Riksdagens protokoll 1978/79:28 Onsdagen den 8 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:28

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:28

Onsdagen den 8 november

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av tredje vice lalmannen.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Dokumentation rörande arbetets historia och villkor

§ 1 Dokumentation rörande arbetets historia och villkor

Föredrogs kultumtskottets betänkande 1978/79:6 med anledning av molion om dokumentation rörande arbetets historia och villkor.

I della belänkande behandlades motionen 1977/78:733 av Eva Hjelmsiröm m. fl. (vpk), vari yrkats

1.   atl riksdagen ullalade att ett arbete snarast borde påbörjas för att dokumentera arbetets historia,

2.   alt riksdagen hos regeringen hemställde om en utredning, som snabbt skulle föreslå såväl lagtekniska, ekonomiska som andra åtgärder, vilka underiättade forskning och dokumentation om arbetets historia och villkor.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:733.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Det skall komma en dag, då man letar

uti gulnade protokoll

för att söka den gryende början

som gjordes frän arbetarhäll

som gjordes av längtan till bättre tid

då de svultna lärdes att gå i strid.

Och mycket som nu synes ringa för oss som slår nära inpå torde då bliva uppmätt historiskt, aU minnas då seklen gå.

Herr talman! Så skrev 1901 K. J. Gabrielsson i dikten På tjugoårsdagen med anledning av Stockholms Skrädderiarbetareförenings jubileum.

Tyvärr har han besannats i alltför lilen utsträckning. Vissl finns det ett gryende medvetande om den skövling av arbetarklassens historia som opäialat fått fortgå i sekler. Visst finns arbetarrörelsens arkiv som gjort och gör en utomordentlig insats för att rädda delar av arbetarrörelsens historia. Men det mesta är ännu ogjort. Visst finns industrimiljöer och industriminnen bevarade, men de är bevarade och dokumenterade utifrån den härskande

9 Riksdagens proiokoll 1978/79:27-28

129

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Dokumentation rörande arbetets historia och villkor

130

klassens intressen - inte utifrån de arbetande människornas. Man lyckas göra gamla arbetarmiljöer lill monument över sin egen och sin egen släkts förträfflighet, men inle till en historia utifrån vilken de lönearbetande i dag kan hämta kraft och styrka atl fortsätta kampen mol klassamhället.

Kullumlskoltet skriver i sitt betänkande med anledning av min motion att del aren iniressani och kuliurpolitiski angelägen fråga som aktualiseras, men längre vill man inte sträcka sig. Några åtgärder för atl underlätta en dokumentation av och forskning om arbetets historia och villkor är man inle beredd all tillstyrka.

Nu är kanske detta ingenting atl förvåna sig över, för som Sven Lindqvist beskriver i sin utmärkta bok Gräv där du slår, så inrymmer ju delta med kapitalets historia någonting oerhört konkret. Gamla försyndelser, gömda brott och glömda arbelariiv blir synliga. Människors arbele, erfarenheler och upplevelser inrymmer en farlig dynamik därför all människorna börjar slälla sig följdfrågorna; Vem fattar besluten? Råder rättvisa? Hur fördelas avkastningen? Därigenom kan historien tjäna som ett vapen i dag.

Sven Lindqvists centrala tema i boken är att historien kanske är begraven men att liket lever för den som vill ta några spadtag på räll ställe - eller, som han själv skriver i sammanfattningen; Bokens centrala tema är atl historien lever kvar.

Vi har sett många exempel på del. Vi har t. ex. studerat dödens enformiga återkomst och ständiga överraskningar i yrkesinspektionens rapporter. Vi har sett vilka del var som log riskerna. Företaget tjänade på del, och pengarna finns fortfarande kvar. Arbetarna i Hällekis levde med dammet i 60 år efter del alt elekirofiltret uppfanns. Varje år sparade förelaget en lilen slant på atl inle installera elfilter. Pengarna finns kvar. Cemenifabrikerna byggdes ulan en tanke på dem som skulle arbeta där. På varje arbetsplats i dessa fabriker sparade företaget en slant. Pengarna finns kvar. Företagsledarna erbjöd sina arbetare helt andra bostäder än dem de unnade sig själva. Företaget sparade pengar på det, pengar som fortfarande finns kvar. Vidare skriver Sven Lindqvist; Del vill säga alll finns ju inte kvar.

Vi har sett atl en hel del gick ål till atl hålla ägare och företagsledare med en standard som låg skyhögt över fabriksarbelarnas. Vi har sett en del av pengarna försvinna ur landet när arvtagarna bosatt sig i Schweiz eller pä franska rivieran. Men det mesta av de pengar som företaget sparat ihop pä arbetarnas bekostnad finns kvar inom företaget och kallas kapital. Historien lever kvar i kapitalet, säger Sven Lindqvist.

Också Gunnar Sillen har i sin bok Stiga vi mot ljuset - om dokumentation av industri- och arbetarminnen - tagit upp det faktum all som kulturminnesvården t. ex. i dag fungerar så är den bara ett uttryck för del etablerade samhällets värderingar. Han kritiserar hårt bl. a. museiverksamheten. Man kan fråga sig: Var finns år 1978 del basmuseum som lar upp industriarbetets, arbetarrörelsens och arbetarklassens historia ur ell sociall perspektiv, ur klasskampsperspektiv? Del gäller ett museum som skulle kunna tjäna som bas för olika aktiviteter ute i landet, gärna kopplat till arbetarrörelsens arkiv. Vad vi däremot inte behöver är ett nostalgiskt prylmuseum utan kontakt med

den sociala verkligheten i dag. Hurskall exempelvis en betongarbetare kunna visa sina barn hur arbetet en gång gestaltade sig- försöka skildra fattigdomen men också styrkan och solidariteten, hur man levde och hur man bodde -men också kunna visa på sambandet med dagens kamp?

En bit som varken Sven Lindqvist eller Gunnar Sillen närmare berör men som känns nog så aktuell i dessa dagar inte bara i Stockholm utan runt om i landet är just boendet. Nog har rivningsraseriel brutit ut i våra städer. Kvarteret Mullvaden är bara del senaste exemplet. Det är nu skövlat, men för den som besökt dessa kvarter - huvudsakligen arbetarkvarter - finns historien kvar, i bostäderna, i verkstäderna, i de gamla gårdshusen. Större delen av Söder i Slockholm är en genuin gammal arbetarstadsdel, som man i dag gör sin bästa för alt förvandla lill ett överklassgelto för folk med höga inkomsier genom att riva och genom atl bryla upp en gammal social gemenskap.

Arbetarbostäderna var ofta trånga, omoderna och mörka, och självfallel skall de saneras och anpassas efter moderna krav på boendet. Men det behöver inle innebära att man, som i dag sker, utplånar hela arbetarboendels historia.

Herr lalman! Jag har i min molion siälll två konkreta krav. Det första gäller ett uttalande från riksdagens sida om att elt arbete snarast bör påbörjas för alt dokumentera arbetets historia. Utskottet svarar att ett sådant har börjat. Jag är medveten om det - det visar bl. a. den rörelse som finns ute i landei genom fack, enskilda personer och folkrörelser. Men det räcker inte. De måsle också få stöd i sitt jobb, och ett av de viktigaste stöden är del jag tar upp i milt andra yrkande. Vi måste få till stånd lagändringar för atl underlätta forskning och dokumentation om arbetets historia och villkor, och större ekonomiska resurser måsle till - bl. a. borde större anslag ges åt arbetarrörelsens arkiv.

Utskottet hänvisar till arbelsrällskommitténs förslag och skriver alt kommittéförslaget om forskares rätt lill tillträde på arbetsplatserna f n. förbereds i proposition. Därför avstyrks också det yrkandet.

Vänsterpartiet kommunisterna har under en rad år ställt yrkanden om en forskning i arbetarklassens tjänst genom inrättande av elt fackligt arbelsmil-jöinstitul, genom lagstiftning som skulle garantera en från företagen fristående forskning och som skulle tillvarata jobbarnas intressen på arbetsplatserna, bl. a. genom alt den lokala fackliga organisationen skulle fö rätt atl anlita egna forskare. Vi är inle ensamma om dessa krav - de har också ställts av en rad fackliga organisationer- och jag skall inte här upprepa alla de motiv som kan anges för att de blir allt angelägnare. Del kan räcka med atl peka på det senaste exemplet, asbesten, alla de risker byggnadsarbetarna dagligen tvingas utsätta sig för, eller riskerna för skogs- och gruvarbetarna. Arbetets historia är kantad av svarta kors lill fromma för kapitalel.

Efter del alt utskottet framlagt sitt betänkande kom lagrådsremissen på förtroendemannalagen, där arbelsrällskommitténs förslag behandlas. Nu tycker vi i vpk all också arbetsrättskommilténs förslag är alltför begränsat -den lokala fackliga organisationen ges t. ex. ingen rätt att engagera forskare. Även andra begränsningar finns, bl. a. en jävsregel som säger att det är

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Dokumentation rörande arbetets historia och villkor

131

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Dokumentation rörande arbetets historia och villkor

olämpligt atl anlita forskare som har eller företräder elt väsentligt ekonomiskt intresse som kan strida mot arbetsgivarens intressen. Den jävsregeln skulle kunna användas mol arbetarnas forskare - vilken forskning för arbetstagarna strider inte mot arbetsköparnas ekonomiska iniressen? Trots dessa uppenbara begränsningar i arbelsrällskommitténs förslag var den gamla trepartiregeringen inle ens beredd att ta en sådan här lagstiftning.

I lagrådsremissen skjuts hela frågan på framtiden. Först skall resullalet av MBL-förhandingarna avvaktas, säger man. Men än värre är all man försöker göra hela frågan om forskningen på arbetsplatserna till en opartisk fråga, en fråga där arbetsköpare, fack och något slags samhällsintressen i sann kooperativ anda skall lösa problemen. Vad är nu detta för dumheter? Självfallel måste en forskning som utgår från jobbarnas iniressen - alliså inle sådan forskning som nu huvudsakligen utgår från arbetsköparnas iniressen -vara partsinriklad! Den måsle vara partsinriktad för den part som i alla år varil i underiäge, som i alla år ulsugits av industriägarna och som fått se sin hembygd och sitt sociala liv sönderkört, nedlagt och förfallet. Denna parisinriktade forskning måsle utgå från dem som utför jobbet - det är nämligen de som har maklen och kunskapen om sin egen miljö - och den måste också oftast utföras av dem. För delta krävs alltså ekonomiska resurser och makt.

Med anledning av vad kulturutskottel säger i den här frågan villjag gärna ha elt svar från den nya folkpartiregeringen.

Lagrådsremissen på förtroendemannalagen är nu tydligen lagd på is för atl förhoppningsvis efter den siarka kritik som kommit omarbetas. Kommer då del nya förslagel atl innebära alt forskare ges tillträde till arbetsplatserna på arbetslagarnas villkor?

Till sist en kommentar till de socialdemokratiska ledamöterna i kulturutskottet som enhälligt har godkänt utskottsbetänkandei. De kan inle ha varit helt omedvetna om innehållet i del förslag som den gamla regeringen lade fram - det var känt på ett tidigt stadium. Hur kan de dä lugnt hänvisa lill alt ett förslag kommer? De har på intet sätt i denna utskottsskrivning markerat nödvändigheten av alt ge arbetstagarna rätt lill forskning. Socialdemokraterna i utskottet anför inle heller någon annan mot borgarna avvikande mening.

Med delta, herr talman, vill jag yrka bifall lill vår motion.

132

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! Jag kan i väsentliga avseenden instämma i de synpunkter som Eva Hjelmström anfört. Det är ett angeläget ämnesområde som tas upp i den här motionen, och det säger också utskottet i sin skrivning.

Del är inle räll av Eva Hjelmsiröm att säga att vi i utskottet är nöjda med sakernas tillstånd. Vi försöker all så rättvist som möjligl redovisa all ett arbele - f ö. inte bara ett, ulan flera - påbörjats och pågår när det gäller den viktiga frågan om atl kartlägga och dokumentera arbetslivets villkor och arbetarrörelsens historia. Sådana arbeten måste fortsätta, och de måsie få stöd.

Också i motionen framhålls atl del pågår aktiviteter på della område och alt

del är viktigt atl denna verksamhet stöds och uppmuntras. Men i klämmen yrkar Eva Hjelmström m. fl, alt ett arbete snarast måsle påbörjas, och det innebär ju en motsägelse, Ulskotlet kan inte tillstyrka elt sådanl yrkande under rådande förhållanden. Men vi - i varje fall jag och den grupp jag representerar - är ytterst angelägna om att strävanden av delta slag ges stöd och att vi skall få en myckel livaktigare verksamhel när del gäller dokumentationen av arbetslivets villkor. Det exempel som Eva Hjelmström tog upp, Sven Lindqvists bok Gräv där du slår, harju också salt i gång en rörelse ute på basplanet som är myckel lovvärd.

Eva Hjelmström ställde frågan: Var flnns del basmuseum som lar upp arbetarrörelsens historia och arbetets villkor? Den frågan har Eva Hjelm-ström all räll all slälla, och jag kan beräita att kullurulskollei i går gjorde ell studiebesök i Norrköping där vi tittade på ett område och fick la del av de planer som man där har alt kunna bygga jusl elt sådant basmuseum. Vi för återkomma lill denna fråga och ta ställning lill den när planerna har utvecklats vidare.

Jag vill också erinra om atl byggnadsvårdsulredningen snart beräknas lägga fram sitt belänkande. Det kan förhoppningsvis ge svar på en del andra frågor som Eva Hjelmström ställde i sitt anförande.

Jag skulle kunna inskränka mig till de konstateranden jag nu gjort och därmed yrka bifall lill utskoltels hemställan, men jag vill gärna till detta foga ell korl svar på frågan hur vi socialdemokrater kan vara med om en skrivning som säger alt vi vad gäller yrkandet om utredning avvaktar arbetsmarknadsdepartementets arbele med en proposilion med anledning av nya arbetsrälls-kommitténs förslag. Del ärju kutym i riksdagsarbetel alt man gör sä, när man vet att ett förslag är på väg. När proposilionen kommer fär alla möjlighel all motionera och föra fram sina krav. Jag är väl medvelen om att vi från socialdemokratiskt häll inte kommer att kunna till alla delar acceptera den uppläggning och de förslag som där läggs fram, om inle något revolutionerande händer i departementets sista beredning. Men vi återkommer när propositionen läggs fram och framför våra krav då, och del tyckerjag att Eva Hjelmström och hennes partikamrater också skall göra.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall till ulskollels hemställan.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Dokumentation rörande arbetets historia och villkor

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Georg Andersson och jag tycks i stort sett vara överens om vikten och nödvändigheten av dokumentation om arbetets historia och villkor. Nu kan jag hålla med om att klämmen i min motion kanske var litet olyckligt formulerad, men det hindrade ju inle atl man från ulskollels sida kunde ha föreslagit åtgärder.

Apropå mitt krav på forskares räll all få tillträde lill arbetsplatserna sade Georg Andersson -och här harjag inte fåll något svar från den folkpartisliska regeringens talesmän - att del är kutym att avvakta de propositioner som läggs fram. Jag tycker också att del borde vara kutym, och lidigare hardei väl också varit del, atl man inom arbetarrörelsen ger uttryck för de ståndpunkter man har i en fråga. Det har alltå inle skett i del här utskoltsbetänkandet. Nu

133

Nr 28

harjag fått svaret atl man från socialdemokraternas sida inte kan tänka sig den uppläggning som lagrådsremissen gav uttryck för. Det ärju tacknämligt.

Onsdagen den

8 november 1978     ""  skulle ha varit bra att få en närmare precisering

Invandrares och andra minoritetsgruppers kulturella verksamhet

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 733 av Eva Hjelmström m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmsiröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill aU kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 733 av Eva Hjelmström m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264 Nej -   10

§ 2 Föredrogs

Kultumtskottets betänkande

1978/79:7 med anledning av motion om inventering och upprustning av skyddsvärda bebyggelser och miljöer

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Invandrares och andra minoritetsgruppers kulturella verksamhet

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1978/79:8 med anledning av motion om invandrares och andra minoritetsgruppers kulturella verksamhel.

134

I detta betänkande behandlades motionen 1977/78:877 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari såviu nu var i fråga yrkats att riksdagen uttalade sig för de i motionen angivna rikllinjerna, innebärande

a, atl man i den offentliga förvaltningen i Sverige borde inrätta elt sekretariat för handläggning, planering och koordinering av frågor rörande invandrarnas kulturverksamhet.

b,     att kommunerna i slörre ulslräckning än f n, i sitt praktiska arbete
borde beakta invandrarnas synpunkter och atl enhetliga riktlinjer för hur
detta bäst kunde ske snarast borde utarbetas,

c,     att man i de offentliga utredningar i Sverige som berörde kulturfrågor
alllid borde beakta invandrarnas behov,

d,   att Riksteaterns finskspråkiga verksamhel borde utökas,

e,     alt även Rikskonserter i sin verksamhel borde la hänsyn till de
finskspråkigas behov,

g, all service, beståndet av böcker och andra media på invandrarspråken vid biblioteken borde utökas kraftigt,

h. atl kommunerna borde ges möjlighel lill förbättrade statsbidrag för all stimulera försök alt föra ut biblioteksverksamheten bland invandrarna.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Invandrares och andra minoritetsgruppers kulturella verksamhet

Utskottet hemställde au riksdagen skulle avslå motionen \911/1S:S11.

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! I den vpk-motion nr 877 som behandlas i kulturutskottets betänkande nr 8 tar vi upp problem som gäller invandrarnas situation i vad avser deras rättmätiga krav på att få behålla och vidareutveckla sin egen kultur i vårt svenska samhälle. Alla som något följt och försökt sätta sig in i dessa problem vet, atl det återstår myckel atl göra innan invandrarna erhållit samma möjligheter som svenskfödda medborgare har.

Invandrarna har samlidigt som de i många år i huvudsak betraktats och ulnylljats som en arbetskraftsreserv utsatts för en språklig och kulturell isolering. De åtgärder som vidtagits från statens och kommunernas sida har hillills varit hell otillräckliga. De insatser som redovisas i utskottets betänkande beträffande olika initiativ, utredningar, överiäggningar och kontakter gör inte de riktlinjer som föreslås i vår molion mindre angelägna och betydelsefulla. Tvärtom åskådliggör den redovisning som utskottet ger och de faktiska förhållanden som råder ute i kommunerna hur angelägel och hur bråttom del är all komplettera nuvarande arbete och inriktning med sådana riktlinjer som vpk föreslår.

Nästan allt material som under senare år publicerats i olika sammanhang visar, atl del är långt kvar innan den faktiska, i många stycken systematiska, diskrimineringen av invandrarna är utrotad. Ja, olika undersökningar har t, o, m, visat, att myckel litel eller inget alls har hänt i fråga om förbättringar på olika områden under de sista tvä eller tre åren. Detta gäller exempelvis beträffande kulturpoliiiska insatser för invandrare och språkliga minoriteter. Låt mig nämna några ling, där de besked som lämnas i utskotlsbeiänkandet inle nämnvärt för problemen närmare sin lösning utan i stället gör alt våra invandrare riskerar alt komma ännu mera på efterkälken.

Invandrarnas möjligheter att pä jämlika villkor bevara sitt språk och sin kultur är i myckel beroende på vad som finns tillgängligt i fråga om litteratur pä del egna språket. Del anslag som finns förslär exempelvis inte långt då det gäller litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Det syfte som uttalats och återges i utskoltsbetänkandet - atl ge invandrarna lillgäng lill böcker och

135

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Invandrares och andra minoritetsgruppers kulturella verksamhet

136

andra medier i samma utsträckning som svenskfödda medborgare - har inte tillgodoseiis under de fem år som gått sedan della uttalande gjordes.

Möjligheterna för olika invandrar- och språkminorileter att erhålla tillgång till böcker, lidskrifter och andra media på deras eget språk är hell otillfredsställande och i många kommuner fortfarande nära nog obefintliga. De kontakter som förekommer mellan å ena sidan kulturrådet och å andra sidan invandrarorganisationerna är bra och nödvändiga liksom den referensgrupp för invandrarfrågor som Bibliotekstjänst AB skapat, Bra är också au kulturrådet avser all genomföra en enkät omfallande landels samtliga kommuner för au bedöma anslagsbehoven.

Utan särskilda undersökningar om anslagsbehovet vågar jag påstå atl del måste slå klart för varje människa som är något bevandrad i dessa frågor, au nuvarande anslag är alldeles för snåla för all lillgodose del mycket slora behovel av förbättringar och för all la igen belydande eftersläpningar. Utskottet har ytterligare något kommenterat vårt motionsförslag om atl servicen saml beståndet av böcker och andra medier pä invandrarspråken vid biblioteken kraftigl måsle ökas. Kommenlarerna avser tydligen även våra påpekanden om hur otillräckliga nuvarande anslag är för alt i någon män kunna garaniera åtminstone de tio största målgrupperna elt fullödigt lilleratururval.

Utskottet anför bara vad vi i motionen och i andra sammanhang har framhållil, nämligen; "Tillgången lill litteratur pä minoritetsspråk är också i hög grad en fråga om möjlighel till utgivning," Del är bl. a, della vi har påpekat, då vi har framhållit hur lilen produktion som kan åstadkommas med hjälp av det statliga litteralurslöd som nu utgår för delta ändamål.

Även behovel av all främja teater, film och musik är slorl. Här har vi i vår molion anknutit lill kulturrådets förslag om en finskspråkig ensemble inom riksteaterns ram. Som bekant har detta förslag inte realiserats, utan man har i stället anslagit ökade medel lill den finska gäslspelsverksamhelen. Del är -som vi har framhållit i motionen - välkommet, och anslaget för gästspels-verksamheten bör utökas ytterligare, inle bara för finsk teater och musik ulan också för gästspel av andra nationaliteter,

I utskoltsbetänkandet sägs all kulturrådet för budgetåret 1979/80 inte på nytt har aktualiserat frågan om medel för en finskspråkig ensemble, I samma veva tilläggs emellertid att kulturrådet beräknar medel för ensemblen i långtidsbudgeten och all utskottet i detta läge inte anser att riksdagen skall göra något sådanl särskill uttalande som vpk-motionen föreslår. Inte minst för atl undanröja den tveksamhet och osäkerhet som finns - lydligen också hos kulturrådet - är det emellertid viktigt att riksdagen gör ett sådanl uttalande.

Kullurulskollei har i förevarande belänkande såsom svar på vpk-moiionen anfört all man finner det angelägel atl insatserna för invandrares och andra minoritetsgruppers kulturella verksamhel successivt förstärks. Del bör, säger ulskotlet vidare, ske såväl centralt som regionall och lokalt. Del är hell i enlighel med motionens innehåll och förslag, och vi är alltså överens sä långt.

Även när del gäller utskottels uppfallning om atl de riktlinjer som nu tillämpas utgör en lämplig utgångspunkt för fortsatta sakliga insaiser till slöd för invandrarnas kulturaktiviteter är vi överens. Del är bara del all vi inom vpk inte anserall del räcker med dessa riktlinjer, då del är uppenbart att dessa inle har varil tillräckliga för all åstadkomma snabba förbättringar i en akut situation. Den kompletlering av rikllinjerna som föreslås i vpk-motionen nr 877 behövs för all inte ävenlyra en försämring av invandrarnas ställning men framför alll för alt i praktisk handling fortast möjligt tillförsäkra invandrarna samma rättigheter och ställning som svenskfödda medborgare har.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till vpk-motionen.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Invandrares och andra minoritetsgruppers kulturella verksamhet

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! Tore Claeson sade att nuvarande riktlinjer för invandrarfrågorna bör kompletteras med de förslag som vänsterpartiet kommunisterna lägger fram. Han upprepade i slutet av anförandet all de nuvarande riktlinjerna inte är tillräckliga. Det krävs praktisk handling, sade han sedan.

Jag vet inte om vi bör la upp en formell diskussion om vad som är riktlinjer och vad som är praktisk handling.

När Tore Claeson sedan talade om vad som konkret behöver göras tog han upp några anslagsfrågor: anslag lill litteraturen, såväl till produktion som till spridning, och anslag för att främja teater- och filmverksamhet nämndes också. Men della ärju frågor som vi årligen behandlar i budgetpropositioner, och det återstår nu bara två månader tills vi ånyo har en budgetproposition på riksdagens bord. Då för vi anledning atl diskutera anslagsfrågorna,

1 övrigt blir jag när del gäller lalet om riktlinjer inle rikligt klok på vad som skulle vara nyll i vpk-motionen. Det är visserligen en molion som är angelägen, eftersom den lar upp en vikiig fråga, liksom den molion som vi diskulerade nyss, men vad är det för nya riktlinjer? De förslag som vpk för fram överensstämmer hell med de önskemål som framfördes av Riksförbundet finska föreningar i Sverige vid ell kuliurpolitiski seminarium i januari 1972, De önskemålen finns redovisade i invandramiredningens huvudbetänkande, som har varit föremål för behandling. Vi har skrivit fast detta i belänkandel, eftersom vi tycker det är litet märkligt all man så här sent - sex år efteråt - kommer med elt förslag, som man vill göra gällande är någonling revolutionerande nytt. Jag tror au delta egentligen är att föra saken några år lillbaka i liden.

Om vi är överens om vad Tore Claeson sade om de huvudsakliga rikllinjerna i slutet av sill anförande, låt oss då i stället gemensamt arbeta för att pä olika sätt inom de ramarna tillföra denna angelägna verksamhet ökade resurser. Jag tror alt vi därigenom bäst gagnar verksamheien.

Med detta vill jag yrka bifall lill ulskollels hemställan.

137

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Invandrares och andra minoritetsgruppers kulturella verksamhel

138

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! Läl mig börja där Georg Andersson slulade och säga all del just handlarom att de ramar som nu finns och de riktlinjer som ar uppdragna har geii erfarenheler i den prakliska verksamheien som säger både oss och invandrarorganisaiionerna att de insaiser som har gjoris och som görs f n, inle är lillräckliga.

Del är mol den bakgrunden som vi har ställt förslaget om kompletterande riktlinjer för det fortsatta arbetet när det gäller invandrarna och kulluren,

I del sammanhanget måsle man, Georg Andersson, självfallet också peka på de otillräckliga anslagen som ulgör en broms då det gäller atl tillräckligt snabbt komma framåt och fö någoi så när jämsiälldhei mellan invandrare och svenskfödda medborgare. Så länge som anslagen är så olillräckliga som vi från vpk menar atl de är kommer invandrarna inte att uppnå den jämställdhet som alla pratar om men som man lydligen inte är beredd alt salsa på i praktisk handling. Det är del som det hela handlar om.

De förslag lill kompletterande riktlinjer som vi nu ställer i det här sammanhanget kan myckel väl utläsas av motionen eller av betänkandet, de finns ju på första sidan i belänkandel. Jag skall inle la upp lid med all räkna upp dem. Jag vill bara säga all del i och för sig inle är nya förslag som vi siäller från vårt partis sida.

Belräffande del tillfälle som Georg Andersson tydligen refererar till, då man tidigare pä 1970-talet skulle ha diskuierai dessa frågor här i riksdagen och fattal vissa beslut, villjag bara erinra om atl vpk också vid del tillfället ställde andra förslag. De fanns bl. a. i form av reservationer, som t. ex. log upp frågan om invandrarnas ställning och hur man skulle tillförsäkra dem bättre möjligheter all nå den jämställdhet som vi lydligen är överens om måste komma till stånd så snart som möjligl.

GEORG ANDERSSON (s);

Herr talman! Tore Claeson säger atl del inie är lillräckligi med gjorda insatser-och del hål ler jag med om. Vi är inle färdiga närdet gäller insatserna för atl lillgodose invandrarnas berättigade krav, ulan vi för gå vidare steg för steg. Det bekräftade jag i milt anförande. Men då säger Tore Claeson all det är nödvändigt med kompletterande riktlinjer och blandar hela tiden ihop riktlinjer och anslagsfrågor. Han motiverar sedan all han här inle behöver räkna upp vilka rikllinjerna är men alt de finns i motionen och i betänkandet. Det var bra atl Tore Claeson inte tog upp lid med att läsa upp de kraven, för de är gamla och redan tillgodosedda, vilkei vi redovisar i betänkandet.

Men vi måste gå vidare och vidga ramarna för resurser så an de på ett bällre sätt kan svara mol invandrarnas berättigade krav. Det gör vi pä olika sätt, Tore Claeson hänvisade lill tidigare reservationer. Jag kan hänvisa till ell alldeles färskt invandra rpolitiskt handlingsprogram -jusl /lo/rc/Zr/igsprogram -från den socialdemokraliska partikongressen. Det gäller nu alt genom praktisk handling ta itu med de här frågorna för att föra arbetet vidare.

Jag saknar fortfarande ett svar frän Tore Claeson pä frågan vilka de nya riktlinjer är som vpk här pläderar för.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Huruvida riktlinjerna är nya eller inte kan naturligtvis diskuteras. Del mesta av det som vi lar upp och diskuierar i den här kammaren är förmodligen inle hell nyll, Avgörandeäratl de riktlinjer som vi vill all man skall kompletlera de lidigare med är av den karaktären att de inle är tillgodosedda. Vi skulle naturligtvis inle väcka förslag angående riktlinjer om de redan lill fullo hade blivit tillgodosedda. På det sättet arbetar varken vårt eller Georg Anderssons parti.

Jag vet atl den socialdemokratiska partikongressen har tagit ett program och fattat ett beslut i dessa frågor. Det gäller förslag som i milt tycke är bra. Vi har emellertid ännu inte sett hur det kommer all gå med de förslagen. Jag hoppas alt de kommeratt bli genomförda, Georg Andersson kan lita på att vi från vänsterpartiet kommunisterna kommeratt siödja alla förslag som bidrar till atl skynda pä den ulveckling i syfte alt nä jämställdhet mellan invandrare och svenskfödda medborgare som vi båda tydligen eftersträvar, Alla sådana förslag kommer vi att siödja, liksom vi försöki ail iniliera förslag som skulle fö sådan verkan.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Invandrares och andra minoritetsgruppers kulturella verksamhet

GEORG ANDERSSON (s);

Herr lalman! Tore Claeson säger atl del kan diskuteras om riktlinjerna är nya. Det har Tore Claeson nu bevisat alt han kan diskulera. Men del är inte någon särskill meningsfull diskussion, därför att så snart han skall konkretisera sig handlar det om anslagsfrågor, och de frågorna skall vi ta upp när vi behandlar en ny budgetproposition.

Utskottet har på punkt efter punkt redovisat läget närdet gäller de konkreta krav som vpk-motionen tar upp, Tore Claeson har inle på någon av de punkterna kunnal påvisa att vi har gjort några fel när vi har beskrivit verkligheten.

Jag hävdar alt de riktlinjer som föreslås i vpk-motionen är tillgodosedda, Ärdet något nytt som ni harall anföra vore del väl bra alt fö det redovisat här i kammaren,

TORE CLAESON (vpk);

Herr talman! Jag skall bara tillägga en sak: Om Georg Andersson läser protokollet och ser efter vad jag har sagt kommer han att finna-det framgår också klart och tydligt av motionen - att det handlar om förslag som, om de realiseras, skulle skynda på den här utvecklingen.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 877 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

139

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Minnesmärke över Ädalenhändelserna

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 8 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 877 av Lars Werner m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 271 Nej -   10

§ 4 Minnesmärke över Ådalenhändelserna

Föredrogs kulturutskollets betänkande 1978/79:9 med anledning av motion om en minnesmärke över Ådalenhändelserna.

1 della betänkande behandlades motionen 1977/78:732 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats atl riksdagen beslulade alt låta skapa ell monument över offren för Ådalenhändelserna alt uppföras på därför lämplig plats till 50-årsdagen den 14 maj 1981.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:732.

140

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! I sitt belänkande har kultumtskoilet yrkat avslag på vår motion om ett minnesmärke över Ådalenhändelserna med en kryptisk, för all intesäga krystad, motivering. Utskoitei anser alt riksdagen inte "bör falla beslut som rubbar den rådande ansvarsfördelningen i fråga om den offentliga konsten", och om denna för vi vela:

alt "ansvaret för den offentliga konsten delas mellan framför alll slalen, landstingskommunerna och kommunerna",

att "staten och landstingskommunerna inskränker sina förvärv till all gälla arbeten som placeras inom eller i omedelbar anslutning lill de byggnader och lokaler de förvaltar eller utnyttjar", och

"kommunernas inköp omfattar dessulom konstverk, som ges en hell frislående placering i gaturummet, i parker och på andra öppna platser".

Kan man länka sig en prydligare formalistisk motivering?

Del finns inget närmare belägg för lillämpningen av denna regel. Den kan möjligen komma i fråga, då del gäller att förvärva en tavla eller ell konstverk vilket som helst atl sälta upp som prydnad. Men den måsle anses fullständigt ohållbar då det gäller elt specielll monumentalverk av den karaklär som föreslås i motionen. Skulle den s. k. ansvarsfördelningen i fråga om den offentliga konsten gälla under alla förhållanden skulle vi hamna i den orimliga silualionen alt staten vore förhindrad atl ta konstnärliga initiativ.

som sträcker sig längre än lill den eventuella prydnadsulsmyckningen utanför eller innanför den egna husknuien.

För all emellertid inte verka hell ointresserat har utskottet också anfört några uppgifter om kommunala planer på, som det heter, "ett monument över händelser i Ådalens arbetarrörelses historia". Olika händelser såsom Sandöupploppet 1907, hungerdemonslrationerna 1917 och Sandöbrorasel 1939 skulle därvid uppmärksammas tillsammans med vad som kallas Lundehändelserna 1931, då fem människor i en fredlig arbetardemonstration föll offer för svensk militärs kulor, en händelse ulan motstycke i vårt lands historia.

Utskottet upplyser vidare, alt kommunstyrelsens arbetsutskoit i Kramfors nu hemställt om förslag till kommunfullmäktige om ett sådanl monument. Förslagel gmndas på synpunkter redovisade 1973 av en kommitté tillsatt 1969. Utskottets uppgifter kan kompletteras med upplysningen, atl det i själva verket tillsattes en kommitté i delta syfte redan någon månad efter del att skotten fallit i Ådalen, men att del hela rann ul i sanden, atl frågan på nytt aktualiserades på 1950-talet genom kommunisliska fullmäktigeledamöters initiativ, men atl det inte heller den gången blev någon lösning.

När kommunstyrelsens arbelsutskoii i Kramfors den 29 september i är gjorde den hemställan somjag förut nämnde kan det väl förmodas ha skett under intryck av den motion om elt riksdagsinitialiv som vi i arbetarpartiet kommunisterna väckte i januari. Jag skulle möjligen ha kunnat nöja mig med atl inkassera delta som en framgång, men med den karaklär man avser atl ge ett eventuellt minnesmärke kan jag naturligtvis inte göra del, eftersom jag anser atl del är orikligt.

Om det också skulle bli ell resultat efter den kompletterande detaljutredning som föruiskickals, får förslagel i vår molion inte avfärdas med kulluruiskotlets formalistiska motivering, "ansvarsfördelningen i fråga om den offentliga konsten". Gentemot utskottets argumentation kan med rälta anföras, alt Ådalenhändelserna 1931 inte var och heller inle är enbart en kommunal angelägenhet. Skotten i Ådalen gav genljud i hela vårt land och långt utanför dess gränser. Proteslmanifestalioner i form av strejker, möten och demonstrationer ägde rum i hela landet. Begravningen av offren följdes med solidarilelsakiioner som måste mätas med riksmåitstock. I motionen understryker vi atl i huvudstaden alla hjul i fabrikerna stannade och all trafik stod stilla vid tidpunkten för begravningen. I detta sammanhang bör också erinras om atl en av de fem inle var ådaling - sjömannen Sture Larsson - och att hans begravningståg följdes genom hela landet lill hemstaden Västervik. Ålal och domar för föredrag, iryckfrihetsätal och domar mol lidningsansva-riga, t. o, m, mol en som kort efteråt blev statsråd, hörde till bilden. Skotten i Ådalen ekade också högt inom riksdagens kammarväggar. En särskild regeringskommission tillsattes. Del yttersta ansvaret lades - och inte utan fog - på "den frisinnade och kristliga regeringen Ekman", för att nu citera ett auktoritativt socialdemokratiskt omdöme. Allt delta är vittnesbörd om Ådalenhändelsernas slora rikspoliiiska betydelse. Därmed vill jag ha sagt delta.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Minnesmärke över Ädalenhändelserna

141

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Minnesmärke över Ädalenhändelserna

Det som skedde i Ådalen den 14 maj 1931 är alltså inle bara "en händelse i Ådalens arbetarrörelses historia", för alt ta ett uttryck ur kulturutskottets betänkande, en händelse bland flera andra. Del är en alldeles särskild händelse i hela arbetarrörelsens, ja, varför inte hela folkels historia,

Ell monument över dessa Ådalenhändelser är alltså -jag upprepar - inte enbart en kommunal ulan i högsia grad en rikspolitisk angelägenhet. Detta motiverar vårt förslag att riksdagen skall la initiativet til! ett minnesmärke, färdigt lill 50-årsdagen den 14 maj 1981, Kanske kan del också för den nya, om också tillfälliga, folkpartiregering vi nu har betraktas som ett inle oävet tillfälle alt gälda något av den skuld i denna fråga som vidlådde dess föregångare av 1931?

Som frågan utvecklats bör självfallet samråd ske med de kommunala myndigheterna i Kramfors och övriga Ådalen, Jag är emellertid övertygad om att de inte kan ha något atl invända mol ell riksdagsinitialiv på det sätt som vi har föreslagit i vår motion.

Jag vill sluta med atl föreslå atl riksdagen med anledning av motionen 1977/78:732 beslutar alt hos regeringen anhålla om förslag till riksdagen om atl skapa ett monument över offren för Ådalenhändelserna att uppföras på därför lämplig plats lill 50-ärsdagen den 14 maj 1981.

142

TYRA JOHANSSON (s):

Herr talman! Självfallet bör riksdagen idet skede som detta ärende befinner sig inte ta initiativ till någonting som kommunen redan arbetar med. Vi säger också ifrån alt vi inte har funnit skäl all vidta åtgärder som sirider mol rådande förhållanden i fråga om ansvarsfördelningen när del gäller offenlig konst. Jag tycker alt Alf Lövenborg bör respektera de argumenten.

Herr talman! Jag yrkar bifall till kulturutskottets hemställan,

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Med formalistiska argument kan man naturiigtvis tillbakavisa del mesta. Jag finner alt Tyra Johansson inte har lagil minsta hänsyn lill min argumentation.

Vad jag vänder mig mot är alt utskottet vill göra det oerhörda som skedde i Ådalen 1931 till en händelse bland många andra. Alt de borgeriiga har inlresse av all göra Ädalenhändelserna 1931 till något som kan döljas bland andra händelser är förklarligt. Men jag förstår inte de socialdemokrater som går på det, Atl uppföra elt minnesmonument över en rad händelser, däribland Sandöbrorasel, är all urvattna begreppen och betydelsen av denna klasslrid, som för evigt skall påminna oss om hur grymt och blodigt kapitalel i verkligheten är, även i Sverige, när dess iniressen holas. Därför tror jag att jag med rälta kan säga atl uppförandet av ell monument över offren för Ådalenhändelserna inte bara är en kommunal angelägenhet ulan också en riksangelägenhet.

TYRA JOHANSSON (s);

Herr talman! Det är konstigt all kalla det för formalism om man låter kommunen i lugn och ro arbeta med en sak som den redan har hunnit långt med. Det vore alt visa bristande respekt för kommunen i fråga om riksdagen lade sig i det arbetet,

Alf Lövenborg tror lydligen all kommunen inte alls bryr sig om dessa frågor, men del gör den, vilket också framgår av det arbete som pågår. Del här är alltså ingen fråga för riksdagen, i varje fall inle i del skede frågan befinner sig för dagen.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Minnesmärke över Ädalenhändelserna

IVAR HÖGSTRÖM (s):

Herr talman! Utan atl blanda mig i den här debatten i övrigt vill jag lämna en sakupplysning till kammarens protokoll.

Alf Lövenborg säger all frågan har dragit ut på liden och all beslutet från kommunen är föranlett av denna molion. En myckel vikiig del av E4 går igenom del aktuella området. Ombyggnaden av E 4 i del området har för kort tid sedan blivit klar beträffande den nya sträckningen. Del har föranlett att man inle förrän nu har kunnal redovisa den här frågan lill fullmäktige,

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Tyra Johansson fötlar fortfarande inle min argumentation, atl della inle bara är en kommunal angelägenhet ulan en angelägenhet av riksintresse. Om riksdagen skulle ta ell beslut i enlighet med motionen, finns del med all säkerhet möjligheter all komma överens om den fortsatta handläggningen.

Ådalenhändelserna berörde, som jag sade, inte enbart Ådalen eller Kramfors kommun. De utgjorde en vändpunkt i svensk politik. Fem arbetare fick ge sina liv i en enastående fredlig manifestation. De mördades, men kampen var inte resuliailös. Händelserna i Ådalen blev en väckarklocka för de arbetande i Sverige. De offer som gavs bidrog lill atl slå lillbaka en allmän reaktionär offensiv. Denna den samfällda arbetarklassens massaklion har inte fått den plats den förtjänar i svensk historieskrivning. Värt förslag syftar lill att ge elt äreminne åt dem som föll för borgarklassens kulor och alt vittna om betydelsen av den masskamp delta utlöste i hela vårt land.

Ni hänvisar lill beslut som har fattats av kommunala myndigheler i Kramfors. Jag lycker all del innebär en felaktig sammanblandning av flera olika saker. Jag är övertygad om all skulle staten la ansvar för uppförandet av ett monument i enlighel med våra intentioner, så skulle man kunna komma överens med Kramfors kommun och saken komma i ett annat läge.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels del av Alf Lövenborg under överläggningen framställda yrkandel, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

143

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Hemspråksundervisning m. m.

Den som vill au kammaren bifaller kultumtskottets hemställan i betänkandet nr 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Alf Lövenborg under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 269

Nej -   10

Avstår -     I

144

§ 5 Föredrogs

Utbildningsutskottets belänkanden

1978/79:1 med anledning av molioner om bättre skolmiljö för barn med allergiska besvär

1978/79:2 med anledning av molioner om läroplan för grundskolan, m. m.

1978/79:3 med anledning av molion om företagsinriklad forskning vid universitet och högskolor

1978/79:4 med anledning av motioner om fiskeriutbildning m, m, i gymnasieskolan

1978/79:5 med anledning av propositionen 1977/78:182 såvitt den gäller viss tjänst som professor vid Chalmers tekniska högskola jämte motion

1978/79:6 med anledning av motion om utbildningen av arkitekter och byggnadstekniker

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 6 Hemspråksundervisning m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1978/79:7 med anledning av motioner om hemspråksundervisning m. m.

I delta betänkande behandlades motionerna

1977/78:878 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gällde yrkandel au riksdagen i enlighel med vad som anförts i den lill kulturutskottet remitterade motionen 1977/78:877 ullalade alt en utökning av antalet timmar för stödundervisningen till invandrarbarn borde ske (yrkandel 4),

1977/78:1145 av Karin Andersson (c).

1977/78:1567 av Lars Werner m.fl, (vpk), vari yrkats atl riksdagen skulle

1,    uttala alt invandrarbarnen så långt möjligt borde fö gå i enspråkiga grupper i förskolan och upp i gmndskolans mellanstadium,

2,    uttala att hemspråksläraren i förskolan borde ingå i den ordinarie personalgruppen, och för att täcka behovet av hemspråkslärare i förskolan borde kommunerna bedriva iniernutbildning, för vilken statsbidrag borde utgå,

3,    uttala att kommunerna borde bedriva iniernutbildning av svensk förskolepersonal, socialbyråpersonal och andra tjänstemän som kom i kontakt med invandrare, för vilken statsbidrag även borde utgå,

4,    hos regeringen hemställa om förslag till statsbidragsgivning enligt punkterna 2 och 3,

5,    hos regeringen hemställa om förslag till ändrade bestämmelser för hemspråksträning och hemspråksundervisning med syfte

a, atl hemspråksundervisningen gjordes obligatorisk och gavs samma
ställning som övriga obligatoriska ämnen inom grundskolan,

b, alt de större invandrarspråken som t. ex, finska, danska, norska,
grekiska och serbokroatiska gavs samma status som t, ex, tyska och franska
på grundskolans högstadium (dvs, B-språksstatus),

c, alt även då hemspråksträningsgrupp eller hemspråksundervisnings-
gmpp omfattande fyra elever ej kunde ordnas utan olägenhet för eleverna
skulle statsbidrag ändå utgå som om gruppen bestod av fyra elever,

d, att statsbidrag skulle utgå för hemspråksträning för alla åldersgrupper
inom förskolan,

6,    hos regeringen hemställa om förslag i syfte att tillgodose behovel av hemspråksundervisning i särskolor och specialskolor, i enlighet med vad som anförts i motionen,

7,    uttala atl begreppen hemspråksträning resp. hemspråksundervisning borde utbytas mot modersmålsträning och modersmålsundervisning, varvid även innehållet i träningen resp, undervisningen skulle utvidgas lill att omfatta modersmålets kultur och historia.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Hemspråksundervisning m. m.

Utskottet hemställde

1,   att riksdagen beträffande benämningen hemspråk m. m, skulle avslå motionen 1977/78:1567 yrkandet 7,

2,   att riksdagen beträffande obligatorisk hemspråksundervisning skulle avslå motionen 1977/78:1567 yrkandel 5 a,

3,   au riksdagen beträffande hemspråk som tillvalsämne på grundskolans högstadium skulle avslå motionen 1977/78:1567 yrkandet 5 b,

4,   att riksdagen beträffande hemspråksträningen i förskolan skulle avslå motionen 1977/78:1567 yrkandet 5d,

5,   att riksdagen beträffande reglerna för statsbidrag till hemspråksträning och hemspråksundervisning skulle avslå motionen 1977/78:1567 yrkandel 5 c,

10 Riksdagens protokoll 1978/79:27-28

145

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Hemspråksundervisning m. m.

6,   att riksdagen beträffande hemspråksundervisning m, m, i specialskolan och särskolan skulle avslå motionen 1977/78:1567 yrkandet 6,

7,   atl riksdagen beträffande enspråkiga gmpper skulle avslå motionen 1977/78:1567 yrkandel 1,

8,   all riksdagen belräffande läromedel skulle avslå motionen 1977/ 78:1145,

9,   alt riksdagen beträffande stödundervisning i svenska skulle avslå motionen 1977/78:878 yrkandet 4,

10,   atl riksdagen belräffande hemspråksläraren i förskolan skulle avslå motionen 1977/78:1567 yrkandel 2 i denna del,

11,   att riksdagen beträffande viss intern kommunal utbildning skulle avslå motionen 1977/78:1567 yrkandet 2 i denna del och yrkandet 3 i denna del,

12,   alt riksdagen belräffande statsbidrag till viss intern kommunal utbildning skulle avslå motionen 1977/78:1567 yrkandet 2 i denna del, yrkandet 3 i denna del och yrkandet 4,

146

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! I det föreliggande utskoltsbetänkandet behandlas två vpk-motioner, nr 1567 om förbättrad hemspråksundervisning för invandrarbarn och nr 878 om undervisning för invandrare.

Jag skall inskränka mig till au hänvisa till de motiveringar som finns i motionerna för de yrkanden som vi har ställt och nöjer mig i övrigt med all yrka bifall till molionerna 1567 och 878.

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr talman! Med anledning av atl vpk;s talesman endast har åberopat de motiveringar som finns i molionerna kanjag begränsa mig till att hänvisa lill utbildningsutskottets yttrande på alla de punkter där molionerna berörs. Utskottet harju redovisai goda skäl för sitt avslagsyrkande.

Jag yrkar alltså bifall lill utbildningsutskottets hemställan,

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1-7 och 10-12

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1567 av Lars Werner m, fl,,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kari Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill aU kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandel nr 7 mom, 1-7 och 10-12 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1567 av Lars Werner m, fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265 Nej -   10

Mom. 8

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 9

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 878 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karl Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 7 mom. 9 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 878 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267 Nej -   10

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Vårdyrkesutbildning 777. 777.

§ 7 Vårdyrkesutbildning m. m.

Föredrogs uibildningsutskolleis betänkande 1978/79:8 med anledning av motioner om vårdyrkesutbildning m. m.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Jag måste säga alt jag är litet förvånad över den behandlingsordning som väckta motioner kan drabbas av. Jag tvingas konstalera att ulbildningsutskottet i sitt belänkande behandlat och besvarat en följdmolion om viss sjukvårdsutbildning, och detta innan huvudmolionen, som gäller en verksamhet - i del här fallet inrättandet av mottagningar för mammografi-undersökningar i alla län för tidig upptäckt av bröstcancer - behandlats av socialutskottet, dit den remitterats. Del kan inte vara en riktig behandlingsordning. Ulbildningsutskottet kan ju omöjligen bedöma ett utbildningsbehov om man inle vet vilken verksamhel som skall bedrivas.

Utbildningsulskottels yrkande om avslag på motionen tolkar jag i stället

147

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Landstingskommunal musiklärarutbildning i Arvika

som ett positivt svar, då man säger all man anser det självklart och mycket viktigt alt tillräcklig personal utbildas om beslut om allmänna mammogra-fiundersökningar fattas. Utskottet fömtsälter atl berörda myndigheter i sådant fall lägger fram förslag om utbildning och anser inle aU riksdagen behöver göra någon särskild hemställan till regeringen om att så skall ske.

I övrigt talar utskoitei om all socialstyrelsen, som haft motionen på remiss, bl. a. anser alt flera försök kopplade lill löpande utvärdering bör göras. Men försök har pågått med mammografi bl. a. i Gävleborgs län under fyra år, med resultat som visar all av de uppläckta cancerfallen var 85 96 tidiga fall - mot 20 96 under 1960-lalel med andra undersökningsmetoder. Bara 8 96 av de funna tumörerna har varit så stora atl patienten själv skulle ha kunnal känna dem. Atl en lidigare upptäckt ger ett bättre behandlingsresultat är också konstaterat.

Den stråldos som används vid mammografi, som är en röntgenundersökning, är försvinnande lilen och har under utvecklingen blivit alll mindre. I dag används en dos som bara aren hundradel av den som användes i slutet på 1960-talel. Försöksresultat finns alltså.

Jag tänkter återkomma till detta när huvudmolionen behandlas. Men jag vill erinra om vad socialstyrelsens vetenskapliga råd sagt, nämligen atl införandet av mammografiundersökningar förutsätter ökad utbildning inom rönigendiagnostik och för rönlgenassistenter.

Herr talman! I dag har jag inget yrkande av skäl som anförts, men jag återkommer i frågan.

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr lalman! Jag kan i princip avstå eftersom Karin Nordlander inle hade något yrkande. Men jag vill bara understryka alt del, som hon sade, i och för sig är elt ganska positivt besked som ulbildningsutskottet ger, när vi säger atl vi förutsätter alt om socialutskottet kommer fram till ett förslag om au allmänna mammografiundersökningar skall införas, så skall också utbildningsfrågorna tas upp och lösas.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskoltels hemställan bifölls.

§ 8 Landstingskommunal musikläramtbildning i Arvika

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1978/79; 10 med anledning av proposilionen 1978/79:4 om landstingskommunal musiklärarutbildning i Arvika.

148

GUNNAR OLSSON (s);

Herr talman! Utbildningsutskottets tillstyrkan av proposilion 1978/79:4, om landstingskommunal musiklärarutbildning i Arvika, överensstämmer

helt med vad majoriteten i Värmlands läns landsting har ansett. Landstinget uttalade vid landstingsmötet den 12 juni i år en klar önskan atl få förbli huvudman för hela verksamheten vid Folkliga musikskolan Ingesund i Arvika, alltså även för högskoleutbildningen.

Som skäl för delta anförde landstinget atl verksamheten utgör ett väsentligt inslag i del värmländska kulluriivet och alt elt samlat huvudmannaskap innebär bältre möjligheter till samordning mellan musiklärarlinjen och de övriga musikutbildningar som är föriagda lill skolan.

Landstinget förklarade sig samlidigt villigt atl som huvudman svara för atl utbildningen får samma standard och bedrivs enligt samma planer som utbildningen på musiklärariinjen med statligt huvudmannaskap.

Det har i samband härmed slutits ett avtal, som i korthet innebär aU landstinget skall vara huvudman för utbildningen och erhålla bidrag för denna, dels med ett belopp per årsstudieplals motsvarande de kosinader som för den ställiga musiklärarulbildningen läcks över anslaget Utbildning för undervisningsyrken, dels med ell belopp för sådana övriga kostnader som för den statliga utbildningen bestrids ur andra anslag.

Vi har från Värmland förklarat oss vara nöjda med del avtal som slutils, vilket också framkom vid landstingsmötet i juni månad.

Del var endasl den moderata landstingsgruppen som gick på en annan linje. Den föreslog förhandlingar med syfte att staten skulle ta hand om den högskoleutbildning som enligt avtalet förläggs lill Folkliga musikskolans lokaler på Ingesund.

I övrigt var partierna eniga om värdet av atl landstinget får förbli huvudman även för högskoleutbildningen, och samma inställning har getts till känna från såväl lärarkollegiet som elevernas representanter.

Herr lalman! Den proposition som signerades av förra statsrådet Britt Mogård hälsade vi med tillfredsställelse i milt hemlän. Den tillfredsställelsen vill jag med del här sagda ytterligare stryka under med anledning av att utbildningsutskottet enhälligt tillstyrker bifall till ifrågavarande proposition. Speciellt glädjande är del all de moderata utskottsledamölerna inte avgivit någon avvikande mening, vilket det fanns anledning befara med tanke på moderaternas uppträdande i Värmlands läns landsting.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Landstingskommunal musiklärarutbildning i Arvika

STIG ALEMYR (s);

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskoltels hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskoltels hemställan bifölls.

149

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

ökat handelsutbyte med de socialistiska länderna

§ 9 Föredrogs

Utbildningsutskottets belänkande

1978/79:11 med anledning av proposilionen 1978/79:18 om stöd till studiecirklar i energifrågor

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Ökat handelsutbyte med de socialistiska länderna

Föredrogs näringsutskottels betänkande 1978/79:4 med anledning av motion om ökat handelsutbyte med de socialistiska länderna.

I detta belänkande behandlades motionen 1977/78:222 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla atl den sökte sluta ett handelsavtal med Rådet för ömsesidig ekonomisk hjälp (SEV) i syfte atl öka handelsutbytet med de socialistiska länderna.

150

Utskotlet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:222.

ALF LÖVENBORG (apk);

Herr talman! Utskottets motivering för att avstyrka vår molion är dåligt underbyggd, det vill jag konstatera på en gång. Skrivningen är dessutom motstridig pä flera ställen. Detta gör att jag starkt ifrågasätter sanningshalten i exempelvis följande mening: "I sak delar ulskotlet motionärernas uppfattning all alla möjligheter atl främja och utöka Sveriges handel med de socialistiska länderna bör las till vara."

Om man menar det man skriver så bör man väl i logikens namn ta vara på möjligheterna. Vi har pekat på den möjlighet som ligger närmast till hands och som är den mest realistiska, nämligen eU handelsavtal med SEV.

Utskottet pekar på denna inlernationella organisations stora vikt inom "östblocket". Jag har salt citationstecken kring detta omöjliga och slafsiga begrepp. Inom parentes sagt vore det på tiden all våra utskott lärde sig att skilja på geografiska och poliliska termer och inte skriva som om de vore journalister i Springerpressen eller på Svenska Dagbladet. Till SEV:s lio aktiva medlemmar hör bl. a. Cuba, och till de länder söm genom särskilda avtal samarbetar med SEV hör Mexico och Angola. När man försöker sälta "öststämpel" på dessa länder gör man sig bara själv löjlig. - Della om terminologin som givetvis är viktig även i handelspoliliska sammanhang.

Sedan till det jag finner motstridigt i utskottets skrivning. På s. 2 skriver man: "SEV kan enligt stadgarna sluta avtal med medlemsländerna, med utomstående länder och med andra internationella organisationer. SEV har rätt atl fatta beslut som är bindande för medlemsstaterna och atl utfärda rekommendationer." Detta är hur korrekt som helst. Men sedan kommer på

s. 7 följande; "Hillills har SEV inte fått övernalionell kompelens och befogenheter all förhandla för medlemsslaternas räkning på det handelspolitiska områdei. Följaktligen kan SEV inte för närvarande uppträda som part i förhandlingar om ett handelsavtal."

Del må förlåtas mig, herr lalman, men jag får inte det här att gå ihop, framför allt inle med hänsyn till fakta. Den 16 maj 1973 ingicks ett avtal om samarbeie mellan SEV och republiken Finland. I artikel 1 i delta avtal står all målsättningen är all befrämja multilateralt ekonomiski, vetenskapligt och lekniskl samarbeie. Vidare att detta samarbete skall ske på alla del ekonomiska livets områden.

Nog tillhör väl utrikeshandeln det ekonomiska livet?

Del är obestridligt att den ekonomiska situationen i Finland skulle ha varil svårare och arbetslösheten ännu högre, om man inte ingått delta samarbeisavtal. 1 elt längre perspektiv är del naturligtvis av oerhörd betydelse för ett litel industriland att ha ett samarbetsavtal - i realiteten ett handelsavtal - med en organisation som är företrädd i fyra väridsdelar. Men del anser uppenbarligen inle riksdagens näringsutskolt. På annat sätt kan man inte uppfatta betänkandet, som är späckat med allmänt kända fakta. Det ärju en truism aU handeln med de s. k. slatshandelsländerna skiljer sig i åtskilliga avseenden från den som bedrivs mellan s. k. marknadsekonomiländer.

Denna skillnad är inte begränsad till valutornas konvertibililet, krediter eller liknande. Den största skillnaden - del förtjänar att understrykas - ligger i handelns inriktning. De svenska exportföretagens handelspoliliska intressen avgörs av deras möjligheter att ta hem så stora och så snabba vinster som möjligt. Delta inlresse kolliderar naturiigtvis med de socialistiska ländernas inlresse av långsiktiga avtal på varuulbylesbasis. Dessutom tillkommer den omständigheten alt de kapilalistiska exportföretagen i regel inle har erfarenhet av varuutbyte. De är hänvisade till alt försöka få ett imporlförelag att överta den ena hälften av en affär med ett socialistiskt land.

Om denna problemalik skrev docent Tord Ekström i Sovjelkonlakt nr 3 1977 under rubriken Mer öslhandel - säkrare sysselsältning bl. a. följande:

"Naturligtvis kan de svenska statsmakterna göra myckel för alt överbrygga dessa gmndläggande svårigheter för ösl-väsihandeln. Men en fömlsälining är då att detta verkligen uppfattas som önskvärt eller nödvändigt på längre sikt, och den förutsättningen har knappast varil för handen lidigare."

I näringsutskottels belänkande är del inte myckel som tyder på alt man finner del önskvärt och nödvändigt med elt ökat handelsutbyte med de socialistiska länderna - tyvärr. Och då har jag ändå som posilivt noterat utskottets hänvisning till att man förstärkt handelsavdelningarna vid ambassaderna i Moskva och Warszawa.

Yrkandel om avslag på vår motion ärsom jag sade inledningsvis sakligt sett dåligt underbyggt. Del är minst av alll förestaval av någon strävan att bevara vårt lands industripolential och säkra sysselsättningen genom långfristiga avtal på en krisfri väridsmarknad. De nya femårsplanerna för de socialistiska länderna som börjar 1981 håller som bäst på atl utarbelas. Del är något som

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Ökat handelsutbyte med de socialistiska länderna

151

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Ökat handelsutbyte med de socialistiska länderna    1

152

industrilandet Sverige borde vara intresserat av, inte minst i det nuvarande krislägel.

Avslutningsvis vill jag för det första uttrycka min förvåning över alt utskoltels socialdemokratiska ledamöter har kunnat förena sig med moderaterna i avslagsyrkandet och för det andra yrka bifall lill arbetarepartiet kommunisternas motion 1977/78:222.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Jag hade egentligen inle räknal med att Alf Lövenborg skulle ha någon annan uppfattning än den han framförde om utskottets skrivning med anledning av hans och Rolf Hagels motion. Alf Lövenborg säger att utskottets yrkande om avslag på motionen är dåligt underbyggt - vad annars? Vi redovisar i betänkandet de fakta som finns tillgängliga, och vi redovisar också den erfarenhet man har av handeln med öststaterna.

Men om man i korthet skulle karakterisera vår öslhandel som den ter sig 1978 skulle man kunna säga ungefär följande.

En alltför lilen del av den svenska lotalexporien, drygt 5 96, hänför sig lill öststaterna, som är en stabil marknad. Detta medför alt andelen växer vid konjunkturnedgångar och minskar vid konjunkturuppgångar. Del är en huvudmarknad för ett fötal specialiserade förelag och en vikiig sekundärmarknad för elt par hundra av våra stora och medelstora företag. Det är en svår marknad för nyböriaren men ganska lättarbetad för den som en gång har etablerat sig. Vidare är det en marknad där man i första hand säljer investeringsvaror med en hög grad av teknologi, i andra hand vissa råvaror-cellulosa och kemikalier - men knappast några konsumtionsvaror alls.

Öststaternas andel av Sveriges handel har under de senaste åren uppgått till omkring 5 %. Denna andel är betydligt mindre än den Finland, med sin associering till Comecon, har. I Finlands fall uppgår andelen till ca 20 96. Sverige har ungefär lika stor andel av exporten till öststaterna som våra svåraste konkurrentländer, Västtyskland, Frankrike och Italien, men vår export är i procent räknal större än Englands, USA:s och Japans.

Svensk industri var visserligen efter andra världskrigets slut tidigt ute på marknaderna, men det är för myckel begärt alt tro, herr Lövenborg, alt man skall kunna erövra stora marknadsandelar i länder som i sekler har haft handelsrelationer med l. ex. de centraleuropeiska länderna. Kunskapen i Östeuropa om exempelvis de västtyska och de österrikiska förelagens produkter och teknologi sträcker sig ofta ned på verkstadsnivå. Sverige är därför på många av de mer avlägsna marknaderna något av en nykomling.

Motionärerna Rolf Hagel och Alf Lövenborg hävdar i en molion som vi nu behandlar att enskilda förelag eller grupper av förelag i Sverige inte själva kan åstadkomma den nödvändiga ökningen av handelsutbytet med de socialistiska länderna. Man menar alltså alt endasl staten har de erforderliga resurserna. Nu medverkar ju staten genom Exportrådet i hög grad i handeln med östslatsländerna. Exportrådet haren särskild region för stalshandelslän-der. 120 av Exportrådets abonnemangsföretag är medlemmar i Exportrådet

och Grossistförbundets gemensamma öslstatskommittéer för Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien, Rumänien och Tyska demokratiska republiken. I cirkulär och vid medlemsmöten har medlemmarna informerats om marknadsförhållanden och gemensamma handelsfrämjande arrangemang. Kommittéerna för Tjeckoslovakien, Ungern och Rumänien har dessutom under året varit värdar för delegationer från resp. land, medan Exportrådet har varit värd för delegationer från Jugoslavien, Polen och Kina.

Ulöver de sedvanliga framträdandena på de stora inlernationella mässorna i bl. a. Moskva har Exportrådets region för ösistaishandel i samarbeie med handelssekrelerarkontor och ambassader arrangerat olika separata svenska utställningar och symposier. Jag kan nämna all ett sågverks- och träarbets-symposium hölls i Bralislava i februari 1978, en byggnadsulställning i Leningrad i april och ett miljösymposium i Moskva i maj. Dessutom sände Exportrådets och Grossistförbundels gemensamma sovjelkommitlé en affärsmannadelegalion med ca 60 deltagare till Moskva i januari, medan en delegation reste till Tyska demokratiska republiken i maj.

Ett omfatlande program har genomförts i Polen i syfte all främja samarbeiei mellan Polen och Sverige pä livsmedelsindustrins och jordbrukels område. Exportrådets region föröslstatshandeln har handelssekrelerarkontor i Prag och Budapest, och i övriga slatshandelsländer samarbetar regionen med de svenska ambassaderna. Under året har officiella handelsförhandlingar och överläggningar om ekonomiskt och industriellt samarbeie ägl rum med Sovjetunionen, Polen, DDR, Ungern, Bulgarien, Rumänien, Jugoslavien och Kina.

När motionärerna hävdar, atl den svenska exportindustrin med en åsneakiig envishet vänder sig lill den kapitalistiska delen av världen vill jag påslå, atl de är dåligt informerade. Jag vill i stället hävda att motionärerna visar en krubbilaraklig envishet när de diskuierar alla de satsningar som vi gör för atl fö i gäng en ordentlig ösistaishandel.

Nu kan man fråga sig, om svensk induslri kommeratt kunna öka sin export snabbare lill öslstaterna. Ett troligt antagande är, all någon större förändring av marknadsandelar ej kommer alt äga rum. Handelssiffrorna kan skjuta i höjden under enstaka år vid leveranser av kompletta anläggningar inom verkstadsindustri, metallurgisk industri eller pappersindustri, men de ärändå genom åren ganska stabila. Del enda nya elementet i handelsbilden under senare år är den stora volymen enireprenörsarbelen som tillkommit till främst Polen men även Tyska demokratiska republiken, Tjeckoslovakien och Sovjet. Nu skall man ha klart för sig - och del vill jag uppmärksamma herr Lövenborg på - alt dessa dock redovisas enbart till ca hälften i handelsstatistiken som byggmaterialexport. Den övriga delen av kontraktsbeloppel registreras som tjänslebetalning.

Många av de öststater som har balans i handeln med Sverige men som har ett bytesförhållande med t. ex. Västtyskland på 1:2 eller 1:3, deklarerar ofta atl de önskar öka handeln jusl med de skandinaviska länderna. Men del är nog svårt för dem atl realisera sådana önskemål - i den mån det nu inte bara är

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Ökat handelsutbyte med de socialistiska länderna

153

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Ökat handelsutbyte med de socialistiska länderna

fråga om diplomatisk hövlighet. Trots atl vi har ställt myckel generösa exportkrediter till förfogande för handel jusl med slatshandelsländerna, har dessa önskemål varit svåra atl realisera.

Troligen har del enskilda företaget slörre möjlighel att öka sin östhandel i de länder där man redan är etablerad, och lättast går det i de öststatsländer som expanderar snabbt. Nu ärju ingalunda, herr Lövenborg, öststaterna fria från konjunklurfenomen, även om konjunkturvägorna är längre och svagare än hos oss, och detta gäller specielll utrikeshandeln.

Jag har redovisat vissa problem i handeln med slatshandelsländerna. Från utskottets sida är vi självklart angelägna om att Sverige ökar sin handel med öststaterna. För tre år sedan motionerade vi från folkpartiet om atl vårt land skulle utöka sin handel med öststaterna. Det har, som jag har redovisat, vidtagits väsentliga åtgärder för atl förbättra denna handel.

Herr Lövenborg vill naturligtvis inte ge rättvisa ål utskottets skrivning utan har letat efter och kanske i och för sig tyckt sig finna något fel. Men det väsentliga ärju atl Sverige har satsat på och kommer atl satsa pä alt främja och öka vår handel med de socialistiska länderna. Det är inget atl ta miste på.

Men herr Lövenborg för i logikens namn när han lar del av de fakta som redovisas om vår ösistaishandel ändå konstatera att del föreligger uppenbara svårigheter, eftersom hela förhandlingssituationen är helt annorlunda när elt företag skall gå ul på marknader i Östeuropa, där man har en planekonomi. När herr Lövenborg vill göra gällande all endasl staten kan klara detta vill jag peka på atl staten i Exportrådet barett instrument, som besitter kunnande för att hjälpa svenska företag atl sälja på östslatsländerna. Men kom ihåg, herr Lövenborg, alt vi är myckel intresserade av att öka denna handel.

Enligt vad jag lagil del av i tidningarna har herr Lövenborg nyligen gjort en liten resa i dessa länder, och han borde då ha kunnat göra sig underkunnig om vilka möjligheter de har all köpa varor från Sverige. Det ingår faktiskt i en riksdagsmans åligganden atl, om han kan det, på olika sätt främja handeln med andra länder.

Under detta anförande övertog lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

154

BO SIEGBAHN (m):

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av Alf Lövenborgs anförande. Han kritiserade utskoltels belänkande - som jag inte har något med att göra i och för sig - och sade atl del var ovederhäftigt. Det var en myckel underlig kritik, och framför allt gäller del den motivering som Alf Lövenborg gav. Han påstod alt del finns en brist i logik på s. 7 i utskoltels belänkande, där man å ena sidan konstaterar all samarbeisavtal har slutits mellan Finland och SEV och å andra sidan säger alt SEV inle kan sluta handelsavtal. Jag förstår inle alls alt del ligger någon molsätlning i dessa uttalanden. Del är en sak att sluta elt samarbeisavtal - Alf Lövenborg återgav ungefär vad det innehöll - men del medför inga affärer. Samarbetsavtalet är bara ett  uttryck  för en  allmän  vilja att göra affärer.  Det skall sedan

konkretiseras på olika nivåer.

I Östeuropa är staten den förhandlande parten. Den svenska staten har, såsom Sven Andersson utvecklade, olika möjligheter alt befordra den svenska handeln. Men i sista hand är del ändå förelagen som måste träffa de konkreta överenskommelserna. Exportrådet kan göra en massa insaiser men kan inie sluta avtal. De avtal vi har med länder i Östeuropa är endast ramar som sedan skall fyllas, och resultatet beror på de enskilda importörernas och exportörernas inställning lill handelsmöjligheterna.

I handeln med Östeuropa uppslår en massa problem, vilket Sven Andersson nämnde. Det är inte fråga om någon brislande vilja vare sig från slalen eller frän de enskilda företagen. Men man möter en massa problem, som Alf Lövenborg borde känna till. Man kan 1. ex. ofta inle förhandla med dem som skall köpa produkterna i Östeuropa, ulan affärerna måste ske via organ som inte alllid har tillgång till experter på ifrågavarande område. Man för inle kontakt med avnämarna. En vikiig sak i modern induslri är dock att man vet exakt vad mottagarna vill ha. Man vill också vela hur en installation sätts upp och fungerar. En vikiig del av en modern industris kontroll över sin egen verksamhet är au se hur dess installationer fungerar.

Alf Lövenborg citerade Tord Ekström och framhöll all handeln med öststaterna sker med en problem- och konjunkiurfri marknad. Sven Andersson betonade mycket riktigt atl denna marknad inle är konjunkturfri. Del är dock bara en sida av saken. Jag har hållit på med dessa frågor i kanske 20 år, och jag kan konstatera en annan sak som är mycket väsentlig. Alla östeuropeiska länder har planhushållning och är kanske tvungna atl importera en viss vara under en viss lid. Men en allmän sirävan hos dessa länder är att göra sig oberoende av främmande produkter. Enskilda företag och handelsförhandlare har många gånger råkat ul för alt en östeuropeisk stal säger; "Tack, ni har exporterat denna produkt till oss. Nu har vi lärt oss tillverka den själva, och nu vill vi inle köpa mer." Ett enskilt förelag löper alltså en väldig risk, om del i väsentlig utsträckning baserar sin produktion på export till den östeuropeiska marknaden. Det är en faktor man måste la hänsyn lill.

Visserligen skulle man i dagens läge kanske kunna exportera en hel del varor lill Ösleuropa, men man måste också fö betalt för dem. Utskottet har något berört den brist på valulakonverlibilitel som råder i dessa stater. Problemen har varil ganska slora när del gäller importen. Dels passar inte alltid de östeuropeiska specifikationerna, dels passar inle alltid de östeuropeiska kvaliteterna -där har åtminstone hittills ganska belydande begränsningar i möjlighelerna förelegat. Det är klart au svårigheterna efter hand övervinns i viss utsträckning, och då ökar ju möjlighelerna, men hela motionen förefaller mig hell missriktad. Problemen är inte av den naturen att staten plötsligt skulle kunna göra betydligt mera än nu, ulan problemen ligger på en helt annan nivå. Det är endast ett förtroendefullt samarbete-i den mån ett sådant kan uppnås - mellan de östeuropeiska staterna och de förelag i Sverige som kan tänkas importera och exportera varor lill de socialistiska länderna, som kan öka det nuvarande handelsutbytet, som onekligen är

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Ökat handelsutbyte med de socialistiska länderna

155

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Ökat handelsutbyte med de socialistiska länderna

156

förhållandevis ringa, men delta är endasl elt uttryck för den kommersiella situation som råder i de länder vilka liksom Sverige har en ekonomi där man tar hänsyn till vad man kan köpa med tanke på både kvalitet och pris. Delta är en faktor som vi har atl räkna med i vår fortsatta handel.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Del görs myckel för att öka handeln mellan Sverige och de socialistiska länderna, säger Sven Andersson. Del görs naturligtvis en del, men siffrorna i det betänkande som vi nu diskuierar visar ändå hur snedvriden vår handel med de socialistiska länderna är. Uttalandet alt Sverige i framliden kommer atl salsa på ökad öslhandel för man väl la som ett löfte om ökade ambitioner.

Det avtal mellan Finland och SEV som jag åberopade innehåller en längrad konkreta saker, och det skulle vara till nytta för Sverige om riksdagen följde motionens förslag i det fallet. Den typ av samarbeie som förekommer mellan Finland och Sovjetunionen och som jag redogjorde för i mitt tidigare anförande gäller väldiga projekt, stora samarbetsprojekt mellan Sovjet och Finland. Del tyckerjag visaross vilka vägar-biand flera-som man kan välja. De skulle kunna ha stor belydelse för sysselsättningen i Sverige och för del fortsatta handelsutbytet mellan våra länder.

Vi befinner oss ju i en fördjupad kris i vän land. När Sven Andersson och Bo Siegbahn säger all också de socialistiska länderna är drabbade av konjunkturens svängningar är della en sanning med modifikaiion, eftersom del där finns en krisfri marknad och del förekommer en dynamisk expansion på en lång rad olika seklorer, som Sverige naturiigtvis skulle ha nytta av att försöka kila in sig i.

I det läge som råder i Sverige har debatlen i hög grad kommii an kreisa kring frågan om jusl ell ökat handelsutbyte mellan Sverige och socialistiska länder, eftersom del skulle kunna skapa fiera arbeisiillföllen i vårt land. Dessa länder utgör en slarki växande del av den tolala ekonomin, och de har en väsentligt snabbare tillväxt av industriproduktionen än de kapitalistiska staterna. Priserna är stabila där, det förekommer ingen inflalion och del råder full sysselsättning.

Vi vet all del under långa perioder i svensk historia har satts käppar i hjulet fören sund och naturlig utveckling. Vi kommer ihåg alt underdel kalla kriget tvingades också Sverige all delta i den av USA organiserade handelsblockaden mot dessa länder, vilken ju inte vartill nytta för någondera parten. Vi kommer också ihåg atl del bedrevs en häftig kampanj mol statsrådet Gunnar Myrdal för den miljardkredit som Sverige lämnade slrax efter kriget för alt främja handeln mellan Sverige och övriga länder. Självfallet har det funnits en styrning som har varit negativ, om man syftat till alt öka handeln mellan Sverige och de socialistiska länderna. Vi tror självfallet inle alt ökade handelsförbindelser- vi är dock övertygade om att de möjligheterna finns -kan övervinna hela arbetslösheiskrisen i vårt land, men en utökad handel kan ändå vara lill stor nytta. Den innebär naturligtvis också nya arbelslillfällen, nya avsättningsområden och ekonomisk stimulans. Ett faktum är vidare atl

Sverige under årens lopp har missal betydande möjligheter när det gäller exempelvis import av gas. Hade de möjlighelerna tagits till vara lidigare hade Sverige i dag haft en belydande tillgäng lill en miljövänlig energikälla, som kanske delvis hade kunnal betalas genom leveranser av svenska slålrör, för så har del gått lill i flera länder. Ett sådanl handelsutbyte skapar naturligtvis nya arbetstillfällen. Men att slalen dä i ökad omfallning måsie engagera sig slår fullt klart.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Först skall jag yrka bifall lill utskoltels hemställan.

Jag tycker alt del är rätt intressant all diskutera slatshandelsländerna med Alf Lövenborg. Han vill göra gällande atl det inte råder någon inflation i dessa länder. Del kanske beror pä att man reglerar inflationen vid gränsen. De varor man köper från utlandet, där del råder inflalion, måste på något sätt påverka priserna. Men i slatshandelsländerna, del vet väl Alf Lövenborg lika väl som jag, sitter planerare och bestämmer priserna. Del är inle konsumenierna som gör det. Del är litet enklare på det viset. När man skall reglera inflationen för man göra del på annat sätt. Även dessa länder blir självfallet drabbade av ulländsk inflation.

Vi är överens om att vi skall satsa på ytteriigare handel med öststaterna. Jag vill med rätta påstå all inom fö områden i världen har vi satsat så mycket energi för att öka vår handel som inom ösistalsområdet. Men i slatshandelsländer innebär den planekonomiska marknaden att importen styrs av en planmekanism. Slulförbrukarnas roll i beslutsprocessen är viktig även i elt siatshandelsland. Men den är inle avgörande, utan även utrikeshandelsföretag, Iruster, forskningsinstitut och ministrar spelar en stor roll. Del är alltså belydande svårigheter i beslutsprocessen när man skall göra upp avtal med öststaterna. Jag vill ändå, herr talman, med bestämdhet hävda all de salsningar som har gjoris av svenska företag naturiigtvis kommer atl accelereras.

Det är inle rimligt atl som Alf Lövenborg påstå alt de svenska företagen är hell inriktade på att ta hem sä stora och snabba vinster som möjligt. Jag förutsätter all de handelsförhandlare man har i öststaterna är helt kompetenta att bedöma priserna när de sluter avtal, och det är nog de svenska företagarna medvetna om. Jag lycker au man skall undvika sädana här floskler i debatier när del gäller handel med andra länder.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Ökat handelsutbyte med de socialistiska länderna

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Det handlar inle om floskler. När jag lalar om att man från svenskt kapitalistiskt håll ofta är ute efter snabba vinsier är det väl ingen vettig människa som vill bestrida del. Elt av de stora problemen när det har gälll all utöka handelsförbindelserna med öststaterna har varil atl man inle kunnal tillmötesgå kraven på långfristiga avtal och långfristiga krediter.

Jag är fortfarande övertygad om all del finns siora möjligheter atl vidga handelsutbytet i den riktning som vi här anger. Men jag är också övertygad om alt det måsle ske genom ökade ansträngningar från statens sida. Handeln

157

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Ökat handelsutbyte med de socialistiska länderna

måsle naturligtvis också gä i båda riktningarna. Producerar vi varor som de socialistiska länderna köper, måsle vi naturligtvis i ökad ulslräckning ge utrymme för produkier från dessa länder.

Det finns i detta sammanhang intressanta frågor frän mitl eget län. Kan man sälja mer malm och slål? Kan vi ulveckla produkier som länderna är inlresserade av? Vad finns det för möjligheter all ulveckla del ekonomiska samarbetet på Nordkalotten? Del iror jag all man inle alls har undersöki grundligl. Kan Sverige på samma säll som Finland ställa arbetskraft till förfogande i Murmanskområdet? Alll delta är frågor som borde belysas. De framstår som särskilt viktiga iden krissituation som vårt land nu befinner sig i. All ökad handel vore till nytta trorjag alla är överens om. Det gäller också all försöka finna de rälta formerna. Det ärjag inte särskill övertygad om att man försöker i dag.

158

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Jag skall bemöta Alf Lövenborg pä en enda punkt. Han vill göra gällande att de svenska krediterna vid vår handel med öststaterna varil dåliga och inle tillräckligt långsiktiga. Utskottet redovisar pä s, 5 hur del förhåller sig, I fråga om de 35 miljarder kronor som lidigare stod lill exporlkredilnämndens förfogande svarade östländerna vid halvårsskiftet 1978 för ca 33 96 av tolala anlalel utestående förbindelser. Del bevisar väl atl Alf Lövenborg i varie fall på den här punkten har fullständigt fel.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 222 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkandet nr 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 222 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270 Nej -   10

§ 11 Föredrogs

Näring.sutskoitets betänkande

1978/79:5 med anledning av motioner om vidgad varudeklaration, m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Politisk information vid de militära förbanden

§ 12 Politisk information vid de militära förbanden

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1978/79:4 med anledning av molion om politisk information vid de militära förbanden.

AXEL ANDERSSON (s):

Herr talman! Med jämna mellanrum återkommer debatlen om hur del är ställt med försvarsviljan i vårt land. Avgörande för motivationen hos de unga män som varje är har att fullgöra sin värnplikt här i landei är kunskaperna om och förståelsen för de värden vi gemensaml har alt försvara.

Del är av den anledningen motionen 1977/78:424 kommit lill. Vi menaratt del är högst otillfredsställande atl ämnet orientering om allmänna val, poliliska partier m, m. logs bort som obligatoriskt ämne i värnpliklsutbild-ningen i samband med all denna avkortades 1972,

Vår begäran i motionen all ämnet skall återinföras som obligatoriskt igen har mötts av stor välvilja av försvarsutskottet. Förutom alt man delar vår uppfattning om behovel föreslär man all frågan om en utökad samhällsinformation inom värnpliklsutbildningens ram skall utredas av värnpliktsin-flytandekommitlén, varefter man säger: "Den sammanlagda liden för grundutbildning bör inle ökas med anledning av all man utökar information av delta slag."

Herr lalman! Vi motionärer har inget all invända mot detta. Jag ställer därför inget yrkande,

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls,

§ 13 Föredrogs

Kulturutskollets belänkanden

1978/79:10 med anledning av motioner om bevarandet av militärmusikens

nolmalerial och om en kartläggning av svenskt musikmalerial m, m, 1978/79:11 med anledning av motion om vården av offentligt ägd konst

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

159

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Barnkulturpolitiken

§ 14 Barnkulturpolitiken

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1978/79:13 med anledning av motioner om barnkulturpoliliken, m, m,

I detta belänkande behandlades motionerna 1977/78:736 av Lars Werner m, fl. (vpk), vari yrkats

1,   alt riksdagen hemställde hos regeringen om atl en parlamentarisk utredning tillsattes med uppgift aU bearbeta kommersialismens negativa verkningar på kulturområdet, varvid bl, a, borde beaktas problem som var gemensamma för olika kulturområden, ägandeförhållanden, import och nationell produktion, stödformer och eventuella restriktioner, i enlighel med vad som anförts i motionen,

2,   att riksdagen uttalade sig för tillsättandet av en barnmiljödelegation i enlighet med vad som anförts i motionen,

1977/78:1124 av Yvonne Hedvall m, fl, (m), 1977/78:1529 av Tage Johansson m, fl, (s) och 1977/78:1533 av Per Olof Sundman m, fl, (c).

Utskottet hemställde

1.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:736,

2.   atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1124,

3.   aU riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1529,

4.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1533.

160

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Jag tror all det vid det här laget råder en relativt bred enighet i riksdagen om nödvändigheten av all motverka den s. k. kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet, som främst drabbar barnen. Alla barn drabbas, men mest utsatta är barnen i de ekonomiskt svaga grupperna -arbetarklassens barn. Längre än till denna insikt lycks emellertid inle enigheten sträcka sig, och del är i och för sig inget alt förvånas över. En kamp mol den s, k, kommersialismens krafter kräver nämligen all man bekämpar de starka ekonomiska intressen som ligger bakom och sätter upp restriktioner för dem, men det är man frän övriga partiers sida uppenbariigen inte överens om. Del finns en grundläggande skillnad i vårt synsätt här. Vi ser den s, k, kommersialismen som en del av det ekonomiska system vi har i vårt land. Kommersialismen är ingenting som svävar fritt i luften och som man kan välja bort. Nej, den är en integrerad del av det kapilalistiska produktionssättet. Elt fullkomligt avskaffandeav de här negaiiva verkningarna kräver därför atl man avskaffar kapitalismen.

Men det finns grader också i helvetet, skulle man kunna säga. Redan nu, inom vår marknadsekonomis ramar, kan man åstadkomma vissa saker som skulle sätta ett stopp för de värsta avarterna. Men att döma av kulturutskottets yttrande över vår motion är det uppenbart att inte ens del är man beredd atl gä med på. Frågorna om barnkulturen har gång på gång förhalats här i

riksdagen. Utredning efter utredning har lagl fram alltmer skrämmande resultat samtidigt som kulturministrar och utskott förklarat att del här måste nog begrundas ytterligare. Vad gav exempelvis barnmiljöutredningen för konkreta resultat? Den ligger väl tillsammans med en rad andra belänkanden och samlar damm i stalsrådsrummen.

Jag framhöll i en debatt för ungefär ett år sedan alt 1960- och 1970-talen kommer att gå lill historien som de decennier dä cocacolakulturen och kommersialismen fritt fick ta struptag på vår kultur, då underhållningsvåldet, könsfördomarna och rasismen fick fritt spelrum också bland de allra yngsta åldersgrupperna, då den nya individualismen - där människor bedöms inte efter vad de är utan efter vad de äger - blev än mer markerad, då hela bostadsområden anpassades inle efter människors behov utan uiifrån de kommersiella krafternas profitjakt också inom kultur- och fritidsområdet. Bara den senaste flugan, skateboard, ärju ett exempel på della.

1960- och 1970-talen kommer att gå till historien som de årtionden då språket och därmed yttrandefriheten beskars för stora grupper i vårt land. Den språkkod som används i dag är hell anpassad efter den nya livsstilen, där ensam är stark, förutsatt alt man barden senaste varan. Barnböckerna är-det vet de riksdagsledamöter som har tittat i dem - fråntagna alla särdrag för att kunna läsas av en multinationell publik. I filmerna för barn möter man ett glättat Disneyspråk. De äldre för sig vålds- och katastrofspråket till livs. Musiken består av Grease eller ABBA, utslätat romantiserande, eller hårdpopen med dess förtåande schabloniseringar typ Kiss,

På del här sättet föriorar väriden sitt sammanhang genom fragmentisering. Och än värre lär del bli, om man lyckas genomdriva Nordsatprojektet, det visar bl, a. den senaste utredningen på området. Nordsats publik av Berg-Hultén.

Gång på gång under en följd av år har riksdagen avslagit vpk:s krav på massmarknadsulgivning av kvalitetslitteratur för barn, på en annan filmpolitik för barn, på en ordentlig satsning på des. k. fria gruppernas teater-, dans-, bild- och musikutbud, ett utbud som ofta riktar sig till just barnen. Det är de grupperna som i första hand tagit sig an barnen och utvecklat och förnyat det här området. Nu kan man återfinna en rad av våra krav i barnkulturgruppens rapport, en rapport som trots sina brisler ger många konkreta, snabbt genomförbara förslag att la fasta på. I kulturutskottets betänkande sägs beträffande den att det skall framläggas en proposition om barnkulturgruppens förslag innevarande riksmöle. Det är naturligtvis oerhört positivt. Men jag vill gärna fråga utskottets talesman när detta förslag kommer och vad det innefattar. Ingår t, ex., föratt nämna en av de åtgärder som gruppen föreslår, detta med massmarknadsutgivning av böcker för barn och i så fall på vilket sätt? Ingår vårt förslag i motionen 736 om tillsättande av en pariamenlarisk utredning, som snabbt skall ta fasta på alla de andra förslag som redan kommii fram och följa de här frågorna? Vi tycker delta är ett viktigt krav, och det har också visat sig atl det har elt brett slöd bland såväl poliliska organisationer som andra grupper som aktivt sysslar med barn. Skulle jag, herr talman, ställa 20 frågor till riksdagens ledamöter om barnens villkor i vårt

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Barnkulturpolitiken

161

11 Riksdagens protokoll 1978/79:27-28

Nr 28_________ klassamhälle, så trorjag alt resultatet skulle bli förödande. Hittills har alla
Onsdaeen den__ utredningar skötts av experter- och många av dem är oerhört bra - men det är
8 november 1978 ' politikerna tar sitt ansvar i en av våra allra väsentligaste frågor,
_____________ Med del, herr lalman, ber jag atl fö yrka bifall lill vpk;s molion 736,

Barnkulturpolitiken      kaRL-ERIC NORRBY (c);

Herr lalman! Vänsterpartiet kommunisterna och Eva Hjelmström är inle ensamma om att ha tagit upp de mycket viktiga frågorna om barnkulturen och kommersialismens negaiiva inverkan. I kulturutskottets belänkande nr 13 behandlas fyra molioner från representanter för lika många partier. Jag är själv bland underskrivarna av motionen 1533, i vilken vi kräver ett samlat åtgärdsprogram på barnkulturområdet. Trots atl utskotlet inte föreslår bifall lill den motionen harjag ändå biträtt utskottets skrivning. Anledningen lill del är vad utskottet anfört, nämligen att barnkulturfrågorna f n, förbereds inom utbildningsdepartementet och alt regeringens ställningstaganden kan väntas bli redovisade under innevarande riksmöte. Med ungefär samma motivering hemställer därför utskottet att riksdagen avslår de fyra molionerna.

Jag vill dock gärna tillägga all jag kan förstå Eva Hjelmströms otålighet om att någonting skall hända på barnkuliurområdel. Hon ställde direkta frågor till mig angående innehållet i den eller de väntade propositionerna om barnkulturen. Jag kan inte svara på dem. Det har inte läckt ul någonting och jag har ingen insyn i övrigt. Därför är del omöjligt för mig alt tillfredsställa Eva Hjelmströms begäran. Vi har alla väntal på förslag till äigärder, och det finns kanske anledning att återkomma i den här frågan.

Herr talman! För tillfället nöjer jag mig dock med atl yrka bifall till utskottels hemställan,

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Det är riktigt alt vi inle är ensamma om att ha motionerat. Men det är fortfarande elt faktum all vi är ensamma om alt ha lagl fram konkreta förslag som gång på gång har avvisats av riksdagen. Det är förslag som, om de hade antagits, avsevärt skulle ha förbättrat situationen. Till dem räknar jag bl, a, förslagen om en massmarknadsutgivning för barn av den typ som vi redan har för vuxna.

Del är förståeligt om inle Kari-Eric Norrby kan redovisa den proposition som skall komma. Men jag vill ändå gärna ha besked på den punkt jag tog upp. Det är, som jag framhöll tidigare, den viktiga frågan om tillsättandet av en pariamenlarisk kommitté. Där kan Kari-Eric Norrby ändå förklara om han ställer sig positiv lill ett sådant förslag eller inte. Det är ju ett faktum atl hittillsvarande utredningar huvudsakligen har skett på ijänstemannaplanel och alt frågorna alltså inte förts upp på politikernivå. Det är också ell fakium all just det förslag som vi ställt i vår motion och som även barnkuliurgruppen tagit upp och framställt i sitt förslag har rönt elt mycket posilivt gensvar bland alla de gmpper som sysslar med barn,

162                      Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 736 av Lars Werner m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller kullurulskotteis hemställan i betänkandet nr 13 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 736 av Lars Werner m. fl.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Lika konkurrensvillkor vid specialtransporter

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då Eva Hjelmsiröm begärde rösl-räkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 259 Nej -    10

Mom. 2

Kammaren biföll vad uiskoilel i dessa momeni hemslälli.

§ 15 Lika konkurrensvillkor vid specialtransporter

Föredrogs  trafikutskottets betänkande   1978/79:3  med  anledning av motion om lika konkurrensvillkor vid specialtransporler.

AXEL ANDERSSON (s):

Herrialman! I motionen 1977/78:459 harjag tillsammans med några andra ledamöter tagit upp kravet på lika konkurrensvillkor för specialtransporter på landsväg och järnväg. Vi menar all den nuvarande situationen rimmar illa med huvudprincipen i 1963 års trafikpolitiska beslut, som lalar om alt varje trafikgren skall bära sina egna kosinader.

Som det nu är, sker de här tunga transporterna på väg med icke föraktliga subventioner från samhällets sida. För en ytterst blygsam -ja, symbolisk -avgift, f n. 50 kr,, ställs erforderiig poliseskort lill dessa stora och tunga landsvägstransporters förfogande, SJ däremoi måste i sina anbud på sådana transporter räkna in alla sina exlra kostnader.

Vi begär i motionen att denna orättvisa skall undanröjas genom att polismyndigheten fortsättningsvis debiterar beställaren den verkliga kostnaden för eskort av tunga och/eller skrymmande transporter på landsväg, s. k. specialtransporter. Även energi-, miljö- och irafiksäkerhetsmässiga skäl talar för en maximal överföring av tung trafik från landsvägsnätel till våra järnvägar. Ingen möda bör enligt vår mening sparas för att uppnå delta.

Det är därför glädjande alt kunna notera, att utskotlet i sitt yttrande över motionen delar uppfattningen alt lika konkurrensvillkor bör gälla vid

163

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Lika konkurrensvillkor vid specialtransporter

specialtransporler på landsväg och järnväg. Även om motionen inte direkt har tillstyrkts av utskottet - man vill avvakta rikspolisstyrelsens utredning -så ulgör ändå dess ställningstagande en garanti för alt den i vår molion påtalade orättvisan så snart det är prakliskl möjligt kommer att undanröjas.

Vi motionärer är som sagt glada för att utskottet delar vår mening. Jag ber, herr talman, att som gentjänst fö yrka bifall till utskoltels hemställan.

ROLF CLARKSON (m):

Herr lalman! Jag lackar för huvudmotionärens yrkande om bifall lill utskottets förslag men vill i alla fall understryka atl det här inte är någon stor fråga som rör begränsning av konkurrensen mellan landsvägs- och järnvägstransporter. I själva verket är det fråga om några tiotal transporter om årel. Del är inte heller så alt transporten på landsväg är gratis jämfört med transporten på järnväg, utan fakium ärju atl det bara är poliseskorten som samhället f n. inte tar ut någon slörre kostnad för.

Vi häri utskottet inte betraktat detta som en stor sak, och vi räknar med att rikspolisstyrelsen i årets petita kommer att visa förståelse för de synpunkter som motionärerna har givit uttryck för.

Jag yrkar således också bifall till utskottets hemställan.

AXEL ANDERSSON (s):

Herr lalman! Jag skall inle uppta kammarens tid länge vid denna sena tidpunkt, men jag måste ändå fö påpeka att vi motionärer var medvetna om atl del är inte fråga om många ärenden per år -jag tror att rikspolisstyrelsen angav atl man i fjol hade 83 sådana här transporter. Det är principen som vi tycker är viktig, att man på allt sätt bidrar till att föra över tunga och skrymmande och för andra trafikanter hindrande transporter från landsvägarna lill den spårbundna trafiken.

Överiäggningen var härmed slutad.

Ulskollels hemställan bifölls.

§ 16 Föredrogs

Näringsutskottets betänkanden

1978/79:6 med  anledning av  motion  om  ändrad  sammansättning av

marknadsdomstolen 1978/79:7 med anledning av motioner om domänverkets markpolitik

Kammaren biföll vad utskotlet i dessa betänkanden hemslälli.

164

§ 17 Ledighet för organiserande av motionsidrott

Föredrogs arbelsmarknadsutskotlets betänkande 1978/79:8 med anledning av molioner om ledighet från anställning,

HANS ALSÉN (s):

Herr lalman! Jag vill här anlägga några kompletterande synpunkter med anledning av utskottets ställningslagande till motionen 1318, I motionen föreslås atl del skall ges tilläggsdirektiv åt en sittande utredning, nämligen arbetsräitskommiitén, när det gäller alt undersöka möjligheten och lämpligheten av atl bereda anställd tillfälle lill ledighet på arbetstid för att organisera viss motionsidroltsverksamhet. Det är alltså en ganska hovsam hemställan. Men utskottet har inle kunnat biträda förslagel, vilket vi motionärer självfallet beklagar. Vi förstår att det med ett enhälligt utskott inle vore stor idé att yrka bifall lill motionen, så jag avslår alltså frän detta.

På s, 11 i utskoltsbetänkandet kan man läsa följande: "När del gäller alt la ställning till om lagstiftning skall tillgripas för att stödja de krav som förs fram finns del emellertid anledning lill försiktighet. Remissopinionen är, som lidigare redovisals, splittrad och i många fall hänvisar man till atl de aktuella ledighetsfrågorna bör lösas av parterna på arbetsmarknaden," Det får man säga är riktigt. Det finns en splittring, men denna har väldigt bestämda konturer.

De tvä första motionerna, nr 1318 och nr 1331, har i huvudsak tillstyrkts av de anställdas organisationer, av löntagarorganisationerna, medan Svenska arbetsgivareföreningen och Kommunförbundet och Landstingsförbundet har avstyrkt förslagen.

Del är klart att det råder en splittring, men i denna finns en väldigi bestämd markering, nämligen den att löntagarna anser atl det här kan vara rimligt atl utreda frågan, medan man på arbetsgivarsidan icke vill ha en sådan utredning. Utskottet har alltså vall alt inta samma, ståndpunkt som arbetsgivarorganisationerna i det här sammanhanget vilket jag som sagt beklagar.

Kraven i vårt yrkande har inle lillgodosetts. Arbetsmarknadsutskottet hemställer atl motionen inte föranleder någon riksdagens åtgärd. När vi för del negaiiva beskedet kan det väl vara så mycket mer värdefullt och glädjande atl kunna konstatera att remissopinionen, även om denna är splittrad vad gäller åtgärder i de avseenden som motionen föreslagit, är glädjande positiv och i vissa avseenden översvallande positiv till frågan om utövandet av motionsidrott. Del för vi motionärer, som formelll sett inte blir tillgodosedda, ändå reellt glädja oss ål.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Ledighet för organiserande av motionsidrott

1 detta anförande instämde Nils Hjorth (s),

ARNE FRANSSON (c):

Herr talman! Eftersom motionären Hans AIsén inte yrkade bifall till motionen skall jag fatta mig mycket korl.

165

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Ledighet för organiserande av motionsidrott

I den molion som behandlas i detta betänkande och som Hans AIsén redogjorde för har man aktualiserat rätlen för anställda att på arbetstid fö engagera sig i viss motionsidrotlsverksamhet, I själva sakfrågan är vi säkerligen överens om det positiva i att på alla sätt främja motionsidrotl av olika slag.

Utskottet har emellertid uppfattningen att sådana frågor bör lösas av parterna på arbetsmarknaden. Möjlighet finns då helt naturligt alt genom kollektiva avtal träffa överenskommelse i sådana här frågor. Det bör ju också ankomma på arbetsmarknadens parter att göra erforderiiga bedömningar och prioriteringar när det gäller olika ledighelskrav,

Hans AIsén nämnde de remissinstanser som har yttrat sig över motionen. Det finns väl, som utskottet också har framhållit, en splittrad opinion i denna fråga, Hans AIsén talade om löntagarorganisationernas inställning, och det finns anledning atl understryka atl LO har avstått från alt yttra sig i den här frågan. Jag kan förstå atl man har gjort det med tanke på atl LO själv håller på med en ulredning som berör detta område,

Utskoitei anser alltså att det är arbetsmarknadens parter som bör diskutera denna fråga och träffa kollektivavtal, som blir vägledande. Detta har legal till grund för arbetsmarknadsutskoltels slällningslagande.

Jag ber, herr talman, all fö yrka bifall lill utskoltels hemställan på samtliga punkier.

166

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1978/79:9 med anledning av motioner om systematisering av den arbetsrättsliga lagstiftningen

Laguiskoltets betänkande

1978/79:4 med anledning av motion om fastställande av faderskap i vissa fall

Socialförsäkringsutskottets betänkanden

1978/79:4 med anledning av motion om utbetalningen av sjukpenning —m.-m. -'-■

1978/79:5 med anledning av motion om viss information till den som fiyltar utomlands

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 19 Vissa arbetsmiljöfrågor

Föredrogs socialutskollets belänkande 1978/79:11 med anledning av molioner om vissa arbetsmiljöfrågor,

I detta belänkande behandlades molionerna 1977/78:726 av Lars Werner m. fl, (vpk), vari föreslagits

1,   atl riksdagen hos regeringen hemställde om åtgärder för att arbetarskyddsstyrelsens skyddsanvisningar och lokala skyddsanvisningar skulle översällas till de vanligaste sex invandrarspråken,

2,   alt riksdagen uttalade atl kostnaderna härför borde bestridas med medel ur arbetarskyddsfonden.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Vissa arbetsmiljö-frågor

1977/78:728 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari såvitt här var i fråga (yrkandel 1) föreslagils att riksdagen hos regeringen hemställde om en översyn av arbetarskyddsfondens hittillsvarande verksamhel, speciellt avseende de långsiktiga effekterna på arbelsmiljöforskningen inom Sverige och i relation lill fondens direktiv,

1977/78:870 av Lars-Ove Hagberg m, fl, (vpk), vari föreslagits atl riksdagen hos regeringen hemställde om förslag som innebar

1. atl de fackliga representanterna inom arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionsnämnderna besatte tre fjärdedelar av styrelse- och nämnd
posterna,

2, alt arbetet med gränsvärdeslistan borde bedrivas med största möjliga
skyndsamhet och ulan vidare förhalningar, och

1977/78:896 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari hemställts alt riksdagen i enlighel med vad som sagts i motionen 1977/78:895 beslutade atl tystnadsplikten i arbetsmiljölagen (1977:1160)avskanades den Ijuli 1978 genom att 7 kap, 13 § skulle utgå saml all i konsekvens med detta även 8 kap, 3 § skulle utgå.

Utskottet hemställde

1.   att riksdagen beträffande översättning av skyddsanvisningar m. m. skulle avslå motionen 1977/78:726,

2.   att riksdagen beträffande översyn av arbetarskyddsfondens verksamhet skulle avslå motionen 1977/78:728, yrkandel 1,

3.   atl riksdagen beträffande arbetstagarrepresenlationen i arbetarskydds-styrelsen m. m, skulle avslå motionen 1977/78:870, yrkandel I,

4.   att riksdagen beträffandeanvisningarom hygieniska gränsvärden skulle avslå motionen 1977/78:870, yrkandel 2,

5.   aU riksdagen belräffande tystnadsplikt enligl arbelsmiljölagen skulle avslå motionen 1977/78:896,

167

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Vissa arbetsmiljöfrågor

168

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Trots den sena timmen finner jag att del är ovanligt mycket folk i kammaren. Det är naturiigtvis trevligt alt tala när sä många är närvarande i stället för - vad som är normall - inför tomma bänkar. Därför skulle man kanske ta chansen att verkligen ingående tala om hur vi ser på arbetsmiljöfrågorna,

Bällre arbetsmiljö är en angelägenhet för arbetarna men inte för arbelsköparna. Dålig arbetsmiljö är någonting som arbetarna utsätts för, och därför är det också naturligt att det är de arbetande som skall bestämma - genom sina organisationer och skyddsombud - hur arbetsmiljön skall vara beskaffad.

Arbetsmiljölagen säger i sin inledning att arbetsmiljön skall anpassas efter människan. Nu är det dock på det viset att ett sådant genomförande av lagen är en illusion så länge som de arbetande inte är suveräna alt helt själva bestämma vad som skall göras och när och hur det skall göras.

Den ideologi som svävar över utskottet och riksdagens majoritet är att arbetsmiljön skall kunna göras bra genom ett nära samarbeie mellan dem som drabbas och dem som har intresse av att arbetsmiljön kostar så litet som möjligl.

Resultatet av denna samarbetsideologi har inte skapat bra arbetsplatser ur miljösynpunkt. Arbetsmiljön har inte blivit bättre ulan i stället hela liden försämrats. Förändringar har skett i strukturen, och i dag hotar större faror än någonsin tidigare. Nya gifter, fariiga ämnen och ohälsosamma arbetsmiljöer har tilltagit med åren.

Detta lalar klart för alt frågan om en bra och acceptabel arbeismiljö är en maktfråga och inte en samarbetsfråga. Makten ligger inte hos dem som drabbas utan hos dem som ijänar på de drabbade, hos dem som har intresse av att kostnaderna blir så låga som möjligt.

Del är utifrån denna grundsyn som vänsterpartiet kommunisterna också föreslår förändringar som innebär all maklen skall förskjutas över till de arbetande. I de motioner som behandlas i detta betänkande kommer del till uttryck genom alt vi föreslår en annan sammansättning av arbelarskyddsslyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna. Vi anserall arbetstagarorganisationerna - de fackliga representanterna - skall vara överrepresenterade.

De hittillsvarande erfarenheterna av arbetarskyddsstyrelsens arbete väcker farhågor inför framtiden. Jag kan erinra om den skandalösa långsamhel som anvisningsarbetet kringasbeslfrågorna bedrivits med. Vi kan nu dagligen läsa om hur allt fler människor drabbas av asbestos eller cancer framkallad av asbestexponering. Detta kommer vi att fö erfara i många år framåt.

Del är framför allt från fackliga undersökningar som dessa skrämmande resultat har framkommit, och vi tror alt en avsevärt siarkare representation för de fackliga organisationerna i arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna kommer att leda lill avsevärda förbäuringar.

Närdet gällergränsvärdeslislan är långsamhelen också påfallande. Arbetsmiljölagen är en ramlag - och delta förhållande kritiserade vi redan när lagen låg på propositionssladiel. För alt en ramlag skall fö någon verkan måste den förses med en mängd anvisningar, Elt framtagande av anvisningar måste

därför ske snabbt och i mycket högre grad än vad som gäller f n.

Utskottet säger i betänkandet atl vår molion har tillgodoseiis i och med alt gränsvärdeslislan har reviderats. Del är lydligen så alt del - om man skall bedöma vad utskottet säger-skulle vara tillräckligt med den långsamma takt som revideringarna bedrivs med. Nu ärdet inie på del viset, i vart fall inte från vår synpunkt. Vi hävdar fortfarande att gränsvärdeslistan tar upp alldeles för fö ämnen.

En del av Förenta nationernas miljöprogram anlogs vid Världsmiljödagen den 5 juni 1977, och tillåt mig citera en del av del programmet. Där sägs:

"Ca 10 000 nya ämnen produceras varje år i kvantiteter som överstiger 500 kg. En stor del av dessa kan eventuellt påverka den mänskliga miljön. Många är ulan tvivel cancerframkallande, men den cancer som de ger upphov lill kan ta många år innan den manifesterar sig som sjukdom hos människan. Del är därför väsentligt atl sådana kemikalier för genomgå laboratoriekoniroll i fråga om cancerframkallande effekter innan de kommer till bred spridning och användning."

Vilken är verkligheten? Genomgår alla de tusentals förmodligen cancerframkallande ämnen som ärligen framställs någon laboratoriekoniroll? Tar den nya gränsvärdeslistan upp alla dessa nya och gamla ämnen som finns och som används i vår arbetsmiljö?

Svaret är naturiigtvis nej. Om utskottet kunde säga att i och med den senaste gränsvärderevideringen är alla faror eliminerade, eller alt åtminstone hälften eller en tredjedel är under kontroll, skulle jag kunna hålla med om all motionen kanske till en del var tillgodosedd. Men nu är del inte pä del sättet, och därför är vi inte heller nöjda ulan återkommer ständigt lill dessa frågor.

Tystnadspliktens upphävande skulle kunna skada skyddsarbetet, säger utskottet. Skulle det skada skyddsarbetet att ett skyddsombud lill sina arbetskamrater kunde tala om att på grund av en viss process - som av konkurrensskäl måste hållas hemlig - så är deras arbete hälsovådligt, och atl han kunde ingående förklara varför? Jag kan inte förstå atl ett upphävande av tystnadsplikten skulle skada skyddsarbetet, det skulle ju tvärtom gagna detsamma. En sådan ålgärd skulle framför alll också kunna skapa en slörre kunskap hos de flesta om vilka faror som lurar. Men det är della som skall förhindras.

Tore Claeson har tidigare i dag behandlat invandrarnas problem vad gäller förkovran på grund av språkbarriärer. Även inom arbetsmiljöfrågorna finns dessa hinder för invandrarna. Det är inte på det sättet att det finns någon litteratur om arbelsmiljöfrågorna i någon större utsträckning ens på de vanligaste invandrarspråken. Samma är förhållandel när det gäller anvisningar till arbelsmiljölagen. Atl som utskottet gör hänvisa lill att medel för utbildning av 1 800 arbelsplatstolkar är budgeterade har inle ett dugg atl göra med värt krav att arbetarskyddsbeslämmelser och förteckningar över skadliga ämnen skall ges ut på invandrarspråken. En liknande molion avslogs av riksdagen för ett är sedan med motiveringen all kraven skulle ha tillgodoseiis genom uttalanden i den då aktuella proposilionen.  Nu är

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Vissa arbetsmiljö-frågor

169

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Vissa arbetsmiljöfrågor

verkligheten den att endast ett 25-tal anvisningar har översatts från svenska, och då endast till engelska och tyska. En del andra populäruiformade skrifter har också framställts.

Arbetsmiljöfärorna är inte på något sätt mindre för invandrarna än för de svenska arbetarna - tvärtom, och det är vi hell överens om. De arbeten som invandrarna har är sådana som har större problem med dåliga arbetsmiljöer än genomsnittet. Skall vi då acceptera att invandrarna inte kan ta del av anvisningar och andra bestämmelser på arbetsmiljöområdet, hur dåliga dessa anvisningar och besiämmelserän är? Till del säger vi nej, men utskottet säger ja.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill motionerna 726, 728 och 870 samt till det yrkande med anledning av motion 896 som delats ut och som har följande lydelse:

"att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:896 beslutar hos regeringen anhålla om förslag till ändring i arbetsmiljölagen av innebörd alt däri föreskriven lystnadsplikt avskaffas."

KJELL NILSSON (s):

Herr talman! Med anledning av atl dessa frågor behandlats fiera gånger lidigare här i kammaren och alt vi har elt helt enigt utskott bakom betänkandet kan jag fatta mig korl och därigenom medverka till en bättre arbeismiljö för de anslällda inom riksdagen som kan fö sluta litet tidigare.

Det enda nya som tillkommit i sammanhanget är gränsvärdeslislan. Sedan motionen om gränsvärdeslistan skrevs har arbetarskyddsstyrelsen givit ut en ny sådan. Denna nya lista är redan föremål för revidering, och ytterligare ett antal ämnen kommer att omfattas av listan.

Jag ber atl med della, herr talman, fö yrka bifall till utskottets hemställan i socialutskottets betänkande nr 11.

170

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Det är beklagligt att man för höra atl dessa frågor har behandlats redan tidigare och atl man därför inle skall kunna beakta dem. Bara för att frågorna har behandlats tidigare harju inte arbetsmiljön blivit bättre, eftersom riksdagen har avslagit de förslag som framförts. Utskottet säger ingenting emol mitt påstående att arbetsmiljön blivit sämre, och man har inget annat förslag alt komma med när del gäller hur man skall kunna förbättra arbetsmiljön för de arbetande, I stället säger nu Kjell Nilsson att gränsvärdeslislan har reviderats och all den är pä väg alt revideras på nytt. Jag har också sagt alt den är reviderad, men den lar ju inte upp de tiotusentals ämnen som finns i vår arbetsmiljö. Den upptar ett myckel begränsat antal ämnen. Framför allt underkastar man inte de här ämnena de laboraioriekon-troller som man talade om på FN:s miljökonferens.

Det här är allvarliga frågor som man inte för dribbla bort bara därför all timmen är litet sen eller därför atl utskottet inle vill ansluta sig lill en vpk-motion. Vad det gäller är den framlida arbetsmiljön för dem som befinner sig i produktionen i dag och i morgon. Jag tycker alt del finns skäl att utskottet

försöker se litel seriöst på frågorna och inie skjuta dem ifrån sig med en så enkel argumentering,

KJELL NILSSON (s):

Herr lalman! Ulskotlet ser seriöst på de här frågorna, och jag tror att Tommy Franzén är ganska ensam om att hävda att den nya arbetsmiljölagen medverkar till atl vi för sämre arbetsmiljö på våra arbetsplatser. Det är inte riktigt. Vi har en gränsvärdeslista som naturligtvis inte är fullsländig, men jag ifrågasätter om den någonsin kommer att bli det med ett så föränderiigt samhälle och så föränderiiga arbetsplatser som vi har. I vårt land har vi emellertid en gränsvärdeslista som vi följer. Vi har besökt vissa andra länder och där studerat arbelsmiljöfrågorna. Där har vi frän ansvarigt håll fölt direkt besked om all visseriigen finns slränga gränsvärdeslisior, men de följs inte. Och då är de till mycket liten nytta.

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Vissa arbetsmiljöfrågor

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Jag sade i mitl första anförande, alt om man hade uppfyllt kraven i gränsvärdeslislan när del gäller en iredjedel av de ämnen det är fråga om, hade vi varit mycket nöjda. Men inte ens så mycket tas upp.

Om man sedan skall se på gränsvärdena i andra länder, kan vi välja exempelvis USA. Hur är den svenska gränsvärdeslislan jämförd med den amerikanska? Jo, den ligger många år efter. Vad sedan Kjell Nilsson har att säga om användningen för stå för hans räkning.

Fortfarande är det inte bara fråga om gränsvärdeslistan utan om grundsynen på hur man skall tackla arbeismiljöproblematiken. Det gällerom man skall hålla fast vid den här klassamarbetsideologin när det gäller all försöka skapa bättre arbetsmiljö -den som rått under hela den lid som arbetarskyddslagen funnits, även efter revideringen 1974.

Man har alltså inte skapat några bättre miljöer. Tvärtom har det blivit sämre och sämre allteftersom samhället utvecklats och nya ämnen och gifter tillkommit. Det är det vi måste la itu med, men det gör man inte om man arbetar som utskoitei anser att man skall göra. I den nya arbelsmiljölagen talas det i början i vackra ordalag om att arbetsmiljön skall anpassas efter människan, men det ges inga som helst recept och inga medel för genomförandel. Kom igen när del lagts fram klara bevis på att det här arbetet gett resultat. Då kan jag möjligen vika mig - men inte förr. Jag har som skyddsombud ute på arbetsplatser alltför stor erfarenhet av praktiskt arbete för alt vika mig för en så här enkel argumentering.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 726 av Lars Werner m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

171

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Vissa arbetsmiljöfrågor

Den som vill atl kammaren bifallersocialuiskotiels hemställan i betänkandet

nr 11 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 726 av Lirs Werner m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264 Nej -   10

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels motionen nr 728 av Lars Werner m. fl, i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 11 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 728 av Lars Werner m, fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä Tommy Franzén begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 264 Nej -   10

Mom. 3 och 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 870 av Lars-Ove Hagberg m, fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 11 mom, 3 och 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 870 av Lars-Ove Hagberg

m.fl.

172

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tommy Franzén begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning     Nr 28

gav följande resultat:

Ja - 264 Nej -   10

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av Tommy Franzén under överiäggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet nr 11 mom. 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Tommy Franzén under överiäggningen framställda yrkandel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264 Nej -   10

§ 20 Föredrogs Socialutskottets betänkanden

1978/79:12 med anledning av motion om viss översyn av obduktionslagen 1978/79:13 med anledning av motioner om styrelsen för vårdarljänst

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Onsdagen den 8 november 1978

Meddelande om .fråga

§ 21 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts den 8 november

1978/79:115 av Rune Johnsson i Mölndal (c) lill kommunikationsministern om bemanningen av vissa fyrplatser:

I förslag till ny organisation för sjöfartsverket föreslås indragning av bemanningen vid Lysekils lolsplats. Delta är ett förslag som djupl oroar alla inom Bohusläns kustområde.

173

Nr 28

Onsdagen den 8 november 1978

Meddelande om .fråga

Brofjorden trafikeras som bekant av de i särklass största fartygen i Sverige, och varje fartyg för miljöfariiga laster, såsom ijockolja, bensin och fiyiande bly. Skulle en olycka inträffa med något av dessa fartyg, kan del fö oerhörda följder för befolkningen i generationer framåt. Del är alltså av allra största vikt atl bemanningen vid Lysekils lolsplats bibehålls, eftersom de utomordentligt vikliga funktioner dessa personer fyller för sjösäkerheten vid in- och utpassering av fartyg med miljöfarliga laster ej kan fjärrmanövreras från andra lotsplatser.

Förutom Brofjorden finns två platser vars avbemanning inger stor oro, nämligen Nidingens fyr och Nordkosters lolsplats. Nidingen, Sveriges äldsta fyr, har varit bemannad i över 350 år, och man räknar med alt 600 fartyg strandat vid Nidingen. Nordkoster är den lolsplats som ligger närmast norska gränsen och den ursjöfarlssynpunkt synnerligen besvärande Kosterskärgär-den, Eu bevarande av personalen på dessa platser är ur säkerhetssynpunkt ytterst nödvändigl.

Med åberopande av del här anförda vill jag fråga kommunikationsministern:

Ämnar kommunikationsministern vidtaga åtgärder för atl bibehålla bemanningen på Lysekils lolsplats, Nordkosters lolsplats samt Nidingens fyr?

174

§ 22 Kammaren åtskildes kl, 22,32,

In fidem

TOM TiSON THYBLAD

/Solveig Gemen