Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:35

Fredagen den 17 november

Kl. 09.00

§ 1 Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelse: Till riksdagens kammare

Jagfår härmed avsäga mig uppdraget som suppleant i utrikesutskottet och arbetsmarknadsutskottet. Stockholm den 15 november 1978 Margaretha afUgglas

Denna avsägelse godkändes av kammaren.

§ 2 Fyllnadsval till utskott

TALMANNEN: Som ny ledamot i näringsutskoltet efter Anders Wijkman har moderata samlingspartiets partigrupp anmäll Margaretha af Ugglas.

Som ny suppleant i utrikesutskollel efter Margaretha af Ugglas har moderata samlingspartiets partigrupp anmäll Gösta Bohman.

Som ny suppleant i arbetsmarknadsutskottet efter Margaretha af Ugglas har moderata samlingspartiels partigrupp anmält Sixten Pettersson.

Talmannen förklarade därefter valda lill

ledamot i näringsutskottel Margaretha af Ugglas (m)

suppleant i utrikesutskottet Gösta Bohman (m)

suppleant i arbetsmarknadsutskottet Sixten Pettersson (m)

§ 3 Jusierades protokollet för den 9 innevarande månad.

§ 4 Om tidpunkten för proposition med anledning av försäkringsrättskommitténs förslag, m. m.

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för att besvara Åke Gillsiröms (s) den 19 oklober anmälda interpellation, 1978/79:48, och anförde;

Herr talman! Åke Gillström har i en interpellation ställt fyra frågor lill mig som direkl eller indirekl rör försäkringstagarnas förhållande till försäkrings-

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Om tidpitiiklen för proposilion med anledning av JÖrsäkringsrälts-kommiiténs förslag, m. m.

bolagen.

Först frågar Åke Gillström när jag avser att lill riksdagen lämna proposition om förstärkt skydd för försäkringskonsumenierna med anledning av försäk-ringsrällskommitléns förslag till konsumentförsäkringslag.

Kommittéförslaget om konsumentförsäkringslag lämnades till mig i december i fjor. Remissbehandlingen avslutades i somras. Remissopinionen är delad. Åtskilliga instanser tillstyrker förslagel, bland dem de ftesta som företräder löntagare och konsumenter. Andra är negativa. Till dem hör Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam. Från försäkringsbranschens sida befarar man bl. a. all en lagstiftning på grund av förslagel skall leda till inle obetydliga premiehöjningar för framför alll hemförsäkringarna.

Inom justitiedepartementet överväger vi nu kommiltéförslagel och de remissvar som har avgelts över det. Som ett led i beredningsarbetet har nyligen hållits överiäggningar mellan företrädare förde nordiska justitiedepartementen. Vidare kommer olika detaljfrågor att diskuteras med försäkringsbranschen. Det är min förhoppning att en proposition i ämnet skall kunna lämnas till riksdagen under våren 1979.

Åke Gillström har i sin andra fråga undrat när regeringen ämnar tillsätta en utredning fören allmän översyn av tillsynslagslifiningen på försäkringsområdet. Denna fråga, liksom den närmasl följande, faller under budgel- och ekonomiministerns ansvarsområde. Denne har underrättat mig om alt han avser att under hösten föreslå regeringen all en utredning tillsäiis.

Åke Gillström har vidare frågat när den lekmannaslyrelse för försäkringsinspektionen som riksdagen har begärt kommer atl tillsättas. Han syftar därmed pä näringsutskotlets betänkande 1977/78:57, som bifölls av riksdagen i maj 1978. Ulskotlet förordade atl frågan om en lekmannaslyrelse togs upp lill prövning i lämpligt sammanhang. Budgel- och ekonomiministern har upplyst atl frågan enligl hans mening lämpligen bör behandlas av den ulredning som jag nyss har nämnt. Frågan bör därvid kunna behandlas skyndsamt.

Slutligen har Åke Gillström berört vissa skadeståndsfall som har omnämnts i artiklar i tidningen Expressen. Han har med hänvisning till dessa artiklar frågat vilka åtgärder jag tänker vidta för atl få lill slånd en omprövning av alla skadestånd hos de bolag som del gäller för alt därmed återge försäkringstagare förtroendet för försäkringsbranschen.

Som svar pä den frågan vill jag till en början framhålla alt det naturligtvis är viktigt atl försäkringsbolagen reglerar inlräffade skador på elt rikligt sätt. De skadelidande bör också ulan stora kostnader eller alltför slorl besvär kunna få sina ersättningsanspråk prövade av annan än försäkringsbolaget. I det avseendet finns f n. fiera olika möjligheter.

Hos de största försäkringsbolagen finns särskilda prövningsnämnder som på begäran överprövar bolagets beslut. Dessa nämnder har i allmänhet en majoritet av konsumenirepresenlanler. Frågor om tolkning av försäkringsvillkor och beräkning av ersättning vid personskada kan vidare hänskjutas lill vissa nämnder som är gemensamma för slörre delen av försäkringsbran-

schen. Nämndernas överprövning är kostnadsfri.

På trafikskadeområdel finns särskilda garantier för en riklig bedömning av svårare personskadefall. En särskild nämnd, trafikförsäkringsanslalternas nämnd, har nämligen kommii till som ett led i den statliga kontrollen av bolagens skötsel av den obligatoriska trafikförsäkringen. Innan ett trafikförsäkringsbolag erbjuder den skadelidande uppgörelse om en sådan viktigare ersättningsfråga som anges i reglementet för nämnden, skall frågan enligt irafikförsäkringsförordningen hänskjutas till nämnden för yttrande. Också andra ärenden om ersälining för personskada kan hänskjutas lill nämnden om den skadelidande begär del.

Den skadelidande kan också vända sig till allmänna reklamalionsnämn-den, som har en särskild avdelning för försäkringsfrågor där konsumenierna på delta område är representerade. Nämndens prövning, som är kostnadsfri, kan avse i stort sett alla typer av försäkringstvister.

Förhandlingar pågår f n. mellan konsumentverket och försäkringsbolagen i syfte atl få lill stånd en uppgörelse om enhetlig information om möjligheterna till rällelse hos nämnden.

Naturiigtvis finns också i sista hand möjligheten till domstolsprövning. Kosinaderna för att anlita advokalhjälp vid rättegäng blir genom den allmänna rättshjälpen och den allmänt förekommande rättsskyddsförsäkringen i de fiesta fall begränsade.

Den som inte är nöjd med ett försäkringsbolags beslut i ett ersättnings-ärende kan alltså vända sig lill fiera olika organ för atl 11 sin rätt till ersättning prövad. Jag kan tillägga att konsumentverket f n. i samråd med försäkrings-inspektionen och försäkringsbolagen arbeiar på att bygga upp elt rådgivningsorgan, dit var och en skall kunna vända sig för alt (1 information och hjälp i alla frågor med anknytning lill privat försäkring.

Jag vill också nämna atl försäkringsinspektionen i viss utsträckning granskar försäkringsbolagens skadereglering. Enligt irafikförsäkringsförordningen skall inspektionen anmäla till regeringen om elt trafikförsäkrings-bolag reglerar inträffade skadefall på ett säu som ger anledning lill anmärkning.

I de tidningsartiklar som Åke pillsiröm syftar på har pekats på vissa fall där försäkringsbolag skulle ha underlåtit atl inhämta yttrande av trafikförsäkringsanslalternas nämnd. Ett av fallen utreds f n. av försäkringsinspekiionen och har gett anledning till en bred undersökning i den berörda försäkrings-givargmppens regi. Inspektionen har vidare startat en undersökning om det har förekommit skadefall efter trafikskadelagens ikraftträdande den 1 juli 1976 som borde ha remiuerats till nämnden men som har avgjorts utan sådan remiss. Skulle undersökningen ge anledning lill det avser försäkringsinspektionen att vidta åtgärder för alt öka sin systematiska skaderegleringsgranskning.

Förslagel till konsumentförsäkringslag innehåller vissa beslämmelser om försäkringsgivares skadereglering. Dessa kan komma att las upp i den proposition som jag förut har berört.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Om tidpunkten för proposition med anledning av Jörsäkringsräils-kommitténs förslag, m. m.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

Om lidpunklen för proposition med anledning av försäkringsrälls-kommilléns förslag, m. m.

ÅKE GILLSTRÖM (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieminister Sven Romanus för svarei på min interpellation. Denna tillkom egentligen som en följd av en motion som jag väckte under den allmänna motionstiden, dvs. för snärt elt år sedan. Motionen i sin tur väcktes sedan del visat sig finnas många försäkringstagare som hade bekymmer dels med vilken försäkring de skulle välja bland många erbjudna - del saknades standardisering -, dels med vart de skulle vända sig för all fä råd och upplysningar i försäkringsfrågor.

Motionen har behandlats i lagutskottet, och jag känner igen en hel del idel här svaret från vad lagutskottet anfört och riksdagen beslulade om i förrgår.

Motionen blev inle bifallen, vilket jag kan förslå, men frågan om vart man skall vända sig när man känner sig osäker och otrygg i försäkringsfrågor är fortfarande inte tillfredsställande besvarad.

Informationsverksamheten på områdei är under all kritik, och det var därför som den här inlerpellationen kom till. Efter att ha läst tidningsartiklar kunde jag konstatera all det fanns personer som blivit lurade på pengar av försäkringsbolag.

Lät mig i lur och ordning kommentera svaren på de fyra frågorna.

Pä min fråga när statsrådet avser alt till riksdagen avlämna en proposition som gäller stärkt skydd för försäkringskonsumenierna med anledning av del förslag som försäkringskommittén avgivit svarar slalsrådel alt det är hans förhoppning att en proposilion i ämnet skall kunna lämnas till riksdagen under våren 1979. Jag vill verkligen hoppas atl del inte bara är en förhoppning, utan att del för statsrådet - mol bakgrund av de avslöjanden som har gjorts i pressen - måste vara en målsättning att en sådan proposilion kommer fram. I lagutskottets betänkande 1978/79:3, det som alltså behandlades i riksdagen i förrgår, står del f ö.; "Enligl vad ulskotlet inhämtat arbeiar man inom justitiedepartementet med målsättningen att regeringen skall framlägga en proposition i frågan före den 31 mars 1979." Jag hoppas verkligen all den målsätlningen delas av juslilieminislern.

När det sedan gäller frågan om tillsättande av den utredning som riksrevisionsverket och försäkringsinspekiionen har påkallat för atl fä lill stånd en allmän översyn av tillsynslagstiftningen på försäkringsområdet ligger den lydligen inom budgel- och ekonomiministerns ansvarsområde, och jag är lacksam för atl också justitieministern lämnar de svar som ekonomiministern har avgivit. Av svaret framgår alltså all detla statsråd har för avsikt alt under hösten föreslå regeringen att en utredning tillsätts. Jag vill gärna påpeka alt vi väl nu snart får betrakta hösten som avslutad och au del alltså är hög lid alt den här utredningen tillsätts. Jag måste dessulom påpeka alt det sker efter fyra års tänkande. Del här beställdes nämligen av riksdagen redan 1974.

När del gäller den iredje frågan, nämligen frågan om när man kommer atl tillsätta en lekmannaslyrelse för försäkringsinspektionen, begärdesju atl den skulle behandlas i samband med behandlingen av näringsutskottels belänkande 1977/78:57.1 det betänkandet delade utskotlet i princip uppfattningen

atl det är motiverat alt försäkringsinspektionen förses med en lekmannaslyrelse. Utskoitei konstaterar också följande; "Försäkringsinspektionen har i dagarna hos regeringen föreslagit alt en utredning skall tillsättas fören allmän översyn av tillsynslagslifiningen och i anslutning därtill inspektionens uppgifter, arbetsformer och organisation." Men jag är inte sä säker på atl ulskotlet har avsett atl man skulle behöva ta in frågan om tillsättandet av en lekmannaslyrelse i försäkringsinspektionen i en speciell utredning som också har vissa andra uppgifter. Det står nämligen i betänkandet; "Utskotlet inskränker sig lill all förorda all riksdagen uttalar sig för att frågan om en lekmannaslyrelse vid försäkringsinspekiionen upptas till prövning i lämpligl sammanhang." När statsrådet därför säger att frågan därvid bör kunna behandlas skyndsamt måste jag alltså ifrägasäita, om del kan vara nödvändigt för regeringen atl, efter den här formen av beställning ifrån näringsutskotlet och riksdagen, tillsätta en utredning med den fördröjning som en sådan onekligenkommeralt medföra. Jag frågar därför om det inle är möjligl att dra ul den delen och inle lägga in den i några utredningsdirektiv. Eftersom justitieministern inte harjust det här ärendet, fär väl frågan pä något sätt föras vidare lill den det vederbör.

De tre första frågorna är följaktligen inte särskill svåra all svara på, och jag är tacksam för de svar som jag har fått, även om del skrämmer mig litet grand alt en sådan här utredning kan ta för läng tid. Det har redan gått alldeles för många år för alt man skall fördröja frågans avgörande yllerligare.

Del intressantaste är den fjärde frågan, den som berör alla de skadeståndsfall som har avslöjats i en av våra tidningar. Det är alldeles givet alt försäkringstagarnas förtroende för försäkringsbolagen kommer all minska katastrofalt, om man upptäcker flera likartade skadeslåndsfall, där människor har erbjudils en ersättning som ligger långt under vad de enligt försäkringsvillkoren skulle ha haft rätt lill. Justitieministern gör precis som lagutskottet en lista eller en förteckning över de olika instanser som man menar finns atl tillgå, om man vill ha sitt ärende prövat. Men det svåra i den här frågan är just att människor i allmänhet inte vet om alt dessa nämnder finns alt tillgå. Del är jusl på den här punkten som informationen är synneriigen bristfällig. När justitieministern säger alt frågor orn tolkning av försäkringsvillkor och beräkning av ersättning vid personskada kan hänskjutas lill vissa nämnder som är gemensamma för slörre delen av försäkringsbranschen, måsle han ändå vela att det inie är försäkringstagaren som kan göra della ulan bolagen. Försäkringstagaren vet tyvärr inle ens om, som jag sade nyss, all de här nämnderna finns, och dä är det ganska ointressant om nämndernas överprövning är kostnadsfri eller inte.

Efter all ha räknat upp alla dessa nämnder säger statsrådet också till slut, alt i sista hand finns möjligheten till domstolsprövning. Och det är alldeles givet att den möjligheten alllid står till buds. Det är säkeriigen också alldeles riktigt atl kosinaderna för att vid rättegång anlita advokalhjälp genom den allmänna rättshjälpen och den allmänt förekommande rältsskyddsförsäkringen i de flesta fall blir begränsade. Men jag vill peka på att människor som råkar vända sig lill en advokat vilken är mindre aktiv i elt ärende inom den allmänna

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

Om lidpunklen för proposition med anledning av försäkringsrätlskommiiiéns förslag, m. m.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 tidpunkten Jör proposition med anledning av försäkringsrätts-kommitténs förslag, m. m.

rättshjälpen och som sedan väljer en annan advokat, därmed också i de flesia fall har missal möjligheten alt få fortsatt rättshjälp. Jag har här i min hand papperen från ett sådant fall. Det gäller en kvinna från Skaraborgs län som råkade ut för en bilolycka 1969 och som fortfarande inte, nio år senare, har fått skadan reglerad. Hon har bl. a. lagt ut 14 000 kr. till en s. k. juristbyrå, som sannerligen inle har förmått att hjälpa henne lill rälta.

I många av dessa skadeståndsfall har väntetiden faktiskt blivit så lång alt den fysiska skadan hunnit läkas ul - men i stället har den drabbade åsamkats psykiska skador som kräver psykiatrisk vård. Man kallar t. o. m. den här typen av sjukdom för försäkringsneuros. Del har gått ganska långt när man skall behöva råka ut för sådana skador därför att del lar för lång tid alt få sina rättigheter reglerade. I många fall är den psykiska skadan värre än den skada man ursprungligen råkade ul för vid bilolyckan eller i vilket sammanhang den nu inlräffade.

Det är också iniressani atl la del av upplysningen all försäkringsinspekiionen och försäkringsbolagen arbeiar på alt bygga upp ell rådgivningsorgan dil man skall kunna vända sig för all få informaiion och hjälp i alla frågor med anknytning lill privat försäkring. Det är intressant därför atl det är fyra och ett halvt år sedan riksdagen beställde del här rådgivningsorganet. Del är först under de senasle veckorna som man verkligen har blivit aktiv för all komma i gång. Men bättre sent än aldrig, och jag hoppas verkligen atl del kommer någonting ut av del här samarbetet och att vi får elt rådgivningsorgan i försäkringsfrägor.

Statsrådet pekar på atl försäkringsinspektionen i viss ulslräckning granskar försäkringsbolagens skadereglering och alt enligt irafikförsäkringsförordningen inspektionen skall anmäla till r€:geringen om ett försäkringsbolag reglerar ell inträffat skadefall på ett sätt som ger anledning till anmärkning. I det sammanhanget måsle man ju fråga sig hur många sådana fall justitieministern Ull anmälda till sig under de två år som han varil chef för departementet. Del finns lydliglvis sådana fall, vilket bl. a. påpekas i pressen.

I svarei sägs också atl inspektionen har startat en undersökning av om del efter trafikskadelagens ikraftträdande den 1 juli 1976 har förekommit skadefall, som borde ha remitterats till trafikanstaliernas nämnd men som har avgjorts utan sådan remiss. Enligl vad jag har erfaril har försäkringsinspektionen endasl tillskrivit bolagen och frågat om de gjort sig skyldiga till något sådanl som nu har påpekats i Expre:5sen. Del är tydligt att försäkringsinspektionen saknar resurser för den här typen av inspektion. Om denna undersökning skulle ge anledning härtill, avser försäkringsinspektionen all vidta åtgärder för att öka sin systematiska skaderegleringsgranskning. Jag vill påpeka atl riksdagen redan 1974 beslöt att inspektionen i samråd med konsumentverket skulle genomföra en översyn av sin skaderegleringsgranskning. Del är alltså hög tid alt den kommer till stånd.

Avslutningsvis villjag säga, all det är otillfredsställande i vårt samhälle att vissa tidningar skall behöva vara de rådgivningsbyråer som människor vänder sig till i så speciella frågor som försäkringsärenden. Det måsle i första

hand vara försäkringsbolagen själva som ger alla de upplysningar som människor behöver på del här området och i andra hand samhällel som svarar för - genom försäkringsinspektionen - att försäkringsbolagens uppgifter sköts på elt sådant sätt alt försäkringstagarna kan lita 100-procenligt på atl de får räll ersättning.

Mot bakgrund av bl. a. del fall som jag har påtalat och som har förhalats under nio år är det mycket vikligt att understryka, all folk måsle få aktiv hjälp av bolagens skadereglerare fortast möjligt, så alt inte psykiska skador uppstår på grund av väntetidens längd.

Det kan inle heller vara riktigt all en skadelidande skall behöva leta sig fram till vilken hjälp som eventuellt går att få och då ofta också med hjälp av en på delta speciella område okunnig advokat eller jurislbyrå. Är del inte anledning atl i det här fallet tillsätta en speciell revision av de skaderegleringar som har skett under senare år och all denna då görs pä hell neutral basis? Del aren mycket intressant fråga lill juslilieminislern. Försäkringsinspekiionen borde naturligtvis vara rätt instans, men om den får uppdraget bör den också fä ökade expertresurser för atl snabbi genomföra denna revision av de skadeärenden som kan behöva kontrolleras.

Herr lalman! Jag ber än en gång alt få lacka för svaret pä min inlerpellation.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 tidpunkten Jör proposilion med anledning av försäkringsrätlskommiiiéns förslag, m. m.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Jag skall försöka besvara de ytteriigare frågor som Åke Gillström har ställt.

Belräffande den första frågan sägs det i lagutskotts belänkande 1978/79:3, som nyligen har behandlats här i kammaren, atl arbetet bedrivs inom justitiedepartementet med målsätlningen att det skall läggas fram en proposition lill den 31 mars 1979.

Som målsättning är del klart att detta uttalande står fast. Frågan är emellertid inle okontroversiell, och den kräver åtskilliga kontakter och förberedelser. Det är möjligl alt den nämnda liden inte kan hållas. Men under alla förhållanden räknar jag med all propositionen skall kunna lämnas före sommaren 1979, och det är klart alt siktet är inställt på att den skall lämnas så lidigi som möjligl.

Beträffande frågan om behandlingen av ärendet om konsumentrepresen-laiion i slyrelsen så framgår det av de uttalanden som riksdagen gjorde i frågan, alt utskottet lill slut har inskränkt sig lill aU förorda atl frågan om lekmannaslyrelse las upp lill prövning i lämpligt sammanhang. Enligt utskottets mening borde önskvärdheten av parlamentariskt inslag och konsumentrepresenlation i slyrelsen beaktas. Det är alltså frågor som bör utredas. Enligl uppgifter som jag har fått från budget- och ekonomiminislern anser han del lämpligt att ta upp dem i den utredning som han ämnar begära att få tillsälta under hösien. Men som också framgår av mitl interpellationssvar bör frågan om representation i styrelsen kunna behandlas skyndsamt, varför det spörsmålet inte behöver vänla på atl hela frågan i övrigt kan bli utredd.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

0//7 lidpunklen för proposilion med anledning av försäkringsrätts-kommitténs förslag, m. m.

Beträffande möjligheterna för den enskilde atl själv påkalla prövning hos olika organ i inlräffade skaderegleringsfall förhåller det sig på följande sätt. När del gäller tolkning av ell försäkringsvillkor är bolagen i stor utsträckning skyldiga alt hänskjuta frågan till en av de nämnder som har inrättats för större delen av försäkringsbranschen, t. ex. skadeförsäkringens villkorsnämnd och livförsäkringens villkorsnämnd. Försäkringstagaren eller annan skadelidande kan inte själv vända sig direkl till dessa nämnder. Däremot har han möjlighel all skriftligen yttra sig i ärende hos sådan nämnd.

Om det gäller sådana frågor där försäkringstagaren och försäkringsbolaget är oense om beräkning av ersättning vid personskador är försäkringsbolaget skyldigt all i vikligare fall hänskjula frågan lill en av de gemensamma prövningsnämnder som nu finns, ansvarighelsförsäkringens personskadenämnd och irafikförsäkringsanslallernas nämnd. När del gäller trafikförsäkring kan försäkringstagaren själv begära all frågan prövas av trafikförsäkringsanslalternas nämnd. Det är alltså skillnad mellan olika slag av försäkringsfall.

Dessulom kan försäkringstagare alltid vända sig lill allmänna reklama-lionsnämnden.

Rättegång, som jag har nämnt i svarei, kan naturligtvis endasl tillgripas i sista hand, men den möjligheten måste alltid finnas när prövning pä annat sätt inle kan leda lill resuliai.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag är lacksam för att justitieministern ändå har målsättningen alt så fort som möjligt lägga fram den här propositionen -den hastar -och under alla förhållanden före sommaren. Jag lycker förslås att del datum som finns angivet i lagutskottets belänkande och som i någon män lugnade mig vid del tillfället och kanske också gjorde att jag inte gick upp i debatten i onsdags är ett datum som borde hållas som riktmärke.

Vad sedan gäller representationen i lekmannaslyrelsen för försäkringsinspekiionen sades det visserligen i svaret all frågan bör tas upp till prövning i ett lämpligl sammanhang och att del skulle finnas pariamentariskt inslag av represenianter för konsumenierna i styrel.sen. Jag tycker ändå att efter den skrivning som näringsutskottel har gjort bör regeringen kunna avgöra ett sådant ärende ulan all en ny stor utredning behöver företas. Det skulle ulan vidare gå snabbast, eftersom man alltså inle skulle behöva vänta på atl hela frågan först blev färdigbehandlad i ulredningen, anser justitieministern. Då måste jag emellertid komma med en följdfråga; Menar justitieministern med detta all man i första hand behandlade frågan om en lekmannaslyrelse och därefter, omedelbarl sedan denna blivit klar, framlägger elt korl särbetän-kande, som snabbt kommer atl behandlas i regeringen och därpå föreläggs riksdagen? Är detta avsikten, dä kan man eventuellt acceptera den lilla förhalning som kan uppstå.

Juslilieminislern säger återigen atl bolagen är skyldiga all hänskjula frågan lill nämnder - sedan jag, i likhel med lagulskollel, påpekat alt försäkringstagaren själv inte kan vändasig till dessa nämnder. Men vad händerom detla

inte sker? Vi harju sett alt försäkringsbolagen kan handla pä ell säll som inie överensstämmer med vad vi har förväntat oss. Om bolaget inle hänskjuter frågan till dessa nämnder - och om försäkringstagaren inle ens känner till an de finns - betyder det ju alt försäkringstagaren riskerar att utsättas för försäkringsbolagels godtycke, vilket inle kan vara särskilt bra från rällssyn-punkl.

Del är ändock så au även försäkringsbolagen har reagerat på vad som har inträffat. Det sägs t. ex. all verkställande direktören i del försäkringsbolag som har avslöjats i ett av de aktuella skadesländsfallen har sagt atl bolaget måste gå igenom ungefär 500 andra fall som inträffat under 1970-talet för all utröna om flera likartade undemlbelalningar lill skadeoffer har förekommit. Man måste då fråga sig om man kan lita på atl en sådan egengranskning är tillförlitlig. Borde inle försäkringsinspekiionen myckel fastare omedelbart göra en revision, om den skall fylla de uppgifter som den enligl sin mlinplan har all fullgöra?

Också de anställdas fackliga organisationer inom del här områdei har reagerat. Jag tänker på alt Försäkringsljänstemannaförbundel, som har reagerat mycket starkt med anledning av avslöjandena, har ansell alt försäkringsbranschen bör satsa mera på skaderegleringssidan, eftersom det lydligen är försäljningssidan som lar de stora resurserna. Del gäller ju inte bara atl sälja försäkringar- men även vid del tillfället slår försäkringstagaren som åsnan mellan tvä hötappar - ulan del gäller också atl uppfylla de åtaganden som man gör när man säljer försäkringarna, så atl vi försäkringstagare kan lila på försäkringsbolagen.

När del sedan gäller informationen, somjag har kritiserat starkt, torde huvudparten av informationen alltjämt komma frän försäkringsbolagen och från försäkringsbolagens upplysningstjänsl. De ger bl. a. ut en försäkringstidning, men den går inle ul till allmänhelen, utan den når bara dem som har speciella intressen på områdei. Del är beklagligt alt så är fallet. En del läromedel produceras visserligen för undervisningen i både grundskolan och gymnasieskolan, men även därvidlag harjag en känsla av all del har skett en viss inskränkning. Delta är också tråkigt. Förmodligen är resurserna på del här området alldeles för små. Jag tror atl en jämförelse mellan de olika nordiska länderna skulle visa atl Sverige i della avseende ligger ganska långt efter de övriga. Finland har t. ex. myckel slörre resurser på området.

Del finns alltså en mängd frågor som försäkringstagarna väntar pä atl få besvarade. Jag vet inte vad som är orsaken till atl man på ett par tre punkier, som jag pekat på här, har låtit denna fråga förhalas under så många år - ända sedan år 1974, då den också ingående diskuterades i kammaren. Nu hoppas jag verkligen atl vi försäkringstagare i fortsättningen kan la våra försäkringar på elt rikligare sätt och att vi dessutom kan känna oss säkra på alt vi får rätt ersättning, om vi råkar i olycka pä elt eller annat sätt.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

0//7 lidpunklen för proposilion med anledning av försäkringsrätlskommiiiéns förslag, m. m.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Med anledning av Åke Gillsiröms senasle anförande kan jag säga följande om de olika punkierna.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0//7 tidpunkten för proposition med anledning av JÖrsäkringsrälls-kommilléns förslag, m. m.

Utredningen om en representation utifrån i slyrelsen faller, som jag nämnde, under budget- och ekonomiminislern. Jag kan inte uttala mig närmare om de direktiv som där kommer alt skrivas. Jag kan som min personliga mening säga att jag inte kan se något hinder föratt bryta ul den här frågan och behandla den ulan alt vänla på alt utredningen i slorl föreligger. Jag tror inte alt Åke Gillström på den punkten behöver hysa någon oro.

På frågan om del lilljuslitiedepartemeniet kommit mänga anmälningar där man klagar över alt ärendet inle handlagts rikligt i skaderegleringshänseende måste jag för min del svara att jag inte har kännedom om huruvida del förekommit något sådanl fall under de senaste åren. Det hör inte heller lill justitiedepartementet, utan det hör hemma under budget- och ekonomide-partemenien, och vad som där har förekommit kan jag inte säga. Men man kan ju inte anmäla konkreta skadefall lill regeringen för atl få prövning där. De möjligheter regeringen har är att få till slånd ändrade beslämmelser, om del skulle föreligga sådana omständigheter all detta krävs.

Jag kan väl som en allmän uppfattning säga lill Åke Gillström att del f n. pågår eller skall igångsättas utredningar på del här området i väsentligt större utsträckning än som tidigare varil fallet. Jag delar Åke Gillsiröms förhoppning all delta skall leda till att försäkringslagarna och de som råkai ut för försäkringsfall verkligen skall få lill stånd en riktig prövning av sina ärenden.

CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Eftersom jag barett vissl förflutet närdet gällerden här typen av frågor tillåter jag mig alt blanda mig i debatlen. Den handlar om tvä ling, såvitt jag förstår. Del ena är belänkandel orn konsumentförsäkringslag, som ligger i justitiedepartementet sedan december 1977 - sedan ett år lillbaka ungefär. Del andra är frågan om hur försäkringslagstiftningen över huvud taget fungerar i förhållande lill försäkringstagarna.

Vad beträffar förslaget till konsumentförsäkringslag tyckerjag alt interpellanten har anledning all vara något litel missnöjd med svaret i så måtto alt justitieministern, trots en ganska lång betänketid, inte för dagen är beredd atl egentligen säga någonting om innehållet, ingenting om huruvida belänkandel skall genomföras i stora drag. Han refererar att flertalet remissinstanser är positiva men en del kritiska, framför allt på försäkringsgivarsidan. Någon som helst indikation om var justitieministern står eller hur vittgående konsekvenser han drar av kritiken får man inte.

När del gäller tidsschemat är del också konstaterat atl man tar det ganska trankili med det här ärendet i justitiedepartementet. Remissyttrandena har varil inne sedan i somras, och proposilion kan icke ullovas i sådan lid under våren all riksmötet kan fatta beslut. Men nu säger justitieministern atl en proposilion i varje fall skall lämnas före sommaren 1979. All righl - del kan väl i och för sig medges all det inte är hela världen om en konsumentförsäkringslag iräder i kraft den 1 juli 1979 eller den 1 juli 1980. Huvudsaken är väl att del kommer en lag, och att den blir bra. Vi far se.

Men den andra frågan är kanske värd litel slörre uppmärksamhel. I slorl

sett har vi Hit ganska bra lagar på försäkringsområdet. Inle minst tänker jag då på den trafikskadelag som kom för något år sedan och alltså är alldeles färsk. I stort sett har vi ett ganska bra system för skaderegleringsförfarandei, trorjag, med möjlighel för försäkringstagarna atl kostnadsfritt vända sig lill opartiska nämnder. Men tyvärr tycks det inte fungera riktigt väl. Det har man i och för sig varil uppmärksam pä ganska länge, även om del har blivit betydligt mera klart genom den senare lidens tidningsskriverier än vad del var för ett par år sedan.

Redan 1972 kom ett belänkande om konsumentupplysning, där del påpekades av en enhällig kommitté alt della med försäkringsbolagen och tillsynen över dem fungerar dåligt. Tydligen är det ofta på del viset alt försäkringsbolagen inte ger försäkringstagarna ordentliga underrättelser om vilka rälligheter de har och vad de skall göra för att ulnyltja dem, om vilka möjligheter de har atl vända sig till nämnder för prövning av fallen osv. Det är naturligtvis inte tillfredsställande. Då ligger det väl i första hand på försäkringsinspektionen atl se lill alt det fungerar bältre, men där fungerar det tydligen inle heller. Försäkringsinspekiionen är främst intresserad av premiesällning och sådana frågor och struntar i ganska stor utsträckning i att lillvarala konsumentskyddet i ston, trots alt man rimligen borde göra det. Försäkringsinspekiionen brukar skylla på brislande resurser i sammanhanget. Ärdet så måste man någon gång skaffa de tillräckliga resurserna, man måste någon gång sälla fart på denna försäkringsinspektion. Sedan 1972 har praktiskt taget ingenting hänt, trots all det därefter har kommii flera påpekanden.

På sommaren 1977, alltså för över ett år sedan, riktade riksrevisionsverket i en rapport ganska stark kritik mot försäkringsinspektionen. Som interpellanten redan påpekat har vi också via massmedia fåll reda på alt systemet i praktiken fungerarså pass uselt atl det i rätt många trafikskadefall inle går till som del skall, att trafikförsäkringsanslalternas nämnd över huvud tagel inle tillfrågas, alt försäkringstagarna inte vet vem de skall vända sig lill och vilka rättigheter de har. Så kan del inte få fortgå i det oändliga.

Vi kan inte längre nöja oss med tanken alt det bara skall utredas vidare. Det är bra om budgel- och ekonomiminislern tillsätter en utredning om lillsynslagsliftningen. Kanske finns det en del saker som man på sikt kan ordna bra mycket bältre. Det finns väl frågor om hur tillsynen skall vara organiserad att ta upp liksom frågor om ansvarsfördelningen mellan försäkringsinspekiionen och konsumentverket, frågan om man skall ha lekmannaslyrelse i försäkringsinspektionen eller inte och sådana ling. Men redan nu, innan detla är utrett, måsle man börja fundera över att göra något. Man får väl göra någonling provisoriskt, så alt det inte fortsätter som förut, alt försäkringstagare blir utan ersättning eller flr för dyra pengar anlita advokater för all så småningom hitta fram lill vilka rättigheter de har. Man måste äntligen göra en kraftansträngning för all rycka upp försäkringsinspektionen. Jag vore tacksam om juslilieminislern skulle kunna uttala att han delar den uppfattningen och att han är beredd alt framföra den till budget- och ekonomiminislern, som väl är närmast ansvarig på områdei.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

öm tidpunkten Jör proposition med anledning av försäkringsrätts-kommitténs förslag, m. m.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

Om lidpunklen för proposition med anledning av försäkringsrälts-kommiiiéns förslag, m. m.

Juslilieminislern SVEN ROMANUS;

Herr lalman! Som svar på den sista frågan som herr Lidbom ställde vill jag gärna säga alt jag är helt ense med herr Lidbom om atl del behövs en utredning om utformningen av försäkringsinspekiionen. Delta hör emellertid inle till justitiedepartementets ämbetsområde. Jag har vidarebefordrat det svar jag fått från budget- och ekonomiministern, och som framgår av interpellationssvaret skall denna ulredning tillsäiias under hösten, alltså inom en myckel nära framlid. Jag tycker inte atl man behöver ultala att flera åtgärder omedelbarl måsle vidlas på della område, eftersom en ulredning ju kommer att sällas i gång.

I övrigt villjag gärna framhålla all lagutskottet i sitt betänkande i det ärende om rådgivning till försäkringstagare som nyligen diskuterades i kammaren har upplyst atl "konsumentverket, försäkringsinspekiionen och branschen nyligen tillsatt en gemensam arbetsgrupp rned uppgift atl utarbeta förslag lill organisation för en rådgivningsbyrå för försäkringsfrågor. Gruppens arbele väntas vara avslutat den 1 december 1978."

Del pågår alliså även här en utredning, och förslag väntas under den allra närmaste tiden. Jag tycker inie atl man kan säga atl del just nu råder passivitet eller atl regeringen tar del här med lätthet, för här försiggår ju saker. Och jag vill gärna säga att när det gäller del slutliga målet trorjag inte atl det är så stor skillnad i uppfattning mellan Carl Lidbom och mig.

CARL LIDBOM (s):

Herr lalman! Nej, jag tror inte heller all del är någon skillnad mellan justitieministern och mig i vår allmänna inställning och vår önskan all komma lill rätta med missförhållandena. Men det var inte det jag sade. Jag sade atl del är liiet fariigt att på del här området avvakta utredningar alltför länge.

Missförhållandena har delvis varil kända för oss sedan 1972. I viss mån kunde juslilieminislern ha reiurnerat med alt även den socialdemokraliska regeringen var något senfärdig att la itu med della. All righl, men del gör inle saken bältre att man nu drar ut på liden i del oändliga när vi ständigt får nya upplysningar om atl del är enskilda människor som blir lidande av alt försäkringsbolagen inle sköter sig och av att försäkringsinspekiionen inle utövar den tillsyn över försäkringsbolagen som den borde göra. Låt vara atl vi tillsälleren Ulredning kring de härfrågorna-deträckeremellertid inte. Vi har ingen aning om huruvida den utredningen kan värka fram något resultat om eu, två eller tre år eller vad det blir för riksdagsbeslut.

Jag respekterar ansvarsfördelningen mellan justitieministern och budgel-och ekonomiministern. Vad jag bad om var att justitieministern lill regeringen skulle ta med sig önskemålet från ett par riksdagsledamöter all man äntligen börjar försöka skaka liv i försäkringsinspekiionen. Redan innan något är utrett kan man faktiskt stöta på inspektionen och tala om för den att den skall fullgöra sin inspektionsskyldighel och att den skall intressera sig för att de skadade försäkringstagarna skall få sina rättigheter. Man kan faktiskt slälla åtminstone blygsamma resurser till förfogande, om den nu skyller på att

den inle har personal för alt sköta vad den skall sköta. Det önskemålet kvarstår, samtidigt som del naturligtvis är som justitieministern säger, atl vi i sak inle har någon grundläggande åsiktsskillnad. Det är bara del alt vi vill trycka på litet, all vi tycker an det är dags atl göra något.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om översyn av bestämmelserna om utbildningsbidrag, m. m.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

0//7 översyn av bestämmelserna om utbildningsbidrag, m. m.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för all besvara Rolf Hagels (apk) den 19 oktober anmälda interpellation, 1978/79:43, och anförde;

Herr lalman! Rolf Hagel har med hänvisning lill en studie av effekterna av den s. k. 25-kronan frågat mig dels om jag avser all se över bestämmelserna för bidraget i syfte att förhindra missbruk, dels om utredningsresultaten föranleder en eftergranskning för atl återkräva redan utbetalade medel.

Två ekonomer vid Lunds universiiet har fån medel från arbetsmarknadsdepartementet för atl genomföra en studie om lönesubveniioner som ett medel att bekämpa arbetslöshet. I juni i år ventilerades en preliminär delrapport om den s. k. 25-kronan i expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA). Lösryckta och misstolkade delresultat från denna preliminära rapport gav i somras upphov till en osaklig skendebatt i massmedia. Jag vill därför la lilllallel i akt att myckel kortfattat summera utredningsresultaten.

1 rapporten bekräftas alt utbildningsbidraget för permiiieringsholad personal är väl lämpat som eu sysselsällningsbevarande medel vid tillfälliga efterfrågedämpningpr. Dessulom pekas på atl utbildningen genom den förbättrade yrkesskicklighet den kan leda till kan hjälpa förelagen an komma över en slmkiurkris. Utredarna framhåller atl bidraget fungerat utmärkt när det gäller all mycket snabbi erhålla effekt vid akuta sysselsättningsproblem. Man framhåller att snabbi insatta och selektivt inriktade åtgärder av den typ 25-kronan representerar är effektivare än andra alternativ atl upprätthålla sysselsättning inom förelagen.

Jag vill också framhålla all utbildningsbidraget är ett förhållandevis billigt medel att åstadkomma tillfällig sysselsällning. För statskassan representerar varje dag som en person sysselsätts med hjälp av utbildningsbidraget i stället för att gå arbetslös en ren besparing.

Utredarna har emellertid också kommii lill den slutsatsen att kontrollen av bidraget varit mindre effekiiv. Man har genom all i efterhand fråga företagen om hur många personer som skulle blivit uppsagda eller permitterade om inte bidraget utgått kommit till slutsatsen all endast knappt hälften (46 9é) av de personer som genomgått utbildning skulle ha berörts av driftinskränkningar.

Utan alt gå in på några utredningstekniska detaljer vill jag här understryka den slora osäkerhet som vidlåder detta resultat. Den enda och hypotetiska

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 översyn av bestämmelserna om utbildningsbidrag, m. m.

enkätfråga som resultatet bygger på tillåter inte atl man drar någon bestämd slutsals om den absoluta nivån på överuinytijandet av bidraget. Uppgifterna får närmasl ses som en indikation på atl del i delta fall, liksom i fråga om andra stödåtgärder, förekommer ett visst sådant överutnyttjande,

Della överutnyttjande beror enligt utredarna i första hand på svårigheterna för båda de kontrollerande organen, arbetsmarknadsmyndigheterna och facket, atl på förhand bedöma del verkliga behovet av drifiinskränkning. Utredarna framhåller emellertid också att stödåtgärden i övrigt handlagts på elt smidigt sätt. Om man med hjälp av administrativa kontroller skall kunna förhindra varje överutnyttjande av bidraget måste man dra på sig en omständlig byråkratisk apparat som i sig innebär avsevärda kosinader.

Jag vill här understryka all de resultat som rapporten anger i fråga om stödets sysselsättningseffekt inle kan tolkas så alt drygt hälften av stödet betalas ut i onödan. Ingen kalkyl har kunnal göras över vilken sysselsättningseffekt som skulle ha uppnåtts om endast hälften av de nu använda pengarna hade betalats ul. Utredarna har heller inle sagt alt förelagen i gemen har missbrukat stödel eller uppsåtligt brutit mot bidragsreglerna. Det överutnyttjande som utredningsresultaten pekar på kan snarare ses som en följd a v alt det verkliga behovet i sig är flytande och mycket svårl att fastställa. Reglerna måste därför medge ett vissl mått av flexibilitet.

Del jag nu har sagt hindrar emellertid inle alt det är i hög grad angelägel alt minska överutnyttjande av denna och andra bidragsformer. Del är naturiigtvis i detla fall, liksom i fråga om alla andra stödåtgärder, angeläget atl få ut största möjliga sysselsättningseffekt för varje satsad krona. Inom arbetsmarknadsdepartementet håller man därför nu på atl se över bestämmelserna i syfte atl motverka överutnyttjande.

På inierpellantens första fråga kanjag alltså svara ja. Vi håller redan på all se över bestämmelserna.

Pä den andra frågan blir svaret nej. Utredningsresultaten ger inte belägg för att utbildningsbidraget missbrukats i en sådan omfattning atl det bör föranleda en allmän eftergranskning. Låt mig avslutningsvis peka på utvecklingen av stödformen. Antalet berörda har under de senasle månaderna minskal kraftigt och ligger f n. på endasl en iredjedel av den nivå som registrerades för ett år sedan. Detta visar ju klart aU användningen av bidraget automatiskt sjunker när det verkliga behovet av bidraget minskar. Och detta visar i sin tur atl bidragsformen verkligen är under kontroll.

ROLF HAGEL (apk);

Herr talman! Fördel här interpellationssvaret finns del inte bara en formell utan i högsia grad en reell anledning alt tacka.

Min första fråga, som jag för sammanhangels skull skall upprepa, löd så här: "Avser statsrådet all se över bestämmelserna för utbildningsbidrag i syfte all förhindra missbruk?" Och svarei från statsrådet värja - visserligen efter ett väldigt krumbuklande, men del var ändå ett ja.

I del här interpellationssvaret uppträder herr Wirtén även som språkförnyare - men knappast som språkförbätirare.

Jag använde som sagt ordet "missbruk" i min interpellation. Jag använde det om företagens sätt att utnyttja 25-kronan för egen vinnings skull. Jag var därvid något mildare i mitt språkbruk än exempelvis Svenska Dagbladet, som den 31 juli återgav de båda ekonomernas undersökning under rubriken "Företagen bluffar om statligt stöd".

Men även mitt "missbruk" är uppenbariigen för starkt för herr Wirtén. Det som utanför det här huset brukar kallas för bedrägeri har statsrådet kallat för "överutnyttjande" - inte bara en utan sex gånger i interpellationssvaret.

Om avsikten med detta är att introducera ett lika menlöst begrepp som exempelvis "friställd" är slalsrådel ulan tvivel ute i ogjort väder. Folk går inle längre lika lätt på omskrivningar och skönmålningar, vilket bäst bevisas av all vi i dag inte talar om antalet friställda utan om antalet arbetslösa.

Företagen gör oväntade vinsier tack vare 25-kronan, skrev Svenska arbetsgivareföreningens oberoende Svenska Dagbladet. Del är tidningens tolkning av kontentan av Peterssons och Vlachos undersökning.

Enligt Rolf Wirtén kan man inte dra någon bestämd slutsats om den absoluta nivån på "överuinytijandet av bidragen", som del heter. Del är till att vara konungsligare än konungen själv! Och ändå säger RolfWirién själv i svarei au enligt utredningen endast 46 % av dem som 25-kronan utgått för direkt skulle ha berörts av driftinskränkningar. Del är alltså 54 % "överutnyttjande" - för all fortsätta atl använda denna vokabulär - som det här handlar om. Eftersom del är ca 700 miljoner som betalats ut till företagen skulle det enligt enkel matematik här röra sig om 378 miljoner.

I relation till de miljarder som från kanslihuset slussats ut till förelagen är delta naturiigtvis småpotatis. Men det är det frikostiga hanterandet av miljoner som resulterat i alt de statliga bidragen lill företagen under den borgeriiga regeringens tid har överskridit industriinvesteringarna i landei.

Jag noterar emellertid atl arbetsmarknadsministern uppenbarligen tänker bli mer restriktiv i framtiden. Det framgår såväl av svaret som av proposilion 50. Där föreslås alt 25-kronan skall bli 20 kr. "Del bör ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att hindra att bidrag utgår när del inle kan anses nödvändigt för all det avsedda syftet skall näs", heter det. Delta är alltid något, och det tackar jag för.

Pä min andra fråga, om utredningsresultatet kan föranleda en eftergranskning och återbetalning till statskassan, svarar statsrädel mycket klart nej. Utredningsresultatet ger inte belägg för att utbildningsbidraget har missbrukats i sådan omfattning som anges i interpellationen, heter del.

Hur bedömer man missbruk? Uppenbariigen bedömer man' det med utgångspunkt i vem del är som gör sig skyldig till det.

När exempel vis en hyresgäst som får eller fått bostadsbidrag kolliderat med något krångliga bestämmelser och därmed enligl gällande regler inte skulle anses vara berättigad lill bidraget, blir det omedelbart tal om bedrägligt förfarande och återbetalning. Det betecknas inte som "missbruk" eller "överutnyttjande" av bidragssystemet. Men när del gäller företag som plussar på sina vinster med statliga bidrag för utbildning genom alt de som skulle utbildas står i den löpande produklionen, visar arbetsmarknadsminis-

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 översyn av bestämmelserna om utbildningsbidrag, m. m.

2 Riksdagens protokoll 1978/79:35-36

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Om översyn av bestämmelserna orn utbildningsbidrag, m. m.

tern en förståelse över alla gränser. Det är uppmuntrande och hoppingivande för företagen, men det är myckel nedslående för skattebetalarna.

Jag vill avsluta med alt säga au jag tror alt om herr Winén tänker fortsätta med sin språkförnyelse, så kommer regeringen säkert alt få behov av en språklig ersättning för ordet "rättskänsla".

Arbetsmarknadsministern ROLF WIFITÉN:

Herr talman! Låt mig först med anledning av Rolf Hagels språkliga kommentarer säga atl del i den utredning som ligger lill grund för interpellationen inte talas vare sig om något missbruk eller om någon bluff Som också Rolf Hagel känner till innehåller r,itredningen tvärtom i grunden en positiv värdering av detta stöd i så måtto att del i slorl har fungerat på elt riktigt och effektivt sätt.

Sedan villjag la upp Rolf Hagels resonemang om procentsatser i samband med beräkningen av hur många som skulle ha blivit friställda, om sysiemei med 25-kronan inte hade införts. Det torde vara sä alt den procentsats pä 46 % som anges såväl i utredningen som i interpellationssvaret ulgör en underskattning av den verkliga effekten. Det är nämligen den totala volymen när del gäller behovet av friställning som är avgörande för del antal timmar för vilka utbildningsbidrag beviljas. Anlalel limmar kan därvid i besluiel fördelas pä fier personer än som molsvaras av det antal som skulle ha friställts, om inte bidrag utgått. Ett företag kan alltså i samråd med facket och arbetsförmedlingen komma överens om att ett totalt permitleringsbehov på exempelvis 400 timmar skall fördelas pä tio personer med 40 limmar vardera, även om förelaget alternativt skulle kunna permittera fyra personer med 100 timmar vardera.

Om ett företag med ell sådant utgångsläge på undersökningsfrågan om hur många personer som skulle ha behövt permilteras om inte bidrag utgått sanningsenligt svarat fyra personer, sä verkar det av ett sådant svar vid en jämförelse med det antal personer som faktiskt beviljats utbildning - del var tio i mitl exempel - som om endast 40 % av utbildningsbidraget varit motiverat. I del fall jag nu exemplifierai med blir resultatet detsamma, oberoende av vilket alternaliv man utgår ifrån vid svarei, trots atl permitte-ringsbehovel är delsamma i båda fallen, dvs. 400 limmar. I undersökningen har inte gjoris något försök all översälta antalet personer till antalet limmar, vilket gör att undersökningsresultatet på denna punkt är mycket osäkert.

Vidare är del så, herr lalman, atl man med den uppläggning undersökningen har när del gäller uppdelningen på två bidragsnivåer riskerar atl systematiskt underskatta sysselsättningseffekten i de fall företagen väljer all fördela utbildningen på annat sätt än enbart med hänsyn lill de hotande uppsägningarna. Det blir nämligen "lönsamt" för förelagen alt välja kortare utbildningar per person, eftersom man därvid för elt bidrag med 25 kr. per timme i slällel för endasl 15 kr. som gäller för längre utbildning. Företagen väljer mol den bakgrunden naturligt nog och enligl reglerna hellre att utbilda fler personer på kortare lid än färre personer på längre lid. Hela liden är del fråga om atl undvika friställningar inom den ram man kommii överens om

med fack och arbetsförmedling.

Låi mig också la upp frågan om alt förelagen skulle kunna göra vinsier genom delta bidragssystem. Jag noterar nämligen atl Rolf Hagel i det sammanhanget formulerat sig sä i sin interpellation, alt bidraget har utgått "till övervägande del för att öka företagens vinster". Jag tror också delta kräver en liten redovisning av bakgrunden.

För atl bidrag skall kunna utgå skall det föreligga en siluation där företaget i aliernativfallei måste varsla om permitteringar eller uppsägningar. Del är som jag lidigare sagt mycket svårt all pä objektiva grunder fastställa det exakta behovet av driftinskränkningar. Det är alltså i det närmaste omöjligt för såväl arbetsmarknadsmyndigheterna som facket atl ställa upp en millimetergräns för antalet befogade utbildningstimmar. Men vi kan nog vara övertygade om att bidraget inte utgår lill företag med lysande affärer, Rolf Hagel. Elt sådant företag har helt enkelt inle någon användning för utbildningsbidraget, eftersom man aldrig tjänar på atl utbilda folk i stället för all låta dem producera för fullt, om det finns avsättningsmöjligheter - inte ens om man fär upp lill 25 kr. i mellanskillnad.

Herr talman! Tekoindustrin är den bransch som proportionellt sett använt bidraget mest, och vi vet ju alla vilka problem den branschen brottas med. Inle är del någon risk för att bidraget där går direkt i aktieägarnas fickor. Tvärtom är jag övertygad om, Rolf Hagel, all om det här bidraget icke hade kommii, hade utslagningen av vår tekoindustri gått ännu snabbare än vad den tyvärr har gjort under del senasle året.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 översyn av bestämmelserna om utbildningsbidrag, m. m.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Till den senaste frågan först. Jag tror atl det är väldigi farligt, om man utgår ifrån all del måste innebära sämre förtjänster om ett företag skär ner arbetsstyrkan. Del finns inget sådant automatiskt sammanhang.

Sedan lill frågan om hur bidragsreglerna har fungerat och humvida man har kunnat kontrollera alt de verkligen inte missbrukas. Til syvende og sidsi ligger del ändå på företaget självt att bedöma hur stora nedskärningarna av personalen skall vara. Detta förhållande, alt del ligger på företaget självt, ger möjligheter till en sådan tolkning atl företaget fär bättre förtjänster.

Det är omöjligt både för herr Wirtén och för mig au diskutera konkret vad en annan regeltillämpning hade inneburil i antal nedskärningar, men borde inte bara det förhållandet att del föreligger misstanke om att över hälften av bidraget kan ha missbrukats vara skäl nog fören eftergranskning? Och borde inle herr Wirtén i så fall också kunna konstatera, atl om den efiergransk-ningen visar atl bidraget har missbrukats skall återbelalningsskyldighet föreligga för företagen? Det är en regel som skulle ha gällt för vilket annat bidrag som helst som hade gått ut till enskilda personer i del här landet.

Jag kan inte ta fram exakta siffror på hur det ligger lill i de olika företagen, men jag vet atl ute pä mänga arbetsplatser har arbetstagare verkligen ondgjort sig över del sätt på vilket 25-kronan har utnyttjats. Man kan säga att den har utnyttjats till utbildning, men det finns också vida möjligheter lill olika tolkningar. Utbildningen kan ju mycket väl bestå i atl vederbörande befinner

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

öm åtgärderför att öka sysselsättningen

sig i produktionsprocessen och i det avseendet är produktiv, men med bidrag från staten. Sådana misstankar har framförls i den här undersökningen, även om del inte heller där konkret slår alt 54 % har missbrukals. Men bara alt saken kan ifrågasättas borde, menar jag, vara anledning för herr Wirtén alt deklarera atl vi skall göra en efiemndeisökning. Konsekvenserna av den borde sedan vara självklara.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Jag har i min föregående replik redovisai alt man måsle ifrågasätta, om undersökningen verkligen har träffat rätt i bedömningen på den punkt som Rolf Hagel nu diskuierar vidare, och jag gav två sifferexempel på all det finns god grund för denna tveksamhet. Framför alll del första exemplet visar att även om det lill synes bara är 40-50 % av dem som har fått ett utbildningsstöd som skulle ha friställts om del inte hade utgått någon 25-krona, kan det i realiteten vara så, att man i stället har klaral sig undan friställning till 100 %.

Sedan vill jag gärna påpeka atl fack och arbetsförmedling ju är med i bedömningarna. Det är inle bara företaget som fär göra dem. Jag har också, herr talman, sagt att det finns skäl att se över de här reglerna i forlsätlningen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om åtgärder för att öka sysselsiittningen

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Alf Lövenborgs (apk) den 19 oktober anmälda interpellation, 1978/79:45, och anförde:

Herr talman! Alf Lövenborg har frågat mig vilka åtgärder utöver de redan aviserade som regeringen planerar för alt skapa full sysselsättning och när regeringsdeklarationens löften på delta område kommer all uppfyllas.

I regeringsdeklarationen slås fast: "Människors vilja till arbete ärett lands främsta tillgång. Regeringen ser del som en huvuduppgift att bekämpa arbetslöshet." Om denna målsättning råder del en bred politisk enighet i värt land.

Trepartiregeringens insatser på detla område lalar för sig själva. Under 1977/78 nådde de arbelsmarknadspolitiska insatserna unikl höga nivåer, såväl i pengar räknal som vad gäller antalet personer som var direkl berörda av olika sysselsältningsskapande åtgärder. Detta var en naturlig följd av atl påfrestningarna på vår arbetsmarknad på grund av atl den långvariga konjunkturnedgången och de akula strukturproblemen inom delar av industrin krävde stora insatser för att de sysselsällningspolitiska ambitionerna skulle upprätthållas. Tack vare dessa insaiser kunde också arbelslösheten hållas på en internationellt sen mycket låg nivå, lägre än vid den närmasl föregående konjunktursvackan, trots atl påfrestningarna pä

ekonomi och arbeismarknad denna gång varit avsevärt myckel svårare och mer långvariga.

Den nuvarande regeringen vidareutvecklar nu dessa insaiser genom att inför vinterhalvåret yueriigare höja den arbelsmarknadspolitiska beredskapen. Sedan Alf Lövenborg ställde sin fråga har regeringen lagt en proposition på riksdagens bord om inriktningen av den ekonomiska politiken, där bl. a. ytterligare 3 miljarder kronor föreslås ställas lill förfogande för all trygga sysselsätlningen under det närmaste halvåret. Jag skall inte här i detalj redogöra för de insaiser som föreslås i proposilionen. Låt mig bara med delta konstatera atl den nuvarande regeringen i handling dokumenterat sin fasta beslutsamhet atl fullfölja de sysselsällningspolitiska strävandena.

Del jag nu talat om gäller de åtgärder som sätts in för alt motverka arbetslösheten i en viss konjunktursituation. Den fulla sysselsättningen uppnås emellertid inle en gång för alla och kan inte långsiktigt säkerställas med enbart sädana åtgärder. De långsiktiga sysselsätlningsmålen kan endast uppnäs genom nära samverkan mellan övergripande ekonomisk-politiska insatser, näringspolitik, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik. I regeringsförklaringen sägs att riktlinjer skall utarbetas för framlida sysselsättning, närings- och regionalpolitik. Förslagen i dessa avseenden kommer bl. a. att bygga pä sysselsätlningsutredningens överväganden. Innan sysselsättnings-utredningen överlämnat sitt slutbetänkande kan regeringen självfallel inle ta ställning lill del närmare innehållet i dessa riktlinjer.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Om åtgärderför att öka sysselsättningen

ALF LÖVENBORG (apk);

Herr lalman! Jag ber att få lacka arbetsmarknadsministern för svaret.

I min inlerpellation citerade jag den borgeriiga regeringens deklaration vid tillträdet den 8 oklober 1976. I denna heter det bl. a.:

"Regionalpolitiken skall förstärkas så att människor i olika landsdelar ges allsidig sysselsältning och service samt en god miljö." Vidare heter det:

"Alla ungdomar skall garanteras arbele, praktik och utbildning."

Denna svulstiga deklaration var naturiigtvis förklariig när man hade en statsminister i denna regering som under valrörelsen lovade svenska folket 400 000 nya jobb, bara man gav honom sina röster. Och det gjorde man ju - i alltför stor utsträckning - men inte blev det några 400 000 nya jobb.

Verklighetens kalla ljus kom snabbt att avslöja tomheten, den totala tomheten i den deklarationen. Arbelslösheten växte som aldrig tidigare.

Del var naturligtvis en smula malplacerat av mig alt citera regeringsdeklarationen från 1976. Men eftersom jag utgick från atl denna regering skulle la sig i håret så pass mycket all den skulle orka med de 11 månader som återstod till nästa val fanns det en viss logik i det hela. Interpellationen väcktes ursprungligen på riksmötets första dag.

Den 3 oktober avgav samme statsminister, dvs. Thorbjörn Fälldin, en ny regeringsförklaring. I avsnittet om arbete och sysselsällning helte det så här:

"Trots mycket stora arbetsmarknads- och industripolitiska insaiser och trots att den totala sysselsättningen fortsatt att öka har arbetslösheten särskill

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Om åtgärderför att öka sysselsättningen

i yngre åldersgrupper stigit. En huvuduppgift blir därför liksom hittills att fullfölja kampen mot arbelslösheten. Slora samhällsinsatser kommer då att behövas. Det kommer all slällas stora krav på solidaritet."

Jag vill understryka all del alltså är en betydande nedtoning från 1976 års regeringslöfte om arbete ät alla till den nya deklarationens rundsnack om atl "fullfölja kampen mot arbetslösheten".

Men det dröjde som alla vet bara 15 dagar till nästa regeringsdeklaration. I den påpekas atl Sverige på många sätt är elt ofullkomligt samhälle och att riksdag och regering inte kan lösa alla dess problem. Och nu är del inle längre tal om all ge "människor i olika landsdelar allsidig sysselsällning" och all "garantera ungdomar arbete, praktik eller utbildning". I regeringsdeklarationen frän den 18 oklober heter det lakoniskt: "Regeringen ser del som en huvuduppgift alt bekämpa arbelslöshel." Så gick alltså "beslutsamhetens friska hy i eftertankens kränka blekhet över".

Av delta kan man måhända lära några saker. För det första: Sedan regeringsdeklarationer fått karaklär av dagsländor kan de knappast tillmätas någon avgörande belydelse. "I dag röd, i morgon död." För det andra: Borgeriiga löften om arbete ät alla nu har förvandlats lill del belydligl mer begränsade "kamp mol arbelslösheten".

Det ärskillnad på plättar och pannkakor, brukade min gamla mor säga. Och del är del naturligtvis. Men det är till formen, inte till innehållet. Jag har roat mig med att titta på interpellationssvar och uttalanden som Rolf Wirténs företrädare Per Ahlmark har lämnat efter sig i protokoll från frågestunder och debatier. Skillnaden mellan de svar som Per Ahlmark brukade lämna och de svar som Rolf Wirtén lämnar är ungefär som skillnaden mellan plättar och pannkakor; innehållet är delsamma. Man hänvisar till de arbetsmarknadspolitiska insatser som har gjorts och som görs; anslagen till beredskapsarbeten, ökade insatser för utbildning, stödåtgärder till industrin osv. osv. Men perspektivet, frågan om hur den fulla sysselsättningen skall garanteras, det lyser med sin frånvaro.

Rolf Wirténs företrädare åkte upp till Norrbotten slrax före sin avgång. Han hade den otacksamma uppgiften all förklara regeringens sysselsättningspolitik och del Slora glappet som alla kunde se fanns mellan löftena och den hårda, bittra verkligheten för människorna där uppe.

Han lyckades inte. Han fick åka hem med svansen mellan benen, och det är möjligt alt del bidrog till hans beslut atl lämna det sjunkande skeppet. Men den hårda reaktionen den gången berodde ju inte på att norrbottningarna är särskilt oborstade och oartiga mot sina gäster - vi är nog mera kända för motsatsen. Nej, det berodde på att spelet har drivits för långt, an man känner en övergivenhet, en desperation och en äkta vrede mot ell samhälle som inle kan garaniera den mänskliga rätiigheien att ha ett arbete.

Vi har nu 20 000 arbetslösa i Norrbotien, lågt räknal. Jag har lyssnat på arbetsmarknadsministerns svar, och på en gång kan jag säga; Det kommer inte alt lugna de arbetslösa i mitl län. När Rolf Wirtén lalar om trepartiregeringens insaiser kommer de arbetslösa i Norrbotten, och alla andra, alt se del som ett dåligt skämt. Under den liden har arbelslösheten växt till

förfärande dimensioner.

RolfWirién framhåller all sedan jag ställde min fråga har regeringen lagt en proposition på riksdagens bord, och del är riktigt. Där föreslås yllerligare 3 miljarder lill åtgärder för all irygga sysselsäuningen under del närmaste halvåret. Men de åtgärder som arbetsmarknadsministern hän visar lill ärju av den karaktären att de inte garanterar människors rätt till arbete. Syftet är att begränsa en ytterligare höjning av arbetslösheten. Del kommer alltså inte atl skapas full sysselsältning. Svaret är perspektivlöst.

När del gäller de konkreia förslagen hänvisar arbetsmarknadsministern till sysselsättningsutredningen. Jag vill i det sammanhanget bara säga: Är det något som vi i det arbelslöshetsdrabbade Norrbotten har saknat, så inle är del utredningar. Dessa har staplats pä varandra, och de har gett massor av utredare arbete, men inte har de garanterat arbete, trygghet eller regional utveckling.

Jag kan ta gift pä alt den ulredning som arbetsmarknadsminister Rolf Wirtén nu talar om inte kommer all ge, som det heter i trepartiregeringens deklaration frän 1976, människor i olika delar allsidig sysselsättning.

RolfWirién är nu arbetsmarknadsminister i en annan regering. Jag har inga illusioner om den. Det är storfinansens regering och den kommer att verka som en sådan. Storfinansens behov av pengar ur statskassan kommer att tillfredsställas och den kapitalistiska krisens bördor vältras över på arbetarklassen.

I folkpartisliska kretsar talas del ofta om mänskliga rättigheter. Dä riktar man sig mol de socialistiska länderna. Men jag anser verkligen alt man kastar sten när man sitter i glashus.

I Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rätiigheterna heter det bl. a.; "Envar har rätt till arbele, till fritt val av sysselsättning, lill rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbelslöshel."

Jag vill med hänvisning till FN-förklaringen påstå alt man i Sverige varje dag och i massomfallning bryier mol de mänskliga rättigheterna därför atl vi har ett samhälle som inle garanterar människorna den elementära mänskliga rättigheten att ha ett jobb. Människor döms varje dag lill att vara i den förnedrande belägenheten all inte ha en arbetsplats atl gå lill, att vara beroende av bidrag i slällel för atl känna glädjen över ett meningsfullt arbete. De flesta upplever detla som något fruktansvärt, vilket det ju också är. I folkpartiels Sverige förmenas nu hundratusentals människor den primära mänskliga rättigheten, dvs. rätlen till elt arbele.

Arbetsmarknadsministerns interpellationssvar visade inte vägen lill den fulla sysselsättningens samhälle. I folkpartiets Sverige kommer arbetslösheten även i fortsättningen alt vara en härd och bitter realitet för hundratusentals människor. Del är sanningen bakom orden i interpellationssvaret.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 åtgärderför att öka sysselsättningen

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Det är bra all Alf Lövenborg läser upp ur regeringsdeklarationerna frän 1976 och framåt. Men jag tror alt del, när man hört Alf

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Om åtgärderför att öka sysselsättningen

Lövenborgs citat, framstår som hell uppenbart atl del är jusl sysselsättningen som ärdet viktigaste målet såväl för den lidigare trepartiregeringens som för den nu tillträdda folkpartiregeringens politik. Det finns myckel som bevisar del.

Alf Lövenborg lar upp den aktuella situationen när del gäller sysselsätlningen. Del ärganska märkligt alt han då inte mera rättvist redovisar vad som hänt på arbetsmarknaden under den senaste månaden. I stället talar han om total tomhet och om atl arbelslösheten växer som aldrig lidigare och tar lill andra överord. Jag tror alt Alf Lövenborg för ta lillbaka det i näsla omgång. Hans påståenden håller inle om man ser på vad den senaste månadsmätningen visar när det gäller ulvecklingen.

I dag har vi en arbetslöshet på 89 000 personer, eller 2,1 %. Del kan man i och för sig anse varaen hög siffra. Arbelslösheten är dock mindre än den som är vanlig inom fiertalet industrialiserade länder f n. Jag vill här erinra om att arbelslösheten i USA ligger på 5,8 %, i Västtyskland på 4,2 %, i Storbritannien på 5,7 % och i Finland pä 8,1 % för atl nämna några exempel.

Arbetslösheten är mindre än den vi hade under oktobermånaderna 1971-1973, då vi hade upp till 116 000 arbetslösa.

Alf Lövenborgs historieskrivning är alltså helt felaktig. Den faller pä gmnd av det här siffermaterialet, och det mesta i hans replik är därmed dödat.

I och för sig ligger det inget glädjande i att andra länder har en betydligt sämre situation eller att vi själva har varit värre ute tidigare. Glädjande är dock atl vi nu lycks ha brutit arbetslöshetens uppåtgående trend. Mellan september och oklober minskade arbelslösheten med nära 20 000 personer som en direkt följd av de åtgärder som sattes in. 1 oklober var 150 000 personer sysselsatta i arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete och olika former av skyddad verksamhet. Det innebär alt vi redan nu är uppe på den rekordnivå som noterades under eftervintern tidigare år. Det är möjligt att vi kan behöva förstärka åtgärderna yllerligare. Genom de förslag som förelagts riksdagen i anslutning till propositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken höjer vi beredskapen i detta syfte, vilket jag också sade i mitt interpellationssvar. Jag är övertygad om att behovel av sådana massiva insatser kommer all finnas kvar under vinterhalvåret. Emellertid räknar jag med att den uppåtgående induslrikonjunkiuren under 1979 successivt skall kunna minska behovel av sysselsältningsskapande åtgärder, sä alt del i större utsträckning blir möjligt att föra över människor från temporära arbeten till arbeten pä den reguljära arbetsmarknaden.

Alf Lövenborg hänvisade också till desvar som Per Ahlmark tidigare gett häri kammaren och jämförde dem med mina svar. Han fann svaren rätt lika. Del är i och för sig ingen överraskande upptäckt som Alf Lövenborg gjort. Om del är tvä liberala arbetsmarknadsministrar som svarar på de här frågorna, är del väl rätt rimligl alt de har ganska likartade utgångspunkter och svarar på ungefär samma sätt. Del saknas inle, herr Lövenborg, perspektiv i de svar som Per Ahlmark och jag har gett. I alla svaren finns det ett grundelement som jag tror är centralt, nämligen detla att del skall vara en sam verkan mellan olika politikerområden. Del gäller först och främst all ha en ekonomisk

politik som ger styrka all satsa på arbelsmarknadspolitiska äigärder när sä behövs. Vidare skall den ge föruisänningar för näringslivet, och del är naturligtvis det primära, all konkurrera på en nog så kärv världsmarknad. Della är oerhört beiydelsefulli forell land med Sveriges karaktär, där 50 % av produktionen exporteras. Det värdet som i en lidigare skede slog fel, och det är del den förra regeringen och den här regeringen med olika åtgärder har försöki rätta lill. Jag tror att man nu kan konstatera atl del lyckats. Det är delta som ger kraft, och jag hoppas atl också Alf Lövenborg delar vår önskan all del skall kunna ge en konjunkturuppgång som på sikt kan öka sysselsättningen för människorna här i landei. Del gäller då naturligtvis också dem som bor i Norrbottens län.

Perspektivet kommer vi atl diskulera även i fortsättningen, Alf Lövenborg, och del har jag också framhållit i mitl interpellationssvar. Inom en ganska snar framtid kommer det atl läggas fram vikliga regeringsförslag dels för all hjälpa upp näringslivet,dels föralt skapaen bättre regionalpolitik. Del senare är inle minst intressant när det gäller den landsdel som Alf Lövenborg representerar. Men debatterna om dessa vikliga regeringsförslag får väl anstå tills förslagen presenterats för riksdagen. Jag är övertygad om alt de mera framåtsyftande linjerna då också kommer att redovisas.

Förhållandena inom Norrbottens län kommer jag alt diskutera senare med anledning av en interpellation av Sten-Ove Sundström. Jag skall därför inte ge mig in på någon längre diskussion om dessa spörsmål, men läl mig erinra om all Norrboliendelegaiionen tillsaiies av den förra regeringen för alt man skulle finna lämpliga former atl förbättra den verkligl besvärliga arbetsmarknadssituationen i Norrbotten.

Det departement som jag har ansvar för satsar nu härdare än någon gäng tidigare pä beredskapsarbeten. Lät mig bara nämna atl summan av kostnaderna för dessa uppgår till 540 milj. kr. Del är alltså en myckel kraftig satsning som görs på detla enda län. Vi har där vidare omkring 500 personer i arbetsmarknadsutbildning.

Detta är i varje fall inte siffror som ger underlag för alt, som Alf Lövenborg försöker göra, tala om en tomhetens politik. Nej, Alf Lövenborg, jag hoppas all det i folkpartiets Sverige även i fortsättningen skall finnas exempel som visar, all del bedrivs en aktiv arbetsmarknadspolitik som tillförs resurser i en kanske aldrig tidigare skådad utsträckning.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 åtgärder för att öka sysselsättningen

ALF LÖVENBORG (apk);

Herr talman! Jag sade atl arbetslösheten har växt som aldrig lidigare under trepartiregeringens år-jag lalade inle om den senaste månaden. Au så har skett är ett faktum som inle kan bestridas. Man kanske kan gå tillbaks lill 1920- eller 1930-ialei för en motsvarande jämförelse, men att arbetslösheten under de är som hargått sedan 1976 har natten förfärande nivå kommer man inte från.

Visst kan man, som RolfWirién gjorde, peka på att arbelslösheten är lägre än i andra länder, men jag vill påstå alt del är en mycket klen tröst. Den som går arbetslös i Pajala eller de som nu i Göteborg skall friställas från varven

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 åtgärder för att öka sysselsättningen

enligt varvspropositionens förslag blir inle gladare över all man har ännu fier arbetslösa i Belgien, i Västtyskland eller var del kan vara. Det är för dem någoi hell sekundärt.

Del är riktigt all arbelslösheten enligl de senasle siffrorna har minskat en smula, åtminstone i den officiella statistiken, men det handlar ju om effekterna av ökad utbildning och omskolning och av mera beredskapsjobb. Man har inte ökat industrisysselsätlningen eller skapat fier arbetstillfällen i övrigt utan det rör sig om effekter av den konstgjorda andningens politik.

Jag är självfallel inte moisiåndare, herr Wirién, lill all människor i växande omfattning utbildas, men de måsle också garanteras elt arbete efter utbildningen. Ungdomsarbetslösheten är skrämmande hög i dagens läge. Hur iror arbetsmarknadsministern an del känns au ha genomgåii en utbildning, kanske med glädje och framtidstro, och sedan mötas av beskedet andel inle finns något jobb all erbjuda? Vad fär de ungdomar som drabbas av delta för råd av arbetsmarknadsministern i dag?

I värt län ärju, som arbetsmarknadsministern snuddade vid, arbetsmarknadsläget katastrofalt. Var femte arbetsför är utan jobb, trots de insaiser som arbetsmarknadsministern nu hänvisar till. Sanningen är den att 20 000 människor i realiteten är ulan arbele och alt vi har minst 5 000 unga arbetslösa. Länsarbetsnämndens bedömning är att del finns stora risker för all lägel blir ännu värre.

Menar herr Wirtén att de 3 miljarder som nämns i svaret skall räcka för att klara sysselsättningen för alla arbetslösa där uppe? Nej, naturligtvis inte - han vet mycket väl all det inte är tillräckligt. Men vad tänker man då göra? Vilka industriprojekt har regeringen i bakfickan för alt klara jobben, och vilket råd ger nu herr Wirtén de arbetslösa där uppe? Skall de flytta eller skall de, som herr Wirténs svar innebär, vänta på bättre lider? Eller kan jag fara hem till Norrbotien och säga lill de arbetslösa all herr Wirién har lovat atl de skall få jobb''

Statsrådet säger atl det inte saknas perspektiv. Ja, jag vill fortfarande fråga: Vilket är perspektivet? Hur skall man säkra rätten lill arbele ål alla? Perspektivet är, som jag ser det, atl man skall lita på en eventuell ny konjunkturuppgång och marknadskrafternas fria spel.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag finner inle sä myckel all replikera pä i Alf Lövenborgs senaste inlägg. Men när Alf Lövenborg lalar om alt vår arbetsmarknadssituation blivit "en smula bällre" från september till oklober, dä del i själva verket är en nedgång i arbetslösheten med 19 000 personer, är det väl alt försöka förringa en ganska anmärkningsvärd förändring som har inträffat mellan de tvä månadsmälningarna. Jag har i många sammanhang påpekat att vi inte skall dra för stora växlar på den här förändringen mellan september och oktober, men jag lycker ändå atl vi på ett mera fair säll skall notera vad som här har inträffat.

Alf Lövenborg försöker göra gällande all den här förbättringen har åstadkommits med konstlade medel. Jag irodde atl vi var förbi debatten om

alt man i en sådan situation som vi nu har temporärt bör gå in med arbetsmarknadspolitiska insatser för atl hjälpa människor som har svårigheter atl fö ell jobb på den normala arbetsmarknaden. Det hoppas jag alt vi ändå kan vara överens om. Jag tar gärna en debatt om betydelsen av beredskapsarbeten och vad de kan leda lill i samhällsekonomin, det värde som ligger i att man fär de här arbetena utförda. Det är inle några meningslösa sysselsättningar som erbjuds utan det är på sikt produktiva insaiser.

De insaiser vi gör inom den ram på 3 miljarder som jag angav i milt interpellationssvargår-det visar de siffror jag nämnde lidigare-i hög grad till Norrbottens län för atl hjälpa till där läget är svårast att klara av. Jag redovisade i milt tidigare inlägg alt Norrbotten på intet säU har fått slå lillbaka utan snarare är en, med all rätt, prioriterad del av vårt land i detta hänseende.

Det mera långsikliga perspektiv som Alf Lövenborg efteriyser kommer, somjag sade förut, att redovisas i den näringspolitiska proposition som skall läggas fram och i den regionalpolitiska propositionen. Då blir del tid för debatier och diskussioner kring de förslagen.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

öm åtgärderför att öka sysselsättningen

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Jag anser del självfallet inte meningslöst med omskolning, även om man i hög grad använder omskolning och beredskapsjobb, som inle alltid är så meningsfyllda, för atl i statistiken få ned arbetslöshetssiffrorna. Men det meningslösa ligger i atl man inle kan garanteras elt jobb efter omskolningen.

När vi lalar om perspektiv vill jag påslå att planen för alt skapa full sysselsättning inte finns i sinneväriden hos den nuvarande regeringen. Det primära för all skapa full sysselsältning måste vara att industrisysselsättningen ökar. Trots de arbetsinsatser man nu gör med omskolning, beredskapsjobb osv., blir det i det nordligaste länet inte någon sådan ökning. Tvärtom är det så atl länets stora basindustrier sviktar. LKAB minskar successivt sin personal. Det har i hög grad skett genom s. k. naturlig avgång. Man nyanställer inte trots att man befinner sig i en region som verkligen skriker efter jobb. Ni lyckades torpedera Stålverk 80. Det som skulle bli fiera lusen nya jobb förvandlades till en deprimerande motsats. Nu minskar man också antalet anställda där. Vissl finns det anledning till bekymmer. I de statliga träindustrierna går verksamheien på spariåga. Det sker ingen ökning av antalet anställda. Tvärtom, man planerar att lägga ned en fabrik i Piteå. Skogsbruket skärs ned osv.

Del är problem av sådana dimensioner, herr Wirtén, atl de inte kan lösas genom de medel som nu utlovas för atl motverka arbetslösheten. Vad som behövs är stora, mycket stora projekt i del nordligaste länel, och det finns flera sådana färdigutredda, som vi vet.

Vi lycker att man skall sälta i gång med Stålverk 80 igen, all man skall ta upp frågan om en aluminiumfabrik i del mest vattenexploalerade området, nämligen Jokkmokk som nu kippar efter andan, alt man skall rädda karlongfabriken i Karisborg, alt man skall sätta stopp för planerna på att lägga

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 åtgärderför att öka sysselsättningen

ned wallboardfabriken i Piteå. Jag tror alt man måste satsa myckel stora pengar, miljarder, på att etablera en verkstadsindustri i Norrbollen. Ni skall inte försöka inbilla vare sig er själva eller oss alt man kan lösa problemen genom de åtgärder som föreslås i proposilionen. Fär jag fråga; Finns del över huvud laget någon plan för den industriella uppbyggnaden och för vidareförädlingen? Jag tycker nog atl den här debatten ulgör en bekräftelse på atl en sådan plan inte finns. Lever vi i det planlösa samhällel?

I en debatt med förutvarande induslriminislern Nils Åsling för någon lid sedan efterlyste jag en generalplan för en näringspolitisk uppbyggnad i Norrbotten. Han ansåg då inte alt någon sådan behövdes. Jag förmodar atl delsamma är också den nuvarande arbetsmarknadsministerns mening.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Vi har inle torpederat Stålverk 80 - Alf Lövenborg vet också mycket väl atl det var en bister verklighet som omöjliggjorde uiförandei av det projektet; del fanns icke någon marknad för det. Vill Alf Lövenborg rekommendera oss atl lägga ner miljarder på projekt som i dag icke synes ha någon framtid? Det tror jag är en dålig hjälp lill hans väljare uppe i Norrbottens län.

En annan sak som han tog upp och som jag vill nämna är Piteå. Del råkar fakiiski vara sä all i samma proposilion som jag lidigare har refererat lill och som innehåller elt förslag om resurser för arbetsmarknadspolitiska insatser finns också 550 milj. kr. upptagna för just en satsning i Piteområdet. Jag tycker atl de båda exempel Alf Lövenborg log var sällsynt dåligt valda.

ALF LÖVENBORG (apk);

Herr talman! Del är också på det sättet att arbetsmarknadsministern och jag har helt olika utgångspunkter för vårt resonemang. Rolf Wirién tror på det privalkapiialistiska samhället - han är ju själv anhängare av det. Han är anhängare av elt system som innebär atl ett fötal rika styr, äger och bestämmer över produklionen, över om folk skall ha jobb eller vara arbetslösa och över om de pengar som de arbetande har slitit ihop skall investeras på hemmaplan eller utomlands.

Del är klart att man kan bolla med arbetslöshetssiffror och siffror som gäller ökal slöd för alt, som det heter, "bekämpa arbetslöshetsstatistiken". Men alla vet att situationen nu är oerhört allvariig och alt den verkliga arbetslöshetssiffran är så stor alt man med all rätt kan använda termen massarbetslöshet. Den verkliga arbetslösheten gäller en halv miljon människor. Det är naturiigtvis riktigt att det heller inte var bra före 1976; man kan gott säga det till de socialdemokrater som nu fromt vrider sina händer och tyckeralt här ser ni hur åt helsike det gick när vi fick en borgerlig regering. Men silualionen har undan för undan förvärrats under de år som har gått.

Nu säger RolfWirién i interpellationssvaret, på tal om trepartiregeringens insaiser för alt bekämpa arbetslösheten, atl trepartiregeringens insaiser talar för sig själva. Ja, det kan man verkligen hålla med om, och man kan säga: Gud bevare oss för fortsättningen - i folkpartiets Sverige finns inte rätlen till arbele.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr talman! Mol de sista orden som Alf Lövenborg yttrade vill jag replikera att i folkpartiets Sverige är fler människor i yrkesverksamhet än någon gång lidigare under vår historia, nämligen 4 100 000. Det antalet kan icke Alf Lövenborg hitta i något skede tidigare.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Del vi bör utgå från nu är au del i realiteten finns en halv miljon arbetslösa människor. Del ärju detla som är det allvarliga. Sysselsättningen är ett så stort och allvariigl problem atl man måste tillgripa hell andra åtgärder än vad som här diskuteras och planeras från regeringens sida.

Jag läste nyligen, innan jag gick upp i den här debatlen, en rapport från statens industriverk som kom ut för inte fulll elt är sedan, där det fastslogs atl vart tionde industrijobb kommer atl försvinna framtill är 1982. Nu ser vi vad som häller på atl hända. Får de styrande som de vill kommer varvsnäringen atl krympas så att lusentals jobb försvinner, lekoinduslrin halveras, gruvor läggs ner, SSAB;s strukturplan innebär alt tusentals arbeten försvinner. Listan kunde göras myckel längre, men den speglar den oerhört allvarliga situationen för svensk arbetarklass. Det problemet löser man inte genom omskolning och beredskapsåtgärder. Det kan bara lösas genom en planmässig industriell utbyggnad, och den skall inte ledas av de kapitalkrafter som har kört ner viktiga industribranscher i botten. Den skall ledas av de arbetande och den måste ägas av samhället. Den offensiven måste till, menar jag, för atl skapa nya jobb. Men det finns ingen sådan framtidsplan möjlig att spåra i regeringens dokument och deklarationer. Del måsle man tyvärr konstatera när man konfronteras med de borgerliga-statsrådens ordsvall i de här frågorna.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Om åtgärderför att öka sysselsättningen

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag tvingas fresta talmannens tålamod ännu en gång mot bakgrund av att Alf Lövenborg gjorde sig skyldig till en, tyckerjag, mycket allvariig föriöpning när han sade all det finns 500 000 arbetslösa i vårt land.

Alf Lövenborg borde hålla sig lill den vanliga statistiken. Det finns 89 000 arbetslösa, och den siffran har man fölt fram med en metodik som används i alla jämförbara länder. Försök icke göra gällande atl det är någon annan siffra vi skall tala om då vi diskuterar arbetslösheten i Sverige.

Det är lika hopplöst, Alf Lövenborg, att försöka tala om hur många arbetslösa det skall bli där eller där framöver. Del väsentliga är ju om dessa människor kan finna en alternativ sysselsättning, och del hoppas jag vi skall klara. Dagens arbetslöshetssiffra är -jag säger del ännu en gång - 89 000.

ALF LÖVENBORG (apk);

Herr talman! Statsrådet Wirién vill krypa bakom den officiella statistiken. Den är allvarlig nog, men jag lycker att den är ett dåligt skydd.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

0/77 betydelsen för sysselsätlningen av Slalligl stöd till multinationella förelag

När jag lalar om en halv miljon arbetslösa talar jag utifrån det som alla vet, nämligen att den officiella statistiken icke ger den sanna bilden av lägel i dag. I statistiken kommer inle mängder av kvinnor med; det finns många deltidsarbetande som inle sätter sin prägel på den här statistiken och del finns massor av ungdomar, som jag själv känner, som icke finns med i någon arbetslöshetsstatistik. Den riktiga bilden visar betydligt fler än de 89 000 arbetslösa som statsrådet Wirtén talar om.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om betydelsen för sysselsättningen av statligt stöd till multinationella företag

Induslriminislern ERIK HUSS erhöll ordet för alt besvara/?o////rt,i;e/s (apk) den 19 oktober anmälda interpellation, 1978/79:44, och anförde;

Herrialman! Rolf Hagel har frågat mig om jag anser mig ha full garanti för all statligt stöd till multinationella svenska företag främjar sysselsättningen i Sverige.

Interpellanten framför som bakgrund lill sin fråga vissa påståenden vilka jag först skall kommentera innan jag besvarar den ställda frågan.

Den uppgörelse som träffades i maj 1978 mellan dåvarande induslriminislern och AB Elecirolux innebar bl. 9. alt koncernen gjorde ett ovanligt sysselsäUningsåtagande för att trygga jobben för flertalet av de anslällda vid AB Järnförädling Hälleforsnäs, vilka annars med största sannolikhet skulle ha föriorat sin sysselsättning. Det bör noteras atl Electrolux gjorde della sysselsättningsåtagande gentemot de anställda vid elt företag, AB Järnförädling, i vilket man inte tidigare haft några direkta iniressen som ägare, kund eller leverantör. Ulöver del direkta sysselsällningsätagandet har Elecirolux förklarat sig berett alt svara för genomförande av investeringar om 25-30 milj. kr. huvudsakligen i Hälleforsnäs. Uppgörelsen med min företrädare föriitsätter vidare atl slalen skall bevilja koncernen ett räntefritl avskrivningslån på 70 milj. kr. Regeringen har nyligen förelagt riksdagen eU förslag (prop. 1978/79:43) om della och kammarens ledamöter kommer således atl få tillfälle att diskutera denna uppgörelse i slorl och dess enskilda detaljer i sarnband med atl förslagel skall behandlas.

Med anledning av de av Rolf Hagel citerade uppgifterna frän LO;s undersgkningom sysselsättningsutvecklingen i Sverige och utomlands förde största svenska multinationella företagen - däribland Elecirolux - kan det vara av intresse atl redovisa några preliminära resultat från en liknande undersökning som genomförts inom regeringskansliet av arbetsgruppen för multinationella förelag. Undersökningen omfattar de 18 största svenskägda induslriKoncernerna, största med avseende på antalet anslällda utomlands år 1975. Dgssa företag svarade det årel för knappt 90 % av del totala antalet anställda i utländska förelag ägda av svenska industrikoncerner. Mellan åren 1963och 1977 var sysselsättningen oförändrad i de företagsenheter som dessa

koncerner hade i Sverige, om man räknar bort förelag som köpts upp. Under samma tidsperiod ökade antalet anslällda i dotterbolag utomlands med nära 140 000, vilket utgör en dryg fördubbling. Under den senare delen av denna period - från 1973 t. o. m. 1977 - har för samma företag antalet anslällda i Sverige minskat med ca 10 000, eller med 4,6 %, medan sysselsättningen utomlands ökade med ca 30 000 personer eller knappt 15 96. Denna ulveckling avviker frän den för det totala antalet sysselsatta i hela tillverknings- och gruvindustrin i Sverige. Enligl statistiska centralbyråns industri-statistik har del totala antalet sysselsatta ökat med knappt 3 000 eller 0,3 % mellan åren 1973 och 1977. Verkstadsindustrin - i vilken 13 av de 18 mullinationella förelagen huvudsakligen är verksamma - har haft en något högre ökningstakt, ca 18 000 sysselsatta eller 4,5 96. Den här beskrivna utvecklingen har medfört en tyngdpunklsförskjulning av de undersökta företagens verksamhet. Andelen anställda utomlands har sålunda ökal från 40 96 år 1963 till 54 96 år 1973 och till 59 % år 1977, om man bortser från förelag som har förvärvats i Sverige under perioden. Om uppköpta företag inkluderas är moisvarande andelar resp. år 40,3 %, 49,5 % och 51,1 %. Elecirolux passar väl in i denna ulveckling, även om delta förelag framför allt kännetecknas av alt den snabba tillväxten utomlands till största delen skett genom förvärv av förelag. Mellan åren 1963 och 1977 ökade antalet anställda i Sverige med 500 eller 5,9 96, om uppköpta företag elimineras. Den utländska sysselsättningen i Elecirolux förändrades mycket starkt med 30 000 personer eller 250 96. Ökningen från 1973 t. o. m. år 1977 var 17 000 personer utomlands eller ca 60 96, samtidigt som den inhemska sysselsättningen minskade med 1 000, vilket betyder en nedgång med 4,3 96.

De här lämnade uppgifterna betyder inle att man med nuvarande kunskapsunderiag kan säga atl effekten av utlandsinvesteringarna är negativ för sysselsättningen i Sverige. Föratt kunna uttala sig om detta måste man ju veta vad som skulle ha skett om företagel inte hade investerat utomlands. Det är gentemot utfallet av en sådanl alternativ som de tidigare redovisade bruttosiffrorna bör utvärderas. Det finns dock anledning alt mycket vaksamt följa utvecklingen, och del är bl. a. därför som regeringen för knappt ett år sedan tillsatte valutakommiitén och utredningen om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter. När dessa två kommittéer tagil fram elt faktaunderlag kan regeringen besluta om de åtgärder §om behövs. Jag utgår från atl utredningsarbetet sker med största skyndsamhet. Dessa frågor bevakas också kontinueriigi av arbetsgruppen för multinationella företag, i vilken jag är ordförande.

Sambandet mellan statligt slöd och den här beskrivna sysselgällningsui-vecklingen för de multinationella företagen är av mindre betydelse.

De multinationella företagen kan ansöka om och erhålla ojika former av statligt stöd på samma villkor som gäller för övriga företag. Låt mig som exempel nämna det regionalpoliliska stödet. När ett fö.retag ansöker om sådant stöd, oavsett om det är multinationellt eller ej, anl<ommer del på berörda instanseratt pröva bl. a. om de regional- och sysselsätfnjngspolitiska mål som är uppställda i förordningen för sådant stöd är uppfyllda. Hiuills har

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0//7 betydelsen för sysselsättningen av slalligl slöd till multinationella företag

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/7/ betydelsen för sysselsättningen av statligt stöd till multinationella företag

del statliga regionalpolitiska stöd som givits ål multinationella företag varit marginellt i förhällande till de totala beloppen för sådana åtgärder.

Svaret på Rolf Hagels fråga är således att olika former av statligt slöd är tillgängliga även för multinationella förelag, fömtsalt att förelagen även uppfyller de villkor som blivit fastställda för de enskilda stödformerna och som har ansetts ge vederbörlig garanti för att ändamålet med stödet skall förverkligas.

ROLF HAGEL (apk);

Herr talman! Jag ber alt få tacka industriminister Huss för svaret på min interpellation.

I inierpellationens inledning berör jag mycket rikligt AB Electrolux och företagets köpslående med såväl stal som kommuner i vårt land. Del är en verksamhet som mänga gånger har bedrivits under former som myckel väl kan kännetecknas av alt kommunerna har befunnit sig i en siluation där man har förhandlat med kniven på strupen. Den affär som berörs i inledningen har sin förankring i en stad som både industriminister Huss och jag känner väl lill. Resultatet av den affär som Elecirolux gjorde där kan inte ens med största välvilja betecknas som lyckosam eller acceptabel förGöteborgs kommun. Jag avser naturligtvis spelet kring Facilfabriken. Det är också bötesbelopp från den affären som ingår i Hälleforsnäsdiskussionen. Industriministern sade att vi senare skall återkomma till den här problematiken, och jag kan acceptera att vi gör det i ett annat sammanhang.

Men interpellationen har naturiigtvis en betydligt mer allmängiltig bakgrund än enbart fallet Electrolux. Den handlar om den statliga slödpolitik som från början riktade sig till mindre förelag och företag i glesbygd men som ändrats lill alt i dag i huvudsak vara ett instrument för de stora monopolen i landet. Stödåtgärderna verkar främst för en ytteriigare koncentration och tilllagande monpolisering av svensk industri. Härtill kommer den lilltagande ulflyttningen av induslriarbetsplalser från Sverige till utlandet. Omfattningen av denna ulflyltning harjag belyst genom atl använda siffror som framlagits av LO:s utredningsavdelning. Siffrorna visar alt sysselsätlningen i 22 multinationella företag under åren 1971-1976 ökade med 1 96 i Sverige, medan man i utlandet ökade antalet syseisatta med 11 96. Electrolux minskade antalet sysselsatta i Sverige med 3 970 personer, medan företagel utomlands ökade antalet med 14 635 personer.

I svaret hänvisar industriminister Huss till en annan ulredning, som gjoris inom regeringskansliet av en arbetsgrupp för multinationella företag. I den har man tagil med de 18 största svenska företagen med avseende på antalet sysselsatta i utlandet. Ulredningen visar alt dessa företags antal anställda under perioden 1963-1977 var oförändrat i Sverige, medan det i utlandet ökade med 140 000. Electrolux ökade under perioden antalet sysselsatta i Sverige med 5,9 96, medan man i utlandet ökade med 250 96. Dessa slora multinationella förelags ökningstakt här hemma ligger under den som gäller inom de branscher där de är verksamma i Sverige.

Dessa förhållanden harjag pekat på och ställt frågan huruvida statsrådet

anser att del finns garantier för atl det statliga stödel främjar sysselsätlningen i vårt eget land. På denna fråga svarar industriminister Huss med att ge ytteriigare exempel på motsatsen, nämligen genom alt yllerligare understryka den trend som har varit bakgrunden till min interpellation. Den ulredning som arbetsgruppen inom regeringskansliet har gjort talar nämligen exakt samma språk som LO-ulredningen. Industriminister Huss kommer till slutsatsen all vi inte har tillräckligt kunskapsunderlag för atl säga alt effekterna av utlandsinvesteringarna är negativa för sysselsätlningen i Sverige-där skiljer sig naturligtvis våra åsikter ål. Jag citerar; "Föratt kunna ultala sig om detta måste man ju veta vad som skulle ha skett om företaget inte hade investerat utomlands. Del är gentemot utfallet av ett sådant alternativ som de tidigare redovisade brullosiffrorna bör utvärderas."

Men, bäste Erik Huss, är det möjligt att föra en konkret diskussion med en sådan utgångspunkt? Jag erinrar mig en känd politiker i den här församlingen som sade att om inle del där om-el hade funnits, sä kunde han ha seglat till Amerika på elt järnspett. Det är ungefär samma diskussion man kommer in i när frågan ställs på detla sätt. Vi kan naturligtvis aldrig få en exakt redovisning av vad som skulle ha hänt om förelagen inle hade fört ut arbetstillfällen från vårt land och förlagt dem lill andra platser.

Detla är elt sätt att icke vilja diskutera konkret utan i högsta grad abstrakt. Jag har gett konkreia siffror på utvecklingen. Herr Huss har understrukit utvecklingstrenden med de siffror som redovisats. Allting talar alltså för och visar på vad LO-ulredningen kom fram till, att de företag som så att säga mest exporterar arbetstillfällen till andra länder är sämst när det gäller att skapa arbetstillfällen i vän eget land.

Erik Huss säger vidare atl del statliga stödet till de här förelagen har mindre betydelse närdet gäller de multinationella förelagens sysselsäUningsutveck-ling. Jag delar inte uppfattningen om storleken av stödel och den betydelse det har. Men jag inskränker mig till atl säga att det är min beslämda uppfattning att de bidrag som tas ifrån del svenska samhällel och de svenska skattebetalarna inle lill någon enda del får användas till åtgärder som leder till att vårt land förvandlas till en industriell kyrkogård.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 betydelsen för sysselsättningen av statligt stöd till multinationella företag

Induslriminislern ERIK HUSS;

Herr lalman! Jag noterar med tillfredsställelse att Rolf Hagel liksom jag tycker atl vi nu inte skall gräva ner oss i Electroluxaffären. Den kommer ju upp som ett separat och i riksdagstrycket då väl dokumenterat ärende. Låt mig bara kort konstatera atl när Rolf Hagel kontrasterar den ringa men dock ökning med 500 människor av Electrolux sysselsättning i Sverige som ägt rum under jämförelseperioden mot den väldiga ökningen utomlands, så går han förbi det fakium att det är en ökning som huvudsakligen har skett genom atl Electrolux har köpt större och mindre företag i utlandet. Och del kan i varje fall inle betecknas som utförsel av jobb när man övertar jobb som redan finns i resp. land.

Sedan lill den mer allmänna frågan: Rolf Hagel sade atl jag svarar på hans

3 Riksdagens proiokoll 1978/79:35-36

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Om betydelsen för sysselsättningen av statligt stöd lill multinationella Jörelag

interpellation med alt ange en rad siffror från undersökningar som vi själva gjort och som i själva verket ger siarkare uttryck för den tendens som Rolf Hagel är orolig för. Jag hoppas att Rolf Hagel inle beklagar sig över alt vi hederligen redovisar ett material som för honom är rätt användbart -användbart om man inte bryr sig om alt försöka analysera de bakomliggande sammanhangen, och det ärju det som Rolf Hagel inte lycker atl man skall göra.

Rolf Hagel bevisar med elt påstående det som skulle bevisas. Han sägeratl del handlar om alt föra ut arbetstillfällen. Men det är detta som jag i interpellationssvaret säger att vi inle vet och icke kan utläsa ur siffermaterialet. Det är faktiskt inte alldeles likgiltigt att veta vad man lalar om, att ha analyserat orsaker till en företeelse för att komma fram lill vad som egentligen har skett.

Delta tyckte LO, som Rolf Hagel åberopade, och därför skrev LO till dåvarande industriministern och begärde utredning. Del är detta som pågår, och det är det jag åberopade - utredningar som skall försöka analysera de sammanhang och orsaker som finns bakom de här siffrorna.

ROLF HAGEL (apk);

Herr talman! Vi har ett sakmaterial som bygger på undersökningar gjorda mellan 1963 och 1977. Resultaiei av dessa undersökningar pekar alla i en myckel bestämd riktning, även om man tar hänsyn lill i vilken ulslräckning företagen har ökat sysselsättningen här jämfört med likartade företag inom samma branscher i Sverige. Vilket man än väljer av de stora företag som finns uppräknade finner man exakt samma trend. Och del är inle precis någon kort tid del gäller - del är 14 år man kan studera förhållandet pä.

Jag vill också påslå alt det inte bara är i värt land vi kan dra slutsatser om vad som har hänt med de multinationella företagen. Del har över huvud laget skett en förändring av arbetsfördelningen länderna emellan i hela den kapitalistiska väriden på grund av de mullinationella företagens säll alt spela ul det ena landets arbetskraft mot del andras. Atl industriländerna har drabbats av denna utveckling råder del inget som helst tvivel om.

Sedan lill frågeställningen hur man skall se på köp av färdiga förelag i utlandet. Ja, om man använder pengar, som har slitits ihop av svenska jobbare och som skulle ha använts lill atl här förnya fabriker eller bygga nya fabriker och skaffa fram nya produkier, lill att köpa fabriker i andra länder -har man då berövat värt land arbetstillfällen eller inle? För mig är det solklar!: Man har då berövat vårt land arbetstillfällen. Det kanske vi kunde bli överens om. Jag lycker del är en vikiig fråga.

I slällel för atl investera här investerar man på andra håll. Även om man inle direkl har lagt ner arbetstillfällen här, plockat människor ur produklionen, har man förhindrat all nya människor kommer in i produktionen under de kommande åren. Det kallar jag också för stöld av arbetstillfällen.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Rolf Hagel förbiser några saker i sitt resonemang.

På senare år har investeringarna i utlandet hell eller huvudsakligen -vanligen helt - baserats på upplåning utomlands, vanligen i del land där investeringen skett. Man har alltså inte frän den svenska kapitalmarknaden dragit undan medel som kunde användas för svenska investeringar, om sådana hade en grundval.

Jag vill återkomma till del slörre sammanhang som Rolf Hagel berörde inledningsvis i sin replik, nämligen om jobb förs ut eller inle ur Sverige.

Del är eu mycket komplicerat sammanhang med väldigi många aspekter som ligger bakom ulvecklingen av industrisysselsätlningen i Sverige och den svenskägda sysselsättningen i utlandet. Men en faktor spelar i varje fall mycket lilen roll, och det är jusl del som den här inlerpellationen sägs handla om, nämligen statliga bidrag till multinationella förelag. De spelar i detta sammanhang en myckel marginell roll.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 betydelsen för sysselsättningen av statligt stöd lill multinationella .företag

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Del är omöjligt för mig att säga vilken roll bidragen spelar i konkreta siffror. Men jag anser inte atl någon del av bidrag som ges av svenska skattebetalares pengar skall användas föratt beröva svenska arbetare arbetstillfällen - inle någon del skall användas lill del! Del spelar alltså egentligen inte någon roll hur stor den delen är. Det är en principsak att man inte skall använda statligt stöd pä delta sätt.

Industriministern säger atl man lånar upp pengar utomlands. Del ligger säkert också en viss riktighet idel påslåendet-del bestrider jag inle. Men jag vet också vilka otroliga möjligheter de multinationella företagen har lill kapilalulförsel av olika slag, något som vi inte kan kontrollera. Vi har båda erfarenheter av hur svensk varvsindustri i princip har lagts ned genom kapilalulförsel på olika säll och skapande av arbetstillfällen på andra håll i världen. Det kan inle vara någon hemlighet. Delta är alltså en utveckling som skett under de senaste 15-20 åren.

DetliggerendeliErik Huss påslående att vi inte vet vad som hade hänt om man inte fött göra dessa investeringar utomlands, om man inle hade skapat de företagen. Men om man då ser på vad det är för slags investeringar man gör och vilka verksamheter man skapat i andra länder, sä måsle man fråga sig: Är del verksamheter som skapar arbelslillfällen i Sverige?

Jag är helt medvelen om atl man för aU kunna tillverka produkier här j landei måsle ha en försäljningsapparat ute i väriden och att man måste ha serviceorganisationer som kan la till vara de produkter som tillverkas. Men del är icke på den typen av verksamheter man investerar, ulan investeringarna läggs i huvudsak pä jusl tillverkningsindustrin. Det tar jag lill intäkt för atl man berövar landet arbetstillfällen.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

0/77 sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

§ 8 Om sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för att besvara Karl-Erik Svanbergs (s) den 19 oklober anmälda interpellation, 1978/79:49, och anförde:

Herr talman! Karl-Erik Svarlberg har frägal mig vilka konkreta åtgärder regeringen vidtagit på förslag av Göteborgsdelegaiionen för atl förbättra sysselsättningslägel i Göteborgsregionen. Vidare ställs frågan hur många sysselsättningstillfällen som skapats i Göteborgsregionen till följd av dessa åtgärder samt om Göteborgsdelegationens verksamhet är avslutad vad avser de akula sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen.

Göteborgsregionen har liksom många andra orter och regioner i Sverige brottats med sysselsättningsproblem under de senasle åren. Del har gällt både långsiktiga sysselsättningsfrågor till följd av strukturella förändringar och akuta arbelsmarknadsproblem av konjunkturen art. Den relativt ensidiga näringslivsstrukturen har medfört all regionen är känslig för konjunktur- och strukturförändringar. Detla har visat sig bl. a. i varvsindustrins allt slörre svårigheter atl möta ökande internationell konkurrens. För atl molverka dessa negativa förändringar har en rad äigärder vidtagits delvis pä förslag av Göteborgsdelegaiionen under det senasle året. Dessa har bl. a. omfattat en förstärkning av den regionala utvecklingsfonden och ett bidrag på 60 milj. kr. till Gölaverken AB för atl vid Lindholmens varv ulveckla en verksamhel som innebär alt anläggningarna vid varvet utnyttjas för utbildning, forskning och produktion. Denna verksamhel beräknas sysselsätta ca 300 personer. En del kommer att kunna rekryteras frän Göleborgsvarven. Därtill kommer ca 600 elevplalser i AMU-utbildning och gymnasieskola.

Regeringen har nyligen förelagl riksdagen en proposition om vissa varvsfrågor. Där behandlas bl. a. den svenska varvsindustrins framlida omfattning och inriktning. De föreslagna förändringarna kommer atl drabba även Göteborgsregionen.

Regeringen har i sitt arbele med varvsfrågorna noga prövat alla konkreta och ålgärdsinriklade förslag som skulle kunna förbättra sysselsätlningssiluationen i varvsregionerna genom de föreslagna förändringarna. Göteborgs-delegationen har härvidlag varit en viktig länk vid ulformningen av olika förslag till åtgärder som kan förstärka sysselsättningen i regionen. Detla gäller dels det korta perspektivet i form av olika arbetsmarknadspolitiska insatser, dels det längre perspektivet i form av regional- och näringspolitiska åtgärder. De förslag som läggs fram i varvspropositionen gäller lidigareläggningar av statliga beställningar vid varven, vissa järnvägs- och väginvesteringar i anslutning till ulbyggnaden av hamnen, införandel av ell särskill regionalpolitiskt stöd i varvsregionerna, tillskott av medel lill den regionala utvecklingsfonden samt inrättande av ett investmentbolag i Göteborgsområdet. Genom dessa senare åtgärder skapas föruisänningar för ell aktivt och kraftfullt arbete i länen, där det gäller att lösa de sysselsättningsproblem som uppstår.

Slutligen vill jag framhålla att regeringen i varvsproposiiionen aviserat alt

Göleborgsdelegaiionens verksamhet skall fortsätta. Regeringen kommer Nr 35

inom kort alt närmare precisera verksamhetens fortsalla inriklning och Fredaeen den

°'*"ä'"'"8- 17 november 1978

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr lalman! Jag skulle vilja börja med att citera vad ordföranden i Göteborgsdelegationen sade som svar på ungefär de frågor jag har ställt. Svaret är hämtat från en tidningsintervju den 17 juli.

"Vi kan inte peka på konkreia arbetstillfällen. Men arbetet har rent praktiskt fungerat bra. Det innebär alt representanter för alla berörda myndigheter, organisationer etc. kan träffas regelbundet och la fram förslag till åtgärder.

Engagemanget i Lindholmen-projektet och det statliga stimulanspaketet vi vill ha genomfört ärett par exempel. Sedan för väl utvecklingen visa om det blir goda resultat eller om delegationen mest fungerar som kosmetika."

Därifrån över till industriministerns svar, som jag ber atl fö lacka för. Svaret är taktiskt. Men det är väl en följd av omständigheterna. När jag framställde den urspmngliga interpellationen gjorde jag det till förre industriministern Åsling. Så kom regeringsskiftel, och ordföranden i Göteborgsdelegationen, Erik Huss, upphöjdes till industriminister. Det kan då tyckas ofint atl jag frågar den nye industriministern vad den avgångna regeringen har gjort på förslag av Göteborgsdelegaiionen. Han kan ju rimligen inle vara ansvarig för det. Nej, inle Erik Huss personligen, men folkpartiet är ansvarigt. Göteborgs-delegationen är nämligen inte Åslings eget lilla verk, utan den är en regeringsdelegälion. Det var regeringen som skulle åstadkomma något. Där hade folkpartiet ett ansvar, och det ligger kvar. Det är väl därför svarei är så taktiskt.

Men vad innehåller svarei egentligen? Där konstateras alt Göteborgsregionen brottas med sysselsättningsproblem, dels långsiktiga lill följd av strukturella förändringar, dels akuta som en följd av lågkonjunkturen. En rad åtgärder har vidtagits för atl molverka dessa förändringar, delvis pä förslag av Göteborgsdelegationen, heter det. Det är nog bra alt del slår delvis, för det viktigaste exemplet, Lindholmenprojektet, är ett ursprungligen kommunalt initiativ och inte ett initiativ från delegationen: Det är ett kommunalt initiativ, som delegationen i direktiven fick i uppdrag atl pröva.

F. ö. innehåller svarei ingenting om vad regeringen gjort. Däremoi går industriministern in på vad den nya folkpartiregeringen föreslår bl. a. i varvspropositionen. Del vill jag återkomma lill. Men först vill jag ge en initierad kommentar till Göteborgsdelegationens verksamhel frän ordföranden i LO-distriktet i Göteborg, Göran Axell. Han gav den på vår partikongress nyligen:

"Jag tillhör den av den borgeriiga regeringen tillsatta Göteborgsdelegaiionen som skall syssla med Göteborgsregionens problem. Men inle har vi kunnal skapa fram sysselsättning som ersättning för 6 000 varvsjobb eller för de 3 000 som försvinner i hamnen lill 1985, för atl nämna ett par exempel på de problemområden vi har.

0/77 sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 sysselsällningsproblem en i Göteborgsregionen

I och för sig är en sådan grupp bra för atl respektive regions problem skall komma med i den allmänna diskussionen, men några jobb medför den definitivt inte. Jag är rädd för all den kan invagga människorna i förhoppningar om alt problemen kan lösas genom enkla metoder. Så är del ju inle, ulan det vill till hell andra åtgärder."

Jag tror det här uttalandet kommer sanningen nära. Jag fick f ö. samma kommentarer frän de fackliga företrädarna på Arendal, när jag var där senast. "Kosmelika" - med Erik Huss egel ord - var den träffande beteckningen.

När vi riktar krilik mol alt praktiskt tagel ingenting hänt är del naiuriigivis inte Göteborgsdelegaiionen vi kritiserar ulan trepariiregeringen, som inte följt upp de initiativ som delegationen lagil. Om nu inte ordföranden i delegationen vill skryta, får väl jag nämna några exempel ulöver dem som kom fram i svaret;

Lokalisering av havsresursdelegationen till Göteborg.

Lokalisering av central stiftelse för skyddad verksamhel till Göteborg.

Slalligl engagemang i ulbyggnaden av Göteborgs hamn till nordisk cenlralhamn för transocean trafik.

I det nya ämbetet går del kanske lällare för Erik Huss att arbeta för dessa projekt: Det här gäller alltså nya arbetstillfällen. Men Göteborgsdelegaiionen har också slagits för alt fö behålla jobben i regionen. Hur gick försöket atl stoppa Turitz flyttning av huvudkontoret till Stockholm? Ingen ålgärd från regeringens sida. Hur går det här egentligen ihop med Nils Åslings och den lidigare regeringens slolla proklamationer i direktiven till Göteborgsdelegaiionen; "De frågor som har samband med de omedelbara sysselsättningsproblemen bör angripas med förtur." I ett annat avsnitt av direktiven heter det; "Förslag till konkreta åtgärder som kan förbättra sysselsättningsläget i Göteborgsregionen bör lämnas efterhand."

Vad hjälper förslag, om regeringen inget gör med anledning av förslagen? Man kan som represenianl för Göieborgsregionen bara känna en dov förtvivlan över trepartiregeringens passivitet.

Jag log upp en del av problemen i Göieborgsregionen i den allmänpolitiska debatlen i slutet av oklober. Problemen är väl kända för Erik Huss. Del flnns därför ingen anledning atl göra en ny kortfattad kartläggning. Erik Huss är också väl medveten om Göteborgs och Göteborgsregionens betydelse som motor för näringslivet i hela Västsverige. Låt mig bara la upp ell resonemang.

Länsarbeisnämnden har vid flera tillfällen konstaterat att sysselsättningsproblemen nu är av sådan omfattning alt kända arbelsmarknadspolitiska ålgärderär helt otillräckliga. Vad som nu krävs vid sidan av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är rejäla näringspolitiska satsningar. Jag tror all den senaste arbetsmarknadssiaiisiiken besiyrker della. Arbeismarknadsminisiern kunde för en vecka glädja sig ål uppgifterna alt arbelslösheten minskat med 20 000 från september tilf oklober. Vi hörde honom lidigare i dag presenlera dessa siffror. Om pressuppgifterna är korrekla, minskade arbetslösheten i Göteborg med 19 personer, dvs. en tusendel av de 20 000. Detta visar att det behövs kraftfulla åtgärder för atl skapa nya jobb i Göleborgsre-

gionen. Och det visarall del är nödvändigl all slåss för de jobb vi har,även om förre induslriminislern kallar del bypolitik.

Låt mig därför gå över till den andra delen av industriministerns svar. Där går industriministern in pä den nya varvsproposiiionen. Del ger mig lillfälle alt Slälla Erik Huss mol väggen, och det lillfällei länker jag ta.

Från länsstyrelsens ulredning "Storvarven i Göteborgs och Bohus län" hämtar jag följande:

"I varvspropositionen våren 1977 var departementschefen fullt medvelen om den problematik som förestod i Göteborg de närmaste åren och anförde mot denna bakgrund bl. a. all 'ytterligare neddragning av sysselsätlningen vid Göteborgsvarven inte kan förordas i dagsläget'. Departementschefen framhöll vidareatl föratt samgåendet mellan Eriksberg och Gölaverken skall kunna genomföras på ett smidigt sätt och ulan alltför besvärande sysselsätl-ningsmässiga konsekvenser är del angeläget 'att verksamheien vid Gölaverken Cityvarvet kan fullföljas enligt nuvarande sysselsältningsplaner och med bibehållen långsiktig konkurrenskraft'.

Länsstyrelsen vill med skärpa framhålla all denna bedömning allljäml bör gälla.

För det första för alt man över huvud taget pä ett någorlunda acceptabelt säll skall kunna klara av den komplicerade sammanläggningsprocess som varvsenheterna är milt uppe i.

För det andra med hänsyn lill den totalt sett myckel bekymmersamma arbetsmarknadssiiuaiion som Göteborgsregionen redan befinner sig i, med bl. a. en andel förtidspensionerade som är bland de högsia i landet och med närmare 10 % av arbetskraften utanför den öppna arbetsmarknaden.

För det tredje pekar länsstyrelsens grundprognos 1976-82 för Göteborgsregionen pä en - utöver varvsneddragningen om 6 000 personer - ytteriigare förlusl av 7 000 arbelslillfällen inom lillverkningsinduslrin.

För det Jjärde skulle samhällets kosinader för en ökad arbetslöshet klart översliga samhällets kosinadsiäckningsbidrag för alt pä 1979 års nivå driva varven vidare under en övergångsperiod, med ell delvis förändrat produklionsprogram - delta enligl Gölaverken Arendals ovan relaterade föruisänningar, som synes lillräckligi väl underbyggda för att prövas under en försöksperiod. En ekonomisk satsning av samhällel synes av dessa skäl vara motiverad."

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är i det här fallet Erik Huss. Nu frågar jag; Ansluter sig industriministern till den bedömning som länsstyrelsen, dvs. Erik Huss, har gjort?

När varvspropositionen presenterades kontaktade jag de fackliga företrädarna på varven för att få aktuella uppgifter. I dag jobbar 9 700 på varven i Göteborg. På två är skall 4 700 av dem bort. Del klarar vi inle, Erik Huss. Även om vi talar - och talar myckel - om alternativ produktion lar det tid innan denna alternativa produktion kommer i gång.

Del svar som industriministern har gett i dag innebär i varje fall inte vad jag kan se någon öppning. Jag citerar frän svaret;

"Regeringen har i sitt arbete med varvsfrågorna noga prövat alla konkreia

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

0/77 sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

och ålgärdsinriklade förslag som skulle kunna förbättra sysselsätlningssiluationen i varvsregionerna vid de föreslagna förändringarna. Göteborgsdelegaiionen har härvidlag varil en vikiig länk vid ulformningen av olika förslag till åtgärder som kan förstärka sysselsättningen i regionen."

Göteborgsdelegaiionen skall fortsätta siu arbele enligl varvspropositionen. Blir det mer kosmetika eller blir det ett aktivt och kraftfullt arbele?

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Milt interpellationssvar var medvetet kort och jag kommer också atl göra min replik kort, eftersom vi om några veckor fär en, som jag förmodar, stor deball om dessa ämnen när utskottets förslag med anledning av varvproposilionen skall upp lill behandling. Lät mig därför nöja mig med några korta reflexioner.

Vad först beträffar Göleborgsdelegaiionens arbele och resultat kan man känna besvikelse över delta - del kunde man möjligen utläsa av Karl-Erik Svarlbergs inlägg - om man har utgått frän ganska orealistiska funderingar om vad som kan åstadkommas av en delegation. Det finns många delegationer här i landet, och man är inle särskill stor realist om man tror all en delegation exempelvis trollar fram 6 000 jobb, för att ta en siffra som har nämnts av LO-disirikteis ordförande.

Vi utvecklade från Göteborgsdelegaiionen för några månader sedan inför dåvarande industriministern en syn på delegationen, där vi sade - det var alltså den dåvarande ordföranden i delegationen som utformade den skrivelsen - alt en delegation löser inle stora sysselsällningsproblem. Så lättillgängliga affärsidéer som snabbt kan förverkligas utan en massa pengar finns inte. Däremot sade vi - och del var vi alldeles eniga om, även Göran Axell - vilket för resten också framgick av Kari-Erik Svart bergs anförande, atl det är mycket nyttigt att del finns en instans där man koordinerar de ansträngningar, utredningar och framstötar från en rad olika organ inom regionen som alla arbeiar i samma syfte, all främja regionens bästa, och alt del är nyttigt att man på detta sätt har fått något som icke fanns förut: en central punkt där informationer samlas och clearas och där aktioner samordnas. Det är också centralt, för kanslihuset, bra all det finns en instans som kan ge lokala upplysningar och hjälpa till med prioriteringen av olika arbetsuppgifter. Man skall inte förringa värdet av detta därför all det är svårl all peka på konkreta jobb.

Karl-Erik Svartberg räknade upp någ:-a av de framstötar som gjoris. Belräffande det projekt som onekligen givit jobb, nämligen Lindholmen, sade han atl det var klokt alt jag svarat all del delvis var en prestation av Göteborgsdelegtionen. Jag säger delvis för det var andra som initierade projektet, men del var fakiiski Göteborgsdelegaiionen som efter mycket arbele drev fram ett beslut av denna avsevärda omfattning.

Herr Svarlberg sade au den förra regeringen ingenting gjort irois all möjligheterna till sysselsällning försämrats i Göieborgsregionen. Del är väl ändå inte ett korrekt påstående. Del har gjorts framför alll mycket stora arbelsmarknadspolitiska insaiser. Karl-Erik Svartberg citerade ett uttalande

av länsarbeisnämnden om all man nu kommii till en punkt då man inle klarar situationen enbari med arbelsmarknadspolitiska uppgifter. Detta är rikligt, men det förringar inte vikten av den väldiga ökning som skett i fråga om arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten, skyddade arbeten etc. icke minst inom Göteborgsregionen underden förra regeringens lid då, som herr Svartberg säger, ingenting gjorts.

Herr talman! Belräffande det sista inslaget i Karl-Erik Svarlbergs anförande vill jagsäga alt det våren nästan liiel för tacksam, man skulle kunna säga för billig, effekl att nu la fram mig i mina ivå roller, min lidigare och min nuvarande. Om man menar atl en person inte skulle ta några intryck av atl han fåll helt nya arbetsuppgifter så kan man ha skäl för den ironi som herr Svarlberg uttalade, annars inte.

Den framställning som herr Svarlberg citerade och som gjordes i januari/ februari av länsstyrelsen har vi nu alt i november 1978 bedöma i elt nationellt perspektiv. Om herr Svartberg menar all en varvsproposilion borde lämna produklionen vid Göteborgsvarven helt oförändrad, så saknar han i stort sett konlakl med alla belydande krafter i del svenska samhället, också honom närstående krafter. Det hör inte lill den praktiska politikens möjligheter, menar jag, att låtsas som om ingenting väsentligt måste ske i fråga om varven. Del är ett beklagligt fakium att vi måste gå vidare på den här vägen. 1 den proposilion som är framlagd och som vi för tillfälle all diskutera senare försöker man ta varligt på detla, men man låter inte bli alt la på del.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

0/77 sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

KARL-ERIK SVARTBERG (s);

Herr talman! Det var svaret som ledde mig in på varvsproblemaiiken. Jag hade inle tänkt gå in på den eftersom jag vet att det föreligger en proposilion och all frågan kommer upp senare.

Jag skulle kunna fylla på med andra exempel. Vi har PLM AB i Surte där del blir tre arbeten kvar av flera hundra. Vi har AB Electrolux dotterbolag i Göteborg, AB Original Odhner - en affär som diskuterades här i kammaren för bara några minuter sedan. Den affären innebar nedläggning i Göteborg. Fortfarande, sedan drygt tio månader tillbaka, är nästan hälften av dem som slutade vid företagel arbetslösa. Jag skulle kunna fråga; Vad händer med Jonsereds AB och med AB Partner i Mölndal, om Electrolux går in och lägger elt paraply över motorsågstillverkningen?

Det finns alltså åtskilliga exempel an anföra, men det var industriministern som förde in resonemanget på varvsproblematiken och varvspropositionen.

Jag vet inte om förväntningarna på Göteborgsdelegaiionen har varit orealistiska, men jag iror inte del. Däremot försökte man kanske skapa orealistiska förväntningar pä Göteborgsdelegaiionen, och det är den förra regeringen som bär skulden till detta. Vi vet hur svårl del är all skapa nya jobb. Alla fackliga företrädare i Göteborg kan instämma i detla. Jag skulle kunna citera fiera av de fackliga och poliliska företrädare som var i aktion på vår partikongress. De framhöll atl del inle finns snabba, enkla lösningar pä de svära problem som vi har framför oss.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

Om sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen .

Jag instämmer i Erik Huss och Göran Axells bedömning att det är bra all ha eu forum för samordning av ansträngningarna. Men del måsle också bli gensvar frän delegalionens huvudman. Del är i delta avseende somjag menar all irepartiregeringen hargjort prakliskl laget ingenting. Jag har över huvud taget inte lalai om de övriga åtgärderna. Här har aniingen Erik Huss missuppfaiiat mig eller också har jag uttryckt mig oklart, ty jag är väl medvelen om de arbelsmarknadspolitiska insaiser som har gjorts. Del är bara det att vi har nått den gräns där de inte räcker lill.

Del var inte ironi, Erik Huss, när jag tog fram dehär viktiga uttalandena av länsstyrelsen. Del var lika allvarligt menat som när jag i den allmänpolitiska debatlen uttryckte förhoppningen att Erik Huss skall slåss lika bra för jobben som industriminister som han gjorde som landshövding i Göteborgs och Bohus län. Naturligtvis kan vi ha olika bedömningar om hur det hela skall skötas.

De anslällda är medvelna om an del behövs en omslrukiurering, en neddragning. I den allmänpolitiska debatten lyfte jag fram ell uiialande av Sören Mannheimer, som jag tycker har formulerat det här myckel bra. Jag återger en del av vad jag citerade vid det tillfället;

"Vi vet allihop all svensk varvsindustri måste skäras ner ytterligare och struktureras om på ett planmässigt sätt. Men vi vet också mycket - mer än några andra-om varvsregionernas förutsättningar, om varv och shipping och deras företagsekonomiska villkor, om våra kommuners och landstings begränsade ekonomiska förutsättningar atl ytterligare utöka antalet anställda inom sina områden och sist men inte minst viktigt om bristen på affärsidéer och vilja inom del enskilda näringslivet att i rådande konjunkturläge investera och öka sin sysselsättning.

Vi är dom verkliga experterna på dom här frågorna. Vi lever mitt i den verkligheten. Vi har dagliga kontakter med alla dom människor som skall leva med och i praktiken lösa problemen. Lyssna för guds skull pä vad vi säger! Hitintills har del inle skett!"

Det är detta som det är fråga om. Del får alltså inte bli någon drastisk nedskärning av Göleborgsvarven som yllerligare försvårar våra problem. Det gäller i Slällel alt hålla huvudet kallt i detta läge. Jag tror atl vi kan möta framtiden med tillförsikt, och del är för detta somjag vill atl Erik Huss skall Slälla upp.

Under della anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Induslriminislern ERIK HUSS:

Herr lalman! Jag kan konstatera alt våra ståndpunkter genom Karl-Erik Svanbergs senasle inlägg väsentligt har närmat sig varandra. Jag känner inte behov av au kommentera hans inlägg pä annat säll än alt - och jag är övertygad om att också han inser della - milt perspektiv måsle vara främst nationellt och icke främst regionalt.

KARL-ERIK SVARTBERG (s);

Herr lalman! Jag ser inte någon motsättning mellan dessa perspektiv. Vad det gäller är frågan om varvsslmkiuren, och i del avseendet menar jag au intressena går ihop. Men på den punkten har jag lydligen en annan bedömning än induslriminislern.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

0/77 införande av sex limmars arbetsdag

§ 9 Om införande av sex timmars arbetsdag

Statsrådet EVA WINTHER erhöll ordet för alt besvara Karin Nordlanders (vpk) den 18 oktober anmälda inlerpellation, 1978/79:36, till arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr lalman! Karin Nordlander har frågat arbetsmarknadsministern om regeringen nu är beredd alt utarbeta en konkret plan för nedtrappning av arbetstiden till sex limmar om dagen all snarasi underställas riksdagen. Arbetet inom regeringen är så fördelat alt det är jag som skall svara på interpellationen.

Karin Nordlander menar bl. a. all en slarki skäl för en framtida arbetstidsförkortning är alt de nuvarande arbetstiderna slår hårdast mot kvinnorna. Della är enligl Karin Nordlander elt av de stora hindren mot en jämsiälld-helspoliiik. En sänkning av arbetstiderna endasl för t. ex. småbarnsföräldrar har i praktiken visat sig vara en dålig lösning som konserverar de rådande könsrollerna.

Som svar pä frågan om en plan för införande av en sextimmars arbetsdag för alla vill jag inledningsvis säga, atl efter överläggningar mellan representanter för den dåvarande regeringen och för löntagarnas huvudorganisationer tillsattes våren 1974 delegationen för arbei.slidsfrågor. Vid dessa överiäggningar var man bl. a. överens om atl takten och inriktningen i kommande generella arbetslidsreformer i första hand skall bestämmas av arbetsmarknadens parter, all del långsiktiga målet för arbetslidsreformer skulle vara en arbetsvecka pä 30 limmar och all regeringen borde underiätta för arbetsmarknadens parter alt la siällning i denna fråga genom all samordna det pågående utredningsarbetet och ta initiativ lill erforderliga analyser.

Delegationen avgav våren 1976 en delbetänkande (SOU 1976:34) Kortare arbetstid? När? Hur? samt hösten 1977 en deparlemenlssiencil (Ds A 1977:7) om deltidsarbetets ulveckling. Inriktningen av delegationens fortsatta arbete bygger på delegalionens direktiv saml remissammanställning på del nyss nämnda betänkandet. Under våren 1979 kommer delegationen au avge ett delbetänkande. Först därefter finns det anledning att återkomma lill frågan om tidpunkten för kommande generella arbetslidsreformer.

Jag vill korl kommentera Karin Nordlanders uppfattning om atl den vidgade rätten lill ledighet för småbarnsföräldrar som iräder i kraft den 1 januari 1979 enbart skulle konservera de rådande könsrollerna.

De arbetstidsreformer som genomförts eller förberetts under 1970-ialet har

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

0/7/ införande av sex timmars arbetsdag

varit dels generella, dels selektiva. Säriösningar för vissa branscher eller grupper har hittills motiverats främst utifrån arbetets art men även utifrån den enskilde arbetstagarens förhållanden. Vidare har hänsyn tagits lill det praktiskt föreliggande behovel av en förkortning av arbetstiden och de praktiska möjligheterna att genomföra den.

Familjepoliiikens mål är att skapa en god uppväxtmiljö för barnen och en social trygghet för barnfamiljerna. Familjepoliliken måste också utformas så att den främjar jämställdhet mellan kvinnor och män. Av stor belydelse i della sammanhang är arbetstidens längd. Det är därför angelägel alt i elt första skede ge alla småbarnsföräldrar en lagfäst räll lill en kortare arbeistid samt rätt att återgå i förvärvsarbete i samma ulslräckning som före ledigheten. Syftet med en reducerad arbetstid är atl ge barn och föräldrar mer lid till meningsfull samvaro och atl nedbringa de långa vislelseiiderna för barn i daghem och familjedaghem. Enligt min mening bör därför en arbetstidsförkortning i möjligaste mån spridas över arbetsveckans samtliga dagar.

För mig framstår denna reform som ett viktigt led i strävandena att även fäderna i högre grad skall anpassa sina arbetstider så att de för mer tid all umgås med sina barn. Detta bör enligl min mening dels leda lill ett mer jämställt föräldraskap, dels skapa förutsättningar för en utjämning på arbetsmarknaden så all deltidsarbeiei inte koncentreras till kvinnodomine-rade yrken.

Jag vill därmed belöna all denna reform är ell vikligt inslag i vår strävan atl skapa en mer jämställd arbeismarknad mellan kvinnor och män.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag tackar slalsrådel för svaret på min interpellation. Det finns, somjag påpekat, flera tungt vägande skäl för all regeringen på allvar tar upp frågan om förkortad arbeistid för alla och att en konkret plan framläggs på huren nedtrappning kan ske.

1 min inlerpellation har jag som motivering för arbetstidsförkortningen främst anfört tre skäl: utslagningen från arbetslivet, utvecklingen av deltidsarbetet och frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män. Min uppfallning är alt en förkortad arbeisdag är nödvändig för att komma till rälla med dessa problem.

Eftersom svaret pä inlerpellationen inte för frågan närmare en lösning -statsrådet nöjer sig med alt hänvisa lill pågiiende ulredning, och del ärju ell vanligt svar - vill jag passa på tillfället all ytteriigare belysa de frågeställningar som jag har tagit upp i inlerpellationen.

Det är inte enbari genom arbetslöshet som alll fler människor slås ut från arbelslivet. Denna utslagning och utsortering har flera orsaker. Den viktigaste ärden höga arbetsintensiteten. Effektivitetskrav, rationaliseringar med ständiga krav på ökad produktion, frambringar en ökad arbetsintensitet, som i sin tur är en av orsakerna lill att stressen ökal i jobben. Profilen skall upprätthållas, och det kan bara ske genom en ökad utsugning av lönarbetarna, som är de enda som skapar nya värden.

Den tekniska utvecklingen har inle heller utnyttjats för alt förbättra arbetsförhållandena för de anslällda. Även om många fysiskt tunga arbeten försvunnit, så har de i stället ersatts av monotona passningsarbeten. Människan har blivit underordnad maskinen, dess arbetstakt och organisation. Detta innebär hårt styrda arbetsuppgifter. För kapitalel är en effeklivisering av arbetsprocessen nödvändig för att upprätthålla och öka lönsamheten. Profithänsynen väger tyngre än hänsynen till de arbelandes hälsa, det finns det många bevis för. Den moderna tekniken används inte till atl åstadkomma ett mänskligare arbetsliv. Siffror visar att över en miljon arbetare varje dag är borta från den öppna arbetsmarknaden på grund av sjukskrivning, utslagning, utsortering eller arbelslöshel. Ca 500 000 personer är borta varje dag på grund av sjukdom. Aktuella undersökningar visar alt en tredjedel av dessa - minst 150 000 - är borta på grund av stressfaktorer. Det säger en del.

Det är inte bara inom industrin som arbetskraften utsorteras. Privatföretagens effektivitets- och ralionaliseringsmetoder sprids i allt snabbare takt inom alla sektorer, bland såväl arbetare som tjänstemän i låg- och mellanställning. De tidigare tjänstemannauppgifterna har till stor del omvandlats till "industriellt kontorsarbete" och nya uppgifter främst inom "dalan" har gjort arbetsuppgifterna än mer likartade industrins. Den ökande offentliga sektorn visar pä samma utveckling. Inom bl. a. sjukvärden har effektivitetskraven ökal och siressreaklioner blivit allt vanligare.

De anställda på den offenlliga sektorn drabbas i dag mycket hårt av det kapitalistiska samhällets effektivitetskrav. Kommunernas och landstingens dåliga ekonomi har hårt drabbat de anställda på alla vård- och serviceområden. Personalen har inle ökat i samma takt som verksamheien byggts ut. Arbetstidsförkortningar har genomförts utan personaltillskott, rationaliseringar med ökade arbetsuppgifter atl sköta på samma tid som lidigare har genomförts. Överbeläggning är en annan orsak som skapar ökade arbetsinsatser för stora yrkesgrupper.

Detta har fått som följd en onormal personalomsättning och medfört alt övervägande delen anställda, exempelvis inom vårdsektorn, i dag arbetar på dellid. Personalomsäuningar på 70 96 och upp lill 100 96 är inte någonling ovanligt - siffror som är hell oacceptabla ur såväl vård- som ekonomisk synpunkt. Del är kostsamt alt ständigt nyrekryiera personal. Trots den ökade arbelslösheten kvarstår fortfarande svårigheterna alt över huvud laget fö personal till dessa jobb.

Omöjliga arbetsförhållanden har medfört atl allt fler av de offentliganställda nu arbetar på deltid. På landstingssidan har andelen deltidsarbetande pä lio år ökat frän 31 till 55 %. Inom primärkommunerna har utvecklingen varit ännu mera drastisk: där är 77 96 del- och timanställda. Av de natiarbetande inom sjukvården är bara 8 96 heltidsarbelande.

Deltidsarbetet är naturiigtvis en bra arbetsform för arbelsköparna genom alt det underlättar deras personalplanering: arbetstiden kan utnyttjas maximalt. Men för den enskilde individen innebär det fiera nackdelar, som kan sammanfattas i atl det innebär en otrygg anställning.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Om införande av sex timmars arbetsdag

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/7/ införande av sex timmars arbetsdag

Eftersom det är kvinnorna som arbetar dellid har deltidsarbetet medverkat lill atl befästa familjestrukturen och förhindra jämställdheten mellan män och kvinnor. Samhället har hänsynslöst utnyttjat kvinnor som ställt upp på deltidsarbete. Hemarbetet har inte behövt förändras. Utbyggnaden av barnomsorgen har kunnat hållas nere. Boendemiljön har inte förändrats, och den könsuppdelade arbetsmarknaden har ytterligare förstärkts. Alt deltidsarbetet är fritt vall av kvinnorna är inte riktigt, om hänsyn tas till alla de hinder som finns för dem au ta elt heltidsarbete - den dåliga barnlillsynen, dåliga kollektiva kommunikationer, brist på arbete, arbetsmiljön etc. Det är helt enkelt inte möjligt att förena ett vettigt liv med två heltidsarbelande i en familj. Ulöver att barnen drabbas omöjliggörs deltagandet i samhällsuppbyggnaden. Organisationsarbetet kommer i kläm - inte ens i den fackliga verksamheien kan kvinnorna della - och del blir då ett hinder för alla de anställda att lösa problem på arbetsplatsen. För kvinnorna betyder det ell fortsatt beroende av en annan försörjare, eftersom arbetstidens längd och veckolönen är den avgörande frågan för ekonomiski oberoende - det ekonomiska oberoende som är förutsättningen för jämställdhet. Deltidsarbetet hindrar också kvinnorna från atl konkurrera om de kvalificerade jobben.

Statsrådet har i sitt svar kommenterat min uppfattning, att möjligheten till förkortad arbetstid för enbari småbarnsföräldrar inle löser jämställdhetsproblemet, ulan atl bestrida min uppfattning. I statsrådets svar finns vad jag menar är ett önsketänkande, nämligen all även småbarnsfäderna i högre grad än nu skall anpassa sina arbetstider så atl de får mera lid au umgås med sina barn och alt del skall leda lill ett mer jämställt föräldraskap samt skapa förutsättningar för en utjämning på arbetsmarknaden, så alt deltidsarbete inle koncentreras till kvinnodominerade yrken. Del kommer säkert länge atl förbli enbart ett önsketänkande.

Del finns f ö. redan exempel pä hur del kommer atl bli. Det finns -jag har redovisai det i interpellationen - från Stockholm uppgifter om att under fem månader 17 av 246 som begärt kortare arbetstid är småbarnspappor. De övriga är mammorna. Del finns även andra belägg för att i familjer med små barn papporna ökar sin arbetstid utanför hemmet - män som redan i dag har en genomsnittlig arbeistid på 41 timmar i veckan - medan mammorna förkortar sin. Del ärju inte heller något revolutionerande förslag, då mer än hälften av alla förvärvsarbetande kvinnor redan har en påtvingad förkortad arbeistid. Och då kostnaden för den förkortade arbetsdagen skall betalas av den enskilde blir det ytteriigare ett skäl för all del blir kvinnorna som stannar hemma.

Men. herr talman, inlerpellationen gäller inle bara en arbeismarknad där kvinnor och män är mer jämställda, den gäller också hur man skall skapa möjlighel för alla att förena arbete och familjeliv och att skapa arbetsförhållanden så alt människor inte helt slås ut frän arbetslivet genom omänskliga krav. Här måste, enligl min mening, en arbetstidsförkortning för alla sättas in.

Men slalsrådel kanske har andra recept för detla som inte redovisals i interpellationssvaret, och då vill jag gärna få veta det.

Statsrådet EVA WINTHER:

Herr lalman! Karin Nordlander anger i princip tre skäl fören förkortning av arbetstiden. Del är bristerna i arbetsmiljön, strukturomvandlingen i näringslivet samt deltidsarbetet och behovel av en bällre jämställdhet.

För au ta arbetsmiljön först så är det väl rikligt all mänga männ iskor har elt tungt och hetsigt jobb. Men frågan är om man kommer ät de bristerna med en förkortning av arbetstiden. Skulle man inle i stället göra som vi försöker göra, nämligen salsa på förbättringar inom arbetsmiljön?

Under 1970-talel haren omfattande reformverksamhet på arbets miljöområdet bedrivits. Vikliga reformer har genomförts, reformer som syftar lill att demokratisera arbetslivet, öka iryggheten för de anslällda och anpassa förhållandena i arbetslivet till människornas förutsättningar och behov. Genom den nya arbetsmiljölagen, som hell nyligen trädde i kraft, den 1 juli i år, har de anställdas medverkan i utformningen av arbetsmiljön förstärkts. Medbestämmandelagen ger också de anställda möjlighel lill ett vidgat inflytande över arbetsmiljön, och del är min beslämda uppfallning atl bristerna i arbetsmiljön i första hand måste rättas till på våra arbetsplatser genom de reformer vi genomför och inle genom en sänkning av arbetstiden.

Del har också uttryckts en oro från fackligt håll att arbetet, om man genomför en förkortning av arbetstiden, skulle kunna bli ännu hetsigare. Man ser inle förkortningen av arbetstiden som en så enkel lösning.

Även om vi är överens om att målet pä sikl är att nå en arbetstidsförkortning så får vi nog gå litet varligt fram och i första hand satsa på alt förbättra arbetsmiljön.

Det är många kvinnor som väljer deltidsarbete för alt de vill ha det. Men det är väl också, som Karin Nordlander sade, många som väljer det för all del finns en mängd arbetshinder. De har länga resor lill jobbet, de får ingen barnomsorg och därför försöker de la ett deltidsarbete. Det som är glädjande är i alla fall atl det är det länga deltidsarbeiei -den sextimmarsdag som Karin Nordlander efterlyste - som mänga av dessa kvinnor har. Det har även genomförts informationskampanjer när del gäller betydelsen av atl arbeta ell tillräckligt antal timmar för all få del av den sociala trygghet som vi strävar efter att alla skall ha i arbetslivet. Del är fortfarande alltför många kvinnor som arbetar så korl tid alt de går miste om den sociala tryggheten, och där måsle vi fortsätta alt bedriva informationsarbete.

Många män deltar inte heller i hemarbetet. Del är också en orsak till au kvinnorna väljer deltidsarbete. Det har ju redovisats ganska skrämmande siffror om detla. Även om båda föräldrarna arbetar hellid så lar männen i väldigt liten utsträckning sin del av arbetet i hemmet. Men där är det ell långsiktigt jobb med attitydförändringar och annat vi behöver driva.

När del gäller rätten för småbarnsföräldrar, alltså även fäder, atl få minska sin arbetstid lill sex limmar säger jag i svarei att en sådan möjlighet kan bidra till att öka jämställdheten och lill atl det blir fler män somjobbar hemma med barnen. Karin Nordlander menar emellertid atl delta bara konserverar könsrollsmönstret, för del har en försöksverksamhet som Stockholms

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Om införande av sex timmars arbetsdag

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 införande av sex timmars arbetsdag

kommun bedrivit i fem månader visat. Jag tror inte alt man kan dra några slutsatser efter en försöksverksamhet på fem månader. Den lag som det gäller träder i kraft den 1 januari 1979, och vi vet ju att sådana här reformer slår igenom långsamt. Men vi skall arbeta för alt lagen skall få effekl, så alt många fler fäder kommer alt ta chansen alt förkorta sin arbetstid. Det blir då ytteriigare ett led i en påverkan på andra män att de också kan förkorta sin arbetstid.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Eva Winther säger att arbetsmiljön har förbättrats och atl del är det man måste satsa på. Jag tror också alt man skall satsa på en förbättrad arbetsmiljö. Men del finns mycket som motsäger jusl detta att arbetsmiljön har blivit bältre - det var det jag försökte tala om. Utslagningen ökar när det gäller äldre människor, handikappade och ungdomar med dålig utbildning. Förtidspensioneringen, ökningen av deltidsarbetet, den stora personalomsättningen och många andra ting visar atl arbetsmiljön inte är som den borde vara. Den har inle förbättrats. Tvärtom har arbetsintensiteten ökat och jobben blivit mer monotona. Del är numera inte bara fysiska skador ulan psykiska besvär som drabbar jobbarna.

Jag skulle kunna hålla med professor Tibblin när han säger atl det är synd om männen, även om jag inte helt är överens med honom om alla hans motiveringar. Om lagen till rätt för småbarnsföräldrar till en kortare arbetstid i stället hade gälll småbarnspappornas inte bara rätt utan skyldighet att ta ledigt vid barns födelse skulle jag ha ställt upp hundraprocentigt. Men de skulle naturligtvis då också ha fölt en lönekompensation. Jag tror all del skulle medverka till au förhindra en del av den utslagning från arbetet som nu sker. Det skulle ha påskyndat jämställdheten mellan män och kvinnor genom all männen fick en bältre insikt i kvinnornas situation och dubbelarbete.

Men vad skall man göra inom den offenlliga sekiorn och det slora antal kvinnor som är anslällda exempelvis inom sjukvården? Vad skall man göra där för att förbättra nyrekryteringen och personalomsättningen, som är en av de besvärligaste frågorna? Ulvecklingen visar alt den nu gällande 40-timmarsveckan är hell omöjlig. Den är helt enkelt inte hållbar. Det måsle också till mer personal om sjukvården skall kunna fungera tillfredsställande.

Eva Winther säger i sitt svar:

"De arbetstidsreformer som genomförts eller förberetts under 1970-talel har varit dels generella, dels selektiva. Säriösningar för vissa branscher eller grupper har hillills motiverats främst utifrån arbetets art men även utifrån den enskilde arbetstagarens förhållanden. Vidare har hänsyn tagils till del praktiskt föreliggande behovet av en förkortning av arbetstiden och de prakliska möjlighelerna atl genomföra den."

Får jag tolka detta så att-statsrådet är villig att hänföra de sjukvårdsan-slällda, som verkligen tillhörde skiftarbelande, lill en grupp som i första hand borde ha rätt till en förkortad arbetsdag?

Statsrådet EVA WINTHER;

Herr talman! När det gäller sjukvårdspersonalen och dess arbeismiljö vet jag mycket väl att silualionen är väldigt besvärlig. Personalen har svåra arbetsmiljöförhållanden. Där står min förhoppning till det ökade medbestämmande som man nu har möjlighet till iarbetsmiljöfrågor, och jag tror atl man den vägen kan komma fram till bättre arbetsförhållanden för sjukvårdspersonalen.

Beträffande de olika branscherna tänkte jag specielll på gruvarbetarna, som jag vet redan har en kortare arbetsdag.

Rätten lill sex limmars arbeisdag för småbarnsföräldrar får vi se som elt led i utvecklingen. När det ekonomiska utrymmet så småningom räcker till och när parterna vill ta ul en standardökning i form av kortare arbetstid kan vi vara mogna för att ytterligare förkorta arbetstiden.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

0/77 Ceaverkens framtida ställning

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Medbestämmandelagen ger inte de anställda på den kommunala sidan så stora rättigheter - del vet Eva Winther. Personalomsättningen har de inga möjligheter all påverka, och den är kanske det slora problemet i del här sammanhanget.

Jag vill slälla en sista fråga lill Eva Winther: Är vi över huvud tagel överens om en arbetstidsförkortning för alla?

Statsrådet EVA WINTHER:

Herr talman! Det finns en överenskommelse om att en arbetstidsförkortning är någonting som vi skall arbeta för på sikl. Den gjordes mellan dåvarande regeringen och representanter för löntagarnas huvudorganisationer när man tilLsatie delegationen för arbelstidsfrågor. Jag anser all det inle finns någon anledning att gä ifrån den överenskommelsen.

När det gäller sjukvårdspersonalens ställning och arbetsmiljöfrågorna vill jag gärna säga att personalen själv fäster väldigi stor vikt vid medbestämmandet och tror au del skall kunna ge utdelning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om Ceaverkens framtida ställning

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för all besvara Bengt Gustavssons (s) den 19 oktober anmälda interpellation, 1978/79:50, och anförde:

Herr lalman! Bengt Gustavsson har frågat mig om jag är beredd alt i beredskapsbevarande syfte vidta åtgärder som säkerställer Ceaverkens fortbestånd och ulveckling som ett - så långt möjligl - av utländska intressen oberoende svenskägt företag.

Ceaverken med 250 anslällda i Strängnäs ägs av Statsföretag AB och är

4 Riksdagens protokoll 1978/79:35-36

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Om Ceaverkens framtida ställning

Sveriges enda tillverkare av röntgenfilm. Företaget arbeiar dock i hård konkurrens med multinationella förelag som Kodak, Fuji och Agfa-Gevaerl. Ceaverken har under de senaste åren redovisai alll större årliga underskott. För 1978 visar prognosen mot en förlust på åtskilliga miljoner kronor. Eftersom tillverkningen av röntgenfilm är mycket forskningsintensiv och stadd i snabb teknisk utveckling bedömer ägaren. Statsföretag AB, alt Ceaverken i framliden kommer alt möta en allt hårdare marknad dä deras konkurrenter besitter överiägsen forskningskapacitet och myckel stora tekniska resurser. Efter överläggningar med överstyrelsen för ekonomiski försvar (ÖEF) undersöker nu Slatsföi;elag möjlighelerna lill försäljning av Ceaverken till eu stort företag i branschen. Lyckas inle detta bedömer man all förelaget måste läggas ner om inte staten via statsbudgeten kan täcka uppkommande föriusier.

Jag delar Bengl Gustavssons åsikt att det är myckel viktigt att vår försörjning med röntgenfilm i en avspärrningssituation kan säkras. Detla kan ske på i huvudsak tre sätt:

1. Produktion i fredslid.

2. Beredskapslagring av rönigenfilm.

3. En kombination av beredskapslager och produktionskapacitet i malpåse.

Det alternativ som jag föredrar - och jag är säker på all Bengt Gustavsson delar min uppfattning - är en produktion i fredstid vid ell livskraftigt induslriföretag som inte behöver statliga subventioner eller driftstöd.

Statsföretags prognoser visar atl Ceaverken inte kommer att kunna leva vidare av egen kraft. Jag finner del därför naturligt att Statsföretag AB har tagit kontakt med del förelag som Ceaverken sedan tidigare har tekniskt utbyte med för att undersöka möjlighelerna till en försäljning.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar följer dessa kontakter och bevakar alt Sveriges försörjningsberedskapsinlressen härvid tillgodoses. Vid en eventuell försäljning till utländskt företag skulle beredskapsiniressena kunna tillgodoses exempelvis genom atl i köpeavtalet föreskrivs alt produklionen i ungefär hittillsvarande omfattning skall ske inom Sveriges gränser.

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka handelsministern för interpellationssvaret.

Svaret redovisar det hårda konkurrensläget för Ceaverken, som ärdet enda företaget i Norden med såväl utvecklings- som produktionskapacitet pä ett strategiskt viktigt område. Och - tyvärr - del accepterar underkastelse.

Konkurrensen är hård. Det har särskilda orsaker. En är alt jättarna -statsrådet nämner tre, men de är åtminstone än sä länge fem - lydligen har valt all pröva sina krafter just i Sverige. Svenska landsting får köpa röntgenfilm för mellan 21 och 23 kr./m inedan de tre exportörer som jag har uppgift från lar ut mellan 38 och 40 kr/m' i sina egna hemländer. De tar alltså ut ca 80 96 högre pris hemma än i Sverige.

Det ärju bra för svenska landsting, men kan någon tro atl den fröjden

kommer alt bestå? Nej, priset kommer säkert att bli ell hell annat när "välgörarna" har nått sitt syfte.

Branschorgan har slagit larm för atl få utrönt huruvida dumpingsilualion föreligger, och om jag är rätt underrättad har det förekommit ett par förhandlingskontakter mellan Sverige och ett av exportländerna.

Ärjag rätt underrättad på den punkten? Vad har i så fall överläggningarna lett lill? Anser statsrådet del erforderiigl atl sätta press på förhandlingsproceduren? Ser statsrådet del lämpligt alt med fortsatta åtgärder försöka komma lill rätta med dumpingsilualionen? Är verkligen underkastelse enda utvägen?

Vi socialdemokraler är inte protektionister, och vi vill inte vara med om att slälla svenskl näringsliv utanför samverkan med andra. Och det går kanske att komma fram lill lämpliga samverkansformer även på detla område. Men inte kan väl värt land ge upp sin forsknings- och utvecklingskapacitet här! Delta är en fråga både för värt ekonomiska och psykologiska försvar och för vår industripolitik.

Här har man funnit att Ceaverken inte kan leva vidare av egen kraft, läser jag. Ja, den situationen är verkligen inte detta företag ensamt om. Del är väl rätt genomgående så att det behövs tillskott av ägarkapital för att utveckla förelag. Det är utveckling och inte avveckling som behövs i svenskt näringsliv. Inte minst bör del gälla företag som tillverkar i krig som i fred och som tillverkar i fredskriser livsnödvändiga produkter.

Anser verkligen statsrådet alt alla möjligheter är uttömda? Går det inte atl med utvecklingsåtgärder och med åtgärder syftande till alt åstadkomma en rimligare konkurrenssituation ge landet trygghet på det här området? Kan det inte ske genom all Ceaverken för möjlighel att som hittills fylla sin viktiga beredskapsroll?

Något kostar del, men del gör ju försvarsberedskap. Rönigenfilm kan lagras i varje fall halviannai år, men fotosällningspapper är en verklig färskvara som inle kan lagras mer än något halvår. Sådanl papper är numera nödvändigl om tidningarna skall kunna komma ut och informationen fungera. Och del är viktigt i en ödesslund.

Hur jag ser på förhoppningen all produktionskapaciteten genom föreskrifter i köpavtal någon längre tid skulle bevaras och produklionen i slorl få fortsätta som nu efter en försäljning till ell av de slora multinationella förelagen skulle jag kunna illustrera med atl ta upp "Barnatro" - om jag kunde sjunga.

Vårt försvar skall vara defensivt. Därmed menas aU det inle skall hota andra. Därför behöver det inte vara passivt. Det här svaret är genomsyrat av passivitet.

Nu behöver inle detta misskreditera handelsministern i alltför hög grad. Det ligger inget översinnligt i statsrådsämbeten, och det tar tid alt sälta sig in i en ny problematik även för en erkänt belydande kapacitet som herr Cars -det förslår jag.

Det här svaret är uppenbariigen utarbetat för hans konservativa företrädare i ämbetet. Jag vill inte se del som bekräftelse på en definitiv kapitulation.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 Ceaverkens framtida ställning

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 Ceaverkens framtida ställning

Därför avrundar jag miu lack för aU statsrådet har svarat med atl än en gång fråga om inte statsrådet kan tänka sig all la ell lag för alt ge Ceaverken i Strängnäs möjlighet att utvecklas och leva vidare som ell i möjligaste män av utländska konkurrenlinlressen oberoende företag.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Jag hoppas atl vi skall kunna ta många gemensamma nya tag för all se till dels atl yi i Sverige har stora, konkurrenskraftiga förelag, dels atl vi får en riktig satsning när det gäller de insaiser vi i de avseendena gemensaml kan göra, dels ock atl vår försörjning av nödvändiga och livsviktiga varor tryggas.

Om dumping förekommer bör detla motverkas. Del förhållandet all det finns flera företag än dem jag nämnde i milt svar som är verksamma på detta område lyder emellertid på att konkurrenssituationen dem emellan är förhållandevis god. Del utgör i sig ett korrektiv mol dumping.

Det är önskvärt att Ceaverken räddas - del är alldeles riktigt. Det är också del som är syftet med den åtgärd som Statsföretag AB nu söker vidta. Vad man vill åstadkomma är att produktionen skall kunna fortsätta och all Ceaverken skall kunna leva kvar som ett livskraftigt företag.

Atl förelaget skulle ägas av ett utländskt företag är enligt min bedömning inte nödvändigtvis någon nackdel från beredskapssynpunkt. Jag erinrar om alt det finns andra förelag med utländska ägarintressen som är verksamma i Sverige och som på elt mycket konstruktivt och bra sätt medverkar i vår försörjningsberedskap och vår försvarsindustri. Jag kan nämna Standard Radio, som gör militära radioapparater, och Svenska Philips, som sysslar med andra för försvaret vikliga produkter.

Vi har inle bedömt det så - och det har inte heller någon lidigare regering gjort - att försörjningsberedskapen i de avseendena skulle ha eftersatts eller atl dessa förelag inte skulle vara pålitliga. Låt oss inte glömma bort alt dessa företag - även om del finns ett utländskt ägarintresse i bakgrunden - skall verka enligt svenska lagar och bestämmelser och även gör det.

1 en överenskommelse om en eventuell försäljning av Ceaverken fömtsatts köparen lämna garantier för att försörjningsberedskapen upprätthålls. Del är elt mycket slarki önskemål från beredskapssynpunkt, ett önskemål som överstyrelsen för ekonomiskt försvar på alla sätt har till uppgift att tillvarata.

Jag tycker, även om del inle var någon nyhet för mig, att det var myckel bra att få höra all den svenska socialdemokratin inte avser alt gå in på en protektionistisk linje. Jag tror att det är mycket väsentligt atl det i den lid vi nu lever i, när de protektionistiska strömningarna är så siarka runt om i världen, finns en gemensam syn över partilinjerna på dessa frågor, en syn som innebär alt man skall värna om den svenska frihandelsiraditionen och inte återfalla i protektionistiska strävanden.

Tryggheten för de anställda säkras lika bra eller ännu bättre om vi här får ell företag som kan driva utvecklingen vidare på ett sådant sätt atl man inte årligen går med siora föriusier. Syftet med den eventuella försäljningen ärju

jusl detla; all irygga sysselsättningen och atl irygga försörjningsberedskapen. Nr 35

Om vi lyckas uppnå det syftet, kommer Ceaverken atl kunna fortsätta alt Fredaeen den

fylla sin vikliga uppgift både för de anslällda och i beredskapssyfte. -j november 1978

BENGT GUSTAVSSON (s);

Herr talman! Statsrådets kommentarer saknade inte sympatiska drag. Jag tänker närmast på det statsrådet sade sisl om omsorgen om de anslällda och på del han inledningsvis sade, nämligen att han önskade att vi får tillfälle att la gemensamma lag när det gäller all klara sysselsältning och ulveckling i det här landet. Jag tar fasta på detta - och här skärs tydligen bort stycke efter stycke i svarei. Som jag sade är del inte avveckling vi behöver, utan det är utveckling. Vi måsle verkligen satsa på tillverkning inom sådana områden där vi är utvecklingsbara, och jag tror atl vi är del på det här området.

När del gäller frågan om tryggheten förde anställda harjag naturligtvis haft konlakl med personalorganisationerna på Ceaverken. Jag har då slagits av hur aktivt de arbetar med alt få fram alternativa förslag lill lösningar. De understryker också vilka möjligheter som finns inom Sverige när det gäller alt ulveckla nya specialprodukter både för röntgenfilmskunderna och inle minst för kunderna på den grafiska sidan, dvs. pressen och tryckerierna. Personalorganisationernas aktivitet kontrasterar starkt mot -jag måste tyvärr vidhålla den bedömningen - den passivitet som statsrådets eller rättare sagt regeringens svar andas. Enligt min mening kan statsrådet vända denna passivitet till något som förr eller senare leder fram till ulveckling genom att ta tag i de alternativa förslagen och undersöka om inte dessa kan ligga till grund för en ulveckling på dessa viktiga försörjningsområden.

När det gäller frågan om en eventuell försäljning bedömer slalsrådel det inle så all ett utländskt ägande skulle innebära någon nackdel. På den punkten är vi definitivt inte överens. Det finns olika grader för hur nödvändiga olika produkter är, men i det här fallet är del verkligen en hjärieangelägenhel för totalförsvaret all sjukvården fungerar i krig, alt vi har fortsatt tillgång lill rönigenfilm och framför allt aU informationen kan komma ut ordentligt i ett beredskapsläge.

Genom exempel från många andra områden vet vi dessulom all det inte har gått alt sätta sin lil lill utländska förelag. Väljer man vägen all sälja Ceaverken till ett mäktigt ullandsägt företag, kommer utvecklingsarbetet med största säkerhet atl försvinna och därmed steg för sleg kunskaperna inom Sverige och inom Norden. Det betyder alt inte endasl Ceaverken blir helt beroende av ulvecklingen i andra länder, ulan också andra; kunder, landsting, indusirier, pressen m. fl. Deras SF)eciella krav kommer med all sannolikhet atl få elt mycket svagt, om ens något, gehör hos något av dessa avlägset belägna jätteföretag. Det är lätt att föreställa sig vilka förödande konsekvenser i form av tekniska och ekonomiska bindningar som detta skulle medföra för kunderna även under fredliga förhållanden.

Jag vill också göra statsrådet uppmärksam på att en försäljning betyder att vi kan komma att slå utan produktionskapacitet vid millen av 1980-lalet, om inte den nye ägaren gör mycket stora investeringar. Anser statsrådet att det är

0/77 Ceaverkens framtida ställning

Nr 35 riktigt alt genomföra en försäljning som kan komma atl medföra alt vi pä

Fredaeen den dena område förlorar vårt oberoende och att vi lar en stor risk atl helt förlora

17 november 1978 " möjligheter au uppräuhålla en egen försörjning?

Om Ceaverkens Handelsministern HÄDAR CARS;

framlida ställning "" talman! Jag anser inle alt vi föriorar vårt oberoende, om den här

aktuella försäljningen kommer till slånd. Om Bengl Gustavsson vill vara konsekvent - och del ärjag säker på all han vill - måste han, om han säger all ett multinationellt eller ullandsägt företag inle kan få vara inkopplat på en verksamhel i Sverige som har beredskapskaraktär, också begära all svenska staten i någon form skall gå in och driva den verksamhet som t. ex. Standard Radio och Svenska AB Philips står för. Det trorjag inte all han är beredd atl göra. Följaktligen finns det inle heller någon anledning för mig all se principiellt annorlunda på alt elt annat företag än Statsföretag skall driva verksamheten vid Ceaverken vidare.

Vi får pä alll fler områden kravet på oss alt vi skall lillgodose försörjningsberedskapen. En proposilion har nyligen avlämnats här om beredskapen pä skoområdet. Arbetet på en textilproposition pågår. Nu kommer de här ärendena upp efter hand som problemen uppstår, och vi fär därför vissa nya problem. Vad som krävs måsle vara alt vi skapar oss en helhetsbild av hur stor försörjningsberedskap pä olika områden vi gemensaml är beredda att kosta på oss.

Jag utgår från atl problemet med Ceaverken i dag inle är av den karaktären alt del i sig motiverar en stor, allmän översyn av vilka insaiser statsmakterna bör göra på beredskapsområdel. Det går säkert att finna utrymme för den inom de ramar som vi kan röra oss med. Men principen måste vara den, atl vi gemensamt försöker komma fram lill mera övergripande uppfattningar om vad det är vi skall satsa på för att trygga vår försörjningsberedskap. Annars kommer vi på punkt efter punkt all slällas inför problem av det slag som Bengt Gustavsson har aktualiserat i samband med försäljningen av Ceaverken.

Jag vill understryka att syftet med försäljningen är just atl bibehålla produktionen av de här varorna, som är önskvärda och nödvändiga för försörjningsberedskapen. Orsaken till att försäljningen är aktuell är att denna produktion inle har kunnal drivas vidare på ett lönsamt sätt inom Statsföretag. Frågan är, om inte ändå en försäljning är att föredra framför atl vi skulle gå in med statliga medel och subventionera en produktion, som förhoppningsvis skall kunna bedrivas utan slalssubvention i annan regi. Jag tyckeralt så är fallet.

Jag noterar här en viss krilik frän Bengt Gustavsson, kanske inle så mycket
mol regeringen som mot Statsföretag. Del är ju inte regeringen som driver
företag och det är inle den som förhandlar, så Bengt Gustavssons kritik måsle
ju till en del vända sig mol det sätt på vilket Statsföretag har drivit
verksamheten vid Ceaverken. Jag kan inte instämma i den kritiken. Jag tror
att Statsförelag har myckel slora svårigheter atl klara situationen på annat sätt
54 än del som nu föreslås.

Rönigenfilm är en vikiig produkt, herr lalman, och vi skall eftersträva atl den ingår i ett balanserat ekonomiskt försvar. Men kosinaderna pä den punkten måste stå i proportion till övriga krav på beredskapsåtgärder inom del ekonomiska försvaret. Jag hoppas alt den lösning som Statsföretag arbeiar med kommer alt ge full täckning när del gäller alt med minsta tänkbara kostnad tillse atl vi kan bevara en tillfredsställande försörjningsberedskap på det område där Ceaverken arbetar.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

0/77 Ceaverkens Jratntida ställning

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! Då för jag väl hoppas atl Statsföretag alternativt kommer alt arbeta efter andra linjer än ett uppgående i elt utländskt företag. Jag undrar om statsrådet verkligen inle har några andra alternativ som kan övervägas. Min kritik och mina frågor riktar jag lill regeringen. Regeringen kan inte komma ifrån sill ansvar på detta område.

Statsrådet hoppas atl det i fortsättningen skall vara möjligl atl driva produklionen vid Ceaverken utan subventioner. Jag har det bestämda önskemålet att del på detta område inle bara skall vara produktion utan även forskning och utveckling. Om det skall gå bättre för ett utländskt företag än för ett svenskt måste det väl bli fråga om någon form av produktionsuppdelning. Några åtgärder föratt skära ned produktionen måste väl vidlas, när statsrådet nu är så förhoppningsfull och tror att del i annan regim skall gå alt göra verksamheten lönsam. Jag hoppas också på en framtida lönsam tillverkning i företaget, men jag tror atl del inledningsvis krävs intensiva salsningar som skapar förutsättningar att gä in i en konkurrens, om nu statsrådet kan infria sill löfte all gripa in för alt förhindra en eventuell dumpning.

Statsrådet nämner vissa andra områden där vi samverkar med utländska förelag som också arbetar med en produktion som har belydelse för beredskapen. Det kan rent av hända all svenska staten i ett visst läge av beredskapsskäl för gå in och siödja verksamheien även i förelag, bakom vilka det står utländskt kapital. Men vissl är del väl mera tilltalande om på ell så centralt område som delta elt eventuellt stöd går till ett statligt svenskl företag som ursprungligen och alltjämt lill stor del motiveras av beredskapsskäl.

Jag förslår inle varför det skall vara så nödvändigt atl sälta in denna fråga i eu så övergripande sammanhang. Det kan väl inte råda någoi som helst tvivel om atl det är hell nödvändigl atl den här samhällsfunktionen tillgodoses i ett skärpt läge. Folk blirju sjuka och behöver opereras även i lider av krigsfara, och om del blir krig blir della tyvärr fallet i än högre grad. Och inte minst av psykologiska skäl är del vikligt alt se till att den stora del av den svenska pressen som känt sig tvingad att rationalisera och därmed blivit beroende av fotosällningspapper kan komma ut, även om det börjar bli oroligt i omvärlden. Delta framtvingar att vi har en verksamhet som säkerställer produktionen av detla papper.

Jag undrar verkligen om inte regeringen sträcker benen litet längre än fallen räcker när man räknar med alt detta skall kunna klaras avtalsvägen efter

Nr 35 regeringens hörande. Är inte delta, herr statsråd, en så central beredskaps-

Fredaeen den fråga atl riksdagen måsle få säga sitt, innan landet avhänder sig sin kapacitei

17 november 1978 På området?

0/77 Ceaverkens framtida ställning

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr talman! Bengt Gustavsson frågade mig om det inle fanns några alternaliv till den diskuterade eventuella försäljningen av Ceaverken. Jag har i mitt svar angivit att det finns några alternativ. Jag har pekat på möjligheten av beredskapslagring av röntgenfilm som elt tänkbart alternaliv. Det kan från beredskapssynpunkl ha både för- och nackdelar, men om vi tvingas in på en sådan linje bidrar della i så fall inle till all irygga sysselsättningen för de anslällda i Ceaverken, och det vore en för de anställda väsentligt sämre lösning. Därför tyckerjag atl del vore att föredra om man kunde åstadkomma den lösning som Statsföretag AB nu förordar och är berett atl gå vidare med.

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag hoppas att del slår klart att en beredskapslagring inte utgör något alternaliv på detla område. Vi måsle vara mera långsikliga i vår säkerhetspolitik än att vi ordnar med en lagring som kanske klarar rönlgenfilmen 18 månader med försämrad kvalitet och folosättningspappret möjligen ett halvt år. Det är nödvändigt all verksamheten hålls i gång. I del sammanhanget pekar statsrådet på möjligheten alt den blir underordnad ell utländskt huvudintresse. Jag tror att vi är många som ifrågasätter om man på detta område kan vinna säkerhet på den vägen.

Men vi har anledning all slå vakt om sysselsätlningen, och det är bra alt statsrådet och jag är överens om detla. Jag har vid åtskilliga tillfällen i riksdagen redovisat att del län, lill vilket den ifrågavarande sysselsättningen är lokaliserad, är del näst Norrbotien enligt AMS statistik hårdast drabbade från sysselsättningssynpunkt. Av länels sju kommuner har hillills Strängnäs klarat sig bäst. Vi har inle råd all också skuffa ner Strängnäs i den fördömelse där länets övriga kommuner vilar. Jag erkänner atl sysselsältningsmoiivel finns med bakom min interpellation, men della är ett sä vitalt beredskapsintresse atl vi inte kan låta saken stanna här.

Jag tror inle att statsrådet svarade i)å min fråga om del ligger inom regeringens kompetensområde alt avskriva möjligheten av svensk beredskapsläckning. Jag känner mig ganska säker på att della är en sak som riksdagen måste ta ställning till, varför denna fråga kommer lillbaka. Jag skulle naturligtvis sälla värde på om statsrådet vid ell kommande tillfälle hade några mera positiva utvägar att peka på än en uppgång i en internationell intressesfär.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 11 Om energipolitiken

Nr 35

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för att besvara Oswald Söderqvists (vpk) den 18 oklober anmälda interpellation, 1978/79:32, lill statsministern, och anförde;

Herr lalman! Oswald Söderqvist har frågat siaisministern:

1. För hur lång lid och från vilken leverantör är bränsle säkrat lill de sex kärnkraftreaktorer .som nu är i drift? 2. Hur är det tänkt att bränsleförsörjningen skall ordnas om vi får tretton reaktorer i drift enligl 1975 års beslut? 3. Om inte ell avvecklingsbeslui fallas nu och genomförs fram lill 1990, vilka alternativ står oss då till buds efter denna tidpunkt? 4. Vill statsministern biträda elt beslut om avveckling av kärnkraft i höst?

Interpellationen har överlämnats till mig för atl jag skall besvara den.

Interpellationen berör frågor som avser kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen. Regeringen avser atl behandla den frågan i ell större energipolitiskt sammanhang i samband med den proposition om energipolitiken som planeras bli förelagd riksdagen i början av är 1979.

För all börja med den sista frågan kan jag säga atl jag inte är beredd att biträda ett beslut om avveckling av kärnkraften. Å andra sidan kanjag heller inle finna det motiverat med en uibyggnad av kärnkraften ulöver vad som f. n. pågår. Denna ståndpunkt överensstämmer i huvudsak med den inriklning som energikommissionens majoriiei givit ullryck för. Elt beslut om avveckling skulle bl. a. skapa svära problem för vår elförsörjning, öka oljeberoendet och innebära en belydande kapitalförstöring. Elt sådant beslut skulle därför medföra elt betydande risktagande inte bara för energiförsörjningen utan även för samhällsekonomin.

Enligt min mening bör energipolitiken inrikias mol en ökad försörjnings-trygghet, en förbättrad säkerhet och en sä långt möjligt bibehållen handlingsfrihet. Vikliga delar i en sådan politik är en kraftig satsning på energihushållning och ulveckling av förnybara energikällor.

Genom atl salsa belydande resurser på forskning, utveckling och demonstration samt genom att vidta åtgärder av organisatorisk natur kommer de förnybara energikällorna vid energibeslut under 1980- och 1990-talen atl på ett rättvist säll kunna utvärderas i jämförelse med beprövade energikällor.

Beträffande kärnkraftverkens bränsleförsörjning gäller atl berörda kraftföretag år 1972 tecknade långiidskonlraki om leveranser av naluriigl uran under perioden t. o. m. 1985. Leverantörer är i första hand del amerikanska företaget Weslinghouse och det franska företaget Uranex. Kompletterande inköp har gjorts från ett gruvföretag i Canada resp. från svenska statens lager i Ranslad.

Med sex reaktorer i drift är natururanbehovel läckt fram lill omkring år 1985.

Om nya reaktorer får las i drift behövs nya urantillskoit från år 1982. Tänkbara leveranlörsländer är i första hand Canada, Australien, USA och Frankrike. Om brytvärda inhemska uranfyndigheter kan utvinnas på ell miljömässigt acceptabelt sätt och berörda kommuner ställer sig posiliva kan

Fredagen den

17 november 1978

0/77 energipolitiken

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

Om energipolitiken

senare även inhemsk uranbrytning komma i fråga.

Belräffande anrikning av nalururan finns f n. kontrakt med det amerikanska energidepartementet och. en sovjetisk handelsorganisation. Dessa kontrakt täcker behoven för perioden frarn till år 1996.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag lackar energiministern för svarei på min inlerpellation. Jag hade inte vänlat mig eu jakande svar på frågan om den nuvarande regeringen är beredd att biträda ett beslut om avveckling av kärnkraften. Inlerpellationen var ursprungligen ställd lill den förre statsministern, och jusl avvecklingsfrågan var i del fallet mera politiskt intressant. Det är emellertid inte inierpellationens huvudfråga, men jag kan inte underlåta all kommen-lera några påståenden som görs i det här sammanhanget.

Energiministern säger: "Ell beslut om avveckling skulle bl. a. skapa svåra problem för vår elförsörjning, öka oljeberoendet och innebära en betydande kapitalförstöring."

Inte något av dessa tre påståenden är sant. Vad det gäller elförsörjningen har vi f n. ett kapacitelsöverskotl i storleksordningen 30-35 TWh/år. Vi har belydande outnyttjad kapacitet i våra värmekraftverk, vi kan hämta ytterligare tillskott genom bättre kapaciteisulnyttjande av vår vattenkraft och vi kan genom ett snabbi beslut om utbyggnad av vindkraft skaffa oss ett nytt och billigt lillskoii av elenergi. Vad mera är, de prognoser angående elförbrukning som låg till grund för bl. a. 1975 års energipolitiska beslut har visat sig belydligl överdimensionerade, och del finns i dag ingenting som tyder på all vi kommer upp lill den nivån fram till 1990.

En utbyggnad av kärnkraften lill de 11 aggregat som väl är innebörden i energiministerns svar minskar inte heller vårt oljeberoende. Vi använder ju redan nu en mycket liten del av vår oljeförbrukning lill att framställa elkraft. Vår oljeförbrukning kommer ju alt öka del närmaste decenniet, även om vi skulle bygga de 13 kärnkraftverk som ursprunglingen planerades.

Till sisl kapitalförstöringen. Del är inte ofta jag har anledning alt instämma med Gösta Bohman, men t. o. m. han framförde ju under regeringskrisen den rikliga åsikten att det är lika stor kapitalförstöring alt låta oljeeldade kraftverk stå stilla som det ärall låta kärnkraftverk göra del. Dessutom vet vi ännu inle vad den slutliga notan blir för våra kärnkraftverk. Det kan visa sig atl man sparar kapital genom att inte starta dem, när alla kosinader slutligen redovisats. Så inga av de argument som energiministern här har framfört mot en avveckling är hållbara.

Men äter lill huvudfrågan, som gäller bränsleförsörjningen lill den lyp av reaktorer som vi nu har i det här landei. De är alla, både färdigställda och de som är under byggnad, av lätivattenreakioriyp. Till dessa reaktorer kan vi endast använda naturligt uran av typen 235 U, som dock måsle anrikas före användningen. Denna typ av uran förekommer i myckel små mängder. Koncentrationen är endasl 0,7 96 av hela mängden naturligt uran, som i sin tur endasl förekommer i koncentrationer omkring 0,03 %, dvs. omkring 300 gram per lon. Det betyder alt vi för all fö fram bränslebehovet för ell är lill en

reaktor som exempelvis Forsmark 2 måste bryta 680 000 lon skiffer av förslagsvis den typ som finns i Billingen och Kvarntorp.

Jag har nämnt de här siffrorna för alt belysa hur lite uran som finns tillgängligt i världen lill den typ av reaktorer som vi saisar på häri Sverige och som ju enligt energiministern skall lösa våra problem. Men det går inle atl lösa vare sig våra eller världens energiproblem med att bygga läiivatienreaklorer, och det är bedrägeri och svek av största ordningen alt som energiministern här har gjort försöka framställa saken på det sättet. Sanningen, Cari Tham, är ju atl det uran som vi behöver lill dessa reaktorer kommer all vara slut fram emol sekelskiftet redan med del antal reaktorer som är byggda eller planerade idag. Vi fåren urankris lika fort som vi får en oljekris. Varför går ni inle ul till svenska folkel och lalar om dessa viktiga fakta?

Energiministern hänvisar lill de kontrakt som slöts 1972 och som säkrar driften förde reaktorer som är i gång fram till 1985. Men han lalade inle om alt USA-bolagel Weslinghouse redan 1976 sade upp 4/5 av kontraktet och endast garanterade 20 % av den ursprungliga mängden. Han säger själv alt det behövs nya kontrakt från 1982, om vi startar flera reaktorer. Hur kommer de kontrakten all se ut, med en krympande tillgång på uran på väridsmarknaden? Måste vi kanske gå med på svensk uranbrytning i stor skala, som energiministern här också har berört, och vad kommer bränslet lill våra reaktorer att kosta, säg 1985?

Del är intressant atl la del av vad Dagens Nyheter skriver i dag om förhandlingar som energiministern själv har fört med en representant för Australiens energidepartement om just dessa saker. Del heter i Dagens Nyheter: "Säljarländernas villkor kring handeln och hemliga kartellbildningar driver upp priserna och hindrar långsiktig planering för den svenska kärnkraftsindusirin."

Oroardel inle energiministern,och har ni vid förhandlingar med denne Mr. Fox fölt svårigheterna klara för er, av vilka framgår hur bräcklig vår bränsleförsörjning lill dessa svenska läilvatienreakiorer verkligen är? Är det inle anledning att ta upp dessa frågor och diskutera dem förutsättningslöst?

Nej, det är inte där skon klämmer. Sanningen är den att den typ av kärnkraft som vi har här i Sverige inte pä något sätt löser våra långsikliga energiproblem. Del vet Cari Tham, det vet direktörerna för Asea-Alom och alla andra kärnkraftsinlressenler i del s. k. näringslivet och även i statliga Vattenfall. Del vet också ledarna inom socialdemokratin. Men svenska folket har aldrig fött reda på dessa fakta på ell läiiillgängligt säll, fördel skulle ju ha inneburil all man inle kunde gä ut med sädana påståenden som energiministern gör i sill interpellationssvar.

Hur länker man då? Om man vet all en energikälla kommer att vara oanvändbar inom 25-30år på grund av bränslebrist men ändå går ut och slåss för alt den skall byggas ul, dä måsie man ju antingen vara dum och inle ha förstått någonling av problemet, eller också vara cynisk och förliga med avsikt de verkliga förhållandena, dvs. göra sig indirekt lill lögnare.

Herr talman! Varken Cari Tham eller övriga som jag räknat upp är några

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

Om energipolitiken

Nr 35 dumskallar, alltså ljuger de! Men den lösning de länker sig är fiffig. Om vi

Fredagen den nämligen går över till en annan leknik som kan utnyttja uranbränsletillgång-

17 november 1978 arna bättre, dä kommer ju saken i ett annat läge. Och den tekniken finns ju i

_____________ bridreaklorn. Den förutsätter atl avfallet från våra lätlvattenreakiorer

Om energipolitiken

upparbetas så alt vi får fram plutonium. Men med del kan vi ladda bridreaktorer och då, men först då, kan vi utnyttja de slora mängderna av naturiigt uran. Då räcker uraniillgångarna i hundratals, kanske tusentals är. Men dä får man också säga ja lill bridtekniken med alll vad den innebär av ökande risker vid drift och transporter, ökad kärnvapenspridning och elt samhälle som kräver mera övervakning och kontroll än vi redan har. Vi vet alt kärnkraftsindustrins ledare räknar med bridern - de har sagt att det är en naturiig utveckling. Det är inle iniressani i dessa sammanhang. Vad som är intressant är alt få höra vad energiministern och regeringen anser. Därför har jag frågat vilka alternativ som står oss lill buds efter 1990. Då är den nuvarande kärnkraften inle något alternativ. Men om vi inte går in för en avveckling nu sä har vi inga andra alternativ än bridleknik vid den lidpunklen. Del tar, som vpk har visat i sitt energipolitiska program, 10-15 år atl genomföra en avveckling. Därför måste vi börja nu. Vad säger alltså energiministern? Skall vi ha uransamhälle och bridleknik efter 1990, eller skall vi börja frigöra oss från kärnkraften i dag?

Slalsrådel CARL THAM:

Herr talman! Vi får säkert tillfälle all återkomma till de här frågorna många gånger här i riksdagen. Jag hoppas att Oswald Söderqvist då vid närmare eftertanke skall kunna föra debatten i något mindre upphetsade termer än han gör nu med beskyllningar om lögner och liknande. Trots alll tjänar även energidebatten på all föras i något mera sansade tonfall.

Låt mig väldigi kort beröra något av det som Oswald Söderqvist sade.

Konsekvenserna av en avveckling av kärnkraften är myckel väl klariagda, bl. a. av energikommissionen. När det gäller elförsörjningen är del på del sättet atl om vi inte kan la i drift de fyra nu i stort sett färdigställda men ännu inle ianspråklagna reaktorerna, kommer vi någon gång omkring 1981-1982 in i en situation där risken för elransonering ökar. Detta gäller även med en myckel måttlig ärlig ökning av elförbrukningen. Om vi inte utnyttjar dessa fyra reaktorer eller inle kan utnyttja dem, kommer oljeförbrukningen atl öka kraftigl genom all vi dä tvingas la i anspråk bl. a. oljekondens i belydande omfattning. Detla leder till en mycket kraftig ökning av oljeförbrukningen under 1980-lalel. Det kan röra sig om fyra ä fem miljonerlon ärligen i mitten på 1980-lalei.

Ell utnyttjande av endasl sex reaktorer fram till 1990 skulle vidare innebära en total merkostnad för samhällel på ca 25 miljarder kronor under denna lolvårsperiod i jämförelse med ett utnyttjande av ett program pä elva reaktorer. Denna merkostnad skulle självfallet bli avsevärt mycket slörre om man följde Oswald Söderqvists rekommendation atl hell avveckla kärnkraften. Detla har också energikommissionen klarlagt, och den har också visat atl det är fråga om en årlig kostnad pä mellan tre och fyra miljarder kronor.

Självfallet är kärnkraften inte någon lösning på Sveriges eller världens energiproblem. Den kan, förhoppningsvis under en övergångsperiod, bidra till en lösning, men det är mycket annat som krävs för att vi skall få fram en trygg energiförsörjning. Det gäller oljepolitiken, energihushållningen och inle minst utvecklandet av nya energikällor. Vad som på deua område i dag ler sig mest realistiskt och iniressani är ell utnyttjande av sol för uppvärmning på hela bostads- och lokalområdet.

Energipolitiken bör utformas sä all man slegvis kan ersätta dagens energikällor med andra som är ekonomiski rimliga och medför väsentligt förbätirade miljöeffekter. Den ersättningen kan inte ske i ett slag och med ett beslut ulan måsle ske stegvis. Ulvecklingen på energiområdet visar med all önskvärd tydlighet alt det tar tid atl ersätta en dominerande energikälla med en annan.

Vad beträffar uraniillgångarna vill jag först korrigera vad Oswald Söderqvist sade. Jag har inte fört några som helst förhandlingar med Russel Fox. Jag vet inte varifrån den uppgiften kommer. Däremot ärdet riktigt atl Sverige skall föra förhandlingar med Australien om ell kontrollavial för atl möjliggöra svensk uranimpori från Australien. Dessa förhandlingar har påbörjats och förs i sedvanlig diplomatisk ordning.

När man bedömer kärnkraftens roll sker del i ett perspektiv fram emol 1990-ialeis milt. Det är under tiden fram till dess som jag anser att vi bör utnyttja del program som vi i stort sett har byggt färdigt. Uranförsörjningen för den perioden kan tryggas både genom långsiktiga leveransavial med utländska företag och genom en viss försiktig svensk uranbrylning underde villkor som jag lidigare angav.

På sikl kan vi fä en utveckling där vi slegvis kan ersätta kärnkraften med andra energikällor. Den möjligheten skall vi ulnyltja. Men under den nu aktuella lidsperioden bör vi ulnyltja de investeringar vi gjort. Den uranförsörjning som vi enligt våra bedömningar i dag kan uppnå kommer atl vara tillfredsställande. Jag hyser inte någon oro på den punkten. Men för an denna försörjning skall bli möjlig krävs självfallel en aktiv svensk insats även när del gäller atl säkerställa de inlernationella avial som är nödvändiga för att en svensk uranimport skall kunna komma till stånd.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Om energipolitiken

OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Först lillbaka till huvudfrågan om uranförsörjningen, som ju ärdet intressanta i sammanhanget. Energiministern sägeratl han inte känner någon oro föratt uranet kan bli en bristvara och all vi påolika sätt kan komma i beroendeställning.

När del gäller de uppgifter om förhandlingar som förekommit sägs det uttryckligen i DN i dag att energiministern har förhandlat med den australiske regeringsrepresentanlen. Det är bara alt beklaga om tidningen gått ul med felaktiga uppgifter.

Men kvar står huvudfrågan - den har energiministern inle svarat på - hur man skall lösa problemen med bränsleförsörjningen lill kärnkraftverken. Jag har med siffror och på annat sätt visat att det kommer an bli en kris när det

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 energipolitiken

gäller uran försörj ningen fram emot sekelskiftet. I den debatt som förekom i TV för några veckor sedan, strax efter del all man hade visat den omdebatterade pjäsen "Sjunde frågan", sade företrädare för olika organ och företag följande;

"Jag bedömer det som troligt att vi i Sverige kommer atl ha bridreaktorer inom några årtionden", sade Vattenfalls representant.

"Vi räknar med kanske 25 reaktorer som en realistisk uibyggnadsnivå för att minska oljeberoendet i Sverige", sade Asea-Atoms representant.

"Om vi inte redan nu sätterslopp för kärnkraftsulbyggnaden,så kommer vi genom en ökad elanvändning all låsa oss lill ell konsumiionsmönsier där kärnkraften blir ofrånkomlig", sade Björn Kjellslröm som ju varil ledamot i energikommissionen.

Det är detla som är del vikliga. Om vi inle går in för en avveckling av kärnkraften nu, har vi heller inle någon handlingsfrihet efter 1990.

Jag och mitt parti har aldrig sagt atl vi i dag skall gå ut och slänga kärnkraftverken. Det måsle bli en avvecklingsperiod, och vi har i vårt energipolitiska program visat hur en avveckling kan genomföras. Men del fordrar atl man böriar nu, annars kommer vi att fä denna låsning 1990 och blir då förmodligen tvingade all övergå till bridhantering för alt kunna klara bränsleförsörjningen. Del är det saken gäller, och energiministern har inte svarat pä frågan; Är ni beredda all säga alt vi inle skall ha någon bridleknik i Sverige efter 1990? Det enkla svaret pä den frågan är ja eller nej.

De punkter som energiministern tog upp inledningsvis och somjag tidigare kritiserat innehåller de gamla kända argumenten från kärnkrafisföresprå-karna. lill vilka Carl Tham hör. Prognoserna från 1970-talet grundar sig på ett läge med elenergibrisi. Men ingenling lyder på att vi kommer alt få denna elkonsumtion 1990. Inte ens energikommissionen har varil beredd alt godta de prognoserna.

En annan iniressani sak i detta sammanhang är au 1975 års energipoliiiska beslut byggde på nolltillväxt efter 1990. Alla partier-även energiministerns parti-röstade för detta 1975. 1978 är det ingen som talarom nolltillväxt efter 1990 utom vi i vpk. I energikommissionen harCarl Tham själv röstat emol ett förslag om all man skulle ultala sig för nolltillväxt efter 1990.

Agerar man pä del viset kommer man naturligtvis fram till att det kanske blirelbrist på 1990-talei. Men del finns inget verkligl underlag för ell sådant resonemang. Det är det som är det viktiga.

När del gäller oljeförbrukningen vill jag säga att vi kommer att få en ökad oljeimport även om vi bygger ut 13 kärnkraftsreaktorer. Det vet Carl Tham. Oljeförbrukningens relativa andel i energiproduktionen kommer kanske all minskas, men i absoluta tal kommervi atl behöva importera mer olja 1990 än i dag även om vi har 13 kärnkrafisreaklorer.

1 fråga om kosinaderna kan man diskutera vilken kapitalförstöring som är värst - all låta oljekraftverken slå stilla eller all låta kärnkraftverken göra det. Vi har ingen brist på elenergi.

Det är positivi all energiministern lalarom alternativa energikällor, t. ex.

solvärme. Men vi måste börja planeringen och salsa resurserna nu - del är del som är del viktiga.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Del finns ingen automatik i della, såsom Oswald Söderqvist påslår. Vi binder oss inle för någon bridleknik genom alt utnyttja dagens kärnkraftsprogram. Tvärtom kan vi konstatera atl om vi skulle utsätta oss för den väldiga kapitalförstöring som del innebär atl avveckla kärnkraften, så skulle vi få mindre resurser över för satsningar på alternativa energikällor och på hushållning. Del är heller inle så alt de uppgifter jag lämnade angående konsekvenserna av en avveckling av kärnkraften eller au man utnyttjar enbari sex reaktorer grundar sig på 1975 års elprognoser. Det är alldeles rikligt att man då överskattade elbehovet under 1980-talet. Den väsentligaste orsaken härtill är all vi under några år tyvärr har haft en svag utveckling av industrin. Det har gjoris nya prognoser såväl inom ramen för energikommissionens arbete som av industriverket. Man har också kontinuerligt gjort bedömningar av prognoser inom regeringskansliet. Det är dessa prognoser som visar atl vi kommer all fä de konsekvenser som jag här talade om.

Om energiförbrukningen trots allt skulle öka snabbare än vad vi nu kan förutse, kommer givelvis konsekvenserna - såväl ekonomiski som vad avser oljeförbrukningen - all bli avsevärt större än vad jag här angav. Mina uppgifter i della sammanhang äran betrakta som siffror för miniminivån. Vid en given insals för hushållning och vid en given total förbmkningsnivå pä energiområdet kommer ofrånkomligen oljeförbrukningen att öka under 1980-ialei om vi avvecklar kärnkraften. Del är särskilt frapperande under de närmaste tio-tolv åren, dä vi i stället måste göra belydande insatser på oljekondenssidanoch i fråga om kraft värme. Vår bedömning är alt vi nu skall utnyttja det här programmet - självfallet under fömlsälining alt uppställda säkerhetskrav kan infrias. Vi binder oss icke för framliden. Tvärtom är vår målsättning - en målsättning som vi tror omfattas av en stor majoriiei i den svenska riksdagen och inom del svenska folkel - att vi skall föra en energipolitik som garanterar vår energiförsörjning, som maximerar säkerheten och som ger oss handlingsfrihet under 1980-ialei. Del är i den riklningen vi sirävar.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0//7 energipolitiken

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag konstaterar atl energiministern inte vill säga nej lill en eventuell bridleknik efter 1990, och det ärdet viktigaste resultaiei avden här debailen.

Del blir ingen läsning till något slags bridleknik, säger energiministern, om vi bygger ul kärnkraften försiktigt. Jag vill bara hänvisa lill den studie om den framlida energipolitiken och annat som har gjorts av sekretariatet för framiidssludier och som har giviis ul för några månader sedan i boken "Sol eller uran - all välja energi för framtiden". Där framhålls del tydligt och klart all vi står vid vägskälet i dag. Del är ingenling vi kan skjuta upp till efter 1990 och viskall inte iro all vi dä har någon möjlighel att välja. Del är också samma

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

0/77 eltaxor baserade på självkostnadsprincipen

mening som ligger i det yttrande av Björn Kjellström som jag citerade nyss. Om vi inte satsar på en avveckling av kärnkraften nu och frigör oss från den bränslecykel som vi blir tvungna att anamma, har vi ingenting annat alt ta till än bridtekniken efter 1990. Alla andra resonemang omkring denna fråga, detta lassande kring den hela gröten som energiministern har demonstrerat här, är ointressanta i sammanhanget. Det intressanta är hur vi väljer idag, för efter 1990 kan vi inte välja, då har vi ingen handlingsfrihet kvar.

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Mycket korl: Oswald Söderqvist tolkar mig på ett sätt somjag faktiskt tycker är något av advokatyr. Vad jag sade var, och jag upprepar del, all ett utnyttjande av det kärnkraftsprogram alla partier tidigare här i riksdagen enats om kan ge oss del i en tryggad energiförsörjning under de år som ligger framför oss fram lill sekelskiftet. Del innebär icke en låsning till någon bridleknik, och enligl min mening bör Sverige heller icke satsa på någon sådan.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Vad beträffar alt alla partier skulle ha varit med om beslutet 1975 om 13 kärnreakiorer villjag framhålla alt vpk inle har varil med om att ta del besluiel.

Det är positivt att energiministern säger atl han inte vill se någon bridleknik, och del skall vi komma ihåg i den fortsatta debatten under de kommande åren - debatlen åierkommer säkert.

Det är fel - del vidhåller jag fortfarande - när energiministern säger au del inte blir någon bindning till bridtekniken med det kärnkrafisprogram vi har. Det kommer att låsa fast oss vid en elkonsumtion som vi inte behöver. Vi har ingen elbrist i dag. Men går vi in för atl låsa oss vid en onödig elkonsumtion så är vi där, och del är del som innebär läsningen. Det kan man inie komma ifrån.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om eltaxor baserade på självkostnadsprincipen

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för alt besvara/I/r/o/;/a,t;c/56os (c) den 19 oktober anmälda inlerpellation, 1978/79:46, till induslriminislern, och anförde;

Herr talman! Anton Fågelsbo har frågat industriministern vilka åtgärder han är beredd atl vidta i syfte att garaniera alla elkonsumenter eltaxor baserade på självkostnadsprincipen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat all del ärjag som skall svara på inlerpellationen.

Av interpellationen framgår alt del är statens valienfallsverks prissättning som åsyftas.

De av vaiienfallsverket fastställda ellarifferna är så utformade alt intäkterna från kraftförsörjningen skall täcka verkets fasta och rörliga kostnader saml ge skälig avkasining pä disponerat statskapital. Med beaktande härav utformas tarifferna så att elpriset avspeglar den långsiktiga marginalkostnaden, dvs. den beräknade kostnaden för tillkommande anläggningar under de närmaste 5-10 åren. Med denna princip eftersträvas, förutom kostnadstäckning, stabilitet så långt möjligl i elprisulvecklingen samt ett samhällsekonomiskt korrekt koslnadsunderlag för elabonnenternas investeringar och därmed för elkonsumiionsulvecklingen.

Jag kan inte se atl detta förfarande strider mot den uppfattning Anton Fågelsbo har uttryckt i sin interpellation. I den påpekas emellertid också atl det har "framkommit uppgifter" om atl vattenfallsverkel har tecknat avtal med förelag om leverans av rabatlerad energi i områden där verket haft konkurrens av annan råkraftleveranlör eller av företag med möjlighel all bygga ut och leverera kraft frän mottrycksanläggningar i kombination med fjärrvärme.

I den män avvikelser från normaltariffen undantagsvis förekommer betingas detta, enligt vad jag har inhämtat från vattenfallsverkel, av exceptionella kostnader för eldistributionen. Således kan t. ex. ett förhöjt pris föranledas av atl en lång högspänningsledning måsle dras för en enda abonnent. Ett nedsatt pris kan däremot föranledas av an stora, nätmässigt väl belägna abonnenter fält tillgodoräkna sig en del av den lägre överförings-kostnaden jämfört med normaltariffens genomsnittliga överföringsavstånd. Avvikelser av det slaget är emellertid sällsynta och motiverade av att en lotalekonomiskt riklig lösning av energiförsörjningen eftersträvas. Även det förfarandet är, såvitt jag kan förslå, väl förenligt med Anton Fägelsbos uppfattning. Någon rabatiering på annan grund förekommer enligl vattenfallsverkel inte.

En viss skillnad i elpriserna kan emellertid föreligga mellan likvärdiga abonnenter vid en given tidpunkt lill följd av all leveranskontrakten slutits vid olika tidpunkter. För lågkraftabonnenterna och de större detaljabonnen-terna bygger leveransuppgörelsen på ingångna avtal vilkas löptid fr. o. m. 1978 uppgår lill tvä och i vissa fall till tre är. Tidigare har avtalstiden normalt varil fem är, men i elt mindre antal fall har löptiden varil 10-15 år och i något fall ännu längre. Större delen av dessa kontrakt upphörde emellertid med utgången av 1977.

Under tider med stora förändringar i elprisnivån - nedåt eller uppåt - på gmnd av ändrade produktions- och distributionskostnader, uppstår vissa skillnader i de olika abonnenternas totala avgifter på grund av kontraktens skilda upphörandetidpunkter. En sådan situation föreligger f. n. efter de höjningaravråkraftpriserna som genomfördes 1972-1973,1975 och nu senast vid ingången av år 1978. Betydelsen härav har emellertid reducerats väsentligt fr. o. m. 1978 genom all numera endast ca 10 % av verkets nära 800 abonnenter har kontrakt baserade pä äldre tariffnivå. Härvid bör observeras alt del normalt endast är för den del av dessa abonnenters förbrukning som förelåg 1972 som den äldre tariffen gäller. För den i många fall betydande

5 Riksdagens proiokoll 1978/79:35-36

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 eltaxor baserade på självkostnadsprincipen

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

0/77 eltaxor baserade på självkostnadsprincipen

förbrukningsökningen efter 1972 gäller sålunda 1978 års tariffer. Del sker alltid en icke obetydlig utjämning av priset mellan olika abonnenter, och denna utjämning fortsätter för varje år fram lill mitten av 1980-talet.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera all föreliggande prisskillnader i vissa fall kan upplevas som besvärande för abonnenterna men att skillnaderna i de relativt få fall där de finns kvar kommer au successivt utjämnas de närmaste åren genom alt äldre avtal upphör och ersätts med nya baserade på aktuella tariffer. An framtvinga en ännu snabbare utjämning är ej möjligl då ingångna avial givelvis måste respekteras.

Jag vill i sammanhanget också erinra om att skäligheien av priset på viss strömleverans i ivisiiga fall kan prövas av statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström.

Mol bakgrund av vad jag här har anfört finner jag inte anledning till särskilda åtgärder från min eller regeringens sida med anledning av vad som anförts i interpellationen.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr lalman! Jag ber att få lacka statsrädel Tham för svaret pä min interpellation. Det var elt långt och utförligt svar.

Statsrådet förutsätter på elt par ställen i svarei att vi är överens. Ja, det är riktigt, men det är inle det intressanta för mig. Jag har inte ställt frågan för atl få sådant bekräftat här, utan jag harställt frågan föratt få svar på om statsrådet ämnar vidta åtgärder för atl garaniera alla elkonsumenter F-iaxor baserade på självkostnadspris. Det är det väsentliga i den här frågan.

Statsrådet har redogjort för grunderna för fastställande av taxorna för de fasta elkostnaderna. Det är alltså en viss framförhällning när dei gäller uibyggnad osv. för de närmaste fem-lio aren. Jag har påstått, och del gör jag fortfarande, all man i områden där vaiienfallsverket har konkurrens belräffande råkraften har gått med på en rabatiering av energin. Det är alliså inle bara undantagsvis, som det står i svarei, som del har gjorts sådana här ändringar. Jag vet inte hur myckel Carl Tham, pä tal om exceptionella kostnader för eldistributionen, lägger in i ordet undantagsvis. Det är faktiskt andra kriterier som här har varil avgörande. Del sägs också i svaret; "Någon rabatiering på annan grund förekommer, enligl vad vattenfallsverkel uppger, inte." Driftdirektören Lalander har emellertid i en tidning uttalat atl Vattenfalls politik då del gäller prissättningen vid leveranser enligt långa specialavial grundas på skäl som ej har med självkostnad all göra. Enligl min mening bekräftar detla fullständigt riktigheten i vad jag i delta fall har velat säga.

Jag kan som exempel nämna elt par orter, som ligger bara 4-5 mil från varandra, där den ena orten har en 50 % slörre rabatt på råkraften än den andra. 1 övrigt är del inle den minsta skillnad. Somjag tidigare framhållit har detta atl göra med konkurrensen på det här området.

Jag konstaterar, och del sägs också i svaret, atl vissa kontrakt håller på atl löpa ut. Men det finns många kontrakt med en löplid på 15 eller 20 är, vilka fortsätter atl gälla. Nu sägs det all del skall bli bättre i det här avseendet, så atl

man i framtiden slipper uppleva all det blir en mer eller mindre godtycklig rabatiering från vaitenfallsverkels sida. En sådan har förekommit och förekommer alltså fortfarande. Jag skulle gärna vilja atl energiministern lämnar en kommentar pä den här punkten. Riksdagen har väl gjort vissa uttalanden,och i min interpellation harjag bl. a. skrivit; "Enligt min mening måste kosinaderna för de nyltigheter samhällel eller samhälleliga organ tillhandahåller vara rättvist fördelade över landei." I det här fallet är inte kosinaderna rättvist fördelade. Vidare står det: "Del kan inte vara rimligt alt elt statligt förelag på grund av sin monopolställning kan falla beslut som strider mol riksdagens beslut atl alla människor oavsett bostadsdon skall beredas likvärdiga livsförhållanden."

Många människor känner faktiskt av del här, och bor man som jag i en ort med det högre priset påtalas ofta förhållandel.

Statsrådet CARL THAM;

Herr talman! Egentligen harjag inle så myckel alt tillägga lill del jag redan har sagt. I svarei harjag ganska utförligt redovisat de principer som ligger till grund för den nuvarande prissättningen när det gäller el.

Det är möjligl att det längre lillbaka förekom sådana förhållanden som Anton Fågelsbo syftar på, men del somjag har redovisai är det som nu gäller, och i detla ligger också att en successiv utjämning skall ske. De skillnader som i dag förekommer är, utom av direkt distributionsiekniska problem, väsentligen beroende av all kontrakten har ingålts vid olika tidpunkter. Genom det förfarande som nu tillämpas kommer emellertid dessa skillnader successivt atl utjämnas. Därför är del heller icke nödvändigl för regeringen atl vidta några särskilda äigärder i detla avseende.

ANTON FÅGELSBO (c);

Herr lalman! Jag fär nu beskedet all de av mig berörda förhållandena successivt skall avvecklas. Jag skulle vilja fråga energiministern vad ordet "successivt" betyder i detta sammanhang och inom vilken tidrymd avvecklingen möjligen kan beräknas vara slutförd. En successiv avveckling ärju ett svepande uttryck, vars innebörd inte är hell klar.

Jag förstår att del inle finns möjlighel atl ändra ett ingånget avtal, och något ministerstyre kan vi naturligtvis inte ha på detta område. Jag vet inte heller om det är möjligl för riksdagen all fatta ett beslut om alt jämställa alla taxor på del sätt som jag här åsyftat.

Min fråga lill Cari Tham är alltså: Inom vilken tidsram skall den successiva avvecklingen vara slutförd?

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Jag vill bara erinra om vad jag sade i mitt svar på interpellationen, nämligen att en utjämning av priset mellan olika abonnenter har skett och atl den utjämningen fortsätter för varje år fram till mitten av 1980-lalet. Det är den period som vi här har att röra oss med.

Nr 35

Fredagen den

17 november 1978

Om eltaxor baserade på självkostnadsprincipen

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

§ 13 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1978/79:41 till näringsutskottel

1978/79:42 till justitieulskottel

1978/79:43 och 44 till näringsutskottel

1978/79:45 till skatleutskotlet

§ 14 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:86-88

§ 15 Anmäldes och bordlades

Proposilioner

1978/79:53 om minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna

1978/79:59 om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, m. m.

1978/79:67 om förbud mol aga

§ 16 Anmäldes och bordlades

1978/79:46 av andre vice talmannen Tage Magnusson m.fl. 1978/79:47 av OlofPalme m.fl. 1978/79:48 av Karl-Anders Petersson m.fl. 1978/79:49 av Torsten Stridsman och Filip Johansson med anledning av proposilionen 1978/79:32 om åtgärder inom bryggeribranschen

§ 17 Anmäldes och bordlades

Finansutskottets betänkanden

1978/79:5 med anledning av motionerom välfärdsmätning och förmögen-helsredovisning

1978/79:6 med anledning av motion om de samhällsekonomiska konsekvenserna av strukturförändringar inom näringslivet

1978/79:7 med anledning av motion om statliga belalningstransaktioner över postgiro

Justitieutskottets betänkanden

1978/79:10 med anledning av proposilionen 1978/79:22 om fortsatt giltighet

av lagen (1952:98) med särskilda beslämmelser om tvångsmedel i vissa

brottmål, m. m. 1978/79:11 med anledning av propositionen 1978/79:11 med förslag till

ändring i delgivningslagen (1970:428), m. m.

Försvarsutskottets betänkande

1978/79:8 med anledning av propositionen 1978/79:1 om ersättning för anordnande av skyddsrum m. m.

Kulluruiskotlets belänkanden

1978/79:12 med anledning av molion om statligt stöd till Sveriges orkesterföreningars riksförbund m. m. 1978/79:14 med anledning av molion om statsbidrag till Grännamuseerna

Ulbildningsulskollets betänkande

1978/79:12 med anledning av proposilionen 1977/78:114 om ett centralt organ för informationsförsörjning, m. m. jämte motioner

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Anmälan av interpellationer

Trafikutskottets belänkande

1978/79:4 med anledning av molioner angående trafiksäkerhet m. m.

Jordbruksutskottets betänkanden

1978/79:4 med anledning av molioner om jakt- och viltvård m. m.

1978/79:5 med anledning av proposilionen 1978/79:13 om ändringar i lagen

(1944:219) om djurskydd, m. m. 1978/79:6 med anledning av molioner om vattenlagen

Näringsutskotlets belänkanden

1978/79:8 med anledning av propositionen 1978/79:8 om kapilallillskott till

Sveriges Investeringsbank AB jämte molioner 1978/79:10 med anledning av motion om nationalisering av bilindustrin

Arbelsmarknadsutskotlets betänkande

1978/79:11 med anledning av motioner om medbeslämmandefrågor m. m.

§ 18 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 17 november

1978/79:89 av Jolian Olsson (c) till arbetsmarknadsministern om resurser till näringslivsorganisalioner för alt minska ungdomsarbetslösheten:

Trepartiregeringen fattade den 21 september beslut om en rad åtgärder för alt bekämpa ungdomsarbetslösheten. Bl. a. skall lärlingsutbildningen öka med 500 platser, AMS och SÖ skall lägga ul yrkesutbildning i förelag, utbildningsbidragen för ungdom förstärks, resurserna för beredskapsarbeten i förelag och organisationer ökas etc. Ramen för insatserna uppskattas lill 1 400 milj. kr.

I syfte att förmå småföretagare inom hantverk, industri och jordbruk att anställa arbetslösa samt för alt informera om tillgängliga stödformer över-

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Anmälan av interpellationer

vägde trepartiregeringen former för att tillföra SHIO-Familjeföretagen och LRF särskilda resurser.

Jag anser de nämnda åtgärderna vara av stor belydelse för all molverka arbetslösheten. De innebär dessulom ökade möjligheter för ungdomen lill konlakl rned olika yrken saml med företagen och deras organisationer.

På några håll i landet har försök gjoris med företagsbesök och intensifierad kontaktverksamhet med förelag och organisationer. Dessa försök har visat goda resultat med många nya arbelslillfällen. Det har också visat sig att beredskapsarbeten och praklikplatser i stor utsträckning medfört fortsall anställning för många ungdomar.

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

När och på vilket säll saml i vilken omfattning kommer resurser för atl molverka ungdomsarbetslösheten atl slällas lill förfogande för de nämnda näringslivsorgan isalionerna?

1978/79:90 av Ingrid Sundberg (m) lill uibildningsminisiern om ökad forskarutbildning:

De senaste åren har alltmer alarmerande rapporter lagts fram om den minskade antagningen lill forskarutbildning vid våra universitet och högskolor. Forskarutbildningsutredningen FUN har i sitt betänkande SOU 1977:63 redovisai antalet forskarstuderande, examina m. m. inom olika fakulteter under 1970-talet i siffror och i ord. Av del materialet framgår atl anlalel forskarexamina hela tiden minskal sedan 1970. UHÄ har i två rapporter i år tagit upp olika frågor rörande forskning, forskarutbildning och forskningsorganisation och bl. a. beskrivit svårigheterna att planera en lämplig dimensionering av forskarutbildningen. Nu senast har Vetenskaps-, Vitterhels- och Ingenjörsvetenskapsakademierna avlämnat en rapport lill regeringen i vilken man kräver omedelbara äigärder för atl öka rekryteringen lill forskarutbildning. Det sägs också att vi slår inför en snar forskarkris.

Situationen är alarmerande och bör ses mot bakgrund av all man vid genomförandel av den nya högskoleorganisationen från alla håll betonade viklen av atl all undervisning skall vara forskningsanknuien. Silualionen är nu sådan, an allvarliga farhågor uppställ för huruvida vi i framliden skall kunna rekrytera tillräckligt välutbildade högskolelärare. Än värre kommer bristen att bli när del gäller all fö fram ell lillräckligi anial tekniker och naturvetare för forskningsuppgifter och utvecklingsarbete på insiiiuiioner och i näringslivet.

Antalet studerande som klarar 60-poängskurser, ett villkor för att bli anlagen till forskarutbildning, har prakliskl laget halverats under den senasle tioårsperioden. Det blir också allt vanligare all de studerande inte avlägger grundexamen och därigenom i praktiken utestängs från högre studier. Del är inte längre fråga om all få fram platser för forskarutbildning ulan om alt fylla de platser :>om slår lill förfogande.

Riksdagen kommer enligt uppgift att under våren få la ställning lill en proposilion om forskarutbildning och ona forskningsråden. Silualionen är

emellertid sådan, att det är angeläget all snarast förändra de studerandes inriktning på sludier vid antagningen lill grundutbildning. Det är djupl otillfredsställande att alll fler studerande planerar sina studier så all forskarutbildning i framtiden omöjliggöres.

Med hänvisning till del anförda vill jag till utbildningsministern slälla följande frågor;

1. Hur bedömer statsrådet möjlighelerna all snarasi öka rekryteringen lill
forskarutbildning?

2. Kommer statsrådet atl vidtaga särskilda åtgärder, och i så fall vilka, för
alt slimulera fler studerande vid grundutbildningen lill 60-poängskurser och
lill avläggande av grundexamen?

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Meddelande om frågor

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 16 november

1978/79:148 av Eva Hjelmström (vpk) till utbildningsministern om kårobligaloriet vid högskolan;

I samband med beslutet om den nya högskolan förklarade den dåvarande irepartiregeringen all del på föreningsrätlsliga grunder var principiellt felaktigt all tvångsvis ansluta individer lill en viss sammanslutning. Utbildningsministern förklarade all det obligatoriska medlemskapet därför borde avskaffas. Enligl uppgifter i massmedia och på andra håll har nu regeringen gjort en helomvändning i obligatoriefrågan och förklarat alt kårobligaloriet skall finnas kvar. De studerandes inflytande på högskolan skulle alltså inte grundas på ett frivilligt engagemang och en självständig organisering.

Med hänvisning till del anförda hemställs all till utbildningsministern fö ställa följande fråga:

Anser utbildningsministern all en tvångsvis anslutning av studerande till siudenikärerna är förenlig med en demokratisering av högskolan?

1978/79:149 av Lars Schött (m) till justitieministern om lokalisering av länsdomslol lill Kalmar;

Riksdagen beslöt den 17 maj 1978 atl de nuvarande länsdomstolarna, dvs. länsrätterna, länsskatteräiierna och faslighetsiaxeringsrällema, skulle brytas ul från länsstyrelserna och läggas samman till nya frislående länsdomstolar i varje län.

Riksdagsbeslutet innebar också uppdrag ål regeringen atl besluta om de nya länsdomstolarnas lokalisering. Därvid förutsattes all de skulle föriäggas lill residensstäderna, såvida icke i speciella fall särskilda skäl kunde motivera annan placering.

Nr 35

Fredagen den 17 november 1978

Meddelande om .frågor

Är statsrådet beredd meddela all i Kalmar län länsdomslolen kommer au placeras i Kalmar?

den 17 november

1978/79:150 av Ingrid Sundberg (m) lill kommunikalionsminisiern om planerna på fasta förbindelser över Öresund;

Den 15 december utgår liden för remisser på belänkandel "Öresundsförbindelser" av 1975 års danska och svenska Öresundsdelegationer. Frågan om fasta förbindelser över Öresund har varii: aktuell i decennier, och för många kommuner är del angelägel att frågan får en slutlig lösning. Särskill gäller detta Helsingborg som mte kan göra någon slutgiltig planering av vare sig bangårdsfrågan eller utformningen av den framtida färjelrafiken innan frågan om en eventuell fast förbindelse över HH-leden lösts.

Atl frågan måste lösas av de två berörda regeringarna är självklart. Själva handläggandet av remissvaren kommer därigenom att skilja sig från vad som är vanligt vid uppföljningen av ett enbari svenskt betänkande. Mol bakgrund av delta anhåller jag att till kommunikationsministern fä slälla följande fråga:

Hur kommer de danska och svenska regeringarna alt efter remisstidens utgång handlägga frågan om fasta förbindelser över Öresund och när kan ett eventuellt förslag förväntas?

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 13.18.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert