Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:23

Torsdagen den 26 oktober

Kl. 10.00

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmannen.

§ 1 Val av ytterligare suppleanter i utskott

Företogs val av en suppleant i vart och ett av finans-, försvars-, social-, trafik- och jordbruksutskotten.

ANDRE VICE TALMANNEN: Enligt ett till kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen enhälligt föreslagit Sven-Olov Träff till suppleant i finansutskottet, Eric Krönmark till suppleant i försvarsutskottet, Ingegerd Troedsson till suppleant i socialutskottet, Bo Turesson lill suppleant i trafikutskottet och Esse Petersson till suppleant i jordbruksutskottel.

Kammaren utsåg lill

suppleant i Jinansutskottei Sven-Olov Träff (m)

suppleant i försvarsutskottet Eric Krönmark (m)

suppleant i socialuiskottel Ingegerd Troedsson (m)

suppleant i trafikutskottet Bo Turesson (m)

suppleant i jordbruksutskottet Esse Petersson (fp)

§ 2 Justerades protokollen för den 18 innevarande månad.

§ 3 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Härmed anhåller jag om ledighet från mitt uppdrag som riksdagsledamot under perioden den 6 november- den 31 december 1978 för att tjänstgöra som statssekreterare i statsrådsberedningen. Stockholm den 26 oktober 1978 Daniel Tarschys

Kammaren biföll denna ansökan.

Torsdagen den 26 oktober 1978

Val av ytterligare suppleanter i utskott

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Andre vice talmannen anmälde att Ylva Annersiedi (fp) skulle inträda som ersättare för Daniel Tarschys under hans ledighet från riksdagsmannauppdraget.

Om regeringsmedlemmars ägarintressen i industriföretag

§ 4 Om regeringsmedlemmars ägarintressen i industriföretag

Statsministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för atl besvara Lars Werners (vpk) den 23 oktober anmälda fråga, 1978/79:64, och anförde;

Herr talman! Lars Werner har angett att en regeringsmedlem har visat sig vara en av de största intressenterna i elt företag som levererar stora mängder ammunition till försvaret. Lars Werner har därvid frågat mig om jag anser det godtagbart att en regeringsmedlem har ägarintresse i ett företag som i stor utsträckning är beroende av leveranser till slalen och om delta är ägnat alt skapa tilltro till regeringen.

Lars NVemers uppgifter är så till vida rikliga atl försvarsministern har haft en post aktier i ett företag, som i sin tur bl. a. äger ett aktiebolag som levererar varor till försvaret. I samband med inträdet i regeringen har försvarsministern sålt dessa aktier. Han har också, liksom andra statsråd, lämnat alla uppdrag i bolagsstyrelser. Om något ärende rörande del nämnda företaget skulle behöva prövas av regeringen kommer försvarsministern inte alt delta i handläggningen. Dessa åtgärder måsle undanröja varie tvekan om regeringens opartiskhet.

LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Jag lackar statsministern för svaret. Men så enkelt som han vill göra det för sig är det knappast, därför atl frågan rymmer principer som man inle på detta nonchalanta sätt alt svara kommer ifrån.

Jag sade redan i remissdebatten i går att det i och för sig inle är särskilt egendomligt eller överraskande att statsråd i Ola Ullstens regering har ägarintressen i svenska företag. Det är inte överraskande eftersom sambandet mellan folkpartiet och del privata näringslivet inle är någonting nytt. Vad som emellertid är överraskande är alt statsministern både i siu svar här i dag och i debatten i går inte ser detta som ett problem, utan anser det vara naturiigt atl i regeringen ha medlemmar som har bindningar lill förelag som regeringen har affärer med eller som är föremål för stödåtgärder från regeringens sida.

I Sverige finns inga regler fördetia. Gmndlagen talar om att statsråd inte för inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom.

Nog är det väl uppenbart för en mycket bred allmänhet alt om statsministern till försvarsminister utser en person som är aktieägare i en av de fö ammunitionsfabriker som levererar ammunition till försvaret, så innebär del att förtroendet för honom rubbas. Och det är inle bara förtroendet till försvarsministern som rubbas utan även förtroendet till statsministern och lill hela regeringen, eftersom det här förhållandet måste skapa lojalitetskon-

fiikter på grund av dubbla iniressen.

I det konkreta fall jag har frågat om blir del heller inle bättre av att försvarsministern undanhöll för statsministern, när han tillfrågades om siatsrådsposien, alt han hade direkta ägarintressen i Norma Projektilfabrik. Det var naturiigtvis i högsta grad omdömeslöst, en omdömeslöshel som jag anser delas av statsministern, som borde ha varil ytterligt tveksam till alt välja en försvarsminister som var styrelseledamot i företaget - så myckel talade han ju ändå om. Enbart detta borde ha varit gmnd nog för alt hålla Lars De Geer utanför regeringen.

Ingenting i det här ändras ju av all De Geer, sedan pressen fåll reda pä de direkta ägarintressena i företaget, gjorde sig av med aktierna - alltså inte förrän då!

Jag vill direkt fråga statsministern; Finns del flera statsråd i regeringen som har direkt eller indirekl anknytning lill privala företag som regeringen i en eller annan form har affärer med? Jag vill också fråga statsministern, om han är beredd all redovisa vilka aktieposter industriministern innehar, som enligt pressuppgifter är för känsliga alt diskulera just nu.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Om regeringsmedlemmars ägarintressen i industriföretag

Statsministern OLA ULLSTEN:

Herr lalman! Jag har svarat pä den fråga som Lars Werner har ställt, och av svaret framgår atl försvarsministern inte längre har några intressen i det företag som har åberopats. I ett nyligen utsänt pressmeddelande har regeringen dessutom angivit vilka allmänna principer som kommer atl tillämpas i det här avseendet. De innebär bl. a. atl samtliga statsråd kommer atl publicera sina aktieinnehav - f ö. inte bara sina egna ulan också sin makes/makas och sina minderåriga barns.

I övrigt kan sägas om detta pressmeddelande, som Lars Werner har tillfälle att ta del av, att del innebär att den nuvarande regeringen inför starkare garantier för oväld än man någonsin lidigare har ansett sig nödsakad all göra i Sverige.

LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Att man, som statsministern säger, skapar hårdare regler ändrar ingenting i sak. Bara valet av statsråd är ju avslöjande. Man väljer statsråd i en krets som ända fram lill att de har inträtt i regeringen har direkta ägarintressen i och direkta bindningar till förelag som regeringen antingen gör affärer med eller pä ett eller annat sätt skall stödja.

Hur skall regeringen kunna göra trovärdigt atl inga utomstående intressen spelar in, om man vill göra affärer med Norma Projektilfabrik? Genom den omdömeslöshel som statsministern och försvarsministern har visat kan del till slut bli de anslällda som får betala kalaset. Bara det visar atl det hade varil klokare och smakligare att De Geer hade stannat utanför regeringen.

Men jag vill upprepa min fråga; Varför vill inle statsministern redovisa om del är flera statsråd som har sädana här bindningar, som kan bli besvärande i det praktiska regeringsarbelel, därför alt de inte kan della i handläggningen av

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

öm åtgärder för att förhindra övergrepp i samband med polisaktioner

vissa frågor, och anser han inte atl det rubbar tilltron lill regeringen på grund av dubbla lojaliteter?

Statsministern OLA ULLSTEN;

Herr lalman! Som jag nyss nämnde kommer Lars Werner och alla andra all få en fullständig redovisning av alla statsråds aktieinnehav.

Får jag sedan också påminna Lars Werner och andra om atl det faktiskt inle är något kriminellt att äga aktier i Sverige. Det är dessutom inte heller rimligt att begära att människor som har aktier och som på del viset bidrar till att bygga upp det svenska näringslivet av det skälet skulle uteslutas från poliliska uppdrag.

LARS WERNER (vpk):

Herr lalman! Jag har aldrig sagt atl det är kriminellt att äga aktier, men jag har frågat: Kan inte detta förhållande rubba tilltron lill regeringen, och kan det inte uppstå dubbla lojaliteter i regeringen, om man väljer personer som har direkta eller indirekta ägarintressen i förelag som regeringen har alt göra med?

Jag förstår aU statsministern inle tycker aU det här är någonting märkligt, eftersom del finns sädana bindningar mellan folkpartiet och det privata näringslivet. Innehållet i del svar som statsministern har gett här visar ju all han icke anser del vara besvärande alt i regeringskretsen ha medlemmar med direkta ägarintressen i förelag som regeringen i någon form har affärer med.

Vidare anser statsministern uppenbarligen atl del inte spelar någon praktisk roll i regeringsarbelel, om de här medlemmarna på grund av sina bindningar och lojaliteter i viss utsträckning inte kan delta i regeringsarbetet.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder för att förhindra övergrepp i samband med polisaktioner

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för alt besvara Eva Hjelmströms (vpk) den 12 oklober anmälda fråga, 1978/79:33, och anförde;

Herr talman! Eva Hjelmström har frågat mig om jag med anledning av aktionen i Mullvaden avser att vidta några åtgärder för all förhindra ett upprepande av de övergrepp, som enligt henne ägde rum, och därmed också förbättra polisens egen arbetsmiljö.

Enligl 2 § i polisinstruktionen skall polisen upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Det åligger härvid polisen att bl. a. vidta de äigärder som behövs när den allmänna ordningen och säkerheten har kränkts.

I det aktuella fallet har polisen såledesenligt sin instruktion varit skyldig all på fastighetsägarens begäran medverka till alt en besillningskränkning

upphörde.

Med anledning av en uppgift i Eva Hjelmslröms fråga villjag erinra om alt jag i skrivelse den 26 september i år lill Eva Hjelmsiröm och Cari-Henrik Hermansson uttalat atl jag varken kan eller vill uttala mig om detaljer i fråga om planläggning eller genomförande av den särskilda åtgärden vid utrymningen. Såvitt jag kunnat finna genomfördes emellertid den samlade aklionen på ett tillfredsställande sätt.

Självfallet är jag i fortsättningen liksom hittills beredd atl verka för att arbetsmiljön för polisen förbättras. Åtskilligt har gjorts -"ch görs fortlöpande i del syftet. Såviu jag hittills kan bedöma finns del inle anledning att ge dessa strävanden någon ändrad inriktning med anledning av utrymningen av de fyra byggnaderna i kvarierei Mullvaden.

Vad som har sagts nu utesluter naturligtvis inte att bl. a. den utvärdering som polisen själv gör, liksom de undersökningar som genomförs i fråga om särskilda fall, kan ge underlag för ytteriigare överväganden i de nu aktuella hänseendena.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

öm åtgärderför att förhindra övergrepp i samband rhed polisaktioner

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr lalman! Almarna 1971, Kungstorgei 1976, Ålidhem 1976 och Mullvaden 1978 - historien upprepar sig, historien om hur vreda medborgare rest sig och protesterat mol beslut fattade av prestigefyllda politiker, som hänsynslöst kört över folkviljan och som beslutat skövla delar av vår historia och kultur.

I samtliga dessa fall kallades polisen in för atl med våld genomdriva dessa makifullkomliga beslutfatlares s. k. lag och ordning.

Samtidigt som Per-Olof Hanson och John-Olle Persson fegt gömde sig i Stockholms stadshus reds sympatisörer till "mullvadarna" ner, trakasserades de omkringboende - däribland många barn - och förstördes mullvadarnas tillgångar utan atl den s. k. lagen ingrep.

Spekulationer i fastigheter av skumma bosladshajar är tillåtna i vårt s. k. rällssäkerhetssamhälle, skövling av natur och kulturhistoria är tillålen och förgiftning av luft och människor är också tillålen. Men, herr talman, de som protesterar mot detta är laglösa. De möts av en halvmilitariserad ridande polis med piskor, batonger och hundar, och deras tillgångar får förstöras med lagens goda minne. Kriminalisera i stället spekulationerna i bosläder, men tillåt protester av del slag det varil fråga om vid almarna, i Ålidhem och på söder i Stockholm! Det kräver en levande demokrati.

Det yttersta politiska ansvaret faller självfallet pä de uppblåsta kommunalpolitikerna, som vägrat att ens diskutera med mullvadarna. Men detta för inte innebära alt landets högste ansvarige för rättssäkerhetsfrågorna sitter med armarna i kors ulan att göra något för atl undvika polisvåldet. Juslilieminislern påstår sig värna om polisens arbetsmiljö. Det gör vi också, men del bästa sätiei att göra det är att inle tillåta övergrepp av del slag som förekom i Mullvaden, utan tvärtom ulvidga de demokratiska fri- och rättigheterna lill alt omfatta protester av det slag som del här har varit fråga om.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

öm åtgärderför att förhindra övergrepp i samband med polisaktioner

Jag skulle vilja sluta med en fråga till juslilieminislern med anledning av det som han sade allra sist: Får man uppfatta det beskedel sä alt han nu lar de här frågorna på allvar och är beredd att ge polisen ändrade instruktioner i sådana föll?

Justitieministern SVEN ROMANUS;

Herr talman! Som jag redan har framhållit är polisen enligl sin instmkiion bl. a. skyldig att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Det är också viktigt att polisen främjar ett gott samarbete med allmänheten. Vad som nu sagts kan ibland upplevas som en besvärande rollkonflikt i del särskilda fallet, men enligt min uppfattning är uppgifterna i elt vidare perspektiv väl förenliga.

Jag tror alltså att den stora allmänheten inser att polisen i vissa situaiioner måsle tillgripa våld för atl upprätthålla den ordning och säkerhet för medborgarna som del är samhällets uppgift att garantera.

Polisen haren svår och grannlaga roll i samhällel. Den repressiva naturen i en del av polisverksamheten medför alt polisen lätt utsätts för kritik. Polisen måsle också finna sig i atl vara utsatt fören fortlöpande ingående granskning, även om det många gånger upplevs som pressande.

Men vi har å andra sidan alla ell ansvar, och det är ell viktigt led i del sammanhanget att arbetsmiljön för polisen förbättras, så att olika angrepp på polisen inte ulan vidare godtas som fakta. Vi måsle sträva efter alt våra ställningstaganden byggs på vad som har visats vara objektivt klariagt. I fallet Mullvaden finns det en rad anmälningar som rör enskilda fall, och de är nu föremål för ulredning. Innan ulredningen är slutförd kan jag inte göra något uttalande om resultatet.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Det kan inte vara ur rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande atl demonstranter rids ner, att sy mpalisörer- i det här fallet lill mullvadarna -skadas av piskor och batonger, atl, som del också inkommit anmälningar om lill justitieombudsmannen, de omkringboende och däribland många skolbarn trakasserades och att mullvadarnas tillgångar efter del atl den s. k. ockupationen hade upphört skövlades och vandaliserades utan atl polismakten ingrep.

Herr talman! Det finns elt omfattande missnöje ute bland folk mol spekulationer i fastigheter, mot hyreshajar, mol, som jag framhöll lidigare, den skövling av vår natur som försiggår runt om i landei.

När folk protesterar mot delta tillgriper man alltså polismaklen för alt med våld slå ned de här protesterna. Jag tycker det ur rättssäkerhetssynpunkt är allvariigl. En levande demokrati kräver all sädana här protester blir tillåtna. Annars kommer maktlösheten atl sprida sig bland folket, och del är ur demokratisk synpunkt oerhört allvarligt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om regeringens kriminalpolitik

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för att besvara Håkan Winbergs (m) den 20 oklober anmälda fråga, 1978/79:61, och anförde:

Herr talman! Håkan Winberg har frågat mig om den nuvarande regeringens kriminalpolitiska inriktning kommer alt skilja sig från den förra regeringens och - om så är fallet - i vilket avseende.

1 de regeringsförklaringarsom den tidigare regeringen har avgelt 1976,1977 och innevarande år har kriminalpolitiken berörts. Bortsett från uttalanden med sikte på särskilda förslag lill riksdagen har de i."e regeringsförklaringarna i denna del gett uttryck fören vilja att intensifiera kampen mot brottsligheten. Den enskildes trygghet till liv och egendom måste förstärkas. I förgrunden när det gäller brottsbekämpningen slår vålds- och narkotikabrotten saml den organiserade och den ekonomiska kriminaliteten. Polisen tillförs ökade personella resurser. Kriminalvården förbättras i syfte atl främja återanpassning. Frivården spelar därvid en stor roll.

Denna kriminalpolitiska inriktning, som torde ha en bred pariamenlarisk förankring, ligger fast. Min förhoppning är därför all de kriminalpolitiska frågorna skall kunna avgöras av riksdagen i stor enighet på samma sätt som i allmänhet har varit fallet hittills.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr lalman! Jag ber försi att fö tacka justitieministern för svaret på min fråga.

Jag tror alt del har avgivits sex regeringsförklaringar av den nya typ som lämnas i och med att den nuvarande regeringsformen trädde i kraft 1975. Två av dem har avgivits av den socialdemokratiska regeringen, tre av den borgerliga trepariiregeringen och en av den nu tillträdande folkpartiregeringen.

De två socialdemokratiska regeringsförklaringarna innehöll ingenting om kriminalpolitiken. De tre borgeriiga regeringsförklaringarna innehöll åtskilligt, men den senast avlämnade förklaringen innehåller ingenting.

Den socialdemokratiska regeringen förde en dålig kriminalpolitik. Trepartiregeringen tog åtskilliga initiativ i fråga om kriminalpolitiken, och del var bra. Mol denna bakgrund är man litel orolig när man konstaterar atl i den nu avgivna regeringsdeklarationen inle finns någonting om kriminalpolitiken. Låt mig citera vad som sades i den regeringsförklaring som lämnades så sent som den 3 oktober i år;

"På det kriminalpolitiska området behövs ytterligare åtgärder mot bl. a. narkotikabrottsligheten samt den organiserade ekonomiska kriminaliteten. Förslag kommer alt läggas fram om utvidgad rättshjälp."

Nu säger justitieministern att den kriminalpolitiska inriktningen ligger fast, och del är bra. Men jag ställer fortfarande frågan: Varför slår det ingenting om det i regeringsförklaringen?

En regeringsdeklaration är väl ändå inget papper, där det av en slump står del ena eller del andra. Just mot bakgrund av alt det inte stod någonting i de

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Om regeringens kriminalpolitik

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

öm utredning angående säkerhetspolisens verksamhet

socialdemokratiska regeringsförklaringarna och atl det dä inte heller gjordes något kan man klart fö intrycket alt intresset för ett engagemang inom det kriminalpolitiska områdei är mindre i folkpartiregeringen än det var i trepartiregeringen.

Därför är min följdfråga till justitieministern: Varför står det ingenting om kriminalpolitiken?

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Som svar på den ytterligare fråga som Håkan Winberg har ställt till mig vill jag först och främst framhålla all den nuvarande regeringens regeringsförklaring är mycket mer kortfattad än de tidigare. Del räcker alltså au säga alt man inle räknar upp lika många punkter som i tidigare regeringsförklaringar. Beträffande själva sakfrågan, den kriminalpolitiska inriktningen, får jag hänvisa till svaret, vilket innebär atl del är samma inriktning som förr.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Jag vill bara ge justitieministern den repliken att flera särskilda frågor som ligger kriminalpolitiken nog sä nära, så till vida all de också hör lill justitieministerns ansvarsområde, faktiskt omnämns i regeringsförklaringen. Jag lar som exempel våra fri- och rättigheter, som omnämns i den nya regeringsförklaringen, liksom i de gamla. Frågor som gäller dala och byråkrati togs upp i de gamla förklaringarna och omnämns i den nya. Det är mot denna bakgrund där område efter område är upptaget i den måhända något kortare nya regeringsdeklarationen som jag är oroad för kriminalpolitiken eftersom den saknas.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om utredning angående säkerhetspolisens verksamhet

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för atl besvara Beräl Måbrinks (vpk) den 20 oklober anmälda fråga, 1978/79:63, och anförde:

Herr lalman! Bertil Måbrink har - under hänvisning till ett hos justiliekanslern anhängigt ärende rörande bl. a. förfarandet med uppgifter som säkerhetspolisen har inhämtat vid telefonavlyssning - frågat mig om jag är beredd atl

1. medverka lill en pariamenlarisk ulredning, sammansatt av företrädare från samtliga fem riksdagspartier, för atl utreda säkerhetspolisens verksamhet vad gäller åsiktsregistrering, telefonavlyssning och utlämnande av uppgifter från personregister,

2. tillse all handlingarna i del ärende som har nämnts nyss offentliggörs.

Belräffande den första frågan får jag hänvisa lill att den särskilda polisverksamhet som rikspolisstyrelsen bedriver genom sin säkerhetsavdel-

ning redan nu är föremål för översyn. Denna översyn, som beslutades av rikspolisstyrelsen i plenum den 6 juni i år, sker genom styrelsen för rikspolisstyrelsen, i vilken ingår represenianter för de fyra största riksdagspartierna. Översynen omfattar säkerhetsavdelningens verksamhet i dess helhet.

Tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål m. m. ses samtidigt över av en parlamentariskt sammansatt kommitlé. Elt spörsmål som enligt direktiven för kommittén skall beaktas särskilt är frågan om i vilken utsträckning den information som erhålls vid användande av ett tvångsmedel skall fö utnyttjas när den avser en annan brottslig verksamhet än den som har legal till grund för beslutet om tvångsåtgärd. Kommitténs uppgift är i den delen alt söka en generell lösning för olika typer av tvångsmedel, såsom telefonavlyssning, brevkontroll, husrannsakan och ingripande enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skalle- och avgiftsprocessen. En av ulgångs-punkterna för arbetet är atl den enskildes integritet skall stärkas.

Med hänsyn till att de frågor som Bertil Måbrink har tagit upp sålunda redan utreds, anser jag inle att det finns behov av alt tillkalla en ny kommitté för ändamålet. Del beslut som justiliekanslern meddelar i det nu aktuella ärendet kommer säkerligen alt uppmärksammas i de båda utredningarna.

Vad beträffar Bertil Måbrinks andra fråga vill jag erinra om atl justiliekanslern ännu inte har meddelat något beslut i del ärende som åsyftas. Jag har ingen möjlighel att nu uttala mig om i vilken utsträckning handlingarna i ärendet måsle hållas hemliga sedan detta har avgjorts. Den frågan får prövas i vanlig ordning enligl bestämmelserna i sekretesslagen (1937:249).

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag lackar justitieministern för svaret.

Med jämna mellanrum framkommer kritik mol säpos verksamhet för alt den skulle strida mol fastställda lagar. I regel harjustilieminislrarna-de må ha varit socialdemokrater eller borgerliga - viftat undan sådana uppgifter genom atl hänvisa till pågående utredningar eller genom atl meddela atl ulredning inte givit belägg för att säpo använt olagliga metoder. Man har också hänvisat till alt fyra av riksdagens fem partier är representerade i rikspolisstyrelsen. Trots delta har emellertid anklagelser mot säpo fortsatt alt förekomma, och fall av olaglig åsiktsregistrering och fotografering har anmälts.

Det senaste som hänt är alt en högre tjänsteman inom säpo inle längre kunnat liga ulan har slagit larm om fall där telefonavlyssning förekommit på grund av misstanke om brott. Dessa telefoner har också använts av helt oskyldiga människor, vilkas telefonsamtal också blivit avlyssnade och införda i register - register som är 20 år gamla men fortfarande finns hos säpo. De uppgifter som sålunda har tagits upp i fråga om dessa oskyldiga personer har använts mot dessa personer när de sökl arbete. Del har hänt alt vederbörande mist arbeten som de innehaft.

Nu säger justitieministern all en kommitlé har tillsatts, i vilken det ingår represenianter för rikspolisstyrelsen och de fyra största riksdagspartierna. Det

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Om utredning angående säkerhetspolisens verksamhet

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Om utredning angående säkerhetspolisens verksamhet

kan inle vara en tillfredsställande ordning, för jag vill påstå all del är de som är parter i målet som nu skall utreda verksamheten. Vi menar all vad man måste göra för att en gång för alla reda ut dessa påstådda olagligheler är att tillsätta en fempartikommission, i vilken de fem riksdagspartierna ingår. Denna kommission bör få till uppgift att grundligt gå igenom säpos register och de former som säpo använder vid registrering. Jag kan inle förstå varför justitieministern är motståndare till en sådan lösning. På det sättet skulle vi kanske kunna få slut på hela den otillfredsställande ordning som nu gör alt människor oroar sig för rättssäkerheten i del här landet.

Justitieministern ,SVEN ROMANUS;

Herr lalman! Det som Bertil Måbrink sist talade om är just det som utreds av justiliekanslern. Hans utredning är ännu inte färdig. Det pågår alltså inte bara utredningar inom rikspolisstyrelsen med dess parlamentariska representanter och den särskilda utredning, tvångsmedelsulredningen, som särskilt skall se efter hur sådant här material kommer fram och används, utan del pågår också en utredning av JK belräffande jusl det fall som Bertil Måbrink lalar om. Den ulredningen är ännu inte avlämnad av justiliekanslern.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Detta har vi hört många gånger lidigare. År efter år har vi fått sådana här besked, men samiidigi har vi kunnat konstatera alt det inle blivit någon rälsida när del gäller säpos övertramp. Det har ständigt kommit in' uppgifter om nya sådana. Del går inte att fortsätta på det här sättet.

Varför inle vidta den åtgärd som jag nu nämnt? Det är inte bara vårt parti ulan också en hög tjänsteman inom säpo som har sagt atl det enda vettiga måsle vara all fö lill stånd en pariamenlarisk fempartikommission, som grundligt går igenom allt det här. Det är den enda möjligheten att få slut på säpos övertramp.

Tidigare har JO utreU, och justitieministern har då hänvisat till vad JO har sagt. Men del har ju inte hjälpt! Olaglighelerna har fortsatt.

Man kan naturiigtvis också diskutera hur man skall kontrollera alt inle säpo går vid sidan om fastställda lagar.

Del är alltså två saker som krävs: dels att man tillsätter en fempartikommission som grundligt utreder registreringsverksamheten, dels att man får lill stånd ordentliga kontrollåtgärder. Båda dessa åtgärder är nödvändiga från demokratisk synpunkt och från rättssäkerhetssynpunkt.

Jag kan inte förstå varför vi inte skulle kunna vidta dessa åtgärder och kanske i fortsättningen slippa hela den här debatten.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Jag tycker att det är påfallande aU Bertil Måbrink säger att det här äntligen måsle utredas när det faktiskt aldrig tidigare förekommit så många samtidigt pågående utredningar som jusl nu. JK behandlar utredningen och är som det synes tämligen snart färdig med sitt utlåtande.

Klagomålen över alt säpos verksamhet inte utreds f n. har därför inle någon som helst grund.

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag är inte nöjd, justitieministern. Jag redogjorde i mitt första inlägg för vad som har hänt under årens lopp. Bl. a. är rikspolisstyrelsen med och utreder de här sakerna, och rikspolisstyrelsen ärju part i målet. Del kan väl ändå inle vara tillfredsställande alt rikspolisstyrelsen skall utreda om dess egen verksamhet fungerar bra, om del förekommit några oegenlligheter osv. Del innebär bara all oegenlligheterna kommer alt fortsätta. Genom alt konsekvent vägra att tillsätta en pariamenlarisk fempartikommission visar man atl man inle har viljan alt en gång för alla göra slut på dessa övertramp.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

öm de arkeologiska utgrävningarna på Helgeandsholmen i Stockholm

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om de arkeologiska utgrävningarna på Helgeandsholmen Stockholm

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för alt besvara Daniel Tarschys (fp) den 19 oklober anmälda fråga, 1978/79:57, och anförde:

Herr talman! Daniel Tarschys har bett mig redogöra för hur jag ser på möjlighelerna atl fullfölja utgrävningarna på Helgeandsholmen i Slockholm och bevara de fynd som påträffats i samband med dessa utgrävningar.

Fasta fornlämningar är skyddade enligl bestämmelser i lagen (1942:350, omtryckt 1976:442) om fornminnen. Bestämmelserna innebär i korthet alt ingen får förändra, ta bort eller skada fast fornlämning ulan lillstånd. Sådant lillstånd meddelas av länsstyrelsen. En förutsättning för all exploatering av ett markområde med fasta fornlämningar skall medges är ofta att en arkeologisk utgrävning företas. Utgrävningen bekostas i allmänhet av exploatören.

1 fråga om den s. k. riksplan på Helgeandsholmen i Stockholm har byggnadsstyrelsen för riksdagens räkning ansökt om tillstånd hos länsstyrelsen alt fö ta bort och undersöka kulturiagren i en omfattning som motsvarar hela underbyggnaden för ett planerat garage. Länsstyrelsen har bifallit ansökan. Enligl länsstyrelsens beslut skall kulturlagren undersökas ned till orörd mark. Riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet utför undersökningen i samarbete med Stockholms stadsmuseum. Undersökningen bekostas av riksdagen. Elt beslut om undersökningarnas slutliga omfattning kan väntas först när man har kunnat kartlägga läge och omfattning av samtliga byggnader och kulturiager.

Av min redogörelse framgår all frågan om utgrävningarnas omfattning och utsträckning i tiden i första hand är en fråga mellan riksdagen genom byggnadsstyrelsen i egenskap av exploatör och länsstyrelsen i samråd med

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Om lagstiftning rörande säkerheten vid brunnar

riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

Enligt vad jag har inhämtat har byggnadsstyrelsen angivit all utgrävningarna bör vara avslutade under våren 1979. F. n. pågår diskussioner mellan berörda parter om undersökningens omfallning.

Utgrävningarna på Helgeandsholmen ger oss möjligheter atl förbättra våra kunskaperom äldre svensk historia, särskilt tillkomsten och utvecklingen av landels huvudstad. Från kulturhistoriska och antikvariska utgångspunkter är del därför angelägel all utgrävningarna får fullföljas på ett sätt som gör del möjligl alt utvinna sä mycket som möjligt av den informaiion som det aktuella markområdet innehåller.

Vid utgrävningarna har bl. a. påträffats delar av den gamla stadsmuren frän 1400-lalet. Enligl vad jag har erfarit utförs f n. genom byggnadsstyrelsens försorg en teknisk undersökning för att klariägga fömtsätiningarna för att bevara denna mur.

Vad gäller hantering och bevarande av fynd i övrigt från bl. a. utgrävningarna på Helgeandsholmen avser jag att föreslå regeringen att hos riksdagen lägga fram förslag om ökade resurser för historiska museet.

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Jag ber atl få tacka för svaret. Jag tillhör dem som var emot beslutet i våras att flytta tillbaka till Helgeandsholmen, och jag hoppas egentligen innerst inne fortfarande alt vi kan stanna kvar i det här huset. Men det är ett önskemål som jag får rikta till kollegerna här i kammaren. Del är riksdagens sak atl bestämma var den vill hålla hus.

Tydligen är det, enligt Jan-Erik Wikström, också riksdagens sak alt bestämma hur länge utgrävningarna på Helgeandsholmen skall fortgå. Därför vill jag både lill riksdagen och lill regeringen, eftersom ansvarsförhållandena tycks vara splittrade, rikta den uppmaningen och förhoppningen att utgrävningarna får fortgå så länge atl vi får full klarhet om vad det finns kvar på Helgeandsholmen. Det ärju väldigt intressanta fynd som har kommii i dagen, och därför är del myckel viktigt att utgrävningarna inte avbryts i förtid för all man skall hinna med ett uppgjort lidsschema. Dessutom hoppas jag alt båda parter gör allt för all bevara allt som kan bevaras, antingen på platsen eller på något lämpligt museum.

Jag ber återigen att få tacka för svaret.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Om lagstiftning rörande säkerheten vid brunnar

Kommunministern BERTIL HANSSON erhöll ordet för atl besvara Gudrun Sundströms (s) den 18 oktober anmälda fråga, 1978/79:52, till bosladsministern, och anförde:

Herr lalman! Gudrun Sundström har frågat bostadsminislern om hon överväger alt la initiativ till en lagstiftning som reglerar säkerheten vid

brunnar. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

En allmän regel om säkerhet vid brunnar finns redan i allmänna ordningsstadgan (1956:617). 1 5 § andra stycket föreskrivs atl vid brunnar skall vidtas sådana skyddsanordningar som med hänsyn lill platsens belägenhet och övriga omständigheter kan anses påkallade. Bestämmelsen gäller såväl i tätorter som på landsbygden. Tillämpningsområdet är inle begränsat till allmän plats utan avser även andra områden.

Jag är väl medveten om all brunnar utgör stora olycksrisker för barn. Enligt samarbeiskommittén mot barnolycksfall har de senasle sex åren ett 50-tal barn ramlat ner i brunnar utan säkerhetslock, i åtta fall med dödlig utgång. Kommittén har föreslagit regeringen all en utredning tillsätts rörande möjligheten att förse samtliga typer av brunnar med säkerhetslock. Kommitténs framställning har den 16 september 1977 överlämnats till barnolycks-fallsutredningen.

Olycksfallsstalistiken visar alt säkerheisförhållandena belräffande bmnnar inte är tillfredsställande. Jag vill emellertid peka på att våra kunskaperom hur barnolyckor i detalj fördelas på olika olycksmiljöer och olyckstyper är bristfälliga. Barnolycksfallsulredningen beräknas kring årsskiftei lägga fram förslag om bl. a. registrering av barnolycksfall. Först därefter blir det möjligt all mer systematiskt vidta åtgärder för atl minska eller eliminera olycksrisker.

Från bostadsministern harjag inhämtat all bostadsdepartementet fortlöpande studerar olycksmiljöer och olyckstyper som har samband med utformningen av bostäder och annan bebyggelse och att hon ämnar ta de initiativ som befinns nödvändiga.

Ordningsstadgeutredningen har i uppdrag att se över allmänna ordningsstadgan. Översynen är främst av lagteknisk karaktär. Utredningsuppdraget är emellertid så utformat att jag utgår från att utredningen kommer att överväga frågan om bestämmelserna i stadgan behöver ändras för att risker för olycksfall i samband med brunnar skall kunna undvikas.

Några särskilda initiativ till lagstiftning anser jag f n. därför inte nödvändiga.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Om lagstiftning rörande säkerheten vid brunnar

GUDRUN SUNDSTRÖM (s);

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Den har vandrat litet grand mellan olika statsråd. Men man får ju vara optimist och ändå tro alt vi tillsammans skall kunna nä resultat.

Statsrådet har pekat på all del ofta förekommer att brunnar står ganska öppna, vilket är fariigt för barnen i omgivningen. Jusl av denna orsak harjag ställt min fråga. Jag har på nära håll i min hemkommun och på andra platser observerat alt brunnar slår öppna. Del är mycket lockande för barn att vistas och klättra i dessa brunnar. Även trafiken omkring dem medför atl barnen befinner sig i en fariig miljö.

Vi har ju i detta land en samarbetskommitté mot barnolycksfall. Den har varit mycket verksam när det gällt att fö ut en allmän information om de faror som barn kan utsättas för. Kommittén har också påpekat för olika myndig-

2 Riksdagens proiokoll 1978/79:23-24

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Om lagstiftning rörande säkerheten vid brunnar

heter att man måste förändra barns omgivning om man skall kunna åstadkomma en tryggare tillvaro för dem. Jag skulle faktiskt önska atl våra planerare ute i kommunerna och även inom regeringen med slörre allvar log upp barnens utsatta siluation till behandling så att inte byråkratiseringen förhindrar initiativ i denna fråga.

Såsom statsrådet nämnde har många olycksfall med barn inträffat. Senast läste jag i tidningen en artikel om en nioårig pojke, som ramlade ner i en tre meter djup brunn. Han satt fastklämd i två och en halv limmar. Man kan förstå vilka ångestkänslor ett sådant barn utsätts för. De finns säkerligen kvar för all framlid inom denne pojke. Lyckligtvis blev del inget dödsfall med anledning av denna olycka. Men såsom statsrådet sade har åtta barn förolyckats genom alt ramla ner i brunnar. Del är, herr statsråd, tragedier, som vi aldrig kan reparera. Därför är delta allvarliga saker.

Jag noterar med tacksamhet atl statsrådet förklarar atl han är intresserad av denna fråga och att barnolycksfallsulredningen skall komma under regeringens syn. Jag hoppas alt detta medför en framgång för mina strävanden i della ärende.

Kommunministern BERTIL HANSSON;

Herr talman! Jag vill utöver svaret ge litet dagsfärsk informaiion som ansluter till de synpunkter Gudrun Sundström framförde.

Det är ulan tvivel så alt informationsfrågan är väldigt viktig, och det kan därför vara värt att notera att vi efter nyår har alt räkna med en ny publikation från Svenska vatten- och avloppsverksföreningen som ger råd om utformning och skötsel av bl. a. brunnar.

I den nya byggnormens VA-del, som kommer under våren 1979, ingår också krav på låsbara lock på brunnar inom tomtmark.

Självfallet måste man även beakta det som fru Sundström anförde, nämligen risken fören byråkrati i samband med all man reglerardessa frågor. Den risken finns med tanke på alt det varje år tillkommer ungefär 120 000 nya brunnar i samband med bebyggelse och planläggning, men allvaret i de frågor del här gäller skall icke på något sätt förringas.

GUDRUN SUNDSTRÖM (s):

Herr lalman! Enligl uppifter finns del i Norge en särskild s. k. bmnnslag, i vilken man reglerar den här säkerheten.

Jag tror atl det skulle vara möjligt alt även i vårt land ta elt liknande initiativ som skulle tillförsäkra lekande barn en större trygghet.

Kommunministern BERTIL HANSSON:

Herr lalman! Norrmännen har förvisso en särskild lag om brunnar. Huruvida en sådan är nödvändig också i vårt land tyckerjag man får bedöma sedan ordningsstadgeutredningen har övervägt frågan. Jag sade i svaret alt jag utgår frän atl ulredningen kommeratt göra det, och ja kan förstärka detta med atl säga atl jag har förvissat mig om au så kommer att ske.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om åtgärder mot barkborreskador i Värmland

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för att besvara Gunnar Olssons (s) den 18 oklober anmälda fråga, 1978/79:41, och anförde:

Herr talman! Gunnar Olsson har frågat mig om regeringen avser att sätta in några extra åtgärder för alt söka förhindra atl barkborreangreppen ytteriigare sprider sig i de delar av Värmland som blivit värst utsatta.

De omfatlande angreppen av granbarkborre i Syd- och Mellansverige ullöstes i samband med slormfällningar i slutet av 1960-lalet. Sedan dess har en avsevärd mängd granskog dödals eller avverkats i samband med bekämpningsåtgärder. Värst drabbade har skogarna i Värmland varil.

Enligt skogsvårdslagen är skogsägarna skyldiga atl vidta bekämpningsåtgärder vid insektsangrepp av den stora omfattning del här är fråga om. Men aldrig så omfatlande bekämpningsinsatser kan vara verkningslösa, om inte förebyggande åtgärder vidtas kontinueriigi för atl hälla tillbaka mängden skadeinsekter som normalt finns i skogarna. Fr. o. m. i år gäller därför nya av riksdagen beslutade bestämmelser om förebyggande åtgärder mot härjning av barkborrar.

Ett omfattande bekämpningsarbete har utförts under hela 1970-talet. För detta ändamål har regeringen hittills ställt sammanlagt 34 milj. kr. till skogsägarnas förfogande. Problemet med bekämpningsåtgärderna har emellertid varit all insektsforskarna har varit osäkra om hur åtgärderna bäst bör utföras. I samarbeie med forskare från Norge har man i somras prövat en ny bekämpningsmetod som bl. a. innebär atl särskilda lockämnen används. Enligt vad jag har erfarit är förhoppningarna slora om alt denna metod skall kunna lösa problemen i varje fall delvis. Dessutom fordras en helhjärtad insats av skogsvårdsstyrelser och alla skogsägare i berörda områden.

Det är för tidigt alt nu uttala sig om särskilda insatser från regeringens sida mot de nu aktuella insektsangreppen. Omfattningen av nästa års bekämpningsbehov och därmed behovet av statligt stöd kan nämligen inte bedömas förrän den pågående, av staten bekostade inventeringen har slutförts och värderats.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Om åtgärder mot barkborreskador i Värmland

GUNNAR OLSSON (s):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka statsrådet Enlund för svaret på min fråga, som kom att bli det första frågesvar som den nye jordbmksministern lämnade. Jag tror dock alt svaret kommer atl tas emot med besvikelse av framför allt skogsvårdssiyrelsen i Värmlands län, en skogsvårdsstyrelse som anser sig redan nu behöva 14,5 milj. kr. för att kunna genomföra effektiva bekämpningsåtgärder.

Det råder inle längre några delade meningarom humvida norra Värmland är all betrakta som ett katastrofområde eller inte. Förklara Nordvärmland som kataslrofområde och kalhugg hela området, krävdes fören tid sedan vid en uppvaktning hos skogsvårdssiyrelsen.

Efter det att jag ställt frågan, har jag haft anledning att på ort och ställe konstatera förödelsen. På en sträcka av närmare sju mil kan man se milslånga

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

öm åtgärder mot barkborreskador i Värmland

stråk av brun, död granskog. Ibland står de döda träden som öar i en skog som fortfarande växer.

Alla är eniga om atl vidlas det inte nu kraftfulla åtgärder, så hotas stora delar av den värmländska granskogen av atl dödas av granbarkborren, med långsikliga problem både för den enskilde och för del allmänna.

Jag har ställt den här frågan mot bakgrund av det som skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län skriver i denna promemoria. Jag hinner här bara återge deras resursbehov ulan alt gå in på vilka åtgärder som erfordras.

Resursbehovet belöpersig till inte mindre än 14,5 milj. kr. Mellan 4 000och 5 000 markägare måste kontaktas och inslmeras genom direkta besök på fastigheten. För alt klara den uppgiften har skogsvårdssiyrelsen uppgett atl 30 man med minst förmans kompetens måsle anställas under en tid av tio månader. 100 kontaktmän måste anställas på deltid, och för varje dag som fiyginventeringen pågår upptäcks nya områden som snabbt måsle kalavver-kas.

Jag anser atl jordbruksministerns svar här inte på något sätt skapar de ekonomiska förutsättningar som behövs för atl genomföra en brett upplagd bekämpning. Detta vill jag beklaga, eftersom dessa medel behövs redan i nuläget.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Det råder säkerligen inga delade meningar mellan Gunnar Olsson och mig när del gäller kravei på åtgärder mol insektsangreppen. Även jag har på ort och ställe sett problemen och förstår deras innebörd.

Men för dagen kan vi inle säga mer än att vi måste bedöma omfattningen av bekämpningsbehovet för nästa år sedan vi gjort inventeringen och slulvärderat den.

GUNNAR OLSSON (s);

Herr talman! Det resursbehov som skogsvårdssiyrelsen här angivit, 14,5 milj. kr., gäller ju arbeten som redan nu skall sättas i gång. Jag nämnde besöken hos mellan 4 000 och 5 000 markägare, och jag nämnde de övriga insatser som måsle göras nu i samband med inventeringen. Detta är arbeten som måste ske omedelbarl. Det är bekämpningsåtgärder som också ger sysselsältning.

Jag förstår inte hur skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län skall kunna klara dessa uppgifter om inle regeringen är beredd alt redan i nuläget sätta in extra åtgärder. Det är nu dessa pengar behövs.

Jordbruksministern ERIC ENLUND;

Herr lalman! Skogsvårdssiyrelsen i Värmlands län har ännu inle gjort någon framställning till regeringen, och en sådan kan man inte göra förrän man slutfört den inventering jag har nämnt tidigare.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Om jag till jordbmksministern överlämnar denna promemoria med dessa anslagsäskanden, då finns det svart på vitt på att dessa pengar behövs, och då kanske det finns möjligheter au gå in redan nu och sätta till medel.

Detta är en sammanställning skogsvårdsstyrelsen gjort. Av denna framgår alt det inte är tilltaget i överkant. Vad som redovisas behövs för atl klara problemen.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Om förbudet mot användning av DDT i skogsbruket

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Del kan vi ta ställning till när vi fått in framställningar.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 11 Om förbudet mot användning av DDT i skogsbruket

Jordbruksministern ERIC ENLUND erhöll ordet för atl besvara Ove Karlssons (s) den 18 oklober anmälda fråga, 1978/79:48, och anförde:

Herr lalman! Ove Karlsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd vidta för alt se lill att förbudet mot alt använda DDT i skogsbrukei eflerievs.

Användningen av bekämpningsmedel, däribland DDT, regleras i lagstiftningen om hälso- och miljöfariiga varor. För atl fö användas måste elt bekämpningsmedel vara registrerat hos produklkonlrollnämnden. År 1975 förbjöds all fortsatt användning av DDT som bekämpningsmedel. Om någon bryter mot förbudei skall åtgärder självfallel vidtas på samma sätt som när del gäller brott mol all annan lagstiftning. Enligt vad jag erfarit pågår också i något fall polisutredning i anledning av påstådd användning av DDT.

Det är naturligtvis angelägel alt en effektiv tillsyn kan upprätthållas över efterlevnaden av de föreskrifter som reglerar användningen av hälso- och miljöfariiga varor. För den centrala tillsynen svarar i första hand naturvårdsverket, yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen. På regional och lokal nivå har bl. a. länsstyrelserna och hälsovårdsnämnderna viktiga uppgifter i tillsynsarbetet. Jag utgår från atl berörda lillsynsorgan har sin uppmärksamhet riktad på bl. a. den fråga som Ove Karlsson har tagit upp och alt åtgärder omedelbart vidtas om misstanke uppkommer om alt någon bryter mot förbudei att använda DDT.

OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Jag vill lacka statsrådet för svaret på min fråga. Del har ju, som också framgår av svaret, sedan några år rått förbud mot.användande av DDT i skogsbrukei. Från fackligt håll - framför allt från skogsarbetareförbundets sida - har man vid två kongresser och vid åtskilliga andra tillfällen ur arbetarskyddssynpunkt klart uttalat sig mol användning av DDT.

När det under senare tid börjat komma uppgifter om att det ändå används DDT - det allvarligaste fallet inträffade för några veckor sedan i Värnamo-

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

öm utbyggnaden av barnomsorgen

trakten - tycker jag det är myckel oroande. När man smygvägen försöker återinföra ett förbjudet preparat tycker jag atl vi måsle reagera. Då är det verkligen farligt för dem som arbetar med det och på så sätt utsätts för fara utan att kunna skydda sig mol den.

Krav har också börjat komma om alt DDT på nytt borde släppas fritt för atl man på så sätt skulle komma till rätta med insektsskador i skogen. Del oroar mig också myckel. Eftersom det förekommer försök till överträdelser är tiden uppenbariigen inte mogen att frisläppa preparatet. Det vore bra om jordbruksministern verkligen säger ifrån i den här frågan.

Allt tyder på att vissa människor har så dåligt omdöme att de är beredda atl utsätta arbetare för faran av DDT-behandlade plantor utan att upplysa om att det är sådana man hanterar och heller då inte upplysa om vilka skyddsåtgärder man bör vidta. Den som hanterar dessa plantor kan ju inte heller genom egna initiativ vidta åtgärder för alt skydda sig.

Jag skulle vilja fråga statsrådet om han delar min uppfattning att bara misstanken om försök att använda DDT i skogsbmket smygvägen är tillräcklig för atl under lång tid framåt kunna avfärda alla försök att återinföra DDT i skogsbrukei.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Jag delar helt Ove Karlssons uppfattning beträffande användningen av DDT och kan bara hänvisa lill det beslut som riksdagen fattade i våras, när man avslog motionskrav om möjligheter till utökade dispenser.

Jag hoppas att min hållning därmed är helt klarlagd.

OVE KARLSSON (s):

Herr lalman! Uppenbart är alt det krävs ytteriigare påpekanden när del gäller tillsynsfrågan, eftersom överträdelser sker och tillsynsmyndigheten inle klarar av atl kontrollera i tillräcklig utsträckning. Därför hoppas jag att man också i från lillsynshåll är beredd atl verkligen följa upp dessa frågor så all inga överträdelser i fortsättningen sker.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 12 Om utbyggnaden av barnomsorgen

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för att besvara Mats Hellströms (s) den 18 oktober anmälda fråga, 1978/79:46, och anförde;

Herr lalman! Mats Hellström har frågat mig på vilket sätt jag avser medverka till all den av riksdagen uppsatta målsättningen för barnomsorgens utbyggnad skall kunna förverkligas.

Genom en särskild enkät som gjorts av den statliga planeringsgruppen för barnomsorg i samarbeie med Svenska kommunförbundet under augustiseptember i år har uppgifter insamlats om facknämndernas nu uppgjorda

planer för barnomsorgsulbyggnaden. Enkäten visar alt facknämndernas planer innebär atl ca 89 000 daghemsplatser och 39 000 fritidshemsplalser beräknas tillkomma under femårsperioden. För de första tre åren av planeringsperioden överensstämmer utbyggnaden av daghem med överenskommelsen med kommunerna. Däremot understiger ulbyggnaden av fritidshem den överenskomna utbyggnaden med 6 000 platser för den första treårsperioden. Utöver överenskommelsen beräknas drygt 18 000 platser i familjedaghem tillkomma under samma treårsperiod.

Enligt min mening är det nödvändigl atl den av riksdagen i samförstånd med Kommunförbundet uttalade målsättningen för barnomsorgens utbyggnad uppfylls.

Målet måste vara att alla barn har en trygg omvårdnad när föräldrarna förvärvsarbetar och att de för den stimulans till ulveckling som förskolan kan ge. Bristen på daghemsplatser är också ett av de väsentligaste hindren för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Det pågår f n. ett arbele inom regeringskansliet för atl analysera ulbyggnaden av barnomsorgen, statsbidragssystemet m. m. Jag har även för avsikt all jämsides härmed inbjuda Svenska kommunförbundet lill överiäggningar om barnomsorgens utbyggnad.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

öm utbyggnaden av barnomsorgen

MATS HELLSTRÖM (s);

Herr talman! Jag lackar socialministern för svaret på min fråga.

Som framgår av svaret visar de färskaste kommunplanerna alt man inte kommer atl nå målet 100 000 daghemsplatser och 5 000 fritidshemsplalser om man inte går utöver de planer som kommunerna f n. arbetar med. Särskilt allvariigl kan detta kanske sägas vara på fritidshemssidan, där man inte hunnit med i iitbyggnadstaklen, som socialministern redovisade. Omjag inte är fel underrättad är del dessutom på det sättet att de färskaste planerna innebär en svag nedrevidering fram till 1981 av det som man bedömde skulle kunna klaras för bara något halvår eller något är sedan. Det skulle alltså för fritidshemmens del se ännu sämre ut än det gjorde för en tid sedan.

Del är klart att della är extra viktigt. Jag tror att det här kommer all bli en av 1980-taleis stora frågor inom barn- och familjepolitiken, därför att det är nu många föräldrar som för plats för sina barn på daghem och som sedan kommer alt önska plats på fritidshem för barnen när dessa fyllt sju år. Trycket på fritidshemmen ökar ju i takt med alt daghemsulbyggnaden ökar och därmed allt fler föräldrar kan vara kvar ute på arbetsmarknaden och inte vill tvingas avbryta sina arbeten när barnen fyller sju år. Eftersläpningen på fritidshernssidan är alltså, trorjag, en av de stora frågorna inför 1980-talet, och där är lägel sämre än på daghemssidan, även om del inte heller på daghemssidan är så alt man kommer alt uppnå målen.

Jag menar atl vi har föriorat dyrbar lid. Den förre socialministern var utomordentligt passiv i dessa frågor. Vi fick från socialdemokraternas sida gång på gång här i kammaren peka på atl sedan denna planering startade vet vi vilka kommuner som släpar efter. Vi har sagt alt regeringen har ett ansvar för att tillsammans med Kommunförbundet ta upp diskussioner med dessa

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Om utbyggnaden av barnomsorgen

kommuner, som vi alltså vet vilka de är. Och om man ser på de planer som kommunerna har lagt fram sedan lagstiftningen kom lill kan man myckel grovt uppdela de eftersläpande kommunerna i två grupper. Av tidsskäl gör jag uppdelningen i två grupper- man kan också göra en finare uppdelning. För del första är det, kan man säga, glesbygdskommuner och några andra kommuner som har utomordentligt stora ekonomiska och andra svårigheter och utan tvivel har en väldigt besväriig situation när det gäller alt klara saken. För del andra är del kommuner som inte kan sägas skilja sig näringsgeogra-fiskt eller på annat sätt ekonomiskt från sina grannar men där den politiska viljan helt enkelt saknas, trots riksdagens och Kommunförbundets beslut.

I fråga om den första gruppen menar vi socialdemokrater, i vårt barn- och familjepolitiska program, att man nu bör överväga ett glesbygdsstöd i någon form inom förskolans ram. I fråga om den andra gruppen måste regeringen och Kommunförbundet ta upp diskussioner och peka på atl om inte förbättringar kommer till stånd är det nödvändigt atl regeringen överväger en tvingande lagstiftning. Tvingande lagstiftning kan ha svagheter, men kommunerna måste ha klart för sig alt om de kommuner som släpar efter nu och saknar politisk vilja, inle klarar uppgiften, så måste regeringen införa tvingande lagstiftning. Delta bör kommunerna fö klart för sig.

Jag vill, eftersom min talartid är slut, fråga socialministern om han i de överläggningar, som han avser atl hålla med Svenska kommunförbundet, ämnar föra in frågan om hur man skall närma sig de kommuner, där politisk vilja uppenbart saknas, och diskulera hur dessa kommuner skall förbättra sitt läge på området.

Socialministern GABRIEL ROMANUS;

Herr lalman! Jag vill påminna om atl den här överenskommelsen mellan staten och Kommunförbundet representerar en delvis ny metodik för alt påverka kommunerna, som vi också har sett på andra områden, och som påbörjades av den socialdemokratiska regeringen. Delta är naturiigtvis ett teslfall. Vi får se om denna metodik fungerar, alltså atl slalen och Kommunförbundet träffaren överenskommelse där Kommunförbundet ålar sig alt påverka kommunerna om staten uppfyller vissa villkor. I delta fall har staten uppfyllt sin del; vi har infört det nya statsbidragssystem som ingick i överenskommelsen. Det innefattar också bl. a. en successiv höjning av statsbidragen med hänsyn till personalkostnaderna.

Frågan är då om kommunerna uppfyller sin del. Vi kan konstalera all när det gäller daghemmen har man för de första tre åren uppfyllt sin del. När det gäller de två år som är kvar ligger man under planeringen, och del är oroande. Vi kan ändå se att ulbyggnaden enligt planerna har ökal något på sista tiden.

Jag håller helt med Mats Hellström om all utvecklingen beträffande fritidshemmen är mer oroande. Jag vill än en gång understryka atl det är nödvändigt att planerna hålls. Del är elt glädjande faktum att det finns en bred enighet om den saken här i kammaren, och den enigheten bör väl också avspegla sig i kommunerna.

När del gäller överläggningarna är det självklart atl man bl. a. måste diskutera vad man skall göra i den mån planerna inte hålls.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill bara som en kommentar till det senasle säga alt eftersläpningen i planerna framöver på daghems- och fritidshemssidan inte är jämnt spridd över landei. Tvärtom har planerna visat atl de kommuner som är bäst ställda i fråga om daghem också är de som bygger ut mest för framtiden, medan de som ligger sämst lill bygger ut minst. Riskerna är alltså slora för att klyftorna ökar. Jag hoppas all socialministern tar upp även detta med Kommunförbundet,

Jag är glad över att socialministern är beredd, till skillnad från den förte socialministern, alt gå in och diskutera med Kommunförbundet kommun för kommun, hur man kan tackla de kommuner som uppenbart saknar politisk vilja och där det alltså inle är fråga om en ekonomisk siluation som gör del orimligt. Från socialdemokralisk sida menar vi atl man där måste överväga ett glesbygdsstöd i någon form inom förskolans ram.

Jag vill också fråga socialministern när han avseratt redovisa resultatet av överiäggningarna med Kommunförbundet inför riksdagen. Skall någonting ske fram till 1981 är del ganska bråttom. Vi socialdemokraler har också föreslagit att man skall öka statsbidragskostnaderna så man täcker personalkostnaderna - alltså tre fjärdedelar av de totala kostnaderna - i samband med den totala översynen av de ekonomiska relationerna mellan stat och kommun i den kommunalekonomiska utredningen. Den frågan är också viktig atl ta upp när man diskuierar hur man kan påverka kommunerna alt uppnå de målsättningar som riksdagen och Kommunförbundet har ställt upp.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Om utbyggnaden av barnomsorgen

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! När det gäller den sista frågan vill jag bara säga alt vi avser att la upp överläggningarna relativt snart i höst och atl de naturiigtvis måsle bedrivas med skyndsamhet. När det blir tillfälle att redovisa dem för riksdagen är för lidigi atl säga nu. Men självklart är atl det måste ske i sådan tid atl man kan påverka fullföljandet av planerna.

När del slutligen gäller vad diskussionerna skall innehålla, är det självklart att man måsle se inle bara på rikssiffrorna ulan också på vad som ligger bakom dessa i olika kommuner. Möjligen till skillnad från Mats Hellström tyckerjag inte det är något problem alt klyftorna mellan kommunerna ökar -att några bygger ut snabbare är bara bra. Men ett problem är atl man på vissa håll släpar efter.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Det måste väl ändå vara ett socialt problem alt klyftorna ökar, dvs. att tillgången till barnomsorg blirallt ojämnare fördelad över landet. Men del är bra om den nya regeringen, till skillnad från den förra, tar upp konkreta diskussioner med Kommunförbundet. Såviu jag har kunnat förslå av de

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

redogörelser som vi under slora svårigheter har lyckais pressa fram här i riksdagen förde den lidigare regeringen inga konkreta resonemang om läget i de olika kommunerna, utan del var på ett mycket allmänt plan man diskuterade prognoser för framtiden.

Del är nödvändigl atl nu ta itu med tvä saker: man skall dels stötta de kommuner, särskilt i glesbygden, som faktiskt har slora svårigheter att med nuvarande ekonomiska ramar klara en utbyggnad av barnomsorgen, dels ta upp en politisk diskussion med de kommuner som måste fö klart för sig att om de enbart pä grund av bristande politisk vilja, till skillnad från sina grannkommuner, låter bli alt bygga ut daghem och fritidshem, så riskerar de därmed all man nödgas införa en tvingande lagstiftning. En sådan lagstiftning har kanske inle den smidighet som den nuvarande överenskommelsen har, men den kan bli nödvändig i ett läge där experimentet med en överenskommelse inle lyckas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Föredrogs och hänvisades

Skrivelse

1978/79:17 till utrikesutskottet

§ 14 Allmänpolitisk debatt (forts.)

THURE JADESTIG (s);

Herr talman! Gårdagens debatt handlade i stor utsträckning om näringspolitik och regional- och arbetsmarknadspolitik, och naturiigtvis kommer även dagens debatt atl domineras av dessa frågor. En aktiv statlig näringspolitik är en central politisk fråga, om man skall främja den industriella utvecklingen och åstadkomma full sysselsällning. Till detta krävs en aktiv och samordnad planering från samhällets sida.

Sysselsättningspolitiken har under den borgerliga regeringens tvååriga styre gått i baklås, inle minst på grund av Åslingdoktrinens tro på atl de fria marknadskrafterna själva kan lösa problemen. Samma förhållande är det inom regional- och arbetsmarknadspolitiken. Branschkriser och krisorter har varit ett slående tema. Lät vara att vi har haft en långvarig internationell lågkonjunktur, men den politiska handlingsförlamningen har förvärrat situationen.

Sysselsättningen inom tillverkningsindustrin har minskal totalt i landei med 100 000 arbetstillfällen. Nu råder del undersysselsätlning inle enbart ide så alt säga induslrisvaga regionerna, utan följden har blivit alt de industrialiserade områdena drabbas i betydande grad. Västmanlands län tillhör de hårdast drabbade.

Vårt län är landels mest industrialiserade. 40 96 av de förvärvsarbetande återfinns i tillverkningsindustrier. Motsvarande rikssiffra är 20 %. Nu präglas länet av de allra största nyttningsförlusterna i landet, och antalet arbetslill-

fallen hos våra bärande industrier har minskat betydligt. Oftast hardei skett via s. k. naturlig avgång och har sålunda inte varil föremål för massmedias insyn och omtanke.

Gruv- och strukturfrågorna inom hela järnhanteringen har medfört svårigheter även för stora delar av länets verkstadsindustri, vars produktresurser ger service ål länets övriga järn- och stålhantering.

Som en följd av den pågående omstruktureringen inom den svenska industrin har vårt län under de senaste åren förlorat över 9 000 personer i neltoflyltning, varav en relativt stor del är ungdom. Under de senaste åren har antalet arbelssökande i länet ökat med 40 %, och av dessa är flertalet ungdomar.

Den framtida utvecklingen pekar tyvärr på en fortsalt utflyttning, enär del inte finns tillräckligt många sysselsätlningstillfällen. Våra länsmyndigheter har i många sammanhang till såväl regering som centrala ämbetsverk framfört målinriktade förslag lill åtgärder. Låt mig, herr talman, få tona fram några av tankegångarna;

Regionalpolitiska och sysselsällningspolitiska insatser måste i första hand inrikias på länets stålörter: Hallstahammar, Surahammar, Norberg, Fagersla och Skinnskalteberg. Till denna kategori bör även Köping räknas. Utvecklingen i den norra länsregionen. Salaregionen -om också omfattar Heby -bör noggrant följas. Även utvecklingen i regioncentrumel Västerås är på sikl oroande.

När det gäller lillämpningsvillkor för statligt lokaliseringsstöd tillhör Fagersla- och Salaregionen den s. k. grå zonen. Det finns sakskäl som talar för aU stödet, lill dess en positiv ulveckling åsladkommes, bör utformas enligt de villkor som gäller inom det inre stödområdet. Detta bör i första hand gälla Fagerstaregionen.

Av de kommuner som ligger utanför den s. k. grå zonen har länsstyrelsen i en hemställan till industriministern den 21 juni 1978 anfört atl det är ytterst angeläget att Hallstahammar jämställs med kommun inom gränsområde till allmänt stödområde. Tyvärr har vi icke fött något svar på denna framsiällan.

De synpunkter och åtgärdspakel som länsstyrelsen framfört i rapporten Regional utvärdering av stålindustrins framtida ulveckling, som tillkom på direkt uppdrag av regeringen, äger fortfarande tillämpning i alla delar.

När den nu malmbaserade ämnestillverkningen av kolstål upphör vid Fagersla AB, vore del ytterst olyckligt om gruvdriften vid Bäckegruvan nedlades. Ekonomiska resurser bör, om framställning härom föreligger, ställas till förfogande för all möjliggöra aktualiserade prospekteringsarbelen. Del är en svaghet av den borgeriiga regeringen att inle ha kunnat diskutera samordningsfrågorna med de mellansvenska specialslålsförelagen. En samverkan mellan företagen i vad avser råjärnsproduktion skulle skapa förutsättningar för ell metallurgiskt centrum för specialstålindustrin i Spännarhyttan i Norberg. Därmed skulle också fortsalt gruvdrift i de mellansvenska gruvorna möjliggöras.

Vi hoppas också på en samordning av de mindre handelsstålverken och

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

hoppas att den sker på sådant sätt atl den garanterar anställningstrygghet och bevarande av sysselsättning på berörda orter.

I vad mån folkpartiregeringen kommer att bryta upp från Åslingdoktrinen återstår atl se. För oss socialdemokraler framstår det som nödvändigl för att man skall kunna lösa t. ex. Västmanlands läns problem.

Det är angeläget att även de mindre företagen kan fö nödvändiga resurser föratt möjliggöra en intensifierad produktutveckling. Därför är det väsentligt alt utvecklingsfonderna i länen utbyggs, inte minst i Västmanlands län.

I vårt län ligger AB Asea-Atom som har en särskild kompetens i vad gäller utvecklingen av kärnkraft för såväl elproduktion som värmeproduktion. När vi nu synes fä en energipolitik i vårt land, bordet finnas en chans alt tillvarata detta företags utvecklingsmöjligheter och därmed också skapa ett betydande antal arbelslillfällen för andra förelag i länet och landei i övrigt. Här bör skapas ekonomiska resurser, så all forskningen om alternativa energikällor kan utvecklas. Företagen i Västmanland har resurserna.

Nedläggningen av F I i Västerås-om den nu aktualiseras-oroar oss, ty en nedläggning skulle fö betydande konsekvenser för länet som helhet. En nedläggning innebär alt vårt län skulle bli del enda länet i riket ulan militärt fredsförband.

Det vore naturligare alt lokalisera annan statlig verksamhet lill länet än att i nuvarande situation göra indragningar.

Detta blev en mörk bild av sysselsättningsläget i mitt hemlän. Tyvärr är situationen sådan. Naturiigtvis finns del företag och enstaka branscher som kan beskrivas i ett ljusare tonläge, men del behövs i dag kraftfulla samhälleliga insatser för alt utveckla svensk induslri, i stället för den form av avveckling som vi hillills fält uppleva. Kommunerna i vårt län har av tradition ett ensidigt näringsliv och på många av våra industriorter är man beroende av enstaka större företag - del är en av orsakerna lill dagens hårda verklighet.

Herr talman! Det är därför som vi kräver ökade samhälleliga insatser för att bemästra dagens situation.

ESSE PETERSSON (fp):

Herr talman! Ell öppet samhälle med fria människor är en gmndläggande förutsättning för en funktionsduglig demokrati, dvs. en demokrati som i varje läge strävar efter att med gemensamma krafter bygga ett allt mänskligare samhälle. Detta samhälle måste för den enskilda människan betyda frihet, trygghet och rättvisa inom den totala samhällsgemenskapen. Människan får inle bara lovas ulan måste själv uppleva sig slå i centrum för samhällets skilda aktiviteter. Människan kan aldrig vara till för samhället, ulan samhällel är i varje situation till för människan. Della gäller inle människorna som elt odefinierbart kollekliv, ulan som enskilda individer. Varje människas unika resurser skapar speciella förutsättningar och möjligheter. I stället för att förkväva är det samhällets uppgift atl stimulera lill utveckling av varje människas djupt personliga särdrag. Delta garanterar både äkthet och mångfald, som leder till ett personligt målmedvetet engagemang i skilda

aktiviteter för uppbyggnad och ulveckling inom den totala samhällsgemenskapen.

Varje samhälle i ulveckling måsle ständigt vara på vakt mot kallhamrad teknokrati och byråkratiskt manipulerande. Ingen har rätt att göra sig bred på den andres bekostnad. Samhällsapparaten får aldrig bli elt egenvärde, utan den har endast en uppgift sä länge den fungerar som människans tjänare. Samhället är vi själva tillsammans och inte något främmande och opreciserat. Därför krävs det av medborgarna alt både kunna styra och kontrollera vår samhällsapparat i dess helhet.

Demokratiseringen av vårt samhälle har växt fram steg för steg, oftast under hårt motstånd från konservativa grupper, både till höger och lill vänster. Motståndet har haft mera alt göra med gmppegoistiskt tänkande i den aktuella situationen än med idépolitisk konsekvens. Detta är inte enbart historia, utan har sin högaktuella tillämpning i dagsläget. Detta gäller främst den pågående demokratiseringsprocessen på kommun- och landstingsplanen. Här gäller det att föra besluten närmare medborgarna för påverkan och avgörande.

Pä regional nivå har vi i Sverige elt dubbelkommando i den offentliga beslutsprocessen som i övrigt saknas, både pä lokal-och pä riksnivå. Det ärett i grunden föråldrat system att statsmaklen måste utöva sin makt och myndighet genom länsstyrelsen och atl folkel får besluta i vissa frågor genom landslingen. Här krävs äntligen elt radikalt nytänkande utan ständiga förhalningar. Nödvändigl ärall den regionala beslutanderätten föriäggs till de folkvalda landslingen. Det är medborgarna i den egna regionen som direkt skall kunna påverka och kontrollera utveckling och beslut. Genom de allmänna valen kan människorna inom respektive region dä direkt påverka och utkräva ansvar. Delta är självklarheter på både lokal- och riksnivå, men är det tyvärr inte på del regionala planet och måste därför nödvändigtvis snarast bli det. Elt första steg är all överflytta länsplaneringen i dess helhet frän länsstyrelsen lill landstingen. Länsdemokratikommitléns förslag att endast överflytta beslutanderätten över länsplaneringen lill landstingen, samtidigt som länsstyrelsen skall fortsätta atl svara för planens utarbetande, är en högst tvivelaktig lösning, ur både principiell och praktisk synpunkt.

Länsstyrelsen i sin nuvarande form som statsmaktens förlängda arm ner på länsplanet har helt enkelt inget existensberättigande i vår direkt medborgar-förankrade demokratiska beslutsprocess. En del av de uppgifter som nu åvilar länsstyrelsen och som givetvis bör ligga kvar på regional nivå kan med fördel överföras lill landslingen och vissa andra uppgifter kan direkt överföras lill lokal nivå pä så sätt att kommunerna själva får utöva tillsyn och beslutanderätt. Några andra enheter som t. ex. skatte- och rättsväsendet bör bli självständiga förvaltningar. Della har påbörjats genom de regionala domstolarnas samordning i fristående förvaltningsdomstolar, länsrätterna, som beräknas komma atl förverkligas från den 1 juli 1979. En annan viktig regionalpolitisk fråga var företagarföreningarnas förvandling till utvecklingsfonder samiidigi som de överfördes från länsstyrelsen lill landslingen den 1 juli 1978. Länsdemokratin måste i sin helhet förverkligas och för inle bli

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

någon halvmesyr bara för atl länsstyrelsernas landshövdingeslolar skall räddas som lämpliga uinämningsobjekt.

Det öppna samhällets demokrati kräver också ftia människor. Det gäller elt samhälle som ger möjligheter och skapar förutsättningar för ulveckling av de personliga resurserna. Samtidigt måste vi konstalera alt tiotusentals människor i Sverige årligen förslavas av drogkonsumlion i olika former och alt mer än 16 personer dagligen dör på grund av detta. Här krävs del atl kunna skapa mening i meningslösheten så all människan har möjlighet att bearbeta den egna situationen i slällel för all tillgripa drogflykten. Ingen som börjar med alkohol eller annan narkotika gör det för atl själv bli beroende. Den vanliga kommentaren är ju alt del bara är de andra som hamnar i ett kroniskt drogberoende, men själv kommer jag naturiigtvis att klara min normala drogkonsumlion - även om den i själva verket är starkt stigande för alt tillfredsställa den driftsmässiga önskan om verklighetsflykt.

För den drogberoende har den mänskliga friheten blivit hell verklighetsfrämmande. Därför krävs verkningsfulla åtgärder från varje samhälle som är socialt medvetet för alt komma till rätta med de tilltagande drogskadorna med det åtföljande mänskliga lidandet. Della kan endast ske genom atl man tränger tillbaka den totala alkoholkonsumtionen, samtidigt som narkotika-konsumtionen måste helt stoppas, och della innan etablissemanget kommer i samma beroendeställning till narkotikan som del redan är i alkoholfrågan. Här krävs bl. a. höjd alkoholbeskallning, reklamslopp och inköpsregistrering för alt det skall bli möjligl alt fortsätta den minskning av den totala alkoholkonsumtionen som mellanölets slopande den 1 juli förra året innebar. Den legalisering av smålangning av narkotika som nu sker kan inte få fortsätta om vi menar allvar med narkotikabekämpningen. Kriminalvårds-anstalterna måste i sin helhet göras drogfria. Drogmissbrukaren skall inte stämplas som vare sig ett fysiskt eller elt psykiskt sjukdomsfall. Den drogberoende skall helt enkelt avgiftas och rehabiliteras från sin missbruks-situation. Här krävs också vårdskyldighei om man inte är motiverad för eU frivilligt vårdprogram. Elt samhällssystem som låter människor droga sig till döds utan att ingripa är i stark social förruttnelse.

Av fria människor i elt öppet välfärdssamhälle krävs även global solidaritet. Vårt bistånd lill den falliga väriden måsle växa och får inte stagnera. Vi har ingen rätt alt uppträda som självupptagna egoisler i väridens kornbod. I stället för all ta för sig i överflöd gäller det alt dela med sig till de fattiga och svältande människorna i vår värid. U-landsbiståndels omfattning under senare är har ständigt ökat och överstiger nu 1 96 av BNP, trots alt vi levt i elt kärvt ekonomiskt klimat. Självklart är alt biståndsverksamheten inte får vara någon form av konjunkturregulator. Utvecklingsbiståndet bör riktas mot de fattigaste länderna, dels i form av katastrofhjälp, dels i form av biståndsprojekt som hjälp till självhjälp. Satsningarna på de olika ideella organisationernas utvecklingsprojekt i u-länderna är värdefulla och bör från statens sida utvecklas. För alt hålla diskussionen kring u-landsbiståndet levande krävs informationssatsningar i massmedia, även på lyckade biståndsprojekt, gärna sädana som genomförs i samarbeie med skilda ideella organisationer.

Herr talman! Jag har här uppehållit mig kring temat "Det öppna samhället med fria människor i solidarisk gemenskap".

För det första: Nödvändigt är all den regionala samhällsutvecklingen i sin helhet blir medborgarstyrd och utvecklas till en fullständig länsdemokrati.

För det andra: De tilltagande drogskadorna måsle av ett socialt ansvarsmedvetet samhälle resolut bemötas genom att den totala drogkonsumlionen kraftigt trängs tillbaka.

För det tredje: Solidariteten får inle göra halt vid vårt lands gränser ulan den måste vara global i vår föränderliga värld, där biståndsprojekten är nödvändiga pusselbitar i u-ländernas utvecklingsprogram.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

GRETHE LUNDBLAD (s);

Herr talman! Slora delar av svenska folkel anser alt priserna har stigit för myckel under de senasle åren. Både LO och TCO har givit ullryck för del i sina samtal med den nya regeringen.

Del är naturiigtvis främst det samlade prisläget som man bör mäta, men del kan också finnas skäl alt mäta enstaka utgifters stegring för hushållen, därför att det ger en bältre bild av trycket på olika grupper i befolkningen.

Under januari-september 1977 steg livsmedelspriserna med 17 %. Sett i förhällande lill de relativt mättliga lönejusteringarna 1978 ger detta bakgrunden lill oerhört många hushålls bekymmer. Men nu säger man frän borgeriigt häll med tröst och kanske inte så lite stolthet i rösten, alt under 1978 har livsmedelpriserna endast stigit med 4 96. Det är naturligtvis bra att prisökningen har minskat, men kvar står ändock att konsumiionsmöjlighe-lerna inte har ökal. Därför måste vi slå fast all en stimulans som ger ökat konsumtionsulrymme och ökade möjligheter för barnfamiljerna är på sin plats på kort sikt. Vi bör snarast möjligt fä en rejäl ökning av barnbidragen på kort sikt - alltså gärna en engångsökning.

Men vad som alltför sällan uppmärksammas är hushållens stora ökning av kostnaderna för offentliga tjänster, ofta i borgeriigt styrda kommuner och landsting. Nära en femtedel av höjningarna av konsumentprisindex underde första nio månaderna 1978 utgörs av ökningen av priset på offentliga tjänster. Därför är del naturligtvis bra alt vi nu pä riksdagens bord har en proposition om särskilt statsbidrag till kommuner och landsiing under 1979. Propositionen ärju knuten till en rekommendation om oförändrad kommunalskall. Men framtiden ter sig inte ljus för kommunerna. De har fåll ålägga sig stor återhållsamhet med att förverkliga olika utbyggnadsplaner, och många taxor och avgifter för kommunala tjänster har fåll höjas.

En annan uppseendeväckande prishöjning harskelt pä hyresområdet. För dem som bor i hyreshus har hyreskostnaderna underde första nio månaderna 1978 stigit med nära 11 9é, medan boendekostnaderna för egnahemsägare på grund av diskontosänkningen har sjunkit.

Det är allvarligt all hushåll med mänga personer, boende i fierfamiljshus med hyresrätt och med större behov av offentliga tjänster, under de senaste tolv månaderna har drabbats myckel hårt. Alla borgerliga partier måsle bära skulden för detta, även om man satt in en del åtgärder för att dämpa

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

prishöjningarna.

Det låter sä offensivt när man i den nya regeringsförklaringen säger att den sociala marknadshushållningen skall förstärkas genom åtgärder som ökar konkurrensen och motverkar maktkoncentration. Men hur ser verkligheten ut?

Några års närkamp med prisfrågor har dock lärt mig att den fria marknadsekonomin, där efterfrågan och tillgång saml effektivitet skulle vara avgörande för priserna, inom många branscher redan är överspelad på gmnd av en mängd fusioner, monopolställning, multijätlar eller olika former av gränsskydd. Det dämpar konkurrensen och snedvrider marknadsföringen. I dag är faktiskt en effekiiv priskontroll och en ökande producenlpåverkan och konsumentupplysning de bästa vapnen i kampen mot prisökningar och sådana kvalitetsförsämringar som i realiteten innebär prishöjningar. Vi måste slå fast alt de vackra gamla liberala ekonomiska teserna inle passar atl spikas upp på dagens varuhusport.

I regeringsförklaringen erkänns det alt det finns slora brister pä det sociala området och inom utbildningen, inom barnomsorgen och pä äldrevärdens alla områden. På dessa områden kan önskemål och ekonomiska krav komma att bli mycket påfrestande för kommunerna. Del är allvariigl för medborgare med behov av samhällets stöd - oavsett om det är på gmnd av låg eller hög ålder eller på grund av sjukdom och sociala problem - att kommuners och landstings ambitioner år efter år hålls på sparlåga. Det kommer troligen också på sikt att påverka kvaliteten i utbyggnaden inom de prioriterande sektorerna och öka maktlösheten och väntan hos sjuka, barn och barnföräldrar saml utslagna och deras familjer. Det rimmar illa med bl. a. folkpartiets löfte i valet 1976, atl inga skattesänkningar får drabba omsorgen om de svaga i samhället.

När Esse Petersson för några minuter sedan här från talarstolen gjorde sig till tolk för uppfattningen att man när del gäller länsstyrelsernas planering kanske borde lämna över fier uppgifter till landslingen ville jag höja ett varnande finger. Landslingen har så slora uppgifter på sjukvårdsområdet och del sociala området-och kan dessutom komma att få ökande uppgifter just på det sociala området - så att de inte har möjlighet att ta itu med problemen kring de utslagna i samhället. Jag tror atl del är viktigt all vi bibehåller treenigheten slat-landsling-kommun. Vi har fortfarande slora behov av en alll övergripande planering som också ligger nära kommunerna.

Esse Petersson talade om hur viktigt del är alt man minskar alkoholkonsumtionen. Jag kan i och för sig hålla med honom om det, men jag kan inte hålla med om atl det sätt han föreslog var del rätta. Om man bara inriktar sig pä atl slänga av tillgången på alkohol skingrar man röken men man släcker inle elden.

Missbrukare är nämligen ofta förlorare i samhället. Vi måste alltså se till alt röja undan orsakerna till atl de känner sig som förlorare, orsakerna till att de inte klarar upp sin tillvaro. En solidaritet som kan ge verklig trygghet måste innebära atl man genomför reformer med en verklig inlevelse i människornas vardag.

Pä den socialdemokratiska partikongressen tog vi upp frågor kring de utslagna i samhället och kring den framlida sociallagstiftningen. Vi föreslog åtgärder som skulle kunna innebära att de många medborgarna får större ansvar för medborgare med bekymmer men också alt det ansvar som de utslagna själva måste visa får en bättre chans att under frivilliga former leda till att de tillsammans med samhället kan finna goda vägar förbehandling och stöd.

Herr talman! Det var intressant atl lyssna till debatten här i går. Bl. a. hörde vi det ena f d. statsrådet efter del andra spela upp refränger om sin egen regeringstid och dess goda resultat för landei. Man drog fram alla de framtidsvisioner man hade som man nu inte hann föra ut i livet. Egentligen borde siffror om arbetslöshet, prisstegringar och reformstopp uigöra en makaber kuliss till denna något tragikomiska föreställning. Och i redovisningen över vad man hade gjort smög det sig också in fel som var så allvarliga att de måste påpekas från kammarens talarstol.

Thorbjörn Fälldin t. ex. berömde sig av att pensionärerna under hans regeringstid fått det så bra. Vi måste då tala om för honom och för väljarna all orsaken till att pensionärerna fåu det så bra underde senasle åren är atl vi före den 1 oktober 1976 hade fattat beslut om en hel del reformer som till viss del slagit igenom först underde senaste åren, t. ex. anknytningen av pensionerna till konsumentprisindex, som innebär atl man får ersättning för inflationen, en ständig utökning av det antal pensionärer som får ATP - en reform som genomfördes mot de borgerliga partiernas önskan -och elt större skattefritt belopp utöver folkpensionen. Den solglimten i en annars dyster ekonomisk höstrapport från väljarnas vardag kom verkligen från en röd soluppgång.

Jag vill varna politiker för all i fortsättningen skriva nekrologer över sin egen politik.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

ESSE PETERSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Grethe Lundblad tycker alt landstingen har tillräckligt med uppgifter och kanske får ytterligare på sjukvårdsområdet och det sociala området. Det är naturiigt atl hon med utgångspunkt från sin socialistiska syn anser atl man skall ha kvar länsstyrelsen som statens fogdearm ut på regional nivå även i fortsättningen. Det är ett uttryck för den principiella skillnaden mellan oss, som hon själv var inne på. Vi har kommuner, vi har regionala myndigheter och vi har staten. Men del är då alldeles självklart alt vi också skall ha den folkliga förankringen i samtliga led. Vi skall ha medborgarstyr-ningen, först på kommunal nivå i kommunfullmäktige, sedan på regional nivå i form av landslingen och sedan på riksnivå i riksdagen.

När det gäller drogerna är det ju ett typiskt sätt att flyta från problemet att säga, au vi skall undanröja orsakerna och i avvaktan på det skall vi inte tränga tillbaka konsumtionen. Förbäuringar är någonting som sedan skall komma av sig självt i en framtid. Men om vi vill komma till rätta med alkoholskadorna och drogskadorna över huvud taget, är vi också nödsakade att tränga tillbaka konsumtionen, I det alkoholpolitiska beslutet har man också kommit överens om alt sådan är verkligheten.

3 Riksdagens protokoll 1978/79:23-24

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Vad jag visade på är några av de åtgärder som vi är tvungna att vidta, om vi menar allvar med det solidariska samhället, där vi vill ge människor möjlighel alt vara fria från elt drogberoende,

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag tycker det är märkligt att en representant för det nuvarande regeringspartiet varnar för staten, för del är ju egentligen regeringen som bär fram den politik som slalen slår för. Åtminstone harjag alllid, fast jag arbetat mycket med sociala frågor på kommunal nivå, ansett att staten för människor med problem kan vara som en god och varm hand alt hålla i. Vi har nämligen ofta fått generella reformer, som har beslutals av riksdagen och genomförts genom regeringens försorg och som har varil lill stor nytta för många människor och kunnat lösa en del av de generella problem som kanske ligger till grund för myckel missbruk.

Liksom Esse Petersson anser också jag alt viskall försöka att på elt vettigt sätt begränsa alkoholkonsumtionen, men inle genom så drastiska åtgärderatt de i alldeles för stor utsträckning drabbar även de människor som brukar men inte missbrukar alkohol. Vi har många gånger försöki begränsa alkoholkonsumtionen, men vi har misslyckats. Vi har fått en större grupp av missbrukare, ju mer vi har försökt alt begränsa konsumtionen. Efter många års arbete bland missbrukare tror jag att vi verkligen måste ta itu med levnadsförhållandena för den lilla grupp som är missbrukare och analysera dem för alt komma till bottnen av del stora problem som alkohol- och drogmissbruk i dag är.

ESSE PETERSSON (fp) kon genmäle;

Herr talman! Del var glädjande atl höra Grethe Lundblad erkänna atl drogberoendet i vårt samhälle är ett stort problem. Grethe Lundblad har kanske mer än de flesta här i kammaren haft möjligheter atl under en lång följd av år med anknytning lill regeringsmaklen kunnat påverka de bakomliggande orsakerna, men det är just del som inte har skett i tillräcklig omfattning. Vi har ändå fött se alt vi i det här läget är nödsakade atl vidta fler åtgärder, även i begränsningssyfte, för atl klara problemet med drogkonsumtionen. Slopandet av mellanölet var väl elt typexempel pä hur man kan tränga tillbaka den totala alkoholkonsumtionen. Man fick ju en sänkning av den totala alkoholkonsumtionen, omräknad i ren alkohol, med drygt 10 96 och i ungdomsgrupperna med över 12 96.

När det gäller regeringens värdefulla reformer förutsätter jag att riksdag och regering fattar sädana reformbeslut som är av värde för människorna. Men del innebär ju inget svar på frågan om hur beslutsprocessen i vårt samhälle skall se ul. Där har man från socialdemokratisk sida halkat snett, om man verkligen vill hävda alt dess förslag skall vara medborgarförankrade. Del är ingen direkt medborgarförankring där ett indirekl valt statligt organ styr i länen. Länsförvaltningen skall vara medborgarstyrd, då är det folkel i regionen som skall kunna utse och avskeda dess ledamöier i allmänna val.

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker alt länsstyrelserna under de senaste åren alltmer har närmat sig en ytteriigare medborgarförankring genom att ständigt utarbeta länsplaner som går ut på remiss. Länsstyrelserna når mycket längre ul än landstingens beredande organ. Alla fackföreningar och organisationer får yttra sig över länsplanerna. Det leder till att väldigt många värdefulla synpunkter kommer in.

Det behövs en enormt aktiv planering för jobb och näringsliv ute i länen. Det är då nödvändigt alt ha kvar den stora kunskap som har samlats hos länsstyrelserna. Del vore farligt atl i della läge kasta bon länsstyrelsernas stora erfarenhet.

Jag skall inte ytterligare föriänga debatlen, men jag vill framhålla atl det för de människor som har det svårt i samhället är viktigt med en rejäl planering för arbete ät alla. Länsstyrelsen med landshövdingen i spetsen har i dag pä många håll gjort enormt slora insatser för alt hålla kvar arbeten åt människorna inom länet. Med den utformning landstingen i dagens läge har tror jag inte aU de skulle kunna göra samma insatser på just detta område.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Andre vice talmannen anmälde alt Esse Petersson anhållit atl till protokollet få antecknat atl han inle ägde rätt lill ytteriigare replik.

ARNE PERSSON (c):

Herr talman! Jag skall ägna några minuter ät en del synpunkter på den framtida vägpoliliken. Vårt transportsystem är av största belydelse för landets näringsliv och för den slora mängd av människor som dagligen på ett eller annat säu måsle ta sig fram lill arbetsplatser, skolor eller andra ställen.

Väg- och gatunätet är vårt största transportsystem, 1 vårt land finns totalt ca 400 000 kilometer vägar och gator. Som jämförelse kan nämnas atl järnvägsnätet utgör 11400 kilometer. Vägnätet är sålunda 35 gånger längre än järnvägsnätet. Del är då helt klart alt transporten på landets vägar är utomordentligt viktig för landels ulveckling och för människornas välfärd, Ingel får försummas när del gäller alt hålla vägstandarden uppe. Utbyggnader och förbättringar är nödvändiga.

Den borgeriiga trepartiregeringen insåg också detta. Regeringen Fälldin aviserade en trafikpolitisk proposilion till vårriksdagen. För vägverket ärdet angelägel atl skrivningen i denna proposition blir så konkret som möjligt, så alt riktlinjerna kan läggas lill grund för vägverkels långsiktiga planering.

Det är hell nödvändigt atl i en vägpolitik ange minimikraven för väghållningen, dvs. att den nuvarande väg- och väghållningssiandarden i förhållande till trafiken skall vidmakthållas. I sammanhanget bör klart framhållas angelägenheten av atl trafiksäkerheten ökas så all olyckskurvan minskar, att vägkapitalet bevaras -dvs. att inle en nedslitning av vägarna sker samtidigt som underhållet eftersatts - samt atl andelen belagd väg ökar. Det är angeläget alt påminna den nya regeringen härom, inle minst med tanke på

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

det nu aktuella budgetarbetet.

I regeringens direktiv till upprättande av fierårsplaner för väginvesteringar underden närmaste tioårsperioden 1979-1988 angavs bl. a. atl åtgärder på del mindre och medelstora vägnätet, vilka underlättar jord- och skogsbrukets samt del övriga näringslivets transporter, skulle prioriteras. Även åtgärder för att minska irafikinskränkningar under tjällossningslid angavs. Det är också att notera atl motorvägar skulle ingå i flerårsplanerna endast såsom mindre kompletteringar och sammanbindningar av det nuvarande vägnätet. Dessutom skulle åtgärder vidtas för att förbättra den kollektiva Irafikslan-darden.

Dessa direktiv innebär atl väginvesteringsinriktningen i första hand skall avse det trafiksvaga vägnätet. Under tidigare år har väginvesteringarna varil inriktade i första hand på det trafikintensiva vägnätet, och del mindre och medelstora vägnätet har eftersatts. Man tycks inte på rätt sätt ha uppfattat del mindre vägnätets belydelse som trafiklederför människor och näringsliv ute i landet. Jag vägar dock påstå att trepartiregeringen insåg detta, liksom samlidigt nödvändigheten av åtgärder för ökad trafiksäkerhet på del irafikstarka vägnätet såväl på investerings- som på underhållssidan.

De satsningar som under 1960- och 1970-talen gjorts pä det irafikstarka vägnätet har inneburit atl det Irafiksvaga vägnätet blivit eftersatt. Det är därför angeläget att på sätt som skett i de nämnda direktiven vrida investeringsinriktningen mera emot del senare vägnätet ulan alt för den skull eftersätta det Irafikstarka.

De åtgärder som är aktuella på det trafiksvaga vägnätet har i stor utsträckning karaktären av bärighelshöjande åtgärder som möjliggör alt 10/ 16 tons axel-/boggitryck kan tillåtas under hela året. Det är dessutom nödvändigt atl vidta åtgärder föratt öka andelen belagd väg. Målinriktningen bör vara att förstärka och belägga samtliga grusvägar som har en trafik stöne än 250 fordon per dygn samt atl förse övriga grusvägar med trafik slörre än 125 fordon per dygn med enklare beläggning. Då sådana åtgärder är genomförda återstår dock fortfarande ca 25 000 km grusvägar av statsvägnätet att belägga.

En inriktning på sådana åtgärder som jag nu beskrivit bör inrymmas i uttalanden om den framtida vägpoliliken.

Herr talman! Sammanfattningsvis vill jag framhålla att det när del gäller vägpoliliken i del här landet är angelägel att det slås fast att vägdrifien får en sådan inriktning och sådana resurser alt genom en rationell verksamhet det i vägnätet investerade kapitalet ej äventyras samt all den önskade ökningen av trafiksäkerheten uppnås.

Jag vet atl driften av vägar och gator enligt vägverkets uppfattning bör ske så atl en i förhållande till trafikvolym likvärdig standard vad avser trafiksäkerhet, reshastighel, miljö etc. kan upprätthållas på vägnätet i - och del vill jag understryka - landets alla delar. Detta var också trepartiregeringens målsättning, och jag fömsätler atl denna omfattas också av den nya regeringen.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! OlofPalme konstaterade när han öppnade vår nyligen hållna partikongress atl vi under de senaste två åren haft en industriell avveckling i stället för en industriell ulveckling. Del är de framtida jobben som inte kommer till slånd.

Precis så har vi upplevt utvecklingen i mitt hemlän under de två senaste åren. Vi har i Värmland haft en ulveckling som inneburit och alltjämt innebär ett hot mot de industrisysselsatla.

Det har under den här allmänpolitiska debatten redan talats en hel del om kriser och svårigheter i näringslivet, och del kommer säkert all bli ännu mer av della innan debatten är slut. Det är kanske inte så konstigt om människorna ute i landet känner en oerhört stor oro över del som nu sker, och vi som ombud för dessa människor har all anledning att föra fram deras oro.

Den besvärliga arbetsmarknadssituationen finns i snart sagt alla landsdelar, och fortfarande saknar vi, trots en liten ljusning i konjunkturerna, någon s. k. överhettad region.

Herr talman! Värmland har i alla tider haft svårt alt ge sin befolkning trygga jobb. Det böriade redan i samband med den stora emigrationen och har sedan fortsalt. Den ungdom som växer upp för sin utbildning, men den har inte möjlighet att få utkomst i sitt eget hemlän.

Emigrationen innebar atl över 100 000 värmlänningar rycktes upp från sin hembygd för alt delta i den industriella uppbyggnaden på annat håll. Så har den värmländska arbetskraften i aktiv ålder fått acceptera att ge sig av, och tjänstemännen på våra arbetsförmedlingar har fått skicka iväg den ena unga familjen efter den andra.

När vi i mitten på 1960-lalet tyckte oss ha funnit mönstret lill en framgångsrik regional- och lokaliseringspolitik, ländes en viss förhoppning. Vi blev också det län som begåvades med de största regionala satsningarna, och vi har många gånger från vårt län haft anledning betona vad den socialdemokratiska regeringens regionalpolitik betytt för oss i Värmland.

Men nu har vi två är bakom oss, som med fog kan betecknas som de svåraste sedan 1930-talel- två års erfarenhet som hårdhänt påmint oss om vad det vill säga att bo i ett län med ensidigt näringsliv.

Några av våra 16 kommuner tillhör de mest företagsensidiga kommunerna i hela landet.

Bransch efter bransch har sviktal, och jag behöver här inte upprepa det som vi befarar skall följa i spåren på samgåendet mellan Uddeholm och Billerud.

Vi har i dag i vårt län ca 135 000 förvärvsarbetande av en total befolkning på runt 285 000. Arbetslösheten i dag uppgår till nära 6 0(X) personer. Av dessa är 2 500 ungdomar. Allt fler i vårt län ställer sig frågan: Får jag behålla mitl arbele? Vad händer med den ort där jag bor?

Del är någonling helt annat än de frikostiga löften om nya jobb som centerns företrädare i Värmland basunerade ut hösten 1976, 12 000 var den andel nya jobb som centern gick ut och lovade för vårt län. Vi har under den

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

borgerliga trepartiregeringens olycksaliga lid inte ens kunnat behålla de jobb som fanns.

Löftena om en decentraliserad näringspolitik, vart log de vägen? Centern gick ut och sade all nu skulle vi få se påannat. Och nog har vi i Värmland fåll se pä annat.

Tidningarnas förstasidor har fyllts av rubriker om varsel och uppsägningar, och ännu har vi tydligen inte sett slutet pä bekymren. Fortfarande får vi nedslående rapporter. Det senasle är att Eleclroluxkoncernen hotat med alt arbetsstyrkan vid Ero-Frys AB i Arvika kan komma att bantas med omkring 200 personer fram lill 1980, Vi ser allvarligt på detta, och i kväll kommer LO-seklionen i västra Värmland att sammanträffa med företagets verkstadsklubb och diskutera den uppkomna situationen,

LO-seklionens representantskap i norra Värmland var under förra veckoslutet samlat till möte med anledning av sysselsättningslägel i den norra länsdelen. Man gav då uttryck för den siarka oron beroende på att näringslivet i Nordvärmland baseras på skogen och dess hantering.

I de här områdena har Uddeholm avverkat sill skogsinnehav mycket hårt, och nu är man i färd med alt sälja skogsmarken. LO-seklionen kräver i anledning därav, alt lantbruksnämndens beslut i Uddeholms faslighetsaffärer inte för ske utan ingående utredningar och ställningstaganden.

Del här för mig nu, herr talman, över till det avsnitt i milt anförande som rör vår enda förnyelsebara råvara, nämligen skogen.

I elt läge då vi har svårt att bereda människorna arbete, måste vi från samhällets sida gå in och kräva en höjd sysselsättningsgrad i skogen. Kort sagt: Skogsägarna måste satsa på en effektivare skogsvård dels för atl åstadkomma en bättre skogshygien, dels för att hjälpa till att skaffa fram arbetstillfällen i stället för dem som försvinner inom industrin.

Här finns möjligheter alt få till stånd ett stort anial dagsverken om bara viljan är god.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län gick på tisdagen ut med ett upprop till 16 000 skogsägare, där det konstaterades alt ambitionsnivån är på lok för låg när det gäller plantering, markberedning och röjning. Planteringen måste fördubblas, röjningen måsle mer än tredubblas, heter det i skogsvårdsslyrel-sens uppmaning. Det är inget tvivel om atl det här åtgärdsprogrammet, om del blir genomfört, skulle komma all ge en mycket god sysselsättningseffekt.

Vi har i vårt parti haft en arbetsgmpp, som arbetat jämsides med 1973 års skogsutredning och vars arbete utmynnar i en ny skogsvårdslag där kraven på skogsägarna har skärpts. Och det är inte en dag för lidigi, att vi får eti instrument att la lill mot dem som medvetet missköter sitt skogsinnehav. Vi vet atl majoriteten av de svenska skogsägarna vårdar sill skogsinnehav, men en minoritet - en betydande sådan vill jag hävda - uraktlåter all medverka lill atl skaffa fram råvaran lill vår induslri.

Kravet på skogsägarna - oav<>ett om del är bolag, kyrkan, sierbhus eller enskilda - måste skärpas, och jag vidhåller milt gamla krav på att det borde finnas en vanhävdslag atl tillgå när t. ex. ett sierbhus av många kända skäl

vägrar alt ställa upp på kravei alt hushålla med råvaran, som i framtiden inte kommer att räcka lill för den industrikapacitet vi tillåter växa fram.

Får vi inle till stånd avverkningsplaner, som omfattar all skog, oavsett ägandeförhållande, då äventyras sysselsätlningen på många orter i vårt land, inle minst i mitt eget län.

Omkring 1 000 orter i landet är mer eller mindre beroende av skogsindustrin. Ensidiga skogsindustriorier flnns del många också i Värmland. Ta platser som Svaneholm, Grums, Skoghall, Deje, Bäckhammar, Sysslebäck, Edane och Ambjörby. Härutöver finns naturligtvis också fiera mindre samhällen eller byar som är ensidigt beroende av skogsindustri, främst då sågverk.

En inventering visar all antalet sysselsatta i Värmland i skogsbrukei är 4 133 personer, inom sågverk, hyvlerier, skivinduslrin 3 768 och inom pappers- och massaindustrin 6 377, eller lillsammans 14 278 personer.

Det är sålunda bortåt 15 000 värmlänningar som har sin utkomst från skogshanteringen och delta trots den starka ralionaliseringsvåg som dragit fram över länet, framför alll dä i norra länsdelen. Inom t. ex. Torsby kommun fanns för 15 årsedan mellan 1 500 och 2 000 heltidsarbelande på Uddeholms norra revir. I dag finns ca 200 heltidsarbelande kvar.

Skall vi kunna hålla den svenska sysselsättningen uppe i skogsbrukei, måste vi öka arbetsinsatserna i skogen. Det räcker inte med alt 1978 ryta till om de onormalt höga virkespriserna 1975 och 1976. Vi måste driva en intensiv propaganda för att åstadkomma ett uthålligt skogsbruk, söka få lill slånd en så jämn avverkningstakt som möjligt.

Till sist, herr lalman: Skogsnäringen kan le sig ljus för framliden. Men ändå - på den ena orten efter den andra, som är beroende av skogsnäringen, känner människor oro för sin framlid. Denoronärvälgrundad,därföralt vi har tillåtit en kraftigare utbyggnad av industrin än vad råvaran tillåter. En sådan obalans mellan tillgång och efterfrågan på skog kan lätt ge upphov lill kraftiga prishöjningar på vedråvaran.

Ransonering och priskonlroll kan i sådana situationer hell enkelt bli nödvändig, men för mig har en effektivare skogsvård alllid varil och kommer alltid all vara det primära kravet på alia dem som har förmånen atl äga skog. Det är här jag anser att vi i första hand bör skärpa tonen. Allt detta för alt vi för framliden skall kunna åstadkomma en ansvarsfull skogspolitik omkring den enda förnyelsebara råvara som vår nation äger.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

BERTIL JONASSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Förhållandena i Värmland är givetvis besvärliga, det skall vi ha klart för oss. Vi är väl allesammans besjälade av en önskan alt göra vårt allra bästa, inte minst på skogens område.

Jag begärde ordet här när Gunnar Olsson sade all ledningen för centern i Värmlands län gick ul 1976 och lovade 12 000 arbeten. Detta är ett hell felaktigt påstående, Gunnar Olsson. Vi har sagt alt vi har en målsättning på 400 000 nya jobb i Sverige fram lill 1985. På en förfrågan sade jag atl denna målsättning för Värmlands del skulle kunna beröra 12 000. Även den

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

målsättningen gäller 1985.

Nu är naturligtvis Värmland särskilt drabbal, speciellt då av strukturförändringarna och alll vad som genom lågkonjunktur och annat på olika sätt ligger bakom. Men det är vi hell klara över, och det är inle beroende på regeringsskiftet, Gunnar Olsson,

Del är inte riktigt så enkelt som Gunnar Olsson här velal göra gällande-det var det jag ville säga.

GUNNAR OLSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Nej, det är tvärtom på det sättet, atl det är inle så enkelt som Bertil Jonasson vill göra gällande.

Centern gick ju ut i valrörelsen och lovade all om centern fick komma till regeringsmakten skulle det skaffas fram 400 000 nya jobb i del här landei. Då gick Bertil Jonasson som distriktsordförande för centern i Värmland ul och sade atl han ansåg atl därav borde vi ha en andel på omkring 12 000 jobb i Värmland. När Bertil Jonasson sedan i lokalradion blev ansatt fördetia löfte mildrade han löftet till en målsättning.

Del är hela sanningen, Bertil Jonasson.

BERTIL JONASSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Eftersom Gunnar Olsson nu säger alt jag har gäll ul i Värmland och lovat 12 000 nya jobb försäkrar jag på min heder alt jag aldrig varit ute på någon plats och resonerat om den saken.

Nu ställer jag frågan så här, Gunnar Olsson, och jag anser all Gunnar Olsson är skyldig atl svara; Var i Värmland var jag och uttryckte della om 12 000 nya jobb?

För det första gjorde jag det aldrig, för del andra var det en målsättning. Första gångenjag konfronterades med siffran var på Värm landsradion,därde frågade om 400 000 nya jobb för Sverige. När de ställde frågan hur många del kan bli utslaget på Värmland, så gjorde jag för första gången en beräkning i huvudet och sade all det skulle kunna röra sig om ungefär 12 000. Men detta är en målsättning som vi har, och den skall icke förvrängas.

GUNNAR OLSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Går vi tillbaka lill valrörelsen 1976 och summerar vad centern sade i inledningsskedet finner vi atl löftet var 12 000 nya jobb lill Värmland, Del var när Bertil Jonasson blev pressad på detta i lokalradion som han mildrade det lill en målsättning.

Sedan är del atl konstatera att vi har inle fått 12 000 nya jobb. Vi har inte fått ett enda nytt jobb. Vi har inte ens kunnat behälla de jobb vi hade när centern gick ut i valrörelsen.

Del är kontentan av del löftet.

KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Socialdemokraternas agerande i löntagarfondsfrågan är så fulll av motsägelser och brist på logik att det är närmast häpnadsväck-

ande.

I slutet av februari i är överiämnade arbetsgruppen frän LO-SAP efter ell års arbete sin rapport Löntagarfonder och kapitalbildning. Publiceringen blev bland de mest storslagna man hittills sett. Med mobilisering av större delen av partiloppen höll man presskonferenser i de fiesta län. I Uppsala, Katrineholm, Jönköping, Kalmar, Göteborg, Hagfors, Härnösand och andra orter berättade man vitt och brett om vilka krisdrabbade förelag som skulle räddas med LO-SAP-förslaget om löntagarfonder. Del var Hälleforsnäs, Facit, Saab, Husq-varna, Volvo, Södra skogsägarna, LME Olofström, PLM Surte, Wäfveribo-lagel, Uddeholm, Gränges, Slora Kopparberg, Munksjö, SKF Stål, Fagersla, hela skogsindustrin, NCB, MoDo och många andra. Alla dessa indusirier och företag skulle alltså kunna gå en ljus framtid till mötes bara det fanns kollektiva löntagarfonder.

Denna magnifika introduktion följdes sedan upp av tidernas största rådslag med 65 000 deltagare runt om i landei. För alla dessa och för många, många andra rättrogna socialdemokrater måste det ha kommii som en kalldusch när partiledningen så plötsligt lade locket på och frankt förklarade atl fonderna var en fråga för 1980-lalet.

Hur kan man från socialdemokratiskt håll först vitt och brett tala om hur många krisdrabbade företag och orter man skulle kunna rädda med hjälp av kollektiva löntagarfonder, och sedan känna så litet samhällsanda och ansvar för landei att man några månader senare skjuter hela frågan på framliden? Om man hade trott på sitt eget budskap skulle man naturiigtvis försökt genomföra löntagarfonderna så fort del någonsin var möjligl och därmed, enligt egen uppfattning, rädda sysselsättningen för lusentals människor. Vilken insats för landels bästa hade man dä inte kunnat göra!

Jag konstaterar också atl min företrädare här i talarstolen, Gunnar Olsson, inte sade ett ord om löntagarfonder som elt medel all avhjälpa den sysselsättningskris i Värmland som han ägnade huvuddelen av sill anförande ät att beskriva.

Pä ett annat område inom fondproblemaliken är socialdemokraternas agerande lika ologiskt - men för den skull inle särskilt förvånande. Socialdemokraterna har tagit kraftigt och entydigt avstånd från det fördelaktiga lönsparande som riksdagen beslöt om i våras.

I korta drag går reformen ut på att den som har arbetsinkomst den 1 oktober i år pä fördelaktiga villkor har möjlighet alt varje månad spara lägst 75 och högst 400 kr. Med lanke på hur mycket inflationen genom åren urholkat värdet av sparandet, är det högst rimligt att spararna nu får en favör.

Motiveringen till det socialdemokratiska motståndet har sagts vara att della bara var en reform för dem som har ekonomiska möjligheter att spara varje månad. "Hundratals skaltemiljoner till de redan rika", rubricerades en artikel i LO-tidningen, och fortsättningsvis heter det; "Del skaliesubventio-nerade lönsparandel, som regeringen inför den 1 oktober, kommer atl leda lill en omfördelning av hundratals skaltemiljoner till förmån för en grupp med så god ekonomi atl den kan utnyttja statens frikostiga erbjudande."

Hur kan del då komma sig att man motsätter sig ett för den enskilde

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

löntagaren fördelaktigt sparande men själva föreslår all samma löntagare skall avstå 3 96 av sin lön till kollekliva fonder? För en normalinkomstiagare innebär det atl man varje månad måste avstå från ca 150 kr.

Socialdemokraterna säger alltså ja lill elt kollektivt tvängssparande ulan någon möjlighel förenskilt bestämmande över sparbeloppet, men kategoriskt nej lill att moisvarande belopp frivilligi sparas pä för den enskilde fördelaktiga villkor.

Tydligare kan det inte understrykas hur litel förståelse socialdemokraterna har för den enskildes behov och förmåga att själv få råda över hur den egna arbetsinkomsten skall användas. Denna förmåga atl begripa sill eget bästa är emellertid så stark att samtliga opinionsundersökningar visar att kollekliva löntagarfonder saknar stöd hos folkmajoriteten.

De gjorda mätningarna visar också att ju mer människor sätter sig in i fondfrågorna, desto mer föredrar man individuella fonder.

Det kan emellertid konstateras atl rörelsen ingalunda är enig bakom kravei på kollektiva fonder. Del fär trots allt betraktas som ett sundhetstecken atl man inom partiet, i likhet med vad som skett när det gäller kollektivanslutningen, börjar ifrägasäita vad som centralt beslutas och beslutats. Assar Lindbeck är en sällsport självständig och frispråkig socialdemokratisk ekonomiprofessor. Han säger bl. a.: "Individuella andelar - annars får vi funkfionärsvälde." Han är också förvånad över alt LO och TCO så litet betonar den enskilde löntagarens intresse. Mot påståendet atl vårt lands industri blir slagkraftigare och effektivare genom större löntagarmakt i näringslivet svarar Lindbeck: "Om nu fackfunktionärerna är sådana över-dängare i företagsamhet, måsle man förvånas över alt de inle kört igång egna industrier för länge sedan! Varför har de inte tagit chansen atl öppet demonstrera sin talang för innovationer och dessas kommersiella ulnyltjande? Pengar har ju inle fattats och fackets lånemöjligheler torde vara goda"- så långt Assar Lindbeck, vars lidningartikel, som jag här citerat, är nästan lika kritisk mot det egna partiet som Astrid Lindgrens Pomperipos-sabrev i Expressen innan 1976 års val.

"Arbetarrörelsen har ingenting vunnit om vi ersätter den privala maktkoncentrationen med en annan. Den må vara statlig eller facklig. Fonderna kommer atl förstöra kapitalmarknaden i Sverige,"

Den salvan, som även om den är lösryckt ur ett större sammanhang måste betraktas som ganska förödande, kommer från två mycket prominenta socialdemokrater, nämligen borgarrådet och socialdemokraternas starke man i Stockholm, John-Olle Persson, saml professor Sten Johansson, till nyligen redaktör för partilidskriften Tiden.

Jag skall inle trötta med fler citat utan nöjer mig med alt säga alt flera andra kända namn inom rörelsen, såsom Nils Elvander, Hasse Ericson och Agne Gustafsson, kritiserar de kollektiva fonderna.

Sverige är elt litet land, och del händer väl ganska ofta all vi hämtar impulser uiifrån, lika väl som utlandet tar fasta på vad man tycker alt vi är föregångsmän i, exempelvis vår sociala välfärd. Det kan därför vara av intresse att se hur långt andra länder har kommit när det gäller löntagarfonder

och om del finns något land där kollektiva fonder existerar. I Storbritannien och Norge säger resp. LO nej till fondförslag med ungefär samma motivering: Finns det pengar skall de användas lill löner och inle till aktieköp.

I Västtyskland och Österrike har debatten om löntagarfonder tystnat sedan den ekonomiska krisen bröt ut. I Västtyskland gick annars del socialdemokratiska förslaget ut på individuella andelar, som dock skulle vara spärrade i sju är. I Frankrike införde man redan för tio år sedan ett syslem med vinstdelning i förelag med mer än 100 anställda. Även här har man individuell anknytning, där andelarna är spärrade i fem år, I USA har man det mest decentraliserade systemet, där andelarna i allmänhet kan lösas in före pensioneringen. Finns del då inget land som praktiserar ell löntagarfond-syslem som någoriunda liknar det förslag som LO-SAP lagt fram? Jo, det finns faktiskt ett land, och det är Peru,

Moderata samlingspartiet säger entydigt nej lill löntagarfonder vare sig de är i LO-SAP:s, i TCO;s eller i någon annan kollektiv lappning. Vi gör det därför alt förslagel hindrar den hittillsvarande marknadsekonomin, skapar en omfatlande intressekonflikt när facket blir både fack och arbetsgivare, snedvrider konkurrensen, skadar nyföretagandet, ökar byråkratin och dessutom inle skapar några nya pengar.

Vi vill i stället ha individuellt sparande, spritt ägande, fri konkurrens och social marknadsekonomi. Vi har inget att erinra mol ett vinstandelssyslem med individuella andelar. Därtill behövs ingen lagstiftning, ulan ett flertal exempel inom vårt näringsliv visar atl förelagen inom sig kan lösa de frågorna. Inför 1980-lalel behöver vårt näringsliv förvisso mycket nytt kapital, men det kan skapas på ett bättre sätt än genom kollekliva fonder.

Moderata samlingspartiet vill gärna diskulera löntagarfonder med socialdemokraterna, och därför inbjöd vi i juni månad socialdemokraterna lill riksomfattande debatter i denna fråga. Det har nu snart gått fem månader, och vi har ännu inle fått svar pä värt brev. Tydligare kan socialdemokraternas osäkerhet i fondfrågan inte demonstreras.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr talman! I den senaste regeringsdeklarationen fick vi här från denna talarstol höra hur den-senasle regeringen såg på sysselsättningen:

"Människors vilja lill arbete är ett lands främsta tillgång. Regeringen ser det som en huvuduppgift all bekämpa arbetslöshet."

Det var slora ord och vackra länkar - vi får se om orden kan ges sin rälta innebörd.

Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen anser del självklart atl slå vakt om den fulla sysselsättningen. Redan tidigt riktade de fackliga organisationerna krav mol samhället om alt ta ansvar för en ekonomisk politik som siktade mol full sysselsältning. Della'samhällsansvar har inle alltid ansetts självklart. Under 1920- och 1930-lalen hävdade många politiker och ekonomer atl samhälleliga stödåtgärder på arbetsmarknaden innebar störningar i marknadens naluriiga process och förhindrade en sund ulveckling. Ännu i dag finns del många som hävdar delsamma. Den ekonomiska politik som

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

förs inom landei och som vissa andra europeiska regeringar för tyder på alt dessa tankar fortfarande har stor spridning.

Alt uppnå en hög produktion är inte nog. Det är heller inte tillräckligt med en produktion som är hög genomsnittligt, så att en del har myckel arbele och andra inget arbele alls. Vi måste skapa ett samhälle med jämn sysselsättning för män och kvinnor, för unga och äldre och för dem som arbetar i olika yrken, branscher och delar av vårt land.

Atl ha ett arbele är inte bara elt medel för försörjning. Del är normall en förutsättning för ell meningsfullt liv. Därav följer också att det inle är nog alt ställa krav på ekonomisk ersättning för del utförda arbetet. Av avgörande betydelse är också under vilka förhållanden arbetet utförs. Det är därför som arbetsmarknadspolitiken kompletteras av en arbetsmiljölagsliftning. Och del är därför som löneavtalen måsle följas av medbestämmandeavtal. Den enskilde medborgaren skall inte bara ha ett arbele. Han eller hon skall också ha ett arbete som av honom eller henne upplevs som meningsfullt och stimulerande,

Mina partikamrater i Skaraborgs län har lidigare i den allmänpolitiska debatten talat om de problem som finns i mitt län. Skaraborgs län är kanske inle del län som man direkt förknippar med stora kriser, som varvs-, stål- och lekokriser, men indirekt har Skaraborgs län drabbats mycket hårt den senaste tiden. Jag vill därför inför kammarens ledamöter belysa en bransch som kan -observera: kan -bli en ny krisbransch, nämligen möbelindustrin.

Svensk möbelindustri kännetecknas av en utpräglad koncentration till enstaka kommuner. Den största koncentrationen finns i Tibro, som svarar för en femtedel av landets möbeltillverkning. Möbelindustrin började växa fram i Tibro pä 1920-talet. Mol den bakgrunden finns del en fin möbeltradilion och ett gediget möbelkunnande. Vi vet alt de människor som arbetar inom möbelindustrin har en myckel stor yrkesskicklighet, samlidigt som del finns en utvecklad produktionsteknik.

Den marknad som Tibro Möbler har alt arbeta på är lill största del den svenska marknaden. En ort som svarar för 20 % av landets totala möbeltillverkning och endast har 12 96 av den totala möbelexporten får problem i det kärva ekonomiska läge som har kännetecknat de senaste åren. Vi vet väl alla atl när den privala konsumtionen och byggandet i vårt land minskar så finns del inle samma behov av alt gå ut och köpa möbler. För atl överleva gäller det dåförTibroföreiagen all söka sig ut pä exportmarknaden. Men med det kärva ekonomiska läge som kännetecknar många länder är del vissa svårigheter med exporten. Tibroföretagen har begränsade resurser för att åstadkomma den erforderliga exportökning som är sä nödvändig för deras existens.

Tibro behöver hjälp av statsmakterna. Länsstyrelsen, utvecklingsfonden och det lokala facket håller tillsammans med industriverkets branschexperter på atl kartlägga Tibros problem. Denna arbetsgrupp kommer att ställa krav pä samhällsstöd, och jag hoppas att den folkpartiregering som finns nu i dag är förslående inför problemen.

Vi socialdemokrater i Skaraborgs län vill genom detta inlägg i den

allmänpolitiska debatten uppmärksamma värt läns problem. Och vi kommer även i fortsättningen alt aktivt bevaka vårt läns utveckling.

Statsrådet EVA WINTHER;

Herr lalman! Ungefär en tredjedel av de europeiska industriländernas befolkning i unga åldrar kommer om några årtionden att bestå av andra och tredje generationens invandrare. Sverige avviker inle från detta mönster. Del finns nu ungefär en miljon personer i den svenska befolkningen som aniingen har invandrat till Sverige under efterkrigstiden eller är bam eller barnbarn till dem som invandrat. Det är nog inle många av oss infödda svenskar som är medvetna om all var åttonde svensk antingen är invandrare eller har en nära anknytning lill invandrare. Jag tror också atl det är ett okänt faktum för många politiker.

Tidigare trodde vi atl invandringen var en tillföllig företeelse, men miljonen invandrare och invandrarälllingar här i Sverige visar atl de flesia av invandrarna har kommit för att stanna. "Vi importerade arbetskraft men vet nu all vi fick hil människor", som en känd schweizisk förfallare har ullryckl del. Invandrarna har varil en sior lillgäng för Sverige, inle en belaslning. De har hjälpt till alt bygga upp det svenska välfärdssamhället. De har samma rätt som vi andra lill den trygghet de är med om att skapa. Det har den liberala regeringen också slagit fast i sin regeringsförklaring.

Min uppfattning är alt människor skall ha rätt att flytta frän ett land lill ell annat. Det är principiellt riktigt all del finns möjligheter alt lämna del land där man råkat födas föratt söka sig en framlid någon annanstans. Både individen och hans nya hemland har atl vinna pä den rätten och de möjligheterna.

Det finns dock en gräns för hur mänga invandrare ett land kan ta emot, särskilt om man vill förverkliga de mål för invandrarpolitiken som vi har satt upp. I riksdagen har de poliliska partierna enats om målen jämlikhet, valfrihet, samverkan. För atl kunna nä de målen fordras en kontrollerad invandring, så atl vi kan ge de människor som kommer hit ett fullvärdigt och tryggt liv. Därför har vi ställt upp kravet alt arbele och bostad skall ha ordnats i förväg fördensom vill komma hit från ett ulomnordiskt land. Kort sagt: Det är inle bara en fråga om all släppa in människor över våra gränser; del är också en fråga om all ge dem en möjlighel till ett hyggligt liv i Sverige.

Det finns också andra skäl som lalar för en restriktivitet i fråga om invandring av arbetskraft. Vi vill värna om möjlighelerna för kvinnor, ungdomar och handikappade atl få ett arbete. Det är särskilt viktigt under elt kärvt ekonomiski klimat.

Men nyktingströmmarna i väriden har aldrig varit så slora som nu. I Afrika finns omkring 4 miljoner fiyktingar, i Asien över 3 miljoner. I Latinamerika fiyr tiotusentals människor undan terror och förtryck i sina egna länder. Vi måste därför fortsätta att ta vår del av ansvaret och ge flyktingar och förföljda en tillflyktsort. Vi måste föra en generös fiyklingpolitik, men vi kan naturligtvis inle ta emot alla som begäran få komma hit. Vi måste ha kvar rätten atl från fall till fall pröva om de skäl som åberopas är tillräckligt starka för atl medge asyl.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

De människor som får stanna här skall ges bostad, arbete, utbildning, hälsovård och annan social service. Vi vill också alt de skall känna sig hemmastadda, vi vill all svenskar och invandrare skall kunna leva i samförstånd. Del här är inle lätt, och därför villjag tala litet i dag om hur vi lar emot invandrarna och ta upp några av de svårigheter som känns som en utmaning inför framliden. Vi har en moralisk och politisk förpliktelse alt ge oss i kast med dessa frågor.

Mötena mellan majoritetsbefolkningen och minoriteternas värderingar och kulturmönster kan helt klart ge upphov till problem. Del lycks inom varje folkgrupp finnas ett visst mått av kulturell och språklig intolerans. Den förstärks dä människor är otrygga och bekymrade över problem som finns, t. ex. i en lågkonjunktur eller i en ansträngd ekonomi. Invandringen medför också en risk för alt diskriminering och motsättningar på etnisk grund uppstår. Så har skett också här hos oss, som hittills varit ganska förskonade från sådant. Massmedia har rapporterat om olika uttryck av främlingshat och mobbning i skolorna och raggarbråk i flera städer.

Vi saknar en allmän överblick över i vilken utsträckning det förekommer diskriminering pä grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Vi har vidtagit åtgärder, vi har stiftat lagar mot diskriminering etc, men vi vet mycket litet om vilka effekler våra försök alt stävja fördomar har fått. Min företrädare som in vandrarminisler har därför tillkallat en utredare för alt undersöka behovet av åtgärder för atl förebygga sådana fördomar och sådan diskriminering som jag talat om. Vi måsle också mobilisera alla opinionsbildande krafter och inte minst oss själva som politiker för atl bekämpa fördomar och förebygga motsättningar och ställa upp på invandrarnas och minoriteternas sida. Vi måste söka skapa en gemenskap mellan oss och invandrarna för atl nä del samförstånd vi har som målsättning.

Ell område där vi måste göra stora insatser är arbetsmarknaden. Inle mindre än en tredjedel av alla dem som deltar i arbetsmarknadsutbildningen är invandrare. De senaste siffrorna från arbelskraflsundersökningarna visar trots delta på en hög arbetslöshet, särskilt bland de unga invandrarna. Medan 7 % av de svenska medborgarna i åldern 16-19 är är arbetslösa är inle mindre än 14 % av de utländska ungdomarna utan arbele. Förde utländska flickorna i samma ålder är silualionen allvarligare - nästan 17 96 är arbetslösa. Del är högst oroväckande siffror. Vi har vidtagit olika åtgärder för alt ge ungdomarna arbele efter utbildning, men vi måste söka motivera de unga invandrarna atl i högre grad än vad som nu sker skaffa sig en bättre utbildning. Del gäller att se lill atl dessa ungdomar fär möjlighel alt utveckla sig och la ansvar för sig själva och det svenska samhället.

Ett annat område där vi måste fortsätta våra ansträngningar är hemspräksträningen och hemspräksundervisningen. Redan nu för kommunerna statsbidrag för all hjälpa invandrarbarnen alt utveckla sill hemspråk i förskola och skola fr. o. m. det all barnen fylll sex är. Men på sikl måsle målet vara alt även barn i ännu yngre åldrar kan fö träning i sitt hemspråk. Del bör inie fö förekomma atl barn på daghem tas om hand endast av personer som inte kan

tala med dem på deras eget språk. Forskning och erfarenhet har visat oss del första språkets belydelse för barnets känslomässiga och intellektuella ulveckling. "Halvspråkighet" kan längre fram i livet leda till främlingskap och identiietslöshei. "Halvspråkighet" ger inte elt gott underiag för utbildning och arbele men väl för rotlöshel, normkonflikter, psykiska besvär och aggressivitet mol yttervärlden. Invandrarbarnens och ungdomarnas ulveckling är av största vikt för vårt framtida samhälle. Man brukar tala om den "andra generationens" situation. Den observeras alltmer i den inlernalionella debatten, och vi har all anledning all se till alt invandrarungdomarnas villkor här i Sverige blir lika goda som våra inhemska ungdomars.

Så till sist ännu en fråga som berör mig som ansvarig för både invandrar-och jämställdhetsfrågorna i regeringen. Det är invandrarkvinnornas situation. Mänga av dem har lyckais finna sig väl lill rätta, men det finns kvinnor-särskilt de som kommer frän kulturer, helt olika den svenska kulturen - som har det svårt här i Sverige. Deras män arbetar och barnen går i skolan, lär sig svenska, skaffar sig svenska vänner och anammar mycket av vårt svenska livsmönster. Men kvinnorna stannar kvar isolerade i hemmet, långt frän den svenska livsformen, och har svårt alt förstå och acceptera de övriga familjemedlemmarnas utveckling. De kvinnorna har långt lill jämställdhet. De lämnas ensamma och utanför. Vi måste försöka att hjälpa dem till elt bättre liv, som inle fjärmar dem men närmar dem både lill de egna familjemedlemmarna och till del svenska samhällel. Det aren lång och svår väg, men vi måste gå vidare på den med övertygelse och kraft.

Sverige har gjort mycket för atl invandrarna skall finna sig till rätta här. Vi har elt gott namn i fråga om invandrarpolitiska åtgärder. Men som framgår av vad jag har sagt återstår mycket alt göra. Som ansvarig för dessa frågor kommer jag att söka driva fram de förbättringar som är möjliga med hänsyn lill de ekonomiska ramar som finns.

Jag är övertygad om alt goda lösningar pä dessa frågor är av största belydelse för vårt samhälles fortsatta ulveckling. Del är inte bara en fråga om ekonomiska resurser och myndigheters åtgärder. Det är än mer en fråga om engagemang. Det gäller oss som politiker och enskilda individer, del gäller fackliga organisationer och frivilliga föreningar. Det gäller oss alla. Vi måste söka överbrygga motsättningar och förebygga klyftor mellan oss - infödda svenskar - och minoritetsgrupperna. Vi måsle söka skapa mänskliga kontakter så atl känslor av främlingskap och fientlighet försvinner. Vi måste göra värt allra bästa för all lägga grunden för ell lugnt och tryggt framlida samhälle, där vi tillsammans delar på bördorna och glädjeämnena.

Det är min förhoppning atl framtida politiska beslut på invandrarpolitikens område kommer all fallas under lika stor enighet som tidigare.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

YNGVE NYQUIST (s):

Herr lalman! Kopparbergs län var ett av de problemområden som omnämndes vid "syneförräliningen" på den socialdemokratiska partikongressen. Jag skall främst uppehålla mig något vid förhällandet mellan SSAB och länets näringsliv.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Avsikten med bildandel av Svenskl Slål AB var atl skapa en slagkraftig svensk handelssiälsindusiri. Den strukturplan som bolagets styrelse så småningom beslutat om sägs ge samordningseffekter av skilda slag vilka, förelagsekonomiskl räknat, beräknas ge resullatförbällringar av storleken 400-500 milj. kr. perär när programmet väl är genomfört. Både företaget och framför allt de anställda kommer säkeriigen alt fö uppleva många besvärligheler innan dagens problem övervunnits.

Det är också hell klart all den antagna stmklurplanen står i strid med de regionalpolitiska intressena. Om man försöker klargöra konsekvenserna som omslmktureringen får för samhällsekonomin i Kopparbergs län, om nu malmmelallurgin nedläggs i Domnarvel, kan följande noteras:

För Boriänges del räknar man i delta fall med atl antalet arbetstillfällen i verket minskar med ungefär 500. Slora investeringar på band- och tunnplåts-sidan och därmed sammanhängande behov av arbetskraft balanserar en del av den sysselsätlningsminskning som skulle följa en nedlagd malmmetallurgi.

I Ludvika blir emellertid effekterna på sysselsättningen svåra på grund av SSAB-gruvornas stora beroende av denna form av metallurgi i Domnarvel. På kort sikt skulle 1 200 arbetstillfällen försvinna -delta som påbröd till en redan tidigare besvärlig arbetsmarknad. På längre sikt kan driften vid Grängesbergsgruvan omöjliggöras. Då försvinner ytteriigare 600 arbetstillfällen i Ludvika kommun.

Länsstyrelsen har beräknat alt för hela länet blir netiobortfallet av arbetstillfällen vid SSAB-enheterna minst 1 700 om strukturplanen genomförs. Därtill kommer atl en sä kraftig minskning av antalet arbetstillfällen kan förväntas ge upphov till s. k. muliiplikatoreffekter. Underieveranlörsförelag kan Ivingas permittera, service- och tjänstesektorn påverkas. Enligt samma källa beräknas alt länet år 1982 riskerar all ha 9 000 personer arbetslösa eller i beredskapsarbete om strukiurplanen genomförs.

Det är mot den bakgrunden som man i länet anser all en satsning på bibehållen malmmetallurgi i Domnarvel är den billigaste tidsbegränsade arbelsmarknadspolitiska insatsen. Det kan ge berörda myndigheter tillfälle alt under tiden utveckla alternativa sysselsättningsmöjligheter. Framför allt kan det ses som en åtgärd för att behålla en handlingsfrihet inför 1980-lalel all, om sä behövs, snabbt kunna utnyttja ökande efterfrågan och vinna nya marknadsandelar vid en mer positiv utveckling än den som skisserats av SSAB:s ledning.

Malmen är en av våra viktigaste naturtillgångar, och del är viktigt atl se till att det sker en riktig planering och ett rätt utnyttjande av gruvhanteringen. Del är inle bra om alltför många fångas i den syn som egentligen tillhör näringslivets män - dessa människor som planerar framliden enligt sina kortfristiga förelagsekonomiska kalkyler, som bara har lönsamheten i nuet som ledstjärna. För dessa krafter är allting tillätet bara vinsten blir tillfredsställande. För dem är de anställdas och kommunala företrädares synpunkter mindre väsentliga.

Ett sådanl synsätt kan få många mycket svåra konsekvenser inte bara för

gruvnäringen. Lägger vi ned eller minskar gruvindustrin här i landei kommer säkert forsknings- och utvecklingsarbelel atl flytta utomlands. En minskning av gruvindustrin slår också hårt på vår verkstadsindustri, som ivingas minska produktionen. Gruvindustriarbetareförbundet har arbetat med den här problematiken och preciserat frågeställningarna i ell handlingsprogram. Programmet bygger på samhällsekonomiska aspekter, och det andas tillförsikt inför framliden. Jag tillåter mig rekommendera den nye industriministern all lyssna på Gruvindustriarbelareförbundets representanter innan något drastiskt tillåts ske och innan en näring och ett kunnande raseras som det tagit myckel lång tid att bygga upp!

Jag har nämnt Ludvika kommun vid ett par tillfällen. Frän Metallfackföreningen där säger man alt situationen för metallarbetarna är allvariigare än någonsin. Sista halvåret har sex verkstadsföretag i trakten gått i konkurs. Avdelningen har pä kort lid tappat över 200 medlemmar. Småverkstäderna har drabbats hårdast. Många är helt beroende av gruvindustrin. När gruvdriften trappas ned faller de som korthus.

Från grannkommunen Smedjebacken har man nyligen uppvaktat i industridepartementet och redogjort för bekymren vid Morgårdshammar AB. Företaget är landets enda stora tillverkare av valsverksutrustning och krossar. Den svenska marknaden är ytterst svag, beläggningen är dålig och man behöver flera order, annars är verksamheten i fara. Här finns ett unikt kunnande som måsle räddas.

Tidigare har ASEA i Ludvika tagit emot ganska mycket arbetskraft från Ludvika och Smedjebackens kommuner. Under de senaste två åren har man emellertid inle ersatt avgången, och det har betytt flera hundra föriorade arbetstillfällen för ungdomen. Ell av skälen till ASEA:s situation ärju atl energipolitiken i landet legat i träda. Ell expansivt näringsliv behöver energi i rikligt mätt och givetvis då också produktionsmedlen och apparaturen för överföring av energi.

Det är en nåd att stilla bedja om all skiftet på energiministerposlen skall medföra atl man på nytt börjar tala energipolitik under vettiga former. Svensk energipolitik måste oavvisligen bygga på kunskap och vetenskapliga realiteter. När vi övergått till den ordningen, herr talman, då kan både kraftproducenter och distributörer våga investera igen till fromma för sysselsättningen. Det är viktigt när här pä nyll skall skapas trygghet och framtidstro.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Under detta anförande övertog förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

RUNE JOHNSSON i Mölndal (c):

Herr lalman! Regeringen framlade den 23 februari 1978 en proposition om riktlinjerna för fiskeripolitiken m. m. I denna proposition, som senare enhälligt anlogs av riksdagen, angavs bl. a. atl "målen för fiskeripolitiken bör vara alt skapa förutsättningar för all de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbetet". Eftersom fiskerinä-

4 Riksdagens protokoll 1978/79:23-24

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

ringen i alla lider framställ som mycket labil och otrygg mottogs riksdagsbeslutet om riktlinjerna för den framlida fiskeripolitiken med slorglädje inom hela den svenska yrkesfiskarekären. Fiskels utövare säg framliden an med stor tillförsikt och optimism.

Den glädje man kände efter del att riksdagen fastlagt riktlinjerna för del framtida fisket förbytles dock i besvikelse när 1974 års ulredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring-ALF-utredningen-i maj 1978 lämnade siu betänkande. Enligl utredningens förslag bör kompensation för inkomstbortfall, som orsakas av oförutsedda kortvariga avbrott i verksamheten för företagare, inle utges av en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Eftersom fisket är myckel sårbart vid siorm- och ishinder liksom vid maskin- och bäihaverier m. m. är arbetslösheten inom fisket mycket stor. Ingen annan yrkesgrupp haren registrerad arbetslöshet, som tillnärmelsevis kommer upp i den storieksordning som förekommer inom fisket. Under 1976 ersatte Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa 32,4 arbetslösa dagar per medlem, under 1977 var summan 29,4 dagar. Genomsnittet för samtliga arbetslöshetskassor i landet var under dessa båda är 2,9 dagar. Så gott som all arbetslöshet inom fisket är atl betrakta som kortlidsarbeislöshel.

Del svenska fisket bedrivs numera uteslutande med bålar, som ägs av någon eller några besättningsmän. Det fiske med rederifartyg som i mindre skala praktiserades för några är sedan har helt upphört. Antalet bälägande och icke bålägande yrkesfiskare är ungefär lika stort. Eftersom inkomsten av fångslen delas lika mellan såväl båtägare som icke båtägare betraktas samtliga fiskare som egna företagare. Fiskaren uppbär inte någon lön utöver den lott som kommer på hans del i fisket, varför avbrott för ofrivilliga stillaligganden ofta medför stora inkomstbortfall.

ALF-utredningen har funnit del angeläget atl slalsmaklerna i annan ordning överväger slöd eller försäkringsskydd för företagare som drabbas av inkomstbortfall beroende på oförutsedda kortvariga avbrott i verksamheten: "I avvaktan på elt sådant stöd eller försäkringsskydd föreslär ulredningen alt nu gällande lag om arbetslöshetsförsäkring skall äga fortsatt tillämpning för Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa under en övergångstid av förslagsvis tre till fem är."

Alll sedan Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa började sin verksamhet 1963, som den första arbetslöshetskassan för företagare i värt land, har den utgjort en belydande trygghetsfaktor för våra yrkesfiskare. Ersättningen från arbetslöshetskassan har gjort del möjligt för yrkets utövare all klara sin och familjens ekonomi under is- och stormperioder. Det är därför med stor oro yrkesfiskarna tagit del av del avsnitt i utredningen, där del föreslås alt dessa arbetslösheisorsaker ej kommer in i definilionen pä begreppel arbetslöshet när den för kassan föreslagna lidsfristen löpt ul. Efter 15 års verksamhet har fiskare nu en väl fungerande arbetslöshetskassa, som i många avseenden ställs inför speciella svårigheter beroende på de från annan verksamhet så avvikande problem som förekommer inom fisket.

En arbetslöshetskassa, kompletterad med de särskilda åtgärder som riksdagen senast beslutade om när den antog den tidigare nämnda fiskepro-

positionen, medverkar till alt Sveriges yrkesfiskare, trots internationella fångstbegränsningar och andra länders fiskegränsutfiyltningar, ändock skall kunna känna ti-ygghet i sin yrkesutövning. Kassans funktioner i samband med ersättningar till följd av inlernalionella fångstbegränsningar har bl. a. fastlagts i 4§ SFS 1977:412. Jag tror det kommer att bli mycket svårt atl ersätta arbetslöshetsförsäkringen vid kortare avbrott i fisket med annat slöd eller försäkringsskydd på ett sätt som inle leder lill en försämring för kassans medlemmar.

När en reform genomförs, som är avsedd alt för fiertalet av medborgarna utöka och förbättra samhällets stöd vid arbetslöshet, bör inte detta leda till atl en liten grupp människor, som nu är arbetslöshetsförsäkrade, får det sämre.

Sveriges fiskare finner del angeläget alt liden för övergång lill en annan försäkringsform skall vara fram till dess att en särskild ulredning utarbetat förslag lill en fortsättning av verksamheten efter övergångstidens utgång. Denna ulredning måste leda till en försäkringsform, som ej medför en försämring för kassans medlemmar i jämförelse med de förmåner som kan komma alt gälla i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.

Jag vill också, herr talman, ta upp en helt annan fråga som är av mycket stor vikt för fiskare, sjöfarande och kustbefolkning i Bohuslän.

I förslag till ny organisationsplan för sjöfartsverket föreslås indragning av bemanningen vid Lysekils lolsplats. I utredningens förslag med tolv farledsområden föresläs Bohusläns farledsomräde utgöras av sträckan norska gränsen-Öckerö med Marstrand som huvudort. Utkiken i Lysekil-Brofjorden skulle dä enligt förslagel slopas och funktionerna där överföras lill Marstrand och Norrköping, varvid fem båtsmansljänster vid Lysekils lolsplats skulle indragas.

Delta ärett förslag som djupt oroar alla inom Bohusläns kuslområde. När den nya loisulkiken logs i bruk för endast tre år sedan ansågs den ha så stor betydelse för sjötrafiken alt den skulle bemannas med sjökaptener. Brofjorden trafikeras som bekant av de i särklass största fartygen i Sverige, och varje fartyg för miljöfarliga laster, såsom ijockolja, bensin och flytande bly. Skulle en olycka inträffa med något av dessa fartyg, kan del få oerhörda följder för befolkningen på Bohuskusten i generationer framåt.

Loisarna fär från utkiken, som anses vara den modernaste i landet, informationer om fartygsrörelser i och omkring Brofjorden, vind, ström och andra förhållanden av vikt. Vid inseglingen bedrivs ett lönsamt trål- och snörpvadsfiske. Informaiion lämnas lill såväl loisar som fiskare via utkikens radio. Mänga fartyg som inte har lots anropar dessutom utkiken för alt få information om trafiksituationen. Olyckor har hillills kunnat undvikas genom alt utkiken via V.H.F. har kunnat dirigera om fartyg utan lots som varit på väg rakt mol grund i Brofjorden.

Del är alltså av allra största vikt aU bemanningen vid Lysekils lolsplats bibehålls, eftersom de utomordentligt vikliga funktioner dessa personer fyller för sjösäkerheten vid in- och utpassering av fartyg med miljöfariiga laster ej kan fjärrmanövreras från andra lotsplatser. Av regionalpolitiska skäl bör

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

dessutom bemanningen på samtliga lotsplatser noga övervägas, innan förändringar och indragningar äger rum.

RUNE JONSSON i Husum (s):

Herr talman! I skogslänen har oron för sysselsättningen ökat under de senaste två åren. Skälet till denna oro är atl den gynnsamma befolkningsutveckling som märktes i mitten av 1970-talet, lill följd av de insatser den dåvarande socialdemokratiska regeringen vidtog, nu förbylts i en befolkningsminskning genom avflyttning.

Enligt sysselsätlningsutredningens prognoser vet vi att framlidsbilden när del gäller sysselsättningen är allt annat än problemfri.

Vad betyder nu detta för regionalpolitiken och Norrlandslänen? Jo, på grund av den svagare arbetsmarknaden kommer strukturomvandlingen att drabba de nordliga länen väsentligt härdare. Däremot kommer arbetsmarknaden inom storstadsområdena att fortsätta att öka genom sin knyining lill den offentliga sektorn där tillväxten sker.

Vad som fordras är en kraftfull regionalpolitik med gängse stödformer, med differentierade skatter men också med mera tvingande styrmedel.

Vi får alltså inte - trots de akuta branschproblem som uppstår - glömma bort regionalpolitiken. Jag vill speciellt betona all även de statliga bolagen måste mera aktivt ingå i del regionalpoliliska arbetet. Del fär inle vara så -vilket håller på atl hända i min hemkommun - alt ett statligt förelag planerar alt fiytta sin väl utvecklade verksamhet lill södra delen av landei.

Det företag del gäller är den statliga kemikoncernen Berol Kemi som i Örnsköldsvik driver en del av sin verksamhet med ca 220 anställda. I mitten av september i år behandlade Berol Kemis styrelse förelagets långsiktiga planering. Vid en efterföljande presskonferens redogjorde företagets verkställande direktör för vad planen innebär för de i företaget ingående industrierna. Av referat från presskonferensen framgår all sysselsättningen i förelagels anläggningar i Örnsköldsvik kommer atl minska frän nuvarande 220 personer till 80 personer - i sämsta fall till endast 20.

När det statliga stödet på 300 milj. kr. till Berol Kemi för del s. k. oxo-projeklet beslutades av riksdagen framgick av propositionen atl oxo-projektet var en förutsättning för all långsiktigt säkerställa råvarubasen för tillverkningen även i Örnsköldsvik. Del var med andra ord fömisäitningen för att klara sysselsättningen i Örnsköldsviksområdet och uppfattades av alla berörda som en garanti för fortsatt sysselsällning i detta område. Samma synpunkter framkom också vid en uppvaktning som förelagsledning och anställda gjorde hos den dåvarande industriministern Åsling före beslutet.

Skulle föreslagen nedskärning av anställda som redovisades vid presskonferensen verkställas, innebär det en katastrof för de anställda inom Berol Kemi i Örnsköldsvik och en väsentlig försvagning av arbetsmarknaden för hela Örnsköldsviksomrädel.

Jag lämnade i samband med riksmölels öppnande en interpellation i ärendet för atl få klarhet om vilka äigärder regeringen ämnade vidta för all säkerställa sysselsätlningen i Örnsköldsvik. Genom den borgerliga ireparti-

regeringens fall har jag av naturliga skäl inle fått något svar på min inlerpellation, varför jag på delta säll vill aklualisera ärendet för den nye industriministern. Tillsammans med representanter för kommunen och anställda på Berol Kemi i Örnsköldsvik kommer vi alt uppvakta industriministern och göra alll för all se lill alt regeringen handlar på ett sådant sätt att dessa sysselsältningstillfällen blir kvar i Örnsköldsvik.

Det måste vara en bakvänd regionalpolitik atl flytta arbetstillfällen från Norrland till sydvästra delen av landet, som ändå har väsentligt gynnsammare förhållanden. Mot bakgrunden av atl det gäller ett statligt bolag är det speciellt anmärkningsvärt. Man skall också ta med all de investeringar som måsle göras blir betydligt mindre i Örnsköldsvik än på annat håll och därigenom blir ur ekonomisk synpunkt gynnsammare.

Västkusten kommer genom riksdagens beslut om oxo-projektet ändå all fä hela den sysselsättningsökning som är förknippad med projektet.

Vad vi från Örnsköldsvik kräver är alt fä behålla de nuvarande jobben.

Herr talman! I fallet Berol Kemi har den folkparlistiska regeringen ell ulmärkl tillfälle att visa vad den menar med talet om regional balans.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

1 detta anförande instämde Ivar Högström (s).

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! På ett par år har 630 industrijobb försvunnii i de fem nordbohuslänska kommunerna Strömstad, Tanum, Solenäs, Lysekil och Munkedal. Och många jobb är hotade. Därför är varje arbetstillfälle som kan räddas eller tillskapas viktigt.

Delta förklarade länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, när den i måndags yttrade sig över tre ansökningar om lokaliseringsstöd. Ansökningarna tillstyrktes enhälligt, och om regeringen och arbetsmarknadsstyrelsen beviljar dem, kan man skapa ell 20-tal nyajobb samtidigt som man räddaren 30-tal.

50 säkrade jobb betyder myckel i den här regionen.

Vi har utföriigt redovisat sysselsättningsproblemen i Bohuslän i lidigare debatter här i kammaren. Jag kan som exempel nämna den omfatlande inlerpellalionsdebalt vi hade med förre arbetsmarknadsministern Per Ahlmark för snart ett år sedan. Jag skulle kunna bygga vidare på de resonemang vi förde då om våra problem med varven, med teko, med hamnutbyggnader, med stenindustrin osv. Del gällde den drastiska försämring av sysselsättningsläget som vi upplevde under den borgeriiga regeringens första år. Låt mig bara säga så här: Det blev inte bättre under den borgeriiga regeringens andra år. Tvärtom! Vi har nödgals konstatera ytteriigare neddragningar i sysselsättningen. Länet har i dag dubbelt så många arbetslösa som för två år sedan. Mer än 10 000 personer är i dag registrerade som arbelssökande ulan arbete. Därför är del förklariigt all vi slåss om varje arbetstillfälle, del må sedan gälla några hundra jobb inom teko, några tiotal inom stenindustrin eller enstaka jobb på lolsplaiserna i Lysekil och på Nordkoster.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Länsarbetsnämnden har vid flera tillfällen konstaterat atl sysselsättningsproblemen nu är av en sådan omfattning aU kända arbelsmarknadspolitiska åtgärder är helt otillräckliga. Vad som nu krävs vid sidan av de arbelsmarknadspolitiska åtgärderna är rejäla näringspolitiska satsningar.

När lill de ovan relaterade problemen kom krav på ytterligare nedskärningar i den av förre industriministern Åsling aviserade s. k. slrukturpropo-silionen för de svenska varven, är del naturiigt alt länsarbetsnämnden reagerade hårt. Jag citerar ur nämndens skrivelse lill arbetsmarknadsstyrelsen:

"Meddelandet har mötts med bestörtning i länet och tvivel har från olika håll uttalats belräffande möjlighelerna att i praktiken genomföra en så drastisk omläggning. Nämnden ser också med stark oro på vad som föreslår. Länsarbetsnämnden vill därför understryka vikten av att regeringen vid den slutliga utformningen av strukturpropositionen tillvaralar alla möjligheter att nå en lösning som till sina arbelsmarknadskonsekvenser är mindre ingripande än som framgår av förhandsinformationen. Angelägenheten härav upphävs eller minskas således inte av den presenterade ålgärdsplaneringen från nämndens sida."

Herr talman! Efter detta tänkte jag uppehålla mig något vid problemen i Göteborgsregionen för alt sedan avslutningsvis återknyta litet till varvsproblemen.

Jag har i många sammanhang hävdat att Göteborgsregionen är något av en moior för hela Västsverige. När näringslivet utvecklas positivt i Göteborg, ger det positiva spridningseffekter i vida ringar. På samma sätt sprider sig problemen, när Göteborg får problem.

Hur är då situationen i Göteborgsregionen i dag? Och hur ser det ul för de närmaste åren?

Jag tänker inte la upp kammarens tid med en utföriig redovisning - det har vi andra kanaler för. Låt mig bara la några exempel.

Andelen sysselsatta av befolkningen i Göteborgsregionen motsvarar ganska bra vad som gäller för landet som helhet, dvs. 77 % för män och 60 % för kvinnor. Industristrukturen är ensidig, vilket bl. a. innebär att verkstadsindustrin med de tunga enheterna SKF, Volvo och varven svarar för 64 96 av industrisysselsättningen. Regionens exportberoende är framträdande.

För perioden 1975-1983 väntas efterfrågan på arbetskraft sjunka med nära 10 000 arbetstillfällen. Inom tillverkningsindustrin räknar man med ett bortfall på 16 000 personer. I denna siffra inkluderas då varven enligl 1977 års riksdagsbeslut. Inom den offentliga sektorn räknar man med en ökning på 12 000 tjänster - i huvudsak på den kommunala sidan.

1970-1975 ökade antalet jobb netto med 3 000 om årel. 1976 och 1977 minskade de med 1 000 per år. För perioden 1978-1983 blir minskningen troligen ca 2 000 jobb per år.

Antalet registrerade arbetssökande utan arbete i Göteborgsdistriktet var i september 9 500.

Antalet förtidspensionerade överstiger bara i Göteborgs kommun 19 000 och är i procent detsamma som i de övre Norriandslänen.

13 000 personer i Göteborgs distrikt är sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Drar man ul de här siffrorna kan man konstatera aU i runt tal 10 96 av befolkningen i gruppen 16-64 år befinner sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden.

Del är mol den här bakgrunden man skall se de våldsamma reaktionerna på den aviserade varvsproposiiionen. Hur skall Göteborgsregionen klara en nedskärning med ytteriigare 5 000 varvsjobb? Del går inte, och det får alltså inte ske någon sådan nedskärning.

De anställda på Götaverken och Arendal slåss för sina jobb. De arbetar intensivt med nya projekt, s. k. alternativ produktion. Jag tänker inte ge någon katalog över de förslag som arbetats fram. Vi har ju nu fåll en industriminister som känner problemen och som vet vilka förslag som arbetats fram. Jag hoppas att han slåss lika bra för Götaverken, Arendal och Uddevallavarvet i sin nya position som han gjorde som landshövding och som ordförande i länsarbetsnämnden.

Ett enda projekt vill jag dock peka på; de planerade storfärjorna. Fem å sex storfärjor projekteras för bygge inom den allra närmaste framtiden. Det hänger på regeringen om de byggena kan räddas för Svenska Varv. Det skulle innebära 4 000 jobb i 18 månader. Det brådskar med beslut.

Herr lalman! Jag har lyft fram situationen i Göteborgsregionen, men vi har samma problem i Uddevallaregionen. När jag avslutar med att citera Sören Mannheimer, verksam inom Metalls avdelning 41 i Göteborg, så är del elt rop frän såväl Gölaverken och Arendal som Uddevallavarvel. Jag citerar:

"Det har tagit många årtionden - kanske längre - atl bygga upp de tillgångar, det kunnande, som i dag finns i varvsregionerna. Långsiktigt ligger dessa resurser rätt och det vore förödande om vi inte slog vakt om dom, utvecklade dom och anpassade dom lill framtidens behov av verkstadspro-dukler inklusive fartyg.

Regeringen misstar sig grovt om den bara avfärdar de intensiva protesterna mol den aviserade så kallade struklurpropositionen som 'lokalpatriotiskt gnäll' från riksdagsmän, kommunstyrelser, länsstyrelser och länsarbetsnämnder, fack och företagsledningar på varvsorterna. Vi vet allihop all svensk varvsindustri måsle skäras ner ytterligare och struktureras om på elt planmässigt sätt. Men vi vet också myckel - mer än några andra - om varvsregionernas förutsättningar, om varv och shipping och deras företagsekonomiska villkor, om våra kommuners och landstings begränsade ekonomiska förutsättningar alt ytteriigare utöka antalet anslällda inom sina områden och sist men inte minst viktigt om bristen på affärsidéer och vilja inom det enskilda näringslivet att i rådande konjunkturiäge investera och öka sin sysselsättning.

Vi är dom verkliga experterna på dom här frågorna. Vi lever milt i den verkligheten. Vi har dagliga kontakter med alla dom människor som skall leva med och i praktiken lösa problemen. Lyssna för guds skull på vad vi säger! Hitintills har det inte skett!"

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Herr talman! Kommentarer synes mig överflödiga. Lät oss bara hoppas alt regeringen lyssnar.

NILS ÅSLING (c):

Herr talman! I anslutning till den debatt som fördes i går om vår samhällsekonomi skulle jag vilja understryka atl en målmedveten och kraftfull ekonomisk politik - det kom tyvärr bort i debatten i går - är en förutsättning också för en framgångsrik näringspolitik. Det är därför viktigt au man nu bygger vidare på den stabila grund som lagts med den ekonomiska politiken, stabiliseringspolitiken, under de senaste två åren.

Det finns visseriigen, och det framgick av gårdagens deball, utrymme för en viss konsumtionsökning, men det finns anledning- mol bakgrund jusl av de näringspolitiska kraven på samhället - all varna för en överskattning av styrkan och stabiliteten i vår ekonomi. Vi är i elt läge där risken för en ny kostnadsexplosion växer med oroande styrka. Den likviditelsuppladdning som sker i banker och kreditväsende ärju en indikation som oroar i della sammanhang. Del är därför angelägel alt det konsumtionsulrymme som finns disponeras så att de sämst ställda i samhället i första hand uppnår en standardförbättring och att i övrigt näringslivets investeringar prioriteras.

Näringspolitiken måste i detta läge ha den kraftfullhet och konsekvens som är en fömlsälining för att man skall klara arbetsmarknaden men samiidigi kunna la de tillfällen i akt som nu kommer till all bygga upp en bältre struktur i näringslivet.

Det har talats rätt mycket om behovet av ökad rörlighet i detta sammanhang. Statsministern betonade i går den geografiska rörlighetens betydelse, och jag har förstått alt del finns både politiker och företagsledare som drömmer om 1960-talets lätlröriighet på arbetsmarknaden som ett sätt atl lösa strukturproblemen. Det är emellertid inte arbetskraftens röriighet som är del primära problemet, även om vi naturiigtvis skulle behöva en ny attityd när del gäller framför alll den yrkesmässiga röriighelen.

Problemet finns på ett hell annat fält. Det är den felaktiga allokeringen av kapitalresurserna inom näringslivet som är del väsentliga. Vi får ju också här i kammaren inom kort tillfälle atl pröva teoriernas hållfasthet i verkligheten. Jag har skäl att förmoda atl den nya regeringen har för avsikt att lägga fram en proposition om den svenska varvspolitiken. Från i juni föreligger en överenskommelse mellan de tre icke-socialistiska partierna om varvspolitiken. Det vore mindre välbetänkt av den nya regeringen att inle utnyttja den grund för varvspoliliken som ligger i den uppgörelsen från i somras. Även små justeringar i denna överenskommelse kan få långtgående följder, i synnerhet om de går ut över varvspolilikens offensiva inriktning, dvs. strävan all styra över produktionsresurser från fartygsprodukiion till alternaliv produktion på varvsorterna.

Jag ser alltså varvspropositionen som del avgörande provet på den nya regeringens näringspolitiska ambitioner. Det är nämligen den typen av röriighet i resursanvändningen som vi där har förespråkat som nu måste till på en rad områden i svenskt näringsliv, om vi skall klara framtidens krav.

Bypolitiska hänsyn och kortsiktiga partilaktiska överväganden måsle vika för dessa grundläggande krav, när del nu gäller alt ompröva strukturen i svenskl näringsliv. Det gäller att planera för en övergäng från produktion inom en starkt föriustbringande sektor lill områden där vi har bättre förutsättningar inför framtiden och därmed också har bältre förutsättningar att trygga jobben på lång sikl.

Problemet är dock inte begränsat till varvsindustrin. Svenskt näringsliv har under de senaste två åren genomgått en omvälvning ulan motstycke. Även andra paradbranscher, som stål och skog, har kämpat med omfatlande strukturproblem, som hotat slå ut förelag och hela bygder.

De senaste två årens industripolitik har därför i hög grad inneburit en storstädning inom krisbranscherna. Det har gällt all krympa branscher med dåliga framtidsutsikter och flytta över resurser till branscher med bättre framtidsutsikter. Men samtidigt har regeringen varit tvungen att slå vakt om sysselsättningen och förhindra onödig kapitalförstöring i näringslivet. Krisbranschernas problem har i viss mån dolt de offensiva induslripolitiska insatser som gjorts imder de senasle två åren. Jag skall därför nämna några.

Småföretagspakelel hösten 1977 innebar den första egentliga samlade satsningen på de mindre och medelstora förelagen, som ju faktiskt ger sysselsältning ät var tredje yrkesarbetande här i landei. Småförelagspro-grammet har förbättrat dessa företags möjligheter till kapitalförsörjning, produktutveckling och marknadsföring. Uppbyggnad av de regionala utvecklingsfonderna aren viktig näringspolitisk reform med deceniralistisk inriktning.

Ökade resurser för teknisk forskning och ulveckling har skapats genom kraftigt höjda anslag till styrelsen för teknisk utveckling. Härigenom har STU fått bättre möjligheter atl ta till vara innovationer och produktförnyelse.

En miljard har satsals på energiforskning, framför allt inriktad på atl utveckla de förnyelsebara energikällorna. Här har svensk induslri ell område med stora utvecklingsmöjligheter och lovande framlida marknadsulsikter.

Genom det nya exporikreditsystemet med en ram i första hand på 10 miljarder kronor har svenska förelag fölt möjlighel all konkurrera med exportorder på samma villkor som förelag i våra viktigaste konkurrentländer.

Under de här två åren har behovet av en långsiktig näringspolitisk planering aktualiserats med förnyad styrka. Inom industrideparlementet hade vi planerat att våren 1979 lägga fram ett näringspolitiskt program för 1980-talel. Det skulle faktiskt bli det första i siu slag här i landet.

För ett land som Sverige är det ofrånkomligt med någon form av övergripande beslut och strategiska näringspolitiska åtgärder med stor räckvidd. Näringspolitiken kan inle lämnas ul lill marknadskrafterna enbart. Lika illa är del om besluten koncentreras lill statliga myndigheter. Vi bör därför bygga upp ell planeringssystem, där samhällel, facket och företagen i förtroendefull samverkan drar upp de stora näringspolitiska linjerna. Del näringspolitiska program som planerades innebar i övrigt en rad långtgående

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

äigärder från samhällets sida för att främja näringslivets ulveckling och säkra tillgången till jobb på arbetsmarknaden.

Samhällel måste gå in och siödja slörre utvecklingsprojekt via en industriell utvecklingsfond. Den fond som planerats i samband med varvspropositionen skall ses som ett första steg mot en fond med stora resurser som aktivt kan medverka och ta en del av riskerna i samband med stora industriella utvecklingsprojekt.

Vi måste bygga vidare på de regionala utvecklingsfonderna för alt främja småföretagens utveckling. En fortlöpande och betydande förstärkning av de regionala utvecklingsfondernas resurser bör ske.

För alt trygga näringslivets ulveckling under 1980-lalel behövs större kapitalresurser, ökat kollektivt sparande. Från många synpunkter vore en femte AP-fond den mest naluriiga och ändamålsenliga vägen alt lösa den institutionella frågan i del sammanhanget.

Staten måste dessutom spela en mer aktiv roll för atl medverka till alt stora och nödvändiga investeringar kommer lill stånd i lid så atl man inte försitter de chanser marknadsutvecklingen ändå ger. Slalen bör alltså kunna gå in som delägare i slora projekt, t. ex, inom skogsindustrin, tillsammans med privala företag. När projektet står på egna ben skall staten kunna avveckla sitt engagemang. De frigjorda resurserna kan därefter användas i nya utvecklingsprojekt. Detta nya sätt för samverkan mellan samhälle och näringsliv bör från statens sida styras av elt speciellt stmkturinstitut med betydande resurser lill sitt förfogande.

Den statliga företagssektorns roll har varil föremål för utredning, och den bör omprövas. Jag tror atl slutsatsen från den utredningen kan vara vägledande. Man måste nämligen skilja mellan statliga företag som har en regionalpolitisk eller social uppgift och andra, som bör arbeta strikt efter företagsekonomiska principer.

Nya företagsformer, bl. a. på kooperativ grund, bör prövas som elt av flera sätt all stimulera lill nyetablering och underlätta för enskilda människor att finna nya möjligheter till ett aktivt engagemang i produktionslivet.

Det här är några av de tankar och planer som arbetades fram inom industridepartementet under de gångna två åren. Jag utgår ifrån all den nylilllrädda regeringen tar väl vara på dem.

PAUL JANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! När jag hör riksdagsman Nils Åslings skrytvals om det han har uträltat och skulle kunna uträtta, om han hade fått fortsätta som industriminister, grips jag av vissa funderingar kring ling som Nils Åsling och jag har diskuterat lidigare. Jag erinrar mig nämligen den inlerpellalionsdebalt vi hade här i kammaren den 13 januari i år. Då pekade jag på vissa problem i milt hemlän, där del visade sig all arbetslösheten, varslen och avvecklingen av arbetsplatser hade fördubblats det första år som Nils Åsling var industriminister.

I dag, Nils Åsling, kan jag rapportera från mitt hemlän all sedan vi hade inlerpellalionsdebatlen har arbetslösheten yllerligare fördubblats. Särskilt

svår är den bland ungdomar under 25 år. Detta är mycket allvarligt. Vi har framfört åtskilliga synpunkter på hur kommuner, landsting och stat skulle kunna satsa hårdare på att bl. a. stimulera ekonomin för all få bäUre fart på sysselsättningen.

När jag framförde de här synpunkterna i början av året betecknade Nils Åsling mig som mycket ansvarslös, eftersom jag ville stimulera den inhemska köpkraften i ett läge där den enligt hans uppfattning egentligen borde stramas ål.

Vi kan nu konstatera alt hade man i våras vidtagit åtgärder för att stimulera ekonomin för barnfamiljer och andra, så hade t. ex, möbelindustrin i Tibro kunnat sälja flera fåtöljer och stolar. Hade man satsat på elt ökal bostadsbyggande, som vi föreslog, så hade icke en arbetsplats som Uddagården utanför Falköping, som tillverkar byggmaterial, befunnit sig i så slora svårigheter som i dag.

Herr lalman! Jag har velat erinra om detta förhållande när vi nu har hört Nils Åslings skönmålning av situationen.

Jag har också en stor förhoppning om att utvecklingsfonderna skall kunna innebära myckel för vårt land, men de klarar inle allt. Det finns anledning att peka på att här föreligger problem, och vi kan inte hoppas på att utvecklingsfonderna skall vara så revolutionerande för den framtida sysselsättningen som man från vissl håll gör gällande.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

KARL-ERIK SVARTBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del verkar cyniskt, när förre industriministern föraktfullt anser det såsom bypolitik, då man vill slå vakt om flera lusental arbetstillfällen, som skulle gä förlorade om den bebådade varvsproposiiionen fullföljs enligl Nils Åslings intentioner, Nils Åsling vet myckel väl att man inle kan klara den omställning lill alternaliv produktion och den naluriiga avgång som är förutsättningen för denna varvsproposition.

Jag blir litet beklämd, när Nils Åsling nu säger att också små justeringar i det som den gamla trepartiregeringen var överens om när del gäller varvspropositionen skulle vara till fara för näringspolitiken i delta land, Nils Åsling formulerade del så, alt varvspropositionen skulle vara något av elt test på den nya regeringens näringspolitik. Ja, jag hoppas det jag också men från en annan utgångspunkt. Jag hoppas alt den nya regeringen skall visa mer öppenhet och vara mer lyhörd för kraven frän varvsorterna.

Jag förslår att Nils Åslings resonemang är väl förankrat i centerpartiet, för hans partiledare, Thorbjörn Fälldin, hade ett avsnitt om varvsfrågorna i sill anförande i går. Jag citerar;

"Det har ibland riktats kritik - även från folkparlihäll - mot alt insatserna i krisbranscherna skulle ha varil för omfattande. Därför var det något förvånande all den tillträdande regeringen som ell av sina första ställningstaganden signalerade ännu mer pengar till varven än vad trepartiregeringen var beredd all anslå. Varven hör ju lill näringar som vi inle kommer ifrån all banta. Ytteriigare stora belopp lill varven inkräktar snabbi på möjligheterna atl exempelvis driva en aktiv regionalpolitik eller alt ordna ersättningsjobb på

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

andra håll där strukluromställningar är nödvändiga."

Man inser på varvsorlerna atl ytterligare nedskärningar måste åstadkommas. Men de skall ske på ett planmässigt sätt. Man anser också all de förslag som föreligger om nya arbetsgrupper typ Göteborgsdelegaiionen inte löser de problem som man har framför sig. Göteborgsdelegationen har kallats för "kosmetika". Del finns anledning all la fasta på detta ord.

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr talman! Paul Jansson tyckte all jag skönmålade vad som hade hänt. Det måste vara en missuppfattning. Jag varnade för överdriven optimism och tro på stabiliteten och styrkan i vår ekonomi. Likviditetsuppbyggnaden i vårt penningsystem är illavarslande, om man ser den i ett något längre perspektiv. Det finns minsann ingen anledning all nu ge populära löften om konsumlionsslimulanser, när den marginal inom vilken konsumlionsökningen kan röra sig är väldigt begränsad. Det framhöll jag i mitt anförande.

Om man hade följt den socialdemokratiska siabiliseringspolitiken och givit en djärvare stimulans tidigare, hade risken för atl vi nu befunnit oss i ett sämre konkurrensläge varit ännu större. Mest anmärkningsvärt är- men det nämner försiktigtvis inte Paul Jansson - all de slora inslagen i den socialdemokratiska siabiliseringspolitiken hade blivit riksdagens beslut. Man hade sagt nej lill devalvering, varit kvar i Ormen osv. Då hade vi i dag haft en dollarkurs nedemot 3:50 kr. med fullständigt förödande och katastrofala följder för den exportberoende industrin, för skogsindustrin, för massaindustrin, för bilindustrin etc. Jag tror, Paul Jansson, all del finns anledning all med litel försiktighet värdera socialdemokratins ekonomisk-politiska ställningstaganden - om del vittnar f ö. gårdagens deball. Men jag är glad över alt Paul Jansson har upptäckt atl utvecklingsfonderna spelaren strategisk roll för utvecklingen i länen, och jag hoppas att vi lillsammans skall kunna stärka dessa resurser.

Kari-Erik Svartberg säger atl jag lalar cyniskt om bypolitik. Jag vill lill della säga alt jag inle hittar någon bättre beteckning för vad som nu hotar atl ske, dvs. att man av hänsyn till lokala strömningar haren benägenhet alt ge löften, att begränsa insatserna för all styra om mot en offensiv varvspolitik, all begränsa fartygsbyggnadsakliviteten och gå över till alternativ produktion. Mitt förslag var att man skulle göra della under så lång lid som tre år. Del är verkligen atl vara pessimistisk i överkant alt säga all man inte klarar det. Om det inle går skulle man enligl milt förslag genom all ompröva silualionen med jämna mellanrum vid kontrollstationer också ha möjlighet all lägga om kursen.

Här gäller att ha kurage, all från en defensiv insats styra näringspolitiken i offensiv riktning.

PAUL JANSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag har inle sagt alt Nils G. Åsling har skönmälai den ekonomiska situationen. Så pass kunnig är han all han inle gör del i ett läge med ell statligt budgetunderskott på 40-50 miljarder kronor och med

utlandslån på över 20 miljarder som skall betalas tillbaka. Atl Nils G. Åsling som tidigare ordförande i finansutskottei i ell sådanl läge skulle slå och skönmåla situationen, det harjag inte pästäU. Vad jag påstod varatl Nils G. Åsling försökte dra en skrytvals om vad han själv i egenskap av industriminister hade uträltat och skulle ha kunnat uträtta om regeringskrisen inle hade uppställ.

Som jag sade i går kväll i debauen var del en befrielse all denna splittrade regering föll. Det var nödvändigt med hänsyn lill människornas tilltro till politiken. I det avseendet har Nils G. Åsling gjort oss en tjänst genom atl nu återvända till den bänk han har som riksdagsman i slällel för all sitta pä siatsrådsbänken.

Jag har vidare sagt atl utvecklingsfonderna kan ha ett värde. Men jag vill varna för alt överskatta dem alltför mycket och tro att de skulle kunna lösa alla problem. Sådan har nämligen propagandan underden senaste tiden varit, särskilt ifrån centerhäll.

Vad sedan gäller frågan om bypolitik, så frågar jag mig vilken anledning Nils G. Åsling har atl tala om bypolitik som någonting full, om man med bypolitik avser atl vi ute i de olika regionerna i landei försöker värna om våra medborgares och väljares intressen. Kari-Erik Svartberg har all anledning att värna om sin region. Jag häller f ö. med honom om all det skulle bli en katastrof om Nils G. Åslings förslag lill varvsätgärder genomfördes. Vi hoppas alt den regering som nu har tillträtt kommer atl frisera det här förslagel så alt det blir godtagbart för fiera än centerpartister.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

KARL-ERIK SVARTBERG (s) kort genmäle;

Herr lalman! Del behövs kurage, sade Nils Åsling. Jag skulle då vilja fråga: Om man skall genomföra Nils Åslings förslag beträffande varven, vilka är dä alternativen? Pä tre är skall alltså 1 100 jobb bort i Uddevalla och mer än 5 000 i Göteborg.

Jag vet inte om Nils Åsling lyssnade på milt anförande när jag pekade pä atl fram till 1983 kommer 16 000 industrijobb atl försvinna i Göteborgsregionen enligl tidigare beslut och enligt de planer som finns. Till della skall läggas ytteriigare 5 000, och dä är vi alltså uppe i över 20 000 industrijobb som skall försvinna under fem är. Var och en kan ju inse att detta klarar man inle.

Man är pessimistisk i överkant, sade Nils Åsling, om man inte tror sig om alt klara del på tre år. Men vad är del fråga om? När del gäller nedskärningen på varven i Göteborg, Gölaverken och Arendal, är den beslutade nedskärningen lill nivån 70 %. Den föreslagna nivån enligt den av Nils Åsling aviserade propositionen, som inle blir herr Åslings proposition, är på 28 %. Della ärju orimligheter! Del säger sig självt.

Del låg litet förakt i Nils Åslings anförande när han talade om bypolitik. Men vi slåss för jobben och för människorna som väntar på besked om hur deras jobb skall kunna tryggas eller vad deskall kunna fåför nya jobb.om de måste gä från varven. Dä är det ledsamt alt få della betecknat som bypolitik.

Till den nya regeringen måste man säga atl del brådskar med förslag

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

beträffande varven. För alt formulera del som en varvsarbelare på Arendal sade; Våra nerver håller snart inle längre.

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr talman! Nu förstårjag att Paul Jansson tycker det är besvärande, eller skrytsamt, att jag här skisserat några huvudpunkter i det näringspolitiska program för 1980-talel som jag som industriminister hade för avsikt atl lägga fram. Del är besvärande, och jag kan förstå del. Socialdemokratin satt ju i regeringen över fyrtio är och lyckades aldrig samla sig lill elt näringspolitiskt program. O.K., på de premisserna kan jag acceptera all jag stod här och skröt.

Till Kari-Erik Svartberg vill jag säga att cynismen i det här fallet är att använda den enkla demagogi som han nyss utnyttjade här i lalarslolen; all säga all den varvsproposition, varom del råder en trepartiuppgörelse, skulle vara att ställa folk på galan,atl la bort jobben. Del ärju inle fråga om del! Hur mänga gånger skall jag behöva upprepa all vad det här gäller är all begränsa fartygsproduktionen och styra de ekonomiska resurserna, och därmed också arbetskraften, mol en produktion som har bättre framtidsutsikter. Jag har som industriminister otaliga gånger sagt all inga varvsjobbare enligt min uppfallning skall ställas på galan. Men vi måste planmässigt siyra över produklionen ifrån starkt förlustbringande, jag höll pä atl säga ekonomiskt destruktiv produktion, till någonting som har framtiden för sig.

Del är cynism, Kari-Erik Svartberg, atl försöka odla myten om att centerpartiet eller den gamla treparlikoalilionen skulle vilja ävenlyra jobben. Nej, genom att styra över resurserna lill områden där vi har bättre konkurrenskraft skulle vi skapa bättre trygghet för varvsjobbarna i deras nya roll. Kari-Erik Svartberg företräder i stället en politik där man år efter år med för stor varvsnäring skall pumpa in statliga pengar, försumma utveckling av andra branscher, försämra tryggheten i andra branscher. Del är vad Kari-Erik Svartbergs politik skulle leda lill, och del är cynism, som jag ser del. Här gäller-frågan om vi skall fortsätta med en lagerproduktion inom varvsnäringen eller om vi i stället skall producera varor som går alt sälja.

Förste vice lalmannen anmälde all Karl-Erik Svanberg och Paul Jansson anhållit all lill protokollet få antecknat all de inte ägde rätt till ytteriigare repliker.

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s);

Herr lalman! Jag erinrar mig tisdagen den 3 oklober, när vi satt på riksmötets öppnande och fick lyssna lill dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldins regeringsförklaring. Man borde kanske inte offra några ord om denna regeringsförklaring, eftersom den knappt överievde oktoberdagens solnedgång. Men del varju trots alll en regeringsförklaring, som var fylld av lovord över trepartiregeringens tvååriga tillvaro. Man ställde sig dock omedvetet frågan, om alla de människor i vårt avlånga land, som dagligen under dessa tvä gångna år fått uppleva industrinedläggningar och permitteringar av

storleksordningar som aldrig lidigare i modern lid, ville skriva under på dåvarande statsministerns regeringsförklaring, om atl kampen mol arbetslösheten hade varil av den dignitet som Thorbjörn Fälldin ville göra gällande.

Osökt hamnade mina tankar bland de drygt hundratalet anslällda vid Eiserägda Brasonfabriken i Skövde, som bara en månad tidigare fått lämna sina anställningar. Jag tror inte atl de känt atl del fanns en regering som gjort allt vad den kunnat för all hålla sysselsätlningen uppe. Var deras situation annoriunda än andras som fält lämna sina anställningar pä olika orter som drabbats av industrinedläggningar? Ja, något annoriunda tvingas man nog all beskriva nedläggningen av Brasons jämfört med många andra industrinedläggningar. Brasons i Skövde hade goda förutsättningar atl fortsätta med sin produktion av byxor. Tillverkningen var av mycket hög kvalitet. Man hade lill sin förfogande en bra och modern maskinpark. Vid fabriken fanns yrkesskickliga sömmerskor och en bra arbetsledning. Till alll della kan man också framhålla alt företagets orderböcker inle var lomma. Del fanns med andra ord en efterfrågan på företagels produktion.

Några av de anställda har via AMS beretts anställningar i industriellt beredskapsarbete. Enligt uppgift hårde fött fortsätta atl arbeta med byxlill-verkningäi Eiser,föratt rädda någraav de vid tillfället inneliggande orderna. För all förhindra fortsatt verksamhet i de nedlagda industrilokalerna var man frän AB Eiser snabb med att montera ned befintliga maskiner i de samhällsägda lokalerna. Det nämnda industriella beredskapsarbetet bedrivs i förhyrda privatägda lokaler lill väsentligt högre hyror. Hela denna nedläggning måste betecknas som onödig, och del är hell förståeligt när människor -inle bara i vår kommun, ulan långt utanför kommungränsen - ställer sig frågan om del verkligen kan vara samhällsekonomiskt försvarbart all nedläggningen av Brasons fick ske. Orsaken kan endast ha varil prestige från moderföretagels ledning och brist pä en handlingskraftig regering. De anslällda vid Brasons fick belala ell högt pris härför.

Men del är inle bara Brasons nedläggning som gör oss bekymrade för vår kommuns framtida utveckling.

Den socialdemokratiska regeringen beslutade alt man skulle föriägga civilförsvarsskolan Väst till Skövde. Underden borgerliga regeringens lid har vi inte hört något om ett fullföljande av detta beslut. Vi ställer oss nu frågan: Skall den folkpartisliska regeringen komma alt fullfölja det socialdemokratiska beslutet om en förläggning av nämnda civilförsvarsskola till Skövde? Vi anser all del nu är myckel hög lid för regeringen all lägga fram ell förslag om byggnation av skolan. Dels bör Skövde kommun få de utlovade arbetstillfällena som följer med den kommande skolan, dels är det också i dagens läge viktigt att bygget kommer i gäng, för att på ett aktivt sätt medverka lill au lindra den slora arbelslöshel som finns bland vårt läns byggnadsarbelare. Vi hoppas att regeringen skall visa siu ansvar.

I samband med 1971 och 1973 års riksdagsbeslui om ullokalisering av viss statlig verksamhet kom tyvärr inte Skaraborgs län med, trots alt detta län kunde uppfylla de huvudkrav som ställdes för an en lokalisering lill länei

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

skulle vara moliverad. Mol denna bakgrund har vi socialdemokratiska ledamöter från Skaraborgs län ansell att det borde vara en självklar sak alt den kommande centrala stiftelsen för skyddsarbetet skulle förläggas till Skövde. Vi har motiverat deUa i motionen 1977/78:45. I proposilionen 1977/78:30 sades bl. a. alt nämnda stiftelse inle skulle förläggas till Stockholms kommun. Nu har vi dock i denna vecka sett i pressen atl en avdelningschef på arbetsmarknadsdepartementet gjort vissa uttalanden som kan tolkas så, atl lokaliseringen skall ske till Stockholmsregionen. Även denna gång lär vårt län gå miste om en statlig lokalisering som vi är i så stort behov av. Det vore dock märkligt om en folkpartiregering skulle lägga fram ett sådant förslag. Ännu kommer vi från Skaraborgs län ihåg all den fräna kritik som inte minst från folkpartihåll riktades mot atl någon lokalisering inle skedde till Skaraborgs län. Vi minns ännu väl när dåvarande folkpartiledaren Per Ahlmark i valrörelsen 1976 reste runt i vårt län och på ell onyanserat sätt angrep länels socialdemokratiska ledamöter för all de inle hade lyckais medverka lill någon statlig lokalisering till Skaraborgs län. Nu har folkpartiet sin chans all visa vad man duger lill, och jag säger: Lycka till!

För all yllerligare belysa hur känsliga vår kommuns sysselsättningsmöjligheter är vill jag bara i några ord redovisa vad som framkommit vid en informaiion som lämnades i måndags från vår kommuns största induslri, nämligen Volvo Skövdeverken. Om en 20-procenlig neddragning av bilmo-lorinduslrin sker skulle delta för Skövde kommun fö mycket negativa konsekvenser enligl Volvos beräkningar. Man har räknat fram alt vid Volvo Skövde-verken är omkring 1 200 personer sysselsatta med motorlill verkning. Därtill kommer omkring 550 personer som är sysselsatta hos entreprenörer samt varierande tjänster inom stat och kommun föratt ge samhällsservice till de nämnda grupperna. Totalt skulle del bli 1 700 personer, vilket betyder alt omkring 300 sysselsättningstillfällen skulle försvinna från Skövde kommun.

Mot denna bakgrund, herr talman, är vi något oroliga, när statsminister Ullsten och regeringsdelegationen i kväll reser över lill Norge för atl förhandla med den norska regeringen om Volvoaffären. Vi hoppas att förhandlingsresultatet inte skall bli negativt för värt lands industriella ulveckling.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m);

Herr talman! Den ekonomiska verkligheten i Sverige har under den allmänpolitiska debailen beskrivits pä olika säll. Man kan mäta den i termer av budgetunderskott, statsskuld, handels- och bytesbalans, bruttonalional-produkl, industriproduktion, produktiviiei, arbelslöshel och annai. Man kan se utvecklingen i längiidsperspekliv, bakåt och framåt, eller uppehålla sig vid ändringar i förlopp och tendenser under del år som gått. Förhoppningar har uttalats all vi snart skall ha del värsta bakom oss. Della är kanske sant för stunden. Del är möjligl all nationen behöver en psykologisk andhämtnings-paus föratt kunna samla sig och ta sats på nyii. Men vi måste ändå hela liden vara medvetna om all vår ekonomiska storhetstid byggde på förutsättningar

som inte längre består, i och med atl alll flera nya industrinationer konkurrerar ut oss på område efter område, iån välstånd har baserats på andra Jölks villighet atl betala höga priser för våra exportprodukter. När de kan köpa lika bra varor billigare frän annat håll,kan vi inte räkna med alt utan vidare få bevara vår hittillsvarande levnadsstandard. Om våra exportinkomster minskar, medan priset på livsviktiga importvaror - framför alll olja -stiger, är vi inne i en ond cirkel, som förstärker den vi själva har åsladkommil genom en väldig, skatteflnansierad offenllig sektor, vars oavbrutna tillväxt förutsätter en generell tillväxtekonomi, som vi inte längre har och kanske inte heller kommer au få lillbaka.

Del är därför inle så underligt att statskontoret i sin årsskrift 1978 frågar sig: "Närekonomin stagnerar- vad händer med den offentliga sektorn?" och att framstående ekonomer som Dahmén, Bentzel,Slåhl och afTrolle, men också yngre forskare, tagit upp den stagnerande ekonomins problem. Inom forskningsrådsnämnden haren arbetsgrupp med parlamentarisk förankring tillsatts för att analysera konsekvenserna av en även på längre sikt stagnerande ekonomi i värt land.

Riskerna för en sådan utveckling är uppenbara i en situation, när våra

hittillsvarande relativa fördelar pä det industriella området har urholkats, när

utvecklingen har gjort våra råvaror mindre begärliga, när innovationerna

tycks bli färre och när lönsamheten inte medger fortlöpande nyinvesteringar.

Skulle vi därutöver känna oss tvungna att leva upp till de deklarationer om en

ny ekonomisk världsordning - till de fattigaste folkens förmån - som vårt

land tidigare gjort i FN, har vi tvivelsutan atl vänla oss en helt annoriunda

tillvaro än den vi strävat efter och vant oss vid, sedan 50 år lillbaka. En

föraning gavs oss häromåret av herrarna Ingelstam och Bäckstrand i

framtidsstudiesekretariatet genom deras skrift "Hur mycket är lagom?".

Mera lär vi få veta, när det projekt om "Sverige i en ny ekonomisk

världsordning", som nu genomförs inom framtidsstudiesekretariatet, lar

form.

Herr lalman! Jag har velat antyda denna bakgmnd, därför att den naturligtvis också finns med -eller i varje fall borde finnas med - i den debatt, som gäller våra omedelbara politiska problem. När regeringen Fälldin avgick, angavs detta bl. a. bero på meningsskiljaktligheler om en folkomröstning i kärnkraftsfrågan. För min personliga del harjag varil positiv lill en folkomröstning, men inte primärt om kärnkraften, ulan om vilket slags samhälle vi är beredda aU leva i för framtiden: ett energikrävande industrisamhälle av ungefär det slag vi haft intill för ett par år sedan - och som många förtförande tror att vi lever i, medan arbelslösheten och utlandslånen växer - eller en successiv återgång till vår egen levnadsstandard för 10,20 eller 30 år sedan -för all del, åtskilliga av oss levde även på den liden! - kanske som Portugal, fast mörkare och kallare. Det är f. ö. den utveckling som Hudsoninstitutet for några år sedan förutspådde för Englands vidkommande.

En sådan ulveckling är redan på väg i den svenska statsförvaltningen. Budgelminislerns direktiv till underställda myndigheter om en reduktion av pelitaäskandena med 2 96 ärju ett uttryck för mer än stagnation-del betyder

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

S Riksdagens proiokoll 1978/79:23-24

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

inskränkningar. De lydigaste ämbetsverken har följaktligen föreslagit krympning eller nedläggning av vissa verksamheter. Detta kan nog saklöst ske inom byråkratiska organ. Men inom andra verksamheter, som har posiliva uppgifter, som skapar ny kunskap och nya värden -jag tänker här i första hand på utbildningsväsendet och forskningen - är del mera tveksamt om man bör minska arbetsvolymen. Om samhället inle har råd att betala föratt få nyttigt arbele utfört, om alternativet är alt behöva belala nästan lika mycket i arbetslöshetsunderstöd utan atl fä någonling uträttat och - för den enskilde -utan att få uträtta något, så vore del kanske rimligare, för alla parter, atl la ul den 2-procenliga reduktionen på lönesidan, men behålla arbetsvolymen intakt. Det hör ju ändå till marginalskatlesyslemels få fördelar, atl den reella inkomstminskningen blir så mycket mindre än vad det ser ut.

Många tecken tyder på att det moderna, datoriserade och robotiserade industrisamhället inle kommer atl kunna erbjuda tillräckligt många meningsfulla arbetsuppgifter i produktionen. Sysselsättningsproblemen kommer atl bestå och förvärras. Möjligheterna att med överskott från produklionen försöka ökande mängder offentligt anställda - och därutöver barn och pensionärer- kommer förmodligen att avta. En fortsalt spridning av arbetstillfällen genom kortare arbetstid och längre ledigheier är atl förutse. Detta kommer dock förmodligen inte alt kunna ske med bibehållande av vår nuvarande levnadsstandard. Det är däremot möjligt att kortare arbetstid kan ge utrymme för mera "egenvård" i form av ökad omsorg om egna familjemedlemmar-både äldre och yngre-och kanske också i åtskilliga fall sidoinkomster,ellerålminstone minskade utgifter, genom fritidsverksamhet inom hantverk, trädgårdsodling och liknande - en utveckling som ju i viss utsträckning redan är på gång inom den ännu obeskattade och icke kriminaliserade delen av svenska folkets vardagsliv.

För miu säu att se har debatten om Sveriges framlid på elt olyckligt sätt kommit all handla om kärnkraften, när den borde handla om vad för slags samhälle och livsstilar, som är möjliga vid olika energibalanser, relativt oberoende av var energin kommer ifrån, eftersom den avgörande faktorn under överskådlig tid i alla fall kommeratt vara oljan. Över vårt oljeberoende råder vi bara delvis själva; politiska förvecklingar och bristande valutalill-gångar kan begränsa våra importmöjligheter. Dessutom har också oljan sin ekologi.

Vilket samhälle och vilka livsstilar vi än strävar efter - och en folkomröstning skulle kunna ge upplysning om det; det effektiva industrisamhället eller en mera pastoral landskapsbild med fåravel, hemslöjd och gammaldans-så trorjag all värt behov av medborgare, utbildade inom naturvetenskap och teknik, kommeraii bli mycket stort. I det ena fallet gällerdet att i ett rasande tempo ta igen årtiondens försummelser i vårt land och erövra och befästa nya teknologier för atl ersätta dem, som inte längre ger oss inkomster. I det andra fallet måste vi utveckla en billig, energiknapp teknologi för lokalsamhällen och enskilda för alt kompensera bortfallet av många av de nyltigheter vi har i dag. TV-n och datorerna klarar sig förmodligen, men cykeln, hästskjutsen och vedeldningen kommer dä att uppleva en renässans.

Del har så sakteliga börjat gå upp för somliga alt vi nu har ett förtvivlat behov av bredd och intensitet inom vår naturvetenskapliga och tekniska utbildning och forskning. Om åtgärder för alt möjliggöra detta harjag redan vid flera tillfällen vädjat här i kammaren, och sedan förra året har också framstående företrädare för socialdemokratin tagit ställning för alt någonling måste göras, och göras nu. Jag ser nu lika litel som i våras inte någon anledning att polemisera mol delta; tvärtom, låt oss arbeta sida vid sida för att uppnå det, som måste göras. Just därför vill jag begagna tillfället alt vädja till socialdemokraterna atl ompröva en del av sina ideologiska föreställningar för att vi alla gemensamt skall kunna uppnå del vi eftersträvar och anser nödvändigl.

Redan under de första åren av framtidssludiesekretariatets arbete log man - liksom amerikanerna - upp begreppet "teknikvärdering" till deball: atl försöka analysera de sociala och psykologiska konsekvenserna av olika tekniska framsteg. Sedermera har begreppet vidgats - samma betraktelsesätt kan naturiigtvis anläggas på många andra företeelser i samhällslivet. Nu talar man därför om "konsekvensanalys". Det har sagts om Dag Hammarskjöld atl en av hans egenskaper var alt - som en schackspelare - kunna förutse drag och motdrag mänga led framåt och anpassa sitt handlande därefter. Det har förefallit mig som om man i det politiska handlandet i vårt land alltför myckel bortsett från de successiva följdverkningar, som uppslår genom alt människor anpassar sig till - eller försöker undandra sig verkningarna av -medvetna förändringar av samhället.

Det är naturiigt fören rörelse, som hämtat sin styrka ur massverkan, som känner sig hemma i kollektivet och som verkar för att avskaffa olikheter, alt undervärdera enskilda personliga insatser, alt bortförklara skillnader mellan goda och dåliga prestationer, atl avskaffa belöningar för väl utfört arbele, däribland betyg - allt utifrån den föreställningen att det är nog för envar alt vela med sig alt ha gjort sitt bästa. Delta skulle också vara tillräckligt i den bästa av magister Pangloss alla världar, men det gäller nog inte i ett samhälle som vårt. Om vi ännu en gång skall lyckas fä fram ny teknik och en genomgripande - gärna ekologiskt färgad - naturvetenskaplig kunskap hos svenska folket, så måsle vi stimulera och belöna initiativ och förmåga på alla upptänkliga sätt. Del måste löna sig att arbeta, och det måste löna sig att göra mer än del vanliga.

Av en händelse föll häromdagen i mina händer en rapport om kinesisk forsknings- och utbildningspolitik efter Mao. Där kunde man bl. a. läsa atl "det nu i kinesisk press alltmera talas om att del måsle löna sig att arbeta". Det anses reaktionärt att ta avstånd från ackordslöner. Man lägger ökad vikt vid teoretiska förkunskaper för inträde vid högskolan. Man förordar nu "att personer med fackkunskaper måste ha ledningen över del vetenskapliga arbetet. Detta innebär att man tillbakavisar de Fyras tes att amatörer kan leda fackmän". Även i Sverige hade vi ett de Fyras gäng - och del är dess filosofi som har kommit lill uttryck i den s. k. högskolereformen. Vad kineserna gjort är att de har dragit slutsatser ur sin egen konsekvensanalys. Vi måsle också göra detta i fråga om skolan och högskolan. Vi måste ompröva alltför blåögt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

idealistiska trosartiklar i ljuset av de naturvetenskapliga linjernas förfall, den kvalitativt och kvantitativt otillfredsställande rekryteringen lill de naturvetenskapliga fakulteterna och de tekniska högskolorna och den skrämmande nedgången av antalet forskarstuderande. Det kommer inle atl fiyga några stekta sparvar i munnen på svenskarna, om det här får fortsätta, hur många samhällsvetare som än kan få tillfälle att skriva stenciler om del svenska välståndets och den därmed förknippade svenska välfärdens nedgång och fall.

Herr lalman! Jag har nu kommii rätt långt in på utbildningsministerns arbetsfält - ett fäll som hittills varit hell reserverat för folkpartiet och annoriunda kommer det väl inte att bli för den närmaste tiden heller. Eftersom jag här har vädjat till socialdemokraterna vill jag ta ett steg närmare mitten och sluta med att vädja också lill folkpartiet. Jag är tacksam för atl Jan-Erik Wikström har tagit sig lid alt komma hit.

Riksdagen har betrolt UHÄ med all följa upp den högskolereform som sagda ämbete i sä hög grad har bidragit atl utforma, något som jag har varit -och fortfarande i princip är-skeptisk emot. Bl. a. har man studerat hur des. k. planeringsberedningarna fungerar. Del är en i många avseenden skakande läsning. Sålunda tycks dessa beredningar, som till övervägande del består av lekmän - pä kinesiska alltså: amatörer - ha fått för sig alt de skall "planera forskningen" i värt land. Utbildningsministern och jag hade elt tankeutbyte om instruktionen för UHÄ i detta hänseende förra året, och vi blev till sist överens om all planera forskningen skulle nog inle UHÄ göra, men väl planera för att ge högskoleforskningen resurser.

Nu har regering och riksdag tillskapat en myndighet, som har lill uppgift -och kanske också vissa fömlsättningar - alt planera för och samordna forskningen i Sverige, nämligen forskningsrådsnämnden, på engelska The Swedish Council for planning and co-ordination of research. Del torde vara ganska nödvändigt att regering och riksdag omgående skapar klarhet om vem som skall göra vad i det här sammanhanget - även om utbildningsministern och jag djupare sett nog är överens om atl den sanna forskningen alllid bryter fram i egna fåror. Och medan jag är i farten, låt mig, herr talman, också till slut vädja om två andra åtgärder av vilka den högre utbildningen och forskningen är i trängande behov:

1. Återupprätta /oA:i//jere/77o i deras ursprungliga skepnad, innan hela universitetet blivit ett Babels hus!

2. Lägg inte den medicinska forskningen i de filosofiska fakulteternas Prokruslessäng! Bryt ut den kliniska utbildningen och forskningen ur de konstruktioner som forskamibildningsulredningen och lärarljänstutred-ningens byråkrater snickrat ihop, och ge en eller ett par personer, som representerar vad som i en tidigare valrörelse kallats "erfarenhet och förnyelse", i uppdrag att utan dröjsmål lägga fram vettiga förslag, där formerna får underkasta sig funktionen och inte tvärtom!

LENNART NILSSON (s);

Herr talman! Inom den fackliga och politiska rörelsen harjag fäll lära mig att del i demokralibegreppet ingår atl lyssna pä andra människor. I dag är del tredje gången förre industriministern Nils Åsling försvinner, när jag skulle vilja ställa några frågor lill honom. Men Nils Åsling befinner sig kanske på sitt rum och har knäppt pä den lilla låda som gör alt vi kan lyssna på debatterna. Kanske kan han springa ner och svara på de frågor jag nu tänkte ställa.

Han använder svepande formuleringar när del gäller varvsfrägan. Då Nils Åsling talar om aU man skall styra över medel lill andra näringar för alternativ produktion skulle jag vilja säga till honom: Tala om för de tusentals varvsarbetarna i Göteborg, Landskrona och Uddevalla vad del är för alternativ det handlar om! Det ärdet som varvsarbetarna och de andra som är beroende av dessa näringsgrenar vill ha reda pä. Om man tycker atl del är fel all satsa mer pengar i varvsnäringen, som folkpartiregeringen och även vi socialdemokrater har uttalat, måste man också tala om vad del är för alternativ som man har i bakfickan, men det gör inte herr Åsling.

Vad skalldessatusentals varvsarbetare göra? Ja, vi veljuatldet tar mänga år innan man kan ställa om produklionen till annan verksamhet, och då är del naturiigtvis nödvändigl alt samhället ser lill atl dessa människor har arbete under omställningsperioden. Vi har från socialdemokratiskt håll fiera gånger sagt alt den angivna perioden inle kommer alt räcka till.

Del gäller all hålla huvudet kallt och alt se med optimism pä framtiden, men om herr Åsling säger att omställningsperioden skall förkortas och talar om alternativ produktion, vore det också på sin plats all han redovisade vad det handlar om. Men det verkar ibland som om centerpartisterna är så upptagna av alt lyssna på vad de själva säger all de inle är beredda alt höra på vad andra har att anföra i olika sammanhang. Alla de tusentals varvsarbetare som berörs av de nuvarande svårigheterna och av de beslut som vi kommer att fatta här i riksdagen känner naturligtvis - i likhet med många andra människor i vårt samhälle - stark oro inför framliden. Man funderar över hur det kommer alt gå med jobben i framtiden och undrar hur del samhälle som våra barn växer upp i kommer atl se ut. Andra frågor som människor ställer sig i sin vardag är: Kommer vi att kunna hushålla med de tillgångar som vi förfogar över? Kommer våra barn att drabbas av alkohol- och narkotikaberoende? Kommer de att kunna uppleva någon trygghet i framliden?

Svaret pä dessa frågor blir naturligtvis alt del beror på vem som kommeratt styra vår ulveckling. Vi vet att, trots massiva insatser från den fackliga och poliliska arbetarrörelsen, kapitalel har vuxit sig starkare och förmögenhe-terna blivit uppsamlade på elt fåtal händer. Delta kan vi frän arbetarrörelsen naturiigtvis inte acceptera i framtiden. Del finns egentligen enligt vårt sätt att se enbart en väg atl gå i framtiden, och del handlar om att demokratins ideal måsle prägla även det ekonomiska livet.

Därför kommer naturiigtvis våra och människornas krav på atl bli delaktiga i beslutsprocessen och i hela den demokratiska processen att vinna i framtiden. Därför kommer vi inom arbetarrörelsen självfallel att driva frågorna om löntagarfonder med stor kraft. Det handlar om atl vi solidariskt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

måste fördela lönerna på elt rättvist sätt och alt vi måste motverka koncentration inom näringslivet, dvs. förmögenhetsbildning. Vi måsle med hjälp av medägande också få ett inflytande över del ekonomiska livet.

Men den viktigaste förutsättningen för att vi skall klara vår framlid är naturiigtvis atl vi kan trygga kapitaltillväxten i vårt samhälle. Därför är del självklart atl alla de människor som gör en insats i produktionen, oavsett om det är på varven, i textilfabriken eller på annat håll, skall ha del i makten över förmögenhetstillväxten inom sina företag. Det är nämligen det arbetande folket som är med och arbetar ihop de här frukterna, som vi måste vara med och dela. Därför är det ganska underligt att man frän borgerligt håll, inte minst från centerpartiet med Thorbjörn Fälldin i spetsen, pratar om atl nu gäller det atl hälla vakt mol socialismen.

Vad är det då man egentligen vill åstadkomma? Är det ell samhälle som ytterligare präglas av egoism, alt ungdomar blir utslagna, atl människor blir beroende av alkohol, att människor blir utsparkade frän industrierna och blir förtidspensionerade långt innan de över huvud tagel har blivit gamla?

För oss betyder socialism omsorg och omtanke om varandra, alt vi lillsammans är med och deltar i besluten, alt vi lar ansvar för varandra och atl vi utvecklar vårt samhälle så all vi inle behöver känna rädsla för varandra i våra bostadsområden, på gator och torg och var vi nu befinner oss.

Med hjälp av löntagarfonder skall vi bygga arbetsplatser, där människor känner det som en meningsfull uppgift atl della i produklionen och där man inle känner del som ett tvång alt gå till arbetet utan upplever gemenskap och skaparglädje tillsammans med arbetskamrater. Det är bl. a. delta som löntagarfonder och utvecklingen av den ekonomiska demokratin handlar om. Del är min övertygelse atl även om de borgerliga partierna kommer atl försöka ulmåla oss socialdemokrater såsom anhängare av ett system där ofrihet råder så kommer dessa tongångar inte atl gå hem. Mot bakgrund av vår idétradition och våra andra traditioner kommer människor alt förstå att den enda garantin för att vi skall kunna utveckla ett samhälle där människor känner meningsfullhet och där vi utvecklar demokrati på alla områden är socialdemokratin.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c);

Herr lalman! Energipolitiken vid skiljevägen, skulle jag vilja sätta som rubrik på mitt anförande.

Vi får bara 4 96 av vår energi från kärnkraften och faktiskt, redan i dag, nästan dubbelt så mycket från biomassa - ved och lutar i massaindustrin.

I boken Sol eller uran har man visat att tekniken och ekonomin för förnybara energikällor är läitare alt överblicka än för kärnkraften. Man måste göra fier djärva antaganden om framtida teknisk ulveckling och lägre kostnader när det gäller elt Uransverige än för ett Solsverige.

Hela den argumentering som går ut på att vi i dag måste fortsälla investera i

kärnkraft därför alt vi inte har något alternativ som är tillräckligt långt framme håller alltså inte.

Ju fler resurser vi binder i kärnkraften, desto svårare blir det atl övergå till alternativa energikällor.

Ju mer vi gör oss beroende av energibäraren elektricitet för ändamål där man kunde använda energi av lägre kvalitet, desto svårare blir det atl klara sig med förnybara energikällor.

Ju mer pengar vi satsar på kärnkraftsutbyggnad, desto mäktigare blir kraftindustrin och desto svårare för alternativen alt göra sig gällande och desto svårare blir det atl bygga upp ett demokratiskt energiförsörjningssystem.

Som energiexperter lycks bara elexperlerna räknas. Det har en historisk förklaring. Samhällel började lägga sig i energipolitiken först i samband med vallenkraftsutbyggnaden - nämligen för atl producera elektricitet - därför att det då var nödvändigl atl skapa lagar och bestämmelser för atl få den utbyggnaden lill stånd. Oljan som bränsle däremoi infördes i värt land genom marknadskrafterna direkt.

Del är elexperler som har givit råd när samhället försöki orientera sig om energiframliden, och beslutsunderiaget har därför kommii atl i hög grad präglas av dessa experters önskan alt vidareutveckla sin specialitet.

Statens vatlenfallsverk, liksom lidigare del kommunal- och privatägda förelaget Sydkraft, har med stor beslutsamhet nu engagerat sig i också den kommunala energiplaneringen. Jag hämtar följande uppgifter frän en rapport som har utarbetats inom Vattenfall och som lämnades den 14 juni i år. Den bär beteckningen AO-BE/MW-2600 och heter Samarbete mellan Vattenfall och kommuner. Vattenfall planerar all avdela minst tio personer som pä heltid skall arbeta för atl ge kommunerna goda råd om hur de skall leva upp lill lagen om kommunal energiplanering. I den mån Vattenfall kan dra nytta av kommunens beslut, dvs. i den mån kommunen går in för elektricitet som huvudsaklig energibärare, t. ex. elvärmda hus, kommer man att ge rabatt och kanske ställa upp med sin rådgivning helt gratis. Jag citerar direkt ett stycke frän rapportens avsnitt om debiteringsprinciper; "Utgångspunkten fördebir tering av tjänsterna för kommunal energiplanering bör vara atl en marknads-mässig prissättning baserad på självkostnadstäckning tillämpas. Avsteg från denna princip kan länkas beroende på den nytta Vattenfall har av den kommunala energiplaneringen för den egna verksamheten.

---- Fördelarna ur företagels synvinkel uppväger gott och väl de kostnader

Vattenfall åsamkas av verksamheten, varför Vallenfalls tjänster i kommunal
energiplanering bör kunna erbjudas kommunerna utan ersättning.

Kostnaderna för externa konsulter-andra konsultbyråer kan alltså tänkas fö en chans - bör delas mellan inblandade parter, förutsatt aU Vattenfall får inflytande över styrningen och utvärderingen av konsultinsatserna".

Målmedvetenheten hos våra mäktiga kraftföretag är stor. Man vet precis vad man vill: göra oss alltmer beroende av elektricitet. Och man vet varifrån elektriciteten skall komma: kärnkraft, först lätt vattenreaktorer och sedan bridreaktorer.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpoldisk debatt

Men vem ger kommunerna kostnadsfria eller rabalterade råd för en mer allsidig energiplanering? Vattenfalls specialkunskaper ligger ju inom elom-rådet.

Olof Johansson har lidigare i denna debatt visat atl del är nu vi måsle göra ett vägval i energifrågan.

Vi befinner oss nu i Oljesverige, med 70 % av energin från fossila bränslen. De allvarligaste miljöproblemen med olja kommer från bilavgaser. Bensinen bör snart kunna ersättas med metanol, och därigenom kan man undanröja miljöproblemen. Del går också alt rena oljan för kraftproduktion med nu känd teknik. Ändå är vi överens om att det är önskvärt att minska vårt oljeberoende, det finns inga delade meningar mellan partierna om den saken.

Hushållning, dvs. klokare användning av energiresurser, är den bästa energiinvesleringen. De satsningar som hittills gjoris har kraftigl minskat behovet av att köpa energi. Vi kan i dag producera mer elektricitet än vad som efterfrågas. Det är alltså ell ovanligt lämpligt tillfälle atl börja byta energisystem och målmedvetet gå in för Solsverige.

Men organisationen i landet pä energiområdet strävar kraftfullt mot Uransverige, mot alt göra oss allt mer beroende av kärnkraft också för sädana ändamål där energi av lägre kvalitet är lämpligare, t.ex. husuppvärmning.

Del finns nu elt starkt behov, både hos kraftindustri och hos politiker inom de andra partierna, av att lugna ned energidebatten. Man vill bagatellisera beslutens betydelse föratt ostört kunna gå vidare mot Uransverige. Man talar inom kraftindustrin om en acceptansgräns. Ett beslut i taget lirkar oss fram på den väg vi inte vill gä -och folk vänjer sig och resignerar. Elt beslut om pengar till Forsmark 3 är det enda kraftindustrin nu behöver för all fortsätta som man tänkt sig mol allt slörre kärnkraftsberoende. Därför går gränsen mellan Solsverige och Uransverige i dag vid Forsmark 3. Vi kommer aldrig att få ta ställning till hela frågan, sä länge del finns en opinion mot kärnkraften. Man aktar sig för atl beskriva vad man egentligen är pä färd mot. Man ser bara till att de nödvändiga besluten fattas successivt. Det har kallats för dragkedjeprincipen. Vi låses successivt vid ett syslem som vi aldrig har vall.

Det är nu nödvändigl att skapa nya organisationsformer för energiförsörjningen, om vi inte skall låsa oss helt för Uransverige. Institutionella och organisatoriska faktorer måste anpassas efter Solsverige. Taxor, finansieringsformer, tekniska bestämmelser, regler för inkoppling, statlig upphandling, bestämmelser för dislributionen etc. måste förändras. Del är alltså mer en fråga om organisation än om teknik.

Man talar om människors oro, och man har anslagit en milt överseende ton. Oron kommer atl försvinna när fakta uppdagas, säger man. Del är i själva verket tvärtom.

Riskerna med kärnkraften har underskattats. Ju mer vi lär oss om kärnkraften desto mindre vill vi ha den. Energikommissionen hann inte i lugn och ro smälta de nya rön som dess expertgrupp för säkerhet och miljö kom fram till.

Några exempel: Tungmeiallproblemen vid fullutvinning av skiffer, t. ex. i

Ranslad, är allvarligare än vid ett stort kolprogram i landei. Vi får alltså mer tungmetaller om vi bryter skiffern än om vi eldar med kol för fullt. Den informationen har inte, vad jag vet, kommit fram särskilt kraftfullt. Skifferresterna utgör förmodligen ett allvarligt slrålningsproblem för all framlid, ett problem som begränsar användningen av områden som man försökt återställa efter brytningen. Men allvariigast kanske: Sannolikheten för att en stor reaklorolycka skall inträffa kan inte meningsfullt beräknas, men professor Rasmussen bekräftade inför energikommissionen att del finns mellan 1 och 10 % risk atl en stor olycka inträffar, om man fortsätter med 1975 års energipolitiska beslut om kärnkraften i 15 år till. Man måste räkna med alt en tredjedel av sädana olyckor skulle innebära att tusentals kvadratkilometer beläggs med radioaktivt stoft som gör del nödvändigt atl övergeområdel.Avgiftning av området är inte praktiskt möjlig. Stora delar av vårt land kanske alltså måste utrymmas, om en sådan här olycka inlräf-för.

Avfallsfrågan är inte ens tekniskt löst. Kraflindustrin har också klart demonstrerat i sitt KBS-projekt alt man tänker övervältra kostnader, problem och risker pä kommande generationer. Innan ett slutförvar ens beräknas påbörjas har del förflutit minst 40 år, och då är alla vi antingen döda eller pensionerade.

Man försöker alltså undanröja människors oro - inte genom att ta bort det vi har all anledning atl vara oroliga för ulan genom atl snacka bort oss, få oss alt ge upp och sä småningom anpassa oss. Det har hänt förr all människor anpassat sig till ohyggligheter.

De som får klart för sig vad kärnkraft innebär vill inte ha kärnkraft, om de inte är bundna till kärnkraften för sin försörjning. Många fruktar atl vi inte klarar oss utan kärnkraft utan risk för sysselsättning, kaos i samhällel och energibrist. Det är nu klart visat genom statliga utredningar alt det inte finns skäl för en sådan fmktan ur energisynpunkt. Å andra sidan finns det krafter i vårt land som är mäktiga nog alt ställa till med kaos och arbetslöshet. Kommer de atl göra det om vi lyckas avskaffa kärnkraften, därför alt de inte får sin vilja fram?

Energikommissionen har klart visat atl man kan avveckla all kärnkraft till 1990 med fler människor sysselsatta inom energisektorn, med obetydligt mer olja och med något lägre ökning i standardhöjningen - observera lägre ökning i standardhöjningen, del är inle fråga om någon standardsänkning - än om man fortsätter bygga ut kärnkraft. Det finns alltså inga sakliga argument för kärnkraft. De förnybara energikällorna används och kan öka i användning redan i dag och kommer självfallet att bli allt bättre ju mer våra tekniker får i uppdrag att utveckla dem. Patenten ligger och väntar pä att sätta i gång ny produktion.

Vårt 70-procentiga oljeberoende vill vi alla avveckla. Ju dyrare och ju knappare oljan blir, desto fortare kommer de förnybara alternativen atl bli efterfrågade, om inle kraflindustrin lyckas i sin strävan att ersätta oljan med el.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk deball

Kärnkraften var ett stort misstag. Det gäller att inte binda mera resurser till den, och del gäller alt börja avvecklingen.

I detta anförande insiämde Sture Korpås (c).

ÅKE GILLSTRÖM (s);

Herr lalman! Häromdagen salt jag i allsköns ro och läste Fackläraren, Svenska facklärarförbundeis lidskrift. Jag fastnade för en artikel som skildrade den svenska skoldebatten frän engelsk horisont. I England införde man visseriigen grundskolan 1944, men den är ännu inle lill fullo genomförd och lycks inte bli del heller. Bara 80 % av eleverna går i grundskolan. 14 % går i de gamla läroverken, och 6 96 i de dyra privatskolorna.

Jag gjorde omedelbart två refiexioner medan jag läste. Det första som slog mig var hur oerhört lika grundskolan i England 1944 och SIA-skolan i Sverige 1978 mätte ha haft det. Med alla till buds slående medel har de besuttna lyckats fördröja utvecklingen i båda fallen. I England under snart 35 år, i Sverige förhoppningsvis inle längre än lill nästa val.

Den andra tanken var atl skoldebatten i England under alla dessa år gälll precis samma ämne som debatten i Sverige sedan valet 1976 - frågan om vi satsar för litel på begåvningarna. Tidningar som Veckans Affärer, Veckojournalen och Svenska Dagbladet antyder i den ena artikeln efter den andra att många svenskar är litet avundsjuka på Englands segregerade skolsystem.

Jag citerar ur Fackläraren;

"Vi var många som i vår enfald trodde atl Sverige hade passerat della utvecklingsstadium. Alt Sverige hade nätt politisk enighet åtminstone om utbildningsstrukturen inom del obligatoriska skolväsendel. All del var innehållet i utbildningen man ville diskulera och förändra och förhoppningsvis alltid skulle komma all göra eftersom samhället och därmed också skolan är föränderlig.

Vi var mänga som trodde att utbildningsklimatet i Sverige aldrig skulle bli så konservativt igen att man på allvar diskuterar atl återinföra privilegier som del har tagit så lång tid alt göra sig av med. Men det är märkligt hur snabbt del poliliska klimatet kan förändras."

Ja, det är i sanning märkligt. På en punkt har artikelförfattaren fel: den politiska enighet om utbildningsstrukturen som hon lalar om är inte fullständig. Moderata samlingspartiet har i den ena reformen efter den andra markerat sin högerprofil på ett väl påtagligt sätt. Därför värdet en stor olycka för det svenska samhället all skolminislerposten fick besättas av moderata samlingspartiet.

Även från utbildningssynpunkt ärdet intressant atl granska regeringsförklaringarna från 1976 och oktober 1978 och den folkpartisliska regeringens. Del är inte bara antalet ord som minskal - det har också innehållet när del gäller utbildningspolitiken. När trepariiregeringen tillträdde 1976 hette del:

"Reformpolitiken på skolans område förs vidare. Den skall syfta till en god

utbildning anpassad lill elevernas anlag och intressen. Små skolenheter och mindre klasser eftersträvas."

Innan denna regering avgick hann den lämna en regeringsförklaring, där det om utbildning stod följande;

"Som ett led i reformeringen av skolans inre arbete kommer elevernas och föräldrarnas medinfiylande i det lokala skolarbetet atl förstärkas. Förslag läggs fram om ny läroplan för grundskolan samt om reformering av betygssystemet i grundskolan och gymnasieskolan."

Under dessa två är har inget enda förslag framlagts, som skulle innebära mindre skolenheter och mindre klasser. len interpellationsdebati i våras sade dåvarande skolministern apropå mitt påpekande att inget gjorts på denna punkt:

"Skulle inte herr Gillsiröm kunna vänla med att bedöma vad denna regering har åstadkommit pä skolans område i förhållande lill regeringsförklaringen lill åtminstone nästa vår, så atl vi fär litet lid pä oss."

Nåväl, som lur var hann trepartiregeringen göra sin regeringsförklaring innan den gick, sä avsikten t. o. m. nästa vår hann avslöjas. Del borde ha stått något om förslag i denna fråga, men som jag nyss citerat gjorde det inte del. Jag har tidigare i debatt sagt all det kanske inle är bästa vägen all gå fram med hänsyn till atl kostnaderna för en verkningsfull sänkning av elevantalet i klasserna är myckel stora. SIA-modellen med fiexibla grupperingar bör ge ganska bra resultat utan större extra kostnader.

Den nya regeringsförklaringen säger kort och gott: "Arbetet fören bältre skola skall gå vidare." Den programförklaringen är heltäckande; säg det parti som inle kan ställa upp på detta!

Det skall dock bli iniressani atl se vad regeringen kommer med. Det kanske kan finnas anledning för Birgit Rodhe alt läsa interpellationsdebatten från den 16 maj i år. Jag skall inte trötta kammaren med atl räkna upp de insatser som vi skulle ha haft alt räkna med, om regeringen Fälldin suttit kvar. Men alla dessa insatser kan gladeligen inordnas under rubriken "Arbele för en bättre skola" - i varje fall så länge de inte innebär nivågruppering och vidgad satsning på de s. k. begåvningarna, vilket tycktes ha högsta prioritet hos den avgående ministären.

När del gäller nivågruppering lycks man t. o. m. ha lyckais med att få in den i nya skolförordningen. På annat säll går det näppeligen alt tolka 5 kap. 14 §;

"Elever på samma färdighets- och prestationsnivå får för viss färdighetsträning sammanföras i en grupp enligt föreskrifter som regeringen meddelar särskilt."

Pä den punkten börden nya regeringen göra alll för atl undvika denna form av social skiktning av elever.

Pä en punkt har den nya regeringen uttryckt sig ganska klart, och del gäller forsknings- och utvecklingsarbetet. Det utgör gmnden för atl skapa en bättre skola. Där står:

"Elt ökat slöd bör ges till forskning och utveckling. Det har stor belydelse för framåtskridandet och för vitaliteten i samhället."

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Jag hoppas att del inte bara är teknisk forskning som avses. Men man får sina misstankar, när man hör propåer om nedskurna anslag lill det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet. I årets budget har skett en nedskärning med ca 10 %, och den trenden lär fortsätta för nästa år. Forskarna börjar kalla budgetposten "avvecklingsanslag". SÖ:s planeringsråd har t. o. m, efter informaiion om det sannolika budgetutfallet i skrivelse framfört sin oro över möjlighelerna all vidmakthålla en pedagogisk forsknings- och utvecklingsverksamhet lill stöd för skolutvecklingen i landet. De tre professorerna skriver:

"Oavsett vilket det slutliga utfallet blir måsle de uppgifter vi erhållit tydas så atl SÖ:s reservationsanslag för pedagogiskt utvecklingsarbete kommer alt reduceras inte bara i fasi penningvärde utan också i nominellt belopp. Detta är anmärkningsvärt i ett läge när medverkan av alla goda krafter torde behövas för all lösa skolans problem."

Del är troligt atl ca 10 % av institutionernas forskare måste sägas upp, vilket rimmar illa med regeringsförklaringens ord om att elt ökat stöd bör ges lill forskningen. Avses därmed också den pedagogiska forskningen?

Birgit Rodhe har själv tillhört pedagogiska nämnden på den liden dä anslagen årligen höjdes, mellan 1971 och 1975. Med del inlresse hon dä visade för denna vikliga del av utbildningen i landet borde det inte vara svårt atl justera forsknings- och ulvecklingsanslaget uppäl.

Det var intressant att ta del av del inlägg i debatlen som förra skolministern Britt Mogård gjorde i går. Det gick hell i linje med hur jag i del här inlägget karakteriserat utbildningspolitiken under trepartiregeringen. Det var ell försvar för utbildningen av barn lill människor som har del gott ställt i värt samhälle, Inle ett ord om elever med skolsvårigheter. Läroplansförslaget kritiserades bl, a, för atl valfriheten inte anses bli tillräckligt stor. Det kallas "diffust jämlikhetstänkande och oförståelse för andra än teoretiskt lagda". Det är inte omtanken om dessa som driver fram dessa dunkla argument, utan det aren vilja att ge möjlighet att differentiera grundskolan - att sålla agnarna från vetet. Det är den gamla vanliga högerpolitiken, nu inlindad i något slags omtanke om de svaga.

Vad värre är: Förra skolministern har i läroplansförslaget inle upptäckt SÖ:s synpunkter på basfärdigheter. Det är bara del, alt basfärdigheter inte enbart gäller atl kunna läsa, skriva och räkna, som högerpolitiker menar, utan del gäller en träning av långt bredare omfattning för atl över huvud taget bli en god medborgare i ett alltmer komplicerat samhälle. Men den senare delen tränar naturligtvis elever med goda och ekonomiskt säkra hemförhållanden redan i hemmiljö, så varför bekymra sig om atl de andra för något merän läsa, skriva och räkna?

I vanlig ordning talas om fiexibla elevgrupperingar, och för den oinvigde låter del bra. Men nämner man det vid dess rätta namn-nivågruppering-så förslår var och en alt Britt Mogård är rädd för att den möjligheten sjabblas bort. De studiebegåvade får också några ord med; "De med goda förutsättningar för sludier fär inle tillåtas all lata sig genom skolan,"

Det finns inget belägg för atl del är så. Snarare visar den inlernationella

jämförelsen mellan ett 20-tal länder alt Sverige hävdar sig mycket fint även mol länder som enbart satsar på de s. k, begåvningarna. Atl Britt Mogård åter slår ett slag för betygen i grundskolan är väl naturligt. På den punkten hoppas jag efterträdaren lyssnar mer på folkpartiets ungdomsförbunds synpunkter, framförda i senasle numret av Vuxenskolans Impuls.

Men allra intressantast är Britt Mogårds upplysning alt del skulle finnas en proposition färdig om de s. k. skolnämnderna. Jag har kontrollerat uppgiften och fått upplysningen alt någon sådan proposition inle finns att lägga fram -om nu den nya skolministern skulle frestas. Hur skulle del vara möjligl för övrigt att ha lämnat denna i oklober, när förhandlingar med personalorganisationerna ännu inte hade förts då trepartiregeringen lämnade in?

Jag skall inte kommentera hennes synpunkter på de privala skolorna -högerns infiytande pä dessa måste väl vara över för gott nu. Alt hon avslutningsvis tar ät sig äran av reformer på skolledarområdet, vilka beställts av riksdagen redan i SIA-besluten under socialdemokralisk regering, är väl bara ett uttryck för all det är svårl finna någon del i utbildningspolitiken under Britt Mogårds lid som hon kan ha egen ära av. Del är en lid som vi med det snaraste glömmer för atl jobba vidare för en bättre utbildning.

Låt mig slutligen återgå till vad jag inledningsvis sade. T. o. m. i England tycker man atl de två senasle åren betytt konservaliv skolpolitik i Sverige. Nu gäller del för folkpartiet alt visa om den trenden skall fortsätta. I utbildningc-frågor har socialdemokratin och folkpartiet ställ varandra ganska nära. För inget av partierna har valet mellan ökad satsning på begåvningar eller elever med skolsvårigheter varit särskilt svårt. När nu folkpartiet har kommit frän den black om foten som de högerorienterade krafterna i regeringen Fälldin utgjorde, är del dags alt vrida ulbildningspolitiken rätt igen.

Herr talman! Nu väntar vi atl SIA-skolan kommer med snabbhet efter en ack så knagglig början.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

BO TURESSON (m):

Herr talman! I går kväll hann jag lyvärt inle fullfölja mitt anförande inom den utmätta tidsramen. För alt få tillfälle alt till kammarens protokoll inläsa yueriigare några trafikpolitiska tankar har jag nu begärt ordet.

Det bör enligt min mening allvariigl övervägas om inte ett flertal statliga irafikorgan kan slås samman lill ett för all öka möjligheterna lill en helhetssyn. En väsentlig uppgift för elt sådanl organ bör vara all följa utvecklings- och forskningsarbetet på irafikförsörjningsområdet.

Under en följd av år har de anslag som kunnat utverkas till vägbyggande och vägunderhåll varil otillräckliga. Vad vägbyggandet beträffar har emellertid de extra anslagen av beredskapskaraktär varit av betydande storlek -under de senaste två åren större.än de ordinarie anslagen i vägverkets budget. Med hänsyn til! vägverkets planeringsmöjligheter är det emellertid önskvärt och motiverat att föra över en del av beredskapsmedlen - förslagsvis 200 ä 300 milj. kr. - från beredskapsstal till vägverkels byggnadsanslag. Dessa medels användning bör geografiskt bestämmas med hänsyn till arbetsmarknadslägel.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Av stor belydelse för den svenska anläggningsinduslrins möjligheter atl fö enlreprenadarbeten i andra länder är omfattningen av dess väg- och brobyggnadsverksamhet i hemlandet. Tyvärr har denna minskat avsevärt under en lång följd av år. I slällel har vägverkets egenregiarbeten ökal i oroande grad. Denna tendens måste brytas, om den vikliga del av de svenska exportnäringarna som byggnads- och anläggningsverksamheien utgör skall kunna fortleva och vidareutvecklas. Elt steg har tagits i den riktningen.

Av vad jag här har sagt - i går och i dag - torde framgå atl på trafikpolitikens och angränsande områden finns många för allmänheten angelägna och för samhällets makthavare svårbemästrade problem all lösa. Regeringens förslag lill lösningar av dessa kommer atl följas med stor uppmärksamhet av oppositionen i denna riksdag.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Den allmänpolitiska debatlen är som en diversehandel eller auklionskammare. Utbudet blandas. Kundernas behov och intressen växlar från än det ena än det andra.

Min avsikt varatl i debatten lyfta fram några frågor som berör milt utskotts, kulturutskollets, verksamhetsområde, men som debatten utvecklats finner jag det nödvändigl att la tillfället i akt för att föra fram några av de akuta problem som specielll berör befolkningen i milt hemlän.

Alt döma av Nils G. Åslings inlägg i dagens debatt är det troligt alt han skulle beteckna mitt inlägg som bypolitiski, men jag tror att vi politiker måste ta allvarligt på de problem som rör de människor vi representerar.

Problemen vad gäller sysselsättning och näringsliv hopar sig. Medan den borgerliga regeringen, både den gamla och den nya, lalar om alt den är pä väg all lösa näringslivels problem, så drabbas alll fler människor av arbelslöshel. Medan Gösta Bohman, Thorbjörn Fälldin och Ola Ullsten i olika tonarter sjunger på temat Vi klarade krisen, nås allt fler arbetare och tjänstemän av bud om förestående inskränkningar, friställningar och avskedanden. Människorna i Västerbotten kan inle i de borgeriiga partiernas beskrivningar känna igen sin egen vardag.

Jag måste här fö säga atl oron inför framtiden är stor i milt län. En lidigare gynnsam regional ulveckling har vänt och är på väg mol en avveckling. De svåra problem som redan för några år sedan drabbade Norrbotten lycks med en obetvinglig kraft nu tränga in över Västerbotten.

1 den allmänpolitiska debauen för ett år sedan nödgades jag konstalera att samtidigt som den statliga regionalpolitiken föriorat sin kraft hade de borgeriiga riksdagsledamöterna från länet föriorat sin talförmåga. Deras krav hade tystnat. Den borgerligt dominerade länspressen underlät atl kritiskt granska den borgerliga politiken. Detta omdöme gäller också i dag.

Rune Ångström deltog i debatten i går. Jag väntade mig alt han då skulle ha något att säga. För ett år sedan öppnade han ett åtgärdspakel inför massmedias beundrande blickar. Såvitt jag vet har detta ännu inle gett Västerbotten ett enda nytt jobb.

I gårdagens debatt hade Rune Ångström ingenting alt säga om åtgärder i

vårt krisdrabbade län. I stället valde han att hålla en provpredikan för att bevisa sin sakkunskap i idrottsfrågor. Parentetiskt villjag säga alt idrottsrörelsen hade varil mer betjänt av ett bifall lill det socialdemokratiska kravei på ökade resurser till rörelsen. Den besitter nödig sakkunskap, men den är faktiskt i behov av ökade ekonomiska resurser.

Jag tvingas således än en gång konstatera atl de borgerliga kollegerna inte ställer några krav på den borgerliga regeringen när det gäller åtgärder i vårt län.

Om två månader stängs fabriksportarna vid Algots anläggningar i Skellefteå och Lycksele. De stora ansträngningar som de anställda har gjort föratt få fortsätta med en alternativ produktion har inte rönt något slöd från ägarnas, dvs. Statsföretags, sida. Inte heller regeringen har velat ge de anslällda sitt stöd. Trots upprepade vädjanden lill förre industriministern Åsling har ingen förlängd nådatid erbjudils. Det socialdemokratiska kravei på att inga avskedanden skall fä ske har avvisats av en enig borgerlighet här i riksdagen. Dessa borgeriiga politiker har inte vare sig i riksdagen eller i andra sammanhang visat några ansträngningar för alt hitta alternaliv produktion.

Fär jag framföra ännu en vädjan - nu lill den nye industriministern. Ge de anslällda vid Algots en chans lill! Låt oss åtminstone få en förlängd lid för alt kunna flnna en alternativ produktion och kanske en annan företagskonslmk-lion! De tvä månaderna fram till årsskiftet är på lok för kort tid.

Jag har här i min hand en broschyr som de Algotsanställda har utformat. Den skildrar hur del känns, hur man upplever det atl bli friställd. Broschyren har rubriken "Din tur nästa gäng".

Om den nye industriministern i den provisoriska regeringen hade varit här, skulle jag ha bett all fö överiämna den broschyren lill honom.

En annan fråga som har fått människorna att ifrågasätta regeringens vilja är behandlingen av det s. k. Vindelälvspaketei, Det åtgärdsprogrammei har nu bollals i regeringen i tvä år. En rad statsråd i den numera spruckna regeringen gjorde uttalanden och utfästelser, men ingenting hände. Det påstods all en proposition var färdigskriven redan i våras, Jan-Ivan Nilsson, som länsrepre-sentanl för centern i arbetsmarknadsutskottet, lovade alt propositionen skulle komma under hösten. Nu faller redan snö över Vindelådalen, Ingen proposilion har kommii. Den finns inle med på förteckningen över utlovade propositioner. Den fråga om åtgärder i Vindelådalen som jag ställde här i kammaren för en månad sedan är obesvarad. Jag väntar pä svar och undrar: Vad väntar regeringen på?

Jag har här kort berört ett par konkreta och akuta sysselsättningsfrågor. Frågor av mera övergripande näringspolitisk karaklär i Norriandslänen gäller malmen och skogen. Här krävs del nu skyndsamma aktiva insatser för att trygga för vårt näringsliv väsentliga råvambehov och slå vakt om sysselsält-ningsiillfällen.

De regionalpolitiska instmmenten måste återigen sättas i funktion. Den borgeriiga regeringen har successivt strött ut stödinsatserna över hela landei, och prioriteringen av stödområdet harblivit allt svagare. Den senasle insatsen

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

i del avseendet var avskaffandet av arbetsgivaravgiften. Tidigare hävdade de borgeriiga partierna att det inre stödområdet behövde prioriteras genom en lägre arbetsgivaravgift än övriga landet. När man nu skryter med att ha sänkt arbetsgivaravgift glömmer man medvetet att tala om att man samlidigt har suddat ul prioriteringen av del inre stödområdet också i detta avseende.

Avslutningsvis: Vi behöver nu snabbt en ny aktivare näringspolitik och en pånyltfödd regionalpolitik.

detta anförande instämde Hagar Normark (s).

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr lalman! Social nedrustning är ett uttryck som användes fiiligl av socialdemokraterna under den förra valrörelsen, under den här ivåårsperioden och även här i denna allmänpolitiska debatt. Del går dock inle nu längre att med trovärdighet hävda att en social nedrustning skulle ha skett. De tvä gångna åren visar att vi i regeringsställning har gjort betydande insatser pä angelägna områden. Tryggheten för alla generationer och grupper har stått i centrum för den politik som vi har fört. Det har varil och kommer alt vara den viktigaste grundstenen i cenierns socialpolitik. Del innebär att vi arbetar för atl skapa ett samhälle där alla kan känna en grundläggande känslomässig trygghet, där gemenskap, personligt engagemang och ansvarslagande stimuleras och där alla är garanterade en ekonomisk gmndlrygghel. Livsmiljön måste anpassas efter människors förutsättningar och grundläggande behov.

Under alltför många är har en bristfällig samhällsplanering fölt framkalla och förstärka sociala problem. En bristande förmåga atl betrakta människans siluation i en helhetssyn och i stället sätta ekonomiska och tekniska mål först har bidragit lill detta.

Under 1960-talei byggdes alltså det koncentrationssamhälle vars utslag-ningsmekanismer vi i dag får ta konsekvenserna av. Det var socialdemokraterna som svarade för atl del samhällel byggdes, men det skedde hand i hand med storkapitalets inlresse, under livligt påhejande av moderaler och folkpartister. Dä - liksom nu - var del centern som varnade för konsekvenserna. Då - liksom nu - var det centern som förde debatlen om vilket samhälle vi vill ha i framtiden atl leva i för oss, för våra barn och för de kommande generationerna.

Att döma av de uttalanden Olof Palme gjorde under den socialpolitiska debatten på den socialdemokratiska kongressen, och också här i den allmänpolitiska debatten, har han emellertid börjat inse att det samhälle han varit med om att bygga har stora brister. Jag citerar Olof Palme från socialdemokratiska kongressen (enligt en tidningsuppgift):

"I våra enorma ansträngningar atl bygga landet, utveckla välfärden, och värna om den sociala tryggheten kanske vi försummade en del. Sä blev en del bostadsmiljöer sämre än vi avsåg, så uteblev en del nödvändiga krafttag mol bostadssegregationen, så fick några flyttlass i onödan rulla södemt och några familjer fick börja om som främlingar i en ny miljö."

Jag tänker inte motsäga Olof Palme i hans beskrivning. Jag tänker bara tillägga att det var inte fråga om några fiyttlass i onödan, några människor som blev främlingar. Det var hundratals, tusentals människor som utan att själva nämnvärt kunna påverka sin situation tvingades till uppbrott.

Trots atl ell ökat ekonomiski välsiånd byggdes upp har den del av den sociala välfärden som ligger i den känslomässiga iryggheten, livskvaliteten, minskat för många människor.

Man klarar inte av att ta ansvar för och visa solidaritel med medmänniskor. Ett sådant samhälle leder till fler utslagna, nya sociala problem och flykt in i missbruk av olika slag.

I dag märker vi atl vad människor söker efter, det är inte enbart materiella ting. Vi måste bygga ett samhälle med god livskvalitet där sociala aspekter redan från början har sin givna plats i samhällets planering. Då först kan vi förebygga de sociala problemen. I dag måste vi ägna oss ät att avhjälpa brister som skapats genorri felgrepp i 1960-talets planering.

Socialpolitik är inget avgränsat område. Tvärtom - de socialpolitiska frågorna är i högsta grad heltäckande och rör i själva verket människans hela livssituation. Därför är det viktigt atl sälla in frågorna i sitt sammanhang och betona helheten, samtidigt som de särskilda frågorna var för sig kräver största uppmärksamhel. Jag skall här kortfattat la upp tre av dessa områden -familjepoliliken, missbruksproblemen och äldrefrägorna.

När vi väljer handlingslinje inom familjepolitiken måste vårt mål vara atl samhällsstödet skall byggas ul utifrån barnens situation och behov. Vi måste välja vägar som ger möjlighet till ökad kontakt mellan barn och föräldrar. Ökad kontakt mellan generationerna, ökad gemenskap och trygghet och ökad jämställdhet.

De vägar vi har valt för oss i den riktningen. Föräldraförsäkringen har byggts ut med två månader. Ledighetslagen har beslutats. Nästa steg måste nu vara att fortsätta utbyggnaden av vårdnadsbidraget så som var planerat -en utbyggnad enligt nionde månadens konsimktion, dvs. med samma belopp oavsell inkomst. Därmed ger vi möjligheter lill kompensation för dem som minskar sin arbetsinsats från åtta till sex timmar per dag.

Samtidigt måsle fullföljandet av barnomsorgens utbyggnad fortsätta liksom de inledda förberedelserna fören fortsatt utbyggnad av barnomsorgen under perioden 198I-I986.

Jag hade inle lillfälle atl gå in i debatten i dag, men Mats Hellström gjorde några påhopp mot mig och ville påstå att vi inle haft några kontakter med Kommunförbundet om barnomsorgens utbyggnad.

Jag tolkar Mats Hellströms påhopp som en stor besvikelse från hans sida över atl barnomsorgsulbyggnaden blev annan än vad han hade räknat med. Nu saknar han argument och gör då sådana påhopp.

Jag kan bara tala om all vi har haft regelbundna överiäggningar med Kommunförbundet om den situation vi har när det gäller utvecklingen av barnomsorgsulbyggnaden, liksom om den utbyggnad som skall ske efter 1981. För femårsperioden har kommunerna sedan sammanlagt planerat för daghem och familjedaghem med drygt 120 000 platser.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

6 Riksdagens proiokoll 1978/79:23-24

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Olof Palme talade i går om en svångremspoliiik som drabbal barnfamiljerna. Det är inle rikligt sant. Den tidigare trepartiregeringen har lagl fram förslag lill förbättringar för barnfamiljerna - förslag som skall ge föräldrarna ökad valfrihet och barnen möjlighel lill goda uppväxlvillkor.

Barnbidraget har höjts vid två tillfällen, från 1 800 kr. per år lill 2 260 kr. Det skulle bli en höjning nästa år, och det är bra alt den nya regeringen fullföljer vad som var planerat och kommer med förslag om delta. I oklober 1976 var barnbidraget 17,3 96 av basbeloppet. I dag utgör barnbidraget 17,9 96 av basbeloppet.

Jag kan också nämna atl samhällets totala utgifter för familjer och barn, dvs. såväl direkta ekonomiska insaisersomserviceinsaiser, från 1976 lill 1978 ökat från 13 430 milj. kr. till 16 900 milj. kr., dvs. med 3 470 milj. kr. I procent räknat har del ekonomiska stödet och servicen till barnfamiljerna ökal med 25,8 %.

Ser man på det direkta ekonomiska stödet - barnbidrag, bostadstillägg, barnpensioner, bidragsförskott, föräldrapenning - finner man all det från 1976 lill 1978 ökat med 26,2 96.

Goda uppväxtmiljöer för barnen skapar grunden till den trygghet som aren vikiig komponent för atl man i ungdomsåren skall undgå att dras in i problem med missbruk av olika slag. Tillgäng till meningsfullt arbete är en annan sådan mycket vikiig komponent.

Alkoholmissbruket är vårt lands största sociala och socialmedicinska fråga. Ett annat stort problem, om än inte lika omfattande, är narkotikamissbruket.

Inom loppet av elt år fick riksdagen ta ställning till två stora program med åtgärder mot missbmksproblemen i samhällel. Socialstyrelsen och socialdepartementet har nu övertagit ansvaret för samhällets alkoholpolitik och inie bara för vårdfrägorna. Jag betraktar alkoholnämnden - knuten lill socialstyrelsen -som en myckel vikiig funktion i del alkoholpoliiiska arbetet,därför atl i nämnden finns hela Folkrörelsesverige representerat.

Detta är en milstolpe i svensk alkoholpolitik. Genom folkrörelsernas representation är vi alla engagerade, och jag förutsätter an alla tar sin uppgift på allvar.

Kampen mot narkotikan måsle föras på bred front. Det är nödvändigl alt de åtgärder som beslutals och igångsatts inom det narkotikapolitiska programmet följs upp av kommuner och landsting till verkningsfulla insatser. Inledningen har därmed gjorts till en narkotikapolitik, vars syfte är atl eliminera del missbruk som ödelägger många människors liv, leder till brottslighet och rycker undan möjligheterna lill en meningsfull tillvaro för många människor. Del är också nödvändigt all den nya regeringen fullföljer de satsningar som var planerade när det gäller både narkoiikaområdei och alkoholpolitikens område.

Elt annat viktigt område är omsorgerna om de äldre.

Samiidigi som anlalel pensionärer ökar inträder också en förskjutning mol högre åldrar. Vid sekelskiftet kommer det att finnas ca 150 000 fler personer som är 80 år och äldre än vad fallet var 1975.

Klart är atl vi har noggranna prioriteringar alt göra när vi skall la ställning lill hur vi skall kunna ge våra äldre god och riklig omvårdnad i en situation med en ökande andel äldre i befolkningen. Vi måsle därför skjuta planeringen av omsorgerna om pensionärerna i förgrunden. Vi kommer annars alt möta yllerst stora svårigheter au genomföra de åtgärder som krävs för att ge ett ökande antal äldre goda och rättvisa villkor.

I valrörelsen 1976 gick socialdemokraterna ut och förespeglade pensionärerna alt deras trygghet skulle stå på spel om, som det helte, borgarna kom till makten. Vad har hänt med pensionerna sedan dess? Det ekonomiska stödel till pensionärerna har ökat. Pensionerna har höjts i takt med prisutvecklingen, och pensionstillskotten har inneburit standardhöjningar. Under tiden oktober 1976-okiober 1978 har en ensam pensionär, som har fullt pensionstillskott, fått sin pension höjd med 3 648 kr. per år och två makar, som har fullt pensionstillskott, har fölt en höjning med 6 526 kr. Ökad satsning har skett på hemsjukvården, ökade bidrag har getts till pensionärernas organisationer. Också här har talet om social nedrustning kommit på skam.

Jag sade tidigare att socialpolitiken inte är ett begränsat område utan innebären heltäckande arbete som innefattar människans hela livssituation. Det är elt område som kräver stora resurser, såväl för att garantera redan gjorda åtaganden som för atl skapa nya reformer. Då är det särskilt viktigt all de prioriteringar som görs i första hand kommer de sämst ställda lill godo.

Vi har atl prioritera insatser som fyller behoven för de svaga grupperna i vårt samhälle. Denna .sociala gmndsyn, parad med viljan att utveckla samhällel efter en helhetssyn på människan, utgör grunden för vårt fortsatta samhällsbyggande, präglat av god livskvalitet och gemenskap.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

MAJ PEHRSSON (c):

Herr talman! Jag vill tala litet grand om trafiksäkerheten. Jag vill anföra en del synpunkter pä sambandet mellan trafiksäkerhet, alkohol och läkemedel.

Trafikolyckorna tillfogar både den enskilde och samhällel slora skador, och alla är överens om all åtgärder måsle vidlas för atl minska olyckorna. Jag vill peka på ett par saker.

Många olyckor på vägarna beror på att förarna använt alkohol eller medicin eller kanske bådadera. Det är dessa problem som jag vill tala om i deua anförande. Många forskare har visat på sambandet mellan alkoholföriäring och irafikolyckor - risken för en alkoholpåverkad förare all räka ul för skada eller olycksfall är betydligt slörre än för en opåverkad. Enligl statens rätiskemiska laboratorium hade de som var inblandade i 15-20 % av alla misstänkta trafikonykierhetsfall förtärt någon form av medicin.

Allt del här har medfört att ett flertal länder sankt gränsvärdet för blodalkoholhall för alt på det sättet öka säkerheten i trafiken. Trafiken har också blivit säkrare - fast nog kan man fundera över hur det står till i vårt land. Polisen har ju vid de senasle irafikkontrollerna upptäckt mänga som kört med alkohol i kroppen. Här kan man verkligen fråga hur det står till med

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

laglydigheten. Eller är det måhända så atl den informaiion som sysiembo-lagei ger, om hur mycket man kan dricka och sedan köra bil, har lett lill ett sådant här skrämmande resultat?

Här behövs verkligen upplysning och information om kroppens förmåga atl förbränna alkohol och om hur lång tid kroppen behöver för alt bli fri från alkohol. Det finns forskare som har konstaterat hög alkoholhall i blodet på försökspersoner trots att vederbörande känt sig helt nyktra och trott sig kompetenta att köra bil.

En annan trafikfara utgörs av läkemedel. Vissa läkemedel har för trafiksäkerheten myckel negativa verkningar. Ett stort problem är alt alkohol ofta förstärker effekten i samband med ett trafikfarligt läkemedel. Här måste det enligt min mening lill en omfattande upplysning om riskerna, för del allvarliga i del här sammanhanget är alt personerna i fråga är hell okunniga om farorna. Del behövs klara anvisningar lill läkarna om informationsplikt vid förskrivning av läkemedel som klassificeras som trafikfarliga.

En färsk undersökning visar atl nästan var fjärde förare som misstänks för irafiknyklerhetsbrott har intagit något läkemedel. 75 96 av dessa förareläkemedelskonsumenter intog enligt samma utredning läkemedel som klassificeras som trafikfariiga.

Den här frågan har vid ett fiertal tillfällen varit uppe i riksdagen och även behandlats i Nordiska rådet. År 1974 antog Nordiska rådet en rekommendation enligt vilken frågan om en märkning av läkemedel snarast möjligl borde utredas och ett förslag utarbetas till gemensamma märkningsbestämmelser för läkemedel som nedsätter förmågan atl uppträda som trafikant.

En expertgrupp från nordiska läkemedelsnämnden har framlagt ett förslag i betänkandet NU A 1977:11, Läkemedel och trafik. Låt mig mycket kortfattat redovisa utredningens slutsatser och förslag.

Man föreslår ökad forskning på området och ökad informationsplikt för läkarna. Man föreslår en gruppering av läkemedel med hänsyn till deras trafikfara. Man konstaterar att vissa läkemedel har sådana egenskaper att de förstärker alkoholens inverkan. Man föreslår att de för trafiken farligaste läkemedlen märks av producenten, och märkningen föreslås ske i form av en triangel med röd kant. Man föreslår också atl det under den nordiska läkemedelsnämnden tillsätts ett speciellt utskott, som för lill uppgift atl följa dessa frågor.

I läkemedelsnämndens promemoria ställs krav på ökade kunskaper inom området. Kunskaperna är avsedda atl ligga lill grund för bedömning av ett läkemedels trafikfariighel. Emellertid är det betydelsefullt all kunskaperna om den fara för trafiksäkerheten som påverkan av vissa läkemedel kan medföra blir spridd till berörda grupper, i första hand till läkare, sjuksköterskor och personal vid apoteken. Skärpt uppmärksamhet ät läkemedlens trafikfariighel bör ägnas vid utbildningen av de nämnda kategorierna.

Herr talman! Vad jag här vill ha framfört är följande. Trafiksäkerheten måste förbättras. Det kan ske genom sänkt promillehall. Det kan ske genom ett snabbi beslut i enlighet med de förslag som jag här skisserat. Del behövs strängare krav på läkarinformation vid förskrivning av vissa läkemedel. Del

behövs också bred information, exempelvis genom TV och radio, till allmänhelen. Det gäller här att rädda människoliv och effektivt minska trafikskadorna.

BERTIL JOHANSSON (c):

Herr talman! Det är något som inte stämmer i socialdemokraternas argumentering. Man är inle sen från det hållet atl tala om de fattiga folkens rättmätiga krav på en bättre levnadsstandard. OlofPalme bmkar- när han är ute i världen - tala om nödvändigheten av en ny ekonomisk världsordning. De rika länderna måsle dela med sig - de för inle suga ut naturtillgångarna på u-ländernas bekostnad. De rika länderna måsle hålla igen på sin standardhöjning.

Om del f ö. inle är myckel av Olof Palmes poliliska budskap som jag är överens med honom om, så ger jag honom alldeles rätt i denna del. Vi måste mera jämnt fördela denna värids tillgångar.

Men så händer det ju att herr Palme m. fl. socialdemokrater också ägnar sig åt svensk inrikespolitik. Del är då del går galet med logiken. Ja, inte lillhör Sverige då de rika länderna. Vi har ju blivit så fatliga under den borgerliga regeringens tid, dundras det från socialdemokratiska talarstolar. Här förs en svångremspoliiik, vilket innebär att här tas från de fatliga och ges till de rika. Del är nästan så man vill tro alt den socialdemokratiska ledningen snart vill jämföra detta land med de mest fattiga ute i väriden. Det är då logiken kommer på skam. All komma ål poliliska motståndare är fullt legitimt, men alt göra del på ett så ohederligt sätt är skrämmande.

Här har Sverige, liksom en stor del av den övriga väriden, drabbats av en svår lågkonjunktur. Atl della för ekonomiska konsekvenser för svenska medborgare är helt naluriigl. Men socialdemokraterna vägrar helt enkelt att se till grundorsakerna lill alt vi haft det så besväriigt några år. Alt man tog del alltför lättsinnigt med den ekonomiska politiken när man själv hade regeringsmaklen nämns inle mycket av - ett litet erkännande i den riktningen kom för all del under gårdagens debatt. Det vore hederiigt och logiskt med anledning av vad man från socialdemokratiskt håll i vissa sammanhang säger till u-länderna, atl man erkände atl vi i vårt land inte kan leva oberoende av vad som händer i vår omvärld. Har vi rätt atl ständigt höja vår levnadsstandard, har vi rätt atl roffa åt oss utan alt la hänsyn till andra?

Den materiella tillväxten tycks vara det enda som tilltalar ledande socialdemokraler i dag. Aldrig tidigare harjag hört så mycket talas om behov av ökad standard och tillväxt som efter 1976 års val. Del är ett resonemang som har mycket litet alt göra med talet om en ny ekonomisk väridsordning. Man lalar på elt språk till de fatliga folken och på ell annat för hemmabruk. All det är säljbart tycks vara det enda saliggörande.

Med del sagda villjag inle påslå annat än atl vi skall driva en ekonomisk politik som ger trygghet för alla medborgare i vårt land. Men vi får aldrig i Sverige driva en så lättsinnig ekonomisk politik som del delvis gjordes på 1960- och i början pä 1970-lalel. Den då sittande regeringen trodde sig kunna

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

avgöra tillväxttakten i landei på egen hand utan att la hänsyn lill omvärlden. Förre finansministern Sträng sade på den liden, då han själv stod för ruslhållet,atl vi inte skulle övergå till övermod och påvisade att ingen nation i längden kan leva över sina tillgångar. Men del var jusl vad vi gjorde. Läl mig ta några exempel.

Löneökningar på drygt 40 % på tvä är, starkt stigande löneskatter och den svenska kronans bindning lill D-marken drev upp den svenska kostnadsnivån så högt atl svenska varor blev för dyra både utomlands och hemma. Resullalet blev produktionsminskning och sysselsätlningsbekymmer.

Det är en utveckling som allra minst hjälper u-länderna.

Men jag kan utan överord påslå att regeringen Fälldin lyckades väl med den ekonomiska politiken. Man hann rälta till åtskilligt av den oreda som socialdemokraterna lämnade över. De icke socialistiska partierna enades om en kraftfull ekonomisk politik.

Allt talar för att den i långa stycken beska medicin som bjöds svenska folket, även kallad "svångremspoliiik", helt enkelt var nödvändig. Thorbjörn Fälldins regering fick ekonomin på fötter igen. Sverige är i dag ell land med växande export, fördubblad valutareserv och minskad inflation. För första gången sedan 1974 finns tecken på atl industriproduktionen åter ökar, och enligt konjunkturinstitutet kommer bmttonationalprodukten nästa år att öka med 4 96 mol 2 96 i år.

Har då svenska folket fått utstå sädana kval som socialdemokraterna påstår? Knappast. Atl återföra svenska folkel lill den verklighet som vi har råd med kan naturiigtvis vara besvärande men nödvändigt föratt vår framtid skall se mer ljus ul. Denna politik har också mottagits positivt bland de människor jag träffat.

Jag bara beklagar att trepartiregeringen utsattes för sådana påfrestningar att den upplöstes. Del var inte den här utgången vi önskade när de icke socialistiska partierna tog vid efter 1976 års val. Många känner naturiigtvis stor besvikelse över utgången. Mycket stora förväntningar ställdes på den regeringen.

Många förväntningar har också infriats. Jag har nämnt som exempel den ekonomiska politiken. Det finns fler områden där vi liksom har lagl ul rälsen i en annan färdriktning - mot ett bättre Sverige. Men, herr talman, det varju energifrågan som blev den stora stötestenen och som medverkade lill att regeringssamarbetet på den borgeriiga sidan sprack. Det förvånar mig atl de tre partierna moderaterna, folkpartiet och socialdemokraterna fortfarande är så okänsliga för kärnenergins risker. Men det var - del villjag gärna erkänna -välgörande att höra Gösta Bohman i går, då han oförbehållsamt erkände all han tagit alltför lätt på kärnkraftens risker tidigare, exempelvis i 1976 års valrörelse. Tyvärr hörde vi inte några sådana medgivanden från vare sig Ola Ullslen eller Olof Palme. Gösta Bohman drar dock inte några slutsatser av sin vunna övertygelse alt del finns slörre risker än han trodde lidigare. Slutsatsen skulle ju vara att han kunde gå med pä den överenskommelse som centern lanserade nu mot slutet.

Man kan fråga sig om det inle finns tekniker som är utsatta för något slags

teknisk berusning, som hindrar dem all tänka på annat än att få sin teknik att fungera oavsett vilka konsekvenser den för. Jag tror inle alt de här tre partierna har blivit så fängslade av kärnkraftstekniken - det vore mig fjärran att påslå något sådanl. Men är del prestige så är det lika illa.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet var ju i regeringsdeklarationen 1976 överens om följande:

"Kärnkraften ar förenad med stora problem och risker. Främst gäller del hanteringen av del använda bränslet och del högaktiva avfallet. Satsning på kärnkraft kan inte ske, om inle dessa risker bemästras på betryggande sätt."

Med den här gemensamma uppfattningen bland de tre regeringspartierna borde det inte ha varit svårt för moderater och folkpartister i regeringen att sätta ut det bortre parenteslecknet för denna energiform.

Man kan tumma på säkerheten i mycket annat här i livet, men det är ingen rekommendation, och när det gäller säkerheten omkring kärnenergin är det helt oförsvarligt.

Att den slutliga förvaringen av avfallet ligger så långt fram i liden som 30 är kan vi ju ta ganska lätt på, låter det från socialdemokratiskt håll. Det är ett farligt resonemang. Redan i dag förvaras det fariigt avfall i vatten under intensiv uppsikt. En del medelfariigt avfall som t. v. förvaras i betongkuber i väntan på bearbetning eller slutåtgärder har börjat spräcka sina emballage, vilket tydligen kom som en stor övertaskning för kärnkraflsexperterna.

Vi vet också alt i dagens läge är vårt elströmsbehov helt tillgodosett, med bred marginal, av de nuvarande sex aggregaten jämte bl. a. vattenkraften. Olja används inte i någon betydenhet f n. lill elströmsproduktion. Det är alltså misshushållning med pengar atl bygga de övriga tre reaktorer som det felaktiga riksdagsbeslutet 1975 avsäg. Des. k. alternativa energislagen måste också in i bilden. Det fanns en tid då man drev gäck med oss i centern för alt vi trodde alt dessa energiformer hade en framtid. Del gör man inle i dag - man har blivit överbevisad. Man rekommenderar - även från andra partier än centern - sol- och vjndkraft, biomassa och jordvärme, för att nämna några exempel.

Men var skall dessa energiformer komma in i energiförsörjningssyslemet när vi redan i dag har stort överskoll på t. ex. elenergi? Den förra regeringen fördubblade satsningen på energiforskning. Vidare satsade man medel för att forcera utbyggnaden av fjänvärme och mottryckskraft.

Till sist, herr lalman! Jag är nu litet ängslig över hur del skall bli i fortsättningen med denna inriktning av energipolitiken i den nya regeringen. Det har redan framförts från folkpartihåll all man skall gå fram med viss försiktighet när del gäller de alternativa energislagen. Men, det är klart, en viss konsekvens ärdet ju i en sådan politik. Man måsle någonstans göra av den myckna kärnenergin.

Min förhoppning är, trots betänkligheterna i energifrågan, all folkpartiregeringen skall föra en politik som är klart icke-socialistisk, där centerns ståndpunkter kommer atl beaktas.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr lalman! Många deltagare i den här debatten har tagit upp sysselsättningsproblemen i vårt land. Arbetslösheten är i vårt land låg i elt internationellt perspektiv. Men arbetslöshet skall naturligtvis aldrig accepteras som något naturligt, även om det i det moderna samhällets strukturomvandling under en del perioder ges en viss arbetslöshet.

Del är besvärande alt bli arbetslös vare sig man är äldre eller ung. De äldres problem vill man från samhällets sida ofta lösa med hänvisning till de omskolningskurser som blivit alltmer utbyggda under senare år. Kanske glöms de äldres arbetslöshetsproblem något bort i dagens situation, där allting tycks kretsa kring ungdomsarbetslösheten.

Det är alldeles självklart att om man är ung och söker arbete för första gången och inte kan bli anvisad ell arbete på grund av atl det inle finns något, så är risken stor atl man börjar sitt livsverk med en negaliv syn på samhället. Men det finns - här som överallt annars - en förklaring till att så många ungdomar är arbetslösa.

Tillkomsten av de s. k. trygghetslagarna har när det gäller ungdomar som söker arbete för första gången fått en effekt motsatt den avsedda. De hårda bindningar som görs mellan arbetstagare och arbetsgivare medför atl många drar sig för alt anställa ungdomar. Dessa bindningar är definitivt inle till fördel för de unga arbetslösa. Av den anledningen är del nog dags atl se över trygghetslagarna, vilket ju också har framförts av den som utformade dessa lagar, nämligen Valter Åman. Denna översyn bör skyndsamt genomföras, och jag hoppas på ett snabbt ingripande frän arbetsmarknadsdepartementet.

Men en lika vikiig faktor i sammanhanget är arbetssökandes och arbetsförmedlingars syn på de arbeten som är lediga. Under hösten har vid olika tillfällen i massmedia redovisats hur omöjligt det har varit atl fö arbetskraft lill vissa arbeten. När arbetsförmedlare framträder i TV och klart uttalar atl arbetet med att skörda grönsaker och fmkt är för tungt och för smutsigt för ungdomar som är arbetslösa, då har den här frågan gått snett.

Om Sveriges riksdag är helt okunnig om detta, så har svenska folkel i allmänhet en helt annan syn på dessa problem, och jag vill därför framföra de åsikter som kanske mera kommer till uttryck ute i vårt land. Del kan inle vara fel alt arbetslösa ungdomar för ta ett tillfälligt jobb under några månader. Även om det är inom ett arbetsområde som man inte har tänkt sig fortsätta med i framtiden, så är del i alla fall en arbetslivserfarenhet som ingen kan ta ifrån någon. Med undanlag för dem som t. ex. har ett fysiskt handikapp borde del inte vara tillåtet att tacka nej till ett tillfälligt arbete.

Del har också sagts mig atl i en del fall lackar man nej till erbjudande om arbele därför all samhällets stöd till arbetslös ungdom är så pass generöst att del kanske handlar om bara två eller tre kronor i timmen i skillnad mellan alt arbeta eller alt vara arbetslös. Det är i så fall hög tid för arbetsmarknadsdepartementet alt se över gällande bestämmelser. Fortsätter vi så här, så är det vi politiker som bär ansvaret för att vi fördärvar den unga generationen. Jag kan i vart fall inte medverka till detta utan atl protestera.

Herr talman! Jag har med det anförda velat framföra några synpunkter som inie tidigare kommit till uuryck under denna debatt.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! En av de frågor som ägnats myckel lilen uppmärksamhel i denna allmänpolitiska deball, som nu lider mot sitt slut, är bostadsfrågan och de problem som finns på bostadsmarknaden. Det är praktiskt taget bara tidigare bostadsminislern Elvy Olsson som ägnat sitt anförande åt de frågorna, men hon valde då all gå förbi den aktuella situationen med de våldsamma hyresstegringarna och de problem som dessa för med sig. Hon talade i stället om vad man kan förvänta sig då del gäller bostaden pä 1980-lalel. Det kan vara intressant och värdefullt i och för sig, och den diskussionen bör vi ha, men det som framstår som problem för människorna i dag är hur man skall få pengarna au räcka lill, bl. a. lill de ständigt nya hyreshöjningarna.

Orsakerna till krissituationen på bostadsmarknaden måste i första hand sökas i den allmänna kapilalistiska krisen. Men även den bostadspolitik som den socialdemokratiska regeringen förde under sina sista regeringsår- i bästa samförstånd med centern och folkpartiet - har bidragit till krisen.

Bostäderna i vårt samhälle är underkastade marknadens lagar om tillgång och efterfrågan. Köpkraften, och inle behovet, avgör människans val av bostad. Bostaden är en vara som i princip säljs till den högstbjudande. Hyrorna stiger oupphöriigl, och de lägre inkomsttagarna drabbas hårdast. De som har bankkontakter och pengar all köpa sin bostad flyttar från områden rned höga hyror, torftig miljö och maktlöshet för hyresgästerna. Följden har blivit en klar skärpning av klassuppdelningen mellan olika bostadsområden.

Situationen är inte ny. I mer än två decennier efter andra väridskriget var bostadsbristen det akuta problemet, till största delen som en följd av kapitalkoncentration och folkomflyttningar. Genom ett successivt slopande av hyresregleringen och genom statliga och kommunala subventioner gjordes bostadsmarknaden åter tillräckligt attraktiv för de privata kapiialin-iressena. Kapital tillfördes, bostadsbyggandet sköt fart och inom ramen för del s. k. miljonprogrammet kortades bostadsköerna.

Mol slutet av 1960-talel och i början av 1970-talet började den internationella konjunkturnedgången med ökad arbetslöshet och kraftig inflation atl göra sig gällande även i Sverige. Industrins utbyggnad stannade av, folkomflyttningar och invandring avtog, nybyggda lägenheter och hela bostadshus stod ulan hyresgäsier. Produktionskostnader och hyror steg kraftigl och ökade ytterligare uthyrningssvårigheterna.

Men detta överskoll var delvis skenbart. Sanningen bakom överskottet var många gånger den aU människor inte hade råd aU flytta till de nybyggda lägenheterna utan tvingades atl bo kvar i mindre och billigare lägenheter. På detta vis hardei hela liden funnits en dold bostadsbrist med trångboddhet och lägre standard som kännetecken. Under 1970-talet har hyrorna fortsatt alt skjuta i höjden och t. o. m. ökat snabbare än den kraftiga allmänna

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

inflationen. Åren 1970-1977 ökade konsumentprisindex med 80,5 96, medan den genomsnittliga årshyran för en hyreslägenhet under samma tid ökade med 92,5 96.

Bilden av bostadsmarknaden i dag visar att problemet med tomma lägenheter så gott som försvunnit i de flesta kommuner. Har della skett som en följd av hyressänkningar? Nej, den kapilalistiska bostadsmarknaden har fungerat som andra marknader-genom all minska tillförseln av varor håller man priserna uppe. I dag byggs elt betydligt mindre antal lägenheter, bostadsbristen är tillbaka, samlidigt som hyran höjs mer än någonsin tidigare.

Bostadsbyggandet har sjunkit till samma nivå som efter andra väridskriget - det byggs i dag omkring 50 000 lägenheter per år. Samtidigt skjuter många kommuner utbyggnaden av daghem och annan samhällsservice på framtiden. Kapitalismens planlöshet understryks av att arbelslösheten bland byggnadsarbetarna samtidigt växer. Antalet byggnadsarbetare som är anställda för alt bygga bostadshus har sjunkit från ca 50 000 år 1970 lill ca 25 000 år 1978.

Byggsektorn har en central roll inte bara när del gäller alt bygga bort sociala brister ulan också i kampen mot arbelslöshel. Elt ökal byggande skapar jobb inle enbart för byggnadsarbetare. Det påverkar också direkt en rad andra branscher: cement-, trä-, järn-, stål-, jord- och stenindustrin, den kemisktekniska industrin saml verkstads- och sanitelsvaruinduslrin. Också transportsektorn och branscher som ger tjänster åt byggandet påverkas. Byggbranschen är jämfört med andra industrigrenar föga importberoende, vilket gör att varje investering ger förhållandevis mycket arbete inom landet.

Bostadsbyggandet inriktas i dag alltmer på småhus. Av omkring 110 000 byggda lägenheter år 1970 låg 70 % eller 75 000 lägenheter i flerfamiljshus. År 1977 byggdes 55 000 lägenheter, varav 25 96 eller 14 000 lägenheter i flerfamiljshus. Proportionerna har alltså blivit helt omvända. Antalet nybyggda småhus har hållit sig konstant mellan 35 000 och 45 000 varje år under 1970-lalet, men andelen småhus harökai lill 75 96. Dagens snedvridna bostadsbyggande innebär all det blir alll svårare för dem som måste hyra sin bostad, medan valmöjligheterna hela tiden ökar för dem som kan köpa sin bostad. Della gäller inte bara nyproduktionen. Även i bostadsbeståndet i övrigt sker en förändring som gynnar dem som kan köpa - hyreshus omvandlas till privata bostadsrätter och andelslägenheter. Mängden hyreslägenheter minskar därmed yllerligare.

Denna utveckling kommer all förstärkas, om folkpartiet och övriga borgerliga partier fullföljer sina förslag atl ytteriigare underiätta överförande av hyreslägenheter lill bostadsrätter och andelslägenheter. Bostadsbyggandet styrs i dag av bank-, bygg- och fasligheiskapilalei. Della gynnar småhusbyggandet. De allmännyttiga, kommunala, bostadsföretagen har hamnat i ett allt sämre läge och holas nu på många håll av nedrustning och försäljning. Kommunernas markpolilik är passiv och planberedskapen är dålig. Av vad jag nu sagt framgår, all situationen på bostadsmarknaden och för de boende är mycket allvarlig och att de nuvarande förhållandena inte kan få fortsätta.

Vi lever i ett samhälle, där köpkraften och inte människornas behov betyder mest och bestämmer var och hur vi skall bo. De som framför allt drabbas av bostadsbristen i Sverige i dag är de ungdomar som skall flytta hemifrån. Ofta gäller det de ungdomar som samtidigt är arbetslösa. Också många gamla människor bor dåligt. Trångboddheten är långt ifrån avskaffad. Många lågavlönade barnfamiljer och en stor mängd ensamstående är i realiteten trångbodda, eftersom de inle har något separat sovrum.

De som söker andra boendeformer än de traditionella - kollektivhus eller stora lägenheter för mindre kollektivboende - saknar också bostäder. Tendensen i byggandet är klar:,/o/- privatisering mot kollektiva boendeformer.

Privatiseringen av boendet påbörjades under den socialdemokratiska regeringens tid bl. a. genom skapandet av en fri marknad för bostadsrätter och möjligheter till avdragsgilla boendekostnader. Den förstärks nu av borgarna. Ett utbyggt syslem med äganderätts- och andelslägenheter samt en avmst-ning av de allmännyttiga bostadsföretagen ingår som de främsta åtgärderna i en borgeriig bostadspolitik.

En av de viktigaste uppgifterna i en social bostadspolitik är alt se lill all de boende i flerfamiljshusområdena får ett verkligt inflytande över sina boendeförhållanden, på förvaltning och service. Kraven på ökal individuellt och kollektivt boendeinflytande har ökat och gäller flera led i boendet. Från borgeriigt håll har kraven på boendeinflytande, boendedemokrali, mötts med förslag om att föra över hyresrätlslägenheter till bostadsrätter. Utgångspunkten är därvidlag all det privata ägandet utgör en avgörande fömlsälining för inflytande och boendedemokrali. Delta är fel. Det viktigaste är vilka medel som de boende har till sitt förfogande för alt kollektivt bestämma över sin boendemiljö.

Hyresrätten som upplätelseform behöver inte avskaffas eller utbytas för att utveckla boendedemokratin. För att ytterst förverkliga kravei på boendedemokrali måste andra reformer på bostadspolitikens område genomföras. Det gäller alt effektivt motverka all privat vinstjakt, ägande och spekulation på bostadsmarknaden och i stället göra bostaden till en social rättighet.

Herr talman! Det första steget för en ny bostadspolitik beslår i att sätta stopp för hyreshöjningarna. Varje hyreshöjning är en löneminskning, och arbetare och tjänstemän måsle för att försvara sin levnadsstandard ta upp kampen mot hyreshöjningarna. I lider av ekonomisk kris framstår delta tydligare än annars. Rörelsen bland hyresgästerna för hyresslopp har vuxit sig allt starkare under den senasle lågkonjunkturen. Denna lågkonjunktur. Svenska arbetsgivareföreningens allt hårdare attacker mot lokal lönekamp och de fackliga ledningarnas undfallenhet i avtalsförhandlingar har skapat ett skärpt läge i den ekonomiska kampen.

Vänsierpartiet kommunisterna kräver hyresslopp. Elt hyresslopp måste kombineras med stöd ål de allmännyttiga bostadsföretagen, ja hyresstoppet måste realiseras just genom ett sådant riktat stöd. Hyresnivån i de allmännyttiga bostadsföretagen har stor belydelse för hyresnivån även i privala fasligheter. De privala värdarna är visserligen skyldiga alt förhandla om

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

hyran, men de s. k. bruksvärdesreglerna i hyreslagen garanterar dem minst lika slora hyreshöjningar som i likvärdiga allmännyttiga lägenheter.

1 dag befinner sig många allmännyttiga bostadsföretag i ständig ekonomisk kris. Deras kostnader stiger häftigt och leder till allt orimligare hyreskrav. Eftersom de ingår som en del i den kapilalistiska ekonomin blir deras s. k. självkostnadshyror närmast elt slags marknadspris på lägenheter. I delta marknadspris ingår marknadsräntan på de pengar som har lånats för alt täcka kostnader för bygget innan det är färdigt. Där ingår priset på marken inkl. lidigare spekulationsvinsler, monopolvinster på byggnadsmaterial och vinsier till privala byggföretag.

När de kommunala bostadsföretagen vill höja hyran för att få dessa skenande s. k. självkosinader täckta möts de av ell allt bestämdare motstånd från hyresgäsier som helt enkelt inte orkar med flera hyreshöjningar. De borgerliga partiernas svar på denna hyresgästopinion har varil förslag som innebär en ökad privatisering av boendet. Attraktiva delar av allmännyttan skall förvandlas till äganderällslägenheier och småhusbyggandet skall öka. Dessa förslag måste bestämt avvisas. Även om de allmännyttiga bostadsföretagen är beroende av den kapitalistiska marknadsekonomin sä gör de ingen egen profit i förvaltningsledet. Att försvaga dessa företag vore ett steg i rakt motsatt riktning till en bostadspolitik med socialt innehåll.

Under trycket av hyresgästopinionen har Hyresgästernas riksförbund ställt kravet på statligt stöd till allmännyttan för att stoppa hyreshöjningarna. Därmed anslöt man sig lill det krav kommunisterna varit ensamma om att driva. Som svar på kraven om statligt slöd lill de kommunala bostadsföretagen har den tidigare trepariiregeringen genom nuvarande bosladsministern Birgit Friggebo aviserat ell förslag om särskilda underhållslån. Sådana lån för underhåll av nyare flerfamiljshus kan vara av inlresse för vissa fastighetsägare. De kan också ge vissa sysselsättningseffekter, men de är inget svar på hyresgästernas krav på hyresslopp för att försvara levnadsstandarden och minska orättvisorna på bostadsmarknaden. Förslagel skulle ge fastighetsägare möjlighel atl låna ca 1 000 kr. per lägenhet för underhåll i hus som är byggda 1965-1975. Räntan ligger något under marknadsräntan och amorteringstiden är kort, bara 15 år.

Ell sådant lån innebär alt kapitalkostnaderna ökar och all framlida hyreshöjningarintecknas. Lånen kan inte utgå lill hus byggda före 1965-där underhällsbehoven är slörst. De är inle särskilt intressanta för välskötta allmännyttiga företag. De privata fastighetsägare som kan utnyttja skatteavdragen får däremoi en extra subvention.

Herr lalman! Vänsterpartiet kommunisterna har föreslagit ett statligt stöd till allmännyttan i form av ränle- och amorleringsfria lån, så att hyreshöjningarna kan stoppas. Behovet av ett sådant slöd kvarstår ograverat även om man beslutarge län lill underhåll.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Jag skall som sista talare inte göra någon sammanfattning av den allmänpolitiska debatten. Jag vill i slällel ta upp två vikliga frågor.

Inledningen i folkpartiets regeringsförklaring ärett stort "hurra, vad vi är bra". I Sverige lever människorna i välstånd och trygghet, och för egna iniliaiiv finns det stort utrymme. Sedan skrapar man litel på ytan och medger all del fortfarande finns brister på fiera samhällsområden. Därefter erkänner regeringen sin oförmåga atl lösa alla dessa problem. Men, herr talman, oförmågan till handling ligger ju i den brislande viljan all verkligen ta itu med de grundläggande orsakerna lill problemen.

Del problem somjag vill beröra hörsamman med inledningen i regeringsförklaringen, människornas välsiånd och trygghet. Vissl finns del människor i vårt land för vilka delta är en realitet, men det gäller inte för större delen av löntagarna, barnfamiljerna eller pensionärerna - slora grupper som dagligen brottas med sin ekonomiska situation och för vilka varje prishöjning betyder en sänkt levnadsstandard.

När den borgeriiga regeringen trädde lill efter 1976 års val konstaterade den snabbt alt en av orsakerna till infiationen var att svenska folkel köpte för myckel, konsumtionen var hög. Receptet för detta var: Dra åt svångremmen! Det lyckades man göra så hårt att hålen inie längre räckte lill. Det fick till resultat att försäljningssiffrorna gick ned även för detaljhandeln. Människor med begränsade inkomster tvingades minska sina inköp även av nödvändiga livsmedel och övriga dagligvaror. För dessa grupper har svångremspoliliken verkligen varit effekiiv.

Under en av de sista dagarna på riksdagens vårsession, i samband med behandlingen av den ekonomiska politiken, påstod den borgerliga regeringen alt den nu lyckats hejda inflationen och utlovade en lugn prisutveckling under 1978.

Frågan är då vad som är en lugn prisutveckling. Det beror ju på vad man jämför med. Om man jämför med 1977 års prisutveckling, kan 1978 års möjligen betecknas som lugnare. Men om jämförelsen görs med löneutvecklingen, vilket måsle vara del riktiga, eftersom den är avgörande för .löntagarnas köpkraft, måste man konstalera .alt det varil en osund prisutveckling även hittills under 1978. Sammanlagt har under perioden 1 januari -30 september 1978 den allmänna prisnivån i konsumenlledet stigit med 5,5 96. Fördelningen innebär att priserna på dagligvaror stigit med 3,8 96 och priserna på livsmedel med i genomsnitt 4 96. Priserna på de subventionerade baslivsmedlen, där bl. a. mjölk, ost, kött, fläsk och charkuterivaror ingår, har från årets början stigit med inte mindre än 8 96, varav I till 1,4 96 utgör höjda handelsmarginaler - allt enligt statens pris- och kartellnämnd.

Även om årets prishöjningar är mindre än föregående års, måsle årets prisutveckling ses i samband med löneuppgörelsen för 1978, som gav mellan 2,5 och 5 96, eller ca en hundralapp per månad. Del är en hell otillräcklig kompensation. Ännu sämre blir ekonomin för många om man tar i beaktande den reallönesänkning som lönlagarna drabbades av 1977. Självfallet ligger det nu i den borgerliga regeringens inlresse, oavsett om del är en tre- eller enpartiregering, alt hålla den allmänna prisnivån under de 7,25 96 jämfört med januari månad som är gränsen för utlösandet av nya löneförhandlingar under årel.

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Vänsterpartiet kommunisterna har för atl lindra verkningarna av prisutvecklingen under mänga år ställt krav pä ett slopande av mervärdeskatten på livsmedel och elt allmänt effeklivt prisslopp på alla dagligvaror. Numera är det hell klart för alla partier atl de som har små inkomsier - barnfamiljer och pensionärer - tvingas använda slörre andel av sina inkomsier lill inköp av livsmedel och andra nödvändighetsvaror och därmed drabbas hårdare av en prishöjning på dessa varor.

Andra som drabbas hårt är kommuner och landsting, som är stora avnämare av dessa varor. Prishöjningarna har inneburit all budgeterade medel inte räckt till därför att det blir allt vanligare alt beslut fattas all prishöjningar pä livsmedel inte får innebära budgetöverskridande. Det betyder då all kosthållet på de offentliga institutionerna försämras.

Undersökningar har under senare tid visat att skolelever på grund av att de äter för dåligt drabbas av bristsjukdomar och har svårt all följa med i undervisningen. I stället för att kompensera barnfamiljernas försämrade ekonomi genom elt förbättrat kosthåll i skolan låter man ofta utgifter för denna sociala förmån först drabbas av ekonomiska prutningar. Men kommunernas och landslingens allmänt dåliga budgetläge förstärker nedskärningstendenserna också på andra socialt viktiga områden.

Herr lalman! Levnadsstandard är inle bara del som hör lill livels nödtorft. Dit hör också rätten lill ett meningsfullt arbele och sunda arbetsförhållanden. Och här kommer jag då in på en annan fråga, frågan om arbetsförhållandena för de många anställda inom den s. k. landstingskommunala sektorn.

De anställda inom den offentliga sektorn drabbas liksom det övriga arbetslivet mycket hårt av det kapilalistiska samhällets effektivitetskrav. Kommunernas och landslingens alll svårare ekonomiska situation har drabbal de anslällda pä alla värd- och serviceområden. Personalstyrkan har inte ökal i den lakl som verksamheten har byggts ut. Arbetstidsförkortningarna har genomförts ulan några persontillskotl. Rationaliseringar, som innebär all ökade arbetsuppgifter måsle skötas på samma lid, liksom överbeläggningar är orsaker som tvingar lill ökade arbetsinsatser för slora yrkesgrupper. Med de ökade effektivitetskraven har siressreaklioner bland denna personal blivit alll vanligare.

Detta har fäll som följd en hell oacceptabel personalomsättning och att övervägande delen av dessa anställda nu arbetar deltid. Del finns offentliga undersökningar frän Stockholms läns landsiing som visar på en personalomsättning på mer än 100 % inom enskilda vårdenheter och all ett 20-tal personer under ett år kan sysselsättas pä en enda tjänst. Delta måsle naturligtvis uigöra elt hinder i kontinuiteten i vården och därmed drabbas också patienterna hårt.

Trots den förändrade arbetsmarknadssituationen, med ökal antal arbetslösa, kvarstår rekryteringssvårigheier när det gäller stora personalgrupper. Det gäller inte bara Stockholmsregionen. Som främsta orsaker till röriighelen anges arbetstiden, arbetsbelastningen och den ofta bristande utbildningen och fortbildningen.

Atl vara sjukvårdsbiträde, undersköterska, skötare eller sjuksköterska är

elt både fysiskt och psykiskt krävande jobb. Ändå är del här som kvinnorna finns. När de dä inle av vad man kan kalla arbeismiljömässiga skäl klarar av en hellidssysselsällning blir enda valmöjligheten atl de arbetar på deltid med de nackdelar som det innebär.

Utvecklingen mol allt fier deliidssysselsatta kvinnor på grund av ohållbara arbetsförhållanden kan inte få fortsätta. Av den totala arbetskraften arbetar i dag var fjärde dellid, men inom den landslingskommunala sekiorn har utvecklingen gått ännu snabbare. Pä landstingssidan har andelen dellidsar-betande på tio år ökat från 31 till 53 %. I primärkommunerna har utvecklingen varit än mer drastisk. Där finns i dag drygt 77 96 dellids- och timanställda.

Inom Kommunalarbetareförbundet, som organiserar de flesia deltidsanställda, arbetar inte mindre än 240 000 medlemmar deltid. I Sjuk- och hälsovårdens tjänstemannaförbund, som organiserar bl. a. sjuksköterskor, är hälften av alla medlemmar deltidsanställda. Samiidigi råder stor arbetskraftsbrist inom dessa yrkesområden.

Situationen inom sjukvården, speciellt inom åldringsvården, som är den tyngsta biten, är pä grund av arbetskraftsbristen helt ohållbar. Oförståelsen från de ansvariga för de omänskliga arbetsförhållandena har lett till all personalen tvingats reagera pä olika säll för att dra uppmärksamhet till sin situation. Eu sätt har varil all börja arbeta efter den melodbok och de arbetsinstruklioner som de anställda tillsammans med sjukvärdsansvariga arbetat fram och varil överens om. Men vårdarbete, ulfört med metoder som arbetats fram med hänsyn till skyddssynpunkterna, innebär atl vissa arbetsuppgifter inte ryms inom den fastställda arbetstiden. Patienter har hell enkelt blivit liggande i sina sängar.

I stället för atl öka personaltätheten och bereda de anställda arbetsförhållanden som gör deras arbete meningsfullt, vilket pä sikt skulle minska personalomsättningen, satsar de ansvariga ännu mera pä rationaliseringsätgärder. Löpandebandsprincipen fär alll större utrymme också när del gäller den mänskliga omvårdnaden. På fullt allvar planeras bilburna patruller för service. En sängläggningspalrull kommer på kvällen, en annan patrull kommer på morgonen för uppstigning, en iredje kommer med mat etc. Hur stämmer det överens med statsministerns tal i går om mer närhet och mänsklig värme i värden?

Pä alla rationaliseringsätgärder läggs ekonomiska aspekter. Samtidigt som alll fler slås ut på grund av omänskliga arbetsförhållanden går många, inte minst ungdomar och kvinnor, arbetslösa, trots alt deras arbetskraft myckel väl behövs på vårdområdet.

I regeringsförklaringen konstateras alt det finns slora brister inom omvårdnaden och atl långvården behöver ökade resurser föratt kunna svara mol grundläggande mänskliga anspråk.

Betyder det då att regeringen är beredd atl framlägga förslag om atl slalen skall la över en större andel av sjukvårdskostnaderna? Del skulle väl stämma överens med vpk:s uppfallning. Ell husläkarsystem som man talar om löser ju inte dessa problem. Del är inom de övriga personalkategorierna som de

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

största bristerna finns. Och betyder del alt man, när del gäller atl bekämpa arbelslösheten, som för regeringen sägs vara en huvuduppgift, tar i beaktande problemet all åstadkomma mänskligare arbetsförhållanden pä alla områden?

Jag kommer så lillbaka till den första fråga som jag tog upp och som gällde prispolitiken. Statsministern har lovat att del finns ell ökat utrymme för privatkonsumtion. En stimulans skall göras dels genom ökat barnbidrag, dels genom skattesänkning. Men även om barnbidraget nu plussats på med två tior i månaden, så är del en dålig kompensation för barnfamiljerna.

När det gäller sänkningen av marginalskatten - vpk är i princip motståndare till en sådan sänkning - i inkomstlägen mellan 50 000 och 90 000 kr. i årsinkomst vill jag säga alt inle heller det ökar köpkraften för de grupper jag lalar för. Större delen av de svenska löntagarna och pensionärerna kommer inle upp ens lill den lägre inkomstgränsen. För dem är den höga kommunalskatten och den indirekta beskattningen av nödvändighetsvaror del slora problemet.

Så sent som den 4 oklober i är väckte vpk en molion, där vi ställde en rad förslag om åtgärder för bevarandet av levnadsstandarden för de sämst ställda grupperna i samhällel. Bl. a. föreslog vi en kraftigare höjning av barnbidraget, slopande av mervärdeskatten på nödvändighetsvaror och ett allmänt pris-och hyresslopp. Elt bifall till den motionen skulle verkligen innebära ekonomiska förbättringar för dem som bäst behöver dem.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Anmäldes och bordlades Motioner

1978/79:27 av Stig Alemyr m.fl. 1978/79:28 av Eva Hjelmström m.fl.

med anledning av proposilionen 1978/79:15 om statsbidrag till Handelshögskolan i Slockholm

§ 16 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 26 oktober

1978/79:54 av Sten-Ove Sundström (s) lill industriministern om åtgärder för all stimulera näringslivet i Norrbotien;

Del svenska samhällel är uppbyggt av och bygger på arbele. Att sakna arbete fär stora konsekvenser för den enskilde. Att många saknar arbele fär allvarliga följder för samhället.

För svenska förhållanden är den nuvarande situationen i Norrbotten unik. Arbetslösheten är hög och sysselsäitningssituaiionen extremt ogynnsam. Länet har elt mycket ensidigt näringsliv med synnerligen utlandsberoende produktion. Ulvecklingsprognoserna för Norrbotien är nedslående.

Snabba och kraftfulla näringspolitiska insatser måste till föratt Norrbotien och dess innevånare skall få en chans all utvecklas på samma grunder som anses självklara för resten av landet. För den kommande vintern beräknas 20 96 av arbetskraften vara aniingen arbetslös, i beredskapsarbete eller under arbetsmarknadsutbildning.

De arbelsmarknadspolitiska satsningarna i länet är belydande. Bara i år används över 1 miljard för delta ändamål. De arbelsmarknadspolitiska åtgärderna är och kan inte vara något annat än en tillfällig hjälp för alt hålla sysselsättningen uppe. Vad länet behöver är ett näringsliv som klarar av atl sysselsätta befolkningen.

Orsaken lill Norrbottens svåra situation står till stora delar alt finna i länels tolala beroende av sina basindustrier och i de av basindustrierna beroende lego/serviceföretagen. Basindustrierna är synnerligen konjunkturkänsliga samt extremt utlandsberoende. Ett differentierat näringsliv - även om det utgick frän länets naturtillgångar - skulle vara mer okänsligt för svängningar på enskilda utlandsmarknader.

Olika stödformer frän samhällets sida har inle resulteral i att den privala företagsamheten byggt upp ell mångsidigt näringsliv i länet, Inle heller staten har gjort det. En fortsalt oförändrad passiv politik från statsmakternas sida kommer inle heller atl leda lill en sådan uppbyggnad. För alt få det privala näringslivet atl satsa på Norrbotten behövs mer långtgående åtgärder. För att få den statliga industrisektorn all salsa på länet krävs en klart uttalad politisk vilja.

Norrbotien behöver en industripolitik och näringspolitik med målsättningen atl länet skall bli en med övriga Sverige jämställd del. Alt konstatera detta är inte atl förringa de många problem som finns på andra håll i landei -även där behövs likartade satsningar - utan en följd av atl problemen i Norrbotten är sä många fier och så mycket större än pä andra häll.

Au förvandla Norrbotien till en med övriga Sverige jämställd del kommer alt fordra slora insatser. Det fordrar en målmedvetenhet i handling och vilja att genomföra nödvändiga åtgärder.

Det viktigaste målet måste vara att bygga upp ett näringsliv, som är tillräckligt differentierat för atl länet totalt skall kunna slå emot efterfråge-svängningarna för råvarorna malm, stål och trä/massa. Ett mindre störnings-känsligt näringsliv måsle innebära atl basnäringarna struktureras om med denna målsättning. Det innebär all ett kompletterande näringsliv med annat produklionsprogram byggs upp. Uppbyggnaden av näringslivet måste ske med såväl statliga som privata insatser.

Med hänvisning till del anförda anhåller jag om atl få ställa följande frågor till industriministern:

1. Är industriministern beredd att vidta åtgärder föratt få till stånd en ökad förädling av de norrbottniska basindustriernas produkter?

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

7 Riksdagens proiokoll 1978/79:23-24

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

2. Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för all skapa grunden föreu utökat näringsliv i Norrbotien?

3. Avser statsrådet alt förändra de nuvarande stöd- och stimulansmetoderna för förelagselablering i Norrbotten?

1978/79:55 av Gunnel Jonäng {c) lill arbetsmarknadsministern om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten;

Det har under i stort sett hela 1970-talel varil en vanlig uppfattning bland samhällsdebattörer alt ungdomsarbetslösheten är ett övergående problem, som beror på den rådande ekonomiska situationen. Detta synsätt har inneburit att man angripit ungdomsarbetslösheten med tillfälliga punktinsatser och inte på elt mera djupgående sätt.

Självfallel ligger del mycken sanning i påslåendet all det är de nylilllrädande grupperna på arbetsmarknaden som får svårt atl hävda sig när sysselsättningsläget allmänt sett kärvar. En myckel stor del av samhällets insatser inom arbetsmarknads- och näringspolitiken inriktas på att göra det möjligl för dem som redan har arbeten alt behålla dem. Delta drabbar självfallel ungdomen särskilt hårt. Men hela sanningen bakom ungdomsarbetslösheten kan knappast finnas här, då ungdomar gäll ulan arbele hela 1970-talet om än i något varierande omfattning.

Del är en mycket central uppgift all se lill all ungdom som söker arbele känner sig välkomna i arbelslivet. De problem som annars kan komma är väl omvittnade. Det gäller därför all skapa bältre villkor och möjligheter för de unga alt känna sig välkomna i arbelslivet.

Det är min övertygelse, all parallellt med de punktinsatser som är nödvändiga i den nu akuta situationen måsle mera grundläggande fel rättas till. Det gäller atl förmå arbetslivet att ha realistiska förväntningar på de nylilllrädande, och det gäller atl förmå de unga alt ha realistiska förväntningar på arbetslivet. Det fär inte vara ell långt och dramatiskt steg frän skolbänk lill arbetsliv, lika litet som stegel lillbaka får vara särskilt långt. Det psykologiska motstånd som finns hos vissa arbetsgivare måsle brytas.

Man kan länka sig en rad olika åtgärder som har delta syfte;

En ekonomisk stimulans för anställning av ungdom.

En förstärkning av de praktiska inslagen i grundskolan.

En ulveckling av samarbetet mellan skola och arbetsliv.

Ökade skyldigheter för arbetslivet alt ställa upp med praklikplatser.

En värvning mellan praktik och teori i gymnasieskolan, gärna inom ramen för elt ireterminssystem.

Förbättring av arbetslivels villkor.

Det finns säkert en läng rad åtgärder av denna typ som skulle kunna övervägas. Det centrala synes emellertid vara, alt man taretl mera långsiktigt helhetsgrepp på ungdomsarbetslösheten och inte betraktar den som ett konjunkturfenomen.

Med Slöd av del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd atl lill statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet få ställa följande

fråga;

Är arbetsmarknadsministern beredd redovisa regeringens syn pä hur man mera långsiktigt ämnar ta itu med de numera permanenta ungdomsarbets-löshelsproblemen?

1978/79:56 av Oswald Söderqvist {vpk) lill utrikesministern om den politiska situationen i Nicaragua;

Vid allmänna motionstiden i januari i år inlämnade jag och några övriga ledamöier av vpk;s riksdagsgrupp en molion, som beskrev de olidliga förhållandena i den mellanamerikanska diktaturstalen Nicaragua. Vi ville att riksdagen skulle uttala sitt stöd för de demokratiska krafterna och för befrielsefronten i Nicaragua, FSNL, samt hos regeringen begära att Sverige i FN och andra internationella organisationer skulle arbeta för elt fördömande av Somozaregimen i landei.

Sedan dess har myckel hänt i Nicaragua som har besannat våra värsta farhågor. Även här hemma i Sverige har förändringar inträffat i värt ombonade politiska liv. Del finns därför anledning atl aktualisera problemet, dels för au förtrycket i Nicaragua inie skall bli bortglömt, dels tor aU f höra den nya svenska regeringens åsikt i frågan.

En kort resumé av vad som hänt i Nicaragua sedan i januari är på sin plats. Oppositionen mot Somoza ökade under sommaren och kulminerade i en ockupation av pariamenls- och regeringsbyggnaderna, Palacio Nacional, i huvudstaden Managua i slutet av augusti. Ockupationen genomfördes av enheter ur FSNL, och de krävde fyra saker av Somoza: frigivandet av 59 namngivna poliliska fångar, en slörre summa pengar, publicerandet av en läng kommuniké från gerillan i press, radio och TV saml att venezolanska, panamanska eller mexikanska plan skulle eskortera gerillagruppen, de frisläppta föngarna och delar av gisslan ul ur landet, Somoza blev tvungen att gå med på kraven, framför allt därför alt president Carter och USA inte fann del möjligl all för tillfället siödja Somozas uppenbara brott mot allt vad mänskliga fri- och rättigheter borde innebära. Men Somoza tog hämnd. De folkliga resningar som följde, utbrott av förtvivlan efter många års förtryck, slogs ner med obönhörlig hårdhet. I Malagalpa, Tipitapa och många andra städer slaktades folket som boskap av Somozas nationalgarde och fiyg. Stad efter stad bombades till ruiner. Nationalgardet fyllde sin huvuduppgift, atl slå ner del egna folket. Mot dessa välbeväpnade och välutbildade soldater kämpade motståndarna i slumkvarteren förgäves. Lugn och ordning råder åter i Nicaragua. Men motståndet finns kvar och lever under ytan.

Under det atl alll delta genomfördes hördes inga protester, inte från "världens största demokrati", USA, och inte heller i någon nämnvärd omfattning från officiellt håll här i Sverige. Utrikesministern i den avgående regeringen har vid ett par tillfällen, bl. a. vid inlerpellations- och frågesvar i riksdagen, uttalat all det är viktigt atl opinionstrycket frän utlandet mot vad som händer i Nicaragua hålls uppe. Del är i dag viktigare än någonsin.

Jag vill därför fråga ulrikesminislern:

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Anmälan av Interpellationer

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Anmälan av interpellationer

100

Avser regeringen att vidta några åtgärder i internationella fora för alt fördöma brotten mol mänskliga fri- och rättigheter i Nicaragua?

Anser utrikesministern alt det som hänt i Nicaragua är tillräckligt viktigt for att motivera elt uttalande av den svenska regeringen?

1978/79:57 av Sune Johansson (s) lill arbetsmarknadsministern om sysselsätlningen vid Ero-Frys AB i Arvika;

Kylindustrin i Sverige har under årens lopp genomgått omfattande strukturförändringar. Under 1950-talet innebar förändringarna en utbyggnad av branschen samt nya företag, men senare upphörde flera kylinduslrier med sin verksamhet, antingen genom nedläggning eller på grund av fusion med annan tillverkare.

Ett sådant fusionsföretag är Ero-Frys AB i Arvika, som startades på 1950-talet och som sedermera kom alt ingå i Husqvarnakoncernen, Senare sammanfördes Husqvarna AB med AB Electrolux, och i samband med denna fusion anfördes från bolagsledningarna atl fusionen inte skulle innebära någon reducering av arbetstillfällen vid Ero-Frys AB i Arvika.

Nu har emellertid Electrolux meddelat alt del räknar med överflyttning av produkier från Arvika till ett annat tillverkningsställe samt att detta kommer atl innebära en reducering av arbetsstyrkan vid Ero-Frys med ca 200 personer. Går dessa planer i verkställighet utan att ersättningssysselsätlning skapas i Arvika, kommer det alt innebära problem för den redan hårt drabbade sysselsättningen i västra Värmland.

Såväl Husqvarna AB som tidigare ägare av Ero-Frys har fått slora statliga stöd för uppbyggnad av industrianläggningarna i Arvika. Dessa stöd har lämnats av arbetsmarknadsmässiga skäl, men nu är de tidigare satsningarna på väg alt raseras av Electrolux.

Ero-Frys sysselsätter arbetskraft både från Arvika och från Eda kommuner, och det torde vara känt för regeringen att andra förelag inom regionen nyligen reducerat arbetsstyrkan eller varslat om omfattande uppsägningar av personal.

Fusionen mellan Husqvarna och Electrolux skedde under trepartiregeringens tid. Men eftersom flera av de nu ansvariga statsråden även var statsråd i den förra regeringen, bör dessa statsråd känna till om det i villkoren för fusionen mellan Husqvarna och Electrolux fanns planer på neddragning av sysselsättningen i Arvika, eller om del i samband med Electrolux engagemang i andra företag, där förhandlingar förts med regeringen, har förutsatts att Electrolux skulle genomföra en omstrukturering av sin tillverkning, som skulle gå ul över sysselsätlningen vid Ero-Frys i Arvika.

I villkoren för de tidigare lokaliseringsstöd som slalen gett till Ero-Frys ingår att AMS och regeringen måste godkänna atl aktuella lokaliseringslån överförs på de nya ägarna. Det är av intresse att fö vela vilka villkor som staten gjort upp med Electrolux om beträffande verksamheten vid Ero-Frys.

Med hänvisning till det här anförda anhåller jag alt få rikta följande frågor Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Meddelande om frågor

till arbetsmarknadsministern:

1, Vilka villkor belräffande inneliggande lokaliseringslån vid Ero-Frys i Arvika utfärdades dä AMS och regeringen godkände fusionen mellan Husqvarna och Electrolux?

2, Meddelade Electrolux regeringen några planer om reducering av verksamheten vid Ero-Frys?

3, Om inga reduceringsplaner presenterats, vilka åtgärder tänker regeringen vidta för atl tillse att Electrolux inle minskar sysselsättningen vid Ero-Frys?

§ 17 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 26 oklober

1978/79:77 av Ldly Hansson (s) till försvarsministern om åtgärder för alt stoppa vissa socialmedicinska undersökningar:

Miloläkaren i Strängnäs har genomfört en s. k. socialmedicinsk profllering av ca 600 värnpliktiga vid I 3 i Örebro, För atl genomföra undersökningen har han erhållit 17 000 kr, frän försvaret. De värnpliktiga har fåll svara pä 31 närgångna frågor om privatlivet. Pengar lill undersökningen beviljades trots att FOA, sjukvårdsstyrelsen och försvarsstabens personalvårdsbyrå sagt nej.

Med hänvisning till vad som anförts vill jag ställa följande fråga;

Är statsrådet beredd atl vidta åtgärder för alt sådana undersökningar stoppas och atl frågeformulären förstörs?

1978/79:78 av Gertrud Sigurdsen (s) till utrikesministern om domarna mol vissa fackföreningsledare i Tunisien:

Den 26 januari i år utbröt en generalstrejk i Tunisien. De fackliga ledarna anklagades för atl ha satt i gång oroligheter i samband med denna strejk. Den 9 oktober föll domarna: tunisiska LO:s generalsekreterare Habib Achour dömdes till tio års straffarbete och flera andra lill åtta och sex års straffarbete.

I dag, den 26 oktober, går medlemsorganisationerna inom Fria fackföreningsiniernaiionalen (FFI) till gemensam aktion för de dömda fackliga ledarna i Tunisien. I Sverige uppvaktar LO och TCO den tunisiska ambassaden samiidigi som man skriver till den svenska regeringen med hemställan om stöd för den internationella fackföreningsrörelsens krav. Enligt samstämmiga uppgifter från observatörer vid rättegångarna har man inte kunnat påvisa någon grund för anklagelserna om brott. De fackliga ledarna har utfört normalt fackligt arbete. Den tunisiska regeringen har

101

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Meddelande om frågor

ratificerat ILO:s konventioner 87 och 98 och därigenom förbundit sig alt respektera fackliga rättigheter. Det inträffade för anses som ett svårt övergrepp pä de fackliga rättigheterna.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till utrikesministern:

Vad avser den svenska regeringen alt göra för att stödja kraven pä atl domarna mot de tunisiska fackföreningsledarna upphävs och alt de fackliga rättigheterna respekteras i Tunisien?

1978/79:79 av Inga Lantz (vpk) till socialministern om statsbidraget lill förskollärarutbildningen:

Våren 1977 beslöt riksdagen au prakiikorganisationen inom förskollärarutbildningen skulle förändras fr. o. m, den 1 juli 1978. Dessutom beslöt riksdagen atl del statliga arvodel till handledare och föreståndare för övningsinstilution skulle upphöra och att kommuner som lar emot lärarkandidater skall få statsbidrag.

Stat och kommun har fortfarande inle klarat av sina förhandlingar om statsbidragets storiek.

Med hänvisning lill del anförda hemställer jag aU till socialministern fö ställa följande fråga;

Vilka åtgärder kommer socialministern all vidta föratt se lill alt ett centralt avtal kommer lill stånd?

102

1978/79:80 av Eva Hjelmström (vpk) lill socialministern om vårdresurserna för omhändertagande av berusade personer;

Tillkomsten av lagen om omhändertagande av berusade personer (LOB), som innebär alt berusade skall föras till sjukhus och inte lill polisarresi, uttrycker ett vårdmässigt angeläget behov.

Närmare två år efter lagens tillkomst förs fortfarande merparten av berusade som omhändertas av polis till vanliga polisceller och inte lill sjukhus. Alternativt används i stället den s. k. LTO-lagsliftningen. Den sjukhusvård LOB skulle ge de bemsade har därmed uteblivit. De har i stället fått sova ruset av sig i en omänsklig och kal fyllericell, ulan någon som helst tillsyn av medicinsk personal. Endast omkring 5 % av samtliga omhändertagna kunde ges sjukvård under del senasle ärel. Sjukvärden har i dag inga resurser för att kunna följa LOB:s innebörd, till stor del beroende på atl landstingen inte satsat några resurser på detta område. I Stockholmsområdet är situationen i det närmaste katastrofal - av de omkring 13 300 berusade som logs om hand av polisen i Stockholm under 1978 års första åtta månader uppges bara omkring 736 ha föns lill sjukhus.

Med hänvisning till det anförda hemställs alt lill socialministern få ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet alt vidta för alt påskynda utbyggnaden av värdresurser inom detta område och därmed ge omhändertagna bemsade den vård de har rätt all kräva?

1978/79:81 av Kurt Hugosson (s) till industriministern om fortsatt utbyggnad av Göteborgs hamn:

Göteborgs hamn haren utomordentligt stor betydelse för svenskt näringsliv. Det är därför elt riksintresse alt Nordens cenlralhamn kan slå vakt om den transoceana trafiken. Ca 75 96 av det transoceana gods som går över Göteborgs hamn avser näringslivet utanför Göteborgsområdet, Skulle den transoceana trafiken över Göteborg försvinna, skulle detta innebära en åriig merkostnad för svenskl näringsliv på ca 350 lill 400 milj. kr, per år. För atl möta den ökande konkurrensen från de kommunalt och statligt subventionerade koniinenthamnarna måste Göteborgs hamn under de närmaste åren investera myckel stora belopp - belopp som ej kan inrymmas i den kommunala budgeten.

Förhandlingar mellan Göteborgs hamn och den tidigare trepartiregeringen om ett statligt ägarinflyiande i Göteborgs hamn hade påbörjats. Med tanke på hamnens slora belydelse för svenskt näringsliv, och då hamnen har en utomordentligt stor näringspolitisk betydelse för vårt land, vill jag lill industriministern ställa följande frågor:

1, Anser industriministern alt det frän näringspolitisk synpunkt är angeläget alt slå vakt om Göteborgs hamn?

2, Kommer industriministern alt medverka till ett statligt delägarskap i Göteborgs hamn, sä atl därigenom en fortsalt utbyggnad av hamnen kan säkerställas?

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Meddelande om frågor

1978/79:82 av Kun Hugosson (s) till kommunikationsministern om avgiftsfinansiering av vissa vägar och broar:

Förutvarande kommunikationsministern, BoTuresson, uppdrog fören tid sedan åt statens vägverk atl utreda frågan om atl genomföra vägutbyggnader genom all avgifisbelägga nybyggda vägar och broar. I riksdagen har en stor majoritet vid flera tillfällen ullalat sig mot ett system med vägtullar. Vägverket har också lidigare dokumenterat atl trafikunderlaget i vårt land är för litel för alt ekonomiski motivera ett tull vägssystem. Mol en avgiftsfinansiering av från irafiksäkerhelssynpunkt angelägna vägobjekt talar enligt min mening också siarka principiella skäl. Del skall inte vara den enskilde trafikantens ekonomiska situation som skall avgöra om han skall kunna utnyttja en viss trafikled.

Mol denna bakgrund vill jag till kommunikationsministern ställa följande frågor:

1. Avser kommunikationsministern all låta statens vägverk fullfölja
Ulredningen om en avgiftsfinansiering av vissa Europavägsobjekt?

Om svaret på fråga 1 är ja vill jag ha följande fråga besvarad;

2. Avser kommunikationsministern alt inom en snar framlid framlägga
förslag för riksdagen om införande av ell vägtullssysiem i vårt land?

103

Nr 23

Torsdagen den 26 oktober 1978

Meddelande om frågor

1978/79:83 av Ivan Svansiröm (c) till kommunikationsministern om en bro över Bjursunds ström i Kalmar län:

Byggandet av en bro över Bjursunds ström i Kalmar län har länge varil ett krav från näringslivet och befolkningen i Loftahammar, där bl. a. en efter ortens förhållanden stor bageriindustri är starkt beroende av goda vägförbin-delser för sina tunga transporter av råvaror och färdiga produkier.

Frågan om atl inordna Bjursundsbron bland de stålbroprojekt som är avsedda att underiätta sysselsättningsbekymren vid varven har medfört förväntningar om en snar lösning av brofrågan vid Bjursund.

Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga till kommunikationsministern:

Kan Bjursundsbron beräknas komma med i blivande varvsbeställningar av stålbroar?

104

1978/79:84 av Håkan Strömberg (s) lill jordbruksministern om bibehållande av del statliga stimulansbidraget till friluftsanläggningar i närmiljö;

Statens naturvårdsverk har i skrivelse till jordbruksdepartementet angående statliga insatser för turism och rekreation föreslagit vissa ändringar. Bl, a. föreslås alt del nuvarande statliga slimulansstödet för byggande av friluftsanläggningar i närområden skall avvecklas och i stället överföras för utveckling av de primära rekreationsområdena.

Många av de organisationer och myndigheter som beretts tillfälle alt yttra sig över förslaget har ställt sig tveksamma till om en överfiyttning av dessa begränsade bidragsmedel till de primära rekreationsområdena kan fö någon nämnvärd effekt på utvecklingen av dessa. Däremoi skulle ell slopande av stimulansbidragen till friluftsanläggningar i närområden fö en stark negaliv effekt på möjligheterna alt fö till stånd nya sådana anläggningar, som med hänsyn lill friskvärden i landei måsle anses viktigare för folkhälsan än lurisl-och rekreationsanläggningar i semesterområden.

Med anledning av det anförda anhåller jag att till jordbruksministern få ställa följande fråga:

Är jordbruksministern beredd medverka lill alt det statliga stimulansbidraget till friluftsanläggningar i närmiljö bibehålles?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 16.05.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert