Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:32

Tisdagen den 14 november

Kl. 15.00

§ 1 Jusierades protokollet för den 6 innevarande månad.

§ 2 Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelse;

Till riksdagens kammare

Härmed anhåller jag om entledigande från riksdagsuppdraget från och med onsdagen den 15 november 1978. Stockholm den 10 november 1978 Anders Wijkman

Denna anhållan bifölls av kammaren.

§ 3 Talmannen meddelade atl lill kammaren inkommit läkarintyg rör Alfred Håkansson, som var sjukskriven ytteriigare under liden den 16-26 november. Erforderiig ledighet beviljades.

Talmannen anmälde att Rune Svensson (c) även under denna lid skulle tjänstgöra som ersättare för Alfred Håkansson,

§ 4 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:36 om införande av sex timmars arbetsdag

Nr 32

Tisdagen den 14 november 1978

Meddelande om interpellationssvar

Statsrådet EVA WINTHER:

åligger det mig att

Herr talman! Enligt riksdagsordningens 6 kap.

meddela att svaret på interpellationen 36 av Karin Nordlander om en plan för införande av sex timmars arbeisdag som överlämnats till mig för besvarande inte kan lämnas inom den föreskrivna tiden av fyra veckor. Efter överenskommelse med interpellanten kommer svaret i stället att lämnas fredagen den 17 november. Skälet lill denna enda dags försening är atl andra arbetsuppgifter förhindrat mig alt svara vid de tidigare tillfällen då interpellationssvar skall lämnas enligt den preliminära planen för kammarens sammanträden.

12 Riksdagens proiokoll 1978/79:29-32

177

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

0/77 staden Crossroads i Sydafrika

§ 5 Om staden Crossroads i Sydafrika

Utrikesministern HANS BLIX erhöll ordet för atl besvara Mats Hellströms (s) den 8 november anmälda fråga, 1978/79:102, och anförde:

Herr talman! Mats Hellström har frågat mig om jag avser att ta initiativ - i FN eller andra organ - som syftar lill alt rädda staden Crossroads i Sydafrika frän förstörelse och dess befolkning från tvångsförfiyttning.

Den sydafrikanska regeringens åtgärd atl tvångsförflytta den svarta befolkningen från vissa samhällen utanför de sydafrikanska storstäderna har väckt berättigad indignation på många håll. Bl. a. har Internalional Defence and Aid Fund och International University Exchange Fund, som för huvuddelen av sina bidrag från Sverige, i sin informationsverksamhet beskrivit den brutalitet med vilken dessa samhällen jämnas med marken.

Crossroads utanför Kapstaden är bara ett exempel pä denna påtvingade folkomflyttning som är ett led i den intensifierade banlustanpoliliken. Åtgärderna har hittills drabbat över tvä miljoner människor och väntas beröra ytterligare nära två miljoner.

Jag delar hell Mals Hellströms uppfauning atl vi bör reagera inför vad som pågår.

Vi verkar i New York för alt fö frågan om förstörelsen av dessa förstäder i Sydafrika uppmärksammad i FN;s generalförsamlings resolutioner i apartheidärendet. Dessa väntas komma upp till behandling i slutet av denna månad. Dessutom kommer vi självfallet alt ta upp frågan i det svenska inlägget i aparlheidfrågan i FN.

178

MATS HELLSTRÖM (s);

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret på min fråga. Det är bra atl regeringen avseratl ta upp frågan om Crossroads i Förenta nationerna. Del är viktigt atl Crossroads uppmärksammas internationellt som en symbol för ell praktiskt motstånd mot apariheidpolitiken.

Crossroads är den största av de slumstäder där kvinnor och barn nu vägrar alt accepiera apartheidlagstiftningens grymma beslämmelser, som förvisar dem till sväll- och undernäringsområden i de s. k. bantustans i hemländerna

- områden där enligt sydafrikanska uppgifter 250 av 1 000 barn dör före fem
års ålder. I stället stannar kvinnorna med sina barn hos de förvärvsarbetande
männen i kranssiäderna runt omkring storstäderna. Crossroads är den största
av dessa förstäder, och det är dit de fiesta har fiyttat sedan man jämnat andra
sådana städer med marken.

Trots den stora materiella fattigdomen finns i Crossroads en fungerande social gemenskap. Man har exempelvis egna skolor, en viss - om än blygsam

- sjukvård, kyrkor, organisationer av olika slag och elt eget vaktsysiem. Till
skillnad från slumsläder i många andra länder har man i Crossroads en
utomordentligt låg kriminalitet. Där finns således en social struktur och en
fungerande social gemenskap - det rör sig här om en fungerande samhälls
bildning.

Den typ av städer som Crossroads företräder utgör en aktiv social protest

mol apartheidsysiemet. Den sydafrikanska regeringen har nu aktualiserat sill gamla hot om alt jämna staden Crossroads med sina 20 000 invånare med marken och förflytta majoriteten av befolkningen -så gott som alla kvinnor och barn och även en del män - långt ut till avlägsna delar av landei, lill Transkei eller andra områden där dessa människor aldrig vistats och där svälten, undernäringen och barnadödligheien är permanenta och fmklans-värl stora. Under lång tid har den sydafrikanska regeringen vänt sig mot den här samhällsbildningen med trakasserier. Man har satt in nattliga lårgasanfall i staden för att skrämma människorna i deras skjul, man har slumpvis arresterat människor och torterat dem och man har skjutit elt antal människor till döds.

Liksom upproret i Sovelo blev en symbol för den svarta storstadsungdomens prolesl mol apartheid har Crossroads blivit en symbol för familjernas, särskill kvinnornas, protest mol systemets grymhet. Enligt aparlheidlagslifl-ningen skall nämligen familjerna systematiskt splittras; männen skall leva för sig, och kvinnorna och barnen skall fösas långt ut på landsbygden för alt leva i sväll och undernäring.

Jag har velal ta upp den här frågan eftersom del är vikligt atl man i det inlernationella samfundet i tid uppmärksammar vad den sydafrikanska regeringen planerar, så alt det blir svårt för rasistregeringen att i tysthet genomföra en total förstörelse av de svartas siadsbildningar och tvångsförflytta massor av människor, varvid svarta ledare arresteras, skjuls och mördas.

Nr 32

Tisdagen den 14 november 1978

0/77 staden Crossroads i Sydafrika

Utrikesministern HANS BLIX;

Herrialman! Mats Hellström och jag är eniga i vår syn på frågan om staden Crossroads. Den är upprörande och tragisk. Hälften av männen i Crossroads Ivingas enligt uppgift att stanna på sina arbetsplatser, medan deras anhöriga drivs ut lill Transkei i enlighet med banlustanpoliliken. Familjerna splittras alltså. Detta är apartheid- och baniuslanpolitik.

Vissa uppgifter lyder på atl myndigheterna tagit ett vissl intryck av den internationella kritiken och därför skjutit upp den planerade utrymningsaktionen tills vidare. Om detta visar sig vara riktigt, kan del bekräfta värdet av de opinionsyttringar som kommii till slånd och som vi deltar i. Det bekräftar också att vi inte för upphöra atl uttrycka vår indignation när del gäller apariheidpolitiken i alla dess olika former.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Det är bra om det förhäller sig som utrikesministern säger, atl den sydafrikanska regeringen tar intryck av opinionen. Det är möjligt att regeringen i del här fallet haft svårl all under sommaren genomföra den aktion man planerat, bl. a. lill följd av inlernationella påtryckningar. Regeringen har velat vänla ut den internationella opinionen men har nu i höst enligl sydafrikansk press återigen hotat au jämna staden med marken. I kraftiga hotelser har regeringen talat om för befolkningen vad som kommer atl hända med dem fysiskt, om de inte accepterar att flytta ut lill

179

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

0/77 regeringens beslut i ärende om tillstånd till försäljning av vissa fartyg

■sväliområdena.

Mot denna bakgrund anser jag liksom utrikesministern att det är viktigt alt Sverige i höst lar upp denna fråga i del svenska inlägget i apartheidfrågan i FN. Man kan kanske hävda alt del som händer i denna stad med 20 000 invånare endasl ulgör en lilen del av hela problemet med aparlh;idlagsiifi-ningens grymhet. Men staden Crossroads är en symbol för de svarta familjernas protest. Den är en symbol på del sällel att den utgör en fungerande samhällsbildning och att människorna där visar alt man kan leva tillsammans i en sådan i trots mol apartheidlagsiiftningens grymhet. Del är möjligl atl Crossroads kan komma alt bli symbolen för den svarta befolkningens protest i lika hög grad som Sovelo även om det här gäller andra kategorier av befolkningen än ungdomarna i Sovelo.

Överiäggningen var härmed slutad.

180

§ 6 Om regeringens beslut i ärende om tillstånd till försäljning av vissa fartyg

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för att besvara Anders Björcks (m) den 27 oktober anmälda fråga, 1978/79:89, och anförde;

Herr lalman! Anders Björck har frågat mig om jag vill redogöra för bakgrunden och skälen till beslutet au trots kommerskollegii tillstyrkan avslå framställningen atl fö sälja fartygen Bellman och Taube lill utlandet.

Gällande lag om tillslånd lill överlåtelse av fartyg och dess förarbeten grundas bl. a. på överiäggningar med sjöfartens parter i början av år 1977. Enligt förarbetena lill lagen bör lillstånd lill överlåtelser med bevarat svenskl driftsinflylande i vissa siiualioner kunna medges. Del avgörande bör därvid vara om överlåielsen kan vara lill gagn för svensk sjöfart. Tillstånd bör dock inle lämnas, om det sirider mol väsentligt allmänt intresse atl fartyget upphör att vara svenskl. Normalt för överföring till bekvämlighetsflagg antas strida mot väsentligt allmänt inlresse. Andan i lagstiftningen är således negaliv till ulflaggning i allmänhet och till bekvämlighetsflagg i synnerhet.

Ärendet gäller fartygen Bellman och Taube, ägda av Scandinavian Motorships AB (SMS) resp. ell parirederi som domineras av SMS. En uppgörelse hade träffats som i korthet innebär all del japanska varv som byggt fartygen och som har stora fordringar pä ägarna köper fartygen lill ett nybildat bolag i Liberia för registrering i Singapore. Till köpeavtalet är fogad en överenskommelse om fortsatt charter till ett franskt bolag, som till 30 96 ägdes av SMS. Uppgörelsen innebar utnyttjande av de ekonomiska fördelar som är förknippade med bekvämlighetsflagg.

Kommerskollegium, som underställt ärendet regeringens prövning, konstaterade i sill yttrande all svenskl driftsintresse skulle kvarligga i fartygen efter överlåtelsen. Kollegiet anförde vidare:

"En principiell bedömning av tillståndsfrågan i della fall leder till slutsatsen alt överiåtelsen inte bör få äga rum. Det enda alternaliv lill denna affär som rederiet pekat på är konkurs. Om det finns andra alternaliv eller ej undandrar sig kollegiets bedömning. Det förefaller dock sannolikt alt en 'ren' försäljning av fartygen till någon annan utanför den nuvarande intressegruppen inte skulle kunna lösa de ekonomiska problemen för SMS. Under sådana omständigheter ter sig en vägran lill överlåtelse i della fall föga rationell med hänsyn lill de ekonomiska värden som här slår på spel."

Mot bakgrund av de speciella omständigheter som förelåg i fallet ansåg sig kollegiet böra tillstyrka framställningen.

Starka skäl skall kunna åberopas för att regeringen med den lagstiftning som gäller skall godta lösningar med bekvämlighetsflagg vid bevarat svenskl driftsinflytande.

Överlåtelserna av Bellman och Taube kunde under de förutsättningar som' förelåg inle anses medföra sådant gagn för svensk sjöfart som åsyftas i förarbetena till lagen. Regeringen sade därför nej till ansökningen.

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

öm regeringens beska i ärende om tillstånd till försäljning av vissa fartyg

ANDERS BJÖRCK (m);

Herr talman! Jag ber atl fö lacka kommunikationsministern för svaret på min enkla fråga.

Tyvärr flnns det knappast någon anledning för svensk sjöfartsnäring att tacka för del beslut som har fattats i ärendet.

Frågesvaret är märkligt. Det aren enda lång plädering för varför man skulle ha gett tillstånd till försäljning, medan de sista fyra raderna innehåller ett konstaterande av att en försäljning inte skulle vara lill gagn för svensk sjöfart.

Men del där ärju alldeles uppåt väggarna. Principiellt ärdet hären mycket intressant fråga. Bakgrunden till begäran varatl man genom atl ge tillstånd till ulflaggning skulle kunna fö det berörda rederiet alt överleva med allt vad det betyder för den svenska sjöfartsnäringen och för sysselsättningen. Del skulle ha inneburil all det konkurshoi som vilar över rederiet, och också över det franska rederi som fartygen hade utcharlrats till, skulle kunna hävas och de svenska statliga kreditgarantierna på 16 milj. kr. kunna gäldas.

Det hade varit en bra lösning för alla parter, och del var också den lösning som den lidigare departementschefen liksom hans medarbetare i departementet hade tänkt sig, såvitt man har kunnal förstå av den deball som förts. Denna lösning tillstyrktes av kommerskollegium. Tvä fackliga organisationer, Sveriges fariygsbefälsföreningoch Svenska maskinbefälsförbundel,som haren allmänt negativ inställning till överiålelser i dessa sammanhang, ansåg sig ändå inte böra motsätta sig atl ett sådanl tillstånd som hade begärts gavs.

Men ändå, trots denna massiva enighet när del gällde all säga ja, sade kommunikationsministern nej. Detta är principiellt intressant inle minst ur den synpunkten att av någon anledning också statsministern kopplades in pä ärendets handläggning. Min fråga är då naturiigtvis: Varför deltog statsministern i handläggningen av detta ärende - var del därför atl man avsäg atl

181

Nr 32

Tisdagen den 14 november 1978

0/77 regeringens beslut i ärende om tillslånd till försäljning av vissa .fartyg

ändra praxis, och anser kommunikationsministern att man i och med detta beslut har ändrat praxis när det gäller ulflaggning?

Jag frågar också: Vad har Sverige vunnit på del beslut som regeringen fattade? Vad är till slut, herr talman, "sådant gagn för svensk sjöfart som åsyftas i förarbelena lill lagen" i ett ärende av della slag?

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herr lalman! Rederiet har inte någon fartygsverksamhet kvar efter försäljning av dessa fartyg, och del kan alltså inte anses vara till gagn för svensk sjöfart, om denna försäljning skulle ha fölt äga rum. I övrigt gäller att del är regeringen som har fattat beslutet i fråga, och den har gjort det med utgångspunkt från den lagstiftning och de förarbeten lill denna lagstiftning som f n. gäller.

ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Delta var kanske ännu mera förvånande. Om del nu är på det sättet alt man har fattal beslutet i enlighet med de förarbeten som finns, vore del då inte märkligt om kommerskollegium, som har stor vana vid att handlägga sådana här ärenden, tillstyrker. Det är i så fall också underligt, herr lalman, att flera fackliga organisationer tillstyrker liksom atl departementet i den föregående beredningen - detta beslut fattades ju bara någon dag efter regimskiftet - var helt inställt på att man skulle ge tillstånd till försäljningen.

Vidare kan man inte hävda atl rederiet inle har någon farlygsverksamhel kvar och alt elt beslut om tillstånd lill försäljning därför inte skulle vara lill gagn för svensk sjöfartsnäring. Det är i själva verket så att rederiet äger elt antal hamnar, och rederiei har byggt upp dessa på ett så effektivt sätt atl vi genom dem fått en rationell hantering av importerade bilar.

Herr lalman! Min fråga kvarstår, och jag vill med skärpa upprepa den: Vad är sådant gagn som del talas om i förarbetena lill lagen? Den frågan måste vi fö ett svar på av kommunikationsministern i dag, om det skall vara någon mening med vårt frågeinstitut.

182

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! I regeringsbeslutet anges vissa situationer, där elt tillstånd till försäljning kan anses vara lill gagn för svensk sjöfart. Som exempel nämns atl tillstånd kan lämnas om utlandsregistrering är enda möjligheten att erhålla eller behålla betydande lastkontrakt till följd av bl. a. protektionistiska åtgärder eller att rederiet i sin ansökan anger att man ämnar tillföra verksamheten under svensk flagg ell annat fartyg som från sysselsättningssynpunkt i princip motsvarar det som avses bli registrerat i utlandet.

ANDERS BJÖRCK (m):

Herr lalman! Jag är ledsen atl jag måste fortsätta atl försöka fö svar på min fråga. Om det nu är så som fru Bondestam säger, ja, då skulle exempelvis kommerskollegium och en lång rad andra instanser ha fel. Den enda slutsats

man kan dra av del svar som har givits är att regeringen-två dagar gammal - Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

0/77 Maranatarörelsens skolor

ändrade praxis i frågor som är av stor belydelse för svensk sjöfart. Någonling annat kan icke utläsas ur del svar som här har lämnats, och därför tyckerjag del är ärligt atl säga sä, för om man ändrar praxis bör det väl klart sägas ut i denna kammare, herr lalman.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om Maranatarörelsens skolor

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för atl besvara Åke Gillsiröms (s) den 18 oklober anmälda interpellation, 1978/79:38, och anförde:

Herr lalman! Åke Gillsiröm har frågat mig dels om jag anser atl Maranatarörelsens skolor överensstämmer med 35 § i skollagen, dels vilka åtgärder jag avser atl vidtaga i annat fall.

Företrädarna för de s. k. Maranalaskolorna hävdar all den undervisning som bedrivs där är sådan enskild undervisning som avses i 35 § skollagen. Enligt denna paragraf gäller att barn som i hemmet eller annorstädes bereds enskild undervisning, som väsentligen motsvarar grundskolans, skall befrias från skolgång.

Del ankommer pä skolstyrelsen an besluta i frågor som avses i 35 §. Del är således skolstyrelsen som prövar och avgör om den enskilda undervisningen fyller det krav som anges där, dvs. väsentligen motsvarar grundskolans undervisning.

Framställningar från föräldrar om barns befrielse från skolgång för deltagande i undervisning som Maranalarörelsen bedriver har behandlats olika i berörda kommuner. I ell par fall har barn befriats från skolgång för deltagande i sådan undervisning, medan i Stockholms kommun befrielse från skolgång inte har medgetts.

Barn, som befriats från skolgång, för kallas lill prövning. Uteblir barnet utan giltigt förfall eller beflnns vid prövningen, an barnet inte har fött tillfredsställande undervisning, och vinns inte rättelse på annat sätt, skall skolgång åläggas barnet. Det ankommer pä skolstyrelsen alt kontrollera alt den enskilda undervisningen fyller det krav som anges i 35 §. Jag utgår ifrån alt skolstyrelsen fortlöpande kontrollerar atl så är fallet.

Mol bakgrunden av alt den enskilda undervisningen väsentligen skall motsvara grundskolans måste det förutsättas alt den enskilda undervisningen är av sådan beskaffenhet atl den kan tillgodose detta krav, även om del inle följer av 35 § atl undervisningen behöver handhas av person med lärarutbildning.

Enligt min mening bör enskild undervisning som bedrivs av en skola normalt prövas med tillämpning av 34 §, som handlar om enskilda skolor. Del syns inte ha varit avsett vid skollagens tillkomst atl man skall kunna upprätta privatskolor med stöd av 35 §.

Inom utbildningsdepartementet har genom en särskilt tillkallad sakkunnig

183

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

Om Maranatarörelsens skolor

gjoris en översyn rörande de enskilda skolornas siällning. Arbetet har i augusti i år redovisals i kartläggnings- och diskussionspromemorian (Ds U 1978:6) De enskilda skolornas ställning inom utbildningsväsendet. I promemorian behandlas bl. a. 35 § skollagen. Frågan om en översyn av 35 § har aktualiserats också av Stockholms skoldirekiion i en skrivelse till utbildningsdepartementet. Promemorian remissbehandlas f n. Remisstiden går ut den 8 januari näsla år. När promemorian har remissbehandlals avser jag att ta ställning lill frågan om de eventuella åtgärder som promemorian bör föranleda.

I sin inlerpellation uppger Åke Gillström alt Maranatarörelsens ledare genom massmedia har gett beskedet bl. a. att aga ingår som en del av fostran i rörelsens skolor. Skollagens regler om agaförbud, som innebär alt kroppslig bestraffning eller kränkande behandling av elev inle för förekomma, gäller i gmndskolan,specialskolan,gymnasieskolan,sameskolan och särskolan. När det gäller sådan enskild undervisning som avses i 35 § skollagen har det inte varit avsett att statsmakterna skall utfärda några bestämmelser för undervisningen. Enligt min mening är det dock självklart all det inte heller vid sådan undervisning bör förekomma kroppslig bestraffning eller kränkande behandling av barn. F. ö. kan nämnas all justitieminister Romanus i en proposilion som i dagarna kommeratt föreläggas riksdagen kommeratt föreslå bestämmelser som innebär förbud för föräldrar och övriga värdnadshavare atl aga barn.

184

ÅKE GILLSTRÖM (s);

Herr lalman! Låt mig allra först lacka för svaret. Det är eu skickligt försök alt undvika de blindskär som onekligen finns för en liberal skolminister med olika grupperingar bland sina väljare. Genom alt undvika de svåra passagerna har svaret också blivit mycket intetsägande. Jag känner inte riktigt igen den annars frejdigt synpunktsrika Birgit Rodhe, som inte brukar slicka under stol med sina synpunkter.

Jag tolkar svaret så att statsrådet inte känner någon som helst oro för den utveckling lillämpningen av skollagens 35 § tagit. Hon litar hell och hållet på alt kommunerna skall förmå stå emot dessa myckel öppna försök att sabotera skollag, skolförordning och läroplan, som Maranalaskolorna innebär. Jag har i interpellationen exemplifierat hur dessa skolor enligt egen uppgift arbetar pä ett säu som inle överensstämmer med grundskolans sätt att arbeta. Slalsrådel lar bara upp vad jag angivit om ägan. Även om hon personligen anser del självklart att "kroppslig bestraffning eller kränkande behandling av elev inle bör förekomma", tycks hon inte vara helt säker på atl detta är fallet. Hon menar att det "inte varit avsett alt statsmakterna skall utfärda några bestämmelser för undervisningen" enligl 35 §. Men del kan väl å andra sidan inle heller vara meningen att skolöverstyrelsen och departementet stillatigande skall låta sig informeras av Maranataskolornas ledare atl aga ingår i uppfostran ulan att vidta någon åtgärd? Eller genom lystnad tillåta att man i de här skolorna inte eftersträvar någon objektivitet i undervisningen? Eller finna sig i att eleverna uppmanas uppta kamp mol fackföreningsrörelsen och

folkrörelserna? Jag irodde i min enfald att det var just dessa rörelser som skulle vara grundstenar i den SIA-skola vi skall bygga upp. Vad skall vi annars med dessa SSA-råd, en samlad skoldag med föreningsaktiviteter och undervisning om arbetsmarknadens parter lill?

Statsrådet har helt enkelt inte svarat på min fråga, om hon anser att Maranatarörelsens skolor överensstämmer med skollagens 35 §. Hon lämnar mycket korrekta uppgifter rent allmänt om hur paragrafen skall tillämpas. Det harjag inte bett att få reda på, fördel visste jag fömt, och människor med sunt förnuft kan dra dessa slutsatser själva. Enbart i fem rader av 70-talet har hon försöki närma sig pudelns kärna, nämligen frågan om dessa skolor i själva verket är privatskolor enligl en annan paragraf- 34 - och inte enskild undervisning i hemmet. "Del synes inle ha varit avsett vid skollagens tillkomst att man skall kunna upprätta privatskolor med stöd av 35 §", skriver statsrådet. Men varför görs då ingenting för att avstyra delta?

Problemet har uppmärksammals av Stockholms skoldirekiion och länsskolnämnden i Stockholms län med anledning av framställningar från föräldrar om alt ordna enskild undervisning enligt 35 § för Maranalabarn i storfamilj. Del är alltså inle fråga om enskild undervisning i hemmet av familjens barn, ulan av flera familjers barn, dvs. en kamouflerad privatskola. Skoldirektionen påpekar:

En paragraf liknande denna - alltså 35 § skollagen - har funnits sedan lång tid tillbaka. Ulformningen är i stort sett densamma som i folkskolestadgan. Den tillkom i en lid, då skolans uppgift huvudsakligen bestod i att lära eleverna läsning, skrivning och räkning och avsåg alt bereda familjen möjlighet att undervisa egna barn i hemmet. Samhällsutvecklingen har emellertid medfört, atl paragrafen måste anses föråldrad och bör bli föremål för översyn. Undervisningenligtgrundskolansövergripandemålkan inte ges i hemmen, varken vad gäller elevernas sociala utveckling eller arbetsformer eller arbetssätt.

Skoldirektionens begäran om en översyn av 35 § skollagen har föranletts av ett ärende i vilket föräldrar som bor i s. k. storfamilj för sina barn begärt befrielse från skolgången under motivering atl barnen erhåller enskild undervisning i storfamilj. Denna framställning avslog skoldirektionen. Föräldrarna besvärade sig till länsskolnämnden över detta beslut, men nämnden har avslagil besvären under motivering att den undervisning som barnen åtnjuter ej kan hänföras till 35 § skollagen. Undervisningen bedrivs i skolliknande former, och följaktligen borde föräldrarna ha gjort framställning om undervisning enligl 34 § skollagen.

Det behövs alltså en form av förtydligande av begreppet enskild undervisning i hemmet eller annorstädes. I en lid då familje- och hembegreppel är på väg att i allt vidare kretsar omvärderas och omstöpas, blir behovet av en precisering av lagtexten mer angelägen än tidigare. Gränsen mellan enskild skola och enskild undervisning i hemmet eller annorstädes måste alltså klarare markeras. I syfte all garantera barnet icke blott undervisning utan också en tillfredsställande undervisning, synes den prövningsmöjlighet som i dag enligt 35 § andra stycket skollagen föreligger för skolstyrelsen böra göras

13 Riksdagens protokoll 1978/79:29-32

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

0/77 Maranatarörelsens skolor

185

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

Om Maranatarörelsens skolor

obligatorisk. En närmare specificering av prövningens innehåll förefaller mol bakgrund av undervisningsbegreppels förändring under de senasle decennierna rimlig.

Del är alltså inte fråga om en inskränkning av föräldrarnas möjlighel alt välja form för barnens skolgång. Däremot måsle man göra en översyn som skapar klarhet på den här punkten och dessulom bör man, precis som nämnden framhåller, också göra prövningsinstilutel obligatoriskt och i så fall klargöra prövningens innehåll. Man kunde alltså ha förväntat sig atl statsrådet också hade anfört någonting om tveksamheten när det gäller dessa båda paragrafer, men hon föredrar alt endast hänvisa till den promemoria om enskilda skolor som f n. är ute på remiss.

Det hade därför varit rimligt alt statsrådet Rodhe lagil allvariigare på svaret. Och del är förvånansvärt att hon inle med ett ord nämner de möjligheter som finns enligl skollagens 51 §. Enligt denna har regeringen möjlighet att ge skolöverstyrelsen i uppdrag atl inspektera Maranalaskolorna, men det har alltså uppenbariigen inle skett och därför måsle min fråga lill sist bli; Anser statsrådet inte atl en sådan inspektion är nödvändig med hänsyn till atl Maranalaskolans ledare själv meddelat att man inte arbeiar enligl den målsättning som finns för grundskolan?

186

INGRID SUNDBERG (m);

Herr talman! Statsrådet Rodhe hänvisar i siu svar till den kariläggnings-och diskussionspromemoria som utarbetats av en särskild tillkallad inom utbildningsdepartementet. Jag har tagit del av promemorian och ser med förväntan emot de åtgärder som kan följa av densamma. I det sammanhanget vill jag naturiigtvis hoppas all inga inskränkningar görs i de rättigheter som föräldrar i dag har alt välja skolform för sina barn, och att de enskilda skolornas förutsättningar inte försämras.

Ändå är vissa förändringar nödvändiga, och jag syftar då på vad statsrådet anförde om enskild undervisning som bedrivs av en skola. Jag instämmer i statsrådets och Åke Gillsiröms förmodan atl man vid skollagens tillkomst inte avsåg alt enskilda skolor skulle kunna upprättas med slöd av 35 §. Den säger, vilket kommit fram här, all föräldrar skall ha rätt att ge sina barn enskild undervisning i hemmet eller annorstädes. Men här saknas del tillägg som finns i 34 §, nämligen atl undervisningen skall väsentligen motsvara grundskolans lill art, omfattning och allmän inriktning.

Maranalaskolorna arbetar ju underden här paragrafen, men inte i hemmet utan annorstädes. Ursprungligen var det kanske meningen att familjer gemensaml skulle kunna undervisa sina barn. Man hade kanske långt lill skolor och kunde ordna undervisningen hemma. Och visst bör också i det framtida arbetet den möjligheten finnas kvar. Det finns ju en garanti i att skolstyrelsen har räu au kalla barnen till prövning för atl kontrollera att de fått tillfredsställande undervisning.

Men faktum är, herr talman, att vi i dag har tre olika sorters skolor; dels samhällets vanliga gmndskola, dels enskilda skolor som lyder under 34 §, dels skolor som egentligen inle är skolor utan en form av enskild undervis-

ning. Dessutom har vi möjligheten all ett barn undervisas hell och hållet i hemmet.

När det gäller frågan om den enskilda undervisningen i hemmet och annorstädes skulle jag vilja fråga statsrådet: Hur vanligt är delta? Förekommer det alt föräldrar undervisar sina barn hemma? Finns det barn som på grund av handikapp eller långvarig sjukdom meddelas hell enskild undervisning utanför grundskolans ram? Men först och främst - det är del viktigaste i dagens debatt: Hur vanligt är det atl olika samfund eller andra organisationer startar utbildning av barn enligl 35 § skollagen? Sådan utbildning lägger ett stort ansvar på de lokala skolstyrelserna, och man måste fråga sig - del framförde också Åke Gillström - om man från statsmakternas sida tillräckligt har uppmärksammat dessa förhållanden och givit de lokala skolstyrelserna erforderligt slöd i deras kontroll av verksamheien?

Herr talman! Jag vill fråga statsrådet: Har det över huvud laget förekommit all skolstyrelser kallat elev lill prövning för kontroll av alt vederbörande fölt en tillfredsställande undervisning? Hur sker en sådan prövning i så fall, och vilka direktiv gäller? Är det skolstyrelsernas ledamöter som verkställer prövningen?

Del här är viktiga saker därför atl det gäller barn. Vi lalar med all rätt om föräldrarällen, men barnens rätt lill en tillfredsställande och kvalitativt god undervisning för inte åsidosättas.

Kanske är detta, när det gäller den totala utbildningspolitiken, en liten fråga. Genom statsrådets svar verkar del som om enskilda skolor i framtiden skulle drivas enligt 34 § skollagen, något som jag tycker är riktigt och som också tillgodoser barnets rätt. Samtidigt ärjag medvelen om alt det hela är en gränsdragningsfråga, om man ändå vill behålla rätlen till enskild undervisning, där jag skulle vilja göra begränsningen "i hemmet".

Jag vill här erinra om vad den särskilde utredaren säger i sin promemoria om elt eventuellt avskaffande av 35 § skollagen: Om man vill överväga att såsom otidsenlig upphäva paragrafen som sådan torde emellertid med hänsyn till föräldrarällen och principiella skäl möjligheten ändå böra finnas kvar för eventuella undanlagsfall. Denna möjlighet kan utformas som en säkerhels-ventil, t. ex. i samband med en eventuell bearbetning i andra sammanhang av bestämmelserna om skolpliktens fullgörande.

Jag instämmer i den uppfattningen. Jag tror alt det är mycket viktigt alt en sådan säkerhetsventil finns kvar, och den kan ju utformas med utgångspunkt i det enskilda barnets siluation. Kvar står det fakium all del vore angeläget aU alla enskilda skolor lydde under samma paragraf men att samtidigt denna paragraf även i framtiden säkrar den fria ställning som skolorna i dag har med hänsyn till ideologisk inriktning och pedagogisk försöksverksamhet.

Jag vore tacksam om statsrådet ville svara på mina frågor om hur vanligt del är med skolor enligl 35 § av typ Maranala, om prövning av eleverna ägt rum och hur denna i så fall skett.

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

0/77 Maranatarörelsens skolor

187

Nr 32

Tisdagen den 14 november 1978

Om Maranatarörelsens skolor

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Låt mig först med några ord svara på fru Sundbergs frågor.

Jag är inte beredd i dag alt ge något exakt svar på frågan om hur vanligt det är alt föräldrar begär att enligt 35 § skollagen få undervisa sina barn i hemmet eller annorstädes. Enligt vad länsskolnämnden i Stockholm uppger är det myckel ovanligt. Men jag är beredd alt, om Ingrid Sundberg så önskar, vid något senare lillfälle återkomma med ett mera exakt svar på denna fråga.

Jag har inle möjlighel -jag har redan deklarerat varför- atl i dag gå in på en närmare diskussion och uttrycka mina personliga åsikter om sådana skolor som behandlas i den promemoria som f n. är ute på remiss. Jag kommer alt göra del när remissvaren kommii in; de är begärda lill i början av 1979. Del är min mening atl då återkomma med förslag till riksdagen.

Jag har naturligtvis förståelse för många av de synpunkter som Åke Gillström framförde, och jag vill understryka att om jag inte var så direkt och bestämd i alla mina svar som han önskade beror det inle pä atl jag inte tar på allvar de frågor som här ställdes och som var grundade pä uppgifter som förekommit i massmedia.

Emellertid är det så, att rätlen och plikten atl kontrollera här ligger hos den lokala skolmyndigheten. Skolöverstyrelsen kan också, som Åke Gillström anförde, ingripa enligl 51 §. I den slår dock inget om all regeringen har atl ingripa eller att ålägga skolöverstyrelsen något sådanl. Jag fömisätter atl skolöverstyrelsen uppfyller sina plikter i enlighet med den paragrafen.

Jag återvänder elt ögonblick till skolstyrelsen och vill då säga att skolstyrelsen inte är ålagd någon fortlöpande kontroll, men den har möjlighet all kontrollera om barn som får enskild undervisning får tillfredsställande sådan. Hur och med vilka tidsintervaller kontrollen skall utföras har inte reglerats närmare utan får bedömas av skolstyrelsen från fall till fall. Men jag förutsätter att också delta är något som, inle minst med anledning av den diskussion som nu förs offentligt, varje skolstyrelse ser som sin uppgift att göra med ledning av de paragrafer som här gäller, i första hand 35 §. Del är i Nyköping och Örebro - del torde vara allmänt bekant - som skolstyrelserna har medgivit befrielse, medan skoldirektionen i Stockholm, som jag sade förut, inte har medgivit befrielse i liknande fall.

Herr lalman! Jag ber att återigen fö understryka all jag för dagen inte är beredd atl gå in i en närmare diskussion om de frågor som här öppnar sig om de enskilda skolornas ställning, tillämpningen av 35 § eller i vilken form den kan komma att behöva ändras efter den översyn som har gjorts och som nu remissbehandlas.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har full förståelse för alt statsrådet nu inte vill gå in på promemorian angående de enskilda skolorna. Den är jag inle alls särskill intresserad av heller, eftersom den typ av undervisning som jag har frågat om inte skall vara undervisning bedriven i enskild skola.

Det var lugnande atl höra att statsrådet verkligen tar den här frågan pä

allvar. Skall jag tolka svaret på interpellationen lycker jag inle alt del avspeglar särskill stor oro.

Del är riktigt atl det inte slår något i 51 § i skollagen om hur regeringen skall bete sig - del kan jag hålla med om. Del talas bara om den cenlrala statsmyndigheten på arbetsområdet, och i del här fallet är det givetvis skolöverstyrelsen. Men jag lycker ändå inte atl det kan vara särskill tillfredsställande all den som pä regeringsnivå svarar för utbildningen i grundskolan inte på något vis vidtar några mått och steg närdet förekommer sådana saker som man kan läsa om i t. ex. Svenska Dagbladet den 4 sepiember 1978.

Den Slora rubriken är "Barnen fostras med en risbastu". Sedan citeras den som leder verksamheien;

"Vi har för närvarande undervisning, hemundervisning, på sju platser i Sverige. Och fler skall det bli, säger han och slår näven i bordet så aU flera åhörare hoppar lill.

På skolan i Laiorp finns ungefär 60 personer, hälften av dem är skolbarn." Det är alltså hemundervisning för 60 personer.

Jag tycker atl det finns all anledning att skärpa paragrafen, där det står i hemmet eller annorstädes, och jag hoppas alt del sker i samband med de beslut som kommer alt fallas efter den pågående remissbehandlingen.

Dessutom står det på följande sätt i artikeln;

"Barnen uppmanas i undervisningen atl ta upp kampen mol fackföreningsrörelsen och folkrörelserna.

-Ombudsmännen har blivit de nya prästerna som delar ut nådemedel omkring sig. Därför berättar vi för barnen att vi har ell totalitärt syslem där folkrörelserna har stor makt.

Könsrollsfrägor diskuteras aldrig på skolan.

- Vi tycker alla lika här", säger ledaren, som "menar att kvinnan skall vara hemma och sköta barn eftersom hon egentligen vill vara hemma".

Åtminstone del sista borde få vårt kvinnliga statsråd att reagera mycket hårt. En som reagerat hårt är Rädda barnens speciella barnombudsman, som i samband med detta gjort elt uttalande, som del kanske finns anledning alt titta litet närmare på.

Det har nämnts ett par kommuner där sådan här undervisning kommii i gång, men skälet till alt jag lagil upp frågan är alt flera kommuner nu utsätts för samma uppenbara risk. Bl. a. har del diskuterats i min egen kommun, och det kan vara en av utgångspunkterna till atl jag velat ställa den här frågan.

Jag hoppas verkligen - även om jag inle fått något särskill bra svar - att det kommer att vidtas en del åtgärder för alt beivra uppenbara övertramp av skollag och skolförordning.

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

0/77 Maranatarörelsens skolor

INGRID SUNDBERG (m);

Herr talman! Jag har också full förståelse för att statsrådet Rodhe här inte kan ta upp en debatt om enskilda skolors ställning och utformningen av de olika paragraferna i skollagen. Däremot tyckerjag kanske alt den nu gällande

189

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

Om Maranatarörelsens skolor

lagstiftningen skulle kunna beaktas i förhällande lill bl. a. verksamheien vid vissa skolor här i landet. Jag syftar då på det som slår i skollagen om att elever kan kallas lill prövning för en kontroll av om de fär lillfredssiällande undervisning. Del är den enda lilla kontrollfunktionen i det här sammanhanget i dag.

Jag sitter själv i en liten lokal skolstyrelse, och det finns många sådana mnt om i Sverige som kanske i ökande grad kommer all få in anhållanden frän olika grupper om att starta sådan här särskild undervisning. Och det enda man sedan kan göra är just att pröva om undervisningen är tillfredsställande. Men del är inte lätt fören sådan liten skolstyrelse atl kalla in elever och pröva. Hur skall man göra? Den här lagen har gälll länge, och min fråga är alltså: Vilka direktiv gäller för skolstyrelser, som myckel sällan eller kanske aldrig kommit i kontakt med del här problemet kring att kalla in elever för prövning? Det gäller här inle utformningen av paragraferna i framliden ulan vad som gäller i dag. Vad kan skolstyrelserna göra för atl se om barnen fått en tillfredsställande undervisning?

Delta är viktigt. Dels kan del få de skolstyrelser som ännu inte kommit i kontakt med det här problemet men lill vilka anhållan inkommer atl beakta vilka krav som kommer atl ställas på slyrelsen i samband med att sådan här verksamhel eventuellt skulle växa fram. Dels trorjag atl detta kan vara ett observandum för de skolstyrelser som har det här problemet i sin egen kommun och som alltså har en laglig rättighet vars verkställighet i varje fall jag är mycket okunnig om.

190

Statsrådet BIRGIT RODHE;

Herr talman! F. n. finns det, såvitt jag har fält mig bekant, inte några direktiv som gäller för skolstyrelserna i fråga om den här prövningen. Men de harju alt följa vad som finns stadgat om atl undervisningen väsentligen skall motsvara grundskolans. Barnen skall alltså undergå prövning, och prövningen skall ha delta till riktmärke.

Jag vill gärna förutsätta alt man därvid har all inte bara kontrollera att barnen lärt sig multiplikationstabellen osv. ulan att prövningen också gäller, trots att det inte står utskrivet, den allmänna inriktning som grundskolan har och alt man därvid också skall la i beaktande sådana ting som Åke Gillström log upp och som - vilket gläder mig - intresserar både manliga riksdagsmän och kvinnliga statsråd.

Som avslutning villjag sedan för min del rikta ett tack lill Åke Gillström, som tagit upp den här frågan, och till Ingrid Sundberg, som också fullföljt den. Jag tror atl det som sagts här i kammaren i dag kan bli en hjälp för de skolstyrelser som ställs inför dessa frågor och möjligen också för andra myndigheter, som har alt bevaka atl de här paragraferna efterlevs såsom lagens mening är.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Föredrogs men bordlades åter Socialförsäkringsulskolteis betänkanden 1978/79:6-8

§ 9 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:79-81

§ 10 Talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskottels betänkande nr 1 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

Anmälan av interpellationer

§ 11 Anmäldes och bordlades

Proposition

1978/79:66 om lån för underhåll av hyreshus

§ 12 Anmäldes och bordlades

Motion

1978/79:40 av Rune Torwald m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor

§ 13 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivils til kammarkansliet

den 14 november

1978/79:82 av Anton Fågelsbo (c) lill industriministern om den svenska flygindustrins framlid:

Flygindusirikommitléns belänkande har i dag lämnats lill försvarsministern. Om regeringen antar detta förslag innebär det atl man nu beslämmer sig för att svensk flygindustri läggs ner. Detta skulle fö avsevärda effekter för Arboga och för Hallstahammar, kommuner som är beroende av uppdrag för svensk flygindustri.

Flygindusirikommiltén säger i sitt betänkande beträffande Arboga "att de alternativa möjligheterna till sysselsättning i Arboga är starkt begränsade. Någon expansion inom tillverkningsindustrin förutses inle och endasl en svag tillväxt antas komma att ske inom den offentliga verksamheten. Tendensen blir ungefärligen densamma om än något förstärkt, om man ser lill ulvecklingen i hela länel.

Från kommunens sida har anförts alt man under senare år föriorat ca 500 arbetstillfällen lill följd av konkurser inom metall- och verkstadsindustrin. Denna nedgång har delvis kompenserats av en gynnsam ulveckling vid FFV-U. Kommunen har därför delvis med inriktning pä FFV-U ökal utbildningen inom den verksiadsmekaniska linjen.

191

Nr 32

Tisdagen den 14 november 1978

Anmälan av Interpellationer

Med hänsyn lill den svaga efterfrågan på arbetskraft som finns inom övriga områden är personalutvecklingen vid FFV-U av stor belydelse för kommunen. Om arbetsstyrkan skulle minska anses verkningarna för kommunens fortsatta ulveckling bli synneriigen allvarliga."

Effekterna för Hallstahammar verkar myckel oklara och nämns bara hell kort i betänkandet. Det är oroande för länet om flygindustrikommitténs förslag blir verklighet. Förslaget innebär atl vi i framtiden skall låta våra plan tillverkas utomlands. Varför skall vi lägga ner en flygindustri som går bra ekonomiski när vi har så många andra branscher som går dåligt och i slällel behöver slöd? Förslaget och diskussionen om flygindustrins framtid väcker oro hos oss i Västmanlands län. Vilka alternativ för denna verksamhet kan den nya regeringen erbjuda? Jag förutsätter atl del presenteras sådana om regeringen går pä kommitténs förslag.

Med anledning av det anförda vill jag till industriminister Huss ställa följande frågor;

1. När kommer regeringen alt ge besked om flygindustrins framtid?

2. Vilka induslripolitiska effekler fördel för svensk induslri om man lägger ner svensk flygindustri?

1978/79:83 av Thure Jadestig (s) till socialminislern om upprustning av föreningslivels läger- och sommargårdar:

1969 års barnstugeuiredning har i sitt slutbetänkande föreslagit alt socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt upprättar en upprustningsplan för föreningslivets läger- och sommargårdar. Planen skulle därefter ingå som en prioriterad del av AMS beredskapsplan.

1977 erhöll socialstyrelsen regeringens uppdrag all i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen upprätta en upprustningsplan. Socialslyrelsen hemställde hos kommunerna alt dessa skulle dels göra en inventering, dels inkomma med kostnadsberäkningar på upprustningsobjekt.

Tyvärr blev kommunernas handläggningstid alltför begränsad för atl inventeringen skulle få önskvärd omfattning.

Jag vill mot denna bakgrund slälla följande frågor till socialminislern;

1. Hur många projekt har redovisats via den kommunala inventeringen?

2. I hur många fall har upprustning kommii lill stånd?

3. Är statsrådet beredd atl medverka lill en fullständigare inventering av läger-, kurs- och sommargårdar?

192

1978/79:84 av Carl-Henrik Hermansson (vpk) lill utrikesministern om regeringsiniiialiv rörande förhållandena i Chile, m. m.:

Den 9-11 november 1978 avhölls i Madrid Världskonferensen för solidaritet med Chile. Konferensen, som samlade elt ston antal deltagare från 100-talei länder, antog följande dokument:

"Väridskonferensen för solidaritet med Chile har hållits i Madrid,

huvudstaden i ett Spanien som går framåt på den svåra men ärofulla vägen lill demokrati. Den har övervarits av delegater från omkring hundra länder på de fem kontinenterna, representerande mycket breda och skilda strömningar av poliliska, sociala, kulturella, religiösa och filosofiska idéer.

Efleren genomgripande debatt anser deltagarna del av tvingande vikt au vända sig lill alla världens folk, alla delar av del inlernationella samhällel, för all uttrycka följande: MADRID-DEKLARATIONEN FÖR FRIHET ÅT CHILE

Det är bara fyrtio år sedan världen härjades av krigets eld som brände den till aska. Femtio miljoner döda och förstörelse av många länder var en del av del pris som måsle betalas för atl förhindra barbariets och tolaliiarismens seger över mänskligheten.

Men den fred som slöts 1945 betydde inie alt de, vilkas slutmål är alt bygga en värld i vilken förnuft, rättvisa och hänsyn är inspirationskällorna och beslämmer relationerna mellan människor och folk, kunde slå sig lill ro.

Under dessa är och i olika delar av världen har försök gång på gång gjorts och kommer alt göras igen atl bruka våld, terror, underordning och exploatering föratt underkuva länder och kontinenter. Man har sökt hindra folkens skapande genius att gå framåt mot byggandet av samhällen som är mera rättvisa, mera demokratiska och mera fria.

Kampen mellan dessa krafter har varil och blir långvarig. I dag har den antagit en ny dimension som blir alll mera betydelsefull genom all folken tillägnar sig allt slörre medvetenhet om sin rätt atl själva bestämma sin framtid.

Denna konfrontation har inga gränser, men syftet med denna konferens förpliktar oss all vara mera precisa i värt utpekande. I södra delen av Latinamerika har ell land med 10 miljoner invånare förvandlats till en brännpunkt som - om planerna hos dem som konspirerade för atl beröva detta land dess frihei och dess erövringar lyckas - kan bli en faktor som uppmuntrar försök all krossa andra länder i andra delar av världen. Chile, och de dramatiska förhållanden under vilka det levat sedan den 11 september 1973, är inte en isolerad händelse eller ett resultat enbart av en intern kris i landeis historia. Del var i detta land som imperialismen uppnådde ett av sina mål i dess strategi för atl hålla hela koniinenten under sin herravälde.

Vi måsle peka på det faktum att denna politik inle begränsas lill Latinamerika. Det finns många vittnesbörd om hur de reaktionära krafterna, fienderna till mänskligheten tillämpat sina modeller över hela världen, utgående från lärdomarna av var och en av dessa erfarenheler.

Den kamp som förs av Chiles folk och av dem som känner solidaritet med Chile är en del av alla folks kamp för sin frihet och för rätlen att välja, i överensstämmelse med deras egen realitet, vägar som leder till bältre öden.

Ehuru hindrade av motståndet och solidaritelen fortsätter den chilenska diktaturen och Pinochel all utöva sin makt i ijänsi hos en minoritets iniressen och inplanterar de materiella och poliliska förhållanden som krävs för att institulionalisera regimen. I delta sammanhang sker nu mycket allvarliga

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

Anmälan av interpellationer

193

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

Anmälan av interpellationer

194

saker.

Diklalurregimen försöker all 'lösa' frågan om de försvunna fångarna och förbereder mord samlidigt som den föreger alt de redan är döda; den ökar förföljelserna mol fackföreningar och förbund, upplöser och bestraffar organisationer som representerar 1/2 miljon arbetare; den reducerar lill en hell otrolig nivå folkels köpkraft och dömer en hel generation lill svält och dess konsekvenser; den skär slarki ner de offenlliga invesleringarna inom hälsovård, undervisning, livsmedelsprodukiion, iranspori, bostadsbyggande samt vetenskaplig och teknisk forskning; den ökar arbetslösheten till en nivå okänd i andra delar av världen. För all sammanfalla; den genomför en oförsonlig aggressionspoliiik mol Chiles folk, som en grundläggande förutsättning för genomförandet av sin ekonomiska och politiska plan.

Men Chile är icke pä knä, ej heller besegrat.

Trots lusenden av döda och saknade, lusenden av poliliska fångar räddade genom den internationella solidariteten eller fortfarande i fängelse eller jagade med de mest djävulska instrument av terror och repression i Chiles hela historia, sä växer kampen i innehåll och omfattning. Arbetarna pressar hårt för sina krav, jurister och kulturarbetare avslöjar i offentlig diskussion hela löjligheten i en fascistisk konstitution, kvinnorna och hela folkel organiserar sig till försvar för sina försvunna anförvanters liv, ungdomen visar sin rebellanda alll klarare för varje dag.

Denna kamp kräver ell svar från världen, från demokraterna.

Elt svar som är följdriktigt och konkret, uttryckt genom fakta snarare än genom proklamationer som inte står i direkl sammanhang med faktisk handling. Kampen för ett återupprättande av demokratin, på ena sidan, och ekonomiski slöd lill diktaturen, på den andra, är oförenliga och motsatta. Försvaret av mänskliga rättigheter måste med nödvändighet inbegripa försvaret av politiska, sociala och ekonomiska räitigheier. De är den oundgängliga grundvalen för folkets självbestämmande och för dess tillgång till ell liv i frihei och värdighet.

Inför allt della är del en fråga vi måsle slälla; Vad har militärjunian gjort med de 3 000 miljoner dollar som den under dessa fem år har fån från regeringar, inlernalionella låneinstitut och privata banker? Svaret är enkelt: pengarna har använts för att köpa vapen och sofistikerade medel för förtryck och har sugits upp av två eller tre lokala finansgrupper och de mäktiga iransnationella bolagen.

Vi fördömer starkt de regeringar och institutioner som stöder Pinochets regim genom alt tillhandahålla dessa resurser, gör den lill ell hol mol freden på hela kontinenten och föriänger och försvårar de chilenska demokraternas kamp.

Av delta skäl, och samiidigi som vi yrkar på ett förbud mot leveranser av vapen och andra resurser lill militärjunian, kräver vi användning av de instrument som skapats av det inlernationella samhällel för att övervaka och säkra mänskliga rälligheter i Chile, särskill av ad-hoc-arbelsgruppen inom FN:s kommission förde mänskliga rättigheterna, klarläggande av omständigheterna kring saknade personers öden och bestraffning av de ansvariga för

mordet på Chiles förre utrikesminister, Orlando Letelier.

Denna Världskonferens är skyldig alt påla sig förpliktelsen atl vidta konkreia aktioner för atl fullfölja alla initiativ som överenskommils om i dess debatter. Pä detta säll ger vi elt rikligt gensvar pä den kamp som förs av politiska och sociala krafter i Chile, av fackföreningarna, ungdoms- och kvinnoorganisationerna och även av kyrkan.

Med oss här finns krafter som aktivt måste arbeta för genomförandet av de resolutioner som anlagils av Förenta Nalionerna och många andra internationella organisationer.

I våra respektive länder har tusentals offer för diktaluren sökt skydd. I de fiesta fall har vi stött dem och hjälpt dem all möta denna svåra erfarenhet. Men vi känner med oss alt våra förpliktelser går längre. Vi skall fullfölja de skyldigheter vi påtog oss när de fick asyl och vi skall ständigt försvara deras rätt alt leva i sill eget färdernesland.

Världskonferensen för solidaritel med Chile höjer sin röst för att söka nå alla länder och språk, alla iribuneroch kretsar i världen. Segern för dem som i Chile kämpar för demokrati, för frihet och rättvisa, är en seger för oss alla, för de män, kvinnor och ungdomar som varje timme, varje dag, i de mest avlägsna delar av väriden, kämpar för samma höga ideal."

Med hänvisning lill del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd alt till utrikesministern slälla följande frågor;

1. Vilka initiativ avser regeringen atl ta i Förenta nationerna för att isolera
militärjunian i Chile och för att befordra alla chilenares räll alt leva i sitt
fädernesland?

2. Hur kommer regeringen atl slälla sig till initiativ med samma målsättningar frän andra delegationer och till förslag med samma syfte från FN;s kommission förde mänskliga rättigheterna?

3. Vilka initiativ kommer regeringen atl ta i övriga inlernalionella organisationer och institutioner, där Sverige är medlem, för alt förhindra stöd till militärjunian i Chile?

4. Har regeringen observerat den starkt ökade importen lill Sverige från Chile under 1978 och hur ser den på denna ulveckling?

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

Meddelande om frågor

§ 14 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 14 november

197/79:125 av Kerstin Andersson i Hjärium (c) lill arbetsmarknadsministern om den svenska flygindustrins framlid;

Flygindusirikommiltén har i dag avgelt sill belänkande, som innebär alt man föreslår alt del skall byggas 6 div. A 20. Förslaget innebär troligen också att man genom alt satsa på A 20 kommeraii lägga ner svensk flygindustri och

195

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

Meddelande om .frågor

i fortsättningen blir tvungen atl köpa flygplan uiifrån. Detta medför slora problem för sysselsätlningen i Trollhättan, närmasl för dem som är sysselsatta med utvecklingsarbetet vid Volvo Flygmotor AB, men pä sikl även för produktionspersonalen.

Regeringen har nu all presenlera sill alternativ till flygplansanskaffning, och förTrollhätteregionen ärdet viktigt all få klarhet om hur sysselsättningen påverkas.

Med anledning av della vill jag slälla följande fråga;

När kan besked väntas i flygplansfrågan, och vilka utredningar pågår inom regeringskansliet för au flnna alternativ som positivi påverkar sysselsättningen i Trollhätleregionen för dem som nu utvecklar och producerar flygmotorer?

1978/79:126 av Magnus Persson (s) lill bosladsministern om förslag till riksdagen rörande kommunal väg- och gatuhållning:

1969 års vägutredning lade i maj 1977 fram förslag (SOU 1977:12) lill kommunikationsministern om bl. a. kommunal väghållning inom områden med byggnadsplan och icke detaljplanelagda områden. I sepiember samma år lade gatukostnadsulredningen fram förslag (SOU 1977:65) lill bostadsministern om bl. a. kommunal gatuhållning inom sladsplanelagda områden. Båda förslagen remissbehandlades under liden november 1977-mars 1978.

Med hänvisning härtill vill jag ställa följande fråga:

Avser bosladsministern alt framlägga förslag om kommunal väg- och gatuhållning och när kan i så fall delta väntas ske?

1978/79:127 av Anders Dahlgren (c) lill jordbruksministern om medel lill statligt förvärv av skogsmark:

Regeringen uppdrog den 8 juni 1978 åt lantbruksslyrelsen att ta upp överläggningar om förvärv av mark som av olika skogsföretag utbjuds till försäljning. På den förra regeringens initiativ har också förhandlingar upptagits mellan domänverket och lantbruksslyrelsen om en samlad försäljning av domänverksmark i slrukturrationaliseringssyfte,

1 skrivelse den 14 september 1978 begär lantbruksslyrelsen atl 325 milj, kr. ställs lill styrelsens förfogande såsom en röriig kredit hos riksgäldskontoret så atl aktuella förvärv kan fullföljas.

Avser regeringen all snarast framlägga förslag om del av lantbruksslyrelsen begärda beloppet?

196

1978/79:128 av Anders Dahlgren (c) lill jordbruksministern om avbytarservicen lill jordbrukare vid militär repetitionsulbildning:

Genom riksdagens godkännande av proposilion 1977/78; 154 om reglering av priserna på jordbruksprodukter m, m, ställdes medel till förfogande för fortsatt uibyggnad av avbytarservicen inom jordbruket avseende planlagd

ledighet och vid sjukdom. Kostnaderna för avbytare vid militär repetitionsutbildning hade enligl föredraganden speciell karaklär varför de krävde ytterligare överväganden. Han avsåg all äierkomma lill regeringen i frågan.

Vid regeringsskiftel hade överläggningar inleils mellan jordbruks- och försvarsdepartementen om hur frågan skulle lösas. Avsikten har varit alt genom reformer av näringsbidraget skapa jämställdhet med löntagare.

Avser jordbruksministern atl fullfölja den förra regeringens avsikter vad gäller finansieringen av kostnaderna för avbytarservice till jordbrukare vid militär repetitionsulbildning?

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

Meddelande om frågor

1978/79:I29av/f/)(/p/-5/)o/;//c/7(c)iilljordbruksministemom tidpunkten för prövning av ärende om statligt slöd lill investeringar i jordbruk;

I den av riksdagen godkända propositionen om särskilt stöd lill lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder föreslogs regler för stöd lill investeringar i lantbruksförelag och verksamheter som kan ingå som en del i en yrkeskom-binalion vid sädana förelag. Det särskilda stödet skall utgå i områden av utpräglad glesbygdskarakiär. Det ankommer på resp. länsstyrelse au besluta om områdesavgränsningen inom inre stödområdet. Beträffande områden utanför det inre stödområdet beslutar regeringen efter framställning från resp. länsstyrelse.

En sådan framställning har inkommit från länsstyrelsen i Jönköpings län och tillstyrkts av lantbruksslyrelsen.

Jag anser all del särskilda glesbygdssiödet kan få stor betydelse även utanför det inre stödområdet och atl det därför är angeläget alt det snarast möjligl för prövas i Jönköpings län.

När avser jordbruksministern atl ta upp framställningen från Jönköpings län lill avgörande?

1978/79:130 av Arne Persson (c) lill jordbruksministern om tidpunkten för förslag till ny jordförvärvslag, m. m.;

När nuvarande regering tillträdde var arbetet i jordbruksdepartementet med den nya jordförvärvslagen avslutat. Lagförslaget var dessutom översänt lill lagrådet för granskning. Enligl vad jag erfarit var avsikten all riksdagen skulle behandla lagförslagei under hösien, och den nya lagen skulle ha iräii i kraft den 1 januari 1979. Fortfarande är propositionen inte avlämnad.

När ämnar regeringen förelägga riksdagen förslagom ny jordförvärvslag? Kommer förslagel att innebära några förändringar i förhållande till den gamla regeringens förslag?

197

Nr 32

Tisdagen den

14 november 1978

Meddelande om frågor

1978/79:131 av Jörn Svensson (vpk) till arbetsmarknadsministern om sysselsäitningssituaiionen i Broby;

Skåne drabbas hårt av den ekonomiska krisen. Malmö, Landskrona och Helsingborg har alla stora akula problem. Men också östra Skåne, där sysselsättningsgraden alltid varil lägre än i den västra delen, har problem. Bl. a. namnen Karpalund, Lönsboda och Bromölla har vittnat härom den senaste tiden.

Så myckel allvariigare är mot denna bakgrund den slora fara som hotar inemot 600 arbetande genom den akuta situationen i Broby. Snabba åtgärder är nödvändiga.

Jag får därför lill arbetsmarknadsministern slälla följande fråga;

Vad avser regeringen göra i anledning av den akuta sysselsättningskrisen i Broby?

198

§ 15 Kammaren åtskildes kl. 15.51.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert