Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:30

Fredagen den 10 november

Kl. 09.00

§ 1 Fyllnadsval till utskott

TALMANNEN: Socialdemokratiska riksdagsgmppen har som suppleant i finansutskottet under Paul Janssons ledighet anmäll hans ersättare Jan Fransson,

Centerpartiets partigrupp har som suppleant i kulturutskoltet under Sture Korpås ledighet anmäll hans ersättare Leif Zetterberg,

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

Fyllnadsval till utskott

Om bostadspolitiken

Talmannen förklarade därefter valda till

suppleant I finansutskottet Jan Fransson (s)

suppleant i kulturulskollet Leif Zetterberg (c)

§ 2 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller härmed om ledighet från riksdagsarbetet på grund av enskilda angelägenheter under tiden den 14 november-den 15 december 1978,

Stockholm 1978-11-09 Sven-Olov Träff

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde all Per Westerberg(m)skulle inträda som ersättare för Sven-Olov Träff under hans ledighet från riksdagsmannauppdraget.

§ 3 Om bostadspolitiken

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för att besvara Tore Claesons (vpk) den 18 oktober anmälda inlerpellation, 1978/79:37, och anförde:

Herr talman! Tore Claeson har frägal mig

1. om regeringen kommer atl föreslå något statligt stöd till de allmännyttiga bostadsföretagen för att förhindra nya hyreshöjningar i befintliga

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/7? bostadspolitiken

hyreshus,

2. vilka åtgärder regeringen vill vidta för att stoppa eller begränsa kostnadsökningarna för nya hyres- och bostadsräitshus hos kommunala och kooperativa företag,

3. om regeringen överväger några förslag till förbättringar av bostadsbidragen genom bl. a. en höjning av övre hyresgränser och inkomstgränser, och

4. om regeringen är beredd alt föreslå åtgärder som kan öka bostadsbyggandet lill minst 75 000 lägenheter per år med satsning i första hand på flerfamiljshus och hyreslägenheter.

Frågor som har samband med kostnadsutvecklingen och därmed också hyresutvecklingen i bostadsföretagen samt företagens ekonomiska situation kommer regeringen i nästa vecka alt anmäla i en proposition lill riksdagen. Jag är därför inte beredd alt nu gå närmare in på dessa frågor. Regeringen har dock tidigare offentliggjort att propositionen kommer atl innehålla förslag om statliga lån för underhåll av hyreshus som har byggts med statligt stöd.

Vad gäller åtgärder för att begränsa kapitalkostnadsökningarna hos bostadsföretagen vill jag erinra om riksdagens beslut i anledning av årets budgetproposition (prop, 1977/78:100 bil. 16, s. 30-33, CU 1977/78:27, rskr 1977/78:264). Beslutet innebär att de lägenheter i flerbosladshus som påbörjas år 1977 och 1978 för en subvention av kapitalkostnaderna genom alt den garanterade räntan sänks lill 3,6 resp. 3,4 %. För lägenheter i hus som påbörjas i år subventioneras därmed kapitalkostnaderna med ca 60 % eller med ca 1 000 kr. per månad för en hyreslägenhet av genomsnittlig storlek. Vidare har lånelakel för bostadslån i augusti i år höjts med 4 % för alt möta redovisade överkoslnader, och ränietillägget för räntekostnader mellan färdigställandet och utbetalning av bostadslån harersalts med ell räntebidrag. Genom de olika beslut som här har redovisals har subventionerna för boendet i en nyproducerad irerumslägenhel ökal med 200 kr. per månad. Enbart genom det nya räntebidraget ökar det statliga stödel med ca 120 kr. per månad för en sådan lägenhet.

Jag vill också framhålla all genom trepartiregeringens framgångsrika satsning på alt begränsa inflationen har ökningen av byggnadskostnaderna kunnal begränsas.

Tore Claeson tar också upp bostadsbidragen i sin inlerpellation. Bostadsbidragen har stor betydelse när det gäller att mildra effekterna av höjda boendekostnader. De statskommunala bostadsbidragen lill barnfamiljer höjdes senast den 1 april 1978. Ytterligare en höjning av bostadsbidragen sker den Ijanuari 1979 enligl riksdagens beslut (prop. 1977/78:100 bil. 16,s. 22-27, CU 1977/78:27). Genom dessa åtgärder reduceras hyreshöjningarnas effekl för främst barnfamiljer. Ytterligare förbättringar av bostadsbidragen kommer att övervägas i samband med 1979 års budgetproposition. Jag vill i delta sammanhang också erinra om alt de allmänna barnbidragen höjdes senast den 1 april 1978. Regeringen kommer också alt föreslå en ny höjning från den 1 januari 1979.

Tore Claeson tar avslutningsvis upp frågan om bostadsbyggandets omfatl-

ning. Av herr Claesons fråga framgår att han anser alt minst 75 000 nya lägenheter måste byggas varje år.

Låt mig först slå fast alt ansvaret för bostadsförsörjningen är delat mellan staten och kommunerna. Kommunerna har huvudansvaret för planering och genomförande av bostadsbyggandet. Staten anger ramarna för kommunernas verksamhet i lagstiftning och genom att anvisa finansieringsmöjligheter och lämna lån och bidrag.

Även om kommunerna har ansvaret för bostadsbyggandets omfattning och inriktning är del självfallel nödvändigt att regeringen följer utvecklingen med hänsyn lill bl. a, riskerna för obalans på bostadsmarknaden. Bostadsbyggandet har hittills i år legat på en högre nivå än år 1977, Regeringen har som jag tidigare nämnde vidtagit åtgärder bl, a, för atl få en bättre anpassning av lånetakel lill prisförändringarna. Samtidigt har bostadsstyrelsen föll i uppdrag all följa kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet. De kraftiga höjningarna av lånelakel för statliga bostadslån har särskilt under år 1977 avvägts så atl flerfamiljshusbyggandet stimuleras särskilt. Genom atl lånelakel numera anpassas till prisförändringarna kommer påbörjandet av nya bostadshus atl underlättas, eftersom lånelakel med en mycket begränsad fördröjning avspeglar ett aktuellt byggprisläge.

Antalet lägenheter som hittills i år har fölt beslut om bostadslån lyder på atl hela nybyggnadsramen kan komma alt utnyttjas. Regeringen har därför nyligen, i samband med atl ramen för beslut om ombyggnad och räntebärande förbättringslån har vidgats med 110 milj, kr,, tagit i anspråk del av den projektreserv om 10 000 lägenheter som står lill regeringens förfogande. Det innebär alt bostadsbyggnadsramarna inte medför någon begränsning av möjlighelerna atl öka bostadsbyggandet i år.

Bostadsinvesteringarna har minskat under en följd av år. Enligt de bedömningar som nu kan göras uppvisar de dock en kraftig ökning under år 1978,

Enligt bostadsstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1979/80 bör det åriiga bostadsbyggandet vara omkring 65 000 lägenheter per år fram till år 1985 för att bostadsförsörjningen skall kunna tryggas. Jag vill inte nu binda mig för det exakta antalet lägenheter som bör byggas 1979, men bosladssty-relsens bedömning bör tillmätas stor betydelse.

Sammanfallningsvis ökar både ny- och ombyggnadsverksamheten. Regering och riksdag har givit förutsättningar för ytteriigare ökningar. Del ankommer nu på kommuner och bostadsföretag all ta sin del av ansvaret för bostadsbyggandet och därigenom trygga en god bostadsförsörjning.

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 bostadspolitiken

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! Jag ber all först få lacka bostadsministern för svaret på min interpellation.

När jag tidigt i höstas framställde min inlerpellation gjorde jag det dels mot bakgrund av den hyres-, kostnads- och löneutveckling som skett under de senasle åren, dels mol bakgrund av de stora hyreshöjningskrav som då nyligen aviserats från de allmännyttiga bostadsföretagen och från privata

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 bostadspolitiken

fastighetsägare.

Hyran ulgör en mycket tung utgiftspost för många hushåll. Hyrorna har under hela 1970-talel fortsall au stiga kraftigt och underde senasle åren ökal snabbare än den kraftiga allmänna inflationen. När man tar del av den offentliga statistiken över pris-och hyresutvecklingen finner man exempelvis atl konsumentprisindex under åren 1970-1977 ökade med 80,5 % och den genomsnittliga årshyran för en bostadslägenhet åtskilligt mer, eller med 92,5 %.

Som bekant har hyrorna sedan fortsatt all stiga i en takt som är helt oacceptabel, och de svarar på intet sätt mot inkomst- och löneutvecklingen. Hyreshöjningarna från den 1 januari 1978 blev i genomsniu minst 15 kr,/m lägenhelsyla och år, vilket för en vanlig familjelägenhet betyder en ökning med ca 12 96 eller en hyreshöjning med minst en hundralapp per månad. Varje hyreshöjning är en löneminskning, och arbetare och tjänstemän måsle för all försvara sin levnadsstandard också slåss mol hyreshöjningarna. Under tider av ekonomisk kris framstår detta tydligare än annars. Rörelsen bland hyresgästerna för hyresslopp och en annan bostadspolitik växer sig allt starkare och tar sig olika uttryck. Elt av dessa var den demonstration med 4 0(X) deltagare som genomfördes här i Stockholm för två veckor sedan. Allt fier människor kommer till insikt om alt vi måste få en annan hyres- och bostadspolitik och att första steget i en sådan politik består i alt sätta stopp för de ständiga hyreshöjningarna.

Vänsterpartiet kommunisterna kräver hyresslopp, Ell hyresslopp måste kombineras med stöd åt de allmännyttiga bostadsföretagen, ja, hyresstoppet måste realiseras just genom ett sådant stöd. Hyresnivån i de allmännyttiga bostadsföretagen har stor betydelse för hyresnivån även i privata fastigheter. De privata värdarna är visserligen skyldiga atl förhandla om hyran, men de s. k, bruksvärdesreglerna i hyreslagen garanterar dem minst lika slora hyreshöjningar som i likvärdiga allmännyttiga lägenheter, I dag befinner sig många allmännyttiga bostadsförelag i ständig ekonomisk kris. Deras kostnader stiger kraftigt och leder till alll orimligare hyreskrav. Eftersom de ingår som en del i den kapitalistiska ekonomin blir deras s, k, självkostnadshyror närmast ett slags marknadspris på lägenheter. I delta marknadspris ingår marknadsräntan på de pengar som lånats för atl läcka kostnader för bygget innan det är färdigt. Där ingår priset på marken inkl, lidigare spekulationsvinsler, monopolvinster på byggnadsmaterial och vinster till privata byggföretag.

När de kommunala bostadsföretagen vill höja hyran för atl fö dessa skenande självkostnader läckta, möts de av elt alll bestämdare motstånd från hyresgäster, som helt enkelt inte orkar med flera hyreshöjningar. De borgerliga partiernas svar på denna hyresgästopinion har varit förslag, som innebär en ökad privatisering av boendet. Attraktiva delar av allmännyttan skall förvandlas lill äganderällslägenheier, småhusbyggandet skall öka. Dessa förslag måste bestämt avvisas. Även om de allmännyttiga bostadsföretagen är beroende av den kapitalistiska marknadsekonomin, gör de ingen egen profit i förvaltningsledei till skillnad mot de privala fastighetsägarna, Atl

försvaga de allmännyttiga bostadsföretagen vore ett steg i rakt motsatt riklning mol en bostadspolitik med sociall innehåll.

Under trycket av hyresgästopinionen har Hyresgästernas riksförbund ställt kravei på statligt slöd lill allmännyttan för alt stoppa hyreshöjningarna. Därmed anslöt man sig till del krav kommunisterna varit ensamma om att driva. Som svar på kraven på statligt stöd till de kommunala bostadsföretagen har den tidigare trepartiregeringen genom den nuvarande bostadsminislern Birgit Friggebo aviserat ett förslag om särskilda underhållslån. Till detta förslag hänvisas också i början av dagens interpellationssvar.

Sådana lån för underhåll av nyare flerfamiljshus kan vara av intresse för vissa fastighetsägare. De kan också ge vissa sysselsättningseffekter, men de är inget svar på hyresgästernas krav på hyresslopp för alt försvara levnadsstandarden och minska orättvisorna på bostadsmarknaden. Förslaget skulle ge fastighetsägare möjlighet alt låna ca 1 000 kr, per lägenhet för underhåll i hus byggda I965-I975, Räntan ligger något under marknadsräntan och amorteringstiden är kort, bara 15 år.

Ett sådant lån innebär all kapitalkostnaderna ökar och alt framtida hyreshöjningar intecknas. Lånen kan inte utgå till hus byggda före 1965-där underhållsbehoven är slörst. De är inte särskilt intressanta för välskötta allmännyttiga förelag. De privala fastighetsägare som kan utnyttja skatteavdragen för däremot en extra subvention.

Vpk har föreslagit ett statligt stöd till allmännyttan i form av ränte- och amorteringsfria lån - kalla det gärna tilläggslån eller något liknande - för atl stoppa hyreshöjningarna. Behovet av sådant slöd kvarstår ograveral även om underhållslånen kommer att beslutas av riksdagen.

Statligt stöd är nödvändigl för all minska orättvisorna mellan privata och kommunala fastighetsägare. Det är nödvändigt för att minska orättvisorna mellan dem som bor med hyresrätt och dem som bor med någon form av äganderätt. Det är nödvändigl för atl begränsa effekterna av de senasle årens reallönesänkningar och prishöjningar.

Hyresslopp är bara första steget i en ny bostadspolitik. Näsla steg måste innebära ett angrepp mol de kapital intressen som i alla led driver upp boendekostnaderna och utplundrar hyresgästema. Näsla steg måste innebära kraftåigärder mot all spekulation i mark, byggande, byggnadsmaterial och finansiering. Udden måste riktas mot bank-, bygg- och fastighetskapitalet och kampen måste gälla en bostadspolitik för lägre boendekostnader, ökat bostadsbyggande, bältre bostadsmiljöer och elt verkligt hyresgästinfiy-lande.

En sådan kamp mol hyresutplundringen måste drivas på flera fronter, om den skall ge resultat. Den måste drivas i hyresgästorganisationer, i fackföreningar, i aktionsgrupper och i parlamentariska församlingar, exempelvis här i riksdagen. Vpk kommer att fortsätta alt driva kampen mol hyresutplundringen, för en ny bostadspolitik med socialt innehåll och en socialistisk inriktning.

När det gäller åtgärder för atl stoppa eller begränsa kostnadsökningar för nya hyres- och bostadsrättshus hos kommunala och kooperativa bostadsfö-

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 bostadspolitiken

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/7/ bostadspolitiken

retag har bostadsministern inga förslag eller åtgärder att redovisa ulöver dem som var genomförda och väl kända då inlerpellationen ställdes.

I svaret redovisas vissa förbättringar som skett genom sänkning av den garanterade räntan, höjning av lånelakel och vissa möjligheter lill räntebidrag, för de hus som påbörjats eller byggts 1977-1978. Vad som i svaret glömts bort - som vanligt från regeringshåll - är att redovisa de försämringar som kommer för alla hyres- och bostadsrättshus genom all räntebidragen minskas från 1980. Förmodligen kommer staten på delta säu att la in minst dubbelt så många miljoner kronor årligen som det kostar all något subventionera nyproduktionen. Det drabbar ytterligare dem som redan har en bostad och som snart inle ser någon utväg att klara de ständiga hyreshöjningarna.

Det är bra och nödvändigt med förbättringar för allmännyttans och bostadskooperationens nyproduktion, men enskilt ägda hus borde inte erhålla statliga subventioner. De privala hyreshusen måsle enligt vpk:s mening ställas vid sidan av den statliga långivningen, och inga statliga lån borde medges för ny- eller ombyggnad av enskilt ägda flerfamiljs- eller småhus som inte skall bebos av låntagaren. Särskilda lågräntelån med högsl 3 % ränta utan åriig höjning och med 60 års amorteringstid skall ges till hyres-och flerfamiljshus hos de allmännyttiga och kooperativa bostadsföretagen. En statlig bosladsbank och statlig totalfinansiering av bostadsområden är troligen nödvändigt föratt klara detta. En låg och fast ränta liksom elt system för belåning som innebär att alla pengar kan erhållas på ett ställe i den takt de behövs är en avgörande förutsättning för låga boendekostnader.

Herr lalman! Då del gäller min fråga om bostadsbidragen redovisas i svaret de beslut som fattats och som vi väl känner lill. Trots de förbättringar som under senare år har skett så kvarstår del fakium att man inle tillräckligt tagit hänsyn lill inflationens verkningar och lill de slora hyreshöjningar som genomförts från den 1 januari, den 1 april, den 1 juli eller den 1 oklober i år. Hushållens betalningsförmåga urholkas alltmer och hundratusentals hushåll har inte råd all förbättra sin bostadsstandard. De övre hyresgränserna är så lågt satta att många hushåll som redan har en högre hyra än de fastlagda gränserna inte för en enda krona i förbättring då deras hyra höjs.

Inkomstgränserna för reducering av bostadsbidrag måste också höjas med hänsyn till att många hushåll fått bostadsbidragen minskade som en följd av inflationen eller helt föriorat sina bidrag. I konsekvens med della måsle också den s. k. reduktionsgränsen för beräkning av bostadsbidragens storiek höjas. Bostadsministern säger att ytteriigare förbättringar av bostadsbidragen kommeratt övervägas i samband med 1979 års budgetproposition. Det måste såvitt jag förslår innebära att en ordentlig förbättring av bostadsbidragen kommer redan under våren 1979 för atl hjälpa upp de helt otillräckliga förändringar som sker från årsskiftei. Varje övervägande måste rimligtvis leda till ett sådant resultat, om man inte blundar för problemen.

Så till frågan om bostadsbyggandets omfaUning och inriktning. Av svaret framgår alt regeringen knappast ämnar vidta sådana åtgärder som kan stimulera till ett väsentligt ökat bostadsbyggande med satsning i första hand

på flerfamiljshus och hyreslägenheter. Bostadsbyggandet har sjunkit till samma nivå som efter andra världskriget. Del byggs i dag omkring 50 000 lägenheter per år. Samtidigt skjuter många kommuner utbyggnaden av daghem och annan samhällsservice på framtiden. Kapitalismens planlöshet understryks av atl arbelslösheten bland byggnadsarbetarna samtidigt växer. Antalet byggnadsarbetare anslällda för atl bygga bostadshus har sjunkit från ca 50 000 år 1970 lill ca 25 000 år 1978.

Byggsektorn har en central roll inle bara när del gäller alt bygga bort sociala brisler ulan också i kampen mol arbetslöshet. Ett ökat byggande skapar jobb inle enbart för byggnadsarbetare. Del påverkar också direkl en rad andra branscher - cement, trä, järn, stål, jord, sten, kemisk-teknisk industri, verkstads- och sanitelsvaruindustri. Också transportsektorn och branscher som ger tjänster åt byggandet påverkas. Byggbranschen är jämförd med andra industrigrenar föga importberoende, vilket gör att varje investering ger förhållandevis mycket arbele inom landei.

Bostadsbyggandet inrikias i dag alltmer på småhus. Av omkring 110 000 byggda lägenheter år 1970 låg 70 96 eller 75 000 lägenheter i flerfamiljshus. År 1977 byggdes ca 55 000 lägenheter, varav 25 96 eller ca 14 000 lägenheter i flerfamiljshus. Antalet nybyggda småhus har hållit sig konstant mellan 35 000 och 45 000 varje år under 1970-talet, men andelen småhus har ökat till 75 96.

Herr talman! Dagens snedvridna bostadsbyggande innebär att det blir allt svårare för dem som måste hyra sin bostad, medan valmöjligheterna hela tiden ökar för dem som kan köpa sin bostad. Delta gäller inte bara nyproduktionen. Även i bostadsbeståndet i övrigt sker en förändring som gynnar dem som kan köpa - hyreshus omvandlas lill privala bostadsrätter och andelslägenheler. Mängden hyreslägenheter minskar därmed ytterligare.

Denna utveckling kommer atl förstärkas om folkpartiet och övriga borgerliga partier fullföljer sina förslag alt ytterligare underlätta ett överförande av hyreslägenheter till bostadsrätter och andelslägenheler. Bostadsbyggandet styrs i dag av bank-, bygg- och fastighetskapitalet. Detta gynnar småhusbyggandet. De allmännyttiga, kommunala, bostadsföretagen har hamnat i ett allt sämre läge och hotas nu på många håll av nedrustning och försäljning. Kommunernas markpolitik är passiv och planberedskapen är dålig.

Av vad jag nu sagt framgår alt situationen på bostadsmarknaden och för de boende är mycket allvarlig och all de nuvarande förhållandena inle kan få fortsätta.

Herr lalman! Av det interpellationssvar bosladsministern gett och vid vilket jag ganska utförligt har uppehållit mig framgår all den borgerliga regeringen nu lika litet som lidigare har för avsikt att på allvar ta itu med dessa problem.

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 bostadspolitiken

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

öm bostadspolitiken

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr lalman! När man lalar om hyreshöjningar och hyrans andel av människors inkomst måste man självfallet se till det tolala utrymme för privat konsumtion som människor har att röra sig med; man kan ju inte isolera hyran i den budgeten. Vi vet då alt en lägre inflationstakt i år - den är lägre än vad t. o. m. avtalsparterna räknade med i våras - ger ell större utrymme i år än vad man lidigare hade räknat med för privat konsumtion. Nästa år kommer vi också au få lägre kommunalskaltehöjningar än på myckel länge. Riksdagen kommer alt senare få ta ställning lill elt stimulanspaket som gäller framför allt skattesänkningar och höjda barnbidrag. Sammantaget tror jag man kan säga att vi efter vissa påfrestningar för den privala konsumtionen under det senasle årel kommer alt få se en viss ljusning i situationen under näsla år.

Tore Claeson säger alt regeringen inle har "svarat" hyresgästerna med vad de har begärt, nämligen ett hyresslopp. Låt mig då bara konstatera alt det förslag lill underhållslän som vi kommer atl lägga fram i riksdagen nästa vecka till viss del redan har fåu avsedd effekl, nämligen den att hyresförhandlingarna har kommit i gång. Såvitt jag har tolkat hyresgästernas representanter rätt har man på den kanten varit relativt nöjd med del förslag som regeringen har aviserat.-Jag begär aldrig all någon skall vara hell nöjd, eftersom det aren omöjlighet, men min tolkning är ändå att parterna har varit ganska nöjda, och det har gjort atl hyresförhandlingar kommii i gång. Man har också gjort bedömningen au det skall kunna gå all föra hyresförhandlingarna och att relativt smärtfritt komma fram lill enighet för nästa år.

Tore Claeson säger att det enda svar som borgeriiga politiker ger människor som är oroliga för kostnadsökningar och hyreshöjningar är alt man skall införa äganderällslägenheier och alt småhusbyggandet skall öka. Jag tror aU Tore Claeson lyssnar dåligt på vad andra har atl säga, samtidigt som han ibland har en annoriunda verklighetsbeskrivning än många av oss andra. I folkpartiet har vi sagt att vi lycker det kan vara bra atl vissa hyreslägenheter omvandlas till bostadsrätter. Del gör vi för alt vi menar att inflytande över den egna bostaden är vikligt. Del kan också fö andra effekler, nämligen alt man kan påverka boendekostnadsutvecklingen i det egna huset, det kan ge möjligheter till en ökad gemenskap i boendel i stället för, som Tore Claeson säger, en ökad privatisering. I bostadsrättsföreningen blir man beroende av alt fatta gemensamma beslut, och man kan göra kopplingen mellan vilka utgifter man vill ha och vad det kostar i form av hyra eller avgifter. Den inflytandemöjlighelen är för hyresgästerna i hyreshusen i dag ganska liten. Jag lycker all man även när del gäller hyresrätten skall öka inflytandet för all också kunna få en mer direkl påverkan av kostnadsutvecklingen och därmed hyresutvecklingen i del egna boendel.

Tore Claeson säger atl vi, när vi har ökal subventionerna i nyproduktionen, alltså sänkningen av den garanterade räntan från 3,9 % till 3,4 96, inte samtidigt har talat om att del kommer en mycket marginell höjning fr. o. m. 1980 på det befintliga beståndet. Jag är väldigi angelägen om att del absolut inte skall hållas tyst om den här frågan för del är en mycket medveten politik.

nämligen den alt i dag har allmännyttiga bostadsförelag och hyresgäströrelsen lagil på sig elt stort ansvar för att vältra över kostnader från nyproduktionen till det äldre beståndet för atl vi skall slippa en hyresspliit-ring. Jag tycker alt samhället tidigare har svikit genom atl inte ta på sig ansvaret atl eliminera inflationens effekler på kapitalkostnaderna i hyran. Vad det alltså här är fråga om är att samhällel tar det ansvar man borde lagil tidigare, nämligen att möjliggöra nyproduktion till relativt vettiga kostnader men alt samtidigt se till alt vi därmed inle får en hyressplitlring. Det innebär att man måste visa följsamhel när det gäller kapitalkostnadsulvecklingen för del äldre beståndet.

Vad beträffar byggnads verksamheten villjagdirekt konstatera alt vi haren hell annorlunda verklighetsbild, Tore Claeson tycks inte ha upptäckt att bostadsbyggandet ökar kraftigt i år, både nyproduktionen och ombyggnads-verksamheten. Vad del framför alll är fråga om är en ökning av flerfamiljshusen: bostadsrältslägenheler och hyresrätlslägenheter, där ökningen ligger på hela 30 96. Hela nyproduktionsökningen ligger på flerfamiljshusen, medan småhusbyggandet står hell stilla.

När del gäller ombyggnadsverksamheten - som också är en vikiig bostadspolitisk fråga -dvs. att höja standarden i det dåliga beståndet, ser vi att vi har en ökning på strax över 40 96 i år i flerfamiljshusbeståndel. Låt mig också konstatera atl närdet gäller bostadsinvesteringarna så har vi sedan 1973 hela tiden upplevt sänkningar - mellan 2 och 8 96 under åren I973-I977. I konjunkturinslitutets prognos för 1978 görs bedömningen alt bostadsinvesteringarna-jag lalar då hela liden om fasta priser - kommer all öka med ca 19 %, alltså en höjning för första gången på många år och därtill en mycket kraftig höjning. Jag vill inle ta åt mig hela äran, men jag tror faktiskt atl de åtgärder som regeringen har vidtagit och som ibland också riksdagen har beslutat om för att få i gång byggverksamheten är en bidragande orsak till dessa ökningar. Jag menar också atl de åtgärder som vi har vidtagit nu senast, framför allt den förändring som skedde den I september i år, ännu inle har verkat fullt ul. Det ligger som en bra utgångspunkt för alt ökningen i bostadsbyggandet skall kunna fortsätta även nästa år.

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 bostadspolitiken

TORE CLAESON (vpk);

Herr talman! Jag vill än en gång erinra om vad jag uppehöll mig vid i inledningen. Bostadsministern säger aU utrymmet för den privata konsumtionen kommer atl öka förmodligen redan under nästa år. Jag vill då erinra om alt jag redan givit exempel på den hittillsvarande utvecklingen i fråga om relationerna mellan boendekostnaderna och kostnadema för andra nyltigheter. Denna utveckling kan emellertid uUryckas också med andra siffror och andra exempel. Man kan använda siffrorna för de senasle fem åren och då finna att konsumentpriserna under den perioden sleg med 62 96, medan hyrorna steg med 73 96. Oavsett vilka årtalsintervaller man använder för de senare åren är det ostridigt alt det har skett en sådan förskjutning då del gäller kosinaderna, all hyrorna i dag lar en alll större del av familjernas inkomster.

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

öm bostadspolitiken

Normalinkomsltagaren betalar i dag mellan 20 och 25 96 av sin bruttoinkomst i hyra. Hyran är emellertid ingen vara som en bil, en TV-apparal eller liknande. Hyran kan man inte vänta med alt belala. Bil eller TV kan man vänta ett eller två år med att skaffa sig, men beträffande hyran kan man inte vänta ens en månad eller en vecka utan atl äventyra sin kvarboenderätt. Det är alltså helt galet atl i diskussionen om hyror och boendekostnader jämställa dessa med kosinader för varor som vi konsumerar.

Hyresgästerna jämför med all rätt sina boendekostnader med boendekostnaderna för dem som bor på annat sätt. De kan då konstatera att de som bor med hyresrätt är missgynnade. De får belala mera av sina inkomsier för bostaden. Detta är oslridigt. Det går atl belägga hur myckel som helst med hjälp av både offenllig och annan statistik. Men framför allt är del oslridigt mot bakgrund av hushållens egna erfarenheter. De märker sannerligen alt det blir alll svårare att få det hela att gå ihop.

De förslag till underhållslån som vi kommeraii få på riksdagens bord i form av en proposilion förmodligen om någon vecka, om jag fattade rätt, är naturiigtvis på sitt sätt nödvändiga. Men de innebär all man automatiskt lägger på en hyresökning med ca 2 kr. per kvadratmeter lägenhelsyla och år. För en normallägenhet är det en hyreshöjning på 150 kr. som så alt säga finns inbyggd i dessa förslag.

Sedan har jag svårt alt förslå varför man på delta säll också skall gynna privata fastighetsägare och ge dem möjligheter att få sådana här lån. För att stoppa hyresutvecklingen tror jag att det kommer att bli nödvändigl att realisera vpk:s förslag om ränte- och amorteringsfria lån på elt annat sätt, nämligen genom alt göra underhållslånen ränte- och amorteringsfria. Della blir nödvändigl för atl kunna klara saken på sikt. I annat fall kommer silualionen för hyresgästerna på sikt bara all förvärras.

Bosladsministern talade om den marginella höjning som kommer atl ske från 1980 när del gäller den garanterade räntan. När det är fråga om en tiondels procenl kan den te sig rätt marginell. Men i praktiken innebär det en hyreshöjning på ell par tre kronor. Bostadsministern är mycket väl medvelen om alt del jag sade är rikligt; de höjningar man på del sättet inför när del gäller den garanterade räntan för alla statligt belånade hus är av betydligt större storieksordning än de subventioner som man inför då det gäller nyproduktionen. Del är detta vi tycker är oriktigt och del är detta jag vände mig mol i mitt inlägg.

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO;

Herr lalman! När del gäller sänkningen av den garanterade räntan i nyproduktionen och höjningen i fråga om del äldre beståndet villjag bara säga att staten inte kommer aU göra någon vinsl på denna omräkning.

Det är riktigt när Tore Claeson säger att hyran har en särställning i människors ekonomi; man måste betala sin hyra varje månad, eftersom man annars riskerar alt bli av med sin lägenhet. När del gäller annan konsumtion kan man styra denna från lid till annan på ett enklare sätt. Del är just detta faktum som ligger bakom de stora satsningar som görs på boendet. De utgår i

form av generella subventioner, i form av finansiering av bostadsbyggandet, i form av riktat slöd när det gäller bostadsbidragen. Det är också detta som ligger bakom det faktum all vi nu lägger fram förslag om att satsa yueriigare en miljard kronor till hyreshusen för att på det sättet dels fö en bättre underhållsstandard i dessa hus, dels kunna hålla hyrorna på en någorlunda vettig nivå. Jag delar helt den uppfattningen, och det är också delta som ligger bakom de många förslag och slora satsningar som samhällel gör.

Det är riktigt att småhusägarna betalar mer i boendekostnader än vad de gör som bor i hyresrätts- och bosiadsrättsfastigheler, bl. a. beroende på det faktum atl småhusen i regel är väsentligt mycket större än vad lägenheterna i flerfamiljshus är. Delta gör också att man i vissa fall kan komma fram till au samhällets stöd totalt sett för samma givna antal lägenheter blir något slörre. Men det är naturligtvis en konsekvens av att det bor fler barnfamiljer i småhus än vad del gör i flerfamiljshusen.

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

öm bostadspolitiken

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! Birgit Friggebo säger alt det är riktigt atl småhusägarna betalar mera för sina boendekostnader. Var och en vet väl alt det inle är riktigt -jag trodde över huvud laget inte au bosladsministern skulle kunna påslå någonting sådant. Alla som velat ta del av del ganska utförliga material och de utredningar som kommit under senare år på delta område vet ju all just småhusägandet är gynnat i förhällande lill hyresrätten och alt småhusägarna tack vare de subventioner som utgår via skatteavdragen har en mycket gynnad ställning i förhållande till hyresgästerna.

Sedan nämnde Birgit Friggebo bostadsbidragen. Det kan i det sammanhanget kanske vara iniressani att ta sig en funderare på vad del kan vara som gör atl antalet hushåll som erhåller bostadsbidrag sjunker och har sjunkit sedan 1975. Det beror på att inkomstgränserna för bidrag inte har höjts i takt med inkomslutvecklingen och med inflationen. Även efter de förändringar som nu senast genomförts kommer det förhållandel atl kvarstå. Förmodligen kommer utvecklingen alt allt färre hushåll för möjlighet alt erhålla bostadsbidrag alt fortsätta, om man inte som vpk föreslagit företar kraftigare förbättringar när det gäller bostadsbidragen.

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr lalman! Bara en lilen kommentar till det här senaste.

Det är alldeles rikligt atl det är färre människor som har bostadsbidrag nu. Det finns ingenting sagt om all ett visst antal människor i Sverige för all framtid skall ha bostadsbidrag. Det är, lycker jag, en självklarhet att del faller bort ell och annat bostadsbidrag när man får en kraftig standardökning, vilket vi upplevde under åren I974-I976 till följd av de kraftiga lönehöjningarna och de kraftiga ökningarna av den privala konsumtionen. Under de två senasle åren har över 60 000 kvinnor gäll ul i förvärvslivet. Även detta är naturiigtvis förklaringen till att en del bostadsbidrag försvunnit.

Bostadsbidragen är ell slöd lill människor med begränsade inkomsier. Om

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 ökade möjligheter till bostadsbyggande på landsbygden

människorna får del bältre genom kraftiga lönelyft eller genom att de går ul och arbetar skall bostadsbidragen naturligtvis inle följa med.

TORE CLAESON (vpk);

Herr talman! Låt mig bara kort tillägga något jag glömde i min tidigare inlägg.

Jag vill beträffande bostadsbyggandets ökning bara göra den kommentaren atl bosladsministern och jag är mycket väl medvetna om atl den enligl bostadsminislern mycket kraftiga ökningen då del gäller byggandet av flerfamiljshus hänför sig till praktiskt tagel ett område, t. o. m. en lilen del av en kommun här i landet. Generellt sett är det riktigt, som jag har sagt, alt vi upplever en nedgång och ett katastrofalt lågt byggande då del gäller flerfamiljshus.

Jag är ense med bostadsminislern om all bostadsbidragen inle är någonling som man för all framtid skall vara beroende av. Man skall naturiigtvis se till au föra en sådan bostadspolitik att en normalfamilj, där familjemedlemmarna är friska, kan hyra sig en bra och tillräckligt rymlig bostad för en sådan kostnad all man inte behöver anlita några bostadsbidrag. Det är vi hell överens om, om del är del som bostadsminislern menar. Men då skall vi samtidigt vara medvetna om att ett läge där detta blir ell normalt förhållande kan vi inte få om vi inle tar itu med orsakerna lill de höga boendekostnaderna, om vi inle lar itu med alla vinsl- och spekulaiionsintressen som finns i olika led på bostadsmarknaden, om vi inle försöker göra bostaden till en social rättighet - inte bara i teorin ulan också i praktisk handling.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om ökade möjligheter till bostadsbyggande på landsbygden

Bostadsminislern BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för att besvara/I///o/? Fågelsbos (c) den 18 oklober anmälda interpellation, 1978/79:39, och anförde;

Herr talman! Anton Fågelsbo har frågat mig om jag med slöd av nu vunna erfarenheter anser atl det finns skäl all genom luklserviiut möjliggöra avslyckningar och byggnadslov pä landsbygden i ökad utsträckning.

Begreppet luklserviiut har använts i fråga om en viss typ av villkor i samband med överiålelse av eu område av en jordbruksfastighet. Villkoret innebär alt köparen utan krav på ersättning eller på inskränkning i lantbrukels hantering skall tåla visst intrång i form av lukt från djursiallar eller gödselspridning på stamfastigheten. Efter avsiyckning av det sålda området har också inskrivning beviljats för servitul i enlighet med sådant villkor i köpeavtal.

Min företrädare har besvarat liknande interpellationer av Anton Fågelsbo. Senast skedde detta den 8 november 1977. Dåvarande bosladsministern svarade då atl hon hade låtit undersöka möjligheten atl använda luklserviiut

som medel att komma lill rätta med de problem som berördes i inlerpellationen men alt hon hade funnit att servitul av detta slag har ett myckel begränsat värde när det gäller att reglera konflikter mellan bostadsbebyggelse och eU närbeläget jordbruk. Anton Fågelsbo instämde då i den bedömningen.

Jag delar min företrädares uppfattning i frågan och vill här kort ulveckla skälen lill detta.

Först och främst kan som bekant ett servitul över huvud laget aldrig bli aktuellt om bostadshuset byggs på jordbruksfastigheten ulan att mark till huset avskiljs till en särskild fastighet. Servitul kan alltså användas bara i samband med en fastighelsbildningsålgärd eller för atl reglera förhållandet mellan två bestående fastigheter. Man kommer aldrig ål t. ex. arrenden och liknande.

När det sedan gäller själva avstyckningen skall den prövas enligt objektiva kriterier. Fastighetsbildningsmyndigheten kan antingen finna alt risken för immissioner från elt närbeläget jordbruk är så påtaglig atl avstyckningen är olämplig eller också anse störningarna vara så små att avstyckningen kan godtas. Atl köparen genom ett servitul utfäster sig att inle påkalla ingripanden mol olägenheterna har alltså ingen avgörande belydelse för lämplig-helsbedömningen.

Vidare måste man hålla i minnet att ett luklserviiut möjligen kan skydda jordbrukaren mot olika krav direkt från den som äger bosladsfastigheien. Däremot kan servituiet inle trygga jordbrukaren mot ingripanden från de myndigheler som har att utöva tillsyn enligl miljöskyddslagen och hälsovårdsstadgan.

Jag anser således inle att luklserviiut är någon framkomlig väg om man som Anton Fågelsbo vill möjliggöra avslyckningar och byggnadslov på landsbygden i ökad ulslräckning.

Anton Fågelsbo anger som ett skäl för sin inlerpellation atl de bestämmelserom tätbebyggelse av mindre omfattning som infördes i byggnadslagen med anledning av proposilionen 1976/77:122 inte har medfört någon förbättring när det gäller möjligheterna lill samexistens mellan bosläder och rationell jordbruksdrift. Dessa bestämmelser trädde i kraft den Ijuli 1977. De har enligl min mening varit i tillämpning alltför korl tid för att man skall kunna dra några säkra slutsatser om deras effekt i just del avseende som Anton Fågelsbo tar upp.

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 ökade möjligheter till bostadsbyggande på landsbygden

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr lalman! Jag skall be all få lacka bosladsministern för alt jag har fått min interpellation besvarad. Det är helt riktigt atl jag vid elt par tillfällen tidigare har tagit upp den här frågan i riksdagen och att jag för ungefär elt år sedan fick del svaret av dåvarande bostadsministern atl hon för sin del ansåg att ett luklserviiut har begränsat värde för alt reglera konflikter mellan bostadsbebyggelse och ett närbeläget jordbruk. Anton Fågelsbo instämde då i den bedömningen, sade bosladsminister Friggebo.

Min tidigare fråga var inle direkt lik den jag nu ställer. Jag insiämde, men

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

öm ökade möjligheter till bostadsbyggande på landsbygden

jag sade all vi vet att ett luklserviiut är något som belastar bara en fastighet som blivit avstyckad från en jordbruksfastighet och all andra bostadsfastig-heterkan komma med erinringar-alltså sådana fastigheter som inte har detta luklserviiut.

Bosladsminister Friggebo sade också i svaret all ell sådant servitul bara kan komma i fråga i samband med fastighetsbildning. Del är precis det som jag är ute efter. Del talas även om alt objektiva kriterier, dvs. sakliga kriterier, skall ligga till gmnd för själva avstyckningen. Därom är vi också helt överens.

All köparen genom ett servitul utfäster sig atl inte påkalla ingripande mot olägenheterna har alltså, som framgår av svaret, ingen avgörande belydelse för lämplighetsbedömningen.

Anledningen lill alt jag vid upprepade tillfällen lagil upp denna fråga är atl del på landsbygden finns många, kanske en son eller dotter lill en fastighetsägare, som bildar familj och som vill ha en tomt avstyckad på föräldrafastighelen. Även om de som vill göra en avsiyckning har annan sysselsältning kanske de vid tillfälle vill hjälpa föräldrarna med lantbruket. Det kan också bli så alt de övertar lantbruket och all föräldrarna sedan flyttar in i den nya bostaden.

Om man kan åberopa atl bostaden behövs direkt för lantbrukels behov och alltså inte bör avstyckas till särskild tomt, är del tillätet all bygga.

Nu förhåller det sig så atl många vill begagna sig av de statliga länen och räntesubventionerna. Av den anledningen måste en avsiyckning fö komma lill slånd och del är här som hela den byråkratiska processen kommer in. Om man vid prövning kommer fram till all lantbruket vid något tillfälle kan orsaka del som här kallas immissioner, luktutsläpp osv,, som kan bli besvärande, kan det ställas krav på att lantbruket inle skall fö utvecklas på det sätt som ägaren skulle vilja.

Varför harjag då tagit upp frågan om luklserviiut och möjlighelerna lill ett sådanl? Ja, det sägs i svaret: "Efter avsiyckning av det sålda området har också inskrivning beviljats för servitul i enlighet med sådant villkor i köpeavtal,"

Jag har fakiiski ett sådanl köpeavtal här. Säljaren är staten, lantbruksslyrelsen, I köpeavtalet står det under en av punkterna; Köparen är medveten om atl lukt från befintliga och blivande djursiallar saml lukt från gödselspridning under vissa tider kan vara besvärande. Med stamfasligheten skall följa räll all bedriva djurskötsel i den omfattning brukaren finner lämplig och nöjaktig samt rätt att sprida gödsel från stamfastighetens ägor, varvid med del försålda områdei följer skyldighet att ulan krav på inskränkning i lantbrukets hantering eller krav på ersättning tåla detta intrång.

Delta köpeavtal skrevs in i en domsaga den 10 mars 1976, Det är alltså eU sådanl servitul som jag efteriyser. Jag skulle vilja höra bostadsminister Friggebos kommentar i det här fallet, Eu statens eget organ har alltså i ett avtal skrivit in just del som jag efteriyser. Har bosladsministern någon kommentar alt göra till detta?

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO;

Herr lalman! Det köpeavtal som Anton Fågelsbo refererar lill är precis det som jag nämner i andra stycket i milt svar, där jag lalar om alt det har funnits ett sådanl avtal. Del är också det enda - i varje fall av mig - kända avtal av detta slag som vi har i Sverige,

I övrigt vill jag hänvisa till mitl svar, som är ganska långt. Där förklarar jag att jag inle tror atl effekterna av ett luklserviiut skulle bli de som Anton Fågelsbo vill uppnå, nämligen ökad bebyggelse på landsbygden. För detta syfte ärden bestämmelse som trädde i kraft den 1 juli förra årel enklare, och vi har ännu inte sett effekten av den.

Jag vill också tillägga alt man genom luklserviiut inte blir av med de eventuella konflikter som kan uppslå på grund av att man stör varandra. Min uppfattning är alt man skall försöka undvika konflikter genom att minimera riskerna för atl man stör varandra. Det är också delvis en kommunal uppgift att handlägga den här typen av ärenden.

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 Ökade möjligheter till bostadsbyggande på landsbygden

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Bosladsministern säger atl man med luklserviiut inte undviker några konflikter. Men omjag begär atl få köpa en tomt och kanske får den avstyckad på min föräldragård har jag ju accepterat de rådande förhållandena. Om fastigheten sedan blir såld vet köparen genom lagfarts-handlingar alt det finns ett servitut som åvilar fastigheten. Han är då väl medveten om att lukten vid vissa tillfällen kan bli besvärande.

Detta är delvis en kommunal angelägenhet, säger statsrådet Friggebo, Varför går då våra kommunala myndigheter lill lantbruksnämnderna och begär deras syn på saken? Lantbruksnämnderna vill lydligen helgardera sig och avstyrker därför i många fall, trots atl man föregen del i ett fall -det enligt statsrådet Friggebo enda kända fallet - har skrivit in ett sådant servitul i ett köpeavtal.

Med anledning av att jag efteriysle erfarenheterna av den lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli förra ärel sade statsrådet Friggebo alt man ännu inle hunnit få så stora erfarenheler. Del är väl riktigt. Men jag har inte bara från mitt eget län utan frän flera län i vårt land - trots atl jag kan erkänna att förhållandena är olika i olika län - fått påringningar i denna fråga. Problemet är detsamma; man för inle avslyckningar vid alla tillfällen trots atl man inte kan finna alt motiven talar mol detta. Man överklagar lill länsstyrelse, och jag vet att man också går lill kammarrätt i sådana här fall.

Om nu inte det här är en framkomlig väg för att lösa samexistensen och problemen när det gäller den ökade bebyggelsen som vi, statsrådet Friggebo, vet finns på landsbygden för många som vill flytta ut, kan man då tänka sig någon annan lösning? Kan man tänka sig all någon verkligen får se över frågan radikalt? Tydligen har det blivit en låsning som man i varje fall ännu inle har kommit till rätta med.

6 Riksdagens protokoll 1978/79:29-32

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 Ökad vårdutbildning

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO;

Herr talman! Enligl min mening är det bästa sättet atl dessa konflikter får lösas efter hand som de uppkommer genom en nyanserad bedömning i de enskilda fallen. Det innebär alltså att man överiåter saken åt rättstillämpningen.

Till stöd för den här tillämpningen har kommunerna på många håll i sina kommunöversikter givit riktlinjer för avgöranden i lillslåndsärenden av della slag. De är alltså lokalt anpassade för speciella geografiska områden. En fortsall ulveckling i den riktningen kommer att bli möjlig genom atl den översiktliga planeringen blir allt bältre och får alltmer ökad betydelse ute i kommunerna. Det ger också ett bältre underlag för alt ta ställning i de enskilda ärendena, när dessa problem uppslår,

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Det är väl inle riktigt klart i de kommunala nämnderna hur man skall handlägga dessa frågor. Man behöver tydligen inle i dag gå lill lantbruksnämnden och inhämta dess yttrande.

Är statsrådet Friggebo beredd atl göra ett uttalande och vidta äigärder, så all de här synpunkterna verkligen understryks och kommer till vederbörandes kännedom för beaktande?

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag ber atl få hänvisa till det svar som jag gav i mitt senasle anförande när det gäller den lokala bedömningen av de här frågorna.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om ökad vårdutbildning

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för aU besvara Gunnar Olssons (s) den 18 oktober anmälda interpellation, 1978/79:40, lill socialministern, och anförde:

Herr lalman! Gunnar Olsson har frågat socialminislern vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för alt möta det framtida behovet av utbildad personal inom hälso- och sjukvården.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på inlerpellationen.

Vårdutbildningen är en av de utbildningssektorer som har ökat kraftigast under senare år. Som exempel kan nämnas atl antalet platser på gymnasieskolans värdlinje har ökat med ca 35 96 sedan läsåret 1974/75. Sjuksköters-keuibildningen har ökat i motsvarande mån. Vidare haren utbyggnad skett av utbildning på sociala servicelinjen och sjukgymnast- och arbetsterapeutlinjerna.

Skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet har i sina förslag till anslagsframställning för budgetåret 1979/80 föreslagit en ytterligare

kapacitetsökning på detta område. Sålunda föreslås en ökning av antalet nybörjarplatser på sjuksköterskelinjen med drygt 650, varav merparten avser den grundläggande utbildningen, Enligl förslagen bör operationsassislent-linjen byggas ut, vilket också gäller den sociala servicelinjen, I fråga om sjukgymnastlinjen anmäler universitets- och högskoleämbetet sin avsikt att senare lägga fram en plan för en fortsatt utbyggnad. Jag vill också nämna ett torslag om alt öka vårdlärarlinjen. Ett uppslag som har nämnts i fråga om den utbildningen är atl den skulle kunna anordnas som s, k, distansundervisning,

Underiag fören mera långsiktig bedömning av personalbehovet redovisas fortlöpande i den till socialdepartementet knutna sjukvårdsdelegationen, I delegationen ingår företrädare för bl, a, sjukvårdshuvudmännen och ulbildningsmyndighelerna. För viss vårdpersonal saknas ännu behovssiffror, men arbete pågår i syfte all ta fram ytteriigare metoder och material för att rätt kunna bedöma dessa frågor.

Man räknar med all det finns bl, a, 68 000 sjuksköterskor och 33 000 undersköterskor. Då antalet är så stort påverkas personaltillgången kraftigl även av små förskjutningar i sysselsättningsgraden. Under senare är har sysselsättningsgraden inom vårdområdet minskal något. Antalet registrerade arbetsmånader var förra årel sex månader för en sjuksköterska och knappt fem månader för en sjukgymnast.

Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att personalbehovet på vårdområdet bedöms ur ett långsiktigt perspektiv. I planeringen måste hänsyn tas till att de fiesta som genomgått vårdutbildning är kvinnor i barnafödande åldrar. Föräldraförsäkringen, som ger både män och kvinnor möjlighet att med bibehållen ekonomi stanna hemma och vårda barn, utnyttjas ännu endast av ell fåtal män. Del är därför troligt alt de uppgifter jag nyss nämnde delvis förklaras av all många kvinnor kort efter utbildningen lämnar förvärvsarbetet för värd av barn. Erfarenheler från andra områden visar emellertid att kvinnorna i ökad utsträckning återgår till yrkeslivet sedan barnen blivit äldre.

Betydande insatser har gjoris och görs för alt komma till rätta med brislen på vårdpersonal. Jag menar emellertid att detta inte enbart är en utbildningsfråga. Vi har, som framgått, en betydande arbetskraftsreserv inom vården. En närliggande ålgärd för att lösa personalproblemen måsle därför bestå i atl öka yrkesverksamheten bland den redan utbildade vårdpersonalen. De åtgärder som samhällel planerar atl vidta belräffande barnomsorg och arbetsmiljö bör verksamt kunna bidra lill delta.

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 Ökad vårdutbildning

GUNNAR OLSSON (s);

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för ett fylligt svar på min interpellation.

När jag i går satt på mitl rum och tog del av innehållet i svaret, var min första spontana reflexion; Har det möjligen gått mig förbi, att utbildningsvolymen ökat i den omfattning som anges i svaret, och är därför min interpellation överflödig? Men så erinrar jag mig vad statsminister Ullsten

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 Ökad vårdutbildning

sade när han här i denna kammare - som då var belydligl mer välbesait än i dag - presenterade den nya regeringens programförklaring, och då fick jag nytt mod att ändå försöka mig på att föra en debatt med statsrådet Wikström. På första bladet i regeringsförklaringen slår nämligen att läsa följande; "Del

finns slora brister på del sociala områdei och inom utbildningen. vi

förmår inte ge all den vård som våra gamla och sjuka behöver." Därmed, herr talman, vill jag först ange några av motiven för alt jag över huvud taget lämnat in den här inlerpellationen.

Sjukvården i Sverige har under senare år utmärkts av en besvärande brist på utbildad vårdpersonal. Denna bristsituation har också negativt påverkat sjukvården inom olika landstingsområden och avspeglas i bl. a. antalet vårddagar, antalet intagna patienter och antalet läkarbesök.

Trots stora ansträngningar från sjukvårdshuvudmännens sida för atl avhjälpa personalbristen -1, ex. genom all anordna exlra utbildning - har vi ändå, somjag pekat på i min interpellation, oacceptabelt många avdelningar slängda sommartid på grund av brist på vårdpersonal. Landslingens annonsering efterolika kategorier vårdpersonal har som vi märklen tendens att öka, vilket väl också i någon mån speglar bristen. Statsminister Ullslen berörde som sagt problemet i sin regeringsförklaring här i kammaren den 11 oklober.

I bristsituationer kommer alltid glesbygderna i kläm. Tillgängen pä personal varierar starkt i olika delar av landei. Vi har stora vakanser i glesbygderna, bl. a. i mitt eget hemlän. Antalet tjänster stämmer inle överens med tillgången på personal. Vi har här ett stort läckage.

Sjukvårdshuvudmännen är inte inlresserade av antalet tjänster utan av den personal som står till buds. Oftast avstår sjukvårdshuvudmännen från atl inrätta nya tjänster inom bl. a. öppenvård och långtidsvård därför alt man vet atl man inle får några sökande.

Skall vi komma någorlunda snabbt i balans för all klara brisiområdena måstevisomjagserdet intensifiera utbildning och fortbildning. Alltsedan jag kom lill riksdagen för åtta år sedan harjag varje år motionerat om bl. a. en breddning av utbildningen av sjukgymnaster-en mycket viktig yrkeskategori när det gäller att rehabilitera sjuka människor. Socialutskottet har gett mig välvilliga skrivningar, men sådana leder som bekant inle fram lill några konkreia åtgärder.

I sitt svar säger nu utbildningsministern atl en uibyggnad av utbildningen av sjukgymnaster har skett. Men är det egentligen så mycket som har hänt i fråga om denna för framför allt långvården så viktiga yrkeskategori?

Vi har utbildning föriagd till Lund, Slockholm, Göteborg och Uppsala med totalt 334 inlagningsplatser per år. Avsikten är atl Umeå skall starta vårterminen 1979 med 32 platser. Det är nu fiera år sedan man försökte komma i gång i Umeå, men man har inte lyckats på gmnd av brist på vårdlärare. Elt försök gjordes i Örebro för en tid sedan, men efter bara elt par veckor fick eleverna återvända hem därför att det inte fanns lärare. Jag tycker inte atl del här är någon särskilt ljus bild.

I sitt svar antyder statsrådet atl vi senare kan vänta oss en plan för fortsall

utbyggnad av sjukgymnastlinjen, och jag vill gärna fråga statsrådet om han möjligen kan ange lidsplanen för detta litet närmare.

Herr talman! Sjukvården har under 1960- och 1970-talen närmasl exploderat i omfattning och förändring. En sådan snabb utveckling kan ge växtvärk, och så har också skett. Den snabba utvecklingen har lett lill alt sjukvårdens innehåll och vårdens inre miljö på många håll blottar brister. Med den inre miljön i vården menar jag då såväl patientens vårdmiljö som den anställda personalens arbeismiljö.

Vi har i vårt land den yppersta sjukvård som kan erbjudas i fråga om medicinsk och teknisk ulveckling. Men nu måste vi också se till att vi kommer i kapp med den mänskliga dimensionen. Vi måste från samhällets sida helhjärtat slälla upp för all ge våra gamla och sjuka en bättre omvårdnad. Som jag säger i min inlerpellation måste de äldre ha en självklar rätt lill den välfärd de själva har varil med om atl bygga upp. Det gäller inle minst hälso-och sjukvärden,

I dag står 13 000 långtidssjuka i kö för vårdplats inom den kroppsliga långtidsvärden. Enbart åldringsutvecklingen medför ett behov av ytteriigare ca 1 600 vårdplatser per år. Här finns alltså argumenten för att vi bör bredda vår utbildning och fortbildning.

Behovet av utbildad personal bara växer, och ligger del något allvar bakom vad vi politiker talar om när vi är ute i vår mölesverksamhel, nämligen behovel av en mänskligare vård, då måste vi också se lill att vi får en större personaltäthet.

Jag tycker goll alt vi kan ställa upp och erkänna att vi genom den snabba ulvecklingen inle förmått alt i tillräcklig utsträckning beakta de mänskliga relationerna i sjukvården.

Att bygga nya sjukhus, sjukhem och öppenvårdscentraler, förse dessa med en högtstående teknisk utrustning som hör till de modernaste i hela världen, fylla lokalerna med sjuka och vårdbehövande människor och sedan sakna erforderlig personal, del är inte att betrakta som en fullgod vård. Del är f n, onl om läkare. Del är ont om sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter, och det är onl om nattpersonal och framför alll om personal i långtidsvården. Som jag förut varil inne på har en del regioner det värre än andra.

Herr talman! Personalbristen är en av orsakerna till den kritik vi så ofta möter och som sprider en negativ attityd lill sjukvården, en negativ attityd som tyvärr slår generellt, rakt över. Detta ger inle full rättvisa, då undersökningar har visat atl över 90 % av patienterna och personalen trivs bra eller t. o, m, myckel bra.

Men de brister jag här har talat om finns framför allt inom långtidsvården. Ser man på utvecklingen hiuills under 1970-lalet finner man aU prioriteringen av långtidssjukvården och den öppna vården inle har slagit igenom på personalsidan.

Ser vi framåt i tiden måste vi konstalera all befolkningsutvecklingen är det mest oroande. Vi blir visseriigen inte så många fler i det här landet, men i genomsnitt blir vi äldre. Till 1985 kommer antalet personer över 70 år alt öka

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 Ökad vårdutbildning

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

öm ökad vårdutbildning

med 150 000 lill totalt 1 miljon. Det är en ulveckling med mycket långtgående konsekvenser, eftersom hälften av all sjukvård i vårt land går till dem som är 70 år och äldre.

Jag vill med det här ha sagt att vi nu måste, trots vad som anges i del fylliga svaret, se till atl bredda utbildningen av personal i vården. Vi måsle också försöka få bort könslänkandel och slimulera pojkar atl söka till den 2-åriga vårdlinjen i gymnasieskolan. Pojkarna behövs framför allt i långtidssjukvården.

Jag har i dag på morgonen fått uppgift om alt 7 000 ungdomar som förra året sökte utbildning inom något av vårdområdena blev avvisade. De problem som vi nu diskuterar bör verkligen få slå i fokus för samhällets intresse, när vi i dag politiskt vill skapa förutsättningar för arbete åt alla som önskar det.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM ;

Herr talman! Det är alldeles rikligt atl vi har slora problem på del här området, men som jag framhöll i milt svar är del inle enbart en utbildningsfråga. Jag påvisade i mitl svar atl ungefär hälften av dem som har sjuksköterskeutbildning i dag inle är i tjänst, eller rättare sagt atl den genomsnittliga tjänstgöringstiden ligger på sex månader och knappt fem månader för sjukgymnaster. Det är möjligl atl vi behöver öka utbildningskapaciteten ytterligare. Somjag nämnde i svaret kommer delta också all ske på vissa områden. Men parallellt måsle vi också vidta åtgärder, så att fler av dem som har denna goda utbildning även utövar yrket.

Vad beträffar sjukgymnastutbildningen är detta elt av de områden som ulredningen Vård 77 behandlade. Den utredningen är jusl nu ute på remiss. Vi väntar svaren till den 15 december. Vår avsikt är alt lägga fram en proposilion under vårriksdagen. Här trorjag all del är nödvändigt med en ganska kraftig utbyggnad av sjukgymnastutbildningen.

GUNNAR OLSSON (s);

Herr lalman! Jag tackar speciellt för vad statsrådet sade senast, nämligen att slalsrådel är ense med mig om atl det här rör sig om en yrkeskategori där utbildningen bör breddas ordentligt. Vi harju fortfarande långvårdskliniker ute i landet, där det ligger sjuka människor, som behöver rörelsebehandling men som inte får sådan, därför att del saknas sjukgymnaster.

Statsrådet berörde också i sitt svar atl många kvinnor kort efter sin utbildning lämnar förvärvsarbetet för vård av barn. Detta är riktigt, men vad som i ännu slörre utsträckning slår sönder vårdorganisationen på många håll i landet är trenden att allt fler vårdanslällda överger heltidsarbete till förmån för deltidsarbete. Del är framför allt detta som gör att jag tror att vi i framliden måste ha en myckel stor ulbildningsvolym för all kunna erbjuda välutbildad personal och fylla på där vakanser uppslår. Nog måste väl statsrådet hålla med mig om att den omständigheten alt fler ungdomar nu exempelvis söker sig in på gymnasieskolans vårdlinje och att vi har så stora problem med all klara personalförsörjningen, och då som sagt framför alll inom långtidsvården, är skäl lill all bredda utbildningen, i synnerhet som vi nu har mycket slora

svårigheter att klara ungdomsarbetslösheten.

När vi talar om alt öka utbildningsvolymen skall vi också vara medvetna om atl bristen på utbildningsresurser i dag sätter käppar i hjulen för oss. Det svåraste problemet har väl statsrådet i någon mån berört, nämligen brislen på just vårdlärare. Nästan var Oärde lärartjänst saknar i dag en behörig innehavare. Den statliga lärarutbildningen måsle öka och bäUre anpassas till vårdutbildningens verkliga behov. Det visar bl. a. det som inträffat i Umeå och i Örebro när det gäller sjukgymnastutbildningen. I t. ex. Örebro måste denna avbrytas på grund av brist på vårdlärare.

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

0/77 Ökad vårdutbildning

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag tror atl Gunnar Olsson och jag är ganska överens. Del är nödvändigt att vi förstärker vårdutbildningen, men en snabbare väg vore naturligtvis alt, om möjligt, förmå en del av dem som redan i dag har sådan utbildning men som upphört med sin yrkesverksamhet att återuppta denna.

Vidare är del naturligtvis en underlig situation all vi har en stor ungdomsarbetslöshet samiidigi som vissa sektorer ropar på arbetsinsatser. Med gemensamma ansträngningar från statens och landstingens sida trorjag att vi kanske skulle kunna få tillgång och efterfrågan inom sådana sektorer alt mötas bällre än vad som sker i dag.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1978/79:16 lill ulbildningsutskottet

1978/79:39 lill skatteutskoltet

1978/79:40 till lagutskottet

1978/79:50 bil. 1 lill socialutskottet

bil. 2 lill skatteutskottet

bil. 3 till socialförsäkringsutskottet

bil. 4 till arbeismarknadsulskotiel

i övrigt till finansutskottet 1978/79:52 lill arbetsmarknadsutskoltet 1978/79:54 och 56 till skaiteutskoitel

§ 7 Föredrogs och bifölls Interpellaiionsframställningar 1978/79:73-77

§ 8 På hemställan av talmannen beslöt kammaren kl. 10.27 alt ajournera sina förhandlingar lill kl. 14.00, då de till dagens bordläggning anmälda ulskottsbetänkandena väntades föreligga.

§ 9 Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

Meddelande om ändring i den preliminära tidsplanen

§ 10 Meddelande om ändring i den preliminära tidsplanen

TALMANNEN:

Med ändring av den preliminära tidsplanen blir kammarens sammanträde lorsdagen den 16 november ell bordläggningsplenum, som tar sin början kl. 12.00. Därvid besvaras ett stort antal frågor.

§ 11 Anmäldes och bordlades

Proposilioner

1978/79:25 med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgelårel 1978/79

1978/79:27 om utvidgning av Sveriges sjöterritorium

1978/79:35 om ekonomiskt slöd till vissa rederiförelag

1978/79:38 om ändring i lagen (1970:989) om införande av fasiigheisbildningslagen

1978/79:42 om inkomstberäkning enligl bokföringsmässiga grunder i inkomstslaget annan fastighet, m. m.

1978/79:43 om medelsanvisning m. m. pä tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1978/79 inom industridepartementets verksamhetsområde

1978/79:44 med förslag till en ny jordbruksbokföringslag, m. m.

1978/79:46 om stöd till vissa energibesparande åtgärder inom näringslivet

1978/79:48 om ändring i vallagen (1972:620), m. m.

1978/79:49 om vissa varvsfrågor

1978/79:51 om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätlen att utbekomma allmänna handlingar

1978/79:60 om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdel

1978/79:62 om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, m, m,

1978/79:63 med förslag lill lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

§ 12 Anmäldes och bordlades

Konslitutionsutskottets belänkanden

1978/79:1 med anledning av justitieombudsmännens redovisning av sin

verksamhel lill 1978/79 års riksdag jämte motion 1978/79:9 med anledning av motion om folkrörelsernas roll i samhällel 1978/79:10 med anledning av molion om ytteriigare bestämmelser om

folkomröstning

Justitieutskoitets betänkanden

1978/79:4 med anledning av motion om ändrade lagbestämmelser rörande

narkotikabrott 1978/79:8 med anledning av molion om nämndemäns tjänstgöring i

domstol

Lagutskottets betänkande Nr 30

1978/79:3 med anledning av molion om rådgivning lill försäkringstagare Fredagen den

10 november 1978
Försvarsutskottets betänkanden

1978/79;5medanledningavmolionomdecenlraliseradberedskapslagringav Anmälan av inter-

°'j pellation

1978/79:6 med anledning av motion om beredskapslagringen av olja

1978/79:7 med anledning av motion om beredskapslagringen av olja

Socialutskottets belänkanden

1978/79:14 med anledning av molion om informaiion rörande arbetsmiljö-risker 1978/79:15 med anledning av molioner om vissa läkemedelsfrågor

Utbildningsutskottets betänkande

1978/79:9 med anledning av motion om vävläramibildning

Näringsutskotlets betänkanden

1978/79:1 med anledning av propositionen 1977/78:178 med förslg till

lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och lobaksvaror

jämte molioner 1978/79:3 med anledning av proposilionen 1977/78:186 med förslag lill lag

om ändring i lagen (1975:985) om tillfällig handel jämte molioner

Anmälan av Interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 9 november

1978/79:78 av Alf Lövenborg (apk) till utrikesministern om åtgärder för all stoppa vapenexporten till Indonesien;

Enligt statistiska centralbyråns redovisning av den svenska exporten säljer Sverige vapen till Indonesien,

Indonesien har inte bara en diktatorisk regim med massmord pä inemot 1 miljon indoneser (åren 1965-1966) samt fortfarande väridens största antal politiska fångar på sitt samvete. Regimen har också gjort Indonesien lill ell krigförande land. Den 7 december 1975 invaderade stora indonesiska styrkor portugisiska Timor, den nyligen självständiga Demokratiska republiken Östra Timor, Pä juldagen satte Jakartaregimen in yllerligare trupper, vilka därmed uppgick lill ca 40 000, Befrielsefronten Fretilin försvarar fortfarande Östra Timor mot de indonesiska ockupationstrupperna, Indonesernas krigföring blir alltmer brutal, och det är inle bara inslaget av amerikanska

Nr 30

Fredagen den 10 november 1978

Meddelande om fråga

rådgivare som påminner om Vietnamkrigets antigerillameloder - napalm, växtgifter, koncentrationsläger osv.

Den svenska regeringen kan inte vara ovetande om att Indonesien är ett krigförande land, 1 FN har Sverige röstat för resolutioner som fördömer Indonesiens invasion och ockupation och har krävt omedelbart bortdragande av alla trupper.

Men samlidigt som den svenska regeringen har full vetskap om att Indonesien är ett krigförande land och t, o, m, fördömer della godkänner man alltså vapenexport lill della land.

Någon vapenexport förekom inle 1975 och 1976, Men medan Indonesiens angreppskrig fortsätter sker vapenexport såväl 1977 som 1978. Under månaderna januari-juni i år exporterade Sverige 3 lon delar lill vapen för mililärt bruk till ell värde av 1 504 000 kr. Enligt SCB gäller det delar lill "Artillerivapen, kulsprutor, kulsprutepistoler och andra eldvapen och ulskjutningsanordningar för niilitärt bruk (andra än revolvrar och pistoler)" -någon närmare precisering förekommer inte.

Med hänvisning lill del anförda anhåller jag om kammarens lillstånd atl till slalsrådel och chefen för utrikesdepartementet fä ställa följande fråga:

Överväger utrikesministern atl vidta åtgärder för all stoppa den svenska vapenexporten till Indonesien?

§ 14 Meddelande om fråga

Meddelades atl följande fråga framställts den 9 november

1978/79:123 av Karl-Erik Svanberg (s) till statsrådet Hedda Lindahl om villkoren för finska läkares tjänstgöring i Sverige:

Företagshälsovården i Parlille kommun har anställt en finsk läkare. Vid förfrågan hos socialstyrelsen om den finska läkarlegilimalionen också gäller i Sverige gavs beskedet alt finsk legitimation ger behörighet att tjänstgöra som läkare i offenllig tjänst, exempelvis som distriktsläkare. Däremoi krävs en kompletterande 14 dagars kurs i socialrätl för behörighet alt vara läkare "i privat tjänst", exempelvis på förelagshälsovården i Parlille, trots att kommunen är en av huvudintressenterna.

Trots att läkaren förklarar sig villig alt genomgå ifrågavarande kurs föreligger enligl socialstyrelsen inte någon möjlighet till dispens. Nästa kurs i socialrätt anordnas enligt uppgift inte förrän i april. Detta innebär atl den finske läkaren är förhindrad alt tjänstgöra på företagshälsovården fram till omkring den 1 maj. Däremoi skulle han ulan vidare kunna tjänstgöra som distriktsläkare på den närbelägna vårdcentralen.

Både de fackliga företrädarna och arbelsgivarrepresenlanierna upplever de byråkraliska bestämmelserna i det här fallet som anmärkningsvärda.

Med hänvisning till del anförda vill jag fråga: Nr 30

Ärstalsrådet beredd atl vidta åtgärder föratt undanröja byråkratiska hinder Fredaeen den
för finska legitimerade läkare att tjänstgöra i Sverige? ]q november 1978

§ 15 Kammaren åtskildes kl. 14.01. Meddelande om

fråga In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemen