Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:43

Onsdagen den 29 november

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 21 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:69 till socialförsäkringsutskoltel

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1978/79:137-145 lill näringsutskottel

1978/79:146 till arbetsmarknadsutskottet

1978/79:147 till näringsutskotlet

1978/79:148 lill trafikutskottet

1978/79:149 och 150 lill arbetsmarknadsutskottet

1978/79:151 lill socialulskoUet

1978/79:152 till utbildningsutskottet

1978/79:153 lill jordbruksutskottet

1978/79:154 till arbetsmarknadsutskottet

1978/79:155-157 till irafikulskoltel

1978/79:158 till civilutskottet

1978/79:159 till näringsutskottel

1978/79:160 lill skatteutskottet

1978/79:161-163 till näringsutskottet

1978/79:164-166 lill jusiitieutskottet

1978/79:167 och 168 lill civilulskotiet

§ 4 Förbud mot automatspel, m. m.

Föredrogs näringsutskottels betänkande 1978/79:11 med anledning av propositionen 1978/79:20 om förbud mol automatspel, m. m. jämte motioner.

I proposilionen 1978/79:20 (handelsdepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. lag om ändring i lolleriförordningen (1939:207),

2. lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:
"Riksdagen beslutade under 1977/78 års riksmöle alt hos regeringen
begära förslag till lagstiftning om förbud mol spel på s. k. enarmade banditer 93

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automatspel, m. m.

och liknande apparater från den 1 januari 1979. I propositionen föreslås nu sådan lagstiftning.

Enligt förslaget förbjuds anordnandet av automatspel när vinsterna ulgör pengar, värdebevis, spelpolleiier eller liknande. Den enda form av sådanl spel som i fortsättningen kan tillåtas är spel på fartyg, som sker i anslutning lill internationellt avtal om begränsning av fariygsspel. Vidare föreslås förbud mot innehav av spelautomater som utbetalar sådana vinster.

Med hänsyn till den siarka begränsning av aulomalspelel som förbudsregleringen medför föreslås spelskatten på automalspel bli slopad.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1979. Innehavs-förbudet skall dock träda i kraft den 1 juli 1979.

Slutligen föreslås vissa jusieringar av värdegränser i lotteriförordningen."

I della sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen väckta molionerna

1978/79:21 av Arne Pettersson (s)och Valter Kristenson(s), vari hemställts att riksdagen beslutade tillåta spel pä enarmade banditer och liknande apparater i den omfattning som angavs i motionen,

1978/79:22 av Bo Siegbahn (m), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att spelaulomaier med lägre insaiser i viss utsträckning efter prövning skulle tillåtas,

2. all den föreslagna lagstiftningen trädde i kraft först efter särskilt beslut av regeringen, dock tidigast den 1 januari 1980,

1978/79:23 av Sten Svensson (m) och Erik Hovhammar(m), vari hemställts att riksdagen med ändring av proposilionen 1978/79:20 beslulade att förbud mot automalspel pä s. k. enarmade banditer infördes tidigast fr. o. m. den I januari 1980, samt

1978/79:24 av Rune Torwald (c).

Utskoitei hemställde

1. belräffande bestämmelser om rouleilspel atl riksdagen med avslag på motionen 1978/79:24 yrkandet I i ifrågavarande del skulle anta det i proposilionen 1978/79:20 framlagda förslaget till lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207) såviu avsåg 1 b §,

2. belräffande förbud mol automalspel, m. m. all riksdagen med avslag pä

a) moiionen 1978/79:21 i ifrågavarande del,

b) moiionen 1978/79:22 yrkandel 1 i ifrågavarande del och yrkandel 2,

c) moiionen 1978/79:23,

d) motionen 1978/79:24 yrkandena 1 och 2 i ifrågavarande del, skulle anta i
proposilionen 1978/79:20 framlagda förslag till

dels lag om ändring i lolleriförordningen (1939:207), utom såviu avsäg lb§.

dels lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt pä spel, 3. belräffande tillstånd för vissl automalspel med lägre insatser alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:21 i ifrågavarande del, moiionen 1978/79:22 yrkandel 1 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:24 yrkandel 2 i ifrågavarande del.

Reservation hade avgivits beträffande förbud mot automalspel, m. m. av Bengl Sjönell (c), Kari-Anders Petersson (c) och Sten Svensson (m) som ansett all ulskotlet under 2 bort hemställa

au riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:22 yrkandel 2 och motionen 1978/79:23 och med avslag på

a) motionen 1978/79:21 i ifrågavarande del,

b) motionen 1978/79:22 yrkandel 1 i ifrågavarande del,

c) moiionen 1978/79:24 yrkandena 1 och 2 i ifrågavarande del skulle dels ania i propositionen 1978/79:20 framlagt förslag till lag om ändring i

lotieriförordningen (1939:207), utom såviu avsåg 1 b §, dock med av reservanterna angiven ändrad lydelse av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna enligt alternativt förslag, innebärande att förbudei mol anordnande av automalspel som erbjöd vinst i form av penningar, värdebevis, spelpoletier eller liknande skulle träda i kraft den 1 januari 1980,

dels anta i proposilionen 1978/79:20 framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1972:820)om skall på spel, dock med av reservanterna angiven ändrad lydelse av ikraftlrädande- och övergångsbestämmelserna enligl alternativt förslag, innebärande alt spelskallen skulle slopas den 1 januari 1980.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automatspel, m. m.

Till belänkandel hade fogats ett särskilt yttrande belräffande förbud mol automatspel, m. m. av Sten Svensson (m).

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Regeringens förslag till lagstiftning om förbud mot automalspel aren följd av riksdagens lidigare principuttalande. Riksdagen beslöt den 6 december 1977 att hos regeringen begära förslag till lagstiftning om förbud mol spel på s. k. enarmade banditer och liknande apparater.

När detta ärende behandlades reserverade sig moderata samlingspartiets representanter i näringsutskottet mot majoritetens förbudslinje. Vi förordade i stället de riktlinjer för regleringen av aulomalspelel som hade framlagts av den dåvarande trepariiregeringen. Syftel med dessa riktlinjer var all, i avvaklan pä resullalet av den tolala översyn som görs av lotteriuiredningen, sanera aulomalspelel och eliminera avarter och olägenheter som uppkommit. I likhet med dåvarande handelsminislern var vi reservanter angelägna om att skadeverkningarna av spel och lotterier måste begränsas. I kammarens debatt framhöll vi att spel på t. ex. enarmade banditer - i de former som nu förekommer - kan medföra sociala och ekonomiska skadeverkningar. Däremot ansåg vi atl det inte finns hållbara skäl för riksdagen atl förbjuda människor atl under några som helst omständigheter ägna sig ät ell

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automalspel, m. m.

försiröelsespel av den typ som t. ex. automalspel ulgör.

Nyligen hade vi här i kammaren en annan förbudsdeball - då gällde del alkohol- och lobaksreklam. Efter atl ha hört allmänhetens reaktioner ärjag oroad för all dessa förbudsbeslul undergräver förtroendet för oss politiker.

De som vi omyndigförklarar är vuxna medborgare - våra väljare. Vi litar till deras omdöme all välja riksdagsmän. Men riksdagsmännen litar inle på medborgarnas omdöme. Del finns därför, herr lalman, principiella betänkligheter mol varje slag av förbud.

Jusl i den här frågan finns del dessulom andra oroande och uppseendeväckandeinslag. Även de gäller ytterst förtroendet mellan riksdagen och dem som berörs av besluten.

Som jag inledningsvis nämnde, fattade riksdagen den 6 december förra året etts. k. principbeslut-dvs. majoriteten i kammaren uttryckte en viljeinriktning - men beslutet innebar inte något rättsligt beslut om ikraftträdande av någon förbudslagsiiftning.

När del under liden efter principbeslutet inträffade händelser som gjorde all del fanns större anledning än lidigare att hysa oro för sysselsätlningen för tusentals människor - och då dessutom i en tid med allmänna sysselsättningsproblem - ansåg vi moderater att det fanns anledning atl uppskjuta ett ikraftlrädande.

I molionerna nr 22 och 23 har Bo Siegbahn, Erik Hovhammar och jag begärt all den föresktgna lagstiftningen inte skall fö träda i kraft förrän tidigast den 1 januari 1980. Vi konstaterar att regeringen har varil bunden av riksdagens uttalande beträffande lidpunklen för ikraftträdandet. Men dåvarande handelsministern påpekar i propositionen alt frågan huruvida tillräcklig tid hinner förflyta mellan utfärdandet av en förbudslagstiftning avseende spelanordnandel och dess ikraftlrädande kan prövas när riksdagen lar ställning till regeringsförslaget.

Molionskraven har dock inle föll något gehör hos majoriteten av näringsutskotlets ledamöter. Tvärtom försvarar majoriteten en extraordinär snabbhet i ikraftirädandei av detta förbud,en snabbhet som är extraordinär så till vida all den strider mot vad vi i praxis och i enlighel med lidigare riksdagsultalanden brukar anse vara förenligt med rättssäkerheten. Majoriteten skriver; "Del kan rimligtvis inte ha undgått någon som har ekonomiska iniressen inom hotell- och reslaurangnäringen eller i automalspelsbranschen att riksdagen gjorde ett principuttalande till förmån för elt förbud från den I januari 1979."

Egentligen kan man inte sätta något annat värde på delta uttalande än vad utskoltsmajoritelens tänkesätt kan tyckas förtjäna. För majoriteten är riksdagens prestige viktigare än människors sysselsättning.

Rättssäkerheten kräver atl del måsie förflyta en viss lid mellan den tidpunkt då en lag kungörs och den dä lagen iräder i kraft. 1 den reservaiion som fogals vid belänkandel erinrar vi reservanterom konsiiiulionsulskotteis uttalanden. Enligt vår mening rimmar ell beslut om förbud mol spelanord-nande redan frän den 1 januari 1979 illa med riksdagens i andra sammanhang

hävdade uppfattning att erforderiigl rådrum bör ges innan en författning träder i kraft.

Jag vill dessulom påpeka all ulskottsmajoritelen handlar inkonsekvent. För ca tvä veckor sedan uttalade ett enhälligt näringsutskotl att en viss lagstiftning skulle träda i kraft senare än vad regeringen - på riksdagens begäran - hade föreslagit. En ny lagstiftning om marknadsföring av alkohol-och lobaksvaror skulle inte, menade utskottet, fö träda i kraft utan atl näringsidkarna beretts tillräckligt rådrum att anpassa sin verksamhet.

När del nu gäller aulomatspelels borttagande erbjuds inle något sådant rådrum, om riksdagen antar uiskolismajorilelens förslag. I dag är del den 29 november. Förfaltningskungörelsen kan inle ligga färdig förrän tidigast omkring Luciadagen, dvs. någon gång i mitten av december. Sedan återstår i bästa fall några veckor fram lill årsskiftet, då spelförbudet skall träda i kraft.

Alt det är med skrivna lagar som landei skall styras, därom borde vi alla vara överens. Mol den bakgrunden är del agerande som utskotismajoriieten föreslår anmärkningsvärt. Medborgarna borde fö mer än 14 dagar på sig all anpassa sig efter lagarna såvida del är möjligt - och det är det i det här föllet.

Den motivering som ulskottsmajoritelen anför för alt försvara del korta rådrummet är unik. Man hänvisar till att frågan fölt stor publicitet i massmedia. Först och främst måste sägas all ett tidigare beslut som innebär atl man skall återkomma lill ett slutgilligl ställningslagande inte kan uppfattas som deflnitivi. Riksdagen kan ändra sig-alla vet atl den har rätt till det. Varje riksdag är suverän -eller vill utskoltsmajoriteten hävda motsatsen? Jag ställer den frågan lill utskottets talesman.

Vad vi kan kräva är att medborgarna skall anpassa sig efter vad riksdagen beslutar, inte efter vad riksdagen tycker ulan atl besluta. Land skall med lag byggas, heter det.

Utskoltsmajoriteten skriver dessutom-och detta är än mera anmärkningsvärt och utmanande för rättssäkerheten: "Härtill kommer atl frågan om ell förbud har diskuterats under lång lid före det aktuella riksdagsbeslutet."

Delta är häpnadsväckande! Vad som här lanseras är en ny lyp av lagstiftning: lagstiftning genom tidningsartiklar. För alt vinna rådrum skall tydligen landets företagare och andra medborgare genom atl följa med i tidningaroch iden politiska debattens ulveckling i övrigi hålla sigäjour med vilka nya författningar som kan vara på gång. Respilliden för anpassning skulle alltså börja löpa så snart politikerna hade startat debatlen. Man kan fråga sig vad della skall innebära för framliden.

Riksdagen har i andra sammanhang genom lagstiftning ålagt företag som tvingas avveckla eller skära ner sin verksamhel all i mycket god lid varsla berörd personal om eventuella uppsägningar. Jag måste fråga utskottets talesman: Menar utskoltsmajoriteten atl företagen skall vidta sina dispositioner helt efter beställningsbeslutel förra årel och all dagens beslut endast skall uppfattas som en bekräftelse härpå?

Ytterligare en fråga: Vad skall ske med alla de investeringar som

7 Riksdagens protokoll 1978/79:40-43

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automatspel, m. m.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automalspel, m. m.

auiomatförelagen hargjort? Dessa ärju i god ordning baserade på den lagom automatspel som trädde i kraft så sent som 1973. Ell förbud med korl tidsfrist innebär atl branschförelagen inie kan göra normala bokföringsmässiga avskrivningar.

Reservanterna anser att hotell- och restaurangnäringens synpunkter är tungt vägande. Vi finner det oklokt all riksdagen - genom atl anta utskoltsmajoritelens förslag - skapar ytterligare sysselsättningssvårigheter inom en hel bransch och därigenom skapar ökade anspråk på statligt och kommunalt stöd till näringslivel.

Självfallel bör riksdagen, när en hillills tillåten näringsverksamhet förbjuds, ge erforderlig tid för dem som berörs att ändra sina ekonomiska dispositioner. Det kan inte vara rimligl, bl. a. med hänsyn lill de varsel- och uppsägningstider som gäller, all berörda förelag endasl för några veckor på sig alt anpassa sin verksamhel till helt nya förutsättningar. Tillslånd liil automatspel bör därför kunna förekomma enligl nuvarande regler under ytterligare ett år.

Jag ber därför alt fö yrka bifall till den vid belänkandet fogade reservalionen av Bengt Sjönell m. fi.

Slutligen, herr talman, skall jag kommentera det särskilda yttrande som också redovisas i näringsutskottels betänkande. Jag konstaterar i detla yttrande att den nu aktuella propositionen svarar mol vad en klar majoritet inom riksdagen har begärt. Med hänsyn härtill vill jag inte motsätta mig alt förslagel genomförs, även om de principiella betänkligheter som jag inledningsvis redovisade allljäml kvarstår. Jag vill dock betona alt del är angeläget atl berörda myndigheter noga följer hur spelverksamheten utvecklas efter förbudet. Det är inle uteslutet att verksamheien kommer atl ta sig andra, mindre godtagbara former, som det blir svårt att kontrollera och ingripa emot. Vidare bör förbudets konsekvenser för ekonomi och sysselsättning inom bl. a. hotell- och restaurangbranschen analyseras. Del är inle uteslutet all ytterligare utredningsinsatser måste göras. Slalsmaklerna måsle självfallel ta pä sig elt Slorl ansvar för följderna av riksdagens förbudslagstiflning.

I detla anförande insiämde Knut Wachimeister (m).

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Det är iredje året i följd som riksdagen får ta ställning i den här bandilföljeiongen.

Vi skall nu ta ställning lill del av riksdagen i december 1977 begärda förslaget om lagstiftning om förbud mol s. k. enarmade banditer. Eftersom frågan om banditspelel under flera år varit föremål för ingående debatier i riksdagen och alla argument för riksdagens slällningslagande är kända, finner jag det inte motiverat atl upprepa vad som förevarit sedan riksdagen i november 1975 beslutade om utredning om ett eventuellt förbud mot denna spelform. Riksdagens tidigare beslut finns ju också redovisat i näringsutskottels be länkande nr 11. Jag hoppas därför all kammarens ledamöier häller mig räkning för au jag fattar mig kort i den här frågan.

Del framgick inte alls av Sten Svenssons anförande, del vill jag slå fast, att bakgrunden lill riksdagens beställningar är de sociala skadeverkningarna. Jag vill att kammarens ledamöter noleraralt det inte fanns ell uns av känsla förde människor som på grund av del här spelet föll problem. 1 stället ville Sten Svensson dra upp en rätlssäkerhetsdebaii.

Med anledning av den proposilion som ligger lill grund för utskottsbetänkandei behandlas också fyra motioner, där del bl. a. yrkas all spel på 25-öresautomater skall vara tillåtet i folkparker och på tivoli. Ulskotlet framhöll vid behandlingen 1977 atl det från konlrollsynpunktärangelägetaltdet finns enhetliga beslämmelser. Utskottet har samma uppfattning i år, varför ett enhälligt utskott på denna punkt avstyrkt samtliga molioner.

Till utskottets betänkande är fogad en reservaiion. De som reserverat sig ansluter sig till utskottets ställningstagande på samtliga punkter utom i vad gäller lagens ikraftlrädande. De begär, som framgick av Sten Svenssons anförande, atl lagen skall träda i kraft först den 1 januari 1980. Reservanterna motiverar föriängningen av tiden fram lill ikraftträdandet med atl den föreslagna intervallen mellan beslut om ikraftlrädande blir alltför korl. Reservanierna framhåller atl de som berörs av att en hittills tillåtlig näringsverksamhet förbjuds självfallet bör fö erforderlig tid alt ändra sina ekonomiska dispositioner.

Sten Svensson raljerade litel grand över ulskollels uppfattning, men vi delar inte reservanternas mening atl liden fram till ikraftträdandet skulle vara alltför korl. Vi delar inle heller den uppfattning som reservanierna gör gällande, nämligen att branschen skulle ha alltför kort lid för sin omställning för att disponera sina resurser efter beslutet. Vi hävdar besläml - trots Sten Svenssons raljerande - alt branschen har varit väl medvelen om vad som skulle komma att inträffa. Jag vill på den punkten hänvisa till ett uttalande föregående vecka av direktör Hellström, SARA, där han säger: Vi har haft två år pä oss för atl omstrukturera värt företag med vetskap om det förbud som skulle komma. Direktör Hellström pä SARA-bolaget har också som bekant medverkat till en kraftig omdisponering av bolagels verksamhet.

Reservanterna vill nu göra detla till en rältssäkerhelsfråga. Sten Svensson ställer till mig i min egenskap av utskottets talesman frågan om man inte i branschen kan räkna med att elt beslut som riksdagen fattade förra året också skall träda i kraft vid den tid som riksdagen dä uttalade. Har dä inte riksdagen möjlighet all när som helst riva upp beslut som fattats tidigare är? Jo, självfallel kan riksdagen ändra uppfattning i sådana här frågor.

Även Sten Svensson har möjlighel all ändra uppfattning, och det har han också gjort sedan förra årel, vilket jag skall återkomma lill. Utskottet avgav förra årel ett betänkande med anledning av den då framlagda propositionen om beskattningen av automalspel. Utskottet föreslog att riksdagen skulle falla ett beslut om lagstiftning om förbud mot automatspel. 1 samband med propositionen hade väckts molioner bl. a. från moderata samlingspartiet, där del begärdes atl propositionens förslag om en väsentlig höjning av den aktuella beskattningen frän den 1 januari 1978 skulle antas. Vi i ulskottsmajoritelen anförde då att alla skäl fanns att ge branschen tillräckligt rådmm för

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automatspel, m. m.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automalspel, m. m.

100

atl anpassa sig lill ett ikraftlrädande av en sådan lagstiftning.

Jag vill, herr talman, cilera vad Sten Svensson anförde i sin reservation förra årel i frågan om hur lång tid som skulle förfiyta mellan beslut och ikraftlrädande:

"I propositionen framläggs också förslag om en väsenllig höjning av skatten på automalspel frän den I januari 1978, Skaiteutskoitet har i yttrande -.-- till näringsutskotlet över proposilionen i denna del tillstyrkt förslaget under förutsättning atl riksdagen godtar de i proposilionen angivna rikllinjerna för reglering av spelet.

Under näringsutskotlets behandling av propositionen har framkommit att elt genomförande av förslaget om skatleskärpningar kan välla svårigheter inom restaurangnäringen. Önskemål har framförts om en viss övergångstid innan den skärpta beskattningen träder i kraft. Utskottet har viss förståelse för dessa synpunkter men vill erinra om all det förslag till reglering av spelet som lotteriuiredningen lade fram sommaren 1976 - och som avsågs träda i kraft den I januari 1978 - för reslaurangnäringens del var väsentligt mer långtgående än det som nu framläggs i propositionen. Restaurangbranschen har sålunda" -jag vill underslryka della - "sedan mitten av är 1976 haft anledning räkna med begränsningar av aulomalspelel och har alllsä haft möjligheter alt planera för elt läge då detla spel inle slår lill buds som en väsenllig inkomstkälla. Det kan mol denna bakgrund knappast hävdas alt det i proposilionen framlagda förslaget om ändring av spelskallen ulgör ett icke väntat ingrepp mot branschen som förändrar dess ekonomiska förutsättningar."

Detta anförde alltså Sten Svensson i reservation under fjolåret. I är gör han detta ärende till en stor rältssäkerhelsfråga och gör gällande atl branschen inte haft tillräcklig tid för omdisponeringar. Det ärju elt påstående som saknar fog. Men det är klart alt när Sten Svensson och moderata samlingspartiet under många år har motsatt sig eu förbud - ni var enhälliga förra årel när ni gick emol förslagel -så förstårjag atl ni har er speciella uppfattning. Men all göra en rältssäkerhelsfråga av denna sociala fråga lycker jag är väl magslarki.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkier.

Sedan ställde Sten Svensson några frågor till mig, bl. a.: Vad skall ske med alla automater som finns?

När lotteriuiredningen, som jag själv sitter i, lade fram sitt förslag, så ansåg vi, med vetskap om de inkomster man har på automatspel, all dessa inkomsier fuller väl skulle täcka kostnaden för en automat underden lid som skulle förfiyta. Sedan går del atl sälja apparaterna - om man nu så vill. En enhällig utredning var överens på den punkten, och jag iror au alla som har någon vetskap om de inkomster som man haft genom all man föll tillstånd till spel förstår alt dessa har räckt lill full kostnadsläckning. Företagen i branschen har haft möjligheter alt både skriva av och fö en hygglig förtjänst på en spelaulomal.

Herr talman! Jag har tidigare sagt atl vi under många år har diskuterat

denna fråga. Utöver vad som har sagts vill jag tillägga all det inle finns någon anledning till farhågor. Branschen har självklart haft vetskap om elt kommande förbud.

Vad som inte har nämnts i utskottets betänkande - och det hör egentligen inie hit - är att vi till följd av spelaulomaterna har fått en överelablering i restaurangbranschen av sådan art att man, framför allt från Hotell- och reslauranganslälldas förbund, har uttryckt stora farhågor. Man är i förbundet på det klara med att man vill ha bort den här spelformen från branschen.

Med det sagda, herr talman, yrkar jag än en gång bifall til) utskottets hemställan pä alla punkier.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot auto-matspel, m. m.

I della anförande insiämde Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Anton Fågelsbo (samtliga c).

STEN SVENSSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall först be att fö korrigera Sven G. Anderssons historieskrivning. Den var felaktig på många punkier.

Jag skall börja med de sociala skadeverkningarna, som Sven G. Andersson påstod alt jag inte hade lagit upp i mitl inledningsanförande. Då trorjag atl Sven G. Andersson lyssnade väldigt dåligl, men jag skall för säkerhets skull upprepa en mening. Jag ciierar mig själv. Jag sade så här: "I kammarens debatt framhöll vi atl spel på t. ex. enarmade banditer - i de former som nu förekommer - kan medföra sociala och ekonomiska skadeverkningar." Har Sven G. Andersson nu hört atl jag har lagit upp frågan?

Sedan villjag påpeka atl även de remissinstanser som under fjolåret ställde sig negativa till automalspel genomgående pläderade för en mycket lång övergångstid. Man ansåg all della var nödvändigt innan ett förbud genomfördes. HTF och TCO förordade 18 månaders övergångstid, dvs. att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft efter elt och eu halvt år. LO och Hotell-och reslauranganslälldas förbund ansåg att lidpunklen för definitiv avveckling av spelet skulle fastställas då man behandlar branschutredningens förslag. Denna utredning framlade sitt belänkande i maj delta är, och ännu har regeringen inte lagit ställning lill förslagel. Remisstiden gick ul den 1 november. Härtill kommer behovet av tid för berörda myndigheler att utfärda tillämpningsföreskrifter och anvisningar för en tillfredsställande kontroll över det aktuella förbudet.

Delta måsle, Sven G. Andersson, gälla generellt i alla lagstiftningsfrågor. Riksdagen måste t. ex. ge polismyndigheten lillfälle att i god lid ordna för en tillfredsställande kontroll och att utfärda anvisningar och instruktioner, även om ett automatspelsförbud kan förefalla enkelt alt tillämpa. Sven G. Andersson stirrar sig blind på sakfrågan och bortser från rättssäkerhetsaspekterna, men det är från principiella och generella utgångspunkter icke försvarbart att, som utskoltsmajoriteten förordar, anta en förbudslagstiftning som skall träda i kraft endasl 33 dagar efter beslutet.

Del är c/e/saken gäller, Sven G. Andersson. Frågan gäller om respilliden för . anpassning till ny lagstiftning skall börja löpa när en författning har utgivits

101

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automatspel, m. 777.

eller, som ulskoltsmajoriteien utgår från, när riksdagen enbart har gjort elt principuttalande.

Della aren vikiig principfråga, Sven G. Andersson, och del ärden jag har lagit upp. När näringsutskoueis majoritet skriver atl frågan om ett förbud har diskuterats under lång lid måste man tolka della uttalande sä, att respiltiden skall börja löpa sä fort politikerna har startat debatten. Vad blir konsekvensen av detta för framtiden?

Sven G. Andersson! Frågan om löntagarfonder har diskuterats av och lill under hela 1970-lalel. Kärnkraften och förtroendemannalagen är exempel pä andra längkörare i den poliliska debatten på hell andra områden. Det socialdemokraliska partiet har haft republikkravet på sitt program under hela delta århundrade.

Jag fick, herr talman, inget tillfredsställande svar från Sven G. Andersson i principfrågan. Jag ger honom chansen att i nästa inlägg komma med delta besked.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Sten Svensson ställer frågor men svarar själv inle särskilt myckel pä frågor.

Jag har lidigare svarat Sten Svensson alt riksdagen självfallet är suverän atl varje är ta upp och ändra på vissa förslag som man lidigare har beslutat om. Det borde väl stå klart för Sten Svensson.

Sedan villjag tillstå att jag kanske inle lyssnade pä Sten Svensson när han i en halv mening eller så tog upp de sociala skadeverkningarna och sade alt reservanterna var medvelna om dem. Men del varju så svag betoning pä de sociala skadeverkningarna, och det är trots alll dessa som är hell avgörande.

Sten Svensson vill göra del här lill en debatt om rättssäkerhet, men jag vill hävda - och det har vi pä värt håll alltid gjort i den här frågan - atl del är en social fråga. Vi, och även ulskottsmajoritelen, anser fortfarande att branschen har haft tillräcklig lid för att kunna anpassa sig efter de nya bestämmelserna. Del beslut som fattades här i december 1977 var sä pass vägledande all branschen dessutom har haft alla möjligheter all genom konlakler med ulredning och utskott fö klart för sig vilka dispositioner den skall företa i delta avseende. Den lag som vi skall anta i dag ändrar ju inle på delta förhällande i den meningen atl del skulle ha införts några lättnader - del har inte gjorts på någon punkt - utan del principbeslut som riksdagen fattade förra året finns med i lagtexten.

Atl göra della ärende lill en rältssäkerhelsfråga tycker jag mot denna bakgrund rimmar väldigt illa med de verkliga förhållandena.

102

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jo, rättssäkerhetsaspekten är en vikiig fråga, Sven G. Andersson. Bortse inte frän den, och stirra er inte blinda på sakfrågan, utan se helheten! Säll det här i relation lill alla andra frågor vi behandlar! Och jag frågaränyo Sven G. Andersson: Hurskall branschen kunna veta vilket beslut

riksdagen fattar i dag?

Om lagen iräder i kraft från årsskiftei anser branschens förelrädare atl antalet friställningar under våren 1979 kan uppgå lill mellan 2 500 och 3 000.1 princip är del inle rikligt atl restaurang- och hotellnäringen skall vara beroende av automatspel, men vi måste inse fakta -sådant är tyvärr läget i dag. Frågan är också vilket alternativ som ger upphov lill de största sociala skadeverkningarna. Jag hänvisade till den debatt vi hade den 6 december 1977, därjag tog upp de sociala skadeverkningarna, och sedan påminde jag i inledningsanförandel om vad jag då hade sagt så att jag inte skulle behöva upprepa del än en gång, Sven G. Andersson.

Frågan gäller ett ikraftträdande vid årsskiftet eller ett års uppskov. Vi skall inte tro att hotell och restauranger omedelbart i höjda priser kan ta ul vad de nu kommer att förlora i intäkter. Det blir fråga om nedläggningar och friställning av personal eller också måste del bli ökade kommunala subventioner, om inte vissa orter skall förlora sin vikliga hotell- och restaurangrörelse.

Genomsnittligt disponerar förelagen - enligt de uppgifter som lämnats lill näringsutskottet och som också Sven G. Andersson tagit del av - för avskrivningar, räntebetalningar och förnyelse endasl 3-4 96 av sina intäkter. Speliniäkterna -ca 170 miljoner-motsvarar två iredjedelarav delta belopp. Ell bortfall på en gång av dessa intäkter kommer att slälla många företag inför akula svårigheter. Särskilt gäller delta stadshotell i medelstora samhällen, där kommunerna kan ivingas gå in med skattemedel för atl rädda situationen.

Det sägs från förbudsanhängarnas sida all spelaulomaterna är fariiga därför atl de utövar lockelse på människorna. Jag måste tyvärr, herr talman, konstatera alt de lydligen utövar fariig lockelse även på somliga av riksdagens ledamöter. Del är fariigt och felaktigt, Sven G. Andersson, all tumma pä principer som vi har för att garantera att lagstiftningen sker i former som uppfyller krav pä rättssäkerhet. Frågan har dessutom visat sig innebära farlig lockelse för Sven G. Andersson och hans partivänner, som i andra sammanhang kallar sig liberala. Folkpartiet är det enda liberala partiet i Sverige, fick vi höra av partiledaren för några veckor sedan. Herr lalman! Jag har nog litel svårt alt inse del.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automalspel, m. m.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall inte hemfalla ål den debalteknik som Sten Svensson tillämpar. Det är i och för sig rätt betecknande för honom när han tar upp uttalanden som statsminister Ola Ullsten har gjort. Den vägningen och värderingen av liberalism förstårjag all Sten Svensson inle har myckel känsla för.

Jag skall, när Sten Svensson sä energiskt hävdar atl branschen inle haft rådrum, bara kort redovisa några synpunkter som restaurangnäringens företrädare framförde inför ulskotlet. Man sade där-och det trorjag all alla som var närvarande och lyssnade kan vitsorda -all reslaurangnäringen var väl medvelen om all lagen skulle träda i kraft den 1 januari 1979, men man

103

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automatspel, m. m.

ville ha ytterligare rådrum.

Jag tycker alt den här debatten är lämligen lik de tidigare debatterna. Min och utskoltsmajoritelens uppfattning är tämligen klar på denna punkt, men atl påverka Sten Svensson i den riklningen nu, när han hargjort det hela till en rältssäkerhelsfråga medan jag har sett del som en social fråga, är inte lätt. Jag tycker att det är mest väsentligt atl idel härsammanhangel skydda alla svaga människor. Men den argumenteringen har vi, som jag lidigare sade, fört under så många år atl jag nu avslår från några fler inlägg.

Talmannen anmälde att Sten Svensson anhållit alt lill protokollet antecknat atl han inle ägde rätt lill yllerligare replik.

104

BO SIEGBAHN (m);

Herr lalman! Som Sven G. Andersson har påpekat befinner vi oss i en ganska märklig siluation. Vi har i dag atl ta ställning i en fråga som har diskuterats en hel del under de senasle åren i riksdagen. Jag fruktar all en del tidningskåsörer kommer all kritisera oss för en kanske något löjeväckande verksamhet och frågar vad vi egentligen håller på med.

För egen del känner jag lill de problem med automalspel som vi nu behandlar.eftersomjag lidigare harsultit några är i näringsutskottel. Den här frågan kom upp,som Sven G. Andersson också har utvecklat, på grund av att ekonomiska och sociala problem var förknippade med spelverksamhelen. De sociala problemen var kanske inle av särskilt stor vikt, men de observerades av en del riksdagsledamöter och av personer som vände sig lill riksdagsledamöter. Det förekom all en del pensionärer och ungdomar spelade pä enarmade banditer och förlorade pengar, och del hade olyckliga konsekvenser. Men del är klart atl man kan slälla sig frågan: Har dessa konsekvenser varil allvariigare än konsekvenserna på många andra områden? Har någon varit ute på kapplöpningsbanorna och närmare undersökt de sociala konsekvenser som där kan uppstå, när folkspelarom betydligt större pengar än vad man under rimlig tid kan göra av med i samband med spel på enarmade banditer? Man kanske också skall nämna bingospel som förekommer i allt större skala. Del är en spelform där precis samma kategorier kan göra av med stora pengar.

Vi har i riksdagen så småningom blivit eniga om alt de sociala konsekvenserna av automatspel var olyckliga och att man skulle införa åtminstone vissa begränsningar i denna spelverksamhei, så atl dessa konsekvenser inle uppstod.

Vad den ekonomiska sidan beträffar fanns del en tid då en del personer skar guld med täljknivar, då skattelagstiftningen var utomordentligt otillfredsställande osv. På del området har man under de gångna åren kommit åt missförhållandena. Det har tillkommit en skattelagstiftning och en kontroll som gör atl man numera inle ser sä myckel av de verkliga oarter som lidigare förekom.

Vissaålgärderharalllså vidtagits, och del har diskuterats i näringsutskottel och i motioner på vad sätt man slutligt skulle reglera den här frågan. Därvid

har man framfört dels förslag om helt förbud mol enarmade banditer, dels förslag om en nedskärning av insaiserna lill rimligare belopp - 25 öre har nämnts.

Nu föreligger molioner frän socialdemokraler och frän moderaler, bl. a. mig själv, om atl man borde omvandla hela aulomatspelverksamhelen lill au gälla 25-öresautomater. De betänkligheter som lidigare förelegat frän ekonomisk synpunkt skulle icke längre föreligga om insaiserna rörde sig om så små belopp. Ingen kan ruinera sig på sådant spel - del skulle la alltför lång tid. Kvar Slår emellertid alla de andra möjlighelerna att ruinera sig på lotterier av olika slag, bingospel m. m., som man än så länge inle yrkat något liknande förbud mol. Betecknande ärju alt skatleutskotlet anfört att om man övergår lill 25-öresautomaler behövs det över huvud taget ingen skatlebeläggning.

Vad sedan de sociala konsekvenserna av en omvandling av enarmade banditer lill 25-öresautomater beträffar har näringsutskottel två gånger -såväl förra ärel som i år - uttalat alt de olika sociala betänkligheterna försvinner. Jag ciierar för säkerhels skull det uttalande som gjordes förra ärel och som återges i det nu föreliggande betänkandet från näringsutskottel; "En förbud mol des. k. 25-öresautomalema torde visserligen knappast-annat än i undantagsfall - kunna motiveras med risker för sociala skadeverkningar. Det eventuella förslröelsevärdet hos s. k. 25-öresautomaler kan dock enligl utskottets uppfattning inte vara ett tillräckligt starkt skäl för att motivera avsteg från principen atl enarmade banditer och liknande apparater bör vara förbjudna. Från konlrollsynpunkt är det angeläget med enhetliga bestämmelser."

Utskoitei åberoparalllså tvä synpunkter. Den ena handlarom atl det skulle vara ett avsteg från en viss princip. Man lyfter sig således upp lill himmelska höjder och hävdar att det finns en princip alt sådana här automater skall vara förbjudna. Del är ell ganska barockt resonemang. Den andra synpunkten är atl del ur konlrollsynpunkt skulle vara angeläget med enhetliga bestämmelser. Detta är för mig ganska främmande. Den stora svårigheten blir naturligtvis all kontrollera alt enkronasbandilerna, de nuvarande banditerna, inle kommer alt användas illegalt. Jag vill minnas atl polisen räknar med alt 350 milj. kr. omsätts på illegala enkronasbandiler. Och från polishåll har man hela tiden varnat för ell totalförbud, som säkeriigen skulle öka den här verksamheten mycket väsentligt även om den är förenad med risker för straff Och när de här banditerna väl en gång finns i landei är det inga svårigheter alt förse dem med reservdelar. Det är myckel enkla ling som vilken garageinduslri som helst kan tillverka.

När automaterna skall vara försvunna den 1 juli nästa är, enligl utskotts-majoritetens förslag, så kommer säkeriigen många all finnas kvar och många att säljas och sältas upp på andra ställen. Och vi vet att polisen inte kommer atl ha tid att kontrollera att lagen efterlevs utan faktiskt har belydligl vikligare saker alt syssla med enligl den prioritering som redan gjorts frän polishåll och som jag tror också överensstämmer med vad riksdagens majoritet anser om vikten av atl bekämpa annan brottslighet.

När det gäller att besluta om förbud måste enligt min uppfattning

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot aulorna tspel, m. m.

105

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automatspel, m. m.

106

bevisbördan alltid ligga pä dem som kräver förbud. Del för inte vara sä all man tycker atl förbud är det naluriiga. Det finns vissa riksdagspartier för vilka reglering är den naluriiga formen för all mänsklig samvaro. Men jag kan inte ansluta mig lill den uppfattningen. Och jag vill anknyta till den diskussion som här just har förts om liberalism. Jag känner mig mer liberal än jag kan inse atl Sven G. Andersson är när han nu har anslulil sig lill yttrandet att del inte skall finnas 25-öresbandiler för principens egen skull-inle därför alt han är övertygad om att detla för olyckliga konsekvenser. Jag lycker att Sven G. Anderssons motargument mol Sten Svensson var ganska magert pä den här punkten. Del är förvånansvärt att man från liberalt håll utan minsta betänkligheter fortsätter på den förbudslinje som i många kretsar dragit ett visst löjets skimmer över riksdagsarbetet pä en del punkier.

Det sägs i en vetenskaplig utredning att den person som mest av alla yrkat på förbud skulle vara jusl den som lalade före mig. Men lät oss inte ta en intern debatt om vem som är mest liberal - del kanske vi kan överlåta ät partiledningarna. Det kan emellertid ändå finnas anledning atl jusl i den här frågan omnämna dessa principfrågor.

Jag har i min motion yrkat all 25-öresauiomater skall vara generellt tillåtna. Det finns inga vettiga argument mot ett sådant förhållande. Jag skulle bara som exempel kunna ta Liseberg i Göteborg, som är inle bara en nöjespark ulan en kulturpark och som, genom att man där haft automater, under de gångna åren kunnal hålla utomordentligt låga inträdespriser och därför också kunnat vara en plats dil hela familjen haft möjlighel all gå lill rimlig kostnad och fö elt kulturutbyte av myckel värdefullt slag. Där har de nuvarande automaterna, som redan i mycket stor utsträckning är 25-öresauiomater, årligen gett en inkomst av 6-8 milj. kr., vilket varil en förutsättning för alt kunna driva verksamheten till så rimlig kostnad för konsumenterna, dvs. för dem som går lill parken. Liseberg har under 40 år haft sädana automater -tidigare 5-öresautomaler och de senaste tio åren 25-öresaulomaier, Ingen människa har talat om socialt olyckliga konsekvenser av delta, och Liseberg är dock tillgängligt för den slora allmänheten, under det atl det är en ganska begränsad krets av personer som har lillgäng till de restauranger med utskänkningsrättigheter som de enarmade banditerna är reserverade för.

Jag kan inte se något vettigt skäl för att man inte skulle godta en lösning i form av 25-öresautomater. Utskoitei har inle heller anfört något sådanl. Del har sagts mig atl den frågan blev något knapphändigt behandlad i utskottet.

När det gäller övergångstiden vill jag anknyta till den tidigare debatten mellan Sten Svensson och Sven G. Andersson. Det är i detla sammanhang fråga om flera olika slags problem. Dels blir det problem för de företag som tillverkar och säljer automaterna, dels blir det problem för bl. a. restaurangbranschen. Det är rikligl, som Sven G. Andersson säger, all man borde kunna överblicka de problem som för restaurangnäringens del skulle uppslå vid en övergångstid. Men del är inte rikligt detsamma för tillverkaren.

Jag kan ta ett exempel från Sven G. Anderssons lidigare verksamhetsområde. Antag att man, kanske med stöd av slalligl lån - den jämförelsen har

viss relevans i detta sammanhang, eftersom man 1973 införde slörre möjligheter au anskaffa enarmade banditer - köper en frisörslol som kostar 200 000 kr.. Det kanske inle finns sädana ännu, men de kommer väl när man rationaliserar den branschen sä all man kanske t. o. m. kan avskaffa frisörerna. Året därpå säger riksdagen: Nu för inle sådana här stolar användas längre. Då har man visserligen ett år på sig alt anpassa sig, all försöka sälja stolen, osv. Men avskrivningen hinner man inle göra pä ell år, så därför drabbas man av ganska betydande förluster.

Man kanske kan säga all det uppslår förluster lilet varstans i det ekonomiska livet. Alla kan vi inte möta. Men man kan möjligen säga atl staten inte bör medverka till atl skapa förluster när man kan medge en längre övergångstid.

I eti annat land, där man haft detta problem - Finland - hade man fyra års övergångslid. Då för man en helt annan möjlighel.

Till detla kommerdearbetslöshetsproblem som kommeratt uppslå. Redan om någon vecka räknar man med atl producenterna i den här branschen kommeratt varsla 500 anslällda om uppsägning. Med den siffran kommer då de arbetslösas antal atl öka. I hotellbranschen blir det enligl de uppgifter man har 2 000-2 500. Restaurangerna kan naturiigtvis möta del här om möjlighel ges all sänka vin- och spritpriserna och därmed öka vin- och spritkonsumtionen. Men det kanske finns en del här i kammaren som tycker all det är en ivivelaklig väg för atl klara de restauranger som man ändå anser bör finnas kvar.

Jag kommer i denna situation att stödja i första hand det förslag som framlagts och som kommer att slällas under proposition, alt ikraftträdandet skall skjutas ett år fram i liden, i andra hand atl frågan om tillstånd för 25-öresautomater skall utredas.

Om riksdagen tänker igenom saken ordentligl igen och under vårriksdagen fattar beslutet alt det är rimligt att tillåla 25-öresauiomater hamnar vi i en besvärlig situation. Vid närmare eftertanke kommer man säkeriigen fram till att 25-öresautomalerna inle har några av de sociala och ekonomiska nackdelar som funnits med de tidigare automaterna. Men då har man ett förbud mot att över huvud tagel använda automater under ett halvår, och efter den 1 juli för man icke heller inneha dem, hur man nu skall göra med del. Del är en tekniskt mycket komplicerad situation som man försätter sig i, och det enda rimliga för dem som önskar 25-öresautomaler är därför atl siödja reservationen om ett uppskjutet ikraftträdande av lagen.

Jag ber att fö yrka bifall till reservalionen.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automatspel, m. 777.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Bara elt par ord: Del tycks alldeles ha förbigått herr Siegbahn all reservanterna och utskotismajoriieten är fullständigt överens när del gäller spel med 25-öresautomater.

107

Nr 43 BO SIEGBAHN (m) kon genmäle:

Onsdaeen den talman! Det är riktigt att som del nu står föreligger reservation bara i

29 november 1978 'a ont eu uppskov med ikraftirädandei. Men det uppskovet skulle

_____________ användas - del harjag förställ av flera av reservanterna - för au man skulle

Förbud mot auto motspel, m. m.

kunna ta upp frågan om 25-öresauiomaterna i dess helhet igen, och det finns en socialdemokratisk molion på den punkten som kanske kommeratt slällas under omröstning.

Del går inte atl genomföra tillstånd för 25-öresautomater i riksdagen - inle ens i näringsutskottel - eftersom det kräver en lagstiftning som i och för sig förutsällerall regeringen gör förarbetet. Om jag inle är fel underrättad, var del emellertid ganska delade meningar även i ulskotlet om huruvida man inle omedelbart skulle gå på 25-öresautomalerna. Det är klart all vi nu måsle hälla oss lill del utskottsbetänkande som finns, men jag tror alt det skulle finnas ganska stor sympati för ell förslag som gör del möjligl att fatta eti positivt beslut på den här punkten.

108

ARNE PETTERSSON (s):

Herr lalman! Jag hade haft för avsikl alt yrka bifall lill motionen 1978/ 79:21. men av tekniska skäl går inte del. I stället kommer jag därföralt yrka bifall till ell särskilt yrkande om en begäran från riksdagen lill regeringen om lagtext som möjliggör del undanlag som vi hemställer om i vår motion. Vi föreslår nämligen atl spel pä automater skall kunna förekomma i folkparker och pä liknande ställen vid offentliga nöjesarrangemang, där insatsen är maximerad till 25 öre och vinsten till 20 gånger insatsen.

Aulomalspelel har förekommit i bortåt 50 år i våra folkparker, och det har spelat en stor roll både för verksamheien i sig som lockmedel och som elt icke föraktligt ekonomiskt tillskott. Jag har aldrig över huvud tagel hört någon påtala några sociala vådor. Del argumentet gäller alltså inte i del här fallet, vilket utskottet myckel rikligt medger:

När man avvisar den här motionen sker del med hänvisning till atl förslröelsevärdet inte motsvarar de besväriigheler som en kontroll skulle medföra. Jag lycker all del verkar vara en blandning av byråkrati och beskäftighei. I sak är det inte myckel till motivering.

Vad förströelsevärde spelet har vet vi som har jobbat med parkverksamhet. Del är ell omtyckt inslag i nöjesverksamhelen i parkerna. Men del finns också två andra motiv till att jag framhärdar. Det första är atl jag tror att detta öppna, oskyldiga automalspel kan hjälpa till atl molverka det illegala spel som är en oundviklig följd av ett beslut om förbud mot spel pä enarmade banditer. Det kan alltså bli en hjälp i den saneringsverksamhel som efter ett par tre år för lov alt sättas in. Det andra moiivel är att det ekonomiska tillskott som kommer exempelvis folkparkerna till del genom denna spelverksamhei i många fall är betydande. För den park därjag är verksam -Malmö Folkels park- innebär det ett nettotillskott pä i runt tal en halv miljon kronor per är. Det är ell bra tillskott, eftersom parken i övrigt arbetar med stora ekonomiska svårigheter. Underskottet uppgår lill miljonbelopp. En yllerligare belastning av della slag för den parken liksom för många andra parker och nöjesarrangörer kommer

alt skapa slora problem. Parkrörelsen arbeiar f n. under utomordentligt slora svårigheter. Ell stort antal parker har tvingats upphöra med sin verksamhet på grund av att man inte har klarat ekonomin. Alternativet är att kommunerna går in med pengar, och jag hoppas alt de som nu eventuellt deltar i ett negativt beslut är beredda att ge parkerna på sina hemorter ett kompensa-lionsslöd. Tyvärr brukar det inte bli på del sättet. Del är alltså vikligl för folkparker och andra nöjesarrangörer alt beredas denna möjlighel till spel.

Jag vill dessutom säga alt jag är rädd för del här förbudei. Det är så stora pengar i rörelse kring de enarmade banditerna all del är en illusion atl tro att spelet kan stävjas genom förbud. Del talas om sociala vådor av del öppna, legala spelet, men jagar rädd för alt dessa vådor bara ulgör en lilen del av de sociala vådor som orsakas av elt okontrollerat, illegalt spel. Var övertygade om all när del rör sig om hundratals miljoner kronor, som dessutom i den nya spelformen inle kommer att beskattas och där spelets regler inle kommer alt kontrolleras,såkommerdet att dyka upp personer som bjuder ut lill spel. Det kanske allra allvarligaste är att del, när det nu rör sig om så stora belopp, finns risk föratt vi här fören inkörsport till organiserad brottslighet. Nu kan någon säga: Där står Arne Pettersson och målar hin på väggen. Men jag gör inle del. Den som vill lära av hislorien eller ta del av vad som hänt i andra länder med liknande förbud skall snart erfara all det illegala spelet ligger i händerna pä syndikat som också organiserar prostitution och pornografi. Del är del klassiska fundamenlet för den organiserade brottsligheten. Jag tror alltså man skall vara försiktig när man talar om sociala vådor.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till del utdelade, särskilda yrkandet,som lyder: alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:21 hos regeringen begär förslag till riksdagen av innebörd att spel på enarmade banditer och liknande apparater tillåts i den omfattning som anges i moiionen.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automalspel, m. m.

■ BENGT SJÖNELL (c);

Herr lalman! Till den reservation som har fogals till della näringsutskotlets betänkande nr 11 har tvä av cenierns ledamöier anslutit sig, nämligen jag själv och Kari-Anders Petersson. Jagskall här hell kort anföra skälen lill atl vi har reserverat oss.

Jag vill först slå fastan vi är ense med utskoltsmajoriteten i själva sakfrågan om förbud mol spel på enarmade banditer. Vår avvikande mening gäller den lid som rimligen bör slällas lill förfogande för de berörda människorna alt anpassa sig efter riksdagens beslut. Vi har alltså föreslagit en skälig övergångstid och alt tidpunkten för förbudets ikraftlrädande skall sättas lill den I januari 1980.

Del finns, herr talman, två myckel tungt vägande skäl fördetia. Del ena är av social natur och det andra rör rättssäkerheten.

Del har talats räll myckel i den här debatten om de sociala konsekvenserna som ell tungt vägande skäl för ett förbud, och det är riktigt. Vi reservanter instämmer i della. Men, herr lalman, det här landet har upplevt och upplever fortfarande en myckel djup konjunktursvacka med utomordentliga sysselsätlningssvårigheler i de fiesta branscher, icke minst i hotell- och resiau-

109

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automatspel, m. m.

110

rangbranschen. I elt sådanl läge finns del ingen argumentation, byggd på sociala skäl, som är stark nog för att man skall stänga av automatspelet så snabbt som utskotismajoriieten nu föreslår.

Del måste vara orimligt all besluta om en lag vid ett tillfölle och sedan föreskriva att den lagen skall träda i kraft bara 14 dagar eller tre veckor efteråt. Det strider, herr lalrnan, både mol de sociala kraven och mol rättssäkerhetssynpunkterna.

När det gäller de sociala skälen är det egendomligt atl man i debatten bara lalar om sociala konsekvenser för de människor som deltar i spelet, de som satsar pengar och kan ruinera sig, etc. Men del finns sociala skäl som är ännu mera aktuella. Pä grund av ett abrupt ikraftlrädande av riksdagens beslut kommer många människor i sysselsätlningssvårigheler, och de har inle möjlighet att skaffa sig nytt jobb inom rimlig tid. £)e sociala skälen talarman inle alls om, men del är vad jag gör, liksom de övriga ledamöier som står för reservationen.

Del har sagts att branschen har haft god tid pä sig. Del är möjligl atl man har haft del, men mänga förelag har inle varslat om uppsägning, på grund av atl de har avvaktat själva lagstiftningen. Det rör sig härvidlag ungefär om 3 000 ä 4 000 människor.

Jag måste konstatera atl ulskottsmajoritelen intar en mycket egendomlig attityd, när man vill tillgodose sociala skäl genom atl förbjuda banditspel men samtidigt underiåter alt tillgodose andra minst lika tungt vägande sociala skäl, nämligen all människor som drabbas av arbetslöshet måste fö tillräckligt rådrum för att skaffa nya jobb. Del är egendomligt all man vill vara med om bara den ena delen. Vi reservanter anser all man måste kombinera de här sakerna och alltså ha respekt för de sociala skälen både när del gäller atl förbjuda banditspelet och närdet gälleratt ge människor rådrum föratt skaffa sig jobb. Det rör sig om faltiga tolv månader. Vägran om rådrum måsle vara elt helt osakligt ställningstagande som utskottet gör under inverkan av något slags känslosvall.

Det andra argument som vi anför i reservationen är rättssäkerhetskravel, som jag tycker har viftats bort alldeles för lätl. Det finns en betydande och växande opinion i del här landei som anser alt riksdagen alltmer har börjat tumma på rältssäkerhelskravet i lagstiftningsarbetet. Under del senasle årtiondet har vi här gemensamt stiftat ett antal lagar som varil ganska luddiga och som varit ganska litel inriktade på alt lillgodose 100-procenliga rättssäkerhetskrav-lagar och författningar med generalklausuler och liknande. Del finns en växande opinion mot della. Man har här i debatlen velat liksom vifta bort rältssäkerhelskravet därför au del skulle vara mycket mer angeläget alt tillgodose de sociala kraven, men del håller inle. Bägge kraven måste tillgodoses.

Herr talman! De båda skäl som jag har redogjort för är så väsentliga alt del skulle förvåna mig om riksdagens majoritet ändock skulle följa utskottsmajoriieiens förslag.

Jag vill slula milt anförande med att säga att jag har svårt alt se alt de som länker rösta pä det förslag som Arne Pettersson har framställt under

överläggningen skulle kunna göra det ulan alt samlidigt stödja reservalionen. Det är en klar konsekvens av hans förslag att reservationen måsle stödjas, så alt de berörda myndigheterna, i första hand regeringen, för lillfälle atl tekniskt klara ul situationen. Man kan inle först besluta om att förbjuda banditerna och sedan komma tillbaka kort lid efteråt och införa en ny form av banditer.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Jag sätter mycket stor tilltro lill vad Hotell- och reslauranganslälldas förbund har sagt i den här frågan. Om någon organisation skall vara väl införstådd med hur det är inom en bransch, så är det ju det fackorgan som representerar de anställda. Från fackets sida barman hävdat med bestämdhet under alla år - och gör del även nu - all man vill ha bort det här spelet.

ARNE PETTERSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag kommer för min del att i voteringen om uppskov rösta för detla uppskov. Om vi inte skulle vinna framgång med de ideér som Valter Krislenson och jag fört fram i vår molion, så får vi ett vakuum i verksamheien i folkparkerna och på andra ställen. Del anser jag vara orimligt och olyckligt. Därför kommer jag alltså alt rösta för elt uppskov.

BENGT SJÖNELL (c) kort genmäle;

Herr talman! Till vad Sven G. Andersson sade om facket vill jag mycket kort säga följande.

Jag har svårt all tro att facket skulle motsätta sig atl medlemmarna för tillräckligt rådrum för all försöka skaffa sig nya anställningar.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automatspel, 7/7. 777.

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m):

Herr lalman! Den förbudsproposilion som nu debatteras framtvingades av alt riksdagen den 6 december förra året beslutade alt enarmade banditer och alll annat automalspel om pengar eller polletter skulle förbjudas från den 1 januari 1979. Del var alllsä mot den bakgrunden som jag i min tidigare egenskap av handelsminister hade alt framlägga den proposition som nu är föremål för behandling.

Jag och den lidigare regeringen hade i september 1977 framlagt ett annat förslag om enarmade banditer. Del förslaget gick ul pä all vissa begränsningar i spelet skulle införas och atl man skulle vänta med ell slutligt beslut tills man fick vissa erfarenheter av hur dessa begränsningar verkade. Dessulom skulle man vänla tills den s. k. lotteriutredningen hade framlagt sitt förslag lill en hell ny lollerilag.

Men riksdagen förkastade som sagt den propositionen. Röstningen gick något över partigränserna, men del var två förbudspariier som klart framträdde, nämligen folkpartiet och socialdemokraterna. Jag vill särskill framhålla all riksdagen dä beslutade alt de nya lagarna skulle träda i kraft redan den 1 januari 1979, vilket ger orimligl korta övergångstider, som har påpekats flera gånger här. Ur den proposilion som är föremål för behandling

111

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot automatspel, m. m.

och som jag alltså har lagl fram vill jag citera ell avsnitt:

"Riksdagen har i sill beslut begärt förslag lill lagstiftning om förbud mol spel på enarmade banditer och liknande apparater från den 1 januari 1979. Såvitt gäller anordnandet av automalspel med penningvinster e. d. saknas därför utrymme för regeringen att föreslå annan tidpunkl. Frågan huruvida tillräcklig lid hinner förflyta mellan utfärdandet av en förbudslagstiftning avseende spelanordnandel och dess ikraftträdande kan dock prövas av riksdagen vid ställningstagandet till regeringsförslagel."

Herr lalman! Även om jag har fullgjort den här riksdagsbeställningen och framlagt proposilionen, så har jag under den lid som har gått inle blivit övertygad oin atl de av riksdagsmajorileten beställda förslagen verkligen är förnuftiga. Det finns risk förökat illegalt spel. Del finns risk för alt ytterligare en bransch med slora ekonomiska bekymmer genom endast en månads övergångstid utsätts för onödiga påfrestningar med stora sociala besvärligheter i form av sysselsältningsstörningar som följd. Del finns del svårförståeliga i att jusl enarmade banditer skall förbjudas medan en lång rad av annat spel, t. ex. hästtoto, skall få finnas kvar. Samtidigt finns där, herr talman, den utmanande motsättningen mellan å ena sidan alll tal om medbestämmande i de mest invecklade frågor och å andra sidan misstroendet mol enskilda människors förmåga all hantera sin egen vardag.

Jag antar atl det inle händer ofta atl någon som har framlagt en proposilion uttrycker så siarka tvivel om densamma som jag finner anledning atl göra. Men inle minst när så mänga talarom "förbudsriksdag" barden historiebeskrivning jag har gett varit nödvändig som en röstförklaring för den moderata riksdagsgruppen.

112

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotlets hemställan i betänkandet nr 11 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av Bengt Sjönell m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat förja-proposilionen. Då Sten Svensson begärde rösträk-

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 210

Nej - 88

Avstår - 3

Eric Rejdnell (fp) anmälde att han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels del av Arne Pettersson under överiäggningen framställda yrkandel, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Arne Pettersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkandet nr 11 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Arne Pettersson under överläggningen framställda yrkandel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Arne Pettersson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 203

Nej - 73

Avstår - 24

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti,

777. m.

§ 5 Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

Föredrogs konslitutionsutskottets betänkande 1978/79:11 med anledning av molioner om förbud mol kollektivanslutning lill politiskt parti, m. m.

I delta belänkande behandlades molionerna

1977/78:402 av Sixten Pettersson (m) och Allan Åkeriind (m), vari yrkats 1. atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till lag om förbud mol kollektivanslutning lill politiskt parti, 2. atl riksdagen beslulade hos regeringen anhålla alt rätlighetsskyddsulredningen fick i uppdrag att utreda huruvida offentliga myndigheter, t. ex. via dataregister för löneregistrering, med anledning av kollektivanslutningen noterade de kollektivanslutnas poliliska uppfattning,

1977/78:924 av Daniel Tarschys m. fl. (fp, c), vari yrkats att riksdagen åter ullalade sin principiella inställning mot politisk kollektivanslutning, och

8 Riksdagens protokoll 1978/79:40-43

113

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

1977/78:1422 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m), vari yrkats all riksdagen beslulade ultala atl kollektivanslutning lill politiskt parti ej stod i överensstämmelse med värt demokratiska samhällsskick, varför det i grundlagen borde inskrivas den enskildes rätt alt själv avgöra eventuell anslutning till politiskt pani.

Utskottet hemställde au riksdagen skulle

1. beträffande uppdrag ät rätlighetsskyddsulredningen i kollekiivanslut-ningsfrägan avslå moiionen 1977/78:402 yrkandet 2,

2. belräffande lagstiftningsåtgärder mol kollektivanslutning till politiskt parti avslå molionerna 1977/78:402, yrkandel 1 och 1977/78:1422,

3. belräffande riksdagsuualande mot kollektivanslutning till politiskt parti avslå motionen 1977/78:924.

Reservationer hade avgivits

1. av Anders Björck (m)och Lars Schött (m) som ansett all uiskoilel under
2 bort hemsiälla

att riksdagen belräffande lagstiftningsåtgärder mot kollektivanslutning till poliiiski parti med bifall till molionerna 1977/78:402 yrkandel 1 och 1977/ 78:1422 hos regeringen begärde förslag lill lagstiftning mol kollektivanslutning till politiskt parti,

2. av Karl Boo(c), Bertil Fiskesjö (c), Sven-Erik Nordin(c), Bengt Kindbom
(c), Britta Hammarbacken (c) och Esse Petersson (fp) som ansett att utskottet
under 3 bort hemställa

alt riksdagen skulle beträffande riksdagsuualande mot kollektivanslutning till politiskt parti med bifall till moiionen 1977/78:924 godkänna vad reservanierna uttalat i frågan.

114

KARL BOO (c):

Herr lalman! Vid de senaste årens författningsreformeroch reformer inom den kommunala sektorn har de poliliska partiernas förutsättningar all obundet och effektivt verka ägnats stor uppmärksamhel. Detta var också vägledande vid införandet av partistöd pä olika nivåer.

Självfallet är det i en demokrati som vår viktigt alt slå vakt om de politiska partiernas möjligheter att arbeta obundet. Det är i och genom de poliliska partierna och givetvis också genom andra folkrörelser som medborgarna har de största förulsätlningarna alt vara med och forma samhällel. Ju större dessa föruisänningar är, desto vitalare blir demokratin och desto större blir medborgarnas inlresse och ansvar. Della kan inte nog ofta upprepas och poängteras i dessa lider, dä så många - icke minst massmedia - försöker all nedvärdera del partipolitiska arbetet.

Självfallel är det angeläget all så många som möjligt sluter upp som medlemmar i de poliliska partierna för aktivt arbete och engagemang. Vid ställningstagandet till frågan om medlemskap i ett politiskt parti måste en

vikiig princip komma till ullryck: medlemskapet i ett politiskt parti måste alttid fö bestämmas av den enskilde själv genom egen aktiv handling.

Del är mol denna grundläggande princip som del nuvarande sysiemei med kollektivanslutning av medlemmar lill del socialdemokratiska partiet strider.

Denna fråga har varit föremål fören livlig diskussion under många år-ja, ända sedan systemet infördes omkring sekelskiftet. Della framgår icke minst av den bilaga som är fogad vid uiskoilsbeiänkandel.

Även här i rik.sdagen har del förekommii diskussioner om kollektivanslutningen, och det har också gjoris ställningstaganden i frågan. Vid flera riksdagar under 1970-talel har det gjoris uttalanden med uppmaning till del socialdemokratiska partiet all sluta atl som medlemmar registrera sädana som anmäls kollektivt. Elt sådant uttalande gjorde riksdagen sä sent som förra året. I år har frågan återkommit i molioner som behandlas i del föreliggande utskoltsbetänkandet.

De yrkanden som framställs i molionerna gäller dels ett upprepande av elt uttalande liknande fjolårets, dels också yrkanden om lagstiftning, bl. a. införande av bestämmelser i grundlagen mot kollektivanslutning.

Fråti centerns sida vill vi underslryka att elt system med kollektiv anslutning till politiskt parti kan komma i konflikt med den åsiktsfrihet som den nu gällande grundlagen utgår ifrån såvitt gäller de medborgerliga fri- och rätiigheterna. Reservationsrätten ändrar ingenting i denna grundläggande principfråga. Den enskilde tvingas då att offentligt avslöja alt hon eller han inte vill tillhöra elt visst politiskt parti. På grund av atl detta också kan komma atl framgå av vissa avlöningslistor eller liknande ligger del nära till hands alt, om man sä vill, betrakta reservationsrätten som en omvänd åsiktsregistrering. Det finns anledning all kraftigt poänglera all ullalandet mol kollektivanslutning inte riktar sig mot de fackliga organisationernas rätt alt besluta i egna angelägenheter. Denna rätt är självklar och skall vara orubbad.

Det uttalande som vi föreslår atl riksdagen skall göra riktar sig mot atl socialdemokraterna som medlem mar registrerar andra än dem som individuellt sökt medlemskap i partiet. Delta vill socialdemokraterna i utskottet inte fatta, utan de envisas med alt svara på annat än vad uttalandet och frågeslällningen avser. Detla framgår av den minst sagt korta motivering för avstyrkande av molionerna som majoriteten står bakom.

Atl del är många som kollektivt ansluts lill det socialdemokraliska partiet framgår också av den lidigare nämnda bilagan som finns fogad vid uiskoilsbeiänkandel. Ca tre kvarts miljon medlemmar i det socialdemokratiska partiet ansluts på det här sättet, och enligt redovisningen utgör detta 68 % av socialdemokraternas medlemskår. Inom centern, som vid de senasle tvä valen har haft över en kvarts miljon väljare från LO-seklorn, märker vi också all många känneren olust överalt vara inne i ett system med kollektiv upptagning i annat politiskt parti. Även i de fackliga kretsarna märks en ökad olust över kollektivsyslemel som sådant, vilket inte minst framgår av de mänga uttalandena i pressen.

Vi förutsätter att det som nu ändå sker ute på fältet kommer lill uttryck i

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

115

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti,

m. 777.

socialdemokraternas framlida handlande. Den ulredning som nu pågår inom del socialdemokraliska partiet måsle, hoppas jag, vara lyhörd för diskussionerna ute på föltet och i fackorganisationerna, som jag tidigare refererade Ull.

Inom centern vill vi upprepa tidigare uttalanden mot kollektiv anslutning, dvs. upptagning av medlemmar i ett politiskt parti, och vi förutsätter också atl delta skall leda till resultat.

Individens rätt alt själv avgöra medlemskap i politiskt parti är en ulomordentligl stor fråga i en demokrati som vår. Vi kan inte ansluta oss lill moderaternas krav på lagstiftning. Poliliska partier skall enligt vår uppfattning verka obundna, och därför kan en lagstiftning på del här områdei betraktas såsom ivivelaklig, vilket också kommer till uttryck i värt ställningstagande.

Med det sagda, herr talman, ber jag att fö yrka bifall till den vid utskotietsbetänkandel fogade reservationen 2.

116

ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Denna fråga handlar inte bara om kollektivanslutningen som sådan ulan också om i vilken utsträckning ett politiskt parti skall ta hänsyn till uttalanden som riksdagen upprepade gånger gjort.

Kollektivanslutningen har åtskilliga gånger diskuterats i Sveriges riksdag. I själva sakfrågan är argumenten välkända. Socialdemokraterna håller fast vid principen att människor kollektivt och mot sin vilja skall kunna anslutas till ett politiskt parti. Förra året värdet inle mindre än 768 000 människor som på så säu inrangerades i den socialdemokratiska fållan. Under hela efterkrigstiden har mer än två tredjedelar av del socialdemokratiska partiets medlemmar rekryterats på delta sätt.

Det säger sig självt att detta har många fördelar för det socialdemokratiska partiet. Bl. a. är det en betydande inkomstkälla. Jag tror mig våga säga alt vi här har en orsak till atl socialdemokratin så envist håller fast vid den odemokratiska kollektivanslutningen. Jag tror mig också våga påstå atl bara en begränsad del av dessa 768 000 medlemmar frivilligt skulle söka medlemskap i del socialdemokraliska partiet om inte kollektivanslutningen fanns. En realistisk uppskattning lyder på atl det socialdemokratiska partiets medlems-tal då skulle vara ca 639 000 i stället för, som man redovisade förra året, 1 129 461. Detta skulle i sin lur innebära att det socialdemokraliska partiet var nere i samma medlemslal som 1948, då man redovisade 638 512 medlemmar totalt. 30 års medlemsökning skulle då vara borta.

Hur har jag då, herr talman, kommii fram till delta resullat? Ja, medlemssiffrorna är de som konstitutionsutskottet fått del av direkt från del socialdemokratiska partiet, såväl vad gäller siffrorna för individuella anslutningar som vad gäller siffrorna för kollektivt anslutna.

Enligt en undersökning som gjordes för några är sedan av professor Leif Lewin om demokratin inom fackföreningsrörelsen är det 64 % av fackföreningsmedlemmarna som anser att kollektivanslutningen är en felaktig form för medlemskap i ett politiskt parti. Man kan utgå ifrån atl de 64 procenten

heller inte skulle söka elt individuellt medlemskap, om delta blev den normala möjligheten. Av de 768 000 medlemmar som kollektivt anslutits till det socialdemokratiska partiet kan man alltså räkna med atl 64 96 eller 491 000 skulle falla bort. Av andra orsaker tror jag att man t. o. m. skulle kunna räkna med högre bortfallslal, men det skall jag inte gå in på här.

Jag har velat redovisa dessa siffror för alt göra klart att bakom del högstämda talet från socialdemokratins sida, atl man bara vill bereda medlemmarna inom fackföreningsrörelsen möjligheter all påverka, ligger krassa beräkningar om medlemsbortfall och ekonomiska kalkyler. Socialdemokratins inställning till kollektivanslutningen grundar sig framför alll på sådana överväganden.

Herr talman! Det har trots detta förekommit en debatt inom press med anknytning lill socialdemokratin och fackföreningsrörelsen de sista åren, som av många tylls som alt det nu skulle vara dags för en omprövning av kollektivanslutningen. Många förhoppningar har knutits till att partiet självt nu skulle ta itu med saken. Det var mot denna bakgmnd som vi från moderata samlingspartiet gick ifrån vårt gamla krav på lagförbud mot kollektivanslutning när ärendet var uppe förra året i kammaren.

Vi gjorde del då därför att vi trodde oss se vissa förhoppningsfulla tecken på en omprövning, och vi hoppades att årets socialdemokratiska partikongress skulle falla ett beslut som innebar atl kollektivanslutningen försvann. Så blev tyvärr inte fallet.

I del anförande som hölls av ordföranden i den grupp som sysslar med kollektivanslutningen inom partiet, ledamoten av denna kammare Sten Andersson, som tillika är ledamot av konslituiionsutskotlet, gavs emellertid inga besked i någon sådan riktning. Sten Andersson talade endast om att "en eventuell reformering" bara skulle gälla den "tekniska formen för anslutning". Häri ligger såvitt man rimligtvis kan bedöma uteslutande vissa marginella justeringar av del nuvarande systemet.

Delta är djupt beklagligt. Men det är också avslöjande. Del visar alt socialdemokratin inle tar fasta på den krilik som riktas från slora delar av fackföreningsrörelsen, men också från riksdagen, mot kollektivanslutningen.

I detta läge har moderata samlingspartiet självfallel funnit del naturligt all återgå lill det krav som vi sedan länge förfäktat, nämligen lagstiftning mol kollekliv anslutning lill politiskt parti. Delta är uppenbariigen den enda metoden all få lill slånd en bällre ordning. Det är aldrig trevligt atl behöva ropa på lagstiftning när det gäller de politiska partierna och fackföreningsrörelsen, men det finns såvitt vi kan bedöma inget annat alternativ. Uttalanden från riksdagens sida kommer man atl nonchalera. Uttalanden av denna art är bara ett slag i luften. Vill man att något skall hända, är lagstiftning det enda som återstår. Med lanke på alt kollektivanslutning av människor lill elt politiskt parti är en yltersl allvarlig sak har vi dock inte tvekat att ånyo kräva att en lagstiftning kommer till stånd. Det är på det sättet, herr lalman, att de uttalanden som riksdagen har gjort och som den kanske kommer all göra ytterligare en gång här i dag, inte kommer alt leda till något resultat. Därför är

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

117

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti,

777. 777.

förslagel från de båda mittenpartiernas sida om eu uttalande i och för sig behjärlansvärt, men ingenting annat än ett slag i luften. Den här typen av uttalanden kan man naturiigtvis fortsätta med, men jag tycker alt även de partier som har försökt uttalandevägen så många år till slut borde ta sig en funderare på om del verkligen är rimligt alt upprepa försöket gång på gång och naturiigtvis också ställa frågan lill socialdemokratin -den frågan tyckerjag vi skall få ett klart svar på i dag; Är det på det sättet att man inte heller i fortsättningen tänker fästa del minsta avseende vid de många uttalanden som riksdagen har gjort? Om man fortfarande har den uppfattningen - och del verkar dess värre så, herr talman - tyckerjag man skall säga det klart ut. Då bör vi också rimligtvis kunna bortföra uttalandena från dagordningen i fortsättningen. Del är fromma förhoppningar och absolut ingenling annat. Herr lalman! Del finns så många ting som lalar emol den nuvarande kollektivanslutningen, men jag skall här inte ta upp den saken vidare. Den är väl känd sedan lidigare kammardebatler, och elt flertal partikamrater lill mig kommer senare under debatten att redovisa såväl principiella skäl mol kollektivanslutningen som egna erfarenheter av hur den fungerar i praktiken. Kammarens protokoll innehåller dessutom så mycket av argument mot kollektivanslutningen att jag här sluiar med atl yrka bifall till reservationen 1.

118

ESSE PETERSSON (fp);

Herr talman! Det är beklagligt att vi skall behöva föra denna diskussion år efter år i den här kammaren och ta upp riksdagens tid med en fråga som det borde vara självklart au man klarade ut inom del parti som tillämpar systemet att kollektivt ansluta människor lill en viss politisk riktning. Tyvärr, hert talman, lycks detta inte vara fallet. Man tycks tro atl politiska åsikter inte är en personlig sak utan en sak som man kan fatta majoritetsbeslut om. Detta måsle djupl beklagas.

Riksdagen har ett flertal gånger - åren 1973,1974,1976 och 1977 - ställt sig bakom uttalanden som innebär atl kollektivanslutning lill politiskt parti inte borde förekomma men alt frågan inte i första hand bör lösas genom lagstiftning, utan genom åtgärder från partiernas sida. Med inlresse har jag följt den diskussion som har förekommit inom det socialdemokratiska partiet. Även grupper inom de fackliga rörelserna och inom det socialdemokraliska partiet har varit och är kritiska mot förfaringssättet all tillämpa kollektivanslutning. Den arbetsgrupp som socialdemokraterna har tillsatt för att arbeta med denna fråga harjag hyst stor förståelse för när det gäller dess arbele, nämligen att man där borde kunna komma fram till en lösning som vore positiv och rättvis i sammanhanget. Del är därför med ett vissl beklagande som man sedan tar del av den socialdemokraliska arbetsgruppens rappori vid årets kongress, där det enligt snabbprotokollet i redovisningen konstateras;

"Det är ställt utom alll tvivel atl kollektivanslutningen har ökat de anslutna fackföreningarnas poliliska inflytande och detta har varit till fördel för såväl medlemmar som samhälle.

Det är också ställt utom alll tvivel att framtiden kommer atl kräva en allt siarkare sammanhållning mellan partiet och fackföreningsrörelsen. Därför måste en eventuell reformering av den tekniska formen för anslutning ta sikte på aU vidmakthålla starka band mellan den politiska och fackliga arbetarrörelsen."

Delta innebär atl frågan om kollektivanslutning reduceras till en fråga om teknisk anslutningsform och eventuell reformering.

Vi som har hyst och fortfarande hyser en tro på alt man inom det socialdemokratiska partiet kommer att kunna rensa upp i denna fråga måsle, efter att ha tagit del av den rapport som avgavs pä den socialdemokratiska partikongressen, medge all vissa frågetecken kvarstår. Detla är en principfråga och inte en fråga om vilka praktiska lösningar man bör välja. Men det kan väl ändå inte vara på det sättet atl man inom del soicaldemokratiska partiet inte känner lill alt enskilda människor kan anslutas individuellt till ett politiskt parti? Det hoppas jag verkligen att man inle är främmande för, men av det citat jag här föredrog skulle man kunna dra den slutsatsen och börja undra hur del verkligen förhåller sig.

För oss inom folkpartiet är individens rätt atl fritt och självständigt välja politiskt parti grundläggande för vårt ställningstagande liksom för vår demokrati. Därför kan vi av principiella skäl inte acceptera en kollektivanslutning av människor till ett politiskt parti. Ell sådant system strider mot den åsiktsfrihet som nu gällande grundlag utgår från vad gäller de medborgeriiga fri- och rättigheterna.

I det snabbprolokoll från den socialdemokraliska partikongressen somjag tidigare citerat finns ytteriigare ett avsnitt som förtjänar att citeras, nämligen det om hur man går till väga när det gäller att kollektivansluta:

"2. Rätten till kollektivanslutning innebär att arbetarekommunen säger till en fackförening, som vill stödja partiet politiskt och ekonomiskt: Om ni vill, ställer vi till ert förfogande en rätt för alla era medlemmar till demokratiskt inflytande pä den politik ni vill stödja. Ni avgör själva om ni vill ulnyltja denna rätt eller inle.

Blir fackföreningens svar positivi kan den enskilda fackföreningsmedlemmen - utan all uppge orsaken - ställa sig utanför detta medlemsinflytande. Del är del som kallas reservationsrätt. Besluten tas i demokratisk ordning och ingen Ivingas till medlemskap i partiet."

Man slår alltså fast att initiativet till kollektivanslutningen ligger hos partiet. Delta har vi också hävdat så många gånger, men socialdemokraterna har då oftast velat flytta över initiativet till facket. Här säger emellertid socialdemokraterna i sitt eget protokoll att initiativet ligger hos partiet. Sedan är det fråga om ett enkelt majoritetsbeslut som man ansluter personliga åsikter med. Då återstår bara reservationsrätten, alltså mer eller mindre en bakvänd åsiktsregistrering. Låt vara att orsak inle uppges, men ändå uppkommer frågeslällningen varför man inle vill vara med i del kollektiva beslutet.

Beslut om anslutning till socialdemokratiska partiet som fatlats en gäng gällersedan tills nytt beslut fattas. Då måste man ställa frågan; Hur ärdet med

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

[19

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti,

777. 777.

reservationsrätten? Gäller en reservation vid beslutet för all framlid så länge beslutet är gällande, eller är det så att man årligen får upprepa den här reservalionen? På den punkten har del ute i landet visat sig råda en hel del oklarheter, och del kan finnas skäl för att också det blir klarort i dagens debatt.

När det gäller kollektivanslutningen säger socialdemokraterna i olika sammanhang, och det upprepas i den bilaga som finns till konstitutionsutskottets betänkande, att det rör sig om endast en rent lokal angelägenhet. Samlidigt konstaterar man att denna rent lokala angelägenhet, som man från centralt håll vill skjuta litet ät sidan, betyder två tredjedelar av det socialdemokratiska medlemsantalet. Det skall också noteras att mer än en iredjedel av LO:s medlemmar röstar på ell annat parti än det socialdemokratiska och atl en femtedel, ca 20 96, av det socialdemokratiska partiels kolleklivanslutna medlemmar röstar på annat parti än det socialdemokraliska, trots atl de är medlemmar där. Detta säger något om problemen med kollektivanslutningen och reservationsrätten som, vilket jag tidigare nämnde, kan leda till en viss form av åsiktsregistrering bakvägen, som är ytterst tvivelaktig och beklaglig.

Herrialman! Utskottets hemställan är i och för sig kortfattad. Det kan man ju förslå att den behöver vara i det här ämnet. Men utskottsmajoriteten som gör denna hemställan är egentligen utskottels minoritet, beroende på att den verkliga majoriteten har valt tvä olika linjer - dels den som uttalas i reservaiion 2, dels reservation 1 om lagstiftning, som föregående talare har argumenterat för. I utskottets s. k. majoritetsskrivning står; "Enligl utskottet måste det tillkomma fackliga organisationer att falla beslut i egna angelägenheter. Av principiella skäl avstyrker därför utskotlet bifall till nu aktuella motioner i kollektivanslutningsfrågan."

Det är alldeles självklart alt det är de fackliga organisationerna som skall fatta beslut i egna angelägenheter. Därom råder inga delade meningar såvitt jag har kunnat finna under denna frågas behandling i utskottet och i andra diskussioner som vi fört.

Men vems angelägenhet är det att ansluta personliga åsikter till en viss politisk fölla? Den frågan gäller något helt annat än det som den s. k. utskottsmajoriteten har skrivit om. Den frågeställningen har man helt vandrat förbi - det är fullt tydligt.

Man får förmoda att den arbetsgrupp som inle hade så mycket att säga på den socialdemokraliska partikongressen i år, när del gällde atl komma till rätta med den odemokratiska formen för partiansluining som kollektivanslutningen utgör, verkligen kommer till ett resultat som innebär alt denna anslutningsform avskaffas. Det borde vara ett renlighetskrav i del socialdemokratiska partiet alt se till atl man i delta sammanhang städar upp utanför den egna dörren.

Med del anförda som bakgrund vill jag yrka bifall till reservalionen 2 vid utskottets betänkande.

120

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Frågan om kollektivanslutning av fackliga organisationer till del socialdemokraliska partiet åierkommer åriigen i riksdagen. Vänsterpartiet kommunisterna har vid flera tillfällen deklarerat sin uppfallning. Vår inställning har inte ändrats, och därför finns det ingen anledning till ett längre debattinlägg.

Men jag tycker det är all ta i när moderaterna i sina molioner kräver alt kollektivanslutning till politiskt parti skall upphöjas lill en grundlagsfråga. De kan ju inle räkna med atl bli tagna på allvar, då de inte i andra sammanhang är inlresserade av att grundlagsfästa demokratiska rättigheter för de arbetande på arbetsplatserna.

De borgerliga partiernas förslag syftar i stället oftast till all urholka de rättigheter som arbetarna under mångårig kamp kämpat sig till. Det finns många sådana exempel. Så sent som förra veckan diskuterades här flera arbetsmarknadsfrågor som gällde demokrati och inflyiande för de anställda, men då var övriga partier eniga om alt avslå samtliga vpk-motioner i den riktningen.

Herr talman! Fåtalsvälde och demokrati kan aldrig förenas. Fåtalsvälde betyder alllid begränsade rättigheter för de anställda. Även den kollekliva anslutning av medlemmar som socialdemokratiska partiet tillämpar strider mot demokratiska principer. Självfallet skall fackföreningsrörelsen utnyttja sina möjligheter all påverka fördess medlemmar vikliga politiska beslut. Det ärju inte bara i lönerörelser som arbetarnas levnadsstandard avgörs, utan det sker i stor utsträckning genom politiska beslut. Men påverkar poliliska beslut gör man bäst inom en självständig fackföreningsrörelse utan politisk bindning.

Kollektivanslutning diskuteras inte bara i riksdagen. Även på fackföreningsmöten, respresenlantskapsmölen och kongresser är det en återkommande fråga. Ledningen i det socialdemokratiska partiet borde lyssna på den växande opinion som finns inom fackföreningsrörelsen, avskaffa kollektivanslutningen och övergå lill induviduell medlemsanslutning lill sitt parti.

Herr talman! Med hänvisning lill mitl anförande i anledning av KU;s belänkande nr 11 föreslår jag aU riksdagen, med avslag pä motionen 1977/ 78:402, yrkandet 1, och moiionen 1977/78:1422 samt med anledning av moiionen 1977/78:924, gör följande uttalande.

Det socialdemokratiska partiet tillämpar, genom atl motta huvuddelen av sina medlemmar genom kollektiv anslutning, ett syslem för medlemsanslutning som strider mot demokratiska principer.

Fackföreningarnas uppgift är all tillvarata medlemmarnas iniressen. Denna uppgift fylls bäst av en facklig rörelse som behåller en organisatorisk självständighet gentemot politiska partier. Underkastelse under partipolitiska hänsyn hämmar rörelsens aklionsförmåga. Att fackföreningsrörelsen i skilda lägen stöder politiska organisalioner är både nödvändigl och rikligl, men del bör ske på basis av organisatorisk självständighet och pä fackföreningsfolkets egna villkor. Enligt riksdagens uppfattning är kollektivanslutning lill politiskt parti i princip inte försvarbar.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

121

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mol kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

När borgeriiga politiker går lill angrepp mot kollektivanslutningen är det dock inte av omtanke om fackföreningsmedlemmarna. De borgeriiga har inget emot kollektivanslutning när de anser atl den tjänar deras egna syften. Sålunda har länge ett flertal av de borgerliga ledamöterna slagit vakt om den religiösa kollektivanslutning som ännu påtvingas hela folket via statskyrkan.

Riksdagen har tidigare i fråga om kollektivanslutning till politiskt parti bl. a. uttalat atl "nuvarande missförhållanden bör inte i första hand förändras genom lagstiftning utan genom åtgärder från partiernas egen sida" och samlidigt förutsatt atl det genom opinionsbildning mot kollektivanslutningen skall visa sig vara möjligt atl förmå del parti som tillämpar denna ordning att medverka lill atl kollektivanslutningen avskaffas, så alt som partimedlemmar registreras endasl personer som individuellt begär inträde i partiet.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till det framlagda förslaget.

122

HILDING JOHANSSON (s);

Herr talman! Jag skall ta upp fyra inslag i de föregående inläggen.

Låt mig börja med Esse Peterssons ironiska anmärkningar om den s. k. majoriteten.

Jag kan inle hjälpa att damer och herrar borgeriiga i konstituiionsutskottet går på olika linjer. Och när så sker blir det en socialdemokratisk majoritet i utskottet. Den existerar faktiskt i utskottets protokoll, och sedan må Esse Petersson lycka alt del är ledsamt atl det förhåller sig på del sättet. Men jag tror del är klokt om Esse Peiersson relativi tidigt blir medvelen om all del inle alltid är folkpartiet som befinner sig i majoritet i utskotten.

Det andra jag tänkte ta upp är moderaternas svängningar.

Det fanns en lid då moderaterna motionerade om atl kollektivanslutningen skulle förbjudas i lag. När sedan moderaierna kom in i regeringen väcktes del moderata motioner om ett sådant förbud, men moderaterna i konstituiionsutskottet avstyrkte motionerna. Det är mig inte bekant om de moderata statsråden under denna tid sökte påverka kollegerna för att regeringen skulle lägga fram ell förslag om lagstiftning pä området och detta stötte på palmll. Den historiska forskningen får väl klarlägga detla så småningom. Nu har moderaierna ställts ulanför regeringen, och då är de med en gång redo all kräva att fackföreningarna skall förbjudas alt kollektivansluta sina medlemmar till del socialdemokratiska partiet.

De minnesgoda av oss erinrar sig säkert också all man från moderathåll ville ha ell tillkännagivande mot OlofPalme när han var statsminister därför alt han inle gripit in på områdei. Kommer man nu från moderathåll att också göra erinringar i nästa års dechargememorial mol Thorbjörn Fälldin därföralt han inle gripit in när han var statsminister? Och kommer man att göra det mot Ola Ullslen om han inte vidtar åtgärder under sin lid som statsminister?

Det tredje jag skulle vilja beröra är den diskussion som pågår inom fackföreningsrörelsen och del socialdemokraliska partiet om formerna för

samarbetet. Det har, som här lidigare nämnts, tillsatts en arbetsgrupp med uppgift all göra en översyn av de organisatoriska formerna för den fackligt-poliliska samverkan. I den finns både anhängare av och motståndare till kollektivanslutningen. Även utanför arbetsgruppen pågår en viss diskussion. Men på tre mycket väsentliga punkter råder det enighet inom det socialdemokratiska partiet, och dessa meningar har en stark anslutning frän fackföreningsrörelsens sida.

1. Man är angelägen all bibehålla banden mellan det socialdemokratiska
partiet och fackföreningsrörelsen. Man betraktar inte samhörigheten som
enbart historiskt betingad. Man finner del nödvändigl med elt organiserat,
omfattande samarbete även i nuet på grund av de gemensamma intressena
och idéerna. Därför håller man hårt på all de siarka banden mellan det
socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen bevaras, även om
formerna för fackföreningars anslutning ändras.

Låt mig i detta sammanhang påminna om del uttalande som finns i bilagan till KU;s betänkande i denna fråga. Det är elt uttalande som gjoris av 1909 års LO-kongress och som slutar med förklaringen; "Kongressen betraktar för sin del Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti som den naluriiga och självskrivna bäraren av den svenska arbetarklassens poliliska strävanden." Del gäller fortfarande i myckel hög grad.

2. Det finns även en enighet om att eventuella reformer skall föregås av en bred debatt inom den fackliga och politiska arbetarrörelsen. Eventuella förändringar förutsätter medverkan och godkännande av de anslutna fackföreningarna. Man är alltså inte beredd alt fatta eventuella beslut den dag Anders Björck anser att de besluten skall fattas.

3. Som följd av denna inställning råder del enighet även om att besluten skall fattas inom fackföreningarna och partiorganisationerna, inle av riksdagen.

Det fjärde jag skulle vilja ta upp är förhållandet mellan kollektivanslutningen och regeringsformen.

Jag har noterat att det i båda reservationerna förklaras alt kollektivanslutningen sirider mol grundlagens regler om de medborgeriiga fri- och rättigheterna. I ingendera av reservationerna åberopar man någon paragraf i regeringsformen. I en av moderaimotionerna harjag funnit en hänvisning till 2 kap. 2 § regeringsformen. En liknande hänvisning förekom f. ö. i en moderatreservation lill ett betänkande 1975. Denna hänvisning återkom dock inte i den moderata reservalionen lill KU;s betänkande 1976 om fri- och rättigheter i grundlag. Jag har också svårt att länka mig alt de nuvarande borgeriiga ledamöterna i konslitutionsulskotlel skulle bygga på denna paragraf i sina reservationer. Den gäller nämligen förhållandet mellan medborgarna och del allmänna, inte medborgarna inbördes eller medborgarnas förhållande lill organisationer. Man kan sålunda inte med hänvisning lill denna paragraf förklara kollektivanslutningen strida mot gmndlagen. Under sådana förhållanden skulle det vara intressant om någon av reservanterna kunde göra en hänvisning till någon bestämd paragraf i gmndlagen.

I detta sammanhang villjag gärna erinra om alt man från moderathåll har

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud thot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

123

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. tn.

124

gjort försök alt i gmndlagen få inskrivet elt förbud mot kollektivanslutning. Dessa försök har emellertid avvisats av riksdagen med stora majoriteter.

Även om man skall tolka reservanterna på det sättet att det är den allmänna andan i regeringsformen som gör all man kan påstå att kollektivanslutningen står i strid med grundlagen så bestrider jag reservanternas mening. Grundlagen bygger på åsiktsfrihetens princip. Om den slår vi alla vakt. Denna kränks emellertid inte genom kollektivanslutningen. Beslutar en fackförening att ansluta sig lill en arbetarkommun, kan den enskilde ställa sig ulanfördenna anslutning ulan atl uppge något skäl för delta. Ingen tvingas bli socialdemokrat. Den enskilde har sin politiska frihei.

Till de politiska friheterna brukar vi räkna föreningsfriheten. Den håller vi sedan årtionden tillbaka myckel hårt på här i Sverige. Riksdagen skall inte bestämma arbetsformerna inom föreningarna. Det skall de göra själva. Såvitt jag förstår delas denna uppfattning av Kari Boo; del framgår av hans inlägg här i dag. Detta måste gälla även förde fackliga organisationerna. De har, som vi säger i utskoltsbetänkandet, atl falla beslut i sina egna angelägenheter. Frågan om kollektivanslutningären sådan egenangelägenhel. I den skall inte beslutas av riksdagen utan av de fackliga organisationerna. Därför avstyrker vi av principiella skäl motionerna.

Det är uppenbart atl en lag mot kollektivanslutning innebär alt riksdagen bestämmer. Även uttalanden från riksdagens sida betyder alt riksdagen vill gå in och styra pä detla område. Reservanierna försöker nu på olika sätt komma ur anklagelsen för denna inblandning, som strider mot svensk tradition. I centerpartiets och folkpartiels gemensamma reservation under-strykes, alt "elt riksdagens uttalande mol kollektivanslutning på intet sätt riktar sig mot fackliga föreningars rätt atl själva besluta om egna angelägenheter". Så följer: "Däremot riktas uttalandet till det parti - socialdemokraterna - som registrerar som medlemmar andra än dem som individuellt sökl medlemskap i partiet." Delta måste vara motsägelsefullt. Å ena sidan får fackföreningar rätt all ansluta sig till det socialdemokratiska partiet, men å andra sidan för detla inle ha rätt alt ta emot medlemmarna. Moderaierna förklarar kategoriskt att förbud i lag mot kollektivanslutning inte ulgör ett ingrepp i föreningsfriheten, "dä denna frihei ej kan innebära rätt att ansluta någon lill ett politiskt parti utan vederbörandes samtycke". Inte ett ord till förklaring. Låt mig endasl upprepa: Ingen behöver tillhöra det socialdemokratiska partiet utan sitt samtycke.

Förslår man då inle alt man genom sina angrepp mol kollektivanslutningen öppnar dörrarna för en helt ny ordning här i Sverige, nämligen att staten går in och reglerar föreningarnas verksamhet? I dag gäller det fackföreningarna, en annan dag kan det gälla andra organisationer. Lät fackföreningarnas medlemmar bestämma i frågan och låt det socialdemokratiska partiet självt utforma sina stadgar! De skall inte ersättas av lagar som stiftas av riksdagen. Självfallet måste del innebära en inskränkning av föreningsfriheten, om riksdagen beslutar om formerna för anslutning lill de poliliska partierna.

Låt mig påminna om att fri- och rätiighetsutredningen på sin tid föreslog att

föreningsfriheten skulle fö begränsas endasl "för att motverka enskild verksamhel av mililär eller liknande natureller för att molverka förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt utsprung". Detta blev även riksdagens mening, och del är endasl dessa begränsningar som får vidtas enligt 2 kap. 14 § regeringsformen. Del går inle att plocka in kollektivanslutningen i denna uppräkning av begränsningsmöjligheter.

Det är angeläget att hävda både enskilda personers och enskilda föreningars frihet. Dessa friheter kan komma på kollisionskurs med varandra. Men de gör del inte i det fall vi nu diskuierar. Genom reservationsrätten har den enskilde sin självklara frihet. Vi har emellertid också anledning att hävda organisationernas självbestämmanderätt. Därför bör vi låta diskussionen fortsätta inom fackföreningsrörelsen och det socialdemokraliska partiet om anslulningsformerna ulan alt riksdagen söker styra.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti,

777. 777.

KARL BOO (c) kon genmäle:

Herr lalman! Jag skall inle lägga mig i den formaliadiskussion som Hilding Johansson tar upp gentemot folkpartiet och moderaterna. Bakom utskottets förslag står fiertalet av dess ledamöier, något som självklart blir följden när del som i detla fall finns tre olika uppfallningar inom utskottet. Jag har för min del inte försökt provocera fram något annat förslag från ulskotlet än del som fiertalet av ledamöterna ställt sig bakom.

I den här diskussionen måste lydligen det påpekandet upprepas, att utskottets uttalande icke riktar sig mol de fackliga organisationer som fattar beslut om kollektivanslutning, ulan uttalandet riktar sig mot del parti som registrerar andra som medlemmar än dem som individuellt har sökt medlemskap i partiet. Del är huvudfrågan för vår diskussion här i dag.

När jag för min del har redovisat atl denna registrering kan länkas strida mol grundlagens beslämmelser, så harjag tagit hänsyn lill det allmänna syftel i grundlagens bestämmelser. Jag har också sagt att reservationsrätt inte på något sätt upphäver de bekymmer som de enskilda utsätts för, därför all de -och det underströk jag tidigare-som vill reservera sig mot medlemskap på ett eller annat säll blir föremål för noteringar i avlöningslistor och liknande. Del blir faktiskt förhällandet genom alt man lar ul en eventuellt reducerad avgift. Det är angeläget alt också föra in den problematiken i sammanhanget. Jag och centerpartiet har hävdat atl vi icke vill ha en lagstiftning belräffande poliliska partiers verksamhet. Detsamma har vi hävdat beträffande folkrörelserna här i landei. Både partier och folkrörelser måste fö arbeta uiifrån sina egna villkor. Delta är avgörande för all vi i en demokrati som vår skall kunna fö en fri, obunden, riklig och öppen debatt.

Herr talman! Jag vidhåller milt lidigare yrkande.

ANDERS BJÖRCK (m) kort genmäle:

Herr lalman! Har man en dålig sak atl försvara så blir del också ett dåligt försvar. I den situationen tyckerjag nog alt Hilding Johansson befinner sig i dag. Del är ingen personlig kritik mol honom, därför att det gäller alla talare

125

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti,

m. 777.

som försöker försvara kollektivanslutning. Jag har fakiiski aldrig hört något övertygande försvar för denna, inle ens från de skickligaste debattörer som denna kammare har kunnat uppleta. Hilding Johansson talar egentligen inle om del saken gäller, utan han lalar om vissa av moderaternas ståndpunkter och försöker föra över debatlen lill dessa.

Våra ståndpunkter är myckel klara. Vi har sedan länge fört fram krav på lagstiftning. Förra året frångick vi den ordningen, och varför? Ja, skälet anges utomordentligt klart pä s. 2 i betänkandet, där del slår "att den deball om kollektivanslutningens berättigande som på senare lid förekommii, bl. a. inom det socialdemokraliska partiet och den fackliga rörelsen, gjorde all utskottet hyste siarka förhoppningar atl frågan kunde komma att lösas inom en nära framlid". Den ulredning som vi trodde skulle vara klar till den socialdemokraliska partikongressen fören lid sedan och som skulle leda lill elt positivi resultat gjorde all vi, för atl inte lägga ytterligare sten på börda, ville låta socialdemokraterna försöka klara ut det här själva. Men nu blev del ju platt intet av den rapporten. Del var bara en fint för atl blanda bort korten -det framgår alldeles klart av det uttalande som Sten Andersson gjorde vid kongressen.

Det är självklart att när det visar sig att del inle finns någon möjlighet alt gä fram med hjälp av allmänna uttalanden, då återgår vi lill kravei på lagstiftning. Det är en i hög grad konsekvent linje från moderata samlingspartiets sida, kryddad med alt vi försökte ge socialdemokraterna en chans alt själva trassla sig ur silualionen.

Här har frågats om vi nu skall försöka ta upp frågan i konstitutionsutskottet med andra statsministrar. Ja, det är ju en pikant sak att när vi försökte höra Olof Palme som statsminister och partiledare i konstitulionsulskotlel forell eller ett par år sedan, så motsatte sig socialdemokraterna della. De ville inte ha Olof Palme till utskottet. Man ville inle all han skulle utfrågas om dessa lydligen känsliga saker, och del tycker jag är all beklaga.

Låt mig lill slut slälla en fråga till herr Johansson; Om vänsterpartiet kommunisterna, som ju fakiiski har majoriiei pä sina häll inom fackföreningsrörelsen - socialdemokraterna befinner sig inte alllid i majoritetsställning - skulle börja ansluta människor kollektivt lill vpk, är det då herr Johanssons principiella uppfattning all delta är helt okay?

126

ESSE PETERSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag noierar alt Hilding Johansson stannade vid formalia i Slällel för alt svara på de frågor jag ställde. Det kunde inle vara obekant för den som lyssnat på diskussionen här all jag redogjorde för hur utskoltels majoritelsförslag hade tillkommit. Det är möjligl all man - medvetet lydligen - kunde missuppfatta en sådan redovisning. Vi är inle filosofie doktorer allesammans i den här församlingen, och del är kanske förklaringen.

Men jag återgår till de frågeställningar som jag log upp. Den första var om reservationerna gäller för all framlid från del all beslutet är taget och till dess nyll beslut las. Eller om det skall vara så, vilket förekommer ute i landei, all man årligen måsle upprepa sill ställningslagande för att inte efter hand

komma med i det socialdemokraliska partiet.

Andra frågan var om kollektivanslutning är en rent lokal angelägenhet, som det sägs i bilagan lill betänkandet. Herr Johansson har möjlighet alt la avstånd från della, om han tycker atl saken har lite slörre belydelse än rent lokall.

Den tredje saken gällde vems angelägenhet del är au avgöra och ansluta personliga åsikter. Ärdet ell avgörande som man fattar med enkel majoritet eller är del en sak som bygger på individuellt slällningslagande?

Sedan tyckerjag all det är lilet övermaga av herr Johansson all börja blanda bon korten med alt lala om fackets rätt och rätlen för socialdemokraterna all tillämpa en form av medlemsregistrering som vi av principiella skäl inle accepterar. Somjag framhöll i mitt tidigare anförande, finns det ju ingen som ifrågasätter fackets rätt alt besluta i sina angelägenheter, men det är icke en facklig angelägenhet alt ta ställning till enskilda personers politiska åsikt. Där är skillnaden.

Därför säger vi all här krävs ell uttalande, men man borde inom socialdemokratin kunna sopa rent framför den egna dörren ulan alt lagstiftning behöver tillgripas.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill först instämma i vad konstilulionsutskotlels ordförande anförde i fråga om behandlingsordningen. Den var jusl, och del hoppas jag atl även företrädarna för övriga partier anser. I annat fall är del en anmärkning mol den sittande ordföranden, nämligen Karl Boo.

Sedan behöver man inle vara filosofie doktor för all klara ut detla, man kan använda de allra enklaste räknesätten. För min del lärde jag mig dem i småskolan.

Del cenlrala här är emellertid atl ingen i replik lill mig har kunnat lala om vilken paragraf i gmndlagen som kollektivanslutningen strider emol. Kari Boo anförde den synpunkten alt del var den allmänna syftningen. Men i den paragraf som man brukar la fram står det om förhållandet mellan det allmänna och medborgarna. Fackföreningsrörelsen och del socialdemokraliska partiet hör inte lill del allmänna. Följaktligen kan man inle påstå atl kollektivanslutningen är grundlagsstridig.

Däremot är man från moderathåll ute efter all fä en undantagslagstiftning, riktad mol den svenska fackföreningsrörelsen. Den skall inte själv fö avgöra kollektivanslutningen, ulan det skall bli förbud. Del är självklart atl om ett sådanl förbud genomförs genom en majoritet här i riksdagen, så måste fackföreningarna följa del. Men del är alldeles uppenbart att man då har en undantagslagstiftning, riktad mot den svenska fackföreningsrörelsen.

När det gäller moderalernas ståndpunkt i övrigt måsle jag säga att den uiifrån moderalernas egna utgångspunkter är något ohållbar. Man menar atl man inte skulle behöva lagstifta därför all det pågår en ulredning. Denna Ulredning är nu inle avslutad. Vore man konsekvent, kunde man ju vänta tills denna utredning hade presenterats och diskuterats. Men jag sade förut all den dag som Anders Björck tycker är den riktiga betraktar vi inte som den

127

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti,

m. 777.

som fackföreningsrörelse och parti skall rälta sig efter -och sedan må herr Björck sälta vilket betyg som helst på mig.

De frågor som Esse Peiersson ställde till mig kanjag myckel snabbi svara på. När del gäller reservationsrätten skall reservation avges vid varje besluisiillfälle. Atl detla är en lokal angelägenhet är riktigt. Besluten fallas nämligen i varje fackförening för sig; del är inte Landsorganisationen som har anslulil sig.

Bakom detla ligger slutligen ell individuellt ställningstagande. Varje medlem har att själv avgöra om han vill tillhöra det socialdemokraliska partiet eller inte. Anser han efter beslutet att han inte skall göra det, då reserverar han sig och slipper tillhöra partiet.

128

ANDERS BJÖRCK (m) kort genmäle:

Herr talman! Moderata samlingspartiets inställning i den här frågan är i hög grad hållbar. När det gäller den ulredning som vi irodde skulle leda lill resultat förra årel har vi nu fölt besked av dess ordförande, det socialdemokratiska partiets partisekreterare Slen Andersson. Han har uttryckligen sagt ifrån i del material som har tillställts konstilutionsutskotlet, nämligen kongressproto-kollel pä den här punkten, alt det bara är den tekniska formen för en anslutning som del handlar om. Det står alltså i det material som utskottet haft all ta ställning lill. Det står också att del bara är fråga om en eventuell reformering av denna tekniska anslutning, ingenling annat.

Del är väl ändå ett klart besked, herr talman, om atl här spelar del ingen roll vad man länker hos utomstående organ som riksdagen. Del blir bara en lilen, liten försköning - möjligen - för att göra kollektivanslutningen lilet smakligare.

Är del då att undra på alt vi tröttnar, att människor som utsätts för detla tröttnar? När det rör sig om något så allvariigl som kollektivanslutning av människor till ett politiskt parti är det väl tämligen rimligl all vi då inle vill vara med längre ulan återgår lill del krav som vi har haft, nämligen all här måste till en lagstiftning.

Sedan är della pä intet sätt rikiai mot fackföreningsrörelsen. Den lagstiftning som del handlar om är naturligtvis riktad mol en enda part, del socialdemokraliska partiet, som accepterar alt man för majoriteten av sina medlemmar genom kollektivanslutning.

Om ni säger nej till detta, inte är del väl då så all fackföreningsrörelsen ändå kommer att rortsäiia att böna och be pä sina bara knän om alt då och då fö komma med en kontingent av medlemmar lill er? Självfallet inte. Bollen är hos er. Men sparka den inte gång på gång vidare till fackföreningsrörelsen! Kryp inle bakom denna. Om ni vill säga nej kan ni också göra det.

När del sedan gäller grundlagen medger liden inte all jag här går in i detalj, men grundlagens anda är väl ändå alldeles uppenbar i dessa stycken. Jag är övertygad om all Hilding Johansson, som sysslat så myckel med denna och har så goda kunskaper på områdei, ändå har delta helt klart för sig.

Till slut, herr talman, ber jag atl av Hilding Johansson fö svar på två frågor som jag tidigare har ställt:

1. Kommer ni all fortsätta atl nonchalera de uttalanden som riksdagen Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

gör?

2. Om ett annat parti, t. ex. vpk, skulle la sig före atl böria kolleklivanslula människor lill sitt parti, kommer ni då all accepiera delta såsom naturligt och riktigt?

KARL BOO (c) kort genmäle:

Herr lalman! Hilding Johansson påstod i elt lidigare inlägg all del var motsägelsefullt atl medge fackföreningarna räll all besluta om kollektiv anslutning men samlidigt neka del socialdemokratiska partiet alt öppna vägen för kollektivanslutning av medlemmar. Jag lycker inte all detla är något motsägelsefullt. Hela vårt uiialande är inrikiai på alt elt parti inle skall la emol kollektivt anslutna medlemmar. Om detla blir klart för fackföreningsrörelsen, vet denna vilka premisser som gäller belräffande anslutning av medlemmar till det socialdemokraliska partiet.

Jag gör en annan bedömning än Anders Björck belräffande förutsättningarna för atl man inom del socialdemokraliska partiet skall göra förändringar i denna del. Kongressrapporten andas ändå bekymmer om del system som nu är rådande. Jag vill påstå all dessa bekymmer ändå måsle la sig uttryck i ell kommande förslag, där man hittar en annan lösning än den som nu finns. Självklart villjag inte på något sätt förmena fackföreningsrörelsen att ha goda konlakler med något visst parti. Men det är - även om del ligger myckel ideologi i del - en teknisk fråga på vilket säll elt parti mottar medlemmar, om del gäller en individuell ansökan eller om det är fråga om en kollektiv ansökan.

ESSE PETERSSON (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall inte fortsätta den formaliadiskussion som Hilding Johansson främst vill ägna sig ål. Del är tämligen meningslöst, eftersom han gång efter annan polemiserar, inte mot vad som här har sagts utan mol vad han tycker sig uppfatta mellan vad som sägs.

Jag noterar atl Hilding Johansson gick förbi den ena av de frågeställningar jag här log upp. Därvidlag kan jag förslå honom; har man en sak som denna atl försvara, kan del kanske vara skönt all inle behöva ta ställning lill min fråga. Därför kan vi notera att del är angeläget all en anslutning sker på grundval av personliga åsikter genom ell individuellt ställningstagande. Det bör inte vara något som sker genom ett majoritetsbeslut. Jag tror all del är grundläggande atl fastslå della.

Sedan skall man också ha klart för sig vilka problem detla förfaringssätt med kollektivanslutning innebär för t. ex. invandrare och andra grupper som inle tillhör de mest flitiga när det gäller atl besöka de möten, där sådana här beslut fattas. Dessa blir ändå anslutna och kommer in i en viss politisk fölla.

Sedan lycker jag nog alt Hilding Johansson går litel väl långt. När man diskuterar de här frågeställningarna och de uttalanden som görs mol kollektivanslutningen, säger han: nu vill staten in och reglera föreningarna

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:40-43

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning ull politiskt parti,

m. 777.

och inskränka på föreningsrätten. Vi har lidigare diskuterat della men något sådant är det inte fråga om. Här gäller det ett renlighetskrav som går ut på alt man inte skall falla majoritetsbeslut om människors åsikter.

Detla borde man också från socialdemokralisk sida kunna instämma i. Säga vad man vill om kongressrapporten, men i och med att man tagil upp della i en arbetsgrupp inom socialdemokratin är det inte självklart all allt skall vara som del är i dag. När man lyssnar till Hilding Johansson här i kammaren får man nästan elt sådant intryck som atl inget kan ändras. Här finns ell problem som man diskuterar djupl inne i de socialdemokratiska leden och som många även är djupt oroade av. Därför krävs del bara lilet mera råg i ryggen så atl man ser till alt det blir en ändring på den här punkten så att människorna själva kan få ta ställning och besluta om vilken politisk organisation de vill tillhöra. Man kan rimligen inle fortsätta med majoritetsbeslut i denna fråga.

130

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har fortfarande inte fött någon hänvisning till någon paragraf i grundlagen. Man kommer inte ifrån alt i reservationerna uttrycks på olika sätt tanken all kollektivanslutningen strider mol grundlagens regler om de medborgeriiga fri- och rätiigheterna.

Den paragraf som man brukar åberopa, 2 §, gäller förhållandel mellan del allmänna och medborgarna. Nu slår flera moderaltalare antecknade efter mig. Någon av dem bör kunna göra den grundlagsanalys som krävs för att man skall kunna slå fast atl detta strider mot grundlagen. Jag har visat atl så inle är förhållandet. Kom med elt motbevis på den punkten!

Del är uppenbart alt denna lagstiftning harsom adress både fackföreningsrörelsen och del socialdemokraliska partiet. Jämför jag Anders Björcks och Karl Boos inlägg står del klart all Karl Boo menar alt fackföreningarna skall vela vad de har all rälta sig efter. Ja, delta är elt uttalande för riksdagen från hans sida. Frän Anders Björcks sida är del fråga om en lagstiftning. Men även om man skulle tolka detta välvilligt till Anders Björcks förmån, så betyder det all han vill ha en säriagstiftning riktad mol del socialdemokratiska partiet. Della strider mol den paragraf om föreningsfriheten som jag tidigare åberopat. Della kan inle räknas in i de begränsningsmöjligheier som finns. Man går alltså hårt lill attack mol föreningsfriheten här i landet.

Sedan säger man alt della är formalia. Ja, sysslar riksdagen med annat än formalia? Ställer man sig på min ståndpunkt, nämligen alt del är fackföreningarna och del socialdemokratiska partiets organisationer som skall avgöra delta, ärdet vi som skall klara upp formalia, inte de. Vi skall klara upp om staten skall gå in här och styra eller inle, om staten skall lagstifta eller inle. Kalla det för formalia, men de som ställs under den ofrihet det skulle betyda atl riksdagen här skulle stifta lagar uppfattar ingalunda detla som formalia.

Läl mig utifrån den ulgångspunkien säga som elt svar lill Anders Björck atl om vpk lill sitt parti ansluter en fackförening, kommer jagatt bekämpa detta, men jag kommer inte att göra det i riksdagen.

Slutligen vill jag säga att man på borgligt håll alls icke begripit att del finns en samhörighet mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokratin som lever oberoende av de anföranden man här håller från lalarslolen. Där betraktar rnan detla pä ell helt annat sätt. Men man iakttar också att ingen kan anslutas mol sin vilja och utan sitt eget samtycke.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Hilding Johansson slutade sin senaste replik med all säga att ingen skall mol sin vilja kunna anslutas. Del är just vad det handlarom. Det är detla den här debatten handlar om, när vi motsätter oss kollektivanslutningen. Argumenten har genom tiderna varit skiftande. Argumentet från socialdemokraternas håll för kollektivanslutningen var i början på 1900-lalel atl arbetarna saknade rösträtt och föreningsrätt och alt man därför behövde kollektivanslutningen. Det kanske var rikligt. Bl. a. hade Hjalmar Branting den synen på frågan alt när arbelarna fick rösträtt och föreningsrätt skulle kollektivanslutningen definitivt upphöra. Ett annat argument framfördes 1967 vid debatten i riksdagen. Nils Kellgren sade då bl. a.:

"Fråganom kollektivanslutningar i mycket hög grad-del kan man aldrig komma ifrån - en fråga om finansiering av politisk verksamhet. Man bör därför se denna fråga i relation till hur de politiska partierna över huvud taget finansierar sin verksamhet."

I slutet pä samma anförande: "Högern gör en stor aftar av kollektivanslutningen som är elt sätt atl finansiera politisk verksamhel." Detta var Nils Kellgrens klara uttalanden 1967.

Det finns alltså olika meningar inom det socialdemokratiska partiet om varför man skall ha kollektivanslutningen. Men detla är ju ell intressant officiellt uttalande i riksdagen. När riksdagen i dag debatterar frågan har den socialdemokratiska delen av konstitutionsutskottet avvisat våra motioner med bara ett par meningar. Man har ingenting atl säga, och har man ingenling att säga är det ju bäst all inte säga någonting.

Socialdemokraterna hävdar atl kollektivanslutningen är en inre facklig angelägenhet, och del hävdas i konsliiuiionsutskottets belänkande också. Men det ärdet inte alls. Kollektivanslutningen aren politisk åtgärd och inte en facklig.

Reservationsrätten infördes i bönan pä 1900-talel. För alt förhindra att LO:s kongress 1909 bröt alla förbindelser i fråga om kollektivanslutningen beslöt 1908 års socialdemokraliska partikongress att tillåla att fackligt anslutna fick rätt alt anmäla reservaiion mot kollektivanslutningen till det socialdemokraliska partiet.

Det är alltså från början ett socialdemokratiskt beslut på en partikongress att man skall tillåta kollektivanslutna alt reservera sig mot medlemskap i del socialdemokratiska partiet. Reservationsrätten har alltså, konstaterar jag igen, införts av del socialdemokratiska partiet och inle av fackföreningsrörelsen.

Frågan blir då om en politisk organisation - i del här fallet socialdemokraterna - kan ålägga medlemmar i en facklig organisation att reservera sig mot

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti,

m. 777.

131

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning lill politiskt parti, m. m.

132

en anslutning till ell parti som de inle vill tillhöra. Frågan blir vidare om medlemmar av fackföreningar är skyldiga att följa beslut som fattas vid en socialdemokratisk partikongress.

När fackföreningsmedlemmar som har borgeriiga eller kommunisliska sympatier reserverarsig mot beslut om kollektivanslutning,skerdelta inle på grund av stadgar i del förbund de lillhör ulan genom beslut av den organisation, dvs. del socialdemokratiska partiet, som de inle vill tillhöra.

Det är också intressant all konstatera vad Ragnar Casparsson, inte okänd inom LO-området, har skrivit i sin skrift LO under fem årtionden. Han skriver alt del kan förutses atl fackföreningsrörelsen skulle råka i en mycket bekymrad situation, om andra poliliska sammanslutningar skulle reflektera på att reformera sitt sladgeväsen i samma riktning. Del är intressanta synpunkler.

Enligl opinionsundersökningar sympatiserar ungefär en iredjedel av fackföreningsmedlemmarna med något borgerligt parti. Dessa blir ofta tvångsanslutna lill socialdemokraterna. Jag har själv erfarenhei av det. Som moderat riksdagsman blev jag för några år sedan kollektivt ansluten lill socialdemokraterna därför all jag lillhör en fackförening. Byggnads avdelning 25 i Uppsala. Det skedde utan min vetskap och ulan all jag på flera månader fick reda på beslutet. Nu redovisas i proposilionen att 768 000 socialdemokraliska medlemmar var kollektivt anslutna år 1977. Om man utgår från alt var tredje fackföreningsmedlem röstar borgeriigt kan denna siffra innebära alt ca en kvarts miljon socialdemokraliska medlemmar röstar borgerligt. Ärdet inle generande för socialdemokraterna och för Hilding Johansson? Minst var femte socialdemokratisk partimedlem röstar borgerligt!

Nu säger Hilding Johansson att han är angelägen om alt behälla bandet mellan del socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen. Ja, jag kan förslå det, särskill med lanke på vad Nils Kellgren avslöjat om socialdemokraternas nutida krasst ekonomiska motiv för kollektivanslutningen.

Några av de uttalanden Hilding Johansson gjort i dag är ganska uppseendeväckande. Han säger: Ingen behöver tillhöra det socialdemokraliska partiet ulan sill samtycke. Vidare: Ingen tvingas bli socialdemokrat. Vidare: Varje medlem har .själv atl avgöra om han vill tillhöra partiet.

Tyvärr, herr Hilding Johansson, är della inle sant. Vet inte Hilding Johansson hur det går till? De flesta fackföreningsmedlemmar för inle reda på elt beslut om kollektivanslutning. Det är i många fall bara representskapets ledamöier och de medlemmar som dessa lalar med personligen som har reda på beslutet, såvida representantskapets ledamöier nu tar upp denna fråga vid enskilda samtal med andra.

Och hur informeras invandrarna? Knappasl alls!

Enligl en opinionsundersökning uppger bara 8 96 av samtliga LO-medlemmar att de tillhör något politiskt parti. Många av dessa lillhör andra poliliska partier än det socialdemokraliska. Delta är ganska avslöjande med lanke pä atl 40 % av fackföreningsmedlemmarna är kolleklivanslutna. Delta visar ju hur många det är som känner lill della.

Menar Hilding Johansson alt jag själv tillhörde del socialdemokraliska

partiet under flera månader med mitl eget samtycke? Nej ,jag reserverade mig mol medlemskapet omedelbart somjag fick reda pä beslutet. Det var andra som hade beslutat alt jag skulle tillhöra ell parti som jag inle ville tillhöra.

För Hilding Johansson, som i allmänhet aren klok kari, måste det kännas hemskt alt försvara en så sjuk sak som kollektivanslutningen är. Kollekliv-anslutningen sirider mol FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som säger att ingen må tvingas tillhöra någon organisation.

Hilding Johansson gjorde också ell myckel intressant påstående i en av sina senasle repliker, där han sade att en lagstiftning på della område strider mot föreningsfriheten. Menar då Hilding Johansson all elt politiskt parti kan bete sig mot folk precis hur som helst utan att riksdagen har rätt att reagera? Det är skrämmande.

Vad är det för fel om alla människor i vårt land själva för besluta om de vill eller inle vill vara medlemmar i något politiskt parti och själva för ta ställning lill vilket parti de vill tillhöra? Vi har många gånger ställt den frågan, men socialdemokraterna har inte svarat, därför att de inte kan svara. Om de nämligen svarar det som är självklart, nämligen all del inte är något fel all var och en själv för bestämma sin partitillhörighet, så har de också förklarat atl kollektivanslutningen är felaktig. Därför kan inte socialdemokraterna svara pä den frågan. Men trots det ställer jag frågan på nytt: Vad är del för fel att varje fackföreningsmedlem själv för avgöra sin partitillhörighet?

Riksdagen har vid tre tillföllen fördömt kollektivanslutningen. Socialdemokraterna har inte brytt sig om riksdagens beslut. När socialdemokraterna inle bryr sig om riksdagens beslut, måsle riksdagen tillgripa lagstiftning. Vi kan inte accepiera att ens elt politiskt parti beter sig precis hur som helst och struntar i hur det behandlar människor.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservalionen 1 av Anders Björck och Lars Schött.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

SIXTEN PETTERSSON (m):

Herr lalman! Allan Åkeriind och jag har i motionen 402 yrkat att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lag beträffande förbud för politiska partier att registrera medborgare som medlemmar, trots atl dessa inle av egen fri vilja personligen ansökt om medlemskap. Denna lag kommer enligt vår uppfattning atl stärka den enskilde medborgarens demokratiska fri- och rälligheter. Ingen medborgare skall i fortsättningen tvingas alt bli medlem i ett politiskt parti genom ett majoritetsbeslut fattat av andra medborgare.

Lagen skulle reglera de politiska partiernas räll atl registrera medborgare som medlemmar. För alt de politiska partierna skall ges rätt att registrera en person som medlem skal) det fordras att denna person av egen fri vilja ansökt om medlemskap.

Detta är en princip som är den gängse i samtliga demokratiska partier -lyvärr dock ännu inte i det socialdemokraliska.

Riksdagen har tre gånger tidigare - 1973,1974 och 1976 - ställt sig bakom ett uttalande med innebörden atl de poliliska partierna inte skall bevilja

133

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti,

777. 777.

134

medlemskap lill de medborgare som genom ett kollektivt beslut ansökt om medlemskap. Samtidigt betonas atl denna fråga i första hand inte borde lösas genom lagstiftning. I stället bordel del ske genom egna åtgärder från partiernas sida.

Det är beklagligl atl del socialdemokratiska partiet nonchalerat riksdagens tre gånger gjorda uttalande. Mol bakgrund av att de i uttalandet föreslagna åtgärderna inte är vidtagna bör riksdagen därför garantera medborgarna deras demokratiska fri- och rättigheter även på del här områdei. En lagstiftning är därför nu nödvändig.

Den enskilda individens rätt att själv avgöra huruvida hon eller han skall tillhöra elt politiskt parti saml fritt välja mellan dessa är grundläggande för ett demokratiskt samhällssystem. Utmärkande för en demokrati är också atl man väljer parti efter politisk övertygelse - inte efter t. ex. yrkestillhörighet. I Europarådet och genom att ansluta sig till FN:s deklaration angående de mänskliga fri- och rätiigheterna har Sverige aktivt undersiöli dessa principer.

I dag beräknas att närmare 40 96 av samtliga LO-anslutna, dvs. drygt 700 000, har blivit registrerade som medlemmar i det socialdemokraliska partiet efter ett kollektivt beslut av den lokala fackklubben. Delta innebär att 7 av 10 socialdemokratiska medlemmar har erhållit sitt medlemskap genom detla förfaringssätt.

Ett fötal av de ivångsanslutna har vetskap om ett de blivit medlemmar i del socialdemokraliska partiet. Belysande för detta faktum är resullalet av en SIFO-undersökning som genomfördes bland de LO-anslutna för några år sedan. I undersökningen uppgav endasl 8 % atl de tillhörde något politiskt parti -trots att närmare 40 96 var kolleklivanslutna till socialdemokraterna. Eu antal har dessutom av egen fri vilja ansökt om medlemskap i något av våra olika politiska partier.

Genom tillkomsten av storavdelningar har kollektivanslutningen fött en hell ny och i vissa fall hell absurd dimension. Beslut om kollektivanslutning fattas i dag ofta på de olika avdelningarnas representantskap. Till dessa för de olika sektionerna sända represenianter. Genom detla förfarande har den enskilde inte ens möjlighel att närvara när beslut fattas om hans eller hennes politiska hemvist. I stället avgör andra personer denna för demokratin så väsentliga fråga.

Om en LO-ansluten för reda på all han har blivit tvångsanslulen finns det en formell möjlighel atl avsäga sig sitt påtvingade medlemskap genom alt skriftligt reservera sig. Socialdemokraterna inom LO försöker dock ofta sabotera delta, samtidigt som detla förfarande naturiigtvis inle mbbar de grundläggande felaktigheterna i systemet. Trots all man reserverar sig - och därmed avslöjar sin grundlagsskyddade valhemlighet - för man inte tillbaka de medel sorn egentligen går lill del socialdemokratiska partiet. I stället straffas man och för betala en högre avgift till facket än sina socialdemokraliska fackföreningskamraler.

Ett exempel på de svårigheter som kan möta dem som reserverar sig eller protesterar mot kollektivanslutningen är behandlingen av en Meiallmedlem i

Trollhättan. Metallmedlemmen skrev tillsammans med 40 andra moderata LO-medlemmar under följande upprop med temat Avskaffa kollektivanslutningen:

"650 000 LO-medlemmar är via facket kollektivt anslutna till socialdemokraliska partiet. En liten grupp fackligt akliva beslutar vilket parti en avdelnings samtliga medlemmar ska tillhöra.

Alll fler LO-medlemmar stöder något borgerligt parti. I förra valel röstade ungefär 600 000 LO-medlemmar borgerligt. Närmare 200 000 av dessa var samtidigt tvångsanslutna lill socialdemokraterna!

Kollektivanslutningen sirider mol varje människas demokratiska rätt all själv bestämma vilket parti han eller hon vill tillhöra.

Del sägs inte ett ord om kollektivanslutningen i vare sig LO:s eller dess medlemsförbunds stadgar. I slällel är detla en fråga för del mäktiga socialdemokraliska partiet.

Socialdemokraterna måste godta grundläggande demokratiska principer. Medlem i ett politiskt parti bör endasl den bli som av egen fri vilja ansöker om medlemskap. Därför kräver vi:

AVSKAFFA KOLLEKTIVANSLUTNINGEN!"

Några månader senare fick denna medlem motta följande brev frän Verksladsklubben:

"Vid Verksiadsklubbens senasle medlemsmöte den 21 oktober 1976 behandlades, med krav från medlemmar. Din medverkan i den annonskampanj riktad mot vårt Förbund i samband med valrörelsen.

Annonsen, införd i bl. a. Aftonbladet, var vilseledande i det måltot atl Du aldrig varil kollektivansluten till SAP. Aldrig heller tvingats att bli kollek-livanslulen som påstods i annonsen. Mötet beslulade, med slöd av 13 § i våra stadgar, alt undertecknad skulle tilldela Dig en varning. Offentligt bör Du snarasi la tillbaka den vilseledande uppgiften.

Vid eventuellt upprepade stadgebrotl kommer uteslutning att diskuteras.

Högaktningsfullt

AB Bofors-Nohabs Verkstadsklubb"

Delta skrevs alltså därför alt denne medlem vågade säga att han inte ville ställa upp på kollektivanslutningen.

Del inlräffade är ett bevis av många pä de svårigheter som möter en enskild LO-medlem när han eller hon vill protestera mol kollektivanslutningen.

Men är man framträdande socialdemokrat inom LO så går del bra alt säga sin mening. För det är väl ingen av oss som är församlade här i kammaren som tror alt de 14 förbundsordförande som i nr 3 av LO-tidningen förklarade att de var motståndare lill kollektivanslutningen kommer att varnas på samma sätt? Eller att de skulle hamna med namn på anslagstavlan, utpekade som osolidariska därför alt de reserverat sig mol kollektivanslutningen? Detta harenligt pressen hänten LO-medlem i Sydsverige. Jagharsjälv träffat den medlem som fick sill namn på anslagstavlan därför atl han hade reserverat sig.

I inlernationella sammanhang vill det socialdemokratiska partiet med Olof

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

135

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti,

777. 777.

Palme i spetsen framstå som de svagas förespråkare, mot politiskt förtryck och gentemot alll tvång, oavseu om della tvång kommer från en hård diktalurregim eller frän omänskliga arbetsgivare. Men borde inte den minsta konsekvens innebära atl Olof Palme använde samma mäiisiock här hemma? Varför är inte OlofPalme beredd atl vidta åtgärder mol det främsta politiska tvånget i vårt land - tvångsanslutningen lill del socialdemokratiska partiet?

När skall socialdemokraterna myndigförklara den vanlige LO-medlem-men? När skall vi anses kapabla att själva avgöra vilket parti vi vill tillhöra?

Herr talman! Kollektivanslutningen är en central fråga för vår demokrati. Den rör demokratins kärna: rätlen för medborgarna atl själva fö avgöra vilket parti de vill tillhöra. Föratt slå vakt om denna självklara demokratiska fri- och rättighet yrkar jag bifall lill reservalionen 1 av Anders Björck och Lars Schött.

136

LARS SCHÖTT (m);

Herr talman! Som lidigare mångårig motionär i fråga om kollektivanslutningen och som reservant i ärendet här i dag ber jag alt fö göra ell korl inlägg.

Kollektivanslutningen har sin historiska bakgrund, och den har kanske i gångna generationer framstått som förklariig och rent av försvariig. I våra dagar måsle det emellertid betecknas som ett direkl groteskt förhållande atl människor genom majoritetsbeslut, ofta vid möten där de själva inle har möjlighet att vara med, ansluts lill elt politiskt parti.

Under årens lopp hardei givits många exempel på hur ell fötal medlemmar genom sitt beslut anslutit fackföreningar med stora medlemskadrer lill del socialdemokratiska partiet. Vad del gäller är emellertid inle en kvantitets-fråga, utan en kvalitetsfråga - en fråga om kvaliteten på vår demokrati. Kollektivanslutningen måste för varje rättänkande framstå som osund och djupl odemokratisk.

All försvara det med atl medlem som ej önskar anslutning äger rätt atl reservera sig går inte. Genom atl ivingas anmäla reservation går vederbörande bl. a. förlusiig den garanti för politisk röslhemlighet som vi anser atl medborgarna bör ha. Del ärju också en bakvänd ordning, atl den som ej önskar medlemskap skall anmäla della. Här liksom pä andra områden bör givetvis gälla den ordningen, alt för medlemskap skall erfordras en positiv åtgärd från vederbörandes sida. Som medlem i ett politiskt parti bör givetvis registreras endast den som individuellt begär inträde i partiet.

Även i dag vill jag beteckna del som en skönhetsfiäck i det svenska samhällel - denna systematiska anslutning av en fackförenings samtliga medlemmar till det socialdemokraliska partiet.

Det är djupt beklagligl atl socialdemokraterna, som i andra sammanhang kämpat för demokratins principer, inte velal lyssna på den kritik mol kollektivanslutningen som vuxit sig alll siarkare och nu går djupt in i LO-leden och i det egna partiet. Många socialdemokraler ogillar i dag kollektiv-

anslutningen. Kommande generationer socialdemokrater kommer - det är min övertygelse - att vägra tro atl deras meningsfränder ännu är 1978 frenetiskt försvarade detta odemokratiska syslem.

Dä socialdemokraterna underlåtit att respektera fyra riksdagars uttalanden mot kollektivanslutningen, har vi moderaler funnit det nödvändigl all riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning mol kollektivanslutning till politiskt parti. Detta är innebörden i Anders Björcks och min reservation i ärendet.

Herr talman! Jag ber atl fö yrka bifall lill denna.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr lalman! Tack vare en rad undersökningar vet vi nu ganska myckel om opinionen inom LO och socialdemokralin när det gäller kollektivanslutningen.

Genom Olof Petterssons stora vetenskapliga valundersökningar vet vi att andelen LO-medlemmar som röstar med socialdemokraterna på 10 är har minskal från 81 % till 61 %. Genom Leif Lewins undersökningar om fackföreningsrörelsen vet vi alt en majoritet av LO:s medlemmar är motståndare till kollektivanslutningen lill del socialdemokratiska partiet. En undersökning som TV-programmet Rapport hade beställt visade att också en majoritet av de socialdemokratiska väljarna var motståndare lill kollektivanslutningen.

Leif Lewin har vidare visal atl över 100 000 kolleklivanslutna medlemmar som inte utnyttjat reservationsrätten röstar pä andra partier än del socialdemokraliska. 100 000 socialdemokratiska medlemmar röstar alltså på andra partier än det parti de är medlemmar i. Jag vill fråga Hilding Johansson: Är det inte pinsamt för ell politiskt parti att ha 100 000 medlemmar som röstar på andra partier?

Som konstaterats i debatten har riksdagen fyra gånger uttalat sig mot kollektivanslutningen och uppmanat det socialdemokratiska partiet atl göra som alla andra partier i del här landei, nämligen vägra all la emot kollektivt anslutna medlemmar. Vpk-are, moderaler, centerpartister och folkpartister säger: 1 vårt parti lar vi bara emot sådana medlemmar som själva begärt atl fö bli medlemmar.

Riksdagen har som sagt fyra gånger uttalat en uppmaning till socialdemokraterna all avslå från att kolleklivanslula medlemmar. Detta har inte lett lill någon reaktion från socialdemokratiskt håll. Rimligen ärdeila en viktig fråga för socialdemokraterna. Riksdagen fattar beslut i frågan på ell sätt som är nästan unikt, och partiet har 100 000 medlemmar som röstar på andra partier. Detla förhållande måste rimligen ha lett till omfallande diskussioner inom de beslutande socialdemokraliska organen. Man måste där ha frågat sig: Skall vi nonchalera riksdagens beslut eller inle? Hur skall vi förhålla oss?

Trots detla ser vi inga represenianter för den socialdemokratiska partiledningen här i kammaren - ingen partiledare, ingen partisekreterare. Som enda debattör - om än en förträfflig sådan - går Hilding Johansson upp och försvarar socialdemokraterna i denna väldigt viktiga principfråga som gäller

137

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, 777. m.

om man skall ta emot medlemmar som inle ansökt om medlemskap eller inle och om man skall nonchalera riksdagens beslut eller inte.

Jag vill fråga vad del är som skall till för atl socialdemokraterna skall följa riksdagens beslut i den här frågan. Vad är det som skall till för att man skall vara beredd att följa fyra uppmaningar från riksdagen?

Till sist vill jag ta upp själva huvudfrågan, som Hilding Johansson debatterat förvånansvärt litet. Han har med moderaierna fört den tacksamma debatten om grundlagen och frågan om man skall ha lagstiftning eller inte, och han har försöki göra det hela till en teknisk fråga. Men huvudfrågan är ändå vilket själva skälet till kollektivanslutningen är. Alla respekterar atl fackföreningsrörelsen och socialdemokratin har historiska band. Vad som inte respekteras - såsom redovisals av undersökningarna varken av en majoritet inom LO och socialdemokratin eller av riksdagsmajoriteten -ärall människor blir medlemmar i ett parti utan alt de begärt del.

Jag vill lill sisl fråga varför socialdemokraterna tyckeralt del är fel att beslut om medlemskap i politiskt parti skall fattas av den enskilde.

138

ROLF HAGEL (apk);

Herr lalman! Låt mig i korthet lägga fram några synpunkter i den här diskussionen.

Jag skulle vilja fråga herr Sixten Pettersson, hen Åkeriind, herr Schött m. fl.: Hur upplever ni det kollektiva medlemskapet i statskyrkan? Vore det inte lämpligare och mera närliggande för riksdagen att diskulera den typen av medlemskap än att diskutera relationerna fackföreningsrörelse-politiskt parti?

Låt mig sedan gå in på den principiella frågeslällningen. Först vill jag emellertid säga till Hilding Johansson atl del inle är rätt atl säga alt ingen medlem har anslutits lill SAP utan samtycke. Jag vill exemplifiera med mitt eget fall. Som bekant är jag medlem i arbetarpartiet kommunisterna men också kollektivt ansluten till SAP. Då kanske herr Johansson frågar: Men varför reserverar ni er inte då? Jag skall försöka all förklara. Jag reserverar mig inte mot elt medlemskap somjag aldrig någonsin har begärt och vill slå fast atl jag anser att del kollekliva medlemskapet är felaktigt. Men jag vill också slå fast att del inte är någon angelägenhet för Sveriges riksdag alt diktera de former som skall gälla beträffande förhållandel mellan fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsens övriga organisalioner.

Vi i arbetarpartiet kommunisterna kommer i fortsättningen alt arbeta för att det skall uppstå en opinion inom den fackliga rörelsen som skapar en grundval för ett brytande av det, enligt min mening, myckel odemokratiska förhållande som det kollektiva medlemskapet trots alll innebär. Samtidigt vill jag säga att vi betackar oss för det sällskap som uppträder på den här fronten, ty sällskapet syftar icke lill alt stärka den fackliga rörelsen, som ett upphörande av kollektivt medlemskap onekligen skulle innebära. Jag anser nämligen alt det ekonomiska bidrag som del kollektiva medlemskapet ger SAP ofta äts upp av den politiska prestigeförlusi som följer med bidraget. Men sällskapet vill inle stärka den fackliga rörelsens organisationer och över

huvud taget inte stärka arbetarrörelsen. Inle minst de två senasle årens     Nr 43
verksamhet ger ell klart belägg för varför arbetarrörelsen behöver stärka sina     Onsdagen den
intresseband - och då även lill den fackliga rörelsen.             29 november 1978

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Riksdagen har i första hand att diskutera lagsliftningssidan. Riksdagen handlar inte genom att anta resolutioner ulan genom alt stifta lag eller bevilja anslag och i anslutning därtill slälla villkor.

Trots att flera moderata talare uppträtt har in.'ien av dem kunnat visa atl kollektivanslutningen sirider mol någon bestämd paragraf i den svenska grundlagen. Ingen från folkpartiet eller centerpartiet har heller kunnat peka på någon paragraf på vilken de kan bygga sitt uttalande. Ingen har heller kunnat visa all kollektivanslutning ingår i de gmnder som anges i 14 § 2 kap. i regeringsformen när del gäller rätt att begränsa föreningsfrihet. Här talas det om atl ingen skall ivingas in. Men det tvånget existerar inle. Sedan kan del hända atl det av det ena eller andra skälet går som i Rolf Hagels fall. Han har emellertid rätten all reservera sig, men han har inte utnyttjat den.

Allan Åkerlind brukar ta sig själv som exempel och gjorde det också i dag. Han lillhör inle del socialdemokratiska partiet, därför alt han har reserverat sig. Det visar hur del här fungerar.

Det avgörande är emellertid della. Skall dessa frågor avgöras här i kammaren eller inom de fackliga organisationerna och arbetarkommunerna? När man lalar om de opinioner som finns borde också dessa opinioner slå igenom i de organisationer som har att besluta, inte i riksdagen. Det är klart att bakom denna samhörighet ligger en intressegemenskap i nuet. Det är inte bara en historiskt betingad samhörighet. Den kom inle lill uttryck enbart under rösträtlskampens dagar. Också nu i kampen för elt tryggare och mer demokratiskt samhälle finns denna intressegemenskap. Det gör atl det finns en sammanhållning och ett samarbete på den punkten.

Allan Åkeriind brukar fråga om det är något fel i att den enskilde själv avgör vilket politiskt parti han skall tillhöra, och om jag uppfattade Olle Wästberg i Slockholm rätt upprepade han denna fråga. I fjol besvarade jag Allan Åkerlinds fråga, och jag kunde naturligtvis göra det lätt för mig genom att hänvisa lill det svar som är infört i protokollet. Men jag skall i stället gärna upprepa vad jag då sade.

Det kan självfallet inte vara något fel i att den enskilde avgör vilken politisk åsikt han skall ha och vilket politiskt parti han vill ansluta sig lill. Men den rätten existerar även med ett parti med kollektivanslutning. Även under detta system avgör i sista hand den enskilde om han skall tillhöra det socialdemokratiska partiet, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, vpk eller apk. Den rätten finns i delta fall och den respekteras, och därför kan man inte säga att vad som praktiseras strider mot FN;s stadga eller mot någon annan liknande stadga. I övrigi blir del en angelägenhet inom fackföreningsrörelsen och socialdemokratin att diskulera dessa frågor, och den diskussionen pågår också.

Jag måsle kanske vara litet formell och säga - som jag har sagt så många

Förbud mot kollektivanslutning läl politiskt parti,

m. 777.

139

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti,

m. 777.

140

gånger förr från denna talarstol - atl det är ganska vettigt att utreda försl och besluta sedan. Man tycker tydligen att man kan sälta sig över den ulredning som nu pågår, men jag vill underslryka att denna ulredning bör avvaktas. Låt mig till sist säga, herr talman, atl jag förstår alt en del hade velal diskulera med andra personer än med mig i denna fråga. Jag vill därför bara säga att jag ändå är vice ordförande i konstilutionsutskotlet och att ärendet har handlagts där.

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Det är mycket angenämt alt diskutera med Hilding Johansson. Del intressanta är dock alt det, trots aU socialdemokratin fattat ell sä centralt avgörande som all nonchalera fyra riksdagsbeslut - och del är ett avgörande som måste ha träffats i den socialdemokratiska partistyrelsen och dess verkställande utskott - inte går upp några representanter för den socialdemokratiska partiledningen i debatlen. Det måste bero på alt man antingen tycker att riksdagens beslut är av den arten att man inte behöver bry sig särskill mycket om dem eller på att man är bekymrad för den här debatten.

För en liberal är det lätt alt vara uppe i en diskussion mot kollektivanslutning till olika typer av organisationer. Vi är motståndare lill den nuvarande formen av band mellan staten och svenska kyrkan och också motståndare mol kollektivanslutning till det socialdemokratiska partiet.

Hilding Johansson säger litet lättsamt atl det väl kan hända alt en och annan i ett eller annat fall inte utnyttjar reservationsrätten. Men nu är del enligt opinionsundersökningar mer än 100 000 människor som inle utnyttjat reservationsrätten men som ändå röstar på andra partier. Det är inte fråga om elt eller annat fall. Jag konstaterar atl Hilding Johansson uppenbart inte tycker all det är pinsamt alt hans parti har ca 100 000 medlemmar som röstar på andra partier.

Ingen förmenar socialdemokratin och fackföreningsrörelsen alt ha ett nära samarbeie. Vad denna diskussion handlar om är något annat, nämligen om man kan göra människor som aldrig begärt atl fä bli medlemmar i ett politiskt parti lill medlemmar i socialdemokraliska partiet. Den frågan skall inte avgöras här i kammaren, säger Hilding Johansson, och det är rikligl. Riksdagen har tidigare sagt atl detla skall avgöras av det socialdemokratiska partiet. Men partiet borde låta bli all ta emol andra än dem som själva begärt atl få bli medlemmar i del socialdemokraliska partiet.

Vi kräver från liberalt håll ingen lagstiftning. Vi kräver bara delta enkla att socialdemokraterna, som alla andra partier i vårt land, avslår från alt som medlemmar ta emot andra än dem som själva bett atl få bli medlemmar i partiet.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr talman! Hilding Johansson säger att milt eget fall - atl jag som moderat riksdagsman blivit kollektivt ansluten och så småningom reserverat mig - visar hur del går till. Ja, det visar det helt och fullt. Det dröjde flera

månader innan jag fick reda pä del här beslutet, men jag reserverade mig omedelbart när jag fick reda på det.

Det är så del går lill för mänga människor. Hur går del till för alla utlänningar som inte kan svenska språket? De kanske aldrig får reda på atl de är kolleklivanslutna.

När jag fick reda på del här kollekiivanslutningsbeslulel från fackföreningen, ringde jag till socialdemokraliska arbetarekommunen och frågade om de hade milt namn registrerat. Nej, blev svaret, vi får inga namn, vi får bara uppgift om antalet. Det är så det går till, och fackföreningen lalar inte om för fler än dem som man lill nöds kommer i kontakt med all så här har vi gjort. Sedan beror det pä hur informationen går ut bland folket. En del får reda på beslutet, en del inle.

De siffror som har kommit fram och som visar all bara 8 96 av de LO-anslutna vet atl de är med i ett politiskt parti, trots att väldigt många är frivilligt anslutna, avslöjar hur orimligt del är

På min fråga, om det är fel atl den enskilde själv fär besluta, svarar Hilding Johansson att den enskilde själv fär besluta, alt det är han som avgör till sisl. Det svarei är hell orimligt. Det är meningslöst atl diskutera med den som låtsas all han inle förslår hur det går till. Jag vägrar att tro att Hilding Johansson inte förslår sakläget. Men om det är så atl Hilding Johansson inte vet hur det går till vid en kollektivanslutning, så ta dä reda pådet ordentligt lill näsla års debatt om denna fråga.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

ROLF HAGEL (apk);

Herr talman! Eftersom jag har den myckel beslämda uppfattningen att del inle är denna kammare som skall fatta beslut i den här frågan genom atl bifalla yrkanden som reglerar den fackliga arbetarrörelsens verksamhel, skulle jag kanske ha avstått från atl fortsätta debatlen. Men eftersom jag vet all debatten här också uppmärksammas, finns det anledning att lägga fram några synpunkter på den här frågeslällningen.

Jag vill till Hilding Johansson säga att jag är helt överens med honom om de tankegångar som han nyss anförde, att del inte är kammaren som skall bestämma. Men jag vill också gärna säga alt jag tror del skulle vara till gagn för hela arbetarrörelsen om man gjorde klart för sig atl den stora majoriteten av dem som i dag är kolleklivanslutna aldrig pä något sätt har givit sitt samtycke.

Hilding Johansson påpekar alt jag inle har utnyttjat min rätt. Det harjag inte gjort därför atl jag anser atl det ligger så otroligt myckel av logik i delta alt man inle går och begär utträde ur någonting som man aldrig har begärt inträde i. Jag har heller inle begärt utträde ur statskyrkan, därför all jag inle betraktar mig som medlem i den eftersom jag aldrig har begärt inträde. Jag tycker all della är logiskt och konsekvent. Man måsle arbeta för att komma fram till den silualionen all denna församling så småningom lar ställning lill statskyrkan och den fackliga rörelsen lar ställning lill hur man skall ha det i sina relalioner lill SAP.

I debatten här har man ställt frågan hur del skulle bli om majoriteten pä ett

141

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

142

fackligt möte beslutade om medlemskap i något annat parti - man nämnde bl. a. apk som exempel. Till det vill jag bara deklarera alt i ell kommunistiskt parti, var man än söker det i väriden, finns inle möjligheten alt kollektivt ansluta sig. Jag tycker också att socialdemokratin borde lära sig något av det, för det är en förnuftig princip som reglerar relationerna inom arbetarrörelsen.

LARS SCHÖTT (m);

Herr talman! Debauen har pågått länge, och något nytt torde inte kunna tillföras den. Jag vill endasl erinra om atl när riksdagen fyra gånger har uttalat sig mot kollektivanslutningen har del skett med uttrycken:

"Individens räu att fritt och självständigt välja politiskt parti är grundläg
gande för demokratin. Utskottet kan därför av principiella skäl inte acceptera
kollektiv anslutning av människor till politiskt parti. Ell sådanl syslem strider
mol den åsiktsfrihet som nu gällande grundlag utgår ifrån ."

Detla må uigöra svar till Hilding Johansson. Jag vill inte ge mig in på något paragrafrytteri, ulan del är andemeningen i vår grundlag som åberopas.

Hilding Johansson hänvisade till pågående utredning. Anders Björck har lidigare svarat honom härvidlag och sagt alt vad som har redovisals lill konstitutionsutskottet från partikongressens sida inle lyder på något omtän-kande hos socialdemokraterna utan bara på att man skall överväga atl ändra på vissa tekniska detaljer.

Sedan erinrade Allan Åkeriind om att redan Hjalmar Branting menade aU kollektivanslutning på sin lid var försvarlig men alt det var någonting som i framliden borde avvecklas.

Herr lalman! Jag ber än en gång aU få yrka bifall till Anders Björcks och min reservation.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr lalman! Låt mig i en slutreplik konstatera tre saker:

Jag har inte här i kammaren tillgång till alla uttalanden av Hjalmar Branting -jag trodde inte att vi skulle ha något historiskt seminarium här - men jag känner tillräckligt myckel lill hans allmänna tankegångar föratt våga påstå att om någon skulle ha motsatt sig atl riksdagen skulle avgöra dessa frågor, skulle del ha varit Hjalmar Branting.

Del andra jag ville konstalera är följande: För atl en företeelse i samhället skall kunna strida mol grundlag måste den strida mot någon bestämd paragraf i grundlagen. Vi har inte del systemet här i Sverige, att man kan säga alt den allmänna andan i grundlagen är av del slaget atl företeelsen är grundlagsstridig.

Det tredje jag skulle vilja konstatera är att fiera talare här har sagt att frågan skall avgöras av fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet. Rolf Hagel har klart deklarerat detta, och fattade jag Olle Wästberg rätt menade också han att det skulle vara på del sättet. Ja, låt då fackföreningsrörelsen och det socialdemokraliska partiet få avgöra detla. Det betyder atl man skall stödja uiskoilel i den här frågan.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 och 3

Proposilioner gavs på bifall lill l;o) utskoltels hemställan, 2;o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till reservationen nr 2 av Karl Boo m. fi., 3;o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till reservalionen nr 1 av Anders Björck och Lars Schött saml 4;o) det av Karin Nordlander under överläggningen framställda yrkandel, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Då Karl Boo begärde votering upptogs för besiänmiande av kontraproposition i huvudvoteiingen de återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Lars Schött begärt votering upptogs för besiänmiande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3;o) och 4:o), av vilka den under 3;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Karin Nordlander begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposilion upplästes och godkändes;

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti, m. m.

Den som vill all kanmiaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen angående konstitutionsutskottets hemställan i belänkandet nr 11 mom. 2 och 3 antar utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill reservalionen nr 1 av Anders Björck och Lars Schött röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i förstnämnda votering antagit det av Karin Nordlander under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat;

Ja - 50

Nej - 14

Avstår - 235

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposilion för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd;

143

Nr 43 Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

Onsdaeen den angående konslitutionsutskottets hemställan i betänkandet nr 11 mom. 2 och

29 november 1978 bantar utskoltels hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till

_____________ reservalionen nr 2 av Karl Boo m. fl. röstar ja,

Förslag till lag mot skatteflykt m. m..

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit utskoltels hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till reservalionen nr 1 av Anders Björck och Lars Schöu.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä Lars Schött begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 110

Nej - 47

Avstår - 141

I enlighel härmed blev följande voteringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller konslituiionsuiskoiiets hemställan i

belänkandet nr 11 mom. 2 och 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till reservalionen nr 2 av Karl Boo m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparal verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 131

Nej - 153

Avslår - 14

Sixten Pettersson (m) anmälde atl han avsett atl rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

§ 6 Förslag till lag mot skatteflykt m. m.

Föredrogs skatleulskotteis betänkande 1978/79:12 med anledning av motioner om förslag lill lag mot skatteflykt m. m.

144

1 detla betänkande behandlades molionerna

1976/77:629 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen hos regeringen snarasi begärde förslag om införande av en allmän skatteflykis-klausul.

1976/77:1032 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde att förslag lill lag mot skatteflykt skyndsamt framlades i huvudsaklig överensstämmelse med de i motionen angivna principerna, och

1977/78:319 av Carl-Henrik Hermansson (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde tillsättande av en snabbutredning med uppgift atl lämna förslag hur skatteflykt och skattefusk effektivare skulle kunna bekämpas.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag till lag mot skatteflykt m. m.

Utskottet hemställde

1. belräffande förslag lill lag om skalteflykt all riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:1032 och 1976/77:629,

2. belräffande ulredning om skatteflykt och skattefusk atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:319.

Reservation hade avgivits av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Carlstein, Olle Wesiberg i Hofors, Hagar Normark och Curt Boström (samtliga s) som ansett all utskottet under 1 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till moiionen 1976/77:1032 och med anledning av motionen 1976/77:629 hos regeringen begärde att ett förslag lill lag mot skatteflykt utformat i huvudsaklig överensstämmelse med de i förstnämnda molion angivna principerna skyndsamt förelades riksdagen.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av andre vice talmannen Tage Magnusson (m) och Kurt Söderström (m).

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Vi har i vårt land en mycket ambitiös målsättning att skapa trygghet för landets medborgare på olika sätt. Det gäller socialpolitik, arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik, skolpolitik och myckel annat. Om det tolala utgiftsprogrammet råder i stort sett enighet mellan partierna, även om de prioriterar olika och inte vill ge samma pengar åt samma håll.

För att finansiera delta omfatlande utgiflsprogram krävs det kraftiga inkomster för samhället. Skattevägen är den enda väg som samhället har att använda sig av för atl få in pengar. Del är då ganska naturligt att vi har ett högt skattetryck här i landet. När jag i detta sammanhang talar om skatter menar jag alla slag av avgifter, det må vara socialavgifter, direkia eller indirekta skatter. Del tolala skattetrycket är dock några procentenheter högre än det behöver vara på grund av att inle alla medborgare betalar sin del ulan vältrar över delar av bördan på andra, som inte har lika rymligt samvete som fuskaren har eller som saknar möjlighel lill fiffel. Vi skall också ha klart för oss att det finns hederiiga människor kvar i värt land även när det gäller beskatlningsfrågor. Dem tyckerjag alt vi skall vara rädda om och göra allt för alt hjälpa. För mig är detta än den största rältssäkerhelsfråga.

Skatteflykten kan delas in i två avdelningar. Dels har vi dem som gör sig skyldiga till kriminell handling genom att bryta mol gällande lagar, dels har vi

145

10 Riksdagens protokoll 1978/79:40-43

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag till lag mot skatteflykt m. m.

146

dem som kan undandra sig skatt på elt helt lagligt sätt, även om lagstiftarens mening varil en annan. Jag skall här uppehålla mig vid den senare typen av skatieundandragande, men del betyder inle att jag underskattar vidden av det egentliga fusket, som redan är kriminaliserat.

Förelagsskatteberedningen, som arbetat sedan början av 1970-lalel, fick i början av sitt arbele mera syssla med atl täppa lill skallefiyklshål än att uireda seriösa företagares skatteproblem, vilket var meningen. Anledningen lill denna snedvridning av arbetet var dels att riksdagen skickade med en del sådana uppdrag, dels att man under arbetets gång uppläckte luckor genom vilka det rann ul miljardbelopp. Jag behöver bara erinra om handeln med vinslbolag - även förlustbolag, för den delen - och partsrederierna för all redovisa vart den första miljarden rann bort.

Förelagsskatteberedningen lade fram inemot tio förslag till tärningar av skattesystemet inom sitt utredningsområde, och de flesta förslagen togs ograverade av den dåvarande regeringen och bifölls också senare av riksdagen.

Man uppläckte dock så småningom alt man aldrig lyckades hinna i fatt dem som var på jakt efter nya skalleluckor. I akt och mening att skydda hederliga och seriösa företagare kunde inte lagarna göras alltför rigorösa. Likaså kunde speciella skaltefavörer, som var avsedda för särskilda ändamål, också användas för all undgå skall på icke avsett sätt av mindre nogräknade företagare och andra. Skaran av jurister och konsulter med arbetsuppgift att hitta kryphål i skattelagstiftningen har också ökat ständigt, och det är inte svårt all hitta sakkunniga hjälpare om man har råd alt belala - och del har i regel sådana som önskar komma undan skatt.

Förelagsskatteberedningen kom så småningom fram lill att man aldrig skulle hinna i fatt fifflarna utan alt skaffa något slags allmän skalleflyktslag-sliftning, där syftel med transaktionerna skulle vara avgörande och inte en skentransaktions civilräilsliga laglighet.

Till den delen uppdrog förelagsskatteberedningen åt en speciell arbetsgrupp med stor juridisk kunskap under ledning av generaldirektören Walberg att undersöka möjligheterna atl genomföra en allmän skalteflyklsklausul.

Arbetsgruppen lyckades med sin uppgift och överiämnade sitt förslag lill dåvarande regeringen, som efter det att ärendet remissbehandlals utlovade en proposilion lill hösien 1976.

Valutgången förhindrade den planerade proposilionen, men den nya regeringen lovade atl återkomma med en proposition i ärendet omgående. Så har nu inle skett. Jag vet inte vad anledningen kan vara härtill, möjligen oenighet inom regeringen, som resulterade i all en ny promemoria gjordes upp, som också skulle remissbehandlas. Frågan har väl såväl i trepartiregeringen som i folkpartiregeringen bedömts ha myckel låg prioritet. På annat sätt kan man väl inte tolka dröjsmålet.

Det låg - efter vad jag kan förstå - en så goll som färdig proposition på regeringens bord 1976. Varken del förslaget eller något annat har kommit från regeringen trots all det i proposilionsförteckningar getts löfte om regeringsförslag vid åtminstone tvä tillfällen.

Under tiden har skentransaktioner med skatteundandraganden kunnal ske i oförminskad takt. Vi läser ganska ofta om taxeringstjänslemännens rätt hopplösa kamp och hur åtalsmyndighelen förlorar mål där transaktioner förklarats lagliga även om huvudanledningen med transaktionen varit skalteflykt. Det är dä kanske inte så underligt atl åklagare tvekar alt la upp en del mål även om de vet att stora summor kommit undan beskattning.

Mot den här bakgrunden kan socialdemokraterna inte godkänna den tama skrivning som utskoltsmajoriteten gjort över motionen 1976/77:1032 och för den delen också motionen 629 av samma årgång.

Skatteutskottet har flera gånger med skärpa vänt sig mol det legala och illegala skatieundandragande som förekommer. Därför tyckerjag det är något av en antiklimax när utskottet nu nöjer sig med alt konstatera att budgeiministern har för avsikl all fullfölja beredningsarbetet och atl regeringen kommer atl la ställning till frågan i vår.

Man vet alltså från ulskotlsmajoritetens sida inle ens om det urvattnade förslag som under lång lid nu varit ute på remiss kommer att leda till någon proposition, och man är heller inte beredd att ställa krav på att någon proposition skall lämnas trots atl man vet alt skatteflykten fortsätter.

Majoriteten skriver alt enligt utskottets mening "kan en generalklausul mol skatteflykt, så utformad atl den tillgodoser rättssäkerhet och rimliga effektivitetskrav, uigöra ell värdefullt komplement till specialregler mot skatteflykt". Trots detta uttalande - och trots att budgeiministern vid olika tillfällen lovat förslag - är man inle beredd att begära förslag från regeringen.

I reservationen krävs att riksdagen gör en beställning hos regeringen rör att få en proposition om en s. k. generalklausul. De molioner som ligger till grund för reservationen är av gammalt datum. De väcktes under allmänna motionstiden 1977 trots all löfte då förelåg om en proposition i ämnet. När nu ingen sådan kommit har molionerna ännu större aktualitet. Glidningar i uttalanden om en proposition till våren 1979 gör mig allvarligt orolig. Det är därför jag tror att en beställning frän riksdagen nu är nödvändig. Det är naturiigtvis heller inle ointressant hur en s. k. generalklausul ser ut. Enligt vår mening var den Walbergska gruppens förslag ett bra underiag för en lagstiftning. Den skulle bli någoriunda effektiv och den skulle också lillgodose rimliga rättssäkerhetskrav.

Varför man tillsatte en ny arbetsgrupp som mjukade upp det tidigare förslaget vet jag som sagt inte. Alltnog finns nu också ett förslag som är mindre effeklivt och som är mycket uttunnat.

Remissopinionen har varit i viss mån delad. Det skulle för övrigt har varit underligt annars, så många olika intressen som finns i denna fråga. Majoriteten av remissorganen har accepterat huvudlinjerna i del Walbergska förslaget, medan den såvitt jag kunnal bedöma ansett all förslaget från budgetdepartementet inte är så bra. Man har ifrågasall om klausulen i dess nya lappning kan bli något verksamt instrument mot skatteflykt.

Reservanierna kräver därför att ett kommande förslag följer principerna i förslaget från de fyra juristerna. Detaljerna i det förslaget har utförligt

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag till lag mot skattejlykt m. m.

147

Nr 43

redovisals i den motion som jag lidigare talat om och som utskoltsmajoriteten inte bemött i sak.

Onsdagen den

29 november 1978 " ' " sagda ber jag au få yrka bifall till reservationen i utskottets

_____________ betänkande.

Förslag till lag mot

skatteflvkt m m Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av

kammarens förhandlingar.

148

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Atl skattefusk och skatteflykt förekommer i samhällel och alt sådan verksamhel har en myckel betydande omfattning torde inte vara obekant för någon. Men del kommer ideligen fram nyll material som visar hur nödvändigt del är alt ta betydligt hårdare tag för alt bekämpa skatteflykt och skattefusk på elt effektivt sätt.

I höstas anordnade exempelvis länsstyrelsen i Stockholms län en konferens, lill vilken man hade inbjudit länets riksdagsmän, där man lade fram ett mycket utföriigt material om uppbördsbrollslighelen. Det är på cirka 175 sidor, och jag skall inte utmana kammarens tålamod genom att föredra långa bitar ur del. Men jag vill nämna något som bakgrund lill de krav som ställs i motionerna om mer bestämda åtgärder.

Ansvariga tjänstemän vid myndigheterna har exempelvis studerat metoden atl använda sig av konkurser, ofta fingerade, för att slippa ifrån skatter och avgifter. Man utnyttjar dä trögheten i skatte- och avgiftssystemet. Den metod man använder sammanfattar länsstyrelsens tjänstemän pä följande sätt;

"Bygg upp skuld till staten.

Byt namn.

Överiät inventarier och vissa betalningsansvar.

KONKURS ELLER LIKVIDATION.

Registrera nyll bolag i det förra bolagets namn (före namnbytet).

Bygg upp skuld till staten.

Byt namn.

Överiät inventarier och vissa betalningsansvar.

KONKURS ELLER LIKVIDATION.

etc".

Man har lämnat konkreta exempel på de ekonomiska konsekvenserna av trögheten i systemet: Ett bolag som man kallar A fick försl skalteackord med 600 000 kr. Bolag B fortsatte den föriustbringande rörelsen och gick i konkurs i mars 1976. Sammanlagda skulder lill staten i form av skauer, arbetsgivaravgifter, mervärdeskatt. A-skatt, kvarstående skall och B-skatt: I 169 210 kr. Bolag C fortsatte samma rörelse efter överiålelse av tillgångar och kunder och gick i konkurs i april 1978. Skulder lill slalen i form av A-skatt, mervärdeskatt och sociala avgifter: 1 160 022 kr. Sammanlagt hade de här tre bolagen - som var elt och samma företag - alltså en skuld pä 2,8 milj. kr. Exemplen på detla kan mångfaldigas enligt länsstyrelsen i Stockholms län.

Antalet konkurser - om vi häller oss till den metoden atl slippa undan skatter - har mer än tiodubblats under perioden 1957-1974. 70 % av konkurserna behandlas numera som s. k. fattigkonkurser enligt 185 § konkurslagen. De kännetecknas som helhet av relativi stora skatteskuldsandelar-nära 50 % som genomsnitt. Vidare nämns i samma material atl enbart i Stockholms län har 1 miljard kronor i skatter och avgifter uppdebiterats hos länels kronofogdemyndigheter. Härav utgör f n. utestående obetalda arbetsgivaravgifter ca 200 milj. kr. Motsvarande belopp avseende arbetsgivaravgifter uppgick 1970 lill ca 50 milj. kr. Vi har alltså här en kraftig ansvällning under senare år av denna metod alt smita undan skatter.

I väldigt fö fall vidtas det effektiva åtgärder mol skattefusk och skattebrott. Inom Stockholms län har man gjort en sammanställning av påföljdernas preventiva effekt i dagsläget. Man tittar först på uppbördsbrott, där man hänvisar till 81 § uppbördslagen. Effekten är ringa, säger man, av de preventiva åtgärderna. Orsaken är låga böter, endast undantagsvis fängelse, åtalsunderiålelse, preskription osv.

När det gäller skattebrott studerar man effekten av 7-9 §§ skattebrottslagen. Effekten av dem är ingen, säger myndigheterna. Orsak: lagstiftningen tillämpas ej.

Samma omdöme ger man om 10 § skattebrottslagen. Den har heller ingen som helst effekl. Orsaken är likaledes att den inte tillämpas.

När man tar del av konkret material är det alltså inget tvivel om att det behöver vidtas belydligl hårdare åtgärder för atl bekämpa skatteflykt och skattefusk. Det är helt självfallet svårt att göra en exakt beräkning av hur mycket som varje är undandras från beskatining, men alla vet att det rör sig om storleksordningen tiotals miljarder kronor.

Från vpk:s sida har vi väckt två molioner, som behandlas i det här ärendet. Den ena gäller elt krav på införande av en allmän skalteflyklsklausul. Jag kan i den frågan instämma i den argumentering som den föregående talaren har ort. Vår molion ligger också som en av de bägge som är grunden för den socialdemokraliska reservationen, för vilken vi kommer att rösta. Där erinras om en intressant sak, som visar hur långsamt det har gått att få till slånd åtgärder. Första gången en generalklausul mot skatteflykt aktualiserades var redan när skatteflyktskommittén avgav sitt belänkande 1963, alltså för 15 år sedan. Frågan har sedan upprepade gånger tagits upp här i riksdagen i interpellationer, frågor och motioner, men som vi vet har ingenling ännu hänl.

Nu står framför oss perspektivet att vi möjligen får en väldigt urvattnad generalklausul mot skatteflykt, som inte kommer atl vara effektiv. Vi tycker också från vpk:s sida alt del är nödvändigt i det lägel att riksdagen markerar atl förslag om en generalklausul skall komma snarast möjligl och ha en sådan utformning att det verkligen får avsedd effektivitet.

Den andra motionen från vpk innehåller krav på en snabbutredning med uppgift att lämna förslag om hur skatteflykt och skattefusk effektivare skall kunna bekämpas. Det harsom bekant suttit en rad skatteutredningar under de senasle åren. Ett par av dem har suttit så länge som fem år. Jag var själv

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag till lag mot skatteflykt m. m.

149

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag till lag mot skatteflykt m. m.

ledamot av 1972 års skalteutredning. När jag från början tog upp frågan där om hur man på ett effektivare säu skulle föra kampen mot skatteflykt och skattefusk, så sade majoriteten i utredningen: Ja, vi skall försl skapa de regler som över huvud taget skall gälla i skattesystemet och genomföra nödvändiga förändringar. När vi är överens om del, så skall vi studera hur alla de hål som möjliggör skatteflykt och skattefusk skall kunna täppas till. På del viset sköt man hela frågan framför sig. När utredningen så småningom blev färdig och överiämnade sitt resultat, så fanns i den praktiskt tagel ingenling om åtgärder för alt bekämpa skatteflykt och skattefusk. Majoriteten i utredningen var helt enkelt inte intresserad av den frågan.

Del är en del av bakgrunden till det krav som jag har ställt, att vi skall tillsätta en särskild snabbutredning, som uteslutande tar itu med frågan om kampen mot skalleflykt och skattefusk. Jag tror att del är nödvändigt. En generalklausul är ett bra steg på vägen, men jag tror alla är överens om alt enbari den åtgärden inte läcker hela det fält på vilket del är nödvändigt att statsmakterna är verksamma för att få bort de nuvarande avarterna och brottsligheten på skatteområdet. Jag yrkar därför, herr talman, bifall till motionen 1978/79:319.

Jag vill bara tillägga ytteriigare en fundering med anledning av den artikel som professor Gunnar Myrdal nyligen har publicerat i tidskriften Ekonomisk Debatt. Utgångspunkten för hans artikel är det nuvarande skattefusket och skatteflykten. Han diskuierar där åtgärder för alt komma till rätta med dessa saker. Gunnar Myrdal menar atl del är nödvändigl att på ett grundläggande sätt reformera hela skattesystemet för att få bort de möjligheter som nu flnns lill en reell skalteflykt via avdragssyslemet och på annat säll.

Jag noterar med intresse all Gunnar Myrdals huvudförslag att gå över till en företagsskatt, dvs. en skatt pä produktionen, är identiskt med del förslag som har lagts av vpk och som också redovisas i vår reservaiion lill 1972 års skalteutredning. Det är ett förslag som också har lagts här i riksdagen men som hittills har avslagits av de övriga partierna.

Även om det kan vara riktigt att reformera hela skattesystemet för alt effektivt bekämpa skattefusk, kan man inte uraktlåta - och det är naturligtvis inte heller Gunnar Myrdals mening - att bekämpa del skattefusk och den skatteflykt som sker i dag. Man får alltså inte tolka Gunnar Myrdals artikel på del sätt som vissa tidningar har gjort, alt det är fråga om en kapitulation inför svårigheterna all komma åt skatteflykts- och skatlefuskproblemen. Gunnar Myrdal håller hell säkert med om att man i nuläget måste vidta myckel bestämda och hårda åtgärder för att på grundval av nuvarande lagstiftning komma ål den brottsliga skatteverksamheten.

150

NILS HÖRBERG (fp):

Herr talman! Som framgår av betänkandet, har utskoltels majoritet och reservanter samma uppfattning när det gäller behovet av en generalklausul mol skalteflykt. Cari-Henrik Hermanssons exempel nyss illustrerar också på ett utmärkt sätt nödvändigheten av en sådan klausul. Skaiteutskottet uppträdde enigl så sent som i sepiember i år, då utskoitei behandlade en

motion om äigärder mol internationell skatleflykl. I betänkandet vid det tillfället redovisade utskottet bl. a. åtgärder som på senare lid vidtagits i skattelagstiftningen för att möta både speciella och allmänna skatleflykts-och skatlefusklendenser. Sålunda pekade utskottet särskilt på;

1. Den effeklivisering och rationalisering av laxeringsorganisationen som genomförs frän 1979 och som bl. a. syftar till all intensifiera gransknings-och kontrollinsatserna när del gäller rörelseidkare och andra mera svårkontrollerade skattskyldiga. Beslut om skärpning av taxeringskontrollen har fattats 1975, 1977 och 1978, alltså både under regeringarna Palmes och Fälldins tid.

2. Bevissäkringslagen, anlagen 1975, som ger det allmänna elt värdefullt processuellt hjälpmedel.

3. Propositionen om betalningssäkringslag, som förstärker det allmännas ställning såsom borgenär för skatter och som antas om någon vecka av riksdagen.

4. Skattebrottslagen, antagen 1971, som bl. a. innebär belydande skärpningar av straffen för falskdeklaralion o. d.

5. Brottsförebyggande rådet fick 1977 regeringens uppdrag att göra en översyn av den organiserade och ekonomiska brottsligheten.

Betydande åtgärder av både speciell och allmän karaktär har alltså genomförts under 1970-talel för atl förhindra skaltenyki, och som framgått av min redovisning har regeringarna Palme, Fälldin och nu Ullsten i lika mån bemödat sig om att möta den olustiga form av brottslighet som skatleflykl utgör och som drabbar de lojala skaiiebetalarna, vilket skatleulskotleis ordförande Erik Wärnberg nyss starkt underströk.

Del finns ingen grund för farhågor att regeringen Ullsten skulle tröttas i sin strävan all komma lill rätta med skatlenyktsproblemen. Budgetminister Ingemar Mundebo, som f ö. i dag medverkar i ett nordiskt finansministermöte i Köpenhamn och därför är förhindrad atl närvara här, har genom sitt arbele både i regeringen Fälldin och i regeringen Ullslen visal, all han är personligen starkt engagerad i lösandel av denna fråga.

När Ingemar Mundebo tillträdde i oklober 1976 fanns elt propositionsutkast, som den avgångna regeringen Palme inte hade lagt fram. Detta och expertgruppens inom förelagsskatteberedningen förslag från 1975 bearbetades inom regeringskansliel 1977/78, och en ny departementspromemoria gick ul på remiss 1978. Denna remissomgång har just avslutals, som skatteutskottet redovisar, och resultatet granskas f n. inom regeringskansliel.

Enligl Ingemar Mundebo kommer regeringen alt ta ställning till frågan i vår. Under denna ingående beredning anstränger man sig att finna en lösning som på ett tillfredsställande sätt beaktar kraven på rättssäkerhet och på rimlig effektivitet. Kan man finna en sådan lösning, kommer en proposilion - kan man inte, så bör man inte lägga fram någon proposition.

Det är ju jusl i denna svåra avvägning mellan kraven på rättssäkerhet och rimlig effektivitet som problemet ligger. De hittillsvarande olika förslagen har av remissinstanserna fött både positiva och negativa omdömen just i fråga om

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag till lag mot skatteflykt m. m.

151

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag till lag mot skatteflykt m. m.

lösningen av denna svåra avvägning. Riksdagen kan vara övertygad om alt ingen möda kommeratt sparas inom regeringskansliet föratt försöka finna en avvägning som tillgodoser båda de nämnda kraven om rättssäkerhet och rimlig effektivitet, krav som jag utgår ifrån alt vi från alla partier i riksdagen ställer på den lagstiftning om skaueflyklsklausul som behövs.

Herr talman! Med delta ber jag att fö yrka bifall lill skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 12.

ERIK WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hörberg har inte mildrat den oro som jag känner för att det inte kommer någon proposilion till våren. Vi har tidigare fött två löften om propositioner, men det har inte kommit någon.

I början av vårt arbete i höst var det ganska klart atl del skulle komma en proposition lill våren. Del löfte som vi har fött i majoritetens skrivning och som herr Hörberg har givit i dag innebär att regeringen lar ställning till våren hur den skall göra. Om regeringen inle lyckas klara de problem som rättssäkerheten ställer upp, så blir det ingen proposition.

Vi för vår del har hävdat, liksom de flesia av remissinstanserna, att rättssäkerhetskraven är uppfyllda redan i den första arbetsgruppens förslag. Skulle man nu anse alt inte heller den andra arbetsgruppen lyckats med atl lösa de frågorna, då trorjag att det ärden obotfärdiges förhinder och ingenling annat. Del är delta som gör atl jag känner oro även i fortsättningen.

Herr Hörberg menar - och kanske också moderaterna som inte deltar i den här debatten - atl rättssäkerhet är atl i förväg vela hur lag skall tolkas. Jag kan naturligtvis hålla med om alt del är elt vikligt rättssäkerhetskrav att man vet hur lagen skall tolkas. Enligt min mening är de förslag som har framlagts sådana alt man vet i förväg i stort sett hur de skall tolkas. Men som jag har framhållit många gånger-och vill upprepa en gång lill - finns del också annat som är rättssäkerhet. Jag anser exempelvis att hederiiga skattebetalare måste ha en räliighel att inte belala 5 96 för mycket i skatt därför alt de som leker i lagens utkanter smiter ifrån dessa 5 %. Det är en rältssäkerhelsfråga som väl motiverar atl andra, som länker företa en tveksam transaktion i förhällande lill den nya lagen, får begära ett förhandsbesked om vad som går eller inle går. Så för man göra många gånger redan i den lagstiftning som vi har på andra områden.

Jag tycker faktiskt att det här är fråga om den obotfärdiges förhinder.

152

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Jag har aldrig lyckats fö något svar på frågan varför det skulle vara så olämpligt med en särskild utredning om skattefusk och skatteflykt som skulle föreslå de åtgärder som är nödvändiga för att i möjligaste mån förhindra sådant.

1972 års skalteutredning, som jag erinrade om, har försummat atl ta upp den frågan, och den har i belydande grad också försummats av andra skatteutredningar som varil verksamma. Jag tycker därför all man har anledning atl fråga skatteutskottets bägge talesmän -herr Wärnberg och herr

Hörberg - pä vilket säll de motiverar sin negativa inställning till en särskild ulredning om äigärder i kampen mot skatteflykt och skallefusk.

Det har aviserats och begärts en rad andra utredningar på skatteområdet som regeringen kanske kommer att tillsälta så småningom, men på den här punkten råder en total tystnad. Jag tycker alltså all man har anledning atl begära svar om den negativa inställningen i denna fråga.

NILS HÖRBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Får jag försl säga lill Cari-Henrik Hermansson alt jag tycker det är räll onödigt att nu komma med elt krav på en särskild utredning för alt åstadkomma en skalteflyklsklausul, när vi vet att arbetet pågår för fullt i regeringskansliet. Jag tycker också atl del är orimligt att han beskyller både mig och herr Wärnberg för en negativ inställning i denna fråga. Vi har elt mycket starkt engagemang för frågans lösning. Liksom Ingemar Mundebo och Erik Wärnberg ärjag mycket angelägen om all försöka finna en sådan lösning atl de lojala skattebetalarnas intressen verkligen inte blir nonchalerade i delta sammanhang.

Till Erik Wärnberg vill jag säga alt orsaken lill dröjsmålet är all herr Mundebo velat avvakta remissinstansernas yttranden över den PM som han hade sänt ut. Jag tycker liksom herr Wärnberg naturiigtvis aU man skall göra sä när man bereder ett ärende. Remissyttrandena över expertgruppens belänkande varju faktiskt inle så eniga. Ett flertal av remissinstanserna hade andra synpunkler än expertgruppen på bl. a. frågan om generalklausulens uformning.

Jag tycker därför atl det är rätt rimligt att göra som herr Mundebo har gjort -alt omarbeta förslaget och låta det gå ut på nytt till remiss. Remisstiden gick ul försl i november, som vi vet. Tyvärr hade inle alla remissinstanser lämnat in sina svar till dess. De sista svaren har kommit helt nyligen, och samman-ställningsarbelel pågår. Jag talade med herr Mundebo så sent som i början av veckan, och han försäkrade att man kommer alt påskynda arbelel i departementet så mycket som man har möjlighet till. Della aren av de frågor som man verkligen prioriterar inför vårens arbete i budgetdepartemeniet.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag till lag mot skatteflykt m. m.

ERIK WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror inte jag skall ta åt mig av vad Cari-Henrik Hermansson sade när det gäller olika utredningars säll att behandla delta problem. Förelagsskatteberedningen lade verkligen ned ett kolossalt arbete under tre år på alt utreda de skatieflyktshål som fanns inom utredningens område. Man kom då fram till att del enda man kunde göra var all klippa lill med en generalklausul som log med allt som rörde skalteflykt och gick utanför lagens mening. Jag tror alltså alt del på del området har gjoris de undersökningar som behövs.

När det gäller den internationella skatteflykten sade vi i ett betänkande för en tid sedan, alt i den män del internationella arbetet inte leder lill något resultat måsle vi skyndsamt klippa till med svenska interna åtgärder för alt förhindra den internationella skatteflykt som sker från Sverige.

153

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag till lag mot skatteflykt m. m.

Man kan nog säga atl uiredningar är bra, men jag tror alt vi vet det mesta redan nu - vad man behöver göra är att klippa till med åtgärder. Blir det ingenling av dessa saker som vi har upprepat - del vi har begärt när del gäller den inlernationella skatteflykten och generalklausulen - måste vi lägga fram förslag om äigärder. Jag tror alltså all vi redan nu vei var vi har skaileflykien.

Sedan villjag lill Nils Hörberg säga,att regeringen har lagit orimlig tid på sig för atl titta pä denna generalklausul. Del verkar pä något sätt som om man inte ville föra fram den - annars skulle man under tvä år med trepartiregeringen och liden sedan folkpartiet trädde lill kunnat fö fram denna. Nu är man inle ens säker på alt den kommer lill våren. Del är alltså en orimlig lid.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Hörberg svarade inle pä min fråga. Möjligen kan del ha föranleils av all det föreligger två vpk-motioner, av vilka den ena kräver införande av en generell skatteflyktsklausul, medan den andra kräver en snabbutredning för atl behandla övriga delar av fältet som icke kommer att beröras i skatleflyktsklausulen.

Del var den andra ulredningen jag frågade om, och då kan man rimligen inte svara att del möjligen kommer ett förslag om skalteflyklsklausul från regeringen efter 15 år, kanske någon gång under våren. Det är den andra delen av frågan som jag framför allt har talat om här, och jag vill vela varför skatteutskoltet är motståndare lill en utredning. Del torde väl vara pä del sättet, att även om vi skulle fö en skaueflyklsklausul av den modell som ursprungligen förespråkades, vilket jag hoppas, sä kommer den ändå inte att vara tillräcklig. Den kommer inte atl läcka alla de luckor och kryphål som finns. Del behövs ytterligare äigärder för alt göra detta. Det är dem jag tänker [5å i milt krav om en särskild skattefiykts- och skallefuskutredning. Herr Hörbergs svar var alltså helt poänglöst och berörde icke den fråga jag hade ställt.

Jag vill till herr Wärnberg säga all min krilik av skalleulredningarna framförallt gällde 1972 års skalteutredning. Där hade jag själv lillfälle atl se hur man hell enkelt försummade all ta upp de förslag som ställdes om effektiva åtgärder mot skattefusket och skatteflykten. Sedan lät man bara liden rinna och ville inte eller kunde inte göra någonting.

154

NILS HÖRBERG (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Till Cari-Henrik Hermansson vill jag säga att som vi ser det skulle en sådan snabbutredning vara helt onödig. Jag kan dels hänvisa till de åtgärder som jag pekade på i mitl inledningsanförande och som är vidtagna under 1970-talet av de olika regeringarna, dels lala om att det pågår ett intensivt arbele på budgetdepartemeniet, inte bara i fråga om skatlenykts-klausul ulan även i fråga om andra åtgärder för all täppa till skatteflykts- och skailefuskhål, som Carl-Henrik Hermansson nämnde. Bl. a. kommer det enligt informationer jag har fält en proposilion under våren med förslag om åtgärder för att motverka det fiffel som har skett, bl. a. i Göteborgstrakten

med grå arbetskraft. Jag tror atl del arbete som en sådan snabbutredning skulle kunna åstadkomma till slora delar är i gång på departementet.

Beträffande Erik Wärnbergs inlägg vill jag börja med all instämma i vad utskottets värderade ordförande sade lill Carl-Henrik Hermansson om utskoltels intresse och insaiser hittills i skatleflyktsfrägan. Jag har samma uppfattning som Erik Wärnberg på den punkten.

När del gäller Erik Wärnbergs påslående, all arbetet med atl fö fram någonting har tagil orimlig tid för regeringarna Fälldin och Ullsten, lycker jag inie aU det är riktigt. Jag vill hänvisa lill vad bl. a. Cari-Hénrik Hermansson sade i sitt inledningsanförande, atl redan 1963 väcktes tanken på all en skalteflyklsklausul, ett slags generalklausul, skulle införas. Det dröjde alltså ända fram lill 1976 innan regeringen Palme hade kommii fram lill ett propositionsutkast. Del log alltså 13 är innan någonling hände pä den punkten. Sedan Ingemar Mundebo log över har han aktivt fortsatt del arbele som Gunnar Sträng påbörjat,ochjag lycker inle alt man kan klaga pä Ingemar Mundebos insatser under den tid han haft ansvaret. Insatserna har tagit sig uttryck i utarbetande av nya promemorior och i remissomgångar i två etapper. Jusl nu pågår sammanställningen av vad som framkommit vid den senasle remissomgången, och därefter kommer Ingemar Mundebo alt redovisa sin bedömning. Det har knappast tagit mera lid än vad som är nödvändigt för all uireda en så svår fråga som denna och för alt göra den avvägning mellan rättssäkerhet och effektivitet som jag inledningsvis framhöll som så vikiig.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag till lag mot skatteflykt m. m.

Andre vice lalmannen anmälde all Erik Wärnberg anhållii all till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

ROLF HAGEL (apk):

Herrialman! Sverige är ett skatleparadis fördem som äger stora företag och har stora förmögenheter. Dessa gruppers andel av samhällets samlade skatteinkomster blir procentuellt mindre och mindre samtidigt som skattetrycket på vanliga inkomsttagare blir alll hårdare.

Vårt land har f n. världens högsta arbetarskait och väridens lägsta företagsskall. För de arbetande människor som fär sina lönebesked och som för betala skatt lill sista kronan framstår värt skattesystem som hell orimligt för det första därför alt skattetrycket är alltför hårt, för det andra därför all fördelningen är alltför orättvis och för det tredje därför all de vet att skattesystemet ger så stora möjligheter för dem som har myckel au undandra sig sina skalleskyldigheler.

De åtgärder som skatteuiredningen hittills har föreslagit har inle angripit de grundläggande bristerna i skattepolitiken och heller inte anvisat vägar för hur man skall kunna plocka fram de många miljarder som i dag undanhålls samhället. Arbetarpartiet kommunisterna har föreslagit åtgärder som i grunden skulle förändra vår skattepolitik och vilkas genomförande skulle försvåra skattefusk och skalteflykt. 1 avvaktan på en politisk enighet inom arbelarröreLsen som möjliggör införandet av en produkiionsbeskattning och

155

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag till lag mol skatteflykt m. m.

ett hårdare skattetryck på de slora förmögenhelernas innehavare måsle man vidta skyndsamma åtgärder för alt begränsa skojarnas marknad pä skallepolitikens område.

Med della vill jag deklarera all vi kommer alt siödja de av vpk och SAP framlagda motionerna som berör skatteklausulen samt vpk:s förslag om en snabbutredning för bekämpande av skatteflykt och skattefusk.

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Skatteulskoltels värderade ordförande inledde sill anförande med alt poängtera all vi har en myckel ambitiös målsättning när del gäller vår lagstiftning, särskilt när det gäller skattelagstiftningen och dess efterievnad. Jag betvivlar inte delta ett ögonblick, och jag instämmer i vad herr Wärnberg sade. Men dä måste man dra den slutsatsen all herr Wärnberg också anserait vi har misslyckats i våra ambitioner. Om vi inte har gjort det, skulle vi ju inle behöva ha den här debatten om alt införa en generalklausul mot skatteflykt.

Den diskussion som nu förs har ju förts under flera år. Den visar atl del finns delade meningar, vilket också herr Hörberg belyste i sitt anförande. Detta bestyrks också av utskottets skrivning när del gäller frågan om generalklausul. Utskottet sägeratl utformningen av en sådan klausul "kräver med nödvändighet ingående överväganden". Det uttalandet kan jag instämma i.

Inom moderata samlingspartiet har vi en principinsiällning, och del är alt de lagar och förordningar som vi stiftar här i riksdagen skall vara så avfattade atl människorna i vårt rättssamhälle skall kunna veta vad de innebär. Vi tycker atl det frän rättssäkerhetssynpunkt är tvivelaktigt om en s. k. generalklausul mot skatteflykt kan avfattas på ett sådanl säu att detta krav tillgodoses. Därför har vi inte velal ta ställning till denna fråga förrän remissyttrandena i sin helhet har redovisals. Delta har vi velal markera genom ett särskilt yttrande som fogats vid skatteutskouets betänkande.

Herr lalman! Jag har i övrigi inget yrkande.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Jag vill bara göra Kurt Söderström uppmärksam pä att han nog har missförstått vad jag har sagt. Jag sade nämligen att vi har en myckel ambitiös utgiftspolitik, en mycket ambitiös vilja all ta hand om regionalpolitiken, socialpolitiken, skolpolitiken m. m. Däremoi harjag aldrig sagt atl vi har en enormt ambitiös politik när det gäller skatterna. I fråga om skattekontrollen måste jag nog säga all vi i slorl sett har misslyckats. Atl 5 96 av skatterna i dag rinner genom luckorna i skattelagstiftningen betraktar jag som ett misslyckande. Därförärjagangelägenomatt finna åtgärder som kan täppa till de där hälen. Det är del jag har åsyftat när jag propagerat för en allmän skalteflyklsklausul.

156

NILS HÖRBERG (fp);

Herr lalman! Till Kurt Söderström villjag bara hell korl säga att folkpartiet inle har den pessimistiska inställning som moderata samlingspartiet lydligen har, nämligen atl del inte skulle gå atl lösa problemet med avvägningen mellan rättssäkerhet och effektivitet när det gäller en generalklausul mol skalteflykt. Vi vet alt del går, men vi är ännu inle på det klara med vilken av lösningarna som man bör välja.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag t dl lag mot skatteflykt m. m.

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Jag vill bara säga lill herr Hörberg alt vår inställning inte är pessimistisk utan bara principiell.

Till herr Wärnberg vill jag säga alt jag beklagar om jag har missförstätl honom. Det är emellertid lätt alt göra delta, eftersom vi enligl min mening har en mycket omfatlande lagstiftning på skatteområdet. Herr Hörberg räknade ju för en stund sedan upp fyra fem ganska viktiga åtgärder, som vidtagits bara under 1970-talet, såväl av den socialdemokratiska som senare av den borgeriiga regeringen.

Lät mig bara fö fråga herr Wärnberg en sak: Kan herr Wärnberg garantera, allom vi får en generalklausul, uppnår vi del önskade resultatet och slipper all deball av del här slaget i fortsättningen?

ERIK WÄRNBERG (s);

Herr lalman! Del kan jag inte lova, herr Söderström. Jag säger som det slår i motionerna och i reservationen all det här är ett litet sleg på vägen, alt täppa lill några av de hål som finns. Vi måsle emellertid fortsälla arbelel på alla möjliga områden för all fö elt effektivt kontrollsystem. Del här täpper till några av de hål som företagsskatteberedningen har funnit all den aldrig hinner klara - med tanke på alla de konsulter som hjälper skaitenyktingarna alt komma undan. Vi måsle därför ha någon form av övergripande lagstiftning. Rättssäkerheten i en sådan övergripande lagstiftning tyckerjag är säkrad, eftersom de flesia människor nog kan tolka lagen. Dessutom finns möjligheten atl fö förhandsbesked.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag vill bara göra en korl reflexion. Om del är på del sätt som herr Wärnberg säger i sitt senaste inlägg - atl införandet av en generell skalteflyklsklausul bara är elt lilet steg på vägen och bara täpper lill en liten del av de luckor som finns och som möjliggör skattefusk och skalteflykt - så har jag ännu svårare atl förstå varför han och skatteutskoltet ställer sig avvisande lill mitt krav på en särskild ulredning om kampen mot skattefusket och skatteflykten.

ERIK WÄRNBERG (s):

Hen lalman! Man täpper lill stora delar av den legala skaileflykien, dvs. den skalteflykt som kan ske med lagens hjälp. När det gäller den slora strömmen av skatteinkomster som samhället förlorar har vi redan en

157

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Förslag till lag mot skatteflykt m. m.

lagstiftning. Man fuskar helt enkelt. Därför behövs del i första hand kontrollåtgärder.

STIG JOSEFSON (c):

Herr lalman! Jag tror atl samtliga partier är ganska eniga om all man här bör vidta alla länkbara åtgärder för atl hindra skatleflykl. Att det är en svår fråga framgår bl. a. av atl den varil föremål för utredning och ställningstaganden alltsedan början av 1960-talel. Delta vittnar om atl man har haft svårt alt finna en utformning av lagen som ger resultat i kampen mol skaiiefiykten samlidigt som rättssäkerheten bevaras. Del är angelägel all vi försöker bevara enigheten om atl åstadkomma effektiva åtgärder i denna fråga och inte låser oss i positioner med hänsyn till motsättningar som jag tror i verkligheten inte finns.

Alt jag begärde ordet berodde närmasl på att del lidigare i debatlen framförts krav pä uiredningar och på åtgärder med anledning av de inlernalionella skaileflyktsproblemen. Vi har inom brottsförebyggande rådet arbetsgrupper som sysslar med dessa frågor. I dessa arbetsgrupper ingår också samtliga de poliliska partier som är representerade i styrgruppen.

Jag vill med anledning av talet om de internationella skaileflyktsproblemen säga atl vi haft sammanträde i brottsförebyggande rådels styrgrupp i dag och alt jag fält beskedet att om inget oförutsett inträffar kommer elt betänkande som behandlar del internationella skatteflyktsproblemet att framläggas redan någon gång i början av nästa år, förmodligen i februari månad. Jag har pekat på delta för alt visa att man ingalunda ligger stilla i denna fråga ulan på olika säll försöker lösa de problem som jag tror atl vi är överens om att man skall försöka komma till rälta med.

Jag måste ändå betona atl svårigheterna alt snabbi komma fram till resultat på denna väg har varil mycket stora. Som här har nämnts har också olika regeringar haft atl behandla frågan vid olika tidpunkter ulan all nå elt sådant resultat som vi innerst inne skulle ha önskat.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Det har här hänvisats till årtalet 1963 som den tidpunkl då vi startade ansträngningarna för att fö en allmän skalteflyklsklausul. Det är angelägel att underslryka all det utredningsförslag som den gången framlades inte hade någon bred förankring. Del förelåg ingen bred anslutning till tanken på en skalteflyklsklausul förrän omkring 1975. Då kom man till slutsatsen att del inte är möjligt att lösa detla problem på annat satt, men fram lill dess hade försök gjorts att nä andra lösningar. Jag tycker emellertid atl man därefter lagil orimligl lång lid på sig för all komma fram till ett resultat.

NILS HÖRBERG (fp);

Herr talman! Jag vill inle förlänga debatlen. Jag vill bara förklara all anledningen lill alt jag hänvisade lill årtalet 1963 helt enkelt var alt det årtalet nämns i reservationen vid utskottets betänkande.

158

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen av Erik Wärnberg m, fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Erik Wärnberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatleulskotteis hemställan i belänkandel

nr 12 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av Erik Wärnberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöterha röstat förja-proposilionen. Då Erik Wärnberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 141

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 319 av Carl-Henrik Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Carl-Henrik Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skalteulskottets hemställan i belänkandel nr 12 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 319 av Cari-Henrik Hermansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Carl-Henrik Hermansson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 283 Nej - 14

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Lag om namn och bild i reklam

§ 7 Lag om namn och bild i reklam

Föredrogs lagutskottets betänkande 1978/79:6 med anledning av proposilionen 1978/79:2 med förslag till lag om namn och bild i reklam jämte molion.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Det är den typ av politisk salirkonst som nu förhoppningsvis visas på bildskärmen som vi genom departementschefens uttalande i

159

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Lag om namn och bild i reklam

propositionen om namn och bild i reklam befarade skulle förbjudas i en framtid. Nu tolkar jag emellertid lagutskottets skrivning som elt klarläggande på den punkten och således som ett avståndstagande från de här uttalandena. Jag uppfattar det så att yttrandefriheten kommer atl bevaras också i den här delen när yttrandefrihelsutredningen så småningom lägger fram sitt betänkande. Jag tycker delta är myckel positivt och finner därför ingen anledning alt yrka bifall till vår molion.

Skulle motsatsen vara fallet, förutsätter jag alt någon i utskottet redan nu redovisar detla.

160

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! Eftersom Eva Hjelmsiröm inte hade något yrkande kan det förefalla överflödigt att ulskotlsordföranden går upp i den här frågan. Men jag kunde inte i förväg bedöma om del var på del sättet.

När det nu inle har ställts något yrkande, utan representanten för motionärerna anser alt vad ulskotlet har skrivit är tillfredsställande, villjag i alla fall understryka dels vad lagen gäller, dels hur vi har sett på de av vpk aktualiserade frågorna, som tangerar tryckfrihetsförordningen.

Vad gäller själva lagen har ju lagförslaget lagts fram därför att man har bedömt det som troligt atl det kommer alt dröja ganska länge innan det blir möjligl att behandla de här frågorna i eu större sammanhang. Det är då angeläget atl få ett skydd för enskildas namn och bild i den kommersiella hanteringen. Deläralllså-det vill vi understryka-ett lagförslag som, liksom många andra lagar, är tillkommet för att skydda enskilda. Det är också därför som regeringen har valt alt ansluta denna lagstiftning till den immaterial-rättsliga lagstiftningen i övrigt, t. ex. beträffande upphovsmannarätten och patenträtten.

Del är tre .saker som kommer alt bli möjliga i händelse att näringsutövare överträder lagförslaget, nämligen:

För del första blir det möjligt för den som anser sig förfördelad att fö ett skäligt vederlag för att hans namn eller bild utnyttjas.

För del andra är det så, atl om näringsidkaren har, uppsålligen eller av oaktsamhet, åstadkommit skada fördensom har blivit omnämnd med namn eller bild i sådanl sammanhang, kan denne efter talans förande också få ersättning för lidande och obehag.

För del tredje, slutligen, kan näringsidkaren åläggas alt belala tryckning av dom i ett antal tidningar.

Vad gäller motionen hade den - förmodar jag - tillkommit med anledning av elt uttalande som departementschefen har gjort, där han säger: "Utvecklingen får visa om denna förhoppning" - han menar alltså atl de värderingar som kommer lill uttryck i lagstiftningen beträffande den kommersiella reklamen skall färga av sig också på andra områden - "infrias eller om det blir nödvändigt att gä vidare och låta det lagfästa iniegriietsskyddel omfatta även den ideella reklamen."

Nu har utskottet inle tagil upp den frågan, eftersom vi säger- och det harju också motionären bekräftat här- att det inte gäller några ideella former, utan

enbart kommersiella.

Min korta lalelid är väl nu i det närmaste ute, herr talman, och eftersom det inte har ställls något yrkande förut, skall jag be att få yrka bifall lill utskottets hemställan i det här ärendet.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskoltels hemställan bifölls.

§8 Föredrogs

Utrikesutskottets belänkande

1978/79:2 med anledning av motion om svensk fartygstrafik på sovjetiska vallenvägar

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Nordiska rådets berättelse

§ 9 Nordiska rådets berättelse

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1978/79:3 med anledning av Nordiska rådels svenska delegations berättelse om rådels tjugosjätte session.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! I fjol firade Nordiska rådet 25-ärsjubileum. Delta föranledde utrikesutskottet att i motsvarande belänkande då ge en ganska fyllig redogörelse för Nordiska rådets verksamhet under årens lopp. Detta var samtidigt en inbjudan till debau, och en sådan kom också till stånd.

I är har utskottet icke gjort något sådanl fylligt yttrande -det ärju så kort tid sedan del skedde förta gången. Det föranleder mig nu att bara uttala att utskottets förhoppning i alla fall är atl i fortsättningen Nordiska rådels yttrande skall ge upphov lill en debaltdag, eller i varje fall en stor debatt, i kammaren. I år har frågorna kanske inte varit så angelägna att de lämpat sig för ett sådanl arrangemang, men vi vet att vi redan nästa år kommer att få en hel del viktiga frågor.

Hen lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Föredrogs Utrikesutskollels betänkande

1978/79:4 med anledning av motion om upprättande av diplomatiska förbindelser med Valikanslaten

Utskottets hemställan bifölls. 11 Riksdagens protokoll 1978/79:40-43

161

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Balters dubbla medborgarskap

§ 11 Balters dubbla medborgarskap

1978/79:5 med anledning av

Föredrogs utrikesutskottets betänkande molion om balters dubbla medborgarskap.

OLLE WÄSTBERG i Slockholm (fp);

Herr talman! Del finns tiotusentals medborgare i Sverige som inte har den svenska statens skydd under resor i öst. Det är framför alll de baltiska flyktingar som flydde den sovjetiska ockupationen av de baltiska staterna. Dessa människor är numera svenska medborgare, ofta sedan 30 år tillbaka. Men Sovjetunionen betraktar dem fortfarande som sovjetiska medborgare.

De som var medborgare i Estland, Lettland och Litauen och fanns i de länderna den 7 september 1940 räknas av Sovjet som sovjetiska medborgare. Del är dessulom så att barn i äktenskap där båda föräldrarna är sovjetiska medborgare enligt sovjetisk uppfattning räknas som sovjetmedborgare. Det innebär att barn som är födda i Sverige och där båda föräldrarna är svenska medborgare ändå kan räknas som sovjet medborgare och därmed lar belydande risker vid resor i öststaterna.

Det som har hänt Laimons Niedre - även om han inle har dömts som sovjetisk medborgare - visar att de risker som baltiska flyktingar tar när de återvänder lill sina forna hemländer är högsl reella.

Den enda formella vägen för balter alt bli befriade från det medborgarskap de aldrig har velat ha är alt de ansöker hos Högsia Sovjets presidium om befrielse från sovjetiskt medborgarskap. En sådan ansökan innebär atl de skall fylla i elt omfattande och kränkande formulär, där bl. a. äktenskapsförhållanden noggrant skall anges.

I utskotlsbeiänkandet behandlas en motion av Hans Lindblad och mig där vi yrkar atl riksdagen hos regeringen skall hemställa om initiativ i syfte att åstadkomma elt bilateralt avtal med Sovjet om elt slopande av del dubbla medborgarskapet för i Sverige bosatta balter. Med anledning av detla säger utskottet all det utgår ifrån att regeringen fullföljer strävandena atl få till stånd ett avtal av detta slag med Sovjetunionen. Utskottet säger vidare - med all räll - att ett sådant avtal skulle vara till gagn för grannskapsförhållandet. Därmed är syftet med Hans Lindblads och min motion tillgodosett.

Del är inte omöjligt för ett land all få elt avtal med Sovjetunionen om slopande av det dubbla medborgarskapet. Detta har lyckats för Canada, och det vore uppseendeväckande om Sovjet förvägrar Sverige och de balter som är svenska medborgare att slippa det dubbla medborgarskapet.

162

Under delta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr lalman! Till de plågor och lidanden som normalt följer med flyklingskap hör i de fall som här åberopats också ett dubbelt medborgarskap.

som uppkommer genom att det sovjetiska medborgarskapet kvarstår, det förvärvade svenska medborgarskapet eller ett nytillkommet medborgarskap för barn lill trots. Utskottet har, som Olle Wästberg erinrade om, utgått från atl ett avtal som undanröjer denna olägenhet och denna plåga skall kunna träffas och all regeringen gör ansträngningar härför. Jag kan för min egen del helt instämma i vad Olle Wästberg sade och i likhet med honom uttrycka den förhoppningen alt ett sådant avtal mätte komma till stånd. Jag vill tillika ultala den synpunkten att det vore ganska märkligt om Sovjetunionen skulle vägra della, när dess medborgarskapslag på området är färdig.

Jag vill beträffande det av Olle Wästberg åberopade fallet bara tillägga att uppgifter i dag om atl domen ännu inte kunnal erhållas av de svenska myndigheterna är oroande. Det är det särskilt om vederbörande genom denna lidsutdräkt skulle förmenas den rätt som normalt står lill buds att använda laginslanserna i det sovjetiska rättsväsendet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Internationella åtgärder mot omskärelse av flickor

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Internationella åtgärder mot omskärelse av flickor

Föredrogs utrikesutskoilets belänkande 1978/79:6 med anledning av motion om inlernationella åtgärder mot omskärelse av flickor.

KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag skall la kammarens lid i anspråk i 10 minuter för att tala om en s. k. operation, som det lar endast 20 minuter atl utföra men som märker den opererade för resten av hennes liv. Del är ett ingrepp som utförs av kvinnor på kvinnor. Män får inte vara närvarande. Jag skall låta en kvinna som själv utsatts för denna s. k. operation berätta vad det handlar om. Så här skriver hon;

Så snart jag kom in i de gamla kvinnornas hydda överöste man mig med beröm, som jag inte kunde lyssna på. Så skräckfylld var jag. Jag var spänd i hela kroppen. Munnen var torr. Jag svettades, fast dét inte var varmt. Del var tidigt i morgongryningen. Lägg dig där, sade plötsligt omskärerskan och pekade på en baslmatta pä marken. Knappt hade jag sträckt ut mig pä den så kände jag händer fatta om mina smala och magra ben, som de särade pä. Jag lyfte huvudet. På båda sidor höll kvinnorna mig fast vid marken. Mina armar var också fasthållna. En hand log tag i mina könsdelar. Del stack till i mitt hjärta. Jag skulle ha önskat mig tusen mil därifrån, men milt i mina tankar på flykt återfördes jag till verkligheten av en skärande smärta. Man höll på alt omskära mig. Blodet rann. Jag skrek, fast jag visste alt jag borde ha tigit och varit modig. Jag svimmade. Sedan smorde man mig med en blandning av örter och smör, som skulle stoppa blodflödet. Sä mycket harjag aldrig lidit.

163

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Internationella åtgärder mot omskärelse av flickor

164

Efteråt log de andra kvinnorna när de sade alt nu äv det över, nu kan du resa dig.

Herr talmän! Jag har utelämnat en del för atl inte bli beskylld för att göra skräckpropaganda i kammaren. Men delta är bara en kvinnas berättelse. Det finns miljoner kvinnor som utsätts för liknande tortyr. Offren - del är rälta ordet - har olika ålder i olika kulturer där omskärelse förekommer. De kan vara spädbarn, de kan vara 6 till 8 år eller, som den här kvinnan, i puberteten. Ceremonin äger mm utomhus och bevittnas av vuxna kvinnor i byn som också måste hjälpa till att hålla fast den plågade flickan. Ibland binds hon. Omskärelsen utförs av en äldre kvinna med en vanlig rakkniv eller slipad Slen. Det finns också samhällen där man inte skär utan bränner med ett glödgal järn. Två till fyra veckor behöver flickorna för alt återhämta sig, om de inte förblöder och dör. Operationerna förekommer tvärs över den afrikanska koniinenten. Följderna blir alll ifrån infektioner och förblödningar till vanskapthet, svåra smärtor vid samlag och frigidilet.

Herr talman! Del är en osed, en hälsofariig, förödmjukande, motbjudande och förkastlig sedvänja - de adjektiven harjag hämtat ur utrikesutskoltets betänkande med anledning av Linnea Höriéns och min motion. Själva använder vi där adjektiv som grym, omänsklig och intolerant. Det finns alltså många värdeomdömen som kan användas om del som på medicinskt språk kallas clitoridekiomi, labiatomi, infibulation eller geniiala mutilationer. I Sverige brukar vi kalla det kvinnlig omskärelse. Vad del under alla förhållanden handlar om är eU sätt att stympa människokroppen. Det är en sed - eller rättare sagt en osed - som än i dag är alltför vitt utbredd. Den har förekommit i ett par tusen år. Och orsakerna är naturligtvis många. Den främsta är nog enbart traditionen. Men tradition är inte något posilivt i sig. När ren tortyr har blivit tradition, då är det om någonsin dags alt reagera. Dä kan man inle under hänvisning till internationelll samarbete och respekt för olika länders kulturer tiga eller säga: Det där skall vi inte lägga oss i. Dä är det dags att reagera. Vi fördömer, med rätta, apartheid som något som är ovärdigt mänskligheten. På samma sätt borde vi uttala vår avsky mot clitoridekiomi.

Därför, hen talman, är det mycket bra atl utrikesutskottet har använi så pass starka ord som man inte brukar se i ett utskottsbetänkande. Det är bra atl utskoitei inte har tvekat att i likhet med oss tala ut och kalla denna tradition vad den är: en förkastlig sedvänja. Det är också bra all en mer aktivt agerande från svensk sida nu tycks ha kommii i gång.

Nu är det bara viktigt att inte ge upp utan att fortsätta. Vi får nämligen inte vara så naiva au vi räknar med att en tusenårig tradition försvinner bara föratt Sverige öppet har fördömt den i FN eller skickar en observatör till ett seminarium där frågan i bästa fall kommer att tas upp. Vi måste vara beredda att ständigt ta upp frågan och atl göra det i olika sammanhang. När det gäller tradition är opinion viktig, men den opinionen måste också växa fram hos människorna själva. Vi kan göra en insats på många säu i fråga om det också. I vår biståndspolitik kan vi prioritera utbildningsprojekt, för utbildning leder till upplysning. Det går också att komma åt frågan via hälsovården. De här

operationerna utförs av kvinnor som får betalt för dem. De är, precis som alla andra, måna om sill levebröd, och de har också en viss status. Om de i stället fick utbildning t. ex. för aU lära ut barnbegränsning skulle de kanske kunna behålla både sin inkomst och sin status. Ell annat säll alt gå lill väga är via kvinnoorganisationerna. Därär nämligen inte kontakterna så högtidliga. Där kan samtalen föras på en mänsklig nivå. Där härskar inte diplomatins stelbenta lagar. Där kan man sprida kunskap från människa till människa utan all det behöver verka förödmjukande.

Herr lalman! Utskottet och vi motionärer är ense i sak, och del är bra. Jag kan därför yrka bifall till utskottets hemställan.

Jag vill bara lill sisl utlrycka en förhoppning om aU Sverige, när frågan nu på nytt har blivit aktuell, fortsätter att driva den och inle ger upp så lätt som man tycks ha gjort i slutet på 1950-lalet.

Det här är en fråga om förtryck, och vi brukar i andra sammanhang vara envisa och snabba i atl motarbeta och fördöma förtryck. Dä bör vi göra det också i fråga om kvinnlig omskärelse.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Inlernationella åtgärder mot omskärelse av flickor

ALLAN HERNELIUS (m);

Herr talman! Karin Ahriand har lill riksdagens protokoll fogat en ytterligare motivering till utskottets betänkande, en myckel talande motivering. Jag tackar henne för det. Jag kan säga alt vi alla i utskoitei delar hennes förhoppning att arbetet måtte kunna gä vidare.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Föredrogs

Utrikesutskottets belänkande

1978/79:7 med anledning av proposilionen 1978/79:14 om godkännande av

överenskommelse mellan Sverige och Tyska Demokratiska Republiken

om avgränsning av kontinentalsockeln m. m.

Socialförsäkringsuiskottels betänkanden

1978/79:9 med anledning av motion om översyn av avtal med Norge om

uttagande av sociala avgifter 1978/79:10 med anledning av motioner om vissa avgiftsfrågor

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

12 Riksdagens proiokoll 1978/79:403

165

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Vissa allergifrågor

§ 14 Vissa allergifrågor

Föredrogs socialulskollels belänkande 1978/79:16 med anledning av motioner om vissa allergifrågor.

I della betänkande behandlades motionerna

1977/78:292 av John Johnsson m. fl. (s),

1977/78:441 av Margareta Andrén (fp),

1977/78:626 av Marianne Karisson (c) och

1977/78:1112 av Åke Wictorsson m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde tillsättandet av en parlamentarisk ulredning för framläggande av elt program mot allergisjukdomarna och förslag till åtgärder för all förbättra allergikernas situation i samhället.

Utskottet hemställde

1. beträffande älgärdsprogram mot allergisjukdomarna, m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:441 och motionen 1977/78:1112,

2. belräffande förbud mot användning av heltäckande texlilmallor i offentliga lokaler m. m. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:292 och moiionen 1977/78:626.

166

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr talman! Det här betänkandet från socialutskottet gäller flera motioner som behandlar allergifrågor. Trots att ulskotlet är hell enigt och trots att flera av molionerna fält en ganska positiv behandling - även om de naturiigtvis blivit avstyrkta - vill jag göra några kommentarer.

Jag vill göra det mot den bakgrunden att de allergiska sjukdomarna ständigt ökar. Och jag tror atl alll fler böriar förstå all vi nu måste la elt samlat grepp om hela det här problemområdet för alt försöka minska besvären och sjukdomssymtomen och framför alll orsakerna lill dessa.

Eftersom vi här i kammaren tidigare vid några tillfällen haft ganska ingående debatier om förekomsten av allergi och orsakerna till dess uppkomst, skall jag inle nu gå in på den delen. Precis som i utskoltsbetänkandet kan jag i stället bl. a. hänvisa till den interpellationsdebati som jag och dåvarande statsrådet Ingegerd Troedsson hade ijanuari 1977.

Eftersom allergiproblemen på intet sätt minskat harjag i min nu aktuella motion, 1977/78:441, bl. a. föreslagit att en särskild nämnd för allergifrägor skall inrättas. En sådan nämnd borde underställas socialslyrelsen och ha till uppgift alt leda det cenlrala informationsarbetet samt i övrigt handlägga de frågor som kan vara av belydelse för att förhindra allergiernas utbredning. Om ell särskilt statligt organ inrällas för atl handlägga frågor om allergi kan del innebära atl samhällel erhåller en systematiserad planläggning, information och utbildning, som kan förhindra en av våra stora folksjukdomar.

Många astmatiska barn måsie på grund av skolmiljön under längre eller kortare tid vara borta från skolan. Jag har exempel pä att allergiska barn varit bona hela terminer på grund av ofullständig städning i lokalerna eller all det

funnits olämpliga textilier, växter eller djur. Del går i svåra fall inte alt i Nr 43 samma klass ha t. ex. astmatiska barn lillsammans med barn som har djur Onsdaeen den hemma. Vi måsle på alla sätt sträva efter atl skolmiljöerna verkligen är sä 29 november 1978

utformade all barn inle på grund av miljön hindras all della i undervisningen.

De barn som på grund av dåligt sanerade skollokaler får stor frånvaro får ju jz/sso allergifrägor också län försämrade studieresultat. Tillsammans med redan befintliga allergiproblem kan en sådan dålig skolstart få svåra konsekvenser för hela livet.

Skolöverstyrelsen tycks inte rikligt vilja erkänna att frekvensen av allergiska barn skulle ligga så högt som bortåt 15 %. Men lyvärr är nog detla fallet, vilket bl. a. framgår av en undersökning som gjorts i Linköping, där man kom fram lill att ca 15 % av alla sjuåringar redan hade allergiska besvär. Även Läkaresällskapet har konstaterat atl allergiska sjukdomar hos vuxna är minst 10 96 och att förekomsten är högre hos barn och ungdomar.

I varje skolklass finns det oftast något eller några barn som har allergiska anlag. Man bör verkligen ha delta i minnet när man planerar för skolmiljöerna. Och här kommer problemet med helläckningsmattor också in. Tyvärr råder det fortfarande delade meningar i de olika kommunerna om helläckningsmattor. Ett klart och snabbi ställningstagande från socialstyrelsen i den här frågan är därför mycket angeläget.

Med lanke på vad jag sagt om skolmiljöerna och förekomsten av allergi hos skolbarn tyckerjag, att del finns skäl för an det inom skolöverstyrelsen borde finnas en befattning som hade lill uppgift atl handlägga jusl de här frågorna. Riksförbundet mot allergi är av samma uppfattning och framhåller i sill remissyttrande, atl det är synneriigen viktigt atl t. ex. en allergikonsulent-tjänsi inrättas inom skolöverstyrelsen.

Över huvud taget har de remissinstanser som yttrat sig över min motion -och det gäller f ö. även Åke Wictorssons - sett positivt på fiera av förslagen och tillstyrker också atl åtgärder i motionens syfte sätts in. Socialstyrelsen framhåller ju sammanfattningsvis, "all motionerna innefattar många värdefulla synpunkler och förslag som bör beaktas i del fortsatta arbelel med alt förebygga och behandla allergisjukdomarna och alt ell samordnande program för samhällets insatser bör övervägas". Docent Lindholm i socialstyrelsens vetenskapliga råd framhåller, "att det över huvud taget fordras en enorm kraftsamling för att via alla olika kanaler finna ett nytt synsätt på hela allergiproblematiken och alt delta är ännu meraktuellt nu i en tid med knappa resurser, om kraven på sjukvård från allergipaiienterna kontinuerligt kommer atl öka".

Även Läkaresällskapet anser atl det är synneriigen angelägel atl en utredning kommer till stånd för ett program mot allergisjukdomarna. Likaså framhåller docent Sven Kreepelien - expert på allergisjukdomar - atl del är angeläget att det görs en samordnad insals från samhällets sida för all penetrera allergikernas problem och för all minska allergisjukdomarnas utbredning.

Socialslyrelsen hänvisar i sitt yttrande över motionen lill alt förutvarande
statsrådet Troedsson i juni i år beslutat all inom socialdepartementet skall 167

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Vissa allergifrågor

göras en kartläggning av samhällets nuvarande och planerade insaiser för barn med allergiska anlag och besvär. Jag hoppas att statsrådet Hedda Lindahl skyndsamt kommer alt fullfölja den kartläggningen, som skall ske i samråd med socialslyrelsen, skolöverstyrelsen, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Riksförbundet mot allergi. Det kan väl i och för sig vara riktigt som socialslyrelsen och även utskottet anser, nämligen att man bör avvakta denna kartläggning innan man tar ställning till en särskild nämnd eller pariamenlarisk utredning. Utskottet stryker ju också under atl denna kartläggning bör ske snabbt.

Till slut, hen talman, konstaterar jag med tillfredsställelse atl man inom regeringskansliel överväger ett lagförslag med bestämmelser som syftar till begränsning av tobaksrökning i offenlliga lokaler. Delta skulle ju fö stor betydelse för allergiker, och som ledamot i den statliga lobakskommittén hälsar jag eu sådant förslag med stor glädje, eftersom det sammanfaller med kommitténs riktlinjer. Då jag trots avstyrkandet delvis fått gehör för mina förslag och synpunkler harjag inget annat yrkande än utskottets.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! I socialutskollets betänkande nr 16 föreslås avslag pä bl. a. den av mig m. fl. undertecknade motionen 1112, där vi kräver en parlamentarisk ulredning med uppgift atl framlägga ett program mot allergisjukdomarna och förslag lill åtgärder för all förbättra allergikernas situation i samhället.

Värt krav i motionen har tillstyrkts av samtliga remissinstanser, innefattande Läkaresällskapet, Riksförbundet mol allergi, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk. Socialstyrelsen har dock ansett, alt man bör avvakta resultaten av ett inom socialstyrelsen och socialdepartementet påbörjat utredningsarbete innan man tar ställning lill på vilket sätt den fortsatta utredningen skall bedrivas. Socialutskottet har byggt sitt ställningstagande på socialstyrelsens yttrande och därmed skjutit frågan om utarbetande av ett samlat älgärdsprogram mol allergierna på framliden.

Det är beklagligt all socialutskottet inle ansell sig ha tillräckligt underlag för atl ställa sig bakom uppfattningen att de allergiska sjukdomarna är ett så stort problem och har en så allvariig karaktär alt kampen mol dem bör bedrivas med det poliliska medel som en pariamenlarisk utredning ulgör. I själva verket motsäger ulskotlet sig självt. Utskottet konstaterar nämligen att "kraftfulla insaiser måsle göras för att förbättra situationen fördem som har benägenhet för allergi eller som lider därav. Insatserna måste avse en rad områden av samhällslivet och bör därför gmnda sig på ett samlat åtgärdsprogram." Det är verkligen förvånande atl utskotlet inte ansell att detta fömtsälter den kraftsamling som en politiskt förankrad ulredning kan ge.

Eftersom det är sannolikt atl riksdagen följer ett enigl utskottsbetänkande innebär ställningstagandet i socialutskottet alt kampen mol allergierna fördröjs. Del innebär, förutom onödiga lidanden för dem som drabbas av allergierna, också belydande samhällsekonomiska kosinader, då vi vet att

10-15 % av befolkningen i dag drabbas av allergier. Jag kan konstatera detta, eftersom jag vet all del kartläggningsarbele som hillills bedrivits i socialdepartementet har skett på spariåga med begränsade personella resurser. Dessutom måsle slutresultatet av arbetet i socialdepartementet, såviiijag kan förslå, ändå innebära alt vi måsie förankra det framlida arbelel i politiska beslut, varförsannolikt den av oss föreslagna utredningen måste komma. Det framgår även av remissinstansernas yttranden, i vilka betonas dels alt kampen mol allergierna fordrar insaiser över praktiskt tagel hela samhälls-fället, dels atl del behövs en enorm kraftsamling för att insaiserna skall få tillräcklig genomslagskraft.

Arbetarrörelsen drev en gång kampen mot folksjukdomen tuberkulos och förde den lill elt lyckligt slut. På samma sätt måste del nu vara vår uppgift atl gä till kamp mot denna nya folksjukdom: de allergiska sjukdomarna. Tuberkulosen var en sjukdom som i stor utsträckning var miljöbeiingad och hade sin rot i fattigdom, trångboddhet och dålig hygien. För atl komma lill rätta med den sjukdomen fordrades därför en revolutionär förändring av hela samhället. De allergiska sjukdomarna beror också i stor ulslräckning på miljöfaktorer, som dock är betydligt mer sofistikerade och svära att spåra. Till en del synes dessa faktorer vara ett resullat av det moderna samhällel. För en aktiv och medveten miljöopinion bör därför den här kampen vara en stor angelägenhet. Om orsakerna till allergier i samhället undanröjs, så blir samhällsmiljön hälsosammare också för dem som inte drabbas av allergier. Därför måsle vi snabbi och målmedvetet mobilisera hela samhället i kampen mot de allergiska sjukdomarna.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till moiionen 1112.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Vissa allergifrågor

KERSTI SWARTZ (fp);

Herr lalman! Socialutskottet har ägnat stor uppmärksamhel ål de problem som Åke Wictorsson och Margareta Andrén tar upp i sina motioner. Utskotielsstarkaskrivning visar väl också all vi verkligen ser allvariigl på den här frågan.

Vi betonar atl kraftfulla insaiser behövs. Likaså säger vi alt dessa måsle avse en rad områden i samhällslivet och därför måste grunda sig på ett samlat älgärdsprogram. Men detla samlade åtgärdsprogram kräver onekligen förberedande arbete, och en del är faktiskt redan i gång. Vi understryker all det utredningsarbete som pågår måste ske snabbt. I belänkandel säger vi också: "Belräffande utredningen inom socialdepartementet bör framhållas atl fortlöpande samråd skall ske med bl. a. socialstyrelsen, skolöverstyrelsen. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Riksförbundet mot allergi." Vi anser alt detta arbete måste slutföras innan vi lar ställning lill de förslag som förs fram i Åke Wictorssons och Margareta Andréns molioner.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

169

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Kissa allergifrågor

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Socialdepartementet hade ett sammanträde om allergifrågorna den 30 augusti 1977. Vid det sammanträdel redovisades behov av insatser på en rad områden. Man kom då överens om atl man skulle kontakta socialslyrelsen, utbildningsdepartementet, kommunikationsdepartementet, planverket, byggforskningen. Landstingsförbundet, Kommunförbundet, arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsverket, regionsjukvårdsulredningen och barnmiljöutredningen.

Del uppdrogs åt en mindre arbetsgrupp alt ta dessa kontakter, och så bestämde man atl det skulle hållas ett nytt sammanträde senast hösien 1978.1 dag,den 29 november 1978, har den mindre gruppen endast haft kontakt med socialslyrelsen. I övrigt har det inte hänt särskilt myckel pä departementsnivå, och något nytt sammanträde med den stora arbetsgruppen har självfallet inte kunnat hällas. Del är det här arbetet som socialutskottet sätter sin lil till och som utskotlet räknar med skall ge snabba resultat.

Herr lalman! Jag vill karakterisera socialutskottets förmodanden på den här punkten som någonling som snarast bör föras över lill avdelningen för fromma förhoppningar.

170

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottels hemställan med den ändring däri, som föranleddes av bifall lill motionen nr 1112 av Åke Wictorsson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Föredrogs

Socialutskottets betänkande

1978/79:17 med anledning av motioner om förelagshälsovården, m. m.

Kulturutskollets betänkande

1978/79:15 med anledning av molioner om fritidspolitiska frågor

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 16 Statsbidrag till Handelshögskolan i Stockholm

Föredrogs utbildningsulskottels belänkande 1978/79; 13 med anledning av propositionen 1978/79:15 om statsbidrag lill Handelshögskolan i Slockholm jämte motioner.

I proposilionen 1978/79:15 hade regeringen (utbildningsdepartementet)-efter föredragning av utbildningsministern Jan-Erik Wikström - föreslagit riksdagen all bemyndiga regeringen all ikläda staten de ekonomiska förpliktelser som följde av elt den 5 sepiember 1978 träffat och till statsrådsprotokollet bifogat avtal om Handelshögskolan i Stockholm.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statsbidrag till Handelshögskolan i Stockholm

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"I proposilionen föreslås alt regeringen bemyndigas ikläda staten de ekonomiska förpliktelser som följer av elt avtal mellan slalen. Handelshögskoleföreningen i Stockholm och Handelshögskolan i Stockholm.

Enligt avtalet skall elt indexreglerat slalsbidrag utgå till högskolan vilket bidrag för budgetåret 1979/80 bör beräknas lill ca 7 milj. kr. Avtalet, som ersätter ett lidigare avtal från 1954, avser tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1994 och förlängs om inle uppsägning sker minst tvä år före avtalstidens utgång."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1978/79:27 av Stig Alemyr m. fl. (s), vari yrkats

1. atl riksdagen med avslag på proposilionen 1978/79:15 beslutade bemyndiga regeringen atl förlänga nuvarande avtal om Handelshögskolan i Slockholm atl gälla fr. o. m. den 1 juli 1979 t. o. m. den 30 juni 1984,

2. atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i moiionen anförts om en utredning om Handelshögskolans i Stockholm framlida ställning, och

1978/79:28 av Eva Hjelmström m. fl. (vpk), vari med avslag pä proposilionen 1978/79:15 yrkats

1. alt riksdagen uttalade att nu gällande avtal mellan slalen. Handelshög
skoleföreningen i Stockholm och Handelshögskolan i Stockholm borde sägas
upp snarasi och inget nytt avtal ingås,

2. all riksdagen hos regeringen hemställde om åtgärder för att inordna
Handelshögskolan i Slockholm i det statliga utbildningsväsendet och alt
därvid beaktades vad som i övrigi anförts i motionen.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande staten som part i avtal rörande Handelshögskolan i Stockholm skulle avslå motionen 1978/79:28 yrkandet 1,

2. att riksdagen beträffande inordnande den 1 juli 1979 av Handelshögskolan i Stockholm i det statliga utbildningsväsendet skulle avslå motionen

171

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statsbidrag till Handelshögskolan i Stockholm

1978/79:28 yrkandet 2,

3. all rik.sdagen med bifall lill proposilionen 1978/79:15 och med avslag på moiionen 1978/79:27 bemyndigade regeringen au ikläda staten de ekonomiska förpliktelser som följde av del den 5 september 1978 träffade avtalet om Handelshögskolan i Slockholm.

Reservaiion hade avgivits av Stig Alemyr, Bengl Wiklund, Lars Gustafsson, Roland Sundgren, Lennart Bladh, Torsten Karlsson och Egon Jacobsson (samtliga s) som ansett alt utskotlet under 3 bort hemställa

a) alt riksdagen beträffande utredning om Handelshögskolans i Stockholm framtida ställning med bifall lill motionen 1978/79:27 yrkandel 2 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört,

b) atl riksdagen med avseende på slalsbidrag lill Handelshögskolan i Stockholm med avslag på proposilionen 1978/79:15 och med anledning av motionen 1978/79:27 yrkandel I bemyndigade regeringen alt ikläda staten i förhällande till nuläget oförändrade ekonomiska förpliktelser för tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1984.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Jag skall fatta mig korl och vill i huvudsak hänvisa lill motiveringarna i den motion somjag tillsammans med några partikamrater har väckt med anledning av propositionen 1978/79:15.

Riksdagens beslut om den nya högskolan häromåret innefattade också ett beslut om enhetligt huvudmannaskap för högskoleområdet. Uppenbarligen anser de borgerliga partierna att det endasl skall gälla för primär- och landslingskommunala utbildningar, inte för de privala som fortfarande finns kvar.

Vänsterpartiet kommunisterna har alltid hävdatall all högskoleutbildning bör vara i samhällets regi. Det gäller självfallet också Handelshögskolan i Stockholm, under årtionden en ulbildningsanstalt för administratörer åt storkapitalet, vars ideologi genomsyrat och genomsyrar hela högskolan. Del är i dag den enda ekonomulbildning som ligger utanför del statliga högskoleväsendet. De övriga har sedan länge inordnats, och del finns ingen som helst anledning atl sä inle skulle ske också med Handelshögskolan i Slockholm.

Jag vill därför yrka biföll lill moiionen 1978/79:28.

172

LARS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Socialdemokraterna i utbildningsutskottet har anmält reservation mol den borgerliga majoritetens förslag i mom. 3 i utskottets belänkande nr 13. Förslaget innebäratl riksdagen skall bemyndiga regeringen alt ikläda staten de ekonomiska förpliktelser som följeravetiden 5sepiember 1978 träffat avtal om Handelshögskolan i Stockholm.

Vi reserverar oss främst därför alt propositionen inle redovisat några överväganden om Handelshögskolans framlida ställning i relation lill den statliga högskoleorganisationen.

Vi erinrar om alt proposilionen 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen framhöll att frågan om det framtida förhållandet mellan staten och Handelshögskolan fick prövas då avtalet löpte ut. Detla sades i propositionen i samband med en redovisning av alt TCO i sitt remissyttrande över U 68 hade förordat att förhandlingar skulle las upp med huvudmannen för Handelshögskolan om ett förstatligande av skolan.

Uttalandel i propositionen 1975:9 korrigerades inle i den borgeriiga trepartiregeringens proposition 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan. Den proposilionen var daglecknad den 10 februari 1977. Vi ansåg oss från socialdemokratiskt håll kunna utgå från alt uttalandel från 1975 stod fast, alltså alt en prövning av förhållandet mellan staten och Handelshögskolan skulle göras i samband med att avtalsperioden löpte ut. Vi visste också all arbelel med propositionen 1976/77:59 hade fött bedrivas under stark tidspress. Det kunde därför vara förståeligt om man inte hann med Handelshögskoleproblematiken i den propositionen.

Det fanns emellertid en möjlighet för den borgeriiga trepartiregeringen alt senare under våren, föreden 30 juni 1977, då avtalet skulle sägas upp, ta upp en diskussion om Handelshögskolans ställning. Men sä skedde inte. Några överväganden om Handelshögskolans framtida ställning har således inte meddelats riksdagen.

Mot bakgrund av för det första uttalandet i 1975 års proposition, för det andra de uteblivna övervägandena i den nu föreliggande propositionen och fördel iredje atl ulredningen om huvudmannaskapsfrågorna, som f ö. lycks ha anmärkningsvärt svårl för att ens utlysa ett första sammanträde, bara skall syssla med kommunala och statliga utbildningar, så anser vi atl en utredning bör tillsättas om Handelshögskolans framtida ställning.

I det läget anser vi det inle motiverat alt i det nya avtal som måste komma till stånd, eftersom det gamla går ut den 30 juni 1979, ikläda staten ökade ekonomiska förpliktelser. Vi anser det då inte heller nödvändigt med en så läng avtalsperiod som regeringen nu föreslagit, nämligen 15 är. Den utredning vi begär borde kunna klara av sin uppgift på så kort tid att avtalsperioden kan sättas till fem år den här gången.

Sedan vill jag göra ytteriigare ell par kommentarer till något som kanske egentligen inte direkt skall beslutas av riksdagen men som ändå tas upp i propositionen, nämligen Handelshögskolans utbildning, som ju beröms i propositionen och i andra sammanhang från en del håll. Jag noterar att represenianter för skolan vid förhandlingar om statsbidrag har redogjort för, som de säger, en översyn i syfte alt på skilda områden förslärka utbildningen inom den offenlliga sektorn. Jag har egentligen bara två kommentarer lill detta. Den första är att huvudmannen tydligen själv bedömer alt utbildningen i fråga om den offentliga sektorn inle är tillräcklig. Den andra kommentaren är att det borde skolans huvudman ha tänkt på lilet tidigare, då man verkar i elt land där ändå den offenlliga sektorn har växt avsevärt sedan 1909, då Handelshögskolan kom lill. Men det kanske är på det sättet alt det fortfarande känns förpliktande att beakta I § i grundstadgarna från 1909. Där står det:

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statsbidrag till Handelshögskolan i Stockholm

173

13 Riksdagens protokoll 1978/79:40-43

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statsbidrag till Handelshögskolan i Stockholm

"Handelshögskolan i Slockholm har till ändamål all genom vetenskaplig undervisning och forskning befrämja affärsverksamhetens höjande inom landei."

Sett i dagens ljus ärju della en ganska begränsad ändamälsparagraf, och det är därför förvånande alt den skall vara kvar i del nya avlalel. Del borde kanske också de ha tänkt på som från samhällets sida förhandlar med huvudmannen i det här sammanhanget.

Herr talman! Jag skall nöja mig med detla och ber alt fö yrka bifall lill den reservaiion som är fogad lill uibildningsutskolleis belänkande nr 13.

174

JÖRGEN ULLENHAG (fp);

Herr lalman! Det nu gällande avtalet som reglerar finansieringen av verksamheten vid Handelshögskolan i Stockholm innebär i korthet följande. 275 studerande skall las in i grundutbildningen vid Handelshögskolan. Inga elevavgifter skall utgå. Det statliga bidraget utgår åriigen fram till den 30 juni 1979 med 39 96 av kosinaderna - inkl. lönekosinadspålägg - vid en i avtalet angiven personalslat. Vidare bidrar Stockholms kommun med en ärligt belopp av 260 000 kr. under vissa förutsättningar. Kommunen upplåter dessutom kostnadsfritt tomt för Handelshögskolans byggnad. Handelshögskoleföreningen tillskjuter återstående medel för verksamheien.

Vid de förhandlingar som förts sedan avtalet sagts upp har förelrädare för staten. Handelshögskoleföreningen i Stockholm och Handelshögskolan träffat avtal om Handelshögskolan. Förutsättningen är att regeringen godkänner avtalet sedan riksdagen fattat erforderligt beslut.

Det nya avtalet innebär en del förändringar. Bl. a. ökas antalet ledamöter i högskolans direktion från 8 till högst 12 genom alt de anställda och de studerande för möjlighel att utse ledamöter. Avtalstiden blir 15 år, med förlängning om uppsägning inle sker. Statsbidraget ökar med ca 2 milj. kr. per är i nuvarande penningvärde, av vilket belopp ungefär hälften har beräknats för högskolans riksomfattande biblioteksverksamhet.

Bakgrunden till förslagel i propositionen ärall högskolan väl har hävdat sin ställning bland universitet och övriga högskolor i fråga om kvalitet i utbildning och forskning. Det konstateras dessutom i proposilionen alt utbildningen har reformerais och moderniserals "för atl motsvara de krav som näringslivet och samhällel i övrigi ställer på en ekonom". F. n. pågår en översyn inom högskolan - Lars Gustafsson har varil inne på detta - som syftar lill all förstärka utbildningen i fråga om den offenlliga sekiorn. Det statliga bidraget läcker närmare 40 % av kosinaderna för verksamheien vid högskolan. Del undersiiger kostnaderna för moisvarande antal examinerade med ekonomisk grundutbildning vid de statliga högskoleenheterna. Med hänsyn lill delta blir föredragandens slutsats i proposilionen all den träffade uppgörelsen från ekonomisk synpunkt är tillfredsställande för slalen.

Utbildningsutskottets majoriiei anser alt man i avlalel uppnått en godtagbar lösning av frågan om Handelshögskolans fortsatta statliga bidrag. Ulskotlet tillstyrker därför att regeringen för del i propositionen begärda bemyndigandet.

Två molioner har väckts med anledning av proposilionen, och de har redan kommenterats från socialdemokratiskt och kommunistiskt håll. I båda hemställs atl riksdagen skall avslå förslagel. I den socialdemokraliska motionen 1978/79:27 föresläs all en utredning skall tillsättas om Handelshögskolans framlida ställning och atl oförändrade avtalsvillkor skall gälla t. o. m. den 30 juni 1984. I den moiionen är man kritisk mot sammansättningen av Handelshögskolans direktion. Om detla kan man säga -jag var nyss inne på delta - att del allmänna har ett betydande inflytande i direktionen enligt avtalsförslagei genom alt regeringen utser dels ordförande, dels ytterligare en ledamot. Del nya i avlalel innebär att representanter för de anslällda och de studerande -liksom vid de statliga högskoleenheterna -skall ha rätt all utse ledamöier.

I den socialdemokraliska motionen las också den föreslagna indexregleringen upp lill en kritisk granskning. Nu bör man komma ihåg, att vi även nu haren indexreglerat statsbidrag. Det tillkom underden socialdemokratiska regeringen genom ändring år 1974. Det innebär alt statsbidrag utgår med 39 96 av kostnaderna vid en i avtalet angiven fiktiv personalslat med statliga löner. Det nuvarande indexet har givit upphov till vissa tolkningsproblem. Del är därför del har skett en ändring i del nya avtalet i della hänseende. Ändringen kan snarast sägas vara av teknisk natur. Utbildningsutskottet har alltså inle funnit att de invändningar som reses i den socialdemokraliska motionen är av den karaktären, att riksdagen skall avslå propositionen. Utskottet föreslår att motionen 1978/79:27 skall avslås.

Vpk-moiionen 1978/79:28 utmynnar i ett förslag om att nu gällande avtal mellan staten. Handelshögskoleföreningen i Stockholm och Handelshögskolan i Slockholm bör sägas upp snarasi och inget nytt avtal ingås. Som framgår av utskottsbetänkandei slår vpk-motionen här in en öppen dörr. Del nu gällande avtalet har redan sagts upp av en av de avialsslulande parterna och upphör därför alt gälla med utgången av juni månad 1979. Självfallel kan riksdagen inle besluta i enlighel med ett sådant förslag. Vidare vill man i vpk-motionen, atl Handelshögskolan i Stockholm skall inordnas i det statliga utbildningsväsendet och all innehållet i utbildningen skall ändras så, atl skolan i sin undervisning företräder lönearbetarnas intressen. Genom de förändringar i avtalet som nu görs ansluter utbildningen vid Handelshögskolan till grundidéerna bakom högskolereformen. Det är inle heller, som man för ell intryck av i vpk-motionen och av Eva Hjelmslröms anförande nyss, några privatkapilalismens lakejer man utbildar på Handelshögskolan.

Del är vikligl att del råder likartade yttre förutsättningar för atl utbildningar skall kunna genomföras på lika villkor. Utbildningen vid Handelshögskolan kan granskas utifrån detta.

Det bedrivs en värdefull utbildning vid Handelshögskolan i Stockholm. Genom de förändringar som nu görs i avlalel demokratiseras direktionen vid Handelshögskolan. Såväl studerande som anställda bereds plats.

Av avgörande belydelse för rekryteringen av studerande är reglerna för behörighet. Del är vikligt atl underslryka, alt likartade regler som för

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statsbidrag till Handelshögskolan i Stockholm

175

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statsbidrag till Handelshögskolan i Stockholm

högskolan i övrigt gäller för Handelshögskolan. Antagningen är f ö. tekniskt samordnad genom UHÄ:s cenlrala antagningsenhet.

Ett samhälle är betjänt av väl utbildade ekonomer. Denna utbildning sker i dag genom universitetens och högskolornas ekonomulbildningar och den sker genom utbildningen på Handelshögskolan i Stockholm. Det är inte nödvändigt att alla ekonomer har precis samma utbildning. I dag kan man välja en ekonomisk utbildning med inriklning ål det konsumentekonomiska hållet, och man kan, om man så vill, välja en utbildning med internationell inriktning. Utbildningen vid Handelshögskolan i Slockholm har sin egenart. Ser man denna mångfald som värdefull ärdet lätt atl vara med om elt beslut om ett nytt avtal för Handelshögskolan i Stockholm.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkier.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jörgen Ullenhag uppehöll sig länge vid att man har säkerställt ett infiytande vid Handelshögskolan i Stockholm. Det bäsla sättet alt säkerställa ell inflytande är självfallel atl Handelshögskolan inordnas under del statliga utbildningsväsendet precis som skett med de tidigare privata högskolorna i landet.

Sedan sade Jörgen Ullenhag alt vpk med sin motion slår in en öppen dörr vad gäller avtalet. Desto bättre, för då kan man ju fö den här förändringen än snabbare.

Jörgen Ullenhag tog också upp den kritik som vi riktat mot den utbildning som sker vid Handelshögskolan i Slockholm och som också Lars Gustafsson var inne på i och med att han citerade § 1 i de stadgar man där har, nämligen den att handelshögskolan är en plantskola för storföretagens proselyter. F. n. pågåren översyn som skulle innefatta atl man i litel slörre utsträckning ägnar sig ål den offentliga sektorn, men också där gäller att bästa sättet att fö ett inflytande och en förändring lill stånd är alt skolan övergår frän att vara en privat högskola till att bli en samhällshögskola. Man kan ju titta på den sociala rekryteringen till högskolan för all se vilka som söker sig dil. Kärnfrågan här är vilken principiell uppfattning man har om högskoleutbildningen. Där var man väl tidigare överens om att all högskoleutbildning i princip borde vara i samhällets regi. Det är uppenbart att man från de borgeriiga partiernas sida har ändrat uppfattning.

176

LARS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Först bara ell par ord om huvudmannaskapet. 1 proposilionen frän år 1975 sades atl del var önskvärt att man syftade mot elt samlat huvudmannaskap för högskoleutbildningen och atl man skulle ha en sammanhållen organisation. Där blev del emellertid så att den utredning som skulle syssla med huvudmannaskapsfrågorna bara skall syssla med de primärkommunala, landstingskommunala och statliga högskoleutbildningarna och deras relalioner och inte med den kvarvarande privala högskoleutbildningen. Därför menar vi atl del är önskvärt alt någon annan tar hand om

denna uppgift, såvitt man inte kan låta den tillsatta huvudmannaskapsutredningen ta sig an denna uppgift. Men som jag sade verkar det vara trögt att fö i gäng denna ulredning, varför det kanske inte är värt att man ger den ytteriigare arbetsuppgifter. Igångkörningsperioden kan då komma atl bli ännu längre än den tycks bli nu. Inom parentes sagt kunde det vara intressant att vid något tillfälle fö en redovisning för varför utredningar som regeringen tillsätter inte sätter i gång inom rimlig tid. Men det ärju en annan afför. Vi menar att det är vikligt att även den här aspekten när det gäller privata högskolor tas upp till genomlysning.

När del sedan gäller direktionens sammansättning, dvs. den som svarar mot högskolestyrelserna, är det riktigt atl man ökar den från 8 till 12 ledamöter och att det blir ökad representation från de anställda. Om man nu lalar om demokratisering och om att del är viktigt att vissa regelsystem görs någoriunda likartade, borde man vid dessa förhandlingar ha gått ell sleg till. Relationen mellan allmänna och icke allmänna förelrädare i den här styrelsen borde vara lika med den i de andra högskolestyrelserna. I detta fall skulle det ha blivit åtta resp. fyra, dvs. fyra allmänna och åtta icke allmänna. Nu är det tre allmänna och nio icke allmänna. Man borde ha kunnal ta steget fullt ut på en gång.

Några ord om indexregleringen. Det är riktigt atl det finns indexreglerings-momenl av en viss omfattning redan i del nuvarande avtalet, men indexregleringen föreslås nu också omfatta datortid och vissa arvoden. Man utökar alltså omföngel för indexregleringen i och med avtalet. Från vår utgångspunkt sett tycker vi inte atl det finns någon anledning att göra detla, när vi vill ha en utredning om Handelshögskolans ställning.

Sedan kommenterade Jörgen Ullenhag ytteriigare utbildningen i högskolan. Han strök under atl det fanns kvalitet i denna utbildning och i forskningen och att man håller på med att reformera och modernisera. Jag vill stryka under att det är en ganska senkommen modernisering och reformering, i varje fall när man talarom den offentliga sektorn. Man kan fortfarande fråga sig varför den i så fall har dröjt så länge. Den lär inte vara fördig ännu, ulan den pågår fortfarande. På den punkten borde man ha kunnat åstadkomma myckel mera. När man ändå gör sädana här saker kvarstår min fråga om varför samhällets representanter inte ser till att man för en annan ändamälsparagraf som ju är ingången lill allt detla. Paragrafen om all man skall befrämja affärsverksamhetens höjande inom landet står kvar, och del tycker jag är en tämligen begränsad ändamålsparagraf i våra dagar. Det är möjligl alt den var vettig 1909, men nu är det faktiskt snart 1979.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statsbidrag till Handelshögskolan i Stockholm

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr lalman! Fär jag försl vända mig till Lars Gustafsson. Han tar upp vad som sades i 1975 års proposition om reformering av högskoleutbildningen. Del är vikligl alt man då kommer ihåg atl del enda som sägs i den propositionen, närmare bestämt på s. 506, är alt frågan om del framlida förhällandet mellan staten och Handelshögskolan för prövas i samband med kommande förhandlingar. Något slällningslagande för eller emot ell försiat-

177

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statsbidrag till Handelshögskolan i Stockholm

ligande logs alltså inte i den proposilionen. Nu har regeringen prövat frågan och kommit fram till resultaiei alt den nuvarande ordningen med vissa betydelsefulla ändringar bör bestå.

Den andra fråga som Lars Gustafsson lar upp gäller indexregleringen, och jag upprepar vad jag tidigare sade aU den föreslagna ökningen uppgår till 2 milj. kr. i nuvarande penningvärde och att hälften av den ökningen går lill högskolans biblioleksverksamhel. Denna verksamhet har såväl studerande som forskare och myndigheter ulanför Handelshögskolan stor glädje av.

Självfallet beror Eva Hjelmströms mycket siarka aversion mot Handelshögskolan i Slockholm på att hon grundar sig på den kommunisliska ideologin. Några rader i vpk-motionen belyser delta: "Det privala kapitalet utbildar sina administratörer och beväpnar dem med sin ideologi. Därigenom vill man vinna medlöpare som skall tillgodose kapitalägarnas klassintressen på bekostnad av lönearbelarnas."

Man talar också i vpk-motionen om atl de studerande som utbildas vid Handelshögskolan kommer atl ha som huvuduppgift att beröva lönearbetarna frukten av deras arbele. Jag bestrider den karakteristiken. Del förhåller sig inle på del saltet. Studerar man utbildningen vid Handelshögskolan finner man all den sirävar efter allsidighei och atl den håller en god kvalitet. Vill man ha ett blandekonomiski system är det viktigt att det utbildas bra administratörer för såväl privat, offentlig som annan tjänst. Goda administratörer i privala företag medverkar lill att göra dessa förelag siarka, och det skapar sysselsättning för många människor.

178

LARS GUSTAFSSON (s):

Herr lalman! Jörgen Ullenhag säger nu all regeringen har prövat förhållandet mellan staten och Handelshögskolan,och del är möjligl. Men del finns inle särskilt stora spår av del i proposilionen, även om det är rikligtalt man 1975 sade atl frågan skulle prövas. Man skall emellertid observera, som jag sade förut, alt den passus som Jörgen Ullenhag ciierar ur proposilionen från 1975 står i anslutning lill ell referat av vad TCO föreslagit i sitt remissyttrande, nämligen atl förhandlingar om förstatligande skall tas upp. Det måste alllsä ha varit frågan om ett förstatligande, och problemaliken omkring detta, som då skulle prövas.

Det är riktigt att del inte innebär ett beslut eller syftar i någon speciell riktning när man säger alt en fråga skall prövas. Men därför menar vi att den nu borde ha prövats. Och har nu regeringen verkligen prövat frågan borde det på något sätt framgå av proposilionen, så atl man för vela vilka överväganden som har gjoris. I redovisningen av en prövning måste rimligen ingå merän att man bara kortfattat meddelar resultatet av prövningen. Där borde också övervägandena ingå, så att man kan se vilka för- och nackdelar som har vägts mol varandra innan regeringen har kommit fram lill det resullat den nu uppenbariigen har gjort. Det finns alllsä väldigi litet av del i denna proposition.

Med risk för aU bli tjatig måste jag säga, att om man verkligen hargjort en prövning av för- och nackdelar borde man med huvudmannen ha lagil upp

ändamälsparagrafen. Den har Jörgen Ullenhag inle kommenterat pä något säu. Jag vidhåller alt del är en ytterligt begränsad ändamålsparagraf, och den borde kunna reformeras efter 70 år.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr lalman! Självfallet genomsyras vår motion av vår ideologi - konstigt vore del väl annars - precis som jag förutsätter alt utskottsbetänkandet präglas av den borgerliga ideologin om stöd lill storföretagen.

Jag drar inte alla som utexamineras vid Handelshögskolan i Stockholm över en kam, men följer man Handelshögskolans historia finner man all del är ett faktum atl Handelshögskolan har startals av storfinaiisen, att den utbildning som har skett där i huvudsak inneburit au man på alll sätt skall främja del privata näringslivel till nackdel för lönarbetarna i landei. Poängen med mitt anförande tidigare var att vi vill fö till stånd en förändring av utbildningen vid Handelshögskolan. Vi vill fö till slånd en demokratisering, och en sådan är bara möjlig om man för högskolan i samhällets regi.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statsbidrag till Handelshögskolan i Stockholm

JÖRGEN ULLENHAG (fp);

Herr talman! Till Lars Gustafsson vill jag säga att vi lydligen är överens om alt del inle finns någon beställning pä ett förstatligande i propositionen om högskolan frän 1975. Att det harskelt en prövning tyckerjag framgår av den proposition utskotlet har behandlat. Man redovisar där den värdering man gör av Handelshögskolans nuvarande verksamhel och föreslår vissa förändringar för att denna verksamhet skall bli ännu bältre i framtiden.

Lät mig lill sist, herr talman, säga ytterligare ett par ord om utbildningen vid Handelshögskolan. Går man igenom kursplanerna och jämför dem med situationen för elt antal år sedan, kan man klart konstatera atl det har skett myckel viktiga förändringar. Alternativa ekonomiska system, arbetsrätt, medinflytande och ekonomisk-historisk analys finns med i utbildningen. Till och med Kinas ekonomi finns med som en alternalivkurs i Iredje årskursen. Om Eva Hjelmström tycker del är bra vet jag inte, men så förhåller del sig i alla fall. Aktuella forskningsprojekt rör bl. a. boendedemokrali, medbestämmande, organisationsutveckling och hushållet som produktionsorganisation. Nu genomför man alltså en översyn för att fö in ytterligare bilar från den offenlliga sekiorn. Jag vet också alt man har lärare som är inriktade inom förelagsekonomin mot del konsumeniekonomiska hållet. Jag påstår alltså inte att allt är välbeställt pä Handelshögskolan, men jag påstår att del har hänl väldigi mycket i positiv riktning och att man är medveten om atl det behövs ytterligare förändringar.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr lalman! Del ärju inte bara fråga om vilka kurser som finns, ulan del är också fråga om hur man lär sig använda de kunskaper man för. Del måsle väl ändå Jörgen Ullenhag själv erkänna.

Överläggningen var härmed slulad.

179

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statsbidrag till Handelshögskolan i Stockholm

Mom. I och 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 28 av Eva Hjelmsiröm m. fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmsiröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 13 mom. I och 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 28 av Eva Hjelmsiröm

m.fl.

180

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274

Nej - 15

Avslår - 2

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars Gustafsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 13 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Stig Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Lars Gustafsson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152 Nej - 139

§ 17 Statligt stöd till åtgärder mot översvämningar i Emån

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1978/79:7 med anledning av propositionen 1978/79:10 om statligt stöd till åtgärder mot översvämningar i Emån jämte motioner.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Översvämningarna i Emån är bekanta över hela landet. Ända sedan Gustav Vasas tid har de varit ett stort bekymmer. Del förekommer översvämningar över mycket slora arealer, och det har i olika sammanhang gjorts upprepade försök att komma till rätta med problemet.

För ett tiotal år sedan bildades på frivillighetens gmnd ett s. k. vattendragsförbund. I detta vattendragsförbund finns det represenianter för jordbruket, industrin, kommunerna och länsstyrelserna i såväl Kalmar län som Jönköpings län. Jag har själv haft förmånen atl vara ledamot av detta vattendragsförbunds styrelse, och som strandägare känner jag till förhållandena mycket väl. Under en 15-årsperiod har det skett ca lio översvämningar av varierande storlek. Därför harjag, herr talman, tagit till orda trots atl ett enhälligt utskott tillstyrkt propositionen. Jag vill nämligen gärna säga att vi i den bygd som berörs av problemen är lacksamma mot den dåvarande jordbruksministern Svante Lundkvist, som pn gång efter en uppvaktning lovade att göra en utredning om de här frågorna, och mot Anders Dahlgren som slår för propositionen. Vi är även tacksamma mot jordbruksutskottet som enhälligt har tillstyrkt denna proposition.

I den motion som jag har väckt skriver jag också att det är myckel tacknämligt atl vi nu har kommit så långt atl det läggs fram ett förslag och all staten effektivt stöder tillkomsten av de anordningar som behövs för att i görligaste mån fö slut på översvämningarna.

På en punkt harjag dock anledning alt göra ett tillägg för atl del inte skall råda något missförstånd mellan mig som motionär och jordbruksutskottet. Jag har i min motion understrukit alt dessa äigärder bör företas i två etapper. Den ena åtgärden gäller upprensning av ån i praktiskt laget hela dess lopp, i varje fall i den del av loppet som är berörd av översvämningar. Jag kan i det sammanhanget säga atl jag ansluter mig till utskottels ställningstagande med anledning av en annan molion, nämligen alt man om möjligt skall fortsätta nedströms om Fliseryd. Den första etappen gäller alltså årensning. Den andra etappen avser arrangemang med invallningar, vilka förutsätter pumpsia-tioner och liknande anordningar som medför årliga kosinader för markägarna.

Jag har observerat alt bland remissinstanserna både länsstyrelsen och LRF haft den uppfattningen att den första etappen av åtgärderna, årensningen, som blivit nödvändig på grund av bristande rening i åns övre lopp, hell skall bestridas av samhälleliga medel. Just denna lanke har jag framfört i min motion men inte fött gehör för den.

Eftersom jag inser det meningslösa i atl framställa ett säryrkande mot elt enhälligt utskoiisförslag vill jag bara framföra den förhoppningen att de

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statligt stöd till åtgärder mot översvämningar i Emån

181

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statligt stöd t dl åtgärder mot översvämningar i Emån

182

åtgärder som utskottet föreslagit och som riksdagen troligen kommer att anta skall visa sig ha posiliva effekter.

LARS SCHÖTT (m):

Herr lalman! Emåns översvämningar i Kalmar län är sedan mänga år elt stort problem. Proposilionen och betänkandet om statligt slöd lill åtgärder mol översvämningar i Emån bygger på den senaste Emåutredningen. Läl mig i dag endast erinra om alt den inte är den första i ämnet. För egen del minns jag i varje fall två föregående sådana uiredningar, en från 1930-ialet med dåvarande landssekreteraren i Blekinge län Josef Fröberg som ordförande och en pä 1960-talel under ledning av lidigare ordföranden i riksdagens tredje lagutskott professor Hugo Osvald.

Även andra områden av Kalmar län har haft översvämningar, men Emådalen har alltid varil i särklass hårdast drabbad. Detta har naturligtvis föranlett olika framstötar frän länet, inle minst från länsstyrelsen. För min del riktade jag redan pä 1960-talel i dåvarande första kammaren en enkel fråga i ämnet till dåvarande jordbruksministern.

I dag vill jag endasl uttala tacksamhet och glädje över alt många års utredande och annat arbele äntligen burit frukt i form av ett enhälligt betänkande från jordbruksutskottet med förslag om ett värdefullt statligt slöd åt Emåbygden.

Herr talman! Jag ber att fö yrka bifall till utskoltels hemställan.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! När vi studerade den proposition som behandlar frågan om översvämningarna i Emån kunde vi på socialdemokratiskt håll konstalera atl åtgärder beträffande nedre delen av än inte var medtagna i förslagen. Den dåvarande jordbruksministern var inte beredd att la ställning till den frågan. I remissyttranden avgivna av bl. a. Mönsterås kommun, inom vilken Fliseryd är beläget, och även av länsstyrelsen i Kalmar hade man emellertid framfört farhågor inför vad som skulle hända, om rensningar företas i den övre delen av än utan all sådana genomförs i dess nedre del. Följden skulle kunna bli översvämningar i Fliserydsomrädet.

Vid de kontakter som vi hade med ortsbefolkningen fick jag av en kommunalman del beskedet, atl man om ingenling görs i Fliseryd i samband med all arbeten sätts i gång i åns övre lopp, kommer all dränka dem som bor i Fliseryd. Vi använde inte sädana ordvändningar i den molion som vi väckt, men del var i stort sett bakgrunden lill atl den kom till.

Vi kan nu med glädje konstatera atl omfattningen av de åtgärder som föreslås i propositionen har breddats i utskottets förslag. Utskottet förutsätter att även den nedre delen av ån, dvs. den del där Fliserydsomrädet ligger, skall komma atl beröras av rensningsarbelena, och därigenom kommer såvitt vi kan förstå hela ån att regleras på ell sådant sätt atl översvämningar inte kommer att ske, i varje fall inle på långt när i den omfattning som tidigare skett. Översvämningarna kommer både till sin omfattning och tidsmässigt att bli mindre besvärande än tidigare.

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Det är naturiigtvis glädjande all på ulskollels vägnar få la emol de vänliga omdömen som här uttalats i kommentarerna lill behandlingen av propositionen. Jag vill för ulskollels del uttrycka förhoppningen atl propositionen också skall leda lill de effekliva åtgärder som både befolkningen i området och övriga intressenter har anledning atl förvänla sig.

Dessutom skulle jag vilja säga all vi, liksom molionärerna, var litet fundersamma över att man i förslaget inte hade tagit med problematiken om hela flödet, och dä kanske specielll nedströms Fliseryd. Därför har vi också beslutat att göra ett tillkännagivande och utlrycka förhoppningen atl dessa problem skall kunna lösas i sammanhanget och beaktas i planeringsarbetet.

Jag skulle sedan bara, med anledning av vad Ivan Svanström sade, vilja utlrycka förhoppningen all de förväntningar som han har ullalat här inte heller skall vara - som han uttryckte del - helt meningslösa. Ivan Svansiröm har uttryckt farhågor för atl upprensningen, som bör ske mycket snart, i ett ingångsskede skulle kunna medföra risk för en fördröjning genom de bestämmelser som finns för vallenförbund. Jag vill då till del i övrigt förväntansfullt positiva utskoltsbetänkandet lägga den bedömning .som vi hargjort i utskottet, atl den nya lag om vallenförbund, som vi fick en modern version av så sent som för två år sedan, skulle passa in i just en sådanl sammanhang och vara ägnad att förhindra de dröjsmål som Ivan Svansiröm uttrycker farhågor för.

Det är med ytteriigare en förhoppning om att del skall fungera så som jag, herr talman, ber alt fä tillstyrka bifall till utskoltels hemställan.

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Statligt stöd tdl åtgärder mot översvämningar i Emån

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Jag ber att få notera all jordbruksutskottets ordförande har den uppfattningen all man med hjälp av den relativt oprövade lagen om vattenförbund skall kunna fö till stånd en snabbare igångsättning av markavvaliningsåtgärder än med en prövning enligl vattenlagen. Det är också min förhoppning. Men ännu snabbare hade del självfallel gått om man hade följt förslaget frän remissinstanserna i Kalmar län och mig som motionär och gått med på atl också själva årensningen, som enligt allas mening-utredningens, departementschefens och jordbruksutskottels-skall företas i ell sammanhang, skulle kunna utföras som elt statligt arbele. Om vi fär del här arbetet utfört som ett välbehövligt och angeläget beredskapsarbete, skulle vi inle behöva invänta en trots allt ganska omfallande process, som tar sikte pä alt dela den relativi lilla kostnad som faller på intressenterna.

Det är det sistnämnda, herr talman, som jag gärna vill underslryka, eftersom jordbruksminislern pä s. 6 i propositionen säger; "Jag delar utredningens uppfattning atl ärensningarna bör genomföras i ett sammanhang för hela åsträckan och före övriga åtgärder. Som villkor för statsbidrag bör föreskrivas all åtgärderna skall vara påbörjade före utgången av är 1988." Han vill också "peka på möjlighelerna att, när förutsättningar härför

183

Nr 43 föreligger, utföra de aktuella arbetena som beredskapsarbeten"

Onsdagen den •' hoppas att det skall bli möjligt att göra del.

29 november 1978

Meddelande om

Överläggningen var härmed slutad.

frågor

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1978/79:9 med anledning av motioner om hjortvård m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Anmäldes och bordlades Motioner

1978/79:169 av Per Bergman m.fl. 1978/79:170 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg 1978/79:171 av Lars Werner m.fl.

1978/79:172 av Sven Eric Åkerfeldt och Kerstin Andersson i Hjärium med anledning av propositionen 1978/79:66 om lån för underhåll av hyreshus

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 29 november

1978/79:191 av Ingegerd Troedsson {m)\.\\\ bosladsministern om bevarande av Kronparken i Uppsala:

Kronparken i Uppsala utgör elt för norta Europa unikt lallskogsbeständ med ett betydande inslag av 300-åriga träd. Ett stadsplaneförslag föreligger som innebär alt en trafikled skulle dras rakt igenom detla bestånd. Stadsplanen, som till stor del skulle spoliera detla, ligger i bostadsdepartementet för eventuell fastställelse.

Är statsrådet beredd att medverka till alt den unika Kronparken räddas åt efterväriden?

184

1978/79:192 av Rune Torwald {c) till jordbruksminislern om anmälningsavgiften för återförsäljare av plantskoleväxter:

Enligl förordningen (1977:945) om plantskoleväxters sundhet, sortäkihet och kvalitet är den som driver plantskola eller är återförsäljare av planlskoleväxler skyldig atl anmäla delta till lanlbruksslyrelsen. I § 8 i samma förordning ges lantbruksslyrelsen i uppdrag alt fastställa taxa för sin

tillsynsverksamhet efter samråd med riksrevisionsverket.

Efter vad jag erfarit skall minimitaxan vara 825 kr. per år och försäljningsställe. Då har man uppenbariigen inte alls beaktat att många handlare i glesbygden och mindre tätorter av serviceskäl brukar ta hem litet plantskoleväxter o. d. eftersom del är långt till närmaste plantskola eller trädgårds-mästeri. Tolalinläkterna av denna försäljning uppgår i många fall inte ens till 1 000 kr. per år. Att då eriägga en avgift på 825 kr. för alt fö fortsätta med denna service är givetvis olänkbart. Om inte taxan snabbt ändras, kommer många människor att till våren gå miste om en service som de uppskattat och utnyttjat.

Mot denna bakgrund ber jag alt få ställa följande fråga till jordbmksministern:

Vill statsrådet justera taxan för berörd registrering och kontroll på sådant sätt att glesbygdsbor m. fi. även i fortsättningen kan påräkna viss service i form av försäljning av plantskoleväxter m. m. genom de lokala handlarnas försorg?

Nr 43

Onsdagen den 29 november 1978

Meddelande om frågor

1978/79:193 av Carl-Henrik Hermansson(vpk)\\\\ statsministern om åtgärder för att säkra Sveriges självständighet i handelspolitiken:

Del har avslöjats atl USA fortsätter att söka styra svensk utrikeshandel genom sin embargopolitik. Jag vill mot denna bakgrund fråga statsministern:

Vad anser regeringen om USA:s försök att styra svensk export, och vilka åtgärder avser den att vidta för atl säkra Sveriges självständighet i handelspolitiken?

1978/79:194 av £va Hjelmsiröm {vpk) l\\\ utbildningsministern om förekomsten av utländskt slöd lill militär forskning i Sverige:

USA:s krigsmakt lägger ul forskningsuppdrag till svenska forskningsinstitutioner. Detta sker trots att universitetskanslersämbetet år 1970 utfärdade rekommendationer om alt denna verksamhel borde upphöra. Enligt USA:s lagstiftning kan forskningsuppdrag läggas ut på detta sätt om forskningen är av intresse för USA;s försvar och inle kan uppskjutas. Jag vill mot denna bakgrund fråga utbildningsministern: Kommer statsrådet alt vidta åtgärder för alt stoppa fortsatt forskning vid svenska forskningsinstitutioner för USA:s krigsmakts räkning?

1978/79:195 av Karl-Eric Norrby (c) lill kommunikationsministern om breddning av trånga vägportar;

För jordbrukare som har sina ägor så belägna atl de måsle passera väg eller järnväg orsakar de tränga vägportarna stora problem. En ombyggnad av dessa vägportar är därför mycket angelägen, varför jag till kommunikationsministern vill rikta följande fråga:

Ämnar statsrådet ta några särskilda initiativ för alt lösa dessa problem?

185

Nr 43 § 21 Kammaren åtskildes kl. 15.51.

Onsdagen den

29 november 1978 '" ""
_____________ SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen