Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:36

Måndagen den 20 november

Kl. 11.00

§ 1 Justerades protokollet för den 10 innevarande månad.

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om glesbygdshandeln

§ 2 Om glesbygdshandeln

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för atl besvara Hans Alséns (s) den 20 oktober anmälda interpellation, 1978/79:51, och anförde:

Herr talman! Hans AIsén har frågat mig dels vilka erfarenheter glesbygdsstödet till handeln hittills har gett, dels hur regeringen ser pä driftstödet lill butiker i glesbygd och medelsanvisningen där och dels om regeringen överväger all föreslå atl varuförsöriningsplaner i kommunerna blir obligatoriska.

Stödel till kommersiell service i glesbygd infördes som en försöksverksamhet den 1 juli 1973 och var dä i huvudsak begränsat till det inre stödområdet. Stödet utvidgades den 1 juli i år till att omfatta glesbygder, skärgårdar och liknande områden inom hela landei.

En förutsättning för atl slöd skall utgå är all den kommun del gäller har genomfört den planering som behövs för att stödet skall komma lill bästa användning.

När del gäller erfarenheterna av glesbygdsstödet är del naiurligen för tidigt att ha någon uppfatlningom vadsom har hänt underden korta lid-drygt fyra månader - som har gäll sedan det utvidgade stödet trädde i kraft. Erfarenheterna av den lidigare försöksverksamheten - som alltså ulgör grunden fördel nu gällande stödet-är emellertid goda. Det aren uppfattning som jag hoppas alt Hans AIsén och kammarens övriga ledamöter delar. Under försöksperioden fick 121 butiker stöd. Inom dessa butikers omland bor stadigvarande drygt 40 000 konsumenter. Butikerna sysselsätter 295 personer. Konsumentverket räknar med alt drygt 50 arbetstillfällen har tillkommit i butikerna som en följd av stödet.

Driftstödet är ett inslag i en politik som syftar till atl upprätthålla en rimlig varuförsörjning för konsumenterna. Enligl riksdagsbeslutet skall sådant stöd lämnas när det är fråga om tillfälliga lösningar under en begränsad övergångslid. Erfarenheterna sedan riksdagsbeslutet är inle sådana alt det finns anledning all ompröva denna inriktning. Jag kan här nämna att konsumentverket i sin anslagsframställning för nästa budgetår har föreslagit alt berört anslag skall vara oförändrat under nästa budgetär.

Slutligen vill jag svara Hans AIsén atl regeringen inte ämnar föreslå obligatoriska varuförsörjningsplaner i kommunerna. Riksdagsbeslutet har den enligl min mening förnuftiga innebörden all planer skall upprättas bara där de behövs. Beslutet uigårockså frän all kommunerna själva är beredda att

Nr 36 ta del ansvar för varuförsörjningen som problemen motiverar. 1 praktiken har

Måndaeen den " inneburil att sä gott som samtliga kommuner i det inre stödområdet.

20 november 1978 - '' 34, har upprättat eller är i färd med alt upprätta varuförsörjnings-

_____________ planer. I de fall särskilda planer inle utarbetas anser jag det naluriigl alt

0/77 elesbvedshan- varuförsörjningens ordnande las upp som en väsentlig del i den kommunala
jjfj planeringen i övrigt.

Jag är övertygad om atl man når bäst resultat om kommunerna själva fär avgöra hur planeringsbehovet inom olika områden skall tillgodoses.

HANS ALSEN (s);

Herr talman! Jag beratl fä lacka handelsminislern föratt han svarat pä min interpellation rörande slöd lill glesbygdshandeln. Däremoi kan jag inle, i varje fall inle reservalionslöst, uttrycka någon större glädje över svarels innehåll. Det präglas i väldigt stor utsträckning av ett-som jag vill kalla det-passivt låtgåresonemang, och jag måsle säga att handelsministern verkar ganska obekymrad över de problem som konsumenterna ute i glesbygden har och som också de företagare som är verksamma inom handeln givit ullryck ät. Mol den bakgrunden tvingas jag. herr talman, citera några tidningsartiklar i den fackpress som finns på det här området för att ge ett klarare innehåll ål min kritik när det gäller handelsministerns säll all svara på interpellationen.

1 Fri Köpenskap nr 34 av den 24 augusti i är sägs följande under rubriken Tänk om för glesbygd;

"Alla är överens om all vi ska salsa på glesbygdshandeln, inle minst politiker och samhällsplanerare. Människorna i glesbygd måste tillförsäkras en rimlig dagligvaruservice.

Men denna service hanteras av förelag som måsie lägga lönsamhetssyn-punkler på verksamheien, till skillnad frän den sociala service som lämnas av samhällel. Det är alldeles uppenbart atl dagligvamservicen i längden inte kan klaras lack vare enlusiasmen hos en liten grupp företagare! Menar samhället allvar med lovorden för glesbygdshandeln får man också la sitt ansvar."

Artikeln fortsätter:

"Även del samhälleliga stödet till glesbygdshandeln - främst i form av investeringsstöd - är tyvärr halvhjärtat. Anslagen är helt olillräckliga och utesluter också möjligheten till permanent driftsstöd. Regeringen måste länka om! När del gäller glesbygdsservicen får Mundebo lyfta på blåpennan i budgeljusteringen."

Vad gällerdei sista jag citerade villjag ftåga; Hur blir del med detla? 1 det svar på min interpellation som handelsminislern avgivii finns del antydningar om all regeringen är beredd alt pröva frågan om en ökad anslagsgivning. Jag ber atl få äierkomma lill delta lilet senare i mitt resonemang, men jag vill först fortsätta att cilera elt annat ledarstick ur tidningen Fri Köpenskap. Det är hämtat ur nr 36 från den 7 sepiember i är.

"Ytterst ärju glesbygdsförsörjningen en solidaritetsfråga. Del handlarom alt skapa en förelags- och nationalekonomisk resursfördelning som möjliggör lönsam butiksdrifl, trots höga distributionskostnader och tunt konsumtions-

underiag.

Samhället kan inle både kräva en stenhård rationaliseringstakl i dagligva
ruhandeln-- och en ökad satsning på glesbygdsbutiker med en besvärlig

lönsamhelssilualion."

Låt mig avbryta citatet här och stryka under detta. Det finns nämligen väldigi klara och i sig berättigade krav på handeln; den skall rationalisera, den skall på olika sätt försöka komma till rälla med kosinaderna för atl möjliggöra låga priser för konsumenternas skull. Men all ensidigt rikta dessa krav på rationaliseringar mol glesbygdshandeln går inle ihop. Samhället måsle samtidigt hjälpa lill och la konsekvenserna av de'kostnader som glesbygdshandeln här tar på sig och som jag skulle vilja kalla samhällsmoliverade.

Jag forlsäiler citatet ur Fri Köpenskap:

"Här behövs en bättre samordning mellan olika myndigheter, som var och en bär ansvaret för delar av elt slörre sammanhang. Samhällel och handeln måste hjälpas ät om vi ska klara den framlida varuförsörjningen i glesbygden."

I anslutning till della skulle jag vilja ta upp en fråga som handelsministern inte har berört i svarei och som jag inte heller direkt har tagit upp i min inlerpellation. Handelsministern är säkert medveten om alt konsumentverket gjort en ulredning som belyst möjligheten alt i den rent kommersiella glesbygdshandelns verksamhet lägga in olika slags servicefunktioner som i dag har samhällelig bakgrund. Jag tror atl handelsminislern är medveten om vad jag här har tänkt mig, och jag skulle sätta värde på om handelsminislern ville ge några synpunkter på detla och tala om ifall man frän regeringens sida är villig alt bereda väg för de tankar som konsumentverket har gett uttryck för, nämligen all lägga samhälleliga servicefunktioner inom handelns ram.

Jag skulle vilja fortsätta atl cilera ur Fri Köpenskap nr 36. Under rubriken Signerat, som återfinns pä ledarsidan, kan man läsa följande;

"Det har pä senare tid blivit alltmer uppenbart att samhällets stöd lill glesbygdshandeln är otillräckligt. Under innevarande budgetär uppgår ramen för samhällsstödet till 8,5 milj kr, vilket sannerligen inte är mycket när man betänker vilka stora områden glesbygden i vårt land omfattar. När man jämfört med de belopp som staten nu saisar på krisbranscher inom industrin är stödet lill glesbygdshandeln närmast atl se som felräkningspengar."

Jag vill gärna komplettera del resonemanget med atl citera Dagens Nyheters huvudledare den 2 juli i år, där man under rubriken Buliksdöden härjar kan läsa följande:

"Om man jämför med miljardrullningen från induslri- och arbetsmarknadsdepartementen framstår Burenstam Linders butiksslöd som ell skämt. Sammanlagt för ett hell är anslås inle mer än 8,5 milj kr. Den viktigaste stödformen ärett investeringsstöd i form av lån eller kreditgarantier, som kan utgå till dagligvarubuliker, varuhussar och bensinstationer. Därutöver finns det elt hemsändningsbidrag och en halv miljon kr till försöksverksamhet med driftbidrag till hotade butiker.

'Jag vill beträffande driftstöd bara säga att det ändå representerar en farlig

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

öm glesbygdshandeln

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om glesbygdshandeln

princip', menade handelsministern i riksdagsdebatten. Han ville hellre satsa på butikernas 'egen livskraft'.

Det vi inte kräver av jordbruket, inle av skogsindustrin, inle av gruvorna, stålverken eller varven, inte av textilindustrin, inle av dagspressen, naturligtvis inte av samhällets egen service - det ska vi alltså kräva av butikerna i glesbygden?"

I ledaren fortsätter man så här, och jag ber handelsminislern atl nu lyssna särskill noga:

"Därför atl butikerna råkat hamna under en vidskeplig handelsminister, som menar att statliga bidrag är'en farlig princip', ska glesbygdens utarmning få fortsätta ända tills det inte finns en enda livsmedelsbutik utanför tälorlerna?"

Den sista meningen skulle jag gärna vilja komplettera med en egen fråga: Kan vi lugna Dagens Nyheters ledarskribent, signaluren SN, och andra konsumenter och företagare med all vi nu fått en handelsminister som ingalunda är vidskeplig utan som närmar sig de här frågorna från hell andra utgångspunkter än den tidigare handelsminislern som här har citerats. Jag tycker att det vore myckel värdefullt alt fä ell svar på den frågan. Medan handelsministern länker på svarei skall jag cilera yllerligare ur Dagens Nyheters ledare;

"Att stödja småbutiker är ell sällsynt billigt och riskfritt säll atl förbättra sysselsätlningen i irakterdär många går utan jobb. Men stödel måste sättas in medan det ännu finns några butiker kvar."

Jag lyssnar som sagt med stort intresse på handelsministerns synpunkter på vad Svanie Nycander den 2 juli fann anledning att framföra under rubriken Butiksdöden härjar.

Jag har i min interpellation pekat på atl konsumentkooperationen var mycket kritisk, när kammaren log ställning till den av distributionsutredningen föranledda propositionen. Vi hävdade alt konsumenterna skulle drabbas hårt av all handeln i stort lämnades ensam när det gällde all klara glesbygdens speciella problem. Jag vill understryka alt farhågorna har besannats. Det hade som sagt varit värdefullt, om handelsminislern något hade tangerat problemen. För att belysa hur de ter sig för den privala handeln skall jag trötta med ytteriigare ett par citat.

Det första citatet återfinns i tidningen Köpmannen av den 18 september i år, nr 38. Där står som rubrik "Dramatisk ökning av arbelslöshel och konkurser inom detaljhandeln". Därunder kan man läsa: "Arbelslösheten inom handeln har ökal dramatiskt de senaste månaderna. F. n. är 2 938 eller två procenl av de handelsanställdas medlenmiar utan arbele. Arbelslöshels-siffrorna låg fram till sommaren på en ganska konstant nivå, men har stigit kraftigl.

- Vi har aldrig lidigare haft en ökad arbetslöshet under sommaren, säger Kenth Pettersson pä handelsanställdas förbund.

Också konkurserna inom handeln har stigit kraftigl. Hillills i år har detaljhandelskonkurserna ökal med 13 procenl jämfört med samma period förra året."

Jag undrar: Har handelsministern observerat de här problemen? Har handelsministern när han. som jag förmodar atl han har gjort, verkligen umgåtts med dessa problem, dragit konsekvenserna av dem just från glesbygdshandelns synpunkt?

I denna pressade ekonomiska situation ivingas handeln all, när rationaliseringarna i de stora enheterna inte går alt driva längre, överväga och kanske också besluta om atl slänga butiker ute i glesbygderna. Oroar inte delta förhållande handelsministern?

Till slut ett citat uren artikel i tidningen Köpmannen avden 12 november 1978, som har följande mbrik; "Nu måste svångremmen lossas; Försäljningsras i sepiember." Det heter där bl. a.;

"Svångremspoliliken sätter nu djupa spår i detaljhandeln. Sepiember blev en dålig månad med låg försäljning. Uppgifterna om en uppgång i detaljhandeln är missvisande. Under årets första nio månader ligger försäljningen drygt en procent under förra årets försäljning.

Detla visar Köpmannens delaljhandelsindex som nu är klart för september."

Alll detla sammanlaget ger, som jag ser det, en mycket oroande bild. Man kan i dag spåra något som skulle kunna kallas en kris inom handeln. Jag upprepar att man måsle komma till rätta med svårigheterna på de grunder som gäller. Den biandekonomiska konkurrenssituation som vi har ivingar företagen att slå ut enheter som inte är lönsamma, och självfallet drabbas dä ofta sådana som ligger i områden där människorna redan tidigare har sett hur del ena inslaget efter del andra av samhällelig service har försvunnii och där butiken - privat eller kooperaiiv - kanske är del sista man har kvar av sådan service. Är handelsminislern medveten om atl detla förhällande existerar?

Jag återgår till atl något kommentera interpellationssvaret. Handelsministern säger där att konsumentverket i sin anslagsframställning föreslagit att berört anslag skall vara oförändrat under nästa budgetår. Det är helt korrekt. Också jag har iakttagit del förhållandet. Men del boilnar ju i - och det är det allvarliga - all handeln och de som är akliva inom dess olika verksamhels-former har funnit alt del slöd som riksdagen beslutat om är så obetydligt atl det över huvud tagel inte lönar sig atl söka det. Del är för många en hell meningslös ålgärd. Man betraktar stödet som en nullilet i sammanhanget, och det är det också i förhällande lil! de behov som föreligger. Det är den bistra och bittra sanningen.

Jag vill också ta upp den omständigheten att handelsministern inte är beredd alt överväga obligatoriska varuförsörjningsplaner. Jag kan förslå alt handelsministern från sina grundläggande liberala värderingar gärna ser atl allt skall ordna sig till det bästa genom olika krafters olika spel. Och vissl kan man också - del vill jag understryka - ha förhoppningar om atl kommunalkvinnor och kommunalmän känner ansvar inför detla på olika områden. Men nu är den negativa utvecklingen för handeln, framför allt i glesbygden, så väldigt snabb all del på många håll finns elt direkl behov av stöd till enskilda butiksägare och också till kooperativa verksamheter. När ansökan om sådanl

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 glesbygdshandeln

Nr 36 stöd görs visar det sig i mänga fall all vederbörande kommun inte har någon

Måndaeen den varuförsörjningsplan. Då säger man frän de statliga myndigheterna; Var så

20 november 1978 god och lös frågan om planeringen först! Sedan skall vi behandla den konkreia

_____________ framställningen.

0/77 glesbygdshan deln

Jag menar atl man gör onl värre genom att fortsätta atl inle kräva planering förrän kommunen söker bidrag. Del motsägelsefulla i handelsministerns resonemang och del beslut som riksdagen fattade menar jag är att statliga myndigheler, när man skall behandla en ansökan i den kommun del här gäller, skickar tillbaka ansökan och säger; Var sä goda och ordna en planering så all vi kan göra en bedömning som är riktig och adekvat. Jag tycker del är riktigt atl man kräver planering, men den riktiga slutsatsen av della måste vara att man gör elt obligatoriskt varuförsörjningsplanerande för kommunerna ute i landei.

Jag har alltså tyvärr tvingats konstatera att del allljäml är en ganska passiv handelsminister vi har på detta område. Huruvida han är vidskeplig eller inte får vi väl besked om sä småningom. Men passivt måste jag tyvärr säga all svarei är.

Jag är medvelen om alt någon fråga som jag ställt här går utanför del jag direkt frågade om i interpellationen, men jag tror atl vi kan vara överens om atl detta är vikligt och betydelsefullt för många. Därför vore del värdefullt om handelsministern ville gå litet längre än vad han formellt är skyldig lill.

Handelsministern HÄDAR CARS;

Herr talman! Del var väldigi många citat som Hans AIsén hade samlat på sig. Jag fick inte rikligt klart för mig om han ställde sig bakom vartenda citat som han läste upp eller om han tyckte det var bra för debatten i allmänhet att de också drogs upp här i riksdagen. Men vi skall väl se vad vi kan ha att säga om della.

Det är alltjämt min uppfattning atl handeln, inkl. konsumentkooperationen, har ell grundläggande intresse av atl förelagen drivs affärsmässigt. Något annat skulle vara väldigt tråkigt och få väldigi bekymmersamma konsekvenser.

Jag fick nästan intrycket av Hans Alséns anförande att det där med all handeln skall drivas företagsmässigt var en fråga av ganska underordnad betydelse. Hela hans inlägg andades känslan av atl del var något fel med atl driva en verksamhet så alt den skall gå ihop. Är det Kooperativa förbundets linje att man inte längre skall behöva räkna med all företag skall gå ihop ulan au delta skall betraktas som någonling som är näst intill skumt? När det gällde dem som ansåg atl företagen skulle kunna drivas affärsmässigt använde Hans AIsén uttryck som antydde alt det var något som var litel tveksamt, i varje fall när det gällde glesbygd. Del anser inte jag. Jag tycker tvärtom att del är alldeles utmärkt om man har som målsättning att kommersiell verksamhel skall drivas på kommersiella villkor med syfte att verksamheien skall gä ihop.

Regeringen vill inte principiellt skilja ul glesbygdshandeln frän annan handel. Vi lyckeralltså inle att man skall säga atl handeln i allmänhet skall gä

ihop, men om affärerna ligger i glesbygd skall man inte uppställa det kravei. Vi tycker tvärtom alt del är oerhört väsentligt alt för glesbygdshandeln skall gälla i princip samma riktlinjer som för all annan handel, nämligen all verksamheien skall slräva efter atl gå ihop.

Sedan kan man komma fram till atl del med hänsyn till konsumenter i glesbygd och med hänsyn till den buliksnedläggning som skett kan finnas skäl för statsmakterna att pä olika sätt försöka finna vägar för att ge glesbygdshandeln möjlighel alt fortsätta. Del har den här regeringen inle tvekat alt göra, lika litet som dess företrädare. Men stödel uiifrån fär aldrig bli det första alternativet, ulan stödet skall komma till när andra faktorer inte kan svara för all handeln på elt tillfredsställande sätt i konsumenternas intresse upprätthålls och bibehålls. Stödet utifrån är alltså i vissa fall en nödvändighet, men del fär inle vara ell syfte.

Del vore iniressani alt höra om herr AIsén anser alt företag, därför alt de ligger i glesbygd, inle skall ha som ambition och målsälining atl drivas efter företagsekonomiska kriterier. I sä fall har herr AIsén intagit en position som jag inle känner igen från handelns egna utsagor och inle heller från Kooperativa förbundets egna utsagor. Handeln själv har inte ullryckl någon entusiasm fördriftstöd i någon form, utan man ärgladareom insatsergörs för alt man ulan omfattande subventioner skall kunna driva en livskraftig handel. Det tyckerjag är någonling som vi bör la fasta pä.

HansAlsénfrägademigsedan vilka vidgade servicefunktioner del finns för lanthandeln och hur jag ser på dessa. Därvidlag har konsumenl verkei kartlagt atl en hel del nya funktioner skulle kunna läggas på glesbygdshandeln. Den skulle t. ex. kunna slå lill tjänst med sådana varor som försäljs! tätorterna och sådana servicefunktioner som konsumenierna där förses med, såsom apotek, systembolag, post, lipstjänsier, penninglotterifunklioner etc. Konsumentverket har också undersökt vilka ersättningar som utgår till glesbygdshandeln för atl den tar på sig sådana funklioner. Del arbetet är redovisai i en rapport, och med ulgångspunki i den rapporten håller verket nu på alt förhandla med berörda verk angående ombudskap samt vilka ersältningsgmnder som skall gälla för atl glesbygdshandeln skall kunna tillhandahålla ifrågavarande tjänster. Verket skall emellertid inte låta sig nöja med detla, ulan del skall försöka la reda på om det också finns andra funktioner, såväl privata som offentliga, som kan läggas på glesbygdshandeln. Jag vill här slarki understryka alt jag för egen del fäster stor vikt vid alt tidningsdislributionen i glesbygderna kan fungera pä ell tillfredsställande sätt - del är ju ett grundläggande liberalt krav all människorna skall kunna nås av del iryckla budskapel. Där vill jag gärna se alt man kan finna både vägar som ger konsumenterna i glesbygderna möjlighet atl la del av innehållet i tidningarna och kanhända också vägar för all öka servicen ät glesbygdshandeln.

Sedan något om varuförsörjningsplanerna. Där kan konstateras för del första all inom det inre stödområdet 31 av 34 kommuner aniingen redan har antagit sädana planer eller håller på all upprätta dem och för del andra all del ingår i kommunernas planering att beakta behovel av butiker. Jag är övertygad om alt ingen kommun vill avsäga sig ansvaret för och skyldigheten

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 glesbygdshandeln

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 glesbygdshandeln

att la med detla vid sin planering. Jag är också övertygad om alt man - om man över huvud taget hyser någon tilltro till den kommunala självstyrelsen och alltså tror alt den skall kunna fungera - inle kan lägga på de kommuner som inte behöver några varuförsörjningsplaner med hänsyn till sina konsumenters intressen en obligatorisk skyldighet alt utarbeta sådana planer. Jag tror inle atl staten å ena sidan kan värna om kommunal självständighet och visa tilltro till kommunernas vilja att handla med hänsyn till sina medborgares intressen och å andra sidan, i en mängd ärenden och kanske ofta i olrängt mål, kan lägga på kommunerna en planering som de själva inle anser angelägen.

Del förefaller vara så all herr AIsén utgår från atl kommunerna inte skulle känna sitt ansvar för atl deras medborgare genom detaljhandeln får den service som de behöver och all det finns kommuner som skulle negligera sitt ansvar i en sådan grad att de, trots atl man där anser all det finns ett behov, ändå inle skulle utarbeta de planer som är en förutsättning för atl statligt stöd skall kunna utgå. Jag tror inte della om kommunerna, men del var iniressani att höra alt herr AIsén tror all kommunernas horisont är så begränsad när del gäller deras handlande.

Jag skulle här kanske också säga att det ju inte bara är på detta salt som statsmakterna har att ta ansvar för handeln, inkl. glesbygdshandeln. Den förutvarande regeringen beslöt t. ex. alt slopa den allmänna arbetsgivaravgiften. Regeringen har också fört en ekonomisk politik som innebär att konsumtionen på nytt börjat öka, vilket är en oerhört viktig förutsättning för alt handeln över huvud laget - alltså inkl. glesbygdshandeln - skall fungera enligl tillfredsställande lönsamhelsnormer. Om vi i de här avseendena hade fört den politik som den socialdemokraliska regeringen, först i regeringsställning och senare i opposilion,har velat göra till sin, skulle det för butiker över lag och inle minst för de butiker som Hans AIsén har tagil upp i inlerpellationen, ha inneburil ett väsentligt högre kostnadsläge och därigenom väsentligt slörre svårigheter för dem atl klara sina mycket viktiga funktioner för människorna i glesbygder.

HANS ALSÉN (s):

Herr lalman! Jag tackar handelsministern för att han velat ulveckla vidare synpunkter på den här frågan.

Han gjorde en del påståenden somjag tycker det är värdefullt alt fö bemöta med klara och entydiga uppgifter.

Först gällde det i vad mån jag ville slälla mig bakom vad som sades i varje del av de citat jag anförde. Jag tror att jag, när jag använde eltalen, klargjorde alt del var för atl belysa hur handelns olika organisationer såg på silualionen och därmed också - och del är del primära i del här sammanhanget - hur de säg på konsumentens situation. Jag använde alltså de olika citaten för an belysa den verklighel som jag lycker att handelsministern litet för lältfärdigt förbigick i sitt interpellationssvar.

Jag tycker det är värdefullt alt handelsministern och jag kan komma fram

lill en gemensam grund an slå på. Jag menar också all kommersiell verksamhet - och del är del vi lalar om - skall gå ihop. Del måsle vara målsätlningen. På den punkten råder inga delade meningar. Men jag pekade på svårigheten alt fö "del hela atl gå ihop" när man samtidigt av handeln kräver starkt sociall engagemang i glesbygd och hård rationalisering i tätorter och annorstädes där man bedriver verksamhel. I ett sådanl förhällande kan konsumenten komma i kläm. Det är konsumenten jag väljer som utgångspunkt för den här diskussionen, och del är för konsumentens skull vi behöver elt glesbygdsstöd som är så utformat alt del givelvis inte medför minskat krav på kommersiellt god hantering i handeln i dess helhet utan som äravskiljbart med den sociala motivering stödet skall ha. Del är vikligt alt påpeka det. När man bygger upp ett sådanl stöd är det viktigt all man gör del på ett sådant sätt alt del upplevs som rejält och meningsfulll. Del är det jag vill ha sagt. Och jag förmodar att det är del Svanie Nycander menar i sin ledare, alt statsmakten bör arbeta efter den hypotesen. Tyvärr måsle jag instämma med Svanie Nycander i hans skildring av den tidigare handelsministern. Den gäller också dagens handelsminister - båda är, glädjande nog, närvarande i kammaren. Del finns en slags vidskeplig syn på problemen även hos dagens handelsminister.

Sedan vill jag beröra frågan om kommunernas skyldigheter. Jag tror jag sade i min inledning att jag kan förstå om handelsminislern från sin liberala utgångspunkt menar att allt ordnar sig nog bäst utan inblandning-var och en som finns ute i samhället tar ansvar och är beredd alt ta det när del behövs. Handelsministern menar alltså all alla kommuner är beredda att la sitt ansvar på det här området när det behövs. Jag är inle säker pä all det är; riktigt på det sättet. Jag menar inte med della något negativt om kommunalmännen. Men det är så pass mycket som läggs på kommunerna i dag alt det bör vara statsmaktens skyldighet atl göra sä klara prioriteringar atl kommunalmännen och -kvinnorna känner vad statsmakten har för intentioner. Jag menar atl statsmaktens intentioner på del här området är alltför vaga. Del skulle behövas - och del var även distributionsutredningens förslag - obligatoriska varuförsörjningsplaner för konsumenternas skull. Jag upprepar det igen.

Jag instämmer gärna i handelsministerns resonemang om att vi behöver fö fart på konsumtionen, inle för konsumtionens skull ulan föratt vi den vägen också kan fö ett slut pä konsumenternas svårigheter, på den svångremspoliiik man talar om i Köpmannens artikel, som jag citerade. Det är vikligt. Jag ställer alltså en ny fråga lill handelsminislern som jag är tacksam om jag kan fö svar på:

Upplever handelsministern och regeringen del så att de olika former för atl stimulera köpkraften och stötta de svaga konsumenterna som man skymtat i olika förslag från regeringen verkligen ändrar de förhållanden som skildrades i tidningen Köpmannens artikel i septemberoch som då gav en bild a v elt ras i människors sätt all konsumera? Tror handelsministern alt de åtgärder som nu sätts in för alt siödja konsumenterna verkligen kommer atl skapa bättre förhållanden också för handeln?

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om glesbygdshandeln

6 Riksdagens proiokoll 1978/79:35-36

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om glesbygdshandeln

Handelsministern HÄDAR CARS;

Herr lalman! För del första: Hans AIsén har naturligtvis rätt i all del är mänga uppgifter som läggs på kommunerna, men de blir inte färre om man som Hans AIsén föreslår också skall tvinga de kommuner som inte har något behov av varuförsörjningsplaner atl i likriktningens namn ändå genomföra sådana. Regeringens system innebär att de kommuner som har behov därav skall genomföra varuförsörjningsplaner frivilligt. Vi utgår ifrån att de kommuner som känner att del finns elt behov av varuförsörjningsplaner också genomför sådana. Av de siffror som jag tidigare nämnde framgår atl i inre stödområdet har 30-31 kommuner av 34 redan tagil initiativ i den riktningen. Del tyder väl pä alt dessa kommuner känner ett ansvar. Men varför skulle kommuner, där det inte finns behov av varuförsörjningsplaner, Ivingas att utarbeta sädana bara för att det i andra kommuner finns elt behov? Den typen av detaljreglering, ökad byråkrati och ökade onödiga uppgifter för kommunerna känner den här regeringen inte något som helst behov av att ställa sig bakom.

För det andra: De stödformer som finns ger så litet, säger Hans AIsén, att det inle lönar sig alt begära något. Å jo, det gördel väl ändå! Man har kunnal konstatera att handeln är ganska väl medvelen om det stöd som den har möjlighel atl fö. Tidningen Land har gjort en undersökning som visar all 63 96 av alla lanthandlare känner lill möjlighelerna lill stod för glesbygdshandeln. Men hittills har konsumentverket fäll in endasl fyra ansökningar om ell belopp pä lillsammans 140 000 kr. Del finns alltså ett väsentligt slörre belopp all la av när behoven visar sig föreligga.

För del iredje: Del är inle sant alt utvecklingen nu går i en katastrofal riklning. Tvärtom har av olika skäl, framför alll pä grund av den ekonomiska politik som den förutvarande och den nuvarande regeringen fört, ulvecklingen vänts lill del bältre. Del har resullerat i att antalet nedlagda detaljhandelsföretag under de senasle åren minskat mycket kraftigl. I början på 1970-talel försvann ungefär 1 000 sädana butiker per år. De senaste åren har antalet nedläggningar sjunkit till 400. Därtill kommer nyetableringar av ungeför 200 företag. Del finns också undersökningar som visar att antalet butiker minskar lika kraftigt i Stockholm som i övre Norriand. Man har alltså i dag inte något egentligt underlag för påståendet atl glesbygdshandeln från dessa synpunkter skulle ha en mera negaliv ulveckling än annan handel.

Men vi har uppmärksamheien riktad pä de här frågorna, Hans AIsén, del vill jag slarki understryka. Del har vi därför att vi fäster myckel sior vikl vid atl konsumenter i glesbygd inte skall fö sin situation försämrad ulan alt del för var och en i landet - var han än bor - skall finnas möjlighel atl fö del av den varuförsörjning som är väsentlig för familjen. Därför har vi en sirävan, som jag beskrev lidigare, att vidga varusortimentet och ge detaljhandeln i glesbygden fler uppgifter, t. ex. i fråga om apoteksvaror, tipsljänsl, lotterier o.d., än vad den hade tidigare. Del är uppgifter som inle fanns med i disiribulionsuiredningens förslag men som den föregående och den nuvarande regeringen har tagil fram för att vidga serviceutbudet jusl för detaljhandeln i glesbygd.

Jag konstaterar med tillfredsställelse alt volymökningen i handeln verkar vara på väg uppåt. Enligt uppgifter som jag har fött har den vuxit med 3 % under tredje kvartalet i år. Regeringen vill - och det vet Hans AIsén -yllerligare slimulera konsumtionen och har framlagt ell pakel för ytterligare konsumlionsstimulans. Del är regeringens förhoppning all paketet vinner riksdagens slöd. Jag vill kraftigl understryka all det är behövligt alt en konsumtionsökning av del slag som regeringen har föreslagit kommer lill slånd. Del vore olyckligt om riksdagen i olika avseenden skulle göra sådana ingripanden i paketet atl handeln och andra näringar därigenom inle stimuleras såsom regeringen har förutsatt.

Jag är lacksam för Hans Alséns klara tillkännagivande att han tycker det är bra om förelag, inkl. handelsföretag, går ihop och att detaljhandelsföretag i -jag tolkar honom sä - både tätort och glesbygd skall drivas på ell sådanl sätt all man siktar på all föreiagsmässiga kriterier skall uppfyllas och atl förelagen skall gå ihop ekonomiskt. Om vi har den gemensamma utgångspunkten, tyckerjag alt förulsätlningarna bör vara mycket goda för alt vi skall kunna komma överens om formerna för att till konsumenternas bästa bevara en väl fungerande service i alla typer av kommuner, också i glesbygd.

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om glesbygdshandeln

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m);

Herr talman! Den fråga som f n. diskuteras är utomordentligt betydelsefull, och eftersom den, som har framgått av debatten, i viss utsträckning berör tolkningar av åtgärder som jag tidigare har vidtagit har jag velal framföra några synpunkter.

Utgångspunkten är att den beskrivning av läget som framgått av de inlägg som Hans AIsén här har gjort föga överensstämmer med verkligheten. Taklen i nedläggningen av butiker har, som vi just har hört, tidigare varil snabbare än under de är som jag har varit handelsminister. Under den perioden har en mycket kraftig uppbromsning skett i nedläggningen av butiker. Det är betydelsefullt att slå fast detla för atl det inle skall spridas några felaktiga föreställningar.

Hur kan man åstadkomma en sådan uppbromsning i buliksnedläggningar? Jag tror all man innan man börjar resonera om olika stödformer måste göra absolut klart för sig att man inte når resultat om man inle utvecklar en ekonomisk politik som ger grundläggande siyrka ål landet och dess ekonomi. Ingen stödform kommer pä sikt att ha någon särskild kraft om inte ekonomin har en egen inneboende kraft. Den tidigare regeringens insaiser på del områdei har varit utomordentligt betydelsefulla.

Del skulle vara iniressani alt höra Hans Alséns kommentar lill hur läget egentligen skulle ha varit om man hade fört den typ av ekonomisk politik -med en lång rad höjningar av arbetsgivaravgifterna och med motstånd mot slopandet av den allmänna arbetsgivaravgiften - som socialdemokraterna under de här åren har förfäktat. Hur skulle kosinadssiiuationen ha varit ute i handeln? Vilka möjligheter hade funnits alt göra sig gällande i denna personaliniensiva näring? Hur skulle situationen ha varil om man dessutom inte hade vidtagit växelkursändringarna? Jo, vi hade fött en utomordentligt

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om glesbygdshandeln

dålig ekonomisk ulveckling i landet över huvud taget med en myckel dålig köpkraft hos folk. Och lill sist är det ändå det som är avgörande för vad del finns för möjligheter för handeln.

Jag tror att del grundläggande är all man måste försöka skapa styrka i landels ekonomi, annars kommer inle handeln eller någon annan näring alt fungera hur många bidrag man än hittar pä.

Eftersom ledaren av Svanie Nycander i Dagens Nyheter har varil på tapeten skulle jag vilja säga att det är en ganska konstig artikel. Mol slutet av densamma skriver han: "Konsumentverket lägger snart fram en rapport om samordnad service" - ute i glesbygdsområdena. "Inte ens handelsministern" - dvs. dåjag - "lär hitta något principiellt farligt i den tanken."

Jag skulle då vilja påminna herr AIsén om atl när jag blev handelsminister och hade att ta ställning till disiribulionsuiredningens förslag fanns där inte en enda tanke om hur man skulle kunna försöka öka den egna livskraften i glesbygdsaffärerna. Det fanns inte en idé-trots atl utredningen hade hållit på i fem år - om hur man skulle kunna tillföra dessa affärer ytteriigare verksamheter som dels skulle ge dem förbättrat inkomstunderlag, dels locka fler kunder till affärerna, kunder som inte lika ofta skulle behöva åka in lill centralorten för att göra affärer.

Därför gav jag konsumentverket i uppdrag att noga försöka granska vilka möjligheter som fanns på del här områdei. Del är därför - och del belyser del något underiiga i den tidningsartikel som vi kommii alt diskutera - litel förvånande att sedan behöva läsa att inte ens jag skulle hitta något principiellt fariigt i tanken att man skulle avancera jusl den här vägen. Nej, det gör jag inle. Klart är alt della är en betydelsefull metod för atl försöka ge egen livskraft ål dessa butiker.

När man sedan jämför del slöd som utgått till handeln i olika former med det stöd som gått lill de verkligt slora krisnäringarna ärdet två saker jag vill säga. För del första: Del går inte all jämföra krisen i stålindustrin, varvsinduslrin etc. med den typ av problem som handeln haft under senare år. För del andra: De stödinsatser som är gjorda för dessa senare verksamhetsgrenar kommer alldeles uppenbariigen handeln till godo indirekt - i och med all personer som bor på en ort har kvar sina arbeten så har de också inkomsier som de kan använda alt handla för.

Det är sedan uppenbarligen ett ganska svårt problem att utforma ett driftstöd som fungerar utan alt allvarligt snedvrida konkurrensen mellan affärer som kanske ligger bara några kilometer ifrån varandra och alt utforma del så all del inle förtar den egna initiativkraften hos de olika buliksinneha-varna - slöd har en viss tendens alt göra det. Del skulle vara intressant alt fö påminna Hans AIsén om att distribulionsulredningen på fem år inte lyckades fundera ut ett system för driftstöd som kunde anses rimligl. Ulredningen hittade på ett driftstöd som skulle vara på ett i kronor räknat lika blygsamt belopp som det som den tidigare regeringen anslog och som skulle utgå i proportion till den omsättning en affär hade. Det var alltså elt ganska tokigt utformat syslem, där det snarast var den större affären som skulle fö mer pengar än den mindre.

HANS ALSÉN (s):

Herr lalman! Jag vill gärna se det förhållandet alt vi har såväl den nuvarande som den lidigare handelsministern här i dag som ett bevis på alt både den nuvarande regeringen och representanter för den lidigare tillmäter den här frågan stort inlresse och anser atl den har stor belydelse - och det noterar jag med glädje. Jag vill också gärna säga atl jag tycker atl handelsministern -den nuvarande - i sitt senasle inlägg uttalade sig på elt sätt som jag gärna hört honom göra direkt i interpellationssvaret. Handelsministern lyfte klart fram konsumenten och konsumentens besvärliga situation och ullalade sig på ett sätt som jag sätter värde på. Jag drar därför den slutsatsen att handelsministern är beredd att noga följa de här frågorna, vilket han sade klart ul, och även atl överväga, om del visar sig möjligl och lämpligt, all öka det direkt pekuniära stödet. Jag är tacksam för alt ha fölt den klara deklarationen.

Sedan är vi tydligen alltjämt oense om detla med varuförsörjningsplanerna, om de skall vara frivilliga eller obligatoriska. Handelsministern menar alt de skall vara frivilliga och atl när behov uppslår kommunerna sä atl säga omedelbart är beredda alt se lill atl planer kommer fram därest det inle finns några. Jag menar alt när man för klart för sig att det här behovet existerar kan del vara för sent. Utvecklingen går tyvärr väldigi snabbi pä det här områdei. Det finns enheter som snabbi kan bli i behov av stöd. Om då inle sådant slöd kan utgå pä grund av avsaknaden av varuförsörjningsplaner försätter man konsumenten -det är del som är del vikliga här - i en besväriig siluation. Det är inle på något sätt uttryck för en undervärdering av de kommunalt ansvariga, om vi sägeratl det är obligatoriskt att ha varuförsörjningsplaner för konsumenternas skull. På den punkten är vi oense, men jag har den meningen.

Sedan vill jag gärna till Staffan Burenstam Linder säga all del var värdefullt atl han som handelsminister för konsumentverket påpekade behovel av alt finna posiliva former - om man nu vill göra den värderingen - för glesbygdshandeln att öka sin intäktssida och sin servicegrad, t. ex. genom åtaganden för samhällelig service. Jag tycker del var värdefullt och del skall han ha ell erkännande för. Konsumentverket har också på ett fint sätt redovisai förslag och tankar i dessa sammanhang. Den nuvarande handelsminislern har också sagt att han uppskattar dessa tankar och är beredd att så småningom ge dem ett konkret innehåll. Del tyckerjag är värdefullt. Det kan förhoppningsvis på sina ställen medverka lill all bevara glesbygdshandel och därmed service i vidare mening.

Sedan säger Staffan Burenslam Linder alt takten i nedläggningen av butiksenheter i glesbygd har minskal. Det är rikligt. Det har också, handelsminister Cars påpekat. Men man skall då veta att den stora nedläggningen lidigare år ändå ägde rum från en relativi hög nivå när det gällde antalet butiker i glesbygd. I dag är vi nere pä en sådan låg nivå när det gäller antalet enheter i glesbygderna att vi över huvud tagel inle har råd att mista egentligen någon enhet. Det är problemet.

Ser man det förhållandet mot bakgrund av vad jag sade inledningsvis när

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om glesbygdshandeln

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 glesbygdshandeln

jag citerade artikeln i Köpmannen nr 38 - nämligen atl del sker en dramatisk ökning av arbeislösheien och alt det sker ell stort antal konkurser inom detaljhandeln - har man anledning atl känna stor oro inför situationen, framför alll när det gäller glesbygdshandeln. Det är jusl där vi i första hand finner de olönsamma enheterna. Skall man komma till rälta med sina kostnadsproblem i den konkurrenssituation som råder och som vi i princip menar skall upprätthållas i den här delen av näringslivet, ivingas man som sagt lätt operera bort icke lönsamma enheter. Det kan innebära alt många konsumenter som redan har mist en stor del av den service som lidigare funnits också mister sin affär. Det är det vi måste försöka motverka.

Jag är medvelen om att det inte alltid ärså lätt atl hitta lämpliga former för stöd, men det för inle innebära atl man förtröttas i sin strävan att göra det så bra som möjligt. Jag vill gärna till sist i handelsministerns senaste inlägg lägga in en hel del positiva värderingar som det finns anledning alt ta fasta på.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herrialman! Helt kort om varuförsöriningsplanerna: Utgångspunkten för den nuvarande regeringen är all vi har tilltro till atl kommunerna själva bäst känner lill de problem som finns inom kommunerna. Om någon snabbi upptäcker nären varuförsöriningsplan behöver tas fram,såärdet kommunen och inte den cenlrala myndigheien i Stockholm. Hans AIsén lycks tro del motsatta: att man i Slockholm har lättare att överblicka ulvecklingen än vad man har i kommunerna. Jag delar inle den uppfaliningen.

Han menar alt konsekvensen av att man inle kan lila på kommunerna på denna punkt är alt man måste falla ett centralt beslut i Slockholm av innebörden att alla kommuner skall ha varuförsöriningsplaner. Jag tycker del vore elt olyckligt beslut och jag har angivit varför. Då lägger man uppgifter på kommunerna som inte stämmer med deras prioriteringar och som de själva inte vill ha: Del påminner om historien om maskinen som kan raka alla hakor; Alla har inte samma haka, men när de använder den här maskinen för de det. Jag lycker alltså inle atl det är en särskilt bra modell att tvinga kommuner att göra något som de själva inte upplever atl deras medborgare har behov av.

Sedan vill jag också erinra Hans AIsén om att ingen butik i inre stödområdet som är ensam på en ort har fött avslag på sin ansökan om slalligl slöd. Hans AIsén och jag är hell uppenbart överens om att konsumenierna inte skall lämnas utan möjligheter atl lillgodose sitt behov av de dagligvaror som de aktuella butikerna kan förse dem med. Jag kan försäkra Hans AIsén om atl del här är en uppgift som denna regering fäster myckel sior vikl vid.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om regeringens planer på samarbete med Italien i fråga om B3LA-projektet

Försvarsministern LARS DE GEER erhöll ordet för atl besvara Åke Gustavssons (s) den 20 oklober anmälda interpellation, 1978/79:52, och anförde:

Herr talman! Åke Gustavsson har fråga mig om jag anser att del är rimligt atl Sverige samarbetar med Italien för att utveckla och producera krigsflygplanet B3LA samt, om sä är fallet, enligt vilka grunder del kan ske.

Genom flygindustrikommitténs betänkande har regeringen föll ell vikligt underlag för sitt ställningstagande i flygplansfrågan. Förslaget skall nu studeras och diskuteras i regeringen. Mitt mål är alt flygplansfrägan för försvarels del skall lösas inom den ekonomiska ramen för 1977 års försvarsbeslut. Ett besked om regeringens ställningstagande kommer att lämnas så snart som detla är möjligl.

Jag vill emellertid la upp några allmänna aspekter pä samarbelsfrågorna och vill därvid lill all börja med konstatera alt vi aldrig har varit och inte heller i framliden kommer all kunna vara hell oberoende av ullandel när del gäller anskaffning av vapen. Myckel lalar för atl della beroende kan komma atl öka. Med hänsyn till della och i syfte att säkerställa atl vi kan fö tillgång till maleriel och lekniskl kunnande har vi träffat avtal om informationsulbyte, köp och i vissa fall samarbete med en rad stater. Bland dessa är Italien, med vilket träffades ell s. k. sekreiesskyddsavtal den 6 september 1976. Avtalen finns förtecknade i del av UD utgivna registret över Sveriges överenskommelser med främmande makter.

Sammanfattningsvis kan man säga alt den hittillsvarande politiken har inneburil alt det under vissa förutsättningar är fullt möjligl att samarbeta med en - även alliansbunden - stal kring bestämda projekt. Olika samarbetsformer kan då bli aktuella - från ren licenslillverkning lill elt utvecklings- och produktionssamarbele. Självfallel måste man därvid i varje särskilt fall pröva formerna för samarbetet och med vilket land det bedrivs.

Om ett utvecklings- och produktionssamarbele skulle bli aktuellt i något fall är del en självklarhet att de svenska reglerna för vapenexport måste tillämpas.

ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! Svenska folkel har under den borgeriiga regeringen föll uppleva en rad turer kring B3LA-projektet. De flesia har nog trott atl den nuvarande folkpartiregeringen skulle ta sig samman och äntligen säga nej till B3LA när flygindusirikommiltén visal att del är möjligt att tillgodogöra sig investeringarna i Viggenprojektet. Det är alltså en enig kommitté som på den punkten visal alt denna möjlighet föreligger.

Nu för vi i stället mol all förmodan uppleva nya turer. I våras var del omöjligt för industrin all bygga upp något annat lätt attackplan eller skolflygplan än B3LA. I dag kommer man med nya förslag. Jag syftar pä det s. k. SK38-projektel som kan utvecklas lill elt attackplan och som då skulle

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

öm regeringens planer på samarbete med Italien ifråga om B3LA-projektet

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om regeringens planer på samarbete med Italien ifråga om B3LA-projektet

heta A38. Ekonomiski hoppas industrin kunna göra della genom atl skjuta på kostnaderna några år framåt i liden. Mottot tycks vara; Något billigare i dag och dyrare i morgon. Eftersom flera borgeriiga politiker ser della som frälsningen, vill jag varna försvarsministern för atl försälla sig i samma situation som Döbeln vid Julas, dä han till sin läkare tvingades säga:

"----- länk ul en sats, min herre,

som gör mig för i morgon sjufalt värre,

men hjälper mig i dag pä mina ben!"

Både de anslällda inom flygindustrin och svenska folkel har fått nog av alla turer i flygplansfrågan och väntar sig all landeis regering - även en kluven folkpartiregering - skall la sig samman och gå lill beslut. Från socialdemokralisk sida har vi aldrig iroll pä B3LA, av del enkla skälet all del vida överstiger vad vi har råd med. Genom all den borgerliga regeringen drog B3LA i långbänk har vi förlorat både tid och hundratals miljoner. Därför måste regeringens beslut komma snarast.

Och här är min första fråga: Varför kan inle försvarsminislern redan nu inför kammaren säga, att det blir inga byxor av B3LA-skinnet?

Ulöver det självklara konstaterandet, atl Sverige inte kan vara helt oberoende av ullandel när det gäller vapen, hänvisar försvarsministern belräffande Italienaffären lill ell sekreiesskyddsavtal från den 6 september 1976. Med detla försöker försvarsministern atl på ell försåtligt säu tala om, alt det i själva verket var den socialdemokraliska regeringen som inledde informaiionsutbylei i fråga om del svenska B3LA och del italienska AMX. Den bilden är hell felaktig. Den socialdemokraliska regeringen har inle skrivit några avtal med främmande makt om detta flygplan.

Detla bekräftades också vid en föredragning inför flygindusirikommiltén av statssekreteraren Gunnar Nordbeck. Han sade att generalen Olin, som är chef för flygavdelningen inom försvarets materielverk och därmed håller i kontakten med Italien, flck kännedom om de italienska planerna pä ett nytt flygplan ijuni 1977. Sanningen är också atl den borgerliga regeringen så sent som i mars 1978 beslulade att teckna ell avtal om informationsutbyte angående B3LA och AMX-projektet.

Det avtal som försvarsministern anger i sill svar aktualiserades i samband med att den svenska regeringen övervägde att köpa fördiguivecklade robotar. Därmed torde vi också kunna lägga ansvarsbördan när det gäller Italienav-lalel pä den borgerliga regering i vilken också folkpartiet ingått.

Så över lill sakfrågan. Del är, menar försvarsminislern, fullt möjligl an samarbeta med en stal kring beslämda projekt. Ja,del har ingen förnekat. Och vissl kan olika samarbeisformer väljas. Jag kan också instämma i självklarheten atl man i varje särskill fall bör pröva formerna för samarbeiei och med vilkei land det bedrivs. Men den borgerliga regeringens slulsals var en annan än min på den här punkten. Därför kvarstår också den fråga till den nya regeringen som jag ställde i min inlerpellation, nämligen:

"Anser försvarsminislern atl del är rimligt all Sverige ingår i ell samarbeie med Italien för att ulveckla och producera krigsflygplanet B3LA?

Om sä är fallet, efter vilka grunder kan det ske?"

Det minsta man kan begära ärall försvarsminislern svarar på frågor som är siällda i en inierpellaiion.

Jag menar atl del är ell allvarligt avsteg från den av socialdemokraterna förda politiken som gjorts genom atl man nu prövar möjligheten lill samutveckling av komponenter med Italien. Skälet ärganska enkelt. Italien fören vapenexportpolilik som har myckel lilet gemensaml med Sveriges, och i ell samulvecklingsprojekl riskerar vi all bli indragna i vapenexportaffärer som sirider mot den svenska vapenexportlagen.

1 flygindusirikommiltén tillade man på dessa frågor från principiella utgångspunkter. Efter all ha slagit fast atl prövningen av ulländsk samarbetspartner måsle ske från mycket restriktiva utgångspunkter säger kommittén alt elt nödvändigt villkor från svensk sida torde vara atl elt samarbeie endasl sker med länder som är beredda att accepiera all försäljning av akiuelll syslem lill tredje land skall ske i enlighet med de svenska reglerna förkrigsmalerielexport. Och kommittén forlsäiler med atl säga all della leder lill all samarbeie företrädesvis får sökas med länder som har en med Sverige likartad syn pä krigsmaierielexport.

Dä kan man fråga sig: Har Italien en med Sverige likartad syn pä vapenexporten? Nej, jag kan ge ftera exempel pä all så inle är fallet. Trots alt Sydafrika är föremål för ett av FN år 1963 första gången beslutat vapenembargo har enligl SIPRLs årsbok mer än en Qärdedel av Italiens vapenexport gått lill rasistregimen i Sydafrika. Mer än en iredjedel av exporten har vidare gäll till schahen av Iran. Och det landet harju också urdemokratisk synpunkt sina sidor, om man skall uttrycka sig försiktigt.

Ett av de bolag som svenska slalen i händelse av samarbeie skulle fä mycket att göra med är det italienska Macchi, som har byggt upp en stor del av Sydafrikas flygindustri. Så sent som 1973 gav Italien licens för tillverkning av sitt Impalaplan i Sydafrika.

Mol denna bakgrund frågar jag - och det är i del här sammanhanget min iredje och min Oärde fråga - försvarsminislern följande;

Delar försvarsminislern flygindusirikommitléns syn på valel av samarbetspartner?

Om så är fallet, vilka åtgärder kommer försvarsminislern alt vidta för alt häva samarbetet med Italien på den här punkten?

Till slut: Belräffande en framlida flygplan kan man konstalera alt nu har regeringen bollen. Beslutsvåndan lycks vara sior. Grovt sett har man tre alternaliv: alt bygga B3LA, atl vidareutveckla Viggen - A20 alltså - eller all skjuta kosinaderna framför sig. Samtliga alternativ innebär atl flyginduslrin får genomgå en omställningsprocess. B3LA medför långt större kostnader än vad vi har råd med, och atl skjuta kosinaderna framför sig löser inga problem. Men A20 kan rymmas även inom socialdemokraternas försvarsram.

Politiskt innebär valet atl regeringen aniingen bygger upp en block- och konfronlationspolilik lillsammans med moderaterna eller också atl man söker en samförståndslinje ihop med socialdemokraterna.

Väljer regeringen det första alternativet, kanjag försäkra försvarsminislern alt socialdemokratin då är beredd alt la upp kampen, men väljer regeringen

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 regeringens planer på samarbete med Italien i.fråga om B3LA-projektet

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 regeringens planer på samarbete med Italien ifråga om B3LA-projektet

det andra aliernaiivet så är också socialdemokralin beredd atl ta sill ansvar.

Försvarsminislern LARS DE GEER:

Herr talman! Åke Gustavsson har lorvi:5SO räu i all mycket av stor vikl i flygplansfrågan har hänl under den senasle veckan. 1 tisdags fick regeringen ell i kvalitativt hänseende enhälligt uttalande från flyginduslrikommitlén, och därigenom preciserades del alternativ, som flyginduslrikommitlén under sina direktiv var beredd all rekommendera lill en vidareutveckling av Viggen lill A20.

I fredags fick vi så ell ursprungligen från industrin kommande förslag, som innebär ell nytt projekt kallat SK38/A38. När Åke Gustavsson säger all del nu är dags för regeringen an handla, vill jag påpeka alt de nämnda projekten kommii oss till hända under de senasle sex dagarna och atl man rimligtvis bör begära alt regeringen tänker sig för en smula i så slora frågor som del dock handlar om.

På Åke Gustavssons första fråga vill jag svara alt det nu finns tvä alternativ som är aktuella för regeringen i flygplansfrägan. Del ena är FLIK-utredningens alternativ med vidareutveckling av A20, det andra är SK38/ A38-projektet. Svarei pä Åke Gustavssons konkreia fråga är alltså atl B3LA inte är aktuellt f n. och inte heller några andra ytterligare projekt. Det beskedet kan jag alltså i dag ge Åke Gustavsson.

Åke Gustavssons andra fråga gällde om del är rimligt att vi samarbetar om B3LA med Italien. Nu är B3LA-projektei alliså bortfört ur diskussionen, varför jusl della projekt inle är aktuellt. Men det gamla sekretessavtalet med Italien träffades av den socialdemokraliska regeringen den 6 september 1976, och därför kan det kanske vara av intresse att höra vad dåvarande handelsministern Kjell-Olof Feldt i proposilionen 1971:146 sade om samarbete med utländska länder rörande krigsmateriel: "Som utredningen anfört och jag lidigare framhållil medför den tekniska ulvecklingen att Sverige med begränsade resurser får allt svårare all följa med i den tekniska utvecklingen och med egen produktion läcka hela den sektor som är av belydelse för del svenska försvarets behov. Det är som jag också lidigare framhållil inle tänkbart alt vi med hjälp av export av krigsmateriel kan klara delta problem. Del kan därför bli nödvändigt att i framtiden inleda samarbete med företag i andra stater. I en sådanl samarbete måste samarbelspannern komma med på ett mycket tidigt stadium. Vid samarbeisavtal mellan förelag i Sverige och i andra länder om gemensam ulveckling och produktion av krigsmateriel bör sådan utförsel lill del andra landei som föranleds av avtalet medges oavsett förhållanden som tidigare angivits som hinder för krigsmaierielexport. Dock gäller även i detla fall de tidigare angivna ovillkorliga exporthindren."

Svarei pä Åke Gustavssons andra fråga blir alltså nej, eftersom jag inte bedömer atl B3LA över huvud taget längre ärett aktuellt projekt. Jag har inle anledning alt ultala mig om samarbeisprojekl som kan komma alt aktualiseras i framliden. Vad gäller principerna för hur sädana propåerom samarbeie kommer till trorjag inte all det föreligger några principiella skillnader mellan

regeringen och socialdemokraterna.

I en tredje fråga undrar Åke Gustavsson om några åtgärder frän regeringens sida är påkallade i anledning av hans spörsmål och i anledning av elt eventuellt upphävande av avtalet med Italien om sekretesskydd. Svaret är att jag inte anser all något upphävande av gällande avtal är aktuellt. I princip delar jag i övrigt FLIK:s bedömning all man måsie vara myckel noggrann vid val av partner för samarbete. Men det finns i dag inget aktuellt projekt, och därför blir milt svar all något upphävande av sekretessavtalet inte är aktuellt och au jag delar FLIK:s uppfallning i frågan om valet av samarbetspartner.

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om regeringens planer på samarbete med Italien ifråga om B3LA-projektet

ERIC KRÖNMARK (m):

Herr talman! När man lyssnar lill Åke Gustavsson och vet om den sakliga bakgrunden lill atl han ställt denna inlerpellation, slås man av atl herr Gustavsson blåser upp den principiella frågan till all bli belydligl slörre än den egentligen är. Herr Gustavsson som ledamot av flyginduslrikommitlén vet precis vad det är fråga om. Del har han fått vela genom de föredragningar som skett inom denna kommitté.

Del har varit fråga om atl inom ramen fördel sekretessavtal som finns med Italien undersöka de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för ett eventuellt samarbeie när det gäller nyulveckling av ett ailackplan. Delta var icke bundet lill alt det skulle vara ell gemensaml vapenprojekt på alla områden.

Delta är ingenling vare sig specielll eller uppseendeväckande. Som det framgått här tidigare har Sverige liknande sekretessavtal med en rad länder, vilket är ett normalt förfarande som jag irodde alt även socialdemokraterna allljäml ställde sig bakom, eftersom de gjorde det pä den liden då de befann sig i regeringsställning. Då skulle vi undersöka förutsättningarna för alt kunna producera svenska vapensystem lill lägsta möjliga kostnad.

Vad som inlräffade var alt när flyginduslrikommitlén fick det föreliggande materialet, som alltså lyder under sekreiesskyddsavialet - det var sålunda en förtrolig informaiion - gick Åke Gustavsson mitl under sommaren, när riksdagen inte var samlad, ut och talade om att han nu hade interpellerat försvarsminislern, trots alt denna interpellation formellt sett inle kunde lämnas förrän riksdagen sammanträde den 3 oktober.

Jag vill uttala min förundran över au en parlamentariker, som sitter med i en pariamenlarisk ulredning, kan hanlera en fråga på detta sätt. Elt sådant beteende kan få konsekvenser för värt land i framtiden. Del kan ju länkas all vi i framliden kommer alt ha behov av all göra sonderingar av denna art hos en rad länder.

Hillills har man byggt pä den självklara principen all sekretessreglerna skall hällas obroltsligi. Nu kan man böria fundera över vilka motiv herr Gustavsson har för all gä ul på det här sättet. Ja, ett motiv kan jag länka mig. Åke Gustavsson vill ju i princip atl svensk flygindustri sä småningom skall avvecklas, och han såg väl här en fara i att man eventuellt denna väg skulle klara svensk flyginduslris överlevnad. Jag förslår atl detla utifrån herr

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om regeringens planer på samarbete med Italien i fråga om B3LA-projektet

Gustavssons pariitaktiska synpunkter inie var önskvärt. Vad som är allvarligare ärall han ställer en interpellation sedan han fått ladelav förtroligt material. Detla kan få konsekvenser i andra länder i framtiden. Del kan innebära alt man från dessa länders sida kommer atl visa minskad öppenhet, vilket kan vara lill förfång för Sveriges iniressen. Men del struntar lydligen Åke Gustavsson i. Bara han kan ta hem någon politisk poäng sä är han nöjd.

Åke Gustavsson säger atl della sirider mol den lidigare socialdemokratiska politiken. Jag lycker all Åke Gustavsson drar väl slora växlar på den. Jag erkänner atl det inle är hell parallellt. Men jämförelsen är rimlig alt göra. Vi hade faktiskt för tre år sedan ett samarbeisavtal med fyra alliansbundna sialer, enligl vilkei den dåvarande regeringen gav långtgående utfiistelser om slöd för den produktionen även i händelse av krig. Jag har aldrig kritiserat den dåvarande socialdemokratiska regeringen för atl den intog den ställningen, men med den historieskrivningen som bakgrund tyckerjag att man bör vara litel mera ödmjuk i ordvalet än vad Åke Gustavsson var här. I övrigt vill jag gärna påpeka all enligl pressuppgifler frän 1975 var den dåvarande regeringen även inne pä sonderingar om ett vapentekniskt samarbete med ell sådant land som Venezuela. Enligt en intervju med dåvarande försvarsministern Eric Holmqvist kunde man då även länka sig ell militärtekniskt samarbeie med ett latinamerikanskt land, vilket ytterligare understryker alt den moral som Åke Gustavsson här gjort sig till talesman för är något nymornad.

Försvarsministern menar att B3LA är ute ur bilden och atl del endasl återstår de båda alternativen A20 och SK38/A38. För min personliga del kan jag deklarera all fortfarande är B3LA ur ren facksynpunkt del optimala vapensystemet. Har vi svårigheter med ekonomin, vilket vi också har, villjag deklarera att jag kan slälla mig bakom ett förenklat plan, bara det blir fråga om ett plan som uppfyller de operativa krav som vi måste slälla på ett kommande lätt attackplan, och elt sådant måste vi ju ha.

Jag vill med dessa ord bara säga all frågan är utomordentligt vikiig och all den måste lösas på ett för landet så tillfredsställande sätt som möjligl. Jag tycker dock atl herr Gustavssons anslag är sådant att jag hade anledning all göra dessa beriktiganden.

ÅKE GUSTAVSSON (s);

Herr lalman! Det är iniressani all della i en inlerpellalionsdebalt när vi nu har föll en folkpartiregering. 1 varje sådan debatt lycks del numera vara så atl del statsråd som tvingats alt avgå ser sig nödsakad alt della i debatten. Det fick vi uppleva under debatlen om den förra frågan och del får vi uppleva nu också. Uppriktigt sagt trorjag inle alt den åtgärden är nödvändig.

1 milt första anförande var jag kanske litet ofin därför all jag inle lackade försvarsminislern för svarei på min fråga. Jag gjorde del inte av del skälet au jag inte tyckte atl svarei var särskilt tillfredsställande.

När försvarsministern nu återkommit med ett andra anförande, finner jag däremot anledning att tacka för svaret därför atl det innebär atl folkpartiregeringen nu säger alt del inte blir något B3LA, vilket jag tror all många hälsar

med tillfredsställelse. Det innebär också alt försvarsministern därmed anser alt det inte är rimligt atl Sverige ingår i elt samarbete med Italien, något som herr Krönmark hade varii beredd all göra för atl ulveckla och producera krigsflygplanet B3LA. Vidare innebär försvarsministerns svar att han delar flygindustrikommitténs bedömning vid valet av samarbetspartner. När flyginduslrikommitlén skriver, beträffande synen på krigsmaterielexporten, alt delta leder till att samarbete företrädesvis fär sökas med länder som haren med Sverige likartad syn pä krigsmaierielexport, betyder det att Italien därmed är borta ur bilden. Dä menar jag att försvarsministern borde la konsekvenserna av detta och tacka nej till fortsatt samarbete med Italien på den här punkten, såvida regeringen inte just när del gäller ordet "företrädesvis" anser - vilket lydligen den förra regeringen under Krönmarks ansvar gjorde - alt det inte har någon slörre belydelse om samarbetspartnern är Italien, som är ett av de länder som har den mest utvecklade vapenexpor-len.

Sedan citerar försvarsministern vad statsrädel Feldt anförde i proposilionen om samarbeie med främmande makter inom krigsmalerielomrädei 1971. Det var eu alldeles utmärkt citat. Det var bara synd att försvarsminislern inte fortsatte med att citera den följande meningen, där statsrådet Feldt skriver om de ovillkorliga villkoren för exporthinder. Där sade den socialdemokratiske handelsministern, vilket riksdagen ställde sig bakom; "Avtal av detta slag fömtsälter en mycket restriktiv prövning vid val av samarbetspartner." Sådan prövning har alltså inle skett i Italienfrägan.

Så över lill riksdagsman Krönmark. Han säger; Åke Gustavsson blåser upp den här frågan, och vet man den sakliga bakgrunden lill Åke Gustavssons ställningstagande kan man spekulera litet grand. Ja, om en moderat och konservativ försvarsminister lycker att det är alt blåsa upp en fråga när man diskuierar Sveriges relalioner med andra länder i så viktiga frågor som vapensamarbete, då gör jag del. Men jag anser att detla är en oerhört viktig fråga, i sak och principiellt.

Sedan fortsätter herr Krönmark med all säga: Åke Gustavssons agerande är oerhört fariigt i själva verket. Här får man hemlig informaiion, som Åke Gustavsson springer ul och ställer interpellationer om i riksdagen! Vad är det för dumheter som herr Krönmark pratar på den punkten? Tala om inför kammaren: På vilka punkier har jag avslöjat hemlig informaiion? Vilka hemligstämplar har jag nonchalerat pä de här punkierna när del gäller Italiensamarbeie? I själva verket hade jag, oavsett statssekreteraren Gunnar Nordbecks föredragning inför flyginduslrikommitlén, information frän SIPRLs årsbok om samarbete med Italien. Och oavsell Nordbecks föredragning inför flyginduslrikommitlén var Italienavtalel känt genom massmedias medverkan. Tidningarna skrev redan under våren om delta.

Nu väntar jag mig alltså att Eric Krönmark inför kammaren talar om vilka brottsliga åtgärder jag har vidtagit.

Sedan säger herr Krönmark att han pä ett säll inie är förvånad över all jag hanterar den här frågan så som jag gör - därför atl jag vill avveckla flyginduslrin. Nej, så är det inte. Min målsättning är att fö en regering som

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 regeringens planer på samarbete med Italien ifråga om B3LA-projektet

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om regeringens planer på samarbete med Italien i.fråga om B3LA-projektet

äntligen säger nej till B3LA, och det har alltså den nuvarande regeringen gjort på den här punkten. Men man kan fråga sig vad Eric Krönmark har för motiv för sill agerande när han drar upp debailen pä detta sätt. Är del inle i själva verket så alt Eric Krönmark har allt intresse av alt sätta så myckel hemligstämplar som möjligl pä alll det här materialet? Del är sådant som inte tål dagsljuset - och i så fall är hans agerande än mer besynneriigl. Men den frågan åierkommer KU till vid sin prövning av Eric Krönmarks handläggning av B3LA-affären.

ERIC KRÖNMARK (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag sade aldrig att Åke Gustavsson hade lämnat ut någon hemlig informaiion. Men han flck del av hemligt material, och på grundval av det gick han ut och framställde en interpellation mitt i sommaren. Han menar an Italien är ett land som man absolut inle skall samarbeta med. Med del har han alltså gett officiell sanktion ål uppfattningen all vi förbereder elt samarbete.

Observera atl Åke Gustavsson menar all jag var beredd all ingå ell samarbete med Italien. Det hade jag varil om-som jag sade redan när den här frågan var aktuell - man kunde få garantier för atl, jusl för delta aktuella projekt, de svenska vapenexporireglerna skulle gälla. Skall vi ha tekniskt Samarbeie bara med länder som har en vapenexportlagstiftning som är identisk med Sveriges trorjag all urvalet av nationer kommer alt bli mycket begränsat. Del väsentliga är att beträffande vapensystem där det ingår svenska komponenter och svenskt kunnande skall svenska regler tillämpas och gälla. Som jag sade redan för ett halvår sedan var det en gmndföruisäit-ning för att man skulle kunna gä in på ett samarbeisprojekl. Och uiifrån min principiella uppfallning ser jag inget hinder mol samarbeie även med ett land som Italien pä ett visst specielll teknikområde - om man kan fä de här garantierna tillräckligt hållbara.

ÅKE GUSTAVSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Så gör då Eric Krönmark sin första reträtt. Han säger nu; Åke Gustavsson gick ut på grundval av hemligt material. Det material som flyginduslrikommitlén log del av stencilerades i en särskild promemoria. Jag förmodar atl Eric Krönmark som f d. statsråd är väl bekant med den svenska offentlighetsprincipen - om allmänna handlingars offentlighet. Den innebär andel i varje särskill fall skall anges huruvida en handling är hemlig eller inte. Delta får också en försvarsminister respektera.

Jag har här promemorian som den förre statssekreteraren i försvarsdepartementet delade ut i samband med det aktuella sammanträdet och somjag förmodar alt han använt sig av i andra sammanhang. Där återfinns inte någon hemlig handling. Därmed faller Eric Krönmarks andra påstående, all milt agerande och min interpellation skulle grunda sig på hemligt material. Del är bara simntsnack, för även om min inlerpellation skulle ha byggt på den här promemorian var den inte hemligt material. I övrigt byggde min interpellation framförallt på uppgiflersom fredsforskningsinsiiluiei i Stockholm hade

lämnat om Italiens handel med Sydafrika. Del är möjligl au Eric Krönmark har ambitionen att hemligstämpla SIPRLs material, men den ambitionen är än så länge bara Eric Krönmarks. Det materialet är offentligt. Eric Krönmark har alltså inle pä någon punkl kunnat följa upp de beskyllningar som han framförde i sitt första anförande.

I sak då? I sak säger Eric Krönmark atl del är självklart atl svenska regler måste gälla vid ett eventuellt samarbete. Del tyckerjag också. Men vad jag ifrågasätter är vilka garantier man i själva verket för för atl de reglerna gäller. Jag skall inle fälla något personligt omdöme på den punkten. Jag skall bara hänvisa lill en av de internationellt sett mer kända forskarna pä vapenhandelsområdet, Anthony Sampson. Han pekar i sin bok "The Arms Bazaar" eller "Vapenbutiken" på de underliga turer som italienarna gjorde i samband med vapenembargol.

Dessulom vet vi att handeln fortsatte, trots att FN 1963 riktade elt embargo mot Sydafrika. Därav drar jag mina slutsatser. En socialdemokralisk regering hade, såviu jag förslår, aldrig fört en sådan politik som den borgerliga regeringen har gjort på den här punkten.

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om regeringens planer på samarbete med Italien ifråga om B3LA-projektet

ERIC KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr lalman! Åke Gusiavsson säger all en socialdemokratisk regering aldrig skulle ha fört en sådan här politik. En socialdemokratisk regering skulle alltså aldrig ha sonderat möjligheterna för ett vissl tekniskt samarbete med Italien? Som jag sade i mitt inledningsanförande gjorde man under 1975, när det som vi alla erinrar oss fanns en socialdemokralisk regering i del här landei, lydligen sonderingar l. o. m. för samarbeie med elt latinamerikanskt land. Man kan alltså diskulera olika länders handlande i olika fall. Vi vet - del har jag sagt tidigare - att Italien har en lagstiftning på del här området som inle alls överensstämmer med den svenska. Även jag anser givelvis alt man, om man skall ha en samarbetspartner, måste pröva delta mycket noggrant och se lill all man för garantier. Del är ingen som i dag kan säga humvida del hade varit möjligt au fö hållbara garaniier. Den saken för varje svensk regering pröva vid akiuelll lillfälle. Men detla var, som jag har sagt i dag och sade i somras i andra sammanhang, en absolut förutsättning. Därför förstårjag inie varför Åke Gusiavsson försöker göra en stor fråga av det här.

Sedan menar Åke Gustavsson alt jag vill hemligstämpla. Jag vill bara konstatera att en av de åtgärder som jag vidtog under min lid som försvarsminister var atl se lill all hemligslämpeln brukades i mindre omfattning än lidigare därför all svenska folkel har rättighet alt fö veta så mycket som möjligl. Det som skall vara hemligstämplat är det som absolut inte för släppas ul. I övrigt harjag nog lagil bort fier hemligstämplar än någon annan försvarsminister. Den beskyllningen tar jag verkligen med ro.

ÅKE GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Lät mig redogöra för vilka samarbeisprojekl som den socialdemokraliska regeringen har medverkat lill. I ell fall har del gälll atl utveckla den s. k. Pingvintorpeden, eu samarbeie med Norge, där Sverige är

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 regeringens planer på samarbete med Italien i.fråga om B3LA-projektet

med och slår för kostnaderna. Jag har inte hört någon som har funnit anledning att angripa Norge på den punkten. Det andra projektet, kanske mest näraliggande,är Robot 70, där Schweiz är med i bilden. Inle heller på den punkten kan jag se några principiella problem. Nu försöker Eric Krönmark lägga ul dimma genom att tala om det latinamerikanska landet, Venezuela, med en viss underton - om det är ell latinamerikanskt land är det något skumt. Det skulle vara intressant alt höra vad Eric Krönmark har för anklagelser atl rikta mol slalen Venezuela. Om man skulle se det hela relativi och jämföra de latinamerikanska staterna med varandra trorjag atl ganska fö skulle fö anledning all klaga på Venezuela under den nuvarande regeringens, Acciön democralica, ledning. Där har man alltså haft allmänna val, och del är en demokrati. Jag har personligen svårl all se att del finns principiella betänkligheter från de utgångspunkter lagstiftningen anger pä den här punkten. Men så är, menar jag, inle fallet med Italien.

Jag vill till slut tacka försvarsministern för svarei. Det har alltså inneburit ett närmande mellan socialdemokraternas politik på denna punkt och den nuvarande regeringens syn - B3LA är ute ur bilden. Del noterar vi med stor lillfredssiällelse - för landets skull, för försvarets skull och för de anställdas skull.

Talmannen anmälde alt Eric Krönmark anhållit atl lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Vi noterar med tillfredsställelse inom vänsterpartiet kommunisterna, i likhel med vad Åke Gustavsson har uttryckt, alt försvarsminislern i den nuvarande folkpartiregeringen intar en mer restriktiv hållning lill B3LA-projeklet än den tidigare regeringen gjorde. Del är skönt atl höra, som det låter nu i alla fall, all del inle blir någon satsning på B3LA. Men det aviserade alternativet SK38/A38 är inle myckel bättre. Del är som vi ser del ett försök i elfte timmen av Saab och den militära flygplansinduslrin i övrigt atl på nytt låsa statsmakterna vid bindningar som vi sedan kommer alt fö dras med. Det skall ju inle vara vinstintressen i Saab som styr vår försvarspolitik -del har de föll göra alltför länge med känt resultat.

Vi har i vpk från början kritiserat de siora satsningarna på den svenska militärflygindustrin, inle minst Viggensaisningen,och liden hargelloss rätt i den saken. Varken Viggen eller någon annan satsning har gett oss handlingsfrihet. Vi har varit och är beroende av reservdelar, i kontrakt med framför alll USA, för atl våra militära flygplan skall kunna lyfta. Del gäller också A20, som är ett av alternativen och som vi i motsats lill SAP säger nej till.

Vi anserall vi måste sälta in flygvapenfrågan idet slora sammanhanget. Vi kommeri forisätiningen,det är alldeles klart, inte atl kunna upprätthålla den kopia av ett litet stormaklsförsvar som vi har i dag. Vi behöver naturligtvis avvecklingslider förde härtillverkningsprojekten,den stora satsning som har varit inom flygplansindustrin, och de måste naturligtvis startas nu om man

skall bli av med dem inom rimlig lid. Det är där man efterfrågar alternativ för annan produktion så att man inte på nytt går in för satsningar på nya militärflygplan.

Beträffande samarbete med Italien eller motsvarande länder är det självklart all alla samarbeisavtal med elt sådant land - ett Natoland som hänsynslöst säljer och återförsäljer vapen över hela världen - måsle avvisas. På den punkten är vi fullständigt överens med socialdemokraterna. Vi har under årens lopp sett alltför många exempel pä hur svenska vapen har spritts över klotet, både sådana som vi själva har sålt i strid med våra bestämmelser och sådana som vi inte har kunnat stoppa återförsäljning av till tredje land. Vi har sålt vapen lill ett land och delta land har sedan sålt dem vidare. Risken är stor, om vi för ett samarbetsavtal med ett land som Italien, att svenska komponenter plötsligt dyker upp pä helt andra ställen och i helt andra sammanhang än vi anser kan vara bra för oss, med lanke på både vår ställning som neuiralitetsförklarad stat och våra moraliska ställningstaganden alt inte sprida vapen till länder som befinner sig i krig. Det har vi som sagt alltför många exempel på lidigare. Våra regler för vapenexport har inte kunnat hindra sådan spridning, och den risken kommer att finnas på nytt om vi inleder samarbete med Italien. Vi motsätter oss därför starkt ett sådant samarbeisavtal och vill uppmana regeringen atl noggrant överväga de konsekvenser som kan följa av ett samarbeisavtal med ett sådant land.

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om regeringens planer på samarbete med Italien ifråga om B3LA-projektet

Försvarsministern LARS DEGEER:

Herr talman! Sverige har ett antal sekretesskyddsavtal med främmande länder rörande krigsmateriel och samarbete på del tekniska området. Samtliga dessa sekreiesskyddsavtal är f ö. ingångna under socialdemokraliska regeringar. Efter regimskiftet år 1976 har inget nytt avtal kommit till stånd, Avtalen kompletteras med ett antal annexavtai som innebär avtal om informationsutbyte rörande konkreta fall.

Självfallet för vårt land inte utforma dessa avtal pä elt sådanl säll atl deras innehåll strider mot vår neutralitet eller mot de principer för vapenexport som Åke Gustavsson, jag och FLIK är hell överens om. Jag är emellertid angelägen om alt om möjligt hålla frågan om avtalen höjd över partistriderna, eftersom vårt lands trovärdighet som avialspariner eljest skulle ifrågasättas.

Slutligen vill jag påpeka att jag på Åke Gustavssons sista fråga om samarbeie med Italien rörande B3LA svarade: Beträffande B3LA är inget ytterligare samarbeie med Iialien all vänla från svensk sida.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Talmannen tillkännagav att utrikesminslern Hans Bli.x meddelat alt han på grund av sjukdom var förhindrad att besvara de under punkterna 3-7 pä föredragningslistan upptagna interpellationerna och frågorna.

7 Riksdagens inoiokoll 1978/79:35-36

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om sysselsättningen inom tekoindustrin

§ 5 Om sysselsättningen inom tekoindustrin

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för all i elt sammanhang besvara

dels de den 18 oktober resp. 7 november anmälda interpellationerna 1978/79:31 av Vö///5'vY'/;sso/r(vpk) och 1978/79:67 av £nw A/fl/A7///«/(vpk)

dels en den 24 oktober anmäld fråga 1978/79:70 av Hagar Normark (s)

och anförde:

Herr talman! Jörn Svensson har frågat mig

dels när tekodelegationen redovisar till regeringen,

dels hur många arbeten inom teko jag är beredd all sätta som mål,

dels om regeringen ämnar hälla på principen om internationell arbetsdelning,

dels om regeringen finner en importnivå på 70-75 96 rimlig, när nivån för mindre än fem år sedan var 50,

dels vilka program regeringen förbereder för ny sysselsättning till de utpräglade tekoregionerna och lekoorterna och varför nämnda program har dröjt så länge trots atl tekokrisen är av så gammalt datum.

Eivor Marklund har frågat mig vilka äigärder regeringen avser an vidta för all säkra jobben vid Algots Nord-fabrikerna i Lycksele, Norsjö och Skellefteå.

Hagar Normark har frågat mig vad jag ämnar göra för att de tekoanställda i Västerbotten skall fö en tryggad sysselsältning.

Jag besvarar först Jörn Svenssons inierpellaiion.

Den intensiva importkonkurrens som följt av bl. a. ökad frihandel inom Europa och elt ökande utbud av lekovaror frän lågprisländer har under 1970-talei avsevärt minskat den svenska tekoindustrins andel av den svenska marknaden. Under 1970-talel har anlalel sysselsatta inom branschen sjunkit kraftigt - från 67 500 är 1970 lill omkring 38 000 i år. Nedgången har varil särskill sior de Ivå senasle åren.

Statsmakterna har vidtagit en rad åtgärder av induslripolitisk, försörjnings-beredskapspolilisk och arbelsmarknadspolitisk natur för all stärka tekoindustrins ställning. Regeringen lillsalle den 1 juni 1978 en lekodelegation med uppgift alt samordna de statliga åtgärderna för lekoinduslrin. I direkliven anges alt delegationen även skall kunna göra konkreia insatser för omstrukturering och effeklivisering i fråga om utsatta sektorer, som anges av regeringen i särskilda uppdrag. Ett sådanl uppdrag lämnades den 15 juni 1978 belräffande tillverkningen av tung herrkonfeklion. Bedömningsunderlag i form av utredningsrapporter rörande lekoområdel från närmast berörda myndigheter förelåg vid månadsskiftet september-oktober. Delegalionens arbete med en rapportering i fråga om lung herrkonfeklion pågår. Kontakter

äger fortlöpande rum mellan regeringskansliet och delegationen.

Beredningen av lekofrägorna pågår f n. inom regeringskansliet med sikte
på att en proposition skall kunna läggas fram för riksdagen efter årsskiftei.
Med hänsyn härtill är jag för dagen inte beredd atl diskulera målen för
lekopolitiken. -. , .

Beträffande frågan om internationell arbetsfördelning vill jag anföra följande. För ett litet och samtidigt avancerat industriland som Sverige är en stor export, baserad på satsningar inom vissa speciella tillverkningsomräden, ett livsvillkor. Internationell arbetsfördelning byggd på frihandel är av avgörande betydelse när det gäller att vidmakthålla och förbättra vår levnadsstandard. Jörn Svensson förespråkar en linje, som skulle innebära en kraftig försämring av levnadsvillkoren för människorna i detta land.

Vad gäller frågan om nuvarande höga importandel för tekovaror vill jag betona atl regeringen självfallel gärna skulle se all lekoinduslrin lyckades hävda sig mot importen bättre än hittills. Del åtgärdsprogram som f n. löper för lekoinduslrin uppfyller emellertid enligt min mening mycket högt ställda krav i fråga om branschstöd. Här ingår som bekant inte bara direkt imporibegränsning genlemol lågprisländer ulan också bl. a. ett särskilt sysselsällningsslöd för äldre arbetskraft och en rad industripolitiska åtgärder för all främja konkurrenskraften inom branschen.

F. ö. för vi i sammanhanget inle glömma att tekoindustrin sedan länge hävdar sig förhållandevis bällre pä exportmarknaderna än på hemmamarknaden. Detla gäller främst företag, vilkas produkter har ett starkt inslag av kvalitet och design.

Vad avser äigärder för atl finna ny sysselsättning inom regioner och orter som domineras av lekoinduslrin vill jag erinra om atl i vissa län - däribland Älvsborgs län - har på regeringens initiativ arbetsgrupper tillsatts för atl samordna insatserna i krisdrabbade regioner. Särskilda resurser har tilldelats dessa grupper, så atl arbetet med alt söka ersällningsproduktion kan intensifieras. Enligt vad jag har inhämtat har dessa grupper nu kommii i gång med sitt arbete. Ställningstaganden till konkreta åtgärder för las allteftersom gmpperna kommer med förslag.

Jag vill slutligen erinra om att Borås, Mark och Ulricehamn enligt regeringens beslut ingår i den s. k. grå zonen och därmed jämställs med kommunerna i gränszonen lill det allmänna stödområdet i fråga om möjligheterna lill lokaliseringsstöd.

Jag övergår nu till Eivor Marklunds interpellation och Hagar Normarks fråga.

Riksdagen fattade den 16 mars 1978 beslut om all bilda en statlig tekokoncern med AB Eiser som moderbolag (prop. 1977/78:73, NU 1977/ 78:41, rskr 1977/78:172). Beslutet innebar bl. a. att alla som var anställda i Algots Nord AB kunde beredas sysselsättning t. o. m. är 1978.

Den av riksdagen antagna målsättningen är att koncernen efter en tvåårig omstmktureringsperiod år 1980 skall ha uppnått nollresultat. Därvid har beräknats alt antalet anställda inom koncernen kommer all minska med mellan 1 500 och 2 000 personer. För atl uppnå målet har Eisers styrelse

Nr 36

Måndagen.den 20 november 1978

öm sysselsättningen inotn tekoindustrin

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

öm sysselsättningen inom tekoindustrin

beslutat att avveckla all verksamhel i bl. a. Västerbotten från den 1 januari 1979.

. Mot denna bakgrund har regeringen vidtagit en rad åtgärder. Statsföretag AB har fött resurser för all under budgetåret 1978/79 starta en sökprocess för att fö fram ny verksamhet till orter som drabbas av sysselsätiningsborifall lill följd av Eiserkoncernens beslut.

Vidare har. regeringen i den. i dagarna avlämnade propositionen om. tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 föreslagit att verksamheten i bl. a. Norsjö skall upprätthållas under liden den 1 januari 1979 till den 1 juli 1980. Detta innebär all sysselsättningen tryggas för 118 personer under denna lid. Dessutom föreslås atl 1 milj. kr. anvisas till Statsföretag för alt under två år undersöka möjligheterna atl starta sådan ny verksamhet i bl. a. Norsjö som kan bli lönsam.

Fredagen den 3 november uppvaktades jag av en delegation från Västerbotten med anledning-av Eisers beslut att avveckla verksamheien vid Algots Nord från den 1 januari 1979: Vid uppvaktningen informerades jag om de projekt som pågår i Lycksele och Skellefteå och som syftar lill atl göra del möjligl att bibehålla verksamheten för de tekoanställda även efter årsskiftei 1978-1979. Projekten håller pä att utvärderas inom regeringskansliet.

100

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Min hemstad Malmö hade, när jag var i skolåldern, många Stora industrier. En minns jag särskill. Det var gamla "Doffeln", Malmö Yllefabriks AB. Den röda tegelfästningen vid kanalen var ett tacksamt vykortsmotiv. Dess upplysta fönster och bruset från maskinerna markerade varje kväll för alla förbipasserande, all skiftet på den tiden gick lill kl. 22.00. Dess fall blev en tragedi för över tusen arbetare och deras familjer. På dess plats restes Nordiska Kompaniets varupalals. Och en sak är klar - priserna på kläder där är inte satta för textilarbetares löner.

Texlilkrisen är nu ca 25 år gammal. Ingen vet var den skall sluta. Ingen beslutsfattare har förmått sätta någon gräns. Ingen politiker har tagit något ansvar. Och industriministern Huss lar lika litet ansvar som någon av sina föregångare.

Textilindustrins moderna historia här i Sverige är egentligen en fantastisk exposé. Arbetsmarknadsverket gjorde i slutet av 1960-lalet uppföljningsundersökningar av hur det gick för textilarbetarna efter de stora fallissemangen i Malmö och Norrköping. En tredjedel av de utkastade kom aldrig tillbaks lill arbetsmarknaden. De var utslagna för goll. En tredjedel fick jobb med ännu sämre villkor än i sin gamla låglönebransch. Bara var tredje fick likvärdigt eller bättre arbele.

Den socialdemokraliska regeringen läl på den tiden allt gå sin gilla gång. Den försökte hävda inför arbetarna att det var god socialdemokratisk politik att textilarna fick gå, att fabrikerna blev tomma. Del var "förändringens vind", som del helte i ABF:s kursmaterial. Jag ledde själv en gång en studiecirkel på det temat. Om en industri inte klarade lågpriserna skulle den bort. Om en bygd drabbades av arbetslöshet skulle folk fiytta. Produktions-

faktorer måste vara rörliga. Arbetare måste vara effektiva. Folk måsle indelas i A- och B-lag. Rörlighet, koncentration, utslagning - det var utvecklingens lag. Den fick man inte moisälia sig - del var tyvärr socialdemokralisk lekopoliiik ända fram lill 1976.

När Nils Åsling tog över industridepartementet var hälften av alla tekojobb i landei redan försvunna. Men nu gick del inle sä lätt atl bara stoppa undan lekokrisen.

Gamla branscher måsle slås ut, hade man sagt. Nya måste komma i stället, effektivare och bättre. Regioner måste finna sig i alt avfolkas. Folk måste över lill de bättre och effektivare regionerna, var det sagt.

Men i 1970-talels Sverige höll inga sådana resonemang. Det fanns inga nya, effektiva branscher. Det kom inga nya, friska företag som kunde ta över folket från teko. Det fanns inga expansiva, svällande regioner att flytta lill. Tekoarbeiarna fick slanna i Sjuhäradsbygden, och de fick gä och se pä hur alll fler fabrikshallar siod lomma. I Borås, Kinna, Skene, Svenljunga, Friisla och Örby - liksom nu också i Lönsboda och Skellefteå i andra delar av landet -överallt samma bild. Nu närmar sig del slutliga raset. Knappt 40 000 jobb är kvar, och mänga lusen av dem hälls uppe enbart genom subventioner. Var näs gränsen? Hur många skall slås ut?

I går meddelade TV 2;s Rapport all del skall sättas upp en stor teaterpjäs ägnad den svenska textilindustrin. Det ärju intressant, men idén är gammal. Under 20 år har politikerna i tre regeringar inte gjort annat än spelat teater i tekofrågan. Ingen har tagit ansvar och ingen har på allvar ställt upp på de arbelandes sida.

Under 20 år rådde planlöshet. När de väl var i minoritet började riksdagens socialdemokrater plötsligt ropa på planering, fast planering betyder pä deras språk inte atl jobben skall räddas - jobben skall minska. Del är bara minskningen som skall vara planerad. Vi frågar oss från vän partis sida varför man aldrig kom med den här planeringen medan del ännu var arbetarmajo-riiet i riksdagen, för då värdet allljäml lid atl lyssna på beklädnadsfolkets krav och synpunkter. Nu är det bara socialdemokratisk partiteater.

Förre industriministern Åsling for med sitt speciella teatersällskap runt i Sjuhäradsbygden i våras. Han stod i gymnasiet i Skene och sade an vi har inte råd att mista ett enda lekojobb. Två veckor senare var han i Stockholm och drev igenom riktlinjer som innebar 1 500-2 000 jobb mindre i den statliga lekokoncernen. Textil teater i Skene - kall verklighet i Slockholm.

Nu kommer folkpartiet, del parti som hjälpte Åslings politik au fö majoritet. Och det är samma teater. Industriministern Erik Huss svar i dag är närmasl en parallell lill folkpartiets ryktbara idé om husläkare. Erik Huss är sä all säga industrins husläkare, och patienterna förtvinar och dör medan han ställer sina högtidliga och rätt intetsägande diagnoser.

Industriministern vill inte la ställning till tekopolitikens mål, säger han. Del är myckel märkligi. Vem skall då ta ställning? Induslriminislern hänvisar lill proposilionen som skall komma. Javissi, men del har kommii lekoproposilioner förr, och de har inle tagit ställning. De har haft ell gemensaml kännelecken; de har fömlsau forisall minskningav jobben, och

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

öm sysselsättningen inom tekoindustrin

101

Riksdagens protokoll 1978/79:35-36

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om sysselsättningen inom tekoindustrin

102

de har inie angeil någon undre gräns. Därför vill jag nu ha ell besked, ett politiskt besked: Finns del någon nedre gräns? Vad är regeringens syn pä den principiella frågan? Är del lidigare lalel här i riksdagen och i lidigare propositioner om en beredskapsnivå en realitet eller är del bara luft för alt hälla folk lugna?

Var ungefär -jag begär inga exakta besked - ligger gränsen, vid 30 000 jobb, vid 20 000 jobb, vid 10 000 jobb? Det är nämligen en sä allmän målsättnings-fråga som så länge diskuterats här i kammaren och i landet i övrigt atl man har rätt atl kräva besked även innan nästa, förmodligen diffusa och meningslösa, regeringsproposition presenteras. Del är bra märkligt om man inle någon gång kunde träffa på en minister som i denna fråga har en åsikt.

Sedan blir jag lätt generad pä industriministerns vägnar. Det gäller framför alll hans något billiga trick alt påslå atl jag skulle förorda en sänkning av levnadsstandarden i landet därföralt jagärkrilisk till den liberala dogmen om internationell arbetsfördelning.

För del förslå är pästäendel missriktal. Det har fakiiski inträffat en klar sänkning av levnadsstandarden för flertalet svenskar under 1970-lalet, och den haralllsä inträffat medan den intemationella arbetsfördelningen har varit just av den natur som industriministern här har prisat.

För del andra tyckerjag all induslriminislern lika väl som andra statsråd skall sluta med alt svara oss riksdagsmän på del här avfärdande sättet. Vi är trots allt inga ignoranter, vi är varken nationalekonomiskt obildade eller allmänt dumma, och Sveriges folkrepresentation är därför värd något annat än sådana triviala och förnumstiga svar som här getts.

Del är nämligen väl känt att fördelen med en strängt genomförd internationell arbetsfördelning bestrids av mänga ekonomer av facket. Den har bestritts ända sedan gamle Friedrich Lists dagar. Den kritiseras skarpt av Gunnar Myrdal, en av 1900-talels obestridliga teoretiska och idémässiga nydanare. Myrdal menar nämligen atl fördelen med arbetsfördelning och specialisering upphör vid vissa nivåer. Han menar också att det finns en fördel med en nationell politik som bevarar en mångsidighet i produktion och branschfördelning. Också bland de principiella frihandelsanhängarna - och del är även vi i vpk-har delta problem observerats. Del var säkerligen ingen tillfällighet när Bertil Ohlin, den förre folkpartiledaren och känd som en stark anhängare av frihandelsprincipen, faktiskt i sin egenskap av politiker förordade tullar på det textila området för all skydda den svenska tekoindustrin. Detta var vid ell tillfälle när den befann sig pä en betydligt mer omfatlande ni vä än nu, men del minns kanske inle dagens folkpartister. - Del sägs ju ibland litet elakt att politiker inle fär minnas mer än tre är tillbaka i liden; annars blir de schizofrena.

Men del är alltså denna deball om arbelsfördelningens grund och art som jag har bett induslriminislern kommentera och som han besvarat på detla, som jag tycker, dåliga sätt.

Jag är också generad över all industriministern drar upp vissa aktiviteter inom Älvsborgs län som exempel pä verksamhet för att skapa alternativa jobb. Han vet t. ex. vad dels. k. Indevoprojektei är för skandal och han vet alt

sådana aktiviteter är en sorls terapi för landshövdingar. Därför kunde han ha svarat mig mer uppriktigt och seriöst.

Det måste nu enligt vår mening bli ett slut på denna lekopolitik, som hillills bara varil en sons variant på dödshjälp. Man måste äntligen ge klara svar åt människorna. Vad skall gälla i framliden? Vad är tekopoliiikens mål? Hur många jobb skall få finnas kvar, och hur många är det möjligl alt klara?

Vänsterpartiet kommunisterna haren bestämd mening i frågan. Alt låta utslagningen inom teko gå vidare är en social ansvarslöshel och en nationalekonomisk förlusl. Vi kan inte la ansvar för alt låta Sjuhäradsbygden förfalla och dess ungdom gå arbetslös. Man kan som poliiiker inle heller la ansvar för alt det hårt drabbade Norriand skall ta emol ytteriigare slag genom att Algots Nord skall slängas. Sådant kan inte längre accepteras. Kostnaden för följderna härav blir slörre än alla subveniioner lillsammantagna.

Och man kan heller inte längre under frihandelns mask acceptera alt importandelen på del nuvarande tekosorlimenlet skall vara 75 % eller högre. Dessa frizoner, dessa fascistdikiaiurer - där kosinader kan hållas nere med den grövsia repression eller med en skaltepolilik som i verkligheten är en osund subvention -de har inget med verklig frihandel all göra. Lågprisimport från Portugal eller Grekland - del är trots alll något annat. Den är kanske ett besvärande problem, men den är ändå möjlig inom en principiell frihandels-poliliks ramar. Men det är någonting annat med Taiwan, Sydkorea, Hongkong, Indonesien, Thailand eller Malaysia. Här hemma kallar vi del inle fri konkurrens ifall notoriska skattefuskare och ekonomiska brottslingar konkurrerar med seriösa och hederiiga tillverkare. Vi belönar inie skatlefus-karna och skurkarna.

Botlen måsle nu vara nådd när det gäller lekoindustrins tillbakagång. Landet har inte råd med fler regionala katastrofer. Vi har som politiker inte heller råd med fler moraliska svek - därför måste vi la ansvar inför de arbetande, och utgångspunkten måste vara alt bevara de 40 000 jobb som finns kvar.

Hur är det möjligl? Vpk menar att det är möjligl, under bestämda fömlsättningar. Alternativet är en massnedläggning, som kostar samhällel miljarder i sociala utgifter ulan all den industriella effektiviteten främjas det allra minsta.

Enligl vår mening finns del sju förutsättningar som bör uppfyllas, om de 40 000 sista lekojobben skall kunna bevaras och förnyas.

För del första bör konsumtionen av kläder stiga med minst 1 96 per år framöver. Svångremspoliliken bör upphöra, de breda folklagrens köpkraft stärkas åtminstone så pass mycket atl genomsnitts- och lågelönegrupperna kan klä sig lilet bältre.

För det andra bör exporten befrämjas, så att den kan hålla sin hittillsvarande trend. Textilexporten ijänar ju in mer valuta än malmexporlen - vilket kanske inieärsåallmän känt. Svenska special-och kvalitelstextilierkan tjäna in pengar som kan stärka och förnya branschen.

Fördel iredje måste importen ner. Ännu 1974 värden bara 53 96. Sedan har den stigit dramatiskt. Del är denna dramatiska stegring de senaste åren som

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 sysselsättningen inom tekoindustrin

103

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 sysselsättningen inom tekoindustrin

måste bort. Nivån måste tillbaka lill ca 53 96. Om man inte vill åstadkomma det - och om man nu inte vill ha en sådan målsättning - då skall man inte heller påslå sig vilja rädda lekojobben. Delta bör man påminna sig, både i de borgerliga och i de socialdemokraliska lägren. Del innebär all all imporl frän fascislländer som Sydkorea, Thailand, Taiwan, Malaysia, Singapore och Indonesien måsle bort, liksom slörre delen av Hongkongimporten. Däremot behöver man inle alls röra vid importen frän EG eller från EFTA-länder som Portugal och Grekland.

För del fjärde måsle prisreglering införas. Hela prissäitningssystemet måste reformeras och styras. Vi kan inte längre låta modeaffärernas metoder vara vägledande för prissättningen på normala bmksiextilier.

För det femte skall all offenllig upphandling riktas till svenska förelag.

Fördel sjätte skall textilföretagen organiseras som en helhet så alt de kan siödja varandra. De som arbeiar där bör i en sådan ny organisation ha del avgörande inflytandet.

För del sjunde måste nya typer av produkier introduceras. Den desperata modekarusellen måste dämpas ner. Nya typerav standardiserade, nyttiga och siarka bruksplagg måsle populariseras. Mol den ytliga, skrytsamma livssiilen måste sällas en rakare och enklare stil, mol modediktaturen en verklig fri fantasi. Mol den tilltagande mängden pappersavfall måsle sältas varaktiga, iväilbara textilprodukter.

Man kan tillfoga en annan punkl. Sjuhäradsbygden och andra av lekojobben beroende regioner måste fogas in i ell vidare industripoliliskt program. Även elt försvar av de 40 000 tekojobben kvarlämnar svära regionala problem. Tillförsel av nya industrier är nödvändig. Sammansättnings- och maskinindustrier, lätta industrier med ringa råvamätgång och lilen energikostnad ligger bäst i linje med lexlilyrkenas kompelens och tradition. Det industriella samhället utvecklas också bort från de lunga industrierna. De gamla lätta industrierna, som teko representerar, måste avlösas av en ny lyp av förädlingsindustri.

Jag vill mol denna bakgrund än en gång fråga induslriminislern: Tänker ni låta frizonsimporten fortsälla alt flöda över landet? Vid vilken ungefärlig nivå på sysselsätlningen tänker ni låta nedgången stanna? Vet ni del själva?

Under della anförande överlog andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

104

EIVOR MARKLUND (vpk);

Herr talman! Jag ber alt fö lacka induslriminislern för svarei pä min inlerpellation.

Jörn Svensson har utvecklat vänsterpartiet kommunisternas syn på den förda politiken för lekoinduslrin och våra krav när del gäller den fortsatta ulvecklingen. Del han sagt ligger naiuriigivis också i bollen, för de bedömningar vi gör när del gäller verksamheten vid Algots Nord-fabrikerna i Lycksele, Norsjö och Skellefteå. Sedan Algotskoncernen fött statliga bidrag med ansenliga belopp mol löfte om all inle flytta ännu merav sin produktion

utomlands kom dessa fabriker till. De innebar, som statsrådet säkert vet, ett kraftigt tillskott till arbetsmarknaden i kommuner som har speciella svårigheter atl sysselsätta jusl kvinnlig arbetskraft. Det regionalpolitiska motivet för etableringen i norr vägde alltså tungt. Men företagsledningens intresse för verksamheien vid de här fabrikerna visade sig vara synneriigen måttligt. På olika sätt drevs verksamheien lill del lägel all man kunde redovisa förelagen som olönsamma. Allt della ledde lill alt fabrikerna införiivades med det statliga lekoförelagel Eiser.

På fackligt håll hade man länge krävt all slalen skulle gä in. Så myckel slörre blev besvikelsen när man snart kunde konstatera atl de ändrade ägarförhållandena inle innebar någon ändring i politiken belräffande de tre förelagen. Nederiagspoliliken fortsatte. Och bortsett från respiten för Norsjö-fabriken på yllerligare ett och ett halvt år, så är nu alltså varslen om nedläggning av fabrikerna ett fakium.

Jag vill notera all industriministern inte helt stänger dörren för en bibehållen verksamhel för de anslällda. Sista stycket i svarei måsle väl tolkas så. Hänvisningen lill pågående projekt i Lycksele och Skellefteå, som alltså håller på alt utvärderas, lalar också för att statsrådet tagil del av allt det som de anställda vid dessa fabrikersysslat med underen lid i syfte dels att kunna visa på möjligheterna lill fortsatt verksamhel, dels atl ha en grund atl slå på den dag man eventuellt måste ta ställning lill atl fortsätta verksamheien under nya betingelser.

De anställda har tagit en rad initiativ - man har lagil kontakt med konsulter, ordnat studiecirklar, lagl fram en mängd egna konstruktiva förslag när det gäller produktionsformer, distribution och ägande. Inte ulan rätt har dessa initiativ bedömts som helt unika. Mycket återstår att göra, men man kan hell klart skönja en allvarlig strävan hos de anställda alt själva ta ansvaret för att rädda jobben, om inte den nuvarande ägaren - staten - tar delta självklara ansvar.

Om industriministern har lagil del av alll detta utomordentliga material har han säkert, liksomjag, lärt sig en hel del och då först och framstått kvinnorna på Algots verkligen dragit lärdom av gjorda erfarenheler och utifrån del tänkt vidare.

Vilken förälder eller dagisanslälld har inle någon gång sagt något oiryckbari om barnkläder som det lar en evig tid alt ta av och på eller som hasarfrån obefintliga midjor,stramaröverblöjrundastjärtaroch harhängslen som inte sitter där de skall? I de studiecirklar som genomförts i Skellefteå har man inte nöjt sig med att fundera ut nya modeller, man har också salt in barnet och dess möjligheter att utvecklas i sammanhanget. Först kanske man tycker atl det låter långsökt, men visst ligger det något i att en unge, som vill visa all hon eller han "kan själv", blir hämmad om kläderna gång på gång gör del omöjligt atl hinna med sådant som i lekens iver kan lyckas mindre viktigt.

Man har också i dessa studiecirklar ägnat tid åt vardagsgrejorna, allt det som vi omger oss med. Är del så vikiigi med mode och hög konsumiion att vi för gott skall accepiera kläder där trådarna inte längre är knutna, hemlexlilier

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om sysselsättningen inom tekoindustrin

105

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 sysselsättningen inom tekoindustrin

106

som uppammar allergier osv.? Sädana frågor ställer man i studiematerialet, och man söker sig vidare till lösningar.

Det som kanske mest har kommit lill allmänhetens kännedom hittills är satsningarna på atl fö fram vettiga arbetskläder. Där har man ambitiöst vänt sig till fackliga organisationer både i Norrbollen och i Västerbotten och också fäll fram många synpunkter som man arbetat vidare med. Man har tagil fram exempelvis sådana arbetskläder som stål verksarbetare i Luleå hälsat med stor glädje. De lycker sig äntligen se en möjlighet att fö arbetskläder som motsvarar krav på både rörlighet och skydd i vissa arbetssituationer. De sjukhuskläder som man har projekterat är också livligt uppskattade och uppmärksammade bland både sjukhuspersonal och patienter.

Allt delta visar att de anställda tagit allvarligt på det som sades vara inriktningen när staten tog över tekoindustrin, nämligen atl företagen skulle rekonstrueras. För Västerboitensförelagen innebar uppenbariigen det begreppel atl man dels satte kravet på lönsamhet sä atl del skulle uppfyllas inom orimligt kort lid, dels underlät atl ange någon riktig målsättning för verksamheten. De Algotsanställda har visal alt man kan ta talet om rekonstruktion pä ett annat sätt. Man kan inrikta sig på alternativ produktion. Detta begrepp för f ö. också en utförlig behandling i studiematerialet. Man godtar inte alt det skall handla om nya alternativ för kapitalistisk lönsamhet, ulan man sammanfattar sin syn på begreppel så, att del handlar om an producera sådanl som det finns ell verkligt behov av, all producera på ell sådanl säll alt arbetet blir meningsfullt och ger gemenskap och slutligen an producera uiifrån andra föruisänningar än de rådande, t. ex. när det gäller resursanvändning.

Alla dessa initiativ har väckt en stark opinion till stöd föratt verksamheien skall fö fortsätta så all man verkligen för en rättvis chans att visa vad man vill och vad man kan uppnå. Stödel kommer från särskilt bildade stödkommii-léer, från fackliga och andra organisationer och från enskilda. Den statliga jämslälldhetskommitlén har också i eu brev till induslriminislern framhållil behovet av kraftinsatser föratt trygga sysselsättningen. Att detla har skett ser jag som något högst naluriigl. Frågan om de här arbetstillfällena skall säkras är otvivelaktigt en högst konkret jämslälldhelsfråga. Rätten till arbele måste i dessa dagar hävdas överallt, men kravei har särskild tyngd i orter där arbetslöshet är det absolut enda som väntar dem som ställs utanför den här verksamheten. För dem som här är aktuella handlar del också om all de har getts förhoppningar, fött lillfälle all skapa sig en ekonomisk självständighet och erfaril betydelsen av arbetskamrater och gemenskap. Nu för inte allt della las ifrån dem.

Jusl detta alt man sä kraftigl betonar gemenskapens belydelse upplever jag själv som en livsnerv i Algotskvinnornas kamp. De har av och till anklagats för att spela alltför myckel på känslor. Hur de upplever detta uttrycker en av dem bäst själv, när hon säger; "Precis som om det inle är känslor det handlar om! Glädjen au ha arbetskamrater, lyckan alt uppleva solidaritet och gemenskap, sorg och vrede när någon försöker ta jobbet ifrån en."

Herr talman! Algots Nord tillkom som sagt av regionalpoliliska skäl och för

atl bereda kvinnor möjlighel lill arbete i områden där del var ont om sådant. Dessa samhällsekonomiska skäl kvarstår. Sysselsättningsläget i de berörda orterna har inle på något sätt förbättrats. Svårigheterna för kvinnor atl där fö jobb kvarstår. Men ändå tillåts rent företagsekonomiska kalkyler all la över. Motsättningen mellan samhällsekonomiska iniressen och företagsekonomi, dvs. de omedelbara vinstintressena, fanns inbyggda i det ursprungliga beslutet. Men inget ivingar staten eller Statsförelag att här följa den kapilalistiska principen att de enskilda företagens lönsamhet skall skymma alla andra intressen.

De förslag som de nämnda studiecirklarna har ularbetal är inle bara realistiska ulan svarar dessutom mot behov. De borde kunna förverkligas med ett statligt slöd.

Regeringen ärju inle sä noga med budgetunderskottet, vad del tycks, då man tänker minska del allmänna skatteuttaget med flera miljarder kronor. Del röstfisket är dyrt och till sin huvuddel samhällsekonomiskt oklokt. Varför är regeringen då så snål gentemot de arbetande kvinnorna i Västerbotten? Del rör sig ju inle om så stora summor för alt kunna ge inle bara ytterligare respit ulan också möjlighel förde arbetande i Skellefteå att fö omsätta sina produktiva och riktiga idéer i praktiken. I det långa loppet kan deras förslag till produktion inle vara förlustbringande utan måste vara till nytta för samhället och för andra arbetande som behöver praktiska och välgjorda kläder både i jobbet och annars.

Ulöver den hänvisning som industriministern gör till pågående utvärdering av projektet skulle han kanske också kunna uttala en egen mening, om han anser att sådana här initiativ från de anslällda måsle fö stöd så långt det är möjligl och alt utgångspunkten för prövningen skall vara inte bara strikt företagsekonomisk ulan också samhällsekonomisk och mänsklig.

Algotssömmerskornas kamp för sin rätt till arbele är ju inte bara beundransvärd och klok. Den utvecklas också till en symbol för kampen för rätten lill arbele i Norrland och kvinnors kamp för rätt lill elt jobb. Den visar hur de arbetande har egel initiativ och egen skaparkraft där direktionerna sviker. Och är inte sådana konstruktiva aktioner något som måsle understödjas? Det här är politiskt också en förtroendefråga. Skall medborgarna kunna tro på att folkpartiet menar någonting med sill tal om närdemokrati? Industriministern har chans atl visa det gentemot de arbetande vid Algots Nord.

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

öm sysselsättningen inom tekoindustrin

HAGAR NORMARK (s);

Herr talman! Jag för tacka induslriminislern försvaret på min fråga fast del inle gavs några klara besked.

En Ijuspunki är dock beskedet angående Norsjöfabriken, där del sägs atl avsikten ärall uppehålla sysselsätlningen till den I juli 1980. Men det är i alla fall bara ett uppehållande försvar. Vad händer därefter? Min fråga är myckel mer omfallande än vad som kanske kan läsas ut av den. Den gäller först och främst vad man kan göra för sysselsättningen vid fabrikerna och sedan sysselsätlningen för framtiden.

107

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

öm sysselsättningen inom tekoindustrin

108

Eivor Marklund har gjort en historieskrivning och gett några kommentarer som jag till stor del kan instämma i. Men jag skulle ändå vilja ge några tillbakablickar här.

Etableringen av Algots Nord i Västerbotten gav arbete åt mänga som dittills inte haft en chans alt fö sysselsättning. Unga människor kunde stanna i hembygden, och några kom tillbaka från annat håll i landei. Hemmafruar fick arbele och därmed den självkänsla detla ger. Kommunerna byggde bosläder och ordnade barnomsorg, för att nu inte tala om alla insaiser som gjordes för själva förelaget. Allt verkade gå bra till 1976, då Algots Nord införde anställningsstopp sedan förelaget anställt det antal människor som krävdes för alt fö ut hela del överenskomna bidraget pä 70 milj. kr.

Sä gott som omedelbart efter regeringsskiftel kom chocken: Företagel skulle läggas ner! Del var inte lönsamt. Och därmed inleddes en kamp för jobben som har engagerat mänga människor utanför fabrikerna.

Pä kort lid insamlades 33 000 namnunderskrifter på en appell som bl. a. krävde atl staten skulle gä in och la över förelaget och rädda sysselsättningen. Vi som stödde del förslaget irodde då all ell statligt övertagande skulle vara en garanti. Men så blev inte fallet, och den 1 juli 1978 blev 187 anställda vid fabriken i Skellefteå avskedade.

Propositionen 1977/78:73, som induslriminislern hänvisade till, gällde dem som var kvar vid Algolsfabrikerna efter de första avskedandena.

När proposilionen behandlades framförde jag en rad argument för hur nödvändigt del är atl ordna sysselsättningen för de tekoanställda i Västerbollen. Jag citerar ur kammarens protokoll för den 16 mars 1978 - där finns några uppgifter som särskilt borde inlres.sera den nuvarande industriministern:

"Vi kan inte accepiera all enheterna i Västerbotten läggs ned utan all någon alternativ sysselsättning skymtar. Ser vi bara på Skellefteå, där ett ston anial personer redan nu väntar på jobb och ytterligare 200 skulle friställas -och del finns små möjligheter atl ge dem jobb - så förstår vi atl det är

allvariigl. En nedläggning av Algotsfabriken i Lycksele skulle innebära

en katastrof Det skulle betyda ett direkl och indirekl skattebortfall på ca 2 milj. kr. Atl slälla drygt 100 människor utan arbete för i Lycksele samma betydelse som det skulle fö för Göteborg att förlora 5 000 jobb i ett enda svep. Det har alltså samma effekl i Lycksele att lägga ned Algots som det skulle ha i Göteborg om man lade ned två tredjedelar av Volvo där. Lycksele kommun har till stor del byggt upp sin service med anledning av Algots etablering där. Jag tror all jag kan garantera all kommunerna i mitl län, för varje arbetstillfälle som de räknar med atl kunna fö, helhjärtat harställt upp närdet gälll byggande av bostäder, barnomsorg osv. I Lycksele finns in te arbele inom pendelavstånd. Del är tiotals mil till nästa tätort."

Vi ville också frän socialdemokratiskt håll atl Statsföretag AB lillsammans med de fackliga organisationerna skulle fö i uppdrag all ta fram alternativ produktion. Del har också lill en del skett. I Lycksele har man arbetat med arbetskläder för sjukhuspersonal och i Skellefteå med bl. a. grövre, alltså mer tåliga, arbetskläder. De som arbetat med sjukhuskläder har emellertid

brevledes fött besked av en representant för Statsföretag att de skall sluta upp med det. Kläderna är bra, men de skall inle få tillverkas i Lycksele.

De anslällda har visal stort ansvar för en fortsalt sysselsättning genom att oförtmlet i arbetsgrupper och studiecirklar ge förslag lill alternativ produktion. Del arbetet omfattas med stort inlresse av hela bygden och på annat håll i landet. Det har bildats stödkommiiléer, som försöker skaffa pengar lill utvecklingskostnader. Skellefteå kommun har garanterat ersättning till tygleverantörer för en mindre kollektion arbetskläder. Den kollektionen är redan såld. Vid kontakt med fackklubben i Skellefteå i dag på morgonen har jag fött veta att del ringer folk från hela landei, som är inlresserade av deras produkter. Efter nyår finns ingen som kan la emot beställningar, och de som arbetar med produktionsutvecklingen vill fö ytterligare sex månader pä sig.

Detla är en blygsam begäran av människor som länge levat under stor press och kastats mellan hopp och förtvivlan. Industriministern har föll information om projekten som pågår i Lycksele och Skellefteå och även begäran om anstånd. Begäran om anstånd omnämns inte i svarei, men väl all projekten i Lycksele och Skellefteå håller på att utvärderas inom regeringskansliet.

Tiden hastar. Det är bara sex veckor lill nyår, då bilan faller om inte något görs. Jag frågar: Hur länge behöver industriministern tänka yllerligare? En vecka? Två veckor? De avskedshotade vid Algolsfabrikerna och många andra väntar otåligt på svar.

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om sysselsättningen inom tekoindustrin

Industriministern ERIK HUSS;

Herr talman! Jörn Svensson gav en stor rundmålning över tekoindustrins utveckling och lekopolitiken här i landet under decennier. Av den framgår atl alla regeringar och alla ansvariga statsråd enligl hans mening grovt har misskött frågan.

Inför delta frågar jag mig om det ändå inte möjligen kan ha slagit Jörn Svensson alt inte alla regeringar och alla statsråd och alla deras medhjälpare nödvändigtvis behöver ha varil alldeles inkompetenta, utan alt den utveckling som skett beror pä all slora svårigheter har mött och möter tekoindustrin, alt det är väldiga krafter som är i verksamhet och som givit de utslag som Jörn Svensson menaratt regeringar borde ha tacklat; själv är han inte i situationen atl praktiskt behöva tackla dem.

I själva verkei ärdet så alt samma utveckling som skett i Sverige också skett i, trorjag, alla med oss jämföriiga länder. Inte bara i Europa utan även i Asien kan man iaktta all länder med en förhållandevis hög lönenivå och hög levnadsstandard har svårl att uppehålla en sä starkt manuellt betonad induslri som lekoindustrin. Del är alltså här fråga om problem som man inte löser med några enkla penndrag.

Jörn Svensson fortsatte med att kritisera atl jag inte nu tog ställning till tekopolitiken utan bara hänvisade lill att det pågåren beredning i riksdagskansliet och atl en proposilion om tekopolitiken är avsedd alt läggas fram på nyåret. Men vi arbetar faktiskt med problemen nu. Senast den gångna veckan sammanträffade några statsråd med statssekreterare och handläggare för att

109

Riksdagens proiokoll 1978/79:35-36

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om sysselsättningen inom tekoindustrin

110

diskutera del material som förelåg och som är en del av det material som skulle ligga till grund för en kommande lekoproposiiion.

Jörn Svensson antydde att det var en sorts nonchalans mot honom som folkvald atl jag inte nu som svar på hans fråga presenterar den övergripande politiken för teko. Man måste väl ändå i en regering arbeta pä del sättet alt man bereder frågor, alt man arbeiar någorlunda planmässigt och atl man inte varje gång en riksdagsman begär ett besked sä atl säga stryker ett streck över arbetsplaneringen och på grundval av ett mer eller mindre halvfärdigt material tar ställning.

Jörn Svensson var vidare å mina vägnar generad över atl jag åberopade den inlernationella arbetsdelningens fördelar och all jag menade all han förespråkade en linje som i slorl sett leder till en sämre levnadsstandard. Ja, vi har olika meningar på den punkten. Vi har olika synsätt, och det må vara mig tillåtet alt framlägga det synsätt jag har och som omfattas av väldigi många, nämligen att för elt litel land som Sverige en internationell arbetsdelning är nyttig och i det stora hela leder till en bältre levnadsstandard.

Jag vill minnas att Jörn Svensson åberopade Bertil Ohlin m. fl. och alt han menade atl man undantagsvis måsie träffa dispositioner som inle är förenliga med huvudregeln. Jag är medvelen om del. Själv ärjag en ganska pragmatisk person. Men så har politiken också bedrivits i de av Jörn Svensson så förkättrade lidigare regeringarna av olika kulör.

De svårigheter som råder när det gäller atl upprätthålla också en reducerad tekoindustri åskådliggjorde Jörn Svensson själv bl. a. när han sade att många lusen av de nuvarande jobben i lekoinduslrin kan upprätthållas endasl genom subventioner. Jag upprepar: Förslag om en tekopolitik kommer att framläggas ganska snart i form av en allmän proposition.

När Jörn Svensson som ett av sina botemedel i den här situationen framhöll, alt vi borde komma bort från modeväxlingar i klädesvanor och utarbeta enkla, hållbara och standardiserade kläder som folk fick använda, skulle jag lill detla ändå vilja lägga atl det finns mycket man kan säga för och emol en sådan tankegång. Men man kan väl åtminstone i det här sammanhanget, när vi diskuterar sysselsätlningen inom lekoinduslrin, konstatera alt skulle det genomföras, skulle det i varje fall inle öka avsättningen av lekoprodukter här i landei - inle heller av svenska lekoprodukler - eftersom det skulle betyda en minskning av konsumtionen.

Till Eivor Marklund och Hagar Nordmark villjag säga alt vi naturligtvis ser allvarligt på sysselsättningsproblemen i de orter i Västerbotten som ni talar om. Ett uttryck för atl vi lar allvariigl pä detla ärju den nyligen framlagda proposition som innebär att nedläggningshotet nu skjuls framåt för Norsjös del och - kan jag tillägga - också för Skellefteå, även om det är beläget i Västernorriands län.

Jag har myckel rikligt tagit del av det ulföriiga material som muntligen och skriftligen har förebragts från intressenterna, fack, kommuner och andra, i de berörda orterna. Men jag har också nödgats ta del av material som har tillförts oss från andra orter, där man frän fack och delvis också förelag har skrivit lill

oss och sagt atl man med oro har läst publicerade uppgifter om au man inom Algots Nord-enheterna överväger att ta upp alternativ produktion av sjukhuskläder och arbetskläder. De som nu gör sådant har känt sig oroade och skrivit att de befarar atl de därmed kan bli krisföretag. De missunnar inle Västerbotten sysselsällning, men de vill inte atl sådan här tillverkning tas upp och därmed äventyrar sysselsättningen på andra håll.

Jag nämner detta för atl åskådliggöra hur svårt det här problemet är. Ni talade om motsättningen mellan samhällsekonomi och förelagsekonomi. Jag tror att man tyvärr kan uttrycka del i mer konkreta termer, nämligen atl vi måste komma underfund med vad del finns för utrymme på marknaden för de varor det är fråga om: Vad kan Sverige svälja, vilken produktion erfordrar det och pä vilka orter bör den lämpligen äga rum?

Eivor Marklund sade alt man tycks ha råd att öka ett stort budgetunderskott genom skattelättnader som stärker allmänhetens köpkraft. Ja, det varju en av hennes partiväns Jörn Svensson mediciner för alt komma till rätta med lekokrisen, att öka människors möjligheter att köpa bl. a. textilier, och det gör man med det förslag som budgetministern har lagt fram.

Till sist vill jag understryka atl beredning av materialet inför dessa svåra ställningstaganden pågår. Så sent som under förra veckan ägde två sammanträffanden rum på industridepartementet, det ena med intressenter från Skellefteå - fack och andra -, det andra med kommunalråden i Lycksele. Det arbetas alltså för högtryck med problemen, och jag kan utlova ett svar mycket snart, men icke i dag.

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om sysselsättningen inom tekoindustrin

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Det är naturligtvis inle någon avundsvärd position som industriminister Huss har. Det är inte vår avsikt att låta honom få svara för alla synder som begåtts före hans regim. Den här interpellationen framställde jag ju under den förra regeringens tid, och jag förutsäg inte alt den regeringen skulle gå till hislorien fullt så snabbt som den nu gjorde.

Del är också självklart att när vi från vpk;s sida ingår i en skarp kritik mol den gamla och den nya svenska tekopolitiken, så kritiserar vi inte i och för sig all det har skett en nedbanining sedan början av efterkrigstiden av sysselsättning och produktion, fördel vore ju alldeles orimligt att tänka sig atl man skulle hålla kvar de 80 000 jobb som fanns där. Det är inte däri lättsinnet har bestått, utan lättsinnet och likgiltigheten harju bestått i att man, när man såg vårlåt det började luta, inle brydde sig om atl vidta några fömtseende åtgärder. Och jag vill säga att hela arbetarrörelsen - också vårt parti - har i viss mån del i det ansvaret, även om naturligtvis de som hade möjligheterna all se in i framtiden, atl göra utredningar, au skapa ett underiag som möjliggjorde en förutseende politik, självklart i första hand är de ansvariga.

Men vad jag reagerar mot när det gäller Erik Huss, och som han och den folkparlistiska regeringen måste ta ansvar för, är atl han i ljuset av alla dessa försummelser och mot bakgrund av all denna försuttna tid alltjämt vidhåller alt en ganska dogmatisk liberal politik skall fortsätta att vara ledstjärnan för den svenska statliga lekopolitiken. Man vågar inte säga någonling om detta:

111

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 sysselsättningen inom tekoindustrin

112

Var skall det här stoppa upp? När och var skall den nivå nås som så att säga är ett minimum för bevarandet av svensk tekoindustri?

Jag har heller aldrig insisterat på alt Erik Huss skulle avslöja den kommande proposilionen i dess olika detaljer, utan jag har egentligen ställt en enda fråga - en fråga som inte pä något sätt är karakteristisk för denna proposilion utan som har legat i luften och varil på tapeten här i kammaren åtskilliga gånger: Vid vilken ungefärlig nivå kan man tänka sig att nedbantningen inom lekobranschen skall sluta? Det är fråga om en politisk målsättning, och jag vill veta ungefärligen hur regeringen ser på delta. Har man en myckel restriktiv målsättning? Tänker man sig en myckel omfatlande ytterligare nedbanining eller tänker man sig att det skall stanna när ytterligare några lusen lextiljobb har fått försvinna? Vi kan väl åtminstone få någon ungefärlig bild av regeringens allmänna syn på del här. Det skall väl inle vara uppknutet till en specifik proposition, eftersom del är något som går långt utanför en sådan speciell propositions ramar.

Sedan lill frågan om frihandeln!

Vad jag reagerade mot var det väldigi enkla och hastiga sätt som industriministern går till väga på genom att han säger atl när vpk inle accepterar den konsekventa hundraprocentiga inlernalionella arbetsfördelningen i alla dess mest orimliga konsekvenser, då är vi inom vpk beredda atl la pä oss ansvaret för alt levnadsstandarden skall sänkas. Sä står ju inle frågan, ulan frågan huruvida folkflertalet - jag menar alltså inle kapitalet och profilmakarna - vinner eller förlorar pä en internationell arbetsfördelning är i högsia grad omstridd. Att man måsle ha en rätt höggradig internationell arbetsfördelning i ett industriellt system är det naturligtvis ingen människa som bestrider, men den kan se väldigt olika ul, och man kan vara en myckel god frihandelsanhängare även när man tycker alt den nivå på 55 % import som rådde på tekoområdet så sent som 1974 är alldeles tillräcklig. Vi behöver inle driva den nivån högre - vi skall inle behöva acceptera 75 % imporl och total utslagning av hemmaindustrin bara för att upprätthålla en abstrakt liberal princip.

Sedan är det även så, som Gunnar Myrdal har visat, att internationell arbelsfördelningharsina ramar och gränser. Den är lill fördel när den drivs på ett visst säll och till vissa nivåer, men drivs den längre är den lill nackdel. Del är på samma sätt med förelagens optimala storiek. En viss grad av ekonomisk koncentration t. ex. i en kapitalistisk marknadsekonomi kan vara till fördel -åtminstone för marknadsekonomin - men drivs den överen viss nivå medför den en lång rad ekonomiska och sociala konsekvenser som blir belastningar och leder lill svårigheter och extrakostnader, och dä är den inle längre fördelaktig. Nu hardet kapilalistiska systemet inga korrigeringsmekanismer, inga möjligheteratt rätta lill sådanaöverdrifter, och gör man ingenling ål det fär del så att säga bara löpa oavsett konsekvenserna för människorna. Och däri ligger min fråga: Skulle industriministern något vilja utveckla regeringens syn på den internationella arbetsfördelningen och dess effekter på lekoområdel? Är det så otänkbart att sälta vissa gränser för de mest orimliga konsekvenserna av denna arbetsfördelning, de konsekvenser som ger dessa

frizoner och dessa länder, med sin repressiva och brutala diktatoriska politik gentemot fackliga organisationer och arbetare, möjligheter atl komma med inle bara dåliga varor, ulan dåliga varor till orimligt nedpressade kosinader? Det kan väl ändå inle vara förenligt ens med liberal konkurrensideologi.

HAGAR NORMARK (s):

Herrialman! Det är inte så att jag vill ta arbele frän någon annan, så all säga flytta arbetslösheten. Det är det inte fråga om. Jag tror alt problemen går alt lösa på annat säll. Facket i Västerbollen har fiera gånger uttalat atl del inte heller är deras avsikt. De anser alt det finns plats för deras förslag i en alternativ produktion utan all det fär de konsekvenser som har skisserats här.

Vi kommer all fö svaret myckel snart, säger induslriminislern. Vi får inle vela vaddet innehåller, menjag tolkar del som positivt all vi i dag inte fick ett klart nej på alla de här framställningarna.

När del gäller arbelslösheten måste jag cilera en gammal partivän som en gång när delta atl vara arbetslös diskuterades sade; All bli arbetslös är en sådan förbannelse atl del önskar jag inle min värsta fiende.

Hur det är atl bli utan arbele har de Algotsanställda i studiecirklar koncentrerat i lilen broschyr, som heter Din lur näsla gång. Jag vet atl Georg Andersson under den allmänpolitiska debatten hade tänkt överiämna denna till industriministern, men det gick inte jusl dä. Därför skulle jag vilja göra del i dag. Tänk över orden "Din tur näsla gång", fast del kanske inte blir så påtagligt som för de Algotsanställda. Men del är mycket tänkvärda satser och en del faktauppgifter i broschyren som kan vara värdefulla atl ta del av.

Jag hoppas alt svarei som kommer mycket snart är till gagn för dem som kämpar för sina jobb i Västerbotten.

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om sysselsättningen inom tekoindustrin

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr talman! Erik Huss ser allvarligt på sysselsättningsproblemen, och det har han i sin position all anledning atl göra. Men det är litel tamt när han säger att ett uttryck för hur allvarligt man ser pä delta är vad man har gjort belräffande Norsjö och Sollefteå. Det handlar ju bara om en kort rädrumstid, något mera konkret och påtagligt för framtiden finns inte i det beskedet heller.

Sedan lill detla med oron pä andra orter. Liksom Hagar Normark vill jag framhålla alt de som har arbetat med dessa frågor i Västerbotten har överallt myckel kraftigt betonat atl man inte är ute efter alt åstadkomma problem på andra orter. Det ärju därför man har tagit fram de här nya produkterna. Del är därför man visar på alt man nu, närdet äntligen har fattats ett sä klokt beslut om att långbyxor fär användas inom sjukvärden och eftersom de inle har tillverkats förut, skulle kunna börja en nyproduktion av sådana. Inom landstingen är man intresserad av alt lägga ut sådana beställningar. Även mol bakgrund av den personalutveckling man väntar sig inom landstingen bedömer man att del kan finnas utrymme för en sådan verksamhet. Detsamma gäller för arbetskläderna-del handlar även där om produkiion av

113

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Om sysselsättningen inom tekoindustrin

nya saker.

De här filekorna vid Algots talar om produktion av kläder även för andra grupper-äldre människor, handikappade m. fl., dvs. sådana människor som i dag inle alls får sina behov tillgodosedda genom det slags produkiion i långa serier som nu lagts upp. Dessutom har man talat om all skapa kläder uiifrån norrländsk tradition. Alll detta handlar ju om produkiion av nya saker. Del är således ingenling som drabbar något förelag någon annanstans.

I sin redovisning av en möjlig alternativ produkiion betonar sömmerskorna på flera ställen i studiematerialet att de har kontakter som kan vidareutvecklas, om verksamheten vid Algots Nord kan få fortsätta. Del gäller t. ex. baskläder av den lyp som Mah-Jong en gång tillverkade.

Jag skulle avslutningsvis vilja la upp en fråga som också berörs i studiematerialet. Den gäller en fortsatt verksamhel vid Algots Nord, om de anslällda ivingas att själva ta över den. Jag vill fråga om Erik Huss har funderat över möjligheterna atl i ett sådant läge ge det slöd som erfordras, alt exempelvis gä in med statlig förlusttäckning under en tid så alt Algots Nord kan vidareutveckla sina projekt och ge företaget stadga. Kan man under sådana förutsättningar länka sig statliga beställningar? Del måsle väl vara vettigare att statliga medel används för atl siödja arbetare som framställer någonting som människor behöver än au de används till arbetslöshetsbidrag?

Jag vill alltså fråga statsrådet, hur han ser på frågan om statens vilja alt siödja de arbetande, om de ivingas atl la ännu en steg i den kamp som de så fint har fört hillills.

114

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag finner att jag trots alll inte har så myckel all säga till Jörn Svensson nu. Jag konstaterar nämligen atl inte heller han kritiserar huvuddelen av den stora minskning av lekosysselsätiningen som ägt rum under några decennier - och jag behöver i och för sig inte tala för de åtgärder som då vidtogs, eftersom jag inte var ansvarig. Jörn Svensson begär att jag nu, utan atl avvakta propositionen, skall redogöra för regeringens syn pä tekofrägan. Till detla vill jag säga atl del är vid framarbetandet av en proposition som man utmejslar såväl tankar som mera konkreta ståndpunkter. Del är dä man har del naturliga tillfället alt ulveckla sin syn på dessa frågor.

Vad gäller den diskussion som Jörn Svensson tog upp i anslutning till en del synpunkter som framförts av Gunnar Myrdal, så konstaterar jag att vi är inne på så allmänna formuleringar alt vi nog egentligen kan samsas. Jörn Svensson är helt på det klara med att ett land som Sverige inte kan avstå från elt mycket utpräglat internationellt utbyte. Jag antecknade an han i det sammanhanget använde formuleringen alt "en höggradig arbetsfördelning är bra". Den formuleringen skulle jag också kunna använda, men det är tydligt atl vi lägger in olika mycket i den. Delta tillfälle är emellertid knappast del rätta för att gå djupare in på sädana allmänna induslripolitiska funderingar.

Jag konstaterar alt vi inle har en fri texlilimport här i landet. Vi har en rad begränsningsavtal med många av de låglöneländer som Jörn Svensson lalade om i ytterligt kritiska ordalag, och del pågår omförhandlingar med en del av dessa. Men vi har också en betydande import från EG- och EFTA-länder, och även där finns som Jörn Svensson väl vet handelspoliliska problem att la hänsyn lill.

Till Hagar Normark och Eivor Marklund vill jag säga atl jag är helt på det klara med att de anställda vid Algots Nord AB inte önskar alt räddningsaktioner för dem skall skada några andra. Men problemen handlar ju inte om vilja utan om realiteter, om utrymme på marknader. När man i industridepartementet försöker atl ta ställning, måste man räkna med sådana realiteter, för annars skulle man inte sköta sig väl.

Det sades atl alternativproduktionen gäller sådant som inle tillverkas f n. Till någon del ärdeila sant, men lill stor del ärdet inle rikligt. Det finns andra tillverkare. Men del är rikligt atl beslut atl kvinnliga sjukhusanställda skall förses med sjukhusbyxor skapar elt tillkommande behov. Del rör sig i stort sett om ett engångsbehov som kan möjliggöra sysselsällning åt några tiotal personer, inte mer. Tillverkningen är så pass standardiserad atl den kan ske ganska snabbt. Naturligtvis finns del sedan en ersäiiningsbehov när del gäller dessa byxor, men kvar står alt efterfrågan sjunker sedan man väl har klarat själva anskaffandet.

Vi har alt sä atl säga lägga ett pussel när det gäller att inom den bedömbara konsumtionen få plats med de olika producerande enheter som vi faktiskt har här i landet. Det är inle minst dessa problem som vi f n. tänker på, väl medvelna om bl. a. arbetslöshetens förbannelse. Det är någonting som varje regering, varje statsråd och varje riksdagsledamot och andra har haft anledning alt länka på i alla är. Vi har ändå alltid haft några tiotusental arbetslösa och har del också nu, även om vi hoppas alt kulmen är nådd.

Avslutningsvis kan jag tillägga alt jusl nu verkar också kulmen vara nådd när del gäller nedgången av förbrukningen av textilier. Snabbenkäter som vi har gjort under oktober pekar på alt förbrukningen nu är på väg uppåt. Då talar jag inte om speciallextilierna ulan om den mer allmänna förbrukningen av textilvaror. Det är väl i sin lur ett uttryck föratt levnadsstandarden i landet nu stiger i tecknet av en lyckosam allmänekonomisk politik.

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 sysselsättningen inom tekoindustrin

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr talman! För alt inte Erik Huss skall vinna oförtjänta fördelar i den här debatlen vill jag till det senast nämnda säga att oavsett regeringspolitiken har den kapitalistiska marknadsekonomin den egenskapen atl den går upp och ned. Under de senaste tjugo åren har varje nergång varil djupare än den föregående och varje uppgång svagare än den föregående. Det är del som så att säga är den sekulära trenden, som ekonomerna så fint brukar uttrycka del, i kapitalismens kris. Jag tror inie folkpartiregeringen eller den föregående regeringen alltför mycket bör få förtjänsten av all kapitalismen beter sig som den alltid har gjort. Den svenska kapitalismens problem är emellertid i dag svårare än någonsin efter 1930-talei.

115

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

öm sysselsättningen inom tekoindustrin

116

Erik Huss är missnöjd med alt diskussionen blev alltför allmän när det gäller frihandeln och importen, men den diskussionen förde jag uteslutande med anledning av den i interpellationssvaret gjorda beskyllningen mot mig alt jag skulle vara anhängare av en sänkning av levnadsstandarden eller all jag inte skulle bry mig om ifall levnadsstandarden sänktes - bara därför all jag ifrågasatte den extrema varianten av internationell arbetsfördelning. Det var ju så den diskussionen uppstod. Om Erik Huss är missnöjd med diskussionens allmänna form, låt mig då ställa frågan på ett konkretare sätt, som jag f ö. redan inledningsvis försökte göra. Jag skulle vilja ha svar på följande fråga: Anser industriministern det möjligt eller anser induslriminislern del åtminstone önskvärt att bringa ned det nuvarande importberoendet på tekoområdet under 75-procentsnivån, en nivå som vi f ö. kan räkna med kommer att passeras? Anser han det orimligt all eftersträva en importnivå pä exempelvis ca 55 % - en nivå som vi hade år 1974?

Jag har svårl att förstå all något sä revolutionerande skulle ha inträffat i de faktiska förhållandena eller i den svenska efterfrågan på textilvaror atl man på några fö år - som varit fallet - skulle behöva få denna enorma stegring. Jag lycker alt 55 % importberoende är vad man kan accepiera, även om man är slarki frihandelsvänlig. Jag lycker inte alt det på något sätt skämmer en trihandelsvänlig åskådning atl säga, all del får vara stopp vid en nivå på 55 % på detla område.

En av flera orsaker lill alt ell sådanl stopp bör införas är del fakium att en mängd importerade varor, även ordinära bruksvaror, på textilområdet har utomordentligt dålig kvalitet. Del kan var och en se som köper t. ex. barnlröjor eller överfärgade barnpyjamas och sedan upptäcker, alt dessa kan förstöra hela tvätten om de inle tvättas separat. Del finns en mängd typer av standardiserade produkier, som uiifrån väller in över oss och som inte alls är ändamålsenliga. De luras faktiskt på folk med det låga priset som en sorts lockmedel. När det sedan visar sig att de brister i kvalitet, hållbarhet, färg osv. kan missförhållandena inte korrigeras, eftersom de inhemska konkurrerande produkterna slagils ul.

Jag vill också, trots atl jag har all förståelse för atl man inte skall släppa ut uppgifter ur en kommande proposition, insistera med alt fråga om industriministern delar den avgångna trepartiregeringens uppfallning om alt en ytterligare nedbanining av lekoinduslrin är nödvändig. Della var vad industriminister Åsling uttryckligen sade här i riksdagen, och det framgick också tydligt av trepartiregeringens lekoproposition. Det är för offentligheten mycket intressant alt vela om minoritetsregeringen nu företräder samma allmänna linje i det stycket eller om den står för en mera modifierad linje.

Jag vill också efterhöra huruvida det enbart skall komma ett allmänt besked ulan konkreia detaljer och huruvida man kommer alt föreslå andra och effektivare åtgärder för alternativ sysselsättning till de drabbade lekoregionerna. Lägel i det avseendet är ju, som vi lidigare har konstaterat, alt t. ex. Sjuhäradsbygden tidigare trots alll kunde räkna med ett visst arbelsmark-nadspoliliskl slöd från Göieborgsregionen. Innan varvskrisen där hade

blommat upp var Göieborgsregionen en bred och märigsidig arbetsmarknad.

Genom den proposilion som induslriminislern nyligen lagt fram i varvsfrågan vet vi - bl. a. genom de prognoser som presenterats i en av bilagorna - atl Göteborgsregionen kommer att ligga myckel illa lill arbets-marknadsmässigi och all Sjuhäradsbygden inle på något sätt kan räkna med den partiella lösning av arbetslöshelsproblemet som möjligheterna till pendling till en slörre stadsregion skulle kunna innebära. Det betyder alltså atl vi haren väsentligt sämre läge för tekoregionérna i dag än bara för ett par årsedan.

1 den situationen måsle man slälla följande fråga; Kan något annat än ett medvetet och aktivt slalligl industriprogram, som syftar lill all tillföra dessa regioner mesta möjliga sysselsällning, rädda eller över huvud laget förbättra lägel där i någon väsentlig mån? Jag kan inte se all något annat skulle kunna åstadkomma någon vändning eller något verkligt slöd. Ingen av de projektgrupper som arbeiar har åsladkommil något sådanl, och av klassisk erfarenhet vet vi all de kommer an förmå göra mycket litet. Del är bara staten, med sina samlade finansiella och organisatoriska resurser, som kan inleda en induslriplanering och en industripolitik som verkligen har effekl.

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

0/77 sysselsättningen inom tekoindustrin

EIVOR MARKLUND (vpk);

Herr lalman! Jag vill så här pä sista lampen konstalera att de Algotsanställda vid Väsierbotienfabrikerna verkligen har givit innehåll ål Sven Lindqvists boktitel Gräv där du slår. De har gått ul från sina erfarenheler, och dessa är naturligtvis annorlunda än hos människor som slår för en kapitalistisk marknadsekonomi och som inte, i likhet med en tekouiredare, anserait en slatssubventionerad, behovsinriktad produkiion ligger i linje med del ekonomiska system som vi lever i.

Med anledning av den bedömning av realiteterna som statsrådet lalar om måste man som norriänning fråga sig varför det ofta blir sä att realiteterna talar till norrländsk nackdel. Är det verkligen något ofrånkomligt?

Det är, som sagt, en blygsam begäran alt man får en frist på sex månader. Något som är angeläget - och del är det som del egentligen handlar om - är alt beskeden för framliden blir positiva. Erik Huss svarade inte på om han har funderat över tankegångarna i materialet, som han säger sig ha studerat, om hur del kan bli om arbetarna ivingas la över driften själva med, som man säger, staten som fortsatt ägare.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Får jag lill Jörn Svensson bara säga alt hans tvä första frågor behandlar jusl sådant som övervägs under propositionsarbelel och med hänsynstagande lill bl. a. beredskapsmässiga synpunkter.

Beträffande den tredje frågan, om att slalen måste gä in med massivt bistånd lill de här regionerna, vill jag erinra om alt slalen redan har gjort det genom den numera statliga Eiserkoncernen. Delta innebär en betydande satsning. Jag vill också erinra om det svar .som min företrädare avgav för elt

117

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

öm sysselsättningen inom tekoindustrin

antal månader sedan, nämligen att regeringen var inställd på atl flexibelt tillämpa de regionalpoliliska medlen i sådana sammanhang som t. ex. Sjuhäradsbygdens stora problem. Dessa är ju kvantitativt sett av en helt annan storleksordning än de problem som jag diskuterat med de tvä andra frågeställarna.

Till Eivor Marklund vill jag säga att vi inte har fått någon konkret framställning från personalen vid någon av dessa enheter med angivande av att personalen där skulle vilja överta driften och med förfrågningar om villkoren. Kommer en sådan framställning skall vi givetvis behandla den.

118

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr lalman! Industriministern undviker trots allt all svara pä mina frågor. Frågan i del här stycket gällde ju inte så mycket vad staten gör eller vad regeringen länker göra för själva tekoindustrin ulan vad den tänker göra för de regioner som drabbats av krisen inom tekoindustrin och vilka alternativa industriella åtgärder regeringen länker vidta. Då räcker det inte med atl hänvisa till alt man har medgell en mer flexibel tillämpning av gällande föreskrifter för regionalpolitiskt stöd. Vi vet all huruvida della kommer att få någon verkan beror inle alls pä staten - del innebär bara alt regeringen sätter sig alt vänta på att lokaliseringsbara förelag skall komma och begära stöd, och sädana överflödar det som bekant inte av i denna konjunktur.

Vad jag frågade efter var om det fanns några tankar hos regeringen som gick i den riklningen atl man kunde länka sig mer aktiva och systematiska statliga insatser föratt skapa annan industriell sysselsällning i tekoregionerna än den traditionella. Dessa regioner måste ändå stegvis minska sitt extrema relativa lekoberoende, men de måste, om de inle skall gå omslyr vid en fortsatt nedbanining av teko, ändå få sysselsättning i andra industrier.

Slutligen villjag ännu en gäng efterlysa om det inle trots alll är möjligl all, pä samma sätt som industriminister Åsling gjorde - även om han inte lade fram någon allmän lekoproposiiion som gällde lekopoliliken i bred bemärkelse - komma med en deklaration om huruvida folkpartiregeringen förutser samma ulveckling inom teko som vad indusiriminister Åsling gjorde på sin lid. Botten skulle alltså inte vara nådd, utan nedbantningen kommer atl gå vidare. Eller har industriminister Huss en försiktigare och mer modifierad hållning, ungefär som när del gäller varvsindustrin, där han vill gå fram något försiktigare än vad trepartiregeringen ville?

Jag efteriyser ell besked om hur det är i det stycket.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1978/79:53 till konstitulionsutskoltet

1978/79:59 till uirikesuiskoiiei

1978/79:67 till lagulskollel

I § 7 Föredrogs och hänvisades Motioner 1978/79:46-49 lill näringsutskoltet

§ 8 Föredrogs men bordlades åter Finansutskottets betänkanden 1978/79:5-7 Jusiilieutskollets belänkanden 1978/79:10 och 11 Försvarsutskottets betänkande 1978/79:8 Kulluruiskotlets betänkanden 1978/79:12 och 14 Uibildningsutskolleis betänkande 1978/79:12 Trafikutskottets betänkande 1978/79:4 Jordbruksutskottets betänkanden 1978/79:4-6 Näringsutskottels belänkanden 1978/79:8 och 10 Arbetsmarknadsutskottets belänkande 1978/79:11

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Meddelande om frågor

§ 9 Föredrogs och bifölls Inlerpellationsframställningar 1978/79:89 och 90

§ 10 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 20 november

1978/79:151 av Georg Andersson (s) till budgel- och ekonomiministern om kompensation lill Västerbottens län för utebliven ullokalisering av viss siatlig verksamhet:

Med anledning av att den planerade ullokaliseringen av SBL:s produktionsavdelning till Umeå inle genomfördes uppdrog regeringen till en särskild utredningsman alt framlägga förslag till lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län. Utredaren avlämnade ett delbetänkande den 16 december 1977, i vilket framfördes förslag innebärande ökad sysselsättning i Umeå, Skellefteå, Vindeln och Lycksele. Inget av förslagen har ännu genomförts. Med hänvisning till det anförda ber jag atl få slälla följande fråga: Avser regeringen alt inom den närmaste tiden vidta konkreta åtgärder för alt ge full kompensation till Västerbotten för den uteblivna ullokaliseringen av SBL, och finns i så fall särskilda medel reserverade för sådana åtgärder?

1978/79:152 av Bo Forslund (s) till arbetsmarknadsministern om lokaliseringen av patent- och registreringsverkets bolagsbyrä:

År 1973 beslulade riksdagen alt omlokalisera patent- och registreringsverkets bolagsbyrä till Sundsvall. I maj månad 1978 konfirmerades lidigare

119

Nr 36

Måndagen den 20 november 1978

Meddelande om frågor

beslut om lokalisering. Lokaliseringen lill Sundsvall beräknas medföra elt sysselsätlningslillskott på ca 200 tjänster. Decentraliseringsutredningen har nu hos regeringen begärt alt tillsammans med statskontoret få utreda elt alternativ med en decentraliserad organisation av bolagsbyräns verksamhel. Det alternativet skulle kunna innebära all bolagsbyråns verksamhel splili-rades och arbetsuppgifterna överfördes på de 24 länsstyrelserna. Eftersom omfiyttningen av personal lill Sundsvall redan börjat och kommer all successivt fortsätta under 1979-1980 har stor oro spritts. Enär länel och kommunen redan drabbats av svåra sysselsäliningsbortfall ser det märkligt ut, om regeringen skulle följa deceniraliseringsulredningens förslag, allra helst när lokaliseringen av bolagsbyråns verksamhet till Sundsvall har regionalpolitisk betydelse. Med hänvisning lill del anförda vill jag slälla följande fråga: Är arbetsmarknadsministern beredd all medverka till all riksdagens lidigare beslut genomförs och på sä vis avvisa eventuella försök att upphöra med den redan påbörjade lokaliseringen av patent- och registreringsverkets bolagsbyrä lill Sundsvall?

120

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 14.16.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen