Riksdagens protokoll 1978/79:45 Fredagen den 1 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:45

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:45

Fredagen den 1 december

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 23 november.

Fredagen den 1 december 1978

Meddelande om val av en riksdagens ombudsman

§ 2 Meddelande om val av en riksdagens ombudsman

TALMANNEN:

Jag får meddela alt vid början av kammarens sammanträde onsdagen den 6 december kommer atl anställas val av en riksdagens ombudsman.

öm åtgärder för att bevara områden av betydelse för del rörliga friluftslivet

§ 3 Om åtgärder för att bevara områden av betydelse för det rörliga friluftslivet

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för att besvara Tore Claesons (vpk) den 7 november anmälda interpellation, 1978/79:69, och anförde:

Herr talman! Tore Claeson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att skydda naturområdet Ersiavik i Stockholms län och andra för del rörliga friluftslivet betydelsefulla områden från naturförslörande ingrepp.

En vikiig del av arbelel i den fysiska riksplaneringen är att ge erforderiigl skydd åt de områden som avses bli utnyttjade för det röriiga friluftslivet. Inle minst i storstadsområdena ärdet en angelägen uppgift att vid den översiktliga planeringen reservera mark för det rörliga friluftslivets behov.

Jag delar den uppfattning som kom till uttryck i dåvarande regeringsbeslut för Stockholms län i febmari 1975 med anledning av arbetet under programskedet i den fysiska riksplaneringen, nämligen att behovet av rekreationsområden för befolkningen i Storsiockholmsområdet är belydande. Inom de naturområden som är av intresse för friluftslivet och där det finns andra motstående önskemål om markanvändningen bör en kommunal planering ske som beaktar de överväganden som görs inom ramen för regionplaneringen. De områden som avses bli utnyttjade för friluftsliv m. m. bör ges ett långsiktigt skydd aniingen genom tillämpning av naturvårdslagens beslämmelser eller i form av en fastställd generalplan kompletterad med erforderiiga förordnanden enligl naturvårdslagen.

Eftersom Tore Claeson väcker frågan om expropriation av Ersiavik, som f ö. har klassificerats som ett riksintresse fördel röriiga friluftslivet och lill en del även för kulturminnesvården, vill jag göra några klarlägganden.

Några juridiska hinder för expropriation föreligger inle. I expropriationslagen finns regler om rätt till expropriation för naturvårds- och fritidsända-

89

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm åtgärder för att bevara områden av betydelse för det rörliga friluftslivet

mål. Enligl förarbelena till expropriationslagen bör emellertid mark för del rörliga friluftslivet las i anspråk genom expropriation först sedan andra möjligheter all säkerställa marken för del röriiga friluftslivets behov har prövats och befunnits vara mindre lämpliga.

Enligt vad jag erfarit under hand kommer länsstyrelsen i Stockholms län all pröva grusiäklsärendena i början av år 1979.

Samhällets ställning gentemot markägare som söker täkltillslånd har stärkts genom de ändringar som gjordes i naturvårdslagen år 1973. Rätten lill ersättning ät markägaren för vägrat täkttillsländ slopades i princip. Det problem som Tore Claeson tar som utgångspunkt för sin interpellation uppstår således endast i sådana fall då ett täkltillslånd skall bedömas enligl den lagstiftning som gällde före den 1 juli 1973.

Flera remissinstanser har i samband med planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen pekat pä behovel och betydelsen av hänsynsregler i olika speciallagar för all tillgodose naturvärdens, friluftslivets och kulturminnesvärdens intressen. Dessa frågor övervägs inom regeringskansliel. Utgångspunkten för övervägandena är atl ett ökat allmänt hänsynstagande lill naturvärdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen bör komma till Slånd inom olika näringar.

90

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag ber atl fö lacka bostadsminislern för svaret pä interpellationen.

Jag noleraralt bostadsministern serdet som angelägel -och det harjag inte betvivlat -all man reserverar mark fördel röriiga friluftslivets behov. Vidare noierar jag all del område som del här närmasl gäller och som har föranlett min interpellation har klassificerats som ett område som har riksintresse för det rörliga friluftslivet och till en del även för kulturminnesvården. Som framgår av interpellationssvaret kommer ärendet atl prövas av länsstyrelsen någon gång i börian av nästa år.

Som också har uppmärksammals i svaret på interpellationen föreligger här ell problem, och del sammanhänger med de ändringar som gjordes i naturvårdslagen år 1973, varvid rätten lill ersättning ål markägare för vägrat täkltillslånd i princip slopades. Jag skall återkomma lill delta.

Slutligen noterar jag med tillfredsställelse vad som sägs i svaret när det gäller att lillgodose naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens iniressen. Frågor som sammanhänger med dessa intressen övervägs inom regeringskansliet och är följaktligen föremål för en viss översyn. Jag avvaktar med inlresse de initiativ och förslag som kan komma alt framläggas i del avseendel.

Bakgrunden lill min interpellation är, som också framgår av interpella-tionsiexien, Nacka kommuns problem när det gäller alt slippa en oönskad grusiäkl och bevara ett av Stockholmsregionens största friluftsområden. Del gäller del s. k. Erslaviksområdei, elt privatägt, myckel stort område som gränsar till Stockholms kommuns marker inom Nackareservatel. På Stockholms kommuns marker ligger den välkända Hellasgården, och området är

ett av de mest utnyttjade närrekreationsområdena i Stockholms län.

Ägaren till Ersiavik ansökte år 1972 - alllsä ett är före ändringarna i naturvårdslagen avseende ansökningar om s. k. täkitillstånd - om rätt alt öppna grustäkt mitl i hjärtat av Erslaviksområdei. Nacka kommun motsatte sig då enigl planerna. Naturvårdsverket meddelade emellertid atl man ämnade ge sitt lillstånd. Man menade atl ell avslag skulle bli alltför kostsamt för staten. Även länsstyrelsen läl förstå att den kunde förväntas lämna medgivande till den begärda grusläkien.

Mol den bakgrunden och med ambitionen atl söka undvika takten inledde Nacka kommun överiäggningar med markägaren, och i september 1976 godkände kommunfullmäktiges majoritet, mot vpk:s röster, en överenskommelse. Enligt denna överenskommelse garanterades ägaren viss begränsad grusiäkl. Nacka kommun skulle, ulöver den ersättning från staten med 1 milj. kr. som förutsattes, ersätta markägaren för atl han avstod från rätten till ersättning för vägrade täkltillslånd. I överenskommelsen sades vidare alt denna träffats på naturvärdsverkets initiativ.

Elt överklagande av Nacka kommuns beslut om avtalet ledde inte till någon ändring, ulan avtalet vann laga kraft i oklober 1977. En vpk-motion om möjligheten till expropriation av Ersiavik behandlades sedermera av fullmäktige. Motionen stöddes av socialdemokraterna men avslogs av den borgerliga majoriteten. Markägarnahar nu gjort gällande alt avlalel från 1976 inle längre är giltigt, och ärendet som sådant ligger nu, som också framgår av interpellationssvaret, hos länsstyrelsen. I dagens läge kräver markägarna ännu större eftergifter från kommunens sida, 3 milj. kr. har nämnts i sammanhanget, eller alt man skall fö ta upp grustäkter i full skala.

Av länsstyrelsens behandling av ärendet har hillills kunnal utläsas atl man inte är främmande för att både ge tillstånd lill en väldig grusiäkl i Ersiavik och samlidigt göra resten av områdei lill naiurvärdsområde.

De här förhållandena kan beskrivas på olika sätt. Märta Persson har i Dagens Nyheter beskrivit förhållandena pä elt litet ovanligt säll, och jag skulle, herr talman, vilja ta någon minut i anspråk för att läsa upp Sagan om prinsessan och smaragdgruvorna, som har varil publicerad i Dagens Nyheter. Del är en berättelse om vad hon kallar Hårdnacka med ägaren av Ersiavik, af Petersens, i huvudrollen.

"Del våren gången rik prinsessa som bodde i ett vackert slott nära den lilla byn Hårdnacka i landei Jäiiebra. Sedan urminnes lider hade prinsessans släkt där ägt och vårdal vida irollskogar. I prinsessans skogar fick älvorna med hjärtans lust hälla fester lill Näckens musik. Alla djuren strövade frill omkring och hittade där de saftigaste beten.

I Härdnackas irollskogar fanns stora skaller gömda. Där fanns de mest gnistrande smaragder som enligl tidens sed brukade pryda gator och infallas i väggarna i Jättebrabornas palats. För i Jäitebra hade alla det jätlebra.

Prinsessans smaragdgruvor skulle göra henne så rik att hennes småprinsar slapp gä med tiggarstaven, när en gång hennes tid var ute.

Landei hade de senasle åren genomgått slora omvälvningar och nya lagar

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm åtgärderför atl bevara områden av belydelse för det rörliga friluftslivet

91

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 åtgärderför alt bevara områden av betydelse för det rörliga friluftslivet

92

hade stiftats av Kejsaren, som inte längre hade kvar samma släktkänsla som förr.

Nu hade Kejsaren beslutat atl Prinsessan inte längre själv fick bestämma över sina vidsträckta ägor. Kejsaren hade också bestämt atl inga smaragd-gruvor skulle fä sarga irollskogen eller försiöra sä natursköna trakter.

Del tyckte folket var jätlebra.

Kejsaren tillsatte en särskilt verk, Skönhelsverkel, som skulle säga nej! nej! och äter nej! lill alla som ville försiöra naturen.

Del var jätlebra.

Men Kejsaren vågade inle behandla släkten hur illa som helst. Till tröst skulle Prinsessan fö några säckar guld, ja nästan lika myckel guld som smaragdgruvorna skulle skänkt henne.

Del tyckte Prinsessan var jätlebra, och så åkte hon lill Skönhelsverkel i sin största landa för atl hämta sina guldsäckar.

Men när Prinsessan hade bundit sina hästar vid Skönhelsverkels port, blev hon mäkta förvånad.

Ul pä trappan kom ell sändebud och ropade;

- Dyra Prinsessa, vissl säger vi nej! nej! och åter nej! i våra hjärtan.
Trollskogarna för inle skövlas! Men våra munnar säger ja, ja, för Kejsaren har
inte gett oss något guld all belala dig med!

I Härdnackas provinshuvudstad hade Kejsaren också utnämnt några småbröder alt vaka över alt alla skötte sig.

Kejsaren hade lovat all småbröderna skulle fö fatta alldeles egna beslut, om de bara kom ihåg två saker: de fick inte trotsa Skönhelsverkel, och de måste alllid följa Kejsarens lagar, så skulle allt gå dem väl i händer.

Prinsessan gick till småbröderna för all be om råd,och de lovade att fundera på saken och inkallade rikets visa män för all lösa delta jättesvåra problem.

I Härdnacka skramlade nu folkel med vapen. De röt och mullrade för de ville inte ha sin trollskog förstörd.

Mest mullrade Mun viljorna, en folkgrupp som kallades så för all de pratade mycket och gjorde vad folkel ville. Alla mäktiga Munviljor var män.

- Här måste lill list, tänkte de, för alt förhindra smaragdgruvor i
irollskogen.

De lockade Prinsessan lill sig, smickrade henne och lovade henne genast en påse guld och äriigt understöd, om hon städade efter älvornas fester och kanske också en lilen, liten smaragdgruva lill husbehov, bara hon lovade alt inie försiöra naturen. Prinsessan blev så smickrad över erbjudandet alt hon genast gick med på avlalel.

Men i Härdnacka fanns ViPåKanter - förrädare som alltid ville försiöra allting och som bara gnällde över allt som var jäitebra.

ViPäKanierna skvallrade om Munviljornas avtal med Prinsessan för Efterrätten, Kejsarens och småbrödernas pedantiske gamle onkel. Och del log så lång lid för Efterrätten att länka igenom, om Munviljorna hade rätt att på egen hand göra avtal med Prinsessan, atl Prinsessan somnade.

Hon drömde de rysligaste mardrömmar om småprinsarnas framtid. Och

när hon vaknade sa hon:

- Jag har ångrat mig! Jag vill inte ha Hårdnackas guld och jag länker inle städa efter älvorna! För hon visste ju au hon hade Kejsarens lagar på sin sida och kunde göra vad som föll henne in.

Men Munviljorna i Hårdnacka stod fast. Prinsessan måste vissl ta emot guldpåsen! Och hon måsle vissl städa! Och ta emot deras rundhänta årliga underhåll.

Då skrattade Prinsessan och alla Munviljorna stod som försmådda friare och kved.

Nu återstod bara Kejsaren au vända sig lill.

Men först måste småbröderna ha fattat sitt alldeles egna beslut.

I sju är har de funderat.

Och har de inte funderat färdigt så funderar de än."

Herr lalman! Detta är också ett sätt atl illustrera vad som har hänt, och jag väljer det mot bakgrunden av de mänga och långa diskussioner och de många turer som har förevarit i delta ärende. Det har fält något av en löjets skimmer över sig i Nacka kommun, men det är naturligtvis en mycket allvariig fråga som del handlar om.

Det aktuella området har av nästan alla som har haft anledning att yttra sig om det bedömts som elt rekreations- och strövområde av allra största, ja, av omistlig betydelse. Det hotas alltså av att delvis förstöras, och det var bakgrunden till min interpellation. Den naturliga undringen från mitl häll har varit och är därför; Vad kan och vill staten - regeringen - göra i detla och liknande fall?

I del typfall som jag nu har aktualiserat vore del rimligl om en kommun skulle stå för kostnaderna för ett område som används av hela Stockholmsregionens röriiga friluftsliv och som har ett beräknat besöksanlal av över 2 miljoner människor per år. Självfallet anser jag del heller inle rimligl alt markägare på sätt som ofta sker skall kunna utöva utpressning mol kommunerna och kunna lilltvinga sig ekonomisk ersättning för att avstå från nalurförsiörelse.

I bosladsminislerns interpellationssvar understryks vad jag också i interpellationen framför,atl några juridiska hinder förexproprialion inte föreligger då del gäller mark för naturvårds- och fritidsändamål. Frågan är nu, med anknytning lill det aktuella Erslaviksfallei, om bostadsministern, för den händelse atl man inte på andra vägar lyckas säkerställa marken för del röriiga friluftslivets behov, är beredd atl försöka medverka till en expropriation.

Vidare-och fortfarande med anknytning till Ersiavik-om det visar sig atl tidigare avtal mellan parterna alltjämt gäller och görs gällande, är bosladsministern då beredd atl medverka lill att den ersättning som Nacka kommun kan tvingas till kan komma alt belalas av staten via naturvårdsverket eller på annat säll?

Ytterligare en problemställning med anknytning lill interpellationsfrägan: Om del visar sig alt rätt lill ersättning för vägrat täkltillslånd föreligger genom atl ansökan gjorde.s då tidigare bestämmelse i naturvårdslagen gällde, är

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm åtgärder för att bevara områden av betydelse för del rörliga friluftslivet

93

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7/ åtgärder för att bevara områden av betydelse för del rörliga friluftslivet

94

bosladsministern dä beredd atl medverka lill att hela området räddas åt friluftslivet?

Många människor i Storstockholm är inlresserade av svar pä dessa frågor.

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Lät mig bara först med anledning av sagan säga all om ViPäKanierna inle hade satt käppar i hjulet, hade nog alla tyckt all allting var jätlebra. Men del ärju sä all man i vpk genom siu agerande i Nacka kommun själv har bidragit lill att behandlingen av ärendet har blivit sä utdragen och komplicerad. Om kommunala besvär inte hade anförts över den överenskommelse som finns mellan kommunen och markägaren, hade ärendet nu varil i ell hell annat läge.

När del gäller expropriationsfrågan finns det som sagt inte några hinder för expropriation. Nu föreligger inte någon framställning frän vare sig Nacka kommun eller länsstyrelsen eller andra myndigheler som har alt la lill vara naturvärdens och friluftslivets intressen.

Jag har också under hand erfarit atl länsstyrelsen i Slockholm försöker hitta lämpliga former för alt skydda Erslaviksområdei. I del lägel tyckerjag inte alt del är lämpligl all regeringen nu lar några iniliaiiv, ulan man får fortsälla arbelel på regional och lokal nivå.

Jag vill i det sammanhanget också påpeka all expropriation medför skyldighet för samhället atl ersäiia markägaren för den inlösia egendomen. Vare sig slalen avslår en ansökan om läkitillstånd, som ju skall behandlas enligl den gamla lagstiftningen, eller genomför en expropriation så uppstår alltså ersättningsskyldighet gentemot markägaren.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! När vpk i Nacka har överklagat del beslut som kommunfullmäktiges majoritet fattade så har det varit mot bakgrund av all man tyckte del var oriktigt all en markägare på detla säll skulle kunna utöva ell sådanl tryck på kommunen via sitt markägande att kommunen skulle ivingas lill ett sådant avtal som del här var fråga om. Avlalel innebar för Nacka kommuns vidkommande sådana förpliktelser av ekonomisk och annan natur atl vpk för sin del ansåg det helt oriktigt alt kommunens invånare och skattebetalare skulle vara med och betala den här affären.

Jag har självfallel ingenling emot alt man fortsätter arbetet på lokal och regional nivå. Jag trodde atl del också framgick av mitl inlägg här förut. Vad jag framför alll har velal rikia uppmärksamheten på och försöka få utrönt möjligheterna av del är vad både Nacka kommun och många andra människor här i Stockholmsområdet är inlresserade av, nämligen; Om det blir problem som inte kan lösas pä lokal och regional nivå, är bostadsminislern i en sådan siluation beredd atl gä in och hjälpa lill för all säkra del här området för del rörliga friluftslivels del, ulan alt Nacka kommuns skattebetalare behöver betala miljonersäiiningar till markägaren? Det är del som är det cenlrala i den här frågan.

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO;                                   Nr 45

Herr talman! Den ersälining som Nacka kommun betalar lill markägaren      r- „ ■ ,

                                                                                  Fredagen den

för au han avstår från an bedriva viss verksamhet inom området harju staten     i fteppn.,Up   1070

ställt upp med. Det är alltså staten som betalar den här miljonen via Nacka__

kommun. Därigenom har alltså möjlighelerna underiättals för slalen au     q     »   ..   ,  . ....

säkerställa friluftslivets intressen i Erslaviksområdei.               ,, ,

alt bevara omra-Nu har den överenskommelsen emellertid inte fullföljls på grund av alt       .     n < b t >d I

kommunalbesvär anförts av en medlem av vänsterpartiet kommunisterna,     ,-..  .     ......

som därmed har salt käppar i hjulet för fullföljandet. Man försöker därför     /;.,•/,,// /•

hitta andra vägar, och arbelel med det pågår i länsstyrelsen i Stockholms län.

Jag finner därför inte något skäl för regeringen alt nu ta ell initiativ i

frågan.

Däremot kan det finnas anledning all se litet vidare pä denna sak. I

samband med planeringsarbetet i den fysiska riksplanen har synpunkter och

önskemål  inkommit frän  kommuner och länsslyrelser.  Det kan  finnas

anledning att i olika lagstiftningsarbeten se om man kan ha speciella regler för

all därigenom  på elt bällre säll än  nu kunna säkerställa friluftslivets

iniressen.

TORE CLAESON (vpk);

Herr talman! Bostadsminislern säger all slalen har ställt upp. Del är rikligl alt staten har ställt upp med 1 milj. kr. Det var så myckel som naturvårdsverket ansåg all man skulle kunna ha råd med.

Men sakförhållandet är au ägaren nu enligl uppgift har begärt 3 milj. kr. Frågan är då; Om en uppgörelse inle nu skulle kunna nås, tror bostadsminislern dä all del finns någon möjlighet atl sträcka sig längre än lill den miljon som staten lidigare har utföst sig all belala?

Nu förstårjag atl del kan vara svårt för bostadsminislern all svara på den frågan, men del handlar inle om någon lilen sak som berör bara några enstaka människor - även om del naturligtvis i och för sig kunde vara lika angeläget för det. För del första berörs väldigt många människor och deras möjligheter lill rörligt friluftsliv, för det andra berörs skattebetalare i Nacka kommun och för det iredje återstår naturligtvis hela liden frågan, om del är rimligl atl markägare i kraft av sitt ägande av marken skall kunna lilltvinga sig ersättningar av den storieksordning som del här är fråga om. Jag vet all della delvis är ell annat problem: del är ell problem som naturligtvis skall tacklas genom all .samhället skall överta all den mark som behövs, inle bara för samhälls- och bostadsbyggande ulan också för alt säkra det rörliga friluftslivets intressen av rekreationsområden av olika slag.

Jag vill emellertid i del här inlägget också säga all jag finner del sätt anmärkningsvärt pä vilket naturvårdsverket tidigare har agerat i frågan. Del är naturvårdsverket som direkl har uppmanat Nacka kommun lill en sådan överenskommelse som den som träffades i avtalet frän 1976, där Nacka kommun såg sig tvingad lill förpliktelser som måste anses ligga ulanför ramen för vad som är rimligt i sådana sammanhang.

95

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om användningen av kemiska bekämpningsmedel i naturen

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Som jag redogör för i mitt svar behandlas ersäuningsfrägan i den del av det här ärendet som gäller takterna enligl den gamla lagstiftning som fanns före den 1 juli 1973. Del träffades senare en överenskommelse där man ställde upp med 1 milj. kr. för att minska olägenheterna av inträng i området.

Jag har också i svaret pekat på atl vi numera haren annan lagstiftning, som innebär all rätten till ersättning åt markägare i princip har slopats. Det här ärendet skall dock behandlas enligl den gamla lagstiftningen, och hade inte vpk -jag återkommer lill det - agerat på della sätt ute i Nacka, hade man kunnal välja det billigare alternativet.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag återkommer lill detta problem. Om inte vpk hade överklagat, så hade Nacka kommun och dess invånare bundits upp av ett avtal som jag menar hade varil otillständigt.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om användningen av kemiska bekämpningsmedel i naturen

96

Jordbruksminislern ERIC ENLUND erhöll ordet för att besvara Pär Gransledts (c) den 9 november anmälda interpellation, 1978/79:73, och anförde;

Herr lalman! Pär Granstedt har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta gentemot preparat som innehåller fenoxisyror och klorfenoler samt vilka konsekvenser jag i övrigt anser att Umeåundersökningen bör få på samhällets handläggning av frågor som gäller bekämpningsmedel.

Enligl lagstiftningen om hälso- och miljöfariiga varor måste bekämpningsmedel vara registrerat hos produktkontrollnämnden för atl få säljas eller användas. Innan ell nytt bekämpningsmedel registreras granskar nämnden den vetenskapliga dokumentation som det åligger registreringssökanden all redovisa. Medel som kan befaras medföra skada eller som ur miljösynpunkt är olämpligt registreras inle. I samband med registreringen föreskrivs villkor som skall iakttas vid medlets hantering och spridning. Skyddsföreskrifterna kan generellt sägas ha blivit strängare under senare år och kontrollen över användningen av kemiska bekämpningsmedel har successivt skärpts. Föreskrifter kan också meddelas med stöd av arbelsmiljölagstiftningen. Arbelarskyddsslyrelsen har så sent som i maj i år utfärdat anvisningar som gäller arbele med kemiska bekämpningsmedel.

Om nya fakta skulle komma fram som visar att preparat är olämpligt att använda som bekämpningsmedel, återkallas registreringen. Detla har skett i några fall. Genom beslut våren 1977 återkallade produklkonlrollnämnden registreringarna för samtliga klorfenolhaltiga bekämpningsmedel. Efter överklagande fastställde regeringen beslutet med förlängning av övergångs-

liden föreu fätal preparat. Regeringen förbjöd i april 1977 användningen av fenoxisyror som innehåller ämnet 2,4,5-T.

Jag ser mycket allvariigl på vad som framkommit i Umeåundersökningen om sambandet mellan användning av vissa typer av fenoxisyror och cancer. Undersökningsresultatet visar all det är nödvändigt alt genom fortsatta undersökningar studera effekterna av de fenoxisyror som nu används. Enligl vad jag erfarit förbereds sådana undersökningar nu av arbetarskyddsstyrelsen i samarbete med bl. a. produklkonlrollnämnden. Vi måste ständigt vara vaksamma mot de risker användningen av kemiska produkter kan medföra och vara beredda all gå vidare med ytterligare äigärder.

I första hand är del en uppgift för ansvariga myndigheter, främst produklkonlrollnämnden och arbetarskyddsstyrelsen, att granska och bedöma de nya forskningsrön som framkommer och vidta de åtgärder som är motiverade. Som jag lidigare redogjorde för ger lagstiftningen möjlighel atl ingripa vid misstänkt förändring i tidigare bedömning av hälso- och miljöeffekterna. Jag utgår från alt produklkonlrollnämnden noga prövar om Umeåundersökningen och andra forskningsresultat motiverar en ändrad bedömning av lillällighelen för berörda typer av bekämpningsmedel.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om användningen av kemiska bekämpningsmedel i naturen

PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! Jag ber alt fä lacka jordbruksminislern för svarei på min interpellation.

Jag upplevde dock att det här svarei lilet grand kringgår den principfråga som jag försökte la upp med utgångspunkt i Umeåundersökningen. RäU mycket ägnas svarei ål att redogöra för den hanteringsordning som gäller för sädana här ämnen. Del har naturligtvis i och för sig sitt inlresse, även om del kanske inle var några nyheter.

Jordbruksministern säger sig se allvariigl pä vad som framkommit i Umeåundersökningen, och del är naturiigt. Han efteriyser mer forskning. Jag skall slrax återkomma till detla med forskningen.

I och för sig förstårjag atl jordbruksministern inle kan uttala sig om hur produklkonlrollnämnden skall reagera på forskningsresultaten. Men det är väl rimligl atl länka sig att produklkonlrollnämnden verkligen kommer till slutsatsen att Umeåundersökningen motiverar "en ändrad bedömning av tillåtligheten av berörda typer av bekämpningsmedel", som jordbruksministern säger. Men den principfråga som jag har försökt väcka till debatt genom min interpellation har något större räckvidd än att gälla enbart forskningsresultatet vid Umeåundersökningen.

Det ärju så all del ute på marknaden och ute i olika verksamheter finns en mängd olika kemikalier. Alla har genomgått produktkontrollnämndens prövning och finns registrerade, men vi kan konstatera atl trols detta är våra kunskaper om dessa ämnens effekler otillräckliga. Vi gör då och då upptäckten atl elt ämne som vi irodde var ofarligt i själva verket har betydligt värre konsekvenser än vad vi förutsett. Umeåundersökningen ger ett exempel på det.

Vi vet alt miljösjukdomarna får en alltmer dominerande ställning bland de

97

7 Riksdagens protokoll 1978/79:44-45

Nr 45

Fredagen den I december 1978

Om användningen av kemiska bekämpningsmedel i naturen

sjukdomar som förekommer i vårt land. Ofta har miljösjukdomarna en läng karenslid. När del gäller cancer l. ex. är det vanligt - i den mån sjukdomen beror pä exponering för miljögifler-att cancern bryter ul försl 15 ä 20 år efter exponeringen.

Vi vet alltså i dag ganska litel om vad de olika kemikalier som nu släpps ul kommeratt få för konsek venser. Del får vi se pä allvar försl om 15 å 20 år, dvs. kanske pä 1990-lalet eller framemoi år 2000. Della är ell ganska oroande perspektiv. Del finns en risk alt den växande mängden kemikalier kommer all få sin motsvarighet i en fortsall ökning av miljösjukdomarna, om vi inte gör något radikalt. Det är från denna synpunkt som jag har sett Umeåundersökningen som något av en väckarklocka. Den är inle unik, men den aren påminnelse om all våra bedömningsgrunder när del gäller att analysera farligheten med sådana här preparat hillills har varil otillräckliga.

Den lyp av reaktion somjag hade förväntat mig frän jordbruksminislern får jag nu i stället formulera i frågor:

Är jordbruksministern beredd att som resultat av de här åberopade erfarenheterna och även andra erfarenheler se lill atl vi fär ökade resurser till forskning kring cancer och andra miljösjukdomar?

Är jordbruksministern beredd att se lill alt produklkonlrollnämnden får ökade resurser? Vi vet att produktkontrollnämnden i dag inle har möjlighet alt följa upp preparaten pä det sätt som nämnden själv skulle önska.

Är jordbruksministern beredd att undersöka om det finns möjligheter atl införa ännu strängare krav vid tillslåndsgivningen för olika preparat än de krav som f n. gäller?

Jag vill också fråga om man är beredd all salsa på metoder inom jord- och skogsbruk som minskar behovel av bekämpningsmedel.

Jag tycker atl del är vikligl atl vi lar de vunna erfarenheterna lill utgångspunkt inle bara för all diskutera fenoxisyror utan också för att diskulera vilka risker vi är beredda all acceptera i vårt samhälle med anledning av de olika typer av kemikalier som vi använder oss av och vilka möjligheter vi har att skydda oss för faror pä det här området som vi ännu inte rikligl kan överblicka.

98

Jordbruksminislern ERIC ENLUND;

Herr lalman! PärGransledl och jag är hell överens om alt användningen av kemiska bekämpningsmedel bör begränsas. Del är därvid nödvändigt alt genom forskning och undersökning hela liden förbättra kunskaperna om effekterna av olika medel. Vi är överens även om delta. Vi måste också ständigt vara beredda all sä snart anledning finns ompröva användningen av medlen.

Men samlidigt som jag slår fast dessa allmänna principer vill jag framhålla alt del inle kan vara en uppgift för regeringen alt göra bedömningar av de enskilda preparaten. Huvudprincipen måste vara all regering och riksdag skall stifta lagar och ange de allmänna principerna men atl del sedan skall vara de sakkunniga myndigheterna som tillämpar lagstiftningen.

När det gäller bekämpningsmedlen bör bedömningarna göras av produkt-

kontrollnämnden. I nämnden ingår cheferna för naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, livsmedelsverket, konsumentverket och representanter för arbetstagare och näringsliv. Sakkunskapen på detta område finns alltså samlad i nämnden. Utrednings- och forskningsresultat bör därför i första hand granskas och bedömas av nämnden.

Jag utgår också från att nämnden överväger vilka åtgärder som är motiverade att vidta just med anledning av Umeåundersökningen, som Pär Granstedi har talat om. Regeringen kommer med allra största uppmärksamhet att följa den fortsatta ulvecklingen på det här området.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 användningen av kemiska bekämpningsmedel i naturen

PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! Jag har i och för sig inle ifrågasatt något av det som jordbruksministern sist tog upp. Jag framhöll i mitt anförande för en stund sedan all jag var helt på det klara med all varken jordbruksministern eller regeringen kan gå in och föreskriva vilka ställningstaganden produktkontrollnämnden skall göra. Men de frågor som jag ställde till jordbruksminislern handlade om sådana saker som man måste ta ställning lill pä politisk nivå.

Jag frågade nämligen om man är beredd att som en konsekvens av dessa erfarenheler ge ökade resurser lill forskning kring cancer och andra miljösjukdomar. Det är en budgetfråga som regeringen måsle la ställning till. Jag efteriysle ökade resurser till produktkontrollnämndens expertis- och under-sökningsmöjligheler, som alltså ligger pä naturvårdsverket. Del är också en budgetfråga som regeringen måste ta ställning till. Jag frågade om man kommer att överväga strängare krav vid tillståndsgivning. Det är en politisk fråga som regeringen måsle ta ställning lill. Del är statsmakterna som ger produktkontrollnämnden dess direktiv och slår fast vilken ambitionsnivå den skall ha i sitt arbete. Jag frågade också om man var beredd atl göra ökade satsningar på metoder inom jord- och skogsbruk som minskar behovet av bekämpningsmedel. Del är också en budgetfråga som regeringen måsle la ställning lill.

Jordbruksminislern ERIC ENLUND;

Herr talman! Produktkontrollnämndens organisation ses f n. över i syfte att effektivisera den.

Jag vill beträffande resurserna för forskning framhålla atl regeringen prioriterar forskningen - på hela fältet, vågar jag säga. Del gäller självfallet även detla område.

När del gäller frågan om vi kommer att överväga strängare krav vill jag, herr lalman, påminna om atl riksdagen när den behandlade proposilionen med förslag till lag om hälso- och miljöfariiga varor beslöt om den s. k. omvända bevisbördan. Jag kan cilera ur ulskotlsmajoritetens skrivning: "För

atl--- undgå förbud eller restriktioner måste producenten  så långt det

på vetenskapens nuvarande ståndpunkt är möjligt bevisa att misstanken är Ogrundad. Annars får han finna sig i att myndigheterna behandlar varan som hälso- och miljöfariig." Mot den mycket stränga skrivningen anfördes

99

Nr 45                 fakiiski en reservation från utskottets cenierpartistiska och moderata leda-

Fredaeen den      möter. Jag tar detla som ett exempel på att den nuvarande regeringen i varje

1 december 1978      '" '"' '''" beskyllas för bristande inlresse jusl för slränga regler.

Om användningen av kemiska bekämpningsmedel i naturen

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Vad först gäller organisationsförändring för produktkontrollnämnden vill jag säga att del jag efterlyste fram för allt var förbätirade resurser för nämndens laboratorie- och undersökningsverksamhet. Jag vet inte omjag vågar tolka jordbruksministerns uttalande så att organisationsförändringen kommer atl leda till förbättrade resur.ser för den verksamheten.

Sedan fick vi höra att regeringen prioriterar forskning över hela fältet, och del tyckerjag låter utomordentligt lovande. Jag ser med stort inlresse fram mol budgetpropositionen, där jag förutsätter atl de här prioriteringarna kommer alt avspegla sig i form av ökade resurser för den forskning jag efterlyst.

Vad sedan gäller frågan om den omvända bevisbördan kan det finnas anledning atl erinra sig den debatt som dä var aktuell. Del som var invändningen från cenlerhåll varan man skulle vara tvungen alt ta hänsyn till de förelag som hade begränsade egna laboratorieresurser. Del handlade alltså inte om vilka kemiska, kliniska krav som skulle ställas pä varorna. Där var vi helt pä del klara med, lika väl som någon annan, alt vi var tvungna all slälla långtgående och stränga krav. Frågan gällde hur undersökningarna inom den här verksamheten skulle administreras. Jag tycker del finns anledning alt påminna om detta eftersom jordbruksminislern log upp den här annars något gamla och mossbelupna frågan.

Vad som nu är intressant är vilka konsekvenser man skall dra av de erfarenheter som den här aktuella undersökningen ger oss. Och del var det jag frågade jordbruksministern om - kanske inle så myckel om riksdagsbeslut i det förgångna.

Tillsist frågade jag om man var beredd atl salsa på metoder inom jord-och skogsbruk som minskar behovel av bekämpningsmedel. Jag kanske kan få elt svar på den frågan också.

100

Jordbruksministern ERIC ENLUND;

Herr talman! Självfallet är avsikien med den översyn av produktkontrollnämndens organisation som nu pågår just atl öka dess effektivitet. När del gäller alternativa metoder inom jord- och skogsbruk är vi väl också hell överens om att syftet och målsätlningen bör vara all minska den lolala användningen av bekämpningsmedel.

Sedan vill jag kanske ändå lillägga något belräffande Umeåundersökningen. Vi är nu inne i en period då inga bespminingar sker. Och före nästa besprutningssäsong finns del alltså god tid atl utvärdera resultatet av Umeåundersökningen. Det är produktkontrollnämnden som måsle göra den bedömningen, pä samma sätt som belräffande andra forskningsrön som framkommer. Jag uigårockså ifrån all produktkontrollnämnden i god lid före nästa besprutningssäsong vidtar de åtgärder som bedöms erforderliga.

PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! For atl återkomma till produktkontrollnämndens roll vill jag säga alt jag är helt och hållet pä del klara med den. Och jag förutsätter, precis som jordbruksministern, atl den fullföljer sina uppgifter pä bästa möjliga sätt.

Vad jag försökt göra är alt fä fram något slags viljeinriktning att som ett resultat av de erfarenheter vi gjort verkligen ta i på allvar med de här frågorna så att vi får ett bältre grepp för framliden om dessa kemiska preparat och deras konsekvenser. Jag känner mig fortfarande, efterelt antal replikskiften, litet osäker om humvida del kommer kraftlag frän regeringen pä del här områdei. Men jag vill åtminstone hysa en viss förhoppning. Jagskall med stort intresse läsa budgetproposilionen, och jag hoppas alt de prioriteringar etc. som jordbruksminislern ändå gett uttryck för kommer atl avspegla sig där i väsentligt ökade resurser på del här områdei.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om användningen av kemiska bekämpningsmedel i naturen

Jordbruksminislern ERIC ENLUND:

Herr talman! Efter Pär Gransledts senaste replik skulle jag vilja säga att man ibland känner ett behov av litel ökad generositet i den politiska debatten.

Jag vill gärna uttala min fulla respekt för Pär Gransledts engagemang när det gäller miljö- och naturvärd. Men jag tror också att del vore klädsamt om Pär Granstedi erkände att det engagemanget och det intresset också finns hos andra. Ett sådant erkännande anser jag nog skulle stärka tyngden och sakligheten i Pär Gransledts argumentation eftersom den då skulle överensstämma bättre med verkligheten.

PÄR GRANSTEDT (c);

Herr lalman! Det erkännandet vill jag gärna ge. Jag tror att del engagemanget finns på väldigi många håll, och jag är övertygad om atl del finns även hos jordbruksminislern. Men vad jag frågat om var konkreia åtaganden beträffande ekonomiska resurser till ell antal, som jag ser del, mycket vitala uppgifter pä det här området.

Jag är fullt på det klara med de svårigheter som ett statsråd har att vid denna tid på året göra utfästelser om ekonomiska åtaganden när del gäller forskning etc. Del är därför jag säger atl jag med stort intresse avvaktar statsbudgeten för att se hur del engagemang som jag är övertygad om finns kunnat slå igenom i kronor och ören.

Överläggningen var härmed slulad.

101

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om statsbidrag till Scharins boardfabrik i Klemensnäs

§ 5 Om statsbidrag till Scharins boardfabrik i Klemensnäs

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för all besvara Börje Hörnlunds (c) den 9 november anmälda interpellation, 1978/79:77, och anförde:

Herr talman! Börje Hörnlund har frågat mig om jag är beredd att omedelbarl la upp överläggningar med representanter för AB Scharins Söner och då med målsättningen atl före årets slut ge klartecken för projektet.

Vid AB Scharins Söner tillverkas mekanisk massa och träfiberskivor. Detta är två produklslag som under de senaste åren drabbats hårt av vikande efterfrågan och pressade priser. Lönsamheten för förelaget har därmed utvecklats på ett myckel otillfredsställande säll. Förutsättningarna all med nuvarande produktionsinriktning förbättra lönsamheten bedöms av företagsledningen som små. En ändrad produktionsinriktning bedöms därför av förelagsledningen som nödvändig för atl förelaget pä sikl skall kunna överieva. En likartad bedömning har även framförts i den utredning om den svenska boardinduslrin som genomförts på uppdrag från industridepartementet.

Jag delar den grundläggande uppfattningen all förelaget måsle finna en produktmässig nyorientering, om långsiktig konkurrenskraft och lönsamhet skall kunna uppnås.

Den nya produkt som Börje Hörnlund lar upp i sin inlerpellation är exempel på en sådan ansats. Företagel har långtgående planer på atl ersätta produktionen av träfiberskivor med tillverkning av en s. k. MDF-skiva. Företaget har till arbetsmarknadsstyrelsen inkommii med en ansökan om lokaliseringsstöd för projektet.

Förelrädare för industrideparlementet har under läng tid diskuterat MDF-projektet med dels förelagsledningen, dels andra länkbara intressenter och även med förelrädare för Skellefteå kommun. Utgångspunkten har härvid varit alt finna en ägarstruktur som innebär en rimlig kapitalbas och därmed ett klart ägaransvar. Denna utgångspunkt har från såväl företagsledningens som departementels sida ansetts böra vara vägledande i projektarbetet. De ansträngningar som gjorts har ännu inte gett önskat resultat. Ej heller är den marknadsmässiga uivärderingen av produkten helt färdig. För egen del vill jag underslryka all en statlig finansiell satsning av den storleksordning som nu har aktualiserats förutsätter att nu nämnda problem löses.

Som direkt svar på Börje Hörnlunds fråga vill jag alltså säga alt diskussioner med företagsledningen för Scharins pågått under lång tid med målsätlningen alt så snabbi som möjligt få klarlagt om förutsättningarna för statens medverkan i projektet kan uppnås.

Den ansökan om lokaliseringsstöd som nu har inlämnats till arbelsmarknadsstyrelsen och som under hand även har överlämnats till mig kommer alt utgöra gmnd för direkta överläggningar mellan företagsledningen för Scharins, arbetsmarknadsstyrelsen och regeringen. Jag räknar med alt en första överiäggning skall kunna äga rum kommande vecka.

102

BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr lalman! Jag ber all få lacka industriministern för svarei.

Jag vill för min del inledningsvis beröra arbelsmarknadssitualionen i Skellefteå kommun.

Skellefteå kommun har i dag ca 1 200 arbetslösa. Dessutom har vi 470 människor i beredskapsarbete. Och della på en folkmängd pä totalt drygt 70 000 personer. Då kan man tala om höga tal!

Under 1977 och 1978 har 1 200 personer varslats om uppsägning. 600 av dessa har avskedats. Hol om avsked kvarstår för 450 personer.

Därulöver finns del ett antal företag som aviserat nedskärningar.

Scharins är ell företag med ca 300 anslällda. Här måsle en radikal förändring komma till stånd för all man på sikt skall kunna rädda sysselsätlningen, vilket industriministern och jag tydligen är överens om.

Vidare hotas Boliden Metall av en personalminskning med 370 personer i huvudsak i Skellefteå kommun. Man talar t. o. m. om ett Mini-Rönnskär.

När Boliden m. fl. större förelag har bekymmer drabbas också ortens legoförelag. Om man till bilden lägger att sysselsättningsgraden är låg i kommunen och då framför allt på kvinnosidan, så får vi en bild av den tolala situationen. Som en följd av regionens bekymmer just nu har i stort sett samtliga industriföretag anställningsstopp. Eftersom del alltså inle finns några nya jobb i de övriga företagen, sä ärdet väldigt viktigt att något verkligl positivt händer i regionen.

Jag noierar med tillfredsställelse att regeringen, som anges i svaret, är beredd att direkt överlägga med företagsledningen. Vi vore lack.samma forell snabbi beslut i positiv riktning, vilket skulle innebära en allmän framtidstro inle bara för Scharins utan även för regionen som helhet.

När del gäller arbetstillfällena vid Scharins är dessa inte bara en trygghet för dem som är anställda i fabriken utan även för följdsysselsältningen inom skogsbruket och transportverksamhelen. Industridepartementel har fåll en skrivelse från verkstadsindustrin - en verkstadsindustri från annat län. Där framgår all man anser det vara mycket viktigt alt projektet Scharins får uppföras. Man behöver nämligen ett projekt att visa upp för att sedan kunna gå ut på väridsmarknaden. Induslriminislern nämner all den arbetsmarknadsmässiga uivärderingen inle är helt färdig.

Jag har i dagarna haft kontakt med förelagsledningen, och man skall återigen se över situationen. Man känner stor tillförsikt när del gäller atl finna avsättning för rätt slora kvantiteter dels på den svenska marknaden, dels pä exportmarknaden. En direkl kontakt mellan industriministern och förelagsledningen är därför av stor betydelse.

Vidare nämner induslriminislern i svaret atl den viktigaste frågan är all klara av att finna en ägarstruktur och en rimlig kapitalbas. Jag delar den uppfattningen. Jag hoppas och tror atl Erik Huss skall ta itu med detta ärende och all induslriminislern lillsammans med företagsledningen ser lill alt frågan om ägarstruktur och kapitalbas kan lösas, för det är det viktiga i sammanhanget.

Jag skulle här vilja överiämna en tavla till industriministern. Tavlan

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 Statsbidrag till Scharins boardfabrik i Klemensnäs

103

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 Finnboda vaiys framtid

föreställer en pojke som beder - det kanske ligger viss symbolik i delta. Företagel har en produkt som kan ge,mänga arbetstillfällen i följdsysselsätt-ning,och man ber härmed Erik Huss atl ta itu med problemen och all göra ett bra jobb för Skellefteäregionen. Med detta ber jag atl få tacka för svaret.

Induslriminislern ERIK HUSS:

Herr lalman! Jag vill bara kon konstatera att interpellanten och jag uppenbariigen har samma syn på ärendet i egentligen alla de avseenden som här har berörts.

Jag lar gärna emol tavlan. Del förefaller som om bönen skulle ha goda utsikter atl hörsammas redan innan tavlan är överiämnad.

104

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om Finnboda varvs framtid

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för alt besvara Tommy Franzéns (vpk) den 7 november anmälda interpellation, 1978/79:68, och anförde:

Herr talman! Tommy Franzén har med anledning av Svenska Varvs avsikl att lägga ned Finnboda varv frågal mig om regeringen avser att vidtaga åtgärder som garanterar varvets framtid.

Jag förmodar alt Tommy Franzén känner lill att jag sedan interpellationen framställts uppvaktals av en delegation med företrädare för Stockholms län och landsting, Stockholms och Nacka kommuner. Metalls avdelning 1 och andra fackliga representanter saml marinen. Delegaiionen leddes av landshövding Gunnar Helén, som också överlämnade en skrivelse lill regeringen med anledning av den rapport - "Götaverken Finnboda AB. Behovet av ett varv i Stockholmsregionen" - som utarbetats av en särskild kommitté. Rapporten innehöll en framställning till regeringen om fortsatt drift vid varvet.

Regeringen beslöt den 16 november 1978 att lämna framställningen utan åtgärd.

I de kommentarer jag lämnade i anslutning till beslutet framhöll jag bl. a. alt kapaciteten vid de mindre och medelstora varven är minst 30 % för stor. Kapacileisminskningen bör huvudsakligen ske genom nedläggning av eller neddragning vid varv som har mindre goda framtidsutsikter.

Jag vill ytteriigare framhålla att Svenska Varv har ett ansvar för de i koncernen ingående varven, och det är Svenska Varvs sak all besluta om Finnboda varv. Svenska Varv är, enligt vad jag inhämtat, berett atl medverka till att mildra konsekvenserna för de människor som arbetar vid Finnboda varv vid en eventuell nedläggning av varvet.

Diskussioner pågår mellan olika intressenter och Svenska Varv om elt eventuellt övertagande av Finnboda varv. Enligt vad jag har inhämtat förs dessa diskussioner från Svenska Varvs sida i en positiv anda.

TOMMY FRANZÉN (vpk);

Herrialman! Man skulle kunna säga atl den här inlerpellalionsdebatlen har hamnat i någon sorls mellanläge. Den 16 november sade ju regeringen klart ifrån, att den inle bryr sig om sysselsättningsläget i Stockholmsregionen. Varvsproposiiionen och de motioner som har samband med den behandlas däremot försl om ett par veckor.

Man kan slälla sig frågan; Är detla anledningen till att svarei från industriministern harblivit så tunt? Nej,jag tror inledet. Jag tror däremoi all orsaken till svarets innehållslöshet är en svag och dålig folkparlislisk näringspolitik. Jag betecknar också svaret som ett dokument över folkpartiets syn pä sysselsättningen här i landet.

En nedläggning av Finnboda varv innebär för Stockholmsregionen en induslrisysselsättningsutarmning. Vi har under många år upplevt hur den ena industrinedläggningen efterden andra har verkställts i den här regionen och vad del fär för konsekvenser. Det har inte industriministern kunnal undvika att fä påskrivet för. Genom många olika aktiviteter har man försökt fä industriministern att förstå att detta är ett problem för Stockholmsregionen.

Över 500 anslällda kommer att ställas utan jobb, om Finnboda läggs ned, och till det kommer ungefär 160 underentreprenörsarbetare. Hundratals runlomkringjobb försvinner också - sådan? jobb som legoarbelen, transporter m. m. som också ingårsom en bit i den verksamhet som Finnboda i dag uppehåller.

Detta innebär atl ungefär 1 000 arbelslillfällen ytterligare försvinner ifrån den här regionen. Stockholm kommer all få karaktären av elt bank- och administralionscenlrum med lilet affärer och andra servicenäringar utslängda här och var. Tillverkningsindustrierna - motorn i elt samhälle - tas ifrån regionen. Sådan blir alltså situationen för Stockholmsregionen i folkpartiets Sverige. Delta om sysselsättningsaspekten.

Sjöfartens behov av ett varv i den här regionen har också dokumenterats på flera olika sätt. Behovet av ett varv för reparation av fartyg i en region med en så stor skärgård har klart påvisats genom de olyckor med bl. a. tankfartyg som ägl rum de senaste åren. Finnboda behövs alltså föratiman skall kunna tillgå varvet vid olyckor i skärgården och ute i Öslersjön. Flera allvariiga incidenter som hotat skärgärden har också förekommii, och jag vill påstå att utan ell varv i närheten av skärgården -denna känsliga natur- kommerdel atl kunna bli ännu mer långtgående katastrofer än vad annars skulle kunna bli föllet.

Nödvändigheten av Finnboda som reparations- och servicevarv för Finlandstrafiken och annan Östersjöfart har också dokumenterats. Jag tror inte som mänga andra alt de reparationer som i dag utförs på Finnboda skulle hamna hos andra svenska varv och att man genom en nedläggning av Finnboda skulle klara största delen av den 30-procentiga nedläggningen av små och medelstora varv. Sannolikt är i stället alt de här jobben till mycket stor del kommeraii hamna i Finland. Det rubbar alltså lalet om delta med den 30-procenliga nedläggningen - man skulle i slutändan behöva lägga ner ännu

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7/ Finnboda vaiys framtid

105

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om Finnboda vaiys framlid

106

fier små och medelstora varv.

Även marinen har ur fiera synpunkter stort inlresse av all Finnboda finns kvar som varv, inle minst med tanke på del kvalificerade vansinne som kom lill ullryck när militären lyckades fä gehör för att flytta örlogsvarvet från Djurgården ned till Muskö. Muskövarvet är i dag inte till stor nylla. Isbrytarna, för alt la ell exempel, som sedan öriogsvarvels flyttning har servats på Finnboda, kommer nu inle att kunna erhålla service och reparation här, och frågan är; Skall reparationerna äga rum nere i södra delen av landei -på Öresundsvarvel eller något liknande? Del blirju orimligl långa transporter när elt fel uppslår på en isbrytare under den tid som den måste vara i verksamhet.

Del finns naturligtvis också andra aspekter som gör att man ur marinens synpunkt vill ha Finnboda kvar. Men del viktigaste argumentet för ett bibehållande av Finnboda och den övriga varvspolenlialen ärju alt jobben behöver vara kvar-det behövs jobb för människorna i del häriandel. Vi har en arbelslöshel på 500 000-600 000 människor. Del gäller inle bara de ca 100 000 som direkl registreras som arbetslösa, ulan det gäller även alla de människor som är sysselsatta genom AMS, vare sig det sker som AMS-arbete i form av beredskapsjobb eller genom utbildning. Del gäller också alla som har förtidspensionerats och som egentligen vill ha ell jobb, liksom alla handikappade som inle fär jobb därför atl jobben inle anpassas efter människan utan människan skall anpassas efter jobben och efter var jobben finns. Del är, menar vi, en ansvarslöshel som visas, och den kan vi inte accepiera.

Samhällel, herr indusiriminister, är lill för dess invånare, och därför måste det också vara samhällets skyldighet att skapa sysselsättning ål invånarna.

I stället för all lägga ned Finnboda skulle del finnas skäl all skapa kompletterande alternativ produktion. Varför inte använda del slora kunnande som de anslällda på Finnboda ändå besitter för atl ulveckla en produkiion inom varvets ram, så att sysselsättningen blir kvar? Regeringens politik all inle använda dessa resurser innebär ell slöseri.

Induslriminislern säger i sitt svar atl Svenska Varv skall medverka lill att mildra konsekvenserna för de här människoma vid en eventuell nedläggning av Finnboda. Jag måste slälla frågan: Kan man få elt konkret svar på hur konsekvenserna skall mildras? Vad finns det för alternativ som mildrar konsekvenserna?

Vidare säger industriministern alt del pågår diskussioner om eventuellt övertagandeav Finnboda. Vad ärdet fördiskussioner? Vilka övertaganden är del fråga om? Mig veteriigl finns del inga seriösa intressenter när det gäller ett överlagande av varvet och som vill driva del vidare. Men om del nu är så, varför hålls de anslällda ulanför en sådan diskussion? Del är i alla fall främsi de som har inlresse av all frågan löses, för regeringen och Svenska Varv harju klart visat sig ointresserade.

Del finns slutligen bara en enda utredning som talar om Finnbodas möjliga framtid och behov. Den ulredningen har varken regeringen eller Svenska

Varv slån för. Den har utförts av olika berörda intressenter här i regionen, bl. a. represenianter för fackföreningen och de anslällda men även f d. folkpartiledaren Gunnar Helén. Utredningen slår också fast atl varvet måste vara kvar. men denna utredning ignoreras av regeringen.

Jag måsie fråga: Vad skall regeringen svara de arbetare och tjänstemän som blir arbetslösa vid en nedläggning av Finnboda? Vad kan regeringen svara dem som ställs på gatan, dem som blir arbetslösa i folkpartiets Sverige? Någonling om hur man skulle lösa de problemen fanns inle på valaffischerna i valrörelsen 1976. Del skulle vara intressant atl fä svar pä den frågan.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0//7 Finnboda va/ys framtid

SIVERT ANDERSSON (s);

Herr talman! Frågan om Finnboda varvs framlid är av central belydelse för Stockholmsregionens näringspolitiska struktur. Del härar synpunkler som har framförts i andra sammanhang och .som har upprepals vid flera tillfällen. Det ärju inle sä atl just de 500 sysselsättningstillfällena vid Finnboda varv i och för sig är avgörande för sysselsättningsgraden i detta län. Del avgörande är i stället den betydelse varvet har för regionen ur näringsgeografisk-näringspolilisk synvinkel.

Del är visserligen sant alt Stockholmsregionen under lång tid har utarmats pä sysselsätlningstillfällen inom verkstadsindustrin. Vi har inom Metalls avdelning här i Stockholm gjort en undersökning som visar att del under 1960-talet försvann 16 000 arbetstillfällen inom området. 3 000 nya arbetstillfällen kunde registreras, varför vi hade en realminskning med 13 000 sysselsätlningstillfällen. Under första hälften av 1970-talel upphörde den här mycket starka nedgången i antalet sysselsättningstillfällen - den fortsatte men i minskad takt. Vi fick en klar omsvängning lill det sämre under 1977, och nu minskar industrisysselsätlningen i områdei i mycket snabb takt.

Vi har haft svära bakslag när del gäller möjligheten alt upprätthålla industrisysselsätlningen. Bara L M Ericsson minskade med över 1 000 arbelslillfällen på kortare lid än elt år och lade därvid ned två fabriker. Vi kan peka på ytteriigare hol mol sysselsättningen som vilar över en rad förelag inom regionen.

Den här neddragningen inom L M Ericssonkoncernens bolag här i Stockholm är allvariig. Men vi betraktar nedläggningshotet mol Finnboda varv som än allvarligare än den i sysselsältningstillfällen räknat dubbelt så slora nedläggning som skett inom L M Ericsson. Finnboda varv betyder nämligen näringsgeografiskt oändligt myckel mer.

Del är inle för alt strikt slå vakt om de egna medlemmarnas iniressen som vi nu agerar i den här frågan. Vi förstår att när en näringsgren drabbas av svårigheter så måste våra medlemmars berättigade iniressen inom ell område ställas emol vad som inträffar på andra häll, därest man genom atl upprätthålla sysselsättningen inom Stockholmsområdet skulle låta detta gå ut över andra landsdelar. Del är också orsaken till att vi i Stockholmsbänken inle agerade för att fä någon omfördelning till stånd när det gällde t. ex. L M Ericsson-fallet. I fråga om varven är det emellertid på del viset att elt bibehållande av Finnboda varv här i Stockholm inte pä något avgörande sätt

107

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om Finnboda vaiys framtid

108

skulle försvåra möjligheterna all upprätthålla verksamheien inom varven på andra områden.

Industriministern och industridepartementet hänvisar till alt del är nödvändigt med en 30-proceniig neddragning av de svenska småvarven, en bedömning som är gjord mol bakgrund av en analysgrupps arbete. Jag påstår att den bedömningen är felaktig. Jag påslår också att denna analysgrupps arbete inte kan uigöra underlag för beslut och all analysgruppen över huvud taget inle har besökt Finnboda varv. Jag har ett brev i min hand som bekräftar atl varken verkställande ledningen vid Finnboda varv eller de tre organisationerna haft möjlighel all framföra någon synpunkt på analysgruppens arbete. Del arbetet utgör nu beslulsunderiag för Svenska Varvs styrelse och förvår regering, och nu vill man atl del skall utgöra beslutsunderlag också för Sveriges riksdag. Personligen kommer jag aldrig atl accepiera en sådan handläggning av dessa frågor.

Vi kan på goda grunder påslå alt koncernledningen inom Svenska Varv under den tid man diskuierai Finnboda varvs framlid inle har ägnat verksamheten den uppmärksamhet som man har rätt alt kräva av ell ansvarigt förelag. De många bytena av verkställande direktörer och styrelseordförande ger ytteriigare belägg för delta.

Cenlrala beslut i moderbolaget har också drabbat Finnboda. Varför bogserar man upp en närmast skrotfärdig fiytdocka samtidigt som man lovar hjälp med reparentorder, om man med detta har någon annan avsikl än alt slälla lill bekymmer för det här varvet? Dockan som släpades upp från Eriksbergs varv skulle ha en kapacitet på 35 000 ton, men den är nu nedsatt till hälften och dockan får bara användas sedan försäkringsbolaget har inspekterat den inför varje lyft. I ell sådant tillstånd befinner sig alltså denna docka som skulle medverka lill en upprustning av varvet.

Svenska Varv talar också om att man inle kunnat uppfylla förutsättningarna enligt del beslut som fattades 1976 och som innebäratl man skulle ta upp nedläggningsfrågan om man inte lyckades vända det ekonomiska resullalet 1978. Det är elt märkligt sätt atl resonera. I slutet av 1975 när staten gick in och tog över majoriteten i Gölaverken förespeglades överskott 1976 eller 1977 på 400 milj. kr. Alla vet att det blivit miljardförluster och alla förslår varför. Men ingen i Svenska Varvs ledning och inle heller i industrideparlementet kan eller vill förstå att Finnboda varv kan råka ul fören utveckling som liknar den som ägt rum vid andra varv. De ekonomiska krav som man har ställt på del här lilla varvet kvarstår samiidigi som man vet atl utvecklingen på andra håll är en helt annan.

Enligt min mening finns del mycket starka skäl att se på Finnboda på elt annat säll. Förulom all man beaktar de sysselsäitningsmässiga, regionalpoliliska, näringspolitiska och näringsgeografiska skäl som vi har anfört, tycker jag alt man bör se på det här varvet, liksom pä de andra mindre varven, på ett annat sätt.

När del gäller Finnboda vill jag peka på varvels geografiska läge mitt i hjärtat av en känslig kusisträcka vid den cenlrala delen av Öslersjön. Arbetsobjekt som inte Finnboda fär la sig an kommer med stor sannolikhet

inle all kunna överföras lill andra varvsenheter inom landet, utan de kommer att hamna utomlands.

Personalen vid Finnboda varv har en myckel lång yrkeserfarenhet och en mångsidig kompelens. Finnboda är myckel bra närdet gäller stålbyggnads-arbeten och är väl ansett och har god kompetens på maskinomrädet i fråga om reparenter. Anläggningen möjliggör lyft och bearbetning av slora och tunga slålobjekl och kan mycket väl anpassas för en planerad volym avseende skilda produkter. Den är sä flexibelt utformad all den kan användas lill atl klara tillverkning av mindre fartyg och fartygsombyggnader, och den kan också användas för vanliga mekaniska verkstadsarbeten. Det är väl bekant all del här är det enda större varvet inom Stockholmsområdet. Här finns ju en god lokal marknad på reparentsidan, t. ex. Finlandsfärjorna. Vi vet all varvet har goda konlakler och gott anseende - speciellt dä det gäller fartygsreparationer, men även på industriarbelssidan och i fråga om tillverkning av flytetyg och pontoner.

Enligl min mening borde del vara möjligt all fullfölja de ansträngningar som nu görs för all varvet skall kunna räddas. För atl vi skall lyckas med detla vore det bra om vi finge prov på en lilet mer positiv attityd från industridepartementets och industriministerns sida. Del är nödvändigt med förtroende för verksamheten och för alla inblandade intressenter, och det är nödvändigt med en uppslutning kring varvet, om del skall kunna klaras i framtiden.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om Finnboda varvs framtid

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Som tydligt framgått finns del klart delade meningar om Finnboda varvs framtida förutsättningar. Den analysgrupp som har sysslat med dessa frågor inom industrideparlementet anslår en myckel negaliv och pessimistisk ton medan däremot den utredning som har gjorts på landshövding Heléns initiativ pekar på ganska goda framlidsutsikter för Finnboda varv.

Del är väl helt klart alt Finnboda varvs framlid spelar en inle obetydlig roll för Stockholmsregionen, och del finns två skäl lill delta. För det första är Stockholmsregionen i myckel hög grad en sjöfartsregion. Vi har fiera belydande hamnar. Det är av stor vikl för denna regions möjligheter alt hävda sig i hamnverksamheten i framtiden alt del också finns varvskapacilei här.

För del andra har vi, som också har framhållits lidigare i debatten, en vikande trend när det gäller industrisysselsätlningen. Stockholmsregionen håller alltmer på atl bli en manschettregion. Del är inle någon lycklig utveckling, eftersom den minskar valfriheten pä arbetsmarknaden. Det är heller inle någon lycklig ulveckling med lanke pä den sociala strukturen i regionen på litet längre sikt. Också ur den synpunkten är det vikligl atl slå vakt om den industriella verksamhel som finns här. Jag menar därför alt del finns anledning att la vara på de posiliva möjligheter till en utveckling av Finnboda varv som anges i den utredning som genomförts på landshövding Heléns initiativ.

109

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7/ Finnboda varvs framtid

Nu sägs det i svarei på inlerpellationen atl denna fråga i sista hand måste fä avgöras av Svenska Varv. Jag vill hävda all del ytterst är en politisk fråga. Konsekvenserna av om Finnboda varv får behällas eller inte går långt ulöver de rent företagsekonomiska verkningarna för Svenska Varv. Därför kan man inle säga alt della aren fråga som skall lösas inom koncernen. Del är så mänga fler som berörs av detla beslut.

Jag har också sett saken så atl sammanförandel av nästan hela varvsnäringen inom en statlig koncern för atl genomföra nödvändiga omstruktureringar har skett inte bara med företagsekonomiska utgångspunkter utan också uiifrån samhällsekonomiska och sociala bedömningar. Därför går det inte att försöka krypa bort från del poliliska ansvaret för vad som händer i della fall. Det måste i sista hand vara regeringen som lar ansvaret för vilken typ av prioriteringar man gör vid de strukturomvandlingar som är nödvändiga.

Jag och några partikamrater har motionerat i delta ärende. Vi anser atl det finns siarka skäl som lalar för alt Finnboda varv skall få en chans också för framtiden. Det är min förhoppning både all induslrideparlementet skall inta en mera positiv attityd i framtiden och alt riksdagsbehandlingen av dessa frågor skall öppna möjligheter för Finnboda varv all existera också framöver.

110

Industriministern ERIK HUSS;

Herr lalman! Får jag lill Tommy Franzén säga all jag inser all del i och för sig vore önskvärt med ett reparaiionsvarv, centralt beläget i den här stora sjöfarisregionen - framför allt alllsä för reparationer. Men fakium ärju alt de reparationer som Finnboda varv hittills har sysslat med till ungefär 50 % har infallit under tre vårmånader. Del ger en mycket dålig beläggning, och det ger också en antydan om att man i och för sig kan klara della behov pä annat sätt, i Sverige och lill någon del i Finland. Jag erkänner alt det belräffande färjetrafiken kan bli resultatet.

Här har nämnts behovel av ett varv för beredskap mot haverier med åtföljande oljeutsläpp. Jag vill med anledning av del säga alt i en del fall, ingalunda alla, kan del vara olämpligt atl dra en repareni på öppet vatten lill varv utmed kusten och atl det därför är behövligt atl sådana fartyg kan las om hand i Stockholmsområdet. Men vi har räknal med och genom Svenska Varv gjort förberedelser för all man skal I hälla en docka - del ärju del som behövs -i skick sä all den kan ta emot sädana reparenter som inte kan transporteras lill ett varv. Då kan man vid dessa ganska fåtaliga och intermitténta tillfällen fylla reparalionsbehovei genom särskilt inkallad personal. Det finns ju ändå gott om sådan vid andra varv.

Det ler sig inle särskill rimligl atl för några få reparalionsiillfällen hålla ell varv i gång. Det är väl kanske i och för sig ingen som gör gällande alt del ensamt skulle duga som argument. Jag menar all det över huvud taget inte är ell särskill tungt argument i sammanhangen.

Del är inle heller marinens behov. I varje fall har försvarsdepartementet uttalat atl man anser att behovet av denna varvskapacilei vid mobilisering

kan klaras på annat sätt. Man kan omarbeta mobiliseringsplanerna så all del fungerar ändå.

Tommy Franzén frågade: Varför hålls de anslällda ulanför? De anslällda är ju med i den mycket ambitiösa Helénska gruppen i den utredning som har gjons. Den gruppen har efter regeringens uttalande haft kontakt med Svenska Varv. Därmed är de anställda med i bilden.

Låt mig mera allmänt lill alla tre talarna säga detta: Det är ändå få som bestrider alt den svenska varvskapacitelen är för stor och all della gäller både slorvarven och de medelstora varven. De hänger ju dessutom ihop pä det viset alt den varvsgmpp dil Finnboda hör i stor utsträckning har varil underleverantör av varvssektioner lill slorvarvel. Det har varil en mycket belydande del av deras verksamhet. Det behovet har i huvudsak fallit bort. Därmed kan man konstatera att både de slora varven och de mindre varven är överdimensionerade lill sin kapacitet.

Det är sant alt de mindre varven icke har samma konkurrens utifrån. De opererar inte pä världsmarknaden på samma sätt som de stora varven. De har därför mindre dåliga lönsamheissiffror än de slora varven. När man - som en av talarna gjorde -jämför Finnbodas resullat med siorvarvens, bör man beakta att det inle är den jämförelsen som är den relevanta, utan det är en jämförelse mellan det medelstora Finnboda varv, med siora underskott år efter år, och andra varv i ungefärligen den storieksgruppen som visar bättre resultat.

Del behövs jobb i värt land, sade Tommy Franzén, och det var också innebörden i vad Sivert Andersson sade. Javisst, det är vi ense om. Men som jag sade nyss är alla på det klara med att sysselsättningen i varvsinduslrin måste gå ned. Vi kan inte ens med enorma kosinader hålla en oförändrad sysselsällning i varvsinduslrin. Dä är del fråga om var dessa jobb skall ligga. Är del inle rimligt all de främst bör ligga vid varv som av expertis bedömts vara bra och som dessulom i de fiesta fall ligger i arbeismarknadsregioner som är mycket känsligare än Stockholm både på grund av sin litenhet - de har mindre dimensioner än den stockholmska arbetsmarknaden - och pä grund av att de har sämre sysselsältningssiffror relalivi sett?

Del framhölls av Sivert Andersson, och även av andra, all verksladssys-selsäilningen i Stockholmsregionen har gäll ner. Jag är medvelen om del, och jag är också medvelen om alt detla inie är någoi enstaka fenomen för just Stockholmsregionen, men man kan konstatera all denna nedgång har myckel mer än kompenserats av en uppgång i servicesektorn. Om vilka andra regioner kan man säga della? Vilka regioner skulle inte vara lyckliga över atl kunna konstatera en sådan uppgång i servicesysselsäliningen? Servicesektorn generellt innehåller ju inte bara manscheiljobb utan även andra arbetsuppgifter.

Sivert Andersson räknade upp en rad goda egenskaper som han ansåg atl Finnboda varv besitter.

Jag kan också konstatera atl del var en annan analys som jag ärvde. Pär Granstedt, när jag tillträdde den här uppgiften. Den analysgruppen säger motsatsen. Men framför alll kan nian konstatera all de goda egenskaperna

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm Finnboda varvs framlid

111

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om Finnboda varvs framtid

icke har resulterat i en stor och lönsam efterfrågan av della varvs tjänster. Herr talman! Lät mig avslutningsvis anknyta lill vad Tommy Franzén började med. Han sade atl den här debatlen kommer i ell mellanläge, eftersom vi om elt par veckor får en allmän varvsdeball. Ja, jag vill också underslryka delta: del här är en debatt i ett mellanläge. Vi fär återkomma lill saken i mera beslulsmässiga sammanhang.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Debatten i det här mellanläget har väl ändå den fördelen med sig - om rnan nu kan kalla del en fördel - att nu kan i alla fall Finnboda varv och problemen i del sammanhanget bli ordentligt belysta. Jag är rädd för alt de kommer alt hamna litel i skymundan när hela den slora varvsdeballen sälier i gång.

Vi inom vänsterpartiet kommunisterna har en grundsyn - och della har vi deklarerat - som klart skiljer sig frän folkpartiels. Vi har den beslämda uppfattningen alt del är samhällets skyldighet all se lill all del skapas jobb och trygghet förde anslällda. Det har visal sig att folkpartiets syn inle alllid utgår från skapandet av sysselsättning, ulan man talar om företagsekonomisk lönsamhet. Vi menar i stället att samhället måste ses samhällsekonomiskt och inte strikt företagsekonomiskt.

Vi har för Stockholmsregionen utvecklat ell program för sysselsättningen, där vi naturligtvis tar upp industrisysselsätlningen och även varvsfrågan. Där säger vi all grunden för en indusirisalsning i regionen skall vara ell statligt utvecklingsprogram för anläggande av indusirier som bygger på ny teknik, alternativa energikällor, ökad förädling inom landei och en omfördelning av resurser från den militära till den civila sekiorn. Dessa indusirier skall vara statligt eller kooperativt ägda. Dämtöver skall naturligtvis den existerande industrin inom landei ges möjligheter all utvecklas.

Här kommer Finnboda varv in i ell ganska markant avgörande skede när del gäller utvecklingen av indusirisalsning i regionen.

Vi bör konstalera, tyckerjag, alt del finns skäl atl ulveckla en kompletterande aliernaiivproduklion. 1 den ulredning länsstyrelsen medverkat lill påvisas flera olika möjligheter alt gå ifrån den direkta varvsproduktionen pä Finnboda och inrikta sig på exempelvis de flytande miljövårdsenheterna. Olika typer av andra enheter har ulredningen också pekat på. Jag sade tidigare all del flnns skäl att använda del kunnande som finns bland de anslällda på Finnboda för all fortsätta alt ulveckla dessa idéer. Vi har ett behov av en annan industrislmkiur. Vi har behov av nya varor och nya indusirier. Där kan Finnboda spela en mycket stor roll. Jag tror det är olyckligt all lägga ner den snart sagt enda lunga industrin i den här regionen.

Industriministern sade alt antalet reparationer inle var tillräckligt vid Finnboda. I det sammanhanget kan också Svenska Varvs politik genlemol Finnboda påpekas. Hela Svenska Varvs politik har varil att driva ner Finnboda i botten, inle bara med en skrotfärdig docka utan även i sitt slällningslagande till nybyggnation av mindre fartyg. Del behövs en upprustning även pä den fronten, men där har Svenska Varv enbari satsat pä

varvsregionerna.

Jag sade alt de anställda hälls utanför diskussionen om överlagande, som
pågår i någon form av positiv anda inom Svenska Varv. Jag anser inte alt de
anslällda har någon insyn i de påstådda diskussionerna som skulle kunna
skapa trygghet i deras anställning. Det kan f ö. även sägas att MBL-
förhandlingarna ajournerats till tiden efter den stora varvsdeballen och
besluten här i kammaren.                  '

Induslriminislern påstår atl sysselsättningen inom varvsindustrin måste minska. Jag är inte överens med honom om det. Förutom den kompletterande produktionen talas det ute i väriden i dag om en helt annan trend än den Svenska Varv lalar om och den regeringen talar om i sin proposition. Det finns skäl att beakta delta och titta på vad det kommer alt leda till.

Jag ställde ytterligare en fråga, som jag inte fött svar på, nämligen frågan om mildring av konsekvenserna. Jag fick inte vela hur man skulle lösa dilemmat med att mildra konsekvenserna för de anställda då man lägger ner Finnboda varv. Man har sagt att man ur beredskapssynpunkl skulle ha en docka kvar i reserv och en särskild styrka all kalla in. Delta kanske faller tillbaka på industriministerns resonemang om rörligheten i jobben. Industriministern lär ha sagt att det är viktigt att uppmuntra röriighelen på arbetsmarknaden men atl det hela tiden måsle vara den enskilde som beslämmer. Då måste jag ställa frågan: Vilken enskild på Finnboda bestämmer vart han skall ta vägen? Och vart skall de anställda på Finnboda ta vägen när varvet läggs ner? Det skulle del vara intressant att fö reda på.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 Finnboda varvs framtid

SIVERT ANDERSSON (s);

Herr talman! Jag skulle vilja ta upp frågan om föriusterna vid Finnboda. Representanterna för industridepartementet och Svenska Varv tar i sitt resonemang fram en förlustbelastning på den totala verksamheten vid Finnboda uppgående till omkring 250 miljoner sedan 1975. Det är en ackumulerad förlust som sanneriigen inte kan lastas det här varvet i dess nuvarande organisation. Dessa förluster har uppkommit på grund av alt varvet har konkurrerat ute på den internationella marknaden om order på oljeplattform och två stora produktiankers. Dessutom har föriusier uppstått enligt priser framräknade av moderbolaget på två akterskepp, som skulle levereras lill varvets huvudanläggningar. Atl då säga att de utomordentligt goda förutsättningar som varvet har för atl driva sin verksamhet i framtiden inte har kunnat visas i resultat och förbättringar inom varvet lyder på att industriministern inte riktigt har satt sig in i vad som egentligen har konstituerat den finansiella situationen för varvet.

Jag önskar alt industriministern ger sig tid att studera inte bara det arbete som den analysgrupp gjort som över huvud taget aldrig besökte varvet utan också Gunnar Heléns utredning. Titta gärna lilet på vad människorna som arbetar på varvet har kommii fram lill och fundera över varför del skiljer så ofantligt myckel i bedömningarna hos dem som är verksamma vid och kan varvet och hos de tjänstemän som suttit och utarbetat en analys i en grupp som inte ens orkat sätta sig in i frågorna på ort och ställe.

113

8 Riksdagens protokoll 1978/79:445

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om Finnboda vaiys framtid

Industrisysselsätlningen i Stockholmsregionen motsvarade under de ärjag nämnde i mitl tidigare anförande hela nedgången i industrisysselsätlningen i landet i dess helhet. Del betyder atl industrisysselsätlningen andelsmässigt sett låg pä en myckel låg nivå. Den struktur av arbetstillfällen som skapats i huvudstaden är i hög grad otillfredsställande. Den ende som jag har hört säga motsatsen är industriminister Huss.

Det är rikligt i och för sig alt servicefunktionerna i den här regionen har varit i stark tillväxt, men det är inte så längre. Om man tittar pä yrkesfördelningen hos de sysselsatta i den här regionen måsle man, om man försöker sätta sig in i problemen, begripa att vi är på väg mot en så allvariig ulveckling i denna storstadsregion atl hela landei kan komma atl drabbas, om den fär fortsätta.

Det är min bestämda uppfattning all del är nödvändigt alt skaffa sig ett bältre beslutsunderlag, innan man lar ställning lill enskilda varvsenheiers framtida öde. Del är elt krav som vi socialdemokrater har framfört i en riksdagsmotion. Det är ell krav som vi kommer all driva, och jag hoppas alt riksdagen skall inta en annan attityd än den negativa som jag i dag tyckt mig uppfatta hos induslriminislern.

114

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Industriministern bygger sina bedömningar av Finnboda varv pä analysgruppens resultat och säger atl han ärvde analysgruppens rapport. Han hävisar då till mig. Tanken bakom den hänvisningen torde väl vara att på något sätt försöka lägga ansvaret för bedömningen på den fömivarande, centerparlisliske industriministern.

Den nuvarande regeringen har emellertid haft atl la ställning till en framsiällan från en delegation med förelrädare för Stockholms läns landsting, Stockholms och Nacka kommuner. Metalls avdelning 1 och andra fackliga representanter samt marinen, vilket redovisas i svarei. Denna framsiällan byggde på en mycket ambitiös utredning av frägekomplexel, där analysgruppens resultat - som jag ser det - ganska effektivt har underminerats. Jag tycker att del kanske är litel svagt om industriminister Huss försöker ta skydd bakom den förutvarande, centerpartistiske industriministern för all han inte lyssnar pä argument som framförs av en fömivarande folkparlislisk partiledare.

Jag tycker alltså atl det, genom det utredningsarbete som har bedrivits, har kommit så mänga nya synpunkter och fakta i dagen an det har funnils anledning för industridepartementet och industriministern all se på de här frågorna på elt annat sätt. Tyvärr har man inle velat la hänsyn till dessa nya synpunkter och argument. Det tyckerjag är utomordentligt beklagligl.

Det är alldeles riktigt som induslriminislern säger, att Stockholmsregionen i och för sig är myckel lyckligt lottad jämfört med andra regioner när det gäller den totala sysselsättningen. Men jag vill upprepa det som jag sade lidigare och som också Sivert Andersson har påpekat, nämligen alt det är viktigt atl också se pä hur sysselsätlningsstrukturen och därmed den sociala strukturen utvecklas i Stockholmsregionen. Det är viktigt atl slå vakt om indusirisys-

selsättningen. Om vi skall skapa en slörre jämvikt när det gäller sysselsättningssituationen mellan Stockholmsregionen och andra delar av landet -vilket vi skall - är det inte industrisysselsätlningen som vi skall hålla nere i Stockholm. Del är i stället olika typer av administrativ verksamhel, där vi har en stor tillväxlkraft. Vi kan genom t. ex, decentralisering av statligt beslutsfattande se lill att vi flyttar över en del av den tillväxlkraften till andra delar av landet. Men industrisysselsätlningen har vi all anledning att slå vakt om i Stockholmsregionen, och där spelar Finnboda varv en viktig roll.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 Finnboda vaiys Jramtid

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Jag förstår väl alt man slår vakt om industrisysselsätlningen i Stockholmsregionen. Del är förvisso inte något självändamål eller ur min synvinkel sett önskvärt att den minskar. Vad jag har försökt underslryka, och som är den viktigaste grunden för bedömningen, är atl vi har en valsituation. Vi har att välja mellan olika vägar till den enligt min och de flestas mening behövliga reduktionen av varvskapacitelen - en reduktion som är behövlig även om man tar in den alternativa produktionen i bilden.

Jaghar, PärGransledl, verkligen inte dragit mig föratt klä skott för den här bedömningen. Det är alldeles klart att ställningstagandet till framställningen från den Helénska gruppen har gjoris nu i november av mig och mina medarbetare.

Vad jag ärvde våren bedömning av en analysgrupp som har jämfört de tolv varv som ingår i denna grupp. Det har inle den Helénska utredningen haft anledning eller möjlighel att göra, i varje fall inle på något inträngande sätt. Men analysgmppen har jämfört varven, och med tillämpande av olika kriterier kommit fram lill alt Finnboda varv är en naturlig kandidat i redukiionssammanhang. Svenska Varv, som koncernledning och statens expertis på området, har dragit samma slutsats.

Jag kan försäkra all utredningen från Stockholmsintressenierna under själva utredningsarbetet har studerats av slyrelsen för Finnboda varv och av ledningen för Svenska Varv och nu, efter framläggandet, också av industridepartementet. Vi har inte kommit fram till samma bedömning som herrarna här i debatlen.

Får jag till sisl lill Tommy Franzén säga alt del är helt klart alt frivilligt val av arbete i den meningen att staten skall kunna garantera varje person ett oförändrat jobb så lång tid vederbörande önskar är en omöjlighet. Det kan ingen regim här i landet eller någon annanstans klara av. Samhället och näringslivet förändras fortlöpande. Begreppel frivilligt val kan därför inte ha den innebörden.

Vad innebär orden i svarei om att mildra konsekvenserna förde människor som arbetar i varvet vid en eventuell nedläggning? frågar Tommy Franzén. De innebär atl Svenska Varv avser att, om del blir en nedläggning, göra en snygg avveckling på det sätt som elt ansvarskännande förelag eftersträvar, med pensionering av de människor som ligger i de åldersskiki där detta kan vara aktuellt och f .ö. i överensstämmelse med moderna riktlinjer inom arbetsmarknaden.

115

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 Finnboda varvs framtid

TOMMY FRANZÉN (vpk);

Herr lalman! När jag frågade induslriminislern vart den här relativt gamla arbeiar- och Ijänsiemannastammen på Finnboda skall ta vägen utgick jag inle ifrån industriministerns egna utsagor om att det skulle vara hell lika jobb, utan jag ställde bara frågan: Vad skall dessa människor få för jobb? Vari skall de la vägen? Det finns i dag inte elt ställe dit de här människorna skulle kunna ge sig iväg och fortsätta alt arbeta.

Man för inte ignorera den arbetslöshet som finns i det här landei och säga: O.K., vi kan lägga ned Finnboda, det blir en minskning på 1 000 arbelslillfällen, och det skall naturiigtvis vara en rörlighet inom arbetar- och tjänstemannastammen. Det måste ju finnas jobb för att de skall kunna röra på sig. Eller är del meningen atl de skall flytta till en annan landsända och sitta där och vara arbetslösa i stället för i Slockholm?

Jag har inle talat om atl det skulle vara oförändrade jobb, ulan jag har bara frågat vart dessa människor skall ta vägen. Försök alt presenlera några andra jobb som de skall kunna syssla med! Del går inte, och del vet industriministern.

Det är likadant med delta som med mildringen av konsekvenserna, atl göra en snygg avveckling. Jag måsle säga; Jag tycker inte det är speciellt snyggt med en sådan avveckling, men det kan möjligen vara modernt, i varje fall i folkpartiets Sverige. Men det är förbaske mig inte snyggt atl avveckla och pensionera människor, göra människor sysslolösa i ett skede då de inte är beredda att ta pension.

Om industriministern åkte ut till Finnboda och frågade arbelarna och tjänstemännen där vilka som ville bli pensionerade och så atl säga hamna ulanför arbetsgemenskapen så ärjag övertygad om alt det inte skulle vara så många som räckte upp handen och framför allt inte några som fann del här vara ett glädjande alternativ.

Ett snygg och modernt sätt - ja, det moderna sättet är alt skapa sysslolöshet. Del är hell klart vad industriministern menar.

Det kanske inte är så myckel mer atl säga om detla. Del skall däremot bli intressant atl se vad som beslutas i riksdagen när varvspropositionen behandlas. Vi från vpk har klart sagt i en motion atl Finnboda skall vara kvar, och jag har också fallat alt socialdemokraternas linje är densamma. Jag har alltså att hoppas - bl. a. för Finnbodaarbelarnas skull - alt cenierparlislerna står kvar vid de här i dag redovisade ståndpunkterna om att Finnboda skall vara kvar, ståndpunkter som Pär Granstedi redovisai. I så fall kommer förslaget i industriministerns proposition pä skam.

SIVERT ANDERSSON (s):

Herr lalman! När det gäller de ställningstaganden som industriministern åberopade och som ligger lill gmnd för de beslut som lydligen redan är tagna i industridepartementel om Finnbodas framlid vill jag peka på atl analysgruppen, som aren av de kryckor som Erik Huss så ivrigt stöttar sig pä, aren grupp som arbetat med dessa frågor utan atl över huvud taget ha besökt varvet. Man har inle heller tagil kontakt med vare sig den verkställande ledningen eller

någon av personalklubbarna innan man lagt fram sitt resullat. Jag tycker det är en svag och bräcklig krycka.

Svenska Varvs styrelse värden andra kryckan som Erik Huss stödde sig på. Jag tror mig kunna leda i bevis atl Svenska Varvs styrelse över huvud taget aldrig har intresserat sig för Finnboda varv pä del sätt som man har rätt att kräva av en ansvarig varvsledning med vilja att bedriva verksamheien även i framtiden. Cirkusen när det gäller de personliga ledningsfunktionerna i varvet är ett bevis för atl man inte med nödig omsorg försökt ge varvet stabilitet. Uppbogserandet av en nästan sjunkfärdig flytdocka - varje gång man sänker den är man rädd för alt den inle skall komma upp igen - är ett annat bevis för alt moderbolaget inte har visat den omsorg om dotterbolaget som vi lycker man borde ha rätt att kräva.

Även detta är alltså en ganska dålig krycka au stödja sig på i den här hallande debatten om Finnboda varv.

Men del som jag lycker är mest anmärkningsvärt och som jag reagerar hårdast mol är beslutet atl gå lill MBL-förhandlingar precis i samma skede som hela varvsproblematiken skall upp för riksdagsbehandling. Jag uppfattar det som ell oblygt försök frän Svenska Varvs och industridepartementets sida all föregripa ett eventuellt beslut om en övergripande varvspolitik här i landet. Jag uppfattar det här utspelet som ett försök att komma förbi den politiska diskussionen.

Nu är medbestämmandeförhandlingarna ajournerade. Vi har lyckats fä förelagets ledning atl begripa att det är fullkomligt omöjligt att över huvud laget diskutera frågan innan den är avgjord här i riksdagen. Men vad som har hänt innebär au det ligger en sur disktrasa över hela varvsverksamheten ute i Finnboda. Företagets agerande har medfört att man har svårigheter atl fö fram sysselsällning för den tid man enligt varvsledningen skall avveckla företaget. Det undanröjer varje möjlighet lill en rekonstruktion i enlighel med vad den Helénska utredningen föreslår-en utredning som industridepartementel avfärdar närmast med en klackspark, trots alt den försökt ingående studera möjlighelerna för varvets fortsalla bestånd.

Man begär alltså en medbesiämmandeförhandling om nedläggning av varvet samtidigt som ulredningen presenteras. Det är upprörande. Det är en utmaning mol hela del svenska näringslivet. Skall det kunna fungera i framtiden måsle vi ha ett slörre ansvar för vad vi gör än vad som har visats i handläggningen av frågan om Finnboda varv.

I den socialdemokraliska partimotionen om småvarven krävs alt en särskild kommission för de tolv småvarven skall tillsättas för alt uireda förutsättningarna au få fram beslutsunderlag som möjliggör en övergripande och framlidsinriklad varvspolitik för de små varven. Vi menar atl ett sådant underlag i dag saknas. Vi menar atl det över huvud taget aldrig har förts fram några som helst argument som kunde tjäna som underiag för en saklig diskussion om varven.

Vi har stöd från både centerpartiet och moderaierna i form av elt motionsyrkande närdet gäller Finnboda varvs framtid. Men vi menar alt de här varvsenheierna skall bedömas var för sig. Man måste ha ell underlag som

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm Finnboda varvs framtid

117

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm Finnboda vaiys framtid

gör det möjligl,att få fram eu beslut på hyggliga grunder; det är vad vi begär. Under tiden skall naturiigtvis inga uppsägningar genomföras.

PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! Industriminister Huss säger atl analysgruppen har ägnal sig ät alla de tolv varven, medan den Helénska utredningen bara ägnal sig åt Finnboda varv. Det är, trorjag, en ganska orättvis beskrivning av verkligheten. Den Helénska ulredningen harju haft analysgruppens material som underiag. Man har alltså haft tillgång till en utredning, där man gjort en jämförelse mellan de tolv varven, och sedan har man arbetat vidare utifrån denna.

Man kan alltså inte hävda atl analysgmppen tillfört debatlen något som inle finns med i den Helénska ulredningen eftersom denna så atl säga kom efter i liden och haft analysgmppens informationer atl tillgå.

Vad som är en aning besvärande här, anser jag, är den inställning som industriministern ger uttryck för och som jag upplever som föga flexibel. Nu har regeringen bestämt sig för att srhåvarven skall skäras ned med 30 %. Punkt och slut! Här finns ingen återvändo. Om man ställer kravei att Finnboda varv skall få vara kvar, så kommer del atl gå ul över andra varv, även om man i ryggen har en utredning som pekar på utvecklingsmöjligheter för den här verksamheten, vilka inte finns tillgodosedda pä samma säll i lidigare utredningsmaterial.

Jag anser att den Helénska utredningen visal ganska tydligt att det finns möjligheter för Finnboda varv att leva vidare utan atl det skulle behöva gå ut över andra varv i vårt land. Del ar inte fråga om en så statisk marknad, ett så slutet käri, som man för intryck av när man hör industriministerns framställning i frågan.

Jag beklagar att man inom industrideparlementet inte tagit med slörre allvar del mycket ambitiösa utredningsmaterial och de konstruktiva insatser som gjorts pä flera håll - inte minst på fackligt häll - för all hitta överlevnadsmöjligheier när det gäller Finnboda varv.

Till Tommy Franzén vill jag säga att jag tillsammans med flertalet centerledamöter från Stockholmsregionen väckt en motion, där vi slår vakt om Finnboda varvs möjligheter atl existera också i framtiden, och där vi givetvis utgår ifrån att vi skall kunna få lill stånd ett riksdagsbeslut som gör del möjligl för Finnboda varv au fö en rättvis behandling och en chans att överleva.

118

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om den svenska flygindustrins framtid

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för atl i ett sammanhang besvara

dels följande interpellationer, nämligen 1978/79:82, anmäld den 14 november, av Anion Fågelsbo (c), 1978/79:85, anmäld den 15 november, av Nils Berndlson (vpk), 1978/79:88, anmäld den 16 november, av Erik Glimnér (c), 1978/79:97, anmäld den 23 november, av Lars Henrikson (s).

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 den svenska flygindustrins fram -tid

dels följande frågor, nämligen

1978/79:125, anmäld den 14 november, av Kerstin Andersson i Hjärium (c), lill arbetsmarknadsministern,

1978/79:161, anmäld den 22 november, av Hilding Johansson (s),

och anförde:

Herr talman! Anton Fågelsbo har frågat mig om när regeringen kommeratt ge besked om flygindustrins framtid och vilka industripolitiska effekter det får för svensk induslri om man lägger ner svensk flygindustri.

Nils Bendlson har frågat mig om vilka omedelbara åtgärder regeringen avser atl vidta för all bereda arbetstillfällen för personal som förväntas bli utan sysselsällning vid Saab-Scania AB i Linköping och om regeringen är beredd alt utarbeta ell program för civilt utnyttjande av de resurser som kan frigöras bl. a. inom den militära flygplansindustrin.

Erik Glimnér har frågat mig om vilka sysselsättningseffekter resp. flygplansallernaiiv för för Linköping och Åtvidaberg saml vilka alternativa sysselsättningar regeringen kan erbjuda dessa orter.

Lars Henrikson har frågat mig om vilka åtgärder som vidtagits inom industridepartementet med anledning av lidigare interpellationssvar om projektuivecklingscenlrum och stiriingmotorn saml vilka åtgärder regeringen överväger föratt underlätta en övergäng till andra produkier vid Saab-Scania i Linköping.

Kerstin Andersson i Hjärtum har frägal arbetsmarknadsministern när besked kan väntas i flygplansfrägan och vilka uiredningar som pågår inom regeringskansliet för all flnna alternativ som posilivt påverkar sysselsättningen i Trollhätleregionen för dem som nu utvecklar och producerar flygmotorer. Arbetet inom regeringen är så fördelat att del är jag som skall besvara frågan.

Hilding Johansson har frågal mig om vilka åtgärder regeringen överväger för atl tillvarata det slora tekniska kunnande som finns inom Volvo Flygmotor i Trollhättan och vilka sysselsättningsgarantier regeringen är beredd atl ge de anslällda.

Jag besvarar interpellationerna och frågorna i ett sammanhang.

Flygindusirikommiltén har nyligen avlämnat sitt betänkande. Kommittén föreslär alt atlackfiygsanskaffningen inriktas mol det s. k. A 20-systemel.

119

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm den svenska flygindustrins fram -tid

120

Den konstaterar också att offerter måste inhämtas från berörda indusirier innan beslut om upphandling kan fattas. Försvarets materielverk har vidare i dagarna till regeringen överlämnat ett förslag som innebär inriktning mot ett annat fiygplansprojekt, benämnt Sk 38/A 38.

Vad gäller tidpunkten för beslut i flygplansfrägan vill jag svara att regeringen måsle ha rimlig lid på sig atl bereda och överväga frågan. Beslut i ärendet kommer alt meddelas sä snart detta är möjligl.

Konsekvenserna av en inriklning mot A 20-alternaiivet vad avser sysselsättning och tekniskt utvecklingsarbete har belysts i flygindusirikommitléns betänkande. Självfallel kommer dessa aspekter att vägas in vid regeringens prövning av flygplansfrågan. Innan beslut om inriklning av flygplansanskaffningen föreligger är del för tidigt atl uttala sig om vilka sysselsällningspolitiska och industripolitiska åtgärder ett sådanl beslut kan påkalla.

Arbetet med atl ulveckla den s. k. stiriingmotorn avsedd för bl. a. lastbilar och bussar pågår, och motorn beräknas färdig för serieleverans i millen av 1980-lalet. Var delarna lill motorn skall tillverkas kommer att bestämmas försl om några år.

Förenade fabriksverken (FFV) har på licens utvecklat en mindre sliriing-motor, avsedd atl i första hand ingå i s. k. kraftaggregal. Utvecklingsarbetet och monteringen av förserier av motorn är förlagda till Fabriksverkens verkstäder i Linköping.

FFV har i skrivelse lill regeringen hemställt atl den sektor inom FFV, som utvecklar civila produkter, skall överföras till bolagsform. Frågan bereds f n. inom regeringens kansli. Enligl fastställd verksamhetsinriktning för FFV skall tillverkning av civila produkter, om det är tekniskt och ekonomiskt möjligt, ske vid FFV:s verksläder.

Vad gäller frågan om ett produktuivecklingscentrum i Linköping föreslog regeringen i propositionen 1977/78:111 om teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete en utbyggnad av kontaktsekreterarverksamheten i Linköping. Föredragande statsrådet påpekade också att de regionala och lokala myndigheterna i Linköping hade beslutat atl bidra till produktutvecklings-service.

Riksdagen barden 31 maj 1978 avslagit en motion av Lars Henrikson m. fl. om ett produktuivecklingscentrum i Linköping (prop. 1977/78:111, mol. 1977/78:1293, NU 1977/78:75, riksdagsprotokoll 1977/78:158). Även flyginduslrikommitlén har i sitt belänkande tagit upp frågan om ett produktuivecklingscentrum i Linköping. Innan beslut om flygplansanskaffningen föreligger är del dock för lidigi att uttala sig specifikt om denna åtgärd.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag ber alt till industriministern fö framföra ett tack för att jag har fött min interpellation besvarad.

Jag måsle dock säga alt jag finner svaret något tunt - jag kan inte hitta mycken substans i del. På de direkta frågor jag ställt harjag inte fött några direkta svar.

Västmanlands län varju under 1960-talet och även underdel första årel av 1970-talet något av en oas jämfört med mänga andra län då det gällde arbetsmöjligheter. Vi hade full sysselsällning - ja, faktiskt något av en överfull sysselsällning i del län somjag representerar. Men under de senaste åren har del blivit en väsenllig förändring. Vi harju fått fiera krisorler, och arbetslösheten inom Västmanlands län är i dag mycket besvärande.

Flygindustrikommitténs belänkande avgavs för någon vecka sedan, och det är klart alt vi med stort intresse log del av vad del innebar. Det förslag som där framläggs kommer, såvitt jag kan se, atl fö stor inverkan även på Västmanlands län.

Det är två orter som nämns i belänkandel. Den ena är Hallstahammar, men det som sägs i fråga om den orten är kanske av mera marginell belydelse. Den ort som däremot, om det föreliggande förslagel genomförs, kommer alt beröras i myckel stor ulslräckning är Arboga.

Arboga har under senare är drabbats av stor arbetsnedläggelse inom många förelag. Det är ca 500 arbetstillfällen som under några år har försvunnit, och när det gäller flera förelag - även ell statligt sådant - har Arboga kommun gjort en uppvaktning inför budgeiministern med anledning av all man befarat all produktionen skulle få en viss ändrad inriktning.

Del är alltså mot denna bakgrund som jag framhållil att flygindustrikommitténs betänkande, om det går igenom, kommer all påverka arbetsmöjligheterna i mycket stor utsträckning inom Arbogaregionen. Jag har i min interpellation ställt frågan: När kommer regeringen atl ge besked om flygindustrins framlid? Jag kan väl förstå svårigheterna. Industriministern sägeratl beslut i ärendet kommeratt meddelas så snart som möjligt-ärendet skall alllsä försl beredas. Del kan jag förstå. Men jag skulle vilja slälla en direkl fråga till induslriminislern: Finns del inte någon sista tidpunkt när svensk flygindustri skall fö besked i della fall?

Nästa fråga som man naturligtvis ställer sig, när man befarar atl det kan bli en förändring inom flyginduslrin, är följande: Vilka induslripolitiska effekler för det för svensk industri om man lägger ner flygindustrin i värt land? Del är ju den fråga jag har ställt. Man undrar dä: Vilka möjigheter har vi lill alternativ produktion?

Vi har hört hur man också i den tidigare debatlen här i dag talat om alternativ produktion. Det kan naturligtvis vara svårl atl lämna elt besked,men samtidigt sägs det ju i svaret: "Enligl fastställd verksamhetsinriktning för FFV" - alllsä förenade fabriksverken - "skall tillverkning av civila produkier, om det är tekniskt och ekonomiski möjligt, ske vid FFV;s verksläder." Det är alltså förknippat med flera reservationer.

Del här var några av de frågor som många i Västmanlands län ställer sig, eftersom länet har, som jag redan sagt, en besvärande arbetslöshet. När för några år sedan flera statliga verk skulle utlokaliseras anmälde Västmanlands län inlresse för att fö elt eller annat av dessa verk. Den gängen blev Västmanlands län hell och hållet ulan utdelning.

Under förre industriministerns tid myntades här i riksdagen ett uttryck, som bestod av namnet på induslriminislern och en doktrin. Det innebar atl

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om den svenska flygindustrins framtid

121

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 den svenska flygindustrins fram -tid

122

del skulle finnas elt ansvar hos företagen innan åtgärder vidtogs, i form av nedläggning eller förändringar. Jag undrar om man kan slälla samma förhoppning pä den nuvarande industriministern, och i detla fäll staten, atl man verkligen känner sitt ansvar innan äigärder vidtas när del gäller Arbogaregionen och fiyginduslrin där. Man måsle också se lill att de krav som har ställts vid tidigare tillfällen uppfylls.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! I en kommun som Linköping, där var femte förvärvsarbetande är sysselsatt med militärberoende verksamhel och där 40 % av de indusiriansiällda arbeiar i den mililärt beroende sektorn, krävs ökad satsning pä civila alternaliv. Saab-Scania AB och flygplanstillverkningen dominerar. Del är otillfredsställande alt så stor del av sysselsäuningen grundas pä mililär verksamhet.

Silualionen i Linköping är ingen nyhet, men flygindustrikommitténs betänkande har aktualiserat den pä nytt. Kommitténs förslag omräknas nu i hur mänga arbetstillfällen som försvinner, såväl på korl sikl som i ell längre perspektiv.

Företagsledningen och statsmakterna har lydligen arbetat med utgångspunkten all den våldsamma satsningen pä mililärflygel skulle fortsätta. Därför har man uraktlåtit att planera för civil produkiion. Nu står man tomhänt och har endast arbetslöshet alt erbjuda som alternativ till fortsatt miljardsalsning på mililärflygel.

Behovel av satsning på civil produktion är inte nytt, men det har ryckt närmare.

Från vänsterpartiet kommunisterna har vi under hela 1970-talel intensivt drivit kravet på planering för övergång från militär till civil produktion. Elt program fördenna övergång borde enligt vår mening utarbetas -elt program som ligger framför besluten i flygplansfrägan för alt ta över resurser för andra och angelägnare uppgifter.

Nu ärdet den tredje regeringen i ordningen som jag har funnit anledning atl fråga vad man avser atl göra för alt främja övergängen till civil produktion. Vad hardå regeringen svarat? Strängt tagel ingenling! Ingenting som ger svar på de Saabanställdas oroliga frågor när del gäller jobben. Ingenting som ger svar på oroliga frågor bl. a. i Linköpings kommun när del gäller arbetstillfällena.

Jag är myckel besviken på del svar industriminister Huss har lämnat pä mina frågor. Del är ovanligt tunt. Likväl vill jag som brukligt är tacka för svaret.

Mina frågor är konkreia och borde kunna besvaras konkret. I stället förs ett glidande och undvikande resonemang. Industriministern talar om de konsekvenser som en inriktning mot A20-allernaiivei skulle få i fråga om sysselsättning och tekniskt utvecklingsarbete och som belysts i flygindustrikommitténs belänkande. Dessa aspekter kommer alt vägas in vid regeringens prövning av flygplansfrägan, säger han.

Men detta är inget svar. Det är inle ens svar på frågan om vilka omedelbara

åtgärder som regeringen avser all vidla för alt bereda arbetstillfällen för den personal som på kort sikt kommeratt bli utan sysselsättning vid Saab-Scania i Linköping. Det är ännu mindre elt svar på min fråga, om regeringen är beredd atl utarbeta ell program för civilt utnyttjande av de resurser som kan frigöras bl. a. inom den militära flygplansindustrin. Den frågan har herr Huss helt förbigått.

Det håller inte aU som industriministern gör påstå att det är för tidigt att uttala sig om vilka sysselsättningspolitiska och induslripolitiska åtgärder som kan påkallas, innan beslut om flygplansanskaffningen föreligger. Herr Huss väntar väl inte med atl teckna brandförsäkring tills del börjat brinna?

När del gäller den långsiktiga frågan, så är den lika angelägen vilket beslut som än kommer all fattas i flygplansfrägan. Inget alternativ - inte ens en satsning på B3LA-skulle befria företag och myndigheter från ansvaret fören planering för civil produktion. Varje projekt har ell slut.

Jag utesluter inle alt del finns krafter som vill ha hotel om arbetslöshet och stagnation som påtryckningsmedel för fortsatt miljardrullning lill miliiärfiy-get. Men de kan väl inte fö bestämma?

Från olika politiska partier, från regeringar och även från försvarsministrar brukar betonas all vi inte kan tillverka flygplan av sysselsäliningsskäl utan att endasl militärpolitiska bedömningar för vara bestämmande. Detta är naturligtvis rikligt, men man smiter ifrån frågan om vad som skall ske med de anslällda, när militärpoliliska bedömningar leder till minskad eller inställd flygplansproduktion.

Sä länge inget annat än arbetslöshet för arbetare och tjänstemän uppställs som alternativ lill flygplanslillverkningen uppstår stor oro.

Del är avsaknaden av andra sysselsällningsallernativ som skapar oro.

Del är försummelserna i fråga om planering för civil produktion som skapar oro.

Det är oviljan alt la itu med della problem som skapar oro.

Självfallet måste man slälla stora krav på företaget när det gäller all satsa på alternativ produktion. Del bör man göra bl. a. därför alt stora vinster hämtats hem frän den militära produklionen. Krigsmaterielinduslrin har haft en skyddad tillvaro ulan känningar av konkurrens och konjunktursvängningar.

Men det finns också, herr lalman, en rad skäl för att statsmakterna har ell särskilt ansvar för att skapa civila produklionsalternativ. Jag skall peka på några.

Dessa indusirier har byggts upp och utvecklats på grundval av statliga beslut.

Arbelare och tjänstemän har genom sina arbetsinsatser garanterat atl de statliga besluten kunnat genomföras.

Den kommunala planeringen har i hög grad styrts av dessa beslut.

Väldiga resurser i form av skattepengar har plöjts ner i dessa indusirier, och det måste vara angelägel att ta till vara resurserna för andra seklorer i samhället.

Den avancerade forskning och leknik och del slora yrkeskunnande som nu

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om den svenska flygindustrins fram -tid

123

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 den svenska flygindustrins fram -tid

är bundet lill mililär verksamhel bör kunna komma till användning för all tillgodose angelägna behov på bristområden.

De myckel kostnadskrävande produkier som här har tillverkats utan atl man därvid fött några positiva samhällsekonomiska effekler, men väl negaiiva sådana, visar att det finns pengar för en omställning. Ett enda flygplan av typ Viggen eller B3LA motsvarar årslönen för flera hundra anslällda. Använd dessa medel föratt lösa omställningsproblemen och trygga de anställdas jobb!

Den debatt man nu för och som även induslriminislern söker klamra sig fast vid, nämligen debatten om huruvida A20, SK38/A38 eller någon annan beteckning skall gälla i stället för det planerade B3LA, oroar. Tänker man fortsälla som hillills när det gäller mililärflygel? Del löser ju inga problem. Det främjar inte satsningen pä civila produklionsalternativ, del minskar inte Linköpings beroende av militär verksamhet, del skapar ingen trygghet för de anslällda vid Saab-Scania.

Även om mina frågor var konkreia skall jag fullfölja och ytteriigare konkretisera med ell par frågor lill induslriminislern:

Är regeringen beredd all vidla några åtgärder, och i så fall vilka, för atl ordna jobb för den personal som man på grundval av flygindustrikommitténs förslag vet blir ulan sysselsättning vid bl. a. Saab-Scania?

Finner industriministern del motiverat med en långsiktig planering för övergäng från mililär till civil produktion, och vilka åtgärder är han i så fall beredd atl vidta i della syfte?

Det borde, herr talman, inle vara så svårt alt fö elt svar pä dessa frågor.

124

ERIK GLIMNÉR (c):

Herr talman! Jag lackar statsrådet för svarei pä min interpellation. I likhet med andra talare måste jag konstatera atl industriministern i sill svar inte ger något riktigt besked med anledning av frågorna.

Det besked som ges är att de konsekvenser som uppstår belräffande sysselsättningen skall vägas in när regeringen prövar flygplansfrägan. Herr lalman! Jag utgår ifrån att delta är någonting självklart. Jag kan ha åtminstone en viss förståelse för all induslriminislern inle nu vill ge något besläml besked, eftersom regeringen ännu inte har bestämt sig i flygplansfrågan. Jag hade dock väntat att statsrädel skulle ha kunnal ge någon synpunkt pä de här frågorna. När avvägningen sker utgår jag ifrån all regeringen verkligen väger in de konsekvenser detla beslut för på del ena eller andra sätiei för de orter som här berörs.

När jag ställde mina frågor utgick jag ifrån flygindustrikommitténs betänkande och konsekvenserna av förslagets genomförande när det gäller de orter i Östergötland som skulle beröras. Linköping är givelvis en av huvudorterna i detta fall. Men ett bortfall av produktionen hos underieverantörer på mindre orter -jag har nämnt en av dessa - kan vara nog så kännbar för dem som berörs.

Jag är medveten om atl hur flygplansfrågan än kommer atl lösas kommer del all krävas insaiser för alt ersätta en krympande militär produkiion med en

civil produkiion. Givelvis har de berörda förelagen ett ansvar då del gäller övergång lill civil produkiion, men statens ansvar vid en sådan övergång borde också vara självklart. Min fråga till statsrådet blir därför; Delar statsrådet denna uppfallning, och är regeringen beredd all i del lägel ge sill stöd?

Den uidragna diskussionen i denna fråga och avsaknaden av beslut har skapat stor oro i de orter som berörs, både inom kommunerna, förelagen och bland de människor del gäller. Jag vet all delta förhållande inle är okänt för regeringen. Del harsåvilijag förslår frän Linköpingshåll ganska väl klargjorts för regeringen.

Även om detta är en försvarsfråga, som endasl i sin föriängning berör industriministerns område,skulle jag till slut vilja ställa följande spörsmål till statsrådet som regeringens representant: När kan man förvänta sig all regeringen träffar sitt ställningslagande? Statsrådet anger i sitt svar all regeringen måste ha rimlig tid på sig för att bereda och överväga frågan. Del kan jag väl förslå, men jag skulle ändock önska att statsrådet något närmare ville ange hur lång han anser all den liden bör bli.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm den svenska flygindustrins fram -tid

LARS HENRIKSON (s):

Herr talman! Försvarsminislern meddelade för ett par veckor sedan i ett svar på en fråga i riksdagen, all flygplansprojekiei B3LA inte kommer att fullföljas. Som jag framhållit i interpellationen var della besked inte överraskande med hänsyn till bl. a. de ekonomiska förhållandena och möjligheterna atl anslå pengar till försvaret. Jag har alltså inle haft några invändningar atl göra, särskilt inte i dag, eftersom jag vänt mig till industriministern med mina frågor. Den diskussion vi nu skall föra gäller alltså sysselsätlningssiluationen, särskill i Linköping.

Frågeslällningen är inle ny. Föregen del harjag vid skilda tillfällen -också här i riksdagen - lagil upp den och då framhållit behovel av all en omstrukturering av försvarsindustrin sker. Denna omstrukturering är självfallel också ett intresse för berörda kommuner. Det mycket starka försvarsberoende som präglar min egen kommun Linköping ställer oss från tid till annan inför betydande problem. Även om det förmodligen är svårt atl helt eliminera dessa problem, måste del vara angelägel att så långt möjligl medverka lill atl åstadkomma en bältre balans mellan mililär och civil verksamhet än vad som f n. gäller i Linköping. Det är alltså inte någon ny insikt som ligger bakom mina frågor till industriministern.

I ett interpellationssvar den 9 december förra årel meddelade dåvarande induslriminislern, atl han för sin del var positiv till en medverkan, även om inte heller då några konkreia besked lämnades om hur denna skulle ske. Jag redovisade i det sammanhanget några siffror som belyser induslriutvecklingen i Linköping under den senaste tioårsperioden. Jag lycker atl det finns anledning alt nu upprepa denna redovisning, dä den ger en konkret bakgrund också till den nu aktuella situationen.

Elt trettiotal förelag har upphört med sin verksamhet, och anlalel sysselsatta vid dessa förelag var ca 3 500. Det största företaget var AB

125

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7/ den svenska .flygindustrins fram -tid

126

Svenska Järnvägsverkstäderna med som mest 1 200 anställda. Därefter kom Wahlbecks Fabriker med 600 anställda samt Alka Burell, Gunnars Fabriker och Linköpings Linnefabrik med vartdera ca 200 anslällda. Anlalel anställda vid övriga nedlagda förelag varierade frän 100 och nedåt. Gemensamt för här nämnda företag var alt de hade varierande tillverkning på det civila området och utgjorde en värdefull motvikt till såväl försvarsindustrin som övrig försvarsinriktad verksamhel i kommunen.

Jag utgår självfallet ifrån att industriministern och regeringen har skaffat sig information om situationen i Linköpingsregionen och det slora försvars-beroendet. Riksdagen har åtminstone vid två tillfällen uttalat att statsmakterna har ell stort ansvar i sammanhanget. De fackliga organisationerna och särskilt Metallindustriarbetareförbundet och dess avdelning i Linköping har gång på gång gjort framstötar för att förmå Saab att söka komplettera sin försvarsinriktade tillverkning med civila produkter. Som bekant förfogar företagel över mycket stora forskningsresurser, som enligl min mening borde kunna utnyttjas för utveckling av produkier som kan komma till användning på olika samhällsområden. Nu är nog liden inne för förelaget att visa ett annat och slörre intresse för en sådan verksamhet.

I ett uttalande innevarande vecka ställer den socialdemokratiska fullmäktigegruppen i Linköping följande tre krav till regeringen:

1.    Alt lillsammans med riksdagen och företaget ta gemensamt ansvar för övergång lill mera civil produktion. Oavsett vilket flygplan regeringen väljer, måste man samtidigt medverka till all underiätta och upprättahålla full sysselsättning i Linköping.

2.    Alt omedelbart fatta beslut om au etablera ett forsknings- och produktutvecklingscentrum i Linköping,en sak somjag alltså har påmint om i min interpellation.

3.    Att besluta alt Dalasaab och slirlingmotortillverkningen skall stanna kvar i Linköping. Det skapar möjlighet till mer civil produkiion och sysselsällning och därmed minskat försvarsberoende.

Jag vill verkligen starkt understryka de här tre kraven som har rests.

Så lill industriministerns svar, som jag ber all fö lacka för. Del vore fel alt påslå alt jag är nöjd med svarei. Min uttolkning måste ty värr bli atl några som helst åtgärder inte har vidtagits inom industridepartementet. Och vad värre är - några planerade åtgärder redovisas inte heller. En sådan hållning från regeringens sida är självfallel inte godtagbar. Jag skall inte så myckel diskulera stirlingprojektel, även om jag anser att det varit på sin plats att induslriminislern visat något större intresse än vad som framgår av interpellationssvaret. Enligl mitt förmenande måste säkert vissa beslut fattas långt före den tidpunkt då tillverkning sätts i gäng på allvar.

Vad jag däremoi måste ägna någon tid åt är frågan om ett produktuivecklingscentrum i Linköping. I svaret redovisas bl. a, att en motion av mig avslagils av riksdagen. Del är riktigt. Men jag anser atl grunden för avslaget inle saknar inlresse. Jag vill därför citera ell avsnitt ur näringsutskottels betänkande 1977/78:75, vari denna fråga behandlas;

"Arbetsmarknadssituationen i Linköpingsregionen motiverar särskilda

åtgärder från samhällets sida. I proposilionen föresläs en utbyggnad av koniaktsekreterarverksamheten i Linköping. Vidare påpekas att de regionala och lokala myndigheterna i Linköping har beslutat all - på liknande säll som sker i Göteborg-bidra lill produkiulvecklingsservice. Föredraganden uttalar alt det är naturligt atl de båda kontaktsekrelerarna i Linköping nära samverkar med de verksamheter som dessa myndigheler kan komma atl besluta om och på uppdrag åtar sig projektledningsljänster av samma typ som de i Göteborg. Han tillägger alt staten genom STU även i övrigt bör uppmuntra en intensifierad produktutvecklingsverksamhet vid förelagen i Linköping. Mot denna bakgrund räknar utskottet med atl den produklut-vecklingsverksamhet som nu byggs ut i Linköping för samma stöd från staten som lämnas till produkiulvecklingscenlrel i Göteborg. Motionärernas önskemål synes i slorl sett vara tillgodosett. Något särskilt uttalande från riksdagens sida är därför inle påkallat,"

Jag måste säga att när jag läser detta serjag det sä all det i sak är ett bifall till vår molion, även om man av formella skäl ansett atl del inte fanns någon anledning för riksdagen all göra en framslällning lill regeringen. Jag var i den debatlen för min del något tveksam över den här skrivningen men lät mig ändå nöja med den, eftersom jag menade att det var en beställning till regeringen.

Nu säger industriministern i svaret: "Innan beslut om flygplansanskaffningen föreligger är det dock för tidigt alt uttala sig specifikt om denna åtgärd." - dvs. om utbyggnaden av ett produktuivecklingscentrum. Detla besked måsle jag tillstå alt jag finner ganska förbryllande. Jag måste därför slälla en konkret fråga lill industriministern: Anser industriministern att ell fullföljande av tankarna pä ett produktuivecklingscentrum i Linköping är avhängigt av hur flygplansanskaffningsproblemet löses? Elt klariäggande på den punkten är, som jag ser del, helt nödvändigt.

På min andra fråga i inlerpellationen ges inget svar från industriministern. Jag finner därför anledning att upprepa frågan: "Vilka åtgärder överväger regeringen för alt underlätta en övergång lill andra produkier vid Saab i Linköping?" Som här redan har sagts blir del, alldeles oavsett hur flygplansfrågan kommer all lösas, nödvändigl med en omstrukturering i riklning mot ökad civil produktion inom försvarsindustrin i Linköping.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0//7 den svenska flygindustrins fram -tid

KERSTIN ANDERSSON i Hjärtum (c);

Herr talman! Jag ber alt få lacka industriministern för svaret på min fråga, även om det inte innehöll någonling nytt.

Jag respekterar naturiigtvis all regeringen tar rimlig tid på sig för au bereda och överväga frågan.

Anledningen lill au jag ställde min fråga är all Volvo Flygmotor i Trollhättan är myckel beroende av vilket beslut regering och riksdag kommer atl falla om vårt framlida svenska flygvapen. Flygindustrikommitténs förslag medför myckel höga driftkostnader, eftersom en vidareutveckling av Viggen, som ärett mycket avancerat överljudsplan och mycket energikrävande, blir synneriigen dyrbar.

127

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm den svenska flygindustrins Jiam -lid

Det av den socialdemokratiska regeringen en gång initierade B3LA-projektet - som visserligen är ett lällare och energisnålare flygplan än Viggen men som har visat sig alltför dyrbart - är därför troligen inle genomförbart. Skulle flygindustrikommitténs förslag gå igenom, blir del en återvändsgränd för svensk flygindustri, säger Volvo Flygmotors VD Gunnar L. Johansson i en tidningsartikel. Del ger visserligen en respillid pä produktionssidan men iniepåuivecklingsdelen. Där måste man redan omkring år 1985 ha skurit ner personalstyrkan med 60-65 procenl av de i dag anställda och redan nästa är successivt avskeda 150 högutbildade tekniker. Pä produklionssidan blir bara hälften av personalen kvar år 1990, om man inte kan få fram mer civilprodukiion. För alt få den måsie man under en övergångsperiod ha beställning pä militära motorer. Man kallar också satsningen på A20 för en avvecklingsplan, men satsningen på B3LA eller något av de andra alternativ som industrin och regeringen diskuterar, SK38/A38 eller 1825 - den s. k. Äslingen, för satsning på en högteknologisk fortsättning.

Kan man la fram ett modifierat ersältningsplan för del nuvarande attackplanet som ligger någorlunda inom ramen förde fastlagda försvarsanslagen, för flyginduslrin en möjlighet att under en rimlig övergångstid övergå lill civil flygprodukiion eller annan alternativ produkiion.

När det gäller Volvo Flygmotor behöver man licenstillverkningen av militära flygmotorer som bas en lid framöver. Man räknar nämligen med atl del ganska snart kommer alt bli brist pä civilflygplan i Europa och övriga väriden. Dä måsle man ha sin högteknologiska kunskap kvar för atl kunna licenslillverka och vidareutveckla flygmotorer. Flygindustrin är alltså, i motsats lill varven, en industri som på sikt har betydande utvecklingsmöjligheter och stor konkurrenskraft.

Jag vet atl man på Volvo Flygmotor har många andra förslag till produktion och alt man försöker fö beställningar på vidareutveckling av motorer från både Europa och Amerika. Man har också varit fömtseende nog atl lägga över ca 30 % av den lolala tillverkningen pä civil tillverkning. På den punkten har nog de anslällda på fabriken varit en pådrivande faktor. Men för alt kunna överieva och bevara sitt högt utvecklade tekniska kunnande måste de få hjälp. Man behöver stöd och man behöver yllerligare beställningar av militära flygplansmoiorer för atl fö ekonomisk möjlighel atl utveckla andra produkter.

Hela Göta älv-dalen har f n. en besvärlig sysselsältningssituation. I Trollhättan försvann ca 1 000 arbetstillfällen inom industrin under 1977 och 1978. Det har visserligen för dagen ljusnat något inom bilindustrin, men lägel är fortfarande besvärligt. Jag skulle därför vilja slula med alt ställa ytterligare en fråga till industriministern: Är industriministern beredd att, om det blir en avveckling av svensk flygindustri, gä in med förhållandevis lika stort slöd till dessa industrier som lill varven?

128

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Även jag får lacka för svaret. Tyvärr är del inle myckel att tal. Del ger inga besked vare sig ät mig eller ät de anställda på Volvo Flygmotor i

Trollhättan. Industriministern skjuter frågorna ifrån sig. Lät mig ändå försöka la upp ett samtal med honom. Mina utgångspunkter är både sysselsättningspolitiska och induslripolitiska.

Från sin lidigare observationspunkt, Göteborg, bör industriministern ha kommit underfund med atl del finns sysselsättningsproblem i Trollhättan och i hela regionen. Den är inte längre något överhetlat område. Det finns en tendens att i sysselsäiiningssammanhang skjuta undan denna region och framför allt Trollhättan. Det går inle längre. Trollhättan måste ägnas samma uppmärksamhel som andra orter när man bedömer flygindustrin ur sysselsättningssynpunkt.

Till detta kommer all Volvo Flygmotor representerar en mycket stor kapacitet. Där finns en mycket stor yrkeskunnighet, en förnämlig maskinpark och en högt utvecklad teknik. Dessa behöver utnyttjas för landels skull. Därför behöver induslriminislern gripa lag i denna fråga och inte skjuta den ifrån sig.

Del är naluriigl atl oron för framtiden växer bland de anslällda och inom förelaget när månad efter månad går ulan all regeringen lar ställning. Det finns ingen anledning för mig atl nu gå in på frågan om tillkomsten av det flygplansprojekt som benämns SK38/A38. Tillkomsthistorien granskas av konstitulionsulskotlel. Det enda jag för dagen vill konstatera är alt sädana allernativförslag lill en av regeringen tillsall parlamentarisk kommittés förslag åstadkommer ytterligare fördröjningar. Trols all induslriminislern inte har det närmaste ansvaret för flygplansfrågan inom regeringen delar han det gemensamma ansvar regeringen har fördenna fråga, varför jag vädjar till honom all medverka lill alt beslutet kommer snabbi.

I delta sammanhang finns det eu industripoliliskt perspektiv somjag mera direkl vill diskulera med industriministern. Nu och då kommer uppgifter all en färdig flygmotor skall köpas utifrån. Fär jag komplellera mina tidigare frågor med denna: Är industriministern beredd att på regeringens vägnar förklara alt motorn lill den ena eller andra flygplanstypen skall byggas i Sverige? Jag går här inte in på frågan om vilken flygplanstyp man skall välja. Men jag kopplar samman de här frågorna på del sätiei atl jag frågar: Har regeringen lagil ställning, eller är frågan om man skall bygga motorn i Sverige eller köpa den helt färdig utifrån, oberoende av vilken flygplanstyp man skall ha, ännu oprövad? Denna fråga är väsenllig.

Del finns också en annan induslripolitisk aspekt som jag gärna vill ta upp i mitl samtal med industriministern. Med de förutsättningar som finns vid Volvo Flygmotor i fråga om yrkeskunnighet, maskinutrustning, utvecklad leknik etc. bör det finnas stora möjligheter all utveckla en betydande civil produkiion. Den kan inrikias pä en rad produkier. Det naturligaste är civila flygmotorer. Det är säkert känt av industriministern all företaget har en belydande utvecklingsverksamhet i fråga om civila produkter och alt några projekt gen resultat. Nu gäller det att fortsätta denna verksamhet med ökad intensitet. Såviiijag förslär krävs del samverkan och slöd från slalen. Min fråga är; Är regeringen beredd all gå in i ell samarbete med företaget för en ulveckling av civil produkiion?

9 Riksdagens protokoll 1978/79:445

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7/ den svenska flygindustrins framtid

129

Nr 45

Fredagen den 1 december J 978

Om den svenska flygindustrins fram -lid

Låt mig även få ta upp ell iredje industripoliliskt sammanhang. Induslriminislern är säkert lika medvelen somjag om alt del inte går alt banta ned industriella enheter hårt utan atl de upphör att fungera. Det är onödigt att la upp kammarens lid med all diskutera var denna gräns går för Volvo Flygmotor. Men jag hoppas all induslriminislern har observerat detta sammanhang och är beredd att beakta del i den fortsatta induslripolitiska handläggningen av frågan.

När jag ställde min fråga om sysselsältningsgaranti för de anslällda vid Volvo Flygmotor var självklart en anledning de sociala problem som avskedanden innebär. Frågan knöl också an lill de tankegångar som utvecklats här lidigare i debatten om atl staten har en skyldighet på delta område. Den är särskill stor i fråga om en produkiion som staten initierat. Frågan hade emellertid även en induslripolitisk bakgrund, nämligen alt del gäller all rädda den yrkeskunnighet de anställda representerar, om det någon tid inträder en minskad sysselsättning. Jag kunde inte länka mig annat än atl regeringen sysselsaiie sig med frågan hur man på bäsla säll kan lillvarala kapaciteten vid Volvo Flygmotor för atl ulveckla och tillverka civila produkleroch hur staten skall kunna hjälpa lill. Nu skjuter industriministern dessa frågor pä framliden. Det blev därför i dag inget svar i sak lill mig. Jag beklagar detla.

130

Induslriminislern ERIK HUSS;

Herr lalman! Flera av talarna har påpekat atl de har fåll ett magert svar eller ell tunt svar-ord valel har växlat något. Jag instämmer hell med dem. Detär ett magert svar som är lämnat. Men vad väntar man? Om man ställer en antal frågor, vilkas besvarande i högsta grad är beroende av ett avgörande som inte är träffat men kommer all träffas myckel snart, blir i del läget svaret på frågorna ganska magert. Del blir väl i huvudsak också den här repliken.

Låt mig ändå la upp några saker och försl ett par mera konkreta frågor.

Till Anton Fågelsbo vill jag säga atl vi är medvetna om all verkstaden i Arboga ärden avgjort största arbetsgivaren i staden, all del är en bra verkstad och all den kommer att behövas vilka flygplan och motorer som vi än kommer all ha idel här landet. Men del är svårl all säga exakt i vilken volym behov kommer att föreligga. Därför pågår också ett arbele för alt undersöka möjligheterna alt ulnyltja resurserna också för civila ändamål.

Belräffande stirlingprojektel -jag vänder mig alllsä till Lars Henrikson -som ju egentligen är tvä projekt, ett större och ett mindre, är vi mycket väl medvetna om att del är fråga om viktiga, framlidsinriklade projekt. Del är glädjande när man inle bara behöver arbeta som en akutmottagning ulan också för arbeta med projekt riktade framåt. Del har lagts ned mycket pengar på dessa projekt. Jag har för min del nyligen medverkat lill alt skaffa ytterligare pengar för fortsättning i stor skala av det utvecklingsarbete som pågår och som kräver mycken tid, som ju sådana här projekt ofta gör.

Jag vill också ta upp den fråga som ställdes om ell produktutvecklings-centrum. Det ansågs något gåtfullt all jag knöl an del lill beslut i flygplansfrågan. Del är egentligen flyginduslrikommissionen, FLIK, som har

gjort den anknytningen. Det citerades alt FLIK i viss mån har återupplivat den av riksdagen, i varje fall formelll, avförda frågan om ett produktulveck-lingscentmm. Men FLIK återupplivar alltså den, och del är där anknytningen ligger. F. ö. kan sägas att det pågår en förslärkning av resurserna för de lill universitetet i Linköping knutna kontaktsekrelerarna. Den funktionen förstärks enligt planerna för delta budgeiår. Och det är bekant att styrelsen för teknisk ulveckling, STU, har kontaktat Linköpings tekniska högskola och ställt medel till förfogande för en undersökning av möjligheterna till produklledningshjälp.

Lät mig sedan mera allmänt kommentera ell antal inlägg, bl. a. Hilding Johanssons. Del är alldeles klart alt vilka militära och försvarspoliliska beslut -del ärju de som är grunden för alll-som än fattas i flygplansfrågan, får vi räkna med en successiv nedgång av flygels anspråk på den svenska industrikapacilelen. I vilken lakl och med vilken volym del kommer alt ske saml, framför allt, hur della kommer all la sig ullryck i fördelningen mellan olika slag av personalkategorier och teknisk kapacitet i Linköping och i Trollhättan blir i hög grad beroende av valel av flygplanstyp. Det är därför svårt att säga något mer deciderat och atl träffa konkreta avgöranden innan man vet den grundläggande förutsältningen - vilken flygplanstyp som de svenska statsmakterna kommeraii bestämma sig för. Valet fåren belydande inverkan på förulsätlningarna för arbetet framöver, både hos Saab-Scania och hos Volvo Flygmotor.

Men i vilket fall som helst - även om föruisältningarna och behovens storlek blir annorlunda - behövs dels en ökad satsning på civila flygplan, dels en satsning på civil produktion, hell vid sidan av flygplanstillverkningen, som utnyttjar den höga kapacitet som finns inom dessa båda förelag.

Jag vill säga all mycket av det som Kerstin Andersson sade kunde jag ha sagt. Vi har i mängt och myckel samma syn på denna fråga. Jag känner därför inte behov av någon replik lill henne.

Jag tror atl mänga av talarna är ganska ense om nödvändigheten av ökad satsning på civila fiygplan och delprojekt. De prakliska fallen är i stor usträckning delprojekt: all som deltagare gå in i utländska civila fiygprojekl, men också all salsa på en hell civil produktion. Under den korta tid som jag innehaft det här ämbetet harjag redan personligen haft några samtal - och medhjälpare lill mig har haft flera samtal - med dessa företag om projekt som man där förbereder, med en positiv grundinställning atl staten skall medverka lill en gynnsam utveckling.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0//7 den svenska Jlyginaustrins fram -lid

LARS HENRIKSON (s);

Herr lalman! Jag berörde med flit inte frågan om nygindustrikommitléns betänkande och vad kommittén framfört. Della är något som är möjligt för oss envar alt ta närmare del av. Jag är i stort positiv lill mänga av de förslag som framförls av kommittén.

Industriministern säger alt flyginduslrikommitlén har aktualiserat frågan om ell produktuivecklingscentrum i Linköping och lycks förmena att den frågan avförts, såsom orden föll, av riksdagen. Jag är inie alls överens med

131

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om den svenska flygindustrins framtid

industriministern pä den punkten. Jag tror inie del är möjligt all läsa in det i näringsutskotlets belänkande, det som jag citerade. Tvärtom innebar det uttalande utskottet gjorde all regeringen förutsattes följa frågan, lägga fram förslag och se till all tanken fullföljdes. Är del oklart pä denna punkt flnns del all anledning all återkomma, men jag hoppas verkligen att industriministerns besked på den här punkten inte är del besked som regeringen samfällt ger. Frågan har enligl mitl förmenande inte avförts.

Kontaktsekrelerarna kan ses som en inledning till denna verksamhet och jag hälsar naturligtvis med tillfredsställelse att industriministern säger all regeringen avser atl ge ökat stöd lill deras verksamhet.

Jag är medveten om att man kan ställa sig skeptisk lill en diskussion om alternativ produkiion därför all del är mycket lält atl lala om sådan produkiion men myckel svårt atl konkretisera den. Men såväl flyginduslrikommitlén som enskilda ledamöier av denna kammare har både vid tidigare tillfällen och i dagarna pekat på olika konkreia projekt som del borde vara möjligl all gripa sig an här.

Jag säger än en gäng: Alldeles oavsett vilket beslut som kommer atl fallas i flygplansfrägan blir del nödvändigl att omstrukturera försvarsindustrin och komma över lill nya produkter. Här har också förts en diskussion tidigare i dag om de svårigheter vi har inom andra delar av industrisektorn.

Vi får inte ödelägga de betydande resurser vi har lill forsknings- och utvecklingsarbete på industriområdet och inte heller den väldiga kapacitei som de anslällda inom industrin representerar.

132

NILS BERNDTSON (vpk);

Herr talman! Som positivi bör kanske noteras all industriministern själv betraktar sill svar som magert. Man hade möjligen kunnat hoppas alt del skulle bli mer kött pä benen genom del andra inlägget, men lyvärr blev det inie så.

Jag lycker exempelvis atl min andra fråga inle pä något sätt bör anses vara beroende av beslut i flygplansfrågan. Den handlar ju om hur man skall stimulera övergäng från mililär lill civil produkiion. Härvidlag harjag pekat pä, både i inierpellaiionsiexten och i min lidigare anförande, de försummelser som gjorts pä del här områdei. Jag menar all del nu är hög tid för prioritering av de frågorna.

Jag har lidigare här i kammaren erinrat - och jag vill göra del än en gång -om en rappori lill Förenta nalionerna om avruslningens ekonomiska och sociala konsekvenser. Där påpekas; "På korl sikl skulle övergångens smidighet lill stor del bero pä regeringens förmåga atl förutse de typer av problem som kunde uppslå och pä förberedelsernas lämplighet."

Jag har sen regeringar komma och gä under de ärjag här i riksdagen fört fram kravei pä åtgärder för övergång från militär till civil produktion. Men jag har lyvärt inie hos någon regering upptäckt förmågan alt förutse de typer av problem som skulle uppslå här i landet. Jag har inte heller sett några lämpliga förberedelser. Men den regering som nu sitter borde verkligen ha anledning att la itu med problemet. Nu är del mera aktuellt än det har varil på länge.

Man är väl ändå i regeringen på det klara med all någon satsning på B3LA inte är realistisk. Man är väl pä det klara med au detla medför konsekvenser för sysselsättningen. Vad ämnar man då göra för alt skapa andra arbelslillfällen? Ingenling, såvitt jag förstår.

I den åberopade FN-rapporten heter del också; "Del finns så mänga krav som tävlar om en nyttig användning av resurser frigjorda genom avrustning alt del verkliga problemet är uppställandet av en prioriietskala." Kan verkligen inte regeringen se några lämpliga områden all sälta in de frigjorda resurserna på?

Jag lycker den passivitet som kommer till uttryck är skrämmande. Den är skrämmande för de människor vilka för sitt arbele och sin ulkomsl i dag är beroende av militär verksamhet. Den ärskrämmande förde bygder där den na verksamhet bedrivs. Men den är också skrämmande för alla som upplever bristerna på en rad angelägna områden i samhället. Regeringen saknar lydligen vilja och förmåga alt la till vara resurserna inom den militära sekiorn och föra över dem lill angelägna civila områden.

Till vilka områden militärindustrins resurser lämpligen kan föras över bör naturligtvis skissas i ett sådanl program som vi har begärt. Men elt vikligt steg på vägen borde vara alt en lilen del av de väldiga resurser den militära forskningen utnyttjar fördes över till forskning om alternativ produktion.

Jag skall nämna några områden som behöver avancerad forskning och teknik: miljö, energi, sjukvård, handikappservice, transport och kollektivtrafik. Säkerligen finns del mänga andra.

1 den kommun som den militära flygplanstillverkningen är koncentrerad till - Linköping - finns också som här har påpekats viktiga resurser för forskning och utveckling; universitet och teknisk högskola, regionsjukhus m. m. Elt produktuivecklingscentrum som Lars Henrikson tagil upp i sin inlerpellation skulle givetvis också främja en utveckling av civila produklionsalternativ.

Herr talman! Behoven finns. Möjlighelerna finns. Men finns viljan?

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om den svenska flygindustrins fram -tid

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag noterar med tacksamhet vad industriministern sade om FFV:s belydelse för Arboga och all industriministern ansåg all FFV i Arboga skulle bestå. Visserligen skickade han med en liten brasklapp när han sade atl han inle ville lämna några garaniier för volymen. På den punkten kan det alltså kvarstå något frågetecken.

Anledningen till atl jag begärde ordet igen var atl jag inte fick något svar på den direkia fråga jag ställde, nämligen; Har industriministern möjligheter atl i dag säga något om när svensk flygindustri får besked på den här punkten? Kan det dröja tvä månader eller sex månader? När kan vi räkna med atl del blir?

HILDING JOHANSSON (s):

Herr lalman! Jag vill inte ett ögonblick förneka de svårigheter som regeringen står inför när det gäller atl ta ställning till dessa frågor. Men

133

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 den svenska flygindustrins fram -lid

regeringen lär aldrig komma undan de här frågorna. Det krävs ett ställningstagande och detta bör komma snabbt.

På en punkl är industriministern och jag överens, nämligen atl militära myndigheter i alll lägre grad kommer alt utnyttja den kapacitet som flygmotor- och flygplansindustrin i Sverige har. Om man har den insikten, då är det självklart atl man snabbt och effektivt bör sälta in åtgärder för all utnyttja denna kapacitet. Del krävs här en omslällning, och denna bör komma snabbt. Det är bältre alt förbereda sig inför en sådan omslällning än all bara improvisera.

Med detta som utgångspunkt ställde jag min kompletterande fråga, nämligen om industriministern kunde meddela kammaren atl regeringen var beredd att i lämpliga former samverka med de förelag del här gäller för atl stödja ulvecklingen av civila produkter. Jag upprepar frågan.

Min andra fråga, somjag fakiiski trodde all industriministern skulle kunna besvara, gällde om man inom regeringen prövat alternativet all köpa färdiga motorer uiifrån. Är inte regeringen klar på den punkten ännu? Ingår del i regeringens överväganden alt även ha della alternativ? Del finns säkert mänga som vill ha elt svarpå den frågan här i dag, och industriministern har chansen att ge det.

Ur induslripolitisk synpunkt innebär ell köp utifrån alt man flyttar över resurser frän flygmolorlillverkning till flygplanslillverkning. Det innebär också utomordentligt slora svårigheter för flygmoloriillverkningen. Jag begär inte all industriministern skall anlägga militärpoliliska synpunkter här. Men frågan är också induslripolitisk. Regeringen borde ha haft samråd i dessa frågor, så att industriministern kunnat lämna kammaren ett svar här i dag.

134

HANS LINDBLAD (fp);

Herr lalman! Sverige är känt som eu kvalificerat industriland. Landei befinner sig högt uppe på den teknologiska trappan. Man kan säga alt långt ner på trappan har vi enkla varor, textilier etc; något högre upp har vi stål, bilar, fartyg; och ytteriigare en bit uppåt har vi flyg, atomindustri, dataindustri; överst i trappan har vi rymdindustri och djuphavsinduslri.

Det finns en klar tendens till alt land efter land vill högre upp på skalan. Man vill fö en alllmer avancerad leknik, vilket ger teknisk-ekonomisk ulveckling, pengar osv. Sverige ligger, trols att det är ett så litet land, förvånansvärt högt på skalan. Delta beror på exempelvis gynnsamma inre förutsättningar och det förhållandet atl vi inle utståtl något krig på länge.

Sverige är, som jag kan se del, det enda land som nu medvetet går in för au försöka gä nedför den här trappan, som satsar relativi sett mer ganska långt nere. Inte minst della riksmöle har varil med om alt placera mycket slora pengar på nivåer ganska långt ner.

Stora grupper har t. o. m. satsat på en avveckling pä de mest avancerade områdena. Vi har haft en intensiv diskussion kring en avveckling av kärnkraften och därmed också av den industri som sammanhänger med denna. Vi vet alt den svenska dataindustrin successivt har försämrats.

Diskussionen förs nu inte om utan / vilken takt vi skall lägga ned den svenska flygindustrin. De mest långtgående kraven innebär all vi inte skall utveckla något nytt flygplan, utan alt vi in på nästa sekel skall använda Viggen som kom lill pä 1960-talel. Viggen skulle alltså bli det sista svenskutvecklade flygplanet. Det vore i så fall en medvelen politik industripoliliskt sett. Vi skall stanna där vi befinner oss eller gå nedför trappan.

Somliga anser atl vi inle skall tillverka flygplan och salsa på sådan industri men alt vi ändå skall behålla sysselsätlningen. Vi bör veta att om man tar bort de maierielbeslällningar från försvaret som legat inom Sverige, så kan man inie bara säga alt ulvecklingen skall ske genom universitet och högskolor eller på något improviserat sätt - del fordras för framgång en industriell verksamhel med reella projekt som kan leda till produkiion och försäljning. Går man på den linjen och säger all alla människor skall vara kvar i dessa industrier, då kostar del lika mycket; del är bara det all kosinaderna finns på en annan huvudtitel. Då skall man inte åberopa slatsfinansiella skäl och påstå att landei inte tål en ulveckling här. Eller är det så alt landet läl den bara därför alt den går via en annan huvudtitel? Det är svårt all motivera.

Vad som gördiskussionen besvärlig nu ärall socialdemokratin har bestämt sig för atl del skall vara A 20, det skall vara en Viggen lill. Ell starkt argument för A 20 är all riksdagen bör undvika att falla elt försvarspolitiskt beslut som går emot del största partiet. Men jag lycker del är trist. Jag anser all Viggen skall finnas länge i Linköping - men då på det flygmuseum som jag hoppas blir byggt. Annars blir del en bil in pä nästa sekel en flygande, halvsekel-gammal relikt från 1960-talel som kommer alt dra tvåa tre gånger mer bränsle än flygplan behöver göra då och vara mycket sårbarare och svårare all underhälla, eftersom del är gamla komponenter i den. Delta är olyckligt, rent sakligt sett. Med det alternaliv som nu är presenterat, SK38/A38, bortfaller den huvudinvändning som man hade mol B3LA, nämligen all del slalsfi-nansielll blir för dyrt de närmaste åren. Man har då ett projekt som kostar ungefär detsamma som A 20 de närmaste åren.

Men man är ändå emot lösningen med ett mindre fiygplan med en mindre bränslekrävande motor därför all B3LA också var ett sådanl. Det blir helt enkelt en psykologisk läsning, och det tyckerjag är olyckligt. Alternativet A 20 är nämligen tolall sett relativi dyrare, och del kan bli myckel dyrt om bränslepriserna stiger, vilket myckel lyder på om vi får onl om olja framåt sekelskiftet.

Del är synd atl Hilding Johansson begär ett snabbt besked, för ett snabbt besked kan det bara bli om man säger att det skall vara A 20. Men del går inle alt få elt lika snabbt besked, om man seriöst vill pröva del nya alternativ som har kommii in i debatlen, nämligen elt som har B3LA:s fördelar- alltså en lilen maskin med användande av modern leknologi, som lillåler flygindustrin alt fortsätta utvecklingsarbetet och ger den respit all salsa mer på civila produkier - men inle dess nackdelar, alt det under den närmaste femårsperioden kostar omkring 350 milj. kr. mer per år än A 20. Del vore märkligt om inle Slatsmakterna ser seriöst pä elt sådant nytt alternativ, som förenar fördelarna med A 20-projektet - billigare de närmaste åren - med fördelarna

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm den svenska flygindustrins fram -tid

135

Nr 45                 med B3LA-projektel.  Det ger en långsiktigt bältre lösning, om vi vill

Fredaeen den      omstrukturera försvarsindustrin i riktning mol mera civila produkier, mindre

1 december 1978       energislöseri och mer av modern leknologi.

0/77 den svenska flygindustrins fram -tid

KERSTIN ANDERSSON i Hjärtum (c):

Herr talman! Det är bra alt industriministern och jag är överens i sak, tydligen med andra talare också. Jag skulle vilja haka på Hilding Johanssons fråga, om motorerna skall licenslillverkas i Sverige eller köpas uiifrån. Det är ju väldigi viktigt all vi tänker på vår alliansfrihet och vårt ullandsberoende i händelse av krig. Jag har fått reda på alt om del skulle bli krig, skulle vi, om vi licenstillverkar motorerna här i Sverige, kunna klara oss i ungefär fyra år utan atl köpa något utifrån. Visseriigen köper vi nu en hel del komponenter från utlandet, men under krigslid skulle vi själva kunna tillverka dem. Jag anser därför atl delta är en sak som man måste tänka på.

Jag hoppas att industriministern och regeringen seriöst ser över de förslag som Nils Åsling och ledamoten av flygindustrikommiltén Gunnar Björk i Gävle genom förre försvarsministern bad flygindustrin all titta på och all man i så fall tänker noga på atl även motorerna bör tillverkas i Sverige.

136

Induslriminislern ERIK HUSS;

Herr lalman! Jag skall inle gå in i den större debatt som Hans Lindblad tog upp och som ju ändå i första hand aren mililär debatt, fast med konsekvenser industripoliliskt, ulan jag knyter an lill några inlägg som gjoris här.

Till Lars Henrikson villjag säga alt jag mätte ha talat väldigt tyst när jag sade detla om en produktuivecklingscentrum, vilket Lars Henrikson citerade så atl jag skulle ha sagt atl del var avfört. Jag sade atl detta centrum ju i varje faW formellt lycks ha avförts av riksdagen. Del var hell enkelt en formulering av det faktum som Lars Henrikson själv beskrev ungefäriigen på delta säll. Men jag tillade ju atl det nu sker positiva ling i den riklning som Lars Henrikson och andra önskar.

Med anledning av ett par av de övriga inläggen villjag säga atl vi ärju ense om alt man bör slimulera den nödvändiga successiva övergången från militär till civil produktion. Del frågades om viljan finns. Svaret är ja. Och jag redovisade all jag under den här korta liden har haft flera samtal i del syftel men också alt företagen på områdei, som ju här har initiativet och del primära ansvaret - Saab-Scania och Volvo Flygmotor- för sitt handlande i hög grad är beroende av vilket beslut som kommer att fattas om flygplanstypen.

Till Hilding Johansson och Kerstin Andersson villjagsägaatt något beslut ' om vilken motor som skall sitta i den icke beslutade flygplanstypen givetvis inte finns, men man har i alla diskussioner utgått från alt motorn skall byggas i Sverige på licens. Och när vi lalarom licenslillverkning är det ju i delta fall en myckel kvalificerad hantering det rör sig om med ett högt teknologiskt innehåll. Vidare är del klart alt motorn skall underhållas i Sverige. Det är en relativi betydande sysselsättningsfaktor i Trollhätteföretaget.

Lät mig lill sist säga några ord med anledning av all man frågar när beslut skall fallas. Det ärju många departement, många myndigheter och mänga

krafter i det svenska poliliska livet indragna i denna fråga om beslut om  Nr 45

flygplan -elt primärt försvarspolitiskt avgörande men med konsekvenseråt        Freriappn de

olika håll, som jag har nämnt. Det är en stark önskan och en stark        i Hgppp-ihep 1070

förhoppning all beslutet skall kunna fattas myckel snart, men hur snart är det   

icke möjligl för mig eller, trorjag, någon annan att i dag säga. q  svenska

flvgindusirins frain-
NILS BERNDTSON (vpk):                                                 '.

Herr talman! Det ärju glädjande att industriministern talar om att viljan finns när del gäller satsning på civil produktion, och jag hoppas bara au denna vilja kommer lill något mera konkret uttryck än vad den har gjort här i dag.

Det vore frestande alt ta upp det resonemang som Hans Lindblad började ulveckla här. Jag skall bara säga atl om klättringen på teknikens stege som han beskrev främsi kommer all gälla militära ändamål, så är ändå perspektivet en aning oroande, och dä går del ut över andra behov i samhällel.

Hans Lindblad talar om att kostnaderna skulle bli lika stora, om man satte in resurserna på andra områden. Men del saknar ju inle belydelse på vilka områden i samhällel man sätter in resurserna. Jag har pekat på några av de områden som kräver satsning - områden av stor betydelse för samhällsutvecklingen och områden som behöver dagens militära resurser. Jag menar atl dessa satsningar är så angelägna all de borde slimulera både forskning och teknisk utveckling. Man behöver inte klättra via militär flygplanstillverk-ning.

Under detla anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

LARS HENRIKSON (s);

Herr talman! Hans Lindblad är en dålig rådgivare, om han nu uppträder som rådgivare ål regeringen när det gäller denna fråga. Vi har i dag väckt en induslripolitisk debatt. Föregen del harjag försökt att helt avhålla mig från alt diskulera flygplansfrägan. Den diskussionen får föras i annat sammanhang. Frågan är hur vi skall ha det med vår induslri för framliden. Jag vägrar alt skriva under på den tanke som jag spårade i Hans Lindblads anförande - alt det krävs militära rustningar för all teknologin skall kunna utvecklas.

Del kan inte vara på det sättet. På den stege han beskrev är del givet all
också militära rustningar på något ställe har sin plats, det kan jag hålla med
om, men för egen del vill jag hävda att vi kan ulveckla högteknologin utan
militära rustningar. Del är detta jag menar att vi i ökad omfallning bör göra i
svensk industri. Det är liktydigt med att ge upp om vi troratt B3LA ärdet som
frälser oss från alla besvärligheter oavsell om vi bor i Linköping eller någon
annanstans. Men, som sagt, debatten om vilka flygplan vi skall ha i framtiden
skall inte föras här och nu, utan den fär föras i annat sammanhang. Jag hoppas
att inte folkpartiregeringen går omkring och har samma uppfattning som
lydligen Hans Lindblad har när det gäller möjlighelerna för högteknologin i
landet.                                                                                         137

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7? den svenska flygindustrins fram -tid

Jag är utomordentligt nöjd med del besked som industriministern gav när del gäller ett produktutvecklingscentrum i Linköping. Då är alla missförstånd så att säga ur bilden. Jag räknar med all regeringen helhjärtat kommer all salsa på all delta utvecklingscentrum kommer lill stånd och också får de resurser som är nödvändiga för atl det skall kunna ge ett bra resullat för framliden.

Allra sist - jag avser inte all säga något mer i denna debatt - vill jag framhålla att jag troratt regeringen i betydande grad föröka sin beredskap när det gäller sådana här frågor. Det är bättre att vi rustar innan vi slår miu uppe i bekymren än alt vi när bekymren är över oss börjar se efter vad viskall ta oss före. Della är allmängiltigt och handlar inte bara om regeringen -del bör över huvud laget vara på del sättet.

138

HILDING JOHANSSON (s);

Herr lalman! Eftersom jag ställde min fråga till industriministern, harjag utgått från att vi inte nu skall föra en stor mililärpolilisk debatt, även om det skulle vara mycket frestande efter Hans Lindblads inlägg - men då kanske försvarsminislern borde sitta på statsrådsbänken.

Otvivelaktigt har Hans Lindblad räll i att de industrier vi nu talar om befinner sig högt uppe på den tekniska stegen, men nog borde vi alla vara överens om all det kan finnas en civil produkiion som också befinner sig mycket högt på den tekniska stegen. Del vore elt underbetyg ål svensk leknik om fömisäitningen för teknisk utveckling och avancerad teknisk produktion skulle vara krav från försvarels sida. Nog om detta.

Närdet gälleratt utveckla civil produktion bör vi vara överens om atl delta aren nödvändighet inom de industrier som nu har mililär produkiion, om de skall kunna leva vidare. Från den synpunkien hälsar jag med lillfredssiällelse de deklarationer som induslriminislern nu har gjort under debattens gäng. Av dem drar jag slutsatsen alt det går att etablera en samverkan mellan staten och resp. förelag så att de skall få den stimulans och det stöd som kan behövas för en utveckling på delta område.

Därmed anser jag all den frågajag ställt är besvarad på ett posilivt sätt. Nu väntar jag bara pä handling från regeringens sida.

När del sedan gäller frågan om tillverkning av motorer i Sverige eller inköp av motorer uiifrån förstår jag myckel väl all regeringen inle kunnal fatta något beslut i detta ärende. Den förklaring induslriminislern gav till sisl tolkar jag på det sättet atl man i den diskussion som förs utgår ifrån atl man skall ha en licenslillverkad motor i Sverige. Lät mig lill detta bara säga: Håll fast vid den utgångspunkten! Rubba den inte under den fortsatta diskussionen! Men se också till all denna licens innebär all man kan utnyttja svensk leknik och därmed få många arbetstillfällen i Sverige!

Del återstår en fråga somjag inie skall pressa industriministern med i dag men som jag ämnar komma lillbaka till. Den gäller möjlighelerna all ge sysselsällningsgaranli ål dem som arbeiar i dessa indusirier. De har behov av delta.

Induslriminislern ERIK HUSS;

Herr talman! Sådan debatten nu förs har jag inte något behov av all kompletlera den utom på en enda punkt - genom atl korrigera mig själv. I milt förra inlägg gjorde jag ett förbiseende. Jag lalade där om licenstillverkning i Trollhättan och tog i hastigheten med underhållen, men den rälla adressen i det fallet är Arboga, medan del i Trollhättan blir en uppgift för Flygmotor AB att tillverka reservdelar. Huvuddelen av underhällsuppgiften ligger ju i Arboga.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7/ den svenska flygindustrins fram -lid

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag skulle tro all man från Flygmotor AB i Trollhättan kommer alt ta kontakt med industriministern om den fråga han nyss tog upp här.

HANS LINDBLAD (fp):

Herr talman! Här har sagts atl jag talat försvarspolitik. Jag var noga med att inle åberopa operativa skäl, taktiska skäl, basfrågor och sådant. I och för sig går mina slutsatser därvidlag åt samma häll, men jag vill inle föra någon diskussion om huruvida det operativt skall vara fråga om norra eller södra Sverige. Jag höll mig till industriella och ekonomiska frågor.

Men del är alldeles uppenbart alt vilket val man än gör mellan de båda alternativen har del siora induslripolitiska verkningar, därför atl del ena innebär att vi skall ulveckla yllerligare en generation flygplan, låt vara ett mindre flygplan, som kräver färre människor för ulvecklingen än tidigare. Del andra är au man i princip bara modifierar en tidigare modell. De neddragningsproblem man har kommer ju mycket lidigare och blir myckel slörre, om man väljer all bara modifiera en gammal apparat, dvs. en A 20-lösning. Industripoliliskt har detta självklart stor belydelse.

Det är klart atl del går all klättra på stegen utan all man saisar på försvaret. Del bäsla exemplet på della ger väl Japan. Men att vara uppe på den omnämnda stegen kostar vissa pengar.

När man då säger atl vi av slatsfinansiella skäl inle kan salsa på dessa indusirier, spelar det egentligen ingen roll om pengarna kommer via den ena eller den andra huvudtiteln. Såvida man inle säger; OK, går del via Huss, dä får del gärna kosta hur mycket som helst. Del går naturiigtvis, men sannolikt blirdei myckel dyrt, om man inle har allting färdigt, om man inle vet var man skall hamna någonslans. Dä måsle man förmodligen salsa pä ganska många projekt föratt något skall lyckas. Vitsen med de militära projekten varatl vi redan frän början hade definierat vad vi ville ha, och man hade alltså i staten en kompetent beställare som visste vad den ville ha. Då kunde man göra en stark målinriktning. Vi vet att hos Saab var man inne på den civila sekiorn, men man avbröt därför atl slalen omkring 1950 sade: Sluta atl tillverka Scandia. Ni skall bara göra fiygande tunnor. Sedan har Saab när det gäller civila fiygplan legal pä en ganska låg nivå och tillverkat främst skolflygplan. Däremoi är del ingen ivekan om atl Saab inom andra seklorer använl sitt kunnande, på dalasidan, bilar etc.

139

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om regionalpolitikens inriklning

Det kan bli en svår omställningsprocess, och del är inie bara Sverige det gäller. Andra länder visar också hur svårt del är alt göra snabba omställningar. Den industriella respillid det skulle innebära att fä tillverka SK38/A38 ställer sex sju är lill förfogande, under vilken lid man successivt kan skära ned sina resurser. Del är läitare än alt säga: Nu är del stopp, nu skall vi bara modifiera Viggen, där utvecklingen lill stor del bara handlar om elektronik och inte har med de ivå industrier alt göra som vi pratat om här. Man skall inle begära all del skall fallas elt snabbi beslut, som det realiter innebär när man inte hinner granska SK38/A38-lösningarna.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 8 Om regionalpolitikens inriktning

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för atl besvara Börje Hörnlunds {c) den 13 november anmälda interpellation, 1978/79:81, och anförde:

Herr talman! Börje Hörnlund har frågal mig om jag avser alt 1976 års riksdagsbeslut om all regionalpolitiken skall ges en mer deceniralistisk inriklning skall ligga lill grund för arbelel med den kommande regionalpoliliska propositionen och om jag ansluter mig lill principen all nya arbetstillfällen skall så långt möjligt skapas på de orter och i de regioner där svårigheterna att erhålla sysselsällning är slörst.

Jag kan svara korl pä dessa frågor. Vi fick en bred uppslutning om regionalpolitikens allmänna inriktning vid 1976 års riksdagsbeslut. Della kommer naturligtvis all påverka ulformningen av den regionalpolitiska proposilion som regeringen avser atl lägga fram våren 1979.

När det gäller del mer konkreta innehållet pågår beredningsarbetet inom kansliet. En av utgångspunkterna är sysselsätlningsutredningens delbetänkande, Regionalpoliliska stödformer och styrmedel, som tillsammans med en del övrigi underlag f n. remissbehandlas.

140

BÖRJE HÖRNLUND (c);

Herr talman! Försl ett lack för svaret. Man brukar tala om ell kort och klargörande svar. Della var enligl min mening bara korl.

Skogslänen utsattes under 1960-ialel för en utpräglad flyllningspolitik. Aftonbladet lalade t. ex. 1964 om "den glädjande folkvandringen". Det var egentligen en sammanfattning av den syn som dä fanns hos regering, hos AMS och storindustrins företrädare. Det rådde en ovanlig samstämdhei. Resultatet blev också atl ell myckel stort antal kommuner pä en tioårsperiod förlorade 15-20 % av sin folkmängd.

Under 1970-ialei hardei uppställen viss bräcklig balans mellan länen. Del innebär dock icke att del är balans. Del gäller bara befolkningsfrågan. När del gäller räiien lill arbele är variationerna mycket siora. Del inre stödområdet beräknas ha ca  30 /n   färre arbetstillfällen  för dem som  befinner sig i

yrkesverksam ålder än de bäst ställda områdena i vårt land. Del allmänna stödområdet. Norrlandskusten och ner igenom Dalarna saml norra Bohuslän beräknas ha 20 % färre arbetstillfällen än de bäst ställda områdena.

Men den här "befolkningsmässiga balansen" mellan länen har ändå inneburil alt den inomregionala obalansen har fortsalt och t. o. m. försämrats. Delta förutsattes också i propositionen 1970:75 och det upprepades i proposilionen 1972:111, där del av det föredragande socialdemokratiska statsrådet uttalades alt huvuddelen av de offenlliga invesleringarna och i stor utsträckning även de lokalpoliliska slödåtgärderna borde koncentreras lill primära och regionala centra. Det innebar all flertalet av kommunerna i glesbygden icke skulle komma med i den välviljan.

Del här uttalandet fick vid det tillfället stöd av såväl folkpartiet som moderaterna. Detla har medfört atl flertalet inlandskommuner och kust-landsbygdskommuner i Norrland och även i vissa andra delar av vårt land nu kommit i ett läge där man haren hög andel äldre och få yngre. Födandet har gäll ner rent katastrofalt. I klartext betyder det au om det inle nu vidlas myckel kraftfulla åtgärder, så kommer del all braka ihop för många av de här kommunerna under 1980-talet. Därför är den regionalpoliliska debatten mycket angelägen.

Folk blir nämligen inte hur gamla som helst. Flytlar man bort ungdomen, är grunden borta för en hygglig ulveckling. Det som behövs är en sä kraftfull politik alt vi fär en viss älerflytlning till den hälft av Sveriges areal som har berörts av utflyllningspolitiken.

Regionalpolitiken frän 1972 gäller i stort sett fortfarande i fråga om medlen, dock har vissa förbättringar tillkommit t. ex. när del gäller kommunala industrihus och regionala utvecklingsfonder, dvs. en ny och positivare syn på småföretagens ulveckling. Nu visar det sig att småföretagen börjar få en viss framtidstro. Del gör alt det här lillskollet som tilldelades vissa län börjar alt la slut, t. ex. i Västerbottens län. Därför behövs ytteriigare medel under löpande budgetär och stora pengar för de kommande tvä budgetåren. Landstingsförbundet har ringt runt till de olika fonderna och då kommit fram till att om man skall jobba offensivt behövs det 700 milj. kr. för de närmaste två budgetåren. Vi vet frän den budgivning som alllid pågår inom regeringskansliel all det inle alls är siffror i den storleksordningen som diskuteras. Jag ser del som så, att det är en vikiig regionalpolitisk åtgärd alt de olika regionala utvecklingsfonderna, inte minst inom de norrländska länen, fär erforderliga medel. Det gäller ju i huvudsak lånemedel, och man betalar ränta med 4 % över diskontot.

RolfWirién berörde i sill svar 1976 års beslui och sade alt vi då uppnådde en bred enighet. Jag vet inte vad han menar med begreppet bred enighet, dvs. om han avser total enighet eller majoritet. Beslutet innebar emellertid en vikiig kursändring som avsåg politiken pä sikt. Vikten av inomregional balans betonades. Riksdagen ansåg alt siora orter inte får växa på de mindre Orternas bekostnad. Om inte detta skall bli fallet, måste man salsa på en ökad sysselsättning inom de mindre orterna, som i dag har den sämsta sysselsättningen.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0//7 regionalpolitikens inriklning

141

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om regionalpolitikens inriklning

142

An resonera sä är någonling hell annat än au säga atl vi skall hjälpa folk att flytta ifrån orter som har problem, såsom statsministern sade i den allmänpolitiska debatten. Del är de små orterna som har problem och som inte tål ytterligare avfolkning. Hjälper man inie de små orterna, uppslår en situation som den i Sorsele och som är på väg i många andra kommuner av medelstorlek. Del är en pä sikt hell ohållbar politik, herr regionalpolitiskt ansvarige minister.

Regionalpolitiken har hillills nästan uteslutande berört den lillverkande industrin. Men den sektorn har minskat under hela 1970-talel. Jag vill dock säga att den sekiorn är mycket vikiig och au del blir en ulveckling i de områden av vårt land som har en låg sysselsättningsgrad inom den lillverkande industrin.

Den offentliga sektorn är den sektor som har kommit med de nya arbetstillfällena. Mellanåren 1971 och 1976 ökade den offenlliga sektorn med 270 000 nya arbelslillfällen. Del blir 45 000 nya jobb per är, varav ca 10 000 beror pä ulvecklingen mot deltidsarbete. Den prognos som upprättades 1977 för åren 1977-1981 talar om 170 000 nya offenlliga jobb, och lill detla kan sedan läggas vad en ulveckling mol deltidsarbeten ger. Det gör alt om prognosen blir verklighel sä kommer man upp i samma storleksordning som man haft hittills under 1970-talet.

Det måste lill en utomordentlig medvetenhet i del poliliska beslutsfattandet på alla nivåer, framför allt inom den offentliga sektorn, om vi skall kunna ha kvar ell livskraftigt Sverige i sin helhet. Den seklorsplanering som utförs av centrala ämbetsverk och affärsverk går ofta tvärtemot de regionalpolitiska strävandena. Detla ställer naturligtvis lill stor oreda och ger en ogynnsam utveckling. Pä della område har regeringen elt mycket slorl ansvar. Därför ställer jag frågan; Finns den medvetenheten och viljan i denna regering, Rolf Wirtén?

Rolf Wirtén har nyligen haft en chans när del skulle lokaliseras en ny central stiftelse för skyddat arbele. Hans beslut blev Botkyrka. Del var inte bällre när vi fick beslutet om fraklslöd, som ju framför alll gäller Norriand. Administrationen för fraklslödei, dvs. atl räkna procenl pä fökluror m. m., är ett jobb som man mycket väl hade kunnal lägga till Sorsele, om man så velal. Omedvetenheten hos den socialdemokraliska regeringen var då sådan all även den administrationen förlorades lill Slockholm.

Del fallas årligen massor av sådana här omedvetna beslut. Eller kan besluten vara medvetna? Vill man i grunden en koncentration, då är besluten medvetna. Om vi skall fä Sverige i en bättre regional balans, måste del lill en hell annan medvetenhet när det gäller all fördela de nya offenlliga jobben.

Jag kommer sä lill det som gjort mig särskilt orolig och som gjort all jag lagil upp den här debatten. Statsministern och även andra företrädare för regeringen kan naturligtvis i hastigheten uttrycka sig litet slarvigt. Men del har förekommii litet för myckel av sådant. Senast refererades i onsdags i DN atl Erik Huss såg myckel positivt på den flyllningspolitik som funnils under 1950-och 1960-talen och all han lalade fören ytterligare ökad rörlighet. Hans

posiliva erfarenheler hänför sig kanske till Stockholm och Göteborg. Men jag vet alt när man lalar om en ökad geografisk rörlighet, lalar man inle om atl flytta från Slockholm och Göteborg lill de norrländska kommunerna, ulan det är hela liden underförsiåit en rörelse i motsatt riktning. Därför vill jag slälla frågan; Ärdet fråga om en rörelse mot Norrlandslänen eller en rörelse från de kommuner som i dag är halvi dräpta när man talar om en rörlig arbeismarknad? Dena är en avgörande fråga.

Sedan vill jag beröra några äigärder som regeringen kan vidla på kon sikt.

Norrlandsfonden har snart slut på sina pengar, som skulle räcka lill den 1 juli 1979. Dessa pengar har jyori mycket för sysselsättningen i Norrland. Fonden bör på tilläggsbudget få ell antal miljoner kronor för all kunna jobba positivt och offensivt.

Själv håller RolfWirién i de pengar som går lill AMS. Del rör sig i dag om Slora pengar. Men AMS-arbeiena har fölt en litel annan inriklning, som inle är bra förde norrländska länen. Del gäller i huvudsak beredskapsarbeten på tjänstesektorn. Men vi behöver också, även om det blir dyrare per jobb, pengar lill mera strukturella investeringar, lill vägnätet, industrihus m. m. Pengar lill sådanl fick vi tidigare via AMS-medel i en helt annan utsträckning än i dag. Dessa medel är långsiktiga, och därför menar jag alt det egentligen är en bällre arbelsmarknadspolitik all belala ul medel lill sådant än atl föra en politik som bara lar sikte på den rena tjänsteseklorn.

Del talas nu om atl konjunkturen i Sverige håller pä all vända. Vi vet au man lill vissa områden av vän land där del är brist på arbetskraft värvar personal. Det sker uppe hos oss, och del sker också i Finland och andra länder. Vi har en etableringsdelegation, som lyder under industridepartementel och som har lill uppgift all hälla konlakl med de 150 största företagen. Del är myckel vikligl alt den nu under uppåtgående konjunktur börjar jobba ordentligt för all föra ul filialer och nya förelag lill de orter som biisi behöver ny sysselsällning. Hillills har man inle fåll blanda pengar från investeringsfonder och lokaliseringspoliliska medel. Men del borde vara en lält sak för regeringen atl falla elt sådant beslut, ell beslut förde sämst ställda delarna av vårt land. När del nu börjar vända bör regeringen också vara posiliv till offertprincipen dä Åke Larssons delegation nu skall ut och jobba aktivt i förelagen.

Sedan vill jag ta upp en annan sak som lillhör budgetdepartemeniet, men skall man lyckas regionalpolitiskt, måste alla departement jobba i samma riklning. Budgetdeparlemenlet skall framlägga en proposition otn skatie-uijämningsbidrag. Det bäsla vi kan göra för regionalpolitiken är att lägga pä några regionalpoliliska procent som berör de norra länen och framför allt de sämst ställda kommunerna där. Det ger mycket snabbi goda resultat med nya jobb och en utbyggd service.

Jag har redan talat om de regionala utvecklingsfonderna. Jag vädjar om att de får bli ell offensivt instrument inom regionalpolitiken, all de för erforderliga pengar och räll an agera.

Vi lalar också om alternaliva energikällor. Del finns idagprojeki i Norriand

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om regionalpolitikens inriklning

143

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm regionalpolitikens inriklning

som ärstartklara. Jag hoppas alt RolfWirién som regionalpolitisk minister ser lill att den lypen av energiproduktion kommer i gång i Norrland och framför alll i Norrlands inland.

Sysselsällningsulredningen och lurisiberedningen har berört turismen. Jag vill för min del säga; Bedöm lurisiuivecklingen också i del regionalpoliliska perspektivet!

För kombinationssysselsätiningarna jordbruk, skogsbruk, handel och turism ställdes 15 milj. kr. lill förfogande i den Anders Dahlgrenska proposilionen. Enligt rapporter efterfrågas så myckel pengar alt delta belopp inte alls räcker lill. Della berör den verkliga glesbygden, och därför måste det fyllas på.

Del allra viktigaste - på detta område har regeringen bollen - är en målinriktad decentralisering av befogenheter och resurser inom statsförvaltningen. Samma diskussion behövs också inom landstingsvärlden. Del är inte bara statsförvaltningen som syndar i de regionalpoliliska ställningstagandena.

De här förslagen är inte nya, men de är viktiga. I de fyra nordligaste länen håller landstingen och länsstyrelserna på med olika inlandsprojekt. Det finns många uppslag. Där har man kommit fram lill, när man nu vill gä till skott, att sekiorisering, detaljreglering och toppstyrning är räll besvärande. Skall man lyckas inom regionalpolitiken, måste det till en större samverkan och flexibilitet. Man måste få jobba decentraliserat eller under länsdemokratiska former.

RolfWirién har berört sysselsällningsulredningen och dess regionalpoliliska förslag. Allteftersom tiden har gäll och man sett vad som händer, ärjag övertygad om atl del förslag jag själv stått bakom behöver ytterligare förbättras. När beslut så småningom skall fattas vädjar jag framför allt om alt man inle skall minska på differentieringen i förslaget. Del är minimum av vad som behövs för att rädda inlandskommunerna.

Sysselsällningsulredningen häller tyvärr fortfarande på - den borde ha varil klar med de näringspolitiska delarna. 1 förslagel lill regionalpolitik nämns en utjämning av teletaxorna i ell å tvä områden i riket. Där nämns atl del bör vara samma pris i hela landet på teledatasystemnätet som är under uppbyggnad. Del är utomordentligt vikliga saker.

Det skall läggas fram en proposilion om transportstödet när som helst, om den inle redan är framlagd, åtminstone meddelades det i ulredningen. Det är också en vikiig sak somjag hoppas RolfWirién är med och bevakar- även om det inte är hans departement så tillhör del regionalpolitiken.

Jag vill avslutningsvis säga alt jag hoppas alt de uttalanden som gjorts av olika förelrädare för regeringen har varit tillfälliga och har skett litet hastigt och, när saker och ling på allvar skall diskuteras, all vi får en bra regionalpolitik som framför allt hjälper de sämst ställda kommunerna.

144

TORE NILSSON (m):

Herr talman! Jag vill göra en kommentar lill del sagda och till svarei.

Myckel av del som i dag kallas regionalpolitik och som vi så ofta debatterar

skulle ha varit enklare och delvis onödigt, om de ansvariga för vårt lands ekonomi och välfärd haft en annan insyn under de 30 år som gått efter det senaste världskriget och haft en bällre kunskap om landels struktur. I synnerhet gäller del den del av värt land som heter Norrland och där vi har en stor del av del som nu kallas stödområde. Jag menar au hänsynen till landet som helhet, lill glesbygden och i synnerhet till del som ligger i norr var obefintlig - man skyndade atl bygga i och främja de mest cenlrala, de sydliga och de västliga delarna samt Slorsiockholmsregionen ulan all väga in andra synpunkler än närhet till hamn, världsmarknad, goda kommunikationer som då var befintliga osv. Det kanske är förklariigt, för om man ser på listan över regeringsledamöter under den tiden finner man all det var skåningar och sydsvenskar i allmänhel.

Det är i dag vi ser resultatet. Flyttvågen, som Börje Hörnlund har berört, var en katastrof för norrlänen, och decentraliseringens lanke som så småningom framkom och hävdades har i praktiken inte betytt sä myckel.

Jag kan ta ell exempel. Landshövdingen i vårt nordligaste län, Ragnar Lassinantli, som var riksdagsman på Norrbottensbänken lidigare och själv lornedaling, har många gånger och senast i Svenska Dagbladet för någon vecka sedan pekat på sitt läns dilemma: av ca 115 000 - om jag minns räll - i arbetsför ålder är 20 000 arbetslösa eller sysselsatta i verksamhet för sådana som saknar vanligt arbele, detla trols atl hans län utgör en Qärdedel av värt land och har sådana tillgångar av råvaror och sådan rikedom på arbetskraft -friskt och härdat folk och mycken ungdom. Det är bittert att elt sådanl län skall kallas stödområde, vara krympling med behov av kryckor eller bår.

Det är en sak atl vara efterklok, men industriministern bör lära av det som hänt och söka råd från just dem som bor ute i länen och kan problematiken inifrån, och lägga så myckel som möjligt av planering och beslut på annat håll än i kanslihuset eller där andra cenlrala organ arbetar.

Då det gäller statlig verksamhel kan jag nämna några exempel. Man plockade bort telefonväxlar, lade ned stationer vid SJ och postens arbetsplatser av olika slag. Alll det var statlig verksamhel, och en stor del av del som kom i slällel förlades cenlrall i tätorterna. Men ingen ersältningssysselsält-ning kom bygderna lill del, och obalansen i service blev också stor. En privat arbetsgivare anses i dag vara pliktig an skaffa ersätlningssysselsättning, och då bör även staten vara del. Jag har elt exempel som är aktuellt just i dag i min hemkommun Vännäs, som har SJ som huvudarbetsgivare. Enligt SJ;s planering kommer Vännäs alt nu förlora en del sysselsättningstillfällen på grund av atl viss verksamhel skall föriäggas lill Umeå. Jag missunnar inle Umeå att få arbetstillfällen, men det är en underlig politik som förs alltfort.

Slutligen: Varför inte ge företagen i de energirika länen nettopris pä elström, på kraft? Energi som framställs i området och som inle behöver långa och för landskapet skadliga ledningar kunde sänka kostnaderna för många företag. 1 det svårt drabbade Norrbotten skulle elt sådanl system kunna gälla för exempelvis kraft från Luleälven, och regionen skulle kunna bli attraktiv för företagsamhet som skräms av andra kostnader. Detsamma skulle kunna

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om regionalpolitikens inriktning

145

10 Riksdagens proiokoll 1978/79:44-45

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 regionalpolitikens inriktning

gälla för Urneälven i den män Vallenfall har kraftkällor där.

Man talar ju om en vändpunkt till del bättre - Börje Hörnlund har varil inne på del - och del är angeläget att se lill au en förbättring börjar där den bäst behövs. Börje Hörnlunds fråga rör regioner där svårigheterna är som störst. Lägg verksamhel där och rådfråga folk där - del är deras råvaror och deras energiiillgångar som berörs. Del kanske inle är så självklart all vi får den breda uppslutning som statsrådet lalade om, ifall regeringen inte lyssnar noga på dem som arbetar där problemen finns.

Det har talats om republiken Jämtland, och det var kanske skämisami. Men del har också sagts all om man skulle skära av värt land norr om Dalälven och låta det som finns av tillgångar i norr utnyttjas av dem som bor där, så skulle det bli svårl för dem som bor i övriga Sverige. Det är inte Rolf Wirténs fel alt det blivit som del är. men jag hoppas all han som arbetsmarknadsminisler noga skall överväga möjligheterna att i regionalpoliliska frågor tänka på var resurserna finns i vårt land.

146

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Börje Hörnlund sade alt mitt svar var kort och all del inte var klargörande. Jag medger all del är korl och au del kanske inie svävar ul över alla de områden som Börje Hörnlund gärna ville bjuda upp lill dans på i dag. Men som framgår av svaret förestår en regionalpolitisk debatt i samband med all regeringen lägger fram sin förslag. Del kommer all vara baserat pä en rad utredningar. Vi har ett rikt material atl arbeta med, och det är f n. ute på en remissomgång. Det ligger då i sakens natur all delta inte är tillfället att la upp den breda regionalpoliliska deball som Börje Hörnlund vill ha. Den får komma senare.

Del är, herr lalman, hell omöjligt alt gå in på alla de frågor som Börje Hörnlund nu lagil upp och som han bedömer som vikliga frän regionalpolitisk synpunkt. Jag delar i och för sig hell hans uppfattning all det är vikligl all de trafikpolitiska, skattepolitiska och andra frågor som han nämnde hör hemma i detta frägekomplex. Men del går inle all i en inierpellaiionsdebaiige sig in på alla dem, ulan jag får försöka begränsa debailen till det som jag för dagen finner vara relevant alt diskutera.

Jag vill dä gärna återkomma lill frågan om vad som enligt Börje Hörnlund har hänt sedan vi i oktober fick en ny regering. Mot bakgrund av en del uttalanden av stalsminisiern och andra i den nya regeringskretsen försöker Börje Hörnlund hävda au del har inträffat något nyll. Men så är del inte, Börje Hörnlund. Vi fortsätter i det här avseendel samma poliiik som förts av irepartiregeringen. Börje Hörnlund åberopade riksdagsbeslutet från 1976 som något av elt föredöme, och han ser belänkandet som låg till grund för beslutet som något riktningsgivande. Mot den bakgrunden är det kanske på sin plats all jag här från talarstolen påpekar atl jag själv hade huvudansvaret fördetta betänkande .såsom ordförande i arbetsmarknadsutskoltel, och jag ledde majoritetsskrivningen i utskottet vid del tillfället. Jag lycker därför all myckel av det som Börje Hörnlund här försöker kritisera faller tillbaka på den utgångspunkt han själv har valt.

Jag vill också bemöta det som har sagts här när del gäller rörligheten på arbetsmarknaden. Del finns anledning alt i del sammanhanget ställa en molfråga: Menar verkligen Börje Hörnlund att elt industrisamhälle som vårt som upplevt sä mänga strukiurkriser som del fakiiski varit fråga om under ett antal årskulle kunna fungera ulan rörlighet på arbetsmarknaden? Skall inle samhällel i en situation då del uppslår svårigheter för människor genom att en induslri inskränker eller rent av lägger ner sin verksamhet biträda med rättmätig hjälp vid en flyttning mellan branscher eller mellan geografiska områden? Jag hoppas verkligen att Börje Hörnlund inte lever med den filosofin. Den skulle cementera hela den svenska arbetsmarknaden och göra den så stel och omöjlig all man hell loge bort de lillväxtkrafter som vi väl ändå vill ha i det svenska näringslivel och den svenska ekonomin. Hela delta resonemang är omöjligt all föra.

Del måste finnas en röriighet, och de människor som Ivingas lill förflyttningar pä arbetsmarknaden bör få hjälp av samhällel. Det var f ö. någonling som också skedde under trepartiregeringens lid, som för Börje Hörnlund framstår som det lyckligaste av allt i det parlamentariska livet i Sverige under senare är. Jag har ingen anledning all kritisera trepartiregeringen och har inte heller gjort det, men det var vad som hände även under den perioden.

Viktigast är naturligtvis all man ser det här tvåsidigl. Det är inte bara den delen som skall finnas len väl fungerande arbetsmarknad. Man skall också ha en sådan aktiv näringspolitik som Börje Hörnlund talar för. Del gäller atl salsa regionalpolitiskt pä smäföreiagsamhei - som Börje Hörnlund särskill underströk - men man måste också siödja de större företagen, serviceföretagen och den offentliga sektorn över huvud tagel, vilken spelar en viktig roll regionalpolitiskt. Den aktivare regionalpolitiken skall kombineras med rörligheten pä arbetsmarknaden. Har man det greppet finns del inle plats för någon kritik i del avseendet. Därför vill jag tillbakavisa Börje Hörnlunds resonemang på den punkten. Från min sida finns det inget annat än en positiv vilja atl satsa på den härakliva regionalpolitiken, men vi får äierkomma till de nödvändiga förbättringsåtgärderna efter det riksdagsbeslut som vi hoppas kan fattas under 1979.

Av Börje Hörnlunds exempel vill jag gärna ta upp satsningen på glesbygden. Börje Hörnlund log det konkreta exemplet Sorsele. Att lägga fram Vindelälvspaketei är väl ett gott bevis på den nya regeringens vilja. Min förelrädare arbetade länge med denna fråga, men han hade lyvärr inte någon vilja alt satsa hårt på den här punkten. Nu har del skett och medel har anslagils. Jag tror därför att Sorsele från min synpunkt var ett bra exempel.

Herr talman! Jag skall för dagen begränsa mig till de här synpunkterna. Får jag bara avslutningsvis notera del intressanta i Börje Hörnlunds inlägg atl han var på väg bort frän det ansvar han visal i sysselsällningsulredningen. Jag vet inte rikligt vad del var för avsikt med uttalandet atl del nu måste till ytteriigare åtgärder och en ytterligare differentiering. Står inte Börje Hörn-

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 regionalpolitikens inriktning

147

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 regionalpolitikens inriktning

148

lund fast vid de förslag som sysselsäuningsulredningen i stor enighet har lagt fram? Del vore intressant all fä vela hur del förhäller sig med detta.

BÖRJE HÖRNLUND (c);

Herr talman! Jag fömtsälter atl Rolf Wirién står föst vid alt han vill ha en god regionalpolitik. Men jag ville med mitt anförande säga atl del även i andra departement än i arbeismarknadsdepartemenlei fattas en hel del beslut som berör regionalpolitiken. Vi skulle kanske slippa en del uttalanden av del här aktuella slaget -som jag tror alt alla norrlänningar tar myckel illa vid sig av -om regeringen i sin helhet skulle diskutera de svära regionalpolitiska problemen vid ett regeringssammanträde.

I frågan om röriighelen vill jag säga atl vi nu får uppleva atl olika förelag, bl. a. i Göteborgsområdet, söker arbetskraft i Norrland. Med lanke pä den diskussion som ofta förs här .i kammaren om hur besvärligt del är med sysselsättningsläget i den delen av landei skulle man önska alt de behoven i första hand klarades genom en yrkesmässig röriighet.

Rolf Wirién tycker atl jag har lagit i litet exlra i den här debatten. Alt jag gjort del kanske beror pä att jag känner mig sä starkt medveten om atl de kommande fem årens salsningar kommer alt bli i hög grad avgörande för stora delar av del inre siödområdei och del allmänna siödområdei liksom, i mindre utsträckning, för vissa grå zoner. Man har nämligen där nått en punkl där man inle orkar mycket längre. Detta har ERU sagt, på sitt sätt, och forskare vid Umeå universitet har för sin del precis lika klart givit ullryck för samma uppfattning.

Dessa områden har inle råd all föriora mera ungdom. Därför måsle man för hela apparaten - AMS, som arbetsmarknadsministern själv styr, budgetsidan med skalteutjämningen, induslrideparlementet med de regionala utvecklingsfonderna. Norrlandsfonden, de centrala verken m. m. -sätta upp deceniraliseringsmäl, som visar vart resurser skall styras.

Ett bra exempel på vad detla kan ge är televerket, där man vid en organisationsöversyn, som vi i sysselsällningsulredningen har studerat, sade sigalt man skulle flytta ut 450 centrala jobb. I stället skulle lika många skapas lokall. Det visade sig dä all del bara behövdes 225 jobb lokall. Man fick alllsä en ökad effektivitet genom en decentraliserad beslutanderätt.

Den nuvarande regeringen talar liksom den föregående gjorde om alt avbyråkratisera samhället. Ell bra säll är att flytta ned besluten och därmed också befattningshavarna -och det kan man göra ulan att behöva utöva något större tvång. Del är inle svårl all på en femårsperiod minska antalet anställda vid de cenlrala verken med 10 000 personer och i slällel lägga ul beslut pä länsplanel och på kommunerna. Del kan ske genom naturlig omslällning, ulan tvång. Del finns naturligtvis också anställda vid cenlrala verk som gärna tar ett arbete ute i landet.

Rolf Wirtén log upp glesbygden och Vindelälvspaketei. Jag lalade med Nils Åsling om delta sä sent som i augusti, och jag upplevde då atl bekymren i första hand fanns på budgetdepartementel. Del finner jag inle heller särskill uppseendeväckande, eftersom  de flesia ministrars bekymmer ligger på

budgetplanet. Med de budgetunderskott som förekommer kan självfallel en och annan diskussion där komma alt ta sin tid.

Jag länker inle smila ifrån milt ansvar. Om man vid klassificeringen av länen näringslivsmässigt på räll säll utnyttjar de sex stödområdesklasserna, fär man den behövliga differentieringen. Om så inle sker, kommer del atl bli sä attraktivt atl utveckla sig i de allra största orterna atl de mindre inte klarar sig. Jag vill vädja till Rolf Wirién att beakta detla när han framlägger sina förslag.

Jag kanske i annat sammanhang får tillfälle att ge uttryck för min direkta syn på dessa frågor. Om del är sä atl del i detta sammanhang har förekommii en del förflugna uttalanden men atl RolfWirién ändå, som han sagt här i dag, haren god vilja på detla område, lackar jag för min del för den deball som här har förts.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 regionalpolitikens inriktning

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag har redan sagt all del inte var några förflugna uttalanden, utan det var uttalanden som visarall vi måste ha både en akiiv regionalpolitik och en rörlighet pä arbetsmarknaden. Annars får vi inle den dynamik som behövs i svenskl näringsliv. Det var den frågan som jag ställde lill Tore Nilsson. Han vill för sin del erkänna all del behövs en rörlighet mellan branscher. Det är vackert så, men tydligen för det i Tore Nilssons lankevärid icke förekomma någon geografisk rörlighet, och det trorjag är en omöjlig filosofi att driva. Jag hoppas det inle riktigt var avsikten med Tore Nilssons inlägg.

Del är några saker som jag skulle vilja la upp igen med anledning av alt Tore Nilsson nu har berört något som egentligen var Nils G. Åslings ursprungliga tanke, nämligen atl det inte är några svårigheter atl fiytta ut 10 000 personer från cenlrala ämbetsverk lill regioner och kommuner. Jag har i och för sig samma funderingar kring della - man kan decentralisera på del sättet genom all ta ul funklioner. Men därifrån lill att säga atl della är något som är mycket lätt all åstadkomma tror jag steget är rätt långt, Börje Hörnlund. Det här kräver nog ett räu ordentligl utredningsarbete, innan man vet all man kan fö utflyttning av funklioner lill regioner, men jag ställer gärna upp på den modellen.

Däremoi har jag litet svårare all förslå den krilik som Börje Hörnlund försökte föra fram i sitt förra inlägg, nämligen atl del var fel att man förlade nu befintlig verksamhet lill Botkyrka. Riksdagen har ganska klart redovisai i sina ställningstaganden all befintlig verksamhel skall man i fortsättningen inte fiytta ul, utan skall del ske en decentralisering av den cenlrala statsförvaltningen för det bli i form av nya ämbetsverk enligl den modell som vi nyss har enats om är tillämpbar, dvs. all ta ut funklioner.

När del gäller den centrala stiftelsens lokalisering till Botkyrka så är del ändå så, Börje Hörnlund, all av del hundratal personer - del kanske blir drygt 110-som skall vara verksamma där, så finns redan i dag ell 70-80-lal i AMS, dvs. i statlig verksamhel. De skulle då flyttas över från den offenlliga sekiorn till elt område reglerat av ptk-avial. Man har inte den situation som vi hade

149

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm regionalpolitikens inriktning

vid den tidigare utflyttningen av ämbetsverk, där statstjänstemän skulle flyllas med oförändrade anställningsförhållanden. Del var svårt nog. Det här skulle bli näst intill omöjligt atl klara inom den tidsram som vi här i riksdagen för något är sedan har besläml att klara den skyddade verksamheien, alllsä fram till den 1 januari 1980. Inom den ramen hade vi icke klaral en ullokalisering av den cenlrala stiftelsen, om vi ville ha med de här mycket viktiga funktionärerna för den skyddade verksamheten, personer som har lång erfarenhet av delta arbete och som kommer alt vara av ulomordenllig belydelse när vi skall bygga upp den skyddade verksamheien i stort i Sverige, en verksamhet som ju har kolossal format - det gäller 27 000 personer ute i regionerna. Det är alltså en decentraliserad verksamhel i stor skala, där man skulle ha den regionala ledningen ordnad jusl på del sätt som Börje Hörnlund vill plädera för, nämligen atl varje län har 30-40 personer i den regionala ledningen. Detla skall dä ställas i förhållande lill del antal som jag nyss nämnde, 110 personer, i den centrala stiftelsen. Jag kan alltså konstatera, Börje Hörnlund, all riksdagens intentioner fakiiski har följis när det gäller lokaliseringen av de cenlrala stiftelserna.

Får jag också, herr talman, säga alt del är elt oerhört expansivt resonemang som Börje Hörnlund för. Del är väl i och förslg vackert alt man vill satsa si och så många tiotal och rent av hundratal miljoner på den ena eller den andra verksamheien - del må vara utvecklingsfonder eller något annat - för all slimulera näringslivel. Men del måste också finnas elt ansvarstagande för den totala budgeten. Jag tror ändå alt också Börje Hörnlund måste inse all skulle man springa ifrån del ansvaret, skulle det bli en infiationsutveckling, som skulle allvarligt försämra möjlighelerna för svenskl näringsliv att fungera på hemmamarknad och på exportmarknad.

Självfallet kommer vi i regeringen, när vi skall ta ställning till den regionalpoliliska proposilionen, alt göra jusl så som Börje Hörnlund förutsatte: gå igenom alll della för att fö den helhetssyn som krävs för atl vi skall kunna nå bästa resultat. Men vid den lidpunkten är vi icke ännu, och den debatlen för därför anslå lill dess.

150

BÖRJE HÖRNLUND (c);

Herr lalman! Jag tackade vissl för mig lilet för tidigt.

Del är rikligl alt Nils Åsling för sin del medvetet ville la itu med besluten alt flytta befattningarna närmare människorna, men sysselsällningsulredningen var faktiskt också enig på den punkten, så del är bara atl ta itu med della.

Rolf Wirtén kommer lillbaka till röriighelen på arbetsmarknaden, men jag kan för min del tyvärr inte tolka honom på något annat sätt än jag gjort, eftersom jag vet all man har oerhört svårt all resonera om rörlighet i någon annan riklning än lill de stora städerna så är del bara för de små kommunerna att huka sig.

Centrala stiftelsen för skyddat arbele vill jag också säga någonting om. AMS har 800 centralt anställda och begär ständigt yllerligare resurser för arbetsvärd. Jag vet att hela centrala verk har flyttats och att större delen av

personalen där kanske har omplacerats vid olika statliga organ. Jag tror an man myckel bra har kunnal klara placeringen av de människor som finns inom AMS. Om jag har räll förställ syftel med den centrala stiftelsen, är det exportaffärer och liknande saker som anses viktigast, och sådanl har AMS också sysslat med. Men jag tror ändå atl det finns väl så goda erfarenheter på annat håll än inom AMS; del vill jag klan säga.

Sedan lalade ni om 110 man, men de båda kommunförbundens representanter har sagt; Begränsa er lill 50! Där gäller det praktisk regionalpolitik. Om man låter bli atl deialjslyra och i stället har vissa viktiga cenlrala funklioner samlade, kan kanske 60 av de 110 jobben hamna ute i länen, varvid man för dem närmare sin egen verksamhel. -Jag förstår alt della ännu inle är berett på regeringskansliel, men jag vill ändå lala om hur vi har resonerat i den här frågan.

RolfWirién lycker att jag verkar expansiv. Ja, man kanske anser sig ha råd med miljarder ål olika häll, men ell par tre hundra miljoner kronor yllerligare i länemedel -som man för ränta på -till de regionala utvecklingsfonderna, som skapar fasta och riktiga jobb, kanske man inle anser sig ha råd med. Det är då som jag menar all man har hamnat fel, eftersom man ju för belala motsvarande eller större belopp via AMS, i form av arbetslöshetsförsäkring, eller via socialförsäkring i form av förtidspensioneringar m. m.

Sysselsällningsulredningen har också undersökt möjligheterna lill arbete ål handikappade. Om man lar hänsyn lill merbelalningen vid en anställning kontra de pengar en pensionering kostar visar del sig all produktiviteten inle behöver vara särskill hög för atl del sammantaget skall vara en god insals all sysselsätta människor, och framför alll är det mänskligt. Avslutningsvis tror jag för min del hell och fulll alt del bäsla man kan göra är atl flytta kapitalet lill människorna och icke människorna lill kapitalet.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7? regionalpolitikens inriktning

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr talman! Med anledning av Börje Hörnlunds uppgift att 50-60 personer skulle ingå i den cenlrala stiftelsen villjag bara påpeka alt anlalel, under det år jag har följt arbetet, aldrig har legal under 100. Om Kommunförbundet har någon annan uppfallning har den inle redovisals för regeringen. Får jag bara notera att för denna verksamhel med 27 000 personer finns elt centralt huvud på 110 tjänstemän. Del är en mer decentraliserad verksamhel än jag tror Börje Hörnlund kan hitta i något annat sammanhang.

När det gäller den geografiska röriighelen kan jag inte underlåta alt påpeka för Börje Hörnlund alt vi nu, pä grund av de problem vi upplevt de senaste tvä tre åren, haft en slörre utflyttning från skogslänen än under de tidigare fem-tio åren fram lill 1975. Därför trorjag aU Börje Hörnlund skall vara litet försiktig med att lala om de senaste två åren som en framgångsrik period i det här hänseendet. Där har del verkligen varit problem.

Får jag också om AMS-pengarna säga alt vi framför allt salsal på all få fram tjänster och arbetstillfällen. Del är viktigare än aU göra kapitalinsatser av olika slag. Det ger mindre jobb. Beredskapsjobben skall vara lill för all ge män niskor sysselsättning, och då menar vi att den verksamheten ärden mest

151

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 totalförbud mot användning av asbest

värdefulla. Det innebär icke, Börje Hörnlund, att vi avstått frän alt bygga vägar och göra andra viktiga investeringar av del slag Börje Hörnlund nämnde. Det viktiga är ändå atl skapa jobb, och det är del som varil det riktningsgivande när bidragen lades om lill beredskapsarbeten för något halvår sedan.

Överläggningen var härmed slulad.

152

§ 9 Om totalförbud mot användning av asbest

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Lars-Ove Hagbergs{vpk)den 6 november anmälda inlerpellation, 1978/79:63, och anförde:

Herr lalman! Lars-Ove Hagberg har frägal mig dels när regeringen tänker vidla åtgärder för att tolalförbjuda import och användning av asbest, dels om regeringen kommer att vidla åtgärder för all alla arbelare som i sill yrke utsatts för asbest får genomgå grundliga läkarundersökningar, dels vilka åtgärder regeringen kommer att vidla med anledning av all del enligt Lars-Ove Hagbergs uppfattning nu skulle vara belagt all kadmium har cancerframkallande egenskaper.

Frågan alt genom lagstiftning förbjuda användandei av asbest har tidigare vid flera tillfällen diskuterats i riksdagen. Riksdagen har också tagit ställning mol en sådan lagstiftning eftersom del ansetts otillfredsställande med ett förbud som måste förses med långtgående dispensmöjligheter för de fall då ersättningsmaterial för asbest inle finns. Socialutskottet har framhållit atl det i fråga om andra hälsofariiga varor visat sig vara möjligl atl nå goda resultat genom tillämpning av arbetarskyddslagstiftningen i förening med noggrann kontroll frän arbetarskyddsmyndighelernas sida. Denna väg borde väljas också belräffande asbest.

Arbetarsskyddslyrelsen utfärdade år 1975 nya asbeslanvisningar som efter hand har kompletterats. Grundregeln i anvisningarna är att asbest om möjligt inle skall användas i arbelslivet ulan ersättas med någon icke hälsofarlig eller mindre hälsofariig vara. Grundregeln har kompletterats med dels förbud atl använda produkier som innehåller blå asbest, dels förbud atl tillverka eller använda vissa produkier som innehåller asbest. Inskränkningarna i användningen av asbest har medfört att såväl tillverkningen som importen av asbest drastiskt har minskal under senare lid. Numera används asbest främst vid tillverkningen av vissa rör och vid tillverkningen av bromsbelägg. När det gäller dessa produkter pågår f n. utvecklingsarbete för alt finna ersättningsmaterial.

Arbelsmiljölagen,som trädde i kraft den Ijuli i år, ger ökade möjligheter alt kontrollera användandet av fariiga ämnen i arbetslivet. Med slöd av den nya lagen pågår f n. inom arbetarskyddsstyrelsen arbete med nya och ännu strängare asbeslföreskrifter. Avsikten är att föreskrifterna på sikl skall komma att fungera som elt totalförbud.

Jag vill också nämna att produktkontrollnämnden har utarbetat ell förslag lill kungörelse, enligt vilket asbe.st och vissa asbesthaltiga produkier klassas som gift eller vådligt ämne. En kungörelse med denna inriklning skulle innebära all användning av asbest utanför arbetslivet blir underkastad samma strikta reglering som inom arbetslivet - något somjag uppfattar som synneriigen angeläget.

Mot bakgrund av de omfattande insaiser som gjorts finns det enligl min uppfattning ingen anledning alt nu vidla några ytterligare åtgärder för atl förbjuda import eller användande av asbest.

När del gäller frågan om möjligheten all fö genomgå läkarundersökning för dem som varil verksamma i arbetsmiljöer med asbestrisker villjag framhålla atl regeringen år 1976 beslöt alt anvisa särskilda medel för sådan kostnadsfri hälsoundersökning. Ca 25 000 personer ansågs vara aktuella för undersökning. Fram lill den 30 juni i år hade emellertid bara ca 10 000 personer blivit undersökta. Mot denna bakgrund beslöt regeringen ijuni atl medel för sädana hälsoundersökningar fick användas till slutet av juni 1979. Arbetarskydds-styrelsen och socialslyrelsen har gemensamt informerat sjukvårdsstyrelserna och samtliga läkare om de fortsatta hälsoundersökningarna. För all nå ut lill de människor som bör undersökas har annonsering också skett i dagspressen.

Slutligen villjag ta upp frågan om eventuella initiativ från regeringens sida med anledning av farhågorna att kadmium har cancerframkallande effekter.

Det har sedan länge varit känt att kadmium är hälsovådligt och kan ge upphov till bl. a. njurskador. På senare tid har vissa undersökningar gjoris som visar alt del kan finnas ett samband mellan kadmium och uppkomsten av cancer. Mot bakgrund av de dokumenterade kunskaper som redan finns tillgängliga om kadmiums skadliga effekter har arbetarskyddsstyrelsen i april i år utfärdat anvisningar och föreskrifter för arbete med kadmium och kadmiumhalliga material. Anvisningarna Iräder i kraft den 1 januari 1979. Enligt huvudregeln i anvisningarna skall kadmium om möjigt ersättas med icke hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara. Då så inte är möjligl skall sirikla bestämmelser följas. Arbelarskyddsslyrelsen har alltså vidtagit åtgärder för att förhindra att arbetstagare kommer i kontakt med kadmium. Dessa åtgärder kommer naturiigtvis att följas upp genom kontrollinsatser från yrkesinspektionens sida.

Jag anser det f n. inle nödvändigl att ta några ytteriigare initiativ på grund av de rön om kadmiums eventuella cancerframkallande egenskaper som på senare tid kommii fram. Jag vill dock försäkra atl vi följer dessa frågor med stor uppmärksamhel.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7? totalförbud mol användning av asbest

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på min interpellation. Svarei ger ju inget nyll. Del är samma välvilliga svar som tidigare; försäkringar om alt frågan skall uppmärksammas. Atl frågan skall följas med stor uppmärksamhel är en annan variant av svar. Och det är

153

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7/ totalförbud mot användning av asbest

154

samma sorls svar som vi fåll på våra molioner och frågor sedan vpk 1972 motionerade om ett importförbud mol asbest. Del skall man då se mol bakgrund av atl del praktiskt tagel varje år sedan dess har kommii larm om asbestens fariighet och samband med cancer.

Del är på grund av underlåtenhet från myndigheter och andra ansvariga alt vidla åtgärder som asbesten fortfarande kan härja och vålla nya skador. Man vidtar heller inga åtgärder mot dem som brukar asbest - förelag och deras ägare. Del ärju de som infört asbesten, och del är de som använder den i arbetslivet. Del är denna slappa lagstiftning som får bestämma när asbesten skall ut ur arbetslivet. Förelagen har inget riktigt tvång på sig att ta fram ofarliga ersättningsprodukter. Det allvarliga är alt trots all asbestens samband med cancer är belagt fi nns det fortfarande de som nonchalerar riskerna. Det är inle så allvarligt, det är överdrifter, del är asbesthysleri - detta är något av det som vi som deltar i denna debatt får höra.

Denna nonchalans finns också när del gäller andra giftiga produkter och ämnen. Och del verkar som om svenska myndigheter och ansvariga lagstiftare är de sista atl erkänna atl del finns klara arbetsmiljörisker som har samband med sjukdom. Under lång lid har vi fält arbetsmiljöriskerna klargjorda för oss, samtidigt som ansvariga politiker och myndigheler slagit ifrån sig och lydligen ridit på den opinion som företräds av dem som vill nonchalera del hela. Men til syvende og sidst är det så, att om asbest och andra fitriiga produkter får härja fritt på arbetsmarknaden, kommer del atl drabba dem som är ute i arbetslivet. Det är de som kommeratt få betala med sina liv, med sjukdom eller med all gå för tidigt från sina arbetsplatser.

Atl lägel är allvarligt visar nr 31 av fackförbundslidningen Byggnadsarbetaren. Tidningen tar pä ledarplats upp hur de ekonomiska intressenterna i det här landet har tonat ner riskerna för asbest och hur t. ex. utredningen kring hälsotillståndet hos dem som arbetat vid Skandinaviska Elernit i Lomma saboterats. Den påvisar också all kapilaliniressena inle drar sig för att pä elt mycket allvarligt vis sälta sina egna intressen före arbetarnas hälsa. Tidningen kritiserar också i samma ledare del överslätande agerande som vissa forskare och myndigheter ägnar sig åt. Ledarkommentaren avslutas med följande mening; "Tyvärr är asbesten bara en av otaliga produkier, som dagligen vållar skador, lidanden och för tidig död bland dem som arbeiar med dem." Det är en sanning som jag lycker all myndigheter och ledande politiker i ansvarig ställning skall fundera litet pä inför den framlida lagstiftningen.

Det som stod i Byggnadsarbetaren fick sin uppföljning i går när TV;s Aktuellt visade all Euroc sedan 20 är tillbaka velat om att det fanns samband mellan asbest och cancer och att det i yrkesinspektionens arkiv i Malmö finns material som visar alt delta samband var känt för berörda myndigheter och förelag.

Della material är så allvarligt all LO:s jurister nu anser sig kunna gå till domstol och kräva skadestånd av förelaget som har orsakal dessa arbetares lidanden på grund av asbest. Det finns också i materialet, vilket kom fram i TV:s Aktuellt, en brevväxling mellan företagsledare och konlakler i Amerika. Av denna framgår all man på ett tidigt stadium hade fått klart för

sig att asbest har farlig inverkan. Trols detla har asbestens påverkan på arbelarna fortsatt.

Vi från vänsterpartiet kommunisterna menar atl det redan 1972, när vi väckte en molion om totalförbud mot asbest, var uppenbart alt det enbari var en förbudslagsiiftning som drastiskt och snabbt kunde få ner slörre delen av asbesihanteringen och asbestens verkningar. Vi anser all ell förbud måste rikta sig mol importörer av asbest och asbeslhalligt material, eftersom det i övrigt är meningslöst alt förbjuda den asbest som redan finns i landet, på väggar o. d.

Det dispensförfarande som kan bli nödvändigl måste enligl våfmening vara yltersl restriktivt. Dispens får endast lämnas i sådana fall där importören kan föreskriva hur hanteringen skall gä till och hanteringen har godkänts av berörd fackförening och av yrkesinspektionen. Men arbetsmarknadsministern tillbakavisar, som jag ser det, återigen elt sådant tillvägagångssäll.

I svarei säger arbetsmarknadsministern alt den väg som man nu har gäll fram har givit goda resultat med andra hälsofariiga varor. Han hänvisar då lill socialutskottet, och rider pä dess uttalanden. Men tolall på arbetsmarknaden har den lagstiftning som vi har i dag inle givit några framgångsrika resultat.

Fortsätter man att titta pä del svar som arbetsmarknadsministern ger mig kommer man lill kärnfrågan: När skall ersättningsmaterial komma fram? I svaret finns bara en from förhoppning; del sägs att del f n. pågår utvecklingsarbete för alt finna ersättningsmaterial. Del är en vals som gäll vidare. Men när kommer ersättningsmaterial? Vilken press finns det på dem som använder asbest i dag?

Del ärsedan egentligen en logisk kullerbytta som kommer när arbetsmarknadsministern beskriver de asbestföreskrifter som skall komma. De skall innebära totalförbud. Men varför dä inte föreskriva totalförbud nu och vända på utvecklingen, ställa krav på dem som använder asbest om alt komma fram med ersättningsmaterial? Del har talats om delta länge nu - länge nog.

Alt arbetare inle går och undersöker sig trots alt del ställts medel till förfogande - del skulle gälla 25 000 personer - vill jag till viss del skylla på atl myndigheter har gett frill spelrum för dem som velat nonchalera riskerna med asbest. Del kommer fram om vi ser på exempelvis byggnadsarbetarna och deras tidning, man har intervjuat byggnadsarbelare ute i produklionen om varför de inle gäll pä den här undersökningen. De har fött för sig atl det här med asbest bara är ijafs. Och varför? Jo, därför atl myndigheterna inle lagit frågan pä allvar utan gett efter för delta resonemang om asbesthysleri. Det har fött till följd att många av dem som borde undersökas nonchalerar den här frågan i dag.

En byggnadsarbelare som intervjuals har gått pä denna undersökning och föll besked om atl han har en godartad dammlunga. Han blir naturligtvis oroad, och det kommer allt fler atl bli. Men kärnpunkten är varför man inte följer upp frågan. Här gäller del de brislande resurser som finns i dagens läge men också den diskussion som myndigheler och ansvariga politiker har åsladkommil - all man inte tagil asbeslvarningarna på allvar.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7? totalförbud mot användning av asbest

155

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om loialjörbud mot användning av asbest

156

Kadmium är ett annat ämne som nu dyker upp gång efter annan. Och jag känner all svarei andas samma slags tongångar som när vi 1972 log upp asbest. Man vidtar åtgärder och skall om möjligl hitta ersättningsmaterial. Men ämnet skall inte heller nu klassas som cancerframkallande i den nya gränsvärdeslislan. Man måste fråga sig; Är de här åtgärderna lill fyllest på sikt? Är del den här linjen man skall fortsälla med? Jag är myckel tveksam inför alla dessa förbehåll, alla dessa "om möjligt". Jag anser alt alla ämnen och produkier som är cancerframkallande måsle man se pä med stort allvar för att komma till rätta med problemen. Annars fär vi nya katastrofer, och en annan arbetsmarknadsminister för i sin tur slå upp och skylla ifrån sig och säga: Det är andra som har förorsakal detta, del är mycket bättre nu, vi har bältre lagstiftning osv.

Jag vill komma fram lill vilka som är skyldiga här. Det pågår en debatt i USA om att stämma dem som är skyldiga. Vilka är det? Framför alll är det de företag som använt de här medlen. De är huvudskyldiga. Men det är också andra, som myndigheler. Alt del pä yrkesinspektionen sedan 20 år finns material som kan belägga ell orsakssamband måste vara en myckel allvarlig sak. Jag vill också anklaga de politiker i den här regeringen, den förra regeringen och även den förrförra regeringen som inle vidtagit åtgärder ulan nonchalerat frågan. Vad har hänt under perioden sedan regeringen hade att ta ställning lill elt förslag första gången, frän år 1972 lill år 1978? Del är nästan sju år sedan det första förslagel kom. Jag anklagar dessa politiker för att ha en stor del av skulden till att problemen med asbest inte är uppklarade och alt något rejält grepp om frågan inle har lagits.

En annan sak som också spelar med här är anvisningarna och deras innebörd, all de inte är direkt straffsanktionerade, som flera fackförbund pekat på i andra fall. Del ärarbetarskyddsmyndigheierna, yrkesinspektionen, som skall åstadkomma en sådan straffsanktionering. Det måsle vara en riktig ålgärd alt göra det, eftersom vi vet att man öppet bryter mol anvisningarna i alla dessa allvarliga frågor.

Ärdet inte, med hänsyn lill de exempel som nu finns-jag tänker bl. a. på Euroc-exemplei i går - på atl man klart bryter mol gängse mänskliga regler och mot anvisningarna, på tiden atl vi inför elt direkt skadestånd, ell skadestånd som svider i skinnet på den som försöker direkl skada människor? Är del inle rikligt alt anvisningarna är kopplade lill ett sådanl skadestånd?

Jag skulle vilja upprepa min huvudfråga; Ärdet inle dags forell förbud mot import av asbest och asbeslhalligt material för all tvinga fram de ersättningsprodukter som behövs? Är det inle dags atl ställa krav på den tidsrymd detla för ta? Är det inte dags att införa en deklaration om vad man för använda asbesten liil, så att man har kontroll på varje gram asbest som kommer in i landet? När man nu känner till faran är del väl inle godtagbart alt man fortsätter med den slappa kontroll som hittills funnits?

Asbesikarusellen kan man kalla det här för. Trols alt del finns klara bevis för sambandet mellan asbest och cancer får man använda asbest på så här många områden. Tänker arbetsmarknadsministern la något initiativ som

visarom myndigheterna, yrkesinspektionen och andra, i andra liknande fall har material som visar på sambandet mellan hälsorisker och arbeismiljö? Tänker arbetsmarknadsministern följa upp det här på något sätt? Är Euroc-avslöjandel, om vi får kalla det så, en varning till arbetsmarknadsdepartementet som kan få departementet att följa upp della så alt sådana här fall inle upprepas? Tänker arbetsmarknadsdepartementet se lill att det kommer lill allmänhetens, företagens och arbetarnas kännedom atl det här verkligen är allvariigl? Om man inle gör del, ulan låter den s. k. asbestmetodiken fortsätta, finns det stora risker för en parallell närdet gäller lösningsmedel och andra giftiga produkier på arbetsmarknaden.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7? totalförbud mot användning av asbest

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr lalman! Lars-Ove Hagberg frågar vad som har hänt sedan 1972 -jag tror det var det årtalet han nämnde - med tanke på den motion från vpk som då väcktes för första gången.

Ja, del är onekligen mycket, och en del medgav väl också Lars-Ove Hagberg själv. Låt mig inledningsvis bara säga att den metodik regeringen följer är den riksdagen ställde sig bakom och socialutskottet föreslog rik.sdagen all använda, nämligen all successivt försöka tränga tillbaka asbesten för all på sikt helt enkelt inte använda den i något sammanhang över huvud laget.

Del är naturligtvis som Lars-Ove Hagberg säger, alt den asbest som finns i vårt samhälle, i byggnader och på många andra håll, borde del vara omöjligt atl göra någonling åt. Det kräver speciella anvisningar för den som kommer i kontakt med den. Men den finns där, och det får vi väl acceptera. Skulle man göra någonling åt del vore det fråga om miljardkostnader.

Vad del nu gäller är om vi i rimlig lid kan la bort asbesten i den nytillverkning som nu sker i vårt samhälle. Den metod vi tillämpar har då ändå len lill åtskilliga resultat. Vi har hell enkelt i praktiken fåll bort asbesten från färg, lim, spackel, fogmaterial och liknande produkter. Det är också förbud mol alt använda golv- och väggbeklädnader med asbest, mattor med asbestbaksida saml praktiskt taget alla produkier med asbestcemenl. Asbest får inte heller användas som isoleringsmaterial annat än då isolering inte kan ulföras med annat material. Vidare råder lotalförbud mot användning av blå asbest.

Man kan här göra en omsättning till kvantiteter. Beträffande importen av asbest så köpte Sverige 1973, dvs. bara ell år efter 1972 som herr Hagberg ville jämföra med, 20 000 lon per är mol nuvarande 2 000 ton. Vi köper nu alltså bara en tiondel jämfört med 1973.

Denna redovisning gör väl ändå klart att åtskilligt har hänt i den riklning som Lars-Ove Hagberg önskat sig. När del gäller ansvarsfrågan har vi ju fått en ny arbetsmiljölag som ger hell andra möjligheter att gå in i de fall där man nonchalerat anvisningarna beträffande asbest. Här finns en straffsanktion av det slag som Lars-Ove Hagberg efterlyser, och ganska radikala åtgärder har vidtagits.

När det gäller övervakningen så har arbelarskyddsslyrelsen fäll ökade

157

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm totalförbud mot användning av asbest

resurser för all kunna följa upp ärendena. Anvisningarna har blivit mera stringenta. Över huvud taget har man föll en förbättrad bevakning när det gäller asbestfaran i vårt samhälle.

Vad som i dag är svårl är att vi fortfarande har några produkier där det alltjämt inte går atl undvara asbest. Det gäller närmast vissa rör och bromsband. Här fär man i stället ta lill väldigt strikta anvisningar för alt kunna undvika atl människor kommer lill skada av det här farliga ämnet, som på sikt hell bör komma bort.

158

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr lalman! Mycket har hänl sedan 1972, och det har jag lillslåll många gånger. Men denna s. k. vals - om jag fär la del uttrycket i min mun - har också dragits varje gäng. Trots vidtagna åtgärder har alla avslöjanden kommii lillbaka.

Jag harerfarii atl ersättningsprodukter skulle komma, men dessa kommer i alltför långsam takt; man tvingar inte fram dem. När kommer de 2 000 lon asbest vi i dag importerar atl försvinna? De måsle ju försvinna. Man tillåter alltså alt 2 000 ton varje är pumpas in i svenskl näringsliv.

Nya produkleroch gifierkommertill,men vadgör man? Del förefaller som om myndigheterna och deras rådgivare saml de som styr denna debatt skall ha svart på vitt flera gånger om innan de vidtar erforderliga åtgärder. Häri ligger problemet.

Varför tog del så lång lid att få fram asbestresullal, när man visste för 20 år sedan all asbest var farligt? Hur är del i dag? Nu diskuteras kadmium, men debatten gäller om det verkligen är nödvändigl atl klassa kadmium som farligt och cancerframkallande. Visserligen är reglerna slränga men ämnet används. Om möjligt skall man ersätta detta ämne, men vad menas med "om möjligl"?

Vi måste ha klara gränser så snart det finns rapporter som pekar på att ett ämne har ett klart samband med cancer. Eu sådant ämne måste snarast möjligl bort. Det får inte la sju år, nio år eller längre tid som det tydligen kommer all göra när del gäller asbest.

Arbelsmiljölagen är väldigt tunn härvidlag. Jag åberopar inga egna erfarenheler här ulan jag stöder mig på uppgifter från fackföreningsmänniskor som brottas med arbetsmiljöbristerna, som ser företagen bryla mot arbetsmiljölagen och som skulle vilja se en direkl straffsanktion - utan atl den försl lösgöres av yrkesinspektionen eller arbetarskyddsstyrelsen. Det är del som händer nu.

Först med en direkt straffsanktion mol den som bryier mol reglerna och försl när arbetsmarknadsdepartementet ger sädana direktiv alt den sanktionen svider ordentligt i skinnet kan man få bort en del - kanske en ganska stor del - av de onödiga arbetsmiljörisker som fortfarande existerar i svenskt näringsliv. Jag vill hävda atl just den diskussion som man för om kadmium och har fört om asbest är en av de största orsakerna till att företag tar lättsinnigt pä den här frågan. Så blir del när olika skolor skall brottas med varandra och när myndigheter och ansvariga politiker inte kan ta tjuren vid

hornen och säga; Detta är så farligt att del förorsakar cancer och andra sjukdomar. Det skall fortast möjligt bort, och därför förbjuder vi det. Men det finns ingen diskussion om den saken.

Della borde vara myndigheternas självklara policy, men man försöker sopa problemet under matian. Då hamnar vi i den här positionen med ständiga avslöjanden om arbetsmiljörisker.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Lars-Ove Hagberg vill atl man skall la bort de här farliga ämnena fortast möjligt. Det är precis det som nu sker. Att påstå att det inte görs något ärju hell fel. Jag tycker atl den redovisning jag gav förut visar att här har vidtagits många och framgångsrika åtgärder för att pressa tillbaka användningen av asbest. Ämnet har försvunnit i slora delar av det sortiment som kommer svenska kunder till del, och blå asbest är helt förbjuden.

Jag vill Slälla en fråga lill Lars-Ove Hagberg; Vad skulle hända om man gick över lill lotalförbud? Del ärju den enda väg sorn han vill plädera för. Men Lars-Ove Hagberg har medgell all asbest i några avseenden är helt nödvändig för svensk industri. Vi kan inle vara utan den. Lars-Ove Hagberg sade själv au i sådana fall fär man ge dispens. Visserligen måsle man vara återhållsam med dispenserna, men de skulle ändå finnas där. Delta betyder bara all man vänder på del hela, så att del blir krångligare att ta bort asbest frän det svenska industrisamhället - del mål vi båda har. Vi har arbetat vidare på riksdagens rekommendation med alt skärpa reglerna och successivt ta bort asbest, och jag tror atl den vägen är den rälta. Vi kommer säkert alt vinna framgång.

När det gäller kadmium är del inle någon nyhet i och för sig alt det också är ett farligt ämne. Ny forskning har visal atl risken för njurskador sannolikt är slörre än vad man lidigare har kunnal ana. Därtill kommer misstanken om atl kadmium även kan orsaka cancer, som Lars-Ove Hagberg säger. Att man sett allvariigl pä riskerna med kadmium bevisas bäst av att kadmiumföreningar betraktas som gift enligl lagen om hälso- och miljöfarliga varor och finns med i arbetarskyddssiyrelsens gränsvärdeslista med sä låga gränsvärden som 0,02 och 0,03 mg/m Arbetarskyddssiyrelsens kadmiumanvisningar bygger också på det faktum au kadmium är en mycket allvariig risk i arbetsmiljön. Även detla ämne har alliså uppmärksammats med synnerligen slränga regler för användningen.

För atl elt ögonblick återvända lill asbest vill jag påpeka - det har gjoris i lidigare debatier med Lars-Ove Hagberg - att om man går pä förbudsvägen kan man möjligen tvinga fram ell och annat ersättningsmedel snabbare. Men innan man gör del skall man också vara säker på alt della nya medel i tillverkningsprocessen inle är farligare än asbest är med den kännedom man har och med de regler som nu gäller för dess användning.

Del är en annan sida av problemet som Lars-Ove Hagberg inle har velal kännas vid, i varje fall inle i tidigare debatter.

Lät mig således slå fast alt vi är eniga om att ta bort asbesten. Jag vill gärna konstatera del, eftersom Lars-Ove Hagberg grundar sig pä lönlagarrepresen-

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om lotalförbud mol användning av asbest

159

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om totalförbud mot användning av asbest

tanters uttalande. Det är icke så alt LO på något sätt har gått på Lars-Ove Hagbergs linje, utan man är enig om lagen mellan löntagarorganisationer, riksdag och regering i della avseende. Det är Lars-Ove Hagberg som pläderar för en linje som av andra bedöms vara orealistisk.

LARS-OVE HAGBERG (vpk);

Herrialman! Forlast möjligt skulle asbesten bort-det är egentligen delta vi diskuterar. Asbesten finns i dag, och man tar inte bort den i morgon. Men jag utgår bara från den erfarenhet vi har, att vi överöses av fariiga ämnen och gifter varje dag i vårt arbetsliv. Och skall dessa hanteras enligl asbeslmodell är jag oerhört orolig, för då lar del väldigt långlid. Del ärju de intressenter som har hand om produktionsmedlen i dag som lar fram dessa medel, och ställer man inte krav på dessa intressenter annat än genom en ljum lagstiftning går det väldigi långsamt. Man har då inle heller någon försäkran om att ersättningsprodukterna i sin tur skulle vara ofariiga - tvärtom.

Jag kan inle länka mig en bättre linje än elt generellt förbud. Var och en som har sociala skäl eller skyddsskäl för att använda en sådan här produkt måste i detalj klargöra på vilket sätt produkten skall användas, samtidigt som berörd myndighet ställer krav på efter vilket antal år del hela skall vara klart. Det skall alltså vara bestämda lider och det skall vara ofarligt.

Vi måste således ställa krav på dem som använder dessa fariiga produkier-det är huvudlinjen. I dag ställs det väldigi ljumma krav vad gäller alla dessa produkier som behandlas enligl själva asbestmodellen.

Man kan slälla frågan; Varför är bara den blå asbesten förbjuden? Jo, den anses allra fariigast. Men jag anser all den andra asbesten är lika fariig, och därför skulle den också förbjudas. Hemligheten är alt den blå asbeslen kan företagen i dag avvara men inte den andra. Då måste vi slälla krav pä företagen i dag all de avvarar även den och skapar ersättningsprodukter.

När jag hänvisar till fackliga organisalioner och deras erfarenheter av lagen vill jag bara peka på att de som direkl berörs, som ullalar sig i fackförbundstidningar och som kommer nära problemen säger alt det är en negativ faktor i arbeismiljöarbetel att del inte stadgas skadestånd för försumliga arbetsköpare, när de bryter mot de anvisningar som finns i dag. Det gäller företagare i del här landet som sätter sin egen välfärd, sin egen vinsl, sill eget företag före arbetarnas hälsa.

Del är de arbelare som direkt berörs av delta som uttalar sig i fackförbundstidningarna. Följer man med där skall man se att det finns mängder av uttalanden i den riklningen.

160

Överläggningen var härmed slulad.

§ 10 Om rökförbud i samband med asbestarbeten

Nr 45

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för atl besvara Erik Johanssons i Hållsta (c) den 8 november anmälda fråga, 1978/79:107, och anförde;

Herr talman! Erik Johansson i Hållsla har frågal mig om jag anser liden vara mogen för införande av ell rökförbud i samband med asbeslarbele och om jag i så fall är villig all arbeta för ett sådant.

Frågan om rökförbud i samband med asbeslarbele har lidigare diskuterats här i riksdagen. Min förelrädare, Per Ahlmark, uttalade sig så sent som förra årel emot ett sådanl förbud. Självklart finns det elt slarki allmänt intresse av mi förmå människor alt avstå från att röka, särskilt om de är verksamma i arbetsmiljöer där rökningen förstärker redan existerande risker för ohälsa. En rökare löper t. ex. belydligl slörre risk alt drabbas av ohälsa på grund av asbeslarbele. Jag anser emellertid atl en rökfri arbetsmiljö åstadkoms bäst genom omfallande saklig information som bl. a. kan gälla jusl rökningens tendens alt förstärka effekten av andra hälsovådliga ämnen. Genom medbestämmandelagen ges de anslällda också möjlighel atl skapa en rökfri arbetsmiljö.

Fredagen den 1 december 1978

0/7/ rökförbud i samband med asbestarbelen

ERIK JOHANSSON i Hållsla (c):

Herr talman! Jag tackar för svarei.

Arbetsmarknadsministern sade alldeles nyss här i det föregående interpellationssvaret all asbest inte går alt helt avvara i vissa sammanhang, och det är just därför jag har ställt denna fråga. Del enklaste sättet att minimera riskerna är att fimpa i samband med asbeslarbele.

Det var jusl jag som i april förra ärel ställde samma fråga lill dåvarande arbetsmarknadsministern Per Ahlmark, och jag fick även då ett negativt svar. ■Sedan dess har mig veteriigen inget nytt isoleringsmalerial kommit i marknaden som helt kan ersätta asbest. Del var ju just detla, atl asbest skulle komma atl ersättas av mera miljövänligt material, som motiverade Per Ahlmarks negaiiva inställning lill rökförbud i samband med asbestarbelen. Jag hade hoppats att dels detla faktum, dels det fakium alt förståelsen för icke-rökarnas situation bland rökare sedan min förra fråga ställdes belydligl hade förbättrats, skulle ha påverkat en sportsman som RolfWirién.

Atl en kombination mellan rökande och asbest är särskilt fariig kan man läsa om i Läkartidningen nr 45 1978, där man redogör för en undersökning som ulförts vid Energiverken i Göteborg. Man för ju den här synergisliska effekten, som uppstår när tvä eller fiera i och för sig ganska ofarliga ämnen sammanstrålar och helt plötsligt blir farliga. Det har också arbetsmarknadsministern åberopat i svaret.

Om det nu är sä atl asbeslarbelaren som röker helt struntar i riskerna, så bör del rimligen inle fö råda ett sådant förhällande på arbetsplatsen, all arbetskamraten som inle röker är hell oskyddad och helt enkelt måsle sluta sill arbele för alt bevara sin hälsa.

Arbetsmarknadsministern bygger sitt svar på åsikten att ökad information

161

11 Riksda.wns proiokoll 1978/79:44-45

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om rökförhud i samband med asbestarbeten

skall lösa problemet. Jag vet inle om jag skall betrakta rökaren som hänsynslös eller tanklös, men sä länge den rökande parten i vårt samhälle hittills inte självmant har visal vilja alt bättra sig, anser jag all samhällel måste rycka in för all skydda den icke rökande asbeslarbelaren.

Arbetsmarknadsministern åberopar också medbestämmandelagen i sitt svar. Det är väl ändå endast teoretiskt möjligt att komma någon vart den vägen. Är rökarna i majoritet och den majoriteten inle har rätta viljan och förståelsen är det nog svårt all förvänla sig något resultat.

Därför ärjag litel besviken pä svaret. Jag säger som jag sade i min replik på del svar jag fick av Per Ahlmark, atl i princip ärjag motståndare till en massa förbud, men så länge man håller pä atl forska för atl fö fram ett bättre ersättningsmaterial vore del ganska enkelt att sälta upp en skylt.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag tror det finns en god samsyn på flera punkter mellan Erik Johansson och mig i denna fråga. Jag är helt med på alt vi generellt sett skall fortsätta alt arbeta för alt fö så rökfria arbetsmiljöer som över huvud tagel är möjligl. Jag tycker i likhel med Erik Johansson att den som har valt all icke använda tobak inte skall behöva ivängsröka genom andras bruk av tobak. På den punkten har vi samma uppfattning.

Men jag har också noterat atl Erik Johansson i grunden är tveksam till förbudsvägen, och det ärjag också. Det är del som har gjort att jag anser alt man i delta fall inte skall använda den metoden. Jag tror del skulle vara mycket svårt att gå fram med förbudsregler i denna fråga, även om det finns elt klart samband -jag är medvelen om det - mellan tobaksrökning och asbestmiljöer. Om man röker i en miljö där det kan förekomma asbest ökar risken för cancer. Det sambandet finns, och därför har Erik Johansson ett särskilt motiv bakom sin fråga. Men jag tycker ändå alt frihelen alt ta eget ansvar skall fö la över. Det är också den syn som kommit till uttryck i en utredning som har gjorts av lobakskommittén och som heter Rökfria miljöer, I utredningen sägs: "Tobakskommiilén avser därför att närmare behandla frågan om åtgärder för rökfri arbeismiljö inom ramen för kommitténs förslag till långsiktigt älgärdsprogram för att minska rökningen."

Kommittén hänvisar i fortsättningen till jusl medbestämmandelagen och de avtal man kan komma fram till genom den. Jag tror att den vägen är den bästa, och därför vidhåller jag atl man inte bör använda sig av förbud.

162

ERIK JOHANSSON i Hållsla (c):

Herr talman! Jag skulle vilja vädja lill arbetsmarknadsministern atl han noggrant följer utvecklingen inom det här områdei om del dröjer innan vi tolall kan fö bort asbesten i värt samhälle.

Tobakskommiilén hyser förhoppningar om alt vi skall fö allt fler rökfria miljöer. Men om det visar sig all ell arbele även i andra sammanhang är speciellt riskfyllt i kombination med rökande, då är del viktigt att man försöker länka om och atl man kanske också överväger atl införa ett förbud. Man är ju på sina håll inle alls främmande för atl vidla en sådan åtgärd.

Exempelvis har man infört förbud pä vissa sjukhus.

Som arbetsmarknadsministern sade kan man ju pä en arbetsplats komma överens om hur man vill ha det i det här avseendet. Men om del visar sig att majoriteten är rökare, dä blirdei mycket svårt fördensom inte röker. Han för då finna sig i alt bli en passiv rökare.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Vi måste ta med i beräkningen att vi också har mänga mycket små arbetsplatser. Därför bör vi vara försiktiga med att gä fram förbudsvägen sä atl en sådan ålgärd inte uppfattas som ell slag i luften. Del gäller alt ha realism bakom besluten, och jag tror inle atl ett totalförbud skulle vara realistiskt exempelvis för alla våra bilverkstäder. Där är det bättre att gä den väg som här har anvisats, dvs, alt gemensaml komma överens i den här frågan och säga; På vårt jobb röker vi inle. Jag hoppas all alll fler arbetsplatser skall fatta sädana beslut.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/7? åtgärder för att stimulera näringslivel i Norrbotten

Överläggningen var härmed slulad.

§ 11 Om åtgärder för att stimulera näringslivet i Norrbotten

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för atl besvara Sten-Ove Sundströms (s) den 26 oktober anmälda interpellation, 1978/79:54, till industriministern, och anförde:

Herr talman! Sten-Ove Sundström har frågat induslriminislern dels om han är beredd alt vidta åtgärder för att fä lill stånd en ökad förädling av de norrbottniska basindustriernas produkier, dels vilka äigärder han tänker vidta för atl skapa grunden för ell utökat näringsliv i Norrbotten och dels om han avser att förändra de nuvarande stöd- och slimulansmetoderna för förelagselablering i Norrbollen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat all del är jag som skall svara pä interpellationen.

Del besväriiga sysselsättningsläget i Norrbottens län har ofta behandlats i riksdagen. Den positiva utvecklingen under första hälften av 1970-ialei har brutits av de strukiurkriser som har drabbal landels basindustrier samt en djup och långvarig lågkonjunktur som påverkat hela länels näringslivsul-veckling. Nedgången har slagit särskill hårt i Norrbottens län, eftersom basindustrin svarar för tvä tredjedelar av industrisysselsätlningen och dessulom har belydelse för stora delar av länels verkstadsindustri.

Betydande, delvis extraordinära, insaiser har gjoris från regeringens sida för att främja utvecklingen i länel.

Norrboliendelegaiionen tillsattes i december 1976. Delegationen skall lämna förslag lill sysselsältningsskapande åtgärder, och verksamheien skall inriktas på all ta fram konkreia projekt som ger nya arbelslillfällen och stärker näringslivet i länel. Som exempel på delegationens arbele kan nämnas samarbetet med tekniska högskolan i Luleå i ett projekt kallat Nya verkstäder

163

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om åtgärder för att slimulera näringslivet i Norrbotten

164

i norr. Man arbeiar där med all la fram nya produkier baserade på ny leknik. Projekiei löser naiuriigivis inle problemen, men visar hur man genom tidigare ej prövade metoder kan nå konkreia resultat. Arbetet har hillills lett till alt två nya förelag bildats. Delegaiionen har vidare tagil iniliaiiv till utökad prospektering av malmtillgångarna i länel, vilket lett lill alt nämnden för slatens gruvegendom pä regeringens uppdrag upprättat en prospekterings-plan för länet.

Slora insaiser har gjoris genom Norrboliendelegaiionen för att stärka sysselsätlningen inom jord-och skogsbmksseklorn. Delegaiionen harhiltills erhållit 35 milj. kr föratt genomföra skilda projekt.

Jag anser alt Norrboliendelegaiionen utför ell vikligl arbete som främjar länels näringsliv. Det lar dock tid innan de äigärder som delegationen initierat leder till nya arbetstillfällen. Delegationens arbete kommer att fortsälla för att den skall kunna iniliera ytteriigare åtgärder som leder till ännu fler arbelslillfällen.

Ett särskill investmentbolag - NJA-invest - har bildals för att öka den industriella ulbyggnaden i Norrbottens län. Bolaget har i en framställning lill regeringen hemställt om ytteriigare resurser. Regeringen bereder f n. denna fråga.

Stiftelsen för metallurgisk forskning (MEFOS) i Luleå har under ärel erhållit 26 milj. kr. i lokaliseringsbidrag för att kunna bygga ut sin verksamhet. En ökad forskning där ger bl. a. underlag för ökad vidareförädling och därigenom bidrag till förbättrade konkurrensmöjligheter för stålindustrin.

I tilläggsbudget I lill statsbudgeten för innevarande budgetär har regeringen föreslagit atl AB Statens Skogsindustrier beviljas 550 milj. kr. i län och kapitaltillskott för atl genomföra investeringar i pappersbruket i Karisborg. Bolaget har tidigare under är 1978 beviljats lokaliseringsstöd för investeringar vid sågverket i Seskarö.

Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) har under ärel erhållit 200 milj. kr. för alt bemästra de sysselsättningsproblem som uppställ vid företaget till följd av den svaga konjunkturen och genom åtgärder för all sänka kosinaderna. Medlen har använts lill miljöinvesteringar samt lidigareläggning av andra investeringar. Bolaget har vidare erhållit 180 milj. kr. av Statsföretag AB för investeringar i ett apatitverk och en anläggning för fosforrening i Kiruna samt kopparbrytning i Viscaria. LKAB och Statsföretag AB har enligl vad jag erfaril genomfört en gemensam ulredning om LKAB;s framlida struktur och utveckling. Utredningen skall bl. a. bilda underlag för beslut om förelagets framtida inriktning.

Under år 1978 utgår i Norrbottens län elt förhöjt regionalpolitiskt introduktionsstöd.och sedan år 1977 har den s. k. offertprincipen prövats på nya projekt i länet. Offertprincipen innebär atl slalen vid behov kan ge lokaliseringsstöd till angelägna sysselsätlningsprojekl utöver vad som annars är möjligl. Regeringen har i nyss nämnda tilläggsbudget föreslagit all del förhöjda inlroduktionssiödet skall utgå under yllerligare ett halvt år.

Slutligen vill jag nämna all länsarbeisnämnden i Norrbottens län inneva-

rande är disponerar ca 540 milj. kr. för beredskapsarbeten. Medlen används lill bl. a. arbeten som ger praktik och yrkeserfarenhet för framtiden ät ungdomar och tyngre arbeten av investeringskarakiär, bl. a. iordningställande av industriområden. Dessa insaiser är värdefulla och ökar förulsätlningarna för näringslivels utveckling.

I dag genomgår också ca 4 500 personer i länet arbetsmarknadsutbildning. En satsning på yrkesutbildning kan kortsiktigt molverka arbelslöshel och långsiktigt medverka lill uppbyggnaden av en mer allsidig företagsamhet.

De insaiser som redan har gjons och som görs f n. är enligt min mening vikliga sleg på vägen möten mer balanserad situation i Norrbotten och liggeri linje med de krav som interpellanten ställer pä all fö lill stånd en ökad förädling och atl skapa grunden lill elt utökat näringsliv.

Nuvarande regionalpoliliska ram utlöper vid utgången av budgetåret. Frågan om de fortsatta regionalpolitiska medlens framlida utformning kommer all las upp i den proposilion som regeringen avser alt lägga fram för riksdagen i vår. Som underlag för propositionen kommer all läggas bl. a. sysselsätlningsutredningens betänkande och remissvaren med anledning av detla. Ulredningen föreslår bl. a. vissa förändringar av del regionalpoliliska stödsystemet. Betänkandet remissbehandlas f n. Jag härav det skälet inle anledning all nu la ställning till de förslag som ulredningen har lagl fram.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

0/77 åtgärder för all stimulera näringslivet i Norrbotten

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s);

Herr lalman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för del långa svarei på min interpellation. Tyvärr var det inle sä myckel nytt i del som man som norrbottning kanske hade förväntat sig i en så besvärlig situation som den länel jusl nu befinner sig i.

Bakgrunden lill min inlerpellation är självfallel det katastrofala arbetsmarknadslägel i Norrbotten. Sysselsätlningen i basindustrierna sviktar och alll fler människor kastas ul i arbelslöshel. Hårdast drabbas ungdomarna, kvinnorna och de handikappade. Arbetslösheten stiger nu rekordsnabbt. Ingel annat län i vårt land befinner sig i en jämförbar situation.

Arbetslöshetssiffrorna var vid månadsskiftet oktober-november 8 200 direkt arbetslösa samt 22 000 ulanför den ordinarie arbetsmarknaden. Under vintern beräknas dessa tal stiga till 10 000 direkl arbetslösa samt över 23 000 människor ulanför den ordinarie arbetsmarknaden. Redan i del dagsaktuella lägel har arbetslöshetstalen sprängt alla rekord för Norrbotten. Inle någon gång under hela efterkrigstiden har arbelslösheten i länet varil sä stor som i dag.

1 en siluation där så många människor ställs utan arbele ökar naturiigtvis den sociala utslagningen snabbi samiidigi som ett ökal politikerförakl växer fram. I TV och även här i kammaren kan man se och höra arbetsmarknadsministern tala om en inlernationelll sett låg arbelslöshel, om hur positivt statsrådet ser på den kommande högkonjunkturen samt om hur den skall verka på den rådande arbetslösheten. I sädana uttalanden bortser statsrådet Wirién helt frän den fjärdedel av Sverige som kallas Norrbotien. Där är arbetslösheten hög iiven vid en internationell jämförelse och där för, på grund

165

12 Riksdagens protokoll 1978/79:445

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om åtgärder för att stimulera näringslivet i Norrbotten

166

av den befintliga industristrukturen, en högkonjunktur inte någon slörre effekl annai än alt ulflyttningen lill de mellersla och södra delarna av landei accelererar.

Från fackligt häll har flera initiativ lagits för atl påverka denna negaiiva utveckling. I samband med LO-dislriktels halvårskonferens i mitten på oklober samlades de sex fackförbunden Gruv, Fabriks, Byggnads, Metall, Skogs och Trä lill ell gemen.saml program för all rädda Norrboiten. Programmet är unikt genom att del är första gången fackförbund på central nivå går ut i en aktion för ell enda län. Samtidigt understryker delta det allvarliga sysselsäiiningslägei i Norrbollen.

I programmet slås föst en rad vikliga punkier, bl. a. all del kommer all fordras slora insatser för atl förvandla Norrbotten till en med övriga landet jämställd del. De sex fackförbunden påpekar att länel i dag har ell alltför ensidigt beroende av basindustrierna, gmndade på malmen, stålet och skogen. Förulom att råvarorna måste förädlas ytterligare krävs atl induslrins nuvarande koppling lill basindustrierna minskas. Även om förulsätlningarna är goda -och de måste tillvaratas -föratt ulveckla ell sorlimeni som bygger pä Norrbollens egna naturtillgångar, måsle också hell alternativa tillverkningar startas i länel. Mot den bakgrunden måste ett särskill produkiulveck-lingscenirum byggas i Luleå i anslulning till tekniska högskolan. De sex förbunden anser all della centrum främst bör siödja småföretagen.

Vidare pekar fackförbunden på olika medel för statsmakterna au styra invesleringar lill Norrboiten. Tidigare har invesleringsfondsmedel använts för alt styra etablering lill länel. Del har resulteral i ell flertal etableringar som gett stabil sysselsällning. Bland de föreiagselableringar som kommit lill via de styrningsinstrumenlen kan nämnas Saab-Scania i Luleå, Bullen i Kalix m. fl. De företag som velal expandera och använda fondmedlen har i dessa fall av slalsmaklerna tvingats alt lokalisera sig i norra Sverige.

För all fö del privala näringslivel alt åter salsa pä länel krävs en mer kraftfull samhällelig styrning. För all fö dit statlig företagsamhet måste man framförallt visa en klar politisk vilja. Hitintills har inget av den viljan pä något sätt markerats vare sig av den föregående borgerliga trepartiregeringen eller av den nuvarande folkpartiregeringen.

En noggrann genomgäng av del svar arbetsmarknadsministern har lämnat pä min interpellation ger vid handen att de flesia av de punkier som där radats upp inle pä något säll är nya. En del äigärder har lillkommii efter den borgerliga trepartiregeringens fall, men del har lyvärr visat sig all dessa inte föll någon effekl alls. Låt mig peka på en del av dem.

Norrboliendelegaiionen tillsattes för att få fram förslag till sysselsältningsskapande åtgärder. Vad delegationen i dag direkl har åstadkommit är synneriigen marginellt,och del är myckel svårt atl räkna ut vad det inneburil i antal anslällda.

NJA-Invesl har gjort insatser framför alll för alt rädda förelag, men inle heller där har resurserna varit så slora all bolaget på något säll kunnal påverka och bidra lill en uibyggnad av länets industriella ryggrad.

MEFOS i Luleå har erhållit 26 miljoner för uibyggnad av forskningssla-

lionen. Men här gäller del naturligtvis en lyp av forskning som i första hand direkl berörslålindustrin. Del handlarom nya processeroch valsningsteknik, men inte på ett sådant sätt att forskningen för direkl betydelse föratt förändra länels industristruktur.

Offertprincipen lycks vara något av en patentlösning för de borgerliga lokaliseringssträvandena, tyvärr utan atl på Norrbotten åtminstone ha någon nämnvärd effekt.

När del gäller insaiserna i LKAB och ASSI, som också nämnts i svaret, skall vi bara konstatera att de har resulteral i atl man har fött färre jobb inom förelagen.

Vidare har vi det som är iradiiionellt för Norrboiten, AMS-ålgärder i form av beredskapsarbeten osv.

De här åtgärderna som arbetsmarknadsministern redovisar är inte pä något sätt nya, som jag påpekade tidigare. Visserligen är det bra med marginella effekler. Del är bra med AMS-arbelen. Del är bra med utbildning. Men i den situation Norrbotten nu befinner sig i måste betydligt kraftigare insatser till, om inte alla de som slår ulanför arbetsmarknaden skall tvingas lill massutflyltning.

Att alla de åtgärder som nu redovisats och som har skapats under den borgeriiga regeringsperioden inte lett till något resultat av betydelse, vare sig när det gäller atl lägga grunden lill elt mera differentierat näringsliv med nya arbelslillfällen eller när del gäller en utveckling av basindustriernas produkt-förädling, visar med klarhet de snabbt ökande arbetslöshetssiffrorna underde senasle åren.

Vidare påpekar slalsrådel alt den posiliva ulveckling som skedde under 1970-talets första hälft nu brutits genom basindustriernas strukiurkriser samt en djup och långvarig lågkonjunktur och all därför hela länet har drabbats hårt.

Del är i viss mån en riktig beskrivning. Men del är viktigt atl slå fast alt den positiva utveckling som norrbottningarna fick vara med om under de första fem åren på 1970-lalel inte var ell automatiskt resultat av en högkonjunktur. De nya arbetstillfällen, ca 11 000, som dä skapades var en medveten satsning av den socialdemokratiska regeringen. Del investerades i de statliga företagen, men en betydande del av de nya arbetstillfällena skapades också genom lokaliseringar av medelstora industriföretag.

Det är liknande satsningar som nu behövs i ökad ulslräckning för att vi skall få en bredare förädling av länets förelags produkter och för att skapa nya jobb. Jag tror därför atl del är vikligl att statsrådet klarar ul om de åtgärder som han nu redovisar verkligen är del enda som folkpartiregeringen tänker göra för alt rädda Norrbotten. Är det alll som skall komma från den nuvarande regeringen, i den djupa kris som vi nu befinner oss i, föratt vi skall fö lill slånd ell bredare näringsliv? Om så är fallet är det verkligen upplagt för en massutfiyttning, eftersom de medel och åtgärder som statsrådet här redovisat inle på något sätt är tillfredsställande.

Till sist tyckerjag atl statsrådet skall förtydliga ytteriigare en del av sitt svar. I svarei sägs del atl Norrboliendelegaiionen har gjort slora insatser inom

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om åtgärder för alt stimulera näringslivet i Norrbotten

167

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm åtgärder för att stimulera näringslivel i Norrbotten

168

jord- och skogsbrukssektorerna. Del skulle vara roligt all fö elt exempel på hur mänga jobb dessa s. k. slora insaiser har skapat. Man frestas av svaret verkligen alt tro alt statsrådet räknar med all AMS skall la över Norrbollen helt.

Arbeismarknadsminisiern ROLF WIRTÉN;

Herr talman! Det var en enda lång lilania om de lidanden som Sten-Ove Sundström menar att Norrbotien är utsatt för. Jag skall gärna medge, och jag har gjon det lidigare också, atl problemen där är många. Arbelsmarknadssitualionen i Norrbotien är svårare än i någon annan del av landei. Delta har jag sagt även i lidigare debatter, och jag har ingen anledning all ändra del uttalandet.

Men jag lycker inle heller atl del finns någon anledning atl ändra på mina uttalanden om atl vi i vårt land har klaral sysselsättningen bällre än man gjon i andra jämförbara länder under den sällsynt svära lågkonjunkturen, med den rad av strukturproblem som vi har haft här under senare år. Jag tror att Sten-Ove Sundström måste medge all del förhåller sig sä. Del är inle pä något säll en felaktig beskrivning av verklighelensom jag hargjort pä den punkten. Del är heller ingen felaktig beskrivning när jag sägeratl den nuvarande regeringen fortsätter en mer aktiv arbelsmarknadspolitik än som någonsin tidigare förts i värt land. Satsningarna under åren efter 1976 är av elt format som vi inle kan avläsa under något annat budgetär i ett lidigare skede. Det är inte minst Norrbollens län som då har slån i blickfältet för regeringens inlresse. Del är där som de slörsla satsningarna har gjoris under denna period. Della trorjag också all Sten-Ove Sundström kan erkänna som ett fakium.

Jag har i mitt svar redovisai de många åtgärder som har vidtagits under trepartiregeringens lid och som nu planeras. Dessa finns som sagt redovisade i svaret, och jag finner därför ingen anledning all upprepa dem.

När Sten-Ove Sundström påslår alt det här inte var av något inlresse eftersom det inle var någonling nyll, är delta uttalande överraskande. I och för sig är del mesta som jag har nämnt om vad som har uträttats där under dessa två år redan känt. Ja, det trorjag det; de saker som är i gång är kända, men de ärju trols del inle mindre intressanta förde människor som genom åtgärderna har föll ell jobb i Norrbotten. Det är belydande grupper av människor som just genom regeringens åtgärder har kunnal fö sin sysselsättning tryggad, läl vara -jag medger del än en gång - att del också finns mänga som inle har föll plals på den reguljära arbelsmarknaden. Dem har vi då försöki hjälpa med arbelsmarknadspolitiska insatser av lypen utbildning och beredskapsjobb. Beredskapsarbetena är f ö. av den volymen all 6 000 personer deltar i sådan verksamhel. Detla ärju inte heller några jobb som är meningslösa, utan del är arbeten somjag är övertygad om att norrbottningarna även på sikt kommer att ha stor nytta av all få utförda.

Här kan vi spela över hela registret från vägarbeten lill idrottshall i Kiruna, skolbyggnader i flera av kommunerna i Norrbotien eller arbeten i form av turistanläggningar som har utförts med hjälp av beredskapspengar. Dessa investeringar kommer atl vara till nytta för Norrbollens befolkning och

näringsliv på lång sikl, del är jag övertygad om. Atl försöka tona ner de åtgärderna såsom oväsenlligheler är inle korrekt, Sten-Ove Sundström, och jag hoppas atl del inle skall upprepas. Vi kommer att fortsälla med den satsningen pä Norrbotien. Vi skall försöka finna inlressanta objekt som regering och riksdag kan hjälpa lill all satsa på. Den ambitionen ärju redan dokumenterad under den här perioden, och den kommer också atl finnas i fortsättningen, det kan jag försäkra Sten-Ove Sundström.

Här gäller det naturiigtvis alt hitta bra investeringsobjekt som kan ge trygg sysselsättning pä sikl, såsom industrier som har en marknad där det går alt sälja produkterna i fråga. Dä hoppas jag all de mänga råvaror som ändå finns i Norrbollen genom vidareförädling kan bli en källa lill arbele och rikedom för hela länel.

Jag vill här också gärna påminna om de satsningar som har gjons i ASSI -del är inle några småpengar, utan 550 milj. kr. - för all förbättra den industrin. Grundinvesteringarna i LKAB i storleksordningen 380 milj. kr. är inle heller något föraktligt belopp, Sten-Ove Sundström. Atl bygga upp industrihus som kan ge utrymme för en rad sådana småindustrier som nu saknas där i viss utsträckning är likaså en angelägen sak, eftersom man måsle säga all näringslivet i Norrbotten är dåligt differentierat. Atl dessa indusirier dessulom kan ge plals för den mindre företagsamheten trorjag all Sten-Ove Sundström också är beredd alt hälla med mig om.

Alll della sammanlaget görs för att hjälpa del område som - del är helt riktigt - har varit del hårdast prövade på vår svenska arbeismarknad.

När Sten-Ove Sundström hävdade alt de insatser som har gjorts för jord och skog är av negligerbar storlek och därför inte har någon belydelse, blev jag förvånad. Jag har hört många människor i Norrbollens län vitsorda att denna glesbygdssatsning har varit myckel betydelsefull. Inle minst har landshövdingen i Norrbollens län sä sent som vid värt landsiing nyligen påpekat betydelsen av att man med 10 milj. kr. i statlig satsning har kunnal fö en lotalinvestering i siorieksordningen 100 miljoner. Del ger jobb, Sten-Ove Sundström. Det gäller också de salsningar som gjoris inom skogsbrukei. Jag kan på del här sättet la upp sektor efter sektor. Narviksvägen är ell annat betydelsefullt objekt man satsat pä under trepartiregeringens period för alt hjälpa till med ulbyggnaden av Norrbollens län.

Herr talman! Med denna exemplifiering trorjag ändå Sten-Ove Sundström måste medge au del varil en sällsynt satsning jusl pä Norrbotten under den här perioden.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

öm åtgärder för atl slimulera näringslivet i Norr-bollen

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag är väldigi förvånad över alt arbetsmarknadsministern fortfarande vidhåller all man har klarat silualionen bällre än lidigare under liknande konjunkluriägen. Fakium är att silualionen aldrig någonsin varit sämre i Norrbotten under efterkrigstiden. Det är elt påslående jag vidhåller och som, enligl alla källor, lär vara korrekt.

Sedan ställde jag frågan hur många jobb som hade skapats genom Norrbollendelegationens s. k. slora insatser inom jord- och skogsbruk. Slora

169

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om åtgärderför att stimulera näringslivet i Norrbotten

insaiser kan vara ett relalivi begrepp om man inle samiidigi redogör för hur många som för jobb genom dem. Del är myckel vikligt alt fö klarhet i delta.

Beredskapsarbetenär vi, som jag sade, vana vid i Norrbollen. Vi tycker del är bra all vi för AMS-jobb och beredskapsjobb, men vi kan knappast leva på det i framtiden. Del är klart atl det är bra alt vi kan sätta in ungdomar i olika former av beredskapsjobb. Del är bra alt också andra grupper för utbildning genom AMS osv. Men det är ingen siluation som vi vill leva med för evigt. Det är en kortsiktig lösning. Del var del jag försökte åskådliggöra i mitt första anförande.

-Större insatser än tidigare. Ja, nu krävs del betydligt större insatser än vad som redovisats i arbetsmarknadsministerns svar på min inlerpellation. Nu har vi ju en jättestor arbetslöshet. Den är inle jämförbar med situationen någon annanstans i landei. Och då måsle insatserna vara av den karaktären att de ger resultat. Det ärju fakiiski så all under både trepartiregeringens och den nuvarande regeringens lid har arbetslöshetssiffrorna ökal rekordsnabbi. Det går inle atl jämföra med tidigare förhållanden. Det är ett fakium.

Del är också ell faktum att närden socialdemokratiska regeringen underde första fem åren av 1970-talel verkligen engagerade sig genom atl dels investera genom de statliga företagen, dels sälla in verkliga styrmedel för all fö de privata förelagen alt etablera sig i Norrbotien så gav det resultat. Som jag nämnde tidigare fick man fram II 000 nya jobb under den perioden, varav ungefär 50 % uppkom i just lokaliseringsförelag som elt resultat av en medveten politik.

De marginella insatser som nämns i svaret jag fick av statsrådet är naturiigtvis bra. Men det måste betydligt mer till. Det kunde i del här sammanhanget ha varit iniressani atl fortsätta uppvisningen och se över hur de s. k. slora insatser som statsrådet nämner har verkat, t. ex. hur många jobb NJA-Invesl har skapat. Hur många nya jobb har man skapat med de här invesleringarna? Fakium är, som jag nämnde lidigare, all varken LKAB-investeringarna eller ASSI-invesieringarna har skapat några fler jobb, och de beräknas inte göra del pä sikt. Projektet Nya verksläder i norr har mig veteriigl skapat älta arbetstillfällen. Det är naturiigtvis bra. Vi tackar för dem. Men man skall vara medvelen om, när man redovisar ell sådanl här svar, atl del krävs oändligt mycket mer.

170

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Milt påslående att arbelsmarknaden har klarat sig hyggligt vid en internationell jämförelse gällde naturiigtvis svensk arbeismarknad i stort. Jag gjorde del tillägget, Sten-Ove Sundström, atl del har varit besväriigare i Norrbotten. Jag har inte på något sätt gjort någon felaktig beskrivning av det. Jag bara upprepar atl Slen-Ove Sundström inte vill höra vad jag säger och då ärdet inte stor mening atl fortsätta debatten. Jag tror ändå att den som läser protokollet kommer atl upptäcka att vad jag här sagt är riktiga påståenden.

Nu vill Sten-Ove Sundström göra en jämförelse mellan de fem första åren

på 1970-lalel och den senare delen av 1970-lalel, som vi nu upplever. Men, Sien-Ove Sundström, lät mig fråga: Ärdet inte en väldigt orättvis jämförelse all göra? Kan vi inle som goda sportsmän säga alt sä för man inle göra jämförelser, om man vill ha en ärlig debatt? Atl försöka göra gällande all det skulle finnas motsvarande möjlighel atl lokalisera arbeten i Norrbollen under andra hälften av 1970-lalel som det fanns under första hälften är en ojuslhel som i idrottssammanhang skulle medföra utvisning för ojust lackling.

Under första hälften av 1970-talel fanns del en tillväxt i svensk ekonomi. Del var möjligl atl utlokalisera nya enheter inom svensk induslri, som då befann sig i tillväxt. Del gick atl lägga dessa enheter i Norrbotten, och del skedde i fulll samförstånd. Det fanns inget motstånd frän något håll i detla land, vad jag vet, mol all göra del. Del var inle någon bravad från den socialdemokraliska regeringens sida, som Sten-Ove Sundström vill göra del lill. Det var närmasl självklart alt man använde sig av tillväxten i svenskl näringsliv på ell sådant säll all del siämde med de regionalpoliliska målen -de mål som jag iror atl Sten-Ove Sundström och jag har precis samma uppfatlningom. Del aren dålig debalteknik, lycker jag, all försöka göra den jämförelsen.

Försök i stället, Sten-Ove Sundström, atl fundera över vad man kan göra under 1970-talels andra hälft för all ge sysselsällning i Norrbollen. Det är betydligt svårare.

Om man ser pä den ullokalisering av Bullen-Kanihal och andra företag som Slen-Ove Sundström försöker all förgylla finner man all det inle är så alt vi i dag lever utan bekymmer med den ullokaliseringen. Tvärtom för den nuvarande regeringen med sysselsällningsslöd av olika slag försöka hjälpa lill för all dessa förelag skall hålla kvar sin sysselsältning uppe i Kalix. Det visar något litet de förändringar i konjunkturen och de stora strukturproblem som vi lever med i svenskt näringsliv under andra hälften av 1970-lalel. Erkänn, Sten-Ove Sundström, atl nu gällerdet mer all med olika hjälpmedel hälla fast de arbeisiillföllen som är utlokaliserade i Norrbotien. Del är inle lika lätl alt nu finna nya jobb genom att gä till slora svenska företag och säga atl de lika gärna kan göra den eller den produkten i Norrboiten. Det är inle sä - del är inte en riktig beskrivning av verkligheten som Sten-Ove Sundström lämnar.

När man ändå, som irepartiregeringen har gjort och folkpartiregeringen nu gör, försöker salsa pä framliden i Norrbotien sker del genom alt man söker nya grepp. Där gör Norrboliendelegaiionen, som jag sade i mitt interpellationssvar, ell mycket värdefullt arbete. Jag tycker inle all vi skall tona ner dess insatser. Delegaiionen har kommii med konstruktiva förslag som delgeils regeringen i resonemang, och vi försöker hjälpa lill på del sätt som vi kan för atl fö i gång de projekt som delegaiionen föreslår.

Satsningen på NJA-Invesl är också elt sådanl försök där man går ul och arbeiar med atl finna nya produkier som kan leda lill sysselsällning för norrbottningarna och där det är fråga om en satsning av miljontals kronor som syslerföretagen inom SSAB kännersig litet avundsjuka pä. Jag är ganska säker pä all Dala Invesl, Oxelöinvest och vad de än heter gärna skulle vilja ha

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om åtgärder för att stimulera näringslivet i Norrbotten

171

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om åtgärder för att stimulera näringslivet i Norrbotten

moisvarande resurser som NJA-Invesl har. Del är inle någon bagalellariad satsning som trepartiregeringen har gjort med della.

Man försöker också följa upp denna satsning genom samarbete med attachéer ute på de svenska ambassaderna, som har i uppgift all finna intressanta produkier all föriägga lill lillverkningsinduslrin i Norrbollen. Delta är elt arbele som har gett några resultat. Jag vill gärna erkänna all del vore bra om de vore fier, men del är tvä förelag som i dag är verksamma i Norrboiten tack vare dessa salsningar. Del är inle ålla personer som finns anslällda på dessa företag ulan mer än tre gånger det anlalel, närmare besläml 26 personer. Del är inget stort antal del heller -jag är beredd att erkänna del. Men della är ett arbele som lar lid. Del finns dock två förelag med 26 anslällda och sex företag som är på väg atl starta sin produkiion.

Del är den vägen vi måste försöka gä, Sten-Ove Sundström. Har Sten-Ove Sundström något annat förslag, sä kläm gärna fram del! Men här finns del konstruktiva grepp frän regeringens sida som jag hoppas skall leda lill framgång och sysselsältning i Norrbotten.

172

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag blev i och för sig inle så myckel klokare sedan jag lyssnat pä arbetsmarknadsministerns senasle inlägg.

I början av 1970-lalet fanns det naturligtvis andra förutsättningar, men när Slmkluren inom landets industri förändrats måste också insatserna när det gäller lokaliseringar förändras - och del har inte alls fungerat.

Jag nämnde två vägar-som bl. a. de sex fackförbunden har varil inne på-som man kan gå. Den ena är all använda sig av Statsföretag AB och pä ell belydligl bältre sätt än vad som görs i dag förädla dess produkier. Den andra är alt skapa nya styrinstrument, för att styra investeringarna. Trols allt förekommer del-och kom mer framöver all förekomma-invesleringar inom näringslivel.

Men det viktigaste tyckerjag är resultatet. Man kan naturligtvis kalla det för stora satsningar om man tittar pä mängden slantar som sätts in. Men om man räknar mängden arbetstillfällen har dessa salsningar, som jag redogjorde för lidigare, verkligen inte givit annat än marginelll resullat. Då måsle man sätta in belydligl större resurser och utnyttja dem på två sätt. För del första måste man på ell hell annat sätt förändra den befintliga strukturen på basindustrin -del som sker i dag ärju ytterst marginelll. Fördel andra måste man, som jag sade lidigare, på ett hell annat säll än nu styra de kommande invesleringarna - det kommer naiuriigivis all framöver investeras även i del privata näringslivel. Del är verkligen vikligl alt man sälier fart på detla.

Jag nämnde några exempel på förelag som lokaliserades lill Norrbotten i början av 1970-lalel, bl. a. Bulten-Kanthal AB. Det är klart all dessa förelag inte heller kommer ifrån problem. Men trols alll har de flesia fortfarande en väldigi stabil sysselsällning. En liknande satsning skulle behövas igen. Men då måste man verkligen sälla in stora resurser och inte bara hänvisa till nuvarande åtgärder, som trots alll har fungerat i några år och som gett ytterst

marginelll resultat. Slora resurser måste sällas in och, som jag sade lidigare, styras.

Arbeismarknadsminisiern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Sten-Ove Sundström efterlyser nya slyrinslmmenl. Del kasiar han ur sig utan atl egentligen precisera vad det innebär. Vilka instrument skall det vara, och vad är det man skall styra?

Problemet i dag med svenskt näringsliv är alt det söker efter säljbara produkier. Då hjälper del inle på någoi säll om man har slyrinslmmenl men inle något all styra upp lill Norrbollen. Det är del som är huvudproblemet, och det är därför som vi har försöki all salsa på elt konstruktivt sökande efter olika produkter som kan tillverkas i Norrboiten. Del lar naiuriigivis läng lid alt nå resultat, men vi är på god väg att i varje fall få i gång en del av ell mera differentierat näringsliv i Norrbotien. Och del trorjag är av värde.

Vi har heller inle underlåtit att salsa på den statliga sektorn i Norrbollen. Del harjag påpekat tidigare. Del är där fråga om satsningar i olika avseenden pä många hundra miljoner kronor. Men även där har del varil problem. Del hjälper inle om vi satsar aldrig sä myckel pengar på LKAB om bolaget inle kan sälja sin malm. LKAB och annan siatlig företagsamhet i Norrbotten har precis samma problem som verkstadsindustrin i slorl: man söker efter en marknad för sin produkt.

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Om åtgärder Jör alt Slimulera näringslivet i Norrbotten

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 12 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1978/79:173-175 lill civilutskottel

1978/79:176 lill lagutskottet

§ 13 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:104 och 105

§ 14 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1978/79:37 om godkännande av IMCO-konvention om skeppsmätning med

därtill hörande internationella skeppsmälningsregler 1978/79:71 om utbildning av sjöbefäl samt drift- och underhållsieknisk

personal i högskolan

§ 15 Anmäldes och bordlades

Motion

1978/79:177 av Allan Åkerlind m.jl.

med anledning av proposilionen 1978/79:67 om förbud mol aga

173

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

§ 16 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskoltels belänkanden

1978/79:12 med anledning av molion om reglering av läkemedelsreklamen

1978/79:13 med anledning av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag 1978/ 79:6 om anslag på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser allmänt kyrkomöte

1978/79:14 med anledning av proposilionen 1978/79:51 om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i räiien alt utbekomma allmänna handlingar

Jusiilieutskollets belänkanden

1978/79:9 med anledning av molioner om vissa kriminalpoliliska frågor

1978/79:13 med anledning av proposilionen 1978/79:25 med förslag om

tilläggsbudget 1 lill statsbudgeten för budgelårel 1978/79 såvitt avser

justitiedepartementets verksamhetsområde

Utrikesulskolteis betänkanden

1978/79:8 med anledning av molion om slöd lill sandinisiiska nationella befrielsefronten i Nicaragua (FSLN) m. m.

1978/79:10 med anledning av berättelser om verksamheten inom Europarådet

1978/79:11 med anledning av molion om Cypernproblemet

Försvarsulskotlets betänkande

1978/79:9 med anledning av proposilionen 1978/79:5 om vissa markförvärv för armén, m. m. jämte molioner

Socialutskottets belänkanden

1978/79:18 med anledning av molioner om tidigdiagnostik av bröstcancer m. m.

1978/79:19 med anledning av molioner om skyldighet att utfärda läkarintyg-

Kulturutskottets betänkande

1978/79:16 med anledning av motioner om stöd lill djurparker

Ulbildningsulskollets betänkande

1978/79:14 med anledning av motioner om maskinförarulbildning i gymnasieskolan

174

Trafikuiskoiieis belänkanden

1978/79:5 med anledning av propositionen 1978/79:23 om överlagande av

aktierna i Nora Bergslags Järnvägs AB 1978/79:6 med anledning av proposilionen 1978/79:24 om slopande av

särskilda passageavgifier för Väner- och Mälarlrafiken

1978/79:7 med anledning av proposilionen 1978/79:19 om hälsoundersök-      Nr 45

ning av sjöfolk

Jordbmksuiskoueis belänkanden

1978/79:8 med anledning av molioner om nalurvårdsfrågor m. m. 1978/79:10 med anledning av motion om naturreservat eller nationalpark i Tiveden

Fredagen den I december 1978

Anmälan av interpellation

Näringsutskottets belänkanden

1978/79:12 med anledning av regeringens skrivelse 1978/79:6 med överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB jämte molion

1978/79:14 med anledning av motion om prospekteringen av mineral m. m.

1978/79:15 med anledning av molion om rostfria bilavgassystem

Arbelsmarknadsutskotlets belänkanden

1978/79:13 med anledning av regeringens skrivelse 1978/79:31 med redogörelse för lillämpningen av lerroristlagstiftningen

1978/79:14 med anledning av propositionen 1978/79:52.om ändring i lagen (1970:742) om lönegaranliavgift, m. m.

§ 17 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 1 december

1978/79:106 av Oswald Söderqvist (vpk) till jordbruksministern om omhändertagande av miljöfarligt avfall:

Svensk Avfallskonvertering AB, SAKAB, planerar anläggningar för omhändertagande av miljöfarligt avfall i bl. a. Norrtorp, inom Kvarntorps-området i Kumla kommun. Beslut i frågan har ännu inte fattals, och andra länkbara alternaliv har diskuterats.

Kvarntorpsregionen är ell område som är hårt drabbat av miljöförstöring. Verkningarna av krigsårens och de följande årens exploatering av skiffrarna i området är fortfarande tydliga, mest påtagligt i den s. k. Kvarnlorpshögen. Förbränningar pågår fortfarande i den, även om försök inletts för släckning. Den används också fortfarande som något slags filter för avfall, bl. a. oljor av olika slag som pumpas upp och för försvinna ulan alt man är fulll pä del klara med vilka processer som pågår eller sätts i gäng av denna hantering. Också annan industriverksamhet i området måsle klassas som miljöförstörande.

Mol den bakgrunden måste en etablering av del slag som SAKAB planerar ifrågasättas. Verkningarna av redan pågående verksamhel anstränger hårt

175

Nr 45

Fredagen den 1 december 1978

Meddelande om frågor

vallensystemel i området och påverkar på sikt också Hjälmaren och andra sjöar. En omfallande lokal opinion är emol elableringen, t. ex. miljögrupper, fiskevårdsförbund och slora befolkningsgrupper i övrigi. Remissinstanser som statens planverk har yrkat avslag medan naturvårdsverket ställt sig myckel kritiskt. Även de som förespråkar etablering, t. ex. Kumla kommun, gör del med mycket slränga villkor som är svära alt garaniera.

Sammantaget kan del påstås all del finns fier skäl som talar emol en eiablering än sädana som lalar för.

Mol bakgrund av del framförda vill jag fråga jordbruksminislern:

Anser jordbruksminislern all verkningarna av redan pågående verksamhel i Kvarnlorpsomrädei undersökts och åtgärdats pä ett ur miljösynpunkt tillfredsställande säu?

Kan jordbruksminislern garaniera all SAKAB;s planerade anläggning inle kommer att medföra ytteriigare belaslning av miljön?

Om dessa frågor besvaras nekande, vill jordbruksministern då vidta åtgärder som löser problemen?

§ 18 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 30 november

1978/79:204 av Göthe Knutson (m) till industriministern om äigärder för alt siödja skogsnäringen;

Gång på gång har Värmlands län drabbats av både konjunklurmässiga och strukturellt betingade minskningar i sysselsättningen vid olika indusirier. Flera lusen arbelslillfällen inom industrin i Värmland har gäll förlorade underde senasle tre åren. Arbetslösheten är stor inom länel. Nu växer oron på nytt sedan Billerud-Uddeholm AB föranstaltat om "äigärder av olika slag för all konkurrenskraft och lönsamhet skall återvinnas". Det står samtidigt fullt klart atl skogsindustrin på de fiesta håll i landei f n. upplever en svär situation.

Vilka ålgärderär regeringen beredd all vidla föratt hjälpa skogsnäringen all klara i första hand de svårigheter som förorsakals av konjunkturläget och den låga dollarkursen?

176

1978/79:205 av Christina Rogeslam (c) till utbildningsministern om resultatet av viss utvärdering inom vuxenutbildningen m. m.:

I årets budgetproposition meddelade utbildningsministern sin avsikt au ge cenlrala sludiesiödsnämnden (CSN) i uppdrag all ulvärdera den hillills bedrivna verksamheien med uppsökande verksamhel. Därtill skulle vuxen-utbildningsnämndernas verksamhel och sammansättning ses över. Arbetet skulle ske skyndsaml.

När räknar siaisiidei med att resultatet av utvärderingarna kan redovisas     Nr 45

för riksdagen?

den 1 december

1978/79:206 av Bertil Måbrink (vpk) lill kommunikationsministern om postverkets service i glesbygdsregioner:

Enligt uppgifter ämnar postverket genomföra en ralionalisering av post-befordringen pä järnväg.

Om detla förverkligas innebär del en väsentligt försämrad service för vissa län,bl. a. Jämtland. Post frän Slockholmsonirädeioch södra Sverige kommer alt bli ett lill två dygn försenad.

Anser kommunikationsministern alt rationaliseringar inom postverket för resultera i försämrad service för människorna och dä bl. a. i glesbygdsregionerna?

1978/79:207 av Ove Karlsson (s) lill kommunminislern om flödesprognoser rörande Väslerdalälven och Vanan:

Vid ett flertal tillfällen har del förekommii översvämningar utefter Västerdalälven. För alt undvika och komma till rätta med översvämningsriskerna har ell flertal utredningar gjorts. Del mest genomgripande förslag som framarbetats är förslag om en reglering av Väslerdalälven genom en damm söder om Hälla. Nu måste del anses vara avfört frän tänkta alternativ föratt molverka översvämningsskador utefter Väslerdalälven.

För alt pä annat sätt kunna motverka översvämningar har föreslagils en del andra åtgärder. En av de skadeförebyggande åtgärder som vidtagits de senasle åren har varit vatlenflödesprognoser utarbetade av SMHI.

Med hänvisning till vad som anförts vill jag fråga kommunminislern:

Är regeringen beredd alt även för kommande är ställa medel lill förfogande så all SMHI kan ullöra nödiga flödesprognoser avseende Väslerdalälven och Vanan?

§ 19 Kammaren åtskildes kl, 14.55.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert