Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:41

Måndagen den 27 november

Kl. 11.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

§ 1 Jusierades protokollet för den 17 innevarande månad.

§ 2 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:65 om den svenska vapenexporten

1978/79:78 om åtgärderför au stoppa vapenexporten lill Indonesien

Handelsminislern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag skulle i dag ha besvarat Oswald Söderqvists interpellation 1978/79:65 om den svenska vapenexporten. Oswald Söderqvisl är emellertid förhindrad atl närvara, varför svaret måste lämnas vid ett senare lillfälle.

Jag för samtidigt meddela att Alf Lövenborgs interpellation 1978/79:78 till utrikesministern om åtgärder för att stoppa vapenexporten till Indonesien har överlämnats till mig för besvarande. Då också Alf Lövenborg är förhindrad atl närvara i dag och eftersom interpellationerna delvis sammanfaller, kommer båda dessa interpellationer enligt överenskommelse att besvaras måndagen den 18 december.

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

Meddelande om interpellationssvar

öm svenskt initiativ för att klarlägga saknade cyprioiers öde

§ 3 Om svenskt initiativ för att klarlägga saknade cyprioiers öde

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet för all besvara Nils Hjorths (s) den 7 november anmälda fråga, 1978/79:99, och anförde:

Herr talman! Nils Hjorth har frågat vilka åtgärder regeringen ämnar vidta i internationella organ för att påskynda ett klariäggande av de försvunna cypriolernas öde.

FN:s generalförsamling har behandlat frågan sedan 1975. 1977 fattades beslut om alt i samarbete med de båda befolkningsgrupperna upprätta ett undersökningsorgan med deltagande av Internationella röda korset. De förhandlingar som förts med grekcyprioter och lurkcyprioter om upprättande av ett sådanl organ har emellertid ännu inte lett till resultat.

I ett svenskl anförande i FN;s generalförsamling den 9 november i år framhölls att direkta förhandlingar mellan de båda befolkningsgmpperna utgör nyckeln till en lösning av Cypernproblemel. Genom en sådan skulle man också skapa förutsättningar för att lösa de allvarliga humanitära och sociala problem som konflikten fört med sig. Vi underströk i FN att parterna bör ge FN:s generalsekreterare fullt stöd och samarbeta med honom för att fö

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

Om svenskt initiativ för att klarlägga saknade cyprioiers öde

fram uppgifter om de saknade personerna.

FN;s kommission för de mänskliga rättigheterna, där Sverige är medlem, har krävt alt de mänskliga rätiigheterna skall åtempprälias i full utsträckning på Cypern.

Jag vill också nämna alt Cyperns regering har anmäll Turkiet lill den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna pä Cypern. Kommissionens rapport behandlas f n. inom Europarådets ministerkommitté. Sverige verkar även där för atl de mänskliga rättigheterna skall respekteras på Cypern.

Vad som nu måsie till är en beredvillighet från båda parters sida alt gemensamt ta itu med detta problem.

NILS HJORTH (s):

Herr lalman! Bakgrunden till min fråga är det besök på Cypern som jag jämte några andra socialdemokratiska riksdagskamraler gjorde under den riksdagsfria veckan i månadsskiftet oktober-november.

Vid kontakter med grek- och lurkcyprioter, besök i FN;s högkvarter i Nicosia och vid den svenska FN-bataljonen samt våra resor på den omstridda ön fann vi djupgående meningsskiljaktigheler mellan parterna. Detla gällde både den konstitutionella och den territoriella frågan.

De utrymda, ödelagda områdena mellan zonerna gav elt hemskt och spöklikt intryck. Flyktingarna, som till stor del ivingas bo i tält och masoniihyddor, för en trist tillvaro. De lever på hoppet om alt fä återvända lill sina hem igen. Om nu hoppet brister - och det gör det om inte en lösning kommer lill stånd inom rimlig lid - är del risk för desperation och våldshandlingar, med alll vad det kan innebära. För barnen som måsie växa upp i denna deprimerande miljö är framtiden synnerligen mörk.

Del finns ell problem - som kan tyckas mindre men som för de drabbade är allvarligt - som borde kunna lösas ulan avvaklan på Cypernfrågans lösning. Det gäller de många försvunna cypriolernas öde. Vi sammanträffade med represenianter för den organisation som anhöriga lill de omkring 2 000 saknade grekcyprioterna bildat. De visade upp långa listor med namn på personer som försvunnit, och med bilder och tidningslägg kunde de bevisa att dessa fanns i livet på turkisk sida.

Från turkiskt håll framhölls också all många lurkcyprioter saknades. Båda sidor förnekade dock bestämt atl det fanns några personer från den andra sidan på deras område.

Den undersökningskommission som bildades efter överenskommelsen i februari 1977 har uppenbariigen ej fungerat, då enighet inte har kunnat nås om kommissionens mandat. FN och andra internationella organ måste därför gripa in och se till att det verkligen händer någonling.

Jag anser all Sverige i denna fråga borde utöva påtryckning och ta nya initiativ. Del var anledningen lill att jag ställde min fråga till utrikesministern. Den kan betraktas som en vädjan mot bakgrund av de intryck vi fick vid samtalen med anhöriga lill de försvunna. Del måste anses vara en mänsklig rättighet atl få klarhet i försvunna anhörigas öde. Ett aldrig så brutalt besked

är bättre än atl sväva i ständig ovisshet. Det är också orimligt all man inte kan träffas och förhandla om denna fråga.

Jag lackar utrikesministern för svaret och jag vill framhålla att jag tycker det är bra alt Sverige nu liksom tidigare aktivt arbetar för respekten för de mänskliga rättigheterna. Efter vad som underrättats mig innehöll del svenska inlägget i generalförsamlingen den 9 november på initiativ av Birger Rosqvisi och övriga socialdemokratiska FN-delegaler en kraftigare betoning av delta allvarliga problem än som avsågs i den ursprungliga texten, och del tackar jag för. Sverige röstade för resolutionen men lade ned sin röst när det gällde en begäran om all FN:s säkerhetsråd omedelbarl skulle ta upp Cypernfrågan för eventuella sanktioner mot Turkiet. Jag vill fråga utrikesministern vad som var anledningen till delta och om man kan säga att årets resolution var kraftigare än den tidigare.

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

öm svenskt initiativ för att klarlägga saknade cyprioiers öde

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Jag delar herr Hjorths uppfattning alt man om möjligt bör vidta åtgärder genom vilka man åtminstone partiellt kan bistå offren för Cypernkonflikten. Även om man inte kan lösa hela problemet, så bör man i alla fall göra någonting.

Debatlen pågår nu i Iredje utskottet i FN. Där föreligger en cypriotisk och en turkisk resolutionstext, och vi hoppas au man skall kunna enas om en enda text.

Del problem som förelegat när det gälll atl enas om en undersökningskommission har rört sig om huruvida en sådan kommission skulle arbeta med majoritetsbeslut eller om den skulle agera enbart genom en enhällig-heisregel såsom turkarna har föreslagit. Man har ännu inte kunnal komma fram till någon lösning på det problemet.

Jag tror ändå att man kan säga att nya initiativ är på gång. Det har i pressen framskymtat uppgifter, som också herr Hjorth har sett, om atl det från stormaktshåll tagits nya initiativ för att få i gång samtalen i Cypernfrågan på bred front. Del är givet alt om så sker kommer detta atl underlätta arbetet med atl få en lösning på de humanitära problem som herr Hjorth åsyftade här. Närdet gäller säkerhetsrådet är problemet där frågan om rådets kompetens att agera i sammanhanget.

NILS HJORTH (s):

Herr lalman! Jag är glad över alt man kan vänta nya initiativ för alt fö i gång samtalen i den här frågan. Det är som vi alla vet svårt att få till stånd effektiva undersökningar så att man kan fastställa vad som hänt de många personer som saknas. Trots den principöverenskommelse som föreligger om ett samarbete mellan Inlernationella röda korset och FN:s generalförsamling har ju praktiskt taget ingenting hänt. Det räcker inte med att bara understryka viklen av förnyade ansträngningar, utan det gäller också all försöka klarlägga de saknade personernas öde. I det dödläge som råder måsle man, om man inte lyckas åstadkomma någonling med de nya initiativ som skall las, ta ytteriigare initiativ för att lösa dessa problem.

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

Meddelande om interpellationssvar

Del råder som utrikesministern säger olika uppfattningar på den grekiska resp. den turkiska sidan om undersökningskommissionens status, och man beskyller också varandra för au inte vilja förhandla. Jag lycker därför alt FN borde utse en speciell förhandlare för enbari denna angelägna fråga. Det är av stort humanitärt intresse att försöka skapa klarhet i de försvunna personernas öde, och alltför många personliga lidanden och tragedier har ägt rum underde år som gäll utan all man ens har kunnat inleda underhandlingar.

Jag såg i dagens tidningar att den turkiske premiärministern Ecevil kommer lill Sverige i december. Kan det tänkas atl utrikesministern då tar upp frågan om de försvunna cyprioterna med honom?

Utrikesministern HANS BLIX:

Herr talman! Jag skall resa till Grekland i morgon på omciellt besök, och jag utgår ifrån att vi vid del besöket får tillfälle att diskutera Cypernfrågan. Självfallet kommer vi också att lala med den turkiske premiärministern om detla problem när han kommer till Stockholm.

NILS HJORTH (s):

Herr lalman! Jag lackar utrikesministern för delta och hoppas all det kan leda lill ett positivi resultat.

Under vårt besök på Cypern träffade vi föräldrar och andra anhöriga till de försvunna grekcyprioter som inte har registrerats som krigsfångar. Det harju gått många år sedan 1974, utan alt man har fått någon klarhet i vad som har hänt dem. Och för att lala om den stora saken: Det borde vara möjligl för dessa små folk att leva tillsammans utan inblandning av andra länder. På båda sidor är man, såviiijag vet, inte nu främmande för en bizonal lösning, men man har olika uppfattning om en centralregerings befogenheter.

Vi hade elt samtal med Spyros Kyprianou, som anser alt del största hindret för en lösning av Cypernproblemel är närvaron av turkiska trupper. Sedan talade vi med den turkcypriotiske förhandlaren Suleyman Unan, som anser att impperna är nödvändiga för att man skall kunna garantera lurkcyprio-ternas säkerhet. Enligt hans uppfallning vill grekerna försöka förena Cypern med Grekland, men några sådana funderingar kunde vi inte märka under våra samtal med grekerna. Den tanken torde tillhöra det förgångna.

Jag tackar än en gång för svaret.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 4 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:56 om den poliliska situationen i Nicaragua

Utrikesministern HANS BLIX;

Herr lalman! Jag skulle i dag ha svarat på en inlerpellation av Oswald Söderqvisl om den politiska situationen i Nicaragua. Herr Söderqvisl är

emellertid förhindrad att komma i dag, och mitt svar på interpellationen får Nr 41

därför uppskjutas lill eU senare tillfälle. Måndagen den

27 november 1978

§ 5 Om Bai Bang-projektet i Vietnam q gj g„.

projektet i Vietnam Utrikesm'inistern HANS BLIX erhöll ordet för att besvara Altan Hernelius

(m) den 27 oktober anmälda interpellation, 1978/79:60, och anförde;

Herr talman! Allan Hernelius har till mig ställt följande tre frågor rörande

Bai Bang-projektet i Vietnam.

1. Vilken är dagens prognos för svenska kosinader i samband med Bai Bang-projeklet enligl nu gällande avtal och förpliktelser?

2. I vad mån påverkas framtida kostnader av rådande krigsförhållanden i regionen?

3. Är del regeringens avsikt atl, även sedan den av svenska gåvomedel finansierade anläggningen slutförts och kan vara i drift, Sverige skall påtaga sig finansiellt ansvar för driften under ett antal år?

Låt mig först kommentera tvä saker som Allan Hernelius lar upp i inledningen till sin interpellation. Det sägs där att Sverige slår för all finansiering av Bai Bang-projektet. Detla kräver kanske elt tillrättaläggande. I del avtal som slöts år 1974 mellan Sverige och Vietnam om projektet ulfäste sig Sverige att hjälpa til) att genomföra projektet från byggnads- och montagefaserna lill driftskedet. Medan Sverige enligt avtalet i huvudsak står för kostnader i utländsk valuta, ankommer del på den vietnamesiska sidan alt tillhandahålla lokala resurser såsom arbetskraft, mark, lokalt upphandlad materiel m. m. Det är svårt atl sätta ell värde i svenska kronor pä dessa vietnamesiska insatser. SIDA beräknar alt Sverige står för ca 85 96 och Vietnam för ca 15 96 av den tolala projektkostnaden.

Den andra punkten gäller uttalandet all Sverige inle haren beslutanderätt över projekiei som motsvarar värt stora finansiella åtagande. I avtalet stipuleras att vardera parten har en egen projektorganisation. Ell nära samarbete förutsågs då på alla nivåer. Sådanl samarbete har också hela liden ägt rum. Denna parallella organisation hade som syfte atl befrämja kunskapsöverföring, men det är riktigt alt den också har vållat problem. Vi tror oss numera i del dagliga arbetet ha kommit fram till förbättrade samarbetsformer. Allan Hernelius lycks ulgå från atl en ensidig svensk beslutanderätt över verksamheten skulle varit en fördel. Det är tveksamt om detta är rikligl, och jag vill också bestämt ifrågasätta att något sådant vore önskvärt. Uppbyggnaden av projektet har under alla omständigheter i stor utsträckning varil beroende av åtgärder och beslut som ankommer på vietnamesiska myndigheter. Genom alt redan i projektorganisationen medverka i beslutsfattandet kommer de vietnamesiska myndigheterna att på sikt lällare kunna la del fulla ansvaret för verksamheien.

Låt mig så övergå till de tre frågor Allan Hernelius ställt.

Det svenska bidraget beräknades vid avlalslillfället 1974 till 770 milj. kr. I
dag räknar SIDA med att Sveriges kosinader kommer att uppgå till 1 605 milj. 41

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

kr. De främsta orsakerna till kostnadsökningen är, som Hernelius anför,
förseningar och en inflation som blivit betydligt högre än som ursprungligen
beräknades. 55 % av kostnadsökningen beror pä prishöjningar. Andra
förklaringar till de ökade kostnaderna är reservdelsälgången och uibildnings-
Om Rai Bång behovet, som båda är större än som fömtsågs. Viss utvidgning av projektet

nrn ektet i Vietnam "'°'' ' ursprungliga planerna har också medfört fördyringar. Jag anser del mycket angeläget atl stora ansträngningar görs för atl begränsa kostnadsökningarna och så långt möjligt hålla uppgjorda och överenskomna planer. Förseningar och fördyringar resulterar i atl del blir mindre utrymme för andra insaiser med svenskt slöd.

Med anledning av Allan Hernelius andra fråga konstaterar jag alt gränskriget med Kampuchea inte tycks ha lett till någon minskning av de vietnamesiska insatserna i Bai Bang-projektet. Vårt intryck är tvärtom atl man från vietnamesisk sida gör vad man kan för atl öka takten i genomförandet.

När del gäller driften av Bai Bång får jag försl säga alt svenskl stöd till denna inte ligger inom del gällande insatsavialel. Något beslut föreligger inte heller om svensk medverkan under driftskedel. Frågan har emellertid varil föremål för diskussioner, och vi kan emotse en framställning om svenskt slöd till driften inom korl. Regeringen kommer att ta ställning lill frågan efter sedvanlig beredning av SIDA.

Om Vietnams regering anser sig behöva bistånd med driften under en inkörningsperiod på några år framstår enligt min mening sådant slöd som angeläget.

För atl vår biståndsverksamhet skall bli effekiiv krävs att Sverige också följer upp och medverkar till att elt stort projekt som finansierats med bislåndsmedel utnyttjas till sin fulla kapacitei. Landprogrammeringens principer kan sägas leda till samma ståndpunkt. Om ett mottagarland begär bistånd på ett område där Sverige redan är verksamt i landet och inom vilket Sverige har sakkunskap, finns del ingen rimlig anledning atl avvisa en sådan begäran.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min interpellation. Det kom i god lid.

Försl ett par kommentarer till inledningen i svarei: Utrikesministern påpekar all Sverige icke står för all finansiering av projektet. Vietnam svarar t. ex. för mark och lokal arbetskraft. Ja, det har vi nog haft klart för oss. Om herr utrikesministern hade låtit någon av sina medarbetare gå igenom tidigare debatter i frågan, hade han också fött reda på atl della varil en fömtsättning för alla de diskussioner som vi har fört i kammaren i denna fråga.

Visserligen var 1974 års regeringsavial besynnerligt men ändå inte så besynnerligt att Sverige skulle betala marken och den myckel röriiga vietnamesiska arbetskraften. Det hade varit en oöverstiglig uppgift.

Samma terminologi som jag använder använde t. ex. SIDA-chefen i en intervju i Göteborgs-Posten för någon tid sedan. Vad jag avsåg var givetvis

den externa finansieringen, så del där tillrättaläggandet var kanske inle hell påkallat.

Beträffande en annan sak i inledningen till interpellationen vill jag också framhålla att jag icke har utgåu ifrån att del skulle ha varil lämpligast alt Sverige ensamt haft ansvaret i Vielnam för detla projekt. Del hade säkeriigen inie varit bra. Men nuvarande organisation med dubbelkommando inskrivet i avtalet är icke heller bra. Det har vållat problem, säger utrikesministern. Ett praktfullt underslatemeni! Jag kan bara ta ett sådant exempel som att det finns två tidsplaner, en vietnamesisk, som är anknuten till Vietnams femårsplan, och en svensk, som är mera realistisk. Mellan dessa båda planer är det en betydande skillnad. Det skiljer ibland på flera år, har det sagts. Det är självfallet mycket svårt alt bedriva en meningsfull projektering under sådana förhållanden.

Jag vill också peka på alt den forskare - ekonom - som TV anlitade för en ulredning, Marian Radelzki, påpekar att hur smärtsamt och pinsamt det än är måste man avlägsna den suddighet som finns i nuvarande besluislinje och som har vållat så många problem. Jag citerar honom fritt.

Det bör också påpekas atl den särskilde utredningsman som SIDA anlitade rörande projektet, civilingenjören Olle Rimér, på s. 17 i sin utredning framhåller - man hör hans suckan och hans förvåning - följande: "Ännu i dag, efter tre och ett halvt års arbete, har de båda avtalsparterna inte kunnat enas om en gemensam uppfattning om hur projektorganisationen bör se ut."

Det förefaller som om det i fråga om atl rälta till en sådan sak i avtalet har förelegat en handlingsföriamning hos de tidigare biståndsministrarna i vårt land. Jag hoppas att samma handlingsförlamning icke kommeratt prägla den nuvarande.

Nu till del inlressanta: Vilken är i dag lids- och kostnadsprognosen? Del värden väsentliga frågan i min interpellation. Utrikesministern har inget svar pä den frågan utan hän visar till den kalkyl som upprättades i våras och som då slutade på 1 605 milj. kr., och han anser det mycket angeläget att den kalkylen hålls. Bra. Men prognoserna har faktiskt avlöst varandra under den lid som man arbetat med detta projekt. En kort rekapitulering, herr talman.

Vid avtalets undertecknande - ulan riksdagens hörande - i augusti 1974 var siffran som fastställdes 770 milj. kr., varav 150 milj. kr. skulle varaen reserv. Ännu i november 1975 ansåg den dåvarande biståndsministern att denna reserv var fulll tillräcklig. År 1976 löd den nya kalkylen på 920 milj. kr. Sedan gick det raskt undan. I oktober 1976 var siffran uppe i I 055 milj. kr. och i våras som nämnts 1 605 milj. kr. Men vad är dagens siffra? Det har vi inte fött höra.

Så en annan sak, nämligen hur riksdagen faktiskt har behandlats under hela denna lid. I 1974 års stalsverksproposilion omnämndes projektet på de berömda elvaraderna. Då sades det att projektet sannolikt skulle översliga 500 milj. kr. Några månader senare undertecknades avtalet - som jag sade Ulan riksdagens hörande. Författningsmässigt är detta yltersl intressant. Vår

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

Om Bai Bang-projektet i Vietnam

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

Om Bai Bang-projektet i Vietnam

största biståndsinsats genom tiderna har icke någonsin underställts riksdagen.

Ytteriigare en sak: I debatten den 12 november 1976 sade dåvarande biståndsministern Ullsten alt det faktum att kosinaderna stigit icke drabbar Sverige, ulan att del tas på landramen. Det skulle alltså vara vietnameserna som betalade. Följden är naturiigtvis att landramen måste anpassas efter kostnaderna även för pappersbruket, och så har också skett. Vietnam är nu värt största mottagarland.

Det är klart att elt projekt som detta måste visa stora kostnadsstegringar -det gör alla andra projekt, inhemska och utländska - och det finns det ingenting atl säga om i och för sig. En tidigare ambassadör i Vielnam har i en artikel i Rapport ulföriigtbelysl detta. De skäl han framlägger är klara: Det är olika ekonomiska system som bryts mol varandra, olika former för beslutsfattande, och den inftation som drabbal väriden har naturiigtvis till någon del drabbal även det här avtalet. Därtill kommer, som utrikesministern myckel riktigt påpekar, alt utvidgningar av projektet ägt rum under hela tiden -utvidgningar som inte fanns i avtalet. Så har t. ex. Sverige fån åligganden belräffande hamnen, atl bygga lagerhus osv., vilket inte förekom i avtalet. Man har också kunnal konstatera ell svinn i belydande omfattning, som icke hade beräknats. Man har vidare konstaterat all utbildningen av arbetskraften på orten har mött särskilda svårigheter. Storleken av kostnadsstegringen är i alla fall skrämmande, och gmndfelet ligger naturiigtvis i avtalet. Jag tror atl om vetenskapsmannen doktor Blix skall ha ett skolexempel i sin verksamhel, vid seminarier och annat, på hur ell internationellt avtal icke skall skrivas, så kan han mycket väl åberopa det här avtalet.

Försl och främst skulle Sverige hjälpa - men hur länge? Enligt avtalet skulle Sverige stå till tjänst med gåvan och genomförandet av projekiei från byggnads- och monlageskedena till det skede då fabriken är i normal drift. Det sades ingenting om när detta skulle vara fallet. Däremot slöts ett årsavtal vid sidan av delta avtal, som löper ul den 1 juli 1979, men dä är inle anläggningen i drift. Dessa två avtal kolliderar alllsä med varandra. När della har diskuterats har ulrikesminislern - dä som sakkunnig - framhållit att det Slora avtalet tar över. Det är mycket möjligt atl han juridiskt har rätt på den punkten, men även delta visar ju hur löst avtalen var skrivna.

På s. 40 i den omnämnda ulredningen av Olle Rimér heter del också alt avtalet har givils en sådan innebörd och i vissa stycken fått en sådan formulering att det försvårat genomförandel av projektet. Det är ett nog så kategoriskt omdöme och ett klart belysande av vad jag här säger. Del bästa man kan säga om avtalet är atl entusiasmen tog överhand över förnuftet hos dem som gjorde upp avtalet.

Belräffande den andra frågan, om kriget med Cambodja - eller Kampuchea, vilket man vill - skulle påverka kosinaderna för Bai Bång, säger

utrikesministern alt "gränskriget inle lycks ha lett till någon minskning

av de vietnamesiska insaiserna i Bai Bang-projektet". Nu var min fråga något mera vidsträckt. Den gällde påverkan på "framtida kosinader av rådande krigsförhållanden i regionen". Del är svårl att tänka sig annat än att redan

kriget med Cambodja medfört ökade ansträngningar för vietnameserna, vilket kan få konsekvenser även för Bai Bång, t. ex. genom förlängda lossnings- och liggetider för fartyg i hamnen jämte transportsvårigheter, malerielbrist osv. Men den militära bevakningen av gränsen mol Kina och de intermezzon som rapporteras därifrån måste också påverka Bai Bang-projektet.

Vänstern i Sverige diskuterar för ögonblicket vem som har börjat kriget, Cambodja eller Vietnam, och vem som har orsakat tvisten med Kina. Det meningsutbytet tänker jag inte lägga mig i, men uppenbart är att Vielnam, som ganska länge sökte balansera mellan Kina och Sovjet, nu valt sida. För alt citera Anders Mellbourn i Dagens Nyheter 13 november:

"Nu sticker de vietnamesiska ledarna inte under stol med att de räknar sig lill den samlade internationella kommunistiska rörelsen. Och även om de säkert är helt äriiga i sin betoning av del nationella oberoendet är det ideologiska och ekonomiska beroendet av Sovjet uppenbart." Mellbourn drar därav den slutsatsen att det blir svårt att lika starkt som lidigare engagera den svenska opinionen för Vietnams sak. Till bilden hör också all Vielnam gått in Som medlem i COMECON, östblockets ekonomiska sammanslutning, och där för landet bl. a. sällskap med Cuba.

Vidare hör det till bilden alt Vietnam nyligen slöt ett 25-ärigt vänskaps- och biståndsavial med Sovjetunionen som, enligl mångas bedömning, skapat ett beroende för landet likställt med det som föreligger för öststaterna i förhållande till Sovjetunionen. En liten fråga: A-pressen har på sistone uppgivit atl arbetskraften i Vietnam inte räcker till för Bai Bång längre, utan filippinska arbetare måste användas, och i så fall åtföljda av skuggor från Vietnam -en skugga per arbetare. Är denna uppgift riktig? Men jag upprepar på sätt och vis frågan i inlerpellationen: Har verkligen inte utrikesministern fött några som helst rapporter om intermezzon eller andra olägenheter i samband med krigstillståndet och Bai Bang-projektet?

Nu till framtiden -den iredje frågan, nämligen den om eventuella bidrag lill driften av Bai Bång. Herr Blix konstaterar alt en framställning därom är atl vänta och atl regeringen inte lagil ställning därtill. Men var han själv står gör han alldeles tydligt klart. Han sägeratl del finns ingen rimlig anledning för Sverige att avvisa en begäran om bidrag även till driften.

Jag skall faktiskt ge herr Blix några rimliga anledningar lill della. En rimlig anledning är frågan: Är del verkligen meningen alt Sverige skall fortsätta atl ta ansvar för elt projekt, närdet nu en gång kommeratt avslutas, ett projekt som redan kostal varje svensk medborgare, gammal eller ung, 200 kr. per person, och som innan det är avslutat kommer atl kosta mera? Är del verkligen meningen alt vi skall fortsätta med subsidie- och gåvopolitiken för detta projekt? Om Vietnam behöver en mängd teknisk arbetskraft, bl. a. ingenjörer, varför inte ordna delta på rent kommersiell väg? Att Sverige skulle ingå nya och långsträckta förbindelser utöver de lidigare, som ännu alltså är obestämda i tiden, förefaller minst sagt omotiverat, och jag kan inle undgå att beteckna utrikesministerns kategoriska utfästelse på den punkten som häpnadsväckande. Därtill kommer atl ett sådanl föriängl biståndsavial

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

Om Bai Bang-projektet i Vietnam

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

Om Bai Bang-projektet i Vietnam

skulle slutas pä rätt obestämd tid; mitten av 1980-lalet har nämnts i denna kammare. Avtalet skulle dessutom slutas under åtminstone partiellt pågående krigstillstånd. Jag tror en sådan förlängning av det omdiskuterade svenska Bai Bang-projektet icke skulle slå i överensstämmelse med svensk opinion och att de skäl som talar emot tydligt överväger de åberopade skäl som talar för.

Utrikesministern HANS BLIX;

Herr lalman! Det finns elt engelskt uttryck som säger: Nothing succeeds like success - dvs. ingenling lyckas såsom framgång. Man kanske skulle kunna komplellera del med atl säga: Ingenling hackas det på så mycket som på en hackkyckling. Det ligger något i det när del gäller Bai Bång.

Bai Bang-projeklet har haft väldigt stora problem, delvis därför atl det är ett mycket stort projekt - det största enskilda projekt vi är involverade i -, delvis därför atl det byggs upp i elt land som är skadat av kriget och som stått inför många administrativa problem.

Huruvida den regering som nu sitter vid maklen, eller trepartiregeringen som salt vid makten,skulle ha startat eU så stort projekt vet jag inte. Vad jag däremot lycker atl jag utan vidare kan säga är atl när Sverige har gått in i ett så här stort projekt måsle vi - oavsett vilken regering som sitter vid makten -föra det i land, se till att inte bara taken kommer pä byggnaderna utan också atl maskinerna snurrar och alt projektet ger den avkastning och den verksamhet som ursprungligen var avsett.

Allan Hernelius och jag är ense på en del punkier. I fråga om Bai Bang-projektet ärjag ense med honom när del gäller utformningen av 1974 års avtal. Jag lycker det var otillfredsställande atl mana ena sidan laborerade med en tidsgräns, ä andra sidan förutsatte att vår insats skulle pågå tills projektet var fullbordat. Mellan de tvä satserna i avtalet fanns det en spänning som inle borde ha funnits där. Jag håller också med Allan Hernelius om alt 1974 års avtal borde ha underställts riksdagen.

Jag häller även delvis med Allan Hernelius när det gäller del som han kallar för dubbelkommandoi. Det är riktigt som han säger alt det har lett till en del svårigheter. Men vad jag har velat göra är att peka pä atl del också har fört med sig väsentliga vinsier, nämligen all den vietnamesiska parlen i alla led av processen har varit involverad och kunnat tillgodogöra sig de kunskaper som vi kunde överföra. Del var också nödvändigt all många enheter inom den vietnamesiska förvaltningen kopplades in för all ell så stort och komplicerat projekt som Bai Bång skulle kunna föras i land. Det beslår ju inte bara av en pappers- och massafabrik utan också av en mängd andra aktiviteter som gäller skogsodling, avverkning, transporter, vägar, samhällen, kraftförsörjning osv. Det har varit vikligl att ministeriet för lätt industri har fölt åstadkomma den samordning som var nödvändig för all hela den vietnamesiska förvaltningens olika armar skulle kunna fungera. Atl så inle alllid har varil fallet, att man inte lyckats i tillräcklig utsträckning, är bara en del av underutvecklingen i landei. Jag tror ändå alt del har varil ett nödvändigt organisatoriskt drag.

Allan Hernelius pekade på att lidsplanerna skiljer sig på svensk och vietnamesisk sida. Det är riktigt att man på svensk sida gjort upp tidsplaner som förutser längre tid för genomförande av projekiei än vad vietnameserna gjort. Del är naluriigl alt vietnameserna gärna vill fö projekiei atl stämma med den femårsplan som de har och alt det är svårt för dem atl rucka på den. Det finns en stelhet i planeringen där. Pä svensk sida har vi bemödat oss att nå fram till enighet om en justerad tidsplan. Jag har själv fört sådana diskussioner med vietnameserna, och nya sädana diskussioner kommer alt föras i december månad. Jag kan f ö. säga atl under det gångna året har arbetstakten förbättrats väsentligt. Vietnameserna har trots sina många andra svårigheter satsat mera kvalificerad arbetskraft. Ändå har man inte helt lyckats. Det är riktigt som Allan Hernelius säger att en del filippinska specialarbetare kommer att medverka. Det rör sig om ett 20-tal sådana arbelare. Deras medverkan sker i samförstånd mellan den vietnamesiska och den svenska parten.

När det gäller driftskedet har jag litet svårl all följa Allan Hernelius resonemang. Han tycker alt del är nästan självklart att vi så fort vi har lagt taklagskransen på fabriken skall dra oss ur och låta vietnameserna sköta resten. Jag tyckeralt det är naturiigt att vi, när vi har satsat drygt 1,5 miljarder kronor i projektet, också hjälper till så atl hela denna stora fabrik kommer till den nytta som ursprungligen var länkt, även om vi därmed kommer atl gå med på all en del av den vietnamesiska landramen utnyttjas för det ändamålet. Det är en synpunkt och ett synsätt somjag inle anlägger bara på Vietnam ulan som jag menar gäller också i övrigt biståndsarbete i andra länder. Vi bör inte bara gräva brunnar i Tanzania och hoppas att de fungerar, utan vi bör också därefter komma tillbaka och se till alt reservdelar finns och bistå våra partner så atl del som vi salt i gång också fullbordas. Vi ärju ute efter all häva underutvecklingen, inte efter alt bara bygga svenska monument.

När det gäller Kampucheakonflikten menade Allan Hernelius alt jag kanske svarade litel för snävt, när jag sade alt just Kampucheakonflikten -eller Cambodjakonflikien, om man vill kalla den så - inle hade någon direkl inverkan. Del är ett korrekt svar, om vi ser till vad som händer just nu i Bai Bång, men jag tror atl det kan finnas risker, om man ser på de konflikter som pågår i området, den spänning och de skärmylslingar som förekommii visavi framför allt Kina, att det blir en del sidoeffekter på Bai Bang-projeklet, även om vi ännu inle märkt särskilt myckel av det. Men del är givet att t. ex. lossningen i Hai-phongs hamn kan påverkas av det och atl, vilket är allvariigast, verksamheten i de skogsområden som ligger norr om Bai Bång -och som därmed också ligger närmare gränsen till Kina - kan påverkas och all det blir problem med tillförseln av material till projektet och fabriken.

Jag vill dock säga all den kalkyl som vi gör belräffande slutsumman visar atl den fortfarande stannar på 1,6 miljarder kronor. SIDA och projektledningen har f n. inle föll några intryck som lyder på att man inle skall kunna fasihålla vid den siffran. Men naturligtvis kommer till den summan kostnader som kan bli aktuella för bistånd också med driften. De kostnaderna

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

Om Bai Bang-projektet i Vietnam

Nr 41 kommer då atl läggas ovanpå denna summa under några års tid. Men vad

Måndagen den gäller projektet i 1974 års avtal räknar vi fortfarande med att 1,6 miljarder skall

27 november 1978 '"' "°8-

_____________ Den siffran och den kostnadsförhöjningen är naturligtvis något som verkar

Om Bai Bam- väldigt högt. Men jag vet att bl. a. Ernst Michanek i uirikesuiskoiiei har

projektet i Vietnam PP*' '" P '"8' " är exceptionellt hög och att projekt av moisvarande storiek som har genomförts av Världsbanken också har råkat ul för fördyringar av denna storleksordning. Han har också poängterat atl om man skulle jämföra den fördyring som här har inträtt med den fördyring som inträdde vid Norrbottens järnverk skulle det närmasl vara en oförsynthet mot Bai Bang-projektet.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Får jag först rätta en missuppfattning. Ulrikesminislern sade atl jag anser alt biståndet till Bai Bång skall avbrytas när taklagskransen ligger på. Nej, det anser jag inte. Jag kan försäkra utrikesministern, som kanske inte har erfarenhet frän detta område, atl det går lång tid mellan laklagskransens påläggande på en byggnad och tidpunkten då driften är i gång. Det kan röra sig om betydande intervall, som i detta fall måste räknas in. Jag har icke menat annat än alt vi skall följa avtalet och slå för allting tills anläggningen är i drift, vilket är en helt annan sak än laklagskransens påläggande.

Men vikligare: Utrikesministern säger att det lätt blir en hackkyckling av vissa projekt - och det är rätt. Det kan även gälla personer och del kan gälla projekt av detta slag.

Utrikesministern tillägger emellertid att när vi har bundit oss för ett avtal av denna karaktär, skall vi också föra det i hamn. Jag kan helt instämma på den punkten. Moderata samlingspartiet har för sin del varken i denna riksdag eller tidigare på något sätt vägrat alt slå bakom det anslag som äskats för jusl Bai Bang-projektet. Vi har ansett oss bundna av avtalet, och vi är lika beredda som andra att se till alt projektet förs i hamn enligt avtalet. Men vi har velat ha en ny diskussion om avtalet med vietnameserna -och det kan inte anses vara förbjudet. Vi har velat ha en omförhandling för alt komma till rätta med de uppenbara oliigenheler som finns och som utrikesministern medgav finns i avtalet.

Vi kan å andra sidan inte, bara för atl vi var kritiska redan när avtalet tillkom,sänka hela frågan i tystnadens brunn och lägga locket på och undvika fortsatt kritik. Rätten alt kritisera måsle vi ha, kanske inte minst för atl vi var så kritiska från början, redan år 1974. Tyvärr har våra farhågor delvis besannats.

När del gäller bidrag till driften har vi ganska motsatta meningar. Jag kan inle hjälpa att jag här måste ta upp en annan sida av problemet, nämligen de mänskliga räiligheterna. Redan i januari 1977 log socialisten Frantjois Mitlerrand i PHumanité upp den oro han kände inför vissa företeelser i det nya Vietnam. Vördnaden för gårdagens martyrskap kan inle fö mig alt vara tyst i dag, sade han. Han åberopade uppgifter han erhållit om försvinnande av t. ex. två katolska samfund, ett vietnamesiskt på fiera tusen personer och ett

kinesiskt med ännu'fler. Han åberopade tystnaden efter 1 600 flyktingar från Guam, som han inte hört någonling om, och han åberopade avrättningar i internerings- och koncentrationsläger, där enligt hans uppgifter 300 000 föngar var sammanpackade. Han åberopade också deportationerna från söder till norr, vilka enligl hans källa var av "stalinistisk typ".

Nya uppgifter i samma riklning har under senare lid förekommit i stora delar av väridspressen, främst i Le Monde men också i London Times, där man talar om all offren för det gamla vietnamesiska tyranniet ironiskt nog blivit offer för det nya tyranniet.

Le Mondes olika artiklar har väckt stort uppseende och åberopats också i svensk press, senast för någon vecka sedan av dr Bengt Alexanderson i Dagens Nyheter. Le Monde beskriver den politiska verkligheten i Vietnam så alt den ibland sägs bestå av "läger, fängelser, godtyckliga häktningar och dålig behandling av oliktänkande - även av de ickekommunister som på sin tid kämpade mol diktaturen i söder". Ibland talas i Le Mondes ledare helt enkelt om "den vietnamesiska GULAG-arkipelagen". Siffran på fångar rör sig mellan 600 000 och 800 000. De franska journalister som nyligen besökt Vietnam i samband med ett utrikesminislerbesök där lycks vara eniga med ett unciantag- THumanités korrespondent - om att det råder svär rättslöshet i dagens Vietnam.

Bengl Alexanderson är försiktig. Hans artikel var rubricerad: "Håller Vielnam på att förlora freden?" Artikeln slutade på följande sätt: "Föreligger om Vietnam ett material ägnat atl inge oss starka misstankar om atl grovt förtryck förekommer i detla land?

Nog är det svårl att avvisa alla misstankar!"

Så sent som för någon månad sedan godkände Sveriges riksdag en proposition om principerna för vårt bisiånd. I denna proposilion hade den nuvarande utrikesministern livligt medverkat. I propositionen framhölls att grundläggande mänskliga rättigheter inte kan betraktas som mindre angelägna för människor som lever under de knappa materiella villkoren i u-länderna. Respekten för dessa värden, helte del, måste därför vägas in i valet av samarbetsländer för svenskt bistånd. Del står pås. 73 f ,och resonemanget återkommer på s. 84 i propositionen. Utskottet instämde.

I propositionen helte det också: "Allvariiga brott mot mänskliga rättigheter kan motivera atl ett pågående samarbete omprövas. Inför sådana ställningstaganden måste dock kravei på långsiktighet i utvecklingssamarbetet tillmätas stor vikl."

I propositionen sägs också att Sverige tillsammans med likasinnade stater, särskill de nordiska, bör söka följa en linje som ger oss möjligheter atl markera vårståndpunkt i åtminstone de svåraste fallen. Och utskottet fann att Sverige inom ramen för sin alliansfria ställning bör följa en sådan handlingslinje.

Det var alltså för någon månad sedan som riksdagen godkände denna proposition och dessa slutsatser. Mot bakgrund härav kan man verkligen slälla frågan: Är det rimligt alt till de redan ingångna, till liden djupt osäkra förbindelserna, lägga nya på obestämd tid? Är det rimligt atl Vietnam år efter år skall bli vårt största biståndsmottagariand? Stämmer detta riktigt överens

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

Om Bai Bang-projektet i Vietnam

4 Riksdagens protokoll 1978/79:40-43

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

Om Bai Bang-projektet i Vietnam

med vad vi sagt om respekt för mänskliga rättigheter-? Och stämmer del rikligt överens med vår alliansfria ställning i dagens läge, när Vietnam nu klart markerat sin tillhörighet till det ena av maktblocken? Nog för man säga att det inle är bra för biståndsviljan i det här landet om ett sådant resonemang förs.

Utrikesministern HANS BLIX:

Herrialman! Allan Hernelius lalar inle rikligl utom vad han egentligen vill att regeringen skall göra. Man skulle kunna fö intrycket att han mol bakgrund av regeringens proposilion om biståndspolitiken menade all vi borde avbryta biståndet lill Vietnam eller i varje fall åstadkomma någon sorts omförhandling av Bai Bang-avtalet. Jag tror inte att en sådan tanke skulle fä stöd i svensk opinion; i varje fall har den inte stöd hos regeringen.

Del är på intet sätt min avsikt att tysta någon krilik mot Bai Bång. Tvärtom -jag troratt hela biståndsverksamheten mår väl av en aktiv krilik. Vi satsar också mycket pengar på att journalister och andra skall kunna besöka våra projekt och komma hem och beräita öppet om hur del ligger till. Från den synpunkten är naturiigtvis den kritik som framförs av enskilda riksdagsmän och riksdagspartier välkommen.

Men jag tror ändå att kritiken i omotiverat hög grad kommit att riktas mot ett slorl och svårt projekt. Det finns många andra projekt som är lika svåra och som man mycket väl skulle kunna kritisera men som föga har uppmärksammats. Jag tycker därför an del ligger en del i påståendet alt Bai Bang-projektet blivit en hackkyckling.

När det gäller frågan om en omförhandling av avtalet från 1974 villjag säga alt jag inte tror alt en sådan är meningsfull - det har jag också sagt i utrikesutskottet. Saken är den alt vi sluter årsavtal eller ivåårsavtal med Vielnam. Dessa avtal säger vad vi skall göra under den kommande perioden. Därför behöver vi inle ändra elt lidigare gällande avtal.

Ambitionen är naturiigtvis hela tiden att Bai Bang-projektet skall slutföras - vare sig det sker vid taklagsfesten eller senare; jag böjer mig för Allan Hernelius tekniska kunskaper närdet gällerbyggnadsverksamhelen. Men jag menar att det är rimligt att vi är med tills maskinerna snurrar och åstadkommer det papper som Vielnam behöver. Min åsikt är att vi inle skall lämna projektet så fort provkörningen har ägt rum, och därmed sätta vietnameserna i klistrel och låta dem stå där, kanske ulan den tekniska know-how som behövs för alt producera papperet Del är produkten som vi är intresserade av alt hjälpa vietnameserna atl åstadkomma - inle bara atl maskinerna skall slå där skinande och färdiga.

Allan Hernelius tog också upp frågan om mänskliga rättigheter i Vietnam. Mänskliga rättighetsaspekten är en stor och svår fråga när del gäller allt bisiånd. Det gäller ingalunda bara Vietnam. Det är rikligl atl främjande av en demokratisk ulveckling och av respekt för mänskliga rättigheter ingår i de biståndspolitiska mål vi uppställer. Men man måsle naturiigtvis också se till de övriga mål vi uppställer. Det finns verkligen inle många undemtvecklade länder som har en respekt för mänskliga rättigheter i den omfattning och på

del sätt som vi är vana vid i utvecklade demokratiska stater i Västeuropa. Så höga ambitioner kan man inte ha.

Del föreligger f n. motstridiga uppgifter om vad som sker i Vietnam. Alt den vietnamesiska regeringen i Hanoi vill göra hela Vietnam inkl. den södra delen socialistiskt är naturligtvis inte ägnat att förvåna. Jag har alllid utgått ifrån att när vi ger bistånd till u-länder-vare sig det gäller Vietnam, Tanzania, Angola eller Mozambique - är det väsentliga från vår synpunkt inle vilket slags politiskt-ekonomiskt system man tillämpar. Vi är ju inte eniga här i Sverige om vilket politiskt-ekonomiskt system vi skall ha. Somliga vill ha en kommunistisk modell, andra vill ha en socialistisk, och Allan Hernelius och jag vill ha en icke-socialistisk - låt vara att de system vi vill ha kanske skiljer sig åt på en hel del andra punkter. Om vi inle är ense om detta i Sverige, hur skall vi då kunna predika för andra länder vilken modell de skall använda? Det vore interventionisliskt, menar jag. Därför är det också rimligt, lycker jag, att vi ger bistånd till moltagariänder oavsett vilken social, ekonomisk och politisk modell de väljer för sitt syslem. Några sådana krav uppställer vi alltså inte.

Däremot uppställer vi ell önskemål om atl de skall ha en hög ambition i sitt utvecklingsarbete, att de skall ha en ambition att åstadkomma resultat förde många miljoner människor som lever i svår misär, vare sig de gör det med en socialistisk modell som Vietnam eller med en icke-socialislisk som Indien och Kenya. Del önskemålet tycker vi Vietnam har uppfyllt, Vietnameserna har startat frän eu fruktansvärt svårt utgångsläge. De har varit ambitiösa. Politiken när det gäller undervisningen och när det gäller fördelningen av bostäder, matvaror osv. har gått ut på alt hjälpa de slora massorna. Detta är ett tilltalande drag.

Sedan är det mycket möjligt, som Allan Hernelius säger, att man har gått brutalt fram belräffande folkförflyttningaroch omskolning. Om det för vi f. n. motstridiga uppgifter i pressen.

Det enda jag kan säga beträffande vår regerings hållning här är att vi i fråga om Vietnam och Etiopien, där mänskliga rättigheter förvisso har trampats under fötterna i mycket stor utsträckning, och andra u-länder där liknande saker skett inte är alldeles tysta visavi våra partner, utan att vi inom ramen för de kontakter som vi har också vädjar om respekt för de mänskliga rätiigheterna.

Det är en sak; en annan är atl hota med att avbryta - eller alt faktiskt direkt avbryta - ett bisiåndsgivande. Det har vi inte för avsikt att göra. Vielnam kommer säkert att ha stora svårigheter många år framöver vilka orsakats inte minst av del krig som man utstått. Vietnameserna kan mer än väl behöva vår hjälp.

Det vore också paradoxalt, anser jag, om vi från svensk sida skulle låta hjälpen påverkas när andra länder börjar se mera positivt på den. Det är faktiskt så alt t. ex. Asiatiska utvecklingsbanken nu har kommit i gång med biståndsgivning lill Vielnam. Det är väl inte heller ulan att man förväntar sig att även USA inom överskådlig tid normaliserar sina förbindelser med Vietnam och därvid också kanske ger vissl bisiånd.

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

Om Bai Bang-projektet i Vietnam

Nr 41 ALLAN HERNELIUS (m):

Måndaeen den talman! Utrikesministern menade atl jag inte riktigt talat ur skägget.

27 november 1978 '" '" °°' ''•'■'" "'''6 P ' punkten.

_____________ Belräffande Bai Bång anser jag all en omförhandling skulle vara möjlig och

Om Rai Rane lämplig rörande vissa beståndsdelar i avtalet. Det torde vara herr Blix bekant

nroiektet i Vietnam också ledamöter av projektgruppen för Vietnam inom SIDA framfört

liknande meningar.

När det gäller del större sammanhanget och biståndet i övrigt inkl. eventuella nya åtaganden och de mänskliga rättigheterna vill jag däremot säga alt det som nu framkommit om hur de mänskliga rättigheterna tillämpas i Vielnam är ett skäl för att vi inle skall åla oss nya förpliktelser på obestämd tid. Del måsle starkt tala emot något sådant.

Om man skall ta propositionen 135 på allvar, så står det faktiskt där att man i fråga om biståndet måsle väga in hur de mänskliga rättigheterna behandlas. Jag upprepar: Pä s. 74 kan man läsa; "Respekten för dessa värden måsle därför vägas in i avtalet om samarbetsländer för svenskl bistånd." Lilet längre fram i proposilionen kan man läsa att "långvariga och allvarliga kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter bör kunna påverka vår beredvillighet alt fortsätta samarbeie med enskilda u-länder."

Om det skall vara någon mening med dessa uttalanden, antagna av riksdagen, sä kan vi inte göra samma vida tolkning som den utrikesministern var inne på när det gäller frågan om mänskliga rättigheter i mottagarländer. Jag blev litet förvånad över den vidsträckta tolkningen.

Del föreligger faktiskt inte motstridiga uppgifter i fråga om Vietnam. Del finns en allmän opinion inom den franska pressen, även vänsterpressen, om all där förekommer allvarliga kränkningar. Det var Mitlerrand som log upp debatten och andra har följt efter honom. Det enda undantaget - men del tror jag inle vi brukar basera våra ståndpunkter på - är kommunisltidningen PHumanité, vars korrespondent väljer metoden alt förneka allting -en inte okänd metod från del partiets sida.

I övrigi råder samstämmighet i engelsk och fransk press och i många andra tidningar om vad som där sker. Den samstämmigheten borde fä oss alt tänka om - i varje fall borde den fö utrikesministern atl länka om - vad gäller ingåendet av nya förpliktelser på obestämd tid.

Olof Palme sade vid ett tillfälle atl Bai Bång skulle bli symbolen för vänskapen mellan Vietnam och Sverige. I så fall skall vi vara rädda om den symbolen och se till att den dels inte leder till en permanentning av gåvor som inte står i överensstämmelse med svensk opinion, dels inte skadar förbindelserna mellan de båda länderna. Risken finns om man driver den tesen långt atl man skall fortsätta med det påbörjade projektet på obestämd lid och med nya åtaganden.

Ulrikesminislern HANS BLIX:

Herr talman! Jag har bara tvä ytteriigare kommentarer. Den ena är föranledd av alt Allan Hernelius talar om bistånd som inte slår i överensstämmelse med svensk opinion. Jag tror för min del att biståndet till Vietnam

och även lill Bai Bång står i överensstämmelse med en mycket bred svensk opinion, som är inställd på atl hjälpa Vietnam som fortfarande lider av sviterna efter det långa krig landei har genomlidit. Vi kan ju jämföra med atl del tog ell par decennier med mycken Marshallhjälp innan Europa var på fötter efter andra världskriget. Vietnameserna har ett fmklansvärt krig ganska nyligen bakom sig, och jag tror att del slår myckel väl i överensstämmelse med svensk opinion atl hjälpa dem i det läget. Naturiigtvis är det riktigt alt del också finns en opinion i Sverige som är skeptisk gentemot den hjälpen, och jag inser atl Allan Hernelius representerar den.

Den andra punkt jag vill nämna är frågan om en obestämd tid för del driftstöd som vi skulle lämna. Jag kan försäkra Allan Hernelius all om del blir aktuellt - vilket jag skulle tro atl det blir - alt med Vielnam sluta en överenskommelse om hjälp i driftskedet för Bai Bang-projektet, kommer det inte att vara ell avtal på obestämd tid, utan del kommer all ha tidsbegränsning. När det gäller avtalens konstruktion är Allan Hernelius och jag ense. Vi kommer alltså alt rätta lill den detaljen i varje fall.

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

öm Bai Bang-projektet i Vielnam

ALLAN HERNELIUS (m);

Herr talman! Vad jag talade om som icke stående i överensstämmelse med svensk opinion - och det hade jag nog anledning till - var om vi skulle fortsätta atl bygga ul Bai Bang-avtalet med nya förpliktelser. Däremoi godtar svensk opinion atl vi skall hjälpa Vietnam, och den saken är vi väl överens om. Inle minst har moderata samlingspartiet visat det genom sitt agerande i riksdagen vid åtskilliga tillfällen sedan denna hjälp började. Men det innebär inte atl vi skall godta vilken hjälp som helst och accepiera vilken lidsutdräkt som helst för dessa avtal.

Jag vill tillägga all det faktiskt finns åtskilliga länder som, enligl uppgift i fransk press, haravbmtil eller minskal biståndet lill Vielnam som följd av de påtalade kränkningarna av mänskliga rättigheter. Nu senast har Norge gjort det; om del sker med åberopande av de mänskliga rättigheterna eller inte vet jag inte, men faktum är alt sä sker.

Jag såg att utrikesministern i en intervju hade uttalat, att han räknade med all sitta kvar pä sin post i sju år. Låt mig till det uttalandet foga förhoppningen, alt alla dessa sju år icke måtte förmörkas av ständiga diskussioner om Bai Bång.

Ulrikesminislern HANS BLIX;

Herr talman! Det gläder mig att konstatera att Allan Hernelius är ense med mig om att biståndet till Vietnam bör fortsätta. Vi har inle heller för avsikt att utvidga 1974 års avtal med Vietnam om Bai Bång, utan vad vi har i tankarna är all sluta ett separat avtal om driftskedet. Jag tycker fortfarande att del är mycket rimligt att vi, när fabriken väl är färdig, testad och provkörd på alla möjliga sätt, lillsammans med vietnameserna ser till att den fungerar även fortsättningsvis, så att det papper kommer ut som behövs. Uppenbariigen är det nödvändigl med svensk teknisk hjälp för det, kanske också med en del materiella leveranser. Det är fortfarande min åsikt att vi bör hjälpa till med

Nr 41 detta, men au det bör göras genom elt tidsbestämt, separat avtal. Längden på

Måndaeen den ' avtalet, herrialman, hade jag tänkt skulle vara kortare än den tid som det

27 november 1978 "' förhoppning atl sitta kvar som utrikesminister.

Om Bai Bang-projektet i Vietnam

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Skulle inle den service som kan begäras från Sverige i fråga om fortsättningen av Bai Bang-projektet kunna komma till stånd på rent kommersiell väg? Vårt gåvotillslånd bör inte utvidgas så atl det föriängs i tiden och så att nya summor kommer lill de tidigare lagda. Det är detta min fråga gäller rörande driften av Bai Bång i fortsättningen.

Vad som sades om sjuårsgränsen hade jag faktiskt tillåtit mig att fatta som ett skämt, t. o. m. ett kvalificerat sådant. Efter utrikesministerns svar vet jag inte riktigt om jag skall vidhålla den uppfattningen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:76-78 till skatteutskottet

1978/79:79 och 80 till arbetsmarknadsutskottet

1978/79:81 till civilutskottel

1978/79:82-87 till näringsutskoltet

1978/79:88 till finansutskottet

1978/79:89 och 90 lill skatteutskottet

1978/79:91 till socialutskottet

1978/79:92 lill socialförsäkringsutskottet

1978/79:93 lill arbetsmarknadsutskottet

1978/79:94 lill finansutskottet

1978/79:95 till skatteutskottet

1978/79:96 lill finansutskottet

1978/79:97 lill skatteutskottet

1978/79:98 till socialutskottet

1978/79:100 till arbetsmarknadsutskottet

1978/79:102-104 lill skatteulskotlet

1978/79:105 lill finansutskottet

1978/79:106 lill skaueulskotlei

1978/79:107 lill socialförsäkringsutskottet

1978/79:108 till socialutskottet

1978/79:109 till arbetsmarknadsulskoUet

1978/79:110-113 lill skatteutskottet

§ 7 Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskoltels betänkande 1978/79:11 Skatteutskottets belänkande 1978/79:12 Lagutskottels betänkande 1978/79:6 Utrikesutskottets betänkanden 1978/79:2-7

Socialförsäkringsuiskottels belänkanden 1978/79:9 och 10 Nr 41

Socialulskollels belänkanden 1978/79:16 och 17 .,o , ,

Måndagen den

Kulluruiskotlets betänkande 1978/79:15 t . ,„n

27 november 1978

Uibildningsutskolleis betänkande 1978/79:13____________________________

Jordbruksuiskoilets belänkanden 1978/79:7 och 9 Näringsutskottels belänkande 1978/79:11

§ 8 Föredrogs och bifölls Interpellaiionsframställning 1978/79:101

§ 9 Anmäldes och bordlades Motioner

1978/79:114 av Jan-Ivan Nilsson m.fl. 1978/79:115 av Joakim Ollen och Olle Aulin 1978/79:116 av OlofPalme m.fl. 1978/79:117 av OlofPalme m.fl. 1978/79:118 av OlofPalme m.fl. 1978/79:119 av OlofPalme m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:50 om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m.

1978/79; 120 av Stig Alemyr m. fl. 1978/79:121 av Stig Alemyr m.fl. 1978/79:122 av Sven Aspling m.fl. 1978/79:123 av Bengt Fagerlund m.fl. 1978/79:124 av Bengl Fagerlimd m.fl. 1978/79:125 av Bengt Fagerlund m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79

1978/79:126 av Olof Johansson

med anledning av proposilionen 1978/79:39 om avdrag för framlida utgifter för hantering av kärnbränsle

1978/79:127 av Hugo Bengtsson m.fl.

1978/79:128 av Rolf Hagel och Af Lövenborg

1978/79:129 av Gunnar Johansson

1918/79:130 av Torsten Karlsson

1978/79:131 av Eric Krönmark

1978/79:132 av Kjell Mattsson m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor

1978/79:133 av Erik Wärnberg m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:54 om ändrade regler för uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. m.

Nr 41 1978/79:134 av OlofPalme m.fl.

Måndagen den ' anledning av propositionen 1978/79:56 om ändring i sjömansbeskaii-

27 november 1978 "'"S"' " "'■

Anmälan av interpellationer

1978/79:135 av Bengl Gustavsson m.fl. 1978/79:136 av Kjell Mattsson

med anledning av propositionen 1978/79:60 om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet

§ 10 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits til kammarkansliet

den 24 november

1978/79:102 avTore Nilsson (m) till utrikesministern om svenska insatser för att förbäura förhållandena i Etiopien:

Ett av de första länder i väriden där svensk biståndsverksamhet bedrevs var Abessinien, del nuvarande Etiopien. Redan år 1866 reste de svenska missionärerna lill delta land,och underen 50-årsperiod därefter arbetade inle mindre än 125 svenskar i Etiopien. Till Sverige kom redan för 100 år sedan unga etiopier för studier och utbildning. Det torde inte finnas något annat land i Afrika som haft så långvariga förbindelser med värt land och som är så känt av svenska folket, i synnerhet av kyrkan. Fortfarande följer inte minst kyrkornas folk utvecklingen där med största inlresse, och de svenska u-hjälpsarbetarnas förhållanden angår oss alla.

Lägel i Etiopien är nu ur många synpunkler oroande. Det är tydligt att respekten för mänsklig integritet inte finns f n. och alt de mänskliga rättigheterna förtrampas. Amnesty International har påvisat att grymheter förekommer och att människor godtyckligt avrättas. Inle minst upprörande är att barn och ungdomar skjutits och att människor blir gripna och dödas utan rättegång och skenbariigen utan motivering. En allmän osäkerhet råder bland medborgarna, och de utlänningar som arbetar i landet löper stora risker. Fängelserna är överfulla och präglas av olidliga sanitära förhållanden.

I de skandinaviska länderna är det många som har anhöriga i Etiopien, t. ex. i humanitärt hjälparbete, vilka i vissa fall även är gifta med etiopier och har familjer i områden där stor osäkerhet och rättslöshet råder. Det finns även svenskar som har haft tjänst vid skolor och sjukhus i landei och som fått förfrågan från ansvariga i de institutioner där de arbetat om de kan länka sig komma tillbaka men som nu inte kan eller vågar resa. Dessa och de flesta andra av oss svenskar frågar sig om icke akUoner utifrån skulle kunna förbättra läget och åstadkomma större trygghet och bättre skydd för de enskilda människorna i Etiopien.

Det finns även en fruktan hos många att läget kan för\'ärras i landet och att del då kan föreligga svårigheter att skydda eller föra hem svenskar som nu verkar i Etiopien.

Åberopande det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd alt lill ulrikesminislern få ställa följande frågor;

Avser utrikesministern vidtaga några åtgärder för atl genom FN eller andra internationella organ söka förbättra de förhållanden som råder i Etiopien?

Anser utrikesministern att särskilda hjälpinsatser kan göras för svenskar i Etiopien, om läget där skulle ytterligare försämras?

Nr 41

Måndagen den 27 november 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:103 av Rolf Hagel {apk) till statsministern om vapenlyperna i den svenska försvarsmakten;

TV-programmel Studio S den 21 november om 1950- och 1960-ialens militärledningars avancerade planer på atl förse Sverige med atomvapen och den tidningsdeball som följt pä programmet har skapat åtskillig oro bland allmänheten. När dessulom toppolitiker, som exempelvis statssekrelerare Inga Thorsson, framhåller all man inte kände till sädana planer, inställer sig osökt frågan: Driver generalerna sin egen mililärpolitik ulanför regerings och riksdags insyn och hell fristående från landets politiska ledning?

I TV-programmet framkom bl. a. atl militärledningen inlett ett sä långt gående samarbeie med krigsmaterielinduslrin att Saab tagit fram ell fyrmo-torigt bombplan (flygplan 1350) pä ritbordet samt börjat ulveckla en robot med kärnstridsspets (robot 330). Vidare atl flygvapnet 1958 lagit konlakl med roboUillverkare i USA för atl få fram en kärnvapenbärande robot (Bomac) med tillräcklig räckvidd för att nä städerna Leningrad och Warszawa och atl en delegation frän USA 1960 besökte Sverige i delta ärende. TV-journalis-terna uppgav dessutom all försvarels forskningsanstalt inköpt en dator för 14 milj. kr. frän USA för att klara räkneoperationerna vid laddning och sprängning av en atombomb.

Uppgifter av detta slag ställer den deklarerade politiken om alliansfrihet i fred och neutralitet i krig - en politik som den överväldigande majoriteten av vårt folk stödde och stöder - i en egendomlig dager. Det är därför av inlresse för folkel - således inte enbart för forskare och aktiva politiker - all få alla fakta i målet. Del är vikligt all få klariagt om landet höll sig med två utrikespolitiska ledningar- en politisk ledning och en ledning beslående av yrkesmilitärer och förelrädare för krigsmaterielinduslrin.

Atl utpekade höga militärer i tidningspressen dementerar TV-journalis-ternas uppgifter lugnar inte allmänheten.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till statsministern få ställa följande frågor:

1. Är statsministern beredd all inför riksdagen redogöra för hur del förhöll sig med förberedelserna för att införliva atomvapen i den svenska vapenarsenalen och om detla skedde ulan den politiska ledningens vetskap?

2. Har regeringen full insyn i militärledningens dispositioner i fråga om vilka vapentyper som skall ingå i den svenska krigsmakten?

Nr 41

§ 11 Meddelande om frågor

Måndagen den

27 november 1978 Meddelades att följande frågor framställts

Meddelande om frågor

den 24 november

1978/79:181 av Olle Göransson (s) till försvarsministern om omorganisationen av försvarsmaktens cenlrala staber:

Anser försvarsministern det vara riktigt att enbart den civila personalen skall minskas i samband med förestående omorganisation av försvarsmaktens centrala staber?

1978/79:182 av Wiggo Komstedt (m) till kommunikationsministern om fortsatt bemanning av Sandhammarens fyrplals;

Sjöfartsverkets beslut alt dra in bemanningen vid vårt lands fyrplatser är djupl beklagligl. Längs vårt lands kuster finns mänga fariiga avsnitt där alla sjösäkerhetsfrämjande åtgärder är av största betydelse. Del är därför att hälsa med stor tillfredsställelse atl regeringen beslutat atl Kullens fyrplats även i fortsättningen skall vara bemannad. Vad som emellertid är mindre tillfredsställande är alt man inle samtidigt också beslutat att Sandhammarens fyr skall förbli bemannad. Farvattnen utanför Österlenskusten vid Sandhammarens fyrplats är kända som yltersl besvärliga för sjöfarten.

Jag anhåller därför att lill kommunikationsministern fä ställa följande fråga:

Är kommunikationsministern beredd att ompröva beslutet alt Sandhammarens fyrplals i fortsättningen skall vara obemannad?

den 27 november

1978/79:183 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) till socialminislern om befolkningsfrågan:

Har socialministern något besked atl lämna riksdagen om regeringens planer med anledning av vad riksdagen gav regeringen till känna i befolkningsfrågan i anslutning till socialutskottets betänkande 1977/78:32 saml de studier härom, som inletts av statistiska centralbyrån?

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 12.08.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert