Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:29

Torsdagen den 9 november

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes lill en början av andre vice talmannen.

§ 1 Val av ytterligare en suppleant i utbildningsutskottet

Företogs val av en suppleant i utbildningsutskottet.

ANDRE VICE TALMANNEN: Enligt eu till kammaren inkommet protokollsuldrag har valberedningen enhälligt föreslagit Ylva Annersiedi lill suppleant i utbildningsutskottet.

Kammaren utsåg till suppleant i utbildningsutskottet Ylva Annerstedt (fp)

§ 2 Andre vice talmannen meddelade atl till kammaren inkommit läkarintyg för Karl Bengtsson, som var sjukskriven ytterligare under liden den 16 november-den 31 december. Erforderlig ledighet beviljades.

Andre vice lalmannen anmälde alt/t/■/7e/?É'/77gc7V(fp) även under denna lid skulle tjänstgöra som ersättare för Karl Bengtsson,

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Val av ytterligare en suppleant i utbildningsutskottet

Meddelande om interpellationssvar

§ 3 Meddelande om interpellationssvar

1978/79:32 om energipolitiken

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Inlerpellationen nr 32 om energipolitiken, som Oswald Söderqvist har inlämnat, hade jag för avsikt atl besvara den 13 november, Interpellanten har tyvärr meddelat förhinder, varför vi överenskommit all svaret skall lämnas den 17 november.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

öm regeringens åtgärder med anledning av visst avtal om upparbetning av kärnavfall

§ 4 Om regeringens åtgärder med anledning av visst avtal om upparbetning av kärnavfall

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för att besvara Oswald Söderqvists (vpk) den 18 oktober anmälda fråga, 1978/79:39, lill industriministern, och anförde;

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat industriministern dels om Svensk Kärnbränsleförsörjning AB fick klartecken från regeringen all underteckna upparbetningsavialet som företaget träffat med del franska förelaget Cogema, dels varför regeringen inte agerat för atl undvika skadestånd.

Arbetet inom regeringen är så fördelat all det är jag som skall besvara frågan.

Den lidigare regeringen var underrättad om förhandlingarna med Cogema och var medvelen om att upparbetningsavialet förutsatte en överenskommelse mellan den svenska och den franska regeringen.

Regeringens avsikt var atl slutbehandla frågan om skriftväxlingen med Frankrike i samband med att avtalet prövades enligt villkorslagen. Konlakler på tjänstemannanivå rörande skriftväxlingen togs senast i juli i år. Då framkom del atl del var möjligl att utsträcka liden för fullföljandet av skriftväxlingen ulöver den s, k, ängermånad som avtalet förutser.

Avtalet har vid prövning enligl villkorslagen av regeringen befunnits uppfylla lagens krav, vilkei meddelats lill kraflindustrin i beslut av den 5 oktober 1978,

I samband med utarbetandet av beslutet av den:5 oktober beslöt regeringen också atl slutföra förhandlingarna med Frankrike om den skriftväxling som är nödvändig i anslutning till avtalet mellan kärnbränslebolaget och Cogema, Frågan om eventuellt skadestånd till Cogema är därför inte längre aktuell.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Den här frågan riktades ursprungligen lill en annan energiminister i en annan regering, men den har inte förlorat sin aktualitet, vilket framgår med all tydlighet av det svar jag har fält och för vilket jag tackar energiministern Tham,

Delta svar är inte svar på frågan. Det är en undanglidande skrivning som gör atl hela frågeställningen kvarstår.

Det är elt fakium all Svensk Kärnbränsleförsörjning AB undertecknade detta avtal i somras, någon gång i juli. Min fråga är alltså om regeringen gav sitt samtycke till detta undertecknande, med de konsekvenser som skadeståndsklausuler och annat innebär. Den frågan harjag inte fått något svar på. Att regeringen var medveten om att förhandlingar pågick är en självklarhet som det är onödigt att tala om. Det viktiga är om regeringen var medveten om att avtalet undertecknades och band Sverige vid detta upparbetningsavtal. Den frågan vill jag ha svar på. Undertecknandet innebar naturiigtvis en låsning av regeringens och nationens handlingsfrihet i den fortsatta prövningen, del är självklart. Har man undertecknat ett avtal med skadestånds-

klausuler, måste man ju la hänsyn till dessa när del handlar om sä pass stora summor som i det här fallet.

Om vi antar all avtalet inte hade kunnat komma lill stånd enligl villkorslagen, dä hade vi alltså fått betala skadeståndet, om nu SKB hade skrivit under avtalet utan atl regeringen vetat om det. Har regeringen vetat om det och godkänt del ulan att man visste om del skulle kunna godkännas vid en prövning enligl villkorslagen, sä är det hela ännu mer förbryllande.

Hela handläggningen verkar konstig, och intrycket blir inte bältre av det svar som nu har lämnats. Vi är alliså låsta av del här avtalet som har en omfattning och elt innehåll som ännu inle offentliggjorts. Hur går det f ö., om vi inle fattar beslut om atl upparbeta vårt kärnbränsleavfall? Något sådanl beslut ärju ännu inte fattat.

Jag tycker således atl det är en väldigi konstig handläggning som föregått del här avtalet, och jag vill utöver den första grundläggande frågan ställa ytterligare en fråga till energiministern: Anser energiministern atl delta är elt korrekt sätt all handlägga och besluta i sådana viktiga frågor som det här gäller med så slora ekonomiska konsekvenser för nationalhushållel?

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 regeringens åtgärder med anledning av visst avtal om upparbetning av kärnavfall

Statsrädel CARL THAM:

Herr lalman! Villkorslagen föreskriver att elt upparbetningsavtal skall föreligga, om kraftföretagen väljer att ansöka enligt den paragrafen i villkorslagen. Regeringen var självfallet medveten om att kraftindustrin hade fattal beslut om att välja upparbetningsvägen för den här aktuella ansökan och var därför också medveten om att förhandlingar pågick och att ett avtal hade slutils.

Efter de kontakter som förekommit på ijänstemannaplanel och somjag här redogjort för, förelåg enligl min mening aldrig någon risk för atl vi skulle komma i en sådan situation som Oswald Söderqvist lalarom. Efter det beslut som regeringen har fattal och också efter regeringens beslut alt uppla diskussioner med den franska regeringen är frågan om skadestånd för avtalet hell avförd.

Av vad jag lidigare har sagt följer, herr talman, att jag självfallet anser att den handläggning av denna fråga som skett inom regeringen har varil fullt tillfredsställande.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Kraftinduslrin har fallat beslut om atl kärnbränsleavfallel skall upparbeias, säger energiministern. Det är intressant. Det skulle vara ännu iniressantare atl få veta, om den svenska riksdagen har fattat ett sådant beslut. Del är väl inle den svenska kraftinduslrin som skall bestämma vår energipolitik och hur vi skall förfara med värt kärnbränsleavfall?

Vi vet också att del inom den stal som levererar vårt kärnbränsle, dvs. USA, bedrivs kraftiga påtryckningar och alt stor skepsis råder där när det gäller just upparbetning av kärnbränsleavfall, och vi vet ännu inte vilken ståndpunkt man kommer alt inta. Det är mycket möjligt alt man kommer alt återgå till den aUityd man haft tidigare, nämligen alt förbjuda upparbetning

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Om regeringens åtgärder med anledning av visst avtal om upparbetning av kärnavfall

av det kärnbränsleavfall som uppstår genom det kärnbränsle man säljer bl. a. till oss. Hur går det dä med det här avtalet?

Jag tycker all det är en oerhört förbryllande och svag argumentering som energiministern för här, när han försöker slingra sig undan vad som hände i somras. Det skall bli intressant all se fortsättningen av den här affären och vad som verkligen kommer ut av den, när vi fär se hela avtalet och kan bedöma hur det kommer alt verka i praktiken. Till dess konstaterar jag bara att mina frågor kvarstår obesvarade. Det är bara omskrivningar och inga konkreta besked som jag nu har fått.

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Riksdagen har fattat beslut om villkorslagen, Oswald Söderqvist, Villkorslagen innebär atl två möjligheter lämnas öppna för bolagen när del gäller atl söka uppfylla lagens bestämmelser. Den ena vägen, låt mig kalla den upparbetningsvägen, föreskriver upparbetningskontrakt och vidare att industrin kan visa atl en helt säker hantering av det slutliga avfallet kan ske. Den andra vägen är icke-upparbetningsvägen,

I samband med den här föreliggande ansökan valde industrin upparbetningsvägen, och riksdagen har alltså genom att godta villkorslagen också godkänt elt sådanl förfaringssätt. Det betyder inte att den svenska politiken på det här området för all framtid är bunden till upparbetningsvägen. Det här kontraktet omfattar, som Oswald Söderqvist kanske vet, endast en liten del av den bränslemängd som kan bli aktuell för svensk del.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Visst, jag känner lill villkorslagen, den känner vi alla till. Där finns de här två alternativen, men del hör inle hit. Vi har inte haft någon slutgiltig diskussion och inte fattat något slutgiltigt beslut i den svenska riksdagen om hur den framtida svenska energiförsörjningen skall ordnas. Det varju det som den förra regeringen skulle lägga fram förslag om, del skulle ha varit klart vid del här laget. Vi väntar fortfarande på förslagel, och därför är det inle alls säkert att vi kommer alt välja industrins väg, som energiministern hela liden talat om.

Det är, som jag sade fömt, inte den svenska industrin, det svenska kärnkraftsetablissemanget, som skall bestämma vilken energipolitik som vi skall föra. De frågorna skall avgöras här. Den diskussionen har alltså inte förts och det slutgiltiga förslaget har inte lagts fram, och därför vet vi inle ännu, om det kommer att ordnas på det sättet. Man är ju uppbunden på grund av att man har tecknat avtal med den franska anläggningen, som f ö, inte är uppförd. Vi vet inle vad del kommer all kosta oss och inte heller vet vi vad USA kommer att säga om upparbetningen i framtiden. Frågorna kvarstår.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Det Oswald Söderqvist sade senast, om vi för framliden skall välja upparbetningsvägen eller inte, hör till en annan debatt. De frågor som ställdes lill mig gällde inte detta utan problemet med hantering av upparbet-

ningsavlalet med Cogema, Oswald Söderqvist säger alt villkorslagens innehåll inte hör hit. Det är ell något egendomligt uttalande, eftersom ansökan just följde villkorslagens krav, nämligen att ansöka enligt något av de tvä alternativ som där förelåg, Oswald Söderqvist torde vara något ensam om sin uppfattning atl lagens utformning inle hör till diskussionen närdet gäller att lämna in en ansökan,

OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herrialman! Jag har aldrig sagt atl lagen inte hör hil på det sättet, men jag har sagt alt vi ännu inle vet hur del framtida beslutet kommer atl se ut. Beslutet skall ju fattas av riksdagen och inte av den svenska kärnkraftsindustrin. Del är del som är intressant i sammanhanget. Svaret pä den här frågan och den här debatlen visar alt den förra regeringen och förmodligen också den sittande regeringen inle tillräckligt har salt sig in i saken. Man har överiämnat ål Svensk Kärnbränsleförsörjning AB alt sköta de här förhandlingarna, att underteckna ett avtal som binder oss på ell oacceptabelt säll. Antagligen har man gjort del ulan att regeringen tillfrågats. Jag har ännu inte fått något svar på den ursprungliga frågan: Visste regeringen om atl avtalet undertecknades med de här skadeständsklausulerna? Del är det som är del inlressanta, men det har energiministern inle svarat på. Beträffande villkorslagen och energipolitiken över huvud tagel skall vi förhoppningsvis lill sist, det vill jag poängtera, debaUera och besluta om den slutgiltiga utformningen i den här kammaren.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 utnyttjande av spillvärme från kärnkraftverk för bostadsuppvärmning

Överiäggningen var härmed slutad,

§ 5 Om utnyttjande av spillvärme från kärnkraftverk för bostadsuppvärmning

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för all besvara Lennan Petterssons (s) den 20 oktober anmälda fråga, 1978/79:60, och anförde:

Herr lalman! Lennart Pettersson har frågat mig om jag är beredd all med förtur hjälpa till och jämna vägen för det s. k. Sydvärmeprojektei för uppvärmning av bostäder, så att arbetena kan påbörjas redan vid Barsebäcksaggregatens planenliga avsiällningsperiod nästa sommar.

Jag vill erinra om att energikommissionen i siU betänkande (SOU 1978:17), Energi, föreslog en rad åtgärder som syftade till aU minska vårt oljeberoende. Kommissionen såg där bl. a. positivt på möjligheterna atl med kärnkraftsvärme, dvs. samtidig produktion av värme och el i kärnkraftverk, minska oljeberoendet.

Utredningar om möjligheterna att transportera hetvatten från kärnkraftverken i Barsebäck och Forsmark till fjärrvärmenäten i resp, Malmö-Lund och Uppsala-Stockholm föreligger. En ulredning om möjlighelerna all överföra värme från Ringhals lill Göteborg kommer atl färdigställas inom kort.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

öm utnyttjande av spillvärme från kärnkraftverk för bostadsuppvärmning

Somjag lidigare framhållit är jag posilivt inställd lill tanken på alt utnyttja kärnkraftverk för samtidig produktion av el och värme. En självklar förutsättning är att delta kan ske med rimlig ekonomi. Av de aktuella projekten borde en värmeöverföring frän Barsebäck till Malmö-Lund kunna genomföras snabbast och lill den lägsta investeringskostnaden.

En sådan värmeleverans från block 1 och 2 i Barsebäck skulle kunna leda till en oljebesparing pä i runt tal 300 000 lon per år, Förulom en minskning av oljeberoendet skulle detta ge påtagliga fördelar från miljösynpunkt. Bl, a, skulle utsläppen av svaveldioxid i sydvästra Skåne kunna minska med ca 6 000 lon per år.

En självklar fömlsälining för atl ett projekt av delta slag skall kunna accepteras är att slränga säkerhetskrav skall kunna uppfyllas även efter en ombyggnad.

Jag vill till sist i delta sammanhang erinra om vad näringsutskottel anförde i sitt betänkande (NU 1977/78:47) med anledning av förslagel lill lag om vissa rörledningar, m, m, Näringsutskoltet utgår från alt, om sä visar sig motiverat, regeringen föranstaltar om en komplettering av det föreslagna koncessionssystemet vid transport av bl, a. olja och naturgas till all även omfatta rörledningar för transport av hetvatten. Denna fråga bereds f n. i regeringskansliet.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret på min fråga.

Valet när det gäller den framlida värmeförsörjningen för bosläder i Malmö och Lund står mellan att bygga nya olje- och koleldade anläggningar och alt la vara på del helvatten som nu släpps ut i havet lill ingen nytta vid Barsebäcksverket. Det valet borde inte vara svårl för någon med lanke på vad ytterligare förbränning av kol och olja skulle innebära i form av ökade luftföroreningar, svavelutsläpp och cancerframkallande ämnen. Alt utnyttja Barsebäcksverkets kylvatten skulle innebära en minskning av olje- och kolimporten motsvarande närmare 300 000 ton olja per år. Det skulle innebära ett högst väsentligt bidrag lill strävandena att minska vårt slora oljeberoende, Atl säga nej till Sydvärmeprojektei innebär alltså ett gigantiskt energislöseri.

Sydkraft har också beräknat de ekonomiska vinsterna. Dessa kommer även all tillfalla de medverkande kommunerna Malmö och Lund, Den kalkyl som Sydkraft gjort upp redovisar ett överskoll på 1 miljard kronor sedan investeringar och räntor har dragits av. Statsrådet talade om atl det gäller att få en rimlig ekonomi på denna typ av projekt. Jag vill säga att del sannerligen inte är många investeringar som i dagens läge ger den höga avkasining som det här är fråga om. Dessulom har vi betydande sysselsättningseffekter- i en första omgång 30000 man under en fyraårsperiod.

Sammanfattningsvis kan man säga all ju snabbare Sydvärmeprojektei blir av, desto bättre för landei och för sydvästra Skåne. Ett snabbi klartecken från regeringens energiansvarige betyder all arbetet kan komma i gäng nästa år. Fjärrvärmeleveranserna från Barsebäcksverkel lill Lund och Malmö skulle dä

kunna börja under 1983.

Jag har nu fått statsrådet Thams svar. Såvitt jag kan se är det mycket positivi. Kanske är del litet oklart vad gäller tidsaspekterna, och på den punkten vill jag gärna ha ell klariäggande. Jag vill därför fråga om jag kan lolka Carl Thams besked här i dag sä atl han i sin egenskap av regeringens energiansvarige ser positivi pä all Sydkraft och kommunerna nu sätter i gäng med Sydvärmeprojektei. Kan alltså Sydkraft och kommunerna med regeringens goda minne nu gå in med ansökningar om tillstånd till de olika myndigheter som är berörda i sammanhanget?

Statsrådet CARL THAM;

Herr talman! Jag kan svara Lennart Pettersson alt, som jag redan antytt, del som regeringen bl. a. och kanske framför allt kan göra är alt underiätta koncessionsförfarandet i anslutning till det uttalande från näringsutskottet somjag tidigare refererade till. Beredningen av detta pågår i regeringskansliet, och jag hoppas förhållandevis snart kunna lägga fram ett förslag till riksdagen.

1 övrigt är det klart att det här projektet ytterst vilar på alt Sydkraft fattar ett positivt beslut, atl man alltså finner lönsamheten rimlig, och myckel talar för alt den är det. Regeringen kommer då i enlighel med vad jag tidigare sagt här alt se positivt på detta projekt,

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag lackar statsrådet för del här klariäggande beskedet. Därmed borde de ansvariga i sydvästra Skåne ha fått klara och entydiga besked. Del är väldigt bra all det har lämnats här ifrån kammarens talarstol.

Statsrådet Tham log upp möjligheten av en komplettering av den s, k, pipelinelagen lill alt även gälla hetvatten. Den gäller nu enbart transport av olja och naturgas. Del trorjag är en mycket vikiig förbättring när det gäller koncessionsförfarandel.

Men om den här revideringen drar för långt ul på tiden i regeringskansliet, så kan del i och för sig medföra fördröjning. Därför tyckerjag alt de som är ansvariga för Sydvärmeprojektei bör uppfatta det så att revideringen av pipelinelagen inle får utgöra ett hinder för att man skall komma i gång, utan jag ser det snarast så, att den revidering som behöver göras av den här lagstiftningen väl ändå i första hand får effekt när del gäller eventuella helvaltenledningar från Ringhals resp. Forsmark, Sydvärmeprojektei får alltså inte ligga still lill dess riksdagen har antagit en reviderad pipelinelag, om man nämligen med den gamla lagstiftningen kan komma fram fortare. Det är ju här inle alls fråga om några säkerhetsproblem och liknande, de läcks ju upp av den gamla lagstiftningen.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 utnyttjande av spillvärme från kärnkraftverk för bostadsuppvärmning

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 kärnkrafts-bygget i Forsmark

§ 6 Om kärnkraftsbygget i Forsmark

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet för att besvara Nils Hjorths (s) den 24 oklober anmälda fråga, 1978/79:69, och anförde;

Herr lalman! Nils Hjorth har frågat mig dels hur snart regeringen beräknar att Forsmark 1 skall kunna laddas, dels när arbetena med Forsmark 3 äter får sällas i gäng i full omfattning och dels när regeringen avser atl ge lillstånd till uppförande av elt centrallager för utbränt kärnbränsle.

Vad beträffar den första frågan vill jag anföra följande. I det beslut den lidigare regeringen fattade den 5 oktober i är med anledning av bl. a, Forsmarksbolagels ansökan enligl villkorslagen om atl få tillföra Forsmark 1 kärnbränsle sägs att regeringen vid sin bedömning av fömtsätiningarna för en helt säker slutlig förvaring av det högakliva avfallet funnit att viss kompletterande geologisk undersökning fordras för atl lagens krav skall vara helt uppfyllda,

Enligl vad jag har erfarit är kraftindustrin f n, sysselsatt med atl göra sädana kompletterande geologiska undersökningar.

När i detta fall Forsmarksbolaget inkommer med en förnyad ansökan enligt villkorslagen avser regeringen atl överlämna denna till statens kärnkraftinspektion för yttrande.

Om inspektionen därvid finner atl osäkerheten har undanröjts beträffande de geologiska förutsättningarna för slutförvaring i Sverige avser regeringen att lämna sökanden tillstånd att tillföra Forsmark 1 kärnbränsle.

Del går f n. inte att närmare ange när ett eventuellt laddningstillstånd kan ges. Tidpunkten är beroende av hur lång tid som krävs för de kompletterande geologiska undersökningarna och kärnkraftinspektionens prövning.

Beträffande den andra frågan så har inriktningen varit att denna höst ta ställning till om byggandet av det tredje aggregatet i Forsmark skall avbrytas eller fullföljas. Arbetena inom projekiei har begränsats i avvaklan på detta beslut. De uppgörelser som i samband därmed har träffats mellan berörda parter i projektet förutsätter all ett besked i frågan kommer att lämnas före årsskiftet. Regeringen räknar med atl della skall kunna ske.

Som svar pä frågan om ett centrallager vill jag slutligen efter samråd med bostadsminisiernanföraföljande. Svensk Kärnbränsleförsörjning AB(SKBF) ansökte den 30 november 1977 om lillstånd enligl 136 a § byggnadslagen (1947:385) alt få uppföra ett centralt lager för använt kärnbränsle vid antingen Forsmark, Simpevarp eller Sludsvik,

Regeringen avser alt inom kort fatta beslut med anledning av SKBF;s ansökan.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Jag har vid fiera tillfällen sedan regeringsskiftet 1976 riklat frågor och interpellationer till statsministern och energiministern om kärnkraftsbyggel i Forsmark,

Också Vallenfall och de anställdas organisationer har flera gånger oroligt frågat hur det skulle bli med det planerade och beslutade utbyggnadspro-

grammet, och det har även gjorts uppvaktningar, bl, a, från kommunens sida.

På alla dessa frågor har lämnats undvikande svar; regeringen har pä olika sätt förhalat frågan för atl om möjligl kunna hålla ihop regeringen fram till nästa val.

Det gick inle riktigt som man hade hoppats - meningsmotsättningarna var för slora och man nådde inte ända fram. Regeringen föll på Forsmark 3, Därmed kan man säga alt kärnkraften visat prov på oanad styrka. Delta utdragna resonemang om energifrågorna var ell dyrbart och beklämmande skådespel. Det har drabbal alla de tusentals personer som trott sig ha en trygg och säker anställning, det har drabbat företag och kommuner.

Nu har vi fått en enpartiregering som lovat alt lösa energifrågorna och som rimligtvis borde kunna enas i sin uppfattning. Del är därför med stort inlresse som jag har tagit del av svaret på mina frågor, och jag tackar statsrådet för svaret.

Pä fråga nr 1 om laddningen av Forsmark 1 svarade Carl Tham alt vissa kompletterande geologiska undersökningar skall företas. Det är rikligt att sädana undersökningar pågår. Jag vet själv att fyra aggregat är i arbete vid Finnsjön i norra Uppland -det är de s. k. poliliska borrhålen som man häller på med. Den gamla trepartiregeringen enades om della den 29 september. Jag vill framhålla att del är viktigt all de kompletterande undersökningarna, som jag förstår all man i folkpartiet nu känner sig bunden av, utförs så snabbt som möjligt, eftersom varje dags försening kostar stora pengar. Det finns i dag 350 personer anställda för driften, och de är färdigutbildade och redo alt ta itu med sin verkliga uppgift. I samma grad gäller detta Ringhals 3. Men det har varil oklart hur många borrhål som behöver borras där - fem eller hundra har nämnts i diskussionerna. Kan statsrådet ange ungefär hur lång tid detta arbete beräknas ta?

Min andra fråga gällde Forsmark 3 - tuvan som stjälpte regeringslasset alltså. När fär verksamheten där återupptas i full omfattning? Nu säger statsrädel all del skall lämnas ett besked före årsskiftet, men jag tror det är nödvändigt all det beskedet lämnas redan under november. Det är nämligen så att man har begärt medel och uppskjutit varslet för de anslällda byggnadsarbetarna, och tiden går snart ut. Eftersom del är viktigt att kunna behålla den arbetskraften intakt är det nödvändigl att få beskedet så snabbi som möjligl. Kan del ske under november månad?

Beträffande frågan om centrallagret är jag tacksam för det besked som lämnats. Men kan elt beslut fallas före årsskiftet?

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

öm kärnkraftsbygget i Forsmark

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Beträffande de geologiska undersökningar som Nils Hjorth talade om är det alldeles rikligt att vi anser att de skall genomföras och atl de skall genomföras sä, alt man kan få fram den kompletterande informaiion som den lidigare regeringen har begärt. Det blir sedan kärnkraftinspektionens sak att bedöma om de resultat man därvid får innebär alt villkorslagens krav har uppfyllts eller ej. Sedan skall, som jag också har sagt, regeringen fatta det

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

öm kärnkraftsbygget i Forsmark

slutliga beslutet.

Det är däremot fel atl ställa frågan om hur lång tid detta kommer atl ta lill mig. Den frågan bör ställas till dem som är ansvariga för borrningarna. Del är riktigt atl del har stått all läsa något olika uppgifter i tidningarna -jag kan bara hänvisa till dem och till de bedömningar som de ansvariga har gjort.

Vad beträffar Forsmark 3 harjag ingenting alt tillägga utöver vad jag redan har sagt, utom möjligen att det är min bestämda avsikt att regeringen skall ha ett förtroendefullt samarbeie med kraftinduslrin på grundval av de olika säkerhetskrav som riksdag och regering uppställer. Vi skall därför anstränga oss och se lill alt det inle uppstår någon lidsutdräkt i onödan.

Till sist: Vad beträffar centrallagret för använt bränsle - del s, k. CLAB -kan jag säga atl elt besked skall komma före årsskiftet.

NILS HJORTH (s);

Herr lalman! Det verkar litel egendomligt atl statsrådet lägger ansvaret för de ytteriigare geologiska undersökningarna på dem som utför borrningarna. Statens kärnkraftinspekiion godkände ju den förra ansökan om all få ladda. Likaså har KBS ansett att det svenska urberget är lämpligl. De instanserna har alltså redan godkänt ansökan. Det är regeringens åtgärder som har gjort atl man måste genomföra dessa ytterligare arbeten. Därför har regeringen ett ansvar och skall inle försöka skylla ifrån sig pä de andra institutionerna.

Det är vikligt all man kan behålla den arbetskraft som är anställd för det iredje aggregatet i Forsmark, Som jag sade har man för ett trettiotal man skjutit på varselliden, som går ut nu i november. Kan jag tolka statsrådets svar som alt han är beredd atl rekommendera Vattenfall aU behälla den arbetsstyrkan till dess alt besked kan lämnas om att man kan sätta i gäng arbetena i full omfattning igen?

Statsrådet CARL THAM;

Herr lalman! Regeringen begärde, vilket Nils Hjorth mycket väl vet, kompletterande information när del gällde ansökan enligl villkorslagen. Del är självklart att regeringen tar ansvar för detta. Själva poängen ärju all det är regeringen som skall granska hur bolagen har lyckats uppfylla de slränga säkerhetskrav som uppställts. Men sedan är det bolagens sak att genomföra det prakliska arbetet. Det innebär självfallet inte atl regeringen pä något sätt fritar sig från ansvaret för alt de gör detta. Men del är bolagens sak alt göra arbetet och att tala om hur fort del kan gä. Det kan inle jag göra - det vore felaktigt av mig.

Jag har ingen kommentar atl göra utöver det jag redan har sagt när det gäller Forsmark 3.

NILS HJORTH (s);

Herr talman! Jag begär inte att regeringen skall gå ut och borta vid Finnsjön eller på andra platser. Men regeringen har ett ansvar, och det var del jag försökte få fram. ,

Det har sagts att man i den förta trepartiregeringen hade väldigi olika

uppfattningar om antalet borrhål som var nödvändiga och om hur läng tid arbetet skulle la. En del sade att del räckte med fem borrhål, andra sade alt det behövdes hundra borrhål. En del sade att arbetet kunde la flera månader, andra sade alt det kunde ta fiera år. Del skulle vara intressant atl veta den nya regeringens uppfallning. Hur mänga häl anser man all det behöver borras?

Man skall inte skylla ifrån sig på bolaget som skall utföra arbetet. Bolaget måste ju ha vissa direktiv för detta.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Om hanteringen av uran vid Asea-Atoms bränslefabrik i Västerås

§ 7 Om hanteringen av uran vid Asea-Atoms bränslefabrik i Västerås

Statsrådet CARL THAM erhöll ordet föratt besvara Pär Gransledts {c) den 27 oklober anmälda fråga, 1978/79:86, och anförde;

Herr talman! Pär Granstedt har frägal mig vilka åtgärder jag avser alt vidtaga med anledning av att 3 ton uran, enligt uppgift, under de senasle fem åren försvunnit vid Asea-Atoms bränslefabrik i Västerås.

Som svar på frågan vill jag anföra följande. Enligt vad jag inhämtat från statens kärnkraftinspekiion har under de senasle åren skillnaden mellan de mängder uran som anländer lill resp. lämnar bränslefabriken varit ca

4 °/oo.

Skillnaden utgörs främst av uran som fastnat i röriedningar, filter o. d, under processen. Något utsläpp till omgivningen via luft och vatten har inle konstaterats,

Enligl de riktlinjer för bokföring av klyvbart material som har utarbetats av det inlernalionella atomenergiorganet lAEA kan man tillåla en skillnad på upp lill 5 °/oo mellan de bokförda mängderna uran som anländer resp, lämnar en anläggning som Asea-Atoms bränslefabrik. Värdena för Västeråsfabriken ligger således inom ramen för del som är tillåtet,

Kärnkrafiinspektionen studerar f n, och har även vidtagit åtgärder för alt minska den mängd uran som bokföringsmässigt binds i kärnbränslefabriken i Västerås, Dessa åtgärder beslår bl, a, i alt medverka lill atl del utarbelas bältre mätmetoder och förbättrad mätteknik vid bestämning av mängden uran som anländer lill resp, lämnar fabriken. Inspektionen studerar också olika metoder för atl bestämma den mängd uran som lämnar bränslefabriken i form av aktivt avfall. Regeringen avser atl uppdra åt kärnkrafiinspektionen all redovisa dessa frågor för regeringen.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka statsrådet Tham för svaret pä min fråga.

Låt mig först göra en liten refiexion om detta med formuleringar. När Carl Tham lalar om svavelnedfall räknar han i ton. När han lalar om försvunnet

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Om hanteringen av uran vid Asea- Atoms bränslefabrik i Västerås

uran räknar han i promille. Ton låter ju gärna mer än promille, och den omräkning som Carl Tham hargjort i svaret föranleder mig alt inleda med alt fråga: Stämmer den uppgift som förekom i tidningarna för någon vecka sedan och som finns i min fråga, all det försvunnit 3 lon uran i hanteringen vid Asea-Atoms bränslefabrik? Är alltså 3 lon lika med 4°/ooom året underden aktuella tiden?

Om så är fallet är 3 lon uran faktiskt ganska mycket, oavsett vilka relationstal man kan räkna fram i förhällande till den totala hanteringen vid den här fabriken.

Nu säger statsrådet Tham all skillnaden mellan de mängder uran som anländer lill resp, lämnar bränslefabriken främst utgörs av uran som fastnat i rörledningar, filter o, d. Också från Asea-Alom var man, när denna fråga väcktes, ganska svävande i sina uttalanden om vart detta uran egentligen hade tagit vägen. Man var från Asea-Atoms sida t. o. m. ännu mer svävande än vad del ansvariga statsrådet är. Man irodde där atl del hade fastnat i filter o. d., men man visste inte riktigt säkert. Därför måste jag fråga; Har det ordentligt kartlagts vart uranet tagit vägen? Man tycker ju att 3 ton uran, eller hur myckel det nu kan vara, är en sä pass stor kvantitet alt det borde vara ett samhälleligt intresse atl veta värdet finns och hur del har försvunnit. Och om detta inte har kartlagts, tänker regeringen i så fall se till atl det blir ordentligt kartlagt, sä alt vi vet vart uranet lagil vägen?

Även om man inte kunnat konstatera några utsläpp till omgivningen via luft och vallen-del ärju lur det-måste del verkligen vara av intresse all ha en ordentlig kunskap om vad som har hänt med detta uran.

Nu kommer man atl försöka förfina mätmetoderna och bringa ner svinnel, och det är naturligtvis väldigt viktigt. Men räcker det all man fär till stånd en sådan redovisning till regeringen som statsrådet lalar om? Vore det inte påkallat att få fram skärpta bestämmelser på del här området, så atl man verkligen har garantier för atl inle rätt slora kvantiteter uran kommer på villovägar på del sätt som tycks ha skett?

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag trodde faktiskt, Pär Granstedt, att det framgick av svaret att de 3 ton uran som Pär Granstedt hänvisade till i frågan motsvarade just de 4 "/oo som jag talade om. Anledningen till att jag nämnde denna uppgift var att den är intressant i förhållande till de internationella kontrollbeslämmelser som föreligger på detta område. Den godkända inlernalionella nivån underskrids alltså vid Väsieråsfabriken, vilket är tillfredsställande. Däremot är del inle tillfredsställande att här finns oklarheter. Det var också därför som jag i milt svar uttryckligen nämnde all efter vad jag erfarit är SKI sysselsatt med att få fram en bättre kartläggning, och vi avser begära alt SKI skall redovisa resultatet för regeringen. För all svara pä Pär Gransledts sista fråga vill jag också nämna alt om det dä visar sig att det finns anledning all vidta åtgärder kommer regeringen självfallel att göra det.

Jag tror all vi alla är överens om att vi skall hanlera dessa frågor så att maximal säkerhet kan uppnäs. Men jag konstaterar likväl - det gjorde ju

också Pär Granstedt i sina reflexioner - alt här föreligger inget hol mot människors liv eller hälsa eller för den omgivande miljön. Det konstaterade svinnel har sin grund i, som jag nämnde, atl merparten av detta fastnat i rör och diverse anläggningar under själva processen.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Först och främst var det bra atl få siffran bekräftad. I svaret redovisas bara den uppgift jag lämnar i min fråga, där jag säger all del enligt uppgift har försvunnii 3 lon uran. Det kommenterar inle statsrådet i svaret. Därför var det bra alt få siffran klart bekräftad.

Jag tycker all man bör se på detta med mycket stort allvar.

Statsrådet Tham säger att om del finns anledning kommer regeringen alt skärpa bestämmelserna. Jag tycker att om nuvarande bestämmelser gör det möjligt atl uran försvinner i kvantiteter som man får räkna i lon under loppet av några fä år, så är det motiv nog att skärpa bestämmelserna även om de internationella reglerna tillåter ett sä stort svinn. Det är i sä fall inte första gängen vi ser anledning atl i Sverige ha striktare regler än man har internationellt.

Även om vi hittills inle kunnat konstatera några radioaktiva utsläpp till omgivningen via luft och vatten villjag inte hälla med Carl Tham om all det inte föreligger något hot mot omgivningen, om ett sådant här svinn förekommer. Del fakium alt det hittills inte hänt någonling allvariigl är ingen som helst garanti för att inte de lon uran som med nuvarande system kan förväntas släppas ut i framtiden leder till negativa konsekvenser för omgivningen.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 hanteringen av uran vid Asea-Atoms bränslefabrik i Västerås

Statsrådet CARL THAM:

Herr lalman! Det är inle de nuvarande bestämmelserna som gör att det fastnar en del uran i anläggningen utan det är den tekniska processen. Då måsle man ställa sig frågan, om del finns något i den tekniska processen som kan medföra hot mot människors liv och hälsa. Hittills har detta inte kunnat konstateras.

Däremot finns det, som jag också framhållit, ett klart intresse av att kartlägga det hela och få ned svinnel så långt det över huvud taget är möjligt och om del visar sig nödvändigt vidta lämpliga åtgärder. Sådana åtgärder måste grunda sig på en mera utförlig kartläggning än som i dag finns tillgänglig. Det är också därför som regeringen avser att begära att kärnkraft-inspektionen redovisar delta för regeringen.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Del är inle bestämmelserna som avgör hur mycket som släpps ut utan den tekniska processen, säger Cari Tham, Men det måste väl ändå vara så alt Asea-Alom får se till atl anpassa sin tekniska process efter de beslämmelser som gälleri Det kan väl inte vara så att regeringen anpassar bestämmelserna efter Asea-Atoms tekniska process?

Självfallet har regeringen ansvaret för all se lill atl sådana regler gäller för

2 Riksdagens proiokoll 1978/79:29-32

Nr 29 den här hanteringen att det inte finns risk att tonvis med uran försvinner i den

Torsdaeen den process som sker i en svensk induslri,

9 november 1978

_____________ Överiäggningen var härmed slutad,

0/77 prioriteringen

av vissa brobyggen

§ 8 Om prioriteringen av vissa brobyggen

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet föratt i ett sammanhang besvara dels Nils Åslings (c), dels Marianne Siålbergs (s) den 6 november anmälda frågor, 1978/79:92 resp. 93, och anförde:

Herr talman! I februari i är beslöt den dåvarande regeringen att uppdra åt vägverket atl upphandla fyra stålbroar. Upphandlingen skulle underställas regeringens prövning. Den nuvarande regeringen har i beslut uppdragit åt vägverket att fullfölja upphandlingen för en av broarna.

Nils Åsling har med hänvisning lill della frågat mig när den enligl den tidigare regeringens beslut redan upphandlade Sannsundsbron kan beräknas komma lill utförande,

Marianne Stålberg har mot bakgrund av besluten frågat mig vad som föranledde mig alt riva upp en principuppgörelse som byggde på regional- och sysselsättningspolitiska skäl samt hur beslutet om all prioritera brobyggen endast i de södra delarna av landet stämmer överens med de regionalpolitiska målen alt skapa arbete i olika delar av landet.

Jag besvarar frågorna i elt sammanhang.

Genom beslut den 26 oktober 1978 anslog regeringen särskilda medel för byggande av Siallbackabron, Denna bro utgör en av de fyra broar som vägverket på uppdrag av den tidigare regeringen infordrat anbud på. För de övriga tre broarna, bl, a. Sannsundsbron, prövade regeringen inte avgivna anbud, då tillräckliga skäl f n. inte ansågs föreligga för att i särskild ordning finansiera en lidigareläggning. Detta innebär att Sannsundsbron får finansieras inom ramen för vägverkets ordinarie medel.

Av vad jag erfarit från vägverket kommer upphandling av Sannsundsbron all ske i dag. Bron kommer atl ulföras med en överbyggnad i slål och påbörjas innevarande vinter.

NILS ÅSLING (c);

Herr lalman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga. Jag lackar också för beskedel om Sannsundsbron - den är efteriängtad i Jämtland,

Men jag beklagar den osäkerhet som kommunikationsministerns tidigare besked i fråga om de fyra speciella broföretagen har åstadkommit. Jag upplever det som elt olycksfall i arbetet som vi fär ha förståelse för. Jag lycker också del är fel atl i del sammanhanget hänvisa till atl del f n, inle föreligger särskilda skäl alt finansiera en lidigareläggning av broföreiagen. Den bedömning som gjordes i februari av dåvarande kommunikationsministern i den tidigare regeringen har ju inte på något säu kunnat förändras av

ulvecklingen på arbetsmarknaden, vare sig för broföretagen som sådana eller belräffande den lokala arbetsmarknaden.

Nu är allt gott och väl, kan del synas. Jag sätter dock elt stort frågetecken inför del sista beskedet i svaret som fru Bondeslam ger, nämligen att Sannsundsbron fär finansieras inom ramen för vägverkets ordinarie medel. Om detta innebär, kommunikationsministern, att andra angelägna företag får stå tillbaka, så har man förryckt den tidigare prioriteringsordningen och dessulom missal poängen med den lidigare regeringens beslut om dessa fyra extraordinära broföretag, dvs, att det skulle vara en speciell insals.

Jag måste säga att del vore mycket beklagligt om detta leder till att andra angelägna vägbyggnadsprojekt inom vägverkets ansvarsområde får stå lillbaka, och jag vädjar till kommunikationsministern att i så fall se till alt vägverket får den mol dessa engagemang svarande erforderliga medelsförstärkningen.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Om prioriteringen av vissa brobyggen

MARIANNE STÅLBERG (s):

Herrialman! Jag ber alt få lacka kommunikationsministern för det i och för sig positiva svaret på min fråga. Det är klart att vi i Jämtland med förvåning och stor besvikelse mottog beskedet om att bron över Sannsundet inte nu skulle kunna komma till stånd, såsom lidigare förutsatts. Det är därför glädjande om bron nu kommer till utförande.

Byggandet av Sannsundsbron är av betydelse för Jämtlands län av fiera skäl, bl, a, för de många arbetslösa, även om den inte får någon avgörande belydelse för sysselsättningsläget. Bron innebär i alla fall elt gott tillskott för anläggningsarbetarna. Men den kommer också att få stor betydelse för de berörda människorna runt omkring, eftersom de lättare än nu får tillgång till den arbetsmarknad som finns i Östersundsområdet.

Men jag måste slälla ungefär samma fråga som Nils G. Åsling; Varifrån kommer pengarna? Jag sitter själv i länsstyrelsen i Jämtlands län, och där har vi konstaterat att den låga medelstilldelningen inle gjort det möjligt att prioritera Sannsundsbron därför att den tar för mycket medel från andra angelägna vägprojekt. Därför ärjag ytteriigt förvånad över att dessa medel nu plötsligen skulle kunna finnas hos vägverket inom den ordinarie medelstilldelningen.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM:

Herr lalman! Som svar på både Nils Åslings och Marianne Siålbergs frågor vill jag säga att jag förmodar att vägverket i den pågående fierårsplaneringen fördel framlida vägbyggandet har funnit alternativ som möjliggör byggande av bron med start i vinter.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

öm förslag till riksdagen om ny trafikpolitik

§ 9 Om förslag till riksdagen om ny trafikpolitik

Kommuniktionsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för alt besvara Bertil Zachrissons (s) den 25 oktober anmälda fråga, 1978/79:71, och anförde;

Herr lalman! Bertil Zachrisson har frågat mig om regeringen har för avsikt atl under året förelägga riksdagen proposition om ny trafikpolitik och, om sä är fallet, vilka huvudfrågor propositionen kommer att omfatta.

Regeringen har för avsikt atl under våren 1979 förelägga riksdagen en samlad trafikpolitisk proposilion. Proposilionen kommer all behandla regeringens principiella syn på mål och medel i trafikpolitiken, den övergripande trafikplaneringen, kostnadsansvarels utformning och tillämpning i väg- och järnvägstrafiken, frågor som hänger samman med det framlida järnvägsnätets utformning, laxe-och marknadsföringsfrågor inom järnvägstrafiken, den framtida vägpoliliken, vissa frågor rörande kollektivtrafiken, särskill tätortstrafiken, och frågan om kollektivtrafikens anpassning till de handikappades behov.

BERTIL ZACHRISSON (s);

Herr lalman! Jag ber att fä tacka kommunikationsministern för svaret. Det är bra atl den anmärkningsvärda tystnaden i regeringsdeklarationen beträffande trafikpolitiken bryts och att löfte om en trafikpolitisk reform nu ges inför riksdagen.

Visseriigen har vi under de två senasle åren matals med ymnigt strödda löften och hugskott på trafikområdet som starkt härdal vår misstro mot regeringens förmåga atl lägga fram förslag lill en samlad trafikreform. Jag hoppas all del nu i dag avgivna löftet är ordentligt förankrat i regeringen till skillnad frän vad vi varit vana vid under de två senaste åren.

Av naluriiga skäl kan diskussionen bara gälla innehållsförteckningen. Detaljerna får anstå tills i vår när proposilionen kommer.

Min första fråga gäller trafikplaneringen. Det är bra alt den övergripande trafikplaneringen kommer atl vara med. Men vi vet att fördröjningen av irafikreformen innebär stora risker för att vi kommer all fatta beslut på ett föråldrat beslulsunderiag. I kommuner och landsiing liksom i myndigheler och trafikorganisalioner har man kommii i elt väldigt besvärligt planeringsläge genom att reformen ständigt skjutits upp. Därför är det nödvändigt med en snabb uppslramning av den regionala trafikplaneringen. Länsstyrelser och övriga myndigheler måsle få besked om hur slalen definierar sitt ansvar i förhållande till del regionala ansvaret och om hur samarbetet mellan olika trafikgrenar bältre skall kunna tillvaratas.

Hamn- och flygplatsplaneringen måsle samordnas med den övriga trafikplaneringen. Jag förutsätter all en sådan samordning föreslås i den kommande propositionen.

Kostnadsansvarels utformning och tillämpning för olika trafikgrenar är också en nyckelfråga för en ny trafikpolitik. 1 all synnerhet gäller del all komma till rätta med järn vägens problem, som ju knappast bli vit mindre efter

den senaste lidens mänga laxeutspel.

De 300 miljonerna som den trafikpolitiska kommittén såg som en skälig regleringspou har i det här läget genom SJ:s aptit kompletterats med åtskilliga nya krav som måste försvära regleringen av SJ:s ekonomiska ansvar.

Ulan att begära någon delaljredovisning vill jag därför fråga slalsrådel om del är regeringens avsikt att reglera hela frågan om SJ;s ekonomi, inkl. förslag om laxeförändringar och järnvägsnedläggelser, ersättning till det icke lönsamma nätet osv., i proposilionen. Om så är fallet, har då regeringen för avsikt atl låta de ekonomiska åtaganden, som del innebär, slå igenom i den kommande budgeten, eller kompletteras förslaget med en laxehöjning?

Jag förutsätter att en regering av så utpräglad lidsbestämd karaktär sätter en ära i atl inte skjuta den här skuldbördan framför sig.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 bemanningen av Rödkallens fyr

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM: Herr lalman! Jag vill bara försäkra Bertil Zachrisson om att hela regeringen står bakom beslutet om atl lägga fram den här trafikpolitiska proposilionen i vår, och jag är inte nu beredd atl i detalj gå in på vad proposilionen kommer all innehålla.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om bemanningen av Rödkallens fyr

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för aU besvara Sten-Ove Sundströms (s) den 18 oktober anmälda fråga, 1978/79:43, och anförde:

Herr talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig omjag är beredd att vidta åtgärder för en fortsatt äretrunlbemanning av Rödkallen.

Frågan om indragning av Rödkallens lotsuppassningsslälle under Luleå lolsplats har prövats av regeringen. I beslut i början av året medgav regeringen aU lotsuppassningsställel färdras in. Indragningen har emellertid ännu inte verkställts av sjöfartsverket i avvaklan på delsen utredning om möjligheterna atl samordna vissa funktioner i hamn-, lots- och farledsverksamhelerna, dels en rapport från en arbetsgrupp som utreder frågan om framtida bemanning av ulsjöplatser. I arbetsgruppen ingår representanter för naturvårdsverket, SMHI och sjöfartsverket. Jag avser inte att vidta några åtgärder i frågan.

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag lackar kommunikationsministern för svaret på frågan.

I takt med effektiviseringen av fyrdriften har den personal som bemannar fyrarna fält allt fler uppgifter atl fylla, och beträffande Rödkallen finns det en rad punkter som måste beaktas när en indragning av bemanningen diskuteras. Från Rödkallen sker t. ex. kontinuerlig rapportering till SMHI var iredje timme. Bland de data som sänds vidare till SMHI kan nämnas en från 1870 oavbruten isstatistik från områdei samt inle minst de lokala väderrapporter

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

öm bemanningen av Rödkallens fyr

som sänds lill bl. a. loisarna.

En avbemanning av Rödkallen betyder också stora olägenheter för yrkesfiskarna i området. Om Rödkallen läggs ner har man ingen replipunkt i hela Bottenviken, och denna yrkesgmpp anser därför all sjösäkerheten äventyras. Också den växande fritidsbåtstrafiken ställer utökade krav på bevakning i den yttre skärgården. Även frän försvarshäll finns ett intresse av atl behålla en god övervakning av kuslbandet.

En mängd faktorer talar alltså för att en bemanning av Rödkallen bör behållas även i framtiden. Men självfallet kan man inte bortse från atl det kostar en del pengar att behålla bemanningen av Rödkallen. Frågan är egentligen om den ekonomiska redovisning som sjöfartsverket har givit av påstådda besparingar genom en avbemanning av fyren är acceptabel sett från samhällsekonomisk synpunkt.

Vinslen av all dra in bemanningen på Rödkallen lär ligga omkring 100 000 kr. per år. Av dessa pengar har SMHI förklarat sig berett att skjuta till 80 000 kr. - en tjänst - eftersom man anser att en bemannad station är helt överlägsen en automatstalion. Kvar skulle alltså stå en rationaliseringsvinst på 20 000 kr. för samhället. Därutöver har man från båtmännens sida föreslagit ytteriigare besparingar, som gör att den verkliga rationaliseringsvinsten skulle sluta någonstans kring 8 000 kr. Detta kan vara värt all ha i minnet, när man diskuierar vad en indragning av bemanningen innebär.

I del svar som jag har fått hänvisar kommunikationsministern till atl en arbetsgrupp jobbar med dessa saker och att i arbetsgruppen ingår representanter för SMHI och sjöfartsverket. Statsrådet avser inte alt vidta några åtgärder i frågan. Delta är märkligt med lanke på den ringa besparing som denna indragning innebär för samhället. Man har inle heller på något sätt brytt sig om att inhämta synpunkter från de regionala myndigheterna, länsstyrelsen osv. Del är anmärkningsvärt, inle minst med tanke på att den förre kommunikationsministern gjorde en del direkta ingripanden för alt hejda nedläggningar och indragningar av bemanningen på fyrar. Jag tänker i detta fall på Mäseskär.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herr talman! Jag vill först säga att del var den tidigare regeringen som beslulade alt en indragning av Rödkallen fick äga mm och alt frågan om en avbemanning måsle avgöras med hänsyn till trafikutvecklingen, den tekniska utvecklingen när det gäller båtmateriel, telemateriel etc. och lill möjligheten att samordna verksamheten inom sjöfartsverket med andra organs verksamhel.

I Luleå finns potentiella samordnings- och rationaliseringsmöjligheter, då såväl sjöfartsverket som hamnen f n. har från varandra oberoende passningsfunktioner. En avbemanning av Rödkallen kan således komma att sammanfalla med att dessa passningsfunklioner samlokaliseras.

När del gäller sjöräddningen finns del enligl sjöfartsverket behov av en operativ sjöräddningsenhet i Luleå skärgård. Från såväl ekonomisk som administrativ synpunkt är en placering i Luleå alt föredra. En placering där är

också operativt lämplig. Genom vissa åtgärder, bl. a. nödhamn med kommunikationsmöjligheter på Rödkallen, kompenseras bortfallet av Rödkallen som bemannad utsjöplais.

Vad avser vädertjänsien planerar SMHI anskaffning och installering av utrustning för fjärravläsning av meteorologiska och hydrologiska data på Farstugrund. Därigenom tillgodoses behovet av meteorologiska och hydrologiska uppgifter för vädertjänsien på ell tillfredsställande sätt.

När del gäller flyget har Kallax flygplats fält direktinformation om vädret från Rödkallen. Vid en övergång lill fjärravläsning kommer informationen med viss kortare tidsfördröjning, men möjligheter flnns alt efter en viss lid reducera den fördröjningen.

Sammanfallningsvis kanjag konsialera att en indragning av bemanningen på Rödkallen har fä nackdelar, medan fördelarna från ekonomisk och administrativ synpunkt är stora.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 mottgningsfÖr-hållandena för lokalradion i Kalmar län

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har väldigt svårt alt se de ekonomiska fördelarna, när besparingen i det här fallet totalt rör sig om ca 8 000 kr. per år.

Förutom de organ kommunikationsministern nämnde finns det många grupperingar som har nytta av alt fyren är bemannad. Somjag sade, är SMHI berett all skjuta lill en tjänst - man anser nämligen atl en bemannad station är betydligt säkrare än en automatstalion.

Sedan tyckerjag att det är förunderligt atl regeringen inle bryr sig om atl höra efter vad de lokala intressenterna och de regionala myndigheterna tycker, detta med tanke pä den ynkliga vinsl en avbemanning trots allt innebär för samhället. Yrkesfiskarna och även andra intressenter ser en bemanning av fyren även i framtiden som någonting mycket viktigt.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 11 Om mottagningsförhållandena för lokalradion i Kalmar län

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för alt besvara Ivan Svanströms (c) den 19 oklober anmälda fråga, 1978/79:56, och anförde;

Herr lalman! Ivan Svanström har frågat mig om jag är beredd att företa åtgärder för att förbättra motlagningsförhållandena för lokalradion i norra delen av Kalmar län. Bakgrunden lill frågan är, enligt Ivan Svanström, alt allmänheten i områdei har klagat över dåliga motlagningsförhållanden. Orsaken anses vara brislande kapacitet på Västervikssändaren.

Lät mig först i korthet beskriva hur utsändningen av lokalradiopro-grammel i Kalmar län går till. Programmet distribueras över två olika sändare, varav den ena är den ordinarie P 3-sändaren i Väslervik. Den andra är en särskild lokalradiosändare i Emmaboda. Emmabodasändaren täcker i huvudsak de södra länsdelarna medan sändaren i Västervik läcker de norra. I

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 mottgningsfÖr-hållandena för lokalradion i Kalmar län

de mellersta delarna av länet kompletterar sändarna varandra i viss ulslräckning.

När det gäller Västervikssändarens kapacitet kan jag nämna atl denna sändare lillhör de starkaste FM-sändarna i landei. Effekten uppgår till 60 kW och en effektökning skulle, enligl televerket, endast ge obetydliga förbättringar av programmottagningen. Jag kan därför inle finna alt del föreligger någon brislande kapacitet i den meningen all sändaren skulle vara för svag. Däremoi kan del naturligtvis i undantagsfall finnas luckor i sändarens täckningsområde, där programmen hörs något sämre t. ex. pä grund av geografiska hinder. Varken televerket eller Sveriges Lokalradio anser emellertid atl motlagningsförhållandena är särskill besvärliga i de norra länsdelarna.

Allmänt kan sägas alt televerket i samråd med lokalradion fortlöpande arbetar med alt eliminera de motlagningssvårigheter som kan finnas på olika håll i landei. Jag kan i del sammanhanget nämna alt man när det gäller Radio Kalmars sändningar f n. överväger behovet av en mindre sändare i Oskarshamn. En sådan sändare skulle förbättra mottagningen av både de ordinarie P 3-sändningarna och lokalradioprogrammet. Samtidigt skulle det bli möjligl för lokalradion all sända särskilda programinslag över ett mindre område än länel.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! Jag får tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Av svaret framgår atl enligt de uppgifter som finns skulle sändningsförhållandena vara goda i norra länsdelen. Jag vill då bara påpeka atl jag inte tagit mina uppgifter ur luften, utan alt jag har fåll fiera brev och samtal i della ärende. Del är emellertid möjligl atl en del av klagomålen stammar från de områden som statsrådet avser med mellersta delen av länel. Enligt svaret är del ju så alt de bägge sändarna "i viss utsträckning" kompletterar varandra. Dä kan det uppstå besväriigheler i skarven.

Del kan också hända atl en del av klagomålen härrör från del förhållandel att man i norra delen av länel av andra skäl hellre lyssnar på lokalradion i Östergötland. Del har ju andra orsaker än sändningskapaciteten.

Det är dock uppenbarligen så all det kan råda olika åsikter i den här frågan. Jag noterar med tillfredsställelse att man överväger att genom en mindre sändare i Oskarshamn läcka den lucka som kan finnas mellan de bägge sändarna i Kalmar län.

Kommunikationerna i Kalmar län är alldeles speciella på grund av länels långsmala utformning. Della gäller också sändnings- och mottagningsförhållandena för radio och TV.

Därmed halkar slalsrådel också nästan in på programutformningen med atl säga atl man kan sända särskilda programinslag över elt mindre område av länet. Som landstingsordförande vill jag säga atl del snarare är ell inlresse all vi får goda motlagningsförhållanden för elt samlat programutbud som läcker

hela länet, detta så mycket mera som vår press är delad sä att del knappast finns något pressorgan som är heltäckande i landstingsområdet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om fortsatt utbyggnad av Göteborgs hamn

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för alt besvara Kurt Hugossons (s) den 26 oklober anmälda fråga, 1978/79:81, till induslriminislern, och anförde;

Herr talman! Kurt Hugosson har frågat industriministern dels om induslriminislern anser alt det ur näringspolitisk synpunkt är angeläget all slå vakt om Göteborgs hamn, dels om industriministern kommer atl medverka till ett statligt delägarskap i Göteborgs hamn, så alt därigenom en fortsall uibyggnad av hamnen kan säkerställas. Frågan har överlämnats till mig.

Göteborgs kommun och Göteborgs hamn har i skrivelse den 31 oktober 1977 lill regeringen föreslagit alt Göteborgs hamn ombildas till aktiebolag, där slalen erbjuds teckna aktier lill en belopp av ca 150 milj. kr.

I vissa avseenden intar Göteborgs hamn en särställning bland svenska hamnar. Det gäller i fråga om den transoceana linjetrafiken, där hamnen i mänga fall fungerar som centralhamn inle enbart för Sverige utan också för Norden i övrigt. Denna ställning har Göteborgs hamn uppnått av egen kraft i hård konkurrens med andra hamnar. I andra avseenden konkurrerar Göteborgs hamn direkt med andra svenska hamnar.

Jag anser att det är värdefullt för det svenska näringslivet att ha tillgäng till den omfattande service som Göteborgs hamn erbjuder. De pågående investeringarna i Älvsborgs- och Skandiahamnarna svarar enligl min mening väl mol de krav som bl. a. den pågående omstruktureringen inom sjöfarten ställer.

När det gäller frågan om statligt delägarskap har regeringen ännu inle tagit slutlig ställning. En sådan prövning måste givetvis göras med utgångspunkt i ell vidare hamnpolitiskt perspektiv. Därvid måste Göteborgs hamns konkurrensförhållanden gentemot konlinenlhamnar särskill beaktas. Regeringen avser därför all införskaffa ytteriigare underlag i della avseende.

I den s. k. varvspropositionen föreslås bl. a. att vissa angelägna väg- och järnvägsinvesieringar som har belydelse för Göteborgs hamn skall kunna ulföras som beredskapsarbeten. Härigenom bidrar staten till atl de aktuella uibyggnadsplanerna kan förverkligas.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Omfönsati utbyggnad av Göteborgs hamn

KURT HUGOSSON (s):

Herr lalman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaren pä de frågor jag har ställt.

Jag riktade mina frågor lill industriministern, eftersom Göteborgs hamn har en utomordentligt stor näringspolitisk betydelse, icke blott för näringslivet i Göteborg och Västsverige utan i allra högsia grad för hela det svenska

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 fortsatt utbyggnad av Göteborgs hamn

näringslivet. Nu har frågorna överlämnats lill kommunikationsministern för besvarande.

Min första fråga var om industriministern anser del vara angeläget ur näringspolitisk synpunkt alt slå vakt om Göteborgs hamn. Jag uppfattar kommunikationsministerns svar på den frågan som elt klart och entydigt ja.

På min andra fråga - om vi kan förvänla oss ett statligt delägarskap i Göteborgs hamn - svarar kommunikationsministern alt den nya regeringen ännu inte har tagit ställning lill den frågan. Del har jag naturiigtvis full förståelse för - regeringen har inte haft möjligheter all göra det på den korta tid som har stått lill förfogande. Alt jag ändå ställt frågan beror på att det gått mer än elt år sedan den här saken aktualiserades.

Som jag redovisat i motiveringen för mina frågor spelar Göteborgs ham n en utomordentligt stor roll när del gäller den transoceana trafiken. Den transoceana linjefarten lill Skandinavien går till Göteborgs hamn. Över 75 % av det gods som denna sjöfart transporterar skickas vidare till övriga delar av Sverige eller till andra nordiska länder.

Med den utgångspunkten anser vi del vara ell riksintresse att man slår vakt om den här trafiken. När del gäller denna trafik har Göteborgs hamn inte någon konkurrens med svenska hamnar, ulan man arbetar i konkurrens med hamnarna på kontinenten. Därför anser vi del vara ett statligt inlresse alt se till att Göteborgs hamn även framgent kan slå vakt om sin ställning, så att vi får behålla den transoceana trafiken över Göteborg.

För att i framtiden klara konkurrensen på det sätt som sker i dag krävs utomordentligt stora investeringar- investeringar pä åtminstone 250 milj. kr. Att göra dessa investeringar kan inle vara en kommunal uppgift, eftersom del här är fråga om ett riksintresse.

Eftersom kommunikationsministern i sitt svar säger alt regeringen skall pröva della ärende i ett vidare hamnpolitiskt perspektiv vill jag fråga; Hur lång lid kommer denna prövning att ta?

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herr lalman! 1 vilka former delta beslulsunderiag skall breddas har regeringen ännu inle tagit slutlig ställning lill, men arbetet skall bedrivas snabbt.

KURT HUGOSSON (s);

Herr lalman! Jag lackar för del beskedel. Del är viktigt atl regeringen snabbt tar ställning, sä att kommunen får vela om det finns möjligheter alt klara den erforderliga investeringsverksamheten.

Man har inom svenskl näringsliv - alltså inte inom Göteborgs hamn -räknat ut att det svenska näringslivet skulle få en åriig merkostnad på åtminstone 350 milj. kr., om den transoceana sjöfarten inte gick till en svensk hamn utan i stället lill våra konkurrenthamnar nere på kontinenten. En sådan årlig merkostnad på 350 milj. kr. klarar inle del svenska näringslivet. Därför är del utomordentligt angeläget att regeringen slår vakt om delta.

Jag anser som statens representant i Göteborgs hamnslyrelse alt staten här har ett utomordentligt stort intresse och ansvar, och därför hoppas jag att regeringen kommer att göra elt ställningslagande i enlighet med det uttalande nuvarande statsministern gjorde i Göteborg i början av sepiember. Han slog då entydigt och klart fast atl del bör vara ett statligt engagemang i Göteborgs hamn och atl hamnen bör ombildas till ett bolag där staten är delägare. Det är icke fråga om någon subvenlionering av hamnen. Göteborgs hamn är ett ekonomiskt självbärande företag och bör vara det i framliden också. Men det gäller all skapa förutsättningar så att man kan klara den investeringsverksamhet som är så viktig för svenskl näringsliv.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

öm avgiftsfinansiering av vissa vägar och broar

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Om avgiftsfinansiering av vissa vägar och broar

Kommuniktionsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för att besvara Kun Hugossons (s) den 26 oklober anmälda fråga, 1978/79:82, och anförde:

Herr talman! Kurt Hugosson har frågat mig om jag avser att låta statens vägverk fullfölja ulredningen om en avgiftsfinansiering av vissa Europavägsobjekt. Om svaret på denna fråga är ja vill Kurt Hugosson veta omjag inom en snar framlid avser alt lägga fram förslag för riksdagen om införande av ett tullvägssyslem i vårt land.

Utredningsarbetet inom vägverket om avgiftsfinansierade vägar är i praktiken slutfört. En del av ulredningen har redan överlämnats till kommunikationsdepartementet. Resterande del kommer att överiämnas inom de närmaste dagarna. Svaret på Kurt Hugossons andra fråga är nej.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag ber alt få lacka kommunikationsministern för svaren även på dessa frågor- vi lämnade vatlnet och gick över till våra vägar.

Del som förvånar mig litet är alt denna utredning i praktiken redan är slutförd. Som ledamot i vägverkets styrelse är jag en aning förvånad över detta besked, men jag tror naturiigtvis på kommunikationsministerns svar.

Vi reagerade i riksdagen när förutvarande kommunikationsministern uppdrog ät vägverket att göra en sådan här utredning. Vi gjorde del av två skäl. För del första hade vägverket för två år sedan i en lidigare utredning klart deklarerat alt något underiag för avgiftsfinansiering av de svenska vägarna över huvud taget inte förelåg i detta land. För det andra har riksdagen vid flertaliga tillfällen med en klar och entydig majoritet avvisat de moderata förslagen och propåerna om atl vi skall införa tullvägssyslem i Sverige.

Jag vill ge uttryck för en ulomordentligl stor tacksamhet när kommunikationsministern nu klart svarar nej på frågan. Kommunikationsministern har icke någon som helst avsikt att för Sveriges riksdag framlägga förslag om

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 en bro över Bjursunds ström i Kalmar län

tull vägar i Sverige, och jag är mycket glad över all vi har fåll della besked. Jag hoppas att frågan om tullvägar - som skulle lägga yllerligare avgifter på svenska fordonsägare - därmed för lång lid framöver är borta från Sveriges riksdag. Tack, fru kommunikationsminister!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om en bro över Bjursunds ström i Kalmar län

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM erhöll ordet för atl besvara Ivan Svanströms (c) den 26 oktober anmälda fråga, 1978/79:83, och anförde;

Herr lalman! Ivan Svanström har frågat mig om Bjursundsbron beräknas komma med i blivande varvsbeslällningar av stålbroar.

Besvär har anförts hos regeringen över vägverkets beslut om fastställelse av arbetsplan för bro över Bjursunds ström. Vidare har statens vägverk, vägförvaltningen i Kalmar län, hos regeringen hemställt om partiell avlys-ning av farleden vid den planerade bron. Dessa ärenden bereds f. n. inom kommunikationsdepartementet. Jag kan därför inte nu göra något uttalande om byggandet av Bjursundsbron.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! Även när del gäller den här frågan tackar jag pliktskyldigast för svaret, även om det som jag ser det var tämligen innehållslöst. Jag hade nämligen frågat om möjlighelerna att ta in Bjursundsbron bland de beställningar som skall läggas ul med anledning av varvskrisen och som innebär att man i stället för alt bygga betongbroar skall bygga stålbroar. Jag lyssnade därför med intresse på vad som sades tidigare under frågestunden beträffande bron i Jämtland.

Det överklagande som gjorts gäller höjden på bron. Jag känner väl till bakgrunden lill delta. Bron kommer nämligen att gå tvärs över en angiven segelled, och vad som här kommit in i bilden är iniressen från ägare till nöjesbålar med för hög mast. De har begärt atl få en brohöjd på om jag minns rätt 20 meter i stället för en planerad höjd pä 15 meter - jag får göra reservalionen all jag inle är säker på om de här höjderna är korrekta.

Del jag frågar om gäller de besvär - i det fallet rör det sig verkligen om besvär, fru kommunikationsminister - som råder när det gäller kommunikationerna i Kalmar län. Jag kan inte begära all en ny kommunikationsminister skall ha hunnit sälla sig in i dessa problem, men jag ser att den förutvarande kommunikationsministern befinner sig i kammaren, och han är väl införstådd med dessa frågor.

Denna brofråga har varit aktuell väldigt länge. Som jag framhåller i min fråga finns det också en industri i Loftahammar - en skärgårdssocken som nästan är på väg att dö ut - en industri som är beroende av tunga transporter för sin råvaruleverans och för frakt av sina färdiga produkier. Den industrin

har funnit del väldigt besväriigt med den färja som finns och fick när den etablerade sig i Loftahammar ett löfte om att vägförhållandena snabbt skulle förbättras. Det är därför vi i Kalmar län är ganska irriterade över atl inte problemen i samband med brofrågan snabbt kan lösas.

Jag är medveten om att man i det här fallet måste ta hänsyn till det överklagande som föreligger, men jag vill fråga om det är möjligt all räkna med all av ordinarie medel kunna få sådan ökad tilldelning av väganslagen alt del räcker för all också bygga Bjursundsbron lidigare än planerat.

Kommunikationsministern ANITHA BONDESTAM;

Herr talman! Innan formella möjligheter finns för att bygga bron kan jag inte uttala mig om tidpunkten för brons byggande. Men rent allmänt vill jag framhålla att prioritering av väg- och broobjekl sker inom ramen för fierårsplaneringen av del statliga vägbyggandet. Som bekant är flerårsplane-ringen i stor utsträckning decentraliserad, och del är länsstyrelserna som såväl upprättar som fastställer dessa planer för länsvägnäiet. I del planeringsarbetet deltar också landets kommuner aktivt.

I den av länsstyrelsen i Kalmar län i juni i år upprättade flerårsplanen för länsvägar ingår Bjursundsbron med byggstart år 1986. Om skäl att stödja sysselsättningen i den aktuella regionen uppkommer, kan naturiigtvis brobygget komma all tidigareläggas i förhållande lill den lidpunkten.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 åtgärderför att säkra sysselsättningen i Alfta, llsbo och Söderhamn

IVAN SVANSTRÖM (c);

Herr talman! Jag är medveten om atl del här finns ett formelll lagligt hinder att ge ett besked, men jag framhåller all del skulle kunna vara möjligt all få in denna bro som en delbesiällning i samband med varvsbeslällningarna och därigenom ulnyltja andra medel än de ordinarie väganslagen, som ju är de medel kommunikationsministern nu lalar om och som faller under länsstyrelser, kommuner osv.

Del är vår förhoppning i Kalmar län att man med utnyttjande av de särskilda medlen skulle kunna få denna angelägna bro till slånd lidigare än vad som är möjligt om vi måste invänta ordinarie tilldelning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Om åtgärder för att säkra sysselsättningen i Alfta, llsbo och Söderhamn

Induslriminislern ERIK HUSS erhöll ordet för att i elt sammanhang besvara dels Stig Alflins (s) den 18 oklober anmälda fråga, 1978/79:42, dels Gunnel Jonängs (c) den 19 oklober anmälda fråga, 1978/79:59, och anförde;

Herr talman! Stig Alftin har frågat mig vilka åtgärder regeringen kommer atl vidta för alt säkra sysselsättningen för de anställda vid dels Östbergs Fabriks Aktiebolags anläggningar i Alfta och llsbo, dels Kockums Industri

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 åtgärder för att säkra sysselsättningen i Alfta, llsbo och Söderhamn

Aktiebolags produktionsenhet i Söderhamn. Stig Alftin har vidare frågat mig vilka garantier regeringen kommer aU kräva för atl säkra den framtida sysselsättningen på de här orterna vid en eventuell försäljning av verksamheterna till svenska eller utländska företag.

Även Gunnel Jonäng har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd atl vidta för att trygga sysselsättningen vid de nämnda industrierna.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Slora delar av den svenska skogsmaskinsindustrin arbetar i dag med otillfredsställande kapacitetsutnyttjande och betydande överiager. En nedskärning av produktionskapaciteten kan bli nödvändig. Risk föreligger därför för en minskning av sysselsäuningen inom denna del av industrin.

Min företrädare, Nils G. Åsling, uppdrog i september 1978 åt bankdirektör Arne Callans atl biträda industridepartementet i frågor rörande den aktuella situationen inom branschen. Överiäggningar pågår nu i syfte att finna realistiska handlingsalternativ. Med hänsyn härtill är det ännu för tidigt att uttala sig om sysselsättningskonsekvenserna. Givetvis måste dessa väga tungt i bedömningen, eftersom skogsmaskinsföretagen i fiera fall spelar en viktig roll för sysselsättningen pä de orter där de är verksamma.

De formella möjligheterna för staten alt vid en förelagsförsäljning ställa villkor i fråga om t. ex. viss sysselsältning är i allmänhet begränsade. I fråga om företag som åtnjuter lokaliseringsstöd - vilket såväl Östbergs som Kockums gör-gäller dock att stödet kan krävas äter, om det sker en väsentlig förändring av äganderätten lill rörelsen. Om man emellertid beslutar atl lokaliseringsstödet får kvarstå efter en ägarförändring, kan den myndighet som har beviljat stödet ställa villkor om t. ex. den framlida sysselsättnings-nivån.

Svenskt aktiebolag, vars bolagsordning innehåller en s. k. ullänningsklau-sul, dvs. ell förbehåll om att endasl en viss mindre de! av aktierna får förvärvas av utländska intressen, måste - om det gäller ett större företag - ha regeringens medgivande för all kunna upphäva utlänningsklausulen. Vid prövningen av om elt sådant tillslånd skall ges, kan frågan om företagels betydelse från sysselsättningssynpunkt aktualiseras.

Vilka sysselsättningsgarantier regeringen kommer att kräva vid en eventuell ägarförändring är emellertid en hypotetisk fråga. Målsättningen måste vara att anpassa produktionskapaciteten till marknadsförhållandena, så all branschen får förutsättningar för långsiktig lönsamhet och därmed tryggad sysselsättning. Om detta bäst främjas genom samarbetsavtal, fusion mellan två eller fiera företag eller på annat sätt kan inte nu bedömas.

STIG ALFTIN (s):

Herr talman! Jag ber atl få lacka industriministern för svaret pä min fråga.

Den svenska skogsmaskinsindustrin befinner sig i elt akut krisläge. Detta har särskilt hårt drabbat oss i Hälsingland, där ca 1 000 anställda nu direkt berörs vid Östbergs Fabriks AB i Alfta och llsbo samt vid Kockums Mekaniska Verkstads AB i Söderhamn. Problemen är så allvarliga på dessa

orter all omedelbara åtgärder nu krävs från regeringens sida.

Östbergs har nu varslat ett stort antal anställda i Alfta och llsbo, men del är mycket osäkert om den åtgärden kan hjälpa företaget ur krisen. Orsaken lill branschens svårigheter är i grunden lågkonjunkturen och en betydande överkapacitet. Förhandlingar mellan företagen har pågått under en längre lid för atl finna gemensamma lösningar. Även utländska företag har visat intresse.

De anslällda vill helt naturiigt slå vakt om det tekniska kunnande som de har och med tanke på framliden och jobben få till stånd en helsvensk lösning för branschen och en alternativ produktion för de jobb som faller bort. Men kommuner och anställda har i det här fallet saknat ett gemensamt forum med möjligheter atl påverka utvecklingen.

Ett sådanl forum där regeringen taretl övergripande ansvar har krävts vid uppvaktningar pä industridepartementet. Jag finner det anmärkningsvärt alt den förre industriministern Åsling, som följt de här problemen under ett hell är enligt departementet, ändå lycks ha varit hell passiv och överiålil ät några få kapitalägare atl själva klara ut den här branschens problem och sysselsätlningssvårigheler. Så mycket mer posilivt ser jag pä industriministerns svar i dag.

Med hänsyn lill krisläget pä berörda orter och del långsiktiga behovet av en rationell svensk skogsmaskinsinduslri anser jag i likhel med de anslällda, alt vi nu måsle kräva av regeringen alt den tar initiativet till och del övergripande ansvaret för en strukturrationalisering och för jobben.

Regeringen måste ha klart för sig alt samtidigt som Östbergs och Kockums har stora sysselsättnings- och likviditetsproblem representerar de en tekniskt myckel framstående och utvecklingsbar industrikapacilel. De kan lillgodose det stora behov av maskinutrustning som svenskl skogsbruk och förädlingsledet även framdeles har bl. a. för att klara exporten i en hårdnande internationell konkurrens.

Varken landet, berörda kommuner eller de anslällda har råd att avveckla de här industrierna. Men oron för jobben och för framliden hos de anslällda och deras anhöriga är nu myckel stor i Alfta, llsbo och Söderhamn.

Jag vill därför ä deras vägnar fråga industriministern, om han nu vill tillmötesgå kraven att regeringen går in och tar elt övergripande ansvar för strukturrationaliseringen inom skogsmaskinsindustrin och om industriministern är villig all agera snabbast möjligl för alt få fram en plan för alt klara jobben pä dessa orter. Det är viktigt att vi får svar på detta nu.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 åtgärderför att säkra sysselsättningen i Alfta, llsbo och Söderhamn

GUNNEL JONÄNG (c);

Herr lalman! Jag ber all fä lacka industriministern för svaret på min fråga.

Den långa lågkonjunkturen inom skogssektorn har medfört svårigheter även förskogsmaskinsbranschen,som bl. a. är koncentrerad till Hälsingland, vid Östbergs i Alfta och Kockums i Söderhamn,

Ur regionalpolitisk synpunkt utgör både ÖSA och Kockums strategiska industrier som har utomordentligt stor betydelse för sysselsättningen i

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Om åtgärderför att säkra sysselsättningen i Alfta, llsbo och Söderhamn

Voxnadalen, Söderhamn och llsbo i norra Hälsingland,

ÖSA med sina 700 anställda befinner sig i elt trängt ekonomiski läge. En viss förbättring har skett den sista liden - man har sålt 20 maskiner till Tjeckoslovakien, Man har dock, inkl, fabriken i llsbo, varslat 156 man,

Skogsmaskinsbranschen behöver både långsiktigt och kortsiktigt slöd, och jag ställer i dag ett krav för ÖSA;s räkning - jag kräver 10 miljoner i induslrigaranlilån. Jag är lacksam för ett besked från industriministern på denna punkt,

ÖSA har knappast fått några statliga bidrag i form av t. ex, arbetsmarknadsstöd och lagerstöd, ÖSA har självt av sill rörelsekapital satsat 10 å 15 milj, kr, åriigen pä produktutveckling, STU har givit smulor och har nyligen nekat bidrag för utveckling av nerträdfällsaggregat med hänvisning till ÖSA;s ekonomiska läge.

Nog är det orimligl att del svenska samhällel inle är mer intresserat av atl produktutveckling sker i ett företag och att man inte är beredd atl salsa på della. Här har samhället nu en chans all reparera sina försummelser.

Vid Kockums Industri AB i Söderhamn är också ca 700 anställda, varav 300 arbetar med skogsmaskinerna. Söderhamnsregionen är f n, myckel hårt pressad med industrinedläggningar.

Regeringen förhandlar med Kockumskoncernen om statligt överlagande, Kockums Induslri bör inle ingå i detta övertagande. En samordning underiätias inom skogsmaskinsbranschen om Kockums Industri förblir ett fristående förelag,

Skogsmaskinsbranschen har en överkapacitet i dag. För alt uppnå långsiktiga resultat och därmed trygga de anställdas situation anser jag del nödvändigt alt en strukturrationalisering sker. Del är nödvändigl med samordning när del gäller försäljningsorganisation och marknadsföring. Förutsättningar finns verkligen för export, och en exporldrive bör sällas in.

Vissa krav måsle därulöver slällas när del gäller skogsmaskinsbranschens framlid:

Ingen försäljning fär ske lill multinationella företag.

Den fackliga arbetsgruppen bör användas som referensgrupp av Arne Callans,

Vid en omstrukturering av branschen måsle alternativ sysselsällning skapas för dem som drabbas av nedskärningar.

Regeringen måsle vidta snabba åtgärder för att minska oron bland de anslällda och för all den svenska skogsmaskinsbranschen inte skall komma pä efterkälken gentemot utländska tillverkare.

Industriministern ERIK HUSS;

Herr talman! Får jag ånyo understryka, som svar till de båda frågeställarna, att den svenska skogsmaskinsindustrin befinner sig i elt mycket trängt läge. Detta kräver uppenbariigen strukturella åtgärder, och det är föratt underiätta, förbereda och ge underlag för sådana åtgärder som invesieringsbankens chef nu agerar som industridepartementets representant. Jag har nyligen haft ett

samtal med bankdirektör Callans för alt förvissa mig om alt han är i full gång med uppgiften. Det är en intrikat men också en brådskande uppgift, Arne Callans är väl medvelen om det, industridepartementet är också väl medvetet om det och om del ansvar som åvilar oss,

STIG ALFTIN (s):

Herr lalman! Jag ber att få instämma i Gunnel Jonängs krav,

Närdet gäller Kockums i Söderhamn vet vi alt företaget har förhandlat med bl, a, del finska storförelaget Valmet, De anslällda och kommunen har varit myckel dåligt informerade om vad som i verkligheten har pågått. Farhågorna för nedläggning i Söderhamn har varken bekräftats eller förnekats av företaget, därför är det förklarligt att de anställda känner stor oro inför framtiden,

Söderhamns kommun har förlorat ca 800 arbetstillfällen pä två år, vilket är mycket för en sä pass liten kommun.

När del gäller Östbergs Fabriks AB så har Alfta samhälle under den senaste 20-årsperioden helt byggts upp omkring och blivit beroende av detta förelag. Utvecklingen i llsbo har under senare är varit likartad. Nu har Östbergs varslat 156 anställda, och enligt annonser i dagspressen vill man sälja den del av företagel som är belägen i llsbo. De anställda vet ingenting om sin framlid.

Jag vill påminna om atl den socialdemokratiska regeringen tidigare av lokaliserings- och regionalpoliliska skäl har satsat stora pengar på dessa industrier i Alfta och Söderhamn,

Östbergs Fabriks AB i Alfta har tidigare erhållit lokaliseringsbidrag med 4,3 milj, kr, och lokaliseringslån med 15 milj. kr., vidare utbildningsstöd med 0,3 milj. kr.

Kockums i Söderhamn har tidigare erhållit lokaliseringsbidrag med 2 milj, kr. och lokaliseringslän med 15 milj, kr.

Del är alltså ganska slora belopp som staten och skattebetalarna ur regionalpolitisk synpunkt har satsat för atl skapa nya jobb i dessa orter.

Jag vill till slut fråga industriministern om regeringen vill medverka lill alt skapa elt forum där både anställda och berörda kommuner kan vara med och påverka utvecklingen när det gäller atl slå vakt om jobben och åstadkomma alternativ produktion för de jobb som försvinner i Alfta, llsbo och Söderhamn,

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

öm åtgärderför att säkra sysselsättningen i Alfta, llsbo och Söderhamn

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Det förhäller sig på det viset atl den förre industriministern Nils Åsling var synnerligen aktiv när del gällde frågorna inom skogsmaskinsbranschen. Han har ju också tillsalt en utredare, bankdirektör Arne Callans.

Jag finner det något oroande atl industriministern i sitt svar inle nämner någonling om exportmöjlighelerna för skogsmaskinsbranschen och inte heller anlägger några regionalpolitiska synpunkter på frågan. Della hade, som jag ser del, varil pä sin plats, Skogsmaskinsbranschen harju något av just del

3 Riksdagens protokoll 1978/79:29-32

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 åtgärder för alt säkra sysselsättningen i Alfta, llsbo och Söderhamn

som i dag krävs av svensk industri - en avancerad produktutveckling - och tillverkar produkter som skulle kunna bli bra exportvaror. Del ligger verkligen i hela samhällets intresse och del faller under regeringens ansvar all dessa exporlmöjligheler tillvaratas på bästa sätt.

Någon länghalning av den här frågan kan inte accepteras, eftersom det skulle kunna innebära atl de amerikanska och kanadensiska tillverkarna kunde fä alltför stort försprång. Därför måste vi kräva atl regeringen handlar snabbt.

Dagens Nyheter har i en tidningsartikel i dag uppgifter om alt branschen tvingas avskeda hälften av de sammanlagt ungefär 2 000 anslällda. Detta är naturligtvis helt orimligl. Del vore närmasl en skandal om sä skedde i en industritillverkning som måsle bedömas ha framliden för sig och som genom en samordning har möjlighet lill avsevärd export. Jag vore tacksam om induslriminislern åtminstone ville dementera uppgiften om nedskärningen. Även om jag förslår alt industriministern inte i dag kan ange några siffror för den framlida sysselsätlningen inom branschen, måste man ändå kunna begära en dementi av dessa uppgifter.

Vi måsle i vårt land la vara pä de exportmöjligheter vi har, och det är regeringens ansvar och uppgift atl se till att så sker. Skogsmaskinsbranschen erbjuder möjligheter till export.

Induslriminislern ERIK HUSS:

Herr lalman! Jag vill betona alt jag blev felrefererad när det sades alt jag i svaret inle hade berört de regionalpolitiska konsekvenserna, I del skrivna svaret understryks att sysselsättningskonsekvenserna måste "väga tungt i bedömningen eftersom skogsmaskinsföretagen i fiera fall spelaren vikiig roll för sysselsätlningen på de orter där de är verksamma", - Del är bara ordet regionalpolitik som saknas, men innehållet finns, och det är det väsentliga.

Lät mig också betona alt jag finner del naturiigt all överiäggningar sker mellan den av den tidigare departementschefen tillsatte utredningsmannen och de fackliga organisationerna i denna fråga.

Jag vill vidare betona alt jag är medveten om att del förekommer en export - inle särskilt omfatlande; ungefär 15 % trorjag det är av produklionen som exporteras. Del måste givetvis också ingå i bedömningarna atl överväga en prognos för exportens framtida ulveckling.

Jag vill till sisl understryka att denna fråga kommer atl handläggas med all den skyndsamhel som är möjlig, men del är inte naturligt atl jag ger några konkreia utfästelser eller gör några konkreta ståndpunktstaganden när en beredning av frågan som bäst pågår.

STIG ALFTIN (s);

Herr talman! Jag ber alt fä framföra ett tack till induslriminislern för del senasle svaret. Jag lycker det var mycket positivt när det gäller samarbetet med de fackliga organisationerna.

Men vad gäller varslen vid Östbergs Fabriks AB måste man ha klart för sig

att de har utfärdats hell ensidigt från företagets sida efter det atl MBL-förhandlingarna hade strandat. De anställda där anser atl andra alternativa lösningar först borde ha prövats, och de har bl, a, lagt fram förslag om hur man skulle kunna klara av problemen. Förelaget har inle kunnat redovisa någon produktionsplan förde kommande åren som innebären lösning av krisen. De anslällda tycker det är anmärkningsvärt alt företagel helt plötsligt har varslat dem om uppsägning utan atl ha någon plan som ligger till grund för varslen.

Jag kan också säga att det har stått en annons i pressen - även i rikspressen -om försäljning av industrilokalerna uppe i llsbo. Det sägs i denna bl. a.: "I lokalerna bedrivs idag tillverkning av verkstadsprodukter med 72 verkstads-anställda och 24 tjänstemän." Alla dessa är inte varslade, men man måste besinna att även deras framtid är oviss, eftersom man inte vet någonting om företagets framtid.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 åtgärderför att trygga sysselsättningen inom glasindustrin

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! När industriministern nämner att exporten utgör 15 % av produktionen vill jag säga alt år 1976 låg exportandelen för hela branschen på 10 %. I dag ligger den enbart för ÖSA i Alfta på 30 %. Det är viktigt att framhålla delta - del säger något om möjligheterna för denna industri.

Industriministern har lagt sysselsällningspolitiska aspekter på den här frågan - del är rikligt. Jag vill framhäva, som jag gjorde lidigare, att från regionalpolitisk synpunkt är både ÖSA och Kockums mycket strategiska industrier. De ligger båda inom det allmänna stödområdet. Här har, som sagt, regeringen elt verkligt ansvar, som bl. a. innebär att man bör handla snabbi.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen inom glasindustrin

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för all besvara Gösta Anderssons (c) den 25 oktober anmälda fråga, 1978/79:72, och anförde:

Herr talman! Gösta Andersson har, mol bakgrund av atl Upsala-Ekebys köp av Orrefors återgått, frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för alt trygga sysselsättningen inom den manuella glasindustrin.

Låt mig erinra om att slatsmakterna ingalunda har förhållit sig passiva när det gäller atl skapa förutsättningar för en positiv utveckling av den manuella glasindustrin.

Riksdagen har år 1977 på förslag av den dåvarande regeringen beslutat om kraftigl ökade insaiser för den manuella glasindustrin under en treårsperiod (prop. 1976/77:61, NU 1976/77:37, rskr 1976/77:283).

Syftet med detta älgärdsprogram, som vann bred politisk anslutning vid riksdagsbehandlingen, är alt på bästa säll medverka lill att den långsiktiga

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 åtgärderför atl tiygga sysselsättningen inom glasindustrin

konkurrenskraften i branschen stärks på ell sådant sätt alt de anställda kan ges en tryggad sysselsättning.

Den aktiva medverkan frän samhällets sida som frågeställaren efterlyser finns således redan fastlagd i elt riksdagsbeslut.

Huruvida den nu uppkomna situationen inom glasindustrin motiverar att det löpande branschprogrammet för glasindustrin ändras ärjag för dagen inte beredd alt ta ställning lill.

Under detta anförande övertog lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GÖSTA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret på min fråga. För atl man riktigt skall kunna inse och förstå hur allvariigl läget är för den manuella glasindustrin, måste man nog göra klart för sig vilka svåra bakslag som branschen har drabbats av under en längre tid. Under perioden 1960-1975 -när socialdemokraterna hade regeringsansvaret - lades hälften av alla glasbruk ned. Antalet tillverkningsenheter minskade från 44 till 22. Under samma lid minskade antalet anslällda från 4 000 lill 2 000. Dessutom måsle man göra klart för sig atl i glasbruksbygderna finns del i regel ingen annan sysselsältning atl tillgå för människorna. Man kan med rätta hävda all få områden i landet har drabbats så hårt av nedläggningar som just glasbruksbygderna.

De människor som fortfarande har sin anställning och sin försörjning inom den manuella glasindustrin lever tyvärr med en stor osäkerhet inför framtiden. Trots att regering och riksdag, som industriministern påpekade, fattal beslut om olika stödåtgärder tycks del råda osäkerhet inom förelagsledningarna om vilka salsningar som man är beredd atl göra för alt säkra sysselsättningen på sikt. I del här läget kan inte samhällel stå passivt. Det får inte råda något tvivel om att den svenska manuella glasindustrins framlid måste säkras.

Vi måste också ha klart för oss atl den manuella glasindustrin inle tål nya nedläggningar eller nya nedskärningar av antalet anställda. Det är nu vikligt atl inse att del krävs en serie positiva insatser och salsningar för all säkra branschens framlid. Det krävs insatser fören bättre produktutveckling. Lika vikligt är del att förstärka den inlernationella marknadsföringen. Min fråga lill industriministern blir därför slutligen om han aktivt kommer all medverka till att en plan presenteras som visar hur man kan säkra sysselsättningen och de olika bruksenheternas framtid. Kan de anslällda och människorna i glasbruksbygderna räkna med ett sådanl aktivt och positivt stöd från industriministern?

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Låt mig konstatera all det är tre fyra veckor sedan del påbörjade samarbetet mellan de två största glasbruksgrupperna avbröts. I det nya lägel häller båda grupperna pä - det harjag genom samtal förvissat mig

om - att planera hur de skall dra konsekvenserna av den uteblivna fusionen. Därvid fösts betydande avseende just vid frågan om internationell marknadsföring.

Del förefaller mig naturiigt att från departementets sida för tillfället avvakta vad som nu planeras inom de två slora grupperna. Vi följer utvecklingen. Vi är samlidigt medvetna om atl statens industriverk, som administrerar branschprogrammet för glasindustrin, följer utvecklingen inom de fristående mindre glasbruken.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 gruvindustrin i Västerbotten

GÖSTA ANDERSSON (c);

Herr lalman! Jag är lacksam för aU induslriminislern redovisar den inställningen atl han noga följer utvecklingen. Men jag är övertygad om all om del skall ske något posilivt krävs det också initiativ inom en nära framlid. Jag hoppas alt industriministern har klart för sig att en fortsatt utslagning av arbetstillfällen i glasbruksbygderna kan medföra näst intill en utplåning av dessa bygder. Ja, jag vill t. o. m. gå så långt att jag påslår all det vore socialt oansvarigt om dessa samhällen skulle tvingas föriora den enda industriella verksamhet som finns i de här bygderna. Jag hoppas atl induslriminislern förslår att människornas möjligheter all få nya jobb i dessa bygder är långt sämre än t. ex. när del sker företagsnedläggningar i storstadsregionerna,

I glasbrukssamhällena finns ingen offenllig verksamhet som ständigt växer, ökar sysselsättningen och ger nya jobb. Här finns en myckel blygsam serviceverksamhet, I regel är det svårt att finna nya möjligheter till industriell verksamhet. Jag hoppas att industriministern inser vilken hopplös situation människorna står inför, när de blir ulan jobb jusl i dessa bygder. Jag utgår ifrån alt induslriminislern erkänner att samhällel därför har ett särskill stort ansvar för alt säkra sysselsäuningen i glasbrukssamhällena.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Om gruvindustrin i Västerbotten

Induslriminislern ERIK HUSS erhöll ordet för atl besvara /!/•/!(? Nygrens (s) den 25 oktober anmälda fråga, 1978/79:75, och anförde;

Herr talman! Arne Nygren har frågat mig om regeringen överväger några initiativ med anledning av Boliden Metall AB;s besked om planerade avskedanden och nedskärningar av planerad ulveckling av gruvindustrin i Västerbotten.

Boliden Metall AB har meddelal alt företaget kommer att minska antalet anslällda med 370 personer, av vilka de allra flesia sysselsätts vid företagets anläggningar i Boliden och Rönnskär.

Åtgärden får ses mot bakgrund av att Boliden Metall AB, liksom flertalet andra företag i väriden som bryter malmer av koppar, zink eller bly, har fått vidkännas betydande föriusier under senare år. Orsaken härtill är de mycket låga melallpriserna, framför alll pä koppar. Boliden Metall AB har genomfört

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Öm gruvindustrin i Västerbotten

ett omfattande investeringsprogram under senare år. Företaget har nu gått in i en konsolideringsfas. På längre sikt bör förutsättningarna för en stabil produktion och lönsamhet vara goda. Diskussioner pågår nu mellan Boliden Metall AB och industridepartementet om gruvindustrins framtid i Västerbotten. Förelagets verksamhel där bedöms vara långsiktigt lönsam och kommer alt bidra till sysselsättningen i regionen även i framliden.

Vad gäller utvecklingsarbetet i företagel vill jag hänvisa lill att mineralpo-liliska utredningen i vår väntas lägga fram förslag rörande forsknings- och utvecklingsverksamheten på mineralområdet.

ARNE NYGREN (s);

Herr lalman! Jag ber alt fö tacka för svaret på min fråga.

Beskedet från Boliden Metall den 17 oklober alt företaget planerar alt minska arbetsstyrkan i Skellefteå med 200 tjänstemän och 170 kollektivt anställda var av många skäl elt mycket dystert besked.

För det första skulle de ijänstemän och arbetare som nu hotas av friställning knappast ha några möjligheter all få annan sysselsältning i Skellefleomrädei. Där slår redan i dag mellan 1 200 och 1 300 arbetslösa i kö för arbete.

För det andra skulle en nedbanining av verksamheien i Boliden och Rönnskär utgöra ett allvariigl hot mot verksamheten i bolagets gruvor och på andra arbetsplatser. Förelaget har 8 000-9 000 sysselsatta.

Fördel tredje skulle en halvering av företagets planerade utvecklings- och investeringsverksamhet - det innebär bolagels nedskärningsplaner - slå i strid med del utvecklingsarbete för svensk gruvnäring som mineralpolitiska utredningen f n. söker utforma. Gruvindustriarbetareförbundets fackligt-politiska handlingsprogram för gruvnäringen har en helt annan och mycket mera positiv syn på framliden för sulfidmalmerna än vad Bolidens förelagsledning tycks ha. Både ulredningen och fackförbundet ser mindre negativt på framliden; man menar alt avskedanden och neddragningar av utvecklings-och investeringsinsalser inte är motiverade.

Fördel fjärde skulle elt fullföljande av Boliden Metalls avvecklingsplaner myckel allvariigl försämra en lidigare hårt drabbad arbetsmarknad i Skellefteå,

Det är ingen överdrift att säga att Skelleftelrakten i dag ärett av de områden i värt land som hårdast drabbats av den sysselsältningsnedgång vi haft de senaste två åren. Under 1977 och 1978 kommer närmare 2 000 arbelslillfällen att försvinna i Skellefteå, Yllerligare nedläggningar väntar in på 1979, bl, a, vid Algotsfabriken, där 250 kvinnor får gå om inte regeringen ingriper.

Detta betyder alt sysselsättningen i Skellefteå minskal med 6-7 % under denna tid, Mol den bakgrunden hoppas jag alt industriministern reagerar och agerar,

I går uppgav tidningarna i Norrland atl en aktivitet skulle vara på gång för atl öka det statliga engagemanget i bl, a, Laisvallgru van för alt därmed lösgöra medel för Bolidenföretaget, Jag vill fråga industriministern om det är den kontakten som avses med uppgiften i svaret alt diskussion f n, pågår mellan

Boliden Metall och industrideparlementet.

Särskilt angeläget anser jag del vara med elt ingripande från regeringen då Bolidenföretagets planer slår i direkt strid med den framlidsplanering för svensk gruvindustri som mineralpolitiska utredningen nu gör och som nu är i slutfasen.

Jag frågar industriministern om regeringen kommer att reagera mol Bolidenföretagets planer på all lägga framtidsforskning och utvecklingsarbete i malpåse.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Om gruvindustrin i Västerbotten

Induslriminislern ERIK HUSS;

Herr lalman! Låt mig understryka atl regeringen är väl medveten om de svåra sysselsättningsproblemen i Skellefteregionen. Vi är också medvetna om Bolidenförelagels stora belydelse både för Skellefteregionen och för andra delar av Västerbollen, och för övrigt också för angränsande län både normt och söderut. Vi befinner oss därför i diskussioner med Boliden på bred front, inle bara avseende Laisvallgruvan, och gör överväganden inom departementet. Men Arne Nygrens fråga kommer vid en tidpunkt då del inte är möjligt alt redovisa några ståndpunkter - diskussionerna har inte avancerat så långt.

ARNE NYGREN (s);

Herr talman! Bolidenförelagel har uppgell att kraven och satsningarna på miljöförbättringar skulle vara en av anledningarna lill att man behöver minska arbetskraften. Jag vill fråga industriministern om han i den frågan haft några konlakler med regeringen i övrigt.

De senaste månaderna harjag gjort arbetsplatsbesök såväl vid Rönnskärsverken som i Kristinebergsgruvan. Och på båda ställena harjag mött precis samma önskemål från anslällda, arbetsledare och platsledningar, nämligen att man vill fö möjlighet till ytteriigare investeringar. Bara i Kristineberg krävs det, sade man, 130 milj. kr. för satsning på produktion, om man inle skall få en mycket allvarlig ulvecklingssitualion i mitten av 1980-lalet.

Medel ur den slmkturfond som vi socialdemokraler har föreslagit både 1977 och 1978 skulle ha varit ypperiigt atl ta till i den här silualionen för atl hjälpa upp en industri som har utvecklingsmöjligheter, som industriministern säger, men som har direkta likvida bekymmer.

Jag skulle vilja fråga industriministern om han ser några möjligheter alt regeringen medverkar till all de nödvändiga personalinskränkningarna, som myckel allvariigl oroar inle bara anställda utan också Skellefteå kommun och tydligen även regeringen, kan undvikas och att man i stället kan fortsätta en satsning på utvecklings- och forskningsarbete.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 riskerna vid gifttransporter med bd

§ 18 Om riskerna vid gifttransporter med bil

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för alt besvara Sture Korpås (c) den 27 oktober anmälda fråga, 1978/79:87, lill kommunministern, och anförde:

Herr talman! Sture Korpås har frågat kommunministern vilka åtgärder han är beredd att vidta för alt skydda befolkningen utefter våra trafikleder mol risker förknippade med transport av fariigt gods.

Frågan har överlämnats till mig.

Säkerhetsfrågorna i samband med transport och annan hantering av farligt gods är av stor betydelse inte bara för dem som utför transporter, lastnings-och lossningsarbeten utan också för andra människor och för vår yttre miljö.

I syfte alt göra hanteringen av fariigt gods tryggare och därvid sä långt som möjligt begränsa olika typer av olycksrisker har omfattande och detaljerade besiämmelseroch anvisningar pä samtliga transportområden utfärdats. Delta gäller både pä det internationella och på det nationella planet. Sverige är sålunda anslutet till de mellanslalliga överenskommelser m, m, som reglerar internationella järnvägs-, sjö-, luft- och vägtransporter av farligt gods,

1 fråga om internationella transporter av fariigt gods på väg är Sverige sedan år 1974 anslutet till den europeiska överenskommelsen om transport av fariigt gods på väg (ADR), Denna överenskommelse anger vilket farligt gods som inte får transporteras på väg eller som får transporteras på väg endast på vissa villkor. Den innehåller vidare föreskrifter om förpackning, tankar, märkning, fordonskonslmktioner osv,

I samband med att Sverige biträdde ADR beslöt riksdagen att frågan om nationella vägtransporter av farligt gods skulle lösas inom ramen för gällande produktkontrollagstiftning och i första hand handhas av de myndigheter som enligt denna lagstiftning har ansvaret för olika varukategorier,

I princip innebär delta att statens industriverk skall handha regleringen i fråga om brandfarliga och explosiva varor, produklkonlrollnämnden regleringen i fråga om hälso- och miljöfariiga varor och statens strålskyddsinslitut regleringen i fråga om radioaktiva varor. Samordnande myndighet är statens industriverk.

Successivt har nya nationella regler inom de olika produktområdena utarbetats för alt fö lill slånd ett regelsystem som läcker alla de produkier som omfattas av ADR, Elt exempel på en sådan nytillkommen nationell reglering är produktkontrollnämndens kungörelse om vägtransport av vissa hälso- och miljöfariiga varor som styckegods, vilken trädde i kraft den 1 juli i år. Reglerna omfattar giftiga ämnen, frätande ämnen saml hälsofarliga komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser. Motsvarande regler för varor som transporteras i tank eller som bulklasl trädde i kraft den 1 april 1977.

Likaså sker kontinueriigi en anpassning av gällande nationella regler till de förändringar som görs i ADR-reglerna för atl möta nya krav och beakta nya tekniska fömtsällningar.

Enligt väglrafikkungörelsen (1972:603) har länsstyrelserna befogenhet att meddela lokal trafikföreskrift som avser transport av fariigt gods. Därigenom finns en möjlighel alt göra lokala regleringar avseende t. ex. vilka vägnät som skall upplåtas för eller undantas frän transporter av farligt gods. Som exempel på tillämpningen av denna befogenhet kanjag nämna alt bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län gjort en speciell inventering av vilka färdvägar inom Stockholms kommuns tätbebyggda delar som är lämpliga alt utnyttja för transport av farligt gods och föreskrivit alt dessa vägar skall utnyttjas för ändamålet.

Jag vill vidare nämna alt rikspolisstyrelsen som ell led i insatserna för atl förstärka den lokala bevakningen av transporter av fariigt gods ordnar speciell utbildning för poliskåren. Ell omfattande arbele har också inletts av statens industriverk för atl la fram underlag för utbildning av alla som berörs av transporter av farligt gods främst på landsväg.

Trots det omfattande säkerhetsarbete som gjorts och som fortlöpande äger rum är regelsystemet ännu inte komplett och det behövs ökad samordning, information och utbildning. Delvis torde detta kunna förklaras av alt ansvaret är fördelat på flera myndigheter. Detta förhällande har tidigare diskuterats i riksdagen. Riksdagen här därvid som sin mening (mot, 1976/77:521 och 1976/77:813, TU 1977/78:1, rskr 1977/78:8) gett regeringen till känna aU frågan om en koncentration av del samlade ansvaret för transporter av fariigt gods lill en myndighet liksom frågan om samordning av säkerhetsbestämmelserna för transport av farligt gods bör tas upp lill allsidig prövning.

Förslag om tillkallande av en särskild utredare med uppdrag alt överväga dessa och näraliggande frågor kommer inom korl att framläggas för regeringen.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

öm riskerna vid gift transporter med bd

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr talman! Jag vill börja med alt tacka industriministern för svaret.

Olyckor av del slag som inträffade i Enköping fungerar ofta som väckarklockor för beslutsfattare. Jag noterar därför med tillfredsställelse industriministerns besked atl regeringen inom kort kommer alt tillsätta en särskild utredare som skall ta upp de problem som aktualiseras i frågan. Men med hänsyn till frågans art är det angeläget atl denna utredare arbetar snabbi.

Vad som särskilt bör uppmärksammas i detta speciella fall är bristen på central samordning vad gäller hanteringen av farligt gods. Delta återspeglas givelvis i fältarbetet.

I september förra året uppvaktades därför arbetsmarknadsdepartementet i denna fråga - då med särskild tyngdpunkt på arbetarskyddet.

Det är helt klart alt vi måsle kunna transportera farligt gods. Men det måsle ske under hänsynstagande till de faror som kan uppstå. Strängare krav måste bl. a. kunna ställas pä del lastutrymme i vilket godset förvaras. En brand, som i delta fall började i hjulaxeln, kan annars sprida sig alltför lätt. Här bör jämförelser kunna göras med de bestämmelser som finns för brandsäkerheten i offentliga lokaler, pä arbetsplatser och i bostäder. Man kan också fråga

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 riskerna vid gijttransporter med bd

sig om det är tillrådligt att frakta del mest farliga godset på landsväg. Skulle inle järnvägstransporter och sjötransporter vara säkrare?

Genom Enköpings tätort passerar varje dygn i genomsnitt 192 transporter med farligt gods. Det innebär att brandkåren måste ha beredskap fören bred räddningstjänst. Närheten till Uppsala och Västerås gör att detta til' stor del är möjligt. Där finns ofta den kapacitet som efterfrågas. Men hur är det på de mindre orterna?

I inledningsskedet fordras resoluta ingrepp frän den lokala brandkåren, så att skadorna kan minimeras och farorna för människor och natur begränsas. De enda anvisningar som finns för della är de som ingår i pärmen med en förteckning över farligt gods. Erfarenheterna från Enköpingsolyckan är att innehållet i pärmen på många punkier väsentligt behöver förbättras. Det är också angelägel atl del regionall finns ett ledningsorgan som kan ingripa vid större skador.

Redan 1974 aktualiserades i Enköpings kommunfullmäktige frågan om beredskapen vid eventuella tillbud i samband med transporter av farligt gods. Vad som då stod i blickpunklen var de planerade transporterna med den radioakliva, giftiga och frätande gasen uranhexafiuorid mellan Stockholm och Asea-Alom i Västerås. Statens kärnkraftsinspektion hade inle givit tillstånd för lagring av gasen i Stockholms hamn. Likafullt avsåg man atl påböria dessa transporter - lydligen utan all först informera berörda kommuner, en information som är väsentlig för kommunen när del gäller all ordna den beredskap som behövs för alt kommunen skall kunna göra de undantag och de undersökningar som industriministern påpekade i sitt svar.

Jag vill avsluta med alt ställa följande frågor: Är induslriminislern beredd all medverka lill atl berörda fällorgan får de ytteriigare anvisningar som tydligen är nödvändiga för elt fullföljande av del vikliga räddningsarbetet? Kommer kommunerna att fä den information som behövs för atl de skall kunna göra de erforderliga undantag som åberopas i svaret?

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Jag är beredd alt i första hand fästa länsstyrelsernas uppmärksamhel på den möjlighet som de har alt anvisa lämpliga vägar för transport av farligt gods på det sätt som länsstyrelsen i Slockholm redan har gjort. Länsstyrelserna har också möjlighet all i sin lur fästa kommunernas uppmärksamhel pä hithörande problem.

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr lalman! Problemet ärbara atl delta inle är tillräckligt. Det finns brisler i anvisningarna, t, ex, när det gäller märkning av godstransporter. Vid den aktuella transporten saknade fordonet märkning, lydligen beroende på avsaknaden av de centrala anvisningar som är nödvändiga. För att räddningsmanskapet skall kunna göra de rikliga bedömningarna måste del lill centrala beslut och anvisningar på delta område. Del finns lydligen någon form av iransportkori som skall begagnas, men användningen av dessa

iransportkori är uppenbarligen alltför begränsad för atl de skall ha avsedd effekl. De hade alltså inle eftekt i della fall.

När del gäller Stockholms län kan man konstatera att de undantag som där gjorts har inneburit atl godstransporterna i stor ulslräckning inte märkts ul. Då är de bestämmelserna hell meningslösa. Jag är medveten om alt påbud och förbud i delta sammanhang måste kunna följas upp, men det fordras ordentlig information om vilka åtgärder som behöver vidtas. Det krävs också en ordentlig genomgång med godslransportörerna. Här är det ju fråga om människors säkerhet och naturmiljön, och då måste erforderiiga åtgärder sältas in. En central samordning saknas, vilket industriministern också har bekräftat.

Statens industriverk har tydligen ett ansvar på detta område. Men verket gör uppenbarligen väldigi litet. Jag förutsätter atl industriministern medverkar lill alt industriverket får de resurser som behövs för alt verket skall kunna fullfölja sina uppgifter i detta sammanhang.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Omförlängd remisstid för skolöverstyrelsens läroplansförslag

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Frågeställaren och jag är i själva verket överens om alt förhållandena nu inle är alldeles tillfredsställande. Därför tillsätts också en utredning. Utredaren för begrunda även dessa problem. Men vi skall inom departementel gärna undersöka om det finns något som vi kan göra redan innan utredningens resultat föreligger,

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 19 Om förlängd remisstid för skolöverstyrelsens läroplansförslag

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för atl besvara Åke Gillsiröms (s) den 20 oklober anmälda fråga, 1978/79:62, och anförde:

Herr talman! Åke Gillström har frågat mig om regeringen ämnar fatta beslut om föriängd remisstid för skolöverstyrelsens läroplansförslag.

Skolöverstyrelsens förslag till förändring av grundskolans läroplan behandlar frågor som aktualiseras genom SIA-ulredningens förslag 1974. I regeringens proposition om skolans inre arbete 1976 aviserades en läroplansöversyn. Föredragande statsrådet bedömde det angeläget att förslag lill regeringen kunde överlämnas senast våren 1977, Ulbildningsutskottet ville för sin del inte utesluta alt arbetet kunde kräva mer tid än vad som angavs i proposilionen, Ulskotlet bedömde dock all del var angeläget atl översynsar-betel bedrevs så skyndsamt som möjligl.

Skolöverstyrelsens läroplansförslag överlämnades lill regeringen i april 1978, Arbetet hade bedrivits mycket öppet. Förslag och diskussionsunderlag hade successivt presenterats i sju nummer av tidningen Läroplansdeball, Elt stort antal organisationer och intressenter hade deltagit i arbetet.

Huvudlinjerna i skolöverstyrelsens förslag har genom del öppna utred-

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 förlängd remisstid för skolöverstyrelsens läroplansforslag

ningsarbelel varil välkända under lång tid, 1 den allmänna debatten har de principiella frågorna diskuterats livligt långt innan läroplansförslaget överlämnades i april 1978, Den förra regeringen hardärförsatt remisstiden lill den 1 december 1978,

Sedan beslut om remisstiden fattades har regeringen efter överläggningar med lärarorganisationerna medgivit alt en extra studiedag får tas ut innevarande höst för diskussion av läroplansförslagel. Denna har nu genomförts i så gott som alla grundskolor. Från lärarorganisationerna har inget ytterligare krav på förlängning av remisstiden framförls sedan medgivandet om ytterligare en studiedag lämnades i somras.

Eftersom endast några veckor nu återstår av remisstiden, torde även inom andra organisationer och inom kommunerna arbetet ha fortskridit så långt att en ändring av remisstiden inte blir meningsfull. Det är i stället angelägel alt få in remissinstansernas svar för atl så snart som möjligt kunna ta ställning lill det fortsatta beredningsarbetet.

Jag finner därför inga skäl alt nu frångå det beslut om remisstidens längd som min företrädare fattade. Remissyttranden, som eventuellt inkommer något försenade under december månad, kommer dock i göriigasie mån all beaktas vid beredningen av frågan,

ÅKE GILLSTRÖM (s);

Herr lalman! Jag tackar statsrådet Rodhe för svaret. Del var kanske inle så positivi som jag hade förväntat mig. Visserligen har hänvisats till att trepartiregeringen medgivit att en studiedag för skolans personal fått anslås för arbele med läroplansremissen. Del är naturiigtvis en bra eftergift för ett vikligt arbete. Men det hjälper ju bara en enda av alla de grupper som har ett inlresse av att få en bra läroplan. Del är dessutom den grupp som borde veta mest om skolans villkor och ha lättast för att sätta sig in i läroplansförslagel.

Men alla andra i samhällel som vill yttra sig om läroplanen får ingen speciell tid. Folk ulanförskolan behöver förmodligen mer tid än folk innanför skolans väggar. Vill vi ha skolan som en levande bit av samhället, så måsie vi verkligen få reda på också vad alla utanför skolan lycker. Och läroplansförslaget är inle lätt atl sälla sig in i. I botlen ligger mycket av ideologiskt länkande, och det gäller verkligen att ta lid på sig för att smälla förslagel och förslå det. Tyvärr verkar del som om en del tagit ställning inte uiifrån förslaget utan från förutfattade meningar. Del är beklagligt.

En längre remisstid hade givetvis också betytt en vidgad debatt om vår skola. Jag håller gärna med om alt läroplansarbetel bedrivits öppnare än någonsin lidigare. Just med hänsyn lill denna öppenhet förefaller del litet väl omotiverat atl inte medge en lång remisstid.

Jag vill påminna om all när SIA-ulredningen lämnades för några år sedan uppstod samma deball som nu om för korl remisslid. Samma organisationer hörde av sig då också, och den gången var dåvarande skolministern lyhörd för kraven; remisstiden förlängdes till ett år. På samma sätt gavs belygsutred-ningen eu års remisstid.

Del är alltså tydligt alt den moderata skolministern haft ambitionen att hellre snabbt komma med en proposition än lyssna lill folkel. Jag trodde all Birgit Rodhe skulle vara mera lyhörd, men jag har misstagit mig. Betyder detta att Birgit Rodhe avser att presentera en proposilion om läroplanen under våren?

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag betonade i milt svar alt vi nu kommit lill en tidpunkt då det rimligen måste vara så atl de flesta organisationer och kommuner som har att avlämna remisser kommii så långt i arbetet alt en ändring av remisstiden inle blir meningsfull. Del betyder naturiigtvis alt jag nu inte kan säga hur man skulle ha handlat om denna fråga kommit upp i ett tidigare skede.

Nu menar jag emellertid alt den önskvärda vidarebearbetning av förslagel och diskussion kring det som ligger framför oss får ske under andra former än remissarbete.

Både Åke Gillström och jag är gamla kommunalpolitiker och vi vet att skolstyrelserna, vilkas svar i allmänhet måste bli avgörande för de svar som kommunfullmäktige avger, vid det här laget i allmänhet redan lämnat sina yttranden. I Stockholm skedde detta i slutet av oktober och i Malmö i förra veckan.

Likaså har stora lärarorganisationer kommii myckel långt i sill arbele, och jag förutsätter att andra organisationer gjort delsamma.

Jag vill alltså fortfarande vidhålla atl det inle är fråga om något förakt för folkets möjligheter alt göra sig gällande. Vi kommer all ytterligt noggrant läsa alla remisser och vi hoppas all diskussionen skall fortsätta till ledning för det proposilionsarbeie som föreslår och om vilket jag inle kan säga något besläml förrän jag läst remisserna. Jag vet alltså inte i dag hur lång tid det behövs för den fortsatta bearbetningen.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag har full förståelse för att Birgit Rodhe har svårigheter eftersom hon så nyligen tillträtt. Jag lycker ändå all det hade varit möjligt atl göra en del insaiser pä detta område. Jag tänker då inle i första hand på dem jag har nämnt i min fråga, utan jag tänker på andra, som är utanför skolan och som måste ha svårt atl sätta sig in i läroplansförslaget. Jag har varit med sedan delta startades och jag vet alt det inte är någon lätt uppgift att sälla sig in i förslaget. Många skolstyrelseledamöter i mitt parti har hört av sig och frågat om saker som varit otydliga.

Nu är det inte så mycket att göra åt detta. Tidenär, som Birgit Rodhe säger, för långt framskriden. Men jag lade märke till atl hon bevisligen undvek atl svara på min ganska konkreta fråga: Betyder delta atl Birgit Rodhe avser atl presentera en proposition om läroplanen under våren? Den frågan är många människor intresserade av. Kan jag få ett svar på den?

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

öm förlängd remisstid för skolöverstyrelsens läroplansförslag

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 arbetsmiljön i skolorna

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag vill bara upprepa vad jag sade sisl, atl det är ytterligt angelägel - inle minst i den nu uppkomna situationen - att noggrant läsa remissvaren innan jag lar ställning till hur lång lid den fortsatta beredningen av läroplansförslagel kan la.

Jag är därför inte beredd atl i dag säga när en proposition kan framläggas.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 20 Om arbetsmiljön i skolorna

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för alt besvara Inga Lantz (vpk) den 25 oktober anmälda fråga, 1978/79:73, till utbildningsministern, och anförde:

Herr lalman! Inga Lantz har frågat chefen för utbildningsdepartementet vilka åtgärder han ämnar vidta för att ändra på vissa missförhållanden rörande skolornas tillämpning av arbetsmiljölagen och yrkesinspektionens föreskrifter. Arbetet inom regeringen är sä fördelat alt det ärjag som skall svara på frågan.

Inledningsvis vill jag erinra om att det är kommunerna som har ansvaret för drift och underhåll av skolanläggningar. Likaså är det en kommunal angelägenhet all se till att besiktning av t. ex. utförda installationer sker enligt de bestämmelser och föreskrifter som finns. Enligl min mening skall kommunerna även i fortsättningen ha della ansvar.

Den nya arbetsmiljölagen från den 1 juli i år omfattar både skolpersonal och elever med undantag endast för eleverna i grundskolans lägre klasser. Skolpersonalen har numera samma rättigheter som övriga arbetstagare när det gäller inflytande över den egna arbetsmiljön. Formerna för elevernas deltagande i skyddsarbetet utreds f n, inom skolöverstyrelsen.

På skolans område finns även omfattande centrala anvisningar orn skyddsfrågor fastställda av skolöverstyrelsen efter samråd med andra berörda myndigheler. Anvisningarna revideras kontinuerligt av skolöverstyrelsen. Några ytteriigare cenlrala anvisningarom skyddsfrågor i skolan anser jag f n, inle nödvändiga.

Liksom skolöverstyrelsen följer arbelarskyddsslyrelsen med uppmärksamhel frågor om arbetsmiljön i skolorna. Avslutningsvis villjag meddela att jag erfarit all arbetarskyddsstyrelsen avser att med början under denna månad informera landels samtliga skolor om den nya arbelsmiljölagen,

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Först skall jag be atl få tacka för svaret. Vid en undersökning av alla kommunala skolor i Västerbotten som yrkesinspektionen i Umeå gjorde framkom stora brisler i skolans arbeismiljö. En arbetsgivare som bryter mot arbelsmiljölagen eller yrkesinspektionens föreskrifter riskerar all få böter

eller fängelse.

Två av de allvariigasle anmärkningarna vid undersökningen i Västerbotten gällde en lyftanordning och en kompressor som inte hade blivit besiktigade. Del är brott mot föreskrifter i arbetsmiljölagen som är direkt kopplade lill straff

I en skola var den elektriska skyddsjordningen strömförande, vilket innebar omedelbar livsfara.

I flera slöjdsalar i länel saknade nödsloppen något som kallas nollspän-ningsutlösning, vilken hindrar maskinerna från atl automatiskt gå i gång när strömmen varit avstängd efter ett avbrott. Halkskydd och räcken framför maskiner saknades på många ställen. I vissa klassrum kunde temperaturen vara 37 grader och belysningen så låg som 48 lux mol 300 lux som det borde vara.

Yrkesinspektionen i Karistad har gjort en liknande undersökning, som visar au situationen där är lika farlig. 1 åtta Värmlandskommuner undersöktes 115 skolor. Här riktades de allvarligaste anmärkningarna mot besiktningen av iryckluftsbehållare, hydroforer och varmvaltenpannor.

I Uppsala har Byggnadsarbetareförbundets avdelning 25 protesterat mot verkstadsskolan, och på Thorildsplans gymnasium i Stockholm har eleverna gått samman och krävt en rad förbättringar.

Det finns anledning alt förmoda att silualionen är likadan över hela landet, och del är därför jag har frågat statsrådet vilka äigärder hon tänker vidta för att komma till rälta med dessa missförhållanden. Svaret som jag har fått är - det har alla hört - innehållslöst. Som riksdagsledamot kan man verkligen undra vad det är för mening med att slälla frågor när man inle får något svar.

Del är helt riktigt som slår i svaret, alt det är kommunerna som har ansvaret för skolornas skötsel. Del är också riktigt all personal och elever omfattas av arbelsmiljölagen från den 1 juli i år, alt formerna för elevernas deltagande i skyddsarbetet håller på att utredas av SÖ och att del finns centrala anvisningar. Della är kända fakta. Men jag hade trott atl fru Rodhe som högsta ansvariga för skolväsendet skulle ta allvarligare på denna fråga. Del verkar av svaret som om regeringen accepterar all skolmiljön på vissa håll är rent livsfariig.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 arbetsmiljön 1 skolorna

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Självfallel, Inga Lanlz, accepterar vi inie all våra barn för vistas i en livsfarlig miljö och atl lärare tillsammans med annan personal arbetar i miljöer som är grovt otillfredsställande. Men det är nog viktigt när man hämtar uppgifter från lokalpressen, vilken i första hand kanske har givit uppslag till frågan, atl man också tar reda på hur dessa iakttagelser har kommit ftam.

Jag har hört mig för hos länsskolnämnden i Västerbottens län och där fött veta att den undersökning som det hänvisas till i frågan och som Inga Lanlz nu drog upp är en sådan undersökning som yrkesinspekiören alltid skall sammanställa efter varje besök i skolor i samband med sin yrkesutövning. Sådana inspektioner utförs regelbundet. Inspektionen har gälll alla länets

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 arbetsmiljön i skotorna

skolor, och enligt uppgift har inspektören studerat varje utrymme i minsta detalj, vilket ju är ytterligt tillfredsställande. Det visar att samhället genom sina organ noggrant vakar över arbetsmiljöförhållandena också i skolorna.

Man måste ha klart för sig alt ett hell läns skollokalbeslånd är av skiftande karaklär, främst beroende pä skolbyggnadernas ålder. Det kan rimligen inle ställas samma krav på en skola från i. ex. sekelskiftet, byggd enligt hell andra normer än dagens, som på en skola från 1970-talet, även om jag vet all skolstyrelserna försöker uppfylla sådana krav så långt det ekonomiski och med hänsyn lill andra förutsättningar är möjligl.

Yrkesinspeklörens rapporter har lämnats lill lokalpressen, som enligl länsskolnämnden har överdrivit silualionen. Länsskolnämnden menar för sin del att det är bra alt en sådan här fullständig genomgång av länets skolbyggnadsbestånd från arbetarskyddssynpunkt har ägt rum och understryker givetvis kommunernas ansvar föratt äigärder snabbi vidtas. Det finns mänga exempel på all della också har gjorts. Jag kan nämna all man jusl i Västerbotten stängde en skola, Umeå centralskola, under ett helt år för renoverings- och underhållsarbeten efter sådan inspektion. Länsskolnämn-dens bedömning är emellertid all miljösituationen nu är bällre i skolorna än den har varit någonsin tidigare.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Fru Rodhe säger alt självfallel kan vi inle acceptera livsfariiga miljöer i våra skolor. Konsekvensen av det ullalandet borde vara att hon också är beredd alt ålägga kommunerna att se lill atl denna livsfarliga miljö inle får förekomma. Jag tror man får lita lill den besiktning som har gjoris av yrkesinspektionen och de fall jag har tagit upp i min argumentering för alt fö frågan löst på elt tillfredsställande sätt - del var bara de grövsta fallen. Jag kan nämna alt för Lyckseles del skulle kosinaderna för atl åtgärda dessa brisler uppgå lill 8,5 miljoner, och i Slorumans kommun kom del 187 krav på förbättringar. Liknande siffror kan redovisas från Värmlandskommunerna, där man också noterat ett väldigi stort antal anmärkningar, nämligen 403. Jag menar alt del finns all anledning atl förmoda all listan över krav på förbättringar ser likadan ut över hela riket.

Mot denna bakgrund tyckerjag det är märkligt aU den som trots allt är ytterst ansvarig för skolväsendet i landet lar så lätt pä denna fråga och inie är beredd atl medverka på något sätt för atl fä bort de missförhållanden som eleverna arbetar i och lever med under skoldagen.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! I min nya uppgift harjag uppfattat saken så atl slalen i första hand har att verka genom de organ som redan finns för att om det behövs tillse all kommunerna uppfyller sina åligganden. Vi har sett exempel på atl kommunen i hög grad lar fasta på alarmuppgifter av det härslaget. Men som också Inga Lanlz påpekal gäller det här stora kosinader för en del av de berörda kommunerna, och då måsle man givelvis göra upp en tidsplan för hur snabbi man kan göra någonling ål problemen.

Vi har fött en ny arbetsmiljölag, och personal och elever är därigenom på elt nytt sätt engagerade i skolans miljöfrågor. Skolöverstyrelsen arbetar också intensivt med tolkning av gällande regler för atl komma med nya anvisningar. Skulle det visa sig att yllerligare åtgärder kommer alt behövas - och jag vill försäkra Inga Lantz atl vi följer della mycket noga, eftersom det gäller en ny lagstiftning-är jag naturiigtvis beredd alt ompröva vad som framförls i mitt svar på frågan.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

öm förskollärarutbildningen

INGA LANTZ (vpk);

Herr talman! Jag hoppas verkligen att fru Rodhe gör det och att hon gördel ganska omgående. Jag tror nämligen inte atl man med den inställning som här har redovisats kan lösa dessa problem. Det räcker inle med alt följa en fråga. När det gäller så uppenbara brisler och en livsfariig skolsituation, då kan man inle hantera frågor så nonchalant som enligt min uppfattning har skett i dag.

Vad gäller kommunernas kosinader för skolan och hur man skall komma lill rätta med dessa ärju det enda raka alt göra som vpk har föreslagit, dvs. låta kommunerna fö kosinaderna för skolan helt täckta av staten. Det är vad vi också krävt närdet gäller barnomsorgen, nämligen att staten skall la över alla kostnader för denna.

Man kan inle som fru Rodhe gör säga atl della är för dyrt - del var vad fru Rodhe i praktiken sade - utan de åtgärder jag angivit är sådana som man måste vidta omedelbart. Jag har svårt atl förslå atl man kan skjuta på della och nöja sig med atl säga atl man skall följa frågorna. Dessa frågor måste man ta itu med omedelbart.

Överiäggningen var härmed slutat.

§ 21 Om förskollärarutbildningen

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för atl i ett sammanhang besvara dels Inga Lantz (vpk) den 26 oktober anmälda fråga, 1978/79:79, till socialministern, dels Roland Sundgrens (s) den 27 oktober anmälda fråga, 1978/79:88, till statsrådet Marianne Wahlberg, och anförde:

Herr talman! Inga Lantz har ställt en fråga till chefen för socialdepartementet om vilka åtgärder han kommer att vidta för alt se till alt ett centralt avtal kommer till stånd om den ersättning av statsmedel, som kommunerna enligl riksdagens beslut i anledning av proposition 1976/77:76 (UbU 1976/ 77:29, rskr 1976/77:333) äger uppbära för atl de tar emol praktikanter inom förskollärar- och fritidspedagoglinjerna.

Roland Sundgren har frågat statsrådet Wahlberg om anledningen till att ersättningsfrågan ej är löst och när hon räknar med alt den skall bli det.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt det är jag som skall svara på frågorna.

Riksdagens nämnda beslut innebar två förändringar vad gäller handled-

4 Riksdagens protokoll 1978/79:29-32

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 förskollärarutbildningen

ning av praktikanter. Fördel förstaskall handledningen av praktikanter inom förskollärar- och fritidspedagogulbildningarna vara en gemensam uppgift för hela arbetslaget på praktikinstiiuiionen, och för det andra skall staten i stället för alt arvodera förskollärare belala ut ersättning till de kommuner som lar emol praktikanter. Jag vill understryka all riksdagens beslut var enhälligt. Förhandlingar har nu inletts med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet om ersättningen. Utgångspunkten i dessa förhandlingar har från statens sida varit all ersättningen kostnadsmässigl skall motsvara statsverkets tidigare utgifter för handledararvoden. Förhandlingarna pågår fortfarande. Beträffande den fråga som lett lill alt personalen på vissa orter inte längre åtar sig alt vara handledare, dvs. arvoderingsfrågan, ankommer det på Kommunförbundet och Landstingsförbundet att i avtal med personalorganisationerna reglera villkoren för personalens medverkan i praktikhandledningen. Enligt vad jag erfarit har förhandlingar i denna fråga påbörjats.

INGA LANTZ (vpk);

Herr lalman! Jag fär tacka även för delta svar.

Redan i mars 1977 antog riksdagen en proposilion som innebar att arbetslagen på praktikinsiiiuiionerna skulle ge handledning i stället för som tidigare en förskollärare. Proposilionen föranledde all riksdagen gav avtalsverket i uppdrag atl säga upp del gamla avtalet till den 30 juni 1978. Enligt det gamla avtalet utgick ekonomisk ersättning från staten lill seminarierna, som utbetalade arvodena lill de enskilda handledarna, dvs. förskollärarna.

Nu finns det inget avtal, och stat och kommun har fortfarande inle klarat av sina förhandlingar om statsbidragets storiek. SEL menar alt en förskollärare som i arbetslaget har utsetts till atl vara ansvarig för handläggningen också bör ha ett särskilt arvode. Men eftersom ersättningsfrågan nu inle är löst, lar handledarna inte emol några lärarkandidater från seminarierna fr. o. m. den 23 oktober.

Den 2 november gick 150 praktikanter från seminarierna i Slockholm ut för att fö praktik på institutionerna, men av dessa 150 återvände 130. Då eleverna inte blir mottagna på barnstugorna har Linjenämnden i Slockholm beslutat att alla elever skall stanna kvar på seminarierna. Detta innebär all utbildningen inte blir den man har länkt sig. Eleverna säger i ett upprop; "Vi kräver den utbildning som vi har blivit lovade när vi började på utbildningen. Vi kräver att någon tar sitt ansvar och ser lill atl vi får vår utbildning. Vi arbetar nu gemensamt alla förskoleseminarier i landei för en utbildning som vi blivit lovade."

Silualionen är med andra ord krisartad, både för förskollärarna och för praktikanterna, och del behövs åtgärder som gör atl undervisningen och praktiken kan komma i gång, så atl utbildningen inte urholkas.

Så harjag då fåll ell svar som -jag ivingas säga det en gång lill i dag -innehåller ingenting. Del innehåller bara kända fakta. Jag irodde att regeringen hade inlresse av all påskynda frågans lösning, men så förhåller del sig uppenbarligen inle. Jag skulle vilja ställa en rak fråga till fru Rodhe: Är

eller är inte fru Rodhe villig att medverka till att den här frågan får en snar lösning?

ROLAND SUNDGREN (s);

Herr talman! Jag vill först lacka statsrådet Rodhe för svaret.

I och för sig kanjag väl ansluta mig lill beskrivningen av det inträffade. Del måste kännas ganska försmädligt att behöva meddela atl det först nu inletts förhandlingar med Kommunförbundet och Landstingsförbundet om ersättningen, dvs. nära ett och ett halvt år efter det atl riksdagen fattat beslut om den nya förskollärarutbildningen i vilken praktiken ärett mycket väsentligt inslag och omfattar nära två terminer.

Det är mycket anmärkningsvärt alt det inte har hänt något under den här långa liden från riksdagsbeslutet lill nu i höst. I och för sig kan inle statsrådet Rodhe göras ansvarig för detta, men det hade kanske varil på sin plats om statsrådet i sitt svar hade antytt atl det måste ha begåtts ett fel, eftersom den utbildning som påbörjas i höst inte kan göra det enligt riksdagens beslut.

Man måste fråga sig hur ston intresset för barnomsorgen egentligen var i den förra regeringen. 1 och för sig förstår man all intresset inte varit så stort med det siarka moderalinslag som fanns i den regeringen, där moderaterna satte sin prägel på det mesta av besluten, inte minst i utbildningsfrågorna.

Men nu harju den nya förskollärarutbildningen startat, och först därefter börjar man förhandlingarna med Kommunförbundet och Landstingsförbundet. I svaret på min fråga framhålls också atl statsrådet räknar med att förhandlingar med personalorganisationerna nu har påbörjats. Men del är ganska självklart att de inte kan leda till något resultat, eftersom det är först sedan staten har avslutat förhandlingarna med kommunerna som överiäggningarna med personalorganisationerna kan slutföras. Det är en ganska dålig start för denna utbildning. Jag har en känsla av att lärarkandidaterna vid landets förskollärarutbildningar känner sig lurade i och med att myndigheterna inle lyckais fastställa organisation och innehåll avseende en tredjedel av utbildningen.

Eftersom det nu ansvariga slalsrådel inte antyder något om atl hon har för avsikt alt påskynda behandlingen av frågan, sä att fömlsättningar kan uppkomma för att träffa de nödvändiga avtalen, vill jag fråga statsrådet Rodhe om hon är beredd att ordentligt la itu med dessa frågor, så att något börjar hända när det gäller alt rätta lill de försummelser som den förta regeringen gjort sig skyldig till i delta sammanhang.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr lalman! Jag vill genast lill bägge frågeställarna först säga att jag tycker all den situation som nu råder är utomordentligt allvariig och på många sätt oroande. Det betyder naturiigtvis att jag är beredd att göra allt vad jag kan för all vi skall komma till rälla med denna situation. Jag vill emellertid påpeka ett par saker som gör alt jag kanske inte har så särskill stor handlingsfrihet men som ändå ger en antydan om vad vi försöker uträtta f n.

När det gäller frågan om varför man inte har kommit längre i förhandling-

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Om förskollärarutbildningen

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 förskollärarutbildningen

arna hiuills vill jag nämna atl regeringen gav statens förhandlingsnämnd förhandlingsuppdragei den 8 juni i är i samband med att det gamla avtalet om handledarar*'oden, där staten var avtalspart, skulle löpa ut. Förhandlingarna kunde av olika skäl inte börja förrän för en dryg månad sedan. Del tidigare gällande avtalet byggde på del gamla praktiksysiemet, där en förskollärare ensam svarade för handledningen av de studerande.

En förutsättning för att meningsfulla förhandlingar skulle kunna inledas var att de krav som ulbildningsmyndighelerna ställer på praktik i den reformerade utbildningen var kända. Praktikens omfattning och inriktning fastställdes i utbildningsplaner och lokala kursplaner, och de var för ifrågavarande linjer inle fastlagda av UHÄ förrän den 27 juni i år.

Nu gäller det alltså frågan om de pågående förhandlingarna. Jag har sagt redan i mitt första anförande att staten bedriver förhandlingar med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet om ersättningen. Den skall nämligen utgå till kommunerna. Staten har förklarat sig beredd alt sluta avtal, men i går begärde de bägge kommunförbunden ajournering av förhandlingarna i två veckor, vilket inte staten kunde motsätta sig.

De andra förhandlingarna, som förs mellan kommunförbunden och personalorganisationerna, kan staten av kända skäl inte direkl påverka.

Kommunerna är emellertid skyldiga att ta emot praktikanter lill institutionerna. De studerande kan inte slängas ute från dem. Det harockså framhållits av UHÄ i skrivelse lill högskolorna, Meiodiklärarna är också ålagda att avsätta ca 60 96 avsin lid för institutionsbesök. Det gör atl prakti ken, som jag ser del, borde kunna genomföras i stort sett enligt de intentioner som kommer till uttryck i utbildningsplanen.

Jag har själv blivit uppvaktad av förskollärarkandidaler från en rad olika ulbildningsanstaller. Del visarsig atl situationen ärganska olika påolika håll. På en del håll är den ganska normal, på andra är den mycket besväriig.

Jag följer alltså frågan och hoppas kunna göra någon insals för atl förhållandena skall förbättras.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Fru Rodhe kan inte göra någonling - vare sig det gäller att avhjälpa livsfariiga miljöer i skolan eller att medverka till att denna fråga får sin lösning. Man kan verkligen fråga sig vad vi har en regering lill, som inte kan göra någonting i frågor där del uppenbarligen behövs en lösning och del mycket snabbt.

Del är elt och ett halvt år .sedan riksdagen fattade det här beslutet. De synpunkter som fm Rodhe framförde nyss är också kända fakta. Riksdagen var enhällig i beslutet all man skall ha arbetslag i stället för enskilda förskollärare som handledare. Och det är som sagt ett och ett halvt är sedan beslutet fattades.

När nu riksdagen har fattat det här beslutet, borde både riksdag och regering vara ansvariga och skyldiga alt se lill att beslutet verkställs, att del blir någon mening med del. Med lanke på den långa tid som har förfiutit blir man skrämd av alt det inte finns någon överensstämmelse mellan de beslut

som fallas här i kammaren och situationerna ute på barnstugorna.

Den ekonomiska frågan är inte löst, men det harockså berättats för mig att ute på barnstugorna fungerar inle den här ordningen med arbetslag heller. Del visar ytterligare atl när de beslut som vi fattar här i riksdagen skall verkställas så fungerar det helt enkelt inte. Jag tror man måste ändra på det förhållandet.

Min tid är ute, men jag konstaterar au någon hjälp kan varken förskollärarna, som är handledare, eller praktikanterna påräkna frän regeringens sida.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

öm förskollärarutbildningen

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Jag vill ta fasta på del som statsrådet Rodhe sade, nämligen att hon är beredd alt göra en ordentlig insats för att denna fråga skall bli löst. Jag hoppas verkligen atl den nuvarande regeringen inte skall visa samma passivitet som kännetecknade den förra regeringen. Man tvingade praktiskt taget lärarkandidaterna ut pä gatan i demonstrationer här i Stockholm, i Västerås och flera andra städer, innan del började hända någonting - detta irols atl elt riksdagsbeslut fallals för elt och ett halvt år sedan.

Av papper som har delats ut utanför riksdagshuset i dag har vi sett att man förbereder ytterligare demonstrationer. Del understryker vikten av alt det verkligen händer något, och när vi nu fött upplysningen att Kommunförbundet och Landstingsförbundet har begärt ajournering i tvä veckor, sä är förhoppningen alt del omedelbarl efter dessa veckor kan träffas eu avial sä all denna vikliga pedagogiska och uibildningspoliliska fråga får sin lösning.

Statsrådet BIRGIT RODHE;

Herr lalman! Två saker kan jag försöka göra och gör också så långt det går, för del första alt göra vad på staten ankommer för att förhandlingarna med kommunförbunden snabbi skall kunna avslutas, för det andra alt hålla kontinuerlig kontakt med ulbildningsmyndigheten, UHÄ, för alt försöka förbättra förskollärarkandidaternas situation i det här krislägel, Däremoi är naturligtvis mitt handlingsutrymme i denna fråga besläml av atl enligt det riksdagsbeslut som Inga Lanlz var med om att fatta skall kommunerna ha ersättningen, och det är de som skall förhandla med personalorganisationerna. Där kan staten naiurligen inte gå in,

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Får jag ställa en sista fråga, eftersom jag tror all svaret på den intresserar mänga i dag; Kan fru Rodhe säga någonling om tidsplanen? När kan man tänka sig all förhandlingarna blir klara?

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Vilka förhandlingar? Belräffande de första förhandlingarna harjag redan angivit atl ajournering har begärts under två veckor. Vi hoppas

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 bibehållande av det statliga stimulansbidraget till friluftsanläggningar i näl

visseriigen alt del skall kunna gå fortare, men om det blir så vet vi inte. De andra förhandlingarna kan jag givetvis inte säga någonting om f n.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 22 Om bibehållande av det statliga stimulansbidraget till friluftsanläggningar i närmiljö

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för att besvara Håkan Strömbergs (s) den 26 oktober anmälda fråga, 1978/79:84, och anförde:

Herr talman! Håkan Strömberg har frågat mig om jag är beredd medverka lill att del statliga stimulansbidraget lill friluftsanläggningar i närmiljö bibehålls.

Kommunalekonomiska ulredningen har föreslagit alt elt antal specialdes-tinerade statsbidrag slopas och atl medlen för dessa bidrag i stället överförs till skatieutjämningssystemei. Ett av de bidrag som föreslås överförda är bidraget till mindre idrotts- och friluftsanläggningar. Förslaget innebär att friluftsanläggningar även fortsättningsvis skall åtnjuta samhällsstöd men i annan form. Remissinstanserna är i stort positiva till utredningens förslag. Frågan bereds f n. i budgetdepartemeniet. Regeringen kommer under våren 1979 i särskild proposition att redovisa sina ställningstaganden i dessa frågor.

HÅKAN STRÖMBERG (s):

Herrialman! Jag ber all få tackajordbmksminisiern för svaret på min fråga, som jag har ställt med anledning av den skrivelse som avgivils från naturvårdsverket till jordbruksdepartementet med förslag om ändring i de nuvarande formerna för statliga stimulansbidrag till rekrealionsanläggningar i närmiljö. Del föreslås i skrivelsen atl dessa i vissa delar skall slopas och atl de i stället skall överföras lill de primära rekrealionsanläggningar vilka riksdagen år 1975 fattade beslut om.

Jag har full förståelse för önskemålet om att de primära rekrealionsanlägg-ningarna utvecklas i den takt som de har varit planerade för och aU de skall kunna tillgodose det ökade behov av möjligheter till stimulerande fritidsaktivitet och rekreation som föreligger. Jag har däremot inte samma förståelse för alt en del av de bidrag som nödvändigtvis måste satsas för detta ändamål skall tas från det statliga bidrag som f n. utgår lill rekreationsanläggningar i närmiljö. Det är trots allt ganska blygsamma belopp i jämförelse med vad som kommer all behövas för alt kunna ulveckla de primära rekreationsområdena. Del har visat sig atl jusl de här rekreationsområdena är viktiga och alt därmed del statliga stödet till dessa mindre friluftsanläggningar har varit mycket värdefullt. De har också utnyttjats i stor utsträckning, eftersom de ofta ligger i nära anslutning lill bostadsområden och del därför också är lätt aU la sig lill sådana anläggningar.

Vi talar ofta om att stimulera friskvården. Just sådana anläggningar är ett

utmärkt led i en förbättrad friskvård. Del är också en aktuell fråga, eftersom en kampanj planeras lill nästkommande år för en bättre friskvård. Det skulle då vara olyckligt om statens bidrag lill sådana anläggningar skulle upphöra just till friskvårdsåret 1979, Att behovel av anläggningarna är mycket stort visar f ö, den kö som väntar på att erhålla bidrag för uppförande av flera sådana anläggningar.

När nu jordbruksministern i sitt svar hänvisar lill skalteuijämningsbi-draget kanjag säga att jag delar uppfattningen att det behövs en samordning av bidragen, men i den skrivelse som naturvårdschefen avgivit står atl detta bidrag bör slopas och i stället överföras lill de primära rekrealionsanläggning-arna. Detta skulle emellertid betyda atl mindre bidrag kommer att utgå, och del är det som jag anser vara mycket felaktigt, eftersom de här bidragen behövs för att slimulera friluftsanläggningarna, Inie heller är, som jordbruksministern framhåller, remissinstanserna sä positiva till della förslag. Många idrotlsorganisationer, friluftsfolk och många kommuner och länsstyrelser är helt emol del förslag som naturvårdsverket har avgivit och vill alt nuvarande ordning skall bibehållas.

Jag har, herr talman, velat göra jordbruksministern uppmärksam på vilka negativa konsekvenser ett slopande av bidraget kan få för fritidsaktiviteter och friskvård. Jag hoppas all jordbruksministern noggrant överväger dessa konsekvenser innan slutlig ställning las i den här frågan.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Om bibehållande av det statliga stimulansbidraget till friluftsanläggningar i närmiljö

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Det är förslag från två utredningar som f n, bereds i departementet. Del ena är rekreationsberedningens förslag om bl. a. nya bidragsformer för utbyggnaden för rekreationssektorn, som framläggs i belänkandel Statliga insaiser för turism och rekreation. De förslagen har remissbehandlals. Vidare har statens naturvårdsverk i skrivelse till regeringen föreslagit förändringar av anläggningsstödel till idrotten och friluftslivet. Förslagen, som syftar till alt slimulera ulvecklingen av primära rekreationsområden, bereds nu i jordbruksdepartementet. Som framgått av milt frågesvar bereds f n. i budgetdepartemeniet förslag frän den kommunalekonomiska Ulredningen som syftar lill alt kommunerna genom förändringar i skatteuljämningssystemet skall kunna finansiera friluftsanläggningar i närområden. Det är således inle fråga om alt överföra bidrag till andra ändamål, t, ex, för ulvecklingen av primära rekreationsområden,

HÅKAN STRÖMBERG (s):

Herr lalman! Som jag tidigare har framhållil för jordbruksministern är del inte detta all man skall försöka samordna bidragen som jag har reagerat negativt mol. Vad jag däremoi har reagerat negativt mot är att man skulle slopa bidraget till mindre anläggningar. Del gäller ju motionsspår, badanläggningar etc, som är värdefulla för att människor skall kunna ta del i fritidsaktiviteter och friskvård. Och det krävs då alt de har dem i sin närhet. Skulle bidraget nu slopas och pengarna överföras till de primära rekreationsområdena-där de skulle uigöra en ganska blygsam summa-tror jagatt del

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Om åtgärderför alt stoppa vissa socialmedicinska undersökningar

blir en negativ effekt i slällel för en stimulans lill ett aktivare fritidsliv och friskvård,

Jordbmksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Del är inle fråga om att slopa elt samhällsstöd, ulan om all ändra formerna för det,

HÅKAN STRÖMBERG (s):

Herr lalman! I naturvårdsverkets skrivelse är del fråga om an slopa en stöd och överföra pengarna lill de primära rekreationsområdena.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 23 Om åtgärder för att stoppa vissa socialmedicinska undersökningar

Försvarsministern LARS DE GEER erhöll ordet för att besvara Lilly Hanssons (s) den 26 oktober anmälda fråga, 1978/79:77, och anförde:

Herrialman! Lilly Hansson har frågat om jag är beredd alt vidta åtgärder för att vissa undersökningar inom försvaret med socialmedicinsk profilering stoppas och atl frågeformulären förstörs.

Den socialmedicinska undersökning som åsyftas avser att skapa bättre förutsättningar för förbandet att hjälpa de värnpliktiga atl genomföra grundutbildningen och därmed också minska avgångarna under utbildningen.

När förslaget till undersökning presenterades för berörda myndigheler omfattade detta utöver det socialmedicinska innehållet också ett nyll psykologiskt test. Försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets forskningsanstalt, värnplikisverket och försvarsstabens personalvårdsbyrä avstyrkte den föreslagna undersökningen i sin helhet. Vad man främst vände sig mot var undersökningens inriktning mot att försöka ge underlag for att i tidigt skede kunna avskilja värnpliktiga som uppvisar svårigheter atl klara utbildningen. Vid ärendets fortsatta handläggning bedömdes att det nya psykologiska testet hell skulle utgå ur undersökningen. Chefen för värnplikisverket ansåg däremot atl den del av undersökningen som avsåg atl försöka klargöra vilka förändringar som kan ha uppstått i den värnpliktiges siluation mellan tiden för inskrivning och inryckning kunde vara av värde när del gäller ansträngningarna atl hjälpa den värnpliktige att genon;iföra sin gmndulbildning. Överbefälhavaren gav därför militärområdesbefälhavaren i Bergslagens militärområde i uppdrag att genomföra undersökningen. Utvärdering skulle ske i samråd med försvarets sjukvårdsstyrelse, värnplikisverket och försvarsstabens personalvårdsbyrä saml redovisas för överbefälhavaren och chefen för armén.

Enligt vad jag vidare låtit inhämta kan, efter överenskommelse mellan förbandsläkaren och den enskilde värnpliktige samt efter beslut av chefen för

förbandet, informationen frän undersökningen användas frän fall till fall under utbildningens gäng i den mån den ger underlag för individuellt inriktade åtgärder. Efter grundutbildningens slut kommer handlingarna all kompleiteras med ulbildningsresullalen och sedan avidenlifieras, innan de överiämnas för bearbetning.

Undersökningar som avser personliga förhållanden kan naturiigtvis ifrågasättas med hänsyn till dels den enskildes integritet, dels behovet och värdet av jusl sådana undersökningar, Enligl min mening är det viktigt att sä långt del är möjligl försöka minska avgångarna under värnpliktstjänstgöringen. Huruvida denna undersökning kan bidra till della harjag svårl alt bedöma. Dylika undersökningar kan erbjuda problem från iniegriletssynpunki. Jag utgår ifrån all en noggrann utvärdering görs av berörda myndigheler, innan nya undersökningar sker. Jag finner dock ingen anledning alt nu vidta några åtgärder.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 åtgärder för att stoppa vissa socialmedicinska undersökningar

LILLY HANSSON (s);

Herr lalman! Jag ber alt få lacka för svaret. Del är klart att jag är besviken över alt försvarsministern inle är beredd atl nu förbjuda dessa socialmedicinska undersökningar.

Jag kan inte finna att dessa socialmedicinska undersökningar har någon funktion att fylla. De har det i alla fall inle i den mening som Erik Mosesson -del är han som har gjort undersökningarna - vill ge sken av i det följebrev som är fogat till frågeformulären. Alt en sådan undersökning skulle vara en hjälp att förhindra avgång under värnpliktstiden är tvivelaktigt. Tvärtom kan den vara ett säll an sålla ut de värnpliktiga som ligger i riskzonen i tidigt skede.

Är man ute efter alt hjälpa de värnpliktiga finns det andra vägar all gå. Då bör man först och främst i den information som ges vid inryckningen tala om vilka möjligheter lill hjälp som finns via personalvården, läkare och kanske befäl som ställer upp för den värnpliktige. Skall man komma ät avgångarna är det ju inte bara den enskilde värnpliktige som man har alt ta hänsyn lill - man måste också se på miljön i dess helhet. Går man den vägen, somjag skisserat, blir del en bättre frivillighel för den värnpliktige, som då själv kan bestämma om han behöver och vill ha slöd och hjälp.

Vill man hjälpa den värnpliktige måsle man ge personalvårdssidan ökade resurser, så att man därifrån kan göra en verklig insals för alt hjälpa. Tillräckliga sådana resurser finns inie i dag. Det har vi från försvarels personalvårdsnämnd, där jag ingår, klart kunnal konsialera vid våra besök ute vid förbanden och också påpekat ett flertal gånger. Jag kan inte se atl en socialmedicinsk undersökning hjälper upp den silualionen.

Som del är i dag skickar man hem värnpliktiga alltför lättvindigt jusl på grund av bristande möjligheter att ta sig an dem. Man flyttar över problemen till någon annan instans, men det är här som resurserna måste sältas in.

Vad händer med undersökningen efter grundutbildningen? Skall den hänga med under vederbörandes hela lid i försvaret? Vi skall komma ihåg atl del är fråga om unga pojkar som många gånger ännu inte har hittat sin

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

0/77 åtgärderför att stoppa vissa socialmedicinska undersökningar

identitet. Ofta är många av dem sociall omogna.

Jag kan inle se något värde i denna undersökning som är positivt för den värnpliktige. Man kan använda försvarets resurser på ett bältre sätt, t. ex. för att förslärka personalvårdssidan. Försvarets sjukvårdsstyrelse, FOA, värnpliktsverket och försvarsstabens personalvårdsbyrå har vänt sig mot undersökningen i dess helhet. Jag vill också upplysa om att alla utom chefen för värnplikisverket stod fast vid vad de sagt lidigare, alt undersökningen inte skulle komma till stånd. Del gjorde de alltså även efter det att det psykologiska testet tagits bort. Även om det psykologiska testet nu är borta är del ändå ett flertal myckel närgångna frågor som skall besvaras.

Jag vill verkligen hemställa atl försvarsministern ser lill alt inga nya undersökningar förgöras. Att bara utgå ifrån atl så inle sker är för svagt. Eller kan jag kanske lolka försvarsministerns skrivning så, all han menar att inga nya undersökningar får göras?

Försvarsministern LARS DE GEER;

Herr lalman! Lilly Hansson undrade vad som händer med undersökningarna efter det att de gjorts. Jag har inhämtat atl beträffande den socialmedicinska undersökningen gälleratt de ifyllda frågeformulären förvaras under lås hos förbandsläkaren, som är bunden av läkarens tystnadsplikt. Varie formulär har en egen kod, och kodnyckel för resp. namn och personnummer förvaras separat. Den informaiion som finns i formuläret kan användas under utbildningens gång, och den ger underlag för individuellt inriktade åtgärder. Informationen kan dock endast användas efter beslut av förbandschefen grundat på överenskommelse mellan den enskilde värnpliktige och förbandsläkaren. Efter grundutbildningens slut kommer handlingen alt kompletteras med utbildningsresuliat, om utbildningen genomförts. Därefter kommer ideniifieringsmöjligheierna att förstöras innan handlingarna överlämnas för bearbetning och senare redovisning enligl ÖB:s order.

Till sisl vill jag påpeka all syftet med undersökningen i alla fall är vällovligt, nämligen all minska avgångarna under värnpliktstjänstgöringen. Bl. a. har värnpliklskonferensen lidigare uttalat sig för atl man skall göra en förnyad inskrivning för sådana värnpliktiga som kommer in lill tjänstgöring långt efter del ursprungliga inskrivningsförfarandet. En ny inskrivning skulle vara alldeles för dyr. Den nu verkställda undersökningen ärett föga dyrbart säll alt följa upp den värnpliktiges situation.

LILLY HANSSON (s):

Herr talman! Möjlighelerna all minska avgångarna under värnpliktstiden finns ju redan i dag. Det finns absolut ingen anledning atl göra kostsamma och tvivelaktiga sociologiska undersökningar för den sakens skull. Man kan använda de medel som finns och förstärka dem. Man måsie väl i rimlighetens namn kunna kräva av de befäl som lar hand om de inskrivna värnpliktiga, som de ju snabbi lär känna, att i första hand de tar sig an de värnpliktiga, om dessa har problem. Då skall del finnas resurser på personalvårdssidan au göra detta. För del behövs del inga sociologiska undersökningar.

Försvarsministern LARS DE GEER:

Herr lalman! Beslutet alt genomföra undersökningen innebär att en gemensam utvärdering av resultatet skall ske mellan värnpliktsverket, sjukvårdsstyrelsen och försvarsstabens personalvårdsbyrä, varefter resullalet skall redovisas för ÖB. I detta förfaringssätt ligger en automatisk styrnings-möjlighet, som jag utgår från kommer atl utnyttjas.

I milt svar antydde jag också del faktum alt jag själv har förbehållit mig frihelen atl i framliden ingripa med styrande åtgärder, om delta skulle visa sig önskvärt, vilket jag inte skulle tro blir fallet.

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Anmälan av interpellationer

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 24 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1978/79:33 och 58 till skatteutskollet

1978/79:65 till socialutskottet

§ 25 Föredrogs och bifölls Inlerpellationsframställningar 1978/79:70-72

§ 26 Anmäldes och bordlades

Proposilioner

1978/79:16 om vissa ansiällningsfrågor belräffande vårdlärare i gymnasieskolan och kommunal högskoleutbildning m. m.

1978/79:39 om avdrag för framtida utgifter för hantering av kärnbränsle

1978/79:40 med förslag lill lag om bölesverkställighet m. m.

1978/79:50 om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m.

1978/79:52 om ändring i lagen (1970:742) om lönegaranliavgift, m. m.

1978/79:54 om ändrade regler för uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. m.

1978/79:56 om ändring i sjömansbeskaUningen, m. m.

§ 27 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 9 november

1978/79:73 av Pär Granstedt (c) till jordbruksministern om användningen av kemiska bekämpningsmedel i naturen:

.Användningen av olika kemiska bekämpningsmedel i naturen och i parkområden har under en lång följd av år varit föremål fören intensiv debatt. Särskilt miljörörelsen och berörd allmänhet har uttalat farhågor för miljö- och

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Anmälan av interpellationer

hälsorisker och krävt restriktioner. Myndigheler och expertis har försökt lugna de oroliga och hävdat alt inga risker finns.

Användningen av fenoxisyror har särskilt uppmärksammats i miljödebatten. Också beträffande dessa ämnen har berörda myndigheter konsekvent hävdat all riskerna är försumbara. När regeringen Fälldin förbjöJ användningen av bekämpningsmedel som innehåller 2,4,5,-T gjorde man del med hänsyn lill allmänhetens oro och ulan slöd från expertis och kontrollerande myndigheter.

1 en undersökning som nyligen framlagts av Lennart Hardell och Anita Sandström vid Umeå universiiet visar det sig atl de allmänna farhågorna varit berättigade. Undersökningen visar sambandet mellan mjukdelscancer och exponering för fenoxisyror eller klorfenoler. Den visarall risken all drabbas av mjukdelstumörer är 5,7 ggr slörre för den som utsatts för sådana ämnen än dem som inle exponerats. Räknar man enbart med fenoxisyror är risken 5,3 ggr större och räknar man enbart med klorfenoler är risken 6,6 ggr slörre.

Resullalet av denna undersökning är givetvis myckel alarmerande. I underlaget ingår också personer med en ganska måttlig exponering. Gränsen har satts vid en dag. För fenoxisyror har också medräknats arbete inom nybespruiat, vält område.

Undersökningen är begränsad i sin omfattning. Den har bara avsett en viss lyp av sjukliga förändringar och en viss grupp kemiska preparat. Risker för andra cancertyper och i samband med andra kemikalier kvarstår outredda.

Del är viktigt all samhällel snabbi reagerar pä dessa nya informationer. Det måste dels gälla restriktioner och förbud mot preparat som innehåller fenoxisyror och klorfenoler, dels också föranleda en mer restriktiv inställning till bekämpningsmedel i allmänhet. Uppenbarligen måsie trovärdigheten och rimligheten i den överslätande attityd myndigheterna hittills intagit nu skarpt ifrågasättas.

Umeåundersökningen har tidigare under detta riksmöte tagits upp i en enkel fråga av Björn Eliasson (c) till dåvarande jordbruksminister Dahlgren, Då denna fråga inte hann besvaras och mol bakgrund av vad jag här anfört vill jag ställa följande frågor till jordbruksministern:

1. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta gentemot preparat som innehåller fenoxisyror och klorfenoler?

2. Vilka konsekvenser anser jordbruksministern i övrigt all Umeåundersökningen bör få för samhällets handläggning av frågor som gäller bekämpningsmedel?

1978/79:74 av Leif Zetterberg (c) lill statsrådet Birgit Rodhe om föreningsledares medverkan i skolarbetet:

Föreningslivet är i likhet med arbetslivet en naturlig del i en aktiv skoldag. Delta uttalades myckel klart i anslutning till riksdagens beslut med anledning av propositionen om skolans inre arbele m. m. Föreningsledaren måsle kunna komma till skolan lika väl som eleverna skall kunna komma till

föreningen. Men för all klara delta merarbete för föreningsledaren krävs att denne garanteras rätt lill ledighet från sitt ordinarie arbete. Inom regeringskansliet har utarbetats en promemoria Ds U 1977:19 Föreningsmedverkan i skolan, som tar upp dessa frågor. Remisstiden på promemorian gick ut den 31 augusti i är.

SIA-reformen har för länge sedan kommii ur startgroparna. Arbetet med att bereda föreningslivet möjligheter att medverka i skolarbetet har i många kommuner kommii långt. I andra kommuner finns det tecken som lyder på att vi mer fär en sammanirädesreform än en aktivitetsreform. Till stor del beror detta på atl man inte har klan för sig hur kontakterna med föreningslivet kan ske. Inför den allmänna fritidsverksamheten utarbetades av statens ungdomsråd en modell för samråd. Della förslag överlämnades i maj 1977 till regeringen. I samband därmed begärde ungdomsrådet all även formerna för samråd inom den allmänna skoldagen skulle belysas.

Jag vill med anledning av den beskrivna situationen fråga statsrådet:

När får riksdagen ta ställning till ett förslag om rätt till ledighet för föreningsledare?

Delar statsrådet min uppfallning att det förslag till planeringsmodell som ungdomsrådet utarbetade för den allmänna fritidsverksamheten också är tillämplig på föreningslivets medverkan i skolarbetet?

Vilka åtgärder ämnar statsrådet i så fall vidta för alt göra denna uppfattning känd''

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:75 av Hans AIsén (s) lill kommunministern om inrättande av en undersökningskommission för brandkatastrofer i publika lokaler:

Under de senaste årtiondena har slora brandkatasirofer drabbal olika slag av publika lokaler runt om i väriden. Också i Sverige har bränderav detta slag inträffat och fått katastrofala följder. Restaurang Monte Carlo i Stockholm eldhärjades 1977 varvid fyra dödsoffer krävdes. Vid dödsbranden på Stadsholellei i Borås i år omkom 20 människor.

Det måsle mol bakgrund av inlräffade händelser vara mycket angeläget att åtgärder vidtas i förebyggande syfte. Det tragiska som hände i Borås kan hända igen någon annanslans. Någon garanti för atl man med långtgående säkerhetsåtgärder förhindrar ell upprepande kan inle ges. Men givetvis kan man med väl genomtänkta brandskyddsålgärder minska riskerna betydligt. Genom informaiion och utbildning av berörd personal bör eventuella tillbud kunna begränsas till sin omfattning. De kostnader dylika åtgärder kommer atl medföra är väl motiverade med hänsyn till de mänskliga lidanden och materiella skador som kan förhindras vid en eventuell olycka.

Hotell- och Reslauranganslälldas förbund har i en skrivelse till kommunministern föreslagit inrättandet av en permanent siatlig undersökningskommission. Delta förslag finner jag välgrundat, och det bör om del realiseras öppna möjligheter alt noga penetrera den aktuella skadan och la lärdom av de misslag som begåtts.

Med hänvisning lill del anförda ber jag att fö ställa följande fråga:

Nr 29 Är kommunministern beredd all ta erforderliga initiativ för atl möjliggöra

Torsdaeen den inrättandet av en permanent undersökningskommission för brandkatastrofer

9 november 1978 ' P"'"'' 'l''-

Anmälan av interpellationer

1978/79:76 av Sture Ericson (s) lill utrikesministern om tillkännagivande av den svenska regeringens syn pä neutronvapen:

När det sommaren 1977 avslöjades att USA planerade att börja tillverka s. k. neutronvapen, blev reaktionen starkt negativ i såväl USA som Västeuropa. Hösten 1977 tillkännagavs alt ett villkor för atl USA skulle starta produktion av neutronvapen var att regeringarna i de N ATO-staier där man avsåg alt stationera dessa vapen ställde sig positiva. De europeiska regeringar som i första hand berördes mötte dock en sä stark inhemsk opinion mot dessa planer att de avstod från alt ge president Carter klartecken.

USA:s regering meddelade den 7 april 1978 att neutronvapenprojektet fortfarande var aktuellt men att produklionen av vapen t. v. uppskjutits. Frågan skulle övervägas på nytt, om Sovjetunionens militära förberedelser i Europa motiverade del. Vissa tekniska åtgärder skulle dock vidtagas för alt snabbi kunna föra ul neutronvapen lill förbanden i Europa, om del bedömdes nödvändigl.

Den 18 oktober i år meddelades alt president Carter beslutat alt vissa i Europa stationerade vapen skall förberedas for neutronvapenstridspeisaroch att tillverkningen av vissa neutronvapenkomponenier skall inledas.

Del är uppenbart att dagen för stationering i Europa av neutronvapen därmed ryckt närmare. Samtidigt har i den offentliga debatlen det militära värdet av dessa nya vapen alltmer ifrågasatts. Man har bl. a. pekat på att effektiviteten hos konventionella antitankvapen väsentligt ökats på senare år.

Politiskt ligger den största faran i alt neuironvapen stationerade nära gränserna till WP-länderna med nödvändighet skulle komma att användas underen mycket tidigt skedeaven väpnad konflikt och därigenom utlösa elt kärnvapenkrig i stor skala. Möjligheterna minskas att under de första timmarna av en militär konfrontation mellan NATO och WP genom poliliska initiativ förhindra att kärnvapen kommer till användning. Den s. k. kärnvapentröskeln skulle drastiskt sänkas.

Vårt eget lands säkerhetspolitiska situation försämras på ett allvarligt sätt, om kärnvapentröskeln i Europa sänks. Del är därför angeläget alt Sveriges regering snarast agerar kraftfullt för alt stärka den internationella opinionsbildningen mot neutronvapnen.

Avser regeringen, mol bakgmnd av president Carlers nya beslut i neuironvapenfrågan, alt genom direkta konlakler med USA:s regering och med regeringarna i berörda NATO-länder klargöra den svenska bedömningen, alt produktion av neutronvapen och deras stationering i Europa skulle sänka den s. k. kärnvapeniröskeln och därmed öka riskerna för kärnvapenkrig i Europa?

1978/79:77 av Börje Hörnlund (c) till industriministern om statsbidrag lill Scharins boardfabrik i Klemensnäs:

Skellefteregionen harf n.en besvärande sysselsältningssituation. Elt antal industrier har problem och några är nedläggningshoiade. Det är därför nu viktigt all ell antal posiliva och framåtsyftande beslut kommer regionen till del.

Inom industridepartementet har boardindustrins strukturfrågor diskuterats under ett antal månader, I de övervägandena ingår att ersätta Scharins boardfabrik i Klemensnäs med en tillverkning av lorrpressade träbaserade skivor, en produkt som i princip är ett "nytt träslag",

Scharins har för dagen ca 320 anställda. Den nya tillverkningsenheten skulle innebära atl företagel kan trygga ca 270 arbetstillfällen. Uppförandet av fabriken skulle ge 60 byggnadsarbelare jobb i elt år. Upphandling av verksladsijänsier i Skellefleomrädei skulle ge ca 25 indusiriarbelare jobb i ell är, Byggnadsarbelel skulle löpa under 1979 och fram lill hösten 1980, varefter driftstart skulle kunna ske. Fabriken skulle vara i full produktion 1982-1983. Investerings- och rörelsekapital för enheten i fråga skulle behöva uppgå till 140-150 milj. kr. varav 30-40 milj. kr. i aktiekapital. Företaget har införskaffat offerter på en s. k. nyckelfärdig fabrik. Kapitalanskaffningen ser lovande ut. Dock återstår alt slutgiltigt klara ägarfrägan i det nya företaget.

Den nya fabriksenheten kommer att förbruka klenvirke, björkmassaved, flis och sågspån för ca 15 milj. kr., råvaror som i dagsläget ej gårall avsätta i Skellefteområdel vid någon enda industri. Som en positiv faktor kan också räknas atl energiäigången per tillverkat lon skivor kommer all halveras jämfört med dagens produktionsmetoder.

Ifall industridepartementet inte inom en nära framtid kan ge klartecken för projektet i fråga, anser mänga sakkunniga att risken för nedläggning av företaget snabbi ökar. Ett klartecken frän industridepartementet skulle innebära, dels au i del korta perspektivet nära 100-talet byggnads- och verkstadsärsarbeien kom regionen lill del, dels alt ca 300 nedläggningshoiade jobb kunde överföras till en modern induslrienhet, dels att svåravsällbar skogsråvara för 15 milj. kr. skulle finna lokal avsättning. Indirekt torde ell 100-tal årsdagsverken därigenom långsiktigt säkras. Positivt är också alt energiförbrukningen per tillverkat ton skivor kunde halveras.

Del viktigaste resultatet av ett klartecken för Scharins skulle emellertid vara atl regionen som helhet skulle uppfatta beslutet som positivt, med alll vad del innebär av ökad framtidstro.

Den förre industriministern Nils G. Åsling var klart positiv till projektet. Regeringsskiftet har nu inneburit atl besked om projekiei blivit försenat.

Med anledning av del anförda vill jag fråga industriministern:

Är induslriminislern beredd all omedelbart ta upp överläggningar med representanter för Scharins och då med målsättningen atl före åreis slui ge klartecken för projektet?

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Anmälan av interpellationer

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Meddelande om frågor

§ 28 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 9 november

1978/79:116 av Per-Olof Strindberg {m) till utrikesministern om ett svenskl initiativ lill förmån för den i Sovjetunionen dömde svenske medborgaren Laimons Niedre:

Fredagen den 3 november dömdes den svenske medborgaren Laimons Niedre av en domstol i Riga lill tio års straffarbete för spioneri. Sveriges generalkonsul i Leningrad har bl. a. enligt pressuppgifter uttalat atl han fött ell besläml intryck av atl det var "en helt juste rättegång". Det finns å andra sidan även uppgifter om motsatsen. Jag vill därför til! herr utrikesministern ställa följande fråga:

Anser utrikesministern alt det rättsliga förfarandet mol Laimons Niedre motsvarar de uttalanden som Sveriges generalkonsul gjort och, om så ej skulle vara fallet, vilka åtgärder kommer då atl vidtagas frän UD:s sida?

1978/79:117 a v Bonnie Bernsiröm (fp) lill socialministern om utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen:

Enligl socialstyrelsens sammanställning av kommunernas barnomsorgsplaner är del faktiska och planerade antalet daghemsplatser 135 000 år 1979. Därav beräknas antalet platser för bam i åldern eU halvt till tre år till 30 700. 1982 beräknas fördelningen på smäbarnsgrupp resp, syskongrupp vara 40 650 och 138 650, Ökningen av antalet platser för småbarnsgrupper är i absoluta tal väldigt lilen.

Ca 50 % av alla kvinnor går tillbaka lill sitt arbete inom ett år efter barnels födsel. Därmed finns del elt akut behov av bamomsorg även för små barn. All expertis är i dag överens om atl de första tre åren i ell barns liv är de viktigaste. Men trots detta har barn i regel de sämsta omsorgsformerna under dessa är. Ofta anlitas personer utan utbildning för uppgiften och ulan någon som helst erfarenhet av barn. Omsättningen på dagbarnvårdare för små barn är oftast hög.

Med anledning av della vill jag fråga socialministern:

Vilka äigärder ämnar socialministern vidta för alt öka antalet platser i den kommunala barnomsorgen för barn i åldern ett halvt till tre år?

1978/79:118 av Elvy Nilsson (s) till kommunikationsministern om lidpunkten för aviserad trafikpolitisk proposition, m. m,:

En trafikpolitisk proposition innebärande förslag till en ny inriktning av trafikpolitiken har länge varit aviserad. Den avses bl, a, medföra en annan fördelning av kostnadsansvaret mellan järnvägs- och landsvägstrafik, vilket

skulle innebära alt järnvägen effektivare skulle kunna konkurrera framför allt om del tyngre godset.

I väntan på den nya trafikproposilionen sker emellertid en motsatt överströmning, och alltmer gods fraktas alltså på landsväg i stället för på järnväg, som är det ur samhällsekonomiska och miljömässiga aspekter mest fördelaktiga. Sålunda har i dagarna Billerud-Uddeholm AB beslutat all alla nuvarande virkestransponer på NKLJ-banan mellan Hagfors och Karistad i Värmland skall upphöra och transporten i stället ske per lastbil på landsväg. Det innebär att 5-6 hellidsutnyitjade lastbilar eller tjugo lur- och returtransporter varje dag kommer au belasta den aktuella sträckan,

25 man kommer härvid atl friställas vid Nordmark-Klarälvens Järnvägar (NKLJ), och dessutom kommer 230 järnvägsvagnar speciellt byggda för virkestransponer att bli överfiödiga, Pä längre sikt torde också järnvägsrälsen komma att brytas upp. En avsevärd kapitalförstöring kommer alltså att ske.

Med hänvisning lill det anförda ber jag atl till kommunikationsministern fö slälla följande fråga:

När kommer den aviserade trafikpolitiska proposilionen? Har statsrådet för avsikt att, i avvaktan på denna proposilion, ingripa och om möjligt förhindra all överföring av gods från järnväg lill landsväg sker på sätt som nu planeras av Billerud-Uddeholm AB i Värmland?

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Meddelande om frågor

1978/79:119 av Inga Lanlz {vpk) lill utbildningsministern om åtgärder för all förbättra de studerandes ekonomiska siluation:

Den ekonomiska situationen för många studerande blir alltmer ohållbar.

Ursprungligen uppgick den s. k. bidragsdelen av studiestödet till 25 96, nu är

den nere i 12 96, Framförallt drabbas givetvis studerande frän arbetarklassen

av dessa försämringar. Jag vill därför ställa följande fråga lill utbildningsministern: Ämnar statsrådet vidta några åtgärder för att förbättra de studerandes

ekonomiska siluation?

1978/79:120 av/tn/ia£//asso/i (c) till socialminislern om Svenska Tobaks AB:s försäljningsverksamhel:

Har statsrådet uppmärksammat att elt statligt företag-Svenska Tobaks AB - engagerat sig för en massiv försäljning av utländskt snask?

Anser statsrådet detta engagemang önskvärt med hänsyn lill andra samhällsorgans strävanden alt förbättra folkhälsa och tandvård?

1978/79:121 av Lennart Nilsson (s) lill arbetsmarknadsministern om äigärder för atl skapa tillfredsställande lokaler vid arbetsförmedlingarna:

Arbetsförmedlingarnas verksamhet har under en följd av år utökats. Genom personalförslärkningar och ökade arbetsuppgifter har behovet av

5 Riksdagens protokoll 1978/79:29-32

Nr 29

Torsdagen den 9 november 1978

Meddelande om frågor

ändamålsenliga lokaler ökat,

Pä flera håll i landei, bl. a. i Göteborg, Mölndal och Uddevalla, är brislen pä lokaler stor. För all personalen på elt tillfredsställande sätt skall kunna fullfölja sina vikliga arbetsuppgifter är del angelägel med en god arbetsmiljö.

Mot bakgrund av del anförda vill jag lill arbetsmarknadsministern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder kommer regeringen all vidta i syfte all skapa tillfredsställande lokaler vid arbetsförmedlingarna?

1978/79:122 av Lennan Pettersson (s) till försvarsministern om utredningsarbetet kring sårbarheten i samhällets datasystem:

Datatekniken tas nu i anspråk på allt fler av samhällslivels områden. Della har medfört många fördelar men också problem som måsle lösas. Elt av dessa problem är den ökade sårbarheten i dalasamhället. All minska dessa risker genom planering och förebyggande åtgärder framstår alltmer som en stor och vikiig datapolitisk fråga. En offentlig utredning, den s. k, särbarhelskommil-tén, som enbart beslår av statstjänstemän, lade för en tid sedan fram en lägesrapport "ADB och samhällets sårbarhet". Denna rapport remissbehandlas f n, och därefter avser kommittén uppenbarligen alt gå vidare och arbeta fram förslag och rekommendationer.

Mot denna bakgrund vill jag fråga försvarsministern följande: Är det meningen alt det viktiga utredningsarbetet kring sårbarheten i samhällets datasystem även i fortsättningen skall bedrivas utan pariamenlarisk medverkan?

§ 29 Kammaren åtskildes kl, 15,13,

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert