Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:38

Onsdagen den 22 november

Kl. 10.00

§ 1 ^Jusierades protokollet för den 14 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:36 till ^trafikulskotiet

§ 3 Föredrogs men bordlades åter ^Justiiieuiskoliels belänkande 1978/79:12 ^Arbetsmarknadsutskoltels ^belänkanden 1978/79:10 och 12

§ 4 Föredrogs och bifölls ^Interpellationsframställningar 1978/79:91-93

Onsdagen den 22 november 1978

^Medbestämman-^dejrågor ^m. ^m.

§ 5 Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1978/79:11 med anledning av ^molioner om ^medbeslämmandefrågor ^m. ^m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:275 av Kari Hallgren ^m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen med bifall till motionen beslutade att hemställa hos regeringen om förslag ^lill lag som gav arbetare i konflikt rätt till tillträde till deras arbetsplatser,

1977/78:349 av Lars Werner ^m. fl. (vpk), vari yrkats ^atl riksdagen beslutade au såväl lagen om medbestämmande i arbetslivet som lagen om ^offenllig anställning tillfördes en ny paragraf med av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att ^anslällda hos förelag eller ^myndighel ägde rätt ^lill politisk ^verksamhel på arbetsplatsen,

1977/78:609 av Gunnar ^Biörck i ^Värmdö ^(m),

1977/78:618 av Lars Werner ^m. fl. (vpk), vari yrkats 1. all riksdagen ^beslulade alt i medbestämmandelagen införa ^bestäm^rnelser som innebar att lokal facklig organisation tillerkändes vetorätt ^mol arbetsköpares beslut i följande frågor:

- köp och försäljning av förelag

- nedläggning av företag ^■

- avsked och ^permitlering

- anställningsstopp ^31

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Medbestämman -^defrågor ^m. ^m.

- personalpolitiken,

2. alt riksdagen i enlighet med punkten 1 beslutade anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i ^38 § lagen om medbestämmande i ^arbelslivet samt all 39 och 40 ^§§ skulle utgå ur lagen med ikraft^trädande från och med 1 april 1978,

1977/78:827 av Olof Palme ^m.fl. ^(s), vari såvitt nu var i fråga ^(yrkandel 1) yrkats att riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till ändrad lydelse av 60 § medbestämmandelagen, innebärande att enskild arbetstagare ej i något fall skulle kunna ^ädömas högre skadestånd än 200 kr..

1977/78:830 av Lars Werner ^m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde om en ^ulredning ^rned uppgift all avge förslag om rätt till ^tjänslledighel för fackligt och politiskt ^arbele,

1977/78:832 av Lars Werner ^m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen med bifall till motionen ^beslulade om ändring i lagen om medbestämmande i arbetslivet 41 och 54 ^§^§^ ^enligl av motionärerna framlagt förslag samt ^atl 42^^5 ^§§ och 55-70 ^§§ skulle upphöra ^atl gälla, vilket yrkande innebar, alt det skulle införas oinskränkt rätt för lokal och central facklig organisation all tillgripa ^slridsåtgärder i fackliga tvister samt att lagens regler om skadestånd för arbetstagare och fackliga organisation^er skulle avskaffas men behällas för arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer.

1977/78:895 av Lars Werner ^m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen ^beslulade

1. att tystnadsplikten för de anställdas representanter i aktiebolags och ekonomiska föreningars styrelser skulle avskaffas den 1 juli 1978 i ^enlighel med av motionärerna föreslaget tillägg i lagen 1976:351 om ^styrelserepresen^lation för de ^anslällda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,

2. alt tystnadsplikten i lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) avskaffades den 1 juli 1978 genom au 21 och 22 ^§§ i lagen skulle utgå,

1977/78:1333 av Rolf Hagel ^(apk) och Alf Lövenborg ^(apk),

1977/78:1337 av Eric ^Hägelmark ^m. fl. (fp, c, ^m),

1977/78:1351 av Margit ^Odelspa^n^ (c) och Kari Erik Olsson (c),

1977/78:1664 av Bo ^Siegbahn ^m. fl. ^(m), vari yrkats

1^.^ alt riksdagen beslutade upphäva 38-40 ^§§ i lagen om medbestämmande
i arbetslivet, vilket förslag innebar, all facklig vetorätt skulle avskaffas vid
entreprenadavtal,

2. all riksdagen skulle - om ^yrkandel under 1 ^inle bifölls - hos regeringen
anhålla om ^atl bestämmelserna underkastades en ^ulredning i syfte alt
åstadkomma ^slörre rättssäkerhet för olika parter i enlighet med vad som
framförts i motionen, och

1977/78:1670 av Lars Werner ^m. fl. (vpk), vari yrkats

1^.^ all riksdagen hos regeringen begärde förslag ^lill lagstiftning om vetorätt
för de anställdas fackliga organisationer vid införande av ^datorbaserade
syslem vid förelag och ^myndigheler,

2. all riksdagen hos regeringen begärde förslag ^lill komplettering av
dalalagen med innebörden au protokoll från förhandling enligt 11 § medbe
stämmandelagen skulle bifogas ansökan om ^tillslånd all inrätta personre
gister vid företag eller myndighet.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. 777.

Utskottet hemställde

1. beträffande allmän översyn av lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) all riksdagen skulle avslå ^moiionen 1977/78:1333,

2. ^belräff^ande rätt för ^minoriietsorganisation alt träffa kollektivavtal på den statliga ^sekiorn att riksdagen skulle avslå ^moiionen 1977/78:1351,

3. ^belräffande minoritetsintressen på en arbetsplats att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:609,

4. beträffande tidsfrist för begäran om central förhandling enligt 14 § MBL att ^moiionen 1977/78:1337 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

5. ^belräffande tystnadsplikt att riksdagen skulle avslå ^moiionen 1977/ 78:895,

6. ^belräffande facklig vetorätt mot nedläggning av förelag ^m. ^m. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:618,

7. beträffande avskaffande av facklig vetorätt vid entreprenader, ^m. ^m. ^atl riksdagen skulle avslå ^moiionen 1977/78:1664,

8. ^belräffande facklig vetorätt vid införande av ^datorbaserade syslem, ^m. ^m. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1670,

9. ^belräffande fredsplikt och skadestånd att riksdagen skulle avslå ^moiionen 1977/78:832,

10. beträffande ^200-kronorsregeln ^atl riksdagen skulle avslå motionen
1977/78:827, ^yrkandel 1,

11^.^ ^belräffande rätt till tillträde ^lill arbetsplats under konflikt att riksdagen
skulle avslå motionen 1977/78:275,

12. ^belräffande politisk ^verksamhel på arbetsplatsen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:349,

13. beträffande tjänstledighet för fackligt och politiskt arbete att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:830.

Reservationer hade avgivits

1. ^belräffande avskaffande av facklig vetorätt vid entreprenader, ^m. ^m. av Alf ^Wennerfors ^(m) och Margaretha af Ugglas ^(m) som ansett ^atl utskottet under 7 bort hemställa

alt riksdagen skulle

a. avslå motionen 1977/78:1664, ^yrkandel 1,

b. med anledning av ^moiionen ^1977/78:1664,yrkandei 2, som sin mening
ge regeringen ^lill känna vad reservanterna anfört,

3 Riksdagens protokoll 1978/79:37-39

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

2. ^belräffande ^200-kronorsregeln av ^Bengl Fagerlund, ^Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson, Frida Berglund och Anna-Greta ^Leijon (samtli^ga ^s) som ansett ^atl utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall ^lill ^moiionen 1977/78:827, yrkandet 1^,^ skulle anta av reservanterna framlagt förslag ^lill lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Till betänkandet hade fogats ^elt ^särskill yttrande av Bengt Fagerlund, ^Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson, Frida Berglund och Anna-Greta ^Leijon (samtliga ^s) beträffande facklig vetorätt mot nedläggning av förelag ^m. ^m.

BERNT NILSSON ^(s):

Herr ^lalman! Jag avser att begränsa ^mitl inlägg huvudsakligen ^lill reservationen 2, dvs. ett fullföljande av ^moiionen 1977/78:827, med ett yrkande om ^atl ^200-kronorsregeln skall återinföras i samband med ^s. k. olovliga konflikter.

1 juni 1976 när riksdagen behandlade MBL - medbestämmandelagen - och den logs här, vann de borgerliga en ^lottseger. Del innebar att ^200-^kronorsregeln skulle kunna ändras sä att skadestånd i princip kunde utgå med obegränsat belopp. Del var något av ^moderalernas "lag och ordning" som hade smittat av sig, kanske mest på ^centetpartiet. ^Centeriedaren ^Fälldin gick ut och ^lalade om att "det skulle svida i skinnet" om man gick med i olovliga konflikter. Ni ställde villigt upp på den borgerliga sidan för alt fullfölja Svenska arbetsgivareföreningens recept på hur man kommer till rätta med, stoppa eller begränsa de olovliga konflikterna.

Vi kan då i dag ställa oss frågorna: Vad blev resultatet av ^detla? Har de olovliga strejkerna på något sätt minskat tack vare dessa åtgärder? Nej, vi kan konstatera att det snarare är tvärtom. Beslutet utlöste en våldsam indignation bland de fackliga organisationerna, och det har vi fått en hel mängd bevis på.

Vi har den ^beslämda uppfattningen att del är viktigare att undersöka orsaken ^lill att konflikterna uppstår. Anledningarna kan, som vi vet, vara många och skiftande. Del kan vara dålig arbetsmiljö, brister hos arbetsledningen, dåligt löneläge och många andra missförhållanden. De olovliga konflikterna kommer i regel när alla andr^a^,^ utvägar att komma ^lill ^rälta med problemen är uttömda och stängda.

Felet ligger merendels ^inle hos ena parten, och därför är det andra metoder än skadestånd som skall ^lill för att klara denna problematik. Med sådana undanröjer man ^inle grundorsakerna ^lill konflikterna. I stället finns del en ^ulomordentligl stor risk för ^atl man skärper ^silualionen genom ^atl använda just skadeståndsmetoden. Del rätta måste vara alt parterna sätter sig ner och diskuterar igenom dessa frågor och tar upp de skäl och ^brisler som har ullöst konflikten. Överläggningar i enlighet med medbestämmandelagen är därför enligt vår mening en metod som är betydligt överlägsen den "piska" som här

har använts. Genom ^överiäggningar kan man gemensamt undanröja grundorsakerna till de konflikter det är fråga om. 200 kr. som maximigräns för skadestånd vid olovliga konflikter är därvid som vi ser det helt tillräckligt. Upphävandet av den gränsen 1976 var ett olyckligt beslut, och jag vill därför, herr ^lalman, yrka bifall till ^reservalionen 2.

Frågan om facklig vetorätt ^mol nedläggning av företag har vi socialdemokrater tagit upp i ^molioner som behandlats i annat sammanhang. Vi har lagt fram ^konkreia förslag ^lill lagstiftning för ^atl trygga sysselsättningen och skapa rådrum i samband med de omställningar som mänga gånger är nödvändiga att genomföra. Jag vill därför, herr talman, hänvisa till vårt särskilda yttrande som är fogat vid arbetsmarknadsutskottets betänkande nr II.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Medbestämman -^defrågor ^m. ^m.

ALF ^WENNERFORS ^(m):

Herr ^lalman! Bo ^Siegbahn ^m. fl. ^ledamöier har väckt en motion där man kräver alt riksdagen skall upphäva 38, 39 och 40 ^§§ i lagen om medbestämmande i arbetslivet. Om inte det yrkandet ^bifalles anhåller motionärerna ^atl den fråga som behandlas i dessa ^ire paragrafer skall bli föremål för utredning. Frågan gäller facklig vetorätt i samband med entreprenadavtal. ^Jusl denna fråga ^\ar ^inle behandlad i del tidigare utredningsarbetet när vi 1976 fattade beslut om medbestämmandelagen.

Moderaternas representanter i ^ulskotlet är inte beredda att hemställa om bifall till den första alt-satsen i motionen, som innebär alt man helt enkelt skulle ta bort dessa paragrafer. Vi ^lycker alt detta är, som ungdomar brukar säga, litet väl häftigt. Men del ligger enligt vår mening mycket i yrkandet ^atl denna fråga borde utredas. Vi har därför, herr talman, genom ^reservalionen 1 ^velal följa upp detta krav från motionärernas sida.

Jag yrkar således bifall till ^reservalionen 1.

^LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr ^lalman! Den verkliga ^besluianderätten ligger fortfarande fast förankrad hos ^elt ^fötal kapitalägare. Såväl i lönefrågor som när det gäller ^s. k. ^medbeslämmandefrågor står företagen myckel starka. Under den ^borgeriiga regeringens lid har SAF och företagen allt hårdare gått till offensiv ^mol våra ^iniressen. SAF och Verkstadsföreningen centraliserar förhandlingsarbetet. Bolagen blir alltmer förhandlingsovilliga. Resultatet är välkänt: rationaliseringar, ^sysselsäitningsminskningar, sänkt reallön osv. Listan kan göras lång.

Nuvarande lagar och avtal försätter de anställda och deras fackliga organisationer i ett hopplöst ^underiäge i denna ^siluation. MBL ger oss mycket fö ^konkreia rättigheter. Otaliga skenförhandlingar förekommer. Oftast står facket ulan möjlighet ^atl sätta kraft bakom orden. Bolagen beslutar i realiteten fortfarande självsvåldigt i avgörande frågor.

När arbetarna till sill försvar ^ivingas ^ul i öppen konflikt, döms de ^lill allt högre böter och hotas med avsked. Borgarna vann i lotteririksdagen 1976 och fick igenom att ^200-kronorsgränsen togs bort och förvärrade därmed situationen. Den ^senasle lidens ^ulveckling på löneområdet liksom ^arbets-

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

domstolens domar visar på nödvändigheten av ^atl kampen intensifieras. Vi kräver ^atl arbetarnas försvar skall avkriminaliseras och säger nej ^lill strejkböter och avsked som ^päföljdei^'. ^MBL-avialsförhandlingar måste påskyndas och skärpas, medbestämmandelagen för ^inle försvagas ^yllerligare utan tvärtom på avgörande ^punkier skärpas. Vi kräver ^atl förhandlingsrätten kompletteras med ^MBL-avial med åtminstone de ^konkreia rättigheter och ^vetorätlsregler som återfinns i ^LO:s ursprungskrav, exempelvis de anställdas självbestämmanderätt över löneformerna. Vi konstaterar slutligen att en ^ulveckling bort från dagens orättfärdiga maktförhållanden på arbetsplatserna kan på allvar inledas först efter det ^atl den nuvarande borgerliga regeringen fallit.

Detta är ^ell uttalande av verkstadsklubben vid ASEA i Ludvika. Del kommer frän en helt vanlig ^verksladsklubb som genomfört mer än ett hundratal ^MBL-förhandlingar, som fött erfarenhet av lagen och som med den erfarenheten och den sakkunskapen verkligen kan uttala sig.

Uttalandet påvisar tre stora brister, och det är inga detaljer som man har lottat om här i riksdagen ulan grundläggande ^brisler. ^Arbelsköparna, dvs. Svenska arbetsgivareföreningens medlemmar, har i stort sett all makt all genomföra sin vilja. Om arbetarna kämpar vidare och tvingas ^lill ^konfiikt kan de straffas med böter och avsked. I lagen saknas nästan ^hell konkreta rättigheter för fackföreningen.

Redan när lagen ^anlogs ansåg flera remissinstanser ^atl del fanns ^brisler när det gäller arbetslivels förnyelse. Men dessa synpunkter kom i skymundan till följd av reformistiska dimridåer, illusionsnummer som i dag kan betraktas som århundradets ^flop.

Allt fler inser de ^slora bristerna i medbestämmandelagen. I den kapitalistiska krisen har den inte hjälpt mot nedläggningar, avskedanden, ^permitte^ringar, inskränkningar, rationaliseringar, struk^turomvandlingar, ^lönened-^pressningar osv. Fackföreningarna runt om i ^landei har, liksom verkstads-klubben vid ASEA i Ludvika, reagerat ^mol lagens utformning. Senast reagerade tjänstemännen på ^SIF:s kongress. SIF är med sina 290 000 medlemmar till storleken del ^iredje förbundet på ^LO-TCO-omrädet. På sin kongress slog SIF fast att man inte borde utdöma ^sirejkböter, att strejkrätten borde utvidgas och ^atl vetorätten borde utvidgas när del t. ex. gäller nedläggningar och avskedanden.

Vid ^MBL;s införande pekade vänsterpartiet kommunisterna på alt lagen innehöll vissa förbättringar, t. ex. utvidgningen av förhandlingsrätten, informationsmöjligheterna samt den begränsade vetorätten. Men dessa förbättringar stod inte i någon relation ^lill intressekampen på arbetsplatserna. Kapitalets makt i kraft av dess ägande till produktionsmedlen är orubbad. ^SAF:s ^§^ 32 sopades ^inle under mattan utan pulsades i stället upp och har nu ^fölt en ny glans.

I arbetarnas dagliga intressekamp gäller det att fö en rimlig lön, att fö rimliga arbetsförhållanden och att kunna försvara sitt ^arbele mot nedläggning. Det är i denna ^iniressekamp som arbetarna i dag enbart har sin egen fackliga ^siyrka ^atl lila till. Konflikterna upp^klår ju ^inle av okynne. När facket i

avgörande frågor blir ^bakbundel av klasslagstiftningen kan konflikterna utmynna i strejker. I flera avhandlingar, där man ^undersöki strejkernas orsaker, har del påvisats alt strejkerna är uttryck för klara missförhållanden. ^Arbelsköparna kan med lagen i ryggen konservera missförhållandena. Arbetarna straffas med ^sirejkböter och avsked, ^därföralt de försöker att ^rälla ^lill missförhållandena. Bodenstrejken - vid Bil & Traktor - är ett exempel på detta. Vad handlar den strejken om? Jo, arbetarna ville höja en låg och fast lön -som ^inle på något som helst sätt förändrades genom en central uppgörelse-^lill en nivå som ^varjämförbar med lönenivån förändra grupper i samma fack. Från förelagets sida sade man; Ni kan fö höjd lön om ni accepterar ^preslationslön. Del handlade alltså om utpressning. Priset var ökad arbetstakt. Med anledning av de mycket berättigade kraven pä hög lön och bevarande av den fasta lönen blev del konflikt. Med ^ell ^dåligl centralt avtal i ryggen kunde förelaget och Verkstadsföreningen utnyttja lagen och förhindra en rimlig lokal uppgörelse. Dessutom kunde man ^ådöma strejk-böter två gånger. Och det värsta av ^alll: man kunde tillgripa lagen och med dess hjälp avskeda. Detta är svensk ^arbetsräitslagsliftning år 1978.

De ^borgeriiga här i riksdagen och ute i ^landei kan i dag triumfera. Medbestämmandelagen har blivit vad de avsåg - ett redskap för ^arbelskö^parna. Men hur känner sig i dag mina socialdemokratiska vänner? Har två års praktisk erfarenhet av lagen fött er all inse att det behövs avgörande förändringar av ^arbetsrätlslagsliftningen eller ^länker ni fortsätta all lassa omkring i filttofflorna i dessa frågor och tala om medbestämmande, samråd osv.? Eller är del dags för er au tala om makten på arbetsplatsen, ^möjlighelerna alt utöva makt mot ^arbelsköparna, strejkrätt även lokalt, vetorätt i avgörande frågor och framför allt att kasta bort ^klassamarbetspo-^litiken och ge ert bidrag till en ^kampduglig fackföreningsrörelse? Först då kan ni ju med gott samvete säga ^atl en regeringsskifte 1979 skulle innebära förbättringar för arbetarklassen.

Det ^slora illusionsnumret vid införandel av medbestämmandelagen ^varju att parterna skulle fö träffa någon form av medbestämmandeavtal ^enligl vad som stipulerades i 32 § i lagen. Närde första misslyckandena med lagen kom ute på arbetsplatserna sade de mest rättrogna socialdemokraterna att vänta bara - när vi för ett medbestämmandeavtal, då skall ni fö se på annat. ^Vänsierpartiet kommunisterna ifrågasatte redan 1976 ^möjighelerna ^atl med SAF överenskomma om att arbetsgivarna skulle fränhända sig makten pä avgörande punkter. Och vi har nu blivit sannspådda. T. o. ^m. LO har insett hopplösheten alt förhandla och sä alt säga samarbeta sig fram ^lill makt. Nu skall man tydligen avvakta ^valel och hoppas där fö en förbättring av lagstiftningen, så alt det går ^atl komma fram till någon form av avtal.

Men man blir orolig. Vid ett studium av ^underiaget för förhandlingarna och de reservationer som LO och PTK gjort när det gäller maktfrågorna i medbestämmandeförhandlingarna finner man alt överensstämmelsen med det ursprungsförslag som framlades av LO och PTK är ganska dålig. Det förslaget innehöll ju bl. a. att facket skall ha rätt alt besluta att företagen skall införa såväl kort- som långsiktig planering, facket skall godkänna ^upplägg-

^Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Medbestämman -^defrågor ^m. ^m.

ningen av ^personalarbelet i företaget, facket skall avgöra löneformen, facket skall ha rätt att bestämma semesterns ^föriäggning, facket skall godkänna införande av och förändringar i datasystem. Trots att del i delta förslag finns avgörande brister framstår det vid en jämförelse med det material som man förhandlat om som rena revolutionen, och det säger ju ^alll om de tankegånger som det förhandlats om.

Mest oroad blir man av de tankegångar som gäller ^medbesiämmandeom-^bud. Den som har minsta fackliga erfarenhet vet vad ett sådant system skulle innebära: en separering av viktiga frågor från facket till särskilda ombud. I stället för alt göra alla frågor till partsfrågor, förhandlingsfrågor, konstrueras enligt avtalet någonting som är skrämmande likt företagsnämndsorganisationen - dvs. man ställer frågorna på sidan om den ordinarie fackliga verksamheten. Inte skall väl fackets toppledning ställa fackföreningen åt sidan!

Ett medbestämmandeavtal kan bara fö sill berättigande om del innehåller ^beslämda rättigheter. Det är fråga om fackliga vetorätter pä avgörande områden, som vpk föreslagit i motionen 618 - exempelvis vid köp och försäljning av företag, mot nedläggning av förelag, ^mol avsked och ^permit^lering, ^mol anställningsstopp och när det gäller personalpolitiken. Delta i kombination med kamp för en lokal strejkrätt skapar en maktposition ål facket. Strejkrättens grundläggande betydelse för all flytta fram arbetarklassens positioner har framför ^alll under de senaste åren ^ytteriigare ^undersiru^kits.

En sådan inställning ^lill strejkrätten innebär ^atl skadestånden på grund av strejk ^måsle utgå ur lagen. Det kan aldrig från arbetarrörelsens utgångspunkt vara riktigt att göra den fackliga intressekampen kriminell. Därför ställer vpk ^kravei om ^au alla strejkböter skall bon. ^l^ill fasthållande vid den gamla ^200-^kronorsregeln är därvidlag en eftergift åt ^arbeiarköparnas rättsuppfattning på arbetsmarknaden. Men naturligtvis är 200 kr. i strejkböter alt föredra framför 300 och 400 kr.

Det allvarliga i den här lagen är möjligheten till avsked av strejkande arbetare. Därför borde riksdagen uttala ^atl strejk aldrig kan vara saklig grund för avsked.

Ett ^sådanl förslag behandlades av riksdagen för några veckor sedan, och enligt riksdagens arbetsordning kan det inte framföras här i dag. Men del för arbetarrörelsen grundläggande kravet ^atl ställa i dagens intressekamp ute på arbetsplatserna borde vara att strejk, ^oavsell vilken form den har, aldrig skall vara saklig grund för avsked.

I ^vpk-motionen 618 föresläs vetorätt förde fackliga organisationerna ^mol nedläggning av förelag, vid köp och försäljning av förelag, mot avsked och ^permitlering, ^mol anställningsstopp och i personalpolitiken. Dessa krav avvisas av utskottet. Utskottet anför: "Den bakgrund ^mol vilken ^yrkandel bör ses - minskande ^sysselsältning inom företag och hela branscher - är visserligen allvarlig, men den föreslagna vetorätten är ingen realistisk metod för all komma till rätta med problemen. Dessa ^måsle lösas på andra vägar."

Vilka andra vägar, vill jag fråga ^ulskottstalesmannen, och vilka vägar har socialdemokraterna nämnt när de undertecknat denna skrivning? I sitt särskilda yttrande har de i ston ^seU ^endasl sagt att man vill ha rådrum.

Vilka åtgärder har man all föreslå mot denna ^arbeisköparmaki och vilka har man föreslagit, som skulle radikalt förändra situationen på arbetsmarknaden i dag?

I ^vpk-motionen 1670 tas en annan mycket viktig fråga upp, nämligen all de fackliga organisationerna skall ha vetorätt mot införandel av ^datorbaserade system vid företag och ^myndigheler.

Dalatekniken och därmed följande ^robotisering av ^arbelslivet är ett mycket ^allvariigl problem i dag. 1 alla nu förekommande fall har arbetsuppgifterna ^inle miljömässigt förbättrats. I stället har datatekniken och ^roboliseringen drivit pä ^utslagningen i arbetslivet. Datatekniken utnyttjas ^föratt motivera en hierarkisk och ^människoflentlig organisation, som leder till utarmade arbetsuppgifter, minskade sociala kontakter i arbetet och även försämrade arbetsvillkor för de fackliga företrädarna. Även LO och PTK ställde näst intill ett vetorättskrav i sitt förslag till medbestämmandeavtal, när man krävde ^atl "facket skall godkänna införandet av eller förändringar i datasystem. Facket skall också ha ^räll alt kräva ändringar i redan befintliga system."

Men utskottet avvisar, trots dalateknikens uppenbara fientlighet ^mol arbetarna, alla former av ^vetorältskrav. I dessa fall behövs inga utredningar, och det visar även LO- och ^PTK-kraven. ^Ulskotlet hänvisar till utredningar om dalateknikens effekter på arbetsliv och ^sysselsällning ^saml ^effekler pä näringslivets utveckling. Alla dessa hänvisningar är undan^f^lykter som döljer oviljan att förhindra datorisering och ^robotiseringens helvete.

Herr talman! Vad del gäller är alt förändra MBL till en lag som stöder arbetarnas ^iniressekamp för högre löner, rimliga arbetsvillkor och rätten alt fö ha sill jobb kvar. För ^della krävs alt fredsplikten i lagen las bort, att skadestånd och avsked aldrig för tillgripas mot strejkande arbetare och att facket genom vetorätt kan förhindra ^arbelsköparna att vidta åtgärder som strider mot de anställdas intressen.

^Atl de borgerliga partierna ^inle understödjer en sådan politik är förståeligt; de ^ärju ^arbetsköparnas partier. Hur är det med socialdemokratin? Är det här och nu som ett radikalt alternativ till ^borgeriigheten måste framläggas? Eller skall det bli samma politik som nu efter ett eventuellt regeringsskifte nästkommande år?

Vänsterpartiet kommunisterna har ^lagl fram ett radikalt alternativ. Herr talman! Jag yrkar bifall ^lill samtliga ^vpk-motioner utom nr 895,618 och 349, som Karl Hallgren senare genom ett särskilt yrkande kommer att hemställa om bifall till.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

PÄR ^GRANSTEDT (c);

Herr talman! Införandet av medbestämmandelagen innebar ett viktigt steg på vägen mot en demokratisering av arbetslivet. Del var ett ^vikligt ^sleg; det är viktigt alt betona att det ^inle var någon ^slutföring av den här processen.

En demokratisering av ^arbelslivet är nödvändig och angelägen av flera skäl.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. 777.

Det första skälet är ^allmäni-principielli. Demokratin som ^besluistbrm är någonting som vi länge har hyllat och anslutit oss till i ^samhällel i övrigt, och vi ^lycker det är självklart alt de människor som mest berörs av beslut också skall ha ^möjlighel att påverka hur de besluten utformas. Den principen ^måsle ^naturiigtvis också gälla under de limmar på dagen då man finns på sin arbetsplats.

Det är också på del viset all det leder till ^slörre arbetstillfredsställelse om man har möjlighet all påverka förhållandena på sin arbetsplats - både arbetsförhållanden och sådant som har att göra med produktionsinriktningen osv. Från den synpunkten måste man kunna se del som en självklar rättighet för varje människa att vara med och forma ramarna för det ^arbele som man själv deltar i.

Utan tvivel är det också myckel bättre sett ur de olika förelagens synvinkel om de ^anslällda har en reell påverkansmöjlighet. Del ökade ^inlresse som del kan leda ^lill är en positiv faktor. En annan positiv faktor är ^atl man kan ta ^lill vara de stora fonder av kunskap som de anställda besitter - den största experten på en arbetsuppgift är givetvis den som dagligen håller på med arbetsuppgiften. Allt detta gör att det finns förutsättningar för en myckel bred uppslutning bakom kraven på en fördjupad företagsdemokrati.

När riksdagen tog beslutet om medbestämmandelagen var del också en myckel bred uppslutning här i kammaren bakom del beslutet. Visserligen fanns det en lång rad reservationer fogade till dåvarande ^inrikesulskottets betänkande, men de reservationerna gällde sällan principfrågorna, utan det var mest olika praktiska delar av reformen som ^meningsskiljaktigheterna gällde.

En mycket stor del av reservationerna var signerade moderata samlingspartiet eller ^vänsierpartiet kommunisterna. Del kanske i och för sig är betecknande all det är ute på kanterna av det politiska livet som invändningarna mot reformen har ^varil störst. ^Atl man sedan har haft olika utgångspunkter för sin kritik mot medbestämmandelagen är i och för sig en självklar sak.

Samtidigt som vi är på del klara med medbestämmandelagens stora ^belydelse som ett steg på vägen mot en demokratisering av arbetslivet måste vi också vara på del klara med de begränsningar som medbestämmandelagen har. All införa demokrati i arbetslivet är en stor reform. Det innebär en djupgående förändring av maktförhållandena inom en viktig sektor av värt samhälle. Del är naturligt ^atl sådana förändringar tar tid. Därför är också medbestämmandelagen utformad som en ramlag. Riksdagen fastslog ^inle i detalj hur olika ^prakliska ^besluisproblem skulle lösas inom förelagen - det överlät man ^lill arbetsmarknadens parter au göra i förhandlingar. Det är inte konstigt alt de förhandlingarna kan bli segslitna och komplicerade. Det är ^besväriiga frågor det handlar om där intresset är stort på ömse håll. Men det är min fasta förvissning all den starka fackföreningsrörelse som vi har här i ^landei på ett framgångsrikt sätt kommer att kunna föra den här frågan i hamn.

Vi måste också vara på det klara med alt medbestämmandelagen ^inle kan

ersätta sysselsättningspolitiken och den ekonomiska politiken. När man lyssnade på föregående talare fick man föreställningen alt om bara de anställda hade tillräckligt ^slora beslutsbefogenheter skulle inga förelag någonsin behöva inskränka driften, man skulle aldrig behöva skära ned personalstyrkan på ett förelag och del skulle aldrig bli fråga om några ^företagsnedläggelser. Det är alldeles givet ^atl företagsdemokratiska beslut inte kan ändra på ekonomiska realiteter. Det fordras andra åtgärder från samhällets sida för ^atl ^irygga sysselsättningen. Au samhället är berett att mycket kraftfullt ställa upp för sådana åtgärder har vi stor erfarenhet av.

I det betänkande som vi skall ta ställning ^lill i dag behandlas ett antal förslag ^lill ändringar i medbestämmandelagen. Förslagen är delvis gamla - det är frågor som behandlades redan när medbestämmandelagen antogs. I några få fall är det lite nyare tankar som har förts fram.

Arbetarpartiet kommunisterna, som ^inle fanns som parti den dagen dä lagen antogs, vill utifrån ganska kritiska synpunkter pä hur medbestämmandelagen fungerar ha en allmän översyn av lagen. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att en sådan allmän översyn ständigt pågår i den nya ^arbetsräitskommittén. Formellt är alltså ^apk:s krav tillgodosett, trots all de värderingar som ^apk har bakom sill yrkande kanske ^inle har särskilt bred förankring i ^svenskl politiskt liv.

^Vänsierpartiet kommunisterna har fört fram en rad yrkanden. En yrkande gäller tystnadsplikten för styrelserepresentanter. Den frågan behandlades av ^inrikesutskoltet när lagen antogs. Utskottet konstaterade då att det är viktigt alt det finns en begränsad tystnadsplikt om de anställdas ^styrelserepreseh-^tanter skall få ^lillgäng till förtroliga fakta. Om tystnadsplikten inte finns är risken ^väldigi stor att företagen på olika sätt försöker undanhålla ^slyrelsere-^presentanierna viktiga fakta som är känsliga frän konkurrenssynpunkt. Tystnadsplikten är ^vikiig just för att informationskanalerna till ^slyrelserepre-^senianterna skall hållas öppna på det sätt som vi vill.

Vpk kräver också facklig vetorätt mot nedläggning av företag. Del är ^naturiigtvis en vacker tanke att man bara skall kunna besluta att ett företag skall drivas vidare, och så görs del, men det bygger ^inle på några störte insikter om ekonomiska realiteter. Den frågan är det därför inte ^särskill myckel att göra åt, förrän vpk har ^lyckais genomföra sin ^ceniralplanerade ekonomi, där man driver även företag som inte lönar sig, med konsekvenser för hela den ekonomiska ^ulvecklingen så som vi har sen i öststaterna.

Vpk vill också ha facklig vetorätt när del gäller införande av ^databaserade system. Det är en fråga som vi vet att den fackliga rörelsen har ögonen på. Vi tror all man där har stora förutsättningar att komma fram avtalsvägen, och då bör man i första hand pröva den vägen.

Andra frågor som vpk lar upp är lagfäst rätt ^lill tillträde ^lill arbetsplatsen under konflikt och införandet av en ny lagparagraf som fastslår ^atl anställda hos företag och ^myndigheler har rätt att bedriva politisk verksamhet på arbetsplatsen. Vidare föreslår vpk i en motion alt ^anslällda skall ha rätt ^lill ^tjänslledighel för facklig och politisk verksamhet, i den mån sådan ^räll inte omfattas av de ledighetsregler som gäller i dag. Allt ^detla är förslag som vi ser

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

det som ^rimligl att man i första rummet diskuterar mellan arbetsmarknadens parter. Vi har sedan länge haft en princip i svensk arbetsrätt att inte gå in och ^detaljreglera alltför myckel i lag ulan lämna ganska stor frihet åt arbetsmarknadens parter. Del är en princip som vi inte ser någon anledning ^atl gä ifrån.

I en motion av två centerpartister tar man upp minoritetsorganisationernas ställning enligt den ^arbelsrättsliga lagstiftningen. I en ^molion av Gunnar ^Biörck i ^Värmdö las också upp minoritetsintressena på arbetsplatsen. Låt oss öppet erkänna alt ^della är ^elt väsentligt problem. Det finns mänga anställda som är medlemmar i organisationer som inte har kollektivavtal. De ställs därmed utanför de olika typer av ^påverkansmöjligheler som finns i den ^arbetsrällsliga lagstiftningen, bl. a. i medbestämmandelagen. Det är ^vikligi ^atl de olika rättigheter som den arbetsrättsliga lagstiftningen medför för de fackliga organisationerna också är förenade med ett långsiktigt ansvar för den fackliga ^verksamheien på arbetsplatsen. Enda sättet alt fastlägga delta långsikliga ansvar är att träffa ett kollektivavtal. Vi kan inte från regering och riksdag ålägga arbetsgivarparten att träff^a^ kollektivavtal med ^minoriletsor-^ganisationerna. Det är ^elt led i avtalsfriheten - det är någonting som man måste komma överens om. Det är därför svårt att lagstiftningsvägen finna en lösning pä de här problemen. Även när del gäller den här frågan är alltså fortsatta diskussioner mellan arbetstagarorganisationerna och arbetsgivarna den enda väg som det är möjligt att gå fram på. Därför föreslär utskottet avslag på dessa motioner.

I en motion undertecknad av företrädare för folkpartiet, centern och moderaterna tar man upp frågan om den tid inom vilken ^cenlrala förhandlingar skall påkallas. Motionärerna framhåller att det borde finnas en regel om att centrala förhandlingar skall påkallas efter sju dagar, om de primära förhandlingarna har strandat. Delta har man reglerat inom den ^offenlliga sektorn genom ett kollektivavtal, och vi förutsätter att man avtalsvägen bör kunna nå fram till en lösning av del här problemet också inom den privata sektorn. Vi anser i varje fall inte att del är någonting som vi i första rummet bör lagstifta om.

Den mest uppmärksammade frågan i det nu föreliggande belänkandet handlar om skadestånd i samband med vilda strejker. Sedan ^detla sekel var ganska ungt har det funnits en maximiregel för skadestånd frän enskilda ^anslällda vid vilda strejker. Beloppet har varit 200 kr. Denna regel togs bort i samband med att medbestämmandelagen stiftades. Motivet för alt la bort regeln var all man skulle få en något större flexibilitet när det gällde ^atl döma ut skadestånd i samband med olovliga strejker. De olovliga strejkerna måste naturligtvis i väldigt många fall betraktas som ett symtom på missförhållanden på arbetsplatsen. Det innebär-del framhöll också ^inrikesutskoltet pä sin lid - all den viktigaste vägen all möta de olovliga strejkerna måste vara att pä olika ^säll råda bot pä dessa missförhållanden.

Det är inte heller meningen alt man skall ha en ^skadeslåndsinstilul för att med ^hol om ekonomiska sanktioner försöka skrämma de ^anslällda frän att ta till strejker i kritiska fall. I normalfallet bör alltså ett relativt symboliskt

skadestånd dömas ut. ^200-kronorsregeln har så småningom fåll ^jusl karaktären av ett relativt symboliskt skadestånd.

När ^inrikesutskoltet föreslog ^atl man skulle la bort ^200-kronorsregeln framhöll också utskottet alt det inte skulle få innebära några väsentliga höjningar av ^skadeslåndsbeloppen. De skulle alltså även i framliden ligga kvar på denna ^lämligen begränsade nivå.

Om man tittar på hur det här har hanterats av arbetsdomstolen kan man säga ^atl arbetsdomstolen också ganska väl följt inrikesutskottets intentioner. Det har visserligen förekommit höga yrkanden från arbetsgivarparten - den första arbetsgivaren som var framme och yrkade ^kraftigl höjda skadestånd var inom parentes sagt det socialdemokratiskt dominerade KF- men om man tittar på arbetsdomstolens hantering av ärendena upptäcker man att AD endast i några ytterligt få undantagsfall har gått över 200 kr. i skadestånd. I dessa få undanlagsfall har även de belopp man dömt ^ul ^varil ganska begränsade; det har rört sig om 300-400 kr. i några enstaka fall.

I huvudsak kan man säga ^atl arbetsdomstolen har fortsatt att tillämpa ^200-^kronorsregeln; 200 kr. har ^varil del reella takel - precis på del sätt som ^inrikesulskottets majoritet avsåg när man framlade ^della förslag. Jag upplever därför den här debatten som något av en skendebatt. Det här har inte lett ^lill några mera dramatiska förändringar i rättspraxis. Men man har alltså fått möjlighet alt i några enstaka fall, där man anser att förhållandena är särskilt graverande, göra en markering genom att gå över ^200-kronorstaket när det gäller skadestånd. Vi tycker alt det är ^rimligl att man har den möjligheten även i fortsättningen.

Givetvis skall vi fortsätta ^atl följa delta mycket noggrant. Skulle vi se några tecken pä väsentliga ändringar av praxis, för vi återkomma till den här frågan. Men så länge den faktiska ^200-kronorsspärren lever kvar i rättspraxis i huvuddelen av fallen tycker vi inte att ^detla är så förfärligt mycket att oroa sig för.

Herr talman! Det är ^yllerligare några frågor som har berörts i betänkandet. Men även för dem gäller alt det är frågor som tidigare har behandlats och där ^inle särskilt mycket nytt tillkommit. Jag vill därför sluta med att yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets hemställan på samtliga punkter och avslag på de reservationer som finns fogade ^lill betänkandet.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

BERNT NILSSON ^(s) kort ^genmäle:

Herr ^lalman! Pär ^Granstedt säger att lagen om medbestämmande i arbetslivet togs med stor enighet. Del kan väl diskuteras, för vid det tillfället fanns inte mindre än 11 reservationer - centern följde villigt med moderata samlingspartiet i ^fiera av dem - och med lottens hjälp lyckades reservanterna också vinna i flera fall. ^Somjag sade gick ^cenierns partiledare ut och ^lalade om an det skulle svida i skinnet pä den löntagare som vågade ge sig in i en olovlig strejk för att rätta ^lill de missförhållanden som eventuellt fanns på hans arbetsplats.

Vi har från socialdemokraterna ^lidigare haft ^fiera reservationer i den här frågan vid behandlingen i riksdagen, men med hänsyn till den ^majoritelssi-

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Medbeslämman^defrågor ni. ^m.

^luaiion som finns har vi väl inte ^räknal med att fö igenom mer än förhoppningsvis den ^reservaiion som vi har i dag, nämligen den om ^200-^kronorsregeln. Vi trodde all vi skulle kunna få gehör för den, kanske ^inle ^minsi därför all ni i centerpartiet - liksom folkpartiet - vill ge sken av all ni skulle vara lönlagarnas parti och slå vakt om dem. Men verkligheten ^ärju en ^hell annan: ni är del ^arbelsgivarparli, det ^borgeriiga parti som ni alltid har varit.

Pär ^Granstedt säger alt del inte har skett några speciella förändringar i situationen. Nej, det är klan att det ^inle har gjort del, och det visar också att piskan i det här fallet inte var den nyttiga medicin som ni ^irodde. Jag vill påstå att förhandlingssystemet är helt överlägset del tvingande system som ni försöker ta fram.

^LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort ^genmäle:

Herr ^lalman! Pär Granstedi är medbestämmandelagens försvarsadvokat i dag och menar ^atl den i stort sett aren ^miiienprodukl. Delar ^miltenpariierna inkl. socialdemokratin som ^slötlar upp medbestämmandelagen. Men arvet har man fält från en gammal borgerlig regering av år 1928, och del bär man med sig ^iryggl och säkert och fortsätter med de försvarsåtgärder som ^arbelsköparna kan ta ^lill mot arbetarnas kamp ^försina intressen.

Vi har ställt några konkreta krav, t. ex. ^veiorältskravet. Del är orealistiskt, säger Pär ^Granstedt och påpekar att ^u^Kskotlei menar att man kan lösa problemet på andra vägar. Vilka andra vägar? ^harjag frågat mig. Här finns ju företag som lägger ner och inskränker pä avgörande punkter utan att del minsta beakta samhällsekonomiska aspekter. Man flyttar sina investeringar utomlands, man flyttar med sitt kapital, man investerar över huvud taget ^inle ■ i de bygder där sysselsättningen behövs. Arbetarna har i dag inget annat vapen mot ^detla än sin egen fackliga styrka.

Pär ^Granstedt menar att medbestämmandeavtal är höjden av frihet, för parterna är ^lydligen helt jämställda. Det är Pär ^Gransledts resonemang. Men måste han inte erkänna ^atl ^arbelsköparn^a^ har alla vapen i sin hand när det gäller en så avgörande fråga som jobben? Vilka andra vägar finns ^atl klara jobben i de här fallen,där man uppenbarligen lägger ner företag av profilskäl? Det vet de fackliga företrädarna, och jag tror alt de, om de fick en vetorätt i sin hand, skulle handha den med del största ansvar. Jag litar pä dem, vilket ^inle Pär ^Granstedt gör.

Sedan säger Pär ^Granstedt ^atl strejkerna ^ärett symtom pä missförhållanden på arbetsplatserna. Men skall vi inte rätta till de missförhållandena då? I vilket sammanhang görs del? Krav efter krav på förbättringar avvisar Pär ^Gran^stedt. I ^slällel är han beredd alt ha den här principen, ^atl strejkar en arbetare för högre lön eller ^atl fö ha en fast lön kvar., då skall han kunna avskedas. Det är sädana repressalier som lagstiftningen ger möjlighet till, och vi har föreslagit att de skall bort. För någon vecka sedan tillbakavisade Pär Granstedi det ^förslagel. Men jag frågar: Är ^inle delta ^arbetsköparnas metod all förfölja arbetarna när de vill fö igenom sina krav?

ALF ^WENNERFORS ^(m) kort ^genmäle:

Herr talman! Pär ^Granstedt kommenterade mitt inlägg pä ett sätt som gav intrycket av att jag skulle befinna mig på ytterkanten i min inställning ^lill rätlen alt inlägga veto ^mol ^elt entreprenadavtal, t. ex. i fråga om städningen i ett förelag. Jag tycker det är viktigt att påpeka alt bestämmelserna har tillkommit med tanke på den ^s. k. grå arbetskraften. Jag skulle självfallet ^inle - del vill jag gärna säga ^lill Pär ^Granstedt - som klubbordförande tveka all utnyttja den här möjligheten, om det förelag som jag ^arbeiar i skulle börja anlita ^s. k. grå arbetskraft ^lill nackdel för medlemmarna i klubben.

Nu behöver jag ^inle oroa mig, eftersom del förelag som jag arbetar i ser myckel seriöst pä den här frågan, och del gör de allra ^fiesta företag runt om i landet. Men missbruk förekommer, och därför ^ärjag helt övertygad om alt sådana här paragrafer behövs. Hur de tolkas och tillämpas kan det emellertid råda tveksamhet om, vilket den gångna liden har visat. Del kan bl. a. bero på alt frågan ^inle var utredd när vi i juni 1976 fattade beslut om den nya medbestämmandelagen. Därför ^tyckerjag ^atl vårt krav är befogal. Om sedan del ^kravei skall framföras i form av en ^reservaiion eller på annat sätt kan det naturligtvis råda delade meningar om. Men vi har vall att markera vårt ^ulredningskrav i form av en ^reservaiion.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Medbeslämman^defrågor ^m. ^m.

PÄR ^GRANSTEDT (c) kort ^genmäle:

Herr ^lalman! När man hör Bernt Nilsson och ^Lars-Ove Hagberg tala om ^200-kronorsregeln undrar man vad del hela ^handlarom. Man fåren känsla av att del har dömts ut svindlande belopp i stor skala. Så fort det uppstår en vild strejk så ^fär de berörda betala tusentals kronor i skadestånd. Det är den bild man ^fär. Bernt Nilsson säger att den majoritet som jag företräder vill ha ^elt system som bygger pä alt man skall klämma åt löntagarna, använda piskan osv.

Realiteten är emellertid den all skadestånd döms ^ul på ungefär samma nivå som ^lidigare. Det systemet bygger på ^elt ^lidigare riksdagsuttalande, grundat på samma ^majoriiei som den nuvarande. Del gick ut på att man skulle ligga kvar pä i huvudsak samma nivå och bara i undantagsfall och för all göra särskilda markeringar skulle utdöma mer än 200 kr. i skadestånd. År 1977 hände det en enda gäng att man dömde ut 300 kr. i skadestånd, och det varpå yrkande av ^KF:s ^lagerceniral i Luleå. Under är 1978 har man dömt ^ul 400 kr. en gång och 300 kr. en gång. Del är alltså den fruktansvärda piska som Bernt Nilsson talar om. I alla övriga fall har man alltså hållit sig inom ^200-^kronorsgränsen, och del ^föruisälier jag all man kommer alt göra också i fortsättningen. Det var riksdagens avsikt när den tog ^detla något mjukare och mer flexibla system. Det är alltså inte fråga om alt några piskor skall vina. Grundprincipen är fortfarande ^atl man skall råda bot på vilda strejker genom ^atl försöka angripa de bakomliggande problemen. Det ^måsle man göra genom förhandlingar från fall ^lill fall i varje berört förelag.

När ^Lars-Ove Hagberg säger all jag går ^emol ^äigärder för ^atl rätta till missförhållandena påförelagen vet jag inte alls vad han ^länker på. Del är ^inle sädana ^äigärder som vpk har föreslagit i sina ^molioner. Här handlar del om

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

problem som finns på varje ^enskill företag, som kan vara olika för varje företag och som måste lösas på varje företag för sig. Den ^lyp av generella åtgärder som vpk har föreslagit löser ^inle problemen pä de enskilda företagen. Del gör ^inle heller riksdagens beslut. Problemen måste lösas genom diskussioner mellan de berörda parterna på varje företag.

^Närdet gäller Alf ^Wennerfors förslag vill jag bara konstalera all man följer upp medbestämmandelagen. Därför är ^uiredningskravet egentligen redan uppfyllt och den reservation som här finns fullständigt onödig.

BERNT NILSSON ^(s) kort ^genmäle;

Herr ^lalman! När Pär ^Granstedt hör mig ^diskulera ^200-kronorsregeln, undrar han vad det egentligen är fråga om. Ja, del är klart alt om Pär Granstedi ^inle vet vad del är fråga om, begriper jag att han är litet fladdrande i detta sammanhang.

Pär ^Granstedt säger alt man ^inle vill ha ^elt system där man tvingar löntagarna, Får jag då fråga; Varför gick ni i sä fall med på att del skulle kunna utdömas obegränsat skadestånd? Var det ^inle att la fram piskan? Nu har det ju visat sig att del ^inle blev några förbättringar. Likväl vidhåller ni ^atl systemet skall finnas kvar, låt vara alt del i dag inte utdöms mer än några hundralappar. Men det finns ändå möjligheter förde dömande instanserna att utdöma högre belopp.

Jo, Pär ^Granstedt, ^Thorbjörn ^Fälldin sade ^atl del ^sktille svida i skinnet på de löntagare som vågade försöka förbättra sin situation, när de ^inle hade andra möjligheteratt göra det. Ni följde villigt Svenska arbetsgivareföreningen, när den kom med ^siu förslag om just det obegränsade skadeståndet.

Nu säger Pär Granstedi alt man skall lösa de bakomliggande problemen. Del ^ärju det vi har sagt hela tiden. Varför biträder ni då inte vår reservation, som går ut på just delta, i stället för att vidhålla att det fortfarande skall vara obegränsade belopp?

Till sist ^elt par ord till ^Lars-Ove Hagberg. Han sade i sitt ^lidigare inlägg ^atl vi från socialdemokraterna lassar i ^filtioffior. Man skall i ^slällel ta till maktspråk ute pä arbetsplatserna. Men, ^Lars-Ove Hagberg, är del inte så som arbetsgivarna har gjort? Har ^inle vi vänt oss mot ^atl arbetsgivarna hela liden fört ett maktspråk mot oss? Menar nu ^Lars-Ove Hagberg att vi skall tillämpa samma maktspråk mot arbetsgivarna och säga au nu skall vi bestämma och ^inle längre arbetsgivarna? Vi bör väl lämpligen diskutera dessa frågor ^gemensaml, eftersom vi sä ^atl säga sitter i samma båt och frågorna är viktiga för oss bägge parter.

Herr talman! Jag yrkar fortfarande bifall till ^reservalionen 2.

^LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort ^genmäle:

Herr talman! Del ^senasle som Bernt Nilsson sade tar jag verkligen fasta på, nämligen att vi ^gemensaml skall diskuter^a^ vad en radikal arbetarpolitik skall innehålla, något som jag har ^efteriyst. I filttofflor går man, när man inte föreslär något alternativ utan säger all 1979 års val löser alla problem. Men vilket alternativ har vi? Man kan inte fö gehör för sina åsikter, om man inte

^lalar om vilka åsikter man har och propagerar för dem. Så har socialdemokraterna ^inle gjort i denna fråga i riksdagen.

Pär ^Granstedt sade all jag har talat om en ^200-kronorsgräns. Del ^harjag inte gjort. Jag har förklarat all man ^inle skall ha några strejkböter alls. Sedan påstod han att han ville lösa de bakomliggande problemen.

Hur är då verkligheten beskaffad? Pär ^Granstedt har ^varil med och drivit fram en ekonomisk politik som gör att arbetarna är tvungna ^atl kräva avsevärt högre löner och som skapar ^iniressekonflikier. Pär ^Gransiedl vill ^inle ^slälla sig bakom en idé om all man skall ha ^fasi lön och ^atl man skall sänka ^presiaiionsnormerna i arbetslivet. I Bodenfallet handlade det ^jusl om ^atl pressa fram ^preslationsnormer trots att man hade en fast lön.

Pär ^Granstedt är vidare med och driver en politik som gör all människorna förlorar jobben pä ställe efter ställe-vid ^Finnboda, i gruvorna, i stålindustrin, osv. Förelagen ^flytlar ^lill andra delar av ^landei och u^tomlands, och de lägger ner sin verksamhet. Inget av detta vill Pär Granstedi och den borgerliga majoriteten göra någonting ät.

Del här är ju grundorsakerna, och dem vill Pär ^Granstedi ^inle göra någonting ät. Men all avskeda arbetare, som kämpar för sina ^iniressen när de drabbas av dessa grundläggande orsaker, det vill Pär ^Granstedt och den borgerliga majoriteten. Det är kontentan av den borgerliga politiken gentemot ^arbelarna i del här fallet.

Bernt Nilsson ställde frågan: Skall vi ta ^lill maktspråk gentemot arbetsgivarna, som för just den politik Pär ^Granstedt så villigt försvarar? Dä säger jag; Del enda möjliga ^ärall la till maktspråk ^mol ^arbelsköparna. De begriper inget annat. Det visar ju ^ulvecklingen från alla ^Salisjöbadsavial, över alla ^samrådsavial och fram ^lill alla medbestämmandeavtal. De som har suttit i ^medbeslämmandeförhandlingar borde vid del här laget vara klara över ^atl den vägen kommer man inte fram.

Maktspråk från ^arbelarna är helt avgörande för om det skall bli någon förändring. Jag hoppas att arbetarrörelsen nu tar tag i dessa frågor och lägger fram ett radikalt ^alternaliv.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. 777.

PAR ^GRANSTEDT (c) kort ^genmäle:

Herr talman! När jag i ^mitl förra inlägg undrade vad Bernt Nilsson egentligen ^lalade om var del därför ^atl hans argumentation avlägsnade sig så pass långt från den verklighet som vi har alt diskutera. An ^Lars-Ove Hagbergs argumentation avlägsnar sig långt från verkligheten är man så van vid ^atl det är liksom ^ingenling alt reagera ^särskill mycket på.

Varför biträder vi inte den ^socialdemokraliska ^reservalionen, när vi anser ^atl del i första hand är andra saker än ekonomiska sanktioner vi skall la ^lill? Jo, därför att på den punkten är den socialdemokratiska ^reservalionen ^hell onödig. Del står nämligen redan i majoritetens yttrande - Bernt Nilsson kan slå upp del på ^s. 27 i ^belänkandel: "Enighet råder om all det i första hand är andra åtgärder än sanktioner som har betydelse för ^atl återställa arbetsfreden när en olovlig konflikt har brutit ut och om alt skadeståndets uppgift i huvudsak är alt stryka under principen all avtal skall hållas."

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Medbestämman-^defrågor ^m. ^m.

Samma sak kan man hitta i ^inrikesulskottets belänkande nr 45 frän 1975/ 76; "Utskottet delar departementschefens och motionärernas uppfattning att del i första hand är andra åtgärder än sanktioner som är av betydelse för alt återställa arbetsfreden när en olovlig konflikt bru^tit ^ul och all skadeståndets uppgift i huvudsak blir all stryka under principen att avtal skall hållas." Den principen håller uppenbarligen såväl Bernt Nilsson som givetvis ^Lars-Ove Hagberg ^inle så där ^förfäriigt mycket pä.

Vi har ^inle heller uttalat oss för obegränsade skadestånd. Vad riksdagsbeslutet 1976 innebar och vad riksdagsbeslutet ^kommeratt innebära nu, om vi fattar beslut i enlighet med majoritetens förslag, är alt man skall fortsätta att ligga kvar på en låg nivå ^närdet gäller skadestånd. Arbetsmarknadsutskottet sade 1976 all det delade uppfattningen att skadeståndet bör utmätas inom måttliga ramar. Det innebär inte au man skall behålla en stel 200-^kronorsregel, men del förhållandet ^atl man lar bort ^200-kronorsregeln innebär inte något förord för ^atl ^skadeslåndsbeloppen skall höjas generellt. Tvärtom förutsätter ^utskoitei att skadestånden vid olovliga konflikter även i framliden hålls pä måttlig nivå. Det sade vi 1976, och del upprepar vi nu. Del är också vad som faktiskt har hänt. Endast i enstaka undanlagsfall har man slagit på ytterligare någon hundralapp på det här skadeståndet. Alt då ^lala om piskor och säga alt man med sanktioner försöker förhindra folk alt strejka innebär att man har avlägsnat sig frän verkligheten. Man talar inte om de skadestånd som faktiskt utmätts, man ^tal^ur inte om de beslut som riksdagen faktiskt har fallat, och del ^tyckerjag är väldigt synd.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! Först några ord ^lill centerpartiet och dä i synnerhet Pär Granstedi. Han ^sägeratl man kan förhandla om ^räll ^lill politisk verksamhet på arbetsplatserna - och del kan parterna komma överens om. Det visar ^atl Pär ^Granstedt aldrig har förhandlat, åtminstone ^inle med någon benhård arbetsköpare. Vad är det för politik som skall föras fram på arbetsplatserna? Vad är det vi kräver? Jo, del är all arbetarklassen skall ha rätt ^atl bedriva politisk ^verksamhel på arbetsplatserna, och den ^verksamheien riktar sig ju mot ^arbelsköparna - det är ^hell naturligt. Dä är del nog svårt all komma överens om alt man för lov alt driva politisk ^verksamhel. Del måste till en lagstiftning.

^F. ^ö. är det i högsta grad olämpligt att man gör en, som vi ser det, demokratisk rättighet till en förhandlingsfråga, där del skall köpslås huruvida man skall fö igenom det eller del och kanske i stället avstå från någonting annat. Del ^tyckerjag är fullkomligt felaktigt.

Om det är någon som för en skendebatt, så är det väl Pär ^Granstedt. Han säger också ^atl de krav som har förts fram är verklighetsfrämmande. Men efter hans agerande här måste man ^konsialera ^atl centern inte har ^kommii arbetarnas ^verklighel närmare, utan snarare fjärmat sig frän verkligheten på arbetsplatserna.

Nu skall jag övergå ^lill del som jag hade för avsikt all ^lala om i första hand, nämligen lagen om medbestämmande i arbetslivet. Den har på intet sätt

motsvarat de förväntningar som ^lönearbetarna hade före antagandet av den här lagen. Tusentals arbetare deltog i remissförfarandet. De gav sin syn på lagens utformning, och de kom också med långtgående krav på skärpningar av det lagförslag som då förelåg i den ^s. k. § ^32-utredningen. När lagen sedan antogs basunerades del ut ^atl detta var den största reformen sedan rösträttsreformen: §32 hade avskaffats - ^arbelarna hade ^fölt medbestämmande i det privata näringslivet.

^Vänsierpartiet kommunisterna anförde skarp kritik mot lagens utformning på flera väsentliga punkter. Den nya lagen innebar inte ^atl den ^förhalliga § 32 i ^SAF:s stadgar hade avskaffats. Fortfarande gäller ^arbetsköparnas envälde pä nära nog alla nivåer i arbetslivet.

Man kan bara fråga sig: Har fackföreningarna centralt eller lokalt med lagens ^slöd kunnat förhindra omläggningar i ^produklionen, nedläggningar eller försäljningar av företag eller utflyttning till utlandet? Har facket med lagens ^slöd ^kunnal påverka ^arbetsköparnas beslut i någon väsentlig och avgörande fråga? Har ^lönearbelarnas trygghet stärkts med ^slöd av lagen? Svaren på dessa frågor ger verkligheten pä den svenska arbetsmarknaden av i dag.

^Ingenling har förändrats i väsentlig grad av ^belydelse för lönarbetarna, trots talet om ^atl bara man fick till stånd ett medbestämmandeavtal på basis av 32 § i lagen så skulle alla problem vara lösta. Lagen har nu ^varil i kraft i nära tvä är. Ännu har man inte sett något ^s. k. medbestämmandeavtal, och del verkar inte som man skulle skönja något den närmaste tiden heller. Allt är som förut - ^arbelsköparna bestämmer i allt väsentligt.

Man har också i ^alll väsentligt stuvat in den gamla klasslagstiftningen från 1928 i den nya lagen. Vårt parti påpekade i motionen 1975/76:2495 all den dåvarande regeringen i sitt förslag inte hade tagit hänsyn till den starka opinion som fanns ^mol klasslagstiftningen från 1928, då fredsplikten för första gången infördes i lag. Vpk föreslog då bl. a. alt 41 § i medbestämmandelagen skulle utformas så, ^atl den stadgade oinskränkt rätt för lokal och central facklig organisation alt tillgripa ^slridsåtgärder i fackliga tvister. Vi upprepar del ^kravei på nytt.

Den tvångsparagraf, som den borgerliga majoriteten i 1928 års riksdag genomdrev mot den samlade arbetarrörelsens starka protester, har inte bara på nytt lagfästs ulan också skärpts på väsentliga punkter i och med antagandet av medbestämmandelagen.

Lagstiftningen utgår från alt parterna pä arbetsmarknaden, dvs. lönarbetarna och kapitalisterna, är jämbördiga och alt fredsplikt skall vara ömsesidig. ^Atl ^arbelsköparna ^inle är i behov av all tillgripa ^slridsåtgärder bortsåg 1928 års lagstiftare från. Delsamma gjorde ^riksdagsmajorileten vid anlagandel av medbestämmandelagen 1976.

Det kapitalistiska produktionssystemets snabba utveckling med genomgripande rationaliseringar har framtvingat avtal, som ger ^arbelsköparna rätt att mitt under löpande avtalsperiod ändra arbetsmetoder, sänka löner som ^överenskommils i avtal och företa nedskärningar av arbetsstyrkan utan att det är ett brott mot vare sig lag eller avtal. ^Arbelsköparna har således i kraft av

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. 777.

4 Riksdagens protokoll 1978/79:37-39

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. 777.

sitt ägande oinskränkt rätt och möjlighet att genomdriva försämringar i anställnings- och arbetsvillkoren för de anställda under pågående avtalsperiod utan all del betraktas i lagens mening som något brott.

Skulle ^däremoi de ^anslällda eller facket vidta åtgärder för ^atl ändra på missförhållanden eller gå ^lill ^molallack ^mol ^arbetsköparnas försök ^atl försämra ^löne-och anställnings villkoren, sä är del genast lag-eller avtalsbrott som kan medföra dryga skadestånd både för facket och för de anställda.

Enligt den nya lagen binds facket upp ännu hårdare än i den gamla lagstiftningen. 4 § i den gamla ^kollektivavialslagen har överförts ^lill 41 och 42 ^§§, dock med ett tillägg till första stycket i 41 ^§^ jämfört med 4 ^§^ första

stycket i kollektivavtalslagen, nämligen delta; ^"---- om avtalet har ^ingålts

av organisation och denna ej i behörig ordning har beslutat åtgär
den ----- ^."

Del kan vid en första anblick lyckas all ^della tillägg inte innebär någon väsentlig ändring av tidigare bestämmelser. Men salt i sitt ^rälla sammanhang - nämligen beslutsprocessen inom de fackliga organisationerna och dess ^förslärkning sedan 1928, då ^kollektivavialslagen antogs - innebär tillägget från facklig synpunkt en avsevärd skärpning av ^lidigare ^fredsplikisregler.

Tidigare var del varken ^avtalsstridigt eller ^lagsiridigl att vidta stridsåtgärd om ^avialslösl läge rådde på arbetsmarknaden, dvs. om avtalen sagts upp och inget avtal hade kunnat ingås. Då kunde ^siridsåtgärd ^vidlas utan att ^arbelsköparna hade möjlighet alt stämma inför arbetsdomstolen och kräva skadestånd. Exempel ^pådet ^ärhamnarbelarslrejken i Göteborg 1951. Avtalet var då uppsagt och inget nytt hade ^ingålts. Något beslut om strejk hade dock inte fattats - den kom ändå. Men eftersom det ^inle fanns något avtal, kunde ^inle ^arbelarna och ^inle heller facket stämmas inför arbetsdomstolen.

Den nya lagen ger ^däremoi ^arbelsköparna möjlighet ^atl vidta repressalier vid en liknande ^siluation i dag. I praktiken innebär det alt fackförbundens stadgebestämmelser har upphöjts ^lill lag. ^Bryier en grupp ^arbelare ^mol dessa ^beslämmelser och vidtar stridsåtgärder, så är del olagligt.

Vad som också bör påpekas i detta sammanhang är att fackförbundens stadgar beträffande beslut om stridsåtgärder i hög grad har skärpts sedan 1928. Vid den tiden kunde de lokala fackföreningarna besluta om stridsåtgärder utan ^atl förbunden i egentlig mening motsatte sig - eller kunde motsätta sig - beslutet. Nu är del tvärtom. Förbunden har vetorätt och är dessutom bundna av vad LO anser om en tilltänkt konflikt.

Straffsanktionerna för brott mot lagen eller ^mol kollektivavtal har skärpts betydligt både för den enskilde arbetaren och för facket ^-detla har ^lidigare berörts både av ^Lars-Ove Hagberg och i viss mån också av Bernt Nilsson. Tidigare har ^gälll alt den som dellog i ^s. k. olovlig ^slridsålgärd kunde dömas ^lill skadestånd med upp ^lill 200 kr. ^Detla är numera ändrat så att högre - i princip obegränsat - ^skadeslåndsbelopp kan utdömas. Denna ändring, som tillkom med ^lollens hjälp, har ^kritiserals ^slarki. Del har t. o. ^m. drivits kampanjer mot den. SAP har också motionerat om alt ^200-kronorsgränsen skall återinföras, och vissa ^vänslersekler har ställt upp pä delta krav pä ^s. k. reformering av medbestämmandelagen.

Del bör dock i delta sammanhang klargöras au SAP ^inle alllid haft denna inställning. 1928 var man inom SAP motståndare till införandet av strejk-skadestånd. 1975 föreslogs i en utredning, där socialdemokraterna var i majoritet, alt man skulle slopa ^200-kronorsgränsen. 1976 ändrade man sig. Man reserverade sig i ^inrikesu^lskotlel mot den ^borgeriiga majoriteten och föreslog alt gränsen skulle sältas vid 200 kr.

Man frågar sig varför socialdemokraterna har ^visal upp en sådan kluvenhet. 1928 var socialdemokraterna emot skadestånd vid strejk, 1975 ville de gä precis lika långt som borgarna gör i dag, 1976 ändrade de sig och 1978 håller de fast vid 1928 års klasslagstiftning. Sedan motionen tillkommit har t. o. ^m. ledande socialdemokrater, ledamöter av arbetsdomstolen, ^ansell - ^specielll ^närdet gäller ^Bodenarbelarna - all 300 kr. kan anses vara ett väl avvägt belopp vid en allvarlig strejk.

^Hell naturligt kan värt parti ^inle stödja ^ell sådant yrkande annat än i andra hand. Givelvis är 200 kr, som ^Lars-Ove Hagberg tidigare sade, bättre än 300, 400 eller 500 kr. All ^arbelare, som tvingas tillgripa strejk som vapen i kampen mot ^arbelsköparna, skall kunna dömas ^lill skadestånd ^ärju att acceptera en kriminalisering av ^sirejkvapnel. En strejk kan ^enligl vår mening aldrig betraktas som något olagligt eller kriminellt. Vi har därför svårt att förstå socialdemokraternas ståndpunkt i denna för arbetarklassen sä vikliga fråga.

Vpk har i ^moiionen 832 yrkat på ändringar i 41 och 42 ^§§ medbestämmandelagen, innebärande oinskränkt strejkrätt för facket. Som en logisk följd har vi också yrkat pä ändringar i skadeståndsbestämmelserna, så alt varken den enskilde anställde eller facket skall kunna dömas till skadestånd. Den nya lagen innebär också en betydande skärpning när det gäller straffsanktionerna mot facket. Tidigare kunde facket dömas ^lill högst 300 kr. i böter för ^brotl mot varselskyldigheten. Enligt de nya bestämmelserna skall man ersätta uppkommen skada, och del är mycket allvarligare. Det kan ju bli tal om miljonbelopp, om man nu drar de yttersta konsekvenserna av bestämmelserna.

Det allvarligaste i de nya bestämmelserna är alt väsentligt större krav ställs pä fackföreningarna och deras representanter när det gäller arbetsfredens bevarande. Om en grupp ^arbelare ^måsle tillgripa någon form av stridsåtgärd för alt framtvinga välmotiverade förändringar av sina arbetsvillkor, tvingas fackels företrädare till brandkårsutryckningar för ^atl förmå arbetarna ^atl återgå till arbetet. Görs inte detta på ett eftertryckligt och effektivt sätt, kan fackföreningen dömas till skadestånd. Delsamma gäller om en ^gmpp arbetare är missnöjd med exempelvis en central avtalsuppgörelse - som i del ^lidigare berörda fallet med ^Bodenarbelarna - som de själva inte har haft någon möjlighet ^atl påverka utgången av. Om dessa arbetare kommer till fackföreningen och kräver en annan löneform, mera lön eller ändringar av annat slag, ^ärdet enligt lagen fackföreningsrepresentantens skyldighet alt övertyga arbetarna om att deras krav är både lag- och avtalsstridiga, varför de således inte får föras fram. Dessutom skall fackels representanter förhindra all stridsåtgärder vidtas. Om så ändå sker skall facket aktivt verka förandet hela

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Medbestämman-^defrågor ^m. ^m.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

biläggs. ^Detla måste göras för att man skall uppfylla kraven på facket enligt ^fredspliklsreglerna. Och det måste göras även om fackels representanter helt instämmer i jobbarnas krav och innerst inne anser att de är välmotiverade och berättigade.

Fackels företrädare ^måsle således i många fall ^slälla sig på ^arbetsköparnas sida mot sina medlemmar. Detta förhållande ger upphov till motsättningar mellan fackets förtroendevalda och medlemmarna som i sin förlängning kan förorsaka förtroendekris inom fackföreningarna.

De senaste årens stora konflikter på den svenska arbetsmarknaden visar att klasskampen inte går all lagstifta bort. Det kunde man inte 1928 - del kan man lika litet nu. Det kommer alllid att pågå och utvecklas en kamp så länge som del kapitalistiska produktionssystemet består. ^Arbelarna kommer också i framtiden all tillgripa strejk och andra åtgärder när de anser ^atl del är ^nödvändigl. När lönarbetarna går till kamp ^försina ^rätiigheier,då hjälper inga klasslagar. Det borde 1976 års lagstiftare ha insett med tanke pä den ^omfatlande ^slrejkväg som ^svepie över ^landei ^någoi år innan. Del borde man inse i dag.

Jag skall också kon beröra ^moiionen 275.1 motionen krävs ^lagstadgad ^räll för de ^anslällda och fackets ^förelrädare till tillträde till arbetsplatsen under pågående konflikt. Jag vet ^inle om det var delta Pär ^Granstedt menade ^atl man kunde förhandla om. ^F. ^n. gäller alt det är ^arbelsköparna som i kraft av sitt ägande enväldigt bestämmer vem eller vilka som skall fö tillträde till arbetsplatserna under pågående konflikt.

Vi anser del vara av stor betydelse för arbetarna och deras ^förelrädare all ha rätt ^atl besöka och bevaka arbetsplatsen under en pågående konflikt. Facket måste ha alla möjligheter att bekämpa och stoppa ^sirejkbryleri.

Vpk anser ^atl del här är en så väsentlig fråga ^atl denna rätt borde ha kommit med i den nya lagstiftningen på arbetsrättens område. Så har inte blivit ^f^öllet.

Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till ^vpk-motionen 1670 och det särskilda yrkande som utdelats till kammarens ^ledamöier. Förslaget har följande lydelse:

Mom. 5 all riksdagen med anledning av motionen 1977/78:895 beslutar 1. anta följande

Förslag ^ull

Lag om ändring i lagen (1976:351) om ^slyrelserepresentation för de ^anslällda i

aktiebolag och ekonomiska föreningar

Härigenom ^föreskrives all 8 § lagen (1976:351) om ^styrelserepresenlation för de ^anslällda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall ha nedan angiven lydelse;

Nuvarande lydelse
Om ej-------------

Föreslagen lydelse

--------------------------- sådan ledamot.

Detta gäller dock ej sådan information till de ^anslällda eller deras fackliga organisation som han anser väsentlig för dessa.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

Denna lag träder i kraft den I januari 1979.

2. alt 21 och 22 ^§§ lagen ^(1976:380)om medbestämmande i arbetslivet skall upphöra all gälla den 31 december 1978.

Mom. 6

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:618 beslutar anta följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Härigenom ^föreskrives i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet dels alt 39 och 40 ^§§ skall upphöra all gälla, dels all 38 § skall ha nedan angiven lydelse:

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

38 §

Innan arbetsgivare ^beslularait låta någon utföra ^vissl ^arbele för hans räkning eller i hans ^verksamhel ulan ^atl denne därvid skall vara arbetstagare hos honom, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal för ^sådanl arbete.

Första stycket gäller ej, om ^arbelel är av kortvarig och tillfällig natur eller kräver särskild sakkunskap och ej heller om den tilltänkta åtgärden i ^alll väsentligt motsvarar åtgärd som ^hargodtagits av arbetstagarorganisationen. Om organisationen i särskilt fall påkallar det, är arbetsgivaren dock skyldig ^atl förhandla innan han fattar eller verkställer beslut.

Om synnerliga skäl föranleder det.

Beslutar och verkställer arbetsgivare eller avser att verkställa beslut, vilka strider mot grundläggande fackliga intressen, har facklig organisation ^räll alt förhindra eller avbryta genomförandet av beslut genom vetorätt mot arbetsgivarens åtgärder i följande frågor:

- vid köp och försäljning av företag,

- vid nedläggning av förelag,

- vid avsked och ^permitlering,

- vid anställningsstopp,

- personalpolitiken,

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

Nuvarande lydelse

får arbetsgivaren falla och verkställa beslut innan han har full^gjort sin förhandlingsskyldighet enligt första stycket. Påkallas förhandling enligt andra stycket, är arbetsgivaren icke skyldig alt uppskjuta beslutet eller verkställigheten till dess förhandlingsskyldigheten har fullgjorts, om särskilda skäl föreligger ^mol uppskov. I fråga om förhandling enligt första och andra styckena äger 14 ^g^ motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Mom. 12

alt riksdagen med anledning av ^moiionen 1977/78:349 beslutar anta följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Härigenom ^föreskrives att i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall införas dels en ny paragraf, 9 a ^§, dels före paragrafen en ny rubrik av nedan angiven lydelse:

Rätt ^lill politisk verksamhet på arbetsplatsen

^9a§

Anställda hos företag eller ^myndighel äger rätt till politisk verksamhet på arbetsplatsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

PÄR ^GRANSTEDT (c):

Herr talman! Med hänvisning till den debatt vi förde här i kammaren, innan herr Hallgren kom upp i talarstolen, vill jag yrka avslag på de förslag som han har framfört.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1^-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa ^momeni hemställt.

Mom. 5

^Proposilioner gavs pä bifall ^lill dels utskottets hemställan, dels det av Kari Hallgren under överläggningen framställda yrkandet i ^moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kari Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande ^voterings^proposilion;

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottels hemställan i

betänkandet nr 11 mom. 5 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Kari Hallgren under ^överiäggningen

framställda ^yrkandel i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med ^omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 277 Nej - 14

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall ^lill dels ^uiskotteis hemställan, dels det av Karl Hallgren under ^överiäggningen framställda ^yrkandel i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karl Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande ^voterings^proposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller ^arbelsmarknadsutskotlets hemställan i

betänkandet nr II mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit del av Kari Hallgren under överläggningen

framställda yrkandet i ^moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karl Hallgren begärde rösträkning ^verkslälldes votering med ^omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 277 Nej - 14

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels ^reserva^lionen nr 1 av ^AlfWennerfors och Margaretha af Ugglas, och förklarades den förra ^proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan ^AlfWenner^fors begärt votering upplästes och godkändes följande ^voteringsproposi^lion;

Nr 38 Den som vill att kammaren bifaller ^arbetsmarknadsutskoltels hemställan i

^Onsdaeen den betänkandet nr 11 mom. 7 röstar ja,

22 november 1978 ^'^^^^^^^ ^^^^^et ej vill röstar nej.

_______________ Vinner nej har kammaren bifallit reserva^tionen nr 1 av ^AlfWennerfors och

^Medbestämman- Margaretha af Ugglas.

^defrågor ^m. ^m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Alf ^Wennerfors begärde rösträkning ^verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 244 Nej - 47

Mom. 8

^Proposilionergavs på bifall ^lill dels utskottets hemställan,dels motionen nr 1670 av Lars Werner ^m. fl., och förklarades den förra ^proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karl Hall^gren begärt votering upplästes och godkändes följande ^voteringsproposition;

Den som vill ^atl kammaren bifaller ^arbelsmarknadsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 11 mom. 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1670 av Lars Werner ^m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med ^omröstnin.gsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 277 Nej - 14

Mom. 9

^Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels ^moiionen nr 832 av Lars Werner ^m. fl., och förklarades den förra ^proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karl Hall^gren begärt votering upplästes och godkändes följande ^voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller ^arbelsmarknadsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 11 mom. 9 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit ^moiionen nr 832 av Lars Werner ^m. fl.

Vid omröstning genom uppresning för^klarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. ^E^^ä Kari Hallgren begärde ^rösträk-

ning ^verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 277 Nej - 14

Mom. 10

^Proposilioner gavs på bifall ^lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Bengt Fagerlund ^m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bernt Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande ^voteringsproposition:

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. ^m.

Den som vill alt kammaren bifaller ^arbetsmarknadsutskoltels hemställan i

betänkandet nr 11 mom. 10 röstar ja,

den det ej vill rostar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av ^Bengl Fagerlund

^m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ^ja-proposilionen. Då Bernt Nilsson begärde rösträkning ^verkslälldes votering med ^omröslningsapparal. Denna ^omröslning gav följande resultat:

Ja - 153 Nej - 138

Essen Lindahl ^(s) anmälde att han avsett att rösta nej men av misslag nedtryckt ja-knappen.

Mom. II

^Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 275 av Kari Hallgren ^m. fl., och förklarades den förra ^proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kari Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 11 mom. 11 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 275 av Karl Hallgren ^m. fl.

Vid ^omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ^ja-proposilionen. Då Kari Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med ^omröslningsapparal. Denna ^omröslning gav följande resultat:

Ja - 277 Nej - 14

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Medbestämmandefrågor ^m. 777.

Mom. 12

^Proposilioner gavs pä bifall till dels ^utskoiieis hemställan, dels del av Karl Hallgren under ^överiäggningen framställda ^yrkandel i ^moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara ^rned övervägande ja besvarad. Sedan Karl Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande ^voterings^proposition;

Den som vill att ^kanmiaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

^belänkandel nr 11 mom. 12 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Kari Hallgren under överläggningen

framställda ^yrkandel i motsvarande del.

Vid ^omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ^ledamöier ha röstat för ^ja-proposilionen. Dä Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med ^omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja ^-^ 276 Nej - 14

Mom. 13

^Proposilionergavs på bifall ^lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 830 av Lars Werner ^m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kari Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill ^atl kammaren bifaller arbe^tsmarknadsutskottets hemställan i

belänkandet nr 11 mom. 13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit ^moiionen nr 830 av Lars Werner ^m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ^ledamöier ha ^rösiai för ^ja-proposilionen. Dä Kari Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 277 Nej - 14

§ 6 Välfärdsmätning och förmögenhetsredovisning

Föredrogs ^finansulskotteis betänkande 1978/79:5 med anledning av ^molioner om välfärdsmätning och ^förmögenheisredovisning.

TALMANNEN:

I fråga om delta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga ^punkier i betänkandet.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Välfärdsmälning och förmögenhetsredovisning

^GRETHE LUNDBLAD ^(s):

Herr ^lalman! Det är väl egentligen emot god ton i riksdagen att gå upp i talarstolen när en motion i realiteten har ^tillgodoseiis. Eftersom del gäller en för alla politiker ^vikiig fråga tar jag ändå chansen ^atl säga några ord i anslutning till motionen om bättre undersökningar av sambandet mellan inkomst och levnadsstandard.

Man ^fär ofta - det gäller både mig själv och andra - en känsla av maktlöshet när man ser hur ^svårl det är ^atl ändra på ekonomiska orättvisor i samhället. Vi motionärer tyckte oss ha hittat en uppslagsända, och våra idéer har nu på ett ^ulmärkl sätt belagts med fakta och siffror. Jag vill begagna tillfället alt ^lill finansutskottet och dess kansli och till delegationen för social forskning fö framföra ett tack för deras ambition att verkligen tränga in i frågan om de besvärliga ekonomiska orättvisorna.

Den studie som bifogats finansutskottets betänkande ^lycker jag är både läsvärd och lättläst. Man har använt en ny, intressant metod i ekonomisk statistik, ^ivillingmeioden, för att tränga djupare in i problemet med ^standardklyflor i samhället och för alt hjälpa oss politiker alt finna vägen till prioriteringar när vi lar ställning ^lill reformer, ^beskatlningsfrågor och transfereringar. Det är utmärkt ^atl man, som finansutskottet föreslår, för ^ytteriigare undersökningar om både jordbrukares och andra företagargruppers levnadsnivå. Dessa resultat bör uppmärksammas inte endast här i riksdagen ulan också i kommuner och landsting.

Man kan med fog ^slälla frågan; Kan stöd till en näringsgren innebära alt företrädarna för näringen personligen får fördelar, som påverkar deras levnadsstandard uppåt, utan ^atl deras för ^beskatining framtagna inkomst påverkas? Investeringar och andra satsningar i ett företag ^ärju lågt beskattade i förhållande till arbetsinkomster. Nu har en liten grupp ^jordbmkare och företagare analyserats i jämförelse med löntagare, och det har gett de uppseendeväckande resultat som redovisas i finansutskottets betänkande, nämligen bl. a. alt hälften av de undersökta jordbrukarfamiljerna lever under existensminimum, om vi ser på deras inkomst, men haren ^konsumlionsnivå som ligger över ^mellaninkomsitagargmppernas. Utredningen från SOFI, dvs. institutet för social forskning, säger oss att del måste vara något fel någonstans i jordbrukspolitiken, i skattelagstiftningen och i den sociala lagstiftningen. ^Specielll om man betänker att analysen gäller åren 1973 och 1975 och att den borgerliga regeringen under 1976 och 1977 givit ^yueriigare

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Välfärdsmälning och förmögenhels-redovisning

lättnader ^lill jordbrukare och företagare ^genom slopande av arbetsgivareavgifter och stora lättnader i ^egenavgifter, barnomsorgsavgifter ^m. ^m. är del angeläget alt analyser även görs ^mol bakgrund av 1976 och 1977 års inkomstuppgifter och laxeringar, och bland större grupper av företagare och jordbrukare.

Sedan finns det delar av denna studie över levnadsstandarden hos jordbrukare och företagare som visar ^atl vi kanske bör mera uppmärksamma dessa grupper när det gäller arbetsmiljö, möjligheter till semester och reglerad arbetstid, även om det har visat sig all löntagare när det gäller kemiska gifter, buller, damm och gaser är utsatta för tyngre och tätare ^hälsoförslilning än 1. ex. jordbrukare.

Herr ^lalman! Inför valen kräver de ^poliliska partierna ofta mera rättvisa, mera gemenskap och solidaritet mellan svenska medborgare. Vi uppnår ^inle dessa mål utan att med allvar ta upp de brister i ^solidaritelen och rättvisan som denna undersökning blottar när del g^äller ^atl efter förmåga bidra ^lill våra gemensamma kostnader, t. ex. för barnens omsorg och skolgång, för omvårdnad av gamla och sjuka. Det får inte finnas företagargrupper utanför löntagarnas ^slora grupp som med stöd av lagstiftning och politik kommer ^läitare undan. Del är politikernas skyldighet ^atl varje är la pulsen på rättvisan i del svenska samhället.

Jag yrkar bifall till ^utskoltels förslag.

BJÖRN MOLIN (fp);

^Herrialman! I det här betänkandet från finansutskottet behandlas ett antal ^molioner med önskemål om ^ell ^bältre statistiskt underlag rörande olika ekonomiska och sociala förhållanden i vårt land.

^Finansutskotiet understryker allmänt behovet av ^elt bättre statistiskt underlag både för den allmänna debatten och för del politiska beslutsfattandet. I och för sig har vi en väl fungerande apparat för alt få fram ^ell ^sådanl statistiskt ^underiag, men det är samtidigt uppenbart alt mer kan göras. Det ^måsle ^å^ andra sidan alllid vägas mot de kostnader man har för insamlande, sammanställning och analys av ^sådanl statistiskt material.

På en ^punkl har utskottet gått något djupare, och del gäller det som ^Grethe Lundblad tagit upp i sin motion nr 931 och som hon berörde nyss i talarstolen. Där har utskottet vänt sig till del statliga institutet för social forskning för all få reda på vad som har ^gjoris och vad som ^yllerligare kan göras på området. Som kammarens ledamöter kanske har observerat har denna undersökning ^bilagts betänkandet, och jag tror ^atl den kan vara värd ^ell studium.

Jag skall säga några ord i all korthet om vad institutet för social forskning kommer fram ^lill.

Man anger inledningsvis all jordbrukarnas ekonomiska situation i två väsentliga avseenden skiljer sig från löntagarnas. Dels beskattas jordbrukarna i annan ordning än löntagarna, dels ligger en ^slörre del av jordbrukarnas ^verksamhel och ^konsumiion utanför den egentliga penningekonomin.

Rapporten visar alt ^heliidsjordbrukarna har väsentligt lägre disponibla ^inkomsier och klart mindre ^konsumtionsulrymme per familjemedlem än

^moisvarande löntagare. Del paradoxala är att jordbrukarna trots delta ^lycks ha samma faktiska ^konsumlionsnivå som lönlagarna.

Jordbrukarnas ^likvidiletssiluation är klart bättre än lönlagarnas och också ^bältre än ^likviditetssiluationen för andra jämnåriga. Skillnaderna i förmögenhet är mycket ^belydande. Att ^likviditetssiluationen för jordbrukarna är så påtagligt myckel ^bältre än för löntagarna bör ^enligl ^SOFLs rapport inte enbart tolkas så, alt jordbrukarna har större möjligheter till sparande, ulan också så, ^atl del är ^nödvändigl för jordbrukaren ^atl hålla sig med kontantmarginal och likvida medel för att kunna driva sin ^jordbmksrörelse.

I rapporten kommer man ^lill slutsatsen, alt inkomsten sådan den redovisas för beskattningsändamål ^inle kan användas som ^ell sammanfallande mått på levnadsnivå, när man skall jämföra jordbrukares och löntagares ^siluation. I vart fall i ett längre tidsperspektiv kan jordbrukarnas ^inkomstulveckling inte bedömas fristående från ^förmögenhetsuivecklingen, om man vill försöka få ^eu sammanfattande mätt på levnadsstandard vid en jämförelse mellan löntagare och jordbrukare.

Det klarläggs i rapporten från institutet för social forskning alt jordbrukarnas levnadsnivå skiljer sig från löntagarnas i så många andra avseenden än de rent ekonomiska alt inga jämförelser på enstaka ^punkier kan vara rättvisande.

^Belräffande företagarnas - alltså andra företagare än jordbrukare -ekonomiska situation visar rapporten alt förelagarnas disponibla inkomst efter skall och med tillägg av bidrag och socialförsäkringar är något lägre och ^konsumtionsulrymmel något mindre än löntagarnas. Del är också en intressant ^slulsals. ^Å^ andra sidan är förelagarnas ^likvidiletssiluation något ^bällre än löntagarnas.

Trots att det genomsnittliga ^konsumtionsulrymmel bland förelagarna är lägre än bland löntagarna lyder alla indikatorer i rapporten på en något högre ^konsumlionsnivå bland företagarna, vilket enligt institutet för social forskning visar alt ^inkomsluppgifterna för företagare och löntagare ^inle ger en jämförbar bild av resp. grupps konsumtionsnivå och konsumtionsförmåga.

Sammanfattningsvis konstateras i rapporten i fråga om företagare att deras levnadsförhållanden skiljer sig på många ^punkier frän jämnåriga löntagares med samma inkomst uppgiven till ^beskatining, men alt skillnaderna ^inle ^ärså stora utan mindre än vid jämförelsen mellan jordbrukare och'löntagare.

Vi har alltså fått en intressant redovisning från ^socialforskningsinslitutet som pekar på en metod för att göra sådana här jämförande ^levnadsnivåmäi-^ningar. Statistiska centralbyrån har pekat på en något annorlunda undersökningsmöjlighet, och också jordbruksnämnden har strukit under behovet av ^atl man för fram ^yllerligare material på det här området. Vi har från utskottets sida i anslutning ^lill detta också som vår mening velat ge till känna ^atl del vore värdefullt, om man fick fram ytterligare material.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Välfärdsmätning och förmögenhets-redovisning

Nr 38 Herr talman! Här finns inga delade meningar, och jag ber ^atl få yrka bifall

Onsdagen den ^''" ^"^'^skottets hemställan.

22 november 1978

_______________ Överläggningen var härmed slutad.

Särskilda bestämmelser om tvångs- ^P""^><terna 1-3 medel i vissa brott- ^K^ammaren biföll vad ^ulskotlet i dessa ^punkier hemställt.

mål, ^m. ^tn.

§7 Föredrogs

Finansutskottets ^belänkanden

1978/79:6 med anledning av ^molion om de samhällsekonomiska konsekvenserna av strukturförändringar inom näringslivet

1978/79:7 med anledning av ^molion om statliga ^belalningstransaktioner över postgiro

Kammaren biföll vad utskottet i dessa ^belänkanden hemställt.

§ 8 Särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, ^m. ^m.

Föredrogs ^justitieutskottets betänkande 1978/79:10 med anledning av propositionen 1978/79:22 om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, ^m. ^m.

BERTIL ^MÅBRINK (vpk):

Herr talman! I ^jusiitieuiskotteis belänkande nr 10 föreslås en ^föriängning av två lagar, nämligen 1969 års lag om telefonavlyssning vid ^fömndersökning angående grovt narkotikabrott ^m. ^m. och 1952 års lag med särskilda ^beslämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Denna 1952 års lag gäller bl. a. telefonavlyssning vid misstanke om brott mot rikels säkerhet, alltså spioneri.

Vpk har ingenting emot ^atl man så effektivt som möjligt bekämpar grova narkotikabrott. ^Elt medel för denna bekämpning är bl. a. telefonavlyssning. Vpk anser del också viktigt att spioneri uppdagas och förhindras. Även här kan telefonavlyssning vara ^ell effektivt hjälpmedel.

Vad som emellertid är viktigt i sammanhanget är alt telefonavlyssningen ^inle missbrukas och blir ^elt ^hol ^mol rättssäkerheten. Del finns en rad händelser som visar ^atl telefonavlyssning använts på ^eu sådant sätt, bl. a. av SÄPO, alt den personliga integriteten och rättssäkerheten åsidosatts. Jag behöver bara påminna om del ^senasle beviset därpå, som ju dokumenterats av en kommissarie vid SÄPO.

Vpk har i ^molioner varje år begärt ^atl en genomgripande utredning skall företas av ^SÄPO;s rutiner och arbetsmetoder. Vi har begärt alt ^della skall göras av en ^pariamenlarisk ^fempartikommission. Varje år har ^riksdagsmajo^rileten avslagit ^detla berättigade krav. Vpk kan ^inle delta i beslut om alt

förlänga denna 1952 års lag så länge som vi förvägras en genomgripande kontroll och utredning av ^SÄPO;s arbetsmetoder. Därför, herr ^lalman, kommer ^vpk:s riksdagsgrupp ^inle att delta i beslutet om ^justitieulskoltets betänkande nr 10.

^Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Centralt organ för informationsförsörjning, ^m. ^m.

§ 9 Föredrogs

^Jusiilieutskollets betänkande

1978/79:11 med anledning av ^proposilionen 1978/79:11 med förslag ^lill ändring i delgivningslagen (1970:428), ^m. ^m.

Försvarsutskottets betänkande

1978/79:8 med anledning av ^proposilionen 1978/79:1 om ersättning för anordnande av skyddsrum ^m. ^m.

Kulturutskottets ^betänkanden

1978/79:12 med anledning av motion om ^slalligl ^slöd till Sveriges orkester-föreningars riksförbund ^m. ^m. 1978/79:14 med anledning av motion om statsbidrag ^lill Grännamuseerna

Kammaren biföll vad utskotten i dessa ^belänkanden hemställt.

§ 10 Centralt organ för informationsförsörjning, ^m. ^m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1978/79:12 med anledning av propositionen 1977/78:114 om ett centralt organ för informationsförsörjning, ^m. ^m. jämte motioner.

I den under föregående riksmöte avgivna propositionen 1977/78:114 hade regeringen (utbildningsdepartementet) - efter föredragning av utbildningsministern Jan-Erik Wikström - föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för informationsförsörjningen som förordats i propositionen,

2. bemyndiga regeringen ^atl besluta om anslutning ^lill International ^Serials Dala Syslem.

^Beirä^f^tande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"I ^proposilionen konstateras all den snabba utvecklingen på ^informations-^och ^dokumeniaiionsområdei kräver åtgärder för att säkerställa en effektiv informations- och dokumentationsverksamhet och ^ell ändamålsenligt utnyttjande av resurserna. Del är därvid viktigt att behandla den traditionella biblioteksverksamheten och den tekniska informationen och ^dokumenta-

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Centralt ^oigan för informationsförsörjning, ^m. ^m.

^lionen som en helhet, vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning.

^Mol denna bakgrund föreslås att en särskild delegation för informationsförsörjning ^inrällas. Delegationen skall ha som huvuduppgift att svara för dels övergripande samordning och planering av informationsförsörjningen, dels forsknings- och utvecklingsarbete inom denna.

I propositionen föresläs också alt ^kungl. biblioteket omorganiseras. Biblioteket bör framdeles ha ställning som ^nationalbibliolek med uppgift bl^.^ a. all bevara ^nationalexemplaret av del ^s^ivenska trycket och alt svara för den nationalbibliografiska verksamheten. Del omorganiserade biblioteket skall ^enligl ^förslagel ledas av en styrelse med representation för olika ^iniressen som berörs av bibliotekels verksamhet.

Även frågor om organisation ^m. ^m. för mikrofilmning av svensk dagspress behandlas i ^proposilionen.

Förslagen i propositionen föreslås bli genomförda den 1 juli 1979."

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:1780 av Bernt Nilsson ^m. fl. ^(s, c, ^m, fp), såvitt gällde yrkandet alt riksdagen beslutade ^atl den med mikrofilmning av svensk dagspress förenade verksamheten förlades ^lill ^arbelsvärdsverksamheten i Kalmar (yrkandet I),

1977/78:1873 av Eric ^Rejdnell ^m. fl. (fp, c, ^m), vari yrkats att riksdagen i ^della ärende uttalade alt mikrofilmning av svensk dagspress borde lokaliseras till Kalmar, och

1977/78:1908 av Lars Werner ^m.fi (vpk), vari yrkats att riksdagen skulle

1. hos regeringen begära förslag ^lill en lag om normer för folkbibliotekens
verksamhet, varvid borde ^beaklas

a) ^atl normerna ^kontinueriigi sågs över av lämplig central instans, förslagsvis kulturrådet,

b) alt statsbidrag borde utgå till kommunerna för denna ^verksamhel,

2. besluta avslå ^proposilionen 1977/78:114 i den del som rörde avgiftsfinansiering av delar av folkbibliotekens ^verksamhel,

3. hemställa hos regeringen om förslag ^lill plan för finansieringen av de i ^proposilionen 1977/78:114 föreslagna åtgärderna på informations- och ^dokumeniaiionsområdei,

4. uttala ^atl vad som framförts i motionen angående museiverksamheten samt samordningen av ^Libris och BUMS borde beaktas i det fortsatta ^arbelel.

Utskottet hemställde

1^.^ att riksdagen beträffande en delegation för informationsförsörjning med
avslag pä ^moiionen 1977/78:1908 ^yrkandel 4 i denna del godkände de
riktlinjer som förordals i ^proposilionen 1^977/78:114,

2. ^atl riksdagen beträffande ^ombildning av ^kungl. biblioteket till national-

bibliotek godkände de riktlinjer som förordats i propositionen 1977/ 78:114,

3. alt riksdagen beträffande en plan för finansiering av de föreslagna åtgärderna på informations- och dokumentationsområdet skulle avslå ^moiionen 1977/78:1908 yrkandet 3,

4. ^atl riksdagen ^belräffande ansvaret för mikrofilmning av svensk dagspress godkände de riktlinjer som förordats i ^proposilionen 1977/78:114,

5. att riksdagen ^belräffande lokaliseringen av mikrofilmningen med bifall ^lill motionen 1977/78:1873 och med anledning av motionen 1977/78:1780 ^yrkandel I samt med avslag på ^proposilionen 1977/78; 114 i denna del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. ^atl riksdagen ^belräffande lag om normer för folkbibliotekens ^verk^samhel skulle avslå ^moiionen 1977/78:1908 ^yrkandel 1,

7. ^atl riksdagen ^belräffande samordning av de tvä datasystemen ^LIBRIS och BUMS skulle avslå ^moiionen 1977/78:1908 ^yrkandel 4 i denna del,

8. ^atl riksdagen beträffande undersökning av frågan om avgiftsbeläggning av biblioteksservice med avslag pä motionen 1977/78:1908 yrkandet 2 godkände vad som förordats i propositionen 1977/78:114,

9. alt riksdagen i övrigt godkände de riktlinjer för ^informaiionsförsöri-^ningen som förordals i ^proposilionen 1977/78:114,

10. ^atl riksdagen bemyndigade regeringen ^atl besluta om anslutning ^lill
International ^Serials Data Syslem.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Centralt organ för informationsförsörjning, ^m. ^m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr ^lalman! "Orättvisorna har förvärrats under Wikströms lid". "En misslyckad minister". "Små förlag bantar ^våldsami". "Är laglösheten bra bara för biblioteken?" Rubrikerna från höstens kulturdebatt i Dagens Nyheter talar sill eget tydliga språk, kanske tydligast i slutinlägget från kulturredaktören Lagerlöf, när han kort konstaterar: "Bibliotekslag är nödvändig!"

Jag kan inte annat än instämma. Vänsterpartiet kommunisterna har år efter år i riksdagen motionerat om en bibliotekslag - ännu ulan framgång. Vid senaste tillfället gav ^PerOlof Sundman frågan epitetet ^recidivärende, dvs. ett ständigt återkommande ärende, och del lär han fö fortsätta ^atl göra. Vpk kommer nämligen att fortsätta sin kamp för en sådan lag. Den är kanske än angelägnare i dag än den var för några år sedan. Krisen för den seriösa bokutgivningen har nämligen förvärrats ^underde senaste åren trots insatser av litteraturstöd och annat. Hela vår bokkultur riskerar i dag att allvarligt deformeras av de ^siarka ^s. k. kommersiella krafterna, och del gäller både barn- och ^vuxenliileraluren. Eller som vi uttrycker saken i vårt kulturpolitiska program:

"Kulluren har i dag blivit en vara, industriellt massproducerad som inverkar inte bara pä dess form ulan också på dess innehåll. Den ingår i en medvetandeindustri som påverkar arbetarklassen och hela folket. Den förutsätter och bevarar förtryck och fortsatt kulturell fattigdom såväl i arbetet som på fritiden. Den är en del av kulturimperialismen, som söker påtvinga

5 Riksdagens ^proiokoll 1978/79:37-39

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Centralt ^oiganför informationsförsörjning, ^m. ^m.

alla folk och klasser ett kulturmönster som är i de multinationella företagens intresse."

Delta gäller i högsta grad för litteraturen. Vi har under de senaste årtiondena fått uppleva en flod av skräpkultur välla över oss. Det är en ^skräpkullur dominerad av våld, reaktionära värderingar och en massiv förnedring av kvinnan, en skräpkultur där man saluför ^inle bara en bok utan en hel livsstil. Det är en kultur som effektivt förstår att utnyttja den ekonomiska kris som kapitalismen är inne i och spela på människors osäkerhet inför framliden, där ^arbelslöshel, förflyttning från den egna orten samt förtidspensionering eller sjukskrivning snart i sin mångfald har blivit "normala" inslag i en människas tillvaro i ^detla land.

Bara såsom ett exempel på det vi har alt vänta oss kan jag nämna ^atl de multinationella företagen i USA har funnit en ny målgrupp ^atl särskilt rikta sig ^lill, nämligen ^"seenagers". ^"Seenagers" är de människor som tidigt slagits ^ul ur produktionen eller kanske aldrig ^kommii in i den och som ^enligl de effektiva marknadsförarna har gott om lid ^atl ägna sig ål ^s. k. fritidsaktiviteter. Perspektiven är verkligen skrämmande.

Inför denna utveckling står ^kultumtskoilet och ^ulbildningsutskoltet helt ^handfallna. De vägrar alt ens allvarligt ^diskulera vår motion och hänvisar sömngångaraktigt till att "de där kraven har vi redan en gång ^avslagil". All ompröva frågan, alt sätta sig ner och ^diskulera om verkligheten har förändrats och i sä fall i vilken ^riklning är uppenbarligen olänkbart för kulturutskottets och ^uibildningsutskolleis ledamöter liksom för kulturministrar, vilken politisk schattering de nu än har.

Del kan, herr talman, förefalla tjatigt, men jag tänker upprepa några av de fakta som vi har anfört i vår motion och som också togs upp i ^debatlen i våras. Vi känner alla ^lill att kommunernas ^o^^^ landstingens ekonomi är hårt ansträngd och att det kommunala skallesloppet i många fall har inneburit en kostnadsjakt, som främst gått ut över kultursektorn men också över den sociala sektorn.

Skillnaderna mellan kommunerna i fråga om ^biblioleksanslagen ligger på I 060 96 eller närmare 28 kr. En kommun ^saisar alltså 30:28 kr. per person och är på sin biblioteksverksamhet -en annan blott ^2;61 kr. Skillnaderna mellan kommunerna har ökat under de senaste åren, inte minskat. Vissa kommuner såsom Jokkmokk har drastiskt skurit ner sina ^biblioleksanslag från 100 ^O^tX) kr. till 8 000 kr. under de senaste åren. Det gäller främst kommuner som redan ^lidigare saknar ett brett kulturutbud, resurssvaga kommuner där behovet av kulturella satsningar är störst. Denna utveckling har skett ^samiidigi som vi fött uppleva hur flera ^k\aliletsföriag - det gäller främst de mindre förlagen, de som under de senaste åren stått för förnyelsen av den seriösa bokutgivningen - är ^konkurshotade.

Denna ^ulveckling har skett ^samlidigt som bokhandeln kämpar med betydande ^svärigheieroch invånarna pä många håll över huvud taget inte har tillgång till ^inle bara skönlitteratur utan också ^studielitteralur i ^ell brett urval. Denna ^ulveckling har skett samtidigt som vi fött se bokklubbarna växa upp som svampar ur marken och ^yllerligare för^svåra ^dislributionen av bra böcker.

Del är nämligen ^väldigi myckel en fråga om just distributionen. Hur har man från kultur- och utbildningsutskottens sida tänkt sig att nå ut ^lill de arbetande människorna? Det finns ^naturiigtvis många vägar, men som vi påpekar i vår motion har folkbiblioteken här en oerhört viktig roll.

Jan-Erik Wikström skrev i september; "Det aren fråga om pengar, ^inle om lagstiftning." Som om lagstiftning och pengar skulle utesluta varandra. För mig är detta en logisk kullerbytta. Självfallet är det fråga om pengar. Pengar krävs för alt garantera att lagstiftningen också omsätts i praktiken!

Enligt Wikström skulle en försiktig beräkning sluta på 200 miljoner för att lyfta de sämsta kommunerna upp till genomsnittsnivån. "En gigantisk summa", utropar han. Jag vet inte det. Jag tycker ^atl det är billigt för det ändamål som åsyftas, nämligen att söka ge Sveriges medborgare en någorlunda rimlig biblioteksstandard, alt söka motverka orättvisorna inom det området. Det är med säkerhet en billig investering inför framtiden, mot bakgrund av vilka skador som nu åstadkoms genom avsaknaden av en vettig litteraturpolitik - sociala skador lika väl som kulturella. Jämför det beloppet med vad skräpkulturen tar hem i ^vinsl varje år!

Man kan, som Barbro Forsberg gjort i DN, jämföra de samlade ^kultumt-^giftern^a^ på 1,8 miljarder kronor med vad som varje år går åt ^lill att bygga motorvägar. Summan lär motsvara tio mil motorväg. Hon skriver också: "1977 kostade biblioteksverksamheten 600 miljoner. Det motsvarar kostnaderna för Landvetters ^fiygplats. Exklusive kostnaderna för motorvägen."

Eller än väsentligare: Vad kostar inte ^Nordsatprojektet - ett av de största kulturella hoten, som man bl. a. från folkpartihåll håller på ^aU genomdriva under yttrandefrihetens falska täckmantel? Bara investeringskostnaderna för Nordsats rymddel beräknades för ^elt par år sedan till 575 milj. kr. Lägg därtill alla övriga kostnader - främst för hushållen/konsumenterna - så är vi strax uppe i belopp på 15 ^å^ 20 miljarder kronor. Och så påslår kulturministern att 200 milj. kr. är en gigantisk summa! Jag tycker ^atl han totalt saknar sinne för proportioner i det här fallet.

Herr talman! Så ^lill några andra frågor som vi också tar upp i vår motion. Den första gäller museernas samlingar. De representerar i dag en datamängd av en ^storiek som kan jämföras med bibliotekens samlingar. Också det materialet bör kunna utnyttjas av allmänheten, forskningen och andra intresserade på samma villkor som sker vid biblioteken, framhåller vi i motionen. Bakgrunden till ^detla krav är ju bl. a. det enkla faktumet ^atl ^museimaterialel är ^svårl alt överblicka i dag. Kravet har också ställts av bl. a. ^kulturtådet. Utbildnings- och kulturutskotten avvisar det, därför att det ^inle skulle vara tillräckligt väl underbyggt. Men några motargument i sak presenterar man inte.

Ytterligare ett krav som vi tagit upp beträffande delegationen för informationsförsörjning men som såvitt jag ^kunnal finna inte kommenterats av utskotten är kravet på all ^represenianter för löntagarorganisationerna skall ingå i delegationen. Hur ställer sig Stig ^Alemyr till ett sådant krav?

Vi har också tagit upp det egendomliga förhållandet all del i dag finns två oberoende dalasystem för informationsförsörjning inom biblioteksområdet-

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Centralt organ för informationsförsörjning, ^m. ^m.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Centralt organ för informationsförsörjning, ^m. ^m.

^Libris och BUMS. Övertron på datasystemens ^förträffiighet och möjligheter till besparingar har ^varil utbredd i det här landet.

För de vetenskapliga ^bibilioteken har denna övertro till ^Libris visat sig ha en näst intill katastrofal ^effekl, och olika instanser-bl. a. riksdagens revisorer - har ställt sig myckel kritiska på många punkter ^lill genomförandel av den organisatoriska delen av ^detla system.

Nu skriver ^ulbildningsutskoltet alt värt krav i stort sett redan skulle vara tillgodosett genom del uttalande som utbildningsminister Wikström gjort i propositionen om alt ^Libris och BUMS så långt de tekniska, programmässiga och driftmässiga förutsättningarna medger bör samordnas. Men ^utbildnings^utskoilet avslår från ^atl citera ^näsla mening i propositionen, nämligen där del sägs att en samordning ^inle utan vidare kan ses som ändamålsenlig. Där tar man alltså tillbaka vad som först sägs. Vi tycker all detta är helt otillfredsställande. Vi anser all ^ell uttalande frän riksdagens sida är klart motiverat -del kan inte vara vettigt alt ^ulveckla två separata system på del sätt som nu sker. ^Dessulom utvecklas de utan att man beaktar de ekonomiska konsekvenserna av ^atl det krävs mer personal.

Därmed kommer jag in på värt sista krav i ^moiionen. Det är nämligen alltför vanlig^t^ att det här i riksdagen presenteras propositioner ulan att man har det ringaste grepp om kostnaderna. I regel har del lett ^lill all syftena med förslagen - hur goda dessa än kan ha varit - har förfuskats.

All man över huvud taget inte ^lagil upp finansieringsfrågorna i ^proposi^lionen blir ännu allvarligare om man kopplar samman ^della med förslaget om all delar av folkbibliotekens verksamhet fortsättningsvis skall kunna avgifts-beläggas. Då blir man verkligt oroad. Vi kan ^inle ^accepiera att man på ^della sätt gör ^elt mycket ^allvariigl avsteg frän den ^hillills gällande principen alt folkbibliotekens kollektiva service skall vara gratis. Går man ifrån den principen utestänger man ^siora grupper från en kollektiv service som de har all anledning alt kräva.

Slutligen, herr ^lalman, skulle jag vilja ^å^lerge några korta avsnitt ur ett brev frän Sveriges allmänna ^biblioieksförening, där man pekar pä den allvarliga ^ulveckling som skett under de senaste åren. Biblioteksföreningens krav överensstämmer i stort sett med våra. I brevet pekar man på folkbibliotekens ökade roll inte minst pä ^ulbildningssektorn genom vuxenutbildningens expansion, högskolans ^uibyggnad osv. 1 brevet sägs del att gemensamt för utredningarna är ^atl de ^resulteral i ^betänkanden som i sin lur föranlett ^proposilioner och riksdagsbeslut som ställ^t^ stora krav på biblioteken men som på det praktiska planet stannat vid sympatiska uttalanden. Längre fram i brevet säger man att de kommunala biblioteken i dag ^ulgör en nödvändig resurs för all de av riksdagen fastställda målen för kulturpolitiken skall kunna genomföras. Biblioteksföreningen ^efteriyser en ^målsällningsdiskussion och en ^ulredning av biblioteksverksamheten.

Det saknas i dag en samlad målsättning på detta område. Jag tycker all det är väldigt allvarligt, och jag vill, herr ^lalman, yrka bifall till vår ^molion. ^Ell bifall till ^moiionen skulle i varje fall något förbättra ^silualionen.

PER OLOF SUNDMAN (c) kort ^genmäle:

Herr talman! Milt namn nämndes här, och jag vill därför göra en kommentar.

Jag har myckel riktigt sagt alt diskussionen kring ^bibliolekslagstiftningen är ^elt ^recidivärende här i ^landei. Jag kan möjligen utöka det med en mera poetisk liknelserna genom all säga ^atl denna diskussion här i kammaren är en perenn växt i den kulturpolitiska debattens flora.

Det fanns en del egendomligheter i del som den föregående talaren anförde, och jag vill beröra dessa med några få ord.

Vi har aldrig i ^kullurulskollei eller i utbildningsutskottet vägrat ^atl seriöst ^diskulera frågan om en bibliotekslag. Tvärtom har vi alllid diskuterat den frågan med stort allvar. Personligen ^harjag deltagit i denna debatt sedan 1964, då vi fick del nuvarande systemet för statligt stöd till folkbiblioteken. Vi har emellertid alltid ^kommii fram ^lill ^atl del icke finns några skäl ^atl införa en bibliotekslag och ^atl biblioteksväsendet icke skulle ha ^någonling ^atl vinna på en sådan lag.

Vidare framkastades att bokklubbarna försämrar och försvårar distributionen och att vi genom dem får dåliga böcker. Bokklubbarna ^ärett problem, men utgivningen är i regel faktiskt seriös.

Eva Hjelmström sade att de svenska medborgarna har rätt alt kräva en ^någoriunda rimlig biblioteksstandard. ^Della sägs alltså i det land i ^väriden som i konkurrens med Danmark har den förnämsta biblioteksstandard man kan finna. För ^atl ^ytteriigare vidga debatten nämndes ^naturiigtvis ^Nordsat^projektet som ett av de största kulturella hoten. Det är ^lätl ^atl kasta ur sig detta, men vi vet ännu inte hur det kommer att bli med den saken.

Eva Hjelmström nämnde också en av sakfrågorna, nämligen komplikationen med ^Libris och BUMS. Hon talade om en övertro på datasystemets möjligheter. Det är exakt 24 timmar sedan jag salt nere på Bibliotekstjänst i Lund och i detalj granskade och gick igenom ^BUMS-systemets möjligheter. Jag försäkrar ^atl ^detla har utomordentliga möjligheter när del gäller registrering och katalogisering av vad som finns på våra bibliotek, och jag hoppas att det mycket snabbi kan utvecklas. ^Beklagligtvis har ^Libris icke samordnats med BUMS från början, men det har försäkrats av experter alt det går att genomföra en samordning mellan dessa två datasystem.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Centralt organ för informationsförsörjning, ^m. ^m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort ^genmäle:

Herr ^lalman! Per Olof Sundman hävdar alt man seriöst diskuterat denna fråga i kulturutskottet. Om man läser ^della utskotts yttrande över vår motion, kan man avge olika omdömen, men alt utskottets ^ledamöier genomträngande analyserat frågan ^tyckerjag är ^svårl att påstå. Det ^ärju ett faktum att de borgerliga partierna i riksdagen, kulturutskottets ledamöter och även socialdemokraterna snart är ensamma om ^atl hålla fast vid laglösheten på biblioteksområdet. De flesta kulturinstanser här i landet, bl. a. kulturrådet och bibliotekarierna, har sedan länge krävt alt vi skall ha en sådan här lag. Det är också en faktum att Sverige är det enda land i Norden som i dag saknar en bibliotekslag.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Centralt organ för informationsförsörjning, ^m. ^m.

Herr Wikström påstod i debatten ^atl man skulle skapa opinion ute i kommunerna i stället för ^atl lagstiftningsvägen genomföra en förbättring av standarden. Men när man ser den utveckling som skett kan man fråga sig om del verkligen är möjligt att skapa denna opinion. Är våra kommunalpolitiker mer ^ansvarskännande vad kulturen beträffar än sina kollegor i de nordiska länderna?

Sedan beklagade Per Olof Sundman att BUMS och ^Libris inte samordnats från början. Det är just ett sådant samordnande som vi vill få till ^slånd genom ett uttalande. ^Detla är faktiskt inte vad som står i vare sig kulturutskottets yttrande eller utbildningsutskottets betänkande eller i själva propositionen. Där står ingenting om en samordning. Som jag inledningsvis sade står där tvärtom ^atl del kan vara svårt att få en sådan samordning till stånd. Det ^ärju ett ekonomiskt, kulturellt och ^utbildningspolitiskt vansinne.

PER OLOF SUNDMAN (c) kort ^genmäle:

Herr talman! Det är alldeles riktigt alt man från många håll har framfört klagomål under en följd av år över att vi inte har en ^bibliotekslagsliftning. ^Detla ^villjag gärna verifiera. Däremot har aldrig batteriet av argument ^fören lagstiftning pä delta område på något vis varit särdeles utvecklat eller tillfredsställande.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort ^genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja rekommendera Per Olof Sundman att läsa kulturrådets utlåtande. Och jag skulle också vilja rekommendera honom ^atl läsa den debatt som fördes i DN i somras. Jag ^lycker ^atl det där finns en hel del argument ^atl la fasta på.

STIG ^ALEMYR ^(s):

Herr talman! Eva Hjelmström har berättat för kammaren all utbildningsutskottet har handlat sömngångaraktigt i delta ärende. Det är klart ^atl del alltid är värdefullt när personer med lång erfarenhet av ^riksdagsarbetel betygsätter utskottens sätt ^atl arbeta, men det ^allvariiga misstag Eva ^Hjelmsiröm gör i dag är alt hon tar upp frågor till diskussion som över huvud taget inte skall diskuteras i dag. Det här är inte en debatt om bibliotekens ställning i samhället och inte heller en ^deball om bibliotekens resurser, utan det är fråga om ^atl organisera en informationsförsörjning i landet, dels centralt, dels lokalt.

När det gäller bibliotekens behov av resurser håller jag med Eva Hjelmström på flera punkter. Jag tycker all vi skall göra ^alll vi kan för alt utöka dem i takt med våra resursers tillväxt. Men det är inte ^detla denna debatt handlar om.

Eva Hjelmström tar också upp några av de frågor som ^debatlen skall handla om, nämligen det sätt på vilket delegationen för informationsförsörjning skall byggas upp och i framtiden arbeta. Jag tar ^inle upp dessa förslag och synpunkter, herr talman, eftersom vi kommer tillbaka ^lill dem till våren. I budgetpropositionen kommer då ^atl presenteras ^elt förslag med närmare

detaljer om hur delegationen för informationsförsörjning skall arbeta. Dä kommer jag all framföra min synpunkt bl. a. på hur löntagarna skall vara representerade i denna delegation, en fråga som ställdes direkt till mig. En arbetsgrupp är nu verksam för ^atl göra kartläggningar och utarbeta förslag i denna organisationsfråga. Det är först när denna kommer med sitt förslag och vi ^fär se del i riksdagen som vi har alt la ställning ^lill detaljerna. Vi behandlar sålunda, herr ^lalman, i dag ett principförslag.

På en punkt gör dock ^ulbildningsutskottet liksom kulturutskottet ^eU bestämt uttalande. Del är ^uppenbariigen så att mycket av den information som samhällets olika instanser kan behöva är kostnadskrävande alt få fram. Vi har ännu ^inle detaljerna klara för oss, men det kan bli så att vissa avgifter ^måsle tas ut. Men de bägge utskotten säger mycket bestämt ifrån alt delta ^inle får innebära ^atl bibliotekens normala service till medborgarna skall ^avgifibe-^läggas. Det är det enda bestämda uttalande som ^utbildningsutskoilet för sin del nu är berett alt göra.

I övrigt ber jag, herr talman, ^atl fä tillstyrka utbildningsutskottets förslag, som på alla punkter utom en innebär ett tillstyrkande av propositionens förslag.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Centralt organ för informationsförsörjning, ^m. ^m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr ^lalman! Stig ^Alemyr säger ^atl vi inte skall föra en debatt här om bibliotekens ställning. Del här är en ^principdeball, säger han. Men faktum är ju ^atl man genom förslagen i propositionen ger folkbiblioteken än viktigare uppgifter i framtiden. Därmed måste man ^naturiigtvis också ta upp del faktum att del i dag saknas en samlad målsättning för folkbibliotekens verksamhet. Man måste också ta upp de skillnader, i standard och i andra avseenden som finns i dag mellan folkbiblioteken. Del var detta jag gjorde. En sådan diskussion går inte ^atl undvika, om man som nu sker genom propositionen vill ge biblioteken en ännu större roll, vilket vi i och för sig ^inle motsätter oss. Men vi vill också ha målsättningen klar. Vi vill ha en bibliotekslag till stånd.

Sedan sade Stig ^Alemyr att del fanns ^elt bestämt uttalande från utbildningsutskottet och kulturutskottet om avgiftsfinansieringen, nämligen att den inte får innebära alt bibliotekens normala service i framtiden kommer ^atl kosta pengar. Men, herr talman, det innebär ju alt man nu vill avgöra vad som i framtiden skall betraktas som normalt i informationshänseende för allmänheten. Är inte detta litet förmätet? Om man nu ^avgiftsbelägger vissa delar, kommer i en framlid en informationsförsörjning som då betraktas som normal att kosta pengar och utestänga ^slora grupper av kommuninvånarna från en tillgång som de har rätt att kräva.

STIG ^ALEMYR ^(s);

Herr talman! Hur en sådan avgiftsbeläggning skall se ut för riksdagen ta ställning till i vår. Det är för tidigt att göra det i dag. Jag har betonat att del som i dag upplevs som en normal biblioteksservice för medborgarna icke skall ^avgiftbeläggas i framliden.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Centralt organ för informationsförsörjning, 777. 777.

Frågan om en samlad målsättning för folkbiblioteken och dessas resurser behandlas varje år av riksdagen i samband med budgetpropositionen. När nu folkbiblioteken åläggs vidgade uppgifter utgår jag, herr talman, från ^atl man också måste se över folkbibliotekens resurser. Delta är en fråga som har ^atl göra med sambandet mellan staten och kommunen över huvud taget men det är också en fråga om statens direkta ansvar för biblioteksverksamheten. Den dag då dessa frågor är färdigberedda för riksdagen sålunda la ställning, men för tillfället finns del, herr talman, ingen anledning ^atl göra några längre gående uttalanden.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag tycker att Stig ^Alemyr ändå kunde medge ^aU det är en bakvänd ordning all först ålägga folkbiblioteken vidgade uppgifter och sedan la ställning ^lill resursfrågan. Dessa frågor bör tas upp i ^ell sammanhang. Stig ^Alemyr borde också vara medveten om au en samlad ^målsällningsdiskussion om folkbibliotekens verksamhet tyvärr inte har förekommit vid budgetdebatterna under de senaste åren, trots ^vpk:^s^ motioner i ämnet. Sedan vill jag säga att jag fortfarande inte blivit lugnad på punkten om avgiftsbeläggningen. Jag tycker alt en avgiftsbeläggning är ett ^allvariigl avsteg från de principer som vi anser skall gälla för biblioteksverksamheten.

STIG ^ALEMYR ^(s):

Herr talman! Om ^inle i annan ordning något resonemang skulle komma upp om en samlad målsättning för folkbiblioteken har vpk möjlighet ^atl återkomma med ^molion och på det sättet få i gång en diskussion.

Vidare vill jag säga att i det offentliga livet är det ett ganska normalt ^tillvägagångsätl ^atl man bestämmer sig för riktlinjer för en ny ^verksamhel. Om man är överens om huvudprinciperna, är del normalt ^atl en organisationskommitté sedan för dra upp detaljerna för ^atl riksdagen därefter skall få ^lillfälle ^atl återkomma ^lill dessa detaljer för ett slutligt ^slällningslagande.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag kan försäkra Stig ^Alemyr - jag sade del också i mitt inledningsanförande - ^atl denna fråga kommer att fortsätta alt vara ett ^recidivärende, dvs. ständigt återkommande i riksdagen till dess vi fött igenom våra krav.

^Överiäggningen var härmed ^slulad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som ^fc^iranleddes av bifall ^lill ^moiionen nr 1908 av Lars Werner ^m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan ^Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande ^voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller ^uibildningsutskolleis hemställan i

betänkandet nr 12 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall ^lill ^moiionen nr 1908 av Lars Werner ^m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna ^omrösl^ning gav följande resultat:

Ja - 268 Nej - 13

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Trafiksäkerhet ^m. ^m.

§ 11 Trafiksäkerhet ^m. ^m.

Föredrogs ^traflkuiskottets betänkande 1978/79:4 med anledning av ^molioner angående trafiksäkerhet ^m. ^m.

STURE ERICSON ^(s);

Herr talman! Mitt inlägg skall handla om att omkring 1 000 förskolebarn dödats eller skadats, många invalidiserats, när de cyklat i trafiken de senaste tio åren. Del skall handla om all närmare 6 000 barn i åldrarna sju-fjorton år dödades eller skadades när de cyklade i trafiken under samma tioårsperiod. Forskarna är enstämmiga i sina slutsatser att barn under tio-tolv är inte bör tillåtas cykla ensamma på körbanor som ^samiidigi används av bilar. Men ^trafiksäkerhelsverket och trafiksäkerhetsutredningen förblir passiva.

I motionen 1206 har vi föreslagit en ändring i vägtrafikkungörelsen sä alt barn skall ha uppnått tio års ålder innan de utan ^vuxens uppsikt tillåls cykla i blandad trafik inom tätort.

Vi har alltså inte föreslagit alt barn under ^lio år inte skall fö cykla ulan bara ^atl de, när de är ensamma, bör cykla på säkra vägar, där inga bilar kör. Vi inser alt cykeln kan vara ett närmast nödvändigt ^irafikredskap för barn utanför våra tätorter.

Men del är faktiskt ett ganska rimligt krav ^atl inom tätorter barn under ^lio års ålder ^inle pä egen hand skall tillåtas cykla på körbanor som domineras av bilarna.

I Österrike finns en sådan lag sedan myckel länge. Där har man salt åldersgränsen vid tolv år. Den fungerar bra och har räddat många barn från döden eller livslång invaliditet. Den ^ulgör dessutom ^ell bra stöd för föräldrarna när del gäller all fördröja barnens ^cykeldebul några år.

I Västtyskland har man ingen exakt åldersgräns utan en allmän bestämmelse om alt personer som pä grund av bristande kroppslig eller själslig mognad kan ^uigöra en trafikfara inte utan uppsikt för köra något fordon. Det inbegriper således även cyklande barn^,^ som på grund ^avsin bristande mognad inte för cykla i trafiken utan ^vuxens uppsikt.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Trafiksäkerhet

^m. 777.

Den som säger, ^atl en bestämmelse som den vi föreslagit i ^moiionen inte skulle fungera i värt land, bör då först förklara varför ^moisvarande bestämmelse fungerar bra i Österrike och Västtyskland. Möjligen finns liknande regler också i andra länder. Jag har inte gjort några vidlyftiga ^inlernalionella efterforskningar.

Del finns en samstämmig ^forskaropinion i denna fråga. Professor Stina Sandels har sedan 1972 ^sökl fö gehör för sina forskningsresultat^,^ som entydigt visar alt det är ^försl vid elva-tolv års ålder som barn kan klara sig själva i blandad trafik. Yngre barn saknar helt enkelt förmågan att bedöma den totala trafiksituation de befinner sig i. De ^felbedömer avstånd, hastigheter, ^bromssiräckor och de har ^inle överblick över trafiken.

I våras kom en rapport, nr 149, från statens väg- och ^trafikinstitut om förskolebarns och skolbarns förmåga att manövrera sina cyklar av Peter ^Arnberg, Evert Ohlsson, Anneli Westerberg och Carl Adolf Öström. Deras forskningar visade all barnens ålder var mest avgörande för hur de kunde klara av sina cyklar. De skriver; "Barn under älta år hade myckel dåliga resultat i de ^flesia prov och del kan ifrågasättas om de över huvud tagel bör fö cykla i blandad trafik." De flesta barn ^böriar cykla i fyra-fem årsåldern men trots all de oftast cyklar dagligen är det först i ^trettonärsåldern som de klarar alla ^trafiksäkerheisprov med bra resultat, enligt dessa forskare.

En annan forskare, Lars H.Gustavsson, har i ^fiera undersökningar visat ^atl barn i fyra- ^femärsåldern ofta drabbas av svåra huvud- och kroppsskador när de cyklar omkull.

^Samarbeiskommittén mot barnolycksfall, där bl. a. Förskollärarnas riksförbund. Riksförbundet Hem och skola. Cykel- och ^mopedfrämjandel. Barnavårdslärarnas förening. Barnpsykologiska forskningsgruppen vid lärarhögskolan och många andra organisation^er ingår, skriver i en broschyr om "barnens farliga värld" bl. a. följande:

"Små barn bör ^inle släppas ut ensamma pä trafikerad gata eller väg. Nästan hälften av de svåra skadorna händer ^jusl förskolebarnen. För ^cykling finns ingen fastställd ålder, men före ^12-årsåldern anses inte barn mogna för ^cykling i ^tättrafikerat område."

Ja, så här kan man fortsätta att redovisa argument för den åtgärd vi föreslagit i ^moiionen.

Om ^samhällel -och det är väl främst ^trafiksäkerhelsverket ^öch riksdagens ^irafikuiskott som representerar samhället i del här sammanhanget - ^visal lite större lyhördhet och handlingskraft hade många tragiska olyckor troligen kunnat undvikas.

Statistiska centralbyråns siffror över antalet olyckor bland cyklande barn är en ohygglig bekräftelse av forskarnas observationer. Under 1976 dödades tvä cyklande förskolebarn och 32 cyklande förskolebarn blev ^svårl skadade. Under 1975 var siffrorna fem dödade och 29 ^svårl skadade förskolebarn. Antalet dödade eller skadade cyklande förskolebarn var under årtiondet från 1967 ^lill 1976 hela 995.

Inom ^åldersinlervallen sju-fjorton år var 1976 antalet dödade cyklister 15 och svårt skadade cyklister 167. Under 1975 var siffrorna 16 dödade och 203

svårt skadade ^bam. Under åren 1967-1976 dödades eller skadades 5 776 cyklande barn i åldrarna sju-fjorton år.

Det här är ohyggliga siffror. Den ändring av vägtrafikkungörelsen som vi föreslagit skulle bidra ^lill ^atl minska antalet dödade och invalidiserade barn. Det är beklagligt au ^trafikulskottet på nytt skjuter frågan ifrån sig och hänvisar till den ^trafiksäkerhetsulredning som sedan 1973 har undvikit alt ta något initiativ i den här frågan.

I hur många är skall trafiksäkerhetsutredningens särskilda arbetsgrupp för barnens säkerhet i trafiken arbeta utan all ta några handfasta initiativ i den här frågan? Visst är del bra med upplysningsverksamhet som kampanjen Barn i trafiken, men när siffran över ^irafikdödade förskolebarn ökar året efter kampanjen kanske man bör överväga också andra ^ågärder än information.

Den största skulden till samhällets passivitet ligger utan ^ivekan hos trafiksäkerhetsverket. Riksdagens trafikutskott reagerade på en liknande motion för över två år sedan med ^atl "ge ^lill känna" ^atl "initiativ bönas i del av ^molionärerna angivna ^syftel all minska barns cykelåkande på vägar med blandad trafik". ^Della uttalande har ^trafikulskoltet senare upprepat två gånger i ^belänkanden ulan alt något ^hänl inom ^TSV.

Del enda ^TSV har orkat med är en rekommendation som refererades i en del tidningar i april 1977. Föräldrarna uppmanas alt vara återhållsamma med alt låta barn som är ^lio år eller yngre cykla i trafiken. ^TSV rekommenderar också hjälm för cyklande barn. Del är allt. Sedan denna rekommendation gjordes - och glömts bort - har antalet trafikolycksfall med förskolebarn ökat.

Man måste naturligtvis använda sig av ^fiera metoder för att minska antalet svära olyckor med cyklande barn. ^TSV:s varningar ^lill bilisterna att se upp med småbarnen i trafiken är i och för sig bra. Men i det stora ^fiertalet svåra olyckor där cyklande barn är inblandade kan man inte beskylla bilförarna för ^ovarsamhel. Det är ^hell enkelt barnens oförmåga att behärska trafiksituationen som orsakar olyckorna. Men den bilförare som kör ihjäl eller invalidiserar ^ell ^lilet barn drabbas naturligtvis mycket hårt - även om han eller hon objektivt sett inte ^orsakal olyckan.

Del borde därför vara ^ell samstämmigt krav från alla bilorganisationer att barn under tio är inte skall fö cykla i tätort ulan ^vuxens uppsikt på körbanor som utnyttjas för biltrafik.

Det mest effektiva sättet ^atl skydda cyklande barn är ^naturiigtvis ^atl separera ^cykellrafiken från biltrafiken. I bostadsområden där cyklarna framförs skilda från bilarna är antalet svåra cykelolyckor myckel lägre än pä andra vägar. Byggandet av cykelvägar bör därför ^ytteriigare stimuleras. Vi är några som i annat sammanhang motionerat om den saken.

En ^iredje metod alt minska antalet cykelolyckor bland ^bam är att söka fö en senare cykeldebut. Här kan troligen en intensiv upplysningsverksamhet ha en viss ^effekl. Via barnavårdscentralerna, förskolorna, barnorganisationerna och pä andra vägar bör föräldrarna ^lidigi upplysas om vilken farlig leksak en tvåhjuling kan vara. Tyvärr kolliderar här samhällsintresset med ^siarka kommersiella krafter. Cykelfabrikanterna och cykelhandlarna förtjänar ^slora

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Trafiksäkerhet ^m. ^m.

Nr 38 pengar på att sälja barncyklar till ^fyraåringarnas föräldrar. På en del platser har

^Onsdaeen den cykelfabrikanter inrättat cykelskolor för förskolebarn. Ambitionen att sälja

22 november 1978 ^barncyklar överskuggar troligen del föregivna syftet att lära ut trafikregler.

_______________ Den fjärde metoden alt minska de ohyggliga ^olyckssiffrorna för cyklande

Trafiksäkerhet

777. 777.

småbarn är den lagstiftning vi föreslagit i motionen 1206. En sådan bestämmelse i vägtrafikkungörelsen skulle naturligtvis inte i en slag avlägsna alla ^ensamcyklande småbarn från körbanor som ^ulnyltjas av bilar. ^Femä-^ringar läser ju ^inle ^väglrafikkungörelsen. Men sådana regler skulle givelvis fungera som ^elt effektiv^t^ stöd för föräldrar, förskollärare, lågstadielärare och andra som har ansvar för barnens ^trafikbeieende. Dessutom skulle den troligen fördröja cykeldebuten genom au göra föräldrarna mer uppmärksamma på tvåhjulingens ^trafikfariighel och deras ^egel ansvar för var deras barn under tio år cyklar.

Herr talman! Jag för låta mig nöja med denna plädering för vår ^molion. Jag har velat rikta en klar och tydlig uppmaning ^lill ^trafiksäkerhelsverket all äntligen ta itu med den ^härfrägan. ^Ärdet i ^irafiksäkerhetsulredningen frågan ^fasinal sedan 1973, då ^ulgör den utredningen en fara för trafiksäkerheten så länge frågan är ^olösl.

Trafiksäkerhetsfrågorna brukar inte vara ^parliskiljande här i riksdagen. Jag vill därför i den allmänna ^irafiksäkerheiens namn med instämmande ^cilera vad förre kommunikationsministern Bo ^Turesson skrev i mars i är:

"När man sysslar med ^trafiksäkerhelsfrågor kommer man lätt i konflikt med grundinställningen ^lill den individuella ^frihelen. Men man kan ^inle i frihetens namn stillatigande konstalera all ett lusental människor ^åriigen dör och tiotusentals skadas i trafiken. Vettiga, enkla och billiga reformer ^måsle genomföras ^föratt så långt ^möjligl rädda ungdomar och andra trafikanter från döden eller ^elt liv i rullstol." Herr ^lalman! Jag har inget yrkande.

^WIGGO ^KOMSTEDT ^(m);

Herr talman! ^Trafiksäkerheisarbeiet bli^r^ alltmer föremål för ^inlresse i vårt land. Därom vittnar ^inle minst del ^siora antal ^molioner som väcks i riksdagen varje år. Det ^irafiksäkerhetsarbete som har bedrivits på olika sätt i värt land har också ^varil framgångsrikt. Antalet dödade i trafiken har minskat och var under 1977 del lägsta sedan slutet av ^1950-lalet. Då skall vi ändå notera all antalet fordon har ökat med ^ell par miljoner sedan dess och ^atl antalet unga, oerfarna förare är betydligt större nu.

Del ^arbele som bedrivs för att säkra en ^bällre trafik för naturligtvis ^inie ^avtrappas ulan ^måsie tvärtom ökas och effektiviseras. Vi skall naturligtvis aldrig ^accepiera all någon omkommer i trafiken.

Mänga av de motioner vi behandlar i ^della betänkande innehåller förslag som är föremål för överväganden inom ^irafiksäkerhetsulredningen. ^Ulred^ningen har nu ^ökal och intensifierat sitt ^arbele, och ganska mycket kan väntas komma fram snart, vilket också utskottet har förutsatt.

Det är av hög ^angelägenheisgrad att olika förslag till ^irafiksäkerhetsfräm-^jande åtgärder kommer ^snarasi, och det har ^ulskotlet myckel riktigt, som har

sagts tidigare, påpekat under senare års behandling av ärendena. Med ^della konstaterande för riksdagen vara nöjd även för delta är, eftersom vi nu verkligen kan se all del kommer ^eu resultat snart.

Sture Ericson har pläderat för motionen om barns uppträdande på cykel i trafiken, och del är klart all del kan finnas många synpunkter på hur den frågan skall behandlas. Jag ^lycker ^inle alt Sture Ericson skall spy så mycket galla över vare sig ^trafiksäkerhelsverket eller ^irafiksäkerhetsulredningen. Jag är själv många gånger kritisk till den takt i vilken utredningar bedrivs i vårt land, men det beror kanske myckel på sammansättningen - del är ^inle de minst ^arbelsbelastade som ingår i utredningarna. Del skall vi naturligtvis kritisera dem för som ^lillsäller utredningarna, nämligen regeringen. Passiviteten kan också bero på all man försöker göra ^ell noggrant och seriöst ^arbele i dessa frågor - vi ^arbeiar efter den metoden i vårt land.

De aktuella siffrorna ur statistiken som Sture Ericson här lar upp är naturligtvis ^inlressanta. Men det kanske också är ^iniressani all få vela hur många av de barn under tio år som omkommer som gör det när de cyklar på egen hand och hur mänga som är i målsmans sällskap och ^detla ^lill trots skadas eller omkommer i trafiken.

Många av de olika förslag till åtgärder som föreligger är nu under behandling. Den speciella grupp som behandlat frågan om barns säkerhet i trafik och som har arbetat inom trafiksäkerhetsutredningen har nu presenterat sill arbete för utredningen. Inom de närmaste månaderna kommer utredningen all la ställning till de åtgärder som gruppen föreslagit. Alla de instanser som här har åberopats har ^varil företrädda i denna grupp.

Också när del gäller denna fråga ^tyckerjag alt vi skall låta oss nöja med detta i dag. Jag tror all det skulle vara felaktigt om vi rusade i väg och gjorde ^separatlagsliftningar i olika frågor. Jag ^lycker därför att vi skall pröva det här ^förslagel seriöst, ^remissbehandla del och ha del förfaringssätt som vi är vana vid i stället för ^atl rusa i väg och låta ^förbudsivrarna inkassera en ny och tvivelaktig seger i Sveriges riksdag.

Herr ^lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Trafiksäkerhet ^m. ^m.

KARIN ^AHRLAND (fp):

Herr ^lalman! Jag vill säga några ord om en helt annan ^molion.

Del är ordning och reda i Sverige, och det ^ärju bra. Men ibland är det så mycket ordning att del blir oordning, och del är ^detla jag har försökt peka på i en ^molion där jag begärt översyn av bestämmelserna om vägskyltar.

^Utskoitei avstyrker min motion därför alt ^"trafiksäkerhelsverket på regeringens uppdrag prövat de sålunda aktualiserade frågorna. ^Beslämmelser i ämnet kan förväntas komma all utfärdas under innevarande höst." Det ^ärju bra. Men del jag motionerat om illustreras något av all ^utskotlet i stycket ovanför påminner om alt riksdagen för tvä år sedan aktualiserat frågan och alt man då tyckte att vägverket skulle behandla den.

När det gäller frågor om skyltar och vägvisare, så lagstiftar man om sådana i naturvårdslagen, väglagen, byggnadsstadgan - för ^atl ta några exempel. De här frågorna behandlas av byggnadsnämnd, polismyndighet och länsstyrelse.

Nr 38 Vägdirektör, kammarrätt, regeringsrätt, naturvårdsverk, planverk, vägverk

^On^sda^een den ^°'''^^^ trafiksäkerhetsverk kan vara inblandade i problemet om en skylt är en

^27 n^ovember 1978 ^^^^y^^^^^ ^^^l^l^s^r^ en vägvisare. Skyltar och vägvisare skall nämligen behandlas på

_______________ olika papper beroende på vad de ^enligl lagstiftningen är.

Trafiksäkerhet ^m. ^m.

Delta ställer ^lill onödigt trassel. Utskottet har kanske inte riktigt förställ att jag menar allvar med alt det är onödigt trassel och all man borde kunna göra ^någonling ål del här. Min motion kunde lika gärna ha behandlats av jordbruksutskottet eller av ^civilu^lskotiet, för de behandlar också lagstiftning som har med det här att göra.

Jag har inget yrkande i år. Jag vill bara notera vad ^ulskollels talesman sade alldeles nyss i en annan fråga, nämligen att han inte ville ha separat lagstiftning i olika frågor. Del var apropå trafiksäkerheten. Men ^della handlar om skyltar, och där har man separat lagstiftning i olika frågor. Man borde ha ambitionen att ändra på det.

Jag gick upp i talarstolen bara för ^atl meddela att jag ^länker återkomma -under hänvisning till ^talesäliet ^gulta ^cavat ^lapidem, ^non vi sed ^saepe ^cadendo.

STURE ERICSON ^(s):

Herr talman! ^Wiggo ^Komstedt hade som vanligt ^elt mycket vårdslöst ordval i sitt inlägg. Han ^lalar om ^atl jag spyr galla. Mer negativt ^lill den plädering jag förde kan man ^knappasl ^utlrycka sig, men det må vara ^hänl.

^Wiggo ^Komstedt avslu^tade sitt inlägg med alt ^lala om en tvivelaktig seger för ^förbudsivrarna. Jag förmodar all del var ^ell inlägg ^mol Bo Turessons av mig citerade uttalande. Men betyder uttalandet om en tvivelaktig seger för ^förbudsivrarna att ^Wiggo ^Komstedt för sin del redan har bestämt sig för all han ^inle vill se någon bestämmelse i vägtrafikkungörelsen, som skulle innebära ^atl barn under ^lio år ^inle för cykla vid blandad trafik i tätort utom under ^vuxens uppsikt? Skall uttalandel tolkas på del sättet?

^WIGGO ^KOMSTEDT ^(m):

Herr ^lalman! Jag ^lycker verkligen all Sture Ericsons sätt ^atl uttala sig om ^trafiksäkerhelsverket och ^irafiksäkerhetsulredningen och dess oförmåga alt komma fram med materialet tillräckligt snabbi var att spy galla. Delta framgår också av protokollet. Jag försökte ^alt ^lala om för Sture Ericson, vilket han borde vela vid del här laget, hur vi i Sverige ^arbeiar när vi utreder olika frågor. Därför tyckte jag all del var ^elt onödigt påhopp och ett sätt ^atl spy galla.

När del gäller mitt ställningstagande hoppas jag alt det klart har framgått all jag verkligen inte har ^lagil ställning. Enligt min mening bör frågan behandlas i precis samma ordning som allting annat. Att skydda barnen i trafiken är väsentligt, men man bör ^inle skapa förbudslagar. Barnen ger sig ^ul i trafiken trots alt det finns lagar och förordningar. Hela tiden rör det sig om avvägningar. Saken bör prövas seriöst. Del är inget ställningslagande, men hade man tillstyrkt den här motionen - vilket väl var Sture Ericsons

förhoppning när han väckte den - hade del ^varil all rusa i väg och, som jag Nr 38

sade, ^aU ge ^förbudsivrarna ^ytteriigare en tvivelaktig seger, innan frågan Onsdagen den

behandlats ordentligt. Det är alltså inget ställningstagande. 22 november 1978

STURE ERICSON ^(s):

Herr talman! Nu sade ^Wiggo ^Komstedt all han ^inle har ^lagil ställning. Del är ju alllid något. Han menar ^ingenling med sitt egendomliga tal om en ^ivivelaklig seger för ^förbudsivrarna.

Vidare sade han au barnen ^irols ^alll kan ge sig ut i trafiken. Ja, ^vissl kan de del. Av mitt första inlägg framgick del också att ^sådanl kan inträffa. Men för vi genom en sådan lagstiftning färre ensamåkande barn ute på körbanor som används av bilisterna, och för vi färre dödsfall och färre invalider bland småbarnen, har man uppnått någonting väsentligt.

^Wiggo ^Komstedt försvarade med en väldig kraft ^irafiksäkerhetsulred^ningen som suttit i över fem är. Är fem är dä enligt ^Wiggo ^Komstedt en normal tidrymd? Borde inte utredningen ha blivit färdig tidigare? Jag ^lycker att ^Wiggo ^Komstedt strör omkring sig litet säregna uttalanden.

Sedan vill jag påpeka ^atl ^ulskotlet inte ställer sig ^särskill negativt till det här. ^Ulskotlet har ändå för över tvä år sedan gett till känna ^atl "initiativ bör las i del av motionärerna angivna syftet att minska barns ^cykeläkande på vägar med blandad trafik". Det är så ^posilivt ett utskott kan vara i en fråga som behandlas av en utredning. Jag ^lycker att ^Wiggo ^Komstedt är en dålig representant för ^utskotlet med de vårdslösa inlägg han strött omkring sig i dagens debatt.

Trafiksäkerhet ^m. ^m.

^WIGGO ^KOMSTEDT ^(m):

Herr ^lalman! Jag har kanske i del här sammanhanget mest talat som ledamot i trafiksäkerhetsutredningen och trafiksäkerhetsverkets styrelse, eftersom del var just dessa Sture Ericson hade synpunkter på och inte så myckel pä utskottet.

Jag vill ^inle ge mig in på den sorlens konstiga polemik som Sture Ericson försökte komma med. Jag föredrar ^atl ^diskulera sakfrågan och inte argumentera på ^della ^säll när det gäller att spara människoliv.

Sture Ericson ^lalade om hur länge en ^ulredning skall sitta. Jag har tillåtit mig att kritisera bl. a. vår ^ulredning för alt del kanske har ^lagil alltför lång lid. ^Somjag förut sagt-nu ber jag Sture Ericson att lyssna pä ^nyll -vill vi i värt land låta olika människor komma ^lill tals och vi vill behandla frågorna seriöst, innan ^ulredningen tar ställning. Detta är den normala gången. Sedan kan man alllid diskutera hur läng tid arbetet för la. Jag ^lycker all utredningar i de flesta fall tar alldeles för lång tid. Men Sture Ericson har väl ^inle myckel all hämta i del här fallet. Han tillhör ju ^ell parti som ^underen läng följd av är hade stor förkärlek för att i strängt taget alla utredningar tillsätta generaldirektörer och landshövdingar som ordförande. Och del är kanske inte de människor som har mest tid ^lill sill förfogande. Del finns ju i ^Slure Ericsons närhet avskräckande ^e.xempel pä utredningar som ^sullil i 20 år utan all det ^hänl någonting.

Nr 38 Låt oss alltså ^inle alltför våldsamt k^ritisera ^irafiksäkerhetsulredningen,

^Onsdaeen den ^^^°'^^^ ^'^^^"^^^^^ ^^^^^^^ ^^^"^ ^^^'^°'^^^'^ ^^^^^^^ ^väseniligi fäll ^ail arbeta över.

22 november 1978 ^^^ ^ ^ ^ ^,.. ^u- ^^^ ^ ^,^ ^ ^ ^ ^_,

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Jakt- och viltvård

§ 12 Jakt- och viltvård

Föredrogs ^jordbruksuiskoilets betänkande 1978/79:4 med anledning av ^molioner om jakt- och viltvård ^m. ^m.

I detta belänkande behandlades motionerna

1977/78:474 av Eric ^Marcusson ^(s) och Thure ^Jadestig ^(s), vari hemställts ^atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i ^moiionen anförts om jakträtten pä allmän väg,

1977/78:790 av Alf Lövenborg ^(apk),

1977/78:1270 av ^Wiggo ^Komstedt ^(m),

1977/78:1276 av Håkan Strömberg ^m. fl. ^(s), vari ^hemslällls all riksdagen ^beslulade alt uttala sig för alt ett anslag ur ^jaklvårdsfonden om 150 000 kr. tillerkändes Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare,

1977/78:1278 av Jörn Svensson ^m. fl. (vpk), vari hemställts ^aU riksdagen beslutade uttala ^atl duvhöken i likhet med övriga rovfåglar borde totalfrid-lysas i hela riket,

1977/78:1282 av Rolf ^Wirtén (fp), vari ^hemslällls alt riksdagen ^ullalade sig för 1. ^atl duvhöken ^omedelbarl fridlystes, 2. alt alla rovfåglar blev kronans villebråd, ^saml

1977/78:1622 av Tore Nilsson ^(m) och Per Petersson ^(m).

^Utskoitei hemställde att riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet ^anfön om ^överiämnande av motionen 1977/78:474 till ^jaki- och viltvårdsberedningen,

2. avslå motionen 1977/78:790,

3. avslå ^moiionen 1977/78:1270,

4. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1977/78:1276,

5. anse motionerna 1977/78:1278 och 1977/78:1282, yrkande I, besvarade med vad utskottet anfört,

6. ^avs^f^ö^ ^moiionen 1977/78:1282, yrkande 2,

7. avslå motionen 1977/78:1622.

Reservation hade avgivits av Hans ^Wachimeister, Arne Andersson i Ljung och Gunnar Johansson (samtliga ^m) som ^ansett alt utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

ARNE ANDERSSON i Ljung ^(m):

Herr ^lalman! I jordbruksutskottets betänkande nr 4 behandlas bl. a. en motion av Håkan Strömberg ^m. fl. rörande anslag till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare. Den frågan är ^inle ny för riksdagen. Vid tidigare tillfällen då frågan varit uppe har riksdagen avvisat krav på anslag i ^detla fall. Motiveringen har främst varit att Svenska jägareförbundet sedan lång tid tillbaka sköter de jaktliga frågorna på fältet. Således har riksdagen ansett att anslag till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare skulle skapa administrativ oklarhet och ^självfallel också öka samhällets administrativa kostnader.

Nu ser emellertid jordbruksutskottet ^litel ^annoriunda på denna fråga. Det råder således numera enighet i jordbruksutskottet om värdet av den ^verksamhel som Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare bedriver i jaktens och viltvårdens intressen bland sina medlemmar. Däremot råder det ^inle enighet om lämpligheten beträffande uppläggningen av den ^lyp av organisationsstöd som ^jordbruksutskottel tänkt sig skulle kunna komma i fråga. I motionen framhålls ^atl de två ^jägarförbunden som vi har i ^landei bedriver likartad verksamhet. Det säger sig självt alt två medlemsorganisationer, med det gemensamma syftet att värna om jaktens och viltvårdens intresse, har likartad inriktning. Men man kan knappast därför göra långtgående jämförelser ^belräffande de två organisationerna.

Jag vill helt kort erinra om att Svenska jägareförbundet om ett par år firar ^150-årsjubileum och just nu efter en framgångsrik medlemskampanj räknar uppemot 130 000 medlemmar. ^Detla skall jämföras med Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare som har något årtionde på nacken och ca 15 000 medlemmar. Den omständigheten ^atl Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare inför utskottet redovisat att förbundet är i starkt behov av ekonomiskt stöd hänger naturligtvis inte ^direkl samman med ^atl förbundet är relativt litet ^lill sitt medlemsantal. Förbundets mindre goda ekonomi för troligen anses ha helt andra orsaker.

Likväl måste det från allmän synpunkt te sig rimligt och vara av intresse att vi har mer än en ^jagarorganisation i det här landet - i vart fall i valfrihetens intresse måste det ha sitt berättigande. För den skull, menar jag, kan del vara ^elt samhällsintresse all bidra ^lill en förbättrad ekonomi för Jägarnas riksförbund. Det är emellertid ur samhällets synpunkt då viktigt att ett ^ekonomiski stöd i det här fallet inte för en sådan utformning alt det ena eller andra förbundet för likartad verksamhet ges olika ^slöd. Det betyder alt likartad ^verksamhel skall ges likformigt stöd.

^Atl en av organisationerna-vilken del nu kan gälla-erhåller ersättning för tjänster som organisationen utför åt samhället är någonting annat, och det berörs ^inle av det här.

Det är därför angeläget ^atl det ^slöd som regeringen kan väntas ge ^jägarorganisationerna utformas som ett allmänt ^organisationssiöd och på lika villkor görs möjligt för de båda ^jägarorganisationerna att fö. Jag tycker också au det är naturligt att tänka ^atl Sveriges jägare genom sina licensmedel till jaktvårdsfonden är med och finansierar någon del av de båda ^jägarförbundens

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

6 Riksdagens pro^tokoll 1978/79:37-39

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

^organisationskoslnader.

Den olika syn ^belräffande stödet till ^jägarorganisationerna som framkommer mellan ^å^ ena sidan utskottets majoritet och ^å^ andra sidan reservanterna är alltså all majoriteten menar att Jägarnas riksförbund i väntan på en mer ^omfatlande utredning om jaktens organisation tillfälligtvis kan erhålla statligt stöd. Reservanterna ^å^ andra sidan menar att ekonomiskt bidrag, om än av tillfällig ^karaklär, skall g^es ^lill båda organisationerna pä sätt som vi föreslagit i ^reservalionen.

Herr talman! Jag yrkar alltså bi^f^öll till den motivering angående bidrag till de tvä organisationerna som anförts i reservationen med Hans ^Wachimeister som första namn.

Under ^della anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Människans förhällande till rovfåglar tycks alllid ha varit egenartat och dubbeltydigt.

^Å^ ena sidan har rovfåglarna fått bli föremål för människornas beundran och ibland nästan dyrkan. Folk har tjusats av denna säregna form av ^beieende-^mässig specialisering, som förkroppsligats i rovfågeln. Vapensköldar har ^prytls med bilder av rovfåglar för att symbolisera ^frihei, stolthet, överlägsenhet och sprängande av gränser. Lyriska kompositioner har byggts upp på bilder av rovfågeln, som tillagts nästan mänskliga egenskaper.

^Å^ andra sidan har ^rovföglarna utlöst en motsatt sida av människans förhållande till naturen. Ångesten inför d^et ^oförklariiga,en aggressiv varelses rädsla för andra varelser. Det är därför ^sorn blotta åsynen av ^elt rovdjursspår eller en rovfågels silhuett kan få en del människor ^atl ^impulsarlal gripa efter skjutvapen.

Vi har något av samma ^moisägelsefullhet i all miljöskyddande lagstiftning i vårt land. ^Å^ ena sidan förkunnas under ^slora trumpetstötar all naturen ^måsle skyddas, alt den är ett omistligt arv osv. ^Å^ andra sidan har ingen annan varelse än människan agerat så ^direkl och öppet destruktivt mot djurvärlden. Och så fort någon löper den minsta risk av några futtiga tiors ^föriust, så har tanken att skydda omedelbart krossats av tanken att skjuta. I ett kommersialiserat samhälle vet vi att det för den egendomsägande är billigare att utrota alla ^rovföglar än ^atl löpa risken ^atl de kanske slår ett halvdussin av hans inplanterade fasaner. Del är ^lyvärr alllid en företagsekonomiskt hållbar kalkyl, för ^egoisler och profitörer.

Rovfåglarna är inte bara ett omistligt inslag i en djupare mänsklig upplevelse av naturen. De är också ytterst väsentliga för den ekologiska balansen i olika landskapstyper. De är slutligen viktiga och känsliga mätare, ^registralorer, på hur del står ^lill i naturen. Många störningar i naturen registreras allra först just av rovfåglar.

Sverige har nu en ^allvariig lucka i ^siU rovfågelsskydd. Det är att duvhöken inte är fridlyst.

I och för sig är det märkligt ^atl man ^inle kan fridlysa en fågelart i någorlunda god tid före ^lidpunklen för dess slutliga utrotning. Erfarenheten av andra arter av rovfåglar borde ha lärt myndigheterna alt det just gäller alt införa skyddet medan arten ännu finns i ett rimligt antal.

Därför menar vi från ^vpk:s sida att del är betänkligt när utskottet i det här betänkandet inte bara vill ^accepiera naturvårdsverkels halvhjärtade förslag -som nu äntligen sent omsider föreligger - utan också försvarar den ^s. k. skyddsjakten på duvhök.

Denna skyddsjaktsparagraf är en rätt märklig företeelse. På något egendomligt sätt lägger den någon sorts ansvar pä ^rovfögeln ^föratt den uppehåller sig mindre än 200 ^m^ från en anläggning för viltuppfödning. Precis som om fågelns instinktiva beteende på något sätt skulle kunna påverkas av alt människan har rätt alt skjuta den då. Och vad ännu märkligare är - den lägger inget ansvar på den enda varelse som är i stånd att läsa lagar och förordningar, nämligen människan. För om människor ägnar sig ät viltuppfödning - då är det ju också ^fulll möjligt för dem alt skydda viltet på ^uppfödningsslället mot rovfåglar. Ett kraftigt ståltrådsnät vid en anläggning stoppar alltid en rovfågel. ^Elt gevär gör det däremot ofta inte, annat än ^lillfälligi och ^lill priset av fågelns död. Det är ur alla synpunkter förnuftigare att ålägga ^djurhållaren ^atl skydda sitt vilt eller sitt presumtiva vilt. Man kan ju också ställa frågan vad denna ^s. k. viltuppfödning av t. ex. fasaner egentligen är för någonting. Det ^ärju godsherrarnas och markägarnas höga nöje som där skall tillgodoses. Något med natur- och viltvård i egentlig mening har den knappast ^atl göra. Och då blir frågeställningen: Skall godsägarnas nöjesjakt behöva gå ut över vårt alltmer decimerade bestånd av ^rovföglar?

Det finns slutligen ^ytteriigare ett ^vikligt argument för en total fridlysning av duvhöken. Det är det läge som alltid uppstår när man fridlyster vissa arter inom ett släkte och sedan ^underiåter ^atl fridlysa andra, närslående arter. Om arternas yttre skillnader är myckel påtagliga uppslår kanske inga större ölägenheter. Men när de ^inle myckel klart, och även pä avstånd, kan skiljas från varandra är det inte bara den lovliga arten som står risken. Också de fridlysta arterna kan då drabbas. Det finns alltför många markägare i ^detla land som på håll eller i ^elt kikarsikte inte kan skilja olika arter av hökar, vråkar eller ^slörre falkar från varandra. Skyddsjaktsparagrafen är därför en uppmuntran till det oreflekterade skjutandet och ett ^hol ^mol arter som redan är fridlysta pä grund av all de står på utrotningens gräns.

Jag kan därför inte finna ^atl utskottet tillräckligt klart ^geu vid handen sin omsorg om landets alltmer decimerade stam av rovfåglar. Man har tvärtom uttryckligen ställt upp bakom den tvivelaktiga skyddsjakten på duvhök.

Med hänsyn till lägel för rovfågelsstammen i landet är del ^hell otillfredsställande, liksom regeringens och naturvårdsverkets dröjsmål med åtgärder i frågan också varit otillfredsställande under lång tid. Skjutvapnet ^ärju - det skall man alllid minnas - i alla sammanhang ^överiägset det sällsynta djuret. Så länge man tillåter denna ojämna kapplöpning i någon form kan man vara säker på ^atl djuret förlorar. Därför bör den inte tillåtas.

Herr ^lalman! Med detta yrkar jag bifall till ^molionerna 1278 och 1282.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

FILIP JOHANSSON (c):

Herr talman! Även i denna kammare brukar vi ^åriigen ha en jaktdebatt^,^ och i motsats till många andra debatter har den ofta varit riktigt rolig. Jag är emellertid, av viss anledning, inte säker p^å^ alt den blir lika förnöjsam den här gången, men ordningen innebär i alla fall att vi är tvingade ^atl la det här resonemanget.

Sveriges riksdag har vid ett par olika tillfällen bestämt hur ledningen för landels ^jaklvårdsarbete skall skötas. Mot den bakgrunden har man också vid samtliga debatter som förevarit tidigare rätt klart ^lagl fast all man när del gäller samhällets stöd för den verksamheten och för jakten skall begränsa sig till den verksamhet som man nu har inrangerat under Svenska jägareförbundet, nämligen ledningen av jaktvården och den forskning som förekommer på delta område. ^Della har riksdagen ^b^e;slutat att Svenska jägareförbundet skall sköta.

Vid sidan om denna ^verksamhel försiggår givelvis en allmän verksamhet, som medlemmarna ägnar sig åt och som de i sina organisationer verkar för.

Jag har vid något tidigare tillfälle tillåtit mig säga att det, framförallt med hänsyn till organisationernas karaktär på det här ^områdei, hade varit önskvärt att man hade kunnat samsas i en ^organis.'ation -jaktvårdsarbetet ^blirju inte ^bällre och jaktmarken blir inte mer ^vidstriickl om man har två organisationer. Det finns begränsningar som är givna och som inte kan förändras bara ^föratt man har två organisationer. Man kan göra en jämförelse med fritidsfiskarna, som är minst lika många till antalet, men .^som -såvitt jag känner till -har nöjt sig med ^atl ha en organisation.

Men faktum är altman har ansett att det har funnits anledning alt bilda ^fier organisationer. Det fanns ^lidigare ^förulom Jägareförbundet två små organisationer, och det har blivit en liten organisation - Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare - av de två små. Den har stått och stampat på samma ställe under alla år. Det finns ingen som kan förhindra att man gör på det sättet, men personligen ^tyckerjag all om man skall ha olika organisationer på det här området bör de också ta de ekonomiska konsekvenserna av alt de vill vara med och leka.

De många medlemmarna i Svenska jägareförbundet, vilket i nya medlemmar enbart det här året har ^filtl in mer än dubbelt så många medlemmar som Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare har, har funnit sig i alt ^belala en avgift som täcker den allmänna verksamhetens utgifter. Om Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare hade tagit ^della ad ^notam och betalat ungefär den summa som Svenska jägareförbundels medlemmar betalar, skulle man också ha klarat sina utgifter. Och det hade ^varil ^rimligl alt man hade ^hållji sig på den nivån. Jag har aldrig varit en särskilt stark anhängare av tanken att man från staten^s^ sida skall behöva betala ut pengar för den här allmänna ^verksamheien. ^De^i^ skulle bara innebära att man var tvungen att ta ut en ^högrejaktvårdsavgifiav landels samtliga jägare. Mot den bakgrunden har jag ansett all del hade ^varil mest riktigt all den allmänna ^verksamhel som både Svenska Jägareförbundet och Jägarnas riksförbund-

Landsbygdens jägare bedriver borde bekostas av jägarna själva.

Nu ^lycks det ha skett en sinnesförändring i ^jordbruksutskotlel - där jag också är ledamot, även om jag inte har ^varil med vid behandlingen ^avden här frågan - som innebär alt det skall utgå ett organisationsstöd. Åtminstone Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare klarar inte verksamheten utan ett ^sådanl ^organisationssiöd, säger utskottet. I rimlighetens och rättvisans namn bör del ^organisalionsstödel utgå till båda organisationerna.

Jag tycker ^atl del, som jag tidigare har nämnt, hade varit rimligt att riksdagen hade avvaktat jakt- och viltvårdsberedningens översyn av jaktens administration för att fö reda på huruvida det ^arbele som Svenska jägareförbundet i dag utför också i fortsättningen skall utföras av förbundet. Tidpunkten då beredningen kommer au lägga fram sill förslag är ^inle alltför avlägsen, och det hade ^varil befogat ^atl vi de år som återstår hade fortsatt pä samma sätt som tidigare. Nu vill inte majoriteten göra det, och i del läget ansluter jag mig ^lill den reservation där det förordas alt om staten skall utbetala ^elt ^organisationssiöd till den ena organisationen för en verksamhet som är av samma slag som den andra och större organisationen bedriver med egna medel, bör ^organisationssiöd utgå även till den andra organisationen.

Det har sagts ^atl den stora organisationen då för så mycket mer pengar. Ja, det är väl ingen nyhet. När det är så alt stöd utgår i någon form till ^fiera olika organisationer för ofta den större organisationen ett ^slörre anslag. Men i botten skall ju ligga ^elt grundbelopp, som i del här fallet skall vara lika för båda organisationerna.

Det har inte ^varil ^möjligl att åstadkomma enighet i utskottet på den här punkten. Jag vill därför, he^n^ talman, meddela att jag kommer att rösta för den ^reservaiion som är fogad vid betänkandet och vars första namn är Hans ^Wachimeister.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

PER PETERSSON ^(m);

Herr talman! Tore Nilsson och jag har i en motion ^rikiai uppmärksamheten på de ^besväriigheler som blir följden av älgars skadegörelse på växande skog. Vi har också påmint om hur den kraftiga ökningen av ^älgantalel medfört en stor ökning av antalet ^irafikolyckor med ^allvariiga person- och fordonsskador.

Jordbruksutskottet har i sitt betänkande nr 4 vitsordat att den växande älgslammen i vissa län skapat påtagliga problem för ^skogsbrukei.

Jag håller med utskottets ledamöter, när de säger alt den grundläggande principen för reglering av viltskador bör vara all sådana skador bör förebyggas genom en efter rådande förhållanden avpassad avskjutning av viltet.

Denna grundprincip får dock inte förhindra att man genom tilläggsbestämmelser söker komma ^lill rätta med påtagliga problem. Och del är ett stort problem för mänga skogsägare att älgar vållar en omfattande förödelse på ung, ofta ^nyplanterad skog. Markägarna är enligt lag skyldiga ^atl se till ^atl del växer upp ny skog där den gamla skogen har avverkats. Den lagen har tillkommit därför att insikten är allmän om hur angelägel det är för landets

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

ekonomi all vår skogsproduktion är hög. Många markägare ifrågasätter dock om del är någon mening med all genomföra dyrbara skogsplanteringar, eftersom de erfarenhetsmässigt vet hur förödande älgars åverkan ofta är på ung planterad skog.

Jag hoppas ^atl de påpekanden utskottet gör om ökad avskjutning av älg leder ^lill mindre trafikolyckor och till mindre skador på växande skog. Men jag tror att man också måste införa kompletterande ersättningsbestämmelser när älgar orsakar stora skador på växande, ofta planterad skog, delta för alt skogsägarna skall anse del meningsfullt all snabbt förnya hyggen.

Herr talman! Det är inte ^rimligl att samhället och markägarnas åtgärder för att trygga framlida skogsbestånd skall spolieras därför ^atl de som vill ha stora älgstammar är helt fria från ansvar för de skador älgarna orsakar.

Utskottet påminner i sitt betänkande också om att jakt- och ^vilivårdsbe-^redningen snart kommer ^atl framlägga vissa förslag angående ^viltskadepro-^blemaliken. Jag hoppas att beredningen då också ger förslag till åtgärder som begränsar de ekonomiska risker man löp^er genom att älgar skadar växande skog.

BERNT NILSSON ^(s);

Herr talman! Svenska jägareförbundet har sedan länge haft i uppdrag av riksdagen att administrera jakt- och viltvård här i landet. Domänverket var till en början tillsynsmyndighet. Numera är det naturvårdsverket. Med anledning av del stöd som staten ger utser regeringen ordförande i förbundet. Regeringen utser också en revisor för alt utöva kontroll.

Förde här uppdragen erhåller Svenska jägareförbundet medel ^urjaktvärds-^fonden och älgskadefonderna. Men det är all märka all de här medlen används ^endasl för administration av jakt och viltvård, uppgifter som riksdagen har ålagt förbundet. För den övriga verksamheten används ^endasl egna medel. Alt så är fallet kontrolleras av den statliga revisorn och statens naturvårdsverk.

Motionärernas påpekande ^atl de båda ^jägarorganisationerna skulle ha likartad verksamhet är alltså fel i det stycket. De exempel som motionen tar upp - studieverksamhet, utbildning av jägare, skytteverksamhet osv. - är ^insaiser som får bekostas av Jägareförbundet självt med egna medel och inte genom anslag. Båda organisationerna ^eriiåller däremot anslag ur älgskadefonderna för byggande av ^jakiskyttebanor.

Utskottet anser nu alt del är motiverat att Jägarnas riksförbund också tilldelas anslag för 1978 av regeringen, bl. a. med anledning av riksdagens beslut om kompetensprov för jägare. Den motiveringen är kanske litet förhastad. Införandet av jägarexamen kommer ju inte ^atl ske förrän 1981 och kan knappast påverka 1978 års verksamhet. Därför är del fel i delta stycke också.

Jag skulle vilja påstå ^atl den uppläggning av jaktadministrationen som vi har för oss jägare är del bästa och billigast^e^ sättet. Jag vet ^atl det finns statliga tjänstemän som gärna skulle vilja ta över, men vi har sett av vad som hänt på länsstyrelserna att det genast kommer krav pä nya tjänster och annat som

ställer sig ganska dyrbart, och jag tror vi skall akta oss för del. Jag tror ^inle heller att vi har någonting att vinna ur ^jägarsynpunkt genom en uppdelning på flera ^jägarorganisaiioner.

Här har nämnts differensen i antalet anställda mellan Jägareförbundet och Jägarnas riksförbund. Men om nu Jägarnas riksförbund ges anslag, ^måsle det vara motiverat ^atl också Svenska jägareförbundet erhåller ^moisvarande proportionella belopp, och del kommer i så fall all röra sig om ^belydande summor.

En sak till: om anslag ges blir detta väl ^prejudicerande. Vad kommer det ^atl innebära, om ytterligare ^jakiorganisationer bildas? Självfallet kommer de också all med delta som bakgrund ställa krav på att fö anslag.

Jag anser ^atl en splittring av våra resurser på olika jaktorganisationer verkligen inte gagnar jägarna. Nu vet jag alt bakgrunden ^lill att man vill behålla Jägarnas riksförbund är ^atl man anser alt Svenska jägareförbundet styrs av bara grevar och baroner och fint folk i allmänhet. Jag vill ändå påpeka ^atl det här i ^landei inte finns 130 000 grevar och baroner, ulan i allmänhet rör det sig om högst vanliga människor - i varje fall är del sä i mina hemtrakter och del jaktlag jag tillhör.

Staten har alltså insyn i Jägareförbundet, och vi som är medlemmar i detta är nöjda med den ordning som finns. Jag tycker därför ^atl det verkligen finns anledning för regeringen all länka sig noga för innan den fattar beslut i den här frågan. Den helt övervägande delen av landets jägare är belåtna med den ordning som vi har och önskar sig inte någon ändring.

Om man bifaller det förslag som nu föreligger innebär detta en betydande risk för att vi för ett prejudikat i del här avseendet som kan ställa sig dyrbart. Detta kommer i så fall ^atl gå ^ul över jägarna själva, som ändå får betala. En sådan ordning vill vi ^inle ha.

Sedan kan jag också instämma i vad Filip Johansson sade om ^atl det vore önskvärt alt jägarna kunde samsas inom en organisation.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

SVEN LINDBERG ^(s);

Herr talman! Låt mig inledningsvis ^utlrycka min tillfredsställelse över att jordbruksutskottet nu har avlämnat ett betänkande om jakten där del ändå råder en betydande enighet!

När det gäller frågan om jaktens administration vill jag säga, att när Svenska jägareförbundet 1938 av ^slalsmaklerna anförtroddes ledningen av ^jaktvårdsarbetel i landet kunde del under då rådande förhållanden anses vara en riklig ^ålgärd. Utvecklingen har emellertid lett därhän att man i dag måste betrakta förbundet mer eller mindre som en ^halvstailig ^myndighel. Det är ^unikl i ^svenskl förvaltningsväsende ^atl en frivilligorganisation åläggs sådana uppgifter. Effekten av en sådan ordning blir att organisationen ^fören ^kraftigl övertag gentemot konkurrerande organisationer. Det innebär ett avvikande från den neutralitet statsmakterna brukar inta när del gäller frivilligorganisationernas inbördes förhållanden. I anslutning till remissbehandlingen av ^jakivärdsuiredningens betänkande har ett stort antal remissinstanser ^ifrå-^gasaii nuvarande förhållanden,och den ^fömivarande jordbruksministern har

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

tagit fasta på remissinstansernas kritik och gett jakt- och ^villvårdsbered-^ningen uppgift att utreda jaktens administration.

Jag hoppas och ^troratt frivilligorganisationerna i framtiden skall ha mycket stora uppgifter alt fylla inom ^detla område, även om myndighetsfunktionen skulle komma ^atl avlyfta Svenska jägareförbundet. För sådana administrativa uppgifter bör naturligtvis förbunden ha administrationsbidrag. När vi nu ^diskuierar del anslag som eventuellt kan komma Jägarnas riksförbund till del ^måsle vi ändå erkänna alt utvecklingen har lett därhän att de båda ^jägarförbunden utför ett upplysnings- och informationsarbete som är av värde för samhället. Från Svenska jägareförbundet säger ^rnan ^atl man inte har något ^administralionsbidrag, och ^formelll kan del ^naturiigtvis sägas. Men i de allmänna anslag på nära 14 miljoner som Svenska jägareförbundet för lär det vara väldigt ^svårl ^atl urskilja vad som eventuellt kan inrymmas i form av ^administralionsbidrag. Jag tycker ^atl det är onödigt att över huvud ta upp den diskussionen, för alla som har erfarenhet från organisationsarbete vet hur omöjligt det ^ärall göra klara gränsdragningar i de här sammanhangen, även om man skulle vilja del.

Nu föreslår ^reservanierna, som konsekvens av den rätt stora enighet som ändå råder i utskottet om att Jägarnas riksförbund bör ges ^möjlighel ^atl fö ett mindre administrationsbidrag, att man av rättviseskäl ^hell plötsligt skulle föra in en ny form av administrationsbidrag. Jag hoppas att vi kan låta den diskussionen anstå ^lill dess alt jakt- och viltvårdsberedningen är klar med sill förslag, för del är ändå, om man ser del i förhållande till de medel som Svenska jägareförbundet har till sitt förfogande, nästan bara felräkningspengar.

Bernt Nilsson är rädd för att den här ordningen skulle innebära ett prejudikat. Men om den eventuellt skulle göra det, har riksdagen i framtiden möjlighet all fatta nya beslut, och det kommer inte att dröja särskilt många år innan vi diskuterar den här frågan igen ^f^jr, som jag hoppas, ett slutgiltigt ställningslagande. Jag tror alltså att man helt kan bortse från den faran.

Låt mig, herr ^lalman, bara ^korl beröra ett par andra punkter i utskottets betänkande.

Per ^Peiersson talade om älgskador, och vi är naturligtvis väl ^medvelna om problemen i del sammanhanget. Som Per ^Peiersson också nämnde kommer jakt- och viltvårdsberedningen också ^atl ganska snart lägga ^elt förslag i del ^avseendel. Jag vill erinra om riksdagens uttalande i samband med det senaste beslutet i fråga om älgjakten, alt representanterna för de olika intressena via länens ^älgskadenämnder skulle bevaka den här frågan och se till att ^inle älgstammen växte sig för stor med ^lanke på både skadefrekvensen och trafiksäkerheten. Man har alltså ^möjlighel alt i länen påverka ^avskjulningen, och den möjligheten bör man utnyttja.

Jörn Svensson är förtretad överalt vi fortfarande inte har tagit ställning till den ^s. k. skyddsjakten. Jag hoppas att Jörn Svensson är nöjd och belåten med att den allmänna jakten på duvhök nu kommer alt försvinna. Frågan om skyddsjakten bereds fortfarande. Vi för se cm del ^kommeratt finnas skäl att även ta bort den möjligheten. Rent allmänt vill jag säga till Jörn Svensson

med anledning av hans anförande att vi nog tyvärr i det här samhället måste Nr 38

ha möjligheter till skyddsjakt. Om den också skall gälla för duvhök hoppas vi ^Onsdaeen den

kunna la ställning till nästa år. 22 november 1978

FILIP JOHANSSON (c) kort ^genmäle:

Herr ^lalman! Jag noterar ^atl Sven Lindberg ^lycks vilja ha en annan ordning i fråga om jaktvårdens ledning och jaktvårdsarbetet här i ^landei, och del kan man ju ha. Vill man bara betala ^kalasetsågårdet säkert bra att åstadkomma. Men då skall man vara på det klara med ^atl staten ^säkeriigen får salsa betydligt mer pengar för den uppgiften än den gör ^f^ ^n.

Det är förvånansvärt ^atl höra Sven Lindberg säga att del är svårt att urskilja vad som går ^lill administration resp. allmän verksamhet i Svenska jägareförbundet. Det är en rätt grav anmärkning mot den insyn i Svenska jägareförbundet som statsmakterna har genom revisorer, förbundsledning ^m. ^m.

Vad som absolut ^inle kan vara ^svårl vare sig för Sven Lindberg, för mig eller för någon annan alt veta är vad vi själva som medlemmar i Svenska jägareförbundet betalar. Efter all ha läst de redovisningar som Jägarnas riksförbund så beredvilligt har lämnat oss vet vi också vad dess medlemmar ^saisar. Om de vill ^belala ungefär vad vi betalar, så har de utrymme för den verksamhet som de anser sig böra ha.

Mot den bakgrunden hade del varit rimligt att den här verksamheten hade ^fölt fortsätta ^lill dess att man hade kommit fram till om den verksamhet som Svenska jägareförbundet bedriver skall lyftas bort eller ej.

Jakt- och viltvård

JÖRN SVENSSON (vpk) kort ^genmäle:

Herr talman! Det är klart ^atl del är bra att den allmänna jakttiden för duvhök nu kommer att avskaffas. Men del satt långt inne och beslutet kom sent. Fortfarande har vi kvar ^skyddsjaklsparagrafen, och vi vet ^inle när den kommer all försvinna.

Nu är del skillnad på skyddsjakt och skyddsjakt, beroende pä vilken ^siluation det gäller. Del är en smula irriterande ^atl utskottet inte har sett del. Motiveringen för bibehållen skyddsjakt på duvhök ^harju varit alt ^ungfög-^larna skulle ^uigöra en fara för de inplanterade ^fögelarier som för ^jakiändamål har förts in i landet och vars antal har starkt formerats. Dessa ^fögelarter vill man alliså bedriva nöjesjakt på. I själva verket kan man säga ^atl det är fråga om ^atl förment skydda dessa ^föglar frän ^atl angripas a v duvhök. Man för alltså in ^ell konstlat moment i den svenska djurfaunan bara ^föratt kunna bedriva ^nöjesjakl. Sedan jagar man ^dessulom duvhök under föregivande av alt man måste bedriva skyddsjakt på den. Men man ^harju själv skapat den konstlade förutsättning som dessa för duvhöken attraktiva ^fågelpopulationer innebär.

Den typen av skyddsjakt anser jag vara ytterligt tvivelaktig och borde tas bort. Alt det annars i enstaka situationer och för speciella ändamål bör finnas möjlighet till ^s. k. skyddsjakt eller alt det i varje fall bör råda ^slraffrihei för den som skjuter rovdjur som direkt angriper ^elt husdjur behöver vi naturligtvis ^inle vara oeniga om. Men del är här inte fråga om sådan form av skyddsjakt

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

utan en skyddsjakt, där förutsättningarna på ett konstlat sätt har provocerats genom att man bedriver uppfödning av stora mängder av fåglar, företrädesvis fasaner, som uteslutande skall tjäna ändamålet ^atl vara föremål för ^nöjesjakl. Skyddet av den ena sortens skjutande ^fåi alltså vara ^elt motiv för all skydda också den andra sortens skjutande. Del ^tyckerjag är en säregen moral.

ARNE ANDERSSON i Ljung ^(m) kort ^genmäle;

Herr talman! Sven Lindberg konst^aterade inledningsvis att Svenska jägareförbundet hade en ^halvstailig karaktär. Jag kan inte uppfatta ^detla omdöme ^annoriunda än ^atl han uttryckte det i negativ bemärkelse. Hur det nu kan vara med ^detla vill jag ändå erinra kammaren om ^atl del är en ^halvstailig rörelse av synnerligen vitalt slag med en myckel stark medlemskår. Vid en medlemskampanj under ^detla år fick vi nämligen 23 000 nya medlemmar. Det lyder inte pä att förbundet är så byråkratiskt att det är tungt och otympligt.

Nej, Sven Lindberg, Svenska jägareförbundet är nog en vital medlemsrörelse och ^elt utomordentligt fint exempel pä den ^lyp av folkrörelse som ^jusl Sven Lindberg, om jag vet rätt - i alla fall hans parti -säger sig stå myckel nära och ^fakiiski vill ge ökat inflytande i del svenska samhällslivet.

Del föresvävar ^lydligen Sven Lindberg - jag kan ^inle ha missförställ honom på den punkten - ^atl del finns bä^ttre lösningar på delta problem. Då kan jag inte tänka mig ^annai än att man försöker förlänga statens arm via naturvårdsverket, länsstyrelsernas naturvårdsenheter eller hur nu organisationen kan se ut. Men är det den förträfflighet som Sven Lindberg tror skall kunna lösa detta problem på ett bättre ^säu, kan vi nu iaktta vilket bekymmer som enbart en ^lilen del av de jaktliga frågorna skapar för länsstyrelserna, nämligen den samordnade älgjakten. Jag skulle kunna åberopa kostnaderna, men jag har dem inte riktigt aktuella och avhåller mig därför från del.

Studiet av den kostnadsanalysen är emellertid avskräckande. Del är utomordentligt dyrt för länsstyrelserna ^atl sköta den samordnade älgjakten, vilket för entusiaster med den inriktningen bör vara värt att studera. Då för man en liten uppfattning om vad det frivilliga arbete som Svenska jägareförbundets medlemmar och funktionärer bedriver faktiskt är vän. Del går ^atl göra en ^konianlberäkning, som faktiskt utfaller till Svenska jägareförbundets fördel.

SVEN LINDBERG ^(s) kort ^genmäle;

Herr talman! Jag ber först att fö yrka bifall till jordbruksutskottets hemställan.

Filip Johansson sade alt jag vill ha en arman ordning när del gäller jaktens administration. Jag skäms inte för del, Filip Johansson. Jag är i gott sällskap, för sä gott som varje remissinstans som har yttrat sig över ^jaklmarksutred-^ningen har samma ^uppfallning som jag. Bland dem finns också mänga partivänner ^lill Filip Johansson.

Sedan sade Filip Johansson att jag sagt ^atl det är svårt att urskilja vad som är ^administraiionochövrigt. Jag sade att del ^är svårt att urskilja ^lill alla delar. Jag

försökte också belysa hur svårt del kan vara, när man bedriver en sådan här ^verksamhel, alt hälla rena linjer. Det är ingen anmärkning ulan bara ^elt konstaterande av ett faktiskt förhållande som alltid råder i sådana här sammanhang.

När Arne Andersson i Ljung ^lalar om vilken vital organisation Svenska jägareförbundet är, skall jag ^inle motsäga honom. Men en sådan vital organisa^tion bor i så fall kunna klara sig på egen hand ulan all staten skall behöva vara med och administrera.

Jag försökte inledningsvis förklara de rent principiella invändningar man kan ha i det här sammanhanget - och bör ha. Jag skulle vilja göra en jämförelse, om Arne Andersson vill lyssna ett ögonblick. Vad skulle Arne Andersson säga om ABF skulle med statligt ^slöd administrera de frivilliga bildningsorganisationernas verksamhet? Arne Andersson skulle tycka ^atl det vore helt orimligt. Det skulle också jag göra. Del är lika ^orimligl, om man ger en frivillig organisation på ett annat område ^ell överlag gentemot andra organisationer. Av rent principiella skäl är den nuvarande ordningen verkligen diskutabel.

Arne Andersson åberopade också ^kosinaderna för den samordnade älgjakten. Alla var medvetna om att initialkostnaderna för den samordnade älgjakten skulle bli stora. Men här bidrog även Jägarnas riksförbund i ^verksamheien, och fördel fick förbundet ^elt anslag på 100 000 kr., vilket jag tror all man var väl värd.

När del gäller skyddsjakten skall jag ^inle ta upp någon principiell diskussion med Jörn Svensson i del här sammanhanget ulan bara konstatera alt frågan är under beredningen i den ^myndighel som riksdagen har ålagt att hantera dessa frågor. Vi har givit naturvårdsverket uppgiften alt följa de här frågorna och föreslå riksdagen de inskränkningar som behövs när det gäller jakten.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

ARNE ANDERSSON i Ljung ^(m) kort ^genmäle;

Herr talman! Sven Lindberg ställde en fråga som jag tycker är väldigt belysande för hans totala oförmåga att se praktisk politik sådan som den är. Vore del sä, som Sven Lindberg alldeles riktigt sade, alt vi skulle organisera om ^verksamheien, då ^ärjag ^inle säker på alt vi skulle välja den organisationsform vi har i dag, även om jag har i stort sett samma syn som Sven Lindberg och hans ^pani på folkrörelsernas roll i ^samhällel. Men när det begav sig för 30 år sedan bestämde man sig för den organisationsform vi har i dag, och när den nu fungerar bra ^harjag svårt all se vad jämförelsen med ABF har i sammanhanget ^atl göra.

Jag ser ^detla praktiskt. Människorna som ägnar sig åt jakt och viltvård gör så myckel nytta alt vi ^hell enkelt ^inle kan göra en ^siatlig myndighet så väl organiserad att den kan lösa uppgifterna på samma vettiga och ^prakliska sätt och ^lill den kostnad vi har i dag.

Men jag har ingenting ^emol, om ^samhällel bedömer del ^lämpligl, an vi ser över del här. Då får vi kanske också svart pä vilt på vad som nu möjligen är mera diffust, nämligen den ena eller andra ordningens ^förträffiighet. Del

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

kanske är det lämpligaste sättet ^atl fö ^klariagt att vi har en bra organisationsform för att lösa jakt- och ^vilivårdsfrågorna.

SVEN LINDBERG ^(s) kort ^genmäle:

^Herrialman! Jag blev inte förvånad överalt Arne Andersson i Ljung i det här sammanhanget ^inle har några principiella betänkligheter. Visserligen brukar han i andra sammanhang framföra sådana betänkligheter, men nu gör han det inte. Månne det beror på alt han är medlem i Svenska jägareförbundet? Jag har icke med ett ord kritiserat förbundels sätt ^atl fullgöra den uppgift som man har ålagts av statsmakterna. J^ag vill heller inte göra gällande all myndighetsuppgiften skulle bli vare sig ^bältre eller sämre skött om den överfördes ^lill en ^myndighel. Men från rent principiella synpunkter kan del inte råda någon som helst tvekan om alt denna fråga bör handläggas på det sätt som har begärts i remissvaren på ^jaklmarksutredningen. Vad vi sedan kommer fram till för framtiden utvisa.

Jag vill sedan bara göra del stillsamma konstaterandet att del endast är representanter för Svenska jägareförbundet som stiger upp och försvarar den nuvarande ordningen. Kan det måhända vara så ^atl man ändå ser en viss fördel i att fö behålla den uppgift som man ålagts av statsmakterna med del ekonomiska tillskott som delta medför? Jag tycker det verkar sä.

Förste vice talmannen anmälde alt Arn^e^ Andersson i Ljung anhållit au till protokollet fä antecknat ^atl han inte ägde rätt ^lill ^ytteriigare replik.

HÅKAN STRÖMBERG ^(s):

Herr talman! Jag skulle egentligen kunna nöja mig med ^atl instämma i Sven Lindbergs anförande. Men eftersom den motion som jag och några partikamrater väckt har vållat en så livlig diskussion, ber jag att fö la ytterligare några minuter i anspråk för detta ärende.

I motionen har vi föreslagit ^atl Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare skall tillerkännas 150 000 kr. ur jaktvårdsfonden för alt bestrida de kostnader som förbundet har i samband med kontakter med myndigheter samt för administration och information när del gäller frågor som rör jakt-och viltvård både till sina medlemmar, till övriga jägare och till allmänheten.

^Detla är ingen ny fråga för riksdagen. Vid ^elt flertal tillfällen har liknande motionskrav förts fram. Men riksdagen har vid alla dessa ^till^f^öllen ^hänvisai till pågående utredningar som handlagt jakt-och ^vilivårdsfrågor. Men denna gång har ^ulskotlet enhälligt, vill jag påstå, i varje fall när del gäller fördelning av anslag intagit en annan ståndpunkt och uttalat sig för att Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare skall erhålla ^elt ^slalligl anslag för sin ^verksamhel. Även om utskottet inte ^hell tillstyrkt ^motionsförslagei om ett preciserat belopp, är del för oss glädjande all också Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare kan fö ett statligt bidrag ^lill sin ^verksamhel.

^F. ^n. ^ärdet Svenska jägareförbundet som erhåller ett statligt bidrag fördel ^prakliska jakt- och ^vilivårdsarbelet och för handläggning av ärenden rörande jakt- och viltvård. Delta arbete utför Svenska jägareförbundet på uppdrag av

statsmakterna. Men eftersom det nu finns två förbund inom jägarkåren och förbunden i många avseenden bedriver en likartad verksamhet, kan det knappast vara ^rimligl att bara ^elt av förbunden erhåller samhällsstöd för sin verksamhet. Båda förbunden har ^varil verksamma ^underen lång följd av år. Svenska jägareförbundet har, som Arne Andersson i Ljung påpekade, i år firat sitt ^150-årsjubileum. Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare har varit verksamt i 40 år. Förbunden har genom åren lagt ned ett ston arbete för ^atl främja jakt- och viltvården. Även om det är Svenska jägareförbundet som på grund av statsmakternas beslut svarar för det ^prakliska arbetet när det gäller jakt- och viltvården, har även Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägares resurser på senare tid alltmer tagits i anspråk av samhället genom att förbundet varit remissorgan och genom alt utredningar som gjorts av förbundet kommit ^allmänhelen till gagn i många frågor som rör jakt- och viltvården.

Del finns också anledning alt notera att del ^slöd som vi motionärer föreslagit inte skall utgå av skattemedel. Del är i ^slällel fråga om medel ur ^jaklvårdsfonden, som jägarna själva genom sina avgifter har byggt upp. Det ^ärju också dessa medel som Svenska jägareförbundet tar i anspråk för sin ^verksamhel. Då del i ^jaklvårdsfonden finns medel som inte ^hell har tagits i anspråk för att bestrida ^kosinaderna för främjandet av viltvården, behöver skattemedel inte tas i anspråk fördel anslag som vi har föreslagit i vår motion och som ^utskotlet har tillstyrkt.

Med ^detla ber jag, herr ^lalman, att fö yrka bifall till ^jordbruksuiskoilets hemställan i dess helhet.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

BERNT NILSSON ^(s) kort ^genmäle:

Herr talman! Med anledning av det sista som Håkan Strömberg sade, nämligen alt de medel det är fråga om är de medel som jägarna tillskjuter till denna verksamhet, vill jag påpeka alt man inte är ute efter att fördela statliga pengar utan att styra ^jägarorganisalionernas medel ^lill denna ^verksamhel. Det innebär alt man flyttar pengar från Svenska jägareförbundet till Jägarnas riksförbund, i och med att man tilldelar det senare förbundet proportionellt mer pengar än Svenska jägareförbundet. Del är just detta vi vänder oss emot. Vi har i och för sig ingenting emot att man proportionellt flyttar över pengar ^lill Jägarnas riksförbund. Men här är man på väg alt skapa prejudikat - även om Sven Lindberg sade ^atl det ^inie blir något prejudikat, för om det kommer en ny organisation och begär pengar tar vi ^elt nytt beslut. Det ^ärju ett enkelt sätt alt komma ifrån det hela. Vad för vi dä för stabilitet i denna ^verksamhel? Det går helt enkelt inte ^atl ha det på det sättet.

Ingen har kritiserat Svenska jägareförbundet för dess ^säll all sköta administrationen, men den verksamheten ^harju Jägarnas riksförbund inte haft någonting alt göra med. När det däremot gäller övriga områden, där man vill verka för jakt ^m. ^m., må delta förbund väl ha sin proportionella del. Men då skall också Svenska jägareförbundet ha det, annars skapar man som sagt prejudikat som vi från Jägareförbundet inte vill vara med om ^atl betala. Eller avser ni att staten skall ^belala delta i fortsättningen? Det sade i varje fall ^inle

Nr 38 Håkan Strömberg.

^Onsda^een den ^^^^^^^ ^lycker som jägare ^atl Svenska jägareförbundet har skött de här

^2^2^ ^nnvpmhpr 1978 ^uppgifterna bra, och majoriteten av Sveriges jägare har samma uppfattning.

_______________ Dä skall vi naturligtvis också låta det förbundet fortsätta med del. Jag är

Jakt- och viltvård

liksom Arne Andersson i Ljung övertygad om allom vi lägger uppgifterna på en statlig verksamhet kommer del ^atl kosta betydligt mer pengar. Men vi jägare förutsätter ^atl det blir staten som skall betala det. Den bilen kan ju ^inle tvingas på oss.

ARNE ANDERSSON i Ljung ^(m) kort ^genmäle:

Herr talman! Jag vill starkt ^underslryka det Bernt Nilsson nyss gav uttryck för. Det är onekligen pä del ^sällel alt det är jägarna - i detta fall mycket konkret uttryckt 130 000 medlemmar i ^Svenskajägareförbundei-som med sina pengar skall vara med och finansiera den organisation som harjakt- och viltvård som en av sina viktigaste uppgifter men som dessutom har som nästan övergripande målsättning ^atl ^kriti^i^sera just Svenska jägareförbundet. Det måste kännas ^litel besvärligt för Jägareförbundets medlemmar. Men det vi har föreslagit i ^reservalionen, nämligen att båda ^jägarorganisationerna för proportionellt fördelade anslag, måste te sig rimligt och vettigt och ger den trygghet för organisationerna som de behöver i sitt arbete.

Men, som sagt ^var,jagberatt få ansluta mig ^lill de tankegångar som Bernt Nilsson närmare har utvecklat, för det är viktiga principiella synpunkter.

HÅKAN STRÖMBERG ^(s) kort ^genmäle:

Herr talman! Jag tror inte ^atl Bernt Nilsson och jag behöver ^diskulera de faktiska förhållandena så myckel- vi ^vei båda hur systemet fungerar. Som det nu är betalar båda ^jägarorganisalionernas medlemmar in avgifter ^lill jaktvårdsfonden och älgskadefonden. Och hitintills har Jägarnas riksförbund icke kunnat ta några som helst medel ur denna fond i anspråk för sin verksamhet. Men i och med de senare årens arbete har organisationen utnyttjats av samhället. Genom alt den har varit remissorgan har dess resurser utnyttjats i samhällets tjänst. Därför anser vi ^atl det ^inle är mer än rättvist att Jägarnas riksförbund, som betalat avgifter till fonderna under alla är, ^fär ta fondmedel i anspråk för sin ^verksamhel - del skulle självfallet förbättra förbundets möjligheter att bedriva sitt ^arbele i fortsättningen.

Del kan kanske i och för sig anses vara opraktiskt ^atl ha tvä organisationer med likartade ^iniressen pä jaktens område, men det finns ändå skillnader i synsätt när det gäller hur jakt skall bedriva^s. Del måste vi ^enligl min mening acceptera. Organisationerna ^harju varit verksamma under läng lid. Bl. a. har Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare ^verkai i 40 är - och det handlar alltså ^inle om någon nybildad organisation. Jägarnas riksförbund har fött klara sig ulan dessa anslag under tidigare ^år, och jag tycker därför ^atl det är glädjande att ^utskoitei nu ser ^positivi pä frågan om att förbundet tilldelas medel till sin verksamhet.

HANS ^WACHTMEISTER ^(m):

Herr ^lalman! Jag hade inte tänkt lägga mig i debatten, men efter Jörn Svenssons anförande fann jag anledning ^atl begära ordet för att instämma i vad han sade. Jag kan ställa mig bakom så gott som vartenda ord i hans anförande. Jörn Svensson och jag hyser ^lydligen precis samma ömma känslor för rovfåglarna. Jag skulle kanske i vissa fall vilja gå betydligt längre när det gäller skyddet för ^rovföglarna, men del får väl bli en senare fråga.

Jag vill något kommentera Jörn Svenssons anförande.

Till att börja med vill jag tillrättalägga en liten missuppfattning från hans sida. Han sade alt höken skulle vara på väg mot utrotning och att det med andra ord gällde alt komma i lid med ett förbud ^mol jakt innan utrotningen stod för dörren. Det är ^möjligl alt jag missuppfattade honom här, men det är så all duvhöken uppvisaren klar,om än ^lilen,ökning i antal. Av den orsaken finns det alltså ingen anledning all ingripa till skydd för duvhöken. Ökningen är emellertid sä pass liten ^atl del som Jörn Svensson sade kan vara skäl i alt vara ute i god tid och medan stammen ännu är stark fö till ^slånd en fridlysning.

Skyddsjakten är ett ^tveeggal svärd. Den är ^inle bara av ondo, men naturligtvis är del galet au vi till förmån för utländska importerade ^viUarter skall ge oss på ^atl decimera arter som har hemortsrätt i vår egen fauna. Skyddsjakten gäller inte bara för fasaner. Fiskgjuse och häger är man också ute efter när det gäller att skydda dammar för forelluppfödning osv.

Men skyddsjakten innebär ändå något ^positivi. Fasanerna kom ursprungligen in i värt land som ^ersällare för ^fällfögeln, som blev hemlös när vi övergav del ^romaniiska ^Sörgårdslandskapet och införde ett ^hårdralionaliserat jordbruk. Fasanen var då mera härdig, och den har också ^visal sig vara duvhökens stapelföda. Om inte fasanuppfödarna skulle ha någon rättighet alls till skyddsjakt, sä skulle de förlora intresset för fasanuppfödning. ^Della skulle fö en negaliv inverkan för duvhökens del i och med ^atl en av dess viktigaste födor skulle försvinna. Om fasanuppfödningen upphörde vore ^detla kanske inte så myckel alt vara ledsen över frän svensk ^faunisiisk synpunkt, men ^lyvärr kan vi inte räkna med all fö någon an som ersätter fasanen. ^Detla blir till stor sorg ^inle minst för de små markägare som har mark i anslutning ^lill de ^slora godsen - det är nämligen inte bara godsherrarna som bedriver ^nöjesjakl på fasan, ulan del gör också ^jusl de som har mark i närheten av godsen.

Men hela den här ^debatlen om duvhöken kanske är onödig, eftersom jag alldeles nyss har ^erfaril att idel utkast ^lill ^jaktiidskungörelser som föreliggeri ^jordbmksdepartementet duvhöken redan är borta. I så fall skulle vi ha nån vän mål. Jag är ^lilet tveksam om jakttider över huvud taget hör hemma i Sveriges riksdag, eftersom del finns ^någonling som heter jakttidsberedningen - sammansatt av ^jägarintressen, ^ornitologiniressen, ^nalurvårdsintressen, ^lantbmksakademiinlressen, jag vet inte allt - där frågorna för en mycket opartisk och ingående belysning, innan man går vidare. I denna ^jaktiidsbe-^redning, där jag har förmånen all vara Lantbruksakademins ombud, ^harjag länge arbetat för att fö ^ell ^lotalförbud när det gäller duvhök, dock med

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

möjligheter för länsstyrelsen alt i enstaka ömmande fall bevilja licens. Jag har blivit ^bönhörd genom naturvårdsverkets förslag som nu har gått in till departementet, där det ^lycks ha mottagils ^positivi. Del finns ^inle mera alt säga om den saken. Även om jag häller med Jörn Svensson om att ^skydd.sjakten är ^elt besvärligt kapitel, har vi nu i alla fall kommit en bra bit på väg.

När det gäller artkännedomen är den i allmänhet inte så dålig som Jörn Svensson gjorde gällande, men det finns tillräckligt många skrämmande exempel pä ^jusl dålig artkännedom. Därför har vi anledning ^atl glädja oss ål den ^jägarutbildning som riksdagen här har ^fatlal beslut om. Jag har därför ingen anledning alt ta kammarens tid i ^anspråk längre utan yrkar bifall ^lill utskottets förslag. Eftersom ingen har talat för utskottet ^lidigare, ^villjag passa på alt yrka bifall till utskottets förslag i vad det avser punkterna 1,2,3,5,6 och 7. Jag tror ^inle jag behöver lämna någon närmare motivering, eftersom denna finns i utskottets betänkande. När del gäller punkten 4 ansluter jag mig naturligtvis ^lill ^reservalionen.

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag hade inte tänkt ^atl gå upp i den ^härdebaiien, men gördel i alla fall eftersom den kommit att gälla mer än vad som behandlas i utskottsbetänkandet.

Utskottet säger att vi inte har någonting emot att regeringen ger det lilla förbundet. Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare, ^elt anslag för informationsverksamheten. Om ^detla är alla i ^ulskotlet eniga, alltså även reservanterna. Reservanterna vill emellertid alt vi skall ^ultala alt även det ^slora förbundet. Svenska jägareförbundet, bör fö ett extra organisations-stöd.

^Ulskottsmajoritelen vill i ^avvaklan på resultatet av jakt- och viltvårdsberedningens arbete inte göra ett ^sådanl uttalande. Vi ^anserait detta bör fö anstå tills utredningsförslaget ligger på bordel. I år bör emellertid det lilla förbundet fö ^elt anslag.

För alt missförstånd ^inle skall uppstå p^å^ grund av ^atl Sven Lindberg också tagit upp det framlida ^handhavandet av jakten, vill jag säga att delta egentligen inte är någonting som har behandlats i ^utskotlet. Vi har ^inle heller gjort något uttalande om den saken. Jag begärde ordet för all säga att ^centeriedamöterna i utskottet inte vill bli inblandade i den debatten, ty denna för vi ta när förslaget kommer på bordel.

Herr talman! Jag ber all med del ^s^aigda fö yrka bifall till ^utskoltels förslag.

BERTIL JOHANSSON (c):

Herr ^lalman! Jag vill ^närmasl göra en röstförklaring. Även jag är mycket glad över att vi har kommit så långt när del gäller fridlysningen av duvhöken. Jag har själv väckt ^molioner ^därjag ^framhållil det felaktiga i alt tillåta denna jakt. Del ^ärju den enda ^rovfögel som det är allmän jakt på. Del är glädjande all naturvårdsverket har föreslagit regeringen ^atl duvhöken skall ^undantas från

allmän jakt. ^Enligl vad Hans ^Wachimeister säger skulle regeringen också vara beredd alt rätta sig därefter. Jag har inga invändningar, ulan ^lycker alt det är bra.

^Däremoi anser jag ^atl det finns mycket i kommunisternas krav på an skyddsjakten skall upphöra. Jag har även ^lidigare argumenterat mot denna jakt och tycker del är fel ^atl skyddsjakten skall vara kvar när det gäller duvhöken. Hans ^Wachimeister sade att delta är del enda sättet all få en stam av fasaner här i landet. Men jag ^lycker, Hans ^Wachimeister, ^atl ^detla är ^elt konstigt sätt att försöka hälla en slam av fasaner. Det har inte heller ^lyckais så värst bra. Nere på slättbygden lyckas det kanske, och där har vi en ^räll stark stam. Men i gränstrakterna mellan skogs- och slättbygd har man inte lyckats få en stark fasanstam. Hela liden måste vi räkna med ^detla konstlade förfarande. Först föder man upp fåglarna i inhägnader och sedan släpper man ut dem. Dessa inhägnader fungerar ju som sockerbitar för flugor. Här har rovfågeln - i delta fall duvhöken - koncentrerats till dessa inhägnader, där det är lätt för jägarna ^atl skjuta dem. Jag tycker alltså alt del är fel att skyddsjakten på duvhök skall vara kvar och yrkar av den anledningen bifall ^lill ^molionerna 1278 och 1282.

Jag har samma uppfattning som partivännen Filip Johansson ^närdet gäller fördelningen av pengarna för informationen. Skall den ena organisationen fö pengar, skall också den andra fä. Därför yrkar jag bifall ^lill reservationen av Hans ^Wachimeister ^m. fl.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Jakt- och viltvård

Överläggningen var härmed ^slulad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

^Proposilioner gavs på bifall ^lill dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen av Hans ^Wachimeister ^m. fl., och förklarades den förra ^proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Arne Andersson i Ljung begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller ^jordbruksuiskoilets hemställan i

betänkandet nr 4 mom. 4 med godkännande av utskottets motivering röstar

ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i

motiveringen som föreslagits i ^reservalionen av Hans ^Wachimeister ^m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ^ledamöterha röstat ^förja-proposilionen. Då Arne Andersson i Ljung begärde

7 Riksdagens protokoll 1978/79:37-39

Nr 38 rösträkning verkställdes votering med ^omröslningsapparal. Denna ^omrösi-

Onsdagen den ^"^'^"^§^ ^8^^^^^ ^'^^^"'J^ä^n^de resultat;

22 november 1978__ ^•'^^^ ^~^ ^^^"^*^
_______________ Nej - 60

Avstår - 4

Djurskydd

Mom. 5 och 6

^Proposilioner gavs på bifall ^lill dels utskottets hemställan, dels ^molionerna nr 1278 av Jörn Svensson ^m. fl. och nr 1282 av Rolf ^Wirtén, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande ^voteringspropo^sition;

Den som vill ^atl kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 4 mom. 5 och 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit ^molionerna nr ^1278av Jörn Svensson ^m. fl.

och nr 1282 av ^RolfWirién.

Vid ^omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat ^förja-proposilionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med ^omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 240

Nej - 31

Avstår - 7

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Djurskydd

Föredrogs ^jordbmksutskottets belänkande 1978/79:5 med anledning av ^proposilionen 1978/79:13 om ändringar i lagen (1944:219) om djurskydd, ^m. ^m. jämte ^molioner.

ARNE ANDERSSON i Ljung ^(m):

Herr ^lalman! Till ^jordbruksuiskoilets betänkande nr 5, som gäller ändringar i lagen om djurskydd, har moderata samlingspartiets representanter i ^jordbruksutskottel fogat ^ell särskilt yttrande, I ^della särskilda yttrande motiverar vi varför vi ser med betydande skepsis på förslaget om införande av eliska nämnder i forskningsanstalterna. Del råder nämligen inga delade meningar om alt ^användandei av försöksdjur för forskningsändamål skall begränsas så långt del över huvud laget är möjligt. ^Detla är en för samhället viktig angelägenhet. Det är också en ^vikiig angelägenhet all betona

all när djurförsök likväl förekommer - och del måste de ju ändå göra - de arrangeras på ^ell sådant ^säll att försöksdjuren inte förorsakas mera lidanden än vad forskningsuppgiften som sådan oundgängligen motiverar. Det är alltså fråga om stor ^restriktivitet. Pä den punkten skall det således inte råda några delade meningar.

All däremot gå så långt som statsrådet gör i sin proposition, där han uttalar alt etiska nämnder vid forskningsanstalterna skall vara av rådgivande karaktär samt ^atl han förutsätter att forskarna också skall ^rälta sig efter de etiska nämndernas beslut^,^ är ^enligl vår mening ^atl gå alltför långt. Del betyder nämligen i praktiken att enskilda människor ulan någon speciell kunskap om den forskning som det hela tiden gäller kan omintetgöra viktiga forskningsförsök. Försöken bedrivs trots allt för att människors lidanden i en annan ^siluation skall kunna undvikas. Vi har den bestämda uppfattningen i värt parti ^atl det är en samhällets angelägenhet alt betona viklen av alt djurs lidanden i de här sammanhangen nedbringas till ^elt absolut minimum, men vi vill också ^ultala vårt fulla förtroende för de forskare som håller på med sådana försök. Vi ^troratt deras pålitliga omdöme är tillräckligt och alt etiska nämnder följaktligen inte är nödvändiga.

Jag har de senaste dagarna i pressen ^kunnal se alt förre jordbruksministern Anders Dahlgren berättat alt han fött många brev om djurförsök, framför allt frän barn, och del har framgått alt breven har påverkal hans ^slällningsla^gande. Jag ^lycker del låter rart och trivsamt. Det är en situation som man säkert eftersträvar, nämligen att enskilda vuxna människor, och kanske också barn, skall kunna påverka vikliga ställningstaganden. Men beträffande ställningstagandet i just denna fråga kan jag ^inle slita mig från misstanken alt förslaget är framsprunget mera ur hjärtat än ur hjärnan, och jag är inte säker på att ^vikiig lagstiftning bör komma den vägen.

Herr ^lalman! Jag har inget yrkande.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Djurskydd

KERSTIN ^ANER (fp):

Herr talman! Jag har däremot ett yrkande, och ett som jag är ^ulomordent^ligl glad över alt få framställa, nämligen om bifall ^lill hela utskottets hemställan och därmed till ^proposilionen nr 13 om ändringar i djurskyddslagen.

För den som länge ensam har fått kämpa för ^atl eliska nämnder skulle fö kontrollera djurförsöken och för att alternativa metoder ^lill djurförsök skulle fö uttryckligt statligt stöd är det utomordentligt roligt ^atl fö göra ^della. Ändringarna kommer alt på vikliga punkter ^lillgodose vad djurvännerna länge har begärt, och de kommer att ännu mera än förut sätta Sverige i täten för alla civiliserade länder när del gäller att ta hänsyn ^lill djurens välfärd.

Jag vill särskilt ^underslryka två punkter, som kommer att medföra en märkbar skillnad i hanteringen av djur. Det kommer att bli lättare för myndigheterna ^atl snabbt ta hand om vanvårdade och vanskötta djur, så ^atl dessa inte längre för leva kvar - ibland i åratal - under eländiga förhållanden, medan de formella juridiska kvarnarna mal på. Delta är en sak som har upprört en mängd människor och påtalats av länsveterinärer och ^hälsovårds-

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Djurskydd

100

nämnder, och jag är myckel glad ^atl se att det nu kommer ^atl gå mycket lättare att omhänderta djuren för alt kunna ge dem en lagenlig vård.

Sedan ^lill frågan om de etiska nämnderna, som Arne Andersson i Ljung uttrycker tvivel om, Det är alltså dem som jag i alla år har ensam motionerat om och reserverat mig för. Jag har alllid fått höra samma argument: de skulle vara ett outhärdligt tvång ^mol den fria forskningen och de skulle t. o. ^m. vara en förolämpning ^mol forskarna. Men nu är det märkligt nog så, alt det är just forskare - nämligen professor Karl Johan ^Öbrink i Uppsala och hans medarbetare - som har startat ^experimetu på egen hand med sädana etiska nämnder. De har själva känt ^behovel av ^atl få en fastare grund för sina egna etiska bedömningar och har välkomnat lekmännens insyn och medverkan. Det är deras ^erfarenheler som bl. a. ligger till grund för ^proposilionen.

För att mycket kort konkretisera vad det verkligen är fråga om skall jag citera uren katalog över olika ^typerav försök, som ^jusl denna etiska nämnd i Uppsala har gjort. Den har delat upp försöken i fem olika typer, från sådana som ^inle är smärtsamma ^lill sådana som "planeras på osövda djur som kan förväntas bli allvarligt sjuka av behandlingen eller lida betydande smärta". På vetenskapligt språk är del t. ex. stress-, chock- eller brännskadeförsök, framkallande av ^övertrösklig smärta, ^beieendeförsök med ^belydande ^ivångs-^anordningar osv. Ungefär 7 96 av de försök som professor ^Öbrink har gjort statistik på faller under denna kategori.

Del är klan att det inte lugnar djurvännerna att den här sortens försök blir ^kategoriserade. Men del betyder i alla fall att man klart och tydligt säger ifrån alt del faktiskt förekommer smärtsamma försök på djur - vilket ibland har förnekats - och alt dessa måste underkastas en noggrann förprövning av de forskare, den ^laboraloriepersonal och de l^ekmän som jag utgår från kommer alt ingå i de eliska nämnderna och som inte har något ^egel ^inlresse av att ulföra ^experimeniet. Erfarenheter visar an redan ^della au man för diskutera sina egna påtänkta djurexperiment med några objektiva människor gör att experimenten ofta blir mycket bättre, för både djuren och vetenskapsmannen. Jag är övertygad om ^atl forskarna, precis som professor ^Öbrink, kommer ^atl upptäcka ^atl de etiska nämnderna i hög grad är till nytta för dem själva.

Jag vill tillägga alt jag utgår frän alt den etiska prövningen, både i de lokala etiska nämnderna och i den centrala nämnden, kommer alt gälla alla djurförsök, även dem som görs vid FOA, vid^'psykologiska ^insiiiuiioner och inom ^kosmeiikinduslrin.

Slutligen, herr talman, vill jag nämna en ^arinan sak. ^Proposilionen och utskottets betänkande föreslår ^atl regeringen bemyndigas utfärda särskilda regler för överföringen av befruktade ägg från ^elt ^hondj.ur ^lill ^elt annat, vilket anses vara ^nödvändigl av djurskyddshänsyn. Så som den medicinska vetenskapen utvecklas i dag, verkar del inte dröja länge förrän vi kommer all behöva en lag av delta slag även för mänskliga honor. Del aren fråga som inte faller under ^jordbruksuiskoilets område men jag skall inte glömma bort den i andra sammanhang.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

SVEN-ERIK NORDIN (c);

Herr ^lalman! När vi nu står i begrepp all äter göra en ändring i djurskyddslagen, närmast föranledd av ^behovel alt reglera ^försöksdjursverk-^samheien, vill jag erinra om vad som är debattens grundfråga: Behöver vi försöksdjur?.

Del är en fråga som ställs ^alll oftare i dagens svenska samhälle. Och del är en fråga som i allra högsta grad angår kammarledamöterna i egenskap av folkels ombud. Här har vi ett exempel pä en fråga som man ^inle skall lämna ^enbari ål experterna. Det är intressant ^atl ^konsialera hur opinionen har förändrats under åren. I förarbetena till den ^djurskyddslagsom vi nu ^har-den slammar från 1944 - ^ulgick man från all det var forskaren, och ^endasl forskaren, som kunde bedöma nödvändigheten av djurförsök. Forskaren avgjorde om nyttan övervägde skadan. Men del är en ^uppfallning som har ^ifrägasalls ^alllmer. Här har ^djurskyddsorganisalionerna ^spelal en stor roll. Men även forskarna själva har bidragit till en ny syn. Del har nyss anförts också av Kerstin ^Anér. Användningen av försöksdjur har minskal frän 900 000 djur 1970 till 700 000 i år.

^Samlidigt ^måsle vi konstatera att några verkliga alternativ ^lill djurförsök inteslår till buds. Vi ^f^Sr därför tolerera att djurförsök måste äga rum. Vi ^f^örse ^lill all de begränsas. Vi för se ^lill att lagstiftningen skärps. Vi för hoppas att alternativ forskning ger resultat så småningom.

Utifrån dessa aspekter är regerings förs läge t på de allra flesta punkter tillfredsställande. Det blir ^inle längre ^möjligl all stjäla hundar och katter och sälja dem som försöksdjur. Uppfödningen av försöksdjur blir kontrollerad. Jag vill gärna ge den förre jordbruksministern en eloge för det ^arbele som har ulförts på ^detla område. Här har man slagit in på.en ny väg.

Men -jag vill betona alt det finns ^elt men - på en ^punkl är regeringsförslaget inte bra. Jag åsyftar det förhållandet att regeringen förutsätter ^atl en ^belydande, och jag vill säga den känsligaste, delen av försöksdjursuppfödningen skall ske i privat regi. Jag har ^lillsammans med partikamrater ^tagil upp den frågan i ^moiionen 1978/79:7. Vi har där pekat pä ^atl uppfödningen av försöksdjur i princip endast skall ske i statens regi. Vi har vidare pekat på de ^resursersom finns i Sollefteå i den vägen. Vi menaratt ^uppfödningav hundar till försöksdjur då kan ^f^h^ bli det första steget mot statliga insatser på del här området.

Varför uppfödning i statlig regi? Jo, vi är överens om ^atl försöksdjurshanteringen är en ytterst känslig verksamhet. Skall det fö förekomma enskilda vinstintressen i sådana sammanhang?

Det fin^ns ^fiera skäl för uppfödning i statlig regi. Inriktningen för framtiden skall ju vara alt begränsa djurförsöken, ^atl använda färre djur och bättre djur. Hur motiverar vi enskilda djuruppfödare till ^atl öka kvaliteten, om vi gör det hela till en prisfråga? Hur initierar vi enskilda till att göra investeringar för avel?

Kan man se saken ^ekonomiski bara med hänsyn tagen till vad djuren kostar att köpa?

Varje djurförsök som misslyckas på grund av mindre god kvalitet hos

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Djurskydd

101

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Djurskydd

försöksdjuret innebär ju ett slöseri med tillgångar. Ett sådant misslyckande kan inte försvaras vare sig ekonomiskt eller etiskt.

Slutsatsen av dessa frågeställningar kan nog ^inle bli ^merän en: på sikt-jag understryker på sikt - bör försöksdjursuppfödningen endast ske i statlig regi. Jag är ^fakiiski besviken på utskottets negativa inställning. Om man lusläser ^utskoltsbetänkandet och jämför det med propositionen, finner man all utskottet är mer avvisande till tankarna i vår ^molion än vad del föredragande statsrådet är. Jag har dock inte, herr ^lalman, i det här läget något särskilt yrkande.

102

GUNNAR ^BIÖRCK i ^Värmdö ^(m):

Herr talman! Det är endast undantagsvis som jag dristar mig ^atl kommentera ett betänkande från jordbruksutskottet. Men jag har frågat mig om den lagändring som här föreslås, ^specielll 12 § andra stycket, ^kommeratt innebära att viktiga delar av den experimentella medicinska forskningen i Sverige kommer alt upphöra den I juli 1979. Varken för hundar, katter eller ^hamslrar finns det i vårt land någon organiserad uppfödning av försöksdjur; Sådan uppfödning finns bara för vita möss och råttor. Jag har i dag från sakkunnigt medicinskt håll fött denna uppfattning bekräftad. Både när det gäller utvecklandet av nya kirurgiska metoder och när del gäller undersökningar som berör större organsystem, sådana som mag-och tarmkanalen eller hjärtat och de ^slora blodkärlen, är det nödvändigt att utnyttja större djur och djur, vilkas organfunktioner ^någoriunda liknar människans.

Nu står det ^visseriigen i 12 § fjärde stycket au regeringen eller ^myndighel som regeringen bestämmer för meddela fö^reskrifterom undantag från första, andra eller ^iredje stycket. Del kommer alltså bli en anhopning av ansökningar om undantag från denna lag under nästa år. Frågan är om regeringen eller ^lantbruksslyrelsen eller någon annan ^myndighel skall fö den vanskliga uppgiften att pröva sädana ärenden. Det kommer inte ^atl bli lätt för någon.

Herr talman! Jag har ansett mig skyldig ^atl upplysa kammaren om ^atl lagen - om den skall följas strikt - innebär att viktiga delar av den experimentella forskningen inom svensk medicin måste upphöra den 1 juli 1979. Om detta inte skall inträffa måste ^dispensgivningen från 12 § andra stycket bli så liberal att lagen i delta hänseende kommer att innebära att man behåller det faktiska nuläget intill dess frågan om den avsedd^a^ uppfödningsverksamheten på ett eller annat sätt blir löst. När riksdagen nu - som man kan ^fömtsätla - antar denna lag kommer allt ^aU bero på tillämpningen av 12 ^§. Jag har därför inget yrkande utan endast en vädjan till dem som kommer att svara för tillämpningen alt agera med all nödvändig realism.

Mot den etiska prövning som nämns i 12 a § i lagförslaget ^harjag ingen principiell invändning. Etiska prövningar och etiska kommittéer kommer rimligtvis alt spridas från del medicinska området - där man har varit föregångare - till de flesta andra vetenskapsområden. I nästa vecka har t. ex. ^humanislisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet en offentlig ^överiägg^ning i denna fråga för sitt ämnesområde.

I utskottels redogörelse för propositionsförslaget sägs att det "förutsätts alt Nr 38 försöksledarna kommer ^atl följa nämndens utlåtanden". Ja, det kommer väl ^Onsdaeen den att bero på vilken kompetens som blir företrädd i nämnden och hur 22 november 1978

kvalificerade dess utlåtanden blir. Inom den kliniska medicinen är ett ____________________

godkännande frän etisk nämnd en förutsättning både för erhållande av ^Diurskvdd forskningsanslag och för möjligheten ^atl fö ett arbete publicerat i seriösa vetenskapliga lidskrifter. För egen del skulle jag helst se ^atl man i fråga om medicinsk forskning på försöksdjur använde de befintliga etiska nämnderna - dock gärna förstärkta med veterinärmedicinsk expertis när del gäller djurförsök.

KERSTIN ^ANÉR (fp) kort ^genmäle:

Herr talman! Om man har ett klart och önskat mål för man faktiskt lov ^atl börja gä ^emol det, även om de första stegen blir besvärliga och det blir ^övergängssvärigheler. Man kan ^inle låta ^övergängssvårighelerna bestämma ^atl man aldrig skall börja sträva mot ^ell mål. Och målet - som jag tror ^atl Gunnar ^Biörck i ^Värmdö och jag är överens om - är ^atl vi skall ha så bra försöksdjur som möjligt så ^atl vi skall kunna använda så fö som ^möjligl. Del ^ärju alldeles uppenbart att har man dåliga försöksdjur så blir del också dåliga experiment. Man måste då göra mänga sådana och har magert utbyte av det hela. Det är delta som ligger bakom lagförslaget.

Om det sedan vore ett fastslaget mål ^atl alla djur skulle vara statligt uppfödda så skulle det målet ligga ännu mycket längre bort - del skulle vara fullständigt omöjligt att uppnå del målet inom rimlig tid.

^F. ^ö. ^ärdeljusåaltden ^cenlrala etiska nämnd som är tillsatt har som en av sina uppgifter att just se över produktionen av försöksdjur, och den kommer naturligtvis att där ha ögonen öppna för alla de åtgärder som kan behövas för alt viskall fö en så bra försöksdjursuppfödning som möjligt-ett mål som, jag upprepar del, vi alla är ense om.

ANDERS DAHLGREN (c):

Herr ^lalman! Jag hade ^inie ^länkt ^della i den här ^debatlen - ^utskottsbetän^kandei ^ärju trots ^alll enhälligt. Men Arne Andersson i Ljung uppfordrade mig till en replik när han sade att jag som ^f^ ^d. jordbruksminister hade låtit hjärtat ta överhanden över hjärnan. Ja, jag vet inte - kanske borde vi, Arne Andersson, göra del litet oftare i ^poliliska frågor, i synnerhet om slutresultatet blir sä bra som jag vågar påstå att den här propositionen är.

Om Arne Andersson under den här debatten lyssnat ^lill Gunnar ^Biörck i ^Värmdö så skulle han dessutom ha funnit att moderaternas särskilda yttrande är ganska onödigt. Gunnar ^Biörck har ju förklarat alt de etiska nämnderna fyller en funktion och att det inte finns någon anledning ^atl la bon den försöksverksamheten utan i stället att permanenta den.

Jag delar inte den oro som Gunnar ^Biörck i ^Värmdö känner för ^atl den här propositionen skulle innebära att man nu inte skulle kunna fortsätta en ^vikiig forskning. Självfallet måste dispens kunna ges i sådana fall.

Vad Arne Andersson i Ljung har sagt tycker jag är djupt orättvist mot alla ^'^0^3

Nr 38 de människor som har gjort förarbetet till den här ^proposilionen, som har

^Onsdaeen den suttit i utredningar, som har arbetat i lantbruksstyrelsen och i departementet.

22 november 1978 ^^^^^^^^^'' ^^^^^^^^^ ^hearingar med bl. a. forskare som var inbjudna för ^överiäggningar

_______________ kom jordbruksdepartementet fram till alt del nog var riktigt ^atl ta det här

Vattenlagen

steget: ^atl försöka begränsa användningen av försöksdjur, att se till att de lider så ^lilen skada som möjligt och att låta lekmän ^della i de eliska nämnderna. Del är nu regeringens uppgift att se till ^atl sammansättningen av de eliska nämnderna och centrala försöksdjursnämnden blir sådan alt alla kommer ^atl ha respekt för de bedömningar som görs. Jag yrkar, herr talman, bifall till jordbruksutskottets hemställan.

Överläggningen var härmed ^slulad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Vattenlagen

Föredrogs ^jordbmksutskottets betänkande 1978/79:6 med anledning av motioner om vattenlagen.

I ^detla betänkande behandlades motionerna

1977/78:596 av Ivan ^Svansiröm (c) och

1977/78:1626 av Åke ^Wictorsson ^m. fl. ^(s), vari hemställts ^atl riksdagen ^beslulade att ge regeringen till känna vad som anförts om ^sakägareräti i ersättningsfrågor för yrkesfiskare och ^taleräit i ^tillållighetsfrägor för organisationer i mål ^enligl vattenlagen.

^Ulskotlet hemställde ^atl riksdagen skulle

1. ^avs^f^ö^ ^moiionen 1977/78:596,

2. anse motionen 1977/78:1626 besvarad med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits av Svante Lundkvist, Maj Britt ^Theorin, ^Grelhe Lundblad, Sven Lindberg, Åke ^Wictorsson, Gunnar Olsson och Håkan Strömberg (samtliga ^s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

^atl riksdagen skulle som sin menin^g^ ge regeringen till känna vad reservanterna anfört med anledning av motionen 1977/78:1626.

104

SVEN LINDBERG ^(s):

Herr ^lalman! I motionen 1977/78:1626 anförs all enligt vattenlagen talan om ersättning och eventuella ^skadebegränsande åtgärder för anföras ^endasl av dem som ^harägande- och nyttjanderätt ^lill sådan fast egendom som skadas av ^vatienförelaget. Del innebär alt fiskare som har erhållit länsstyrelsens tillstånd att utsätta bottengarn på allmänt vatten inte för ersättning för åtgärder vidtagna enligt vattenlagen, om dessa påverkar hans fiskemöjligheter. Yrkesfiskare med fast redskap kan således drabbas av skada som följd av

vattenlagen ulan rätt all föra ^lalan.

Motionärerna anser ^atl i dessa ärenden, där ^belydande gruppintressen kan vara berörda, yrkesfiskels och fritidsfiskets organisationer bör tillerkännas ^lalerätl. Vi reservanter i utskottet delar uppfattningen ^atl hittillsvarande praxis i fråga om ^sakägarbegreppet i vattenmål inte gett fiskels ^organisalioner tillfredsställande möjligheter ^atl hävda sina intressen i åsyftade sammanhang. Vi menar att yrkesfiskare kan drabbas av skada och inkomstbortfall till följd av vattenförelag utan all vara sakägare i målet. ^Enligl vår mening talar rättviseskälen för ^atl sådana yrkesfiskare för möjlighet att föra talan i ^vatlenmål.

Vi anser att det i vattenmål i allt större utsträckning blir fråga om ^atl väga ^vatlenföretagets ^iniressen gentemot de skador som del förorsakar fisket när det gäller tillåtlighetsprövningen. Av den anledningen ser vi del som ^naturiigt att såväl yrkesfiskets som fritidsfiskels ^organisalioner erhåller talerätt vid tillåtlighetsprövningen enligt vattenlagen. Därför bör denna fråga beaktas av regeringen i samband med den pågående beredningen av ny vattenlag. Vi föreslår därför att riksdagen uttalar denna mening och ger den regeringen ^lill känna.

Majoriteten i utskottet anser tydligen alt hittillsvarande praxis såvitt avser ^sakägarbegreppet i ^vatlenmål har varit tillfredsställande. Man har därför ingen mening i denna fråga utan sätter sin tillit till att eventuella brister i detta avseende kommer att rättas till av regeringen i beredningen av den nya vattenlagen.

Det är både förvånande och beklagligt all inte utskottsmajoriteten har velat ta ställning för den grupp fiskare som har små eller inga möjligheter alt hävda sina intressen genom alt de ^inle för föra talan i ^vatlenmål.

Herr ^lalman! Jag yrkar bifall ^lill den reservation som är fogad vid jordbruksutskottets betänkande nr 6.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Vattenlagen

RUNE JOHNSSON i Mölndal (c):

Herr talman! Enligt vattenlagen för endast den föra talan om ersättning och eventuella ^skadebegränsande åtgärder som har ägande-eller nyttjanderätt till sådan fast egendom som skadas av ^vatienförelaget. Detta kan naturligtvis vara besvärande, i synnerhet för fiskare som inte är anslutna till facklig organisation. I ^vattenrältslig praxis har man emellertid varit liberal i fråga om enskildas och organisationers möjligheter att oberoende av ^fastighelsanknyt-^ning framföra sina synpunkter vid tillståndsprövningen. Del är också ^endasl i undantagsfall man förvägrat fiskets fackliga ^organisalioner ^atl föra talan i ^vatlenmål som berört organisationens medlemmar. Med ^lanke på den respekt man har för och del värde man sätter på de fackliga organisationernas meningsyttringar i dagens Sverige är det ^knappasl troligt att den praxis som ^varil rådande skulle förändras så att fiskets organisationer fick uppenbara svårigheter all uppträda som sakägare för sina medlemmar. Ett utökat ^sakägarbegrepp kan också medföra ^atl yrkesfiskels speciella problem kommer bort i en situation där även andra grupper med stöd av förändringen kommer in i bilden.

105

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Vattenlagen

Utskottet säger i sitt betänkande att om den vidare prövningen av ^vatienlagsuiredningens förslag skulle ge vid handen alt det finns utrymme för förbättringar i angivet hänseende, vill utskottet självfallet inte motsätta sig alt frågan ägnas fortsatt uppmärksamhet. ^Ulskotlet förutsätter också att frågan om ^sakägarbegreppet kommer ^atl behandlas med särskild omsorg av regeringen, framförallt när det gäller ^vauenmål som berör yrkesfiskare som fiskar på allmänt eller arrenderat vatten och där fiskarens ^iniressen inte tillgodoses genom förmedling av vallenägaren eller annan sakägare.

Jag tror ^inle det råder någon större meningsskiljaktighet mellan motionären och utskottet. Det är väl ^närmasl en fråga om hur långt man skall gå i ett utvidgat ^sakägarbegrepp för ^atl inte den situationen skall uppstå all man ^ulöver de personer som är berättigade ^lill ersättning i dessa ^vatlenmål får med en större krets, vilken knappast är berättigad ^lill ersättning men vilken såsom part i vattenmål skulle kunna skapa segslitna och långt ^uidragna förhandlingar till skada för olika intressen.

Herr talman! Med de^l^ anförda ber jag ^atl få yrka bifall ^lill utskottets hemställan.

106

SVEN LINDBERG ^(s):

Herr talman! Jag konstaterar bara del märkliga i att Rune Johnsson medger alt del kan vara besvärande att inte organisationerna har ^möjlighel alt föra ^lalan i del här sammanhanget. Han hoppas därför att regeringen i beredningsarbetet med vattenlagen skall ta hänsyn ^lill dessa frågor. Själv vill han ^inle medverka till ^atl det garanteras att dessa frågor kommer under behandling i beredningen av den nya vattenlagen. Det är, herr talman, litet märkligt.

RUNE JOHNSSON i Mölndal (c):

Herr talman! Jag har under rätt många år sysslat med olika ^vatlenmål. Jag har i och för sig ^inle något ^emol en utökning av ^sakägarbegreppet, om del kan avgränsas till att enbart gälla yrkesfisket. När nu ^inle ^della är möjligt tycker jag alt man i ^avbidan på ^elt kommande regeringsförslag om en' reviderad vallenlag inte nu behöver företa någon speciell ^ålgärd från riksdagens sida. Jag anser ^atl utskottets skrivning väl täck^er den mening som jag ^lidigare har förfäktat.

SVEN LINDBERG ^(s):

Herr talman! Jag tycker inte ^atl ^della förtydligar ^någonling. Det ^ärju inte fråga om ^ell slutgiltigt ställningstagande, utan del är fråga om att fö denna sak med i den beredning som skall ske inom regeringen. Därför ^tyckerjag ^atl det är märkligt alt en fiskets ^förelrädare, vilket Rune Johnsson ändå är, ^inle slår vakt om möjligheten alt värna om bl. a. de yrkesfiskare som ingår i den krets som här kan bli drabbade av nuvarande förhållanden.

RUNE JOHNSSON i Mölndal (c):

Herr ^lalman! Jag kan ^å^ min sida inte förstå Sven Lindbergs oro i denna fråga. Utskottet förutsätter ju "att frågan om sakägarebegreppet ^kommeratt behandlas med särskild omsorg av regeringen framför allt när det gäller vattenmål som berör yrkesfiskare som fiskar på allmänt eller arrenderat vallen och där fiskarens ^iniressen ^inle tillgodoses genom förmedling av ^vatienägaren eller annan sakägare".

Del ^ärju i alla fall den gruppen som kan lida ekonomisk skada vid olika former av ^valtenföretag. Det var där som meningarna skilde sig i ^ulskotlet. Majoriteten stod helt på yrkesfiskets sida, medan motionärerna och reservanterna ville dra in ^fiera andra grupper.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Kapitaltillskott till Sveriges Investeringsbank AB

^Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels ^uiskotteis hemställan, dels ^reserva^lionen av ^Svanie Lundkvist ^m. ^fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sven Lindberg begärt votering upplästes och godkändes följande ^voteringsproposilion;

Den som vill ^atl kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 6 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit ^reservalionen av ^Svanie Lundkvist

^m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ^ledamöier ha röstat ^förja-proposilionen. Då Sven Lindberg begärde rösträkning verkställdes votering med ^omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

^^^ Ja - 143

Nej - 133

Avslår - I

§ 15 Kapitaltillskott till Sveriges Investeringsbank AB

Föredrogs ^näringsutskotlets betänkande 1978/79:8 med anledning av propositionen 1978/79:8 om ^kapitaltillskotl ^lill Sveriges ^Invesleringsbank AB jämte motioner.

I ^proposilionen 1978/79:8 ^(industrideparlementet) hade regeringen föreslagit riksdagen alt

107

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Kapitaltillskott till Sveriges ^Invesle^ringsbank AB

1. uppdra ål fullmäktige i ^riksgäldskonlorei att ikläda staten garanti för Sveriges ^Invesleringsbank ^AB;s förplikt^elser med ytterligare ^1000 ^0(X)000 kr. ^lill sammanlagt ^högsl 5 000 000 000 kr.,

2. till Teckning av aktier i Sveriges Investeringsbank AB pä tilläggsbudget I ^lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för statens aktier anvisa ^elt investeringsanslag av 300 000 000 kr.

Sveriges Investeringsbank AB fick enligt bolagsordningen låna upp medel eller ingå ^garaniiförpliktelser till ^elt belopp som ^högsl motsvarade åtta gånger bankens ^egel kapital, vilket ^f. ^n. var drygt 1 000 milj. kr. Bankens upplåningsrätt, som sålunda uppgick till drygt 8 000 milj. kr., höjdes genom det föreslagna ^kapitaltillskouet ^lill drygt 10 400 milj. kr.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av ^proposilionen väckta ^molionerna

1978/79:16 av Olof Palme ^m.fl. ^(s), vari hemställts att riksdagen till Teckning av aktier i Sveriges ^Invesleringsbank AB pä tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för statens aktier anvisade ett i förhällande till regeringens förslag med 200 milj. kr. förhöjt investeringsanslag av 500 000 000 kr., och

1978/79:17 av Lars Werner ^m. fl. (vpk), vari hemställts

1. i första hand ^atl riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:8 som sin mening uttalade vad som i motionen anförts om inriktningen av ^Invesieringsbankens verksamhet,

2. i andra hand, därest yrkandet under 1 icke vann riksdagens bifall, all riksdagen skulle avslå ^proposilionen 197^8/79:8.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall ^lill ^proposilionen 1978/79:8 mom. 1 och med avslag på motionen 1978/79:17 i ifrågavarande del skulle uppdra ät fullmäktige i ^riksgäldskonlorei alt ikläda staten ^gaianii ^förSveriges ^Invesleringsbank ^AB;s förpliktelser med ytterligare ^lOOOOOOOOO kr. ^lill sammanlagt 5 000 000 000 kr., ^/

2. all riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:8 mom. 2 och med avslag på motionen 1978/79:17 i ifrågavarande del och ^moiionen 1978/79:16 till Teckning av aktier i Sveriges Investeringsbank AB på tilläggsbudget 1 ^lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för statens aktier skulle anvisa ett ^invesleringsanslag av 300 000 000 kr.

108

^Reservaiion hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik ^Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström och ^Kari-Erik Häll (samtliga ^s) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

^atl riksdagen med anledning av ^propo^i^sitionen 1978/79:8 mom. 2, med bifall till ^moiionen 1978/79:16 och med avslag på ^moiionen 1978/79:17 i ifrågavarande del på tilläggsbudget I till statsbudgeten för ^budgelårel 1978/79

under fonden för statens aktier anvisade ^eu investerings^anslag av 500 000 000 kr.

HUGO BENGTSSON ^(s):

Herr talman! Vi har med olika intervaller diskuterat frågan om ytterligare kapital för aktieteckning i Sveriges Investeringsbank, och jag har anledning misslänka alt det ^inteärsista gången som ^vidiskulerarden frågan i riksdagen. När vi nu gör del, är del i anledning av en proposition där det föreslås all man anvisar 300 milj. kr. till aktieteckning i banken och alt den statliga garantin för bankens förpliktelser ökas med 1 000 milj, kr. ^lill 5 000 milj. kr.

I en motion har vi från socialdemokratiskt håll föreslagit att beloppet för nyteckningen av aktier i banken skall höjas ^lill 500 milj. kr. eller samma belopp som banken själv redan på ^hösien 1976 hemställde om.

Med hänsyn ^lill den speciella ^inriklning som banken har, nämligen ^atl finansiera sådana investeringar inom näringslivet som har alt göra med rationalisering, strukturanpassning och utveckling men också finansiering av svensk export, är det ^inle ^särskill svårt alt räkna ut att ^slora krav kommer all ställas på banken under den närmaste liden.

När konjunkturen vänder - och del hoppas vi väl alla att den snart skall göra - kommer anspråken omedelbart ^atl öka på bankens medverkan. Men avgörande för bankens möjligheter att aktivt medverka till en positiv ^invesieringsulveckling är dess förmåga ^atl la risker. Och del ^ärju ^hell klart ^atl kraven härvidlag undan för undan har ^ökal. De olika projekten kräver i dag och för framtiden betydligt större belopp än under gångna år.

^Samiidigi som kraven på banken att ta ^ytteriigare risker kraftigt har ^ökal, har bankens möjligheter till ^sådanl risktagande kraftigt reducerats, inte minst med hänsyn ^lill de betydande valutaförluster som uppstått under senare är och som, enligt vad vi kan utläsa ur ^proposilionen, vid utgången av 1977 uppgick ^lill 425 milj. kr.

Bl. a. också ^mol den här bakgrunden framstår det som absolut ^nödvändigl med en kraftig ökning av bankens ^egel kapital, om banken skall kunna spela en ^så^^akliv roll i vårt näringsliv som vi menar alt den skall göra. ■ 500 milj. kr. är ^mol den här bakgrunden ^elt ^bällre avvägt kapitaltillskott. Del grundar sig också pä bankens egna beräkningar som presenterades för någon tid sedan.

Del skall inte heller vara på det sättet att banken ^prakliskl tagel varje år skall behöva komma med en ^framslällning om kapitaltillskott. Man bör kunna planera sin ^verksamhel mer långsiktigt utan sådana här störningar.

Vi känner också till au en analys och utvärdering av bankens ^verksamhel har ^gjoris. Den departementspromemoria som blev en följd härav talar klart om ^atl anspråken på banken kommer ^atl bli myckel stora de närmaste åren. Av promemorian framgår all förutom den normala ^ullåningsexpansionen sä kräver strukturförändringarna i vissa branscher ^underde närmaste åren stora insatser. Kreditbehoven på dessa områden kan, säger man, uppskattningsvis bli 1 ^å^ 2 miljarder kronor per år under de närmaste åren. Därtill kommer sannolikt en ökad efterfrågan på utlåning - i samarbete med de nybildade

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Kapitaltillskott ^lill Sveriges ^Invesle^ringsbank AB

109

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Kapitaltillskott till Sveriges Investeringsbank AB

regionala ^uilåningsfonderna - till de mindre förelagen.

Sammantaget har alla dessa argument ^leu oss fram till au om banken skall kunna fylla sin uppgift på ett ur såväl näringslivels som samhällets synpunkt riktigt sätt bör aktiekapitalet ökas med det av oss i ^reservalionen föreslagna beloppet på 500 milj. kr.

Jag ber, herr talman, alt fö yrka bifall till ^reservalionen.

Under delta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

110

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr ^lalman! Del här ärendet gäller frågan om ^kapitallillskoll till ^Invesle-^ringsbanken, och det är bara den frågan som har behandlats i de tryckta handlingarna. Men ärendet borde också röra del som ^vpk-motionen lar upp, nämligen frågan vad de beviljade medlen egentligen skall användas ^lill. Men delta har tydligen ^inle föranlett någon diskussion i utskottet. Ändå är del väl egentligen det som är den ^verkligl viktiga frågan. Om Investeringsbanken skall bli ^någonling annat än blott och bart ^ytteriigare en bank som agerar precis som de ^privala bankerna, ^måsie den föra en annan politik än de banker som Slår under storfinansens v^älde.

Om man vill se investeringsverksamhet på del kvalitativa ^sätiei måste man ^Slälla frågorna: Var vill man all det nya skall inträffa i del svenska näringslivet? Vilka industriella utvecklingslinjer vill man befrämja? Vad är det som skall produceras? Vilken sorls ekonomisk organisation skall vi ha och i vilken sorls samhälle skall vi leva i framliden? Vilka mänskliga behov skall produktionen tillgodose? Skall den tillgodose några mänskliga behov över huvud tagel? Eller skall den bara tillgodose ett litet ^fötal kapitalägares vinstintressen?

Det ^ärså man ^måsie ^slälla frågorna. Au den borgerliga majoriteten i utskott och kammare inte ställer frågorna på det sättet är ^inle ägnat ^atl förvåna. Från ^borgeriig synpunkt har man naturligtvis inget annat intresse än alt se till att också Sveriges Investeringsbank ställer ^så mycket pengar som ^möjligl ^lill förfogande för den typ av ekonomiskt system och den typ av ^stmk^lurom^vandling som storfinansen och del ^privala kapitalet här i ^landei vill genomföra.

Det är ingenting märkligt, det är helt logiskt från ^borgeriig ståndpunkt. Men mer förvånande ^ärju ^atl socialdemokraterna i ^ulskotlet och i kammaren ^lydligen ^inle för en sekund har fråg^at sig: Hur skall vi egentligen använda Sveriges Investeringsbank? Vad skall den vara ett redskap för?

Den ^socialdemokraliska motionen liksom reservationen ^diskuierar ^detla problem bara i termerna alt banken skall vara för en positiv ^invesieringsul^veckling, som man säger. Ja, det är naturligtvis bra, men vad skall denna ^posiliva ^invesieringsulveckling tjäna? Vad skall produceras? Vilken sons utveckling skall den stimulera? Skall den över huvud laget grundas på någon självständig politisk bedömning av vilka utvecklingslinjer som skall främjas eller skall man bara tacka och ta ^emol och stödja de utvecklingslinjer, den typ

av strukturomvandling som ^privalkapilalel vill ha?

^Tysinaden på den socialdemokratiska sidan tyder ju klart på att man över huvud taget inte tänkt på något alternativ, utan man har bara ^länkt så här: Låt oss ösa sä mycket pengar som möjligt i den typ av strukturomvandling som privatkapitalet vill ha.

Herr talman! Vi har i det här ^landei sedan ^fiera år en svårartad konjunkturkris, en konjunkturkris som sammanfaller med en sedan lång tid ^lillbaka pågående strukturell kris i ekonomin. Denna dubbla kris vållar ökad arbetslöshet och ökad ^utslagning.

Dä ^måsle frågan ^slällas: Vilken sorts investerings- och strukturpolitik är ^uiifrån denna bakgrund i den samlade arbetarrörelsens intresse, i folkflertalets intresse? Är del ^atl ^slälla upp på samma typ av utveckling som de ^siora industribolagen och storfinansen vill ha? Är del all inge folkflertalet i del här ^landei den föreställningen all ställer vi bara upp för storfinansen så för vi del bra. Vad som är bra för storfinansen skall också vara bra för ^arbelarna. Det måste ju uppenbarligen bli konsekvensen av det resonemang som ^SAP-^represenlanlerna här för.

Är del verkligen Sveriges ^Invesieringsbanks, dvs. en statlig banks, uppgift au låna ut stora penningbelopp till privatföretag,som excellerar i ^massutfdrsel av kapital, som ^fören politik som drar arbetstillfällen u^tlandet? ^Ärdet detta vi skall hjälpa dem med? Skall vi hjälpa dem ^atl stoppa en massa pengar i verksamheter, där ett av de främsta målen är att slå ut ännu ^fier arbetare, rationalisera bort ännu ^fier? För det blir ju följden om man skall gå i den nuvarande strukturomvandlingens ^riklning. Är det verkligen sä att vi skall stimulera ^lill ytterligare skärpning av det redan extremt höga exportberoendet? Vi menar all delta verkligen är en fråga som en samlad arbetarrörelse borde ställa sig. Har vi verkligen inget politiskt eller ideologiskt alternativ till borgerlighetens och storfinansens strukturomvandling sådan de vill ha den? Då är det illa ställt med den svenska arbetarrörelsens motståndskraft mot det borgerliga samhället och storfinansen.

Från vpk har vi medvetet och polemiskt velat ställa frågan om inriktningen av strukturomvandlingen, om den sorts ekonomiska ^ulveckling som vi menar all den statliga politiken och den statliga investeringsbanken bör främja. Vi menar att den bör vara en ^hell annan än den typ av strukturomvandling som har lett till denna ökande ^utslagning och arbetslöshet, ^lill den ökande rovdriften, till den ökande ensidigheten i ^produklionen, till det kortsiktiga profil- och ^vinsttänkande, som hela tiden har karaktäriserat den ekonomiska ^ulvecklingen här i ^landei och som lett oss fram till denna kris. Den är en av de faktorer som har vållat denna kris.

Från ^vpk;s sida skulle vi vilja se Sveriges Investeringsbank infogad i ett ^hell annat och nytt sammanhang. Vi skulle vilja se den föra en kamp mot arbetslösheten, vi skulle önska att den som en av sina stöttepelare hade ^elt omfattande och långsiktigt statligt industriprogram till förmån för en industriell och strukturell förnyelse av den svenska ekonomin i helt annan riktning och efter helt andra linjer än dem som storfinansen vill följa.

Vi menar ^atl det borde vara Sveriges ^Invesieringsbanks uppgift att ställa

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Kapitaltillskott till Sveriges Investeringsbank AB

111

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Kapitaltillskott till Sveriges Investeringsbank AB

112

upp på den utvecklingslinjen och ^inle på storfinansens. Storfinansens utvecklingslinje är ingenting som statliga pengar, ^skallebetalarnas pengar, skall ^slimulera.

Del finns för mycket tung ^rovdriftsinduslri här i landet, det finns för mycket industri som arbetar för kortsiktiga och ^profilbelonade mål. Det behövs mycket mera av lätt förädlingsindustri som med små, begränsade mängder av ^råvaruinlag och energitillförsel kan skapa maximalt med jobb. Del behövs en allmän, kraftig och snabb höjning av förädlingsgraden i den svenska ekonomin, och det är någonting som de privata intressena under många decennier har försummat. ^Eu ^slalligl medvetet, långsiktigt och planmässigt industriprogram skulle kunna användas för alt bygga upp ^jusl den ^lyp av nya ^indusirier som befrämjar de riktlinjer i den svenska ekonomin som jag nämnde. I ^ell ^sådanl program skulle en statlig ^kredilgivning, organiserad exempelvis i bl. a. ^Invesieringsbankens regi, finna ett användningsområde, en uppgift som verkligen stod i de ^arbelandes intresse och som inte gick storfinansen ^lill banda i dennas speciella strukturomvandling, dennas speciella rationalisering och ^robotisering, som ju inte avser ^atl skapa ^arbele ål folket, som inte avser att producera varor som fyller angelägna mänskliga behov eller på sikt omvandlar den svenska ekonomin i en vettig riktning utan som bara har för ögonen del kortsiktiga ^profilinlresset och intresset av ^atl slå ut så många arbetande som möjligt för att åtminstone skenbart öka sin profil, öka sin kortsiktiga lönsamhet.

^Endasl staten har resurser all organisera ett stort program för förnyelse av den svenska industrin. Endast staten och andra samhälleliga institutioner besitter den nödvändiga organisatoriska kapaciteten för alt angripa de stora ^brislområden som finns i samhället, exempelvis inom trafiksektorn, inom vikliga sociala sektorer, på miljöpolitikens och miljöteknikens områden. Överallt på dessa områden behöver vi ^slora investeringsbelopp för ^atl ersätta ^förslitna, försummade och dåliga industrianläggningar med nya och modernare, mera miljövänliga arbetsplatser för de arbetande.

Vi har också en oerhörd ^underförsöijning när del gäller viktiga sociala utbyggnadsområden, som har fött sacka ^efter under krisen därför att ^specielll kommunernas ekonomi har försämrats. Där krävs ^omfallande utbyggnader, och dessa utbyggnader kommer ju då ^atl bli av en art, som kan bilda marknad för nya typer av industriprodukter, nya typer av teknik, och del är dessa typer av ^produkier och teknik som vi i första hand borde befrämja. Det är för att skapa den typen av produktion som man bl. a. borde investera i indus^trin. Men det är inte den utvecklingen som storfinansen tänker sig. Den har sina varor som den vill producera, sådana som ger högre profil men som sämre läcker mänskliga behov.

Om man fogar in Sveriges Investeringsbanks politik i ett kvalitativt sett annat perspektiv, så för man också en utveckling här i landet som bättre ^ijänar de ^arbelandes intressen. ^Enligl vad jag förstår är en av bristerna i socialdemokraternas resonemang i denna fråga alt de inte ser alt ^kapiialeis ^iniressen fordrar en ^lyp av ^slrukluromvandling, folkflertalets och de arbetande människornas ^iniressen fordrar en helt annan. De är ^sins emellan inte

förenliga. Det största misstag en arbetarrörelse kan göra, politiskt och ideologiskt, är när den säger: Bara det går bra för kapitalisterna går del också bra för arbetarna. I vpk har vi inga sådana illusioner. Vi vet alt de ^arbelandes intressen kräver en ^hell annan industripolitik, en ^hell annan typ av omvandling och en ^hell annan aktivitet från samhälleliga institutioners sida -både kvantitativt och ^kvalilalivi - än vad storfinansens ^iniressen gör.

Vi menar inte att Sveriges ^Invesleringsbank som ^hillills ^varil fallet skall ha som en huvuduppgift ^atl ställa upp för storfinansens katastrofala typ av strukturomvandling. Därför har vi ställt det villkoret i den motion vi avlämnat alt för all riksdagen skall ge ^Invesleringsbanken ökade resurser skall garanti lämnas att de används på ^ell sätt som är i del arbetande folkets, i flertalets intressen. I annat fall ^lycker vi ^inle att Sveriges ^Invesleringsbank har ^särskill stort existensberättigande, för då fyller ju Skandinaviska Enskilda Banken precis samma uppgift. Då är del nästan hederligare alt denna bank för göra del, för då vet man åtminstone vad del är fråga om.

Herr talman! Med ^detla vill jag yrka bifall ^lill ^vpk-motionen i ärendet.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

^Heri talman! Jag tror att Jörn Svensson har fel när han säger ^atl Skandinaviska Enskilda Banken fyller samma behov som Investeringsbanken ^närdet gäller ^atl tillgodose kapitalbehovet, men jag skall återkomma till det senare i ^mitl inlägg.

Hugo Bengtsson sade att del här är sista gången vi ^diskuierar ^Inveslerings^banken. Del är del väl ^inle-vi ^åierkommer ju ^lill frågan ^näsla år-men del är säkert sista gången i år.

Vi som står bakom ^ulskotlsmajoritetens skrivning är ense med reservanterna om ^atl det är viktigt att Investeringsbanken för ^ell ^sådanl kapitaltillskott som banken behöver för sin viktiga ^verksamhel, och Hugo Bengtsson har här redogjort förde uppgifter banken har, nämligen att ställa riskvilligt kapital till förfogande för olika projekt. Banken haren betydelsefull roll att spela när del gäller all bidra ^lill ^flnansiering av investeringar inom näringslivet som ^inrikias på rationalisering, strukturanpassning och ^ulveckling samt att medverka vid finansiering av svensk export. Men på den punkten finns också - vilket vi fattade beslut om i våras - exportkreditnämndens möjligheter all gä in på olika sätt. Riksdagen ^harju fatlat ^elt beslut om alt ställa 40 miljarder kronor till exportkreditnämndens förfogande. Det finns alltså väl tilltagna anslag.

Men jag vill hävda all vår grundinställning är densamma som reservanternas. Vi anser del viktigt all Investeringsbanken har tillräckligt med resurser.

Vad är det dä som skiljer ^utskotismajoriieten och reservanterna åt? Bl. a. anser vi att kapitaltillskottet pä 300 milj. kr. för teckning av aktier i Sveriges Investeringsbank är tillräckligt, men ^reservanierna anser inte del. Banken för ju med del tillskottet en ^belydande förstärkning av sin utlåningskapacitet ^samlidigt som banken för en ökning av den statliga garantin från 4 till 5 miljarder kronor. Denna ^siaisgaranti är av utomordentlig ^belydelse och den

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Kapitaltillskott ^lill Sveriges ^Invesle^ringsbank AB

113

8 Riksdagens ^proiokoll 1978/79:37-39

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Kapitaltillskott till Sveriges Investeringsbank AB

114

är väsentlig för all banken skall erhålla fördelaktiga villkor i sin utländska upplåning. Vi anser alltså all det tillskott som banken nu för är ^lill fyllest för dess verksamhet.

Hugo Bengtsson log upp frågan om bankens framlida ^verksamhel. Jag kan då nämna alt man i kapitalberedningen^s^ huvudbetänkande. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi, behandlade Investeringsbankens verksamhet i ^elt särskilt avsnitt. ^Detla betänkande har ^remissbehandlals och bereds nu inom regeringskansliet. Och i den nu föreliggande ^proposilionen uttalas att ^Invesieringsbankens framlida roll kommer alt tas upp vid behandlingen av ^kapilalmarknadsutredningens förslag och i samband med en kommande näringspolitisk proposition, som vi förväntar oss skall läggas fram under mars månad nästa år.

Därför anser vi all del nu föreslagna ^kapitallillskotlet på 300 milj. kr. och ökningen av ^slatsgarantin med I miljard kronor är tillräckliga för all banken skall kunna klara sina uppgifter. Jag vill återigen ^underslryka, ^atl banken har en viktig roll när det gäller att se till att den svenska industrin för riskvilligt kapital vid sin upplåning. Vi skiljer oss ^inle på något sätt i del avseendet. Vad som skiljer våra ^uppfallningar är all man frän ^socialdemokraliskl håll vill all banken skall fö 200 miljoner ^lill.

1 ^utskoiisbeiänkandet behandlas också ^vpk:s motion 1978/79:17, och Jörn Svensson var uppe och talade om den. ^Diir ställer man upp särskilda villkor för att man skall godkänna del kapitaltillskott som Investeringsbanken nu skall fö. Från vpk vill man alltså ^atl bankens ^verksamhel framdeles skall ^inrikias på ^ell industriprogram, vars innebörd man i motionen anger mycket summariskt. ^Såviiijag förstår för man gå tillbaka ^lill ^vpk:s ^pariimotion 1977/ 78:867 för all vaska fram vad vpk menar.

Jörn Svensson har redogjort för vad han anser ^atl man skall salsa pä, och del är ett samhälleligt ^induslriprogram. Man för då se på punkterna i ^partimoiionen 867 för alt klara ^ul delta. Vissa delar behandlade vi redan i våras i riksdagen i samband med den näringspolitiska debatten. Del gällde i första hand dels satsning på ökad förädlingsgrad inom landet, dels att vpk ville avskärma Sverige - vi skall leva ett ^lämligen eget liv utan au vara så beroende av export. Vi skall ^inle exportera sä mycket av våra energi- och ^resursslukande råvaror och halvfabrikat. Den trenden ville man alliså ^bryla.

Vi sade i våras alt vi måste öka förädlingsgraden, och vi har samma uppfattning nu. Vi har också samma uppfattning vad gäller klok resurs- och energihushållning - där råder inga delade meningar. Utskottet var också i våras, när vi ^diskulerade näringspolitiken, ^enigl om ^detla.

Vad vi däremot inte är överens om är en hel del andra punkter i ^vpk;s ^induslripolitiska program. Under punkten 3 på programmet i ^vpk-motionen säger man:

^"Induslriplanen förverkligas främst genom en ^uibyggnad av:

3. Statliga industrier. Dessa skall bilda en bas för ekonomisk utveckling av de regioner ^lill vilka de lokaliseras. De behöver ^inle nödvändigtvis alllid vara ^Slora enheter. Deras ^produkiion bör inriktas pä avancerade maskiner och

redskap för t. ex. utrustning av ^effekiiv kollektivtrafik, för miljöskydd, syslem för ^atl ^minimera monotont och hälsofarligt tungt arbete, material för energisnåla men ^komfortabla bosläder."

Men pågår inte sådant här, Jörn Svensson? Jo, det är just det som pågår i Sverige. ^Vissl inriktar man sig på avancerade maskiner. Men nu vill inte Jörn Svensson att man skall inrikta sig på avancerade maskiner, som t. ex. robotar som tar bort besvärande och tungt ^arbele. Men jag förmodar att sådana ^maskinerskall få finnas. ^Komfortablabostäderär väl ingen emot,^ellersystem för att ^minimera monotoni och hälsofarligt tungt arbete.

Ett förbehåll för att vpk skall kunna vara med och stötta propositionens förslag är det man säger vidare i det ^induslripolitiska programmet i ^moiionen:

"För all kunna genomföras kräver industriplanen:

4. ^Samhällsfonder under ^lönarbetarkoniroll. Dessa fonder bör byggas upp
dels genom en ^skärpl beskattning av bolagsvinster och stora förmögenheter
^m. ^m., dels genom ^ell ärligt överförande av en viss del av ^akliekapilalet i de
^kapilalistiska bolagen. Fonderna skall kunna användas för insatser i de
existerande företagen men också ^uigöra en grund för genomförandel av
industriplanen,

^Detla kräver också;

5. ^Nationalisering av privata affärsbanker och försäkringsbolag-------------- ^.^"

Del är alltså väsentliga krav som vpk vill ha tillgodosedda för alt kunna

biträda propositionens förslag om ^atl Investeringsbanken skall fö 300 miljoner för alt stötta upp basindustrier. Dessa är ^enligl Jörn Svensson ^privatkapilalistiska,och därför skal I de inte ha något stöd. Det är tydligen lika bra alt de för rasa ihop, sä alt vi ^fören högre grad av arbetslöshet än vi nu ^har^enligt Jörn Svensson.

Men Investeringsbanken har ^varil med om alt finansiera ^slora delar av stålindustrin, och del är ju ^räll väsentligt au vi kan fö en fungerande svensk stålindustri. Banken är också i många olika sammanhang inkopplad på finansiering av nya typer av ^leknik. Också inom Jörn Svenssons hemlän är banken involverad i ^siora projekt ^föratt ta fram just den ^lypav ^leknik som här har efterlysts. Det är ^inle särskilt långt från Malmö till ^Arlöv, där man kan se på något av de olika syslem som ^Invesleringsbanken varit med och satsat på, t. ex. ett ^coniainersyslem, ^Blomalic, som används för alt ^underiätta vid transporter-genom ^atl sänka bakdelen på en lastvagn kan man köra in under en container och på det ^sätiei lyfta upp denna på vagnen. Jag kan också nämna - för ^atl nu ^fortsälla ^atl hälla mig inom ^Malmöomrädel - alt man ^saisar på ^ell nytt bromssystem. Även på jordbrukssidan satsas betydande belopp.

Det är alltså inte bara stora kapitalistiska företag som för låna pengar för utvecklingsprojekt hos Investeringsbanken, ulan del för också många små förelag som har riskfyllda projekt.

De krav som vpk framfört i det här sammanhanget har ingen ^velal ^slälla sig bakom av ^naluriiga skäl. Om man löper linan ut och ser pä konsekvenserna av del som framförts i ^vpk;s hemställan, så finner man att vi skulle behöva

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Kapitahillskott till Sveriges Investeringsbank AB

115

Nr 38

Onsdagen den 2^2^ november 1978

Kapitaltillskott till Sveriges ^Invesle^ringsbank AB

genomföra en ^fullsländig och total ^omsiru ^klurering a v ^svenskl näringsliv. En ^nationalisering av både ^privala affärsbanker och försäkringsbolag skulle säkerligen medföra ^detla.

Herr talman! Jag yrkar bifall ^lill ^ulskollels hemställan.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr ^lalman! Sven Anderssons i Örebro försvar är en aning oklart och dubbelbottnat. Bl. a. försöker han ^sidsleppa frågan genom ^atl säga ^atl vi redan har den ^ulveckling som vpk anser det vara ^lämpligl alt främja och som vi menar att ^Invesleringsbanken skulle ^uigöra en byggsten i. Men har vi en sådan ^ulveckling? Se på vad som ^hänl inom ^svenskl näringsliv under de senaste 10-15 åren och som skärpts under ^1970-talel! På vilka industrier har man velat salsa statliga medel, för vilka har man velat ta risker?

Man kan salsa på en utveckling som leder ^lill ^ökal antal ^sys.selsällnings-^lillfällen inom industrin -det beror pä vilka ^typerav industrier man ^saisar pä. Svensk storfinans har emellertid inte salsal på de typer av industrier eller pä en sådan ^ulveckling som givit ökad sysselsättning. Vi vet ju alla, även Sven Andersson, alt ^industrisysselsätlningen har minskat i ^landei. Den ^tolala mängden utbjudet arbete har också minskat sedan 1965, del är bara del au vi fån fler deltidsarbetande, sä det ser ^ul att vara fler ^arbelslillfällen än det är.

Man kan också salsa på en ^ulveckling som innebär att man stimulerar till en ^omfatlande ^kapilalulförsel och därmed drar ^arbelslillfö'llen ^ul ur ^landei. Del är vad storfinansen har gjort, och del är den ^ulvecklingen som Sven Andersson vill alt vi skall fortsätta alt ställa upp på. Men vpk menar all den typen av kapitalflykt skall motarbetas. Del skall ^slällas som villkor all den ^inle skall förekomma, i alla händelser ^inle i den enorma utsträckning som nu sker. Kapitalflykten drar nämligen arbeten ut ur landet, och de pengarna skall satsas här hemma.

Del jag beskrivit innebär tvä skilda utvecklingslinjer. Det är inte alls samma ^ulveckling del är fråga om. Sven Andersson står för en ^ulveckling som innebär ^atl man tillåter kapitalflykt. Vi står för en ^ulveckling som innebär all man motarbetar kapitalflykt. Man kan också slå för ^hell olika linjer när del gäller ^robotisering och rationalisering. Man kan stå för en ^lyp av ^robotisering som ökar mekaniken och de .själlösa momenten i arbetet. Del är den som storfinansen står för, men man kan också slå för en typ av ^automatisering som ökar arbetarens självständiga insats i ^produklionen. Det är vad vi eftersträvar, men del är ^inle den utvecklingen som har dominerat under storfinansens herravälde. Man kan också stå för en utveckling som innebär att ^arbetarinflyiandei över strukturomvandlingen blir del dominerande, eller man kan välja en ^ulveckling som innebär an ^siorflnansens kortsiktiga vinstintresse kommer att styra strukturomvandlingen. Vi slår för del förra, Sven Andersson för det senare. Däri ligger den stora principiella skillnaden.

116

HUGO BENGTSSON ^(s):

Herr talman! Lät mig ^försl säga ^atl Sven Andersson troligen har ^missuppfatial mig. Jag sade ^inle alt det är sista gången vid ^diskuierar ^kapilallillskoll ^lill Sveriges ^Invesleringsbank AB. Jag sade all del definitivt inte är sista gången vi ^diskuierar del här. Vi är alltså ^hell överens på den punkten. Jag är nämligen övertygad om ^atl det kommer all behövas ^ytteriigare kapitalinsatser.

^Fär jag sedan som ^elt svar till Jörn Svensson men också ^lill Sven Andersson säga följande. Jörn Svensson sade all vpk menar ^atl pengarna skall användas i del arbetande folkets ^inlresse. På den punkten råder del säkert inga delade meningar. Från socialdemokratiskt häll har vi vid upprepade tillfällen pekat på ^behovel av ^akliva insatser för ^atl vända den utomordentligt oroande nedgången i ^induslrins ^invesleringar, detta för all förbättra sysselsättningen. Enligt min mening ligger det i del arbetande folkets ^inlresse all fö in kapitalet, så all det gör nytta i vårt näringsliv pä sä sätt all människorna för sysselsättning och kan göra produktiva ^insaiser. Vi har på ^socialdemokraliskl håll inga invändningar ^emol att, som vpk säger i sin motion, salsa pä eftersatta områden. Jag är medveten om ^atl del i ^vpk-motionen rör sig om en exempelsamling, men där nämns bl. a. miljöskydd, alternativ energiproduktion och kollektiva transportmedel. Vi menar också all del är ^nödvändigl att satsa på dessa områden, men vi tror ^inle all man skall salsa uteslutande på dessa.

I anslutning härtill vill jag säga ^lill Sven Andersson all en ökning av bankens ^egel kapital med 500 milj. kr. som vi föreslår skulle innebära ^atl bankens ^upplåningsräit ökar med 4 miljarder kronor. Dessa pengar kommer ^olvivelakligl all behövas i samband med den rationalisering och strukturanpassning som nu genomförs och som kommer att genomföras i vårt näringsliv under den närmaste liden. Vi skall också komma ihåg att när Investeringsbanken går in är det ofta fråga om ^elt risklagande, som ^inle kan göras av våra vanliga affärsbanker. Men del är en satsning som enligt vår mening är både riktig och nödvändig och som inte kan göras av de vanliga bankerna. Det är ^nödvändigl om vi vill göra vår industri konkurrenskraftig ^inlernationelll. På den punkten tror jag ^atl vi är överens. ^Ell bifall till reservationen skulle alltså innebära alt vi för ^slörre möjligheter att på ^lilet sikt klara de här sakerna.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Kapiiahillskoti ^lill Sveriges Investeringsbank AB

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Först en ^ursäkl till Hugo Bengtsson. Jag hörde ^lydligen fel, och del är rikligt att vi kommer alt diskutera Investeringsbanken i vår också.

Trots allt kommer banken med ^uiskolismajorilelens förslag att få ett kapitaltillskott på drygt 10,4 miljarder kronor. Del anser vi vara tillräckligt för bankens ^verksamhel fram ^lill ^näsla ^budgeiår.

Del är myckel intressant all diskutera med Jörn Svensson. Vi har ^hell olika näringslivsfilosofier. Hans debatt gäller den här ^manipuleringsteorin, och han ^lalar om hur vi människor blir manipulerade av storfinansen. Det ligger

[17

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Kapitaltillskotl till Sveriges Investeringsbank AB

naturligtvis en hel del i det. Flertalet människor köper ^produkier som tillverkas av stora förelag. Jag kan förstå ^atl han tror att de ungdomar som köper ^iransislorradioapparater, stereoanläggningar, kassettbandspelare, gitarrer eller affischer av idoler är manipulerade av storfinansen, lika väl som de som följer ^klädmodel.

Men är del verkligen så ^atl man i detta, som Jörn Svensson gör, kan se en ödesbestämd utveckling? Jag ifrågasätter det starkt. Vi har här i Sverige genom olika lagar dragit upp ramar för hur näringslivet skall arbeta. Den ^ulveckling som vi haft har medfört alt vi fått en hygglig levnadsstandard, som gjort alt ^alll ^fier kan efterfråga konsumtionsartiklar, fritidsaktiviteter och samhällelig service. Att samtidigt sysselsättningen inom industrin har minskal är naturligtvis en av följderna av de olika rationaliseringar som ^gjoris. Men huvudsyftet med all rationalisering har ^självfallel inte ^varil alt slå ^ul människor. Genom rationaliseringarna har människorna fält möjligheter alt skapa annan efterfrågan, som gett sysselsättning - även pä servicesidan. Jag tycker ^atl det också bör tas med i bilden när man, som Jörn Svensson gör, diskuterar en framlida ^induslriplan.

Men Jörn Svensson har sin principiella ^uppfallning: staten skall äga produktionsmedlen, eftersom del ^endasl är staten som har möjlighet att fullgöra de uppgifter inom näringslivet som vpk önskar. Pä den punkten har vi nog svårt att mötas.

K var står del ^fakium-och det vill jag ^underslryka^-atl Investeringsbanken fyller ett väsentligt behov. Jörn Svensson skulle utan att blinka vilja sätta krokben för bankens möjligheter alt ^Irygga ^sysselsätlningen inom massaindustrin och stålindustrin bara därför att utskottet inte gått pä ^vpk;s linje i näringspolitiken. Del är följden av det hela. Om ni var lungan pä vägen, skulle del bli ^belydande svårigheter för svensk ^induslri att upprätthålla den nuvarande sysselsättningen.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr ^lalman! Nu gör Sven Andersson i Örebro del verkligen alldeles för lätt för mig. Är del något som är lätt att påvisa så är del ^atl de satsningar som man har ^fömlsau skall ske inom de tunga basnäringarna här i ^landei, såsom skogsindustrin och den tunga stålindustrin, och som Sven Andersson ^lydligen vill alt en ^siatlig bank skall ställa upp pä, har vi själva här i riksdagen dragit upp riktlinjerna för. Den ^borgeriiga majoriteten plus socialdemokratin har t. o. ^m. gett riktlinjer för hur dessa nyinvesteringar skall minska sysselsättningen. Det är ju tusentals jobb som skall bort i dessa lunga industrier.

Det är den ^ulvecklingen vi ifrågasätter. Vi menar att man med en kraftig höjning av förädlingsgraden får ^hell andra möjligheter att öka sysselsättningen i stället för alt minska den. Det är ett exempel pä hur man med olika typer av strukturomvandling kan uppnå rakt motsatta effekter. Vad Sven Andersson och hans parti hela tiden ställt upp på är en typ av strukturomvandling som ökar ^utslagningen och ökar skillnaden mellan A-laget och ^B-^lagei bland de arbetande här i Sverige. En sådan ^stmkluromvandling minskar

sysselsättningen i industrin och ökar därmed arbetslösheten.

Hugo Bengtsson ^sägeratl ^vissl vill ^socialdemokralin satsa kapital föralldel skall bli en ökad sysselsättning. Men, Hugo Bengtsson, borde inte vi inom arbetarrörelsen litet oftare och ^litel intensivare fråga oss: Vad skall vi salsa på och vilken sorls produktion skall vi bygga ut? Skall vi verkligen ^slälla upp på storfinansens strukturomvandling eller skall vi styra och kontrollera strukturomvandlingen i folkflertalets ^inlresse? Det ^ärdet frågan gäller. Del skulle vara ^iniressani all vela var Hugo Bengtsson står i den frågan, om han nu någonsin ställt sig den under sin politiska karriär.

Del är möjligt alt jag är en dålig pedagog, men jag skall med ett exempel försöka illustrera vad jag menar. Hugo Bengtsson kommer från samma valkrets som jag. Han kommer ifrån en varvsort - Landskrona. Han vet alt Landskronavarvet skall uts^ållas för en myckel kraftig ^nedbanining som resultat av den ^kapilalistiska strukturomvandlingen. Han vet också all när det tidsperspektiv kommer som ligger bortom folkpartiregeringens senaste varvsproposition, dvs. bortom 1981, så finns del klara planer på ^atl hela ^Öresundsvarvel skall läggas ned. Man skall ha kvar ^ell reducerat antal varv, och ^lill de varven hör alliså inte ^Öresundsvarvel.

Skall vi acceptera en sådan utveckling? Är det del vi skall ställa upp på, Hugo Bengtsson? Vore det inte ^bältre om vi satsade pä en omfattande ^siatlig ^uibyggnad av t. ex. den inrikes sjöfarten och den kollektiva trafiken? Vad skulle följden härav bli? Jo, följden skulle bli alt varven inte lämnades åt den kapitalistiska marknaden. Med en ^siatlig investeringspolitik skulle man faktiskt skapa en växande marknad för den typ av ^produkier som bl. a. varven så väl skulle kunna framställa.

Del är skillnaden mellan alt passivt finna sig i storfinansens strukturomvandling och alt aktivt och styrande ingripa för ^atl skapa förutsättningar för ^atl förhindra ^fallissemang, nedläggningar och ökad arbetslöshet.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Kapitaltillskotl till Sveriges Investeringsbank AB

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Jag gjorde del tydligen inte alldeles ^lätl för Jörn Svensson när han skulle påvisa hur ^ulskottsmajoritelen och ^särskill vi folkpartister genom dessa strukturella insatser hade medverkat till all göra människor arbetslösa. Jag medger gärna all mänga blivit friställda genom den strukturella omdaning som skett inom stålindustrin. Men vilket är det väsentliga, Jörn Svensson? Är det inte väsentligare alt man kan behålla den avgjort större delen av de verksamma inom den branschen genom ^atl denna över huvud laget får möjligheter alt ^överieva?

Jörn ^Sven.sson gör det verkligen lätt för sig när han säger att vi skall salsa på andra ^produkier men all del ^inle funnits något program och när han talar om den ^kapilalistiska stordriften och radar upp alla andra schabloner. Problemet har ju varit ^atl i möjligaste mån säkerställa fortsatt drift och rädda sysselsättningen för de människor som är verksamma inom branschen. Men ^självfallel får man räkna med au många vid en omstrukturering för flytta på sig. Det kan givetvis medföra problem, som man får lösa genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

119

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Kapitahillskott till Sveriges Investeringsbank AB

Det satsas trots allt väsentliga summor på all ta fram en ny teknik. Vi hade i våras en diskussion när vi tog ^STU-proposilionen, där de principiella ^rikllinjerna för svensk forskning och utveckling på industriområdet drogs upp. Bl. a. när det gäller kollektivtrafiken^,^ som Jörn Svensson tagit upp i dag, lade man upp en femårsprogram. Självfallet måste man förutsätta ^atl delta kommer att skapa sysselsättningstillfällen.

HUGO BENGTSSON ^(s):

^Herrialman! Jörn Svensson undrar hur vi inom ^socialdemokralin diskuterar de här frågorna. Han menar väl-underförstått-om vi över huvud tagel diskuterar dem. Jag kan försäkra att vi ^diskuierar dem myckel, myckel ingående och ^atl vi är på del klara m^ed vad vi vill i de här sammanhangen.

Men, Jörn Svensson, vi lever i det här ^li^mdet inte i något lufttomt rum, där vi kan handla fullständigt oberoende av alla andra. Jörn Svensson lar varven som exempel och säger; Hugo Bengtsson bor själv i en varvsort och känner ^lill problemen. Man har diskuterat starka neddragningar och eventuellt en nedläggning i ^föriängningen av ^detla, och vi vet all strukturförändringar sker i vårt näringsliv. Vi har varv i Landskrona och pä en del andra orter, vi är där beroende av vad som händer ute i ^värid^en i övrigt och som påverkar våra möjligheter att sälja dessa fartyg. Vi vet också alt vi inte kan fortsätta alt bygga som om ingenting hade hänt.

Vi måste naturligtvis anpassa oss ^lill de förhållanden som är rådande. Jag kan dock försäkra Jörn Svensson ^atl vi inte är beredda alt ställa människorna utan utkomst och låta kapitalel och profilen vara avgörande och säga; "Nu stänger vi här och nu stänger vi där. Var sä goda och ge er i väg!" Vi är i ^slällel angelägna om ^atl se till alt varenda människa ^kommeratt ha sin ^sysselsält^ning för framliden. Vi ger inga ^garaniier för alt de kan stå kvar i del arbete eller objekt som de sysslar med i dag, men vi är ytterligt angelägna ^atl se till att människorna har sin ^sysselsältning också i framtiden.

120

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr ^lalman! Bara tvä korta noteringar till några avslöjande formuleringar i Hugo Bengtssons senaste inlägg.

För del första framskymtar i hans bild av svensk ^slrukluromvandling ett drag av obönhörlighet: det går inte ^atl göra någonting åt det här. Det menar vi är ^kapitulaiionspoliiik. Även om man lever i en allmänt kapitalistisk struktur är del möjligt ^atl med ett ökat antal styrmekanismer och ^akliva ingripanden, stödda av den s^amlade arbetarrörelsen och med staten som politiskt redskap, skapa andra marknadsförhållanden, som jag här har ^försöki redogöra för när del gäller varven. Det är märkligt att Hugo Bengtsson aldrig här i kammaren har ^velal ^slälla upp när vi kommunister har drivit en diskussion om det.

För det andra är det bra avslöjande när Hugo Bengtsson ^lalar om "vår svenska ^induslri". Del är inte "vår" industri, Hugo Bengtsson, utan del är storfinansens industri ^lill större delen i det här ^landei. Men vi skall hoppas -för del arbetande folkets skull - ^atl del i framliden skall bli vår ^induslri.

HUGO BENGTSSON ^(s);

Herr ^lalman! Jag skall ^lala om för Jörn Svensson alt på socialdemokratiskt håll kommer vi aldrig au kapitulera. Del bör Jörn Svensson göra fullständigt klart för sig. Vi kommer all se till all de pengar som satsas kommer all användas på ^ell sådant sätt ^atl de kommer del arbetande folkel ^lill godo.

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr ^lalman! Del ^ärju ^irösterikl att höra delta. Då kan man alliså hoppas på all ^socialdemokralema häri kammaren ändrar sin ^hiltillsvarande politik-för ni ^varju med och hjälpte borgarna au ^rösia bort 4 000jobb i ^handelsslålsin^dustrin, 8 000 jobb i ^specialsiålsinduslrin och åtskilliga tusen jobb i ^varvsin^duslrin. Ni har aldrig haft några alternativa yrkanden ^belräffande de delarna av de borgerliga industripolitiska propositionerna. Men det är glädjande om vi i framtiden kan samlas bakom krav av den typ som vpk i de här sammanhangen har framfört.

Jag hälsar Hugo Bengtsson välkommen.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Kapitalldlskoii till Sveriges Investeringsbank AB

^Överiäggningen var härmed ^slulad.

ANDRE VICE TALMANNEN: ^Proposilioner ställs först ^beiräffönde ^försiahandsyrkandei i ^moiionen nr 17 av Lars Werner ^m. fl. Därefter föreläs utskottets hemställan i ^övrigi ^lill avgörande i ^ell sammanhang.

^Försiahandsyrkandei i motionen nr 17 av Lars Werner ^m.fl.

Propositioner gavs pä dels bifall till, dels avslag på detta yrkande, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande ^voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren beträffande ^näringsutskotlets betänkande nr 8

avslår ^försiahandsyrkandei i ^moiionen nr 17 av Lars Werner ^m. fl. röstar

ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit nämnda motionsyrkande.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ^ledamöier ha röstat ^förja-proposilionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med ^omröslningsapparal. Denna ^omröslning gav följande resultat:

Ja - 265 Nej - 12

Utskottets hemställan i övrigt

^Proposilioner gavs på bifall ^lill Lo) utskottets hemställan, ^2:o) ^uiskotteis hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall ^lill reservationen av Ingvar Svanberg ^m. fl. samt ^3:o)andrahandsyrkandei i ^moiionen nr 17 av

121

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Kapitahillskott till Sveriges Investeringsbank AB

Lars Werner ^m. fl., och förklarades den förstnämnda ^proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då Hugo Bengtsson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under ^2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Jörn Svensson begärt votering ^belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande ^voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående ^näringsutskotlets hemställan i övrigt i betänkandet nr 8 antar

utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till

^reservalionen av Ingvar Svanberg ^m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

^andrahandsyrkandet i ^moiionen nr 17 av Lars Werner ^m. fl.

122

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat ^förja-proposilionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med ^omröslningsapparal. Denna ^omröslning gav följande resultat:

Ja - 128

Nej - 12

Avslår - 137

I ^enlighel härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller ^näringsutskottels hemställan i ^övrigi i

betänkandet nr 8 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit ^ulskollels hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall ^lill ^reservalionen av Ingvar Svanberg ^m. fl.

Vid ^omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha ^rösiai för ja-propositionen. Då Hugo Bengtsson begärde rösträkning verkställdes votering med ^omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 146

Nej - 119

Avstår - 12

§ 16 ^Nationalisering av bilindustrin

Föredrogs ^näringsutskotlets betänkande 1978/79:10 med anledning av motion om ^nationalisering av ^bilindusirin.

I delta belänkande behandlades ^moiionen 1977/78:1985 av Lars Werner ^m. fl. (vpk), vari hemställts ^atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om skyndsamt förslag till ^nationalisering av den svenska bilindustrin.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Nationalisering av bilindustrin

Utskottet hemställde ^atl riksdagen skulle avslå ^moiionen 1977/78:1985.

Reservation hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik ^Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström och Karl-Erik Häll (samtliga ^s) som ansett au ^ulskollels yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

NILS ERIK ^WÅÅG ^(s):

^Herrialman! Volvo är Nordens största industrikoncern. Omsättningen var 1977 16,2 miljarder kronor. 44 000 personer sysselsätts av Volvo i Sverige vid 30 fabriker och hos 700 ^underieverantörer. ^Saab-Scania hade 1977 42 000 ^anslällda, varav 35 000 i Sverige. Ändå är Volvo och ^Saab-Scania små bland världens biltillverkare.

Tack vare ^elt skickligt utvecklingsarbete och ett djupt rotat kvalitetsmedvetande tillverkar Volvo och ^Saab-Scania var för sig världens bästa lastbilar, vill jag påstå. En gemensam marknadsföring skulle kunna göra det lilla Sverige till en jätte inom den snäva sektorn för stora lastbilar. Redan med nuvarande försäljning skulle Volvo och ^Saab-Scania tillsammans bli den näst störste pä Europamarknaden.

En lastbil innehåller mycket stål. ^Atl förädla det svenska stålet så långt som det är ^möjligl är verkligen ett ^högsl angeläget näringspolitiskt mål. Det är en höjning av förädlingsgraden, som Jörn Svensson ^lalade för i anslutning ^lill det föregående ärendet.

För att man skall kunna utveckla både bilen och marknaden bör ^enligl den mening vi uttryckt i vår part^imoiion 1977/78:1640 staten gä in med riskvilligt kapital och genom ^elt utvecklingsbolag samordna tillgängliga resurser. Den linje som vi skisserat i vår ^pariimotion skulle utan omställningsproblem ge de bästa ^möjlighelerna ^atl ^ulveckla såväl de svenska lastbilarna som de svenska personbilarna.

Det svenska samhället är i det här läget bättre betjänt av de åtgärder vi föreslagit än av ^elt förstatligande som föreslagits i motionen 1977/78:1985. För den motiveringen har vi reserverat oss i ^näringsutskotlets betänkande 1978/79:10.

Herr talman! Jag yrkar bifall ^lill vår reservation.

123

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Nationalisering av bilindustrin

124

^OSWALD ^SÖDERQVIST (vpk);

Herr ^lalman! ^Nationaliseringar och förstatliganden löser naturligtvis i sig inga industriproblem i ett kapitalistiskt marknadssamhälle som det svenska. En missuppfattning som är vida utbredd bland framför ^alll ^borgeriiga ekonomer är ^atl förstatliganden i de väs^teuropeiska marknadsekonomierna har betytt socialiseringar eller åtminstone risker för socialiseringar. ^Della har ^framförls också i del här ^landei. Bor^gerliga företrädare har under den socialdemokratiska regeringens tid sagt att socialdemokraterna ville ^sociali^sera Sverige när ^samhällel skulle ingripa. Det är en absurd tankegång när man ser på den industri- och näringspolitik som ^socialdemokralin fört i del här ^landei under de senaste 60 åren.

Vi har motionerat om all samhället borde gå in och överta Volvokoncernen för all få inflytande och insyn. Då menar vi naturligtvis inte bara ^ell övertagande ulan också all en aktiv politik skall bedrivas med hjälp av ^della ^inflyiande och denna insyn. Och del är ^någonling helt annat än ett övertagande av förelaget sä all säga på systemets villkor. Det finns ^inlernalionella exempel här. Frankrike har under efterkrigstiden haft ^slora delar av bilindustrin förstatligad, men det ^harju inte betytt ^någonling alls, varken ^invesleringsmässigl eller ^arbelsmarknadsmässigl för de franska bilarbetarna eller del franska samhälle^t^ i ^övrigi, eftersom del varit ett överlagande på kapitalets villkor. Del är inte det vi åsyftar.

Del har talats mycket också här i Sverige under de ^senasle åren om ekonomisk demokrati och hur ^vikligl det är all skaffa sig ^inflyiande och kontroll över ^invesleringar och annat. Men så länge vi inte gör verklighet av de propåerna blir del naturligtvis inte något ^inflyiande. Då får vi finna oss i ^atl storföretag som Volvo ulan vidare låter ^slora delar av sitt kapital vandra ut ur landet. I det här fallet gäller det Norge, ett grannland. Men Volvo har också etablerat sig och etablerar sig fortfarande i stor ^ulslräckning pä den ^inlernationella marknaden. Del ^senasle exemplet är den ^slora fabrik som förelaget ^länker bygga i Brasilien. Den frågan har jag diskuterat i annat sammanhang i den här kammaren.

Det är självklart ^atl stöttar man en stor fabrik för bussar och lastbilar i Brasilien så kommer del ^inle alt främja sysselsättning och annat här hemma i Sverige. Men ^sådanl agerande kommer vi naturligtvis alt få se frän Volvo och andra storföretag så länge vi ^inle har skaffat oss kontroll över deras kapitalrörelser och över deras ^invesleringar.

Del som är ^iniressani vid ^elt aktivt ^samhällsöveriagande är vilken produktionsinriktning man sedan låter den aktuella industrin gå in för. För den svenska bilindustrin, både Volvo och Saab - och del är Volvo som är aktuellt i det här sammanhanget - har produktionsinriktningen under de ^senasle decennierna ^gälll en utveckling ^mol ^alll ^slörre, dyrare, tyngre och ^alllmer ^bränsleslukande biltyper. Man har, som man säger på det privatekonomiska fikonspråket, vänt sig till nya segment av köpare, dvs. vänt sig ^lill de ^atirakiiva exportmarknaderna, framför ^alll USA, där man kan avyttra ^slora och dyra bilar. ^Naturiigtvis har man ^samlidigt vänt sig från den inhemska marknaden, där vanliga löntagare numera har svårt all köpa de svenska

bilarna därför att de är för dyra. De svenska segmenten passar ^inle Volvo, och därför har man satsat på utlandsmarknaden. Del har man naturligtvis gjort därför ^atl den har ^varil attraktiv. Detta har gett företaget mera pengar, mera profit, men del har inte ^varil bra för del svenska samhället med en sådan produktionsinriktning.

Kan del vara vettigt all ^elt stort bilföretag satsar på en sådan inriktning av sin produktion som den nuvarande, när vi vet alt vi kanske inom några tiotal år kommer ^atl få brist på fossila bränslen? Det borde i stället ^lala för ^atl man skulle gå in för andra konstruktioner som var mer ^bränslesnåla eller kanske t. o. ^m. försöka få fram nya typer av bilar än de som tillverkas i dag.

Del är som vanligt; man ^saisar ohämmat på en marknad så länge den ger profit. Vi kan jämföra med varven, som det har talats om förut här. Där har del sedan ^1950-talel satsats ulan ^hejd på ^lankionnage, och vi har byggt upp en stor varvsindustri. Nu slår vi där helt plötsligt, när del inte går all sälja dessa fartyg. Del borde stämma till eftertanke också när det gäller produktionsinriktningen inom bilindustrin.

Utskottet säger i sin skrivning;

"Bilindustrin slår inför en rad svåra problem. Konkurrensen inom branschen är härd, och ^inlernationelll finns en viss överkapacitet. De svenska företagen måste för all hävda sig ^vidareulveckla sina ^produkier, bl. a. för all anpassa dem ^lill de nya ^beslämmelser rörande säkerhet, bränsleförbrukning och avgasutsläpp som nu införs i flera länder, ^i. ex. USA. ^Deua ställer ^slora krav pä teknisk kompelens och pä finansiella resurser."

I den ^socialdemokraliska reservationen säger man: "Starka skäl ^lalar därför för all samhället aktivt bör stödja branschens egna ansträngningar all hävda sig i den internationella konkurrensen."

Är ni inte oroliga för ^atl de här satsningarna, som skall göras med ^samhälleis-skaitebelalarnas pengar men som skall handhas av del ^privalka^piialistiska företaget Volvo, ^kommeratt leda ^lill all vi efter några år ^fär samla ihop soporna efter den svenska ^personbilsindusirin, precis som vi nu har fåll samla ihop soporn^a^ efter ^slålinduslrin och varvsindustrin, som för några är sedan ansågs vara så ^väldigi framgångsrika och bärande ^indusirier här i ^landei?

Vi har redan sen Japans inträde på bilmarknaden med nya, billiga modeller, som varken vi eller andra västeuropeiska biltillverkare kan konkurrera med. Sydkorea ligger i startgroparna med flera nya modeller, som man är beredd ^atl dumpa marknaden med. Man håller låga priser, som man naturligtvis har åstadkommit genom alt hänsynslöst utnyttja arbetskraften i sill ^egel land.

Riskerna är för stora för alt avgörandet skall ^överiämnas ^lill det privatekonomiska företagel på del ^säll som man här vill. Del hjälper alltså inte att ge statligt stöd, som del sägs i både ^reservalionen och ^utskottsbetänkandei, och sedan lita pä all branschen skall klara av saken. Volvo ^harju redan för några år sedan fält 100 milj. kr. av ^AP-fondsmedel. Var har man gjort av dem? På vad sätt har det varit nyttigt för Sverige, för svenska löntagare och för de ^anslällda i Volvo all man fick de pengarna? Det behövs alltså inflytande och påverkan

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Nationalis^ering av bilindustrin

125

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Nationalisering av bilindustrin

för alt ge produktionen en förändrad, för hela samhället nyttig ^inriklning.

Vi kommer antagligen att behöva bilar också i framliden, men det är föga troligt att de kan komma alt se ut som de gör i dag. Utskottet har nämnt att det kommer nya krav på rening, och jag har själv ^lagil upp risken för bränslebrist i framliden; den kommer vi säkert alt få se. Sådana omständigheter kommer med nödvändighet att driva fram andra konstruktioner, men då måste man salsa på sådana i dag. Del kommer aldrig ^elt ^privalekonomiskt förelag alt göra.

^Salsningar inom kollektivtrafik och varutransport kan också bli behövliga och nödvändiga. Genom ^elt samhälleligt övertagande borde man alltså kunna driva fram och fö en ^bältre ^inriklning av produktionen. Men del kan inte överlämnas till AB Volvo ensamt, ulan del ^måsle ^lill ett ^samhällsinfly^tande, en påverkan på produktionsinriktningen. Det kan bara ske om ^samhällel övertar och aktivt driver dessa frågor. De för ^inie överlåtas ^lill bilbranschen eller Volvo.

Herr ^lalman! Jag yrkar bifall ^lill ^moiionen 1985.

126

NILS ERIK ^WÅÅG ^(s) kort ^genmäle:

Herr talman! ^Oswald ^Söderqvist har i ^slora delar argumenterat för vår reservation. Den förutsätter nämligen all ^elt utvecklingsbolag för ^bilområdel bildas, och i del bolaget skall också Volvo och ^Saab-Scania ingå.

Sedan tror jag att ^Oswald ^Söder^gvist^s^ bedömning ^belräffande Volvos satsning på större och dyrare bilar ^inle är riktigt korrekt. Jag vill bara erinra om Volvo 66 och Volvo 343 som är ^småbilar och som uppenbarligen - inte minst när del gäller Volvo 343 - slår sig bra på småbilsmarknaden i Europa.

^OSWALD ^SÖDERQVIST (vpk) kort ^genmäle;

Herr ^lalman! Del är en viss skillnad på min argumentation och den som finns i den ^socialdemokraliska ^reservalionen. Det kan nog vara bra ^atl bilda utvecklingsbolag i samarbete med kapitalel - det har vi sett många socialdemokratiska exempel på. Men dess^a^ har inte ^hillills lett ^lill något reellt ^infiytande på vare sig företagens ^invesleringar, kapitalplaceringar eller produktionsinriktning, utan man har ställt upp pä kapitalets villkor. Det skulle också bli följden om man anammade skrivningarna i den ^socialdemo^kraliska reservationen.

^Belräffande biltyper är det alldeles klart., något som man också kan utläsa av bilbranschens egna skrivningar, ^atl de riktar sig ^mol mer kapitalstarka köpare. Del finns nog delade meningar om huruvida de ^salsningar som har ^gjoris på mindre bilar har varit framgångsrika. Det är väl inte så säkert all Volvo, om förelaget för fortsätta ensamt, kommer ^atl salsa på något slags folkbilar. Del är nog i stället föga troligt. Man behöver kapitalstarka köpare och därför ^saisar man på de attraktiva exportmarknaderna så länge det går. Om del inte går blir del ^samhällel och ^skaitebeialarna som för sopa upp efter företaget. Del har vi hundratals exempel pä sedan ^lidigare.

BENGT ^SJÖNELL (c);

Herr talman! I ^näringsutskottels nu aktuella betänkande nr 10 behandlar utskottet ^vpk-förslag om ^nationalisering av bilindustrin. Efter ^atl ^grundligl ha behandlat och gått igenom de olika argumenten och förslagen har utskottet enhälligt beslutat att avstyrka motionen.

Den svenska bilindustrin är, som redan har framhållits i debatten, en ^yltersl ^väsenllig del i del svenska ^näringslivel. Den har också expanderat myckel kraftigt under 1960-och ^1970-talen. Följande siffror illustrerar denna industris utomordentliga ^belydelse: Volvo och ^Saab-Scania sysselsätter ca 80 000 personer i Sverige. Det innebär 7 96 av hela ^industrisysselsätlningen. ^Dessulom är många orter ^hell beroende av dessa bilförelags ^produkiion och ^verksamhel, inte minst via de många och i och för sig mycket betydelsefulla underleverantörerna. ^Särskill stor ^belydelse har dessa pä en rad mindre orter. Dessutom svarar bilindustrin för 10 96 av den svenska exporten och ^lillför ^alllsä vår ^stalskassa myckel ^belydande ^valulainkomsler.

Som redan har omvittnats här i dag slår den svenska bilbranschen inför utomordentligt stora problem. Hela den svenska industrin har ^f^ ^ö. genomlidit omställningar och har alt bekämpa svära problem.

Bilindus^trins problem är inte bara en ^konjunkiurföreieelse utan också en strukturell företeelse. ^Oswald ^Söderqvist var inne pä detta, när han citerade en del ur ^ulskollels belänkande, där det påpekades hur konkurrensen ständigt ökar på ^väridsmarknaden och hur nya länder sådana som Sydkorea kommer in med konkurrenskraftiga och för andra biltillverkare rent ruinerande priser. Man kan vidare påpeka ^miljöulvecklingen samt kraven från miljö- och naturvännerna. Lagstiftningen skärps oavlåtligt på miljöområdet, vilket är fullständigt naturligt och välmotiverat. En liknande lagstiftning börjar aktualiseras även i andra länder. ^Della gör au det kommer nya bestämmelser i nya lagar, vilket ställer ^siora krav på tekniska och finansiella resurser och på bilindustrins förmåga ^atl lösa problemen relativt snart.

Mot denna bakgrund måste alla samarbeta. Del är en genomgående syn som utskottet har på dessa problem. Det gäller de samhälleliga institutionerna, ^induslrins folk och de fackliga organisationerna men naturligtvis i första hand de människor som ^arbeiar i dessa förelag, både företagsledningar och övriga sysselsatta. Alla måste samarbeta för ^atl försöka lösa de oerhört ^svåra problemen.

Man kan dä konstatera, herr ^lalman, alt ett förstatligande, en ^nationalise^ring, av denna ^induslri, ^ell överförande i ^samhälleis ägo av Volvo och ^Saab-^Scania, ^inle löser några problem - framför ^alll ^inle de ^akula problemen, ^vilkei ^Oswald ^Söderqvist själv var inne på. Ett förstatligande måste nog-del häller jag gärna med honom om - för ^atl fö märkbara följder innefatta och ^förutsäila en ändring av hela del svenska samhällssystemet ^lill ett ^hell annat samhällssystem med ^tolall övergivande av marknadsekonomin och med ^hell andra principer för ^samhälleis ^sköisel i ^övrigi.

Nu är del emellertid så, herr ^lalman, all ca 95 96 av svenska folket ^oavlålligl, val efter val, ^lillbakavisar en övergäng ^lill ^ell sådant samhällssystem. Därför blir alla sådana här förslag ^hell enkelt slag i luften, eftersom man

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Nationalisering av bilindustrin

127

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Nationalisering av bilindustrin

128

inte löser något problem genom alt förstatliga inom marknadsekonomins ram och inte heller genom att förändra hela del svenska samhällssystemet. ^Uiskoilel har också ^uppfaital ^vpk:s förslag i ^della sammanhang såsom ullryck för en mer principiell inställning, som ^Oswald ^Söderqvist ^lidigare ^utföriigt har motiverat.

Den av socialdemokraterna presenterade ^reservalionen är av samma slag som den reservation som avgavs vid behandlingen av ^detla ärende förra ^årel. Den går ^ul pä alt man skall salsa pengar på alt bilda ett statligt utvecklingsbolag. 1 delta bolag skulle Volvo och ^Saab-Scania ingå.

Utskottet uttalade i fjol att del onekligen fanns goda skäl som ^lalade för ökade statliga insatser för all ^slimulera bilindustrins forsknings- och utvecklingsverksamhet. Det anser ^uiskoilel även i år. Del är ^elt ^slarki argument för alt man måste öka bilindustrins forsknings- och utvecklingsresurser. Över huvud taget står forskning och ^ulveckling inom industrin i centrum i dag. Näringsliv och ^induslri kommer ^inle att ha någon framlid i ^della land, om vi ^inle kan öka forsknings- och ^utvecklingsinsalserna. Del gäller i ^särskill hög grad ^jusl ^bilindusirin.

1 ^Ool ansåg ^uiskoilel alt de pågående u^tredningarna borde få slutföras och ^atl man skulle avvakta med beslut i frågan. ^Utskoitei avstyrkte därför motionsyrkandet. Nu har den ena av dessa utredningar blivit klar, den ^ulredning som bankdirektör Bert Lindström har gjort på förre industriministern ^Åslings uppdrag. I ^utskoltsbetänkandet finns i koncentrat angivet vad Bert Lindström har föreslagit för olika metoder och ^insaiser för ^ell icke konkurrerande långsiktigt ^produktionssamarbele mellan Volvo och ^Saab-^Scania. Del är välmotiverade punkter i förslaget. Ett ^grundligl utredningsarbete ligger bakom, och jag är övertygad om au de berörda bilföretagen kommer att ta förslaget ad ^notam och utveckla det vidare ^lill förmän för en annan syn på ^samarbeiei på forsknings- och utvecklingsområdet än vad man har haft ^hillills inom företagen.

Också statens industriverk fick i uppdrag av förre industriministern ^Åsling ^atl göra en utredning, som fortfarande pågår. Det är väsentliga punkter som industriverket har att ^uireda. Det är t. ^ex. frågor som rör marknads- och ^konkurrensförhällandena inom biltillverkningen och inom bilhandeln. Del är vidare rationaliserings- och ^auiomatiserin^gsfrågor, vilkas lösning naturligtvis är av avgörande betydelse för om branschen skall överleva och ha någon framtid. I ^ulredningen skall även ingå ^underieveraniörsfrågorna, som är av ^yllerst stor ^vikl och som jag varit inne på ^lidigare.

Industriverkets ^ulredning pågår som sagt, och del finns anledning ^atl inta samma ställning till kravet i reservationen som vi hade i fjol, nämligen au riksdagen bör avvakta utredningen.

Del kan tilläggas, herr ^lalman, alt en avgörande förutsättning för all socialdemokraternas förslag skall kunna genomföras och bör genomföras är all del finns ^ell aktivt intresse frän förelagen för all samordna sina resurser. Del har hittills ^inle framkommit något ^slörre intresse från det hållet. Snarare har del förmärkts ^elt svall intresse. Men det är ^möjligl all intresset kan stegras, och jag håller ^inie för uteslutet att man så småningom kan komma

fram ^lill någonting i linje med del socialdemokratiska förslaget. Men i varje fall bör vi avvakta ^atl industriverkels ^ulredning blir slutförd.

Med delta, herr talman, ber jag att få yrka avslag på motionen och på ^reservalionen och bifall till utskottels hemställan.

^OSWALD ^SÖDERQVIST (vpk);

Herr ^lalman! Det är märkligt att höra ^utskoltels talesman. Bengt ^Sjönell ^lalar härom bilindustrin som en ^väsenllig del av del svenska ^näringslivel, hur den har expanderat, hur underleverantörer på många håll i landet är beroende av den, osv. ^Detla är också ganska omfattande beskrivet i ^utskottsbetänkan^dei.

Men vad vill ni dä göra med bilindustrin, när man ser svårigheterna framför sig? Del är alldeles klart alt denna industri kommer att möta svårigheter, kanske inom fem ^å^ tio års lid. Hur och på vems villkor skall branschen stödjas och utvecklas? Det ^ärju delta som är det ^inlressanta i sammanhanget.

Skall det gä på samma sätt med bilindustrin som det gjorde med skogsindustrin, som på 1940- och ^1950-lalen log ^ul stora vinster och lät många pappersmassefabriker ^m. ^m. slitas ut utan ^atl man gjorde några ^invesleringar? När del sedan inte var lönsamt längre, fick samhället sopa upp. Del finns exempel överallt i Sverige-i Ådalen, i Värmland, i Dalsland och på andra ställen.

Eller skall del göras likadant som med den svenska stålindustrin, som log ut ^slora vinster på 1950- och ^1960-talen och som ansågs vara sä lysande och bra? Hur är det nu? Nu ropas det på statliga ingripanden. Staten för gå in och salsa pengar.

Eller skall det göras likadant som med varven, som expanderade kraftigt på ^1950-talel? Det skedde ohejdat, ulan kontroll, utan ^lanke på alt det kunde komma ^ell tillfälle dä del inte längre skulle löna sig att tillverka fartyg. Är det så ni vill att del skall göras?

Det är alldeles självklart all företagen kan man inte lila pä i del här fallet. Bengt ^Sjönell säger: Lila pä företagen. De kommer att vara med och vara intresserade av ^samarbeie. I nästa andelag, efter några rader i sill anförande, säger han ^atl förelagen inte har ^visal något aktivt intresse för ^atl gå ihop och vara med om en samutveckling. Intresset har snarare varit svalt, sade Bengt ^Sjönell.

Ja, det är klart. Förelagen är ^inle ^inlresserade av all ^ulveckla ^ell samgående eller en produktionsinriktning som är bra för samhället. De vill producera det som är lönsamt för dem ^jusl nu, och sedan när det blir olönsamt, när profilen blir för låg, kommer de all vara aktivt intresserade. Dä kommer de inte all ha något svalt intresse av ^atl la emot statens pengar. Men dä är del försent,förda har de redan plockat ^ul de vinster som stått alt göra och med all säkerhet fört ut pengarna ur ^landei.

Del behövs alltså ^elt aktivt ingripande, och det kan man bara göra om samhället går in och tar ^övei^^^ i stället för alt lita på företagens goda vilja. Vi vet av alltför mänga exempel vad den är värd.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Nationalisering av bilindustrin

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:37-39

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Nationalisering av bilindustrin

BENGT ^SJÖNELL (c):

Herr ^lalman! Jag ^lycker all del är ^sorgligl och ^beklagligl all en sä ^relalivi ung människa som ^Oswald ^Söderqvisl ulmålar framliden så fruktansvärt mörk och pessimistisk. Del förefaller som om han inte ^irodde all del fanns någon räddning alls för del här gamla ^landei.

Vi har ^genomgåtl en svår konjunkturkris. Vi har haft oerhörda påfrestningar på vår industri och på värt näringsliv över huvud tagel. Men, herr ^lalman, det är påfrestningar och svårigheter som ingalunda ^varil begränsade ^lill vårt land eller ^lill den västliga världen^,^ ulan de har i lika hög grad drabbat de ^s. k. socialistiska länderna. Man befinn^er sig inte i någon paradisisk tillvaro bara därför ^atl man har ^elt socialistiskt samhällssystem. Man undviker inte heller svårigheter för näringsliv och industri och man undviker ^inle ens inflationen därför att man har ett sociali^stiskt system.

Men vare sig man lever i ^ell ^marknadsekonomiski system och tror på del -något som 95 96 av det svenska folket gör - eller man lever i ett socialistiskt syslem ^måsle man ändå ha en viss ^iro på framtiden. En sådan ^tyckerjag all ^Oswald ^Söderqvist ^hell saknar. Vi kommer ^atl klara de här svårigheterna, men det krävs ett utomordentligt stort ^arbele.

^Oswald ^Söderqvisl frågar: Vad skall del bli i framliden och vad skall ni göra? ^Eflerde rationaliseringar och ^effekliviseringar som vi ^igod fart ^hållerpå all genomföra i alla våra olika branscher, kommer ^bilindusirin uppenbarligen att f^å^ bättre möjligheter att avsätta sina produkter och även att skapa ^f^ler ^sysselsällningsiillfällen. Delta gäller även andra branscher. Men dä gäller det att ^inle bara komma med ideologiska slagord, ulan del gäller att göra ^konkreia, intensiva arbetsinsatser. Del är ^della man ^saisar pä i del här sammanhanget.

Slutligen, herr ^lalman! Det finns en faktor som jag ^lycker ^atl ^Oswald ^Söderqvisl och alla andra ^vpk-are som ^lalar om välsignelserna i det socialistiska systemet glömmer bort. Del är en ^lilen men ingalunda betydelselös faktor, nämligen att man måste sälja sina ^produkier. Tror verkligen ^Oswald ^Söderqvist ^atl Volvos och ^Saab-Scanias ^anslällda ^lekniker, ingenjörer eller ^verksladsarbelare eller framför ^alll de anställda pä marknadsföringsavdelningen kommer att bli effektivare och sälja ^fier produkter bara därför ^atl de plötsligt förs upp pä en s^tatlig avlöningslista? Tror ^Oswald ^Söderqvist alt de utländska kunderna, eller svenska kunder, med stor entusiasm plötsligt ändrar uppfattning och anser alt den här bilen som ^lidigare ^varil för dyr alt köpa, nu, när alla anställda är uppförda på en statlig avlöningslista, ^måsle vara billigare och att man därför är tvungen alt köpa den? Jag tror all det här ganska ^grundligl avslöjar den skenbild av ^möjlighelerna i framtiden som man målar upp bara ett förelag förstatligas. Del är inte ^fulll sä enkelt, herr talman!

130

^OSWALD ^SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Det som Bengt ^Sjönell sade om min ^ungdomlighei för slå för hans egen räkning. Jag tror visst på framliden, om man griper in i skeendena pä ^ell aktivt

^sall.

Om man ^sluderar ^näringspoliiiken och den ekonomiska politiken i de västliga industriländerna låt oss säga 75 år tillbaka i tiden är det intressant ^atl iaktta all alla statsledningar - ^oavsell om det varit de mest ^högerinriktade, sådana som stått i mitten eller sådana som talat om socialism - efter hand blivit tvungna ^atl ingripa idel heliga privata ^näringslivel,eftersom det annars skulle ha gått direkt ät pepparn. Man har med andra ord så småningom blivit tvungen an anamma de socialistiska idéerna, även om man haft myckel ^svårl alt erkänna del. Så ligger det alltså till.

Vad beträffar de socialistiska länderna är det naturligtvis alldeles klart ^atl även de kan drabbas av strukturproblem och annat. Den ^slora skillnaden är trots allt all det där finns en planmässighet i produktionen, som vi saknar i vårt land där det är ^privalekonomiska förelag som planerar. Dessa förelag planerar ^inle samhällelig^t^ utan för sina förelag, och det är en förskräckligt stor skillnad.

Sedan säger Bengt ^Sjönell ^atl förelagen ^måsle kunna sälja sina ^produkier och alt det ^inle hjälper alt man förstatligar företagen, eftersom man inte för sälja ^bällre för del. Nej, ^självfallel, del ^harjag också sagt. Men ni för ju ^inle sälja ^p.odukierna nu heller. De svenska varven har inte ^kunnal sälja sina produkter - det är därför vi har en varvskris. De svenska stålverken kan inte sälja sina produkter-del är därför vi ^harenstälkris. Den svenska bilindustrin kommer inte att kunna sälja sina produkter om några år, åtminstone inte på personbilssidan, med samma profiler och ^vinsier som den gör nu. Och då kommer vi all fö en personbilskris i ^detla land. Det är alldeles självklart. Del skulle vara intressant om vi kunde träffas om ^lio år och se hur det är med den svenska personbilstillverkningen och -försäljningen dä, om den skall skötas på Volvos villkor, om man skall fortsätta den produktionsinriktning man har nu och tillverka samma komponenter som man gör nu. Bilföretagen kommer inte heller att fö sälja, även om de är ^privalekonomiska. Det är där knuten ligger.

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

^Nationalisering av bilindustrin

Överläggningen var härmed slutad.

ANDRE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels hemställan i motionen nr 1985 av Lars Werner ^m. ^fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan ^Oswald ^Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

131

Nr 38 Den som vill att kammaren bifaller ^näringsutskottels hemställan i ^betän-

^Onsdag^en den ^"^^^"^"^^^^t nr 10 röstar ja,

22 november 1978 ^^^^^"^ ^^^^^^^ ^^J ^^'" ^''^^^^^^'•^^^'^ ^"^^J-

_______________ Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i ^moiionen nr 1985 av Lars

Werner ^m. fl.

^Nationalisering av bilindustrin

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ^ledamöier ha röstat ^förja-proposilionen. Då ^Oswald ^Söderqvist begärde rösträkning ^verkslälldes votering med ^omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 263 Nej ^-^ ^ ^ 12

132

Motiveringen

^Proposilioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i ^reservalionen av Ingvar Svanberg ^m. fl., och förklarades den förra ^proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Erik ^Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande ^voteringsproposilion:

Den som vill au kammaren godkänner ^näringsutskottels motivering i

betänkandet nr 10 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt utskottets motivering med den ändring

däri som föreslagits i ^reservalionen av Ingvar Svanberg ^m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ^ledamöier ha röstat för ^ja-proposition^i^m. Då Nils Erik ^Wååg begärde rösträkning ^verkslälldes votering med ^omröslningsapparal. Denna ^omrösl^ning gav följande resultat:

Ja - 146

Nej ^-^ 117

^Avsför - 12

§ 17 Andre vice talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle arbetsmarknadsutskottets ^betänkanden nr 12 och 10 i nu angiven ordning uppföra^s^ främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 18 Anmäldes och bordlades ^Molioner

1978/79:50 av Per Bergman ^m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79.25 med förslag om tilläggsbudget I ^lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79:79

1978/79:51 av Kjell-Olof ^Feldt ^m.fl. Nr 38

med anledning av propositionen 1978/79:47 om fortsatt giltighet av lagen ^Onsdaeen den
(1974:922) om ^kredilpoliliska medel 22 november 1978

1978/79:52 av Leif Zetterberg och Johan Olsson

med anledning a v ^proposilionen 1978/79:33 om ändring i lagen ^(1^968:430)om mervärdeskatt, ^m. ^m.

Anmälan av ^inter^pellationer

1978/79:53 av Ivar Högström ^m.fl.

med anledning av ^proposilionen 1978/79:38 om ändring i lagen (1970:989) om införande av ^fasiigheisbildningslagen

1978/79:54 av Johan Olsson ^m.fl.

med anledning av ^proposilionen 1978/79:44 med förslag ^lill en ny jordbruksbokföringslag, ^m. ^m.

1978/79:55 av Bo Lundgren ^m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:60 om åtgärder för försörjningsberedskapen pä skoområdet

§ 19 Anmälan av ^interpellationer

Anmäldes och bordlades följande ^interpellationer som ingivits ^lil kammarkansliet

d^en 21 november

1978/79:94 av Börje Nilsson ^(s) till industriministern om sysselsättningsläget i östra Skåne:

Sysselsättningsläget i Östra ^Göinge kommun är mycket ^allvariigl. Kommunen har under senare år drabbats av flera förelagsnedläggningar, vilket inneburit alt ca 400 arbetstillfällen försvunnit.

Vid ^Östanå Pappersbruk pågår ^jusl nu förhandlingar mellan Södra Skogsägarna och personalorganisationerna om nedläggning av bruket. Broby ^Indusirier - massafabrik, pappersbruk, ^spänskivefabrik och sågverk - har mycket svåra ekonomiska problem, som man nu har skjutit framför sig under ^elt års tid. I september i är presenterades en räddningsplan för företaget, där bl. a. den ^föriustbringande ^spånplatlefabriken skulle inlemmas i ett nytt riksomfattande ^spånplalteförelag. Tydligen kan inte de planerna realiseras. Det är ^naluriigl all man känner stor oro över del som sker. Vid dessa båda företag är 550 arbetstillfällen i ^direkl fara. Krisen inom Broby ^Indusirier kan få konsekvenser för hela ^Skåneskogskoncernen med sammanlagt 900 ^anslällda.

Inom Östra ^Göinge kommun har ^ytteriigare ett ^70-lal personer varslats om uppsägning. Flertalet-av dessa tillhör Tretorn, ^Hjärsåsfabriken.

133

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Anmälan av ^inter^pellationer

Även i angränsande kommuner ^flnns flera akuta förelagsproblem. ^Sock-^erbolagei har långt framskridna planer pä ^atl lägga ner driften vid ^Karpalunds sockerbruk utanför Kristianstad med 165 anställda. Samma är förhållandet med ^Junescofabriken i Lönsboda med 206 ^anslällda.

Läget är alltså ytterst bekymmersamt inom en stor region i östra Skåne. Någon alternativ sysselsättning finns inte inom området, varför nedläggning av de här berörda företagen för myckel svåra konsekvenser för många människor. Såväl Östra ^Göinge kommun som länsstyrelsen har vid flera tillfällen uppvaktat regeringen om det bekymmersamma sysselsättningsläget och därvid föreslagit en rad insatser som bör ^vidlas. Vi ser det som mycket angeläget alt snara åtgärder sätts in för att rädda sysselsättningen nu närmast vid ^Östanå Pappersbruk och Broby Industrier. Situationen kräver ^elt omedelbart ingripande från regeringens sida. Det måste vara statens skyldighet ^atl gripa in när nu det ^privala ^näringslivel och ^bondekoopera-^lionen sviker.

Med hänvisning till del anförda ber jag ^atl till industriministern fä ^slälla följande fråga:

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för ^atl rädda ^sysselsätlningen vid ^Östanå Pappersbruk och Broby Industrier i östra Skåne?

134

1978/79:95 av Sven Andersson i Örebro (fp) till budget- och ^ekonomiminislern om ^fondering av medel i ^samfälligheter:

Mänga ^samfälligheter har stora problem alt klara de ökande underhållskostnaderna och de stora utgifterna för förnyelse av anläggningsenheter såsom ^värmecentral, ^dagvaltennäi, antenner, belysningsomläggningar och garage. Många kostnadsområden har tillkommit vid en tidpunkt som nu resulterar i behov av nyinvesteringar. En växande andel av befolkningen bor i småhusområden. En satsning på boendeinflytande gör dessutom ^samfällig-^hetsformen alltmer aktuell. Problemen kommer därför ^atl bli allt vanligare.

Redan i dag kan läckor på ^kulvertsystem ^e. ^d. medföra plötsliga reparationskostnader pä flera hundralusen kronor, en kostnad som ofta ^måsie uttagas via ^direkl debitering av varje fastighetsägare. ^Samfällighelen kan ^Ivingas ta upp lån pä öppna marknaden för att klara den omedelbara betalningsskyldigheten. Räntekostnaderna drabbar fastighetsägarna.

Denna orimliga situation skulle undanröjas om möjligheter all fondera pengar gavs. Frågan behandlades under ^förarbelena till lagen om förvaltning av ^samfälligheter (1973:1150). Några generella lagbestämmelser om avsättning till fond ansågs då inte kunna ges. Frågorna skulle i stället regleras i föreningarnas stadgar. Härvid gäller som begränsning alt föreningen inte får driva ^verksamhel som är främmande för dess ändamål. Som exempel nämndes i en aktuell departementspromemoria (Ds Ju 1971:16, ^s. 423-424) all avsättning till fond ^inie torde fö ske i sådan ^omfallning alt föreningen i praktiken kommer att syssla med kapitalförvaltning.

Situationen har förändrats sedan 1971. Kapital- och investeringsbehoven per projekt har ^ökal. Vissa anläggningar har längre livslängd. Behovet av

^resuliatuijämning växer. Genom kostnadsområdenas planering har allt fler människor kommit i beröring med problemet.

Med hänvisning till det anförda ber jag all få fråga budget- och ekonomiministern följande;

1. Bedömer ^budgel-och ^ekonomiminislern ^samfällighelernas möjligheter ^atl fondera pengar som tillräckliga?

2. Planeras någon förändring av lagen rörande förvaltning av ^samfällighe^ter?

3. Om så är fallet, kommer denna att ge bättre möjligheter till fonderingar och vid vilken tidpunkt kan dessa förbättringar väntas bli presenterade?

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Anmälan av ^inter^pellationer

den 22 november

1978/79:96 av Kari Erik Olsson (c) ^lill industriministern om åtgärder för alt trygga ^sysselsätlningen i Östra ^Göinge kommun, ^m. ^m.:

Industriministern meddelade i går att regeringen inte kan ge Broby Industrier del stöd som krävs för ^atl överleva, och företaget går därmed i konkurs.

Under ^ell halvsekel har bonde- och ^skogsägarrörelsen genom intensivt ^arbele och ekonomiska uppoffringar byggt upp både en god organisation och en ^belydande ^industripolential. Förhoppningen har ^varil att dessa ^salsningar skulle innebära en ökad trygghet för ^bondeskogsbrukel, som därigenom ^inle ^hell skulle vara utlämnat till den uppköpande industrins goda vilja.

Ett mål, som därjämte ^varil av stor betydelse, inte minst i södra Sverige och i Skåneskog, har varit att nyttiggöra skogsråvara av sämre kvalitet. Härigenom har ^s. k. skräpskog kunnat omsättas till säljbara exportprodukter. Genom ^skogsägarrörelsens satsningar på förädlingsindustrin har det blivit möjligt all bygga ^ul en tillräcklig och effektiv ^induslri, som verksamt har bidragit till alt höja vår export med en positiv effekt på handelsbalansen. Under de ^senasle åren har flera olyckliga omständigheter samverkat ^lill ^atl försämra lönsamheten. En djup lågkonjunktur och ^ell stort utbud från andra ^massaproducerande länder kombinerat med dollarns fall på valutamarknaden har lett ^lill en ekonomisk ^siluation som ^varil omöjlig både alt ^fömtse och påverka. Även om de ^senasle åren inneburit stora underskott kommer ändå skogsindustrins roll som en av våra viktigaste exportindustrier att stå fast i framtiden.

^Skogsägarrörelsens ^industrisalsningar har även ^inneburil ^ell betydande tillskott i ^sysselsätlningen. Pä mänga orter, t. ex. Broby, är just en sådan ^induslri stommen i näringslivet. Genom förbättrade avsättningsmöjligheter har det också tillkommit ^elt ^belydande antal arbetstillfällen i själva skogsbruket och inom ^iransporlsektorn. Den ganska lilla föreningen ^Skäneskog sysselsätter ^f. ^n. ca 900 personer.

Del är en stor tragedi för skogsägarna om deras industri inte kan fortsätta fungera. De ^föriorar satsat kapital och de förlorar avsättningsmöjligheter för virke. Dock måste man inse att den största tragedin drabbar alla de heltidsanställda människor som riskerar att ^föriora sina arbeten både i

135

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Meddelande om .frågor

industrin och i ^råvaruledet.

Med hänvisning ^lill del anförda ^villjag till ^induslriminislern ^slälla följande frågor:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidtaga för ^atl en från vår sida ^hell okontrollerbar ^väridsmarknadssiiuation inte skall fö rasera årtiondens uppbyggnadsarbete inom ^skogsägarrörelsen?

Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidtaga för alt trygga ^sysselsätlningen i den redan ^lidigare hårt drabbade kommunen Östra ^Göinge där Broby ^Indusirier ligger?

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor ^framställls

den 21 november

1978/79:159 av Elvy Nilsson ^(s) ^lill kommunikationsministern om åtgärder för all förhindra inskränkningar i järnvägstrafiken:

Från den tidigare kommunikationsministern och regeringen har uttalats att inga nedläggningar av järnvägstrafik inom SJ för göras i ^avvaklan på den nya trafikpolitiska propositionen.

Delar statsrådet sin företrädares synpunkt i denna fråga?

Om svaret blir ja, kan samma sak gälla även för enskilda järnvägar? Kan statsrådet tänka sig ^ell statligt övertagande av den enskilda järnvägen ^NKLJ i Värmland?

den 22 november

136

1978/79:160 av Mana Fredrikson (c) till socialministern om åtgärder för all tidigt upptäcka symtom på grön starr:

Grön starr, ^glaukom, är en ögonsjukdom som dels ^akul, dels kroniskt drabbar ca 2 96 av befolkningen. Sjukdomen kan komma sakta smygande under flera år, och många dröjer alltför länge med alt söka läkarvård. Ögonsjukdomen drabbar i regel människor över 40 år, och den kan vara ärftlig. Det är av största vikt ^atl grön starr upptäcks och behandlas i lid. Den syn som går förlorad går ej all återställa. På grund härav bör bl. a. allmänläkare ha de kunskaper som erfordras för ^atl känna igen symtom på grön starr. Del ^flnns i dag möjligheter för allmänläkare ^atl skaffa sig ökade kunskaper om ögonsjukdomar genom alt t. ex. tjänstgöra någon lid pä ögonklinik. Allmänläkare kan också mäta ^trycket i ögal, och om detta är för högt remitteras patienten till ögonklinik. Undersökningen av ögats tryck tar ^enligl uppgift ^högsl två minuter för varje patient.

Om en allmän undersökning av alla personer över 40 år genomförs, kan det innebära all många människor i lid skulle få eventuella symtom upptäckta

och därmed skyddas ^mol del handikapp som följderna av grön starr Nr 38

^'"^"^'^^^är. Onsdagen den

Med hänvisning ^lill det anförda vill jag till socialministern ^slälla följande 22 november 1978

frågor;

1. Anser socialministern del möjligt att organisera en allmän undersök- ^/^Meddelande om

frågor

ning av ögontrycket på alla över 40 år för alt på ett tidigt stadium upptäcka symtom pä grön starr? 2. Avser ^socialminislern ta initiativ härtill?

1978/79:161 av Hilding Johansson ^(s) ^lill industriministern om den fortsatta ^verksamheien vid Volvo Flygmotor AB i Trollhättan:

Med anledning av de förändringar som kan väntas inom svensk ^flygmo-^lortillverkning vill jag fråga industriministern:

Vilka åtgärder överväger regeringen för att tillvaralaga del stora tekniska kunnande som finns inom Volvo Flygmotor AB i Trollhättan och vilka ^sysselsättningsgarantier är regeringen beredd ^atl ge de anställda?

1978/79:162 av Magnus Persson ^(s) till budget- och ^ekonomiminislern om lokalisering ^lill Karlstad av det nya organet ^Stalshälsan;

^Budgetdepartemeniet ^harien ^utredning(Ds B 1978:1 ^l)om nyorganisation för arbetsmiljöfrågor ^m. ^m. inom statsförvaltningen föreslagit ^elt nytt ^partsgemensaml organ kallat Statshälsan. Om lokaliseringen sägs att frågan övervägts med ledning av uttalanden i olika sammanhang om den statliga verksamhetens betydelse för regional- och sysselsättningspolitiken.

^Sysselsäitningssituaiionen i Värmlands län är ^f^ ^n. och på ^sikl ytterst oroande. Arbetslösheten i Karlstadsregionen och i ^länel ligger på en oacceptabelt hög nivå, och del föreligger ett stort behov av sysselsättnings-skapande åtgärder. En lokalisering till ^Karistad av ^Stalshälsan skulle ligga helt i linje med de riktlinjer för regionalpolitiken som riksdagen antagit.

De statliga verk inom ^försvarsseklorn som flyttat till Karlstad beräknades vid beslutstillfällena omfatta totalt omkring 1 100 tjänster. Rationaliseringar har emellertid ^gjort ^atl ^omlokaliseringen omfattar färre tjänster än tidigare beräknats. Flera av de ^omlokaliserade verken räknar dessutom med ^atl ytterligare minska sin personalstyrka med minst 200 personer. En följd härav blir ^atl ^nyuppförda lokaler i ^förvaliningsbyggnaden Karolinen i ^Karistad i stor utsträckning kommer ^atl stå outnyttjade.

Med anledning av vad som anförts hemställer jag att till ^budgel- och ekonomiministern få framställa följande fråga:

Är statsrådet beredd au medverka till att det nya organet ^Stalshälsan lokaliseras ^lill ^Karistad?

1978/79:163 av Rolf Dahlberg ^(m) ^lill jordbruksministern om åtgärder för alt hindra ^atl ^rabies sprids i Sverige:

Sverige är i dag ^ell av de fö europeiska länder som är förskonade från den fruktade sjukdomen ^rabies. För några dagar sedan jagades dock en misstänkt

137

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Meddelande om frågor

^rabiessmillad hund i Stockholm. Ett enda smittat djur som kommer in i Sverige kan medföra att vi för första gången på över ^1(X) år får sjukdomen spridd även i vårt land.

Med hänsyn ^lill den uppenbara risk som finns för att vi skall drabbas av ^rabiessjukdomen vill jag fråga jordbruk^sministern:

Anser statsrådet all nu gällande ^bestämmelseräriill fyllest föralt förhindra alt ^rabies ^fär fotfäste i Sverige?

Hur är vår beredskap uppbyggd, därest sjukdomen trots ^alll skulle drabba värt land?

1978/79:164 av Bo Lundgren ^(m) ^lill arbetsmarknadsministern om åtgärder för all ^irygga ^sysselsätlningen i Östra ^Göinge kommun:

Östra ^Göinge kommun i Kristianstads län har under de ^senasle åren drabbats hårt genom olika företagsnedläggningar. Redan nu är alltså arbetsmarknadsläget i kommunen mycket dystert. Den 21 november begärdes Broby Industrier AB med ca 400 ^anslällda i konkurs. Förhandlingar pågår också om nedläggning av ^Östanå Pappersbruk med ca 190 anställda. Sysselsättningsläget i kringliggande kommuner är också ansträngt. För såväl de berörda enskilda som kommunen skulle en nedläggning av dessa företag vara en kalastrof

^Mol bakgrund av del anförda vill jag ^fr^iga arbetsmarknadsministern vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att åstadkomma en tillfredsställande arbetsmarknadssituation i Östra ^Göinge.

138

1978/79:165 av Sune Johansson ^(s) till arbetsmarknadsministern om statliga medel ^lill gruvarbete i Värmlands bergslag:

^Sysselsätlningen i den värmländska bergslagen har sjunkit ^kraftigl under de ^senasle åren. En bransch där ^sysselsältningsminskningen varit särskilt framträdande är gruvindustrin, och del återstår ^f^ ^n. endast tvä gruvor, en i Värmlandsberg, som ägs av ^Ställbergsbolagel, och en i Persberg, som ägs av Uddeholmsbolaget.

Pä grund av låg efterfrågan pä järnmalm går gruvan i Värmlandsberg just nu med neddragen ^kapacitei, och en viss del av de ^anslällda är utlånade till andra gruvor i Mellansverige. I Persber^g^ ligger malmbrytningen praktiskt tagel stilla. Vissa anställda går på ^sysselsättningssiöd, och ett tiotal är tillfälligt utlånade ^lill järnverket i ^Hagfors.

De ^anslällda vid de nämnda gruvorna, liksom ägarbolagen, har ^meddelal att framliden för bägge gruvföretagen är myckel osäker beroende på en beräknad fortsatt låg efterfrågan på järnmalm.

Värmlands bergslag är myckel rik på ^mineraler, och under årens lopp har både ^Ställbergsbolagel och Uddeholmsbolaget gjort provborrningar efter ^mineraler. Del finns hos dem ett stort urval av borrkärnor, som de ställer ^lill förfogande och som är värda en mer ingående analys. Motiverat är också efterföljande ^provbrylning av olika ^miner^aler, som skulle kunna sysselsätta sådana gruvarbetare som riskerar ^atl bli arbetslösa och som dessutom skulle

kunna ge en inhemsk tillgång ^lill sådana ^mineraler som eljest ^måsie importeras. Projektet kräver dock snabba ^insaiser och skulle kunna realiseras om det exempelvis fick bedrivas som beredskapsarbete.

Med anledning av det anförda ^villjag ställa följande fråga till arbetsmarknadsministern;

Är arbetsmarknadsministern villig ^atl medverka till ^atl medel ställs till förfogande för ^prospektering, provbrytning och ^mineralletning som kan sysselsätta ^arbelslöshelshotade ^gruvansiällda i Värmlands bergslag?

Nr 38

Onsdagen den 22 november 1978

Meddelande om frågor

1978/79:166 av Bo Turesson ^(m) till budget- och ^ekonomiminislern om ekonomiska lättnader för skogsägare som drabbats av stormskador:

Förra veckans hårda stormar har orsakat ^slora skador i övre Dalarnas skogsmarker. Enligt preliminära bedömningar har tiotusentals kubikmeter virke ^stormfällts. Med nuvarande beskattningsregler kan ^detla drabba skogsägaren myckel hårt även ^ekonomiski.

Vill statsrådet vidtaga några åtgärder för alt minska den ekonomiska belastningen på berörda skogsägare?

1978/79:167 av Rune Johnsson i Mölndal (c) ^lill kommunikationsministern om bemanningen av vissa fyrplatser:

Den 16 november besvarade kommunikationsministern en av mig ställd fråga om statsrådet ämnar vidtaga ^äigärder för att bibehålla bemanningen av Lysekils ^lolsplats, ^Nordkosters ^lolsplats samt ^Nidingens fyr. Av svaret framgick alt del förslag till framtida organisation för loisväsendet som ^f^ ^n. ^remissbehandlas ^inle innefattar ^avbemanning av Lysekils ^lolsplats eller ^Nordkosters ^lolsplats.

Med ^lanke på au sjöfartsverkets ^centralförvalining och lotsarna enligt verkets generaldirektör i ett uttalande för Dagens Nyheter den 16 november ^inle talar samma språk, har kustbefolkningen ifrågasatt om kommunikationsministerns svar är en betryggande garanti ^föratt den från ^sjöräddnings-^och ^övervakningssynpunki livsviktiga lotsutkiken kommer alt vara bemannad på dessa två ^lotsplatser även i fortsättningen, när man nu konstaterat all ^lolsplaiserna skall vara bemannade.

Med åberopande av det anförda vill jag fråga kommunikationsministern:

Ämnar kommunikationsministern vidtaga åtgärder för all lotsutkiken på Lysekils ^lolsplats (Brofjorden) och lotsutkiken ^på.Nordkosiers ^lolsplats även framdeles skall vara bemannade i oförändrad utsträckning?

§ 21 Kammaren åtskildes kl. 16.43.

In ^fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig ^Gemert