Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:26

Tisdagen den 7 november

Kl. 15.00

§ 1 Fyllnadsval till utskott

TALMANNEN: Centerpartiets partigrupp har som suppleant i utrikesutskottet under Sture Korpås ledighet anmält hans ersättare Leif Zetterberg.

Folkpartiets partigrupp har som suppleant i civilutskottel under Karl-Erik Strömbergs ledighet anmäll hans ersättare Britta Gunnarsson.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Fyllnadsval till utskott

Meddelande om ändringar i den preliminära tidsplanen

Talmannen förklarade därefter valda lill

suppleant i utrikesutskollel Leif Zetterberg (c)

suppleant I civiluiskoitei Britta Gunnarsson (fp)

§ 2 Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagens kammare

Härmed avsäger jag mig uppdraget att vara suppleant i irafikulskoltel. Slockholm den 30 oklober 1978 Arne Remgård

Denna avsägelse godkändes av kammaren.

§ 3 Talmannen meddelade all till kammaren inkommit läkarintyg för Paul Jansson, som var sjukskriven under liden den 6 november-den 15 december. Erforderlig ledighet beviljades.

Talmannen anmälde alt Jan Fransson (s) fr. o. m. den 7 november skulle inträda som ersättare för Paul Jansson under hans ledighet frän riksdagsmannauppdraget.

§ 4 Meddelande om ändringar i den preliminära tidsplanen

TALMANNEN:

Med ändring av den preliminära tidsplanen blir kammarens sammanträde torsdagen den 9 november ell bordläggningsplenum, som lar sin början kl. 12.00. Därvid besvaras ett stort antal frågor.

Nr 26 Det bordläggningsplenum, som utsatts till måndagen den 13 november kl.

Tisdaeen den '' ' börjar redan kl. 09.00 med hänsyn till alt många interpellationssvar då

7 november 1978 kommer att lämnas.

Om efterfrågan på vidareutbildning och vuxenutbildning

§ 5 Om efterfrågan på vidareutbildning och vuxenutbildning

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för all besvara Inga Lantz (vpk) den 25 oktober anmälda fråga, 1978/79:74, och anförde;

Herr lalman! Inga Lantz har med anledning av de fakta som har redovisals i en levnadsnivåundersökning frän statistiska centralbyrån frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta angående efterfrågan på vidareutbildning och vuxenutbildning.

En rad undersökningar visar i likhet med den nämnda levnadsnivåundersökningen på ett klart samband mellan social bakgrund och såväl val av uibildning som utbildningens längd. Hembakgrundens betydelse visar sig vara mest framträdande vid övergängen frän grundskola lill gymnasial utbildning, men fortsätter genom hela utbildningssystemet.

Det starka sambandet mellan social bakgrund och ulbildningsval beror på flera olika faktorer, t. ex. familjens ulbildningstradition och attityd till utbildning, föräldrarnas utbildning liksom ekonomiska förhållanden.

Flera åtgärder har de senaste åren vidtagits för att på olika sätt minska betydelsen av den studerandes sociala bakgrund vid val av utbildning. Som exempel kan jag på det siudiesociala området nämna införandet av del särskilda vuxensiudiesiödei, tim- och dagsludieslödel och limersättningen vid grundutbildning för vuxna. Vidare kan de nya reglerna om vidgat tillträde till högre utbildning nämnas liksom lokaliseringen av högskoleenheter till nya orter.

Arbetet med atl minska den sociala bakgrundens belydelse för valet av utbildning fortsätter. 11, ex. studieslödsutredningens arbete ingår att särskilt uireda möjligheterna alt genom ett förbättrat selektivt stöd öka sludiebenä-genhelen hos barn från låginkomstfamiljer. Redan i vår avser jag emellertid atl föreslå regeringen all i en särskild proposilion lägga fram förslag om förbättringar av stödet lill 18-19-åringar i gymnasial utbildning.

Vidare skall utredningen om kommunal vuxenutbildning uppmärksamma rekryteringen av deltagare i kommunal vuxenutbildning och analysera vilka åtgärder som är nödvändiga för all utbildningsmässigt eftersatta grupper skall kunna bedriva kompetensinriktad utbildning. Jag tror också atl folkbildningsutredningen kan komma med utredningsresultat och förslag som kan vara av betydelse när del gäller all överbrygga existerande utbildningsklyftor.

När de nu nämnda utredningarna avslutat sitt arbele i de delar det berör denna fråga är jag beredd atl i positiv anda pröva förslag som syftar lill all påverka den sociala rekryteringen lill utbildning.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Först skall jag be atl få lacka för svaret.

Det är inte de lågutbildade som söker vidareutbildning, ulan del är de redan högutbildade. Det avslöjar statistiska centralbyråns rapport nr 14 Levnadsförhållanden. Det är inte första gången som della förhållande avslöjas. Frågan är hur mänga rapporter som måste redovisas, innan ansvariga utbildningspolitiker förstår atl något måste göras.

Utbildningsojämlikheten finns kvar trots alla skolreformer. Ungdomar med högutbildade föräldrar studerar längre och mer än barn med kortutbil-dade föräldrar. Utbildningsnivån på landsbygden är också sämre än i städerna, trots alla löften om geografisk jämlikhet. Del är t. ex. dubbelt så vanligt med eftergymnasial utbildning i storstäderna än vad det är på landsbygden. Inom vuxenutbildningen återfinns de människor som redan har utbildning - inte de lågutbildade som bäst behöver den. Del är alltså de redan studiemotiverade som söker sig till olika slag av fortbildning.

Hela 42 %, alltså nästan hälften av den vuxna befolkningen, har bara 8-årig folkskola. Bara 13 % av den vuxna befolkningen har eftergymnasial utbildning, och bara 6 96 av dessa har en eftergymnasial utbildning som är längre än tvä år.

Fortfarande spelar dels. k. utbildningsarvel,dvs. föräldrarnas utbildningsbakgrund, en avgörande roll för barnens studieinriktning. Del finns också ett klart samband mellan utbildningsnivån och inkomstskillnaderna, eftersom utbildningsnivån påverkar lönesättningen. Della har i sin tur ett samband bakåt, eftersom del finns en klar skillnad i utbildning mellan dem som har ekonomiska svårigheter i hemmet och dem som inte har del. Eftersom andelen studerande är klart större bland dem med högutbildade föräldrar kommer ulbildningsskillnaderna att öka ytterligare.

Ungdomar med lågutbildade föräldrar efterfrågar också utbildning i myckel mindre utsträckning än andra ungdomar. I samtliga åldrar är andelen sludieintresserade lägre bland dem med lägst utbildning. Skillnaderna i studiedellagande är med andra ord stora mellan olika s. k. socioekonomiska grupper. De fiesta kursarrangörer redovisar också all andelen sludiedeltagare är störst bland dem som har högre utbildning.

När man tittar på den s. k. 25;5-reformen inom högskoleutbildningen visar det sig atl också denna gynnar mellangrupperna. Dessa har dragit fördel av reformen, medan studerande med arbelarbakgmnd är underrepresenterade. Det kända mönstret atl utbildningsreformerna utnyttjas av de redan välutbildade går igen överallt.

Med anledning av den här senaste rapporten harjag frågat utbildningsministern vad han tänker göra ät della, och han svarar egentligen ingeniingutan väntar på ytterligare utredningar. Jag vill därför ånyo fråga; Vilka konkreta åtgärder avser utbildningsministern au vidia för alt vuxenutbildningsreformerna från 1960-och 1970-talen skall få den effekt som avsägs när man antog dem?

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm efterfrågan på vidareutbddning och vuxenutbildning

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om efterfrågan på vidareutbildning och vuxenutbildning

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Jag vill gärna vidimera den bild som Inga Lanlz ger. I ett tal på Skolveckan i går om del svenska ulbildningssamhällei i internationell belysning hade jag ell avsnitt på tre-fyra sidor som berörde jusl dessa förhållanden. Vad jag där sade var all del uppenbarligen är så all problemen mera beror pä utbildningsnivån och utbildningsbakgrunden i hemmen än på familjernas ekonomiska situation. Vi har en benägenhet att tro alt skolan skall kunna lösa de problem vi har i samhället på della område. Dessa problem kanske måste mötas med andra äigärder, med sociala och ekonomiska insatser.

Det är inte riktigt atl jag inte kommer all föreslå några konkreia åtgärder. Jag säger i svaret all vi i vår kommeratt lägga fram en särskild proposilion om förbättringar av stödet till 18-19-åringarna. Propositionen kommer naturligtvis all ta sikte på detta problem, något som varil fallet med alla de äigärder när det gäller de vuxenstuderande som vidtagits underde senasle åren. Men detta ärju ell våldsami slorl problem, och del kan inle möias bara med ökade ekonomiska insaiser.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Syftet med satsningarna pä vuxenutbildningen på 1960- och 1970-talen varju att man skulle nå de vuxna som hade en kort skolutbildning. Det var alla överens om. Men så hardet inle blivit. I rapport efter rapport och i utredning efter ulredning kan man konstalera detta. Utbildningen för de vuxna har visserligen ökal, men man har nått fel människor. Del ärju inle heller någon nyhet. Om man ser på orsakerna lill att det har blivit så som undersökningen om levnadsförhållandena visar, kan man peka på alt arbetsförhållanden, arbetstidens längd och obekväm arbetstid spelar en roll vid efterfrågan på utbildning. Här kommer vpk med del naluriiga kravet atl man givetvis skall förkorta arbetstidens längd till sex timmar per dag för alla.

De socioekonomiska positionerna spelar också in, och härvidlag måsle man givetvis garantera ekonomiska rättigheter för de studerande. Sä är del inte i dag. De vuxenstudiebidrag som ges är alldeles för små och för få såväl när det gäller lim- och dagstudiestödet som i fråga om del särskilda vuxenstödel. Vidare spelar utbildningsnivån och familjeförhållandena en roll.

På en fråga som ställdes vid den här utredningen svarade inle mindre än 37 % atl man hade för myckel att göra, så atl tiden inte räckte till för alt efterfråga utbildning. 22 % av kvinnorna uppgav all de inle kan efterfråga utbildningen, därför au det i. ex. inle finns någon barnpassning.

Man skulle emellertid kunna vidta konkreta åtgärder för alt nå de korttidsutbildade med låg studiemotivation: t. ex. alt bedriva uppsökande verksamhet, att genom studielön från fr. o. m. 16 års ålder garantera all den ekonomiska silualionen klaras samt all ytterligare informera om och stimulera lill studier. Då skulle man uppfylla de löften som man har gett. Hälften av den vuxna befolkningen har ju inte den utbildning som den är

berättigad till och söker uppenbarligen inte heller någon utbildning. Jag är inle nöjd med del här svaret, eftersom del inte säger någonling.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag beklagar alt Inga Lantz inle är nöjd med svaret. För min del är jag inle nöjd med verkligheten på det här områdei. Del kommer alt krävas insaiser under många år. På en avgörande punkt förhåller det sig nog så, all vi inte kan fatta beslut i riksdagen eller bara ställa ekonomiska resurser lill förfogande - nämligen i fråga om intresset för studier, motivationen, som utredningen framför alll pekar på. Det krävs opinionsbildning, och här kan kanske Inga Lantz och jag förena våra krafter.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om tidpunkten för utbyggnad av lokaler för högskolan i Luleå

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Det räcker inte med atl i skilda sammanhang tala vackert i de här frågorna. Vi har vid många tillfällen pekat på vad man borde göra, t. ex. att införa studielön, sä atl del blir ekonomiskt möjligt atl studera. Ekonomin är en vikiig fråga för de vuxenstuderande som ju ofta har familj. Vidare gäller det studiesociala åtgärder, att garantera - och då rör det sig tyvärr framför alll om kvinnor-barnstugeplatser för barnen. Man kan också i samarbete med de fackliga organisationerna stimulera den uppsökande verksamheten.

Della är konkreia åtgärder somjag tror, tillsammans med en förkortning av arbetsdagen, skulle få effekt när det gäller atl förbättra den ohållbara och ojämlika silualionen på utbildningsområdet i stort och kanske vuxenutbildningen i synnerhet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om tidpunkten för utbyggnad av lokaler för högskolan i Luleå

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratt besvara Frida Berglunds (s) den 27 oktober anmälda fråga, 1978/79:90, och anförde;

Herr lalman! Frida Berglund har frågat mig om jag är beredd atl snabbt lämna positivt besked om utbyggnaden av lokaler vid högskolan i Luleå enligl byggnadsstyrelsens hemställan.

Utbyggnaden omfattar tre tillbyggnader, en för icke-laborativ utbildning, en för samhällsbyggnadsteknik m. m. och en för kallförråd.

Ärendet bereds f n. inom regeringskansliet. Högskolans behov av nya lokaler måste bedömas med hänsyn lill dels utvecklingen av siuderandean-talet, dels forskningsverksamheten. Jag räknar med alt ärendet kommer att avgöras inom kort.

Sedan frågan väckts har regeringen beslutat alt på tilläggsbudget I för innevarande budgetår redovisa nybyggnad av restaurang för lärarutbildning i Luleå. Jag räknar med alt byggnadsarbetena skall komma i gång under

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om förelagens kontrolluppgifter lill taxeringsmyndigheterna

februari 1979. Vidare har regeringen nyligen givit byggnadsstyrelsen i uppdrag atl inom den kostnadsram som har fastställts av riksdagen för nybyggnaderna för högskolan i Luleå ulföra nybyggnad av en s. k. omagne-lisk sluga.

FRIDA BERGLUND (s):

Herr lalman! Jag för tacka statsrådet Wikström för svaret pä min fråga. På en punkt lämnades ett klart besked, nämligen att den aktuella frågan ganska snart skall avgöras, och det är ju positivi. Motiven för min fråga är dels högskolans behov av lokaler, som tydligt framgår av den skrivelse från byggnadsstyrelsen som jag hänvisade till i min fråga, dels den arbetsmarknadssituation som vi har i länet.

Högskoleutbildningen i Luleå var en regionalpolitisk satsning. Den har varit positiv, men om högskolan skall kunna verka som en stimulans i regionen, är del viktigt all lokalbehoven löses enligl byggnadsstyrelsens förslag.

Vad gällerdet andra motivet, arbetsmarknadssituationen, villjag framhålla alt Norrbotten är den region som lidit mest ont i landet av atl den borgerliga trepartiregeringen saknade en närings- och industripolitik. Arbelslösheten är drygt 8 % i Norrbotten och i hela landet drygt 2 %. Byggnadsarbetarna är den yrkeskår som drabbats specielll hårt. Situationen för dem är besväriig i dag med länga pendlingsavstånd inle enbart lill Stockholmsområdet, och vintern 1979-1980 väntas bli ändå värre. Därför är del vikligt alt projekteringen bl. a. av högskolans flygelbyggnader kommer i gång snabbt. Enligt byggnadsstyrelsen är tidsplanen sådan att om projekteringen kommer i gång under första delen av 1978, kan byggstart ske ijuni resp. oklober 1979. Del är alltså nu hög lid alt handla - en försening har redan skett.

Herr lalman! Vi kan inte acceptera atl vårt län blir en avlägsen, avskild del av landei med enda uppgift atl förse den svenska ekonomin med energi och råvaror. Därför är det vikligt att högskolans lokalbehov tillgodoses, så att högskolan aktivt kan dellaga i uppbyggnaden av ell differentierat näringsliv i vårt län. Med en positiv tolkning av statsrådets svar utgår jag från alt också herr Wikström delar denna min uppfattning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om företagens kontrolluppgifter till taxeringsmyndigheterna

Budgel- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara 5'?e/7 5v<?ffsso/7s(m) den 18 oktober anmälda fråga, 1978/79:44, och anförde:

Herr talman! Sten Svensson har frågat mig om regeringen kan medge alt de förelag som så önskar under övergångsårel 1978 får lämna kontrolluppgifter enligl tidigare förfarande och att man därvid också får använda den gamla blanketten som varit i allmänt bruk sedan ett tiotal år.

Företagen har hillills haft vi.ss valfrihet vid lämnandet av kontrolluppgifter. De har nämligen kunnat välja mellan atl använda blankett enligt ett av riksskatteverket, RSV, fastställt formulär eller att själva utforma en för ändamålet lämplig blankett. Taxeringsnämndernas arbete skall emellertid fr. o. m. näsla år effektiviseras och underiätias bl. a. genom alt uppgifterna i självdeklaralionerna och kontrolluppgifterna registreras med hjälp av ADB. Denna registrering förutsätter alt kontrolluppgifterna i fråga om inkomst av tjänst lämnas på elt enhetligt sätt. Alt förelagen använder det formulär som RSV har fastställt för år 1979 har också betydelse för de anslällda. Formuläret ansluter till deklarationsblanketten och gör det alltså lättare för dessa alt deklarera riktigt.

Det nya formuläret innebär vid 1979 års uppgiftslämnande i praktiken inte krav på andra uppgifter än lidigare. Del är bara uppställningen av uppgifterna som är ändrad. Som jag har sagt är det nödvändigl med en enhetlig uppställning för atl registreringen skall kunna utföras på ett tillförlitligt sätt.

Vid införandet av de nya bestämmelserna förutsågs att det i vissa fall kunde uppkomma behov av att medge undanlag från kravet på fastställt formulär. Rätten att bevilja undantag gavs enligt taxeringslagen åt RSV, som också fick möjlighel alt medge atl kontrolluppgifter lämnas på magneiband eller annat maskinellt medium. Någon möjlighet för regeringen all ge dispens finns sålunda inte enligl gällande lagstiftning.

Del ligger i sakens natur atl möjligheten att medge undanlag frän formulärets uppställning måste användas restriktivt. RSV har tolkat lagbestämmelsen mycket restriktivt vid sin prövning av inkomna dispensansökningar. För atl underlätta företagens anpassning till de nya reglerna om uppgiftslämnande har verket nu börjat all successivt ta kontakt med de företag som har sagt sig ha svårigheter att redan i januari 1979 följa formuläret. Syftet är att verket lillsammans med företagen skall finna lösningar på problemen. I de fall där påtagliga svårigheter visar sig föreligga är verket berett att la hänsyn till detta vid sin dispensprövning.

De omständigheter som jag har redovisai här ger mig anledning att anta atl den berörda frågan fören tillfredsställande lösning ulan någon särskild åtgärd från regeringens sida.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm företagens kontrolluppgifter till taxeringsmyndigheterna

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Jag ber all fö lacka budget- och ekonomiminislern fördel svar som har lämnats pä min fråga. Av svaret framgår atl riksskatteverket numera skall vara berett atl vidta de åtgärder somjag har efterlyst i den ställda frågan. Verket sägs vilja successivt ta kontakt med de företag som har svårigheter att redan i januari 1979 följa del nya formuläret. Syftet skall vara atl verket tillsammans med företagen skall finna lösningar på problemen.

Jag tolkar delta som all verket numera är berett all tillmötesgå de synpunkter och krav som förelagen lägger fram föratt lösa de här uppgifterna. Och jag utgår ifrån all de företag som så önskar under övergångsårel får lämna kontrolluppgifter enligt lidigare förfarande och atl man därvid också skall

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm företagens konlrolluppgifter till taxeringsmyndigheterna

kunna få lov atl använda den gamla blanketten.

Riksdagen har visseriigen tillstyrkt att RSV-utredningen utvecklar ett ADB-siöd lill den nya laxeringsorganisationen i första instans, men riksdagen har ju ännu inte fått la ställning till elt sådant ADB-slöd. Avsikten är atl del skall ske under innevarande år.

Att inför ett sådant här viktigt ställningstagande föregripa frågans behandling genom en färdigutvecklad systemlösning och en påbörjad drift av sysiemei har jag inle ansell vara riktigt. Därför borde hela frågan om kontrolluppgiftsrulinen ha fått anstå lill dess slatsmakterna prövat ADB-systemets allmänna ändamålsenlighet och samlade effekter.

Jag vill därför fråga ekonomi- och budgetministern om riksdagen för möjlighet att göra en total bedömning av hela det här systemet, innan man i olika detaljfrågor låser några ytteriigare rutiner för lång tid?

Budgel- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO;

Herr lalman! Riksdagen kommer all fö yllerligare redovisning och möjlighel alt fatta ytteriigare beslut beträffande denna omfattande reform. Det som hittills har gjoris grundar sig på de beslut som riksdagen har fattat.

Herr talman! Jag vill betona att den omläggning som har gjorts är och kommer alt vara lill nytta för både samhälle, förelag och deklaranter. Den nya blanketten, som i och för sig inte innehåller andra uppgifter än dem som nu redovisas, gör det genom sin nya uppställning lättare för deklaranter att deklarera, även om många av oss blir litel konsternerade då man ser en ny blankett.

Jag vill också nämna alt del i slutet av oklober var 15 förelag som hade lagil kontakt med riksskatteverket. Det är alltså ett tämligen måttligt antal som har vänt sig till verket för att få dispens. Och - somjag säger i svaret -om del visar sig vara påtagliga svårigheter, är verket berett att la hänsyn lill de synpunkter som förelagen har. I några fall har riksskatteverket efter sådana samtal redan gett dispenser till sökande.

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Vilket antal företag som sökl dispens kanske i och för sig inte bevisar något, eftersom det ju kan finnas en lång rad andra företag som också brottas med problemen men som ännu inte låtit höra av sig lill myndigheterna i frågan.

Jag ber emellertid att få tacka budget- och ekonomiministern för utfästelsen atl riksdagen skall fö göra en helhelsprövning av alla dessa rutiner innan ytterligare detaljrutiner blir fastlåsta - eventuella fel i del kommande systemet drabbar ju såväl enskilda skattskyldiga som arbetsgivare och skattemyndigheter. Det är ett gammall krav atl kontrolluppgiftsrutinen måsle vara känd för företagen redan vid inkomstårets början och dessulom i så god lid atl de hinner göra erforderliga anpassningar av de egna rutinerna lill

den. Det bör således inte vara på det säitel att man fastställer sådana uppgifter Nr 26

efter det au redovisningsårei har påbörjats. Tisdaeen den

7 november 1978
Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om åtgärder mot barkborreskador i Värmland

Om åtgärder mot barkborreskador i Värmland

Budgel- och ekonomiminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för a\.\.besvara Bertil Jonassons{c)Aen 18 oklober anmälda fråga, 1978/79:50, och anförde:

Herr lalman! Bertil Jonasson har frågat mig om jag är beredd att medverka lill möjlighel lill förlängd och förhöjd insättning på skogskonto eller till skaltelindringar av annat slag föratt underlätta bekämpningen av granbarkborren.

Vid insektsangrepp av den omfattning det här gäller är skogsägarna skyldiga atl vidta de bekämpningsåtgärder som skogsstyrelsen föreskriver. För bekämpningsarbetel utgår statligt stöd, I detta sammanhang kommer också skattereglerna in i bilden.

Inom budgetdepartemeniet utarbetades i våras en promemoria om skogs-beskattningen. Promemorian innehåller bl, a, ett förslag om atl en slörre del av skogsintäklerna skall fä sättas in på skogskonto om avverkningen eller rot försälj ningen har föranleils av inseklsangrepp eller andra skador på skogen. Enligt förslagel skall den förhöjda insäitningsrätten fö tillämpas om skogsvårdssiyrelsen intygar att skogsuttaget har föranleils av en omfattande skada på skogen. Reglerna föreslås bli av permanent karaktär. Någon särskild lagstiftning vid varje skadetillfälle skall således inle behövas.

Promemorian har nu remissbehandlals. Förslaget om förhöjd insättningsrätt pä skogskonto i skadefallen har mottagits positivt.

Jag delar Bertil Jonassons uppfattning alt den som till följd av insektsangrepp tvingats lill onormalt siora uttag av skog skall behandlas förmånligare vid beskattningen än f n. Det är alltså angeläget all skattereglerna vid framtvingade skogsultag ändras. Frågan bereds inom regeringskansliet. Del är min förhoppning alt del skall visa sig möjligl atl inom en snar framtid förelägga riksdagen elt förslag i frågan.

BERTIL JONASSON (c);

Herr lalman! Jag ber atl få tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Granbarkborrens utbredning och skadegörelse i norra Värmland har blivit en katastrof för skogsbrukei där. Eländet är dessutom på väg att sprida sig åt flera håll. Skogsägarna har redan ort slora ekonomiska förluster, men också samhället drabbas därav.

Enligl skogsvårdslagen är skogsägarna skyldiga alt vidta åtgärder mot insektsskadornas spridning. Olika sorters åtgärder har vidtagits i samarbeie med skogsvårdsslyrelserna, och pengar har ställts lill skogsägarnas förfogande, men mera behövs. Enligl vad jag har erfarit är väl jordbruksminister

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om åtgärder mot barkborreskador i Värmland

Enlund i norra Värmland i dag och ser på barkborreskadorna. Alla tänkbara åtgärder för att bekämpa skadorna bör vidlas.

En åtgärd är atl så snabbt som möjligl avlägsna skadad eller hotad skog. Den metoden är prövad med framgång, vilket jag kan vitsorda då jag själ v har erfarenhet av den. Våra skalleregler bromsar emellertid möjligheterna atl gå fram på den vägen. De skogsägare som måsle avverka nästan all sin skog för atl hindra angreppens spridning - vilket alltså även skulle vara till nytta för många andra - drabbas nämligen av att de på gmnd av del nuvarande skaiiesyslemel får belala nästan alll i skatt för sin skogslikvid. Insättnings-möjlighelerna på skogskontot måste vidgas, dels genom slörre insältnings-räit, dels genom all pengarna för stå inne längre tid. Skogsvårdsålgärderna kostar pengar en lång lid, kanske 20-30 år efter en avverkning. Men del bör väl också kunna länkas andra skallelättnader.

Hur många gånger jag har motionerat i den här frågan vet jag inte. Och hur många frågor jag har ställt håller jag inte heller räkning på. Den socialdemokratiska regeringen ställde sig alltid kallsinnig till den här frågan. Jag beklagar, men del måsle fällas en hård dom över alt man i det här avseendet inte har kunnat framlägga förslag lidigare. Det har i allra högsia grad varit nödvändigl.

Nu har budgeiministern lämnat ell förslag som är rätt positivi. Men jag vill Slälla tre lilläggsfrågor:

1. Kommer detta beslut att fattas i så god tid atl ikraftträdandet kan ske den 1 januari 1979?

2. Blir del ingen föriängd koniotid? Det ärju nödvändigt.

3. Kan man inle tänka sig någon ytteriigare skattestimulans för all komma lill rätta med dessa problem?

Budgel- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO: Herr talman! De två senare frågorna skulle jag inte gärna vilja svara på nu, eftersom vi f n. arbetar med de förslagen. Det vore inle riktigt av mig att innan del beredningsarbetet är fullföljt la ståndpunkt i de frågorna.

Däremoi vill jag svara på den första och den kanske väsentligaste frågan, nämligen fr. o. m. vilken lidpunkt jag räknar med au nya regler skall börja gälla. Svaret är alt min utgångspunkt är alt de nya reglerna skall kunna tillämpas ft. o. m. 1979 års taxering.

BERTIL JONASSON (c);

Herr talman! Jag ber atl få lacka budgeiministern för ett positivi svar på min fråga om ikraftträdandet. Det är nödvändigl att det kommer senast den 1 januari 1979. Vi har inte råd atl vänta längre med ikraftträdandet, och vi kan inie invänta ytteriigare utredningar.

När det gäller frågan om kontotiden vill jag gärna säga all det är många som har haft skogskontoinsällningar i anledning av granbarkborreskador under så lång lid atl snart tio år har gått. Då faller de gamla kontona ut, vilket bromsar nya avverkningar och innebär kalastrof för skogsägarna. Därför är del nödvändigt alt även det problemet löses så snart som möjligt. Jag kan förstå

all budgeiministern i det avseendet inle kan ge direkt svar, men del går inle att vänta längre med lösningen på del problemet. Den måste komma ganska snart, och jag vill gärna ställa frågan: Kan del länkas alt den kommer innan de första kontona skall beskattas? Vi skall veta alt eländet började ungefär 1969.

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO: Herr talman! Jag räknar med att inom en snar framtid kunna framlägga elt förslag för riksdagen och atl det skall kunna bli giltigt fr. o. m. 1979 års taxering. Men låt oss, eftersom det handlar om en ganska snar framtid, vänta med elt resonemang om innehållet i och omfattningen av det förslaget. Jag vill inle i dag la ståndpunkt lill enskildheterna i det. Men jag kan försäkra all den utgångspunkt somjag har i arbetet med den här propositionen ärall det är angeläget all skattereglerna ändras så att vi får en förmånligare beskattning än vad vi har i dag i de för mänga skogsägare besvärande situationer som är bakgrunden lill Bertil Jonassons fråga.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om åtgärder för att garantera sysselsättningen i Gävle

BERTIL JONASSON (c):

Herr lalman! Jag skall inte pressa budgeiministern ytterligare -jag förstår mycket väl hanS siluation i det här fallet. Men jag är tacksam för alt budgeiministern gett ett löfte att frågan skall behandlas så snart som möjligt, och jag vill gärna understryka att det är nödvändigt atl så kommer att ske. Det skulle vara bra om man övervägde även andra möjligheter för all åstadkomma lättnader. Det är nödvändigl om man skall komma till rälta med sådana katastrofer som vi drabbas av uppe i Nordvärmland.

Till sist vill jag än en gång, herr lalman, säga ett äriigt och uppriktigt tack till budgetministern. Det är bra att det kommer ett förslag till ändrade skatteregler. Det löser i varje fall problemet lill en början, om de stöne kontoinsättningarna får ske senast från den I januari 1979. Jag lackar än en gång för del svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om åtgärder för att garantera sysselsättningen i Gävle

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för atl besvara Bertil Måbrinks (vpk) den 18 oktober anmälda fråga, 1978/79:35, till industriministern, och anförde;

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat industriministern vilka åtgärder han tänker vidta för atl förhindra Esselles och Gävle Varvs nedläggningar och konkret garantera sysselsättningen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt det är jag som skall svara på frågan.

Esselte tillverkar vid sin enhet i Gävle olika typer av skrivblock och liknande produkter. Moisvarande tillverkning sker också vid andra företag i

3 Riksdagens protokoll 1978/79:25-26

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm åtgärder för att garantera sysselsättningen i Gävle

Sverige, inle bara inom Esselte. Genom ökande konkurrens från utländska tillverkare har tillverkningen - enligt de uppgifter jag har fått - blivit förlustbringande. Också den inhemska konkurrensen är stor. Efter vederbörligt samråd med berörda fackliga organisationer har Esselte kommit fram lill atl verksamheten i Gävle måsle avvecklas. Därigenom sker en anpassning av den inhemska produktionskapaciteten så, alt den bättre överensstämmer med möjligheterna för Esselte och andra svenska tillverkare alt lill rimliga priser sälja produkterna.

Nya AB Gävle Varv försattes i konkurs i början av september. Varvet har lidigare, år 1969, genomlevt en kris. Den gängen kunde krisen i stort sett avvärjas genom att en ny ägare kom till och genom atl verksamheten delvis kunde omstruktureras. Regeringen medverkade dä med lokaliseringsstöd.

Bekymren för Gävle Varv, som nu lett lill bolagets konkurs, har varil kända under snart ett är. Många krafter har under denna tid varit i gång för atl försöka rädda företaget undan konkursen och sörja för fortsatt sysselsättning förde anställda. Industridepartementet har aktivt deltagit i räddningsförsöken. En konkurs kunde dock inte undvikas.

Ansträngningarna alt finna lösningar för fortsatt sysselsättning för den berörda personalen fortgår. Jag hoppas alt dessa ansträngningar skall leda till resultat så all flertalet av de anslällda kan få fortsatt arbete. Konkreia förhandlingar förs pä olika håll, men det är för tidigt all uttala sig om vad dessa kan leda till.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

250 människor i Gävle står inför det omedelbara hotet att mista sina arbeten. Del gäller alltså Esselte och Gävle Varv. I båda fallen handlar det om samvetslösa kapitalägare. Vinsten vid Esselles Gävlefabrik är 11 96. Del är alltså ingen förlustbringande produktion. De uppgifterna har lämnats av företaget. Men kupongklipparna, eller aktieägarna, vill ha 20 96. Resultatet blir att man offrar de människor som har långvarig tjänst bakom sig i företagel. Det finns arbetare som har över 30 års tjänst i Esselles Gävleföretag. Man offrar de 33 kvinnorna, av vilka fiera ensamstående med barn. Hur skall dessa människor få nytt arbete i Gävle eller någon annanstans i länet?

5 000 kvinnor i Gävleborgs län önskar få ett arbete, men del finns inget.

Vart skall de 180 vid Gävle Varv ta vägen? Kapitalisternas sociala ansvar

sträcker sig så långt som lill kupongklipparna men inte längre. Del har

människorna i Gävleborgs län fått uppleva under en lång lid. Esselte har

tjänat och ijänar enorma summor. Esselte sväller alltmer ul utomlands.

Begärliga länder för Esselte är länder med frizoner, alltså mer eller mindre

fascistiska länder, där arbetarnas rälligheter inte existerar. Inom parentes kan

sägas all Esseltekoncernen dessutom nu förbereder en organisationsplan för

att undandra ullandsdelarna av sin verksamhet all insyn och kontroll frän

svensk sida, bl. a. fackels.

Herr Wirtén har inle givit några som helst svar till de 250 människorna i

Gävle. Vad har regeringen atl erbjuda dem? Jag anser att två minimikrav bör kunna ställas. Det är atl regeringen nu ser till alt verksamheten i Gävle fortsattes och utvidgas på bekostnad av företagels ullandsdelar. Gävlefabriken är dimensionerad så all man där kan sysselsätta 250 personer. När det gäller Gävle Varv måsle regeringen också där la sitt ansvar, så atl inga avskedanden sker. Del ansvaret kan tas på del sättet alt regeringen går in med sysselsättningsgarantier tills alternativ produktion garanteras.

Del är två konkreta förslag till åtgärder som jag anser alt man måste vidta. Vad anser herr Wirtén därom? Är han beredd atl medverka lill att ta dessa initiativ och inte bara ge allmänna löften utan konkret inriktning, ty det hjälper inle de människor som nu hotas av alt slängas ut från sina jobb.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om åtgärderför att garantera sysselsättningen i Gävle

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr lalman! Fömisäitningen för alt man skall kunna bedriva ett företag är ju, Bertil Måbrink, att del tillverkar en produkt som går all sälja. Uppenbarligen har man här fått en överkapacitet och marknaden har sviktal för Esselteenheten i Gävle. De rapporter som kommit mig till del och som finns i regeringens kansli visar ett klart underskott på Gävleenheten.

Sedan går Bertil Måbrink över till atl resonera om lösningar som i verkligheten inte är möjliga, eftersom de inte står i överensstämmelse med den lagstiftning som vi har i vårt land. Det finns inte någon förutsättning för att tvinga förelag som investerat utomlands alt la tillbaka dessa investeringar och investera här. Bertil Måbrink vet myckel väl all varje gång som en ulflyltning av kapital till andra länder sker blir del en noggrann prövning, där även löntagarsidan har möjlighel alt göra sin röst hörd.

Får jag också svara på den fråga Bertil Måbrink följde upp med och som gällde vad regeringen kunde göra. Jag har redan sagt alt vad gäller Gävle Varv fortgår resonemang om möjligheten alt kunna få fram en ny verksamhet som fortsättning på den metallindustri som finns där och som inte har så mänga år på nacken. Jag redovisade i mitt svar att del så sent som 1969 var kris inom företagel. Med statsmaktens bisiånd fick man då i gång verksamheten. Del är min förhoppning att så skall kunna ske ännu en gång och att de förhandlingar som pågår skall leda lill ett positivt resultat.

Gävleborgs människor lämnas inte utan inlresse från regeringens sida. Bertil Måbrink vet mycket väl att vi satsar hårt på arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom detta område såväl som i andra delar av Sverige. När företag tvingas all upphöra skall arbetsmarknadspolitiken gå in och hjälpa till.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Det är elt något märkligt resonemang som Rolf Winén för här Han säger att blocktillverkningen vid Esselte i Gävle inte är lönsam. Men förklara då för mig: Varför kör man i flerskifi vid Gävlefabriken om produkten inte skulle vara lönsam? Man talar i dag t. o. m. om all få lill stånd ytteriigare ett skift-det är en uppgift jag fält idag. Omförelaget utvidgar och kör för brinnande livet med sin tillverkning av block i Gävle, hur kan det då vara möjligt att produkten inte skulle vara lönsam? Den måste ju vara

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm åtgärder för att garantera sysselsättningen i Gävle

lönsam, Rolf Wirtén.

Jag har sagt alt vinsten är 11 96 enligl företagets uppgifter. Och den kanske är större, för vi vet ju hur företagen kan laborera med vinslbegreppet. De uppgifter som Rolf Wirtén barkan faktiskt inte stämma-om del nu beror på dåliga uppgiftslämnare eller något annat.

Visst är det rikligt, Rolf Wirtén, all AMS måsle träda in i de här situationerna - jag ifrågasätter inle det. När kapitalägarna inte visar något socialt ansvar måste naturligtvis myndigheterna göra det. Men det är inte AMS-ålgärder år ut och år in som människorna önskar sig - det vet vi ju -utan det ärett meningsfullt arbele eller ett jobb i produktionen som de vill ha.

Här visar det sig hur kapitalägarna gör. De berövar människorna jobben, fiyltar jobben utomlands. Och jag ifrågasätter uppgiften atl de fackligt anslutna skulle ha stort inflytande när det gäller ullandselableringar. På vilket sätt skulle de ha det, Rolf Wirtén? Mig veteriigl har människorna i Gävle inle haft något som helst inflytande över Esselles alll slörre utbredning utomlands i frizonerna. Har Grafiska fackförbundet haft något infiytande? Jag anser att förbundet inle haft det, sä dä får Rolf Wirtén tala om på vilket sätt förbundet haft inflytande och godkänt ullandsetableringarna.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag redovisar, Bertil Måbrink, alt företagsenheten går med föriusl, och det är vad vi nu får acceptera. Och förelaget har gjort så stor föriust alt det inte klarar sig på marknaden i Sverige. Dessutom är det en tilltagande importkonkurrens från flera länder i vår närmaste omvärld i fråga om just den produkt det gäller. Del är i och för sig inte produkten som är omöjlig atl producera med lönsamhet, ulan svårigheten gäller den överkapacitet som tydligen finns på det här områdei.

När del gäller ullandselableringar harjag bara att konstalera atl om man skall föra ut kapital från landet så sker det genom reglering via riksbanken och valulastyrelsen, och där finns det en representation som motsvarar vad jag redovisade i mitl lidigare inlägg.

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr lalman! Jag skall inte argumentera mer om den "förlustbringande" verksamheten. Jag har redovisai en ökning av anlalel skift i Gävle och alt man kör för brinnande livet med blockprodukiionen där. Del kan väl inle vara tecken på alt verksamheten går med föriust? Och jag har redovisat siffran 11 96 i vinst - det är förelagets uppgift.

(Arbetsmarknadsministern Rolf Winén: Det är fel.)

Del är inte alls fel - det är på detta sätt. Men företaget vill ha 20 96 i vinst, och det är aktieägarnas krav. Vinsten är alltså inle tillräckligt stor.

Sedan vet vi atl det är så som Rolf Wirtén säger, atl riksbanken godkänner atl man får föra ul kapital. Men vilken är Rolf Wirténs uppfattning om detta med lanke på vad Esselte håller på med, etablering i frizonerna? Anser inle Rolf Wirtén att vi måste börja få ett stopp på del här?

Jag efterlyser igen svar på frågan på vilket sätt fackföreningarna och de fackliga organisationerna har inflytande över kapitalexporten, som Rolf Wirtén sade för en stund sedan. På vilket sätt har de inflytande? Har graflkerna fått vara med atl godkänna Esselles ullandselableringar?

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Det är en stor fråga som Bertil Måbrink nu tar upp i samband med sin fråga om Esselte i Gävle, nämligen huruvida våra stora svenska företag skall kunna etablera sig utomlands och de villkor som gäller för utförande av kapital från Sverige. För att diskulera den krävs ett annat tillfälle än en frågestund här i kammaren. Min uppfattning är naturiigtvis att de som vakar över ullandsetableringarna skall göra del i enlighet med Sveriges och våra löntagares intressen. Del är också det som sker i valutastyrelsen.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det är rikligt all del är en stor fråga, men den hör hemma i delta sammanhang.

Varken jag eller de anställda vid Esselte i Gävle har fån något besked om vad de 60-65 anställda vid Esselte i Gävle - tydligen godkänner Rolf Wirtén och den folkpartisliska regeringen Esselles handlingssätt här - skall få för sysselsättning. Vad har den folkpartisliska regeringen all erbjuda dem, Rolf Wirtén? AMS-ålgärder -ja, de är naturiigtvis nödvändiga för tillfället. Men vad skall de fö för sysselsällning på lång sikt? Jag nämnde de 33 kvinnorna. Vad har Rolf Wirtén atl säga till dem konkret?

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm åtgärderför att garantera sysselsättningen i Gävle

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr lalman! Jag har sagt atl vi skall försöka fö till stånd en fortsatt produktion för dem som är verksamma inom Gävle Varv. Jag hoppas atl förhandlingarna skall gå i lås.

När man ställs inför en friställning - som tydligen blir nödvändig i Gävle -är del, som Bertil Måbrink också medger, nödvändigt atl göra arbelsmarknadspolitiska insaiser. Och del skall ske också i delta fall. Låt mig bara för Bertil Måbrink redovisa att vi i Gävleborgs län under 1978 faktiskt satsat så myckel som 131 milj. kr. på beredskapsarbeten. Det visar vad regeringen vill göra för atl hjälpa människor som inte har sitt jobb kvar. Den politiken kommer vi att fortsätta, samtidigt som det naturligtvis gäller alt få till slånd en offensiv näringspolitik som ger möjligheter till nyetableringar och nya jobb inom Gävleborgs län liksom inom Sverige i stort. Men del ärett problem som inte går atl lösa från den ena dagen lill den andra. Det gäller därför all under övergångstiden satsa på arbelsmarknadspolitiska åtgärder.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag har inle, Rolf Wirtén, ifrågasatt AMS-ålgärderna. Jag är väl medveten om alt man tvingats sälta in stora resurser i Gävleborg för alt ta hand om de människor som har slagits ul.

Beredskapsarbeten är också tillfälliga åtgärder. Del är det långsiktiga

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om åtgärder med anledning av den hotande krisen inom gummiindustrin i Helsingborg

perspektivet jag efteriyser. Där har varken den tidigare borgeriiga regeringen eller den folkpartisliska regeringen kunnat visa pä någonting. Vad som händer hela tiden - i Gävle och i länet i övrigt - är all det ständigt försvinner en massa industrijobb. Det kommer inga nya industrijobb i slällel. Där har ni inle någon som helst politik alt visa på. Och inle heller när del gäller de 65 människorna vid Esselte. Ni haringentingannalatterbjudaän AMS-ålgärder föratt hjälpligt klara silualionen närde sparkas ut frän sina jobb. Men jag tror inle de nöjer sig med det. AMS-ålgärder är bra, men de vill ha ell jobb, känna alt de gör en insals, för så fungerar människorna.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 10 Om åtgärder med anledning av den hotande krisen inom gummiindustrin i Helsingborg

Arbeismarknadsminisiern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för all i ett sammanhang besvara dels yö/TJvewKo/is (vpk) den 18 oklober anmälda fråga, 1978/79:36, till indusirimin\slern,de\s Hans Petterssons i Helsingborg (s) den 24 oktober anmälda fråga, 1978/79:67, och anförde:

Herr talman! Hans Pettersson i Helsingborg och Jörn Svensson har ställt frågor om utvecklingen vid Tretorn AB.

Jörn Svensson tar upp behovet av slöd lill Tretorn, medan Hans Petterssons fråga rör behovet av kontroll av ett sådant stöd. Jag besvarar, efter samråd med cheferna för handels- och industridepartementen, båda dessa frågor i elt sammanhang.

Riksdagen godkände under våren 1978 två avtal mellan staten och Tretorn AB. I det ena avtalet förband sig Tretorn alt mot ett försörjningsberedskapslån på 25,5 milj. kr, under perioden 1978-1981 uppräuhålla viss produktionskapacitet av bl. a. gummistövlar. I det andra avtalet förband sig företaget att mot ett sysselsättningsbidrag på 5,6 milj. kr. dämpa takten i de sysselsäitningsminskningar som var nödvändiga för all säkra förelagels fortsatta verksamhet.

Sedan dessa avtal ingicks har förutsättningarna för företagets verksamhet försämrats avsevärt. Under sommaren meddelade företaget atl man inte kunde uppfylla villkoren i avtalen, som därmed har förfallit. Några pengar har inte betalats ut.

Enligt den rekonsimklionsplan som företaget nu upprättat behöver sysselsättningen minskas med drygt 500 personer, varav 460 i Helsingborg. Företaget har begärt statligt slöd i form av induslrigaranlilån för atl genomföra denna omstrukturering.

Regeringen är inte beredd au bevilja Tretorn statligt likvidiieisstöd i form av induslrigaranlilån. Enligt förordningen skall sådana lån i första hand ges för all främja utvecklingen av små och medelstora industriföretag. Jag anser, atl företagel genom omdisponering av egna resurser saml det bistånd som man bör kunna påräkna från sina normala kreditgivare skall kunna säkra det

likviditetsbehov som omstruktureringen kräver.

Under förutsättning att Tretorn kan lösa sina likviditetsproblem på den allmänna kredilmarknaden avser regeringen alt förelägga riksdagen förslag om ett nyll avtal för all säkra gummislövelproduktionen. Därvid kommer regeringen också all föreslå an tidigare anvisade medel får användas i enlighet med syftet i det ursprungliga sysselsättningsavtalel.

Förslaget lill nyll sysselsätlningsavtal innebär atl företaget - ulöver 2,9 milj. kr. som man redan uppfyllt villkoren förenligt del ursprungliga avtalet -skall få 2,1 milj. kr. för atl upprätthålla sysselsättningen för 75 personer vid blandnings- och bollbeklädnadsenheierna under hela 1979. Förelaget har vidare förklarat sig berett all upprätthålla verksamheten vid blandningsenheten t. o. m. år 1981, eller så länge del föreslagna gummistövelavtalet kommer au löpa. De fackliga organisationerna vid företagel har tillstyrkt avtalsförslagei.

När det gäller Hans Petterssons fråga om importverksamheten vill jag framhålla atl det inle kan vara rimligt alt i samband med slöd till produktion inom ett förelag försöka hindra just detta förelag alt bedriva annan verksamhet, som är öppen för alla andra företag. Dessutom är det så, att en stor del av de sysselsatta inom Tretorn är direkt beroende av handelsverk-samhelen.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om åtgärder med anledning av den hotande krisen inom gummiindustrin i Helsingborg

JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr lalman! Jag ber att få tacka för svaret.

Tretorn i Helsingborg aren gammal klassisk Skåneindustri, och dess läge är allvariigl. Hundratals människor holas nu i sin försörjning. Till stor del är del människor för vilka det råder särskilda svårigheter pä arbetsmarknaden, I västra Skåne är arbetsmarknaden i dag oerhört kärv. Och den som är kvinna, medelålders och industriarbetare står överallt sisl i köerna. Därför skulle jag vilja utveckla min fråga till arbetsmarknadsministern: Vad händer nu vid Tretorn?

Tretorn har tidigare erhållit statligt slöd. Varför blev då lägel ändå så dåligt? Vad användes del stödet till? Gummiindustrin har ju haft välkända strukturproblem och tvingats lill omfattande förändringar. Vad har Tretorn genomfört för förnyelse? Dess anläggning är i dag en gammal, sliten och ur arbetsmiljösynpunkl dålig fabrik. Varför gick inte staten in för en förnyelse när slödel gavs? Del har ju länge stått klart atl den traditionella inriktningen skulle skapa problem.

Nu svänger i stället regeringen om och lämnar Tretorn mer eller mindre ät sig självt och betraktar nedskärningarna som oundgängliga ulan att ens diskutera dem. Man överlämnar de anslällda hell och hållet i de privata bankernas händer, för del är på dem likvidileisproblemel nu hänger enligl Rolf Wirtén, Det är också typiskt au Rolf Wirtén här inte vill diskulera del som kanske vore en kärnfråga i dag, nämligen ägandeförhållandena. Del ärju de som är roten och upphovet lill atl det går som det går,

Alla städer i Väsiskåne är nu förbundna med vacklande förelag och branscher. Vad finns det för planer pä långsiktiga insatser för denna region.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm åtgärder med anledning av den hotande krisen inom gummiindustrin i Helsingborg

där Helsingborg är beläget? Och vad blir det av dem som, enligl arbetsmarknadsministern, oundgängligen kommer alt slås ul från Tretorn, slås ut från jobb som de kanske haft under slörre delen av sitt liv? Vilken framlid väntar dessa Tretornarbetare den dag fabriksportarna slutgiltigt har slagils igen bakom dem? Rolf Wirtén talar om del nödvändiga i att skära ner arbetsstyrkan, men vad har han som arbetsmarknadsminister för program för alla dem som skall köras ut?

HANS PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka arbetsmarknadsministern för svaret. Anledningen lill min fråga är jusl ulvecklingenvid Tretorns gummiindustri i Helsingborg som tyvärr bara pekar ål elt enda häll, nämligen ål en nedläggning av fabriken.

Företaget har under några år fält statligt stöd för sin tillverkning av bl. a. stövlar. När stödet inrättades - det var den socialdemokratiska regeringen som gjorde det-bestämdes alt stövlar lill ell antal av 650 000 par per år skulle tillverkas av beredskapsskäl.

Ungefär samtidigt beslutade regeringen om en importreglering av skor; detta naturiigtvis för alt uppnå en viss balans mellan den inhemska produklionen och importen av liknande artiklar. Vad som sedan hänt är att man skurit ned ambitionsnivån från 650 000 par till 400 000 par per är.

Del första den borgerliga trepartiregeringen gjorde var att slopa imporlre-gleringen, vilket naturiigtvis inneburit en högre import. Vi importerar i dag 70-75 96 av vårt behov av gummistövlar. Detta innebär givetvis en lägre produktion.

Meningen med stödpengarna skulle naluriiglivs ha varit att man kunde bibehålla produktionen och all de anställdas jobb skulle tryggas. Men så har ingalunda blivit fallet. Så sent som för en månad sedan varslades 460 anslällda om uppsägningar från sina jobb. Ingen tror att del stoppar med delta. De fackliga företrädarna från Fabriksarbetareförbundet, Arbetsledareförbundet och Induslritjänstemannaförbundet som deltagit i förhandlingarna om företagets framtid tvivlar inle ett ögonblick på alt förelagsledningens slutmål är att lägga ner produktionen vid fabriken i Helsingborg.

Jag har riklat tre frågor lill arbetsmarknadsministern. Den första harjag fått svar på. Arbetsmarknadsministern säger atl man inle skall hindra-förelag alt bedriva annan verksamhet som är öppen för alla andra företag. Delta ärju ingen annan verksamhet. Det gäller här import av gummistövlar från lågprisländer vilka direkt konkurrerar med den del som vi av beredskapsskäl lämnarstalligt slöd lill. Jag vill på nytt fråga: Anser arbetsmarknadsministern atl detta är riktigt?

Den andra frågan är: Har staten någon form av kontroll över hur stödpengarna har använts?

Den iredje frågan är; Om nu stödpengar skall användas, kommer då arbetsmarknadsministern aU medverka lill alt samhällel och de anställda fär kontroll över dessa?

Jag vill upprepa dessa frågor.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr lalman! De frågor som Hans Pettersson här på nytt reser harjag svarat på, som han konstaterade. Men jag skall gärna ytterligare utveckla svaren något. Man kan inte direkt förhindra Tretorn alt bedriva handel med importvaror. Det tillåts för skobranschen och för den delen också för tekobranschen i slorl. Man kan dä naturligtvis inte göra några direkta begränsningar för det ena eller det andra enskilda företaget, ulan de generella regler som gäller måste också gälla för Tretorn. Något annat skulle vara orimligl.

Vad vi här försökt atl göra är atl på bästa möjliga sätt ha en kontroll över de pengar som går in i företaget. Jag vill erinra om alt staten salt in en representant i stövelbolaget för att bevaka hur man sköter de medel som kommer från den offentliga sektorn, från staten. Där finns naturiigtvis också hela tiden löntagarrepresentanter som följer styrelsens arbele och verksamheten inom företaget i slorl. Del är självklart atl dessa har inlresse av atl de pengar som man går in för alt siödja sysselsättningen med används på bästa möjliga sätt. Jag tror att Hans Pettersson och jag är överens om atl del är den målsättningen lönlagarna har.

Med del statliga stödet lill Tretorn -jag har redan i mitt svar sagt att det främst gäller stövelproduklion av beredskapsskäl - vill vi hjälpa de människor som är särskill utsatta i den omstrukturering som nu är på gång, människor som måste lämna företaget. Med hjälp av sysselsätlningsslödet kan omstruktureringen ske i långsammare takt.

Däremoi harjag sagt all vi inte är beredda atl gå in med ytterligare pengar i form av industrigarantilån. Det aren stödform som i första hand äravsedd för mindre och medelstora företag. Och del finns f. ö. tillgångar inom Tretorn-koncernen somjag tror man kan realisera föratt klara den omstrukturering som är nödvändig. Det avgörande är atl man hjälper företagel på elt sådant säu atl del fåren bättre framtid. Del innebär inte alltid nya statliga pengar som kanske snabbi förbrukas. Viktigare är all framtvinga en lösning som tryggar sysselsätlningen på sikt för de anslällda.

Delta är del mål som vi har för vår politik gentemot Tretorn, och jag hoppas alt del respekteras av såväl Jörn Svensson som Hans Pettersson.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm åtgärder med anledning av den hotande krisen inom gummiindustrin i Helsingborg

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Jag kan inte se annat än atl de arbetande vid Tretorn här faktiskt är offer för en sorts orimlig låsning som är produkten av en, skulle jag vilja säga, i detta fall typisk manchesterliberal och marknadsorienlerad närings- och industripolitik. Denna orimliga låsning består däri, att sä länge regimen vid Tretorn är vad den är och gör vad den gör kan inte staten ställa upp. Men man drar inte av del slutsatsen atl man bör ersätta den regimen och atl man bör gä in för en sanering under statlig styrning eller i statlig regi eller under slalligl ansvar, ulan man häller sig då bara borta och låter saker och ling falla samman.

Jag fick heller inget svar på det som var min konsekvensfråga, nämligen hur det skall gå för dem som nu enligt Rolf Wirtén oundgängligen måste

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om åtgärder med anledning av den hotande krisen inom gummiinduslrin i Helsingboig

kastas ul. Och det blir fier än de 460 som det talas om i svaret, som Hans Pettersson myckel riktigt har påpekat.

Vi vet att del finns inga jobb för dem atl få i Landskrona, Malmö och Ängelholm. De tre städerna är alla associerade med akuta egna svårigheter. Vi vei också alt det här handlar om människor som ofta diskvalificeras och diskrimineras i arbeislöshetskön.

Vad skall del bli av de människorna? Skall de få förtidspension eller någon annan form av drastisk nedskärning av sin levnadsstandard? De kräver ell svar. De måsle få veta vilken deras framlid blir, när fabriksportarna har slutit sig - för alt portarna skall slutas bakom dessa människor är tydligen en oundviklig ulveckling som Rolf Wirtén och den folkparlistiska regeringen helt och hållet är beredd atl acceptera.

HANS PETTERSSON i Helsingborg (s);

Herr talman! Jag har tacksamt noterat del som arbetsmarknadsministern nu sade om kontrollen av de eventuella slödpengar som kommer att skickas in i företagen, och jag förutsätter atl de fackliga företrädarna och samhället kommer atl utöva denna kontroll.

Utöver vad Jörn Svensson sagt vill jag påpeka att det har under årens lopp frän Tretornledningens sida värvals myckel folk från Jugoslavien och Grekland. Man har haft arbetsförmedlingskonlor på de aktuella platserna för atl locka hit dessa människor, och de kommer, plus dem som Jörn Svensson har nämnt, att hamna i en mycket besväriig siluation.

I fråga om bolllillverkningen, som också har diskuterats när det gäller stödåtgärderna, så har man ju för sig atl flytta den lill Iriand. Man vill flytta arbetet med beklädnaden av bollarna lill Irland därför att man skulle få en bättre lönsamhet där. Genom insatser från styrelsen för teknisk utveckling har det emellertid tillverkats en maskin med vilken bollarna kan kläs, och man skulle alltså kunna komma ifrån den höga arbetskostnaden.

Jag hade möjlighel atl häromdagen slälla en direkt fråga till arbetsledningen, hur man tänkte göra med della. Det kunde jag inle fö något svar på. Men jag vill alt myndigheterna bevakar denna fråga, så atl man intehux flux har bollbeklädnadsmaskinen, som är tillverkad för STU-pengar, stående i Irland för all där klä tennisbollar.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Alt Tretorn har kommit i detta besväriiga läge, som jag tror både Jörn Svensson och Hans Pettersson är helt klara över, beror framför allt på att det har blivit omöjligt för Tretorn att producera lättgummiskor till samma kostnader som konkurrenternas. Del ärden slora bilen som faller ur. Däremoi ärdet nödvändigl av beredskapsskäl att upprätthålla slöveltillverk-ningen - den har vi också med statliga hjälpinsatser försöki säkerställa, och del kommer vi an fullfölja.

Men Jörn Svensson är inte nöjd med att människor då friställs av den anledningjag nyss angav, och han frågar; Vadskall arbetsmarknadsministern göra? Ja, del första man skall göra när en kris uppstår i ett företag ärall försöka

få det på fötter igen, alt möta den akula svårigheten. Man skall inte bara sluta porlen bakom människorna när de friställs, som Jörn Svensson försöker göra gällande atl vi gör. Vi ger vidare ett sysselsällningsslöd som möjliggör för länsarbetsnämnd och arbetsförmedlingar i Helsingborg all fö mer lid att placera personalen i jobb som är mera morgondagsinriktade och som kan ge trygghet på sikl. Del är på della sätt vi nu satsar de fem miljonerna, och vi har särskilt satsat på de grupper som har speciella svårigheter -jag tänker på de medelålders kvinnor som både Hans Pettersson och Jörn Svensson har talat om.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Del hade i och för sig funnits en hel del att säga om hur man hade kunnat förändra produklionen vid denna gamla och delvis mycket nedslitna fabrik, men tyvärr har man väl kanske försuttit många chanser i det läget på grund av den brislande insynen. Jagskall därför återigen koncentrera mig på atl pressa Rolf Wirtén på mer konkretisering.

Han lalar nu i myckel allmänna arbetsmarknads- och näringspolitiska termer, men denna fråga gäller en lokal arbetsmarknad, där Helsingborg är oerhört kringskuret på grund av att det finns liknande kriser och bekymmer i Landskrona, Ängelholm, Malmö och på andra håll. Jag skulle då vilja ha mera besked om vad del konkret kommer alt röra sig om. Vilka program eller linjer för konkreta åtgärder finns det som regeringen kan tänka sig? Några nya jobb tillkommer ju knappast i den här regionen. Vad kommer alt hända med människorna?

HANS PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr lalman! Arbetsmarknadsministern nämnde lätlgummiskotillverk-ningen och konkurrensen från utlandet på det området. Nu hade man ju på Tretorn forskal fram en väldigt fin läitgummisko som blev mycket omtyckt och såldes i stora mängder. Patentet och tillverkningsrätten såldes lill Colgate i USA för 25 milj. kr., och man frånhände sig därmed möjlighel alt själv tillverka en liknande sko-det ingick nämligen i kontraktet atl man inte skulle göra detta.

Jag vill slutligen säga att vi skall vara mycket rädda om kunskaperna hos den arbetarkår som finns på Tretorn i dag. Fler och fler industrier av detta slag läggs ned. Om vi kommer i en prekär situation av en eller annan anledning trorjag vi står oss mycket illa om vi lägger ned tillverkningen i Helsingborg. Därför vill jag hemställa atl vi mycket noga bevakar vad som kommer att ske vid Tretorns fabriker i Helsingborg.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om åtgärder med anledning av den hotande krisen Inom gummiindustrin i Helsingboig

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr lalman! Del vikiigastejust nu ärall på olika säll förnya Tretorn, så det bliren företag som kan möta morgondagen med konkurrenskraft, ett företag som ger trygga jobb ål dem som blir kvar efter den omorganisation som är på väg.

Punkt tvä är, som jag redan har svarat Jörn Svensson, alt hjälpa dem som

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm sysselsättningen vid ammuni-lionsjäbriker i Åmotfors och Karlsborg

friställs enligl den plan som är redovisad av företagsledningen efter samråd med facket, all hjälpa dem ut på - jag erkänner del gärna - en besvärlig arbetsmarknad i Helsingborgsområdet. Men jag är övertygad om atl den förbättring i svensk ekonomi som vi nu kan notera så småningom kommer att leda till en ökad efterfrågan på arbetskraft och därmed skapas bättre möjligheter för dessa människor atl få en alternativ sysselsältning som de kan trivas med.

Vi har särskilt satsat på de två punkier där vi vet att det är svårast atl göra omplaceringar. Det gäller, såsom Hans Pettersson tidigare var inne på, gummiblandningsavdelningen och bollbeklädnadsavdelningen. De som arbetar pä dessa båda avdelningar har särskilt svårt alt finna en alternaliv sysselsältning, och de får genom den överenskommelse som är pä väg en fortsatt sysselsättning, i varje fall under 1979 och vad gäller gummiblandningsavdelningen fram lill 1981.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Jag är myckel missnöjd med del här mycket vagt hållna och svävande svaret. Där sägs atl man från regeringens sida skall hjälpa människorna, men jag frågar: Vad skall man hjälpa dem till? Jo, man skall hjälpa dem ut pä en arbetsmarknad där man vet atl del inte finns några jobb och där de här människorna har speciella svårigheter. Under nuvarande omständigheter är det enligt min mening inte alt räkna med all man skall kunna placera dem, del är knappast möjligt. Därför tyckerjag det är felaktigt alt i allmänna ordalag inge dem denna lyp av förhoppningar.

Vad som skulle behövas men som naturligtvis sirider mol all klassisk liberal näringspolitik, det vore alt slalen hade ell produktivt industriprogram så all man på en drabbad ort som Helsingborg och på andra drabbade orter kunde starta nya industrier-lätta, moderna sammansättningsindustrier-där man kunde erbjuda arbete till skäliga löner.

Överläggningen var härmed slutad.

§11 Om sysselsättningen vid ammunitionsfabriker i Åmotfors och Karlsborg

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för all i ett sammanhang besvara dels Sw/;cyo/!0//sso/;5(s) den 18 oklober anmälda fråga, 1978/79:40, dels Pai//yö/Kso«5(s) den 24 oklober anmälda fråga, 1978/79:65, båda frågorna framsiällda lill försvarsministern, och anförde;

Herr lalman! Sune Johansson har frågat försvarsministern om försvaret avser alt lägga ul order lill Norma Projeklilfabrik som kan förhindra all varslade uppsägningar verkställs.

Paul Jansson har frågat försvarsministern hur en eventuell ökad beställning från försvarels sida av ammunition kan väntas påverka verksamheten vid Vanäsverken i Karlsborg och om försvarsministern är beredd alt vidta

sådana åtgärder alt produklionen och sysselsätlningen vid statsägda Vanäsverken i Karlsborg inle försämras.

Frågorna har överlämnats till mig. Jag besvarar dem i ett sammanhang.

Försvarets materielverk planerar alt beställa finkaliberammunilion under slutet av innevarande budgetår. Beställningen beräknas komma alt omfatta ca 30 milj. kr. Upphandlingen kommer atl föregås av sedvanligt anbudsförfarande. De inhemska ammunitionstillverkare som tidigare levererat finkaliberammunilion lill försvarsmakten, dvs. Norma Projektil fabri k och Vanäsverken, kommer därvid att erbjudas lämna offert.

Omfattningen av de arbelsmarknadspolitiska åtgärder som kan behövas kan fastställas först när resultatet av upphandlingen föreligger.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm sysselsättningen vid ammuni-lionsjäbriker i Åmotfors och Karlsborg

SUNE JOHANSSON (s);

Herr talman! Jag lackar arbetsmarknadsministern för svaret.

Denna fråga, somjag i del här sammanhanget ställt till försvarsministern men som arbetsmarknadsministern utsetts lill svarsmedium för, ställde jag redan lill den förre försvarsministern. Regeringsupplösningen gjorde dock att frågan blev obesvarad, och därför upprepade jag den till den nye försvarsministern.

Motiven för min fråga grundar sig helt på all jag anser all regeringen måste ingripa och visa ansvar för alt sysselsättningen inte sjunker ytterligare pä en ort som Åmotfors.

Jag ställde f ö. redan i våras en fråga om sysselsäliningen i Åmotfors lill förre industriministern, eftersom just då bondekooperationen sopade bort 140 arbetstillfällen vid Åmotfors pappersbruk. Det svar jag då fick gick ul på alt den dåvarande regeringen, i vilken f ö. den nuvarande arbetsmarknadsministern ingick, skulle göra alll för alt pröva varje objekt som kunde upprätthålla sysselsätlningen i Åmotfors och Eda kommun.

Men många av den förra regeringens löften uppfylldes aldrig, och della gällde också löftet om åtgärder för att öka sysselsättningen i Åmotfors.

Herr talman! Jag förutsätter alt de löften som Rolf Wirtén gett i svaret lill mig skall vara av bättre kvalitet än dem som den förra regeringen lämnade. Med anledning av det svar som nu getts vill jag emellertid fråga arbetsmarknadsministern; Är den nya order som aviserats ell nytillskott när det gäller försvarsbeslällningarna eller är del fråga om en lidigareläggning av vad man kan kalla en väntad beställning?

Herr lalman! På grund av den nye försvarsministerns tidigare delägarskap i AB Norma Projeklilfabrik har del förekommit spekulationer i massmedia om atl detta förhållande skulle få negativa konsekvenser i vad gäller Normas möjligheter alt få del av kommande försvarsbesiällningar av ammunition. Jag har ingen anledning att späda på dessa spekulationer. Del görs av många gällande atl försvarsministern då skulle bli martyr. Enligl min mening är del snarare de anställda som kan bli martyrer, eftersom de riskerar alt förlora jobben. Skulle det här förhållandet få avgöra vilka som skall få behålla jobben när det gäller den nuvarande ammunitionsproduktionen, vilar ansvaret myckel tungt på den nya regeringen och på statsministern, då han ju själv har

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om sysselsättningen vid ammuni-tionsjäbriker i Åmotfors och Karlsborg

utsett sina statsråd.

Samma kriterier som tidigare har tillämpats när man lagl ut försvarsbesiällningar bör också tillämpas i nuläget. Jag anser atl regeringen har precis lika stort ansvar atl trygga jobben vid Norma Projektilfabrik som vid de statliga produklionsställena.

De anställda vid Norma begärde för några är sedan alt staten skulle köpa företaget, därför all jobben då kanske skulle kunna bli tryggare. Staten ställde inte upp, eftersom man inte tycktes anse att statligt ägande hade någon betydelse för iryggheten när del gällde jobben vid Norma. Det förhållandel alt Norma inie är ett statligt företag får således inle innebära att de anställda skall få la smällen vid en krympning av försvarsbeställningarna.

Slutligen vill jag slälla yllerligare ett par följdfrågor lill arbetsmarknadsministern; Vad tänker regeringen göra om Norma skulle komma till korta i fråga om de nya försvarsbeställningarna? Kan regeringen garantera att försvarsministerns person inte har någon inverkan på var beställningarna kommeratt placeras?

ARNE BLOMKVIST (s);

Herr talman! Jag kommer att ta emot arbetsmarknadsministerns svar i stället för Paul Jansson. Kammaren har ju lidigare beslutat alt bevilja Paul Jansson ledighet på gmnd av sjukdom. Det är alltså av den orsaken som han inle är här.

Jag vill först slå fast att statsmakterna har ett stort ansvar när det gäller sysselsättningen i Karisborgs kommun. Della beror inle minst på att det aren rad olika statliga verksamheter som dominerar kommunens näringsliv. Det är alldeles uppenbart, alt del bl. a. för kommunen skulle få svåra konsekvenserom försvarets order på finkalibrig ammunition inle kommer all gå till Vanäsverken. Låt mig också tillägga att den senasle uppgiften som jag har beträffande sysselsättningen i Karisborg visar att det är något över 100 arbetslösa redovisade, varav hälften kvinnor och 26 ungdomar. Med tanke på Karlsborgs kommuns storiek rör del sig här om betydande sysselsättningssvårigheter.

Nu har arbetsmarknadsministern sagt alt upphandlingen kommer att ske efter sedvanligt anbudsförfarande. Eftersom jag sett i pressen att den nu aktuella ordern skulle vara klar all läggas ul till en annan fabrik, är jag tacksam för beskedet atl det ännu inte föreligger något definitivt beslut i ärendet. Jag tycker emellertid att del finns anledning atl här understryka att man sedan 1975 har genomfört en radikal upprustning vid Vanäsverken, såväl av arbetsmiljön och skyddsmiljön som i produklivitelshänseende. Man har under åren 1975-1978 investerat 37,6 milj. kr. i detta förelag, och det är viktigt atl man nu tillvaratar den kapacitet som finns i anläggningen.

Det är ganska många anslällda på Vanäsverken i Karlsborg, nämligen i runt tal 350 personer, varav hälften är kvinnor. Jag skall återkomma lill frågan om ett uteblivande av förestående order och konsekvenserna för sysselsättningen.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Sune Johansson inledde med att göra en hisloriebeskrivning när del gällde sysselsättningsläget i Åmotfors och i västra Värmland i stort. Jag tror att vi skall undvika atl vidga debatten lill problemställningar som inte ingår i de ursprungliga frågorna. Jag vill i stället koncentrera mig på spörsmålet om beställningen till Norma Projeklilfabrik alternativt till Vanäsverken. Låt mig ta fasta på det som Sune Johansson sade om atl den lidigare regeringen hade utlovat att göra allt för alt la vara på de sysselsäilningslill-föllen som erbjuds i Åmotfors och i dess omgivning. Del löftet kvarstår, Sune Johansson. Problemet är alt del gäller alt finna nyetableringar som är utvecklingsbara.

Det ges i svaret klart besked om atl en beställning på 30 miljoner kommer alt läggas ut och att del kommer alt ske enligt det vanliga anbudsförfarandet, därde två företagen får konkurrera pä lika villkor. Sune Johansson kan lita på kvaliteten i del löftet.

Sune Johansson haren viss benägenhet alt vinkla över debatten till all gälla det förhållandel att försvarsministern Lars De Geer har sin hemvist i Värmland och lidigare har haft anknytning till eil av de berörda förelagen. Sune Johansson ifrågasätter om inle Åmotfors därför kommer i en sämre belägenhet. Del är naturiigtvis en helt orimlig beskyllning som Sune Johansson gör, och jag vill omedelbart tillbakavisa den. Alll har orts för l.u hävda integriteten i försvarsministerns ämbetsutövning. Offertförfarandel kommer alt användas i delta sammanhang, Sune Johansson, och låt oss ta fasta på del ulan några onödiga misstänkliggöranden.

Arne Blomkvist tar upp Karisborgsomrädel på ungefär liknande sätt och pekar på alt det även där finns sysselsällningsproblem. Jag är medveten om alt en order av det slag som det gäller lill Vanäsverken i Karisborg kommer att betyda en hel del. Men jag vill ändå inte förtiga atl det på sikt med minskade försvarsramar kan bli svårigheter för de tvä aktuella förelagen, och del är problem som vi sannolikt kommer atl fä anledning att återvända lill under de närmaste åren. Jusl nu föreligger elt besked om en beställning på 30 milj. kr.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm sysselsätlningen vid ammuni-tionsfäbriker i Åmotfors och Karisborg

SUNE JOHANSSON (s);

Herr talman! Arbetsmarknadsministerns omdöme om mina benägenheter får slå för honom själv. Vad jag har varit ute efter här är alt få klara besked. Jag, liksom många andra, kan inte undgå alt läsa och se vad man spekulerar i när det gäller press och massmedia i övrigt. Vis av erfarenheten från en inle alltför avlägsen lid, då massmedia var invecklad i vissa spekulationer om hur det skulle gå för den förra regeringen - spekulationer som delvis också slog in - får man väl ändå la den borgerliga pressen litet grand på allvar.

Jag har som värmlänning ingen anledning atl på något sätt misstänkliggöra alt vi har fått en försvarsminister som är värmlänning, tvärtom. Men jag har precis samma anledning som alla andra alt ifrågasätta om det eventuellt kan fä en negativ inverkan när del gäller de framlida försvarsbeslällningarna.

När del gäller silualionen i den här landsdelen har vi presenterat de

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm sysselsätlningen vid ammuni-tionsfäbriker i Åmotfors och Karlsborg

problemen vid många lidigare tillfällen, och del har tillsatts en speciell delegation i Värmland som skulle ta sig an sysselsättningsfrågorna. Men vi vet hur svårt det är atl åstadkomma något nytt. Det är inle bara fråga om all del fattas vilja, del fallas också kapital många gånger. Jag vet atl t. ex. utvecklingsfonden i milt län skulle behöva större resurser för atl kunna gå in på orter som Åmotfors. Man har inle tillräckliga medel i dagens läge.

Jag har också haft anledning alt med siffror belysa situationen i Åmotfors. Jag vill nu bara säga alt lill detta kommer att inom arbetsmarknaden i Åmotfors finns också elt annat förelag ägl av Electrolux, som i dagarna har aviserat en inskränkning med 200 arbetstillfällen, och det tål de västra delarna av länet inte.

Jag har alltså inte fått några besked av arbetsmarknadsministern. Vad kommer ni atl göra i stället om den här ordern inle läggs ut till Norma Projektilföbrik?

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr talman! Jag har i det här läget funnit det angeläget alt presentera den siluation som Vanäsverken slår inför. Jag kan säga atl orderingången sedan föregående budgetår är vikande. Del innebär ett beläggningsbortfall på ca 30 000 direkta ärsproduklionstimmar. Det betyder atl ungefär 20 årsanställda i den direkta produktionen berörs. Om Vanäsverken inte skulle fö den här ordern kommer av direkt och indirekl sysselsatta 80 personer alt beröras.

Skulle utgången bli den alt Norma Projeklilfabrik och Vanäsverken fick dela på ordern, blir 50 personer på Vanäsverken berörda.

Jag håller med arbetsmarknadsministern om alt det är alldeles självklart alt om vi sänker våra försvarskosinader, så kommer det också atl la sig uttryck i minskade beställningar till de olika företag som arbetar inom försvarsområdet. Men jag vill gärna understryka att det ändå gäller för hela vårt försvar att tillvarata Vanäsverkens resurser och kompetens, som ju omspänner hela produkibredden inom områdei militär finkalibrig ammunition, dvs. skarp och lös ammunition samt spårljus- och övningsammunition. Jag tycker det skulle finnas ett ansvar för statsmakterna alt tillvarata den kapacitet som finns på Vanäsverken.

Herr lalman! Jag vill uttala den förhoppningen att anbudsgranskningen kommer att leda lill att ordern går till Vanäsverken.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Kammarens ledamöter har nu fått höra hur två representanter har talat, var och en för sin hemortsinduslri. De vill båda ha ordern på 30 milj. kr., vilket är den volym som försvaret kan lägga ul inom de anslagsramar som är givna. Därför är också det svar som jag har gett här naturligt. De två företagen, som i och för sig båda är kapabla all klara den här ordern, får tävla om den. Jag hoppas alt del skall kunna ske på ett sådant säll alt folkel i de regioner som är berörda kan känna sig till freds. Men det blir en minskning i volymen på sikt. Däri ligger ell problem, vilket jag också lidigare har lillslåll.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Konsekvenserna av denna tävlan blirju alt ett av företagen på dessa båda orter kommer alt få stora problem. När det gäller Norma blir det fråga om atl ca 110 personer kan komma alt föriora sina jobb. Det är tråkigt atl vi haren sådan situation i landet all två företag och de anslällda vid dessa skall behöva ställas emot varandra. Regeringen måste väl vara medveten om atl i en sådan tävlan mellan de två bara det ena kan vinna. Då uppstår frågan: Vilken beredskap finns för atl reda ut silualionen för det företag som inte vinner? I Värmland har vi i varje fall inte sett till någon sådan beredskap-hur del förhåller sig i Skaraborgs län vet jag inte. Jag vore lacksam föreu besked om beredskapen.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm lokaliseringen av den centrala stiftelsen för skyddat arbele

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om lokaliseringen av den centrala stiftelsen för skyddat arbete

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Claes Elmstedts (c) den 25 oklober anmälda fråga, 1978/79:76, och anförde;

Herr lalman! Herr Elmsiedl har frägal mig om regeringen avser all lokalisera den cenlrala stiftelsen för skyddat arbete till Karlskrona.

Frågan om lokalisering, av den cenlrala stiftelsen för skyddat arbete beräknas inom kort bli föremål för regeringens beslut.

Jag kan självfallel inle nu föregripa denna prövning men vill framhålla att regeringen lill sitt förfogande haren brett beslutsunderlag som dels utarbetats av nya organisalionskommiilén för skyddat arbete (NOSA), dels framkommit genom att en lång rad kommuner och regionala organ - också frän Blekinge - uppvaktat regeringen och NOSA-kommitlén i frågan. Även berörda fackliga organisationer har framfört sina synpunkter.

CLAES ELMSTEDT (c):

Herr lalman! Jag ber all få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Jag ställde frågan raki på sak och undrade om Karlskrona kommer att bli lokaliseringsorl. Det undvikande svaret tolkar jag naturiigtvis så, atl Karlskrona fortfarande är elt alternativ i sammanhanget. - Jag utgår från del.

Eftersom frågan inte är avgjord men skall avgöras inom kort vill jag passa på att erinra arbeismarknadsminisiern om vad som bl. a. slår i den proposilion från hösten 1977 där riktlinjerna drogs upp för den cenlrala stiftelsens organisation och över huvud tagel för organisationen av den skyddade verksamheten. Det står i propositionen att lokaliseringen av den centrala stiftelsen bör ske utanför Stockholm, i linje med regeringens regionalpolitiska strävanden. Jag måsle säga all del skall räu siarka skäl lill -

4 Riksdagens proiokoll 1978/79:25-26

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om lokaliseringen av den cenlrala stiftelsen for skyddat arbete

om det över huvud taget finns några skäl; enligt min mening finns det inga sådana - som skulle upphäva ett sådanl konstaterande. Del är mot den bakgrunden som vi i Blekinge från början agerade när det gällde lokaliseringen av denna centrala stiftelse.

Jag vet all del finns fiera kommuner än Kariskrona som har redovisai intresse för della, och det är naturiigt alt det är på del sättet. Men jag vill också passa på tillfället all erinra om vad riksdagen har uttalat vid flera tillfällen lidigare i samband med ullokalisering av statlig verksamhet. Jag kallar nämligen della tor siatlig verksamhet, även om den bedrivs i stiftelseform. Inrikesulskotlel och arbetsmarknadsutskotiei har sagt, och riksdagen har ställt sig bakom delta, all de sydöstra delarna av Sverige skall komma i åtanke vid senare ullokalisering av statlig verksamhet. Della är naturligtvis också statlig verksamhet, även om den som sagt drivs i stiftelseform.

Jag behöver inte redovisa arbetsmarknadssituationen i Blekinge län. Man kan med fog påslå atl den är minst lika besväriig där som på flera andra ställen i landet. Man kan naturligtvis säga alt en lokalisering av en stiftelse av det här slaget med ett hundratal tjänster inte löser de sysselsättningsproblem som där finns. Del påstår jag inte heller. Men jag menar all en sådan lokalisering i sig skulle betyda väldigt mycket, inte bara ekonomiski ulan lika myckel psykologiskt för alt göra Blekinge mer attraktivt med hänsyn lill den brist pä service och administration som finns i länet. Jag räknar, som sagt, fortfarande med Karlskrona som elt realistiskt aliernaliv.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Eftersom Claes Elmsiedt tog upp propositionens riktlinjer för den här verksamheten vill jag passa pä tillfället atl slå fast att detta är en exempel på en verksamhet som mer tillgodoser riksdagens uttalanden i decenlraliseringsfrågor än något annat exempel som vi kan hitta. Det gäller en koncern med 27 000 människor, av vilka del endasl kommer att finnas eu hundratal i den centrala ledningen. Det är alltså en decentralisering på just del sätt som riksdagen fiera gånger har ullalat sig för, all man för ul så myckel som möjligt lill en regionalt beslutsfallande och en lokal verksamhet.

Får jag också ta upp en kommentar som Claes Elmsiedt gjorde om Slockholm. När proposiitionen skrevs uteslöts Stockholms kommun, men riksdagen ändrade del och sade alt man i och för sig inle hade något emot alt Stockholms södra förorter kunde komma i fråga. Del innebär alltså all Stockholmsområdet inle våren förbjuden zon för lokalisering av den centrala stiftelsen. Jag tycker att Claes Elmsiedt skall vara just och hälla med migom all del är formulerat så.

Kariskrona aren av de många kommuner som hargjort sig påminda för atl få den centrala stiftelsen. Del finns i och för sig sysselsällningspolitiska skäl för det, och jag kan förstå Claes Elmstedts argumentering på den punkten. Men jag vill än en gäng påminna om atl vi får uppemot 400 nya arbetstilirällen i regionala stiftelser för atl driva den skyddade verksamheten. Del är en klarare decentralisering av en verksamhet än vad vi haft någoi exempel på lidigare.

CLAES ELMSTEDT (c);

Herr talman! Jag är medvelen om att man kan lägga de regionalpolitiska synpunkter som arbetsmarknadsministern gör. Jag citerade ur proposilionen, och den talade i den delen om lokaliseringen av den centrala stiftelsen. Del var när det gäller denna del slogs fast atl Stockholm skulle uteslutas. Det är rikligt all riksdagen sedan gjorde en tolkning som inle uteslöt förorterna. Jag förstår att arbetsmarknadsministern därmed indirekl har sagt att det finns förorter med i diskussionen, och det är väl ingen hemlighet eftersom organisationskommitténs majoriiei har förordat en lokalisering till Botkyrka. Men kommittén är ingalunda enig ulan det finns reservationer för andra orter, bl. a. Karlskrona.

Jag tycker fortfarande atl detta ärett utsökt lillfälle för regeringen att fatta beslut om en lokalisering av en statlig central verksamhet ut lill områden i landei som inte vid något tillfälle lidigare har kommii i åtanke, trots att det finns slora behov av en förstärkning av just denna sektor, nämligen den som ligger mer på den administrativa och servicebetonade delen av den offentliga verksamheten. Det är mot den bakgrunden man skall se kraven på en lokalisering till Karlskrona-krav som hela länet står bakom. För dem som är vana vid all röra sig med verk med flera hundra för all inte säga lusentals tjänster kan del synas som att det här inte är mycket att slåss för. Men för ell län av Blekinges storlek och struktur vore detta en stimulans som vi skulle sälta stort värde på och som jag är övertygad om atl del skulle vara klokt av regeringen att ta fasta på.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm förlängd tid för beviljande av arbetsmiljögarantilån

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om förlängd tid för beviljande av arbetsmiljögarantilån

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Johan Olssons (c) den 27 oktober anmälda fråga, 1978/79:85, och anförde:

Johan Olsson har frågat mig om jag är beredd atl föreslå riksdagen all arbetsmiljögarantilån kan utgå även efter innevarande års utgång.

Under hösten 1977 lade regeringen fram eu förslag om alt arbeismiljögarantilånen - AG-lånen - skulle få tecknas även under år 1978 och att garantiramen skulle utvidgas med ytterligare 100 milj.kr. I förslagel sades också all verksamheien skulle ul värderas under år 1978, så atl en bällre grund för ell ställningstagande om behovel av ytterligare stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbältringar skulle föreligga under hösten 1978.

Statens industriverk har därför på uppdrag av regeringen utvärderat verksamheien med AG-lån. Industriverket har låtit intervjua företagsledare och skyddsombud i 240 företag runt om i landei. Verket säger i sin rapport att utvärderingen inte kan göra anspråk pä atl ge en representativ bild av verksamheten, ulan alt den snarare bör ses som en översiktlig undersökning. Jag delar den uppfattningen. Enligl undersökningen har den huvudsakliga effekten varit den, aU arbeismiljöinvesteringarna tidigarelagls med hjälp av

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om förlängd tid för beviljande av arbetsmiljögarantilån

AG-länen. Över hälften av de tillfrågade företagsledarna anser all dessa arbelsmiljöin vesieringar skulle ha kommii lill slånd även om lånen inte hade funnits. Industriverket anser alt lånens stimulanseffekt inte varil särskilt stor och atl erfarenheten visar alt arbeismiljöinvesteringarna oftast sker i samband med andra, ekonomiski betingade investeringar. Regeringen har också delgivits andra uppfattningar om lånens effekt, bl. a. från tio utvecklingsfonder och från SHIO-Familjeföretagen.

Eftersom meningarna om lånens effekter är så delade, anser jag all de inte bör utgå under år 1979.1 stället bör enligl min mening de små och medelstora förelagens möjligheier au klara arbeismiljöinvesteringarna utredas närmare. Bl. a. bör man söka kartlägga om dessa företag kan klara arbeismiljöinvesteringarna inom ramen för övriga kreditmöjligheter.

Regeringen kommer också inom kort all lägga fram en proposilion i delta ärende.

JOHAN OLSSON (c);

Herr lalman! Jag ber all få lacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Jag är något förvånad över atl arbetsmarknadsministern uttalar sig för an inle förlänga systemet med arbetsmiljögaranlilån. Dessa länegarantier, som ju kom till för atl genomföra arbetsmiljöförbältringar, infördes 1975 för atl komma de mindre förelagen till del och utgjorde en kompletlering till de arbeismiljöfonder som de slora företagen med goda vinster kunde inrätta under 1974 och 1975. Efter påtryckningar såväl från LO som från närings-livsorganisalionerna har trepariiregeringen två gånger föriängl systemet med arbetsmiljögarantilån. Beloppen har höjts och garantiramen har vidgats.

Del var en tveksam början innan låneformen blev känd, men när informationen om lånen nådde ul blev de populära bland småföretagen. Det är klarlagt alt många av insatserna för att förbättra arbetsmiljön i de mindre förelagen har kunnat tidigareläggas. Del framgår av den utredning som industriverket har gjort. Det framgår också atl många av de genomförda förbättringarna inle hade kommii lill stånd, om inte dessa lånemöjligheter hade funnits. 45 % av dem som har lämnat svar till ulredningen kan representera de företag som har genomfört förbättringar lack vare lånen.

Del har ju blivit alltmer angeläget all på olika sätt förbättra arbetsmiljön. En god miljö är en viktig produktionsfaktor, och stora insatser har också gjorts. Initiativ lill utnyttjande av dessa lån har lagils såväl från företagsledarnas sida som av de anslällda genom företagens skyddsombud.

Del framgår av den ulredning som åberopades all mycket återstår att göra. Den allt strängare lagstiftningen på della område och de alltmer skärpta kraven och tillämpningsföreskrifterna från tillsynsmyndigheterna driver också på företagen atl vidtaga ytteriigare miljöåtgärder för de anställda.

En bromsande faktor är givetvis de ekonomiska förhållandena. Många företag anser sig inle ha råd all genomföra investeringar som inte ger lönsamhet förrän på längre sikl. Det är därför som dessa lånegarantier är så värdefulla.

Från såväl företagens sida som från fackligt håll har man nu uttalat oro för atl denna låneform inte skulle komma all fortsätta efter årsskiftet. Från näringslivsorganisationerna har man ställt förslag om alt del skulle bli en förlängning. Därför är jag besviken på svaret, och min fråga blir; Eftersom det finns en del kvar av garantiramen, skulle man inte kunna länka sig atl fortsätta ytterligare ett år eller åtminstone så länge garantiramen inle är utnyttjad? Under tiden kunde man utarbeta ett förslag som skulle kunna utgöra en fullgod ersättning för dessa arbetsmiljögaranlilån. Jag tycker atl tolkningen av industriverkets ulredning är litel snäv när man säger all del har blivit dålig effekl. Om man läser ulredningen ordentligl. kan man nog finna atl del även finns posiliva synpunkter i densamma.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm förlängd tid för beviljande av arbetsmiljögarantilån

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN;

Herr lalman! Del är rikligt som Johan Olsson säger atl när AG-lånen infördes för alt förbättra arbetsmiljön förde mindre och medelstora företagen skedde della i samband med tillkomsten av de större företagens räll all avsälla pengar lill arbetsmiljöfonder. 1 del läget tyckte jag all del var angelägel alt man likställde företagsamheten, så alt inte den mindre företagsamheten som sä ofta förr skulle komma alt försättas i en sämre situation. Det var enligt min uppfattning en riktig åtgärd och jag stod hell bakom den vid del tillföllei.

Men när vi nu är framme vid den lidpunkt dä dessa arbeismiljöfonder i stort sett är utnyttjade - liden är passerad inom en myckel nära framlid - bör vi hålla fast vid likställdheten. 'Arbeismiljöinvesteringarna bör i första hand klaras av med hjälp av de vanliga kreditvägar som finns för företagen att utnyttja. Samma regler bör gälla för både de stora och de mindre företagen.

Får jag sedan kommentera Johan Olssons påslående om all del föreligger fackligt slöd fören förlängning. Jag har fåll del av LO:s yttrande och där säger man del rakt motsatta. Principiellt vill man ta avstånd från bidragstanken när del gäller arbetsmiljöinvesteringar. F. n. vill man inle ha någon förlängning av della system.

JOHAN OLSSON (c):

Herr lalman! Jag kan hålla med er om all den rikliga principen på sikl är att företagen skall bära arbetsmiljökoslnaderna. Men fortfarande har vi så slora problem, särskill inom de mindre företagen, all del är väl motiverat att fortsälla med denna lyp av slöd. Det är särskill angelägel, eftersom dessa arbetsmiljöförbältringar också ger direkt sysselsällning. De ger också indirekt sysselsättning därför all i regel genomförs dessa åtgärder med svensk arbetskraft och svenskl material och med svenska produkter. Del är alltså både direkt och indirekl en god sysselsällningsålgärd. Vi har varit överens om alt småföretagen här måsle få en chans all utvecklas, och då är dessa åtgärder ett bra komplement.

Jag vet inle vad LO sagt i sitt senasle yttrande -jag har inle tagit del av det. Men för ell år sedan gjorde man en omvärdering. LO sade all man lidigare

5 Riksdagens protokoll 1978/79:25-26

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm förlängd tid för beviljande av arbelsmiljögaran-lilån

varit kritisk lill den här typen av län men funnit atl de varil så bra i praktiken alt man var beredd att stödja en forlsätlning av den här låneformen. SHIO-Familjeföretagen har i ett särskilt uttalande vid sin kongress nyligen sagt atl denna låneform borde permanentas. Och man har, såviiijag vet, gjort en framställning till arbetsmarknadsministern i frågan.

De 50 milj.kr. som såvitt jag kan förslå f n. finns kvar av garantiramen skulle i varje fall räcka första halvåret 1979. Del rikliga vore då atl bevilja lån inom den ramen även under nästa halvår. Och under tiden finge man överväga, i samråd med berörda parter, på vilket .sätt man bäst främjar insaiser för alt förbäiira arbetsmiljön vid småföretagen.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag vill först bara citera ur ett brev som jag jusl erhållit från LO och som är daterat den 1 november. Del börjar;

"Efter all ha läst SINDs utvärdering av AGIånen vill vi föreslå alt någon förlängning ej sker vid nuvarande lidsramars utgång."

Sedan vill jag också påminna om det som står i svaret till Johan Olsson, att om del efter en tid uppstår svårigheter inom den mindre företagsamheten med att göra de nödvändiga arbetsmiljöinvesteringar som vi båda är eniga om bör ske, så är det en sak som den ulredning jag omnämner får ta lag i och fundera över hur man skall komma till rälta med. F. n. är det rimligt och riktigt all hänvisa till de vanliga kredilvägar som finns för investeringar vid såväl de mindre och medelstora förelagen som de stora förelagen.

Jag vill också, med anledning av Johan Olssons följdfråga, nämna att de pengar som nu är kvar med stor sannolikhet kommer all vara helt slut och alltså inle vara någonting att räkna med bortom december 1978.

JOHAN OLSSON (c);

Herr lalman! Jag tycker, i motsats till arbetsmarknadsministern, all del vore rimligt atl nu förlänga liden för de här lånen. Det finns inga nya skäl som skulle tala för alt nu dra in dem. Arbetslösheten i småföretagen är slörre nu än den varit lidigare. Det är i många fall efterverkningar av storföretagens kris i vissa branscher. Därför är det olämpligt all just nu dra in dessa lån.

Om man skulle lila lill utvecklingsfonderna skulle del komma all krävas medel från dem som fonderna har användning för i andra sammanhang. För alt del hela skulle fungera skulle det alltså fordras yllerligare tillförsel av kapital till utvecklingsfonderna.

Vad som är värdefullt för företagen är all staten lämnar garantier lill lånlagarna för all få fram l. ex. dessa 125 000 till arbelsmiljölån. Och del är den garantin som är så vikiig och värdefull för alt kunna få lill slånd dessa län.

Sedan vill jag också säga: Del fanns ca 50 miljoner kvar av garantiramen den 1 oklober. Om lånen utnyttjas i samma grad som under andra halvåret i fiol borde pengarna räcka fram till halvårsskiftet 1979, och det vore kanske

tillräckligt för alt under liden gemensamt kunna komma fram lill en bra lösning av den här frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om produktion av verktyg för tillverkning av gengasverk

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för all besvara Ralf Lindströms{s)den 18 oklober an malda fråga, 1978/79:51, till arbetsmarknadsministern, och anförde;

Herr talman! Ralf Lindström har frågat arbetsmarknadsministern vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av försvarsutskottets uttalande våren 1978 om atl det finns skäl för all order läggs ul lill Volvo Olofströmsverken för framtagning av produktionsutrustning för gengaslill-verkning. Försvarsutskottet uttalade att man utgår från atl regeringen noga överväger möjligheterna alt genomföra anskaffningarna. Frågan har överlämnats lill mig.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) är den myndighet som närmast under regeringen ansvarar för försörjningsberedskapen inom bl. a. energiområdet. ÖEF har bl. a. lill uppgift all göra avvägningar mellan olika åtgärder med hänsyn lill de medel som står lill dess förfogande och lill vad beredskapen kräver. ÖEF har lill regeringen överlämnat programplaner för perioderna 1977/78-1981/82 och 1978/79-1982/83. I dessa planer har ÖEF ansett atl anskaffning av verktyg för gengaslillverkning inte ryms inom de ekonomiska ramar som statsmakterna angivit för investeringsverksamheten. Framtagning av verktyg för gengaslillverkning har således av ÖEF givits en lägre prioritet än anskaffning som har rymts inom ramarna. Jag ser inga skäl alt göra en annan bedömning än ÖEF i fråga om angelägenheten från försörjningsberedskapssynpunkl av denna anskaftning.

Jag vill vidare framhålla all sysselsäiiningslägei vid Olofsirömsverken nu är ett hell annat än vid lidpunklen för försvarsuiskoitels betänkande. I juni i år hävdes således anställningsstoppet och sedan dess har ca 75 personer anställts.

Jag vill också framhålla alt Olofsirömsverken sedan våren 1977 har fått slöd med den s. k. 25-kronan för totalt 1 200 personer och till ett belopp av ca 1,8 milj. kr. Under budgetåret 1977/78 har vidare utgått tillfälligt sysselsällningsslöd, del s. k. 75-procenlsslödel, lill ett belopp av ca 2 milj. kr.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om produktion av verktyg för tillverkning av gengasverk

RALF LINDSTRÖM (s);

Herr lalman! Jag lackar handelsministern för svaret på min fråga. Enligl vad jag erfarit är detta Hädar Cars första framträdande i kammaren. Låt mig därför önska honom välkommen lill jobbet i kammaren.

Motionen som är bakgrunden för min fråga är inspirerad av önskemål från överstyrelsen för ekonomiski försvar. Man har därifrån begärt alt åtgärder vidtas för alt vi fortast möjligt skall kunna övergå lill alternativa drivmedel för

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om produktion av verktyg för tillverkning av gengasverk

explosionsmolorer, om oljeiillförseln stryps vid en eventuell avstängning.

ÖEF förordar all vi förbereder övergång till gengasdrift. Andra alternativ för inhemska drivmedel synes inte kunna komma lill allmän användning under överblickbar tid.

En tidsbesparande ålgärd för alt förbereda övergäng lill gengasdrift är an redan i fredstid tillverka verktygen för omedelbar produktion, om ofred eller avstängning av andra skäl inträffar.

Denna verktygsiillverkning skulle passa myckel väl in i en beläggningssvacka vid verktygsavdelningen på Olofströms bruk. Alternativen för företaget var vid del tillfället; permitlering av personal eller utbildning, s. k. 25-kronorsutbildning. Alternativet adekvat beredskapsproduktion är enligl min mening klart all föredra.

Arbetsmarknadsulskotiei och försvarsutskottet var i alll väsentligt av samma mening. Försvarsutskottet gav därför i belänkandet 1977/78:22 regeringen i uppdrag atl överväga åtgärder i ärendet och atl i lämpligt sammanhang till riksdagen anmäla vidtagna åtgärder. Nu anmäler regeringen efter påtryckning alt man inle tänker vidta några åtgärder. Nog är väl del atl la riksdagens beslut med stor nonchalans?

Jag är också medveten om att Volvo Olofsiröm pä grund av regeringens långdragande skaffat alternativ tillfällig sysselsällning, visserligen med ganska stor förlust men del är ändå bättre än ingenting-och bältre än väntan i ovisshet under en borgerlig regerings svårigheter att komma till beslut.

Jag har vid kontakt med ÖEF fölt uppgiften att man där fortfarande är mycket angelägen atl detta projekt fullföljs. Låt mig därför ställa följande följdfråga:

Anser regeringen ärendet slutbehandlat med det här eller kan man räkna med atl företaget kan ha den här produklionen av verktyg som en buffert för kommande nedgångsperioder?

Handelsministern HÄDAR CARS;

Herr lalman! Jag vill först framföra mitt lack lill Ralf Lindström för hans vänliga ord lill mig personligen.

Jag tycker all både Ralf Lindström och jag har anledning alt vara tacksamma för alt Olofsiröm har tagit initiativ lill all skaffa sig nya uppgifter och all del har lett till alt sysselsättningen kunnat inte bara bibehållas ulan faktiskt också öka.

Jag vill också fästa Ralf Lindströms uppmärksamhel pä all försvarsutskottet inte sagt atl anskaffning av gengasverklyg skall ske, utan atl man utgår frän all regeringen noga överväger möjligheten att genomföra den. 1 del sammanhanget villjag erinra om vad arbetsmarknadsutskottet har anfört i ell yttrande lill försvarsutskollel:

"Utskottet har vid åtskilliga tillfällen haft all ta ställning till frågor huruvida olika projekt skall komma lill utförande av arbelsmarknadspolitiska skäl. Del kan gälla t. ex. beredskapsarbeten eller induslribeställningar. Utskottet har därvid intagit den ståndpunkten all del är riksdagens uppgift att ta ställning till ekonomiska ramar och principer för arbetena, däremot inte alt

avgöra om ell projekt skall utföras och i så fall vid vilken tidpunkt. Sådana ställningstaganden bör uiifrån del aktuella lägel göras av regeringen och vederbörande myndigheter. Det är på dessa plan man har bäst möjligheter atl i detalj pröva elt projekts angelägenhetsgrad ställt i relation till bl. a. sysselsättningsläget och de alternativa möjligheter som kan slå lill buds." Del är denna avvägning som överstyrelsen har gjort, och den har kommit lill sin slutsats. Jag har frän mina utgångspunkter ingen annan bedömning än överstyrelsens. Jag kan alltså på de frågor som har ställts till mig svara att denna tillverkning inle kan bli en buffert för Olofströmsverken i det nuvarande lägel.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om produktion av verktyg för tillverkning av gengasverk

RALF LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Naturligtvis är jag tacksam för alt sysselsättningsläget har blivit bällre, men man anställer inte mer folk nu än tidigare, ulan man börjar fylla ul de vakanser som blir efter dem som slutar av olika anledningar. Del är alltså inle fråga om någon ökning av anlalel anställda vid företaget, utan sysselsättningen där har bara slutat minska.

Handelsministern säger i svaret alt överstyrelsen inle ville förorda den här tillverkningen inom de angivna ekonomiska ramarna. I själva verket hade väl överstyrelsen förordat den, men de ekonomiska ramarna blev för små. I min molion föreslog jag att man skulle utöka ramarna. Det vore bättre all satsa pengar på sådan här tillverkning än pä 25-kronan. Dä skulle man göra en betydligt nyttigare insals för kommande lider och i beredskapssyfte. Det var alltså de ekonomiska ramarna som vi var ute efter.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Om de ekonomiska ramarna har riksdagen fattat ett beslut, och om mitl minne inte sviker mig har inte del parti som Ralf Lindström företräder haft annan mening och hävdat alt ramarna skulle vara slörre än de faktiskt är.

Jag vill också erinra om all man nu håller på med en teknisk utveckling av gengasverken. Om vi i dag skulle ge det här bidraget till Olofsiröm för att fö i gång en tillverkning av gengasverklyg, skulle vi låsa en krislida tillverkning av gengasverk pä en teknisk utvecklingsnivå som kanske redan om några år skulle förefalla föråldrad. Även delta ärett starkt skäl för atl inte i del aktuella lägel gä pä den linje som Ralf Lindström har förordat.

RALF LINDSTRÖM (s);

Herr talman! Det här är väl en fråga om huruvida överstyrelsen för ekonomiski försvar har fel, när den säger all den ville ha del gjort redan nu. Om vi kan fä en ulveckling på del här området för framliden vet inte jag. Del är väl ingen som fortsätter så värst myckel med jobbet pä all utveckla gengas, utan det kan vi nog ganska mycket om redan nu och borde, vad jag kan förslå, inle kunna vänta några större framsieg i framliden.

När del sedan gäller de ekonomiska ramarna finns det ju möjlighel för

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om finansieringen av delpensionsförsäkringen

regeringen att pä annat sätt lägga pengar lill del här beredskapssyfiel - från andra medel i budgeten. Det är en väg all gå.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 15 Om finansieringen av delpensionsförsäkringen

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för alt besvara Sven Asplings (s) den 24 oktober anmälda fråga, 1978/79:68, och anförde;

Herr lalman! Sven Aspling har frågat mig när förslag kommer som tryggar finansieringen av delpensionsförsäkringen.

Den nya delpensionsförsäkring som trädde i kraft den 1 juli 1976 finansieras genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna. Avgiften utgör 0,25 96 av löneunderiaget och tillförs en fond som förvaltas av riksförsäkringsverket.

I en rapport i december 1977 om erfarenheterna frän den nya delpensionsförsäkringen har riksförsäkringsverket lagt fram förslag om dels utvidgning av försäkringen lill all gälla även för egna företagare saml vissa andra ändringar i regelsystemet, dels en höjning av avgiften lill försäkringen. Enligl riksförsäkringsverkets prognoser kan delpensionsfondens medel inle helt läcka utbetalningarna av delpensionen fr. o. m. andra halvåret 1978. Verket föreslår atl avgiftsuttaget höjs lill 0,45 96 av löneunderiaget fr. o. m. år 1979.

I avvaktan på ställningstagande till riksförsäkringsverkets förslag har föregående regering genom beslut den 29 juni 1978 medgivit att riksförsäkringsverket för disponera medel från statsbudgetens inkomsttitel SkaU på inkomst och förmögenhet samt socialförsäkringsavgifter m. m. för tillfällig överföring lill del pensionsfonden i den mån fondens medel inle läcker löpande pensionsulbeialningar. Därigenom har således tryggheten för utbetalningarna av delpensionen garanterats i avvaktan på ställningstagande lill nyss nämnda förslag. De vidtagna åtgärderna kommer all anmälas för riksdagen i anslutning lill tilläggsbudget I för innevarande budgetår.

Riksförsäkringsverkets förslag belräffande delpensionsförsäkringen och dess finansiering prövas nu inom regeringen. Avsikten är att en proposilion i frågan skall lämnas lill riksdagen under hösten.

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka socialministern för svaret. Den borgeriiga blockpolilik som förts här i landet under senare år har ju också inneslutit något som gott skulle kunna benämnas blockeringspolilik. Uppenbart har p. g. a. den borgerliga regeringens inre motsättningar viktiga beslut förhalats eller uppskjutils. Väntade och anmälda proposilioner har uteblivit, vilket i sin tur ställt riksdagens ulskoii inför slora svårigheter då det gälll att planera arbetet.

Vårens proposilionsförteckning upptog på socialförsäkringsområdet

proposilioner om dels reglerna för beräkning av socialförsäkringsavgifter m. m., dels avgifterna lill ATP och arbetsskadeförsäkringen åren 1980-1984 samt vissa delpensionsfrågor. Båda propositionerna var avsedda att lämnas lill riksdagen den 10 maj. Från socialdemokratiskt håll väckte vi i början av årel en molion om delpensionsförsäkringen, då vi kände oro över regeringens passivitet när del gällde att tillföra delpensionsfonden erforderliga medel. Vi fann det nödvändigt att riksdagen av regeringen begärde förslag som tryggade delpensionsreformens innehåll i enlighel med gällande finansieringsbesiäm-melser. Den borgeriiga majoriteten i socialförsäkringsulskotlet avstyrkte motionen med hänvisning till atl en proposilion i ärendet skulle föreläggas riksdagen i maj. Vi skriver nu den 7 november, och någon proposition har inle synts lill. Våra i motionen ullalade farhågor har sannerligen besannats. Nu meddelar socialministern all en proposition i frågan skall lämnas till riksdagen under hösten.

Jag noterar della som ell framiSleg - förhoppningsvis ett tecken på all den blockering av vissa viktiga frågor som hittills förekommit kan väntas upphöra. Det är både angeläget och nödvändigt om vi inte skall hamna i hell ohållbara förhållanden.

Vi betalar f n. delpensionsreformen med allmänna skallemedel sedan delpensionsfonden nu är tömd, vilket framgår av svaret. Vid iredje kvartalets utgång uppgick delpensionsfondens ackumulerade skuld till statsverket till över 64 milj. kr. Vi vet att vid ett oförändrat avgiftsuttag växer underskottet lill 300 milj. kr. mot slutet av 1979.

Riksförsäkringsverket föreslog att de justerade avgifterna skulle komma alt gälla fr. o. m. den 1 januari 1979. Såviiijag förstår av svaret är ett beslut i riksdagen före årsskiftei av tidsskäl knappast möjligt. Riksdagen får så all säga falla beslut i efterhand på grund av den borgerliga regeringens handlingsförlamning. Jag kan endast beklaga detta, och jag utgår från all socialministern är beredd att nu reda upp saken så snabbt som möjligl. Har riksdagen beslutat om eu finansieringssystem för en vikiig socialförsäkrings-reform, så får man också se lill att det fullföljs. Betydelsen av delpensionsreformen framgår ju av all hittills över 40 000 personer erhållit delpension.

Jag är införstådd, herr socialminister, med de svårigheter som kan möta då det gäller alt lösa delpensionsfrågan för egenföretagarna. Detta förhållande får emellertid på inga villkor blockera den nu aktuella avgiftsfrågan. Gjorda utfästelser lill de försäkrade måste kunna infrias.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om finansieringen av delpensionsförsäkringen

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herrialman! Jag noterar all Sven Aspling egentligen inte hade någon kritik alt rikta mol innehållet i svaret. Jag vill ändå säga ett par ord.

Lägel är inte fulll så bekymmersamt som man kunde tro efter att ha lyssnat till Sven Asplings inlägg. Jag vill understryka det som jag sade tidigare, nämligen atl tryggheten för utbetalningen av delpensioner ärju garanterad genom del regeringsbeslut som fattades i somras. Det finns alltså ingen som helst anledning att oroa sig för att pensionärerna inle skulle få sina pensioner i

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm finansieringen av delpensionsförsäkringen

rätt tid.

Sedan är det ju riktigt atl här blir ell lån från de allmänna skattemedlen, och jag understryker ordet lån. Del är alltså inle så alt vi betalar pensionen med allmänna skallemedel, ulan del här lånet skall ju betalas lillbaka i sinom lid.

Med de här påpekandena trorjag i övrigt atl Sven Aspling och jag är ganska överens i sakfrågan.

SVEN ASPLING (s):

Herr lalman! Jag har noterat all ett löfte är givet alt en proposilion kommer under hösten. Tyvärr kommer den ju alldeles för sent, och det är allvarligt ur mänga synpunkter.

Ja, det vore orimligt om pensionärerna skulle få lida på grund av del som har inträffat. Men man skall ju komma ihåg all del är skattemedel som används här.

Jag skulle vilja göra det tillägget också, herr lalman, att herr Romanus kommer ju inte alt sakna arbetsuppgifter i forlsätlningen. Jag har ställt en fråga om justeringen av avgifterna lill delpensionsförsäkringen. Jag skall inte nu avkräva herr Romanus några besked om när andra fördröjda ärenden kan väntas ligga på riksdagens bord. Låt mig endasl, närmast i rubriker, erinra om en del av dessa fördröjda frågor.

Det gäller avgifterna till ATP och arbetsskadeförsäkringen åren 1980-1984 - en fråga av utomordentlig betydelse för hela ATP-syslemeis framlida ulveckling. Det gäller frågan om reglerna för beräkning av socialförsäkrings-avgifter m. m. - med andra ord pensionskommitténs viktiga förslag.

Till de frågor där oenigheten inom den borgerliga trepartiregeringen öppet demonstrerades hörde bl. a. den väntade nya sociallagsiiftningen. Senast krävde Föreningen Sveriges socialchefer alt en proposilion i överensstämmelse med socialutredningens förslag lill lag om socialtjänst och socialför-säkringslillägg ulan lidsutdräkt skulle föreläggas riksdagen. Här har väl snart tågen gått, och jag skall i det här sammanhanget endast notera denna angelägna reform på listan överärenden som blivit fördröjda på grund av den borgerliga regeringens splittring och oenighet. För dagen får del räcka. Herr Romanus behöver säkerligen arbetsro nu en lid för att söka klara upp alll delta. Jag hoppas atl hans insatser inte skall låta vänta på sig. Del får bli min hälsning lill den nye socialministern, när han nu börjat sill arbele i ett lidigare gammall fint reformdeparlemenl.

Bevakningen av insaiser och åtgärder kommer inte all utebli från riksdagens sida.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Om vårdresurserna för omhändertagande av berusade personer

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för alt besvara Eva Hjelmströms (vpk) den 26 oktober anmälda fråga, 1978/79:80, och anförde;

Herr lalman! Eva Hjelmsiröm har fråga mig vilka åtgärder jag avser an vidta för atl påskynda ulbyggnaden av vårdresurser för omhändertagande av berusade personer.

Den nya lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. (LOB) kom lill i samband med all fyllerisiraffel avskaffades den 1 januari 1977. Det ansågs som ett värde i sig att fyllerisiraffel upphörde. Riksdagens beslut kom således lill även om en mer genomgripande reform i fråga om vården av akut berusade inte omedelbart kunde förverkligas. Lagstiftningen innebär inte generellt alt de berusade som las om hand av polisen skall föras över till sjukhusvärd eller motsvarande. Enligl beslutet borde det emellertid pä sikl vara möjligt atl skapa förutsättningar för ell mera värdinrikiat omhändertagande. Målsättningen är alt omhändertagandet av berusade personer skall förbindas med akutvård och att vården skall ges inom socialvårdens eller sjukvärdens ram utanför polisstationerna. Del är således en uppgift för kommuner och landsting.

Även om den nya lagstiftningen alltså inle innebär atl polisen i dag rutinmässigt kan föra omhändertagna lill sjukhus eller annan vård har man på flera orter genom ökad samverkan mellan polisen och sjukvården och socialvården åstadkommit en mer vårdinriktad behandling av de omhändertagna. Flera landsiing och kommuner planerar också en utbyggnad av vårdresurserna.

I syfte alt få underlag för en bedömning av hur vården av omhändertagna berusade personer bör organiseras i framtiden haren försöksverksamhet med s. k. tillnykiringsenheter inletts. F, n, pågår denna verksamhet i Landskrona, Karlstad och Gävle och påbörjas i Göteborg inom den närmaste tiden. Ytterligare försök beräknas börja i Skövde och i Stockholmsområdet under våren 1979. Verksamheien i Landskrona, Gävle, Skövde och Stockholm får en viss sjukhusanknyining. Karlstad och Göteborg får frislående tillnykiringsenheter med begränsad läkarmedverkan. Utvärdering av försöksverksamheten har nyligen påbörjats och skall ske fortlöpande i samråd med socialdepartementet. Försöken beräknas pågå i två år vid varje enhet. Detta innebär atl en slutlig utvärdering kommeratt finnas våren 1981. Erfarenheterna bör kunna utnyttjas för den fortsatta utbyggnaden av vården för de akut bemsade.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om vårdresurserna för omhändertagande av berusade personer

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr lalman! Alkoholvården i Sverige finns i dag huvudsakligen endast på papper; i vackra riksdagsbeslut - ell exempel på del trodde jag tidigare var LOB-lagsiiftningen - i vackra förhandlingsprotokoll mellan statliga myndigheter och landstingsförbund, och möjligen också i ansvariga landstings- och kommunalpolitikers fantasterier och drömmar. Men del borde vara

6 Riksdagens protokoll 1978/79:25-26

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm vårdresurserna för omhändertagande av berusade personer

mardrömmar. Någon reell alkoholvård finns nämligen inle i praktiken.

Efter socialministerns svar nu får jag väl säga an jag irodde del var vackra lagsiiftningsbeslut. Vad Gabriel Romanus nämligen i klartext svarar är all LOB-lagsliftningen inte innebär all vårdbehövande behöver föras lill sjukhus utan atl de också fortsättningsvis kan föras lill polisceller. En total handlingsförlamning har utbrutit bland de ansvariga i detta fall.

Om man t. ex. tittar på stalsbidragssyslemei finner man an dei i dag är rena snårskogen, för alt inte säga träsket. Förhandlingarna om ell nyll system, som skulle innebära atl den vård de alkoholskadade enligl LOB-lagsliftningen har rätt atl kräva verkligen kunde ges, verkar ha brutit samman totalt.

Den försöksverksamhet som Gabriel Romanus lar upp i sitt svar är en droppe i havet gentemot de resurser som krävs, och hillills har landels största landstingsområde helt förvägrats resurser lill en försöksverksamhet. 1979 skall tydligen en sådan komma, och det är på liden. Men det krävs också andra, mer generella åtgärder. En sådan åtgärd är möjlighelerna lill specialistutbildning och specialistkompetens inom alkoholområdet - en fråga som gång på gång har förhalats såväl av den socialdemokraliska regeringen som av den borgeriiga trepariiregeringen, vilket bl. a. har inneburit att svårigheterna atl rekrytera personal växer dag för dag på nuvarande försöksorler och moilagningar.

Gabriel Romanus säger atl ansvaret för atl bygga ul dessa enheter faller i första hand pä landstingen och kommunerna. Men jag kan inle komma ifrån att LOB-lagsliftningen är elt typexempel på hur riksdagen fattar beslut utan atl ge de resurser som krävs för atl man skall kunna följa upp besluten i praktiken. Ell annat exempel på det är barnomsorgen.

Jag skulle avslutningsvis vilja slälla en följdfråga med anledning av Gabriel Romanus svar. Han hänvisar lill denna försöksverksamhet som skall pågå under två år, och då vill jag fråga: Innebär detta rent konkret att man från den folkpartisliska regeringens sida inte tänker göra någonling åt delta träsk som statsbidragssystemet utgör, inkl. sexdagarsregeln, all man inle tänker göra någonling ål frågan om specialistutbildningen och atl man över huvud laget fortlöpande tänker åse hur vårdkrävande också i fortsättningen kommer all avvisas utan att de kan begära den vård de har räll att kräva?

Socialministern GABRIEL ROMANUS;

Herr talman! Jag redogjorde i mitt svar för del riksdagsbeslut som fattades och de regler som kom alt gälla i samband med all fyllerisiraffel avskaffades. Del är självfallel delta vi har att rätta oss efter.

Somjag också påpekade underslröks i riksdagsbeslutet au målsättningen var au komma fram till ett läge där den här vården ges i socialvårdens och sjukvårdens regi. Vid utskottets behandling av frågan ströks också under att landstingen inte behövde avvakta försöksverksamheten för alt falla beslut om all bygga ul vården av berusade personer. Del har inte heller alla landsting gjort.

Jag har ingen möjlighel all här diskulera förhållandena inom Stockholms

läns landsting med Eva Hjelmsiröm, ulan jag föreställer mig atl hon får framföra sina synpunkter i det avseendet i första hand till någon av sitt partis representanter i landstinget. Men jag vet alt man även inom Stockholms läns landsiing arbetar efter riktlinjer som innebär all avgiftningsenheter skall skapas vid de slora sjukhusen, och jag hoppas naturligtvis att landstingets planer skall kunna förverkligas.

Eva Hjelmsiröm nämnde atl man borde införa specialistutbildning och specialistkompetens i samband med alkoholvården. Elt sådant förslag har lagts fram för riksdagen. Det avvisades emellertid, och det får vi naturligtvis hålla oss lill t. v. Jag vet inte vilken ståndpunkt vänsterpartiet kommunisterna intog i den frågan, men jag har inget minne av att man drev någon avvikande linje. I vilket fall finns det ett riksdagsbeslut som innebär atl riksdagen sagt nej till detta, och del fanns goda skäl för alt inta den ståndpunkten.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

0/77 vårdresurserna Jör omhändertagande av berusade personer

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Gabriel Romanus sade att riksdagsbesluiel innebar målsält-ningen atl missbrukare i en framlid skulle få möjlighet lill vård inom den allmänna sjukvärden. Jag skulle lill detta vilja redovisa vad klinikchefen pä Mariapolikliniken sade i en tidningsintervju häromdagen, nämligen atl en patient med hjärtinfarkt inte avvisas på ett kroppssjukhus, men en alkohol-missbrukare avvisas i regel omedelbart om han kommer lill sjukhusens akutmottagningar. Bara 5 96 av samtliga omhändertagna berusade personer får i dag den akula vård som de har rätt all kräva.

Jag tycker alt Gabriel Romanus smiter undan de frågor jag ställde. Frågan om statsbidragen berörde han över huvud taget inle. Frågan om specialistkompetens tog han upp genom atl hänvisa till ett riksdagsbeslut. Ja, visst, frågan har behandlats av riksdagen, och vpk röstade då för alt man skulle införa en specialistkompetens. Det finns ju möjligheter att ompröva frågan, eftersom del krävs generella åtgärder inom delta område.

I svaret jag fått ingår yllerligare en sak som jag blir oroad över. Det är frågan om socialvården och sjukvården. Vi vet att det i dag är så att det inte bara är socialstyrelsen. Landstingsförbundet och Kommunförbundet som träter, utan också landslingen och kommunerna träter sinsemellan. Inom Stockholms läns landsting anser man t. ex. atl socialvården skall la sitt ansvar på del här området med den påföljd atl ingenting händer vare sig på det ena eller på del andra hållet. Del är ett gammalt känt faktum att det i sådana här fall krävs åtgärder i form av statsbidrag för alt del skall ske någonling. Vad som saknas är hell enkelt ett samlat grepp på de här frågorna, ett gemensamt aktionsprogram, där samtliga berörda instanser är inkopplade och där man också lar hänsyn till de ekonomiska resurser som krävs.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Jag vill understryka alt lika litel som del får förekomma all någon person med hjärtinfarkt avvisas vid en akutmottagning, lika litet får del förekomma att en alkoholmissbrukare som är i akut behov av sjukvård

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

0/77 vårdresurserna för omhändertagande av berusade personer

avvisas. Del måste vara en självklar utgångspunkt.

När det gäller de konkreia frågor som Eva Hjelmström ställde svarade jag på frågan om specialistkompetens atl jag delar den uppfallning som riksdagen fiera gånger har gett uttryck för, nämligen att del inle är lämpligl att införa alkoholistvård som en särskild specialitet. Jag hänvisar Eva Hjelmsiröm lill de motiveringar riksdagsmajorileten vid det tillfället framförde. Eftersom jag bara har någon minut till milt förfogande, harjag inte tid att gä in på den saken nu.

Vad beirälTar statsbidrag lämnas det sådana till försöksverksamheten, och del är också i enlighel med riksdagens beslut.

Sedan vill jag understryka atl landsting och kommuner har ansvar för sjukvård och socialvård. Statsbidragen i övrigt kommer naturligtvis in i samband med de överiäggningar som med jämna mellanrum sker mellan kommuner och landsting å ena sidan och slalen å andra sidan om ersättning till olika former av vård. Det finns ingen anledning att nu göra några särskilda uttalanden i denna fråga.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Del är inle rätt all avvisa en alkoholskadad person som förs lill akutmottagningen på ett sjukhus, säger Gabriel Romanus. Men detta ärju vad som sker dagligdags i Slockholm. T. o. m. rikspolischefen Romander beklagade vid en konferens nyligen del fakium att när poliserna kommer med berusade personer avvisas dessa. I del här områdei hänvisas möjligen lill Maria, och alla vet ju vilka resurser Mariapol har när del gäller an la in alkoholskadade personer. Därärju situationen kaotisk, bl. a. på grund av den sexdagarsregel som jag lidigare hänvisai lill och delta träsk lill statsbidragssystem som i dag existerar. Här går del inle an säga atl man inle har rätt atl avvisa personer, när man samiidigi är medveten om all del är vad som sker och när man, som jag påpekal lidigare, åiminsione borde vara medveten om all polisen i dag ser som sin enda möjlighel all la alkoholmissbrukarna till fyllericellerna. Vad får de, Gabriel Romanus, för medicinsk vård i polisens fyllericeller?

Socialministern GABRIEL ROMANUS;

Herr lalman! Eva Hjelmsiröm och jag är säkert överens om den målsättning som riksdagen har antagit, nämligen all vård av akut berusade i framtiden skall bedrivas utanför polisstationerna på del sätt som jag här har nämnt.

Jag tror också all vi måsle konstatera alt det i dag inle finns resurser, och då är del självfallel viktigast atl de omhändertagna som behöver kroppsvård för komma lill sjukhusens akutmottagningar. Finns del underlag för en särskild akutmottagning för berusade, trorjag det skulle vara en stor fördel, eftersom vi vet alt del är störande för andra patienter och för personalen om berusade las in på den allmänna akutmottagningen. Naturligtvis är del också i enlighet med riksdagsbeslutet atl en omhändertagen berusad som inle behöver akul kroppssjukvård t. v. för föras lill polisslalionen. Jag tycker inle all della är

något lyckligt sakernas lillstånd, men del är det beslut riksdagen fattade vid det tillfället. Nu har vi en försöksverksamhet som skall ge oss ytteriigare ledning när del gäller organiserandet av den här vården i framliden. Jag kan bara säga au jag hoppas att målen kan uppnås snart.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Gabriel Romanus hänvisar ideligen till framtiden, och del gör mig, mot bakgrund av del svar som jag fick, än mer oroad. Först skall denna försöksverksamhet pågå ett antal år, och sedan skall den utvärderas innan någonling annat kan väntas ske. Men situationen är faktiskt akut för många av dessa människor. Jag vill verkligen rekommendera Gabriel Romanus att uppsöka akutmottagningen vid ett sjukhus, där situationen för de anställda många gånger är helt olidlig.

Del är inte på något sätt så alt man inte vill ta emot dessa människor, utan det är hell enkelt ett faktum atl sjukhusen i dag inte har resurserna för delta. Det gäller inte bara i Slockholm utan i hela landet. Jag skulle f ö. också vilja rekommendera elt besök på Mariapolikliniken.

Jag vill vidare återkomma till frågan om ansvarsfördelningen mellan socialvården och landslingen, som jag fortfarande tycker är diffus. Jag fick inget klargörande besked huruvida det är socialvården eller landslingen som skall genomföra denna utbyggnad. Det vore bra att få veta vilken ansvarsfördelning som gäller i della avseende.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Om vårdresurserna Jör omhändertagande av berusade personer

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Jag vill än en gång påminna om det som jag inledningsvis sade, nämligen all utvärderingen av försöksverksamheten sker fortlöpande. Del finns ingen anledning för något landsiing att avvakta några resultat härav. Del är angelägel atl dessa vårdresurser byggs ui,och man har också på åtskilliga håll i landet börjat med detta arbete. Såvitt del är mig bekant har även Stockholms läns landstings hälso- och sjukvårdsnämnd antagit riktlinjer för en sådan utbyggnad. I vilken takt den utbyggnaden kan ske i olika landsting är beroende av beslut i dessa landsting, och jag kan upprepa milt råd till Eva Hjelmsiröm alt försöka se lill att hennes representanter tar upp detta i Stockholms läns landsiing. Det är inte något som kan avgöras här i riksdagen.

När det gäller de ekonomiska förhållandena mellan staten och landstingen vill jag framhålla all dessa varje år behandlas i diskussioner mellan dessa parter. Del torde inte finnas anledning alt just nu göra något särskill uttalande i den frågan.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Fortfarande kanjag konstatera att jag inle fält något besked i frågan om ansvarsfördelningen mellan kommun och landsiing. Vad sedan gäller uppmaningen till vpk att la upp frågan i Stockholms läns landsting vill jag säga, atl vi gjort della vid ett antal tillfällen, vilket Gabriel Romanus också kan informera sig om.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

öm vårdresurserna för omhändertagande av berusade personer

Gabriel Romanus vidhåller alt det gäller en fråga som inle kan avgöras i riksdagen. Men är det inle snett alt riksdagen genomför en lagstiftning, som innebär att man bor se till - om också inte generellt - atl berusade personer skall få den vård de behöver, men all detta beslut på intet sätt följs upp? Del är ju ell fakium att så inte sker. Även om man t. ex. i Stockholms läns landsting har fattat beslut om alt inrätta tillnykiringsenheter vid en del av de större sjukhusen, kommer denna vård inte att vara utbyggd förrän någon gång långt in på 1980-talet. Är del särskilt tillfredsställande?

Socialminislern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Sädana här huvudmannaskapsfrågor hör ju lill de besväriiga spörsmålen i politiken. Jag kan för dagen bara säga au det är angeläget, all landsiing och kommun samarbetar, och vidare hänvisa lill atl det pågår en försöksverksamhet med olika lösningar.

Jag vill framhålla atl det när riksdagen fattade sitt beslut på denna punkt uttalades alt della fick bedömas i samband med all man tar ställning lill socialutredningens arbele, och jag hoppas att del inte skall dröja alltför länge innan riksdagen får tillfälle atl göra det.

Del är alllid svårl när flera huvudmän skall samarbeta, men del förhållandel att man inte haren krislallklaransvarsfördelning fär inte varaen ursäkt för all ingenting görs. Del går inte alt göra någon sådan kristallklar gränsdragning mellan olika former av omhändertagande av akul berusade, och därför är del viktigt att man bygger ut denna värd ulan att avvakta några definitiva lösningar.

Slutligen kan jag instämma i Eva Hjelmslröms konstaterande alt det naturligtvis hade varit bällre, om man redan i samband med att lagen om omhändertagande av berusade antogs och fyllerisiraffel avskaffades hade lyckats få fram en färdig organisation för vård utanför polisstationerna av de akul berusade. En sådan organisation hade man inte fått fram, men jag tycker ändå att riksdagen fattade ell riktigt beslut när den bestämde sig för all inle behålla fyllerisiraffel. Jag antar att också Eva Hjelmsiröm instämmer i del.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Det sista är jag hell överens med Gabriel Romanus om.

Vad beträffar huvudmannaskapsfrågan beklagar Gabriel Romanus, om jag fattade honom rätt, att det onekligen på många håll är så att man använder oklarheter i fråga om huvudmannaskap till all smita undan sitt ansvar från endera socialvärdens eller sjukvårdens sida.

Poängen med del jag sade inledningsvis är alt i sådana fall där det är oklara gränsdragningar måsle man, tills dessa oklarheter utretts, se lill att det blir ordentliga statsbidrag. I det ekonomiska krisläge som såväl landsiing som kommuner i dag befinner sig i är del enda sätiei alt verkligen fä en rejäl utbyggnad till slånd. Del gäller en rad vårdområden.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 17 Föredrogs och hänvisades Nr 26

Proposilioner och skrivelse t-, , ,

1 isdagen den
1978/79:19 och 24 lill irafikuiskouel - ,„.,„

,mo/-7ni, M u , j , 7 november 1978

1978/79:31 Ull arbeismarknadsulskotiel

1978/79:34, 45 och 47 lill finansuiskoitel

§ 18 Föredrogs och hänvisades

Förslag

1978/79:5 lill konstilutionsulskottel

§ 19 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1978/79:29-31 lill lagutskottet

§ 20 Föredrogs men bordlades äter Lagutskottets betänkande 1978/79:4 Socialförsäkringsulskolteis betänkanden 1978/79:4 och 5 Socialutskottets betänkanden 1978/79:11-13

§ 21 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1978/79:62-65

§ 22 Talmannen meddelade all pä föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle civilutskotiets betänkande nr I, näringsutskottels betänkande nr 2, civilutskoneis betänkande nr 2 och arbelsmarknadsutskotlets betänkanden nr 5-7 i nu angiven ordning uppföras främst bland tvä gånger bordlagda ärenden samt finansutskottets betänkande nr 4 sältas närmast efter finansulskoliets betänkande nr 3,

§ 23 -Anmäldes och bordlades Proposilion

1978/79:28 med förslag lill lag om betalningssäkring för skaller, tullar och avgifter, m. m.

§ 24 Anmäldes och bordlades

Förslag

1978/79:6 Riksdagens förvallningsslyrelses förslag om anslag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser allmänt kyrkomöte

§ 25 Anmäldes och bordlades

Molioner

1978/79:32 av Kerstin Andersson i Kumla m.fl.

\97%/79:33 av Anita Gradin

1978/79:34 av Olle Göransson och Kerstin Andersson i Kumla

1978/79:35 av Inger Lindquist och Håkan Winberg 67

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Anmälan av interpellationer

1978/79:36 av Manin Olsson m.fl. 1978/79:37 av Alf Wennerfors 1978/79:38 av Alf Wennetjbrs

med anledning av proposilionen 1978/79:12 om underhåll till barn och frånskilda, m. m.

1978/79:39 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:26 om ett särskilt statsbidrag lill kommuner och landstingskommuner under år 1979

§ 26 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivils lill kammarkansliet

den 6 november

1978/79:66 av Gunilla André (c) till justitieministern om behandlingen inom kriminalvården av personer som dömts för grova narkoiikabroli:

Samhället har pä olika säll slarki understrukit vikten av en skärpl attityd mol den grova narkoiikabroiislighelen. Del råder en lämligen bred enighet såväl bland allmänheten som mellan de poliliska partierna i denna fråga.

Av och lill uppmärksammas emellertid an personer som begått grova narkotikabrott åtnjuter friheter och möjligheter som inle står i överensstämmelse med allmän rättsuppfattning. Del kan t. ex. gälla möjligheter alt fortsätta den brottsliga verksamheien från kriminalvårdsanstallen eller det kan gälla möjligheten att avvika i samband med permissioner.

Under sommaren inlräffade ånyo elt fall som upprört många människor. En person dömd för grov narkotikabrotlslighet gavs enligt tidningsuppgifter möjlighet att utan bevakning ensam åka mellan tvä kriminalvårdsanstaller. Personen i fråga avvek under denna s. k. iransportpermission.

För den breda allmänhelen framstår händelser som denna såsom myckel märkliga. Många lappar förtroendet för rättssystemets förmåga alt skydda och värna den enskilda människan. Del är därför nödvändigl an ha sådana regler inom kriminalvården att allmänhetens förtroende för rältssamhällel bibehålles. I särskill stor utsträckning gäller della samhällets attityd lill den grova narkotikabrottsligheten.

Med stöd av del anförda anhåller jag om kammarens lillstånd atl till justitieministern ställa följande fråga;

Anser juslilieminislern all del finns motiv att vidtaga några äigärder inom kriminalvården beträffande personer dömda för grova narkotikabrott, bl. a. i syfte atl stärka allmänhetens förtroende för rättssamhället?

den 7 november

Nr 26

1978/79:67 av Eivor Marklund {vpk) lill induslriminislern om åtgärder för all säkra sysselsättningen vid Algots Nord-fabrikerna i Västerbotten;

Algotskoncernen var länge ell av de ledande svenska lexiilföreiagen. Men dess rykte bland de arbetande var inle alllid goll. Förelagsledningen följde en hård aniifacklig linje. Företaget kom också under en period att stå som en symbol för industriutnyttning lill andra länder. Della i syfte all berika sig på de arbelandes usla löneläge och avsaknad av rättigheter. Algots etableringar i Portugal under fascistliden och företagets agerande där sedan fascismen störtats visar koncernledningens inställning.

För atl förhindra all en än slörre del av koncernens verksamhet drogs utomlands fick Algots statligt stöd för alt etablera sig i Norrland. Della stöd fick Algots under regionalpolitisk mask. Villkoret för stödet var all 1 000 arbetstillfällen skulle skapas vid fabriker i bl. a. Lycksele, Norsjö och Skellefteå. Staten satsade för denna ulfäslelse 72 milj. kr.

Som mest blev det 650 arbeten vid fabrikerna. Algolsledningens inlresse för Algots Nord-fabrikerna var måttligt. Förelagen, som drevs med stora statliga bidrag, skulle visas olönsamma för all ge koncernen mera bidrag. Förelagens affärer, som gjoris trassliga, ledde lill att förelagen införiivades med del statliga lekoförelagel Eiser. Men nederiagspoliliken mol Algots Nord-fabrikerna har fortsatt. Varslen om nedläggning av fabrikerna i Skellefteå och Lycksele är nu fakium. Norsjöfabrikerna skall få en respit på ytterligare ell och elt halvt år, enligt ett pressmeddelande frän industridepartementet.

Sömmerskorna vid Algots Nord har inle passivt funnit sig i all en asocial företagspolitik driver ul dem i arbelslöshel. De har själva lagil initiativ till studier i hur en alternativ produktion kan se ut som kan rädda sysselsättningen vid fabrikerna. De har själva medverkat lill en omfattande stödrörele i form av en stödkommitlé för Algots Nord. Och många opinionsyttringar visar alt deras kamp har elt breu förankrat stöd.

Deras förslag lill alternaliv produktion innebär bl. a. alt arbetskläder som krävs i en statlig, kommunal eller landstingskommunal verksamhet skall produceras inom landet och på Algots Nord-fabrikerna. De har också utvecklat de vettiga och praktiska baskläder som går under beteckningen Mah-Jong. Trots dessa genomtänkta och realistiska alternativ för produktion kvarstår nedläggningshoten. En del av sömmerskornas förslag ämnar enligl uppgift Eiserledningen förverkliga i andra av sina företag.

Nedläggningen av Algots Nord-fabrikerna måste stoppas. Grunden fören nedläggning är dålig även ur en strikts, k. förelagsekonomisk synvinkel, med lanke på de produktionsförslag som finns. Ur regionalpolitisk synvinkel vore en nedläggning ett ytterligare hårt slag mot orter där arbetslösheten inle minst bland kvinnor redan är värre än pä de flesta andra håll. Sett ur de arbelandes synvinkel vore en nedläggning katastrofal. Induslri- och regionalpolitik får inle skötas på det sättet alt människor först får löften, arbele, förhoppningar

Tisdagen den 7 november 1978

Anmälan av interpellationer

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Anmälan av interpellationer

och sedan skändligen sviks därför all profiten inte blivit vad företagsledningen hoppals på. Del är inte koncernledningensjobb som står pä spel. Den spelar med andras möjlighet lill försörjning. Regeringen får inte låta nedläggningsplanerna verkställas. Det skulle vara ett slag mot de orter del handlar om.

Mol bakgrund av det anförda vill jag lill industriministern slälla följande fråga;

Vilka äigärder avser regeringen all vidta för all säkra jobben vid Algots Nord-fabrikerna i Lycksele, Norsjö och Skellefteå?

1978/79:68 av Tommy Franzén (vpk) lill industriministern om Finnboda varvs framlid:

Indusirisysselsällningen i Slorsiockholmsregionen har under 1960- och 1970-lalen minskat betydligt. 1973 ställde dåvarande FCO Slockholm frågan: "Blir Storstockholm en region utan arbetare?" Svaret kan vara svårt atl fastställa, men med den ulveckling som regionen haft under de tvä senaste decennierna föreligger en viss risk all sä blir fallet.

Finnboda varv - en av de än sä länge kvarvarande industriarbeisplaiserna -har ca 500 anställda. Deras framtid är oviss dä Svenska Varv nu förklarat att de vill lägga ner Finnboda varv.

Länsstyrelsen i Stockholms län hargjort en utredning angående Finnboda varv. Denna ulredning visade atl för regionen ärdet nödvändigl atl Finnboda finns kvar, delta från både induslrisysselsätlnings- och servicesynpunkt. För indusirisysselsällningen i regionen skulle en nedläggning av Finnboda få stora konsekvenser. Del är då inle bara Finnboda som berörs, utan också alla de som utför s. k. legoarbelen och liknande för varvets räkning.

Som service för sjöfarten i Östersjön och Mälaren har också Finnboda en stor belydelse. Del gäller även för reparationsarbeten och för snabba insatser vid t. ex. lan k fartygsolyckor i skärgården eller lill havs.

Andra uppgifter än rena fartygsarbeten bör också kunna föriäggas till Finnboda. Många sådana exempel anges också i länsstyrelsens ulredning.

När Svenska Varv nu vill lägga ner Finnboda varv anges dålig lönsamhet som orsak. Elt statligt förelag kan och får emellertid ej ta enbart s. k. företagsekonomiska hänsyn, även om vi lever i en kapitalistisk ekonomi. Del samhälleliga ansvaret måsle uppfyllas utifrån en total samhällsekonomisk syn. En nedläggning av Finnboda varv skulle främst för Slorsiockholmsregionen fö svåra samhälleliga konsekvenser.

Med anledning av Svenska Varvs avsikt att lägga ner Finnboda varv villjag fråga induslriminislern följande:

Avser regeringen alt vidtaga åtgärder som garanterar Finnboda varvs framlid?

1978/79:69 av Tore Claeson (vpk) till bosladsministern om åtgärder för atl bevara områden av betydelse för det röriiga friluftslivet:

Ersiavik, som huvudsakligen ligger i Nacka kommun, är elt av Stockholmsregionens mest uppskattade och frekventerade friluftsområden. Området som har 2 miljoner besök per år är en omistlig tillgång för Stockholmsregionens röriiga friluftsliv.

Sedan flera år kämpar Nacka kommun en bitter och av alll att döma ojämn kamp med överstelöjtnanten, fideikommissarien och miljonären af Peiersens pä Ersiavik som vill öppna grusiäkl pä Ersiavik 25:1 och 25:32, dvs. i hjärtat av det Ersiavik som i dag ijänar som friluftsområde för en stor del av Stockholmsregionen.

Nacka kommun motsatte sig givelvis enhälligt planerna pä en naiurför-slörande grusiäkl. Naturvårdsverket och länsstyrelsen aviserade dock atl man ämnade ge siu tillstånd. Elt avslag skulle bli alltför kostsamt, menade man.

Detta gjorde all Nacka kommun, mot vpk:s protester, slöt ell avtal med af Peiersens, i vilket denne garanterades viss begränsad grusiäkl, och gjorde olika eftergifter i fråga om kommunens planering. Nacka kommun lovade gå in och ekonomiski bidra lill skötseln av af Petersens ägor-om denne "nöjde" sig med 1 milj. kr. i "skadestånd" för att han genom elt statligt avslag på läklframställan hindrades från all försiöra Ersiavik.

Ärendet har sedan behandlats av regeringsrätten utan atl någon ändring åstadkommits i det. Del kan inte vara rimligt att Ersiavik skall räddas genom för kommunen förnedrande överenskommelser med af Peiersens. Det är dessulom osäkert om det ens på den vägen är möjligl att komma överens.

Då borde del vara självklan att staten hell enkelt går in och avgör den här frågan genom expropriation av Ersiavik med hänvisning lill nalurvårdsin-tressena. En molion om ulredning av möjligheten lill expropriation väcktes i Nacka kommunfullmäktige av vpk. Den fick stöd av socialdemokraterna men fälldes av den borgeriiga majoriteten. Ändå klargjordes det vid behandlingen av motionen att inga juridiska hinder förelåg för expropriation.

Jag vill mot denna bakgrund ställa följande fråga lill bostadsministern:

Är bostadsminislern beredd all vidta åtgärder för all rädda det här nämnda områdei och andra för det röriiga friluftslivet betydelsefulla områden ifrån naturförslörande ingrepp?

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Anmälan av interpellationer

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Meddelande om frågor

§ 27 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställls

den 6 november

1978/79:94 av Jörn Svensson (vpk) till utbildningsministern om åtgärder för all trygga de fria teatergruppernas verksamhet:

De fria grupperna har under en rad år brottats med svåra ekonomiska problem. Della irols all de ställ för en alll större del av landets kulturulbud, dess förnyelse och inriktning på nya grupper i samhällel. Nu senast har Skånska teatern tvingats varsla sina 29 medlemmar om uppsägning. Efter en par år med svära ekonomiska problem Ivingas den kanske lägga ner sin verksamhel. Silualionen inför 1979/80 är alt döma av kulturrådets anslagsframställning, där de fria grupperna ånyo sätts på svältkost, illavarslande.

Med hänvisning till del anförda vill jag till uibildningsminisiern ställa följande ft"äga:

Vilka åtgärder avser uibildningsminisiern all vidta för atl trygga de fria gruppernas existens och utvecklingsmöjligheler,och avser utbildningsministern atl omedelbart medge yllerligare bidrag lill Skånska lealern?

den 7 november

1978/79:95 av Karl-Erik Svartbeig (s) lill sialsrädet Birgit Rodhe om statsbidragssystemet för grundskolan:

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen 1977/78:85 om nytt statsbidrag lill grundskolan m. m. anförde jag alt kommunerna i Göteborgsregionen enligl gjorda beräkningar skulle få ca 30 milj. kr. mindre i statsbidrag efter del nya statsbidragssystemet. Statsrådet Mogård konstaterade "att vi inom departementet har klarat ut de beräkningar som Göteborgs förortskommuner gjort. Vi har konstaterat atl man, jag vill minnas på sex eller sju punkter,

räknat fel.- vi har icke funnit anledning, i varje fall inte ännu, alt överväga

någon revidering av det statsbidragssystem som riksdagen nu skall fana beslui om."

Trois dåvarande skolminislerns påslående om felräkningar visar del sig vid budgelarbelet för 1979, all en rad kommuner gör avsevärda bidragsförlusier jämfört med 1978. Mölndals kommun kan ijänsigöra som exempel. Vid överläggningar med en represenianl från Kommunförbundet den 29 september 1978 rekommenderades kommunen all räkna upp veckoiimpri-sernaiill2 183,2 380,3 191 resp. 2 634 kr. Samiidigi presenterades Kommun-forbundets cirkulär från den 27 sepiember, vari rekommenderades all lilläggsbidragei skulle uppräknas från 7,3", lill 11 ','.,. Härefter kunde konsulteras, trots uppräkningen, att neiiokostnadsökningen jämfört med 1978 fortfarande låg på ca 3,5 milj. kr. i budgetförslaget för 1979.

För Mölndals vidkommande synes differensen i huvudsak bero på all

behovel av tilläggsbidrag i verkligheten skulle vara 17,5 %.

Med hänvisning till del anförda vill jag fråga:

Vilka omedelbara åtgärder avser statsrådet vidtaga för alt undanröja bristerna i del nya statsbidragssystemet för grundskolan?

1978/79:96 av Kerstin Nilsson {s) lill jordbruksministern om sysselsättningen inom skogsbrukei;

Vart fjärde skogsarbetarjobb hos domänverket i Norrbotten och Västerbotten skall rationaliseras bort, enligt uppgifter som pä senaste lid förekommit i massmedia. Domänverket framhåller att effektivering av verksamheten är nödvändig men alt personalminskningar kommer all ske genom naturlig avgång. Dessa propåer har skapat djup oro bland skogsarbetare. Fackliga organisationer har kraftfullt protesterat. Skogsnäringen är huvudnäring i mänga inlandskommuner i Norrbotten och Västerbotten, varför oron spritt sig även till kommunalt ansvariga.

Mol denna bakgrund hemställer jag om att få slälla följande fråga lill jordbruksministern:

Vad ämnar statsrådet göra för att säkerställa nuvarande sysselsältningsnivå inom skogsbrukei?

1978/79:97 av Eva Hjelmsiröm (vpk) till utbildningsministern om del planerade garagebyggei under Riksplan:

Utgrävningarna vid gamla riksdagshuset fortsätter. Samtidigt hopar sig både de kulturpolitiska och de trafikpolitiska argumenten mot an bygga ett garage under Riksplan. Jag vill därför ställa följande fråga;

Kommer regeringen alt framlägga proposilion som innebär an besluiei om all bygga garage under Riksplan rivs upp?

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Meddelande om Jrågor

1978/79:98 av Eva Hjelmsiröm (vpk) lill induslriminislern om sysselsätlningen vid Ero-Frys AB i Arvika, m. m.;

Värmland äreil hårt drabbal län frän sysselsäliningssynpunkl. Del senasle exemplei är all Elecirolux efter överlagandel av Husqvarnakoncernen avser all avveckla yllerligare 200 arbetstillfällen vid Ero-Frys i Arvika. En sådan avveckling kommer atl drabba kommunen synnerligen hårt. Samlidigt redovisar Elecirolux en omfattande vinst under förra verksamhetsåret. Husqvarna har därtill tidigare fåll siora statliga slöd för au bygga ul anläggningarna i Arvika.

Eleclroluxkoncernen är nu hell dominerande i Sverige inom kyl-frysom-rådei -ell fakium som kan fö allvarliga konsekvenser inom bostadssektorn m. m. Elecirolux dominerande ställning kan också fä återverkningar på andra orter i landet. Enligl förelaget påverkas inte sysselsäiiningslägei i Arvika kommun nämnvärt genom avvecklingen av 200 arbelslillfällen. Ell sådant cyniski resonemang kan inle accepieras. Del slammer inie heller med fakta.

Nr 26

Tisdagen den 7 november 1978

Meddelande om frågor

Mot bakgrund av ovanslående hemställer jag all till industriministern få slälla följande fråga:

Vilka åtgärder avser induslriminislern atl vidta för att rädda jobben vid Ero-Frys och vad avser induslriminislern an göra ät monopoliseringen inom denna sektor av kapitalvaruindustrin?

1978/79:99 av Nils Hjonh (s) till utrikesministern om svenskl initiativ för atl klariägga saknade cyprioiers öde;

Under nu pågående FN-session diskuteras Cypernfrågan.

En rälivis lösning på della problem borde efter alla år av samtal, medlingsförsök och resolutioner av olika slag komma lill slånd. De 100 000-tals flyktingar som ivingas leva i primitivabarackläger under otålig väntan på att få återvända till sina hem aren mänsklig tragedi. För barnen som för växa upp under dessa förhållanden kan del få allvariiga konsekvenser, om inte en lösning snart åsladkommes.

En annan följd av krigshändelserna på Cypern är de tusentals personer som fortfarande saknas. Enligt grekcyprioliska källor finns dokumenterade bevis för alt många av de över 2 000 försvunna grekcyprioterna finns i livet. På turkisk sida uppges också många vara saknade. Deras familjer och anhöriga får leva i en olidlig ovisshet och nervpress. Det måste vara elt berättigat humanitärt krav atl de får veta sina anförvanters öde.

Sverige har i många olika sammanhang hävdat de små nationernas räll och de förtryckta människornas mänskliga rättigheter. Även i denna fråga, som borde kunna lösas oberoende av det slora problemet om Cyperns framlid, måste värt land vara en pådrivande kraft för atl få klarhet om de försvunna cypriolernas öde. Jag vill därför ställa följande fråga till utrikesministern:

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidtaga i inlernalionella organ för atl påskynda ell klarläggande av de försvunna cypriolernas öde?

1978/79:100 av Marianne Stålberg {s) lill utbildningsministern om överförande av frilids- och ungdomsledarutbildningen till folkhögskolan:

Riksdagen beslulade under våren på grundval av förslag i budgetpropositionen atl all fritids- och ungdomsledarutbildning fr. o. m. den 1 juli 1979 skall överföras till folkhögskolan. 1 flera fall innebärdetta en överförande från primärkommunal lill landstingskommunal huvudman. I budgetpropositionen utlovade utbildningsministern också atl senare återkomma lill riksdagen med förslag om bl. a. formerna för överförandet till stöd för erforderliga lokala beslut.

Med anledning av atl budgelarbelet i landsiing och primärkommuner nu i det närmaste hunnit avslutas utan all regeringens kompletterande förslag redovisals framställs följande fråga:

När tänker statsrådet lägga fram kompletterande förslag i anslutning lill beslutet om överförande av fritids- och ungdomsledarutbildningen till folkhögskolan fr. o. m. den I juli 1979?

§ 28 Kammaren åtskildes kl. 17.43. Nr 26

Tisdagen den
In fidem -, . ,

7 november 1
BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen