Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:44

Torsdagen den 30 november

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 22 innevarande månad.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm åtgärderför att tidigt upptäcka symtom på grön starr

§ 2 Om åtgärder för att tidigt upptäcka symtom på grön starr

Statsrådet HEDDA LINDAHL erhöll ordet för att besvara Märta Fredriksons {c) den 22 november anmälda fråga, 1978/79:160, till socialministern, och anförde:

Herr talman! Märta Fredrikson har frågat om jag anser det möjligt att organisera en allmän undersökning av ögontrycket på alla över 40 år för att på tidigt stadium upptäcka symtom på grön starr och omjag avser att ta initiativ härtill.

Glaucom eller grön starr är en ögonsjukdom som kan ha olika orsaker och som kan drabba skilda åldersgrupper. Den dominerande formen av glaucom påträffas främst hos personer äldre än 40 år.

Det är givetvis angeläget att sjukdomen upptäcks så tidigt som möjligt. Frågan om generell ögonkontroll har därför diskuterats i olika sammanhang. Tryckmätning (s. k. tonimetri) har länge varit en vanlig metod för att upptäcka glaucom. Senare studier har emellertid visat att metoden är osäker. Detta beror framför allt på att stora individuella tryckvariationer förekommer och att trycket kan variera mellan olika tidpunkter. Med enbart tryckkontroll kan således patienter med glaucom förbigås på gmnd av tillfälligt lågt tryck, medan patienter med högt tryck inte alltid har sjukdomen. Därtill kommeratt många glaucom utvecklas akut. Dessa kan helt naturligt sällan upptäckas vid hälsokontroller. För att glaucom skall kunna säkerställas bör som regel tryckmätningen kompletteras med annan undersökning, t. ex. synfältsundersökning (perimetri) eller bedömning av synnervshuvudet (papillen).

Dessa undersökningsmetoder kräver ingående oftalmologiska kunskaper, dvs. kunskaper om ögat och dess sjukdomar. Allmänläkare har i regel mycket begränsad utbildning inom området. Den gmndläggande läkamtbildningen omfattar endast 3-4 veckors heltidsstudier inom verksamhetsområdet. Efter avlagd läkarexamen finns viss möjlighet till kompletterande utbildning i form av kurser som anordnas av nämnden för läkares vidareutbildning. Dessa når dock endast ett mindre antal läkare och medger heller inte på grund av sin omfattning - en vecka - någon större fördjupning.

För att en mot glaucom inriktad uppspårande verksamhet skall fö en värdefull effekt bör den därför t. v. bedrivas inom ramen för den specialiserade ögonsjukvården. Med nuvarande resurser torde det tyvärr inte vara

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm åtgärderför att tidigt upptäcka symtom på grön starr

möjligt att genomföra allmänna mtinkontroller av personer över 40 år, om inte redan kända patientgrupper skall bli lidande. Vi har fortfarande på vissa håll i landet en besvärande brist på ögonläkare. Jag vill emellertid nämna att antalet läkare med specialistutbildning i ögonsjukdomar beräknas enligt landstingens planer öka från 240 är 1977 till 290 år 1980 och 329 år 1982.

Jag vill här också nämna att utveckling pågår av ny apparatur, bl. a. datorperimetrar, som väntas underiätta och förenkla synfälisundersök-ningar.

F. n. pågår inom socialstyrelsen en utredning om synvårdens framtida innehåll och omfattning. Frågan om diagnostik och behandling av glaucom-patienler ägnas därvid särskild uppmärksamhet. Resultaten av denna utredning väntas kunna redovisas under första halvåret 1979.

MÄRTA FREDRIKSON (c):

Hert talman! Jag ber att fö tacka statsrådet för svarei. Där konstaterades vikten av att man upptäcker symtom på grön starr i tid, att det inte finns tillräckligt med läkare för att klara detta och att det råder en viss osäkerhet om nuvarande teknik. Svaret var dock positivi, även om det inte var ett direkt svar pä den fråga jag ställde. Statsrådet Lindahl och jag är dock överens om att det är av största vikt att denna ögonsjukdom upptäcks i god tid, eftersom den syn som föriorats inte går alt återställa. Ca 2 !?6 av befolkningen drabbas av just denna sjukdom.

Jag är på det klara med att läget för ögonsjukvården är bekymmersamt och att väntetiderna där är alltför långa. Det medför en uppenbar risk för att patienterna kommer alltför sent till läkare, och då ökas omfattningen av skadorna på ögonen liksom kostnaderna för att bota sjukdomen och ta hand om skadorna. Följden kan i en del fall bli att sjukdomen inte går att bota över huvud taget.

Det har konstaterats att grön start drabbar vissa åldersgmpper. Patienter med denna ögonsjukdom utgör en stor gmpp inom såväl den öppna som den slutna ögonsjukvården. Att skapa möjligheter för att organisera en allmän undersökning av dessa personer skulle kunna medföra att man föngar upp sjukdomsfall på ett tidigt stadium, vilket skulle vara humant. Alla handikapp medför svårigheter, och att ha en sjukdom som förvärras därför att man kommer för sent till läkare innebär en form av tragik för människor. Atl komma under behandling vid det tillfälle då en sjukdoms följder kan minskas eller helt hejdas är väl en sak som vi alla önskar oss. Det är också något som lönar sig både för den enskilda människan och för samhället.

Möjligheterna att organisera en allmän undersökning av ögontrycket pä alla över 40 år har diskuterats myckel bland läkare. Jag hoppas verkligen att det blir möjligl att få delta till stånd. Naturligtvis kostar en sådan allmän undersökning både tid och pengar. Det behövs investeringar i läkamtbild-ning, i mottagningar på sjukhusen osv. Men kan man undvika att människor kommer under behandling för sent, så sparar man ju med detta pengar. Man gör besparingar genom att läkare slipper ta hand om sådana patienter som i onödan har blivit sjuka, och besparingar görs därmed också när det gäller

andra sjukhuskostnader av olika slag. En allmän undersökning skulle också kunna bli ett led i den förebyggande sjukvård som vi är så angelägna om att fö till slånd på olika områden och som vi vill satsa på till gagn för såväl den enskilde som samhället. Det är då angeläget att de förebyggande insatserna blir så omfattande som möjligt och att de kommer till stånd på alla de områden där de behövs.

Alla handikapp är svåra, att drabbas av sjukdom som medför föriust av synen är svårt. Den som kan komma under behandling i tid och för behålla sin syn för ett rikare liv genom att exempelvis kunna läsa.

Trots den ökning av antalet läkare som beräknas ske villjag fråga statsrådet Lindahl om hon kan medverka till en ytteriigare ökning av utbildningen av läkare och att vi exempelvis för ett ökat antal oftalmologassistenter. De harju utbildning för att kunna hjälpa läkarna och utgör en värdefull tillgång.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm åtgärderför att tidigt upptäcka symtom på grön starr

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Jag troratt Märta Fredrikson och jag är överens om det mesta i den här frågan.

Jag vill klart deklarera att jag anser det nödvändigt att vi i fortsättningen saisar mera inom hälso- och sjukvården just på förebyggande åtgärder och tidig diagnostik. Här kan s. k. riktade hälsoundersökningar, dvs. undersökningar som tar sikte på vissa sjukdomar eller organ, spela en stor roll. Detta gäller i synnerhet sådana sjukdomar där tidig diagnostik har stor betydelse för att patienten skall kunna behandlas med framgång.

Tyvärr måste man nog konstatera att mycket återstår att göra på detta område. Enkla metoder som gör det möjligt för läkarna ute på vårdcentralerna att tidigt upptäcka sjukdomar saknas ofta. Här behövs fortsatt forskning och utvecklingsarbete.

Vad särskilt gäller glaucom är möjligheterna att diagnostisera den sjukdomen enbart genom tryckmätning begränsade, vilket jag också sade i mitt förta anförande. Visserligen kan metoden ge positiv effekt i form av upptäckt av ej tidigare kända fall, men vid sådana undersökningar finner man också många som trots ett förhöjt tryck inte kommer att utveckla glaucom. Metoden är alltså osäker och måsle kompletteras med andra undersökningar som i regel endast kan utföras av specialister.

Som jag nämnde i mitt svar pågår utveckling av ny apparatur som väntas underiätta och förenkla synfällsundersökningarna.

Jag vill säga till Märta Fredrikson att i socialstyrelsens arbete med att utreda synvårdens framtida innehåll och omfattning ägnas glaucompatienlerna en särskild uppmärksamhet. Det är min förhoppning all detta arbete skall leda fram lill en bättre decentraliserad ögonsjukvård, som gör det möjligt alt tidigt upptäcka symtom på grön starr. Jag är övertygad om att sjukvårdshuvudmännen följer denna fråga med uppmärksamhet och att de, när personella resurser och lämplig teknik finns, kommer alt särskilt överväga möjligheterna atl införa allmänna undersökningar av vissa åldersgmpper jusl för tidig diagnostik av bl. a. grön starr. Det har ju också börjat utbildas flera oftalmologassistenter, så vi kommer att finna att också den resursen ökar. Jag

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Öm det planerade garagebygget under Riksplan

kan försäkra Märta Fredrikson att jag för egen del kommer att följa denna fråga och ta de initiativ som ankommer på mig.

MÄRTA FREDRIKSON (c):

Herr lalman! Jag tackar också för det svaret och känner mig mycket glad över att vi är helt ense om nödvändigheten av att få i gång den här verksamheten.

Allmänläkarna har i dag vissa kunskaper, och de kan skaffa sig ökade kunskaper genom att tjänstgöra någon tid på en ögonklinik. Jag tror att de har ett starkt inlresse för detta. Det här skulle vara ett utmärkt led i den decentralisering av sjukvården som vi anser vara så angelägen och som kan göra det möjligt för fler människor att fö snabbare hjälp.

Jag vill fråga statsrådet om hon kan medverka till att landstingen för en ökning av antalet läkartjänster och att den öppna vården kan byggas ut, så att bemanningen av ögonklinikerna blir siarkare.

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Det är svårt för mig att stå här i talarstolen och ge några löften när det gäller fördelning av läkare, men som Märta Fredrikson vet har vi ökal utbildningen kraftigt. Därför serjag ganska optimistiskt på framtiden just när det gäller den öppna vården.

MÄRTA FREDRIKSON (c):

Herr talman! Jag tackar för det positiva i det här sammanhanget och tror att statsrådet med sin inställning kan påverka att utvecklingen går snabbare. Jag tror också att det skulle vara synnerligen bra om vi kunde fö denna allmänna undersökning av ögonen.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om det planerade garagebygget under Riksplan

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara Eva Hjelmströms (vpk) den 7 november anmälda fråga, 1978/79:97, och anförde:

Herr talman! Eva Hjelmström har frågat mig om regeringen kommer att lägga fram proposition som innebär att beslutet om att bygga garage under Riksplan rivs upp.

Frågan om riksdagens återflyttning till gamla riksdagshuset och de närmare formerna för denna återflyttning beslutas av riksdagen själv. Garagefrågan är en del av riksdagshusfrågan och bör självfallet behandlas i samma ordning.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Debatten om riksdagens beslut att bygga ett garage under Riksplan berör nu inte endast en stor del av Stockholms invånare utan hela landels. Samtliga politiska organisationer i Stockholm har ställt sig avvisande till riksdagsbeslutet om garagebygget, liksom konstnärsorganisationer, miljögrupper, skönhetsrådet och andra.

Vänsterpartiet kommunisterna varju motståndare till att flytta tillbaka till Helgeandsholmen, men nu är beslutet fattat. Vi har därför i byggnadskommittén för riksdagens återflyttande vid två tillfällen lagt fram förslag om att beslutet om garagebygget skall upphävas och en arkitekttävling snarast utlysas för att utröna hur området bäst skall kunna bevaras. Vid bägge tillfällena, såväl i augusti som nu senast i november, avvisade byggnadskommittén våra förslag.

Nu trorjag inte, hert talman, att byggnadskommittén är särskilt representativ för riksdagens nuvarande majoritet, jag hoppas i alla fall atl den inte är det. Den känner sig bunden vid beslutet om återflyttning.

Men det beslut som riksdagen en gång fattade om garagebygget har i dag kommit i ett annat läge, inte bara genom de värdefulla historiska fynd som gjorts vid utgrävningarna utan också genom alla de förslag som kommit fram under debatten om Helgeandsholmens framtid. Samtliga förslag bygger i stort sett på Ragnar Östbergs urspmngliga idé om en sänkning av Riksplan ungefäriigen i nivå med den på andra sidan Norrbro belägna Strömparterren. Pä sä sätt skulle man inte bara kunna bevara fynden och återge landet en del av dess historia ulan också kunna skapa en grön oas mitt i staden.

Också andra förslag har kommit fram, men samtliga förutsätter att garagebygget inte kommer till stånd. Låt mig säga som en av debaltörema uttryckt sig: "Bygg inte garaget. Bygg istället denna ståtliga park som kan förverkliga ett hell sekels traditioner."

En sådan park fördärvar på intet sätt tillfartsmöjligheter eller fömlsättningar för parkering av handikappfordon. För riksdagsledamöterna liksom för flertalet av de anställda finns alla möjligheter till parkering runt om i city -om man nu nödvändigtvis måste ta bilen in i city.

Nu förklarar utbildningsministern att regeringen inte kan lägga fram någon proposilion i ärendet. Det är något märkligt med tanke på att riksdagen är bunden av vissa motionslider. Om det nu hade varit februari månad, skulle vi alltså inte ha haft någon möjlighet att snabbt riva upp det fattade beslutet. Nu har vi inte kommit fram lill februari månad, och den allmänna motionstiden börjar inom korl. Det kommer då - det ärjag övertygad om - att väckas en fierpartimotion i frågan.

Jag vill fråga utbildningsministern, om han i så fall kommeratt verka föratt en sådan motion behandlas snabbt och ger ett positivi resultat, dvs. leder till atl del inte blir något garagebygge på Riksplan.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om det planerade garagebygget under Riksplan

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Först vill jag erinra om alt jag svarade på en liknande fråga, av Daniel Tarschys, i slutet av oktober och då klargjorde att hela spörsmålet om

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om det planerade garagebygget under Riksplan

utgrävningarnas omfattning och utsträckning i tiden är en angelägenhet mellan å ena sidan riksdagen genom byggnadsstyrelsen och å andra sidan länsstyrelsen i samråd med riksantikvarieämbetet. Själva byggnationen och byggets utförande är en angelägenhet enbart för riksdagen.

Man är inte förhindrad att i riksdagen ta upp frågan på nytt. Det kan ske genom byggnadskommittén och i förvaltningskontorets styrelse. Det kan också ske genom den initiativrätt som utskotten har. Men jag tror att alla kammarens ledamöter räknar mig det lill godo om jag säger, att det vore olämpligt av regeringen atl bryla en urgammal konstitutionell praxis genom alt lägga fram ett förslag i en angelägenhet som avser riksdagens lokaler.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Utbildningsministern hänvisar återigen till att denna fråga är riksdagens angelägenhet. Vad gäller möjligheten att ta upp frågan i byggnadskommittén harjag redovisat att den vid två tillfällen under hösten har varit uppe i denna på förslag av min partikamrat Tommy Franzén, som har framstålll förslag om att garagebyggei inte skall komma till stånd och även om utlysande av en arkitekttävling. Båda förslagen har avvisats, sannolikt därför att byggnadskommittén helt enkelt känner sig bunden till det beslut som riksdagen en gång fattat.

Utbildningsministern sade vidare att utskotten har initiativrätt. Jag vill då, eftersom vänsterpartiet kommunisterna är förhindrat att lägga fram förslag i utskotten, ställa följande fråga: Kommer utbildningsministern i utskotten att verka för alt någon form av initiativ för att stoppa delta garagebygge las? Del ärju, som jag också sade tidigare, trots allt så att det brådskar med ett sådant besked. De utgrävningar och den planering som förekommer genomförs med utgång från det gamla beslutet om alt det skall byggas ett garage.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Hert talman! Så länge jag är statsråd ärjag tjänstledig från mitt riksdags-mannauppdrag och bör alltså inte infinna mig i något utskott för att där framlägga förslag. Men del är väl så atl i denna fråga finns delade meningar inom de olika partierna. Jag är övertygad om att i den mån man vill ta upp frågan i riksdagen så finns det former för detta - hänvändelse till förvaltningskontorets styrelse eller talmanskonferensen och initiativ i riksdagsutskotten. Men regeringen bör inte gå in i en fråga som gäller riksdagens egen planering och byggnation.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Hert talmän! Utbildningsministern förklarar att del finns delade meningar inom partierna. Jag är övertygad om att de delade meningarna innebär atl det finns en majoritet mot beslutet om garage. Det är just därför det är så angeläget att del fattas beslut om att garaget inle skall komma till stånd.

Sedan hänvisar utbildningsministem lill en rad instanser. Vi får pröva de instanser där vi har möjlighet att lägga fram förslag redan nu. Del kommer vi au göra. Men jag tycker fortfarande det är en något egendomlig ordning som då tillämpas. Den utestänger faktiskt oss från en rad möjligheter.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Hert talman! Jag har i olika sammanhang i tidningsartiklar och intervju-uttalanden klargjort var jag står i sakfrågan. Men det är inte Eva Hjelmström som är utestängd från möjligheteratt påverka denna fråga, det är snarare jag och de andra regeringsledamöterna.

Vad vi nu har diskuterat har varit på vilket sätt denna fråga skall beredas och i vilken ordning beslut skall fattas - och det är faktiskt en riksdagens angelägenhet.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Jag har i kultumtskottet ingen möjlighet att lägga fram några förslag om garagebygget på Riksplan. Jag har ingen möjlighet att nu motionera i riksdagen om denna fråga. Vi kommer från vpk:s sida att ta upp frågan i de instanser där vi är representerade, bl. a. talmanskonferensen, och för väl där besked om huruvida det är möjligt eller inte. Men jag vidhåller min uppfattning att detta är en odemokratisk ordning.

Nu förklarar utbildningsministern dessutom att han klargjort var han står i denna fråga. Jag har inte klart för mig var utbildningsministern står i denna fråga. Tycker han att det skall bli ett garagebygge eller vill han ta fasta på den opinion som vuxit fram för att göra Riksplan till en grön oas i Stockholm, utan garage?

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om livsmedelsteknisk högskoleutbildning i Skaraborgs län

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om livsmedelsteknisk högskoleutbildning i Skaraborgs län

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratt besvara Sten Svenssons (m) den 16 november anmälda fråga, 1978/79:145, och anförde:

Herr talman! Sten Svensson har frågat mig om jag är beredd att i kommande statsbudget redovisa förslag till inrättandet av en YTH-linje med inriklning mot livsmedelsindustrin, lokaliserad till Skaraborgs län.

I sina förslag till anslagsframställning för budgetåret 1979/80 har universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) föreslagit att nuvarande försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning permanentas och att de nu existerande YTH-utbildningarna inrättas som allmänna utbildningslinjer i högskolan med oförändrad lokalisering när nuvarande försöksomgångar upphör.

I fråga om utbyggnaden av YTH framhåller UHÄ att önskemål om nya linjer och om ökad kapacitet på försökslinjerna har framförts i stor utsträckning. Med hänsyn till det begränsade resursutrymmet för reformer måste enligt UHÄ en avvägning göras mellan å ena sidan välmotiverade utökningar av kapaciteten på befintliga linjer och ä andra sidan behovet av kvalificerad utbildning inom områden som helt saknar utbildning av YTH-karaklär.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om livsmedelsteknisk högskoleutbildning i Skaraborgs län

UHÄ har som resultat av dessa överväganden föreslagit att tre nya utbildningslinjer inrättas, nämligen byggnadsinduslrilinjen i Stockholm höstterminen 1979 samt i Göteborg vårterminen 1980, motortekniklinjen i Eskilstuna höstterminen 1979 och sågverksindustrilinjen i Karistad höstterminen 1979.

Enligl UHÄ är planeringsarbetet med de ytteriigare nya linjer som ämbetet kan komma att föreslå inför budgelårel 1980/81 redan långt framskridet.

De förslag som UHÄ nu har lagl fram inför budgetåret 1979/80 om inrättande av allmänna utbildningslinjer av YTH-karaktär och om dessa linjers lokalisering har tillkommit efter ett noggrant prioriteringsarbete bland olika föreliggande förslag. Mina förslag i denna fråga kommer att framgå av budgetpropositionen för budgetåret 1979/80.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret på min fråga.

Livsmedelsindustrin i vårt land är i stort behov av vidareutbildningsinsatser. Mol bakgrund av - som jag har påpekat i min fråga - att denna industri svarar för mer än 10 % av industrins tolala förädlingsvärde och sysselsätter bortåt 75 000 personer borde branschens utbildningsbehov vara bättre tillgodosett än vad det är i dag. Del svenska jordbruket och dess förädlingsindustris betydelse för vårt land motiverar aktiva insatser för alt förbättra utbildningssituationen. Delar utbildningsministern denna min bedömning?

I denna vecka, närmare bestämt i tisdags, offentliggjorde statens industriverk en ulredning om livsmedelsindustrin, SIND 1978:8 där man tar upp vikten av en uibyggnad av YTH-utbildningen för livsmedelssektorn. Man säger bl. a. följande:

"Antalet sökande till utbildningen har ökat kraftigl. Till försöksomgången hösten 1978 fanns 106 sökande, varav 30 antogs. Detta har inneburil att för antagning till YTH-utbildning inom livsmedelssektorn erfordrats belydligl längre yrkeserfarenhet än den som angivits ovan. Mot bakgrund härav och med hänsyn till det för livsmedelsbranscherna beräknade behovet av personal med denna utbildningsbakgmnd har Livsmedelsbranschernas Yrkesnämnd förordat inrättande av YTH-utbildning för livsmedelssektorn på ytteriigare en ort i landet, förslagsvis i Skaraborgs län."

Med hänsyn till vad utbildningsministern nu har anfört i svaret kan jag konstalera att han inte vill göra någonting i kommande budget, men jag vill påpeka att jag i min fråga har syftat på den gemensamma skrivelse från den 2 oktober 1978, där LO, TCO och SAF har föreslagit att man inrättar den angivna linjen i Skövde fr. o. m. 1981. Om nu UHÄ ställer sig bakom parternas förslag, vill jag upprepa min fråga till utbildningsministern: Är utbildningsministern då beredd att ställa sig bakom parternas krav, om alltså UHÄ tillstyrker den, och alt ta upp frågan i budgeten för 1980/81?

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Hert talmän! Jag bör inte här avslöja vad som kommer i budgetpropositionen i januari och än mindre uttala mig om vad som kommer i den därpå följande budgetproposilionen. Men vad jag sagt i svaret är att jag finner UHÄ:s avväganden väl underbyggda.

När jag säger det inför det budgetarbete som nu snart avslutas är det självfallet också så, att jag inför kommande år gör moisvarande bedömning. UHÄ är alltså det organ som har att göra sammanvägningen. Jag ser ingen anledning att frångå de bedömningar som UHÄ har gjort när del gäller ulbyggnaden av YTH.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om kårobligatoriet vid högskolan

STEN SVENSSON (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för del här svaret. Jag bedömer detta som mycket positivt, särskilt med tanke på jordbrukets och livsmedelsindustrins betydelse för Skaraborgs län.

Jag vill ånyo citera den angivna utredningen från statens industriverk, där man säger pä s. 269: "Det totala årliga rekryteringsbehovet för livsmedelsindustrin under de närmaste åren skulle då uppgå till ca 1 800 personer eller ca 4,5 % av antalet sysselsatta." Till detta kommersedan ytterligare behov till följd av arbetstidsförkortning, föriängd semester, rörlig pensionsålder etc. Jag finner atl det svar jag har fått innebär att en ny linje kommer att lokaliseras till Skaraborgs län, därest UHÄ förordar detta. Jag utgår från att detta - som arbetsmarknadens parter har förordat - sker fr. o. m. 1981, och jag kan då, herr talman, med tacksamhet konstatera att våra krav kommer atl bli tillgodosedda.

Jag tackar för utbildningsministerns besked.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om kårobligatoriet vid högskolan

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratt besvara Eva Hjelmströms (vpk) den 17 november anmälda fråga, 1978/79:148, och anförde:

Herr talman! Eva Hjelmström har frågat mig om jag anser att en tvångsvis anslutning av studerande till studentkårerna är förenlig med en demokratisering av högskolan.

Obligatoriefrågan har utretts under störte delen av 1970-talet, nu senast av den s. k. obligatorieberedningen. Under hösten 1978 har förhandlingar i obligatoriefrågan, på grundval av del material som obligatorieberedningen överlämnat, också förts med Sveriges förenade studentkårer. Det har dock inte varit möjligt alt finna en lösning som uppfyller de tre krav regeringen ställt upp. Dessa innebär för del första att det obligatoriska medlemskapet bör avskaffas inte bara formelll utan också i praktiken. För det andra - och detta är det centrala - bör de väsentliga delarna av studerandesammanslutning-

Nr 44 arnas verksamhet kunna bedrivas även i framtiden. För det tredje bör den

Torsdaeen den lösning som väljs i sina huvuddrag vara acceptabel för de studerandes

30 november 1978 organisationer.

_____________ De studerande har svårigheter att bedriva fackligt arbete till följd av att de

öm kårobligatoriet vid högskolan

vistas en relativt kort lid vid högskolan. Mot denna bakgrund är det enligt min mening tveksamt om det över huvud taget är möjligt att hitta en lösning som uppfyller alla tre kraven utan att staten åsamkas betydande merkostnader. Under sådana förhållanden anser jag att kravet på att studerandesammanslutningarnas nuvarande verksamhet i sina väsentliga delar skall kunna bedrivas även i framtiden måste väga tyngre än de principiella invändningarna mot obligatoriet. Jag anser därför att det obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutningar bör finnas kvar t. v. Regeringens överväganden i kårobligatoriefrågan kommeratt redovisas utföriigare för riksdagen i 1979 års budgetproposition.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Hen talman! "De senasle årens debatt i obligaloriefrågan har dock visat att det råder en i del närmaste total enighet på en punkl nämligen att del på föreningsrättsliga gmnder är principiellt förkastligt att tvångsvis ansluta individer lill en viss sammanslutning. Jag delar denna uppfattning och anser därför att det obligatoriska medlemskapet i siuderandesammanslutningar bör avskaffas."

Detta sade utbildningsminister Wikström så sent som 1977. Men nu vågar utbildningsministern uppenbarligen inte längre stå för de orden.

Riksdagen fattade i stor enighet beslutet om att avskaffa obligatoriet i samband med den nya högskolereformen. Del var väl i stort sett den fråga man var mest överens om. Skälen var naturiigtvis inte bara rent principiella, även om de var den tyngst vägande faktorn. Ett annat skäl var att reformeringen av högskoleutbildningen gjorde del omöjligt att bibehålla det obligatoriska medlemskapet utan alt samlidigt utvidga det till atl omfatta ännu fler grupper av studerande. Och i dag har vi en rad högskolor där studerandesammanslutningarna är frivilliga, och del fungerar alldeles utmärkt. Situationen i dag är alltså sådan att vissa studerande är tvångsanslutna, andra inte.

Visst finns det problem med ett avskaffande, det erkänner jag också. Men problemen är på intet sätt olösliga. Det har också alla de utredningar som stött och blött frågan under hela 1970-talel visat.

Vad frågan till sist gäller är atl det kostar pengar att avveckla obligatoriet. Det säger också utbildningsministern i sitt svar. Självfallet skall de studerandes sociala förmåner inte försämras, och det innebär att stat, kommun och landsting måste ta över funktioner som i dag sköts av kårerna. Men det ärju inte heller mer än riktigt. Det är orimligt att kårerna t. ex. skall behöva driva daghem bara för atl kommunerna inte bygger ut daghemsverksamheten i tillräcklig omfattning.

En avveckling av kårobligaloriet innebär också att den kategorisering som i dag finns när det gäller de studerande på sikt skulle försvinna, och det är

enbart positivt.

Vi kommunister anser att en anslutning till ett politiskt parti, en intresseorganisation eller annan förening måsle bygga på fri villighet och egen aktivitet, eftersom del är enda garantin för en demokratisk utveckling inom organisationen. Men jag kan konstatera att för utbildningsministem är demokrati uppenbarligen en kostnadsfråga - en fråga om pengar och ingenting annat.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm kårobligatoriet vid högskolan

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Nej, sä enkelt är det faktiskt inte! Det är inte så alt jag nu i och för sig älskar obligatoriet mer än jag gjorde för ell par år sedan. Men det är, som jag redan sagt, inte bara fråga om alt principiellt ta avstånd från och avskaffa obligatoriet. Det är också fråga om att hitta vägar som gör del möjligt för studenterna att bevara sitt kårpolitiska och fackliga inflyiande. I den nya högskolan har de fackliga organisationerna kommit in i så gott som alla högskoleorgan. Det har vi varit överens om, och det är en bra ulveckling. Att då medverka till en lösning som rycker undan gmnden för studenternas möjligheter all hävda sina intressen har jag inle betraktat som möjligl.

Till del kommer alla de sociala och andra åtaganden som man har. Jag tänker på studerandehälsovården med 17 läkare, 15 kuratorer, 15 sköterskor och 5 psykologer anställda, motionsidrotten med ett 30-tal anslällda och den fackliga verksamheten med kanske ett 50-tal anställda. Därtill kommer det förhållandet att det finns hus som ägs av kårer och nationer - framför allt i Uppsala och Lund - med taxeringsvärden på ungefär 65 milj. kr.

Obligalorieberedningen har icke kunnat hitta en väg atl avskaffa obligatoriet och ändå ge garaniier för att de sociala funktionerna kan bevaras och att de studerandes fackliga och kårpolitiska inflytande kan säkras. Då harjag tyckt all det är rimligl att gå tillbaka till riksdagen och säga att det här har vi inte kunnat klara. Då förde praktiska skälen väga tyngre än den princip som också jag har anslutit mig till.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Utbildningsministern glider undan den principiella frågeställningen.

Det är självklart att det finns vägar som gör det möjligt att avveckla kärobligatoriet. Poängen är - det sade jag också lidigare - att det kostar pengar för statsmaktema i första hand men också för kommuner och landsting. När det gäller studerandehälsovården, som utbildningsministern tog upp, skulle man kunna inrätta en företagshälsovård för alla dem som är verksamma på varje högskola. Daghemmen bör rimligen kommunaliseras liksom studentbostäderna. Till det krävs då statsbidrag i olika former. Det krävs naturiigtvis också alt statsbidrag utgår till de frivilliga kårer som vi anser skall finnas i en framlid för att det skall bli möjligt för dem atl driva sin verksamhet.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om kårobligatoriet vid högskolan

Men tillbaka till huvudfrågan: Anser verkligen utbildningsministern att det är förenligt med demokratiska principer att ha en tvångsanslulning av individer lill en förening, en facklig organisation eller en intresseorganisation? Är tvångsanslulning något som är förenligt med de demokratiska principer som skall gälla i vårt land? Jag vidhåller alt för utbildningsministern är demokrati en fråga om pengar.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Det är klart att demokrati också är en fråga om pengar. Det är vi nog inom nästan alla sektorer överens om - att det krävs resurser också för att man skall kunna bedriva ett demokratiskt arbete.

Frågan om en kommunalisering av studentbostäderna har bostadsdepartementet sysslat med länge. Det är i och för sig en mycket svårlöst fråga, men jag tror att man så småningom skall kunna komma lill ett resultat.

Vad jag sagt är atl mol varandra står å ena sidan principen om att man inte bör ha ett obligatorium och å andra sidan kraven på att man skall kunna säkerställa de studerandes fackliga och kärpolitiska inflytande och klara de siudiesociala åtaganden som man har. Det är detta som man inle har kunnat klara ul. Jag lycker att man också skall se lill hur verksamheien faktiskt fungerar förde studerande. Detta obligatorium ärju inte livslångt. Det gäller under de år som man vistas vid universiteten. Ofta har man det problemet att man arbetar med frågor som först nästa generation för ta över. Det är inte säkert atl det alltid är så lätt att hitta studenter som vill jobba osjälviskt för nästa generation. Jag vill inte gärna medverka till alt rycka undan grunden för de studerandes faktiska inflytande på universiteten och högskolorna.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Det har lagts fram förslag om hur studerandeinflytandet skall kunna säkerställas också vid ett avskaffande av kårobligatoriet. Det har t. o. m. lagts flera förslag. Utbildningsministern kan ta del av bl. a. vårt.

Det finns alltså möjligheter alt avskaffa obligatoriet. Och det finns f ö. redan i dag en rad frivilliga kårer som inte har tvångsanslutning av medlemmarna, och de är inte utestängda från inflytande över sin egen utbildning - även omjag tycker att det kunde bli betydligt större än i dag, men det är en annan fråga.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag sade i mitt svar alt det inte för vara bara ett formellt avskaffande av obligatoriet. Det måsle ju också vara elt reellt avskaffande -och det har man inte lyckats prestera någon modell för som de studerandes egna företrädare har kunnat acceptera.

Jag tror det är väldigt viktigt, när vi utvidgar inflytandet för de stora fackliga organisationerna, atl inle beröva de studerande möjligheten atl ha motsvarande inflytande. Det betraktar jag som en mycket viktig angelägenhet.

Nu för riksdagen tillfälle att pröva detta när jag anmäler frågan i budgetpropositionen. Och jag är inte säker på att alla har precis samma syn på detta som Eva Hjelmström. Men del får vi ju se under vårtiksdagen.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Jag kan hålla med utbildningsministern om au del skall vara inle bara ett formellt utan ett reellt avskaffande. En brist bl. a. på den här punkten fanns det i den första obligatorieutredningen, där man avskaffade obligatoriet formellt men bibehöll del reellt genom att bibehålla uttaxeringsrätten.

Utbildningsministern säger att vi kommer atl få ta ställning till den här frågan under våren. Förhoppningsvis kommer riksdagen, som år 1976 i stor enighet log beslut om ett avskaffande, att vidhålla den uppfattningen. Jag hoppas alt regeringen är ensam om att vilja bibehålla denna odemokratiska ordning.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM;

Herr lalman! Jag tror att när riksdr'gen förra gången log ställning levde de flesta av den här kammarens ledamöter i samma tro som jag, nämligen alt det med ekonomiska insatser från statens sida skulle vara möjligl alt klara frågan. Vad obligalorieutredningen har visat är atl del icke är sä lält atl lösa den. Och med den kännedom jag har om ledamöterna av denna riksdag trorjag alt de kommer alt pröva frågan fördomsfritt och sakligt.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Obligalorieutredningen har presenterat tre alternaliv som skulle kunna utvecklas och i och för sig även förändras. Men det fanns ingenling i dem som sade alt det var omöjligt att avskaffa kårobligaloriet.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herrialman! Ulredningen har förvisso presenterat modellerdär man klarar au avskaffa obligatoriet men inte där man gör det och samtidigt klarar de andra uppgifter som jag pekat på. Och del är alldeles entydigt så att de studerandes förelrädare inle har kunnat acceptera någon av modellerna.

Detta är realiteterna.

Överiäggningen var härmed slulad.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om ökade anvisningsmöjligheter för bostadsförmedlingarna

§ 6 Om ökade anvisningsmöjligheter för bostadsförmedlingarna

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för atl besvara Oskar Lindkyisis (s) den 23 november anmälda fråga, 1978/79:169, och anförde:

Herr lalman! Oskar Lindkvist har frågat mig om jag vill redogöra för det hiltillsvarande arbetet på ell förslag om anvisningsrätt e. d. för bostäder och för de nuvarande intentionerna beträffande det fortsatta arbetet.

Som jag redovisade i ett svar till Kari-Erik Strömberg och Tore Claeson den 7 mars 1978 pågår ett arbele med dessa frågor inom regeringskansliet. Syftet med detta arbele är alltjämt att ge bostadsförmedlingarna bättre möjligheter alt hävda de bosiadssökandes rätt. Arbetet bedrivs nu med den inriktningen att ett förslag skall föreläggas riksdagen under detta riksmöte.

2 Riksdagens protokoll 1978/79:445

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 Ökade anvisningsmöjligheter för bostadsförmedlingarna

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet Birgit Friggebo för svarei.

Eftersom vi socialdemokrater här i riksdagen så enträget har drivit kravet på en kommunal anvisningsrätt känner vi desto större besvikelse över den långsamma handläggningen. Vi har haft kravei uppe i riksdagen både 1977 och 1978. De borgerliga ledamöterna har i kraft av sin gemensamma majoritet avvisat våra förslag. Vi kan inte förstå denna passivitet.

Birgit Friggebo har i olika sammanhang aviserat elt förslag om anvisnings-rätt. Första gången det uppmärksammades var vid en debatt i Norrköping den 7 november 1977. Enligt Folkbladet Östgöten yttrade Birgit Friggebo följande; "Efter jul lägger regeringen fram en proposition som kommer atl göra det svårare för fastighetsägarna alt avvisa bosladssökande, som kommer till bostadsförmedlingen".

Del varju en glad nyhet. Men det kom inget förslag om anvisningsrätt efter julen. Del föranledde en ny socialdemokratisk motion till årets riksdag. Den 7 mars i är gjorde Birgit Friggebo elt framträdande i riksdagen i samband med en interpellationsdebalt. I en replik som ordagrant återges ur riksdagsprotokollet heter det; "Arbetet med departementspromemorian pågår för fulll. Inrikiningen på arbelel är att del skall leda lill en lagstiftning som kan träda i kraft den 1 januari 1979."

Mot bakgrund av detla nya löfte frän bosladsministern avstyrkte den borgeriiga majoriteten i civilutskottet en ny socialdemokralisk molion - den avslogs sedermera också av de borgerliga i kammaren-jusl med markeringen atl det skulle komma eU förslag med ikraftlrädande den 1 januari 1979.

I siu nu lämnade svar säger bosladsministern; "Arbetet bedrivs nu med den inriktningen atl ett förslag skall föreläggas riksdagen under detta riksmöte." Hur detla nya löfte kommer alt uppfyllas är naturligtvis beroende av vilket pris Birgit Friggebo sätter pä sin egen trovärdighet. I varje fall kommer vi frän socialdemokralisk sida inle att släppa bostadsministern ur sikte förtän det föreligger elt förslag till riksdagen.

Herr lalman! Den fråga vi nu diskuierar är mycket viktig. I den slora bostadsdebatt vi hade på den socialdemokraliska partikongressen anlogs ell bostadspolitiskt program med en förnyelse av vårt krav i riksdagen om kommunal anvisningsrätt. Jag beklagar att de borgeriiga regeringarnas - och enkanneriigen då Birgit Friggebos - passivitet och förhalning när del gäller den kommunala anvisningsrätten givit upphov till ytterligare problem på bostadsmarknaden.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om planerna på ett råvaruavtal med Norge, m. m.

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för alt i elt sammanhang besvara dels Gunnar Olssons (s), dels tredje vice talmannen Karl Erik Erikssons (fp) den 21 november anmälda frågor, 1978/79:153 resp. 156, båda frågorna framställda till statsministern, och anförde:

Herr lalman! Gunnar Olsson har frågat statsministern följande:

1. Vill statsministern antingen bekräfta eller dementera de rykten som cirkulerar belräffande ett eventuellt råvaruavtal med Norge och om detta avtal i så fall är bindande?

2. Om avtalet bekräftas, vilka åtgärder avser dä statsministern atl vidta för alt sysselsättningen i Värmland inte skall äventyras lill följd av en ökad export av skogsråvara?

Karl Erik Eriksson har ställt följande fråga lill statsministern:

Finns ett avtal omfattande leverans av skogsråvara från Sverige till Norge upprättat?

Om sä är fallet, vilka garaniier kommer då att lämnas för alt de svenska sågverken och den svenska massaindustrin inte behöver friställa anställda på grund av råvarubrist?

Frågorna har överiämnats lill mig. Jag besvarar dem i ett sammanhang.

Förhandlingar pågår f n. mellan den svenska regeringen och den norska regeringen om ett samarbeie på industri- och energiområdena.

Till grund för samarbetet avses ligga vissa allmänna riktlinjer som skall komma till uttryck i ett avtal mellan regeringarna om samarbete på industri-och energiområdena. Inom ramen för detla allmänna samarbetsavtal diskuteras vidare tre särskilda avtal, nämligen ett avtal om genomförande av det s. k. Volvoavialel, ett avtal om långsiktiga leveranser av råolja och oljeprodukter från Norge till Sverige och ett avtal om svensk-norsk handel med virke.

Diskussionerna om ett virkesavial gäller således en beståndsdel i ett eventuellt avialskomplex om samarbeie länderna emellan på industri- och energiområdena.

Med hänsyn till pågående förhandlingar vill jag inte nu gå in på enskildheterna i avialskomplexet.

Vad gäller ett eventuellt virkesavtal vill jag dock erinra om att det sedan länge förekommer en netloexport av virke från Sverige till Norge.

Jag vill vidare betona alt förhandlingarna från regeringens sida förs i starkt medvetande om skogsråvarans belydelse för skogsindustrin och för sysselsättningen i berörda landsändar.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om planerna på ett råvaruavtal med Norge, m. mi

GUNNAR OLSSON (s):

Herr lalman! Försl ett täck till industriministern för det här svaret. Det enda lilla positiva som finns alt hämta däri finns i de fyra sista raderna. Å andra sidan vore del faktiskt förvånansvärt, ja, rent sensationellt om man från regeringens sida skulle ha en annan inställning än den som kom till uttryck i de .sista raderna i svarei.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om planerna på ett råvaruavtal med Norge, m. m.

Jag vill börja med atl hänvisa till den oro som råder i mitt hemlän Värmland och som tagit sig uttryck i två skrivelser: dels en skrivelse från Värmlands sågverksförening till Värmlandsdelegalionen, dels en skrivelse som delegationen sedan genom landshövding Bengt Noriing sänt till statsminister Ola Ullsten.

Oron förstärktes faktiskt i går, då rikspressen i stort uppslagna artiklar tog upp Volvoavtalet och man i Svenska Dagbladet kunde läsa följande: "Olje-och timmeravialen är i princip klara, endast smärre saker återstår att reda ul.

Timmerleveranserna avses främst ske från Värmland och Dalsland där sedan länge export ägl rum lill Norge."

I dag sägs i ett uttalande i samma tidning atl gränshandeln med virke inte avses bli stoppad men atl del knappasl är möjligt atl gå längre.

Förre industriministern Nils G. Åsling gav i går kväll det beskedet i Karlstad att vad det är fråga om är en helt normal gränshandel. Vad menas då med en normal gränshandel?

När jag ställde min fråga till statsministern var del närmasl för att försöka bringa någon klarhet i vad som verkligen slår skrivet i det avtalsutkast som väl ändå måsle finnas. Det bör vara klart för var och en atl en styrd rävaruexport till en kvantitet som överstiger vad som i dag är gällande måsle bedömas som helt orealistisk med tanke på den råvarusituation som vi har och som vi sannolikt för leva med under ålskiliga är framåt. Vi kan i dag inle förse våra indusirier med skogsråvara, och det är klart atl de som arbetar inom skogsnäringen - framför alll i elt gränslän som Värmland - nu är allvarligt oroade.

Vem skall leverera ytteriigare sågtimmer till Norge? Vilka ytterligare sågverk utöver dem som redan upphört skulle ivingas slå igen? Detta är frågor som människorna med all rätt ställer sig efter alla de uppgifter som de två senasle dygnen har valsal runt framför allt i massmedia.

Tredje vice talmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp):

Herr talman! Jag vill lacka induslriminislern för svarei. Jag är kritisk mol att virkesleveranserna har tagits in i della Volvoavtal, men jag är självklart medveten om att skälet härtill var de första förhandlingarna som fördes. Egentligen riktar vi kanske kritiken mot fel person, när vi riktar den mol industriminister Huss.

. Industriministerns förelrädare gjorde i går en förtjänstfull insats på trämarknaden i Karistad. Han fick också ta del av den oro som finns hos träfolk i Västsverige för atl en del av Volvoavialel utgörs av rävaruexport lill Norge. Ingen av oss vill hindra ett vanligt gränshandelsutbyte mellan Norge och Sverige - allra minst vi som bor i gränstrakterna - men del är inte fråga om detta här. Den virkesmängd som nämnts ligger långt över vad vi har möjligheter att exportera, om vi skall ha någon sysselsältning kvar vid våra sågverk.

På uppdrag äv länsstyrelsen i Värmlands län och Värmlands dåvarande företagareförening gjordes 1974 en utredning, som visade alt den tolala

förbrukningen vid alla Värmlands sågverk var 1,25 miljoner kubikmeter per år, alltså något över hälften av den mängd som nu nämns när det gäller exporten lill Norge. Den totala förbrukningen vid alla Sveriges sågverk var 14,1 miljoner kubikmeter per år. Den mängd som nu nämnts skulle alltså uigöra en sjundedel av den tolala förbrukningen vid sågverken. Det är en alldeles fantastisk mängd, som skogsfolket också ansåg vara omöjlig att klara.

Hur har man då kommii fram till denna mängd? Del har uppgi vits i pressen att den motsvarar genomsnittet för de senaste tio årens virkesexport till Norge. Men under dessa år skedde de stora slormfällningarna och de våldsamma "tvångsavverkningarna". Detta gör att den angivna mängden är orimligt hög i dagens läge. Jag skulle vilja fråga industriministern: Har regeringen verkligen försäkrat sig om atl det finns möjlighet att uppfylla denna kvot om elt avtal tecknas? Om detta, som industriministern säger, blir en beståndsdel i ett kommande avtal, kommer avtalet dä atl över huvud taget kunna uppfyllas och är del bindande? Den sista delen av min fråga är verkligen aktuell i dagens läge, när vi vet vad som är på väg att hända i Värmland. Hur skall man klara sysselsättningen, om en stor del av råvaran skickas bort?

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om planerna på ett råvaruavtal med Norge, m. m.

Industriministern ERIK HUSS;

Herr talman! Lät mig kort understryka än en gång alt regeringen är mycket väl medvelen om den oro som förefinns päskilda håll. Vi har tagit del av fakta och synpunkler frän olika intressenter - f ö. inom parentes sagt inle enbart frän Värmland, för delta eventuella avtal har en vidare innebörd och gränsen till Norge är lång. De uppgifter och de lilet panikartade förnimmelser som tydligen på sina håll har kommit till uttryck förefaller mig dess bällre inte välgrundade.

Mer än delta vill jag inte säga. Såsom jag framhöll i mitl svar rör det sig här om ett stort avtalskomplex, som nu är under förhandling mellan regeringarna. Del skulle inte gagna saken, omjag kommenterade olika förljudanden i pressen.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Skall jag lolka industriministern på det sättet att det som har stått all läsa i vår rikspress de senasle dagarna är mer eller mindre helt gripet ur luften? Är det så statsrådet betygsätter det som i går och i dag står alt läsa i bl. a. Svenska Dagbladet?

Statsrådet lalar här om elt avtalskomplex, som omfattar handel med både olja och virke. Jag anser alt talet om ett byte av skogsråvara mot olja inte kan vara elt vettigt resonemang. Jag förutsätter atl om Norge skall leverera olja till Sverige, är det fråga om olja som man i Norge inte själv har behov av för det egna landets förbrukning. Men av svensk skogsråvara finns det däremot inget överskoll alt exportera.

1973 års skogsutredning talade t. o. m. om behovet av en ökad imporl av råvara till skogsindustrin, därför atl vi i vårt land tillåtit en så kraftig

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om planerna på ett råvaruavtal ined Norge, m. m.

uibyggnad av industrin att råvaran inle räcker. Vi har haft brist i flera år nu, trots atl vi har haft en lågkonjunktur, och jag frågar industriministern; Hur skall det se ut när vi, som vi alla hoppas, får en uppgång i konjunkturen och såväl sågverk som massainduslri kommer alt köra för högtryck?

Tredje vice talmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp):

Herr talman! Jag respekterar industriministerns förklaring att han inte vill gå djupare in i avtalet i del här lägel, men samiidigi hoppas jag alt industriministern verkligen känner att det är oro bakom de frågor som ställls av oss från gränstrakterna. Industriministern talade om panikartade uttryck. Jag tycker att det är förståeligt att man använder sådana uttryck.

De värmländska sågverken, som har något över 2 000 anslällda, kör med 75-procenlig kapacitei. Nu riskerar de alt försättas i en situation där de måste fråga sig; Hur mycket råvara kommer att försvinna? Del är klart att man där känner oro efter de tidningsuppgifter som cirkulerat under de senasle veckorna. Vi vet atl Vänerskogs Billingsforssäg kommer att stå stilla ell långt tag i vinter därför atl det saknas råvara, och jag skulle kunna fortsätta alt räkna upp liknande exempel från gränstrakterna.

Då ärdet förklariigt om stämningen blir panikartad, och jag upprepar all del var värdefullt att den tidigare industriministern fick del av de stämningar som rådde vid trämarknaden i Karlstad. Jag hoppas alt vi i någon mån har kunnal spegla den oron här i debauen. I så fall tycker jag atl debatten har fyllt en uppgift, och personligen hoppas jag alt del inte skall ges några bindande löften om att råvara skall levereras i större ulslräckning än vad den normala öppna gränshandeln tillåter.

Industriministern ERIK HUSS;

Herr talman! Vi hoppasju atl inom mycket korl lid de förhandlingar som nu förs skall leda till resultat som kan publiceras. I avvaktan pä det vidhåller jag att saken icke gagnas genom alt man går djupare in i dessa ting.

Vidare vill jag bara säga till herr Olsson atl jag har inle gjort någon belygsättning av den svenska pressen när jag sade atl jag inle är beredd alt nu kommentera olika förljudanden.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr lalman! Låt mig ställa en kort avslutande fråga till statsrådet: Tänker statsrådet medverka till att avtal sluts innan man har gjort en ordentlig inventering av vår råvarusituation? Det ärju den inventeringen man måste ha i botlen för atl över huvud taget kunna tänka sig en export av skogsråvara utöver den som förekommer i dag.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag kan inte inse atl vi inle har elt alldeles tillräckligt kunskapsmalerial om råvarusituationen för au vara medvetna om vilka resultat som från svensk sida bör eftersträvas i dessa förhandlingar.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Allra sist: Hur ligger tidsschemat? När kan man tänkas få ett konkret besked, så att man kan stilla den oro som finns framför alll i gränslänen och som Karl Erik Eriksson och jag försökt ge uttryck för här?

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Båda statsministrarna har vid upprepade tillfällen tillkännagivit alt man siktar lill atl den 8 december kunna tillkännage resultatet.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm lokaliseringen av patent- och registreringsverkets bolagsbyrå

§ 8 Om lokaliseringen av patent- och registreringsverkets bolagsbyrå

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för atl besvara Bo Forslunds (s)den 20 november anmälda fråga, 1978/79:152, till arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr lalman! Bo Forslund har frägal arbetsmarknadsministern om han är beredd atl medverka lill atl riksdagens lidigare beslut att omlokalisera patenl-och registreringsverkets bolagsbyrä lill Sundsvall genomförs och på sä vis avvisa eventuella försök alt upphöra med den redan påbörjade lokaliseringen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat atl det är jag som skall svara pä frågan.

Decenlraliseringsulredningen har begärt hos regeringen att statskontoret skall fä i uppdrag atl jämsides med en annan översyn av bolagsbyräns rutiner uireda ett alternaliv som kan innebära atl en del av bolagsbyråns arbetsuppgifter decentraliseras till länsstyrelserna.

Deceniraliseringsulredningens förslag remissbehandlas f n. Remissvaren skall vara inne i början av december i år. Försl därefter kan jag ta ställning till om förslaget skall leda lill någon ålgärd.

Jag kan här säga att jag anser atl den form för decentralisering av statlig verksamhet som ulredningen föreslår är en principiellt riktig form. Vad man önskar är all fiytta ul statliga funktioner till regional nivå och inte hela ämbetsverk. Genom en sådan ordning kommer besluten alt fattas närmare dem som är direkl berörda. Del är principiellt tilltalande. En refiexion som man emellertid måste göra är alt förslaget från decenlraliseringsulredningen i det här fallet kommer mycket sent med lanke på all en successiv omlokali-sering redan har påbörjats samt alt viss personal har anställts och lokaler har anskaffats i Sundsvall.

Man måste i detla som i liknande fall ta stor hänsyn lill de berörda personernas, dvs. i del här fallet bolagsbyråns anslällda, egna förväntningar och önskemål.

En annan lika väsenllig faktor är alt verksamheien gentemot bolagsbyråns kunder skall fungera tillfredsställande. Väntetiderna har under en längre tid

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm lokaliseringen av patent- och registreringsverkets bolagsbyrå

varil alltför långa. Under de senasle månaderna har en viss förbättring inträffat men ännu är inte förhållandena tillfredsställande. En eventuell decentralisering och omlokalisering för inte innebära en försämring av den service byrån lämnar sina kunder.

BO FORSLUND (s):

Herr talman! Först vill jag lacka handelsministern för svaret.

Den fråga jag har ställt har verkligen ett berättigande. Decentraliseringsutredningens förslag att dela upp bolagsbyrån på de 24 länen kom som en chock dels för de anslällda, dels för länsmyndighet och kommun. Den reaktionen är naturiig, eftersom riksdagen redan 1973 beslutade att omlokalisera bolagsbyrån till Sundsvall. Sedan dess har det varit många turer kring lokaliseringen. Nu har bolagsbyrån delvis påbörjat utflyttningen, och då kan man förstå den indignation som kommit lill uttryck. Man kan ha orsak alt fråga sig om decentraliseringsutredningen var helt ovetande om att omlokaliseringen redan påbörjats.

Följer man utredningens förslag att lägga ut bolagsbyråns arbele på länsstyrelserna, måste avsikien vara alt stoppa lokaliseringen till Sundsvall. Det måsle vara ologiskt att låta en utflyttning fortsätta samtidigt som man utreder ett alternativ som innebär atl lokaliseringen uteblir.

När vi av den förra regeringen krävde motsvarande sysselsättningstillfällen i samband med förslaget om nedläggning av Lv 5 hänvisades vi, sä sent som i våras, till att patent- och registreringsverket skulle fiytta till Sundsvall och därigenom kompensera en del av sysselsättningsbortfallei. Nu har visserligen trepariiregeringen avgått, men det skulle vara uppseendeväckande om den nuvarande regeringen, som ändock var representerad i den gamla, inte skulle ta hänsyn till den regionalpolitiska belydelse som ursprungligen var anledningen lill ullokaliseringen.

Herr talman! Svaret är bara lill en viss del positivt, nämligen genom att handelsministern säger att man skall ta stor hänsyn till de berörda personerna i detta fall, och det gäller då bolagsbyråns anställda. För övrigi hade jag väntat mig ett klarare besked om lokaliseringarna, eftersom utflyttningen redan har påbörjat. Med tanke på den tidigare handläggningen av denna fråga krävs nu också ett snabbi besked. Därför skulle jag avslutningsvis vilja slälla den frågan lill handelsministern; När kan man förvänta sig av regeringen alt ell definitivt besked i denna fråga kommer att lämnas?

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Varje förslag om utflyttning av statlig verksamhet kommer som en chock för de omedelbart berörda. Den förutvarande socialdemokratiska regeringen tvekade av det skälet inte att flytta ut ämbetsverk och därigenom skapa betydande svårigheter för de berörda familjerna, bl. a. dubbelarbetande makar. Jag kan, som jag sade i mitt svar, i dag inte ge ett definitivt svar på den fråga som ställls lill mig. Ärendet är ute på remiss. Remissvaren kommer inom kort. När vi tagil del av svaren är lidpunkten

inne för regeringen aU fatta sitt beslut i frågan. Jag räknar med all del skall kunna ske myckel snart efter det att remisstiden gått ul.

BO FORSLUND (s):

Herr lalman! Jag får väl nöja mig med det svaret. Del ärju ganska positivt, eftersom vi tydligen kan förvänla oss atl det definitiva beskedet kommer att lämnas redan i år.

Byggnadsstyrelsen harju fått i uppdrag att skaffa lokaler för bolagsbyrån. Del har man klarat genom att teckna ett tioårigt avtal med det kända hotellet Knaust i Sundsvall. Därför är det märkligt atl decenlraliseringsulredningen nu i allra sista minuten framlägger dessa förslag. Jag hade förväntat mig atl det skulle ha skett på ett annat sätt och framför allt i ett tidigare skede.

Jag tycker att handelsministern här avstått från att begagna ett ypperiigt tillfälle att bringa större klarhet i frågan och därigenom skingra den ovisshet och oro som uppstått i samband med utredningens förslag.

Handelsministern HÄDAR CARS;

Herr talman! Vad Bo Forslund begär av mig är alt jag, sedan jag skickat ut ärendet på remiss och bett statliga myndigheter och organisationer att uttala sig, skall visa del föraktet för remissinstanserna att jag inte bryr mig om atl lyssna på vad de har atl säga innan jag fattar beslut. Så agerar inle den här regeringen, och jag hoppas att ingen annan regering heller har gjort det. Jag kan därför inte ge Bo Forslund något annat besked än det jag redan lämnat, nämligen att han får vänla pä regeringens svar lill dess alt vi tagit del av remissinstansernas synpunkter.

BO FORSLUND (s):

Herr talman! Det här ärendet har varil aktuellt ända sedan 1973. Jag ställde min fråga lill arbetsmarknadsministern på grund av ärendets regionalpoliliska betydelse. Jag hade därför också väntat mig atl fö ett besked om regeringens regionalpolitiska bedömning av frågan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Meddelande om in terpella tionssvar

§ 9 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:71 om ökad säkerhet vid ndlbrädesåkande

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herrialman! Interpellationen 1978/79:711, som Leif Zetterberg har ställt lill jordbruksministern, har jag på grund av inierpellantens utlandsresa inle möjlighel all besvara inom den föreskrivna tiden, och jag har kommit överens med interpellanten om all jag skall lämna svaret den 8 december.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 alkoholmissbruket bland barn och ungdom

§ 10 Om alkoholmissbruket bland barn och ungdom

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för atl besvara Filip Fridoljssons (m) den 23 november anmälda fråga, 1978/79:171, och anförde;

Herr lalman! Filip Fridolfsson har frågat mig om jag vill redogöra för min syn pä del tilllagande alkoholmissbruket bland barn och ungdom.

I frågan hänvisas lill undersökningar som skulle visa atl alkoholmissbruket bland barn och ungdom fortsätter atl öka. Därmed skulle - enligt frågeställaren - de åtgärder som vidlagits för att komma till rälta med alkoholmissbruket bland barn och ungdom inle ha givit det resullat som man hoppades på.

En liknande fråga av Filip Fridolfsson besvarades av dåvarande socialminislern den 4 april 1978. Frågeställaren hade då som bakgrund till sin fråga en SIFO-undersökning som talade om ökad alkoholkonsumtion bland 12-15-äringar.

Den undersökning somjag antar atl Filip Fridolfsson syftar på denna gång torde vara en som nyligen genomförts i Malmöhus län där det bland en slörre gmpp värnpliktiga har kunnal konstateras en övergång lill siarkare drycker efter det att mellanölet har försvunnit.

Uppgifter som tyder på ett tilltagande alkoholmissbruk bland barn och ungdom får inle nonchaleras. Men ännu finns del inle tillräckligt underiag för all bedöma alkoholmissbrukels omfallning och ulveckling på senare tid. Frågor som väntar på sill svarar t. ex. om nyrekryteringen av alkoholbrukare och missbrukare i de lägsta åldrarna har ökat eller minskat och om det skett förändringar i konsumtionsmönstrel hos olika grupper.

Innan jag uttalar mig närmare om ulvecklingen av alkoholmissbruket bland barn och ungdom önskar jag därför la del av undersökningsresultat som ger en mer fullsländig och nyanserad bild av utvecklingen. En undersökning som bl. a. berör konsekvensema av mellanölsförbudet kommer alt redovisas av skolöverstyrelsen i början av år 1979.

Alkoholmissbruk bland barn och ungdom är ett allvarligt problem. Jag kommer att noga följa de undersökningsresultat som fortlöpande presenteras. Vi måsle alla arbeta för all orsakerna till alkoholproblem bland ungdomen undanröjs. Della är en fråga på både korl och lång sikt. Här har arbetet på att ge full sysselsältning åt ungdomar och atl skapa en harmonisk skolmiljö avgörande belydelse.

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Jag tackar för svarei.

På senare tid har del gjorts en del undersökningar om de ungas alkoholvanor. Dessa undersökningar visar att alkoholmissbruket har ökat bland barn och ungdom. Politiskt har vi som bekant försökt vidta åtgärder för att komma till rälla med missbruket. En riksdagsmajoritet fick igenom förslagel om mellanölsförbudet, och det var ärliga motiv som låg bakom det beslutet.

Men om nu undersökningarna är riktiga så har inte någon förbättring av de ungas alkoholvanor inträffat. Tvärtom visar de alt barn och ungdom dricker vin och starksprit i allt högre grad. Det aren allvarlig och oroande utveckling. Del är varningslampor som tänds och som självfallet vi politiker bör uppmärksamma. När vi vet atl barn- och ungdomsfylleriet tilltar, när vi vet alt bakom de våldsbrott som prakliskl laget dagligen förekommer här i Slockholm döljer sig unga berusade människor, då måste vi reagera.

Gör vi det? Nej, inle tillräckligt. Jag har en känsla av atl många i del här huset, inle minst de av oss som tillhör någon av nykterhetsgrupperna - det finns ju av någon besynneriig anledning både nyktra socialdemokrater och nyktra borgare - i stället menar att man skall ligga lågt. Skall man agera skall det ske måttfullt så att det inte blåser upp någon deball. Mellanölet är bortröstat - nu skall det vara tyst i bålen, nu skall tiden läka alla sär. Man tisslar och lasslar. Man vågar inte diskulera alkoholpoliiiska konsekvenser.

I statsrådets svar ingår en passus om att statsrådet vill ha ytteriigare undersökningsresultat innan han kan precisera sig. Där kanske jag kan få hänga på en fråga; När anser statsrådet liden vara inne för atl mera engagerat ta lag i delta problem?

Det är ingen som kan förbjuda tillverkning och försäljning av alkoholhalliga drycker. Del aren vara som vi kommer alt fö leva med. Mänga klarar inte bruket utan blir alkoholister. Familjer och enskilda drabbas hårt. Vi måste göra vad på oss ankommer för atl inle minst barnen och ungdomarna skall leva helnyklra eller i varje fall undgå att bli missbrukare. Det är avsikien med min fråga.

Del är klart all vi i delta hus inle kan göra undersökningar, men vi har folkrörelser, nyklerheisorganisationer, kyrka och samfund och idrottsrörelsen. "Spola kröken"-kampanjen har sin belydelse. Men vad gör de politiska partierna? Jo, vi ger en del pengar till organisationernas verksamhet och vi stiftar lagar och vi inför förbud som vi tror är nödvändiga. Men är vi inne på rätt väg? Tycker statsrådet del, om barn och ungdom fortsätter med missbruket och nya årskullar ansluter sig lill alkoholbruket?

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om alkoholmissbruket bland barn och ungdom

Socialminislern GABRIEL ROMANUS;

Herr talman! Jag tror vi skall skilja pä två frågor. Den ena frågan är om alkoholmissbruket bland barn och ungdom är ett allvariigl problem, och där har vi inga delade meningar. Del är ett allvariigl problem. När del gäller vikten av att vidta åtgärder för att minska det problemet finns del inga delade meningar. Där skall vi inte ligga lågt, som Filip Fridolfsson sade. Där pågår ständigt ett arbele för att tränga lillbaka alkoholskadorna, för atl informera om alkoholens skadeverkningar osv.

Den andra frågan är hur man skall bedöma effekten av beslutet om mellanölels avskaffande. På den punkten bör man, som Filip Fridolfsson sade, ligga lågt ända tills man vet vilken effekl del fått. Det finns ingen anledning all göra uttalanden om att mellanölsförbudel har haft den ena eller den andra effekten förrän vi har fakta som kan ligga till grund för ett besked.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om alkoholmissbruket bland barn och ungdom

och det har vi inte i dag.

Hur engagerad man än är när det gäller att arbeta för att förhindra alkoholskadorna bör man inte göra uttalanden om verkligheten förrän man känner till denna verklighet. Huruvida borttagandet av mellanölet lett till en ökning eller en minskning av alkoholproblemen bland barn och ungdom vet vi inle. Den undersökning som jag tror alt Filip Fridolfsson åberopar redovisar i första hand vissa fakta om vad de värnpliktiga ersatt sin mellanölskonsumlion med. Men den väsentliga frågan, om borttagandet av mellanölet har lett lill en minskning av rekryteringen av alkoholkonsumenter bland de yngre ungdomarna, dvs. tonåringarna i 13-14-årsåldern, kan vi inte ge något svar på i dag. Om del blivit en minskning i det här avseendet - och det var väl delta man framför allt hoppades att mellanölsförbudel skulle medföra - vet vi alltså inle ännu. Undersökningar för att utröna detla pågår. Skolöverstyrelsen kommer alt redovisa resultatet av sin undersökning i januari, och andra kommer atl redovisa sina resultat ganska snart under nästa år. När vi fått resultatet av dessa undersökningar kan vi slå på fastare mark i den här frågan.

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! När del gäller verkningarna av mellanölsförbudel får vi se liden an - det framhöll jag också tidigare. Och det kanske blir bättre framöver. Del är en sak som jag inte heller har förnekat.

Men en sak har mellanölsförbudel åstadkommil, och det är atl det omöjliggjort en vettig alkoholpolilisk debatt. I alla frågor som rör alkoholmissbruk och sådana saker fixeras debatten och diskussionen från början lill slut till jusl mellanölet. Ärade politiker i det här huset är så till den grad fixerade vid mellanölsförbudel att del över huvud taget inte går att diskulera del utomordentligt allvarliga samhällsproblem som tar sig uttryck i att bam och ungdom dricker sig berusade och blir missbrukare av sprit och vin. Debatlen har gått så snett atl man nu tydligen anser att det inte är möjligl alt berusa sig på något annat än mellanöl, och man glömmer atl det finns andra och starkare saker.

Självfallet finns det skäl lill atl folk flyr verkligheten genom alt berusa sig. Man är olycklig, och man är otillfredsställd. Det är något som inte är bra. Man kanske saknar jobb, familj och vänner, eller man kanske mobbas, som det har sagts här. I tidningarna talas det om 15-åringarsom fyllgubbar. Sådant måste politiker reagera inför och inte bara säga att vi skall avvakta och atl vi skall se vilka konsekvenser det här beslutet fick. Tiden är snart inne alt diskutera varför ungdomarna dricker och inle i första hand vad de dricker. Det är nämligen knäckfrågan nummer ett i det här sammanhanget.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Jag håller med Filip Fridolfsson om alt vi bör föra en vettig alkoholpolilisk debatt och alt mellanölsfrågan har fött en alltför stor plats i den debatten. Del man möjligen kan ställa sig litet undrande inför är Filip Fridolfssons egna insaiser i del avseendet. Han har två gånger under delta år

lagit upp den här frågan i frågedebatter här i kammaren och han har därvid försökt göra gällande att vi skulle kunna ultala oss om effekterna av mellanölsförbudet, trots alt vi ännu inte har några kunskaper om dessa.

Vi är som sagt överens om att vi behöver en alkoholpolilisk debatt som tar upp huvudfrågorna; dels vilka orsakerna är till ungdomens alkoholproblem, dels vad som skall göras åt dem. Men jag har inle kunnat notera atl Filip Fridolfsson kommit med några direkta bidrag lill en sådan deball i dagens diskussion som ju är begränsad inom ramen för en frågedebatl.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 alkoholmissbruket bland barn och ungdom

FILIP FRIDOLFSSON (m);

Herr lalman! Jag skulle kunna lämna bidrag lill en sådan debatt som statsrådet efterlyser, men det ärju jag som har frågat statsrådet.

Nu säger statsrådet atl jag under loppet av elt är har ställt två frågor om barns och ungdoms spritmissbruk. Är det fel? Är det någonting somjag bör slällas vid skampålen för? Detta är elt samhällsproblem av slora mått. Jag tycker atl socialministerns skrivna svar var bra, men nu börjar statsrådet att diskutera som vissa andra politiker: det här skall ni inle lala om, tiden är inte mogen fördetia. Medan barnen och ungdomarna går ner sig i alkoholträskel skall vi inte ställa några frågor och framför allt inte.ifrägasäita något beslut som har fattats här i riksdagen. Jag har inle sagt att beslutet var felaktigt, men jag har sagt atl man måste undersöka om del verkligen var rikligl. Del lycker jag vi politiker skall kunna säga utan att bli misstänkta för atl vara ute i några skumma avsikter. Jag antar att det var della socialministern menade med talet om atl jag ställt två frågor under loppet av elt år. Den här frågan borde vara på tapeten varje månad i riksdagen. Så allvariig är den.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Självfallel skall Filip Fridolfsson slälla de frågor som han anser vara motiverade. Problemet med ungdomens alkoholmissbruk är en mycket vikiig fråga som förtjänar atl diskuteras ofta. Vad jag vänder mig emot är alt Filip Fridolfsson försl säger atl debatten har gått snett, mellanölsfrågan har fäll förstört utrymme, varefter han själv bidrar lill alt öka del utrymmet, innan vi har fakta. Själv drog Filip Fridolfsson olika slutsatser, trots all vi saknar fakta som kan uigöra underlag. Jag menar att del vore bättre, om vi pä grundval av de fakta som vi nu hade tillsammans diskulerade vilka ökade insaiser som kan göras för att bekämpa alkoholmissbruket. Välkommen med sådana synpunkter i stället!

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Självfallel skall Filip Fridolfsson ställa de frågor som han anser vara motiverade! Jag irodde att även landets socialminister ansåg atl den här frågan är motiverad.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/7/ åtgärder med anledning av oljeutsläpp till havs

§ 11 Om åtgärder med anledning av oljeutsläpp till havs

Kommunminislern BERTIL HANSSON erhöll ordet för au besvara Mana Fredriksons (c) den 23 november anmälda fråga, 1978/79:176, och anförde:

Herr lalman! Märta Fredrikson har - med anledning av ell oljeutsläpp ulanför Bohusläns kust - frågat mig för det första vilka åtgärder jag avser vidta för aU minska oljans möjlighet att nå land och för det andra om det har undersökts vilka följder oljeskador på exempelvis betesmarker kan få och hur skadeverkningar med hänsyn till detla skall regleras.

Den 11 november kl. 18.00 upptäckte ell patrullerande kustbevaknings-fartyg ett oljebälte ca 10 sjömil väster om fyren Pater Noster i Bohusläns skärgård. Det bedömdes vara risk för all oljan skulle driva in mot Bohuskusten. I gryningen den 12 november fanns därför sammanlagt sju fartyg ur kustbevakningen på plats för alt bekämpa oljebället. Oljan drev emellertid ul från kusten och befann sig f ö. under upplösning i vallnel, varför bekämpningsålgärder inte var meningsfulla. Vid mörkrets inbrott bedömdes hotet mot kusten vara över, och fartygen återgick därför lill sina baser.

Näsla dags morgon, den 13 november, sattes kustbevakningsflyg in. Någon olja kunde inle upptäckas. Inte heller hade någon ilandflulen olja inrapporterats.

Under eftermiddagen följande dag, den 14 november, kom rapporter såväl från kustbevakningsfartyg som från Sotenäs, Tanums och Lysekils kommunerom all olja flutit i land på elt flertal platser. Sedan natten till den 14 november rådde full sydvästlig storm med vindstyrkor på tidvis över 30 m/ sek. Fyra fartyg sattes in för att spana av del aktuella områdei. Den olja som då upptäcktes på vallnel hade emellertid samlat sig i olika vikar och var på gmnd av den hårda pålandsvinden i förening med rådande sjöhävning oåtkomlig för bekämpningsålgärder från sjösidan.

Silualionen var under de närmast följande dagarna i stort sett oförändrad med ihållande kraftiga vindar mellan sydväst och nordväst och myckel grov sjö. Farlygsspaning företogs dagligen ulan att nya oljeförekomster kunde spåras. Inte heller vid någon av de talrika spaningsflygningarna - fram lill den 26 november - uppläcktes någon olja till havs.

Försl den 20 november hade stormen bedarrat så myckel all arbetet med att la upp olja som hade pressals in i vikarna kunde påbörjas. I arbelel har fram lill den 26 november dagligen i medeltal sju fartyg ur kustbevakningen varit engagerade. Under myckel svära arbetsförhållanden har sammanlagt ca 85 m valteninblandad olja tagits upp ur sjön, vartill kommer 30 ä 40 m' olja som har tagils om hand av kommunerna.

De miljöskador som har kunnal konstateras hittills har i första hand drabbal sjöfögel. Den olja som har kletat fast på klippor och stränder kommer lill viss del att grovsaneras genom resp. kommuns försorg. I övrigt beräknas under vintern självsanering ske genom naturens egna krafter.

För atl om möjligl härleda källan till oljeutsläppei har sedvanlig oljeanalys gjoris vid tullverkels huvudlaboralorium i Slockholm. Analysen visar all

oljan, som är råolja, har befunnit sig i vattnet under lång lid, sannolikt tre till fyra veckor. Om utsläppet härrör från tankfartyg eller från oljeborrverksam-heten i Nordsjön har inle kunnal fastställas.

Vad till sisl gäller frågan om oljeskador på betesmarker finns det mig veterligen inte någon särskild undersökning som visar hur betesmarker påverkas av olja som har drivit in från havet. Försl sedan det har visat sig att del har uppkommit någon skada av nämnvärd betydelse blirdei aktuellt all ta ställning ull frågan hur skadan skall regleras.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 åtgärder med anledning av oljeutsläpp lill havs

MÄRTA FREDRIKSON (c);

Herr talman! Jag vill lacka herr kommunministern för svarei på min fråga. Också detla är en allvarlig angelägenhet, och del borde nog egentligen oftare slällas frågor om oljeutsläppens skadeverkningar. Svaret för dock tanken till sårbehandling med sårpuder - under pulvret finns ändå såret kvar.

Olja hade alltså upptäckts. Varför skulle man i della fall låta den gä vidare? Del framhålls i svarei all man föriitar sig pä naturens egna läkande krafter. Förr skadade människans aktiviteter jorden och naturen i mer ringa omfattning, och då kunde självläkning ske. De skadorna kan jämföras med skrubbsår som vi själva ådrar oss - de kan självläkas. I dag utsätter människans aktiviteter naturen inle bara för skrubbsår - de åstadkommer djupa hål, som inte självläker och som inte kan avhjälpas med puder.

När det försl gäller frågan om oljeskadorna på betesmarkerna villjag fråga; Måsle nämnvärd skada ha uppkommit för att något skall göras eller avser statsrådet att ta initiativ med anledning av den fråga som jag här har ställt?

Jag har talat med kustbefolkningen, och den säger atl den känner vanmakt inför del som har hänt. Oljeklumpar små som en lillfingernagel och stora bollar av olja och tång kastades rätt upp på land, oljeskadade fåglar kämpade för sill liv och fisket i viken skadades för lång lid framåt.

Man frågar; Vad gör man när man står där och ser detta hända? Man känner sig alldeles maktlös och kan bara konstatera atl oljan kommer in. Och nu är den så spridd, i stor utsträckning i småklumpar, all del troligen ej går att sanera stränderna.

Enligt underhandsinformalion som jag fåu, och som del också redogjorts för i svaret, observerades oljebället under en ruiinpairullering av kusibevak-ningspersonal ungefär vid 18-tiden den 11 oktober. Sedan larm utfärdals ställde personalen omgående och lojalt upp och gick mot oljebället. Det gällde ett tjockt lager olja med en storiek av 3 gånger 8 dislansminuter, dvs. motsvarande 5-6 gånger 16-17 km. Det var dä mörkt, och det har uppgivits all dimma rådde, och oljebekämpningsfariygen kunde inget göra.

På söndagsmorgonen var flera av kustbevakningens oljebekämpnings-fariyg pä plats vid oljebället. Pä lördagen hade det uppgivils vara fråga om tjock olja. Pä söndagen beskrevs oljan som en tunn oljefilm med små klumpar i långa stråk pä havsytan. Vädret var relativi gynnsamt.

Sedan det konstaterats alt man inte förfogade över lämplig utrustning för

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om åtgärder med anledning av oljeutsläpp till havs

all bekämpa oljespill i denna form återvände man efter några limmar till resp. stationsorter.

Jag sade i min fråga atl ett oljehalte är som en farsot på drift, och det är en ganska korrekt beskrivning. Det uppges atl denna "farsot" drev vidare med strömmen i två knops fart, dvs. ca 35 km på lio timmar.

Ström och vindars lek låter trevligt, men med oljan blev det allvariigare. Varje dag kom nya rapporter om kalastrofer som oljan vållade längs efter kusten, i vikar och fjordar, på berghällar och stränder.

Oljebället var känt tidigt, likaså all del var av stor omfallning.

Del finns leknik för atl ta hand om oljan, antingen den är av tjock konsistensellerdrivande i små klumpar, liksom för all bekämpa den i mörker och dimma. Bekämpningsfariygens personal var redo. Hade den tillgång till de medel som den behövde för atl kunna ta hand om oljan? Vilken vikt anser statsrådet det har atl oljebekämpningen ges alla kända möjligheter för alt bekämpa farsoten olja?

Kommunminislern BERTIL HANSSON;

Herr talman! Den situation som Märta Fredrikson med sådant engagemang och så vältaligt har skildrat är kustbevakningens och bevakningspersonalens vardag när sädana här olyckor inträffar. När olja lillsammans med vindförhållanden och stormbyar och högt vågsvall går in mot kusten, är det inte bara lekmannen som känner vanmakt utan det gör också de som är utrustade med all den maleriel som kan tänkas och som är användbar när vindstyrkorna ligger under 20 m/sek. och när våghöjden inte är mer än två och en halv meter. Men när ogynnsamma väderieksförhållanden kommer samtidigt med oljemassor av denna omfattning, kan man inte göra annat än alt Spana och vara beredd att agera om och när oljan kommer in mot kusten och in i vikarna. Och inte ens där är det möjligl alt göra någonling förrän naturens egna krafter är på återtåg.

Del finns ingen anledning för mig alt rikta någon anmärkning mol de åtgärder som har vidtagits. Det som står i mänsklig makt alt göra har blivit gjort.

MÄRTA FREDRIKSON (c):

Herr lalman! Jag riktar, herr statsråd, ej anmärkning mol bekämpningen och fartygen. Jag ifrågasätter endasl om de har fått tillräckligt av känd teknik till sill förfogande.

Enligl informaiion bl. a. frän en Göleborgsjournalisl som aktivt och sakligt har tagit tag i och informerat om de senaste veckornas oljeskador, observerades oljefältet utanför Hanholms fyr vid danska kusten några dagar innan det kom lill Pater Nosterområdel. Man kan med vissl skäl förmoda att personal där observerat oljan.

Drivande olja i stora mängder medförande döda fåglar observerades följa i havsströmmen ulanför norska kusten innan den kom in till Bohuskuslen.

En svensk fiskebål kämpade i fyra timmar i oljebältet ulanför danska kusten, men ingen trodde att bältet skulle gå in lill land.

Oljan anses ha drivit i tre fyra veckor.

Det ärej ovanligt att bålar träffar på flytande olja i små eller stora mängder. Inte bara stora, av allmänhelen lydligl observerade oljeutsläpp orsakar skador - alla de små, ständiga utsläppen måste sammantaget orsaka stora skador.

Den personal del är fråga om känner sitt ansvar, och del respekterar och beundrar jag den för. Men del var inte sä svåra förhållanden när oljan observerades första gången. Därför är min fråga: Har man i tillräcklig omfallning tillgång lill den maleriel och den teknik som finns?

En annan fråga: Fungerar den nordiska oljebevakningen, samarbeiei och rapporteringen från de bålar som uppläcker olja tillfredsställande?

Vi skall ju inte, vad jag kan förstå, låta olja driva. Vi måste rapportera och la hand om den.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om åtgärder med anledning av oljeutsläpp tdl havs

Kommunminislern BERTIL HANSSON;

Herr lalman! Frågan huruvida del fanns något samband mellan förekomsten av den olja som Märta Fredrikson talar om och som observerades av fiskefartyg ganska långt ut från kusten och den olja som sedan drabbade Bohuskusten har varit medtagen i de bedömningar som den ansvariga persont.len och myndigheten hargjort. Sakkunniga människor har dock gjort bedömningen atl det inte kan vara fråga om samma oljeförekomst.

De uppgifter som jag har fått - och som jag litar på - innebär alt den personal och den myndighet som har ansvaret för oljebekämpningen till sjöss förfogar över den leknik som i dag finns tillgänglig. Vad ulmstningen beträffar är den under ständig uppbyggnad.

MÄRTA FREDRIKSON (c):

Herr talman! Får jag fråga; Anser statsrådet alt den utrustning de har är till fyllest också för de bekämpningar som nu var aktuella?

Den lösdrivande olja som nu smetar ner och skadar alll i sin väg samlas upp, och områdena saneras så långt det går. Jordens självläkande förmåga har jag redan varit inne på. Men jag anser alt skadorna är både fysiska och psykiska och att allt inte går atl återställa så som det var innan skadorna inlräffade.

Utsläppen anser jag vara missdåd. Den sanering som måste företas kostar myckel pengar. Hela del nuvarande förhållandet med oljeutsläpp anser jag vara helt orimligt. Del finns metoder att ge oljan igenkänningstecken. Jag skulle vilja fråga: Avser statsrådet att verka för all ansvaret och kosinaderna för oljeutsläpp skall vara så kännbara alt ingen har råd alt släppa ut olja, alt olja skall märkas och att vi skall vägra alt ta emol omärkl olja?

Kommunminislern BERTIL HANSSON;

Herr lalman! Jag anser det vara myckel väsentligt all fortsätta de försök som pågår med alt träffa överenskommelser om märkning av olja liksom atl efterse att sådan märkning har skett, så atl man skall kunna spåra upphovet lill förekomster av oljeutsläpp. Det arbetet måsle stimuleras.

Vad beträffar frågan huruvida utrustningen är tillräcklig för de åtgärder

3 Riksdagens proiokoll 1978179:445

Nr 44 som behöver vidlas kan man naturiigtvis alltid tycka alt ingenling är

Torsdagen den tillräckligt, men alt vi i regeringen är inställda på en ständig förstärkning av

3f) nnvemher 1978 utrustningen kanjag försäkra Märta Fredrikson.

Om åtgärder med anledning av oljeutsläpp tdl havs

MÄRTA FREDRIKSON (c);

Herr talman! Jag tackar också för det svarei. Jag tror att del är behövligt med en myckel stark och ständig ulrusiningsförslärkning.

En annan fråga som också har samband med ilandfiytandet är atl naturreservaten ju inle är skyddade mot olja. Exempelvis har oljedränkl drivved och olja lillsammans med lång i stora sjok landat i en besvärlig klippterräng. All platsen är elt naturreservat har naturligtvis inle hindrat oljans skadegörelse. Kommunen anser aU förhållandena är sådana atl den rimligaste och effektivaste möjligheten lill sanering här är all det ilanddrivna eldas upp.

Jag undrar; Anser kommunministern, i likhet med vad jag gör i den speciella situation som här föreligger, all kommunen skall få lillstånd atl ute på naturreservatet i de klippor och skrevor och på de stränder där del har drivit in sådanl samla in och elda upp detta?

Kommunminislern BERTIL HANSSON:

Herr lalman! Jag saknar möjlighel all ge ett direkl och rakt svar på den senasle frågan.

MÄRTA FREDRIKSON (c);

Herr lalman! Får jag be alt kommunministern då vill överväga den frågan. Del är aktuellt att göra det.

Jag är glad för de svar jag har fått. Jag önskar att vi med siarkare krafttag än någonsin lar itu med dessa oljeutsläpp lill havs vilka medför skador som är omöjliga alt reparera. Del hjälper inle alt oljan avlägsnas eller "lar slut" genom att den går u pp i luften eller ner i valtnel. Ändock måste den ge skador, inle bara i valtnel, inte bara på marken, inte bara på stränderna och inte bara för fritidsfolket, ulan den medför också skador för fisket, för människorna över huvud tagel och tydligen också för det som jag började min fråga med, nämligen för betesmarkerna.

Kommunministern BERTIL HANSSON:

Herr lalman! Givetvis skall frågan övervägas, om den kommer under min bedömning. Vår huvudåtgärd är mekanisk upptagning och bekämpning, men del kan finnas lägen där andra åtgärder behöver vidtagas.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 12 Om inrättande av en undersökningskommission för brandkatastrofer i publika lokaler

Kommunminislern BERTIL HANSSON erhöll ordet för atl besvara Hans Alséns (s) den 9 november anmälda interpellation, 1978/79:75, och anförde:

Herr talman! Hans AIsén har frågat mig om jag är beredd alt ta erforderliga initiativ föratt möjliggöra inrättandet av en permanent undersökningskommission för brandkatasirofer i publika lokaler.

Inledningsvis vill jag erinra om all man alltsedan i början av 1920-talet vid vaije brand genom utredning försöker fastställa orsaken till denna. Detta aren uppgift för vederbörande polismyndighet. Sådana utredningar har genomförts vid de båda tragiska brandolyckor som interpellanten omnämner -resiaurangbränderna i Slockholm 1977 och i Borås ijuni i är. Polisens resurser för sådana undersökningar har med åren utvecklats starkt i skilda hänseenden. Dessa undersökningar bör alltjämt ankomma på polismyndigheterna eftersom en inle obetydlig del av de bränder, för vilka man har kunnal fastställa brandorsaken, har visat sig vara resultat av brottslig verksamhet eller straffsanktionerade underlåienheterav olika slag. Polisens brandorsaksundersökningar skapar dessutom ett material av största betydelse för del fortlöpande förebyggande brandskyddsarbelet.

Brandskyddsfrågorna regleras väsentligen av byggnadslagstiftningen och brandlagstiftningen. Härtill kommer ett fiertal specialförfattningar av vilka jag här endasl erinrar om dem som gäller elektriska installationer samt brandfarliga och explosiva varor. Denna del av vår lagstiftning, som utgör grundvalen för det förebyggande brandskyddsarbetet, är på det hela tagel tidsenlig och förnyas i takt med den allmänna och tekniska utvecklingen. Ett exempel härpå - med nära anknytning till de sakförhållanden som aktualiseras i inlerpellationen - är del av brandriskutredningen i maj i år avlämnade betänkandet Brand inomhus (SOU 1978:30). Den utredningen tillkallades för att utreda bl. a. vilka slag av brandfarligt material som ingår i byggnad och i dess fasta inredning och i den lösa egendom som vanligtvis finns i byggnader. Utredningsbetänkandet bekräftar den erfarenhei som har vunnits under senare år att moderna inredningsmaterial, där olika slag av plastmaterial dominerar, uppvisar hög förbränningshastighet och vid brand utvecklar för människan farliga gaser och rök i höga koncentrationer. Den ödesdigra händelseutvecklingen vid de båda bränder som interpellanten refererar till hade ett intimt samband med dessa båda förhållanden.

Brandriskutredningen föreslär bl. a. viss komplettering av byggnadslagstiftningen saml föreskrifter om inredningsmaterial för lös inredning i bl. a. lokaler av del slag som interpellanten åsyftar.

De problem som tas upp i interpellationen är mycket allvariiga och de måste ägnas stor uppmärksamhet. Som jag har sagt fömt har de nära sarnband med de frågor som behandlas i brandriskulredningens betänkande. Efter samråd med bostadsminislern - som har ansvaret i regeringen för handläggningen av detla betänkande - anser jag därför alt frågan om inrättandet av en

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm inrättande av en undersökningskommission för brandkatasirofer i publika lokaler

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm inrättande av en undersökningskommission Jör brandkatastrofer i publika lokaler

undersökningskommission lämpligen för behandlas i anslutning till all ställning tas lill de förslag som har lagts fram av brandriskutredningen.

HANS ALSÉN (s):

Herr talman! När jag tackar kommunminislern för hans svar på min inlerpellation vill jag inledningsvis notera all statsrådet klart har angivit alt de frågor som behandlas i interpellationen är allvarliga och att de måsle ägnas stor uppmärksamhel. Jag måste ändå tillåta mig atl säga att den konkret ställda frågan i inierpellationens avslutning har fått elt något undanglidande svar. Jag skall be alt få återkomma lill det.

Först några synpunkter på texten i övrigt i interpellationssvaret. Helt naturligt pekar kommunministern på det förhållandet att det är vederbörande polismyndighet som har lill uppgift all göra uiredningar vid inlräffade brandolyckor. Jag är medveten om det, men jag har uppfattningen atl del utredningsarbetet primärt är inriktat på att klarlägga huruvida det finns någon brottslig gärning förknippad med olyckan. Det ärju polisens primära uppgift i alla sammanhang, också i dessa. Men självfallet - det sägs också i interpellationssvaret - framkommer vid sädana uiredningar ett vikligt material. I interpellationssvarets andra stycke sägs ju avslutningsvis; "Polisens brandorsaksundersökningar skapar dessutom ett material av största belydelse för del fortlöpande förebyggande brandskyddsarbetet."

Jag tror alt del i princip är riktigt. Men hur tas delta material till vara? Innan jag går in på del spörsmålet vill jag notera den hänvisning som kommunminislern gör i sitt svar till brandriskutredningen, som avlämnat sitt betänkande kallat Brand inomhus (SOU 1978:30). Jag har lagit del av denna utredning och funnit den intressant, men jag lycker all del kanske finns skäl atl nämna vad denna utrednings primära uppgift egentligen var. Jag skall därför be att få cilera från sammanfattningen i betänkandet, s. 9; "I kapitel 1 beskrivs brandriskulredningens uppdrag, som består i alt utreda omfallningen m. m. av brandfarligt material i byggnader och i deras fasta och lösa inredning. I anslutning härtill skall utredningen söka belysa vilka de ekonomiska konsekvenserna skulle bli om man gick över till alt föreskriva mindre brandfariigi material i byggnader och i deras inredning.

Tre problemområden har behandlats, nämligen beskrivning av brandrisker för olika material, produkier och konslmklioner, krav på brandskydd för olika användningsområden samt regelsystem m. m. med vars hjälp kraven på brandskydd kan hävdas.

Arbetet har i första hand inriktats på de problem som hänger samman med byggnader för bostadsändamål."

Alt utredningsuppdraget gällde delta framgår också av direktiven. Sett från utgångspunkterna för inlerpellationen är det alltså elt relativt begränsat uppdrag som brandriskutredningen haft, men självfallel har utredningen -del sägs också i interpellationssvaret - kommii in pä en del av de spörsmål som min interpellation direkl berör. Pä s. 37 i betänkandet under rubriken Allmänt om data kommer man in på den fråga som jag har berört i min inlerpellation: Hur tar man lill vara de dala som skapas i olika utrednings-

arbeten, av polisen osv.? Jag ciierar följande:

"Statistiska uppgifter över inträffade brandolyckor kan ge en viktig kunskap som kan läggas lill gmnd för åtgärder för atl förebygga nya olyckor. Flera olika typer av informaiion kan komma till användning, varför skilda slags insamlings- och analysmetoder måste utnyttjas.

Uppgifter om antalet inträffade olyckor och om person- och egendomsskador insamlade över liden kan göra det möjligt att tidigt upptäcka förändringar i riskmönstret saml alt observera effekten av genomförda förebyggande åtgärder. Periodiskt återkommande eller punktvisa undersökningar kan systematiskt komplettera denna grundare information med mer ingående data om t ex olyckornas uppkomst, de material och produkter som varit inblandade i brandförloppet samt om de skador som uppstått till följd av bränder."

Detla bekräftar myckel av det som kommunminislern har sagt. Men läser man fortsättningen - det är väldigt viktigt att man gördel - får man kanske en annan bild, och den är betydligt allvarligare. Forlsätlningen lyder:

"Någon samlad bild över brandskadeuivecklingen i Sverige finns inte. De kunskaper som står lill buds är fragmentariska och ofta svårtolkade. Inle desto mindre pågår del på flera håll försök med atl ta fram material som pä längre sikt kan utvecklas till en brandskadestatistik som fyller rimliga krav på fullständighel och tillförlitlighet. För alt detta skall kunna ske krävs samarbeie mellan olika berörda organ samt lillräckliga resurser för alt åstadkomma nödvändig utbyggnad och förbättring av den befintliga statistiken."

Jag tycker nog, herr kommunminister, atl det här är ganska nedslående besked. Situationen är alltså mycket bekymmersam. Del material som finns genom polisens undersökningar är, vilket framgår av resonemanget i utredningen, mycket lilet systematiserat och myckel begränsat tillvarataget. Det tyckerjag av olika skäl är allvariigl.

Innan jag går in på vissa slutsatser i mitt resonemang vill jag cilera ur en liten lidskrift som utges av Helsingborgs brandförsvar. I den har vice brandchefen vid Helsingborgs brandkår - Claes Thorell - haft en hel del alt säga om reslaurangbranden i Borås i år, som jag hänvisar till i min inlerpellation. Claes Thorell har gjort mycket noggranna sludier av det som skedde i samband med branden, brandförloppel, människornas reaktion osv. Han är myckel sakkunnig på området - del är hell klart.

Han säger sä här i sin artikel i tidskriften;

"Vi kan alltså konstalera all vi har drabbats av bränder i publika lokaler i modern tid trots härda brandskyddsföreskrifter, och det är lyvärr sä att de här bränderna kommer alt fortsälla. Det finns många etablissemang runt om i vårt land som är utförda pä ungefär motsvarande sätt som den drabbade hotell-restaurangen i Borås. Av denna anledning är del naturligtvis av största vikt atl följa upp den aktuella skadan, ta lärdom av de misstag som begåtts och om möjligt försöka fö befintliga restauranglokaler säkrare, så atl möjligheten för att denna olycka skall upprepas blir så liten som möjligt."

Del verkligt intressanta är ju att dra lärdom av det som inträffar, noga

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om inrättande av en undersökningskommission för brandkatastrofer i publika lokaler

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om inrättande av en undersökningskommission för brandkatastrofer i publika lokaler

utvärdera del och så långt som möjligt försöka alt ur de slutsatser man drar finna vägar för alt förebygga liknande katastrofer i framtiden. Och det är, herr kommunminister, just i avsikt att bidra med förslag om sådana här direkl förebyggande åtgärder som Hotell- och reslauranganslälldas förbund i elt brev till slalsrådel har föreslagit inrättandet av en permanent undersökningskommission för brandkatasirofer i publika lokaler. Jag tror-och del harjag också framhållil i interpellationen - atl del är ett myckel iniressani och välgrundat förslag.

Jag kommer nu till motivet för alt jag lycker att del svar som statsrådet ger på den konkreia frågan ärganska undanglidande. Statsrådet anser atl "frågan om inrättandet av en undersökningskommission lämpligen får behandlas i anslutning till alt ställning las till de förslag som har lagts fram av brandriskutredningen".

Del hade varit ganska skönt om statsrådet sagt atl han tyckte atl del här var ett bra förslag eller ett mindre bra förslag. Men jag skall vidarebefordra del, om jag lycker att det är ett bra förslag, och föreslå att man verkligen beaktar detta - och inte en smula sangviniskt säger alt förslagel "lämpligen för behandlas". Jag vet inle vad jag skall dra för slutsats av den formuleringen. Menar statsrådet alt det är angelägel alt förslaget blir behandlat eller spelar del ingen roll? Del vore värdefullt atl fö ett besked på den punkten.

Jag är helt klar över all kommunministern, säkert precis som alla andra människor i det här landei, pä alll sätt vill medverka till alt vi så långt som möjligt slipper sådana här katastrofer. Men när nu elt fackförbund med medlemmar som är verksamma just i sådana här lokaler har känt elt ansvar och självfallet också - och det är inte oviktigt att komma ihåg - känner stark oro i sin egen arbetssituation för att sådana här katastrofer kanske skall drabba även deras egen arbetsplats, då tyckerjag atl det är viktigt alt vara lyhörd inför ett sådant här förslag - om man nu lycker alt förslaget är värdefullt. Jag vore tacksam om kommunministern ville lämna litet klarare besked: Är förslagel bra? Är kommunministern beredd atl ta initiativ för alt de som skall gripa sig an med och dra slutsatser av utredningen Brand inomhus och de remissyttranden som inkommer i det sammanhanget också för la del av tankarna om en permanent undersökningskommission?

Kommunministern BERTIL HANSSON:

Herr talman! Jag har mycket uppmärksamt studerat den skrivelse från Hotell- och reslauranganslälldas förbund som har ställts till kommundepartementet och som f n. är utsänd på remiss.

Jag är medvelen om au hänvisningar till utredningar kan tolkas pä det sättet alt man vill skjuta en fråga, aniingen framför sig eller också, för tillfället i varje fall, åt sidan. Den anklagelsen kan kanske vara berättigad, framför allt om det gäller en pågående utredning, vars slut svårligen kan skönjas. Här gäller del dock en utredning som är avlämnad och som är ute på remissbehandling, liksom skrivelsen från del förbund som konkret har aktualiserat det problem som Hans AIsén lagit upp i sin interpellation. Det finns inle någon önskan om lidsutdräkt bakom hänvisningen till att vi

kommer att få en diskussion kring denna utredning.

Jag har sagt atl frågan om en permanent undersökningskommission lämpligen får behandlas i samband med denna utredning. Det beror bl. a. på att frågan hur brandsiaiistiken på eu tillfredsställande sätt skall kunna samlas in och frågan hur det material i fråga om olika brandorsaker som kommer med en sådan insamling skall kunna bilda underlag för äigärder aktualiserades av min företrädare i ämbetet redan för tre år sedan. Nu finns mycket långt gående förslag genom styrelsen för teknisk ulveckling om en mera systematisk insamling av brandstalistik och en bearbetning av brandulred-ningarna. Del har kommii så långt aU del kan tänkas alt del kommer på bordet före brandutredningsremissen. Då finns det ett myckel rikt material från dessa båda håll att ta ställning lill.

Läl mig slula med att säga all min attityd till denna fråga är - del kan jag försäkra Hans AIsén - öppen och positiv.

HANS ALSÉN (s):

Herr lalman! Jag skall försöka mig på en tolkning av vad kommunminislern nu sade, knutet lill konkreia frågor, dels den jag har ställt i interpellationen, dels den jag kompletterade med i mitt inlägg.

Innan jag gör del vill jag tacka kommunministern för att han bekräftade vad jag förstod var en realitet, nämligen atl den skrivelse som fackförbundet avlämnat är under seriös behandling och alltså blir föremål för prövning.

Min slutsats i den konkreia frågeslällningen är ändock alt förslaget i skrivelsen från Hotell- och reslauranganslälldas förbund kommer att prövas lillsammans med det omfattande material i övrigt som föreligger och att kommunminislern är beredd -eftersom ärendet formellt ligger inom annat statsråds kompetensområde - aU medverka till aU skrivelsen verkligen kommer att behandlas, inte bara atl den får behandlas utan alt den också kommer att behandlas. Jag är väl inte alltför djärv om jag tolkar kommunministern så.

Kommunminislern BERTIL HANSSON; Herr lalman! Det är en riklig tolkning!

HANS ALSÉN (s):

Herr talman! Jag lackar för delta. Det log en liten stund, men nu är vi tydligen ganska överens.

Delta ärju som kommunminislern lidigare har sagt en fråga som verkligen är angelägen och som också kräver en skyndsam behandling, även om det är en svärbehandlad materia. Vi har nu kommii ett stycke framåt genom det utredningsarbete som gjorts, genom det förslag som kommii från fackförbundet osv., men mänga problem är självfallel olösta, och vi kommer också senare atl stå inför kalastrofer. Det måsle vi ha klart för oss. Men del är vikligl att alla goda krafter på detta område får tillfälle alt verka.

Jag lackar alltså kommunminislern.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 inrättande av en undersökningskommission för brandkatastrofer i publika lokaler

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 en särskild samordnad gymnasieskola i Simrishamn

§ 13 Om en särskild samordnad gymnasieskola i Simrishamn

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för all besvara Bo Lundgrens (m) den 24 november anmälda fråga, 1978/79:178, och anförde;

Herr lalman! Bo Lundgren har frågat mig när regeringen avser att falla beslut i fråga om anordnandet av särskild samordnad gymnasieskola (SSG) i Simrishamn.

Simrishamns kommuns ansökan om atl fö anordna SSG har av regeringen remitterats lill skolöverstyrelsen. SÖ har i sin lur anmodat länsskolnämnderna i Kristianstads och Malmöhus län alt efter hörande av berörda kommuner inkomma till SÖ med yttranden. Till SÖ har således kommit yttranden dels frän de två länsskolnämnderna, dels från Sjöbo, Skurups, Tomelilla och Ystads kommuner. Vidare har yttranden inkommii från länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län samt frän Kristianstads län från landstingskommunens utbildningsnämnd. En omfallande remissbehandling har därmed skett. Del är en nödvändig förutsättning för atl frågan skall få den allsidiga belysning som riksdagen angelt.

Enligl vad jag har nämnt planerar SÖ atl inom korl inkomma till regeringen med sill yilrandei ärendet. Regeringen kommer därefter så snart som möjligl att fatta beslut i frågan.

Jag vill i delta sammanhang även erinra om alt SÖ har i uppdrag alt senast den 1 april 1979 lill regeringen redovisa en utvärdering av den hillills bedrivna SSG-verksamheten.

BO LUNDGREN (m);

Herrialman! Jag ber först att fö lacka statsrådet försvaret på min fråga. Del finns flera skäl som talar för atl lill Simrishamn, som ju nu saknar en gymnasieskola, lokalisera utbildning i form av en särskild samordnad gymnasieskola. Det finns fiera faktorer som talar för detla. Den rent allmänna utvecklingen skulle i regionen Österlen i Skåne kunna gynnas genom en förbättrad utbildningssituation. En ytteriigare gymnasieutbildning kunde där vara synneriigen positiv. Man kan förbättra silualionen för eleverna genom alt förkorta deras resväg och öka möjlighelerna för dem atl studera på gymnasial nivå. I denna region och framför allt i kommunen är anlalel ungdomar, som går vidare lill gymnasial utbildning, enligl mitl sätt all se alltför lågt.

Slutligen har man från statsmakterna uttalat all regionala centra som Simrishamn bör ha en gymnasieskola. År 1973 inlämnade Simrishamns kommun en ansökan om att fö anordna SSG, alllsä särskild samordnad gymnasieskola. Den tillstyrktes av länsstyrelsen, länsskolnämnden i Kristianstads län, arbelsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen. Självfallet var det med en viss förvåning som man våren 1975 fick avslag på denna anhållan av regeringen.

I mars 1977 har ånyo en ansökan från kommunen inlämnats till regeringen. I samband med att molioner i delta ärende också väckts i riksdagen har utbildningsutskottet i sitt betänkande 1977/78:26 ullalat: "Utskotlet anser

det för sin del angeläget alt en sådan gymnasieskola inrättas i Simrishamn om förutsättningar härför finns och om della under lid som kan överblickas inte kommer all menligt inverka på utbudet av gymnasieutbildning i Ystad."

Detla är en viktig sak för kommunen, vilket jag tidigare har redovisat. Orsaken lill alt jag ställde frågan var atl ansökan har legat i drygt ell och elt halvt år. Självfallel har man kunnat motivera detla, dels med den remissomgång som skett och från vilken resultat föreligger, dels med alt man har väntal på att utbildningsutskottet skulle ta ställning till de motioner som väckts. Delta har utbildningsutskoilet nu gjort på ell positivi säll.

Av statsrådets svar kan jag notera all del inom kort finns ett tillräckligt beslulsunderiag. Det som möjligen kan fordra yllerligare kommentarer är all statsrådet säger all regeringen kommer atl så snart som möjligl fatta beslut i frågan och att statsrådet erinrar om all man för en utvärdering av den hittillsvarande SSG-verksamheten den 1 april 1979. Jag hoppas all della inle innebär all man ytterligare tänker försena frågan och nödvändigtvis avvaktar den utvärdering som skall redovisas den 1 april 1979 utan alt man så snart som möjligt fattar beslut i denna fråga.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 en särskild samordnad gymnasieskola i Simrishamn

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr lalman! Jag menar vad jag säger, när jag anför alt vi så snart som möjligl skall ta ställning sedan vi fött SÖ:s yttrande.

Frågeställaren Bo Lundgren citerade ur utbildningsutskottets betänkande från i våras. Meningen före - också den ärju tillgänglig för Bo Lundgren -lyder:

"Konsekvenserna på både korl och lång sikt av ett inrällande av särskild samordnad gymnasieskola i Simrishamn för Ystads gymnasieregion måste bedömas av SÖ och ytterst av regeringen mol bakgrund av alla relevanta omständigheter."

Det är i och för sig en viktig och kanske svår avvägning. Men den kommer alltså att göras av SÖ. Vi skall därefter ta ställning så snart som någonsin är möjligt.

BO LUNDGREN (m);

Herr talman! Såsom statsrådet vet har de myndigheler i Kristianstads län som tillstyrkt denna ansökan också framfört såsom sin mening atl del inle är fråga om att tvinga de elever som nu tillhör del upptagningsområde som gäller gymnasiet i Ystad all nödvändigtvis studera i Simrishamn, ulan eleverna skall ha valfrihet. Den bedömning som dessa myndigheler gör är alt utbudet i Ystad inle menligt skulle påverkas. Della för självfallel statsrådet och regeringen ta ställning lill.

Det kan noteras att 1973 och 1975, när regeringen förra gången behandlade denna fråga, hade man tillstyrkanden förutom från berörda myndigheler i kommuner och län också från arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen. Såsom jag sade i milt förra inlägg var det med en viss förvåning som man i länet kunde notera all regeringen därefter avslog framställningen och ville avvakta. Jag förutsätter att regeringen kommer alt göra en positiv prövning

Nr 44 av frågan med tanke på utskottets skrivning. Det viktiga är atl denna

Torsdaeen den prövning inte på något vis fördröjs. Man måsle falla elt beslut så snabbt som

30 november 1978 '°J''8' "J'" 3'' nödvändigtvis avvakta uivärderingen den I april 1979.

0/77 hemspråksun-deiyisningen

Överläggningen var härmed slulad.

§ 14 Om hemspråksundervisningen

Slalsrådel BIRGIT RODHE erhöll ordet föran besvara Lennart Anderssons (s) den 8 november anmälda inlerpellation, 1978/79:72, och anförde;

Herr talman! Lennart Andersson har i en interpellation om hemspråksundervisningen riktat följande frågor lill mig:

1. Anser regeringen all reformen har fölt del genomslag som kunde förväntas under del första årel?

2. I hur många fall har kommuner befriats från skyldigheten all anordna hemspråksundervisning och vad har varit skälen till delta?

3. Hur stor andel av invandrarbarnen med behov av hemspråksundervisning/träning berörs av befrielsen frän skyldigheten all anordna sådan verksamhet?

4. Vilka äigärder planeras inom skolöverstyrelsen, socialslyrelsen och regeringen i syfte atl öka reformens genomslagskraft?

5. Planeras några ytterligare åtgärder för atl förbäura invandrarbarnens ställning i förskola och skola?

Enligt min uppfallning hårde resultat som uppnätts underdel första året efter hemspråksreformen motsvarat de förväntningar som är realistiska all slälla under elt uppbyggnadsskede.

Omfattningen av hemspräksträningen inom förskolan har t. ex. fördubblats från januari lill december 1977, en ökning från 2 000 till 4 000 barn. I grundskolan har antalet lärarveckotimmar i hemspråksundervisningen inkl. studiehandledning pä hemspråk och sociall kontaktarbete ökal från januari 1977 till mars 1978 med ca 30% eller från ca 37 500 till ca 48 500 lärarveckotimmar. Del lolala anlalel invandrarelever i grundskolan var vårterminen 1978 ca 90 000. Av dessa dellog ca 36 000 i hemspråksundervisningen. Del är svårl alt i dag ange när antalet deltagare i hemspråksundervisningen kommer alt nå sitt maximum. Man kan dock förvänta sig en ökning under elt antal år framöver. Denna utveckling innebär all vi under den närmaste planeringsperioden kan emotse belydande svårigheter att genom reguljär hemspräksläraruibildning och fortbildning täcka behovel av hemspråkslärare.

Mot denna bakgrund bör frågan om temporära lösningar av annat slag undersökas. Regeringen hardärför uppdragit ål skolöverstyrelsen atl i samråd med vissa andra myndigheter och organisationer undersöka behovet av och förulsätlningarna för en tillfällig rekrytering av hemspråkslärare från vissa av de länder från vilka Sverige mottar invandrare.

Vad gäller frågorna om i hur många fall kommuner har befriats från sina

skyldigheter atl anordna hemspråksundervisning, skälet till della och hur stor del av invandrarbarnen delta berör, har jag erfarit att endasl sex kommuner under hösien 1978 ansökt om och också fött befrielse frän skyldighet att anordna hemspräksundervisning. Befrielsen har i regel gälll enstaka elever som lillhör sådana udda språkgrupper, för vilka del har varil svårl alt skaffa lärare. Totalt har befrielsen avsett ca 45 elever som representerar lio olika hemspråk.

Av statistik från mars 1978 framgår att del då var 3 999 elever som önskade fö hemspråksundervisning men inte kunde fö diU Det innebären minskning från föregående är dä totalt 4 709 elever uppgavs önska men inte kunde fö hemspråksundervisning. Samtidigt visar antalet invandrarelever en stor total ökning. Av vad jag nu sagt kan man dra den slutsatsen all kommunerna i starkt ökande omfattning har kunnat ordna önskad undervisning av invandrarelever.

Förutom de åtgärder som kan bli aktuella i regeringens förslag i 1979 års budgetproposition och vilka jag inle nu kan redovisa, pågår f n. pä initiativ av utbildningsdepartementet ett arbele inom skolöverstyrelsen med ett mera långsiktigt program, som skall belysa invandringens konsekvenser för utbildningsväsendet. Programmet avser att ge en samlad syn på invandrarfrågorna och därmed bättre beredskap och planeringsunderlag både på korl och på läng sikt. Skolöverstyrelsen beräknar atl lägga fram sitt förslag lill handlingsprogram under 1979.

Vidare kan nämnas au ett fortlöpande samråd rörande erfarenheterna av hemspråksreformen äger rum mellan berörda svenska myndigheter och deras motsvarigheter i de länder varifrån invandring av någon omfattning sker. De synpunkler som kommer fram vid dessa samråd ligger givetvis även till grund för skolöverstyrelsens fortsatta planering.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm hemspråksundervisningen

LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag lackar statsrådet för svaret på min interpellation.

När riksdagen behandlade förslaget om hemspräkslräning och hemspråksundervisning framhölls från olika häll atl del var en mycket angelägen reform som riksdagen hade atl ta ställning till. Denna värdering gäller fortfarande, och för egen del instämmer jag hell i bedömningen.

Del är av allmänt intresse att efter ett är summera vilka resultat, totalt sett, som har nåtts. Det är en av anledningarna lill alt jag ställt inlerpellationen. En annan anledning är atl vi för lillfälle alt diskulera förhållandet inom olika regioner i landet. Yllerligare en anledning är den deball som har pågått i massmedia om den här reformen.

Jag har under ett flertal år haft tillfälle atl på nära häll kunna följa invandrarelevernas undervisning i grundskolan och gymnasieskolan och har även sett hur våra pedagogiska metoder utvecklats.

Del är i dag en belydligl mera genomtänkt pedagogik som präglar undervisningen pä detla område än under den period som ligger 10-15 år lillbaka i liden.

Del är min uppfattning alt hemspråksreformen har en mycket stor

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 hemspråksundervisningen

belydelse för den slora elevgrupp som del här är fråga om. Vi kan också konstatera alt del är betydligt fler elever som i dag får sin begärda hemspråksundervisning än fören årsedan. Men resultatet kunde vara bättre. Ingen reform är så bra atl den inte kan göras bättre. Därför är del angeläget att diskulera den dagsaktuella situationen och se framåt.

Jag går härefter över till alt kommentera svarels olika avsnitt.

I början av interpellationssvaret säger skolministern alt vi de närmasleåren för räkna med ett ökal antal elever i hemspråksundervisningen. Ja, naturiigtvis! Jag delar helt den bedömningen.

Skolministern är orolig för vissa svårigheter som kan uppslå när det gäller tillgängen pä lärare och lalar i sitt svar om temporära åtgärder. Jag skulle vilja fråga: Vilka yllerligare ålgärderavserskolminislern atl vidta ulöver dem som nämns i själva svarei, nämligen alt rekrytera lärare frän vissa andra länder?

Pä min andra fråga i interpellationen, hur många kommuner som har befriats från skyldigheten all meddela hemspråksundervisning, säger skolministern i svarei alt det endast är sex kommuner som har beviljats sådan befrielse. Min spontana reaktion är alt del är en mycket låg siffra. Pä den här punkten ärjag ytterst skeptisk till den statistik som anförs. Jag kommer frän en kommun där vi har en mycket stor invandrargrupp. Statliga myndigheler försöker med olika åtgärder sprida dessa invandrare lill en rad andra kommuner. Sådana åtgärder har också genomförts, men efter relativt kort tid är de allra flesia av dessa invandrare lillbaka i min hemkommun med motiveringen all deras barn inle hade kunnal få en ordentlig hemspråksundervisning i de nya kommunerna. Skolväsendet i dessa kommuner har inle haft lillräckliga resurser. Den verkligheten lalar ell helt annat språk än den statistik som anförs i interpellationssvaret.

När jag läser interpellationssvaret på den här punkten för jag en känsla av atl del bara talas om en formell befrielse. Man undrar omedelbart om detta motsvarar den reella befrielsen. Jag vill också erinra om atl riksdagen inle någon gäng gjort skillnad på formell och reell befrielse. Utbildningsutskottet framhöll i sitt betänkande för något år sedan, när man behandlade en rad motioner om hemspräksundervisningen, atl del var endasl i vissa, mycket bestämda situaiioner som kommunerna kunde fö befrielse.

Pä denna punkl skulle jag vilja be atl statsrådet verkligen bevakar silualionen och hur den utvecklas i landels olika kommuner.

Del kanske också är nödvändigt alt slalen här går in med ytterligare ekonomisk stimulans för all denna undervisning skall bli vad den är avsedd att vara i alla kommuner. En sådan yllerligare ekonomisk stimulans kanske också är nödvändig ur en annan synpunkt. I interpellationssvaret kan vi konstatera atl del är 4 000 elever som har önskat fö hemspråksundervisning men inle kunnal fö den. Det antal elever som befriats genom alt kommunerna fött formel 1 befrielse var bara 50. Men del återstår ändå 3 950 elever som önskar fö hemspräksundervisning men som inte kunnat fö sådan. Del är enligl min uppfattning en alldeles för hög siffra, även om reformen varil i kraft bara ett och elt halvt år.

Enligl min bedömning är del myckel viktigt atl Sverige här gör yllerligare insaiser dels för alt verkligen kunna ge alla dessa elever en ordentlig undervisning i deras hemspråk, dels också med tanke på våra relalioner till inte minst våra grannländer.

En annan fråga i min interpellation var vilka åtgärder man inom departementet har vidtagit för atl öka reformens genomslagskraft. På den frågan för jag inget svar, och del tycker jag är en brist. Även här blir det kanske nödvändigl för departementet att vidta olika åtgärder för all stimulera kommunerna eller för att ge råd och tips om hur dessa skall bära sig ål. Man borde åtminstone rusta upp på informationssidan. Jag utgår från atl vi alla är eniga om att den här gruppen av elever skall fä en ordentlig utbildning både i grundskolan och i gymnasieskolan. Dä är del också nödvändigt atl berörda myndigheler riklar en information lill invandrarbarnens föräldrar för all klargöra hur nödvändigl del är all vi har den här omfattande utbildningen i Sverige och an denna uibildning är en fömlsälining för alt dessa elever pä ett naturligt sätt skall kunna växa in i del svenska samhället och göra sig gällande pä den svenska arbetsmarknaden.

Jag vore tacksam om skolministern mera utföriigt ville redovisa sina synpunkler i detta avseende och lala om huruvida hon är beredd att vidta yueriigare åtgärder för atl slimulera kommunerna.

I svarei för jag också besked om att skolöverstyrelsen nu håller på atl utarbeta ett handlingsprogram, där man skall ta upp dessa frågor ur både ett kortsiktigt och ett mera långsiktigt perspektiv. Del tyckerjag är bra, inle minst därför alt det kan ge ett planeringsunderlag för kommunerna framför allt när del gäller gymnasieskolan.

Somjag redan framhållil utgår jag från all vår målsättning är atl den här stora elevgruppen skall fö en adekvat undervisning i gymnasieskolan. Fördel ändamålet behöver kommunerna fö elt planeringsunderlag. Den ulveckling som vi kan emotse inom gymnasieskolan med alll fler korta kurser och med varvad utbildning ställer stora krav på kommunerna när del gäller alt planera för lokalbehovet. Vilka ekonomiska insaiser är regeringen beredd att göra för alt kommunerna skall kunna klara gymnasieskolans lokalbehov på ett rikligl sätt i syfte au bereda alla dessa elever en adekvat utbildning?

Jag hoppas också atl vi skall fö en ännu bällre planeringsunderlag för grundskolan. I dag är lokalsituationen mycket ansträngd i en rad av våra kommuner. Vi har hell nyligen fått nya normer för lokalbehovsprövningen i grundskolan när det gäller invandrarelevernas undervisning. Del är elt sleg i räll riklning. Men, fru statsråd, var finns de statsbidrag som behövs för atl kommunerna skall kunna leva upp till dessa normer?

Den sista frågan i min interpellation är vilka åtgärder man är beredd alt vidta för all ytterligare förbättra invandrarbarnens ställning både i förskolan och i grundskolan. Pä den frågan lämnar statsrådet inte något direkl svar utan hänvisar till del handlingsprogram som man håller på all uiarbeia inom skolöverstyrelsen. Dessulom säger statsrådet all del skall komma ett förslag i budgetpropositionen i januari månad näsla år. Jag skall med mycket stort inlresse ta del av budgetpropositionens innehåll i det avsnittet. Jag hoppas all

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om hemspråksundervisningen

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om hemspråksundervisningen

det i della sammanhang skall komma en rad konkreia förslag i syfte all förbättra invandrarelevernas situation i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Men jag tycker atl statsrådet i interpellationssvaret borde ha gett några exempel på vilka åtgärder hon är beredd alt vidta för alt förbättra den här elevgruppens undervisning. Exempelvis; Kan kommunerna påräkna några anslag för alt kunna köpa mera litteratur lill både förskolan och grundskolan pä invandrarelevernas hemspråk? Skulle vi kunna rusta upp lilteraturbesländet i förskolan för alt verkligen ge invandrareleverna konlakl med god litteratur redan på del stadiet?

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag delar i högsta grad den övertygelse som underslröks av riksdagen vid genomförandet av hemspräksreformen, nämligen alt den är mycket angelägen. Jag delar också de mera konkreta understrykningar av denna övertygelse som Lennart Andersson gjorde i sitt anförande. Även jag tror all del är vikligt all fortlöpande följa genomförandel av reformen. Arbelel med all förbättra undervisningen för invandrareleverna kan givetvis inte avstanna i och med all hemspräksreformen är genomförd. Vi är bägge medvetna om, liksom alla berörda myndigheter och andra parter, all delta är en reform som man inle kan genomföra hur snabbt som helst. Del finns slora svårigheter, inte minst möjligheten atl fö lärare i alla de olika språk del gäller. Jag kan påpeka all l. ex. Stockholm, som liksom Göteborg och Malmö inte har ansökt om någon befrielse i detla sammanhang, har att meddela undervisning pä 52 språk. Det är trots alll för värt land, vilket vi är medvetna om, en ny situation som vi försl så småningom kan komma lill rätta med.

Värt mål är naturiigtvis att sä långt det över huvud taget är möjligt försöka uppnå ivåspråkighet hos eleverna. Vi måste ständigt följa i vad mån vi med de hillills vidtagna åtgärderna verkligen har nån detla mål eller närmar oss del.

Jag fick en rad kommentarer lill del svar jag gav. I och för sig kan jag dela Lennart Anderssons tvekan inför sifferuppgiften om sex kommuner. Man har här räknal den formella ansökan om befrielse eftersom den kompletteras av den siffra jag också gav på hur pass mänga elever man inle har kunnat bereda önskad stödundervisning. Men samtidigt måste jag äter en gäng underslryka de svårigheter som här finns på grund av au språkbilden är så spridd och all kommunerna som bär ansvaret för genomförande av reformen också är spridda.

Jag är medvelen om alt det fortfarande finns brisler när del gäller informationssidan och en hel rad andra brister, som Lennart Andersson påtalade. Jagar för dagen inte beredd alt gä djupare in på vilka brisler jag avser all försöka konkret avhjälpa, eller åtminstone bidra lill all avhjälpa, genom de förslag som kommer i budgetpropositionen. Del skulle vara iniressani atl vid det laget få återkomma i någon form till den här diskussionen.

Jag vill också återigen peka på del program som skolöverstyrelsen håller på all utarbeta. Jag har i min hand en preliminär version av programmet. I dag inkommer lill skolöverstyrelsen synpunkler frän en rad myndigheter och organ som har fåll lillfälle all la del av den preliminäraversionen. På grundval

av dessa kommer del definitiva programmet all utarbetas. Jag vill gärna säga detla, eftersom det visar hur pass långt man kommii med arbelel och all vi således ganska snart kan förvänta oss en plan som -och i det avseendet delar jag Lennart Anderssons uppfattning - bör kunna bli ell mycket vikligt underlag för kommunernas planering både för gymnasieskolan och för grundskolan. Detla är naturligtvis inle minst betydelsefullt, eftersom lyckligtvis proportionen elever med invandrarbakgrund som går vidare lill gymnasieskolan kraftigt ökar f n. Vi har dessutom stora kvantitativa och kvalitativa problem att vänla,eftersom hela 16-årsgruppen kommeraii öka kraftigl under de närmaste åren.

Jag kommer givetvis att följa del fortsatta planeringsarbetet så nära som det över huvud laget är möjligl. Så snart det planeringsunderlag och det program vi här har talat om är färdigt ärjag också angelägen alt fö äierkomma lill denna fråga. För dagen är jag emellertid inte beredd all gä närmare in i den här diskussionen. Lät mig bara, herr lalman, lill sisl lillägga all handlingsprogrammet också är inriktat på all fö fram linjer som kan stärka samarbeiei mellan förskola och skola, vilket är ulomordentligl angelägel i del här sammanhanget.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om föreningsledares medverkan i skolarbetet

LENNART ANDERSSON (s):

Herr lalman! Jag konstaterar alt skolministern och jag i allt väsentligt har samma grundsyn närdet gällerden här frågan. Naturiigtvis ärjag medvelen om alt del tar lid all förverkliga reformen över landei i dess helhet, men jag har i dag inte kunnal fö några besked om yueriigare konkreia åtgärder, ulan skolministern hänvisar på nytt till budgetpropositionen ijanuari månad. Jag förda nöja mig med del beskedel för dagen, men eftersom skolministern i dag har åberopat budgetpropositionen tvä gånger utgår jag från atl den verkligen skall innehålla en del förslag som är aktuella i det här sammanhanget. Vi för då diskulera denna fråga på nytt. Del serjag fram emol med tillförsikt och med stort inlresse.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 15 Om föreningsledares medverkan i skolarbetet

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet föratt besvara Leif Zetterbergs {c) den 9 november anmälda inlerpellation, 1978/79:74, och anförde:

Herr lalman! Leif Zetterberg har i sin inlerpellation ställt vissa frågor lill mig om föreningsledares medverkan i skolarbetet. Han har till all börja med frågat mig när riksdagen för la ställning lill ett förslag om räll för föreningsledare lill ledighet frän ordinarie arbele för medverkan i skolarbetet.

Med anledning av riksdagens beslut om skolans inre arbete m. m. utarbetades inom utbildningsdepartementet promemorian (Ds U 1977:19) Föreningsmedverkan i skolan. Promemorian innehåller lagförslag som ger

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 föreningsledares medverkan i skolarbetet

föreningsmedlem rätt all vara ledig från sin anställning upp lill älta timmar i månaden för all på uppdrag av föreningen medverka under skoldagen i grundskolan eller inom anslutande fritidsverksamhet.

Promemorian har remissbehandlals. De sista remissyttrandena kom in i slutet av sepiember delta är. Flertalet remissinstanser har ställt sig posiliva eller lämnat ulan erinran alt lagstadgad räll lill ledighet för föreningsmedverkan införs. Del har emellertid framförls olika uppfattningar om rättens omfallning och andra delfrågor. Yllerligare beredning krävs därför inom regeringskansliet. Det är dock min förhoppning att en proposition skall kunna framläggas våren 1979.

Leif Zetterberg har vidare pekat på all statens ungdomsråd för den allmänna fritidsverksamheten har utarbetat ett förslag till planeringsmodell när det gäller samråd mellan kommunala organ och föreningslivet. Han har frågat mig om jag delar hans uppfattning att den planeringsmodellen är tillämplig också på föreningslivets medverkan i skolan och vilka åtgärder jag i sä fall ämnar vidta för alt göra denna uppfattning känd.

Del är kommunernas sak alt i samråd med föreningslivet söka sig fram till lämpliga former för planering och andra konlakler vad avser föreningslivels medverkan i den allmänna fritidsverksamheten och den samlade skoldagen. I del sammanhanget är det naturligt för kommunerna och föreningslivet att dra nytta av del utredningsarbete som utförts inom statens ungdomsråd.

LEIF ZETTERBERG (c);

Herr talman! Jag vill börja med all tacka statsrådet för svaren på mina frågor. Del finns anledning all i anslutning härtill göra några kommentarer.

Vi kan alla vara överens om att skolarbetet i långa stycken inte har varil anpassat lill den verklighel vi lever i. Men skolan är en del av samhället, och undervisningen måste därför läggas upp med hänsyn till konkreta situaiioner i samhället. Detta gäller såväl den teoretiska undervisningen, som måste varvas med prakliskl arbele, som föreningslivets medverkan. Föreningslivet aren naturiig del, eller borde i varje fall vara det, i en aktiv skola av i dag. Della uttalades också mycket klart i anslutning lill riksdagens beslut med anledning av proposilionen om skolans inre arbele m. m. SIA-reformen har nu för länge sedan kommit ur startgroparna. Ett ökat lokall engagemang för skolfrågorna har också kunnat konstateras. Framför alll är del stora intresset för fritidsverksamhet under eller i anslutning lill skoldagen positivt. Det ger ungdomarna möjlighel alt få en nära kontakt med föreningslivet, en kontakt som alltför många saknar. Föreningslivet har här uppgiften all informera om sin verksamhet för atl stimulera lill engagemang under fritiden. Del är framförallt vikligl an denna informationsverksamhet inrikias på grundskolan. Undersökningar som statens ungdomsråd gjort i Mölndal, Östersund och Köping visar all de ungdomar som inte före 15 års ålder kommit i kontakt med föreningslivet ej heller senare gör det annat än i undantagsfall. Skolan har därför här en mycket viktig uppgift.

För alt folkrörelserna skall kunna klara de ökade arbetsuppgifter som här

väntar, fordras att det skapas förutsättningar härför. Det stora flertalet folkrörelser har att lila till ideellt arbetande ledare, personer som offrar kväll efter kväll, helg efter helg för oegennyttigt föreningsarbete. Men för all kunna leva upp till ambitionerna i SIA-reformen och för att komma till rälta med de informationsproblem som jag har redovisat, krävs nu atl föreningsledarna för möjlighel att medverka även i del ordinarie skolarbetet. För många går delta att lösa praktiskt. Men för att garaniera alla den rätten måste i enlighel med förslag i SIA-ulredningen en lagregel införas som garanterar denna rätt.

Inom utbildningsdepartementet har utarbetats en promemoria. Föreningsmedverkan i skolan, som tar upp denna fråga. Remisstiden för detta förslag gick ul den 31 augusti. Del var härvidlag fråga om en relativt lång remisslid. Jag delar flertalet remissinstansers bedömning att det utarbetade lagförslaget mycket väl kan ligga lill grund för en proposilion till riksdagen. Det är emellertid angeläget an framläggandet av en sådan proposilion inle förhalas. Riksdagen måste i så god lid efter årsskiftet fä ta ställning till ett förslag alt reformen kan träda i kraft fr. o. m. 1 juli 1979. Det skulle dä innebära att vi fr. o. m. höstterminen 1979 skulle kunna tillämpa dessa regler. I och med alt den samlade skoldagen för allt slörre omfattning är del angeläget att föreningslivet kan vara med från början. Jag utgår därför ifrån att statsrådet gör allt för atl i början av nästa år kunna lägga fram ett förslag för riksdagen.

Föreliggande förslag om föreningsmedverkan i skolan avser emellertid endasl grundskolan. Behovel är där också störst, med hänsyn lill vad jag redovisat tidigare. Men behovet av föreningsmedverkan i gymnasieskolan kommer också att öka. Jag vill därför fråga om statsrådet är beredd att justera lagförslaget på denna punkt. En sådan förändring av lagförslaget skulle hälsas med tillfredsställelse hos folkrörelserna.

Föreningsmedverkan under och efter skoldagen hänger väldigi mycket samman med möjligheterna atl klara ledarrekryteringen. Ökade krav kommer också alt ställas på ledarna. Redan i dag är ledarbrislen på många håll ett problem. Jag vill därför fråga om statsrädel är beredd att redan i kommande budgetproposition medverka lill atl studier i ungdomsledarutbildning och funkiionärsskap i siudiecirkelform kan få räknas som prioriterat sludieämne. Det skulle underlätta myckel för föreningslivet.

Föreningslivets medverkan i skolarbetet kräver ökade insaiser för samråd mellan kommunala myndigheler och föreningsförelrädare. Enligl riksdagsbeslutet om den samlade skoldagen är det klart att skolstyrelsen skall vara huvudman för all verksamhet inom den samlade skoldagen. Riksdagen tog däremot inte ställning till vilken kommunal nämnd som skulle ha ansvaret för den allmänna fritidsverksamheten. Jag anser att det är självklart att den nämnd som i dag har ansvaret för kontakterna med föreningslivet även i fortsättningen bör svara för dessa kontakter. 1 slora delar av landets kommuner är det fritidsnämnderna. Fritidsnämnderna bör därför fö uppdraget att svara för det prakliska genomförandel av fritidsverksamheten inom den samlade skoldagen. Om kommunen väljer ett annat förfaringssätt än detta ställs del stora krav på samordning, i första hand mellan skolsly-

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm föreningsledares medverkan i skolarbetet

4 Riksdagens proiokoll 1978/79:445

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om föreningsledares medverkan i skolarbetet

relsen och fritidsnämnden.

Jag är väl medvelen om att det är kommunernas uppgift alt i samråd med föreningslivet finna lämpliga former för planering och andra kontakter i vad avser föreningslivets medverkan i den allmänna fritidsverksamheten och samlade skoldagen. Men det är också vikligl att medverka lill alt modeller kan utarbetas för hurdessa konlakler kan skötas, framför allt när man ser hur denna del av SIA-reformen mer håller pä atl bli en sammanirädesreform än en aktivitetsreform. Statsrådet kan inle vara oinformerad om della.

Statens ungdomsråd utarbetade på uppdrag av regeringen en modell för samråd i vad avsåg den allmänna fritidsverksamheten. Ungdomsrådet påpekade samtidigt alt det var viktigt all i nästa sleg uireda hur föreningslivet skall kunna påverka planeringen av och innehållet i den samlade skoldagen. Någon reaktion från regeringen pä belänkandel har inle förekommit förrän i dag av statsrådet i svaret lill mig. Jag tolkar della svar som en bekräftelse på alt regeringen instämmer i den allmänna uppläggning som statens ungdomsråd presenterat och utgår därför från alt ungdomsrådet i sin utåtriktade informationsverksamhet kan ge denna uppfallning lill känna.

Under deua anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr talman! Leif Zetterberg har i sin inierpellaiion frågal slalsrådel Rodhe när riksdagen kommer att ta ställning lill förslagel om rätt lill ledighet för föreningsledares medverkan i skolarbetet. Själv slår han med emfas fast au föreningslivet i likhet med arbetslivet är en naturiig del i en aktiv skoldag. Han säger vidare alt della uttalades myckel klart i anslutning till riksdagens beslut med anledning av proposilionen om skolans inre arbele, en proposition som den socialdemokratiska regeringen lade fram.

Redan SIA-utredningen föreslog alt mot bakgrund av erfarenheterna från frill valt arbele föreningsledare skall ha lagstadgad rätt till ledighet med 200 timmarom året. Omjag rätt uppfattal siffrorna i statsrådels interpellationssvar, innebär lagförslaget i promemorian beklagligt nog att endasl mindre än hälften av detla timantal kommer alt få ulnyltjas. Lagförslaget lill riksdagen borde bli bältre.

Frågeställningen, herr Zetterberg, är alltså ingalunda ny. Man kan därför fråga sig med vilken energi och framför alll med vilken snabbhet den borgerliga trepartiregeringen gripit sig verket an och vilken roll herr Zetterberg spelat som pådrivande vid handläggandet av del kommande lagförslaget. Herr Zetterberg är visserligen färsk som riksdagsman, men jag vill erinra kammarens ledamöter om all han har varil förre statsministern Fälldins samordnare i utbildnings- och fritidsfrågor i statsrådsberedningen. Som sådan borde han mänskligt att döma ha haft möjligheter att påverka utvecklingen mer aktivt än som interpellani vid dagens plenum.

Trepartiregeringen har karakteriserats som handlingsföriamad i många frågor. Här har vi ytterligare bevis på elt angelägel område, nämligen

förverkligandet av SIA-skolan, där inte mycket av värde åstadkoms. Så sent som i våras påpekade Lena Hjelm-Wallén i riksdagen hur otillfredsställande det varan inget lagförslag presterats underdel borgerliga regeringsinnehavels tid. Jag citerar Lena Hjelm-Wallén: Regeringen har sänt ut ofullständiga departementspromemorior, men det räcker inle. Del är beslut som behövs.

Leif Zetterberg säger vidare i sin interpellation att SIA-reformen för länge sedan kommit ur startgroparna. Arbetet med alt bereda föreningslivet möjligheter atl medverka i skolarbetet har i många kommuner kommit långt, påpekar han.

Sanningen, herr Zetterberg, är den alt SIA-reformen blivit kvar i startgroparna alldeles för länge, och det kan man sannerligen inte lasta vare sig ungdomsorganisationer eller kommuner för. De har strävat på efter förmåga.

Ansvaret för den förfuskade SIA-skolan vilar på den borgerliga regeringen. Varför ströks de 25 miljonerna, de s. k. SIA-pengarna, ur budgetpropositionen? Ingen tillfredsställande förklaring lill detta har givils. Var det inte månne så all den allmänna folkrörelsefientlighet som präglade kullurbud-geien var utslagsgivande även här? En fullsländig politisk enighet rådde om atl 25 milj. kr. skulle anslås till bidrag för allmän fritidsverksamhet i kommuner och utgå budgetåret 1977/78.1 näsla budgetproposition fanns inte dessa pengar.

I våras rådde också full enighet i kultumtskottets betänkande om alt de statliga pengarna haft en myckel positiv inverkan på kontakterna mellan kommunerna och föreningslivet och all de bidragit lill en bättre beredskap för förverkligandet av den del av SIA-reformen som innefattar fritidsaktiviteter efter den egentliga skoldagens slut. Men dessa ord var ingenting värda, när den borgerliga majoriteten beslöt sig för att dra in anslaget.

An de 25 miljonerna inte skulle utgå kom som en kalldusch för ungdomsorganisationerna.

Kulturutskottet uppvaktades av representanter för 28 ungdomsorganisationer. Tillsammans representerade dessa en miljon ungdomar och 200 000 ledare. Ell myckel aktningsvärt arbete hade redan kommit i gång, trots alt planeringstiden varil kort. Föreningslivet lade ner stora personella och ekonomiska resurser på att ta sin del av ansvaret för SIA-skolans genomförande. Del finns inle någon reform som ett redan fattigt föreningsliv satsat så helhjärtat på - men som samlidigt innehållit så många tomma löften från statens sida.

Del enda posiliva som hände i våras var att ett enigt utbildningsutskott i enlighet med intentionerna i den socialdemokratiska motionen 1729 beslöt atl förstärkningsresurserna för andra aktiviteter än ren undervisning skulle ökas.

Att som Leif Zetterberg hävda att SIA-reformen för länge sedan kommii ur startgroparna är inte ärligt, när han på trepartiregeringens tid satt i en nyckelposition när det gällde atl utöva infiytande över statens anslag till ungdomsorganisationerna. Leif Zetterberg är centerpartist. Centern håller pä

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om föreningsledares medverkan i skolarbetet

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm föreningsledares medverkan i skolarbetet

atl springa ifrån sitt tidigare regeringsansvar på område efter område för att i en allmän opportunistisk yra profilera om sig lill elt oppositionsparti. Leif Zetterberg deltar i del spelet.

Statsrådet sade i sitt interpellationssvar:

"Del är kommunernas sak alt i samråd med föreningslivet söka sig fram till

lämpliga former för planering och andra konlakler . I det sammanhanget

är det naturiigt för kommunerna och föreningslivet att dra nytta av del utredningsarbete som utförts inom statens ungdomsråd."

Statens ungdomsråds arbete i all ära, men det låter magert alt statens engagemang skulle stanna vid detta. Min fråga till statsrådet är om inte ekonomiski hån ansträngda kommuner och föreningsliv skulle behöva de 25 milj. kr. som skulle ulgå del första budgetåret och de 50 milj. kr. som skulle ulgå årel därpå lill föreningsverksamhet i samband med skoldagen. Skulle inle dessa pengar vara en värdefull, för att inle säga nödvändig hjälp?

Är statsrådet beredd atl medverka till att SIA-pengarna tas med i nästa budgetproposition?

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr lalman! Bakom min svar, som jag gav på Leif Zetterbergs interpellation, ligger naturligtvis en enighet som vi alla tre som lalar här - hittills i eftermiddag i alla fall - delar: atl föreningslivets medverkan är av ulomordenllig vikl och belydelse för atl utveckla skolan i den riktning som beslutet kring SIA-proposiiionen innebar.

Det är emellertid väsentligt att underslryka - än en gång, fastän det inle borde behövas här - atl det är kommunerna och föreningslivet tillsammans, och kommunerna dä framför alll genom skolstyrelsen, som har atl genomföra della efter gemensam lokal planering. Pekpinnar eller anvisningar från slalen bör i del sammanhanget ges i så liten ulslräckning som möjligt. Jag är därför här inle beredd att ta upp frågan om vilken kommunal nämnd som bör handha delta. Skolstyrelsen har ett grundläggande ansvar för skolans verksamhet, men jag menaratt man inom varje kommunsedan måsle la upp frågan om vilken kommunal nämnd som skall företräda föreningslivet i det samspelet. Det ligger ju också litet olika lill i olika kommuner, såvitt jag förstår.

När del gäller tidpunkten för propositionens framläggande delar jag uppfattningen all man inte får förhala den, men man måsle å andra sidan se lill alt den Wir så väl genomtänkt och så väl förankrad som möjligl. Jag tror del kommer att gå åtminstone några månader in på del nya året innan vi kan åstadkomma det. De överväganden som vi då skall göra gäller väl också det som en del remissinstanser har framfört, nämligen atl del vore önskvärt all man tog ställning lill en medverkan inte bara inom grundskolan utan också i gymnasieskolan. Jag vill underslryka alt det övervägandet alltså återstår, och jag är inte beredd all för dagen göra någon mera definitiv deklaration.

Vad beträffar frågan om statens ekonomiska medverkan är del självklart att kommunerna väl skulle behöva pengar. Men staten har heller inte så gott om pengar. Och del kan väl finnas olika säll all siödja föreningslivet på -

inle bara en modell. Vad som kommer i budgetpropositionen har jag av naluriiga skäl inle möjlighel att i dag närmare gå in på.

Jag vill lillägga två saker.

Även om huvudprincipen måste vara alt de här problemen skall lösas på det kommunala planet och atl man också i genomförandet av reformen måste mena allvar med de decentraliseringsdeklaralioner som har gjorts härifrån och i andra sammanhang när del gäller SIA-reformen, menar jag alt det är oerhört angeläget all skolöverstyrelsen och statens ungdomsråd tillsammans utvärderar den samlade skoldagen, bl. a. med sikte på föreningarnas medverkan. En sådan utvärdering kan sedan ligga till grund för en bedömning av om det fordras ytteriigare insatser från statsmakternas sida för att intentionerna bakom reformen skall uppfyllas.

När del gäller den planeringsmodell som Leif Zetterberg lalar om måste jag än en gång underslryka vad som faktiskt slår i belänkandet frän den arbetsgrupp som Leif Zetterberg själv har lett, nämligen att modellen "enbart skall ses som elt underlag för den lokala diskussion som måste föras för att bestämma den modell som passar bäst efter varje kommuns speciella förutsättningar". Del är naturligtvis fulll möjligl alt citera detla också som en siatlig uppfattning och som en uppfallning från departementets sida, däremot inte som en rekommendation av någon speciell modell.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om föreningsledares medverkan i skolarbetet

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr talman! Jag är mycket tacksam för de kommentarer jag fick från statsrådet som svar på mina frågor.

Jag delar hell uppfattningen att regering och riksdag har atl utarbeta de allmänna principerna och rikllinjerna för skolarbetet och att det är viktigt alt kommunerna kan utveckla sitt ansvar på del här området. Problemet är bara att vi pä skolans område har stått inför en brytningsperiod. Det kommunala ansvaret ökar, och ovanan alt hanlera frågorna innebär all en viss form av service - om jag får uttrycka del så - kan vara nödvändig från de cenlrala myndigheterna.

Personligen harjag från min hemkommun erfarenheten att man kanske litet väl mycket har sett till den skolbyråkrati som i övrigi har funnits, och föreningslivets representanter finner sig inte till rätta i den arbetsmiljön. Man har ägnat sammanträden åt att inventera lokalbehov. Enligt min uppfattning är det sådant som man med fördel skall göra på skolkanslier och fritidskontor och inle behöva ägna dyrbar sammanirädesiid och arbetstid ål, som ju i stället skall kunna ägnas ål föreningsledarskap.

Jag är också glad för alt ambitionen i regeringen är att i god tid under vårriksdagen framlägga ett förslag om rätt lill ledighet för föreningsledare. Del fordras en hel del information och utbildning med anledning av ett sådanl förslag. Det är viktigt att folkrörelserna hinner genomföra denna utbildning innan höstterminen startar, så att man är väl förberedd för den nya skolsäsongen.

Jag fömtsälter dessutom atl statsrådet i förslaget lill läroplan för gmnd-skolan även kommer alt uppmärksamma arbetsvillkoren för och behovet av

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om föreningsledares medverkan I skolarbetet

ett nära samarbete mellan skola och föreningsliv. Den läroplan som vi inom kort kommer alt få ta ställning lill gäller villkoren för 1980-lalets ungdomsskola. I denna skola kommer föreningslivet alt ha en självskriven plats. Det är därför naturiigt att såväl regering som riksdag vid det tillfället ger sin principiella syn på hur samarbeiei mellan skola och föreningsliv kan utvecklas. Men eftersom vi redan nu står i början av denna utveckling är det vikligt all statsrådet också vid del här tillfället redovisar en uppfattning om den ungefäriiga modellen eller principen för arbetet. Skall föreningslivets resurser låsas upp genom alt man tvingas della i oräkneliga sammanträden, såsom nu sker, eller anser statsrådet atl statens ungdomsråds modell är mer ändamålsenlig?

Jag vill också påminna statsrådet om den fråga jag ställde om ledarrekryteringen. Är det möjligt att få frågan om studie- och ungdomsledarutbildning i funktionärskunskap i studiecirkelform prövad som ett prioriterat sludieämne? Jag begär inte ett klart besked, men jag vore tacksam om den frågan kunde aktualiseras i anslutning till budgetpropositionen. Mina erfarenheler från statens ungdomsråd och frän ungdomsarbete lyder pä atl man har klara problem. Därför skulle det underlätta myckel, om den lokala ledarutbildningen kunde förslärkas på det här viset.

Till Catarina Rönnung vill jag säga att centern hela tiden spelat en mycket pådrivande roll i dessa frågor. Redan 1973/74 aktualiserade vi i en pariimotion frågan om folkrörelsernas möjlighel alt delta i skolarbetet. Jag har inte pä något sätt förspillt mina möjligheter atl driva på dessa frågor under den tid jag hade sädana möjligheter i statsministerns kansli och statsrådsberedningen. Problemet var bara att den socialdemokratiska regeringen lämnade ofullbordade förslag efter sig, förslag som måste konkretiseras och utvecklas. Departementspromemorian om föreningsmedverkan i skolan ärett exempel på delta. Uttalandet i proposilionen om 200 limmars ledighet var inle specielll väl förankrat i verkligheten. Enligt utsago från experter i ulredningen lillhöflades det mellan tummen och pekfingret, om jag för uttrycka mig så. Jag arbetade därför aktivt på atl fö fram den här modellen. Sedan har jag kommit till insikt om att även gymnasieskolan behöver ha den här möjligheten. Jag tog därför tillfället i akt atl fråga om det och har också fölt ett positivt svar, att frågan bereds i regeringskansliel.

Vad gäller de 25 miljonerna till den allmänna fritidsverksamheten kan man konstatera atl möjlighelerna nu är betydligt slörre för kommunerna all använda skolresursen till vad man anser vara angeläget. Del var också ett av motiven lill atl de 25 miljonerna inbakades i statsbidraget.

Jag vill också konstatera att regeringen på bl. a. centerinitialiv har medverkat lill alt det lokala aktivitetsstödei har räknats upp. Även därvidlag levde socialdemokraterna med allmänna uttalanden om all vi skulle ha ett lokalt aklivitelsstöd, men de var aldrig beredda atl anvisa de erforderliga resurserna. Försöksanslaget tillkom på centerinitialiv. Uppräkningen till 9,10 och 11 kr. tillkom på centerinitialiv. De pengarna är betydligt värdefullare för föreningslivet än de 25 milj. kr. som Catarina Rönnung lalar om. De 25

miljonerna är också inräknade i det statsbidrag som kommunerna förfogar över.

Jag tycker all Catarina Rönnung skall vara försiktig i sina uttalanden om del cenlerparlistiska agerandet i de här frågorna. Jag har också som ordförande i statens ungdomsråd aktivt drivit dessa frågor. Det är därför jag utnyttjar möjligheten all nu fråga statsrådet vilka förslag som kommer att framläggas under våren på delta område.

CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr talman! Jag är ytterligt förvånad över atl herr Zetterberg drar in det lokala akliviietsslödet i debatlen. Del infördes för länge sedan och har inte mycket med SIA-skolan all göra. Men jag vidhåller min uppfattning all herr Zetterberg i sin tidigare verksamhel hade stora möjligheter all se till atl ett lagförslag presenterades riksdagen i bällre lid. Hur kan han tillåta, för att använda hans egna ord, osedvanligt lång remisstid? Ärdet verkligen så att de 25 miljonerna inbakades i statsbidraget? Är del verkligen en riktig uppgift, herr Zetterberg?

Till statsrådet vill jag säga att hon inle svarat på min fråga om hon är villig all medverka lill att de 25 miljonerna återinförs i budgetpropositionen. Det gäller ett anslag som lagits bort, och det kan mycket väl diskuteras. Om statsrådet inle åierkommer så tolkar jag hennes lystnad så all pengarna kommer alt saknas även i nästa budgetproposition, till mycket allvarligt men när del gäller att förverkliga SIA-skolan.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om föreningsledares medverkan i skolarbetet

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr lalman! I fråga om de 25 miljonerna vill jag upprepa vad jag sade förut, all del finns olika former för atl stödja ungdomsorganisationerna och föreningslivet. Det som Leif Zetterberg sade är också riktigt, dels atl kommunerna nu har betydligt större möjligheter alt använda statsbidraget på ell fiexibeli sätt, dels atl pengarna har inbakats i della allmänna statsbidrag som kommunerna nu med större frihet kan disponera. Det gäller där att pä det lokala planet arbeta fram modeller.

Låt mig på den här punkten göra en lilet allmän refiexion, när man nu uttrycker sin besvikelse över att inle mer har skett. Man kan naturiigtvis i och för sig vara ledsen över att det inle går fortare, men jag tror samtidigt alt ulvecklingen av det som ibland brukar kallas SIA-skolan, de reformer som riksdagen beslutat om, på många punkter innebären så kraftig omställningen omslällning i vad vi väl alla anser vara en positiv och väsentlig riktning -alt det är naturiigt att della måsle ta litet tid, just därför alt del skall bygga på gemensamma diskussioner på myckel bred bas inom kommunerna.

Jag tror atl man måste ha ett vissl tålamod här samtidigt som man oförtrutet måste arbeta, framför' alll i lokala organ, kommunala organ, föreningar osv., på att finna former för skolans ulveckling i den riktning som har beslutats. Jag tror däremot inle på alt man i högre grad - annat än som förslag - skall ställa till förfogande planeringsmodeller och liknande ifrån statens eller något statligt organs sida.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om föreningsledares medverkan i skolarbetet

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr talman! Catarina Rönnungs uttalande om det lokala aktivitetsstödei tyder bara på atl hon inte vet vad hon pratar om. Det lokala aktivitetsstödei för utnyttjas även för aktiviteter under skoldagen. Sädana tillämpningsanvisningar har utarbetats av statens ungdomsråd. Del finns alltså ett klart samband i den här frågan.

Jag vidhåller också vad jag sagt tidigare om de 25 miljonerna och statsbidraget till den totala skolverksamheten.

Det är givelvis också bra med en lång remisstid, men när remisstiden är avslutad måste beredningsarbetet påbörjas-det värdet jag ville påpeka i mitt anförande som svar pä statsrådets interpellationssvar.

Del är regeringen och riksdagen som fastställer rikllinjerna. Det är inte så atl jag i min egenskap av rådgivare lill den f d. statsministern hade de möjlighelerna. Men som ordförande i statens ungdomsråd kommer jag atl fortsätta alt vara pådrivande pä opinionen - helt självklart. Del är min klara rättighet och skyldighet all vara det.

Det vore också bra om socialdemokraterna, i stället för att misstänkliggöra SIA-reformen, konkret medverkade lill att den utvecklades. Alt säga att den inte kommii ur startgroparna är att sälta skygglappar för ögonen. Medverka i Slällel konkret - i riksdag, i statliga myndigheter och på del kommunala planet - så kommer vi att få en bra skola med de tillägg som behövs senaie!

Jag ville påminna statsrådet om min fråga om ungdomsledamtbildningen, som jag anser vara myckel väsentlig. Har vi några möjligheter alt fö den frågan belyst eller kan den aktualiseras på något annat sätt?

CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr talman! Jag vill erinra om alt del lokala aktivitetsstödei inrättades så tidigt som 1971. Här diskuierar vi hur vi skall kunna genomföra SIA-skolan på bästa sätt.

Sedan undrar jag litet om inte en rådgivare till statsministern har något inflyiande.

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr lalman! Del är väl självklart all en rådgivare har det inflytande på situationen som är möjligt. Jag har påverkat ulvecklingen i enlighel med mina möjligheter. Det är också därför vi har haft en departementspromemoria ute på remiss.

Statsrådet BIRGIT RODHE;

Herr talman! Leif Zetterberg frågade om möjligheten atl räkna ledamlbild-ningen som ell prioriterat ämne. Jag har inte möjlighet att i dag ge något svar på den frågan. Jag är inle sä där rysligt optimistisk, men jag skall gärna undersöka saken.

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr talman! I mitt tidigare inlägg glömde jag bort atl ta upp frågan om del lokala aktivitetsstödei. Del lokala aktivitetsstödei får användas för aktiviteter under skoldagen. Det är en nyhet som tillkom i och med SIA-reformen. Alt del sedan infördes för länge sedan ärjag fulll medveten om. Del låg då också på en hell annan ekonomisk nivå än idag. Ulvecklingen har underde senaste fem åren gått från 25 miljoner upp lill 120 milj. kr. Den utvecklingen har inte socialdemokraterna aktivt medverkat lill, ulan den har en centerdrivande regering medverkat lill.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 sysselsättningen i glesbygd

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Om sysselsättningen i glesbygd

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Anna Eliassons (c) den 8 november anmälda interpellation, 1978/79:70, och anförde:

Herr talman! Anna Eliasson har frågat mig om jag ansluter mig till uppfattningen all allas rätt till arbele måste innebära förstärkta satsningar pä sysselsätlningen i glesbygd och de för glesbygden typiska sysselsättningarna, och om jag är beredd att ta initiativ lill ytteriigare analyser moisvarande Föllingeprojektei i olika delar av landei i syfte alt erhålla bällre underiag för sysselsällningspolitiska insaiser, samt om jag är beredd alt medverka till atl samlade kartläggningar och analyser kan komma lill stånd i fråga om kombinationssysselsätlningar och deltidssysselsäitningar, för att därigenom bl. a. få en bällre belysning av kvinnornas sysselsältningssituation och sysselsätiningsbehov.

De frågorsom Anna Eliasson lar upp i interpellationen har behandlats dels i sysselsätlningsutredningens betänkande. Regionalpolitiska stödformer och styrmedel, dels i glesbygdsdelegationens promemoria, Sysselsältning och service i glesbygd. Dessa båda betänkanden remissbehandlas f n. och kommer atl ingå som underlag för den proposition om regionalpolitik som regeringen avser att lämna våren 1979.

När det gäller de karlläggningar och analyser av lokala arbetsmarknader som ingått i Föllingeprojektei vill jag framhålla atl del redan i viss ulslräckning sker inom länsplaneringen. Där skall nämligen material las fram, som belyser olika gruppers fömlsättningar och krav i fråga om arbetsmarknaden i länen. Därmed åsladkommes ett underiag för olika typer av insaiser i alla delar av landei.

ANNA ELIASSON (c):

Herr talman! Jag ber atl få lacka arbetsmarknadsministern för svaret på min interpellation.

Som jag framhållit i inlerpellationen är allas rätt lill sysselsällning elt grundläggande mål för sysselsättningspolitiken. En av de viktigaste förui-

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 sysselsättningen i glesbygd

sättningarna för att denna målsättning skall kunna uppfyllas är en aktiv och förstärkt regionalpolitik.

Del är enligl min uppfattning angeläget atl sysselsättningspolitiken i ökad ulslräckning kan ulgå från de faktiska förhållandena och sysselsättnings-mönstren i glesbygdsområdena och all samhällets stödinsatser därigenom bällre kan anpassas lill glesbygdsområdenas sysselsätiningsbehov. Lokala och regionala förhållanden samt människors egna önskemål om sysselsättning måste spela en stor roll för omfattningen och utformningen av samhällets stödinsatser.

Vi har anledning att med stor oro se på de slora skillnader i sysselsättningsmöjligheter vi i dag har, inte bara mellan olika delarav landet utan ock.så mellan tätortsområden och glesbygdsområden inom samma landsdelar.

1960-taleis våldsamma konceniraiionspolitik har satt djupa spår i livsför-uisätiningarna i många bygder, och den regionalpolitik som hittills förts har varil otillräcklig för alt inge en förtröstan om framtiden i våra många glesbygdsområden. I första hand är det Norrbottens och de övriga skogslänens situation, dvs. situationen i Norrlands inland, som människor nu uppfattar som bekymmersam, men problemen finns också inom länen på många andra håll. Pä nära håll har vi här i Stockholmsregionen glesbygdsproblem i såväl norra som södra länsdelen och dessutom hela skärgården som kräver akliva insatser.

Uttalanden som pä senaste tiden gjoris frän folkpartiregeringens sida och från förelrädare för regeringskansliet om att det behövs stora samhällsinsatser för att hjälpa människor flytta för att få arbete antyder lyvärr alt den nya regeringen kan vara i färd med atl ompröva det arbete med en förstärkt regionalpolitik som regeringen Fälldin lagl gmnden för. Jag hoppas atl så inie är fallet, för det skulle bli förödande för många bygder som inte tål en ytterligare åderlåtning på sina ungdomar och sina barnfamiljer. Från centerns sida motsätter vi oss besläml en upprepning av den koncentrationspolitik som drevs med socialdemokratiskt märke under 1960-talet.

Men det är allvarligt nog att uttalanden av det här slaget har gjorts från ansvarigt regeringshåll och del alldeles oavsett kommande regeringsförslag och de beslut riksdagen i vanlig ordning kan tänkas fatta under våren. För uttalanden av det här slaget påverkar direkl människors bedömningar av framliden och inverkar också menligt på de insaiser som måsle göras under liden fram till de beslut som skall ske under våren.

Den arbelslöshel vi har i dag drabbar hårdast glesbygden och kvinnorna. Genomsnittligt ligger arbetslösheten grovt räknat närmare en procentenhet högre i skogslänen än i storstadslänen. Också övriga län har en hög arbetslöshet f n. De genomsnittsvärden arbelskraflsundersökningarna ger säger dock knappasl något om skillnaderna inom länen och om de verkliga sysselsällningsbehoven. De statistiska uppgifterna blir därför med nödvändighet utslätande och förskönande, och situationen är allvarligare än dessa genomsnittssiffror redovisar. Med den sysselsäuningssiluation vi har måste insatser för atl skapa varaktig sysselsättning i glesbygdsområdena ses som en mycket vikiig del av sysselsättningspolitiken. Del är en fråga om jämlikhet

mellan människor och inte minst jämställdhet mellan könen.

I sitt svar till mig har arbetsmarknadsministern inle gett uttryck för någon som helst uppfattning i anslutning till min fråga om humvida även arbetsmarknadsministern anser att målsättningen allas räll lill arbete måste innebära förstärkta salsningar på sysselsätlningen i glesbygd och de för glesbygden typiska sysselsättningarna. Arbetsmarknadsministern har här nöjt sig med att allmänt hänvisa till det arbete som pågår inför vårens proposition om regionalpolitiken.

Jag kan inte avtvinga arbetsmarknadsministcn elt besked om vilken vikl folkpartiregeringen fäster vid insatser för alt trygga sysselsättning, och då i synnerhet kvinnors sysselsältning, i glesbygd, men au arbetsmarknadsministern inte vill uttrycka någon uppfallning i interpellationssvaret finner jag ändå oroande - det måste jag erkänna. Något engagemang från arbetsmarknadsministerns sida kan man inte avläsa i del svar som har getts, men jag hoppas all arbetsmarknadsministern skall ge uttryck för del senare.

I min inlerpellation pekar jag på atl vi behöver elt förbättrat analysmaterial som underiag för en aktiv regionalpolitik och en mer glesbygdsinrätlad sysselsättningspolitik. I allt del statistiska material som tagits fram pä senare är och de utredningsförslag som lagts finns det väldigt lite som belyser de faktiska förhållandena och sysselsätiningsmönstren i glesbygdsområdena. Kännedom om dessa förhållanden är ändå betydelsefulla för att samhällets stödinsatser bältre skall kunna anpassas lill glesbygdsområdenas sysselsätiningsbehov.

Det har gjoris åtskilliga prognoser och Irendframskrivningar om ulvecklingen inom olika branscher och den offenlliga sektorns expansion lill underlag för politiska ställningstaganden. Delta slag av framtidsperspektiv har fän stor betydelse för de bedömningar som görs i regionalpolitiska sammanhang. De helhetsgrepp som man tagil över utvecklingen inom olika seklorer har emellertid inle motsvarats av några inträngande tvärsniltsbilder av de faktiska förhållandena och utvecklingsmöjligheterna i glesbygdsområdena. Det menar jag är en brist. Jag tror della är en förklaring lill att tätortsområdenas sysselsätlningsförhållanden i så hög grad kommit atl sätta sin prägel på debatten om regionalpolitiken sådan som den förts från många håll och att glesbygdsförhållandena och glesbygdsområdena har behandlats som elt slags "restpost". Del har säkert också bidragit lill atl den förda regionalpolitiken inle varil framgångsrik närdet gällt att klara just problemen i glesbygd.

Jag har ställt frågan om arbetsmarknadsministern är beredd au medverka till alt samlade karlläggningar och analyser kan komma lill stånd i fråga om kombinationssysselsäitningaroch deltidssysselsältning över huvud laget för all därigenom fä en bällre bild av kvinnornas sysselsättning och sysselsätiningsbehov. På den frågan harjag inte fått något riktigt svar. Behovet av samlade kartläggningar av detta slag har enligt vad jag känner lill inte aktualiserats i de förslag som framlagts av de uiredningar som arbetsmarknadsministern hänvisar till. Det är inte heller någon uppgift som ingår i länsplaneringen. Vad jag efterlyser är samlade kartläggningar, som gäller

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm sysselsättningen i glesbygd

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0//7 sysselsättningen i glesbygd

situationen i hela landet.

De arbetskraftsundersökningar som gjorts ger en genomsnittsbild av sysselsättningsläget. Pä basis av ett statistiskt urval räknar man fram värden för hela landei, vilket innebär vissa brister. Landshövding Hans Hagnell har i senaste numret av LO-lidningen uiifrån sina utgångspunkter pekat på dessa brisler. Det enda heltäckande material som finns är folk- och bostadsräkningen. Där kommer dock inte kombinaiionssysselsäitningarna fram, sysselsättningar som framför alll förekommer i glesbygdsområdena.

Del finns skäl att överväga om man inte skulle kunna förändra folk- och bostadsräkningen så alt man kunde få med kombinaiionssysselsäitningarna. Man kan även tänka sig att via AMS eller statistiska centralbyrån fö dessa förhållanden belysta. Man kan också välja andra vägar. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern är öppen föratt pröva dessa möjligheter. Det vore betydelsefullt om man kunde fö fram mer material på detla område.

När det sedan gäller kartläggningen av de lokala arbetsmarknaderna har man på länsnivå kommii i gäng med ett visst arbele. På kommunal nivå förekommer också visst arbete, framför allt i kommuner som har fött IKS-stöd. Av de projekt som jag känner närmare lill hardet projekt som är i gång i Föllinge i Jämtland ett speciellt intresse. Det projektet harjag också berört i min interpellation. Där har man med stöd från glesbygdsdelegationen och pä basis av en intervjuundersökning börjat kartlägga en lokal arbetsmarknad. Man försöker ta reda på vilka sysselsättningsbehov som finns, vad olika sektorer kan ge från sysselsättningssynpunkt och vilken sysselsättning människor vill ha.

I min hand kom sä sent som i går en promemoria från glesbygdsdelega-. lionen. Den heter Sysselsättning och service i glesbygd. I den promemorian berör man dessa frågor. Där sägs bl. a.;

"För atl öka sysselsätlningen i glesbygderna och därmed ge människorna en möjlighet alt bo kvar i sin hembygd måste alla sysselsättningstillfällen som kan åstadkommas tas till vara och utnyttjas på ett effektivt sätt. Detta betyder också atl kunskaperna om de lokala arbetsmarknaderna måste öka betydligt."

Vidare framhålls att det är en uppgift för både stat och kommun atl göra karlläggningar av detta slag och atl det kräver en nära samverkan mellan skilda samhällsorgan. Den försöksverksamhei som bedrivs bl. a. i Krokoms kommun i Jämtlands län är enligl delegaiionen av särskill intresse för att ulveckla synsätt och metoder för del fortsatta arbetet.

Herr talman! Jag har med stort intresse tagit del av vad glesbygdsdelegationen här har sagt om en kartläggning av lokala arbetsmarknader i glesbygd. Jag hoppas au arbetsmarknadsministern, även om jag inte kan utläsa detta av svarei, ändå ser med posilivt intresse på den promemoria som glesbygdsdelegationen har lagt fram.

I denna del av svarei hänvisas del till au sädana här analyser redan i viss utsträckning har skett inom länsplaneringen. Jag anser ändå alt det finns skäl all ställa frågan om det arbele som hittills har bedrivits inom länsplaneringens ram är helt till fyllest, om del inte är ett arbete som är utvecklingsbart och om

man inle skulle kunna dra nytta av nya projekt av typ Föllingeprojektei. Jag tror atl arbetsmarknadsministern ulan atl föregripa något kommande regeringsförslag eller riksdagsbeslut skulle kunna kosta på sig ell erkännande av att det är betydelsefullt atl åtgärder av typ Föllingeprojektei vidtas och alt de kan betyda en hel del för att utveckla arbetet på det här områdei.

I min interpellation harjag efterlyst åtgärder från arbetsmarknadsministerns sida för atl vi också inom andra delar av landei skall få analyser av det här slaget. Anledningen lill det är alt man då kan få fram underiag för mer generella slutsatser om glesbygdsförhällandena. Man kan därigenom förbättra en del i hela underiaget för sysselsättningspolitiken, där del har funnits klara brister tidigare.

Det är därför jag serdet som ytterst betydelsefullt att aktiviteten på det här områdei kan öka framöver och all sysselsättningspolitiken pä ell mer medvetet sätt kan inriktas pä att skapa varaktig sysselsättning i glesbygdsområdena.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 sysselsättningen i glesbygd

MARIANNE STÅLBERG (s): Herr talman!

"Min syster i Skåne har jobb. Jag harju trivseln som hon saknar, men inget jobb. Jag brukar prata med min syster, vi har så olika situationer. Det är svårt all förslå varandras situation."

Del här har sagts av en kvinna i Ragunda kommun i Jämtlands län vid en av de intervjuer som en grupp högskoleelever gjorde när de arbetade med en tväbelygsuppsais hösien 1977. De kallade sitt arbete "Kvinnor i glesbygd". Vad jag vet har det aldrig tidigare gjorts någon liknande undersökning om kvinnors situation i glesbygd. Jag var mycket glad över deras inlresse för just den här problematiken, eftersom vi socialdemokrater pä Jämllandsbänken i en motion till riksmötet 1976/77 krävde medel till en försöksverksamhet i glesbygdskommunerna Berg och Ragunda i syfte att klariägga vilka exlra äigärder som erfordras för att dels höja den myckel låga yrkesverksamhelsgraden bland kvinnor inom de ulpräglade glesbygdsområdena, dels molverka ytteriigare utflyttning av ungdomar.

Föratt komma till rätta med de här problemen måste man, påpekades det i motionen, pröva nya vägar. Där föreslogs bl. a. att försöksverksamheten skulle omfatta dels differentierade bidrag lill beredskaps- och IKS-arbeien -IKS = intensifierad kommunal sysselsältningsplanering - lämpliga för kvinnor och ungdomar, dels exlra stimulansmedel lill daghemsbyggande saml till kollektivtrafik för all underiätta arbetsresor, dels också lill projekt för au bearbeta attityder hos arbetsgivare och aktuella målgrupper för atl bryta traditionella yrkesval och rekryteringar.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om sysselsättningen i glesbygd

Arbelsmarknadsutskotlets majoriiei avstyrkte motionen med motiveringen bl. a. att mera pengar skulle stå lill förfogande för bedrivande av IKS-arbeien och all sysselsällningsulredningen redan bedrev försök med kommunal sysselsältningsplanering och lokal trafikplanering. Utskoltsmajoriteten hänvisade också till glesbygdsdelegationens arbete och länsplaneringen.

S-ledamöterna i utskottet reserverade sig till förmän för motionen men riksdagen följde ulskottsmajoritelen.

Även lill fjolårets riksmöte log vi upp liknande problem i en motion och begärde där en ulredning som belyser kvinnors siluation i glesbygd. Utskottet hänvisade denna gäng till jämställdheiskommilténs pågående ulredning om hemarbetande kvinnor. Men i likhel med vad s-ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet anförde i sitt särskilda yttrande är jag rädd för all den utredningen endasl ytligt kommeratt behandla glesbygdskvinnornas situation.

Trols all de nämnda motionerna avslagils kan jag ändå konstatera alt intentionerna delvis fullföljts bl. a. genom den av naturliga skäl ytliga studie som gjordes hösien 1977 av de högskolesluderande, som jag började milt inlägg med, men också genom sysselsätlningsutredningens karlläggning av fem kommuner, bl. a. Piteå och Ragunda, och även genom Föllingeprojeklet, som nämns i interpellationen. Så jag är trots allt glad atl mina och andra socialdemokraters ansträngningar pä det här vikliga området börjar uppmärksammas och även las upp av andra partier, även om jag beklagar alt inle utskottet stödde vår molion för två år sedan. Då hade kanske några av de frågeställningar som Anna Eliasson tar upp i inlerpellationen redan varil prövade.

Med anledning av alt Föllingeprojeklet i mitl eget län nämnts vill jag redovisa litet av vad man kommit fram till vid den undersökningen. Länsstyrelserna har fölt regeringens uppdrag alt kartlägga vad man kallar lokala arbetsmarknader i skilda ortsiyper. Länsstyrelsen i Jämtlands län har tittat på arbetsmarknaden i elt utpräglat glesbygdsområde. Man har dä sett på sysselsättningsmöjligheterna för skilda grupper av människor.

Det här invenieringsarbelel har genomförts i olika delmoment. Ell av dem är alt engagera byombud i kartläggningsarbetet.

Del mesta av själva kartläggningen är nu klart, men när del gäller att systematisera och analysera resultaten återstår mycket arbete.

Jag skall bara nämna några inlressanta bilar som man redovisai. Befolkningen i åldern 16-64 år uppgick i slutet av 1977 lill 1 407 personer inom Föllinges lokala arbeismarknad-ytan på det här området är för övrigi ungefär lika stor som hela Blekinge län, och då är del bara en av Jämtlands läns 20 lokala arbetsmarknader. Av dessa var 777 män och 630 kvinnor.

Den lokala arbetsmarknaden har delats in i elt flertal mindre delområden, och totalt har 17 byombud varil engagerade i karlläggningen.

I området finns 441 heltidsarbelande män, alllsä 56,8 %, och 148 heltidsarbelande kvinnor, vilket endasl är 23,5 % av samtliga kvinnor. Totalt är del endast drygt 41 % som har heltidsarbete i de nämnda åldrarna.

Denna genomgång visar atl situationen för kvinnor i della område är betydligt sämre än i rikel f ö. Man kan också notera atl anmärkningsvärt många män i området är deltidsarbetande; del är nämligen 90 män och 167 kvinnor som deltidsarbetar.

I området finns dessutom inte mindre än 121 män och 56 kvinnor som är förtidspensionerade, vilket betyder 15,6 % av männen och 10,5 % av kvinnorna. Motsvarande siftror för rikel är 3,5 % resp. 2,8 %\ Tittar man på åldersgruppen 55-64 år kommer man lill procenlsiffrorna 42,5 för män resp. 28,0 för kvinnor.

När del gäller avstånden till arbetsplatserna för de här personerna visar del sig all nära en tredjedel av männen har sin arbetsplats mer än fem mil från bostadsorten och att hela 42 % av kvinnorna har mer än en mil till sina jobb.

Jag skall inte trötta kammaren med fler siffror och uppgifter om Föllingeprojeklet, men redan av vad jag här i korthet redovisai framgår atl förhållandena i glesbygden är oacceptabla och alt kraftfulla åtgärder nu måste sällas in för all skapa tillfredsställande förhållanden i dessa områden.

När nu Anna Eliasson interpellerar arbetsmarknadsministern om vad han är beredd alt göra då det gäller sysselsäuningen i glesbygd, borde enligt min mening både frågan och svarei i första hand la upp vad som kan väntas av konkreta förslag lill åtgärder och förstärkningar av medlen för all förbättra situationen i dessa områden. De uiredningar som man tidigare hänvisat till när man avslagil våra molioner harju nu redovisai både kartläggningar av förhållandena och förslag lill förstärkta medel. Bl. a. har sysselsällningsulredningen kommit med olika förslag i delbetänkandet om de regionalpoliliska medlen, som också innehåller ell specielll kapitel om särskilda sysselsäliningsinsatser i glesbygd.

Sammanlaget innebär de förslagen en ökning av del regionalpoliliska stödel frän en miljard lill 1,6 miljarder per år eller med 60 %. De direkta glesbygdsstöden - stödel till kombinationssysselsätlningar, lantbruksföretag m. m. i glesbygd och stödet lill IKS - föreslås höjda från knappt 20 till 80 miljoner per år. Ulredningen betonar också betydelsen av förbättrad kollektivtrafik för arbetsresor även i mindre kommuner och kommuner med mer gles befolkning, och därför krävs utökade statsbidrag.

Även om jag lagil upp en del av sysselsätlningsutredningens förslag villjag betona atl jag därmed inte har sagt atl vi i Jämtlands län tycker atl det är tillräckligt med den förslärkning av de regionalpoliliska stöden som ulredningen föreslår.

Som ulredningen själv betonar kommer det alt krävas kraftigt förstärkta insatseräven på andra områden, inte minst inom näringspolitiken-områden som utredningen kommer med förslag om i sill slutbeiänkande. Det har sålunda, herrialman, kommii fram en hel del material om och även förslag till ökade insaiser för sysselsättningen i glesbygd. Det finns dock fortfarande problemområden som behöver studeras yllerligare, något som vi bl. a. har påpekat i våra motioner. Men den intressantaste frågan jusl nu måste enligl min mening vara vilka förslag regeringen är beredd alt förelägga riksdagen i

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om sysselsättningen i glesbygd

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om sysselsättningen i glesbygd

den proposition om regionalpolitiken som skall komma lill våren. När del gäller det regional politiska stödet allmänt sett och naturligtvis också när det gäller del mer direkl riktade stödet lill glesbygden.

Avslutningsvis vill jag än en gäng konstatera det glädjande i all Anna Eliasson nu stöder oss i vår ambilion au lösa dessa svåra glesbygdsproblem. Jag lar del som intäkt föratt vi i fortsättningen kommeratt fä slöd från henne i denna vår strävan och även från övriga centerpartister i riksdagen som visade sig så negaiiva när vi tidigare i år motionerade i denna fråga.

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr lalman! Det är iniressani att man nu på cenlerhåll börjar reagera för den undersysselsätlning som finns ute i landet. Men min uppfattning är att några fler kartläggningar eller analyser inte behövs - de här problemen är kartlagda nog.

Jag delar den oro som A nna Eliasson känner för människorna i glesbygden. I dag måste vi fä fler arbelslillfällen för kvinnor och män i glesbygden. Del är arbeten och äter arbeten som behövs.

När vi från socialdemokraliskl håll våren 1976 gav beskedom våra förslag i regionalpolitiken, hade man frän cenierns sida inte myckel till övers för våra ståndpunkter. Man bullrade ut atl i cenierns Sverige skulle det starkaste samhällsstödet ge de orter som hade den svagaste sysselsättningen. Åtgärder enligl detta uttalande skulle - om del hade funnils någon mening i det - ha gett mitt egel län en ansiktslyftning på sysselsättningens område. Men hur blev det? Vi kan se tillbaka på de två är vi hade trepartiregeringen.

I Gävleborgs län har vi problem i hela länet. En stor mängd varsel och personalinskränkningar har kommii slag i slag under den senaste liden. Länel skulle fram till 1985 behöva tillföras ca 21 000 arbetstillfällen ulöver vadsom angelts i prognoser för atl alla i länel skall kunna lillgodose sina önskemål om arbele. Den dolda arbetslösheten ärsärskilt stor bland kvinnorna. I sepiember 1976 var antalet registrerade arbetslösa kvinnor i Gävleborg 1 982. Samma månad 1978 var siffran uppe i 2 703, alltså 721 fler arbetslösa.

De tvä senasle årens regionalpolitik har inneburit en katastrof för de boende i skogslänen, och del är kvinnorna och våra ungdomar som drabbats hårdast. Pä två år försvann vart tionde industrijobb i skogslänen.

Jag vill med denna overheadbild visa skogslänens andel av den kvinnliga industrisysselsätlningen och göra kammarens ledamöter uppmärksamma pä kurvans nedgång från 1976 då vi hade en verklig lopp. Man kan se att den kvinnliga sysselsäuningen i skogslänen utvecklals på samma sätt som den totala industrisysselsätlningen men atl försämringen är än mer uttalad i skogslänen under 1977.

I min eget län, Gävleborg, hade vi 1976 9 399 kvinnor i förvärvsarbete i industrin. 1977 hade siffran sjunkit lill 8 900. Skogslänens andel av landels befolkningstillväxt ökade varje är fram till 1976, då den minskade med 7 procentenheter. En ytteriigare minskning med 13 procentenheier inträdde 1977. Under första halvåret 1978 ligger den låga nivån från 1977 kvar oförändrad.

Hur kan delta fö ske?

En jämförelse med den av centern år 1976 framlagda riksplanen visar all den regionala utvecklingen i huvudsak går i rakt motsatt riktning mot vad man där fastslagit som cenierns mål för regionalpolitiken.

Tidigare erfarenheter visar alt industriell ulveckling med hjälp av våra lokaliseringspolitiska medel kan länkas in i former som gynnar de landsändar som har dåligl utgångsläge. Nu har vi också fött erfarenheler som visar att delta inle är möjligt i ett skede som domineras av industriell avveckling, åtminstone inte med de hittills använda regional- och lokaliseringspolitiska medlen.

Herr talman! Om vi i skogslänen skall ha en framtid måste regionalpolitiken arbeta från grunden av en politik som befrämjar investeringar och industriell utveckling.

Jag skulle vilja ställa en fråga till arbetsmarknadsministern: När remissbehandlingen är klar för de tvä nämnda betänkandena - sysselsättningsutredningens betänkande och glesbygdsdelegationens promemoria Sysselsättning och service i glesbygd -och när regeringen kommer med den till våren utlovade propositionen, kan man då hoppas pä alt finna konkreta åtgärder som ger sysselsällning för människorna, såväl kvinnor som män, boende i glesbygd?

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om sysselsättningen i glesbygd

FRIDA BERGLUND (s):

Herr talman! När ekonomin är kärv och när det blir svårigheter med sysselsätlningen så är sårbarheten störst i skogslänen. Dagens situation är ett bevis för detta. Oron och otryggheten ökar. Arbetslösheten ökar, trots lovvärda arbetsmarknadspoliltiska insaiser, och den är betydligt högre i skogslänen än i övriga delar av landet. I exempelvis Norrbotien har vi 22 000 människor utanför den ordinarie arbetsmarknaden. I den situation som råder är det kvinnor och ungdomar som har drabbats speciellt hårt, eftersom de redan tidigare hade en svag ställning på arbetsmarknaden. Som ett dagsaktuellt exempel på sårbarheten kanjag nämna databasen i Haparanda, som var en glesbygdssatsning där 40 kvinnor fick arbete. Denna satsning var mycket positiv, inle minst för den region som fick 40 arbetstillfällen och där man i vanliga fall med ljus och lykta söker efter arbetstillföllen. Men den glädjen blev tyvärr kortvarig. I dagens Norrländska Socialdemokraten kan jag läsa följande: "Ett räknefel på närmare en miljon kronor av utbildningsdepartementets budgelmakare hotar leda till att hälften av de 41 som arbetar vid databasen i Haparanda föriorar jobben."

Della räknefel är ödesdigert för många av dem som arbetar på databasen. Men räknefel brukar kunna rällas till, och jag förutsätter att så sker också denna gång.

Herr talman! Anledningen till att jag blandar mig i denna debatt äralt Anna Eliasson skriver i sin interpellation att vi har bristfälliga kunskaper om behovel av sysselsättning i glesbygder. Jag vill i delta sammanhang på det bestämdaste framhålla, att det som i dagens läge är del viktigaste är atl åtgärder för atl lösa problemen med arbetslöshet och undersysselsätlning

5 Riksdagens protokoll 1978/79:445

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 sysselsättningen i glesbygd

kommer till stånd. Det gäller helt enkelt att fö fram fiera varaktiga jobb. Silualionen i glesbygden kan inle ses isolerad, utan den sammanhänger med ulvecklingen i samhällel i dess helhet. Möjligheterna lill arbete i glesbygd är hell beroende av vilken närings- och sysselsättningspolitik som bedrivs generellt i landet.

Anna Eliassons beskrivning av skillnaderna i sysselsättningsgrad och förvärvsintensilet mellan storstad och glesbygd kanjag helt instämma i. Jag kan också tillägga atl under de två senasle åren har många hundra norrbottningar flyttat till Stockholmsområdet och bidragit till befolknings-koncentrationen där. Med anledning av Anna Eliassons inlägg i debatten vill jag säga att vi inle behöver gå till 1960-lalet för atl fö fram siffror på ulflyttningen. Jag kan exempelvis nämna alt 560 personer flyttade från Kiruna kommun, en av våra glesbygdskommuner, första till tredje kvartalet 1978. Dessa utflyttningar har skett under den lid då centern hade ansvaret i kanslihuset.

Det är något förvånande av centerpartisten Anna Eliasson kräver nya uiredningar slrax efter det atl centern lämnat regeringen, där de själva hade ansvaret för närings-, regional- och glesbygdspoliliken. Är del nyvaknade intresset ett försök atl dölja vad som hände med "den decenlralistiskt inriktade regionalpolitiken" under den borgeriiga irepartiregeringen eller är del ell försök alt glömma bort att centern under två år haft möjligheter all påverka ulvecklingen?

Utgångspunkten för den borgerliga politiken var alt planeringen i skogslänen skulle inriktas på en befolkningsökning, vilket i Norrbotien skulle innebära en ökning med ca 30 000 personer. Dessulom utlovade man 400 000 nya jobb i landet i dess helhet. Jag förutsätter atl del ingick i planeringen alt en del av dem skulle komma till slånd i Norrbotten. Efter två års borgerligt regerande är verkligheten en helt annan än den som förespeglades i löften som de borgeriiga partierna och speciellt centern strödde omkring sig bl. a. i valrörelsen och de förväntningar dessa väckte hos människorna.

I början av 1970-talet hade vi i Norrbotten en positiv ulveckling med ökad sysselsättning. Del berodde på målmedvetna insatser av den socialdemokraliska regeringen i form av investeringar i statliga industrier men också i form av åtgärder för atl förändra länets infrastruktur. Till följd av den gynnsamma näringsutvecklingen och tillkomsten av arbetstillfällen minskade arbetslösheten.

Vändpunkten i utvecklingen kom 1977. Arbetslösheten har ökat successivt sedan dess. Innevarande är har de högsia arbetslöshetssiffrorna sedan efterkrigstiden noterats. Utflyttningen från länel har lagil fart. Del är de unga som flyttar, 70 96 av dem som flytlarär under 30är. Merän hälften flytlar till Stockholmsområdet.

Problemen är stora, och utvecklingen är myckel oroväckande i hela länel, inte enbari i inlandet och i glesbygderna. En positiv näringsutveckling i kustlandet är en nödvändig förutsättning för en gynnsam utveckling i inlandet.

Norrbottens framtid - både kustlandets och inlandets - hänger samman

med hur vi tillvaratar och vidareutvecklar våra råvaror; jord, skog, malm, mineraler och energitilllgångar. Basindustrierna är ryggraden i länels sysselsättning.

Herr lalman! Jag är medveten om att del också behövs speciella glesbygdsinsatser. Sysselsättningsutredningen och glesbygdsdelegationen, som statsrådet hänvisar till i sitt svar, har lämnat förslag lill många äigärder som jag inte skall gå in på i detta sammanhang. Jag förutsätter att förslagen kommer atl behandlas i vår i samband med regionalpolitiken, vilket statsrådet också har bekräftat. Belräffande kartläggning av lokala arbetsmarknader är att märka att det bedrivs en del sådan verksamhet, exempelvis i Norrbotten i samband med projektet Social ulvecklingsplanering i Norrbotten.

I Norrbotien har vi i dag inle en enda kommun som kan sägas ha en god lokal arbetsmarknad, dvs. där man kan erbjuda människorna god sysselsättning samt ge valmöjligheter med hänsyn lill utbildning och yrkesinriktning.

Statsrådet Wirtén sade den 13 november i år vid en interpellationsdebati: "Alt man i dag haren sä betydande svårighet uppe i Norrbottens län beror lill stor del pade förväntningar som skapades i och med planeringen för Stålverk

80--- ." Även Anna Eliasson har berört Stålverk 80. Statsrådets påstående

är mycket oroväckande, och jag frågar: Är inte regeringen medvelen om den allvarliga situationen hos oss och om orsakerna till den? Nej, statsrådet Wirtén,del är inle förväntningarna som är orsak till atl 22 000 människorslår ulanför den ordinarie arbetsmarknaden och all vi fält en utflyttning frän länet. De flesia känner också till atl Stålverk 80 tillkom för alt fö lill stånd en expansion av näringslivet med utnyttjande av länets råvaror för all på så sätt uppnå varaktiga förbättringar av levnadsbetingelserna för människorna i vår landsdel.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis konstatera: Den borgeriiga trepartiregeringen, med en centerpartist som ansvarigt statsråd, har saknat närings-och industripolitik. Regionalpolitiken har suddats ut och blivit ett allmänt stöd lill förelagen. Den borgeriiga riksdagsmajorileten har avslagit socialdemokratiska förslag, som skulle ha inneburil ett bättre läge för länets såväl kust- som glesbygd. Konsekvenserna av handlandet har blivit ödesdigra för Norrbotten. Nu krävs framlidsinriklade insaiser. Enbart arbelsmarknadspolitiska insaiser löser inle långsiktigt sysselsättningsfrågorna i skogslänen. Jag vill ställa följande fråga lill arbetsmarknadsministern: Delar arbetsmarknadsministern åsikten atl lösningar pä glesbygdernas sysselsättningsfrågor sammanhänger med hur man lyckas lösa närings- och sysselsättningsfrågorna i regionen i dess helhet? I så fall, vilka närings- och induslripolitiska åtgärder ämnar statsrådet vidta för att komma lill rätta med effekterna av trepartiregeringens s. k. decentralistiska politik?

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 sysselsättningen i glesbygd

KARIN ANDERSSON (c):

Herr lalman! Del är inle en tillfällighet att den här interpellationsdebatten om sysselsättningen i glesbygd har kommit atl föras av kvinnor. När sysselsätlningen viker och är dålig, vilket den ju har varil även lidigare i

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm sysselsättningen i glesbygd

glesbygderna, går det i första hand ut över kvinnorna. Del är alltså i hög grad en jämslälldhelsfråga. Jag begärde egentligen ordet, därför att Marianne Stålberg log upp två frågor som direkl berör jämställdhetskommittén. Jag finner mig föranlåten alt göra några kommentarer.

Först vill jag då ta upp ulredningen om kvinnor i glesbygd, som utfördes som tväbelygsuppsais av ett antal elever vid socialhögskolan i Östersund. Utredningen kom till stånd lack vare ekonomiskt bidrag från jämställdhetskommittén. Vi var också involverade i arbetet och i utvärderingen. Det var ett utmärkt initiativ av socialhögskolan, och jag tycker också att resultatet blev bra. Utredningen har fyllt en viktig uppgift, inte minst därför att den kommit att utgöra underiag för den studieverksamhet som senare ägde rum i dessa bygder och som ledde lill en ökad medvetenhet där, inte minst bland kvinnorna själva.

Den har också - och del är ett svar på den andra fråga som Marianne Stålberg berörde - givit jämställdhelskommittén vissl underlag för den utredning om de hemarbetande kvinnorna som kommittén just nu bedriver. Del är lilet synd att man uttalar sig så negativt om denna utredning, uppenbarligen utan att man ansträngt sig för alt skaffa informationer om dess uppläggning.

Marianne Stålberg sade att man är rädd för alt denna utredning endast ytligt kommer att behandla glesbygdskvinnornas situation. Jag vill försäkra alt den inte kommer att göra det. Elt av syftena med utredningen är att verkligen kartlägga den dolda arbetslösheten. Det har gjoris en statistisk kartläggning av denna, men den visar endast läget vid elt vissl tillfälle. Vi vill med vår ulredning fö fram vad som är orsakerna lill att kvinnor är hemarbetande, om det t. ex. är brist på arbete. Andra faktorer att studera är hur länge de är arbetslösa, i vilka intervaller osv.

Jag tror att myckel av det som efteriyses i den molion av Marianne Stålberg som behandlades förra veckan kommer att bli besvarat genom denna utredning. I varje fall ingår det i dess intentioner att så skall bli fallet. Jag tycker att vi skall vänta tills den lagt fram sitt resultat innan vi förklarar oss beredda alt döma ut den.

Jag vet vidare inle på vilket sätt arbetsmarknadsutskottet var negativt lill Marianne Stålbergs motion. Såvitt jag förstår var utskottet hell enigt och myckel posilivt i sin behandling. Vad utskottet gjorde var alt del hänvisade till den utredning som pågår, och det tyckerjag bör kunna upplevas som rätt positivt. Vi är hell överens om atl del behövs kraftiga åtgärder för alt lösa dessa problem, och det är, som Anna Eliasson redan sagt i sitt inlägg, genom regionalpoliliska insatser som man måste försöka lösa problemen. Jag vill understryka atl del inte är något nytillkommet intresse som nu visas från centern på denna punkt. Tvärtom ärdet väl dokumenterat i riksdagstryck och i andra sammanhang att centern alllid slagit vakt om sysselsättningen i glesbygderna.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr talman! Interpellationen och milt relativt korta svar på den har utlöst en längre debatt än vad jag kanske hade väntat mig. Jag vill betyga atl det varit intressanta debattinlägg. Vi kommer alt fö återkomma lill frågorna om hur sysselsättningsmöjligheter i glesbygd skall kunna skapas och förbättras när den proposition som jag aviserat till våren kommer på riksdagens bord. Jag har i dagens läge inte någon möjlighet all gå in i detta material på något djupare sätt.

Anna Eliasson efteriysle mina värderingar av det arbele som har utförts. Jag skulle självfallet kunna göra recensioner av det myckel rika utredningsmaterial som föreligger från delulredningar inom glesbygdsdelegationen och även inom sysselsällningsulredningen. Men den vanliga ordningen är väl ändå alt man försl avvaktar remissomgången och ser vad remissinstanserna lycker om förslagen. Därefter kommer regeringen förvisso, Anna Eliasson, atl redovisa sina synpunkter och att på riksdagens bord lägga fram de förslag som vi tycker är lämpliga.

Vår målsättning är naturiigtvis att upprätthålla en god sysselsältning i glesbygd. Della är nu lätt alt säga, men jag tror atl jag har alla meddebatlörer med mig när jag tillägger att det är betydligt svårare att nå det målet -att nä ett bra resultat, fö en fullgod sysselsältning ute i glesbygdsområdena. Situationen är, som här har sagts, naturiigtvis särskill svår för kvinnor. Jag skulle gärna vilja tillägga -jag är förvånad över alt ingen har påpekat det - att det finns flera utsatta grupper som för det särskilt svårt när arbetsmarknaden sviktar. Låt mig bara peka på handikappgruppen, som har oändligt mycket svårare att fö arbete just i glesbygden än på en mer differentierad arbetsmarknad. På så sätt kan man peka på flera av de svagare grupperna inom arbetsmarknaden. Ju mindre utbudet är, desto svårare är det naturligtvis atl tillgodose de rättmätiga iniressen som människorna har i den bygden.

Del är ändå rätt säkert all bäsla vägen atl finna de riktiga åtgärderna för glesbygdssysselsältningen är att man fortsätter det kartläggningsarbele som har skett i länsplaneringen och i glesbygdsdelegationen. Här finns nu ett mycket rikt material, och det gör det lällare atl sälla in riktiga åtgärder i fortsättningen. Hittills har man tyvärr många gånger fött arbeta på känn.

Den länsplanering som jag har talat för, senast i Östersund, trorjag måste bli betydligt mera åtgärdsinriktad. Man måsle fråga sig: Vad är det planeringen skall syfta till? Vad är det för åtgärder som kan vidtas mot bakgrund av de fakta som kommer fram i planeringsarbetet, och då med belysning av de lokala förhållanden som råder? Det är en sådan mera differentierad verksamhet som jag tror på och som kommer att förbättra sysselsättningsläget.

Får jag sedan bara svara på Frida Berglunds fråga, om jag inle känner oro för situationen i Norrbollen. Jag tror atl man kan ulvidga frågan till att gälla skogslänen i stort, för del låg väl egentligen i Frida Berglunds resonemang. Jo, visst känner jag oro, och det tyckerjag också framgår av det uttalande som Frida Berglund citerade frän min debatt här i kammaren den 13 november. Jag lilläl mig vid del tillfället också påpeka att de väldiga förväntningar som

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om sysselsättningen i glesbygd

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm sysselsättningen i glesbygd

ändå väcktes med anledning av Stålverk 80-projektet verkade som en magnet i Luleäomrädet. Man fick i gång en väldig investeringsaktivitet vilken, som både Frida Berglund och jag känner till, varil svår alt utnyttja på rätt sätt. Fär jag bara peka på exempelvis bostadsbyggandet. Del var en marknadsundersökning bakom det projekiei som icke var hållbar, och därför grusades förväntningarna för många människor som återvände lill Norrbotten i hopp om atl fö sin sysselsättning tryggad i det område som de kanske helst ville vara verksamma i men som de en gång tvingats lämna.

Jag tror inte att vi skall blunda föratt de här förväntningarna som uppstod hos många återvändande norrbottningar i dag har förstärkt svårigheterna i Luleäomrädet. Del trorjag inte heller Frida Berglund vill förneka.

Anna Eliasson började med alt försöka göra gällande atl del är en förändring i folkpartiregeringens politik jämfört med trepartiregeringens vad gäller regionalpolitiken. Del där är Anna Eliasson inle den första som försöker göra gällande. Jag har sett alt många cenlerlidningar har varit före i den argumenteringen. Jag har nog ofta funderat över vad del egentligen finns för grund för den. Att det är en politisk grund är lält alt se.

Men det är ändå så, Anna Eliasson, alt i den trepartiregering som Anna Eliasson lovordar och menar förde en sä riklig regionalpolitik ingick också folkpartiet, och vi har inle på något säu motsatt oss de målsättningar som fanns där. Vi har heller inle, sedan vi övertagit regeringsansvaret pä egen hand, deklarerat någon avvikelse i det hänseendet. Vad som har hänt är" att vi har konstaterat, i likhet med vad man gjorde många gånger i trepartiregeringen, au vi har en väldigt snabb stmkturförändring på svensk arbetsmarknad. Att det under den tid då Nils Åsling var industriminister försvann ett myckel stort antal jobb inom industrin är inte obekant för Anna Eliasson. Underen treårsperiod rör det sig om uppemot 1(X) 000 jobb. Delta får ju sina konsekvenser för människor, och det kräver en aktiv arbetsmarknadspolitik, så att de som blivit friställda kan fä nya jobb. Då kan man inte bara sätta sig med armarna i kors och säga att de för klara del pä egen hand.

Det är de problemen som vi har försökt möta genom att hjälpa dessa människor till en ny arbetsplats och ge stimiilanser för dem att flytta från en bransch till en annan och också röra sig geografiskt. Det är nödvändigt om det inte skall bli slora problem i de områden där det har uppstått kriser i näringslivel. Jag skulle vara myckel förvånad om Anna Eliasson ville hävda någonling annat.

Jag vill tillägga atl den här politiken naturiigtvis hela tiden måste paras med en mycket aktiv regionalpolitik. Del är precis vad vi arbeiar för och kommer alt arbeta för, och det skall jag försöka redovisa i den proposition som vi lägger fram lill våren. Det är därför meningslöst, Anna Eliasson, att försöka fortsätta den här debatten. Det finns inget underlag för det.

ANNA ELIASSON (c);

Herr talman! Det har i den här debatten kommit fram många och vältaliga vittnesmål som belyser glesbygdsområdenas utsatta situation. ■ Man för väl också säga atl vittnesmålen är bevis på effekter av 1960-taleis

socialdemokraliska konceniraiionspolitik som har skapat, för atl citera någon av talarna här, oacceptabla förhållanden i glesbygden. I varje fall finns det enligt min mening elt uppenbart samband mellan de förhållanden som råder där i dag och 1960-talels politik. Det är otvivelaktigt så att förändringar tar tid, och nog är effekterna av sysselsättningspolitik och konceniraiionspolitik ganska långsiktiga. Den period som centern nu har varit i regeringsställning har förvisso inte räckt till för att rälta till dem.

Om raden av socialdemokraliska talare är ell tecken på atl det sker en socialdemokratisk omprövning av den inställning man lidigare haft, så är del välkommet. Jag förutsätter att också arbetsmarknadsministern har lyssnat uppmärksamt till debatten. Det finns alla skäl att låta glesbygdsfrågorna spela en betydande roll i den regionalpoliliska proposition som skall framläggas lill våren.

Frän centerns sida ser jag inte att vi har något skäl att ompröva vår inställning, eftersom vi hela tiden har varit inriktade på en deceniralistisk sysselsättningspolitik och en aktiv regionalpolitik. Detta har inte tagit sin begynnelse nu eller under trepartiregeringens lid, ulan det kan spåras långt tillbaka i liden, inle minst till 1960-lalets myckel livliga debatt.

Marianne Stålberg yttrade sig på ett sådant sätt i debatten all man kunde få ett intryck av att jag med min interpellation skulle ha anslutit mig till en socialdemokratisk molion. Så är inte fallet. I den socialdemokratiska motionen begärde man en särskild utredning för att belysa kvinnornas situation. Arbetsmarknadsutskottet var, såsom Karin Andersson har framhållit, enigl, förulom att det var ett särskill yttrande från socialdemokratiskt håll, men utskottet uttalade att man delade motionärernas uppfattning att kvinnornas siluation i glesbygden behöver ytterligare belysas. På den punkten tycks vi alla här vara överens. Man kan diskutera pä vilket sätt det bäst bör ske. Jag irodde för min del alt ett arbele på det här området pågick inom sysselsällningsulredningen och glesbygdsdelegationen, men av den information som jag har fölt verkar del inte vara på det sällel. Då för man gå andra vägar. Del harjag också antytt i min interpellation och i mina tidigare inlägg i dag.

Det råder oenighet bland de socialdemokraliska talarna huruvida man skall göra någon särskild utredning eller kartläggning. Jag är övertygad om alt det behövs kartläggningarav olika slag, både riksomfattande och lokala, föratt fö fram bältre faktiska kunskaper om glesbygdsförhållandena. Däremot serjag inte något som helst skäl för alt avvakta med samhällsinsatser lill stöd för sysselsättningen i glesbygd under åberopande av att man skall göra sådana här utredningar. Det framgår också av den politik som vi har medverkat lill under regeringen Fälldins lid att insatserna inte kan vänta. De regionalpolitiska insaiserna har förstärkts under denna tid. Regeringsförslag har bl. a. lagts om att förbättra småförelagens situation - del är i hög grad en glesbygdsfräga. För inle alltför lång lid sedan framlades exempelvis förslag om särskilt stöd lill lanibmksföretag m. m. i glesbygd som är av betydelse för all stödja kombinaiionssysselsäilning.

Genom denna politik har man lagl en grund för en mer aktiv regionalpo-

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 sysselsättningen i glesbygd

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm sysselsättningen i glesbygd

lilik, och tanken har hela tiden varit att den skall följas upp i de propositioner som kommer till våren. Då för man i skrift avläsa resultatet av den folkpartisliska regeringens handhavande av det underiag som tagils fram för proposilionskri vandel.

Jag har inte sagt att det har skett en ändring i den folkpartisliska politiken. Det vet jag inte, men del har gjorts uttalanden som, vilket jag sade i elt tidigare inlägg, lyder på att del kan vara en omprövning på gång. Jag hoppas alt så inte är fallet. Dessa frågor har arbetsmarknadsministern möjlighel att diskulera vidare med Börje Hörnlund i morgondagens inlerpellalionsdebalt.

Arbetsmarknadsministern läl i sitt inlägg nu något mer positiv till behovet av insaiser i glesbygd. Men jag tycker att man ändå kunde spåra vissa förbehåll när situationen för kvinnorna och handikappgruppen - som av någon anledning ofta kommer upp i samband med kvinnornas situation -togs upp. Arbetsmarknadsministern pekade då på behovet av en differentierad arbetsmarknad. Jag tror atl man måsle konstatera atl vi i glesbygd aldrig kan fä samma differentiering som i storstadsområdena. Men för den skull för vi inte anse de här frågorna vara mindre viktiga. Det är just för alt situationen är sä svår i glesbygdsområdena som vi behöver myckel kraftiga insatser för att nu komma till rätta med effekten av 1960-talets medvetna koncentrationspolitik.

SVEN LINDBERG (s):

Herr talman! Jag hoppas att det inle är en man förmenat all delta i denna debatt.

Det enda motivet för mig alt gä upp och blanda mig i debatlen är Anna Eliassons beskrivning av verkligheten. Det är tråkigt alt höra henne försöka beskriva verkligheten, för det är ett typiskt försök lill partipropaganda i syfte atl dölja den rikliga verkligheten.

Hon säger all glesbygdsproblemen uppstod under 1960-talel beroende pä en socialdemokratisk centraliseringspolitik. Hon säger vidare att grunden för en aktiv regionalpolitik lades under regeringen Fälldins lid.

Anna Eliasson tror sig känna till problemen när del gäller glesbygd-och jag skall inte bestridadel. Jag känner också till dem. Men jag känner också till hur de uppstod. Sanningen är denna: Glesbygdsproblemen började på 1950-talel när skogs- och jordbrukei mekaniserades, när jordbrukskooperaiionen började lägga ner slakterier och mejerier. De fortsatte och förstärktes under 1960-talet. Arbetstillfällena försvann på gmnd av att de fria marknadskrafterna förde sitt spel. Men även aktiva samhällsinsatser har medverkat lill béfolkningsutlunningen i glesbygden. Arbetsmarknadsutbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik gjorde att människorna, ofta frivilligt, sökte sig bort från de tunga och dåligt betalda yrken som stod dem lill buds. Det påverkade i sin tur serviceunderlaget med påföljd att underlaget för skolor, butiker osv. minskade och försvann. Minskningen i sysselsättningen spred sig som ringar på vattnet. Det var en utveckling på både gott och onl.

Det var bra att de tunga, ibland omänskligt tunga, arbetsmomenten

rationaliserades bort och försvann, men del minskade sysselsättningen. Det var bra all möjligheter öppnades även för glesbygdens människor att välja utbildning och yrken som de var intresserade av, men del minskade sysselsättningen och servicen i glesbygden. De negaiiva effekterna måste mötas med en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik men även av en lång rad samhällsinsatser i övrigt. Problemen har diskuterats under en lång följd av år i riksdagen. En hel rad av beslut har fatlats när det gäller regional- och lokaliseringspolitik. Vi försöker ständigt förbättra instrumenten.

Mol denna bakgrund ärdet häpnadsväckande atl Anna Eliasson kan slå här och säga atl gmnden för en aktiv regionalpolitik lades av regeringen Fälldin. När vaknade Anna Eliasson? Under hela den långa lid som vi utvecklat lokaliserings- och regionalpolitiken har vi haft en socialdemokralisk regering. Den Fälldinska regeringen tillträdde på hösten 1976. Den satt i tvä år. De eventuella förbättringar som tillkommit i regionalpolitiken under Fälldins regeringstid är endasl marginella i del totala sammanhanget. Ändå har Anna Eliasson mage all här stå upp och säga atl det är den Fälldinska regeringen som lagl grunden lill en aktiv regionalpolitik. Hur naiv eller falsk får man vara i sin historiebeskrivning? Del tråkiga är alt dessa argument möter man väldigt ofta hos cenlerparlisler. Man frågar sig ibland: Är det den medvelna lögnen de lar i sin mun, eller har de inle varil med och följt den utveckling som förevarit i vårt land?

Erkänn, Anna Eliasson, att i denna fråga har alla riksdagspartier varil akliva! Vem som varit bäst kan vi naturiigtvis gräla om, om vi tror atl det för saken framåt. Men jag för min del kan inte förstå vad det skall tjäna lill att försöka vinna politiska poäng genom all föra den här sortens debatt. Är det inte bättre att vi koncentrerar våra krafter på atl föra en konstruktiv politik?

Sedan säger Anna Eliasson att hon inte har anslutit sig till någon socialdemokratisk motion. Nej, lyvärr har hon inie gjort det. Del var inte bara en molion som Marianne Stålberg åberopade, utan hon åberopade även en molion i vilken vi krävde medel till en försöksverksamhet för alt förbättra sysselsätlningen för kvinnor i glesbygd. Del är vad man kallar för en aktiv regional- och lokaliseringspolitik. Men det förslaget behagade centerpartiet gå emot i riksdagen. Jag förmodar att även Anna Eliasson gjorde det.

Herr talman! Jag beklagar atl jag inte kunde konstruktivt della i den här debatten. Jag lovar att fortsättningsvis försöka medverka i konsimkiiva förslag. Men jag tyckte inte alt de uttalanden som Anna Eliasson gjorde skulle fö stå oemotsagda, för del var helt enkelt en falsk historiebeskrivning hon gav.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om sysselsättningen i glesbygd

ANNA ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Sven Lindberg måste ha missuppfattat mig eller inle riktigt ha uppfattat vad jag sade. Jag har inle påstått att grunden för en aktiv regionalpolitik lades av regeringen Fälldin. Vad jag däremot har sagt är att grunden för en aktivare regionalpolitik har lagts av regeringen Fälldin. Och kom ihåg atl bland det första som hände efter regeringsskiftet var atl vi här i

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 sysselsättningen i glesbygd

riksdagen fick sälla oss ned och försöka bäiira på en dålig socialdemokralisk proposilion om regionalpolitiken. De förbättringarna innebar bl. a. att riksdagen slog fast atl regionalpolitiken skulle inrikias även på en inomregional balans. Och det var ändå betydelsefullt att riksdagen satte upp det som en allmän målsättning.

Della var det första tecknet pä vad den nya riksdagsmajorileten och regeringen ville åstadkomma inom regionalpolitiken. Men den stora proposilionen om regionalpolitiken kommer ju först lill våren, och det är därför jag uttalade mig om atl vi lagl grunden för en aktivare regionalpolitik under den här regeringsperioden.

Sedan är det inte heller så atl jag ville göra gällande alt glesbygdsproblemen uppstod under 1960-ialei. De fanns ju belydligl lidigare. Del är helt korrekt som Sven Lindberg sade, all den här debatten drevs på 1950-talei. Och om jag inte missminner mig trorjag att man redan i slutet på 1940-ialel började försöka få fram underlag för en politik med den här inriktningen.

Det var intressant - det vill jag också säga - atl höra Sven Lindberg här så klart medge atl även akliva samhällsinsatser har medverkat lill all glesbygden ulglesals. Vår uppfattning i centern är att man alltför medvetet och hänsynslöst drev den koncentrationspoliliken under socialdemokralisk ledning på 1960-talet. Man hade med en betydligt mjukare och mer deceniralistisk politik kunnal skapa helt andra förutsättningar för människors välfärd i gemen och inte behövt låta rationaliseringar inom arbetslivet så ensidigt gä ut över människor i glesbygd.

När del sedan gäller den här moiionen och min interpellation sä tycks det råda en glädjande enighet i debatten om atl del behövs ytterligare kartläggningar pä del här områdei. Och jag hoppas alt man från regeringshåll och även från riksdagshåll skall kunna medverka lill alt finna lämpliga former för elt sådanl arbete.

SVEN LINDBERG (s) kon genmäle:

Herr talman! Nyanser i ord skall jag väl inle stå här och gräla om. Vad Anna Eliasson harsagt kommeratt återfinnas i protokollet. Och jag är övertygad om all del kommer att stå vad jag citerade.

Låt oss återgå lill anklagelserna för socialdemokratisk centraliseringspolitik under 1960-talet. Anna Eliasson säger atl de här aktiva samhällsinsatserna alltför hänsynslöst har drabbat människorna i glesbygden. Lät mig fråga: Vilka av de aktiva samhällsinsatser som gjorts skulle vi inie ha gjort? Gäller del möjligen arbetsmarknadsutbildningen, där vi gav många skogsarbetare och småbrukare möjlighel atl utbilda sig till andra yrken? Del var många gånger yrkesskadade människor som hade svårl ail fö sin bärgning i del yrke där de var sysselsatta och som ingenting hellre önskade än alt fö arbetsmarknadsutbildning och komma bort ifrån det slit och släp de levde i. Eller var del möjligen andra utbildningsinsatser som gjorde alt ungdomarna i glesbygden helt plötsligt fick möjlighel atl välja yrke? Fömt var de hänvisade lill alt bli småbrukare, skogsbrukare eller flotiningsarbelare - något annat val stod inte lill deras förfogande, om de inte hade rika föräldrar. Nu öppnades hell

plötsligt möjligheten för dessa ungdomar all utbilda sig lill andra yrken. Effekten blev att de lämnade sin forna hembygd. Effekten blev atl glesbygden tunnades ut.

Jag kan försäkra Anna Eliasson om att jag känner otaliga människor som lämnat glesbygden sedan vägarna förbättrats och fått sådan bärighet att de kunde åka därifrån med sina flyttlass. Jag känner otaliga människor som flyttat från glesbygden som inte har varit arbetslösa en dag under sitt liv. Varför flyttade de? Jo, därför atl de sökte bältre betingelser här i livet då möjligheterna öppnades för dem, och det skall vi inte missunna dem. Atl del sedan uppstod problem när det gällde serviceunderiagei ärjag den förste alt erkänna. Jag är den förste att erkänna att det är oerhört svårt att finna lösningar på dessa problem. Men jag är övertygad om atl vi bäst gagnar saken genom att slula gräla om vem som har varil bäst och vem som har varit sämst och i slällel inrikta oss pä all gemensamt försöka finna de bäsla lösningarna.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/7/ sysselsättningen i glesbygd

ANNA ELIASSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Sven Lindberg frågade mig vilka insatser som lett lill de här effekterna. Förvisso tänkte jag inte i första hand på arbetsmarknadsutbildningen, som Sven Lindberg valde all ta upp som det som tydligen var mest pådrivande i den här processen. Jag skall nöja mig med alt la upp två områden.

Jag länker då först och främst på den myckel aktiva flyllningspolitik som man bedrev under 1960-talet. Del våren politik som var klart inriktad på all människor skulle flytta för att få bättre jobb.

Ell annat exempel -del harju talats en del om jordbruket i den härdebaiien -ärden socialdemokraliska jordbrukspolitiken, som pä 1960-talet gick ut på en mycket hård rationalisering av jordbruksföretagen. Den skulle innebära en myckel kraftig nedläggning av jordbruken. Hade del blivit på det sättet hade silualionen i dag varit betydligt mer bekymmersam än den är, och den är bekymmersam nog som den är.

Del var med visst inlresse jag hörde Ulla Lindström i en diskussion på TV medge att den socialdemokratiska jordbrukspolitiken bedrevs alltför hänsynslöst. Tecken på senare insaiser av del här slaget saknas inte. Sä sent som pä 1970-talet framlade socialdemokraterna ett regionalpolitiskt förslag som var inriktat på all skapa slorstadsalternativ: primära centra och regionala centra,och till dem skulle insatserna i första hand koncentreras. Nu försöker vi vända på den här ulvecklingen,och kan vi fö en bredare anslutning till del -Sven Lindberg efteriyser ju enighet - är jag mer än lacksam för det.

Självfallel har många ungdomar i den här situationen lämnat glesbygden. Självfallet har de behov av atl skapa sig en trygg framtid. Men vad det nu gäller är att öppna möjligheter i glesbygden för människor som är bundna till sin bygd och vill bo kvar. Del är elt angelägel mål, inte bara från mänsklig synpunkt utan frän hela samhällets synpunkt. Hur kommer siora delar av vårt land att se ut om glesbygdsområdena helt töms på aktiv befolkning? Vi ser här också tecken på alll bekymmersammare sociala problem, eftersom

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm sysselsättningen i glesbygd

befolkningssammansäiiningen i glesbygdsområden är så fruktansvärt skev. Också med hänsyn till de äldre och handikappade, som har svårt att fö ett arbete både pä den öppna marknaden och i mera skyddad verksamhet, är det angeläget att man kan se lill alt unga människor och unga familjer för en möjlighel alt bo kvar i glesbygd.

SVEN LINDBERG (s) kort genmäle;

Herr talman! Vad Anna Eliasson säger är ord som hell saknar grund i verkligheten. Eller också har hon en livsåskådning som är hell skrämmande. Hon säger atl man inte skulle ha låtit rationaliseringspolitiken gå så hänsynslöst fram, framför alll i glesbygden. Vilka arbeten värdet som stod de här människorna till buds? I huvudsak skogs- och jordbruk. Låt mig då fråga; Ärdet det tunga slitet med svansen, yxan och barkspaden som Anna Eliasson skulle ha velal ha kvar? Är det småbrukarhusirun som fick gå upp tidigt på morgonen och mocka ladugården och handmjölka som skulle ha varit kvar? Var del detta alt de fick traktorer i sina jordbruk, alt de fick mjölkningsmaskiner osv. som var fel? Vem har tvingats lämna jordbrukssysselsättningen? Och framför alll: Låt oss diskulera jordbrukei i glesbygd! Vi vet att människorna som på 1950-talet ställde belydligl lägre krav på ekonomisk utkomst än man gör i dag redan då hade del fattigt och besvärligt. Del fanns över huvud taget inte realistiska möjligheter för dem att leva kvar på sina småbruk och få en utkomst som kunde ge dem en dräglig försörjning. Det fanns en enda möjlighet när del gällde jordbrukarna i stora delar av Norriand; att försöka rationalisera och utveckla sitt jordbruk. Del var förutsättningen för atl de skulle bli kvar.

Hade man inle rationaliserat - och del här var vi lämligen överens om i riksdagen - så hade dessa människor över huvud taget inle funnils kvar i jordbrukei. Det är sanningen. Flytllassen som gått frän Norrland har många gånger berott på all människor varit tvungna att flytta därför alt det inle funnits något arbete. Men kom ihåg atl minst lika många flyttlass, sannolikt fler, har gått därifrån på grund av atl människorna har sökt andra och bättre jobb.

Det är som sagt sanningen bakom, och det kan endast motverkas genom att vi får till slånd en aktivare regional- och lokaliseringspolitik, en annan näringspolitik över huvud tagel, och därom är vi överens. Vi är myckel överens om målet, men lät historieskrivningen bli sann!

Tredje vice talmannen anmälde alt Anna Eliasson anhållit att lill protokollet få antecknat atl hon inte ägde rätt lill yllerligare replik.

FRIDA BERGLUND (s);

Herr lalman! När man lyssnar till Anna Eliasson får man den uppfattningen atl hon hell tappat förankringen i verkligheten. Varför lala om 1960-taleis flyttningar? Varför inle lala om tredje kvartalet 1978 och andra kvartalet 1978? Jag försökte i mitt inlägg tala om atl fr. o. m. 1977 har vi åter fött en flyttning frän vårt län till Stockholmsområdet.

Anna Eliasson säger atl det första som den borgerliga regeringen och riksdagsmajoriteten gjorde var atl bättra på den proposilion om regionalpolitiken som hade lagts fram. Ja, ni ökade planeringsialen t. ex. i vårt län med 30 000. Varför levde ni då inte upp till detta när ni satt i regeringen? Varför gjorde ni inte någonting? Från 1977 började ju människorna all flytta till Stockholmsområdet. Varför gjorde de det? Det var för atl del inte fanns jobb. De sökte jobben här.

Och förulom de flyttningar vi haft har vi också pendling lill Stockholmsområdet. Man tidigarelägger skolbyggen och annat i Stockholmsområdet för att norrbottningarna skall pendla hil. Det är dagens verklighet.

I den första budget som regeringen Fälldin lade fram plussade man på flyttningsbidragen. Det ärden verklighet som vi lever i. Under 1970 och 1975 ökade vi sysselsätlningen i Norrbollen lack vare målmedvetna insatser från den socialdemokraliska regeringen. Det var sannerligen inle lätt, men vi ökade sysselsättningen med 11 000. 7 000 av dessa var kvinnor. Många av de här jobben kom till i glesbygd lack vare de insatser man gjorde.

Medan den borgerliga regeringen har verkai med sin decentralistiska politik har vi fält 11 000 fler utanför arbetsmarknaden än vad vi hade när den borgerliga ireparliregeringen trädde till. Det är kalla siffror del.

Man flyttar inte bara från Luleåregionen. Jag har tidigare nämnt en glesbygdskommun som Kiruna, och under föregående kvartal flyttade 236 personer från Gällivare, till stor del till Stockholmsområdet. Varför har ni inte vidtagit åtgärder för att sluta med den koncentrationspolitik som ni har pratat så myckel om? Man måste mena någonting med sina ord -eller lägger ni en annan innebörd i orden? Hos oss säger man att våra gubbar är decentraliserade till Tensta och Rinkeby. Det aren ganska vanlig fras, som vi möter när vi är ute. Insatser behövs, men jag tycker inte att man skall jamsa och tjata om 1960-lalet, när det finns problem som behöver lösas i dag och i morgon.

Anna Eliasson kan inle komma ifrån alt situationen har blivit betydligt sämre. När den borgeriiga trepartiregeringen trädde till, vände den lidigare positiva trenden. Jag är medveten om all det är svårt att lösa sysselsättningsproblemen i glesbygd och i skogslän. Därför behövs styrmedel och kapitalresurser. Det behövs annat än ord.

Jag var ledamot av glesbygdsulredningen 1969-1972. Sedan harjag suttit med i olika glesbygdsdelegationer och tillsammans med andra försökt all finna lösningar på problemen. Men man kommer inte långt med att prata om att vi skall stoppa koncentrationen, när man inle har några reella åtgärder att föreslå. Jag lycker all Anna Eliasson pratar så myckel om koncentration och decentralisering. Tala nu om i klara ordalag vad det betyder, t. ex. konkret för Norrbotten. När skall vi enligt era åsikter stoppa utfiyttningen från länet?

Stålverk 80 våren politiskt medveten satsning, där man ville komma åt den sedan länge rådande obalansen i länel. Alla partier stödde oss. Jag skulle kunna citera vad folkpartiets representant sade i samband med att beslutet fattades. Poliliska beslut - eller bristande politiska beslut kanske jag skulle säga - har medfört atl vi fött den utveckling som vi i dag har. Vid t. ex. SSAB i Luleå har 1 000 jobb försvunnit. Del hade talats om 2 300 nya jobb. Genom

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om sysselsättningen i glesbygd

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 sysselsättningen i glesbygd

den nya strukiurplanen kommer ytterligare 500 jobb atl försvinna. LKAB har minskal med tusentals personer, och fiera kommer atl sluta. Likaså är det med ASSI. Vattenfall förlorar 1 000 jobb och småindustrin likaså 1 000 arbetstillfällen. Alll detta lillsammans med rationaliseringen inom skogsbruket har medfört nuvarande förhållanden. Vi hann aldrig i kapp det övriga landei. Men hade trenden mellan 1970 och 1975 fått fortsätta, hade lägel varit bältre.

ANNA ELIASSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Frida Berglund frågade varför jag talade om 1960-lalet. Jo, det ärjusl effekterna av 1960-lalets politik som vi nu kan avläsa. Det är möjligt att socialdemokraterna mindre ihärdigt hade hållit fast vid sin koncentrations-politik, om de omedelbart hade kunnal avläsa effekterna. Nu är förhållandena så här, och därför måsle vi inrikta insatserna på atl klara del som klaras kan när det gäller glesbygderna.

Frida Berglund frågade också varför vi inle har gjort någonting och anklagade regeringen Fälldin föratt ha åstadkommit en dramatisk förändring i fråga om befolkningssiiualionen i Norrbotten. Flyitningsströmmarna skulle ha ökal kraftigt.

Det är hell klart alt situationen i Norrbotten har förvärrats, men det harju också ett uppenbart samband med lågkonjunktur och kriser i näringslivel, framför alll beroende på den mycket stora roll som gruvnäringen har spelat för sysselsättningen i bl. a. Kiruna och Luleå. Närdet uppslår kriser i en sådan bransch och på sådana orter så är det klart att det omedelbart kan avläsas i nyttningsströmmar.

Tensta och Rinkeby har förvisso många norrbottningar, men vi önskar väl inte all stockholmsregionen i framliden skall ta hand om all den unga dukliga arbetskraft som finns i landet. När jag lyssnade pä Frida Berglund önskade jag alt hon tog kontakt med socialdemokraterna i stockholmsregionen. Där vill man nu i regional skala upprepa 1960-lalets misstag och atl vi häri Slockholm skall planera för en fortsatt flyttningsström frän skogslänen. Från centerns sida menar vi i stället atl det måste skapas drägliga miljö- och sysselsätt-ningsförhällanden i Stockholm likaväl som pä andra orter, och därför skall vi inle föra någon flyttningspolitik.

Vi kommer från cenierns sida - det kan jag försäkra - att med all kraft inrikta oss pä att lägga fram förslag under våren och även under allmänna motionstiden som innebär uppföljningar av alla de förslag som har framlagts under senare tid. Vi har ju inte möjlighet att i en interpellationsdebati ta ställning till utredningsförslagen i fråga om pengar och konkreia insatser, men jag kan försäkra au vi kommer att göra vad vi kan på den punkten. Jag tror atl vi också kan konstatera all del behöver fyllas på med ytterligare medel både här och där.

FRIDA BERGLUND (s) kort genmäle;

Herr talman! Det är bra au Anna Eliasson kommer tillbaka till verkligheten och talar om de behov som finns i slällel för atl enbari försöka försköna

centerns agerande under den borgerliga trepartiregeringens lid.

Efter alla de löften centern hade givit hade man pä många håll slora förväntningar när centern fick hand om regionalpolitiken, näringspolitiken och glesbygdspoliliken. En positiv utveckling hade kommii i gäng efter myckel målmedvetna insatser, där många hade medverkat för alt få fram olika förslag och projekt. Besvikelsen blev oerhörd när allting bröts ner av dem som skulle decentralisera. Jag läste härom dagen i en insändare av en kvinna i glesbygden; Nu vet vi vad decenlraliseringspolilik innebär. Det betyder ökad arbetslöshet, längre pendlingsavständ. Det betyder alt vår arbetsmarknad flyttar till Stockholmsområdet.

Delta är den verklighel som norrbottningarna lever i. Därför tyckerjag att detär viktigt an vi diskuierar vad vi kan göra 1978 och inte drömmer om den tid när centern var i opposition och kunde sprida sina löften utan verklighetsförankring.

Hade ni haft en plan för hur ni skulle sysselsätta de 30 000 människor som ni ansåg att Norrbotten skulle öka med lill 1980, sä hade ni kunnal förverkliga någonling av den under den lid som ni satt i kanslihuset. Ni hade den poliliska makten i landet och kunde ha genomfört vad ni hade föresatt er.

Därför lycker jag au del är bra om Anna Eliasson också böriar tala om 1978.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

öm sysselsättningen i glesbygd

ANNA ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam för de erkännsamma ord som Frida Berglund uttalade. Många människor ser med stort inlresse på centerns politik och knyter förhoppningar lill den, men del är bra när man även i kammaren kan få det bekräftat.

Vad kan man då göra, frågar Frida Berglund, för alt komma till rälta med glesbygdsproblemen och stoppa utflyttningarna från Norrbotten?

Del är hell klart all redan under den korta lid som ireparliregeringen arbetade gjorde man betydande insaiser inle minst för atl möta de slora svackor som Norrbottens sysselsällning drabbats av - jag länker då på gruvnäringen. Men det vidtogs också andra äigärder. Tag t. ex. det regeringsförslag om jordbrukspolitiken som lades fram och som fick kammarens stöd, eller lag småföreiagsproposiiionen och en rad andra åtgärder. Tecken saknas således inte på atl man försökte lägga om kursen.

Jag tror del är viktigtalt man nu och för framtiden också ser lill atl man kan bredda sysselsättningsunderiaget i glesbygd. Det är visseriigen mycket viktigt all man tryggar sysselsätlningsmöjligheterna inom jordbruk och skogsbruk och låter familjeföretag och dellidsföreiag leva vidare. Men man måste också skapa andra typer av sysselsättning. Man måste föra ut den offenlliga verksamheien i ett betydligt mer deceniraliseral nät än vad vi i dag kan se ute i länen. Man bör också sprida service och annat. Det är genom att skapa en närhet till arbetsmarknader av också delta slag som man kan la ett avgörande steg för atl klara de glesbygdsområden som i dag sviktar.

Det harju varil elt ytterst allvarligt drag i ulvecklingen i Norrlands inland

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

0/77 sysselsättningen i glesbygd

alt man tappat så många av de tätorter som ändå funnils som stödjepunkter.

Det är genom delta samspel av åtgärder man kan nå resultat. Där har sannerligen centern varil aktiv, inle minst inom Norrbottens län, men också här i riksdagen, för alt få till stånd åtgärder av delta slag.

FRIDA BERGLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Anna Eliasson säger alt jag ger centern elt erkännande genom att lala om atl människor hade förhoppningar. Det är riktigt så långt. Men svikna förväntningar, vad för de med sig? Det finns en misstro mot politikerna. Hur mycket av den beror pä de svikna förväntningarna, på de givna löften som inte förverkligades?

Sedan tar Anna Eliasson upp jordbrukspolitiken. Det är rikligl alt jordbrukspolitiken är en viktig del, inle minst i glesbygdsområdena. Jordbrukels rationalisering har gäll snabbt. Jag vill säga att vi i vårt län från socialdemokratiskt håll har ansett att rationaliseringen inom jordbruket inle borde ha gått så snabbi som den gjorde. Men vilka var det som drev på rationaliseringen? Det var bl. a. dåvarande bondeförbundare, nuvarande centerpartister, som gick omkring och sade all jordbruk inte lönar sig. Det blev ju som en psykos alt man lade ned sill jordbmk även om man inle hade något annat alt la till.

Det regionalpolitiska jordbruksstödet infördes på förslag av Ingemund Bengtsson, vår dåvarande jordbruksminister. Vi hade här i riksdagen förslag från de borgerliga partierna om tvä öre mera per liter för mjölken. Del skulle ha inneburil atl de som hade mycket mjölk fött en viss ökning i sin inkomsl, men de som var bara småjordbmkare - vilket var fallet hos oss - skulle ha fött väldigt litel av detta. Jag kommer ihåg atl jag räknade ut alt någon skulle ha fött 300 kr. om året. Därför införde man det s. k. B-stödei, som sedan har byggts ut.

Som Anna Eliasson med sitt goda minne kommer ihåg väckte vi socialdemokrater redan i januari 1977 en molion om just regionalpolitiskt stöd lill jordbrukei.

Alla goda krafters medverkan behövs om vi skall kunna lösa sysselsättningsfrågorna. Del är också nödvändigl att man tar upp och värderar de olika förslag som kommer fram. Men jag tror inle atl man löser några problem genom all prata om decentralisering, om man inte har några konkreta förslag om hur koncentrationen skall kunna stoppas.

Tredje vice talmannen anmälde atl Anna Eliasson anhållit att till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

MARIANNE STÅLBERG (s):

Herr talman! Karin Andersson nämnde mig i sitt inlägg. Del är sant som Karin Andersson säger all jämställdhetskommittén var med och finansierade den studie kallad Kvinnor i glesbygd som några studerande vid högskolan i Östersund jobbade fram. Det var jag speciellt glad över, eftersom en av

anledningarna lill att de studerande valde just del här problemet var vår motion till riksmötet 1976/77, som jag nämnde i miu första inlägg.

Sedan säger också Karin Andersson all vår motion till riksmötel 1977/78 blev så välvilligt behandlad. Men då kanjag inte förstå atl den inte bifölls eller ens förklarades besvarad - moiionen avslogs.

Om del för resten är meningen, som Karin Andersson säger, att man så grundligl skall diskulera kvinnornas situation i glesbygd, hade Anna Eliasson i dag inte behövt ställa denna fråga lill arbetsmarknadsministern. Om arbetsmarknadsministern är villig att ta initiativ till ytterligare analyser moisvarande Föllingeprojektei i olika delar av landet i syfte att erhålla bättre underlag för sysselsättningspolitiska insatser, skulle det hela vara färdigt i och med atl denna ulredning jobbar.

Anna Eliasson sade någonting om atl hon hade blivit pådyvlad att hon hade stött en socialdemokralisk molion. Jag vet inle om jag missuppfattade henne. För min del sade jag emellertid alt det förhöll sig tvärtom, nämligen all hon inle hade slött den socialdemokratiska molion som jag lalade om. Om hon hade stött vår molion för drygt två år sedan, skulle några av de frågor som hon tagil upp i sin interpellation lill arbetsmarknadsministern redan ha varit prövade.

I slutet av mitt anförande uttryckte jag glädje över att Anna Eliasson nu lycks intressera sig mera för dessa frågor och all jag hoppades alt hon i fortsättningen tillsammans med andra centerpartister skulle stödja oss när vi tar upp de här frågorna i riksdagen.

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Om sysselsättningen i glesbygd

KARIN ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lycker faktiskt, Marianne Stålberg, atl del är en positiv behandling av en motion när utskottet skriver all man delar motionärens uppfattning i den frågan moiionen gäller och att del är viktigt att någonting görs men alt detta redan är pä gäng. Del har lydligen Marianne Siålbergs partikamrater i utskottet också tyckt, eftersom de inle funnit anledning atl reservera sig ulan bara i ett särskill yttrande framfört några spydigheterom jämställdhelskommittén som jag nu inle bryr mig om alt la upp.

Jag hoppas fakiiski - del är min ärliga mening - alt den ulredning som nu arbeiar skall kunna belysa de problem som Marianne Stålberg tar upp.

Del som Anna Eliasson tar upp i sin interpellation är en annan vinkling av det här problemet. Hennes interpellation gäller sysselsätlningen tolall i glesbygderna. Vår ulredning belyser enbari kvinnornas situation i det här avseendel.

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herrialman! Jag måsle först säga all jag gläder mig ål cenierns nyvaknade regionalpoliliska ambitioner. All centern nu känner behov av att återgå lill sina gamla profilfrågor är fullt förklarligt efter den energidebatt som har varit. Men här kastar man verkligen sten när man själv sitter i ett skört glashus. Anna Eliasson! Det var faktiskt under Nils Åslings tid som industriminister och ansvarig för regionalpolitiken som flytllassen började gä igen från

6 Riksdagens protokoll 1978/79:44-45

Nr 44 skogslänen. Vi kan inle komma ifrån atl under de två senasle åren försvann

Torsdaeen den '*'' tionde industrijobb i skogslänen. Och under perioden 1 januari 1977-30

30 november 1978 J""' ' svarade Stockholms län för 37 % av landels befolkningsökning,

_____________ dvs. mer än dubbelt så myckel som länels andel av landeis befolkning. Och

Stockholms län växer i dag betydligt snabbare än landei i övrigi.

öm sysselsättning en i glesbygd

ANNA ELIASSON (c);

Herr lalman! Jag har redan vid flera tillföllen sagt all självfallel har 1960-talels konceniraiionspolitik effekler i dagens läge. Del är orimligt all påstå atl dessa effekter skulle kunna åtgärdas så snabbt atl flytllassen hell stoppades under den korta tid som trepariiregeringen verkade och Nils Åsling hade ansvaret för regionalpolitiken. Vi fortsätter självfallet i vår nya poliliska ställning atl arbeta vidare med dessa frågor frän cenlerhåll. Vi har också fördelen all vara konsekventa. Våra partikamrater på Norrbollensbänken säger detsamma som våra partikamrater på Stockholmsbänken. Del gör del lällare för oss alt förklara cenierns politik och all sälla vår prägel på de ställningstaganden vi gör här i riksdagen.

När det sedan gäller jordbrukspolitiken, som har varil uppe flera gånger, har ulvecklingen pä del områdei haft ell klan samband med den jordbrukspolitik som lidigare drevs från ansvarigt håll. Del har inte bara handlal om en ralionalisering i arbeisprocesser, ulan framför alll varil en poliiik som medvelet inriktats på au man skall rationalisera jordbruksenheter. Det har också kunnal uiläsas av de flylllass som har gått frän skogslänen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1978/79:169-172 lill civilutskottel

§ 18 Anmäldes och bordlades Molioner

1978/79:173 av Kcrsiin Andersson i Hjärium och Sven Eric .Åkerfeldt 1978/79:174 av Per-Olof Strindberg m.fl. 1978/79:175 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:55 om förlängd köpeskillingskonlroll m. m. vid överlåtelse av vissa slalligl belånade småhus

1978/79:176 av Tore Nilsson

med anledning av propositionen 1978/79:67 om förbud mol aga

§ 19 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 30 november

1978/79:104 av Gunnar Olsson (s) lill industriministern om sysselsätlningen vid Billerud-Uddeholm AB, m. m.;

I Värmlands län har läget på arbetsmarknaden och situationen inom länets basnäringar under de senaste åren blivit alll allvarligare. Tidigt stod det klart att 1977 och 1978 skulle bli tvä krisartade år för sysselsättningen i Värmland. I motioner under den allmänna motionstiden både 1977 och 1978 föreslog vi socialdemokraliska ledamöter på Värmlandsbänken all omedelbara åtgärder borde vidlas för atl möta de växande svårigheterna. Vi underströk all arbetsmarknadssituationen krävde kraftfulla och planmässiga insaiser av belydande omfattning för atl lösa de långsikliga och näringspolitiska problemen i länet.

Vår oro för ulvecklingen grundades på vissheten om atl pågående rationaliseringar inom Värmlands basindustrier skulle innebära kraftiga personalminskningar. Även länsstyrelsen hargjort liknande framställningar i särskilda skrivelser till regeringen.

Riksdagen beslöt 1977atl bevilja Uddeholm AB elt lån pä 600 milj. kr. Från socialdemokratiskt håll kritiserade vi utformningen av länebestämmelserna eftersom dessa inle innebar någon garanti för tillräckligt inflytande, varken för samhällel, för de anslällda eller för sysselsättningen.

Strukturproblemen var vid tiden för lånet mest akula inom stålindustrin. Korl lid därefter uppstod allvarliga problem även inom skogsindustridelen i både Uddeholm och Billerud. En lösning av dessa strukturproblem sades från bolagsledningarna kunna uppnås genom en fusion av skogsrörelsen inom Uddeholm och Billerud. Således skedde en fusion under innevarande år mellan Uddeholm och Billerud. Därmed irodde alla som stod ulanför bolagsstyrelsernas krets all framtiden var räddad.

Enligt vad som nu framgått av uppgifter i pressen föreligger avsikter om nedläggningar av ett antal skogsindustrienheter som innebär atl ca 2 000 arbelslillfällen skulle komma all försvinna.

Slalen är genom del slora länet lill Uddeholm en av de största kapilalin-iressenlerna i bolaget. Mot denna bakgrund förutsätter jag atl regeringen är informerad om bolagsledningens planer för framliden.

Rekonsirukiionsplanen för del nybildade skogsbolagel Billerud-Uddeholm AB kommer enligl uppgifter att medföra atl Värmland skulle mista omkring 2 000 arbetstillfällen.

Redan vid lidpunklen för sammanslagningen av Billerudsoch Uddeholms skogsrörelser meddelades del atl en del arbelslillfällen på sikt skulle försvinna. Den siffra som i delta sammanhang nämndes var 800 arbetstill-

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Anmälan av interpellationer

Nr 44 fallen under en lidsperiod av 2 1/2 år.

Torsdaeen den Genomförs den nedskärning del nu talas om innebär del all de svåra

30 november 1978 sysselsättningsproblem som Värmland redan nu brollas med allvariigl skulle

________ ____ förvärras.

Anmälan av inter pellationer

Mol bakgrund av del anförda anhåller jag att till induslriminislern fö slälla följande frågor:

Har regeringen underrättats om planerna på en omfatlande minskning av arbetstillfällen inom skogsbolaget Billerud-Uddeholm AB?

Hur följer regeringen upp beslut om strukturförändringar i bolag som Uddeholm, till vilket staten lånat ut 600 milj. kr.?

Om Billerud-Uddeholms planer, enligl uppgifter i pressen, skulle förverkligas, vilka äigärder kommer då regeringen all vidta för alt skapa nya arbetstillfällen pä berörda orter?

1978/79:105 av Alf Lövenborg (apk) till handelsminislern om Sveriges självständighet i handelspolitiken;

I näringsutskottels belänkande 1978/79:4 i anledning av en motion från arbetarpartiet kommunisterna om ökal handelsutbyte med de'socialistiska länderna heter del bl. a.;

"I sak delar utskotlet motionärernas uppfallning all alla möjligheter atl främja och utöka Sveriges handel med de socialistiska länderna bör tas lill vara."

Del var en vikiig deklaration, som dock tyvärr inle till alla delar omsätts i praktiska åtgärder. Dessutom är det tydligt att utanförslående intressenter saboterar och bromsar Sveriges handel med de socialistiska länderna.

Under del kalla krigels mörka är var del i stor ulslräckning USA som dirigerade svensk handel och bromsade en sund och naturiig ulveckling av handeln med Sovjetunionen och övriga socialistiska länder. Därmed kränktes också den av Sverige proklamerade neutralitetspolitiken på ett flagrant säll.

En utbredd uppfattning under senare är är all den amerikanska embargo-politiken hör hislorien lill och inie längre gäller. Men tydligen är del inle så. I DN av den 28 november 1978 heter del bl. a.;

"En stor del av den svenska östexporten styrs från USA. Företag i Sverige måste ofta följa amerikanska lagar, inle svenska, när de exporterar lill öststaterna eller andra kommunistiska länder. De tvingas della i USA:s embargopoliiik trots atl Sverige är neutralt även när det gäller handelspolitik."

Det finns ell betydande inlresse i värt land för ökad handel med de socialistiska länderna. I del läge som råder i Sverige i dag har debatten på arbetsplatser, i fackföreningar och andra massorganisalioner i hög grad kommii atl kreisa kring frågan om just ett ökat handelsutbyte. Dessa länder ulgör en starkt växande del av den totala väridsekonomin, och de har en väsentligt snabbare tillväxt av industriproduktionen än de kapilalistiska staterna. De representerar en väldig ekonomisk potential. Ökad handel med

dessa länder kan bidra till atl ulveckla svensk industriproduktion och skapa nya arbetstillfällen. Del finns med andra ord en lång rad skäl för åtgärder för alt främja och utöka handelsutbytet.

Mol den bakgrunden är del uppseendeväckande och upprörande atl USA utövar direkta påtryckningar för atl fö svensk induslri all avstå frän affärer med dessa länder.

Sverige är ell neutralt och självsländigl land. Dess politik skall bestämmas i Sverige, av riksdag och andra valda organ - inle av USA, dess handelsdepartement och NATO. Den regeln måsle gälla också pä handelspolitikens område. I ett anförande i riksdagen den 10 februari 1978 framhöll dåvarande handelsministern Staffan Burenslam Linder i en riksdagsdebatt:

"Jag vill klart underslryka atl Sverige har ett slarki inlresse av en vidgad handel även med de socialistiska länderna."

USA:s handelspolitik och försök atl genom embargopoliiik dirigera sirider klart mot dessa deklarationer och uttalade iniressen för ökad handel med Sovjet och övriga socialistiska länder. USA:s saboiagepolilik är lill skada för Sverige.

Med hänvisning lill det anförda hemställer jag om kammarens tillslånd atl lill handelsminislern fö ställa följande frågor:

1. Är handelsministern överens med mig om att Sverige har ell slarki inlresse av ökad handel med de socialistiska länderna?

2. Är uppgifterna om USA;s försök atl styra svensk handelspolitik rikliga?

3. Vilka åtgärder ämnar statsrådet i så fall vidta för alt markera Sveriges självständighet och göra slut på USA;s embargopoliiik?

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Meddelande om frågor

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades au följande frågor framställts den 29 november

1978/79:196 av Lars-Ingvar Sörenson (s) lill statsrådet Birgit Rodhe om försöksverksamhei med en kombination av utbildning och praklikarbete för arbetslös ungdom;

I regeringens proposition om äigärder mol ungdomsarbetslösheten (proposition 1977/78:164) föreslogs som enda åtgärd på skolans område en begränsad försöksverksamhet med en individuellt anpassad kombination av utbildning och praklikarbete i beredskapsarbetets form. Enligt proposilionen skulle verksamheien inledas innevarande hösttermin med 200 platser i ett tiotal kommuner. Bl. a. har man frän skolstyrelsen i Göteborg visal stort intresse för alt deltaga.

Mot bakgrund av all den föreslagna försöksverksamheten ännu inte har kommii i gäng vill jag lill statsrådet Birgit Rodhe ställa följande frågor:

Nr 44 1. Av vilket skäl har försöksverksamheten med omväxlande utbildning

Torsdaeen den ' praktik ännu inte påbörjats?

30 november 1978 ' '' räknar statsrådet med att försöket kan inledas?

Meddelande om 1978/79:197 av Torsten Karlsson (s) lill industriministern om fortsatt svensk
frAgor produktion av vevaxlar lill fartygsmotorer:

AB Motala Verkstad har till följd av varvskrisen drabbats hårt av de nedskärningar som gjorts i fartygsproduktionen vid de svenska varven. Företaget är underleverantör av vevaxlar, en produktion som lidigare utgjort 50 % av omsättningen vid företaget. Del är nu aktuellt att vid halvårsskiftet 1979 lägga ner den kvalificerade produktionen av lunga vevaxlar.

Detla kommer alt betyda atl tillverkningen försvinner ur landei. Avsikten är alt försälja maskinparken och kunnandet lill en tillverkare i utlandet.

Med anledning av det anförda vill jag fråga om statsrådet är beredd vidtaga åtgärder som syftar till all bibehålla tillverkningen av vevaxlar i landet.

den 30 november

1978/79:198 av Ingvar Carlsson (s) lill slalsrådel Cari Tham om hanteringen av kärnkraftsavfall:

Av ett pressmeddelande från industridepartementet den 13 november 1978 framgår atl statsrådet Cari Tham har tillsatt elt särskill råd för hälso- och miljöfrågor inom energiområdet. Gruppens arbetsuppgifter beskrivs myckel kortfattat.

Enligl massmedia har emellertid energiministern gjort följande preciseringar;

1. Gruppen har tillsatts för atl förbereda ell beslut i början av 1980-lalet om
hur avfallet från kärnkraften slutligen kan klaras.

2. Den nuvarande villkorslagen duger inte för en säker avfallshantering.

3. Den nya lagstiftningen skall klargöra vilken metod för avfallshanteringen man slutligen bör använda - direklförvaring eller förvaring efter upparbetning.

Mol bakgrund av det anförda vill jag fråga statsrådet: Vilka är de konkreta orsakerna till alt villkorslagen inte duger för en säker avfallshantering och vilka närmare slutsatser drar regeringen av villkorslagens otillräcklighet?

1978/79:199 av Nils Berndtson (vpk) lill induslriminislern om åtgärder för alt säkra sysselsättningen i Värmland;

Billerud-Uddeholm AB planerar att minska anlalel anställda i betydligt slörre omfattning än vad som tidigare aviserats. Förverkligas planerna kommer della alt fö myckel siora konsekvenser för Värmland, där sysselsättningsläget redan är allvarligt. Mot bakgrund av statens lidigare engage-

mang i de förändringar bolagen vidtagit måste det anses angeläget med statliga åtgärder för alt rädda jobben.

Med anledning härav vill jag lill induslriminislern slälla frågan;

Vilka äigärder avser regeringen vidta för att rädda jobben i Värmland?

1978/79:200 av Birgitta Dahl{%) lill slalsrådel Carl Tham om de ekonomiska och sysselsäitningsmässiga verkningarna av en begränsning av kärnkrafts-programmet:

I ett pressmeddelande från industridepartementet den 14 november 1978 meddelas atl energiminister Carl Tham har haft överiäggningar med representanter för statens vattenfallsverk, Forsmarksgruppen och Oskars-hamnsgruppen angående kärnkraftsprogrammei. Av pressmeddelandet framgår också atl energiministern har utsett en statlig förhandlare.

I samma pressmeddelande säger energiministern all "syftet med de fortsatta förhandlingarna är alt snarast möjligl nä en överenskommelse om en begränsning av kärnkraftsprogrammei".

Del torde därför vara av inlresse för riksdagen atl få en redogörelse för vilka ekonomiska och sysselsäitningsmässiga bindningar som gjoris i aggregalen 11 och 12.

Mol bakgrund av ovanslående vill jag slälla följande frågor till statsrådet Tham;

1. Hur mycket kapital har salsats i uibyggnad av aggregalen 11 och 12 sedan regeringsskiftet i september 1976?

2. Hur stort är värdet av de beställningar för aggregalen 11 och 12 som lagts ut av kraftföretagen lill bl. a. verkstadsindustrin sedan regeringsskiftet 1976?

3. Hur många anställda inom kraftförelagen, verkstadsindustrin, byggnadsindustrin m. m. berörs av de förhandlingar som nu inleils?

1978/79:201 av Inger Lindquist (m) lill statsrådet Hedda Lindahl om viss översyn av obduklionslagen;

I moiionen 1977/78:1505 hemställde jag att riksdagen hos regeringen skulle begära viss översyn av obduklionslagen.

I socialutskottets betänkande 1978/79:12 i anledning av moiionen erinrade utskoitei om alt utredningen (S 1974:09) om sjukvård i livets slutskede (SLS) torde vara oförhindrad alt om sä befinnes lämpligt la upp även den i moiionen behandlade frågan i del fortsatta utredningsarbetet.

Jag önskar därför ställa följande fråga lill biträdande socialminislern:

Har slalsrådel vidtagit någon ålgärd i anledning av riksdagens uttalande?

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Meddelande om frågor

Nr 44

Torsdagen den 30 november 1978

Meddelande om frågor

1978/79:202 av Georg Pettersson (c) till jordbruksministern om åtgärder mot försurning av mark och sjöar:

Försurningen av mark och vatten framstår som elt av de mest allvarliga miljöproblemen i vår tid. Effekler och konsekvenser har studerats i en lång rad olika sammanhang. Av särskill inlresse är den gemensamma utvärdering av försurningen som gjoris av länsstyrelserna och fiskenämnderna inom S, T, U och W län. Av de åriigen återkommande undersökningar som bl. a. görs i T län framgår alt av de sjöar som ej kan stå emol ytterligare surt nedfall är det endast slättsjöarna och ett fötal vatten på kalkhallig mark som kan förväntas överieva i ell längre perspektiv.

Anser jordbruksministern att del finns skäl alt i anledning av nu kända förhållanden belräffande försurningen av mark och sjöar vidlaga extraordinära åtgärder för alt komma lill rätta med problemen?

1978/79:203 av Oswald Söderqvisl (vpk) till slalsrådel Carl Tham om uppsägning av avtalet om Asea-Atom AB:

Del avtal som träffats mellan svenska staten och ASEA angående del gemensamma bolaget Asea-Alom löper ul den 31 december 1979. Då uppsägningstiden är ett år, måste således beslut om det fortsatta samarbetet fattas redan före nästa årsskifte. Annars föriängs avtalet automatiskt i fem är,

Vi har nu, lio år efter det att avtalet slöts, en helt annan situation än när Asea-Alom bildades. Del svenska kärnkraftsprogrammei har, åtminstone tills vidare, halverats och företagel är nu i skriande behov av exportorder för alt kunna överleva. De bäsla chanserna har man i länder som Turkiel, Sydkorea, Taiwan och liknande. Kommentarer är överflödiga.

För atl "vidmakthålla kärnkraflsindustrins kompetens" måsle man således räkna med aniingen inhemsk fortsall kärnkraftsulbyggnad eller en stor satsning på export. Alternativet är en avveckling av statens engagemang i kärnkraftsindusirin och satsning på annan, nyttigare tillverkning. Jag vill därför fråga energiministern:

Kommer regeringen atl arbeta för en sådan avveckling och då i första hand säga upp avtalet så all en bindning för yllerligare fem år kan undvikas?

§ 21 Kammaren åtskildes kl. 17.03.

In fldem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen