSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag har sagt alt vi i dag har nätt ända fram. Det beror emellertid på all socialdemokraterna bedrivit en mycket stark opposition, inle minst i den föregående debatten, där dåvarande kommunikationsministern i sista stund lade ul en räddningsplanka genom alt säga, alt ell förslag skulle läggas fram för riksdagen 1979. Det beskedel kan vi känna oss nöjda med.

ROLF SELLGREN (fp):

Herr lalman! Jag begärde ordet för en stund sedan därför all denna debatt börjar få ett markant drag av mytbildning vad gäller förslaget om avskaffande av passageavgifterna i Trollhätte kanal och i Södertälje kanal, innebärandeatt det skulle vara fråga om ell socialdemokratiskt förslag. Det är historiskt och på alla andra säll felaktigt. Del var trafikpolitiska utredningen som försl lade fram della förslag. Eftersom jag var ledamot av trafikpolitiska ulredningen, vei jag all del var dess förslag som var det ursprungliga. Därefter kom ett modifierat förslag från den förre kommunikationsministern, vilket skulle utgöra ett sleg mol en fullsländig utjämning av kosinaderna för de olika hamnarna utmed Sveriges kust. Vi måsle alltså avskaffa mytbildningen atl del är fråga om ett socialdemokraliskl förslag.

Att det sedan kom ell förslag från socialdemokraliskl häll med en finansieringsmodell som var både orimlig och ofullständig förbättrar inte situationen särskill myckel. Vi har nu föll ett slutsteg med en genomtänkt finansieringsmetod för de underskoll som kommer atl uppstå i kanallrafiken.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Slopande av särskilda passageavgifter för Väner-och Mälartrafiken

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! I det ärende som vi nu behandlar har man mest diskuterat problemen med de vinsier som näringslivel i Väneromrädet kommer alt göra på det framlagda förslaget, men frågan gälleri lika hög grad Mälartrafiken och hela Mälardalens induslri och näringsliv.

Efter del all riksdagen i våras hade behandlat delta ärende skrev en Västeråstidning atl riksdagen hade medverkat lill en historisk Mälardag. Vi har här i dag fött olika beskrivningar av hur vi har kommit fram till det förslag som trafikutskottet föreslår alt riksdagen skall fatta beslut om.

När riksdagen fick ell förslag om nya sjöfarlsavgifler hösien 1977 motionerade vi från socialdemokraliskl håll i frågan och ville slå fast principen atl insjölrafiken, dvs. trafiken pä Mälaren och Vänern, skulle behandlas likvärdigt med annan trafik på svenska hamnar. Vi ville göra detta pä ett sådant säll atl avgifterna i insjöhamnarna inle på något sätt skulle bli slörre än vad som gällde för kusthamnarna. Del kravet avslogs i december av den borgerliga majoriteten i riksdagen. Men vi log på nyll upp del i en molion under den allmänna motionstiden i år, och den behandlades några månader senare.

Vi socialdemokraler är i minoritet i trafikutskottet. Vi reserverade oss. Vi krävde en behandling av insjöhamnarna likvärdig den som gäller för kusthamrtarna. Men den borgerliga majoriteten i trafikutskottet var vid del tillföllei icke med på det. Man ville ytteriigare avvakta resultatet av de nya avgifter som hade införts, och därefter skulle en utvärdering ske. Men vi ville gå snabbare till väga.

Del är sant, som Rolf Sellgren säger, all vi föreslog hur ett slopande av avgifterna skulle finansieras. Detla har regeringen inle gjort - nu lar man i stort sett alltsammans över budgeten, vilket ju är väldigi enkelt.

Vi kom med ett förslag som vi ansåg vara bärande för atl fö in de avgifter

167

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Slopande av särskilda passageavgifter för Väner-och Mälartrafiken

168

som statskassan skulle gå miste om, i fall man gick med på förslagel alt göra insjöhamnarna likvärdiga med kuslhamnarna. Inför behandlingen av vår molion förslod vi alt del var starka krafter i rörelse inom del borgerliga lägret för ett bifall till den socialdemokraliska reservalionen. Känslan av och vetskapen om detla spred sig även lill kommunikationsdepartementet. Del är ingen hemlighet.

Så sent som bara några limmar före debatten här förekom konsultationer och sammankomster med borgeriiga riksdagsmän ifrån de berörda' regionerna. Regeringen vill fö dem att hälla fast vid utskottsmajoriieiens synpunkter i den här frågan och att avslå den socialdemokratiska reservationen. Men del fanns, mäslejag säga, några ståndaktiga själar pä den borgeriiga kanten som tyckte att del socialdemokratiska förslagel värdet enda riktiga. Det gick så långt att man insåg atl vid en votering i kammaren skulle del socialdemokraliska förslagel vinna. Därför, endasl några limmar före behandlingen av frågan här i kammaren, kom den dåvarande kommunikationsministern, Bo Turesson, upp som förste talare på talarlistan och han framhöll att han före årets slut skulle lägga en proposilion innebärande konkret jusl det som vi föreslagit i den socialdemokraliska reservalionen.

Jag förde vid del tillfället de socialdemokraliska reservanternas talan, och efter all ha lyssnat till förre kommunikationsministern Turesson kunde jag, kanske något ironiskt, bara säga alt jag hell insiämde i vad kommunikationsministern sagt. Han åsikter var helt i linje med våra. Det var bara del att han glömde att yrka bifall lill den socialdemokraliska reservalionen.

Efter alt ha lyssnat till dåvarande kommunikationsminister Turesson, vilken utlovade en proposilion före årets slut, så röstade vi. Del borgeriiga förslaget vann. Men vi visste ju atl en proposition skulle komma, och det är denna som vi i dag behandlar.

Jag har velal säga della därför all så mänga olika uppgifter har förekommii i samband med dagens diskussioner. Del är dock från början lill slut fråga om ell socialdemokratiskt förslag som vi nu behandlar. Vissa smärre jusieringar har förelagils, men sådana förekommer ju alllid. Huvudprincipen står fast. Det är endasl några detaljer som ändrats. Vår linje innebär atl insjöfarlen i fortsättningen inte skall belastas med högre kostnader än de som gäller för kuslsjöfarlen, dvs. trafiken på kusthamnarna.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga atl del efter 1976 inle förekommii så många gånger atl oppositionspolitik givit ell sä konkret resultat som i del här fallet. Jag hoppas alt värt förslag och vår målmedvetna kamp från socialdemokratiskt håll i dag skall leda till ett enhälligt beslui i en fråga som är så vikiig för två betydande regioner i landei, Väneromrädet och Mälarom-rådei. Dessa områden kommer därigenom atl i sjöfarlshänseende bli direkt jämställda med landei i övrigi.

ROLF SELLGREN (fp);

Herr lalman! Vi slår inför ell enhälligt beslut, där del inle ens vid utskottsbehandlingen har funnits några andra yrkanden, men ändå har vi haft en räll lång debatt. En stor del av debatlen har gått ut på all visa hur

förträffliga socialdemokraterna är i oppositionsställning. Det är intressant all lägga märke till att man ärså intresserad av alt fö genomföra en beslut i de här frågorna, som man praktiskt taget inle gjort någonting alls åt under föregående regim.

Jag tycker atl detla är ett flniPR-nummer för all socialdemokraterna även i forlsäliningen skall sitta i oppositionsställning. Dä kanske vi med en bibehållen icke-socialistisk regering kan genomföra många andra fina förslag både när det gäller näringslivel och när del gäller kommunikationerna.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Hälsoundersökning av sjöfolk

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Hälsoundersökning av sjöfolk

Föredrogs trafikutskolieis betänkande 1978/79:7 med anledning av propositionen 1978/79:19 om hälsoundersökning av sjöfolk.

ROLF CLARKSON (m):

Herr lalman! Trafikutskottet har i ell enhälligt belänkande föreslagit kammaren att bifalla propositionen 1978/79:19 om hälsoundersökning av sjöfolk. Efter behandlingen i ulskotlet harjag emellertid haft kontakt med en sjömansläkare och läst en artikel av honom i ämnet i tidningen Sjömannen. Jag har därvid gripits av tvivel på alt del beslut vi nu skall falla verkligen är lill gagn för sjöfolket. Fakiiski lalar en del för all vi åstadkommer en försämring för sjöfolket - eller vad sägs om följande citat ur artikeln i fråga?

"I den deball som nu förs om sjömansläkarens vara eller inte vara skulle jag vilja säga atl jag personligen inte troratt man skall avskaffa sjömansläkaren. Jag vet, alt del pågår diskussion om att man åter skall låta alla distriktsläkare i landet utfärda friskiniyg för sjömän, dvs. man länker gå lillbaka till det system som fanns före 1961, vilket då förkastades beroende på all man inte ansåg del tillfredsställande. Jag vet att det är myckel ont om sjömansläkare idag, och atl del kan vara svårt all fö fram intyg, men enligl min mening löser man inte en bristsituation med ell negativt förslag dvs. återgång till del gamla förkastade. Istället bör man se framåt och skapa en bättre form av verksamhet för hälsoundersökning av sjömän. Del skall också påpekas all vissa dislrikisläkarmoliagningar i landei är så överlupna med sjukdomsfall, att man harsagt ifrån atl man inle lar emol några friskiniyg överhuvudtaget. Där är alllsä inte sjömannen hjälpt.

Jag tror alt den som varil sjömansläkare i många år och känner till vilka yrkesrisker som sjömännen kan utsättas för, och vad som är lämpligl eller olämpligt all vara lill sjöss med, kan ge en säkrare bedömning för det som man innerst inne vill åstadkomma, nämligen alt sjömannen skall ha en god hälsa i sill yrke. Med detla försläs atl om alla läkare skulle utfärda sjömansintyg, ungefär som för körkorlsinlyg eller dylikt, så blev del ell

169

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Hälsoundersökning av sjöfolk

170

friskintyg ulan slörre relation lill yrkeslivet. Jag är inte säker pä all della skulle vara lyckligl för sjömansyrket på läng sikt.

Hur skall man då göra istället?

Ja, del har blåst många vindar och rullat mänga vågor sedan den gamla förordningen skrevs 1961 och den bör definitivt göras om. Mönstringsförordningen bör förenklas, idag har vi t ex myckel stor del av sjöfolket som beslår av intendenlurpersonal i närlrafik (färjor och dylikt) som inte fanns 1961. Dessa borde kunna mönstras på ett enklare säll, t ex enbart förstagångsmönslring och sedan ha intyg enligl livsmedelslagen eftersom många deltager i den typen av arbele ombord. På della sätt skulle alltså en mängd mönstringar och intyg förenklas för samtliga parter.

Man kan dessutom diskulera om man skall ha olika intygsförfarande för ansvarspersonal i när- och fjärrlrafik. Man kan tänka sig alt dra ut på intygets giltighet t ex till 3 är, etc. Della är alltså synpunkler som kan diskuteras för att göra en vettigare form för hälsoundersökning.

Vi vet idag frän Socialstyrelsens undersökningar all s k allmän hälsokontroll med bl a skärmbild i det långa loppet inte ger så myckel resultat i förhällande till det nerlagda arbelel. I modem förelagshälsovård har man istället gjort så att man undersöker vissa yrkeskategorier och åldrar efter eu schema som relaterar jusl lill yrkesrisken och/eller åldern. Man undersöker således inte alla schablonmässigt vae år.

För sjömanshälsovården trorjag atl man hellre skall satsa på att bygga upp sjöfolkscentraler, lyp Göteborg, i de slörre hamnsiäderna så all man för

yrkesinriktade läkare som sjömansläkare. Eller att man skapar särskild

företagshälsovård om rederiet är tillräckligt stort för delta. Eller att flera rederier slår sig samman om en företagshälsovärdscenlral.

Härigenom uppnår man två effekler, dels all läkaren utför den 'vanliga' sjömansundersökningen och dels atl han dessulom deltager i del förebyggande arbelel ombord genom skyddsronder och dylikt och därigenom fören ordentlig insikt i sjöfolkets arbeismiljö, exakt som man gör på all annan företagshälsovård i land.

En viktig sak är också atl ändra registreringen av de sjukdomar som ovan omtalats vilka för närvarande måste anmälas till Centrala Sjömansregistret. Vad jag förstår kan del inte anses tillfredsställande för den personliga integriteten atl en diagnos går upp lill ett sådant register och sedan ut utan den kontroll man i dag kan begära för att inte läkarens tystnadsplikt respektive anmälningsskyldighet och patientens rätt lill integritet skall komma pä kollisionskurs, då del gäller elt registreringsförfarande som för vissa sjukdomar bör finnas kvar i den sjukes inlresse.

Enligl ovanstående förslag skulle man då vinna två saker;

1) Få en mer riktad hälsokontroll.

2) Få yrkesinriktade sjömansläkare.

Om hela mönsiringsförordningen och intygsförordningen läggs om trorjag heller inle atl del kommer atl behövas sä många läkare i landei som man lidigare planerat för all kunna klara av delta.

I den debatt som nu pågår om ändring av mönsiringsförordningen.

sjömansundersökning etc. hoppas jag all ovanstående synpunkler beträffande den tolala sjömanshälsovården verkligen beaklas. De är inte enbart mina egna utan del är flera sjömansläkare med stor erfarenhei som instämmer i detta.

Vid den stora internationella konferens som nyligen har avhållils i Göteborg om 'Human faclors in Ihe design and operation of ships' med deltagare från hela världen visade del sig alt Sverige i slorl sett var ett u-land på sjömanshälsovårdens område. Utomlands har man byggt upp eller planerar hälsocentraler för all sjöfolket både skaM fö en ordentlig undersökning när de går ut lill sjöss och råd om vem som är lämplig lill det ena eller andra, och för alt kunna hjälpa dem på bästa sätt då de kommer hem om de har råkat drabbas av sjukdom.

Jag hoppas all jag genom det skrivna gjort klart att sjömansläkaren bör

vara kvar men atl arbetssättet, regisireringsförordningen, mönstringsförordningen etc, bör'moderniseras' för all samverka lill ell goll hälsotillstånd hos allt sjöfolk."

Del var dessa funderingar som tyvärr inie kom fram vid utskottsbehandlingen. Om de farhågor som artikeln har gett ullryck för kommeraii besannas för vi väl anledning att återkomma.

Jag har i varje fall genom all anmäla detta velal rikta kammarens uppmärksamhet på hur saken ligger till. Jag yrkar likväl bifall till ulskollels hemställan.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Natuiyårdsfrågor m. m.

Med dena anförande, under vilket andre vice lalmannen överlog ledningen av kammarens förhandlingar, var överläggningen slutad.

Uiskottets hemställan bifölls.

§ 20 Naturvårdsfrågor m. m.

Föredrogs jordbmksuiskoueis belänkande 1978/79:8 med anledning av molioner om nalurvårdsfrågor m. m.

I delta betänkande behandlades motionerna

1977/78:592 av Gölhe Knulson m.fl. (m), vari hemställts att riksdagen gav regeringen lill känna vad som anförts i motionen om information om allemansrättens innebörd,

1977/78:784 av Ylva Annersiedi (fp) och Eric Enlund (fp), vari hemställts all riksdagen gav regeringen till känna vad som anförts i motionen om skärpta åtgärder mot de skador som nöjesuinytijande av motorfordon i fjällvärlden (nationalparker) medförde.

1977/78:791 av OlofPalme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 10-12) hemställts all riksdagen beslulade 10. att hos regeringen begära en plan över anspråk pä och utnylljande av

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Nalurvårdsfrågor m. m.

172

begränsade naturresurser samt all en utredning tillsattes för utarbetande av en naiurresurslag,

11. au hos regeringen begära alt naturvårdskommillén fick i uppdrag alt uireda formerna för en förslärki skydd av våtmarkerna,

12. all hos regeringen begära au sådana föreskrifter omgående utfärdades alt del klargjordes hur institutet naiurvärdsområde borde utnyttjas, och

1977/78:1612 av Åke Gillström (s), vari hemställts all riksdagen beslulade att hos regeringen anhålla om utredning om hur i moiionen angivna hinder för slybekämpning lämpligen kunde elimineras.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle

1. beträffande information om allemansrätten anse moiionen 1977/78:592 besvarad med vad uiskoilel anfört,

2. beträffande fordonstrafik ni. m. i fjällvärlden anse moiionen 1977/ 78:784 besvarad med vad utskotlet anfört,

3. belräffande hushållningen med naturresurser m. m. som sin mening ge regeringen lill känna vad utskoitei anfört om överlämnande av moiionen 1977/78:791, yrkandel 10, lill naturresurs- och miljökommittén,

4. belräffande skyddet av våtmarkerna som sin mening ge regeringen till känna vad uiskoitei anfön med anledning av moiionen 1977/78:791, yrkandet 11,

5. beträffande institutet naiurvärdsområde avslå moiionen 1977/78:791, yrkandet 12,

6. beträffande slybekämpning lämna moiionen 1977/78:1612 ulan ålgärd.

Reservaiion hade avgivits belräffande institutet naiurvärdsområde, m, m, av Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin, Erik Johansson i Simrishamn och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett atl utskoitei under 5 och 6 bort hemställa

all riksdagen skulle som sin mening ge regeringen till känna vad reservanierna anfört med anledning av motionerna 1977/78:791, yrkandel 12, och 1977/78:1612.

SVANTE LUNDKVIST (s);

Herr lalman! I den socialdemokraliska partimoiionen 1978/79:791, yrkandena 10-12, har vi framfört krav på en plan över anspråk på och utnyttjande av begränsade naturresurser. Vi har också yrkat på elt förslärki skydd för våtmarkerna. Vi vill atl åtgärder skall vidlas i syfte atl främja ett ökat användande av institutet naturvårdsområde i enlighet med de tankegångar som låg lill grund för riksdagens beslut alt införa en sådan skyddsform.

Utskoitei redovisar den långa rad av åtgärder som vidtogs av den socialdemokraliska regeringen för all åsiadkomma eti bättre skydd för begränsade naturresurser och hänvisar samiidigi lill all regeringen i början av detta är tillsatte en utredning angående rikllinjerna för den framlida

naturresurs- och miljöpolitiken. Utskottet säger att mol bakgrund av den principiella syn pä inrikiningen av naturresurs- och miljöpolitiken som kommit lill ullryck i direkliven förefaller-jag vill gärna underslryka ordei förefaller - det enligl utskottets mening naluriigl all tankegångar av det slag som framförts i moiionen 1977/78:791 skulle bli föremål för utredningens prövning.

Utskotlet har därför funnit del lämpligl all riksdagen hos regeringen begär alt yrkandel nr 10 i den socialdemokraliska partimoiionen 791 skall överlämnas till naturresurs- och miljökommittén.

Jag måste medge att del är med stor tvekan som vi socialdemokrater har ställt oss bakom det här förslagel från utskottets sida, inte därför all ulskotlet skulle ha gett motionen en dålig behandling - tvärtom uppfattar vi uiskottets ställningstagande som ell instämmande i syftet med vår molion - men därför alt den ulredning lill vilken utskottet föreslär all motionen skall överlämnas har fött så fullkomligt omöjliga direktiv.

Del skulle vara frestande atl idka högläsning av dessa direktiv inför kammaren, men del skulle la för mycket av kammarens lid i anspråk. Jag skall försöka mig på en något förkortad version. Inledande uppgift för kommilién skall sålunda enligt direktiven vara atl siudera vilka förändringar i fråga om uinyiijandet av naturresurserna som en ekologisk grundsyn kräver. Begreppet livskvalitet och vad som kan bedömas vara en rimlig nivå för denna bör utvecklas och konkretiseras. De mänskliga och ekologiska krav som blir resultatet av dessa analyser bör ligga till grund för inrikiningen av den framlida samhällsutvecklingen.

Kommilién bör också bedöma i vad mån ell tillgodoseende av resurs- och miljöpolitiska mål kan komma i konfiikt med andra angelägna mål för samhällel och enskilda människor. Likaså bör kommittén i den utsträckning del är möjligl analysera de samhällsekonomiska konsekvenserna i vid mening av de härledda framtidsbilderna. Tidshorisonten bör bestämmas mol bakgrund a v bedömning av under hur lång lidsperiod dagens poliliska beslut i väsenllig ulslräckning påverkar samhällsutvecklingen.

Vidare bör beaklas alt sambandet med olika pågående former av samhällsplanering ställer krav på samordning av valda tidsperspektiv.

Kommittén bör utforma riktlinjer för en långsiktig hushållning med naturresurserna inom de ramar som en ekologisk grundsyn kan komma att ange. Därvid uppkommer samordnings- och avgränsningsproblem genlemol en rad verk.samheter som bedrivs från delvis andra utgångspunkter. Kommittén bör i samarbete med berörda kommittéer, myndigheler eller andra organ på lämpligl säll belysa förekommande samordnings- och avgränsningsfrågor. Kommittén bör vidare överväga på vad säll samordning kan ske med existerande planeringsformer, t. ex. den ekonomiska långtidsplaneringen, den regionalpoliliska planeringen, den regionala trafikplaneringen och den fysiska riksplaneringen.

Direktivskrivaren ser del som vikligt aU utarbetandet av riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken kompletteras med förslag om hur rikllinjerna skall kunna omsättas i praktiska åtgärder. Kommittén bör

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Nalurvårdsfrågor //?. m.

173

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Natuiyårdsfrågor m. m.

174

analysera olika medel atl påverka ulvecklingen såsom lagstiftning, skilda slag av forsknings- och utvecklingsarbete, planeringsåtgärder, ekonomiska styrmedel, beslutsformer, organisation, information och utbildning.

Del bedöms som angelägel att kommittén så snabbt som möjligt kan redovisa vissa förslag och särskilda studier i form av delbetänkande. Direkiivskrivaren ser del som önskvärt all arbelel kan utföras på ett sådant sätt alt samhällsdebatten kring hithörande frågor stimuleras. Kommitténs arbele bör i övrigi bedrivas så all slutredovisningen kan göras före utgången av är 1981.

Jag måste tillslå att del här är elt av de värsta exempel jag sett på försök att rymma in alla tänkbara synpunkler på ell av de vidaste problem som man kan angripa i en och samma påse. Skall den här utredningen över huvud taget kunna uträtta någonling, så förutsätter jag alt ledamöterna i ulredningen kommeratt begära sådana direktiv som gördel möjligt fördem atl strukturera och priorilera della i och för sig så angelägna utredningsarbete. Jag utgår då ifrån alt de önskemål som vi fört fram i moiionen 791 kommer alt beaklas av utredningens ledamöier.

När del gäller vårt andra yrkande atl omedelbara åtgärder vidlas för att ge våtmarkerna ett förslärki skydd är del glädjande alt utskottet med skärpa understryker angelägenheten av detta. Utskottet utgår sålunda ifrån all riskerna för skador på miljön genom en ökal ulnylljande av våimarker för olika ändamål liksom de positiva effekterna pä klimat och skogsbruk av våtmarkernas bevarande redan nu blir särskilt beaktade av regeringen. Vi behöver sålunda omedelbart förstärkta möjligheter all skydda våtmarkerna, vilket jag också uppfattal vara utskoltels mening. Utskoitei föreslär riksdagen atl ge regeringen denna sin mening till känna, vilket vi socialdemokraler självfallet hälsar med tillfredsställelse.

Behovel av att säkerställa mark för sädana angelägna ändamål som t. ex. rekreation, vetenskap och kuliur är siori. Enligl den mening som vi gett uttryck åt i vårt iredje yrkande i moiionen bör detla vara möjligl i många fall ulan all pågående markanvändning, t. ex. inom ramen för ett normalt jord-eller skogsbruk, hindras. Vi menar alt i sådana fall bör institutet naturvärdsområde användas. Mol den bakgrunden beklagar vi alt detla institut inte kommer till användning i större utsträckning än som skett. Vi misstänker atl del kan bero på att tillämpningsföreskrifterna kan behöva ses över och förtydligas.

Mot den bakgrunden understryker vi del angelägna i all äigärder vidlas i syfte atl främja ett ökat användande av institutet naiurvärdsområde i enlighet med de tankegångar som låg till grund för riksdagens beslut om införande av en sådan skyddsform. Vi anser också alt man i det sammanhanget borde kunna finna möjligheter alt lillgodose de önskemål som kommit till uttryck i moiionen 1977/78:1612, där del påpekas all slybekämpning och andra landskapsvårdande åtgärder understundom icke kan genomföras på grund av att berörda markägare inle ger tillstånd därtill. Vi reservanter föresläller oss all del bör vara möjligt atl - med hjälp av tillämpningsföreskrifter - utöka användningen av skyddsformen naiurvärdsområde och där innefatta den typ

av slybekämpning som avses i moiionen 1612. Vi föreslår därför au riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som anförs i vår reservation. Jag ber, herr lalman, all fö yrka bifall lill reservalionen.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr lalman! Den s. k. allemansrätten beskrivs som en urgammal sedva-neräti i vän land. Denna sedvaneräii - allemansrätten - har endasl i begränsad omfattning kommii lill ullryck i lag. Detla är en bakgrund som vi har anledning alt komma ihåg när vi diskuterar allemansrätten.

Tillsammans med några andra moderata ledamöier har jag tagit upp problem kring allemansrätten och naturen i en motion som behandlas i detla belänkande. Vi önskar speciellt framhålla behovel av ökad information om allemansrättens innebörd. Utskottet har tydligen också klart för sig all del behovel finns, och det förekommer väldigt mycket av instämmanden från jordbruksutskottets sida i dess betänkande 1978/79:8. Vi motionärer kan glädja oss ål alt motionen anses besvarad - den har sålunda inte avstyrkts.

Del skulle dock ändå, herr lalman, behövas mer informaiion för alt inte allemansrätten definitivt skall komma i fara. Del skulle alldeles säkert behövas initiativ från regeringens sida om krav på bättre information föralt vi skall kunna sälja vårt land som turistland lill ullandel och samtidigt åberopa allemansrätten här som någonting stimulerande och någonting som kan locka besökare. Denna informaiion måsle vara korrekt.

Det har visat sig, vilket vi erinrar om i den här moiionen, alt utländska besökare har fåu en fullkomligt felaktig uppfauning om den svenska allemansrättens innebörd. Många av dessa turister tror sig ha fött vidsträckta befogenheter i skog och mark i Sverige och tror atl även enskild mark, utan avgränsning och utan urskillning, kan omfattas av allemansrätten.

I min hemlän har vi fött mänga larmrapporter om detta. Del har också kommit larmrapporter från andra häll i landet. I exempelvis Bohuslän och annorstädes på västkusten har man många gånger resignerat inför den framfart som kan iakttas i naturen och på enskild egendom. Men i de län där man nu också kan se svåra skövlingar som ett resullat av den felaktiga informationen lill utlandet reagerar man nu med skärpa.

Som exempel kan jag nämna au de kanothajker som ordnas - kanothaj-kerna har blivit ett säljande inslag i Turislsverige; det finns olika "paketfärder" atl köpa på delta område - har resulteral i all nedskräpningen kring våra vackra vallenleder på sina håll blivit förödande. Därtill kommer atl träd huggits ned och atl öppna eldar lämnat sår i naturen. Avfall i högar har lämnats kvar på stränderna.

Det har också rapporterats atl utländska turister plockat bär inne på tomtmarker och t. o. m. etablerat sig som polalisupplagare i trädgårdsland. De hardå pekat på den information de har föll,exempelvis i Västtyskland och på tyska. Den informationen skulle nog svenska folkel i gemen reagera myckel starkt emol; den stämmer liksom inte med vår egen uppfallning, och

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Nalurvårdsfrågor m. m.

175

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Natuiyårdsfrågor m. m.

alls inte med vad jordbruksutskottet i belänkandel ger uttryck för. Utskottet säger alt allemansrätten i korthet innebär "frihei för envar atl färdas till fots över och atl under en kortare tid vistas på annans mark - om del inte är fråga om tomt, plantering eller besådd åkermark där beträdandet kan åsiadkomma skada - och att där plocka blommor, bär och svamp. Allemansrätten får dock inle la sig sådana uttryck att markägaren och andra fastighetens invånare tillfogas någon nämnvärd olägenhet eller skada; hemfriden i vidsträckt mening och markägarens (moisvarande) ekonomiska iniressen för inte kränkas", heter det i utskoltsbetänkandet.

Moderata samlingspartiet har i en pariimotion 1975/76 yrkat pä preciseringar av allemansrättens innebörd. I utskottsbetänkandei finns elt ganska långi citat av vad utskottet då anförde i denna fråga. Del är, lycker jag, angelägen läsning. Vi kommer atl ställas inför de här problemen i ännu högre grad i framtiden, om vi inte nu ser till atl åtminstone informationen lill Ullandel när vi säljer Turislsverige blir belydligl bällre.

Herr lalman! Vi motionärer har alltså yrkat pä elt tillkännagivande lill regeringen om ökad informaiion. Vi har också föreslagit all de turistbroschyrer som från Sverige går ul lill andra länder skall granskas av något lämpligl organ. Vi har tänkt oss konsumentombudsmannen. Det är inte fråga om någon byråkrati -del är fråga om en myckel enkel ålgärd. Jag skall nu inle la upp liden med all ge fler exempel genom alt idka högläsning ur broschyrerna. Men del är alldeles uppenbart all en ansvarig instans som hade lill uppgift alt titta på några av de här säljande broschyrerna omedelbart skulle göra belydande strykningar. Man för helt enkelt inle inbjuda till så vidsträckta befogenheter som här görs. Vi måste vara rädda om vårt land och dess natur. Skall Sverige kunna utvecklas som turistland gäller del också atl bevara naturen i del skick vi vill se den i.

176

HANS WACHTMEISTER (m);

Herr lalman! Den socialdemokraliska reservalionen avser två saker: dels nalurvårdsområden, dels slybekämpning.

När vi för nästan på dagen 14 år sedan debatterade den nya naturvårdslagens införande talade jag lill förmän för institutet nalurvårdsområden. Det var en utvidgning av 1952 års nalurskyddslags naturparker. Naturvårdsområdena skulle, menade jag, vara del bäsla sättet atl bevara bilden av del kulluriandskap som annars av ulvecklingen är dömt lill undergång. Och jag hade för fyra år sedan, när vi diskulerade en ändring i 1964 års naturvårdslag, anledning all ultala mitl partis tillfredsställelse över atl naturvårdsområdes-insiiiuiel hade tillskapats, men samtidigt all proteslera mol atl det genom "djupfrysning" av ell dagsläge dömde vederbörande markägare all avslå från modernisering av sitt lantbruk utan ersättning, med andra ord alt en medborgarkategori ensam finge bära bördan av landskapsvärden.

Men hell ulan räll till ersättning blev faktiskt inte markägarna. Om pågående markanvändningavsevär/kommeatt försvåras,skulle reservatbildning med därmed inträdande ersätlningsräll tillgripas. Och här skulle jag liksom Svanie Lundkvist tro alt orsaken ligger i del ringa anlalel naturvårds-

områden - f ö. i förrgår utökat med ett, nytt i Blekinge. Oklarheten om vad
som menas med oysfiwv .försvårad markanvändning, med andra-ord var
gränsen går för rätt till intrångsersältning, har medförten avsevärt försvårad
tillämpning av lagen. , , ;,

Den-här saken har redan.nu diskuterats ganska ingående på olika håll, och eftersom vi i ulskottsmajoritelen inte ser någon anledning till atl.inte.de diskussionerna ganska snart skulle leda lill en precisering av det något dunkla begreppet markanvändning, tycker vi alt.det är onödigt alt riksdagen vidtar några särskilda åtgärder: i det här fallet. Därför yrkar, jag'här bifall, till utskottets förslagri detta avseende. . . ::: ■.•..::..'■

Ungefär samma motivering anför utskottets majorilelunär del: gäller slybekämpning: Det skall inte ett ögonblick förnekas att det finns skrämmande exempel på hur sly växtlighet kan förfula en landskapsbild. Men vi har redan sä stora möjligheter atl bättra på förhållandena - vi kan tillgripa AMS-röjningar, vi har nalurvårdsområdesinstitutet som kari användas jUst på detta område, vi för inom kort en jordhävdslag som säkerligen kan utnyttjas i samma syfte åtminstone närslyet vandrar ut på åkrarna-att vi inle kan finna det befogat med särskilda åtgärder från riksdagens sida, så mycket mindre som enligt naturvårdsverkets uttalande konflikter med markägare av den sort som motionären anför i det här avseendet är mycket sällsynta; del uttrycket har naturvårdsverket använt. Därtill kommer atl sly faktiskt inte enbari är av ondo. Del bildar ett erosionsskydd vid våra vattendrag, det håller bladvassen borta osv. Därför ber jag även i delta avseende att fö yrka bifall lill utskottets förslag.

Föratt en tystnad från min sida i vad rör allemansrätten inte månde tolkas så, att jag inie längre skulle ha de åsikter därom somjag tidigare har framfört i denna församling, vill jag slutligen komma med några personliga kommentarer lill Göthe Knutsons motion.

Till en början vill jag beklaga all de allra flesia försök till en diskussion om allemansrättens problem brukar stranda på att motparten däri vädrar eu hol mol dess existens. Men det är nog sällan om ens någonsin som det är där problemet ligger. För egen del vill jag framhålla att jag är botanist, och finge jag integå vart jag ville, måsle jag helt enkelt lägga ned min verksamhet. Det borde vara en tillräcklig motivering för att jag skall bli trodd om att inte vilja vara med om allemansrättens avskaffande.

Samtidigt måste jag kanske erinra om alt allemansrätten är en sedvanerätt, som har vuxit fram i ett glesbefolkat Sverige,där de som bodde på landet -det var väl slörre delen av befolkningen - från sin tidigaste barndom hade lärt sig atl umgås med naturen. I dag är det som bekant helt annoriunda. För varje generation blir avståndet mellan täiortsbefolkningen och den stubboian rot varifrån de räknarsina anor allt slörre. Den nästan instinktiva försiktigheten i umgänget med naturen är borta.

Frän alla håll talas det bara om alle mans rätt, knappasl ett ord om alle mans skyldigheter. Då ärdet inte underligt om fritidsfolket tolkar rätlen som en rätt att bära sig åt hur som helst, var som helst och när som helst. Vem betalar de tusentals kronor det kostar att samla in kreatur, som har skingrats för alla

12 Riksdagens protokoll 1978/79:46-48

Nr 48

Onsdagen.den , ) 6 december 1978

Natuiyårdsfrågor

m. m. .:■ . ■:•.

Ill

Nr 48 ■••v ' ■•••

Onsdagen den;: 6: december-1978'

Naturvårdsfrågor m. m.

ivindar genom-söndagsproiVienerandes lössläppta-hundar och ostängda
grindar?Ja, inte ärdet de>mer ellérmindrevälkomna gästerna. Vem betalar
markägarnas extrakostnader för brandbevakning; når'mä'rkérna är khaSler-
lorra men fri luftsfolket eldar ungefär hur som helst? Ja, inle är det friluftarnä.
Jag skälfinlé la upp;tiden med altberälta flera närmast gröteskaexempel på
hur okunnigheten frodas .i'våra marker. ■' ...,..•■■. :;. ..

' 'Hittills harpraktiskMaget ingeh.informätion Om allemansrättens dubbelsidiga innebörd -H rättigheter of/?i skyldigheter - lämnats; och i-takt méd en ökande-bilturism från utlandet framträder den informationsbristen såsom särskill allvarlig. När nu ett enhälligt utskott framhållervärdet av atl berörda myndigheter:och:organ uppmärksammar behovet-av upplysning'på detta område; tår vi:hoppas att ulskotlet lyckas väcka védeibörähde så att äntlijgen någotiskéi-. i.I: i-■;..;-■■;.'/■■: ■ ■;:'-•■:''■/:.•■■■■•■■.:■: ■'■ ■■ ' ■'■■■

178

;i;SyANTE,LUNDKVlST.(s):i.:ii i.:-,i;- .:;:!:■ -::■;-. .■.-;.;; ii;:i ■-■.- 'm:'-■ -Herr talmanl.Jag har uppfattat del säatl;Hans Wachimeister liksom socialdemokraterna i utskottet tyckte att naturvårdsområde i och för sig är ell lämpligl institut, som man börkunna använda i sådana här sammanhang. Vid dess .tillkomst förutsatte man att det skulle vara möjligl atl la vissa nalurvårdshänsyn på områden där man ändå trots alll skulle kunna bedriva ett .normalt jordbruk eller skogsbruk.'Inte heller skulle.det behöva leda lill några ersättningsanspråk från vederbörande jordbrukare. I de fall det var fråga om sådana ingrepp all ersättningsanspråk skulle kunna resas, skulle man använda sig av naturreservatet såsom institut.

. Hans Wachimeister säger nu alt anledningen till alt utskottet inte vill följa
reservanierna i detta sammanhang -jag fick del intrycket att han tyckte att
någon lypav översyn av ullämpningen ändå var angelägen -äralt man kan
vänta sig all del kommer förslag, som i detla stycke skulle kunna innebära
vissa förtydliganden. Men den motivering som ulskottsmajoritelen har
anfört låter så här: , ....

'■Det förhållandet alt .institutet hittills kommii lill användning endast' i mindre omfattning ulgör,enligt utskottets mening inle anledning till något riksdagsinitialiv i frågan. Den tid som den nya skyddsformen varit.i kraft synes fö. vara för kort för all kunna ge annat än högsl begränsade erfarenheler av densamma. Utskottet avstyrker i enlighel med del anförda motionen 1977/78:791 i förevarande del."

Vi kan inte spåra några ambitioner hos utskoltsmajoriteten att fö till stånd
den översyn som vi begär. ,

. När.det gäller slybekämpning är del sant atl det finns många typer av lagstiftningar, genom vilka vi kan komma till rälla med detta problem. I del fall som motionären har åberopat är del fråga om en typ av landskapsvårdande åtgärder som inte passar i några av de andra sammanhangen. När del gäller att bekämpa sly, kanske efter en strandkant där ett antal markägare är överens omalt öppna landskapet bl. a, genom att ta bort sly men någon ensiakavill förhindraden möjligheten, borde det med en enkel förändringav. tillämpningsföreskrifterna vara möjligt att tillgodose det syfte som moiio-

nären har haft med sin motion. Vi harockså i vår reservation ställt oss bakom
en sådan åtgärd. ■,.':.).■,.., ■ ■ ,. . . . ; ,

■ HANS WACHTMEISTER (m):

; Herr talman! Det är.nog alldeles rikligl, Svante.Lundkvist, att skillnaden mellan oss är försvinnande lilen i det här fallet. Vi undrar frän utskotisma jöriietens sida,varför i all sin dar ni socialdemokrater skulle reservera er. Så pass eniga var vi.

. Delär.också riktigt att institutet naturvårdsområde skall användas i de fall då man räknar med alt det inte skall behövas några mera omfattande åtgärder - det skall inte kosta alltför mycket. När institutet infördes, beklagade jag att man inte.hade åtminstone.någon lilen morot att locka.med, au man sade kategoriskt nej till. alla ersältningsanspråk. ; ., .....

• När markägare; som eventuellt har varit utsatta för propaganda för alt bilda elt naturvårdsområde, har salt sig emol det.hela, beror det på, trorjag, att man ännu inle rikligl vet vart det kommer atl leda. Jag är övertygad om att naiurvärdsområde är elt bra institut, och jag har alltid talat för det, men jag förstår så väl mina kolleger bland markägarna som är lilet tveksamma. Det har diskuterats mycket ingående- tyvärr harjag inte kunnat leta reda på var del var någonstans - vad som menas med avsevärt försvårad markanvändning. Därför tycker utskoltsmajoriteten så här: Vad skall det tjäna lill atl stifta nya lagar? Det räcker gott och.väl med de lagar som finns. Låt oss vänla till dess att diskussionsresultaten har kommii fram. Sedan kan vi ta upp frågan igen. ...

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Natuiyårdsfrågor m. m.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Närdet gäller ersättningsanspråken föreställer jag mig ändå all vi borde kunna vara överens om alt om ingen skada tillfogas en jordbrukare eller skogsbrukare på grund av den hänsyn som vederbörande av naturvårdsskäl inom ramen för ett sådant här institut får lov alt ta, borde det inte heller behöva resas anspråk på ersättning för att ta denna hänsyn.

Skillnaden mellan ä ena sidan vad jag här har diskuierai om motivet för att vi reserverar oss och å andra sidan Hans Wachimeislers argumentation ärju den atl Hans Wachimeister från början gjorde gällande alt här skulle det komma någonting,, så vi behövde inte reservera oss för atl,fö någonting uträltat. Hans Wachimeister säger en sak i dag, men det står faktiskt en annan sak i utskoltels betänkande, och vi har reserverat oss mot det som står i betänkandet. Det är väl ändå det. som riksdagen har alt ta ställning till.

Av utskottsbetänkandet framgår, som jag sade lidigare, att del fakium att
institutet naiurvärdsområde inte har utnyttjats i någon större utsträckning
enligt utskottsmajoriieiens mening inte är någon anledning för riksdagen atl
ta initiativ i frågan. Mellan utskottsmajoritetens skrivning och min argumen
tation är skillnaden mycket klar. Mellan den argumentation Hans Wachi
meister för här och min inställning är skillnaden i det här stycket lilen, det
håller jag med om. . -

179

Nr 48

Onsdagen, den 6 december 1978'

Naturvårdsfrågor m. m.

HANS WACHTMEISTER (m); . : .

Herr lalman! Del kan möjligen vara så att del inte har funnits behov av att bilda några naturvårdsområden. Man har kanske varit ute och talat med markägare och de harsagt; "Ni kan göra vilket ni vill. Det gör inié så mycket för just den här landskapsbilden." Men närdet gäller ersättningsfrågan talar Svanie Lundkvist i dag med en annan tunga än han brukar göra, liksom han-beskyller mig för att tala med en tunga'här och en annan tunga i utskottet.

Vad del handlarom ärju alt man '-djupfryser" kulturlandskapet sådanl del är i dag. Man frånhänder alltså markägaren; möjligheter att'.följa med i utvecklingen. 1 andra fall brukar ni från socialdemokratiskt hållsäga au en utebliven inkomst är detsamma som en-förlust, en utebliven skatteinkomst detsamma som en skalteföriust för samhällel. I det här fallet borde alltsåen utebliven möjlighet för vederbörande aU följa med i utvecklingen enligtert sältatt argumentera inhebäraen föriusl. Det är därför vi behövde ha dessa ersätlningshislorier.

SVANTE.LUNDKVIST (s);

Herr lalman! Jag förstår nu att skillnaden mellan å ena sidan Hans Wachimeister och utskoltsmajoriteten och å andra sidan oss socialdemokrater i det här sammanhanget är den, att även om det är möjligt att inom ramen för institutet naturvårdsområde fortsätta att bedriva eli normalt jord-och skogsbruk skall den som äger marken ändå ha ersättning bara för att han är beredd all visa litet hänsyn till naturvården. Del är detla som skiljer oss ät, och det lär väl inte vara så mycket alt göra åt det.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Nej, del är det inte alls fråga om, Svanie Lundkvist.

Vad jag här gjort är att jag beklagat atl vi inte hade någon lilen morot att locka med. Kanske vi då hade lyckais få flera områden bildade. Men här är inte alls fråga om atl det skall utgå ersättning för någonting där man inte har möjlighet atl bedriva ett normalt jordbruk.

Vad som på lång sikt varil värdefullt för oss skulle just ha varit att kunna peka på delta; Ni behöver inte vara bundna av det här naiurvårdsområdet. Följ med i ulvecklingen! Liksom kulturlandskapet alltid är beroende av jordbrukspolitiken skall även de jordbrukare som brukar sin jord inom ett naturvårdsområde kunna anpassa sin brukning efter jordbmkspolitiken. Men del får de med nuvarande bestämmelser inle möjligheter till, om del är ett naturvårdsområde.

Det är där skillnaden ligger.

180

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Nu övergår Hans Wachimeister från att tala om ersäuningen lill alt säga atl det möjligen skulle ha varil en annan lyp av bestämmelser för naturvårdsområde som skulle ha gjort del möjligt för jordbrukarna atl i en

framtid göra anspråk pä all få driva någon annan typ av verksamhel i området.

Uppenbarligen är del trots alll den här moroten som är grunden lill våra meningsskiljaktigheler. Hans Wachimeister och övriga ulskoltsledamöter pä majorileissidan har uppfattningen all del lill varje pris måste vara någon liten morot med i spelet för an man skall kunna stimulera fram den ytterligare hänsynen. Om vi pä alla områden i deiia sammanhang inte skall kunna vänta oss av medborgarna all de är hänsynsfulla mot natur och miljö utan an vi delar ut morötter får vi, tyckerjag, ett ganska komplicerat förhållande när vi skall bedriva aktiv naturvärd och miljövård.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Natuiyårdsfrågor //?. m.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Vi skall väl inle förirra oss i den högre agrikulturen eller trädgårdsskötseln med morötter hit och dit.

Jag vill yllerligare betona alt det är inle fråga om ersättningen. Jag tror an om man haft den där morolen-eller vi kan övergå till några andra grönsaker, om Svante Lundkvist del vill - kanske del hade varit frestande för några alt rent av göra litet propaganda för all få med en brukningsbygd lill elt naiurvärdsområde. Men del är inle detla del är fråga om här, ulan när jag talar om ersättningen är del fråga om all del inle är rikligl atl la ifrån en jordbrukare inom ett visst område möjligheten all följa med i jordbrukspolitiken, alt följa med i utvecklingen och skaffa sig bällre inkomster. Man lar ifrån jordbrukarna den rättigheten utan ersättning. Det är alltså en enda medborgarkategori som får bära kosinaderna.

Jag tror inte all del skulle bli många som begärde ersättning, men möjligheten borde finnas.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Jag konstaterar bara slutligen an det nu uppenbarligen inte är fråga om, enligl herr Hans Wachimeister, au vi skall ha ersättningar på grund av all man upprättar institutet naturvårdsområde och all man alltså på detla sätt ger möjligheter lill den särskilda varsamhet inom ell sådant område som naturvården kräver, utan det är fråga om någon lyp av förvänlningsersällning som skall ulgå lill jordbrukaren i detta sammanhang. Jag lycker lor min del inle alt det blir sä myckel bällre av det, och jag vidhåller därför den ståndpunkl jag intagit.

HANS WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Det är inte alls fråga om ersättning innan intrång har förekommii. Det är fråga om all man därest man inle för skaffa sig inkomsterna genom all följa med i ulvecklingen skall ha möjlighet att fä ersättning.

13 Riksdagens protokoll 1978/79:46-48

181

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Naturreservat eller nationalpark i Tiveden

SVANTE LUNDKVIST (s);

Herr talman! En sista replik! Avsikien med naiurvärdsområde var alt skaffa ett institut som möjliggjorde aktiv naturvård utan att det skulle betyda intrång. I annat fall har vi naturreservat.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

182

Mom 5 och 6

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen av Svante Lundkvist ni. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvisi begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller jordbmksutskottets hemställan i

belänkandel nr 8 mom. 5 och 6 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av Svante Lundkvisi

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä Svanie Lundkvist begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 148

§ 21 Naturreservat eller nationalpark i Tiveden

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1978/79:10 med anledning av molion om naturreservat eller nationalpark i Tiveden.

I detla betänkande behandlades motionen 1977/78:1266 av Birgitta Johansson m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen beslulade hos regeringen anhålla au statens naturvårdsverk fick i uppdrag att snarast inleda förhandlingar med berörda markägare sä atl Görtiven kunde bilda ett naturreservat eller en nationalpark.

Utskottet hemställde au riksdagen skulle anse moiionen 1977/78:1266 besvarad med vad utskottet anfön.

Reservation hade avgivits av Svanie Lundkvist, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin, Erik Johansson i Simrishamn och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansell atl utskottet bort hemställa

au riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanierna anfört med anledning av moiionen 1977/78:1266.

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr talman! I molion 1977/78:1266 har jag tillsammans med mina partikamrater från Skaraborgs och Örebro län motionerat om att Görtiven så snart som möjligl blir naturreservat eller nationalpark.

Det mest skyddsvärda partiet i centrala Tiveden utgörs av ett slörre område mellan Slora Trehörningen i Örebro län och Tivedsdalen. Här finns tre myckel frekventerade områden, nämligen reservalen Stenkälla, Trollkyrka och Tärnekullen, samtliga i Örebro län, samt del orörda Storesjöområdet i Skaraborgs län. Berggrunden inom detta område utgörs av ögongranit, och områdei är genomskuret av smala djupa sprickdalar, ofta med långsträckta myrmarker i botten. En av de största sprickdalarna i Tiveden, Lönndalen, bildar i stort sett Storesjöomrädets väslgräns. Slora arealer läcks av gles hällmarkstallskog med renlavar i bottenskiktet. På de lägre markerna växer mossrik bläbärsgranskog. Vresiga tallar med en ålder på upp lill 250 år förekommer också inom delta område. Områdei är vetenskapligt mycket värdefullt, då del är opåverkat av sentida skogsbruk. Delta starkt sönderbrutna område utgör en av de få bevarade urskogsresierna i södra Sverige. Urskogskarakiären framträder tydligast i den djupa sprickdalen söder om Djupsjön, där de mäktiga tallarna bär spår från de stora skogsbränder som härjade pä-1700-talel.

Områdei har mycket stora botaniska, zoologiska, sociala och landskaps-mässiga naturvärden. Den orörda terrängen med sprickdalar, myr-, block-och hällmarker, bevuxna med bitvis åldrig tallskog, har mycket stort vetenskapligt värde. Områdei bör därför bevaras orört. Hällmarkerna är extremt känsliga för markslitage, då lavarna växer mycket långsamt. Därför kvarstår skador på markvegetationen under lång lid. En myckel stark kanalisering av besökande lill områdei måsle därför ske, om vildmarkskaraktären skall bevaras.

Men Tiveden är långt ifrån bara skog och natur. Namnet Tiveden har en biklang av blodisande hemskheter, krig, trolldom och digerdöd. Skogen är en av Sveriges få erkända trollskogar, och finns det troll kvar, så finns de i den vilda Görtiven. Tivedsområdei gömmer många kulturhistoriskt intressanta platser, men just inom Görtiven är det den orörda och mäktiga naturen som ensam står för sevärdheten.

Jag nämnde tidigare au en myckel stark kanalisering av besöken i områdei måste till, om Görtiven inte skall förstöras. Inom områdei finns redan nu vandringsleder, men det måsie till mycket mer i den vägen om Görtiven inte helt skall förstöras.

Del är också mycket viktigt alt riksdagen snabbi fattar beslut, sä atl berörda skogsägare vet vad de har att rälla sig efter.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Naturreseiyat eller nationalpark i Tiveden

183

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Naturreservat eller nationalpark i Tiveden

Vi socialdemokraler anser det mycket värdefullt all riksdagen här i dag stödjer motionen och därmed också den socialdemokraliska reservalionen, som finns fogad vid utskottets betänkande. Beslutar riksdagen i enlighet med den socialdemokraliska reservalionen här i dag, innebär det beslutet atl många människor kan få uppleva den unika natur som Tiveden och Görtiven erbjuder.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till den socialdemokratiska reservalionen.

184

HÅKAN STRÖMBERG (s):

Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 10, som nu ligger på riksdagens bord för beslut, har behandlats motion nr 1266 som Birgitta Johansson nyss talat om.

I motionen föreslås att riksdagens skall besluta att hos regeringen anhålla om att statens naturvårdsverk får i uppdrag all snarasi inleda förhandlingar med berörda markägare, sä all den s. k. Görtiven, belägen i skogsområdet mellan Örebro län och Skaraborgs län, kan bilda elt naturreservat eller en nationalpark.

För oss motionärer är det glädjande au elt enigt utskott instämmer i atl Tiveden inom ell stort geografiskt område har en speciell prägel av vildmark och att della område på något sätt måste bevaras även för kommande generationer och skyddas mot den alltför härda exploatering som kan drabba nutidens aiirakiiva frilidsområden. På grund av sin geografiska läge och de tätbefolkade områdena runt omkring Tiveden och sjön Vättern har området i allt Slörre utsträckning tagits i anspråk av människorsom önskar tillbringa sin fritid jusl här. Området kan också erbjuda mycket varierande möjligheter lill rekreation under fritiden. Delta har också uppmärksammats av fritids- och rekreationsberedningar. Tiveden ärju också ell av de primära rekreationsområden som riksdagen tidigare har fatlal beslut om.

Hur Tiveden bör utvecklas har utretts av den s. k. Tivedskommittén, en arbetsgrupp som tillsattes 1967 och som 1974 lämnade sin slutrapport om hur området skulle kunna utvecklas för all klara del ökade behovel av rekreation och problemen i samband med de förbättrade möjligheterna till en aktivare frilid.

Efter det att kommittén slutfört sill arbete har de i områdei berörda tillsall en samarbetsgrupp för all uiarbete en generalplan för områdei. Arbelel, som utförts pä ett mycket förnämligt sätt, blev klart i maj i är. Eftersom denna utredning, om hur området för framtiden bör utvecklas och om vad som kan vara angelägel att bevara för att Tiveden i framtiden förblir det vildmarks-område del i dag är, har dragit ut på tiden, är det nödvändigl att vi får ett beslut om vilka restriktioner som bör vidtas. Alla är eniga om atl särskill de inre delarna av Tiveden bör bevaras. Inte heller inom utskottet har man haft någon annan uppfallning. Ulskoltsmajoriteien säger emellertid alt man inte behöver vidta några ytterligare åtgärder, eftersom naturvårdsverket, efter det an moiionen lämnades in under den allmänna motionstiden, väckt frågan

hos regeringen och begärt atl få ta upp förhandlingar med de berörda parterna.

Vi socialdemokraler i utskottet anser all frågan om hur Tiveden skall bevaras snarasi måsle lösas tillsammans med de berörda parterna. Eftersom områdei av länsslyrelsen i Skaraborgs län f n. är belagi med inlerimisliskl förbud när det gäller skogsavverkning, är det självklart alt markägare har både inlresse och behov av all del snarasi fattas ett beslut i denna fråga, så att man kan lösa de ekonomiska problem som sammanhänger med markägar-intressena. Har vi uppfattningen all den här frågan behöver lösas måsie alla som är berörda av fritidsintressena - och det gäller också markägarna - få anvisning om hur de skall planera med tanke på de nya förutsättningar som elt ställningslagande kommer aU innebära. Vi måste då också ge vår mening till känna. Della har vi socialdemokraler i jordbruksutskottet framfört i den reservaiion som vi har fogat vid utskollsbetänkandet och som jag, herr lalman, ber alt få yrka bifall lill.

Nr 48

Onsdagen den ' 6 december 1978

Naturreseiyat eller nationalpark i Tiveden

EINAR LARSSON (c);

Herr talman! Birgitta Johansson har på ell sakkunnigt, målande och - läl mig säga det - kärleksfullt sätt beskrivit Görtiven. Utskottet är också efter sin besök i denna underbara vildmark berell all ansluta sig lill hennes bedömningar, och jag hoppas för min del atl del inte skall gå några troll i hanteringen av denna fråga. Jag är myckel angelägen om all betona au del inte råder några delade meningar om huruvida detta område bör bevaras för framliden.

Del återstår naturligtvis i de förhandlingar vi väntar skall upptas beträf fande områdets storlek osv. en del detaljer, som varken motionärer eller reservanter har varil beredda atl i nuvarande läge la ställning lill. Vi har emellertid i utskotismajoriieten med anledning av den av naturvårdsverket nu gjorda framställningen till regeringen och de ganska långt framskridna förhandlingarna inle funnit anledning alt direkl tillstyrka eU bifall till moiionen. Del är dock ulskollels förhoppning -ja vi är rent av övertygade om del - alt motionärernas förväntningar skall kunna infrias mot bakgrunden av utskottsmajoriieiens bestämda och lunga skrivning.

Jag ber därför att få yrka bifall till utskottets hemställan.

HÅKAN STRÖMBERG (s);

Herrialman! Jag är glad för att också Liiskotlets ordförande lalade om hur vi i utskottet ser på denna fråga och hureniga vi arom au Tiveden skall bevaras. Men alt, som utskottets ordförande gör, tala om långt framskridna förhandlingar är kanske litel förhastat, eftersom del inle är några förhandlingar pä gäng. Vi har i reservalionen velal ge uttryck för all del nu brådskar i denna fråga, eftersom markägariniressena har fått vänla så lång lid med alt ta vissa skogsområden i anspråk. Dessa är belagda med avverkningsförbud, men del finns uppfallningar om hur man skulle kunna lösa den frågan. Vi måsle också ta hänsyn till au del råder virkesbrisi i vårt land.

Del är mol denna bakgrund nödvändigl alt komma fram lill en snabb

185

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Årsredovisning för Statsföretag AB

lösning av denna fråga, och del hade därför varil angeläget all utskottet hade kunnal ställa sig bakom de krav som vi framfört i vår reservation.

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen av Svante Lundkvist m. fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Håkan Strömberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksuiskoilets hemställan i

betänkandet nr 10 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Svante Lundkvisi

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Håkan Strömberg begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat;

Ja - 159 Nej - 146

§ 22 Årsredovisning för Statsföretag AB

Föredrogs näringsutskottels betänkande 1978/79:12 med anledning av regeringens skrivelse 1978/79:6 med överiämnande av årsredovisning för Statsföretag AB jämte molion.

I delta betänkande behandlades

rfe/s Statsföretag AB:s årsredovisning förär 1977, vilken hade överiämnats till riksdagen med regeringens skrivelse 1978/79:6 (industridepartementet).

186

dels den med anledning av skrivelsen väckta moiionen 1978/79:15 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts att riksdagen uttalade

1. all en samhällsekonomisk helhetssyn borde reglera Statsföretag AB:s
verksamhet,

2. au utifrån denna helhetssyn elt intimt samarbete beträffande råvaruförsörjning och frakter kom till stånd mellan statliga verk och statliga bolag,

3. att Statsföretag AB borde minska sin beroende av de kapitalistiska marknaderna och öka sina ansträngningar alt komma in på den krisfria socialistiska marknaden och i utvecklingsländerna.

Nr 48

Utskotlet hemställde

1. au riksdagen skulle avslå

Onsdagen den

a) moiionen 1978/79:15 yrkandet 1, om mål för Statsföretag AB;s 6 dpcpmher ]91R verksamhel.

b) motionen 1978/79:15 yrkandel 2, om visst samarbete mellan statliga Årredovis ' ip F' verk och statliga bolag. Statsföretag'AB"'

c) motionen 1978/79:15 yrkandet 3, om inriktningen av Statsföretag AB:s export,

2. att riksdagen skulle lägga regeringens skrivelse 1978/79:6 till handlingarna.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Jag har i skilda sammanhang i riksdagen haft anledning atl ta upp frågan om siatsdriftens roll samt dess mål, omfattning och inriktning, och det harjag även nu. I anledning av årsredovisningen för Statsföretag AB har vi väckt en motion.

Vi är från kommunistiskt häll inle nöjda vare sig med statsdriftens roll eller med dess omfattning. Vi är framför alll inle nöjda med den grundläggande målinriktningen såsom den uttrycks av koncernens verkställande direktör

och vilken sammanfattats med orden: " bedrivas på samma villkor som

gäller för svenskt näringsliv i övrigt".

Vilka är de principer som gäller för svenskt näringsliv i övrigi? Ja, resultatet av dessa har vi sett i många sammanhang. Det gäller rovdrift på människor och regioner samt hänsynslös profit. Det gäller planering uiifrån vad som gagnar fölalet, inle fiertalet. De principerna bör icke gälla för Statsföretag.

Vi har många gånger haft anledning atl rikta skarp krilik mot skötseln av de statliga företagen och mol frånvaron av en bestämd målinriktning. Kritiken gäller också den bristande samordningen mellan olika statsföretag, som ibland har fött hell groteska konsekvenser.

Statsföretags verksamhetsinriktning och mål är f n. föremål för en utredning, heter del i belänkandet. Utskottet finnerdärförinte något skäl till alt göra ett uttalande. Men någon åsikt borde man ha, lycker vi. Åtminstone borde den socialdemokraliska delen av utskotlet ha kunnat uttala sig för helt ändrade principer, dvs. mol den snäva privalkapiialistiska grundsyn som hittills fött styra Statsföretag AB, Är man på den kanten inte överens med oss om all Statsföretag AB bör drivas efter samhällsekonomiska och inte efter kortsiktiga förelagsekonomiska principer? Eller ställer man sig bakom årsredovisningens filosofi att "verksamheten skall bedrivas på samma villkor som gäller för svenskl näringsliv i övrigi"?

En Sialsförelag AB som drivs efter andra principer än de nuvarande kunde spela en enorm, positiv roll. Del skulle kunna vara den snöplog som behövs föreu brett upplagt näringspolitiskt utvecklingsprogram med tyngdpunkten lagd på atl i samhällets ägo bygga upp den mest avancerade och framiidsbe-tonade industrin.

Så har inle Statsföretag fungerat, och jag är hell övertygad om all den ulredning som del talas om i betänkandet inte kommer atl mynna ut i några

187

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Årsredovisning fÖr Sialsförelag AB

nya djärva mål.

Jag kommer frän ett län som bokstavligen talat kippar efter andan. De statliga företagen har förvisso spelaten betydande roll, men vad är det man har ägnal sig ål? Jo, all i huvudsak skumma av grädden. Massbryining av malm närdet lönar sig, men ulan tanke på au gardera sig för framtidens krav. Pä iräomrädei: massa, plank och bräder, men en undermålig produktutveckling och framlidsplanering.

Det statliga järnverket fick aldrig lillräckliga resurser för all utvecklas, och nu häller det f ö. pä an ampuieras och omformas, helt i enlighet med kapitalets Önskemål.

Det statliga Vallenfall har ägnal sig ål all la hand om miljard efter miljard av vattenkraftens rikedomar men utan atl salsa pä sysselsällning när valienkraftsepoken är slut.

Ja, i alltför stor ulslräckning är del baggböleriels principer som har fåll råda även närdet gäller de statliga företagens verksamhel. Är del då underiigt om man gång pä gång kräver en ny inriklning? Den frågeställningen har undvikits i varje årsberättelse frän Statsföretag AB och näringsutskottel lassar som kallen kring hel gröt runt de principfrågor som enligl vår mening borde behandlas.

Vi har lidigare påtalat den brislande samordningen mellan siatsdriftens olika delar, dess förelag och verk. Del är otroligt all della under sä många år har tillåtils att sätta käppar i hjulen för en sund och naturlig utveckling. År efter är har de statliga förelagen agerat mol varandra som de värsta privalkapiialistiska konkurrenter, som rövare och som ockrare. LKAB har gjort sill bäsla föratt pungslå NJA, och siaiensjärnvägar har satt så svinaktiga priser på malmfrakien all det blev billigare au transportera med lastbil. Man har agerat precis som om det funnits vattentäta skott mellan de olika statsföretagen i stället för att samverka för gemensam utveckling lill regioners och människors bästa.

Nu antyds del all en bättring är på gång. Jag hoppas del, men mina tvivel är starka, och det är svårt atl ur den här redovisningen utläsa någon bestämd viljeinriktning i del avseendel.

Vi har därför föreslagit all riksdagen klart och entydigt uttalar atl verkens och bolagens intressen sammanfaller och all del är resp. chefers skyldighet all samverka i helhetens intresse.

Uiskoitei inskränker sig här lill all lala om all LKAB och Statsföretag har genomfört en ulredning av LKAB:s framlida struktur och utveckling och atl denna ulredning utgår från all järnvägstaxorna sänks så myckel all de ligger på en internationellt sett normal nivå. Men nu gäller ju samordningen mellan statsföretagen inte bara den saken. Vi har talal om viklen av samordning över hela fältet, men den frågan undviks.

Vi tar i motionen också upp frågan om Stålverk 80. Det projektet var, enligt värt .sätt att se. Norrbollens siora chans alt bryta sig loss ur den koloniala rollen och atl ulveckla länets näringsliv på bred front. Nu säljs malmen till underpris; det är ingen hemlighet. Nu talas det om uppgång för järn och stål, men dä slår vi där med Sveriges största sandlåda i stället för del stålverk som

stöddes av en stark folkopinion men torpederades av svenskl och internationellt storkapital.

Vi har också lagil upp de handelspoliliska aspekter som saknas i årsredovisningen.

I verksamhetsberättelsen redovisar bolaget all det under år 1977 har utvecklat sin verksamhet i Sovjetunionen, Afrika och Mellanöstern. Men vårt bestämda intryck ärall man här, liksom på många andra sektorer, inte har tagil till vara alla möjligheter. Del gäller Statsföretags verksamhel i dess helhet. Vissa företag i vårt land har lyckats mycket bra när det gäller utvecklingen av handeln med de socialistiska länderna. Men då har man också haft en bestämd inriklning och gjort stora insaiser.

Jag har hela liden hävdat alt för alt fö fart på handelsutbytet med de socialistiska länderna krävs del alldeles speciella åtgärder, och här lycker vi att Statsföretag kommer in i bilden.

Frågan om handelsutbytet med de socialistiska länderna är för stor och för viktig för alt avgörandena skall ligga i händerna på privatkapitalet.

Om man tittar på Finland ser man vilken enorm betydelse som handeln med Sovjet och övriga socialistiska länder har. Från exempelvis sovjetisk sida läggermanslor vikt vid möjligheten atl utveckla direkt industriell samverkan på olika områden. Vi har del s. k. Kusiamusprojektet som ett av exemplen. Del finns andra som jag inle skall gå in på här.

Men frågan är vilken roll som Statsföretag skulle kunna spela för all ulveckla sådana typer av handelsförbindelser lill ömsesidig fördel.

Jag skall inte vid del här tillfället gå in på hislorien, orsakerna till vår begränsade handel med socialismens länder och den ensidiga bindningen till de krisdrabbade kapitalistiska. Men man kan ju ändå konstatera vilka konsekvenser della medfört. Den kapitalistiska krisen hade självfallel drabbal Sverige även om vårt handelsutbyte varil annorlunda, men den ensidiga bindning som vi har lill krisens Västeuropa har naturligtvis förstärkt problematiken.

Sammanfallningsvis; Vår åsikt är all Statsföretag måste fö en hell annan målinriktning än den nuvarande, alt koncernen måsle utvecklas och frigöras från de värderingar som råder inom den privala industrin. Det snäva företagsekonomiska tänkandet måste ersättas med ell samhällsekonomiskt. Vår krilik mot årsredovisningen frän Statsföretag riklar sig inte bara mot vad som slår där utan framför allt mot atl man där icke finner en samhällsekonomisk filosofi och en målsättning som kan göra den statliga företagssektorn lill en expansiv, ledande och styrande faktor inom svenskl näringsliv.

Jag ber, herr lalman, att fö yrka bifall lill vår molion 1978/79:15.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Årsredovisning för Statsföretag AB

FRITZ BÖRJESSON (c);

Herr lalman! Kraven i den aktuella moiionen är inle blygsamma - de omfattar mycket. Jag skall bara knyta an lill punkierna i moiionen och lill de sista orden.

Punkten 1 gäller att en samhällsekonomisk helhetssyn skall reglera Statsföretag AB:s verksamhet, punkten 2 att uiifrån denna helhetssyn ell

189

14 Riksdagens protokoll 1978/79:468

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Årsredovisning för Statsföretag AB

intimt samarbete belräffande råvaruförsörjning och frakter bör komma lill stånd mellan statliga verk och statliga bolag och punkten 3 all Statsföretag AB bör minska sill beroende av de kapilalistiska marknaderna och göra ansträngningar för all komma in på de krisfria socialistiska marknaderna och i utvecklingsländerna.

I fråga om att komma in i konkurrensen, in på den krisfria socialistiska marknaden, vet vi vad del betyder. Det är just den marknad som på mänga områden håller på alt konkurrera ut vår företagsamhet. Inte minst gäller detla sjöfarlsområdet, som f n. är vår värsta krisbransch tillsammans med varven, där öststaterna bjuder ut frakter till betydligt lägre priser än de svenska anställda i branschen anser att de kan få fram produktionen för.

Molionärerna eftersträvar en helhetssyn och vill ha ell uttalande frän riksdagen. Det är klart all man kan göra ell sådanl uttalande. Verkställande direktören i Statsföretag har understrukit i redovisningen all företaget bedrivs på samma villkor som gäller för svenskt näringsliv i övrigi. Alt driva del på andra villkor är inle möjligl med mindre än all man skjuter lill stora summor av skattemedel. Någon annan möjlighel finns tydligen inte.

Den föregående talaren nämnde någonling om Finland och all vi i Sverige hade .sålt ut våra lager av stål lill underpris. Del är NJA som har sålt ut sill lager. Men är det inle så alt om man inte försöker alt placera det lager som finns vid produktionsenheten, så blir risken oerhört stor alt sysselsätlningen minskar längre fram? Man kan inle ideligen bygga upp elt lager, och man kan inte ligga på ell lager med de slora ränleförluster som del innebär, ulan man måsle försöka sälja det. NJA har väl inte haft några andra utvägar.

Talaren pekade på Finland. Jag vet myckel väl alt del finska stålverket i Braheslad ligger något bättre till än vad NJA i Luleå gör. Stålverket i Braheslad byggdes som en paketlösning och kom till i ell sammanhang, medan NJA byggdes upp i etapper genom tillbyggnader under många är. Det är naturligtvis inte sä konkurrenskraftigt som Finlands stålverk.

När det gäller Stålverk 80 har väl konjunkturerna visat att om man hade salt i gång det projekiei skulle förlusterna ha blivit oerhört slora.

Jaghar väl inle, herr lalman, så många minuter lill mitt förfogande, och jag skall därför inskränka mig till detta och yrka bifall lill näringsuiskoiieis hemställan.

190

ALF LÖVENBORG (apk);

Herr lalman! Herr Börjesson är sig lik. Han ser inga som helst tillgångar i all öka handeln med de socialistiska länderna. Del är i slällel så, menar han, atl de håller pä att konkurrera ut oss. Men i så fall borde del väl verkligen vara en uppmaning till lilla Sverige atl försöka fö fart på den ömsesidiga handeln mellan Sverige och Sovjetunionen. Bilden äremellertid inte riktigt sådan som den herr Börjesson målar upp. Det finns enorma vinster all göra för svenskt arbetsliv. Det finns arbetstillfällen all skapa genom alt man ökar handelsförbindelserna. Jag tror atl herr Börjesson gör sig skyldig lill ell misstag som skulle ge honom bakläxa även från de grupper som han företräder, om han sälier sig pä tvären och säger all del inte finns hägra möjligheter eller några

positiva saker atl vinna på all öka handeln med socialismens länder.

Jag noterade alt man nu säljer malm lill underpris. Det ärett faktum. Det kan man naturiigtvis inte hälla på med. Men hela vår kritik ligger ju i atl man inle går vidare i lillverkningskejdan, alt man inle har gjort sig mindre sårbar i förhällande till den kapilalistiska krisen.

Staten har i vårt land engagerat sig på vissl sätt genom den statliga företagsamheten. Men slalen har framför alll ingripit när företagen körts i botlen av privatkapitalet. Staten har för dyra pengar lagil över konkursbo efter konkursbo, men man har inle satsat på att ulveckla svenskl näringsliv på siatlig bas. Man har inte gjort de framlidsinriklade invesleringar som skulle ha varit nödvändiga. Jag förnekar inte nödvändigheten av de många ingripanden som skett på senare tid, men jag skulle vilja slälla den här frågan när del gäller brislen vid de statliga företagen: Vad har skett efter övertagandet? Har del skett en framlidsinriktning för alt möta framlidens krav och för atl trygga människors och bygders inlresse av arbete och utveckling? I väldigi många fall kan mansvara nej. Överlagandel harskelt för alt man skulle klara krisen för stunden. Men staten har i alla fall efteråt gått in med åtgärder för att minska produkiion och sysselsättning. Så kan man se pä del hela om man lar hänsyn till en lång rad faktorer. Man kan också ta med Norrbottens Jernverk i bilden. Där har slalen inle satsat pä del säll som den borde varil skyldig både regionen och de människor som är berörda.

Vi efterlyser en helhetssyn, och vi anser atl Statsföretag bort göras lill ledande och dominerande inom svenskl näringsliv, atl koncernen alltid skulle gå i spetsen för högförädlad produkiion, framför alll i de områden där man hillills har ägnal sig åt råvaruutplundring. Nu gäller det här i första hand Norrbotien, men vi anser alt Statsföretag AB måsle ha en sådan roll även i övriga regioner där det är hell uppenbart, herr Börjesson, all privalkapilalel inle kommer göra några slörre ansträngningar för atl skapa arbele och utveckling. Vi efteriyser en ny grundsyn, men förstårjag herr Börjesson rätt tycker han alt alll är bra som del är. Jag förslår också atl han, med utgångspunkt i sin grundläggande filosofi, lycker atl de 5 96 som slatsdriften i dag omfattar räcker mer än väl.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Årsredovisning för Statsföretag AB

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr lalman! Jag vill tillbakavisa påståendet all jag tycker atl allt är bra som del är. Vi vet atl del är stora svårigheter både för del privata näringslivel och för de förelag staten och Statsföretag driver, och del skulle vara önskvärt med en förbättring på del området.

Sedan vill jag också säga all jag inte menar all man inle skall bedriva någon handel med öststaterna. Jag har bara gett ett exempel pä all det på vissa avsnitt av vårt näringsliv inte är så enkelt att konkurrera med dem. I övrigt harjag ingenting emol -och det har inte heller det parti jag representerar eller utskottets ledamöter i övrigt -alt vi har handelsförbindelser med Sovjet och andra öststater i den mån en sund och ordentlig handel kan bedrivas och utvecklas.

191

Nr 48 ALF LÖVENBORG (apk):

„ , , Herr lalman! Det senast anförda var kanske en reträtt som bör noteras.

Onsdagen den

6 H b' 1978 Menar Fritz Börjesson allvar med vad han säger om nödvändigheten av och

_____________ viljan lill atl öka handeln med de socialistiska länderna, tyckerjag också atl

r, ;, - han i fortsättningen bör stödja initiativ som las bl. a. i den här kammaren jusl i

Prospekteringen " ' '

I , den riklningen. av mineral m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilionergavs pä bifall lill dels ulskollels hemställan, dels motionen nr 15 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsuiskoiieis hemställan i betänkandet nr 12 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 15 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286 Nej - 11

Mom. 2

Utskoltels hemställan bifölls.

§ 23 Prospekteringen av mineral m. m.

Föredrogs näringsuiskoiieis belänkande 1978/79:14 med anledning av motion om prospekleringen av mineral m. m.

1 delta betänkande behandlades moiionen 1977/78:1292 av Britta Hammarbäcken m. fl. (c), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en översyn av konsekvenserna av gällande lagsliftningsregler för såväl undersökning som brytning av mineralfyndigheler i enlighel med vad som anförts i motionen.

Utskotlet hemställde au riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1292.

192

Reservation hade avgivits av Bengt Sjönell. Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Karl-Anders Petersson (samtliga c) som ansell att utskottet bort hemställa

alt riksdagen med anledning av moiionen 1977/78:1292 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört om en översyn av vissa gruvräiisliga regler.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr lalman! Britta Hammarbacken m.fl. har väckt en molion om översyn av gruv- och minerallagarna från tvä synpunkter. Dels vill de stärka markägarens ställning gentemot gruvinlressena. Dels vill de all del inte skall vara möjligt au kringgå minerallagen när det gäller alt prospekiera konces-sionspliktigl mineral.

Vissa malmer, som t. ex. guld, järn, kvicksilver och vanadin, lyder under gruvlagen. För dessa behövs bara bergmästarens rent tekniska prövning för att man skall fö sälla i gång och prospekiera. Bergmästaren i Falun måsle ge sådant tillslånd om det från rent mineralteknisk synpunkt kan antas flnnas sådan malm inom områdei och om sökanden bedöms kunna klara jobbet.

Andra mineral, som t. ex. torv, alunskiffer för atl utvinna olja och uranhaltiga mineral, lyder under minerallagen. För dessa måste man ha koncession från regeringen innan man får börja prospekiera.

I vissa områden finns mineral av båda kategorierna. I alunskiffern finns del t. ex. både uran och kvicksilver. Ett förelag kan ansöka om fullulvinning och gör del då enligt både gruvlagen och minerallagen. Han för klarsignal av bergmästaren pä reni tekniska grunder och har därmed också rätt att börja prospekiera efter sådant mineral som skulle ha behövt koncession av regeringen. Man kringgår alltså den mer omfattande prövningen enligt minerallagen. Detta kan inte ha varit riksdagens mening.

Vi reservanter föreslår att riksdagen gör ell uttalande till regeringen av innebörd att frågan om hur tillslånd alt undersöka alunskifferfyndigheier skall ges bör ulredas i särskild ordning.

Det är vikligl alt en mer allsidig bedömning än vad bergmästaren har rätt alt göra kommer in när del gäller prospektering av uran. Regeringen, dvs. en politiskt ansvarig instans som folkel kan bli av med om del vill, måste la ansvaret.

Både gruvlagen och minerallagen utgår från att det alltid är ett samhällsintresse att ta lill vara ekonomiskt brytvärda mineral och att alla andra iniressen får vika. Markägaren blir inte ens underrättad om all mineralpro-spektering skall påbörjas på hans mark. Intrånget kan bli betydande: vägar kanske måste dras över åkermark, lunga maskiner transporteras dil, provschakt öppnas och hål borras. Det lycks t. o. m. vara oklart om marken måste återställas efteråt.

Synen på naturresurser håller pä all fördjupas. Förnybara resurser, som jordbruksmark, är produktiva för all framlid. Del är inle en gruva. Det är inte alllid säkert atl en gruva är värdefullare ens rent ekonomiski, om man ser tillräckligt långt. Andra iniressen, som värdet i en kullurbygd, naturens

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Prospekleringen av mineral m. m.

193

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Prospekteringen av mineral m. m.

194

skönhet och värdet i en bebyggelse, kan också väga tyngre än gruvinlressena.

Vi reservanter tycker atl det minsta man kan begära är en översyn som ger markägaren rätt alt åtminstone yttra sig över ansökningar enligt gruv- och minerallagarna.

Herr lalman! Jag ber att fö yrka bifall till reservationen.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Innan jag går in på de speciella synpunkler på gruv- och minerallagarna som behandlats i moiionen av Britta Hammarbacken m. fl. och på den reservaiion som Birgitta Hambraeus har pläderat för vill jag ge några allmänna synpunkler pä mineralprospekieringen i Sverige.

Det är väldigi vikligt att vi i Sverige saisar på atl leta reda på de mineraler som finns i den svenska berggrunden och kartlägga dessa så alt vi vet vad som är värt alt bryla i en gruvdrift.

Om man gör en översiktlig analys av den gruvdrift vi har i Sverige i dag, ser läget ut på ungefär följande sätt. Då del gäller järn och bly är Sverige nettoexporlör; vi producerar mer än vi förbrukar inom landei. För t. ex. koppar räcker däremoi inle den inhemska brytningen för alt täcka landels eget behov; del är kanske litet överraskande alt höra. För viktiga legerings-metaller, såsom nickel och vanadin, och även för aluminium är landei hell beroende av imporl.

Genom en överproduktion i världen och den därav följande dumpningen av priserna har del uppställ bekymmer för den del av vår gruvindustri som är baserad på utvinningen av järn och koppar. Ur ekonomisk synpunkt och beredskapssynpunkt - vi bör inle vara helt beroende av imporl - har intresset alltmer inriktats mol de fyndigheler som innehåller nickel, vanadin, uran, molybden och en del andra sällsynia jordmeialler. Nickelfyndigheterna,som är utomordentligt inlressanta Ur ekonomisk synpunkt, har främst påträffats i fjälltrakterna, och vanadin finns bl. a. i Smålands Taberg och Ruoutevare väster om Jokkmokk.

Med de svårigheter som vår traditionella bergshantering har är det viktigt atl de fyndigheter som innehåller de metaller jag nyss räknat upp fören snabb kartläggning och alt resurser också satsas på att ulveckla mineralbearbel-ningslekniken.

Om man geografiskt ställer samman den gruvegendom som staten disponerar över-s. k, utmäl, kronoandelar och inmutade områden -är det frapperande hur myckel av den vilande statliga gruvegendomen som finns i de sysselsättningssvaga områdena i Norriand. Och att den varit vilande och förblir vilande beror på alt prospekteringsarbetet ännu inte är hell klart. Man saknar de teknisk-ekonomiska betingelserna för en exploalering. Mitl budskap då del gäller prospekieringsverksamheien i stort är alltså all vi bör satsa de resurser som är möjliga atl utnyttja för att fö fram nya brytvärda fyndigheler. För Norrlands del är det bråttom med della. När del gäller prospektering av nya fyndigheter är del ett klart samhällsintresse atl främja gruvdriften, och lagstiftningen kan också sägas främja det syftemålet. Det är

om detta moiionen och reservationen handlar.

Den framtida malmprospekieringen kommeratt i alll större del riktas mol djupt belägna malmer som är rika och mot lågvärdiga malmer som ligger nära dagyian och läcker slora ytor. Dä det gäller ytligt belägna malmer finns en utvecklad teknik för prospekleringen, men det är främst i detla hänseende som man kommer i konflikt med markägarens intressen. I reservationen pekar man pä att markägaren har alltför små möjligheter alt bevaka sina iniressen, om någon söker inmutning enligt gruvlagen eller undersökningskoncession enligt minerallagen. Birgitta Hambraeus framhöll också i sin anförande all i både gruvlagen och minerallagen det alllid är samhällsintresset av att la till vara den brytvärda mineralen som blir dominerande och alt markägaren oftast kommer i kläm i den hanteringen.

Nu är inte de civilräilsliga förhållandena mellan motstående iniressen dä del gäller prospektering av mineral som tas upp i moiionen någon ny hel, utan de har varil och är föremål för flera uiredningar. Bland de uiredningar som har betat på detla område finns den mineralpoliliska ulredningen, som i sina direktiv bl. a. harall ulvärdera gränsdragningen mellan inmutningsbara och koncessionsplikliga mineraler. Ulredningen beräknas slutföra sill arbele under våren 1979.1 denna ulredning skall vidare göras en utvärdering av de regler som främst hänger samman med undersökning och bearbetning av alunskiffer Också statens industriverk har prövat dessa frågor i sin alun-skifferulredning, och dessa båda uiredningar kommer sedan all samman-vägas då den mineralpolitiska utredningen blir klar.

Redan nu finns dock rätt klara regler för hur markägaren skall ersättas för det inträng som sker pä hans mark, hur marken skall återställas och liknande problem. De gällande bestämmelserna i gruvlagen och minerallagen rörande undersökningsarbetena är rätt så delaljerade, och utskottet anser all de synpunkler som reservanterna anför dels redan är tillgodosedda genom del utredningsarbete som är på gång, dels redan finns reglerade inom ramen för gällande föreskrifter och praxis. I dessa föreskrifter finns också markägarens intressen med, och de bevakas även i de utredningar som jag har talal om.

I della sammanhang vill jag särskilt peka på all statens industriverk enligl minerallagen diskuierar med sökanden och med berörda kommuner hur man på ett smidigt säll skall kunna minska undersökningsområdets storiek efter hand som resultaten av den översiktliga prospekleringen kommer fram. Även i della fall är alltså reservanternas önskemål tillgodosedda.

Herr talman! Men det anförda yrkar jag bifall lill utskottets hemställan och avslag pä reservationen.

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Prospekteringen av mineral m. m.

STEN SVENSSON (m);

Herr lalman! Mineralhanteringen - utvinningen och försörjningen med mineral - är en fråga av myckel stor vikt. Den ger grunden för olika basnäringar och förstora delarav vår induslri liksom för våra möjligheter atl klara vitala funklioner ulan alt vara beroende av ullandel.

I debatten om den framlida energiförsörjningen framhåller man alll oftare

195

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Prospekteringen av mineral m. m.

196

viklen av atl tillvarata de unika energiiillgångar som kan stå lill värt förfogande i form av rika förekomster av energi- och mineralhaltiga alunskiffrar. Alunskiffrarna utgör Sveriges största potentiella tillgång av fossilt bränsle.

Del ärende som vi nu behandlar har således nära samband med frågorna rörande den framtida mineralprospekieringen saml den forsknings- och utvecklingsverksamhet som riksdagen log ställning till under våren. I den debatlen slog jag fast tre väsentliga punkier, vilka jag nu funnit anledning all upprepa. I avvaklan på kommande energibeslui bör enligl min mening följande verksamhet bedrivas med hög intensitet:

1. Fördel förslå en bred karlläggning av alla mineralförekomsler i landei, alltså en iniensifierad prospektering.

2. För det andra en successivt vidgad handlingsfrihet för atl kunna lokalisera kommersiell skifferbrytning lill områden i landet, där del från miljösynpunkt och från ekonomisk synpunkt är sakligt mest motiverat.

3. En ökad handlingsberedskap måste stegvis byggas upp så all vi kan behärska leknik som i största möjliga utsträckning skyddar miljön.

Vad saken gäller är inte bara sysselsällning, försörining och ekonomisk ulveckling, hur viktiga dessa frågor än är. Det är samtidigt fråga om vår miljö, om hanteringen av viktiga naturtillgångar och om människors rätt ätt fö vara med och inverka på viktiga beslut som rör deras framlid och miljö.

Vi har lidigare i dag här i kammaren erinrats om viklen av dessa frågor i den långa debatten om lokaliseringen av nya skjutfält för armén, bl. a. till Skövde garnison. Del är lika vikligt i de frågor som las upp i del näringsutskotlets betänkande som vi nu behandlar, atl också där berörda markägare på ett tidigt stadium för tillfölle att påverka beslutsprocessen. Kort sagt: alla som berörs av dylika förändringar måste fö tillfälle att säga sin mening och göra del på en så tidigt stadium som över huvud taget är möjligl.

Formerna för den nuvarande beslutsordningen har sina rötter i ell helt annat samhälle än dagens - en samhälle där miljö, naiuriillgångar och ett brett medborgarinflytande inle särskill myckel beaktades. Och beslutsformerna har utvecklats lill ett system liksom vid sidan av och ulan samordning med annan lagstiftning och reglering av betydelse.

Den rätt beslutssystemet ger så att säga över huvudet på berörda människor och kommuner att dela ut rättigheter pä mineralområdel hargjort alt människorna känt sig maktlösa eller överkörda. Miljöskador och andra negaiiva återverkningar av verksamheien har ofta varit realiteter, som ibland lett till en negativ inställning lill verksamheien över huvud laget.

Ökad insikt om miljöns belydelse och om nödvändigheten av att hushålla med naturtillgångarna har under senare år lett till en hel del ny och ändrad lagstiftning, och den har på avgörande punkier brutit igenom del gamla systemet.

Men del är elt lappverk, och vi saknar alltjämt - i motsats lill de flesta andra ledande industrinationer - en samlande lagstiftning, som placerar in den här verksamheten i ett vettigt system och som gördel möjligl au inom ramen för en god hushållning med naturtillgångarna och med beaktande av angelägna

miljökrav och andra anspråk på markanvändningen tillgodose försörjning med mineral.

De frågor som motionärerna tar upp och de som jag nyss kommenterat har behandlats av alunskiffemtredningen, vilken avlämnades lill regeringen i våras. I ulredningen har man dragit upp riktlinjer för del fortsatta reformarbetet. Remissvaren pä ulredningen ger förslagen en massiv uppbackning,och allt delta visar all vi är i stort behov av de föreslagna reformerna. Förslagen ligger nu i bostadsdepartementet, och jag hoppas att bostadsminislern ser till all arbelel kan fullföljas med del snaraste.

Alunskifferuiredningens förslag står i bjärt kontrast lill det tvångs- och överkörandesystem som lydligen föresvävar socialdemokraten Cari Lidbom. I en debatt på utrikespolitiska institutet lät det så här; Det är inte Skövdeborna som skall avgöra om Sverige skall bryta uran eller inle i Billingen. De har inie fält mandat atl sköta Sveriges energipolitik, menade herr Lidbom. Carl Lidbom krävde att den kommunala vetorätten skulle tas bort - om, som han uttryckte sig, inle förnuftet vaknar i Skaraborg. Herr Lidbom är emellertid en isolerad företeelse inom socialdemokralin - i vart fall i denna fråga.

Förnuftet,som Carl Lidbom lalarom, finns pä många häll. Näringsutskotlets majoritet, inkl. utskottets socialdemokrater, har i det betänkande som vi nu behandlar goda skäl atl hänvisa lill industriverkets alunskifferutredning. Mol bakgrund av debatlen om prospektering av mineral, om kommunernas vetorätt i beslutsprocessen m. m. finner jag det angelägel atl citera några meningar ur belänkandel. Del är inle mindre angeläget med hänsyn lill Carl Lidboms anmärkningsvärda och militanta agerande i frågan. Ulredningen skriver bl. a. följande;

"Del är sålunda nödvändigl all finna en formel som för framliden
tillgodoser behovel av en väl fungerande mineralförsörjning inom ramen för
berälligade miljökrav och andra anspråk på markanvändningen. Utveck
lingen under senare år ger belägg för att detta är möjligt. Genomförande

av elt projekt av del slag som antytts förutsätter uppenbarligen medborgarinflytande i en öppen demokratisk process, samverkan, lokalt, regionalt och centralt på myndighetssidan och ett system för en samlad värdering mellan näringspolitiska iniressen och samhällets behov av mineraler å ena sidan och vad hänsynen till annan markanvändning, lill naturtillgångar och till miljö kräver å andra sidan."

Ulredningen konstaterar atl något system för en samlad värdering inte finns i dag, men framstår som nödvändigt för en framtida brytning av t. ex. alunskiffer med hänsyn till sociala och omgivningsmässiga verkningar som kan vara förbundna med dylik verksamhet.

Delta är något av bakgrunden till näringsuiskoiieis behandling av den aktuella moiionen. Rune Ångström har redan gjort en god redovisning av ulskollels överväganden, varför jag inle finner skäl atl ytterligare upprepa dessa motiv. Sä lill vida delar jag dock motionärens uppfallning all jag inle anser alll vara väl beställt.

Men jag tror däremot inte alt man med motionens förslag når de väsentligaste problemen, för de är oskiljaktigt förbundna med det nuvarande

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Prospekteringen av mineral m. m.

197

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Prospekteringen av mineral m. m.

beslutssystemet. Det krävs därför, herr talman, en grundläggande reform som gör alt resurser och miljö vägs samman så atl båda sidor blir tillgodosedda i en planeringsform, där berörda människor och intressen både kan komma till tals och vinna beaktande. Jag ber därför all fö yrka bifall lill ulskollels hemställan,

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr lalman! Eftersom jag är frän ell område som har stora alunskifferiager skulle jag vilja säga några ord.

Jag lycker atl moiionen är slarki berättigad på den grund alt markägaren har föll stå tillbaka i onödan, ulan alt det egentligen gagnat de allmänna intressena. Det går lill så alt när en inmutning har beviljats för markägaren så småningom ell rekommenderat brev som talar om för honom vad som har skett, och sedan har han några veckor på sig an anföra besvär. Han vei med andra ord inte någonting om vad som varit på gång bakom ryggen på honom när det gäller ansökan om inmutning.

Enligt min mening borde del införas några kriterier på olika förhållanden, innan man lämnar tillstånden. Del är så all ulan alt markägaren vet någonting om det kommer inmutningen, vare sig del är högklassig åkeriord eller impediment av lågt värde. Del borde finnas en del kriterier, sä att markägaren fick visst andrum och kunde göra sin lalan hörd.

Jag yrkar bifall till reservationen.

198

CARL LIDBOM (s);

Herr talman! Eftersom jag lämligen ovänlat tycks ha blivit apostroferad i den här debatten, när man fört in frågan om del kommunala vetot mol uranbrylning, kanske jag har skäl alt göra elt korl klarläggande.

Jag deltog i en diskussion i utrikespolitiska institutets regi, där frågan om det kommunala vetot kom upp. Vad jag sade i det ämnet var följande:

Jag lycker atl del är fullkomligt i sin ordning atl en kommun skall kunna slå vakt om sin egen närmiljö, pä skäl som har med denna närmiljö alt göra. Däremot anser jag inle att del tillkommer vare sig Skövde kommun eller någon annan enskild kommun i landei atl avgöra vårt lands energiförsörjning eller ta ställning i den principiella frågan om vi skall ägna oss ät uranbrylning eller inte.

Min slutsats av detla var den, alt i princip bör dessa övergripande nationella frågor avgöras av regering och riksdag och inte av enskilda kommuner. Men jag föreslog aldrig att man skulle avskaffa det kommunala vetot. Jag sade att jag har förtroende för att kommunerna skall hälla sig inom de gränser som lagstiftarna har avsell och begränsa sig, när de vill använda sitt veto, till all använda del pä sådana skäl som har med den egna närmiljön atl göra och inle missbruka sin makt till all försöka avgöra sådanl som rimligen bör bestämmas av Sveriges riksdag.

STEN SVENSSON (m):

Herrialman! Efteratl ha lyssnat lill Carl Lidboms svar vill jag erinra om alt det uttalande han har gjort i dessa sammanhang har upprört de människor som är närmasl berörda i de bygder där man planerar dylik uranbrytning. Man har uppfatlat Cari Lidboms uttalande så, att han vill all den kommunala vetorätten skall las bort. Del var inle något klart besked i detta svar, och jag vill upprepa frågan; Vill Carl Lidbom all den kommunala vetorätten skall vara kvar eller inte?

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Prospekteringen av mineral m. m.

CARL LIDBOM (s);

Herr talman! Jag är ledsen om jag inte var tydlig nog. Jag sade atl jag har förtroende föratt kommunerna använder del kommunala vetot på ett legalt säll. Eftersom jag har detla förtroende tyckerjag alt det kommunala vetot skall finnas kvar.

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Efter del sista inlägget kan jag konstalera att ingen i denna kammare vill ifrågasätta del kommunala vetot. Ingen vill ta bort detta - inle heller Cari Lidbom. Det varett bra besked och del var bra att det kom nu, för många människor har tvivlat på detla.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservalionen av Bengl Sjönell m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Hambraeus begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkandet nr 14 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av Bengt Sjönell m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä Birgitta Hambraeus begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja-2I7

Nej- 74

Avstår- 10

199

Nr 48

Onsdagen den 6 december 1978

Anmälan av interpellation

§ 24 Föredrogs

Näringsuiskoiieis betänkande

1978/79:15 med anledning av molion om rostfria bilavgassystem

Arbelsmarknadsutskoliets belänkanden

1978/79:13 med anledning av regeringens skrivelse 1978/79:31 med redogörelse för tillämpningen av lerroristlagstiftningen

1978/79:14 med anledning av proposilionen 1978/79:52 om ändring i lagen (1970:742) om lönegaranliavgift, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§25 Anmäldes och bordlades Proposilion

1978/79:68 om överenskommelse mellan Sverige och Frankrike om viss skattebefrielse för svenska och franska kuliurinslitutioner

§ 26 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammar-kansliei

den 6 december

200

1978/79:108 av Karl-Eric Norrby (c) lill jordbruksministern om möjlighet för enskilda skogsägare all förvärva skog från Billerud-Uddeholm AB;

Efter sammanslagningen av Billeruds AB och Uddeholms AB har bolaget fört överläggningar med lantbruksnämnden i Värmlands län angående möjligheten atl sälja vissa delar av bolagets skogsinnehav. Nämnden skulle sedan överiåta skogsmarken lill enskilda skogsägare för atl göra deras brukningsdelar mer bärkraftiga. Möjligheten alt fö förvärva lillskottsmark har uppfattats myckel positivi i berörda bygder.

De för försäljning aktuella områdena har i allmänhel varil dåligt arronde-rade skiften, insprängda i andra ägares markinnehav, och har av bolaget bedömts ge svag lönsamhet.

En försäljning nu skulle också tillföra bolaget ett värdefullt kapitaltillskott för alt klara sysselsäuningen för de anslällda inom företagel. Skogsarbetarnas fackliga organisation har dock kritiserat försäljningen, då de befarar atl den kommer alt medföra arbetslöshet för medlemmarna.

Dä lönsamhetskrisen för Billerud-Uddeholm förvärrats, har rykten uppstått om atl bolaget skulle bli tvingat atl sälja hela sitt skogsinnehav för all klara sin likviditet och sina invesleringar.

Med anledning av den inlräffadesiluationen villjag till jordbruksminislern rikta följande fråga:

1. Ärstalsrådet i likhet med förre jordbruksminislern Anders Dahlgren Nr 48 beredd all medverka till all enskilda skogsägare för möjligheter atl förvärva Qnsriagpn den tillskottsskog från Billerud-Uddeholms skogsinnehav? r Hpcember 1978

2. Är statsrådet beredd atl slälla medel lill förfogande för finansieringen av__ __

köpen?

§ 27 Meddelande om frågor

Meddelades an följande frågor framställts

den 6 december

1978/79:214 av B/'/-.?(?/-/?os(?v/s/(s) lill försvarsministern om kommendering av militär personal för utförande av civila arbetsuppgifter:

Anser försvarsministern det vara rikligt atl kommendera militär personal alt utföra civila arbetsuppgifter?

1978/79:215 av Lennart Bladh (s) till industriministern om tryggande av sysselsättningen vid Nya AB Junesco i Lönsboda:

Vilka åtgärder tänker industriministern vidla för alt Irygga sysselsättningen för de anställda vid Nya AB Junesco i Lönsboda?

§28 Kammaren åtskildes kl. 17.52.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen