Riksdagens protokoll 1978/79:22 Onsdagen den 25 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:22

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:22

Onsdagen den 25 oktober

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av tredje vice talmannen.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

§ 1 Allmänpolitisk debatt (forts.)

OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Energipolitiken är en fråga som gäller människors levnadsvillkor och vardag, deras trygghet och förväntningar inför framtiden, vilket samhälle vi lämnar över till kommande generationer.

De grundläggande skillnader i värderingar som finns på det energipolitiska områdei mellan individer, mellan politiska partier skall inte döljas. Dessa skilda värderingar är en del - för många människoren avgörande del - i valet mellan olika poliliska alternativ. Därför får aldrig spelet omkring denna konfiiklfråga bli en huvudsak. Därför för det ursäktas mig att jag inte lar upp den diskussionen i della sammanhang. Detta trots atl jag oftast har svårt att känna igen mig i de tvärsäkra uttalanden som görs av personer som inte deltagit i den senaste lidens händelseutveckling men som villigt tjänstgör som megafoner för atl lägga fast en historieskrivning enligt det egna intresset eller de egna värderingarna i sakfrågan.

En sak vill jag emellertid slå fast, nämligen att myten om alt cenierns förtroenderåd "körde över" Thorbjörn Fälldin - som sprids i vissa sammanhang - är just en myt. Dessutom är det som sägs om att cenlerrörelsen skulle vara splittrad i den här frågan ytteriigare en myt som torgförs. Förtroenderådet uttalade: "Förtroenderådet ställer sig hell bakom de deklarationer, som Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson gjort vid dagens sammanträde beträffande behovet av ett snabbt ställningstagande till en energipolitisk helhetslösning."

Förtroenderådet ställde inte heller upp några nya krav som inle framförls tidigare i regeringsförhandlingarna. Kravet på folkomröstning som återfinns i förtroenderådets uttalande hade lidigare framförts i regeringen från centern och nämndes därefter vid presskonferensen den 29 september av Thorbjörn Fälldin.

I övrigt räcker det med att konstatera att de grundläggande värderingsskillnader som finns på energiområdet mellan partierna i regeringen Fälldin till sist spräckte regeringen. Vad händer nu i energipolitiken? Ja, svaret på den frågan ligger i hög grad i riksdagens händer. Den nya regeringen har inle gett någon konkret vägledning. Del mest rättvisande som kan sägas om regeringsförklaringens energipolitiska avsnitt är att regeringen är för allt som är bra och mol allt som är dåligt - och det är ju bra. Det står inle ens atl kärnkraftsutbyggnaden skall fortsätta - trots alt det var bl. a. den frågan som

117

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

118

låg bakom motsättningarna i den gamla regeringen.

I regeringsförklaringen finns vidare inbyggd den konfiikt mellan folkopinionen och riksdagsopinionen i kärnkraftsfrägan som centern påtalade i samband med regeringsupplösningen. Av lidigare replikskiften i dag har framgått att Olof Palme fortfarande inte vill inse denna konflikt, och della trots t. o. m. organiserad splittring inom det egna partiet.

Låt mig här gä in pä några av de energipoliiiska sakfrågor som fullföljts under regeringen Fälldin.

I regeringsförklaringen från oktober 1976 stod del bl. a. alt regeringen skulle presentera program för effektivare energianvändning främst i bostads-och lokaluppvärmning saml i industriprocesser. En tioårig energisparplan presenterades som bekant för riksdagen kring årsskiftet 1977-1978. Programmet innebär en investeringsvolym på 31-48 miljarder kronor. Programmet innebär sparmöjligheter på ungefär moisvarande antal miljarder kilowattimmar, främst i form av olja.

En plan för utbyggnad av kraftvärmeverk skulle vidare upprättas. En sådan plan har förberetts i industridepartementet. Överläggningar har ägt rum mellan kraftförelagenoch representanter för kommunerna. Del finns i dag en långtgående samslämmighet om hur den fortsatta ulbyggnaden av kraftvärmen skall gå till. Vidare har investeringsanslag anvisats för utbyggnad av kraft värmen - bl. a. den stora anläggningen i Törnkrafts regi i Botkyrka söder om Slockholm och vidare på Gotland. Särskilda förutsättningar skulle enligt regeringsförklaringen skapas fören snabb utbyggnad av industriellt motlryck och ulnyltjande av spillvärme. Så har också skett genom all ett tiotal anläggningar för mollrycksproduklion inom svensk processindustri har igångsatts under den gångna ivåårsperioden jämfört med en sådan anläggning under alla lidigare år. Stora spillvärmeprojekt har också fält stöd i bl. a. Oxelösund, Piteå och Göteborg. Den sammanlagda ärliga energibesparingen genom alla dessa åtgärder inom näringslivet motsvarar i runt tal 400 000 lon olja.

Energiforskningen har i ökad utsträckning inriktats på att utveckla leknik för användning av förnyelsebara energikällor. Del framgår av regeringsförklaringen från 1976, och så har också inriktningen blivit i det nya miljardprogram som riksdagen antog i våras för den nu löpande treårsperioden. Hela två tredjedelar av de medel som går lill energiproduklionsforskning har avsatts just för förnyelsebara energikällor. Den lidigare regeringen uttalade också 1976 att ell effektivare utnylljande av vattenkraften skulle ske i redan exploaterade älvar. Insatser har skett i detta syfte inom Luleälvsområdet, i Dalälven och i Göta älv. Vidare har slalligl stöd införts vid utnyttjande av små kraftverk, dvs. kraftverk med effekt lägre än 1 500 kilowatt. Genom förslag hösten 1977-har också de långsiktiga gränserna för valtenkraftsut-byggnaden i landei lagts fast, och riksdagen har beslutat all i enlighel med 1976 års regeringsförklaring bevara de outnyttjade Norriandsälvarna och andra värdefulla älvsträckor. Samtidigt har vissa fall släppts fria för utbyggnad, t. ex. Åsele, Stenkulla och Volgsjöfors i övre Ångermanälven. 1976 uttalade regeringen vidare alt elproduktionen i oljekondensanläggningar

skulle begränsas så långt som möjligt. Delta har också skett. Under den senasle lolvmånadersperioden har bara ell par TWh (miljarder kilowattimmar) använts av oljekondenskraft. Detta utnyttjande av oljekondens skall jämföras med de 7 TWh som så sent som 1975 ansågs acceptabelt att uppnå först 1985.

Alla är medvetna om den säkerhetslagstiftning på kärnkraftsområdet, den s. k. villkorslagen, som genomförts. Ansvaret på myndighetsplanet när det gäller avfallsområdet har reglerats. Äntligen har en myndighet, statens kärnkraftinspektion, fält ansvaret för avfallshanteringen. Säkerhetslagstiftningen på kärnkraftsområdet har lett lill en intensifierad forskning och utveckling. Den lidigare Aka-uiredningen har därmed följis av ett andra steg, del s. k. KBS-projeklet, som innebär ett försök all konkret ange hur slutförvaringen av del högakliva avfallet skall ske. Prövning enligt villkorslagen har skett i tre olika fall. Ulan att nu fördjupa mig i ämnet utgår jag från all det är självklart att tillämpningen av villkorslagen inte heller i fortsättningen blir en formalitet, utan all den sker för en prövning i sak.

Kring årsskiftei 1976-1977 tillkallades den s. k. energikommissionen. Under ca elt och ett halvt års lid arbetade kommissionen fram ett myckel värdefullt beslutsunderlag för elt kommande långsiktigt energipolitiskt beslut. Underiagsmalerialet rör sig om fiera hyllmeter och utgör därmed en helt ny och högre ambitionsnivå för del kommande energibeslulels sakliga underbyggnad än vad som var möjligt inför 1975 års beslut. Utbyggnaden inom 1975 års kärnkrafisprogram har hejdats underden gångna ivåårsperioden. Det är viktigt att konstatera alt de tio första reaktorerna redan före regeringen Fälldins tillträde var färdigställda i så stor utsträckning alt där inte fanns mycket resurser som kunde fö en alternativ användning. Della faktum innebär naturligtvis inle ett accepterande som sådant av tio reaktorer från centerns sida, vilket då och då har framskymtat i debatlen. Villkorslagen finns, och sluiförvaringen skall alltså vara klar innan några reaktorer får tas i drift. Del lycks vara viktigt att konstatera alt åsiktsskillnaderna inom regeringen Fälldin inte gällde en enda reaktor. Däremoi ligger brytpunkten mellan redan lästa resurser och nya resurskrav till kärnkraftsprogrammei, där del således fortfarande finns alternativ användning, mellan just reaktorerna 10 och 11. Del är därför diskussionen har försiggått just där, och inte någon annanslans.

Vad den nya regeringen nu har atl la ställning lill är om man skall salsa ytterligare minst 15 miljarder kronor för atl fullfölja 1975 års energipoliiiska program och om man vill lägga pä ungefär lika myckel till föratt dessutom för uppvärmningsändamål göra om reaktorerna till hetväitenproducerande anläggningar med långväga överföring i rör till Stockholm, Göteborg och Malmö. De resurskrav som i så fall återstår är enorma och avsevärt större än de resurser som har nedlagts hillills. Det kan också vara av ett vissl inlresse atl jämföra resurssatsningen under den kommande treårsperioden på forskning och utveckling. Beloppet 1 miljard kronor när det gäller alternativen, främst de förnyelsebara, skall jämföras med 15 ä 30 miljarder för det jättelika investeringsprogrammet för kärnkraften, om del redan beslulade

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

119

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

programmet från 1975 förverkligas. Centern har ansett det vara självklart atl detta program skall omprövas, vilket ju också riksdagen 1975 bestämde skulle ske 1978. Lika viktigt är naturiigtvis atl del är möjligt alt ompröva, atl inle alla resurser är definitivt och slutligt låsta.

Energiförbrukningen har inte alls blivit den som man räknade med 1975. Totalt sett uppvisarenergiförbmkningen en minskning i stället fören ökning. Ökningstakten när del gäller elförbrukning, som del här i första hand gäller, har halverats i förhållande till planerna 1975 och stämmer nästan exakt med det alternaliv som centern då förordade. Undra sedan på alt CDL, centrala driftledningen, har blivit så nervös, ja, så nervös alt den började stödannon-sera i cenlerpressen.

Trots de nya förutsättningar som dessa nya förbrukningssiffror innebär har det i den avgående trepartiregeringen inte gått alt nä samstämmighet om elbalansen. Kärnkraften skulle prioriteras även till priset av atl kraftvärmeverk och mottrycksanläggningar inle kan byggas, men också genom atl sädana anläggningar las ur drift för all kärnkraftselen skall fö plats. En argumentalionslinje har då varil atl man skall ersätta det svenska oljeberoendet med kärnkraft. Jag vill bara konstatera att den mest slösaktiga användningen av oljan för elproduktion, oljekondensen, är nere på nivåer som behövs för reservutnytljande.

Den andra oljan som skall ersättas finns i kraftvärme- och motlrycksan-läggningarna. Energikommissionen har talat om för oss att skillnaden i oljeförbmkning 1990 blir marginell, om man jämför elt fullföljande av 13-reaktorsprogrammel med en avveckling av kärnkraften. Om man vill ersätta olja med kärnkraft, måsle man gå vidare med kärnkraftsulbyggnaden långt utöver 13 och långt utöver industrins alternativ på 20. Del förutsätter en total satsning på eluppvärmning av våra bosläder och hur en sådan kan förenas med framlidens soluppvärmning är svårt atl se.

Vi står inför elt avgörande vägval i energipolitiken. Del långsiktiga valet står mellan ett uran-kol-baseral alternativ och flödesenergialternativet. Valet gäller också om vi skall satsa på högförbrukningssamhällei eller på ell resursbevarande samhälle. Om kärnkraftsprogrammet får fortsätta eller t. o. m. utvidgas, kommer elöverskollet atl stoppa alla alternativ, i varje fall tills den slutliga räkningen för kärnkraften kommer, men då är del för sent att ställa om. Del är en omöjlig lanke all ett långsiktigt vägval i energipolitiken skulle kunna ske över människornas huvuden. Det är en demokratisk rättighet alt medborgarna då har olika alternaliv att la ställning lill. Del var detta centern krävde men vägrades.

120

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Den här debatlen har nu pågåu i åtskilliga limmar. Jag vill gärna säga att den hittills ganska klart har markerat alt de två åren med en trepartiregering varit mycket lyckosamma för vårt lands ekonomi. Med endast obetydliga uppoffringar för medborgarna lyckades regeringen åstadkomma en belydande förbättring i landets affärer. De överlager, som under den socialdemokratiska regeringens lid byggdes upp i vår industri, har

lunnals ul eller försvunnit. Del svenska näringslivets konkurrenskraft både ute och hemma har förbättrats, till vilket också den återhållsamma avtalsrörelsen medverkade. Jag vill gärna säga atl båda parter visade att de kände ansvar för framtiden. Handelsbalansen visar också ett bra överskott, och inflationen har pressats ned lill elt läge som gör alt riskerna för ell upprivande av avtalen pä arbetsmarknaden nu förefaller eliminerade. På grund av brandkårsutryckningar har den pågående strukturomvandlingen inle slagit så hårt i fråga om sysselsättningen som man hade anledning att befara. När det gäller sysselsättningen har Sverige en internationellt sett låg arbetslöshet, även om vi anser all den fortfarande ligger på en icke tolerabell hög nivå och därför måste bekämpas. Nu hade tiden kommit för atl minska de s. k. brandkårsutryckningarna och övergå lill vad den förre industriministern brukade kalla för en offensiv näringspolitik.

Men framtiden är fylld av frågetecken. Det man först och främst frågar sig är om del finns vilja och framför allt kraft hos minoritetsregeringen att fortsätta koalitionsregeringens lyckosamma arbete. Det finns de som är oroade pä den punkten.

Den första proberstenen på den nya regeringens förmåga atl föra en borgerlig politik kommer redan om några dagar dä förslaget om en ny förtroendemannalag läggs pä riksdagens bord. De många företagarna runt om i landei ställer sig myckel tveksamma för atl inie säga negativa lill en lag som innebär att fackliga ombudsmän kan komma att agera även inom andra företag än de förelag där de är anslällda och som kan åstadkomma de svårigheter för planeringen och det bortfall i produklionen som möten på betald arbetstid kan innebära. Men, herr talman, det betyder inle alt företagarna är motståndare lill facklig verksamhet. Oron gäller de ökande ekonomiska pålagorna plus alla de praktiska problem som kommeraii belasta del svenska näringslivet i en tid då konjunkturen visserligen sä sakta pekar uppåt men dä del sanneriigen inte finns utrymme för några nämnvärda kostnadsökningar eller byråkratiska manövrer. Del förslag som trepartiregeringen hade för avsikt alt lägga fram innebar alt regeringen tagit hänsyn lill den myckel hårda kritik som remissinstanserna i de flesta fall rikiai mol arbetsräitskommitténs betänkande. Del skall nu bli mycket intressant atl se om den arbetsmarknadsminister, som i den förra regeringen behandlade förslaget, i den nya regeringen kommer alt stå fast vid sin lidigare ståndpunkt.

I del här sammanhanget kan jag inte underiåta alt la upp en annan sak, som också faller inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde. Del gäller de små möjligheterna alt provanställa ungdomar utan tidigare yrkeserfarenhet eller erfarenhet av näringslivet. Det finns som bekant i de flesia fall vissa möjligheter för företagarna atl provanställa sådana ungdomar, men för över 80 000 förelag i del här landet finns inte de möjligheterna eftersom de står utanför de centrala kollektivavtalen. En nyligen utförd vetenskaplig undersökning visar atl ett mycket stort antal - man talar om över 100 000 - av de arbetslösa ungdomarna skulle kunna beredas sysselsättning, om bara dessa drygt 80 000 småföretagare hade en laglig möjlighet

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

121

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

122

att provanställa ungdomar. Arbetsmarknadsministern har emellertid förklarat au denna vetenskapliga undersöknings resultat är överdrivet. Jag skall inle polemisera mol della uttalande - med siffror skall man alltid vara försiktig. Men även om så skulle vara fallet - anta atl endast hälften av dessa ungdomar skulle få jobb - hade i alla fall ungefär 50 000 ungdomar haft en möjlighet alt fö erfarenhet av arbetslivet och kanske också fö fasta arbeten. Erfarenheter från provanställningar visar nämligen alt en mycket stor del av ungdomarna fött fasta anställningar. Det förslag om provanställning som framlagts innebär, del vill jag gärna poängtera, inget avsteg från Åmanla-garnas iryggheiskrav. Det är ett ärligt försök att temporärt lösa ell stort ungdomsproblem i avvaktan på vad den utredning konmier till som f n. ser över Åmanlagarnas verkningar. En tillfällig lagändring i avvaktan på ulredningen med samma regler som gäller för förelag som har centrala kollektivavtal är sanneriigen inle en sä revolutionerande åtgärd att man ulan vidare bör förkasta den. I ett akut läge-och del är verkligen akut när ell stort antal ungdomar går ulan arbete och riskerar, som har sagts flera gånger i dagens debatt, all lappa tilltron lill värt samhälle - får man verkligen visa initiativkraft och inte alltför myckel byråkratisk stelbenthet.

Herr lalman! Jag har tidigare sagt all de åtgärder som trepartiregeringen vidtog för atl stabilisera vår ekonomi har vänt kurvan uppåt. Men det betyder inle att vi kan blåsa faran över. Tvärtom återstår många bekymmer, och inte minst viktigt äran slå vakt om det svenska näringslivets konkurrenskraft och vår handelsbalans. När man nu lalar om en stimulans av den inhemska konsumtionen - i och för sig önskvärd - får man komma ihåg alt detta också innebär risker för ökad imporl. Under dessa omständigheter är det av yttersta vikt atl löneskatterna inte höjs ytterligare. Löneskatterna verkar ju i själva verket som en subvention av importen och en straffskalt på exporten. Del betyder att konkurrensförmågan minskar både ute och hemma. I del läget borde det vara en angelägenhet av allra största dignitet att löneskatterna inle höjs, ulan tvärtom sänks. Visseriigen har riksdagen tidigare beslutat om en avveckling av den s. k. allmänna arbetsgivaravgiften på 4 9o, men höjs samtidigt de sociala kostnaderna, särskilt då sådana som inle har direkt anknytning lill arbetslivet, blir slopandet av löneskatten i realiteten bara en vacker gest ulan reellt värde. Både på föreiagarhäll - där man varje dag har atl kämpa emot en tilllagande utländsk konkurrens - och bland erkända nationalekonomer har tydligt markerats all en sänkning av löneskatterna är en angelägen reform, som positivt skulle påverka sysselsättningen, handelsbalansen och hela den ekonomiska utvecklingen. Rent principiellt måste löneskatter, som i själva verket har karaktären av en icke avlyftbar moms på svenska varor men icke på importvaror, vara del allra sämsta sättet all ta ut skaller på.

Herr lalman! Vi har med glädje konstaterat atl minoritetsregeringen nu har för avsikt alt sänka marginalskatterna. Marginalskatterna får ju hell orimliga verkningar, framför alll för de anslällda vars löneökningar lill stor del äts upp av marginalskallen, men också för företagarna eftersom marginalskatieef-feklen ivingar fram större löneökningar och kostnadsökningar. Vi kan inle

komma lill rälta med inflationen om vi inle löser marginalskalteproblemet -det är hell säkert. Därför får vi verkligen hoppas alt regeringen nu lar ordentliga krafttag när del gäller denna fråga och sätter gränserna på en sådan nivå all marginalskaliesänkningen inte bara blir en symbolisk åtgärd.

Den av den socialdemokratiska regeringen tillsälla sysselsällningsulredningen har nyligen framlagt eu delbetänkande om regionalpoliliska stödåtgärder och styrmedel. Förslaget lycks mest syfta till ökad styrning och krav på statsbudgeten pä över en halv miljard kronor. Det är också anmärkningsvärt atl utredningen vill ha ökal fackligt inflytande på regionalpolitiken, bl. a. genom att ett villkor för regionalpolitiskt slöd skulle vara atl berörda företag har kollektivavtal med behörig facklig organisation, som del ordagrant heter. Det är högst förvånande att man vill atl staten skall bidra lill all tvinga in parterna inom näringslivet i de stora kollektiven. Del förefaller åtminstone mig också odemokratiskt alt man vill ge en facklig organisation en makt och ett inflytande pä regionalpolitiken, som bör utövas av de demokratiskt valda poliliska förtroendemännen. Vi hoppas alt regeringen med myckel kritiskt sinne granskar delta socialistiska beställningsjobb.

Herr lalman! Det finns på socialdemokratiskt håll så många planer pä ingrepp inom näringslivet som kan utgöra eu hot mot hela vår biandekonomi. Jag skall bara ta några exempel; de kollektiva lönlagarfonderna, som yitersi måste leda lill ett korporativisiiski system, banksocialiseringen, som den nyligen avslutade socialdemokratiska partikongressen ställde sig bakom, strukturfonden osv. Alla dessa förslag har redan fält sina verkningar genom all de allvarligt skadat framtidstron inom svenskt näringsliv. Dessa planer i förening med den låga lönsamheten inom svensk företagsamhet är huvudorsakerna till den skrämmande låga invesleringsgraden i vårt land. De påverkar därför redan nu hela vårt samhälles ekonomiska framåtskridande. Därför vill jag än en gång uttala förhoppningen om alt minoritetsregeringen visar kraft och vilja all slå emot della allvarliga hol mot vårt näringsliv.

Till sisl, herr lalman! Våra förhoppningar sträcker sig längre än så. Den förra regeringen hade utlovat ett förslag -jag upprepar det - till en ny offensiv näringspolitik under nästa år. Vi hoppas atl den nya regeringen har kraft atl fullfölja det initiativet. Vi måsle nämligen på litel längre sikt bromsa brandkårsutryckningarna och i stället satsa pä branscher och företag som har chanser atl utvecklas och anpassa sig lill den snabbi ändrade världshandeln. Den utlovade offensiva näringspolitiken får inte bara vara en hägring. Den behövs om vi i framtiden fortfarande skall vara ett välståndsland i jämförelse med både de socialistiska länderna, där vi f. ö. i dag redan barden positionen, och de västliga industriländerna.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! "Varje dag påminns vi om alt Sverige på många sätt är ett ofullkomligt samhälle", heter del i den senasle regeringsförklaringen. Jag kan utan några som helst förbehåll instämma i denna sals. Del sägs vidare alt riksdag och regering kan arbeta för att stärka den svenska ekonomin och

123

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

124

trygga en hög sysselsältning. Med betoning på ordet kan kan man instämma i denna truism.

Men alt kunna är en sak - alt vilja och förmå något annat. Och ser man regeringsförklaringen som helhet och inte fastnar i något slags retorik, så kan man ulan vidare och på förhand slå fast alt denna regering lika litel som den föregående kan trygga en hög sysselsättning, om man därmed menar full sysselsällning för alla som kan ulföra ett produktivt arbete.

Anledningen till della kategoriska påstående, herr talman, är att regeringen helt förlitar sig på den s. k. marknadsekonomin, vilket ju bara är en förskönande omskrivning för kapitalismen - della ekonomiska och sociala syslem som hislorien redan uldöml och som befinner sig i en permanent kris. Del är ell syslem vars fortbestånd bara temporärt kan räddas genom uppgivande av den borgerliga demokratin.

Det enda av de forna regeringspartierna som insett delta är moderata samlingspartiet. Därför har man hårt engagerat sig i skapandet av Europeiska demokratiska unionen, som den paradoxalt nog heter. De demokratiska krafterna i denna internalional är främst företrädda av Franz Josef Strauss. Det är ett sällskap som uppenbarligen passar moderaierna som hand i handske.

Herr Bohmans inlägg i denna debatt har lill fullo bekräftat att hans "nya politiska banor" är den nygamla reaktionära politik som man enats om i Salzburg.

Men folkpartiet framhärdar i försöken all slå väl med Gud ulan alt stöta sig med fan. Till den ändan har man i regeringsdeklarationen tillfört del politiska språket en hell ny term, nämligen den sociala marknadshushållningen. Denna nya liberala uppfinning skall motverka maktkoncentration, säkra närdemokratin och ge oss husläkare. Del är väl på sin höjd folkpartister som kan glädjas åt detta illusionsnummer. Varken lill höger eller lill vänster om folkpartiet torde man ta denna regeringsdeklaration på allvar. Framför alll har vänstern anledning all ta fasta på vad Macke Nilsson skrev i Aftonbladet i

måndags, nämligen: " folkpartiets hela historia ärju en enda lång serie

händelser och förtopp- fiffel ihop med storföretagen." Och varken regeringsdeklarationen eller ministerlistan lyder på någon skillnad mellan regeringen Ullslen och regeringen Ekman.

Därför var det något överraskande att herr Palme uttryckte en önskan om atl man skall komma bort från "blockpoliliken" - överraskande med hänsyn till såväl Ola Ullslens uttalanden, som förutsatte fortsall gott samarbete med moderaterna, som Gösta Bohmans uttalande att del är de borgeriiga partiernas plikt alt hävda de ideologiska skiljelinjerna. Och det var inte minst överraskande mol bakgrunden av inlägg och beslut vid den nyligen avslutade SAP-kongressen.

"Bort från blockpoliliken" måsle tolkas som ett närmande till det borgerliga blocket, som en invit till en politik av modell Västtyskland. Jag hoppas att jag har fel, men ell sådanl uttalande kan inte tolkas på annat säu.

Jag vågar påstå atl vad majoriteten av den svenska arbetarklassen vill och

önskar är ett slut på kompromisser och en politik med udden riktad mol storfinansen och dess politiska partier - inkl. folkpartiet.

Herr talman! Arbetarpartiet kommunisterna är övertygat om alt regeringen Ullsten på ett undantag när kommer atl fullfölja den föregående regeringens politik. Och detta undantag är kärnkrafispoliliken, inte energipolitik i vidare och egentlig mening. Fören energipolitik i ordets rälta bemärkelse förutsätter all hela energisektorn ägs av samhället. Alll tal om samhällelig kontroll utan samhälleligt ägande är och förblir en myt. Det mesta man kan vänta sig av den nuvarande regeringen är att den i enlighet med sin deklaration skall minska Sveriges slora oljeberoende och i konsekvens härmed fullfölja utbyggnaden av de beslutade kärnkraftsaggregaten.

Kan anläggningsarbetarna i Forsmark och Ringhals, verkstadsarbelama i Finspång och Västerås befrias från den oro för sina jobb och sin existens som de levat med i två år, så har ändå något vunnits i denna karusell.

Kan vi dessutom räkna med au den frän miljösynpunkt rena kärnkraften kommer att reducera den miljöförstöring som olja och kol åstadkommer i form av försurade sjöar, svavelnedsläpp över samhällen, osv. har ytterligare något vunnits i förhållande till trepartiregeringens i alla avseenden fördärvliga politik. Men direkt pessimistiska är vi när del gäller regeringens utrikespolitik. Deklarationens stolla förklaring, att den svenska ulrikespolitiken ligger fast och att "vår" neutralitetspolitik måste förenas med arbete för fred och frihet, väcker onekligen frågan: Har möjligtvis folkpartiet och dess ordförande, nuvarande statsministern, tagit avstånd från sitt partis och sitt eget utrikespolitiska förflutna? När en företrädare föreu aktivt NATO-parti lalar om "vår" neutralitetspolitik måste man kräva en förklaring av vad som menas.

För att herr Ullslen skall bli utrikespolitiskt trovärdigare än sina föregångare Ohlin och Wedén måste han med handling visa att han är anhängare av avspänning och nedrustning. Det kräver bl. a. ett klart och bestämt nej till B3LA, det kräver en otvetydigt fördömande av USA:s neutronbombspolitik och det kräver en vilja till en väsentlig nedskärning av de svenska militärutgifterna, såsom vårt parti också har föreslagit lidigare. En uirikes-och försvarspolitik i landets, icke i Wallenbergs, intresse har man under sådana förhållanden rätt alt kräva.

Med lika stor skepsis betraktar vi regeringens löfte om skattesänkningar. Anledningen härtill är att Svenska arbetsgivareföreningen genom Nicolin kategoriskt log avstånd från varje sådan tanke. Nicolin säger; "Vi har inte råd." Arbetare och lägre tjänsteman i vårt land säger; "Vi under skatter dignar ner." Och del är inle någon kverulans från deras sida. Sverige har i dag världens högsta arbetarskait och den lägsta företagsskatten. Del bevisas bl. a. av följande: Bruttonationalprodukten har under åren 1946-1977 ökat 15,1 gånger. Samtliga skatter har under samma lid ökat 51 gånger. Kommunalskatten har sedan 1946 ökat 100 gånger, slalsskalten har ökal 34 gånger.

Del finns en klar utveckling som leder lill allt slörre uigiftsökningar inom staten, men framför allt på den kommunala sidan. 1946 utgjorde de kommunala skatterna en fjärdedel av samhällets samtliga skatter.  1977

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

125

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

126

utgjorde de hälften av samhällets samtliga skatter.

Statens indirekta skatter utgjorde 40,37 96 är 1946. 1977 utgjorde de 55 96.

Vi märker tydligt och klart den reaktionära linjen i skattepolitiken. De indirekta skatterna och de ej progressiva kommunalskatterna stiger hela tiden i en snabbare takt. I dag är det utan tvivel kommunalskatterna som utgör den tunga bördan förde arbetande människorna. 1965 betalade vi i genomsnitt 17 kr. i kommunalskatt i vårt land. 1977 låg genomsnittet pä 29 kr.

Om utvecklingen fortsätter pä samma sätt - och det finns ingenting som tyder pä något annat med lanke på de uppdämda behov som finns ute i kommunerna - kommer utdebiteringen om ytterligare tolv år atl ligga på 42 kr. i kommunalskatt per intjänad hundralapp, vilket naturligtvis är en fullständigt omöjlig skallebörda.

Lät mig med ytterligare några siffror styrka riktigheten i påståendet om skallepolitikens klasskaraktär. Bruttonationalprodukten ökade alltså 15,1 gånger från 1946. Undersamma lid ökade en manlig industriarbetares lön 9,5 gånger, frän 5 650 kr., som 1946 var genomsnittslönen, till 60 000 kr. tolv är senare. Samma industriarbetares skall ökade under samma lid 34,8 gånger. Hans nominella lön efter skatt ökade alltså 6,6 gånger.

Under samma lid försämrades penningvärdet ungefär 5 gånger. Del innebär att man nu behöver 100 kr. föran köpa samma varumängd som man 1946 fick för 20 kr. Drar vi skalterna för 1977 och dividerar återstoden, 31 500 kr., med 5 får vi kvar 6 300 kr. i 1946 års penningvärde. Industriarbetarens inkomst 1946 var 4 750 kr. efter skall, och skillnaden blir alltså i samma penningvärde 1 350 kr. För familjer bör naturiigtvis sedan inräknas barnbidrag, bostadsrabalter, alla förbättringar på sjukförsäkringens område, ATP och liknande. Skillnaden blir dock ringa, om vi konstaterar atl bmllonatio-nalprodukten under samma tid har ökal 15,1 gånger. Medan de direkta skatterna ökade 24,7 gånger under perioden 1950-1977, så ökade företagsskatterna 5,5 gånger. 1950 svarade företagsskatterna här i landet för 13,8 % av skatterna. 1977 utgjorde de 2,9 96). Förmögenhetsskatterna ökade 5,9 gänger-deras andel av skatterna sjönk från 1,9 % lill 0,4 96. Gåvo- och arvsskattens andel minskade från 0,8 96 lill 0,2 96.

Delta visar på ell myckel tydligt sätt behovet av en verklig förändring av hela vårt skattesystem, nämligen en omläggning från skall på arbetsinkomster och konsumtion lill skall på produklionen. Vårt parti har molionsledes föreslagit en sådan omläggning. Vi menar atl det lapptäcke som karakteriserar svensk skatlepolitik inte rymmer fler lappar ulan måste bytas ut.

Herr talman! Ett par ord om den fråga som jämte arbelslösheten drabbar arbetarklassen hårdast, nämligen bostads- och hyrespolitiken. Nedskärningen av bostadsproduktionen från ca 100 000 lägenheter per år på 1960-lalei lill omkring hälften under 1970-talel innebär med naiurnödvändighei hotande bostadsbrist, stigande hyror och en tilltagande spekulation i bosläder. Från 1974 fram lill augusti i år har hy rorna -enligt offlciell statistik -stigit med 47,6 %.

Vad arbetarna fåll i tillskott i lönekuvertet under denna lid vet vi. Del har

inle varit merän all del resulteral i reallönesänkningar både 1977 och i år. En förbättring av bosladspoliliken kan bara åstadkommas genom en markant ökad bostadsproduktion, minst 75 000 lägenheter omedelbarl och därefter en successiv ökning lill 100 000 nya lägenheter per är.

Herr lalman! Samtliga talare i denna debatt har sagt sig vilja begränsa resp. avskaffa arbetslösheten. Men medlen har växlat mellan tro pä konjunkturuppgång och mera realistiska förslag. Eftersom jag ivingas fatta mig kort vill jag trycka på nödvändigheten av en omläggning av hela vår handelspolitik med inriktning på den krisfria socialistiska marknaden, en kraftigt ökad förädling av de svenska industriprodukterna, en expansiv statlig industrisektor och effektiva åtgärder mot kapitalflykten.

Till sisl, herr lalman! Till de kuriösa inslagen i denna deball hör onekligen Fritz Börjessons in- och utrikespolitiska utläggningar. Han påstod att ungdomsarbetslösheten berodde på atl ungdomen var kräsen när det gällde all la jobb. Jag kan berätta för herr Börjesson att för någon vecka sedan hade 6 000 arbetslösa ungdomar i Västsverige 250 lediga platser atl slåss om. All dä tala om alt ungdomen är kräsen när del gäller all la jobb är ganska förmätet. Fritz Börjessons filosofi varatl den fulla sysselsättningen och de fasta priserna i de socialistiska länderna berodde pä alt fackföreningarna där inte sysslade med lönefrågor och liknande ulan ägnade sig ål idrolt och annan kulturell verksamhet. Det här är naturiigtvis djupsinnigheler som man egentligen inle skulle bry sig så myckel om. Om inte Fritz Börjesson hade varil ledamot av del tunga näringsutskottel skulle jag ha skrattat ät den här argumentationen. Men tyvärr är den ett symptomatiskt prov på den borgerliga politik som går under epitetet mitlenpolilik.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

THAGE PETERSON (s);

Herr talman! På det näringspolitiska området finns för Sveriges del inga slörre glädjeämnen all summera från de två senaste årens utveckling. Misslyckandena och problemen är så stora och så djupa all de kommer atl kasta sin mörka slagskugga långt in pä 1980-lalel.

Den svenska industriproduktionen liggernu 6 96 lägre än den gjorde 1976. I dag har vi närmare 100 000 personer färre sysselsatta i industrin än 1976. Industrins framtidsinvesteringar ligger i år 30 96 lägre än 1976.

Det är inte svårt alt översälta innebörden i dessa siffror till verklighet. Från längsl uppe i norr till längst nere i söder finns platser där människorna drabbas av kriserna i näringslivet. I tiotusentals familjer runt om i vårt land ställer man oroligt frågan; Hur skall del gå med våra jobb i framtiden? 1 hundratals kommuner runt om i landei ställer man oroligt frågan; Hur skall del gå med kommunens och ortens framtid? I tusentals småförelag landet över ställer man oroligt frågan: Hur skall det gä med förelaget, när underleveranserna försvinner? Pä detta sätt sprider sig som ringarna på vatlnet oron, osäker-heten och problemen.

Sådan är bilden av Sverige hösten 1978. två är efter del atl de tre borgerliga partierna övertog regeringsansvaret. Men del vore fel och orättvist atl skylla alll på den borgerliga trepartiregeringen. Den internationella utvecklingen

127

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

128

påverkar oss. Nya länder har med stor framgång brutit sig in på de traditionella svenska marknaderna.

Men ofrånkomligt är atl den borgeriiga trepartiregeringens politik fördröjt eller rent av motverkat rimliga lösningar på problemen inom ekonomin. Genom alt man låtit industriinvesteringarna rasa samman berövas vårt land framtida produktionsmöjligheter, eftersom de nya fabrikerna och maskinerna inte kommer till stånd. Detta är oroande, inle minst för vår exportindustris konkurrensmöjligheter. Vår hemmamarknadsindustri har också drabbats hårt genom att man låtit bostadsbyggandet gå ner. Den svenska byggmalerialindustrin och många andra industrigrenar har härigenom fått stora problem.

Misslyckandena från den borgerliga näringspolitiken får inte upprepas. Och det är viktigt atl vi inriktar våra ansträngningar på att lösa de problem som vi har och som vi kommer att möta i framliden. Vi måste vända avveckling till utveckling. Sverigeären industrination. Vår ekonomiska självständighet, vår sysselsältning och vår sociala trygghet kan vi försvara och utveckla endast genom atl stärka vår industriella kapacitet. Att äter fä fart på den svenska industrin aren mycket viktig uppgift. Detta var något som den socialdemokratiska partikongressen kraftigt underströk.

Jag vill anföra några viktiga utgångspunkter för en framlida offensiv näringspolitik.

En stor del av de ekonomiska problem som värt land har i dag beror pä alt industrin inle har en tillräcklig andel av vår totala ekonomi. En ökad industriproduktion är nödvändig, om vårt land skall kunna lösa de grundläggande problemen i fråga om balans i ulrikesbetalningar, möjligheter till ökad gemensam service och naturligtvis ökad sysselsättning.

Vårt land har goda förutsättningar som en industrination i första ledet, främst på grund av den arbetsvilja, det kunnande och den yrkesskicklighet som finns på alla nivåer i de svenska förelagen. Sverige har stora värdefulla naturtillgångar, som fortfarande kan spela en viktig roll för vår industriella utveckling. Vi har en väl utbyggd gemensam sektor.

Industripolitiken måsle inriktas sä, all alla dessa förutsättningar utnyttjas på bästa möjliga sätt. Detta kräver i sin tur en fortlöpande omställning och förnyelse av vårt näringsliv. Såväl samhällsekonomiska som mänskliga skäl gör del ofrånkomligen nödvändigt att ställa kravet att alla omställningar måste ske i socialt acceptabla former. Detta kommer att kräva långtgående samhällsinsatser.

En konkurrenskraftig industristruktur under 1980-talel fömtsälter en aktiv statlig näringspolitik. Denna kräver en utbyggd planering såväl inom samhällsorganen som inom företagen. Samhällel måste ha ordentliga resurser och redskap för den övergripande planeringen och för del näringspolitiska arbetet i övrigt. Det behövs mer av samhällelig ledning för alt lösa problemen i näringslivet. Vi skall visa hur en förtroendefull samverkan mellan samhälle, anslällda och deras organisationer och näringsliv kan bilda grundvalen för en framgångsrik industrination. Det är socialdemokratins förhoppning att de två senaste årens dyrköpta erfarenheter minskal den

lidigare misstron inom näringslivet mot en aktiv näringspolitisk planering.

Samhället måste vidta målmedvetna äigärder föratt understödja framtids-inriktade och utvecklingsdugliga företag. Det kunnande som finns inom den gemensamma sektorn bör vi utnyttja även utanför vårt lands gränser och kanske öppna en ny inriktning av vår export.

Samhället har ett särskilt ansvar för atl stimulera forsknings-, utvecklings-och innovationsverksamheten i del svenska näringslivet. Detta bör ske genom såväl ökat stöd till forskningsverksamhet i generella former som ökat slöd till forskningsprojekt och fria uppfinnare.

Samhället barett övergripande ansvar för att stimulera industrins kapitalinvesteringar och atl förbättra förutsättningarna för företagens kapitalförsörjning. Därför är del nödvändigt med en kraftig utbyggnad av bl. a. Investeringsbanken och fjärde AP-fonden saml inrättandet av en särskild strukturfond och löntagarfonder.

De statliga företagen måsle la ett särskilt ansvar för en utbyggnad av Sveriges industriella kapacitet. Statsmakterna måste medverka till att detta sker och vara beredda atl medverka vid finansieringen av en sådan utbyggnad. Borgerliga propåer om elt försvagande av Statsföretag måste avvisas.

Sammanlagt innebär delta alt myckel större insatser än hittills måste göras för att ge näringspolitiken en offensiv och framlidsinriklad målsättning. Den typen av insatser har i stort sett lyst med sin frånvaro i den borgeriiga trepartiregeringens näringspolitik.

Men låt mig understryka en sak för att undvika alla missförstånd. En framlidsinriklad näringspolitik innebär inte alt insatserna för de i dagsläget krisdrabbade branscherna för eftersättas. Det näringspolitiska problemet i dag är inte en fråga om ett antingen-eller; aniingen satsning på planmässig omställning inom problembranscher eller satsning på offensiva branscher. Det måste vara fråga om ett både-och. Men den stora fördelen med att näringspolitiken blir offensiv är att först då skapas reella möjligheter för en planmässig omställning från problemområden till nya expansiva områden.

När det gäller tekoindustrin har socialdemokraterna i riksdagen krävt att regeringen för hela den svenska tekoindustrin lägger fram en stmkturplan där man tar hänsyn till försörjningspolitiska, arbelsmarknadspolitiska och regionalpolitiska överväganden. Tekoindustrin befinner sig i dag i en svår kris.

När det gäller varvsindustrin aviserade regeringen i början på sommaren förslag som skulle ha inneburit förödande effekter för den svenska varvsnäringen. I många viktiga avseenden var dessa förslag rena skrivbordsprodukter som aldrig skulle kunna förverkligas. Men likväl skulle de ha lett till betydande problem inte bara för de anställda ulan också för berörda kommuner och företag. Del är nödvändigt med omställningar i planerade former i den svenska varvsindustrin. Men omställningarna måste syfta till alt ta till vara alla utvecklingschanser. Socialdemokratin kräver därför att trepartiregeringens förslag gmndligt omarbetas.

När det gäller gruvindustrin krävde socialdemokratin i ett sjupunktspro-

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:21-22

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

130

gram redan sommaren 1977 långtgående åtgärder för utveckling och omslällning. Fortfarande lyser ulvecklingsinrikiade insatser från regeringens sida med sin frånvaro.

När det gäller stålindustrin måste struklurdiskussionerna åter komma i gång. Detta kan endast ske genom aktiva insatser från statsmakternas sida. De mindre handelsstålverken måsle samordnas sinsemellan och med SSAB. Inom specialstålomrädel måsle de valhänta och dåligt samordnade försöken att få lill stånd en samverkan mellan företagen ersättas med en medveten strukturpolitik. Från socialdemokralisk sida har vi vid fiera tillfällen krävt atl regeringen utarbetar en samlad plan för specialslålsindustrins ulveckling. Detta krav upprepar vi nu.

Kommer vi atl ha råd med alt salsa på en näringspolitik som samtidigt innebär så belydande insatser för både utveckling och omslällning? Innan man svarar på den frågan måste man belänka alt del nuvarande undeml-ny lljandet av våra resurser kostar det svenska samhället fiera tiotal miljarder kronor per är. Det finns ingen åtgärd i värt samhälle som ger en bättre avkastning än en politik som innebär att vi uppnår ett effektivare resursutnyttjande i del svenska näringslivet. Den för landet dyrbaraste politiken ärall nu sitta med armarna i kors och vänta på bättre tider. Vi måste möta de bättre tiderna med en offensiv politik.

Socialdemokratin är beredd atl ge ell kraftfullt slöd till en framälinriktad näringspolitik som genom aktiva samhällsinsatser främjar utveckling och omslällning i socialt acceptabla former.

En politik som skulle innebära passivitet och otrygghet kommer vi däremoi att kraftfullt bekämpa.

Även om de flesta erfarenheterna av den borgerliga trepartiregeringens näringspolitik är dystra, så finns det erfarenheter som är värdefulla för framtiden. När de borgerliga var i opposition före 1976 varnade de för faran med statliga initiativ och insatser i näringslivet. I regeringsställning fick de borgerliga erfara all del för alt klara problemen inte räckte med alt lila lill de "självläkande krafterna" eller vädja till företagen om socialt ansvar. De borgerliga fann del nödvändigt att engagera staten. Och i många branscher skedde delta i myckel stor omfattning. En viktig erfarenhet har därför vunnits för framtiden, nämligen all också de borgerliga nu insett all staten måsle engagera sig i induslri och näringsliv. Detta är, vill jag säga, en framgång i den svenska näringspolitiska debatlen. Vi kan därför hoppas på all vi slipper ödsla lid på meningslösa diskussionerom samhällel skall engagera sig eller ej.

Debatlen måsle i stället gälla hur vi vill alt vårt näringsliv skall utvecklas i framliden och på vilket sätt slalen skall engagera sig för all främja en tryggare utveckling. Socialdemokratin anser alt del kommer an bli nödvändigl med långtgående statliga initiativ och insatser för alt klara de problem som vi står inför. Vi hävdar all det endast är med en aktiv och framåtsyftande näringspolitik som vi kan trygga sysselsättningen inom industrin och skapa de nya och bättre jobben. Misslyckas vi i våra ansträngningar att säkra Sveriges ställning som industrination har vi ryckt undan basen för en social

och rättvis utveckling i vårt land. Det är mol denna bakgrund som socialdemokratin anser atl utvecklingen är alltför viktig för alt överlåtas åt marknadskrafterna. Vår slutsats blir därför entydig; Samhället måsle ha det övergripande ansvaret för en planerad närings- och sysselsättningspolitik. Och delta är, herr lalman, utgångspunkten för socialdemokratins näringspolitik.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp);

Herr lalman! Jag känner mig något som en främmande fågel när jag går in i del här blocket av näringspolitisk debatt - kanske alldeles särskilt den här gången, eftersom jag i vanliga fall brukar delta i den debatten.

Men i dag har jag ett annat ärende. Jag har fått ansvaret för alt arbeta med idrottsfrågorna i den folkpartiregering som nyligen tillträtt, och jag vill i denna allmänpolitiska debatt ge min syn pä det uppdraget.

Den allmänpolitiska debatten bör spegla frågeställningar och aktuell debatt i det svenska samhället, och bortsett frän att jag har särskild anledning i dag alt föra in idrotten i debatten tyckerjag atl idrotten har en omfattning och belydelse som mer än väl motiverar detta.

Från att ha varit en sysselsättning för några fä fantaster har idrotten Utvecklats till vår i särklass största folkrörelse med drygt 3,7 miljoner organiserade medlemmar. Förkortad arbetstid och ökad frilid har bland andra faktorer påskyndat idrottens utbredning.

Av medlemmarna var 1975 1,5 miljoner i åldern 12-24 är. Självklart förekommer det att åtskilliga unga idkar mer än en idrolt och alltså kan ha dubbelräknals, men även med den reservationen råder det ingen tvekan om atl idrottsrörelsen mer än någon annan folkrörelse lyckais engagera de unga. Dessutom bör man ha i åtanke att idrotts- och friluftsliv inte bara bedrivs inom idrottsrörelsen, utan mänga andra ideella organisationer har dessa aktiviteter pä sitt program.

Från vilken utgångspunkt man än ser pä idrotten har den vittgående effekter i samhällel.

Motion och idrott har positiva effekler för folkhälsan - men här kan också göras mycket mera. Idrotten erbjuder en aktiv friiidsmiljöoch fyller ett behov av lek, avkoppling och spänning. Sportens betydelse som åskådarupplevelse engagerar också många. Det aren "teater" med stort underhållningsvärde för de fiesta. TV:s tittarundersökningar visar exempelvis höga titlar- och betygssiffror för sportsändningar. Idrotten skapar kontakter mellan individer, grupper och nationer. Tyvärr slår det i det sistnämnda fallet ibland över i nationell prestige och chauvinism - något som idrotten bör bekämpa. Liksom övriga folkrörelser ger den organiserade idrotten många av sina medlemmar en bra skolning i föreningsteknik, administration och organisation, och det är sådant som kommer till användning pä andra områden i samhällel.

Jag skulle kunna fortsätta atl räkna upp idrottens stora positiva värden för individ och samhälle, men del sagda får vara nog. Jag skall också gä in och granska delfrågor inom idrottsrörelsen i fortsättningen av mitl anförande.

Om man betonar de positiva sidorna av idrotten får man inle blunda för all

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

131

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

132

idrotten lika litet som någon annan omfatlande samhällsföreteelse kan uppnå enbart positiva resultat. Som demokratisk folkrörelse har idrotten ännu inte nätt full mognad, och idrotten har också skadeverkningar. Mycket är bra inom idrotten - del mesta vägar jag påstå - men del finns också mycket som behöver rättas lill. Det är den samlade idrottsrörelsens sak all reda upp problemen av här antydd art, men samhället har också rätt alt ställa kravet pä idrottsrörelsen all sä sker. Jag skall återkomma till delta.

De senaste 100 åren har människan i industriländerna radikalt omskapat den miljö hon lever i. Tekniska hjälpmedel har mer och mer övertagit del arbele som tidigare gjorts med muskelkraft. Förändringarna har väl i de fiesta fall varil lill det bättre för människan, men utvecklingen har också medfört problem. Elt sådant problem är alt människan, vars kropp är skapad för rörelse och fysisk aktivitet, skall anpassas till en värid fylld av tekniska finesser med få inbyggda krav av denna art. En målmedveten satsning på motionsidrotl för alla åldrar är det bästa sättet atl komma till rätta med den fysiska inaktivitet som blivit något av tekniksamhällets baksmälla.

En viktig del i ett sunt levnadssätt är också en anpassning av våra kostvanor till den fysiska aktivitet som vi utövar. Socialstyrelsens kampanj för bättre kost och ökad motion förtjänar ett ökal stöd, och jag tror att den skulle bli än effektivare om den kunde spridas lill skolorna i större utsträckning. Jag avser alt diskutera detta spörsmål med socialstyrelsen och skolmyndigheterna.

Del anses i dag medicinskt dokumenterat alt den ökade frekvensen av vissa sjukdomar beror på fysisk inaktivitet. Dil hör t. ex. bjärt- och kärlsjukdomarna som ökat kraftigt i de fiesta "välfärdsländer" och orsakar flera dödsfall än någon annan sjukdom. Undersökningarna visar att fysiskt inaktiva löper två till tre gånger slörre risk all dö i bjärt- och kärlsjukdomar vid en viss ålder än fysiskt aktiva människor. Chansen atl överieva en första hjärtattack är också statistiskt mycket större för den röriiga människan.

En undersökning som redovisats i Läkartidningen bestyrker också lidigare resultat: de som motionsidrottar är mindre sjukskrivna än fysiskt inaktiva, och samma resultat har också professor Bengt Saltin kommii fram lill när han i ledningen för ett team vetenskapsmän gjort en medicinsk-fysiologisk värdering av träning hos människor i medelåldern.

Jag har uppehållit mig rätt utförligt vid värdet av motion och breddidrolt som leder till ett bättre hälsoläge, och det är för att påvisa de starka skäl som finns att samhällel stöder idrottsrörelsen i dess speciella inriktning på breddidrotten. Målet bör vara alt erbjuda en verklig breddidrott för alla människor och att dessa stimuleras att delta. Breddidrolten är förebyggande hälsovård, och atl förebygga är den rätta vägen.

Jag skall citera ur Nei Ching, den kinesiska medicinens klassiska verk, där man säger: "Alt bekämpa sjukdom enbart är som att smida vapen sedan slaget börjat."

Att dra upp klara gränser för ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och kommun då det gäller breddidrotten är en mycket viktig uppgift. Nu är det litet snårigt då det gälleratt avgöra vem som skall svara för vad i fråga om

olika stödåtgärder. Del bör vara möjligl att dra upp klarare linjer i denna ansvarsfråga och jag vill medverka till detta.

Medan jag är inne på molion och breddidrolt vill jag också peka på behovet av motion och breddidrott knuten lill arbetsplatserna. Ur detta behov har Korpens verksamhet vuxit fram. Fr. o. m. den 1 juli 1976 är Korpen elt särskilt förbund inom Riksidrotlsförbundet med speciell inriktning mot motionsidrotl. Korpen har härigenom fått en viktig servicefunktion till övriga specialförbund i molionsfrågor. Korpens verksamhet är en viktig hälso- och trivselfaktor i vårt industrialiserade samhälle. Korpen har också bidragit till att skapa "vi-anda" och ökad gemenskap på arbetsplatserna. En viktig kontakt för mig i mitl arbele med idrottsfrågorna blir den med Korpen.

Jag har inledningsvis pekat på den stora betydelse som ungdomsidrotten har, både för individens utveckling och för samhället. Här är ledarproblemen brännande. En kärntrupp av idealister häller i dag denna verksamhet flytande, men del är svårigheter alt rekrytera nya ledare. Ledarna får också offra värdefull lid av sin ledargärning lill atl samla in pengar. Bingo och lotterier kräver mycket arbete. Ännu är vi inte framme vid den punkt där ungdomsidrotten kan fö det samhällsstöd den behöver för sin verksamhet. Någon självverksamhet bör kanske finnas kvar för atl skola ungdomarna i eget ansvar då det gäller alt la på sig ekonomiska bördor. Men successivt bör ungdomsidrotten avlastas det stora ekonomiska ansvar som den nu måste ta. Jag tror alt den åtgärden skulle göra det lättare att rekrytera ledare.

Det går inle i ett kort anförande all ta upp och genomlysa idrottens alla problem. Enligt min mening bildar breddidrolt och den mera renodlade tävlingsidrotten på alla nivåer en enhet. Molion och breddidrolt utgör grunden på pyramiden, och eliten finns i loppen. Jag anser att framgångar för svensk elitidrott betyder bra och stimulerande propaganda för breddidrolten. Man skall också komma ihåg den stilbildande påverkan på den uppväxande generationen som idrottsliga föredömen som Ingemar Stenmark, Linda Haglund, Björn Borg och Sven-Åke Lundbäck har. Min slutsats är alltså att också elitidrotten bör ha samhällets slöd.

En bra stödform lill den idrottsbegåvade ungdomen anser jag kombinationen utbildning-elitidrott vara. Vi har redan fleras, k. idroltsgymnasier,och det finns ett klart behov av ännu fier. Jag vill ta upp ett resonemang med det ansvariga statsrådet på utbildningsområdet om delta. Del vore vidare önskvärt om kombinationen studier-elitidrott också kunde tillämpas vid sludier på universitetsnivå. Det är viktigt atl den duktiga idroltsungdomen kan få en bra start i livet även då det gäller den civila gärningen.

Vi måsle också skapa bättre möjligheter för de kvinnliga idroltsutövarna. På alla nivåer är de ännu satta i efterhand. Det saknas ofta bastu och omklädningsrum för kvinnorna på våra idrottsplatser, de får inte disponera planer och andra idrottsanläggningar på samma villkor som den manliga delen av tävlande och tränande och de behandlas fortfarande litet njuggt och överseende dä del gäller representation, både i nationella och i internationella sammanhang. Detta måste rättas till - även inom idrotten skall det vara jämlikhet.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

133

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Hormondopingen har blivit ett problem inom idrotten, särskilt i de grenar där man behöver extraordinär styrka. Sådana grenar är t. ex. tyngdlyftning, brottning och vissa grenar inom fri idrott. Della är en kräftsvulst inom idrotten som snarast måste opereras bort. Först och främst måsle upplysningen bli bättre om de allvarliga skadeverkningar som kan uppstå på den som brukar hormoner. Kontrollen måsle skärpas yllerligare, de inlernationella idroltsorganisationerna måste ta ett slörre ansvar och det måsle vara kännbara straff för överträdelser. Men då skall inte bara den unge idrottsmannen eller -flickan straffas utan också de som gett honom eller henne preparatet och måhända inspirerat dem an använda det. Den här frågan lär vara anhängiggjord av en finsk delegat lill Nordiska rådels kommande sammanträde, och jag hoppas all man frän svenskt håll skall ansluta sig lill denna uppfattning.

Jag skall träffa ledningen i Riksidrottsförbundet inom en nära framlid, och då vill jag få en ytteriigare orientering i ärendet och med RF-ledningen överiäggaom vad som gårall göra både nationellt och iniernalionellt för all få bort dopingen. Vad jag förstår är kontrollen också ett stort vetenskapligt problem.

Med della anförande harjag dragit upp vissa riktlinjer för min verksamhet som ansvarig för idrottsfrågorna i jordbruksdepartementet. Idrottens slora problem är dock naiuriigivis vilka resurser som samhällel kan ställa till förfogande i framliden. Härar idrotten underkastad samma hårda prövning som all annan samhällsverksamhet, särskilt i ett ekonomiskt kärvt klimat. Men med mina personliga värderingar som grund-och de är avgjort posiliva till idrottens nytta i samhället - vill jag verka för alt idrottens ekonomiska förutsättningar förbättras.

134

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Till mina tidigare hågkomster av vad jag en gång uppfattade från vuxenvärlden hör vad de drabbade i den svenska fattigbygden sade om vågmästarpolillk.

De tvä senaste åren har begreppel blockpolitik gnagl sig in i medvetandet och hos många och i breda befolkningslager fött samma olusikänslor som lidigare hade kommii beteckningen vågmästarpolilik till del.

I sak ärdet väl inte riktigt alt belasta begreppen. Det är innehållet som ärdet väsentliga. Även ell stort parti med progressiv viljeinriktning och vilja all utjämna måste söka stöd i olika former hos andra om det saknar egen majoritet.

Det som nu har upplevts är något hell annat. Tre mindre partier gick ut lill väljarna med program som avsåg all vinna olika grupper och fick på del sättet underlag för alt tillsammans bilda regering.

Den politiska verkligheten är inte så onyanserad atl del bara finns två färger, svart och vin. Och jag finner inle bara klandervärda drag hos motståndarna lill den politik som jag frän min anspråkslösa plats på de bakre bänkarna försöker tjäna.

Nog finns det en utvecklingsvilja hos moderaterna, och nog kan center-

partisterna låta tala vid sig i fördelningsfrågor. Men i fördelningspolitiken seglar moderaterna på konservatismens mörkblå vågor, medan centern bärs fram av utvecklingskonservaliva strömningar.

Det olyckliga är atl centerns utvecklingskonservativa och moderaternas fördelningskonservaliva värderingar i två långa år fåll förenas i en regering.

Förhoppningsvis har inle svikna löften och förväntningar lillfogai vårt poliliska liv obollig skada.

Folkhushållel var inle frill från bekymmer före 1976 heller. Inflalionspro-blemen var inte obekanta. Ingel land har kunnat förena full sysselsättning med stabilt penningvärde. Den fulla sysselsättningen prioriterades här i landet.

Vanligt folk fick det något, om ibland litet, bättre för varie år.

Genom uppbyggnad av del gemensamma - socialförsäkringar, .sjukvård, uibildning, pensionssystem och myckel annat - har samhällel omgestal-lats.

Grunden har varit hög sysselsättning och produktivitet.

Förändringen har skett stegvis, och i omgestaltningens spär har också följt problem som vi ibland i efterhand har sagt oss all vi borde ha kunnat förutse och förebygga tidigare och bältre.

Men ingen kan beskylla socialdemokratin förall ha svikit vallöften. Jaghar studerat delta för alla val från 1932 till 1976.

I sanningens intresse skall då erkännas atl de konkreta löftena inte varil alltför många. Det har rört sig om pension, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, längre semester, kortare arbetstid m. m., och där har löftena kunnat infrias. I övrigt har våra vallöften varil allmänt hållna och pekat på fortsatt välfärdspolitik.

Kanske vi därigenom har varit med om atl ge näring åt talesättet atl politiker lovar runt, även om ingen kan påstå att vi hållit tunt.

Så hände något i spåren på en i den politiska hetluflen ny fråga 1976. En ledande politiker trädde fram och gav absoluta löften. Del upplevdes av många som något nytt och förhoppningsfullt. Alla förslår all jag menar Fälldin och kärnkraften, som jag i övrigt inte skall gå in på så myckel.

Löftena om 400 000 nya jobb var inte lika absoluta, men de uppfattades i sill sammanhang som lika bindande. Del var om kärnkraften och jobben som reportrarna pressade Fälldin.

Om den löftespolitiken kan nu svenska folket med fakta i backspegeln konstatera alt vad regeringsbildaren lovade atl inte göra - ladda kärnkraftsreaktorn - det har han gjort. Men vad han lovade alt göra - skaffa nya jobb -det har han inte gjort.

Ansvaret är inle bara Fälldins och centerns. Det finns två parter lill. Dessa stod inle fullt ul upp för sin politik i valrörelsen och gick sedan in i en omöjlig regeringskoalition, som i tvä är blockerade rikliga lösningar av viktiga politiska frågor. Det är del som nu har gett ordet blockpolitik en så motbjudande innebörd.

Debatten om vem som bärskulden för alt blocken sprängdes förstårjag inle

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

135

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

136

alls. Slåss om äran i stället!

Jag tror inle att talesättet atl människor glömmer så fort är riktigt. Löftena om 400 000 nya jobb är inhuggna i sten. Handen som högg in dem darrade inte. Man kunde t. o. m. berätta om hur mänga arbetstillfällen som skulle skapas i industrin.

Centern lovade också alt alla människor oavsett bostadsort skulle få tillgång till allsidig sysselsättning. I ett uttalande den 12 augusti 1976 lanserade centern sin servicegaranti och krävde att varje ort i landet skulle fä en likvärdig samhällsservice.

Folkpartiet ville inte vara sämre och lovade garantera arbete, utbildning eller praktik åt alla unga.

Och hur gick det?

Redan en enkel sammanställning ger en avslöjande bild av halten i de borgeriigas löften:

Den lidigare snabba ökningen av det totala anlalel sysselsatta bröts.

Bara under 1977 minskade antalet industrisysselsatla med 45 000 personer.

Den totala arbetslösheten steg.

Ungdomsarbelslöshelen förvärrades.

Antalet sysselsatta genom arbelsmarknadspolitiska åtgärder ökade med mer än 70 000 personer.

Mer än 100 000 människor kom att ställas utanför den egentliga arbetsmarknaden.

Det svåra läget på arbetsmarknaden under den borgeriiga regeringens tid hänger till en del samman med den svaga utvecklingen av den internationella konjunkturen. Med detta har socialdemokraterna inte stuckit under stol. Men oppositionen har samlidigt kunnat påvisa hur trepartiregeringens egen politik direkt har spätt på den svaga utvecklingen. Svångremspoliliken har slagit mot både individer och regioner.

Sysselsättningsutvecklingen i stort bestämmer om man kan upprätta en regional balans. Stagnerar sysselsättningen totalt, minskar tillskottet av nya arbetstillfällen som kan lokaliseras till utsatta regioner. Redan etablerad sysselsättning slås ut eller holas.

Jag kommer från elt av de län som är mest illa ute. Ändå faller del ofta bort vid uppräkning av problemområden, vilket har retat oss sörmlänningar. Nu ärdet ändå inle tröstesamma ord vi är ute efter, utan handling. Det är oslridigt att industrilänet Sörmland utsatts för alla aktuella kriser. Det gäller bl. a. följande:

Handelsstål i Oxelösund. Specialstål och metallmanufaktur i Eskilstuna. Gjuteri i Flen, som också genom farlygsulrustningar fått känning av varvskrisen. Teko och metall i Katrineholm och Vingåker. Trävarubranschen i Nyköping, som därtill hotas med en förlust som föranleds av den hårda centralismen inom jordbrukels föreningsrörelse och som också mister sin fiygfiottilj. Den nu avsuttna regeringens svaga intresse för försörjningsberedskapen har väckt oro i Strängnäs genom hol om där tillverkad röntgen-utmstnings inlemmande i multinationell intressesfär.

Sörmlänningarna har verkligen fått träning i alt hålla nerverna under kontroll. Men det kostar på, för van vi går och var vi sitter och var vi står, så näs vi av uppgifter om nya slag mol vår försörjningsbas. För en timme sedan nåddes jag genom tidningen Folket, som ville ha min kommentar, av meddelandet om att Scanglas i Oxelösund varslat om nedläggning, vilket innebär bortfall av ytterligare 96 anställda i en redan pressad länsdel.

Man kan verkligen undra hur det står till med den industriella planeringen. För 12-13 år sedan sysselsatte företagel 450 personer. För två tre månader sedan diskuterades utbyggnad. För ett år sedan flyttade man in i nybyggda lokaler. Vid invigningen talades det om nyinvesteringar. Och nu varslas om nedläggning.

Exakt vad regeringen kan göra i det här fallet vet jag inte, men jag utgår frän alt den nye industriministern omgående skaffar sig erforderiig informaiion och med alla de medel som kan stå till hans förfogande ingriper. Vi har upplevt besked av det här slaget så det räcker. Det är på tiden alt Sörmland för ta emot positivare meddelanden.

Drastiskt kan man uttrycka det så att AMS, näst landstinget, är Sörmlands största arbetsgivare. Och verket är ingen dålig sådan. Med de medel som slår till dess förfogande sysselsätter länsarbetsnämnden indirekl mellan 6 000 och 7 000 människor. Genom de arbelsmarknadspolitiska arrangemangen har arbetslösheten, främst i ungdomsgrupperna, kunnat nedbringas sedan i augusti.

Antalet sysselsatta var i augusti delsamma som vid motsvarande lidpunkt i fjol. Men det hänger samman med att deltidsarbetet har ökat, medan antalet heltidsanställda fortsätter att minska. Anlalel arbetstimmar är därför 5 96 lägre än i Qol.

Arbetsmarknadspolitiken är visserligen en hörnpelare i de samlade sysselsällningspolitiska ansträngningarna, men enbart med arbetsmarknadspolitik kan man aldrig förverkliga målsättningen arbete åt alla.

En genom ett sörmländskt socialdemokratiskt landstingsinitiativ tillkommen och i länsstyrelsen förankrad näringslivsutredning, som leds av min parti- och bänkkamrat Svante Lundkvist, har nyligen nödgats redovisa att de tunga industribranscherna i Sörmland inte utnyttjar sin kapacitet lill mer än mellan 50 och 60 96. Trenden belyses också av länsarbetsnämndens statistik.

Månaden före regeringsskiftet 1976 var arbetslösheten i Sörmland 0,5 procentenheter lägre än riksgenomsnittet. Vid samma tid i fjol var den 0,5 procentenheter högre än i riket. Nu är den hela 1,1 enheter högre, och det är bara tre län som redovisar högre siffror.

Det här hänger självfallet samman med den industrikris som förvärrats under den borgerliga regeringsperioden. Sörmland hör till de län som procentuellt har de flesta indusiriansiällda. Kommer den nuvarande tendensen inom tillverkningsindustrin atl bestå, föreligger uppenbara risker för att den industriella tradition som finns i Sörmland drastiskt kommer att tunnas ur.

Enligt gjorda beräkningar behöver ca 8 000 nya arbetstillfällen skapas inom

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

137

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

138

tillverkningsindustrin i länet för atl man skall kunna återställa nivån. Det behövs verkligen en expansiv industripolitik. Det får inle bli flera sädana besked som jag berättade alt jag fick från Oxelösund för bara en timme sedan.

Den Lundkvislska utredningen följer upp en del intressanta produklul-vecklingsidéer, och den gör sig hörd i departement och näringsliv.

Inle minsi av slalsmaklerna krävs handling, för som Svanie Lundkvist sade när nämnda utredning redovisade sitt senasle material har varken länet eller landei råd all inle utnyttja de befintliga resurserna.

Från all nu ha exemplifierat min kritik med geografiskt valda exempel går jag över lill att kortfattat behandla en del av en samhällsfunktion.

För en vecka sedan kunde vi ta del av den nya regeringens programförklaring. Jag skall inle i del här sammanhanget betygsätta delta dokument. Men ibland säger vad som inte slår i ett papper mer om del än vad som är skrivet i del.

Jag noterade därför att den nya regeringen inle hade något atl säga om den framtida försvarspolitiken och inte heller om de dagsaktuella frågorna, t. ex. om del framlida altackflyget eller de värnpliktigas ekonomiska förhållanden.

Underden borgerliga trefaldighelens tid stod också folkpartiet fören politik som innebar atl bortåt 350 milj. kr. ges ut på utvecklingsarbeten för ett flygplan som del inte har fallals politiskt beslut om. Man läl den moderata försvarsministern träffa överenskommelser, som innebär all Jaktviggenpro-grammel fördyras redan i den andra delserien om inle B3LA byggs. Man har varil så angelägen från den avgående regeringens sida atl försöka få i gång B3LA-projektet atl man inte ens dragit sig för alt böria agera för ett samarbete med NATO-landel Italien, vars renommé i fråga om vapenexport, t. ex. lill Sydafrika, lämnar mycket övrigt att önska.

Del är min beslämda förhoppning alt när nu folkpartiet kastat loss från blockpolitiken della också skall innebära en frigörelse från B3LA-afrärema. Därmed skulle det också kunna skapas förutsättningar för all försvarsdebatten inte fortsättningsvis fixeras vid ell vapen ulan i stället kommer an handla om hur folkförsvaret skall kunna utvecklas i framliden.

All med öppna ögon kunna se verkligheten gör också all frågorna om annan sysselsättning i berörda orter - främst Linköping och Trollhättan - blir aktuella. Samhället har sitt ansvar för all annan verksamhet och sysselsällning kommer lill, men jag vill också gärna understryka vad den socialdemokratiska partikongressen kraftigt strök under, nämligen all del måsle ställas Slörre krav på försvarsindustrins förelag all medverka lill au aliernaliv produktion kommer lill stånd.

Även i delta avseende härden chimäriska treenigheten medfört en låsning. Genom all man inte kunnat samla sig till elt ofrånkomligt nej lill B3LA-projekiel har alternativ blockerats och omställningen försvårats.

Flygindusirikommiltén skall väl snart lämna över sill betänkande och dä har regeringen en chans all äntligen göra slut pä ovisshetens pina.

Den nya försvarsministern kom med detsamma i blåsväder pä grund av

Nr 22

vissa indusiriengagemang. Nu får han en möjlighet att vända sin erfarenhet som industriell beslutsfattare lill en fördel. Industrimän brukar ju kunna vara

Onsdagen den
beslulssnabba gossar.                                                     25 oktober 1978

PER-OLOF STRINDBERG (m);

Herr talman! Lät mig inledningsvis få göra en kommentar till Bengt Gustavssons anförande. Nog har socialdemokratins vallöften emellanåt varit allmänt hållna. Delta har för socialdemokratin varit något av en nödvändighet. I annat fall hade man varil tvungen atl precisera sina socialiseringssträvanden, och del skulle inte ha varil specielll gångbart bland väljarna. Det har utvecklingen säkeriigen visat socialdemokratin alltsedan 1920-talet. Jag kan bara erinra om motgångarna vid socialiseringsvalen 1928, 1944 och 1976.

Herr talman! Vi har fått en alll livligare försvarsdebatt i vårt land. DeUa är att hälsa med tillfredsställelse, då vårt försvar är en hela folkets angelägenhet. Mot den bakgrunden ärdet anmärkningsvärt att den nya regeringen inle med ett ord berör försvaret i sin regeringsförklaring. Flera talare har varil inne på delta. I regeringsförklaringen sägs del; "Vår neutralitetspolitik måsle förenas med ett aktivt arbele för frihet och rättvisa i världen." Della är gott och väl, men del borde rimligtvis ha kompletterats med hur regeringen ser på försvaret av denna neutralitetspolitik. Inte minst hade detta varit önskvärt mot bakgrunden av de alltmer högljudda och oroande kraven på minskning av del militära försvaret.

Den försvarsdebatt som förs har delvis gått snett på grund av atl den förs uiifrån en bedömning av främst det politiska läget i dagens Europa. Man ser inga omedelbara krigsrisker utan bedömer läget som om det vore möjligt alt yllerligare begränsa anslagen till försvaret. Det ärett resonemang av 20- och 30-ialsmodell, elt resonemang som ledde till försummelser som vi senare fick belala dyrt. Vi kan vara lacksamma över all priset inte blev högre.

Ingen bedömer väl den utrikespolitiska situationen som för dagen hotande, men vi vet å andra sidan alt det pågår en enorm upprustning runt om i väriden och inle minst i vår närmaste omvärld - i Europa. Del avgörande för försvarets framtida inriktning och för de resurser som det behöver tilldelas är emellertid hur vi ser på den internationella utvecklingen på längre sikl. Del är ju ändå denna som måste ligga lill grund för våra försvarsbeslut. All försvarsplanering - inte minst utläggandet av maierielbeslällningar - är ell arbele på lång sikt.

I cenlmm för den försvarspolitiska debatten har sedan länge stått frågan om anskaffandet av ett lätt attack- och skolfiygplan - om det skall bli B3LA, köp utifrån eller eventuellt licensbygge. Till della har nu senast även kommit upp en diskussion huruvida marinen skall köpa den amerikanska sjömåls-roboien Harpoon eller den svenska 04 Turbo, som är en vidareutveckling av roboten 04 E, vilken är avsedd för attackversionen av Viggen.

Jag har förståelse för alt marinchefen vill köpa den robot som går alt erhålla så snart erforderliga medel anvisats. I den kraftiga nedskärning som sker av del svenska försvaret har marinen kommii hårt i kläm. Anledningen härtill är de reellt sett ständigt minskande försvarsanslagen. Försvarsanslagen har

Allmänpolitisk debatt

139

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

140

mera anpassats lill tillfälligt ansträngda budgetlägen än till de uppgifter som statsmakterna lagt på försvaret. Detta kan i längden inte fö fortsätta.

I den nuvarande regeringens deklaration av den 18 oklober talas om ett ökal stöd till forskning och ulveckling. Vidare heter det; "Det är en central uppgift att fullfölja arbetet pä att skapa balans i samhällsekonomin och stärka Sveriges ställning som industrination i främsta ledet." Jag har definitivt ingenting emot en sådan målsättning. I konsekvens med denna deklaration måste det vara naturligt att satsa på avancerade framtidsindusirier med högt teknologiskt kunnande. Det bör vara naluriigl att slå vakt såväl om den inhemska flygindustrin som om svenskt robotkunnande. Mot den bakgrunden bör försvaret i största möjliga utsträckning köpa inhemska vapen och vapensystem.

Det kan uiifrån elt snävt ramlänkande och i ett kort perspektiv le sig ekonomiski fördelaktigt atl importera viss försvarsmateriel. Säkerhetspolitiskt är det på längre sikl elt vågspel. Vi kan komma i en siluation då ingen vill sälja lill oss, därför alt varje land - inte minst stormakterna - vill se om sitt eget hus. Det är i sä fall en situation där vi på grund av avsaknad av en egen högt utvecklad försvarsindustri verkligen vore i behov av alt få köpa uiifrån. Den säkerhetsrisken får vi inte ta.

Vi har under senare år lagl ut mångmiljardbelopp för atl klara sysselsättningen även inom branscher där vi vet alt del inte är fråga om utveckling, utan om avveckling. Att i det läget nu successivt avveckla framtidsindustrier och friställa många människor, som kan utveckla och tillverka vapen och vapensystem som vi behöver, kan inle vara samhällsekonomiskt försvarbart och skulle stå i strid med av mig lidigare citerade avsnitt ur regeringsdeklarationen av den 18 oktober.

Få orter i landet är så försvarsberoende som Linköpings kommun. Om del inte skulle bli fråga om fortsatt utveckling av flygplan eller av sjöroboten skulle det få rent katastrofala följder för många människor, som är direkt specialiserade på dessa områden, liksom för kommunen. Till detta kommer alt del nybildade halvslatliga Dalasaab så sent som i förra veckan varslade om uppsägning av 142 ijänstemän i Järfälla och 43 i Linköping. Denna ulveckling är oroande. Även här gäller det dock en framlidsindustri, där Dalasaab i Linköping i samarbete med den tekniska högskolan i Linköping bör kunna uigöra ett utvecklingscentrum för svensk dataindustri. Detta har också mycket starkt undersirukits i Länsrappori 1978 från länsstyrelsen i Östergötland.

Jag skulle i detta sammanhang vilja rikta mig direkt lill Bengt Gustavsson, som talade om alternativ produktion. Jag tror att varje kommunalman och varje ansvarig på Dalasaab vore mycket intresserad av atl fö klart utsagda tips på denna alternativa produktion. Herr Gustavsson kan ju inte vara ovetande om att man på Saab-Scanias flygdivision utvecklar en lång rad civila produkter, men atl dessa rimligtvis inle kan ge sysselsättning ål de ingenjörer på utvecklingssidan som man f n. har.

Herr lalman! Jag har vid flera tillfällen haft anledning att här i riksdagen ta upp frågan om det dubbla medborgarskap som många medborgare i vårt land

mot sin vilja tvingas acceptera. Delta dubbla medborgarskap förekommer i många sammanhang, men får allvarliga konsekvenser främst när det gäller svenska medborgare som även är medborgare i någon av öststaterna. Problemen är speciellt stora för svenska medborgare som kommer frän de av Sovjetunionen ockuperade staterna Estland, Lettland och Litauen.

I går ställdes i Riga den svenske medborgaren LaimonisNiedre inför rälta i Riga anklagad för spionage. Rättegången sker bakom lyckla dörtar, så det svenska konsulatet i Riga har inte beretts möjlighet atl närvara eller all bistå honom. Jag vet inte vad den svenska regeringen vidtagit för åtgärder i fallet Niedre, men jag utgår från att man verkligen gjort allt som går att göra.

Arbetet med att söka befria svenska medborgare av baltisk härkomst från del dubbla medborgarskapet har pågått länge. Låt mig erinra om att för tolv år sedan gjordes av mer än 7 500 balter i Sverige en vädjan till dåvarande statsministern, vari bl. a. framhölls: "Jag vill alt frihetslandet Sverige på administrativ väg befriar mig och mina efterkommande från varje formell samhörighet med Sovjet. Jag vill vara lojal medborgare i Sverige. Jag vill icke bli betraktad som lojalitetsskyldig mot det land och den regim som med våld och förtryck förintade det fria Estland, Lettland och Litauen." Hert talman! Jag kan förstå dem.

Den 27 april 1976 besvarade dåvarande utrikesministern Sven Andersson en av mig framställd inlerpellation angående bl. a. det dubbla medborgarskapet. Han framhöll "att denna fråga på svenskt initiativ tagits upp med sovjetiska vederbörande" och alt "det är vår förhoppning atl de skall leda lill posilivt resultat".

Ja, fortfarande väntar främst balterna i Sverige på lösningen av detta problem. Jag vill understryka vikten av att fortsälla och energiska insatser görs från regeringen för atl nå en överenskommelse med Sovjetunionen. Detsamma gällerarbetet med att snabbt se till att Laimonis Niedre blir fri från fångenskapen i Riga, så att han snarast får återvända hem till Sverige.

I höst driver östeuropeiska solidariletskommittén bl. a. en namninsamling under den s. k. Baltikumappellen. Den utmynnar i två krav:

1.   alt den svenska regeringen måste erkänna Estlands, Lettlands och Litauens rätt lill självbestämmande och

2.   att den svenska regeringen måste kräva av den sovjetiska regeringen att balternas dubbla medborgarskap slopas.

Denna appell, liksom den nu pågående rättegången i Riga, understryker yllerligare kravet på snabba insatser från regeringen.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Strindberg tog i samband med sitt resonemang om flygindustrin med all räll upp frågan om kravei på alternativ sysselsättning. Jag kan nämna att den socialdemokratiska partikongressen verkligen ägnade dessa frågor stor uppmärksamhel. Det var förresten anställda inom flygindustrin eller i varje fall företrädare för berörda orter, som herr Strindberg också väl känner till, nämligen Lars-Erik Johnsson, Göthe Andersson och Bernt Johnsson, som lämnade underlag till ett förslag där kongressen uttalade

141

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk deball

an man bör verka för en meningsfull alternativ produktion och annan verksamhet föranslällda inom försvarsmaterielindustrinoch försvarsorganisationen. Större krav, sade kongressen, måsle ställas pä försvarsindustrins förelag atl medverka till alternativ produktion.

Men naturligtvis har också samhället sitt stora ansvar. Flygindusirikommiltén skall ju, som jag redan nämnt, snart avlämna siu betänkande. Jag är övertygad om alt den haren del alt säga pä den här punkten. Jag kan för min del säga alt de 350 milj. kr. som ges ut pä utvecklingsarbete för ell flygplan som del inte har faltals något politiskt beslut om kunde ha använts pä ett klokare säu.

Vi har vår försvarsindustri för att den skall förse vårt försvar med den maleriel som försvaret behöver, men om industrin och de anslällda kommer i ett sådant läge att samhällel inle kan la fram ett projekt som det har funnits förhoppningarom inom industrin, då ärdet verkligen angelägel att alla parter lar sitt ansvar. Del måsle vara fel alt som den nu avgångna trepartiregeringen gjorde bita sig fast vid ett projekt som med så stor sannolikhet inte skulle komma till utförande. Blockregeringen har verkligen blockerat den här frågan på ett sätt som den bör känna tungt ansvar för.

PER-OLOF STRINDBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! All den socialdemokratiska partikongressen ägnade den här frågan stor uppmärksamhet var i och för sig värdefullt, men jag har inle sett atl del löst några problem för Saab-Scanias produktion. Jag tror alt om vi har en läge där svensk induslri inle utnyttjar sin kapacitet, så beror del på alt man inle hillal de produkier som man skulle kunna sälja. Bengl Gustavsson kan vara övertygad om all om del i dag funnes varor som skulle kunna produceras och säljas, så skulle de varorna också vara i produktion.

Talet om alternativ sysselsättning är dessutom från rent samhällsekonomiska synpunkter märkligt. Jag tror atl vi är eniga om en sak, nämligen alt det svenska flygvapnet skall ha en ny generation flygplan. Då är frågan vilket som ur samhällsekonomisk synpunkt är mest försvarbart, och då inte bara med hänsyn lill försvarsramen - alt vi själva vidareutvecklar och producerar flygplan eller all vi köper dem uiifrån. Jag kan inte finna annat än atl det ur samhällsekonomisk synpunkt måste vara betydligt fördelaktigare att fortsätta utvecklingen av ett nytt flygplan.

Jag kan inle se alt försvarsindustrin uteslutande är en belastning för del svenska samhällel. Bengl Gustavsson måste lika väl som jag vara medveten om all en lång rad produkier har kommit ut på marknaden vid sidan av försvarsmateriel. Som exempel kan jag nämna Saab-bilen, datatekniken, elektronisk apparatur m. m. som används i civil verksamhet. Det får man inte glömma bort, herr Gustavsson.

142

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vem har sagt all försvarsindustrin är en belastning? Några spin-off-effekier har väl framkommit, även om jag tror alt man överdrivit detta en hel del. Men framför allt gör ju försvarsindustrin och de som verkar

där en god insats när de förser vårt försvar med den maleriel som del behöver.

Jag lackar herr Strindberg för det förtroende som han uttalade för den socialdemokratiska partikongressen, men nog är del väl ändå väl myckel begärt atl en partikongress skall lösa de problem som har föranletts av att den tidigare regeringen läst sig i en fråga. Del blir tillfälle alt återkomma till en sakdebatt.

Alla tecken lyder på atl det här planet inle kommer atl tillverkas - man kommer all söka andra lösningar. I del lägel tycker jag att det är litet egendomligt atl en företrädare för det parti som främst har förordat del projektet riktar kritik mot mig. Ansvaret ligger på ett håll som slår herr Strindberg närmare. Man har låst sig fast vid det här projektet - låt vara alt man själv troll pä del. Men man borde ha insett atl andra inle tror lika mycket på del och atl del finns stora risker eller chanser-hur man nu vill se det-atl projektet inte kommer till utförande.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

PER-OLOF STRINDBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! När del gäller Saab vill jag bara erinra om atl Saabs uppgift när det en gång i tiden tillkom - och della skedde i fulll samförstånd med statsmakterna- var att bygga flygplan för det svenska försvarels räkning. Den uppgiften har Saab fortfarande.

Om herr Gustavsson tolkade miu tidigare inlägg som ett uttalat förtroende för den socialdemokratiska partikongressen har han sannerligen inle stora pretentioner.

GILLIS AUGUSTSSON (s):

Herr talman! Mitt ärende i dag är egentligen problemet med våra järnbruk och sysselsättningen där. Men allra först några korta kommentarer om vår imporl, specielll under den lågkonjunktur vi nu har.

Vi importerar snart allt vad vi behöver i klädväg. Vi importerar över 60 9,. av vår siålkonsumtion. Osv.

Jag tror atl vi har världens mest effektiva importörer. Sammanlagt lär del finnas över 5 000 anslällda som på detta säu hjälper till atl la död på vår egen induslri. Filosofin för grossisterna lycks för varje affär vara: Några kronor mera i vinsl, även om del gör lusenials kronor i förlusl eller utgift för samhället. Det senare ärju inte importörens affär. Del finns inget nationalekonomiskt länkande här. Borde vi inte i samhällets inlresse se över om det finns något att göra innan det är alldeles för sent?

Vi kanske också behöver se över upphandlingsförordningen för våra statliga verk. Del finns väl redan nu möjlighel all la sociala hänsyn vid en eventuell upphandling. Tyvärr finns det knappast någon verkschef som köper en svensk vara som är något dyrare, eftersom han i sä fall inte får täckning för sin sociala insats. Eller som en verkschef sade: Inie för jag mer pengar för all jag betalar 65 öre mer för en skjorta från Sverige än jag kan få den för i Egypten.

Jag tror del finns en hel del alt göra beträflande vår import utan all vi därför

143

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

144

går så långt alt vi blir anklagade för protektionism, både i del ena och i det andra fallet.

Så till den pågående s. k. strukturrationaliseringen. Enligt många s. k. experter, inte minst den sprängda regeringens Bostongrupp, har våra dominerande exportindustrier sin storhetstid bakom sig. Det gäller järn, stål, massa, papper, varv osv. Utomlands har de billigare råvaror än vi har, träden växer fortare etc. Inom slål för vi visseriigen ut mera per arbetare, men där är lönekostnaderna hos oss så mycket högre än hos våra medtävlare i andra länder atl vi ändå för svårt atl hålla ställningarna. Man undrar här om det är den sydkoreanska lönenivån experterna tänker på.

Boslongruppen säger också att framtida investeringar blir så stora att staten måste ta ledningen med sikte på mera exportfriska industrier - i och för sig riktigt. Vidare menar gruppen atl detta måsle ske i samarbeie mellan stat, näringsliv och fackföreningar. Man glömde bara att tala om hur nödvändiga arbetarrörelsens föreslagna struktur- och löntagarfonder kommer att bli i det sammanhanget. Vi kan gott lämna Boslongruppen därhän t. v.

När del sedan gäller våra egna basnäringar trorjag för min del absolut inte alt vi i Sverige skall behöva kasta yxan i sjön. Vi har även här pä sikl lika stora möjligheter som andra länder. Fortfarande har vi både skickliga yrkesarbetare och företagsledare, som tillsammans är en tillgäng om utvecklingen går i rätta spår.

Att strukturrationaliseringen måste innebära sammanslagningar till större enheter är heller inte givet. Jag har från riksdagens upplysningstjänst fött bekräftat all det i Italien, USA och ett antal andra länder under 1970-talet -märk väl - har byggts små stålverk på mellan 150 000 och 500 000 lon, vilka har nått tillfredsställande resultat trots att siordriftsfördelarna är så påtagliga inom stålindustrin. Stora stålverk är i regel på över 4 miljoner ton.

Kännare av stålbranschen nämner bl. a. följande fem faktorer som förklaring till de små verkens goda resultat:

1.    Produklionen baseras på skrot som hämtas från lokal råvarumarknad, dvs. skrot från omkringliggande industrier plus eget fallande skrot. Jag vill här gärna skjuta in en tumregel: Ca hälften av alll svenskt skrot faller söder om linjen Göta kanal, vilket är av intresse för den ort som jag själv representerar.

2.    Man producerar för en lokal marknad och har därför låga transportkostnader.

3.    Man har ett relativi snävt sortiment, varför man kan uppnå förhållandevis långa serier för varje produkt.

4.    Stålverken kan lack vare sin litenhet vara flexibla i förhållande till marknadens växlande krav.

5.    Man kan lätt ställa om produktvalet och kan även producera på lager, eftersom det inle blir alltför stora kvantiteter.

Dessa omständigheter bidrar bl. a. till att man för låga produktionskostnader och kan tillämpa priser som ligger under Kol- och stålunionens, alltså CECA:s baspriser. Della nämner jag som ett bevis för att Sveriges stålhantering inte kan frälsas enbart med stordrift.

Vi har någras, k. småjärnbmk i Sverige, liknande dem i Italien, i Amerika och även i England m. fl. länder. Jag skall omsätta mina synpunkter på det av dessa som jag känner bäst lill - nämligen järnbruket på min egen hemort. Boxholm. Produktionen vid detta järnbmk är 180 000 - 200 000 ton. Där finns f n. 650 anställda. Bruket ligger alltså i nivå med de mindre stålverken i de länder som jag har nämnt, stålverk som ju har byggts så sent som på 1970-talet. Järnverket är den dominerande industrin på vår ort med 70 % av all sysselsättning i kommunen. Det harjust de konkurrensfördelar som kännare av stålbranschen nämner under de relaterade fem punkterna.

Ja, vad säger då herrar utredare och industrideparlementet? "Nej, Boxholms Järnbruk skall absolut inle läggas ner! Men metallurgin är inle ekonomisk. Det är bättre atl ni köper ämnen från andra bruk." Så går resonemanget bland herrar utredare och inom departementet. Men de anställdas företrädare i Boxholm liksom, vad jag har kunnat erfara, företagsledningen är av en annan mening,

25 % av produktionen eller drygt 40 000 ton utgörs av s. k, speciella kvaliteter, bl. a. kisellegeral fjäderslål, otätal material, smidesmalerial osv. Inget av della kan stränggjutas med den teknik som finns i dag, utan måste utvalsas frän göt, tillverkade i martin- eller elektroslålugn.

Från den I januari 1979 måste driften vid befintlig martinugn ökas med eU skiftlag - från fyra till fem - för att tillgodose behovet av just dessa göt som vi inle kan få från andra leverantörer lill de priser och poststoriekar som vi kan tillverka i egen anläggning.

Utvecklingen visar också att vi går mot alll högre kvaliteter, och under en femårsperiod är det inte orealistiskt alt tro att ökningen blir 50 96 av del material som vi i dag räknar som speciella kvaliteter.

När nuvarande metallurgi skall ersättas, skall del enligt de anställdas absoluta mening investeras i en mindre elektroslålugn för tillverkning av just dessa kvaliteter. Metallurgin för ej sjabblas bon, säger man. Om så sker är det början till slutet för del hittills så framgångsrika järnbruket, anser de anslällda.

För tydlighetens skull måsle jag här säga att för enklare kvaliteter av stränggjuiel material är det däremot inle realistiskt att skaffa egen utrustning för tillverkning i Boxholm. Dessa ämnen går lätt au köpa.

Herr talman! Tyvärt harjag känt del nödvändigl alt la upp en del som kan betecknas som detaljer av denna kammare. Men dels anser de anställda i företaget att det måste belysas på detta plan innan det blir för sent, dels vill jag offentligen tillkännage den oro som vi i kommunens ledning känner inför hotet om indragning av metallurgin i Boxholm. Vi har här hört talas om alternativ produktion i Linköping. Au ta bort 250 anställda, som del rör sig om, i en kommun av Boxholms storiek motsvaras av 5 000 friställda i Linköping eller 50 000 i Stockholm.

Herr talman! Så gör man inte när del finns en bättre lösning.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

10 Riksdagens protokoll 1978/79:21-22

145

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

146

OLLE WÄSTBERG i Slockholm (fp):

Herr lalman! Den icke-socialistiska tväårsregeringen har fått ett gott ekonomiski eflermäle. Sverige har genomlidit och genomlider fortfarande den värsta ekonomiska krisen sedan vår ekonomiska statistik kom i gång i slutet av 1800-talei. Men just nu pekar nästan alla ekonomiska indikatorer uppåt.

De främsta bedrifterna varatl pä två år vända handelsbalansen från minus till plus och att få ned inflationen från en tvåsiffrig nivå till den nollinflation vi haft de senasle månaderna.

Delta är positivt och bra. Men det är tyvärr nödvändigt att också peka på de negativa och mörka dragen i bilden. På flera områden är problemen fortfarande mycket stora.

Underskottet i bytesbalansen är fortfarande stort. Däremoi har handelsbalansen förbättrats. Det beror på ökad export och återvunna marknadsandelar. Men handelsbalansen har också förbättrats av negativa faktorer: Vi har i Sverige haft en konsumtionsminskning som medfört minskad imporl. Vidare har svensk industri f. n.en låg investeringsgrad. Det innebär att vi inle har råd all importera från utlandet och all vi inie köper maskiner från ullandel.

De låga investeringarna inom industrin är elt av de dominerande problemen. De innebär atl industrins utrustning successivt har blivit nedsliten ulan atl ersättas med ny. Lägg till detta all en betydande del av de investeringar som gjorts är exempel på ineffektiv kapitalanvändning. De har inte kommii lill av affärsmässiga skäl ulan tack vare betydande subventioner. Underen rad år harsoliditelen i de svenska företagen sjunkit. Del innebär att företagens riskvillighet har minskat. De nödvändiga investeringar som kan leda till nya exportprodukter kan därför dröja länge än.

Det låga kapaciletsuinyiijandet i svensk industri består. Det innebär all människor går undersysselsalta, maskiner står och fabriker är tomma. Detta är ett slöseri med resurser och innebär atl en vändning vad gäller arbetslöshetssiffrorna kommer atl dröja. Många företag har under de dåliga åren rationaliserat driften och skurit bort olönsamma enheter, samtidigt som de behållit personalen. Det tar sig uttryck i ett produkiionsgap, som gör an sysselsättningen kommer atl släpa efter konjunkturen.

Det sista, och kanske nu mest allvarliga, problemet är den risk för inflation som kännetecknar ekonomin. Genom en åtstramande politik dämpade den förra regeringen eflerfrägeinflationen. Tack vare löneavtalet och sänkningen av arbetsgivaravgiften har kosinadsinflalionen hållits i schack. Samtidigt har vi nu en överlikviditet idet ekonomiska systemet, vilket gör alt vi riskeraren monetär inflalion. Penningmängden ligger f n. ungefär 20 % över fjolårs-nivån - bl. a. naturligtvis beroende pä de slora siatligp budgetunderskotten och det höga sparandel. Denna situation kan myckel län explodera i inflation.

Redan den förra regeringen talade om atl del nu var dags för en stimulans av konsumtionen. Så länge del flnns ledig kapacitet i ekonomin är en stimulanspolitik motiverad. En sådan minskning av konsumtionen som vi

har haft under de senaste åren lederalliid lill betydande ekonomiska problem - inle bara för hushållen. Konsumtionsminskningar slår främst mol den induslri som producerar för hemmamarknaden. Hemmamarknadsinduslrin består till stor del av små och medelstora förelag, vilka alltså drabbas hårdast. På sikt för detta också negativa effekter för möjligheten att exportera. Vi vet ju alt många nya idéer - ofta de bästa - kommer fram genom nya småföretag. Men få gör en produkt som kan säljas direkt till Saudi-Arabien, Man måste börja hemmavid och skapa sig en hemmamarknad, innan export kan bli aktuell. Därför hotar en svag svensk hemmamarknad den nödvändiga förnyelsen av svensk industri.

Atl stimulanser behövs i svensk ekonomi är de flesia nu överens om. Vad vi måsle diskutera är när stimulanserna skall sältas in och hur stora de skall vara. Vad vi beslutar här i riksdagen för ofta inle effekt förrän om ett halvår. Om t. ex. konjunkturinstitutets och LO-ekonomernas prognoser stämmer, kommer vi om ett halvår knappast atl behöva ytterligare stimulanser. De behövs nu. Det är också nödvändigt alt industriinvesteringarna ökar, samtidigt som konsumtionen går upp. Om människor förväntar sig en snabb förbättring av ekonomin och vi dessutom har en stark likviditet i det ekonomiska systemet, finns betydande risk för att penningöverskottet snabbi förvandlas lill konsumtion. Det som då kan inträffa är atl den ökade efterfrågan träffar flaskhalsar i ekonomin och därmed bidrar till efterfräge-inflalion. Löneglidningen kommer i gäng, och vi har också en kostnadsinflation.

Den svåra uppgift som vi i riksdagen står inför är därför alt stimulera ekonomin samiidigi som balansen inte för mbbas. LO-ekonomerna inser delta, när de i sin nya rapport varnar för "att pynta valåret 1979 med diverse skalleeftergifter och stödåtgärder som inte har plats i ett sammanhängande saneringsprogram för ekonomin". En minoritetsregering har alltid svårl att driva aniiinflalionistisk politik. Om stimulanser går det att nä enighet - om åtstramningar kan det vara långt svårare.

Visst ser det bättre ul för svensk ekonomi. Men bytesbalansen är fortfarande negativ, industriinvesteringarna låga, deflationsgapei belydande och arbetslösheten stor. Lägg därtill inflationsrisken. Della visar atl vi bör akta oss för alt måla dagens ekonomiska siluation i alltför glada färger.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr talman! Fram till valet 1976 hade svenska folkel under många årtionden kunnat glädja sig ät en aktiv socialdemokratisk regeringspolitik -den offentliga sektorns expansion, utbyggnaden av trygghelsreformerna, sysselsättningspolitiken, näringspolitiken, arbetslivets förnyelse osv. Vid valel 1976 var det dock en hel del väljare som tyckte, att nu har socialdemokraterna suttit så länge vid maklen, alt del inte skulle skada om de borgeriiga partierna fick chansen alt visa vad de kunde åstadkomma.

147

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

148

När det gäller resultatet av den borgeriiga trepartiregeringens arbele, skriver ledarskribenten i Aftonbladet den 13 oktober bl. a. följande: "Om någon i valrörelsen 1976 skulle sagt att landets löntagare skulle fö sänkt standard efter tre år med borgeriigt styre, skulle de borgeriiga partierna, stödda på sina tidningar, ha tillbakavisat påståendet som falsk propaganda. Men så blir det. Standarden kommer att vara lägre i september 1979 än den var i september 1976. Om någon skulle ha hävdat alt inkomstorättvisorna skulle skärpas, skulle samma sak ha inträffat. Men sanningen är alt klyftorna har ökat. Detsamma gäller arbetslösheten, penningvärdet och industriinvesteringarna." I anslutning till utvecklingen under de gångna två åren skall jag med några fö siffror här styrka Aftonbladets påståenden. Visserligen har några av de här uppgifterna tidigare nämnts i debatlen, men de förtjänar alt upprepas.

Bmttonationalprodukten var under andra kvartalet i år 3,5 % lägre än under tredje kvartalet 1976. Industriinvesteringarna beräknas på två år ha minskat med 30 96. Under samma tid har industrisysselsätlningen minskat med 99 000 personer.

Mellan oktober 1976 och augusti 1978 steg konsumentpriserna med 20 %. Priset på mat har stigit med 25 96. Den privala konsumtionen har på 18 månader dragits ned, lågt räknat, med 3,5 96. Sedan september 1976 har reallönen för industriarbetare sänkts, lågt räknat, med 5 96.

Arbetslösheten har nära nog fördubblats. 108 000 människor är i dag öppet arbetslösa, varav drygt 50 000 är ungdomar.

Herr talman! Jag skulle kunna fortsätta min mörka sifferserie med liknande facil. Men jag slutar här.

Mot denna bakgrund vågar jag ändå hävda alt den borgerliga trepartiregeringen har sänkt levnadsstandarden för de stora folkgrupperna i landet. För aU få fart på ekonomin och långsiktigt förslärka produklionen har vi socialdemokrater bl. a. föreslagit elt kraftigl förstärkt stöd till industrins investeringar och till utvecklingsarbete, t. ex. genom strukturfond och olika förslag till stimulansåtgärder på del ekonomiska området. Våra förslag har dock avslagits av den borgerliga majoriteten här i riksdagen. Det är därför myckel positivt när statsminister Ola Ullslen här i dag meddelar atl man kommer all lägga fram förslag på dessa områden. Efter ett sådant uttalande borde det nu vara möjligl att få igenom de socialdemokratiska förslagen, t. ex. värt krav på ett extra barnbidrag.

Jag kan försäkra atl debatterna om näringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken på partikongressen starkt präglades av den oro som ombuden kände över den höga arbelslösheten, liksom över den brist på åtgärder för att mer långsiktigt tackla näringslivels problem som den borgerliga trepartiregeringen visat prov på. Kongressen ställde sig också bakom kravei på alt milande framtidsplaner bör upprättas i nära samarbete med den svenska industrin och de anställda i förelagen, i syfte atl kartlägga behovet av nödvändiga åtgärder och insatser frän samhälle och företag.

Jag vill gärna i det här sammanhanget erinra om Hällekis i min hemlän. Vi minns väl alla det lilla samhällel på Kinnekulle, som hotades av utplåning när

cementfabriken skulle läggas ned. Vi vet att lösningen blev Rockwool, som har byggt en ny fabrik för 100 milj. kr. på orten. Enligt tidningen Lambda-Världen kommer anläggningen atl stå hell färdig i maj månad nästa är och producera 35 000 lon mineralull. Personalstyrkan kommer under perioden alt successivt öka fram lill färdigställandet. Efter semestern 1979 beräknas anlalel anslällda uppgå till 200 personer. De allra flesta av dem har lidigare varit anställda på cementfabriken i Hällekis. Enligt fabriksklubbens ordförande Berndt Jansson är del ell typexempel på hur det skall gå till när en dominerande industri på en ort Ivingas lägga ned. Enligt min mening är det ett bra exempel på hur ett samarbeie mellan samhälle, förelag och anslällda kan leda fram till ett för alla parter gynnsamt resultat. Genom della betydelsefulla arbele har man lyckats med uppgiften att uppfylla människors grundläggande och rättmätiga krav på sysselsättning i hemorten. För det fortsatta sysselsällningspolitiska arbetet borde del vara angeläget atl noggrant studera utvecklingen i Hällekis.

Herr talman! I dag måste vi tyvärr räkna med en kraftig minskning av antalet jobb inom industrin i övriga delar av Skaraborgs län. De kommuner som här i första hand är i fara är Skövde, Falköping och Tibro, vilka alla har mycket negativa prognoser inför framtiden. Prognoserna för industrins utveckling i Gullspång, Grästorp, Hjo och Töreboda visaräven på en minskad sysselsättning. Detta är en allvariig utveckling som måste stoppas om inte många av länets kommuner ohjälpligt skall hamna i bakvallen.

Det som är mycket oroande ärall industriinvesteringarna fortfarande ligger myckel lågt. Detta gäller i stor utsträckning i mitt hemlän. Del är klart att om vi skall kunna säkra sysselsättningen åt invånarna krävs först och främst en ekonomisk och industriell tillväxt. Den socialdemokratiska partikongressen underströk också kraftigt behovet av en förbättrad kapitalförsörjning för att hävda sysselsättnings- och välfärdsutvecklingen.

Jag har vid flera tillfällen här i kammaren under de senaste åren haft anledning att ta upp sysselsättningsproblemen i Skaraborgs län. I dag måste jag konstatera att arbetsmarknadssituationen i länet är dystrare än kanske på mycket länge. Detta gäller särskilt för ungdomarna. Tillsammans med kvinnorna har de drabbats särskilt svårl. F, n, är ca 2 800 arbetslösa i länet. Det är en ökning med cirka 25 96 under det senaste året. Men det allra mörkaste inslaget i bilden är ändå ungdomsarbetslösheten. Omkring 1 200 ungdomar under 25 år var arbetssökande som saknade ett arbete. Till delta kommer atl huvudparten av dem som sysselsätts med beredskapsarbeten är ungdomar.

I Mariestads-Tidningen den 4 oktober i år säger Claes Ekholm på arbetsförmedlingen i Mariestad bl. a. följande: Det känns ganska hopplöst att jobba som arbetsförmedlare just nu. Del enda vi har att erbjuda ungdomar i dag är beredskapsarbeten och de ger ju bara en tillfällig lösning. Om sex månader är ungdomarna tillbaka här igen.

Herr talman! Av personlig erfarenhet vet jag att del är myckel svårt att vara ung och inte vara eftertraktad på arbetsmarknaden. Vi vet alt arbetslöshet passiviserar och att det för många ungdomar finns ett samband mellan

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

149

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

brottslighet och arbetslöshet. Lars Sandberg - ordförande i sysselsättnings-utredningen - har sagt alt vad som krävs är ell samlat grepp, en kombination av långsiktiga åtgärder på utbildningssidan, inom arbetsmarknadspolitiken, den ekonomiska politiken och näringspolitiken. För atl på kort sikl kunna förbättra ungdomarnas läge rekommenderar han det förslag hans ulredning lagl fram om att såväl de offentliga som de privala arbetsgivarna skall kunna åläggas all anställa ett visst antal ungdomar.

Vid partikongressen antogs ett särskilt uttalande om sysselsällning och ungdomsarbetslöshet. I uttalandet konstateras bl. a. att det behövs en förstärkt arbetsmarknadspolitik. Alla arbetsgivare som har möjlighel måste vara skyldiga alt ställa upp med praktikplatser för ungdomar. Utbildning med varvad teori och praktik måsle komma lill stånd i hela landet. Arbetsförmedlingarna måsle få tillräckliga resurser.

Jag är övertygad om alt när ministären Ullsten kommer alt lägga fram förslag som syftar lill all förverkliga målsättningen "arbete åt alla" kan hans regering räkna med ell starkt stöd här i kammaren.

150

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Göteborgs-Posten redovisade den 20 oktober i år den svenska industrins "problembarn" i ell stort och väl genomarbetat reportage. Vilka är då "problembarnen"? Ja, de flesta torde kunna instämma i tidningens uppräkning av krisbranscher: varven, tekoindustrin, rederierna samt skogs-. Stål- och gruvindustrierna. För en göteborgare är det naturiigt att med förstämning notera, alt bland krisbranscherna finns två av regionens dominerande verksamheter med, nämligen varven och rederierna, vilket i sin lur automatiskt medför bekymmer även för Göteborgs hamn med dess inofficiella status som nordisk cenlralhamn.

I delta anförande kommer jag att i stort sett koncentrera mig på varvsnäringens svårigheter i Göteborg och kommer endast marginellt alt beröra svårigheterna för rederierna.

Inledningsvis måste jag tyvärr instämma i regeringens pessimistiska syn på de svenska varvens möjligheter all inom överskådlig lid teckna lönsamma kontrakt på stöne tank- och lastfartyg. Ett myckel påtagligt exempel på svårigheterna på denna marknad anser jag vara del japanska jätteförelaget Mitsubishis för drygt elt år sedan färdigbyggda, hypermoderna storvarv i Singapore, som till dags dato inte lyckats teckna elt enda kontrakt, varför hela varvet f n. ligger i "malpåse".

Atl jag inle är ensam om denna pessimistiska bedömning framgår av en förstasidesarlikel den 17 oktober i Skeppsbyggaren, som är personaltidning för Götaverkenbolagen i Göteborg: " 'Skeppsbyggaren' har frågat ordförandena i tre av våra fackklubbar och en representant för koncernledningen om hur de ser på hotet mol de enskilda götaverkarnas/eriksbergarnasjobb. Alla vill kämpa föratt en personalnedskärning skall kunna göras ulan arbetslöshet som följd, men de ser ändå varsel, uppsägningar och arbetslöshet som ett realistiskt hot. Tillsammans ger de fyra en pessimistisk och mörk bild av vår situation. Svårigheterna och problemen är många, nu och framöver, och

några goda lösningar är del svårl atl finna. I intervjuerna påpekas också atl vi inte bara har en personalnedskärning före 1982 all frukta; redan om elt år får vi av allt alt döma en ordentlig svacka i sysselsättningen."

Mol denna bakgrund vill jag bara än en gång beklaga det faktum att övriga partier våren 1976 inle stödde mitt initiativ och centerpartiets reservaiion för en kraftfull satsning på alternativ produktion vid Götaverken redan då. Härigenom förlorades myckel värdefull planeringstid, varför de japanska varven på detta område fått ett olyckligt försprång och redan tecknat vissa order på de områden där Göteborgsvarven nu vill satsa resurser på alternativ produktion. Eftersom varven i Göteborg har en allsidigt mycket skicklig tjänstemanna- och arbetarstam trorjag dock all det finns goda utsikter atl en snar, kraftfull och målmedveten satsning f)å detta område skall ge värdefull lönsam sysselsättning på litet sikl. Della får dock inte undanskymma svårigheterna att effektivt konkurrera med japanska och koreanska varv.

Vad är alternaliv produktion?

I pressen och även bland de anslällda har diskuterats huruvida flytande produkter som bosladsriggar, hotell, fabriker och fartygsdockor skulle betraktas som alternaliv produktion. Jag anser det visserligen självklart alt sä är fallet men finner det ändå angelägel atl riksdag och regering nu fastslår alt nyssnämnda och liknande produkier skall betraktas såsom alternativ produktion och skall få tillverkas vid Göleborgsvarven.

Hur fö order på alternativa produkier?

Alla vet att det är svårl all skaffa order på produkter så länge man inle kan hanvisa till anläggningar etc. som man redan aort och som kan studeras i färdigt skick och i verksamhet. I Göteborg har varven tillgång till specialister på såväl tjänstemanna- som arbetarsidan - förutom på traditionellt båtbyggeri på områden som motor-, ångleknik-, röriäggeri- m. fl. konstruktioner. Della bör öka möjligheterna atl med framgång konkurrera med exempelvis japanerna vid tillverkning av flytande fabriker och hotell. Behov av sådana produkter torde erfarenhetsmässigt förefinnas i fiera av de utvecklingsländer som vi inom ramen för u-landsbisiåndel ,ger betydande ekonomiski stöd.

Jag är medvelen om alt många inom SIDA är motståndare till s. k. bundet bistånd, och under mera normala arbetsmarknadsförhållanden har jag förståelse för detta. Men i den exceptionella situation som de svenska slorvarven nu befinner sig i anser jag del .självklart alt SIDA bör undersöka möjligheterna atl till vissa länder söka fö ge stödet i form av en flytande fabrik, elt flytande hotell, en fartygsdocka e. d., som tillverkats av exempelvis Götaverken. På delta sätt skulle man kanske ganska snabbi fö till stånd ett par anläggningar i u-länderna, som sedan kunde fungera såsom referensanläggningar för de svenska varvens kapacitet på delta område. Sedan borde Gölaverken m. fl. med betydligt slörre utsikt till framgång kunna konkurrera om andra order väriden över.

Skulle inle varven vidare kunna inriktas på aU mera tillgodose svenska behov?

Ingen torde vara okunnig om alt varven de närmaste åren måsle syssla med en hel del olönsam produktion för alt inte bli nödsakade att ftislälla personal.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

151

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

152

Jag anser dock aU det är angeläget aU i all möjlig mån tillse, aU dylik förlustbringande produktion inte kommer andra länder till godo. Att exempelvis leverera fartyg till underpris till u-länderna befarar jag snabbi kan leda till ökad arbetslöshet inom den redan hårt trängda svenska rederinäringen. Varför då inle i stället inrikta sig på produkter som kan komma det svenska samhället till godo? Givelvis måste förlustbringande produktion minimeras, men övergångsvis måste den accepteras.

Som exempel på dylik produktion skulle jag vilja nämna bromaleriel ål svenska armén, båtmateriel åt marinen och färjor och stålbroar ål vägverket. Kanske skulle man under denna rubrik kunna inordna skrotning av äldre eller i vart fall inte hypermoderna tankfartyg och liknande. Dylik fartygs-skrotning skulle sannolikt också öka den svenska rederinäringens lönsamhet och därmed leda till bibehållen sysselsällning för sjöfolket.

Jag anser också, att Musiktealerprojektet i Göteborg skulle kunna ge värdefull sysselsättning åt såväl varvs- som byggnadsarbetare, oavsett om man stannar för ett bygge på den s. k. Ullevitomten eller elt pråmbaserat bygge placerat någonslans mellan Skeppsbron och Lilla Bommen. Jag hoppas därför alt den socialdemokratiska kommunledningen i Göteborg snabbt tar ställning lill hur och var den mycket efteriängtade nya musiktealern skall byggas, så alt regeringen sedan kan ta ställning lill statsbidragets storlek. Jag vädjar därvid om generositet från statens sida mot den hårt drabbade Göteborgsregionen. Centerkommunalrådet Wesstjerg har ju redan skaffat garantier för visst ekonomiskt stöd från angränsande landstingskommuners sida.

Inom energiområdet finns också några projekt, som kan ge viss - inle bara marginell - sysselsättning i Västsverige. Jag tänker dä exempelvis på kassunbaserade vindkraftverk i kuslbandet. Svenska forskare redovisar så sent som den 5 oktober detta år i Ny Teknik som sin bestämda uppfattning, all just sjöbaserade vindkraftverk borde kunna ge ett avsevärt tillskott lill landets energibalans. Placering 10-20 km från land ökar effekten avsevärt med lägre produktionspris och reducerade negativa miljöeffekter till följd. Jag tror att en satsning på 25-50 vindkraftverk längs de norra delarna av Bohusläns kust är fullt realistisk och ekonomiskt fördelaktig samtidigt som sysselsättning kan skapas såväl vid varven som i de aktuella kustområdena, som också sedan länge lider av undersysselsätlning.

Av samma skäl anser jag också att det sedan länge projekterade kraft värmeverket pä Hisingen bör komma till stånd snarast möjligt. Av miljömässiga skäl bör det i första hand drivas med naturgas. På sikt är kanske biomassa tänkbar såsom energikälla.

Och vi får ju snart tillgång till LNG-fartyg, som lagerbyggs vid Kockums och som ännu inle funnit köpare. Sverige synes också ha goda möjligheter att på acceptabla villkor fö köpa naturgas från ett par håll. Men Göteborgs kommun kan inte klara finansieringen av kraftvärmeverket utan alt staten går in såsom delägare, via Vattenfall, och tar på sig en avsevärd del av investeringskostnaderna. Byggnation av kraftvärmeverket och därmed förenad fjärrvärmeulbyggnad är av miljöskäl mycket angelägna projekt för

göteborgarna och skulle samtidigt ge värdefull sysselsältning för många yrkesgrupper inom Göteborgsregionen.

Jag vill också ta upp frågan hur man skall kunna hjälpa den som vill övergå från varvsarbete till annat jobb.

För alt på ett acceptabelt sätt klara nedbantningen av den svenska varvskapacitelen är del givelvis angeläget att på alll sätt stimulera lill övergång till annan sysselsältning, när tillfälle därtill uppkommer. Men den somjobbar full dag vid varven har sanneriigen inle slora möjligheter all hålla sig underrättad om vilka jobb som är lediga och vad jobben innebär i fråga om löne- och andra villkor.

Genom den redan kraftiga neddragningen av anlalel varvsanställda i Göteborg är del sannolikt, att personalavdelningarna där har en viss undersysselsätlning. Samlidigt är denna personal i vissa fall experter på platsannonsering, rekrytering och sådant. Jag vill därför föreslå, all man vid varje varv avdelar en eller flera lämpliga personer med uppgift atl "ragga upp" nya jobb åt varvsarbelare. Jag vet av egen erfarenhet hur viktigt det är, atl man vid omplacering för hjälp med atl undersöka vad del nya jobbet egentligen kräver av en och vad man ijänar samlidigt som man - om man är intresserad - har någon som kan hjälpa lill att ge rekommendationer etc. lill den nye arbetsgivaren.

Naturiigtvis skall arbetsförmedlingarna också hjälpa till alt skaffa fram dessa jobb, men för att uppnå effektivitet och öka säkerheten - för atl få räu man på rätt jobb- tror jag atl medhjälp från det egna varvets personalfunktion är ett måste för aU goda resultat skall kunna uppnås.

Uppföljning av de varvsanställdas situation är också en myckel viktig fråga.

De mål för varvsneddragningen som satts upp är- speciellt för Göteborgs vidkommande med hänsyn till tidigare beslutad avveckling av verksamheten vid Eriksberg och Lindholmen - sannolikt svåra alt nå, även om behovet är verifierat. Men å andra sidan måsle omläggningen ske under socialt acceptabla former. Ingen vet i dag om detta är möjligt med de förslag som nu läggs fram och de insatser som nu görs. Jag vill därför understryka vikten av att en årlig uppföljning görs varje höst i .samband med att budgetpropositionen utarbetas för nästkommande budgetår. Insatserna under det kommande budgetåret måsle då avstämmas mot vad som uppnätts resp. bedöms kunna uppnås under pågående budgetår. Här gäller det ju alt samordna resurser inom en rad departement för att snabbt omstrukturera den svenska varvsindustrin, utan att de anslällda blir utan arbele. Omplacering till andra expansivare företag inom de aktuella regionerna spelar därvid en nyckelroll. Delta är också främsta anledningen till atl jag kräver, att personalfunktionerna vid resp. varv snarast avdelar personal med uppgift alt medverka i delta såväl för den enskilde som för samhället i stort viktiga arbete.

Utvecklingsfondernas roll har ifrågasatts. Somjag redan tidigare framhållil, är del angeläget att skapa arbetstillfällen inle bara vid varven utan även inom andra förelag i regionen. Ur denna synpunkt är det myckel värdefullt.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

153

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

alt vi nu föll till stånd länsvisa utvecklingsfonder med hyggliga resurser till förfogande. Jag ser det som specielll värdefullt atl landstinget och Göteborgs kommun på detta sätt kan utöva ett avgörande inflytande på hur tillgängliga anslag skall utnyttjas - utan den försenande och byråkraliserande centralstyrning som i vissa avseenden präglade de lidigare företagarföreningarna.

Enligt vad jag erfarit från ansvarigt håll inom vår regionala utvecklingsfond har man redan under behandling ett så stort antal realistiska projekt atl tillgängliga medel är förbrukade redan vid årsskiftet, trots att anslagen avser budgetåret 1978/79. Då det givetvis är ytteriigt angelägel, alt alla realistiska sysselsältningsskapande projekt i länet får tillgång till erforderiigl riskkapital, förutsätter jag atl regeringen i lilläggsproposiiion eller på annai säu lillför länels utvecklingsfond erforderiiga ytteriigare medel. På detta sätt skapas ju värdefull alternativ sysselsättning för dem som på grund av undersysselsättningen vid varven vill söka sin bärgning på annat håll.

Herr lalman! Jag har med delta inlägg inle bara velal peka på Göteborgsregionens svårigheter när basnäringar som varv och rederier sviktar ulan också antytt vägar all lindra problemen. Jag hoppas att regeringen är lyhörd för mina förslag, när den inom en nära framtid lägger fram sin varvspropo-silion.

154

INGVAR CARLSSON (s);

Herr lalman! Jag har inte förberett något särskilt polemiskt inlägg, och när jag nu blickar ut över kammaren känner jag en viss tacksamhet över detta. Men i debatten lidigare har med all önskvärd tydlighet visats, all det inte är något bra bokslut som den borgerliga regeringen kunnat visa upp vid sin avgång. Underde två år den borgeriiga regeringen haft ansvaret för landet har den totala produktionen i landet minskat med 4,5 %, den privata konsumtionen med 3,5 96 och industriinvesteringarna med 30 %.

Minskat har däremot inte utlandslånen och budgetunderskotten gjort. Efter sin avgång erkänner t. o. m. Gösta Bohman atl läget på den senare punkten är myckel oroande. Inle heller har prisstegringarna minskat. I själva verket har vi under den borgerliga trepartiregeringen upplevt en av våra värsta inflationsbrasor.

I mitl inlägg skulle jag emellertid vilja ta upp lill diskussion endast elt av dessa områden, nämligen investeringarna. Vad vi är beredda att avsätta för framtiden genom investeringar avgör ju hur våra levnadsförhållanden skall utvecklas. Tack vare de stora investeringarna på 1950- och 1960-lalen kunde Sverige hävda sig på världsmarknaderna, och vi kunde notera framsieg på prakliskl taget alla områden.

Samma enkla levnadsregel gäller självfallel i dag. Men en dramatisk förändring till det sämre i investeringsviljan eller invesieringsförmågan har inträtt. I stället för plustecken har vi fått minustecken. Av alla dystra siffror som den borgerliga trepartiregeringen lämnar efter sig är investeringssiffrorna enligt min mening de allra farligaste. Om inte en snabb förändring kommer till stånd, står Sverige inte bara inför en konjunkturkris eller kris för vissa branscher. Då holas hela vår ekonomi av ett sä kraftigl bakslag alt vi ivingas

tillbaka till ställningen som andra klassens industrination och en försämring av levnadsstandarden i praktiskt taget alla avseenden.

Denna fråga borde den borgerliga regeringen ha ägnat stor uppmärksamhet. Man hade ju lovat 400 000 nya jobb, varav slörre delen inom industrin. Redan under valrörelsen ställde vi socialdemokrater frågan, hur de borgerliga partierna hade tänkt sig att delta skulle gå lill. Svaret blev att med en borgerlig regering skulle detta problem lösas automatiskt. Själva tillkomsten av en borgerlig regering skulle skapa en sådan optimism och framtidstro alt investeringarna automatiskt skulle öka.

Nu vet vi resultatet: en tillbakagång i investeringarna på 30 96. Inte ens innan företagarna hunnit fö praktiska erfarenheter av den borgerliga regeringen kunde man märka någon psykologiskt gynnsam effekt. Och när de borgerliga partierna sedan förödde månad efter månad på ett inbördes gräl om antalet kärnkraftsaggregai i stället för att la itu med Sveriges långsiktiga ekonomiska problem, reagerade man med oro inte bara bland löntagarna och deras organisationer utan också bland förelagarna. I dag torde flertalet borgerligt sinnade industriledare ha förlorat alla illusioner om de borgerliga partiernas förmåga att sköta Sverige.

Finns då ingen ljuspunkt på investeringsområdet? Jo, del finns t. o. m. mycket intressanta och konstruktiva alternaliv, om man bara visar en öppenhet och förmåga lill nytänkande. Det mest positiva som hänt på myckel lång lid i svensk ekonomi ärju all lönlagarnas organisationer förklarat sig beredda alt ta ett direkt ansvar för all ett framlida starkt näringsliv skapas.

Hur reagerar borgerligheten infördetta? Uppträdandet i 1976 års valrörelse avslöjade alt man inte hade lärt någonting av historien. De senasle 40 åren är ju fyllda av exempel på alt borgerliga fördomar lagil överhand över förnuftet, framför allt inom högern och folkpartiet, när man ställls inför nya uppgifter som kampen mol 1930-talels arbetslöshet, den offentliga sektorns utbyggnad, lokaliseringspolitiken och ATP. Det gamla bondeförbundet var ett undantag innan man dragits in i blockpoliliken.

När idén om löntagarfonder kom fram, reagerade borgerligheten äter på instinkt - elt i sammanhanget väl positivi ord - i stället för att ge förnuftet en chans. Så fastnade man i sina egna argument om papperskorgar och öslslatsmodeller.

Annars skulle ju en analys av de stora svenska framgångarna under 1960-talel visa att dessa kom till stånd med hjälp av en kollektiv kapitalbildning inom ATP-systemels ram. Problemet är alt vi inte längre får draghjälp denna väg, eftersom ATP-sysiemel är utbyggt. Trots att centern var en hård motståndare lill ATP har ju ändå Nils Åsling under sin lid som industriminister blivit på det klara med AP-fondernas posiliva roll och föreslår som fondmodell en femte AP-fond. Det är åtminstone elt steg i räll riktning, även om Nils Åsling plötsligt tilltror ATP-syslemel väl myckel.

Men den som vill vara renlärig anhängare av borgerliga värderingar och teorier frågar sig naturligtvis varför vi alls skall ha en kollekliv kapitalbildning. Man önskar i själva verket en tillbakagång till tiden före ATP-sysiemeis

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

155

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

156

införande. Det är inget tvivel om atl dil strävar moderata samlingspartiet och Industriförbundet. Gösta Bohman har i del speciella avseendet varit mycket framgångsrik som ekonomiminister. Kapitalbildningen har i all tysthet fiyttats över från samhällel på privata händer. Detta har den borgeriiga regeringen möjliggjort genom en väldig inkomslöverföring från löntagarkollektivet lill företagen på ca 20 miljarder kronor.

Denna överflyttning har naturligtvis inle vanliga människor fått någon glädje av. Ägardemokrali enligt högermodell har inte mycket med demokrati att göra. Den leder tvärtom lill en ytteriigare makt- och förmögenhetskon-cenlralion.

Bakom Gösta Bohmans politik ligger en målmedveten strävan alt driva utvecklingen tillbaka, så atl vi åter får ett alltmer borgeriigt Sverige. Där skall kapitalbildningen ligga i aktieägarnas händer. Brister del i investeringsviljan, vill man höja vinsterna till en sådan nivå atl kapitalet strömmar till. All en väldig förmögenhetsökning hos redan rika uppstår ser man inte som någon nackdel. Au klasskillnaderna åter skulle öka i del svenska samhällel bryr man sig inte om.

Enligt socialdemokratisk uppfattning medför den av moderaterna förordade politiken, som ju inte innebär något annat än en gammaldags kapitalism, väldiga risker.

För det första är del inte säkert att man trots vinstökningarna får totalt sett en tillräckligt hög investeringsnivå.

För det andra finns det inga garantier för all vinsterna kanaliseras till de investeringar som behövs för all vi skall fä fart på Sverige igen. Här behövs i stället, som regeringens egen s. k. Bostongrupp påpekat, mer av samhällelig ledning, för atl lösa problemen i näringslivet.

För det tredje tänker och handlar moderatema som om LO och TCO inle existerade. För dessa organisationer är del självfallel hell omöjligt atl vara passiva inför en vinslökningsekonomi av del slag som här är tänkt. Klimatet på arbetsmarknaden skulle bli myckel kärvt och hårda sirider skulle inte gå att undvika. Hur delta skulle påverka samhällsekonomin är omöjligt att förutse.

För klarhetens skull vill jag understryka att jag med delta inte uttalat mig mol en resultatförbättring inom de svenska företagen. Vad jag här diskuterat är om man kan förlita sig på mycket kraftigt höjda vinster som lösning på invesleringsproblemen i samhället.

Vi står alltså inför viktiga avgöranden på del ekonomiska områdei. Alla är överens om att del krävs förändringar för all lösa problemen. En del vill gå tillbaka till en mer kapitalistisk produktionsmodell. Andra vill utveckla den svenska modellen, så atl vi uppnår mer av ekonomisk demokrati.

För socialdemokratin är vägvalet lika självklart som för moderaterna, fastän vi vill fortsätta framåt i stället för snett bakåt ål höger. Socialdemokraterna delar löntagarnas uppfattning att en yllerligare demokratisering av vårt ekonomiska liv är både principiellt önskvärd och industriellt nödvändig. Därför bör kollektiva löntagarfonder inrättas. Vi hälsar med tillfredsställelse all löntagarna är beredda alt medverka till all erforderiigl kapital ställs till

förfogande för näringslivets utbyggnad. Vi finner del helt naturiigt att löntagarna som villkor för sin medverkan ställer upp krav på moisvarande inflytande över sina arbetsplatser. 1 motsats lill högerkrafterna upplever vi inte della som ett hol mot demokratin utan som en fördjupning och breddning av demokratin.

De principer som bör gälla vid uppbyggandet av löntagarfonder har vi angett i vårt kongressbeslut. Men när det gäller de praktiska och tekniska lösningarna är socialdemokraterna - liksom löntagarnas organisationer - öppna för fortsatt dialog. Vi tror att så viktiga samhällsfrågor vinner på en konstruktiv debatt. Men det förutsätter att folkpartiet och centern släpper de gammalborgeriiga fördomar som de så ohöljt visade upp i 1976 års valrörelse.

Väljer dessa båda partier fortsatt konfrontation tillsammans med moderaterna, är socialdemokraterna beredda alt ta strid som vi så många gånger förr har gjort. Det härden nackdelen au reformen, som blev fallet med ATP, kan fördröjas därför all strid tar tid. Jag vill emellertid varna för spekulationer från borgerligt håll om att vi skulle tveka, om strid visar sig nödvändig. Å andra sidan trorjag det finns en växande insikt inom delar av borgerligheten om att löntagarfonder kommer att införas. Det är bara frågan om när och hur - och givetvis om hela borgerligheten skall ställa sig vid sidan, eller om den skall vara med och påverka reformarbetet.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

BO TURESSON (m):

Herr lalman! När man passerar en gränspunkt mellan två skeden är det naturiigt både alt se tillbaka och att rikta blicken framåt. Jag vill begagna delta tillfälle lill atl efter två intensiva arbetsår i kommunikationsdepartementet göra elt summariskt bokslut och ett försök till en skiss till en trafikpolitisk framtidsvision.

Del började för min del med ett ingripande i Bromma flygplaisfiåga. För mig var det självklart angeläget - och det är det alltjämt - atl försöka finna en möjlighet alt bevara flygplatsen. Den är på grund av sitt centrala läge en omistlig tillgång för Stockholm och kanske ännu mera för landet i övrigt. Beslutsunderiaget var 1976 bristfälligt och klart otillräckligt föreu definitivt ställningstagande. Jag är i dag glad för att man genom ett omfattande kompletterande utredningsarbete fick en tidsfrist. Eu nytt läge har nämligen inträtt, när vi nu har ett inrikes folkflyg inom räckhåll. Äntligen har en progressiv flygprispolitik ersatt den gamla, lika försiktiga som föriegade bokhållarkonservatismen på detta område. En flygplats med så centralt läge som Brommas är emellertid nödvändig för atl denna för allmänheten så betydelsefulla satsning skall lyckas.

Sjöfansktisen krävde för första gången i den svenska handelssjöfarlens historia snara och resoluta statliga åtgärder tor alt åtminstone väsentliga delar av den svenska sjöfartsnäringen skulle kunna överleva. Dessa åtgärder genomfördes genom inrättandet av en kreditgarantifond.

Nya riktlinjer för vägpoliliken har introducerats. De innebär temporärt

157

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

158

minskal moiorvägsbyggande, kraftigl ökad beläggning av grusvägnälet och förstärkning av tjälkänsliga glesbygdsvägar. Nya regler för upprättandet av flerårsplaner för vägbyggandet har beslutats. Rätlen all fastställa sådana planer för länsvägarna har decentraliserats till länsstyrelserna. I Norrbotien blev det full fart på byggandet av vägen mellan Kiruna och Riksgränsen. Genom del s. k. slålbroprojekiei möjliggjordes lidigareläggning av flera angelägna storbroar.

Det under årtionden aktuella ärendet om Göta kanals upprustning och förvärv har genomförts.

Nora Bergslags järnvägs fortsatta bestånd har säkrats. Därigenom kan undvikas atl transporter av miljöfarligt gods överförs från järnväg lill landsväg.

Genom reglerna om enhetlig huvudman för den regionala kollektivtrafiken har skapats fömlsättningar för bättre Irafikutbud inom länen, effektiv samverkan mellan olika irafikmedel med enhetliga taxor och fri övergång.

Ett betydelsefullt steg på vägen mol förenklad tillståndsgivning för yrkesmässig trafik har lagils. En fortsättning planerades.

Det byråkratiska krånglet vid temporär avställning av motoijbrdon har eliminerals.

Reformarbetet för alt ytterligare minska krånglet för allmänheten och byråkratin i förvaltningen inom alla de områden, som hör till kommunikationsdepartementet, är pagod väg. En innehållsrik åtgärdslisla har ställls upp. Den innehåller en mängd förslag, som avses föranleda beslut av regeringen och i vissa fall också av riksdagen.

Liksom beträffande inrikesflygets prispolitik kan vi nu också hoppas pä all eu marginalinläkistänkande leder till väsentligt sänkta biljettpriser för tågresor under veckodagar med låg resandefrekvens. Siaiensjärnvägar kan på nyll bli "hela folkets järnväg". SJ har fåu möjlighet alt beställa 100 nya motorvagnar som ersättning för de gamla nedslitna rälsbussarna. SJ har också fått löfte om investeringsmedel lill 150 nykonslruerade personvagnar. De medger bl. a. betydligt bekvämare på- och avstigning än nuvarande vagnar -till gagn för i första hand äldre resenärer och rörelsehindrade personer. Därjämte har uppdragits åt SJ alt i samråd med handikappinstitutet la fram underlag fören mllstolsanpassad personvagn. SJ har också beretts möjlighet atl lägga ut en stor beställning av moderna diesellok hos NOHAB.

Den av SJ planerade minskningen av irafikutbudei på ett stort antal banor i olika delar av landei stoppades av regeringen i januari i år.

För atl öka traflksäkeiiieten på vägavsnitt med många trafikolyckor har ål vägverket uppdragits alt inventera sådana vägomläggnings-, kompletlerings-och justeringsarbeten som är lämpliga som beredskapsarbeten. Därigenom har vägverket fött höjd beredskap för atl snabbt kunna sätta i gång sådana arbeten av beslående värde, när del är motiverat från arbetsmarknadssyn-punkt. Andra åtgärder som genomförts för atl höja trafiksäkerheten eller minska skaderiskerna vid olycksfall är varselljusreformen och mopedhjälms-ivångel.

Trafiksäkerhelsverket har fött i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag

lill åtgärder som kan bidra lill all minska antalet villolyckor i trafiken.

Medel har anvisats för försök i full skala på en linje med elt nytt, handikappanpassat buss-system.

De av många äldre människor i våra jordbruksbygder och av många moloriniresserade ungdomar myckel uppskattade s. k. epairakiorerna har fält föriängd sanktion.

För att minska iraflkbullrei har beslutats om skärpta krav på motorfordonens ljuddämpare. Trafiksäkerhelsverket fick samlidigt i uppdrag att utforma kvalitetskrav för ljuddämpare. En arbetsgrupp har tillsatts för atl utforma förslag till åtgärder som minskar irafikbullrel i våra bostäder.

Förslag till ny vägmärkesförordning har utarbetats.

Televerket har givits möjligheter att lidigarelägga ombyggnad av ett stort antal växelstaiioner lill del elektroniska AXE-systemet, Därigenom ernås väsentligt ökad kapacitet och snabbhet samt nya värdefulla servicefunktioner för allmänhelen.

För atl minska riskerna för fartygsolyckor i våra farieder har tagits fram en ny och tillförlitligare metod för sjömätning lill grund för revideringen av sjökorten.

Genom ett snabbi arbete av en särskilt tillkallad s/öfartskommission har avtal kunnat träffas som räddar landets två största rederier ur akuta kriser och gör det möjligt för dem atl fortsätta en redan inledd marknadsanpassning. Viktiga delar av den moderna tank- och bulkflottan bör därigenom kunna fortsätta atl segla under svensk flagg.

En rad utredningar har initierats. Del gäller bl. a. möjlighelerna atl stimulera byggandet av cykelleder, den mera långsiktiga sjöfartspolitiken samt taxis framtida organisationsformer.

Arbetet har alltså varit inriktat på alt i olika avseenden förbättra kommunikationerna, göra del lättare för enskilda människor och företag och enklare för förvaltningen, öka trafiksäkerheten, avveckla gamla surdegsärenden saml lösa akuta kriser.

Mycket återstår atl göra för att människor och företag i alla delar av detta land skall fö en tillfredsställande trafikförsörjning. Delta arbete måste inriktas på alt skapa möjligheter för en sådan fortsalt ulveckling av de kollekliva kommunikationsmedlen - samhällsägda och privata - atl dessa kan bli attraktiva alternativ till privatbilen på alla de platser där irafikunderlaget är tillräckligt för kollektiv trafik. De olika irafikmedlen måste därför ges möjlighet att utvecklas i fri konkurrens. Det är därvid angeläget alt de samhällsägda trafikföreiagen inte subventioneras så, att denna konkurrens snedvrids.

Snåriga centraldirigerade regleringar och begränsningar, gmndade på mer eller mindre tvivelaktiga behovsprövningar, hör inle hemma i en sådan trafikpolitik. Tillståndsfrågorna bör i stället bedömas uiifrån ekonomiska och tekniska fömisäitningar för en trafik av önskad kvalitet i för resenärer och Övriga trafikanter säkra former.

Avgiftssätining och beskattning måste anpassas lill de beräknade samhällsekonomiska marginalkostnaderna.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

159

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

160

En viktig förutsättning för atl de kollektiva kommunikationerna skall fungera tillfredsställande och vara attraktiva för allmänheten är en effektiv samverkan mellan olika trafikmedel. Detta innebär inte bara en samordning av tidtabellerna för tåg, fiyg och buss. Taxemässigt måsle det också betyda fri övergång och samma kostnad för en resenär, vare sig han reser mellan två orter med enbart tåg eller med en kombination av låg och buss. Därigenom elimineras de nackdelar för glesbygderna som hittills uppstått, då persontrafiken på svaga järnvägsavsnitl lagts ned och ersatts med landsvägsbuss. I glesbygder med dåligt irafikunderlag måste taxibilen användas som ett komplement lill linjetrafiken på linjetrafikens ekonomiska villkor, så all människan i glesbygd inle missgynnas ekonomiski. Kombinationen av tidtabellsbunden linjetrafik och samordnad beställningstrafik, varvid taxibilen kan utnyttjas mera rationellt än vid individuell beställning, är där den rationella lösningen.

Genom de nya reglerna för den regionala trafikförsörjningen, som kommer all omhänderhas av en gemensam huvudman, har skapats förutsättningar för samverkan i dessa och andra avseenden inom länen.

Det är nu angeläget att också den riksomfattande person- och godstrafiken får möjlighet lill en sund utveckling. Därvid bordet övergripande målet vara att tillgodose allmänhetens och näringslivels behov av iransporlserivce i alla delar av landei på bästa möjliga sätt till lägsta möjliga kostnad för samhället. Trafikföretagens karaktär av serviceorgan får inte åsidosättas. All bedriva trafik är inte något självändamål.

För att en på kort sikt hållbar trafikförsörjningsplan skall kunna uformas måste statsmakterna fastställa elt riksnät av järnvägs-, flyg- och eventuellt långdistansbusslinjer. Det är troligt att del svenska järnvägsnätet, som tillkommit under andra samhällsförhållanden än dagens, därvid i vissa delar behöver kompletteras för att bli effektivt och attraktivt. Detta kan gälla möjligheterna till snabba och bekväma tvärförbindelser över landei. Det kan också bli fråga om kompletteringar för atl förbättra järnvägsförbindelserna med vissa i detta avseende missgynnade landsdelar, t. ex. Kalmar och Blekinge län samt Härjedalen. En systematisk översyn av SJ:s bannät är därför erforderiig. En följd av en sådan översyn kan naturiigtvis komma alt medföra ökade investeringsbehov.

Att de kollektiva trafikmedlen måste utformas så att de handikappades behov successivt tillgodoses är en självklarhet. Därom torde det inle råda några delade meningar.

Bidragsreglerna för investeringar i spårbunden lokaltrafik bör moderniseras. Del finns enligt min mening ingen anledning atl utesluta någon lyp av spårbunden lokaltrafik på egen banvall från den möjlighel att fö statliga bidrag lill vissa anläggningskostnader som nu finns för byggandet av tunnelbanor. Det är angeläget alt samhällel medverkar till atl de nya transportsystem som utvecklas kan prövas i full skala under normala driftsförhållanden. Statligt stöd lill sådan forsknings-, utvecklings- och försöksverksamhet samt till uppföljning och utvärdering av etablerad försöksverksamhet måsle finnas i tillräcklig omfattning.

Den förestående utvärderingen av hittills vunna erfarenheter av transportstödet bör leda till utökning av möjlighelerna till transportstöd beträffande både godsslag och villkor i övrigt i syfte alt skapa bättre förutsättningar för näringslivet i avlägsna landsdelar. Därvid måsle särskilt beaktas atl transportstödet inte mis.sgynnar energisnåla, rniljövänliga och trafiksäkerhetsfrämjande transportmedel såsom järnvägar samt sjöfart efter våra kuster och på de inrikes vattenvägarna.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

HILDING JOHANSSON (s):

Herr lalman! Efter de föregående veckornas regeringskris finner jag det naturiigt alt i denna allmänpolitiska debatt göra några iakttagelser och refiektioner om den svenska pariamenlarismen och 1974 års regeringsform.

Låt mig inledningsvis konstalera alt Fälldinpariamentarismen höll endast i två år. Jag ha tidigare kritiserat vissa sidor av den. Kritiken har i allmänhet avvisats med alt regeringen ändå existerade. Nu har verkligheten själv avslöjat att den hade sådana svagheter att den inte kunde leva vidare.

Man prisar ibland majoriletsparlamenlarismen för atl den skapar starka, handlingskraftiga regeringar som stödda av en riksdagsmajoritet förmår föra en konsekvent politik utan att snegla ål olika häll och utan risk atl falla.

Sludier av regeringen Fälldin ger en annan bild. Den vilade på en stor majoritet i riksdagen. Men den led av inre spänningar. Den kännetecknades av beslutskamp och beslutskramp. I en fråga var motsättningarna sä stora atl man kunde ana alt de skulle leda till upplösning. Under två år rullade regeringen problemet framför sig. En dag gick det inte längre.

Alla vi som är anhängare av ett majoritetsparlamentariskt system har anledning atl fundera över ministären Fälldins öde. Tydligen räcker del inte all ha en betryggande majoriiei i riksdagen. Regeringen måste också uppfylla parlamentarismens krav att uppträda som en enhet. Ministären Fälldin brast mänga gånger när del gällde atl uppfylla della krav. Del går inle atl uppträda som en enhet när meningarna är starkt delade och regeringen saknar förmåga atl lösa upp oenigheten. Min slutsats är; Del går inte alt skapa funktionsdugliga regeringar om de sammansätts av partier som i någon central fråga är djupt oeniga och som inle före regeringsbildningen kan nå fram till någon beslående lösning av problemet.

Ullstenparlamentarismen blir något annat än Fälldinpariamentarismen. Den arbetar uiifrån hell andra villkor. Ingen kan uppfatta ministären Ullsten annat än som elt provisorium. Lät mig endast påpeka all folkpartiet, som så ofta anklagat socialdemokratin för alt regera på gamla majoriteter, nu bildar en egen regering på grundval av en gammal minoritet, en kvarleva från 1976 års val. I övrigt får framtiden visa om Ullstenparlamentarismen blir en kopia av Ekmanpariamentarismen eller någonting annat.

För riksdagen innebär den nya situationen mera arbete men också mera makt. Får jag här la upp en speciell fråga. Det nya läget bör göra del möjligt för oss all lösa ett problem som vi brottats med elt par år, nämligen hur utskotten skall sammansättas.

161

11 Riksdagens protokoll 1978/79:21-22

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

162

Jag har fått höra. särskilt frän cenlerparlihåll, att en regering behöver ha majoritet i utskotten för all pariamenlarismen skall fungera på ell tillfredsställande sätt. Ingen har nu krävt alt folkpartiet skall tillförsäkras en sådan majoritet. Som bekant har del i vissa utskott endast en plats av femton. Kravei är också hell orimligl. Genomfördes det upphävdes all proportiona-lism. När jag hänvisat till 1920- och 1930-talen för alt visa all regeringen inte alllid har majoriiei i utskotten har man sagt mig att delta endast har historiskt intresse. Del kan inte upprepas i nuet, har man förklarat för mig. Nu har vi denna siluation.

I en annan nyansering av samma argument har man hävdat atl utskotten skall återspegla majoriletssilualionen i kammaren och utgå från blockbildningen där. Men vi väljer utskott fören treårsperiod i fortsättningen. Under en sådan kan elt regeringsblock spricka, och det ärju vad vi nu bevittnat. Är vi inle, mot bakgrunden av dessa erfarenheter, mogna alt tillämpa ordningen atl alla utskottsplatser läggs samman och fördelas proportionellt på partierna?

Efter denna djupdykning i våra riksdagsproblem vill jag ställa frågan; Hur har 1974 års författning fungerat under regeringskrisen?

Mitt svar är att den fungerat väl utifrån sina förutsättningar. Sedan harjag märkt all en del debattörer utgår från förutsättningar som inle existerar och som enligt min mening aldrig kan existera. Ingen författning kan ge handlingskraft ål en regering som politiskt saknar en sådan handlingskraft på grund av sin karaktär eller sin splittring. Lika litet kan en författning bevara en regering som häller på all falla sönder.

En författning kan inle heller hindra atl del bildas minoritetsregeringar. Skulle man i en författning föreskriva att en regering alllid skall ha majoriiei i riksdagen, riskerade man att i vissa poliliska situationer hamna i regerings-löshei. Del är också omöjligt alt ställa upp krav på att en viss procent av riksdagens ledamöter skall stå bakom en regering. Ett sådant procenttal blir mer eller mindre godtyckligt vall. och del kan göra det omöjligt med en regeringsbildning. Även om Ola Ullsten hade också moderata samlingspartiet i regeringen, hade det ändå varit en minoritetsministär. Och även om moderaterna hell åtrådde en regeringsallians med folkpartiet, kan man inte skriva författningar utifrån sådana önskemål från ett partis sida, hur heta de än kan vara. Med nuvarande regler för ministärbildningen kan inte en regering bildas mol en majoritet i kammaren, och längre trorjag inte att vi kan sträcka oss i våra krav.

Man har talat om all regeringsbildningen sköttes amatörmässigt, och del är sant atl vi inle har haft sä mänga minislärkriser i Sverige atl någon har kunnat förvärva en yrkesmässig erfarenhet på området. I förhållande lill flera länder löstes dock krisen snabbi när väl regeringen Fälldin avgått. Men de borgerliga partierna kan inle la åt sig någon ära i detta. De visade sin oförmåga i ministären Fälldin, och de fortsatte all göra del även sedan denna begärt sin avgång. De blockerade varandra. Det var endast lack vare atl vi socialdemokraler lade ned våra röster som regeringskrisen kunde lösas så snabbi som skedde.

Del är enligt min mening fel atl anklaga lalmannen för amalörmässighet i

betydelsen valhänthet. Trots att talmannen inle hade någon personlig erfarenhet av all utöva sina grundlagsenliga uppgifter under en regeringskris av den lyp vi har haft, gjorde han det på ett myckel skickligt sätt utifrån de förutsättningar grundlagen och dess förarbeten gav. De som 1973 talade om atl talmannen skulle utnyttja en sådan situation i partipolitiska syften har fått fel. De bör observera del betyg som Gösta Bohman utfärdade i förmiddags: Grundlagen och talmannen har klarat provet. Jag vill gärna tillägga att jag under krisveckan kände det tillfredsställande atl en man med stor erfarenhet hade uppgiften all undersöka förulsätlningarna för minislärbildningen och utifrån dessa undersökningar föreslå en kandidat till statsminister.

Sedan kan man diskulera om det skall vara så svårt alt snabbi få lill stånd ell nyval som en lösning av en minislärkris. Del ter sig säkert för många naturligt alt låta folket i val avgöra politiken i fortsättningen då en ministär har avgått, den politiska situationen är besvärlig och del behövs en ny politik. Del vore nyttigt all föra en diskussion pä denna punkt med varandra. Del finns betydande hinder för nyval i Sverige. Redan den fasta mandatperioden för riksdagsledamöterna är elt sådanl hinder. Man tvekar alt ordna nyval nära ett ordinarie val.

Hittills barman hållit på att det inte skall inträda en ny treårsperiod efterelt upplösningsval. Med den nuvarande gemensamma valdagen är en ordning med rörliga mandalperioderomöjlig att genomföra. Man harsälundaatt väga mot varandra fördelarna med rörliga mandatperioder för riksdagen och värdet av den gemensamma valdagen. Man kan också diskutera om det skall behövas fyra voteringar innan det aulomaliskl blir nyval. Enligl min mening bör man överväga ell mindre anial.

Det är ännu viktigare all man finner en lösning av problemet med den långa tiden mellan utlysandet av nyval och valdagen. Här står tvä demokratiska krav emot varandra. Å ena sidan ärdet ett demokratiskt krav att nyvalet kommer så snabbt som möjligt, så att medborgarna snabbi kan reagera i den nya situationen och så atl man slipper en expeditionsregering under en lång lid med den döda hand som dä lägges över mycken statlig verksamhet. Å andra sidan slår del demokratiska kravei all partierna skall kunna förbereda valel, atl del bliren valrörelse och all valmaterial och särskilt valsedlar kan nå ut lill alla röstberättigade. Man räknar med 84 dagar som en minimitid mellan den dag valel utlyses och den dag det förrättas. Vi behöver enligt min mening ordentligt pröva vilka möjligheter det finns atl reducera denna tid ulan att väsentliga demokratiska värden går lill spillo.

Della hör samman med det dubbla effektivitetskrav vi har rätt att ställa på demokratin. Del ena är att den skall svara mol de formkrav som ligger i elt demokratiskt syslem. Del andra är atl demokratin skall vara effektiv i betydelsen atl den förmår lösa för medborgarna aktuella problem. Demokratin kan omöjligen uppfylla delta effektivitetskrav om den drabbas av myckel uidragna regeringskriser. Dessa gör del omöjligt atl uppfylla de krav som medborgarna med rätta kan ställa. Del blir en väntans länga tid med mycket politiskt spel men litel uträttal lill nytta för medborgarna.

Effektiviteten minskas även av all elt land har svaga regeringar, antingen

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

J63

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

svagheten beror pä inre motsättningar eller svagt underiag i pariamentel. Båda de typer av parlamentarism som representeras av Fälldinpariamentarismen och Ullslenpariamenlarismen försvagar handlingskraften hos demokratin. Denna handlingskraft behövs för medborgarnas skull för alt lösa för dem aktuella problem. Men den behövs också för demokratins egen skull. Brislen på handlingskraft är faktiskt den största fara som demokratin utsätts för. Den undergräver nämligen medborgarnas förtroende och ger näring ål antidemokratiska rörelser. Därför bör vi undvika båda dessa former av parlamentarism.

164

ELVY OLSSON (c):

Herr lalman! Under dagens debatt har ord som trygghet, gemenskap och möjlighet att återvinna tryggheten använts. På ell område är dessa ord särskilt angelägna, nämligen i fråga om hur vi skall bo i framliden och hur vi skall planera boendel inför 1980-talet.

Hur blir då 1980-lalets boende? Jo, del är i hög grad fråga om all bo i de bosläder och i det samhälle som vi redan har. Del är alltså de bostäder som byggdes på 1960- och 1970-lalen saml tidigare. Givetvis sker del hela liden en nybyggnad av bosläder. Men det är inle nybyggandels problem som ensidigt kan skjutas i förgrunden under 1980-lalet på del sätt som man har gjort under tidigare decennier.

Problemen inför 1980-talets boende präglas i hög grad av att de målsättningar man strävar efter till stor del måste förverkligas inom ramen för befintliga byggnader och bebyggelsestrukturer. I del sammanhanget är det viktigt atl inle se del befintliga beståndet som en besvärande eller hämmande faktor. Vi måste i stället se det som en resurs som vi har all förvalta. Den resursen skall förvaltas, förnyas och förändras sä alt byggnader och bebyggelsestrukturer successivt uppfyller de krav människor ställer. Förnyelsen skall ske med och för de människor som brukar bostäderna.

Jag vill la upp några målsättningar för 1980-talets boende som vi måste sträva efter, vare sig vi förnyar i det befintliga beståndet eller bygger hell nyll. Mänga målsättningar är givelvis lättare all uppnå vid nybyggnad, men vi måste även uppnå dem i redan byggda bostäder och samhällen.

För det första måsle vi sträva efter atl åstadkomma allsidiga samhällen, närhet mellan bostad, arbete, service, värd och rekreation. Vi måste skapa levande samhällen och goda sociala miljöer för människorna.

För det andra skall boendet och livsmiljöerna vara så bra alt vi inte ivingas till dubbel bosättning med fritidshus i varje familj. Fritidsboendel såsom miljöombyte, rekreation och avkoppling är angeläget. Del kan utnyttjas av flera, om vi bygger slugbyar och ulhyrningsslugor med längre användningslid. Därmed blir fritidsboendet också mindre resurskrävande.

För del tredje måste vi tänka på alt marken är en ändlig resurs att hushålla med, inte minst jordbruksmarken. Därför är del viktigt alt i första hand förtäta befintliga områden, innan vi ger oss på den obebyggda marken. Detta är också många gånger väsentligt med lanke på gjorda investeringar och pä ett gott serviceunderlag. Vi skall i övervägande antal fall söka lösningar där vi

bygger tätt och lågt och ger människorna markkontakt. Heta bebyggelseplaneringen måste präglas av ell ekologiskt synsätt.

För det fjärde innebär en ekologisk bebyggelseplanering alt man bygger energisnålt. Man måste ta vara på de oändliga energikällorna. Man måsle bygga för återvinning av avfall. Även i detta sammanhang är närheten viktig. Vi skall bygga ell samhälle med närhet för alt få ned investeringar och kostnader för dyra transporter och trafiksy.stem.

För det femte måste de boendes ansvar för sin egen bostad och boendemiljö utvecklas därhän all en gemensam förvaltning av gemensamma ytor och anläggningar är möjlig oavsett upplätelseform. Genom atl eftersträva en blandning av upplåtelseformer och olika lägenhelsstoriekar i varje samhälle eller stad i staden motverkas ensidighet och segregation. Ett decentraliserat beslutsfattande i kommundelsräd, stadsdelsnämnder, gemensamhetsför-eningar och samfälligheter skapar tillsammans med ansvaret och integrationen fömlsättningar för en god social miljö.

Fördel sjätte ärdet viktigt atl fä i gäng en ny debatt om bostadsstandarden. Hillills hardet mest handlat om ytor och utrustning inom den egna bostaden. Nu måste man se på helheten. Hur många är hemma på dagarna? Är barnen på daghem eller på fritidshem? Skall vi satsa på allt större bostäder, samtidigt som allt fler vistas allt färre timmarom dygnet i bostaden? Hur kommer 1980-talets familjer att leva och vilken standard är de mest betjänta av? Behöver de större lägenheter, fler och bättre daghem och fler gemensamhelslokaler, för alt ta ett par exempel? Vi måste hela tiden ha resurshushållningen med i bilden, när vi gör sädana här avvägningar.

När del gäller bostadsstandarden är det också viktigt att se på arbetsfördelningen i hemmet, dvs. när och hur hemarbetet skall utföras. När båda föräldrarna förvärvsarbetar, är det angeläget att bostadens planlösning befrämjar jämställdheten mellan familjens medlemmar. De har färre timmar tillsammans, och dessa timmar måste kunna tillbringas i gemenskap samtidigt som en rad sysslor måste utföras.

Bostadsstandarden i nybebyggelsen och även i den beflniliga bebyggelsen skall givetvis vara sådan att alla människor med olika slag av handikapp, t. ex. rörelsehindrade samt syn- och hörselskadade, kan få väl fungerande bostäder. Delta gäller även den yttre miljön samt allmänna byggnader, såväl befintliga som nyplanerade.

Inför 1980-talel skall vi bygga för helgenerationssamhället, dvs. för barn, förvärvsarbetande, äldre osv. Vi måste komplettera de ensidiga bostads- och arbetsmiljöerna så atl de blir mångsidiga och fungerande samhällen. Vi måste undanröja segregationens negativa konsekvenser. Vi måste se på bostadsstandarden i ett slörre sammanhang och inte bara tänka på den enskilda lägenheten.

Del råder i dag en viss osäkerhet i mänga kommuner inför 1980-talels bostadsbyggande. Därför är del angeläget all genom t. ex. arkitekttävlingar få fram olika idéer. Vi behöver ett brett spektmm av idéer och visioner om framtidens boende. Del gäller främst boendet i tätorten men också boendel i glesbygden.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

165

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Inte minst behöver vi ökade kunskaper om förtätning och komplettering av befintlig bebyggelse. Vi måste visa respekt för det historiska perspektivet och söka uppleva ett samspel mellan gammalt och nytt. Del är också angeläget all vi merän hillills anpassar bebyggelsen till naturen och lill den yttre miljön, att vi anpassar bostäderna lill den miljö vi har atl arbeta med, att vi mer än nu söker följa en landskapslradition och atl vi kommer bort från ensidigheten och lar verkliga kraftlag för närhet mellan arbele och bostad.

Del råder brist på gemenskap i många nybyggda områden. Därför måste vi nu bygga in möjlighel lill gemenskap i den fysiska strukturen på olika nivåer, t. ex. gemensamhelslokaler, gemenskap kring trapphus, kring gårdar, i planering, i förvaltning. Bostadsmiljön måsle la mer hänsyn lill barns behov i olika åldrar.

När det gäller all planera för bra kollektivhus har vi alltför lilen erfarenhet. Men planering är inte något som angår bara planerare och politiker. Nej, del är brukarna som lidigi måsle få elt medansvar.

Jag upprepar ord som lidigare har sagts här i dag; trygghet, gemenskap. Vi måsle planera för alt få jusl trygghet och gemenskap i boendet.

166

PAUL JANSSON (s);

Herr lalman! Alla har vi någon gång hört historien om tio små negerpojkar, deras öden och äventyr och hur de försvann en efter en av olika anledningar. För min del skall jag nöja mig med alt erinra om historien om tre små negerpojkar:

Tre små negerpojkar fick regering pröva på -

den ena han fick "kärnkraftvärk"

sen var de bara två.

Tvä små negerpojkar skulle regera sen -

den ene han blev bortdribblad så var dom bara en.

En myckel liten negerpojk står ensam i kajutan -

de andra frågar skadeglatt:

Kan han manövrera skutan?

Herr talman! Skämt åsido konstaterar vi nu alt efter två år och några dagar vid makten föll den inbördes splittrade borgerliga regeringen. Efter 44 år i opposition inträffade del som många befarade men som få egentligen trodde -borgeriigheten orkade inte regera lillsammans ens en första mandatperiod.

Nu värdet ju mänga konflikter inbyggda i den borgerliga regeringen redan från början. Egentligen var man oense om del mesta. Det var inte bara energipolitiken och kärnkraften som tärde på borgerlighetens möjligheter alt hålla ihop. Oenigheten fanns där bl. a. på skattepolitikens och familjepolili-kens område.

Jag tycker atl det under dagens debatt har påvisats hur dessa konflikter blommat upp pä nyll. Moderaierna - nu i opposition - kräver stora skallesänkningar. "Vi måsle sänka det totala skattetrycket", sade Staffan Burenslam Linder lidigare i debatten. Vi hörde honom inte med samma emfas framföra delta i egenskap av handelsminister i trepartiregeringen. 400 000 nya jobb och vårdnadsbidrag på 10000 kr. kräver Thorbjörn Fälldin-

på nytt i opposition. Det var ganska tyst om detta då han själv satt som statsminister och rimligen borde haft större möjligheter all genomföra kraven.

Man frågar sig nu hur de väljare som stödde de borgeriiga partierna i förra valel och förde dem lill regeringsmaklen lack vare deras löften i valrörelsen känner sig i dag. Ja, del är alldeles klart au del måsle ha utbrutit en mycket stor besvikelse bland de borgerliga väljare som satsade på dessa tre partier i förhoppning om alt man skulle få slora skattesänkningar, i förhoppning om atl få 10 000 kr. i vårdnadsbidrag osv. När dessa krav på nytt framförs med all kraft frän de partier som nu har fält lämna regeringsmaklen, säger sig naturiigtvis dessa väljare: De här partierna är mycket bättre i opposition - i regeringsställning genomför de ju inte sina löften.

För mänga människor känns det säkerligen som en befrielse atl den splittrade borgeriiga trepartiregeringen föll. Rickard Sandler sade en gång på 1920-lalel i samband med en av de många regeringskriserna i dåtidens Sverige: "Del är bältre atl regeringen faller än alt regeringsmakten förfaller." Jag tror atl del är sant också i det här lägel. Del var elt regeringsmaklens förfall som var på gäng den sista liden bland de tre borgerliga partierna.

När man den senasle tiden har bevittnat de hatska utfall som de tidigare regeringsbröderna har riklat mol varandra - med beskyllningar som man knappast trodde atl ansvariga politiker skulle la i sin mun - så förslår var och en all denna regering inle hade någon framlid. Därför var del en befrielse atl regeringen gick. Del var dessutom nödvändigl med hänsyn till politikens och pariamenlarismens trovärdighet.

Herr lalman! I början på det här året, den 13januari,hade vi tillfälle alt med den nu avgångne industriministern Nils G. Åsling diskutera sysselsättningsläget i milt hemlän Skaraborg. När vi redovisade de stora bekymmer som vi hade märkt inom industrin och på sysselsättningens område inom vårt län flck vi av industriministern det beskedel alt vi hade det mycket bättre i Skaraborgs län än man hade på andra håll i landet. De problem som vi brottades med då det gällde vår induslri och vår sysselsättning var atl anse som ett led i den allmänna konjunkturnedgången.

Den avgångne industriministern Åsling sade emellertid att regeringen skulle följa situationen i länet med uppmärksamhet och självfallet vara beredd atl vidta erforderiiga åtgärder.

Sedan vi hade denna inlerpellationsdebatl den 13 januari i år med Nils G. Åsling har vårt sysselsättningsläge i Skaraborgs län drastiskt försämrats. Vi har nu 9 843 arbelssökande enligl den senasle månadsräkningen. Del är en ökning med 2 342 i förhållande lill föregående är. Vi har 2 723 direkt arbetslösa. Det är närmare 600 fler än den dag vi diskuterade det här med herr Åsling. Anlalel arbetslösa kassamedlemmar har ökat med närmare 400 på ett är. Vi har dessutom närmare 900 fier i beredskapsarbeten i förhällande till föregående är. Men del allvariigasle av allt - och del har Arne Blomkvist redan berört - är att vi har 1 200 ungdomar utan arbele. Del är nästan en fördubbling av antalet arbetslösa ungdomar sedan vi hade vår deball med förre industriministern Nils G. Åsling.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

167

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Utöver arbelsmarknadspolitiska åtgärder - som vi kommer i åtnjutande av i Skaraborgs län såväl som på andra håll i landet - har vi inte märkt några som helst åtgärder ifrån regeringens sida för atl förbättra sysselsättningsläget i länet. Tvärtom har man med regeringens goda minne lagt ned ett statligt förelag i länet, nämligen Brasons i Skövde, vilket Sven-Gösta Signeil senare i debatlen kommer att beröra närmare.

Vi har fått stora sysselsättningsproblem inom möbelindustrin i Tibro, och byggnadsämnesindustrin, som är en stor sektor i vårt län, har också stora problem. Del hela bottnar självfallet i del låga bostadsbyggandet i landet och den allmänna svångremspoliliken, som har inneburit att köpkraften har dragits ned bland de stora löntagargrupperna.

När bostadsbyggandet minskar, som det gjort de senaste åren, och när löntagarnas köpkraft har dragils ned i den omfattning som nu har skett, ja, då drabbas hemmamarknadsinduslrin på ell påtagligt sätt. Och del är främst på hemmamarknadsinduslrin som vår sysselsältning i Skaraborgs län är baserad.

Vi får hoppas atl den nya enpartiregeringen kan la litet mer hänsyn till de här problemen. Vi kommer atl höra av oss frän Skaraborgs län i de här sammanhangen, och vi kommer självfallel atl peka på de löften som den förra regeringen ställde - om de gäller vet jag inle - om atl man skulle följa våra problem i Skaraborgs län med uppmärksamhet.

Lät mig slutligen, herr lalman, i all stillsamhet konstatera all ingen av de borgerliga ledamöterna på Skaraborgsbänken hittills ansett sig ha anledning atl delta i den här debatten. Men de har ju chansen än. Förhoppningsvis kommer de.

168

INGEGERD TROEDSSON (m):

Hert talman! Inom hälso- och sjukvården pågår ett omfatlande reformarbete. I flera fall har angelägna utredningar nu slutförts och förslag lämnats. Del är ingen överdrift atl säga alt många vikliga frågor nu väntar på sin lösning.

För den nylilllrädande regeringen innebär det ett stort ansvar all under detta riksdagsår föra i hamn en rad viktiga frågor som påbörjats under trepartiregeringens tid.

Ett av de problem inom sjukvärden som patienterna upplever som särskilt allvarligt är brislen på kontinuitet - detta att möta ständigt nya ansikten, nya läkare. Frågan bedömdes så viktig att en särskild utredning förra året fick i uppgift atl skyndsamt lägga fram förslag om hur man skall kunna förbättra kontinuiteten i värden och ge patienten möjlighel att etablera en fast kontakt med en läkare som han känner förtroende för. Här kommer också distriktssköterskan in i bilden-en kategori som tyvärr ofta glöms bort i debatten men som är en ovärderlig resurs för svensk sjukvård när det gäller närhet, helhetssyn och kontinuitet. Syftet med utredningen, som inom kort kommer att lägga fram sill förslag, är alt snabbt bygga upp en lättillgänglig lakar- och sjuksköterskevård nära människorna med små vårdcentraler ute i bostadsområdena. Det är min varma förhoppning atl den nya regeringen kan fullfölja

de lidigare planerna på en proposition till riksdagen i början av nästa år. Jag hoppas också atl regionsjukvårdsulredningen inom kort kan lägga fram elt förslag lill hur man på bästa möjliga sätt skall kunna utnyttja och tillgodose behovet av sjukvårdens mest specialiserade resurser.

Herr talman! Jag vill begagna tillfället au än en gång ta upp frågan om förebyggande insatser och om förbättrad egenvård. Hur väl vi än bygger ut sjukvårdssystemet kommer alllid en väsentlig del av hälsotillståndet i vårt land atl bero på hur vi som enskilda individer är medvetna om hälsans villkor. Vi måste själva få och kunna ta en väsentlig del av ansvaret för våregen hälsa, såväl vad gäller förebyggande åtgärder som i fråga om diagnostik och - i viss utsträckning - även behandling. Hälso- och sjukvården måste i ökad utsträckning satsa på informaiion och kunskapsöverföring till patienter och allmänhet.

Nämnden för hälsoupplysning, lobakskommittén - där elt remissbe-handlat förslagom rökfria allmänna miljöer nu föreligger-fluorberedningen och den nyligen inrättade delegationen för livsmedels- och näringsfrågor har här utomordentligt viktiga uppgifter. Med medel från socialdepartementets delegation för social forskning utvärderas nu behandling med fasta och hälsokost liksom också egenvårdens möjligheter i olika sammanhang. Jag hoppas att detta arbete kommer atl fullföljas.

Förbättrad information lill patienterna är utomordentligt viktig för all dessa skall kunna bevara hälsan, föratt tillfrisknandet skall påskyndas och för att återfall skall förhindras. Möjligheterna därtill måste därför aktivt tas lill vara - vid vårdcentraler och distrikissköterskemottagningar, under sjukhusvistelse och vid apoteken. På detta område är det inte fråga om stora dramatiska reformer utan om elt tålmodigt vardagsarbete för att på olika sätt och med hjälp av modern informationsteknik stärka medvetandet om hälsa och sjukdom.

Läkemedlen utgör en väsentlig del av en effektiv sjukvård. Debatten på detta område har i vårt land till stor del kommit att röra sig om humvida läkemedelsindustrin skall socialiseras eller inte. Jag vill bestämt hävda att en socialisering skulle vara direkt olämplig, inte minst ur kontrollsynpunkt. Ligger produktion och kontroll i samma hand är det enligt såväl utländska som svenska erfarenheter betydligt lättare att se mellan fingrarna med kontrollen. Vidare slår klart att myckel få preparat av belydelse för sjukvärden utvecklats i länder där läkemedelsindustrin har socialiserats.

Målet måsle i stället vara atl få alll bättre och säkrare läkemedel till rimliga priser och ett förbättrat läkemedelskunnande hos både personal och patienter. Ett omfattande utredningsarbete har därför bedrivits på dessa områden.

De tre utredningarna om läkemedelskonirollen, läkemedelsinformationen och läkemedelspriskonirollen har nu slutfört sitt arbele och remissbehandlals. Därigenom har hela läkemedelsområdet genomlysts på ett, vägar jag påstå, unikt sätt. Förutsättningar föreligger därför för ett kvalificerat reformarbete, för en fördjupad och effektiviserad läkemedelskontroll, där risken för biverkningar ytterligare bör kunna minskas, samiidigi som angelägna läkemedel snabbare än nu kan tillföras sjukvården.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

169

12 Riksdagens protokoll 1978/79:21-22

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

170

Också läkemedelsinformationen behöver utvecklas enligl de riktlinjer som angivils av informalionsutredningen. Det behövs en successiv förstärkning av den produklobundna, jämförande läkemedelsinformationen för atl främja användningen av lämpliga läkemedel och förebygga skadeverkningar. Del finns också ell stort behov av förbättrad information till patienterna, inle minst med hjälp av apotekens kvalificerade personal. Också behovet av förbättrat läkemedelskunnande hos inte minst den sjukvårds- och socialvårdspersonal som har mycket atl göra med de äldre måste tillgodoses. Också möjligheterna atl med hjälp av bl. a. läkemedelskommittéerna göra industrins muntliga information mer rationell måsle las till vara.

Vad slutligen gäller priskontroll på läkemedel bör det nu vara möjligt alt få ett väl fungerande system för prisövervakning i läkemedelshanteringens alla led. Förberedelserna på hela detta område ligger långt framme. Jag hoppas atl planerna pä en samlad läkemedelsproposition i början av nästa år skall kunna fullföljas.

Jag hoppas också atl den nyligen avslutade ulredningen om statens bakteriologiska laboratorium skall möjliggöra en snabb och slutgiltig bedömning av dess framtida organisation, lill gagn för den svenska produktionen av sera och vacciner, liksom för den personal som alltför länge fått arbeta under osäkra och ur arbetsmiljösynpunkt ofta direkt olämpliga förhållanden.

Även THX-frågan måsle fö en lösning. Vi har under decennier levt i ett tillstånd där THX-verksamhelen bedömts olaglig men där myndigheter och rättsväsende av humanitära skäl tvekat alt ingripa. Det är angeläget att komma fram lill en lösning där de som sätter sitt hopp lill THX kan fö detta preparat ulan risk för lagbryteri. Av alll alt döma har den sittande THX-uiredningen kommii långt i della sitt arbete.

Under de gångna två åren harjag här i kammaren haft många debatter med socialulskollels värderade ordförande Göran Karlsson om hälso- och sjukvärden, och då inie minst om äldresjukvårdens problem. Det har varit myckel exercis med siffror, som jag inle skall trötta kammaren med att upprepa. Men så myckel står klart beträffande de sänkta arbetsgivaravgifterna - de är nu 6 96 lägre än de skulle ha varit enligt socialdemokraternas förslag, vilket i sin tur innebär ca 2 miljarder kronor lägre lönekostnader för landsiing och kommuner - alt de betytt myckel för landstingens och kommunernas ekonomi. Lägg därtill de extra statliga bidragen lill dessa - i år 720 milj. kr., nästa år 1 000 milj. kr. - den kraftigt ökade ersättningen från sjukvårdsförsäkringen liksom de måttliga löneavtalen, vilket alll gjort del möjligt för landstingen och kommunerna all leva upp lill sina förpliktelser mot barnen och de äldre utan att behöva tillgripa nämnvärda skattehöjningar. Den socialdemokratiska utbyggnadsplanen på 10 000 långvårdsplalser under de kommande fem åren överträffas också av landstingens egna planer, som nu pekar mot en utbyggnad pä nära 14 000 platser under samma period.

Men långvård är inte bara en fråga om pengar, byggnader och apparatur. Det gäller också alt ha den kompetenta och kvalificerade personal som behövs för all ge vården ett positivi innehåll. Jag vågar påstå atl den i vintras framlagda äldresjukvärdsuiredningen i hög grad bidragit till en mer realistisk

och progressiv attityd lill de långtidssjuka och deras vårdbehov.

Allmänläkarutbildningen kommer också att nästa år förlängas med sex månaders långvårdsmedicin, vilket får stor betydelse för många äldre som vistas i sina hem eller får vård på ålderdomshem eller lokala sjukhem. Det är också viktigt atl kunskaperna om de äldre och långtidssjuka förstärks i grund-och vidareutbildningen liksom i fortbildningen av olika personalkategorier samt alt omvårdnad och rehabilitering ges samma status .som diagnoslik och terapi. Jag hoppas också alt det skall bli möjligt all successivt tillföra samtliga universitet och högskolor en forsknings-, utvecklings- och utbildningsenhet inom långvärdsmedicinen, också detta i enlighet med äldresjukvårdsutredningens förslag.

Jag nämnde nyss de ambitiösa nybyggnadsplanerna för långvårdskliniker och sjukhem. Tyvärr är utbyggnadsplanerna för hem- och dagsjukvärden inte lika ambitiösa, trots den stimulans som den den 1 januari i är införda ersättningen frän sjukförsäkringen borde innebära. Ulbyggnaden av kvalificerad dag- och hemsjukvård är särskilt angelägen, eftersom den i många fall kan utgöra elt såväl mänskligt som vårdmässigl bättre alternaliv.

Redan i regeringsdeklarationen hösten 1976 slogs fast att samhällets stöd till de handikappade skulle förbättras. Under de gångna två åren har också -trots del bekymmersamma ekonomiska läget - avsevärt förstärkta insatser beslutats. Men trots detta återstår mycket au göra för alt ge de handikappade så långt möjligt samma villkor som andra på samhällslivets alla områden. Reformverksamheten pä delta område måste fortsälla. Jag hoppas - för all nämna elt enda exempel från mitl tidigare ansvarsområde - atl beslut redan i vår skall kunna fattas i enlighel med lexltelefonuiredningens förslag om texttelefon för döva, svårt hörselskadade och lalskadade.

Även i övrigt pågår ell omfattande utredningsarbete. Jag tänker då framför allt pä SlO-utredningen om sjukvårdens inre organisation, som har alt behandla frågor om gmppvård och lagarbete och självstyrande kliniker, och den redan av Sven Aspling tillsatta utredningen om hälso- och sjukvårdslagstiftningen, kallad HSU.

Låt mig, herr lalman, helt kort beröra de tankegångar som pä senaste liden sipprat ut från HSU-ulredningen och som går ut på att det skulle vara landstingen som avgör om del för förekomma någon privat verksamhet, hur den i så fall skall se ut och vilken omfattning den skulle ha. Så mycket synes Slå klart alt man från socialdemokratiskt håll drivit en linje som skulle ge landslingen all makt över sjukvården.

Elt sätt atl åstadkomma delta skulle vara atl lill landslingen överföra också de försäkringsmedel som i dag betalas ut till privatpraktiserande läkare, tandläkare och sjukgymnaster för alt garantera låga patientavgifter. Får landstingen använda dessa medel efter egei gotifinnande, skulle del möjliggöra en effekiiv strypning av den enskilt bedrivna vårdverksamheten i de landsting som så önskar. Resultatet skulle bli en socialisering av hälso- och sjukvården i landslingens regi.

Min beslämda uppfallning är tvärtom atl vårdutbudet så långt möjligt måsle svara mot patienternas önskemål och behov. I stället för alt ta bort

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

171

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

vårdformer som många patienter vill ha som ger valfrihet och dessutom oftast lägre kostnader för skattebetalarna gällerdet alt ta bort ekonomiska och andra hinder för de patienter som efterfrågar sådan vård. Trepariiregeringen gjorde det också möjligt för privatpraktiserande sjukgymnaster och s. k. frilidsprak-liker att ansluta sig till försäkringen och den vägen hålla patientavgifterna nere.

Herr lalman! Monopol är aldrig eftersträvansvärt. Tvärtom är mångfald och valfrihet ägnade atl snabbare föra utvecklingen framåt och även den vägen bidra till effektivare och mänskligare vårdformer. Detta utesluter ingalunda - tvärtom - alt mycket kan och bör göras för att förbättra samarbetet mellan enskilt bedriven och offentlig vård och dra nytta av varandras erfarenheter.

Allra sist, herr talman, några ord om den psykiatriska vården. Även om den i många avseenden nära nog revolutionerats under de senaste decennierna, återstår mycket all göra, inte minst vad gäller förebyggande och uppsökande åtgärder liksom också möjligheterna till eftervård. En klarare gränsdragning mot andra ansvarsområden såsom socialvården, arbetsvärden och kriminalvärden är också angelägen. Inom psykiatrin har sedan länge rests krav på en begränsning av de fall där LSPV, lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, för tillgripas. Det är därför min varma förhoppning alt det under arbetet pä en ny socialtjänstlag skall bli möjligl all tillgodose värdbehoven för missbrukare som annars löper risk att gå under ulan all samtidigt psykiatrisera också sådana vårdbehov som inte i första hand är psykiatriska. En sådan lösning skulle i många fall innebära ett steg bakåt ur såväl vård- som rätlssäkerhetssynpunkt.

Del väsentliga måste vara alt enas om i vilka fall trots allt vård mot den enskildes vilja allljäml bör för ske, var den i så fall skall föriäggas för all vara till största nytta och hur garantier för förbättrad rättssäkerhet skall kunna erhållas. Personligen menar jag atl en kombinerad social och medicinsk vårdlag, enligt vilken efter behov socialvård och sjukvård lar sin del av ansvaret, vore att föredra. Den vårdbehövandes bästa måsle också här stå i förgrunden.

172

IVAR HÖGSTRÖM (s):

Herr talman! Med hänvisning till vad som sägs i regeringsförklaringen i fråga om dess näringspolitiska ambition vill jag anföra några synpunkter.

Det sägs följande; "Det aren central uppgift alt fullfölja arbetet på atl skapa
balans i samhällsekonomin och stärka Sveriges ställning som industrination i
främsta ledet. Vi bör sträva efter att fullt utnyttja landets produktionsförmå
ga. -- Investeringarna för framliden måste komma i gång. Stora närings
politiska insatser är nödvändiga. Riktlinjer för den framlida sysselsätlningen,
närings- och regionalpolitiken skall utarbetas."

En politik med denna målsättning trorjag atl vi kan vara överens om, men frågan är; Hur långt är den nya regeringen beredd all gå för atl klara denna uppgift? Jag skall i detta anförande endast ta upp lägel inom skogsindustrin och konkret belysa detta utifrån situationen i Ådalen, Men låt mig allra först

fä konstatera en utveckling som är myckel oroande. Och det är atl man i de stora krisbranschernas skugga - varven, lekoindustrin och stålindustrin -håller på atl glömma bort de regioner som sedan årtionden tillbaka levat med en ständig krisulveckling. Och lill dessa regioner hör Ådalen.

Dagens Nyheter skrev på sin ekonomisida den 10 oktober i år:

"Regeringskrisen har kommii som elt streck i räkningen för Ådalen, vars kommunalpolitiker nästan trodde att statens medverkan lill att säkra nya jobb i Väja var klar. Sedan 1964 har 1 500 jobb försvunnit ur Ådalens skogsindustri,"

Skribenten fortsätter:

"NCB, skogsindustrins sista bjässe i Ådalen, är i kris. Visst har Ådalen haft kriser förr, men nu är det värre än nånsin. Nu har man kommii till en gräns som inte får överskridas."

Del är ingen överdrift när man i denna redovisning av lägel i Ådalen använder uttrycket, atl det ärett drama som håller på atl fullbordas, Della i en bygd där 32 96 av befolkningen är pensionärer och 27 % är i åldern 45-65 år. Till della skall läggas alt enbart i Kramfors är ytterligare över 450 industri-; arbetstillfällen hotade inom den allra närmaste liden.

Del gäller Sandvikens cellulosafabrik med ca 200 anslällda. Väja sågverk som genom rationalisering minskar med ca 100, AB Eiser som minskar med 50, AB Sigmas gummifabrik med ca 70 och Ådalsmetall med ca 20. Lägger man så lill Ramviks sågverk i Härnösands kommun och AB Eiser i Sollefteå kommun, finner man att - som länsstyrelsen har framhållit i sin rapport den 29 september till industridepartementet, närmare 600 induslriarbetstillfällen i hela Ådalen är i fara - della i en bygd som redan i dag har nära 1 200 sökande hos arbetsförmedlingen samtidigt som endast 200 platser står till förfogande för de sökande.

Bygdens befolkning har hoppats atl den sedan länge planerade stora utbyggnaden av elt journalpappersbruk i Väja äntligen skulle vända denna ödesdigra utveckling. Den skulle ge varaktig sysselsättning åt omkring 400 personer och under en tvåårig byggnadstid åt maximall 500 byggnadsarbetare. Genom denna satsning på en framlidsinriklad investering i vidareförädling av massan skulle hela Ådalens näringsliv få den välbehövliga stimulans som måste till, om bygden skall Överleva. Den möjliggör också att de 200 anställda i Sandvikens fabrik som skall läggas ner kunde garanteras fortsatt sysselsällning. De utgör en erfaren och välutbildad arbetskraft som kommer att behövas för det nya pappersbruket liksom de som eventuellt friställs vid en rationalisering inom NCB:s sågverk. Men fördenna investering erfordras kapital, som NCB i dag inte är i stånd atl ställa upp med. Därför har vi efter otaliga uppvaktningar hos regeringen Fälldin utlovats samhällets medverkan.

I debatten här i kammaren den 31 maj i år om stödet till NCB uttalade dåvarande industriministern Nils G. Åsling i en replik till Rune B. Johansson:

"Jag är också överens med Rune Johansson om att del är angeläget atl vi mobiliserar det nödvändiga investeringskapitalet inom skogsindustrin föratt

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

173

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

föra näringen vidare och för atl finansiera de olika utvecklingsprojekt som finns på plansladiel f n. Jag är för min del beredd medverka lill all kapital mobiliseras för della."

Sedan har förre industriministern Åsling så sent som i september månad vid en förnyad uppvaktning förklarat atl Väja-utbyggnaden är just elt sådanl projekt som både med hänsyn till dess framlidsinriklade karaklär och med hänsyn lill dess regionalpoliliska belydelse bör få högsta prioritet.

Det bör i det här sammanhanget också erinras om all när riksdagen i våras log ställning lill NCB-lånel, så uttalade ell enhälligt näringsutskolt önskvärdheten av alt denna utbyggnad snarast kommer till slånd och atl staten ställer erforderliga finansiella resurser till förfogande.

Som helhet är den svenska skogsindustrins finansiella situation sådan som den beskrivs i den skogspolitiska rapport som förelades den socialdemokratiska partikongressen för en tid sedan. Det heter i den rapporten bl. a. följande;

"Man kan inle räkna med atl privat kapital i någon större utsträckning står till förfogande för riskbärande investeringar i skogsindustrin, utöver vad som kan genereras inom företagen. De nyemissioner som gjorts av skogsindustriföretagen på senare år är obetydliga. Del är därför viktigt för skogsnäringen all vi stärker det kollekliva sparandet. Della är nödvändigl dels för all öka utrymmet på kredilmarknaden, dels för alt öka tillgängen pä riskvilligt ägarkapital."

Insikten om delta förhållande delas numera också av ledande företrädare för den privata skogsindustrin, något som pä den allra senaste liden kommit lill uttryck.

Jag har, herr lalman, med del anförda velal fästa den nya regeringens och främst den nye industriministerns, Erik Huss, uppmärksamhet på behovet av snara åtgärder i en för en hel region avgörande fråga. Industriministern är visserligen inte närvarande i kammaren, men jag vill trots del försäkra honom om att vi på nytt kommer alt göra oss hörda i den här frågan direkt till regeringen. Det jag inledde mitl anförande med kommer dä äter alt aktualiseras, och vi kommer all fråga om regeringen är beredd atl i samband med det här redovisade konkreta exemplet infria de löften som avgivits i regeringsförklaringen och som löd: "Investeringarna för framliden måste komma i gång. Stora näringspolitiska insatser är nödvändiga."

Herr talman! Människorna i Ådalen väntar på ett snart och positivt besked.

174

BÖRJE NILSSON (s):

Herr lalman! Arbele ål alla är ell viktigt mål i den poliliska kampen. Under de senasle åren har man misslyckats med den uppgiften. Fler människor är i dag arbetslösa än på länge. Hundratusentals löntagare och deras familjer lever i ovisshet om sin framlida sysselsällning. Sedan den borgerliga trepariiregeringen tillträdde i oktober 1976 har arbetslösheten fördubblats, vilket bevisar atl man misslyckats i den viktigaste samhällsfrågan. Värst har arbelslösheten drabbal ungdomen. Många riskerar all bli utslagna och för.länga lider hamna

utanför arbetslivet. Del hade inle behövt ske om riksdagen i lid följt de socialdemokratiska förslagen om sysselsällningsåtgärder för ungdomen.

Även i mitt eget län, Kristianstads län, har utvecklingen drastiskt försämrats. Omsvängningen blev klart märkbar i början av 1977. Den låga aktiviteten i landei har på olika siilt påverkat sysselsättningen negativt. Lågkonjunkturen med åtföljande tveksamhet har inle skapat några nya jobb i någon slörre omfattning. Industriinvesteringarnas minskning med hela 30 % sedan regeringsskiftet 1976 medför redan nu svåra konsekvenser.

Jusl nu är 3 400 personer ulan arbete i vårt län, vilket är 1 000 fler än för bara ett år sedan. Nära hälften av de arbetslösa är under 25 är. Andelen kvinnor uppgår till 58 %. Till dessa siffror kommer 2 500 som sysselsätts i arbelsmarknadspolitiska åtgärder. Della är relativt höga siffror för vårt lilla län. Arbetsmarknadsläget väntas bli än svårare under vintern, om inle radikala åtgärder sätts in. Behovet av regionalpoliliska insatser är i vissa delar av länet mycket ston. Länsmyndigheterna har hos regeringen äter aktualiserat frågan om Östra Göinges, Simrishamns och Tomelilla kommuns inordnande i den s. k. grå zonen. Regeringskrisen har fördröjt beslut i denna fråga. Ell posilivt besked måste komma mycket snart. I annat fall blir silualionen myckel svår för många människor i slora delar av östra Skåne.

Efter en lång period med en tillfredsställande ulveckling har östra Skåne drabbats av svåra förelagskriser, sorn mycket snart kan fördubbla arbetslösheten. Omsvängningen hargått snabbt och antalet företag i akut kris är högt i förhällande lill antalet i andra regioner. Varje dag möter vi människor som känner stor oro över det som sker. De förelag del närmast gäller är Broby Industrier AB med 380 anställda, Junesco i Lönsboda med 206 anslällda, Karpalunds Sockerbruk med 165 anslällda, Ösianå Bruk med 190 anslällda, Hjärsås Skofabrik med 44 anslällda, sågverken i Nävlinge och Chrislinehov med 20 anställda. På grund av krisen vid Hvilans Mekaniska Verkstads AB i Kristianstad i Ool går 100 personer fortfarande arbetslösa. Dessutom är 300 anslällda vid AB Önos i Tollarp och Novia i Kristianstad i farozonen, om regeringen genomför förslaget om punktskatter på saft och juice. Därför måste vi på alll sätt motsätta oss detta förslag. Sammanlagt lever i vårt län närmare 1 500 med ett direkt hol om friställning.

Säkerligen har vi inte sett slutet än, ständigt överraskas vi av nya problem. Allt fier löntagare ställer sig allt oftare frågan; Får jag behälla mitl jobb? Vad händer med orten där jag bor, då del enda företaget läggs ned? Frågor av det här slaget skall inte behöva ställas. Människorna måsle känna trygghet i sin anställning.

Del är elt hårt och cyniskt spel som bedrivs av bolagsherrarna i samband med hot om nedläggning. Förelagen lar inget som helst ansvar för anslällda eller för orter. Bakom kriserna döljer sig marknadskrafternas mål, nämligen atl åstadkomma största möjliga vinst för ägarna. Jag kan peka på två direkta fall, där storbolag vill lägga ned driften enbart för atl öka vinsten och därmed utdelningen till aktieägarna. Jag åsyftar bl. a. Karpalunds Sockerbruk, som jag tidigare haft uppe i riksdagen i en debatt med förre jordbruksministern.

Nr 22    '

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

175

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

176

AB Cardo, som är ägare till Karpalunds Sockerbruk, är definitivt inte något förluslförelag. Samtidigt som Cardo vill lägga ned sockerbruket lämnar koncernen ell kraftigt förbättrat rörelseresultat. För det senasle årel ökade överskottet från 158 milj. kr. till 220 milj. kr. Utdelningen lill aktieägarna ökade från 24 milj. kr. till 28 milj. kr. Genom nedläggningen av sockerbruket kalkylerar man med en vinsl på ytteriigare mellan 5 och 10 milj. kr. En sådan åtgärd kan vi naturligtvis inte acceptera. Vi kräver atl Karpalunds Sockerbruk skall leva vidare.

I fredags nåddes vi av det dystra beskedet att Ösianå Bruk med 190 anslällda skall läggas ner. Ägaren Södra Skogsägarna med 10 000 anställda och en omsättning pä 3 000 milj. kr. tjänar 6 milj. kr. om året på atl lägga ner Ösianå Pappersbruk och därmed en hel by. Ett stopp i Ösianå innebär också en tragedi för många familjer och ell hårt slag för bygden. Delta är några exempel på hur den borgerliga kapitalismen uppträder ute i bygderna.

Situationen är ungefär likartad vid Junescofabriken i Lönsboda. Fram till december månad har man garantier för sysselsättningen; därefter vet man inle vad som händer. En nedläggning av företagel får svåra konsekvenser för Lönsboda. Junesco är nämligen ortens största induslri och den enda kvinnliga industrin, och en nedläggning drabbar främst kvinnor och ungdom. En nedläggning innebär en dödsdom över della lilla nordskänska samhälle. Delsamma gäller för Ösianå med bruket som enda arbetsplats. Därför måste såväl Junesco i Lönsboda som Östanå Bruk räddas.

Dä det gäller Broby Indusirier publicerades i september en räddningsplan för företaget. Flera villkor måste dock uppfyllas innan faran är över för den här gången. Bl. a. behövs del statliga kreditgarantier, och dessa brådskar. Den förlustbringande spånplatlefabriken måste också inlemmas i ett eventuellt nytt riksomfattande spånplalteförelag. Det är viktigt att de här planerna snabbi sätts i verket.

Kriserna i östra Skåne men även på andra håll visar atl facket, kommunen och länsmyndigheterna släpps in alltför sent. Bolagsstyrelserna vill tydligen inte störas i sina nedläggningsplaner. Ofta bor ägarna utanför regionen, och i en del fall är de helt anonyma. Detta försvårar snabba och konstruktiva lösningar av problemen.

Mot bakgrunden av de kriser som vi fåll bevittna i östra Skåne finns det anledning att rikta hård kritik mot företagsägarna, framför alll för bristande socialt ansvar. På grund av den allians som finns mellan centerpartiet och Södra Skogsägarna är nedläggningen av Östanå anmärkningsvärd. Vi måsle kraftigt reagera mot det som sker i Östanå.

En given konsekvens av kriserna i dagens Sverige är att vi måste få en planerad sysselsältning. Lokall och regionalt kan man inte göra sä mycket för att lösa sysselsättningsproblemen. Länels myndigheter har inga resurser eller befogenheter atl ingripa. Enda hoppet slår ibland till staten, som i vissa fall kan gå in med bidrag, lån eller garantier. Men i dagens poliliska läge ställs del inga krav på förelagen. De kan agera hur som helst. Sä får det inte fortsätta längre. Vi får inte överiåta ål marknadskrafterna att ta hand om strukturomvandlingen. Omvandlingen inom  näringslivet får inte gä till så alt

människorna drabbas av arbetslöshet eller andra sociala problem.

Storföretagens bristande ansvar gör det nödvändigt med elt planmässigt näringsliv, där man tar hänsyn till de enskilda människorna. Svenskt näringsliv måste ställas under demokratiska regler.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr lalman! En av statens och kommunernas viktigaste uppgifter är all skapa trygghet ål medborgarna. Del moderna samhället måste ge trygghet i mänga avseenden - trygghet mot krafter - inom eller utom värt land - som kan ha till syfte alt angripa Sveriges oberoende och självständighet eller som vill bryta sönder den representativa demokratin, som är grunden för det svenska statsskicket. Samhället har lill uppgift alt svara för medborgarnas välfärd i många avseenden. Social trygghet är en medborgeriig rättighet. Den innefattar trygghet i livets många skeden: trygghet till utbildning, i arbetslivet, i boendet, vid sjukdom och pä gamla dar.

Del finns mänga fler trygghetsbegrepp som är väsentliga. Ett av dem är medborgarnas räu till skydd för liv, hälsa, integritet och egendom, till skydd för övergrepp och våld från andra. Det är den delen av trygghetskravet vi moderater- kanske merän företrädare förändra partier- funnit så viktig alt markera, utveckla och förverkliga. Det är den del av tryggheiskravel vi sammanfattar i begreppet rättstrygghet. Men i begreppet rättstrygghet lägger vi också den enskilda individens skydd gentemot en statsmakt som kan hhför stark, för maklig, för dominerande i förhällande lill den enskilde. Kravei på medborgerliga fri- och rättigheter, på medborgarnas likhet inför lagen, kravei atl domstolar och myndigheter skall vara sakliga och opartiska, kravei på en lagstiftning som överensstämmer med medborgarnas rättsmedvetande ingår också i Irygghetsbegreppet. Vi har många gånger från moderat håll hävdat nödvändigheten av att lagar och förordningar är begripliga för envar, atl de inte tyngs av onödiga detaljregleringar och föråldrade bestämmelser. Vi anser att lagstiftningen i princip inle skall ha tillbakaverkande kraft, vi önskar en lagstiftning som i sina enskildheter har en så hög grad av precision atl den uppfyller sådana elementära rättssäkerhetskrav som atl lika fall skall behandlas lika och att den som företar en rättshandling då skall ha rimliga möjligheter att förutse konsekvenserna av den. Det lagförslag om generalklausul i skatterätten som har utarbetats i budgetdepartementet och som nu är föremål för remissbehandling är enligt min mening exempel på lagförslag som inte uppfyller sådana krav.

Det står i Olaus Petris domarregler bl. a.:

"Alla lagar skola vara sådana, att de tjäna till del meniga bästa, och därföre då lagen bliver skadlig, så är del icke mera lag, utan olag, och bör avläggas." Det är, herr lalman, ingen dålig handlingsregel heller för dagens lagstiftare, vare sig de finns i riksdagshuset eller i kanslihuset.

Ett problem i del moderna samhället är den omfatlande normgivning som sker, mängden av lagar och förordningar. Det försvårar överskådligheten och möjligheterna för både enskilda, myndigheter och organisationer all ha kunskap om gällande lag, ell krav som statsmakten faktiskt ställer och

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

177

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

178

sannolikt också måsle ställa. Men då bör samma statsmakt också underlätta och inle försvåra möjligheterna atl uppfylla det kravet. Del förekommer ideliga ändringar i gällande författningar. Författningarna träder i kraft snart sagt vid varje tidpunkt under året. Det gör del svårare all ha kunskap om dem och alt tillämpa dem. Det är en kritik som drabbar regeringarna under senare lid.

Herr lalman! Det är naturiigtvis en truism - som så mycket annat som sägs av så många från denna talarstol - att hävda all samhällel måste föra en effekiiv kriminalpolitik. Men det bör ändå sägas. Brottsligheten .ligger fortfarande på en nivå som är alll annat än godtagbar. Statistiska centralbyråns statistik över anlalel anmälda brott mol brottsbalken visar för tiden januari-augusti i är på ca 427 000. Det är en nedgång i jämförelse med samma tid 1977, men ungefär lika många som anmäldes 1976.

Den släpphänlhel som den socialdemokratiska regeringen länge visade i kampen mol brottsligheten drabbade i första hand de enskilda människorna. För socialdemokraterna lycks det vara viktigare alt skydda samhällets intressen än alt skydda den enskilde. Den borgerliga trepartiregeringen log åtskilliga initiativ för all skärpa kampen mol brottsligheten: ett ökande antal polistjänster och fier utbildningsplatser inom polisskolan, utbyggnad av kvarterspolisinsiiiuiionen-en institution som moderata samlingspartiet från början var ensamt om atl hävda värdet av, men vars betydelse nu torde inses av alla -, väsentligt förbätirade möjligheter för dem som har blivit utsatta för brott atl få ersättning av staten för liden skada, aktiva åtgärder mot den organiserade ekonomiska brottsligheten, som bl. a. har resulteral i konkreta förslag från brottsförebyggande rådets utredningar inom delta område och förstärkning av polisens resurser.

Narkotikan är fortfarande ett gissel i samhällel. Den värsta konsekvensen av den är naturligtvis de mänskliga tragedier som sä ofta är följden av missbruket. Men narkotikabrottsligheten utgör också inkörsporlen lill annan brottslighet. Med narkotikamissbruket följer andra typer av brott: olika slag av tillgreppsbroti, inbrott, rån m. m. Stöldgodset skall avyttras och omsättas i pengar som skall finansiera inköp av ny narkotika. Det ger i sin lur grund lill en omfatlande häleriverksamhel. Kvinnliga narkomaner drivs till prostitution för atl finansiera sitt missbruk. Detta ger i sin lur möjlighet till olika former av koppleribrolt.

Narkotikahajarna sysslar också med sådan verksamhet där handel med begagnade bilar, faslighetsaffärer, skatlebrotlslighel m. m. utgör väsentliga inslag.

Otvivelaktigt är en så stor del i dag av brottsligheten kopplad till narkotika all polisverksamheten måste byggas upp med en stark inriktning på bekämpning av langarkedjor och narkolikasyndikat. Alt en sådan verksamhet kan ge resultat visar bl. a. den sprängning av en stor narkolikaliga som har skett i dagarna.

Narkotikamissbruket är också utbrett på kriminalvårdsanstalterna. Det sägs ibland alt del är lättare all få tag på narkotika inne i ett fängelse än utanför. Här måste från statsmakternas sida ytterligare åtgärder sättas in för

att skapa narkoiikafria anstalter. Del är i hög grad inhumant och oförsvarligt att när samhället som påföljd för brottsliga gärningar berövar en människa hennes frihet, samma samhälle under den liden inte kan skydda vederbörande frän all fortsätta eller komma in i narkotikamissbruk.

En arbetsgrupp inom moderata samlingspartiet med uppgift att lägga fram förslag lill effektivare brottsbekämpning har angivit några riktlinjer för alt effektivisera kampen mot narkotikaproblemen.

1.   Åtalspraxis beträffande otillåtet narkolikainnehav bör skärpas.

2.   Stockholmsförsöket med särskild narkolikarotel utvidgas till flera delar av landei.

3.   Narkolikabrotlslingar måste slå under effektivare anslallsbehandling.

4.   Ökad satsning på särskilda visitalionspatruller inom kriminalvården.

5.   Insmuggling av narkotika på anstalterna måste bemästras genom att möjligheterna atl visitera besökare ökas.

6.   Mer differentierad behandling av de intagna på kriminalvårdsansial-lerna för all förhindra insmuggling av narkotika.

7.   Skärpta permissionsbesiämmelser för narkotikamissbrukare och för dem som har dömts för narkotikabrott.

Om dessa förslag realiserades skulle vi ta ett steg på vägen för att bekämpa en av värt samhälles allra värsta företeelser.

Herr talman! En av de viktigaste uppgifterna i brottsbekämpningen har polisen. Den enskilde polismannens arbetssituation pä fältet borde uppmärksammas mer. Han eller hon blir i regel det lagbundna samhällets första utpost gentemot dem som sätter sig över de regler samhällel självt har skapat för atl ordnade förhållanden skall råda mellan de enskilda individerna. Polisens olika organ följer de uppgifter statsmakterna har ålagt dem och klarar enligt min mening med få undantag sitt ofta komplicerade arbele på elt både smidigt och effektivt sätt. Eftersom det ideligen kommer högljudd kritik från vissa grupper, vilkas numerär visserligen torde stå i omvänd proportion till deras höga röstläge, men vilkas syften med kritiken är ganska genomskinliga, kan del finnas anledning för medborgarna - och särskilt politikerna - att åtminstone bidra till den bältre tillfredsställelse i arbetet det kan innebära för polisen atl få erfara en mer uttrycklig uppskattning för sill arbele. På omslaget av senaste numret av Svensk Polislidning finns en bild av en polis som överraskad fått en blombukett i samband med ett uppmärksammat och komplicerat tjänsteuppdrag i Stockholm. Del kanske finns anledning för både allmänhet och politiker alt oftare än som sker ge en blomma genom alt uttrycka sin uppskattning av ett slitsamt och påfrestande arbele för att samhället skall fungera.

I kampen mot brottsligheten är arbetet mot ungdomsbrotlslighelen särskilt viktigt, och även om särskilt ungdomsbroltslighelen lill stor del är beroende av åtgärder utanför den egentliga kriminalpolitikens fäll saknar inte åtgärder inom delta fäll belydelse. Vi står väl nu inför förändringar i päföljdssysle-met.

Det måste vara en utomordentligt viktig uppgift för samhällel all ständigt söka nya vägar som kan hjälpa ungdomsbrottslingar all sluta att begå brott.

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

179

Nr 22

Onsdagen den 25 oktober 1978

Allmänpolitisk debatt

Samhället måsle sätta in alla resurser för att hindra att unga lagöverträdare också blir gamla lagöverträdare när de inle längre är unga.

Nya päföljdssyslem bör övervägas, och här utgör den rapport frän brottsförebyggande rådels kriminalpolitiska arbetsgrupp som nu föreligger elt bra underlag. När det gäller ungdomsbrottsligheten finns del anledning all mer seriöst än som skett i brottsförebyggande rådets rapport dock överväga påföljder såsom veckoslutsflingelse och samhällsnylligl arbele, påföljder som används i flera andra länder och som man där säger sig ha god erfarenhet av.

Just när del gäller unga lagöverträdare ärdet särskilt viktigt atl liden mellan brott och lagföring blir så kort som möjligl. Elt syslem med jourdomsiolar, åtminstone på större orter, har vi från moderat håll sedan flera år begärt alt få belyst, och riksdagen har dess bättre accepterat denna begäran.

Ulformningen av kriminalvårdens permissionsbesiämmelser innebär en svår balansgång mellan olika intressen. Målet måsle vara alt varje intern efter fängelsestraffets slut skall kunna fungera i samhällel ulan alt göra sig skyldig lill nya brott. Möjligheten lill permission, särskilt under senare delen av ett längre frihetsstraff, är naturligtvis betydelsefull som förberedelse för vederbörandes funktion i arbetsliv och samhälle.

Men samtidigt begås mänga brott just av dem som har permission eller har rymt efter permission. Många människor anser det orimligl all också grova förbrytare fått upprepade permissioner, trots atl de begått både vålds- och egendomsbrott under dessa. Hiir behöver det förslag som nu föreligger om en uppslramning verkligen genomföras.

Herr lalman! Huruvida den nya regeringen kommer att kunna la erforderliga initiativ för atl fullfölja en nödvändig förbättring av kriminalpolitiken återstår alt se. Den nya regeringsförklaringen innehåller ingenting om kriminalpolitik. Moderata samlingspartiet kommer i varje fall all fortsätta arbetet för all genom åtgärder inom kriminalpolitiken och på andra områden förbättra rättstryggheten för medborgarna.

180

På förslag av talmannen beslöts atl kammarens förhandlingar skulle forisättas vid morgondagens sammanträde.

§ 2 Kammaren åtskildes kl. 23.48.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen