Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:27

Onsdagen den 8 november

Kl, 10.00

§ 1 Antalet suppleanter i utbildningsutskottet, m. m.

TALMANNEN:

Enligt till kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen föreslagit att antalet suppleanter i utbildningsutskottet, som f n. är 17, skall utökas till 18.

Jag hemställer atl antalet suppleanter i ulbildningsutskottet bestämmes till 18.

Kammaren biföll denna hemställan.

Talmannen meddelade att fyllnadsval skulle ske vid morgondagens sammanträde.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposilion

1978/79:28 till skatteutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Förslag

1978/79:6 till konstitutionsutskottet

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:32-38 till tagutskottet

1978/79:39 till finansutskottet

§ 5 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:66-69

Onsdagen den 8 november 1978

Antalet suppleanter I utbildningsutskottet, m. m.

Fysisk riksplanering

§ 6 Fysisk riksplanering

Föredrogs civilutskottets betänkande 1978/79:1 med anledning av motioner rörande fysisk riksplanering.

I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:51 av PerOlof Håkansson (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att förslag till reviderade riktlinjer för skydd

Nr 27 av jordbruksmark inom den fysiska riksplaneringen skyndsamt borde

Onsdaeen den föreläggas riksdagen - denna motion hade remitterats till jordbruksutskottel

8 november 1978 sedermera överiämnats till civilutskottet,

_____________ 1977/78:841 av Anna Eliasson m. fl. (c),

Fvsisk riksplanering 1977/78:852 av Lennart Nilsson (s) och Karl-Erik Svartberg (s), vari föreslagits att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna alt överväganden och förslag till riktlinjer inom den fysiska riksplaneringen om placering av vindkraftverk borde föreläggas riksdagen, 1977/78:1409 av Gösta Andersson (c) och Ivan Svanström (c), 1977/78:1674 av Per Bergman (s) och Birgitta Dahl (s), 1977/78:1686 av Tore Nilsson (m), 1977/78:1690 av Rune Rydén (m) samt

1977/78:1715 av Stig Josefson (c) och Alfred Håkansson (c) såvitt nu var i fråga.

Utskotlet hemställde

1, beträffande riktlinjer för jordbmksmark att riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:51 och 1690,

2, beträffande regionalpolitik och fysisk riksplanering att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1715, yrkandet 1,

3, beträffande säkerställandet av riksintressena att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1686,

4, beträffande begränsning av byggandet av vissa kraftledningar att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1409,

5, beträffande samordning av kraftledningsplanering och fysisk planering att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1674,

6, beträlTande riktlinjer för lokalisering av vindkraftverk alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:852,

7, beträffande bavsresurser och miljö att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:841,

Följande tre reservationer hade avgivits av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Birgitta Dahl, Magnus Persson och Per Olof Håkansson (samtliga s):

1, beträffande riktlinjer för behandling av jordbruksmark i den fysiska
riksplaneringen, vari reservanterna ansett att utskottet under 1 bort
hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:51 och med avslag på motionen 1977/78:1690 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2, beträffande regionalpolitik och fysisk riksplanering, vari reservanterna
ansett att till utskottets yttrande skulle göras visst i reservationen angivet
tillägg.

3, beträffande vindkraftverk, vari reservanterna ansett att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:852 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO, som meddelat att hon i samband med behandlingen av detta ärende ämnade besvara Sven Erik Åkerjéidts (c) den 24 oklober anmälda fråga, 1978/79:66, om hushållningen med åkermark, erhöll ordet och anförde:

Herr lalman! Sven Eric Åkerfeldt har frågat mig om regeringsskiftet innebär några konsekvenser för hushållning med åkermark vad gäller riktlinjer och konkreta beslut.

Jag vill erinra om att de beslut om hushållning med mark och vatten som riksdagen har fatlat åren 1972 och 1975 och som inbegriper riktlinjer för hushållning med jordbruksmark har fallals under stor enighet. Regeringsskiftet medför naturiigtvis inle några ändringar av dessa riktlinjer.

Den förra regeringen uppdrog den 7 september 1978 åt vissa ämbetsverk all medverka i del fortsälla arbetet med all fullfölja fastlagda riktlinjer för hushållning med mark och vatten. I en till beslutet fogad promemoria, som har upprättals inom bostadsdepartementet, anges de allmänna principer som bör gälla för alt riksdagsbesluten åren 1972 och 1975 skall kunna fullföljas, bl, a. vad gäller hushållning med jordbruksmark. Dessa principer ligger fast. Regeringen kommer senare alt genom beslut län för län ange närmare utgångspunkter för det fortsatta arbetets inriktning i landels olika delar.

Jag kan självfallet inte på förhand uttala mig om regeringens ställningstagande i enskilda ärenden som rör hushållning med jordbruksmark. Allmänt gäller emellertid att en noggrann vägning alltid måste ske mellan intresset atl skydda jordbruksmarken och andra väsentliga samhällsintressen. Detta synsätt kommer till uttryck i den promemoria somjag nyss hänvisade till och del kommer också att bli grundläggande för regeringens länsbeslut.

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c):

Herr talman! Jag ber att fö tacka statsrådet för svaret. Jag kan göra det så mycket mera helhjärtat som svaret är mycket väl ägnat att dämpa den oro som råder på många håll, inte minst hos mig själv, för atl de riktlinjer som angavs i riksdagens lidigare beslut på något sätt skulle rubbas. Vissa framställningar som gjorts i pressen har tytt på det, och det är därför glädjande att fö ett så preciserat och koncentrerat svar som innebär alt den förra regeringens intentioner i detta fall står fast.

Svaret är också tillfredsställande med tanke på alt dessa frågor i det betänkande vi nu går atl behandla tas upp med utgångspunkt i många motioner som går ut på att man skall i viss mån modifiera de gällande riktlinjerna. Jag tycker alt statsrådets svar också i del avseendet är myckel klargörande, Civilutskottel har dessulom med all erforderiig skärpa strukit under i betänkandet att det inle kan bli tal om några sådana ändrade riktlinjer.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Fysisk riksplanering

öm hushållningen med åkermark

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Fysisk riksplanering

Om hushållningen med åkermark

Statsrådet säger vidare i svaret all principerna ligger fast och att de skall ytterligare konkretiseras i de länsvisa besluten. Dessa utgångspunkter kommer naturligtvis sedan att komma till uttryck i konkreta beslut i landets olika delar. Jag har full förståelse för atl statsrådet inte i dag kan göra några preciserade uttalanden om hur de konkreta besluten kan komma alt se ut, men på en punkt skulle jag vilja ha elt förtydligande, och det gäller jusl de länsvisa konkreta besluten, I svaret sägs ingenting om de regionala hänsynen i samband med planeringen av åkermarken, I de riktlinjer som antagits av riksdagen och även i det utskottsbetänkande vi skall behandla i dag har man emellertid rätt tydligt markerat de regionala hänsynen i så måtto att man angivit all där man har all ta ställning till frågan om utbyggnad på åkermark bedömningen skall ske genom alt markanspråken ställs mol varandra i en regional skala. Detta kan i sin tur innebära att en ort som önskar expandera inom ell visst område med värdefull åkermark inte för göra det utan för föriägga expansionen till ett annat område.

Det skulle vara värdefullt atl fö ta del av statsrådets uppfattning när det gäller hur sådana här spörsmål kommer atl behandlas i de länsvisa promemoriorna och också i de konkreta besluten. Statsrådets uppfattning kan naturligtvis inte redovisas särskilt detaljerat, men vad som är vikligt atl fö veta är i första hand om regionala hänsyn kommer att las i dessa avseenden.

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag har ännu inte tagit ställning till de länsvisa besluten och kan därför inte gå in på några detaljer. Vid bedömningen av frågan om de regionala hänsynen måste vi också beakta vilken sorts jordbruksmark vi talar om, men del som redan tidigare angivits beträffande de regionala hänsynen finns naturligtvis kvar. I bostadsdepartementels promemoria talas om brukningsvärd jordbruksmark, och utskottet har diskuterat frågan om högvärdig resp. brukningsvärd jordbruksmark. Jag tolkar uttrycket brukningsvärd så all det hänger samman med den jordbrukspolitik som förs, och det är då fråga om från samhällets synpunkt brukningsvärd jordbruksmark och inle i första hand jordbruksmark som kan anses vara brukningsvärd från den enskilde jordbrukarens utgångspunkt. Riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen vad gällerskydd av jordbruksmarken harju tillkommit föratt skydda jordbruksnäringens behov av mark snarare än atl skydda den enskilde jordbrukarens intressen.

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är fulll införstådd med att det här inte är fråga om att skydda den enskilde jordbrukarens näringsulövning-jordbruksmarken ärju elt underlag för denna - utan att det gäller atl göra avvägningar i en nationell för att inte säga internationell skala. Men jag noterar att statsrådet går in på frågan om brukningsvärd resp. högvärdig åkermark. Jag vill för min del säga att jag betraktar benämningen brukningsvärd som en skärpning i förhållande till lidigare. Däremoi anser jag inle att del rör sig om någon skärpning av

själva riktlinjerna såsom riksdagen har utformat dessa.

Nu säger statsrådet att brukningsvärdet även skall ses från samhällets synpunkt. Får jag tolka del så all man, sett från jordbrukets eller livsmedelsproduktionens synpunkt, kommer atl låta brukningsvärdet vika för del brukningsvärde som samhället anser atl marken har. Då skulle vi vara tillbaka vid det gamla när jordbruksmarken alltid fick vika. Jag förmodaratt detta inte är innebörden utan att avvägningen mellan de här två sätten atl utnyttja åkermarken kommeratt vara densamma även enligt det synsätt som statsrådet nu har redovisat.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Fysisk riksplanering

öm hushållningen med åkermark

PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr talman! Efter den här diskussionen skulle del i och för sig ha varit intressant atl fö fortsätta meningsutbytet med de två mittenpartislerna, men jag skall inte på nytt ta upp hela komplexet om jordbruksmarken till diskussion och försöka reda ut var den nya bosladsministern slår i förhållande till den förra bostadsministern med dennas många olika och ibland motsägelsefulla uttalanden, handlanden och göranden på det här området. Förvisso skulle det ha varit spännande, men det är kanske trots allt inte nödvändigt, eftersom man i alla partiläger väl kommer ihåg det absurda i Elvy Olssons många uttalanden. Ibland var uttalandena så formulerade att kanske inte ens den regering hon tillhörde alltid skulle ha godtagit dem, om den hade fött lillfälle lill prövning. Jag skall inte ta upp den tråden ulan bara tillåla mig all konstatera atl många från alla partier, inkl. centern, efter bytet på bostads-ministerposten mer eller mindre klart gett uttryck för att det på nytt finns hopp om ordning och reda i planeringsarbetet.

Vi som reserverat oss i civilutskotiets betänkande nr 1 menaratt personliga politiska viljeyttringar inte för upphöjas till riktlinjer för hur planeringen skall utföras. Än mindre för de fungera som anvisningar när del gäller innehållet. Fel och brister i det förgångna skall givetvis undanröjas. Därför ger vi också anvisningar om hur det kan ske. Jag kan ansluta mig till Ola Ullstens uttalande nyligen att den nya regeringen skall dömas efter sina handlingar. På del nu aktuella området har bostadsministern Birgit Friggebo en chans att i sinom tid fö elt gott betyg, om betygen är kvar. Men del förutsätter elt handlande som innebär ett hushållande med åkermarken som inte betyder totalt stopp utan som överensstämmer med den behandling av frågan som breda riksdagsmajoriteter tidigare ställt sig bakom.

Vi måste, herr talman, fö en praktiskt genomförbar och gemensam utgångspunkt för hur planärenden, lån, förköp och expropriation skall behandlas. På många håll råder en planeringsföriamning på grund av osäkerhet om hur överordnade myndigheter väntas se på frågor av detta slag. Jag har tidigare här i kammaren berört saken och behöver därför inte närmare utveckla den. Osäkerheten måste givelvis snabbi förbylas i sin motsats, inte minst om vi vill fö fart på Sverige.

En annan viktig bit i reservalionen berör detta att vi irodde atl det inte rådde tveksamhet beträffande ansvarsfördelningen då det gäller all lägga fast riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen och vem som skall se lill alt dessa

Nr 27 riktlinjer följs. Förmodligen har regeringen Fälldin härvidlag överträtt sina

Onsdagen den befogenheter. Den har nämligen glidit på orden och fött högvärdig jordbruks-

8 november 1978 markiillattblibrukningsvärdjordbruksmark.Skillnadenärförstorförattdel

_____________ skall fö passera opåialt.

Fvsisk riksplanering '" många infallsvinklar. Från saklig synpunkt tyckerjag atl riksdagen skall klara ul alt regeringsbeslutet i den nu aktuella delen saknar verkan för berörda myndigheiers handlande i den mån det inte täcks av de riktlinjer som riksdagen fastställt. Del kan enklast göras genom att man bifaller reservationen på denna punkt. Oavsett utgången är det rimligt atl avgöranden i planfrågor inie skall fö grundas på dessa framlolkade ståndpunkter, eftersom inget talar för annat än all del fortfarande råder en bred majoritet för tillämpningen av begreppel högvärdig jordbruksmark.

Jag ber därför, herr lalman, att fö yrka bifall till de socialdemokraliska reservationerna.

KJELL MATTSSON (c):

Herr lalman! Till civilutskotiets betänkande med anledning av molioner om den fysiska riksplaneringen har fogats tre socialdemokratiska reservationer. Jag vill påpeka två saker inledningsvis. För det första är inle betänkandet en allmän genomgång av den fysiska riksplaneringens principer och tillämpning. Det handlar om en bedömning av ett anial frislående motionsförslag, som vi av olika anledningar sköt upp från föregående riksmöte. För del andra handlar reservationerna också om utbrutna frågor. Bara två av dem har ett yrkande - en av dem är mera en polemisk utvikning i form av ett tillägg lill majoritetens motivering.

Reservationen 1 är läng och redovisar ett utförligt resonemang på det statsrättsliga områdei. Reservanterna antyder - och det underströks yueriigare av PerOlof Håkansson i hans inlägg-att regeringen på något sätt skulle ha satt sig över elt riksdagsbeslut. Så är det självfallel inte. Däremoi har regeringen ansett att riksdagsbeslutet om jordbrukspolitiken myckel väl går att förena med det faktiska innehållet i tidigare beslut om riktlinjer. Det för väl närmast betraktas som advokatyr i ordels sämre bemärkelse alt efter någon sorts språkanalys påstå något annat. Därmed tycker jag att alla meningsskiljaktigheler i den här delen borde vara avförda.

Det är däremoi möjligl - och del underströks också av Per Olof Håkansson
- att man i reservationen 2 har velal ge en sorls klackspark ål den förra
bosladsministern när hon - som hennes plikt var - försöki omsätta
riksdagsbesluten i praktisk handling. Eftersom delta blottar konflikter,
kanske man också därmed sett möjligheter till politiska debatipoänger hos
vissa grupper. Men den typen av debatt tyckerjag inte all vi skall föra här. Vi
för tillfälle atl ge synpunkter i frågan på ett mer allmängiltigt sätt när vi så
småningom för se dels länsbeslulen, dels och framför alll regeringens
redovisning i den allmänna promemorian lill riksdagen. Om reservanterna dä
också i gärning visar att man menar allvar med atl man inte går emot principer
om skydd för jordbruksmark, blir säkeriigen den kommande riksdagsgenom-
12 gången mer fruktbärande än en debatt här i dag.

Reservalionen 2 är - som jag nyss antytt - bara elt polemiskt inlägg mol förra bostadsministern. Del är en typisk tidningsdebatt, som jag inte tycker alt man bör ta upp kammarens lid med. Det finns heller inget yrkande i den reservationen.

Också reservationen 3 ärett bländverk. Man lalar föratt del skall tas fram riktlinjer för planering av vindkraftverk snabbt - nästan genast. Arbete pågår, och vi är principiellt ense om inriktningen i detta arbete. Grundmaterialet för vi i mars nästa år. Också den här reservationen verkar nästan tillkommen för all markera en motsättning som egentligen inle finns.

Så skulle jag också vilja med några ord beröra motionen 841 av Anna Eliasson m. fl. Utskottet framhåller all den gäller, allmänt sett, frågan om riksplaneringsarbetet för havsområdena. Vad vi säger i utskotlsbeiänkandet har ett faktiskt, om också inte formellt, samband med näringsutskottets betänkande nr 2, som vi skall behandla som näsla ärende. Det centrala i civilutskotiets bedömning bör kanske poängteras. Vi har sagi oss att vi formellt inle har atl bedöma om vi skall ha en havsresursdelegation och till vilket departement den skall föras. Men vi stryker under att en utveckling av den fysiska riksplaneringen i den här delen - en utveckling som alltså stämmer med motionsförslagei - bör ske, vad som än beslutas i de formella och organisatoriska frågorna. Någon gång i slutet av den här kedjan kommer vi atl ha kartlagt ett antal konflikter mellan motstående iniressen i havsområdena, precis som vi gjort för land och kust. När det är gjort är det enligt civilutskotlets enhälliga mening dags att riksdagen prövar riktlinjer för hur detta skall lösas - riktlinjer inom den fysiska riksplaneringens ram. Vi har gått ut ifrån atl arbetet i delegationen inte skall motverka detta utan i stället om möjligl bidra till att belysa de här konfliktsituationerna. Därmed har vi också sagt alt del inte kan bli tal om något resursutnyttjande utan att de motstående intressena har vägts in. Detta är ingen negativ ståndpunkt sett ur industridepartementets synvinkel - tvärtom är det ell bättre sätt att förankra de grundläggande principerna i riksdagsbeslutet.

Jagskall, herrtalman,eflersom vi sedermera från regeringen kommeraii fö en redovisning där dessa frågor ingående behandlas, inskränka mig till att med del anförda yrka bifall lill civilutskottets hemställan.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Fysisk riksplanering

LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Kjell Mattsson kallar reservationen 3 för elt bländverk, med utgångspunkt i att del i mars nästa år skall komma ett förslag från departementet, vilket sedan skall remissbehandlas.

Del är ändå så alt vi socialdemokrater ser de här frågorna om energin i elt sammanhang. Det går inle all ta ut vissa bitar, utan man måste väga för- och nackdelar med olika energikällor, och det gäller naturligtvis även vindkraften. Oavsett om det, som man diskulerade tidigare här, är jordbruksintressen som står mot andra iniressen, så gäller det atl studera för- och nackdelarna och försöka skapa sig en bild av de konflikter som kan uppstå och på vilket sätt de kan påverka olika iniressen,

I fråga om vindkraften finns det många frågor som man bör lösa. Hur

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Fysisk riksplanering

kommer sådana anläggningar att påverka miljön i de känsliga områden som vi har avsatt för exempelvis det rörliga friluftslivet? Vi vet att i närheten av de platser där del kan vara länkbart med vindkraftverk finns områden som är känsliga med tanke på djuriiv och fögelliv m, m. Därför ställer man sig naturiigtvis frågan vad som händer när en mängd vindkraftverk med rotorer med en diameter på mellan 70 och 100 m pä 100 m höga torn sätter i gång. Hur påverkar del omgivningen i form av buller m, m.?

Mot denna bakgrund påpekar vi socialdemokrater i alla sammanhang att vi inte ser de här frågorna isolerade från varandra. Vi måste fö ett samlat grepp över energifrågorna. Därför hade del naturiigtvis varit önskvärt att snabbt fö ett förslag därde här konfliktsituationerna tas upp. Vår avsikt är alltså inte atl, som Kjell Mattsson gör gällande, skapa motsättningar mellan olika intressen. Del är givelvis tillfredsställande all den borgeriiga majoriteten är inne på våra tankegångar, men det vikliga är att fö ett samlat grepp över dessa frågor. Nu vet vi emellertid att centerpartister rycker ul olika bilar utan alt titta på del slora sammanhanget, och därför är det inle förvånande aU man inte kan följa vår linje.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 3,

KJELL MATTSSON (c):

Herr lalman! Lennart Nilssons anförande svängde litet fram och tillbaka mellan förståelse för planeringssynpunkterna och hänsyn till energipolitiska synpunkter, Lennart Nilsson sade att centerpartister rycker ut bilar än här och än där. Men det är precis ivärtemot vad vi i ulskottsmajoritelen nu föreslår.

Vi vet alt utöver den allmänna promemoria om det hittillsvarande riksplaneringsarbetet, som kommer från regeringen ganska snart, pågår också ett arbete med en ny rapport. Dessutom vet vi alt just de problem som Lennart Nilsson nämner, nämligen fysisk riksplaneringssynpunkt och miljösynpunkt, har studerats också dä det gäller vindkraftverk. Det har avgivits yttranden över detta av olika ämbetsverk och institutioner. Därför är det riktigt att vi, när vi nu har fött den bakgrund som fem sex års arbete på den fysiska riksplaneringens område utgör, i en samlad debatt med redovisning av tidigare beslut här i riksdagen tar upp även de nya problem som kan ha tillkommit under liden. Men vi underskattar på inget vis de problem ur miljösynpunkt och markförbriikningssynpunkl som ett vindkraftssystem av någon dimension skulle komma all innebära.

Dessutom pågår arbetet med bygglagsiiftningen. Jag utgår från atl riksdagen inte kommer alt ta ställning till förslag om en reform på bygglagområdel utan alt samlidigt reglera på vilket säll tillstånd skall kunna lämnas tiU viktiga och stora projekt som påverkar sin omgivning.

LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Det viktiga i detta, Kjell Mattsson, är ändå au för all regeringen skall kunna uppfylla de löften som har diskuterats krävs det att den avger en energiproposition i slutet av mars.

Eftersom vindkraften otvivelaktigt måste tas med vid den samlade energibedömningen måste den också vägas in i propositionen. Det är mol den bakgrunden som vi socialdemokrater velal fö ett snabbt beslut i de här frågorna. Vissa bitar för inle ryckas ul ur sitt sammanhang - för all man skall kunna bedöma hur olika intressen påverkas i framtiden krävs ett samlat energipolitiskt program.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Fysisk riksplanering

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 1 av Per Bergman m. fl. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per Olof Håkansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskotiets hemställan i betänkandet

nr I mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Per Bergman

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per Olof Håkansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 144

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen nr 2 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande jag besvarad. Sedan PerOlof Håkansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 2 med godkännande av utskottets motivering röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen nr 2 av Per Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per Olof Håkansson begärde

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksam -heten

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 145

Mom. 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 3 av Per Bergman m.fl. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per Olof Håkansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr I mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Per Bergman

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Per Olof Håkansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 134

Avstår - 11

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksamheten

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1978/79:2 med anledning av proposilionen 1977/78:167 om inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksamheten jämte motioner.

I propositionen 1977/78:167 (industridepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen att godkänna att en delegation för samordning av havsresursverksamheten med de uppgifter som angavs i propositionen inrättades den 1 januari 1979.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås alt en delegation inrättas för att samordna den

svenska havsresursverksamheten. Delegationen skal) ha till uppgift bl. a. att upprätta och fortlöpande utveckla ett övergripande program för havsutnyll-jande, miljöskydd samt forskning och utveckling rörande havet. Den skall främja havsresursverksamheten och verka för effektiva insatser inom detta område. Beredningsuppgifter och annat löpande arbete föreslås bli utförda av eu till delegationen knutet kansli."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:1896 av Kurt Hugosson m. fl. (s, c, m, fp),

1977/78:1897 av Marianne Jönsson m. fl. (c, m, fp), vari hemställts aU riksdagen uttalade sig för Kalmar som lämplig lokaliseringsort för havsre-sursdelegationen,

1977/78:1898 av Bernt Nilsson m.fl. (s), vari hemställts aU riksdagen beslutade att den i propositionen 1977/78:167 föreslagna delegationen för samordning av havsresursverksamheien skulle ha sitt kansli och sin basverksamhet förlagd till Kalmar län,

1977/78:1899 av Rune Torwald m. fl. (c, s, fp) samt

1977/78:1931 av Cari-Wilhelm Lothigius (m) och Joakim Ollen (m).

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksamheten

Utskotlet hemställde

1. beträffande inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksamheien alt riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:167 och med avslag på molionerna 1977/78:1899 och 1977/78:1931 godkände aU en delegation för samordning av havsresursverksamheten med de uppgifter som hade angetts i propositionen skulle inrättas den 1 januari 1979,

2. beträffande lokalisering av en delegation för samordning av havsresursverksamheten att riksdagen skulle

a) avslå motionen 1977/78:1896 (Göteborg),

b) avslå motionerna 1977/78:1897 och 1977/78:1898 (Kalmar).

Reservation hade avgivits beträlTande lokalisering av en delegation för samordning av havsresursverksamheten (mom. 2) av Fritz Börjesson (c) som ansett atl utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen skulle

a) avslå motionen 1977/78:1896 (Göteborg),

b) med bifall till motionen 1977/78:1897 och med anledning av motionen 1977/78:1898 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanten anfört om lokalisering till Kalmar.

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr lalman! Näringsutskottels betänkande nr 2 lill delta riksmöte behandlar propositionen 167 från 197''/78 års riksmöte. I propositionen föreslås att en delegation inrättas för att samordna den svenska havsresursverksamheien. Delegationen avses fö till uppgift atl upprätta och utveckla elt program för havsulnyiijande, miljöskydd saml forskning och utveckling

2 Riksdagens protokoll 1978/79:27-28

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Inrättande av en delegation för samordning av ha vsresursverksam -heten

beträffande havet, I proposilionen anges inte var i landet denna delegation och dess kansli skall ha sitt säte eller sin kanslimässiga verksamhel. Del är på den punkten som jag kommer in i ärendet.

Från Kalmar län har vi i molionerna 1897 och 1898 hemställt om an delegationens praktiska och kanslimässiga verksamhel förläggs till Kalmar. Det finns även en molion som handlar om placering av delegationen på annat håll i landet; det är en molion från Göteborg. Frågor om delegationens arbetsuppgifter och organisation har vi däremoi inle gett oss in pä. De har behandlats av andra motionärer.

Till utskottsbetänkandei har jag lämnat en reservation. Jag har inte i reservalionen angelt de skäl för en placering i Kalmar som vi lycker är riktiga och som lalar för Kalmar som lämplig ort i det här fallet. Därför vill jag nu ange några synpunkter. Frågan om lokaliseringen ärju ännu inte avgjord på något säll.

Kalmar län har bara myckel marginellt berörts av ullokaliseringen av statliga verk och statliga aktiviteter, I länet finns ett mindre antal statstjänstemän och -kvinnor i relation till befolkningstalet än i de flesta andra län i vårt land. Framställningar om förändringar pä del här områdei har under årens lopp ständigt gjoris frän Kalmar län; från landshövdingen, länsstyrelsen, landstinget och andra instanser. Det har ändå inte len till något särskilt stort synligt resultat.

Om Kalmar läns perifera läge i en del andra fall skulle tala emot förläggning dit av statliga inrättningar borde väl för just denna speciella verksamhet lägel intill Östersjön vara en fördel,

Kalmar har aktiviteter som är nära besläktade med de arbetsuppgifter som delegationen skulle ha. Jag vill gärna till protokollet och för kammaren understryka dessa.

Den nya högskolan har inriktning på teknik och miljö. Kurser i bräckval-tenekologi och marinmiljöieknik finns. Fiskeriodlingsansiall med betydande resurser för havsforskning finns, Kalmar har en av rikels fem sjöbefälsskolor, Fiskeriiniendenten för östra distriktet sitter i Kalmar, Statens sjöfartsinspektion för Jönköpings, Kronobergs, Blekinge och Kalmar län är placerad här. Dessutom är Kalmar hamn en replipunkt för internationellt samarbete mellan forskningsfartyg i Östersjöns vatten.

Utskottet vill inle - liksom inle heller departementschefen - i del här lägel uttala sig för någon lokaliseringsort för den här statliga verksamheien, Ulskotlet lämnar det öppet.

Del har funnits andra tillfällen då vaksamheten när del gäller en lokalisering lill länet varit särskilt aktuell. När man lade ned fiyget i Kalmar, F 12, utlovade slalsmaklerna en lokalisering till länet. Vi har ännu inle föll någon större aktivitet lill länel som ersälining för del.

Del kan tänkas att del blir konkurrens mellan oss och göteborgarna om den här lokaliseringen. Man för väl då se det här dels från verksamhetssynpunkt, dels från regional synpunkt. Jämför man den mindre orten Kalmar med Göteborg från dessa synpunkter kommer man fram till au Kalmar bör ha en sådan här förslärkning, om delegationen kommer till stånd.

Herr lalman! Jag ber atl fö yrka bifall lill reservalionen i näringsutskottels betänkande nr 2,

1 detta a

nförande insiämde Lars Schött (m) och Ivan Svansiröm (c).

KURT HUGOSSON (s);

Herr lalman! Näringsutskotlets betänkande nr 2, som riksdagen nu behandlar, gäller förslagel i proposilionen 167 vid förra riksmötet om inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksamheten.

Regeringen föreslår atl en delegation skall inrättas för att samordna den svenska havsresursverksamheien. Dess uppgift skall bl, a. vara au upprätta och fortlöpande utveckla ett övergripande program för havsulnyiijande, miljöskydd samt forskning och utveckling rörande havet. Den skall verka för effektivare insatser när del gäller havsresursverksamhet.

Delegationen skall lill siu förfogande fö ett kansli, som skall svara för beredningsuppgifierna. Kansliet kommer inte att omfatta särskilt många människor, men det kommer naturligtvis alt bli av ulomordentligl stor betydelse för delegationens verksamhel.

Det är utomordentligt bra att vi har fått ett förslag om att inrätta en havsresursdelegation. Det behövs samordnade satsningar inom forskning och ulveckling rörande de viktiga naturresurser som finns i haven. Vi bör också svara för en långfristig hushållning med de naturresurser som del här handlar om. Jag instämmer därför i departementschefens uttalande att delegationen bör främja och stödja havsresursverksamheten genom att verka för aktiva satsningar inom forskning och utveckling, exploatering och miljövård,

I proposilionen har man inte föreslagit någon speciell lokalisering av delegationens och kansliets verksamhet. Från Göteborg har representanter för samtliga fyra slora partier i en motion redovisai de fördelar som skulle föreligga, om man placerade delegationen och dess kansli i Västsverige och Göteborgsområdet. Jag skall bara nämna en del av de skäl som talar för en lokalisering lill Göteborgsområdet.

Fisket är och kommer, såviu man kan förstå, att under överskådlig tid vara den viktigaste formen för utnyttjande av havels resurser. För Sveriges del bedrivs det yrkesmässiga fisket i huvudsak med Göteborgs och Bohus län som bas. På västkusten är också nya former av fiske under utveckling. Jag vill bara nämna det myckel intressanta projekt som är på gång i Bohuslän, med slöd av STU, och som gäller odling av musslor. Ell mera intensivt utnyttjande av våra resurser i havet kommer emellertid all kräva ett betydande forsknings- och utvecklingsarbete för all fö reell belydelse i framliden.

Om vi tinar på den forskning som pågår och de insaiser som görs, kan vi notera atl det just i Göteborg - vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola - finns en mängd olika institutioner som är involverade i olika grenar av den här forskningen. Man har också konstaterat att en effektiv forskning inom det här områdei måste ha tvärvetenskaplig karaktär, och

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksam -heten

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksamheten

därför har för ett antal år sedan ett särskill centrum för marin forskning och leknik bildals, 1 detta centrum ingår olika institutioner vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola.

Det är dock inte bara Göteborgs universitet och Chalmers som bedriver marin och havsteknisk forskning på västkusten, utan en mängd forskningsinstitutioner från andra delar av landei utnyttjar också de havsresurser som finns där. Kungl, vetenskapsakademien driver Kristinebergs marinbiologiska station vid Fiskebäckskil, Uppsala universitet haren marinbiologisk station i Fiskebäckskil. Vid Gullmaren ligger Borne oceanografiska station. Stockholms universitet har en marinbiologisk station på Tjärnö utanför Strömstad.

I det här sammanhanget bör väl också nämnas alt fiskerislyrelsen är förlagd lill Göteborg och har elt havsfiskelaboratorium i Lysekil och en hydrografisk avdelning i Göteborg. Med andra ord; All den vikliga forskning som har anknytning till del här området bedrivs i dag i Göteborgsområdet eller på den svenska västkusten i övrigt.

Sedan proposilionen presenterades och vår molion redovisades i anslul-ning till den har på Göteborgsdelegationens initiativ och i nära samarbeie med näringslivssekreiarialet i Göteborg ell utredningsarbete pågått. Vidare haren samordning av de olika verksamheter som bedrivs inom forskning och vetenskap men också av de aktiviteter av näringspolitisk och näringsekonomisk natur som äger rum inom näringslivet utvecklats ytterligare. Man har nu startat ett projekt som syftar lill att all denna verksamhel skall samordnas i ett havstekniskt institut. Man har satsat pengar på atl uireda möjligheterna för en samordning av såväl forskning som näringspolitiska insatser inom områden som har anknytning till vår havsresursverksamhet. Jag har, herr talman, velat anföra dessa synpunkter i anslutning lill behandlingen av föreliggande proposition och utskottsbetänkande.

Nu har inte näringsutskottel velat ta ställning lill den här delegationens lokalisering och därmed inle heller lill ell kanslis lokalisering. Jag skall inle yrka bifall till den molion som vi från Göteborgsbänken har väckt. Jag har dock velat anföra att alla sakliga skäl talar för atl delegationen och kansliet, när de nu inrättas, placeras nära den verksamhet som bedrivs på området. Alla sakliga skäl lalar också för att regeringen, när den nu skall ta ställning till delegationens och kansliets lokalisering, beslutar sig för Göteborgsområdet. Det skulle innebära ett optimalt utnyttjande av de resurser som vi ställt till förfogande. Jag menar - och det understryker också utskotlet i sitt betänkande - alt det här är en utomordentligt viktig verksamhet, som har myckel stor betydelse ur forsknings- och utvecklingssynpunkt. Framför alll kommer den, vilket vi hoppas, alt fö en sysselsältningsmässig effekt för framtiden. Även regionalpolitiska skäl talaralltså fören lokalisering till västra Sverige och Göteborgsområdet.

Herr talman! Jag skall således inte yrka bifall lill vår molion utan har bara velat anföra dessa synpunkter. Utgår regeringen, som jag sade, från sakliga skäl och önskar en optimal allokering av de resurser som ställs till förfogande.

så kommer dess beslut om lokalisering inle att vara svårl. Då blir del i Göteborgsområdet.

BENGT SJÖNELL (c):

Herr lalman! I fråga om del betänkande från näringsutskottel som nu är aktuellt all behandla och som rör en samordning av havsresursverksamheten är utskotlet i sak enigt. Utskoitei tillstyrker alltså au den i propositionen föreslagna havsresursdelegationen inrättas.

I sammanhanget föreligger ett förhållande som ingalunda är obekant eller ovanligt för kammaren. När en ny myndighet skall inrättas eller en delegation av något slag skall tillsättas, så väcks del naluriigl nog motioner från olika delar av landet, där riksdagsledamöter från resp. orter med mer eller mindre saklig tyngd förordar sina hemorter och regioner som lämplig lokaliserings-plats. Så har även varil fallet i den här frågan.

Det är också ganska självklart, vilket framgår av all lidigare behandling här i riksdagen av likartade ärenden, atl det är nära nog omöjligt för ett riksdagsutskott och ungefär lika omöjligt för riksdagen som sådan att bland flera föreslagna orter utpeka en speciell ort som lämpligare än de andra föreslagna. Det måsle vara ell utomordentligt undantagsfall när riksdagen gör en sådan prioritering.

I del här fallet fanns del inte möjligheter för utskottet att försöka prioritera någon av de föreslagna orterna, ulan utskottet har hell enkelt, i konsekvens med den sakliga bakgrund som jag framställt här, konstaterat alt man inte är beredd att förorda någon speciell ort som särskilt lämplig lokalisering för delegationen och alt motionsyrkandena i det här avseendet, som föreslagit Göteborg resp. Kalmar, inte bör bifallas. Jag erinrar om alt i själva utredningsförslaget föreslog organisationskommittén en lokalisering till Stockholm. Men idet falleiärdet helt likartade skäl som gör alt man inte från utskottets eller riksdagens sida kan ta ställning. Molionerna måste alltså avvisas.

Jag yrkar sålunda, herr talman, bifall lill utskoltsmajoritelens förslag.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Inrättande av en delegat lon för samordning av ha vsresursverksam -heten

ERIC REJDNELL (fp):

Herr lalman! Del är lio är sedan en särskild sakkunnig tillkallades för atl uireda uppläggningen av en långsiktig inventering av konlinentalsockelns naturtillgångar.

Det sägs atl statens kvarnar mal sakta - det gör de också i del här fallet. Efter det alt vår nuvarande statsminister m. fl. i en motion avlämnad år 1974 hemställt om att förslag om inrättande av en svensk delegation för havsresurser skulle föreläggas riksdagen, tillsattes hösten 1975 organisationskommittén för havsresursfrågor. I dag skall vi fatta beslut om inrättandet av nämnda delegation.

I propositionen 167 har industriministern inle vidrört lokaliseringsfrägan, Han konstaterar dock att inget av de befintliga organen enligt hans uppfattning är lämpat att åläggas de samordningsuppgifter som här är aktuella. Därför förordar han ett nyll organ. Men jag finner det naturligt att de

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksamheten

motioner som väckts med anledning av proposilionen ändock aktualiserar lokaliseringsfrågan.

Lika väl som de flesia av oss accepterar ullokalisering av statliga verk -som Penninglotteriet till Visby, trafiksäkerhelsverket lill Borlänge och SMHI till Norrköping - lika naturiigt borde del vara alt placera en ny statlig verksamhet utanför våra storstadsregioner. Jag har redan i motionen 1977/78:828 hemställt om all riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidlas för lokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län. Motiven och argumenteringen för Kalmar som lämplig lokaliseringsort har framförls såväl i den motionen som i molionerna 1977/78:1897 och 1898, liksom av Fritz Börjesson från denna talarstol för några minuter sedan.

Utskottet säger sig inle vara berett att förorda någon speciell ort som särskill lämplig för lokalisering av delegationen. Som motivering anför man atl lokaliseringsfrågan inte behandlas i propositionen. För min del anser jag, i likhet med Fritz Börjesson, som reserverat sig i utskottet, alt utskottet och riksdagen borde tillkännagett sin mening och uttalat sig även i lokaliseringsfrågan,

Kalmar län har alltid fött kämpa för all fö vara med i sådana här sammanhang. Vi vet att vi inte blir erbjudna några förmåner. Därför måsle vi slåss föratt fö dem. Vi har också föll slåss för alt behålla siatlig verksamhet-men utan alt lyckas. Alt jag avser nedläggningen av F 12 borde stå hell klart för alla.

Löften har vi föll både nu och då att vi skulle ihågkommas så snart tillfälle gavs, men vi kan inte leva bara på löften. Nu är det dags för handling-härar ett bra lillfälle att visa att även viljan finns. Men efter den utskoitsskrivning vi nu har är chanserna små atl riksdagen skulle bifalla vår motion. Därför för vi hoppas att regeringen verkligen överväger lokaliseringsfrågan med största noggrannhet. Gör man det, då borde Kalmar ha en ärlig chans atl komma i fråga.

RUNE TORWALD (c):

Herr lalman! Försöken all åstadkomma en samordning av havsresursverksamheten har blivit en följetong i riksdagen under 1970-talel. Låt mig ge en kort bakgrund.

Havsresursutredningen föreslog i sitt betänkande, SOU 1972:43, atl en särskild delegation för havsresurser med omfattande samordningsuppgifter skulle inrättas och ges en central plats inom statsförvaltningen.

Frågan anmäldes för 1974 års riksdag i statsverksproposilionen, där dåvarande industriministern uttaladeatt han av skilda skäl inle var beredd atl förorda all en sådan delegation skulle inrättas.

Detta ledde lill molioner i ärendet, och då anförde riksdagen bl, a. att behovel av ett i fastare former bedrivet samarbete inom området borde tillgodoses genom den av havsresursutredningen föreslagna delegationen.

Riksdagens uttalande ledde då till att induslriminislern återkom lill riksdagen med ett förslag om en delegation för samordning av havsteknisk forskning och ulveckling.

Den proposilionen föranledde en fyrpariimolion, 1975:1649, i vilken hemställdes alt riksdagen skulle besluta atl en delegation med uppgift att samordna arbetet med utnyttjande och skydd av havet skulle inrällas, Näringsutskottel insiämde i slorl sett i motionens kritiska synpunkter på den framlagda propositionen, och riksdagen tillkännagav som sin mening vad utskottet hade anfört.

Delta ledde lill att det så småningom tillsaiies en organisalionskommillé för havsresursfrågor, och i den harjag deltagit.

Jag måste mot den här bakgrunden tyvärr beteckna förslagen i den av utskottet tillstyrkta propositionen 1977/78:167 som något av en västgölakli-max,

Pä s, 5 i Ulskollels betänkande redovisar man atl enligl proposilionen bör delegationen först upprätta ett detaljerat program för sin samordnande verksamhet. Del är just vad organisationskommittén för havsresursfrägor har försökt göra. Del är alltså ell underkännande av organisationskommitténs arbete på den punkten.

Litet längre fram i belänkandel skriver utskottet: "De ramar för verksamheten som dras upp i propositionen ger delegationen möjlighet att successivt bygga upp sin verksamhet. De ger enligl utskottets mening inle mindre utrymme för delegationens arbele än vad som har skisserats av organisalionskommiilén. Utskottet anser inte att riksdagen har någon anledning att nu uttala sig närmare om delegationens arbetsuppgifter."

Hur stämmer det egentligen med vad näringsutskottel sade några är lidigare, nämligen med anledning av fyrpartimolionen 1649 år 1975?

I den motionen anfördes - med anledning av ell då framlagt regeringsförslag om en delegation med ungefär liknande uppgifter som den man nu kommer tillbaka med - all den av regeringen föreslagna delegationen skulle fö begränsade uppgifter jämfört med havsresursulredningens förslag. Regeringens förslag skulle, sades det vidare, medföra au delegalionens uppgift skulle inskränkas lill allmänt samråd i rent tekniska frågor. En sådan delegation utan inflytande på väsentliga pågående och framlida havsforskningsprogram föreföll motionärerna i del närmaste meningslös. Enligl motionen behövdes ett nationellt brett program för havets skydd och exploatering och elt organ med verkliga befogenheter all planlägga utforskningen och se lill att denna sker rationellt. Delta skulle inte kunna åstadkommas med den rådande uppsplittringen av verksamheien pä olika departement och myndigheter."

Del ärall märka alt utskoitei delade motionärernas uppfattning. Det ledde lill all organisalionskommiilén tillsattes.

På bildskärmen visar jag nu något av det virrvarrav beslutsvägar som f n, finns - kors och tvärs, fram och lillbaka. Men del finns alltså ingen samordning av dessa beslulsvägar. Del är nämligen 10 departement och 34 myndigheter och olika organ som sysslar med havsresursverksamhet. Det organ som man nu avser alt tillsätta för alltså inle bli ett sektoriellt organ som bara lar hand om frågor som hör till industridepartementet eller planeringsfunktionen i bostadsdepartementet. Eftersom det är 10 departement och 34

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksamheten

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksamheten

olika myndigheter som berörs måsle delegationen fö övergripande ansvar och övergripande befogenheter.

Det enda posiliva jag finner i den situation som nu uppkommer är att utskottet på s, 5 anför:

"Utskoitei är ense med motionärerna att frågan om delegalionens sammansättning har stor betydelse för dess arbetsresultat. Som framgår av del föregående sägs uttryckligen i propositionen alt regeringen ansluter sig till organisationskommitténs förslag i denna fråga. Synpunkterna i molionerna

--- om delegationens sammansättning synes alltså vara tillgodosedda,

varför förslagen i motionerna om uttalanden av riksdagen i frågan avstyrks." Jag för väl ställa mig bakom denna fromma förhoppning.

Herr talman! Mot denna bakgrund ställer jag inget yrkande. Men jag hoppas alt regeringen när del gäller kommande åtgärder för att samordna havsresursverksamheten beaktar vad som har anförts dels av oss motionärer - och därmed också organisationskommittén för havsresursfrågor -, dels av näringsutskotlet och dels även av civilulskoliet i del belänkande vi nyss tog ställning till. På det viset kan vi verkligen åstadkomma en reell övergripande samordning av havsresursverksamheten i Sverige,

I detta anförande instämde Georg Åberg (fp).

BERNT NILSSON (s):

Herr lalman! I näringsutskottels betänkande föresläs att vi nu skall besluta om inrättandet av en delegation för samordning och ulnyltjande av våra havsresurser. Jag finner delta vara ett bra förslag.

Mycket talar för atl havsområdena i framliden kommer atl fö väsentligt slörre belydelse än hittills. Det gäller kanske särskilt vår försörjning av olika råvaror, I jämförelse med tillgångarna pä land är havels resurser dåligt utforskade och kartlagda. Del moderna samhällets sätt alt använda havet som slaskhink är hell otillfredsställande. Havsmiljön och dess ekologi måste därför skyddas med det snaraste.

För vår del gäller det atl skydda insjöarna men kanske framför alll ' Östersjön - och innan del är för sent. Jag bor själv vid Kalmarsund och har lillfälle att se den nedsmutsning och igenväxning som pågår i detta område. Del är alltså hög lid alt någonling görs.

Vi har haft en utredning som sett på denna fråga och föreslagit en delegation. Men 1974 tyckte regeringen, som här har sagts förut, att samordningsbehovet kunde tillgodoses genom samråd mellan befintliga organ. Det är tveksamt om del finns möjligheter alt nå en sådan samordning,

Näringsutskotlet begärde emellertid då att fö förslag om inrättande av en delegation för havsresursfrågor, och riksdagen fattade beslut om delta.

Det är alltså pä näringsutskottets initiativ som delegationen kommer lill. Men där sluiar näringsutskottels initiativförmåga. Man börjar bli som pastor Jansson - man har ingen uppfattning längre. Man kan fråga sig varför utskottet nu är så försiktigt. Jag tror i likhet med Rune Torwald aU

delegalionens uppgifter i dag måste preciseras pä elt bällre säu och all man måste ge den större dignitet än vad man gjort i del förslag som föreligger. Utskottet anser inle att riksdagen har någon anledning all uttala sig närmare beträffande delegationens uppgifter, och del ärju räll märkligt med hänsyn lill atl del är näringsutskoltet som har begärt att denna delegation skall inrällas. Man har alltså ingen uppfattning om vad den skall göra, men man har begärt den. Utredningen har nu försöki precisera della.

När nu delegationens inrättande står för dörren vill man från näringsutskoltet inle på någoi sätt la ställning i frågan. Inte heller är man beredd atl förorda någon ort dit verksamheien bör lokaliseras. Jag och några andra motionärer har förordat lokalisering i Kalmar av flera skäl.

Utskottet använder i sin skrivning propositionens fikonspråk och säger: "Enligl propositionen bör delegationen i samordningens inlresse byggas upp kring centrala funktioner." Jag skulle vilja fråga utskoltels talesman vad uiskoilel menar med "byggas upp kring cenlrala funklioner".

1971 och 1973 log riksdagen beslut om ullokalisering i ganska stor omfattning av viss redan befintlig statlig verksamhel här i Slockholm. Det var mycket diskussion kring de frågorna, och sedermera togs ett beslui om att man skulle försöka undvika atl utlokalisera verksamhet som redan finns i storstadsområdena. Man skulle i slällel försöka koncentrera sig pä verksamhel som nyinrättas,ochdetärväldet vi står inför nu. I besluten 1971 och 1973 framhölls att vid sådan lokalisering skulle i första hand Norrland och sydöstra Sverige beaktas. Del är en viktigt skäl för vår molion om lokalisering till Kalmar.

Den andra motiveringen vi har för atl förorda Kalmar är F I2:s nedläggning, som riksdagen också har faltal beslut om. Man skulle också försöka kompensera detta. Regeringen tillsatte sedan en siatlig kommitlé med uppgift atl skaffa kompensation och fö fram andra sysselsällningsiillfällen i motsvarande omfattning.

Här är nu elt lämpligl lillfälle för riksdagen atl leva upp till det beslut man har tagit tidigare. Det finns anledning alt begrunda beslutet. Utskotlet har inte motiverat varför man inte vill ta ställning i lokaliseringsfrågan. Det är likadant varje gång man skall inrätta en ny statlig verksamhel - då kommer jusl detta, att "verksamheien i samordningens inlresse bör byggas upp kring cenlrala funktioner". Varför? Man har ju fattat beslut ett par tre gånger lidigare i riksdagen om alt utlokalisera ny verksamhet, men ändå är man inte beredd alt göra detta när det ges tillfölle.

Trots den ullokalisering som skedde 1971 och 1973 har den statliga sysselsättningen inom Stockholms storstadsområde ökal ganska avsevärt. Stockholm har fölt kompensation för den utflyttning som skett, och man har dessutom fött en ganska kraftig ökning av sysselsättningen inom områdei. Som jag ser det finns det därför ingen anledning atl bygga upp verksamheter kring centrala funklioner och placera dem i Stockholm när riksdagen har beslutat på annat sätt.

I vår motion har vi i elva punkier motiverat varför verksamheien bör förläggas lill Kalmar. Jag skall inte upprepa dem, eftersom jag mot bakgrund

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Inrättande av en delegation for samordning av ha vsresursverksam -heten

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

av det slora intresse för frågan som finns inom riksdagen föreställer mig atl alla har läst motionen.

Herr lalman! När beslut om lokaliseringsfrågan så småningom skall fallas -och jag hoppas alt det fattas av regeringen - betraktar jag det som givet atl della kommer all leda lill atl verksamheien föriäggs lill Kalmar.

I della anförande insiämde Arne Andersson i Gamleby (s).

FRITZ BÖRJESSON (c);

Herr lalman! I min lidigare anförande gick jag inle in på frågan om näringslivels förhållanden, men eftersom Kurt Hugosson log upp den aspeklen vill jag nämna några ord också om detta.

Kun Hugosson talade om atl när del gäller fisket här i landet dominerar Göteborgsområdet. Jag vill då påpeka atl fiske bedrivs även i Östersjön och au del f. n. är under ökning där. Del är inle heller ovanligt all fiskare från väslkusien fiskar i Öslersjön.

Vi för också ta med i sammanhanget oljeborrningarna som avses ulföras i Öslersjön. I Östersjön har vi också en av landets största alunskiffertillgångar med vanadin och andra förnäma metaller. Den typ av frågor som ligger inom Göleborgsdelegaiionens verksamheisområde har vi dessulom väldigi myckel av i de län som ligger i sydöstra Sverige.

Jag vill bara nämna detta som en kompletlering av de argument som Kurt Hugosson anförde om näringslivet inom Göteborgsområdet.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen av Fritz Börjesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 8 Byggnadslagstiftningen m. m.

Föredrogs civiluiskoitets betänkande 1978/79:2 med anledning av motioner rörande byggnadslagstiftningen m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:270 av Bo Forslund m. fl. (s), vari föreslagils att riksdagen beslutade hos regeringen hemställa att frågan om en planmässig sanering efter industriers nedläggning närmare utreddes,

1977/78:273 av Tommy Franzén m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen beslulade

1. atl hos regeringen hemställa om en snabbutredning för alt tillgodose behovet av personalutrymmen för servicearbeten,

2. atl hos regeringen hemställa om förslag till de ändringar i byggnadsstadgan som föranleddes av den under punkt 1 nämnda utredningen,

1977/78:279 av Inga Lanlz m. fl. (vpk), vari föreslagits aU riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till kompletlering av byggnadsstadgan i syfte alt uppnå barnsäkerhet även i lägenheter byggda före den 1 juli 1973 och alt denna kompletlering även skulle innefatta en skyldighet för fastighetsägaren att ulföra åriig kontroll av barnsäkerhetsanordningarnas funktionsduglighet,

1977/78:313 av Ulla Tilländer m. fl. (c, s, fp),

1977/78:400 av Per Olof Håkansson (s) och Oskar Lindkvist (s),

1977/78:620 av Per Bergman m. fl. (s), vari föreslagits att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna alt förslag borde föreläggas riksdagen om samordning av de lagregler med vilka den fysiska riksplaneringens intentioner skulle hävdas,

1977/78:624 av Per Olof Håkansson (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s), vari föreslagits att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna atl överväganden och förslag snarast borde initieras för alt förebygga atl brister i planläggningen enligl byggnadslagstiftningen hämmade ett ökal bostadsbyggande,

1977/78:848 av Marianne Karisson (c),

1977/78:897 av Olof Palme m. fl. (s) vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 4) hemställts atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra planberedskapen i kommunerna,

1977/78:1362 av Bonnie Bernsiröm (fp) och Margareta Andrén (fp), vari hemställts alt riksdagen gav regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av beslämmelser i byggnadsstadgan om markreservation för förskolor och fritidshem,

1977/78:1365 av Sonja Fredgardh (c),

1977/78:1379 av Wivi-Anne Radesjö m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla alt en kartering utfördes i enlighet med vad som anförts i motionen,

1977/78:1395 av Åke Wictorsson m. fl. (s),

1977/78:1676 av Lennart Bladh (s),

1977/78:1678 av Tore Claeson m. fl. (vpk) och

1977/78:1688 av OlofPalme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandel 2) hemslällls att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna all riksdagen borde föreläggas förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan som främjade planläggning från bosladsförsörjningssynpunkt i enlighel med vad i motionen anförts.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

Utskottet hemställde

1. beträffande bostadssociala hänsyn vid planläggning m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1688, yrkandet 2,

Nr 27 2. beträffande markreservation för förskolor och fritidshem att riksdagen

Onsdaeen den skulle avslå motionen 1977/78:1362,

8 november 1978 - beträffande planläggning i skärgårdsområden m. m. att riksdagen skulle

_____________ avslå motionen 1977/78:1395,

Bvsgnadslagstift- '- beträffande planering för vägar att riksdagen skulle avslå motionen

ningen m. m. 1977/78:1365,

5. belräffande samordnad lagstiftning atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:620,

6. belräffande konflikter i planfrågor atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:848,

7. belräffande planberedskapen att riksdagen skulle avslå molionerna 1977/78:624 och 897, yrkandet 4,

8. beträffande geologisk kartering att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1379 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. belräffande grundvatten atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/ 78:1678,

10. beträffande planmässig sanering efter industrinedläggningar att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:270 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. belräffande personalulrymmen vid vissa servicearbelen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:273,

12. belräffande barnsäkerhet alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/ 78:279,

13. beträffande barns lekmiljö atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/ 78:313,

14. beträffande låsskydd att riksdagen skulle avslå motionen 1977/ 78:400,

15. beträffande hörselskadade att riksdagen skulle avslå motionen 1977/ 78:1676.

Följande tre reservationer hade avgivits av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (samtliga s):

1. beträffande bostadssociala hänsyn vid planläggning m. m., vari reser
vanterna ansett alt utskottet under I bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1688, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande samordnad lagstiftning, vari reservanierna ansett att
utskottet under 5 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:620 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

3. beträffande planberedskapen, vari reservanterna ansett att utskottet under 7 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:624 och 897, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av Per Erik Nisser (m) och Göthe Knutson (m) beträffande planmässig sanering efter industrinedläggningar.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Civilutskotiets betänkande nr 2 behandlar en rad motionsyrkanden med krav som anknyter till byggnadslagstiftningen. I belänkandet ges myckel värdefull dokumentation om läget i dag inom detta område. Utskotlet ser också positivt på flertalet av de krav som framförs. Men ändå avvisar utskottet - med undantag för två fall, som f ö. gäller s-märkta motioner - samtliga motionsyrkanden, och nästan varie gång ulan annan motivering än alt man vill all den nya plan- och byggnadslagstiftningen skall avvaktas.

Del är en myckel efterlängtad ny lagstiftning som det här är fråga om - en lagstiftning som vi behöver som en grund för en modern bebyggelseplanering. Bakgrunden är inte bara all vi har föråldrade regler och en byråkrati som behöver redas ut och städas upp för atl vi skall fö en enkel, tydlig och lättförståelig lagstiftning. Vi harockså nya krav som måsle beaktas. Det gäller t. ex. kravet på medborgar- och boendeinflytande på planeringen. Vidare har vi krav på en social helhetssyn pä bebyggelseplanering, pä hushållning med mark och vatten och på energihushållning. Allt detta måsle arbetas in i en ny bebyggelseplanering. Vi behöver finna instrument för att sammanjämka motstridiga intressen, speciallagstiftning på olika områden, och framför alll för atl samordna och underiätta reformer på olika sektorer i samhället med hjälp av framsynt byggnadslagstiftning, som gör det enklare att genomföra de här olika intentionerna på olika samhällsområden.

Del här är en fråga som är mycket vikiig för oss socialdemokrater. Del var också den socialdemokratiska regeringen som tillsatte de utredningar som har arbetat med och lagl fram förslag i de här frågorna, t. ex. bygglagulredningen, boendeutredningen och byggadministraiionsulredningen, som samtliga blev färdiga med sitt arbete kring 1974.1 bostadssociala delegationen initierades också praktisk försöksverksamhet med tillämpningen av principerna för en modern byggnadslagstiftning präglad av en social helhetssyn som vi vill ha.

De här utredningarna hade också vid regeringsskiftet i slorl seli remiss-behandlats, och det fanns förslag som var näst intill färdiga atl föreläggas riksdagen. De skulle vid det här laget ha kunnat vara färdigbehandlade av riksdagen och redan praktiseras ute i kommunerna.

Efter regeringsskiftet har vi fortsall all lägga fram vår syn i molioner, eftersom arbetet med bygglagsiiftningen har blivit allvarligt försenat efter regeringsskiftet. Jag vill bara erinra om de motioner som har väckts om

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

boendemiljön, energihushållningen, den yttre miljön och resurshushållningen. Vi framförde i detta sammanhang bl. a. atl vad som pä sikl behövs är ell s. k. nationellt miljöurvecklingsprogram, där man kan utgå ifrån såväl ell program för bebyggelseutvecklingen, inkl. de mål som kraven på en god social miljö och energihushållningen ställer, som kommunernas ekonomiska långtidsplanering, den regionala trafikplaneringen, länsplanerna och den fysiska riksplaneringen. Del skulle ge oss hell andra möjligheter än dem vi f n. har all pä ell framsynt sätt påverka samhällets utveckling.

Del här är angeläget och brådskande. Del skall självfallel arbetas in i den nya bygglagen. Samtidigt måsle det på sådana områden där det är särskill vikligt att snabbt komma i gäng med det praktiska arbetet ute i kommunerna kunna genomföras reformer som är sleg på vägen dil, särskill nu när bygglagen lycks dröja.

Vi häri partimoiionen 1688 om boendemiljön, som vi nu återkommer till i reservalionen 1, upprepat lidigare krav på en ändring av byggnadsstadgan, så an man i § 9 för skriva in att kommunens intentioner belräffande boslads-försöriningen och dess sociala innehåll skall beaktas vid planläggningen, vidare atl man i § 12 föreskriver atl också kraven pä en god social miljö måste tillgodoses i stadsplanen samt all man i § 56 för skriva in en regel om alt man vid prövning av byggnadslov också skall la ställning till om del aktuella projektet överensstämmer med kommunens bostadspolitiska intentioner.

Vi kan faktiskt inte förstå varför riksdagsmajorileten och utskotismajoriieten gång på gång säger nej till del här kravei. I sak är man överens med oss, men man vill ständigt vänla. Ändå finns det ju redan andra preciseringar i den här lagstiftningen, och vi anser faktiskt alt det är minst lika viktigt atl slälla krav på den sociala miljön som på t. ex. trafiken och försvaret.

Det förfarande som vi har föreslagit skulle f ö. också tillgodose vikliga krav i andra motioner, t. ex. atl man skall precisera och ta hänsyn lill kraven pä barnomsorgsuibyggnad och lekmiljön. Med vårt förslag skulle dessa krav tillgodoses bättre än om man följde de andra moiionsförslagen, eftersom värt förslag syftar lill förbättring inte bara i nybebyggelsen ulan också i den befintliga bebyggelsen.

Vi anser inte heller atl vi kan vänta längre pä en ny bygglag. Det har gjorts andra delreformer utan au den nya bygglagen avvaktats, t. ex. när kraven på energihushållning skrevs in.

Utskoitei säger ju också när det gäller sanering efter industrianläggningar att man inte vill vara med om en sådan försening som ett avvaktande av del pågående bygglagarbetet skulle innebära. Vi tycker att man skulle kunna tillämpa detta resonemang även när det gäller den sociala miljön. Detta är, som jag sagt, så myckel mer nödvändigl som den nya bygglagen förefaller skjutas alll längre in i framliden. Ulskottsmajoritelen hänvisar till ell gammall uttalande från mars 1977. Då gällde fortfarande ett löfte frän den förra bosladsministern atl en första promemoria som underlag för den nya bygglagen skulle presenteras på försommaren 1977. Nu är det senasle budet från statssekreteraren hos den förra bostadsminislern alt den promemorian skulle komma på våren 1979. Del innebär i så fall att vi inte kan fö någon

riksdagsbehandling förrän tidigast 1980 och all lagstiftningen inle träder i kraft förrän ett stycke in på 1980-talet.

Det är f. ö. så all bytet av bosladsminister lill en person med en delvis ny syn, som såvitt jag förstår avviker från både cenierns och moderalernas pä många punkier, innebären risk förall bygglagarbelel måsle göras om en gång lill och att vi får ännu slörre förseningar.

Som ett ytterligare skäl lill all riksdagen nu bör reagera villjag också anföra följande. Av de presenlationer som den som är ansvarig för förarbetena lill bygglagen också i dag hos den nya bosladsministern, nämligen statssekreteraren hos den förra bosladsministern, hittills gett, lyder alll på au de krav som vi vill slälla på boendemiljö - social planering och resurshushållning inle särskilt myckel har beaktats. Del krävs alltså viljeyttringar från riksdagens och opinionens sida för au dessa krav skall bli ordentligt tillgodosedda.

I reservationen 2, som ansluter lill krav i motionen 620, begär vi en samordning av byggnadslagstiftning och övrig lagstiftning, som kan användas framför allt för atl hävda rikllinjerna i den fysiska riksplaneringen. Också på denna punkt säger sig utskoilsmajoriielen instämma i sak men vill vänla på den nya bygglagen. Vi anser dock all della samordningskrav är akul redan nu - det finns mänga praktiska exempel på det - och atl elt tillgodoseende av delta inte kan vänla lill dess all en ny bygglag iräder i kraft ett stycke in på 1980-lalel.

Jag kan inle heller finna au denna fråga är särskill väl tillgodosedd i del arbele som hillills utförts i departementet, atl döma av de redovisningar som harskelt. Del finns alltså en risk föratt man inte kommeraii ta sig an denna fråga på del säu som riksdagen tidigare enhälligt har krävt. Vi yrkar därför bifall till reservationen 2.

I reservalionen 3 lar vi slutligen upp kraven i molionerna 624 och 897 på kraftfulla åtgärder ftän regeringens sida för alt undanröja de hinder för en kommunal planering som det ligger i regeringens makt all undanröja och för all slimulera lill en höjd planberedskap, som i sin lur kan leda till ett högre och bältre bostadsbyggande än del vi har i dag. Vi vet alla att kommunerna i början av 1970-talet ställdes inför en rätt besvärlig situation. Miljonprogrammet höll på all fullföljas. Del hade inneburit väldiga ansträngningar för kommunerna, som nu stod inför ett nyll sleg i den sociala bosladspoliliken som också ställde slora krav. Del gällde en planering mol bakgrund av en social helhetssyn med större omsorg om vård och service, den yttre miljön, kampen mol segregationen, energihushållningen, trafikplaneringen osv.

1 stället för alt fö möjligheter all klara detta steg ställdes kommunerna på många håll inför stora problem, som yttrade sig i t. ex. lomma lägenheter, i okontrollerad expansion av småhusbyggandet, där inle heller de sociala behoven blev särskill beaktade, en ökande segregalion, eftersall barnomsorgsuibyggnad och en explosion av kosinaderna i byggandet.

Detta var naturligtvis delvis en följd av dålig planering i många kommuner, men del födde i sin tur också en handlingsförlamning hos kommunerna inför de svåra problem de upplevde, vilket i sin lur ledde lill en ännu sämre planberedskap.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstift -ningen m. m.

I del lägel skulle vi ha behövt en pådrivande regering som hade fött fram den nya bygglagen, som hade gett klara besked om vad som skulle gälla på olika områden, som hade gjort insatser mot koslnadsslegringarna i byggandet. I stället har kommunerna efter valet 1976 föll uppleva något hell annat -en fördröjning av fastställelsen av planer och en stor ovisshet om vilka regler som skall gälla i framliden och som är en förutsättning för den planering som måsle ske nu. Jag vill återigen bara peka på förseningen av bygglagen, att man har sagt nej till våra krav på bosladsförsörjningslagen, oenigheten i regeringen i en rad frågor, en ny och delvis ryckig, växlande praxis. Jag vill bara nämna jordbruksmarken, som vi har diskuterat förut i dag och där bestämmelserna dessulom t. o. m. har tillämpats retroaktivt i enskilda fall.

Vi har också haft en försening av den fysiska riksplaneringens nuvarande skede. De länsbeslui som skulle ha fattats i juni har ännu inte faiiais, och därför har planverket inle kunnat utfärda sina anvisningar. I många kommuner har också den personal som sysslar med planering varil hell upplagen av den fysiska riksplaneringen och inte hunnit med den traditionella kommunala planeringen. De insatser som har gjorts för atl med finansiellt stöd stimulera till ett ökal bostadsbyggande har varil hell otillräckliga frän regeringens sida och dessulom kommii alldeles för sent. Kommunerna har av dessa skäl svävat i ovisshet om vilka regler som skulle komma all gälla, och de har inte haft del slöd som en pådrivande, aktiv, initiativrik regering skulle ha gett dem.

Därför vilar det ell mycket slorl ansvar på regeringen som icke kan bortförklaras med de skäl som anförs i majoriielsskrivningen. Vi kräver av den anledningen alt regeringen nu visar sig mer handlingskraftig, ger kommunerna det stöd och de klara besked som de behöver, så att handlingsförlamningen när del gäller den kommunala planeringen kan övervinnas.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokraliska reservationerna vid civilutskotiets betänkande nr 2,

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr lalman! Ordens välvilliga mångfald brukar inle lysa med sin frånvaro från ansvarigt håll närdet gäller arbetsmiljön. Den ena vackra frasen efterden andra framförs i debatlen ulan alt det för den skull förbättrar situationen för de arbetande människorna.

Så är också fallet när del gäller personalutrymmen vid servicearbelen. Ulskotlet avsiyrker motionen från vpk om alt i byggnadsstadgan införa skyldighet för fastighetsägare all anordna och bekosta utrymmen för omklädningoch tvättning och för alt arbetarna i fråga skall pä ett någoriunda aplilligl säll kunna äta mat.

De rådande förhållandena i detta avseende är allt annat än tillfredsställande. För servicearbelare som utför reparations- eller servicearbelen - det gäller byggnadsarbelare, målare, elektriker, hisskötare m. fi, - finns som regel inga som helst personalutrymmen. Och med den skrivning som utskoitei gjort vill man inte heller all detta förhållande skall rättas till under överskådlig

tid. Utskottets uttalande innebär atl servicearbetare inte heller i fortsättningen för möjlighet till den hygieniska standard som anses naturlig exempelvis inom den fasta industrin.

På grund av atl dessa servicearbelen är av så kortvarig karaklär anses del inle motiverat alt lösa dessa problem. Även i fortsättningen kommer pannrummen all vara del utrymme där omklädning och tvättning skall ske och där medhavd mat skall intas. Den som någon gång har besett elt normalt pannrum skulle säkert själv konstatera att ett sådanl inte kan godtas som personalulrymme. Likadant är det med de skrubbar och andra kyffen som erbjuds. I många fall tjänar faktiskt även hissmaskinrum som utrymme för omklädning och som matsal. Och detta mitl i allt asbestdamm som finns där.

Denna brist på möjliga utrymmen är för dem som jobbar med service inget , som förekommer bara dä och då. För dem är det ett måste dag ul och dag in under dessa dåliga förhållanden. År ut och år in ivingas dessa arbetare atl finna sig i atl klä om sig och äta på platser där ingen med ett annat jobb skulle kunna länka sig an accepiera att leva - för det ärju ändå en del av ett liv som man ivingas leva på del sättet.

Del finns endasl en möjlighel alt på ell radikalt sätt förbättra situationen för denna grupp arbetare, och del är alt det anläggs särskilda utrymmen för dessa ändamål. De utrymmena skulle fastighetsägarna tvingas alt anordna och givetvis också bekosta. Utrymmena borde anordnas på ett sådant sätt atl normal s. k, bostandard uppfylls, och de skall finnas i sådan omfattning alt de ligger inom acceptabelt gängavstånd mellan resp, arbetsplatser och personalulrymmen.

När ulskotlet avstyrker motionen och hänvisar lill gällande lagstiftning är del ett slag i luften.

Enligt vad jag kan förstå finns f n. ingen gällande lagstiftning som skulle kunna tvinga fastighetsägarna att anordna dessa utrymmen. Välvilliga skrivningar av departementschefer eller andra i förarbetena till arbetsmiljö-lagen kan jag inte fö lill tvingande paragrafer i bygglagsliftning eller annorstädes där ett anordnande av personalulrymmen kommer in.

Jag vidhåller kravei atl en snabbutredning borde tillsättas för att uireda hur frågan om personalulrymmen skall lösas. En sådan ulredning står heller inte i motsättning till de argument som utskoitei har använt sig av när det gäller frågans behandling. Jag yrkar därför bifall lill motionen 273, första ansatsen.

Jag anser vidare all den tolkning som utskotlet gjort när del gäller möjlighelerna all inom den nuvarande lagstiftningens ram genomdriva att personalulrymmen kommer lill slånd inte föreligger i praktiken. Jag yrkar därför bifall även till motionens andra att-.sals.

Motionen 1678 av Tore Claeson m, fl. tar upp problemen med grundvattnet och brister i gällande lagstiftning beträffande möjlighelerna att komma lill rätta med sådana brister.

Civilulskotiet redovisar i sitt betänkande bl, a, att Stockholms kommun i april månad 1978 hemställt till Kommunförbundet atl verka fören översyn av

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

3 Riksdagens proiokoll 1978/79:27-28

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen 777. m.

gällande lagstiftning i syfte atl reglera gmndvaitensproblemen.

Kommunförbundet har sedan i sin lur hos bosiadsdepartemeniei hemställt att frågan om atl förhindra en sänkning av grundvallensnivän skall beaktas i samband med arbetet på en ny byggnadslagstiftning och även samordnas med den nya vallenlagen.

En särskild utredare har föll i uppdrag alt utreda frågorom skadestånd vid miljöskador, Ulredningen skall avse en allmän översyn, som knyter an till den fråga som tas upp i motionen.

Utskottet delar, när del gäller denna molion, vår mening atl frågan är vikiigochytterligarebörövervägas, Ulskotlet anser också all det med hänsyn till vad som skett i ärendet efter del all motionen väcktes nu inte behövs någon direkt framställning från riksdagens sida.

Vad gäller denna fråga är jag överens med utskottet och har därför ingei yrkande beträffande den motionen. Jag kan bara beklaga alt utskottet inle i den förra frågan hade samma inställning.

KJELL MATTSSON (c):

Herr lalman! Jag skall börja med en genomgång av utskottets behandling av motionerna för att sedan göra några kommentarer till de inlägg som har gjorts före mig.

I föreliggande betänkande behandlas 16 molioner som i huvudsak rör byggnadslagstiftningen. Reservationer frän socialdemokraler föreligger pä tre punkier. Jag skall återkomma till reservationerna och också lill de molioner som finns behandlade, bl. a. den som Tommy Franzén har yrkat bifall till. Men innan jag går in och bemöter reservationerna och motionsförslagen vill jag framhålla all många av de förslag .som utskottet haft atl la ställning lill bör anslå lill dess atl förslag lill en ny bygglag kommer. Detta arbete pågår som bekant inom bostadsdepartementet, Utskoitei har därför avstyrkt bifall lill samtliga molionsförslag utom till två, där utskottet hemställer alt riksdagen med anledning av motioner från socialdemokraler ger regeringen lill känna dels all en geologisk kartering bör genomföras i vissa delar av västra Sverige, dels atl en ulredning bör tillsättas för atl ta ställning till frågan om hur en planmässig sanering efter industrinedläggningar bör ske.

Frågan om geologisk kartering har aktualiserats i motionen 1379. Bakgrunden lill den är raskaiastrofen i Tuve, Motionärerna begär en geologisk kartering som en första ålgärd och som underlag för geotekniska undersökningar i syfte atl undvika framlida raskataslrofer, Enligl utskottets mening bör den av motionärerna föreslagna karteringen komma lill stånd, och äigärder i sådan riklning övervägs också inom regeringens kansli, Ulskotlet förordar alltså att sädana åtgärder vidlas och alt detta ges regeringen till känna. Därmed menar vi alt motionens yrkande har tillgodoseiis.

Den andra motionen som vi har tillstyrkt är motionen 270 som behandlar frågan om planmässig sanering efter industriers nedläggning. Motionärerna begären utredningav frågan. Utskottet harenhälligl ställt sig bakom förslagel i motionen och ansell all en utredning bör komma lill stånd, bl, a, eftersom jusl den i motionen upptagna frågan lidigare inle synes ha varit uppmärk-

sammad. Motionärerna har- med utgångspunkt i förhållandena i Västernorriands län - givii exempel på negativa konsekvenser av övergivna indusirier, som bl, a, inneburit att induslrimark med gott kommunikations-tekniskt läge fölt förfalla, Ulskotlet anser att en utredning bör göras av den i motionen upptagna frågan men har inte ansett all ett sådant arbete bör inordnas i del pågående bygglagarbelel - detta för att inte ytterligare försena det arbetet. Det finns inte heller något direkt yrkande från motionärerna om atl så skall ske. Dessutom menar vi från utskottets sida atl frågan rymmer aspekter ulöver de rent byggnadslekniska. Jag tänker då närmast på den ekonomiska sidan av problemet. Sammanfattningsvis har vi ansett all det ändå finns skäl för atl utredningen kommer till stånd. Moderaternas represenianter i utskoitei har till denna del av betänkandet fogat elt särskilt yttrande. De står bakom förslaget all utredningen bör komma lill slånd, men anser att den borde ha genomförts under den lid dä socialdemokraterna regerade. Det kan man ju instämma i, men den trätan för moderaler och socialdemokraler klara av själva.

Sä lill de tre s-reservationerna. Den första behandlar hur bostadssociala hänsyn vid planläggning skall komma till ullryck, I den socialdemokratiska pariimotionen 1688, som Birgitta Dahl yrkade bifall till, föreslås atl riksdagen begär förslag till ändring i byggnadsstadgan med syfte att främja planläggning från social bostadsförsörjningssynpunkt, Ulskotlet hade även förra året att behandla elt liknande motionsförslag och hänvisade då lill att förslaget beslutslekniskl borde prövas i del fortsatta bygglagarbelel och alt molionsförslaget därför inte i nuvarande läge borde sakbehandlas. Vi har inom ulskottsmajoritelen inte funnit någon anledning att nu frångå denna synpunkt, ulan vi vill avvakta resultatet av bygglagarbelel.

Jag vill i en kommentar lill Birgitta Dahl säga all det är rikligt aU bygglagarbelel har pågätt under mycket lång tid. Man har kunnat fira tioårsjubileum av bygglagulredningens tillsättande. Det var emellertid inte alls på det sättet atl det fanns ett färdigt förslag att lägga fram för riksdagen vid regeringsskiftet 1976. Tvärtom fick man efter alt ha gått igenom det material som förelåg konstatera atl det inle var användbart som proposiiionsunderlag. Arbetet fick alltså starta på nytt. Därför för vi tåla oss någon lid till dess alt detta arbele blir färdigt.

Jag har sagt tidigare i en kammardebatt alt det är verkligt angeläget atl bygglagrevisionen blir genomförd, och jag hoppas att den nuvarande regeringen också härden uppfattningen och kör för fullt med atl färdigställa den promemoria om bygglagrevisionen som är utlovad, så atl det blir möjligt all föra en allmän och inträngande diskussion om hur bygglagen skall bli utformad. Jag tror, som sagt, att vi helt enkelt måste tåla oss ett lag när del gäller krav på ändringar än här och än där i bygglagarbelel, så aU arbetet i departementel kan koncentreras på alt fö fram hela revisionen i elt enda sammanhang. Dessutom är det inle förbjudet att planera väl. Delta ligger pä den kommunala nivån. Det är framför allt kommunerna som har möjligheter atl göra det. Det är friti fram för del lokala initiativet och för den lokala debatten att försöka finna formerna för planeringen så alt den uppfyller alla de

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstift -ningen m. m.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

angelägna önskemål som Birgitta Dahl räknade upp.

I reservalionen 2 behandlas frågan om samordning av de lagregler med vilka den fysiska riksplaneringens intentioner skall hävdas. Bakgrunden till reservationen är motionen 620. Även beträffande detta molionsförslag hänvisar utskoltsmajoriteten till det pågående bygglagarbelel. Utskottet framhåller att man för förutsätta atl i en ny plan- och byggnadslagstiftning kommer systemet med den fysiska riksplaneringen atl fogas in i ett allmänt plansystem. Del för därför anses naluriigl au diskulera eveniuella samordningsbehov när kännedom om elt nytt plansystem föreligger, Utskotismajoriieten finner därför ingen anledning atl riksdagen nu skulle begära ett separat förslag i ämnet.

Den tredje reservationen handlar om planberedskapen. Reservanierna hävdar all planberedskapen i mänga kommuner är dålig, I betänkandet finns pås, 10-13 uppgifterom hur planberedskapen försämrats under 1970-talet,en tendens som nu emellertid lycks ha avstannat. Motionärerna uttalar vidare att handläggningen inom regeringens kansli av planfrågorna bör förbättras och effektiviseras. Låt mig dä upplysa om atl del inom bostadsdepartementet har vidtagits åtgärder i syfte att minska handläggningstiderna av planärenden. Delta är angeläget eftersom man fåll en kraftig ökning av anlalel sädana ärenden. Jag vill dessulom nämna all del inom den bostadspolitiska administrationen pågår överläggningar om bostadsbyggandets planering i syfte atl klarlägga planeringssituationen och initiera lösningar av klariagda brister, Utskolismajoriieten menar därför alt motionärernas syfte för anses vara tillgodosett utan någon speciell åtgärd frän riksdagens sida,

I den första av de vpk-motioner som Tommy Franzén berörde hemställs om en snabbutredning för atl tillgodose behovet av personalutrymmen vid servicearbeten, Ulskotlet anser atl frågan löpande får beaktas av arbelar-skyddsslyrelsen och atl det därvid för ske en avvägning mot andra projekt. Inom arbelarskyddsslyrelsen las ju årligen i samråd med arbetsmarknadens parter ställning till det författningsarbete som bör bli föremål för överväganden inom styrelsen. Bl, a, i detta sammanhang finns det möjligheter atl aktualisera den i motionen upptagna frågan,

I motionen 279 föreslås en komplettering av byggnadsstadgan i syfte att uppnå barnsäkerhel även i lägenheter byggda före den 1 juli 1973. I uiskoilsbeiänkandel hänvisar vi till barnolycksfallsulredningen, som kommer au behandla den här frågan. Såvitt jag vet ingår numera huvudmo-lionären Inga Lantz i utredningen, och hon bör därvid ha möjlighel all noga följa frågan om barnsäkerhel även i bosläder byggda före den 1 juli 1973.

1 fråga om motionen 1678 ställde Tommy Franzén inget yrkande. Motionen gäller lagstiftning beträffande grundvaltennivån. 1 likhet med motionärerna finner utskottet att det är en vikiig fråga som bör ytterligare övervägas. Emellertid bör pågående arbele med en revision av byggnadslagstiftningen avvaktas. Frågan harockså anknytning lill de uppgifter som getts åt den särskilda utredningen av frågor om skadestånd för miljöskador.

Med detta, herr talman, ber jag alt fö yrka bifall lill utskoltels hemställan.

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Läl mig först kommentera vad Kjell Mallsson sade om läget vid regeringsskiftet 1976 och om möjligheterna atl fö fram en bygglag snabbare än vad som nu har blivit fallet.

Jag har konlrollerai de uppgifterna. Med de intentioner som socialdemokratin hade, hade del varil möjligl atl ha den promemoria som skulle remissbehandlas färdig senast vid årsskiftei 1976-1977; förarbetena fanns redan. Avsikten var all en proposition skulle kunna framläggas för riksdagen någon gång vid årsskiftet 1977-1978, så alt riksdagsbehandling hade kunnat ske senast på våren 1978.

Men när en borgerlig regering tillträdde, vars medlemmar var inbördes osams i många av dessa frågor-både inom departementet, där man hade två minislrar, och inom regeringen, där moderaterna hade en annan mening än millenparlierna - uppstod det avsevärda förseningar i arbetet, som hade att göra med svårigheter atl slita de interna tvisterna. Tidpunkten för presentation av promemorian och för avlämnande av en proposition har gäng på gång fött skjutas framåt. Det gäller t. o. m, löften som högtidligt avgivits av det då ansvariga statsrådet, - Så var del med den saken.

Del är mot denna bakgrund konstigt au Kjell Mattsson och uiskotisma-joriieten hänvisar lill det ett och ett halvt år gamla uttalandel att det här borde vänla tills vi för en ny bygglag. Det uttalandet gjordes vid en lidpunkt då del dåvarande statsrådets planering låg elt och elt halvt, kanske två, år före den planering som nu gäller för presenterandet av en ny bygglag. Skälen för att åberopa just del för all inle nu förelade ändringar som kan göras blir svagare och svagare.

Riksdagen har tidigare inte tvekat att göra vissa delreformer i avvaktan på en hell ny lagstiftning. Jag vill bara hänvisa lill införandet av kravei pä energihushållning bland de krav som bör beaktas av kommunerna vid planeringen. Det gör med forlov sagt ett väldigi dåligt intryck att de tre borgerliga partierna så ängsligt försöker förhindra alt kraven på en social planering jämställs med de krav som ställs på kommunernas planering när det gäller försvaret, trafiken eller energihushållningen. Erfarenheterna är att ett sådant krav behövs.

Sedan är del inle bara handläggningstiderna som är avgörande för om regeringens handläggning medverkar till en förstärkt planberedskap i kommunerna, även om det är allvariigl nog alt handläggningen är långsam. Del är också de oklarheter som råder och som gör all kommunerna inle vet efter vilka principer de skall planera, därför alt bygglagen inle kommer, på grund av oenigheten om åkermarken och en rad andra frågor. Klarhet på dessa områden skulle göra atl kommunerna kunde börja planera.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. 777.

TOMMY FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Först vill jag säga lill Kjell Maltsson all jag inle med ett enda ord berörde motionen 279 om barnsäkerheten. Den kommer Inga Lanlz själv att ta upp senare i debatten.

Kjell Mattsson sade som svar på den från servicearbetarnas synpunkt

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

viktiga motionen 273 all kraven i den kommer all beaktas vid det löpande arbetet inom arbetarskyddsstyrelsen. Men arbelarskyddsslyrelsen har varken inlresse, förmåga eller möjlighet all ålägga fastighetsägarna alt tillhandahålla lokaler färdigställda som personalutrymmen för servicearbetarna. Såvitt jag kan förslå rör del sig här om en ren ovilja all lösa de här frågorna. Om nu arbelarskyddsslyrelsen inle har satt dem högst på någon prioriteringslista, menar jag att det beror på all man inle har möjlighet all ålägga faslighets-ägarna en sådan lösning.

Om Kjell Mattsson någon gång hade varit i ett pannrum, elt hissmaskinrum eller ett skyddsrum i en fastighet och sett hur smutsigt och dammigt del är där och sedan tänkt sig att använda det som omklädningsrum och också sitta där och äta, då trorjag atl han skulle ha samma uppfattning som jag. Jag har nämligen varit utsatt for del i milt jobb under många är.

Jag kan förslå alt Kjell Maltsson och centern inte är intresserade av atl lösa de här arbetsmiljöfrågorna för servicearbelarna och verkligen förbättra deras situation. Däremot tyckerjag all del är beklagligt alt de socialdemokraliska ledamöterna av civilutskottel också ställer sig kallsinniga till den här motionen och dess syfte. De borde känna frågan bättre eller i varie fall ha den under bättre uppsikt.

Den här frågan behandlades på LO-kongressen 1976, och där var man överens om att den måste lösas. Man sade i. o. m. att man från LO:s och förbundens sida skulle verka för frågans lösning. Då bör del rimligen också kunna begäras alt de socialdemokraliska ledamöterna ställer sig bakom motionen när den kommer upp till behandling.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Belräffande Birgitta Dahls och min debatt om genomförandet av bygglagsrevisionen är del bara alt konstatera, all även om det, som hon påstår, fanns ett färdigt förslag lill proposilion var del ju en proposition utformad så som socialdemokraterna ville ha den. Det är ganska självklart atl om man byter regering skall den nya regeringen ha möjlighel att gå igenom förslag som föreliggeroch göra de förändringar den lycker är nödvändiga. Jag bara konstaterar att man inle har ansett sig kunna använda bygglagutredningens av väldigi många instanser kritiserade förslag som undertag för en bygglags revision.

Samtidigt villjag på nytt understryka alt jag finner det mycket angeläget alt vi verkligen för en revision av bygglagen gjord, eftersom det har förutsatts i arbetet med den fysiska riksplanen. Det är också en fråga som man från kommunall håll är väldigi angelägen om att fö klarhet i.

Självfallel kan man göra delreformer, och del har gjorts elt antal sådana. Men trots alll måste vi, som jag sade i mitl första inlägg, nu koncentrera oss på alt förslaget lill reform kommer fram så all vi för möjlighet atl i olika remissammanhang osv, lägga våra synpunkter på del och fö elt så samlat riksdagsbeslut som möjligt.

Man använder uttrycket social planering, men egentligen skall ju all planering ha ett socialt syfte. Jag sade all det inle finns något som helst hinder

för alt vi försöker all efter fattig förmåga pä resp, område planera så, atl del blir bra och uppfyller de sociala krav som vi vill ställa på samhället.

Man kritiserar också den försenade handläggningen och antyder alt något slags personliga problem mellan två statsråd skulle vara anledning lill den. Förlängda handläggningslider är elt utslag av den ökande debatten om planfrågor ute i landei, där fler och fler människor menar alt den planering som har utförts, och som är ungefär av 1960-ialets socialdemokraliska modell, är felaktig. Allt fler ärenden blir alltså överklagade, och det har naturligtvis medfört att regeringens arbele med besvärsärenden i planfrågor har ökal. Även av del skälet är det angeläget atl få bygglagsrevisionen gjord så alt vi om möjligl kan fö dessa synpunkter tillgodosedda redan på ett tidigt stadium.

Jag tror, alla ambitioner om delreformer lill trots, all det är bra om vi nu i stället koncentrerar oss på att pressa fram ell förslag till helhelsreform.

Får jag sedan säga lill Tommy Franzén all vi pä s. 27 i utskollsbetänkandel har redogjort för de förhållanden som gäller och pekat på de möjligheter med föreläggande osv. som finns för all åstadkomma bättre arbeismiljö vid servicearbeten.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade inte alt del var en proposition som fanns färdig vid valet 1976, utan jag talade om förarbetena lill en proposition som vid det här laget redan skulle ha kunnat vara behandlad av riksdagen. F. ö. vill jag-och det är mycket betydelsefullt - notera att den här debatten har klargjort atl det är poliliska meningsskiljaktigheler, främst naturligtvis mellan socialdemokratin och borgerligheten men dessulom inom borgerligheten, som har medfört att del här arbetet har blivit allvariigl försenat. Förseningen beror alltså inte i första hand på remissinstanserna, utan på atl man vill ha en annan inriktning på den framtida bygglagen. Mot den bakgmnden skall vi trots allt kanske vara glada för att propositionen inte hinner läggas fram före valet 1979. Därmed har vi fortfarande chans atl ge den det innehåll som vi från vår sida vill ha.

Av presentationen av det förberedelsearbete som har förekommit i bostadsdepartementet under regeringen Fälldins tid framgår det nämligen att innehållet har en klart borgeriig prägel, vilket framför allt leder till att den sociala helhetssyn som vi vill ha inte finns med på elt sätt som svarar mot våra krav.

TOMMY FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Arbelsmiljölagen medförde i sig inte någon förbättring i fråga om dessa personalutrymmen. Det Kjell Mattsson hänvisade till återfanns ju även i den gamla arbetarskyddslagen.

Verkligheten är emellertid en annan. Det finns inga personalutrymmen för denna kategori arbetare. Det är för att fö fram sådana som vi har väckt vår molion. På s. 27 i utskottsbetänkandei, som Kjell Maltsson hänvisar till, sägs all yrkesinspektionen skulle kunna utfärda förelägganden eller förbud. Visst

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

kan man komma med förelägganden, men såvitt jag förstår kan man inte i dessa ålägga fastighetsägarna att iordningställa personalulrymmen som är färdiga atl tas i bruk när man anlitar servicefolk för arbeten på fastigheterna. Förelägganden kan vad jag förstår endast komma i fråga när det gäller byggnadslagstiftningen.

När Per Ahlmark i förarbetena till arbetsmiljölagen tog upp dessa problem, så sade han all man skall ägna stor uppmärksamhet ät tillämpningen av byggnadslagstiftningen. Det ärdarjag vill ha in en passus i vilken man ålägger fastighetsägarna atl iordningställa sädana här utrymmen. Det är, somjag ser det, inle möjligl i dag. Om Kjell Mattsson står fast vid sitt löfte, skall det bli en glädje för mig atl använda det som slöd när vi i den fackförening som jag lillhör går ul i vårt arbetarskyddsarbete.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del var är 1968 som bygglagulredningen tillsaiies och fick direktiv. Genom riksdagsbeslut år 1972 startades en fysisk riksplanerings-omgäng. Tack vare den har man fött fram mycken kunskap om hur ett plansyslem bör se ut. Jag tror del är ett riktigt konstaterande att bygglagulredningens arbele inte var avpassat för den siluation vi därefter har fått uppleva. Därför behövs arbetet göras om. Självklart måsle en annan regering se pä en del frågor på ell annat sätt än vad den tidigare socialdemokratiska regeringen har giort.

Del är en hel del frågor som visar sig vara inte så enkla. Det gäller ju hela liden en avvägning mellan att reglerna skall vara enkla och klara, så all den enskilde medborgaren i del här landet vet vad han har att rätta sig efter, och alt reglerna skall styra eller i alla fall påverka de planerande organen alt göra arbetet på det sätt som man förordar från riksdagsnivå. Och samlidigt deklarerar vi ju rätt ofta atl vi inte får deialjreglera och komma in på det kommunala självsiyrelseområdet. Därför är det elt ganska grannlaga arbete alt komma fram till ett system som både tillgodoser de intressen vi kan ha frän rikssynpunkt av hur planeringen skall genomföras och tar hänsyn lill den lokala nivån och de enskilda människornas krav på inflytande och regler som är klara och enkla.

Jag hoppas därför att det arbele som nu pågår verkligen slutförs och att man dä har gäll in på de besvärliga frågor som finns så all vi för möjligheter atl föra den här diskussionen under 1979 och fatta beslut under nästkommande riksmöle.

Talmannen anmälde all Birgitta Dahl anhållit alt till protokollet fä antecknat an hon inte ägde rätt till yueriigare replik.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr lalman! Vi har i civiluiskoitei myckel välvilligt behandlat en socialdemokralisk molion där det pläderas för något som motionärerna kallar planmässig sanering efter industrinedläggningar. Motionärerna är från Västernorriands län, och de åberopar en företeelse som synes vara ganska

speciell för jusl det länel. Motionärerna anser att en och annan utrymd industribyggnad bör rivas och atl sanering av den befintliga indusirimarken bör ske.

Just i Västernorrlands län har den industriella processen på skogsindustrins om rade redan för många år sedan resulterat i en del nedlagda indusirier. Företeelsen är alltså av gammalt datum, och det är naturligt all del under årens lopp många gånger diskuterats hur man skall förfara med siora, tomma industribyggnader, som står där med sönderslagna, gapande fönsterrutor och kan se ganska anskrämliga ul.

Men den socialdemokraliska regeringen har uppenbarligen inle intresserat sig för frågan, och del kan då naturligtvis vara glädjande för de socialdemokraliska motionärerna all de nu möter förståelse från den borgerliga ulskotlsmajoritetens sida. Ulskotlet hemställer, som framgår av belänkandet, all riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Jag har, herr talman, som en av undertecknarna av del särskilda yttrandet anslutit mig lill utskoltsmajoriteten och anser alltså all en utredning i frågan bör komma lill stånd.

Vi anser emellertid på moderat håll i utskottet atl det finns betydligt angelägnare frågor atl diskulera och uireda på näringslivets område. Det är ökade industrisalsningar och ökad sysselsältning som måste slå i förgrunden. För regering och riksdag måsle åtgärder som underiällar industriell expansion komma i främsta rummet. Vi måste i värt land skapa långt bältre föruisänningar för nyföreiagande.

Den socialdemokraliska motionen lar i stället upp en fråga som haren klart destruktiv bakgrund. Och i den angelägna framåtsyftande debatten är den fråga som motionärerna lar upp så till vida sekundär. Men eftersom den socialdemokratiska regeringen inte brydde sig om de synpunkter och förslag som deras egna partivänner redovisar kan del kanske vara på sin plats all nu göra vissa överväganden, vilket vi alltså tillstyrker.

Vi moderater vill emellertid förutsätta att dessa överväganden får en vidare omfallning än vad motionärerna anger. Om jag har tolkat deras motion rätt, så inskränker sig deras idéer lill i huvudsak två möjligheter. Den ena är att företagen i landei skall få ännu en kostnadsbörda, och detta i begynnelsen av en indusirieiablering. Motionärerna talar om "någon form av garaniifond". Vidare kan de länka sig någon form av exploateringsavtal i samband med etableringen, vilket skulle innebära all företagen förbinder sig alt svara för saneringen i händelse av alt verksamheten läggs ner.

Vilka summor del kan röra sig om nämner inle motionärerna, och det finns anledning alt sälla stora frågetecken för delta. Är tanken den -jag frågar- alt elt förelag skall fondera investeringsmedel och göra eget friskt kapital till elt dött kapital, pengar som kanske skall ligga oräntabla i många årtionden och kanske aldrig över huvud taget komma produklionen och det betalande förelaget lill godo?

Är del något som vi skall vara rädda för på näringslivets och sysselsättningens område så är del, menar jag, att ytterligare fördyra investeringar och åstadkomma dött kapital. Det måste vi akta oss för.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. 777.

Jag frågade nyss vilka storheter i läl oss kalla del saneringspremier som motionärerna har tänkt sig. Har motionärerna funderat på hur del kan ställa sig med kärnkraftverken? Skall del funderas på en skroiningsavgift för industribyggnader så bör del väl också funderas på motsvarande avgifter för kärnkraftverken, och såvitt jag vet är socialdemokraterna positiva lill all bygga sådana.

Har huvudmolionären någon summa alt föreslå, åtminstone approximativt? Rör det sig om en miljon eller där omkring för att sanera efter en normal massaindustri, så lär del röra sig om mångdubbelt större summor för elt kärnkraftverk. Vill motionärerna ha med detta i bilden? Del kan bli enorma skrolningspremier som skulle anslås i förväg, om man följer motionärernas intentioner - dött kapital.

Vi moderater konstaterar alt den ulredning som kan komma lill slånd bör utgå frän en mera förutsättningslös diskussion om möjligheterna alt lösa de aktuella saneringsfrågor som kan finnas. Det första man tänker pä när en industri läggs ner är naturligtvis möjlighelerna att i dess lokaler bedriva en annan eller liknande industriell verksamhet.

Herr lalman! Den här frågan är betydligt mera komplicerad och omfattande än vad som anges i motionen, och vi föruisälier alltså all man i kommande överväganden också lar upp frågor som inte berörts av motionärerna men som bör tas upp i sammanhanget. Vi moderater som skrivit del särskilda yttrandet finner vidare all förhållandena i Västernorriands län - hemmavid motionärerna alltså - är speciella och alt det i andra delar av landet är ganska annorlunda, åtminstone mestadels. Det boren kommande utredning också ta i beaktande. Del finns alltså skilda aspekter.

Herr lalman! Jag ber alt fö yrka bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkter.

I della anförande instämde Per-Erik Nisser (m).

BO FORSLUND (s):

Herr lalman! Med anledning av molion nr 270, som behandlas i della belänkande, vill jag anföra följande.

Vi motionärer kommer-som också harsagts tidigare från lalarslolen-från ett län där omstruktureringar av näringslivet varil ofta förekommande. Del är främst skogsindustrin som har genomgått siora förändringar, och detta med industrinedläggningar som en följd.

En resa genom vårt län visar snart vilka svårigheter som drabbal oss. Processindustrins industrimarker och fastigheter har övergivits av företagen. Kvar slår enbart gamla, svårt sargade monument över en svunnen lid.

Vi har pekat pä problemen i vår molion, och vi noterar med tillfredsställelse atl ulskotlet sett del som angeläget an finna en lösning på frågan. Nu ankommer det på regeringen all tolka ulskollels och riksdagens allvar bakom motionen, sä all det snarast följer en översyn och ell förslag som lar itu med saneringar efter industrinedläggelserna.

Denna fråga är dock inte enbart en intressefråga för Västernorrland och för

skogslänen, utan den kommer all få alltmer ökad aktualitet i andra delar av värt land.

Nedlagda industrilokaler har oftast ell geografiskt centralt läge. De är ofta belägna där man kan länka sig eventuella nylokaliseringar av andra verksamheter i kommunen. Därför ivingas kommunerna all förvärva dessa industriområden. Enligl de erfarenheter vi har blir det ofta en mycket hög kostnad för samhället. Lokalerna visar sig också snart vara omöjliga att utnyttja med hänsyn lill de önskemål som oftast framförs vid nyetableringar. Saneringsfrågan har då blivit en kommunal angelägenhet.

För alt belysa detta måste jag få ge ett konkret exempel. Sundsvalls kommun har tvingats överta två nedlagda fabriker. Rivningar och ombyggnader, som utfördes redan under åren 1974-1977, kostade drygt 6 milj. kr., varav 900 000 kr. har utbetalats i statsbidrag.

Kosinaderna för planerade rivningar och - delvis smärre - ombyggnader kommer under åren 1978-1983 atl uppgå till drygt 14 milj. kr. .Statsbidrag för beredskapsarbeten beräknas komma all utbetalas med ungefär 5 milj. kr. Sammanlagt kommer del all kosta kommunen och staten mer än 20 milj. kr. atl sanera efter dessa två indusirier. Av den kostnaden belastas kommunens invånare direkt med ca 14 milj. kr.

Jag har velal belysa problemet med delta konkreta exempel. .Men del finns i vårt län ytterligare en rad exempel, inle minst inom Timrå kommun och inom Kramforsområdei.

Detta visar hur angeläget del är att regeringen och riksdagen fattar ell skyndsamt beslut om en planmässig sanering efter industriernas nedläggningar.

Får jag därför till sisl, herr lalman, slälla en fråga - eller begära ett klariäggande från utskottets ordförande? Kanjag tolka utskoltels synpunkter sä, att utskottet förutsätter att regeringen skyndsamt överväger ett förslag alt tillställa riksdagen?

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Som jag redogjorde för i miu första inlägg har vi vall all i utskotlsbeiänkandet säga all frågan om sanering efter indusirier inle skulle behövasammankopplas med bygglagarbelel. Detta ärett prakliskl slällningslagande därför atl denna fråga gäller någonling annat än vanlig underhåll-ningsskyldighel i fråga om fastigheter. Därför kan frågan behöva utredas under längre lid än den lid regeringen har för alt komma fram med promemorian om en revision av bygglagen - vi har ju nyss diskuterat angelägenheten av alt det arbetet inte försenas. Det finns i och för sig inget hinder att koppla samman frågorna, om regeringen skulle finna alt det är så enkelt alt lösa denna fråga atl man klarar atl kombinera den med riksdagsbeslutet om en ändrad bygglagsliftning. Men jag tror ändå alt vi får utgå ifrån alt denna fråga kommer an ta litet mera tid, eftersom framför alll de ekonomiska frågorna kan komma alt kräva mera ingående genomgång. Bo Forslund angav exempel från Sundsvall och Göthe Knutson talade om kärnkraftsaggregaien. Dessa ärju knappast användbara till någonting annat

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

närde upphör som elproduktionsanläggningar. Del innebär att vi rimligtvis bör la ställning till vem som skall betala omhändertagandet dä de inle är i funktion. Det är rimligt atl de som drar nytta av dem också betalar. Som ell annat exempel kan anföras all regeringen nu måsle anvisa mycket pengar för att få bort anläggningarna hos BT Kemi i Teckomalorp. Då har det inte funnits någon annan möjlighel än atl ta statsmedel i anspråk för att få denna sanering genomtord. Därför har utskottet valt den praktiska modellen och begärt att regeringen skall göra utredningsarbetet, för vilket den själv får bestämma formerna. Men vi vill inte göra en låsning lill att resultatet absolut skall redovisas samtidigt med bygglagarbelel.

GÖTHE KNUTSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Huvudmolionären Bo Forslund har i sill anförande angivit exempel på kostnader. De är hämtade från Sundsvall. Vi finner atl det rör sig om mycket höga tal, totalt skulle det vara fråga om mer än 20 milj. kr. för sanering efter två nedlagda industrifastigheter där, om jag nu förställ del hela räu.

Jag nämnde summan 1 miljon för en normal indusirisanering. Dessa anläggningar i Sundsvall är förvisso myckel stora, och jag kan myckel väl länka mig au det för sådana utdömda fabriker rör sig om betydligt högre tal. Men delta anger också precis vad jag talade om, nämligen au det är stora summor som kan tänkas krävas. På vilket sätt har Bo Forslund länkt sig atl delta syslem skall konsimeras? Är det meningen all företagen redan vid nyetableringen skall eriägga någonting som kan kallas för en skrolningspre-mie, och är del meningen att kärnkraftverken skall komma med i bilden? Ett kärnkraftverk kostar miljardbelopp, del vet vi. Hur stor procent tror motionären Bo Forslund alt del kan röra sig om i skrotningsavgift i begynnelsen? Det är intressanta frågor som jag lycker skall belysas redan på del här stadiet från motionärernas sida. Man kan därigenom få en mera konstruktiv debatt.

BO FORSLUND (s) kort genmäle;

Herr lalman! Först vill jag lill Göthe Knutson säga atl det väl ändå måste vara orimligt att en enskild kommun skall drabbas så hårt ekonomiskt för en indusirisanering. Sedan vill jag ännu en gång understryka atl del inte enbart är en fråga för Sundsvallskommunen eller Västernorrland. Jag skulle kunna nämna de flesta norrlandslänen och påvisa att samma problem föreligger överallt.

Sedan frågar Göthe Knutson vilken medicin motionären vill föreskriva. Hur skall vi gä lill väga, säger han. I vår molion har vi lagil upp en frågeställning; Man skulle eventuellt kunna inrätta en saneringsfond pä samma sätt som man har en miljöfond. Vad vi är ute efter är alt förmå riksdagen au tillsälla en utredning som kan komma fram med ett förslag.

Jag kan förslå atl Göthe Knutson känner sig besvärad av atl ell enigt utskott ställt sig bakom kraven i vår molion även om han, som han säger, har anslutit sig lill utskoltels synpunkter med undantag för vad som framförs i

det särskilda yttrandet. Med de intressen som Göthe Knutson företräder förstårjag atl han känner en viss olust. Men vi hade faktiskt trott att förelagen skulle vilja ta detta ansvar för en sanering. Nu har vi emellertid fått eu facit, och del är just lill detta som jag har refererat. Därför tyckerjag atl det nu kan vara på tiden att titta närmare på denna fråga och komma fram med ett konkret förslag till handläggning.

GÖTHE KNUTSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Bo Forslund skall nog också komma ihåg all kommuner har nyila av de indusirier som finns inom dem. Del är som bekant så all de sysselsätter människor som betalar skatt och industrier kan också tänkas betala skall - vi lever i ett ganska integrerat samhälle.

Jag ställde några frågor. Bo Forslund har visat en positiv vilja alt besvara dem. Jag har inle föll fram något mera konkret svar än det han anger i motionen, men del kanske kan komma i en kommande replik. Jag hörde faktiskt inte all Bo Forslund nämnde kärnkraftverken. Jag ber om ursäkt, herrialman, omjag missade något i hans inlägg, men det vore intressant atl vela om man från socialdemokratiskt håll vill göra någon åtskillnad mellan det ena och det andra. Skall kärnkraftverken vara med i det hela eller inte, och vilka summor har ni tänkt er-jag begär inle mer än approximativa tal.

Sedan är jag faktiskt inte besvärad. Jag förstår inte hur Bo Forslund kan få det intrycket. Tvärtom har jag sagt an denna fråga skall utredas i vidare aspekter än dem motionärerna anger. Det måste väl ändå vara en positiv synpunkt som jag lagt på del hela.

BO FORSLUND (s) kon genmäle:

Herr talman! Jag förslår inte varför Göthe Knutson lar upp kärnkraftverken. Vi har krävt en utredning, och lill denna har Göihe Knulson anslulil sig åtminstone den ena stunden. Därom råder nu inga delade meningar. Jag förväntar mig bara atl denna utredning kommer snabbi lill stånd och atl vi snart nog skall kunna ta ställning lill vad utredningsförslaget kommer att innebära.

Talmannen anmälde att Göthe Knutson anhållit atl till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstift -ningen m. m.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Vi skall nu debattera den fråga som Kjell Mattsson försökte börja med i denna deball, nämligen frågan om barnsäkerheten.

Olycksfallen är ett av de största hälsoproblemen bland bam. Aktuella undersökningar från Sverige visar atl mellan 10 och 15 % av barnen i vårt land måsle åka lill sjukhus varje år efter en olycka. Mellan 5 000 och 10 000 barn skadas så svårl alt de måsle läggas in på sjukhus. 200-250 barn omkommer varje år. Del innebär all olycksfallen är den vanligaste dödsorsaken bland barnen.

Forskningen har visat alt de flesta barnolyckor beror på direkta risker i

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

bams miljö. Enda sättet all komma lill rätta med problemet är alltså att salsa på en förbättring av miljön i hemmen och på andra ställen där barn vistas -över huvud taget hela samhällsmiljön. Vid del inlernalionella WHO-symposium om barnolyckor som hölls i Uppsala i början av della år var forskare och politiker överens om att man genom aktivare lagstiftning måste garantera barn en bällre säkerhet.

Den 1 juli 1973 infördes bestämmelser i byggnadsstadgan, som innebär att alla nybyggda lägenheter skall vara försedda med viss barnsäkerheisuimst-ning, bl. a. fönsierspärrar, petsäkra eluttag, läsbart medicinskåp och skydd för spisen. Bestämmelserna gäller också vid ombyggnad av äldre lägenheter.

När förändringen i byggnadsstadgan infördes, diskuterades frågan om bestämmelserna också skulle gälla retroaktivt för lägenheter byggda före den 1 juli 1973. Planverket och riksrevisionsverket förordade delta, men i den proposilion som framlades och godtogs av riksdagen fanns inga bestämmelser om reiroaktivitel med. Del innebär atl från tillämpningen av bestämmelsen om barnsäkerhet har äldre lägenheter undantagils, dvs. bostäder som var under byggnad eller färdigställda vid normens ikraftträdande.

Del log tid innan bestämmelserna om barnsäkerhet kom all följas i praktiken, därför all s. k. lypgodkänd utrustning saknades. Man var också tveksam om pä vilka grunder typgodkännanden skulle ske. Efter hand har man emellertid fött en praxis som fungerar tillfredsställande. Planverket uppger all man kan räkna med att lägenheter byggda 1975 och senare är försedda med riklig utmstning. Förseningen och brislen på retroaktiviiet i bestämmelserna innebär att det kommer att dröja myckel länge, innan majoriteten av Sveriges barn bor i barnsäkra lägenheter.

Taklen i bostadsbyggandet var stor under 1960-lalet, men under 1970-lalet har det byggts väldigi få bostäder. Med nuvarande låga utbyggnadstakt förnyas inte mer än 1-2 % av vårt bostadsbestånd varje år. Eftersom man bygger så litet och eftersom bestämmelsen om barnsäkerhet i hemmen inte omfattar del äldre beståndet, kan det komma au dröja mellan 50 och 100 år innan bestämmelserna i Svensk byggnorm om äigärder mol barnolycksfall har fåll full verkan. Sådan är den faktiska situationen. Olyckor i bostäder kommer all vara vanliga även i fortsättningen, om man inte ändrar lagen så atl den fåren retroaktiv verkan. Man harockså beräknat alt mellan fem och tio miljoner barnolycksfall kommer atl hända i bostäderna innan byggnadsnormens bestämmelser genomförts. Kosinaderna för samhällel-om man nu kan mäta sådana här kostnader i pengar- kommer att ligga på 2,5-5 miljarder kronor.

Bostadsbyggandet i dag är lågt jämfört med 1960-lalet, och del byggande som sker f n. gäller framför alll småhus. Detta har lett till det paradoxala förhållandel atl barn som bor i moderna 1 1/2-plansvillor effeklivt skyddas genom fönsierspärrar från atl falla ut genom fönstren, samiidigi som vi genom undersökningar vet alt 95 % av lägenheterna i 1960-talets höga flerfamiljshus saknar fönsierspärrar.

En annat problem med den aktuella lagstiftningen - vilken har stora

brister, som man dock ganska lätt skulle kunna avhjälpa om man bara ville -är all den inle stadgar någonting om fortlöpande inspektion av installerade säkerhetsanordningar. De kontrolleras av kommunens byggnadsnämnd i samband med den s. k. slutbesiktningen efter ny- eller ombyggnad, men sedan sker ingen ytterligare lagstadgad inspektion. En del av utrustningen, framför alll vissa fönsterspärrar, förslits emellertid snabbi. Delta är allvarligt, eftersom defekta säkerhetsanordningar ofta innebär slörre risker än inga säkerhetsanordningar alls, då de ger en falsk trygghetskänsla med risk för sämre tillsyn.

Sedan den nuvarande lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1973 har en betydande produktutveckling ägt mm när del gäller barnsäkerhetsutrustning, och del finns nu också lestningsprocedurer och klara riktlinjer för typgodkännande. En del av denna utrustning är lätt atl i form av s, k. efteruirustning anbringa i äldre lägenheter. Del gäller i. ex. fönsierspärrar, petsäkra eluttag, låsbart medicinskåp och skydd för spisen, dvs. jusl den utrustning som frän barnsäkerheissynpunkt bör prioriteras högst.

Kosinaderna för all förse del äldre bostadsbeståndet med en sådan här skyddsutrustning uppgår enligl Svensk byggnorm lill 300-400 kr. per lägenhet, alltså en ren struntsumma. Jag förstår inte vad det är som gör att utskoitei inle vill tillstyrka vpk-molionens krav på att denna lag görs retroaktiv.

Kjell Mattsson hänvisar lill en pågående ulredning, och det är sant alt del finns en sådan. Men varför är ulskotlet och Kjell Mallsson så ogina i denna fråga? Del blir inle några kosinader att tala om. Det är bara fråga om all få en barnsäkerhet som fungerar i största delen av vårt bostadsbestånd.

Om man inseralten sådan häråtgärd måslegenomföras-ochjaglyckerall man borde inse att lagen måste vara retroaktiv - behöver man inte vänla på en ulredning. Del finns ingen formell anledning att fördröja ell beslut, som måste komma och som är riktigt och nödvändigl. Tycker Kjell Mattsson alt det är försvarbart med en lag, som inte fungerar för den största delen av vårt bostadsbestånd? Den slutsatsen måsle man dra, när man lyssnar på honom och läser utskottets betänkande.

I vpk-motionen föreslår vi all barnsäkerheien skall omfatta även äldre lägenheter, alltså lägenheter byggda före den 1 juli 1973 - och det ärju de flesta lägenheter. Vi anser del nödvändigt all även i del äldre bostadsbeståndet göra barnsäkerheten så bra som möjlig.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till vpk-motionen 279.

Jag skall sedan beröra en annan motion, som tar upp en myckel viktig fråga, nämligen Bonnie Bernslröms och Margareta Andréns motion om markreservation för förskolor och fritidshem. Barnslugeutredningen föreslog att kommunerna skulle ha skyldighet att reservera mark för förskoleändamål när mark planläggs för bebyggelse. Delta helt riktiga förslag från barnslugeutredningen togs inle upp i propositionen från 1973. Vänsterpartiet kommunisterna föreslog då i en motion atl man skulle ha bindande normer för markreservation för barnomsorgen, men riksdagen avslog detta krav.

Sedan har vänsterpartiet kommunisterna återkommit med krav på markre-

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

servation. Bl. a. har vi föreslagit atl 10 m per lägenhet skall avsättas för barnomsorgens inomhusbehov för att man över huvud taget skall fö en stadsplan godkänd. För att få en stadsplan godkänd måste man nämligen reservera mark för bilens parkeringsplats. 10 m är en tredjedel av vad som skall avsättas för varje lägenhet för bilens parkeringsplats.

Här kan vi klart se vad det är man prioriterar i vårt samhälle; inte är det barnen, vare sig del är fråga om barnsäkerhel eller om uibyggnad av barnomsorgen. Men när del gäller bilen då är man tvungen atl ha sådana beslämmelser. Det ärjämförelsevis blygsamt an kräva 10 m'för barnomsorgens behov när man har 30 m per lägenhet att avsätta i mark för bilen. Dessa 10 m skulle säkerställa barnomsorgens behov av yla och mark för en full behovsläckning.

Två enskilda folkpartister har motionerat i samma sak som vänsterpartiet kommunisterna gjort. Del är väldigi bra. Utskottet avsiyrker folkparlimo-tionen och hänvisar till att det i planverkels råd och anvisningar heter: "Mark bör reserveras för atl lillgodose ell beräknat maximalt utbyggnadsbehov för förskolor."

Därmed låter man sig nöja från utskoltels sida. Men de erfarenheter som man har visar att det är just bristen på mark som gör att utbyggnaden av daghem och fritidshem saboteras, framför allt i tätorterna.

I de senaste utredningarna och i de senaste enkäterna, som gjorts med anledning av att utbyggnaden av barnomsorgen inte ens kommer att fylla målsättningen 100 000 daghemsplatser på fem år, visar det sig att det i huvudsak finns två orsaker till atl kommunerna inte klarar av utbyggnaden. Den ena orsaken är att kommunerna inle har medel, de har inte råd. Man säkerställer inle heller kommunernas ekonomiska möjligheter härifrån riksdagen. Den andra orsaken är atl det fattas mark, i synnerhet i tätortsområdena.

Del fallas alltså pengar, och del fattas mark. Ändå anser utskottet att det inle föreligger tillräckliga skäl föratt ändra plan- och byggnadslagstiftningen i den här riktningen så atl man reserverar nödvändig mark för utbyggnaden av daghem. Utskottet anser i. o. m. all molionsyrkandena är tillgodosedda genom planverkets anvisningar. Del är ell helt horribelt påstående.

Herr talman! Jag hade väntat mig all någon från folkpartiet skulle ha talat i frågan. Framför allt hade jag dä väntat mig all Bonnie Bernström skulle ha talat som slår som huvudmotionär i debatten. Men som sä ofta när del för en gångs skull kommer en bra motion från högerhåll, så deltar man inte ens i debatten, än mindre yrkar man bifall till sitt förslag. Det är beklämmande, och del visar vilken belydelse en motion har som väckts av borgeriiga partier.

Herr lalman! 1 enlighel med vad vpk lidigare föreslagit yrkar jag bifall lill Bonnie Bernslröms molion nr 1362.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Per Bergman m. fi. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 2 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Per Bergman

m.fl.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. 777.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitta Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 144

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 1362 av Bonnie Bernström och Margareta Andrén och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 2 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen 1362 av Bonnie Bernström och

Margareta Andrén.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288 Nej - 14

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Per Bergman m.fl. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

4 Riksdagens protokoll 1978/79:27-28

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 2 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Per Bergman

m.fl.

Ja - 159 Nej - 144

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 7

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr3 av Per Bergman m. fl. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill aU kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 2 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Per Bergman

m.fl.

Ja - 160 Nej - 144

Mom. 8-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. II

Proposilionergavs på bifall lill dels utskoltels hemställan, dels motionen nr 273 av Tommy Franzén m, fl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sorn vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i belänkandet

nr 2 mom. 11 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 273 av Tommy Franzén

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291 Nej - 11

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Byggnadslagstiftningen m. m.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 279 av Inga Lantz m. fl. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskotiets hemställan i betänkandet

nr 2 mom. 12 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 279 av Inga Lantz m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292 Nej - 11

Mom. 13-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 9 Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1978/79:5 med anledning av motion om redovisning av fackföreningsavgift vid utbetalning av garantibelopp enligt lagen om statlig lönegaranti vid konkurs

1978/79:6 med anledning av motion om företrädare i styrelse för personalstiftelse

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Vissa statliga organisationers medlemskap i Svenska arbetsgivareföreningen

§10 Vissa statliga organisationers medlemskap i Svenska arbetsgivareföreningen

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets belänkande 1978/79:7 med anledning av motion om vissa statliga organisationers medlemskap i Svenska arbetsgivareföreningen, m. m.

I detta betänkande behandlades motionen 1977/78:837 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari yrkats

1. alt riksdagen uttalade att såväl Sveriges Radio som Operan och
Dramaten borde utträda ur Svenska arbetsgivareföreningen,

2, alt riksdagen hos regeringen hemställde att en utredning snarast
tillsattes föratt pröva andra statliga organisationers eller bolags medlemskap i
Svenska arbetsgivareföreningen.

Ulskotlet hemställde aU riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:837,

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Frågan om Sveriges Radios och även andra organisationers utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen är ett återkommande krav från vänsierpartiet kommunisternas sida. Under en rad är har kravet avvisats med hänvisning bl, a, till att frågan skulle behandlas av den sittande radioutredningen. Nu säger utskottet att det bör ankomma på Sveriges Radios styrelse alt fatta beslut i frågan, och därför avvisar man på nytt kravet.

Men, herr lalman, vi har inte krävt att riksdagen skall fatta beslut om utträde - del kan synas sä när man läser utskottsskrivningen. Vi har krävt atl riksdagen skall uttala en viljeinriktning om att Sveriges Radio som ett självständigt oberoende företag som skall tillgodose allmänhetens rätt till allsidig informaiion inle bör kvarstå i den odemokratiska organisation som SAF utgör.

Medlemskapet i Svenska arbetsgivareföreningen är från iniegritelssyn-punki synneriigen olämpligt, SAF:s reaktionära värderingar och handlande är direkt riktade mot folkflertalet och utmanande för majoriteten i vårt land, I denna organisation ingår Sveriges Radio liksom också Operan och Dramalen, De senare har visserligen inte samma särställning från yttrandefrihetssyn-punki som Sveriges Radio, men del är också av kulturpoliiiska skäl vikligt att de inte låter sig företrädas av SAF gentemot sina anslällda.

Genom medlemskapet i SAF kan såväl Sveriges Radio som Operan och Dramaten användas i lockouter. Sveriges Radio kan bli skyldigt att med avgiftsmedel bidra lill konflikter söm SAF har på andra områden, osv. Vi tycker från vpk;s sida att della är mycket otillfredsställande. Sveriges Radio har genom sitt medlemskap t. o. m. en sämre ställning än de flesta andra massmediaföretag.

Herr lalman! Jag vill mol denna bakgrund yrka bifall till motionen 837,

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Som fru Hjelmström sade inledningsvis är delta ingen ny fråga. Vpk har fört fram den vid flera tillfällen, och nu begär man alt riksdagen skall uttala sig för alt Sveriges Radio, Operan och Dramaten skall lämna Svenska arbetsgivareföreningen. Vidare vill man ha en ulredning om andra statliga organisationers eller bolags medlemskap i SAF.

Del framgår inie om motionärerna har tänkt sig atl de nämnda statliga organen skall vara fristående och alltså inte ingå i någon arbetsgivarorganisation. Om detta är avsikten finns det anledning atl protestera. Med del arbelsrättsliga och ekonomiska syslem som vi har i vårt land fordras det organisationer på ömse sidor - alltså både för arbetsgivare och för arbetstagare. Det är medlemmarna i de här organisationerna som skall bestämma organisationernas inriktning och handlande.

När det gäller förelag och institutioner som inte är myndigheter men som hell eller delvis är slalsfinansierade har utskottet den uppfattningen atl vederbörande organs styrelse skall avgöra organisationstillhörigheten. Det finns ju flera faktorer som en styrelse därvid har att väga in. Staten har startat en egen arbetsgivarorganisation, SFO, med inriktning på industriell och liknande verksamhel. Om det inte finns något särskilt skäl, är det naturiigt att statliga förelag som bedriver sådan verksamhel är inriktade på atl ingå i den organisationen. Del kan nämnas all SFO är aktivt när del gäller atl vidga sitt verksamhetsfält. Nyligen har de skyddade verkstäderna och utvecklingsfonderna tillkommit i organisationen.

Man måsle som sagt ta hänsyn lill flera faktorer. Ta exempelvis Dramatens och Operans organisationstillhörighet. Båda dessa teatrar tillhör den organisation som är heltäckande på teaterområdet. Teatrarnas riksförbund. Där ingår både kommunala och enskilda teatrar. Kan det då vara rimligt atl riksdagen skall tvinga Dramaten och Operan alt lämna den organisation som sluter kollektivavtal på teaterområdet? Skulle det vara lill fördel för de anslällda eller teaterverksamheten i allmänhet? Nej, utskottet har den uppfattningen att riksdagen inte skall styra när del gäller frågor av det här slaget, och vi har anledning atl i detta fall lita på teaterstyrelsernas bedömningar.

När del gäller Sveriges Radio anser jag atl det kanske inte flnns anledning att gå in på någon detaljdiskussion, eftersom riksdagen sä sent som i våras behandlade just del här problemområdet och avslog de motioner där del yrkades på ställningstaganden av det slag som Eva Hjelmsiröm här har talat för. Låt mig bara erinra om atl Sveriges Radio har en speciell ställning, där institutionens integritet är ytterst vikiig. Det är också ell skäl lill atl slyrelsen inte bör instrueras av riksdagen pä det sätt som motionärerna har länkt sig.

Med del sagda, herr talman, finns del anledning alt vidhålla utskottets förslag, nämligen alt riksdagen avslår vänsterpartiet kommunisternas framstötar.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Vissa statliga organisationers medlemskap i Svenska arbetsgivareföreningen

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Vissa statliga organisationers medlemskap i Svenska arbetsgivareföreningen

Under detta anförande övertog förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Det är elt ständigt återkommande krav från vpk:s sida, men del bör väl i sammanhanget också framhållas att vänsterpartiet kommunisterna inle är ensamma i denna fråga, Radioulredningen var inte enig i sitt belänkande. Vi var inle heller de enda som motionerade om Sveriges Radios utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen. De berörda fackliga organisationerna har länge ställt det här kravei och stöder oss i dessa avseenden.

Folkpartiet har ju alllid påstått sig värna om yttrandefriheten och integriteten när del gäller massmedieföretagen. Jag fick inte något svar på frågan, om man anser del vara förenligt med integritet och yttrandefrihet att Sveriges Radio är medlem i den odemokratiska organisation som Svenska arbetsgivareföreningen är. Hur den slutliga lösningen vid ett eventuellt utträde skall se ul fär självfallet avgöras från fall lill fall tillsammans med de berörda fackliga organisationerna.

ELVER JONSSON (fp):

Herr lalman! Jag tyckte alt Eva Hjelmström i ett nötskal fångade in hur kommunisterna tänkt sig del hela. Man har inle någon konstruktiv väg, men man är kritisk och kommer med en rad invektiv med anledning av förhållandena. Men, som sagt, någon konstruktiv väg lill något annat och bättre har man inle kunnat visa.

Ulskotlet har för sin del inte heller kunnat se au det finns någon sådan, Eva Hjelmström har tydligen den uppfattningen alt man först skall fatta ett "rejält" beslut, varefter man kan diskulera formerna,

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr lalman! Elver Jonsson kan väl inte vara helt okunnig om atl möjligheterna atl teckna kollektivavtal finns också utanför de lösningar som han förespråkar.

Överläggningen var härmed slutad,

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 837 av Lars Werner m. fl. och förklarades den förra propositionen vara méd övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

belänkandet nr 7 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 837 av Lars Werner m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286 Nej - 12

§ 11 Föredrogs

Finansutskottets betänkanden

1978/79:1 med anledning av molioner om riktlinjerna för statlig upphandling

1978/79:2 med anledning av motion om kostnadsberäkningen av statliga utredningars förslag

1978/79:3 med anledning av motion om den ekonomiska redovisningen vid kommunala verk

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Principerna för det ekonomiska systemet, m. m.

Kammaren biföll vad ulskotlet i dessa belänkanden hemställt.

§ 12 Principerna för det ekonomiska systemet, m. m.

Föredrogs finansutskottets betänkande 1978/79:4 med anledning av molioner om principerna för del ekonomiska systemet, m, m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:651 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts att riksdagen uttalade sig för en demokratisk nationalisering med den inriktning som angavs i motionen,

1977/78:1431 av Kari Erik Olsson m, fl, (c) och

1977/78:1432 av Kari Erik Olsson m, fl. (c).

Utskottet hemställde

1, alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:651,

2, aU riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1431,

3, all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1432.

Till belänkandet hade fogats elt särskilt yttrande av Karl Erik Olsson (c),

ALF LÖVENBORG (apk):

Herrialman! Utskotlet har givit vår motion en i mitl tycke icke alltför seriös behandling. Motionens krav är nämligen att riksdagen skall uttala sig för en demokratisk nationalisering, som vi säger, av en rad näringsgrenar, och vi har dä anfört atl man bör förstatliga inte bara de krisdrabbade branscherna ulan också vissa tunga industrigrenar och ekonomiska sektorer som går bra och

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Principerna för det ekonomiska systemet, m. m.

vars vinster bör överföras till samhället och inte till enskilda privatkapitalis-ler.

I sin ytterst torftiga motivering för avslagsyrkandet säger näringsutskottet alt detta är elt dogmatiskt betraktelsesätt.

Jag gmbblade en smula över detta ohemula påstående, och för atl bältre kunna förstå utskottet slog jag upp Svensk Uppslagsbok, där del heter:

"Dogmatism, gängse beteckning på varje fllosofi, som utan föregående prövning av den mänskliga kunskapens förutsättningar och gränser tror sig i stånd atl omedelbart och slutgiltigt fatta verklighetens väsen. Dogmatiker: en tänkare, som så går till väga."

Jag har svårt au applicera denna definition på vår motions myckel odogmaiiska resonemang. Men jag utgår ifrån att utskottet av småborgeriigt tänkande och slentrian resonerar som i så många andra sammanhang. Är du socialist och principfast är du dogmatiker, är man anhängare av privatkapi-lalism även i dess mest förstenade former är man motsatsen.

Däremot drar utskottet en riklig slutsats, nämligen att vi radikalt vill förändra del nu rådande ekonomiska systemet.

Vi har i vår motion påvisat nödvändigheten av en grundläggande kursändring på den ekonomiska politikens område i syfte atl beröva monopolen deras makt och trygga de arbetande människornas iniressen. Del är orimligl, lycker vi, atl viktiga naturtillgångar och nyckelindustrier skall vara underställda storkapitalet och dess kortsiktiga vinstintressen.

Den statliga företagssektorn i värt land är blygsam även om man jämför med fiera utvecklade kapitalistiska länder.

Vissa ingrepp i ägandet och statligt överlagande har skett i en del fall, men det har dä rört sig om branscher eller företag som har körts i botten av kapitalisterna. Det gäller branscher som under många år har värpt guldägg åt sina ägare, vilka sedan underlåtit att investera för alt trygga framtiden.

De förstatliganden som skett är måhända nödvändiga, men vi tycker de är ensidigt riktade mot krisbranscherna, och vi ställer frågan; Varför inte nationalisera företag och branscher som går med vinst och som kan tillföra statskassan pengar och samhället resurser för uppbyggnad och för att minska skattebördor på det arbetande folket? Del är sanneriigen inget dogmatiskt resonemang.

Vi har i motionen påvisat vilka enorma vinsier som tas om hand av den svenska storfinansen. I den utmärkta boken Vem äger storföretagen, som vi citerat i motionen och som är författad av Sverker Lindström och Sten Nordin, framgår alt avkastningen är enorm. Jag skall inte föriänga mitt anförande med siffror, dem kan var och en studera. I boken talar man med rätta om "förmögenhelsexplosionen hos de stora förmögenhetsinnehavarna".

Vi har föreslagit förstatligande av bank- och kreditväsendet därför atl via bankerna kontrolleras som bekant näringslivets uppbyggnad och produktionsinriktning, om företag skall vara kvar eller läggas ner, om pengar skall investeras i Sverige eller utomlands.

Det har talals mycket om ekonomisk demokrati under senare år, men

ekonomisk demokrati kan aldrig uppnås så länge som ett fåtal äger och dirigerardet svenska näringslivet. Under trycket av en växande opinion inom arbetarrörelsen kom LO-ekonomen Meidner under den förra valrörelsen med sitt förslag om löntagarfonder. Det sopades som bekant under mattan under den förra valrörelsen sedan högerkrafterna gått till motoffensiv.

1 år har vi fåll uppleva reprisen. Nu vågar socialdemokratins ledning inle ens göra det försämrade Meidnerförslagei lill en valfråga i näsla val. Efter en omständlig remissbehandling inom parti och fackföreningsrörelse åkte också del urvattnade förslagel ut genom en fallucka.

Vi i arbetarpartiet kommunisterna är inte överraskade. Vi hade nämligen inga illusioner. Vi tyckte också alt det var eu dåligt förslag med del primära syftet alt låta arbetarklassen stå lill tjänst med riskvilligt kapital.

Vårt förslag, som innebär nationalisering av vikliga ekonomiska sektorer och industribranscher, ärett bällre alternativ om man vill komma någon vart på vägen mol ekonomisk demokrati.

Ell förstatligande i enlighel med av oss angivna riktlinjer innebär inte socialism, men del kan, också under nuvarande samhällsförhållanden, innebära framsteg som är till nytta för folkfiertalet. Del kan förhindra utländskt inflytande över näringslivet. Produktionens vinsier kan användas för all investera och skapa nya jobb på hemmaplan.

Ingen har under senare är kunnat undgå att notera den enorma subven-lionspolitik som utformats i vårt land. De direkta subventionerna lill storindustrin överstiger nu den skatt som industrin betalar till staten. Subvenlioneroch bidrag lill storindustrin vårär 1970 180 milj. kr. År 1977 var den siffran 8,5 miljarder, och den torde i år vara ännu högre. Del är inte underligt all fier och fier människor ställer frågan: Är det då inte lika bra atl samhället lar över när del ändå är skattebetalarna som får slå för fiolerna?

Vi ser hur den ruinerande kapitalexporten fortsätter, hur förelag efter företag fär miljonbelopp av skattepengar genom alt hota med nedläggningar. Utpressningen har satts i system. Den ekonomiska demokratin ökar inle trots atl alla arbetande ivingas bidra lill näringslivets finansiering.

Pä vår sida finner vi aldrig någon anledning att dölja det som utskottet i sin skrivelse förmodar, nämligen atl vi radikalt vill förändra grunden för det ekonomiska systemet.

På längre sikl finns det ingen annan lösning för arbetarklassen än övergång till planhushållning och socialism. De problem som nu plågar svensk arbetarklass - arbelslöshel, prisstegringar, inflation - är framkallade av det kapitalistiska systemet, ett system som nu på många säll visar sin oiidsen-lighei och grymhet. Det är ett system som är så utformat atl det gynnar en handfull myckel rika människor, som ofta har ärvt sin makt. Det är de som bestämmer hur produktionen skall läggas upp, om företag skall leva eller dö, om människor skall ha jobb eller gå arbetslösa, om svenska pengar skall investeras här eller utomlands.

Visst är del riktigt atl vi vill slå sönder den nuvarande ekonomiska strukturen och ta ett steg pä vägen mot ekonomisk demokrati. Vår molion har ulan tvivel detta syfte.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Principerna för det ekonomiska systemet, m. m.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Principerna för det ekonomiska systemet, m. m.

De förslag lill förstatligande som ställls i motionen har alla, av och lill, framförts frän den fackliga och poliliska arbetarrörelsens sida och då och då också i riksdagsmotioner. Vi har samlat dessa krav i en plan för demokratisk nationalisering, som givetvis inte skulle kunna genomföras i morgon men som med en bestämd målinriktning kan genomföras under låt oss säga en femårsperiod. Man skulle kunna börja med bank- och försäkringsväsendet. Efter den socialdemokratiska partikongressen utgår jag från atl det finns stöd från de fiesta socialdemokratiska riksdagsledamöter i kammaren fören sådan åtgärd, även om delta inte har avspeglats i utskottets skrivning.

Jag vill, herr lalman, yrka bifall lill motionen 651.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag har fått uppdraget atl på vpk;s, det kommunistiska partiets, vägnar göra en kort röslförklaring.

Motionen 651 tar upp många viktiga problem. Flertalet av dess konkreta krav är desamma som har ställts av vpk i en rad sammanhang. Vi delar f ö. hell Alf Lövenborgs nyligen gjorda värdering av utskottets ganska makalösa skrivning.

Men kravens presentation och inramning har enligt vår mening blivit orealistisk och vilseledande.

Motionen bortser alltför mycket frän alla kvalitativa aspekter på frågan om planekonomin. Det ser ul som om motionärerna irodde att produktionen skulle se likadan ut, med samma rovdrift, samma marknad och samma skeva sammansättning, under planekonomin som under kapitalismen. Del är bara ägandet som blir annorlunda. Delta är naturiigtvis en felsyn.

Motionens bild av staten är minst sagt dunkel. Omfattande nalionalise-ringar företagna av en borgerlig statsmakt kan givetvis skapa bältre förutsättningar för all flytta fram de arbelandes positioner - det är också vår mening. Men motsättningen mellan borgerlig statsmakt och arbetarklass kvarstår ju efter nalionaliseringen. Motionen klargör inte alls vad delta betyder. Den skapar i stället intrycket av att om man nationaliserar banker och produktion, så inträder plötsligt harmoni mellan arbetarna och den borgerliga statens byråkrati. Det är ett ovanligt förtroende för de höga ämbetsmännen och deras många maktmedel som motionärerna här visar upp.

Detta leder i motionen till en annan tvetydighet. De arbetande människorna själva, arbetarklassen här i landet, spelar en myckel undanskymd roll i motionen. Ingenslans sägs att nationalisering och demokratisering måsle grunda sig på en bred och aktiv rörelse bland folkel.

Därför ger det elt egendomligt intryck när motionen säger att de breda folkmassorna skall dias med i planering och ledning. Lika egendomligt är del när man lalar om att de arbetande skall ha /werfinfly lande eller att planeringen skall göras av den borgerliga staten och arbetarna tillsammans.

Man frågar sig; Vem skall "dra med" de arbetande? Den borgerliga staten möjligen? Vem skall de ha medinflytande med och planera lillsammans med i ljuv harmoni? Är det med slalen, byråkratin, företrädaren för del

kvarvarande borgerliga klassintresset? Skulle dessa arbetare inte ens kunna tänkas få majoritet i de beslutande och styrande organen?

De arbetande skall enligl vpk:s mening inte ha medinflytande. De skall ha makt. De skall inte dras med. De skall tvärtom vara de som drar. De skall inle samverka med den borgerliga staten. De skall ersätta den - genom au i en aktiv process stadigt flytta fram sina självständiga maktpositioner.

Vänsterpartiet kommunisterna utgår från Marx och Lenins teorier om klasskampen, staten och socialismen. Även om motionen innehåller riktiga krav kan vi då knappast rösta för den i dess nuvarande oklara och aningslösa utformning.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Principerna för det ekonomiska systemet, m. m.

PÄR GRANSTEDT (c);

Herr lalman! Finansutskottets betänkande innehåller fömlom tvisteämnen långt ul pä vänsterkanlen också behandlingen av ell par molioner frän centerpartiet. Det är molionerna 1431 och 1432, som har skrivits av ett antal centerpartister med Karl Erik Olsson som första namn. Båda motionerna utgår frän de krav som ställs pä oss för att leva upp till en internationell solidaritet och ett ekologiskt ansvarslagande i vår framlida ekonomiska och industriella politik. Vi anser atl vi måsle, när vi planerar den ekonomiska ulvecklingen i värt land och våra relalioner lill omvärlden, ta hänsyn till all den typ av välstånd som vi i dag har i den industrialiserade världen baseras på en oerhört ojämn fördelning av de resurser som vi har tillgång till. Vi måsle också utgå från det fakium alt den produktions- och konsumtionsslmklur som vi har baseras på en snabb förbrukning av ändliga råvaror. Dessulom är vi medvetna om atl en myckel stor del av vår resursförbrukning går till en varuproduktion som inte tillfredsställer några reella behov och som under alla omständigheter skulle kunna ske på ett ekonomiskt och ekologiskt riktigare sätt.

En sådan här grundsyn får naturligtvis konsekvenser för vår syn på hur världshandeln bör fungera. F. n. har vi en väridshandelsom faktiskt bidrar lill alt överföra resurser från de fattiga länderna till de rika länderna, en världshandel som i stort sett gynnar de rika. I den mån den gynnar faltiga länder är det de rika i de faltiga länderna som gynnas. Vi efterlyser därför en handelspolitik som är mera socialt inriktad, som är inriktad på att skapa möjligheter för de fattiga länderna atl bygga upp en ekonomi som tillfredsställer de grundläggande behoven hos flertalet av de människor som lever där. Det är vad som behandlas framför allt i motionen 1431, och därvid utgår vi från u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning.

I motionen 1432 tar vi framför allt upp konsekvenserna för den svenska industripolitiken av det synsätt som vi har redovisat. Det gäller vikten av att vi stimulerar tillkomsten av en produktion som är resursbevarande och som leder till varor av hög kvalitet och varor som tillfredsställer reella mänskliga behov.

De här motionerna har fått en positiv behandling i utskottet. Utskottet instämmer i hög grad i de grundläggande värderingar som redovisas i motionerna. Utskottet konstaterar också all efter det att motionerna väckts

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Principerna för det ekonomiska systemet, m. m.

har regeringen Fälldin tillsatt en miljö- och resursutredning som utgår från samma grundprinciper som vi har gett ullryck för i molionerna. Sekretariatet för framtidsstudier har också salt i gång en stor studie om Sverige i en ny ekonomisk världsordning. Del innebär att dessa frågor har fallit en bra bil framåt sedan vi väckte molionerna.

Vad som är litet egendomligt i utskottsbetänkandei är atl del där framgår all man inte tror atl de här principerna kan tillämpas i en decentraliserad struktur. Enligl vår uppfattning är ett decentraliserat beslutsfattande, i vilket många människor har möjlighet atl direkt engagera sig, en förutsättning för att en resursbevarande produktion och konsumtion skall bli möjlig. Vi tror inte heller alt kravei på en socialt inriktad väridshandel är ett hol mot världshandeln som sådan. En socialt inriktad världshandel förutsätter inte en långtgående central styrning men däremot litet annorlunda spelregler. Del är också del som u-länderna har krävt när de efterlyser en ny ekonomisk världsordning. Del är beklagligt alt man har skrivit så som man gjort i utskoltsbetänkandet, eftersom det skulle kunna tolkas som ell avståndstagande frän kravet på en ny ekonomisk världsordning. Jag förmodar atl del inle var ulskollels avsikt när skrivningen gjordes. Detta kanske i sä fall belyser alt man inte riktigt hade tänkt igenom konsekvenserna av sin formulering.

Herr talman! Jag har inget yrkande, eftersom så myckel har hänt på del här områdei. Jag instämmer i vad Karl Erik Olsson har sagt i sitt särskilda yttrande som avslutning till betänkandet.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Principiella och ekologiska frågor har tydligen kommit alt spela en roll för ställningstagandet under den här punkten. Pär Gransledts anförande ger mig anledning alt begära ordet en gång lill och göra en kort kommentar.

Del är enkelt all säga all man är för en ekologisk produktion, all man är för en bättre resurshushållning. Del är sådant som man tror sig vinna röster på -del låter allmänt sympatiskt. Men det finns skäl alt granska på vilket sätt centern och Pär Granstedt driver den här agitationen.

Ingenstans i Pär Gransledts anförande hittar man någon antydan om vad som är orsaken till denna enorma rovdrift, till detta resursslöseri som äventyrar kommande generationers liv här pä jorden. I Pär Gransledts ideologiska idealism lycks delta bara bero på enskilda människors ondska, på atl folk kastar papper och ölburkar omkring sig och liknande. Om vi bara var litel snällare och klokare skulle produklionen bli ekologisk och resurshushållningen automatiskt infinna sig!

Del är en myckel ytlig bild. Pär Granstedt och centern bör veta att resursslöseriet, kortsiktigheten och nedsmutsningen har atl göra med beslämda drivkrafter som finns i det här i landet härskande ekonomiska systemet. Del beror pä den kortsiktiga inriktningen pä personlig och privat profil, på hänsynslösheten när del gäller atl föra över kostnader för miljön på samhället och på all del är vinstgivande från privaikapitalistisk synpunkt alt

bedriva rovdrift.

När man lar upp denna verkliga bakgrund lill slöseriet kommer man fram till alt det, för alt bedriva en ekologisk produktion och för alt skydda miljön, är nödvändigt all företa avgörande ingrepp och förändringar i det ekonomiska systemet. Hela drivkraften i ekonomin måste då ändras till något mera långsiktigt och vettigare än blott och bart den privala vinsten, som gör det lönande atl kasta ul en mängd varor på en anarkisk marknad.

Della dilemma förmår centern inte lösa. Centern säger sig vara för en ekologisk produktion, men man vill inte företa de ingrepp gentemot de slora kapitalintressena som aren förutsättning föratt man skall kunna garantera en sådan. Det är cenierns slora ideologiska dilemma.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Principerna för del ekonomiska systemet, m. m.

PÄR GRANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Anledningen till atl jag inte gav mig in på en djupanalys av drivkrafterna bakom det slöseri som vi kan iaktta i vår ekonomi var alt del för alt göra en sådan analys fullvärdig fordras något mer än sex minuter.

Vi ser nämligen inle så förenklat på del här som man gör inom vpk och alla övriga kommunistiska partier. Vi tror inle atl det bara är att avskaffa kapitalismen så löser sig alla problem av sig själv. Vi ser en betydligt mera komplicerad bild bakom.

Det visar sig också atl olika ekonomiska system ofta har slöseriet gemensamt. Jag vet att Jörn Svensson inle vill identifiera sig med de i praktiken genomförda kommunistiska systemen i väriden. Men låt mig konstatera att de ju ändå inte är kapitalistiska! Men efter måttet av sina ekonomiska resurser slösar de lika friskt som de kapitalistiska systemen. Det är alltså betydligt fiera faktorer man måste la hänsyn lill än förtecknen på det ekonomiska systemet.

Vi är beredda au vidta de åtgärder som behövs. Vi är beredda lill de olika typer av ingripanden som behövs för all få en mera ekologisk produktion. Vi tror dessutom alt samhället till sill förfogande har en lång rad instrument av ekonomiskt slag - ofta av generell karaktär - som gör an man kan styra resursanvändningen.

Det har inte varil bristen pä maktmedel och instrument som har lett till atl så litel har hänt på det här området, det har varit bristen på vilja. De politiker som har dominerat den svenska samhällsutvecklingen under de senasle årtiondena har inte varil särskilt intresserade av de här frågorna, och det är en vikiig anledning lill alt del ser ut som det gör. Den dag vi bestämmer oss, den dagen har vi också maktmedlen till vårt förfogande.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! I upprikiigheiensiniresseskalljag väl säga att en del ligger det i Pär Gransledts första synpunkt - man löser inte problemet enbart genom all förändra det ekonomiska systemet. Men han har ändå fel pä avgörande punkier, och hans resonemang är i viss mån ett sätt all blanda bort korten, all flytta bort diskussionen från här och nu, från centern och Pär Granstedt, och det är elt tydligt tecken på alt han känner sin position vara svag.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Principerna för det ekonomiska systemet, m. m.

Visst förekommer del slöseri och miljöförstöring också under socialistiska system, men de är dock inte lika omfattande. Man kan se på de ländernas försörjningsbalanser t. ex. att de i viktiga hänseenden inie alls grundar sig på samma beroende och utplundring av den iredje världen som del kapitalistiska sysiemei i väst. Det är den avgörande skillnaden. Det finns också andra när del gäller graden av avancemang i den ekologiska diskussionen.

Jag skall vara den förste att erkänna att de socialistiska länderna ingalunda har uppnått något mönsieriillstånd. Men del är inie det det handlarom i första hand, utan det är just om huruvida Pär Granstedt och centern är beredda att införa nödvändiga styrmekanismer, beredda att förändra äganderättssystemet, beredda att göra någonting annat till ekonomisk styrfaktor än profilen. Pär Granstedi lär ändå inle kunna förneka all exempelvis kalhuggningen och rovdriften i den svenska skogen är ett resultat av elt kortsiktigt profillänkande. Om Pär Granstedt vill vara med och skapa ett samhälle där profiten, vinsten, de privata förelagens rovdrift lill följd av kortsiktig vinslslrävan, inte är det vägledande, såsom det är i det kapitalistiska Sverige av i dag, om han vill förändra detta kapitalistiska Sverige till ett annat Sverige, sä välkommen -men jag undrar vad centerns partistyrelse säger.

PÄR GRANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Jörn Svensson menar an det viktiga i det här sammanhanget är att förändra äganderätten. Del är därför det är relevant när jag säger att i de system där man har tagit bort äganderätten slösar man lika friskt efter måttet av sin ekonomiska förmåga. I ett fattigare samhälle slösar man naturligtvis mindre, och därför slösar man mindre i de flesta socialistiska länder; de ärju genomgående fattigare än Sverige och andra industriländer med marknadsekonomi. Det är alltså där skillnaden ligger och inte i det ekonomiska systemet.

Det är inte heller så enkelt alt man genom atl ta bort vinsten som drivkraft löser de här problemen. Även här kan vi se au det inte finns någon markerad skillnad mellan länder där man har accepterat vinsten som drivkraft och länder där man döljer vinsten i olika typer av planresonemang. I grund och botten är del i alla fall lönsamhelskraven som dominerar även i de socialistiska systemen.

Vad det däremot handlar om är atl samhället med olika metoder kan göra del lönsamt att hushålla, lönsamt atl bevara miljön, men olönsamt att slösa. Det är en ganska effektiv väg att gå fram, och där har, som jag sade lidigare, samhällel redan en lång rad instrument till sitt förfogande. Är vi bara beredda att ta till dem, så kan vi också få effekt.

BJÖRN MOLIN (fp);

Herr talman! Som framgått av inläggen i detta ärende är det räll disparata tankegångar som tas upp i delta betänkande från finansutskottei. Yrkandena har del gemensamt atl de går ut på ändringar - av delvis drastisk natur - i det ekonomiska system vihar. Det är frågeställningar som riksdagen lidigare hell eller delvis har behandlat. Jag vill också understryka att det är elt enigt

finansutskott bakom skrivningarna.

Till Pär Granstedi vill jag säga atl betänkandet självfallet inte innebär något ställningslagande till en ny ekonomisk världsordning. Den frågan har tagits upp i annat sammanhang och kräver en betydligt utförligare behandling. Om man vill ta fasta på exempelvis förslaget om all införa en internationell råvarufond för all eliminera nackdelarna av fluktuationer i råvarupriserna för vissa u-länders exportvaror, så innebär del au eu anial åtgärder av strukturell natur måste vidlas. Men det är alltså inle del som behandlas i belänkandet och inte heller det som diskuteras i centermotionen.

Jag har svårt att förstå hur ett decentraliserat system med spritt beslutsfattande skulle underiätta en sådan här strukturförändring. Enligt min mening är det tvärtom, och det är naturligtvis elt dilemma i vår lid. Vill man fö till stånd strukturförändringar som gör atl man kan styra och påverka världshandeln så att den i större utsträckning inriktar sig på u-ländernas behov, så krävs ett ganska starkt centraliserat beslutsfattande. Det är inte förenligt med mera långtgående decentralisering. Del har utskottet velal påpeka med anledning av ceniermoiionen, och i del påpekandet instämmer också flertalet av centerpartiets ledamöier i finansutskottei,

I den kommunistiska motionen namnges ett stort antal branscher i näringslivet som man vill förstatliga, Alf Lövenborg sade att del var vissa branscher, men såvitt jag förslår gäller motionen praktiskt taget alla branscher. Jag kan ha förbisett någon bit av näringslivet som inte är inkluderat i detta yrkande om förstatligande, men jag tycker atl man rimligtvis kan tolka yrkandet i motionen 651 så atl motionärerna vill atl riksdagen nu skall uttala sig för en totalsocialisering. För atl uttrycka sig försiktigt kan man väl säga atl det inte finns underlag för elt sådant yrkande. Vi får konstatera atl motionärerna pläderar för elt ekonomiskt syslem som en övervägande del av svenska folkel och den svenska riksdagen har avvisat.

Motionärerna säger all man först skall förstatliga de företag och branscher som går bra. Motiveringen är att del i dessa företag förekommer en monopolislisk utsugning. Därefter skall man också förstatliga de företag och branscher som går dåligt. Del motiverar man med att de anställda skall garanteras sysselsällning,

Elt enigt utskott konstaterar alt det i ett blandekonomiski system förvisso kan erfordras alt staten tar på sig ägaransvar i vissa lägen. Det har 1970-talet burit vittnesbörd om. Men sådana åtgärder skall grundas på en bedömning om det är en bra lösning eller inle. De skall inte grundas pä dogmen all verksamhel är bra bara därför alt den är statlig.

Herr lalman! Jag ber alt fö yrka bifall till ulskollels hemställan.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Principerna för det ekonomiska systemet, m. m.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Jag började nästan tro att ulskotlet ansåg sitt slällningslagande omöjligt atl försvara. Del var inle riktigt så, men gränsen är fakiiski hårfin - del kan jag säga även efter Björn Molins anförande.

Jag finner i del här sammanhanget ingen större anledning alt polemisera mot Jörn Svensson, Jag utgår ifrån alt del på vissa primära punkier bör finnas

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Principerna för det ekonomiska systemet, m. m.

överensstämmelser. Steg mot förstatligande är inle socialism men kan under vissa förutsättningar vara till nytta för arbetarklassen. Jag vill försäkra att jag inte hyser några illusioner om kapitalismen. Förslag om förstatligande av företag och branscher har som bekant ställls lidigare i riksdagen när man funnit det motiverat, och nu är det i högsia grad motiverat. Det talas ingenslans i motionen om någon ljuv harmoni mellan staten och de arbetande, och med samma resonemang som Jörn Svensson nu för skulle man kunna förkasta en lång rad av de förstailigandemoiioner som behandlats i riksdagen under årens lopp.

Närdel gäller Björn Molin ärdet klart: Vi har hell olika synsätt, och då kan vi inte heller komma pä lalefoi. Utskottets talesman tror självfallet på del kapilalistiska systemet och vill slå vakt om del. Jag är odogmalisk nog att inse atl detta system,som en gång var progressivt och nödvändigt, nu är inne i sin slutfas och måste avlösas av planhushållning och socialism. Det blir ett senare steg,

Karl Marx, den store vetenskapsmannen pä samhällssociologins område, har förklarat den historiska samhällsutvecklingen, men jag förslår att det inle är den litteratur som herr Molin läst. Vad vi nu upplever i den kapilalistiska världen är en bekräftelse av rikligheten i marxismens teori om kapitalismen.

Hela skeendet i det här landei visar också au vi måste komma fram till betydande ingrepp, att ett sammanbrott är på väg. Ett system som inte på minimall säll kan garantera sysselsällning åt människorna skriver sin egen bankruttförklaring. Och t. o. m. kapitalismens egna profeter börjar inse alt systemet håller på att braka ihop. Man kunde lyssna på den s. k. förelagsdoktorn Ulf af Trolle i ett radioprogram för ungefär ell halvår sedan, där han talade om förslalligandefrågor men i det sammanhanget också sade alt vår välfärdspolitik är slut och all det krävs en radikal förändring av det ekonomiska systemet.

Vår motion har inie föreslagit socialismens införande men däremoi vikliga sleg för att bekämpa monopolens maktställning. Vårt parti verkar ju för en antimonopolislisk front, och del sker i medvetande om att en bred folkmajoritet har iniressen som radikalt skiljer sig från de kapilalägandes. Vår molion lar inte alls upp några nya, originella krav utan del är förstatligandefrågor som hela tiden cirkulerar inom den politiska arbetarrörelsen, inom fackföreningsrörelsen och bland folk i gemen, och där finns ingen plats för några illusioner om den borgeriiga slalen.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Del kanske var ett lag sedan Björn Molin läste de här molionerna. Där föreslåsju inie beslut om spelreglerna för väridshandeln på ett decentraliserat sätt. Det är givet att när det gäller all dra upp de allmänna rikllinjerna för världshandeln - tullöverenskommelser, överenskommelser om gemensamma fonder, finansieringsfrågor och allt vad del nu kan vara-så måsle de besluten fallas på global nivå. Sä sker nu, och så måste också ske i framliden. Och det framgår fulll klart och tydligt av molionerna all delta

också är vår uppfattning.

Vad vi talar om i motionerna är vikten av alt skapa möjligheter för en mer decentraliserad produktionsstruktur både nationellt och internationelll, för alt i slörre utsträckning kunna klara lokala behov genom lokal produktion. Det är något helt annat. Och det är självklart atl i den decentraliserade produktionsstrukturen finns det också mycket slorl utrymme för decentraliserat beslutsfattande i de frågor som gäller den lokala produktionen.

Efter atl ha klarat ut detta missförstånd kanske vi kan vara mer eniga i framtiden.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Principerna för det ekonomiska systemet, m. m.

BJÖRN MOLIN (fp):

Herr talman! Både Alf Lövenborg och PärGransledl försöker föra debatten pä det planet alt jag inte riktigt har läst del de talar om.

Jag vill säga till Alf Lövenborg alt jag har läst marxism en hel del, och jag har lyssnat ganska mycket pä kommunistiska talare. En sak återkommer i nästan alla teoretiska kommunistiska förkunnelser, och det är alt vi slår inför en omedelbar kris, alt vi nu upplever del kapitalistiska systemets sönderfall. Detta har kommunistiska talare sagt i börian pä del här århundradet med formuleringar som ligger väldigt nära dem som Alf Lövenborg använde i dag.

Ett annat inslag i marxistisk teori har varil all molsäliningarna mellan - för att använda en litet modernare terminologi - arbetsgivare och löntagare skulle tendera alt öka och alt det som man kallar för medelklassen skulle försvinna. Om det är väl alt säga all det som prognos för samhällsutvecklingen inte var särskill lyckat.

Jag har. Pär Granstedt, läst motionerna. Jag har också haft anledning att studera Förenta nationernas deklarationer om en ny ekonomisk världsordning rätt ingående, även om det var tre år sedan nu. Men jag tror ändå atl det är ganska obestridligt atl om man skall kunna genomföra de tankegångar som finns i deklarationen om en ny ekonomisk väridsordning så kräver del i första hand en ökad överstatlighet. Det kräver alt en del av de nationella beslutanderätter som vi nu har överiämnas lill inlernalionella organ. Och -det är poängen - det kräver i sin tur sannolikt ell mera centraliserat beslutsfattande på det nationella planet.

Det var alltså pä den punkten som jag tror att centermotionärernas tankegång inle går rikligt ihop.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Herr Molin säger alt han har läst marxism, och det är möjligt. Men då har han inte förstått den eller velal förstå den, för om han hade gjort del förde man inle det resonemang som man gör vare sig i utskottets betänkande eller i herr Molins inlägg här. Det finns ju t. o. m. objektiva borgerliga ekonomer som börjar tala om ändringar i del ekonomiska systemet, även om de inte vågar länka tanken ul och säga atl det behövs planhushållning. Säger man det, dä är man också inne pä att del behövs

5 Riksdagens protokoll 1978/79:27-28

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Principerna för det ekonomiska systemet, m. m.

socialism. Planhushållning utan socialism är nämligen omöjlig atl genomföra.

Björn Molin säger atl marxismens resonemang alllid har visat sig vara fel, men jag tycker i stället atl om man ser på ulvecklingen med öppna ögon sä visar alliing atl marxismens resonemang är riktigt. Del börjar fier och fier människor också att se. Del är kapitalismens skara av anhängare i den här väriden som har krympt, del är inte socialismens, och jag vill påstå alt också i värt eget land växer nu insikten om atl någonling nyll måsie komma. Alll fler människor böriar ifrågasätta det nuvarande systemet.

När del gäller makten och ägandet haren diskussion trängt sig pä som man inle kommer ifrån. Arbetarklassen i det här landet har bevittnat hur miljard efter miljard har slussats in lill privatkapitalet för atl hälla företag under armarna. Fler och fler börjar också säga; Men är det då inle lika bra att samhället lar över viktiga industribranscher? Det är den diskussionen som vi har knutit an lill genom vår molion.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag för det intrycket av vad Björn Molin säger alt han tror att väridshandeln i dag regleras genom ett decentraliserat beslutsfattande. Låt mig säga att jag delar inte den uppfattningen. Tvärtom dras spelreglerna även i dag upp genom ett i högsta grad centraliserat beslutsfattande.

En ny ekonomisk världsordning kräver inle ell mera centraliserat beslutsfallande än lidigare. Den kräver möjligen all besluten fallas i litet andra fora än som hillills har gällt, kanske genom internationella samarbeisorgan mera än i de mullinationella företagens styrelserum. Det innebär inte en ökad centralisering. Det innebär kanske en maktförskjutning, och den borde vi nog alla välkomna.

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr talman! Eu par kommentarer lill Björn Molins anförande.

Del gäller inle bara au läsa, ulan det gäller ju också atl läsa rätt. Vad Marx har sagt är all den lilltagande kapitalkoncentrationen gör atl skikten av småföretagare slås ut och försvinner i alll högre grad - de s. k. småborgerliga skikten. De ersätts av alt fler och fler - en alltmer överväldigande majoritet av människorna - blir lönarbetare, icke ägare av kapital. Kapitalisterna blir förre och färre och slörre och slörre. Och så är del ju också. Det är flera hundratusen småföretagare som har stampats ul av monopolförelagen, här i Sverige inte minst, underde senaste 20 åren. Della aren konsekvens av kapitalismen-det har Marx uppskattat alldeles riktigt.

Han har också sagt alt de arbetslösas och utslagnas antal blir större och större för varje lågkonjunktur under det kapiialisliska systemet. Och det ärju också korrekt;aldrig någonsin har antalet arbeislösa och utslagna varit sä slorl inom den kapitalistiska världen som det är i dag.

Sedan villjag ställa en fråga till Björn Molin. Han ser ingen kris i samhället. Det är en stor del av ungdomsgenerationen som på grund av de ekonomiska förhållandena här i landet kommer att stämplas för alllid, fö sin framtid

påverkad negativt för alltid. Vi har en utslagning som trotsar all beskrivning och som är långt större än utslagningen under 1950-och 1960-lalen. Vi haren kortsiktighet och en rovdrift i ekonomin, och vi barett tilltagande tvivel på all denna lyp av ekonomi kan lösa den problemalik som finns. Vi har också tvivel på dess moraliska hall, dess grad av hederlighet och rätlinjighet. Det finns en mängd problem isamhällelsom påolika plan visarall här är del fråga om en sorts förtroendekris inför ett helt systems sätt all fungera.

Hur stor skall rovdriften bli, hur många ungdomar skall bli arbetslösa, hur många skall de utslagna bli och hur bittra skall deras öden bli innan Björn Molin vaknar lill och åtminstone i begränsad mån kan tvivla på alt del här systemet är så perfekt som han lycks anse?

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ändrade beskattningsregler vid avyttring av skog i samband med fastighetsreglering

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 651 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 4 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 651 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 13 Ändrade beskattningsregler vid avyttring av skog i samband med fastighetsreglering

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1978/79:10 med anledning av proposilionen 1977/78:188 om ändrade beskattningsregler vid avyttring av skog i samband med fastighetsreglering jämte motion.

Regeringen (budgetdepartemeniet) hade i propositionen 1977/78:188 föreslagit all riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag lill

1. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

2. lag om ändring i skogskonlolagen (1954:142),

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ändrade beskattningsregler vid avyttring av skog i samband med fastighetsreglering

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "F. n. gäller särskilda skatteregler för den som har förvärvat skogbärande mark i samband med fastighetsreglering och som gör skogsultag för atl få medel till betalning av tillskottsskogen. Reglerna innebär i princip all del erforderliga skogsutlaget inte föranleder beskattning. I propositionen föreslås vissa ändringar i dessa regler, närmast i syfte att anpassa dem till de beslämmelser om fastighetsbildning som trädde i kraft den 1 januari 1972. Förslaget avses i huvudsak bli tillämpligt redan fr. o. m. 1973 års taxering."

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1978/79:4 av Erik Wärnberg m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen beslulade avslå

1. den föreslagna lagen om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

2. den föreslagna lagen om ändring i skogskonlolagen (1954:142),

3. den föreslagna lagen om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Utskoitei hemställde

atl riksdagen med avslag på motionen 1978/79:4 skulle bifalla propositionen 1977/78:188 och anta de vid proposilionen fogade förslagen lill

1. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

2. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Reservation hade avgivits av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Carlstein, Hagar Normark, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s) som ansett atl utskottet bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:4 skulle avslå propositionen 1977/78:188.

CURT BOSTRÖM (s):

Herr lalman! I skatteulskollets belänkande nr 10 behandlas regeringens proposition 1977/78:188 om vissa ändringar av de beskattningsregler som gäller vid avyttring av skog i samband med fastighetsreglering.

De särskilda skatteregler som f n. gäller innebär i princip atl erforderliga skogsultag som görs för au fö medel lill beialning av tillskousskog som förvärvats i samband med fastighetsreglering inle föranleder beskatining.

En förutsättning för all fö utnyttja den särskilda avdragsrälten är-förulom all fasiigheisägaren blivit ålagd atl belala skogslikvid -au skogsutlaget gjons inom en treårsperiod från det atl lagakraftägande beslut om fastsiällelse av förrättning föreligger. Genom lagändring 1965 bestämdes att avdragsrälten skulle gälla redan från tillträdet av de nya ägolotierna.

Dessa skatteregler tillkom 1959 i syfte atl underiätta jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering. Vissa ändringar genomfördes som nämnts 1965, och de kompleilerades då samiidigi med en särskild räll lill uppskov enligl skogskoniobesiämmelserna.

De ändringar av skaltereglerna som nu föreslås bygger i slorl på en

framsiällan av Lanlbrukarnas skalledelegalion, som hävdar alt del efter tillkomsten av fasiigheisbildningslagen 1972, som ersatte den tidigare gällande jorddelningslagen, har visat sig svårt all bl, a, tolka uttrycket "lilliräde av mark" vid lillämpningen av avdragsreglerna vid beskattning.

Förslagen i propositionen innebären bifall till skalledelegationens begäran om vissa ändringar av skallebestämmelserna, och som fömlsälining för avdrag enligt specialregeln skall enligt proposilionen nu gälla all skogsut-lagen gjoris efter del atl den skallskyldige sökl fastighetsbildning.

Uttag som ger rätt lill avdrag behöver således inle ske först efter den tillirädesiidpunki som fastighelsbildningsmyndigheten besläml, ulan del är lillräckligi all den skallskyldige ingåli skriftligt avtal, Avdragsrälten förutsätter inte heller atl fastighelsbildningsmyndigheten meddelat beslut i ersättningsfrågan.

Vidare föreslås i propositionen en jämkning av sluttidpunkten för de förmänsbehandlade skogsullagen och en anpassning av skogskonlolagen lill den nu föreslagna specialregeln.

Vi har i motionen 1978/79:4 yrkat avslag pä propositionen. I motionen har vi bl. a. påpekat att Lanlbrukarnas skaliedelegations förslag vid remissbehandlingen har föll ett mycket blandai mottagande. Riksskatteverket anser exempelvis i motsats lill skaltedelegationen att del nuvarande rättsläget är helt klart. Enligt verket kan avdragsregeln endasl tillämpas om dels tillträde har skett enligl fastighetsbildningslagen, dels ett betalningsåläggande föreligger från fastighetsbildningsmyndigheten.

De nu föreslagna reglerna medför att man ökar avståndet mellan de civilräilsliga och skatlerältsliga reglerna, vilket måsle anses högst otillfredsställande för såväl de skattskyldiga som berörda myndigheter. Vår strävan borde ju rimligen vara den motsatta, nämligen all uppnå en så nära överensstämmelse som möjligt mellan dessa rättsregler.

Några remissinstanser har påpekal atl fastighetsregleringen har kommit alt utnyttjas av rena skalleskäl. Eftersom avdragsmöjligheterna är förmånligare när en fastighetsägare förvärvar tillskousskog genom fastighetsreglering än när förvärvet sker genom vanligt köp, har risker för missbruk av fasiigheis-regleringsinslrumeniei uppstått, påstår vissa remissinstanser. I sina remissvar har länsstyrelserna i Örebro och Västerbottens län lämnat exempel på fall där förvärv och byten av skogsmark, och dä ofta mellan närstående, har genomförts i form av en eller flera fastighetsregleringar i syfte all uppnå bästa möjliga skatteeffekl. Av propositionen framgår alt även flera av de skogsvårdsstyrelser som har hörts i ärendet anserall de nuvarande reglerna har gett upphov till diskutabla transaktioner.

Det förslag vi nu har alt la ställning till ger fastighetsregleringsalternativet yueriigare en favör jämfört med alternativet atl utöka skogsinnehav genom direkt köp. Såväl lantbruksslyrelsen som domänverket har bl, a. framfört den uppfattningen atl fömtsätiningarna för avdrag bör vara desamma vid alla förvärv av skogsmark mol vederlag. Del bör också noteras som generöst i överkant alt den särskilda avdragsregeln som här föreslås skall kunna tillämpas retroaktivt fr. o. m, 1973 års taxering.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ändrade beskattningsregler vid avyttring av skog i samband med fastighetsreglering

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ändrade beskattningsregler vid avyttring av skog i samband med fastighetsreglering

Såväl departementschefen som utskottets majoritet har påpekal att förslagel inle kan betraktas som en definitiv lösning av ifrågavarande beskattningsregler, och eftersom regeringen f n, prövar en redan remissbe-handlad promemoria som behandlar skogsbeskallningens framlida utformning ter del sig enligl vår mening rimligl all frågan om skogsvärdesminsk-ningsavdrag vid faslighelsreglering kan anslå i avvaklan på det slutliga ställningstagandet lill den framlida skogsbeskallningen, ell ställningstagande som såvitt jag förslär ligger nära i liden.

Herr lalman! Med della ber jag att fö yrka bifall lill den vid betänkandet fogade reservalionen av Erik Wärnberg m. fl.

ALVAR ANDERSSON (c);

Herr lalman! Curt Boström har redovisat innehållet i propositionen, han har också redovisat en hel del av underiaget, och han har redovisat en del remissyttranden, Hell naturiigt redovisade han därvid den del av remissyU-randenasom talade för reservalionen till betänkandet, medan de remissyttranden som är i majoriiei och som tillstyrker förslagel inte åberopades. Jag vill bara konstatera att del föreligger en rad remissyttranden, där del pläderas för bifall lill det föreliggande förslagel.

Som Curt Boström avslutningsvis var inne på ligger det naturiigtvis nära till hands atl säga - det ärju del som egentligen är reservationens tema - alt vi snart bör fö ett förslag på riksdagens bord om nya regler för skogsbeskallningen. Nu har man ju under minst fyra regeringars lid talat om alt vi skulle fö ett nytt förslag om skogsbeskatlning. Det rör sig emellertid om så pass komplicerade ärenden atl man varje gång har backat ur, även om man inte minst när det under årens lopp gällt atl ta ställning till en rad motioner i riksdagen har åberopat att det snart skulle föreligga ett förslag om nya regler beträffande skogsbeskattningen. Det är därför mycket ovisst om det kommer nya regler belräffande skogsbeskattningen - i varje fall när de kommer. Jag tror inle man kan skjuta på beslutet om den här detaljen till dess vi har fött ett förslag om ny skogsbeskatlning i dess helhet.

När vi 1972 fick nya regler för fastighetsbildning, uppstod åtskilliga svårigheter vid lillämpningen av lagen då det gällde skogsultag i samband med fastighetsreglering. Del har i de mera komplicerade fallen dragit myckel långt ut på liden, innan skogsuttag för betalning av förvärv kunnat göras tillgängligt. Använder man del nuvarande systemet kan ju de kapitalstarka myckel väl vänla tills en faslighelsreglering med alla dess detaljer rättsligt blir avklarade, medan de kapilalsvaga har ulomordentligl svårl atl likvidera förvärvet, om de inte har fölt göra skogsuttag. Det har dragit ul på liden särskill myckel i vissa delar av landei, där förhållandena varit speciellt komplicerade,

Utskoltsmajoriteten menar atl justering av lagen enligl proposilionen bör kunna avlägsna dessa svårigheter. Ulan all avvakta en ny skogsskatlelag-sliflning över hela fältet menar vi alt man kan vidta dessa justeringar. Därför har vi också ansell oss böra biträda propositionen. Jag yrkar alltså bifall till utskoltels hemställan.

I della anförande instämde Anton Fågelsbo (c).

CURT BOSTRÖM (s):

Herr lalman! Alvar Andersson pekar på att det finns ett flertal remissyttranden som stöder regeringens proposilion. Del är väl ändå oslridigt, Alvar Andersson, alt den genomgående uppfattningen hos remissinstanserna är alt prövningen av denna fråga borde anstå tills den kan ske i ett större sammanhang.

Jag fick också den uppfattningen alt Alvar Andersson var tveksam när del gäller möjlighelerna atl inom en snar framlid fö ett förslag lill ny skogsbeskatlning. Jag vill bara erinra om all departementschefen i propositionen säger, all han avser atl inom en snar framlid lägga fram ett nytt förslag beträffande den framlida skogsbeskattningens utformning. Detta uttalades visserligen i maj, men så sent som i går i samband med en inlerpellalionsdebalt, som också rörde en skoglig fråga med vissa ekonomiska inslag, upprepade ekonomi- och budgeiministern denna uppfattning och sade, all han fortfarande hyser den förhoppningen atl han inom en snar framlid skall kunna lägga fram ett sådant förslag.

Det är därför som jag menar au del, eftersom det förslag som vi nu lar ställning lill ändå måsle betraktas som rätt ofullständigt, hade varil rimligt all man väntal med all lägga fram denna proposilion och sett lill all frågor som gäller skogsbeskattningen i dess helhet hade fött prövas i ett och samma sammanhang.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ändrade beskattningsregler vid avyttring av skog i samband med fastighetsreglering

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Erik Wärnberg m, fl. och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Curt Boström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i belänkandet

nr 10 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Erik Wärnberg m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Curt Boström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157 Nej - 143

Nr 27

§ 14 Föredrogs

Onsdagen den Skatteutskoilets belänkande

8 november 1978 1978/79:11 med anledning av motioner om vissa frågor rörande företagsbe-

--------------- skattningen m, m.

Läkares och polis
mäns åligganden Ulskollels hemställan bifölls,
vid dödsfall i hem
met

§ 15 Läkares och polismäns åligganden vid dödsfall i hemmet

Föredrogs justitieutskottets betänkande 1978/79:3 med anledning av motion om läkares och polismäns åligganden vid dödsfall i hemmet.

MARGARETA ANDRÉN (fp);

Herr lalman! Björn Molin och jag har i den motion som behandlas i justiiieuiskoliels betänkande nr 3 begärt en översyn av bestämmelserna som gäller läkares och polismäns åliggande i samband med dödsfall i hemmet.

Motionen har föranleils av atl del numera - och särskilt i storstadsområdena - blivit allt vanligare atl polis tillkallas för atl utreda dödsfall som inträffat i hemmet. Det har nämligen visat sig alt det är svårt att fö dödsbevis utfärdat t, o, m, då det gäller avlidna personer som vårdats av läkare i hemmet eller som kort tid före dödsfallet vårdats på sjukhus.

Det är endasl i de fall där läkaren har myckel god kännedom om den döde i nära samband med dödsfallet som dödsbevis utfärdas. Polismännen upplever ibland atl de för göra dödsfallsutredningar dä en läkare mycket väl borde ha kunnat utfärda dödsbevis.

Förhållandena på del här områdei försvåras naturligtvis av att kontinuiteten i vården är dålig. Man byter ofta läkare både på sjukhus och inom distriktsvärden. Får vi sä småningom ett husläkarsystem, där vederbörande läkare mer ingående kan lära känna sina patienter, bör i stor utsträckning de nuvarande olägenheterna vid dödsfall i hemmet försvinna.

Trots vad Svenska polisförbundet sagt i sitt remissvar upplevs en dödsfallsutredning av många människor som en stor psykisk påfrestning. Rikspolisstyrelsen är också medveten om detta problem, och de olika remissinstanserna håller med oss motionärer om att en översyn och revidering av gällande bestämmelser om dödsbevis är motiverad.

Många har påtalat hur känsligt det är - inte minst med lanke på grannar och andra - all uniformerad polis i polisbil kommer för att uireda ett dödsfall. Även de anhöriga själva kan ofta bli mycket obehagligt överraskade av atl poliser måste infinna sig innan dödsbevis kan utfärdas.

Tyvärr tycks Svenska polisförbundet inte riktigt förstå hur de människor reagerar som i en redan sorglig och svår siluation upplever en sådan här utredning som påfrestande. Vi motionärer har verkligen inte betvivlat all många anhöriga ändå fött både hjälp och tröst av polismän som infunnit sig vid sädana här tillfällen. Vi poängterade redan i vår motion -och jag vill gärna

göra det nu här på nyll - alt vår begäran om översyn av bestämmelserna inte skulle uppfattas som kritik mol polisen. Vi tror verkligen alt polisen sköter de här ömtåliga uppdragen på bästa möjliga sätt.

Vår önskan är i stället att dödsbevis i större ulslräckning skall kunna utfärdas genom sjukvårdsmyndigheterna och ulan polismyndighetens medverkan. Men när polismän måste närvara är del naturligtvis angeläget atl de har resurser att fullfölja siu uppdrag så diskret som möjligt.

På senaste tiden haren tendens visat sig att många sjuka vill leva sina sista dagar i hemmet i stället för på sjukhus. Mänga anhöriga tvekar dock atl ha sina sjuka hemma, om de vet att polisen kanske måsle kopplas in vid det väntade dödsfallet.

Socialstyrelsen säger nu i sin remissvar att förhållandena inte är bra som de är nu och an de nuvarande bestämmelserna från år 1974 bör ses över. Elt förslag till nya beslämmelser har också nyligen varil uie på remiss.

Vi för därför hoppas, herr lalman, alt de nya bestämmelserna kan utfärdas snarast sä au vi därigenom kan få en bättre lösning på dessa känsliga frågor. Jag är därför nöjd med ulskollels skrivning. Där understryks nämligen att grundtanken i del nya förslagel bör vara all man inom sjukvården skapar sådana rutiner att dödsbevis kan utfärdas i linje med motionens tankegångar ulan polismyndighets medverkan i alla de fall där del ej föreligger saklig grund för all polisen kopplas in vid dödsfall i hemmet.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Föredrogs justitieutskoitets betänkande 1978/79:5 med anledning av motioner om ansvar för funktionärer i offenllig verksamhet.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:236 av Per Gahrton (fp), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen skulle begära förslag om utvidgad rätt till målsägandetalan mol högre ämbetsmän,

1977/78:494 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits atl riksdagen hos regeringen skulle begära alt det nuvarande disciplinära ansvaret för högre förvaltningstjänstemän kompletterades i enlighel med vad som sades i motionen 1977/78:493, innebärande alt offentliga funktionärer av envar kunde åtalas vid domstol för vårdslös myndighetsutövning på gmnd av handlingar som stred bl, a, mot de fri- och rättigheter som var tillförsäkrade medborgarna i grundlagen, saml

1977/78:989 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats att riksdagen beslutade atl av regeringen begära av motionärerna föreslagna ändringar i rättegångsbalken, innebärande att möjligheter skapades för envar

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

atl väcka talan om ansvar eller enskilt anspråk mot offentliga funktionärer på grund av brott som begåtts i utövning av tjänst eller uppdrag,

Utskotlet hemställde

1, alt riksdagen beträffande vårdslös myndighetsutövning skulle avslå motionen 1977/78:494 i denna del,

2, alt riksdagen beträffande målsägandes lalesrält m. m, skulle avslå motionen 1977/78:236, motionen 1977/78:494 i denna del och motionen 1977/78:989,

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Elt drag har i alla lider varil gemensaml för all kamp för medborgerliga fri- och rälligheter. Del har varil de svagares kamp mol de siarkare. Den kampen har alllid syftat lill all kringskära de starkares möjlighet all använda sin siyrka godtyckligi mol de svagare. Den medborgerliga frihelen i ett samhälle när sin fulländning när del inte längre finns starka och svaga, inte längre finns överklass och underklass, Endasl elt samhälle av jämlikar kan vara ett verkligl frihetens samhälle,

I denna strid mellan siarka och svaga har byråkratin under lidernas lopp varil elt vikligt froniavsniit. Det har funnits och finns två säu att se på byråkratin. Dessa synsätt har stått emot varandra. Enligt det ena har en ämbetsman ett särskilt ansvar, och den offentliga kontrollen över förvaltningen är därför en central medborgeriig räliighel. Enligt del andra skall en ämbetsman bemötas med särskild vördnad och skyddas från all bli satt i fråga. Kontrollen av de högre ämbetsmännen ankommer enligt detta sätt att se pä statsledningen och pä särskilda ämbetsmän - inle på medborgarna eller deras valda ombud. Denna senare tankegång skulle vi kunna kalla den preussiska traditionen,

I svensk rätt har dessa båda synsätt blandats, Å ena sidan har man haft de s, k, ämbetsbrotten, dvs, olika typer av felaktigheter begångna i tjänsten, som pä olika sätt har kunnat beivras. För flertalet tjänstemän innebar detta atl de kunde ställas inför domstol för felen. Den som lidit skada pä grund av felen kunde också föra egen talan. Allt detta bildade en åtminstone formellt relativt stark kontroll av byråkratin från medborgarna.

Men å andra sidan har vi haft eU preussiskt inslag, ÄmbetsbroU - som definierades i brottsbalkens 20 kap, - kunde för högre ämbetsmän åtalas endasl av riksåklagaren. Och det fanns för dessa ämbetsbrott, dessa speciella brott, ingen talerätt för den enskilde. Däremot fanns sådan lalerätl, ifall den enskilde lidit skada på grund av något som inte ingick i själva ämbetsbrottet.

Två förändringar åren 1965 saml 1974 och 1975 har skapat en hell ny situation. Del jag kallat den preussiska traditionen har med dessa båda reformer ryckt framåt. Medborgarnas rättsställning och frihet har i motsvarande mån försämrats. Och t. o. m. det siora fiertalet slatsljänslemän har föll sin situation rättsligt försämrad. De är ju nämligen också medborgare utan särskilda privilegier.

Vad är det dä som har hänt? 1965 infördes ell särskill s. k. disciplinansvar vid sidan av straffansvaret för ämbetsbrott. Till disciplinansvaret kunde man föra över vissa förseelser i tjänsten, som då inte kunde föras till allmän domstol eller bli föremål för den skadelidandes lalan. Men della gällde bara de lägre statstjänstemannen. För de högre gällde samma spärrar som förut mol medborgerlig kontroll. Och kretsen av skyddade, högre tjänstemän vidgades yllerligare något 1965.

Men så kom den slora preussiska segern 1974 och 1975, Och det var verkligen ett slag riklat mot medborgarnas rälligheter. Men del var på ell något märkligt säll ell slag som utdelades i tysthet. Man lurade rent ut sagt riksdagen. Ingen observerade vad som egentligen stod på spel. Förändringarna presenterades i en stor proposilion på 127 lättryckla sidor. Den bar titeln: "Kungl, Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen

(1972:620), m, m. ", Della var högsl vilseledande, för frågan om

ämbeismäns ansvar har inle särskill myckel med vallagen att göra. Men i denna proposition fanns insmugna stora förändringar i byråkratins ansvarssystem. Och alla, eller i varje fall de flesia av oss som sall i kammaren den gången lät fakiiski lura sig.

Vad var del då för förändringar som skedde? Det är något omstritt i debailen, men jag menar all det främst rörde sig om två viktiga ling.

Tidigare var de högre ämbetsmännen skyddade mol medborgarnas åtal bara när del gällde de särskill definierade ämbetsbrotten. Men nu blev de skyddade mol medborgarnas åial Kr alla brott som de begick i tjänsten, förutsatt all inle särskilt ansvar var stadgat. Riksåklagaren fick monopol på alt åtala, inle bara i ämbetsbrott utan i alla brott.

Vad betyder det? Jo, om en högre ämbetsman förtalar mig, smusslar undan mina handlingar, genom dröjsmål vållar mig ekonomiski lidande eller eljest vållar mig skada, kan jag inte fö rätt gentemot honom. Jag kan inte självsländigl föra talan mot honom. Del är riksåklagaren - själv en hög ämbetsman - som har monopol på all åtala. Och all erfarenhet visar alt riksåklagaren ogärna åtalar. Medan jag lidigare var uteslängd frän alt söka min räll enbart närdet gällde rena ämbetsbrott, ärjag i dag utestängd frän alla möjligheter att föra lalan moi en högre ämbelsman som skadat mig, om inle riksåklagaren åtalar. Del betyder all jag kan falla offer för nästan vilka skador som helst genom felaktiga förfaranden, men jag har inga möjligheter all fö dem rättade genom att själv slälla krav.

Della är inle bara en allvarlig inskränkning i vanliga medborgares möjligheter att fö sin rätt. Det är fakiiski en försämring också för flertalet statstjänstemän. En lägre tjänsteman som blivit utsatt för oförrätter i tjänsten - en inle ovanlig siluation i det här samhället - kan inle heller söka rällelse. De lägre tjänstemännen är utlämnade ät sina överordnade och ål riksåklagaren. De högre ijänsiemännen kan begå vilka grovheter som helst mot sina underordnade, så länge de är säkra pä att riksåklagaren inle inskrider. Och del kan de vara ganska säkra på, för riksåklagarämbetet självt erkänner offentligen atl del inte har tillstymmelse till resurser all följa upp alla de fall av felbehandling och skada mot enskild som kan tänkas uppslå genom fel eller

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvarför funktionärer i offentlig verksamhet

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offent lig verksamhet

bron från högre ämbetsmän.

Den andra allvarliga förändringen i rättsläget varav annat slag. Den bestod i all ålalbarheten fördel s. k. tjänstefelet förde lägre tjänstemännen försvann. Det betyder atl lägre tjänstemän i dag är åtalbara i mycket mindre utsträckning än förr. Tjänstefelet ingick lidigare i de s. k. ämbetsbrotten. Dessa inskränktes genom att tjänstefelet togs bort. Sådanl som förut kunde åtalas som tjänstefel kan i dag bara bli föremål för disciplinära åtgärder. Och den människa som lidit skada genom det felaktiga förfarandet kan inte längre föra talan i samma ärende. Disciplinförfarandet gör alt det bara är de överordnade som i förekommande fall kan bestraffa en lägre tjänsteman. Den enskilde kan inte göra sin räll gällande.

Nu kan det i rättvisans namn sägas atl de gamla ijänsiefelsåialen ibland kunde leda lill orimliga följder för lägre ijänsiemän. Del är rikligt. Men man behövde för den skull inte ha gjon dessa ärenden till en disciplinär fråga, till en ensak för byråkratin själv. Man kunde ju i stället ha ersatt del gamla ijänsiefelsålalet med någon form av möjlighet alt på administrativ väg, dvs. utan atl gå till domstol och personätal, fö rätt. Man behövde inle ha uleslulit den enskilde medborgaren från hans tidigare räll.

Den gällande disciplinordningen leder också till två andra allvarliga rältsligaorimligheier,såviiijagkanse. Fel i tjänsten har nu i stor ulslräckning blivit byråkratins ensak. Det är de överordnade som skall sitta lill doms över de underordnade. Och över den processen finns ingen insyn och kontroll. Del finns inga krav på bevisföring av den typ som finns i allmän domstol. Och de överordnade harju dessutom skyddats exlra genom alt endast riksåklagaren kan åtala dem för sådana brott som inle tillhör de särskilda ämbetsbrotten. De lägre tjänstemännen har alltså små eller inga möjligheter atl skydda sig mol godtycke i elt disciplinärende. I en domstol skulle deras chanser alt bekämpa fel och godtycke säkert ha varit avsevärt större.

Den räiisliga skillnaden mellan högre och lägre tjänstemän har ytterligare skärpts. Antag atl jag som tjänsteman sprider ärekränkande uttalanden mol en person som har sökl en offentlig ijänsi. Är jag då en lägre tjänsteman kan jag bli stämd av den som jag kränkt. Men ärjag en högre ämbelsman - då kan jag lugnt fortsätta mitl förtal, eftersom jag bara kan åtalas av riksåklagaren. Och om en högre tjänsteman ger underhandsorder ål en lägre alt begå en felaktighet mol en viss medborgare -ja, dä kan den lägre tjänstemannen eventuellt räka illa ul. Men den som gett ordern och som är den verkligl ansvarige slipper undan, om inte riksåklagaren behagar agera. Detta ärju en fullsländig orimlighet. Denna orimlighet har i och för sig funnits lidigare, men den har kraftigt skärpts med de nya bestämmelserna.

Herr talman! Jag skall försöka sammanfatta.

Vad som har hänt genom de smygande ändringarna 1974-1975 är följande, 5 000 högre ämbetsmän har fött hell orimliga privilegier. De kan i en stötande utsträckning slippa åtal för brott som varje annan medborgare omedelbarl skulle kunna åtalas för.

De lägre tjänstemännen har med de högres utvidgade privilegier fåll en sämre ställning. De är mer utsatta för de överordnades godtycke än förut.

Medborgarna i allmänhet har fåu sina möjligheier all föra lalan belydligl inskränkta. Möjlighelerna att söka rättelse och atl erhålla ersälining för lidna skador har blivii avsevärt sämre.

Dessa vittgående förändringar presenterades för riksdagen under falsk rubrik och utan att det i regeringens proposilion fanns någon vägledande analys eller förklaring om vad det hela egentligen innebar. Därför menar jag alt riksdagen blev vilseledd, för jag kan inte länka mig att kammarens ledamöter hade för avsikt att öka skyddet och privilegierna för den högre byråkratin och i motsvarande mån försämra den vanlige medborgarens rälisställning. Det var i varje fall icke min och vpk:s avsikt, men vi lockades också av förbiseende att rösta för den här förändringen.

Herr lalman! Lät mig lill sist kommentera två yttranden i justitieutskottets aktuella betänkande. Det är tvä yttranden som jag menar är beklagliga och orimliga från medborgarrättens synpunkt. De är, kan man säga, fariiga uttryck för vad jag kallade den preussiska traditionen.

Dels säger utskottet alt det ökade skyddet för högre ämbetsmän är till för att skydda dem från obefogade åtal. Del är en märklig rättsuppfattning som speglar sig i det yttrandet. Hur kan utskotlet vela om ell åtal är oberättigat? Vad ärdet försyn pä medborgarna i Sverige som här avslöjas? Skall man se på Sveriges folk bara som en samling kverulanter, som ingei högre önskar än uisäiia ämbelsman för oberälligade ålal? Sä är del nog ändå inle.

Vidare säger utskottet att ändringarna 1974-1975 bl, a, avsåg att anpassa statstjänstemannens rättssituation lill de regler som rådde på den privata marknaden. Då kan man fråga: Är del verkligen det vi skall sträva efter?

Skall de överordnade kunna uppträda lika maktfullkomligl mot de underordnade inom förvaltningen som i det privala näringslivet? Är det inle i Slällel så, atl vi har skäl alt slälla högre krav både pä de underordnades säkerhet och pä den offentliga insynen närdel gällerstatsförvaltningen? Skall vi främja del interna godtycket, skall vi begränsa medborgarnas taleräit inom den byråkrati som bl. a, är sall an verkställa riksdagens beslut? Jag tror inte kammarens ledamöter i själ och hjärta anser att det är så vi skall göra.

De förändringar som smögs igenom 1974 ökade de starkares makt på de svagares bekostnad. Min parti och mänga andra kritiker menar alt det var elt felaktigt beslut. Det måste rättas lill. En folkrepresentations uppgift borde vara den motsatta - att stärka de svagares räu mot de slarkares godtycke och makt.

Jag yrkar bifall lill molionerna 494, 236 och 989,

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

PER GAHRTON (fp);

Herr lalman! Sedan flera år harjag brev- och lelefonkoniakier med en pensionerad kvinna i Skåne, För en tid sedan råkade hon ul för alt en tjänsteman i en kommun pä grundval av hennes självdeklaration gav henne felaktiga uppgifter om vilket bostadstillägg hon kunde räkna med om hon flyliade från sin egen lill sin dotters kommun. Efter flyiiningen fick hon klan för sig an hon skulle fö en belydligl högre boendekostnad än hon räknat med. Hon har överklagat till riksförsäkringsverket, hon har klagat hos JK. Men hon

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

har ingen chans all fö rällelse, Ingel formelll fel har begålls, hon för del bostadstillägg hon är berättigad till. Alt hon föii fel informaiion är på sin höjd elt olycksfall i arbetet. Tjänstemannen går fri, den pensionerade kvinnan för sin ekonomi förstörd. Är del konstigi alt hon är bitter och känner sig rättslös?

Föreu par veckor sedan blev jag uppsökt av en vanlig svensk familj, man, hustru och son. De berättade att sonen för ett tiotal år sedan i en mindre kommun mot sitt nekande blev fälld för ell bagaiellartat brott som i dag knappast är slrafföarl. Men i hemkommunen är det känslomässigt laddat. Avgörande för en fällande dom blev ett visst moment i polisutredningen. Senare har JO förklarat atl det momentet genomfördes på ett så klantigi sätt alt det inte kan ligga lill grund för en dom. Ändå hjälpte inget överklagande, inga skrivelser till högre instanser. För utomstående förefaller det hela vara en bagatell. Men för familjen i fråga handlar del om heder och moral. Är del konstigi om de är bittra och frågar sig om de lever i en rättsstat?

Sedan ett par år harjag haft konlakler med en man, som förlorat sill barn efleren skilsmässa. Dä han vid ett lillfälle besökte moderns hemland blev han av del landeis myndigheler anhållen under en månad. Under liden åkte modern lill Sverige och hämtade barnet frän ett svenskl barnhem. Socialchefen anmäldes lill JO och fälldes - del kunde man göra på den tiden - för tjänstefel. Men barnet varda redan utomlands, och fem år senare har fadern inte lyckais fö svensk rättshjälp föratt föra den juridiska kampen försitt barn i moderns hemland. Något stöd eller någon gottgörelse för den skada en svensk myndighet förorsakal honom har inle slåli all få. Är del underliglom han frågar sig om Sverige är ell rällssamhälle?

Jag skulle kunna ägna veckor ät alt referera, citera, berätta om enskilda människor som kommer i kläm mellan paragraferna, som slåss mot myndigheter för sin rätt, som förödmjukas och förhånas, som viftas bort med del föraktfulla lillmälel rällshaverisler.

Och vissl finns del människor som överdriver och 1, o. m, en och annan som direkl förfalskar si na klagomål. Men mitt hell dominerande intryck ärall en myckel stor del av alla dem som kommit i kläm i byråkratin, som blivit felbehandlade av läkare och landläkare, som blivit utsatta för felaktiga ingripanden från sociala myndigheter och mycket annat är vanliga hederliga svenskar, som plötsligt finner all en dröm rämnar: drömmen om rältssamhällel. De allra fiesta vittnar om sin oerhörda förvåning. De hade inte tänkt så noga på del tidigare, de hade trott alt alll gick räll lill. Och så plötsligt händer något, och de kommer i kläm. De tror till en början inte sina ögon och öron. Sedan vaknar de och kämpar med näbbar och klor för sin rätt. Och finner alt de själva blir ulslämplade som rällshaverisler av överhelen.

Nu finns del väl de som vill hävda alt det finns sä mänga rättsinstanser, all rättsskyddet är perfekt i Sverige - vi med alla våra överklagningsinräliningar och vår världsberömda JO,

Men fakium ärall den enskildes skydd mol myndighelsövergrepp under senare är har försvagats.

Del är mol denna bakgrund man måsle se min molion om ulvidgad räll till

målsägandetalan mol högre ämbetsmän. Jag skall villigt erkänna att när jag först fick min uppmärksamhet fäst pä räiiegångsbalkens 7 kap, 4 § irodde jag inle all det var sant. Hur skulle en vanlig människa som inte är jurist kunna tro atl rättstillämpningen är beroende av en persons yrkessiällning? Hur skulle man kunna tro att en universitetslektor kan stämmas inför domstol av en vanlig medborgare som blivit förfördelad, men att ett kansliråd som varit delaktig i samma bron inle kan del - enbart på grund av sin högre ijänsleslällning? Hur skulle man kunna tro alt det i svensk rätt finns något som juristerna kallar forum privilegialum, dvs, särskilda privilegier när del gäller rättsprocessen för vissa högre Ijänstemän? Hur skulle man kunna tro att bara riksåklagaren kan väcka åtal mol byråchefer, domare och regementschefer och alla andra högre tjänstemän inom statsförvaltning, rättsväsende och krigsmakt, när det gäller "ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts", för all cilera lagtexten?

Jag trodde att det var ett misslag, ett olycksfall i lagstiftningsarbetet, som lätt kunde rällas lill. Jag skrev en molion. Men lydligen värdet inte så enkelt. Här yrkar nu ell enhälligt justiiieutskott blankt avslag pä min molion. Beror det på att jag har missuppfattat hela saken? Nej, ingalunda. Justilieutskoltet försöker inte förneka faktum, del skall sägas till dess heder. Men det är också det enda som hedrar utskottet i denna sak. Man vill slå vakt om de gällande reglerna. Man vill ha kvar forum privilegialum för - och nu citerar jag utskottets egen uppräkning - "statsråd, justilieråd, regeringsråd, riksdagens ombudsmän och justiliekanslern samt innehavare av annan ordinarie domartjänsi eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst, ledamöter av domstol eller central statlig förvaltningsmyndighet, som ej är anslällda hos staten, eller krigsman på regementschefs eller därmed likställd eller högre tjänst", alltså ca 5 000 högre ämbetsmän. För dessa höga befattningshavare vill man ha kvar privilegiet alt icke kunna ställas lill ansvar för fel i tjänsten av mälsäganden, dvs. den förfördelade vanlige svenske medborgaren eller annan person som bor och vistas i Sverige, Och varför vill juslitieulskollel ha kvar delta privilegium? Jo, säger jusiitieutskottet, och del uttrycket bör för evigt skrivas in i hislorien om del svenska rättssamhällets undergång och fall, privilegiet för de högre tjänstemännen beror på önskemålet alt "skydda dessa tjänstemän mot obefogade åtal eller ogrundad talan om ersättning". Här står alltså i svan på vin alt del äreii önskemål alt en lilen grupp privilegierade topptjänsteman skall skyddas mot felaktiga åtal från undersåtarna.

Men vem garanterar att undersåtarna inle utsätts för obefogade ingripanden och felaktigt handlande av översåtarna? Vore del då inte rimligare atl ha ett forum privilegialum för pensionärer, ensamma föräldrar, vanliga skötsamma arbetare och tjänstemän och alla andra som dagligen måsle finna sig i felgrepp uppifrån? Vore del då inle rimligare all särskill skydda alla vanliga medborgare mol ålal och skadeståndsanspråk om de tar ett snedsteg i den alltmer ogenomträngliga djungeln av lagregler och förordningar?

Jag råkade av en händelse under riksdagens sammanträdesfria vecka -

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvarför funktionärer i offentlig verksamhet

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

alltså förra veckan - la en bok ur hyllan som kvällsläsning. Den handlade om den berömda Dreyfusprocessen i Frankrike, Efterelt tag slog del mig: En så oerhörd storm ett enda rältsrötefall kunde dra i gäng i del demokratiska Frankrike kring sekelskiftet! Och efter en stund gick tankarna lill Sverige och en skräckslagen fråga: Varför är det ett kvartssekel sedan de stora s, k. rätisröteaffärerna exploderade i Sverige med en kraft av ungefär Dreyfusski slag? Varför är det så lyst i dag? Har rättsrötan utrotats? Nej, ingalunda, del vet vi alla. Och rällsövergrepp sker i alla samhällen, det kan inte helt undvikas. Den slora skillnaden mellan ett aktivt, rältsmedvetel samhälle och elt passivt, resignerat är all i del aktiva samhället vållar rättsövergreppen en oavbruten indignation och upprördhet och de ansvariga ställs till svars, men i det passiva samhällel rycker man på axlarna, struntar i saken sä länge man inte drabbas själv och låter juristerna skriva ihop lagar lill de högsia makthavarnas skydd ulan att ens höja elt finger,

J'accuse - jag anklagar - skrev Emile Zola när han drog i gång den generalatlack mot rätlsövergreppen i Dreyfusaffären för 80 är sedan som lill slut åstadkom alt rättvisa kunde skipas, I Dreyfusaffären gällde del elt fall av rätlsröta i strid med lagen, I dag gäller det något som är än värre -ell fall av rältsröla som är inskrivet i lagen.

För all finna jämförelser måste vi gå till Mussolinis Italien, Gustav IILs Sverige eller något liknande totalitärt samhälle. Mot den bakgrunden vågar jag la kraftiga ord i min mun. Det är väl bäst atl tala om för lalmannen att jag har läst på 12 § i riksdagsordningen om vad vi för lov all säga i denna kammare. Jag anklagar justitieulskottel för att ha godtagit rättsröta i lagstiftningen. Jag anklagar var och en som lycker del är rimligt med rättsliga privilegier i ett rättssamhälle för att medverka lill delta rättssamhälles underminering.

Jag anklagar mig själv och alla andra riksdagsledamöter för atl vi för litel har insett vad som håller på all hända, för litet har insett all förtroendet för oss sviktar och rättssamhället sakta vittrar sönder, medan vi stiftar lagar som allt fler struntar i att följa.

Det är inle bara förtroendet för politiker som har skakats detta år. Del är förtroendet för hela samhällsapparaten som är i stöpsleven, något som vi kan konstatera om vi vågar titta utanför det glashus som vi jobbar i. Jag vädjar lill mina kolleger i regering och riksdag; Låt oss la itu med saken, låt oss åtempprälta förtroendet för rättssamhället, för principen om likhet inför lagen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionen 236,

ALF LÖVENBORG (apk);

Herr talman! Den undanlagslag som nu behandlas är fantastisk. Både dess tillkomst, innehåll och tillämpning åskådliggör vart Sverige i all tysthet drivs av reaktionära krafter. Professorn Per Olof Ekelöf beskriver den träffande i Dagens Nyheter av den 20 oklober 1978, där han framhåller: "Jag vill minnas atl vi hade en liknande lag under Gustav IILs envälde på 1700-talel,"

Enskilda för alltså inte längre försvara sig inför domstol mot högre

ämbetsmän fr, o, m, byråchef och uppåt, när dessa använt sig av sina maktställningar som redskap och skydd för brott. Brottsoffren är rättslösa mot lagfrälsel, Lagen utgör ramen för ett laglöst ämbetsmannavälde. Del är ett fakium som börjar gå upp för allt fler.

När lagen anlogs av en enhällig riksdag den 2 maj 1974 blev vi - men säkerligen inle bara vi - förda bakom ljuset. Det hette då atl det här bara var "en redaktionell ändring" i rättegångsbalken - och detta trots alt den uppenbarligen strider mol grundlagens likhetsprincip.

Därefter har vi fött många reaktioner. I de diskussioner som har förts utanför riksdagen haräven kunniga jurister trott på elt olycksfall i arbetet vid lagstiftning och utskottsbehandling, och sådant är mänskligt. Men atl så inle varit fallet visar den uteblivna reaktionen på avslöjandena om lagens innebörd och konsekvenser, vilka skildrats i en rad svenska och utländska tidningar. Det är bara en liberal, Per Gahrton, som törs motionera om undantagslagen. Folkpartiets övriga kämpar mol byråkratin håller sig tysta efter 1976 års val. Nu har de själva blivit förkläde för den okontrollerade ämbetsmannakåren. Moderaterna lalar före valel om rättssäkerhet men tycks mena skydd mot demokratisk kontroll. Och en och annan socialdemokrat tror au arbetarklassens och folkflertalets intressen kan tas om hand av ämbetsmannaskrået. Man kan fråga sig vad Hjalmar Branting eller August Palm skulle ha sagt om denna enfald,

Atl undanlagslagen 1974:573 inle var ell "misslag" framgår nu ?v' justiiieuiskoliels betänkande, Jusiitieutskottet kan inte längre vara ovetande om lagens karaklär, dess oförenlighet med grundlagen och de av Sverige undertecknade konventionerna, om lagens praktiska följder för medborgarna och om HD:s tillämpning av lagen till skydd för högt uppsatta gärningsmän, Ulskotlet har nu fött ta del av såväl motionsmotiveringarna som en omfatlande dokumentation, såsom högsia domstolens avgörande den 20 september 1978 i mål Ö 453/78, Men det flnns en rad andra praktiska exempel all peka pä,

Högsia domstolens rättsfall rörande åtalet för aktslöld i utbildningsdepartementet är ett utmärkt exempel på hur undantagslagen gjort den högre ämbetsmannakåren oåtkomlig för eventuella brottsoffer. Men nu blundar jusiitieutskottet.

I stället försvarar utskottet en lag som suddar ut gränsen mellan myndighetsutövningen och den gemena brottsligheten. När både vi och folkpartisten Gahrton kräver elt återinförande av likheten inför lagen och när vi kräver en svensk samslämmighet med de inlernalionella konventionerna till skydd för de mänskliga rätiigheterna, så bekänner nu justitieutskottet att lagen inle var ett misstag ulan en genomtänkt reform.

Då, 1974, lurades riksdagen med den föregivna "redaktionella ändringen" av konstituiionsutskotlel och departementets ämbetsmän. Nu släpps grisen ur säcken - det flnner vi på s. 14 i belänkandet, där utskottet konstaterar att

"sådan begränsning motiverats med önskemålet atl skydda dessa

tjänstemän mol obefogade åtal eller ogrundad talan om ersättning".

Jag vill rikta följande frågor till justitieutskottets ledamöter.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

6 Riksdagens proiokoll 1978/79:27-28

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Vem är det som har framfört detta önskemål? Kom det måhända från förmånstagarnas sida?

Vem skall nu avgöra om ett ålal är "obefogat" eller elt skadeståndskrav "ogrundat"? I all min enfald trodde jag atl s. k. rätlsslaler höll sig med domslolar för sådana avgöranden. Enligl jusiitieutskottet lycks del vara rationellare atl döma pä förhand. Och enligt de uppgifter som finns i Per Gahrtons motion tycker riksåklagarämbetet likadant.

Jag vill också fråga: Vilka åtgärder tänker justitieutskottet föreslå som skyddar även de lägre tjänstemännen och övriga medborgare mot vad som kallas "obefogade åtal"? Varför skall exempelvis inle de strejkande Bodenar-belarna hos Bil & Traktor skyddas mot "ogrundad talan om ersättning" när brottsliga ämbetsmän inte ens behöver stå till svars för sina brott inför domstol?

Och hur länge lill kan socialdemokratin blunda för denna klasslagstiftning?

Herr talman! När del kommer lill kritan böjer sig mångtaliga och talföra jämlikhetsaposllarförämbetsmannaskräels krav-i justitieutskottets talesätt "önskemål" - på förmåner och särskilda skyddslagar. I andra länder krävs militärkupper för atl fö fram en rättsordning i vilken brott och myndighetsutövning blivit sak samma. Men här blundar borgerliga och socialdemokraliska riksdagsmän för elt laglöst ämbetsmannavälde. Med hjälp av undantagslagen inbjuder de till övergrepp pä sina nu helt försvarslösa väljare. Det är också fakta.

I det tidigare nämnda rättsfallet, i vilket högsia domstolen fastställt undantagslagens tillämpning, har riksåklagaren låtit åtala endasl en underordnad tjänsteman. Denne dömdes, men de andra medansvariga besvärades inle ens med ell förhör. Tack vare undantagslagen kunde riksåklagaren vara helt säker på atl deras delaktighet aldrig skulle bli föremål för domstolsprövning. De skonade gärningsmännen hör nämligen till lagfrälsel och är således oåtkomliga för broiisoffrei. Riksåklagaren för vara deras ensamdomare och frikänna ulan domskäl och efter sitt lynne. Och del vet jusiitieutskottet.

Undantagslagen är ett heltäckande skydd för brottsliga ämbetsmän. Inle i något fall kan brottsoffret göra sina anspråk gällande inför domstol. Inle ens skadestånd eller upprättelse för brottsoffren kräva när ämbetsmännen fött departementschefen alt underteckna ett beslut lill förmån för belastade ämbetsmän. Ja, lagen har redan blivit elt fruktat vapen i den högre byråkratins hand. Den riktas mol avvikande medborgare, oliktänkande och poliliska meningsmoislåndare. Skulle någon obeiänksam medborgare har drislal sig atl avslöja högre ämbeismäns brottsliga förehavanden så kan den laglydige men värnlöse medborgaren utsättas för effektiva bestraffningar tills ingen längre törs påtala sädana brott. Har en ämbelsman några personliga ovänner - vilket inte är helt otänkbart - får han förgöra dessa med hjälp av sin maktställning. Undantagslagen skyddar honom "mot obefogade åtal eller ogrundad talan om ersättning". Del är också fakta.

Man måste fråga sig: Vad lär sig dagens jurister på våra universitet? Juristskräet tiger om undantagslagen; ingen diskussion förekommer inom

juridisk fakultet, när domstolarnas dömande uppgifter överförs lill åklagarväsendet. Endast förra generationens erkända rättslärda, av vilka mänga kan citeras, törs yttra sig om de, med undantagslagen avskaffade, grundläggande fri- och rätiigheterna.

Låt mig som icke jurist påpeka: Har ett brott begåtts, så är det i första hand en sak mellan offret och gärningsmannen. Där, var nävrätten avskaffats;kan offret gå lill domstol. Domstolen avgör om talan är grundad, inle gärningsmannens ombud. Så enkel är den rättsgrundsats som måste vara riktig. "Målsäganderätt är medborgarrätt", förklarade professorn i processrätt Per Olof Ekelöf-Rättegång II, Stockholm 1974, s. 61 -samma år som riksdagen avskaffade den genom "en redaktionell ändring".

I fråga om brottslingar som förfogar över ämbeten för sin verksamhel
förklarade en annan erkänd sakkunnig, professorn Halvar G. F. Sundberg i
Allmän förvaltningsrätt, Slockholm 1955, s. 402: " denna domstolspröv
ning är del yttersta värnet för medborgarnas fri- och rättigheter mot
myndigheters övergrepp". Denna domstolsprövning skall förhindras på
grund av "önskemålet" från ämbetsmännens sida; "del yttersta värnet" vill
justilietulskoltel inte ha. Det är också fakta.

Måhända tror en eller annan verklighetsfrämmande människa att RÄ, JO eller justiliekanslern bör fungera såsom den enskildes ombud. Men vad händer om de i slällel uppträder som ämbetsadelns ombud? Utanför riksdagen torde endasl den högre ämbetsmannakåren uppfatta dem som sina ombud vid konflikterna med medborgarna. De talrika, även där framgångs-lösa, klagomålen i konstitutionsutskotiets handlingar vittnar om den enskilde medborgarens rättslöshet i "rättsstaten" Sverige.

När nämligen RÅ, JO eller JK av en eller annan anledning förhalar bronsangivelser över preskriptionstiden eller framställer felaktiga och falska utredningar lill förmån för gärningsmän i de fina kretsarna, då får vanligt folk ingen rätt, hur rätt de än har. När ämbetsmännens anseende, skråintressen och poliliska avsikter står på spel, då kan ingen enskild förlila sig pä RÅ:s vilja alt beivra brott. Jag hänvisar till den omfattande redovisning av RÅ:s ovilja alt beivra högre ämbeismäns bron som finns i Per Gahrtons molion.

Vi kan åberopa Vilhelm Moberg när del gäller den ynkliga roll som RÅ, JK och JO spelat i 1950-talets rätlsröta. Varken Unman, Selling eller andra fick deras skydd mol högt uppsatta gärningsmän. Och dä fanns inte ens den här undanlagslagen!

Den poliliska korruptionen i riksåklagarämbetet har åtminstone förutsetis som en möjlighel i lagförarbetena till rättegångsbalken. I motiven slår det om

den enskildes åtalsrält, alt den " kan vara av värde såsom kontroll över

all åklagaren fullgör sina skyldigheter i fråga om beivrande av brott." Även denna kontroll över åklagarväsendet har ersäitningslöst avskaffats genom den lag som vi nu diskuterar. RÅ för helt enkelt strunta i bronsangivelser; i stället för domstolar är del han som för fria gärningsmän.

Sverige har, som vi vet, högtidligen undertecknat en rad internationella konventioner rörande de mänskliga rätiigheterna. Här i kammaren finns många ledamöter som vid talrika tillfällen, både med och ulan fog, anklagat

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

andra statsskick för kränkning av dessa konventioner. Men samma riksdagsledamöter finner del hell i ordning, atl de själva röstar för an Sveriges medborgare fråntas grundrättigheten till försvar inför domstol mol myndighetsövergrepp och brottsliga ämbetsmän.

Jag vill påslå alt undantagslagen strider mot FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rätiigheterna av den 10 december 1948, artiklarna 2,7,8,10 och 12. Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, enligl vars artikel 6, första stycket, envar i fråga om sina civila rättigheter är berättigad till opartisk och offenllig rättegång inför oavhängig domstol, har också kränkts. En frälselag, som gör atl en grupp gärningsmän blir oåtkomliga för brottsoffren endast på grund av sina ställningar hör inte hemma i en rättsstat.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga följande.

Del är mänskligt och fullt möjligl alt fatta felaktiga beslut på felaktiga premisser. Men vi bör också komma i håg alt det är hedervärt att ändra felaktiga beslut, och det är del som bör göras nu.

Undantagslagen är en reaktionär lag. Den måsie upphävas och likheten inför lagen återinföras.

Den motion vi har väckt, nr 898, är konkret lill sitt innehåll, och jag vill yrka bifall lill den. Men jag vill göra delsamma också när det gäller motionerna 236 och 494, som har samma syfte.

BERTIL LIDGARD (m):

Herr lalman! Den fråga som behandlas i jusiilieutskollets betänkande nr 5 och som enligt sin rubrik handlar om ansvar för funktionärer i offentlig tjänst hör förvisso inte lill de lätta inom justitieutskottets ansvarsområde. Bara den som är tillräckligt självgod eller - måhända - otillräckligt insatt i problematiken kan påslå att del på områdei finns enkla och klara lösningar.

Det är verkligen till skada att debatten om ämbetsbrotten - låt mig för enkelhetens skull kalla dem så - understundom förs i ett sådant tonläge atl påpekanden om svårförståeliga eller kanske mindre lyckade ställningstaganden inom den offentliga förvaltningsapparaten för karaktären av påståenden om korruption och konspirationer; man uttalar sig om olika handläggare och beslutsfattare som om de vore busar och gangstrar som på elt bandilmässigt sätt lillvällat sig makten över samhällsmaskineriet. I själva verket rör det sig ju om högt förtjänta kvinnor och män som genom långvarigt och mångårigt arbete i offentliga funktioner visat alt de har den självständighet och den resning som krävs föratt upprätthålla t. ex. sådana funklioner som riksdagens ombudsmän, riksåklagare och justiliekansler.

Men lika illa som det är atl ta heder och ära av beslutsfattare på skilda nivåer, och naturiigtvis främst på höjderna, lika enfaldigt är det atl blåögt tro au inte enskilda människor kommer i kläm i besluismaskineriei. Det ärju i medvetandet om jusl delta som vi har tillskapat ett helt system med olika instanser där den som känner sig förfördelad har möjligheter au klaga. Och förvisso kan det någon enstaka gång också inträffa att inte bara bedömningen som sådan av sakförhållandena har sviktat utan att del även har brustit i

hanteringen pä ell oacceptabelt sätt. Därmed närmar jag mig ärendets kärna -det ansvar som åvilar funktionärer i offentlig tjänst atl med kunskap, klokskap och oväld handlägga de arbetsuppgifter som har anförtrotts dem.

Men innan jag går in på själva sakfrågan tillåter jag mig, herr talman, atl göra en kort tillbakablick över hur samhällsförvaltningen förändrats och därmed de ansvarsområden som funktionärerna i offenllig tjänst är verksamma på. Det ger nämligen en viss förklaring till vår nuvarande situation. Jag gör det inte därför atl jag skulle tro att det brister i kunskap hos mina meddebatlörer i detta sammanhang, men jag tycker all del kan behövas för klarhetens skull. Det hör till saken.

Kanske skulle jag här också vilja säga atl jag inte i alla hänseenden gillar utvecklingen såsom den formals främst på ämbetsansvarsområdet, men del aren sak av mera personlig natur. Som utskottets företrädare harjag alt hålla mig till vad som faktiskt gäller.

Nåväl! Det fanns en tid - och del är inte mer än 30 år sedan - dä ämbetsansvaret var utformat med tanke pä att den offentliga förvaltningen var i huvudsak av judiciell karaktär. Utvecklingen i vårt samhälle efter andra världskriget har inneburit en väsentlig utvidgning av det allmännas myndighetsfunktion. Del har skett genom politiska beslut här i riksdagen och i kommunerna, och förvaltningen har i ökande omfattning kommit atl inriktas på vad som har kallals aktiv samhällsomdaning, planering och produktion. Samtidigt har del allmänna för att förverkliga sina syften kunnat utnyttja en mångfald olika verksamheter vid sidan om statens och myndigheternas cenlrala förvaltningsorgan. Offentliga myndighetsfunktioner har kommit alt utövas av en mängd institutioner, några t. o. m. med mycket stark prägel av enskild verksamhet. Denna ulveckling har medfört att .frågan huruvida utövandet av en offentlig funktion varit förenad med ämbelsansvar eller ej i praktiken kommii atl avgöras med utgångspunkt i vilken verksamhet det allmänna vall för alt utöva funktionen och inte i det faktiska förhållandet att det rörde sig om offentligt beslutsfattande, oavseu hur hög nivå man befann sig på. Detta var naturligtvis högst otillfredsställande. Det började finnas alltför många beslutsfattare belräffande vilka det egentligen inte fanns några ansvars regler.

Parallellt med denna utveckling löpte en annan. Under efterkrigstiden tillväxte de offentligt anställdas organisationer i styrka, och det blev efter hand alltmer naturiigt att anpassa de offentliganställdas förhållanden lill förhållandena på den enskilda sektorn. Det har i dag kritiserats atl del har blivit på det sättet, och jag kan delvis hålla med om detta, men det är en sak som har drivits av arbetsmarknadens parter och accepterats av arbetsgivarna på detta område, varför det är svårt alt göra någonling ål del just nu. Jaghar själv under 1950-och 1960-lalen levt myckel nära den ulvecklingen, och jag skulle kunna trötta kammarens ledamöter med mycket historia på delta område. Del skall jag naturiigtvis inle göra, utan jag skall nöja mig med att konstatera alt parterna på den offentliga arbetsmarknaden blev överens om ett nytt sanktionssysiem för offentligt anställda som ansågs vara bäure

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvarför funktionärer i offentlig verksamhet

anpassat efter dagens samhällsförhållanden. Till det lagkomplex där den förändrade synen på statstjänstemannens ställning reglerades hörde ändringar i brottsbalken och vissa ijänslemannaförfaitningar liksom den en är lidigare genomförda och kritiserade ändringen i rättegångsbalken som nu för ett så stort utrymme i motionerna.

I utskotlsbeiänkandet behandlas två huvudfrågor. Den ena gäller målsägandetalan i mål mot högre tjänsteman rörande ansvar och enskilt anspråk på grund av brott i utövning av tjänst eller uppdrag. Den andra handlar om rekvisiien för brottet vårdslös myndighetsutövning.

Om jag börjar med lalan mot högre tjänstemän vill jag slå fast, och det eftertryckligt, atl det sedan länge har gällt särskilda åtalsregler och forumbestämmelser för dem. Del är med andra ord inte pä det viset att det är några höjdare inom statsförvaltningen som smugit på en omissiänksam eller okunnig riksdag en s. k. säriagstiftning för några år sedan i ell förmodat egeniniresse.

Forumreglerna innebär attlalan mot vissa högre tjänstemän skall väckas vid högre domstol när det gäller ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott i utövning av tjänst eller uppdrag. Regler om delta finns i rättegångsbalken och i regeringsformen. Forum i hovrätt har således i princip alla underrätts-domare, medan högre domare, riksdagens ombudsmän, justiliekanslern och riksåklagaren har fomm i högsia domstolen.

Det har här litel föraktfullt talats om forum privilegialum. Ja, så sade man förr i liden, därför all då även andra högre ijänstemän hade rätt att åtalas inför en högre domstol. 1965 ändrades della för byråchefer och uppäl inom förvaltningen. Del som nu återstår är egentligen bara all domare i underrätt inle skall dömas av sina kolleger utan i en högre instans. Om della är ett särskilt privilegium vill jag inte uttala mig om, men det är inte konstigare än så.

Begränsningarna i målsägandens åtalsrält, vilka lidigare avsåg s. k. ämbetsbrott, hade före 1975 ett lagtekniski samband med forum reglerna. En sådant samband finns alltjämt när det gäller ämbetsmän med forum i högsia domstolen. Sambandet i övrigt är numera knutet till reglerna om riksåklagarens exklusiva behörighet enligt 7 kap. 4 § rättegångsbalken. Della lagrum gäller i princip ämbetsmän med tjänst såsom byråchef eller högre tjänst.

När del gäller den av Per Gahrton och apk väckta frågan om man skall ha kvar begränsningen i målsägandens taleräit mol högre ämbetsmän bör man till en början pröva frågan om målsägandens åtalsrält över huvud taget bör behällas. Reglerom målsägandens taleräit har funnits länge. De har ansetts utgöra en garanti mot felaktiga avgöranden av åklagare och en kontroll av deras verksamhet. Det enskilda åtalet har också ansetts ha en s. k. uppräiielsefunklion, dvs. funktionen att utkräva vedergällning för en oförrätt.

Men - ärligt talat - hur ser egentligen målsägandens inlresse ul i della sammanhang? Man talar om en uppräiielsefunklion. Betyder detta au mälsäganden blir upprättad i den skada han har lidit, om han i en domstol lyckas fö sin motpart fälld för något brott som denne har begått, och dömd till

böter eller kanske fängelse? Nej, naturligtvis inte. Del är inle hämnd som mälsäganden skall ha. Del är en rättsuppfattning som vi har övergivit för länge sedan och väl numera t. o. m. anser vara ganska omoralisk. Men atl ge ersättning för den skada som mälsäganden har lidit är mer i linje med ett modernt synsätt och kan hjälpa oss atl bli fria frän det faktiskt rätt reaktionära synsätt som präglar molionerna på denna punkt.

Här har vi - åtminstone delvis - redan nu färdiga lösningar. Arbetsgivaren är genom den skadeståndslagstiftning som vi har ansvarig för den skada som arbetslagaren vållar - även pä den offentliga sidan. Del är lill staten/ arbetsgivaren som mälsäganden skall hålla sig, när han söker upprättelse och ersättning för den skada som han har lidit. Sedan är del arbetsgivarens sak atl bedöma karaktären av den försummelse eller det brott som har förekommit och vidta åtgärder, som hänger samman med förhållandet arbetsgivare-arbetstagare i gällande lagreglering. Skulle den skadeständslagstiftning vi har inte vara till alla delar lillfredssiällande-där pekade Alf Lövenborg med full räll på en punkt - skall vi ändra på den saken, inte på möjligheterna för mälsäganden alt släpa sin motpart inför domstol föratt fä honom dömd till ell eller annat straff Jag iror fakiiski alt delta är ett för mälsäganden betydligt bättre säu att lösa problemet än om han skulle ivingas föra sin egen talan inför domstol gentemot den direkl försumlige. Silualionen blir så alt säga mera lidelsefri. Han riskerar inte att möta en enskild motpart vilken i sitt eget välförslådda intresse måsle tillgripa all argumentering och all teknik som kan erfordras föratt han inte skall bli ådömd elt skadestånd som kan bli förödande för honom. Det är med andra ord inte alls säkert alt motionärerna djupast sett tillgodoser den rällslösa allmänheiens iniressen om deras önskemål blir tillgodosedda. Jag utgår ifrån all ingen av motionärerna finner del särskilt behjärlansvärt all stödja en filosofi, där hämndmotivel är ett väsentligt inslag.

Belräffande justiiieuiskoliels uttalande i belänkandel har några av mina företrädare här i talarstolen kritiserat -ja, betecknat del som skrämmande från historisk synpunkt m. m. - atl man där säger atl en viss begränsning sedan länge funnits i svensk rätt och motiverats med önskemålet atl skydda dessa ijänsiemän mol obefogat åtal eller ogrundad talan om ersättning. Detta är inie utskottets eget uttalande, ulan man konstaterar atl del är en argumentering som använts tidigare i sammanhanget. Jag tror atl del var Alf Lövenborg som frågade var ullalandet förekommit. Jag kan säga alt det senast förekom i samband med den arbeislagsliftning som infördes 1965 för offeniligt anslällda tjänstemän, men uttalandet har även förekommit vid elt flertal tillfällen lidigare.

Herr lalman! Jag har funderat myckel på jusl det här s. k. önskemålet, kanske inte riktigt på del säll som motionärerna anserall man skall, nämligen atl del skall leda till att man avskaffar åialsfriheien eller inför allmän åtalsrält över hela linjen, utan tvärtom på elt annat sätt. Jag har inle riktigt kunnat se för mig var och hur gränsen går mellan högre och lägre tjänstemän, mellan beslutsfattare av olika slag. Jag har funderat på om man inte i stället skulle gå den vägen all man införde den här åialsfriheien för samtliga tjänstemän

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

under den klart angivna förulsäitningen atl man förstärker målsägandens möjligheter att få upprättelse för skada han lidit genom en välutvecklat skadeslåndsinsiilut.

Detta har inte varit aktuellt i det här sammanhanget, och därför har utskottet inte gjort något uttalande om den saken. Funderingen är således något som jag själv får slå för, men jag vill ändå ha det sagt.

Nu vill motionärerna gå den motsatta vägen: man vill utöka den enskildes åtalsrält. Om det harjag inle mycket mer alt säga än all det inte riktigt slår i överensstämmelse med del moderna länkande som förekommer pä området, vilket t. ex. kom fram i ålalsrättskommilténs betänkande för några år sedan och som innebar atl man skulle avskaffa den enskilda åtalsrällen över huvud taget.

Får jag så övergå till den andra huvudfrågan: rekvisiien för brottet vårdslös myndighetsutövning. Bestämmelserna i 20 kap. 1 § brottsbalken om myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning tillkom i samband med ämbetsansvarsreformen 1976. Brottet myndighetsmissbruk är uppsåtligt, medan värdslös myndighetsutövning är elt oaktsamheisbroll.

För ansvar för vårdslös myndighetsutövning krävs atl oaklsamheien skall vara grov; i annat fall kan endasl disciplinansvar enligl lagen om offentligt anslällda komma i fråga.

Beträffande frågan om vad som skall anses som grovt saknas det tyvärr en fast domstolspraxis. En tingsrätt har i en dom 1977 bedömt huruvida vaklhavande polisbefäl gjort sig skyldig lill värdslös myndighetsutövning genom all ge order om gripande av en person ulan all ha förvissat sig om all beslut fatlats om gripandet. Med beaktande bl. a. av polisbefälets pressade arbetssituation vid tillfället fann tingsrätten att oaklsamheien ej kunde bedömas som grov. RÅ, JO och JK har vid några tillfällen prövat frågan humvida tjänstemäns oaktsamhet varit grov och bort föranleda ålal för värdslös myndighetsutövning. Som tidigare sagts har något ålal inte väckts. Man har inle funnit oaklsamheien grov, och man har i slällel gjort anmälan till statens ansvarsnämnd för prövning av disciplinansvar enligt lagen om offentligt anställda. Ett myckel omdiskuterat fall gällde ansvar för en åklagare och en domare för felaktigt anhållande och häktande av en advokat. 1 ärendet förde både JO och JK lalan i ansvarsnämnden, JO mol åklagaren och JK mot domaren.

Genom den utformning som juslitieulskollel har gett sitt betänkande har vi enhälligt hemställt alt motionerna inle skall föranleda någon åtgärd från riksdagens sida, och jag anhåller atl riksdagen bifaller utskottets hemställan. Men det finns en sak jag skulle vilja understryka i belänkandel. Delar när vi som tillägg till vad vi har sagt tidigare påpekar alt "en utvärdering av ämbetsansvarsreformen inom någon tid framstår som påkallad". Det parti jag företräder har vid några tillfällen lidigare motionerat om en sådan översyn. Våra motioner har avslagits med motiveringen alt man inte har haft tillräckligt underliggande maierial,och det har vi fött finna oss i t. v. Nu säger utskottet - och det är elt enhälligt utskott - all en utvärdering kan vara motiverad efter hand. Jag vill sluta, herr talman, med all konstatera att en

sådan utvärdering pä vissa punkter har börjat och all jag hyser en förhoppning all man skall gä in på slörre och tyngre saker lämligen snart.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Bertil Lidgards ganska defensiva hållning är intressant och illustraliv för ett justiiieutskott som naturligtvis måsle känna sig trängi av den inle särskill behagliga debatt inför offentligheten som delta betänkande vållat. Jag ärden förste all hålla med Bertil Lidgard om alt denna fråga inle är så enkel, dels därför all fast praxis saknas, dels därför all del i den gamla tjänsiefelsinstiiutionen liksom i målsägandetalansinslitutionen naturligtvis finns negativa drag. Det är inte något man kan rekommendera. Vad vi har gjort ärall vi har pekat på det betänkliga i atl denna institution inskränks eller avskaffas utan att någon vettig kontrollmekanism sätts i stället. Det är där det betänkliga ligger.

Bertil Lidgard drar hell felaktiga slutsatser när han är så här defensiv och medger atl lägel är mycket svårt och oklart. Den slutsats jag lycker vore naturiig atl dra är alt om del är så oklart och så svårt alt avgöra vad man egentligen gjorde här i riksdagen när man fattade beslutet 1974, borde man snarast se till alt lagen blir formulerad klarare och inte, som Bertil Lidgard gör, dra slutsatsen atl allt är gon och väl så atl man ingenting skall göra. Detta med utvärdering trorjag inte alls på. Har man skapat försämringar i ett rättssystem är det mycket svårt att göra utvärderingar. En mängd av de processer, mål eller ärenden som skulle ha kunnat ge stoff är fakiiski inle längre möjliga genom de nya bestämmelserna. Vad det här handlar om är följande;

Oavsett alla oklarheter och oavsett det juridiskt väldigi komplicerade när man skall försöka bedöma vad det här handlar om, så är del ändå några saker som framstår som lydliga och som jag tror all inle heller Bertil Lidgard bestrider.

För det första har riksåklagarens åtalsmonopol blivit utvidgat genom förändringen 1974 och 1975,

För det andra har flera typer av brott än de lidigare ämbelsbroiten kommit att föras in under delta riksåklagarens åtalsmonopol. Del trorjag inte heller alt man kan bestrida. Sedan kan man diskutera vilka brott del rör sig om, I den kritiska diskussionen förekommer ibland uttalanden som lyder på all del skulle handla om snart sagt vilka brott som helst. Den uppfattningen delar inte jag, men tydligt är atl fler brott har hamnat under RÅ:s ätalsmonopol med den nya formuleringen än vad som var fallet med den gamla.

För del iredje har dessa utökade privilegier, som del olvivelakligl handlar om, för vissa högre tjänstemän inneburit alt deras möjligheter atl utöva påtryckningar på eller uppträda otillböriigt gentemot underordnade i tjänsten har blivit slörre. De underordnades rättsställning har blivit osäkrare och inte som man ursprungligen avsåg i samband med 1965 års reform, nämligen all den skulle bli tryggare och säkrare.

Jag iror alt dessa förhållanden är hell obestridliga, och detta utgör kärnpunkten i kritiken. Sedan kan man diskulera vargränserna går exakt och hur praxis kommeratt utvecklas, men kärnan i kritiken ligger i att vissa sidor

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

av de medborgeriiga fri- och rättigheterna har minskat. Med della harjag inle sagt att inle också jag tycker alt del vikliga i sammanhanget är alt den framlida ordning som bör eftersträvas inle skall kännetecknas av något önskemål om alt klämma ål någon viss person inom förvaltningen, utan huvudsyftet skall vara att vinna rättelse.

Jag vill fråga Bertil Lidgard; Är del en riktig tolkning jag gjort när jag sagt atl RÄ:s ätalsmonopol har blivit ulvidgal, alt flera brott än lidigare har hamnat under della monopol och atl della också måsle ha påverkal den maktpolitiska situationen mellan överordnade och underordnade tjänstemän inom förvaltningen till de underordnades nackdel och de överordnades fördel? Jag lycker nämligen alt della är obestridligt.

Lät mig ge en lilen illustration till vad del här problemet prakliskl skulle kunna handla om. Den amerikanska medborgarrällskämpen Angela Davis blev på sin lid utsatt för en lång rad allvarliga trakasserier i del amerikanska rätissysiemei - oberättigade trakasserier, som del senare visade sig. Bl, a, miste hon sin tjänst. Men i del amerikanska rättssystemet med alla dess brister och hur korrupt det i långa stycken än är - säkert slår del allmänt sett lillbaka för det svenska i del avseendet, del vågar jag påstå - finns en möjlighel all gä lill domstol och fö vissa byråkratiska förvallningsbeslui överprövade, Angela Davis lyckades genom en process i domstol fö tillbaka sin tjänst. Något sådanl skulle icke vara möjligt här i Sverige, Hon skulle icke ha kunnat uppnå moisvarande upprättelse. Talar inle del om, att det här finns en brist i det svenska rättssystemet som accentuerats genom förändringarna 1974 och 1975 och som vi med det snaraste och egentligen helst i dag borde göra någonting åt?

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Bertil Lidgard betonade i sitt tämligen balanserade anförande några saker. Bl, a, sade han: Det handlar om högt förtjänta kvinnor och män. De har all sköta sina sysslor med oväld.

Visst skall degöra det, Bertil Lidgard, Men denna fromma tilltro är inle bara rörande ulan också farlig. Det för inte handla om atl släpa människor inför domstol, säger Bertil Lidgard, Men andra människor släpasju inför domstol, för att nu använda Bertil Lidgards terminologi. Det är inte fråga om hämnd, utan det gäller alt konstatera om brott har begåtts och iså fall all åstadkomma rättelse. Nej, ingen advokatyr i världen, inga skönmålningar, kan dölja all del här handlar om en sjuk sak, nämligen kränkningen av principen om likhet inför lagen. Del är ju della det handlar om. Trots i övrigt kategoriska formuleringar i justitieutskottets betänkande är det tydligt alt man inom justilieutskoltet har känt en viss olust, eftersom man fömtsälter en kommande utvärdering av ämbetsmannareformen, som har klart samband med den fråga som tagits upp i motionerna. Om jag förstått rätt har den

utvärderingen påbörjats. Del vore av inlresse all fö vela när den skulle kunna vara fördig.

Jag tycker atl del är ell dåligt försvar när Bertil Lidgard rätt myckel uppehåller sig vid alt del har funnits begränsningar lidigare. Saken ärju den att begränsningarna vidgats. Tidigare hade riksåklagaren åtalsmonopol vid s, k, självständigt ämbetsbrott, som tagande av mutor. Men 1974 utvidgades ålalsmonopolei mot dessa höjdare - och det är detta hela diskussionen rör sig om - från atl gälla enbart ämbetsbrotten lill att gälla samtliga brott enligt brottsbalken, vilka begåtts under ämbetets skydd. Vi vill i demokratins namn all en lag som begränsar åtalsrällen mol vissa kategorier avskaffas och att likheten inför lagen återinförs. Den likheten har som bekant betänkligt naggats i kanten genom lagändringen 1974, Jag tyckeratt Bertil Lidgard i sitt anförande ganska väl återspeglar den olust inför detta som ju också finns djupt inne i det borgerliga lägret.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

PER GAHRTON (fp);

Herrialman! Det görnaluriiglvisetlsympatiskt intryck nären ulskolisordförande ägnar sig ål privata funderingar, då han skall försvara elt belänkande .som han står bakom. Och det gör också ell sympatiskt och litet rörande intryck när en moderat politiker gör sig lill tolk för en kritik av gammal klassisk hämndfilosofi inom kriminalpolitiken. Just del sammanhanget -en moderat politiker tillhörande ell parti som för inte så länge sedan pläderade för sharp-short-shock som ett medel alt komma åt ungdomsbrottsligheten -gör att man blir litel misstänksam. Och del har man all anledning alt vara när man hör att den huvudsakliga slutsatsen av såväl de privala funderingarna som den här humanitära kriminalvårdsfilosofin ärall man egentligen borde la bort målsägandetalan över huvud laget, alt man över huvud taget inte borde ha möjligheter atl släpa folk inför domstol och döma till straff när det gäller ijänstemän som begår brott i tjänsten. Det varju del Bertil Lidgards argumentation gick ut på: vi skall inle vara hämndlystna mot tjänstemän som förlrampar våra rättigheter. Det låter humant och fint. Vi skall vara nöjda med atl vi för skadestånd eller på annat sätt rättelse i sak. Och så försöker han koppla del till något slags allmän trend i samhällets kriminalpolitik, som om vi hade slutat alt straffa de vanliga smälju varna, som om del hade varit någon som hade krävt an vi skulle sluta atl straffa de vanliga småljuvarna, som om del hade varil någon som någonsin i debatten om human kriminalvård hade krävt alt vi skulle avskaffa brottsbalken. Det har vi aldrig krävt. Vi har krävt all påföljdens utformning skall vara human och adekvat, men vi har aldrig krävt atl man skulle sluta atl beivra brott, vi har aldrig krävt all rånaren, tjuven och alla de vanliga brottslingarna skulle gå fria, men vi har sagt atl påföljden skall vara adekvat - det är den inle alltid i dag. Nu bågnar fängelserna i landet. De är överfulla av för det mesta vanliga småljuvar och även av en del slörre tjuvar.

Men i del sammanhanget framstår det som ganska märkligt när man pläderar för att just tjänstemän - framför alll de högre ijänsiemännen - nu skall behandlas i enlighel med del allra sista skriket i den humanitära

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

kriminalvårdsfilosofin. Del är då inle nog med all påföljden skall vara human, ulan brotten skall inte fö någon påföljd alls. Den som blivit utsatt för brottet skall nöja sig med ett litet skadestånd, och vill han komma åt den som har förtrampai honom, anses han vara en primitiv hämndfilosof

Jag tror atl vi skall genomskåda del resonemanget ganska kraftigl. Det kanske hänger samman med alt Bertil Lidgard liksom många moderata politiker och mänga jurister - inle minst moderata jurister - har en litet overklig syn pä hur det egentligen ser ut i samhällel. Han inleder med att ä ena sidan slå mol dem som ulmålar förtjänta tjänstemän som bedragare. Men å andra sidan slår han naturiigtvis också mol alt det begås fel - sådana skall inte förekomma. Han resonerar ungefär som om de höga tjänstemännen och de som blir förtrampade vägde lika i vågskålen och all han därmed på något sätt har visat att han är balanserad.

Men det grundläggande problemet är att de inte väger lika. Även om myndighetspersonen och den vanliga enskilda lilla människan var formelll likställda inför lagen, skulle de ändå vara reellt icke jämställda - det vet vi. Del var inle länge sedan en ulredning visade hur sior procenl av befolkningen som tillhördes, k. politiskt fatliga människorna-sädana som inte förmår atl hävda sig, som inte vet vart de skall gå och som inte har en aning om de juridiska irrgångarna. Även om vi hade den formella jämställdheten, vore del ell gigantiskl sociall problem alt skapa en reell jämställdhet inför lagen. Men härar problemet atl vi inle ens har den formella jämställdheten och likheten inför lagen. Del är del som är problemaliken, och vi kräver en formell likhet inför lagen i detta enskilda fall.

Självfallet skall vi behälla möjligheten atl med målsägandetalan och på annat sätt sakföra och döma dem som begår brott som ijänstemän, precis som vi skall sakföra och döma andra som begår brott. Men del behöver inte ske av hämndlystnad - del kan vara allmänprevenliva eller individualpreventiva skäl som ligger bakom detta. Det är kanske sä att den högre tjänsteman som begär ett brott är i behov av behandling i form av psykodrama, gmpplerapi, psykoanalys eller något sådant, och då skall han självfallel ha del. Om någon av de högre tjänstemännen begår många sådana fel kan del ju bero på inre störningar och inre problem, och vederbörande skall då ha en human vård precis som de små tjuvarna som ju utgör majoriteten i våra fängelser.

Men vi skall inte blanda ihop begreppen. Här gäller det nu att skapa likhet inför lagen och inte några illusioner om alt del handlar om human eller inte human kriminalvårdspoliiik, fördel gördel inte. Del handlarom en enda sak: likhel inför lagen eller icke. Röstar man för motionerna, är man för likhet inför lagen. Röstar man däremoi mot molionerna, kan man icke när man lämnar denna kammare hävda alt man är för likhel inför lagen.

CARL LIDBOM (s):

Herrialman! Det är kanske med en viss ivekan somjag "ramlar in" i denna debatt, som plötsligt blivit patetisk, med tal om likhet inför lagen och inför rättvisan. Men när vi nu harärendet på kammarens bord kan del ändå vara av intresse atl klara ul vissa saker.

Del är i själva verket två debatter som förs just nu. Den ena handlar om enskilt åtal. Om jag fattade honom rätt, kräver Per Gahrton all besiämmelserna om enskilt ålal mol ijänsiemän skall ändras, så au alla tjänstemän oavsett grad skall kunna åtalas av enskilda personer som har lidit skada, och det är naturligtvis ur formell synpunkt elt krav på likhet inför lagen. Jag medger utan vidare au det är svårt atl riktigt se den rationella poängen i all vissa skall kunna bli utsatta för enskilt åtal men inle andra. Men jag kan inte hjälpa alt jag för en gängs skull måste hålla med Bertil Lidgard när han knyter några personliga reflexioner till detta, där han ifrågasätter om del inte över huvud tagel gäller ett antikverat system.

Det är klart att brotl skall beivras vare sig de begås av tjänstemän eller av andra människor, men är del inte ett litet antikverat system att brotl skall beivras genom ålal som väcks av enskilda personer? Är inte åklagarmyndigheterna lill för alt beivra brott? Varför skall några andra än åklagarmyndigheterna väcka åtal vid domslolar med krav på straff? Att enskilda människor kan ha anspråk när de blivit utsatta för ett brott kan jag förslå, men del är i första hand elt skadeståndsanspråk; den som lidit skada skall ha ersättning. Och del skall han fö. När del gäller sådana som har lidit skada på grund av statlig befattningshavares försumliga ämbetsutövning finns en särskild lagstiftning om delta, och är denna inte bra för man väl ta upp den lill debatt.

Jaghar fakiiski rätt stor sympati för tanken att man istället föratt enskilda människor skall ha rätt alt åtala andra människor, vare sig dessa är ijänsiemän eller inte, skall överväga alt gå den motsatta vägen; atl avveckla alll vad enskilt åtal heter och låta åialsbehörigheien ligga uteslutande på åklagarmyndigheten. Del är den ena debatten.

Den andra debatlen som förs här gäller frågan om vi inte nu genom en serie reformer i själva verket försämrat människornas rättsskydd därför atl det finns sämre möjligheter atl påtala och rälla till felaktiga beslut av tjänstemän.

Är del så är det kanske illa, och då för vi fundera över vad vi skall göra åt detta, I och för sig finns flera olika vägar atl gå för den som har blivit föremål för ett felaktigt beslut från en tjänstemans sida. Besvärsvägen är en väg. En annan väg är all man kan vända sig till JO, som kan påtala det hela. En tredje väg är att staten kan la upp fallet via riksåklagaren, justiliekanslern eller någon annan.

Del skall väl inte förnekas all den ämbetsansvarsreform som genomfördes för några år sedan innebar en begränsning av JO:s aktionsmöjligheter och en begränsning i möjlighelerna att ingripa med straff mol tjänstemän som gjort sig skyldiga till försummelse. Det vanliga tjänstefelet avskaffades nämligen och ersattes med ett vanligt disciplinärt arbetsgivaransvar. Egentligen ärdet stor skillnad på tjänstemän i privata företag och tjänstemän som är anställda i ell verk och har alt utöva makt och myndighet. Del kan fordras större möjligheter att ingripa mot dem som har anförtrotts att utöva offenllig makt. När ämbetsansvarsreformen logs ansågs au man kunde tillmötesgå arbeis-marknadsparternas önskemål och framför allt de anställdas organisationers

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

önskemål atl komma bort från det gamla ämbetsansvarssysiemet, därför att man ansåg alt övriga korrektiv var tillräckliga. Man hade ulöver besvärsmöj-ligheien också JO-instiiulionen, och det fanns då en allmän uppfattning både bland anställdas organisationer och bland politiker att JO-insiilulionen nog skulle kunna fungera tillräckligt effektivt, även om del enkla tjänstefelet avskaffades. De som tänkte så kunde peka på del faktum atl JO under alla de är tjänstefelet existerade mycket sällan väckte några ålal. JO:s ämbetsberättelse utges varje år. Del är en diger lunta som kommer på riksdagsmännens bord. I denna ser vi resultaiei av hans granskningar, både av hans inspektioner och av hans prövning av enskilda klagomål mot tjänstemäns förfarande. Del är utomordentligt sällan som några ärenden hargått till åtal. Och ändå har alla dessa uttalanden från JO, där han påpekal hur lagen borde ha tillämpats, hur ell beslut varit försumligt, hur en tjänsteman har uppträtt felaktigt, haft sin korrektiva effekt och varit elt slöd för enskilda människor mot myndigheterna. Jag tror det är litet förhasial atl börja döma ut ämbetsansvarsreformen, som vi var relativi ense om för elt antal år sedan. Den dag dä del visar sig atl rättsskyddet för den enskilde kraftigt försvagats genom ämbetsansvarsreformen för man väl ta upp den diskussionen mera allmänt, men jag har svårl alt i den här debatten känna igen mig, vare sig i Jörn Svenssons eller i Per Gahrtons patetiska utläggningar.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Till Carl Lidbom, som här hånfullt lalar om patelik när han hör våra betänkligheter mot en reform som har minskal medborgarnas kontrollmöjligheter, vill jag säga au vi inte för den här debatlen för att herr Lidbom skall känna igen sig, ulan för all undersöka om medborgarna har fött försämrade rättigheter.

Herr Lidbom lalar myckel om JO-institulionen,men när den kommer upp lill debatt - vilket sker här inom korl - kommer det inle atl vara någon svårighet för oss som är kritikerav detta system att påvisa all JO:s uttalanden är verkningslösa därför all de kan göras gång på gäng mol samma myndighel, medan man i den myndigheien forlsäiler atl göra precis del som JO har kritiserat, eftersom man vet alt JO inte är farlig längre. Detta hör bl. a. samman med all JO inte kan och .inte vill åtala.

Jag vet inle om herr Lidgard har begärt ordet, men jag saknar hans omdöme om de frågor jag ställde, som jag tycker ar kärnfrågorna.

1. Ärdet faktiskt så-som jag menar all det lydligen är-att riksåklagarens åtalsmonopol har blivit ulvidgal?

2. Och är del fakiiski så au de brotl som hamnar under riksåklagarens ätalsmonopol också har utökats? Det är inte längre bara ämbetsbrott, utan del kan också vara andra brott begångna i tjänsten.

3. Har inle detta ökade skydd för de högre tjänstemännen medfört inte bara att dessa högre ijänstemän är mer skyddade gentemot medborgarna i allmänhet och deras möjligheter alt söka sin rätt utan också i viss mån all balansen mellan överordnade och underordnade har rubbals lill de underordnades nackdel?

Jag vill också upprepa den fjärde fråga somjag lidigare ställt, och jag hoppas alt herr Lidgard går upp och besvarar även den, eftersom också den är en kärnfråga; Hur skall man, när man nu lalar om en utvärdering av praxis, kunna fö någon vettig sådan utvärdering när man redan genom den reform som vidtogs 1974 och 1975 har lagil bort de formella möjligheterna alt anhängiggöra just den lyp av mål som skulle ha varil intressanta och som hade kunnat bilda grund för en utvärdering av detta rättssystem?

Jag ställer frågorna i medvetande om all mycket beror på hur de besvaras. Om de besvaras med ja, dvs. att RÅ:s åtalsmonopol har utvidgats, alt de skyddade brotten har ökal osv., då har man medgell alt förändringarna 1974 och 1975 ledde till en försämring av medborgarnas rättsskydd, och då borde man inte ha företagit dem. Och när man nu alltså har företagit dem bör man snarast avskaffa dem.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

PER GAHRTON (fp);

Herr lalman! Jag tror inle alt vare sig svenska folket eller kammarens ledamöier blir särskill förvånade över atl Carl Lidbom kallar principen om likhet inför lagen för någonting patetiskt.

Men mera seriöst sett är del en ganska intressant debatt som vi har fört. Den började med elt antal molioner, i vilka framhölls att det fanns ett inslag av rättsröta i lagstiftningen och all del rådde brislande jämlikhet, som vi vill rälla lill.

Juslitieulskottel ville bevara den rättsrötan, men nu har justitieutskottets ordförande och den ledande socialdemokratiske justitiepolitikern haft privala funderingar här och meddelal all de inte bara vill bevara vad vi menar är ett inslag av rättsröta utan alt de också vill utvidga och generalisera den. Del är elt politiskt anständighetskrav att vi snarast för veta om della bara är dessa båda politikers privata funderingar eller om del här i riksdagen föreligger majoriiei för all man hell skall ta bort det som professorn i processrätt Per Olof Ekelöf kallar fördel yttersta värnet för medborgarnas fri- och rättigheter. Han sägeratl målsäganderätt är medborgarrätt. - Del är inle någon patetisk politiker vem som helst som säger del; del är professorn i processrätt här i staden. Men della värn säger nu dessa båda talare alt de vill avskaffa. Om de har sina partier bakom sig skulle del innebära en majoritet i riksdagen för att ta bort denna grundläggande rättighet. Om det är på del sätiei behövs det verkligen en ordentlig folklig mobilisering lill försvar för denna rättighet, som ur det höga jurislperspeklivel naturligtvis kan ses som något antikverad. Det är ganska antikverat och opraktiskt, säger Cari Lidbom, alt brott skall beivras genom ålal av enskilda personer. Vi harju vår räilsapparal, och den skall vi väl lila pä till 100 %, säger Cari Lidbom. All den enskilde kanske går hela vägen och ändå inle anser sig ha fölt rätt utan upplever del som en grundläggande sista rättighet atl kunna väcka ett åtal, det är litet antikverat, opraktiskt och inle särskilt rationellt. Men vi vill inle ha ell samhälle som bara är rationellt i formell bemärkelse, elt samhälle där man möjligen från höjden kan leda i bevis all det råder rättssäkerhet, utan vi vill ha elt samhälle där man också från den andra utgångspunkten, från gräsrötterna, upplever alt del

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

råder rättssäkerhet. Vi vill ha ell samhälle där man kan säga alt höjdarna i ■ varje fall inle täpper lill hålen, atl man har chansen all driva sin sak så långt det rimligen är möjligl och alt man har chansen att i sista hand gå lill domstol.

Jag kräver - och jag lycker atl del är ell rimligl krav eftersom det är framträdande polirliker i dessa båda partier som har uttalat sig - att de själva eller andra representanter för socialdemokraterna och moderata samlingspartiet klarläggerom delar partiernas ståndpunkt all målsägandetalan helt skall las bort ur den svenska lagstiftningen. Det är verkligen ett besked som vi har rätt atl fö.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Carl Lidbom sade i sill anförande alt del inie kan förnekas att det blir en begränsning i möjlighelerna alt åtala för brott. Jag tycker all del är ell vikligt konstaterande, och därav bör man dra någon slutsats. Del är tyvärr det som Carl Lidbom inie gör.

Han framhöll också all JO sällan går lill åtal. Det är verkligen inte något argument för lagens bibehållande i dess nuvarande utformning.

Vidare framhöll han atl om det har visat sig all del har blivit negativa konsekvenser av lagändringen för man ta den debatten i dess helhet. Det är faktiskt del vi vill göra. Del pågår redan en sådan deball på fältet, och svaret finns egentligen redan: Del var elt felaktigt beslut.

Det finns ell gemensaml ansvar i denna kammare för det beslut som logs. Del beror på att riksdagen inte var observant, alt man log lagen utan protester. Men om man redan nu har kommii underfund med alt den är felaktig, bör inte prestigeskäl hindra de folkvalda frän att ändra lagen. Och den kommeratt ändras,det ärjag övertygad om. Fördel finns en opinion mot undantagslagen bland de breda folklagren, och den opinionen växer. Opinionen finns också bland de borgerliga, det harjag fött många vittnesmål om, och naturligtvis djupt inne i socialdemokratin.

Jag vill inle påstå all Sverige är elt fascistiskt land, som del har stått i vissa av de kritiska artiklarna mol lagen. Däremoi har vi sagt alt lagen egentligen har en fascistisk anstrykning och är reaktionär. I en given politisk situation kan den användas på ell sätt som hell undergräver medborgarnas rättsskydd och möjligheter att skydda sig mot övergrepp. Det finns redan många exempel på hur denna lag har använts på ett otillständigt sätt. Jag behöver bara nämna fallet Helmers. Det kan bli många liknande fall, rällsövergrepp och ärenden där ämbetsmännen skyddar varandra om lagen för vara kvar.

Nu föreligger tre molioner i delta ärende. Om riksdagsmajoriteten säger ja lill dessa återställs elt rubbat förtroende, och då knäsätts den rikliga principen om likhet inför lagen. Det är detta del handlar om.

CARL LIDBOM (s);

Herr lalman! Jag skall inie ta många minuter i anspråk. Lät mig bara säga till Per Gahrton och Jörn Svensson: Hetsa inte upp er! Jag är inte alls hånfull, och jag är inle överlägsen i sammanhanget. Men går man ul med så slorl patos

som ni gör är det naturiigtvis svårare att sedan backa ur, och det är nu läget speciellt beträffande Per Gahrton. Han har kört huvudet i väggen och tappat sinnet för alla proportioner över huvud taget. Det blir inte bättre av atl han citerar en gammal hygglig men mycket konservativ pensionerad professor i processrätt. Hardenne professor skrivit atl medborgarrätten ytterst hänger på målsägandetalan så är del överord som jag är övertygad om atl han själv skulle vilja ta lillbaka.

Del är inte så all rättssäkerheten i vårt land ytterst hänger pä att vi vanliga vardagsmänniskor kan ställa varandra inför åtal. Rättssäkerheten hänger på all del finns en fungerande rättsordning med åklagarmyndigheter, JO-inslitutionen och en massa andra rältssäkerhetsgaraniier. Detta med enskilt åtal är fakiiski något utomordentligt antikverat. I praktiken har svenska folkel dess bättre slutat med att åtala varandra. Del förekom myckel under medeltiden, och del kanske också förekom en del pä 16(X)- och 1700-lalen, men numera förekommer det praktiskt taget inle alls. Vi låter åklagarna sköta den uppgiften. Jag tror att det aren riklig ulveckling som viskall låta fortsätta. Det är inte friheten som ramlar sönder om man avskaffar målsägarnas åtalsrätt, herr Gahrton.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Carl Lidbom har ett myckel övermaga sätt att tala i den här frågan. Det tar sig uttryck i att han är hånfull mot dem som har uttalat betänkligheter inför det här problemet. Del lar sig också uttryck i alt han medvetet förvränger innebörden i det citat som Per Gahrton använde sig av. Del slår inle alls sä all medborgarrätten "hänger" på detta. Det slår att målsäganderätien är medborgarrätt, att den tillhör medborgarrätten - del är innebörden. Var snäll och var korrekt i det stycket, herr Lidbom!

Jag begärde egentligen ordet för att jag lycker det är illavarslande att man inte kan få elt svar från de herrar som är så benägna atl här komma med privala funderingar över allt möjligt pä hur det verkligen ligger till med förändringarna 1974-1975. Jag har nu vid tvä tillfällen försöki atl fä svar av justiiieuiskoliels talesman.

Är det de faclo sä atl förändringen 1974-1975 innebar att riksåklagarens åtalsmonopol utvidgades? Är det de faclo så att med den nya formuleringen flera brott hamnade under delta speciella skydd, så att möjligheten för påföljd för högre tjänstemän som hade gjort sig skyldiga till brotl därmed minskade? Är del så, eller är del inte så? Ni måste väl ha en mening om det. Ni harju så mycket privala meningar om alll möjligt annat som är relativt marginellt i sammanhanget. Jag lycker all man borde kunna få ett besked.

Innebar förändringarna elt utsträckande av de brottstyper som kom under detta särskilda åtalsmonopol, måste man säga atl de enskilda medborgarna generellt sett också fick sina möjligheter alt söka sin rätt reducerade. Del måste bli den oundvikliga logiska konsekvensen av del hela. Och del är det jag lycker vi skall diskulera.

Sedan kan man diskulera, som Carl Lidbom gör, huruvida målsägandetalan, denna gamla institution, i framtiden kan vara det bästa sättet att komma

7 Riksdagens proiokoll 1978/79:27-28

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

till rätta med problemen. Man skall emellertid inte håna denna gamla räu med alla dess brisler och ibland kanske orimliga konsekvenser, med mindre än atl man har något vettigt att sätta i stället som medför samma kontrolleffeki gentemot de högre ämbetsmännen.

PER GAHRTON (fp):

Herr lalman! Jag skall inie förlänga debailen särskill myckel. Jag brukar inte åberopa aukloriteler, men del är klart atl om man själv såsom icke varande jurist blir betecknad som både okunnig och patetisk när man försöker plädera för principen om likhet inför lagen, kan det kännas meningsfullt all konsialera att en professor i processrätt inte bara skrev i en bok forell antal år sedan utan upprepade i Dagens Nyheter för ett par veckor sedan, alt hans uttryck "målsägarräli är medborgarrätfockså gäller lagens utformning som den är i dag. Det hade varil iniressantare om Carl Lidbom och för den delen också Bertil Lidgard här hade kunnat ge besked om vilken politisk dignitet deras privala funderingar har. Del ärju ändå del som ärdet vikliga med den här debatlen. Den har varit mera skrämmande än jag hade fruktat. Den har visat all del kanske finns en majoriiei i Sveriges riksdag för alt hell avskaffa målsäganderätten. Vi som motionerade hade inte kunnal ana en sådan opinion. Vi förutsatte atl man skulle ha kvar målsäganderätien som den varsedan gällde det om man skulle ha kvar privilegierna för vissa högre Ijänstemän eller om man skulle utvidga målsäganderätien, som vi ville. Även om det beslutet inle skall fattas i dag vet vi nu all det kanske finns en majoriiei föratt helt ta bort den grundläggande rättigheten. Jag tyckeralt man kan begära ett besked på den punkten: Är det privata funderingar eller är del förankrade politiska ståndpunkter?

BERTIL LIDGARD (m);

Herr talman! Till Per Gahrton kan jag säga atl del bäraren privat fundering -det angav jag och han har själv upprepat det flera gånger. Men det är fakiiski på det sättet, herr Gahrton, att en offenllig utredning ulan invändningar lagl fram det förslag jag hänvisade lill.

Jagskall försöka svara pä Jörn Svenssons fråga-det är verkligen inle lätt-om riksåklagarens befogenheter har förminskats eller utökats. Det finns nämligen ingen klar definition av vad som kan betecknas som brott i utövningen av tjänst, utöver uttalandet all det skall vara fråga om gärningar som ärett led i själva utövningen av tjänsten eller uppdraget. Vi har ännu inte något rättsfall på detta område som man kan siödja sig pä. Därför kan inle Jörn Svenssons fråga besvaras.

Lät mig sedan ge Per Gahrton en replik till. Han hånade mig litet grand som en man som stod upp och talade för att man skulle nöja sig med skadestånd och för atl straff för brotl och liknande skulle avskaffas. Del var en avsiktlig misstolkning från herrGahnons sida. Hade herr Gahrton lyssnat på mig hade han hört alt jag sade alt när man sedan kommer till frågan om åtgärder med anledning av den försummelse eller det brott som är begånget, sä är del en sak mellan arbetsgivaren och den anställde och skall prövas efter de regler som

gäller pä del området.

Jag skulle slutligen vilja påpeka - det är rätt vikligt - att de reformer vi talar om har tillkommit efter överiäggningar och överenskommelser med personalorganisationerna. Där finns en bred täckning från personalens sida när det gäller dessa frågor.

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr talman! Bertil Lidgard som är justitieutskottets talesman svarar inte på mina frågor. Han svarar på andra - i och för sig nog så intressanta - frågor. Jag upprepar därför kärnpunkten i mitt frågande, så kanske jag för svar på det jag frågade om.

Förut var del så all för en viss kategori högre ämbetsmän hade riksåklagaren åtalsmonopol. Del fanns ingen enskild målsägandetalan. Men den ordningen gällde bara fördes, k. ämbetsbrotten, vilka var avgränsade och väl definierade typer av brott. Genom förändringen i den juridiska textens formulering har dessa ämbetsbrott, som faller under ålalsmonopolei, blivit fler; under den ordningen hör nu även andra brott. Vad herr Lidgard svarade på var nämligen frågan om vilka andra brott det gäller, och det visste han.inte. Det vet man inte, för det finns ingen praxis på området. Detta är i och för sig makalöst - riksdagen vet inte, regeringen vet inte, justitieutskottet vet inte vilka brott som hör under RÅ;s ätalsmonopol och vilka som inte gör det. Redan detta är så pass fantastiskt alt det borde föranleda vissa tvivel på att del där beslutet 1974 var så klokt.

Vad jag frågade var; Är det inte ett fakium alt det brotisomräde som hör under detta särskilda åtalsmonopol måste ha utvidgats? Det är inte längre bara de gamla, klassiska ämbetsbrotten, utan det måsle röra sig om fiera typer av beteenden som hamnar i samma kategori och som därför skyddas för det vanliga allmänna åtalet eller enskild målsägandetalan. Och om del är så, innebär inle detta oundvikligen en faktisk försämring - vars allvar man sedan kan väga olika, beroende på olika åsikter - av den enskilde medborgarens möjlighet alt skydda sig och söka sin rätt?

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvarför funktionärer i offentlig verksamhet

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 494 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förta proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 5 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 494 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 272

Nej - 12

Avstår - 3

Mom. 2

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionerna nr 236 av Per Gahrton, nr 494 av Lars Werner m. ft. i motsvarande del saml nr 989 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 5 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionerna nr 236 av Per Gahrton, nr 494 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del samt nr 989 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 269

Nej - 17

Avstår - 3

Andre vice lalmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

§ 17 Föredrogs Justitieutskottets tefänkanden

1978/79:6 med anledning av motioner om advokatverksamhet 1978/79:7 med anledning av motion om åtgärder föratt minska antalet falska alarm till polisen

Lagutskottets betänkande

1978/79:5 med anledning av motioner om förmynderskap

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

100

§ 18 Sjukresekostnader

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1978/79:1 med anledning av motioner om sjukresekostnader.

TORSTEN GUSTAFSSON (c):

Herrialman! I socialförsäkringsulskolteis belänkande 1978/79:1 behandlas bl. a. en molion, nr 1059, som Per-Axel Nilsson och jag har väckt. I den hemställer vi all riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring av 6 § sjukreseförordningen all reseersättning för flyg kan utbetalas till de försäkrade vid resa från och till Gotland.

Utskottet påpekar i sitt betänkande att gällande bestämmelser i sjukreseförordningen ger utrymme för hänsynslagande inte bara till den försäkrades hälsotillstånd utan även lill andra omständigheter när del gäller att bedöma vilken vag och vilket färdsätt som skall grunda rätt till ersättning. Den fråga motionärerna lagil upp, säger utskottet, gäller därför främst hur generöst gällande bestämmelser skall tillämpas. Utskoitei anser mot den bakgrunden all problemet inle är begränsat lill enbart försäkrade pä Gotland utan även avser sådana försäkrade i övriga delar av landei som hänvisas lill vård vid sjukhus långt från hemorten.

Jag vill göra två påpekanden i anledning av utskottets skrivning.

För det första: Del är säkerligen rikligt att sjuka även från andra delar av landet kan ha långa resvägar till specialistvård av olika slag. Men mestadels lämnas denna vård vid regionsjukhuset, och oftast är della beläget på sådant sätt all resans längd och besvärligheterna kan begränsas. För gotlänningarnas del är regionsjukhuset beläget här i Slockholm - del är Karolinska sjukhuset. Sjuka från Golland måste relativi ofta hänvisas hit, och resan är besvärlig.

För det andra - det gäller just färdsättet: Visst kan det vara besvärligt för sjuka människor att resa såväl med tåg som med bil. Men det är knappast jämförbart med en båtresa. Vägen över havet kan vara en skön avkoppling om man är i god form och närdet är fint väder. Men lika obehaglig kan resan vara när vädergudarna visar sill misshag. Och oftast är det hell omöjligt alt på förhand avgöra hur resan blir. Med della villjag ha sagt att riktigt jämförbara är inte förhållandena för gotlänningar och för människor från andra delar av landei.

Jag anser därför för min del atl utskottet på goda grunder kunde ha biträtt den föreliggande motionen utan sidoblickar på hur det är ställt i övriga delar av landet. Flyget borde i delta fall, för gotlänningarnas del, kunna betraktas som det ordinarie fördmedlet eftersom det av naluriiga skäl saknas väg och järnväg.

När nu utskottet inte vall au tillstyrka motionen vill jag ändå notera att motionen föreslås överlämnas till socialpolitiska samordningsutredningen.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Sjukresekostnader

101

Nr 27 Och som ett medskick, herr lalman, vill jag framföra en förhoppning om en

Onsdagen den "t' °'' P°''' behandling.

8 november 1978

Överläggningen var härmed slutad.

Mödrahälsovård och förlossningsvård

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Föredrogs

Socialförsäkringsulskolteis betänkanden

1978/79:2 med anledning av motion om bostadstillägg till pensionär vars

make vårdas på ålderdomshem 1978/79:3 med anledning av motion om pensionsgrundande inkomst för

frivilligpersonal inom försvaret

Kammaren biföll vad utskotlet i dessa betänkanden hemställt.

§ 20 Mödrahälsovård och förlossningsvård

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:8 med anledning av molioner om mödrahälsovård och förlossningsvård m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:242 av Inga Lantz m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen anmodade regeringen att uppdra åt socialstyrelsen alt förverkliga riksdagens beslut från 1971 om smärtlindring vid förlossning i enlighet med motionens riktlinjer,

1977/78:708 av Kari Bengtsson (fp) och Margot Håkansson (fp),

1977/78:721 av Karin Nordlander m. fl. (vpk), vari hemslällls all riksdagen uttalade alt 21-dagarsregeln i utomlänsavtalet, gällande föriossningsvård utanför det egna sjukvårdsområdet, borde avskaffas,

1977/78:725 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen uttalade

1. alt mödrahälsovården borde ges ökad beredskap för all ge kvinnor psykisk och social hjälp,

2. att en resursförstärkning avseende lakar- och barnmorsketjänsier tillfördes mödravårdscentralerna så atl rimlig tid kunde anslås även till det mentalhygieniska arbetet,

3. att psykolog- och kuratorstjänsler borde inrättas på varje mödravårdscentral,

1977/78:1081 av Bonnie Bernsiröm (fp) och 1977/78:1512 av Daniel Tarschys (fp).

102

Utskottet hemställde

1. beträffande ökad satsning på mentalhygieniska frågor inom mödrahäl-

sovården atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:725,

2. belräffande smärtlindring vid föriossning m. m. att riksdagen skulle avsfö motionen 1977/78:242 och motionen 1977/78:1512,

3. belräffande förbättring av kontakterna mellan föräldrar och barn i förlossningsvården och BB-vården alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/ 78:1081,

4. beträlTande föriossningsvård utanför det egna sjukvårdsområdet atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:708 och motionen 1977/78:721.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Mödrahälsovård och förlossningsvård

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Det gör ont all loda barn. Många kvinnor vet om detta och har berättat om del. Många kvinnor har s. k. outhärdliga smärtor under förlossningen - det lalar många utredningar om. I flera undersökningar har man försökt kartlägga kvinnors smärtupplevelser. Vissa utredningar lalarom ailivåiredjedelaruppleversådanahär"oulhärdliga" smärtor. Andra säger atl det är 84 % som någon gång känt "outhärdlig" smärta under förlossningen. Ytterligare undersökningar säger alt 83 % av kvinnorna i Lund och 40 ". av kvinnorna i Umeå upplevt "outhärdliga" smärtor. En annan undersökning anger atl en tredjedel av alla kvinnor upplever så stark föriossningssmäna atl de har behov av effekiiv smärtlindring. En undersökning visar all var femte kvinna får psykiska eller fysiska besvär av graviditeten eller förlossningen. En försiktig uppskattning talar för alt 30-50 % av alla kvinnor som föder bam kommer alt vilja ha effektiv smärtlindring - del framkommer i den rapport som socialstyrelsen lade fram i mars i år.

Mol bakgrund av hur kvinnor upplever förlossningen - vilket självfallel är myckel individuellt - och med hänsyn lill riksdagens beslut från 1971, som säger att alla kvinnor som så önskar skall ha räu till smärtlindring, är del förvånansvärt alt del fortfarande är så svårl för kvinnor som vill ha della all få effekiiv smärtlindring vid förlossningen.

Den metod som anses ge den bästa smärtlindringen, den s. k. epidural-blockaden, där man bedövar ryggradskanalen, ges bara till 6,8 % av kvinnorna. En annan siffra, som förekommer i socialstyrelsens rapport, säger att bara 5 % fär den hjälpen. Del skall då ställas mot siffran 85 % för dem som skulle behöva ha hjälp med kanske en sådan här metod.

Paracervikalblockaden, med bedövning av livmoderhalsen, ges till ungefär 5,5 /(i. Pudendusblockaden, som hjälper i det allra sista skedet av förlossningen, ges till 62 %.

De här siffrorna, jämförda med behovet av smärtlindring, som jag talade om i början, visar atl del är hög tid alt förverkliga riksdagens beslut från 1971.

Del finns också väldigt stora skillnader mellan olika sjukhus när del gäller möjligheter och vilja all ge lindring vid förlossning. På sjukhusen i Sundsvall, Härnösand, Örnsköldsvik och Sollefteå får mindre än en procenl hjälp med s. k. effekiiv smärtlindring.

För några år sedan sade socialstyrelsen all "smärtstillande medel i kombination med lustgas och pudendusblockad kan ge fullgod smärtlind-

103

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Mödrahälsovård och förlossningsvård

104

ring". Med den inställningen från den ansvariga myndigheten kan man slarki befara alt kvinnorna aldrig kommer att fö den hjälp som de behöver.

Förutom alt det över huvud taget är svårt för kvinnoratt få smärtlindring så är del praktiskt tagel omöjligt all fö del under natten. På flertalet förlossningsavdelningar saknas del narkosläkare och jourhavande läkare för förlossningsverksamhet dygnet runt. Möjligheten att ge smärtlindring med avancerade metoder under natten finns bara vid de stora kvinnoklinikerna.

I den rapport som socialstyrelsen lade fram i mars kan man läsa; "En ökad användning av paracervikalblockad och epiduralanestesi kräver förändringar i organisationen, kompletlering av personalens utbildning och en ökning av vissa personalgrupper på många förlossningsavdelningar. Kraven i dessa avseenden beror till stor del på vilka metoder man vill salsa på och vilka personalresurser som redan finns." Jag tror atl del är en bild som stämmer ganska väl med verkligheten.

Undersökningarna visar all praktiskt tagel alla kvinnor upplever smärta under föriossningen, och konstigt vore del annars. Men smärtorna har inle bara en fysiologisk grund. Om kvinnan är rädd alt föda eller om graviditeten är oönskad, blir förlossningen ofta en svår upplevelse för henne. Den psykoprofylaktiska metoden, som bygger pä kunskap om föriossningsför-loppet med avslappning och andningsövningar, menar vi i vpk borde erbjudas alla gravida kvinnor, eftersom den metoden kan ge en bra psykologisk smärtlindring. Vpk lycker atl den metoden skall ses som en alternaliv till övriga effektiva smärllindringsmeioder.

Mer resurser måste också anslås lill forskning för atl utveckla och utvärdera nya metoder inom förlossningsvärden.

Brislen på läkare och annan personal har varit en av orsakerna lill all riksdagsbeslutet från 1971 inle har kunnal förverkligas. Därför måste bristen på läkare försvinna och alla kategorier av personal finnas tillgängliga dygnet mnt på förlossningsavdelningarna. Vid fördelningen av läkartjänster måsie denna del inom sjukvården få de resurser som är nödvändiga för atl kvinnors rätt till effektiv smärtlindring skall kunna garanteras.

Men del finns också erfarenheter, bl. a. från Stockholmsområdet, som visar att man har tilldelats de läkartjänster för förlossning som man har begärt, men sedan har dessa läkartjänster gått in i annan sjukvårdsverksamhet och alltså inte kommit föriossningsavdelningarna lill godo. Det är också en sak som måste uppmärksammas och elt felaktigt sätt atl hantera tilldelningen av läkarresurser.

I den läroplan som gäller för barnmorskor heter det atl barnmorskorna nu för kunskap om och kunnighet i olika metoder för smärtlindring. Inga formella hinder föreligger för atl barnmorskorna skall få ulföra vissa arbetsmoment, om de har utbildning i dessa. Alt låta barnmorskorna få administrera och ge vissa former av smärtlindring är nödvändigt så länge del inle finns tillräckligt med läkare på föriossningsavdelningarna - under fömlsälining alt barnmorskorna har utbildning för detta.

Herr talman! Kravet på förbättrad smärtlindring vid föriossning innebär

ökade krav på förbättring av hela mödrahälsovården. I debatten om smärtlindring måsle inle bara de medicinska synpunkterna ulan också de sociala, psykologiska och pedagogiska aspekterna beaktas.

Senare års forskningar kring det späda barnets beteende och hälsa har kunnat påvisa att en mängd psykiska och sociala faktorer hos föräldrarna kommer atl få belydelse för barnets somatiska hälsa och psykiska utveckling under mycket läng tid.

En kvinnas upplevelse av sin första graviditet och förlossning är starkt beroende av hur hon psykiskt förbereder sig för förlossningen och moder-skapel. Redan lidigi under graviditeten kan man urskilja riskgrupper bland förslföderskorna. Genom ell större slöd på ett lidigare stadium av graviditeten skulle man kunna bespara dessa kvinnor en smärtsam och ångestfylld föriossning.

Vänieliden och förlossningen är en period som innebär utomordentligt slora omvälvningar för kvinnan. Kvinnans psykiska hälsa har stor betydelse i detta sammanhang. Forskningsarbeten som belyser denna problemalik har lagts fram av bl. a. Gustav Jonsson, Elisabet Lagercrantz och Nils Uddenberg. Enligt Uddenbergs undersökning visar del sig all ungefär var femte kvinna har så stora psykiska problem att de direkl kommer alt avspegla sig i hennes relation lill barnet. Mödrarnas inställning lill graviditet och föräldraskap speglar direkl deras förhållande lill sina egna mödrar och dessas inställning. Negativa känslor inför föräldraskapel övergår alltså från mor lill dotter. Man kan redan under graviditeten urskilja vilka barn som får svårare uppväxtförhållanden än andra.

Forskningsrapporter och klinisk erfarenhet visar också all mänga kroppsliga sjukdomstillstånd hos små barn har sin orsak i psykosociala förhållanden i familjen.

Kunskaperna om hur olika faktorer påverkar barnet under fosleriiden har ökats myckel snabbi underde senaste årtiondena. Man kan också ganska ofta läsa om sådanl i tidningarna. Denna ökade kunskap har ställt nya krav på mödrahälsovården.

Till mödrahälsovårdsverksamheien har sedan länge kopplatsen mödraun-dervisningsprogram, där man för undervisning om graviditetens och förioss-ningens normala förlopp, näringsfrågor m. m. I denna undervisning deltar föräldrarna till ca 40 96 av de nyfödda barnen. Men som i många andra sammanhang visar det sig, enligl en undersökning av Wendela Lundh,ait de som gick på mödraundervisning var äldre kvinnor, som hade högre skolunderbyggnad och högre inkomsier. De var också i slörre utsträckning gifta och hade planerat sina gravidileier. Del var alltså en i fiera avseenden socialt privilegierad grupp som dellog i de kurser som anordnas för alla blivande mödrar, Wendela Lundh säger:

"Det här förvånar ingen som känner lill hur del brukar vara med kursdellagande. Man når de aktiva och de redan någoriunda trygga och de som är vana vid alt la in informaiion och kunskap via kurser. När jag frågade unga flickor som inle deltagit i mödraundervisning om orsaken, svarade flera alt de vänlat på kallelse frän barnmorskan eller alt de flyttat under

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Mödrahälsovård och förlossningsvård

105

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Mödrahälsovård och förlossningsvård

graviditeten och därför kommit för sent lill kurserna. Det är alltså vikligt all man följer upp på respekti ve mödravårdscenlral, särskilt när det gäller de all ra yngsta kvinnorna,"

Den mödrahälsovård vi har nu tar i mycket ringa ulslräckning hänsyn lill mödrarnas psykosociala förhållanden. Orsakerna till det är alt mödrahälsovården är slarki medicinskt inriktad - man väger, man mäter och man lar prover, Dessulom finns det för lite personal, och personalens lidsbrisl spelar också in.

Vpk menar att den nuvarande mödrahälsovårdens verksamhel måste breddas genom en ökad satsning på menialhygieniska frågor, och nya metoder för mödrahälsovården måste prövas. Andra led i strävan att åstadkomma bättre mödrahälsovård är atl denna ges beredskap för atl kunna ge kvinnor psykisk och social hjälp, all man ökar personaltätheten så att utrymme finns för samtal mellan läkare och gravida kvinnor saml mellan barnmorskor och gravida kvinnor. Psykologer och kuratorer måste finnas pä varje mödravårdscentral och pä varje förlossningsavdelning.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill vpk-molionerna 725 och 242,

106

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Jag vill beröra en annan vpk-motion som behandlas i socialutskottels belänkande nr 8. Det gäller slopandet av 21-dagarsregeln i utomlänsavtalet för förlossningsvård utanför det egna sjukvårdsområdet. Utomlänsavtalet är en reglering av kostnaden för den som av olika skäl tvingas söka sjukvård utanför det egna landstinget. Kostnaden kan för den enskilde uppgå lill avsevärda belopp, beroende pä den behandling som getts, då de avgifter som debileras motsvarar de verkliga kosinaderna.

Del borde numera vara självklart all de som drabbas av sjukdom och behöver vård kostnadsmässigl skall behandlas lika oavsett var de är bosatta och var värden ges. Därför är utomlänsavtalet otidsenligt och utgör med sina bestämmelser en del av vår byråkrati, som är mogen fören avskaffande. Men vår molion rör enbart förlossningsvärden, och jag skall begränsa mig lill den delen.

Vid andra sjukdomar ger utomlänsavtalet ett visst skydd mot oskäliga kosinader, men i fråga om förlossningsvården gäller andra regler. Gravid kvinnas rätt atl erhålla kostnadsfri förlossningsvård pä sjukhus som inte lillhör del egna sjukvårdsområdet upphör 21 dagar före beräknad förlossning. Vi ser detta som en diskriminering av kvinnorna, dels genom att förlossningsvärd inte jämställs med annan akutsjukvård, dels genom all de tvingas till en isolering som kan bli längre än 21 dagar. Det gäller ju inte bara den gravida kvinnan ulan hela familjen.

Nu hänvisas i belänkandet till den förändring som skett i 1978 års ulomlänsavtal, där texten ändrats i förhällande lill 1977 års avtal. Ändringen beslår i att "sociala och humanitära skäl", som förut gällde för räll lill ersättning 1977, har ändrats lill "särskilda skäl" 1978, Del är svårt atl gradera förbättringen i den nya skrivningen - den är i så fall hårfin, I slällel kan den exemplifiering som ges i 1978 års avtal tolkas som en skärpning, då osäkerhet

skapas om vad "särskilda skäl" utöver de exempel som ges i avtalet kan innebära. Del gäller också den skrivning som sägeratl förresa inom IO dagar före beräknad förlossningsdag bör normall inle betalningsförbindelse utfärdas,

1 övrigt är informationen till de blivande mödrarna bristfällig när del gäller de begränsningar som finns och som innebär alt man i första hand skall föda sitt barn inom det egna sjuk vårdsområdet, om man inle vill riskera alt själv fä Slå för kosinaderna. God tro räknas inte som särskilda skäl för ersättning.

Jag kan inte heller se uiskotteis skrivning atl del för förlossningsvärden bl. a. krävs en omfattande organisatorisk planering som en godtagbar motivering - det föds ju för fö barn i dagens Sverige, sägs del - för atl sjukvårdshuvudmännen just på detta vårdområde skriver in särskilda begränsningar i del ekonomiska ansvaret för utomlänsvärd.

Del framgår inle heller av skrivningen om utskottet förväntar sig att del ulomlänsavtal för 1979 som f n. ligger för beredning inom Landstingsförbundet kommer atl innehålla ett slopande av 21-dagarsregeln och jämställa förlossningsvård med annan akutvård, även om utskottet säger sig principiellt vara posilivt lill delta. Uiskoilel nöjer sig med alt notera atl frågan diskuterats inom Landstingsförbundets styrelse och att Landstingsförbundet gjort en undersökning av omfallningen av den förlossningsvärd som sker utanför del egna sjukvårdsområdet saml inhämtat sjukvårdshuvudmännens synpunkter på uiomlänsavialets bestämmelser om förlossningsvård och möjligheten au slopa gällande begränsningar. Det hade varil lämpligt all utskottet vid behandlingen av motionerna i stället framfört en bestämd uppfallning och inte bara räknat med en generös inställning från sjukvårdshuvudmännen i denna fråga.

Med della, herr lalman, yrkar jag bifall till vpk-motionen 721.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Mödrahälsovård och förlossningsvård

BONNIE BERNSTRÖM (fp);

Herrialman! Bakgrunden lill molion 1081 om förbätirade konlakler mellan föräldrar och barn i förlossningsvården är en del undersökningar som har gjons både i Sverige och i USA. I den svenska undersökningen, som leds av tvä läkare från Karolinska institutet, har man jobbat med tvä grupper. I den ena har varje mamma efter förlossningen fåll behålla barnet i 15 minuter på sin mage innan den sedvanliga undersökningen av barnet har gjoris. Gruppen har också haft vad som kallas rooming-in, dvs. mammorna har fält skola barnen själva under BB-iiden. I den andra gruppen fick mammorna hålla i sina barn först efter det all den sedvanliga undersökningen gjoris. Rooming-in var inte aktuell i den gruppen.

Man har kunnal konstatera märkbara skillnader mellan de båda grupperna både i fråga om relationerna mellan barn och moder och i fråga om barnens ulveckling.

Mammorna i den första gruppen, som man kan kalla kontaktgmppen, har ammat sina barn längre och givit dem nattmäl längre tid ulan alt uppleva del som besvärande. De har också väntat något längre med au gå lillbaka till sina jobb, I den andra gruppen - den ulan en omedelbar kontakt med barnen - har

107

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Mödrahälsovård och förlossningsvård

mammorna tyckt all nattmålen varil tröttande, de har givit nalimål kortare tid och ammat kortare lid.

Barnen i kontaktgruppen började också sova iegei rum tidigare, vilket ärett tecken på självständighet baserad på en grundläggande trygghet. De barnen har också haft en tidigare grovmoiorisk ulveckling liksom en lidigare språklig ulveckling,

I en liknande undersökning i USA, i vilken mödrar frän Harlem ingick, har man kunnat konstatera kraftiga skillnader i fråga om anlalel misshandelsfall. 1 kontakigruppen fanns en misshandelsfall bland 50 kvinnor, och i den gmpp där mammorna inle haft konlakl med barnen under deras första minuter fanns sex misshandelsfall av 50,

Med andra ord är barnets första ögonblick och dagar i livet av stor betydelse för både mor och barn för att minska riskerna för dåliga relationer emellan dem. Därtill tyckerjag atl när vi kvinnor nu föder sä fö barn under värt liv, så skulle vi åtminstone kunna fö njuta av de ögonblick som den första kontakten med barnen innebär. Jag lycker vidare alt man bör salsa på förändringar som inle kostar pengar utan tvärtom på sikl sparar pengar.

Jag är inle säker på all socialuiskoiiet kände lill de två undersökningar som jag nämnt. Hänvisningen till barnomsorgsgruppen är fakiiski inle relevant, därför atl i den omnämns inte rooming-in och inle heller kontakterna under livets förslå minuter. Men vissl har barnomsorgsgmppens förslag i övrigt betydelse för föräldrarna.

Jag tänker inte yrka bifall lill min molion men får väl återkomma vid ett annat tillfälle.

Även belräffande utskottets uttalande om 21 -dagarsregeln skulle jag också vilja säga några ord. Jag beklagar atl landstingen ännu inte har löst denna fråga och vill hävda alt regeln all gravida kvinnor inle kan fä förlossningsvård i annat landsiing än sill eget 21 dagar före förlossningen är elt ullryck för en grov förmyndarmenialiiei och ell djupl diskriminerande synsätt. Vi hindrar exempelvis inle någon skåning all åka skidor i Jämtland, trots atl risken för benbrott är ganska stor och sjukvård måsle ges utanför hemlandstinget i händelse av olycka. Men man kan hindra kvinnor från alt under en och en halv månad lämna sill hemlän. Kvinnor betalar också skall och har liksom män räll lill sjukvård i alla akullägen.

En del posiliva saker har hänt. Landstingsförbundet har börjat arbetet med ett nyll ulomlänsavtal förär 1979, och förhoppningsvis kommer man atl lösa problemen.

Utskoitei har skrivit positivare än förra året, och det skriver också all del förväntar sig generösa beslämmelser i del nya utomlänsavtalet. Jag skulle vilja säga att det inie behövs någon generositet, det är kort och gott jämställdhet som krävs.

Herr talman! Jag yrkar inle på denna punkt bifall lill vare sig motionen eller ulskollels hemställan och yrkar inle heller avslag.

108

GÖRAN KARLSSON (s);

Herr lalman! Frågan om smärtlindring vid förlossning har diskuterats många gånger i riksdagen sedan socialutskoitei 1971 angav målsättningen: smärtlindring vid föriossning är ell rimligl krav som varje kvinna som så önskar skall få uppfyllt. 1 det belänkandel redovisade man de hinder som fanns för atl del målet skulle kunna förverkligas och de åtgärder som från samhällets sida - främst då från sjukvårdshuvudmännens sida - borde vidlas för an åstadkomma resultat i den rikining som utskottet angav.

Sedan har frågan kommit tillbaka prakliskl taget under varje riksdag, och det kan också konstateras all ulvecklingen gått i räll riktning, dvs. antalet kvinnor som beretts möjlighel till smärtlindring har ökat.

Ulskotlet finner del emellertid angeläget atl understryka alt det inte är nöjt med de rådande förhållandena. Sedan utskottet i ett belänkande 1976/77 angett alt socialstyrelsen borde redovisa ulvecklingen och planerna när del gäller smärtlindring vid förlossning har socialstyrelsen nu gjort en kartläggning av förhållandena. Denna visar att del råder ojämnhet i olika delar av landei och i olika delar av sjukvårdsområdena. Socialstyrelsen framhöll emellertid all den bedömer atl del finns goda förutsättningar för alt man skall kunna uppnå det 1971 angivna målet. Socialstyrelsen påpekar också all del rån brist på kvalificerade läkare med utbildning i obsteirik och anesiesi samt brist på barnmorskor med utbildning för atl kunna ge en effektiv smärtlindring. Man säger all uibildningen nu har nått en sådan omfattning att man bör kunna avdela större resurser lill detta område. Utskoitei understryker delta med orden; "Utskotlet upprepar med skärpa vad utskoitei tidigare uttalat, nämligen att det är nödvändigt att man ger åtgärder för atl bereda kvinnorna möjlighel lill smärtlindring vid föriossning hög prioritet. Utskottet förutsätter att man såväl inom ulbildningssektorn som inom hälso- och sjukvården ägnar frågan om åtgärder för alt bereda kvinnorna möjlighel lill smärtlindring vid förlossning särskild uppmärksamhet."

Mera tydligt kan man inte ange hur utskoitei ser på frågan. Vi har ansett an det är en vikiig fråga och atl den bör ges hög prioritet när del gäller både utbildning och personaltillsätlning. Del är nu huvudmännens uppgift att klara den saken. Nu har man haft sju år pä sig. Förhållandena har blivit bättre, men de är inle tillfredsställande - jag är helt enig med fru Lanlz på den punkten. Med en bättre tillgång lill personal av alla kategorier kan också en del av de krav som fru Lanlz rest i sin motion tillgodoses. Jag förutsätter nämligen att socialstyrelsen med riksdagens klara uttalande i bakgrunden är skärpl i sin uppmärksamhel när det gäller denna för kvinnorna sä vitala fråga.

Jag vill vidare bara ge en rekommendation lill fru Lantz. Jag har också tidigare gjort detta, men jag upprepar den än en gång; Bevaka landstingen så att de lever upp till det principbeslut som riksdagen en gäng antagit. Fru Lantz redovisade exempelvis hur man i Stockholms län har anvisat läkartjänster till andra uppgifter än all ge smärtlindring vid föriossning. Jag vill understryka all del på den nivån finns en verklig insats att göra för alla politiska partier.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Mödrahälsovård och förlossningsvård

109

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Mödrahälsovård och förlossningsvård

Jag är också övertygad om alt landstingen numera sedan tillgången på utbildad personal har förbättrats är mera lyhörda än lidigare fören opinion i frågan. Men del gäller också att landstingen ger en hög prioritet ål detta område. Det räcker inle bara med hårda skrivningar från socialuiskoiiet, eftersom del är ute i landstingen som avgörandena sker. Sedan kan man naturligtvis önska att besluten skall effektueras så fort som möjligl, men hittills har, som också fru Lanlz påpekade, bl. a. bristen på läkare medfört all del varit svårt atl klara dessa problem. Nu är i alla fall förhållandena bällre i delta avseende, och därför bör inte del skälet kunna åberopas.

Förlossningsvården utanför det egna sjukvårdsområdet regleras, som fru Nordlander beskrivit, i eu ulomlänsavtal som träffas mellan landslingen. Avtalet gäller för förlossningar som sker minst tre veckor före beräknad tid. Dä särskilda skäl kan åberopas betalar hemlandstinget kostnaderna för föriossningsvärden. I det nya ulomlänsavtal som träffats 1978 har, som också tidigare redovisats här, generösare bestämmelser inforts. Men man har inom Landstingsförbundet också diskuterat ell slopande av ireveckorsregeln. Hillills har emellertid inget beslut i den riktningen fattats. Man har gjort en enkät till landstingen för all fö deras synpunkter på möjligheterna alt slopa begränsningarna. Vad resultatet härav blir vei vi inteännu, men del är möjligl alt delta avtal inle längre kommer atl behöva diskuteras här i riksdagen. Jag vill betona att vi har kommunal självstyrelse i vårt land och all del är landslingen som beslämmer pä detta område. Atl riksdagen skulle gå över huvudet på landstingen och fatta beslut kan jag inte vara med om atl godkänna.

Slutligen bara några ord till Bonnie Bernsiröm. Eftersom hon inte hade något yrkande, behöver jag kanske inle bemöta henne. Jag vill bara säga, all om hennes egen regering lägger fram det förslag som barnomsorgsgruppen har kommit fram lill, finns del en möjlighel all nå del av Bonnie Bernsiröm önskade resuliatei.

Jag ber au fö yrka bifall lill utskoltels förslag.

110

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr lalman! Också jag hoppas all den nu sillande liberala minoriieisre-geringen lägger fram förslag om den föräldraulbildning, som var utlovad i 1976 års regeringsdeklaration. Folkpartiet har i snart lio års lid arbetat fören allmän föräldraulbildning, och vi har äntligen fått andra partier all sluta upp bakom den tanken. Men det är inte föräldraulbildning som krävs i motionen, ulan där framförs ganska små krav som det inte kostar pengar all lillgodose. Det gäller exempelvis att mödrarna skall få behålla sina barn 15 minuter efter föriossningen och all mödrarna skall få sköta sina barn under BB-tiden. Detta kommeratlspara pengar för landstingen, vilket innebär att man inle kommer all behöva ha lika mycket personal som nu. Det är det som krävs i motionen, och del framhålls också uttryckligen i denna. Jag beklagar atl utskottet inle har tagit fasta på detta.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Man kan väl erkänna all skrivningen i socialulskollels belänkande nr 8 är positiv, som den tekniska termen lyder, men det har den varit under många år. De positiva skrivningar som Göran Karisson berömmer sig av har inte hjälpt de kvinnor som har om under sina förlossningar.

När del sedan gäller bevakningen i landstinget följer vpk upp frågan också där, men precis som här i riksdagen är det alldeles för få vpk-are i landstinget för atl man skall få genomslagskraft för kravei alt kvinnorna skall garanteras rätten till smärtlindring.

Göran Karlsson säger att man kan konstatera att utvecklingen har gått i rätt riklning när det gäller tillgången på smärtlindring. Men i den lägesrapport som har kommii från socialstyrelsen står det atl utvecklingen hargått relativt långsamt och all resurserna är ojämnt fördelade över landet. Jag tycker alltså atl Göran Karlsson har fel, när han säger alt utvecklingen har gäll i rätt riklning. Delta visar också de siffror som finns på delta område. 5 % fär effekiiv smärtlindring- i vissa län bara 1 %. Enligt socialstyrelsens rapport vill hälften av kvinnorna ha effekiiv smärtlindring. Del är det tal man realisiiskl räknar med. Enskilda forskningsrapporter visar all 85 % av kvinnorna behöver effektiv smärtlindring.

Jämför man I "; eller 5 % med 50 % eller 85 %, finner man all del är alldeles för stor differens. För atl komma lill rälta med delta felaktiga förhållande måste man räcka vpk inte bara halva handen ulan hela handen när det gäller atl skriva positivt om våra molioner. De åtgärder som vi där föreslär behövs för an rälla till förhållandet.

1 belänkandel sägs all läkare finns all tillgå nu förtiden. Del rådde ju brist lidigare. Då kan man fråga sig: Varför är del fortfarande så illa beställt med möjligheterna för kvinnor att få effektiv smärtlindring?

I belänkandel anförs också atl del nu finns goda förutsättningar för all man skall kunna nådet mål försmärtlindringsom man uttalade sig för 1971. Sedan skickar man med en brasklapp; "inom samhällsekonomiska ramar". Då kan man undra om kvinnorna verkligen färden rätt som del redan 1971 sades all de skulle fä. För an man skall kunna garaniera kvinnorna den rätten krävs alt riksdagen bifaller de vpk-motioner som har väckts i denna fråga.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Mödrahälsovård och förlossningsvård

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Göran Karlsson säger att man inom landstingen har diskuierai denna fråga, och del är naiuriigivis bra all man diskuierar ell slopande av denna gräns. Han vill inle vara med om an man beslutar över huvudet på landstingen. Men det är inte .vad vi begär i vår motion. Vi begäran man i detta hus visar en vilja atl undanröja orättvisan.

Under en följd av'år har antalet förlossningsenheter reducerats betänkligt under protester från kvinnorna. Senast har vi sett i pressen hur kvinnor i Väsiernorriand uppvaktade sin kommun för att få behålla en BB-avdelning.

Nedläggningarna har resulterat i all avstånden lill förlossningsavdelningarna förlängs. 15-20 mil är i dag ingen ovanlighet. Del kan också få lill följdan

111

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Mödrahälsovård och förlossningsvård

kommunikationerna till föriossningsavdelningen inom det egna sjukvårdsområdet blir sämre än kommunikationerna lill en avdelning som ligger utanför. Dä blir utomlänsavtalet ännu otympligare och ännu mer oförsvarbart. Men tydligen kan man ulan atl få dåligt samvete ha överseende med denna ojämlikhet i fråga om sjukvård för kvinnor.

Även om det var Göran Karisson som talade för utskoitei, villjag påminna om atl frågan om elt slopande av uiomlänsavialets beslämmelser är eu gammalt folkpartikrav. Men när folkpartiet nu har kommit i regeringsställning, ärdeila krav lydligen inle lika intressant. 1 varje fall har folkpartisternas molion denna gång inte utmynnat i en reservaiion lill belänkandel.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Det kan ju länkas att folkpartisterna tagit intryck av vad ulskotlet har skrivit. De uppgifter som har lämnats visar all utomlänsavtalet är bältre f n. än det var tidigare, och inom Landstingsförbundet diskuteras elt eventuellt slopande av del. Sädana skäl måste vara vägande. Man kan väl ändå inle säga alt man helt blint bara skall yrka bifall till en motion, när frågan i praktiken nu kommit i ett annat läge. Jag vill understryka all del fanns en reservation förra året men alt den inte finns med den här gängen. Jag har ingenting emol all uiskoilel är enigl.

Vad gäller frågan? Jo, all riksdagen skall besluta om ett avtal som gäller landstingen. Men fru Nordlander måste väl förslå att när vi nu har kommunal självstyrelse finns det all anledning att slå vakt om den och låta landstingen själva avgöra frågan. Bilda däremoi gärna opinion där förer åsikt-del harjag ingenting emot.

Beiräffönde Inga Lanlz anförande villjag säga atl jag inte tänker medverka lill att det blir fier vpk:are i landstingen. Jag tror inte heller att del skulle lösa problemen. Del här är ingen vpk-fråga, ulan det är en fråga som alla kvinnor opinionsmässigt kan ställa sig bakom, och det kan även vi män göra. I varje fall hittills har resurserna emellertid varil för små, och det ärju skäl som vi måste ta hänsyn lill.

Belräffande Bonnie Bernströms resonemang skulle jag bara vilja säga an några molioner inle behöverskrivas i della sammanhang ulan all del närmasl är en sak för sjukvårdshuvudmännen au se till an organisationen på sjukhusen fungerar på det sätt som hon antytt.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag vill förde närvarande i kammaren läsa upp vpk-yrkandet i motionen. Där föreslås "all riksdagen uttalar alt 21-dagarsregeln i utomlänsavtalet, gällande förlossningsvård utanför del egna sjukvårdsområdet bör avskaffas".

112

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Göran Karlsson sägeratl det här inte är någon vpk-fråga. Nej, men man skulle verkligen önska alt del vore fler än vpk som agerade i den här frågan i kammaren, eftersom alla i ett vissl läge lycks vara överens. Men när

det gäller all falla de konkreta beslut som skulle leda lill ett förverkligande av riksdagsbeslutet från 1971 om smärtlindring vid förlossning är man dock inte beredd lill delta; då saknas den politiska viljan. Om man vore beredd och som Göran Karisson säger, detta är inte någon speciell vpk-fråga utan alla - både kvinnor och män - borde kunna arbeta för den, varför händer då ingenting? Varför för inte kvinnorna den hjälp som de behöver fastän det gått så många år sedan riksdagen fattade det här beslutet? Beslutet var tydligen inte riktigt förankrat i de instanser där det borde ha varit det, eftersom del egentligen inte har hänt någonting.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Mödrahälsovård och förlossningsvård

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr lalman! Jag bara noterar all detta är en sak för landstingen. Det finns ingen anledning förriksdagen atlöverhuvudet på landstingen bestämma hur del skall bli med ett ulomlänsavtal,och därförharutskollets hemställan blivit denna.

Beträffande fru Lantz resonemang om politisk vilja osv. vill jag säga att fru Lantz ändå måst medge att del har blivit förbättringar under de här åren -delta är statistiskt belagt och går inte alt jäva. Att förbättringar sedan inte skett i tillräcklig utsträckning har också utskottet understrukit - vi är inte så kallsinniga som fru Lanlz vill göra gällande. Eftersom det har saknats både läkare och tillräckliga ekonomiska resurser har det gått sakta framåt. Nu är emellertid resurserna bättre, och jag tycker därför att del inte längre finns samma argument som lidigare belräffande läkartillgängen. Därför hoppas jag au det skall bli elt resultat snarast möjligt.

INGA LANTZ (vpk);

Herr talman! Men varför är det då fortfarande sä, Göran Karisson, atl bara 5 /o av de barnafödande kvinnorna får den hjälp till smärtlindring som de behöver när 85 % av barnaföderskorna skulle behöva sådan? Det visar atl frågan har förhalats under alla de år då man har motionerat i riksdagen, som Göran Karisson själv sade. Nu har vi siffror som visar - och det är socialstyrelsens rapport, så siffrorna går inte all bortförklara - atl det fortfarande bara är 5 % av kvinnorna som för sådan hjälp trots att 85 % av dem skulle behöva få smärtlindring. Det visar atl man har saboterat frågan på olika sätt, här i riksdagen och också i landstingen, eftersom man annars skulle ha fattat de beslut som varit hell följdriktiga efter beslutet år 1971.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag måste än en gäng råda fm Lanlz alt ta upp frågan där den hör hemma, dvs. i landstingen. Det är där som besluten skall fallas.

Överläggningen var härmed slutad.

8 Riksdagens protokoll 1978/79:27-28

113

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Mödrahälsovård och förlossningsvård

Mom. I

Proposilioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels motionen nr 725 av Lars Werner m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 8 mom, 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 725 av Lars Werner m, fl.

!14

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Inga Lanlz begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej - II

Avslår - 2

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 242 av Inga Lantz m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 8 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motionen nr 242 av Inga Lantz m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 276

Nej - 10

Avstår - 3

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 721 av Karin Nordlander m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 8 mom, 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motionen nr 721 av Karin Nordlander m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej - 10

Avstår - 4

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Psykiska skador i samband med rån

§ 21 Psykiska skador i samband med rån

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:9 med anledning av motion om psykiska skador i samband med rån.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Det tillhör numera ovanligheten att jag går upp i talarstolen i ell motionsärende, där utskotlet enhälligt avstyrkt framställningen. För mitt vidkommande är motivet i del här fallet atl jag i samband med denna molion om psykiska skador i samband med rån har fåu ett mycket stort bakgmnds-malerial och har fått ta del av ett stort antal brev från framför alll personer bland bankpersonal och postpersonal som varil utsatta för rånövergrepp om hur de sedan upplever sin personliga situation. Det råder ingen tvekan om att det här problemet hittills har varit väsentligt eftersatt, men det är min förhoppning atl del nu så småningom skall observeras och därvid bli föremål för åtgärder. De synpunkter som har framförls till mig har också kommit från vetenskapligt håll. Jag har även tagit del av många uppseendeväckande artiklar i tidningspressen. Jag dristar mig därför atl pröva kammarens tålamod en aning och la dess lid i anspråk några minuter.

Utvecklingen av antalet rån i Sverige är tyvärr föga hedrande för vårt land. Under de lio åren från 1967 lill 1976 har summan rån utvecklats från 4 på eU helt är lill 128 år 1976. Den ännu nyare statistiken visar ännu sämre siffror. Del är naturligtvis en ulveckling som inte är önskvärd.

Enligt en tidningsuppgift frän den 15 oktober 1978 leder Sverige ligan i

115

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Psykiska skador i samband med rån

116

fråga om dessa rån. "På två år", sägs det inledningsvis i artikeln, "har Stockholms banker och postkontor rånats 94 gånger.

I år är vi på väg mot ett nytt skrämmande rekord. Sverige leder rånets Europatopp, och Stockholm är i särklass före världsstäder som Paris, Amsterdam och London."

Det är framför alll den mänskliga aspeklen i delta sammanhang som jag velat ta upp. När det gäller de vetenskapliga synpunkterna harjag bl. a. lagil del av professor Jan Agrells resonemang. Han är miliiäröverpsykolog på försvarels forskningsanstalt. Han säger:

"För en bank- eller postanställd som blivit rånad och då känt sig hotad till Livet uppträder liknande fenomen som under krigsförhållanden. Upplever man ett livshot -det kvittar om det sker i krig eller i vanligt civilt liv - kan del leda till psykiska sjukdomstillstånd,"

Han menar att man kan belägga direkt psykiska skador hos post- och bankanställda som blivit rånade. Delta är något, anser han, som inte har observerats i arbetarskyddslagstiflningen. Dessa frågor borde, säger han, vara särskilt aktuella. "Samiidigi som man förbättrar säkerheten på post- och bankkontor blir nämligen de affärsanställda mera utsatta,"

Detta har även utskottet visat på. Del är inte enbart fråga om rån - ock.så andra våldssiluationer kan medföra sådana här symptom. Jag delar på den punkten helt utskottets bedömning.

Agrell anser vidare att en ångestneuros ligger på lut bakom hörnet efter en sådan här situation. Sådana situationer bearbetar vi i drömmen, anser han. Händelsen sjunker ned i det undermedvetna, men där flnns den kvar. Man är rädd när man går till jobbet. Det här har verkligen en djup mänsklig aspekt, som också återspeglas i de många privata brev jag har föll la del av och som jag nämnde inledningsvis.

Även i den tidigare nämnda artikeln har några personer kommit till tals under fingerade namn. En person - del kvittar om del är en han eller hon -skriver i ett brev att det behövs psykisk hjälp efter ett rån, "Själv fick jag åka till Södersjukhuset, vänta flera limmar, prata några minuter, sedan fick jag en Valiumlablett (vilka jag kunde ha fött hur myckel som helst) och sedan fick jag åka hem. Jag fick chocken ett halvår senare, när larmet gick (oavsiktligt) på en annan poslanstalt. Poliser rusade in med dragna pistoler och höga röster. Så ska det inte behöva vara. Det behövs atl man för TALA med någon, ingående. Inte med någon som jamsar med i en stressad kvart och ger Valium." - Det var skrivet av en som varit utsatt för en rånsilualion. Jag skulle kunna dra många sådana utlåtanden.

Motionen innehöll, som framgår av utskottsbetänkandet, tre önskemål: För del första skall de som varil utsatta för en rånsituation ges en riktig vård, inkluderande en psykisk, psykologisk och vid behov psykiatrisk vård. Fördel andra innehöll motionen förslag om en ökad satsning på forskning och för det tredje en begäran om ytteriigare vidgad information.

Utskottet har i sin skrivning - som jag som ordförande i elt annat utskott måste beteckna som synnerligen positiv och välvillig - framhållil atl vi har arbelsmiljölagen, vi har företagshälsovården och vi har ett informations-

syslem som fr. o. m, nästa år skall bli dalorbaserat. Jag vet inte om det här att del skall bli dalorbaserat skulle inge större förtroende; del ger i alla fall inte någon vidgad möjlighet lill mänsklig kontakt. Jag är över huvud taget ganska skeptiskt inställd lill datorer i sådana här sammanhang.

Utskottet har vidare redovisat de remissyttranden som har inkommit. Jag är som motionär myckel tacksam för att utskottet har gjort denna seriösa remissomgång. Jag har också jämsides haft kontakt med såväl bankinspektionen som postverket i de här sammanhangen. Utskottet redovisar således remissinstansernas yttranden, och beträffande de tre yrkandena leder det till följande: Man påstårattdet nufinnsen riklig vård eller, som man ibland med elt finare ord kallar det, en adekvat värd. Det är min förhoppning att den förvissning som utskottet på den punkten visar verkligen är reellt underbyggd. En hell enhällig remissopinion är för en vidgad forskning. Däremot är man skeptisk mot en vidgning av informationen. Jag kan hålla med om all informaiion lill allmänhelen måste vara mer eller mindre bortkastad, men information lill den berörda personalen är utan tvivel angelägen. Det framhålls dock atl sådan information f n. finns och är tillfredsställande.

Vad slutligen gäller utskottets egen skrivning kan den, såsom vi brukar skriva i mera seriösa utskottssammanhang, betraktas som ganska positiv. Ulskotlet delar, säger man, "uppfattningen atl det kan inge stark oro och innebära psykiska påfrestningar för den som utsätts för ett rånförsök att i sin fortsatta verksamhet behöva vara beredd på ett upprepande av händelsen". Utskottet säger också alt, som framhållits i motionen, en erforderlig vård bör beredas dem som ändå besväras av psykiska symtom som en följd av rånupplevelse och anser atl remissvaren utvisar att bank- och postpersonal redan erbjudits sådan vård. Del referat av elt uttalande av en av de inblandade som jag nyss läste upp pekar inte direkl på detta, men jag är medveten om alt här kan uppgift stå mot uppgift och att det ena som det andra kan bedömas efter sin utgångspunkt.

När det gäller forskningsresurserna menar utskoitei atl förslagel har mottagits positivi av samtliga remissinstanser, och utskottet anser det vara av stort värde alt fö dessa frågor bättre belysta, särskill med hänsyn till del allvarliga hol mot bank- och postpersonalens arbetsmiljö som rånen innebär.

Herr talman! Jag har med det anförda velal understryka allvaret i den fråga som jag och Bengt Bengtsson har tagit upp i vår motion. Jag har påvisat att myndigheter och remissinstanser också har sett allvarligt på dessa frågor. Genom utskoltels positiva skrivning och den skärpta tillämpning som även lagutskottet använder betyder det inte så mycket att socialutskottet föreslår att riksdagen avslår motionen. Jag och utskottet förutsätter nämligen att de ansvariga myndigheterna, från regeringen och nedåt, läser det positiva utskottsbetänkandet och ser lill alt ytterligare åtgärder vidtas i syfte atl lindra besvären för de människor som har varil utsatta för sådana här övergrepp.

Med detta, herr talman, för jag anmäla alt jag inte har något särskilt yrkande.

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Psykiska skador i samband med rån

117

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Arbetsmiljön för gravida kvinnor

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr lalman! Eftersom Ivan Svanström så utförligt har skildrat vad utskottet har skrivit och förklarat sig nöjd med delta, kan jag fatta mig kort.

Jag vill gärna understryka den avsky vi känner för dem som begår rån och våldshandlingar. Jag vill också understryka att allt skall göras för all se lill alt de människor som har varit utsatta för sådant för den vård och hjälp de behöver. Det framgår myckel klart av ulskollels skrivning atl vi är ense om detta.

Detta våld berör emellertid inte bara de personalkategorier som Ivan Svanström har pekat på i sin motion, utan väldet ärett slorl arbetsmiljöproblem, vilket framgår av utskottets redovisning. Uiskoilel är emellertid lillfredssiälll med att arbelarskyddsslyrelsen inletten övergripande kartläggning av detta problem. Vi hoppas att det med utgångspunkt i den skall kunna vidtas ytterligare åtgärder för atl så långt som det över huvud taget är möjligt kunna komma lill rätta med dessa avarter i vårt samhälle.

Herr talman! Jag ber atl fö yrka bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 22 Arbetsmiljön för gravida kvinnor

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:10 med anledning av motion om arbetsmiljön för gravida kvinnor.

118

BRITTA HAMMARBACKEN (c):

Herr lalman! Låt mig fö börja med alt konstalera att vi motionärer, trots all socialutskottet beslutat sig för alt avstyrka vår molion 1086, kan läsa belänkandel med en viss tillfredsställelse. Motiveringen tyder nämligen på atl vi är helt överens om nödvändigheten av atl alla krafter nu bör satsas på att fö en ökad kunskap om och en bältre framförhållning när det gäller gravida kvinnors arbetsmiljö.

Jag är glad över alt man både i remissinstanserna och i utskottet har diskuterat frågan i hela dess bredd och inte bara det relativt begränsade område som motionens rubrik antyder. Del är nämligen inte bara en fråga om undvikande av lunga lyft, omplacering eller att ge ledighet, utan här gäller det i stället atl skapa en livsmiljö som är trygg både före, under och efter en graviditet. Dessa tre faser har var och en sina frågeställningar. Före graviditeten vidgas frågan till atl också gälla männens arbeismiljö, specielll dess inverkan på forlplantningscellernas livsduglighet. Man forskar i dag på bl. a, narkosgasernas och blyets inverkan på mannen vad avser spermieska-dor. Finns det fier riskområden? Man har funnit ofrivillig sterilitet, som kan ha orsakals av miljöfaktorer, och del gäller både kvinnor och män. Hur ser

den mekanismen ut? Efter graviditeten, under amningen, kräver tryggheten all inga skadliga ämnen överförs till barnet via modersmjölken. Vilka ämnen bör man vara mest aklsam på? Del här är några frågor som man ännu inte vet hela svaret på. När del gäller förhållanden under graviditeten kan man hänvisa lill många tidningsrubriker som vittnar om misstankar men inle så ofta om kunskap, och det har gett upphov till en uttalad oro både från lekmän och från forskare.

Man har på senare tid, efter rapporter från fältet, uppmärksammat den komplicerade arbetsmiljö som sjukvårdspersonalen många gånger arbetar i, speciellt anställda som har arbele på operations- och laboralorieavdelningar-det kan vara ett exempel.

Man har också föll indikationer från den kemiska industrin, där personalen pä sina häll lagt märke lill elt ökal antal spontanaborter. Delta har lett lill forskningsprojekt angående lösningsmedels effekter på bl, a, fosterutvecklingen.

Vi känner alla till den rapporterade oron angående några av fenoxisyrorna och andra bekämpningsmedel saml de pågående undersökningarna på grund av detta. Exemplen kan mångfaldigas men tyder på all man måste la människors oro pä allvar. Docent Erik Arrhenius har i en söndagsartikel i Dagens Nyheter sagt som en kommentar lill en rapport från Japan: "Del är förfärande ofta som vanliga människors iakttagelser avslöjat pågående eller begynnande miljökatastrofer. Den ena debatten efter den andra har börjat den vägen," Jag menar alltså alt man från myndigheternas sida måste vara lyhörd för sådana synpunkter, till forskningens fromma. Även en amatör kan ju som vi vet vara expert - expert på sin egen situation.

I utskottsbetänkandei gör man en genomgång av pågående projekt. Man nämner bl. a, värdet av samordning av redan befintliga register och medicinska forskningsrådets nyligen beslulade initiativ lill effekl visering av den verksamheien. Man hänvisar också lill arbeiarskyddsfondens arbetsgrupp, som skall se över behovet av orienterad epidemiologi och som väntas komma med en rapport över vad man anser behövs för atl göra den forskningen meningsfull inför framliden. Man redovisar ett initiativ frän den förra regeringen lill utökat forsknings- och utvecklingsarbete för all konstalera hälsorisker i arbetsmiljön. Det finns alltså rimliga skäl atl avvakta de -som jag hoppas - kraftfulla åtgärder som man där kommer alt kräva.

Min förhoppning är bara att den starka satsning som skissats i betänkandet raskt skall förvandlas från planer till handfast verklighet. Som arbelarskyddsslyrelsen och socialslyrelsen påpekat i remissvaren ställer man sig positiv lill all medverka med både material och undersökningsmetoder. Del är resurserna, både de personella och ekonomiska, som i dagens läge hindrar sammanställning och utnyttjande av dessa kunskaper, Slalen måste här ge ökade möjligheter.

Man måsle också mer effektivt kunna testa de många lusen olika ämnen som omger oss. Vi behöver bara kasta en blick t, ex. i en sammanställning från det amerikanska NIOSH för all förstå alt arbetsområdet är stort även i Sverige. Listan över teralogena ämnen, dvs, ämnen som kan ge missbild-

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Arbetsmiljön för gravida kvinnor

119

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Arbetsmiljön för gravida kvinnor

ningar, är tätskriven och omföngsrik, men den för inle bli en enda sida tjockare.

Vår kunskap om den mänskliga organismens sårbarhet när det gäller miljöpåverkan är f n, lilen,ochalla är ense om all den måsteökas. I väntan på det stora samlade greppet måste vi vara realister och starta med det som i dag lättast låter sig göras. En snabb orientering bland riskgrupper för aU urskilja och sanera dåliga arbetsmiljöer hör till de angelägnaste åtgärderna. En undersökning av spontanaborter och missbildningar komjDletterad med en kartläggning av bakgrundsfaktorer kan ulföras genom samarbeie mellan t. ex, mödravårdscentraler, gynekolog- eller förlossningsavdelningar och yrkesmedicinska kliniker. En sådan form av epidemiologisk undersökning provas f n. i mitl eget hemlän,ochdär har man en förhoppning om att kunna finna en modell för sådana jämförande undersökningar som skall kunna användas på de fiesta orter här i landei.

Det är sådan verklighetsnära forskning som nu måsle stimuleras som en komplettering till den mer långsikliga och grundläggande planeringen,

Enligl en artikel i Läkartidningen frän 1974 hade 3 9é av de nyfödda, vilket då betydde något över 3 000 barn, någon missbildning av sådan grad att den allvarligt påverkade individens överlevnadsförmåga eller orsakade ett medicinskt ingripande eller utgjorde ett mera belydande handikapp av t. ex, kosmetisk art. Av de medfödda missbildningarna ansågs 25 % bero på genetiska faktorer, 3 96 på kromosomrubbningar och ytteriigare 3 96 på andra kända yttre orsaker, 68 96 däremot, alltså ungefär 2 200 barn, hade okänd etiologi,dvs, man vet inte vad som förorsakat skadan. De« siffran bör vi ha för ögonen från och med nu.

Jag sätter som sagt stort hopp till verkligheten bakom den posiliva skrivningen i utskottels betänkande, men jag förbehåller mig rätten alt kritiskt granska del kommande årets initiativ.

Herr talman! Jag har inget yrkande utöver bifall till utskottets hemställan.

120

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls,

§ 23 Föredrogs

Kulturutskottets betänkanden

1978/79:1 med anledning av molion om alkoholfri dryck vid nattvardsgång

1978/79:2 med anledning av motion om vägskyltningen till kulturhistoriska sevärdheter

1978/79:3 med anledning av motion om en Linnéstiftelse, m, m,

1978/79:4 med anledning av molion om besvär vid arrende av kyrklig jord

Onsdagen den 8 november 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:5 med anledning av motion om ortnamnens kulturhistoriska Nr 27 värde

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 24 På förslag av andre vice talmannen beslöts att kammarens förhand-

lingar skulle fortsättas kl, 19,30,

§ 25 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1978/79:33 om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskau, m, m,

1978/79:58 om ändring av reglerna om folkbokföring och beskattning av

personer anställda utomlands i svenska statens tjänst, m. m. 1978/79:65 om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift m. m.

§ 26 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 7 november

1978/79:70 av Anna Eliasson (c) lill arbetsmarknadsministern om sysselsättningen i glesbygd:

Allas rätt lill sysselsättning är ell grundläggande mål för sysselsättningspolitiken. En av de viktigaste förulsätlningarna för att denna målsättning skall kunna uppfyllas är en aktiv och förstärkt regionalpolitik. De samhälleliga insatserna måste inriktas så att människor i olika landsdelar för likvärdiga möjligheter till sysselsällning, service och god miljö. Denna målsälining har också lagts fast av riksdagen,

F. n, råder emellertid stora skillnader i sysselsättningsgrad mellan såväl skilda landsdelar som tätortsområden och glesbygdsområden. De undersökningar och karlläggningar som gjorts av förvärvsintensiteten visar att den är högst i storstadsregionerna. Förvärvsintensiteien skiljer sig vidare markant mellan kvinnor och män. Det innebär sammantaget att skillnaderna i synnerhet för kvinnor är avsevärda mellan t, ex. storstadslänens och skogslänens sysselsättningsmöjligheter. Au uppfylla målsättningen arbete ål alla är därför i hög grad en fråga om att trygga sysselsättningen i glesbygdsområden och skogslän och därigenom i högre grad lillgodose kvinnornas rätt till sysselsättning.

Hittills har kunskaperna om sysselsättningen och sysselsällningsbehoven i glesbygd varit bristfälliga. Del har gjorts prognoser och trendframskri vningar om branschutvecklingar, den offentliga sektorns expansion, serviceulveck-

121

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Anmälan av interpellationer

ling, framtiden inomjord-och skogsbruk osv. Däremot häri hög grad saknats kartläggningar och analyser av omfattningen av kombinaiionssysselsäii-ningar, dellidssysselsätlningar och glesbygdsområdenas sysselsältnings-mönsler. Likaså har fö kartläggningar och analyser.gjorts av lokala arbetsmarknader, lokala sysselsättningsmöjligheter och människors egna önskemål när del gäller sysselsältning och samhällsinsatser, Mol denna bakgrund är ett projekt som nu pågår i Jämtlands län av stort inlresse, Projekiei gäller Föllingeområdet och har som syfte all på basis av iniervjuundersökningar kartlägga en lokal arbetsmarknad.

Brislen på kunskaper om dessa förhållanden påverkar givelvis möjlighelerna atl på effektivaste säll inrikta sysselsättningspolitiken på att varaktigt trygga sysselsällning och försörjningsunderlag i glesbygd,

I en uppmärksammad rapport som nyligen framlagts av expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) påtalas de bristfälliga kunskaperna om lokala förhållanden i samband med planeringen av Stålverk 80 och insatserna i Luleåregionen. En allmän slutsats i rapporten är all man inför framlida salsningar bör göra omfallande analyser av arbeismarknad och näringsliv i berört område innan man fattar slutgiltigt beslut om något projekt.

Än viktigare än vid enskilda projekibedömningar är rimligtvis tillgången pä ell förbälirai analysmaterial som underiag för en aktivare regionalpolitik och glesbygdsinrikiad sysselsättningspolitik i stort.

Enligt min uppfattning ärdet angeläget att sysselsättningspolitiken i ökad ulslräckning kan utgå från de faktiska förhållandena och sysselsällnings-mönsiren i glesbygdsområdena och all samhälleis siödinsaiser därigenom bättre anpassas till glesbygdsområdenas sysselsätiningsbehov. Lokala och regionala förhållanden saml människors egna önskemål om sysselsätlningen måsle spela en stor roll för omfattningen och utformningen av stödinsatserna.

■ Med anledning av vad som här har framförts anhåller jag om att till arbetsmarknadsministern fö ställa följande frågor:

Ansluter sig statsrådet till uppfattningen atl allas räll till arbete måsie innebära förstärkta salsningar på sysselsäliningen i glesbygd och de för glesbygden typiska sysselsättningarna?

Är statsrådet beredd atl ta initiativ till yllerligare analyser moisvarande Föllingeprojektei i olika delarav landet i syfte alt erhålla bättre underlag för sysselsällningspolitiska insaiser?

Är statsrådet beredd medverka lill alt samlade kartläggningar och analyser kan komma till stånd i fråga om kombinationssysselsätlningar och deltids-sysselsättningar för all därigenom bl. a. fö en bättre belysning av kvinnornas sysselsältningssituation och sysselsätiningsbehov?

122

den 8 november

1978/79:71 av Leif Zetierberg{c) till jordbruksministern om ökad säkerhet vid rullbrädesäkande:

Den nya sporten "rullbrädesäkande" har blivit en positiv upplevelse för många ungdomar. Engagemanget från ungdomen lyder på initiativkraft och akliviielslusla.

Men tyvärr kan vi med jämna mellanrum notera olyckor som inträffat som en följd av rullbrädesäkandel.

Vilka åtgärder ämnar jordbruksministern, som ansvarar för idrottsfrågorna, vidta för atl öka säkerheten vid rullbrädesäkandel? •

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:72 av Lennart Andersson (s) lill slalsrådel Birgit Rodhe om hemspräksundervisningen;

Den Ijuli 1977 påbörjades dens. k. hemspråksreformen,som bl. a. innebar en skyldighet för kommunerna att erbjuda eleverna undervisning i och på sitt hemspråk. Statsbidrag ställdes till kommunernas förfogande för sådan undervisning liksom för hemspråksträning i den allmänna förskolan.

Under våren har kritik mol reformen förekommit i massmedia, varvid bl. a. har uttalats att reformen inte har genomförts enligt intentionerna eller inte har fött avsedd effekt.

Mol denna bakgrund vill jag lill slalsrådel Birgit Rodhe ställa följande frågor;

1. Anser regeringen atl reformen har fått del genomslag som kunde förväntas under del första året?

2. I hur mänga fall har kommuner befriats från skyldigheten alt anordna hemspråksundervisning och vad har varil skälen lill detta?

3. Hur stor andel av invandrarbarnen med behov av hemspråksundervis-ning/iräning berörs av befrielsen från skyldigheten att anordna sådan verksamhet?

4. Vilka åtgärder planeras inom skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och regeringen i syfte atl öka reformens genomslagskraft?

5. Planeras några ytterligare åtgärder för att förbättra invandrarbarnens ställning i förskola och skola?

123

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Meddelande om frågor

§ 27 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 8 november

1978/79:101 av//7V/öBe/g////«/(s) till arbetsmarknadsministern om införande av allmän platsanmälan i Norrbotten;

En enhällig länsarbetsnämnd har vid upprepade tillfällen krävt alt allmän platsanmälan införes i Norrbotten.

Socialdemokratiska motioner och reservationer har avslagits av den borgerliga riksdagsmajorileten.

1 den allmänpolitiska debatten sade statsminister Ullsten: "Försöken med allmän plalsanmälan kommer att vidgas."

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga:

Kommer arbetsmarknadsministern atl verka för alt allmän platsanmälan snarast införes i Norrbotien?

124

1978/79:102 av Mals Hellström (s) till utrikesministern om staden Crossroads i Sydafrika;

Utanför Kapstaden i Sydafrika ligger käkstaden Crossroads med ca 20 000 svarta invånare. På många säll uigör denna samhällsbildning en aktiv social protest av de svarta gentemot apartheidlagsiiftningens grymhet. Här bor fullständiga familjer; kvinnor och barn har fiyttal samman med de förvärvsarbetande fäderna i stället för att vistas åtskilda från männen i något av de fattiga reservaten, "Bantustans", där undernäring är allmän och barnadöd-lighelen fruktansvärt stor. Crossroads är en fungerande samhällsbildning -trots den stora materiella fattigdomen - med en egen civil administration, skolor, viss sjukvård och en aktiv social gemenskap med bl. a. utomordentligt låg kriminalitet. Efter trakasserier, rivningar, lårgasanfall och dödsskjutningar hotar nu de sydafrikanska.myndigheterna att helt jämna staden med marken och tvångsförflytta stadsbefolkningen till undernärings- och svält-områden.

Med hänvisning lill det anförda hemställer jag om att få ställa följande fråga till utrikesministern:

Avser slalsrådel ta initiativ - i FN eller andra organ - som syftar till att rädda staden Crossroads i Sydafrika från förstörelse och dess befolkning från ivångsförflyitning?

1978/79:103 av Karl-Anders Petersson (c) till budgel- och ekonomiminislern om skattemässig resullalutjämning för yrkesfiskare;

Sveriges yrkesfiskare tillhör de yrkesgrupper som har myckel ojämn inkomst mellan olika år, och orsaken härtill är tillgången på fisk inom de områden där fiskaren utövar sin samhällsgagneliga gärning. Fiskarens

möjligheter alt utjämna inkomsterna mellan olika är är mycket ringa, och därför har vid mänga tillfällen framförts krav på någon form av resultatutjämning i likhet med skogsägarnas "skogskonto". Detta är myckel angeläget, dä investeringsbehovet i bålar, motorer och övriga redskap är omfattande och infaller med oregelbundna intervaller.

Avser budget- och ekonomiminislern alt hösten 1978 framlägga förslagom ändring i skattelagstiftningen i syfte all åstadkomma någon form av skattemässig resullalutjämning för landeis yrkesfiskare?

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Meddelande om frågor

1978/79:104 avBe/7//Aflö/v>;A (vpk)lill utrikesministern om ett svenskt slöd för del iranska folkel;

Del finns många vittnesbörd om del skräckvälde som schahregimen i Iran utövar. Listan kan göras hur lång som helst över de grova brott som denna regim gjon sig skyldig till mot en befolkningsmajorilel i landet.

I dag kräver en stor del av det iranska folket demokratiska fri- och rättigheter. Dessa självklara krav har schahregimen hittills bemött med brutalitet och upptrappad terror.

Det är nu viktigt att den internationella opinionen och regeringar i olika länder ger del iranska folkel sitt stöd. Den svenska regeringen har hittills uppvisat en häpnadsväckande passivitet.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Vilka initiativ avser regeringen alt ta lill stöd för det iranska folkets kamp för demokratiska fri- och rättigheter?

1978/79:105 av Anna-Greta Leijon (s) till arbetsmarknadsministern om åtgärder mol ungdomsarbetslösheten;

Mer än ett är har förflutit sedan sysselsällningsulredningen föreslog särskilda personalförslärkningar inom arbetsmarknadsverket för intensifierade insatser till förmän för ungdomens sysselsältning. Under tiden har ungdomsarbetslösheten nätt rekordnivåer.

Mot denna bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

1. Kommer proposition i frågan atl föreläggas riksdagen under hösten 1978?

2. Kommer detta i så fall au ske i sådan tid atl riksdagen kan slutföra sin sakprövning av förslagen före utgången av år 1978?

1978/79:106 av Filip Fridolfsson (m) lill utrikesministern om elt svenskt initiativ till förmån för den i Sovjetunionen dömde svenske medborgaren Laimons Niedre:

Vilka åtgärder avser ulrikesminislern au vidtaga med anledning av all den svenske medborgaren Laimons Niedre dömts till ell långt frihetsstraff i Sovjetunionen?

125

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Meddelande om frågor

1978/79:107 av Erik Johansson i Hållsla (c) lill arbetsmarknadsministern om rökförbud i samband med asbestarbelen:

Hälsoriskerna i samband med asbestarbelen har efter nya larmrapporter fått ny aktualitet. Eftersom man inte lyckais finna någon fullvärdig ersättningsprodukt för asbest som isolering exempelvis i motorer, går det ju inie att utan vidare föreslå förbud för asbesltillverkning. Problemet måste, tills en ersättningsprodukt uppfunnits, lösas i en förbättrad arbetsmiljö. Undersökningar som gjorts pä asbestarbeiare visar, dä det gäller lungcancer, atl den ökar med 90 % då vederbörande också är rökare. Den här upptäckten ärju ingalunda ny. Om det nu är sä att den som röker inte bryr sig om della förhällande för sin egen del, så är det så mycket värre för den icke rökande arbetskamraten, som genom sitt passiva rökande ivingas in i elt risksammanhang som han skulle slippa om rökning vore förbjuden i samband med asbestarbelen. Eller skall han nödgas sluta sitt arbele? Rent allmänt börjar ju tanken alt separera rökare från icke rökare atl finna gehör,

I början av fjolåret ställde jag frågan lill dåvarande arbetsmarknadsministern Ahlmark om han ville verka för elt rökförbud i samband med asbestarbelen, Hans svar var nej.

Anser arbetsmarknadsministern att händelsernas utveckling gjort liden mogen för införande av ett rökförbud i samband med asbestarbelen? Är i sä fall statsrådet villig atl arbeta för ett sådanl?

126

1978/79:108 av Rune Torwald {c) till socialminislern om handläggningen av yrkesskadeärenden:

Tyvärr upplever alltför mänga sig såsom maktlösa gentemot en långsam och känslolös byråkrati. Jag vill här bara ge några dala om elt aktuellt fall.

En person född den 16januari 1920, boende i Göteborg, drabbades för några år sedan av elakartad lungsäckscancer efter mångårig yrkesmässig kontakt med asbest. Under våren 1977 lämnades via kuratorn pä Renströmska sjukhuset i Göteborg in en anmälan om yrkesskada. Patienten avled den 27 juni 1977, Hustrun kontaktade vid ell fiertal tillfällen såväl försäkringskassan som riksförsäkringsverket utan alt fä fram besked i ärendet. Den 25 maj 1978 uppgav handläggaren vid riksförsäkringsverket all man infordrat ny röntgen och all man väntade på svar. När änkan meddelade, alt maken var död sedan nära elt år tillbaka, uppstod viss förvirring.

Det finns många ytterligare förvånande inslag i behandlingen av della ärende, som jag inte skall gå in på, eftersom vi i riksdagen inle får diskutera enskilda fall. Men faktum kvarstår, alt beslut i ärendet inle delgivits änkan så sent som den 6 november 1978.

Mol denna bakgrund vill jag ställa följande fråga:

Vilka äigärder är statsrådet beredd vidta för att effektivisera handläggningen av yrkesskadeärenden så att berörda arbetstagare eller efterlevande kan få besked ulan orimlig lidsutdräkt?

1978/79:109 av Rune ro/-M'ö/rf(c) till jordbruksministern om ersättningen till biodlare:

Biodlarna gör en värdefull insats för all trygga ett ekologiskt riktigt bedrivet jordbruk m. m. Men de brottas samiidigi med svära ekonomiska problem, inte minst på grund av yngelrötans härjningar. I bigårdarna bedrivs numera elt skoningslöst krig mol yngelröian. Tyvärr för den som drabbas av yngelröia en alltför liten ersättning för elt oskadliggjort samhälle, men där kanske förbättringar kan väntas.

Del förekommer tyvärr dä och dä att en bisvärm ger sig i väg, utan atl den aktuelle biodlaren lyckas fånga in den. Dessa herrelösa bin bildar då "vildbisamhällen" i outnyttjade skorstenspipor eller andra utrymmen i husen. Även om svärmen varil frisk frän början, drabbas den vanligen efter några år av yngelröia. Del är därför mycket viktigt all dylika "vildbisamhällen" snarast möjligt lokaliseras och förintas. Ibland kan kostnaderna för en förintelse av en dylikt samhälle bli ganska höga, eftersom man måste bryla upp klädsel etc. förall komma åt. Enligl uppgift harbl. a. lantbruksnämnden i Göteborgs och Bohus län varil negativt inställd till fortsall bekämpning av "vildbisamhällen" på grund av kostnaderna.

Under hänvisning till det anförda vill jag slälla tvä frågor till jordbruksministern:

1. Kommer Slalsrådel au föreslå högre (marknadsanpassad) ersälining lill den biodlare som måste förinta ett av yngelröia drabbat samhälle?

2. Kommer statsrådet all ge samtliga lantbruksnämnder direktiv au kraftfullt verka för all alla "vildbisamhällen" förintas som ett léd i kampen mot yngelröian?

Nr 27

Onsdagen den 8 november 1978

Meddelande om frågor

1978/79:110 av Karl Boo (c) till kommunministern om handläggningen av stal-kyrka-frägan;

De framtida relationerna mellan staten och kyrkan har under året varit föremål för en intensiv diskussion. Del förslag lill ändrade relationer mellan staten och kyrkan som presenterades i januari 1978 har varit ute på en bred remissomgång. Remissen visade atl en betydande majoritet av de kyrkligt aktiva i församlingarna ställde sig avvisande lill den helhetslösning som skisserades i förslagel.

Vidare har undersirukits atl förutsättningen fören genomgripande reform av relationerna mellan slalen och kyrkan är en bred politisk och kyrklig enighet om atl en sådan reform skall genomföras.

Med anledning av vad som anförts vill jag fråga kommunminislern;

Är statsrådet beredd att som grund för sin handläggning av stai-kyrka-frägan lägga ställningstagandet hos de kyrkligt aktiva i församlingarna?

Ansluter sig slalsrådel lill uppfattningen alt fömisäitningen fören reform av kyrkans förhållande till staten aren bred politisk och kyrklig enighet?

127

Nr 27 1978/79:111 av/)/no//fo;i;É'/s/)o (c) till jordbruksministern om ändring i lagen

Onsdagen den °"' kommunal sophämtning:

8 november 1978 Enligt tidningsuppgifter blir det ingen ändring i lagen om kommunal

--------------- sophämtning.

Meddelande om jag vill med anledning av detta fråga chefen för jordbruksdepanemen-

.frågor let;

Avser jordbruksministern au framlägga förslag lill förändring av nu gällande sophäminingslagsiiftning?

1978/79:112 av Gunnar Olsson (s) lill justitieministern om ulredningen angående ställföreträdare för dödsbo;

När jordbruksministern tisdagen den 7 november besökte norra Värmland för alt ta del av de slora skador som åstadkommits pä skog lill följd av angrepp från granbarkborren, framkom vilket hinder de dödsboägda skogarna utgör. Jordbruksministern ullalade då alt samtliga dödsbon borde avvecklas. I väntan på all så sker skulle del innebära slora lättnader om dödsbo (sierbhus) representerades av en enda person. Riksdagen biföll våren 1976 en motion som gick ul på all delägarna i dödsbon skulle åläggas utse en ställföreträdare för all exempelvis företräda dödsboet vid skogsvårdsförräiiningar.

Justitieministern tillsatte den 3 februari 1977 en särskild utredare med uppdrag atl uireda frågor som berördes i molion 1975/76:547. I direktiven angavs ingen tidsplan för utredningsarbetet.

Med anledning av det anförda vill jag till justitieministern slälla följande fråga;

Är justitieministern beredd att, med hänsyn lill bl. a. förhållandena i norra Värmland, påskynda utredningen om ställföreträdare för dödsbon?

1978/79:113 av Karl Leuchovius (m) lill jordbruksministern om en förenklad sophantering;

Avser statsrådet all förelägga riksdagen förslag om lag syftande lill förenklad sophantering?

1978/79:114 av Olle Wästberg i Stockholm (fp) till utrikesministern om eu svenskt initiativ till förmån för den i Sovjetunionen dömde svenske medborgaren Laimons Niedre:

Vilka åtgärder ämnar svenska myndigheler vidta med anledning av att den svenske medborgaren Laimons Niedre i Riga dömts till tio års straffarbete för påslätl spioneri?

§ 28 Kammaren åtskildes kl, 17.38.

128

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1978/79:27 Onsdagen den 8 november

Riksdagens protokoll 1978/79:27