Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:47

Tisdagen den 5 december

Kl. 15.00

§ 1 Jusierades protokollet för den 27 november.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 ett svenskt stöd för del iranska folkel

§ 2 Om ett svenskt stöd för det iranska folket

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet för atl besvara Bertil Måbrinks (vpk) den 8 november anmälda fråga, 1978/79:104, och anförde:

Herr lalman! Bertil Måbrink har frågat mig vilka initiativ regeringen avser all ta till stöd för det iranska folkets kamp för demokratiska fri- och rättigheter.

Förhållandena i Iran har under del senasle årel tilldragit sig stor internationell uppmärksamhel. Spänningarna i del iranska samhället har lett lill utbredda oroligheter, omfallande skadegörelse och våldsingripanden i stora delar av landet. Särskill sammandrabbningarna i Teheran och andra Slörre städer, där människor skjutits lill döds, har upprört den svenska liksom den internationella opinionen. Den militärregering som nyligen tilltrält har skärpl undantagstillståndet, politiker och journalister har arresterats och massmedia har berövats sina arbetsmöjligheter.

Den rörelse som kommii i gång i del iranska samhället är ett resullat av alt del iranska folket på bred fronl gett uttryck åt sin önskan om förändringar. Detta har på många håll väckt förhoppningar om ell friare samhälle. Del iranska folkets krav på demokrati har vårt självklara stöd. De löften som getts om fria val måste infrias. Övergrepp och brutalitet mol människor måsle upphöra. De medborgerliga fri- och rättigheterna måste respekteras. Den senaste tidens händelser får inte av de styrande tas till förevändning atl bryla en ulveckling mot ett friare samhällssystem. Vi för emellertid ej heller bortse från atl kraven på poliliska och sociala förändringar kommer från vin skilda grupperingar, varav vissa har värderingar som skiljer sig väsentligt från de demokratiska värderingar som är allmänt omfattade i Sverige. Del är angeläget alt den utveckling som nu kommit igång inte tåren vändning som leder till nya former av ofrihet och sociala orättvisor.

Kampen för ett bättre samhälle i Iran kan bara föras av det iranska folkel självt. Det är en uppgift som ingen annan kan överta. Vad vi i dagens läge kan göra är att ge vår mening till känna.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svarei.

Jagäri stort sett nöjd med svarei, och del var verkligen på tiden alt man fick ett klart besked om var regeringen står i denna fråga. Jag hade frågan uppe under den borgerliga trepartiregeringens tid i våras, men då kunde jag inte fö

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Om ett svenskl slöd för det iranska folket

något som helst svar. Därför kan jag kosta pä mig att säga atl detta svar är konkret.

Jag lycker ändå att del finns några pekpinnar i svarei. Jag är överens med utrikesministern i fråga om del sista stycket, nämligen all del naturiigtvis är det iranska folket självt som skall avgöra kampen och förändringarna i Iran. Men före del sägs all del finns grupperingar som kanske inle har samma deinokraliska sinnelag som vi har i värt land och atl dei kan vara fara för all man glider in i en annan ofrihet. Men är man ändå inte, trots de skilda grupperingarna, överens om en sak -att få bort den brutala militärdiktaturen i Iran? Della har man enat sig om.

Hela kampen i Iran handlar om atl få bort diktaturen för alt kunna åstadkomma allmänna, fria val och för all återinföra de demokratiska fri- och rättigheterna. Utrikesministern tror väl inte att de som sitter vid makten i dag skulle åstadkomma det? Hela den samlade opinionen, som omfattar en stor del av del iranska folkel, säger alt en förutsällning för att kunna återinföra demokratiska fri- och rättigheter, allmänna fria val osv. är alt man fär bort militärdiktaturen. Jag hoppas atl också ulrikesminislern och jag är överens om det.

Jag vill sluta med att ställa ett par frågor.

Tänker utrikesministern ytterligare föra fram till de iranska myndigheterna hur Sverige ser på de våldsdåd som regimen i Iran nu bedriver?

Tänker Sverige agera i FN i denna fråga? Jag känner inte lill om Sverige redan har gjort det, men i så fall vill jag fråga om Sverige avser att ytterligare en gång la upp frågan för all skapa en internationell opinion. Jag tror nämligen att detta skulle vara ytterst värdefullt för det iranska folket. En internationell opinion och elt tryck frän den svenska regeringens sida skulle utan tvivel underlätta det iranska folkels kamp för att fä bort militärdiktaturen.

Ulrikesminislern HANS BLIX:

Herr lalman! Som jag sade i mitt svar pä Bertil Måbrinks fråga är del självfallet regeringens önskan att demokratin skall återupprättas i Iran och all mänskliga rättigheter skall komma all respekierasdär. Till della fogade jag en förhoppning om atl den utveckling som kommit i gång inte skall ta en vändning i en annan riklning, och jag pekade därvid på att den siarka opinion som gör sig gällande mol den nu sittande regimen beslår av skilda grupper som enas i sin opinion. Dil hör de kommunisliska grupperna som står för ett totalitärt samhälle och elt system som säkerligen är främmande för våra demokratiska värderingar. Dit hör också den nationella fronten som förenar en rad olika grupper med ganska diffusa målsättningar och som stöds av religiösa grupper, av vilka åtminstone vikliga delar också slår för en politik som ingalunda överensstämmer med våra värderingar.

Det aren sak alt störta en regim, men man måste också, herr Måbrink, fråga sig vad som kommer efter denna regim -det är inte alldeles likgiltigt. En del av de religiösa grupperna slår för könssegregering i skolor. De vill ha elt stopp för landreform och kvinnors emancipation, och de kräver elt legislalivi veto

för religiöst ledarskap. Detta är värderingar som är oss mycket främmande.

Men herr Måbrink och jag är som sagt eniga i så måtto alt vi hoppas alt ulvecklingen i Iran skall leda till ett demokratiskt samhälle där mänskliga rättigheter fullt ut respekteras.

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag tillbakavisar utrikesministerns påstående att det kommunistiska partiet i Iran skulle stå för något totalitärt syslem. Del är inle alls på del sällel. Vad del kommunistiska partiet i Iran såväl som i Spanien och i andra lidigare diktaturländer slåss för är bevarandet av demokratin och en ulveckling av den. Delta är en orättvis beskyllning, för det är inte på del sällel, och utrikesministerns påstående är därför ell skamgrepp. Det finns myckel klara bevis för vad kommunisterna i diklaluriänder slåss för liksom för vad de slåss för när de skakal av sig diktaturen. Jag kan ta kommunisterna i Spanien som elt exempel på del, och jag kan också nämna kommunisterna i Iran.

Jag ifrågasätter om de religiösa grupperna i Iran har den uppfattning som utrikesministern ville göra gällande när det gäller synen pä kvinnan osv. Del är dessulom ett faktum att den nuvarande diktaturregimen har en oerhört reaktionär och brutal syn på kvinnans ställning. Utrikesministerns påslående när del gäller de religiösa gruppernas syn på kvinnan trorjag är ett resultat av all inlernationella massmedia försöker utpeka dessa grupper som oerhört reaktionära. Men det finns också intervjuer med de religiösa ledare som företräder de dominerande grupperna, och de lillbakavisar besläml delta och menar all kvinnan skall ha jämlikhet och atl hon skall ha samma ställning som mannen i det samhälle som man vill skapa i Iran efter diktaturen.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Om de chilenska flyktingarnas situation

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Del är bara pä en punkl som jag vill replikera Bertil Måbrink och del gäller del kommunisliska systemet. För de flesta kommunister, jag vill inle säga alla, betyder ordet demokrati någonting annat än för oss andra. Jag skulle vilja fråga herr Måbrink, om han känner lill någon stat som har införtetl kommunistiskt system och som haren demokrati iden meningsom vi lägger i ordet.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 3 Om de chilenska flyktingarnas situation

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet för alt besvara Bertil Måbrinks (vpk) den 16 november anmälda fråga, 1978/79:144, och anförde;

Herr lalman! Bertil Måbrink har frågal mig vad jag ämnar göra för all bereda flera chilenare i Argentina möjlighel alt finna en fristad i Sverige samt atl i inlernationella sammanhang aktualisera frågan om chilenska flyktingars situation.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/7? de chilenska Jlyktingarnas situation

Politisk förföljelse förekommer i flera latinamerikanska länder. Många flyktingar har sökl sig lill Argenlina, där de emellertid lever under mycket svåra förhållanden. Detla gäller inle minst de mänga flyktingarna från Chile,

Sverige har under senare år tagil emol sammanlagt 7 500 flyktingar från olika länder i Latinamerika, däribland ca 4 400 chilenare. Della mottagande av flyktingar sker inom gällande flykiingkvoter. Hittills har ca 560 chilenare mottagits från Argentina, varav ca 400 under de två senasle åren. Årets kvot har ännu inle fulll utnyttjats. Ytteriigare ell anial flyktingar i Argentina, däribland chilenare, kommer därför att kunna beredas fristad i Sverige. Jag vill dock understryka all det finns slora behov av insatser för fiyktingar även från andra länder än Chile och atl det därför måste ske en noggrann avvägning vid utnyttjandet av fiykiingkvolen.

Sverige lämnar dessulom humanitärt bisiånd till det stora antal flyktingar som finns kvar i Latinamerika. Innevarande budgetår ger vi 21 milj. kr. i form av bl. a. social, juridisk och medicinsk hjälp, som förmedlas av olika frivilligorganisalioner.

Frågan om de mänskliga rättigheterna i Chile kommer även i år upp till behandling vid Förenta nationernas generalförsamling. Regeringen kommer där - liksom i andra inlernationella sammanhang - all fortsätta alt verka för alt respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna återställs i Chile.

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag tackar även för det här svarei.

Jag vet ju alt Sverige och den svenska regeringen gör mycket för flyktingar från Latinamerika och dä främsi för flyktingar från Chile.

Anledningen till atl jag har lagil upp del här problemet är alt tiotusentals chilenare tvingades fly undan mililänuntan efter militärkuppen 1973. Del känner vi alla lill, Många hamnade i bl. a. Argenlina, varifrån de sedan försöker åka vidare till eu iredje land.

Nu har många chilenare fastnat i Argentina. Vi vet au lägel i Argentina har skärpts och all del dagligen förekommer kidnappningar. Inle minst de chilenska flyktingarna utsätts för della. Dessutom är dessa mer eller mindre i avsaknad av arbete och människovärdiga bostäder. Trycket mot de chilenska flyktingarna i Argenlina harockså ökal underden senasle liden, repressionen har blivit hårdare. Det gäller dä specielll för de chilenska flyktingar som befinner sig i Mendozaområdet.

Orsakerna lill all man har skärpl delta tryck är två. Den första är gränskonflikterna mellan Chile och Argenlina, den andra är del s. k. dekret 1483, som utfärdades i Argenlina är 1976. I della föreskrivs all för atl en chilensk flykting skall fö förnyat visum måste vederbörande redogöra för sina politiska aktiviteter i Chile. Detta dekret har militärjunian i Argenlina nu böriat tillämpa myckel systematiskt.

Med lanke på den osäkra situationen i Argenlina för de chilenska flyktingarna vågar många av dessa inte redogöra för sin anknytning lill folkfronten och för uppdrag som de hade under Allendetiden. Sådan vägran

kana andra sidan medföra alt de förpassas ur landei, och i regel hamnar de då återigen i Chile,

Del har blivit en desperat siluation för många av dessa flyktingar, och detär därför nödvändigl all Sverige agerar något mera aktivt. Det lar myckel lång lid innan del lämnas någoi besked till de flyktingar som nu kommii frän Mendoza lill Buenos Aires. De upphäller sig där på hotell och försöker atl genom den svenska ambassaden fö inresevisum lill Sverige. Del är specielll en grupp på 21 personer som kommit från Mendoza och som är aktuell. Gruppen befinner sig sedan nästan en månad i Buenos Aires. Del är vikligl alt Sverige ökar sin aktivitet, eftersom dessa personer såvitt jag förstår befinner sig i en oerhört pressad situation. De borde fö komma i väg lill Sverige - del finns fortfarande utrymme inom kvoten.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/7? de chilenska flyktingarnas situation

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Jag är ense med herr Måbrink om all situationen för de chilenska flyktingarna i Argenlina är svår. Jag tror mig dock kunna påstå alt vi på svenskt håll för en oerhört liberal flyktingpolitik. Jag nämnde siffrorna över hur många chilenska flyktingar som vi har tagil emol i Sverige och som är välkomna i värt land. Del finns också mänga chilenska flyktingar som har beviljats uppehållstillstånd i Argentina. Jag tror att herr Måbrink har rätt i alt många inle vägar ange skälen lill alt de lämnade Chile. Vi prövar därför alla ansökningar om asyl i Sverige för sådana flyktingar.

Men självfallel måsle alla sådana ansökningar - i dessa fall liksom i andra -bedömas individuellt, varje enskill fall för sig, och man måsle avgöra om tillräckliga skäl för flyklingskap föreligger enligt gällande svensk lag. Enbart det förhållandel alt en person kommer från Chile ger inte aulomaliskl rätt lill asyl i Sverige.

Vad gäller gruppen om 21 chilenare som begav sig från Mendoza och som vänt sig lill den svenska ambassaden i Buenos Aires är, såviu jag kunnal inhämta, så gott som alla inregistrerade flyktingar. Deras ansökningar undersöks dock givetvis i vanlig ordning, och en representant för den svenska ambassaden i Buenos Aires har i dagarna begivit sig till Mendoza för atl på ort och ställe informera sig om flyktingarnas situation. Medlemmarna har fött möjlighet att ansöka om tillslånd alt komma lill Sverige, och deras ansökningar handläggs av invandrarverket i enlighet med gällande regler och praxis.

Det finns naturligtvis ändå inle någon anledning alt behandla dessa flyktingar mer förmånligt än andra enbari av det skälet atl de har etablerat konlakl med opinionsgrupper i Sverige. Det skulle innebära en orättvisa mot andra som söker asyl. Alla asylsökande måsle behandlas på en likvärdigt säll och i enlighet med de svenska bestämmelserna.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag instämmer i del som senast sades. Jag menar inte all speciella grupper av flyktingar skall särbehandlas ulan alt alla skall behandlas lika. Kanske är ulrikesminislern bättre informerad än jag, men såviiijag vet

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 ett svenskt initiativ till förmån för den i Sovjetunionen dömde svenske medborgaren Laimons Niedre

är del ett fakium att repressionen i Argentina har ökat den senaste tiden. Självfallet blir då vissa personer hårdare utsatta. Vi vet att det förekommer ett myckel intimt samarbeie mellan säkerhetspoliserna i Argenlina och i Chile.

Självfallet kan vissa människor då vara värre utsatta. Därför menar jag aU man ändå måste titta särskilt noga på de fallen och försöka rädda vederbörande undan förföljelse. Del tror jag vi kan vara överens om.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om ett svenskt initiativ till förmån för den i Sovjetunionen dömde svenske medborgaren Laimons Niedre

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet för au i ett sammanhang besvara dels Fdip Fridolfssons (m) och Olle Wäslsbergs i Stockholm (fp) den 8 november anmälda frågor, 1978/79:106 resp. 114, dels Per-Olof Sirindbeigs tm) den 9 november anmälda fråga, 1978/79:116, och anförde:

Herr lalman! Filip Fridolfsson har frågal mig vilka åtgärder jag avser vidla med anledning av att den svenske medborgaren Laimons Niedre dömts till ett långt frihetsstraff i Sovjetunionen.

Olle Wäsiberg har frågal mig vilka åtgärder svenska myndigheter ämnar vidla med anledning av att den svenske medborgaren Laimons Niedre i Riga dömts lill lio års straffarbete för påstålt spioneri.

Per-Olof Strindberg har frågat mig om jag anser alt det rättsliga förfarandet mot Laimons Niedre motsvarar de uttalanden som Sveriges generalkonsul i Leningrad gjort och, om så ej skulle vara fallet, vilka åtgärder som dä kommer atl vidlas frän utrikesdepartementets sida.

Jag avser att besvara de tre frågorna i ell sammanhang.

Svenske medborgaren Laimons Niedre dömdes den 3 november 1978 av lettiska rådsrepublikens högsta domstol i Riga till tio års fängelse för spioneri. Han har nyligen förflyttats från fängelset i Riga. Ambassaden i Moskva har upprepade gånger hos utrikesministeriet i Moska begärt att fö veta var han nu befinner sig, men inget besked har ännu lämnats.

Domen mot Niedre kan inte överklagas i egentlig mening. Däremot finns det för den dömde möjlighet atl göra en framslällning som syftar till en överprövning av domens lagenlighet. Enligt vad vi erfaril skall Niedre ha inlämnat en sådan framställning till den lettiska högsta domstolen.

När del gäller rättegången moi Niedre är del inle möjligt för mig att fälla något omdöme. Rättegången hölls ju bakom stängda dörrar, och ingen svensk tjänsteman fick vara närvarande annat än vid avkunnandet av domen. Vi har inte fött del av domen och vi saknar också kännedom om vilken bevisning som åberopats mot Niedre. Jag vill emellertid framhålla att jag delar den känsla av bestörtning som kom lill uttryck på många håll vid meddelandet om det länga fängelsestraffet.

Ambassaden i Moskva har hos sovjetiska utrikesministeriet upprepade

gånger begärt atl snarasi fä del av domen i skriftlig form. Vi har inle fått något definitivt svar. Av vad som meddelats ambassaden under hand har vi förstått att de sovjetiska myndigheterna anser sig ha vissa juridiska svårigheter atl lämna ut domen. Vi väntar nu på ett slutgiltigt besked.

Utrikesdepartementet kommeratt inför de sovjetiska myndigheterna peka på de humanitära skäl som talar för en snar frigivning av Niedre. Vi kommer självfallel att lämna honom all den hjälp vi kan, exempelvis när det gäller atl göra framställningar lill de sovjetiska myndigheterna.

Vi kommer liksom hittills att begära tillslånd alt besöka Niedre. Sedan domen fallit har vi flera gånger begärt besökstillstånd. Så länge Niedre var kvar i Riga gjordes detta genom generalkonsulatet i Leningrad. Därefter har det gjorts genom ambassaden i Moskava. Den svensk-sovjetiska konsular-konventionen ger oss räll alt avlägga besök kontinuerligt. Vi kommer självfallel också att göra vad vi kan för att Niedre skall fö tillgång till den medicin och den kostförstärkning han behöver och i övrigt lämna honom bistånd i personliga angelägenheter.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Om ett svenskt initiativ till förmån för den i Sovjetunionen dömde svenske medborgaren Laimons Niedre

FILIP FRIDOLFSSON (m);

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svarei, ett svar som visar att UD nu lägger manken lill för atl fö klarhet i Niedreaffören.

Domen mot Niedre engagerar fortfarande svenska folkel, och all den fortfarande är aktuell beror på att del finns många dunkla och obesvarade frågor i ärendet.

UD har ännu inte fött någon avskrift av domen. Del är en märklig för alt inle säga upprörande omständighet.

De svenska myndigheterna har bevisligen uppenbara svårigheter atl fö information om bevisföringen och sakskälen mot Niedre, vilket understryker Sovjetunionens brisler som rättsstat.

Alll vad den svenska allmänheten har atl ty sig till är uppgifter från ryska nyhetsmedia som ciierar en kommunisttidning i Lettland, ingenting annat.

Nu har Niedre förfiyttals, men ryssarna lämnar inget besked om var han finns.

Vi vet ju inte ännu om Niedre över huvud taget har begått något brott. Enligt tidningarna förnekar i varje fall Niedre att han skulle ha gjort sig skyldig till spioneri. Han säger all han har fotograferat rivningskåkar, väderkvarnar, gamla krogar och "baronernas gravmonument".

Som affären Niedre hittills utvecklat sig kan man i alla fall göra ett par konstateranden. Vi vet alt sovjeldiklalurens hand vilar tungt över Baltikum, vi vet alt kommuniststaier ogärna diskuterar mänskliga fri- och rättigheter och vi vet att vad kommunisterna menar med frihet har en bestämd gräns: den markeras med höga murar, vakttorn och lagglräd, Där går gränsen. Det verkar, herr talman, som om vi slår inför ännu en skandalös affär av del slag som dragit omvärldens blickar till det sovjetiska rättsväsendel. Den uppfattningen står kvar, även om den svenske konsuln i Leningrad nämnt något om trevliga försvarsadvokater och rättvisa domar.

4 Riksdagens protokoll 1978/79:468

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

öm ett svenskt initiativ till förmån för den i Sovjetunionen dötnde svenske medborgaren Laimons Niedre

Frågan har ytteriigare en dimension. Tusentals exilbalter följer frågan. De vill ha klarhet, eftersom del gäller möjligheten för dem all våga besöka sina gamla hemländer.

Nu undrar jag, herr utrikesminister: Har UD någon möjlighel all komma lill rätta med ryssarnas nonchalans genlemol de svenska intressena i Niedrefallel? Kan vi över huvud taget förvänla oss alt de lägger papperen på bordel? Och till sist; Har UD några nya grepp all la till för atl sälla press på de ryska myndigheterna?

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr lalman! Jag vill tacka utrikesministern för svarei.

Laimons Niedre har bott i Sverige i över 30 år, och i sju år har han varil svensk medborgare,men han har bevarat intresset försitt forna hemland,det av Sovjetmakten ockuperade Lettland. Som kulluriniresserad amalörfolograf har han upprepade gånger besökt Lettland, dokumenterat landels förändring, inle minst Sovjetstatens framfart mol kyrkor och kristna minnesmärken.

När han senaste gången besökte Sovjet arresterades han, och den svenske sjukpensionären dömdes för spioneri lill lio är i straffläger med s. k. hård regim - enligt många bedömare liktydigt med en dödsdom.

Vi vet atl de sovjetiska lagarna för spioneri är vaga, med ell slorl utrymme för tolkningar och godtycke. Spionage i Sovjet är i stor ulslräckning vad myndigheterna i varie enskilt fall bestämmer är spionage - spionerianklagelser används ju ofta mol dem som protesterar inom landet.

Niedre är sjuk. Hans rörelsefrihet i Lettland var begränsad. Ingenting av del som hittills framkommit ger någon grund för alt hävda alt domen var rimlig.

Det log den svenske konsuln närmare en och en halv månad innan han första gängen besökte Niedre. UD dröjde till efter domen - mer än fem månader - med atl tala med ledaren för Niedres resegrupp och med hans moder. Niedre är en immigrant. Han är en flykting från en diktatur. Han har tagits emot i vårt land som flykting.

Skulle UD verkligen ha agerat med samma saklmod, skulle den svenske konsuln ha uttalat sig med samma lättfärdighet, om Niedre inle hade varit invandrare, om han hetat Andersson eller Pettersson eller Johansson?

Det har av den svenske konsuln hävdats - ulan atl den svenske konsuln ens försöki fö vara med på rättegången-att Niedre fick en helt just rättegång och alt del var ett hell korrekt erkännande. Nu säger utrikesministern i sill svar all han vill framhålla alt han delar den känsla av bestörtning som kommii lill uttryck pä många häll vid meddelandet om det länga fängelsestraffet. Jag konstaterar bara atl de mänga som uttryckt bestörtning inle inkluderar den svenske konsuln.

Del är mer än en månad sedan Niedre dömdes lill tio års straffarbete. I dag finns han i ell sovjetiskt fängelse eller arbetsläger. De svenska myndigheterna vet inte var, inle ens domen har vi fött la del av, och svenska representanter har inle fött besöka honom. Jag vill fråga utrikesministern om han anser all

delta beleende från de sovjetiska myndigheternas sida är förenligt med goda grannskapsförhällanden mellan Sverige och Sovjetunionen.

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag ber all fö tacka utrikesministern för svaret på min fråga.

Från den tidpunkl dåjag ställde min fråga lill diskussionen här i dag har, av olika anledningar, en avsevärd tid förflutit. Under denna mellantid har en lång rad oroande tidningsuppgifter om Niedres situation kommit fram -uppgifter som verkligen ger anledning lill stor oro, inle minst med tanke på Niedres myckel besvärliga hälsotillstånd.

Bakgrunden till min fråga var närmast del uttalandet som Sveriges generalkonsul i Leningrad gjorde i anslulning lill alt domen på lio års straffarbete föll mol Niedre fören månad sedan. Generalkonsul Ros uttalade bl. a. all han fött intryck av atl det våren helt just rättegång. Det uttalandet har väckt mycken förundran, en förundran som inle blir mindre mot bakgrund av del svar utrikesministern ger mig i dag. Av det svarei framgåratt utrikesministern inle anser alt del flnns någon möjlighel all fälla ett omdöme om domen eftersom rättegången hölls bakom stängda dörrar och ingen svensk tjänsteman fick vara närvarande annat än vid avkunnandet av domen. Del skulle vara intressant alt vela om inte utrikesdepartementet begärt alt generalkonsul Ros skulle redovisa vilket underlag han haft när han gjort sina uttalanden angående del rättsliga förfarandet vid den här rättegången. Har han inget annat underlag än atl han träffat Niedre i samband med atl domen föll är del ell utomordentligt märkligt förfaringssätt av en svensk generalkonsul. Över huvud tagel tyckerjag hela den här frågan inrymmer så många oklarheter: alla dessa motstridiga uppgifter om hur det gick lill då Niedre anhölls - han skulle ha lagits på bar gärning, haft förlängt uppehållstillstånd föratt hälsa på bekanta. Det är en lång rad motstridiga uppgifter som verkligen inte ger intryck av att man tillgodosett ens de mest elementära anspråk på den enskildes rättstrygghet gentemot samhällel.

Redan i den allmänpolitiska debatten log jag, herr lalman, upp fallet Laimons Niedre och utgick dä ifrån att regeringen gjorde allt för att hjälpa honom i hans svåra situation. I slulel av del svar som utrikesministern ger i dag kan jag med tillfredsställelse finna att man frän utrikesdepartementet försöker - i den män man kan nå Niedre - alt verkligen göra insaiser. Det lycker jag att man måste hälsa med tillfredsställelse. I övrigt vill jag underslryka atl del är utomordentligt vikligt - och det var Olle Wästberg i Stockholm inne på - alt människor med dubbelt medborgarskap måste ha precis samma rättsliga status från svensk sida som andra medborgare i det här landet.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

öm ett svenskt initiativ till förmån för den i Sovjetunionen dömde svenske medborgaren Laimons Niedre

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Utrikesdepartementets fullständigt självklara utgångspunkt är all svenska medborgare med dubbelt medborgarskap har precis samma skydd av den svenska staten som de som uteslutande är svenska medborgare.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 ett svenskt initiativ tilljörmån för den i Sovjet unionen dömde svenske medborgaren Laimons Niedre

Jag vill därför helt och hållet tillbakavisa den fråga Olle Wästberg i Slockholm ställde, nämligen om UD skulle varil "lika saktmodigt" om del hade gälll en Andersson och inle Niedre. Vi är inte saktmodiga när del gäller några svenska medborgare vare sig de heter Niedre, Lukacz eller Andersson.

Vad gäller uttalandet av generalkonsul Ros förhöll det sig så atl han omedelbart efter domslutet gav en personlig kommentar till de talrika frågor som kom från svenska massmedia. Han kunde i själva verkei under två limmar inte nå svenska UD därför alt massmedia belägrade telefonen. Därvid byggde han pä de intryck som han hade fött framför alll vid samtal med Niedre efterdomen. Departementets uttalande med anledning av domen har gjoris dels i en preliminär kommentar av UD:s rättschef när domen jusl hade fallit, dels i det svar som jag nu lämnat.

Till del här villjag lägga all en vidare diskussion av Ros uttalanden är ägnad alt undanskymma del som är vikligare, nämligen Niedres siluation och den hjälp som vi kan ge denne svenske medborgare. Därvidlag kommer vi inteatl spara någon möda när det gäller för det första att begära all fö domen, för del andra all fö göra de besök hos honom som konsularkonvenlionen ger oss rätt lill och för det iredje an bistå honom vid framställningar lill de sovjetiska myndigheterna och i övrigt hjälpa honom på det materiella sätt som han kan behöva med kost, kläder och annat.

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Utrikesministern menar all de åtgärder som nu bör vidtagas i Niedrefallel är all ånyo begära avskrift av domen och alt se till atl Niedre för den kost han behöver. Men av utrikesministerns svar framgår all svenska ambassaden i Moskva upprepade gånger begärt att fö la del av domen och upprepade gånger begärt att fö veta var Niedre befinner sig, utan all fö svar. Man blir förvånad över den skandalösa nonchalans som ryska myndigheler visar. De bryr sig tydligen inie om att svenska ambassaden i Moskva gjort förfrågningar. Då ärju min sista fråga i mitt första inlägg befogad. Har UD något nyll grepp atl koppla pä de nonchalanta ryssarna?

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr lalman! Jag menar inle alt utrikesdepartementet i dag agerar saktfärdigt eller alltför försiktigt i Niedreaffören. Men del gick närmare en och en halv månad innan konsuln första gången besökte Niedre. Det dröjde mer än fem månader innan någon från UD pratade med reseledaren. Den sa k t färdigheten har inie varit bra i del här fallet.

Jag tror i och för sig atl det är av värde att också diskulera den svenske konsulns uttalanden, för de uttalanden som han har gjort har inneburil alt han solidariserat sig med en allmän uppfallning i diktaturstaten, atl han har försvarat en diktaturstats räitegångsmetoder och att han uppenbarligen inte insett hur lätt det är för KGB alt tvinga bekännelser ur en sjuk människa som har sina gamla föräldrar inom diktaturens gränser. Om man inle väldigi lydligl gör klart alt della är uppfattningar som man i den svenska demokratin inle ställer sig bakom kan det frän sovjetiskt håll las lill intäkt för all inte

uppfatta hur allvariigl vi på svenskl håll ser på Niedreaffören.

Jag konstaterar också atl utrikesministern faktiskt inle svarade på min fråga om del faktum att svenska representanter i dag inte för besöka Niedre, alt vi ännu inle har fölt domen och att de sovjetiska myndigheterna inte ens berättat var Niedre finns verkligen är förenligt med det goda grannskapsförhållandet mellan Sverige och Sovjetunionen.

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag delar hell utrikesministerns uppfattning att ingen diskussion skall fö undanskymma det väsentliga i del här fallet, nämligen Niedres siluation och hur vi skall kunna hjälpa honom. Men jag tycker ändå det var av vikt alt här fö klarlagt och fastställt all det inte fanns någon täckning bakom de mycket märkliga uttalanden som generalkonsul Ros gjort i del här sammanhanget.

Sedan villjag också underslryka altjag över huvud laget inte ifrågasatte att Niedre skulle ha fött en annoriunda behandling än andra därför atl han har dubbelt medborgarskap. Tvärtom underströk jag viklen av atl behandlingen är likvärdig, och jag anser atl det är värdefullt atl detla ytterligare har undersirukits av ulrikesminislern här. Del finns ändå de som emellanåt talar om all en annoriunda behandling skulle förekomma, och jag lycker del är värdefullt atl likvärdigheten understryks.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

öm ett svenskt initiativ till förmån för den i Sovjetunionen dömde svenske medborgaren Laimons Niedre

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Herr Fridolfsson ifrågasatte huruvida UD hade något nytt grepp atl koppla på Sovjet. Jag är ledsen all behöva säga alt vi inte kopplar grepp på några andra stater, vare sig Sovjet eller någon annan, ulan vi har atl hålla oss lill de mer blygsamma medel - samtal, begäran - som är tillåtliga enligt reglerna för del inlernationella umgänget. Jag medger alt dessa metoder ofta är otillfredsställande och inle lederiill de resultat vi skulle önska nå. Jag har räknat upp vad vi kommer att göra och vad vi inte kommer alt förlröttas all göra för alt skydda svenska medborgare.

Olle Wäsiberg i Slockholm beklagade att del hade tagit lång lid innan den svenska reaktionen alls hade kommii. Jag är beredd alt ge honom en lista på data som utrikesdepartementet gjort upp över hur olika meddelanden inlöpte och de reaktioner som kom från utrikesdepartementet. Jag tror all han kommeraii finna alt reaktionen var snabbare än vad han antog-anlaganden som jag förmodar var grundade pä massmedias uppgifter.

Herr lalman! Jag vill sluta med atl säga all jag försäkrar atl utrikesdepartementet inle kommer atl förtrollas i all försöka bistå Niedre och alt i sista hand försöka fö denne svenske medborgare fri och återbördad lill Sverige.

FILIP FRIDOLFSSON (m);

Herr talman! Jag efteriysle nya grepp. Skälet till delta var alt de lidigare åtgärderna bevisligen inle har gett resultat. Jag vill också fråga: Är det vanligt inom UD, när ni handlägger sådana här frågor länder emellan, att en motpart uppträder på delta sätt?

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 ett svenskt initiativ tillförthån för den i Sovjetunionen dömde svenske medborgaren Laimons Niedre

I det här huset aktualiseras ofta frågor om diktalurländernas människofientliga inställning. Många gånger när delta sker uttalar regeringsledamöter stark kritik mot ell vissl lands sätt all uppträda. Men i del svar som utrikesministern har lämnat finns icke någon klart uttalad kritik mol de ryska myndigheternas handläggning av Niedreaffören.

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp);

Herr lalman! Jag har tagil del av listan med olika data för UD:s åtgärder, och min kritik på de här två konkreia punkierna byggde jusl på den förteckningen.

Vi har alltså ett grannland, styrt som en diktatur, som dömer en svensk medborgare lill elt hårt straff ett straff som har betecknats som liktydigt med en dödsdom, om det uppfylls. Del vi vet om domen tyder på att den inte har någon rimlighet. Dessulom för svenska myndigheter inte veta var denne svenske medborgare finns. Vi för inle ta del av domen, och svenska representanter för inte besöka honom.

Eftersom utrikesministern inte har kommenterat min fråga om detla är ett tecken på ett gott grannskapsförhällande vill jag själv konstatera atl det inte kan lyda på goda relalioner mellan Sverige och Sovjetunionen alt en svensk medborgare behandlas på della säll och all svenska framställningar icke för någon som helst reaktion.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Jag irodde alt det framgick av vad jag sade i mitt svar att vi är kritiska lill att vi inte har fött domen utlämnad och alt det har visat sig vara så svårt atl fö besöka Laimons Niedre i fängelset, Samiidigi är det givet att vår främsta ledstjärna är atl agera på ett sätt som bäst främjar våra strävanden atl fö Laimons Niedre frigiven och utlämnad, vare sig del sker genom elt överklagande eller genom ett nådeförfarande.

Del är självfallet så all rättssystemen i olika länder fungerar på olika säll. Del gäller inle bara Sovjetunionen. Vi har många fall där del gäller att bistå svenska medborgare utomlands. I Argenlina gällerdet Dagmar Hagelin,och det finns också exempel från Tjeckoslovakien och många andra håll. I alla dessa fall tycker jag alt det är självklart alt del vi på utrikesdepartementet främsi skall ha för ögonen är alt bistå de svenska medborgarna på bäsla säll. Självklart är också atl det sätt på vilket den främmande makten hanterar ärendena i fråga kommer alt påverka den svenska opinionen och den svenska regeringens syn pä landet.

OLLE WÄSTBERG i Slockholm (fp);

Herr talman! Det är självklart atl vi är överens om att Sverige alllid skall agera på ett sådant sätt att man främst lar lill vara de humanitära intressena för svenska medborgare som vi måsle skydda.

Del är som utrikesministern med ett fint underslatemeni säger, alt rättssystemen fungerar olika i olika länder. Del som ulrikesminislern uttryckt på elt diplomatiskt sätt under de här inläggen tolkar jag som en

mycket härd kritik av den sovjetiska diktaluren - och del är myckel välgörande.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om användningen av visst växibekämpningsmedel i svenskt biståndsprojekt

Ulrikesminislern HANS BLIX erhöll ordet för all besvara Briita Hammarbackens (c) den 23 november anmälda fråga, 1978/79:168, och anförde;

Herr lalman! Briita Hammarbacken har frågat mig huruvida jag anser det vara i överensstämmelse med god etik att ett i Sverige förbjudet preparat används vid ett svenskl biståndsprojekt.

Del växibekämpningsmedel som avses i frågan är 2,4,5-T, även kallat hormoslyr. Användningen av detta preparat är förbjuden i Sverige sedan i juni förra årel. Det är rikligt all hormoslyr har använts i begränsad omfallning inom biståndsverksamheten i Bai Bång - projekiei i Vietnam. Bakgrunden är följande.

I Bai Bang-projektet ingår bl. a. en plantskola med tillhörande försöksodling där man använder diverse kemiska preparat, bl. a. medel för lövslybekämpning. Försöksverksamheten äger rum inom ett mycket begränsat område. Del rör sig om en inhägnad yta på 3 gånger 50 kvadratmeter.

Den första leveransen hormoslyr (100 liter) ägde rum i oktober 1976, dvs. innan preparatet hade förbjudils i Sverige. En mindre leverans har ägt rum i är. Del bör noteras all del förhållandet alt hormoslyr är förbjudet alt användas i Sverige inle innebär exportförbud. Beställningarna har gjoris i samråd med den vietnamesiska projektpersonalen.

Vår projektpersonal bör givetvis informera om anledningen till att preparatet förbjudits i Sverige. Del bör sedan ankomma på de vietnamesiska myndigheterna all själva bestämma om de vill följa Sveriges exempel och förbjuda användningen av hormoslyr.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 användningen av visst växibekämpningsmedel i svenskl biståndsprojekt

BRITTA HAMMARBACKEN (c);

Herr talman! Jag vill börja med alt tacka för svaret på min fråga. Anledningen lill atl den ställdes är två tidningsartiklar.

Den ena artikeln behandlar de medicinska följderna av den kemiska krigföring som användes i Vietnam mellan 1961 och 1971. Del preparat som då huvudsakligen användes kallas 2,4,5-T. Det innehåller bl. a. det starka miljögiflel dioxin.

Artikeln i fråga är skriven av Lars Weinehall. Han är läkare och har lidigare varit medlem av denna kammare. Artikeln ger ett sammandrag av rapporter frän olika forskarlag angående sambandet mellan miljögifter och ohälsa. Underiaget är dagens Vielnam.

Enligl artikeln säger chefen för den botaniska institutionen vid Saigons

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/7? användningen av visst växibekämpningsmedel i svenskl biståndsprojekt

universitet:"- i områden som bombades med dioxiner steg frekvensen av

spontanaborter myckel snabbt. 1 vissa hårt bombade områden ledde 50 procent av graviditeterna lill missfall. Bland barn som föddes var missbildningsfrekvensen högre än någonsin lidigare."

En forskargrupp vid Harvarduniversitelel konstaterade att dioxinhallen i fiskar och växter var anmärkningsvärt hög. Resultaten visade all dioxinel ansamlas i växlkedjan och sedan överförs till fiskar, djur och sedan till människan.

En av forskargrupperna redovisade också att en stor grupp barn som föns efter det att bombningarna avslutats befanns vara drabbade av allvariiga ärftliga skador.

En leverkirurg vid Hanois stora sjukhus säger; "Mina undersökningar visar på en oroande cancerökning."

Det är alltså en djupt oroande utveckling, och man har anledning all misstänka ell direkl samband med del preparat som användes under avlövningen, alltså 2,4,5-T.

Den andra artikeln säger helt kortfattat alt det svenska bislåndsorganel SIDA har köpt ur ett svenskt förråd av 2,4,5-T atl användas vid lövslybekämpning vid projektet Bai Bång. Mängden som förts ut från Sverige äran så länge mycket liten. Men kan man föra ut ett litet antal liter, så är det frill fram au hundradubbla beslällningen längre fram. Det är av den anledningen jag har ställt min fråga. Jag tycker det är bättre att i enlighet med ordspråket stämma i bäcken än i ån.

Här har alltså elt preparat som vi själva inie vill använda sänls för användning i ett land som redan har en skrämmande hälsoutveckling att arbeta med, troligen beroende pä jusl del aktuella preparatet - låt vara alt della skett i visst samråd med landets myndigheler. Jag skulle därför vilja fråga: Tycker statsrådet att den information som lämnats av projekiperso-nalen har varit tillräcklig eller allsidig? Kan man länka sig alt den kan förbättras och vidgas?

Utrikesministern HANS BLIX;

Herr talman! Bara tre kommentarer.

Våra vietnamesiska partner är självfallet fulll medvetna om att det preparat som nu använts i myckel ringa skala och på ett myckel begränsat område lill sin typ är detsamma som det växibekämpningsmedel som USA använde under Vietnamkriget. Men det finns väsentliga skillnader. Proportionen dioxin i det medel som används i samband med Bai Bang-projektet är normalt myckel lägre än i del medel som användes under Vietnamkriget.

Det är naturligtvis också sä alt vi pä svensk sida inte kan agera förmyndare för länder som vi samarbetar med. Vi ger dem full informaiion om det bisiånd vi kan ge, och de får själva avgöra vad de skall välja. Men jag vill ändå ge Briita Hammarbacken rätt i atl det är en aning tveksamt att aktivt bistå med ett medel som vi själva har förbjudit - inte så alt jag lycker atl vi skall vägra vietnameserna att använda detta medel om de insisterar på det, men så att vi ganska kraftfullt bör framhålla att detla medel är förbjudet i Sverige. Jag

skulle förmoda all vietnameserna å sin sida inför de upplysningarna avstår frän alt använda del. Det finns andra medel som är lika bra och som är mindre fariiga.

BRITTA HAMMARBACKEN (c):

Herr talman! Jag tycker atl det är viktigt att vi slår fast atl solidariteten kräver alt vi delar med oss av den kunskap som vi har och försöker göra en insals utan atl exportera del som vi har insett vara felaktigt.

Helt korl kan man alltså säga alt vi skall dela med oss av vår miljösyn och låla denna även gå utanför vän lands gränser. Jag lycker mig kunna spåra ett liknande synsätt här, vilket jag är tacksam för, och jag hoppas att detta synsätt skall vara det dominerande för framtiden.

Jag tackar än en gång för svarei.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Om ökal katastrofbistånd lill Vietnam

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om ökat katastrofbistånd till Vietnam

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet för all besvara Pär Gransledts (c) den 24 november anmälda fråga, 1978/79:179, och anförde;

Herr talman! Pär Granstedi har frågal mig vilka ytterligare åtgärder som planeras från svensk sida för alt medverka i den katastrofinsats som erfordras för de människor som drabbats av översvämningarna i Vietnam.

Somjag anförde i riksdagen den 6 november,då frågan om kaiastroföistånd med anledning av översvämningarna i Vietnam senast debatterades, har den svenska regeringen redan fattat beslut om en betydande insats. Den 5 oktober anslogs sålunda 15 milj. kr. från katastrofanslaget för fri upphandling av förnödenheter för atl lindra katastrofsituationen.

Under november månad har vi fått nya uppgifter om katastrofsituationen i Vietnam. Livsmedelsunderskoltet väntas bli slörre än vad som befarades i början av månaden. Den siffra som nu nämns för importbehovet är minst 3 miljoner lon spannmål. Vietnamesiska regeringen räknar med au uppemot 5 miljoner människor berörs av katastrofsituationen. En ny framställning om kaiastroföistånd har lämnats till Sverige.

Mol denna bakgmnd avser regeringen alt denna vecka fatta beslut om yueriigare kaiastroföistånd lill Vielnam.

Vietnam kommer på egen begäran att få ulnyltja 4 milj. kr. inom innevarande års landram för upphandling av livsmedel. Till delta lägger regeringen samma belopp frän kataslrofanslagel. Därigenom står sammanlagt 8 milj. kr. lill Vietnams förfogande för fri upphandling av livsmedel.

PÄR GRANSTEDT (c);

Herr lalman! Jag ber all fö tacka ulrikesminislern för svaret på min fråga. Vi är alla väl medvetna om alt Vietnam är mycket hårt drabbal av hislorien.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 Ökat katastrofbistånd till Vietnam

F. n. pågår elt mycket ambitiöst återuppbyggnadsarbete i landei efter krigets skador.

Fömlom all man slår inför kravei alt rekonstruera nationen efter terrorbombningar och annat, slår man också inför del oerhört krävande arbelel med all sammansmälta två så skilda delar som Nordvietnam och Sydvielnam.

Det är klart alt översvämningskatasirofen blev elt myckel stort bakslag för det utvecklingsarbete som bedrivs i landet. Dessulom innebär detla, som också påminns om i svaret, atl många miljoner människor fått sin försörjningssituation allvariigl hotad. Jag är medvelen om att regeringen lidigare fattat beslut om katastrofanslag lill Vietnam. Därför formulerade jag min fråga som jag gjorde och efteriysle ytteriigare insatser jusl med hänsyn lill all del visal sig all katastrofen hade en större omfattning än vad man från början hade trott.

Det är glädjande att kunna konstatera atl regeringen avser atl fatta beslut om yllerligare kalasirofin.saiser, vilket naturligtvis inte är oväntat med hänsyn till den tradition som vi har när det gäller samarbetet med Vietnam.

Del kan naturiigtvis vara svårt atl bedöma om ytterligare 4 miljoner är en insals av den omfallning som situationen kräver. Insatsens betydelse beror ju på hur myckel pengar andra parter är beredda atl gå in med när det gäller au hjälpa upp den mycket kritiska siluation som nu gäller för Vietnam.

Jag noterar alltså med tillfredsställelse del beslut som regeringen avser att fatta i denna fråga. Men jag vill samtidigt också fråga utrikesministern om regeringen är beredd att därulöver göra ytteriigare insatser om sädana skulle visa sig vara nödvändiga, t. ex. om Vielnam inle kan få tillräcklig hjälp från annat håll.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr lalman! Vietnam är ett land med vilket vi samarbetar intensivt för alt bistå det i dess återuppbyggnadsarbete efter ett krig som drabbade landei ohyggligt svårl. Det är del största biståndsmottagariand som Sverige har. Landei har nu drabbats av stora översvämningar, och del har då också tett sig naturligt för oss alt lindra den nöd som därigenom uppstått.

Jag tror an vi lugnt kan säga alt vi är den alldeles överväldigande största hjälpgivåren lill Vielnam i detta läge. Vi har tidigare under hösien gett 15 milj. kr., och nu ger vi ytterligare 4 milj. kr. Dämiöver gör vi också tillgängliga 4 milj. kr. inom landramen för Vielnam. Således blir nu 8 milj. kr. tillgängliga för livsmedelsslöd.

Om man jämför med vad andra länder har gjort-även om man kanske inte skall göra det - kan vi konstatera atl totalt har ca 25 milj. kr. kommit från andra länder, och från svensk sida kommer alllsä omkring 20 milj. kr. Till det som andra länder gett måsie dock räknas också bisiånd direkl i form av livsmedel, filtar osv. Man måsle också räkna med del som utgår via skilda FN-organ.

Jag tror del är rimligt atl från vår sida kräva och förvänta oss all andra

länder skall göra betydligt slörre insaiser. Kanske skulle då också fiykting-strömmen frän de drabbade områdena lill grannländerna minska. Del är förvisso i den riktningen som vi arbeiar på del internationella planet - atl övertyga andra länder om atl göra insatser som åtminstone kommer någonstans i närheten av våra insaiser, som vi gärna gör.

PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! Jag häller med ulrikesminislern om atl vi bör arbeta för- och gärna också förvänla oss - atl andra länder skall gå in här. Och låt oss hoppas all så också blir fallet.

Men nu vet vi atl mänga av de länder som normalt är slora biståndsgivare i sädana här situationer av politiska skäl har en något avvisande hållning lill Vielnam. Därför finns del risk för atl bislåndel från andra länder inte får den omfattning som vi skulle önska oss. Jag menar atl vi dä inie får låla vietnameserna, de drabbade, sitta emellan för principen alt även andra länder skall bidra.

Därför är det viktigt - och jag utgår ifrån atl det också är utrikesdepartementels uppfattning - atl följa utvecklingen mycket noga och se vilket stöd Vielnam kan få från andra håll saml an vi är beredda, om det visar sig nödvändigl föratt inle kalastrofen skall fö alltför stora konsekvenser, alt gå in med ytteriigare stödåtgärder också i en framlid.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0//7 ersättning från föräldraförsäkringen för besök på fritidshem

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om ersättning från föräldraförsäkringen för besök på fritidshem

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för alt besvara Inga Lantz {vpk) den 23 november anmälda fråga, 1978/79:170, och anförde:

Herr lalman! Inga Lanlz har frågal mig omjag är beredd all medverka lill atl föräldrar med barn på fritidshem får ersättning från föräldraförsäkringen för besök vid fritidshemmet.

Föräldraförsäkringen infördes den 1 januari 1974 och har sedan dess byggts ut i flera avseenden. Den 1 januari 1977 infördes bl. a. räll lill ersättning för inkomstbortfall när förälder besöker förskoleverksamheten. Ersättning utgår för en dag eller tvä halva dagar för varje förälder inom ramen för antalet ersätiningsberättigade dagar för tillfällig värd av barn. Vidare infördes den 1 januari 1978 en särskild föräldrapenning som kan disponeras under liden fram till dess barnet har avslutat första skolåret. Den särskilda föräldrapenningen, som utgår med hel, halv eller fjärdedels dagersättning, kan bl. a. utnyttjas för besök vid fritidshem under barnets första skolår.

Familjeslödsulredningen, som har haft i uppdrag all följa erfarenheterna av reglerna inom föräldraförsäkringen, har lidigare i år lagt fram förslag till yllerligare utbyggnad av försäkringen. Det ändamål som Inga Lantz tar upp i sin fråga ingår dock inte i utredningens utbyggnadsförslag.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Om ersättning från föräldraförsäkringen för besök på fritidshem

Remissbehandlingen av utredningsbetänkandet har nyligen avslutats, och ärendet övervägs f n. inom socialdepartementet. Jag kan inte nu uttala mig om vad den fortsalla behandlingen av frågan om föräldraförsäkringens uibyggnad kan leda till.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag skall be all få lacka för svaret. Några rikliga svar fär man alllmer sällan nu för liden. Det som står i det här svarei är bara kända fakta, och Gabriel Romanus hade egentligen inte behövt besvära sig med atl skriva del.

Om man har barn på daghem har man som förälder enligt lagen om allmän försäkring rätt till föräldrapenning för besök på daghemmet. Visseriigen utgår ersättning bara för en dag per år, men denna enda dag är myckel värdefull -för föräldrarna, för barnen och för personalen, korl sagt för hela verksamheien på daghemmet, och del borde socialministern känna till.

Del framhålls allt oftare i diskussionen om barnomsorgens kvalitet hur viktig den här föräldrakontaklen är. Försöksverksamhet med föräldrar som arbeiar vissa dagar på daghem har också slagit väl ut. Del är bevisligen mycket värdefullt atl kontakten mellan hem och förskola fungerar.

Men del är inle bara kontakten mellan daghem och hem som är vikiig utan också kontakten mellan fritidshemmen och hemmen. Men om man har barn på fritidshem, sä får man ingen ersättning föratt besöka fritidshemmet såsom fallet är om man har barn pä daghem,

Frilidsbarnen, dvs, de yngre skolbarnen, är milt emellan en kravlös barndom och en kravfull skoltid. Därför är stödet frän omgivningen, inte minst från föräldrarna, viktig.

Ofta kommer barnen lill en ny miljö på fritidshemmet med nya kamrat-kontakter och ny personal samtidigt som de börjar skolan med alll vad del innebär. Det är därför lika viktigt atl föräldrar till skolbarn kan få ersättning för all kunna vistas på barnets fritidshem.

Del finns vissa självklara krav som borde uppfyllas när det gäller föräldrakontaklen. Det är för det första an föräldrarna skall ha möjlighel all ta del av sill barns "arbetsplats", för del andra alt föräldrarna fär lära känna personalen pä barnstugan och för del tredje alt föräldrarna får la del av fritidshemmets och daghemmets pedagogiska och sociala verksamhet.

Del som står i svaret är det egentligen inle myckel att orda om. Del framgår av svarei atl familjeslödsulredningen inte har lagil upp den här frågan. Del är jusl därför jag har frågal, eftersom jag lycker all del är viktigt atl fö med även fritidshemsbarnens föräldrar i den här verksamheten.

Jag efterlyser åtminstone en viljeinriktning frän Gabriel Romanus sida, och jag undrar om Gabriel Romanus är medveten om betydelsen av föräldrakon-taki med fritidshemmen. Tycker Gabriel Romanus au del är vikligl alt stärka den här kontakten inom barnomsorgen? Och lycker Gabriel Romanus all del är ell rikligl krav all föräldrar lill barn pä fritidshem skall få ersättning för alt kunna vistas på fritidshemmen?

Någon form av antydan lill svar på den här frågan borde man åtminstone kunna kräva av regeringens representant.

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Jag delar Inga Lanlz uppfattning all en god konlakl mellan föräldrarna å ena sidan och förskolan, fritidshemmet och även skolan å andra sidan är vikiig, och det framgår också av del jag har sagt.

Jag kan inte riktigt förstå frågeställarens rätt hårda ordval när hon sägeratl svaret bara innehåller kända fakta, att socialminislern borde känna lill att sådan här föräldrakonlakt är värdefull, osv. När jag fick frågan kunde jag inte gärna tro att del som jag nu har meddelat i svarei var kända fakta. Av frågan all döma känner Inga Lantz inte lill, alt del finns en rätt för föräldrar atl få ersättning från föräldraförsäkringen när de besöker sina barns fritidshem. Men som jag påpekar i svaret finns det fakiiski en sådan räll underdel första årel som barnet går i skolan och då rimligtvis också första året på fritidshem.

Jag hade inte länkt säga någonling om all frågeställaren hade missat den saken, eftersom del inte är län all komma ihåg alla regler i föräldraförsäkringen. Men jag tycker an hon i så fall kanske inte skall använda sä stora ord om alt del bara är kända fakta i svaret. Jag vill underslryka än en gång, alt denna rätt finns, och atl del här pågår elt omfallande arbete för alt utveckla innehållet i kontakterna mellan barnomsorg och föräldrar. Del är alltså inle rikligt som det sades i motiveringen lill frågan, all ingen ersättning finns i dag.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Om ersättning från föräldraförsäkringen för besök på fritidshem

INGA LANTZ (vpk);

Herrialman! Det är ofta så atl man inle för del svar man vill ha och att man fär dåliga svar. Det är också ofta så - det händer åtminstone ofta mig - atl jag efter det första inlägget för en replik från den jag har frågat, som i nästan samtliga fall delar min uppfallning. Om man delade min uppfallning borde man också vara beredd alt ta itu med denna fråga och åtminstone ge uttryck för någon positiv viljeinriktning. Om man lycker all detla är viktigt borde det vara angeläget all säga del. Det är kända fakta som slår på delta A 4-ark, del är inga nyheter för någon av oss.

Rätten an ta ut ersättning under första skolåret gäller om man besöker skolan men inte om man besöker ett fritidshem. Personligen har jag haft anledning all undersöka detta förhållande pä min egen barnstuga, där möjligheten inte finns atl få ut ersättning genom föräldrapenningen. Eftersom det blir alll vanligare att man deltar i verksamheien pä både daghem och fritidshem borde alltså lagen utvidgas till au omfatta även föräldrar med bam pä fritidshem.

När det gäller familjefritidshem finns denna rätt, och det kan vara där Gabriel Romanus gör sammanblandningen. Del är märkligt alt del anses vikligare au man får ersättning om man i familjefritidshem har barn som är skolbarn. Dä får man ersättning, men inte om man besöker en institution som är fritidshem.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 ersättning från föräldraförsäkringen för besök på fritidshem

Socialministern GABRIEL ROMANUS;

Herr lalman! Jag är ledsen, men det framgår av denna diskussion att det som Slår i mitt svar inle är kända fakta, i varje fall inle för frågeställaren. Därför kanske vi kan återuppta diskussionen när Inga Lanlz har tagit del av reglerna för föräldraförsäkringen. Man har fakiiski rätt atl ta ut särskild föräldrapenning för an besöka ett fritidshem där man har sitt barn under första skolåret. Del kan man göra lika väl som man kan gå lill skolan eller för den delen pä cirkus eller vad man vill.

Jag hoppas att det nu är kända fakta.

Jag hoppas också atl Inga Lantz kan accepiera, au när en fråga är under beredning i departementet - som jag har påpekal alt denna fråga är - kan jag inle stå här och lova alt man skall göra en utvidgning av nu gällande rättigheter. Men jag tror alt det framgår a v svarei, och jag vill gärna säga del en gång lill, atl jag är positiv lill förbättrade kontakter mellan föräldrar och fritidshem lika väl som mellan föräldrar och skola och mellan föräldrar och barnomsorg.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag skall bara be att få cilera från det material jag har fått från upplysningsijänsten: "Enligl bestämmelserna i kapitel 4 Lagen om allmän försäkring har föräldrar räll till föräldrapenning bl. a. i samband med besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken deras bam deltar. Denna räll inskränker sig dock lill 1 dag per är för vardera föräldern. Moisvarande rätt till ersättning frän föräldraförsäkringen för besök i fritidshem finns icke."

Jag skall förlåta socialminislern att han har missuppfattat delta - han harju inle varil socialminisler så länge. Vi behöver inte strida om det; del vikliga är all man för en positiv lösning av denna fråga. Svaret andas en posiliv inriktning eftersom socialministern åtminstone är posiliv till verksamheten. Men följden borde då också vara alt han ser till atl lösa frågan för föräldrar som har barn på fritidshem.

Socialministern GABRIEL ROMANUS;

Herr talman! Vi borde kanske inle ta upp kammarens tid med all reda ut en ren sakfråga, men för all del inte skall kvarstå någon oklarhet i riksdagsprotokollet vill jag påminna om vad jag sade i mitt svar. Utöver den rätt som frågeställaren lar upp och som gäller ledighet för tillfällig vård av barn finns någonling som heter särskild föräldrapenning. Denna särskilda föräldrapenning kan utnyttjas av den förälder som vill besöka det fritidshem där man har sill barn under del första skolåret.

Del räcker alltså inte med alt bara se pä en del av lagen om allmän försäkring, ulan man får som framgår av svarei se på också en annan del av den, om den här frågan skalPbli fullständigt belyst.

INGA LANTZ (vpk);

Herr lalman! Men man vill ju fä en kontinuitet i verksamheten atl besöka fritidshem. Den här enda dagen skall också gälla för besök i skolan. Om man sedan vill använda den lill alt gå på Skansen eller något annat, så är väl det en bedömning man får göra som förälder, men all liden och ersättningen inle räcker lill för den kategori av föräldrar jag diskuierar är alldeles klart.

Socialminislern GABRIEL ROMANUS;

Herrialman! Jag ber 0111 ursäkl all jag yttrar mig igen, men jag vill säga alt den begränsning som finns i den rättighet som jag har talat om här, är att den bara gäller under barnels första skolår, inte därefter. Under detta första skolår finns emellertid inle någon begränsning till en dag. Om man utnyttjar den särskilda föräldrapenningen för all besöka fritidshem, kan man göra del varje dag under t. ex. en hel månad, om man har så mänga dagar kvar. Man kan naturligtvis också besöka skolan.

Jag ser all frågeställaren skakar på huvudet. Jag kan inte göra annat än alt råda henne all läsa lagen om allmän försäkring.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 ifrågasatt minskning av SJ-personal 1 Vännäs

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om ifrågasatt minskning av SJ-personal i Vännäs

Kommunikalionsminisiern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet föratt besvara Tore Nilssons (m)den 21 november anmälda fråga, 1978/79:157, och anförde;

Herrialman! Tore Nilsson har frägal mig vilken principiell uppfattning jag härom en av SJ beslutad minskningav SJ-personalen i Vännäs mol bakgrund av sysselsätiningssituaiionen i regionen.

Enligl min mening är del angeläget att SJ söker förbättra och rationalisera sin administration. Enligl uppgifter från SJ ulgör förflyttningen av fem tjänster inom personaladministrationen från Vännäs lill Umeå ett led i en sådan ralionalisering. Eftersom avståndet mellan Umeå och Vännäs är korl, finns det möjligheter för personalen att bo i Vännäs och arbeta i Umeå. Genom förflyttningen kan de positiva effekterna av SJ;s personaladminisira-tiva datasystem bällre las lill vara. Trafikservicen i Vännäs kommer inte alt påverkas.

TORE NILSSON (m);

Herrialman! Det värdet mest chockerande svar jag någonsin mottagit här i riksdagen! Jag lackar för alt fru Bondestam har svarat på min fråga, men jag tackar inle för innehållet i svaret.

Min fråga gällde vad som upprepade gånger hänt tvärtemot de regionalpoliliska principer som statsmakterna uttalat sig för och mot den av riksdagen beslutade målsättningen om olika verksamheters spridning och decentralisering; folk på lägre nivå har saboterat vad som uttalats av olika instanser pä

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

öm ifrågasatt minskning av SJ-personal i Vännäs

högre nivå.

Med anledning av fru Bondestams svar när det gäller hennes principiella uppfattning i den här frågan vill jag hänvisa till atl det hon kallar för ralionalisering och som hon förmodligen har hört genom SJ, det kallar Statsanställdas förbunds avdelning i Vännäs för vansinne. Och vansinne är precis motsatsen till förstånd eller rationalisering. Vid elt möte med Statsanställdas medlemmar uttalades enhälligt att SJ har fattat ell horribelt och vettlöst beslut. Mötet ansåg icke alt det fanns några hållbara argument för en förflyttning av personalledningen lill Umeå. De tjänster som lokpersonalledningen bl. a. svarar för rör 160 man i Vännäs och 2 i Umeå.

Till delta kan sägas att Vännäs kommun lydligl har uttalat all den störste arbetsgivaren i kommunen är SJ. Under några år har man nu föriorat 150 tjänster och det minskar undan för undan. De inom SJ som känner lill förhållandena säger dessulom all del finns lokaler i Vännäs men inle i Umeå, så del blir också fråga om ökade lokalkostnader i del här fallet. Man kan genom del här beslutet göra en kortsiktig vinst, men pä lång sikl är del inte fråga om någon vinst.

Jag vill inlägga en prolesl mot fru Bondestams principiella uppfattning i den här frågan. Hon har visserligen räll all ha den uppfallning hon har redovisat, men här borde hon tänka om. 1 annat fall mäslejag beklaga atl del blev regeringsskifte. Jag har inle mött sådana här tongångar under de senaste åren, och jag vill därför fråga om delta verkligen är regeringens uppfattning. I så fall måsle jag beklaga del.

Pä del här sätiei har det gäll till när vi exempelvis i våra nordligaste län har upplevt atl de statliga verksamheterna har svikit. Om man i svarei lalar om atl det bara är en korl sträcka mellan Vännäs och Umeå och om man vill skicka ul ytterligare fem ä tio man all köra 60-70 kilometer om dagen på vägarna, då tyckerjag atl man tänker oerhört kortsiktigt och oerhört oekonomiskt.

Jag skulle vilja be fru Bondestam att överväga det här svaret ytterligare en gång. Vi skall återkomma i den här frågan - del är hell klart.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Jag tycker del är en viktig och riktig princip atl affärsverken får agera självständigt inom av staten angivna generella ramar och direktiv. Någon detaljstyrning av verken bör inte förekomma. SJ bör självt få bedöma och besluta om rationaliseringar av den lyp vi nu diskuierar. De regionalpoliliska målen bör man försöka uppnå med mer generella medel.

TORE NILSSON (m);

Herr lalman! Del går givelvis att uttala sig pä det där sättet, men det ärjusl sådana tankegångar som har medfört de mänga negaiiva resultaten ute i bygderna. Dessulom är alt märka all de personer som bor och arbetar vid SJ och som verkligen kan saken inle anserall det är någon vinst. Även om det är rikligt atl verken själva bör besluta om detaljer, är det väl statsmakternas och fru Bondeslams uppgift alt se till att vad som sker inle går stick i stäv mot statens och även SJ:s politik.

Del sägs i svaret att del inle skall bli någon försämring av trafiken, och det får man ju hoppas. Men fler kommer i alla fall ut på vägarna. SJ har inte heller sådana förbindelser alt dess egen personal, med den tjänstgöring den har, alltid kan åka emellan dessa orter, som skulle önskas. Kommunen har gång på gång funnit alt SJ:s åtgärder varil oerhört negaiiva.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

öm postverkets seiyice

§ 9 Om postverkets service

Konimunikalionsminislern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för alt besvara S;yge//V//sso/!x(s) den 21 november anmälda fråga, 1978/79:158,och anförde:

Herr talman! Birger Nilsson har - med hänvisning till en intern utredning inom postverket med förslag att naltsorteringen av brev och andra försändelser pä tåg successivt läggs ner under en femårsperiod - frägal vilka åtgärder jag avser alt vidtaga för atl förhindra den försämring av postverkets service som ett genomförande av nämnda förslag skulle innebära.

Jag konstaterar atl något förslag med den innebörden inte utarbetats inom postverket. Jag har efter kontakt med verket erfarit atl Birger Nilssons fråga kan ha sitt ursprung i atl elt underlag till förhandling om att tillsätta en utredning om poslkupéernas framlida funktion enligt gällande lagstiftning har anmälts lill de fackliga organisationerna. Jag hardärför inte nu anledning att göra något uttalande i frågan.

BIRGER NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka kommunikationsministern för svaret.

Egentligen skulle jag vara mycket nöjd, om det är på det sättet, och det har jag ingen anledning att betvivla, alt den här utredningen aldrig har lagts fram. Detla ger mig verkligen anledning att fråga hur man inom postverket sköter informationen dels till fackförbundet, dels lill allmänhelen och pressen. Detta har väckt stor uppmärksamhet. I tidningspressen har det sagts att det var fråga om en intern ulredning inom postverket, vilken gått ut på alt man skulle slopa naltsorteringen på tågen. Jag vill bara cilera en liten bit av en tidningsartikel: "Postverket överväger att lägga ned brevsorleringen på nattågen. I en intern utredning som lagts fram för de postanställda vid järnvägen föreslås alt naltsorteringen läggs ned successivt på fem år." Vidare framhålls att man genom denna åtgärd skulle spara ca 18 milj. kr., varvid samtidigt ungefär 200 anställda skulle rationaliseras bort.

Postinspektören har uttalat sig med anledning av denna utredning och sagt, alt ett genomförande av dess förslag skulle innebära atl postsorteringen försenades så atl breven omöjligen skulle kunna hinna fram lill adressalen inom ett dygn. Jag vill också peka på att en ombudsman i Statsanställdas förbund som uttalat sig om utredningen har förkastat dess förslag.

Del vore mycket märkligt om det skulle förhålla sig så alt någon sådan

5 Riksdagens protokoll 1978/79:46-48

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 åtgärder för att förhindra inskränkningar i Järnvägstrafiken

ulredning inte har genomförts inom postverket, särskill med tanke på alt facket gjort sädana uttalanden atl postinspektören vänder sig till pressen och där gör uttalanden mol bakgrund av denna påstådda interna ulredning. Jag har ingen anledning atl tvivla på de uppgifter som kommunikationsministern har lämnat, men jag måste säga alt jag är mycket förvånad över hur postverket egentligen sköter sin informaiion.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herr talman! Jag kan inte kommentera det sista spörsmålet, men del torde vara en missuppfattning som ligger till grund för Birger Nilssons fråga. Jag tar för givet atl postverket inle överväger förslag som innebär serviceförsämringar av sådan art alt marknadsunderiaget skulle minska.

BIRGER NILSSON (s):

Herr lalman! Jag har egentligen ingen ytteriigare kommentar. Jag vill bara säga atl jag givelvis ordentligt kommer atl undersöka varför både facket och postinspeklören har gjort dessa uttalanden, om del inte föreligger någon sådan ulredning som del här gäller.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om åtgärder för att förhindra inskränkningar i järnvägstrafiken

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för alt besvara Elvy Nilssons (s) den 22 november anmälda fråga, 1978/79:159, och anförde:

Herr lalman! Elvy Nilsson säger i sin fråga att tidigare kommunikationsminister och regering uttalat att inga nedläggningar av järnvägstrafik inom SJ får göras i avvaktan på den nya trafikpolitiska propositionen. Elvy Nilsson har med denna utgångspunkt ställt följande frågor till mig; "Delar statsrådet sin företrädares synpunkt i denna fråga? Om svaret är ja, kan samma sak gälla även enskilda järnvägar? Kan statsrådet länka sig elt statligt övertagande av den enskilda järnvägen NKLJ i Värmland?"

Jag har inte för avsikt atl under liden fram till våren 1979, alltså före den trafikpolitiska propositionen, föreslå regeringen några beslut som innebär nedläggning helt eller delvis av järnvägslinjer vid SJ.

Vad gäller enskilda järnvägar är f n. inga framställningarom nedläggning aktuella på departementet. Som jag sade i mitt svar på en liknande fråga från Elvy Nilsson för två veckor sedan får nedläggning av järnvägstrafik inle göras utan regeringens tillstånd.

Någon framställning om slalligl övertagande av Nordmark-Klarälvens Järnvägar föreligger inte. Skulle en sådan framställning komma in, kommer regeringen att behandla den i sedvanlig ordning.

ELVY NILSSON (s);

Herr lalman! Jag ber atl få tacka kommunikationsministern för svarei på min fråga. Jag har sett mig nödsakad att återkomma till denna frågeställning, eftersom vi av olika anledningar inte hell kom lill klarhet i denna vid det föregående lillfälle då den logs upp.

Den konkreia anledningen lill mina frågor är som bekant Billerud-Uddeholms beslut att föra över gods från NKLJ-banan till landsväg. Detla beslut fär två allvarliga följdverkningar. Fördel förslablir40 man utan arbete. För det andra förs en godsmängd i storleksordningen 40 lastbilar per dygn ul pä de förut hårt belastade och dåliga vägarna i den aktuella delen av Värmland.

Jag begär inte alt statsrådet i och för sig skall engagera sig i sysselsält-ningsdelen av denna frågeställning. De 40 arbetslösa ärett problem som berör ett annat departement.

Men när del gäller överföringen av godstransporter lill landsväg är del ju statsrädel som är den högste ansvarige i landet, och när ett sådant förfarande dessulom går stick i stäv med vad riksdagen mänga gånger har uttalat sig för, hade jag hoppals atl statsrådet skulle ha några möjligheter atl ingripa.

1 ocl. för sig är del posilivt att statsrådet anser att inga järnvägar skall få läggas ned i avvaktan på den nya trafikpolitiska proposilionen. Del är dock beklagligl atl delta synsätt tydligen bara gäller del statliga bannätel. Sakförhållandena ärju desamma oavsell om godset förs över lill landsväg från en siatlig eller en privat järnväg.

Det är dubbelt tragiskt eftersom den nya propositionen är så långt på väg -enligl förra svaret - och dessulom tydligen också kommer atl innehålla förslag som innebär ett stärkande av järnvägarnas konkurrensförmåga gentemot frakter på landsväg.

Ell uppskov med Billerud-Uddeholms planer på exempelvis ett år skulle kanske mot den här bakgrunden kunna innebära att järnvägen kom i ett bättre konkurrensläge och atl den nu planerade överföringen inle behövde komma lill stånd.

Jag skulle mot denna bakgrund vilja fråga statsrådet om någon kontakt har tagits med Billerud-Uddeholm i frågan och om i så fall någon informaiion har lämnats om den nya trafikpolitiska proposilionen och vad den kan tänkas innehålla då det gäller konkurrensförhållandena landsväg-järnväg.

Jag noierar också alt statsrådet inte direkt ställer sig avvisande till ett statligt övertagande av den aktuella bandelen. Kanske jag t. o. m. kan tolka in en välvillig behandling om och när en framslällning om förstatligande skulle komma.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Om åtgärder för att förhindra inskränkningar i Järn vägstrafiken

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herr lalman! Statligt övertagande av en enskild järn väg har under senare år aktualiserats i bara ett fall, Nora Bergslags järnväg. Där var järnvägsföretaget inle längre berett atl fortsätta driften men ansåg att en del av banan av samhällsskäl inle borde läggas ned. Vid den utredning som gjordes konstaterades atl järnvägen har en viktig funktion för den allmänna transportför-

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Om åtgärderför all förhindra inskränkningar i Järnvägstrajiken

sörjningen i områdei.

Nordmark-Klarälvens järnvägar, som ägs av Uddeholm, har däremot en begränsad betydelse för den allmänna transportförsörjningen. Järnvägen används lill 99 % för transporter för Uddeholm och Billerud-Uddeholm. Den allmänna transportförsörjningen i området torde därför inle påverkas om Billemd-Uddeholmskoncernen slutar med alt forsla sitt gods pä järnvägen.

Men som jag sade i mitl svar har någon framställning om nedläggning av Nordmark-Klarälvens järnvägar inte kommit in lill regeringen. Frågan i det här läget gäller, som jag tidigare sagt, ett transporluppdrag där ell förelag har att välja mellan tvä transportmedel. Regeringen kan omöjligen ingripa i avtalsdiskussioner mellan ett transportföretag och en kund. Delsamma gäller i de fall dä SJ är en av parterna. Är del dessutom sä, som i Nordmark-Klar-älven-fallel,atl järnvägsbolaget och kunderna är nära knutna till varandra, är del ännu orimligare med ett regeringsingripande.

ELVY NILSSON (s);

Herr talman! Jag är ledsen atl jag besvärar kommunikationsministern ytteriigare en gäng med denna fråga. Anledningen är den all vi i Värmland anser att denna fråga är vikiig från såväl sysselsättningssynpunkt som trafikpolitiska synpunkler.

Det kan tyckas att 40 arbetstillfällen inte är så mycket, mol bakgrund av de iresiffriga tal som i dagarna nämns i samband med olika former av sysselsättningsrationaliseringar i Värmland. Men vi anser att vi på alla länkbara sätt måste slå vakt om de sysselsältningstillfällen som vi har, och vi blir faktiskt upprörda när sådana här enligt vår uppfattning hell onödiga omorganisationer görs, som endast har kortsiktigt ekonomiska motiv och där företaget i fråga totalt slmnlar i det sociala ansvar som det har gentemot sina anställda.

Jag beklagar atl vi tydligen inle har någon hjälp alt vänta från kommunikationsministern eller från regeringshäll över huvud tagel. Vad jag tycker är kanske mest beklämmande är att inte ens viljan lycks finnas. Jag tänker närmasl på information till bolaget om de eventuella förslagen i den nya trafikpolitiska proposilionen som kan tänkas stärka järnvägens konkurrensförmåga.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herr talman! Någon ytteriigare informaiion till enskild part än den somjag har givit här i riksdagen om innehållet i en trafikpolitisk proposition är inle möjlig att lämna.

Somjag tidigare har sagt här i kammaren skall regeringen styra och påverka ulvecklingen genom sin övergripande trafikpolitik. Hil hör frågan om järnvägs- och landsvägstrafikens kostnadsansvar. Den frågan kommer all behandlas i den trafikpolitiska proposilionen till våren.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 11 Om bemanningen av vissa fyrplatser

Nr 47

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för all besvara Rune Johnssons i Mölndal (c) den 22 november anmälda fråga, 1978/ 79:167, och anförde:

Herr lalman! Rune Johnsson i Mölndal har frågat mig om jag ämnar vidtaga åtgärder för att lotsutkiken på Lysekils lolsplats (Brofjorden) och lotsutkiken pä Nordkosters lolsplats även framdeles skall vara bemannade i oförändrad utsträckning.

Som jag meddelade i mitl svar den 16 november på en likartad fråga av Rune Johnsson i Mölndal behandlas frågan om lotsväsendets framtida organisation och arbetsformer i sjöfartsverkets förslag till ny organisation för verket. Förslagel är f n. pä remiss. Jag länker invänta remissvaren från berörda intressenter innan jag tar ställning till den principiella frågan om lotsutkik.

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 bemanningen av vissa fyrplalser

RUNE JOHNSSON i Mölndal (c);

Herr lalman! Jag ber alt fä lacka kommunikationsministern för svarei pä min fråga, även om del inte ger vare sig mig eller berörda människor något lugnande besked.

Jag lycker det är egendomligt att man när det gäller frågor av den här arten så hopplöst skall binda sig i de ekonomiska resonemangen som sjöfartsverket här gör. Människoliv representerar värden som inte kan uppskattas i kronor och ören, och de människor 'Som färdas på havet måste enligt mitt förmenande vara lika värdefulla som de som färdas på land. Detla underströk jag när kommunikalionsministet-n den 16 november besvarade min fråga angående bemanningen pä lolsplaiserna Nordkoster och Lysekil, och detta har ytterligare understrukits av flera talare i interpellationsdebatten fredagen den 24 november.

Jag kan som exempel nämna ett tillfälle när en engelsk tankbål med 22 000 lon flygbensin ombord var på väg mot Sörgrund i Brofjorden. Då hade en olycka varil ett fakium, om lotsutkiken inte varit bemannad. Det blåste vid del tillfället över 20 sekundmeter, så personalen i lotsbålen som var pä väg till fartyget kunde inte ingripa, tyvärr. Utkiken kunde dock i sista stund via VHF-radio övertyga befälet ombord på tankbåten om hur allvariig situationen var och dirigera om fartyget. Detta är bara ett exempel, som visar hur allvarlig silualionen är inom delta kustavsniti. Del förekommer åriigen hundratals liknande situationer runt våra kuster, men den personal som funnits pä plats i lotsutkik och fyrlorn har hiuills kunnal förhindra alltför svåra olyckor.

Människorna ute i skärgården har den känslan all det för de verkliga problemens lösande inte finns några anslag tillgängliga, medan ämbetsverken undan för undan blir permanentade byråkraliska inrättningar, där tjänstemän på central nivå sitter och skriver brev till varandra utan att observera vad som försiggår i det prakliska livet. En mycket kraftig och snabbt växande opinion kommer inle alt stillatigande godta ytteriigare neddragningar av beman-

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Om civil bemanning av sjöfartsverkets sjömätningsfariyg

ningen på fyrar och lotsplatser runt våra kuster, och den avbemanningsplan som sjöfartsverket utarbetat och som syftar till all aulomaliseringen skall vara fullbordad fram till 1982 bör därför enligl min mening inle sättas i verkei. Vill man förhindra olyckor i våra skärgårdsområden i framliden, kan någon ytterligare nedskärning av antalet lotsar, bålsmän, fyrpersonal och kustbe-vakare inle godtas. Jag hoppas därför alt regeringen beslutarom att ytterligare nedtrappning av denna verksamhet inle får företas.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 12 Om civil bemanning av sjöfartsverkets sjömätningsfariyg

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för att besvara/)//o/(/fAc///77rf5(m) den 23 november anmälda fråga, 1978/79; 172, och anförde:

Herr talman! Allan Åkerlind har frågal mig när jag ämnar la ställning lill frågan om eventuell civil bemanning av sjöfartsverkets sjömätningsfariyg.

Sjöfartsverket har nyligen överlämnat en rapport om bemanning av isbrytare och sjömätningsfariyg till regeringen. Rapporten är f n. på remiss. Remisstidengår ut den 1 februari 1979. Därefter ärjag beredd alt la ställning lill frågans vidare hantering.

ALLAN ÅKERLIND (m);

Herr talman! Sjöfartsverket fick redan år 1976 uppdraget all uireda frågan om eventuell civil bemanning av sjömätningsfariyg och isbrytare.

Jag har försöki följa den här frågan, då sjömälning är av stor belydelse för mitt egel län - Stockholms län - med dess slora skärgärd och intensiva båttrafik. Jag har kunnal konstatera att redan i november 1977 räknade dåvarande kommunikationsministern med all ulredningen borde vara klar vid årsskiftet 1977-1978, alltså för närmare ell årsedan. I ett frågesvar den 30 mars i år sade kommunikationsministern atl sjöfartsverket räknade med att färdigställa ulredningen inom kort.

Jag har med förvåning konstaterat alt vi inte erfarit alt något hänl pä del här området trols dessa uttalanden. Det var skälet till alt jag ställde min fråga. Man undrar vad sjöfartsverket har sysslat med under så lång tid. Det måsle ju ändå vara enligt verkets uppgifter som den tidigare kommunikationsministern lämnat så bestämda besked. Då frågar man sig också om det inle går all lita på det statliga sjöfartsverkets uppgiflerom när utredningen skulle bli klar. Nu ärjag myckel glad för alt ulredningen tydligen är klar och att den har gått ut på remiss. Vi får se vilket resullalet blir. Som kommunikationsministern säger är del inié möjligl att la ställning till frågan förrän remisstiden gått ut i februari, men jag hoppas alt ställning därefter kan las så snart som möjligl.

Tack för svaret!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om hastighetsbegränsningen på vägar genom tätbebyggda samhällen

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet föratt besvara Tyra Johanssons (s) den 23 november anmälda fråga, 1978/79:173, och anförde:

Herr lalman! Tyra Johansson har - mot bakgrund av krav på hastighetsbegränsning på Europaväg 6 genom Dingle - frågat mig dels vilken principiell syn jag har på hastighetsbegränsning på stora vägar som skär räll genom tättbebyggda samhällen, dels hurslor vikt jag anser att man bör lägga vid en kompakt folkopinion som kräver begränsningar av hastigheten.

Vilka åtgärder som bör vidtas för alt förbättra trafiksäkerheten nären slarki trafikerad genomfartsled går genom ett tättbebyggt samhälle måsle självfallet bedömas med utgångspunkt i de lokala förhållandena. Hastighetsbegränsning är en sådan ålgärd, men inle alltid den mest effektiva. För all hastighetsbegränsningar skall få effekter krävs det atl trafikanterna uppfattar dem som meningsfulla och kan förväntas respektera dem.

Den lokala befolkningens inställning till behovel av trafiksäkerhetsåtgärder är naturligtvis av stor betydelse vid ett slällningslagande. Även andra omständigheter måste dock tillmätas betydelse.

Frågan om hastighetsbegränsning av Europaväg 6 genom Dingle avgjordes av länsstyrelsen i går. Beslutet innebär atl hastighetsgränsen sätts ned till 50 km/tim.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 hastighetsbegränsningen på vägar genom tätbebyggda samhällen

Om vägverkets kapitalbudget

TYRA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för det positiva svarei. Den sista meningen avgör ju hela frågan för i dag. Man kan väl utgå ifrån atl jusl den siarka lokala opinionen har påverkal beslutet. Med det och med vad statsrådet i övrigt har sagt i svaret är jag nöjd. Jag är säker på atl också invånarna i Dingle är nöjda med den lösning som frågan har fått. De känner säkert lättnad i dag.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 14 Om vägverkets kapitalbudget

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för all besvara A'(//7////gox50/7s(s)den 23 november anmälda fråga, 1978/79; 174, och anförde:

Herr lalman! Kurt Hugosson har ställt följande frågor till mig.

1. Kommer den aviserade förändringen av del statliga budgetsystemet all
genomföras i nästa års budgetproposition sä all nuvarande irrationella system
med en särskild fond ä kapilalbudgeten för slatens vägverks anskaffning av
hjälpmedel av främsi fordon och maskiner försvinner? .

2. Om den i fråga 1 omnämnda budgetomläggningen (som beslutats av

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 vägverkets kapitalbudget

riksdagen) icke kommer till stånd i nästkommande budgetproposition, avser då kommunikationsministern att för vägverkets del följa trafikulskoltels uttalanden och omvandla vägverkels fond till att enbart bli en fastighets-fond?

Del omfattande planeringsarbetet med en omläggning av budgetsystemet enligt riksdagens beslut pågår. Budgelreformen beräknas atl genomföras budgetåret 1980/81.

Beredning pågår f n. i regeringskansliel om innehållet i budgetpropositionen för budgetåret 1979/80. Jag är inle beredd all innan budgetpropositionen läggs fram för riksdagen uttala mig om innehållet i den.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaren på mina frågor. Svaren var egentligen utomordentligt tunna.

Jag konstaterar atl regeringskansliets kvarnar mal ytterligt långsamt. Ett omfatlande planeringsarbete pågår för att göra den här omläggningen av budgetsystemet, säger kommunikationsministern. Det är ju länge sedan riksdagen fattade beslut om denna omläggning i enlighel med förslag i ett betänkande från finansutskottet förra året. All omläggningen skall behöva dröja ända lill 1980/81 är förvånande. Den "beräknas all genomföras budgetåret 1980/81" står det i svaret - det är således inte ens säkert atl omläggningen äger rum då.

Eftersom min fråga nr 2 inte har blivit besvarad vill jag nu fråga om kommunikationsministern känner sig bunden av atl riksdagen tre år i följd har uttalat alt systemet med en särskild fond för anskaffning av fordon och maskiner är orationellt. Eftersom budgelomläggningen inle nu kommer lill stånd utgår jag från - och della vill jag gärna ha bekräftat av kommunikationsministern - att kommunikationsdepartementet villfar de önskemål som trafikulskottet och riksdagen i tre år har uttalat, nämligen att den här särskilda fonden för vägverket avskaffas. Del är nämligen ett mycket irrationellt syslem.

Vägverket har en budgel på i runt tal 3,8 miljarder kronor, men verket måsle, herr talman, för atl anskaffa erforderliga fordon och maskiner för sin verksamhel begära invesleringsmedel på kapilalbudgeten - i innevarande års budgetproposition 95 milj. kr. Det innebär att om vägverket har ett presla-tionsbudgetsystem är det riksdagen som skall delaljbinda delta slora verk; som alltså inte självt kan fä avgöra huruvida man skall fä köpa en väghyvel eller inte. Detla har fått lill följd onödigt höga kostnader. Del har nämligen visal sig att leasing eller annan inhyrning av fordon ställer sig dyrare än om man kunde ha en långsiktig anskaffning av fordon. Hela detta irrationella syslem skulle ju komma bort ifall vägverket, som ju ändå har prestations-budget med del budgetsystem som nu finns, självt fick avgöra sin inköp.

Min fråga är: Ämnar kommunikationsministern i den kommande budgetproposilionen villfara trafikutskottets uttalande och se lill alt vägverkets fond enbart blir en faslighelsfond?

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr talman! Jag vet atl trafikutskottet vid behandlingen av anslagen för budgetåret 1977/78 hade en posiliv inställning lill frågan om en avveckling av förrådsfonden. Min företrädare behandlade frågan i budgetproposilionen för budgetåret 1978/79. Vid behandlingen av denna budgetproposition konstaterade trafikutskottet våren 1978:

"Som vidare framgår av budgetpropositionen har riksdagen numera tagit ställning till propositionen 1976/77:130 med förslag till riktlinjer för modernisering av det statliga budgetsystemet. Enligt riksdagens beslut (FiU 1977/ 78:1) med anledning härav avses kapitalbudgeten komma atl upphöra, och redovisningen av tillgångar på kapitalfonder kan ersättas med ett syslem med balansräkningar för berörda myndigheter. Frågan om avveckling av förrådsfonden kommer därmed all lösas i samband med att förslagen i nyssnämnda proposilion genomförs."

Jag har mot denna bakgmnd svårt att förstå varför herr Hugosson slrax innan budgelreformen genomförs vill omvandla förrädsfonden till en fastighetsfond, specielll som trafikulskollel tydligen inle finner frågan särskill angelägen.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 vägverkets kapitalbudget

KURT HUGOSSON (s);

Herr lalman! Del är inle alls förvånansvärt, fru kommunikationsminister. Det citat som kommunikationsministern här gjorde ur trafikuiskoiieis betänkande var utskoltsmajoritelens uttalande, och det bör noteras atl utskoltsmajoriteten, när den skrev delta, utgick frän atl denna budgetomläggning skulle äga rum från budgetåret 1979/80. Nu harjag i svaret fält vela alt så inte blir fallet. Del är följdriktigt, tyckerjag, atl man - när man inle lyckas genomföra den här budgelomläggningen - gör en separallösning för vägverket. Jag kan cilera vad elt enhälligt utskott sade årel dessförinnan;

"Utskottet vidhåller sin tidigare deklarerade uppfattning i frågan och fömtsälter att en omläggning enligl de av molionärerna angivna riktlinjerna prövas redan under höstens budgetarbete. Härav föranledda förslag bör vidare om möjligt läggas fram i nästkommande års budgetproposition. Med hänsyn härtill finner ulskotlet någon särskild ålgärd frän riksdagens sida ej påkallad och avstyrker motionen."

Delta belänkande avgav utskottet den 1 mars 1977, och vid föregående riksmöte uttalade sig riksdagen posilivt och utgick från alt vi skulle få en budgelomläggning 1979/80.

Nu har kommunikationsministern meddelat att del inle blir någon budgetomläggning. Då tyckerjag del är självklart att kommunikationsministern skall uppfylla del krav som riksdagen tre år i följd har uttalat, och del är inga svårigheter för kommunikationsdepartementet atl göra del i den kommande budgetpropositionen. Precis som man gjorde för elt antal år sedan, när man tog bort moisvarande fond för postverket, kan man väl göra det för vägverket, sä aU man väl tillgodoser de önskemål som föreligger frän vägverkets styrelse, men kanske framför alll från personalens sida. Därtill kan man också bidra till en rationellare verksamhet inom vägväsendet.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

öm fortsatt bemanning av Sandhammareris fyr-plats

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr lalman! Vägverket har inle i sina petita begärt en sådan omläggning

som herr Hugosson hänvisar till. Som jag sade i min svar pågår f n.

beredningen av budgetpropositionen för budgetåret 1979/80.

KURT HUGOSSON (s);

Herr talman! Det är riktigt alt vägverket inle tagil upp del i sina petita. Eftersom jag också sitter i vägverkels styrelse kan jag tala om atl vi diskulerade den här frågan. Dä sade vi all del har uttalats att frågan skall lösas genom den nämnda budgelomläggningen. En enhällig vägverksslyrelse utgick från - liksom majoriteten i trafikutskottet förra riksmötel - atl den omläggningen skulle ske frän budgetåret 1979/80.

Hade vägverkets styrelse velal vad jag vet nu hade säkert den här frågan varil med i vägverkets petita. Vi förutsatte att en budgetomläggning skulle äga rum. Därför lycker jag atl slutresultatet ändå bör bli att kommunikationsministern går hem till kommunikationsdepartementet och tar ad notam det uttalande som riksdagen har gjort tre år i följd i denna fråga om hantering i budgetsammanhang.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 15 Om fortsatt bemanning av Sandhammarens fyrplats

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för att besvara Wiggo Komstedts {m) den 27 november anmälda fråga, 1978/79:182, och anförde:

Herr talman! Wiggo Komstedt har frågat mig om jag är beredd att ompröva beslutet om all Sandhammarens fyrplats i fortsättningen skall vara obemannad.

Frågan om fortsatt bemanning vid de fyrar som enligl gällande planer automatiseras den 1 januari 1979 avgjordes av regeringen den 23 november. Regeringen fann inte lillräckliga skäl för ett ingripande i vad gäller beslutet om avbemanningen av Sandhammarens fyr.

WIGGO KOMSTEDT (m);

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern försvaret pä min fråga.

Diskussionen om bemanning eller avbemanning av fyrplatserna är ingen ny fråga. Den var föremål för deball här i riksdagen för endasl ell par veckor sedan, och den harju diskuterats även tidigare i dag.

Anledningen till all jag nu har aktualiserat frågan äralt regeringen beslutat all en fyrplals skall förbli bemannad. Det är alt hälsa med tillfredsställelse att Kullens fyrplals skall vara bemannad även i forlsätlningen. Min fråga gäller närmast efter vilka principer besluten fattas, eftersom del vid samma lillfälle beslöts alt Sandhammarens fyrplats skulle avbemannas.

Efter regeringsbeslutet om fortsau bemanning av Kullens fyrplats vore det

en logisk konsekvens att alla nu bemannade fyrplalser tills vidare förblev bemannade. Det som ytteriigare stärker min uppfattning om atl detla vore en riktig ålgärd är förhållandel att viktiga instanser nu framfört all en fortsatt bemanning är av stor belydelse. SMHI, som har framfört atl man föriorar betydelsefull väderinformation, tog i våras initiativ till en aktion föratt rädda bemanningen. Andra myndigheter av betydelse som ingår i arbetsgruppen är försvarsstaben, fiygvapnet, domänverket, tullverket, rikspolisstyrelsen, sjöfartsverket, naturvårdsverket och länsstyrelserna.

De synpunkler som snart väntas komma frän arbetsgruppen borde givelvis tillmätas stor betydelse vid regeringens behandling av frågan. Det är därför jag menar alt det vore olyckligt att nu dra in bemanningen vid elt par fyrplatser, innan allt material finns framlagt. Bland de fjorton fyrplalser det gäller och som anses ha en nyckelroll finns Sandhammarens fyrplats vid den skånska sydkusten.

Del är mänga synpunkter som kan framföras i den här frågan, men vad det yltersl handlar om är sjösäkerheten. Den är av största betydelse, och den får inle nonchaleras. Den kan inle heller mätas i några tiotusental kronor. Det mänskliga ögat kan inte ersättas av apparater eller instrument.

En annan aspekt är sysselsätlningen. I del här fallet gäller det endast några få arbetstillfällen, men del är meningsfulla sådana, och det är inte alltid fallet i dagens arbetsmarknadssituation. Jag vill med anledning av del anförda fråga kommunikationsministern vilken princip som gällt för regeringens ställningstagande vid beslutet alt vissa fyrplatser skall vara bemannade och andra obemannade.

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

öm fortsatt bemanning av Sandhammarens fyrplats

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herr lalman! Regeringen har följt trafikutskottets betänkande, som går ul på atl samhällsekonomiska, lokaliseringspolitiska och sjösäkerhetsmässiga skäl bör beaktas vid fråga om avbemanning av fyrar.

Den arbetsgrupp som det hänvisades till i repliken har ännu inte lagl fram någon rapport.

Jag vill betona att beslutet den 23 november innebär att regeringen inte fann tillräckliga skäl för ett ingripande i fråga om Sandhammarens fyrplats. Men om enskilda myndigheter finner det angelägel att bemanningen fortsätts, finns det ingenting som hindrar all så sker inom ramen för ordinarie medel.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr lalman! Kommunikationsministern sade all den arbetsgrupp som jag hänvisade till inte har redovisat någonting. Den har dock aviserat att någonting är på gång. De instanser som är representerade där och som jag åberopade i mitt tidigare inlägg är av den tyngden atl jag lyckeratt man borde avvakta vad de har att komma med. Del borde inle varit något större problem alt av det skälet skjuta på beslutet om avbemmaning den korta tid som det gäller. Kommunikationsministern harju ändå i ett pressmeddelande som är d.-ilerat den 24 november sagt att sjöfartsverket efter samråd med berörda

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

0/77 fortsatt bemanning av Sandhammarens fyr-plats

myndigheter senast den 15 februari skall redovisa förulsätlningarna för an behålla bemanningen på de fyrplatser som skall avbemannas den 1 januari 1980.1 konsekvens med del uttalandet tyckerjag kommunikationsministern borde ha tagit den här frågan under omprövning.

Med den ökade trafiken-både av nyllo-och av nöjeskaraktär-blir alll fiera beroende av bemanningen. Det är många andra uppgifter som de människor som tjänstgör vid fyrplatserna har och som inle heller kan mätas i pengar eller pengars värde. Säkerheten är en stor fråga - såväl på vatten som på väg.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herrialman! När del gäller de avbemanningar som enligl planerna skall ske den 1 januari 1979 har MBL-förhandlingar förts. Den personal som berörs kommer all avgå med pension eller ha fått andra arbetsuppgifter inom sjöfartsverket. När det gäller del uppdrag som har givits till sjöfartsverket inför avbemanningen den I januari 1980 har den verksamheien ännu inte kommit i gång.

WIGGO KOMSTEDT (m);

Herr talman! Jag blir lilet fundersam när kommunikationsministern hänvisar till atl den lösningen gick all åstadkomma eftersom personalen skulle avgå med pension. Del kan väl inle åberopas i del här resonemanget. Om man löser problemen på del sättet, ärjag rädd för vad som kan hända när exempelvis chefen för trafiksäkerhetsverket skall pensioneras.

Kommunikationsministern sade också all enskilda organisalioner har möjligheter att påverka en fortsatt bemanning och la del av kosinaderna för densamma. En konsekvens av del borde också vara alt man låter det här löpa några fä månader ytterligare, tills arbetsgruppen redovisar sitt resullat.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Föredrogs och hänvisades

Molion

1978/79:178 till lagutskottet

§ 17 Anmäldes och bordlades

Motioner

1978/79:179 av Helge Karlsson och Tage Adolfsson

med anledning av propositionen 1978/79:53 om minskad statskontroll över

kommunerna och landstingskommunerna ]97S/79:\80 av Per Unckel med anledning av propositionen 1978/79:67 om förbud mot aga

§ 18 Anmäldes och bordlades Finansutskottets belänkanden 1978/79:8 med anledning av propositionen 1978/79:26 om ett särskil

slalsbidrag lill kommuner och landstingskommuner under år 1979 jämte

molion 1978/79:9 med anledning av proposilionen 1978/79:45 om villkoren för

lönsparande pä vinslsparkonlo 1978/79:11 med anledning av propositionen 1978/79:34 om förlängd

tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236) 1978/79:12 med anledning av propositionen 1978/79:47 om fortsalt giltighet

av lagen (1974:922) om kredilpoliliska medel jämte motion

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Anmälan av interpellation

Utrikesulskolteis belänkanden

1978/79:12 med anledning av motion om stöd till den omanska befrielserörelsen (PFLO) ni. m.

1978/79:13 med anledning av molioner om erkännande av och bisiånd lill Demokratiska republiken Östra Timor m. m.

1978/79:14 med anledning av motion om erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken

1978/79:15 med anledning av motion om besöksutbyte med arabvärlden

Kulturutskottets betänkande

1978/79:18 med anledning av motioner om ett arabvärldsinslitut

Jordbmksutskottets belänkanden

1978/79:12 med anledning av motioner om avfallshantering

1978/79:13 med anledning av molioner om vissa vallen- och avloppsfrågor m. m.

1978/79:15 med anledning av propositionen 1978/79:25 med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgelårel 1978/79 såvitt avser jordbmksdepartemenieis verksamheisområde jämte motion

§ 19 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivils lill kammarkansliet

den 5 december

1978/79:107 av Staffan Burenslam Linder {m) till bostadsminislern om rätlen all äga lägenhet i fierfamiljshus:

Vid flera tillfällen under senare år har framför allt från moderat håll i riksdagen väckts motioner om utredning om äganderätt till lägenheter i flerfamiljshus. Våren 1976 behandlade lagutskottet moiionskrav om en sådan ulredning. Samtliga borgerliga ledamöter i utskottet stödde della krav. Därmed kom också utskottets majoritet att tillstyrka krav på utredning. Vid omröstning biföll emellertid kammaren en socialdemokratisk reservaiion

77-

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Anmälan av interpellation

varigenom uiredningskravet avslogs.

Underden allmänna motionstiden 1978 väcktes ånyo motioner med krav på ulredning av frågan om införande av ägariägenheier. Det fanns vardera en moderat och en folkparlislisk motion i ämnet. Civilutskottel, som denna gång behandlade motionerna, ansåg det emellertid inte behövligt all tillstyrka dessa eftersom utskottet erfaril atl regeringen avsåg alt utarbeta en "kunskapsöversikt" över frågan om ägarlägenheter som - för alt tala med utskotlet - "torde kunna anses i väsentliga delar tillgodose utredningskraven i motionerna".

Enligl vad utskottet hade erfaril omfattade regeringens planer en "kunskapsöversikt" som skulle innehålla "en genomgång av de fastigheisräitsliga problem som sammanhänger med insliluteis äganderätt i flerbosiadhus samt en bedömning av de samhällsekonomiska och privalekonomiska effekterna av ett äganderäitsinstitui i flerbosladshus". Vidare skulle enligt utskottet uppmärksammas "eventuella effekter för drift- och underhållskostnader som kan följa av förändrade besitiningsformer". Enligl utskotlet skulle också bosladssociala effekler liksom en bedömning av skalle- och flnansierings-reglernas effekler uigöra en cenlral del av översikten. Även erfarenheter från länder som redan har institutet äganderätl lill lägenheter i flerfamiljshus avsägs enligt ulskollels referat redovisas.

Vi har från moderat sida under en lång följd av år drivit kravei på atl del skall öppnas möjligheter för den boende att äga även sin lägenhet i flerfamiljshus. Vi har inte kunnal se de skäl som motiverar att det i fråga om upplåielseformer skulle finnas skillnader mellan exempelvis radhusområden och områden med låghusbebyggelse av flerfamiljshusiyp.

Det finns siarka skäl som talar för alt det skall finnas möjlighet an disponera även lägenheter i flerfamiljshus med ägenderätl;

- Äganderätten ger elt starkare skydd för besittningen av bostaden än någon annan upplätelseform. Samtidigt ger äganderätten mesta möjliga inflytande över den egna bostaden. Önskemål att förbättra besittningsskydd och inflytande uppfylls bäst genom äganderätt.

- Med ägandet följer ett vidare utrymme för egel ansvar än vid andra upplåielseformer. Man har ell slörre intresse all vårda den egna egendomen. Man har slörre önskan all vidmakthålla och förbättra den lägenhet som man själv äger än en lägenhet som man hyr av ell ofta stort och anonymt bostadsföretag. Genom en sådan ökad vilja atl värda den egna bostaden kan man motverka vandalism och förstörelse. Därigenom kan också trivseln lillsammans med de andra boende i huset och i bostadsområdet öka när var och en genom ägandet känner ell större ansvar för den egna och den gemensamma egendomen. Måhända ärjusl en övergång till direkl ägande av lägenheterna den enda väg som verkligen kan leda till förbättrade förhållanden i de ofta omänskliga bostadsområden som del sena sextiotalets bostadspolitik gav oss.

-Svängningarna i byggandet har i första hand drabbal hyreshus. Byggandet av småhus som upplåts med äganderätt har varit förhållandevis konstant under en lång följd av år. Under del att fterfamiljshusbyggandet har minskal

med 80 "'. under den senasle sjuårsperioden har småhusbyggandet varierat kring 40 000 lägenheter per år med förändringar på 5 000 lägenheter mer eller mindre i förhållande till denna siffra. I syfte au nå en jämnare byggnadsverksamhet bör man öppna möjligheten till ägande av lägenheter. Byggandet av äganderällsbosiäder är sannolikt inle lika utsatt för kostnadsförändringar som hyresbostäder. Av särskild belydelse är härvidlag den snabba ökningen som driftkostnaderna för hyreslägenheter undergår, bl. a. till följd av meningslös förstörelse. Om man själv äger sin lägenhet innebären bättre vård lägre kosinadsstegringar. Vidare är det enklare alt besluta all själv göra olika arbetsinsatser i syfte alt motverka de ökade boendekostnader som tenderar alt bli följden av jusl driftkostnadernas snabba ökning. Äganderätten är ett alternativ till de allt större subveniioner som hyresboendel kostar samhället.

Mot bakgrund av civilutskoneis uttalanden i våras och av den redogörelse jag nu har lämnat för de fördelar som jag finner förknippade med äganderätten vill jag Slälla följande frågor lill bostadsminislern:

1. Kan vi vänla snara initiativ syftande lill alt möjliggöra direkt ägande även av lägenheter i flerfamiljshus?

2. 1 vilka former har del utredningsarbete som civilulskotiet talade om i våras bedrivits? Hur avser bostadsministern ge möjlighet till parlamentarisk insyn i arbelel?

3. När beräknas utredningsarbetet vara slutfört och i vilken form skall resultatet av utredningsarbetet offentliggöras och remissbehandlas?

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Meddelande om frågor

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades ail följande frågor framställts

den 5 december

1978/79:211 av Anna Eliasson (c) till kommunminislern om jämställdhet inom prästämbetet:

Anser kommunminislern au samrädsgruppens majoritelsförslag är tillfredsställande med hänsyn till beslutad lagstiftning och gjorda riksdagsultalanden om jämsiälldhei inom präsiämbeiet''

Avser kommunminislern au förelägga del kommande kyrkomötet förslag som garanterar alt kraven på jämställdhet respekteras, innebärande all den som skall vigas till präst skall accepiera och vara beredd all aktivt samarbeta med kvinnliga kolleger och all den som skall uinämnas lill biskop skall vara beredd au viga kvinnliga präster?

Nr 47

Tisdagen den 5 december 1978

Meddelande om .frågor

1978/79:212 av Ove Karlsson (s) lill jordbruksminislern om förbättring av företags- och fasiigheissirukluren i Kopparbergs län:

I Kopparbergs län råder inom vissa områden en svär ägosplittring med ell stort antal små fastigheter med mänga skiften och ofta med andelar i ett stort antal samfälligheter. Dessa små och ofullständiga fastigheter ägs dessutom ofta av dödsbon eller lillhör andra samäganderältsformer.

Del finns ett stort behov av en förbättrad faslighelsslruklur i länet genom siorleksralionaliseringar och ägosaneringar. Elt rationellt skogsbruk omöjliggörs till skada för såväl markägare och skogsarbetare som industri, med slora samhällsekonomiska förluster som följd.

Med hänvisning lill vad som anförts vill jag fråga jordbruksministern:

Är statsrådet beredd all ställa medel lill förfogande för intensifierade insatser så all en förbättring av förelags- och fasiighetssirukiuren i Kopparbergs län kan komma lill stånd?

1978/79:213 av Gustav Lorentzon (vpk) lill arbetsmarknadsministern om lidpunklen för förslag lill riksdagen om en allmän arbetslöshetsförsäkring:

1 maj i år avgav 1974 års ulredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring sitt länge väntade belänkande, väntal inle minst av alla de ungdomar som gäll arbetslösa och inle hunnit kvalificera sig för ersättning från någon arbetslöshetskassa, men också av mänga andra som av olika skäl kommii alt stå ulanför arbetslöshetsförsäkringen, trots alt arbetslöshetens gissel präglat deras verklighet. Mot denna bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsministern: När kommer regeringen alt förelägga riksdagen förslag pä grundval av 1974 års ulredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring?

§ 21 Kammaren åtskildes kl. 17.03.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert