Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:31

Måndagen den 13 november

Kl, 09,00

§ 1 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:42 om B3LA-projektets inverkan på vissa försvarskosinader

Försvarsministern LARS DEGEER:

Herr talman! Maj Britt Theorin har interpellerat mig om B3LA-projektets inverkan på vissa försvarskostnader. På grund av att interpellanten befinner sig utomlands kan jag inte besvara inlerpellationen inom den föreskrivna tiden. Jag avser att göra det fredagen den 1 december,

§ 2 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:31 om politiken för lekoinduslrin

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! På grund av särskilda arbetsuppgifter harjag ej möjlighel an inom föreskriven lid besvara inlerpellation nr 31 av Jörn Svensson om politiken för tekoindustrin. Svar kommer i slällel all lämnas måndagen den 20 november.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

/Meddelande om interpellationssvar

öm varvskrisen

§ 3 Om varvskrisen

Induslriminislern ERIK HUSS erhöll ordet för alt besvara Jöin Svenssons (vpk) den 18 oktober anmälda inlerpellation, 1978/79:30, och anförde:

Herr talman! Jörn Svensson har med anledning av varvskrisen frågat mig:

1, Varför har regeringen passivt åsetl varvskrisens ulveckling i Malmö och
faktiskt idkat passivt motstånd mot försöken alt bryta den?

2, Vilken är regeringens egentliga hållning till naturgasfrågan?

3, När ämnar regeringen ta systematiska konlakler med länder vilka önskar bygga ul sina flottor?

4, Planerar regeringen någon ulveckling av den inrikes sjöfarten?

5, Vilka områden av den framlida induslriutvecklingen bedömer regeringen som intressanta för varvens avsättning?

6, När ämnar regeringen presentera utvecklingsprogram för de drabbade varvsregionerna?

7, Varför saknar den kommande varvspropositionen analys av och

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 vaiyskrisen

ställningstagande lill så många bland de här nämnda frågorna?

Jag har i den nu framlagda varvsproposiiionen lämnat en utföriig redogörelse för varvskrisens bakgrund och regeringens förslag till åtgärder. Flera av de frågor Jörn Svensson lar upp belyses närmare i varvsproposiiionen. Andra kommer all belysas i samband med pågående beredningsarbete. Jag inskränker mig därför till att i korthet besvara de frågor Jörn Svensson har ställt,

Slalen har de senaste åren genom omfattande åtgärder stött svensk varvsindustri. I varvsproposiiionen föreslås att ytterligare stöd skall lämnas, Belräffande Kockums har regeringen de senasle åren beviljat flnansielll slöd för alt bygga två LNG-fartyg och beställningsslöd för tre ro-ro-fartyg, Kockums har vidare fått ett lån på 340 milj, kr, för au möta de akula likviditetsproblemen. Förhandlingar pågår mellan staten och Kockums om förelagels framtid.

Efter samråd med energiministern vill jag meddela att regeringens inställning i nalurgasfrågan kommer att redovisas för riksdagen i samband med övriga energipoliiiska förslag under våren 1979. Underlaget för denna redovisning är främst en rapport från Swedegas AB av den 15 september 1978 som nu remissbehandlas. Fördagen villjag endast göra den kommentaren atl en introduktion av naturgas i Sverige knappast kan ha någon större betydelse för att lösa varvskrisen.

Även om vi skulle salsa enbart på import av kondenserad gas, s. k. LNG, med fartyg innebär varje realistiskt projekt relativi små transportbehov. Som exempel kan nämnas atl det kontrakt som Swedegas - med förbehåll för regeringens godkännande - nyligen har tecknat med det algeriska bolaget Sonatrach om leverans av 1,7 miljarder m om årel från slutet av 1984 svarar mot endasl ett fartyg av den lyp som nu byggs av Kockums.

De ansträngningar som de svenska varven gör för att sälja fartyg utomlands underslöds aktivt av regeringen. Kontakter på regeringsnivå har tagils med flera länder i Afrika, Asien och Sydamerika. Ytteriigare kontakter kommer all tas. Vidare kan nämnas alt i varvspropositionen föreslås all 125 milj. kr. anvisas för att underlätta export av fartyg lill u-länder saml alt varvsindustrin ansluts lill det s. k. SEK-systemet för statsunderstödd exporikredilgiv-ning.

Beträffande frågan om ulvecklingen av den inrikes sjöfarten - vilken verksamhetsgren kommunikationsministern närmasl anvarar för - vill jag framhålla atl regeringen nyligen lagl fram en proposilion om slopande av särskilda passageavgifter för Väner- och Mälarlrafiken. Delta är en kompletlering till lidigare genomförda förändringar i del statliga sjöfartsavgiftssys-lemel som innebär att inga sjöfartsavgifter utgår vid inrikes sjötransporter. I övrigt behandlas frågor som rör den inrikes sjöfarten av sjöfartspolitiska Ulredningen.

De produkier varvsföretagen själva har bedömt lämpliga att salsa på under de första åren på 1980-talel är specialfartyg inkl. offshoreanläggningar, transportsystem och undervallensleknologi, prefabricerade industrianläggningar samt LNG-fartyg. Det är svårt atl i dag bedöma möjligheterna atl

avsätta dessa produkier. Enligl förslag i varvsproposiiionen skall betydande belopp satsas för atl underlätta företagens försäljning. Vidare bör nämnas all frågan om alternativ produktion vid varven och annan ny produktion inom varvsregionerna utreds av en särskild utredningsman som har tillkallats pä regeringens uppdrag.

I varvsproposiiionen föreslås vidare alt slora ekonomiska resurser ställs lill förfogande för alt lösa de sysselsättningsproblem som kan bli följden av omstruktureringen av den svenska varvsindustrin. Inom en ram av ca 1 000 milj. kr. föresläs atl särskill regionalpolitiskt stöd på upp till 300 milj. kr. skall kunna lämnas till förelag i varvsregionerna, atl de regionala utvecklingsfonderna i berörda län skall få medelstillskotl på sammanlagt 30 milj. kr. och aU 75 milj. kr. skall användas för bildande och drivande av tre investmentbolag, ett för Göteborgsregionen, ett för Uddevallaregionen och ett för Malmö-Landskronaregionen. Vidare föreslås atl Svenska Varv skall kunna erhålla 200 milj. kr. förallernativ produktion, att 125 milj. kr. somjag nyss nämnt skall användas för stöd till utvecklingsländer vid import av fartyg från Sveirge, alt 265 milj. kr. skall stå lill regeringens förfogande för ytterligare sysselsällningsåtgärder i varvsregionerna saml att 5 milj. kr. skall avsättas för åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 varvskrisen

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Jag lackar för svaret.

Det är inle så lätt att vara riksdagsman i dessa tider. Man framställer en interpellation till en regering, och medan man väntar på svaret hinner det bli en helt ny regering som i varje fall inte utan vidare kan göras ansvarig för vad den gamla haft för sig. I det här fallet har underden tid som förflöt i väntan på atl inlerpellationen skulle besvaras en ny industriminister trätt lill. Vi har fält nya ministrar också på andra poster beroende på två höga politikers politiska samveten; dels Thorbjörn Fälldins som i ett givet läge talade lill honom, dels Olof Palmes som i ell givet läge teg.

Jag är inte särskill nöjd med svaret. Det är visserligen ell svar som var väntat, och jag får komplimenlera Erik Huss för alt ha givit elt som jag skulle vilja kalla rutinerat svar i den gamla vanliga statsrådssiilen, d vs. man besvarar delvis andra frågor än dem som är ställda och man undviker vissa kärnpunkter och frågor som rör de mera vidsträckta perspektiven och som är kontroversiella. Detta innebär dock ingenting nytt, och jag skall försöka pressa fram något utförligare svar om del blir debatt kring dessa punkter.

Låt mig börja med svaret på fråga 1. Där har Erik Huss hänvisai till det stöd som man har givit Kockums dels när det gäller de två första LNG-båtarna, dels i form av 340 milj. kr. i lån föratt stärka Kockums likviditet. Men det ärju inte där som vi kan finna grunden för den akula krisen vid Kockums, ulan det viktiga för varvsarbetarna i Malmö för dagen är det förhållandet att man inte från statens sida understött LNG-lankrarna nummer tre och fyra. Det ärju därför permitteringar och avskedanden har aktualiserats. Jag skulle vilja få ett svar på frågan vilka motiv man har för att inte understödja den fortsatta produklionen av åtminstone ytterligare någon gasbål.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 varvskrisen

Stödet på 340 miljoner har en något säregen förhistoria. Det infann sig nämligen plötsligt förra hösten en konkursulredare vid Kockums, ditskickad från industridepartementet. Det var en händelse som naturligtvis inte undgick atl få vissa verkningar på bedömningen av Kockums kredilvärdighel hos dem som lämnade krediter, och delta bidrog till de likviditelsproblem som vid den liden uppstod. De 340 miljonerna är därför egentligen inget slöd ät Kockums utan bara plåster på såren för den försämrade lik viditeissiiuaiion som bl. a. var följden av de bedömningar som bankerna gjorde när regeringen skickat dit en konkursulredare. Därför kvarstår fortfarande hela frågan vad regeringen aktivt avser alt göra för alt bemästra eller lindra krisen vid Kockums.

När del gäller fråga 2, om regeringens inställning lill naturgasfrågan, är också jag medvelen om atl delta spörsmål, oavsett hur det kommeratt lösas här i landei, inte kan ha någon avgörande betydelse för varvsindustrins framtid. Däremoi måsle den ha en marginell betydelse som är nog så stor, speciellt vid del Malmövarv som har eller kan länkas ha en inriktning som är beroende av hur naturgassystemel utvecklas.

I del sammanhanget skall jag bara göra en kommentar, eftersom vi väl får återkomma lill den frågan. Del förefaller mig något säreget atl regeringen -och det har också samband med förhållandena vid Kockums-uppenbarligen tänker basera sin inställning i nalurgasfrågan, som senare kommer atl redovisas, främst pä en rapport frän Swedegas AB.

Del ärju väl känt att detta är en litet kontroversiell fråga och all Swedegas har en bedömning av hur elt naturgassyslem här i Sverige skall byggas upp medan teknikerna på Kockums i stor utsträckning har haft en annan. Del förekommer ett politiskt spel bakom kulisserna för och emol dessa alternativ, och därför tycker jag att det är betänkligt all regeringen så oreflekterat kommer all i huvudsak basera sin bedömning av naturgasfrågan här i landei på vad en av de kommersiella intressenterna i sammanhanget anser. Del är ungefär lika illa som att basera svensk oljepolilik på vilka bedömningar de multinationella oljekoncernerna gör, något som vi har sett skrämmande exempel på.

Låt mig gå över till fråga 3. Jag har ställt den tidigare och aldrig fåll något svar, och del är därför jag nu har upprepat den. Det är intressant all höra alt del förekommer sådana konlakler som jag efterfrågat. Jag skulle vilja höra mera om dem. Del sägs i svaret litet diffust alt det har tagits kontakter med flera länder i Afrika, Asien och Sydamerika. Jag skulle vilja höra mer om dels vilka dessa länder är, dels vilka typer av intressen de representerar på fariygsområdei och huruvida man har beaktat både högsjöflollornas och den inrikes sjöfartens behov av fartyg. Jag skulle också vilja höra litel mera om huruvida man har tagit kontakter med planekonomierna i det socialistiska blocket, där jag vet alt det åtminstone i ett par fall finns betydande underskott i flottorna och där man eventuellt kan tänkas vara intresserad av svensk produktion.

Jag vore tacksam om industriministern hade möjlighet all också något beröra en i längden central fråga, nämligen pris- och kostnadsläget för den

svenska fartygsproduklionen jämfört med konkurrenternas när del gäller att förse de olika intresserade länderna med speciella olika typer av fartyg.

När det gäller den inrikes sjöfarten löd frågan: Planerar regeringen någon utveckling av den inrikes sjöfarten? Jag kan inte finna alt den frågan är besvarad. Regeringen har lagt fram en proposition, som berör avgifterna inom det inrikes sjöfartssystemet, och det är i och för sig tacknämligt atl den typen av kostnadsposter kommer bort. Men del var inle det jag frågade om. Inte heller tycker jag atl del är relevant all hänvisa lill alt frågor som berör den inrikes sjöfarten behandlas av den sjöfartspolitiska utredningen. Det är visseriigen i princip riktigt, men den fråga som här är aktuell är inle en isolerad fråga för den inrikes sjöfarten och inte heller en fråga som kan behandlas endasl av en sjöfartspolilisk utredning, utan det är fråga om den svenska transportsektorns framtida struktur, om relationen mellan olika transporttyper och trafikslag. Vad som är uppenbart är atl den inrikes sjöfarten här i landei är mindre utvecklad än den skulle kunna vara. Det finns ett flertal länder som satsar betydligt mera på inrikessjöfarten. Vi haren långt driven bilism häri landet. Den tunga landsvägstrafiken och vägkostnaderna är ell svårartat problem ur skilda synpunkter. De vållar bl, a, miljöproblem och medför stora kosinader. Delta gör också att man i hamnarna måste vidta speciella dispositioner för atl kunna la emol och lagra det gods som denna transportapparat hanterar. Den inrikes sjöfarten har' här belydande fördelar och stora utvecklingsmöjligheter.

Jag säger detta mol bakgrund av att vpk i fiera sammanhang under de senasle åren har motionerat om en starkare utveckling av den inrikes sjöfarten som ell led i ett såväl billigare och rationellare som miljövänligare trafiksystem i landet. Jag har uttalanden under hand från åtminstone två varvschefer i Skåne om att den inrikes sjöfartens utveckling är ett område av stort inlresse för varvsindustrins produktion och sysselsättning. Jag skulle vilja efterlysa ett svar på den egentliga frågan om hur regeringen ställer sig till en utveckling av den inrikes sjöfarten och hur man bedömer atl en sådan utveckling kan påverka varvsindustrins möjligheter att förbättra sitt sysselsättningsläge.

Fråga nr 5 omfattar ett mycket vidsträckt område. Den pekar på att den framtida allmänna induslriutvecklingen har en nära relevans till varvens möjligheter att överieva och utvecklas. Jag vill inte särskilt kritisera Erik Huss för atl han egentligen inle svarat på den frågan, därför att ingen ansvarig minister någonsin har brytt sig om att svara på dessa frågor. Erik Huss svarar i stället med alt litet grand beskriva vad varvsföretagen själva bedömt som lämpligt atl satsa på under de första åren på 1980-talet, men det är inte det frågan gäller. Del intressanta är i stallet alt beroende på vilken lyp av industriell ulveckling som man beslämmer sig för att driva här i landet får man olika typer av efterfrågan på produkier och anläggningar osv. Man får olika mönslernärdetgälleranläggningsinvesteringar. Beroende på det kan en medvetet framdriven industriell utveckling, en medveten satsning efter en viss linje, bli av större resp. mindre belydelse fören vikiig nyckelindustri som varvsindustrin. Det har sagts alt varven är typiska systembyggare; de kan

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 vaiyskrisen

7 Riksdagens protokoll 1978/79:29-32

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om varvskrisen

bygga litet av varje, det kan vara många olika typer av komplicerade system och anläggningar som baseras på kombination av olika typer av teknik. Av den anledningen hänger deras framlid nära samman med huruvida man i landei i allmänhet fören industripolitik som ärexpansiv, som driver fram nya typer av indusirier, som höjer förädlingsgraden, som utnyttjar möjligheterna att befrämja den tekniska utvecklingen och förfina produktionstekniken. Om man t. ex. satsar på syslembyggande eller på en industriell ulveckling som innebär alt del blir en marknad för systembyggande, är det naturligtvis iniressani för varven alt kunna så att säga söka stöd i en sådan utveckling. Då skulle den situationen kunna tänkas uppstå att man genom elt medvetet framdrivande av allmäninduslriell ulveckling skulle kunna få en i viss mån förutsebar och planerad framtida marknad för varven. Detta är ett perspektiv som ligger långt förbi den mycket kortsiktiga nivå nedanför vilken man hittills har diskuterat svensk varvspolilik och som också finns upptagen i varvsproposiiionen. Vad som skall hända efter mitten av 1980-lalel hardei hillills varit nästan omöjligt atl få besked om av någon av de tre senaste regeringarna här i landet, och även den nuvarande regeringens perspektiv är synneriigen kortsiktigt.

Del finns alltså inie ens någon allmän diskussion om hur den allmänna industriella utvecklingen skulle kunna länkas påverka systembyggande indusirier av varvens lyp. Del vore därför tacknämligt om industriministern, som ju har varit utredningsman i många industripolitiska sammanhang, något skulle vilja kommentera delta. Jag lycker det var en väldig svaghet av regeringen - liksom del var av den förra regeringen och även av den socialdemokratiska- atl den vid sin bedömning helt och hållet lutade sig mot de kortsiktiga marknadsbedömningar som varven själva gör. Vi borde ha lärt oss, ända sedan slutet av 1960-talel, atl de inle är någonling atl hålla sig lill, eftersom de har perspektiv på bara några få år och varven dessutom ofta har kunnal beslås med att göra allvariiga felbedömningar i prognoserna. För att reda upp en sådan situation måsledet till en medvelen allmän industripolitik, som i sina proportioner och sin kvalitativa inriktning är någoriunda klar och som alltså utvecklas efter en medvelen linje och satsar på vissa typer av produkter och vissa typer av syslem. Utifrån det kan man sedan bedöma om detta är av intresse för varvsindustrin. Är del kanske av sådanl intresse att den nedskärningspolitik, den förstörelse av kapacitet som vi hittills har fått se inom varven skulle kunna stoppas eller rent av undvikas?

Jag går så över lill fråga 6, som lyder: När ämnar regeringen presentera utvecklingsprogram för de drabbade varvsregionerna? Den frågan är väl egentligen inle heller besvarad.

Erik Huss hänvisar till varvspropositionen, där del föreslås, som han säger, atl "stora ekonomiska resurser ställs till förfogande för att lösa de sysselsättningsproblem som kan bli följden av omstruktureringen av den svenska varvsindustrin". Det är elt påstående som milt sagt kan diskuteras -jag menar alt det inle är ett korrekt påstående. De 1 000 miljonerna i stöd ärju inte en fråga om några reella insaiser som man kan räkna med kommer till slånd; dessa pengar kommer i stor utsträckning inle att användas. Och varför

inte? Jo, bl. a. går 300 milj. kr. lill ett särskilt regionalpolitiskt slöd. Javisst. Men del ärju med del som med alla andra regionalpoliliska slöd, all del är helt och hållet beroende av huruvida det finns privata företag som utnyttjar stödel, och alla vet atl del i dag inle är någon uppsjö i landei på lokaliseringsbara företag. Man kan slälla hur många miljarder som helst lill förfogande i olika fonder och till förmån för regionalpolitiskt stöd, men del betyder ändå ingenting, ulan del är elt slag i luften så länge pengarna inte kommer ut, investeras och bildar sysselsättning. Och jag noterar att regeringen och Erik Huss hell och hållet förlitar sig på det privata näringsliv inom vilket varvskrisen har blommat ut. Det ärdet privata näringslivet som skall svara för att nya sysselsättningstillfällen skapas. Jag tycker del är optimism i överkant, nästan så långt atl man kan säga alt svaret är en smula naivt.

Vad som här skulle behövas vore statliga induslripolitiska insatser och elt slalligl induslriprogram för alt skapa ersättningsindustrier - de ersättningsindustrier som vi inle kan räkna med atl den privalkapiialistiska sektorn någonsin mera kommer att skapa i ell land .som Sverige.

Jag skulle också vilja ha en närmare definition av begreppet "ytteriigare sysselsätlningsåtgärder i varvsregionerna" som används på de sista raderna i interpellationssvaret. Vad är det för någonting? Vad handlar del om?

Jag skulle också slutligen vilja ha ell svar på den egentliga kärnpunkten i min fråga i det här avseendet; Vilka program har man? Har man över huvud laget några program för alt tillskapa motsvarande arbetstillfällen jämfört med dem som kommeratt gå föriorade? Vi vet ju -genom de prognoser som gjorts på varvssidan - ungefär hur många jobb som kommer att förioras ifall regeringens intentioner förverkligas. Min fråga är då: Vad har man för program för att skapa moisvarande antal sysselsättningstillfällen i varvsregionerna? Detta måsle man nämligen göra - det måste vara en arbetsmark-nadspolitisk minimimålsättning.

Även om en del av de varvsarbetare, som regeringen och myndigheterna cyniskt räknar med skall få gå har kommit upp i en ålder där de kan gå i pension, så hindrar det ju inle att man måsle förplikta sig atl skapa moisvarande antal sysselsättningstillfällen ändå. Det kommer ju upp andra människor. De unga åldersklasserna kommer ju fram i de här regionerna, som vi hoppas inle skall behöva drabbas av avfolkning och massarbetslöshet, och de ställer krav på nya sysselsättningstillfällen. Varje gammalt arbete som går föriorat måsle ju i princip ersättas med något nytt. Del måste finnas en regional balans mellan den ena och den andra sidan därvidlag.

Jag kan inte se att man på något sätt angripit delta problem litet mer långsiktigt och programmatiskt och i medvetande om vilka proportioner del handlar om. Vad det är fråga om är bara all strö ut pengar i fonder och slälla pengar till förfogande som man inle alls vet om de kommer atl användas eller hur de kommer att användas. Det kan jag inte mena är en adekvat regional arbetsmarknadspolitik.

Allra sist en liten kommentar som kanske kommer att utmynna i en fråga: Som jag antytt tidigare i mitt anförande har ingen regering i det här landet -

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm varvskrisen

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm vaiyskrisen

ingen av de tre regeringar som styrt landei under de senaste åren - någonsin förmält sig till att göra ett långsiktigt program för att förutse och bemästra verkningarna av den väntade varvskrisen. Inle i någon regeringsproposition har man egentligen haft något perspektiv som gått särskilt långt in på 1980-talel. Man har inte någonsin lagil ställning lill vad det innebär att det efter nästa uppgång i sjöfartskonjunkluren -som dessutom sannolikt blir betydligt svagare än de tidigare - enligl internationella bedömningar är mer eller mindre slut med fartygs- och varsproduklion i traditionell mening.

Då måste den kapacitet som finns vid varven - om man inte vill att den skall raseras - vändas lill atl producera helt andra ting. Och då handlar det om så pass stora dimensioner och så pass komplicerade ling atl det hela måste ingå i en allmän, långsiktig och bred induslripolitisk satsning, atl staten på ell hell annat säll än tidigare medvetet måsle styra in ulvecklingen i beslämda banor, se lill atl kapaciteten inrikias på sådant som har den långsiktiga framtiden för sig.

Delta har inte pä något sätt skett. Och en kritik som måste kunna riktas mol alla de tre regeringarna - också den sittande - är atl de inte haft något sådant perspektiv. De har inte visat sig vara förutseende i det stycket. Och så många gånger som delta påtalats bl. a. här i kammaren men också i den offentliga debatten i övrigt tyckerjag att det ärett beklagligt undvikande som det här landels regeringar gjort sig skyldiga till i denna för 10 000-tals människors arbele så vikliga och långsiktiga frågeställning.

100

Industriministern ERIK HUSS;

Herr talman! Jörn Svensson log i sitt anförande upp en rad frågor av, skulle jag vilja säga, global karaklär, som gäller inriktningen för lång tid framåt av vår näringspolitik. Det förefaller mig inte vara naluriigl alt föra den debatten i detta mera begränsade sammanhang. Det finns anledning att återkomma därtill vid senare tillfällen, särskilt kanske när den industripolitiska proposilion läggs fram som regeringen har bebådat till i mars näsla år. Den reflexionen gäller åskilligt av del som Jörn Svensson sade, särskilt mycket av del som han sade om punkterna 5, 6 och 7.

Jag kan vidare konstatera atl Jörn Svensson log upp inte bara den mera begränsade deball med industriministern som kan vara naturiig i detta sammanhang utan också en myckel mer långtgående debatt pä tvä punkier, som egentligen riktar sig till hell andra ledamöier av regeringen. Jag syftar då först på nalurgasfrågan, där Jörn Svensson ville veta vad regeringen över huvud taget grundarsin bedömning på närdel gäller naturgasens inplacering i en total svensk energipolitik. Det är inte min sak och delta är inle rälta tillfället atl diskutera den frågan.

Låt mig däremoi kommentera en mera begränsad och närliggande del av den frågan som jag har berört i mitt svar och som Jörn Svensson nu tog upp. Han medgav att del är riktigt att användning av naturgas i Sverige, transporterad inte genom pipe-lines ulan med LNG-fartyg, endast pä eu marginelll säll kan beröra Kockums problem, men han siällde likväl frågan varför inte regeringen - han syftade väl närmast pä den förra regeringen - har

gett stöd för byggande av mer än två LNG-fartyg. I del svar som jag lämnade på den punkten och vars riktighet inle bestrids av Jörn Svensson anges att en lösning av gasfrågan fartygsvägen så att säga endast skulle kräva ell LNG-fartyg av den lyp Kockums bygger. De bygger redan två. Det säger väl all del moiivel för atl bygga LNG-fartyg inle kan föra längre än vad del hittills har fört. Men, som sagt, na turgas frågan bör lämpligen diskuteras med energiministern.

Likaså log Jörn Svensson upp en större diskussion om den framtida sjöfartspolitiken. Han satte in inrikessjöfarien i ett allmänt sammanhang och talade om dess ställning över huvud taget i iransportsektorns framtida struktur. Det är en fråga som ju inle rimligen nu och här skall diskuteras.

Lät mig gå över till ell par andra frågor.

Jörn Svensson kritiserar atl jag och den nuvarande regeringen, liksom tidigare regeringar, har räknal med alt i första hand varven själva bedömer vilka alternativa produktioner som de skall försöka sig pä. Han säger atl de gör kortsiktiga marknadsbedömningar som ofta är uttryck för allvarliga felbedömningar, sedda i ett längre perspektiv. Ja, det kan förvisso inle uteslutas att, när det gäller all bedöma framliden, varven gör felbedömningar, liksom del heller alls icke kan uteslutas au regering och riksdag gör allvarliga felbedömningar när del gäller atl bedöma framtiden - del har vi gott om exempel pä. För mig framstår det, liksom för min företrädare, naturligt atl i första hand varvsledningarna och facken vid varven gör de bästa bedömningarna. Del är säkert inle Jörn Svensson obekant atl vissa av facken på varvsorterna har ägnat ett uiomordeniligi stort, ingående och ambitiöst arbete ål att lillsammans med varvsledningarna arbeta fram produkter som kunde vinna marknad nu och framöver. Det är viktigt all där agera snabbt -man för inle enbart se på en långt avlägsen framlid och grunda sitt resonemang på globala bedömningar. För mig slår del klart atl varven själva har en avsevärd möjlighet alt bedöma vad deras lokaler, personal och know-how passar för och atl leda ansträngningarna på den vägen. Men vi har inle lämnat dem alldeles ensamma, Jörn Svensson. Min företrädare har tillsatt en erfaren industrimän för atl tillsammans med varvsledningarna bedöma möjligheterna till kombinationer med andra slora företag inom verkstadsindustrin för atl se om de tillsammans kan åstadkomma lösningar, bl. a. just sådana systemlösningar som Jörn Svensson talade om.

Jörn Svensson menade alt del saknas utvecklingsprogram för varvsorterna. Han anser att den miljard som det talas om i svaret och i varvspropositionen inte är tillräcklig. Hur långt den kan komma att räcka är för dagen svårl all bedöma, eftersom del förutsäiier en rad salsningar som man med dessa pengar vill stödja från statlig sida. Del är klart att lösningen på problemen med sysselsättningen på varvsorlerna inte enbart bestäms av varvsorlerna och deras speciella förhållanden, ulan den kommer i hög grad alt vara beroende av den allmänna ulvecklingen av svensk industri och dess konkurrenskraft. Det kommer atl bero på om den nu inledda och påtagliga förbättringen av svensk industris konkurrenskraft kan fortsätta. Kan den del kommer det också att ge utslag på varvsorterna, Elt exempel på detta har vi i

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 vaiyskrisen

101

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om varvskrisen

102

Göteborg, där Volvo åter har kommii i gång och netto anställt ett betydande antal människor under della år,

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag vill först ta upp frågan om Kockums, Det förhållandet alt en svensk framtida naturgasförsörjning bara skulle innebära ett transportbehov som skulle kunna tillgodoses med en bål är i och för sig inle ell relevant påpekande, eftersom Kockums satsning på LNG-tankrar baserar sig på en bedömning av samiliga ganska långi framme liggande naturgasprojeki i världen i övrigt. Del är mol den bakgrunden de har velat vara långt framme när del gällde den här satsningen. Utifrån della skulle en satsning på ett statligt stöd till yllerligare gastankrar inle alls vara ur vägen.

Jag tycker inte atl Erik Huss skall kartera vilka tillfällen som är de rätta för alt diskulera det ena eller det andra. Man måste kunna diskulera saker och ting i deras sammanhang. Om jag t, ex, lar upp frågan om den inrikes sjöfarten är det klart atl del är en allmän transportpolilisk fråga, för vilken kommunikationsministern är närmast ansvarig. Men jag har inle tagit upp den i det perspektivet. Jag har frågat vilken belydelse det kan tänkas ha för den industrigren för vilken ändå Erik Huss är ansvarig och lill vilken varvsinduslrin hör, om del visar sig all myckel talar för all man kraftigl skall utveckla den inrikes sjöfarten. Det är på premissen all del finns en möjlighel att kraftigt utveckla den inrikes sjöfarten som man kan diskulera om nedskärningarna inom varvsindustrin är korrekta, om del inte finns en marknad som man har bortsett frän. Varje regering som jag har ställt de här frågorna till har nämligen bortsett frän den inrikes sjöfartens inneboende potential. Det måste höra till Erik Huss ämbetsområde att diskulera vad det skulle betyda för varvsindustrin att man tog denna potential till vara.

Den här regeringen är i högre grad än någon regering sedan 1905 en regering av ämbetsmän, och bland ämbetsmän finns naturligtvis en benägenhet atl på detta sätt spalta upp problemen. Varven, som ju är typiska systembyggare, är en nyckelindustri. Man måsle i hög grad avgöra varvsindustrins framlid med utgångspunkt i vilken lyp av industriell ulveckling man förutser och hur aktivt man från statens sida är beredd au befrämja en sådan industriell utveckling.

Vad jag kan konstatera i den korta replik somjag här måsle inskränka mig lill är alt Erik Huss och folkpartiregeringen inte har några perspektiv. De menar att marknaden själv för avgöra hur del går. Varven kan bara göra bedömningar av den marknad på vilken de skall säljas. Men ingen regering har ingripit i varvskrisen på del sätiei att man har påverkat marknaden genom en aktiv statlig industripolitik som hade kunnat understödja varven, ge varven en ny roll i en ny typ av industriell utveckling. Del hade krävt statliga induslripolitiska satsningar av ell slag som naiuriigivis strider mot de ekonomiska dogmer som den borgerliga ekonomiska politiken fotar sig på. Jag noterar atl folkpartiregeringen tydligen är mera trogen mot denna typ av ekonomiska dogmer än man är mot ell produktivt, fruktbart och konsimktivi säu all lägga upp en långsiktig framlida industripolitik, i vilken varven kan

spela en ny och aktiv roll, så att vi kan undvika den enorma förödelse av vikiig, specialinriktad kapacitei som varven har. Det mest tragiska ärju att man genom dessa nedskärningar för alltid raserar en kapacitet som skulle kunnal ha en utomordentligt stor belydelse i ett framtida industripoliliskt program.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Lät mig bara kort göra tvä konstateranden.

Det ena gäller det som Jörn Svensson sade allra sist. Del har från mänga håll och från många landsändar kritiserats atl slalsmaklerna lägger ned sådana väldiga summor på varvskrisen. Om man nu också som Jörn Svensson tänker sig skulle ställa sig likgiltig lill huruvida de produkier som framställs i varvsindustrin också går atl sälja på en faktiskt existerande marknad - inle en drömd framtida marknad - skulle kosinaderna bli ännu större och kritiken ännu siarkare.

Min andra reflexion gäller den inrikes sjöfarten. Jörn Svensson säger atl sammanhanget mellan iransporipolitiken och de problem vi nu diskuierar är detta.atlomdet visarsigalien kraftigl uivecklad inrikes sjöfart är lämplig, sä skulle del betyda myckel för varvsinduslrin. Mendei ärju detta o///-och det är enligl min personliga bedömning ell myckel siorl om - som först måsle klaras ut i hell andra sammanhang än de vi nu diskuierar. Del är först när detta om är utklarai som den av Jörn Svensson tänkta situationen föreligger.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 varvskrisen

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Det är bara sä, Erik Huss, alt varje regering hillills - och det tänker lydligen också den här göra - låtit alla om förbli obesvarade. Man har inte utrett de allmänna induslripolitiska och transporlpolitiska premisserna för ulvecklingen av näringslivet här i Sverige, ulan bara engagerat sig i en kortsiktig politik som inneburit att man stoppat in stora mängder pengar och ändå egentligen inle uppnått någonting; man för ändå fortsätta nedskärnings-politiken och massavskedandena. Den typen av politik är katastrofal, och den har vi siändigl här kritiserat. Det ärju inte vi som är kritikerav den nuvarande industripolitiken som har lämnat dessa många om obesvarade, ulan det är regeringen som haft ansvaret för industripolitiken.

Även om det tyvärr inle finns något utredningsunderlag som medger en säker bedömning av den inrikes sjöfartens framlida belydelse, så må man väl ändå kunna säga så pass myckel som att väldigi många tecken talar för att den miljömässigt och ekonomiskt och när det gäller de prakliska omständigheterna för hantering av gods osv. kan svara mot en betydligt slörre del av del samlade transportarbetet i Sverige och all lidigare regeringar bortsett från det.

Man må väl också kunna säga all del borde ha varil regeringens plikl all aktivt och snabbi undersöka vilka möjligheter som här fanns och därmed också besvara frågan: Vilka eftekler kan dessa utvecklingsmöjligheter fö för den framtida planläggningen och sysselsättningen vid varven?

103

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 varvskrisen

104

I delta meningsutbyte mellan Erik Huss och mig speglar sig tvä olika synsätt. Del är intressant att ta upp en sådan idédebatt i denna avideologi-serade politiska tid.

Det framstår nämligen mycket lydligl att den här regeringen, liksom den tidigare, har en helt passiv inställning. Man föriitar sig pä all de anarkiska tillfälligheterna i de kapitalistiska konjunkturerna skall se till atl marknader och avsättning finns eller eventuellt inle finns. Del är bara all finna sig i det. Av den anledningen måste man accepiera au varvsinduslrin gör de bedömningar den gör. Man kan ingenting annat, och det finns inga möjligheter alt påverka detta.

Del finns inga möjligheter att säga att vi till är 1990 eller år 2000 vill styra ulvecklingen i den ena eller den andra riktningen, vi vill göra det eller det för Sveriges industriella framtid för att garaniera nationens och folkets möjligheter att finna sysselsättning och försörjning.

Så resonerar lydligen inle regeringen. Man menar alt del ankommer hell och hållet på den kapitalistiska världsmarknaden och pä de obönhörliga konjunktursvängningar som den är utsatt för, de obönhörliga strukturella förändringar som den framdriver och som ingen kan påverka. Dessa anonyma lagar är alltså det som viskall böja oss för, det som varvsarbetarna-dessa lusentals människor som inom de närmaste åren skall kastas ul frän sina arbetsplatser - skall böja sig för när de låter portarna stängas bakom sig.

Jag vill ställa frågan: Är det en bild av modern liberalism i dag all lägga sig i händerna på en ulveckling som man ingenting kan göra åt och som tydligen heller ingen vill göra någonling ät?

Del är klart all de tankar jag för fram blir i en sådan här kortfattad diskussion med korta repliker en aning allmänt hållna, kanske en aning luftiga. Men del är dock tydligt atl vill man åstadkomma någonling för varvsinduslrin liksom för lösandet av den svåra sysselsätlningssiluationen i allmänhet i Sverige, så räcker del inle med att så att säga förlita sig på atl del skall bli en konjunkturuppgång, för vi vet ju atl en sådan följs av en konjunkturnedgång.

De senaste 15-20 årens ekonomiska analyser visar alt varje konjunkturuppgång blivit svagare och efterlämnat fler arbetslösa och utslagna än tidigare. Varje konjunkturnedgång har fört oss mer eller mindre mot nya rekordsiffror för antalet undersysselsalta, arbetslösa och utslagna. Del är däri hela den kapilalistiska problemaliken beslår. Skall man hålla sig lill en dogm, oavsett om man har en borgerlig eller en socialistisk grundåskådning, så måste man då slälla sig frågan: Är denna dogm, som innebär elt totalt föriitande på den privalkapiialistiska marknaden,så helig att man inle i någon regering kan tänka i några andra termer, atl man inle kan länka: Vi behöver i Sverige en avsevärd höjning av vår förädlingsgrad; vi behöver gå över från mindre tung induslri till mera lätt och högt driven förädlingsindustri; vi behöver satsa vårt slora tekniska kunnande på vissa typer av specialiteter, vissa typer av syslembyggande, som både är viktigt här hemma och som kan uigöra viktiga exportprodukter?

Om vi med medvetna statliga industriinvesteringar försöker styra utvecklingen åtminstone delvis i den riktningen, då måste en sådan politik ge en hell annan roll ål en sä viktig syslembyggarinduslri som just varvsindustrin än vadden nuvarande passiva politiken ger. Den kan ju bara leda till en enda sak, den som vi i åratal har sett verkställas stycke för stycke, nämligen kapitulationens och arbetslöshetens.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Nu är Jörn Svensson och jag ense på en punkt och oense på en annan punkt. Vi är ense dämlinnan atl vi har olika samhällssyn; jag skulle inte vilja beskriva min samhällssyn på del sätt som Jörn Svensson har gjort, men jag skall inle trötta kammaren med atl nu försöka beskriva den. Vi är oense på en annan punkt, och det gäller vilken av dessa båda samhällssyner som är mest dogmatisk.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 boardindustrins framtid

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om boardindustrins framtid

Induslriminislern ERIK HUSS erhöll ordet för atl besvara Gunnar Olssons (s) den 18 oktober anmälda interpellation, 1978/79:41, och anförde:

Herr lalman! Gunnar Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd alt vidtaga för atl inte en okontrollerad kapaciletsneddragning kommer alt ske inom boardinduslrin.

Hösten 1977 uppdrog dåvarande induslriminislern åt en särskild utredningsman all leda överiäggningar mellan företagen och berörda fackliga organisationer inom boardinduslrin i syfte atl fö till slånd en strukturell och kapaciteismässig anpassning i branschen. Behovet av en sådan anpassning hade tidigare påvisats i flera utredningar. En utredningsrapport överiämnades till industriministern i början av februari i är,

Boardutredningen är exempel på hur statsmakterna genom en initierande och kalalyserande funktion kan fö berörda parter inom en hårt utsatt bransch atl komma fram till en i alll väsentligt samstämmig uppfattning om hur en .sirukiurell anpassning kan åstadkommas.

Jag delar inte Gunnar Olssons uppfallning alt den nu föreliggande utredningen bör läggas till grund för direkta insatser från regeringens sida. Det framlagda förslagel skall alltså inte i första hand ses som ell underiag för regeringens handlande utan som elt förslag som del ankommer pä branschens företag alt själva genomföra i samråd med de anställdas organisationer. Sedan uiredningsförslagel presenterades i början av årel har också flera företag aktualiserat och i vissa fall beslutat om åtgärder som ligger i linje med det i utredningen presenterade förslagel. Åtgärder som direkl strider mot de rekommendationer och slutsatser som utredningen har presenterat har såviu jag har erfarit inle vidtagits.

Jag är medvelen om de problem som en fortsalt strukturomvandling inom

105

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om boardindustrins framtid

106

boardinduslrin kan komma all medföra. Inom industrideparlementet följs ulvecklingen inom boardinduslrin noga. De anställda och de enskilda orter som kommer i svårigheter på grund av strukturförändringar eller produktionsneddragningar kan självfallet på sedvanligt sätt påräkna insatser från samhällets sida inom ramen för de riktlirijer för arbetsmarknads- och regionalpolitiken som har beslutals av riksdagen.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Först vill jag rikta elt lack lill induslriminislern för svaret på min interpellation.

Atl vi behöver en näringspolitik med framförhållning har stått klart sedan länge, och när det då sker utredningar som lar sikte pä ell samlat grepp på vissa känsliga branscher, är della bara att hälsa med tillfredsställelse. Vi fick en sådan ulredning i februari månad, som avsåg de framlida fömtsällning-arna för boardinduslrin. För ett år sedan kom krav från Trä, SIF och SALF om en liknande utredning belräffande plywoodindustrin.

Boardutredningen tillsattes på förslag från företagen och de fackliga organisationerna för atl söka en samhällsekonomisk lösning av en svår simkturkris. Utredningsmannen Johan Åkerman hade vid sin sida en referensgrupp med representanter för bl, a, de fackliga organisationerna och förelagsledningarna.

Det här tyckte vi från socialdemokratiskt håll var bra, därför att vi vet att induslrinäringarsom har problem behöver hjälp med strukturomvandlingen. Del går inle alt fö till stånd en samlad bedömning av de framlida ulsikterna, om var och en bara tutar och kör själv.

Jag var närvarande i gamla riksdagshuset på Helgeandsholmen när enmansutredaren Johan Åkerman presenterade ulredningen om boardinduslrin. Del skedde den 8 februari, och vi som var närvarande kunde genast konstatera, atl ulredningen lämnade flera förslag till åtgärder. Tiden har gäu, och t, o, m, den regering vars industriminister tillkallade utredaren har hunnit gå utan all enligl vad jag kunnal flnna någonting har gjorts.

Industriminister Åsling torde ha bedömt del som angelägel all få en samlad bild av boardinduslrin i landet när han tog initiativet lill ulredningen. Så långt tyckerjag atl han handlade rätt. Men alt sedan uraktlåta att ta något som helst initiativ i anledning av det som ulredningen kom fram till, det är ju alt misshushålla med tiden. Eftersom det varil helt lyst sedan 8 februari, är del bara all konsialera atl vi dä är lillbaka pä samma ställe där vi befann oss innan utredningen påbörjades,

Naiuriigivis kan inle induslriminislern i den nya regeringen kritiseras för delsom inle harskelt,men delsvarsom industriminister Huss lämnat på min interpellation visar tydligt att inte heller den nye induslriminislern har funnit anledning atl vidta några åtgärder för att förhindra en okontrollerad kapaciletsneddragning inom boardinduslrin,

Induslriminislern anser inte alt den Åkermanska ulredningen bör läggas till grund för direkta insatser frän regeringens sida. Och så kom mer del avsnitt som förvånar åtminstone mig, nämligen där industriministern säger-och nu

citerar jag direkt en mening ur svaret: "Del framlagda förslaget skall alltså inle i första hand ses som ett underlag för regeringens handlande ulan som ett förslag som det ankommer på branschens företag all själva genomföra i samråd med de anställdas organisationer,"

Följaktligen anser statsrådet, att företagen själva skal! klara ut de strukturella problemen, vilket är precis motsatsen till vad man anser från föckligi håll.

Det är alltså först efter det att en fabrik lagts ner eller skurit ned sin verksamhel som de anställda kan vända sig lill samhällel, inle föratt påräkna hjälp med strukturomvandlingen. Det är någonting hell annat än vad man exempelvis gett uttryck för från Svenska träinduslriarbetareförbundet.

Det finns gott om krisbranscher i Sverige i dag, inle minst inom skogsindustrin. För de elva boardfabriker, som finns i landei, är framliden synnerligen oviss, och man frågar sig på flera håll, om varje fabrik skall avgöra sitt eget öde, Hurskall del bli iPilgrimstad,varenfråga vi fören korttid sedan kunde läsa i Länstidningen i Östersund, Boardfabriken läggs ned - Pite-bygden föriorar 100-lals jobb, stod del en dag all läsa på Piteå-Tidningens löpsedel.

Del finns elva boardfabriker i Sverige i dag. Den äldsta är 48 år och den yngsta 25 år. Efter år 1952 har del inte byggts någon ny fabrik i landei. Nya fabriker byggs nästan bara i öststaterna.

Några har lagts ned istället, 1960 fanns del 17 boardfabriker i vårt land och 1970 var siffran nere i 14. Under 1970-talel har hittills försvunnit ytterligare tre fabriker, varför vi nu har 11 kvar i drift. Experterna är överens om all nedläggningarna kommer att fortsätta. Branschens kapacitei är för stor i förhållande lill marknaden. Exporten har minskal från 55 96 lill 40 % mellan är 1968 och fram lill 1976.

Den som i dag arbeiar vid en boardfabrik vei med sig atl han arbetar i en bransch som är hårt trängd. Byggandet har skurils ned sedan vi fick borgerligt styre i del här landet. Konkurrensen från bl. a. spänskivorna är mycket hård. Flera av de här fabrikerna ligger i myckel känsliga bygder. En boardfabrik kan betyda liv eller död för ett mindre samhälle. Är del då inle lika bra all erkänna all förelagen knappast själva kan klara den strukturomvandling som vi alla vet måste fortsätta?

Fyra boardfabriker bör läggas ner, eftersom del kan ge de resterande sju fabrikerna möjligheter alt överleva, sade utredaren när vi i februari månad hörde honom lägga fram sitt förslag för industridepartementet.

Är det inget i detta förslag som ger anledning för den nya regeringen au presentera ett handlingsprogram, eller skall självsaneringen fö pågå helt planlöst? Av det svar jag fött kan jag inte fatta annat än all regeringen vall alt slå in pä den senare linjen. Della beklagar jag, och jag vill rikta ell varningens finger mot vad som kan hända i Pilgrimslad och Piteå - problem som jag vet kommer all las upp av talare som kommer efter mig i lalarslolen.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 boardindustrins framtid

107

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm boardindustrins framlid

108

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag känner ett behov av alt säga några ord i den här interpellationsdebatten. Jag gör del av den anledningen att mitt hemlän, Gävleborgs län, och milt grannlän Uppsala län har boardtillverkning. Dessa industrier är belägna pä sådana orter där man hell eller delvis är beroende just av dem. Jag har också begärt ordet pä grund av de oroande svar som industriministern lämnat pä inierpellantens frågor.

Nu kan industriministern säga atl boardlillverkningen i Ljusne inte utpekas i den Åkermanska ulredningen som den induslri som bör försvinna. Deua är naiuriigivis rikligt. Men läl mig då påpeka atl en annan del av den samlade skivinduslrin - plywoodproduklionen - är slarki nedläggningsho-tad. De diskussioner som nu förs angående boardens vara eller inte vara borde ha gälll hela skivinduslrin. Vad som saknas är ett samlat grepp, som inle bestäms och styrs utifrån hell privalkapiialistiska värderingar, utan där man anlägger samhällsekonomiska bedömningar.

Som bekant har de fackliga organisationerna begärt en utredning om plywoodbranschen. Jag vill fråga induslriminislern, om regeringen avser all la initiativ till en sådan ulredning om den branschens framtid, där man också lägger in de samhällsekonomiska värderingarna.

Jag skall nu något kommentera den aktuella frågan om boardinduslrin och den Akermanska utredningen.

Industriministern talar om alt den nämnda utredningens förslag skall genomtoras av branschens företag i samråd med de anställdas organisationer. Vidare säger han i interpellationssvaret: "Åtgärder som direkt sirider mol de rekommendationer och slutsatser som ulredningen har presenterat har såviu jag har erfaril inle vidlagits,"

Nej, varför skulle åtgärderna strida mol Åkermans förslag, Erik Huss? Ulredningen bygger ju hell på sirikt förelagsekonomiska principer. Vilka dessa principer är vet vi ju myckel väl. Jag kan bara påminna om den deball som jag hade för ungefär en vecka sedan om Esselles handlande i Gävle. Anläggningen där gick som bekant inte med förlusl, men trots det tänker man lägga ned produktionen. De strikt företagsekonomiska principerna är ett hot mot de anställda, facket och de drabbade orternas försörjningsunderlag,

Boardbranschens företag håller nu som bäst pä med huggsexan. Man lurpassar på varandra. Detta är ju i och för sig ingenting nytt - det är del klassiska mönstret i dagens Sverige,

Företagen har nu tillsatt sina arbetsgrupper för att ta itu med Åkermans förslag. Representanter för de fackliga organisationerna sitter med i dessa arbetsgrupper. Operationerna inom skivinduslrin skall ske utifrån följande -jag citerar direktiven för arbetsgruppen i ell av förelagen: "Utredningsarbetet skall drivas efter strikt företagsekonomiska principer. Den lösning som kommer alt föreslås får uigöra underiag för förhandlingar,"

Fackels representanter gör vad de kan för atl också sociala och samhällsekonomiska bedömningar skall vägas in. Men vad har de för stöd? Den borgeriiga regeringen-industriministern må heta Åsling eller Huss-sitter på parkett, medan företagen i den heliga vinstens namn tillåls husera mer eller

mindre fritt mol människor och hela samhällen. När detta är gjort skall tydligen Erik Huss försöka agera städgumma. Jag citerar än en gång ur interpellationssvaret: "De anslällda och de enskilda orter som kommer i svårigheterpågrund av strukturförändringar eller produklionsneddragningar kan självfallel på sedvanligt sätt påräkna insaiser från samhällets sida inom ramen för de riktlinjer som för arbetsmarknads- och regionalpolitiken har beslutals av riksdagen,"

Varför så passivt betrakta vad som nu händer inom boardinduslrin? Behöver man lägga ner Lövholmen, Scharins Söner, Karlholm och Pilgrimstad? Ingen av dessa fabriker går med förlust. Ser man det dessutom från samhällsekonomisk synpunkt skulle man finna att en belydande vinst skulle uppstå ifall driften behölls och utvecklades. Vore det inte skäl i att aktivera arbetsmarknads- och regionalpolitiken sä atl samhällel tog över de här nämnda industrierna i samarbete med KF? Lövholmen ägs redan nu av staten och Karlholm av KF,

Vi vet atl den här branschen missköts - del må sedan vara statliga, privata eller kooperativa ägare. Under de gyllene åren förboarden fram till 1970-talet gjordes inga slörre ansträngningar för att vidareutveckla produkterna, trots de stora vinster man då erhöll. Marknadsföringen har misskötts, och man fortsätter att missköta den. Del finns vad jag kan förslå fortfarande en marknad för boarden, och det finns också möjligheter lill vidareutveckling av denna produkt.

Låt mig nämna en enda siffra. År 1975 satsade man 0,3 % av förädlingsvärdet till forskning och ulveckling inom träindustrin. Man kan jämföra dessa 0,3 96 med all bilindustrin samma år satsade 13,3 % pä forskning och utveckling. Siffrorna talar för sig själva,

Dessulom är boarden slarki beroende av bostadsbyggandet. Om man höjde bostadsbyggandet borde det i nuläget inte finnas några slörre problem för boarden. Vi har bostadsbrist, och vi har en boardindustri som är beroende av aktiviteten på bostadssektorn. Vi har dessulom tusentals arbetslösa byggnadsarbelare. En aktiv arbetsmarknads- och regionalpolitik borde fungera så att man nu vidtog de åtgärder som jag här i korthet har berört. Problemen inom board branschen kan lösas pä annat sätt än genom det man nu håller på med.

Jag har alltså visat pä vissa alternativ till boardutredningen, men jag har ingen förhoppning all industriministern skall ansluta sig lill dem. Jag skall heller inte utesluta alt man framöver kanske måste göra vissa neddragningar eller strukturella förändringar inom boardinduslrin och skivinduslrin. Jag förnekar inle all strukturomvandling av näringslivet är ofrånkomlig, nödvändig och önskvärd i varje samhällssystem. Men en dylik strukturomvandling måste genomföras efter ett medvetet, långsiktigt program i folkets och inle i profitörernas intresse. Den strukturomvandling som sken och sker och som troligen kommer atl ytterligare accentueras kan inte accepieras, då den helt tjänar de senares intressen. Den är inle i linje med samhällets bästa eller det sociala ansvarsiagandet. Bestående skador församhällei och folkel är också påtagliga.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om boardindustrins framtid

109

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om boardindustrins framtid

Erik Huss och den borgeriiga regeringen har accepterat nedläggning och nedbanining av boardinduslrin. Det rör sig om ett stort antal jobb som försvinner. Dä vill jag fråga: Vad erbjuder industriministern och den • folkparlistiska regeringen? AMS-ålgärder. Ja, visst är de nödvändiga i ett sådanl läge; man måsle naturligtvis ha de medlen. Men de kan ju bara bli kortsiktiga. Det vore bra om Erik Huss kunde konkret berätta vad de regionalpolitiska åtgärderna innehåller för de orter som nu kommer atl drabbas. Blir det ersättningsindustrier? I så fall bör väl sådana planer vara färdiga nu. Och jag frågar: Finns det sådana för Lövholmen, Karlholm, Scharins Söner och Pilgrimslad? Vilka krav tänker regeringen ställa på de förelag som nu minskar eller lägger ned boardlillverkningen?

110

CURT BOSTRÖM (s);

Herr talman! Jag delar Gunnar Olssons oro när del gäller industriministerns interpellationssvar, där induslriminislern säger atl den Åkermanska utredningen i första hand inte skall ses som underiag för regeringens handlande utan att man skall lämna till företagen och branschen i sin helhet all själva genomföra denna strukturering i samråd med de anställdas organisationer. När förre industriministern Åsling tillsatte denna utredning sades del ändock atl utredningen skulle lillsammans med representanter för industrin, samhället och de fackliga organisationerna utarbeta en strukturplan för branschen. Jag vet att industriminister Åsling i en kommentar till tillsättandet sade alt den kapaciletsneddragning som enligt hans uppfattning syntes ofrånkomlig inte fick ske på elt planlöst och okontrollerbart sätt och all en objektiv utvärdering skulle göras, där så långt möjligt både förelags- och samhällsekonomiska aspekter skulle belysas.

Jag skulle vilja fråga industriminister Huss; Har man gjort någon sådan utvärdering och vad har man i sä fall kommit fram till?

Enligt mitt förmenande har utredningen inte lyckats med sin uppgift. Man kom aldrig fram lill alt förelagen och de fackliga organisationerna lillsammans lade fram en strukturplan som innebar atl man var överens om pä vilket sätt delta skulle genomföras. Vad som hänt är, såsom tidigare har påpekats här av Gunnar Olsson, all företagen vart och ett för sig gjort utredningar och tagit ställning till på vilket sätt frågorna skall handläggas.

Det här förfarandet har - såsom också nämnts tidigare - tyvärr också tillämpats när del gäller del statliga ASSI, som hänvisat till sin ekonomiska siluation och drivit förhandlingar om en nedläggning av boardfabriken i Piteå. ASSI hade i själva verket redan innan den Åkermanska ulredningen tillsattes fattat beslut om en nedläggning. Del är här fråga om en lönsam fabrik, och den utgör således ingen belastning för företaget. Boardfabriken i Piteå är dessutom en integrerad del av förädlingskedjan. Den utredning som Johan Åkerman gjort beträffande denna bransch borde rimligtvis ha tagit hänsyn lill också detta förhållande. Vi kommer utan tvivel att i en framtid få en bristsituation när det gäller råvaran. Om det såsom när det gäller boardfabriken i Piteå är fråga om en fabrik som utgör en del av en

förädlingskedja och som fyller en väldigi stor uppgift för alt man skall kunna lillvarala råvaran så långt som möjligt, då bör enligl min förmenande avvägningar göras så all även sädana frågor beaklas.

Härtill kommer att delta sker i en del av landet där arbetslösheten är störst och där eventuella förbättringar av konjunkturen inte nämnvärt kommeratt kunna ändra på den situationen. Satsningar på de statliga basindustrierna i Norrbotten är och förblir därför de åtgärder som kan rädda Norrbotien. En nedläggning av denna boardfabrik är sannerligen ingen åtgärd som främjar en positiv utveckling av våra norrbottniska basindustrier.

Jag vet atl parterna skall träffas den 21 november för centrala MBL-förhandlingar. Vi vet också all ASSI-ledningen har den beslämda uppfattningen alt fabriken skall läggas ner. De centrala förhandlingarna får mol den bakgrunden mera ses som rent formella. När del gäller statliga förelag är det ulan tvivel sä atl del är staten och därmed regeringen som har ägaransvar. Jag skulle i del sammanhanget vilja cilera ur den proposition som tar upp frågan om anslag lill ASSI för att bygga ut anläggningarna i Karisborg. I den säger industriminister Huss:

"Jag anser all staten som ägare lill det företag som svarar för merparten av indusirisysselsällningen inom länel i rädandelägebör vara beredd att la på sig ell särskill ansvar för atl behålla och skapa ny sysselsällning."

Jag skulle vilja fråga industriminister Huss: Delar industriministern ASSI-ledningens uppfallning att boardfabriken i Piteå skall läggas ner? En nedläggning skulle nämligen innebära ell bortfall av minst 200 jobb.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 boardindustrins framtid

SVEN LINDBERG (s):

Herr talman! Jag instämmer i atl det är svårl atl se hur man skulle kunna undvika atl lägga ner någon av de elva boardfabrikerna i landet. Del är klart atl denna situation skapar oro pä varje ort och i varje region där en sådan industri är belägen. Det är därför helt naturligt att vi i Jämtland är ytterst oroliga för den framlida utvecklingen för boardfabriken i Pilgrimstad.

Det finns flera skäl härtill. Den bekymmersamma sysselsäitningssituaiionen i främst länets glesbygder kan inte nog ofta understrykas, även om jag denna gäng skall avstå från all yueriigare belysa den. En annan orsak är den låga förädlingsgraden på skogsråvaran inom länel. F. n. ärdet bara ca 20 % av den råvara som avverkas i länels skogar som förädlas inom länet. När massafabriken i Hissmofors läggs ner kommer det alt vara bara ca 15 96.

En iredje orsak är att fabriken i Pilgrimslad sysselsätter 87 personer - med den indirekta sysselsätlningen rör det sig totalt om ca 150 personer. Hela samhällel Pilgrimslad är baserat på och beroende av fabriken. Skulle fabriken försvinna, skulle det fä ytterst allvariiga konsekvenser för samhället.

En fjärde orsak är alt del skulle fä om inte direkl avgörande så ändock ytterst allvarliga konsekvenser för regionens sågverk. Dessa levererar nu sågverksflis och sågspån lill fabriken. Skulle den försvinna, skulle närmaste avsättningsmöjligheter som återstår vara industrierna vid kusten eller i Norge. Transportavstånden skulle öka i bästa fall med närmare 20 mil. Vad del betyder i ökade transportkostnader och minskad lönsamhet behöver

111

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm boardindustrins framtid

112

knappast beskrivas.

Mot denna bakgrund är det hell naturiigt alt vi jämtlänningar med oro ser fram emot alt ytterligare en av våra förädlingsindustrier kan komma all försvinna.

Del råder stor billerhel bland den jämlländska befolkningen när det gäller skogsindustrin. Förhoppningar ställdes en gäng i tiden på Norriands Skogsägares Cellulosa AB. Men NCB svek Jämtland. Man köpte upp befintlig cellulosaindustri i länet och sög ut de sista vinsterna. Slutligen läggs den ner. Den sista fabriken, Hissmofors, torde inte stå all rädda - den är dömd lill nedläggning. I stället för all investera i länet valde NCB all göra sina framtidsinvesteringar i andra län, trots att både NCB och aktieägarna har stora skogsinnehav i länet. Virket, vinsterna och sysselsättningen försvinner från länet lill andra delar av landei. Så kan det gå för ett län när de fria marknadskrafterna får spela fritt.

Vi vet att träfiberindustrin i Pilgrimstad går med vinst, och av vissa informationer alt döma står inte fabriken i någon omedelbar fara. Men vi vet också all ägarna är tveksamma inför industrins fortbestånd i framtiden.

Mot denna bakgrund tror jag atl industriministern förstår vår oro inför framtiden. Med tanke på de regionalpoliliska effekterna av en eventuell nedläggning och den lönsamhet som fabriken har bör den vara en av de anläggningar som del måste vara angelägnast alt behålla i en förestående strukturomvandling i iräfiberskiveinduslrin.

Tolkar jag industriministerns svar rätt menar han att nedläggningen av boardinduslrin enbart är en affär för ägarna, som samhället inte skall lägga sig i. Staten skall endast gå in som städgumma när industrierna är nedlagda. Industriministern säger i sitt svar på Gunnar Olssons inlerpellation att de enskilda orter som kommer i svårigheter på grund av strukturförändringar eller produktionsnedläggningar självfallel pä sedvanligt sätt kan påräkna insaiser frän samhällets sida inom ramen för rikllinjerna för arbetsmarknadspolitiken och regionalpolitiken.

Ja, herr industriminister, visst är vi tacksamma för det, men sädana insaiser är hell naluriiga dä dessa riktlinjer tillkommit genom riksdagsbeslut. Men detta uttalande föder inle särskilt stora förhoppningar hos oss i Jämtlands län. Vi vet att den borgerliga regeringen har gäll bet på att skaffa sysselsättningsindustrier till Hissmofors, och vi är alla medvetna om de stora svårigheter som föreligger när del gäller alt försöka skaffa sysselsällning och ersättningsindustrier på de flesta av de orter där vår nuvarande skogsindustri är lokaliserad. Vi anser därför atl samhällel måste ta på sig elt ansvar för att styra den framtida strukturomvandlingen inom skogsnäringen.

Jag skall därför först be alt få ställa följande fråga till industriministern; Kommer industriministern alt ta några initiativ för att rädda så myckel som möjligl av sysselsättningen inom boardinduslrin, med samlidigt beaktande av de regionalpolitiska aspekterna?

Eftersom situationen i stort sett är densamma inom hela vår skogsindustri, skulle jag vilja ställa ytteriigare en fråga:

Kommer regeringen att i samband med den skogspolitiska proposition.

som är aviserad till vårriksdagen, att lägga fram något förslag till en planerad utveckling, där samhället tar pä sig ledningen och ansvaret för alt de regionalpolitiska intressena las lill vara i den framtida strukturomvandlingen?

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Del finns kanske anledning atl inledningsvis erinra om bakgrunden till de problem som här diskuteras, nämligen alt efterfrågan pä den svenska träfiberskiveindustrins produkter länge har varit i avsevärt minskande.

Det är fiera orsaker lill della. En är det minskade bostadsbyggandet i Sverige. Den förste talaren sade att denna minskning hade börjat sedan den borgeriiga regeringen kom lill. Jag visste inte att vi sä länge hade haft en borgerlig regering. Minskat bostadsbyggande i Västeuropa aren annan orsak. Ökad konkurrens från nya producenter av iräfiberskivor i Syd- och Östeuropa och Brasilien är ytteriigare en orsak, och slutligen kan nämnas konkurrensen frän andra material, särskilt spånskivor. Allt detta har lett till att inte bara i Sverige ulan i hela Västeuropa kapaciletsutnyltjandel är lågt.

Mot den bakgrunden skrev - jag tror del var 1977 - fyra fackliga organisationer till industriministern och begärde en strukturutredning. En sådan kom också till stånd i form av den Johan Åkermanska utredningen, som nämns i mitt svar och som har karakteriserats som en strukturplan som har fått en vägledande funktion. Jag vill alltså konstatera atl vad som nu pågår icke - som det har gjorts gällande i ett par inlägg - är en okontrollerad utveckling utan en ulveckling där planmässig ledning genom denna strukturplan spelar en väsentlig roll.

Avgörande här ärju atl man får en rimlig och vettig utveckling enligt en plan, inte att samhället griper in som något slags självändamål.

Någon av talarna sade all den här Åkermanska strukiurplanen har fått elt omilt mottagande. Jag kan inte finna del. I elt yttrande delta år konstaterar de fackliga organisationerna att man icke är helt tillfredsställd med strukturplanen och anger på vilka punkter man inle är till freds. Det gäller dels bedömningen av den framtida marknaden, som Johan Åkerman bedömer vara ungefär 40 % lägre än den tillgängliga kapaciteten, medan facken anger siffror som är ungefäriigen 35 96 lägre, I stället för en marknad i intervallet 400 000-450 000 ton, som Johan Åkerman talar om, anger man 380 000-410 000 ton. Det får sägas vara en ganska marginell skillnad och icke något underkännande av de bedömningar som utredningsmannen hade gjort.

På grundval av denna något mer optimistiska bedömning kommer man till att av de elva fabrikerna skulle inte fyra utan tre behöva nedläggas, och man menar atl det borde finnas utrymme för ASSI:s fabrik i Lövholmen, Även på denna punkt accepteras ändå i huvudsak grundlankama i den Åkermanska planen och även bedömningarna av vilka fabriker som närmast står i farozonen.

Jag kan vidare konstatera atl det material som jag har fått till min

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 boardindustrins framtid

113

8 Riksdagens protokoll 1978/79:29-32

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om boardindustrins framtid

disposition anger att på de orter där anläggningar föreslås läggas ner arbetar företaget i fråga med utveckling av nya produkter; i Holmen-Vrena t, ex, med mineralull, medan Skarins arbetar med en ny skivprodukt, som man sedermera får la ställning till, eftersom den kan gälla betydande satsningar, I fallet Ljusne, som nämndes här, är det fråga om övergång från hård board, som ärden slora produkten, till medelhärda skivor, osv. Här ligger man alltså inte stilla utan söker lösa sysselsättningsproblemen, åtminstone till stor del, genom nya satsningar. Därvid har man tillgång till samhälleliga stödformer, som inte tillskapats för just detta fall, utan som redan finns, såsom IG-lån, lokaliseringslän osv. Det ärju inte något fel att en stödform redan finns.

Några speciella frågor:

Herr Boström drog en parallell med Karisborg och frågade om inte det synsätt som där utvecklats bör vara tillämpligt också på Lövholmen. Den parallellen är väl ändå inle fullständig. Karlsborg ligger i Kalix, där del inle finns några andra arbetstillfällen. Där satsar man 550 miljoner på en stor investering, som mognar ut i en färdig anläggning om ett par år. Lövholmen ligger i Piteområdet, som, såvitt jag förstår, dock har en annoriunda situation än Kalix. Emellertid får herr Boström och jag tillfälle att närmare diskulera Lövholmen uppe på industridepartementet om några dagar, varför jag inte skall gå närmare in på detta ämne.

Vad beträffar Pilgrimstad, som herr Lindberg frågade om, sade han själv -om jag hörde rätt - alt det inle föreligger någon omedelbar fara, och man kan konstatera alt ägaren. Stora Kopparberg, håller på med en intern utredning avseende både Pilgrimslad och Ljusne. Jag kan vidare konstatera att det i pressreleasen från Åkerman sägs att Pilgrimstad närmast av samhällsekonomiska skäl bör vara kvar.

Det frågades också om min syn på skogspolitiken i stort. Del är väl av både individuella skäl och med lanke på lämpligheten alt fö lillfälle att diskutera skogspolitiken inför en mera talrikt besatt kammare knappast naturiigt alt jag nu försöker la upp den frågan, utan jag nöjer mig med det svar som lämnats.

114

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Först bara ett par ord om bostadsbyggandet. Det kan ju inle vara främmande för Erik Huss att bostadsbyggandet i landei kraftigt har bantats efter regeringsskiftet 1976, vilket har fåu negaiiva konsekvenser för den bransch vi nu diskuterar. Jag avsåg ingalunda det dramatiska regeringsskiftet i förra månaden.

Del som gör mig besviken i det svar jag har fåu på min interpellation är att statsrådet så klart ullalat att han inte delar min uppfattning att det borde finnas starka skäl för regeringen alt redovisa sin syn på boardindustrins framtid. Detta strider inte bara mol den uppfattning som framförts av facket och somjag ansluter mig till utan också mot vad som förts fram i utredningen. Utredaren har bedömt det som realistiskt att de åtgärder som ansetts nödvändiga genomförs under 1979, så alt den nya strukturen kan stå färdig 1980. Hur denna omstmkturering skall kunna ske med hänsyn till helheten i

branschen utan att regeringen behöver gå in och medverka har jag svårt atl förstå.

Att man från facket efteriyst regeringens syn på de här problemen bottnar ju i den stora oron hos de anställda, en oro som bara tilltar. I del här lägel anser åtminstone jag all vi som valt alt företräda löntagarnas iniressen har en odiskutabel skyldighet alt föra fram den oron inför det ansvariga statsrådet.

Statsrådet sade nyss till Jörn Svensson att vi inte har lämnat varven ensamma. Varför kan inte delta regeringsansvar föras över även till den krisbransch som vi nu diskuterar, nämligen de 2 600 människor som är sysselsatta inom boardinduslrin? Jag vill bara fråga statsrådet del.

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Det kan ju vara trevligt alt ha rådgivare omkring sig som skrattar och har hjärtligt roligt när andra är uppe i den här talarstolen och tar upp allvariiga problem. Jag har ingenting emot skrattande rådgivare och glädje, men jag tycker nog alt det borde vara på sin plats att litet mer allvariigl se på också andra talares uppfattningar och meningar i de här frågorna.

Jag ställde ett antal frågor till Erik Huss. Jag tog upp plywoodproduklionen, eftersom jag här ser ett kommande problem. Det är redan ett problem, och del kommer att bli störte. Nu kan Erik Huss i och för sig säga alt delta inte hör lill dagens debatt. Men, som jag tidigare har sagt, skivinduslrin är en bransch där inte bara board och utan också plywood ingår. Och det skulle vara iniressani att höra om Erik Huss är beredd atl ta initiativ också när del gäller plywood, hur han menar atl man skall se på detta i framliden. Erik Huss vet myckel väl att fackförbunden framfört önskemål om delta. Det finns alltså många som är intresserade av ett svar.

Jag sade att i nuläget borde man kunna ha kvar boardindustrierna under vissa förutsättningar-jag pekade bl. a. på bostadsbyggandet. Jag vet att detta inle precis är Erik Huss bord, men det ingår ändå i det här sammanhanget - vi vet ju atl boardinduslrin är slarki beroende av nivån på bostadsbyggandet. Och ministrarna i regeringen lär väl påverka varandra eftersom de lalar med varandra. Vi vet också alt del råder bostadsbrist. Och om man ökade bostadsbyggandet - vilket är fulll möjligt - skulle man under en övergångstid hinna med att lösa problemen pä de orter där det så småningom kommer en nedläggning.

Boarden är en liten del i elt mycket slörre sammanhang. Del gäller hela skogsindustrins framtid. Den forskning och produktutveckling osv. som bedrivs där menar jag är mycket dålig, allra helst på träsidan. Man kan göra myckel mer där och få fram alternativ produktion.

Jag frågade Erik Huss också om de regionalpolitiska åtgärderna. Jag log upp AMS-ålgärderna och är helt överens med Erik Huss om att de är nödvändiga. Men det är kortsiktiga åtgärder. Nu säger Erik Huss i sitt andra inlägg att man kan få regionalpolitiskt slöd, ekonomiski stöd osv. Men då kanjag hänvisa till den debatt som Jörn Svensson förde här lidigare i dag och betona alt sådant stöd inte ger någonting. Vilket svenskl företag är i dag berett att nysatsa? Det

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 boardindustrins Jramtid

115

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm boardindustrins framtid

finns ju inga företag som är beredda till det. Hela den där problemaliken känner vi till.

Del är fråga om vilka ersättningsindustrier som nu kan bli aktuella. Vad kan man bjuda de orter som så småningom kommer atl drabbas av nedläggningar inom boardinduslrin? Del är del som är intressant. Det är också intressant alt få vela vilka krav industriministern är beredd att ställa på förelagen. De måste också ta sitt ansvar. De kan inte enbart fö strikt tillämpa företagsekonomiska principer. Det är ohållbart att ha den utgångspunkten i del läge som vi nu befinner oss i.

116

CURT BOSTRÖM (s):

Herr talman! Jag kanske borde vänta med atl föra debatt i den här frågan lill på torsdag, dä jag har tillfälle att tillsammans med fackliga organisationer träffa industriministern och beröra dessa problem för Piteås vidkommande. Eftersom staten är ägare till ASSI förutsätter jag alt vi då har möjligheter aU diskulera det ägaransvar som staten utan tvivel bör ta pä sig när det gäller de statliga industrierna i Norrbotten.

1 mitt tidigare inlägg citerade jag vad industriministern anfört i proposilionen som motivering föreu anslag till ASSI i Karlsborg. Industriministern menar atl parallellen inle är fullständig. Men det talas i propositionen om atl ASSI svarar för merparten av industrisysselsätlningen inom länet; det var således ingen hänvisning direkt till Karlsborg.

Bara några kommentarer;

De cenlrala fackliga organisationerna hade enligt mitl förmenande en annan uppfattning än vad utredningsmannen Åkerman hade beträffande den framlida marknaden. Det sade också industriministern själv. De fackliga organisationerna hade bedömt marknaden belydligl mera positivt än vad Åkerman hade gjort. Om man tagit hänsyn till det skulle det ha inneburit, herr industriminister, att ASSLs fabrik i Piteå skulle ha fält bli kvar. De cenlrala fackliga organisationerna har också i den diskussion som förts med ASSLs styrelse framhållit atl man rimligtvis borde avvakta någon tid innan man tar ställning lill humvida boardfabriken i Piteå skall läggas ner.

Jag skulle samtidigt vilja säga, eftersom detta gäller Norrbotten och de ulomordentligl stora problem som vi har där i fråga om sysselsättningen, atl nog borde man ha rätt alt kräva av ASSI alt ledningen för företagel, om boardlillverkningen i Piteå bör läggas ned på grund av att det - jag understryker också aU det är del faktiska förhållandel - kommer att bli överskott i produklionen av träskivor in på 1980-talel, omedelbart skulle sätta i gång au arbeta på atl skapa en ersältningsundustri. Det rör sig dock om ca 200 människor som är sysselsatta i boardinduslrin. Därtill kommer att en nedläggning också drabbar åtskilliga skogsarbetare som i dag är sysselsatta med att la lill vara avfall från skogshanteringen. Den kommer även all drabba småsågsindusirin, som vid ett bortfall av boardlillverkningen föriorar möjligheter alt leverera avfall. Jag bedömer situationen såsom mycket allvariig, och jag uttrycker den förhoppningen att vi på torsdag skall kunna komma fram till en lösning av problemet.

SVEN LINDBERG (s);

Herr talman! Industriministern försöker trösta mig med atl man i den Åkermanska ulredningen säger all Pilgrimslads AB bör vara kvar, bl. a. av regionalpolitiska skäl. Jag är naturligtvis tacksam föratt industriministern vill trösta mig, men jag känner mig inte särskilt lugnad, eftersom detta är utredningsmannens åsikt. Vilken är ägarens åsikt? Det är ju avgörande i sammanhanget. Såviiijag vet är ägaren inle särskilt intresserad av atl behålla industrin i framtiden. Om man inte försöker att påverka frågan kommer ägaren att helt göra som han vill. Del var med anledning av del somjag ställde frågan om industriministern tänker la några initiativ för att vi skall fö en planerad utveckling där de regionalpolitiska hänsynen tas lill vara.

Industriministern säger att han inle vill gå in och diskulera hela skogsindustrin. Jag förstår det - och det var inle det kravet jag ställde. Jag frågade industriministern om han hade planer på atl framlägga några förslag i samband med den skogspolitiska propositionen som är aviserad till vårvintern. Anledningen är alt framtiden för vår skogsindustri kan te sig ljus, om man går in med riktiga åtgärder. Jag skall inte ta upp hela den problematiken, men det är nödvändigl atl man börjar en snabb planering för de åtgärder som behöver vidtas och att man framför allt går in och tar lill vara de regionalpoliliska effekterna.

Jag vill råda industriministern atl - om han inte redan har gjort det - läsa en artikel i Svenska Dagbladet torsdagen den 19 oktober 1978 av verkställande direktören i SCA, Bo Rydin. Rubriken var "Samhället måste dela riskerna". Del är inte ovanligt all vi får det kravet från kapitalägarna. Jag är medveten om alt i den framtid som vi har alt vänta när det gäller skogsindustrins stmkluromvandling kommer kapitalägarna att fö stora bekymmer med atl skaka fram del kapital som är nödvändigt. Del är mycket troligt alt samhället måste gå in och hjälpa till. Men det är då vettigt och berättigat alt samhället också för vara med i den planering som skall komma.

Jag vill avsluta med att cilera sista stycket i Bo Rydins artikel: "Vad som inte kan accepieras är alt man planlöst går in och hjälper de företag där av olika skäl problemen är mest framträdande. Enligt min mening måste vi söka en lösning för hela den renodlade cellulosaindustrin." Jag vill göra tillägget alt vi enligt min mening måste söka en lösning för hela skogsindustrin. Därför är det av stort intresse att få veta om regeringen avser att lägga fram några förslag på vårvintern.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm boardindustrins framtid

Induslriminislern ERIK HUSS:

Herr talman! Många talare har varit uppe, och de haralla velat avpressa mig elt eller flera löften. Jag tror att del i allmänhet är klokt av en industriminister att vara sparsam med löften, framför allt med sådana som ges i ell inte särskilt planerat sammanhang. Jag tror alt det är speciellt klokt om en nykomling är sparsam, och det tänker jag därför vara.

Låt mig emellertid kommentera några av de mera detaljerade frågorna som har ställls.

Jag vill först knyta an till den lilla diskussionen om bostadsbyggandet. Jag

117

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 boardindustrins framtid

syftade naturligtvis inle på det regeringsskifte som nyligen ägde rum. Det skulle ha inneburit alt jag hade klassificerat den förra regeringen som icke borgerlig. Vare detta mig fjärran!

Jag knöl an lill Gunnar Olssons påslående att det var den borgerliga regeringen som hade dragit ned bostadsbyggandet. Såvitt jag förstår har bostadsbyggandet varil på nedgång under nästan hela 1970-talel. Jag var nu inte medvelen om atl vi under hela den tiden skulle ha haft en borgeriig regering! Del var bara det jag syftade på.

Atl bostadsbyggandet gick ned berodde naturligtvis inte på vare sig elaka syften från regeringen Palme eller regeringen Fälldin eller handfallenhet inför problemen, ulan på all det hade uppstått en mättnad, elt minskat behov av bostadsbyggande. Nu håller den situationen på att ändras, som Bertil Måbrink så riktigt knöt an lill. Det finns ett behov av ett ökat bostadsbyggande, och ett sådant börjar komma i gång, ehuru inte i särskilt rask takt. Såviiijag förslår kan man ändå inte räkna med en så kraftig utveckling att den pä något radikalt sätt förändrar situationen och ger upphov till en drastiskt förbättrad bild för boardinduslrin. Del är uppenbart alt vi, som alla berörda parter - facket, förelaget, departementet osv. - har menat, måsle räkna med en minskning av kapacitei och produktion. Då är frågan hur del skall ske. Det bör ske planmässigt - det är vi alla ense om. Därför tog förre industriministern del initiativ som ledde fram lill den strukturplan som vi har diskuterat.

Bertil Måbrink efterlyste ett besked om den skrivelse som facket nyss har avgivit om plywoodindustrin. Vad jag för dagen vill säga är att vi i industridepartementet som en första åtgärd skall diskutera de fackliga organisationernas synpunkter med dem och med branschen. Det blir elt naluriigl första sleg.

För Sven Lindberg vill jag upprepa det jag sade i elt tidigare inlägg. Företaget håller på med en intern utredning, och den avvaktar vi för alt bedöma om det finns anledning lill åtgärder från departementets sida.

Jag vill till alla talarna säga alt det är självklart atl departementet och regeringen inte är ointresserade av vad som sker. Vi följer utvecklingen och det arbete som pågår för alt i mån av behov skapa andra sysselsättningar på de berörda orterna. Vi kommer atl överväga vilka insatser som är nödvändiga och naluriiga.

118

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaren på en del av mina frågor. Jag anser att ökningen av bostadsbyggandet går snabbare än induslriminislern anser, men det kanske vi inte kommer överens om.

Jag är besviken på en punkt; det gäller en myckel väsentlig fråga, som de aktuella orterna är mycket bekymrade över. De frågar sig: Vad får vi i stället? Jag tycker att industriministern här ger alltför svävande besked och pratar litet mnt frågeställningen: Kan regeringen garaniera en ersättningsindustri? Av svaret måsle man tyvärr dra slutsatsen all regeringen inle kan göra del.

Industriministern kan naturligtvis säga att den folkpartisliska regeringen

funnits så korl tid. Ja, men folkpartiet har också suttit med i den tidigare borgerliga regeringen, och den har ju i alla fall suttit i över två år. Del argumentet är därför inte riktigt hållbart.

Del dystra i del här är faktiskt att man alltid får besked som: Vi följer den här frågan, och vi skall naturligtvis göra allt vad vi kan. Vilka åtgärder har vidtagits vid sådana här strukturförändringar? Ja, man har inte gjort någonting. Jag kan räkna upp situaiioner där man mist ett antal jobb. Och jag kan räkna upp en mängd platser i mitt eget län - exempelvis Ljusne i Söderhamns kommun - som inle bara under den borgeriiga regeringen ulan även under den tidigare socialdemokraliska regeringen drabbats av nedläggningar, minskal antal arbetstillfällen osv. Samma gäller även för Ljusdal, Hofors, Gävle samt andra orter i andra län. Man säger lugnande: Ja, visst skall vi från industridepartementets sida noggrant följa utvecklingen. Men det är inte det som vi efteriyser, utan vi vill ha svar på frågan vad industriministern och den folkpartisliska regeringen nu kan säga konkret belräffande Karlholm, Pilgrimslad och de aktualla nedläggningshoiade orterna.

Vi vet vad resultatet blir om man överiåter åt det privata näringslivet att sköta frågan. Man kommer inte atl se till att ersättningsjobb skapas. Här måste staten och regeringen ha ansvaret.

Jag beklagar all vi inte får elt konkret besked. Det är vad man vill ha också ute på de sysselsättningshotade orterna.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm handelsstålspolitiken

SVEN LINDBERG (s):

Herr talman! Jag skall fatta mig korl.

Jag accepterar alt industriministern är sparsam med löften om han i gengäld är fiitig med initiativ. Jag hade ändå hoppats fö besked om den folkpartisliska regeringen över huvud laget har några planer på atl lägga fram förslag när del gäller den framtida ulvecklingen inom skogsindustrin, men det beskedel har uteblivit.

Jag lovar industriministern att vi återkommer på den här punkten. Vi skall hålla honom varm.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om handelsstålspolitiken

Induslriminislern ERIK HUSS erhöll ordet för att besvara Lars-Ove Hagbergs (vpk) den 18 oktober anmälda interpellation, 1978/79:33, och anförde;

Herr talman! Lars-Ove Hagberg har frågat mig om jag och regeringen i anledning av den allvariiga sysselsäitningssituaiionen inom gruv- och handelsslålsindustrin är beredda alt medverka till följande:

att frångå besluten om strikt företagsekonomiska utgångspunkter för SSAB och att i slällel samhällsekonomiska bedömningar och full sysselsältning på varje ort skall vara vägledande för SSAB;

119

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 handelsstålspolitiken

120

att privatintressena i SSAB kopplas bort och alt SSAB genomgår en demokratisk nationalisering;

atl sådana riktlinjer för struktur och sysselsättning förverkligas med "egen utveckling" - metallurgi och förädling - vid de tre järnverken i Luleå, Domnarvel och Oxelösund och atl tidigare sysselsäitningsnivåer bibehålls;

alt gruvbrytningen inte upphör förrän malmen är utbruten och att ersättningsindustrier anskaffas till gruvorterna i god lid innan gruvan är utbruten;

all de mindre handelsstålverken skall garanteras fortsatt full sysselsältning och att därmed förslagen i Arne Geijers utredning vad gäller sysselsättnings-minskningar inte beaktas.

Herr talman! Den svenska handelsstålsinduslrins problem är välkända. Vi är klara över att den svenska stålindustrin är utsatt för hård konkurrens från länder där denna bransch har långt mer effektiv utmstning och väsentligt lägre produktionskostnader än vår egen industri. Denna måsle därför omstruktureras till högre effektivitet och bältre konkurrenskraft.

Det är en svår och ofta smärtsam omställning. Men jag finner att den svenska handelsslålsindustrin är på god väg att klara denna uppgift. Svenskl Stål AB har bildats under omfattande statlig medverkan. Beslut härom fattades av riksdagen i våras under bred politisk enighet. Inom företaget har man tillsammans med de anställdas representanter arbetat fram en stmkturplan, som skall ses som ett uttryck för en allvarlig strävan att förbättra konkurrensförmågan och skapa ett på sikt lönsamt företag med möjlighet atl fortleva i framtiden.

Vad gäller den framtida inriktningen av Svenskt Stål, t. ex. företagels produktionsinriktning och marknadsorientering och de åtgärder som krävs för att stärka företagets effektivitet och marknadsposition, anser jag inte atl de politiska instanserna har möjligheter att göra säkrare bedömningar än förelaget självt. Jag har därför ingen anledning atl ifrågasätta företagets strukturplan.

Stmklurplanen är grundad på företagsekonomiska överväganden. Dess genomförande kommer att få belydande konsekvenser för sysselsättningen inom berörda regioner, inte minst gruvorterna.

För att behandla sysselsättningsproblem som kan uppstå i samband med omstruktureringen av stålindustrin har regeringen därför uppdragit åt vissa länsstyrelser alt tillsätta särskilda grupper för att samordna de åtgärder som kan vidtas på länsnivå. En viktig uppgift för dessa grupper är att i samarbete med etableringsdelegalionen i industridepartementet söka produkter som kan tillverkas vid befintliga företag i berörda regioner. Därjämte har en särskild utredningsman tillkallats-generaldirektören Bertil Rehnberg-med uppdrag atl dels undersöka möjligheterna att lidigarelägga sådana projekt inom Svenskl Slål som kan ge nya arbetstillfällen snabbare än vad som beräknats enligt planerna, dels undersöka möjlighelerna att fördröja nedläggningar i syfte att ge rådmm för sådana åtgärder som kan ge nya arbetstillfällen.

Mellan de mindre, utanför Svenskt Stål slående handelsstålverken har diskussioner rörande olika strukturfrågor förts under ledning av en opartisk ordförande - Arne Geijer. De förslag denne redovisat studeras f n. inom regeringskansliet.

Av vad jag nu sagt framgår att regeringen ser allvarligt på de sysselsättningsproblem som kan uppstå på grund av nödvändiga strukturförändringar inom handelsslålsindustrin. För atl begränsa de negaiiva konsekvenserna kommer givetvis tillgängliga arbetsmarknads- och regionalpoliliska medel all ställas till förfogande. Vad som därutöver kan komma i fråga för att mildra verkningarna av strukturomvandlingen kan jag f. n. inte uttala mig om.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om handelsstålspolitiken

LARS-OVE HAGBERG (vpk);

Herr talman! Jag tackar i sedvanlig ordning försvaret på min interpellation. Men det ärju inle något svar som människorna i Dalarna och Norrbotien och alla SSAB-arbelare kan lacka för, snarare tvärtom.

Det skulle kunna finnas en ursäkt för industriministern, nämligen all han inte suttit på sin post en månad ens, men på några avgörande punkter har industriministern redan slagit fast en linje som tidigare har utstakats, nämligen att företagsekonomiska bedömningar skall gå före samhällsekonomiska och atl SSAB:s strukturplan skall gälla. Anpassning skall ske lill den internationella stålindustrin, dvs. det internationella stålkapitaleis villkor.

Herr talman! Detta är beklagligt, för då genomförs en gigantisk nedskärning av handelsslålsindustrin. Därmed har industriministern ställt sig bakom handelsslålsuiredningens tankegångar.

Del som nu sker är helt enligt kapitalismens utvecklingslagar. När profiterna sjunker, skärps utsugningen av arbetarna. Vissa företag eller delar av företag skall slås ut, i det här fallet metallurgi och gmvor. Med nya maskiner och processer saml ny arbetsmetod och ny organisation söker här kapitalet pressa upp vinsterna. Del sker en rekonstruktion, som det heter, i SSAB:s fall med statens hjälp, dvs. skattebetalarnas. Man är i full färd med all få kapitalet att fungera på en ny nivå med ändrade betingelser, som ger den lönsamhet man begär. Därmed har man fått det uppsving som man skall ha till nästa kris. Då vidtar samma procedur; nedläggningar, sysselsättnings-minskningar, slöd från slalen.

SSAB är ett typexempel på hur kapitalismen fungerar i Sverige. 1 Norrbotten skall man satsa på metallurgi och en myckel liten färdig produktion. I Domnarvel skall tunnplåten färdigställas men ulan metallurgi. I Oxelösund skall man enbart satsa på grovplål. Följderna av den här koncentraiionsprocessen blir framför alll den alt gruvorna försvinner och att Norrbottens och Bergslagens utveckling råkar i farozonen.

Vänsterpartiet kommunisterna var det enda parti som den 4 april i år talade fören annan siålpoliiik, byggd på en annan kapacitet och på ett annat innehåll som skulle kunna betyda en utveckling för alla regionerna.

Med anledning av SSAB:s slmklurplaner har förre industriministern tillsatt en referensgrupp som skall följa strukturarbetet. Den har uppvaktat industriministern och gett honom material som visar följderna om man

121

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 handelsstålspolitiken

122

genomför strukturplanen: atl vid Domnarvets järnverk arbetsiillföllena skall minska i antal med 500, atl man skall göra vissa investeringar och alt del kommeratt bliensysselsätiningssvacka vid Domnarvets järnverk efter 1982 fram till 1985.

Enligt fackets bedömningar kommer i stället för 500 minst I OCO personer att förlora sina arbeten. I det föreliggande materialet om strukturutredningen har fackföreningen upptäckt rena brisler och fel. I, ex, beträffande banddivisionen, där man i planerna har angelt siffran 500, trots atl den egentligen bör vara mindre än 300, Det finns alltså direkta felaktigheter,

I Ludvikaregionen, där gruvorna kommer att försvinna på grund av metallurgins nedläggning i Domnarvel, blir effekten att över 1 000 arbeten försvinner. På längre sikt kan hela gruvnäringen i området hotas,

I Kopparbergs län betyder de här siffrorna all 1 700 arbetstillfällen försvinner, om strukiurplanen förverkligas. Effekterna när det gäller underleverantörerna och service- och tjänstesektorn blir enligt länsstyrelsen att 9 000 kommer atl bli arbetslösa eller placerade i beredskapsarbeten, om strukiurplanen genomförs.

Samhällsekonomiskt har man räknal med två saker. Arbetslivscentrum i Göteborg har pekat på all det skulle kosta en miljard kronor alt ställa lill rätta efter en omställning av strukturen, medan länsstyrelsen på andra beräkningsgrunder har kommit fram till halva summan. Men på lång sikt kommer kosinaderna säkert alt uppgå lill över en miljard.

Det här blir alltså den utveckling som följer av strukturförändringen vid SSAB, och det är inte överord atl säga att en majoritet i Bergslagen slår bakom kravet all jobben skall vara kvar. Jag kan inte se några som helst förnuftsmässiga skäl alt lägga ned melallurgilillverkningen i Domnarvel och därmed orsaka atl gruvorna måste läggas ned i Västerbergslagen eller få sin produktion minskad. Ur samhällsekonomisk synvinkel är det ju rena vanvettet. Det är slöseri med en naturresurs, och den kunskap som finns på de här orterna kastas bort, SSAB:s strukturplan visar kapitalismens totala ansvarslöshet inför bygder och anslällda, ty några ersättningsarbeten för dem som skall falla bort är inte planerade. Löftena om ersättningsindustri är i detta fall, och har varit, mulvalser för att få en opinion all tystna eller passiveras, varefter nedläggningar kan genomdrivas. När nedläggningarna sedan är ett faktum har ersätlningslöftena svikits,

SSAB;s företagsekonomiska strukturplan innehåller flera felaktigheter både av politisk och av teknisk art. Strukturplanen är företagsekonomisk och därmed anpassad till den s, k, fria handelspolitiken, dvs, den kapitalistiska handeln, där de siarka kapilaliniressena bestämmer marknaderna och där det är fritt fram atl slå ut svenskt handelsstål. Importen till Sverige av handelsstål rör sig om 50 96, Strukturplanen rättar sig i stort härefter, och industriministern ställer sig också i princip bakom della synsätt, Sveriges basnäringar hotas att slås ut, och förädlingsindustrierna flyttas utomlands. Om denna handelspolitik får fortsätta dröjer det inte heller länge förrän SSAB får göra näsla omstrukturering. Då får den då sittande induslriminislern säga som industriministern säger i dag; Det är en svår och ofta smärtsam omställning.

Det är alltså framliden som den kan le sig med den handelspolitik vi har.

Jag lycker alt det vore regeringens främsta uppgift i dag alt slå vakt om de svenska basnäringarna och inte bidraga till deras fall. Alt vidta åtgärder föratt minska importen till 35 96 vore en god första målsättning för regeringen.

Koncentrationen av metallurgin är ell annat exempel på felaktigheter i strukturplanerna. Dels kan aldrig svenskt slål konkurrera med stordrift, dels kan man aldrig konkurrera med jättarna på stålmarknaden. Och del aren klar kvalitelsföriust, om man inte använder integrerade verk. Man kan inte utnyttja en flexibel produktion, snabba omställningar och korta leveranstider. Del blir i stället en otymplig koncentralionsprocess, som inte kommer att gagna svensk stälhanlering i framliden.

Förädling av svenskt handelsstål står också helt i skymundan i samband med den storskalighet som man vill salsa på; man vill ju inrikta sig på standardprodukter, Sverige skulle kunna spela en unik roll inom handels-stålssekiorn med en ökad färdigproduktion, nya produkier och ny leknik. Men följden av koncentrationspoliliken är ju atl Norrbotten blir utan utveckling, ulan förädling och utan färdigproduktion. Där behövs det också integrerade verk med både metallurgi och färdigproduktion, inle minst från regionalpolitisk synpunkt.

Trotsat! malmen i SSAB:sgruvor i Västerbergslagen med normal brytning skulle räcka många tiotal år lill slaktas nu minst två av dem, Grängesgruvans existens är också hotad i och med en alltför låg produktionsnivå, Elt exempel på den här slakten är Blötbergsgruvan. Där har man gjort investeringar som per brutet ton ligger i topp. Med mycket små investeringar kan man bryla den mycket mer kvalitetsmässiga svartmalmen i Blötberget - alltså den malm som jag har i handen, som går att bryta och som har en kvalitet som skulle passa SSAB, Denna malmbil är en hälsning till industriministern alt man skall satsa på våra gruvor.

Här rör del sig bara om investeringar på någon miljon. Malmen skulle räcka i minst 15-20 år till. Trots detta skall naturfyndigheten inle utnyttjas.

Strukturplanen har också räknat med nya jobb, och facket har visat att den är för optimistisk. Risken finns nu att del blir betydligt färre jobb i hela strukturplanen. Dessutom ställs i denna flera tusen utan jobb utan att det finns några nya. Det är en svaghet i strukiurplanen. Därtill finns det i denna plan, som industriministern ställer sig bakom, klara ekonomiska felräkningar på investeringarna blott fyra månader efter beslutet, bl. a, den som är lill nackdel för egen ulveckling och som jag har frågat om.

Befolkningen i Bergslagen anser atl den här strukturplanen måste avvisas, I slällel för den förelagsekonomiska siålpoliiik som nu genomförs måsle man planera pä samhällsekonomiska grundvalar. Den övergripande målsättningen skall vara full sysselsältning på varje ort med satsningar på avancerad förädling, ny teknik och nya produkter. Den svenska handelsstålspolitiken måsle förändras så atl den skyddar vår handelssiälsindusiri och ger sysselsättning i stället för alt utarma bygderna och bruksorterna. De privala intressena i stålbolagel måste elimineras.

Det finns slöd för den här linjen utanför dem som kämpar för resp. ort.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om handelsstålspolitiken

123

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om handelsstålspolitiken

124

utanför vpk. T. o. m. Gruviiidustriarbetareförbundet kommer i sitt program, som lades fram efter stmktumtredningen, fram lill samma bedömning, atl man bör ha bibehållen masugnsdrift i de största tre handelssiålverken. Sedan riksdagen fattade beslutet om SSAB i april har verkligheten visat det orimliga i förverkligandet av beslutet.

Man har sett vilka personalminskningar det blivit i Luleå och vilka konsekvenser del fött för Norrbotten. Man ser nu föriusterna av jobb i Domnarvel och Västerbergslagens gruvor och de stora indirekta sysselsättningsproblem som följer därav.

Del är mot bakgrunden av detta läge som induslriminislern nu svarar eller - skulle jag vilja säga när det gäller en del av mina frågor - inte svarar.

Tanken pä samhällsekonomiska bedömningar för SSAB avvisar industriministern helt. 1 stället skall SSAB lägga ned enheter, rationalisera bort folk och ödelägga orter för att vinna några kronor i konkurrensen, samlidigt som samhället förlägga ut miljardbelopp för all la reda pä följderna, dvs, vad man kallar för samhälIsekonomiska konsekvenser, som skattebetalarna för stå för. Vore inle del enda rimliga att bygga in samhällsekonomin i företagen? Det är ju del saken gäller.

På frågan om de privata intressena borde kopplas bort ur SSAB svarar industriministern över huvud laget inle. Men atl skattebetalarna skall stå för fiolerna medan Gränges och Stora Kopparberg tar vinsterna är lydligen enligl industriministern helt i sin ordning.

Som svar på min fråga om egen utveckling på varje ort inom SSAB, varmed gruvorna skulle kunna bevaras, förklarar industriministern helt frankt: "Jag har därför ingen anledning aU ifrågasätta förelagets strukturplaner." Vad jag kan förslå har industriministern nu tagit ställning för koncentrationspolitiken och avvisat alternativet egen utveckling, något som man är överens om inom den referensgrupp som finns i Dalarna och som har representanter för alla de politiska partierna. Där går industriministern emot en enhällig opinion i Bergslagen när del gäller stålhanteringens framlid,

Inle heller principfrågan om gruvbrytningens framlid vill industriministern svara på. Men indirekt godtar industriministern att man lägger ned gruvor som inte är utbrutna. Han ställer sig därmed bakom en linje som innebär ett gigantiskt slöseri med den resurs som finns i värt land och som vi behöver utnyttja.

Min fråga om de mindre handelsslålverkens framtid och om garantier för full sysselsältning besvaras undanglidande - helt i linje med vad som varit fallet vid alla tidigare tillfällen då denna fråga diskuterats. Man har hela liden hänvisat till den pågående ulredningen. Nu svarar induslriminislern atl man studerar utredningen.

Elt groteskt exempel bjuder här handelsstålverket i Horndal. Bolagen -Fagersla och Iggesund - har fastställt dödsdomen till den 30 april 1979. När befolkningen i Horndal ville ha statsmakternas medverkan för all klara upp den här saken, hänvisade man lill Arne Geijers utredning och sade att denna fråga ingick i hans uppdrag. När Geijer blev färdig med ulredningen sade han atl det inte hade ingått i uppdraget alt ta upp frågan om Horndal. Detta är

utredningskarusellens hokus pokus.

Men frågan kvarstår: Hur skall det bli med de mindre handelssiålverken? Skall de kunna leva vidare? De förslag som Arne Geijers utredning lagt fram följer samma linje som man följt inom SSAB - minskningar eller nedläggningar av driften är lösningarna för de flesta verken.

Men de små handelsstålverken har en framlid om vi får en planerad handelsstålpolilik. Behålls metallurgin i Domnarvel, minskas importen till 35 96 och för gruvbrytningen fortsätta som hillills, så finns del stora chanser förde mindre handelsstålverken. Så t, ex, skulle Horndalsverken kunna leva vidare. Det omtalade fyrkantrörverkei skulle kunna placeras i Horndal, och därmed skulle man kunna bevara del kunnande som finns i denna järnbruksbygd,

Bertil Rehnbergs uppdrag har förknippats med någon s, k, samhällsekonomisk insats. Alt lidigarelägga projekt och fördröja vissa nedläggningar är emellertid inga samhällsekonomiska insatser av större mått. Del ger totalt inga fler arbetstillfällen.

För dem som blir över efter denna strukturrationalisering av stål- och gruvsektorn har induslriminislern bara arbetsmarknads- och regionalpolitiska medel att föreslå. Vi vet hur litet denna politik har betytt för Norrland. Detta har inte minst dokumenterats i en rapport som framlagts i dagarna. Är del inle genant, herr industriminister, alt inle alls kunna uttala sig om hur framliden kommer att te sig för de gruv- och stålarbetare som blir arbetslösa?

Är del inte i själva verket ett underkännande av den kapitalistiska marknadsekonomin,som industriministern så ihärdigt i andra sammanhang försvarar?

Jag skall till sisl, herr talman, slälla några frågor utifrån de svar jag har fött av industriministern, som jag tycker han borde svara på och som är väsentliga för dem som arbetar i SSAB.

1. Borde inle samhällsekonomin byggas in i företaget i stället för all bli elt
lappverk utanför?

2. Vore det inle en klok politik av regeringen att vidta åtgärder mol importen av handelsslål, så att den i första hand kunde komma nedtill nivån 35 %, och därmed ge möjlighel för metallurgi och gruvor atl leva vidare?

3. Industriministern förlitar sig på företagets inriktning av produklionen, men ärdet inte i själva verket en politisk fråga om det skall vara koncentration och storskalighet i vårt näringsliv eller om det skall byggas på integrerade verk med både metallurgi och färdigproduktion? Det är väl poliliska beslut och inte fackmässiga, tekniska frågor.

4. Är det inte samhällsekonomiskt vansinne aU lägga ned gruvor som har 15-20 år kvar i brytning, som i. ex. Blötberget och Håksberg?

5. Är del inte möjligt i folkpartiets Sverige att ingripa mot de oresonliga bolagen, så att t. ex. Iggesund som skall lägga ned Horndal istället driver det vidare tills man för ny produktion, förslagsvis ett fyrkantrörverk?

6. Oroar del inle industriministern att strukiurplanen, som han helt ställer sig bakom, har så många brisler och direkta felaktigheter? Det är felräkningar

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 handelsstålspolitiken

125

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 handelsstålspolitiken

belräffande investeringskostnaderna redan fyra månader efter beslutet, i fråga om beräkningen av personalåtgång där facket har påvisat direkta felaktigheter, och vidare närdet gäller kvalitetsföriusier till följd av koncentrationen av metallurgin. Dessutom har man i simklurutredningen endasl räknat med en malmtillgång i 10-20 år i Västerbergslagen, vilket också är helt fel. Oroar del inte industriministern, så atl han skulle vilja ta initiativ för atl förändra strukiurplanen?

De brisler som finns i strukturplanen och de direkta negativa följder som elt förverkligande av beslutet skulle fö för Norrbotten, Sörmland och Dalarna borde ge industriministern en tankeställare och påverka honom all ingripa och förändra utgångspunkterna för SSAB, så alt full sysselsättning på berörda orter kan uppnås.

126

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Interpellanten sade bl. a.: Bör inte regeringen slå vakt om de svenska basnäringarna i stället för all bidra lill deras fall? Jo, det är jusl del vi gör, nämligen genom atl anslå väldiga summor jusl till handelsstålverken. Riksdagen anslog i våras 700 miljoner till aktieteckning, ytteriigare 700 miljoner till liknande ändamål och därjämte ställdes 3,1 miljarder lill förfogande för SSAB i form av strukluriån och rekonstruktionslån. Del våren stor satsning, och den syftade också lill all möjliggöra för SSAB att vidta en sådan förändring och förstärkning av den svenska handelsstälindustrins struktur atl man därmed väsentligt ökade dess möjlighel att överieva. Att åstadkomma ökad effektivitet ärju ändå i del länga loppet del bästa sättet alt stärka den långsiktiga överlevnadsförmågan för svensk industri. Underlåter man au göra det konserverar man ineffektiva driftformer, vilket leder lill två resultat: ell sänkt välstånd och i längden också en äventyrad sysselsältning för många fler människor än om man beslutsamt och planmässigt inriktar sig på en rationaliserad struktur.

Del är alldeles klart all det svenska samhället har ett ansvar i allmänhet men icke minst i detta fall, när det gäller ett företag där staten i så hög grad är inblandad som ägare och bidragsgivare. Men delta ansvar skall inte tas på del sättet att man konservativt förhindrar nödvändig effeklivisering. Samhället har självfallel också ett socialt ansvar. Detta förhållande låg också bakom tillsättandet av olika grupper i de berörda regionerna och det låg bakom tillsättandet av utredningsmannen Bertil Rehnberg. Han väntas komma med ett förslag i december som kan modifiera den plan som framlagts och som kan bidra till atl mildra konsekvenserna av den. Jag kan naturligtvis inte här ta ställning till förslag som ännu inte är framlagda, men vi kommeraii beakta de synpunkter som framförts, vi kommer alt siudera de synpunkter som den av landshövding Olsson ledda gruppen har delgivit oss och vi kommer framför alll att studera och behandla de förslag som generaldirektör Rehnberg kommer atl lägga fram.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr lalman! Om industriministerns svar var bristföl ligt, så var hans replik ännu mer bristfällig för arbetarna inom SSAB.

SSAB har fött 3,1 miljarder för alt strukiurralionalisera. För vad? För au minska anlalel jobb? Det var inte del som var avsikten, inte heller alt anslå dessa 3,1 miljarder framför allt för att rädda tvä privatägda stålbolag som helt hade förlorat marken under fötterna. Del avtal som träffats och de pengar som nu finns inom SSAB säkrar berörda aktieägares framtid - det har skaiiebetalarna varit med om atl betala. Detta kan icke vara till gagn förde människor som lever i det här området och som nu mister sin utkomst eller för de bygder som försvinner.

Induslriminislern tar upp frågan om effektivitet. Effektivitet är med industriministerns sätt alt se detsamma som storskalighet. Ett sådanl synsätt innebär all koncentraiionsprocessen för leva vidare. Del är illa all vi nu föll en industriminister som ser näringspolitiken på det sättet, och det vore oerhört intressant att fö en bekräftelse på om vi skall driva denna koncentralionsprocess och storskalighet vidare, något som kan fö enorma följder för det svenska näringslivet.

Jag tror att en rationell framtida stålindustri framför allt måste bygga på integrerade verk med utgångspunkt i kvaliteten - det måsle vara huvudut-gångspunklen. Den strukturplan som föreligger inriktar sig inle på delta. Men induslriminislern ställer sig helt bakom SSAB-ledningens strukturplan som förutsätter att effektivitet är storskalighet.

Jag tror att man med en sådan uppfattning med tiden kommeratt fö många experter emot sig. Även inom den sektor som omfattas av arbetsgivarorganisationerna kommer man alt inse att en bättre framlid för svensk stålindustri inle går alt uppnå med denna storskalighet. På del här områdei görs fö tekniska framsteg, och forskningsinsatserna är av väldigi lilen omfattning -som Bertil Måbrink anförde i en tidigare debatt är de jämfört med vad som gäller för andra industrigrenar mycket små i förhållande till den färdiga produktionen - men de visar ändå att framgångslinjerna härar alt arbeta med integrerade verk och atl införa andra produktionsmetoder. Att såsom sker t. ex. i Bergslagen bortse från den kunskap som flnns på en hel del områden, del innebär egentligen ett förräderi mol denna kunskap.

Om jag följer industriministerns ordning när del gäller alt framföra argumenten kommer jag sedan in på vad han säger om vårt välstånd som skäl till att vi måste ha storskalighet och den typen av effektivitet. Det måste vara myckel illa ställt med delta välstånd,om det föratt bygga upp välståndet för några, som skall finnas kvar inom stålindustrin, krävs att t. ex. i Bergslagsområdet 9 000 människor skall bli utan jobb. Det är alltså vad välståndet kräver. Det är väl ändå en konservativ politik.

När jag kämpar för all bevara jobben på de orter där man har traditionerna på området blir jag beskylld för att vara konservativ. Nej, den konservativa ståndpunkten är väl egentligen att hävda kapitalets intressen och vilja ställa jobbarna ulan arbele.

Jag har ställt några principfrågor som del vore intressant atl fö svar pä men

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 handelsstålspolitiken

127

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 handelsstålspolitiken

som industriministern vägraratt gä in på. Såvitt jag förstår menar han all hela del samhällsekonomiska resonemanget skall stanna utanför företagen. Men skulle del inte vara rationellt atl föra in samhällsekonomin i företaget? Effektivitet i detta sammanhang anses vara att förbättra SSAB:s konkurrensförmåga genom atl fö ned lonkosinaderna någon krona på världsmarknaden. Men delta kostar kanske en miljard för den s, k, samhällsekonomin och för skattebetalarna. Är detta i egentlig mening samhällsekonomiskt? Det ärju samhällsslöseri att bete sig på detta sätt,

Belräffande gruvorna för jag i stort sett inget svar alls. Den slora principfråga som SSAB tar upp i detta sarhmanhang är; Skall vi lägga ned gruvor innan de är uttömda? Skall vi låta den malmkropp som jag har hänvisat till vara orörd, trots alt de investeringar som behövs för att utvinna malmen är gjorda, eller skall samhället salsa de medel som är nödvändiga för att ta vara på denna naturrikedom på elt riktigt sätt?

Jag vill också peka på ytteriigare en fråga, nämligen de felaktigheter som förekommer i slruklumtredningen. Hur kan induslriminislern på den korta tid han haft lill förfogande så tvärsäkert säga all han litar på förelagsledningen? Jag ser i industriministerns lämnade svar inga bekymmer beträffande personalberäkningarna, belräffande kvalitetsaspekten eller beträffande simklurutredningens antaganden om malmiillgången. Finns det ingen ivekan hos industriministern i dessa hänseenden, som kan leda lill en omvärdering och översyn av strukturplanen i dess helhet i stället för att som industriministern av formella skäl säger, lyssna på vad den referensgrupp som Bengt Olsson i Dalarna leder har all komma med?

128

Induslriminislern ERIK HUSS:

Herr talman! Låt mig bara mycket kortfattat säga aU det var en ganska grotesk slutsats som interpellanten drog när han ur mitt inlägg utläste elt allmänt förord för storskalighet över hela linjen.

Jag har till alt börja med inte talat om någon annan näring än handelsstålverken. Dåjag talade om bl, a, SSAB:s struktur och dess strävanden efter effeklivisering handlade del vidare icke om hela handelsslålsindustrin ulan om de tre stora verk som ingår i SSAB, Det var i uigångsskedei fråga om tre stora verk och när strukiurplanen genomförts gäller den fortfarande tre stora verk - låt vara med specialisering och dessutom en delvis utbyggd manufaklurering. Någon radikal förändring av den näringspolitiska filosofin ligger icke bakom delta, bara en praktisk effeklivisering.

Del är riktigt, som Lars-Ove Hagberg antydde - och jag är tacksam för alt han påpekade det-att jag underden korta tid jag suttit på min post knappast blivit expert på detta område. Detta förhållande begränsar också naturiigtvis mina möjligheter att här göra några säkra uttalanden. Men så mycket ärjag redan på del klara med som att handelsslålsindustrin mår gott av att drivas i olika former. Somliga produkter tillverkas bäst i de stora verken. Men det finns också utrymme och nischer för medelstora och mindre verk. De hanteras inte av SSAB, De faller inom en annan grupp. Som jag nämnt studerar vi nu de förslag för en del av dessa, nämligen de medelstora, som är

framlagda av Arne Geijer, Men det finns, som sagt, utrymme för små. Nr 31
medelstora och större indusirier. Det uttalandet för Lars-Ove Hagberg gärna Måndagen den
också betrakta som mera allmänt syftande på svenskt näringsliv, jo november 1978

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag tycker inte alls all det är groteskt all påslå atl det är effektiviteten och storskaligheten som industriministern har ställt sig bakom i vad det gäller SSAB, Det finns ingenting som talar föratt denna storskalighet i längden är det effektiva och det samhällsekonomiskt mest rikliga. Tvärtom, vill jag säga. Även om man säger atl den här principen gäller för de tre stora handelssiålverken, medan de mindre har ett annat slags filosofi, finns del ingen större skillnad. Om jag har läst Arne Geijers utredning rätt, ligger samma belraktelsemönsier bakom detta. Storskaligheten gäller inte bara storleken i antal ton utan gäller också per produkt. Och det är där den stora faran ligger i SSAB - standardprodukter på ett ställe i stor skala. Oavsett om del är en liten produkt eller inte på marknaden, skall den vara en standardprodukt och den skall man satsa på. Det är SSAB:s filosofi bakom strukturutredningen, och det är del allvarliga. Det är den filosofin som kommer alt uigöra ett hinder för utvecklingen i framtiden.

Industriministern är naturligtvis inte någon expert i dessa frågor, men jag blir ändå litet besviken när några principer kommer på tal. Gruvindustrin intrigerade om storskaligheten, handelspolitiken och samhällsekonomin. På ingen av de här avgörande punkterna, som egentligen lill viss del har med stålindustrin all göra men med allmänna principer som utgångspunkt, ger industriministern SSAB-arbelarna något hopp. Det är ju det som är det allvariiga. Samhällsekonomin skall vara Bertil Rehnbergs fäll, där han skall lidigarelägga eller förhindra nedläggningar. Det är samhällsekonomi. Handelspolitiken skall bedrivas som tidigare. Det är storskalighet. Gruvorna skall läggas ned. De här principerna vill induslriminislern inte ge SSAB-arbetarna hopp för.

Det är ändå i botten som de här frågorna gäller här. Jag skulle vilja ge industriministern rådet att inte lyssna till SSAB-ledningen och inte följa dess strukturplan. Lyssna lill den fackkunskap som finns ute i de fackliga organisationerna, lyssna på den kunskap som i den här debatten kommer fram från just dem som står i produktionen, som har alternativ. I det läget behöver gruvorna inle läggas ned, då behöver inte metallurgin i Domnarvel läggas ned. Då beöver inle heller folkpartiels slogan i näsla val i t. ex. Bergslagen vara atl i folkpartiets Sverige får stål- och gruvarbetarna gå arbetslösa.

Om handelsstålspolitiken

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Jag skall lyssna åt olika håll, både på dem som Lars-Ove Hagberg vill atl jag skall lyssna lill och på SSAB. Vad jag däremoi inte kan lova Lars-Ove Hagberg och inle heller har möjlighet till är det som han egentligen vill, nämligen all Över hela linjen underkänna de beslut som under bred anslutning fattades i riksdagen i våras.

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:29-32

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärderför att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Politiken har sina konsekvenser, och den poliliska riklning som inte lyssnar på opinioner också ta sitt ansvar.

När nu induslriminislern sägeratl han skall lyssna på SSAB-ledningen och andra vill jag påpeka all man i den hittills förda politiken uteslutande har lyssnat lill de experter som finns i SSAB-ledningen och som huvudsakligen kommer ur de led - stora Kopparberg och Gränges - som tidigare drev siålrörelsen i botten.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för att i elt sammanhang besvara dels den 19 oklober anmäld interpellation 1978/79:47 av Sven-Erik Nordin (c),

dels de den 18 resp. 19 oktober anmälda frågorna 1978/79:34 av Gustav Lorentzon (vpk) och 1978/79:58 av Rolf Sellgren (fp)

130

och anförde:

Herr talman! Sven-Erik Nordin har frågat vilka åtgärder jag ämnar vidta för atl garaniera nuvarande omfattning av verksamheten vid Berol Kemis Örnsköldsviksanläggning.

Gustav Lorentzon har frågat vilka äigärder regeringen tänker vidta för att trygga sysselsätlningen vid Berol Kemi i Örnsköldsvik.

Rolf Sellgren har frågat mig om jag delar uppfattningen atl syftet med uppförandet av oxo-anläggningen hos Berol Kemi i Stenungsund för Domsjöfabrikens del skall vara alt förstärka den samlade verksamheten.

Jag besvarar inlerpellationen och de båda frågorna i elt sammanhang.

Riksdagen beslöt i våras (prop. 1977/78:125, NU 1977/78:63, rskr 1977/ 78:331) atl staten skulle medverka i finansieringen av det s. k. oxo-projektel. För delta ändamål anvisades 300 milj. kr. som ett kapitaltillskott till Statsföretag för all genomföra investeringen i Berol Kemis oxo-anläggning i Stenungsund. Investeringen motiveras främst av induslripolitiska och sysselsällningspolitiska skäl. Den medför förbättrad försörjning med petrokemiska råvaror för Sverige eftersom butyraldehyden, som skall tillverkas i oxo-anläggningen, f n. importeras. Investeringen ger vidare en säkrare sysselsällning på lång sikt i Stenungsund. Man får dessulom ett värdefullt tillskott till sysselsättningen under byggnadstiden.

Berol Kemi har under de senasle åren uppvisat slora föriusier, och planeringen hos företagel koncentreras nu pä äigärder för all minska

förlusterna. De planer som förelaget har för den framtida ulvecklingen innebär alt verksamheten i högre grad måste inriktas mot produkter med bättre konkurrenskraft och lönsamhet. Som en följd av denna inriktning genomförs inom företaget en rad simkturförändrande åtgärder. Däri ingår också Berol Kemis framlida aktiviteter i Domsjö.

Enligl vad jag har erfaril kommer även i fortsättningen en viss del av butyraldehyden atl transporteras till Berol Kemis fabrik i Domsjö som därmed fär en mer långsiktigt säkerställd rävarubas för tillverkning av oxo-produkler. I Domsjö arrenderar Berol Kemi anläggningar och utrustning av MoDo. Personalen, f n. ca 200 personer, är formellt anställd hos MoDo. När Statsförelag träffade arrendeavtalet med MoDo år 1973 fömlsatle man att verksamheien i Domsjö skulle drivas under en tioårsperiod fram till är 1982. Den kemiska produktionen i Domsjö skulle avvecklas efter år 1982. Berol Kemi och MoDo håller f n. på atl förhandla fram ell nytt avtal som skulle innebära att verksamheten i Domsjö kommer au fortsätta. I propositionen om oxo-projektet fömtsaiies nämligen att vidareförädling kommer alt ske i Domsjö. Enligt Berol Kemis bedömning kommer man atl fortsätta atl tillverka vissa produkier i Domsjö medan en del av tillverkningen kommer att flyttas lill Stenungsund. Omslmktureringen kommer förmodligen att innebära en viss minskning av sysselsättningen i Domsjö. Jag vill understryka att några beslut om dessa åtgärder ännu inle är fattade och att förhandlingarna mellan Berol Kemi och MoDo fortfarande pågår. Avgörande för den fortsatta utvecklingen i Domsjö är naturiigtvis att en överenskommelse med MoDo kan träffas på acceptabla villkor. Det är alltså f n. inle möjligl atl ange om den nuvarande sysselsättningen i Domsjö kommer atl kunna upprätthållas.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärderför att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Jag ber att fö lacka industriministern för svaret pä min interpellation. Innan jag går närmare in på svarets innehåll kan jag inte underlåta att göra några reflexioner av sysselsättningspolitisk natur. Indu-sirisysselsäitning och arbeismarknad hänger ju ihop.

Väsiernorriand har länge varil hårt drabbat av strukturförändringar i näringslivet. Del är länge sedan vårt län nåddes av några dyningar från högkonjunkturen. Lågkonjunkturens svallvågor har däremot alllid nått oss.

Det är nog överflödigt atl undervisa industriminister Huss om det här. Han harju i ett tidigare skede varil verksam i vårt län och känner länets problem hyggligt väl. Men några ord ytterligare: del finns en allmänt spridd missuppfattning, att sysselsättningsproblemen i Väsiernorriand är koncente-rarade till Ådalen. Faktum är alt arbelslösheten i Örnsköldsvik i dag ligger över länsgenomsnittet. Fakium är också att Örnsköldsvik under en tioårsperiod har förlorat över 2 000 arbetstillfällen. De har visserligen delvis blivit ersatta av andra, men bilden är alldeles tydlig; Örnsköldsvik som kommun har fått genomlida en omstrukturering som relativt sett varil vida större än de omskrivna varvsproblemen i Göteborg. Då är del begripligt all man i

131

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm åtgärderför att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

kommunen kräver att staten direkt eller indirekl stöttar de hotade jobben också i Örnsköldsvik.

Nu står vi i del lägel alt ytterligare en arbetsplats hotar att försvinna helt eller delvis. Och hotet gäller inle bara de 200 anslällda vid statsägda Berol Kemi. Det gäller mer än så. Inom kommunen finns också ett plåtemballa-geföreiag som har Berol Kemi i Örnsköldsvik som sin närmaste kund och som där får avsälining för 20 96 av förelagets produktion av helfal. Faller Berol Kemi bort faller också eu 15-lal anställda vid plåiemballagefabriken bort, och vi vet ju vad det innebär om del blir bortfall just av de marginella jobben för ett företag: det kan vara helt avgörande för om plåiemballagefabriken kan fortsätta efter en sådan smäll.

Industriministern ger inie mycket på hand i sitt svar. Han nämner de slora förluster som Berol Kemi dras med i sin helhet. Men nu är det ju så att Berol Kemis Domsjöfabrik inle alls går lika dåligt som huvudförelaget. Vi vet atl i Domsjö går industritensiderna och cellulosaderivaten bra, och de spritbase-rade produkterna går hyggligt. Del är de s. k. oxo-produkterna, som sysselsätter hälften av styrkan i Domsjö, som går dåligt.

Men riksdagsbeslutet i våras, där statsföretag fick 300 milj. kr. i kapital-tillskoll, förutsatte all investeringar skulle ske i Stenungsund, som i sin lur skulle trygga råvaruförsöriningen föroxo-produkler vid Domsjöfabriken och därmed förbättra lönsamheten.

Det finns alltså flera vad jag vill kalla goda bitar i Domsjöfabriken. Och dä måsle vi ju reda ut en sak; Del kan väl inte vara möjligl att Berol Kemi med eller ulan industriministerns goda minne tänker flytta den lönsamma delen av produklionen frän Domsjö lill Stenungsund? Del vore horribelt. Vad sedan gäller oxo-projektet förutsätter väl riksdagsbeslutet att tillverkningen fortsätter vid anläggningarna i Domsjö. Eller gör del inle det?

Jag skall inle här och nu pressa industriministern på tolkningen av riksdagsbeslutet, som fattades så seni som i maj, men så mycket törs jag säga alt ledamöterna pä Norrlandsbänkarna var alldeles övertygade om atl med det beslutet tryggades framtiden för Domsjöfabriken. Uiifrån den tolkningen harjag svårt alt förstå all sysselsätlningen vid Domsjöfabriken kommer att minska, som induslriminislern förmodar i sitt svar.

Men det finns komplikationer. Jag håller med induslriminislern om att Berol Kemis verksamhel i Örnsköldsvik kompliceras av det förhållandet alt fabriksanläggningarna inte ägs av Berol Kemi utan arrenderas av Mo och Domsjö AB. De förhandlingar som nu pågår mellan de tvä bolagen omfattar emellertid även en försäljning av fabriksanläggningarna till Berol Kemi. Om dessa förhandlingar går i lås - och det finns anledning tro au de skall göra det -aktualiseras frågan om att bygga om och nyinvestera i Domsjö. Låt mig då fö ställa en följdfråga; Är regeringen beredd att i detta nya läge positivt pröva frågan om lokaliseringslän och bidrag lill Berol Kemis fabrik i Domsjö? Jag vet atl länsstyrelsen i Västernorriands län, i varje fall landshövdingen, är posilivt inställd. Är man lika positiv på regeringsnivå?

132

GUSTAV LORENTZON (vpk);

Herr talman! Det är av stor vikt atl de anställda vid Berol Kemi i Örnsköldsvik liksom befolkningen i övrigt i detta område får klart besked om Berol Kemis framlid i Örnsköldsvik. Del svar som har avlämnats här i dag ger inget sådanl besked. Oron för den framlida sysselsättningen är påtaglig och har varil del länge. Det hjälper inte att endast med ord som mera verkar vara undanflykter söka dämpa denna oro.

Jag framför ett pliktskyldigt tack försvaret på min fråga, som jag dock anser inle har blivit lill fullo besvarad. Min fråga gällde vilka åtgärder regeringen tänker vidta för all trygga sysselsättningen vid Berol Kemi i Örnsköldsvik. På den frågan ger induslriminislern inget som helst svar.

Del nu avlämnade svaret är lika luddigt som det svar som den senast avlöste industriministern avgav på den ftåga jag ställde i april i år om Berol Kemi i Örnsköldsvik. Men det kanske inte är alt förvåna sig över, då del i Sverige numera är så atl ministrarna kommer och går men departements-personalen stannar kvar. Förutvarande industriministern gav svaret atl det då, alliså i maj månad, inie var möjligl att avkräva Berol Kemi några besked angående den långsikliga inriktningen, att företagsledningen måste få rimlig arbetsro och atl del då inte förelåg planer på att lägga ned Berol Kemi i Örnsköldsvik. Svaret avsäg möjligen att lägga sordin pä den omföttande oro som var förhärskande bland de anslällda. Det hänvisades också lill alt en sammanhållen plan skulle vara klar i slutet av året.

Vi är inne i november nu. Styrelsen för Berol Kemi gavs arbetsro. För någon lid sedan kom den alarmerande uppgiften atl det enligl beslut av styrelsen för Berol Kemi blir kraftiga nedskärningar av arbetsstyrkan i Örnsköldsvik. Del talades om att av de 220 anslällda endasl 20 kommer att bli kvar. Dessa alarmerande uppgifter har gjort alt vi i dag är tre riksdagsledamöter som ställt frågorom den framtida sysselsättningen vid delta företag i Örnsköldsvik. I maj månad var jag ensam.

I industriminister Huss svar är undertonen mörk då det gäller Örnsköldsvik. Industriministern söker i någon mån förbäura intrycket av meddelandet om nedskärningarna i Örnsköldsvik, men ivingas ändå hänvisa lill Berol Kemis bedömningar att en del av tillverkningen kommer atl flyttas därifrån och alt detta förmodligen kommer alt innebära viss minskning av sysselsättningen i Örnsköldsvik. Dessa mjuka formuleringar döljer dock inte den kalla verkligheten. Efter della svar av industriministern har de anslällda i Örnsköldsvik, och även vi som ställt frågor i ärendet, inget annat aU hålla oss lill än tidigare meddelanden från styrelsen för Berol Kemi. Frågan är då om denna styrelse skall fö bestämma över hundratals anställdas väl och ve. Del måste väl ändå vara regeringen som i sista hand har ansvaret -det gäller ju ett staisägl förelag. Därför upprepar jag frågan, som jag enligl min mening inle har fött svar på: Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att trygga sysselsätlningen vid Berol Kemi i Örnsköldsvik?

Det skulle i detta sammanhang ha varit lockande au gå in på en deialjgranskning av industriministerns svar, men enligt min mening tjänar detta ingenting till. Det väsentligaste i sammanhanget är hur framliden

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm åtgärderför att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

133

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärderför att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

kommer att gestalta sig för de anställda vid Berol Kemi i Örnsköldsvik. Det är ju della frågan gäller. Skall del här området och därmed Norrland avfolkas ytteriigare lill förmån för områden söderut? Vi har i Norriand haft nog av denna snedvridna regionalpolitik.

En nedläggning av Berol Kemi i Örnköldsvik kan komma att fö följdverkningar. Jag avser härmed AB Hanneils Indusirier. Berol Kemi är en god kund hos denna industri. Det har redan föruiskickals att om det kommer all hända något väsentligt vid Berol Kemi i Örnsköldsvik kommer möjligen produktion vid Hanneils Indusirier atl förflyttas lill Falkenberg. Ytteriigare anslällda och personer i Örnsköldsvik kommer att göras arbetslösa, och ytteriigare en produktionsgren kommer att överföras från Ångermanland och Norriand söderut. Denna kedjereaktion har vi känt lill lidigare, men vi vill gärna ha ett stopp på den.

Den av den tidigare industriministern aviserade långsiktiga planeringen av verksamheien vid Berol Kemi behandlades av företagets styrelse i mitten av september. Vid en presskonferens i anslutning till detta styrelsemöte förklarade företagets verkställande direktör vad planen innebar. Tidningarna redogjorde för vad som meddelades vid denna presskonferens. Planen innebar alt antalet sysselsatta vid Berol Kemi i Örnsköldsvik skulle minska från nuvarande 220 personer till 80, ja, möjligen ända ner lill 20 personer. Det är därför litel underligt att industriministern i dag, den 13 november, inle kan lämna några konkreia uppgifter i den fråga det här gäller. Det är ju två månader sedan Ralph Edebo, verkställande direktör för Berol Kemi, vid en presskonferens kunde lämna de alarmerande uppgifter som jag här har refererat lill.

Statsföretag bör ta sill ansvar. Berol Kemi sorterar under Statsföretag. Sisl och slutligen är del regeringen som är och förblir den ansvarige. Och jag upprepar återigen frågan: Vilka åtgärder tänker regeringen vidtaga för alt trygga sysselsättningen vid Berol Kemi i Örnsköldsvik?

134

ROLF SELLGREN (fp):

Herr lalman! I det svar som industriministern nu lämnat till oss tre frågeställare om verksamheten vid Berol Kemis anläggningar i Örnsköldsvik finns tyvärr ingenting som kan tydas som svar på min mycket entydiga fråga om industriministern delar uppfattningen att vidareförädlingen av oxo-produkter i Örnsköldsvik är avsedd att stärka den samlade verksamheien där.

I samband med den omstrukturering inom förelaget som f n. pågår har vissa uttalanden från företagsledningens sida skapat stark oro kring Dom-sjöanläggningens framtid. Nu har man emellertid försäkrat att några beslut om omflyttningar eller driflnedläggningar utöver en viss mindre del inte fattats. För varje tillverkningsdel i Domsjöanläggningen kommer all göras affärsmässiga lönsamhetsbedömningar. Därvid kommer samhällsintressena i möjligaste män all beaktas, säger man från företagets sida. Atl nu skapa något slags ödesslämning kring vad som kan komma alt hända är därför något förhastat, även om oron finns i botlen.

Däremoi är del angeläget atl grundläggande fakta för bedömningen klarläggs. Dil hör bl. a. tolkningen av riksdagens beslut om statens medverkan i finansieringen av del s. k. oxo-projektet i Stenungsund. Där kommeri hög grad samhällsintressena in i bilden. I proposition 1977/78:125 säger dåvarande industriministern ordagrant följande: "En viss del av butyraldehyden kommer även i fortsättningen atl transporteras till Berol Kemis fabrik i Domsjö som därmed för en mer långsiktigt säkerställd råvarubas för tillverkningen av oxo-produkter."

Vid en ytlig bedömning kan det synas som om regeringen begränsade denna förstärkning lill oxo-avsnittet. Minsta eftertanke säger atl en så snäv tolkning inte kan vara möjlig. Förädlingen av butyraldehyd i Domsjö är bara en del av den totala produklionen. Dessutom kan förädlingen omfatta flera eller färre slutprodukter enbart ur butyraldehyd eller i kemisk förening med andra halvfabrikat. Vill del sig illa kan en förädling av butyraldehyd i Domsjö skäras ned, så alt den klaras av 20-ialet anslällda eller kanske t. o. m. färre. Och del kan inle göra vare sig de anslällda eller samhällel däruppe särskill tillfreds, när i dag över 200 anställda sysselsätts i dessa fabriker.

Tolkningen av propositionens anda och mening är därför från samhälls-synpunkl mycket betydelsefull. Även de fackliga organisationerna faster stor vikt vid att ingen oklarhet råder på denna punkt. Jag gjorde en personlig uppvaktning hos förre industriministern den 30 augusti i är. Han bar ju det närmaste ansvaret för propositionen. Han förklarade dä utan att tveka alt regeringen hade sysselsätlningen som helhet i Domsjö i tankarna när man valde denna formulering.

Vad vore för övrigt naturligare? Om staten genom sina insatser stöder en produklgren i ett företag ökas förutsättningarna för övriga verksamhetsgrenar. Faller dessa bort raseras också basen för den del av produktionen som staten gett sitt slöd. Dessa båda faktorer är alltså avhängiga av varandra.

Jag måste därför på nytt slälla frågan till statsrådet: Delar industriministern uppfattningen att syftet med uppförandet av oxo-anläggningen hos Berol Kemi i Stenungsund för Domsjöfabrikens del skall vara all förstärka den samlade verksamheten? Det behöver inte framhållas all det är mycket angeläget att den nuvarande industriministerns svar inte avviker från hans företrädares.

Så några kommentarer i övrigt till del svar jag har föll.

Statsrådet betonar i sitt svar att avtalet mellan MoDo och Statsföretag var eu avvecklingsavial. Det är i och för sig riktigt. Men man för inle lägga alltför stor vikt vid vad tvä avtalsslutande parter vid en given tidpunkt är överens om. Många vindar har blåst sedan 1973, då avtalet slöts.

Man kan säga att svensk kemisk induslri av den här typen har sin vagga i Domsjö. Förutom kloralkalifabriken och spritfabriken, som tillkom pä 1930-lalet, så byggdes den första pilotanläggningen för den egentliga kemiska industrin år 1940, Jag var själv en av de fyra först anställda vid den försöksanläggningen, och jag har fortfarande anknytning till företagel. Basråvaran var sulfitspril. Denna verksamhet fick stor belydelse under 1940-lalets avspärrningsår, och den kemiska forskning som växte upp kring

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärderför att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

135

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

industrierna har på flera områden haft banbrytande betydelse.

Den kemiska industrin är också elt viktigt led i ansträngningarna alt öka differentieringen i den annars ensidiga begränsningen lill skogsindustrin i många delar av Norriand, Genom den kemiska industrins lokalisering till Örnsköldsviksområdet har en rad andra företag vuxit upp.

Föregående talare har berört den saken, men endast nämnt alt där finns en fattillverkare. Denna fatlillverkare är f ö, Skandinaviens nu största och har fabriker och huvudkontor i Örnsköldsvik, och man har på senare lid även uppfört fabriker på annat håll.

Industrin har tillkommit som en följd av behovet av emballage vid ortens kemiska industri, dvs. den nu aktuella Domsjöanläggningen, Jag var själv med om alt ge företagel dess första order.

Del är inte bara den här emballage-industrin som är en följd av den kemiska industrins framväxt. Det gäller i kanske än högre grad den mekaniska industrin som specialiserat sig på syrafast apparatur och annan utrustning för kemisk industri som nu går lill skilda branscher både inom och utom vårt land.

När vi på allt säll söker skapa inlresse för etablering av annan verksamhel till Norriand för att åstadkomma sysselsättning och därmed även öka differentieringen inom den industriella sekiorn, så är det en paradox av högsta dignitet att från Norrland flytta verksamhet som har sitt ursprung där.

136

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Låt mig kort beröra de inlägg vi nu lyssnat till.

Jag börjar med atl knyta an till vad Rolf Sellgren anfört. Jag instämmer helt i hans uttalande att det inte finns anledning att diskulera detta i någon ödesslämning.

Jag instämmer vidare i hans uttalande -jag hade annars själv gjort samma konstaterande - atl del här veteriigen inte finns några beslut fattade i Berol Kemis styrelse som skulle innebära den drastiska minskning av sysselsättningen som det talats om. Mig veteriigen hardet överhuvud taget inte fattats något beslut som påverkar de sysselsättningsproblem som vi nu skall besluta om.

Vi måste vara på det klara med atl utgångslägel för Berol Kemi är att företaget enligl offentligt redovisade handlingar för icke så länge sedan befann sig i en sådan finansiell siluation atl man skulle ha varit likvidations-skyldig om man inte hade fött ett koncernbidrag från sin ägare, Statsföretag.

Det är klart atl denna siluation föranlett olika överväganden av den nya företagsledningen för Berol Kemi. Jag har vid samtal nyligen med företagsledningen föll en viss inblick när det gäller dessa överväganden. Beslut är inte fattat, och jag räknar med förnyade kontakter med företagsledningen framöver.

Vad som nu gör situationen oviss och som delvis är en förklaring lill det som Sven-Erik Nordin,Gustav Lorentzon m, fl. sade ärall jag i mitl svar inte

kunnal ge myckel på hand. Förklaringen lill delta liksom till svårigheterna för förelagsledningen all nu fatta beslut äran man vid Domsjöanläggningen är beroende av utfallet av de förhandlingar som pågår mellan å ena sidan Berol Kemi, å andra sidan MoDo såsom ägare av anläggningarna och, åtminstone formellt, arbetsgivare för de sysselsatta.

Det vore att försvåra situationen för Berol Kemi AB och att i onödan ge förhandlingsfördelar på hand för motparten, omjag iden rådande silualionen gjorde mera bestämda uttalanden. Den måste få värka ul innan vi kan diskulera vidare. Så lill vida råkar frågorna komma vid en något olycklig lidpunkt. Men jag försäkrar atl jag är medveten om situationen i Örnsköldsviksområdet, inte så mycket på grundval av de tidigare erfarenheter som herr Nordin syftade på, eftersom lägel på den tiden var myckel gott i Örnsköldsviksområdet, Del har försämrats, och jag är medvelen om del ansvar som staten har som ägare av Statsförelag och Berol Kemi, Framöver kommer delta alt ta sig uttryck, men jag är av skäl som jag nämnt icke beredd atl för dagen göra några bestämda uttalanden.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Det är klart all även den störste optimisten i denna kammare inte hade väntat sig att alla de här frågetecknen skulle rätas ut lill några utropstecken. Det pågår ju förhandlingar som väl befinner sig i sitt slutskede. Hela liden har jag fört mitl resonemang utifrån den utgångspunkten alt förhandlingarna kommer aU fö ett från Berol Kemis synpunkt lyckligt slut.

Innan jag lämnar talarstolen vill jag gärna reda ul en sak som man har snurrat runt litet grand. Samtliga tre frågeställare har kommenterat riksdagsbeslutet från i våras. Vad innebar det riksdagsbeslutet egentligen? Under vilka förutsättningar gav riksdagen 300 milj, kr, till Statsföretag för genomförandet av oxo-projektet? Vad stod det för någonling i proposilionen, och vad sade utskottet och riksdagen? Förutom vad Rolf Sellgren nyss citerade ur propositionen 125 är del på sin plats att cilera litet mer. På s. 67 står bl, a, följande: "Den nya anläggningen kommer också att innebära bibehållen sysselsältningsnivå inom Berol Kemis oxo-beroende verksamhel, som f. n. sysselsätter ca 150 personer," Här kan man inte mena någonling annat än Berol Kemis oxo-beroende verksamhel över huvud tagel, alltså också den i Domsjö, Eftersom varken utskottet eller riksdagen ändrade på propositionen är del,enligl min mening, alldeles klartati riksdagsbeslutet innebäralt någon minskning av den verksamhel som är inriktad på oxo-produkterna i Domsjö icke skulle ske. Då återstår den lönsamma tillverkning som äger rum i Domsjö i dag, I mitt förra inlägg ställde jag faktiskt frågan: Är del verkligen meningen atl elt statsägt förelag skall flytta en vinstgivande verksamhet från en plats till en annan, från en plats med undersysselsätlning till en som normall har överhettad sysselsättning? På den frågan fick jag inte något svar av industriministern. Han menar måhända atl även en sådan sak skulle förändra förhandlingsläget. Jag tror uppriktigt sagt inte det, men en sak är alldeles säker: vi för anledning att diskutera den här frågan flera gånger, om

137

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om åtgärderför att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

138

inte här i kammaren så kanske vid en uppvaktning på industriministerns tjänsterum.

Under delta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GUSTAV LORENTZON (vpk);

Herr lalman! Industriministern säger bl. a. i sin replik atl del inte finns några beslut fattade som är så drastiska som vi sagt alt de är. Men vi harju endast refererat till vad som har ställ i svensk press. Då måsle det vara något fel på verkställande direktören i Berol Kemi som kan delge en presskonferens uppgifter som lokalpressen kan slå upp på delta sätt. Här kan industriministern själv se rubrikerna över hela första sidan; "Berols planer katastrof för Domsjö. 140 jobb skall bort." I detalj lalar sedan tidningen om hur del skall gä till. Möjligen kan del bli 20 jobb kvar. Planerna är färdiga.

Men hur kan då en människa som har en ansvarig post uppträda pä detta sätt? Sedan står industriministern här och säger att det inte alls finns något belägg för de drastiska åtgärder vi talar om. Vi hänvisar bara till direktören för företagel. Är denne direktör oduglig när han uppför sig pä det sätt han har gjort, något som skapat sådan oro i detta område och som är den direkta orsaken till att vi i dag är tre frågeställare i detta ärende här i kammaren? Våra frågor har helt orsakats av dessa tidningsuppgifter.

När detta var gjort, när tidningarna och massmedia i övrigt meddelats denne direktörs uppfattning om hur det skulle komma atl se ut i Örnsköldsvik om en tid, så ger direktören order till personalchefen Göte Lind vib Berol Kemi i Örnsköldsvik att informera personalen. Denna information lämnades till de anslällda den 20 september. Jag skulle gärna till riksdagens protokoll vilja läsa in vad som står i informationen; "Emedan vissa skillnader skenbart föreligger emellan de uppgifter, som lämnades vid informationsmötena i Domsjö och Stenungsund 1978-09-15 beträffande Domsjöfabrikens framlid, har jag av Berol Kemi:s VD Ralph Edebo bemyndigats lämna följande förtydligande:

De åttio kvarvarande personer, som omnämndes vid Slenungsundsinfor-malionen avser personal, som direkt eller indirekl är knutna lill tillverkningen av cellulosaderivat och oktansyra. För denna personal är Berol Kemi beredd att laga del fulla arbetsgivareansvaret, om ett långsiktigt hyresavtal kan upprepas mellan MoDo och Berol,"

80 personer skulle man ta ansvar för, men detta skulle ske först då man gjort elt fördelaktigt avtal med Mo och Domsjö, I annat fall svarade man inte för någonting alls.

Vad är detta för slags förtydligande alt skicka ut till personalen? Del skapade ju ännu slörre oro! På slutet säger man på order från Ralph Edebo;

"För varje lillverkningsdel i Domsjöfabriken kommer affärsmässiga lönsamhetsbedömningar att göras i enlighet med de riktlinjer, som fastställts i slyrelsebeslulet 1978-09-14," Lönsamhetskalkylerna är avgörande, och

sedan skickar man i väg norrlänningarna ut i arbetslöshet därför att man tydligen hoppas kunna producera billigare söderut. Ändå har del visat sig här under debatlen atl fabriken i Örnsköldsvik varil den lönsammare, under det att fabriken i Stenungsund under samma lid gått med 180 miljoner i förlusl. Medvetet skall man lägga ned industrier i Norrland och följa den gamla linjen, som också refererades i morse i nyheterna i radion, nämligen att de 14 årens lokaliseringspolitik varit rena fördärvet för Norrland, Detta skall man alltså fortsätta med.

Arbetarna är oroliga. Här är ett uttalande från Pappersindustriarbelareför-bundets avdelning med 900 medlemmar. Det är enhälligt antaget på ett möte, och jag skulle också gärna vilja till riksdagens protokoll läsa in detta uttalande: "Inom Ö-viks kommun där NCB, MoDoCell AB och Hägglunds & Söner är de dominerande industrierna är anbefallt såväl anställnings- som investeringsslopp, vilket gör all den nedåtgående sysselsättningstrend som nu råder, kommer inom överskådlig lid ej alt kunna brytas.

Ett enhälligt beslut från avd. 108 kräver därför av AB Statsföretag att man tar sitt sociala ansvar och ser till att de nedskärningar vid kemiska fabrikerna i Domsjö som blir en följd av Berol Kemis beslut ej fär verkställas förrän de produktionsgrenar som bortfaller ersattes med andra kemiska tillverkningar inom branschen ,så atl nuvarande sysselsättning tryggas och helst utökas."

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärderför att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

ROLF SELLGREN (fp):

Herr lalman! Jag har avsiktligt begränsat min fråga lill atl gälla tolkningen av proposilionen, eftersom jag är medveten om de förhandlingar och det utredningsarbete som pågår i del här sammanhanget. Men därför är del väldigi viktigt alt man får klarhet i hur man skall lolka propositionens mening. Det står visserligen pä en sida att projektet skall säkerställa den oxo-beroende verksamheten, som har så och så många anställda -150 osv. Ja, det kan del göra. Det kan fortsättningsvis som nu bli ca 150 i produktion, och det kan bli fiera. Men därmed är inle sagt var den verksamheten är lokaliserad i sina enskildheter. Därmed finns det alltså ingen garanti för atl man kan behålla sysselsättningsnivån i Domsjöanläggningen, och den frågan är ganska vikiig alt klariägga när del gäller att lolka regeringens proposition och uttalandet om atl projektet skall stärka tillverkningen i Domsjödelen.

Jag ser del som väldigt väsentligt alt den nuvarande industriministern bekräftar alt han har samma tolkning av den ordalydelse i proposilionen som jag tidigare gett uttryck för och som jag har fån av den föregående industriministern vid milt besök hos honom, nämligen att den här förstärkningen skall innebära ett slöd för sysselsättningen som helhet i Domsjöav-delningen. Jag begär bara det bekräftandet.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag vill först konstatera atl del är omöjligt för mig att veta vad den förre industriministern har sagt vid ett sammanträffande på två eller tre man hand. Handläggarna pä departementet är emellertid inte medvetna om

139

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärderför att tiygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

alt någon tolkning av den här innebörden har gjoris av den förre industriministern.

Nu gäller det vilken tolkning man skall göra av tryckta dokument, och då vill jag understryka atl vad som sägs på s, 67 - det åberopades av Sven-Erik Nordin - väl endast innebär alt oxo-projektel skall trygga sysselsättnings-nivån inom Berol Kemis oxo-beroende verksamhel med ca 150 personer. Däremot säger det inle var.

Det väsentliga stycket är väl det som Rolf Sellgren har åberopat, nämligen del som börjar nederst på s. 68 och fortsätter upptill på s. 69 och där del sägs: "En viss del av butyraldehyden" - alltså den produkt som nu till stora kostnader importeras från Tyskland men som fr. o. m. slutet av näsla år kommer att tillverkas i Stenungsund - "kommer även i fortsättningen att transporteras lill Berol Kemis fabrik i Domsjö som därmed fär en mer långsiktigt säkerställd råvarubas för tillverkningen av oxo-produkter."

Om vi nu skall ägna oss ål bibelexegetik, kanjag ur de här formuleringarna inte få ul annat än att de syftar på oxo-produkter men inle rimligen på cellulosaderivat, som aren annan produkt som tillverkas bl, a, av en etenoxid och som sedan sänds frän Stenungsund till Domsjö, Det förefaller mig vara en annan sak. Om detta skall avgöras tolkningsledes måste jag komma lill den något snävare tolkningen alt stycket handlar om oxo-produkter - punkt och slut.

Men därmed är saken inle avgjord. Kvar slår uppgiften att la ståndpunkter, i första hand för del företag som har statsmakternas uppdrag att sköta den här verksamheien, nämligen Berol Kemi, I andra hand tillkommer den uppgiften dess moderbolag Statsföretag, Även regeringen kan komma in i den här bilden - men icke förrän den grundläggande förutsättningen har skapats genom ett avtal mellan MoDo och Berol Kemi som säkerställer Berol Kemis möjligheter att över huvud laget driva verksamhet i Domsjö,

Jag väntar med alt ta kontakt med förelaget till dess denna förutsättning föreligger. Jag väntar också till dess med att ge ett besked i denna kammare.

140

ROLF SELLGREN (fp);

Herr talman! Jag måste naturiigtvis respektera all statsrådet vill inta en något försiktigare hållning, eftersom han inte var med när beslutet i regeringen fattades och inte heller haft tillräcklig tid all sätta sig in i problematiken. Därför är det också ganska naluriigl all han gör en tolkning efter ordalydelsen i propositionen.

Jag är emellertid inte nöjd med att det stannar vid delta, 1 mitt anförande sade jag all man där uppe sysselsätter över 200 anställda. En mindre del - men ännu i dag en betydande del - av de anställda är sysselsatta med förädling av butyraldehyd till diverse oxo-produkter: oktansyra, n-butanol osv.

Men om man drar ut konsekvenserna av vad som står i denna proposition kan del innebära att Berol Kemi är förpliktigat atl skicka endast en viss mindre del av butyraldehyden till Örnsköldsvik för förädling. Del kan skäras ned till ett minimum, eftersom det här inle anges några gränser. Antag att

man hamnar på en kvantitet som kan sysselsätta ca 20 personer. Vad betyder dessa kvarvarande 20 anställda - både driftpersonal och servicepersonal - för atl upprätthålla sysselsättningen i en industrianläggning som kan la upp ett fiertal olika produktionsgrenar och som kan sysselsätta 200 personer eller mer? Del måste innebära alt oxo-produktionen är ett slöd för den samlade produklionen där uppe. Om den övriga produktionen dras in, förändras förusältningarna atl behålla den produktion som är oxo-beroende. Del är detta som jag har velat föra in som en vidare och riktigare tolkning av vad som står i propositionen för alt få fram vad regeringen egentligen menar.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärderför att tiygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

SVEN-ERIK NORDIN (c);

Herr talman! Det här ärju ingen dechargedebatt, och det är ingalunda min avsikt atl nu slälla industriministern till svars för åtgärder, som han helt naturligt ännu icke hunnit vidta och som skulle strida mot riksdagsbeslutet.

Jag tycker ändå atl vi lillsammans under den här debatten har rett ul några saker.

Det är väl uppenbart alt satsningen på 300 milj, kr, avsäg oxo-projektet. Del är väl också uppenbart alt vad som sägs om en bibehållen sysselsältningsnivå hänger samman med vad föredraganden säger i propositionen, nämligen att råvaran skall transporteras lill Domsjö och förädlas där. Så långt hänger det här beslutet ihop.

Jag har heller inte träffat på någon från det utskott som handlade den här propositionen som hade något annat intryck än alt del var detta saken gällde. Men ingen drömde väl om att man ens skulle kunna tänka tanken alt fiytta vinstgivande verksamheter från Domsjö till Stenungsund, Det ansågs otänkbart. Men det som oroat mig högeligen under debatlen i dag är alt industriministern inte vill dementera eller ta avstånd frän eventuella tankar i den riktningen. Del är det som gör alt jag lämnar den här debatten med de Slora frågetecknen just vid de frågorna. Till den föriustbringande verksamheten är det alldeles klart att riksdagen har tillskjutil medel och alt man sagt atl den skall fortsätta. Men den vinstgivande verksamheten riskerar man alltså att mer eller mindre tvångsmässigl få förflyttad från en svag region till en stark region. Det är det jag lycker är bekymmersamt.

GUSTAV LORENTZON (vpk);

Herr talman! Jag har under den här debatten ställt en rad frågor lill induslriminislern ulan all få något som helst svar, och det är väl onödigt att ställa fler frågor dä den nye industriministern i del här avseendet är sluten som en mussla.

Men kanske del ligger till på del sättet, vad vet jag, alt ärendet är så inflammerat att det inle går atl diskutera i denna riksdag. Då är bara frågan; Varför gavs det ett sådant svar i maj månad, den 28 vill jag minnas atl det var, atl det bara var att ge Berol Kemi arbetsro så skulle alll ordna sig? Något annat svar kunde man inte lämna då, och i höst skulle vi alltså få en planering pä lång sikt. Nu är det höst, och det har inte blivit någonling ändå. Nu är ärendet

141

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm åtgärderför att trygga sysselsättningen vid Berol Kemi AB

så inflammerat att man inte ens kan svara på frågor, vi får inte ens diskutera frågeställningarna. Det skulle kunna äventyra de förhandlingar som pågår.

Jag har den bestämda uppfattningen, och det harjag sagt tidigare, atl del här gäller att lägga sordin på del hela, att dämpa en opinion som håller på alt växa fram i Örnsköldsviksområdet, Lät dem vänta så länge som möjligt i ovisshet, tala inte om för dem hur verkligheten är. Det var vad den verkställande direktören i Berol Kemi, Ralph Edebo, inle gjorde när han i sepiember gick ut på en presskonferens och talade om alt det möjligen kommer alt bli bara 20 arbetare kvar vid Berol Kemi i Örnsköldsvik. Sedan fick han tydligen order från högre ort atl detta måste dementeras. Det skedde genom brev till de anställda, I dag är frågan sådan att man inte längre för diskulera den.

Jag anser som det väsentligaste, och det håller jag fast vid fortfarande, att Statsförelag måsle la sill sociala ansvar. Vi har nämligen sett hur privala företag, framför alll i det område jag själv kommer ifrån, Ådalen, har lagt ner verksamheien och faktiskt bildligt talat gjort hela området lill en industriell kyrkogård. Samhället har trätt till och vi har fått några småindustrier som visserligen ekonomiskt går pä knäna, men de har ändå skapat sysselsättning.

Man ärorolig i Örnsköldsviksområdet,och man säger det öppet: Vi vill inte dela Ådalens öde och spela samma roll. Man anser sig vara på väg dit nu. Man trodde faktiskt att Statsföretag skulle kunna ordna sysselsällning i Norrland, i Ådalen och Örnsköldsvik. Men nu uppträder Statsföretag pä ett hell annat sätt, precis som de privala av sämsta kvalitet gjorde: man lägger ner och flyttar över produktion till elt helt annat område, söderut. Och man gör del med ett förelag som går med vinst! Man flyttar det dit där företaget gör de stora förlusterna. Det är det ingen människa begriper, framför allt gör inte vi det som är från Ångermanland. Därtill finns det, herr industriminister, i Örnsköldsviksområdet - vid Berol Kemi framför allt - en utbildad arbetarstam som kan sitt jobb inom den kemiska industrin, och det gäller ju att vidareutveckla denna kunskap och ha den som grund i slällel för all lägga ner verksamheten och göra folk arbetslösa. Detta kan väl aldrig vara den nya regeringens och industriministerns mening? Jag hoppas, för er egen skull skulle jag till och med vilja säga, alt det inte är fallet.

142

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag kan inte finna all den här debatten och mina svar ger någon grundad anledning till ökad oro eller lill någon "ödesslämning" för all eitera en av talarna. Vad jag gjort är att f n. visa en återhållsamhet i uttalanden om dessa frågor grundad på två förhållanden: dels att det pågår förhandlingar där jag inte vill ge på hand åt statens motpart, dels att vi har en ny företagsledning som håller på att lägga upp en strategi för hur detta företag enligt dess mening skall drivas. När dessa förutsättningar har klarnat, vilket bör ske ganska snart, föreligger ett ändrat läge med större möjligheter lill ståndpunktstaganden och uttalanden.

Låt mig avslutningsvis lill herr Lorentzon säga att han säkert förstår, när Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm konstgödseltillverkning i Norrbotten

han tänker efter, att jag inle rimligen kan eller bör här kommentera uttalanden som förelagels verkställande direktör gjorde på en presskonferens där jag inte var närvarande och tidningsartiklar som för en stund sedan företeddes från talarstolen och som jag inte förut kände lill.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om konstgödseltillverkning i Norrbotten

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels Elvor Marklunds (vpk) den 18 oklober anmälda interpellation, 1978/79:29, till industriministern, dels f"//;/)yo/7fl/;MO/7s (c)den 19 oklober anmälda fråga, 1978/79:54, till induslriminislern, och anförde:

Herr talman! Eivor Marklund har frågat industriministern, dels hur han ser på den av vänsterpartiet kommunisterna föreslagna etableringen av konstgödseltillverkning i Norrbotien, dels om han är beredd att snabbt få fram tillräckliga utredningsresurser för atl klargöra alla detaljer i förslaget saml om han är villig att tillskjuta erforderliga medel härför,

Filip Johansson har frågat industriministern om planerna på en fabrik i Luleå för tillverkning av ammoniakprodukter har kommit i eU sådant läge aU ett besked kan lämnas om när och hur projektet kan förverkligas.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt det är jag som skall svara på inlerpellationen och frågan. Jag besvarar dem i ett sammanhang.

I ell svar på en inlerpellation av Eivor Marklund anförde dåvarande industriministern, statsrådet Nils G. Åsling, den 1 december 1977 att han avsåg att inom departementet låta granska en utredning av AB Götaverken om elt eventuellt ammoniakverk i anslutning till Norrbottens Järnverk AB;s, numera Svenskt Stål AB:s, anläggning i Luleå. Han förklarade sig beredd att förorda slöd till sådant projekt, om samhällsekonomiska skäl talade för projektet och behov av stöd uppkom.

Den granskning som företagits visar atl en ammoniakfabrik inte kan anses ekonomiskt försvarbar. Däremot kan en produktion av kvävegödselmedlet urea vara av inlresse, Koksugnsgasen i Luleå är väl lämpad för tillverkning av urea.

Världsmarknaden för urea kommer under lång tid att karakteriseras av stor osäkerhet om hur stor del av utvecklingsländernas behov som kommer alt tillfredsställas från egna ureafabriker. Det ekonomiska utbytet av en ureafabrik kommer därför atl vara beroende av det marknadspris och det kapacitetsutnyttjande man erhåller. Någon entydig bedömning av dessa frågor kan f n. inle göras.

Mot denna bakgrund harjag förståelse för gm S3AB väljer att använda överskottsgasen för kraflvärmeproduktion. Inom överskådlig lid är avsättningen av energi oproblematisk. En säker inläkt för värmeleveranserna ökar dessutom anställningstryggheten för de anställda vid SSAB Luleå, Det stöd

143

Nr 31 som skulle behövas föratt påverka SSAB:s beslut lill förmån för en ureafabrik

Måndagen den har bedömts vara så ston att jag inte anser det rimligl alt föreslå all elt sådant

13 november 1978 8-

0/77 konstgödseltillverkning i Norrbotten

144

EIVOR MARKLUND (vpk);

Herr lalman! Samma dag som en ny larmrapport om silualionen i Norrlandslänen formulerar alternativen "total avveckling eller rejäla salsningar", är del nära lill alt uppfatta ell interpellationssvar sådant som det föreliggande som ett slöd föravvecklingsalternativet. Alt ett svarar kortfattat behöver i och för sig inte betyda att det inte behandlar ställda frågor på ett seriöst sätt. Men i det här fallet måste jag nog ifrågasätta om man på departementet över huvud taget ägnat en allvariig tanke åt de frågor som inlerpellationen ställer, Rolf Wirtén talar i svaret om helt andra saker och hamnar utifrån del i beskedel atl han inte anser det rimligt att föreslå slöd.

Del är inte bara forskare som inser allvaret i Norrbollens situation. Från alll fler håll i länel ställs nu krav pä målmedvetna satsningar på länets näringsliv. En otrygg tillvaro i samhällen som står och faller med basnäringarna, en tilltagande utflyttning och en arbelslöshel som är fyra gånger så stor som i övriga delar av landet - del är faktorer som gett skärpa åt kraven och uppfordrat till konkret prövning av olika möjligheter all skapa förädlingsindustrier i länet.

Vpk;s förslag om ammoniakfabrik i anslutning lill koksverket i Luleå och om tillverkning av konstgödsel (NPK) i Norrbotten är en sådan konkret möjlighet. De förutsättningar för sådan tillverkning somjag redovisat i min interpellation borde ha fött en mer ingående bedömning än vad som kan utläsas av svaret.

Regeringen borde ju rimligen ha andra och större resurser för en sådan bedömning än vad vpk:s Norrbottendistrikl har, och ändå hävdar jag atl vårt partidistrikt uppenbarligen arbetat betydligt mera ingående och seriöst än vad man på departementet har funnit anledning atl göra.

Till dessa förutsättningar hör alt alla ämnen som behövs för tillverkningen finns i Norrbotien, Mineralulredningen har på fiera ställen i sitt betänkande framhållit att handelsgödsel aren lämplig produkt alt framställa på basis av de tillgångar som finns,

Apatil finns i Kirunamalmen, och beslut om anrikning är redan tagel, Aitikgruvan har kalium, som kan utvinnas med lakningsleknik. Kväve kan man få ur överskottsgasen vid koksverket i Luleå, Kalksten finns på flera ställen i Norrbotten (t, ex, Norvijaur, Masugnsbyn och Prästholm), Den svavelsyra som behövs kunde man få fram genom alt sintra Kaunisvaaramalmen, vilket skulle öka motiven för atl bryta den. Talk förekommer rikligt i Lautakoski, Aitik harockså turmalin, ur vilket spårämnet bor kan utvinnas. På andra håll i länet har man förekomster av koppar, järn, mangan och andra mineraler som behövs för alt ett komplett fullgödsel skall kunna framställas.

Det här uppfattas med all rätt som starka argument för en tillverkning av

det slag som föreslås. Det är argument som inte förlorar i siyrka därför att även industriverket tagit fram dem. Mol den bakgrunden kan man undra om skälet till att arbetsmarknadsministern för svara på inlerpellationen är atl det skulle vara svårare för industriministern - som frågorna alltså riktals lill -atl gå emot industriverkets och mineralutredningens egna argument. Det som Rolf Wirtén nu mest uppehåller sig vid i sitt svar är möjligheterna att framställa ett enkelt kvävegödningsmedel. Men inlerpellationen handlar inte alls om detta utan just om framställning av fullgödsel.

Statsrådet hänvisar lill del svar jag föll på en lidigare interpellation. Det föranleder mig atl konstatera att Nils Åsling uppenbariigen tog allvariigare på frågan och uttryckte, bl. a, ur jordbrukarsynpunkt, intresse för del gödningsmedel som det här handlar om.

Jag skall inle här upprepa den statistik somjag redovisai i interpellationen och som visar det svenska jordbrukets beroende av importerade färdigprodukler och råvaror. Jag skall bara understryka att jordbruksdepartementet och olika miljövårdsorganisationer efterlyst bättre och miljövänligare gödningsmedel. De som nu används är av dålig kvalitet och har en starkt försurande effekt i den miljö där de används. Cementakoncernen har också i en utredning visat att användningen av de nuvarande medlen innebär ell ökal behov av kalkning i jordbruket med inte mindre än 40 96 jämfört med när man använde medel som tidigare tillverkats i Sverige.

Nyligen har det publicerats uppgifter om kadmium som cancerframkallande medel. Kadmium förekommer rikligt i de importerade ämnen som nu används för gödning. Användning av fosfor ur Kirunamalmen skulle kraftigt minska dessa cancerrisker. Det finns alltså elt verkligt behov av elt nytt och bra gödningsmedel,

I interpellationssvaret talar statsrådet om en granskning som företagits av en ulredning om ammoniakverk vid NJA i Luleå, Denna skulle visa att en sådan tillverkning inte kan anses ekonomiskt försvarbar. Eftersom Rolf Wirtén inte funnit anledning att närmare redogöra för denna granskning utgår jag ifrån att den är behäftad med samma brister som den som utförts på uppdrag av Norrbottendelegationen, När den gjordes var det inle allmänt känt all alla råvaror för NPK finns i Norrbotten. Den tekniske utredaren har sålunda i sin bedömning inte haft med förekomsten av kalium i Aitik, Ulredningen kommer trots detta fram lill atl ammoniaklillverkning anses vara elt av de mest passande användningsområdena för överskoltsgas från koksverk, och alt sådan hantering nu äter har aktualiserats.

Andra brisler i gjorda granskningar har kommit fram under de förhandlingar som alltjämt pågår mellan SSAB:s ledning och företrädare för Metallfacket, Så har del i jämförande kalkyler mellan gasens användning för kraftvärmeverk och ammoniaklillverkning från SSAB:s sida hävdats atl investeringskostnaderna för kraftvärmeverket skulle uppgå till 260 miljoner. Vid senare genomgång har det visat sig att kostnaderna i stället rör sig om 354 milj, kr. - en avsevärd skillnad alltså.

I driftskalkylen har man vidare räknat med priset på elström i 1983 års priser, medan man tagit upp dagens priser på ammoniak. Man har inte ens

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 konstgödseltillverkning i Norrbotten

145

10 Riksdagens protokoll 1978/79:29-32

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 konstgödseltillverkning i Norrbotten

tagit hänsyn till indexuppräkningar. Sådana saker förvrider givetvis resultatet, men det är kanske det man velat.

Nu pågår som sagt förhandlingar och enligt uppgift finns det yllerligare ell tiotal punkter där man inle gör samma bedömningar.

När Norrboliendelegaiionen beslutade slälla medel lill förfogande för en utredning, gick uppdraget till SSAB som i samarbete med facket skulle företa utredningen. De fackliga representanterna gavs dock i det läget aldrig möjlighel att delta. Senare har man från företagsledningens sida betonat att alla nya uppslag skall prövas positivi. Metallavdelningen har också fött ett skriftligt löfte om alt inget beslut skall fattas innan de företagsekonomiska konsekvenserna av båda alternativen är klarlagda.

Även om arbetsmarknadsministern, som sagt, talar om annat, så kan ändå svaret uppfattas som ett ställningstagande emot en sådan ulveckling som bl, a, de fackliga representanterna kräver. Detta är specielll märkligt som det från SSAB;s sida, såviiijag vet, inle gjorts gällande alt det handlar om något antingen-eller beträffande kraftvärme-ammoniaktillverkning. Jag förstår alltså inte formuleringen atl SSAB "väljer atl använda överskottsgasen för kraft värmeproduktion".

En bil av det projekt som diskuteras borde intressera arbetsmarknadsministern alldeles speciellt, nämligen frågan om sysselsättningstillfällen. Mellan SSAB och facket är man överens om all tillverkning av ammoniak i anslutning lill koksverket skulle ge mellan 80och 100 nya arbelslillfällen. Om gasen däremoi används för kraftvärmeverk kan effekten ur sysselsättningssynpunkt för Luleås del bli negativ.

Till bedömningen av hurgasen skall användas hör dessutom det faktum alt
en satsning på NPK-tillverkning gör atl frågan om ammoniak kommer i ell
annat läge. Detta har även Norrboliendelegaiionen kommit fram till.
Marknadsbedömningarna i dess tidigare utredning blir annorlunda om man
startar NPK-framställning, eftersom avsättningen för ammoniak då är
säkrad. ,

För vpk:s del finner vi att sä mycket återstår att pröva alt vi kommer all förnya kraven på att utredningsresurser ställs lill förfogande och medel lillskjuts. Då hoppas jag all industridepartementet gör de bedömningar som förslaget är värt. Däremot harjag naturiigtvis ingenting emot att arbetsmarknadsministern ger sig tid all allvarligt bedöma sysselsättningseffekterna runt om i ett svårt utsatt län. Sysselsättningseffekter för del här projektet - del är alldeles uppenbart.

146

FILIP JOHANSSON (c);

Herr talman! Även jag vill lacka statsrådet för del svar som lämnats på inlerpellationen och på den fråga som jag har ställt.

Låt mig inledningsvis säga att vi självfallel inför denna fråga som inför alla andra har myckel stor respekt för de ekonomiska bedömningar som måsle göras och som skall ligga som underlag för elt projekt som detta.

Jag kan ändå inle underlåta att göra bedömningen alt de undersökningar som är gjorda är behäftade med omfatlande brister när det gäller möjlighe-

terna pä lång sikl av en ekonomisk utvidgning av projektet i fråga. Man har inga säkra möjligheter lill avsättning för de produkier som skulle ingå i projektet. Ta t. ex. en sådan sak som apaliten! Hur länge har man goda avsättningsmöjligheter för den produkten ifrån våra gruvor? Sådant finns ju ingen garanti för.

Jag har ställt frågan om ammoniaklillverkning, men självfallet måste i en bedömning också ingå möjligheten alt få en fullgödseltillverkning i länel. För jordbruket skulle detta ha utomordentligt stor belydelse, inte bara i Norrbotien utan i hela vårt land. Jag skall inte ge mig in på atl upprepa vad Eivor Marklund har sagt och som jag i stora delar kan instämma i.

Jag menar att det är angeläget alt man inte bedömer arbetsmarknadsministerns uttalande i slutet av interpellationen så alt denna fråga nu skulle vara utagerad. Jag hoppas statsrådet i ett senare inlägg kan bestyrka alt denna fråga inle är avförd utan att man frän departemenlels sida är beredd att föra den vidare och fortsätta utredningsarbetet. I en fråga som denna måste självklart arbetsmarknadssituationen i Norrbotien väga utomordentligt tungt. Jag har nämnt tidigare alt jag har stor respekt för de ekonomiska bedömningarna när projekt skall startas, men självfallel måsle de samhällsekonomiska skälen väga ulomordentligl tungt, specielll i ett län som är så drabbat av arbelslöshel som Norrbotten är f n. Vi för dagligen uppleva situationer med utomordentligt stora satsningar av regionalpolitisk karaklär. När det gäller att behålla sysselsättningen har det nämnts belopp som har varil otroliga för några projekt i detta land. Då måste man fråga sig om det inte finns skäl för statsmakterna atl allvariigl överväga hur stor insats man vill göra för atl i ett av arbetslöshet så drabbat län starta elt företag som långsiktigt kan ge sysselsättning av inte obetydliga mått.

Jag skall inte orda vidare i denna fråga. Jag vill bara av arbetsmarknadsministern fö bestyrkt att man vill fortsätta utredningarna och planerna för en fabrik av den här typen uppe i Luleå. Jag vet att Norrboltensdelegaiionen inte ser detta som en avslutad undersökning, ulan man har för avsikt atl fortsätta. Denna debatt får därför inte avslutas med det intryck man skulle kunna fö genom sista biten i statsrådets svar.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 konstgödseltillverkning i Norrbotten

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag är överens med interpellanten och frågeställaren om alt arbetsmarknadsläget i Norrbottens län är besväriigt. Man kan nog säga att det är besväriigare än i de flesta andra län i vårt land. Det finns ingen motsättning oss emellan på den punkten. Länel kräver särskilda insaiser för atl vi skall komma till rätta med svårigheterna. Del är också vad regeringen försöker atl göra på olika sätt.

Det centrala är naturiigtvis, i Norrbotten som på andra håll i vårt land, alt fö lill stånd en produktion som har en marknad och som ger en naturiig och riktig sysselsältning för de boende i området. Alt man i dag har en så belydande svårighet uppe i Norrbottens län beror till stor del på de förväntningar som skapades i och med planeringen för Stålverk 80 och de svårigheter den planeringen har lett in länet i. Hade det baserats på en riktig

147

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om konstgödseltillverkning i Norrbotten

148

planering och en hållbar marknadsföring hade vi naturiigtvis i dag haft en annan situation i Norrbotien. Men så var icke fallet, och därför är det en betydande överkapacitet i Luleåområdet som på något sätt måste klaras av.

Vi vill naturligtvis göra allt för alt hjälpa SSAB-Luleåverken till annan, framlidsinriklad aktivitet som ger tryggad sysselsältning på sikl. Då är det i och för sig riktigt att man funderar i de termer som Eivor Marklund gjorde: Kan man fö till stånd vidareförädling av de råvarutillgångar som finns inom länet? Jag har inget att invända mot del. Jag tycker det våren bärande princip i Stålverk 80, och den skall man naturligtvis tillämpa i alla branscher som förekommer i detta län. Men en grundförutsättning föratt gä in med full kraft i ett projekt är dock att man är övertygad om alt det har en bärighet på sikl. Vi orkar inle göra ett misstag till i detta län - för ell misslag är vad som har gjoris.

Eivor Marklund säger alt det inle har funnits en enda allvariig lanke på departementet när man har granskat detta material. Del är naturiigtvis en förförande överdrift, och jag hoppas alt Eivor Marklund är beredd alt ta tillbaka den. Del är klart att tjänstemännen pä industridepartementet har granskal frågan myckel ingående med stor sakkunskap, och det har lett fram till det resultat jag här har redovisai.

Eivor Marklund hänvisar till Nils G. Åsling, och jag är övertygad om atl han på denna punkt, med del sakmaterial som har presenterats, skulle ge sammasvarsomjaghargjort. Jag har helt nyligen tagit över denna enhet från industridepartementet, som Eivor Marklund väl känner lill, och jag baserar svaret på samma underlag som Nils G. Åsling var med om att arbeta fram. Oss emellan finns ingen skillnad i bedömning av della, del är jag hell övertygad om.

Jag vill för Filip Johansson, som förde fram en hel del kloka synpunkter, påpeka betydelsen av alt man har respekt för de ekonomiska realiteter som finns i bedömningarna. Det trorjag måste vara centralt, och där har vi samma uppfattning. Vidare sade Filip Johansson all marknadsutsikter är svårbedömda i många avseenden, och det gäller naturiigtvis också konstgödsel -vilken volym del finns avsättning för och vilka möjligheter det finns att sälja den till elt rimligl pris. Del är mycket stor osäkerhet framöver när del gäller alt göra en bedömning av just den marknaden.

Del fanns alltså myckel i Filip Johanssons inlägg som visar förståelse för de svårigheter vi har när vi skall bedöma utredningsmaterialet. Filip Johansson ville helst att jag skulle säga alt man inte är färdig med denna fråga, och det kanjag väl hålla med om till en del. Här pågår ett fortsatt utredningsarbete. Det som i dag tycks vara ganska klart är all ammoniaktillverkningen icke är ekonomiskt möjlig men all, som det står i svaret, produklionen av kvävegödselmedlet urea är av intresse. Del är just en sådan bedömning som alltfort kan ske inom SSAB;s ledning.

Det som i det här sammanhanget också förs fram är kraftvärmeverkel, och det är, Eivor Marklund, också något som ger en betydande sysselsällning inom området. Det synes i dag vara en betydligt bättre framgångsväg för att ge

trygghet i jobbet för dem som är verksamma inom SSAB i Luleå. Det finns därför avgörande skäl som lalar för just detta alternaliv. Men ett beslut av SSAB alt bygga ett kraftvärmeverk utgör inget hinder för att också pröva frågan om en fullgödselmedelsfabrik i Norrbotten. Man kan överväga en produktion av fullgödselmedel där de tillsatsvaror som inle med fördel kan tillverkas i Norrbotten inköps på världsmarknaden. Enligl vad jag erfaril ämnar Norrboltensdelegaiionen - Filip Johansson var också inne på del - låta företa en marknadsundersökning i den riktningen beträffande fullgödselmedel.

Herr lalman! Jag tror atl jag med detta i stort sett har kommenterat de synpunkter som här har förts fram.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om konstgödseltillverkning i Norrbotten

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr lalman! Jag kan inle befria mig från intrycket alt del svar jag fött pä min inlerpellation ligger väl i linje med de svar på andra interpellationer som har levererats tidigare i dag. Regeringen ser uppenbarligen inte sysselsättningsfrågorna och frågan om utvecklingen av landels ekonomi som något som man skall prioritera. Man ligger lågt av någon anledning. I väntan på vad? skulle jag vilja fråga.

RolfWirién säger att det handlarom att det man producerar också skall ha en marknad. Ja, visst! Men vad jag efterlyser ärju en prövning av om det finns en marknad eller inle. Rolf Wirtén säger i siu skriftliga svar att man inom departementet har gjort en granskning, men han redovisar inte med ett enda ord vad denna granskning gått ut på och vilket resultat den har givit.

Rolf Wirtén nämnde i sammanhanget de förväntningar som väcktes i Norrbotten med anledning av Stålverk 80 och alt vad jag här lagil upp skulle vara några slags efterdyningar efter vad som hände i samband med att della projekt skrotades. Till detta vill jag säga atl det projekt jag tagit upp i min inlerpellation och som förts fram också på andra sätt ärju ell av de projekt som man från SSAB-ledningens sida sagt sig vilja pröva positivi just med hänsyn lill effekterna av strukturomdaningarna i samband med att man skrotade Stålverk 80. Men arbetsmarknadsministern är alltså beredd alt redan nu avfärda projektet, utan att ge så mycket mera på hand.

Sedan begär RolfWirién atl jag skall ta lillbaka vad jag sade när det gäller behandlingen av interpellationen. Men jag är faktiskt inte beredd att göra det. Arbetsmarknadsministern hävdar visseriigen nu att departementet med stor sakkunskap har behandlat de frågor jag tagit upp, men behandlingen har uppenbarligen inle skett med samma sakkunskap som funnits hos oss i ett litel partidistrikt, hos facket - Metall vid NJA - eller bland de ledamöter i Norrbottensdelegationen, som efter vad jag förslår har spolat lidigare utredningar därför att man tycker att det finns mera att ta fasta på i denna fråga.

Jag lycker alt RolfWirién borde ha bjudit på så pass mycket alt han i sitt svar tagit med en mening om all man skall fortsätta det utredningsarbete som redan pågår. Han gav nyss ett sådant besked, men det skedde först efter press från Filip Johansson.

149

Nr 31

Måndagen den 13'november 1978

öm konstgödseltillverkning i Norrbotten

Kraftvärmeverket skall ge belydande sysselsättning, säger Rolf Wirtén. Enligl de uppgifter jag har från Luleå blir effekten precis den motsatta. Man kan således t. o. m. förvänta sig viss nedgång av antalet sysselsatta, om man använder gasen för delta ändamål.

Jag gav i milt lidigare anförande uttryck för en viss förundran över att ett uppenbart induslriärende behandlas av arbetsmarknadsministern. Arbetsmarknadsministern sade alt han förutsatte all jag kände lill att det fanns en sådan arbetsfördelning. Jag gjorde uppenbariigen inte del, utan när jag fick besked av kammarkansliet atl det var RolfWirién som skulle svara på min interpellation, då irodde jag atl det berodde på atl man mest tagit fasta på att del projekt jag behandlade skulle medföra nya arbetstillfällen, men så är del ju inte.

Varken i sitt första anförande eller i sitt genmäle nyss har herr Wirtén på något sätt berört detta, som borde vara hans främsta intresse. Vi har lidigare upplysts om att industriministern, av kända orsaker, inte kan delta i handläggningen av vissa frågor, och man undrar då om detta kanske är ett sådant ärende.

RolfWirién talar fortfarande inte så mycket om vad det är för granskning han hänvisar till i sitt svar. Ett faktum är ändå att denna, som ulförts på Norrbottensdelegationens uppdrag under brådska och i semestertider, som jag sade har spolats av delegationen, som nu söker nya möjligheter all arbeta vidare under delvis andra förutsättningar. Är då inte Rolf Wirtén be redd att la vara på de ändrade förutsättningar som föreligger och direkt uttala atl delta arbete kommer att fortgå?

150

FILIP JOHANSSON (c):

Herr lalman! Jag är väl medveten om behovel av en marknad för de produkter som tillverkas. Låt mig ändå säga att såväl urea som fullgödsel är produkier, som med största sannolikhet kommer att ha en marknad lång tid framöver. Urea är en ny produkt som säkeriigen kommer att fö slörre och större användning efter hand. Därför bör man nog kunna se relativt posilivt på marknadsförutsättningarna för dessa bägge produkter. Förutsättningen härför är att de kan tillverkas på en konkurrenskraftig prisnivå, och de möjligheterna bör inle vara sämre än på andra håll i ett län som Norrbotten, som har god tillgång till den råvara och också till den energi som behövs för tillverkning av sådana produkier.

Låt mig sedan i frågan om kraftvärmeverk eller gödseltillverkning säga alt det, såvitt jag kan förstå och enligt vad de källor jag försöki ösa ur har givit besked om, inle behöver vara någon konflikt mellan dessa båda företeelser. Bägge bör kunna ha en plats vid anläggningen i Luleå, och detta skulle självfallel ge ännu slörre trygghet och ökad sysselsättning för de människor som finns däruppe.

Till sist villjag framföra ett tack för atl vi fick ett besked om att slalsrådel är beredd alt medverka lill alt fortsatta utredningar på detta område genomförs.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Del är naturligtvis inte så, Eivor Marklund, alt vi har givit sysselsättningsfrågorna minskad prioritet. Om Eivor Marklund går igenom de regeringsdokument som hittills har presenterats, skall hon finna atl del i nästan varje sådant framhålls att sysselsätlningen är den fråga som vi sätter främst. Del framgick också av mitt föregående inlägg att jag på den punkten inte har någon annan uppfattning än den Eivor Marklund har pläderat för, dvs. atl Norrbottens län behöver mycken hjälp för att hålla sysselsättningen i gång. I det avseendet står jag fast vid vad jag sagt här och vad regeringen i sin helhet har uttalat i andra sammanhang. Men en punkt där våra uppfattningar möjligen skiljer sig när vi nu försöker skapa permanent sysselsättning är atl jag menar att det skall ske på en realistisk nivå. Del vidhåller jag, och jag menar att man inte skall gä ut med luftiga löften utan vara någorlunda säker på atl kunna föra utlovade projekt i hamn.

Får jag också säga all delta inle innebär något definitivt avfärdande av tillverkningen av konstgödsel i Luleå. Jag sade redan i milt föregående inlägg - och det har Filip Johansson tagit fasta på - alt man har möjlighet att, efter att som ett första alternativ ha gått den väg som jag f. n. tror mest på, kraftvärmeverksvägen, senare också pröva tillverkning av konstgödsel. Och om den marknadsbedömning som Filip Johansson gjorde i sitt senaste inlägg är riktig, blir förutsättningarna också bättre framöver för sådan tillverkning. Vi har alltså inte definitivt sågat av denna möjlighet, utan Norrbottensdelegationen skall fortsätta sina undersökningar.

Vidare har Eivor Marklund tagit upp en diskussion om varfördet ärjag som besvarar den här frågan. Del är ganska enkelt. Skall delges något stöd blir det sannolikt som någon form av lokaliseringsstöd, och det harjag i enlighet med den nya arbetsfördelningen inom regeringen alt handlägga. Del här är alltså mitt ärende. Så enkelt är det.

Jag iror alt vi lugnt kan konstalera atl regeringen har försökt anvisa en för de anställda trygg väg, en väg som ger bästa möjliga trygghet i jobben, nämligen atl man bygger ut elt kraftvärmeverk.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 konstgödseltillverkning i Norrbotten

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr lalman! Äntligen har jag i det som Rolf Wirtén säger i dag funnit någonting som jag känner anledning all tacka för. Rolf Wirtén menar atl det inte är uteslutet atl man också senare prövar tillverkning av NPK. Det är ungefär vad jag hade hoppats att arbetsmarknadsministern skulle säga i sitt skriftliga svar, för jusl NPK-gödningsmedel är det som ger speciell anledning au se positivt på de marknadsfömtsätlningar som man naturiigtvis anser sig böra ha för alt salsa på ett sådant här projekt. Råvarutillgångarna, som Filip Johansson nämnde, är en annan sådan faktor.

Sedan kan vi hur länge som helst fortsälla alt diskutera hur jag och hur Rolf Wirtén bedömer regeringens prioritering av sysselsättningstillfällena. I del jag sade nyss anknöt jag lill vad som har sagts lidigare i dag i svar på interpellationer om varvsindustrin, boardtillverkning m. m., där man också i svaren, såvitt jag uppfattat del, har legal mycket lågt i fråga om alt la ställning

151

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

till vad inlerpellanterna har vetat fö fram.

När nu RolfWirién talarom en realistisk nivå skulle jag vilja fråga om en realistisk nivå är alt behålla Norrbotien på elfte plats när det gäller alt salsa på sysselsättning i länet, för det är vad man i den här larmrapporten frän Umeå universiiet, som presenterades i går kväll och i morse, har kommit fram lill. Är det en realistisk nivå, så är det inte en nivå som vi som arbeiar för Norrbottens framtid godkänner.

Sedan förklarar Rolf Wirtén att han lar hand om delta ärende därför att del kommeratt handla om lokaliseringsstöd. Jo vissl, men det handlar ju också om en industriell utveckling i ett län som verkligen behöver industriell utveckling, och därför borde det väl också ha varit industriministerns sak all säga något om hur man uppfattar en sådan här satsning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

152

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för aU i eu sammanhang besvara dels Tommy Franzéns (vpk) den 18 oktober anmälda interpellation, 1978/79:34, dels Gunnel Jonängs (c) den 26 oktober anmälda interpellation, 1978/79:55, och anförde:

Herr talman! Mol bakgrund av bl. a. de under hösten redovisade arbetslöshetstalen för ungdomar har Tommy Franzén och Gunnel Jonäng i var sin interpellation ställt ett antal frågor kring ungdomsarbetslösheten. Jag besvarar de tvä interpellationerna i ett sammanhang.

Tommy Franzén frågar hur regeringen förklarar ungdomsarbelslöshelen och vilken långsiktig målsättning regeringen har för ungdomarnas sysselsättning. Vidare frågar han vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att skaffa ungdomen bestående jobb och om jag anser alt den s. k. ungdomsdelegationen fyller den uppgift som avses i direktiven samt slutligen om invandrarungdomar under 20 är skall ges samma möjlighel beträffande språkundervisning som de som är över 20 år.

Gunnel Jonäng frågarom hur regeringen mera långsiktigt ämnar la itu med de numera permanenta ungdomsarbetslöshelsproblemen.

Som inlerpellanterna framhåller har arbetslösheten bland ungdomar legat på en i förhållande till den totala arbetslösheten hög nivå under hela 1970-talel. Med undantag för vissa perioder har antalet arbetslösa ungdomar också ökat under denna period. Utvecklingen är inte unik för Sveriges del, vilket bl. a. belyses av att ungdomsarbetslösheten inom OECD-områdel legal på ca 10 96 underde senasle åren. I vårt land har vi lyckats begränsa arbetslösheten bland de unga till 4 å 5 96.

Bakgrunden till den nuvarande arbetslösheten bland ungdomar är inie enbart den långt uidragna lågkonjunkturen. Strukturella förändringar i värt näringsliv har &jort aU arbeten som tidigare var naluriiga inkörsportar för ungdomar har försvunnit. Tekniska förändringar ställer samlidigt högre krav

på utbildning, vilket ytterligare har påverkat de ungas möjligheter när de första gången söker sig ut pä arbetsmarknaden.

Den konjunkturuppgång som vi nu kan vänta kommer att ha positiv inverkan på de ungas möjligheter att få arbele, men alla svårigheter vad gäller övergången skola-arbete kommer inle att lösas härigenom. Det finns i della sammanhang anledning erinra om all vi under de närmaste åren kommer atl få snabbt växande ungdomskullar.

De problem jag här kortfattat redogjort för utgjorde bakgrunden till den proposition om åtgärder mol ungdomsarbetslöshet som riksdagen tog ställning till i våras. Ungdomsdelegationens tillkomst och arbele skall också ses mol denna bakgrund. I proposilionen betonades att åtgärder för att underlätta övergängen mellan skola och arbele måste vidtas på både korl och lång sikt.

På kort sikt kommer arbetsmarknadspolitiska åtgärder av det slag regering och riksdag beslutat om att ha stor belydelse. Jag tänker dä bl. a. på en förstärkt arbetsförmedling, arbetsmarknadsutbildning och praktikarbeten. Dessa åtgärder har visat sig vara effektiva instrument för alt stödja ungdomarna.

På lång sikl kommer insaiser för en samhällsekonomi i balans och förändringar inom skolans ram att få störst betydelse. Elt konkurrenskraftigt näringsliv som kan ge både arbete och resurser för alt bygga ut barnomsorg, äldreomsorg och en bättre sjukvård ulgör grunden för fortsatt välsiånd. Även om jag inle delar Tommy Franzéns inställning när del gäller statliga basindustrier anser jag i likhel med honom alt det är vikligt att stärka och bygga ut vår industri.

De långsiktiga förändringarna inom skolans ram berör både grundskolan och gymnasieskolan. Elt närmande måste ske mellan skola och arbele. Ett led häri är inrättandet av de s. k. SSA-råden. Ett annat är de vidgade möjlighelerna lill pryo. Elt Iredje led är den försöksverksamhet med individuellt upplagd undervisning som startar i höst och som innebär en individuellt avpassad kombination av utbildning och praktiskt arbele. Det är min övertygelse att en skola där praktiskt arbete varvas med teoretisk utbildning kommer alt underlätta övergängen mellan skola och arbetsliv. För alt detta skall fungera fordras kraftfulla insatser inte bara frän skola och arbetsförmedling ulan också från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, inte minst när del gäller att få fram praktikplatser.

Grunden för de olika insaiser som vidlagits och ytteriigare kommer atl vidtas är regeringens strävan alt alla ungdomar skall kunna erbjudas arbete, utbildning eller praktik. Regeringen är öppen för alla realistiska förslag på detta område, och ett fomm härför är den tidigare nämnda ungdomsdelega-lionen, som har en allsidig sammansättning och vars arbete hittills jag funnit mycket värdefullt.

Vad gäller invandrarungdomarnas möjligheter till språkutbildning vill jag informera Tommy Franzén om att arbetslösa ungdomar under 20 år kan få delta i arbetsmarknadsutbildning bl. a. genom utnyttjande av vakania platser. Delta gäller såväl svenska ungdomar som invandrarungdomar. Om

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

153

Nr 31 de därvid inte kan tillgodogöra sig en yrkesutbildning utan undervisning i

Måndagen den svenska språket har de räu till sådan. Någon skillnad häri föreligger således

13 november 1978 '"' mellan invandrare som är över resp. under 20 år.

0/77 åtgärder mot OMMY FRANZÉN (vpk):

un£domsarbef;lös- ''' talman! Jag har i min interpellation ställt en del frågor om den oroande

, arbetslösheten bland ungdomen.

Jag hargjort det med utgångspunkt från att ungdomsarbetslösheten ärden fariigaste av all arbetslöshet. All arbetslöshet är fariig och destruktiv. Den skapar en oro och pessimism hos dem som den drabbar. Den skapar sociala problem, den skapar en utslagning av arbetare ulöver den utslagning som äger rum inom arbetsmarknaden. Den skapar sysselsättningsproblem och i många fall ett hol om utdöende av vissa branschers nytillskott, som också kan komma alt få allvariiga konsekvenser i framliden. Arbetslösheten utgör dessulom ett giganfiskl samhällsekonomiskt slöseri.

Jag har som utgångspunkt för frågeställningarna allas räu till ell meningsfullt arbele. Det är för vpk en självklarhet, men tyvärr finner jag i svaret från arbetsmarknadsministern alt folkpartiet inte har denna synpunkt.

För ungefär ett är sedan utspann sig en liknande debatt. Den gången svarade dåvarande arbetsmarknadsministern Per Ahlmark alt de dä gjorda insatserna skulle ge effekt. Vad vi kan konstatera i dag är att ungdomsarbetslösheten aldrig har varil slörre. Det är kontentan av de åtgärder som folkpartiet föreslagit, vilka nu haft ett år på sig atl verka.

Jag ville genom min första fråga få reda på hur regeringen förklarar den rådande ungdomsarbetslösheten och vilken långsiktig lösning regeringen kunde tänka sig.

Jag måste konstatera att svaret var sämre än jag hade väntat. Frågeställningen har faktiskt den vikten atl om man objektivt bedömer orsakerna, analyserar dem, då kan man också lättare finna ut vilka åtgärder som måste till för att få bort de negativa effekterna.

Arbetsmarknadsministern nämner strukturella förändringar i värt näringsliv som en orsak till ungdomsarbetslösheten.

Jag måste dä tydligen precisera frågan mer. Vilka strukturella förändringar avses och hur kommer dessa all se ut i framtiden? Kommer vi atl slippa strukturella förändringar? Detta är nämligen den fråga man måsle ställa sig när man ser på de åtgärder som arbetsmarknadsministern hänvisar lill och som kallas långsiktiga. I de åtgärderna ingår ju inget recept mot konsekvenserna av en fortsatt strukturell förändring.

Jag måsle också fortsätta all ställa frågan om de långsiktiga åtgärderna för alt förhindra ungdomsarbetslöshet. Eller ställer kanske folkpartiet upp pä linjen atl en viss arbetslöshet alltid skall finnas för atl underlätta de strukturella förändringarna inom näringslivet?

Vilka insatser på lång sikt för en samhällsekonomi i balans är det som Rolf Wirtén avser i svaret? Och vilken balans gäller det?

Ungefär samma svar som del jag nyss refererat gav också Per Ahlmark för
154 ett år sedan. Men fortfarande kan vi alltså konstatera att arbetslösheten är

rekordstor. Och samma tro har vi också hört talas om bra många gånger utan alt några egentliga åtgärder för alt få bort arbetslösheten har satts in.

Frågan om en utbyggnad av barnomsorgen, äldreomsorgen och en bältre sjukvård anges i svaret som en grund för fortsatt välstånd - efter det atl näringslivet har blivit konkurrenskraftigt.

Men skall vi inte lösa frågan om barnomsorgen? Skall vi inte lösa sjukvärdskrisen, och skall vi inle ge de äldre i samhällel en drägligare tillvaro? Ärdet meningen alt de sjuka och gamla även i fortsättningen skall tvingas alt lägga sig kl. 3 pä eftermiddagen bara därför all del inte finns personal?

När det gäller de sökande till värdlinjen visade det sig att 8 900 som sökte inle kom in på sådan gymnasiekurs. Nästan 9 000 ungdomar som ville engagera sig inom vårdyrket, såväl inom barn- och ungdomsvård som inom sjuk-och äldrevård, fick alltså inte plats. De får inleden utbildning som krävs för dessa jobb - och detta när del råder en klar brist på personal inom dessa områden.

Många människor, främst kvinnor, tvingas atl vara hemma bara av den anledningen all samhället inte ordnat med barntillsynen.

De sjukas och äldres siluation harjag redan berört. Men även alla dessa människor undrar naturligtvis vad det är för ordning i samhällel - eller snarare oordning - när så många behövs inom värdyrkena men inte ges möjlighet lill utbildning.

Jag frågade också om vilka åtgärder som regeringen tänker vidta för alt skaffa ungdomen beslående jobb.

De jobb som de nu erhåller via AMS som beredskapsarbeten räcker inte längre än sex månader. Sedan vidtar möjligen ett annat beredskapsjobb. Men inga av dessa alternaliv ger några bestående arbeten.

F. ö. är också den nuvarande formen av beredskapsjobb högsl otillfredsställande. De måste - om de skall ge något för framtiden - göras om. För de flesia av jobben erfordras någon form av utbildning eller introduktion. Det finns också möjligheter lill detta inom ramen för beredskapsarbetena, men det förekommer sällan eller aldrig alt de utnyttjas.

Låt mig ta ett exempel som visar hur del går till på barnstugorna.

När det kommer en beredskapsarbetare lill ell daghem har vederbörande inle erhållit någon utbildning eller ens information om hur daghemmen arbeiar. Han har heller ingen erfarenhet av hur arbetet pä en barnstuga läggs upp eller kännedom om varför det arbetas pä ett visst sätt. Detta gör atl det tillkommer den på gmnd av underbemanning oftast redan alltför arbels-tyngda personalen att handleda och informera om arbetet. Vi har en utbildning för dem som skall arbeta på barnstugorna, men bara för att skaffa en förvaringsplats ät arbetslösa ungdomar skickar man ut dem lill tjänstgöring utan någon som helst utbildning. I stället för att göra så vore det riktigare atl först ge en viss utbildning, sedan jobb på barnstugorna som en praklikperiod, därefter fortsall utbildning och sedan ell bestående jobb inom barnstugorna. Med en sådan uppläggning skulle beredskapsjobben möjligen kunna bli meningsfulla.

Liknande exempel skulle kunna ges i mängd. Regeringen säger sig vara

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

155

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

öppen för alla realistiska förslag och anger DELFUS, delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor, som ett lämpligt forum för dessa förslag.

Jag har ställt frågan till arbetsmarknadsministern om DELFUS fyller sin uppgift därför atl DELFUS inte kommer med några sådana här förslag. Den häller sig bara lill elt allmänt tyckande, något som i grunden inte hjälper de ungdomar som den har till uppgift atl hjälpa med förslag lill sysselsättning.

Arbetsmarknadsministern säger atl DELFUS har en allsidig sammansättning. Jag kan inle hålla med om det. Del finns viktiga organisationer som nekas alt få vara med. Jag tänker då närmast på Elevförbundet (EO, Sveriges AMU-elevers riksförbund (SARF) och Värnpliktiga arbetsgruppen (VPL-AG). Det är de här organisationerna som har all göra med den studerande ungdomen, med den ungdom som skall ha elt jobb efter utbildningen. Elevförbundet organiserar de ungdomar som går på gymnasiet och förväntar sig att de också skall få elt jobb efter studierna. Bristen på jobb påverkar i hög grad dessa studerande ungdomar. Meningsfullheten i studierna avtar när de ser atl studierna inte leder till jobb.

Många ungdomar "låta sig förvaras" i gymnasiet eller andra skolor därför att de inte kan få ett jobb. En sådan situation borde göra arbetsmarknadsministern betänksam.

Jag vill ställa frågan konkret; Varför fär inte de nämnda organisationerna -Elevförbundet, Sveriges AMU-elevers riksförbund och Värnpliktiga arbetsgruppen - ingå i DELFUS?

Slutligen vill jag framhålla belräffande invandrarungdomarna och deras situation atl den i verkligheten inle är sådan som arbetsmarknadsministern försökergeskenav i svaret. Del förhåller sig nämligen på det viset att del inte finns några vakanta platser atl tillgå för invandrarungdomar eller svenska ungdomar under 20 är i arbetsmarknadsutbildningen. Därigenom ställs de utanför. Därigenom får de inte heller möjlighet till utbildning i svenska pä samma säll som de som har fyllt 20 är. Jag vill fråga om arbetsmarknadsministern tänker se över detta förhållande och komma med förslag som verkligen ger invandrarungdomar under 20 år möjlighel alt studera svenska språket.

156

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag ber atl få lacka arbetsmarknadsministern för svaret på min interpellation. Jag har framför alll tagit upp de långsiktiga problemen när det gäller ungdomsarbetslösheten, och jag begränsar mig nu till dessa. Jag tar fasta på vad arbetsmarknadsministern sade om att regeringen är öppen för alla realistiska förslag.

Ungdomsarbetslösheten är ett av de allvarligaste problemen vi har i vårt samhälle. Trots alt den är ett gammalt fenomen som drabbat våra ungdomar så lång lid som under både 1960- och 1970-lalen har vi inle lyckats lösa problemet.

Som arbetsmarknadsministern sade finns ungdomsarbelslöshelen inle

bara i Sverige. Den är ännu högre i de flesta andra västeuropeiska länder.

Den högsta arbetslösheten drabbar invandrarungdomarna och är för utländska pojkar i åldern 16-19 är ofta dubbelt så hög som för övriga pojkar i den åldern. Skillnaden mellan flickorna i åldern 16-19 år är mindre. År 1977 var arbetslösheten 10,6 96 i denna åldersgrupp av invandrarflickor och 8,1 96 för övriga flickor.

En utsatt grupp på arbetsmarknaden är också de handikappade.

Den höga arbetslösheten bland våra ungdomar kan inle längre accepteras. Hurskall vi kunna skapa en framlid för våra ungdomarom de måsle börja sill vuxenliv under sä dåliga betingelser?

Del kan t. o. m. påverka deras skolarbete och försämra del. En del av motivationen för skolarbetet är naturiigtvis möjligheten att få arbete efter skolan. Om den möjligheten är begränsad, kan man mycket väl förstå om resignationen griper omkring sig. På det viset lägger ungdomsarbetslösheten en lång slagskugga både bakåt över skolarbetet och framåt över vuxenlivet.

Jag kan knappast tänka mig en djupare tragik för unga människor än att vara arbetslösa. De fär ingen grund att stå på i samhället. I slällel för atl leva med i samhällets rytm skapar de sin egen rytm utanför samhället. Detta i sin lur innebär försämrad anpassning till arbelslivet och dess krav när den dagen kommer.

Under en lång arbelslöshetslid sker också en skiktning av människor. Del är ulslagningskvarnen som obönhörligt mal och skiljer ul. Det är processer som kan ha börjat i barndomen och som nu kräver sin tribut.

Arbetslösheten är ett fruktansvärt slöseri med mänskliga resurser men också med samhällets resurser. Arbete är en mänsklig rättighet - fulll i paritet med de mänskliga fri- och rättigheter vi f ö. bekänner oss lill. Arbete är en fömlsälining för personlighetsulveckling och självkänsla.

Del finns enligl min mening få problem som är viktigare för vårt samhälle all lösa än just ungdomsarbetslösheten.

Trepartiregeringen arbetade intensivt med sysselsättningsfrågorna och vidtog adekvata åtgärder för atl motverka ungdomsarbetslösheten. Vi har nu flera effektiva medel för atl på kort sikt främja sysselsättningen för ungdom, och vi har en omfattande arsenal av medel pä beredskapssidan.

Jag avser alltså inte att gå in på dessa mer kortsiktiga åtgärder mot ungdomsarbetslösheten, utan det är de långsikliga åtgärderna jag efterlyser.

Vad som nu oavvisligen krävs är all vi ingående diskuterar, analyserar och söker oss fram först och främst lill insikt, men sedan också till de vägar vi måste gå för praktiskt handlande. Dagens skolungdom måste kunna fä leva i den vissheten atl samhället kommer alt ge dem sysselsältning när de slutar skolan.

Det är då viktigt all först göra några konstateranden. Ungdomen har alltså en högre arbelslöshel än andra grupper av arbetskraften. Ungdomens sysselsättning är också mer konjunkturkänslig än övriga grupper av arbetskraften.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

157

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

158

Sysselsättningsutredningen menade alt ungdomsarbetslösheten är relativi obunden av konjunkturutvecklingen, men så är del ju inte. Ungdomsarbetslösheten är visserligen hög både i hög- och lågkonjunkturer, men skillnaden mellan ungdomarnas och andra åldersgruppers arbelslöshel är avsevärt större i en lågkonjunktur än i en högkonjunktur.

Vägen till arbetslivet, i synnerhet för tonåringarna, går oftast via de enskilda förelagen. Men suget efter arbetskraft kommer i en lågkonjunktur främst frän den offentliga sektorn. Där kommer ungdomarna inte in förrän efter en viss ålder, t. ex. i sjukvården. Det säger sig självt alt detta förhällande förstärker svårigheterna för ungdomarna i en lågkonjunktur, då företagen är hårt pressade.

Ungdomarna har också flera arbetslöshetsperioder än andra åldersgmp-per.

En del av svårigheterna för ungdomarna beror på den koncentration av näringslivet och därmed av arbetsplatserna som skett. Detta har inneburit en utveckling mot skapande av interna arbetsmarknader. Vi har fåll förflyttningar inom företagen. Vi har också bl. a. genom trygghetslagarna fått en förstärkt anställningstrygghet - vilket givetvis är positivt - för de redan anslällda. Svårigheterna för nytillkomna på arbetsmarknaden förstärks emellertid härigenom och också av det faktum alt en del förut typiska ungdomsarbeten försvunnit.

Lågkonjunkturer innebär också att företagen i första hand söker behålla de arbetsstyrkor de redan har, medan brislen pä nyanställningar drabbar de nykomna på arbetsmarknaden.

Vilka åtgärder behövs dä för att förbättra sysselsätlningen pä läng sikt?

Jag kan här instämma i vad arbetsmarknadsministern har anfört. Grundläggande är alt vi har ett konkurrenskraftigt näringsliv och en samhällsekonomi i balans. Allmänna sysselsältningsskapande ålgärderär viktiga. Inte minst måste man beakta de allvarliga regionalpoliliska konsekvenser som en accelererande ungdomsarbetslöshet kan innebära. Ytterligare avflyitningar av arbetslösa ungdomar från stödområdet fär inte ske.

Här kommer också in en fråga som vi måste ta itu med på allvar: Skall vi välja mekanisering och datorisering eller skall vi se till människors behov och bästa och satsa också på lösningar av mer arbetsintensiv karaklär?

Del här avsnittet kan givelvis endasl bli myckel summariskt - annars skulle del föra för långt i debatten.

Grundläggande är också att vi behöver en utbildningsreform - som arbetsmarknadsministern uttrycker det; förändringar inom skolans ram. Vad det är fråga om är helt enkelt att förankra 1980-talets skola i samhällslivet.

AMS yrkesvägledningsenhet har i september i år gjort en intressant sammanställning. Del fanns då 48 000 arbetslösa ungdomar under 25 år, varav 25 000 under 20 år. Den visar vilka yrken ungdomar helst vill ha. Det är i rangordning: sjukvårdsbiträde, försäljare och barnskötare. Men det är också myckel hård konkurrens om de här jobben. De ca 1 600 ungdomar som uppgivit atl de vill ha sjukvårdsbiirädesjobb konkurrerade med 4 400 äldre

Nr 31

arbetssökande, dvs. över 20 år, om drygt 1 100 lediga platser. Elt annat exempel: 1 380 ungdomar konkurrerade med 4 300 äldre om 707 jobb som försäljare.

Ungdomarna är orutinerade och har ingen arbetslivserfarenhet. Man kan utgå från att arbetsgivarna väljer vuxna och erfarna män och kvinnor i stället för ungdomar. Löneskillnaden är inte sä stor även om det finns speciella ungdomslöner.

Eu slopande av ATP-avgifien för den unga arbetskraften är ett förslag som förts fram bl. a. av fil. dr Eskil Wadensjö vid nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet. Det är ett förslag som åtminstone är värt alt diskulera. De unga som arbetar mänga år är redan missgynnade i ATP-systemet. Någoii negativ effekl för ungdomarna skulle del därför inte behöva bli.

Jag har inte lyckais atl till i dag få fram kostnaden fören sådan reform, men ingen möda och inga pengar fär sparas när del gäller sysselsättningen för ungdomen.

Jag måste i sammanhanget säga att den skattesänkning som den folkpartisliska regeringen föreslår och som innebär betydande skattelättnader för höginkomsttagarna närmast är ett hån mot de många arbetslösa i vårt samhälle. Det är också något av en sky mf mot inkomsttagare atl tro att de är så utan solidaritet atl de inte skulle föredra att medverka till jobb åt arbetslösa framför atl få några lusenlappar i den egna plånboken.

Flickorna i åldersgrupperna 16-19 år och 20-24 år är arbetslösa i större utsträckning än pojkarna i samma åldersgrupper. Detta kan delvis bero på alt vi fortfarande haren iradiiionellt könsrollsbundet yrkesval, vilket innebär atl flickorna har färre valmöjligheter än pojkarna. Detta är en speciell jämställd-helsfråga. Här krävs äigärder från regeringens sida och frän arbetsmarknadens parter. När det gäller yrkesval har också enskilda och organisationer ansvar för atl förlegade attityder rensas bort.

Det är vidare nödvändigt att vi rensar bort förlegade värderingar när del gäller arbetets status. Det finns yrken som fortfarande värderas lågt men som är nödvändiga och meningsfulla. En förbättrad arbetsmiljö, medbestämmande och vidareutbildning är vikliga åtgärder i detta sammanhang.

Landstingsförbundets styrelse har lagt fram förslag lill någon form av samhällelig sysselsältningsgaranti för ungdomar under 19 år, vilket kan vara värt atl diskutera.

Vi är alla medvetna om att övergången mellan skola och arbetsliv inte fungerar. Vi talar ofta om det i debatter, och vissa åtgärder har vidtagits. Men här krävs förnyade krafttag.

Centerns ungdomsförbund arbeiar sedan många år lillbaka för varvad utbildning. På gymnasiet bör skolutbildning och praktik varvas. Ett ireterminssystem med en termins arbelslivspraklik och två terminers skolutbildning skulle med stor sannolikhet vara mycket positivt för de skoltrölla eleverna. Del skulle innebära atl alla som lämnar skolan redan har en

Måndagen den 13 november 1978

öm åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

159

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

arbetslivserfarenhet, och det skulle jämna vägen in i arbelslivet och medverka lill atl vi fick bort de oöverstigliga trösklar som finns i dag. Vidare skulle det innebära en stimulans för eleverna i själva skolarbetet, vilket skulle upplevas som mer meningsfullt. Med en sådan reform skulle 1980-talels skola förankras i samhällslivet.

Speciella åtgärder krävs för invandrarungdomen. Dessa ungdomar arbeiar ofta i konjunkturkänsliga näringsgrenar, vilket kan varaen av förklaringarna lill den höga arbetslösheten bland invandrarungdom. Lagen om 200 timmars svenskundervisning var en angelägen reform. Men om arbetsgivarna skall belala undervisningen kan anställande av invandrarungdom hämmas. Kosinaderna för denna undervisning bör snabbt överföras på samhällel. Det skulle betyda fler arbeten för invandrarungdomarna. Leif Zetterberg, ordförande i statens ungdomsråd, har också ställt della krav. På den här punkten vore jag tacksam för ell svar från arbetsmarknadsministern.

Uppsökande studie- och yrkesorientering bör givetvis intensifieras.

De handikappade drabbas hårt av arbetslöshet. Del är en skam för elt välfärdssamhälle som värt alt vi inle skall kunna göra livet lättare för dem som redan är drabbade. Också här frodas fördomarna.

När vi i Hälsinglands CKF-distrikl nyligen ägnade en hel konferensdag åt de handikappades situation pä arbetsmarknaden, fick vi verkligen insikt i deras förhållanden. Ett exempel: Den yrkesutbildade telefonisten som fält talfel duger inle längre som telefonist. Det skall vara hurtfriska glada röster ulan skavanker som svarar i kommunens eller företagets växel. Där accepteras inga handikapp.

Förtidspensioneringen var en bra reform, men den fick konsekvenser som inle var avsedda genom all man med hjälp av denna hittade en förvaring för svårplacerade. Individuell omprövning måsle ske av ungdomars förtidspensionering i syfte att ge dem arbete eller utbildning. Främjandelag och anpassningsgrupper är medel vilkas effekter bör förslärkas. Informaiion till företag, kommuner och landsiing är A och O.

Herr talman! Trots att milt anförande blev ganska långt harjag försöki alt begränsa del sä mycket som möjligl. Det är ingen fullsländig karlläggning, utan egentligen endasl eU strå till stacken i medvetande om att ingenting för lämnas oprövat när del gäller alt ge ungdomen en riklig start i arbetslivet och i vuxenlivet. Här har vi alla elt gemensamt ansvar.

160

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Båda inlerpellanterna log upp arbetslöshetens faror, och därvidlag villjag säga all jag slår hell på deras sida. Del är inte någon svårighet för mig all göra del. Såväl Tommy Franzén som Gunnel Jonäng är medvelna om atl folkpartiet under 1970-talet har drivit en merenvelen kampan kanske något annat parti för all trygga jusl ungdomarnas sysselsällning. Det må gälla arbele, praktik eller utbildning.

Del är, som ni säger, av utomordentlig betydelse atl vi klarar det här. Jag vill instämma i vad Gunnel Jonäng sade, nämligen att det faktiskt är så, Tommy Franzén, att situationen i dag i Sverige är bällre än i flertalet andra

länder som vi brukar göra jämförelser med. I själva verket är det rätt anmärkningsvärt att vi i en värld där del kan räknas miljoner arbetslösa ungdomar ändå kan klara den nuvarande nivån. Därmed harjag inte på något sätt velat säga att jag är nöjd. Självfallet måsle vi fortsätta kampen för all ytteriigare driva lillbaka ungdomsarbetslösheten och finna de rälla metoderna härvidlag. Jag har beträffande den saken ingen annan mening än inlerpellanterna, men jag tycker atl man ändå skall vara just i debatten och redovisa Sveriges situation i förhållande till andra länders och också erkänna den förändring som har inträffat.

När Tommy Franzén talade om rekordarbetslöshet är det ändå att en hel del överdriva problemels karaklär. Det torde inte vara obekant för Tommy Franzén alt ungdomsarbetslösheten under de tre senasle månaderna har gått ned från 54 000 vid auguslimätningen till 46 000 vid septembermätningen. Och den senasle, som vi fick för bara ett par tre dagar sedan, visar en ungdomsarbetslöshet på 38 000. Della är inle,Tommy Franzén,en siffra som i ell historiskt perspektiv är särskill hög. Vi har haft betydligt högre tal under 1970-talet i konjunkturer, dä det runt om oss inte var så stor arbetslöshet och del därför borde ha varit lättare all hålla lillbaka ungdomsarbetslösheten i Sverige.

Jag har sagt della, därför att jag tycker alt Tommy Franzén bör tona ned röstlägel och notera att det harskelt en anmärkningsvärd förbättring då vi nu är på väg mol de vanligtvis svåraste månaderna, nämligen vintermånaderna. Jag vill också göra del tillägget,alt om nu oklobermälningen är bra, för vi inte dra alltför säkra slutsatser om hur del kan tänkas se ut om ytteriigare någon månad. Vinterhalvåret kommer säkert att bli besväriigt, och därför är alla goda initiativ föratt bekämpa ungdomsarbetslösheten välkomna. Ungdoms-delegationen, DELFUS, harju också inrättats föralt vi pä bredast möjliga bas skall kunna fö diskutera de här frågorna och ta vara på all den uppfinningsrikedom som finns när det gäller att hjälpa ungdomarna.

Tommy Franzén har frågat mig om delegationens sammansättning. Den är hell i enlighel med vad riksdagens beslut innebar: 21 personer från de organisationer och partier riksdagen ansåg vara lämpliga att ta med. Jag är medveten om all ungdomsdelegalionen kan ha nytta av atl föra diskussioner med andra grupper - det kan vara lämpligl atl exempelvis höra jusl elevorganisationerna, som förvisso har erfarenhet och kunskaper som man bör ta vara på. Jag håller gärna med Tommy Franzén om detta, och jag tror att man redan haft planer på att ordna en sådan sammankomst. Resonemang bör också kunna föras med andra grupper som inte har en direkl representation i ungdomsdelegalionen, t. ex. handikapporganisationerna som Gunnel Jonäng talade om senast.

De frågor som gäller de handikappades problem på arbetsmarknaden skall jag senare återkomma till i det regeringsförslag som riksdagen kommer alt fö sig presenterat inom en som jag hoppas ganska kon lid, några veckor.

Vi kommer inle, Tommy Franzén, all på något sätt acceptera en ungdomsarbetslöshet på sikt. Folkpartiets politik kännetecknas av att vi verkligen tar kraftlag för att komma till rälta med dessa problem -jag tror att

11 Riksdagens protokoll 1978/79:29-32

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

161

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

162

påståendet om motsatsen faller på sin egen orimlighet - vilket styrks bl. a. av de insatser som har gjorts. Aldrig tidigare har det väl satsals sä slora resurser på all hjälpa arbetslösa ungdomar som under de tvä år då en ireparliregering och en folkpartiregering suttit och dä arbetsmarknadsdepartementet stått under en folkpartiministers ansvar. För alt ett ögonblick återvända till de siffror som jag nyss redovisade är del glädjande atl notera att insatserna tydligen givit resultat. Det har varit rikliga och effekii va äigärder som saiis in. Gunnel Jonäng intygade också au så varit fallet.

Får jag sedan ta upp några av de problem som lyfts fram av inlerpellanterna, för här finns förvisso många sådana. Tommy Franzén ställde exempelvis frågor om de strukturella orsakerna, vilka dessa kommer an vara framöver och hur framtiden kommer att se ul för ungdomarna på vår arbetsmarknad, och jag tror att man kan vidga det till hela den industriella världens arbetsmarknad. Han liksom Gunnel Jonäng frågade vad man på längre sikt kan göra åt delta.

Det är en mycket stor fråga som vi kan diskutera i kammaren i timmar. Det torde därför bli nödvändigt all jag begränsar mina kommentarer. Får jag ändå hänvisa lill att sysselsällningsulredningen härtill uppgift all behandla dessa frågor, all försöka kartlägga situationen och ge förslag mot bakgrunden av det material som arbetats fram och som regeringen och riksdagen senare får la ställning lill. Jag förväntar mig därför att det huvudbetänkande som så småningom kommer också redovisaren del iniressani material. Vi har fått en skrivelse med förslag lill ungdomsåtgärder. Som ansvarigt statsråd utarbetade jag omedelbart ett regeringsförslag, som riksdagen log siällning lill i våras. Ett av de problem som där ventilerades särskilt mycket var just övergången från skolan till arbetslivet. Jag tror atl det är elt av de viktigaste problemen all ta tag i. Såsom Gunnel Jonäng också var inne på är det en radikalt förändrad arbeismarknad som de unga möter när de lämnar skolsamhället. Många gånger upplever de en brutal försämring av sin situation när de skall ta steget över lill arbetsmarknadens villkor, ell sleg som inie sällan leder lill sådana svårigheter att de helt enkelt snubblar och inte klarar av att träda in och fö fotfäste.

Gunnel Jonäng säger att hon gärna i likhet med centerns ungdomsförbund vill plädera för varvad utbildning och prakliskl arbete. Jag har ingen annan uppfattning på den punkten. Det var också precis det som lades fast i proposilionen i våras. I del regeringsförslagel lanserades för första gången en försöksverksamhet med varvad utbildning. Vi har från olika håll talat om nödvändigheten av alt varva utbildning, och det har inle blivit så myckel mer än tal, men här är vi nu pä väg in i en försöksverksamhet, som jag förväntar mig mycket av. När vi har tagit del av den verksamheien trorjag att del finns skäl all vidga den till en mera omfattande verksamhet, kanske gällande för hela skolsamhället.

Men vi har inle legat stilla. Under den lid som varit har vi också utnyttjat en rad åtgärder för atl hjälpa ungdomar; jag vill erinra om syo-funktionärerna, pryo-verksamheten och planeringsråden, som skall göra en plan för ungdo-

marnas inträde på arbetsmarknaden. Det är tre områden, där åtgärder som har vidtagits och som redan har gett resultat. Men vi måste gå vidare.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Arbetsmarknadsministern sade i sin första inlägg att en huvudsaklig orsak till ungdomsarbetslösheten är strukturella förändringar osv. Jag ställde naturligtvis följdfrågor, men jag fick inte ell enda svar. Jag fick inget svar om vilka strukturella förändringar som har orsakal alt ungdomar går arbetslösa, inle heller om hur det kommer all se ut i framliden. Där hänvisar arbetsmarknadsministern till en sittande ulredning. Jag tycker au del är ganska dåligl om man nu såsom folkparlislisk arbelsmarknadsminister säger all folkpartiet verkligen har lagt ner stor kraft och möda på att förhindra arbelslöshel men inte barett enda exempel att komma med på de strukturella förändringar som har orsakat den här arbetslösheten.

Det går naturligtvis atl driva tillbaka ungdomsarbetslösheten och arbetslösheten helt allmänt, men del är då fråga om vilka åtgärder man skall vidta. De åtgärder som de folkpartisliska arbetsmarknadsministrarna under de senaste två åren har föreslagit har ju i varje fall inte ännu givit del resultatet att arbetslösheten har drivits lillbaka. Att nedgången från 54 000 arbetslösa i augusti lill 38 000 i oktober har minskat den direkta ungdomsarbelslöshelen är självklart, men å andra sidan harju siffrorna ökat, eftersom man har plockat in de arbetslösa i kortkurser eller beredskapsarbeten, och när de är slut finns det ju inget fortsalt arbete. Detta är alltså inte någon direkl arbelsmark-nadspolilisk åtgärd annat än på det sättet atl man fött bort ungdomar ur den direkta arbetslösheten.

Vi hade sepiember- och oktobersiffror som låg pä 108 000-140 000 direkt arbetslösa, varav 48 000 var ungdorpar. Samtidigt hade vi i arbetsmarknadsutbildning 47 000, på AMS-arbelen ungefär 30 000, på 25-kronan ungefär 23 000 och på skyddade och halvskyddade verksläder ungefär 47 000. Dämtöver var det 84 000 personer som enligl arbelskraftsundersökningen önskade arbele. Så här skulle man kunna hälla på och räkna upp. Men fortfarande är trots alll de här människorna ändå arbetslösa - för det är väl inte meningen att de skall gå i beredskapsarbete år efter år eller gå på konkurs tio veckor i ett yrke och sedan hoppa över på tio veckors kurs i ett annat och fortsätta så livet ut?

Det är alltså inte bara för de direkl arbetslösa som vi måste skapa sysselsättningstillfällen, utan del gäller också alla dem som genomgår arbetsmarknadsutbildning eller pä annat sätt har tagils om hand av AMS.

Del är möjligt alt här vidta åtgärder. Vi kan bygga bostäder, och del behövs bosläder. Eller skall vi vänla med att bygga bostäder bara därför alt vi inle fött vår ekonomi i balans? Vi har vidare ett stort behov av att bygga ut kollektivtrafiken. Båda dessa åtgärder skulle skapa en mängd jobb, givetvis även åt ungdomar.

Vilken roll har då kapitalexporten spelat i del här sammanhanget? Del har exporterats flermiljarderbelopp ul ur landet. Vilken belydelse har del för arbetslösheten? Det är också en strukturfråga.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

163

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

DELFUS i all ära, men de instanser som jag räknade upp - Elevförbundet, Sveriges AMU-elevers riksförbund och de värnpliktigas arbetsgrupp är inle med i DELFUS. Jag anser det vara en stor brist, eftersom de representerar människor som just står inför att gå ut i arbetslivet. I DELFUS har vänsterpartiet kommunisternas och Kommunistisk ungdoms represenianter föreslagit atl del på dagordningen skulle tas upp en punkt där man kunde diskulera hur vi bör gå till väga föratt skaffa ungdomarna varaktiga jobb. Vad hände då? Jo, i DELFUS vägrade man all ta upp en sådan punkt på dagordningen. Arbetsmarknadsministern sade att regeringen var öppen för alla realistiska förslag, och han hänvisade därvid lill DELFUS, Del är naturiigtvis lätt att göra denna hänvisning när man redan har sett lill att några sådana förslag inle får tas upp lill diskussion. Arbetsmarknadsdepartementet har lagl på locket.

Skolan spelaren betydande roll, sade arbetsmarknadsministern. Javisst gör den det. Men som eleverna upplever del har skolan i hög grad blivit en förvaringsplats. Elevförbundet har gjort en undersökning bland elever i gymnasieskolan. 39 96 av de tillfrågade eleverna svarade all de hellre skulle ha tagit elt jobb än alt börja läsa denna termin, 25 96 av eleverna säger att de skulle hoppa av skolan om del fanns ett jobb alt fö, 65 96 av eleverna på den sociala linjen, vilket ärden linje som många hoppar på för atl ha någonling all göra, skulle hellre ha tagit ett arbete än att börja studera på den linjen, om denna möjlighet hade funnits. Jag skulle kunna räkna upp flera liknande svar som framkommit vid denna undersökning.

Jag kan till slut inte låta bli atl komma in på frågan om invandrarungdomen. Vore del inte bältre alt se lill alt invandrarungdomen fick möjligheter atl i den kommunala vuxenutbildningen genomgå en längre och gedignare svenskundervisning än vad arionveckorskursen nu ger?

164

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Arbetsmarknadsministern försökte sälta folkpartiet i en klass för sig när det gällde åtgärder mot ungdomsarbelslöshelen. Det finns kanske ingen anledning för oss alt här betygsätta de olika partiernas kamp mol ungdomsarbelslöshelen. Det är uppenbart att alla riksdagspartier känt en mycket stor oro för ungdomsarbetslösheten och samlat arbetat för atl bekämpa den.

Jag är naturligtvis medveten om atl det i propositionen i våras slogs fast all kombinationen av teori och praktik är betydelsefull. Jag vet också att del skall bli en form av försöksverksamhet. Detta är emellertid endasl en begränsad del av det jag avser med varvad utbildning. Denna försöksverksamhet är begränsad lill ungdomar som varil arbetslösa en lid, Della är naturligtvis viktigt och bra. Vad jag framför alll syftade på värden modell som Cenierns ungdomsförbund har arbetat ut, enligt vilken man i gymnasieskolan skall fö utbildning där teori och praktik varvas. Jag upplevde det irois allt så all arbetsmarknadsministern och jag har rätt likartade uppfattningar om värdet av detta.

Jag ställde en fråga som jag önskade fö ett svar pä, och det gällde om

samhället är berett att ta över kosinaderna för de 200 timmarna svenskundervisning. Jag är tacksam om arbetsmarknadsministern här i dag vill ge elt svar pä den frågan. Jag bedömer del som en angelägen reform för att underlätta för invandrarungdomarna alt fö arbele.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Båda inlerpellanterna har tagit upp invandrarungdomarnas situation och har pekat speciellt pä behovet av svenskundervisning. Jag har personligen varil engagerad i denna fråga då jag tidigare salt med i invandrarutredningen. Vid del tillfället drev jag ganska bestämt uppfattningen atl det vore bra om man hade fåll samhällel all ta hand om svenskundervisningen, och det blev också utredningens enhälliga förslag. Sedan ändrades della i regering och riksdag. Vi kan i dag konstatera alt varken arbetsgivarsidan eller löntagarsidan är till freds med lagen om svenskundervisning och hur den fungerar på svensk arbetsmarknad. Delta har motiverat att jag under sommaren ordnat så atl del blir en ny utredning av denna fråga, och den kommer inom korl atl sälla i gäng att arbeta. Jag har förhoppningen att vi skall fö en lag för svenskundervisningen som fungerar bättre än den hittillsvarande har gjort. Det är naturligtvis ett utredningsarbete som lar sin tid. Jag är emellertid öppen för en omprövning på denna punkt, och jag är medveten om alt lagen just nu inte fungerar helt bra.

Jag skall ta upp ett par saker som Tommy Franzén nämnde. Han menade alt jag över huvud taget inle hade några exempel på hur den strukturella förändringen har varit på arbetsmarknaden och hur den påverkat ungdomarnas siluation. Det är inte särskilt svårt, Tommy Franzén, att ge exempel på strukturförändringar som har ställt lill svårigheter, jag tror alt vi båda kan ge rader av sådana exempel. Är det något vi har för mycket av just nu är det strukturproblem, och de slår förvisso mycket hårt pä ungdomsgrupperna. Därför trorjag inte atl den övningen skulle vara specielll meningsfull. Det är viktigare atl vi försöker fundera över vad vi kan göra för att hjälpa ungdomarna i della läge.

Jag har pekat på en aktiv arbetsmarknadspolitik, där vi har hela kartan av äigärder - beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning, 25-kronan och allt vad det heter. Jag kan också särskilt nämna nyrekryieringsbidraget, som har gett tre gånger högre respons i fråga om antalet platser i förhållande till vad vi planerade. Vi irodde vi kunde fö 10 000 nya jobb anmälda, och i själva verket har vi i dag över 30 000. Del är en förnyelse av arbetsmarknadspolitiken som är riktig -det har vi fölt verifierat genom dessa siffror. Nyrekryteringsstödel är alltså ell sätt atl hjälpa ungdomar. Det är naturligtvis inte hell begränsat till dem, men nya arbetstillfällen är särskill värdefulla för de nylilllrädande på arbetsmarknaden, Problemei har varit alt det har funnits så litel utbud av nya jobb, och då har särskill ungdomar och kvinnor haft svårigheter atl finna en plats i arbetslivet.

En fortsatt förnyelse av arbetsmarknadspolitiken är alltså en väg alt gå. En annan väg är naturiigtvis all se på hur skolsystemet fungerar i samband med ungdomarnas övergång från skola lill arbetsliv -jag har utvecklat den frågan i

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

165

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

elt tidigare inlägg, och jag menar att den försöksverksamhet jag talat om kommer att bli av stor betydelse och alt den bör fö en fortsättning i en bredare verksamhet. En tredje väg som jag skulle vilja peka pä är att skapa en aktiv regionalpolitik, så att man för fram jobb där de mest behövs, där arbetsmarknaden är mest utsatt.

Men, herr lalman, en grundförutsättning för alll detta är all svensk ekonomi fungerar på ell riktigt sätt. De tre typer av åtgärder jag nu talat om kommer annars atl bli omöjliga att genomföra. Del krävs en stark ekonomi, en ekonomi som ger näringslivet konkurrenskraft gentemot övriga delar av vår värid. Del är på della område som den regering som nyligen avgick och vars politik vi nu utvecklar har gjort sina största insatser när det gäller att trygga sysselsättningen. Åtgärder har vidlagits för alt återvinna de förlorade marknadsandelarna, och med en god fortsättning i del arbetet är jag övertygad om alt vi också skall fö kraft att genomföra alla de åtgärder som Gunnel Jonäng, Tommy Franzén och jag vill vidta för alt hjälpa ungdomarna i deras svåra belägenhet på arbetsmarknaden.

166

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr lalman! Jag vill återkomma till min fråga beträffande DELFUS. Anser arbetsmarknadsministern alt DELFUS följer direktiven, när man vägrar all ta upp och diskutera frågor som har att göra med hur man skall kunna skapa varaktiga arbeten för ungdomarna? Det är nämligen precis vad den borgeriiga majoriteten i DELFUS har gjort. De har nekat atl ta upp en fråga som hör lill deras huvuduppgifter, nämligen frågan om hur man skall fö fram varaktiga arbeten. Enligl milt förmenande har man därmed brutit emot de direktiv som föreligger.

Om man vill förnya arbetsmarknaden, då bör man se till all arbetsmarknadspolitiken innehåller förslag lill förändringar som skapar varaktiga jobb och inle föra en arbetsmarknadspolitik som enbart tar sikte på kortsiktiga lösningar med kortkurser, beredskapsarbeten och liknande. Arbetsmarknadspolitiken borde verkligen ta sikte på att slälla dem till ansvar som orsakat arbetslösheten och nedgången i ekonomin och som skapat oroligheierna på arbetsmarknaden. Det är de som orsakal allt della som skall sällas ål, nämligen de som representerar det privata storkapitalet och dess iniressen. Det är den oreda och den brist på planering när det gäller sysselsättningen som åstadkommits av dem som är orsak till nedgången i ekonomin och till en stor del av arbelslösheten. När del gäller ungdomsarbetslösheten har den lill största delen orsakals av dem som genomfört de här strukturella förändringarna.

Förändringarna på skolområdet tar arbetsmarknadsministern upp som exempel på åtgärder som skall förbättra situationen, och han lalar om att varva praktik och utbildning. Del är bra. Sådana frågor har vi inom vänsterpartiet kommunisterna drivit under många år. Men jag skulle då vilja fråga: Hur skall vi med nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden kunna tvinga de privata industriföretagen att samarbeta när del gäller alt varva utbildning och arbete? Det är nämligen vad vi måsle göra; vi måsle tvinga

dem in pä ett hell annat synsätt än de haft tidigare.

Men man kan naturligtvis lösa de här problemen sä som man gjort i Hudiksvall, Där hårde privala företagen förulom de 75-procentiga bidragen frän staten fött 25 % av lönekostnaderna av kommunen. Förelagen har alltså föll precis hela lönekosinaden betald av samhället, men del ärju inte en sådan inriktning av arbetsmarknadspolitiken som ärden rikliga. Det måste kunna vidlas andra åtgärder.

Vad gäller den ekonomiska sidan finns det givetvis möjlighel även i nuvarande siluation - och det är herr Winén också säkerligen klar över, fast han inte vill vidta de åtgärderna - att vidta tvingande omdisponeringar av resurserna så att vi för fram arbetstillfällen för både ungdomar och äldre. Om man vill del allra minsta gripa in mot dem som orsakal den dåliga ekonomiska situationen och arbetslösheten, kan man genomföra en industripolitik som inte innebär kortsiktiga profiler utan pä sikl arbele ät alla.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag noleraralt arbetsmarknadsministern och jag har likartade uppfattningar när det gäller svenskundervisningen för invandrare. Jag tycker förslås atl del är något av en överloppsgärning alt tillsälta en ny ulredning i frågan. Utgående från den tidigare regeringens arbete borde man ha kunnat åstadkomma ett regeringsförslag om all låta samhället la över kostnaderna för denna undervisning. Men när det nu skall bli en utredning är det elt oavvisligt krav all den utredningen arbetar snabbi och att vi utan dröjsmål kan få ell förslag i frågan på riksdagens bord. Det vill jag understryka.

Jag vill till slut bara säga all jag med viss tillfredsställelse noterade att arbetsmarknadsministern lalade om vikten av en aktiv regionalpolitik för att skapa sysselsättning för våra ungdomar.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Bara några korta kommentarer.

Gunnel Jonäng menar all det kanske rent av är en överloppsgärning att göra en utredning i frågan om lagen om svenskundervisning. Jag tror atl del kanske är ell något förhastat uttalande. Om man studerat de skrivelser som arbetsmarknadens parter har lämnat in till arbetsmarknadsdepartementet i denna fråga och har fört en diskussion med dessa parter om vilka problem de ser i svenskundervisningen, såsom den är utformad i dag, tror jag all man blir rätt medvelen om all det verkligen krävs en ordentlig genomgång av frågan och att den faktiskt kanske är betydligt svårare än vad man i första omgången tror. Jag är övertygad om atl man för atl fö till stånd en bra lösning måste genomföra en ulredning.

Delta gällde dock mera metoden för atl nå det resultat som vi tydligen är överens om.

Får jag sedan något kommentera Tommy Franzéns inlägg. Jag skall, herr talman, inle gå in på värderingarna om samhällsekonomin och om vilket ekonomiskt syslem som skall vara gällande. Jag tror inte alt vi har någon möjlighet atl finna en gemensam nämnare i det hänseendet, ulan vi för utgå

167

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

0/77 åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

från våra skilda ståndpunkter. Jag menar att en effekiiv social marknadsekonomi är det bästa för Sverige, Tommy Franzén har en annan uppfattning och den får han naturligtvis även forlsältningsvis hävda.

Jag vill dock göra elt par kommentarer lill de konkreta synpunkter som han anförde. Han framhöll först beträffande DELFUS alt man där skulle ha vägrat alt ta upp vpk:s förslag om hur man bäst skall skapa nya arbetstillfällen. Den enkla förklaring som jag har fött är atl det pågår ett myckel ambitiöst utredningsarbete på annat håll för all belysa detta problem. Det är nämligen sysselsätlningsutredningens huvuduppgift alt göra en sådan genomgång. Att dä låta ett annat organ fö uppgiften alt göra delta arbele vid sidan härav men kanske med mindre resurser än vad sysselsällningsulredningen har, är väl inte så begåvat. Del var också fullständig enighet bland övriga om att inte villfara det här önskemålet från vpk. Därmed är inte sagt all della inle är ett viktigt problem eller kanske en huvudfråga. Vi har inle fört saken åt sidan och sagt att vi inte vill diskulera den - tvärtom. Lösningen bör bara komma på en annan och, som jag tror, bättre väg,

Tommy Franzén frågade hur man skulle tvinga näringslivet all ställa upp pä att varva utbildning och praktik. Det är klart all vi har anledning all diskutera den frågan med näringslivets represenianter. Men jag är övertygad om atl näringslivet inser alt detta är en myckel viktig fråga, om hur man på bästa sätt skall kunna ta emot den unga arbetskraften ute på arbetsplatserna, och alt del därför finns en positiv grundinställning när det gäller elt system med sådan här värvning. Att jag har den förhoppningen beror bl. a. pä alt näringslivet hillills alllid har visat stort inlresse för utbildningsfrågor. Det kan vi läsa ul ur det fakium att man har ställt upp på pryoverksamhet, där skolelever för komma ul och se hur arbetslivet fungerar. Vi kan också se del närdet enskilda näringslivet nu vill hjälpa till med de beredskapsarbeten som många gånger är en form av inskolning i arbetslivet och där åtta av tio ungdomar i stort sett hittills har fält fast anställning. Del visar all della är en bra form för näringslivet all ta vara pä den unga arbetskraften.

Vi vet också alt den mindre företagsamheten är myckel angelägen om alt få vidgat utrymme för läriingsutbildning - ell iredje exempel på hur man visat elt positivi grundintresse för utbildning varvad med praktisk verksamhel.

Jag tror atl man nu liksom tidigare i första hand skall arbeta med resonemang, förhandlingar och överläggningar om hur problemet på bästa sätt skall lösas och inle ta lill lagstiftning med en enda gång.

Får jag sedan bara beträffande Hudiksvall säga alt där har AMS faktiskt avstyrkt den lösning Tommy Franzén kritiserar.

Med della, herr lalman, trorjag atl jag har kommenterat de inlägg som gjoris.

168

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr lalman! Får jag falla det sista så att någon sådan lösning kommer det heller inle atl bli när del gäller möjligheten all fö arbete i värvningen skola-arbetsliv för eleverna, när man skall genomföra den biten.

Jag skulle vilja fö ett svar pä frågan om arbetsmarknadsministern anser det

vara ett problem med den oerhört slora kapitalexport som vi har och om den inte är en mycketslororsak till vår arbelslöshel. Denna kapitalexport har som bekant ökal våldsami under framför allt 1960- och 1970-lalen. Tillståndsgiv-ningen från riksbanken omfattar 4,3 miljarder för 1977.

DELFUS har trots allt fört den här frågan åt sidan. Man har fört den åt sidan när man vägrade all la upp den som en punkt på dagordningen. Jag vill därför relatera vad som står i direktiven för DELFUS: "Delegationen bör fö pröva sig fram efter olika vägar med utnyttjande av de erfarenheter som har gjorts inom och utom landet i syfte att föreslå åtgärder som bör göra det möjligl au nå del grundläggande målet all alla ungdomar skall tillförsäkras arbete, praktik eller utbildning."

Men häri ligger denna bit. Man för inte göra del enkelt för sig genom att säga atl del finns en ulredning som behandlar dessa frågor. Man för inte vägra atl diskulera en sådan här punkt, som enligl direktiven är en av huvuduppgifterna för DELFUS. Man kan exempelvis tänka sig en diskussion lillsammans med utredningen, en diskussion lillsammans med Elevförbundet, SARF, VPL-AG och fiera andra organisationer i stället för att bara säga att här sitter en utredning, nu för vi frågan åt sidan. Det måste vara en felaktig linje, med lanke på de direktiv som ändå ligger till grund för arbetet.

Jag vill sedan konstatera - och det var väl i och för sig ingenting nytt - att vi inte kan bli eniga i vår syn på ekonomin. Men vad jag menar är all det fordras ingrepp föratt komma till rälta med den arbetslöshet som vi har, inle bara den direkta arbetslösheten utan även den som drabbat dem som är indirekt arbetslösa i vårt land och som uppgår lill över en halv miljon.

Jag för konsialera att den modell för en effekiiv social arbetsmarknads-ekonomi som arbetsmarknadsministern vill företräda också kommer att ge fortsall arbetslöshet. Kom ihåg det! Vi kommer sannolikt att fö ytterligare en debatt i den här frågan om ett är.

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

öm åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Bara ett par ord med anledning av Tommy Franzéns fråga. Han vill vela vilken syn jag har på kapitalexporten.

Det här ärju en hell annan fråga, och jag skall därför inte låta mig luras in i någon ny debaliomgång. Men jag vill ändå konstatera att utförsel av kapital från Sverige kan ske först efter prövning av riksbank och valutaslyrelse, och om utförseln dessulom kan få sysselsättningseffekter har också lönlagar-parlen möjlighet att della i besluten. Där sker alltså den kontroll och den prövning som del är rimligt alt göra i det sammanhanget.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:25 till utskott enligl följande;

Bil. 1 ..............................

justilieutskoltet

169

Nr 31 Bil. 2 .................................. uirikesuiskoiiei

Måndagen den Bil. 3 .................................. försvarsutskottet

13 november 1978

_____________ Bil. 4 punkten 1 Disposition av medel

0/77 åtgärder mot °' delpensionsförsäk-

ungdomsarbetslös- ""8" ............. socialförsäkringsuiskoltet

heten punkten 2 Utbyggande av akade
miska sjukhuset i
Uppsala .......... socialutskottet

Bil. 5 .......................................................... trafikutskottet

Bil. 6 punkterna 1 och 3 ............................... arbetsmarknadsutskoltet

i övrigt ....................................................... finansutskottet

Bil. 7 punkterna 1-5 Bidrag till Svenska Riksteatern-Statens historiska museer: Förvaltningskostnader .. kulturutskottet

punkterna 6-17 Mångfaldigande av litterära och konstnäriiga verk inom utbildningsväsendet

- Bidrag lill kon-
lakttolkutbild-
ning ........................................................... utbildningsutskottet

punkten 18 Vissa byggnadsarbeten

för Sveriges Radio .. kulturutskottet

punkten 19 Byggnadsarbeten

inom utbildningsde
partementets verk
samhetsområde ........................................... utbildningsutskottet

punkten 20 Studiemedelsfonden socialförsäkringsuiskoltet

punkten 21 Teckning av aktier i
ett statsägt aktiebolag
för studiereseverksam
het .............................................. utbildningsutskottet

Bil. 8.......................................................... jordbruksutskottet

Bil. 9.......................................................... arbetsmarknadsutskoltet

PQ Bil.10................................. civilutskottel

Bil. 11 punkten 7 Regionalpolitiskt stöd; Nr 31

Bidragsverksamhet Måndagen den

° 13 november 1978

punkten 9 Län till Uddeholms AB arbetsmarknadsutskottet

i övrigt ............................... näringsutskoltet

Bil. 12 och bil. 13................... finansutskottet

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1978/79:27 till uirikesuiskoiiei

1978/79:35 lill trafikutskottet

1978/79:38 till civilutskottel

1978/79:42 lill skatteutskottet

1978/79:43 bil. 1 lill näringsutskottel

bil. 2 lill arbetsmarknadsutskottet

1978/79:44 till skatteutskotlel

i 1978/79:46 lill näringsutskoltet

1978/79:48 lill konstilulionsutskottet

1978/79:49 lill näringsutskotlet

1978/79:51 lill konstitutionsutskottet

1978/79:60 till näringsutskottel

1978/79:62 till juslilieutskottel

1978/79:63 till civilutskottet

§ 11 Föredrogs men bordlades åter Konslitutionsutskotlets belänkanden 1978/79:1, 9 och 10 Jusiitieuiskotteis betänkanden 1978/79:4 och 8 Lagutskottets belänkande 1978/79:3 Försvarsuiskoitels betänkanden 1978/79:5-7 Socialutskollets betänkanden 1978/79:14 och 15 Utbildningsutskottets betänkande 1978/79:9 Näringsutskottels belänkanden 1978/79:1 och 3

§ 12 Föredrogs och bifölls Interpellaiionsframställning 1978/79:78

§ 13 Anmäldes och bordlades

Socialförsäkringsulskolteis belänkanden

1978/79:6 med anledning av motioner om sjukförsäkringsförmåner lill

hemmamakar 1978/79:7 med anledning av molioner om vissa sjukpenningfrågor 1978/79:8 med anledning av motion om kompensation för sjuklön m. m. som

betalats frän forskningsanslag

171

Nr 31

§ 14 Anmälan av interpellationer

Måndagen den

13 november 1978 Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till

_______ kammarkansliet

Anmälan av interpellationer

172

den 10 november

1978/79:79 av Pär Granstedt (c) lill statsrådet Carl Tham om kärnkraftens dolda kostnader;

"I motsats till en allmänt spridd uppfattning är kärnkraft inte längre en billig energikälla." Det konstaterandet gör Commiltee on Government Operations i en rapport lill USA;s representanthus daterad i april 1978. Man hävdar alt kärnkraften kan visa sig vara betydligt dyrare än konventionella energikällor och ur stånd alt ekonomiskt konkurrera med säkra förnyelsebara energikällor som t. ex. solenergi.

I rapporten pekar kommittén på den dramatiska ökningen av kärnkraftens kända kostnader. Konstruklionskosinaderna har i USA ökal 10 gånger snabbare än konsumentprisindex. Priset på uran ökade mellan 1973 och 1978 från 6-8 dollar per pound till mer än 40 dollar per pound samtidigt som kända uranreserver börjar sina.

Till della kommer de okända kostnaderna i slutet av kärnbränslecykeln. Dil hör kostnaderna för den långsiktiga förvaringen av det högaktiva avfallet. Dil hör också kostnaderna för att riva och oskadliggöra bränslefabriker och kärnkraftverk när de har tjänat ut. Dels gäller det att riva och röja upp på platsen för kärnkraftsanläggningen. Dels gäller del all ta om hand den slora mängden radioaktiva rivningsmassor som uppstår. För bränslefabriker uppskattas kostnaderna för dessa åtgärder lill mellan 0,5 milj. kr. och 30 milj. kr. För kärnkraftverk anges atl kostnaderna kan ligga var som helst mellan 3 % och 100 % av de totala byggkostnaderna. Delta skulle innebära, all vi om vi tar ett nytt kärnkraftverk i drift tar vi också på oss okända kostnader som kan bli över 5 miljarder kronor.

1 den svenska kärnkraftsdebalten har del förekommit många tvärsäkra uppgifter om att dessa kostnader är framräknade, förhållandevis låga och inkalkylerade i prissättningen. Den här åberopade rapporten ger en hell annan bild. Med hänsyn till all man i USA har en betydligt mer omfattande erfarenhet av kärnkraft och en belydligl större expertis lill sitt förfogande kan kommitténs varningar inte förbises heller i Sverige. Kärnkraften har kritiserats för all den skapar långsiktiga hälsorisker. Situationen blir inte bättre om vi dessutom skapar stora ekonomiska belastningar som vi överiåter ål framtiden att klara av.

Del finns en lång rad skäl som talar mot en fortsatt kärnkraftsutveckling i Sverige. Även för den som bortser från dessa skäl borde del vara ell självklart krav alt de ekonomiska konsekvenserna är helt klariagda innan nya kärnkraftverk får tas i drift eller nya investeringar i kärnkraften får göras.

Med hänvisning lill vad jag här har anfört vill jag slälla följande fråga till

statsrådet Tham:

Är statsrådet beredd att se till att kärnkraftens dolda kosinader är helt klarlagda innan nya kärnkraftverk för tas i drift eller ytteriigare investeringar göras i kärnkraftsanläggningar?

1978/79:80 av Jan Bergqvist (s) lill statsrådet Carl Tham om hanteringen av kärnkraftsavfall:

Den 6 november 1975 inrättades programrådet för radioaktivt avfall (PRAV). Rådet fick i uppgift alt fullfölja del utvecklinsarbete rörande hantering av radioaktivt avfall som startades genom Aka-utredningen. Rådet skulle också svara för att ytterligare nödvändigl utvecklingsarbete kom till Slånd.

PRAV tillkom som ett interimsorgan för atl överbrygga tiden fram till ett beslut av slatsmakterna i fråga om slutlig organisation och ansvarsfördelning beträffande avfallshantering, lagring, transport och slutlig förvaring av radioaktivt avfall. Man avsåg alt PRAV:s verksamhet skulle upphöra den 1 juli 1977.

Aka-utredningen avslutade sitt arbete i juni 1976. Slutbetänkandets organisationsavsniti innehöll inte helt fullständiga förslag, utan dessa måste-som utredningen framhöll - kompletteras efter särskilda organisationssiu-dier. Dessa sludier borde påbörjas snarast och bedrivas med sikte på att den permanenta organisationen skulle kunna träda i funktion den 1 juli 1977 eller snarast därefter, varvid PRAV samlidigt kunde avvecklas.

Det är tyvärr elt uttryck för den borgeriiga trepartiregeringens kraftlösa energipolitik atl några sådana organisationsstudier inle påbörjades under regeringens två år långa existens. Frågan om den framlida organisationen och ansvarsfördelningen mellan statliga organ och enskilda kraftproducenter när det gäller hantering och förvaring av kärnkraflsavfall har därför knappast förts framåt under Fälldinregeringens tid.

Mot denna bakgrund ber jag att lill statsrådet Cari Tham fö slälla följande frågor;

1. Hur tänker statsrådet angripa frågan om den framlida ansvarsfördelningen och organisationen när det gäller hantering och förvaring av kärnkraftsavfall?

2. När kommer statsrådet att starta utredningsarbetet i denna fråga?

den 13 november

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:81 av Börje Hörnlund {c) liW arbetsmarknadsministern om regionalpolitikens inriktning:

Ett av de viktigaste målen i vår välfärdspolitik är alt uppnå en geografisk decentralisering av näringsliv och bebyggelse. En av förutsättningarna för au kunna förverkliga denna målsättning är en aktiv regional- och sysselsättningspolitik med inriktning pä att skapa likvärdiga sociala och ekonomiska betingelser för människor såväl mellan som inom olika regioner.

173

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Anmälan av interpellationer

174

Den under 1960-talet förda politiken utgick från föreställningen all geografisk röriighet medförde avsevärt förbätirade materiella villkor för såväl de enskilda individerna som samhällel i dess helhet. Man underlättade på olika säll en omflyttning av arbetskraften. Detta fick till följd atl det blev en kraftig tillväxt av storstadsområdenas befolkning och en avfolkning av framförallt de s. k. skogslänen. Den lokaliseringspolitik som introducerades i början av 1960-talet innebar i praktiken inte heller alt man pä allvar ifrågasatte denna utveckling. Under 1970-talels första år avstannade visseriigen befolkningsökningen i storstadsområdena och befolkningsminskningen i skogslänen. Men detta innebar inte att en regional utjämning skedde. Skillnaderna i förvärvsgrad kvarstår, och framför allt harobalansen mellan de sämst ställda kommunerna och övriga delar av landei förstärkts under 1970-talet.

För oss i centerpartiet stod det tidigt klart all utvecklingen mot alll slörre koncentration av näringsliv, offentlig verksamhet och bebyggelse inte kunde fortgå, bl. a. beroende på den ökande regionala obalansen och svårigheterna alt bemästra de allt större miljöproblemen i koncentraiionsomrädena.

Det var mot denna bakgrund som riksdagen i sill regionalpolitiska beslut 1976 framhöll bl. a. all "regionalpolitiken måste få en mera decentraliserad inriktning" och "politiken förstärkas så all människor i olika landsdelar ges allsidig sysselsältning och service". Della beslut fattades i enighet mellan de dåvarande regeringspartierna.

Nyligen presenterade utredningar visar vidare att den nya inriktning som regionalpolitiken fick i och med regeringsskiftet 1976 var en ur såväl ekonomiska som sociala aspekter riktig väg. De kalkyler över flyttningarnas ekonomiska konsekvenser som presenteras är givetvis osäkra, men de tyder på all flyttningarna ur såväl individens som samhällets synpunkter innebar ekonomiska förluster.

Under våren 1979 planeras alt riksdagen skall få la ställning till den mera långsiktiga regional- och sysselsättningspolitiken. Som underlag för delta beslut skall bl. a. sysselsätlningsutredningens delbetänkande angående regionalpolitiska stödformer och styrmedel ligga. I detta betänkande förespråkas förstärkt deceniralistisk inriktning av regionalpolitiken i avsikt alt ge människor i och inom olika regioner tillgång till säkrare utkomstmöjligheter.

Den tidigare trepartiregeringens målsättning var sålunda alt genom en förstärkt regionalpolitik försöka skapa sysselsättningsmöjligheter så att människor ej mot sin vilja skulle behöva flytta från sin hemort och sin hembygd. Uttalanden frän ledande företrädare för den nya folkpartiregeringen lyder pä alt folkpartiet inte längre står fast vid den inriktning av regionalpolitiken man kommii överens om inom trepartiregeringen. Senast har statsministern i den allmänpolitiska debatten bl. a. sagt: "De nya jobben kommer långt ifrån alltid på de orter och i de företag där man har de största problemen. Därför måste vi göra slora insatser för att hjälpa människor all söka sig lill de nya och trygga jobben." Enligl uppgifter i pressen har också den nylilllrädande statssekreteraren i industridepartementet understrukit att samhällets insaiser bör inrikta sig på att hjälpa folk atl flytta.

Faktum är - och del framgår inle minst av ERU:s nyligen presenterade utvärdering av de regionalpoliliska stödformerna - att kommunerna i Norrlands inland inle tål ytteriigare avtappning av yngre människor. Alt i del läget stimulera en geografisk röriighet som i praktiken medför en netiout-flyttning av yngre arbetskraft vore liktydigt med alt acceptera all hela kommuner främst i Norriand successivt och inom en förhållandevis snar framtid avfolkas. Genom en ofördelaktig åldersstruktur hos befolkningen blir situationen snart ohållbar. Vad som behövs är atl nya arbelslillfällen skapas i de områden som karakteriseras av avfolkning och låg förvärvsgrad hos befolkningen i aktiva åldrar.

Del är enligt min mening mycket oroande när framstående regeringsrepresentanter betonar betydelsen av arbetskraftens geografiska rörlighet i termer som påminnerom 1960-lalets(socialdemokraliska) argumentering för konceniraiionspolitik. Skall på nytt belydande delar av skogslänen börja avfolkas på människor i de mest aktiva åldrarna? Skall på nytt människorna koncentreras till några fä stora orter?

Detta är mycket allvariiga problem och jag vill med anledning av del anförda fråga arbetsmarknadsministern:

Avser statsrådet att 1976 års riksdagsbeslut att regionalpolitiken skall ges en mera deceniralistisk inriktning skall ligga till grund för arbetet med den kommande regionalpolitiska propositionen?

Ansluter sig statsrådet till principen att nya arbetstillfällen skall så långt möjligt skapas pä de orter och i de regioner där svårigheterna att erhålla sysselsättning är störst?

Nr 31

Måndagen den 13 november 1978

Meddelande om .fråga

§ 15 Meddelande om fråga

Meddelades atl följande fråga framställts den 10 november

1978/79:124 av Gösta Andersson (c) lill justitieministern om lokalisering av länsdomslol lill Nybro;

Nybro kommun har myckel lilen andel av den offentliga sysselsätlningen. Endast 5,2 96 av de förvärvsarbetande i kommunen är anställda i statliga myndigheler eller i landstingsverksamhet. Denna extremt låga offentliga sysselsättning leder lill att människornas valmöjligheter begränsas kraftigt. Kommunen och länsmyndigheterna vill genom olika åtgärder söka skapa mer allsidiga arbetsmöjligheter, vilket harökai tryggheten för människorna i kommunen. Länsstyrelsen har bl, a förordat alt den nya länsdomstolen bör lokaliseras till Nybro.

Med hänvisning till del anförda ber jag all få slälla följande fråga lill justitieministern:

Kommer länsstyrelsens motiv och beslut i fråga om lokalisering av

175

Nr 31 länsdomslolen till Nybro att få en avgörande belydelse vid regeringens

Måndagen den slutliga ställningstagande i frågan?

13 november 1978

_____________ § 16 Kammaren åtskildes kl. 14.33.

Meddelande om

fråga '" "'''

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen