Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:33

Onsdagen den 15 november

Kl. 10.00

§ 1 Fyllnadsval till utskott

TALMANNEN: Moderata samlingspartiets partigrupp har som suppleant i

finans- och näringsutskotten under Sven-Olov Träffs ledighet anmält hans

ersättare Per Westerberg.

Talmannen förklarade därefter vald till

suppleant i flnansutskottet och näringsutskottet Per Westerberg (m)

§ 2 Jusierades protokollet för den 7 innevarande månad,

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:66 lill civilutskottet

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Motion

1978/79:40 till näringsutskottet

§ 5 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:82-84

§ 6 Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Föredrogs näringsutskotlets betänkande 1978/79:1 med anledning av propositionen 1977/78; 178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte motioner.

I propositionen 1977/78:178 (handelsdepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen att anta av lagrådet granskade förslag till

1, lag med vissa beslämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

2, lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror,

3, lag om ändring i lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror,

4, lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl, a, följande;

"Riksdagen beslutade under 1976/77 års riksmöte att begära att regeringen skulle lägga fram förslag till förbud mot alkoholreklam. Redan tidigare har riksdagen uttalat sig för åtgärder i syfte att minska tobaksbrukel.

Förslaget i propositionen för ses mot bakgrund härav och de allvarliga hälsorisker som är förbundna med bruket av alkohol och tobak. De föreslagna reglerna omfattar alla slag av marknadsföringsåtgärder som näringsidkare riktar lill konsumenter och som avser spritdrycker, vin, starköl och öl saml tobak. Däremot lämnas lättöl utanför regleringen.

Grundregeln i förslagel är alt särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen, dvs, reklamen skall-i den mån den för förekomma-vara starkt begränsad och återhållsam. Förbud skall gälla mol marknadsföring som är påträngande, uppsökande eller som uppmanar lill bruk av alkohol och tobak. Detta innebär alt bl. a, utomhusreklam och direktreklam till konsumenter inte får förekomma.

Tidningsannonsering för spritdrycker, vin och starköl förbjuds utom i viss fackpress. Tobaksannonsering får endasl förekomma i starkt begränsade och återhållsamma former samt under förutsättning att i annonsen på ett framträdande sätt återges den varningstext och innehållsdeklaration som enligl lag skall finnas på varans förpackning.

Tillämpningen av lagstiftningen knyts till marknadsföringslagen och kommer alltså alt handhas av konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen."

I delta sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1977/78:1952 av Eric Enlund (fp), vari hemställts alt riksdagen vid behandlingen av propositionen 1977/78:178 beslutade att förbudet mot tidningsannonsering skulle omfatta även öl och tobaksvaror,

1977/78:1953 av Tyra Johansson m. fi. (s), vari hemställts all riksdagen med avslag pä propositionen 1977/78:178 i vad avsåg förslaget till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av lobaksvaror skulle anta ett i motionen framlagt förslag till lag i ämnet, innebärande bl. a. förbud mol tobaksannonsering,

1977/78:1957 av Torsten Bengtson m.fl. (c, m, fp), vari hemslällls att riksdagen i anslutning lill lagstiftningen om marknadsföring av alkoholdrycker som sin mening gav regeringen lill känna vad som anförts i motionen,

1977/78:1961 av Karin Ahriand (fp) och Torkel Lindahl (fp), vari hemställts atl riksdagen skulle avslå propositionen 1977/78:178, saml

1977/78:1962 av Joakim Ollen (m).

Utskoitei hemställde

I. belräffande bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker alt riksdagen med avslag på a) motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande del.

b) motionen 1977/78:1962,

c) motionen 1977/78:1952 i ifrågavarande del och motionen 1977/78:1957 i häremot svarande del,

d) motionen 1977/78:1957 i övrigt

skulle anta i propositionen 1977/78:178 framlagda förslag till

dels lag med vissa beslämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

dels lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker, dock med ändrad lydelse av ikraftträdandebestämmelsen i vardera lagen enligt utskottets förslag, innebärande att lagarna skulle träda i kraft den 1 juli 1979 i stället för den 1 januari 1979,

2. belräffande bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror att
riksdagen med avslag på

a) motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande del,

b) motionen 1977/78:1952 i ifrågavarande del och motionen 1977/78:1953 skulle anta det i propositionen 1977/78:178 framlagda förslaget lill lag med vissa beslämmelser om marknadsföring av lobaksvaror, dock med ändrad lydelse av ikraftträdandebestämmelsen enligt utskottets förslag, innebärande att lagen skulle träda i kraft den 1 juli 1979 i stället för den 1 januari 1979,

3. beträffande viss formell lagändring att riksdagen med avslag på
motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande del skulle anta det i propositionen
1977/78:178 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1154) om
varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror.

Reservationer hade avgivits

1. belräffande bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker av Nils Erik Wååg (s) och Hugo Bergdahl (fp) som ansett alt utskotlet under I bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1952 i ifrågavarande del och motionen 1977/78:1957 i häremot svarande del och med avslag på

a) motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande del,

b) motionen 1977/78:1962,

c) motionen 1977/78:1957 i övrigt skulle

dels anta det i propositionen 1977/78:178 framlagda förslaget lill lag om vissa bestämmelserom marknadsföring av alkoholdrycker, dock med ändrad lydelse av 2 § och ikraftträdandebestämmelsen enligt alternativt förslag, innebärande att förbudet mol tidningsannonsering skulle utsträckad till att gälla även öl,

dels anta det i samma proposilion framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker, dock med ändrad lydelse av ikrafllrädandebesiämmelsen enligl alternativt förslag, innebärande alt lagen skulle träda i kraft den I juli 1979 i stället för den 1 januari 1979,

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

2. beträffande bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror av Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c) och Hugo Bergdahl (fp) som ansett att

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

utskotlet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:178 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1952 i ifrågavarande del och motionen 1977/78:1953 och med avslag på motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande del skulle anta förslag till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror enligl alternativt förslag, innebärande all ett fullständigt förbud skulle införas mol tobaksannonsering och att bestämmelserna skulle träda i kraft den 1 juli 1979.

Till belänkandet hade fogals ett särskilt yttrande beträffande bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker av Sten Svensson (m) och Sven Eric Lorentzon (m).

NILS ERIK WÅÅG (s):

Herr talman! I stort har del varit ett nöje all i näringsutskotlet fö medverka lill dess belänkande nr 1, som är ett godkännade av propositionen 1977/ 78:178 med förslag lill lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror. Det är en beställning som riksdagen har gjort tidigare som därmed verkställs.

Det är bara i elt par detaljfrågor som jag och mina medreservanler vill gå litet längre än vad utskottet i övrigt har gjort. För alt det inle skall sägas atl riksdagens mest förkättrade grupp-nykteristerna-har slagit till igen skalljag börja med reservalionen 2 i näringsutskottets betänkande nr 1. Denna reservaiion gäller tobaksreklamen.

Reklam haren uppgift: atl öka konsumtionen. Olika resonemang kan föras om reklamen, och reklam kan förekomma i olika nyanser, vilket framgår såväl av olika molioner som av annat material som utskottet har haft till grund för sill ställningstagande. Men ofrånkomligt är all för att reklam skall betalas måste en bedömning ha gjorts att den ökar konsumtionen. Ett gott belägg för det påslåendet utgör farhågan för sysselsättningen vid ett reklamförbud, som har antytts i utskoltsbetänkandet.

Tobaksbruket medför, som socialutskottet har sagt i sitt yttrande, skador som motiverar atl konsumtionen bör begränsas i slällel för alt ökas. Jag skall bara peka på ell förhållande.

Här i landet omkommer mer än dubbelt så många människor - ca 3 000-4 000 per år - i cancer och hjärtinfarkter lill följd av tobaksbruk som i trafiken. Del är ell förödande ståhej häri huset och i pressen om kärnkraften, där en teoretisk bedömning föreligger om ett dödligt olycksfall bland Sovjets och USA:s sammanlagda befolkning på 10 år. Det finns inte skäl för någon som helsi lobaksreklam om man gör den jämförelsen. Minsta krav pä logik lalar för reservalionen 2, och jag yrkar bifall till den.

Av alkoholförgiftning och toljdsjukdomar av spritmissbruk dör här i landet minst lika mänga människor som av tobaksbruk. För barn och ungdom ulgör ölet inkörsporlen till alkoholbruket. Hur befogat det är med ett reklamförbud förspritdrycker i allmänhet framgåravutskottsbetänkandel,och med samma logik som i fråga om tobaken bör reklamförbudet även gälla ölet. Någon ny

öldebalt behövs inte här i dag för den sakens skull. Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen 1.

ESSE PETERSSON (fp):

Herr lalman! Det förslag lill lagstiftning om marknadsföring av alkoholdrycker och lobaksvaror som läggs fram i propositionen har sin bakgrund i ett mångårigt utredningsarbete, i rekommendationer av internationella organ, bl. a. av Nordiska rådet, och i framställningar från riksdagen lill regeringen. I samband med atl förslag till elt nytt samlat alkoholpolitiskt program antogs våren 1977 anmodades regeringen aU till riksmötet 1977/78 komma med förslag till förbud mot alkoholreklam.

1974 uttalade riksdagen att regeringen ulan dröjsmål borde ge riksdagen tillfälle atl ta ställning till ell program som innefattade åtgärder för en systematisk satsning i syfte atl fö till slånd en minskning av tobakskonsum-lionen. Frågan om begränsning av tobaksreklamen var också aktuell, när riksdagen 1975 antog lagen om varningstexter och innehållsdeklarationer pä tobaksvaror.

Alkoholdrycker är elt sammanfattande begrepp för spritdrycker, vin, starköl och öl. Det av regeringen föreslagna annonsförbudel gäller bara de tre förstnämnda varugrupperna och sålunda inte öl. Skatteutskotlel anför nu enhälligt i ett yttrande lill näringsutskotlet atl del i propositionen föreslagna annonsförbudet inte kan anses till fullo motsvara riksdagens önskemål om förbud mol alkoholreklam.

Socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor som är elt brett sammansatt organ för att bevaka just dessa frågor förordar ett uttryckligt förbud mol alkoholreklam. Man säger i sin skrivelse till utskottet alt förbudet bör kompletteras med lagstiftning inom ramen för marknadsföringslagen. Nämnden anser dock ej åtgärder enligl en kompletterad marknadsföringslag vara tillräckliga utan vill ha ett absolut förbud mot alkoholreklam med lämpliga straffsanktioner.

Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande till näringsutskottet inskränkt sig lill att behandla endast frågan om huruvida lagstiftningen är förenlig med tryckfrihetsförordningen. Konstitutionsutskotlel erinrar om att förbud mol kommersiell annons för alkoholhalliga drycker och tobaksvaror möjliggjordes genom en ändring i tryckfrihetsförordningen som trädde i kraft 1974. Enligt 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen gäller således ulan hinder av tryckfrihetsförordningen vad i lag är stadgat bl. a. om förbud mol kommersiell annons i den mån annonstexten används vid marknadsföring av alkoholhalliga drycker eller lobaksvaror.

Bakgrunden till kravet på annonsförbud när det gäller alkoholdrycker och tobaksvaror är de mycket allvarliga hälsorisker som är förbundna med bruk av dessa varor. Vi känner till de problem som hänger samman med tobaksbrukel genom den forskning som bedrivits på della område, varvid man bl. a. påvisat de cancerrisker som uppkommer genom bruk av tobak.

När del gäller bruket av alkohol kan vi bara hänvisa lill det mänskliga lidande som drabbar alla dem som blivit missbrukare. De har inte önskat bli

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

missbrukare, ulan har blivit det som en följd av konsumtionen. Enligt socialstyrelsens beräkningar har vi i dag ca 300 000 kroniskt alkoholskadade. Samtidigt kan vi konstatera att bruket av alkohol och andra droger medför att genomsnittligt 16 personer dagligen dör i del här landet på grund av just denna konsumtion. Vi kan se pä de sjukvårdskoslnadersom uppsför på grund av drogkonsumtion. Del har beräknats att var fjärde sjukhussäng i storstäderna och var sjätte i landet i övrigt upptas av personer för vilka droger starkt bidragit lill att de råkat i den här situationen.

Med detta som bakgrund är del ganska naturligt att begära ett totalt annonsförbud. Vi måste ju vidta vissa restriktioner, och i detta fall gällerdet en solidariletshandling gentemot just dem som har blivit skadade av dessa gifter. Della gör alt del är naluriigl alt inle bara gä så långt som man gjort i propositionen och utskottet utan atl vi nu inför ett totalt annonsförbud dels när del gäller alkoholdrycker i sin helhet -alltså även belräffande öl -, dels i fråga om lobaksvaror.

Därför, herr lalman, yrkar jag bifall lill reservationerna 1 och 2 i näringsutskotlets belänkande 1978/79:1.

I detta anförande insiämde Börje Stensson, Margareta Andrén, Georg Åberg och Hans Lindblad (samtliga fp).

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Näringsutskottel påpekar i sitt betänkande alt marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror redan är kringgärdad av långtgående restriktioner.

De båda monopolbolagen - AB Vin- & Spritcentralen och Systembolaget AB - är redan nu enligt lag skyldiga att verka för att reklam och andra marknadsföringsåtgärder för en sådan utformning atl de inle strider mol syftet att all dylik försäljning sker på sådant säll att skador i möjligaste mån förhindras.

Utskoitei erinrar vidare om atl frivilliga begränsningar i alkoholreklamen tillämpas enligt särskilda anvisningar. Konsumentombudsmannen har träffat en överenskommelse med Föreningen Utländska vin- och spritproducenters ombud i Sverige om branschregler för marknadsföring av vin, spritdrycker och starköl.

Vidare påpekar utskottet att Svenska bryggareföreningens medlemmar frivilligt avslår från alt rikta slarkölsreklam mot den svenska marknaden. I vad gäller övriga ölklasser tillämpas frivilliga begränsningar.

Även i vad gäller marknadsföring av tobaksvaror erinrar utskottet i sitt betänkande om de lagstadgade föreskrifter som redan finns om varningstexter och innehållsdeklarationer på tobaksvaror.

Marknadsföringen av de båda berörda varugrupperna har under lång tid varit föremål för omfattande utredningsarbete. Under 1976 lade tobaks- och alkoholreklamutredningen fram sitt betänkande. Utredningen föreslog au konsumentverket skall se till att alkohol- och tobaksreklamen begränsas och atl berörda företag iakttar "särskild måttfullhet" vid sin marknadsföring.

Enligt ulredningen skall konsumentverket utförda riktlinjer för vad som skall vara förbjudna inslag i alkohol- och tobaksreklamen.

Mot bakgmnd av de krav som under hand framförts på totalförbud för alkohol- och tobaksreklam, ansåg ulredningen atl det inte var möjligl atl genomföra ett totalförbud. Det skulle enligt utredarna omöjliggöra handel med dessa varor. Man påpekade all i andra länder - där lotalförbud införts -har man tvingats lill en rad undantagsbestämmelser, så att det i praktiken inte längre är fråga om något totalförbud.

Tobaks- och alkoholreklamulredningens förslag innebär alt marknadsföringslagen skall reglera reklamen för alkoholdrycker och lobaksvaror. Utredningen anförde atl marknadsföringslagen medger snabba ingripanden och alt del blir möjligt atl vid vite förbjuda reklam som bedöms som otillbörlig. Man påpekade atl marknadsdomstolen redan förbjudit vissa former av dylik reklam. Dessutom har konsumentombudsmannen under den lid ulredningen arbetat träffat branschöverenskommelser om vissa former för sprit- och lobaksreklam.

Utredningen fann del mot denna bakgrund ändamålsenligt alt förbud och begränsningar fastställdes i anslutning till marknadsföringslagen. De föreslog därför ett slags kompletterande lagstiftning, varvid man med stöd av marknadsföringslagen skulle nå de syften som utredarna avsäg. Enligt detta förslag skall näringsidkare iaktta särskild måttfullhet vid marknadsföring av berörda varor.

Som redan nämnts föreslogs alt konsumentverket skall utförda riktlinjer för vad som är förbjudet. Följs inte dessa riktlinjer, blir del ytterst marknadsdomstolen som för avgöra vad som kan anses strida mol bestämmelsen om särskild måttfullhet. I anslutning härtill skulle förbud vid vite fö användas som tvångsmedel.

När man mot den här bakgrunden studerar innehållet i proposilion nr 178 finner man avvikelser i förhållande till tobaks- och alkoholreklamulredningens förslag. Orsaken härtill står alt finna i det förhållandel alt riksdagen i samband med behandlingen av alkoholpolitiken våren 1977 beslöt all göra en särskild beställning till regeringen. Riksdagen begärde då alt regeringen skulle komma med förslag lill förbud mot alkoholreklam. Därulöver hade riksdagen vid två tillfällen -åren 1974 och 1975 -gjort uttalanden som gick ul på en begränsning av tobaksreklamen.

Del regeringsförslag som nu behandlats av utskotlet innebär lagfästa grundregler om all särskild måttfullhet skall iakttagas vid marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror. Kraven motiveras med hänvisning lill de hälsorisker som anses förbundna med bruk av alkohol och tobak.

Propositionens förslag innebär vidare atl tidningsannonsering för spritdrycker, vin och starköl förbjuds. Enda undantaget är reklamskrifter som enbart tillhandahålls på resp. försäljningsställe. Vidare innebär regeringsförslaget, atl det blir obligatoriskt all i eventuella tidningsannonser för tobaksvaror återge den varningstext och innehållsdeklaration som enligl lag skall finnas på förpackningarna.

Mol den här bakgrunden kan vi konstatera atl regeringen gått längre än vad

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

tobaks- och alkoholreklamutredningen förordade. Skillnaden är den som motsvaras av riksdagens begäran 1977 om förslag till förbud mot reklam för alkoholdrycker.

Detta förhållande las upp i molion nr 1962 där motionären ställer sig avvisande lill ett sådant förbud. Motionären menar att ell sådant förbud kan leda till att säljarna börjar använda olämpliga affärsmetoder, bl. a. i sin strävan alt påverka restaurangerna.

En ytterligare invändning mol annonseringsförbud av särskill intresse är, anför motionären, de kringgåendemöjlighelersom vid internationella jämförelser visarsig bli utnyttjade. Genom att vissa producenter av alkoholdrycker lanserar andra artiklar under samma varumärke åstadkoms en reklameffekt som del inte går att komma åt med den föreslagna regleringen. Motionären påpekar att ett annonseringsförbud kan medföra andra konkurrenssnedvri-dande effekter.

Näringsutskotlet har noga övervägt olika alternativ med beaktande av tänkbara följdverkningar och har funnit regeringens proposition väl avvägd. I likhel med skaiteutskottet och socialutskottet anser näringsutskottel att bestämmelserna bör utformas så som de föreslås i proposilionen.

Näringsutskoltet har inte heller funnit skäl atl ulvidga förslaget om annonsförbud lill atl omfatta även lättöl och folköl, såsom föreslagits i motionerna 1952 och 1957. Dessa ölsorter säljs enligl uppgift i propositionen från 12 000 försäljningsställen. Enligt utskottets mening kan ett annonsförbud för öl leda lill en svårkontrollerad ökning av detaljhandelns säljakti-viieter.

Vi har möjlighel att pröva en sådan fråga om ett eventuellt annonsförbud för öl, ifall del visar sig atl regeln om särskild måttfullhet vid marknadsföringen inte är tillräcklig för atl åstadkomma önskvärd begränsning.

Under ärendets behandling i utskottet har Systembolaget dels i skrivelse, dels vid muntlig överiäggning hävdat att bolaget tvingas upphöra med kampanjer under temat "Spola kröken" och moisvarande för del fall att propositionens förslag genomförs. Sveriges riksidrottsförbund, ftera av dess medlemsförbund m. fl. har i skrivelser till ulskotlet framhållit alt de är angelägna om att dylika kampanjer för fortsätta utan inskränkning. För sin medverkan får idroltsorganisationerna ekonomisk ersättning av Systembolaget.

Systembolagels reklam är belagd med särskilda restriktioner redan i dag. Näringsutskoltet finner del uteslutet atl bolaget skulle undantas från den nya lag som är avsedd alt generellt åstadkomma slörre återhållsamhet i marknadsföringen av alkoholdrycker.

Däremoi ger de moiivutlalanden som finns i proposilionen och de som redovisas i belänkandet inle vid handen atl Systembolaget, som bolaget påslår, skall behöva upphöra med exempelvis "Spola kröken"-kampanjen. Det finns, påpekar utskottet, elt avsevärt tryckfrihetsrällsligi skyddat utrymme för fortsatt informationsverksamhet från Systembolagets sida i form av annonsering.

Som talesman för utskottet finner jag det angelägel alt understryka det

förhållandel. Enligl utskottels mening innebär lagförslaget icke något hinder - sedan kammaren har antagit propositionen - för Systembolaget alt i samarbete med idrottsrörelsen fortsätta med kampanjer av typ "Spola kröken" - precis som hittills.

Somjag inledningsvis refererade, ansåg tobaks- och alkoholreklamutredningen att del inte var möjligl alt genomföra elt totalförbud för tobaksreklam. Av regeringens förslag framgåratt regleringen bör inskränkas till en föreskrift om "särskild måttfullhet". Därutöver skall annonsörer åläggas att återge lagstadgad varningstext och innehållsdeklaralion.

Propositionens förslag motiveras med att ell annonsförbud skulle molverka en strävan alt få konsumenterna alt gå över till mindre hälsofarliga produkleroch att det skulle försämra konkurrensläget försvenska produkter i förhållande lill utländska. Risken för alt utländska företag försöker kringgå ell annonsförbud genom olika former av smygreklam är uppenbar.

Denna uppfattning stöds av de fyra fackorganisationer som finns vid Tobaksbolaget, I en skrivelse av den 13 oktober hänvisar man till ulvecklingen i två länder med förbud - Italien och Norge, I nämnda skrivelse påpekar man alt "den allmänna konsumtionen av tobaksvaror i dessa båda länder har inte nämnvärt påverkals av förbudet, I Italien har konsumtionen av cigaretter hela tiden stigit sedan reklamförbudet infördes 1962,"

Även "den norska konsumtionen av fabriksgjorda cigaretter har ökat efter reklamförbudet 1975", sägs del vidare i skrivelsen,

"Vad beträffar märkesvalen visar både Italien och Norge en likartad ulveckling, nämligen att utländska cigaretier tenderar alt ta marknader frän de inhemska," Detta är ett faktum som organisationerna påpekar "för allvarliga konsekvenser för sysselsätlningen inom den egna lobaksindu-strin".

1 tvä molioner, nr 1952 och 1957, begär man totalförbud mot lobaksreklam, Näringsutskottel finner i likhel med socialutskotiei all regeringens förslag är väl motiverat. Detta förslag innebär i sig en angelägen skärpning jämfört med de i och för sig restriktiva regler som redan finns, dvs, i branschöverenskommelsen om tobaksreklam. Självfallet bör, som utskottet påpekar, berörda myndigheler följa utvecklingen och efter hand söka utvärdera resultaten av de nya bestämmelserna.

Herr lalman! Jag har så här långt redovisai utskoltels överväganden. Jag skall avslutningsvis kommentera del särskilda yttrande som Sven Eric Lorentzon och jag har fogat till betänkandet.

När frågan om alkoholreklamen behandlades i kammaren 1977, reserverade sig de moderata ledamöterna mot beslutet att hos regeringen begära del lagstiftningsförslag som vi nu behandlar.

Skälet fördetta ställningstagande var all man borde ha inväntat förslag med anledning av tobaks- och alkoholreklamulredningens belänkande, I delta betänkande föreslogs, som jag tidigare har talat om, endasl en regel om "särskild måttfullhel vid marknadsföring av alkoholdrycker", I likhet med vad som anförs i motionen 1962 anser vi siarka skäl tala för en reglering i denna form i slällel för propositionens förslag.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Men med hänsyn lill att propositionens förslag svarar mol vad en klar majoritet inom riksdagen redan har uttalat, vill vi inte nu motsätta oss att della förslag genomförs.

Vi vill emellertid all berörda myndigheter noga följer den fortsatta utvecklingen. De resurser som utländska företag hittills har använt kan frigöras för andra aktiviteter. Del är inle uteslutet atl vin- och spritreklamen kan ta andra, mindre godtagbara former, som det bli svårt atl kontrollera och ingripa emot. Därför bör annonsförbudet inle betraktas som för alltid givet ulan bör kunna omprövas, om vunna erfarenheter ger anledning härtill.

Jagber, herr lalman,alt fö yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkier.

NILS ERIK WÅÅG (s) kort genmäle:

Herr talman! Såsom framgår av betänkandet är utskottet och reservanterna överens om målet, en begränsning av reklamen när del gäller tobak och öl, men utskottet stannar vid krav på måttfullhet vid marknadsföringen. Därvid föriitar man sig på monopolföretag, marknadsföringslag, konsumentverk och en kommande prövning.

Delta ärju inte den radikala lösningen. Den radikala lösningen är att inte undanta öl och tobak frän reklamförbudet.

STEN SVENSSON (m) korl genmäle:

Herr talman! Jag vill påpeka för Nils Erik Wååg att de varor vi talar om fortfarande är tillåtna alt tillverka, sälja och distribuera. Att förbjuda reklam för sådana varor innebär inte alt säljaktivitelerna dämpas utan snarare att marknadsföringen söker sig nya och mer svårkonlrollerbara vägar, där t. ex. saklig konsumentinformation kan komma i skymundan. I elt sådanl läge är det bättre atl tillåta en öppen marknadsföring.

NILS ERIK WÅÅG (s) kort genmäle;

Herr lalman! I denna fråga vill jag verkligen varna för övertro på någon sorts god moral bakom reklamen - reklamen betalas av konsumenten och är lill för all öka konsumtionen.

STEN SVENSSON (m) korl genmäle;

Herr lalman! Om man skall fullfölja den argumentationen och vara konsekvent, Nils Erik Wååg, bör man ju också gå in för ett förbud mot atl tillverka och sälja dessa varor.

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c);

Herr talman! Det ärju lill fullo bevisat och del torde också råda allmän enighet om atl bruket av alkohol och tobak medför stora skadeverkningar. Men del uppslår i stället en diskussion om vilka metoder som skall användas för att kunna bekämpa dessa båda samhälls- och hälsofientliga droger. Jag skall inle gå in på den debatten nu, men jag irodde verkligen atl man också skulle kunna nå enighet när det gällde att förbjuda rent säljfrämjande

åtgärder. En sådan enighet torde t. o, m, kunna uppnås mellan nykterister, icke-rökare och konsumenter av alkohol och tobaksvaror, Konsumenierna vet ju ändå -eller kan lätt fö upplysning om - vad som finns atl köpa av dessa varor; de behöver inte lockas med reklam eller trugas till att använda dem. Vin- & Spritcentralen har ungefär 800 sorters vin och sprit, så en svensk konsument behöver inle tvivla på att han kan få nästan alll vad han kan önska där.

Riksdagen har klart uttalat sig mot en konsumtion av dessa varor. Vi anslår pengar-visseriigen inte tillräckligt, men ändå rätt avsevärda summor-för att motarbeta användningen av i synnerhet alkohol men också tobak. Det ligger en stor motsättning i att riksdagen här säger atl vi måste försöka bringa ner konsumtionen av dessa varor och att man samtidigt tillåter säljfrämjande åtgärder för all saluföra dem.

De beslut i fråga om spriten som senast fattades av riksdagen har lett till mycket goda resultat trots att jusl de som driver reklam för den hävdar någonling annat. Under lolvmånadersperioden Ijuli 1977-30 juni 1978 sjönk den svenska alkoholkonsumtionen med nära II % i ren alkohol räknal. Det är alltså ett synneriigen gott resultat, irois atl Svenska bryggareföreningen och andra försöker hävda någonting annat med sina dimridåer. Detta är det faktum som föreligger: genom det beslut som riksdagen fattat har vi lyckats i vår strävan alt nedbringa alkoholkonsumtionen.

Reklamförbudet har också en mycket längre historia än vad som nämnts i utskoltels betänkande. Redan år 1955 besvarade justitieminister Zetterberg en interpellation, därhän uttryckligen sade ifrån all elt förbud mot reklam för tobak och alkohol inte strider mot tryckfrihetsförordningen. Senare kom det en annan justitieminister, som ansåg atl förbudei inle var överensstämmande med tryckfrihetslagen. Då ändrade riksdagen den lagstiftningen för alt vi skulle kunna genomföra ett förbud mol reklam på dessa områden.

Såsom tidigare har nämnts av Sten Svensson här har hela frågan behandlats tidigare. Även då hade riksdagen begärt förbud mot alkoholreklam, och det gjordes en utredning, som skickades på remiss. Allt var klart för ell beslut, men den dåvarande finansministern, som hade hand om frågan, stoppade den i en skrivbordslåda, och så blev det ingenting av den.

Det kan vara intressant atl notera vad styrelsen för AB Vin- & Sprilcen-tralen vid del tillfället sade i sitt remissvar. Det kanske Sten Svensson inte har sig bekant, men jag kan upplysa om det. Styrelsen sade atl det är bältre atl ha ett rent och klart förbud än atl ha vissa restriktioner, eftersom de erfarenheler som den hade av begränsningen efter 1955 års beslut om alt ta bort motboken visade att det var krångligt med begränsade åtgärder. Del var alltså enligt slyrelsen klart bättre alt man införde ett rent förbud. Det var ändå en styrelse som hade erfarenhet av vad som hade skett pä del här området.

Riksdagen begärde ett klart förbud mot alkoholreklam, det har anförts i utskottet. Riksdagen begärde inte elt beslut om att man skulle undanta något från förbudet mot reklam. Del är inle elt stalsrådstyckande om att man skall göra si eller så som bör vara rådande utan det är vad riksdagen verkligen begär. Jag anser att man inte fullföljer riksdagens beslut när man undantar

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

ölet från reklamförbudet.

Detta är det första steget som man tar i fråga om att få bort reklamen - och det är alltid en fördel. Men det är naturligtvis önskvärt alt hela marknadsföringen behandlas myckel mer restriktivt. Det är svårt all åstadkomma del. Sten Svensson påpekade atl reklamförbudet skulle kunna leda till en annan marknadsföring, t. ex. påverkan av restaurangerna. Ja, men när det gäller sprit är det bara 2,5 % som säljs pä restaurang och när det gäller vin är det 6-7 %. Den totalt dominerande andelen säljs alltså på annat sätt.

Det diskuteras igen vad reklamen egentligen har för effekt. Den är, som Nils Erik Wååg sade, direkt använd för all man skall kunna höja konsumtionen. Då framstår del som så myckel mer förvånande alt vi tillåter alt konsumtionen främjas medan vi vidtar en rad andra åtgärder för att försöka begränsa den.

Om reklamen inle, som det sägs, påverkar folk, vad skall den då vara till för? Det skulle innebära att man använde trycksvärta och låter tekniskt folk på tryckerierna arbeta till ingen nytta alls. Del är klart alt reklamen påverkar. Del visar också det fakium atl reklamexperterna t. ex. så ytterligt noggrant kan räkna ut all en annons pä en högersida är 14 96 bällre än en annons på en vänstersida och hur mycket mer effekl del ger om man använder färg i annonsen än om man har svartvit annons. Jag tror all del är mycket skickliga människor som står bakom delta, och de vet nog myckel väl vilka effekter annonserna har. Det skulle inte heller användas sådana jättelika summor på reklam som i t. ex. USA om man inte irodde alt man skulle få tillbaka pengarna. Det är likadant med all reklam - den har alltid effekt.

När jag nämner marknadsföringen är det klart att jag betraktar det föreliggande förslaget som ett första steg, och jag vill nu ta upp något som bör följa senare. Staten äger 60 % av AB Pripps Bryggerier. Det representerar 55 96 av hela bryggeriinduslrin, Pripps Bryggerier bör gå ur Bryggareföreningen så snart som möjligt Det är inte värdigt staten all via Pripps Bryggerier och Bryggareföreningen bedriva en sådan asocial reklam, som skolöverstyrelsens chef sade vid ett tillfälle, som den gör nu. Det är en myckel väsentlig sak som bör beaklas i samband med behandlingen av della ämne.

Vi har fått veta alt reklamförbudet i Norge haft myckel goda effekter, trots alt man har försöki atl hävda andra meningar från annat håll. De uppgifter vi har fått är alt reklamförbudet har haft goda effekter i Norge, och därför bör Sverige gå samma väg.

Jag kan naturiigtvis inle göra annat än att rekommendera ledamöterna att rösta för båda reservationerna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till båda reservationerna.

I detta anförande instämde Tore Nilsson (m), Stina Eliasson (c), Gunde Raneskog (c), Ella Johnsson (c), Sven Johansson (c) och Arne Magnusson (c).

STEN SVENSSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Får jag till förste vice talmannen säga följande.

För det första var det oklart hur långt riksdagens beställning sträckte sig. Del är en tolkningsfråga.

Fördel andra måste man utgå ifrån att regeringen måste pröva möjligheten atl i praktiken kunna förverkliga del förslag som riksdagen har uttalat sig för. Sådana uttalanden görs som bekant ulan ett fullständigt beslulsunderiag, och regeringen har vid sin prövning funnit att förslaget på den här punkten kommer atl vålla sådana svårigheter och åstadkomma så mycket krångel och byråkrati att man inle skall sträcka sig så långt som motionärerna har begärt.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Sten Svensson säger atl det råder tveksamhet om tolkningen. Han talade ju för utskottet, och pä s. 14 i utskoltsbetänkandet står atl regeringen skulle "lägga fram förslag om förbud mol alkoholreklam". Längre ner på samma sida står del; "Enligt lagen om handel med drycker, vilken riksdagen antog vid samma tillfälle, är alkoholdrycker elt sammanfattande begrepp för spritdrycker, vin, starköl och öl."

Kan del råda någon tveksamhet om vad som avses?

Vidare kanjag nämna alt i socialutskottets yttrande 1976/77:4 y omnämns först fyra motioner, varibland en av herr Palme m.fl. Del måste alltså ha varit en socialdemokratisk partimotion om förbud mot alkoholreklam. Sedan anförs: "Utskottet anser att det med hänsyn till den målsättning som bör gälla för alkoholpolitiken finns mycket starka skäl som talar för ett förbud mot alkoholreklam." Där görs inget som helst undantag för någon särskild sorts alkoholdryck.

Jag vill hävda att Sten Svensson har fel, alt det gäller alkoholreklam och att del finns definierat vad riksdagen menar med det.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag har i milt anförande redovisat vilken tolkning näringsutskoltet har gjort. Men jag vidhåller milt påslående alt det förekommer olika tolkningar, även om vi i näringsutskottet har kommii fram lill en viss bestämd tolkning som vi har redovisai i betänkandet.

Det väsentliga är att riksdagen tog beställningsbeslutel utan atl del fanns ett fullständigt ulredningsunderiag. Min fråga till herr Bengtson är; Skall man verkligen i alla lägen acceptera att alla beställningar som riksdagen gör ovillkoriigen skall genomföras, oavsett om det finns ett sakligt utredningsunderlag eller inte?

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Om man inle vill genomföra ett reklamförbud kan man naturligtvis hitta på en massa skäl. Sten Svensson säger att man måste ha ett fullständigt beslulsunderiag. Räcker det inte aU vi nu har hållit på i 23 år alt behandla den här frågan? Räcker det inte atl det har förekommit en utredning

2 Riksdagens protokoll 1978/79:33-34

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

som inte ledde till något resultat, atl det har förekomn|jt;en följande utredning, alt frågan har behandlats otaliga gånger, atl fiera länder redan har reklamförbud? Jag tycker atl det finns tillräckligt underlag för att man skall kunna genomföra beslutet.

Det är inte fråga om tolkningar utan om tyckande -del var elt statsråd som tyckte att det inte var lämpligl atl ta med öl i reklamförbudet. Det anser jag inte att riksdagen skall acceptera, ulan riksdagen skall genomföra elt ordentligt reklamförbud. Om vi inle kommer så långt i dag kan vi gärna senare genomföra ytteriigare åtgärder mol marknadsföring av dessa varor, som vi alla är eniga om skadar vårt land.

TORKEL LINDAHL (fp):

Herrialman! Reklam är någonling som finns i vårt samhälle. Reklamen har lill uppgift att tala om aU en vara finns. Den har också lill uppgift alt öka intresset för varan och kanske framför alll atl få den som.är intresserad av en sådan vara atl välja just det märke som man annonserar för.

Del finns många undersökningar om reklam. Man kan väl säga alt den snarare har en märkesöverflyttande effekl än för människor att köpa någonting som de från början inte var inlresserade av. Det finns mycket bilannonser i tidningarna. De läses framförallt av dem som är intresserade av atl köpa bil och lär knappast påverka någon som över huvud laget inte länkt sig alt köpa bil alt göra det.

Torslen Bengtson stod här och talade om atl det var si och så många fler som läste annonser på en högersida än på en vänstersida, och det kan nog vara rikligt. Men vad han gör är att han blandar ihop hur många som läser en viss annons på grund av viss placering och utformning med den effekt annonsen kan ha, hur många som låter sig påverkas av annonsens budskap. Och del är två inle jämförbara saker.

Vad vi i dag har alt diskutera här är, som väl de flesia märkt, frågan om alkohol- och lobaksreklam. Hur ser den ul i Sverige i dag? Man kan säga all det genom frivilliga branschöverenskommelser skett en mycket stark självsanering. De svenska annonserna på del här området är - om jag får lov att använda del uttrycket - myckel tama internationellt sett. I stort sett visar man fram hur förpackning och varumärke ser ul och talar om att varan finns alt köpa och att man tycker den är bra. Jämfört med de mycket förföriska annonser som förekommer i internationell press kan man säga alt den svenska reklamen är relativt menlös.

Det är också typiskt att man i en av reservationerna på det här området måste gä drygt tio år tillbaka i liden för atl kunna få fram bra argument mot ölreklam.

Vi kommer även forlsältningsvis att tillåla, som Sten Svensson sade, atl alkohol och tobak tillverkas, distribueras och säljs här i landet. Men man vill alltså ha elt förbud mot atl tala om alt sådant finns. Skulle del då ha någon påverkan på konsumtionen? Del harjag uppriktigt sagt svårt atl tro. Om man ser på de tre mest annonserade vinsorterna och de tre mest annonserade spritsorterna och börjar leta efter dem i Systembolagets bästsäljarlisla så för

man gå mycket långt ned i den innan man hittar dem. De är inte ens i närheten av de tio mest säljande - inte någon av dem.

Det finns goda anledningar atl anta alt den annonsering som förekommer kan ha till effekt att den flyttar konsumtionen från ell märke lill ett annat. Förbud kan på ett verksamt sätt bidra lill atl man försvårar introduktionen av t. ex. en mindre hälsofariig cigarett. Är det önskvärt?

Men det viktigaste är att ett förbud innebär en inskränkning av tryckfriheten - och detta egentligen utan att vi kan vänta oss någon positiv effekt annat än ett förbud mot vissa synliga intryck av någonting vi inle lycker om. Är del vettigt att göra så? Jag skulle vilja säga atl vi bör tillåla att de här varorna säljs och konsumeras relativt fritt. Att förbjuda de ganska oskyldiga annonser vi har är snudd på hyckleri.

Del allra viktigaste och det jag är mest rädd för i detta sammanhang är alt om vi beslutar oss för ett annonsförbud när del gäller dessa varor bereder vi vägen för torbud för annonser och reklam för andra varor. Riksdagen kommer senare i höst att på ett mera förberedande stadium få diskulera läkemedelsreklamen, som - det kan jag sanneriigen hålla med om - i de flesta fall inte är särskilt smaklig.

Norge har anförts som ett strålande exempel. Jag som bor i gränstrakterna vet att framgången inle är så förfäriigt stor. I Norge har man också med utgångspunkt i det nu rådande förbudet mot alkohol- och tobaksreklam argumenterat för alt man skall förbjuda reklam för bilar. Bilar är också varor som drabbar människorna hårt: De tar livet av många och är faktiskt ännu värre luftförorenare än tobaken.

Man kan invända att det bara är någon fanatiker som tagit upp delta i Norge. Jag vet inte. Men om vi förbjuder reklam för sprit och tobak, därför atl vi tycker atl den är obehövlig, är det så lätt att sedan titta på någon annan vara, som man inte heller lycker särskill myckel om, och så förbjuder man reklam för den också. Sedan är det lätt att gå vidare och plocka lager efter lager av löken, och till sist har vi ingenting kvar.

Jag är rädd för alt vi urholkar tryckfriheten på elt oacceptabelt sätt. Det rör mig inle i ryggen om de annonser vi i dag har för tobak eller alkohol försvinner. Det är vart delta pekar hän i framliden som är det allvariiga. Detta, mina vänner, är varken en nykterhets- eller tobaksfråga - del är en iryckfrihelsfråga, och sådana måste man vara mycket försiktig med.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 1961 och avslag pä punkterna 1 och 2 i utskottets hemställan.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

I detta anförande instämde Karin Ahriand (fp).

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag ber Torkel Lindahl observera att det inte är så svårt attdra gränserna här. Det är förbud mot giftreklam del är fråga om, och del är inle svårt alt avgränsa gentemot andra saker.

Torkel Lindahl hävdade alt reklamen egentligen inte påverkar folk något särskill. Jag sade inte att det är 14 % fler som läser annonserna på

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

högersidorna än som läser annonserna på vänstersidorna, ulan att annonserna på högersidorna är 14 96 effektivare. Man har alltså mycket noggrant undersökt detta.

Torkel Lindahl nämnde svenska annonser. Men det märkliga ärju att det inte är fråga om svenska annonser. Vin- & Spritcentralen annonserar inte, och Systembolaget harju en speciell annonskampanj. Det är utländska vin-och viskyagenter som bedriver den annonskampanj som nu förekommer.

Som ett argument för reklamen har man anfört atl varorna ändå tillåts säljas. Ja, därför att det finns ett krav på alt man skall ha dem. Men det står i Vin- & Spritcentralens och Systembolagets instruktioner alt hanteringen skall bedrivas så all den åstadkommer minsta möjliga skada. Det skall vara huvudlinjen i verksamheten för dessa båda bolag. Då kan man inte länka sig alt de skall annonsera.

Torkel Lindahl hade funnit alt de vinmärken man gjorde reklam för inte var de mest säljande. Del ärju till myckel stor del en prisfråga. Det är väl inle svårt för den som har någon vetskap om vin att peka ut fina viner, men inle finner man dem i loppen på försäljningslistan. De är så dyra alt de inte alls kommer att ligga högt på försäljningslistan.

Redan 1955 hänvisade justitieministern till 1941 års tryckfrihetssakkunniga och till riksdagens beslut alt del inle fanns något hinder mot ett förbud. Men vid en senare tolkning trodde man ändå att del fanns hinder. Riksdagen ändrade då grundlagen för all man skulle kunna utfärda förbud. Det borde väl vara tillräckligt i del här fallet.

Jag skall inte ytterligare la upp förhållandena i Norge, för dessa har redan redovisats. Förutom silualionen för dem som bor i gränstrakterna till Sverige har vi dels vid en internationell konferens i Berlin, dels vid ett nyligen avhållet möte pä Färöarna fått klart besked om att det norska förbudet har haft en god effekl. Därför bör det också genomföras i Sverige.

TORKEL LINDAHL (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag talade om svenska annonser. Då fick jag av Torslen Bengtson höra atl jag menade att del på alkoholsidan bara finns reklam för utländska sorter, och det är helt riktigt. Jag tror att de flesta förstod att jag menade i Sverige producerade och publicerade annonser. Nu hoppas jag atl alla här begriper atl jag menade del. Dessa annonser har genom självsanering blivit relativt harmlösa här i landei. Vi som läser inlernationella lidskrifter vet däremot alt del sannerligen inte är så överallt.

De mest annonserade sorterna, som jag hänvisade till -jag tänker inte göra reklam för dem genom atl nämna vilka de är - är inte de dyraste. Det argumentet var kanske därför inle det allra starkaste, Torsten Bengtson.

Sedan vill jag vidhålla att man, om man förbjuder en annonsör alt tala om att en viss vin- eller spritsort flnns, inskränker tryckfriheten här i landei. Jag är, som jag sade, inle rädd för vad det innebär för tobaks- och alkoholreklamen - den kan vi gott vara ulan - men det är så lätt hänt all sådana reklamförbud följs upp av reklamförbud också mot andra varor. Det finns fiera varor som är både onyttiga och skadliga. Vi vet t, ex, all socialslyrelsen

har börjat tala om varningstexter på sockerpakel och en del mycket sockerhaltiga varor. Det är lätt hänt all man börjar argumentera för annonsförbud mot sådana varor på samma sätt som görs här i dag beträffande alkoholdrycker och lobaksvaror. Det är det jag är rädd för.

Förste vice lalmannen TORSTEN BENGTSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag har inte samma mening som Torkel Lindahl om annonserna. De är lika säljfrämjande vare sig de produceras i Sverige eller i utlandet. Genom alt exempelvis kalla en viskysort för Doctor's Special försöker man ge ett intryck av all den skulle ha posiliva medicinska effekler och alltså vara hälsosam. I en annons heter det: "ha alltid hemma", och så nämner man en vinsort. Man framställer det alltså som om vinet i fråga skulle utgöra ett första förband, som alltid bör finnas tillgängligt. Kan man verkligen påstå atl en sådan reklam inte syftar till att sälja?

Jag tror inte alt ell reklamförbud på detta område innebär, vilket Torkel Lindahl antydde, risk för reklamförbud också mol andra varor. Alt äta mycket socker kan aldrig få samma konsekvenser som konsumtion av en viss kvantitet alkohol. Man blir inte partiellt vansinnig av att äta socker. Däremot kan vi i snart sagt vilken tidning som helst läsa om de akuta skadeverkningarna av alkoholkonsumtion.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

TORKEL LINDAHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag förväntar mig ganska snabbi ett förslag frän Torslen Bengtson om förbud mot asbest.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr talman! Vi debatterar nu om vi skall förbjuda alkohol- och tobaksreklam, I den av riksdagen beställda propositionen i ärendet föresläs principiellt förbud mot alkoholreklam, medan tobaksreklamen av vissa i proposilionen angivna skäl slipper lindrigare undan. Mol regeringsförslaget står - som vi bl. a. hört i denna debatt - å ena sidan några motioner som vill gå längre i förbjudandet och å andra sidan ett par motioner, däribland motionen 1962 av mig, vari totalförbudstanken avvisas.

I enlighet med den arbetsordning som gäller här i riksdagen behandlas i olika inlägg just dessa frågor, varken mer eller mindre. Det ligger givelvis en styrka i att riksdagen genom den här behandlingen, liksom genom motsvarande behandling av andra ärenden, ingående och i detalj kan diskutera för-och nackdelar i framlagda förslag. Koncentrationen på den enskilda frågan lämnar ingen aspekt obeaktad. Ändå kan del ibland vid den här typen av frågor kännas som en svaghet att vi i riksdagen behandlar fråga för fråga, detaljärende efter detaljärende. Visst finns det hos ledamöterna ett bredare perspektiv, och självklart intas ståndpunkter inte isolerat från det övriga åsiktsgodsel. Likväl kommer debatten i en sådan här fråga lätt atl centreras till detaljerna mera än till principerna. Vårt arbetssätt inbjuder måhända inte till mera svepande betraktelser.

Vi slår alltså nu inför atl ta ställning till en förbudslagstiflning. Detta är

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

ingen ovanlig situation för riksdagen, och i elt avseende råder säkert full enighet: del behövs i varje samhälle förbud av olika slag. Men när man läser näringsutskottels betänkande, läser propositionen och läser vad riksdagen lidigare har uttalat i dessa frågor, kan man inte låta bli atl undra; Vad bör man i princip kunna fordra av en förbudslagstiftning? Vilken typ av olägenheter skall föreligga för alt riksdagen skall kunna införa ett förbud? Vilka positiva effekter av ett förbud skall man kunna räkna med för att förbudet skall kunna anses motiverat? Den typen av frågor tappar man lätt bort i en delaljpräglad behandling av olika ärenden. Del finns inte något i de handlingar jag nyss nämnt som dokumenterar vilka olägenheter alkohol- och lobaksreklam har medfört. Varken i propositionen eller i utskottets betänkande görs det ens sannolikt atl de förbud som nu är aktuella skulle ha några påvisbart posiliva effekter.

I ett enskilt fall kanske en förbudslagstiftning ändå inte framstår som särskilt oroande. Men principfrågan är trots alll mycket vikiig. För om ett eller flera förbud genomförs ulan alt del flnns starka sakliga argument för dem, samtidigt som ett stort antal människor genom dessa förbudsbeslut känner sig satta under förmynderskap av riksdagen, ja, då finns det risk alt väljarna anser alt riksdagens agerande inte motsvarar det mandal som väljarna givit.

Om ett reklamförbud kan visserligen sägas atl del inle begränsar särskill många människors direkta handlingsfrihet. Det ärju trots allt elt fåtal som ägnar sig åt alkohol- och tobaksannonsering. Men förbud på del här områdei innebär likväl att riksdagen säger till svenska folket: Ni klarar inte av alt motta den information som ges i alkoholannonser. Det är moraliskt olämpligt att ni, svenska folk, i svenska tidskrifter stöter på annonser av det här slaget. Självklart är detta förmynderi.

Jag fick i morse för första gången kännedom om en helt ny opinionsundersökning som utförts bland ett par tusen personer. De motsvarar inle fullt ut ett riksgenomsnitt av svenska folket. Det finns en viss överrepresentation av politiskt aktiva och organiserade nykterister. Undersökningen visar en del intressanta saker, bl, a, just när det gäller den principiella frågan om förbud eller inle förbud. En fråga som har ställts är om man anser atl det är för mycket förbud och restriktioner kring vin och sprit i Sverige. Bland de politiskt aktiva finns det en knapp majoritet, 52 %, som inte anser del ulan lycker att det är bra att de politiska församlingarna på det vis som sker kan sätta sig över människorna som förmyndare i de frågorna.

Men bland de icke politiskt aktiva är förhållandet det rakt motsatta. Endast 26 % lycker att del är bra som det är, och 65 % menar - en väsentligt högre siffra än bland de politiskt aktiva - alt det är för mycket förbud och restriktioner kring vin och sprit i Sverige,

Jag tror inte att man skall la de här uppgifterna för bokstavligt, men jag vill påstå all de styrker en misstanke om atl vi med förbudslagstiftande av del här slaget riskerar alt åstadkomma en förtroendeklyfta mellan riksdag och folk. Det trorjag är en problem som inte skall avfärdas utan vidare. Det är faktiskt en ganska allvariig sak.

Så lill själva sakfrågan. Det finns åtskilliga goda skäl mot ett totalt reklamförbud. Flera av dem har också redovisats här i debatten tidigare. Beträffande tobaksreklamen innebär inte heller propositionen någon totalt förbud, och den frågan lämnar jag därför därhän.

När det gäller alkoholreklamen innebär proposilionen däremot ett praktiskt laget totalt förbud. Det återstår emellertid fortfarande för lillskyndarna av delta förbud att i något enda avseende peka på vilka positiva effekter som kan förväntas av förbudet. Knappast någon har i debatten, såvitt jag har kunnal falla, hävdat atl tolalkonsumtionen av alkoholdrycker kommer au minska till följd av ett alkoholreklamförbud. Jag vill gärna säga till Torslen Bengtson att såvitt jag kan förstå hade Sten Svensson alldeles rätt i debatten dem emellan lidigare, när han framhöll alt det inte finns någonting i de handlingar som riksdagen här har att fatta sitt beslut på som pekar på atl en minskning av tolalkonsumtionen skulle kunna åstadkommas. Att hävda att det specifika missbruket skulle kunna minskas är kanske t, o, m, än svårare.

Vad som däremot uppenbariigen blir följden av del föreslagna förbudet är alt andra marknadsföringsåtgärder kan komma alt sättas in från de förelag som hittills begagnat sig av annonsering. Dessa företag harju samma intresse och samma resurser för marknadsföring även i fortsättningen. Den annonsering som hittills har skett har kunnat ske i utomordentligt strängt kontrollerade former, och hade man följt tobaks- och alkoholreklamulredningens förslag, som jag förordat i min motion och som f ö, tillstyrktes även stark remissopinion, hade denna kontroll kunnat bli ännu strängare. Nu väljer riksdagen att låta marknadsföringen gå nya och i vissa fall kanske okonlrollerbara vägar. Man lar bort den synliga marknadsföringen och klappar sig för bröstet i moraliskt nit, trots att man vet - eller borde veta - att en sådan ålgärd kan leda till nya marknadsföringsåtgärder, som kanske är skadligare än de nu existerande. Del är väl sådant som kallas strutspoli-uk.

Del finns också andra nackdelar med det föreslagna förbudet. Elt förbud skapar alllid gränsdragningsproblem, och det är problem som är särskilt besvärliga i del här fallet. I svenska lidskrifter får man inte annonsera, men i utländska kan vi självfallel inle hindra det. Det finns också frågor om gränsdragning gentemot tryckfrihetsrätten, som tidigare påpekats här, som är intressanta.

Visseriigen kan vi förbjuda annonsering för alkoholdrycker, men vi kan inte förbjuda annonsering på tröjor, pennor och allsköns andra varor, som kan bära exakt samma namn som kända spritsorter eller etablerade vinhus. Vi vet att sä har skett på andra häll där man har infört förbud. Erfarenheterna visar att del inte bara är möjligt alt kringgå förbudsbestämmelser av det slag som nu är aktuella utan att dessutom detta kan ske på ett sätt som får själva beslutet alt framstå som löjligt. Det är ett förhållande som faller tillbaka på instiftaren av förbudet, riksdagen.

Det har ordats en del om vad annonsering egentligen har för effekt. Jag vill bara för min del starkt understryka alt den erfarenhet man har här i landei och

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

såviiijag förstår också utomlands åtminstone hillills pekar på att alkoholannonseringen möjligen kan styra valet av sorter men inle kan styra den tolala konsumtionen. Det har, som jag framhållit flera gånger, ännu inte anförts något argument som egentligen skulle tala i motsatt riktning.

Herr talman! Jag skulle egentligen vilja yrka bifall lill motionen 1962, där del yrkas avslag på förslaget till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker och där det yrkas alt riksdagen skall hos regeringen begära elt nytt förslag i denna del som är utformat i huvudsaklig överensstämmelse med tobaks- och alkoholreklamulredningens förslag. Ett i princip totalt alkoholreklamförbud av det slag som föreslås i propositionen har, som jag sagt, knappast några påvisbara fördelar men däremot en rad nackdelar.

Vad jag framför allt har velal fästa uppmärksamheten på är emellertid de principiella betänkligheter man måste hysa mol att riksdagen står i begrepp all fatta ett förbudsbeslut, ett beslut som obestridligen grundar sig på en förmynderiatlityd gentemot folkel, utan atl i elt vidare perspektiv överväga hur vanliga människor kan länkas reagera på ett sådant beslut. Starka skäl talar alltså för ett avslag på della långtgående förbudsförslag, och ingenting av vad utskottet anför i sitt belänkande ändrar det förhållandel.

Då emellertid riksdagen själv med stor majoritet lidigare har begärt delta lagförslag ijänar det knappast något till att nu yrka bifall till min motion. Jag avstår därför från del.

Jag får finna mig i den kompakta majoritet som lidigare har kommit till uttryck i den här frågan. Det får jag göra, liksom de moderata statsråd som ingalunda var inlresserade av alt lägga fram detta förslag men som hade att effektuera riksdagens beställning. Jag har i och för sig i sak all förståelse för atl det nu kan yrkas bifall till andra molioner, där man ställer sig avvisande lill det framlagda förslaget. Men del hade naturligtvis varit bättre om den typen av åsiktsyttringar kommit fram innan frågan så atl säga var avgjord och det alltså hade varit möjligt atl hindra elt beslut i den här riktningen.

Jag skulle till sist ha velal ställa ett par frågor lill utskoltels ordförande. Nu är han, såvitt jag kan se, inle närvarande i kammaren, och därför skulle jag vilja vända mig till någon företrädare för utskottet som verkligen är beredd atl försvara del utskottsbetänkande som föreligger. Utskottstalesmannen Sten Svensson harju faktiskt deklarerat att han hyser starka betänkligheter mot förslagel. Jag hoppas alltså att någon av de ulskoltsledamöter som verkligen tror på det som förordas i utskottsbetänkandei vill svara på följande frågor: I vilket avseende menar man i utskottet att ett alkoholreklamförbud kommer att leda lill förbättringar av den alkoholpolitiska situationen? Alltså: I vilka konkreia avseenden räknar med denna effekl? Och kan utskottets talesman -vem del nu än blir - länka sig atl ompröva delta reklamförbud, om förbudet inte skulle få den avsedda effekten?

I detta anförande instämde Rolf Clarkson (m).

ESSE PETERSSON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Joakim Ollen menar att det förslag som föreligger och de reservationer som avgivits innebär att vi inle motsvarar del förtroende som väljarna har visat oss. Ja, det ärju delta som vi prövar i det här landei vart iredje år, och det får väl även Joakim Ollen finna sig i.

Joakim Ollen säger sig ha fält vissa opinionsundersökningar i sina händer, och han drar vissa slutsatser av dessa. Det hedrar honom att han sägeratl man skall vara försiktig med materialet. Del är tämligen självklart atl man måste vara ytteriigt försiktig med undersökningar av detta slag. Vi ärju vana vid att Svenska bryggareföreningen sprider ganska tvivelaktiga opinionsundersök-ningsresultal genom alt bedriva en sifferakrobatik som saknar motstycke. Man får leta åtskilligt för att komma fram till det verkliga resultatet, som oftast är ett helt annat än det som Svenska bryggareföreningen i sina s. k. faktatidskrifler presenterar.

När det gäller detta med annan reklam som Joakim Ollen lar upp, så är del ju på det sättet alt då riksdagen 1977 begärde ett förslag sade man inle alt man önskade ett annonsförbud enbart, utan man sade att man önskade förslag om förbud mol alkoholreklam, Därförärdel helt naturiigt alt motionärerna frågar varför inle proposilionen innehåller jusl detta. Men även det svarade Joakim Ollen pä, när han sade att egentligen önskade inte moderatstatsråden i trepartiregeringen lägga fram delta förslag. Till yttermera visso var man ansvarig för att det skulle läggas fram. Riksdagen har än så länge beslutanderätten, och dä bör väl även moderata statsråd finna sig i att lägga fram de förslag som har begärts av riksdagen. Det borde vara en självklarhet även för Joakim Ollen, som tillhör denna kammare.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

JOAKIM OLLEN (m) kort genmäle:

Herr talman! Får jag till det allra sista säga, atl de moderata statsråden har, som den värderade ledamoten säkert har lagt märke till, också varit med om atl lägga fram ell förslag. De har alltså uppfyllt sina förpliktelser, och i del avseendet kan knappast någon kritik riktas mot dem.

När del gäller vad människor tycker och inte tycker i dessa frågor kan jag nämna, att den undersökning jag tidigare refererade lill också visar-så långt man nu skall ta fasta på den - att en klar majoritet på 53 % mot 42 96 ställer sig avvisande lill del alkoholreklamförbud som nu diskuteras. Jag vill understryka atl del i urvalet är en överrepresentation av organiserade nykterister och av politiskt aktiva, som i övrigt tycker att det är bra och riktigt alt vi här i riksdagen fattar beslut som i olika avseenden kan uppfattas som präglade av förmynderi.

När jag säger alt vi här i riksdagen skall akta oss så gör jag det för atl betona att det finns en risk att man i denna typ av frågor ganska lätt kan komma alt gå utöver det mandal svenska folkel uppfattar alt det har givit oss. Jag är fullt medvelen om alt det vart iredje år har möjlighet all ompröva sina ställningstaganden. Men eftersom vi behandlar varje fråga för sig, och eftersom det kanske i del enskilda fallet är lätt att acceptera ett förbud - man ser inte frågan i ett slörre perspektiv och man ser inte de principiella

JiS

Nr 33 betänkligheterna - är det lätt hänt att vi fjärmar oss från den folkvilja som vi

Onsdaeen den ''°' "' '" ' hänsy n till mer än vart iredje år. Det hoppas jag att vi kan vara

15 november 1978 överens om.

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

ESSE PETERSSON (fp) kort genmäle;

Herr lalman! När del gäller moderatstatsråden sade jag jusl atl de hade lagt fram del begränsade förslaget i stället för det riksdagen hade begärt - och del finns protokoll på vad riksdagen begärde. Men man gjorde en begränsning i förslaget, som är framlagt och som vi nu har på vårt bord, och del är förklaringen till att motioner har väckts.

När det gäller opinionsundersökningar som har presenterats på del sätt som skett kan man sätta slora frågetecken. Jag kan bara hänvisa lill del jag redan har sagt om hur de brukar presenteras när de kommer från Svenska bryggareföreningen och intressenter i dess närhet,

I fråga om prövningen och atl efterieva vad människorna lycker, så följer vi ständigt människornas önskemål, men samlidigt är det den direkta prövningen som sker vid vallillfället, I den här frågan är del de sociala skälen som är avgörande för hur man skall slälla sig. Om man vill ha social solidaritel med de människor som har råkat illa ut och kommit till skada fär man göra restriktioner. Reklamförbudet är en sådan form - en mycket liten sådan i och för sig, men som kan vara mycket bra och tillfredsställande. Principerna kan ju ändå icke i varje läge få triumfera över människoma utan det centrala i sammanhanget måsle vara människans väl och ve, framför någon helig princip som endast skulle vara gällande för den starke.

JOAKIM OLLEN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag ifrågasätter om det är människorna som kommer att triumfera när det gäller det här beslutet. Vi behöver inte orda sä myckel mer om opinionsundersökningar hit och dit. Jag tog upp den saken som ett exempel på alt det finns anledning all misstänka att en inriktning på alt fatta olika förbudsbeslul i det här huset inte riktigt alla gånger motsvarar vad människorna önskar sig. Jag tror faktiskt all det antagandet håller streck, och jag stärks naturiigtvis i den övertygelsen av att opinionsundersökningar visat att människorna faktiskt tycker att del är på del här viset.

Jag vill sedan konstatera att jag ställde ett par frågor och atl ingenting har sagts om dessa. Det är på sätt och vis svar nog. Jag har inte fält något svar på min fråga om vilka konkreta och påvisbara positiva effekter det här förbudet kan tänkas få. Jag noterade visseriigen ell uttalande om alt detta skulle vara mycket bra och tillfredsställande, men det var kanske inte riktigt den typen av -om uttrycket tilläts - svepande omdömen om förslaget somjag var ute efter. Jag ville veta om det fanns några påvisbara och konkreia positiva effekter. Ännu saknar vi besked om delta, och det vore synnerligen iniressani inle bara för riksdagen ulan för hela svenska folket alt få ett besked om det finns några sådana effekler eller om vi skall fatta ytterligare ett förbudsbeslut utan att några argument över huvud taget föreligger i det avseendet.

THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Jag skall undvika atl förlänga den här debatlen genom alt kommentera hittills gjorda inlägg, men låt mig ändå notera atl de av herr Ollen redovisade opinionsundersökningarna som vi läst om i Svenska Dagbladet och som skett med alkoholimportörernas medverkan kommii fram till elt resultat som i och för sig inle är överraskande.

För att det inte skall råda några som helst missförstånd vill jag också påpeka att nykterhetsrörelsen inle har något alkoholförbud i sitt program. Vad man inom nykterhetsrörelsen försöker verka för är att alkoholen skall stå under samhällets kontroll.

Torslen Bengtson har redogjort för behandlingen av frågan om alkoholreklam under de gångna riksdagsären. Det finns således ingen anledning alt upprepa vad som sägs i de dokument som föreligger, men lät mig ändå konstatera alt vi i denna fråga nu äntligen står inför ett viktigt vägskäl och är beredda att fatta ett positivi beslut.

Propositionen om alkohol- och tobaksreklamen är i sig ett steg i rätt riktning. Jag är dock tveksam om huruvida förslaget är tillräckligt långtgående.

Även om jag i vissa hänseenden har respekt för marknadsföringslagen i allmänhet, sä är jag osäker om den kommer atl räcka lill mol de starka kommersiella krafter som finns i alkoholkapilalel. Vi kan redan nu se hur de stora spritfirmorna satsar på parasoller, leksaker, köksattiraljer m, m. som bärare av märkesreklam. Del rimliga hade därför varil atl regeringen lagt fram ett förslag som förbjudit all marknadsföring av alkohol genom reklam. Det är tillräckligt atl konsumenierna får konsumeniupplysande information pä försäljningsstället. Jag lycker alt Systembolaget har lyckats skapa en god balans i dessa frågor. Ett reklamförbud beträffande sprit, vin och starköl som regeringen föreslår kan komma all visa sig vara otillräckligt, och vi måste då vara beredda atl ta ytteriigare elt sleg.

Fören tid sedan startade en rad folkrörelseren aktion mot pornografin. Låt mig som exempel nämna den konferens som anordnades av Broderskapsrörelsen och Folksam i samarbeie med andra folkrörelser. De samarbetande organisationerna påvisade svårigheterna alt komma till rätta med butikernas marknadsföring av pornografin. Trots mängder av anmälningar för brott mot skyltningsförbudel ser pornografibutikernas skyltfönster ut precis som de alltid har gjort. Delta är ett exempel på hur dålig marknadsföringslagen kan vara där man vill åstadkomma snabba resultat.

Även om bryggeriindustrin just nu är väldigt återhållsam i sin annonsering, har vi inga som helst garantier för att man inte kommer lillbaka med stora reklamkampanjer. Del har alltid varil sparsamt med annonser inför förestående riksdagsdebatter om alkoholen. Om man inte kan komma till rälta med en fätal pornografibutikers marknadsföring med hjälp av marknadsföringslagen, kan jag inte förstå hur man med samma lag skall kunna klara 16 000 butiker och ett fåtal andra intressenter.

Herr lalman! I samband med den alkoholpolitiska propositionen under våren 1977 hemställde riksdagen, som ett rent beställningsarbete, att

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

regeringen skulle förelägga riksdagen förslag om förbud mot all alkoholreklam.

Föreliggande förslag anknyts i tillämpningsfrägorna till marknadsföringslagen och kommer sålunda i praktiken att handhas av konsumentombudsmannen och marknadsdomstolen. Det är alt hoppas atl denna "metod" uppfyller de krav på fasthet och snabbhet vid den prakliska lillämpningen som har varil och är i överensstämmelse med lagstiftarens anda och mening.

Jag har i mitl anförande låtit tona fram en viss tvekan, och jag skall uppmärksamt följa ulvecklingen. Visar den sig inte vara effekiiv, återstår bara möjligheten atl verka för alt den här frågan återigen kommer under riksdagens prövning,

IRIS MÅRTENSSON (s);

Herr talman! Jag skall be atl fö ta kammarens tid i anspråk beträffande näringsutskottets belänkande nr 1 och att helt få ansluta mig till reservationen nr 2 vid detta betänkande.

Om man i fortsättningen tillåter tobaksreklam, har man samtidigt slagit fast alt man inte menar allvar med stödet lill upplysning och undervisning i lobaksfrågan.

Sedan knappt två decennier tillbaka står del dessutom klart att lobaks-bruket är förenat med stora hälsorisker. Det finns ett mycket stort faktamaterial som bevisar tobaksbrukets skadeverkningar, vilka också framhållits av ansvariga hälsomyndigheter i flera länder. Världshälsoorganisationen (WHO) har exempelvis uttalat alt en minskning av cigarettrökningen skulle kunna betyda mer för en förbättring av häfsan och en ökning av livslängden i industriländerna än någon annan enskild aktivitet inom den förebyggande hälsovårdens område,

I dag är inle frågan längre om eller på vilket sätt rökningen ulgör ett av våra allvarligaste hälsoproblem. Frågan är i dag vilken kraft och vilka medel som skall sättas in när vi angriper problemet.

Med hänsyn lill alt tobaksbruket medför hälsorisker och att det är ett samhällsintresse alt konsumtionen begränsas måste de kommersiella intressena vika för de samhälleliga.

Om tobaken i dag vore en ny produkt, vars skadeverkningar vore kända på förhand, skulle samhällel säkeriigen göra stora ansträngningar för att hindra att bruket över huvud taget nådde vårt land. Med den nuvarande inställningen till hälso- och miljöfariiga varor och till beroendeframkallande medel skulle man inte medge legal försäljning och marknadsföring av en ny produkt med tobakens egenskaper,

I den av staten tillsatta lobakskommittén, i vilken jag har förmånen att arbeta, ser vi myckel allvarligt på lobaksreklamens bevarande. Tobaksreklamen bidrar inte bara till att del rekryteras nya konsumenter bland våra skolungdomar utan också till att man vidmakthåller eller ökar den redan existerande konsumtionen. Därmed motverkas sålunda den upplysningsverksamhet som bedrivs av skolan, hälso- och sjukvården och skilda ideella

organisationer.

Herr talman! Vi måste alla hjälpas åt att tränga tillbaka tobaksbrukel, I slutet av oktober var Världshälsoorganisationens expertgrupp för rökning och hälsa samlad i Geneve, och där skärper man nu ytterligare sitt ställningstagande och rekommenderar totalförbud mot tobaksreklam.

Inför valet 1976 gick Riksförbundet Visir ut med följande frågeställning till alla som kandiderade till riksdagen: "Reklam för tobak är nu hell förbjuden i såväl Finland som Norge, borde vi ha del sä också i Sverige?" Hela 78 % svarade ja. Jag hoppasalt de som i dagar ledamöter av riksdagen och vid det tillfället ansåg detta inte nu avviker från denna uppfattning.

Det har påpekats att tobaksreklamen försvagar effekten av hälsoupplysning om tobakens skadeverkningar. Jag vill i detta sammanhang omnämna att medlen för hälsoupplysning vad avser tobakens skadeverkningar f n, uppgår lill 3 milj, kr. per år, medan tobaksbranschen satsar över 30 milj, kr, årligen på tobaksreklam.

Socialutskottet har vid sina överväganden kommit fram till atl de skäl som talar mot ett annonsförbud är av den arten alt ett sådant förbud nu inte bör införas. Inte nu - vad väntar man på?

Man ärorolig för att ell långtgående reklamförbud skulle kunna försvära produktutveckling i riktning mot mindre hälsofariiga lobaksvaror och alt detta skulle minska möjligheterna att påverka konsumenierna att övergå lill mindre hälsofarliga produkier.

Personligen tror jag, att den invande rökaren redan sedan år tillbaka har bestämt sig för ell märke och att man här hell enkelt har glömt ungdomen -debutanterna. Man säger till dem; Rök mindre hälsofariiga cigarretter! Men vad händer sedan? Jo, när de en gång blivit konsumenter går de över till andra och starkare lobaksvaror,

Näringsutskoltet oroar sig för alt ett reklamförbud skulle försämra konkurrensläget för svenska produkier i förhållande till utländska men berör också smygreklamens effekter. De farhågor man ger uuryck för när del gäller smygreklamen är helt överdrivna. Den reklam som inte kan elimineras genom ell nationellt förbud, dvs, via utländska tidskrifter osv,, är av ringa kvantitet och torde inte vara jämförbar med den reklam som undanröjs.

Man har på denna punkt försökt göra en omskrivning, som dock inte är hållbar.

Förhållandena i Norge har nämnts i delta sammanhang. Jag har i min hand ett brev daterat den 13 februari 1978 från sekretariatet i Statens Tobakkska-deråd, adresserat till svenska ambassaden i Oslo, där man tar upp den felinformation som förekommer i Sverige, I brevet framhålls bl, a,;

"Del er meget beklagelig al slike grove feilinformasjoner skal få lov å florere og gjore en nodvendig diskusjon om reklameforbudei i Sverige til en usaklig og uverdig företeelse,"

I översättning innebärdetta ungefär: Del är myckel beklagligt att sådana grova felinformaiioner skall få lov att florera och göra en nödvändig diskussion om reklamförbudet i Sverige till en osaklig och ovärdig företeelse.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Vi har, herr lalman, i vårt land med statliga medel sedan 1964 motarbetat tobakskonsumtionen, 1 dag, efter 14 år, måsle vi visa vad vi vill. Jag yrkar bifall lill reservationen nr 2,

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Med anledning av Iris Mårtenssons statistiska uppgifter vill jag anföra ett citat ur en skrivelse till riksdagens ledamöter daterad den 13 oktober 1978, där de fyra fackorganisationerna vid Tobaksbolaget anför bl, a, följande:

"Den norska konsumtionen av fabriksgjorda cigarretter har ökat efter

reklamförbudet 1975, medan röktobaken gått något tillbaka, Nyin-

komna försäljningssiffror från perioden november 1977-juli 1978 visaren ökning för cigarretter med 6,9 96 och för röktobak med 2 96 jämfört med motsvarande period elt år lidigare."

Jag vill också med anledning av vad Iris Mårtensson sade nyss påpeka, att vi har restriktioner redan i dag och atl del förslag som nu behandlas innebär en skärpning. Man kan konstatera att begreppet rökfria miljöer numera har blivit allmänt vedertaget. Vi får fler och fler rökfria sammanträden såväl i del offentliga livet som i arbetslivet. Fler människor än tidigare sluiar röka.

Del är en positiv utvecklingsprocess som har startat. Denna process hade kunnat starta oberoende av om annonsförbud förekommit eller ej. Idrottsrörelsen och frivilliga organisationer, t. ex. Visir, gör mycket värdefulla insaiser i opinionsbildande syfte. Därför finns det ingen anledning att på detta område låta lagsliftarna la över och införa förbudslagstiftning, Ulvecklingen visar atl individerna fattar egna självständiga beslut, Samhällel behöver inte uppträda som förmyndare. Samhället behöver inle införa förbud eller skriva bruksanvisning pä allting.

Min utgångspunkt är atl individerna förstår sitt eget bästa och handlar under personligt ansvarstagande. Del förefaller, herr talman, som om Iris Mårtensson vill hävda motsatsen.

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Jag lyssnade uppmärksamt till vad Thure Jadestig och Iris Mårtensson hade alt säga. Jag hörde ingen av dem beröra atl detta hade någonting med yttrandefrihet och tryckfrihet att göra. Inte heller berörde de vilka principiella konsekvenser förslaget eventuellt skulle kunna få i framtiden - eller var de anser atl dessa konsekvenser inte är så allvarliga.

Herr talman! Det är skrämmande.

ESSE PETERSSON (fp):

Herr talman! Mina farhågor, som jag tidigare ullalade här med anledning av Joakim Ollens presentation av opinionsundersökningar, visar sig ju vara ganska rikliga. Del är tydligen ganska väl avvägt atl man kan presenlera undersökningar i viss riktning lagom tills man skall behandla frågor i denna kammare.

De som har gjort denna undersökning är alltså alkoholimportörerna, och

undersökningen har skett i Svenska Dagbladet, genom talonger som läsarna fått fylla i och sända in.

Nykteristerna, som det talas om, skulle vara överrepresenterade. Delta var de tydligen endast med 2 %, men inle 2 96 av svenska folkel, utan 2 96 av Svenska Dagbladets läsekrets som då kom alt omfatta ungefär 5 96 nykterister. Det är fakta i detta mål.

Den typen av opinionsundersökningar kan vi betacka oss för. De utgör inget som helst faktaunderiag för en diskussion i denna kammare.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs pä bifall lill Lo) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 1 av Nils Erik Wååg och Hugo Bergdahl saml 3:o) motionen nr 1961 av Karin Ahriand och Torkel Lindahl i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då Nils Erik Wååg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Torkel Lindahl begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskottets hemställan i belänkandel nr 1 mom, I antar

reservationen nr 1 av Nils Erik Wååg och Hugo Bergdahl röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 1961 av Karin Ahriand och Torkel Lindahl i motsvarande

del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Torkel Lindahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 91

Nej - 10

Avsför - 188

Karin Ahriand (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

Följande voteringsproposilion för huvudvoteringen upplästes och godkändes:

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkandet nr 1 mom, 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Nils Erik Wååg och Hugo Bergdahl,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då Nils Erik Wååg begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 192

Nej - 90

Avstår - 8

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 2 av Nils Erik Wååg m. fl. samt 3;o) motionen nr 1961 av Karin Ahriand och Torkel Lindahl i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Nils Erik Wååg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig,

I enlighel härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkandet nr 1 mom, 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Nils Erik Wååg m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Nils Erik Wååg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 117

Avstår - 14

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Justitieombudsmännens verksamhet

Föredrogs konslitutionsutskottets belänkande 1978/79:1 med anledning av justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet till 1978/79 års riksdag jämte motion.

Till konstilulionsutskottet hade för granskning hänvisats justitieombudsmännens ämbetsberättelse för tiden den 1 juli 1977-den 30 juni 1978 (Redogörelse 1978/79:1).

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Justitieombudsmännens verksamhet

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1978/79:25 av Lars Werner m, fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1) hemställts all riksdagen Ude justitieombudsmännens ämbetsberättelse till handlingarna med gillande av de uttalanden som gjorts i motionen rörande JO:s handläggning av vissa ärenden och JO:s verksamhel i allmänhet.

Utskottet hemställde

att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:25 yrkandel 1 lade justitieombudsmännens ämbetsberättelse- redogörelsen 1978/79:1 - lill handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Sedan några år är det tradition att granskningen av justitieombudsmännens ämbetsberättelse tas upp lill verklig debatt här i kammaren.

Det är genom vpk;s motioner i frågan som man fält dessa ansatser till en verklig deball om JO-ämbelets verksamhel.

Förr om åren var del så, atl någon realbehandling inte förekom i kammaren. Berättelsen lades till handlingarna utan debatt.

Från vpk:s sida anser vi det vara en betydelsefull demokratisk vinst atl en offenllig diskussion om JO och om rättsvården kan föras och fakiiski förs i kammaren.

Från lid till annan har talesmän från konstitutionsutskottet sökl göra gällande alt vi inle brukar ha, eller rent av inle bör ha, en sådan diskussion i kammaren.

Del är en åsikt som fullständigt saknar stöd i grundlagen. Logiskt är det dessutom en absurd åsikt.

Den är absurd av en rad skäl. Den skulle betyda, alt debatt fick förekomma i varje annat riksdagsärende men inte i fråga om JO;s ämbetsberättelse. Några sädana bestämmelser om begränsning av riksdagens yttrandefrihet finns inte.

Den skulle innebära, att utskottet fick granska JO men alt kammaren inte fick göra det. Det vore givetvis myckel behagligt för utskotlet, men det skulle saknas slöd i grundlagen. JO;s årsberättelse inleds alltid med en skrivelse. Den skrivelsen är inte ställd lill konstitutionsutskottet. Den är ställd till riksdagen. Enligl riksdagsordningen bereder utskottet ärendet. Men riks-

3 Riksdagens protokoll 1978/79:33-34

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Justitieombudsmännens verksamhet

dagen beslutar. Och riksdagen måste givelvis kunna överlägga i och för sitt beslut. Det kan givetvis inle vara sä, alt beredningsorganet får lov an debattera men att det beslutande organet, kammaren, skulle vara förhindrat att diskutera. En sådan åsikt trorjag inte all utskoitei på allvar skulle vilja framföra.

Man kan alltså konstatera alt det saknas varje rättslig grund all söka hindra kammaren alt diskulera JO;s ämbetsberättelse. Och del vet utskottet naturiigtvis mycket väl. Man erkänner det också indirekt. För om riksdagen verkligen varit förhindrad att diskutera berättelsen, då skulle konstilutionsutskotlet egentligen vägrat alt behandla vpk-motionen. Och talmannen skulle egentligen vägrat tillåta atl man väckte den. Men motionen tas upp av utskoitei. Man tillåter sig t, o, m, en polemik i sak, även om den är den torftigast möjliga, Inle ens ulskotlet självt vägar alltså söka hindra att kammaren diskuterar JO-ämbeiei,

Nu söker emellertid ulskotlet, liksom i fjol, atl skydda sig från en diskussion i ärendet på andra vägar. Man går då fram pä två formella linjer; Dels hävdar man all riksdagen inte för vara någon överprövningsinstans lill JO, dels söker man göra gällande alt riksdagens behandling av ämbeisberät-lelsen skall inskränka sig till alt utröna om ombudsmännen har riksdagens förtroende eller ej. Något annat skulle vi dä i kammaren inie ha med alt göra.

Frågan om överprövning ärju fullständigt klar. Någon överprövning eller överklagning av JO:s beslut till riksdagen i rättslig mening kan givelvis inte förekomma-det har riksdagen fatlat beslut om. Visserligen menade vi i vpk att del var en onödig begränsning av riksdagens rätt alt kunna frän konstitutionell synpunkt granska också JO:s ämbetsutövning och rälta till felaktigheter, men vi var tyvärr ensamma om den åsikten. Därför är läget nu som det är. Därför har vi heller inle gjort gällande alt det är fråga om någon rättslig överprövning eller överklagning. Utskottets påpekande i det stycket är i och för sig onödigt och ligger egentligen utanför det vi i dag diskuterar.

Men alt man i rättslig mening inte överprövar kan ju aldrig förhindra atl man kan ha en åsikt om det man har skyldighet och rättighet all granska och all man ullalar denna åsikt, denna bedömning.

Riksdagens uppgift är att granska. Om riksdagen har en granskningsräll, fastställd i grundlagen, har riksdagen givetvis också rätt all ultala sig om del som man granskar. Jag hoppas verkligen inte all utskottet gör sig till tolk för den statsrätlsligt groteska uppfattningen atl vi har rätt atl granska men all vi är förbjudna all tala och ha någon åsikt om del vi granskar.

Nu vill man också i utskottsbetänkandet göra gällande alt kammaren inte skall fä debattera enskilda ärenden. Det är både rättsligt och logiskt en ohållbar ståndpunkt. Vi skall granska JO:s ämbetsberättelse. Berättelsen och JO;s verksamhet består av sakärenden. Del är en logisk gåta hur man skulle kunna ha en uppfattning om en sådan verksamhet utan alt ha gått igenom ärendena som verksamheten består av. Man kan rimligen aldrig ha någon uppfattning om en helhet, med mindre än all man skaffat sig kunskap om

åtminstone vissa stickprovsmässiga delar av denna helhet. F. ö. finns det ingenstans i grundlagens bestämmelser någon som helst formulering som antyder alt riksdagens granskningsrätt skulle inskränka sig till vissa aspekter på JO;s verksamhel. Granskningsrällen är allmän. Vi väljer i riksdagen JO. Därmed beslämmer vi också om och hur vi vill granska verksamheten i det särskilda fallet.

Slutligen tillgriper konstitutionsutskottet ett annat tryck för att söka avskräcka från debatt om JO. Man hävdar att riksdagen endasl har att la ställning till huruvida en ombudsman åtnjuter riksdagens förtroende eller ej. Som stöd för denna åsikt hänvisar man lill en utredning om JO-ämbetet, vars uttalanden har godkänts av riksdagen. Del sorgliga är emellertid att utskoitei motbevisar sig självt. Man citerar ett avsnitt av utredningen i sitt betänkande -jag vill minnas all det är samma avsnitt som man citerade i fjol. Där slår emellertid inte atl riksdagens uppgift bara är att avgöra förtroendefrågan. Där står all granskningen,/ra/zi/ avser att utröna ifall ombudsman har riksdagens förtroende eller ej. Förtroendefrågan är med andra ord alls inleden enda fråga riksdagen har räll all ta upp. Del går bra alt ta upp och kritiskt diskulera ombudsmännens verksamhet också uiifrån andra aspekter, lät vara att dessa kanske är mindre primära än förtroendefrågan,

Atl riksdagen bara skulle fö diskutera frågan om förtroendet för JO vore alltså en otillböriig begränsning av yttrandefriheten i kammaren. Delta har, som nämnts, inget stöd i grundlagen, Dechargegranskningen av statsråden är ju en annan granskningsuppgifl som riksdagen har. Där finns inga sådana begränsningar. Man kan där ultala sig om statsrådens tjänsteutövning i vilken form man vill. Man kan göra del i skarpare eller i mildare form, och man kan anlägga mer neutrala synpunkter. Att riksdagen i granskningen av sin egen ombudsman skulle ha mer inskränkta befogenheter än i granskningen av statsråden vore ju en författningsrättsligl mycket ologisk och egendomlig tanke.

Jag har tagit upp de här rätt ulföriiga rättsliga resonemangen inle bara därför alt de hävdas från konslitutionsutskotlets sida ulan också därför au man nog tyvärr bakom utskottets försök att hindra en deball om JO:s verksamhet måste se en annan avsikt. Vi vet atl i växande grad har rättstillståndet i landet de senaste åren blivit föremål fören kritisk offentlig debatt. Många allvarliga övergrepp och missförhållanden har därvid bragts i dagen. Också kritik mot alt JO-ämbetet inte längre är den spärr mot orättvisor som den varit tänkt att vara har då framkommit, Uppenbariigen är utskottet illa berört av denna medborgerliga kritik. Och man försöker därför hindra den från atl komma lill uttryck här i kammaren. Sådana försök betraktar vi från vpk:s sida som grundlagsstridiga. Och så länge del finns kommunister i riksdagen kommer vi atl framtvinga diskussioner om JO-ämbetet, dess roll och plats i den svenska rättsapparaten. Vi menar atl en sådan diskussion inle sedan 1950-talet varil sä angelägen som i dag.

Jag skall däreflerövergå till den mer konkreia kritik som vi från vpk menar kan vara berättigad med anledning av årets JO-berälielse,

Först och främst menar vi alt JO inle med befogad kraft ingripit mot vissa

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Justitieombudsmännens verksamhet

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Justitieombudsmännens verksamhet

rättsliga förhållanden på del militära området. Berättelsen redovisar förfarandet vid ett par allvariiga olyckor där flera värnpliktiga blivit dödade eller skadade. Efter en av dödsolyckorna framkom atl arméstaben och chefen för armén under åren 1975-1976 redovisat fyra hell olika uppfattningar om säkerhetsbestämmelserna vid användning av s, k, brobandvagnar. Dessa oklarheter värden direkta orsaken till en nonchalans från lokalt befäl, vilket fick en dödsolycka som följd, I detta ytterst allvarliga ansvarsärende säger sig JO lila på atl arméchefen i fortsättningen skall utfärda entydiga föreskrifter. JO uttalar visserligen sin belänksamhet över arméslabens agerande. Men ingen görs ansvarig. Ingen ställs inför krav. Ingen rättslig åtgärd vidtas, något som skulle varit ganska oundvikligt och normall om del rört sig om ett civilt ärende,

I elt annat fall har en kapten under lio minuter fortsatt en genomgång med sin trupp trots all den varit utsatt för beskjutning med skarp ammunition. Upprepade sådana olyckstillbud hade dessutom rapporterats från samma övning, Inga åtgärder vidtogs till de värnpliktigas skydd. Och de som underlåtit sådana elementära säkerhetsåtgärder går efter JO;s granskning fria.

Ett iredje fall utgörs av den segdragenhet och oginhet som drabbal de överievande offren för den tragiska Ravlundaolyckan. Med lanke på hur svårt de skadelidande vid militära olyckor vanligen har all hävda sin rätt och med lanke på hur envist det officiella etablissemanget mobiliserar makt och juridisk sakkunskap för all rädda sig undan några futtiga summor i ersättning, borde JO här enligt vår bestämda mening ha ingripit pä elt mer konkret sätt mot den förvaltning som han i sitt utlåtande själv nödgas anklaga för både långsamhet, bristande noggrannhet och försumlighet.

Vi har också några fall där JO på ell enligl vår mening uppseendeväckande sätt stöder de militära befälen i deras sätt att begränsa möjligheterna att sprida tryckta skrifter bland de värnpliktiga på förbanden. Dels ställer JO här upp -vilket framgår av berättelsen - på den myckel märkliga åsikten att poliliska bilder och skrifter är atl jämställa med pornografi och atl det därför är en trivselfråga i vilken utsträckning de får förekomma på förbanden. Dels gör han ingenting för alt undanröja del förhållandet alt man inom marinen tillämpar ännu strängare hinder mot spridande av tryckt skrift än vad som är grundat pä ÖB;s offentliga riktlinjer. Men nu är ju iryckfriheten en grundlagsfråga, och vi kan inte godta del tama sätt pä vilket JO här behandlat frågan och givit befälets godtyckliga begränsningar frisedel. Vi kan så myckel mindre göra del som vi vet atl trots JO;s lidigare uttalanden i saken allljäml en rad grundlagssiridiga begränsningar tillämpas inom delarav den offentliga förvaltningen när det gäller tryckfrihetssaker. Jag tänker då bl, a, på nonchalansen mot anonymitetsskyddet.

Sä har årets berättelse tagit upp ell myckel uppmärksammat rättsfall, del s. k. Helmersfallet. I detta fall har inträffat mänga säregna ting. Här har JO inte bara godtagit rättsligt ohållbara avsnitt. Han har också, där han nödgats anmärka på vissa fel, underlåtit att vidta åtgärder som kunnal framtvinga atl den drabbade styrkts i sin rätt.

I Helmersfallei har bl. a. följande märkliga ting inträffat. JO har uppenbarligen blundat för dels atl man i fallet tillämpat elt hell annat sakkunnigförfarande än det normala, dels atl en av de sakkunniga i strid med universiieissiadgan i elt annat ärende inkompetensförklarat Helmers och att JO själv medgivit att grunden härför var felaktig, dels alt man vid tillsättningen som huvudsaklig grund åberopat betyg som normalt icke brukar tillmätas nämnvärd belydelse vid tillsättning av ifrågavarande lyp av Ijänsi och dels atl betygsjämförelsen skett uiifrån kvalitativt olika betygssystem, som sinsemellan över huvud inle är möjliga alt jämföra på del sätt som skett.

Men det mest uppseendeväckande är ändå alt när JO ställs inför denna länga rad av egendomliga indicier, upprepade felaktigheter och säregna förfaranden, då vägrar JO dra slutsatsen att den rätlssökande blivit utsatt för medvetet undanskjutande av myndigheterna.

En av de inblandade tjänstemännen har t. o. m. i ett officiellt remissyttrande hånat den sökande för alt han förklarats professorskompeient vid en utländskt universitet och betecknat detta universitet i den av socialdemokraler och liberaler styrda delstalen Bremen som en vänsterradikal kaderskola. Detta uttryck används alltså i en officiell skrivelse i utbildningsdepartementet. Detta kompromelterande yttrande visar sig inle ha blivit diariefört och originalet har därtill försvunnii. Men inte ens inför della uppenbara försök till politiskt förtal, som dessulom lett lill fällande dom i Lunds tingsrätt, finner JO någon anledning att anta att den oändliga raden av felaktigheter och mystifikationer i saken kan länkas ha minsta poliliska grund.

När sedan JO i årets berättelse ägnar långt större uppmärksamhet åt atl polemisera mot den rällsökande än att granska myndigheternas egendomligheter, har man faktiskt räll att ifrågasätta om JO-ämbetet är del skydd för rällsökande medborgare som i grunden är avsett, Vpk:s riksdagsgrupp kan svårligen godta denna tamhet mot myndigheter och denna ovilja all ens misstänka att myndigheterna velal systematiskt missgynna en människa.

Det finns slutligen ännu ett viktigt skäl lill att JO:s ämbetsberättelse här i kamrriaren måste ägnas stor uppmärKsamhet och inle bara, som sed varil tidigare, passivt läggas till handlingarna.

När riksdagen nu mot våra röster godtagit all man inle kan överpröva JO;s beslut lill konstitulionsulskotlel, har man skapat ell vikligt prejudikat. Det har nämligen förekommit att JO;s uttalanden använts i domstol som ett slags oomtvistai bevis. Vad JO säger sätts alltså aldrig i fråga i en domstol. JO är ofelbar. Det finns inget skäl all uppmuntra en sådan praxis. Genom att tvärtom sätta JO-ämbelets verksamhet under en hälsosam offentlig debatt bör vi i slällel här i kammaren visa domstolarna att också ell JO-ultalande kan bli föremål för kritik och vanlig förutsättningslös bevisprövning. Annars fär vi den ordningen atl varje rällsökande, som inle fått slöd av JO saknar möjlighel all effeklivt föra sin sak i vanlig domstolsförhandling. Och det vore enligt vår mening en farlig konsekvens.

Till sisl, herr lalman, ett dagsfärskt exempel, som visar vikten av att ha en

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Justitieombudsmännens verksamhet

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Justitieombudsmännens verksamhet

effektiv JO-granskning.

Föreningen Unga synskadade JO-anmälde arbetsmarknadsstyrelsen föratt den inte tillämpat den sedan fyra år gällande främjandelagen till förmån för synskadade. JO vägrade ta upp anmälan till behandling. JO hänvisade till att sysselsättningsutredningen just framlagt förslag om effektivare lagstiftning. Men felet bestod ju i atl AMS inle tlllämpariagen. Det var alltså irrelevant om den skulle göras effektivare eller ej. Och de som drabbats ärju inte hjälpta med vad JO anser skall hända framdeles. Deras sak gäller om AMS behandlat dem rätt eller inle i föreliggande fall. Det borde JO ha tagit upp till prövning.

Jag sammanfattar. Man kan enligt vår mening iaktta elt tilltagande antal rättsligt tvivelaktiga förfaranden frän myndigheler. Det intrycket gäller över hela den offentliga förvaltningen, och detta är en oroande tendens. Den går parallellt med alt man, som framgick vid debatten här förra veckan, begränsat möjlighelerna att slälla högre tjänstemän i förvaltningen lill juridiskt ansvar, JO:s och riksdagens ansvar för rätlstillsländet i landet har därmed understrukits pä ett markant säll. Sä myckel viktigare är del alt man dä inte godtar några inskränkningar i riksdagens granskningsräll och i kammarens debatt-frihet.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall till motionen 25 i föreliggande delar.

BERTIL FISKESJÖ (c);

Herr talman! Elt enhälligt konsiilutionsutskott konstaterar i det nu aktuella betänkandet atl den av utskottet företagna granskningen av justitieombudsmännens verksamhet inte gett anledning till något särskilt uttalande från utskottets sida. Utskottet hemställer alt riksdagen med avslag på vpk-molionens yrkande lägger justitieombudsmännens ämbetsberättelse lill handlingarna med gillande av vad ulskotlet anfört. Jag ber att fä yrka bifall till utskottets hemställan,

1 samband med kammarbehandlingen av konsiituiionsuiskoiteis betänkanden i anledning av JO-berätielserna har vi de senaste åren, som Jörn Svensson framhöll, haft ganska utförliga debatter om inriktningen av KU:s granskning. Det har varil vpk-motioner som initierat dessa debatier. Jag bortser dä från den mer allmänna debatt som vi hade när vi häromåret genomförde ganska omfallande ändringar i JO-institulionen som sådan.

Den 30 november förra året hade jag personligen lillfälle alt ganska utförligt redovisa min uppfattning om innebörden av KU:s granskning. Del borde egentligen inié finnas någon anledning att nu upprepa hela den redovisningen, men jag skall nämna några saker.

Med anledning av vad Jörn Svensson inledningsvis sade vill jag hävda atl ingen från KU, såvitt jag kan minnas, har påstått att Jörn Svensson eller andra skulle vara förhindrade alt debattera JO-berältelsen här i kammaren. Det har naturiigtvis varje riksdagsledamot full frihet att göra.

Med anledning av vad Jörn Svensson sade i sitt anförande kan det finnas skäl all än en gäng understryka alt justitieombudsmännen självständigt har

all handlägga de klagomål som kommer in och de ärenden som ombudsmännen själva initierar. Varken utskottet eller riksdagen har att överpröva de beslut som ombudsmännen kommit fram lill i särskilda sakfrågor. Ombudsmännen står således själva för sina beslut.

En överprövning skulle, vilket har framhållits många gånger, av rent prakliska skäl vara svår alt genomföra. Den skulle innebära att utskottet gjorde mycket delaljerade utredningar i de enskilda ärendena genom undersökningar och vittnesförhör. Den skulle också kräva en helt annan organisation av utskottets arbete. Jag föreställer mig atl en sådan uppgift skulle ge utskottet full sysselsältning. En sådan prövning skulle således förutsättaatiulskouet frånkopplades andra uppgifter eller all man tillskapade ett nytt ulskoll. Rent principiellt skulle del såvitt jag förslär innebära all JO-ämbetet upphörde att vara elt självständigt arbetande organ. Det skulle mera få karaktären av ett beredningsorgan åt elt riksdagsutskott. Man kan naturligtvis hävda atl del borde vara pä det sättet, men det krävs enligt min mening myckel siarka skäl för alt övergå till en sådan ordning.

En klar fördel med vår anrika JO-inslilulion - som f ö. kopierats i land efter land - är enligl min mening atl den är ell extraordinärt rättsorgan, som har stor självständighet mot såväl domstolar och administrativa myndigheler som politiska organ. Till JO kan medborgare, som anser sig förfördelade, vända sig och få sina fall prövade på nytt, oberoende av vad som hänt i de andra instanserna. Till detta kommer JO;s uppgift som ett rältsövervakande organ i största allmänhet. Personligen trorjag alt vi skall vara aklsamma om en sådan institution. JO är ett riksdagens organ. Riksdagen tillsätter ombudsmännen, och riksdagen har befogenhet all avsätta ombudsmän om riksdagen efter KU:s granskning skulle finna en sådan åtgärd befogad. Del är således en fråga om förtroende.

Riksdagen har emellertid inie i uppgift alt riva upp de beslut som JO har fattat och ersätta dessa med nya av riksdagen fattade beslut, KO:s granskning och riksdagens beslut med anledning av denna granskning innebär således inle all vare sig alla ledamöter i KU eller alla riksdagsledamöter i detalj i samtliga ärenden nödvändigtvis ställer sig bakom alla de slutsatser som justitieombudsmännen har kommit lill. Men atl vi ulan särskilda uttalanden lägger JO-ämbeteis berättelser till handlingarna innebär alt vi anser att ombudsmännen har motsvarat det förtroende som riksdagen givit dem. Konstigare är det egentligen inle.

Vad jag här har sagt innebär naturligtvis inle att vi på något sätt skulle vara förhindrade att - om vi så finner önskvärt - debattera JO-institulionen som sådan. Riksdagen har full frihei alt bestämma om nya regler för JO:s verksamhet, Konsiitulionsutskoitei har f n, på siu bord några molioner, som gäller JO-institulionen som sådan eller som mera allmänt berör frågan om vidgad rättslig kontroll av administrativa beslut. Vpk hart, o, m, föreslagit att JO-ämbetet skall avskaffas. Yrkande nr 2 i den nu aktuella motionen från vpk har enligl ulskollels bedömning ell nära samband med lidigare väckta molioner, och ulskotlet kommer således all la ställning till detta yrkande i samband med behandlingen av dessa motioner.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Justitieombudsmännens verksamhet

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Justitieombudsmännens verksamhet

Vpk-molionens yrkande nr 1, som behandlas i det nu aktuella belänkandet och som utskottet avsiyrker, innebär att vpk begär alt riksdagen skall la ställning för- vågar jag hävda-allehanda lösliga påståenden i vpk-rnotionens text, Atl Jörn Svensson har yrkat bifall lill dessa påståenden förvånar mig. För det första är vpk-molionens beskrivning av JO;s handläggning av de i motionen upptagna fallen missvisande. För det andra är de tillrättavisningar gentemot JO som vpk vill att riksdagen skall slälla sig bakom bilvis märkliga, I ett par av de fall som vpk-motionen berör innebär yrkandel all riksdagen skulle uppmana JO att ägna slörre uppmärksamhel åt de tendenser till "farlig hurtfriskhet" som enligl vpk-motionen fortfarande finns bland militära befäl av skilda kategorier. Som rättsligt kriterium torde hurtfriskhet vara ganska svåravgränsal,

I ett annat fall anser vpk-motionen atl JO bort göra "mera kategoriska uttalanden eller vidta mera konkreta åtgärder". Vad dessa kategoriska uttalanden skulle innehålla eller vad dessa konkreta åtgärder skulle innebära säger man ingenting om i vpk-motionen.

Herr lalman! Jag har lidigare anfört en del skäl av såväl praktisk som principiell natur mot alt riksdagen skulle företa en överprövning av JO;s beslut. Till detta kommer att vpk-yrkandet i sak ärså oprecisl och svärlydbarl att jag för min del finner del hell utesluiei att riksdagen skulle kunna ställa sig bakom del. Jag ber än en gång all fä yrka bifall lill utskottets hemställan.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Ett debatlmässigt trick som ofta används här i kammaren är all säga atl ett utskott är enhälligt för all pä något säll understryka att dess argument har särskild tyngd. Som Bertil Fiskesjö vet är konsiilutionsutskoltel i dag enhälligt uteslutande av den anledningen all där inle finns någon vpk-representant som framför kritiska synpunkter. Del för vi nöja oss med atl göra här i kammaren.

Jag skall ändå inkassera alt Bertil Fiskesjös anförande lill sin allmänna anda skiljer sig inle oväsentligt från tidigare framförda försvarstal för konstitutionsutskottets betänkanden i denna sak. Nu medges öppet alt kammaren är oförhindrad atl i friast tänkbara former ta upp en diskussion under en punkt på föredragningslistan som gäller granskning av JO;s ämbetsberättelse. Visserligen har, som Bertil Fiskesjö påpekar, det aldrig gjorts gällande att det skulle vara förbjudet alt göra så, men det har i alla fall i flera debattinlägg som jag minns myckel klart under denna punkt under årens lopp hävdats atl det inte skulle höra till god ton eller åtminstone inle höra till god praxis att diskutera berättelsens innehåll. Det hela skulle bara handla om att antingen har vi inget förtroende för JO och då skall JO gå, eller också har vi förtroende för JO och dä skall ämbelsberältelsen läggas lill handlingarna ulan någon som helst diskussion.

Det ärju glädjande, och del uppfattar jag som en vinsl, lill väsentlig del orsakad av initiativ från vpk:s sida, all nu få fastlagt att berättelsens innehåll kan diskuteras. Del har sannerligen inte varit särdeles klart tidigare. Jag har varit i polemik med företrädare för konstilutionsulskottel rörande just den

formella tolkningsfrågan.

Sedan försöker Bertil Fiskesjö - och det lycker jag är ett litet lättköpt och billigt sätt, måste jag säga-komma undan bedömningen även rad allvarliga rättsfrågor genom att göra sig lustig över vissa formuleringar i vpk;s motion. När vi talar om atl del militära befälet visar en överdriven hurtfriskhet, så menar vi ju, vilket mycket klart framgår av berättelsen beträffande de ärenden som avses och även av motionen i övrigt, all man på den militära sidan visar myckel slörre släpphänthel gentemot inskränkningar i tryckfrihetsförordningens beslämmelser och en mycket större släpphänthel när del gäller säkerhetsbestämmelser som är av betydelse för de värnpliktigas liv och hälsa än vad man skulle göra ute i del civila livet.

Det är della vi har anmärkt på, och Bertil Fiskesjö vet mycket väl vad saken handlar om. Det går inte all komma undan genom all göra sig lustig över en eller annan icke särskilt konventionell formulering.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Justitieombudsmännens verksamhet

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jag ber all få göra kammaren uppmärksam på vad det egentligen är som Jörn Svensson vill atl kammaren skall ställa sig bakom, Yrkandel nr 1 i vpk-motionen, som nu är aktuellt, lyder: "an riksdagen lägger justitieombudsmännens ämbetsberättelse till handlingarna med gillande av de uttalanden som gjoris i motionen rörande JO:s handläggning av vissa ärenden och JO:s verksamhel i allmänhet".

Nu harjag inte tänkt gå in i detalj på de enskilda ärendena-del kanjag inte göra i ett genmäle - men det är väldigi svårt att av vpk-motionen lä.sa ul vad som egentligen skulle bli riksdagens beslut, om riksdagen mol förmodan skulle ställa sig bakom yrkandet,

I det fall som Jörn Svensson har refererat angående säkerhetsföreskrifter för brobandvagnar t, ex, säger JO bl, a,; "Del är uppenbart alt handläggningen av frågan om säkerhetsföreskrifter för brobandvagnen varit otillfredsställande," Sedan för JO ett resonemang i frågan om de nuvarande bestämmelserna är lämpliga eller ej, "Vad som förekommit i detta ärende", säger JO därefter, "synes mig emellertid utgöra anledning för chefen för armén att pröva om så ärfallei. Jag utgår ifrån att chefen för armén kommer att särskilt tillse atl-om så inle skett - definitiva säkerhetsföreskrifter utfördas för brobandvagnen till förekommande av ytterligare olyckor med vagnen,"

Vad vpk gör i sin motion i det här fallet är alt man klagar över atl JO inle vidtagit ytterligare åtgärder, men motionen säger ingenting om vilka åtgärder JO borde ha vidtagit. Motionen mynnar faktiskt i det här fallet så småningom ut i all JO borde ha ingripit mot den hurtfriskhet som förekommer inom försvaret. Jag ber all få påpeka för Jörn Svensson alt det inte ärjag som har infört hurlfriskheten i den här diskussionen. Jag bara citerade vad som står i vpk-motionen.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Det hör lill debaltekniken hos vissa talare, som företräder en svag sakståndpunkl och känner sig trängda, att de vidtar diverse avlednings-

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Justitieombudsmännens verksamhet

manövrer. De biter sig fast vid en viss formulering som moiständaren i något sammanhang har använt och lyckas slälla till med en lång debatt om den, och så kommer sakfrågan bort.

Nu handlar det ju inte bara om vad som slår i motionen. Där står f. ö, myckel mera - där finns ett sammandrag av de aktuella fallen som gäller säkerheten för militära värnpliktiga. Del framgår myckel klart vad det handlarom, och det framgår också myckel klart alt vi anserall JO här uppträtt på ett för svagt säu gentemot en typ av försumlighet som vi menar är kvalificerad, vilkei även framgår av formuleringarna i motionen, Dessulom måste ju rimligtvis formuleringarna i motionen ses mot bakgrund av vad som står i JO:s ämbetsberättelse, eftersom hela ärendet åberopar sig på det.

Och har man utförligt läst vad de här ärendena avser vet man ju också vad del handlarom. Del kan inte vara rimligl rent praktiskt atl vi i vpk-motionen, för alt få lov att ha en annan uppfattning om JO;s bedömning, skall trycka av stora delar av ämbelsberältelsen, innan vi kan finna nåd inför konstitutionsutskottets ögon. Ni harju ämbelsberältelsen och ni vet vad det handlar om -ni vet vad våra mer sammandragna synpunkter går tillbaka på.

Den prakliska frågan gäller: Är vi nöjda här i kammaren med det ganska tama säll på vilket JO har behandlat en rad vikliga rältsfall som har alt göra med frågorna om säkerheten under militärtjänstgöring, till råga på alll fall som har lett lill invalidisering och f ö. fyra dödsfall?

För det första är det fråga om att JO underlåter att göra någon människa ansvarig för vad som egentligen har hänt. Man kan kanske diskulera om det är sä stor mening i atl göra detta - del gynnar ju i och för sig inle de skadelidande, men del skulle ha betydelse för alt inskärpa att man spelar inle ens i del militära med människors liv och hälsa på vilket sätt som helst.

För det andra är del fråga om all JO inie i något konkret avseende ställer krav på militären, alt här måste oundvikligen skarpare säkerhetsbestämmelser till - man måste ta på säkerhetsfrågorna på elt annat sätt. Det är det myckel tydliga intryck som JO-utlalandena ger, och del menar vi, med hänsyn lill sakens allvarliga natur, är en alltför mild bedömning. Där hade man haft både möjlighet och befogenhet alt gä fram hårdare, därför alt det gällde alt skydda liv.

Jag lycker alt del ärdet intressanta som vi skall diskulera och inte huruvida ett okonventionellt ord som hurtfriskhet eller annat har använts i en vpk-motion. Del slår ju faktiskt mer i den aktuella motionen än sä.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Det brukar hävdas här all kammaren skall veta vad kammaren beslutar om, och jag vidhåller med en viss envishet milt påstående från det förra inlägget, alt om man följer vpk-yrkandet vet man inte vad man egentligen har beslutat. Jag citerade fall 1 i min tidigare replik. Nu skall jag citera ur fall 2 som las upp i vpk-motionen. Del gäller säkerhetsbestämmelser vid stridsskjutning.

Här säger JO: "Som framgått ovan har också i efterhand kunnat konstateras att lidigare vidtagna säkerhetsåtgärder ej var fulll lillräckliga. Å

andra sidan har under ulredningen delade meningar rån om var den nya beskjutningen ägde rum. Flertalet hörda synes ha uppfattat beskjuiningen som liggande relativt långt över eller vid sidan av kompaniet och au den därför inte utgjort någon slörre fara för kompaniet. Ekstam" - det är den man som nämns här - "gjorde uppenbarligen samma bedömning. Ehuru jag närmast delar chefens för armén uppfattning atl Ekslam ändock bort vidta omedelbara åtgärder lill skydd för kompaniet synes Ekstams underlåtenhet härutinnan ej uigöra försummelse av beskaffenhet att föranleda ansvar för tjänstefel.

Sammanfattningsvis finner jag alltså att åtal ej skall väckas mot Ekstam."

I del här fallet kräver emellertid vpk i allmänna ordalag mera kraftfulla åtgärder. Men vari skall dessa kraftfulla åtgärder bestå? Menar vpk i det här konkreta fallet atl JO borde ha ålalat? Då borde man ju ha sagt del i motionen. I sä fall hade riksdagen åtminstone i detta fall vetat vad riksdagen haft alt besluta om. Men del säger inle vpk, och följaktligen vet inte riksdagen vad den beslutar om för den händelse riksdagen följer vpk;s förslag på denna punkt.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Justitieombudsmännens verksamhet

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! En annan talare som anmält sig här och lill vilken jag med stort intresse skulle ha lyssnat, nämligen herr Torkel Lindahl, avser lydligen inte att utnyttja sin lalarrätl, vilket jag beklagar.

Lät mig som en kommentar till den formalistiska diskussion som herr Fiskesjö lyckats ställa till med säga all när vi frän vpk menar att JO borde ha en mera skärpt lon och gå fram siarkare och mera konkret i största allmänhet när det gäller vissa ärenden och delar av rättstillsiåndet i landet, är vår uppfattning specielll moliverad av atl liv och hälsa här står på spel och att en skärpning här verkligen vore av nöden för alt komma ifrån det uppenbara godtycke och den släpphänthel som visas när del gäller säkerheten på del militära området. När det gäller en sä allvariig fråga som den om människors liv och hälsa skall man inte försöka skämta bort den. Eu sådanl sätt alt diskutera tyckerjag är olämpligt.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Del är inte jag som startat skämtandel i denna fråga. Det är vpk som gjort detta genom den utformning som motionen och yrkandet har föll. Det är självklart atl de frågor som berörts i vpk-motionen om människors liv och hälsa är viktiga frågor. Det finns mängder av viktiga frågor som är behandlade i JO:s ämbetsberättelse. Som riksdagsledamöter har vi all anledning all läsa JO:s ämbetsberättelse för att därigenom fö en bild av hur rältstillståndel är inom olika områden i rikel. Del kan ge oss inspiration till all ta initiativ till förändringar av gällande lagar och förordningar.

Jörn Svensson påslåratt jag tillgripit spetsfundigheter gentemot vpk. Det är inte fråga om några spetsfundigheter. Riksdagen haratt besluta i denna fråga, och vpk har ställt ett bestämt yrkande. Jag har kritiskt granskat detta yrkande

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Justilieombuds-tnännens verksamhet

och efter denna granskning kommit fram till att om riksdagen följer det yrkandel vet den egentligen inte vad den har beslutat om.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Riksdagen måste ju var-a oförhindrad all pä bisis av en genomläsning av ämbelsberältelsen, sorn man naturligtvis kan göra hur detaljerad som helst, i sammanfattande och koncentrerad form ge ullryck för en åsikt om det pä elt visst område bör råda en annan ordning. Granskningen bör här kanske förbättras och skärpas. Man bör kanske också här gå fram skarpare mot de olika missförhållandena.

Riksdagen är ju oförhindrad alt göra ett sådant allmänt uttalande. Jag förslår inte alls den argumentering som går ut på att ett sådanl allmänt omdöme skulle vara oklart i sin innebörd. Hur som helst kan det aldrig vara mera oklart, Bertil Fiskesjö, än del uttalande som konstitutionsutskottet självt föreslär, enligt vilket vi skulle förklara att vi är nöjda med allt som har skett. Del är verkligen en oklarhet som medborgarna måste uppmärksamma, alla dessa tusentals människor som uppenbariigen i stigande utsträckning ute i del allmänna livet drabbas av felaktigheter, felbehandling, försummelser eller förbiseenden frän myndigheterna och som kräver all få sin rätt - många gånger med goda skäl - men som inte får den därför alt det inle finns någon rältsvårdande instans som går fram med den styrka och den konsekvens som del försämrade rältstillståndel i landet faktiskt skulle kräva.

Avslutningvis vill jag säga - del blir milt sista inlägg i debatlen - all det är roligt atl höra atl liv och hälsa pä del miliiiira området är viktiga frågor. Men varför då inte göra någonling för alt förbättra de beslämmelser som gäller lill skydd för liv och hälsa och som uppenbarligen inle efterföljs med den konsekvens som vore motiverad?

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Det är klart att det vore bra om vi kunde få fram bättre beslämmelser när det gäller skyddet av liv och hälsa i det militära. Men jag vill fortsätta den här genomgången och beröra fall 3 som las upp i vpk-motionen. Där säger JO:

"Sammanfattningsvis vill jag påslå atl Ravlunda-olyckan lill en början föranledde vissa aktningsvärda initiativ från civilförvaltningens sida men all handläggningen av ärendet sedan kommii au präglas av långsamhet och brislande noggrannhet, för atl inle säga försumlighet."

Alltså ett utomordentligt skarpt uttalande från JO:s sida, men trots delta skarpa uttalande är vpk-ledamöterna inte belåtna ulan kräver att JO skulle ha gjort mera kategoriska uttalanden. Kan man göra ett mera kategoriskt uttalande än del som här citerats? Såvitt jag kan förslå är väl avsikten med vpk;s kritik av de fall som varit aktuella au JO skulle tillgripa åtalsvapnel i betydligt större utsträckning än tidigare. Men det har fakiiski inle Jörn Svensson i sina inlägg här i kammaren öppet pläderat för.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 25 av Lars Werner m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller konstituiionsulskotiets hemställan i

betänkandet nr 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 25 av Lars Werner m. fl.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Folkrörelsernas roll i samhället

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275 Nej - 15

§ 8 Folkrörelsernas roll i samhället

Föredrogs konsliiuiionsutskottets betänkande 1978/79:9 med anledning av motion om folkrörelsernas roll i samhället.

I detta betänkande behandlades motionen 1977/78:914 av Hilding Johansson m. fl. (s), vari yrkats all riksdagen skulle ge regeringen till känna vad i motionen anförts om folkrörelsernas roll i samhället.

Ulskotlet hemställde atl riksdagen förklarade motionen 1977/78:914 besvarad med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits av Hilding Johansson, Holger Mossberg, Hans Gustafsson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist, Kerstin Nilsson och Marianne Stålberg (samtliga s) som ansett atl utskottet bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:914 gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört belräffande samordning av folkrörelsefrägorna.

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! I delta ärende föreligger betydande enighet mellan majoritet och reservanter i utskottet i åtskilliga avseenden. Under den socialdemokratiska regeringens tid startades ett kartläggningsarbele syftande till alt skapa en genomtänkt strategi för samarbetet mellan folkrörelserna och siai-kom-mun. Med tillfredsställelse konstaterar vi all del fullföljts av trepartiregeringen. Likaså för vi hoppas att folkpartiregeringen fullföljer intentionerna i detta arbele.

Vi socialdemokraler är alltså överens med de övriga i utskotlet om atl de frågor som aktualiseras i motionen är föremål för stor uppmärksamhel från

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Folkrörelsernas roll i samhället

statsmakternas sida. De initiativ av olika slag som har tagils är utföriigt redovisade i belänkandel och behöver här inle tas upp. Vad vi reservanter är kritiska mot är bristen på samordning av återgärderna frän statens sida beträffande folkrörelsernas verksamhel.

År 1977 uttalade elt enhälligt utskott att referensgruppen för folkrörelse-frågor bör vara det naturliga instrumentet för samarbetet mellan folkrörelserna och samhällsorganen. Genom denna och den särskilda folkrörelseenheten inom kommundeparlemeniei skulle enligt de ursprungliga avsikterna en samlad bedömning av folkrörelsernas arbetsvillkor kunna göras. Denna samordning har icke uppnåtts; snarare har splittringen av statens handläggning av dessa frågor ökal.

Så här alldeles inpå ett regeringsskifte är del enligl vår mening lämpligt atl riksdagen ger detta ministären Ullslen till känna. Arbetet med en effektivare samordning av åtgärder, som syftar till alt underiätta folkrörelsernas viktiga och självständiga agerande i det svenska samhället, bör bedrivas med skyndsamhet inom regeringen.

Med dessa ord, herr talman, ber jag alt få yrka bifall till reservationen.

ESSE PETERSSON (fp):

Herr lalman! Folkrörelsernas stora betydelse för vår demokrati, såväl historiskt som nu och i framliden, är vi väl alla överens om. Det framgår av denna motion, och det har framgått av lidigare molioner som är väckta från olika håll, atl del finns ett stort inlresse för just folkrörelsefrågorna och för den betydelsefulla del av värt samhälle som folkrörelserna utgör.

Konslitutionsulskotlel har i sitt betänkande gått igenom åtskilliga av de förslag som utredningar och kommittéer både arbeiar med och lagl fram och sådanl som del fattals beslut om under de senaste åren. Det är en klarläggande genomgäng som kan vara av intresse för alla som vill följa utvecklingen vad beträffar åtgärder från statsmakternas sida.

En fråga som här berörts och som haft stor belydelse för organisationerna gäller det organisationstidskriftssiöd som genomfördes budgetåret 1977/78. Staten anslog då 40 milj. kr. för au möjliggöra en ytteriigare satsning på olika typer av idétidskrifter inom organisationerna. Därigenom frigjordes ekonomiska resurser inom organisationerna för satsning på övrig verksamhet. Detta och mycket annat har g\or\s.

1 kommundepartementets sammanställning som finns med i betänkandet konstateras atl det totala stödet till folkrörelserna under budgetåret 1976/77 uppgick till 1 337 milj. kr. och all motsvarande stöd för budgetåret 1977/78 uppgick till 1 686 milj. kr. Detta innebär en ökning med 349 milj. kr., vilket motsvarar 26 96; dvs. en betydande ökning, men i detta sammanhang en naturiig och självklar ökning.

Det har redan uttalats av reservanternas talesman, Olle Svensson, att stor enighet rätt kring arbetet med detta betänkande, och jag finner det tillfredsställande. Jag noterar vidare med tillfredsställelse att den sammanfattning i belänkandel som majoriteten i utskottet står bakom också upprepas i reservationen. Man säger:

"Denna genomgång visar enligt ulskotlet att de frågor som aktualiseras i motionen är föremål för stor uppmärksamhel frän statsmakternas sida. Det statliga stödet till folkrörelserna har kraftigl ökal. Regeringen och olika andra statliga organ har lagil initiativ till utredningar och andra sludier i frågor av belydelse för folkrörelsernas verksamhet. Debatt- och informationsskrifter i folkrörelsefrågor har utgivits i statlig regi. Utskottet hälsar denna utveckling med tillfredsställelse."

På denna punkt är majoriteten inom utskottet och reservanierna helt överens.

Den kritik som man från reservanternas sida framför i delta sammanhang kan sammanfattas i tre punkier: För det första är statens åtgärder beträffande folkrörelsernas verksamhel splittrade, för det andra sker handläggningen av frågorna i flera departement, för det iredje har en samlad bedömning av folkrörelsernas arbetsvillkor inte uppnåtts.

Jag tar först upp den sista punkten. När det gäller de utredningar som nu pågår om folkrörelserna och de inlernationella kontakterna och om folkrörelserna och samhällets bidragsgivning lill dessa, så hade den tidigare trepariiregeringen tvä sakkunniga som arbetade med detta. Vår nye kommunminisler beslutade så sent som i går att ge dessa båda personer specialuppdraget atl skyndsamt fullfölja de aktuella utredningsarbetena.

När del gäller den påtalade splittringen av statens åtgärder och fördelningen av folkrörelseärendena på flera departement, så tror jag att del är viktigt atl del i detta sammanhang slås fast alt folkrörelserna inle fär isoleras till en sektor av samhällel utan måste delta i olika delar av samhällsarbetet. Även om vi får en viss samordning via kommundepartementet, som det uttryckts önskemål om, bör folkrörelserna inle koncentreras till endasl en stor egen enhet inom ett departement, utan folkrörelserna bör vara ett naturligt led i arbetet inom olika depalementsområden samt inom olika sektorer av samhällslivet i övrigt. Detta gäller såväl på siatlig som på regional och på kommunal nivå.

Herr lalman! Jag anser det vara viktigt alt folkrörelserna fär vara fria och frivilliga. Samhället kan stimulera lill mångfald. Men folkrörelserna fär inle departementiseras av någon tvivelaktig dirigeringslusta. Samhällets uppgift är att stödja folkrörelserna, inle att styra dem. Detta trorjag är grundläggande i hela folkrörelsedebatten.

Herr lalman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till konstitutionsutskottets majoritelsförslag i betänkandet 1978/79:9,

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Folkrörelsernas roll i samhället

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Esse Petersson refererade till en rad punkier där vi var eniga. Jag behöver inte ta upp tiden med den delen,

Belräffande Esse Peterssons uttalande i slutet av sitt anförande vill jag säga alt jag också anser all statens och kommunernas uppgift är att stödja och inte att styra folkrörelserna.

Jag vill med ett exempel klargöra vad jag menade när jag efterlyste en bältre samordning inom regeringen, Esse Petersson läste ur belänkandet där det slår

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Folkrörelsernas roll i samhället

alt både majoritet och reservanter uttalat att del statliga stödel till folkrörelser har ökat.

På s, 3 i betänkandet kan man läsa all den tyngsta posten är bidraget lill sludiecirkelverksamheten. Bidraget räkn.ades upp budgetåret 1977/78 och även budgeföret 1978/79,

Jag vill i sammanhanget påpeka att man just vid del tillfälle dä stödet till studieverksamheten behandlades, kunde notera alt utbildningsutskottet blev det samordningsinsimmeni som egentligen regeringen borde ha varit. Man lyckades nämligen under behandlingen i ulskotlet avvärja ett förslag från regeringen som var djupl oroande ur både prakliska och principiella synpunkter för del fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Förslaget innebar atl regeringen avsäg att sätta elt tak för hur mycket studieverksamheten skulle få öka. Här vill jag säga att det har varit vikligt all den verksamheten har fält vara flexibel.

Kännetecknande för studieförbunden i vårt land, med deras starka förankring i organisationer och folkrörelser och deras direktkontakt med människor i olika vardagssituationer, i föreningsliv, på arbetsplatser och i bostadsområden, har varil alt de inle för instilulionaliseras eller föras in i en byråkrati. Det var därför viktigt all man här satte stopp. Om man inom regeringen pä elt lidigare stadium hade kunnal överblicka delta, så skulle socialdemokraternas och centerpartisternas aktion för alt ändra på detta förslag inte ha varit nödvändig.

I pressen kan man läsa om meningskiljaktigheier under budgetberedningen angående sludiecirkelverksamheten. Men jag skall lyckönska Esse Petersson och kommunministern om de på ett bättre sätt än den lidigare regeringen kan fö till slånd en samoi-dning, inte för att undertrycka folkrörelserna utan för alt på ett viktigt område ge dem möjlighel all verka självständigt.

Studiecirkel verksamheten når jusl de människor som det är svårast att nå och motivera för studier. Del är viktigt all denna verksamhel inte kommer i strykklass i förhållande lill exempelvis den kommunala vuxenutbildningen. Delta är en vikiig uppgift för en samordning inom regeringen, sä alt inte riksdagen i efterhand behöver korrigera. Del finns anledning för Esse Peiersson au siudera reservationen.

ESSE PETERSSON (fp);

Herr lalman! De påpekanden som Olle Svensson här gör och de synpunkter han framför bekräftar att vi i många stycken har en sior samsyn i de aktuella frågorna. Jag finner det tacknämligt.

I debatten om siudiecirkelbidragen representeras olika synsätt, vilket i och för sig inle är någoi unikl. Ute i kommunerna har man i de flesta fall infört nämnda taksysiem, oavsett om där varit socialdemokralisk majoritet eller borgerlig majoritet där centerpartiet har haft en stor del av ansvaret.

Värnamo kommun var den kommun i Jönköpings län som inte införde systemet när det blev på modet för några år sedan; della lack vare elt mycket målmedvetet arbete, bl, a, frän folkparligruppen och andra personer i övriga

partigrupper som var direkt intresserade av studiearbetet.

Vi mötte elt mycket starkt motstånd när vi arbetade på atl komma till rätta med takkonslmktionen. Resonemanget gick ut på att del var ett sätt att komma till rälta med exempelvis kostnadsutvecklingen. Men vi har i Värnamo kommun kunnal visa på atl så inte var fallet. Det finns skäl att påstå att man även centralt inom Kommunförbundet borde ha sett frågan ur en annan synvinkel. Jag tycker alt man bör fundera vidare pä dessa frågor,

I övrigt när det gäller debatten om folkrörelserna i förhållande lill samhället sä noterar jag med tillfredsställelse att Olle Svensson instämmer i att det är samhällets uppgift atl stödja och inte atl styra folkrörelserna. Man skall kunna erbjuda dem service, men de skall beredas spelrum och möjligheter atl arbeta för den demokratiska ulvecklingen och försina resp, intressen och idéer. På sä sätt skapas en mångfald i folkrörelsearbetel som är av stort värde för hela samhället.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Folkrörelsernas roll i samhället

OLLE SVENSSON (s):

Herr lalman! Betänkandet gäller varken Värnamo kommun eller Kommunförbundet utan i slällel statens roll i förhållande lill folkrörelserna,

Esse Petersson och jag är överens i sakfrågan, nämligen att om man hade haft en bättre samordning i dessa frågor inom regeringen, något som vi reservanter uttryckt önskemål om, så borde man ha kunnat komma fram till en annan bedömning.

Jag ser dock utvecklingen inför nästa år som löftesrik. Kanske kan vi då uppleva en förbättrad samordning, något som jag vore mycket tacksam för,

ESSE PETERSSON (fp):

Herr talman! Vad jag sade i denna fråga var att den diskussion som då fördes och del förslag som lades på riksdagens bord representerade olika synsätt. Jag tog elt exempel av samma skäl som Olle Svensson när han exemplifierade alt det förekommer en ganska stor diskussion ute i vårt samhälle om hur man skall behandla dessa frågor. Jag tror det är myckel viktigtalt det ges så stor frihei som möjligt föran man skall kunna forma sin verksamhet på bästa sätt. Självfallet måste en viss kontroll göras i sädana här fall, och vi har inte minst på studiesidan varil medvetna om detta. Jag tror alt vi i länga stycken har en gemensam uppfattning om alt samhället så litet som möjligt skall styra och kontrollera, och i så hög grad som möjligt stödja våra folkrörelser av olika slag. Men en viss kontrollmöjlighet måste alltid finnas för att inte övertramp skall kunna göras opålalade, även om det sker mycket sällan,

Överiäggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Hilding Johansson m, fl,, och förklarades den förta propositionen

4 Riksdagens protokoll 1978/79:33-34

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Ytterligare bestämmelser om folkomröstning

vara med övervägande ja besvarad. Sedan Olle Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av Hilding Johansson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Olle Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 130

§ 9 Ytterligare bestämmelser om folkomröstning

Föredrogs konstitutionsutskottets belänkande 1978/79:10 med anledning av molion om ytterligare bestämmelser om folkomröstning.

I detta betänkande behandlades motionen 1976/77:71 av Bertil Fiskesjö (c), vari yrkats att riksdagen beslulade alt hos regeringen begära förslag om lag med generella bestämmelser om folkomröstning.

Ulskotlet hemställde atl motionen 1976/77:71 förklarades besvarad med vad ulskotlet anfört.

Reservaiion hade avgivits av Hilding Johansson, Holger Mossberg, Hans Gustafsson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist och Marianne Stålberg (samtliga s) som ansett att utskottels yttrande skulle ha av reservanierna angiven lydelse.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr lalman! Bakom reservationen ligger respekt för remissinstanserna. Rätlighetsskyddsulredningen har lagl fram förslag om folkomröslning i grundlagsfrågor. När det gäller den nu behandlade frågan, nämligen frågan om en lagstiftning med generella bestämmelser om folkomröslning, förutsätter ulredningen att förslag kommer att utarbelas inom justitiedeparle-mentei som ett led i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Rältighetsskyddsuiredningens betänkande har nu remissbehandlals. Enligl vad ulskotlet inhämtat övervägs inom justitiedepartementet i samband med prövningen av rältighetsskyddsuiredningens förslag även frågan om speciella generella regler vid folkomröstning.

Utan alt ens ha läst remissvaren och ännu mindre lagil del av övervägan-

dena inom departementet vill utskottet att riksdagen.skall ställa sig bakom en motion av Bertil Fiskesjö genom alt bifalla utskottets förslag i belänkandel. Det heter nämligen där:

"Enligt utskottet är det som framhålls i motionen av stor vikt atl generella regler om förfarandet vid folkomröslning i hela riket.fastställs."

Ärendet kommer upp till sakbehandling till våren: Nog borde man ha kunnat vänta till dess.

Inom utskotlet har det inle förekommit någon beredning i sak av lämpligheten och framförallt möjligheten att fastställa några generella regler. För oss reservanter har det tett sig som självklart atl undvika elt ställningstagande av det slag som majoriteten gjort. Majoriteten föreslår att motionen skall förklaras besvarad "med vad utskottet anfört". Del innebär alt man uttalaratt det är av stor vikt att fö till stånd generella bestämmelser i enlighet med vad som föreslås i motionen.För min del tyckerjag att riksdagen skall ta ställning till detta till våren.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Ytterligare bestämmelser om folkomröstning

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jag vill gärna först säga atl jag är litel förvånad över den s-reservation som är fogad vid betänkandet. Jag kan inte riktigt förstå motivet för denna reservation.

Isak förhällerdetsigsåatt vi barett folkomröstningsinstitut inskrivet i vår
författning. Riksdagen har möjlighet all genom ell särskilt beslut bestämma
att vi skall ha folkomröslning i en viss fråga, och riksdagen har då också atl ta
ställning till hur en sådan skall utformas. Vad som däremoi inte finns
inskrivet i författningen är vilka allmänna förfaranderegler som skall gälla vid
en folkomröstning. .

Grundlagberedningen föreslog på sin tid att man skulle fastställa allmänna förfaringsregler, och riksdagen borde ha fattat beslut om sådana för länge sedan. Av någon anledning kom förslaget bort i samband med behandlingen av den allmänna förfaltningsreformen, och detta har jag gjort riksdagen uppmärksam på i en motion som nu är ganska gammal. I motionen framhåller jag atl vi självfallet måsle ha bestämmelser som reglerar vilka förhållanden som rent allmänt skall gälla vid en folkomröstning.

Under tiden som min molion har vilat i konslitulionsulskottel har den av Hilding Johansson citerade räitighelsskyddsutredningen avgivit sitt betänkande. Utredningen föreslår bl. a. en utvidgning av folkomröstningsinsii-lutet och anser bl. a. alt vi bör ha beslutande folkomröstningar i vissa fall i grundlagsfrågor. I en specialmoiivering i det här betänkandet tangerar ulredningen något den fråga som jag tagit upp. Utredningen konstaterar närmast i förbigående att det är ganska givet all vi.måste ha allmänna förfaranderegler för folkomröstningar.

Hilding Johansson sade alt man skulle visa missaktning mol remissinstanserna, om man hade en bestämd mening om huruvida sådana här förfaranderegler behövs eller ej. Jag har.svårl att förslå delta. Jag tror inte alt remissinstanserna kommer alt ha några särskilda synpunkter på jusl den här

Nr 33 saken. Del borde vara alldeles självklart, att om vi har ell folkomrösinings-

Onsdaeen den institut,så skall vi också ha bestämmelser fastställda på förhand om vilka som

15 november 1978 bar rösträtt i folkomröstningen, hur valförfarandet skall gå till, vilka uppgifter

_____________ valnämnden skall ha osv. Men det tycker lydligen inle Hilding Johansson och

Ytterlisare bestäm- socialdemokraterna, eftersom man har reserverat sig i denna fråga. Socialde-

melser om folkom- rnolraterna och Hilding Johansson anser tydligen att man, om det nu blir så

röstnim " ' " folkomröstning, inte bara skall ha bekymmer här i kammaren

med atl bestämma om folkomröstningen och om vad den skall handla om,

utan vi skall också ha en allmän diskussion om t. ex. vilka rösträltsregler som

skall gälla vid en sådan folkomröstning. Det tycker inle jag. Här rör det sig om

formella frågor som borde vara avklarade på förhand. Vi bestämmer inle före

varje val vilka regler som skall gälla utan har en vallag som läcker in valel

oavsett när det kommer.

Jag ber atl fö yrka bifall till utskottets förslag.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Bertil Fiskesjös inlägg var egentligen ganska avslöjande för vad han läser in i majoritetsförslagel från konsiilutionsutskoltel. Han pläderade i sak för generella regler. Till den frågan har jag inle tagit ställning.

Reservationen går ut på inte motstånd mot generella regler ulan på atl man helt enkelt bör avvakta remissinstansernas yttranden och departemenlels överväganden på grundval av dessa. Det är möjligt att remissinstanserna inte skriver någonting om detta - härom vet varken Bertil Fiskesjö eller jag någonting. Men nogborde vi läsa vad de skriver innan viiarställning. Omde ingenting säger kan vi känna oss fria, men innan vi har tagit del av remissyttrandena kan vi ju inte ens konstatera delta.

När Bertil Fiskesjö frågade vad som li,gger bakom vårt ställningslagande vill jag svara att det är just detla som jag har pekat på. Men vi vill också följa vår tidigare praxis i konstitutionsutskottet. När ärendet skall upp på våren och av någon anledning kräver behandling hösten före har vi väntat till våren med våra ställningstaganden. Nu inbjuder majoriteten, med Bertil Fiskesjö i spetsen, lill ett annat ställningstagande, och det förstärks genom Bertil Fiskesjös plädering i sak.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr lalman! För mig är det alldeles uppenbart all vi oavsett vad
remissinstanserna säger - om de nu över huvud laget behandlar den här
frågan-skall ha förfaranderegler om folkomröslning. Det är snarast en lapsus
i författningsarbetet att vi inte redan har sådana. Del var ingen som kom atl
länka på den saken i samband med att vi fattade beslutet om den stora
förfaltningsreformen. Ingen motionerade i frågan. Frän grundlagbered-
52 ningen förelåg ett färdigt förslag som kunde ha varit utgångspunkt för en

lagstiftning på det här området. För mig har den här frågan i och för sig inget direkl samband med remissbehandlingen av rättighetsskyddsutredningens betänkande. Oavsett vad som händer med det betänkandet - härom kan vi ju inte ha några absolut bestämda meningar - har vi redan ett folkomröstnings-insiiiui inskrivet i vår grundlag. Då måste vi naturiigtvis också ha bestämmelser, som reglerar t, ex. vilka som har rätt atl delta i en folkomröslning för den händelse atl riksdagen skulle besluta om en sådan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservalionen av Hilding Johansson m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hilding Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i betänkandet nr 10 med godkännande av utskottets motivering röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen av Hilding Johansson m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Hilding Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148 Nej - 135

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Ändrade lagbestämmelser rörande narkotikabrott

§ 10 Ändrade lagbestämmelser rörande narkotikabrott

Föredrogs justitieutskottets betänkande 1978/79:4 med anledning av motion om ändrade lagbestämmelser rörande narkotikabrott.

BLENDA LITTMARCK (m):

Herr talman! Utskottet är enigt i fråga om Yvonne Hedvalls och min molion. Jag måste uttrycka vår tacksamhet för utskottets betänkande, även om det innebär avstyrkande av motionen. Jag finner i betänkandet en glädjande attitydförändring och impulser som säkert kommer att hjälpa oss framåt när del gäller att begränsa narkotikahandeln. Man vet ju att endast mellan 5 och 10 96 av den narkotika som går över gränserna beslagtas. Den stora marknaden blir alltså den som utgörs av det lilla innehavet hos de mänga människorna, av överlåtelser och försäljning man och man emellan, och del trots atl innehav egentligen är olagligt.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Nämndemäns tjänstgöring i domstol

Skulden lill det bär riksåklagarens alltmer liberaliserade beslämmelser. Del är de som har lagl grunden för den praxis som tillämpas.

Här i riksdagen har vi tidigare diskuierai anlalel ålalsunderiåtelser, men till min glädje har utskottet nu framhållit att den statistiken är osäker därför alt man inte har.kunnat fö uppgift om de rapporieftergifter som har gjoris i fall som borde ha lett till åtal. Men enligt sin instruktion kan ju polisen göra rapporteftergift då det endast finns böter i straffskalan. Man kan förstå att polisen gång efter annan har hängt fast vid sin instruktion, eftersom det vanligen inte händer elt enda dugg ens när fall rapporteras. Åtalsunderlåtelse har t. o, m, i vissa fall kunnat meddelas vid innehav av en mängd narkotika som motsvarar.en veckas förbrukning samt vid överiålelse.

Utskottet meddelar atl rikspolischefen och riksåklagaren beslutat om en undersökning av huranvisningarna tillämpas. Del är ett av de viktigaste steg som har tagits på narkotikabekämpningens område. När den undersökningen föreligger för vi lillfälle att återkomma.

Undersökningens resultat-under förutsättning alt man verkligen får fram
praxis och anlalel rapporteftergifter - kommer troligen atl visa atl betydligt
större, krav nu måste ställas både på rättsväsendet och på narkomanvär
den. ■ ■':

Narkomanvårdens resurser är redan i dag för sniiå. Och det beslut som riksdagen fattade fören tid sedan med anledning av narkoiikaproposilionen fyller knappast minimikraven på rehabilitering. Men de problemen måste lösas. Vi har ingen annan väg all gå på della område.

Herr lalman! Jag har inget yrkande.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Nämndemäns tjänstgöring i domstol

Föredrogs justitieutskottets belänkande 1978/79:8 med anledning av motion om nämndemäns tjänstgöring i domstol.

ROLF CLARKSON (m):

Herr lalman! I den socialdemokraliska motion som behandlas i justiiieuiskoliels betänkande nr 8 begärs tillämpning av politisk proportionalitet av nämndemännen ända in i tingsrätternas avdelningar. Detla är atl politisera nämndemannainstilutionen in absurdum. Redan känner många oro över atl nämndemännen utses politiskt. Man är ängslig för atl rättsväsendet skall politiseras, vilket vore förödande för rättstryggheten.

Flera av de remissinstanser som yttrat sig över denna oroväckande motion andas lillfredsslällelseöver nuvarande förhållanden. Systemet fungerar bra i praktiken, säger man. Jag tror inte heller atl våra nämndemän låter sina politiska uppfattningar influera sina ställningstaganden, men redan det

faktum all basen för deras rekrytering är rent politisk känns obehagligt. De långa mandatperioderna ger visserligen nämndemännen stor förtrogenhet med domstolsväsendets funktion, men de skapar också risker för alt vi får ell slags självlärd amalörjuristkår. Nämndemännen väljs nämligen för så långa perioder au faran är stor för att de efter hand inte känner sig som allmänhetens företrädare utan snarare som medlemmar av domstolsetablissemanget, F, n, torde det dock vara snedrekryteringen som utgör det största hindret för allmänhetens allsidiga representation i rättsväsendet. Frågan är om inte det anglosaxiska systemet med slumpmässigt utsedda nämndemän skulle vara värt atl pröva. Vi skulle då definitivt bli av med misstanken om politisering, vi skulle fö många fler av medborgarna engagerade i domstolarnas arbete och vi skulle slippa befara att nämndemannainstilutionen misstänktes för fördomsfullhet.

För ca tio år sedan motionerade jag i dåvarande andra kammaren om en ulredning av formerna för att utse nämndemän. Eftersom man pä socialdemokratiskt häll inte över hela linjen inser viklen av alt vårt rättsväsende står fritt från politiskt inflytande, är det värt alt fråga sig om inte tanken på en sådan ulredning bör väckas igen. För dagen inskränker jag mig emellertid, herr talman, till atl yrka avslag på motionen 518 och därmed bifall till justitieulskoltets hemställan i betänkandet nr 8.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Nämndemäns tjänstgöring i domstol

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls,

§ 12 Föredrogs

Lagutskottets betänkande

1978/79:3 med anledning av motion om rådgivning lill försäkringstagare

Försvarsutskottets betänkanden

1978/79:5 med anledning av molion om decentraliserad beredskapslagring av

olja 1978/79:6 med anledning av molion om beredskapslagringen av olja 1978/79:7 med anledning av motion om beredskapslagringen av olja

Socialutskottets betänkande

1978/79:14 med anledning av motion om informaiion rörande arbetsmiljörisker

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Apoteksbolagets verksamhet

§ 13 Apoteksbolagets verksamhet

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:15 med anledning av motioner om vissa läkemedelsfrågor.

I detta betänkande behandlades molionerna

1977/78:369 av Hilding Johansson m. fl, (s),

1977/78:394 av Olof Palme m. fl, (s), vari hemställts atl riksdagen gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om Apoteksbolaget AB;s uppgifter pä läkemedelsområdet,

1977/78:713 av Yvonne Hedvall m, fl, (m),

1977/78:1110 av Maj Britt Theorin m, fl. (s) och

1977/78:1404 av Catarina Rönnung m, fl, (s).

Ulskotlet hemställde

1, an riksdagen belräffande vissa informationsfrågor pä läkemedelsområdet skulle avslå motionen 1977/78:369, motionen 1977/78:713 och motionen 1977/78:1404,

2, atl riksdagen beträffande viss översyn av läkemedelsförordningen skulle avslå motionen 1977/78:1110,

3, att riksdagen beträffande Apoteksbolaget AB:s verksamhet skulle avslå motionen 1977/78:394,

Reserviion hade avgivits beträffande Apoteksbolaget AB:s verksamhet av Göran Karisson, John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signeil, Stig Alftin och Lena Öhrsvik (samtliga s) som ansell atl utskottet under 3 bort hemställa

atl riksdagen beträffande Apoteksbolaget AB:s verksamhet med anledning av motionen 1977/78:394 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanierna anfört.

JOHN JOHNSSON (s);

Herr lalman! I della betänkande från socialutskottet behandlas bl, a, motionen 1977/78:394 av OlofPalme m, fl, rörande Apoteksbolagets verksamhel.

Apoteksbolaget har genom avtal med staten åtagit sig atl i sin verksamhet följa de allmänna riktlinjer som dragits upp vid riksdagsbehandlingen 1970 angående läkemedelsförsörjning. Kravet i motionen ärall läkemedelsförsörjningen även i fortsättningen skall vara förankrad i 1970 års riksdagsbeslut.

I majoritetens skrivning i utskottsutlåtandel påpekas all motionen väckts under den lidigare regeringens lid och riktar sig mol den läkemedelspolitik som denna regering förde. Jag vill därför slälla frågan till utskottets talesman, om detla innebär atl nuvarande regering ej kommer alt fullfölja denna läkemedelspolitik.

Enligt reservanternas mening borde utskottet ha underslmkit den slora

betydelsen av att Apoteksbolaget har anförtrotts vikliga uppgifter på läkemedelsområdet, som har fullgjorts i nära samverkan med socialslyrelsen, landstingen och läkemedelsindustrin.

Vi vill även understryka att som utgångspunkt vid behandlingen av de utredningsförslag som f n, bereds inom regeringens kansli bör gälla atl Apoteksbolaget också i fortsättningen skall ges möjlighet all fullgöra sin uppgift i enlighet med riksdagens beslut och på grundval därav gällande avtal med staten.

Riksdagen bör därför som sin mening ge lill känna alt regeringen även i fortsättningen förutsätts iaktta den rollfördelning på läkemedelsområdet som gäller enligl avtalet mellan staten och Apoteksbolaget och som lagts fast genom riksdagens beslut 1970,

Herr lalman! Jag ber att fö yrka bifall till reservationen av Göran Karisson m, fl.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Apoteksbolagets verksamhet

KERSTI SWARTZ (fp);

Herr talman! Socialutskottels majoritet framhåller i betänkandet 1978/ 79:15 att Apoteksbolaget även i fortsättningen måste komma alt få en betydelsefull uppgift pä läkemedelsområdet. Flera utredningar pä området, tillsatta av trepartiregeringen, har under sommaren 1978 avgivit sina betänkanden. Dä ulredningsförslagen f n, bereds inom regeringskansliet och en proposition kan väntas inom en inte alltför avlägsen framlid finns del enligt vår uppfattning inte anledning att nu göra något uttalande med anledning av den molion som John Johnsson lalade om i sitt anförande. Jag kan givetvis inte göra några utfästelser i vad gäller innehållet och inriktningen i proposilionen. Men det är en folkpartiregering som sitter nu - det är ett faktum -och John Johnsson kanske kan ha sina aningar atl det åtminstone kan komma all skilja något när del gäller regeringarnas läkemedelspolitik. Med alla goda krafters samverkan i regering och riksdag bör slutresultatet kunna bli gott.

Herr talman! Jag ber all fö yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen av Göran Karisson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan John Johnsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 33 Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandel

Onsdagen den nr 15 mom, 3 röstar ja,

15 november 1978 " " J '" höstar nej,

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Göran Karlsson m, fl.

Vävlärarulbildning

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä John Johnsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 148 Nej - 136

§ 14 Vävlärarulbildning

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1978/79:9 med anledning av motion om vävläramibildning.

INGEGÄRD OSKARSSON (c):

Herr lalman! I utbildningsutskottets belänkande 1978/79:9 behandlas motionen 1559, väckt under den allmänna motionstiden.

Vi motionärer har i denna motion tagit upp det stora problem som under senare år uppstått genom att möjligheten alt utbilda vävlärare försvann 1975, År 1961 inrättades vid seminarierna för huslig utbildning en textillärarlinje, som omfattade två grenar: en allmän och en vävinriklad. Den vävinriklade grenen inrättades enbart vid seminariet i Slockholm, När sedan delta seminarium avvecklades år 1975 försvann också möjligheten alt utbilda vävlärare.

Det kan synas märkligt att man inle kunde slå larm om delta på eU tidigare stadium. Men tillgången pä vävlärare var då mycket god. De flesta befann sig dock i åldrarna mellan 35 och 60 år. En del av dem ägnade sig aldrig åt yrket, medan andra genomgick en särskilt anordnad kompletterande behörighets-utbildning i sömnad; detta på grund av den omstrukturering som skedde vid gymnasieskolans genomförande. Ett ston antal vävlärare har avgått med pension de senaste åren, Ytteriigare ell 20-tal vävlärare, som f n, innehar fasta tjänster, beräknas avgå med pension inom de närmaste åren.

Del är delta som gjort alt bristen på utbildade vävlärare i dag är stor. Eftersom någon examination av vävlärare inte har ägt rum sedan 1975 och utbildningstiden är minst tre år är det ytterst angelägel alt man på nytt inför en vävlärarulbildning,

Pä grund av bristen på utbildade vävlärare är det i dag svårt att besätta tjänster med behöriga lärare. Detta konstaterar också SÖ i sitt remissyttrande över motionen. Man påpekar även atl detta förhållande blivit mer märkbart under de senaste tvä åren.

Utbildade vävlärare behövs inom ell flertal utbildningslinjer, såsom inom högskolan, gymnasieskolan, enskilda yrkesskolor, kommunal vuxenutbild-

ning, folkhögskolor, studieförbunden och arbetsmarknadsutbildningen, Dessulom ökar intresset för hemslöjd och vävning alltmer, vilket gör att hemslöjdsföreningarna har behov av fler vävlärare, bl. a. för sin kursverksamhet,

Vävlärare tjänstgör också inom andra områden där man inle arbeiar direkl med vävning eller vävutbildning, t. ex. på museerna. Jag vill gärna cilera en del av vad Nordiska museet har skrivit i sitt yttrande över motionen;

"Inom museernas verksamhet är kunskaper i textilt handarbete en förutsättning för studiet och analysen av textilier från alla tidsåldrar. Del är också en fömlsälining för en stor del av museernas textila kunskapsförmedling.

Redan under 1800-talels slut verkade svenska vävlärare i utlandet och de svenska vävskolorna fick motta elever från utlandet. Detta förhållande är aktuellt än i dag. Svenska vävlärare arbetar i utvecklade industriländer som USA och även i utvecklingsländerna, där de deltar i utvecklingsprojekt som instruktörer och organisatörer. Varje år kommer grupper och enskilda besökare frän i synnerhet Japan, USA och nordeuropeiska länder för att della i vävkurser och liknande som anordnas i vårt land.

Mycket ofta får vi i vår verksamhel i Nordiska museet bevis på vilken unik ställning Sverige och de övriga nordiska länderna i detla fall intar i väriden. Kolleger frän museer, forskare och andra utländska besökare betonar värdet av att vi har lyckats vidmakthålla kunskaper i äldre produktionsmetoder och äldre texlilkunskap och gjort det till en kulturell tillgång, som de i flera fall medvetet söker sig hit för att ta del av.

Det är framför allt genom hemslöjdsföreningarnas verksamhet och vävlärarna som yrkeskär som detla har möjliggjorts pä elt livsdugligt sätt. För atl hålla kunskaper levande krävs att kunskapskapitalel utvecklas och förnyas, och för sådant utvecklingsarbete krävs stor erfarenhet och grundliga kunskaper. Del är inle minst resultatet härav som vinner omväridens intresse.

Det kvalitetskrav som genomsyrat vävläramtbildningen och hemslöjdsföreningarnas verksamhet är en kulturell tillgång som vårt land i dag har möjlighet att dela med sig av till många länder i hela väriden. För att detla skall kunna bestå behövs ett återupptagande av vävlärarulbildningen på tillräckligt hög nivå,"

Herr talman! Del sagda visar alt det i dag finns ell akul behov av alt en vävläramibildning återigen kan las upp i sådana former att den tillgodoser även högt ställda krav på kunskaper i vävning som måste innefatta också fördjupning och specialisering inom områdei.

Del är med stor tillfredsställelse vi kan konstatera hur ulskotlet behandlat motionen och all en omfattande remissbehandling förekommit.

Det är också glädjande atl se hur samtliga remissinstanser har pekat pä behovet av atl utbildning av vävlärare åter införs.

Utskottet har vid behandlingen av motionen tagit upp det krav på ökade förkunskaper som ställs i motionen. I dag kan man t. ex. vinna tillträde till den försöksutbildning som startar i höst i Göteborg utan kunskap i vävning.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Vävlärarulbildning

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Vävlärarulbildning

vilket inle är tillfredsställande. Utskoitei hänvisar lill UHÄ:s yttrande, vilket betyder all om det vid en utvärdering av utbildningen visar sig all förkunskaperna är olillräckliga så räknar man från UHÄ;s sida med atl få beakta motionens förslag.

Utskottet lar också upp den försöksutbildning i textilslöjd som fr. o. m. hösien 1978 anordnas i Göteborg och påpekar i delta sammanhang alt påbyggnadskurs eller enstaka kurs i textilkunskap anordnas först fr. o. m. vårterminen 1980. Härärdet vikligt alt man ute i landet ser lill atl få lill stånd sådana kurser. Delta ärju en lokal angelägenhet.

Enligl utskoltels mening är det av vikt alt utbildningsbehovet av vävlärare kartläggs. Man föreslår också att UHÄ efter samråd med SÖ, Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund och företrädare för studieförbunden gör en bedömning av del samlade utbildningsbehovet. Jag instämmer hell i detla.

Utskottet finner till slut i likhet med fiertalet remissinstanser det angeläget all vävlärarulbildningen bedrivs i sådana former alt den tillgodoser även högt ställda krav pä fördjupning och specialisering.

Herr talman! Det är många som i dag känner en djup tillfredsställelse över utbildningsutskottets behandling av denna fråga. Det inger förhoppningar om alt man även i framliden kommer alt ha väl utbildade och kunniga vävlärare inom alla de områden där de behövs.

Herr lalman! Jag har inget annat yrkande än bifall till utskoltels hemställan.

STIG ALEMYR (s);

Herr talman! Låt mig bara tillägga atl när det gäller lärarutbildningen är det alllid svårt atl göra dimensioneringen sådan atl vi har den tillgång lill utbildad arbetskraft som vi från fall till fall behöver. Della är ett sådant ämnesområde.

Del har de senasle åren varil delade meningar i frågan om vi har tillräckligt med vävlärare eller inle. Del råder fortfai'ande delade meningar om delta. Ulskotlet har anslulil sig lill dem som hävdar alt det råder brist på vävlärare. Men del finns remissinstanser som menar att del finns en dold tillgång på vävlärare som skulle kunna användas med viss uppfriskning av sina kunskaper.

Jag understryker gärna all del torde vara så all del i Sverige är ett ökat inlresse inom studieförbund och i andra sammanhang för kulturaktiviteter som vävning. Del är självklart alt vi skall göra alll vad vi kan för all se till alt det finns människor som kan hjälpa till i della arbele.

Jag hoppas all del skall vara möjligl all göra en karlläggning som ger elt underlag för ytteriigare ställningstagande när det gäller utbildning av vävlärare. Det är alltså ett starkt positivt uttalande som ulbildningsutskottet nu presenterar i delta ärende. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Ändring i lagen om tillfällig handel

Föredrogs näringsutskotlets betänkande 1978/79:3 med anledning av propositionen 1977/78:186 med förslag till lag om ändring i lagen (1975:985) om tillfällig handel jämte motioner.

KARIN AHRLAND (fp);

Herr talman! I motionen, som har nr 987, har Daniel Tarschys och jag på riksdagsspråk hemställt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna atl den föreslagna lagen om ändring i lagen om tillfällig handel bör betraktas som tillfällig i avvaktan på en lag som är skriven på enkel och tydlig svenska.

På del språk som forskarna kallar för normalspräk betyder vårt yrkande: Vi vill att riksdagen skall tala om för regeringen atl det snarast behövs ett nytt förslag till lag om ändring i lagen om tillfällig handel. Vi vill atl del förslaget skall vara skrivet på enkel och tydlig svenska.

Naturligtvis hade vi gärna skrivit vårt yrkande sä här enkelt, men del finns ju som bekant också här i huset regler om hur motioner skall avslutas. Det måste låta högtidligt. Så långt som att begära ändring av de reglerna vågar vi inte gå - än så länge. Vi har bara tänkt på en vers där Disa Nilsson såg på kommunala sammanträdesmänniskor och skäms lite grand, för vi känner på oss atl vi liknar dem som skildras där:

"Här sitter vid bordet ledamotsherrar 'begär härmed ordet' och läget förvärrar där herr Perfekt och där är herr Fjäska där herr Prekär med vana att 'äska'.

Här sitter de stilla, rösterna gälla de vill ingen illa, men 'yrka', 'hemställa' mstade väl med ordningens sinne det är ett ner och elt upp i minne."

Nu åter till motionen. Vi har alltid tyckt och kommer alltid alt lycka att lagstiftare skall skriva begripliga lagar. Det är därför som vi ideligen, tyvärr, måste återkomma i den här frågan.

Utskottet skriver som svar på vår motion alt tolkningen och tillämpningen av lagen om tillfällig handel har visat sig vara förknippad med en del problem. Så uttrycker man sig pä riksdagsspråk när man håller med om vad vi påslår, nämligen alt lagtexten är svår alt förstå. Ulskollels ledamöter har uppskattat vår omsorg om lagspråket men tycker att vi skjuter över målet med vår kritik. Del får naturiigtvis utskotlet anse. Frågan är dock vad väljarna och de som skall läsa lagen tycker. Vi försöker atl visa omsorg om dem också.

Nu är del i alla fall intressant atl ta del av de prakliska resultaten av vår molion. För del första säger utskottet atl den här lagen skall reglera en mångfasetlerad verklighet. Mångfaseiterad ärett fint ord som betyder många vinklar och ytor på verkligheten, och det ärju rätt. Så säger utskottet atl just

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Ändring i lagen om tillfällig handel

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Ändring i lagen om tillföllig handel

därför behövs det detaljföreskrifler som knappast kan göras lättlästa. Näringsutskoltet gör precis som regeringen. Man ger upp innan man ens har försöki. Nu bad vi egentligen inle utskottet om alt försöka, utan vi bad utskottet att hålla med om att regeringen borde försöka.

Herr talman! Jag är rädd för atl - jag citerar nu lagtexten - "svensk medborgare och utlänning som är bosalt här i rikel och som har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Norge eller Island" också ger upp innan de upptäcker alt del står att de får sälja blommor på Stockholms gator ulan särskilt tillstånd.

För det andra har inte utskotlet helt gett upp, och del ärju bra. Man har visat en viss omsorg om riksdagsledamöterna. Vi påpekar litet försynt i vår motion atl del vid en undersökning i riksdagshuset visat sig att de riksdagsmän som blivit tillfrågade inle visste vad ordet huvudskrift betydde. Del har lydligen bekymrat utskottels ledamöter så allvariigl att de skrivit om just den paragraf där ordet huvudskrift ingick. Det är ju bra, men det är väldigi synd alt vi inte testade våra riksdagskolleger pä tolkningen av fier paragrafer. Då hade vi kanske kunnal få en ändring till slånd av dessa också. Nu vet vi i alla fall hur vi skall gå till väga i fortsättningen. Vi kommer med andra ord, om regeringen inte bättrar sig, att besvära våra riksdagskolleger med små tolkningstest för alt utröna vad de själva förstår av lagtexten. Del skall bli intressant alt ta del av resultatet.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herrialman! Jag har inte så mycket att tillägga eftersom Karin Ahriand inte yrkade bifall lill sin motion. Men det är alldeles tydligt att Karin Ahriand har överskattat lagtextens svårighet. Det står hell klart att de som har atl rätta sig efter den också kan läsa den lämligen bra. Del har tidigare inte varit några problem på den punkten. Jag har nog så stor kontakt med den grupp som faller under denna lagtext, dvs. de som bedriver tillfällig handel.

Utskottet har, som Karin Ahriand redovisade, gått motionärerna till mötes. Som Karin Ahriand väl känner till har man tidigare här i huset haft ambitionen alt förenkla både riksdagsspråket och den s. k. kanslisvenskan. För många år sedan fanns del t. o. m. elt statsråd som skulle lära oss att skriva på Hästvedaprosa - men med föga framgång. Jag tror att motionärerna kan känna sig fillfredsslällda med utskottets skrivning.

Herr lalman! Jag ber atl få yrka bifall till utskottets hemställan.

KARIN AHRLAND (fp);

Herr lalman! Jag har inte överskattat lagtexten. Jag har möjligen under-skaltal den, Sven Andersson.

Det är intressant all höra en ledamot av utskottet säga att del inte finns några problem här. Del slår i utskottets betänkande att det var förknippat med en del problem. Jag är glad över atl vi alla är överens om atl ambitionerna är de riktiga. Den s. k. Häsivedaprosan kanske ändå var bältre än mycket av della.

Det vore måhända bra om man log fram de anvisningar som fanns på den Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Kompensation för sjuklön m. m. som betalats från forskningsanslag

tiden och läste dem även i riksdagen.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Föredrogs

Socialförsäkringsuiskottels betänkanden

1978/79:6 med anledning av motioner om sjukförsäkringsförmäner til

hemmamakar 1978/79:7 med anledning av motioner om vissa sjukpenningfrågor

Kammaren biföll vad utskoitei i dessa belänkanden hemställt.

§ 17 Kompensation för sjuklön m. m. som betalats från forskningsanslag

Föredrogs socialförsäkringsuiskottels betänkande 1978/79:8 med anledning av motion om kompensation för sjuklön m. m. som betalats från forskningsanslag.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! I den av statsminister Ullsten avgivna regeringsförklaringen kan man läsa dels atl "regeringen skall motverka byråkratisering", dels atl del skall ges "ökal stöd lill forskning och ulveckling".

Den fråga som behandlas i socialförsäkringsuiskottels betänkande nr 8 gäller just hur byråkratin systematiskt underminerar stödet till forskningen. Del har den hållit på med rätt länge nu. Vid 1975 års riksdag slog så framstående ledamöter av denna kammare som Thorsten Larsson i Staffanstorp och Anders Wijkman, var för sig, larm om saken.

Vid 1976/77 års riksdag fullföljde Anders Wijkman och jag attacken mot elt orimligt, orättfärdigt och skadligt system. Nu har vi till behandling socialförsäkringsulskolteis belänkande över min förnyade motion i ärendet, där jag lill slut har försökt räcka budgetdeparlemenlet en hjälpande hand genom att föreslå en enkel ålgärd för all lösa problemet.

Förra ärel försökte jag i fabelns form skildra vad del rör sig om. Jag skall därför nu bara i korthet repetera vad del gäller genom atl översätta utskotlsbetänkandets kurialprosa lill vanlig svenska.

Vänliga människor donerar, eller testamenterar, pengar lill forskning över frågor, som ligger dem om hjärtat. Vetenskapliga nämnder utdelar dessa medel till forskare. Enligl bestämmelserna måsle sådana medel förvaltas av en siatlig myndighel, vanligen universiieisförvallningen. Man räknar ut hur långt medlen räcker till atl - förulom 39 % LKP (lönekostnadspålägg) -bestrida lönen enligt viss löneklass. Därefter kan forskaren anställa del

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Kompensation för sjuklön m. m. som betalats från forskningsanslag

biträde som han behöver. Så långt är alll gott och väl.

Men om nu den anställda medhjälparen drabbas av sjukdom eller för anledning alt begära graviditets- eller föräldraledighet händer följande: Sjuklönen eller moisvarande belalas från forskningsanslaget, som raskt töms alll under del alt forskningen slår stilla. Någon vikarie kan inle anställas. Försäkringskassan betalar tillbaka 90 96 av sjuklönen till staten, men ingalunda till forskningsanslaget ulan lill en helt annan inkomsttitel, som kallas "pensionsmedel". Vi talar i budgetsammanhang ofta om transfereringar. Jag måste säga atl transfereringen av forskningsmedel lill pensionsmedel nog är en av de mest häpnadsväckande transfereringar man kan länka sig.

Alla är - och måste vara - medvetna om atl detta är heltokigt och skandalöst eller alt - för all cilera utbildningsutskottets betänkande 1975/ 76:10, alltså för tre år sedan - "nuvarande ordning är ej tillfredsställande". Varför för då alll della fortsätta? Jo, det står i socialförsäkringsuiskottels betänkande nr 8: "Metoden är administrativt enkel atl tillämpa." I folkpartiets Sverige fortsätter därför barnomsorgen att belalas av donationsmedel -trots atl denna "risk" redan är täckt genom del lill lönekosinaden knutna lönekostnadspåläggel.

Vad har då regeringen - den förra och den nuvarande, för det ärju samma budgelminisier - haft för sig i den här saken alltifrån riksdagens tillkännagivande den 27 november 1975 till dags dato?

Jo, statssekreteraren i budgetdepartemeniet och jag har skrivit brev lill varandra, som i stort sett visat hur departementet är hopplöst insnärjt i myndigheternas paragrafdjungel. Jag har också försökt få statskontoret, som dock är statens rationaliseringsverk, alt anvisa någon lämplig åtgärd, men även där tryter fantasin uppenbarligen.

Jag har, självfallel, hållit kontakt med aktiva företrädare för den medicinska forskningen. De har sagt alt fiertalet forskare troligen är villiga all la en viss höjning av LKP-procenlen för au slippa risken atl anslagen rinner bort under långa, improduktiva perioder. Denna risk ökar naturligtvis i och med all föräldraledigheten utvidgas, eftersom en stor del av den personal det gäller befinner sig i 20-30-årsåldern.

Det förslag jag lagt fram i min molion är i all enkelhet att den anslagsförvaliande myndigheten i varje särskilt fall skall tillföra vederbörande forskningsanslag precis den summa som försäkringskassan inlevererar lill inkomsttiteln Pensionsmedel. Delta ärju rena självklarheten.

Socialförsäkringsutskoltel, som ju domineras av äldre statsmän, har under de här åren hållit fasi vid rekommendationen från 1809 års konslitulionsui-skolt atl den lagstiftande makten skall vara "visligt trög lill verkning, men fast och stark till motstånd". Jag välkomnar därför med tacksamhet atl Ulskotlet till sist tog sig samman och åtminstone "fömtsälter" att regeringen nu skall företa den prövning av frågan som riksdagen, på det mera progressiva utbildningsutskottets hemställan, begärde för precis tre år sedan.

Lät mig lill sisl, herr lalman, få göra vissa allmänna kommentarer med anledning av del här förevarande ärendet och återknyta lill regeringsförkla-

ringens ord alt man vill molverka byråkratisering och ge ökat stöd åt forskningen.

Till statsministerns kansli har nu knutits en av denna kammares ledamöter, Daniel Tarschys. Denne har på ett förtjänstfullt sätt medverkat till alt kartlägga den svenska byråkratins arter och oarter. I sin bok Den offentliga revolutionen skriver Daniel Tarschys bl. a.: "Hur stort inflytande har medborgarnas poliliska representanter över förvaltningsapparaten?" I slutet av sin analys ställer Daniel Tarschys frågan konkret så här: "Går vi

oundvikligen mot en tillvaro där lekmännen till slut inle mäktar tränga

in i teknokraternas velande och vi lill slut för en offenllig styrning ulan politisk kontroll?"

I boken Politikern, byråkraten och de nya styrformerna skildrar Peter Gorpe politikerna som en grupp personer som blivit "systemövervakare -han/hon sitter i kontrollrummet snarare än i verkstaden". Denna skrift, liksom också professor Inge Jonssons antologi om Maklens verktyg, ger gripande skildringar av även centralt placerade politikers maktlöshet mot ett anonymt "system".

Delta ger mig till slut anledning att åt kammarens ledamöter - de här närvarande åtminstone - anbefalla läsningen av min amerikanska kollega John Galls myckel läsvärda och sällsynt underhällande bok, som kallas Systemanlics - How Systems Work and Especially How They Fall. Det är en förödande analys av det förhållandet att slora system har en inboende tendens att växa i omfattning, utveckla egna målsättningar och leverera allt sämre resultat. De som arbetar med sådana syslem avlägsnar sig mer och mer från verkligheten, sådan vi andra upplever den, och sysslar i ökande utsträckning med en filtrerad, förvanskad och begränsad version av verkligheten, nämligen den som kommer ul ur datorn. Professor Galls slutsats är kort och kärnfull; "Red dig utan system närhelsl del är möjligl."

Detta, herr lalman, är det råd jag vill ge budgeiministern och hans medarbetare på vägen när de nu, förhoppningsvis, skall verkställa den prövning som socialförsäkringsulskotlet "förutsätter" att de skall gripa sig an med. Jag tror inte de behöver några stora system men väl några förnuftiga bokhållare, som begriper vad de sysslar med.

Herr talman! Förra gången jag lalade i detta ärende - och det var sent på kvällen - underlättade jag socialförsäkringsuiskottels uppgifter genom att, trots alll, yrka bifall lill dess betänkande. Men det får fakiiski någon annan göra i dag.

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Kompensation för sjuklön m. m. som betalats från forskningsanslag

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! På en punkt kanjag hålla med herr Biörck i Värmdö. Han har alldeles räu i att det här ärendet håller på att bli något av en följetong - vilket ju dock herr Biörck i hög grad själv är orsaken lill, eftersom han inte låter sig nöja med atl riksdagen på utbildningsutskottets förslag redan beslutat atl frågan bör bli föremål för prövning av regeringen och därefter underställas riksdagen för beslut.

Det ärju inte alla motioner som får den välvilliga behandlingen. Vi häri

5 Riksdagens protokoll 1978/79:33-34

Nr 33 socialförsäkringsulskotlet haft ambitionen att utförligt redogöra för de

Onsdaeen den faktiska förhållanden som bildar bakgrund till de bestämmelser som

15 november 1978 ''"ämpas. Den här frågan är inte så enkel som herr Biörck nu och tidigare söker få oss alt tro.

Anmälan av inter pellation

Jag skall emellertid inte ta upp någon .sakdebatt med herr Biörck. På den punkten vill jag endast hänvisa till utskottets ingående redogörelse för de överväganden som legat till grund för nuvarande bestämmelser. Utskottet har enhälligt avstyrkt herr Biörcks molion och hänvisat till den behandling som pågår inom regeringen. Utskotlet förutsätter alt denna prövning kommer till stånd och anser all det bör vara regeringens sak atl överväga om den lösning herr Biörck anvisar är lämplig.

Med della tyckerjag att herr Biörck skulle kunna anse sig nöjd - i vart fall t. v. Vi för väl utgå från alt regeringen, som redan har en riksdagsskrivelse i ärendet, nu tillser atl den blir behandlad och att riksdagen så småningom får ta ställning till de förslag och ståndpunkter som regeringen presenterar riksdagen.

Dåjag, herr talman, inte avser att föriänga denna deball ber jag alt med det sagda få yrka bifall lill utskottets förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Anmäldes och bordlades

Proposilioner

1978/79:55 om föriängd köpeskillingskonlroll m. m. vid överlåtelse av vissa

statligt belånade småhus 1978/79:61 om utvärdering av kommunindelningsreformen 1978/79:64 om ändrad tidpunkt för ikraftträdande av konsumentkreditlagen

(1977:981) m.fi. författningar

§ 19 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 15 november

1978/79:85 av Nils Berndtson (vpk) till industriministern om alternativ sysselsättning vid Saab-Scania AB i Linköping:

I flygindustrikommitténs nyligen avlämnade belänkande diskuteras bortfallet av sysselsältning vid olika alternativ i fråga om del militära fiyget. Redan på korl sikt kommer sysselsättningen i Linköping alt påverkas, och i ett längre perspektiv måsie man räkna med betydande verkningar. Flygplans-

tillverkningen vid Saab-Scania ulgör i dag en stor del av sysselsättningen i Linköping. Omkring 40 % av de industrisysselsatla i kommunen arbetar inom den militärberoende sektorn. Detta anger problemets storieksordning.

I det avlämnade betänkandet diskuteras också alternativ användning av det tekniska kunnandet inom flygindustrin. Detla problem har ställts under debatt i olika sammanhang. Vänsterpartiet kommunisterna har krävt atl elt program utarbetas för civil användning av de resurser som i dag är bundna till militär verksamhet. Tyvärr framträder nu på nytt bristerna i fömtseende och planering. Del rimliga borde vara all civila användningsområden fanns klara för att ta över resurser som frigörs från militär produktion. Den nödvändiga planeringen härför har dock inte skett.

Oron bland de anställda är i delta läge naturiig. Beräkningar framlägges över hur mänga arbetstillfällen som försvinner vid olika alternativ. Däremot saknas besked om vilka andra arbeten som kan skapas i stället. Del är ett berättigat krav frän de anställda inom flygindustrin liksom från berörda orter atl sysselsäiiningsaliernativ skapas. Arbetslöshet och stagnation kan inte vara enda alternativet. Statsmakterna måsle anses ha ett särskill ansvar för att civil produktion kommer lill slånd.

De försummelser som råder i fråga om planering för övergång till civil produktion kan befaras få allvarliga konsekvenser för sysselsätlningen i Linköping. Del är därför angeläget atl frågan om alternativ produktion nu får hög prioriiei för atl sysselsättningsproblemen skall kunna angripas framgångsrikt. Därvidlag är såväl omedelbara insaiser som långsiktig planering nödvändiga. På della område räcker del inle med hänvisning till de vanliga arbelsmarknadspolitiska insatser som kommit till användning i andra sammanhang. Här krävs också en planering som ligger framför kommande beslut i flygplansfrågan. Därför behövs omedelbara initiativ.

Med hänvisning till det anförda villjag till indusiriminister Huss framställa följande frågor:

1. Vilka omedelbara åtgärder avser regeringen atl vidta för att bereda arbetstillfällen för personal som förväntas bli utan sysselsättning vid Saab-Scania i Linköping?

2. Är regeringen beredd atl utarbeta elt program för civilt utnyttjande av de resurser som kan frigöras bl. a. inom den militära flygplansinduslrin?

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Anmälan av interpellation

Nr 33 § 20 Meddelande om frågor

Onsdagen den

15 november 1978 Meddelades att följande frågor framställls

Meddelande om frågor

den 15 november

1978/79:132 av Sven-Erik Nordin (c) till jordbruksministern om upplysning till skogsägare belräffande röjningsmetoder i skogsbruket;

Del pågår i dagarna en debatt om skogsvården och dess inriktning. Debattens huvudfråga har varil om röjningen skall ersättas med kemisk lövbekämpning.

Delta måste ses som högsl diskutabelt både av miljömässiga skäl och av sysselsäliningsskäl.

I det här läget är det vikligt att upplysningverksamheien till landets skogsägare utformas med objektiva fakta.

Är jordbruksministern beredd atl la initiativ till en objektiv upplysningsverksamhet till landels skogsägare beträffande röjningsmetoder i skogsbruket?

1978/79:133 av Jörn Svensson (vpk) liil statsrådet Carl Tham om hanteringen av plutonium:

Uppseendeväckande uppgifter om okontrollerad hantering av urspmng-ligen svenskt plutonium har den senasle tiden kommit till offentligheten.

Med anledning härav vill jag ställa föjande fråga till slalsrådel.

Kan regeringen redogöra för vad som verkligen förekommit och vad den med anledning därav tänker göra?

1978/79:134 av Rune Tonvald (c) till arbetsmarknadsministern om ökad effektivitet vid arbetsförmedlingarna:

När man läser redovisningarna från länsarbetsnämnderna kan man inle undgå atl förvåna sig över hur stort antal obesatta lediga platser som finns vid varje rapportperiods slut, trots att tillströmningen av nya platser är så låg.

Samtidigt visar undersökningar, bl. a. i Göteborg, all arbetssökande ungdomar är mycket kritiska mot den hjälp de för vid arbetsförmedlingarna när det gäller alt söka sig fram till lämpliga jobb och arbetsgivare. Man har svårl atl värja sig för intrycket atl alltför stor del av tillgänglig arbetskraft avdelas för utredningsverksamhet och dylikt i stället för atl syssla med direkt arbetsförmedling. Del finns ju t, ex. inom Göteborgs och Bohus län yrkesgrupper, där man månad efter månad redovisar fler lediga platser än arbelssökande. Men samtidigt redovisas i andra grupper mångdubbelt större antal arbelssökande än lediga platser. Man bör väl söka förmå sistnämnda grupper av arbetslösa att söka sig över till expansivare branscher?

Jag vill mol denna bakgrund ställa följande fråga till arbetsmarknadsministern:

Vilka åtgärder övervägs för att öka effektiviteten inom olika organ som har atl verka för atl hålla arbetslösheten nere?

1978/79:135 av/?((/;e7'o/vvaW(c)lill statsrådet Carl Tham om elförsörjningen under tid dä kärnreakiorer repareras:

Enligt statens kärnkraftinspektions rapport har de sex redan laddade kärnreaktorerna stått stilla ovanligt länge för reparationer m, m, under tredje kvartalet i år. Trots delta har uppenbarligen elförsörjningen klarals utan märkbara problem.

Mol denna bakgrund vill jag rikta tre frågor till statsrådet:

1, Hur slora föriusier gjorde samhällel per stilleslåndsdag för kärnreakiorer under tredje kvartalet i år?

2, Hur mänga dagar sammanlagt stod de sex reaktorerna stilla under nämnda kvartal?

3, Hur stor procentuell andel av elförsörjningen under tredje kvartalet svarade oljedrivna kondenskraflverk - alltså ej moitrycksproducerad el -för?

Nr 33

Onsdagen den 15 november 1978

Meddelande om frågor

§ 21 Kammaren åtskildes kl. 13,57,

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1978/79:33 Onsdagen den 15 november

Riksdagens protokoll 1978/79:33