Riksdagens protokoll 1978/79:172 Fredagen den 8 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:172

Riksdagens protokoll

1978/79:172-173 8 juni 1979

v?

Debatter m. m.

Fredagen den 8 juni kl. 09.00

Regionalpolitiken (forts.) 3

Uppskov med behandlingen av vissa ärenden (KU) 84

Bidrag till allmänna studiecirklar 85

Lokalisering av metodutvecklingsinstitutet 86

Uppskov med behandlingen av vissa ärenden (CU) 89

Uppskov med behandlingen av vissa ärenden (SkU) 89

Ändrade regler för exportkreditgaranti, m. m 90

Finansiellt stöd till Luxor Industri AB 95

Medelstillskott till Datasaab AB 102

Förlagslån till domänverket 104

Stöd till beställare av fartyg m. m 110

Förvärv av aktier i Södra Skogsägarna AB, m. m 126

Fredagen den 8 juni kl. 19.30

Förvärv av aktier i Södra Skogsägarna AB, m. m. (forts.) 153

Den ekonomiska politiken, m. m 172

Samtliga avgjorda ärenden
Fredagen den 8 juni kl. 09.00

A rbetsmarknadsutskottets betänkande

1978/79:23 om regionalpolitik 3

Konstitutionsutskottets betänkande

1978/79:41 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden ... 84

Finansutskottets betänkanden

1978/79:42 om stat för riksgäldsfonden 84

1978/79:43 om stat för statens allmänna fastighetsfond 84

1978/79:48 om anslag till oförutsedda utgifter 84

1

1 Riksdagens protokoll 1978/79:172-173

1978/79

172-173

Justitieutskottets betänkande

1978/79:36 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

84

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1978/79:27 om uppskov med behandlingen av visst ärende .... 85

Utbildningsutskottets betänkanden

1978/79:46 om bidrag till allmänna studiecirklar 85

1978/79:47 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden ... 86

Jordbruksutskottets betänkande

1978/79:40 om upphävande av tidigare beslutad lag om ändring i
lagen med tulltaxa, m. m 86

A rbetsmarknadsutskottets betänkande

1978/79:40 om lokalisering av institutet för metodutveckling,
forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen
86

Civilutskottets betänkande

1978/79:41 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden ... 89

Finansutskottets betänkande

1978/79:46 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden ... 89

Skatteutskottets betänkande

1978/79:60 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden ... 89

Närings 1t1 sko t te ts betänkanden

1978/79:49 om ändrade kapitaltäckningsregler för bankinstituten 90

1978/79:50 med förslag till fondkommissionslag, m. m 90

1978/79:51 om ändrade regler för exportkreditgaranti, m. m. ... 90

1978/79:52 om finansiellt stöd till Luxor Industri AB 95

1978/79:53 om anslag till Datasaab AB 102

1978/79:54 om tilläggsbudget III: budget-, handels- och industridepartementen
104

1978/79:56 om Ceaverkens framtida verksamhet 110

1978/79:58 om stöd till beställare av fartyg m. m 110

Fredagen den 8 juni kl. 19.30

Näringsutskottets betänkande

1978/79:61 om förvärv av aktier i Södra Skogsägarna AB och
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB 153

2

1978/79:172

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Regionalpolitiken

§ 2 Regionalpolitiken (forts.)

Fortsattes överläggningen om arbetsmarknadsutskottets betänkande
1978/79:23.

MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Om målen för regionalpolitiken råder allmän enighet. Det är
synen på medlen som skiljer sig, vilket också framgått av debatten. Vi inom
moderata samlingspartiet anser det viktigt att i största möjliga utsträckning
arbeta med positiva och generella medel, medel som genom positiv påverkan
stimulerar fram en önskad utveckling. Genom en god ekonomisk politik skall
vi möjliggöra en expansion i hela vårt näringsliv, vilken i sin tur kan ge
resurser till de särskilda regionalpolitiska insatserna.

Vi motsätter oss negativa styrmedel i form av t. ex. etableringskontroll.

Med hjälp av etableringskontroll kan man aldrig tvinga fram företagsetableringar,
men man kan naturligtvis förhindra att sådana kommer till stånd.

I dag är det bristen på expansion i hela vår ekonomi som gör föret trögt för
regionalpolitiken. Mot den bakgrunden är det en smula beklämmande att
även i detta regionalpolitiska betänkande så har den synen fått spela så stor
roll, som innebär att ett viktigt inslag i regionalpolitiken skall vara ett
pytsande ut av jobb och människor från Stockholm.

Jag trodde att alla partier var ense om att någon ny utlokalisering från
Stockholm inte skall äga rum. Men i centerpartiets reservation nr 11 vill
centern att varje central myndighet skall åläggas att redovisa en plan, som
visar hur man genom en successivt genomförd decentralisering kan reducera
den centralt anställda personalen. Målet för denna ”omfördelning” av
personal, som centern uttrycker det, skall beröra inte mindre än 10 000
arbetstillfällen under en femårsperiod. Inga människor skall tvingas flytta,
har centern sagt tidigare här i debatten, men 10 000 människor skall tydligen
bli av med sina jobb?

Mera anmärkningsvärt, eftersom centerns Stockholmsfientlighet ju är
välkänd, är det faktum att folkpartiet i propositionen förvarnar om en
omlokalisering från Stockholm av privat service- och tjänstesektor. Den fråga
som måste ställas till folkpartiet är om folkpartiet är berett att ge exempel på
vilka företag eller intresseorganisationer inom den enskilda tjänste- och
servicesektorn som folkpartiet anser bör omlokaliseras från Stockholm. Det
kan ju ha sitt intresse för stockholmarna att få besked på denna punkt inför 3

Fredagen den 8 juni

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 30 maj.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

valet.

Vilka stockholmare inom privat tjänstesektor är det som hotas av
utlokalisering om folkpartiet får sin vilja fram?

Sanningen om Stockholm är ju den att regionen inte växer på andra
regioners bekostnad. Stockholms län är ett utflyttningslän i förhållande till
övriga Sverige. Sedan åtta år tillbaka flyttar årligen bortåt 4 000 länsinvånare
netto ut till andra län i Sverige. Den befolkningstillväxt som sker i Stockholm
beror till stor del på immigration från utlandet.

Det är också så att det inte är den statliga verksamheten som i forsta hand
expanderar i Stockholmsregionen utan den primär- och landstingskommunal
- och den kan knappast lokaliseras utanför Stockholms län.

Är inte en väl fungerande huvudstadsregion till båtnad för hela landet?
Kan det inte vara så att utvecklingen i Stockholmsregionen kan ge upphov till
utveckling i andra delar av landet? Regionalpolitiken främjas i dag bättre av
att vi får till stånd tillväxt i alla delar av vårt land än av att vi ägnar oss åt att
förhindra tillväxt på vissa orter.

Till sist, herr talman, vill jag upprepa min fråga till folkpartiet: Vilka
stockholmare inom privat tjänstesektor är det som hotas av utlokalisering om
folkpartiet får sin vilja fram?

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Dagens verklighet i Sverige är nedskrotning av industrier,
utslagning av människor och stor arbetslöshet. I det läget måste man i första
hand slå vakt om jobben och ställa krav på fortsatt och oförändrad
produktion. I andra hand kommer frågan om ersättningsjobb. Inriktningen
måste då vara en samhällsnyttig produktion, en behovsproduktion.

Regeringen har inte framlagt något program eller vidtagit några åtgärder för
att effektivt ingripa mot arbetslöshet och utslagning. Tvärtom synes man ha
accepterat som något normalt och ofrånkomligt arbetslöshet och utslagning,
en växande reservarmé och uppdelning av människor i s. k. A-, B- och
C-lag.

Jörn Svensson och andra av mina partikamrater har tidigare i denna debatt
berört dessa problem, och jag skall i detta sammanhang uppehålla mig vid ett
par vpk-motioner som gäller sysselsättningsfrämjande åtgärder i Stockholms
och Södermanlands län och som innehåller förslag om industri-, sysselsättnings-
och utvecklingsplaner för att bevara befintlig sysselsättning och skapa
nya arbetstillfällen.

Tillbakagången inom industrin har drabbat de båda länen hårdare än andra
delar av landet, möjligen med undantag av Norrbotten och Värmland.
Antalet industrisysselsatta har minskat mycket kraftigt alltsedan slutet av
1960-talet. I Sörmland har under den senaste treårsperioden över 4 000
arbetstillfällen i industrin försvunnit. Det finns inget i arbetsmarknadsutskottets
betänkande eller i regeringens proposition som tyder på att takten i
denna utarmning i fråga om industriarbetsplatser kommer att minska i någon
högre grad under de närmaste åren. Tvärtom visar bl. a. de utredningar som
länsstyrelsen i Stockholms län gjort att antalet heltidsysselsatta inom

industrin kommer att minska med ytterligare ca 10 000 personer fram till
1985, om inget radikalt görs för att få en annan utveckling.

Kvinnor, ungdomar och invandrare utgör den största delen av länens
arbetslösa. Behovet av beredskapsarbeten under kommande år kommer att
vara mycket stort. Redan under nästa år kommer det förmodligen att röra sig
om 7 000 å 8 000 arbetstillfällen bara för ungdomar.

Stora svårigheter råder även då det gäller att placera arbetslösa på de arbeten
som finns i några företag. Svårigheterna består inte i att arbetslösa ungdomar
inte vill ta anvisade jobb-något som från borgerligt håll ofta framförts under
senare tid - utan de orsakas av att många företag som annonserat om
nyanställningar visat att just ungdomar, kvinnor och invandrare inte varit
önskvärda för de ledigförklarade jobben. Företagen har ofta visat ett mycket
ljumt intresse för att anställa dem som är arbetslösa på de orter där jobben
finns. En viktig uppgift måste därför vara att få till stånd en sådan förändring
som innebär att den typen av diskriminering av kvinnor, ungdomar och
invandrare upphör.

Herr talman! Den här veckan slutar tiotusentals ungdomar i Stockholms
och Södermanlands län skolan - det är elever från yrkesinriktade och
teoretiska linjer i både nian och gymnasiet. Till midsommar slutar flera tusen
ungdomar sina beredskapsarbeten runt om i kommunerna, och bara ett litet
antal av dessa har fått besked om en förlängd period. Dessutom har nyligen
många värnpliktiga muckat. Hur skall arbetsmarknaden lösa de problem som
kommer att uppstå? Hur skall problemen lösa sig för dem som drabbas?
Något riktigt besked, något svar på dessa frågor, ges inte vare sig i
regeringspropositionen eller i utskottsbetänkandet.

I vpk-motionen 1567 om en statlig industri- och sysselsättningsplan för
Stockholms län redovisar vi vår syn på hur man genom dels omedelbara
åtgärder som staten kan vidta, dels långsiktiga åtgärder som bör inrymmas i
en industriplan måste tackla de här frågorna. Man kan inte bara säga, som
utskottet gör, att problemen bör lösas på länsplanet. Det måste bli fråga om
snara statliga åtgärder på en rad områden. Situationen är sammanfattad
denna. Regionen håller på att berövas sin industriella bas. Byggsektorn
skrotas delvis. En ny bostadsbrist är ett faktum. Arbetslösheten ökar och den
dolda arbetslösheten är större än den öppna. Det handlar om en enorm
utslagning som har ställt en tiondel av den arbetsföra befolkningen i
Stockholms län utan arbete.

Arbetslöshet och utslagning föder passivitet och lägger grunden till svåra
sociala problem. Hela regionen håller på att berövas sin livskraft och sina
möjligheter att ge invånarna social trygghet och hopp för framtiden.
Situationen är allvarlig, och vi har egentligen att välja mellan två politiska
alternativ:

Den ena linjen, som företräds av borgare, och tyvärr även av många
ledande socialdemokrater, är att låta marknadskrafterna styra utvecklingen i
Stockholmslän. För framtiden innebär detta bl. a.: förvärrad social åtskillnad
i boendet, fortsatt avindustrialisering med en alltmer ensidig arbetsmarknad
och sämre valmöjligheter för ungdomar som går ut i arbetslivet, fortsatt

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

utslagning och en hotande social nedrustning.

Det andra alternativet, som vi från vänsterpartiet kommunisterna står för,
innebär att ta saken i egna händer: satsa på en ny industripolitik i samhällets
regi, bygga bra flerfamiljshus och styra byggandet i hela regionen, sluta bygga
för privatbilism och satsa ordentligt på kollektivtrafik, satsa på ett massivt
rehabiliteringsprogram för de socialt utslagna samt planera med samhällsnyttan
och allas rätt till arbete som utgångspunkt i stället för profiten.

Valet står kort sagt mellan fortsatt passivitet inför marknadskrafterna och
en radikal arbetarpolitik med socialistisk inriktning. Arbetsmarknadsutskottet
anser inte att vpk-motionen 1567 bör föranleda något initiativ från
riksdagens sida. Vi motionärer har i utskottsbetänkandet inte funnit något
vägande skäl varför motionen bör avslås. Jag yrkar därför bifall till
motionen.

I vpk-motionen 1540 tas problemen i Södermanlands län upp, och vi
föreslår där att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om en
utvecklingsplan för länet, som i en första etapp syftar till att skapa 10 000 nya
arbetstillfällen. Vi har även i denna motion ganska utförligt beskrivit
situationen i länet, de stora brister som finns på olika samhällsområden. Den
beskrivningen svarar i långa stycken mot den som utskottet har gjort i sitt
betänkande. Men vi har också gett exempel på insatser som kan ge många nya
arbetstillfällen, både på kort och på lång sikt. Några exempel: Vi har tagit upp
utbyggnaden av barnomsorgen, förbättringar av vårdformer och personalförstärkningar
då det gäller hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen, vi har
pekat på vad en utbyggnad av kollektivtrafiken i länet med en upprustning
och en utbyggnad av järnvägsnätet kan betyda, liksom vad ett ökat
bostadsbyggande, byggande av daghem och fritidshem, sanering av äldre hus
och förbättring av dåliga bostadsmiljöer kan ge i fråga om arbete åt byggnadsoch
anläggningsarbetare.

Men vi har framför allt framhållit att tyngdpunkten i Södermanlands län
måste vara ett statligt utvecklingsprogram för anläggande av industrier som
bygger på ny teknik, alternativa energikällor, ökad förädling av råvaror och
som vidareutvecklar de industritraditioner som finns.

Bland Sörmlands många krisbranscher är svårigheterna störst då det gäller
verkstadsindustrin och inte minst metallmanufakturindustrin i Eskilstuna.
Men även gjuteriindustrin, handels- och specialstålsindustrin, träindustrin
och konfektionsindustrin har drabbats. Företagsnedläggningar och inskränkningar
har duggat tätt under de senaste tre åren. Bara för någon vecka sedan
uppvaktades industriministern med krav på att rädda sysselsättningen vid
Volvo BM i Eskilstuna där ett tusental jobb är i fara. Volvo har nämligen för
något år sedan kommit underfund med att traktortillverkningen inte ger
tillräckligt stora profiter och nu gör man vad man kan för att bli av med den
tillverkningen. Företagsledningen började redan 1971 med vissa permitteringar,
och senare har man talat om en alternativ plan för en ny traktor på
1980-talet, som man sade sig vilja satsa på, men nu är man på väg att dra sig ur
traktortillverkningen. Inte heller när det gäller planerat samarbete med finska
Valmet förefaller Volvoledningen nu intresserad.

Herr talman! Det här är typiskt för den fullständiga brist på ansvar för
sysselsättningen och för människorna som storfinansen och dess företag
känner, och det understryker behovet av sådana åtgärder som vpk föreslagit i
olika sammanhang och i vår motion.

Utskottet avvisar motionen med hänvisning till den ledningsgrupp som
länsstyrelsen tillsatte 1977 och det arbete som i den gruppens regi pågår. Vi
motionärer ifrågasätter inte att det utredningsarbete som bedrivits kan utgöra
en grund för åtgärder som syftar till att förbättra näringslivet i länet. Men det
måste stå klart för den som något tagit del av förslagen och hur de förutsätts
kunna genomföras, att de knappast kommer att kunna få någon större
avgörande betydelse utan en kraftfull styrningsplanering, där man ställer de
arbetandes intressen före storfinansens.

Tvärtom vad utskottet säger menar vi att det finns starka skäl att biträda
kravet i motionen 1540 på ett särskilt uttalande om en utvecklingsplan för
länet. Jag yrkar bifall till motionen.

Till sist, herr talman, ett par kommentarer till vad som från olika håll har
berörts då det gäller Stockholmsregionen. Som en av fördelarna med
storstadsområdena - och då i första hand Stockholmsområdet - har angivits
den goda tillgången till arbetstillfällen. Statistiskt sett är det riktigt att det
relativt sett finns gott om lediga arbetstillfällen i Stockholmsområdet jämfört
med andra delar av landet. Däremot har i detta sammanhang inte tillräckligt
uppmärksammats den allt starkare snedvridning av näringsstrukturen som
har skett i Stockholms län under 1960- och 1970-talen och de svåra
konsekvenser den får både för enskilda människor och för samhället.

Industrinedläggningarna, utlokaliseringarna och inskränkningarna som
har drabbat Stockholmsregionen under de senaste 10-15 åren och fortsatta
nedläggningar eller s. k. nedbantningar måste tas på allvar. Inte bara
arbetsmarknadspolitiska åtgärder är nödvändiga. Det finns mycket goda skäl
för att statsmakterna skall medverka till att förhindra en fortsatt nedgång.

Vänsterpartiet kommunisterna har i olika sammanhang inom kommuner,
landsting och här i riksdagen, varnat för den här utvecklingen och krävt
åtgärder av statsmakterna för att stoppa den. Jag vill gärna i det sammanhanget
understryka att varken vi eller andra som varnar för den utveckling
som skett och som sker i Stockholmsregionen har menat att Stockholms län
skall expandera på bekostnad av andra delar av landet, utan vi anser att man i
första hand måste trygga sysselsättningen på nuvarande nivå och ge de
arbetslösa ett meningsfullt arbete.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Det regionalpolitiska stödets främsta uppgift är att i görligaste
mån utjämna de skillnader i sysselsättning som föreligger mellan olika
landsdelar men också mellan olika delar av ett län. Mot denna bakgrund har
jag tänkt attén stund uppehålla mig vid det som föreslås för Östgötaregionen,
som jag bäst känner till.

Östergötlands län karakteriseras av att det har två stora städer i sin
mellersta del och expansiva något mindre orter i sina norra och västra delar.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Regionalpolitiken

Den södra länsdelen skiljer sig däremot avsevärt från den övriga delen av
länet och har betydande svårigheter. De större städerna i länet har också haft
strukturella problem, men man har ändå lyckats tillföra Linköping och
Norrköping kompenserande arbetstillfällen, bl. a. genom utflyttning av
statliga verk. Trots att Motala också i dag har många krisindustrier som kräver
betydande insatser är situationen för Motala på sikt ändå något hoppfullare än
vad som gäller för kommunerna i södra länsdelen.

De flesta av Östergötlands sex södra kommuner har under en följd av år
haft kännbara befolkningsminskningar. Ungefär en fjärdedel av befolkningen
har försvunnit sedan 1950-talet. Antalet förvärvsarbetande i jordbruket
med tillhörande binäringar var tidigare mycket stort. Den starka rationaliseringsverksamheten
inom detta område har lett till att ett stort antal
arbetstillfällen försvunnit liksom också till stora avflyttningar. Avståndet till
de expansiva städerna i Östergötlands mitt är så stort att pendlingsrörelser i
någon omfattning bara har kunnat ske från vissa delar av de södra
kommunerna.

Speciellt drabbade av den utveckling jag här beskrivit är kommunerna
Kinda och Ydre. Detta har också uppmärksammats på så sätt att de nu tillhör
den s. k. grå zonen. Medan större orter kompenserats med utlokaliserad
allmän verksamhet har i stället Kinda och Ydre fått uppleva hur man berövats
olika statliga serviceorgan, och i Kinda har exempelvis postgirot lagt ned sin
stansfilial, som gett många, mest kvinnor, sysselsättning. När verksamheten
var som mest omfattande var 90 personer verksamma på denna arbetsplats.

Åtvidaberg och Valdemarsvik har sedan flera år drabbats av industrikriser,
och trots stora kommunala och länsvisa ansträngningar har inte ersättningssysselsättning
kunnat ordnas. Boxholm upplever just nu en stor osäkerhet för
sin dominerande industri, en fråga som ju också för några dagar sedan var
upptagen på riksdagens dagordning. Ödeshög har liksom Kinda känning av
både industrinedläggningar och jordbruksrationaliseringar.

Jag är medveten om att en stor del av landet kan åberopa liknande skäl som
dem jag här anfört. Jag är också medveten om att våra resurser inte räcker till
att göra alla de insatser som kunde vara behövliga för att nå jämställdhet
mellan landets alla delar och kommuner. Vi motionärer bakom motionen
2471 har därför försökt att göra en realistisk avvägning mellan de behov som
föreligger i Östergötlands södra länsdel och de förslag som framlagts i
regeringens proposition. Vi har därvid kommit fram till att de kommuner jag
här nämnt missgynnats i förhållande till många andra.

Om man exempelvis gör en jämförelse mellan antalet förvärvsarbetande
kvinnor i de sex Östgötakommunerna och motsvarande antal i de kommuner
som placerats i de mest prioriterade stödområdena, så finnér man att
förhållandena är lika svåra i de sex Östgötakommunerna, som i detta
avseende ligger långt under genomsnittet i landet. Antalet arbetstillfällen
över huvud taget har under åren 1970-1975 sjunkit minst lika mycket i
Östgötakommunerna som bland de kommuner som placerats i stödområdena
4-6.

Mot bakgrund av dessa siffror och vad jag vidare anfört liksom med tanke
på regionalpolitikens syfte anser jag att de kommuner jag här talat om bör
komma i fråga för ett bättre regionalpolitisk! stöd än vad som föreslagits i
propositionen och som också tillstyrkts av utskottet. Enligt propositionen och
utskottet skulle Kinda och Ydre placeras i stödområde 1; f. ö. föreslås
ingenting för de här sex Östgötakommunerna. Det kan ifrågasättas om inte
Kinda och Ydre därmed kommer i ett sämre läge än vad som f. n. gäller när
kommunerna är hänvisade till den s. k. grå zonen. Länsstyrelsen har
föreslagit att skärgårdsområdet skulle placeras i område 6, Kinda och Ydre i
område 4 och övriga kommuner i område 3. Då såväl propositionen som
utskottet förutsatt att andra stödformer bör utgå i skärgården har vi
motionärer nöjt oss med att begära att detta område skall ingå i stödområde 3
tillsammans med Kinda och Ydre kommuner. Då behovet är något mindre i
de fyra övriga kommunerna föreslår vi att dessa placeras i stödområde 2.
Anledningen till att vi inte ansett oss kunna fullfölja länsstyrelsens förslag
fullt ut är den allmänt restriktiva linje som anlagts i propositionen, men vi
anser att likställighetskravet berättigar de sex Östgötakommunerna att
erhålla det regionalpolitiska stöd som vi här föreslagit.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till hemställan i motionen 2471.

I detta anförande instämde Lars Henrikson (s) och Torsten Karlsson (s).

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Regionalpolitiken har varit, är och kommer, även efter de
beslut som riksdagen nu har att fatta, att förbli ett område med betydande
brister. Målet måste vara att dels stödja och utveckla befintliga företag, dels
stimulera till nyetablering av olika verksamheter. Detta kan endast ske
genom en kombination av generellt verkande medel och med tonvikt på
dessa samt vid behov därutöver riktade insatser. De majoritetsförslag som
här föreligger uppfyller inte dessa anspråk.

Jag är medveten om att vi rimligtvis inte kan göra hur stor del av landet
som helst till ett stödområde, men i propositionen har man gått hårt fram med
de förslag som lagts av olika länsstyrelser. Detta har föranlett att många
motioner väckts för att rätta till de misstag som i vissa fall utan tvivel har
gjorts av regeringen i dess förslag. I arbetsmarknadsutskottet har man med
några få undantag dock följt regeringsförslaget.

För Östergötlands del innebär de förslag som nu föreligger en klar
försämring - och en oacceptabel försämring - i förhållande till dagsläget. När
man läser utskottets mycket korta beskrivning av situationen i Östergötland
får man en betydligt ljusare bild av läget än der. jag upplever exempelvis som
v ledamot av länsstyrelsen. Detta gäller framför allt för södra länsdelen, där
situationen länge varit besvärlig. Det framgår också av att dåvarande
regeringen hösten 1977 förordnade att Kinda och Ydre kommuner fram till
halvårsskiftet i år i stödhänseende skulle jämställas med kommuner i den
s. k. grå zonen.

Att de olika länsstyrelserna vid sina förslag till inplacering av kommunerna

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

i stödområden gör en något generösare bedömning än vad regeringen gör,
finner jag i och för sig förklarligt, men de avsteg som gjorts beträffande
Östergötland är så stora, att de är anmärkningsvärda och närmast ett
ifrågasättande av länsstyrelsens kännedom om det egna länet. Om jag inte tar
med skärgårdsområdet så är skillnaden att länsstyrelsen föreslagit Kinda och
Ydre i område 4. Regeringens förslag - liksom utskottets - är för dessa två
kommuner område 1. Länsstyrelsen har vidare, liksom jag i motion,
föreslagit att ytterligare fyra kommuner, nämligen Boxholm, Valdemarsvik,
Åtvidaberg och Ödeshög skall inplaceras i stödområde 3. Dessa kommuner
tas över huvud taget inte med. Utskottet konstaterar dock att den högsta
arbetslösheten redovisas i Ödeshög men följer ändå regeringens förslag.

Herr talman! Jag kan avstå från att gå in på att skildra situationen inom de
olika kommunerna, eftersom herr Wärnberg redan har gjort detta.

Den förstärkning av det särskilda glesbygdsstödet, som nu kommer att
beslutas, är att hälsa med tillfredsställelse, och jag hoppas att det skall medge
ökade insatser i bl. a. skärgårdsområdena.

Regionalpolitiken lider av en betydande brist på samordning. Insatser som
görs av olika myndigheter - ofta med betydande belopp - för att stödja en
bygd motverkas emellanåt av försämrad service på skolans, postens och
övriga kommunikationers område, därför att man där utifrån rationaliseringssynpunkt
gör inskränkningr. Jag kan exemplifiera detta genom att ta
Åre kommun. Där har gjorts och görs betydande insatser med bl. a. det s. k.
Åreprojektet - ett välment men inte i alla avseenden helt lyckat projekt. De
insatser som där görs på turismen i västra Jämtland bör rimligtvis kombineras
med förbättrad service. Men i stället har SJ:s service försämrats genom att
stationer läggs ner eller genom att det vissa tider är omöjligt att fl köpa en
biljett. Så får inte regionalpolitiken bedrivas, och regeringen och ansvariga
myndigheter bör med all kraft se till att det blir en bättre ordning.

Jämtlands län är f. ö. ett av de få län som lyckats få arbetsmarknadsutskottet
att flytta upp ett par kommuner - Ragunda och Berg - i förhållande till
propositionen. Detta är att hälsa med stor tillfredsställelse, men jag delar här
under gårdagen framförda uppfattningar om att hela Jämtland förutom
Östersund bör behandlas som en enhet och att således även Bräcke,
Härjedalen, Krokom och Åre bör inplaceras i stödområde 6. Det torde vara
svårt att sakligt motivera att vi skulle göra åtskillnad mellan dessa kommuner
och länet i övrigt, när man har så svåra och så likartade problem.

Beträffande Östersund instämmer jag i kravet på dess inplacering i
stödområde 5. Detta måste ur stödområdessynpunkt vara en bättre åtgärd än
att dela på kommuner. Det måste vara en uppgift för länsorganen -länsstyrelse och utvecklingsfond - att se till att det skapas bästa möjliga
förutsättningar för den inomregionala balansen.

Herr talman! Beträffande Östergötland kan jag för min del ansluta mig till
det yrkande som herr Wärnberg har ställt och avstå från att yrka bifall till den
egna motionen, även om jag anser att den är något bättre, eftersom den
överensstämmer med det enhälliga förslag som länsstyrelsen i Östergötland
har framfört.

ÅKE POLSTAM (c):

Herr talman! Jag har bara antecknat mig för tre minuter, och jag hoppas
kammarens ledamöter håller mig räkning för det.

Jag har i motion 2577 bl. a. redovisat den allvarliga regionalpolitiska
situation som råder i vissa delar av Östergötlands län och påpekat hur
angeläget det är - när nu i alla fall stödområdesindelning föreslagits av
regeringen - att kommunerna i den södra länsdelen ges samma förutsättning
att leva vidare som t. ex. Norrlandskommunerna. Jag skall inte upprepa
motiven eller bakgrunden till våra krav. De är redovisade i motionen. Erik
Wärnberg och Per-Olof Strindberg har också redan beskrivit situationen i
Östergötlands läns södra del. Men vad som är allvarligt är att man tydligen
inte vill erkänna att det finns närings- och sysselsättningsproblem även i ett
län som Östergötlands. Inte en tillstymmelse till motiv för avslaget på min
och övriga Östgötamotioner har redovisats i betänkandet. Vårt län har i det
här sammanhanget behandlats illa av regeringen - och av allt att döma
kommer det också att behandlas illa av riksdagen, i varje fall i jämförelse med
många andra kommuner i vårt land. Men vi skall återkomma, om vi inte av
egen kraft kan klara de här kommunerna. Någon hjälp har vi ju inte heller fått
till flygindustrin i Linköping eller när det gäller sysselsättningen i Motala, där
kommunens representanter så sent som i förrgår uppvaktade regeringen
angående sysselsättningen. Ändå har vi inte i våra motioner krävt någon
stödområdesplacering för t. ex. Motala, eftersom problemen är ännu större i
de södra delarna av länet, vilket Erik Wärnberg och Per-Olof Strindberg också
framhållit.

Utskottets centerpartister har i alla fall förstått att situationen i länets södra
delar är allvarlig och följt upp motionerna så långt att de reserverat sig för att
Kinda och Ydre i stället för ”grå zon” och stödområde 1 placeras i stödområde
2. De har också reserverat sig för att Valdemarsviks kommun placeras i
stödområde 1. Det är inte tillräckligt på långt när, men det är ändå något, och
jag skall därför nöja mig med att enbart yrka bifall till reservationen 53. Det är
väl det närmaste det går att komma ett positivt beslut för vårt län.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! ”Inplacering i stödområde” är ett begrepp som ofta förekommer
i arbetsmarknadsutskottets betänkande, särskilt som rubrik för de olika
reservationerna. Man kan lätt förledas tro att om bara orterna placeras i rätt
stödområde är problemen lösta. Riktigt så enkelt är det naturligtvis inte, även
om reglerna för statliga stödåtgärder gör att det för enskilda orter är av
betydelse att hamna i den ena eller den andra gruppen. Det krävs dock
faktiskt mer resoluta åtgärder än så för att fösa sysselsättnings- och
utvecklingsproblemen i olika delar av landet.

Jag har för avsikt att beröra problemen i två regioner och då utifrån andra
problemställningar än orters inplacering i stödområden. Jag vill peka dels på
några problem i Östergötland, dels på problem i Värmland.

Det finns några drag i utvecklingen i Östergötland som bör observeras.
Arbetstillfällena inom tillverkningsindustrin har minskat med ca 2 000 under

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

1970-talets fem forsta år och väntas minska med ytterligare 5 000 fram till
1985. Sammanlagt väntas minskningen inom tillverkningsindustri, byggnadsverksamhetjord
och skog uppgå till omkring 13 000 mellan 1970 och
1985. Den nedåtgående tendensen kan också avläsas i sjunkande förädlingsvärde,
produktionsvolym etc.

Textilindustrins avveckling i Norrköping satte sin prägel på utvecklingen,
men nu börjar också andra branscher visa starka kristendenser. 1 Motala har
vart fjärde industrijobb försvunnit de senaste två åren. Motala Verkstad, som
länge utgjorde ryggraden i industrisysselsättningen, har i det närmaste
avvecklats. Krisen vid Luxor inger också stor oro. Stålbranschens krissituation
utgör ett direkt hot mot Boxholms existens.

Vi har ofta haft anledning att här i riksdagen diskutera den särskilda
situation som består i att vart femte jobb i Linköping och 40 % av
industrisysselsättningen i denna kommun har militär anknytning.

Det räcker att peka på dessa problem i länet för att man skall förstå att de
måste mötas med helt andra åtgärder än hittills från statsmakternas sida. Den
ägande- och maktstruktur som råder i länet, där bl. a. var tredje industrianställd
är beroende av huset Wallenberg, visar att sysselsättningsfrågorna inte
kan lösas på storbolagens villkor. Det krävs styrmedel för samhällsplaneringen.
Det krävs direkta statliga satsningar för nya basindustrier och för en
alternativ produktion när det gäller den militära verksamheten i länet.

Vänsterpartiet kommunisterna har också i ett länspolitiskt program för
Östergötland påvisat att om full sysselsättning i begreppets ursprungliga
betydelse skall uppnås, krävs det minst 50 000 nya arbetstillfällen under
1980-talet. För att vända nedgången i sysselsättningen, möta hotet mot
jobben på olika orter i länet och skapa nya jobb räcker det inte med åtgärder av
det slag som förordas i propositionen om regionalpolitiken. Framför allt
måste man komma loss från den passiva användningen av statliga resurser.
Nu slussas pengar ut i olika former av bidrag till privatkapitalet i stället för att
användas offensivt för att skapa nya jobb.

Denna metod att satsa statliga pengar på bolagens villkor, t. o. m. för att
avveckla arbetstillfällen, har särskilt utmanande kommit till användning när
det gäller Värmland. Detta län har genomgått en mycket negativ utveckling
och har ett allvarligt hot vilande över sig i fråga om sysselsättningen.
Värmland har varit en tummelplats för storbolagen. När dessa tagit ut det
bästa ur länets naturrikedomar hotar de med arbetslöshet. Statens insatser har
hittills bestått i lån och bidrag för att underlätta bolagens planer, även de som
gått ut på att ytterligare arbetsplatser skall försvinna.

I motionen 2031 har Eva Hjelmström och jag fört fram det krav som
vpk-distriktet i Värmland rest på en utvecklingsplan för Värmlands län. Vi
pekar i motionen på den negativa utveckling som länge kännetecknat
Värmland och som särskilt markant framträder nu. Nettobefolkningen har
minskat sedan 1960 med 7 000 personer. Torsby kommun har förlorat en
fjärdedel av befolkningen. Vissa bruksorter, där Uddeholmsbolaget svarat för
hela industrisysselsättningen, står inför ett allvarligt hot om bolaget fullföljer
sina planer. Rovdriften med naturtillgångar och miljö har varit omfattande

och skapat särskilda problem i länet.

Mot bakgrund av att Värmland drabbats särskilt hårt av den kapitalistiska
strukturkrisen menar vi att det är nödvändigt med särskilda åtgärder. Vi har
därför krävt att regeringen får i uppdrag att snarast utarbeta en utvecklingsplan
för det krisdrabbade länet. En sådan plan skulle bl. a. innehålla följande
punkter:

Samhället övertar helt Värmlands basnäringar och satsar kapital för
utveckling, samtidigt som forskning och utvecklingsinsatser får högsta
prioritet.

Förädling av skogsråvaran i norra och västra Värmland. Etablering av fler
träförädlingsindustrier.

Massa- och pappersindustrin minskar exporten av halvfabrikat och övergår
till att helt förädla råvaran.

Utveckling av stålindustrin med ökad förädling, ny teknik och nya
produkter. Minst nuvarande sysselsättningsnivå skall bibehållas. Inga
nedläggningar eller inskränkningar.

Nyetablering av verkstadsindustrier som en del av vidareförädlingen av
stålprodukterna.

ökat byggande inom industrin, bostadssektorn och den offentliga
sektorn.

Utbyggnad av kollektiv och social service, bl. a. barnomsorg och sjukvård,
kollektivtrafik samt fritidsmiljöer för ungdom.

Ett omfattande miljöprogram läggs fram i vilket skall ingå ett stopp för all
giftbesprutning, ett stopp för ytterligare utbyggnad av Klarälven samt ett
planmässigt genomfört restaureringsarbete av sjöarna.

Vad har då arbetsmarknadsutskottet att säga om kraven i vår motion och
andra motioner som också kräver ett åtgärdsprogram för Värmland?

Utskottet bekräftar i sak det allvarliga läget i länet. Industrisysselsättningen
har minskat med mer än 7 000 arbetstillfällen under den senaste
treårsperioden. Antalet arbetslösa har varit det högsta i riket efter Norrbotten.

Men så hävdar utskottet att stora insatser gjorts från samhällets sida för att
upprätthålla sysselsättningen och åberopar lånen och bidragen till Uddeholm
och Billerud-Uddeholm. Men dessa insatser har ju inte gett några jobb.
Utskottet gömmer sig också bakom den tillsatta Värmlandsdelegationen och
vissas, k. arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Passiviteten kommer till uttryck
i följande formulering:

”Planeringsarbetet bör i första hand bedrivas på det regionala planet men
utskottet förutsätter att regeringen och andra myndigheter har sin uppmärksamhet
riktad på länets problem och är beredda att på olika sätt ställa sig
bakom förslag som förs fram för att stödja sysselsättningen på både kort och
lång sikt.”

Detta, herr talman, kan knappast hänföras till det i parlamentariska
sammanhang ofta använda uttrycket välvillig skrivning. Det är en tom fras
som arbetsmarknadsutskottet presterar. Vad vi begärt i motionen är att
regeringen skall ges i uppdrag att snarast utarbeta en utvecklingsplan för det

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

krisdrabbade Värmland, inte att regeringen skall visa välvilja mot vad andra
eventuellt kan tänkas göra. Det bör den göra utan särskilda riksdagsuttalanden.
I konsekvens med sin passiva syn anser utskottet att motionsyrkandena
inte bör föranleda någon åtgärd.

Jag yrkar, herr talman, bifall till motion nr 2031 om en utvecklingsplan för
Värmland.

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr talman! Sedan flera år tillbaka har konsumentverket haft den
övergripande tillsynen över den kommersiella stödverksamheten och beviljat
stöd till dagligvaruhandeln och drivmedelshandeln, sedan länsstyrelsen efter
samråd med berörd kommun avgivit yttrande.

Den till konsumentverket knutna glesbygdsnämnden biträder verket vid
behandling av frågor som rör stödverksamheten, liksom vid övriga aktuella
frågor i detaljhandelsledet. I övrigt fyller nämnden en viktig funktion som ett
betydelsefullt diskussionsforum i frågor som rör varuförsörjning.

Herr talman! I höstas förde glesbygdsdelegationen fram förslag om att
besluten beträffande glesbygdsinsatserna så långt som möjligt borde decentraliseras
till regional nivå. Vidare föreslogs att anslagen till kommersiell
service i glesbygd och skärgårdar skulle föras över till industridepartementet
och läggas in i ett klumpanslag för olika glesbygdsändamål. I den regionalpolitiska
propositionen 112 föreslås att till ett nytt anslag, Åtgärder i
glesbygder, anvisas ett reservationsanslag på 74 milj. kr. Regeringen skall
sedan fördela dessa medel i form av ramar för de berörda länen.

I motionen 2512 har de socialdemokratiska ledamöterna i näringsutskottet
uttryckt sin förvåning över att man inom regeringen inte har tagit hänsyn till
den negativa reaktionen vid remissbehandlingen av glesbygdsdelegationens
förslag rörande den kommersiella servicen. Enligt motionärerna föreligger
det en avsevärd risk för att den föreslagna handläggningsordningen inte leder
till en decentralisering, utan i stället till att ärendena i stor utsträckning förs
upp till regeringen. Motionärerna anser vidare att det finns anledning att
avvakta med ett ställningstagande till förslaget, i vart fall till dess konsumentverket
har redovisat sin pågående utredning om komplettering av
dagligvarubutikernas service.

Det framgår av yttrandet till arbetsmarknadsutskottet att näringsutskottet,
som normalt behandlar stödet till den kommersiella servicen, anser att den
nuvarande ordningen bör bestå. Men samtidigt har det klart uttalats att detta
inte hindrar att länsstyrelserna-såsom redan nu är fallet-kan spela en viktig
roll vid prövningen av stödärenden och därvid även vägledas av det program
för utveckling som har framkommit genom länsplaneringen.

Herr talman! Genom de socialdemokratiska ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet
blev vi informerade om att det i utskottet fanns delade
meningar om de olika förslagen i näringsutskottets yttrande. För oss var det
oroande att en utskottsmajoritet skulle kunna medverka till en kraftig
uttunning av det konsumentpolitiska inflytandet över hur stödresurserna
inom den kommersiella servicen används. I den uppkomna situationen har

de socialdemokratiska ledamöterna i de båda utskotten haft fortlöpande
samråd. Vi har därvid också kommit fram till att det är naturligt att det
konsumentpolitiska ansvaret för den kommersiella servicen bör vara kvar
hos konsumentverket. Det framgår också av betänkandet att även utskottet
har en liknande uppfattning.

I detta sammanhang har arbetsmarknadsutskottet bl. a. anfört följande:
”Vad nu sagts innebär inte att man i fortsättningen skall avstå från att
utnyttja den erfarenhet av stödverksamheten som har vunnits inom
konsumentverket. Det kan tvärtom vara lämpligt att verket behåller ett
övergripande ansvar för verksamheten och meddelar de anvisningar som kan
behövas. Därmed kan också stödet till glesbygdshandeln samordnas med
andra åtgärder från samhällets sida på distributionsområdet. Utskottet
förutsätter vidare att frågorna samordnas inom regeringens kansli. Industridepartementet
bör alltså bereda ärenden på detta område i samråd med
handelsdepartementet såsom ansvarigt för de konsumentpolitiska frågorna.
”

Detta uttalande från arbetsmarknadsutskottets sida sammanfaller nästan
helt med sammanjämkningen mellan de socialdemokratiska ledamöterna i
de båda utskotten.

Herr talman! Det nya sammanslagna anslaget, Åtgärder i glesbygder,
kommer att disponeras för hemsändningsbidrag till kommunerna och för
driftstöd. Tanken är att regeringen skall fördela medlen i form av ramar till
berörda i länen. Sedan skall länsstyrelsen fördela medlen mellan de olika
ändamål som anslaget skall täcka. Just dessa konsumentpolitiskt motiverade
stödformer kommer i varje fall i sin nuvarande utformning kanske inte att
passa så väl in i det allmänna systemet med länsramar. Hemsändningsbidraget
är ett statsbidrag som utgår på vissa villkor och som redan i dag prövas av
länsstyrelsen. I denna del måste väl den nya ordningen i princip innebära
endast en dragningsrätt för länsstyrelsen på anslaget. Vi vet att när det gäller
driftbidraget är förutsättringarna för sådant bidrag f. n. oerhört snäva. Vi vet
att endast några enstaka fall hittills har aktualiserats. Jag anser att för dessa
två ändamål blir fördelningen på ramar till länen närmast helt meningslös.

Det är klart att bl. a. detta var bakgrunden till den motion som väcktes av
de socialdemokratiska ledamöterna i näringsutskottet om att avvakta med att
baka ihop anslaget till kommersiell service med det samlade glesbygdsanslaget.

Men ett annat väsentligt skäl var att vi socialdemokrater har en annan syn
än de borgerliga partierna på hur driftstödet skall användas som ett medel i
konsumentpolitiken, tillsammans med andra åtgärder, för vilka kommunerna
bör ha det samlade ansvaret.

Med tanke på den utredning om formerna för driftstödet i framtiden som
arbetsmarknadsutskottet begärt är det emellertid viktigt att konsumentverket
liksom hittills får den övergripande tillsynen över verksamheten med
statligt stöd till kommersiell service. Jag utgår också från att detta - i enlighet
med arbetsmarknadsutskottets uttalande - kommer till uttryck i regeringens

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

regleringsbrev.

Det är med tillfredsställelse jag även konstaterar att när det gäller lån till
investeringar för kommersiell service, så har utskottet följt upp vårt förslag
och ökat anslaget från 8 milj. kr. till 10 milj. kr.

Då det gäller lån till investeringar är det redan med de nu gällande reglerna
viktigt att konsumentverkets erfarenheter tas till vara. På detta område bör
konsumentverket ges en aktiv roll också i budgetberedningen och i
anslagsfördelningen, vilket skulle innebära att man kan undvika att regeringen
i praktiken får avgöra dessa ärenden, trots att det formella beslutet i
fortsättningen skall fattas av länsstyrelserna. Jag hoppas att regeringen vid
utformningen av regleringsbrevet också beaktar dessa synpunkter.

Det är mot denna bakgrund som jag nu har möjlighet att på den här
punkten yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag mycket kortfattat säga någonting om
sysselsättningsläget i mitt hemlän, Skaraborgs län.

Liksom arbetsmarknadsutskottet - som i år liksom tidigare säger att
försvagningen av länets arbetsmarknad måste ses mot bakgrunden av bl. a.
den internationella lågkonjunkturen - trodde experterna att när konjunktursvackan
vi ndes i uppgång skulle sysselsättningsproblemen komma att lösas.
Jag vill tvärtom påstå att det allvarligaste i de senaste årens utveckling är att
det tillkommit en rad strukturella faktorer som skapat mycket svåra
problem.

Jag kan här nöja mig med att hänvisa till struktur- och sysselsättningsproblemen
i Gullspång, Karlsborg och Falköping. Detta är frågor som Paul
Jansson återkommer till i sitt anförande. Men jag tänker även på de anställda
vid SKF:s fabriksanläggning i Lidköping, som nu går i en oviss väntan. 200 av
de omkring 700 anställda riskerar förlora sina jobb. Orsaken är att moderföretaget
har aviserat ett kraftigt minskat behov av specialslipmaskiner under
de kommande åren.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att tillverkningsindustrin i länet
inte längre ökar sysselsättningen. Utvecklingen inom denna del av länets
näringsliv är ändå grundläggande för sysselsättningen och den ekonomiska
utvecklingen i länet. För att möta denna utveckling måste det framför allt
skapas nya jobb inom länets industri- och servicesektorer.

Sysselsättningsläget under de senaste tre åren har också varit bland de
sämsta sedan 1930-talet. Så t. ex. uppgick antalet arbetssökande i april i år till
9 700 personer. Vid samma tidpunkt var 2 400 personer arbetslösa, av vilka
55 % var kvinnor och 34 % ungdomar under 25 år. 21 % sökande var äldre än
50 år. Dessa siffror visar klart och tydligt att det finns en verklig obalans på
tillgång och efterfrågan av arbetskraft i länet.

Det är mot denna bakgrund som jag tillsammans med mina partivänner
även i år i motioner-t. ex. motionen 662 -fört fram krav på regionalpolitiska
insatser från statsmakternas sida i länet. Vi har därför krävt ökade resurser till
länsorganen för det regionalpolitiska arbetet.

Vidare anser vi att det finns starka skäl som talar för att utsatta regioner
skall placeras i stödområdet och att statlig verksamhet skall utlokaliseras till

länet.

Utskottets uttalande över vår motion kan tyda på att utskottets ledamöter
kanske underskattar problemet med arbetslösheten i länet. Enligt min
mening är det dock nödvändigt med ett kraftigt samhälleligt stöd för att
vända den negativa trenden. Därför är jag också övertygad om att förverkligandet
av de förslag som förts fram i vår motion avsevärt skulle underlätta
länets möjligheter att skapa en acceptabel balans på dess arbetsmarknad.
Inför den närmaste framtiden räknar jag ändå med att arbetsmarknadsutskottet
i allt större utsträckning kommer att ställa sig bakom de av oss
föreslagna regionalpolitiska åtgärderna i Skaraborgs län.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag skall börja med att kommentera vad utskottet har sagt om
organisationen av länsplaneringen. För några månader sedan lade som
bekant länsdemokratikommittén fram ett förslag. De mera praktiska delarna i
det har beaktats i propositionen och av utskottet. Men den mera principiella
delen har man inte tagit upp, och det vill jag uttrycka min tillfredsställelse
över.

Till detta betänkande fanns fogad en socialdemokratisk reservation. Som
en av reservanterna finnér jag det tillfredsställande att först regeringen och
därefter utskottsmajoriteten har beaktat de kritiska synpunkter som vi
reservanter har fört fram och som delas av ett stort antal remissinstanser. Man
vill avvakta, och det är säkert klokt. Man bör akta sig för att i fortsättningen
söka bryta ut delar, exempelvis länsplaneringen. Dessa bör inordnas i en
helhetssyn på den regionala verksamheten. Tyvärr har det gjorts vissa
utbrytningar, men man bör akta sig för att fortsätta med det. I remissvaren
framhålls genomgående att man vill få till stånd en helhetslösning. Man
ställer sig tveksam och i många fall avvisande till att plocka ut en speciell fråga
och försöka lösa den.

Från dessa utgångspunkter är det intressant att läsa den reservation som
centerledamöterna i arbetsmarknadsutskottet har avgivit under punkten 6.
Reservationen har rubriken Starkare länsdemokratisk förankring av länsplaneringen.
För det första står centerpartisterna ensamma bakom denna
reservation. För det andra har inte heller de lyft fram förslaget från
länsdemokratikommittén utan nöjer sig med den allmänna deklarationen att
riksdagen bör uttala ”att regeringen snarast lägger fram förslag om reformeringen
av länsplaneringen så att den får en fastare länsdemokratisk förankring”.
Efter detta utgår jag ifrån att det förslag som majoriteten inom
utredningen lagt fram helt enkelt är torpederat och att man får överväga andra
lösningar. Men jag vill gärna stryka under att det bör vara helhetslösningar.

Så skulle jag vilja gå över till att säga något om det regionalpolitiska
avsnittet när det gäller norra området i Älvsborgs län. Det viktigaste är
otvivelaktigt att det förs en aktiv framåtriktad industripolitik. Industrin är
grundvalen för näringslivet i norra delen av Älvsborgs län, och de branschkriser
som vi nödgats inregistrera har fått farliga och långtgående verkningar

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

2 Riksdagens protokoll 1978/79:172-173

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

inom detta område. Regionen är beroende av industripolitiken på skilda
områden, exempelvis bilindustrin, skogsindustrin, varven, textilbranschen
och flygindustrin.

Det behövs emellertid även en regionalpolitik. Vi har från olika partier
väckt motioner, och de pekar ungefär i samma riktning. Undantaget är att vi
inte fått någon motion från den folkpartistiska representanten för vår
valkrets, men jag skulle våga det förmodandet att den omständigheten att
Elver Jonsson är ordförande i arbetsmarknadsutskottet och representerar
regeringspartiet gör att han inte har väckt en motion.

Till en del har våra synpunkter i motionerna blivit tillgodosedda, till en del
inte. När det gäller Dalsland vill jag gärna konstatera att det är tack vare
tidigare stödåtgärder som situationen är sådan den nu är inom området. Utan
stödpolitik skulle Dalsland ha gått en mycket olycklig framtid till mötes, men
vi är alla överens om att det krävs ytterligare stödåtgärder för Dalslands del.
Helst hade vi sett att Dalslandskommunerna hade kunnat placeras in i
stödområde 4. Nu är de förlagda i nr 3, men utskottet har här gjort en
förbättring som jag gärna noterar, nämligen då man hänvisar till turiststödet.
Det får stor betydelse för Dalslandskommunerna. Men det är möjligt att vi
tvingas komma igen och föreslå ytterligare åtgärder för Dalslandskommunerna.

På en punkt vill jag rikta en bestämd vädjan till regeringen. Det gäller
Färgelanda kommun. Denna kommun ingår inte i Dalsland-Nordmarkens
primära rekreationsområde. Det gör att denna kommun, som i så hög grad är
beroende av stöd, inte får det ytterligare stöd som turiststödet innebär. Låt oss
hoppas att man snabbt kan undanröja de hinder som finns för Färgelandas
inplacering i samma område som övriga Dalslandskommuner.

Jag har för mindel i en motion tillsammans med mina partivänner tagit upp
problemen i Lilla Edet. Jag har också tidigare skildrat situationen där inför
kammaren. Här hänvisar utskottet till de möjligheter att bevilja stöd utanför
stödområdena som föreligger. Tyvärr fruktar jag att det blir nödvändigt att
utnyttja dessa möjligheter, och jag vill gärna mot bakgrund av detta uttalande
utgå ifrån att när kommunen eller länsstyrelsen kommer med framställningar
på denna punkt skall de också bifallas.

Problemet Herrljunga skulle jag gärna vilja gå in på litet närmare, och jag
hade gärna velat föra en diskussion på den punkten med arbetsmarknadsutskottets
värderade ordförande.

Vi har föreslagit att Herrljunga skulle placeras in i samma stödområde som
Borås. Länsstyrelsen har den uppfattningen att till sin struktur liknar
Herrljunga helt Boråsregionen. Övriga kommuner i Boråsregionen, inbegripet
Borås kommun, har av alla placerats in i stödområde - man har delade
meningar om i vilken grupp de skall placeras - men Herrljunga ställer man
utanför.

Jag skulle gärna ha velat ställa frågan till Elver Jonsson, som ju bör vara
något sakkunnig på detta, eftersom han bor i Alingsås: Vad är det för stora
grundläggande strukturskillnader mellan Herrljunga och övriga kommuner
inom Boråsregionen?

Länsstyrelsen har inte kunnat upptäcka några sådana skillnader. Vi som
företräder länet här i riksdagen har heller inte kunnat upptäcka några sådana
avgörande skillnader. Nu kanskejagfårsvarav någon annan från utskottet än
dess ordförande, men låt mig få ställa frågan.

För min del kommer jag att stödja den reservation som Gördis Horlund har
avgivit. Den innebär det bästa stödet för Herrljungas del, och Herrljunga
befinner sig i den situationen att det är behov av inplacering i stödområde.

INGEMAR HALLENIUS (c):

Herr talman! Aktiva närings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder behövs
i Skaraborgs län för att klara sysselsättningen. Arbetsmarknadssituationen är
i många kommuner besvärlig. En viktig del i detta är en aktiv regionpolitik
som tillvaratar länets utvecklingsmöjligheter.

Vi anser att det inte är ett ur Skaraborgs synpunkt tillfredsställande förslag
som lagts i propositionen när det gäller stödområdesindelning, och jag
kommer främst att beröra den delen. I motion 1978/79:2503 har jag
tillsammans med några andra ledamöter från länet föreslagit att fyra
kommuner i Skaraborgs län inplaceras i stödområden.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har i sitt förslag till regeringen om
inplacering av kommuner i stödområde lämnat en klar dokumentation av
bl. a. befolknings-, näringslivs- och arbetsmarknadssituationen i länet.

Förslaget innebär att tre kommuner - Falköping, Gullspång och Karlsborg
-placeras i stödområde 2 och att Töreboda kommun placeras i stödområde 1.
Detta innebär att norra delen av Skaraborgs län ingår i ett med angränsande
Värmlandskommuner sammanhängande stödområde. Falköpings kommun
ingår i ett med Sjuhäradsbygden sammanhängande stödområde.

Trots denna mycket klara dokumentation har inte folkpartiregeringen på
någon punkt tillmötesgått kraven från Skaraborg. Detta ställningstagande
hade kunnat accepteras, om det hade varit så att de föreslagna kommunerna
haft en gynnsammare utveckling än de kommuner som föreslagits ingå i
stödområdena. Så är emellertid inte fallet.

Vi har i vår motion redovisat utvecklingen i de fyra kommunerna i
jämförelse dels med kommuner i angränsande län som föreslagits tillhöra
stödområde, dels med genomsnittet av samtliga kommuner som föreslås
tillhöra stödområde 1 och 2. Den jämförelsen visar att utvecklingen i dessa
fyra kommuner varit likartad eller sämre.

Regionalpolitiken skall utjämna skillnaderna mellan kommunerna. Så blir
inte fallet, om man inte fåren rättvis indelning av stödområdena. Kommuner
som gränsar till stödområde och har likartad och sämre utveckling får en
försämrad konkurrensförmåga.

De ytterligare svårigheter som Karlsborgs kommun fått genom problemen
vid Luxors fabrik understryker ytterligare våra förslag. Karlsborg är en
kommun där staten måste gå in med stödåtgärder för att klara sysselsättningen.

I samarbete med länsorganen, främst utvecklingsfonden, har man i

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

kommunerna arbetat intensivt för att bryta den negativa utvecklingen och få
en ökad sysselsättning. I det närings- och sysselsättningspolitiska arbetet
krävs att också staten tar sitt ansvar. Bäst sker detta genom att kommunerna
inlemmas i stödområdet.

Utskottets majoritet har inte biträtt våra krav att placera någon kommun i
stödområde men säger att man är medveten om problemen och att det finns
skäl för samhället att stödja projekt som ger sysselsättning.

Vi centerledamöter i Skaraborg har i en annan motion tagit upp dessa
frågor, och vi har redovisat behovet av ytterligare insatser från staten för att
stimulera sysselsättningen i länet genom att utvecklingsfonden tillförs ökade
resurser. Kommunerna har i samarbete med utvecklingsfonden projekt på
gång, men då gäller det att regeringen ger stöd, så att det inte bara blir
svepande formuleringar.

Utskottets centerledamöter har i reservationen 54 i enlighet med centerns
partimotion föreslagit att Gullspångs och Karlsborgs kommuner skall
placeras i stödområde 1.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 2503 och i andra hand till
reservationen 54.

Jag konstaterar att centern är det enda parti som har stött kraven från
Skaraborg att kommuner från länet skall inlemmas i stödområde.

Utskottet ställer sig positivt till yrkandet i vår motion, att lokaliseringsstöd
skall kunna utgå till projekt i kommuner utanför stödområde tor att motverka
sysselsättningsproblem när särskilda skäl föreligger. Skall detta stöd ge effekt
för Skaraborgs län måste också insatser för att bryta en nedåtgående trend i
sysselsättningen i en kommun vara skäl för att ge lokaliseringsstöd.

Vi anser att i den mån nya statliga organ etableras bör de förläggas till
Skaraborgs län, eftersom länet inte tidigare erhållit någon etablering.

En decentralisering inom statliga myndigheter och verk av både funktion
och befogenheter bör ske i ökad utsträckning. Det bidrar till att skapa en
bättre regional balans. I Skaraborgs län kan detta ha en särskild genomslagskraft,
med hänsyn till att länsfunktionerna är fördelade på ett flertal orter.

I detta anförande instämde Bengt Kindbom (c) och Anne-Marie Gustafsson
(c).

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Man talar om bypolitik och Hembygdens dag i samband med
denna debatt, och det är klart att sådana här dagar blir många av riksdagens
ledamöter framstående ”byologer”, om jag får använda det uttrycket.

Men jag tycker inte att man skall nedvärdera sådana begrepp i detta
sammanhang. Detta är ett tillfälle för oss riksdagsmän att här i kammaren
peka på de bekymmer vi har ute i olika landsändar. Det är också ett tillfälle för
oss att kanalisera den oro som våra väljare känner i olika frågor, där främst
den framtida sysselsättningen och vårt folks välfärd står i blickpunkten.

Jag tycker att vi riksdagsmän dåligt skulle fylla vår uppgift som valda
ombud för Sveriges folk, som det heter, om vi inte genom vårt arbete i

riksdagen försökte föra fram de krav som upplevs som väsentliga och som
sysselsätter så många människor ute i våra bygder. Det är framför allt kraven
på en tryggad sysselsättning och en regional balans då det gäller såväl social
som kommersiell service som nu gör sig gällande.

Det har blivit så att ort efter ort och region efter region i vårt land i dag
upplever hot av olika slag. Det är hot om företagsnedläggelser, driftinskränkningar
med åtföljande arbetslöshet, utslagning och sociala problem. Även om
man kan skönja en viss uppgång i den internationella konjunkturen, så är
arbetslöshetstalen i vårt land fortfarande alltför höga, och särskilt befinner sig
ungdomsarbetslösheten på en oacceptabelt hög nivå. Framför allt ungdomsarbetslösheten
är ett socialt ont som måste bekämpas med alla tillgängliga
medel.

Inte minst i mitt eget hemlän Skaraborg, som tidigare genom åren haft en
ganska stabil arbetsmarknad, börjar nu problemen breda ut sig i ett flertal
kommuner.

Genom interpellationer, frågor och motioner här i riksdagen har vi
socialdemokrater från Skaraborg försökt fasta de borgerliga regeringarnas
uppmärksamhet på de problem som vårt län f. n. har. Men tyvärr har vi
tvingats konstatera att de borgerliga regeringarna har lyssnat synnerligen
förstrött på våra påpekanden. Det verkar som om regeringen lever i den
vanföreställningen att Skaraborgs län skulle vara en speciellt välmående
region,som egentligen inte har några som helst problem att brottas med. Så
kan man också tolka uttalanden som besökande statsråd gjort då de under
den senaste tiden varit i Skaraborg och studerat olika saker.

Så måste man också tolka det förhållandet att regeringen har underlåtit att
föra in kommunerna Gullspång, Töreboda, Karlsborg och Falköping i
stödområden, trots att detta föreslagits av en enhällig länsstyrelse och trots att
vi med siffror kan påvisa att dessa kommuner har väl så stora problem som
kommuner i angränsande län, vilka nu är inplacerade i stödområde.

Som Arne Blomkvist antydde tidigare har vi i ett antal motioner till årets
riksmöte, vilka behandlats i arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23,
föreslagit en del åtgärder för att förstärka sysselsättningen i de berörda
kommunerna. Bl. a. har vi i yrkande 1 i motionen 2506 följt upp länsstyrelsens
förslag om att kommunerna Karlsborg, Gullspång, Töreboda och
Falköping skulle införas i stödområde. I likhet med andra talare i den här
debatten måste jag konstatera att arbetsmarknadsutskottet på denna punkt
varit kallsinnigt. Man finner inte skäl att föreslå ändring i förslaget i
propositionen, utan man avstyrker motionsyrkandena i denna del.

I motionen 2506 tar vi också upp ett mera principiellt resonemang om den
stödpolitik som förs från statsmakternas sida. Vi tillåter oss nämligen
ifrågasätta om det nuvarande systemet med geografiskt sammanhängande
stödområden är det rätta att arbeta med på sikt då det gäller regionalpolitiskt
stöd till olika områden i landet. Enligt vår mening måste det vara de
strukturella och sysselsättningsmässiga förhållandena som skall avgöra om
stöd skall utgå, inte enbart om man tillhör ett visst geografiskt område. Det
går nämligen att redan i dag påvisa att vissa kommuner i Mellan- och

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

K egionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Sydsverige har väl så stora problem som kommuner, vilka automatiskt tillhör
stödområde på grund av sitt geografiska läge.

Enligt vår uppfattning måste det finnas möjligheter att gå in med
lokaliseringspolitiska åtgärder på orter som ligger utanför stödområdena, när
företagsnedläggningar hotar som kan bli förödande för sysselsättningen på
orten i fråga. Så har skett tidigare. Jag vill i det sammanhanget peka på att
Hällekis i Skaraborg räddades på detta sätt under den socialdemokratiska
regeringens tid. Staten gick i det fallet in med mycket generösa bidrag för att
ordna en ersättningsindustri när Cementa beslutade att lägga ned sin
verksamhet i Hällekis.

I går invigdes den nya fabriken i Hällekis. De tidigare Cementaanställda
har fått sysselsättning. Hällekis är räddat. Det hade blivit katastrof för den
bygden, om dessa lokaliseringspolitiska åtgärder inte hade satts in.

Möjligheterna till selektivt stöd utanför stödområdena måste enligt vår
uppfattning bibehållas och förstärkas. Därför hälsar vi med tillfredsställelse
att utskottet har tillmötesgått oss i vårt yrkande 2 i motionen, där vi kräver att
riksdagen ger regeringen detta till känna.

Man kan befara att det kommer att behövas flera sådana här insatser i
Skaraborgs län. Ett talande exempel är Karlsborgs kommun, där man nu kan
skönja flera hot mot sysselsättningen: vi har Luxorproblemen, risk för
neddragning av sysselsättningen vid Vanäsverken, osv. I likhet med vad
Hilding Johansson anförde alldeles nyss utgår även jag ifrån att man vid de
tillfallen då kriser uppstår kan gå in med stödåtgärder, trots att en kommun
inte tillhör stödområde, liksom att länsstyrelserna när de gör framställningar i
de här avseendena kommer att få dem beviljade av regeringen.

I övrigt, herr talman, anser vi socialdemokrater på Skaraborgsbänken att
motiven för att införa kommunerna Gullspång, Karlsborg, Töreboda och
Falköping i stödområde är så starka, att jag hemställer om bifall till vår motion
1978/79:2506, yrkande 1, innebärande att Falköpings, Gullspångs och
Karlsborgs kommuner införes i stödområde 2 samt Töreboda kommun i
stödområde 1.

I detta anförande instämde Birgitta Johansson (s) och Sven-Gösta Signell
(s).

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Paul Jansson har rätt så till vida att samtliga ledamöter som
representerar länet här i riksdagen har en gemensam syn på de allvarliga
problemen i Skaraborgs län. I stora drag är vi överens om åtgärderna, men vi
har kanske olika uppfattningar om de medel som skall användas. Jag har
emellertid velat ge uttryck för vår uppfattning i ett särskilt yttrande som har
fogats till betänkandet. Här understryks arbetsmarknadens problem, främst
situationen i den nordöstra länsdelen. Det gäller alltså i första hand Karlsborg
men också Gullspång, Töreboda och naturligtvis även Falköping med tanke
på situationen inom tekobranschen.

Sedan vill jag göra två påpekanden för Paul Jansson. Utskottet har enats

om att göra följande uttalande. Det står på s. 45 i utskottsbetänkande!:
”Stödområdesindelningen får emellertid inte medföra att man utesluter
regionalpolitisk stöd utanför dessa områden. På samma sätt som hittills bör
stöd utanför stödområdena kunna beviljas när det föreligger särskilda skäl.”
Därutöver har utskottet beträffande Skaraborgs län gjort ett särskilt uttalande,
som jag har medverkat till. På s. 138 står det: ”Även om utskottet har
avstyrkt att de inlemmas i stödområdet kan det finnas skäl för samhället att
stödja projekt som ger varaktig sysselsättning.” Med detta uttalande syftar
alltså utskottet på de angivna kommunerna men naturligtvis även på länet i
övrigt.

Paul Jansson nämnde i sitt anförande ett exempel som rörde Hällekis. Det
är just sådana åtgärder som utskottet menar att man skall kunna vidta även i
andra delar av länet när så behövs. Jag kan därför bara konstatera att de
andrahandsyrkanden som finns i de skaraborgska motionerna är tillgodosedda
i och med utskottets skrivning. Utskottets uttalanden kan få stor
betydelse för hela arbetsmarknaden i Skaraborgs län.

PAUL JANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är angelägen om att vi i dag inte skall starta någon stor
träta på länsbänken om de här frågorna, eftersom vi i stort sett är överens.
Men markeringen av hur vi här i riksdagen ser på lösningen av problemen har
ändå en viss betydelse. Sten Svensson sitter ju i arbetsmarknadsutskottet, och
jag vet att han där har gjort ett bra arbete. De skrivningar som han har pekat på
har jag också tagit del av och anser dem positiva. Men när han ändå har
medverkat till att exempelvis i en reservation ha flyttat upp Gotland till en
bättre stödklass, hade det varit trevligt om han kunnat göra en sådan insats
också för Skaraborgs län.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! De aktuella problemen i Skaraborgs län är främst strukturproblem.
Jag vill påminna om att vi har en arsenal även då det gäller
näringspolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Just beträffande den
aktuella situationen i Karlsborg har Karl Leuchovius och jag lämnat in en
motion, där vi har begärt särskilda åtgärder. Näringsutskottet har ju också
behandlat frågan välvilligt, så man är beredd att göra insatser även på det
näringspolitiska området. Vi får, herr talman, anledning att återkomma till
just den här frågan senare på eftermiddagen.

Slutligen vill jag påpeka för Paul Jansson att enligt statistiken om utbetalat
stöd under 1975,1976 och 1977 har Skaraborgs län tilldelats ganska mycket
pengar. Falköpings kommun har fått 4 milj. kr., vilket motsvarar 124 kr. per
invånare. Götene kommun - dvs. Hällekis - har fått 61 milj. kr., vilket
motsvarar 4 901 kr. per invånare. Detta är, Paul Jansson, den högsta
noteringen i hela landet inkl. inre och yttre stödområdena! Lidköping har fått
325 000 kr., motsvarande 9 kr. per invånare, Mullsjö har fått 550 000 kr.,
motsvarande 104 kr. per invånare och Vara kommun 700 000 kr., motsvarande
31 kr. per invånare.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Det visar ändå att även trepartiregeringen på sin tid har medverkat till att
lösa problemen i Skaraborgs län. Med de uttalanden som arbetsmarknadsutskottet
har gjort och som jag citerade i mitt föregående genmäle menar
utskottet att det här stödet skall fortsätta.

PAUL JANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är medveten om de arbetsmarknadspolitiska insatser som
har gjorts av trepartiregeringen i Skaraborgs län. De var helt nödvändiga. Man
har, som Arne Blomkvist påpekade, haft en arbetsmarknad som varit så dålig
att vi får gå tillbaka till 1930-talet för att finna motsvarigheter. Hade då inte de
här pengarna satts in i arbetsmarknadspolitisk! stöd hade det varit rena
katastrofen för länets del. Det är alltså inte särskilt mycket att skryta med. Det
var åtgärder som det var nödvändigt att vidta i de här sammanhangen.

Sedan är det riktigt att vi hälsar med tillfredsställelse att riksdagen gör ett
uttalande beträffande Luxor. Arne Blomkvist har jobbat hårt i näringsutskottet
för att få ett enhälligt uttalande från utskottet. Det tycker jag att vi skall ge
honom en eloge för. Motionären Sten Svensson var, såvitt jag vet, inte i
utskottet och deltog i debatten om dessa frågor, men Arne Blomkvist har
arbetat med dem, och det tycker jag är utmärkt.

Häromdagen kunde man - redan innan ärendet kom på riksdagens bord -läsa i en av de borgerliga tidningarna i Skaraborgs län att beslutet nu var fattat.
Ibland är man snabb i vändningarna!

Talmannen anmälde att Sten Svensson anhållit att till protokollet få
antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! När regionalpolitiska frågor kommer upp till debatt här i
riksdagen kan man konstatera att det blir långa och utdragna debatter med en
mängd motioner som skall behandlas. Orsakerna härtill är naturligtvis inte
svåra att finna. En av huvudorsakerna är att vi saknar en övergripande plan
för utbyggnad av den totala industrin i samhällelig regi för hela landet. De
former som finns för regionalpolitiska åtgärder i olika delar av landet, såsom
uppdelning i olika typer av stödområden och andra slag av samhälleligt stöd,
löser naturligtvis inte problemen på sikt. Många börjar nu att ifrågasätta hela
det här systemet. Jörn Svensson har tidigare redogjort för det, och Paul
Jansson ifrågasatte systemet alldeles nyss.

Vänsterpartiet kommunisterna har tidigare starkt poängterat detta och lagt
fram förslag till andra, mer långsiktiga lösningar. Vårt parti har också i år
påvisat andra vägar som är framkomliga både när det gäller nödvändiga
omedelbara åtgärder men också mer långsiktiga lösningar.

Vi har ansett det nödvändigt att så snabbt som möjligt utarbeta industrioch
sysselsättningsplaner för de olika regionerna. Dessa bör sedan samordnas
i en övergripande och översiktlig plan för en utbyggnad av den totala
industrin i landet.

Ett av de områden där behovet av en sådan industri- och sysselsättnings -

plan klart framstår är Gotland. Det är enligt vår mening fullt möjligt och också
nödvändigt med ett samhälleligt engagemang när det gäller åtgärder för att
förbättra arbetsmarknadsläget på Gotland.

Vi har i motion nr 2040 visat på vad som kan och bör göras. De naturliga
basnäringarna på ön bör i första hand utvecklas för att bibehålla men också
öka sysselsättningen. Det framgår klart att framför allt fisket, jordbruket,
trädgårdsnäringen, tillverkningsindustrin och råvaruproduktionen är i behov
av samhälleligt stöd och att man därvidlag bör göra stora insatser. Inom dessa
näringsgrenar kan omedelbara åtgärder sättas in, som skulle skapa många
värdefulla arbetstillfällen och därmed minska arbetslösheten men också
påverka det extremt låga löneläget för de arbetande.

Grunden för en industrisatsning bör enligt vår mening vara statligt,
kommunalt och kooperativt ägda företag. Även inom den offentliga sektorn
måste stora satsningar göras, som helt naturligt skapar nya arbetstillfällen.

När det gäller sysselsättningen inom tillverkningsindustrin är prognoserna
verkligen dystra. Enligt länsstyrelsens uppfattning tenderar antalet sysselsatta
att minska ytterligare. Allvarligast är i detta hänseende den påbörjade
smygnedläggningen av L M Ericssons fabrik i Visby. Om den nedläggningen
skulle bli verklighet, innebär det att omkring 400 arbetstillfällen skulle
försvinna. Enligt vår mening måste samhälleliga åtgärder omedelbart sättas
in föratt förhindra detta. Och det kan bl. a. ske genom en vidareutveckling av
den finmekaniska avdelningen vid Visbyfabriken.

Andra exempel på åtgärder som kan sättas in omgående är att lokalisera
monterings-och förädlingsindustrier till Gotland, exempelvis inom metall-,
trä- och snickerinäringarna.

När det gäller fisket vill jag peka på att denna näring på Gotland är satt på
undantag. Enligt statistiska uppgifter finns det bara ca 130 personer
sysselsatta med fiske. Det är dock en näring som har stora utvecklingsmöjligheter.
Låt mig t. ex. göra en jämförelse mellan Gotland, som har 130
sysselsatta inom fisket, och Donsö i Göteborgs södra skärgård, som har en
befolkning av endast ungefär 1 300 människor men som ändå sysselsätter
nära nog lika många inom fisket som man gör på Gotland.

En snabb upprustning av fiskelägen och vissa hamnanläggningar är
nödvändig. En satsning på moderna fångstredskap och fiskefartyg måste
vidare ske. En sådan satsning skulle också skapa förutsättningar för
vidareförädling, exempelvis etablering av en fiskkonservfabrik på Gotland.
Det bör i sammanhanget poängteras, att fisket är den kanske mest naturliga
näringen för ett län som Gotland.

En annan näringsgren som har stora utvecklingsmöjligheter i allmänhet
och på Gotland i synnerhet är trädgårdsnäringen. Flera olika faktorer gör att
förutsättningarna för odling av frukt, grönsaker och bär är mycket goda på
Gotland. Ön har en lång odlingssäsong och ett stort antal soltimmar.
Dessutom har trädgårdsodlingen lång tradition på Gotland. Men för att en
vidareutveckling skall komma till stånd och vara meningsfull måste åtgärder
vidtas omgående. Avsättningen av produkterna måste bli effektivare,
marknadsföringen måste förnyas och förbättras. Trädgårdsodling kan bli ett

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

framtidsjobb med en riktig samhällelig satsning. Det visar inte minst
utvecklingen av denna näring exempelvis i Halland. Där finns i dag inte
mindre än 330 trädgårdsföretag med drygt 1 000 personer sysselsatta.

Helt naturligt är förutsättningarna för en sådan utveckling lika stora - om
inte större - på Gotland.

Det måste från såväl sysselsättnings- som samhällsekonomisk synpunkt
anses välmotiverat och nödvändigt med en kraftig samhällelig satsning på en
vidareutveckling av trädgårdsnäringen på Gotland.

Utskottet har avvisat vår motion och föreslår riksdagen att motionen inte
skall föranleda någon riksdagens åtgärd -som det alltid heter när man inte vill
vidta några konkreta åtgärder. Utskottet hänvisar också till en pågående
näringslivsutredning i anslutning till länsplaneringsarbetet som förmodas bli
klar i slutet på året.

Men det är inte utredningar av hur det privata näringslivet fungerar som
öborna är betjänta av. De om några har fått känna på hur det privata
näringslivet fungerar. Vänsterpartiet kommunisterna hävdar att det är
samhälleliga satsningar som skapar nya arbetstillfällen som ger ett bättre
anpassat näringsliv och som är avgörande för om man inom rimlig tid skall
kunna rätta till de problem som finns.

Herr talman! Jag vill kort och gott yrka bifall till vpk-motionen 2040.

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Målet för regionalpolitiken har av utskottet kort sammanfattats
så att alla människor skall ha tillgång till arbete, god service och en god
miljö oavsett var de bor i landet. Enligt min mening har varken propositionen
eller utskottet låtit denna målformulering bli avgörande för det förslag till
regionalpolitiska styrmedel som nu framlagts.

Det har icke varit förhållandet i resp. region som varit avgörande för de
regionalpolitiska styrmedel som skall tillämpas utan på vilken breddgrad
regionen eller länet är placerat.

Blekinge är ett tydligt exempel på detta.

Utskottet har i bil. 5 lämnat statistiska uppgifter om resp. län. Det är ett bra
material som möjliggör jämförelser mellan länen. Studerar man detta
material skall man finna följande:

I tabell B 20 redovisar utskottet den beräknade befolkningsutvecklingen
fram till 1985. Där kan man utläsa att om index sätts till 100 för 1970 får man
index 104 för riket 1985, men endast 97 för Blekinge. Blekinge har den mest
negativa befolkningsutvecklingen av samtliga län i riket - långt sämre än
Norrlandslänen. Närmast intill kommer andra län i den sydöstra delen av
landet, nämligen Kalmar och Gotland med 99.

Läser man vidare i statistiken finner man en tabell som redovisar
förvärvsfrekvens och arbetslösa i procent. Studerar man förvärvsfrekvensen
kan man finna att Blekinge ligger under rikets medeltal och när det gäller
arbetslösa klart över, 2,4 % mot 2,1 % för riket. Bläddrar man vidare i
statistiken fram till tabell B 63 kan man där finna att i beredskapsarbete fanns
det 2,45 % av arbetskraften mot 1,57 % för riket, i AMU-utbildning 1,54 %

mot 1,46 % för riket, i halvskyddad verksamhet 1,76 % mot 1,16 % för riket.
Om man fortsätter att botanisera i utskottets material kan man där finna att
Olofströms kommun beräknar att minska sin befolkning med 2 000 invånare
till 1985, Karlskrona med 3 000 och Karlshamn med 1 000.

Befolkningsutvecklingen indikerar klart att vi inte kan bereda vår befolkning
arbete och att människor därför flyttar till andra områden. Blekinge är
redan nu ett litet län. Skall vi till rimliga kostnader kunna erbjuda våra
invånare en nöjaktig service, måste vi i varje fall få behålla den befolkning vi
har. Vi har också ett konjunkturkänsligt näringsliv med de flesta anställda
inom verkstadsindustrin och en liten servicenäring som inte kan suga upp
friställningar i industrin. Vadsom kan hända t. ex. Olofström - helt baserat på
bilindustrin - om vi inte klarar vår oljeförsörjning, skall jag avstå från att oroa
arbetsmarknadsutskottet med just nu.

Det hade inte varit svårt att belysa situationen med ytterligare statistik,
såsom att Karlskrona är det enda primära centret i landet som minskar sin
befolkning, om ålderssammansättningen, om skattekraften osv. Det speglar
alla de bakomliggande omständigheterna till att vi enligt utskottets egen
statistik har den mest negativa befolkningsutvecklingen i hela riket.

Det här återgivna materialet, hämtat från utskottets eget betänkande,
skulle ha kunnat vara skäl för att vi i vår motion nr 2563 begärt en inplacering
långt upp i stödområdesförteckningen. Men vi har lärt oss vår läxa, och något
får det vara värt att leva i Sveriges trädgård. Men vi trodde nog att vårt
blygsamma krav på att Karlskrona och Olofström skulle kunna placeras i
stödområde 3 och övriga tre kommuner i stödområde 2 skulle kunna vinna
arbetsmarknadsutskottets stöd. Men nej - utskottet finner icke att motionsyrkandet
bör föranleda någon åtgärd. Den slutsatsen kommer utskottet till
efter att först ha beskrivit att målet för regionalpolitiken är att ge alla
människor tillgång till arbete oavsett var i landet de bor. Det är ett mål som är
svårt att uppnå och som inte kan uppnås på en gång, men en början skulle
uppskattas.

Herr talman! Jag skall för min del avstå från att yrka bifall till motionen.
Det skulle endast ta kammarens tid i anspråk i onödan. Men jag skulle sätta
stort värde på om någon av arbetsmarknadsutskottets talesmän ville - mot
bakgrund av sitt eget material - redovisa vilka skäl det är som förmått
arbetsmarknadsutskottet att avstyrka vår motion. Det vore för oss som
motionerat av stort värde att när vi kommer hem kunna för länets befolkning
redovisa de skäl som vi inte själva har kunnat upptäcka.

Men arbetsmarknadsutskottet har också behandlat två ytterligare motioner
som jag undertecknat. Den ena, motion nr 1070, gäller förslag om att
regeringen skall ta initiativ till överläggningar med kommunförbunden och
de fackliga organisationerna om en aktiv kommunal sysselsättningsplanering.
Frågan är tydligen på gång, och jag skall avstå från kommentar. Den
andra, motion nr 1037, som jag avlämnat gemensamt med Kurt Hugosson,
pläderar för en problemorienterad regionalpolitik.

Det nuvarande stödet, som bygger på geografiskt sammanhängande
stödområden, var motiverat med hänsyn till det planeringsunderlag som

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

fanns när stödsystemet byggdes upp. Efter hand har vi genom länsplaneringen
fött en allt bättre kunskap om förhållandena i olika delar av landet. En
fortsatt utbyggnad av det nuvarande systemet med geografiskt sammanhängande
stödområden är det icke lämpligt att använda när nya regioner
behöver omfattas av regionalpolitisk! stöd. Det skulle i så fall leda till att
nästan hela landet skulle komma att täckas av stödområden. Det kan inte
vara meningsfullt.

Om vi med lokaliseringspolitiska medel skall sträva efter att ge alla arbete,
oavsett var de bor, om vi skall möta de strukturella förändringar som icke
följer kartan, då måste vi ha en regionalpolitik som tar hänsyn till den
föreliggande situationen oavsett var på kartan problemen uppträder. Det
lokaliseringspolitiska systemet måste därför bli problemorienterat, om det i
framtiden skall kunna fylla sin funktion. Ett sådant system har också
föreslagits av länsstyrelserna i de sju sydligaste länen.

Herr talman! Jag skall icke heller yrka bifall till motion nr 1037, då jag är
förvissad om att en problemorienterad regionalpolitik förr eller senare
kommer att ersätta det nuvarande systemet på samma sätt som riksdagen i år
beslutat ersätta ett zonindelat skatteutjämningssystem med ett problemorienterat.

CLAES ELMSTEDT (c):

Herr talman! Jag har gjort samma iakttagelse som Hans Gustafsson när det
gäller arbetsmarknadsutskottets slutledningsförmåga. Först konstaterar man
var problemen finns, och så handlar man - om inte tvärtemot, så i varje fall
som om dessa problem inte fanns. Utskottet är som så många andra här i
landet fast i något slags tro att det inte finns anledning och motiv för insatser
på det här området i de södra delarna av landet. Det är märkligt.

Ser man på förhållandena i exempelvis Blekinge län finner man att
Blekinge är det enda län vars folkmängd tre år i följd har minskat. Där finns
nu omkring 1 000 personer förre än för tre år sedan. Olofströms kommun är
hårdast drabbad. Länet har under årens lopp fått vidkännas en åderlåtning på
flera tusen statliga tjänster genom försvarsorganisationsförändringar.

Ändå har det funnits en positiv utveckling från början av 1960-talet och
fram till mitten av 1970-talet, främst på grund av det enskilda näringslivets
och kooperationens utbyggnad i länet. Att det finns en snedbalans i
näringslivet så till vida att vi har för fö småföretag är en annan historia, som
jag inte här skall fördjupa mig i. Jag vill bara konstatera att en del av de
problem vi har bottnar i det här förhållandet: konjunkturkänsligheten har
varit utomordentligt besvärande.

De regionalpolitiska insatser som görs skall naturligtvis betalas av någon.
Jag tror att statsmakterna genom åren har missat något väsentligt när det
gäller att rikta de här insatserna. Injektioner som skulle medfört ett bättre
tillvaratagande av de förutsättningar som finns har inte gjorts.

I motion nr 1541, som väcktes under den allmänna motionstiden, tar
Karl-Anders Petersson och jag upp de här problemen. Regionalpolitiken
skulle fö bättre effekt om man mera beaktade helheten i länen och satte in

åtgärder som i sig verkar genererande och kompletterande på den verksamhet
som redan finns och som med litet stimulans skulle kunna vidareutvecklas.

Den statliga utlokaliseringen under 1970-talet har exempelvis inte på något
sätt kommit Blekinge till godo. Det är just den typen av tjänster som skulle
vara ett utmärkt komplement på vår arbetsmarknad, som i långa stycken är
väl utvecklad. Utskottet har inte särskilt intresserat sig för vad vi fört fram i
motionen i det avseendet heller.

Det måste vara fel någonstans när ett geografiskt väl beläget län med en väl
utbyggd industri tre år i följd redovisar en negativ befolkningsutveckling.
Någon slutsats borde man dra av detta och även ta konsekvenserna av denna
slutsats.

Av allt att döma behövs en ny syn på tillämpningen av regionalpolitiska
insatser. Kraven i dag på inplacering av kommuner i stödområden talar sitt
tydliga språk.

Från flertalet kommuner i landet redovisas problem som i och för sig är
tillräckliga för att man skall placera in kommunerna i något av stödområdena.
Det gäller också kommuner i södra delarna av landet. Arbetsmarknadsutskottet
har som sagt självt redovisat hur relationerna är mellan kommuner i
södra resp. norra delarna av landet. Följande fråga måste naturligtvis ställas:
Sätts de regionalpolitiska åtgärderna in på rätt sätt? Kraven i vår motion på
utvärdering och försök till analys av det som har hänt under de senaste
årtiondena tror jag i högsta grad är berättigade. Vi måste veta mer om var, på
vilket sätt och, framför allt, vid vilket tillfälle insatserna skall göras.

Utskottet säger att det finns möjlighet att sätta in stödinsatser utanför
stödområdena. Det känner vi till, men vi vet också i vilken utsträckning så
sker - ytterst sällan.

Jag skall i dag inte orda mer om dessa frågor. Låt mig bara avslutningsvis
konstatera att det vid arbetsmarknadsutskottets betänkande finns en reservation,
nr 65, där centerns representanter har reserverat sig när det gäller
inplaceringen av Olofströms kommun på stödområdesskalan. Man reserverar
sig på grundval av centerns partimotion. Varken departementschefen i
propositionen eller utskottet har tagit upp något positivt för Blekinges del. Jag
höjer inga glädjerop över reservationen 65, men eftersom den är det bästa som
finns för Blekinges vidkommande i detta för länet magra utskottsbetänkande
ber jag att få yrka bifall till denna reservation.

ARNE PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag har framför mig ett ledarstick i DN från den 22 april 1979.
Där skrivs, med anledning av en diskussion kring ett markärende i Lomma
kommun norr om Malmö, följande:

”Det paradoxala läge råder i Skåne att medan Öresundsregionen blir
alltmer överhettad och koncentrerad brottas områden bara några mil därifrån,
i östra Skåne, med rena glesbygdsproblem.”

Den senare delen av detta citat är förvisso riktig. Men det är märkligt att
tron på att vi i Skåne lever i en överhettad region ännu 1979 lever kvar i den

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

kungliga huvudstadens största seriösa tidning. Sanningen är en annan.

Vi kan ta industrisysselsättningen som en mätare. Under 1970-talet har
antalet industrisysselsatta i riket minskat från 1 104 000 till 1 070 000. En
tredjedel av denna minskning faller på Malmöhus län. Till detta kan läggas att
det inom industrin i Malmöområdet i dag arbetar 5 000 människor i företag
som nätt och jämnt håller sig levande. Lägger man ytterligare till detta de
7 000 jobb som hotas vid de stora varven Kockums och Öresundsvarvet i
Landskrona, pekar inte bilden på överhettning, snarare på en utveckling som
snabbt leder fram till en utomordentligt besvärlig sits. Som ett resultat av
detta har yrkesverksamheten bland män i Malmöhus län under 1970-talet
gått ned med 10 %. Det är inte gamla män som har förtidspensionerats eller
unga män som studerar, utan nedgången i yrkesverksamheten skär jämnt
med i stort sett 10 % i alla åldersgrupper. Till detta kommer ytterligare att
arbetslösheten i Skåne - i synnerhet i Malmöhus län - under hela 1970-talet
varit ytterligt besvärande. Vi har tidvis haft den i absoluta tal högsta
arbetslösheten av alla län i landet, och särskilt besvärande har den kvarvarande
ungdomsarbetslösheten varit.

När vi i Skåne gång på gång får höra att denna för oss prekära situation
beskrivs så, att vi lever i en överhettad region, är det förståeligt att vi känner
inte bara besvikelse utan också bitterhet. Vi känner bitterhet, för när vi frågar
oss om det måste vara så här, så blir svaret ett nej.

Jag tror inte att det egentligen finns någon del av Sverige som så lätt skulle
kunna komma ut ur stagnationen och in i utveckling och expansion som just
Skåne. De faktorer som pekar på detta är för det första närheten till vår största
marknad, Europamarknaden. Skåne är den naturliga infallsporten till den del
av världen där vi byter varor till 70 % av vårt totala utbyte. För det andra
bildar Skåne tillsammans med Själland - i första hand västra Själland och
Storköpenhamn - den i särklass största närmarknaden i vårt land. Där finns
3,5 miljoner människor med de utomordentliga möjligheter till etablering och
tillväxt som en så stor närmarknad kan erbjuda.

Men hur utnyttjas då detta? Ja, vi har från vår sida under ett par årtionden
energiskt stött tanken att få förbättrade kommunikationer i området. Först på
den listan finns kravet på en lösning av de fasta förbindelserna över sundet.
Utvecklingen har emellertid varit en annan: gradvis har möjligheterna när det
gäller kommunikationer inom detta närområde minskat i stället för att ha
ökat. Det är ett oavvisligt krav från vår sida att man snabbt kommer till ett
beslut som gör det möjligt för oss att utnyttja den stora närmarknaden.

Ett annat problem som vi haft att brottas med är den restriktivitet som
framför allt under de senaste tre åren visats från statsmakternas sida när det
gäller kommunernas utbildningsplaner. I andra sammanhang talar man om
döda händer. I Skåne talar vi om Elvy Olssons dödande hand, som effektivt
har förhindrat kommunerna att göra en effektiv markplanering, som är en av
grundstenarna när det gäller att få fart på expansionen. Det finns inget som
tyder på att den nuvarande regeringen nämnvärt skulle ha ändrat attityd
sedan trepartiregeringens tid.

Vi är, som jag tidigare sagt, ledsna och besvikna, men ledsnaden och

besvikelsen håller på att forbytas i något som med rätta kan kallas ilska. Man
har vant sig vid - och det gäller även i det här huset - att vi har varit tysta och
snälla. Men den tiden är förbi. Vi anser oss ha samma rätt som andra att
åtminstone kräva en insikt om de reella problemen i Skåne.

Bakom den motion som samtliga skånska riksdagsmän väckt och där man
ger förslag till ett åtgärdsprogram för att få en ändring till stånd av de
nuvarande förhållandena, sluter inte bara de skånska socialdemokratiska
riksdagsmännen upp utan även de socialdemokratiska partidistrikten, på sin
kongress representerade av 190 000 medlemmar,samt LO-distriktet med sina
drygt 200 000 medlemmar.

Det finns också något annat som vi tycker är trist, på gränsen till tragiskt,
och det är utskottets behandling av våra propåer i motionen.

Jag medger att detta är ett lokalt problem - liksom fallet är med många
andra redovisade problem. Men det är inte bara ett lokalt problem. Det är
också av riksintresse att de regioner som har en naturlig växtkraft, som varit
motorerna i expansionen hela tiden under Sveriges industriutveckling, ges ett
stöd som gör det möjligt för dem att bryta stagnationen och övergå till
expansion. Det finns ett samband mellan stagnationen i expansionsområdena
och den ekonomiska stagnationen i samhället. Detta leder logiskt fram
till att om vi vill ha en expansion till stånd i riket i dess helhet, så får man inte
strypa de naturliga tillväxtområdena.

Detta är inte något försök att spela ut Skåne mot andra områden. Vi är väl
underkunniga om de ytterst besvärliga problem som finns i andra landsdelar,
kanske framför allt i Norrland. Och vi ställer fullständigt upp bakom den
politik som har programmerats av vår partikongress med krav på jämn
sysselsättning över hela landet genom kraftiga insatser från samhällets sida.
Men om dessa kraftiga insatser skall kunna göras, så krävs att någonstans
genereras de resurser som skall möjliggöra insatserna. Utan en generering av
resurser för spridning åt annat håll faller alla försök till en riktig regionalpolitik
platt till marken.

Vi har föreslagit att regeringen skall stötta det planeringsarbete och det
åtgärdsprogram som förordats i vår motion. Utskottet svarar att det får ske
inom ramen för länsstyrelsernas arbete. Okunnigheten om Skåne är tydligen
total utanför Skåne. Det går nämligen inte att göra en sysselsättningsplanering
i Skåne inom ramen för länsstyrelsernas programarbete. Och det fromma
talet om att man skall ha ett samarbete och klara ut dessa problem förblir
fromt tal och leder ingenstans. Det är otillräckligt.

Vi ber inte om hjälp, utan vi ber om stöd - att statsmakterna stöttar upp
våra egna ansträngningar och deltar i samplaneringen. Det gäller en stötta för
att komma i gång, så att den resursgenerering jag nyss har talat om på allvar
kan ske igen, en resursgenerering som skall göra det möjligt för oss, nu och i
fortsättningen, att föra en regionalpolitik som leder till hyggliga resultat för
hela landet.

Jag har inga stora förhoppningar, men jag yrkar ändå bifall till den
reservation, nr 67, som Erik Johansson i Simrishamn har avgivit i utskottet
och som bygger på vår motion. Jag är övertygad om att det vi tror är riktigt och

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

klokt, det är riktigt och klokt för hela landet och inte bara för Skåne. När
medvetenheten om detta växer fram, då kommer Erik Johanssons reservation
vid ett framtida tillfälle också att bli utskottets mening.

PER-AXEL NILSSON (s):

Herr talman! När man läser arbetsmarknadsutskottets betänkande 1978/
79:23 kan man konstatera att förhållandena mellan det statistiska och det
verkliga samhället skiljer sig markant.

Om förhållandena på Gotland i fråga om sysselsättningen skulle vara så bra
som utskottet skriver på s. 153 i sitt betänkande, då skulle det inte ha funnits
någon anledning för oss gotländska riksdagsledamöter att väcka någon
motion i detta ärende. Utskottet skriver: ”Gotland har högre sysselsättningsgrad
och klart lägre registrerad arbetslöshet än medelvärdena för riket.
Prognoserna tyder på att Gotland också år 1985 kommer att ligga över rikets
förvärvsfrekvens.”

Man kan fråga sig vad detta påstående grundas på. Har utskottsledamöterna
inte läst vår motion 2500? Eller grundar man helt sin uppfattning på de
statistiska uppgifter som redovisas i bilaga 5 s. B 62? Där finner man att
antalet arbetssökande i mars 1979 skulle vara 332 och antalet lediga platser
466. Det är mycket positiva siffror, men verkligheten är en helt annan.

Av den statistiska uppställningen framgår att endast 332 personer sökte
arbete i mars 1979. Enligt en kontrolluppgift från länsarbetsnämnden i
Gotlands län, som jag har fått i dag, var det totala antalet arbetssökande i mars
1979 hela 1 145 personer. Av dessa var det 545 kvinnor och 548 ungdomar
under 25 år.

När det gäller de lediga platserna bör också anges att av de 466 redovisade
lediga platserna avser inte mindre än 305 tillfälliga sommararbeten med en
varaktighet av ca tre månader. För februari månad redovisade länsarbetsnämnden
322 lediga arbeten, och av dessa avsåg 221 tillfälliga sommararbeten.

Av bilaga 5 till utskottets betänkande framgår också att det på Gotland i
mars 1979 fanns 980 personer eller 3,46 % av länets arbetskraft som var
sysselsatta i beredskapsarbete. Rikssiffran är 1,57 %. Såvitt jag kan finna är
det endast Norrbotten som har en högre siffra när det gäller sysselsatta i
beredskapsarbete.

I halvskyddad och skyddad verksamhet, arkivarbete och arbetsprövning-arbetsträning
sysselsattes i mars i år 657 personer eller 2,32 % av
arbetskraften. Rikstalet är 1,16 %. Siffran för Gotland är den högsta i hela
landet.

Jag vill i fråga om dessa två arbetsmarknadspolitiska åtgärder säga att såväl
länsorganen som de kommunala organen varit mycket aktiva. Men för det
bör inte länet straffas, utan allt stöd måste ges så att stadigvarande
sysselsättning kan tillskapas. Det är ju ändå så att de 980 personer som är
sysselsatta i beredskapsarbeten inte har något stadigvarande arbete.

Herr talman! Med det jag nu anfört har jag bara velat redovisa att vad
utskottet skriver om den goda balansen mellan antalet arbetssökande och

antalet arbetstillfällen på Gotland är ett statistiskt aktstycke utan realistisk
bakgrund.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Efter denna tvådagarsdebatt borde det kanske inte vara så
mycket att tillägga, men då både jag och utskottet flera gånger apostroferats
tycker jag det finns anledning att göra ett par kommentarer.

Låt mig först konstatera att det varit många intressanta inlägg i debatten.
Man har ibland litet föraktfullt talat om ”Hembygdens dag”, men jag tycker
att det är en oriktig beteckning på en seriös debatt om de stora problem som
måste ventileras. Visst kan man säga att det förekommit en och annan
överdrift i både motioner och inlägg, men det hör mera till undantagen.
Motionerna har genomgående varit av god kvalitet och därmed bidragit till ett
gott beslutsunderlag. Jag beklagar självfallet att vi volymmässigt inte har
kunnat behandla detta ärende ännu mer ingående. Motionerna hade som
helhet förtjänat det, men som ni märker har vi i det 300 sidor tjocka
betänkandet ändå haft problem att tränga igenom. Men också därvidlag har vi
en konflikt när det gäller att säga stora saker relativt kort.

Så några synpunkter på en del inlägg som gjorts här i dag.

Hilding Johansson hade några funderingar om varför inte ytterligare
kommuner i Älvsborgs län hade kommit in i stödområdet. Han frågade: Vad
är det för grundläggande skillnad mellan dem som kommer in i och dem som
hamnar utanför stödområdet i Älvsborgs län?

Ja, det är naturligtvis inga grundläggande skillnader. Vi kommer tillbaka
till att det här gäller att göra en avvägning, en bedömning. Vi lever i konflikt
mellan norr och söder. Från norr säger man: Stödområdet är för stort, och i de
södra delarna av landet säger man: Det borde ha varit fler kommuner i
stödområdet. Man säger att Flen, Karlskrona, Olofström, Gullspång, Lilla
Edet och Karlsborg skulle ha varit med. Detta kan man säga om ännu fler
kommuner. Vad vi fått stanna inför är ändå en samlad bedömning, utifrån
vilken vi måste ta ståndpunkt.

Hans Gustafsson var inne på att vi inte hade sett till problemen, och samma
tema hade Claes Elmstedt i sitt inlägg. Han sade att AU:s betänkande i detta
avseende var magert när det gäller Blekinge. Claes Elmstedt fann heller ingen
tröst i motionerna från det egna partiet, och kan inte utbrista i några glädjerop
i anledning av dem.

Om detta är att säga att vi ändå sagt några saker om Blekinges problem. Vi
har faktiskt försökt att sätta oss in i dem. Jag vill härvidlag bara hänvisa till det
avsnitt där vi noterar den konjunkturnedgång man har haft inom metall- och
verkstadsindustrin. Den har medfört stora problem för arbetsmarknaden i
länet. Men vi har också pekat på att omfattande arbetsmarknads- och
regionalpolitiska åtgärder har satts in för att i möjligaste mån hävda
sysselsättningen i länet. Vi har dessutom pekat på en sak som kommit
tillbaka i ganska många län, nämligen att det finns möjligheter att sätta in
åtgärder också utanför stödområdet. Det är poängterat mycket starkt och som
utskottets vice ordförande påpekade i gårdagens debatt.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

3 Riksdagens protokoll 1978/79:172-173

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Sedan för vi inte glömma bort att regionalpolitiken alltid är ett komplement.
Den kan aldrig utgöra grunden för den samlade näringspolitiken och den
ekonomiska politiken, utan där måste vi i botten ha näringspolitik och
ekonomiska förutsättningar för näringslivet som gör att vi får en god
utveckling.

Arne Pettersson menade att vi hade spelat ut Skåne mot andra delar. Jag
tycker tvärtom att det var Arne Pettersson själv som gjorde detta utspel när
han hänvisade till partikongressens tal om att det skulle vara jämn
sysselsättning i hela riket. Kommer vi då inte in på den ståndpunkten att vi
måste göra de stora satsningarna på skogslänen om vi skall fö en jämnhet. Det
finns nu betydande ojämnheter mellan Norrbotten, Västerbotten och
Jämtland visavi Skåne. Det går inte att komma ifrån detta, Arne Pettersson.
Därför har vi slutit upp bakom propositionens tankegångar att satsningen
måste ske där problemen är störst.

Fru af Ugglas tog i sitt inlägg upp lokaliseringsfrågor rörande den statliga
förvaltningen. Problemet kan väl enklast formuleras så: Var skall expansionen
ske? Utskottets inställning är att expansion av central statlig förvaltning i
möjligaste mån skall ske utanför Stockholmsområdet. Däremot är det inte
aktuellt med en ny utlokalisering av hela verk som skedde 1971 och 1973. För
att länka ut expanderande statlig verksamhet till olika landsdelar har
utskottet föreslagit att en särskild delegation skall inrättas. Jag konstaterar att
de moderata ledamöter - även från Stockholm - som finns i utskottet varit
med om förslaget att inrätta en delegation. Vi är ense om att delegationen
skall ha den uppgift som utskottet har förutsatt, eller hur, fru af Ugglas?

Eftersom jag avser att detta skall bli mitt sista inlägg i denna debatt vill jag,
herr talman, avslutningsvis säga att vi självfallet många gånger har känt
osäkerhet och - låt mig säga det - även vånda. Men vi har blivit alltmer
övertygade om att det betänkande vi lagt fram håller mycket väl, och under
denna långa debatt har vår övertygelse att utskottsbetänkandet äger god
hållfasthet stärkts. Det är därför som jag, herr talman, frimodigt yrkar bifall
till hela den hemställan som gjorts i arbetsmarknadsutskottets betänkande
nr 23.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Min fråga var inte alls så allmänt formulerad som Elver
Jonsson uttryckte den. Jag frågade rakt på sak: Varför har Herrljunga
kommun ställts utanför Boråsregionen, dit den räknas i allmänhet och dit en
enhällig länsstyrelse har fört den?

Nu fick jag det allmänna svaret att man måste göra vissa avvägningar. Ja,
visst måste vi det. Men vad är det som säger att just Herrljunga skall av
riksdagen ställas utanför alla stödområden, när alla lokala instanser som har
yttrat sig menar att någon form av stöd bör ges åt denna kommun, som dras
med stora svårigheter?

Svaret gör att jag stärks i min uppfattning att jag skall rösta på Gördis
Hörnlunds reservation.

34

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Elver Jonsson konstaterade att utskottet hade sagt någonting
om Blekinge. Man hade noterat att länet haft konjunktursvårigheter, och
man hade hänvisat till att det förekommit arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och till att åtgärder kan sättas in utanför stödområdena.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har i första hand bestått av
utbildningsbidrag under tider av konjunkturnedgång. De löser självfallet på
intet sätt regionens långstiktiga problem. Jag redovisade för kammaren ett
siffermaterial som jag hämtat ur utskottets eget betänkande, ett material som
på punkt efter punkt ovedersägligen ger uttryck för att Blekinge har en
besvärlig näringspolitisk och sysselsättningspolitisk situation, och jag visade
att Blekinge enligt utskottets egna beräkningar har den sämsta befolkningsutvecklingen
i landet fram till 1985.

Jag visade med utskottets egen statistik att Blekinge när det gäller
förvärvsarbetandefrekvensen ligger lägre, när det gäller arbetslösheten högre,
när det gäller antalet människor i beredskapsarbete högre, när det gäller
AMU-utbildning högre och när det gäller halvskyddad verksamhet väsentligt
högre än rikets genomsnitt.

Icke en enda av dessa uppgifter bestred Elver Jonsson, och det finns inte
särskilt stora möjligheter att göra det, eftersom de är hämtade ur utskottets
betänkande. Men han drog inte några som helst slutsatser och lämnade ingen
redovisning av varför utskottet mot bakgrund av detta material för en hel
region har vägrat att tillstyrka en motion, som inte innebär att vi har velat
jämställa Blekinge med Norrlandslänen, vilkas situation givetvis i många
avseenden är värre, men där vi har framställt det blygsamma kravet att
Karlskrona och Olofström, som har fått vidkännas en kraftig befolkningsminskning
och en dålig sysselsättningsutveckling, borde kunna placeras i
ortsgrupp 3 och de övriga kommunerna i tvåan.

Icke på en enda punkt redovisade Elver Jonsson utskottets ståndpunktstagande
till sitt eget material. Jag kan bara beklaga att utskottet inte har velat
dra konsekvenserna av vare sig sitt eget påstående, som Elver Jonsson
redogjorde för, eller sitt eget material.

Nu säger Elver Jonsson att vi kan sätta in åtgärder även utanför
stödområdena. Jag kan förstå att man kan inte utan vidare föra in orter i
stödområden när problem uppträder punktvis på olika håll, men här är det
inte fråga om detta. Här är det fråga om en hel region, och hade jag uppdraget
skulle jag ha kunnat tala även för Kalmar och Gotland. Här är en hel region,
sydöstra Sverige, som enligt uppgifter har de sämsta förutsättningarna. Och
utskottet har icke velat dra några slutsatser av detta. Med den motivering som
Elver Jonsson använder skulle man inte över huvud taget behöva låta något
län ingå i stödområdet utan kunna pröva varje fråga efter de förutsättningar
som finns när problemen dyker upp. Här är inget tillfälligt problem. Här är
inget till en ort lokaliserat problem. Här är problem som berör en hel region.
Och utskottet har icke velat dra de nödvändiga slutsatserna av sitt eget
material.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

35

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

K egionalpolitiken

CLAES ELMSTEDT (c):

Herr talman! Det är helt riktigt, som Elver Jonsson konstaterar, att jag sade
i mitt inlägg att jag inte hade någon anledning att höja några glädjerop över
den reservation som centerrepresentanterna har fogat till utskottsbetänkandet.
Hur skulle jag kunna göra det med den vetskap jag härom situationen i
länet? Det vore fullständigt orimligt. Vad jag sade var att det är ändå
något.

Jag beklagar att utskottsmajoriteten inte har kunnat ställa sig bakom
centerns krav. För det forsta hade det då blivit på det sättet - kraven hade ju i
så fall blivit tillgodosedda - och för det andra hade det visat, och det är inte
minst viktigt, att utskottet och riksdagen har upptäckt att det kan finnas
problem även i de delar av landet som det här gäller. Jag tror att den
psykologiska effekten för länet inte hade varit föraktlig.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! När Hilding Johansson pläderar för den bedömning som den
eniga länsstyrelsen i Älvsborgs län gjort när det gäller indelning i stödområde
för de kommuner som han här talar om vill jag påpeka att Hilding Johansson
inte har följt upp dessa förslag. Han har alltså inget sådant alternativ att rösta
på här i kammaren, eftersom det är en lägre stödområdesnivå som han
motionerat om. Jag vill säga detta för att man inte skall få det intrycket att
Hilding Johansson här i riksdagen har pläderat för samma sak som
länsstyrelsen. Slutsatsen blir ju att både Hilding Johansson och vi andra
måste göra avvägningar, även om länsstyrelserna har sagt ett och annat.

Från Blekingehåll har man sagt att vi inte har tagit fasta på de problem som
finns där nere. Det har vi gjort, men vi har också tagit fasta på andra saker i
den dualism som vi lever i. 1 en av motionerna från Norrlandslänen som är
ganska representativ - det är motionen 1978/79:2511 av Marianne Stålberg
m. fl. (s) - varnar man mycket bestämt för en alltför kraftig utvidgning av
stödområdet. Man säger art vi inre får göra hela Sverige till ert stödområde.

De problem Hans Gustafsson började med att nämna var några enstaka
kommuner, men nu vidgar han problemen till att omfatta en hel region:
Blekinge län, Kalmar län och kanske fler län. Då är vi ju på väg att göra hela
Sverige till ett stödområde. Och det får icke ske.

Den avvägning som nu görs innebär att låt vara tre fjärdedelar av Sveriges
yta är stödområde men enbart en fjärdedel av dess befolkning. Jag tror att det
är en ganska rimlig avvägning. Därför vill jag upprepa mitt yrkande om bifall
till utskottets hemställan.

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Elver Jonsson säger nu att skälet till att man inte har kunnat
föreslå att Blekinge över huvud taget skulle hamna i något stödområde är att
man inte kan utvidga stödområdet. Han hänvisar till en motion där man talar
för att stödområdet skall begränsas. Betyder det, Elver Jonsson, att den stolta
målsättning som arbetsmarknadsutskottet inleder sitt betänkande med, att
alla människor skall ha tillgång till arbete oavsett var de bor, bara skall gälla på

en viss breddgrad? Skall den målsättningen inte gälla söderut? Hur kan
arbetsmarknadsutskottet med den målsättningen säga att vi inte kan flytta
stödområdena söderut?

Ni skall väl i arbetsmarknadsutskottet mot bakgrund av er målsättning
pröva vilka förutsättningar som föreligger i resp. region och låta det vara
avgörande för de lokaliseringspolitiska medel som ni föreslår. Den andra
ståndpunkten är helt orimlig med hänsyn till den målsättning som ni har
formulerat. Det är problemen i regionen som är avgörande för att utskottets
egen målsättning skall uppnås. Ni drar inte slutsatserna av er egen
ståndpunkt och av ert eget material, utan ni väljer att säga att det inte skulle
vara bra att utvidga stödområdena.

Jag har i en motion som utskottet behandlat konstaterat detta och därför
föreslagit, vilket också länsstyrelserna i de sju södra länen har gjort, att vi
måste gå över till en problemorienterad regionalpolitik. Det kan rimligtvis
inte vara så att de lokaliseringspolitiska stödformerna skall vara beroende av
var på kartan man befinner sig utan av vilka problem man har i resp. region
och på resp. ort.

Så säger Elver Jonsson: Vi har inte glömt bort Blekinge - vi har tagit upp det
länet till behandling. På vilket sätt då? Ni har i betänkandet konstaterat att vi
har haft problem. Ni har i betänkandet konstaterat att man kan använda
lokaliseringspolitiska medel utanför stödområdena. Och så har ni sagt att
motionen föranleder ingen åtgärd. Icke på en enda punkt har arbetsmarknadsutskottets
talesman bestridit sakinnehållet i vad jag har påstått om
regionens situation. Ni har avvisat motionen med hänvisning till att ni inte
vill utvidga stödområdena. Samtidigt har ni en målsättning att alla människor
skall beredas arbete oavsett var de bor. Arbetsmarknadsutskottets ståndpunkter
går inte ihop.

Överläggningen var härmed slutad.

TALMANNEN:

Från flera håll har uttalats önskemål om att långa voteringar sker i två
omgångar med en paus emellan. Då beslut fattats beträffande mom. 1-106 i
arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23 kommer jag därför att föreslå en
kort ajournering av kammarens sammanträde.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 2513 av Lars Werner m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes
och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 1 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2513 av Lars Werner m. fl.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 286
Nej - 13

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna
nr 772 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg samt nr 2564 av Rolf Hagel och Alf
Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes
och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 2 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 772 av Rolf Hagel och Alf
Lövenborg samt nr 2564 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande
del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 287
Nej - 2

Avstår - 11

Mom. 3

TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets hemställan
och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) hemställan i
reservationen nr 2 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. samt 3:o) utskottets hemställan
med den ändring däri som föranleddes av bifall till hemställan i motionen
nr 2564 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades
den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då
Jan-Ivan Nilsson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o)
angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Alf Lövenborg begärt
votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande
voteringsproposition:

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

R egionalpolitiken

38

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23 mom. 3
antar hemställan i reservationen nr 2 av Jan-lvan Nilsson m. fl. röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till
hemställan i motionen nr 2564 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i
motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 86
Nej - 2

Avstår - 211

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 3 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i reservationen nr 2 av Jan-lvan
Nilsson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-lvan Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 212
Nej - 76
Avstår - 13

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den
i reservationen nr 1 av Bengt Fagerlund m. fl. anförda motiveringen, och
förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan
Birger Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition: Den

som vill att kammaren godkänner arbetsmarknadsutskottets motivering
i betänkandet nr 23 beträffande mom. 3 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 1 av Bengt
Fagerlund m. fl. anförda motiveringen.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Regionalpolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birger Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
födande resultat:

Ja - 155
Nej - 134
Avstår - 13

Moni. 4

Propositioner gavs på bifall till 1 :o) utskottets hemställan med godkännande
av utskottets motivering, 2:o) utskottets hemställan med den ändring i
motiveringen som föreslagits i reservationen nr 4 av Jan-Ivan Nilsson m. fl.
samt 3:o) reservationen nr 3 av Alf Wennerfors och Sten Svensson, och
förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Då Jan-Ivan Nilsson begärde votering upptogs för bestämmande av
kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den
under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Sten
Svensson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och
godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23 mom. 4
antar utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i
reservationen nr 4 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
reservationen nr 3 av Alf Wennerfors och Sten Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 77
Nej - 48
Avstår - 174

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 4 med godkännande av utskottets motivering röstar
ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i
motiveringen som föreslagits i reservationen nr 4 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-lvan Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 168
Nej - 76
Avstår - 58

Moni. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 5 av Alf Wennerfors och Sten Svensson, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 5 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Alf Wennerfors och
Sten Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 253
Nej - 47
Avstår - 1

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls.

Moni. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 6 av Jan-lvan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jan-lvan Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 7 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Jan-lvan Nilsson
m. fl.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-lvan Nilsson begärde röst -

41

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Regionalpolitiken

Morn. 8-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 11-13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 7 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jan-Ivan Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 11-13 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-Ivan Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 214
Nej - 88

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 8 av Bengt Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birger Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 14 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av Bengt Fagerlund
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birger Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 156

42 Nej - 132

Avstår - 14

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning

gav följande resultat:

Ja - 223
Nej - 77
Avstår - 2

Mom. 15 och 16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 17

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 9 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jan-lvan Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 17 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av Jan-lvan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-lvan Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 226
Nej - 75

Erik Johansson i Hållsta (c) anmälde att han avsett att rösta nej men av
misstag nedtryckt ja-knappen.

Mom. 18

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 10 av Jan-lvan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jan-lvan Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 18 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av Jan-lvan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-lvan Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 203
Nej - 98
Avstår - 1

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

43

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Mom. 19

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 11 av Jan-lvan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jan-lvan Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 19 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av Jan-lvan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-lvan Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 213
Nej - 76
Avstår - 13

Mom. 20

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 12 av Alf Wennerfors och Sten Svensson, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 20 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av Alf Wennerfors och
Sten Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 254
Nej - 47

Mom. 21-24

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen
nr 14 av Jan-lvan Nilsson m.fl. samt 3:o) reservationen nr 13 av Alf
Wennerfors och Sten Svensson, och förklarades den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Då Jan-lvan Nilsson begärde
votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda
återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha

flertalets mening för sig. Sedan Sten Svensson begärt votering beträffande
kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition: Den

som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23

mom. 21-24 antar reservationen nr 14 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
reservationen nr 13 av Alf Wennerfors och Sten Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 86

Nej - 47

Avstår - 167

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 21-24 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-Ivan Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 178
Nej - 77
Avstår - 47

Mom. 25 och 26

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen
nr 16 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. samt 3:o) reservationen nr 15 av Alf
Wennerfors och Sten Svensson, och förklarades den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Då Jan-Ivan Nilsson begärde
votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda
återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha
flertalets mening för sig. Sedan Sten Svensson begärt votering beträffande
kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition: -

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23 mom. 25
och 26 antar reservationen nr 16 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
reservationen nr 15 av Alf Wennerfors och Sten Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 82
Nej - 48
Avstår - 171

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 25 och 26 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-Ivan Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 178
Nej - 77
Avstår - 47

Mom. 27

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 17 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jan-Ivan Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 27 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

46

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-Ivan Nilsson begärde röst -

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning

gav följande resultat:

Ja - 211
Nej - 89
Avstår - 2

Mom. 28-32

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 33 och 34

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 18 av Bengt Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birger Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 33 och 34 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 18 av Bengt Fagerlund
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birger Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 155
Nej - 147

Mom. 35

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 19 av Alf Wennerfors och Sten Svensson, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 35 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av Alf Wennerfors och
Sten Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 252
Nej - 48
Avstår - 1

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Regionalpolitiken

Morn. 36-38

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 39

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 20 av Alf Wennerfors och Sten Svensson, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 39 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 20 av Alf Wennerfors och
Sten Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 254
Nej - 47

Mom. 40

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 21 av Jan-lvan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jan-lvan Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 40 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 21 av Jan-lvan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-lvan Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 226
Nej - 75

Mom. 41-43

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

48

Mom. 44

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 22 av Alf Wennerfors och Sten Svensson, och förklarades den förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 44 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 22 av Alf Wennerfors och
Sten Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 255
Nej - 47

Morn. 45

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 23 av Alf Wennerfors och Sten Svensson, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 45 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 23 av Alf Wennerfors och
Sten Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 254
Nej - 48

Mom. 46

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 47

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 25 av Bengt Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birger Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

4 Riksdagens protokoll 1978/79:172-173

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 47 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 25 av Bengt Fagerlund
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birger Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 152
Nej - 148
Avstår - 2

Mom. 48-52

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 53

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna
nr 2030 och 2554 av Sven Aspling m. fl. i motsvarande delar, och förklarades
den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sune
Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition: Den

som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 53 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 2030 och 2554 av Sven
Aspling m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Mom. 54 och 55

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 56

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 26 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jan-Ivan Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 56 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 26 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-Ivan Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 213
Nej - 87
Avstår - 2

Mom. 57

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 58

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 27 av Bengt Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birger Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 58 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 27 av Bengt Fagerlund
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birger Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 156
Nej - 146

Mom. 59

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 28 av Alf Wennerfors och Sten Svensson, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 59 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 28 av Alf Wennerfors och
Sten Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträk -

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Regionalpolitiken

51

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

följande resultat:

Ja - 253
Nej - 46
Avstår - 1

Mom. 60-70

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 71

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 31 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jan-Ivan Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 71 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 31 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-Ivan Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 226
Nej - 76

Mom. 72-74

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 75

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationerna
nr 34 och 35 av Alf Wennerfors och Sten Svensson, och förklarades den
förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 75 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationerna nr 34 och 35 av Alf
Wennerfors och Sten Svensson.

52

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträk -

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

R egionalpoliUken

Mom. 77

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 36 av Frida Berglund, och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Frida Berglund begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 77 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 36 av Frida Berglund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Frida Berglund begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 277
Nej - 25

Mom. 78

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande
av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i
motiveringen som föreslagits i reservationen nr 37 av Jan-Ivan Nilsson m. fl.,
och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Sedan Jan-Ivan Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande
voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 78 med godkännande av utskottets motivering
röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i
motiveringen som föreslagits i reservationen nr 37 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-Ivan Nilsson begärde röst -

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

följande resultat:

Ja - 256
Nej - 46

Mom. 76

Utskottets hemställan bifölls.

53

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning

gav följande resultat:

Ja - 224
Nej - 75
Avstår - 3

Mom. 79

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 80

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 38 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jan-Ivan Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 80 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 38 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-Ivan Nilsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja =- 223
Nej - 76
Avstår - 3

Mom. 81-83

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 84

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 39 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jan-Ivan Nilsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 84 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 39 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

54

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan-Ivan Nilsson begärde röst -

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning

gav följande resultat:

Ja - 222
Nej - 76
Avstår - 2

Mom. 85-87

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 88

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 40 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Pär Granstedt begärt votering
upplästes och godkändes (oljande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 88 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 40 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 222
Nej - 77
Avstår - 3

Mom. 89 och 90

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 91 och 92

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 41 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Pär Granstedt begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 91 och 92 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 41 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträk -

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

R egionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

följande resultat:

Ja - 221
Nej - 75
Avstår - 4

Mom. 93 och 94

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 95-98

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 42 av Birger Nilsson, och förklarades den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Sedan Marianne Stålberg begärt votering upplästes
och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 95-98 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 42 av Birger Nilsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Marianne Stålberg begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 267
Nej - 31
Avstår - 4

Mom. 99

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen
nr 44 av Jan-lvan Nilsson m. fl. samt 3:o) reservationen nr 43 av Birger
Nilsson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Då Pär Granstedt begärde votering upptogs för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av
vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan
Marianne Stålberg begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes
och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23 mom. 99
antar reservationen nr 44 av Jan-lvan Nilsson m. fl. röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
reservationen nr 43 av Birger Nilsson.

56

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Marianne Stålberg begärde
rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 98
Nej - 79
Avstår - 122

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 99 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 44 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 208
Nej - 77
Avstår - 17

Mom. 100 och 101

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 102 och 103

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna
nr 2514 av Olle Westberg i Hofors m. fl. och nr 2556 av Gunnar Björk i Gävle
m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Sedan Olle Westberg i Hofors begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 102 och 103 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 2514 av Olle Westberg i
Hofors m. fl. och nr 2556 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. i motsvarande
delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Olle Westberg i Hofors begärde

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitikert

57

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst ning

gav följande resultat:

Ja - 264
Nej - 31
Avstår - 6

Mom. 104

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna
nr 2470 av Rolf Dahlberg, nr 2514 av Olle Westberg i Hofors m. fl. och
nr 2556 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. i motsvarande delar, och förklarades
den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Olle
Westberg i Hofors begärt votering upplästes och godkändes följande
voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 104 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 2470 av Rolf Dahlberg,
nr 2514 av Olle Westberg i Hofors m. fl. och nr 2556 av Gunnar Björk i Gävle
m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Olle Westberg i Hofors begärde
rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 261
Nej - 34
Avstår - 6

Mom. 105

TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande inplacering i stödområde
av Nordanstigs och Ovanåkers kommuner samt därefter i fråga om
Ockelbo kommun.

Inplacering av Nordanstigs och Ovanåkers kommuner Propositioner

gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen
nr 45 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. i motsvarande del samt 3:o) motionerna
nr 2514 av Olle Westberg i Hofors m. fl. och nr 2556 av Gunnar Björk i Gävle
m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Då Pär Granstedt begärde votering
upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående
propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets
mening för sig. Sedan Olle Westberg i Hofors begärt votering beträffande
kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition: -

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23
mom. 105 såvitt avser inplacering av Nordanstigs och Ovanåkers kommuner
antar reservationen nr 45 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. i motsvarande del röstar
ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
motionerna nr 2514 av Olle Westberg i Hofors m. fl. och nr 2556 av Gunnar
Björk i Gävle m. (1. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Olle Westberg i Hofors begärde
rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 101

Nej - 67
Avstår - 132

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 105 såvitt avser inplacering av Nordanstigs och
Ovanåkers kommuner röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 45 av Jan-lvan Nilsson
m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 201
Nej - 97
Avstår - 4

Inplacering av Ockelbo kommun

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 45 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den
förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Pär Granstedt
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

59

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 105 såvitt avser inplacering av Ockelbo kommun
röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 45 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 197
Nej - 96
Avstår - 3

Mom. 106

Propositioner gavs på bifall till
l:o) utskottets hemställan,

2:o) reservationen nr 45 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. i motsvarande del,
3:o) motionerna nr 2470 av Rolf Dahlberg och nr2514av01le Westberg i
Hofors m. fl. i motsvarande delar samt
4:o) motionen nr 2556 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. i motsvarande
del,

och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Då Pär Granstedt begärde votering upptogs för bestämmande av
kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av
vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan
Gunnel Jonäng begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition
i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna
under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) angivna förklarades ha
flertalets mening för sig. Gunnel Jonäng begärde emellertid åter votering,
varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition
i huvudvoteringen angående arbetsmarknadsutskottets hemställan
i betänkandet nr 23 mom. 106 antar motionerna nr 2470 av Rolf Dahlberg
och nr 2514 av Olle Westberg i Hofors m. fl. i motsvarande delar röstar
ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i förstnämnda votering
antagit motionen nr 2556 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. i motsvarande
del.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Regionalpolitiken

60

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen om

kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23
mom. 106 antar reservationen nr 45 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. i motsvarande
del röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
motionerna nr 2470 av Rolf Dahlberg och nr 2514 av Olle Westberg i Hofors
m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Olle Westberg i Hofors begärde
rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 83
Nej - 66
Avstår - 149

I enlighet härmed upplästes och godkändes följande voteringsproposition
för huvudvoteringen:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 106 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 45 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 211
Nej - 86
Avstår - 3

På hemställan av talmannen beslöt kammaren kl. 12.44 att ajournera sina
förhandlingar till kl. 13.00 för att bereda tillfälle till en paus i voteringen.

Förhandlingarna återupptogs kl. 13.00 under ledning av förste vice
talmannen.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Morn. 107 och 108

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

61

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Morn. 109

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 1550 av Bertil Måbrink och Jörn Svensson, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 109 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1550 av Bertil Måbrink och
Jörn Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 287
Nej - 14

Mom. 110

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 111-113

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna
nr 2510av Yngve Nyquist m. fl. och nr 2558 av Karl Boo m. fl. i motsvarande
delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Sedan Karl Boo begärt votering upplästes och godkändes följande
voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 111-113 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 2510 av Yngve Nyquist
m. fl. och nr 2558 av Karl Boo m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karl Boo begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 250
Nej - 44
Avstår - 7

Mom. 114

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 46 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen

vara med övervägande ja besvarad. Sedan Pär Granstedt begärt votering

upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 114 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 46 av Jan-Ivan Nilsson

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 224
Nej - 73
Avstår - 2

Mom. 115

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 2558 av Karl Boo m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karl Boo begärt
votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 115 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2558 av Karl Boo m. fl. i
motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karl Boo begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 267
Nej - 26
Avstår - 7

Mom. 116

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna
nr 2510av YngveNyquist m. fl. och nr 2558 av Karl Boo m. fl. i motsvarande
delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Sedan Karl Boo begärt votering upplästes och godkändes följande
voteringsproposition:

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

R egionalpolitiken

63

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 116 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 2510 av Yngve Nyquist
m. fl. och nr 2558 av Karl Boo m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karl Boo begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 253
Nej - 41
Avstår - 5

Moni. 117

Propositioner gavs på bifall till

l:o) utskottets hemställan,

2:o) reservationen nr 47 av Jan-Ivan Nilsson m. fl.,

3:o) motionen nr 2558 av Karl Boo m. fl. i motsvarande del samt

4:o) motionen nr 2510 av Yngve Nyquist m. fl. i motsvarande del,
och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Då Åke Green begärde votering upptogs för bestämmande av
kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av
vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan
Åke Green åter begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition
i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna
under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) angivna förklarades ha
flertalets mening för sig. Åke Green begärde emellertid återigen votering,
varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition
i huvudvoteringen angående arbetsmarknadsutskottets hemställan
i betänkandet nr 23 mom. 117 antar motionen nr 2558 av Karl Boo m. fl. i
motsvarande del röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i förstnämnda votering
antagit motionen nr 2510 av Yngve Nyquist m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Åke Green begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 39

Nej - 76

Avstår - 181

64

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen om

kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23
mom. 117 antar reservationen nr 47 av Jan-lvan Nilsson m. fl. röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
motionen nr 2510 av Yngve Nyquist m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Åke Green begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningspparat. Denna omröstning gav följande
resultat:

Ja - 76
Nej - 97
Avstår - 125

I enlighet härmed upplästes och godkändes följande voteringsproposition
för huvudvoteringen:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 117 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2510 av Yngve Nyquist m. fl. i
motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Åke Green begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningspparat. Denna omröstning gav följande
resultat:

Ja - 195
Nej - 50
Avstår - 56

Mom. 118

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna
nr 2510 av Yngve Nyquist m. fl. och nr 2558 av Karl Boo m. fl. i motsvarande
delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Sedan Karl Boo begärt votering upplästes och godkändes följande
voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 118 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 2510 av Yngve Nyquist
m. fl. och nr 2558 av Karl Boo m. fl. i motsvarande delar.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

5 Riksdagens protokoll 1978/79:172-173

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karl Boo begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 243
Nej - 45
Avstår - 11

Mom. 119

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 2558 av Karl Boo m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eric Carlsson begärt
votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 119 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2558 av Karl Boo m. fl. i
motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eric Carlsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 267
Nej - 27
Avstår - 5

Mom. 120

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 551 av Kjell-Olof Feldt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Åke Green begärt votering upplästes
och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 120 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 551 av Kjell-Olof Feldt
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Åke Green begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 267

Nej - 32

Avstår - 1

Mom. 121

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 552 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 121 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 552 av Rolf Hagel och Alf
Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 287
Nej - 13

Mom. 122

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen
nr 48 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. samt 3:o) motionerna nr 2554 av Sven
Aspling m. fl. och nr 2569 av Göthe Knutson i motsvarande delar, och
förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Då Sune Johansson begärde votering upptogs för bestämmande av
kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den
under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Sune
Johansson begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes
och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23

mom. 122 antar reservationen nr 48 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
motionerna nr 2554 av Sven Aspling m. fl. och nr 2569 av Göthe Knutson i
motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sune Johansson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 87

Nej - 57

Avstår - 153

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

67

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 210
Nej - 77
Avstår - 14

Mom. 123-126

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 49 av Jan-lvan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Pär Granstedt begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 123-126 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 49 av Jan-lvan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 209
Nej - 91
Avstår - 2

Mom. 127-130

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna
nr 2554 av Sven Aspling m. fl. och nr 2569 av Göthe Knutson i motsvarande
delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Sedan Sune Johansson begärt votering upplästes och godkändes
följande voteringsproposition:

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och

godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 122 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 48 av Jan-lvan Nilsson
m. fl.

68

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 127-130 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 2554 av Sven Aspling m. fl.
och nr 2569 av Göthe Knutson i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sune Johansson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 260
Nej - 37
Avstår - 5

Mom. 131

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna
nr 2030 och 2554 av Sven Aspling m. fl. i motsvarande delar, och förklarades
den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sune
Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition: Den

som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 131 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 2030 och 2554 av Sven
Aspling m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sune Johansson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 268
Nej - 31
Avstår - 3

Mom. 132

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 1549 av Bertil Jonasson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Jonasson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 132 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1549 av Bertil Jonasson
m. fl.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bertil Jonasson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 274
Nej - 13
Avstår - 13

Mom. 133

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 2031 av Nils Berndtson och Eva Hjelmström, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 133 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2031 av Nils Berndtson och
Eva Hjelmström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 282
Nej - 20

Mom. 134

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen
nr 50 av Jan-lvan Nilsson m. fl. samt 3:o) motionen nr 2450 av Karin
Flodström m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Pär Granstedt begärde
votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda
återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha
flertalets mening för sig. Sedan Karin Flodström begärt votering beträffande
kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition: Den

som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23
mom. 134 antar reservationen nr 50 av Jan-lvan Nilsson m. (1. röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
motionen nr 2450 av Karin Flodström m. fl. i motsvarande del.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

70

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Flodström begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 84
Nej - 71
Avstår - 146

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 134 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 50 av Jan-lvan Niisson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 203
Nej - 94
Avstår - 5

Mom. 135 och 136

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 2450 av Karin Flodström m. fl. i motsvarande del, och förklarades den
förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Flodström
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition: Den

som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 135 och 136 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2450 av Karin Flodström m. fl.
i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Flodström begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 259

Nej - 37

Avstår - 4

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

71

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Mom. 137-140

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 141

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 51 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Pär Granstedt begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 141 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 51 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 207
Nej - 90
Avstår - 4

Mom. 142

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 1567 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes
och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 142 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1567 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 287
Nej - 14

Mom. 143

Utskottets hemställan bifölls.

72

Mom. 144

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservatio -

nen nr 52 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen

vara med övervägande ja besvarad. Sedan Pär Granstedt begärt votering

upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 144 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 52 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Pär Granstedt begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 225
Nej - 74
Avstår - 2

Mom. 145

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 1540 av Tore Claeson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes
och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 145 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1540 av Tore Claeson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 287
Nej - 14

Mom. 146

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 147 och 148

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen
nr 53 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. samt 3:o) motionen nr 2471 av Erik
Wärnberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Arne Fransson begärde
votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

R egionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Regionalpolitiken

återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha
flertalets mening för sig. Sedan Erik Wärnberg begärt votering beträffande
kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition: Den

som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23
mom. 147 och 148 antar reservationen nr 53 av Jan-lvan Nilsson m. fl. röstar
ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
motionen nr 2471 av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Wärnberg begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 73
Nej - 89
Avstår - 139

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 147 och 148 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2471 av Erik Wärnberg m. fl. i
motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Wärnberg begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 195
Nej - 47
Avstår - 58

Mom. 149 och 150

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 2471 av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Erik Wärnberg
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

74

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 149 och 150 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2471 av Erik Wärnberg m. fl. i
motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Wärnberg begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 264
Nej - 31
Avstår - 4

Mom. 151

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna
nr 2503 av Ingemar Hallenius m. fl. och nr 2506 av Paul Jansson m. fl. i
motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Sedan Paul Jansson begärt votering upplästes och
godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 151 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 2503 av Ingemar Hallenius
m. fl. och nr 2506 av Paul Jansson m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Paul Jansson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 262
Nej - 24
Avstår - 12

Mom. 152

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen
nr 54 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. samt 3:o) motionerna nr 2503av Ingemar
Hallenius m. fl. och nr 2506 av Paul Jansson m. fl. i motsvarande delar, och
förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Då Ingemar Hallenius begärde votering upptogs för bestämmande av
kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den
under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Ingemar
Hallenius begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes
och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

75

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23
mom. 152 antar reservationen nr 54 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
motionerna nr 2503 av Ingemar Hallenius m. fl. och nr 2506 av Paul Jansson
m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingemar Hallenius begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 86
Nej - 49
Avstår - 166

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 152 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 54 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Arne Fransson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 218
Nej - 81
Avstår - 2

Mom. 153

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna
nr 2503 av Ingemar Hallenius m. fl. och nr 2506 av Paul Jansson m. fl. i
motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Sedan Paul Jansson begärt votering upplästes och
godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 153 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 2503 av Ingemar Hallenius
m. fl. och nr 2506 av Paul Jansson m. fl. i motsvarande delar.

76

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Paul Jansson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 273
Nej - 23
Avstår - 4

Mom. 154-157

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 158

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 55 av Gördis Hörnlund, och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Gördis Hörnlund begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 158 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 55 av Gördis Hörnlund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gördis Hörnlund begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 243
Nej - 57
Avstår - 1

Mom. 159 och 160

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen
nr 56 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. samt 3:o) reservationen nr 57 av Gördis
Hörnlund, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Då Gördis Hörnlund begärde votering upptogs för
bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna,
av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.
Sedan Gördis Hörnlund begärt votering även beträffande kontrapropositionen
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23
mom. 159 och 160 antar reservationen nr 56 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. röstar
ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
reservationen nr 57 av Gördis Hörnlund.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gördis Hörnlund begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 83
Nej - 83
Avstår - 136

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, nedlade förste vice
talmannen i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på förste vice
talmannens anmodan Björn Molin (fp) ur uman upptog den ena av dessa båda
sedlar, och befanns denna innehålla nej.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 159 och 160 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 57 av Gördis Hörnlund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gördis Hörnlund begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 187
Nej - 59
Avstår - 44

Mom. 161

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 58 av Gördis Hörnlund, och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Gördis Hörnlund begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 161 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 58 av Gördis Hörnlund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gördis Hörnlund begärde röst -

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

78

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Regionalpolitiken
Mom. 162-167

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 168

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 59 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Arne Fransson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 168 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 59 av Jan-Ivan Nilsson

m. n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Arne Fransson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 216
Nej - 80
Avstår - 2

Mom. 169 och 170

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 60 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Arne Fransson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 169 och 170 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 60 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Arne Fransson begärde rösträk -

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning

gav följande resultat:

Ja - 260
Nej - 36
Avstår - 2

79

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

följande resultat:

Ja - 216
Nej - 81
Avstår - 2

Regionalpolitiken

Mom. 171

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 172

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 61 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Arne Fransson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 172 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 61 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Arne Fransson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Mom. 173

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 62 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Arne Fransson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 173 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 62 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Arne Fransson begärde rösträk -

Ja - 216
Nej - 81
Avstår - 3

80

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

följande resultat:

Ja - 219
Nej - 79
Avstår - 3

Mom. 174

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 63 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Arne Fransson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 174 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 63 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Arne Fransson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 216
Nej - 81
Avstår - 3

Mom. 175 och 176

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 177

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 64 av Alf Wennerfors och Sten Svensson, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 177 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 64 av Alf Wennerfors och
Sten Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträk -

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

R egionalpolitiken

6 Riksdagens protokoll 1978/79:172-173

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

R egionalpolitiken

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

följande resultat:

Ja - 230
Nej - 67
Avstår - 3

Mom. 178

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 2040 av Karl Hallgren m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes
och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 178 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2040 av Karl Hallgren
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 286
Nej - 15

Mom. 179 och 180

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 181

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 65 av Jan-Ivan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Arne Fransson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 181 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 65 av Jan-lvan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Arne Fransson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 218

Nej - 77

Avstår - 5

Mom. 182 och 183

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 184

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 66 av Jan-lvan Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Arne Fransson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 184 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 66 av Jan-lvan Nilsson
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Arne Fransson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 205
Nej - 91
Avstår - 3

Mom. 185-190

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 191

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 67 av Erik Johansson i Simrishamn, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Erik Johansson i
Simrishamn begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition: Den

som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i
betänkandet nr 23 mom. 191 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 67 av Erik Johansson i
Simrishamn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Johansson i Simrishamn
begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna
omröstning gav följande resultat:

Ja - 248

Nej - 49

Avstår - 2

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Regionalpolitiken

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Uppskov med behandlingen
av
vissa ärenden

Mom. 192 och 193

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 3 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1978/79:41 angående
uppskov till 1979/80 års riksmöte med behandlingen av vissa ärenden.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! I regeringsformens 15 § fastställes att grundlag stiftas genom
två likalydande beslut med mellanliggande val. I konstitutionsutskottets
betänkande nr 41 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden återfinns
flera ärenden som gäller grundlagen. Detta finner vi från vpk inte vara
godtagbart. T. o. m. i fråga om invandrarnas rösträtt föreslås sålunda
uppskov.

Grundlagsfrågor bör avgöras före mandatperiodens slut. Denna uppfattning
har framförts såväl i konstitutionsutskottet som i talmanskonferensen.
Möjligheter att på riksmötets näst sista dag få dessa ärenden beredda i
utskottet och kammarbehandlade saknas, och jag skall därför inte framställa
något yrkande. Av kända skäl har ingen vpk-reservation kunnat fogas till
utskottets betänkande, men vi vill ha vår uppfattning förd till riksdagens
protokoll. Den besvärliga arbetssituationen i riksdagen får inte tas till intäkt
för en tvivelaktig handläggning av ärendena.

Herr talman! Vpk-gruppen protesterar mot det föreslagna uppskovet med
behandlingen av grundlagsärenden och deltar inte i detta beslut.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Föredrogs

Finansutskottets betänkanden

1978/79:42 med anledning av i propositionen 1978/79:100 framlagt förslag till
stat för riksgäldsfönden för budgetåret 1979/80
1978/79:43 med anledning av i propositionen 1978/79:100 gjord framställning
angående stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1979/80

1978/79:48 med anledning av i propositionerna 1978/79:100 och 1978/79:150
framlagt förslag om anslag till oförutsedda utgifter för budgetåret 1979/
80

Justitieiitskottets betänkande

1978/79:36 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

84

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1978/79:27 om uppskov med behandlingen av visst ärende till riksmötet
1979/80

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 5 Bidrag till allmänna studiecirklar

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1978/79:46 med anledning av
propositionen 1978/79:222 om bidrag till allmänna studiecirklar jämte
motion.

I propositionen 1978/79:222 hade regeringen (utbildningsdepartementet)
efter föredragning av utbildningsministern Jan-Erik Wikström föreslagit
riksdagen att på grund av kostnadsutvecklingen för studieförbunden anvisa
ett särskilt reservationsanslag av 5,5 milj. kr. på tilläggsbudget III till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 avseende bidrag till allmänna studiecirklar,
vilket anslag skulle disponeras av Folkbildningsförbundet.

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen
väckta motionen 1978/79:2719 av Staffan Burenstam Linder (m) och Rolf
Clarkson (m), vari yrkats att riksdagen skulle avslå regeringens proposition
1978/79:222.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:222 och med avslag på
motionen 1978/79:2719 till Bidrag till allmänna studiecirklar på tilläggsbudget
lil till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln
anvisade ett reservationsanslag av 5 500 000 kr.

Reservation hade avgivits av Birgitta Rydle (m) som ansett att utskottet
bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2719 skulle avslå propositionen
1978/79:222.

BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! För att spara tid inskränker jag mig till att hänvisa till
utskottets skrivning och yrkar bifall till den reservation som jag har fogat till
betänkandet.

CLAES ELMSTEDT (c):

Herr talman! Jag kan fatta mig lika kort. Jag hänvisar till den motivering
som finns i utbildningsutskottets mycket korta betänkande och ber att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Bidrag till allmänna
studiecirklar

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Lokalisering av

metodutvecklings institutet -

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
av Birgitta Rydle,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Sedan Birgitta Rydle begärt votering upplästes och
godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i
betänkandet nr 46 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Birgitta Rydle.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitta Rydle begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 235
Nej - 47
Avstår - 1

§ 6 Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkande

1978/79:47 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Jordbruksutskottets betänkande

1978/79:40 med förslag till upphävande av tidigare beslutad lag om ändring i
lagen (1977:975) med tulltaxa, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 7 Lokalisering av metodutvecklingsinstitutet

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1978/79:40 med anledning
av propositionen 1978/79:216 om lokalisering av institutet för metodutveckling,
forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade
rehabiliteringen, jämte motioner.

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herr talman! Jag vill uttala min stora tillfredsställelse över att arbetsmarknadsutskottet
enhälligt avstyrkt regeringspropositionen angående lokalisering
av institutet för metodutveckling, forskning och personalutbildning
inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. Samtidigt vill jag också säga att jag
har förståelse för att utskottet avstyrkt propositionen efter alla de många
underliga turerna vid behandlingen av denna fråga. Jag vill bara göra
riksdagens ledamöter uppmärksamma på följande.

Den 19 april fick jag svar av arbetsmarknadsministern på en av mig den 27
mars ställd fråga. Min fråga hade följande lydelse:

”Är statsrådet beredd att föreslå att nämnda centrala institut blir lokaliserat
till Skövde, eftersom Skövde torde ha alla förutsättningar att bli en bra
lokaliseringsort och eftersom Skaraborgs län vid tidigare utlokaliseringar av
statliga verk har förbigåtts?”

Arbetsmarknadsministern gav mig ett svar som jag uppfattade som
mycket positivt. Han sade bl. a.:

”Jag avseratt vid morgondagens regeringssammanträde föreslå regeringen
att uppdraget till NYR utvidgas att omfatta också frågan om lokaliseringen av
ett institut för metodutveckling och forskning inom den yrkesinriktade
rehabiliteringen.”

Men hur var det i verkligheten? Jo, redan dagen innan statsrådet gav mig
sitt svar hade NYR, nya utredningen för yrkesinriktad rehabilitering m. m.,
behandlat det utvidgade utredningsuppdraget och då föreslagit en lokalisering
till Stockholmsregionen. Statsrådet måste ha varit medveten om att han
gav mig ett felaktigt svar, eller låt mig vara så snäll att jag säger ett
ofullständigt svar. Om inte så har varit fallet måste kontakterna mellan
statsrådet och hans medarbetare vara oroväckande dåliga.

Herr talman! Detta är bara ett exempel på den klantighet som har varit
betecknande för handläggningen av frågan om lokaliseringsort för institutet.
När propositionen nu fått det öde som den så väl förtjänar, att ett enhälligt
utskott avstyrkt den, vill jag bara till slut uttala min förhoppning om att man
vid den fortsatta behandlingen av frågan om lokaliseringsort för metodutvecklingsinstitutet
tar hänsyn till vad som här har framförts i motionerna
2666,2685 och 2686. Jag är då övertygad om att lokaliseringsorten kommer att
bli Skövde.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Vid behandlingen av regeringens proposition 1978/79:73
beslöt riksdagen på förslag av arbetsmarknadsutskottet att frågan om
lokaliseringen av det centrala institutet för metodutveckling och forskning
närmare skulle utredas. Bakgrunden till beslutet var bl. a. socialdemokratiska
motioner som hade förordat en lokalisering till Göteborg. Riksdagen fattade
sitt beslut den 15 mars innevarande år.

Som framgår av den proposition som vi nu behandlar uppdrog regeringen,
genom att utfärda tilläggsdirektiv, åt den nya utredningen om yrkesinriktad
rehabilitering m. m. att även utreda frågan om lokalisering av institutet.
Detta tilläggsdirektiv till utredningen kom emellertid två dagar efter det att
utredningen hade verkställt sin utredning. Handläggningen av riksdagens
beslut att frågan skyndsamt skulle utredas är minst sagt märklig. Den är ett
övergrepp på riksdagen.

Eftersom man inom NYR tidigare hade förutsatt att institutet skulle
förläggas till Stockholm är det inte förvånande att denna nya ”utredningsomgång”
har resulterat i förslag till en Stockholmslokalisering. Detta utfall är
naturligt också med hänsyn till att utredningen har gjorts under stark
tidspress. Signifikativt är också att utredningsmannen - med mycket stark
Stockholmsanknytning - inte ansett det nödvändigt att närmare studera
lokaliseringsförhållandena på andra orter. Att arbetsmarknadsutskottet

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Lokalisering av
metodutvecklings -institutet

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Lokalisering av
metodutvecklingsinstitutet -

bedömde en Göteborgslokalisering som realistisk och att riksdagen fattade
beslut härom den 15 mars innevarande år borde, om utredningen skulle svara
upp mot riksdagens intentioner, ha lett till att utredningsmannen åtminstone
på platsen hade undersökt förutsättningarna för en lokalisering till Göteborgsområdet.
Så har inte skett. Göteborg har dock i skrivelse till utredningen,
vilket också framgår av propositionen, redovisat en mängd skäl som talar
för Göteborgslokaliseringen.

Med hänsyn till riksdagens hårt ansträngda tid skall jag inte närmare gå
igenom alla de felaktigheter som den s. k. utredningen har presenterat och
som vi utförligt har redovisat i den socialdemokratiska motionen 2706 med
mitt namn först. Det är med tillfredsställelse jag noterar att arbetsmarknadsutskottet
enhälligt tillstyrkt den socialdemokratiska motionen och avstyrkt
propositionen.

Det är nu min förhoppning, herr talman, att det verkligen blir efter en
förutsättningslös utredning som riksdagen nästa gång får behandla denna
fråga. Riksdagen har fattat beslut om att ett sådant här institut skall inrättas.
Man får nu inte börja försöka kringgå det riksdagsbeslutet och göra institutet
till någon avdelning inom arbetsmarknadsverket, vilket vissa rykten de
senaste dagarna tyder på.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan, som innebär avslag på
regeringens proposition.

I detta anförande instämde Wivi-Anne Radesjö, Lars-Ingvar Sörenson,
Lisa Mattson och Karl-Erik Svartberg (samtliga s).

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Vid ärendets tidigare behandling den 15 mars godkände
kammaren följande uttalande av arbetsmarknadsutskottet:

”Utredningen bör klargöra möjligheterna att förlägga institutet utanför
Stockholm och, om så visar sig möjligt, undersöka vilken ort eller vilka orter
som är tänkbara med hänsyn till institutets uppgifter och kontaktbehov. Om
utredningsarbetet leder fram till att förläggning till Stockholmsområdet är
nödvändig bör skälen härför anges.”

I propositionen redovisas en rad motiv för den föreslagna lokaliseringen till
Stockholmsregionen. Men dessa skäl har ännu inte övertygat utskottet om att
en förläggning till Stockholm är nödvändig. Vidare konstaterar vi i utskottet
att några alternativa lokaliseringsorter inte har blivit föremål för utredning.

Underlaget för det slutliga ställningstagandet är sålunda av den kvaliteten
att utskottet anser att kammaren inte bör avgöra frågan i dag. Sven-Gösta
Signell har sålunda rätt i sina påpekanden på den punkten. Propositionen bör
därför avslås och regeringen ges tillfälle att utreda de frågeställningar som
utskottet särskilt har angett i betänkandet.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

88

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Nr 172

Föredrogs civilutskottets betänkande 1978/79:41 angående uppskov med
behandlingen av vissa ärenden.

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! Till civilutskottets betänkande nr 41 har vi folkpartister i
utskottet fogat en reservation, av vilken framgår att vi hade önskat att
utskottet behandlat propositionen lil om åtgärder mot krångel och onödig
byråkrati m. m. såvitt avser bilaga 12, propositionen 209 om ändring i
bostadsbeskattningen m.m., propositionen 213 med redovisning av
planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen samt propositionen 214 om
ändring i förköpslagen.

Vid den tidpunkt då vi jobbade med dessa ärenden upplevde vi att det
fanns utrymme för att klara både utskottsbehandling och riksdagsbehandling.
Det är naturligtvis i dag inte möjligt att tänka sig att detta skulle gå att
genomföra. Därför avstår jag nu från att ställa något yrkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Föredrogs
Finansutskottets betänkande

1978/79:46 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

Sedan kammaren bifallit utskottets framställning om att ärendet skulle
avgöras efter endast en bordläggning, bifölls vad utskottet i övrigt hemställt i
detta betänkande.

§ 10 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1978/79:60 angående uppskov med
behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1979/80.

Kammaren biföll utskottets framställning om att ärendet skulle avgöras
efter endast en bordläggning.

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! I detta ärende kan jag anföra samma motivering som
beträffande civilutskottets betänkande nr 41. Med hänvisning till att det inte
finns tid för realbehandling avstår jag alltså från att yrka bifall till den
reservation som föreligger från folkpartiets ledamöter i utskottet.

Fredagen den
8 juni 1979

Uppskov med behandlingen
av
vissa ärenden

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

89

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Ändrade regler
för exportkreditgaranti,

m. m.

§ 11 Föredrogs
Näringsutskottets betänkanden

1978/79:49 med anledning av propositionen 1978/79:190 med förslag till

ändrade kapitaltäckningsregler för bankinstituten jämte motion
1978/79:50 med anledning av propositionen 1978/79:9 med förslag till

fondkommissionslag, m. m.

Sedan kammaren bifallit utskottets framställningarom att ärendena skulle
avgöras efter endast en bordläggning, bifölls vad utskottet i övrigt hemställt i
dessa betänkanden.

§ 12 Ändrade regler för exportkreditgaranti, m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1978/79:51 med anledning av
propositionen 1978/79:201 om ändrade regler för exportkreditgaranti, m. m.
jämte motion.

Kammaren biföll utskottets framställning om att ärendet skulle avgöras
efter endast en bordläggning.

I propositionen 1978/79:201 (handelsdepartementet) hade regeringen
föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för garantigivning vid export som föredragande
statsrådet hade förordat,

2. medge att staten åtog sig betalningsansvar i form av statsgaranti för
exportkredit till ett belopp av högst 52 000 000 000 kr., varav 13 000 000 000
kr. reserverades för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export
av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling och för garantigivning
vid särskilt samhällsintresse,

3. godkänna de riktlinjer för ändringar i systemet för garantier av
investeringar i u-länder som föredragande statsrådet hade förordat.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hade anförts följande:

”1 propositionen föreslås att maximibeloppet för statens betalningsansvar i
form av garanti för exportkredit ökas från 29 000 milj. kr. till 39 000 milj. kr. i
fråga om normalgarantier (n-garantier). Vidare föreslås att nuvarande
garantier på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för uländernas
ekonomiska utveckling (u-garantier) kompletteras med en ny
garantiform för exportaffärer med ett särskilt samhällsintresse (s-garantier).
För dessa två garantisystem föreslås ett sammanlagt från högst 11 000
milj. kr. till högst 13 000 milj. kr. utökat statligt betalningsansvar. Vidare
föreslås att s. k. motgarantier skall kunna ges till banker och försäkringsbolag
för säkerheter som de ställer vid export.

Slutligen föreslås vissa justeringar av nuvarande system för investerings -

90

garantier och en ökning av länderkretsen så att systemet utvidgas till samma
länderkrets som industribiståndsfonden.”

1 detta sammanhang hade behandlats den under allmänna motionstiden
vid 1978/79 års riksmöte väckta motionen 1978/79:1209 av Göthe Knutson
m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen uttalade sig
för

1. att regeringen snarast borde vidta åtgärder för att utvidga investeringsgarantisystemet
så att det kom att omfatta alla de u-länder där den föreslagna
fonden för industriellt samarbete kunde vara verksam eller där svenska
industriinvesteringar i övrigt kunde väntas ske samt att systemet utformades
så, att det omfattade alla investeringar av svenskt företag som godkänts av
värdlandets myndigheter,

2. att regeringen borde undersöka möjligheterna att sluta investeringsskyddsavtal
med u-länder som var villiga att ingå sådana avtal och med vilka
industriellt samarbete hade etablerats genom företag eller biståndsorganisationer,

3. att regeringen borde eftersträva att med sådana länder som nämnts i 2
även sluta dubbelbeskattningsavtal som underlättade rekrytering av svensk
personal för genomförande av industriprojekt,

4. att regeringen borde i positiv anda undersöka möjligheterna att
stimulera svenska industrietableringar i sådana u-länder som nämnts i 2
genom att medge företagen rätt att företa extra skattemässiga avskrivningar i
Sverige vid industriinvesteringar i dessa länder.

Denna motion hade hänvisats till utrikesutskottet men sedermera överlämnats
till näringsutskottet såvitt avsåg yrkandena 1-4.

Utskottet hemställde

1. beträffande garantigivning vid export att riksdagen med bifall till
propositionen 1978/79:201 mom. 1 och 2 skulle

a) godkänna de riktlinjer för garantigivning vid export som angetts i
propositionen,

b) medge att staten åtog sig betalningsansvar i form av statsgaranti för
exportkredit till ett belopp av högst 52 000 000 000 kr., varav 13 000 000 000
kr. reserverades för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export
av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling och för garantigivning
vid särskilt samhällsintresse,

2. beträffande investeringsgarantier att riksdagen med bifall till propositionen
1978/79:201 mom. 3 och med avslag på motionen 1978/79:1209,
yrkandet 1, godkände de riktlinjer för ändringar i systemet för garantier av
investeringar i u-länder som angetts i propositionen,

3. beträffande investeringsskyddsavtal m. m. att riksdagen skulle avslå
motionen 1978/79:1209, yrkandena 2-4.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Ån dra de regler
för exportkreditgaranti,

m. m.

Reservation hade avgivits beträffande investeringsgarantier av Margaretha

91

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Ändrade regi elfor
exportkreditgaranti,

m. m.

af Ugglas (m) och Sven Eric Lorentzon (m) som ansett att utskottet under 2
bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:201 mom. 3 och
med bifall till motionen 1978/79:1209, yrkandet 1, skulle

a) som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

b) i övrigt godkänna de riktlinjer för ändringar i systemet för garantier av
investeringar i u-länder som angetts i propositionen.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! I näringsutskottets betänkande nr 51 behandlas dels regeringens
proposition nr 201 om ändrade regler för exportkreditgaranti m. m.,
dels en motion som jag och några moderata riksdagskamrater väckte under
den allmänna motionstiden, motion nr 1209.

I motionen säger vi att ytterligare åtgärder bör vidtas för att främja det
industriella samarbetet mellan Sverige och u-länderna. Vi framhåller att detta
bör ske som ett led i det vidgade samarbete med u-länderna som bl. a.
rekommenderats av den biståndspolitiska utredningen. Den nya fonden för
industriellt samarbete med u-länderna, Swedfund, är ett positivt steg i
riktning mot ett utvidgat och mer effektivt industribistånd.

Men vi framhåller också att fonden bör kompletteras med sådana åtgärder
som t. ex. en utvidgning av det existerande investeringsgarantisystemet, att
man skall kunna sluta investeringsskyddsavtal med u-länder som är villiga
att ingå sådana, dubbelbeskattningsavtal samt undersökning av möjligheterna
att stimulera u-landsinvesteringar genom extra skattemässiga avskrivningar.

Det nuvarande investeringsgarantisystemet som ju enbart omfattar
huvudmottagarländerna för svenskt bistånd har hittills inte utnyttjats. Vi tror
att det främst beror på den snäva länderavgränsningen samt den oklarhet som
råder om tolkningen av de s. k. sociala villkoren. Det är därför angeläget att
företa sådana ändringar i investeringsgarantisystemet att detta kan bli ett
medel för att stimulera investeringar i alla u-länder där den föreslagna fonden
kan vara verksam eller där svenska industriinvesteringar i övrigt kan väntas
ske.

I samband med detta så bör också investeringsskyddsavtal slutas med
u-länder som är villiga att ingå sådana avtal. Vi framhåller också i motionen
att dubbelbeskattningsavtal som underlättar rekryteringen av svensk personal
för genomförande av industriprojekt bör träffas med u-länder där svenska
investeringar kan väntas ske.

Alla dessa åtgärder har det gemensamt att de kan vidtas utan att i
nämnvärd mån belasta statsbudgeten. Ett ytterligare stimulansmedel för att
främja industriinvesteringar i u-länderna är att medge företagen möjlighet till
extra skattemässiga avskrivningar för sådana investeringar. Denna form av
stimulansåtgärd har den fördelen att kräva obetydliga administrativa insatser
samtidigt som den har en generell verkan som kan få en mycket betydande
positiv effekt för u-länderna. Vi motionärer från moderaterna anser att det är
önskvärt att möjligheterna att medge sådana extra avskrivningar för

u-landsinvesteringar åtminstone undersöks.

I denna motion, som alltså har nr 1209, har vi också tagit upp frågan om
biståndsupphandling i Sverige och en hel del u-hjälpsproblematik. De delarna
av motionen har tidigare behandlats i utrikesutskottet och har således redan
varit föremål för kammarens avgörande.

Vi har avslutat motionen med hemställan i fyra punkter för den del som
handlar om industriellt samarbete med u-länderna. Vi har i första punkten
krävt att regeringen snarast bör vidta åtgärder för att utvidga investeringsgarantisystemet
så att det kommer att omfatta alla de u-länder där den då
föreslagna fonden för industriellt samarbete, som nu är en realitet, kan vara
verksam eller där svenska industriinvesteringar i övrigt kan väntas ske samt
att systemet utformas så att det omfattar alla investeringar av svenskt företag
som godkänts av värdlandets myndigheter.

I en andra punkt hemställer vi att riksdagen uttalar sig för att regeringen
undersöker möjligheterna att sluta investeringsskyddsavtal med u-länder
som är villiga att ingå sådana avtal och med vilka industriellt samarbete har
etablerats genom företag eller biståndsorganisationer.

I punkten 3 i vår motion hemställer vi att riksdagen uttalar sig för att
regeringen bör eftersträva att med sådana länder som nämnts i punkten 2
även sluta dubbelbeskattningsavtal som underlättar rekrytering av svensk
personal för genomförande av industriprojekt. Jag vill gärna understryka att
detta är oerhört angeläget. Svensk personal som arbetar i sådana här projekt
har ju en utomordentligt stor betydelse för möjligheterna att genomföra
dem.

Den fjärde punkten gäller en hemställan om att riksdagen uttalar sig för att
regeringen i positiv anda undersöker möjligheterna att stimulera svenska
industrietableringar i sådana u-länder som nämnts i punkten 2 genom att
medge företagen rätt att företa extra skattemässiga avskrivningar i Sverige vid
industriinvesteringar i dessa länder.

Under den allmänna motionstiden kunde vi moderata motionärer inte med
säkerhet veta om regeringen hade för avsikt att förelägga riksdagen en
proposition i det här ärendet, men vi kan nu glädja oss åt att regeringen lagt
fram en sådan, i vilken föreslås en kraftig utvidgning av statens möjligheter
att lämna exportkreditgarantier och investeringsgarantier vid handel med
u-länderna. Förslaget innebär bl. a. att ramen för statens maximala betalningsansvar
i form av garanti för exportkredit höjs i fråga om s. k.
normalgarantier, att en ny garantiform inrättas för exportaffarer med särskilt
samhällsintresse samt att s. k. motgarantier skall kunna ges till banker och
försäkringsbolag för säkerheter som de ställer vid export. Utskottet har
tillstyrkt att de föreslagna åtgärderna genomförs.

Vi kan som motionärer också glädja oss åt att åtskilligt i denna proposition
går i linje med våra önskemål, men dess värre gäller inte detta samtliga
punkter i vår motion och inte i den utsträckning som vi skulle önska.

På en punkt har följden av vår motion blivit att en reservation avgivits av de
moderata ledamöterna i utskottet Margaretha af Ugglas och Sven Eric
Lorentzon. De begär i den en annan skrivning i vad gäller utskottets yttrande

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Ändrade regler
för exportkreditgaranti,

m. m.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Ändrade regler
för exportkreditgaranti,

m. m.

på s. 3 och föreslår således bifall till vår motion avseende yrkande 1, vilket
innefattar den som vi ser det allra viktigaste och mest övergripande frågan i
det här sammanhanget.

Jag är, herr talman, så medveten om att alla vi ledamöter i denna kammare
bör förkorta våra anföranden att jag, trots att jag finner detta ärende och vår
motion liksom propositionen ytterligt angelägen, vill avsluta mitt anförande
här. Jag gör det med att yrka bifall till reservationen i föreliggande
betänkande.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Vi har vid tre tillfallen under ett års tid tagit ställning till
frågan om ökade exportkreditgarantier. Vid samma tid förra året antog vi de
nya bestämmelserna för exportkreditnämnden liksom consensusavtalet,
vilket innebar att vi på trepartiregeringens förslag ökade anslaget till
garantigivning väsentligt. Under våren har vi fattat beslut om ökat stöd till
u-länderna, och i detta betänkande går vi ytterligare ett steg.

Jag vill med hänvisning till utskottets skriftliga motiveringar yrka bifall till
utskottets hemställan i betänkandet.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
av Margaretha af Ugglas och Sven Eric Lorentzon, och förklarades den
förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Göthe
Knutson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition: Den

som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet
nr 51 mom. 2 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Margaretha af Ugglas och
Sven Eric Lorentzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Göthe Knutson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 243
Nej - 48

94

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Finansiellt stöd till Luxor Industri AB

Nr 172

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1978/79:52 med anledning av
propositionen 1978/79:192 om finansiellt stöd till Luxor Industri AB jämte
motioner.

Kammaren biföll utskottets framställning om att ärendet skulle avgöras
efter endast en bordläggning.

I propositionen 1978/79:192 (industridepartementet) hade regeringen
föreslagit riksdagen att

1. till Medelstillskott till Luxor Industri AB för budgetåret 1979/80 under
fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 75 000 000 kr.,

2. till Förvärv av aktier i Luxor Industri AB för budgetåret 1979/80 under
fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 100 000 000 kr.

Förslagen i propositionen syftade till att möjliggöra en finansiell rekonstruktion
av Luxor Industri AB, som under år 1979 utan vederlag hade
överlåtits till Sveriges Investeringsbank AB. Av de sammanlagt 175 milj. kr.
som föreslagits bli anvisade var 75 milj. kr. avsedda att täcka beräknade
förluster intill utgången av år 1979 och 100 milj. kr. avsedda att användas till
utökning av bolagets egna kapital.

1 detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen
väckta motionerna

1978/79:2541 av Karl Leuchovius (m) och Sten Svensson (m), vari
hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande Luxor Industri AB:s fabrik i Karlsborg, och

1978/79:2542 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen
skulle

1. som sin mening ge regeringen till känna att Luxor Industri AB borde
förstatligas och fortsättningsvis drivas i statlig regi,

2. som sin mening ge regeringen till känna att målsättningen för Luxor
Industri AB borde vara att personalstyrkan ej minskades och att produktionen
inriktades i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle

1. med bifall till propositionen 1978/79:192 mom. 1 till Medelstillskott till
Luxor Industri AB för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 75 000 000 kr.,

2. med bifall till propositionen 1978/79:192 mom. 2 till Förvärv av aktier i
Luxor Industri AB för budgetåret 1979/80 under fonden för statens aktier
anvisa ett investeringsanslag av 100 000 000 kr.,

3. med anledning av motionen 1978/79:2541 och med avslag på motionen

Fredagen den
8 juni 1979

Finansiellt stöd
till Luxor Industri
AB

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Finansiellt stöd
till Luxor Industri
AB

1978/79:2542 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört
om sysselsättningen i de orter där Luxor Industri AB f. n. hade fabriker.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Det finns en rad säregenheter i näringsutskottets betänkande
nr 52 om finansiellt stöd till Luxor Industri AB. Säregenheterna kommer till
uttryck när utskottet skall avvisa vpk-motionen i frågan. Vi har i motionen
2542 påpekat det faktum att regeringspropositionen följer den begränsade
målsättning som hela tiden regeringens talesmän gett uttryck för, nämligen
att företaget skall rekonstrueras och föras över till nya ägare. Mot den
bakgrunden har vi krävt att Luxor skall förstatligas och fortsättningsvis
drivas i statlig regi. Detta söker utskottet komma ifrån genom att säga sig inte
finna att det av propositionen framgår att statens insatser är avsedda att göra
företaget ”attraktivt för privata spekulanter”, som vi hävdat i motionen. Har
då utskottet funnit något annat i propositionen rörande ägandeförhållandena?
Nej, det har man inte. Därför nöjer man sig med att säga att frågan om
olika ägaralternativ - även statliga - får övervägas senare. Om nu inte
utskottet i en något suddig proposition kan finna stöd för att rekonstruktionsinsatsema
har det syfte som motionärerna påstår, borde man åtminstone
kunna studera vad som sagts från regeringshåll under krisens gång. Vi bygger
vår uppfattning på dessa uttalanden.

När det gäller sysselsättningen, är det enda som sägs i propositionen att
antalet anställda beräknas minska med 250 personer under 1979 genom s. k.
naturlig avgång, vilket är detsamma som att lika många arbetstillfällen
försvinner. Vi har i motionen krävt som målsättning att personalstyrkan inte
minskas. Utskottet vill dock inte att riksdagen gör något sådant uttalande.
Däremot är man beredd att uttala att man förutsätter att regeringen verkar för
att nya arbetstillfällen tillförs de orter som drabbas. Detta är liktydigt med ett
besked till de Luxoranställda att åtminstone 250 jobb kommer att försvinna,
men näringsutskottet hoppas på andra jobb i stället. Det är verkligen i
magraste laget.

Propositionen har som utgångspunkt att det råder överkapacitet och
pressad lönsamhet i branschen. Felspekulationer på den internationella
marknaden som bidragande orsak till krisen förtigs. Vi har i motionen sagt att
målsättningen minst oförändrad personalstyrka bör kunna klaras genom att
den nuvarande produktionen kompletteras med andra produkter som svarar
mot angelägna behov i samhället. Ett sådant resonemang vill inte utskottet
begripa. Det är inte lämpligt att riksdagen uttalar sig om vilken produktionsinriktning
företaget bör ha, hävdar man. Men riksdagen skall ju anvisa
pengar. Kan det då vara något olämpligt att den också säger: I så fall vill vi
rädda jobben, går inte detta med nuvarande produktion bör man komplettera
med andra produkter? Det är inte särskilt vägledande för den som skall fatta
besluten om produktionens inriktning, tycker näringsutskottet. Visst är det
vägledande om riksdagen ger en sådan viljeyttring, även om det inte går att
peka ut konkreta produkter utan vidare.

Näringsutskottets ställningstagande har samma svaghet som regeringens

proposition. Man försummaratt ställa in det finansiella stödet i ett perspektiv.
Man godtar en rekonstruktion som har det uppenbara syftet att göra företaget
attraktivt för nya privata ägare. På detta sätt kan inte de anställdas trygghet
säkras. Utskottet accepterar sysselsättningsminskning, tydligen i tron att
detta skall innebära att Luxors framtid säkras. Utskottet kunde ha studerat
vad som skett vid ett annat Motalaföretag, nämligen Motala Verkstad, där
arbetstillfällen avvecklats undan för undan, så att företaget nu håller på att
försvinna.

Oron är stor för framtiden vid Luxor. Regeringens proposition och
näringsutskottets betänkande kan inte undanröja denna oro. Det enda
rimliga är att förbinda beviljande av medel till Luxor med bestämda krav på
att Luxor förstatligas och fortsättningsvis drivs i statlig regi. Målsättningen
bör vara att personalstyrkan ej minskas. Därför, herr talman, yrkar jag bifall
till motionen 2542.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Luxorfallet kom ju som en verklig överraskning för oss alla
här i landet. Man trodde att Luxor Industri AB var ett solitt företag, men det
visade sig plötsligt stå på konkursens rand. Därför fick regeringen snabbt
vidta åtgärder för att försöka rädda företaget och i största möjliga utsträckning
sysselsättningen vid detta. Så har också skett. Investeringsbanken har tagit
över förvaltningen av företaget, och i propositionen föreslås att man skall
rekonstruera företaget och självfallet göra det lönsamt - lönsamma företag är
ju den bästa garantin mot arbetslöshet.

Men Nils Berndtson tycker naturligtvis inte att regeringens lösning är
särskilt attraktiv utan menar, att de åtgärder som vidtagits inte är tillräckliga.
Vpk pekar på att det i propositionen inte finns några förslag till vilka
produkter som företaget skall ägna sig åt för att få till stånd en ökad
produktion och menar, att företaget för detta ändamål skall sysselsätta sig
med produkter som människorna vill ha. Men såvitt jag kan se finns det inte
heller i vpk:s motion något angivande av vilka produkter det är som
människorna vill ha och som Luxor skall tillverka.

Vi förutsätter i utskottet att de insatser som görs är väl avvägda och gör
också ett uttalande som jag tycker är rätt väsentligt. Med de åtgärder som
vidtas, dvs. det anslag som föreslås i propositionen och de insatser och den
nya ledning som Investeringsbanken nu svarar för får man hoppas och
förutsätta att Luxors framtid och också sysselsättningen vid företaget skall
vara räddade.

Med det anförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

NILS BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Sven G. Andersson säger att inte heller vi i vår motion har
pekat ut vilka områden som nuvarande produktion skulle kunna kompletteras
med. Nu är det kanske inte motionärernas uppgift att göra detta. Det är
väl viktigare att vi pekar på nödvändigheten av att vidga produktionen för att
sysselsättningen skall kunna tryggas. Jag är, Sven G. Andersson, övertygad

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Finansiellt stöd
till Läxor Industri
AB

1 Riksdagens protokoll 1978/79:172-173

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Finansiellt stöd
till Luxor Industri
AB

om att det finns en rad områden i samhället som bör kunna tillgodogöra sig
den teknik som ändå finns vid Luxor. Jag tycker att utskottet flyr undan från
sitt ansvar när det bara viftar bort våra synpunkter med hänvisning till att vi
inte angivit en färdig lösning.

Jag har också pekat på de andra säregenheterna i utskottets skrivning. Jag
skulle vilja veta vilka slutsatser Sven G. Andersson drar av propositionens
förslag rörande ägandeförhållandena. Har inte vi motionärer rätt i vår slutsats
att statliga pengar skall användas för att rekonstruera företaget för att detta
sedan på nytt skall kunna bli privatägt?

Vi tycker att det är en för passiv hållning när man använder statliga medel
på det sättet.

Det verkar som om näringsutskottet tror sig ha hittat ett dräpande
argument när man skriver att företagsledningen och de anställda är bäst
skickade för uppgiften att bedöma hithörande frågor. Jag vill då bara be Sven
G. Andersson att notera att de krav som vi fört fram i vår motion mycket väl
svarar mot krav som de anställda och de fackliga organisationerna vid Luxor
har rest.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är ofta så här i kammaren att vi bollar med ord. Det gör
både jag och Nils Berndtson vid olika tillfällen, och jag tror att vi gör det nu
också.

När företaget nu fått en ny ledning är det självklart att denna har som
målinriktning att få företaget på lotter. Man får se över hela produktionen och
undersöka om man kan vidga den. Man har klart för sig att vissa produkter
inte är lönsamma att tillverka. Inte heller vissa komponenter som man
tillverkat utanför företaget har varit lönsamma.

Jag förutsätter att man med den ledning företaget har i dag och med de
insatser personalen kan göra inte kommer att sitta med armarna i kors. Man
kommer självfallet att försöka finna andra produkter för att upprätthålla en
hög produktion och sysselsättning.

Några ord om ägarförhållandena. I propositionen sägs att man efter en
rekonstruktion kan tänka sig att det blir ett privat företag som tar över. Om ett
företag i denna bransch har förutsättningar att utvidga och vidareutveckla
Luxor, bör man inte säga nej härtill så långt i förväg. Den tyngd som ett sådant
övertagande innebär kan behövas för att företaget skall komma ut på den
internationella marknaden.

I Amerika har man i dag bara kvar en TV-tillverkare. De övriga är utslagna
av japanerna. I Europa har vi på elektroniksidan ytterst få tillverkare av
TV-apparater. Det kanske därför behövs att det blir en ny ägare för företaget.
Det vet vi ingenting om i dag, men jag tycker att man inte bör låsa
dörren.

Låt oss vara eniga om att det är viktigt att företaget kompletterar sin
produktion med produkter som går att sälja, så att företaget kan hålla sin
personal i arbete.

98

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Den aviserade nedläggningen av Luxors anläggningar i
Karlsborg i Skaraborgs län är ett allvarligt regionalpolitiskt bakslag för länet.
Denna anläggning har etablerats i Karlsborg av just lokaliseringspolitiska
skäl. Detta är i och för sig - med anknytning till den nyss avslutade
regionalpolitiska debatten - ett exempel på att stöd kan lämnas till kommuner
utanför stödområdet.

1 motionen 2541 har Karl Leuchovius och jag hemställt att riksdagen i
samband med behandlingen av propositionen 192 skall uttala att de
föreslagna åtgärderna skall genomföras på ett sätt som i möjligaste mån
eliminerar riskerna för en nedläggning av fabriken i Karlsborg.

Det är glädjande att motionen blivit så välvilligt behandlad av näringsutskottet.
Ett enigt näringsutskott anför:

”Om det visar sig att den minskning av antalet sysselsatta är den enda
utvägen att säkerställa lönsam produktion i framtiden vid Luxor förutsätter
utskottet att regeringen aktivt verkar för att nya arbetstillfällen tillförs de orter
som drabbas. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna
innebörd. Ett sådant uttalande ligger i linje med önskemålet i motionen
1978/79:2541.”

I detta sammanhang erinrar utskottet om att arbetsmarknadsutskottet i
betänkandet om regionalpolitiken har uttalat ”att det kan finnas skäl för
samhället att stödja projekt som ger varaktig sysselsättning inom bl. a.
Karlsborgs kommun”.

Då jag på grund av mitt engagemang i regionalpolitiken inte hade tillfälle
att närvara då näringsutskottet fattade det här beslutet, vill jag tacka utskottet
för att man behandlat motionen så här positivt. Speciellt vill jag rikta ett tack
till vännen Arne Blomkvist, som särskilt har medverkat till detta.

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr talman! Eftersom ett enigt utskott har ställt sig bakom betänkandet
vill jag bara understryka det som Sven G. Andersson tidigare har anfört när
det gäller själva ställningstagandet till ägandefrågan. Jag vill gärna instämma i
vad utskottet anför i sitt utlåtande: ”Avsikten är att säkerställa att företaget
kan drivas vidare på en sund ekonomisk bas, varigenom sysselsättningen kan
säkerställas för framtiden. Frågan om olika ägaralternativ - även statliga - får
övervägas senare.” Jag tycker att just detta utskottets ställningstagande är
viktigt, men det blir riksdagen som kommer att ta ställning till i vilken form
företaget skall drivas vidare.

Under den regionalpolitiska debatten här tidigare har jag, herr talman,
liksom flera andra ledamöter från Skaraborgs län tagit upp aktuella regionalpolitiska
problem i vårt hemlän. Vi har, var och en från egna utgångspunkter,
sökt att spegla den verklighet som invånarna i Skaraborgs län lever i, och jag
tror att de som lyssnade på oss uppmärksammade att vi alla var på det klara
med att Karlsborg är en kommun som befinner sig i utsatt läge. Med den
kännedom därom som vi har och med hjälp av allt det material som stått till
vårt förfogande tycker vi det är riktigt att framhålla att det behövs många nya

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Finansiellt stöd
till Luxor Industri
AB

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Finansiellt stöd
till Luxor Industri
AB

arbetsplatser för att få till stånd tillfredsställande sysselsättning i denna
kommun.

Det är klart att föreliggande förslag om att staten bör medverka till en
rekonstruktion av Luxor kan ytterligare förvärra den besvärliga arbetsmarknadssituationen,
inte bara i Karlsborg utan självfallet också i Motala. Jag kan
emellertid försäkra att näringsutskottet har behandlat den här frågan mycket
ingående. Om jag genom information från mina fackliga vänner inom
företaget och med den kännedom som jag har från dessa båda kommuner
kunnat medverka till att näringsutskottet kommit fram till detta beslut är det
klart att jag är mycket tacksam för detta, och jag vill gärna tacka Sten
Svensson för de vänliga ord som han här har riktat till mig.

Eftersom vi nu har industriminister Huss här vill jag till protokollet gärna
läsa in några meningar från utskottets betänkande som i detta sammanhang
har mycket stor betydelse. Utskottet skriver bl. a. följande:

”Utskottet är medvetet om att det - som ett led i åtgärder i syfte att
säkerställa Luxors framtid - kan visa sig nödvändigt att på sikt minska antalet
sysselsatta inom företaget. Sådana åtgärder måste dock bygga på att ett
genomarbetat utredningsunderlag tas fram i samverkan mellan företagsledningen
och företrädare för de anställda. Pågående MBL-förhandlingar har
bl. a. till syfte att säkerställa att så sker.

Om det visar sig att en minskning av antalet sysselsatta är den enda
utvägen att säkerställa lönsam produktion i framtiden vid Luxor förutsätter
utskottet att regeringen aktivt verkar föratt nya arbetstillfällen tillförs de orter
som drabbas.”

Jag vill nu vädja till industriminister Huss att han med vaksamhet följer
den fortsatta utvecklingen inom företaget och, om så skulle behövas, vidtar
de åtgärder som näringsutskottet här har föreslagit.

Herr talman! Med detta ber jag också att få yrka bifall till näringsutskottets
hemställan.

I detta anförande instämde Paul Jansson, Sven-Gösta Signell och Birgitta
Johansson (samtliga s).

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Med anledning av Arne Blomkvists avslutande ord, att han
förutsatte att jag med uppmärksamhet följer utvecklingen, vill jag säga att det
gör jag. Därför kan jag också ge det omdömet om situationen nu, att det f. n.
går bra för Luxor. Man har mycket god avsättning för vissa av sina produkter,
t. ex. hemdatorer, men även andra. Med allt beaktande av och all respekt för
vikten av att vidga registret med alternativa produkter - detta begrepp som är
så lätt att tala om och så svårt att förvandla till en meningsfull och bärkraftig
verklighet - ligger den stora tryggheten, inte minst i nuet men också i
framtiden, i att det går bra med de produkter som företaget kan tillverka och
försälja. Utvecklingen nu är gynnsam. Men man skall icke i förskott ta ut
glädjen över en tendens som ännu är helt ny. Man bör avvakta om den håller i

100

sig också framöver. Om den gör det, är det det bästa som kan hända för
personalen vid Luxor.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Det lät väldigt rart med de där artighetsbetygelserna mellan
moderaten Sten Svensson och socialdemokraten Arne Blomkvist. Faran är
bara att det bakom dem också ligger lika värderingar, och det oroar.

Jag måste fråga Arne Blomkvist: Vari består sund ekonomisk bas för den
fortsatta driften? Jag vill erinra om att de fackliga organisationerna vid Luxor,
som har erfarenhet av den privata spekulationens följder, tydligen anser att
det vore en sund ekonomisk bas om staten tog över ansvaret för den fortsatta
driften och att man inte bara använde statliga medel för att snygga upp efter
de tidigare ägarna och göra företaget attraktivt för nya spekulanter.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen
nr 2542 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet
nr 52 mom. 3 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2542 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 278
Nej - 13

Förste vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets
fortsättande kl. 19.30.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Finansiellt stöd
till Läxor Industri
AB

101

Nr 172

§ 14 Medelstillskott till Datasaab AB

Fredagen den
8 juni 1979

Medelstillskott till
Datasaab AB

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1978/79:53 med anledning av
propositionen 1978/79:100 i vad avser anslag till Datasaab AB och propositionen
1978/79:189 om medelstillskott till Datasaab AB jämte motioner.

Kammaren biföll utskottets framställning om att ärendet skulle avgöras
efter endast en bordläggning.

I propositionen 1978/79:100 bil. 17 (industridepartementet) hade föreslagits
(s. 193) under angivna punkter:

F 16. att riksdagen till Utvecklingsbidrag till Datasaab AB för budgetåret
1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av
32 500 000 kr.,

F 17. att riksdagen till Medelstillskott till Datasaab AB för budgetåret
1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av
37 500 000 kr.

I propositionen 1978/79:189 (industridepartementet) hade regeringen
föreslagit (s. 6) att riksdagen skulle

1. medge att, av det åt fullmäktige i riksgäldskontoret lämnade uppdraget
att under åren 1977-1981 ikläda staten borgen för lån eller annan förpliktelse
avseende Datasaab AB med sammanlagt högst 350 000 000 kr., högst
100 000 000 kr. fick gälla även lån eller annan ekonomisk förpliktelse i
utländsk valuta,

2. till Medelstillskott till Datasaab AB på tilläggsbudget lil till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 57 000 000 kr.

Det föreslagna tilläggsanslaget av 57 milj. kr. var avsett för täckning av
statens del av 1978 års förlust.

I detta sammanhang hade behandlats

dets den under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta
motionen 1978/79:1525 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att
riksdagen hos regeringen begärde förslag till förstatligande av dataindustrin
och en planmässig satsning på den nya mini- och mikrodatorteknologin inom
denna industri, förstärkning av forskningsresurserna inom området och
uppbyggnad av en självständig, statlig produktion av datakomponenter,

dels den med anledning av propostionen 1978/79:111 om åtgärder mot
krångel och onödig byråkrati m. m. väckta motionen 1978/79:2467 av Lars
Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandetö) hemställts att
riksdagen hos regeringen skulle begära förslag till förstatligande av dataindustrin,

102

dels de med anledning av propositionen 1978/79:189 väckta motionerna

1978/79:2539 av Erik Hovhammar m. fl. (m) och

1978/79:2540 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m, s, c, fp).

Utskottet hemställde

1. beträffande anslag att riksdagen skulle

a) med bifall till propositionen 1978/79:189 mom. 2 till Medelstillskott till
Datasaab AB på tilläggsbudget lil till statsbudgeten för budgetåret 1978/79
under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 57 000 000
kr.,

b) med bifall till propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten F 16 till
Utvecklingsbidrag till Datasaab AB för budgetåret 1979/80 under fjortonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 32 500 000 kr.,

c) med bifall till propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten F 17 till
Medelstillskott till Datasaab AB för budgetåret 1979/80 under fjortonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 37 500 000 kr.,

2. beträffande borgensåtaganden att riksdagen med bifall till propositionen
1978/79:189 mom. 1 medgav att, av det åt fullmäktige i riksgäldskontoret
lämnade uppdraget att under åren 1977-1981 ikläda staten borgen för lån eller
annan förpliktelse avseende Datasaab AB med sammanlagt högst
350 000 000 kr., högst 100 000 000 kr. fick gälla även lån eller annan
ekonomisk förpliktelse i utländsk valuta,

3. beträffande förstatligande av dataindustrin att riksdagen skulle avslå
motionen 1978/79:1525 och motionen 1978/79:2467 yrkandetö,

4. beträffande utvecklingscentrum för datateknik att riksdagen skulle
avslå motionen 1978/79:2540,

5. beträffande Datasaab AB:s verksamhetsinriktning att riksdagen skulle a)

som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslå motionen 1978/79:2539 i den mån den inte hade tillgodosetts
enligt utskottets hemställan under a.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har i två motioner krävt ett
förstatligande av den svenska dataindustrin. Motionerna har hänvisat till
behandlingen i detta betänkande av propositionen 189.

Vi har ansett det önskvärt att samhället i form av ett förstatligande får ett
större inflytande över just dataindustrin, som är en industrigren stadd i snabb
utveckling. Det påpekas i utskottsbetänkandet att det redan finns statlig
insyn i dataindustrin genom hälftenägandet i Datasaab. Men vi anser detta
vara otillräckligt och menar att staten skall skaffa sig en fullständig kontroll
över denna industribransch. Vi har också begärt att man skall göra insatser för
att utveckla mikrodatorer och andra liknande teknologier inom detta
område.

Jag yrkar härmed, med hänvisning till motiveringarna i motionerna, bifall
till vpk:s motioner 1525 och 2467.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Medelstillskott till
Datasaab AB

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Förlagslån till
domänverket

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Vpk:s motionsyrkande om ett förstatligande av dataindustrin
kan - självfallet, skulle jag vilja säga - inte bifallas. Jag vill understryka att
man från statens sida vidtar ytterligt kraftfulla åtgärder för att stärka
dataindustrins ställning. STU har arbetat fram ett förslag till åtgärder när det
gäller forskning och utveckling på elektronikområdet till en kostnad på
75 milj. kr. Vidare har en utredning tillsatts för att se över hela elektronikområdet.
Det är enligt utskottet viktigt och angeläget att man följer
utvecklingen och stöder forskningen samt att företagen tillvaratar alla
tänkbara möjligheter för att få en mycket fast marknad här i Sverige.

Med det sagda yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna
nr 1525 av Lars Werner m. fl. och nr 2467 av Lars Werner m. fl. i motsvarande
del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja
besvarad.

Mom. 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 15 Förlagslån till domänverket

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1978/79:54 med anledning av
propositionen 1978/79:125 med förslag om tilläggsbudget lil till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 i vad avser anslag inom budget-,
handels- och industridepartementens verksamhetsområden jämte motioner.

Kammaren biföll utskottets framställning om att ärendet skulle avgöras
efter endast en bordläggning.

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga
punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas
beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast den punkt, vid vilken under överläggningen
framställts särskilda yrkanden.

Punkten 9

Regeringen hade i propositionen 1978/79:125 bil. 11 (industridepartementet)
under punkten 7 (s. 71 f.) föreslagit riksdagen att till Förlagslån till
domänverket på tilläggsbudget lil till statsbudgeten för budgetåret 1978/79
anvisa ett investeringsanslag av 500 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av denna punkt i propositionen väckta motionerna 1978/79:2616

av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen
skulle avslå förslaget om särskilt förlagslån till domänverket samt anhålla att
regeringen som rörlig kredit i riksbanken tillförde lantbruksstyrelsen motsvarande
belopp,

1978/79:2617 av Hans Wachtmeister m. fl. (m), vari hemställts att
riksdagen skulle

1. avslå förslaget att till förlagslån till domänverket på tilläggsbudget III för
budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag på 500 milj. kr.,

2. hos regeringen anhålla om förslag om kapitaltillskott till jordfonden, om
ökade kreditgarantiramar för jordbrukets rationalisering och om ökad
emissionsrätt för landshypoteksinstitutionen,

3. uttala att den mark domänverket kunde komma att förvärva inte fick
innebära att staten netto ökade sitt markinnehav,

dels den under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta
motionen 1978/79:385 av Ove Karlsson m. fl. (s) såvitt nu var i fråga
(yrkandet 5).

Utskottet hemställde

1. beträffande lånemedel för statliga skogsförvärv att riksdagen skulle

a) med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1978/79:2616 och motionen 1978/79:2617, yrkandena 1 och 2, det sistnämnda
i vad avsåg kapitaltillskott till jordfonden, till Förlagslån till domänverket
på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under statens
affärsverksfonder anvisa ett investeringsanslag av 500 000 000 kr.,

b) avslå motionen 1978/79:385, yrkandet 5, i den mån motionen inte i
denna del tillgodosågs enligt utskottets hemställan under a,

2. beträffande princip för domänverkets markförvärv att riksdagen skulle
avslå motionen 1978/79:2617, yrkandet 3,

3. beträffande jordbrukets kreditförsörjning att riksdagen skulle avslå
motionen 1978/79:2617, yrkandet 2 i återstående delar.

Vid denna punkt hade avgivits följande två reservationer av Bengt Sjönell
(c), Erik Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Birgitta Hambraeus (c),
Margaretha af Ugglas (m) och Karl-Anders Petersson (c):

1. beträffande lånemedel för statliga skogsförvärv, vari reservanterna

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förlagslån lill
domänverket

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förlagslån lill
domänverket

ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motionen 1978/79:385,
yrkandet 5, och med anledning av motionen 1978/79:2616 och motionen
1978/79:2617, yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i vad avsåg kapitaltillskott
till jordfonden, medgav att lantbruksstyrelsen för förvärv av skogsmark fick
t. o. m.den31 december 1981 hos riksgäldskontoret disponera en rörlig kredit
intill 500 000 000 kr. utöver tidigare medgivet belopp,

2. beträffande princip för domänverkets markförvärv, vari reservanterna
ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2617, yrkandet 3, som sin
mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Regeringen häri propositionen 125 beträffande tilläggsbudget
III föreslagit att domänverket får ett förlagslån på 500 milj. kr. att förvärva
ytterligare skog för. För det här förlagslånet skulle gälla en ränta på 4 %. Man
motiverar detta med att domänverket behöver köpa de skogar som en del av
industrins företag nu måste och även vill sälja för att skaffa medel och likvida
tillgångar för andra uppgifter och för andra investeringar.

I anledning av denna proposition har vi från centerpartiet avlämnat en
motion, där vi yrkar avslag på förslaget till förlagslån till domänverket.
Samtidigt föreslår vi att det här beloppet i stället skall ställas till disposition för
stöd till de enskilda jordbruksföretagen och skogsföretagen.

Sedan mycket lång tid har i riksdagen och i samhället i övrigt förts en debatt
om nödvändigheten av att förstärka lantbruksföretagen med kompletteringsskog.
Man har då ofta talat om komplettering från domänverket och från
bolagsskogarna. Men när sedan ett sådant tillfälle ges går kompletteringen åt
ett annat håll, till det stora statliga domänverket.

Under hela den tid som jag har varit intresserad av politik har det varit en
stark önskan från jordbrukarhåll att man skulle få en metod för skogskomplettering
av lantbruksföretagen via lantbruksstyrelsens förmedlingsverksamhet.
I den övervägande delen av de motionsyrkanden som förekommit på
detta område har framhållits att det ofta inte var så lätt att förstärka dessa
jordbruk med skog, men när tillfälle gavs av bolag och av domänverket skulle
man utnyttja möjligheterna.

Utskottets resonemang vill jag naturligtvis inte ansluta mig till, utan jag vill
ifrågasätta det. Man säger att det är nödvändigt att domänverket får dessa
pengar, för skogsbolagen behöver sälja och skaffa sig likvida medel. Jag
tycker att det egentligen är ett egendomligt resonemang. Det är inte bara fråga
om att skogsbolagen behöver fl snabba pengar, utan man bör även fundera
över vad som skall ske med denna skog på lång sikt. Jag tänker på alla de
avslag och hårda prövningar som lantbruket har utsatts för i lantbruksnämnderna
och lantbruksstyrelsen när det gällt att lösa mycket akuta och
angelägna investeringsproblem under årens lopp.

Man säger också i utskottsbetänkandet att det här rör sig om ”så stora

arealer att bara staten kan uppträda som köpare”; någon annan köpare än
staten är inte lätt att få tag i. Den uppfattningen kan jag inte ansluta mig till.
Om det finns någon tillgångskombination - om man skall använda ett så
långt ord - som är lätt att dela på, så är det mark och skog. Det är kanske
svårare att dela andra tillgångar i mindre stycken.

Det sägs här att domänverket planerar att sälja en del mindre områden och
mindre fastigheter. Det är ett resonemang av det slag som alltid förs av en
storköpare när han skall förvärva skog-och även många gånger när det gäller
förvärv av jord. Vi vet ju alla att det går lång tid mellan planering och
verkställighet. Det får man naturligtvis vara beredd på om man skall kunna
förstärka jordbruket med sådana markarealer som det här gäller. Om man vill
ha en snabb affär och bolagen behöver snabba pengar, tycker man tydligen att
detta är en bekväm metod. Men det är inte den långsiktiga skogspolitik som vi
skulle önska i vårt land.

Utskottet tar ju avstånd från förslagen att de statliga skogsförvärven i
stället skulle göras av lantbruksstyrelsen för att tilldelas köpare inom
bondeskogsbruket. Det kan synas vara ett onödigt avståndstagande, för det är
väl en gammal, självklar regel att man ändå har strävat efter förstärkningar av
jordbruket.

Jag överdriver väl inte om jag drar den slutsatsen att ett bifall till
propositionen med en stark majoritet kommer att tolkas som om det nu är
absolut fritt fram för domänverket i all dess inköpspolitik.

Den olika behandling som skilda kategorier i detta avseende kan få enligt
föreliggande förslag måste man vara observant på och påtala. Lantbruksstyrelsen
yrkade för inte så länge sedan på en rörlig kredit om 325 milj. kr.
Beloppet prutades av regeringen och riksdagsmajoriteten till 200 milj. kr.

Varför skall domänverket få låna pengar till så låg ränta som 4 96 för att
förvärva skog? Den normala räntan för innehavare av lantbruksföretag ligger
ju på 8 å 10 96.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 1 och 2.

I detta anförande instämde Ivan Svanström (c).

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Låt mig göra några klarlägganden angående förlagslånet till
domänverket.

Bakgrunden till det förslag regeringen framlagt är den krissituation som
svensk skogsindustri befinner sig i. Flera företag kan genom att avyttra vissa
tillgångar förbättra sin balansräkning. Det gäller främst skog och kraft. Ett
exempel är den försäljning av kraft som Vänerskog nyligen gjort till LRF.
Bland de företag för vilka försäljning av skog till domänverket kan bli aktuellt
kan nämnas Billerud, Uddeholm och Munksjö. Avyttringarna avser större
sammanhängande områden där alternativ köpare knappast finns.

Industridepartementets ursprungliga förslag var att domänverket skulle
ges ett tillskott, ett förlagskapital om 500 milj. kr. Statens vinst på dessa
pengar skulle då ha utfallit på sedvanligt sätt, dvs. i praktiken med 30 96 av

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Förlagslån till
domänverket

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Förlagslån till
domänverket

domänverkets vinst. Budgetdepartementet ansåg dock att tillskottet borde
ges som förlagslån och med en minsta ränta på 4 96. I övrigt gäller för köparen
bl. a. följande regler: Varje köp på mer än 1 milj. kr. skall godkännas av
regeringen. Dessutom skall lantbruksstyrelsen yttra sig över och godkänna
alla köp. Styrelsen redovisar därvid bl. a. vad som bör avyttras till enskilda.
Räntan kan höjas om avkastningen för domänverket visar sig bli mer än 4 96.
Om domänverket i sin tur säljer några av de områden som köps med här
aktuella pengar, så skall intäkten inlevereras till staten.

Jämförelse har gjorts, bl. a. av Fritz Börjesson, med andra tänkbara köpare.
Om lantbruksstyrelsen köper skog betalas marknadsmässig ränta, dvs
10,5 96 i dag. Denna ränta betalas över statsbudgeten. Det skall vi hålla i
minnet. Enskilda, som köper med lånade pengar, kan dra av räntan vid
beskattningen, vilket innebär att nettokostnaden blir ca 4 96.

Det har sagts att de aktuella skogsköpen skulle innebära att staten kraftigt
ökar sitt skogsinnehav. Det är inte korrekt. Totalt berörs ca 3 96 av den
produktiva skogsmarken. Dessutom är det fråga om att överfora bolagsskog
till kronoskog och i någon mån bondeskog, eftersom en del kommer att
avyttras till enskilda om lantbruksstyrelsen föreslår det.

Om riksdagen skulle fastställa en högre ränta än 4 96, kommer domänverket
inte att vara berett att köpa de aktuella fastigheterna. Det kan nämnas att
domänverket egentligen inte anser sig kunna erhålla en avkastning på mer än
3 96, varför man redan betraktar de 4 96 som nu föreslås som en eftergift.

Till sist skall nämnas att domänverket f. n. står för mycket av leveranstryggheten
inom skogsbruket. Det finns därför från skogsindustrins
synpunkt knappast anledning att beklaga om domänverket något ökar sitt
skogsinnehav. Det bör också nämnas att domänverket torde vara den enda
köpare som kan garantera anställningstrygghet för berörda anställda inom de
stora skogsområden som köps in.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Jag skall inte göra många kommentarer. Men det är klart att
om man redan från början har som utgångspunkt att på domänverket kan
man inte ställa några högre krav när det gäller räntabilitet eller andra krav,
jämbördiga med dem som ställs på det enskilda bondeskogsbruket, så blir det
på det här sättet. Den utveckling som äger rum genom det nuvarande
förfarandet tycker jag principiellt är olycklig.

En tidningsman ringde mig i går och frågade vilka glädjeämnen jag haft i
riksdagen under de många åren. Jag svarade att det fanns gott om sådana. Då
frågade han om det också fanns några tråkiga händelser. Jag pekade på detta
med domänverket. Det är inte precis någon glad utveckling som det här är
fråga om.

108

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Gör man en jämförelse med andra tänkbara köpare framgår
följande: Om lantbruksstyrelsen köper skog, betalas marknadsmässig ränta,

dvs. 10,5 % i dag. Denna ränta betalas över statsbudgeten. Om en enskild
person köper med lånade pengar, kan han dra av räntan vid beskattningen,
vilket innebär att nettokostnaden blir 4 %.

I och för sig kan det tyckas att det är en låg ränta som domänverket betalar,
men den står i paritet med vad en enskild betalar, så det är inte fråga om någon
särskild favör för domänverket.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 9

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 1 av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Fritz Börjesson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet
nr 54 punkten 9 mom. 1 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Bengt Sjönell
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Fritz Börjesson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 163
Nej - 116

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 2 av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Fritz Börjesson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet
nr 54 punkten 9 mom. 2 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Bengt Sjönell
m. fl.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Förlagslån till
domänverket

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Fritz Börjesson begärde rösträk -

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

följande resultat:

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 10-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 16 Föredrogs Näringsutskottets betänkande

1978/79:56 med anledning av motion om Ceaverkens framtida verksamhet.

Sedan kammaren bifallit utskottets framställning om att ärendet skulle
avgöras efter endast en bordläggning, bifölls vad utskottet i övrigt hemställt i
detta betänkande.

§ 17 Stöd till beställare av fartyg m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1978/79:58 med anledning av
propositionen 1978/79:211 om stöd till beställare av fartyg m. m. jämte
motioner.

Kammaren biföll utskottets framställning om att ärendet skulle avgöras
efter endast en bordläggning.

1 propositionen 1978/79:211 (industridepartementet) hade föreslagits att
riksdagen skulle

1. godkänna de ändrade riktlinjer för lämnande av stöd till beställare av
fartyg som föredragande statsrådet hade förordat,

2. godkänna vad föredragande statsrådet hade förordat rörande disposition
av anslaget Bidrag till fartygsexport till utvecklingsländer,

3. godkänna vad föredragande statsrådet hade förordat rörande disposition
av anslaget Bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna,

4. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier till
beställare av fartyg till ett sammanlagt belopp av högst 6 665 000 000 kr. -inkl. tidigare bemyndigande om 5 725 000 000 kr. - avseende upplåning i
anslutning till beställning av fartyg hos svenska varv i enlighet med vad
föredragande statsrådet hade förordat,

5. till Avskrivningslån till beställare av fartyg för budgetåret 1979/80
under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 160000 000
kr.

110

I detta sammanhang hade behandlats

dels den med anledning av propositionen väckta motionen

1978/79:2682 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
skulle

1. godkänna de ändrade riktlinjer för stöd till beställare av fartyg som
förordats i motionen beträffande

a) förändring av beställarstödet till ett stöd för utveckling av svensk rederioch
varvsnäring med avskrivningslån om högst 40 % av kontraktspriset,

b) förskjutning av tidsgränsen för leverans till den 31 december 1981,

2. avslå vad regeringen förordat beträffande disposition av anslaget Bidrag
till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna,

3. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier till
beställare av fartyg till ett sammanlagt belopp av högst 7 115 000 000 kr.
avseende upplåning i anslutning till beställning av fartyg hos svenska varv i
enlighet med vad som förordats i motionen,

4. utöver vad som följde av regeringens förslag till avskrivningslån till
beställare av fartyg anvisa en ram för beslut om avskrivningslån till beställare
av fartyg med ytterligare 375 milj. kr.,

5. bemyndiga regeringen att fatta beslut om avskrivningslån till beställare
av fartyg som levererades under de tre senaste kvartalen 1981 i den
omfattning som var nödvändig för att utnyttja den av riksdagen fastställda
produktionskapaciteten,

6. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier
till beställare av fartyg som levererades under de tre senaste kvartalen 1981 i
den omfattning som regeringen medgav,

7. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av aktiva åtgärder för sysselsättningen inom varvsregionerna,

dels under den allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta
motionen

1978/79:1020 av Rune Johansson i Mölndal (c) och Karl-Anders Petersson
(c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att
fiskefartyg oavsett storlek skulle kunna erhålla s. k. beställarstöd.

Utskottet hemställde

1. beträffande utformningen av stödet till fartygsbeställare att riksdagen
skulle avslå motionen 1978/79:2682, yrkandet 1 a,

2. beträffande beställarstöd för fiskefartyg att riksdagen skulle avslå
motionen 1978/79:1020,

3. beträffande ändrade riktlinjer för beställarstödet m. m. att riksdagen
med bifall till propositionen 1978/79:211 mom. 1 och med avslag på
motionen 1978/79:2682, yrkandena 1 b, 5 och 6, godkände de ändrade
riktlinjer för lämnande av stöd till beställare av fartyg som förordats i
propositionen,

4. beträffande fartygsexport till utvecklingsländer att riksdagen med bifall
till propositionen 1978/79:211 mom. 2 godkände vad som i propositionen

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

förordats rörande disposition av anslaget Bidrag till fartygsexport till
utvecklingsländer,

5. beträffande kreditgarantier och lån att riksdagen skulle

a) med bifall till propositionen 1978/79:211 mom. 4 och med avslag på
motionen 1978/79:2682, yrkandet 3, bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att ikläda staten garantier till beställare av fartyg till ett sammanlagt
belopp av högst 6 665 000 000 kr. - inkl. tidigare bemyndigande om
5 725 000 000 kr. - avseende upplåning i anslutning till beställning av fartyg
hos svenska varv i enlighet med vad som förordats i propositionen,

b) med bifall till propositionen 1978/79:211 mom. 5 och med avslag på
motionen 1978/79:2682, yrkandet 4, till Avskrivningslån till beställare av
fartyg för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 160 000 000 kr.,

6. beträffande sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna att riksdagen
skulle

a) med bifall till propositionen 1978/79:211 mom. 3 och med avslag på
motionen 1978/79:2682, yrkandet 2, godkänna vad som i propositionen
förordats rörande disposition av anslaget Bidrag till sysselsättningsåtgärder
inom varvsregionerna,

b) avslå motionen 1978/79:2682, yrkandet 7.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande utformningen av stödet till fartygsbeställare av Ingvar
Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström,
Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som
ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2682, yrkandet 1 a, som sin
mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande beställarstöd för fiskefartyg av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson,
Karl-Anders Petersson och Ingegärd Oskarsson (samtliga c) som ansett
att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1020 som sin mening gav
regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande ändrade riktlinjer för beställarstödet, m. m. av Ingvar
Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar
Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga
s) sorn ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen skulle

a) med anledning av propositionen 1978/79:211 mom. 1 och med bifall till
motionen 1978/79:2682, yrkandet 1 a, godkänna de ändrade riktlinjer för
lämnande av stöd till beställare av fartyg som reservanterna hade förordat,

b) med bifall till motionen 1978/79:2682, yrkandena 5 och 6,

dels bemyndiga regeringen att fatta beslut om avskrivningslån till bestäl -

lare av fartyg som levererades under de tre senaste kvartalen 1981 i den
omfattning som var nödvändig för att utnyttja den av riksdagen fastställda
produktionskapaciteten,

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier
till beställare av fartyg som levererades under de tre senaste kvartalen 1981 i
den omfattning som regeringen medgav,

4. beträffande kreditgarantier och lån av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson,
Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Rune Jonsson i
Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett att utskottet
under 5 bort hemställa

att riksdagen skulle

a) med anledning av propositionen 1978/79:211 mom. 4 och med bifall till
motionen 1978/79:2682, yrkandet 3, bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att ikläda staten garantier till beställare av fartyg till ett sammanlagt
belopp av högst 7 115 000 000 kr. - inkl. tidigare bemyndigande om
5 725 000 000 kr. - avseende upplåning i anslutning till beställning av fartyg
hos svenska varv i enlighet med vad reservanterna förordat,

b) med anledning av propositionen 1978/79:211 mom. 5 och med bifall till
motionen 1978/79:2682, yrkandet 4, till Avskrivningslån till beställare av
fartyg för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 535 000 000 kr.,

5. beträffande sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna av Ingvar
Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström,
Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som
ansett att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen skulle

a) med bifall till motionen 1978/79:2682, yrkandet 2, och med avslag på
propositionen 1978/79:211 mom. 3 som sin mening ge regeringen till känna
vad reservanterna anfort rörande disposition av anslaget Bidrag till sysselsättningsåtgärder
inom varvsregionerna,

b) med bifall till motionen 1978/79:2682, yrkandet 7, som sin mening ge
regeringen till känna vad reservanterna anfort beträffande åtgärder för att
främja sysselsättningen inom varvsregionerna.

HUGO BENGTSSON (s):

Herr talman! Som kammarens ledamöter väl känner till har riksdagen vid
flera tillfällen beslutat om statliga stödåtgärder i form av kreditgarantier och
lån vid beställningar av fartyg vid svenska varv. När vi nu på nytt behandlar
denna fråga är den föranledd av att regeringen i proposition nr 211 föreslagit
att tidsgränserna för det nuvarande beställarstödet skjuts ett kvartal framåt i
tiden, vilket innebär att orderteckning bör ske före den 1 april 1980 och att
leverans skall ske före den 1 april 1981. Som en följd härav föreslås
beställarstödet ökas med 1 250 milj. kr., varav 940 milj. kr. som kreditgarantier
och 310 milj. kr. som avskrivningslån.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

8 Riksdagens protokoll 1978/79:172-173

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

I en motion har vi från socialdemokratiskt håll redovisat vår syn på hur den
nuvarande situationen vid varven bör lösas. Det är allmänt känt, vilket f. ö.
också framgår av propositionen, att beläggningssituationen vid varven under
1980 och 1981 är mycket prekär. Av tekniska skäl är det därför nödvändigt att
nya order omedelbart kan erhållas. I annat fall blir planeringstiderna för
produktionen alltför korta, vilket kan komma att innebära avsevärt ökade
kostnader. Detta är en erfarenhet som företagen redan har gjort - korta
ledtider betyder ökade kostnader.

Med hänsyn till att riksdagen tidigast våren 1980 kan komma att fatta
beslut om den framtida varvspolitiken, är det därför nödvändigt att nu
utsträcka stödet ytterligare tre kvartal i förhållande till propositionens förslag,
innebärande att leverans kan ske under hela 1981. Detta innebär att utöver
medelsramarna regeringen får bemyndigande att besluta om stöd till
fartygsbeställningar i erforderlig omfattning.

För att uppmuntra och ge stöd åt strukturutvecklingen inom rederinäringen
bör vi försöka stimulera rederierna att beställa mera utvecklingsbetonade
och framtidsinriktade fartygstyper - härigenom kan vi uppnå en ökad
konkurrenskraft. En sådan satsning på mera avancerade fartygstyper innebär
också en ökad sysselsättning vid varven i förhållande till byggande av mera
konventionella fartyg. Detta stöd bör ges en mera flexibel utformning än vad
som gäller det nuvarande beställarstödet. För att stimulera en sådan
utveckling bör väsentligt högre avskrivningslån kunna utgå till denna typ av
beställningar. Enligt vår uppfattning bör man i sådana fall kunna medge stöd
med upp till 40 % av kontraktssumman i form av avskrivningslån.

En förändring av stödverksamheten i enlighet med detta vårt förslag
innebär inte att det totala medelsbehovet påverkas utan endast en viss
omfördelning mellan avskrivningslån och garantier.

De problem som följer med omstruktureringen av varvsindustrin kan
endast lösas genom att samhället sätter in kraftfulla och framtidsinriktade
insatser för att skapa ny sysselsättning. En åtgärd i detta syfte var när
riksdagen i december 1978 anvisade ett särskilt anslag på 265 milj. kr. för
bidrag till sysselsättningsskapande åtgärder inom varvsregionerna. Dessa
medel skall enligt riksdagens beslut användas dels för att vid behov förstärka
investmentbolag och regionala utvecklingsfonder, dels för att stödja alternativ
produktion vid varven, dels för att efter beslut av regeringen i särskilda fall
stödja projekt som är särskilt omfattande. I det senare fallet avses i första hand
projekt som är särskilt riskfyllda, men också sådana som bygger på
framtidsinriktad teknologi som kan bedömas bli lönsam. Nu föreslår
regeringen i propositionen att 150 milj. kr. av detta anslag utnyttjas förökning
av beställarstödet. Det är enligt vår uppfattning utomordentligt allvarligt att
regeringen gör en så betydande nedskärning av tillgängliga medel för
framtidssatsningar inom varvsregionerna. Ännu allvarligare är det att den
borgerliga utskottsmajoriteten ställer sig bakom detta regeringsinitiativ.

I propositionen motiverar regeringen nedskärningen av anslaget med att
endast en mycket begränsad del av dessa medel torde komma att tas i anspråk
för angivna ändamål inom rimlig tid. Det är varken en intelligent eller en

logisk slutsats som regeringen har kommit fram till, för det är ju helt naturligt
att behoven av medlen till alternativ produktion är små i början, då projekten
befinner sig på projekteringsstadiet, men medelsbehovet ökar snabbt då
projekten kommit längre i utveckling. Den hittillsvarande medelsförbrukningen
kan därför inte läggas till grund för beslut som innebär att tillgängliga
resurser minskas.

Härtill kommer att anslaget i enlighet med riksdagens beslut också skall
användas för sysselsättningsinsatser på andra områden. Hade aktiva insatser i
detta syfte vidtagits från regeringens sida, hade möjligen de i dag tillgängliga
resurserna varit betydligt mindre, men regeringen har, inte mig veterligt,
vidtagit någon som helst åtgärd i detta syfte. Jag kan inte heller föreställa mig
att de borgerliga ledamöterna från varvsregionerna kan ställa sig bakom detta
förslag som innebär att man förskingrar de pengar som tidigare ställts till
förfogande till aktiva åtgärder i syfte att främja sysselsättningen inom
varvsregionerna.

Herr talman! Från socialdemokratiskt håll har vi också den uppfattningen
att de riktlinjer för varvsindustrins framtida utveckling som antogs av
riksdagen i december 1978 skall gälla intill dess att ett nytt beslut har fattats.
Det innebär att inga ställningstaganden dessförinnan bör göras som negativt
påverkar förutsättningarna för att bibehålla en varvskapacitet i enlighet med
det fattade riksdagsbeslutet. Tvärtom, menar vi, måste ytterligare åtgärder
sättas in för att möjliggöra en produktion i den omfattning som riksdagen
bestämt, intill dess ett nytt beslut kan fattas.

Som vi har framhållit såväl i vår motion som i en reservation understiger
regeringens förslag i fråga om ramen för kreditgarantier och avskrivningslån
icke obetydligt det sammanlagda behovet. Härigenom kan beställningssvackor
uppstå som gör att produktionen sjunker under den av riksdagen
1978 bestämda nivån. Detta kan vi inte godta i den nuvarande situationen. I
avvaktan på det ställningstagande till varvspolitiken som kan bli en följd av
den proposition som aviserats för nästa år bör stödet nu avpassas så att
varvens produktion kan hållas vid den nivå som riksdagen har lagt fast.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till de socialdemokratiska
reservationer som är fogade vid utskottets betänkande.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av
kammarens förhandlingar.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! I dag kommer riksdagen att fatta ytterligare ett viktigt beslut
som gäller den svenska varvsnäringens framtid. Vi harju under de senaste
två tre åren haft anledning att upprepade gånger återkomma till frågan om
varvens framtid.

De tidigare besluten har gällt hur svensk varvsnäring skall kunna fortleva
samtidigt som den nödvändiga anpassningen till en förändrad världsmarknad
sker. Senast i höstas fattade vi beslut om neddragningar av produktionskapaciteten
till en långsiktigt realistisk nivå. Vi hade då, precis som vid dagens

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

beslut, att räkna med en betydande osäkerhet om den internationella
utvecklingen. För det är ju den som, liksom för de flesta av våra industrigrenar,
är den helt dominerande faktorn för möjligheterna i framtiden.

Vid alla sådana beslut som innehåller betydande moment av osäkerhet
gäller det mer att fatta beslut som ger viss handlingsfrihet under
förhållandevis realistiska antaganden än att driva en viss principiell linje. Vi
har prognoser som pekade på att en neddragning om minst 30 % av
kapaciteten skulle kunna bli nödvändig under en treårsperiod. Mot det stod
dels önskan att bevara så stor del av varvsindustrin som möjligt, dels det
faktum att prognoser har slagit fel tidigare och trender brutits.

Den avvägning som vi då kom fram till var att räkna med en 20-procentig
neddragning under två år och att efter hand få säkrare bedömningar om den
fortsatta utvecklingen. Vi lät således önskan om viss handlingsfrihet gå före
önskan om en längre planperiod.

Samtidigt gav vi en trygghetsgaranti för de anställda som medger att de
nödvändiga förändringarna kan ske i socialt acceptabla former.

Vi står i en liknande avvägningssituation i dag. Vi vet att varvsindustrin
självfallet vill ha säkerhet om gällande stödformer för så lång tid som möjligt.
Samtidigt är det ett önskemål från samhällets sida att inför det varvsbeslut
som skall fattas våren 1980 bevara handlingsfriheten. Det är också ett
samhällsintresse att inte besluta om stödformer för så lång tid att världsmarknadssituationen
gör dem onödigt generösa. Särskilt mot bakgrund av att
vi redan inom ett år kommer att få tillfälle att på nytt ta ställning till
varvsindustrins utveckling förefaller det nu onödigt att lägga fast beställarstödet
för en längre tid än regeringen och näringsutskottets majoritet
förordar.

Det har under det här riksmötet rests krav på planer och långsiktighet i
besluten som aldrig tidigare. Visst är det bra med planer och långa perspektiv,
men vi måste samtidigt vara medvetna om vår begränsade förmåga att ge
dessa planer en god träffsäkerhet i det längre perspektivet. Jag och andra har
tidigare under det här riksmötet fast uppmärksamheten på det faktum att
verkligheten inte alltför sällan har oförskämdheten att avvika från av oss
gjorda antaganden och trendutdragningar.

Det har också givits exempel här i kammaren, såväl små som stora, på hur
planer har misslyckats och utvecklingen vänt. Stålverk 80 har nämnts. Vi
planerade för en kraftig ökning av kapaciteten inom handelsstålsområdet och
kunde bara en kort tid senare konstatera att den redan befintliga kapaciteten
var alldeles för stor.

I långtidsutredningen 1975 förutsågs knappast en enda av de genomgripande
branschkriser som skulle komma att skaka vårt näringsliv och vårt
samhälle ett par år senare.

Även i bedömningen av de ekonomiska konjunktursvängningarna tar vi
ibland miste - också på relativt kort sikt. Låt mig citera några rader av förre
finansministern Sträng, vilka han yttrade här i kammaren för ganska exakt tre
år sedan, dvs. några månader innan varslen kom och hela branscher hotade

att falla.

”Den allmänna slutsatsen av vad de har att säga är, menar jag, att vi bör
kunna vara garanterade en trygg och god sysselsättning under den tid som vi
nu närmast kan överblicka. Man kan ställa olika anspråk på hur lång tid det
skall vara fråga om. Låt mig dock säga här att den internationella konjunkturuppgången
ändå är ett så bastant markerat faktum att den kommer att
hålla i varje fall under 1977.1 vissa personliga samtal jag har haft med ledande
politiker ute i världen är man beredd sträcka den ytterligare något år fram i
tiden.”

Jag har med de här exemplen inte velat hävda att all planering är farlig eller
onödig. Men det jag vill ha sagt är att all planering måste göras med beaktande
av handlingsfriheten. Därmed har också sagts att den bästa planeringen inte
är den mest långsiktiga utan den som kombinerar planeringens skenbara
trygghet när det gäller utvecklingen med möjligheter att successivt revidera
förutsägelserna med hänsyn till den faktiska utvecklingen.

Just nu arbetar delegationen förde mindre och medelstora varvens framtid.
Den kommer att presentera sina slutsatser under hösten. Då har vi på ett
avgörande sätt kompletterat beslutsunderlaget inför riksdagsbeslutet nästa
vår. Att innan det beslutet fattas binda upp sig för långsiktiga planer och
förlänga garantitider skulle kunna skapa en besvärande situation inte minst
vad gäller besluten om de mindre varvens framtid.

Jag vill också erinra om att utskottet och riksdagen så sent som i höstas
avvisade liknande förslag om en förändring av beställarstödet. Som jag
försökt visa har något nytt inte framkommit som ger anledning att ändra på
den inställningen. Tvärtom befinner vi oss nu ett halvt år närmare nästa stora
varvsbeslut.

Från socialdemokratiskt håll finns också en reservation beträffande
medelsberäkningen. Enligt den reservationen skulle ytterligare 590 milj. kr.
anslås för beställarstödet. Utskottets majoritet instämmer i regeringens
bedömning att 1 250 milj. kr. är en väl avvägd summa.

Som skäl för reservationens högre beräkning anförs att varven inte kan få
full beläggning om riksdagen godtar den av regeringen gjorda medelsberäkningen.
Jag kan inte dela den bedömningen. Dels kan vissa order tänkas
komma som inte kräver beställarstöd. Dels kan världsmarknaden utvecklas
på ett sådant sätt att den totala efterfrågan ökar.

Slutligen har vi också att göra en avvägning gentemot andra angelägna
behov och att ta hänsyn till budgetunderskottet.

Det torde knappast vara ägnat att ge trovärdighet åt talet att budgetunderskottet
är vårt största problem om man samtidigt i en rad frågor yrkar på
ytterligare medel. Det är vid det här laget åtskilliga hundratals miljoner
kronor som, om alla krav hade bifallits av riksdagen, skulle ha tyngt
budgetunderskottet. Jag menar att vi är tvungna att ta ett övergripande
ansvar för den ekonomiska situationen i varje beslut vi fattar. Visst kan man
hitta angelägna behov, och säkert skulle ett större medelstillskott till
beställarstödet öka säkerheten. Men vi måste också göra en rimlighetsbedömning.
Det är redan så att betydande summor satsats för att omstrukturera

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

svensk varvsindustri. Därtill har de anställda fått en unik trygghetsgaranti.
Att ytterligare öka på beställarstödet, utöver vad som bedöms som nödvändigt
av vår expertis, skulle inte vara ansvarigt.

Herr talman! Jag har uppehållit mig vid de socialdemokratiska reservationsyrkandena.
Låt mig till sist helt kort beröra den reservation från
centerpartiet som gäller fiskefartyg. I reservationen hävdas att storleksgränsen
för beställarstödet bör slopas, så att även mindre fiskefartyg kan få
beställarstöd.

Låt mig i likhet med utskottet få påpeka att beställarstödet redan i dag kan
utgå och utgår till sådana fartyg. De varv som bygger fiskebåtar är väl
medvetna om möjligheten att trots den generella storleksgränsen erhålla
beställarstöd. Även om syftet sålunda var gott i centerinitiativet kan jag inte -vilket inte heller utskottsmajoriteten i övrigt kan - finna att någon justering
på den här punkten är nödvändig. Möjligheten existerar ju redan och
utnyttjas.

Herr talman! Med stöd av vad jag här anfört ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan på samtliga punkter.

HUGO BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det resonemang som Sven Andersson i Örebro och
utskottsmajoriteten i övrigt för i den här frågan innebär ju faktiskt att man
urholkar det beslut riksdagen fattade så sent som i december i fjol, genom att
inte ställa erforderliga medel till förfogande för dess genomförande. Det hade
väl varit betydligt hederligare att nu lägga fram en proposition avseende
varvsnäringen i dess helhet.

Jag vill också göra Sven Andersson uppmärksam på att, som han känner
till, Sveriges varvsindustriförening har tillställt utskottet en skrivelse, där det
bl. a. uttalas: ”Leveranser efter den första april 1981 påverkar i väsentlig grad
sysselsättningen och beläggningen på varven redan under andra halvåret
1980. Normalt kan man utgå från att minst 18 månader krävs mellan
kontraktstecknande och leverans av ett fartyg, såvida det ej är fråga om fartyg
med särskilt lång byggnadstid.”

Detta tycker jag att Sven Andersson och utskottsmajoriteten borde ha tagit
åtminstone någon hänsyn till. Utskottsmajoriteten har vidare ställt sig bakom
regeringens förslag att 150 milj. kr. av den summa som vi beslutade så sent
som i december i fjol skulle användas i varvsregionema för att se till att de
som friställs vid varven kan beredas nya jobb. Med berått mod plockar nu
utskottet bort 150 milj. kr. av dessa medel, vilket innebär att pengarna
definitivt inte kommer att räcka för att skapa andra jobb ute i varvsregionerna.
Jag förstår inte hur ni vågar göra ett sådant ställningstagande.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Varvsindustriföreningen var väl inte heller nöjd med vårt
förra beslut, och det är också sällan som man från någon organisation eller
något statligt bolag som erhåller medel får höra att mottagaren är helt nöjd
med vad den får. Men jag tycker ändå att ingen kan komma ifrån det faktum

att det - med rätta - gjorts enorma satsningar på varven och på olika
sysselsättningsskapande åtgärder. Man har nu inte kunnat förbruka alla de
pengar som anvisats härför utan för över viss del av dessa till beställarstödet.

Jag pekade vidare i mitt anförande på sysselsättningsgarantin, vilken Hugo
Bengtsson känner mycket väl till, liksom på att det inte har gått ett år sedan vi
fattade beslut härom. Jag kan inte säga hur avgången från varven har
organiserats, men det finns ändå en - om också nyinförd - unik statlig
sysselsättningsgaranti, som gäller under två år. Det finns alltså inte någon
grund för att påstå att vi ställer folk på gatan genom detta beslut.

HUGO BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill mycket bestämt hävda att det som utskottsmajoriteten
nu står i begrepp att verkställa är ett stort slöseri med statliga medel. Hade
jag haft gott om tid till förfogande skulle jag ha citerat ytterligare delar ur
Sveriges varvsindustriförenings skrivelse till utskottet. Låt mig bara peka på
ett uttalande, där det framhålls att det, om det blir alltför korta ledtider-dvs.
den tid som förflyter mellan beställningen av ett fartyg och leverans -kommer att innebära att man förlorar pengar litet varstans. Man kan inte göra
så förmånliga beställningar som man annars hade kunnat göra. Konstruktionsarbetet
ute på företagen får för kort tid och hela produktionsapparaten
kommer i otakt.

Det är inget tvivel om att föreningen vet vad den talar om, och jag känner
också mycket väl till att dessa uppgifter är helt korrekta.

Sedan säger Sven Andersson i Örebro att det inte har någon betydelse om
man plockar bort 150 av de 265 miljoner som står till förfogande för att skapa
alternativsysselsättning i varvsregionerna. Men Sven Andersson måste väl
ändå erkänna att det går en viss tid innan man hinner utveckla ett uppslag.
Under den tiden förbrukar man över huvud taget ingenting av dessa pengar.
Men när projektet avancerat så långt att man skall börja verkställa det - då
behövs pengarna, men då har ni redan förslösat dem på det sätt som ni i dag
avser att besluta om.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill säga till Hugo Bengtsson att Svenska Varv fick 2
milj. kr. genom beslutet med anledning av varvspropositionen. Det anslogs
300 milj. kr. i lokaliseringsstöd till berörda områden. Det finns vidare
särskilda anslag på 75 milj. kr., bl. a. till utvecklingsfonden. Vidare finns
denna post på 265 milj. kr. för sysselsättningsstöd.

Såvitt man kan bedöma finns det ingen anledning att tro att pengar skall
saknas när det gäller realistiska projekt. Jag tror inte att någon del av landet
har fått så stora anslag för sysselsättningsfrämjande åtgärder som just
varvsregionerna. Jag tycker också att det är riktigt att regeringen har satsat så
kraftigt på dessa regioner.

Enligt vad jag i dag har inhämtat finns det kvar flera miljoner av denna post
på 265 milj. kr. för sysselsättningsfrämjande åtgärder. Det finns alltså pengar.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

Jag tror dessutom att vi kan utgå från att det i nästa varvsproposition kommer
att föreslås medelsanvisningar som syftar till att hålla sysselsättningen på en
hög nivå.

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Anledningen till att jag begärt ordet i detta ärende är att jag vill
ha läget klarlagt när det gäller bidrag till sysselsättningsåtgärder inom
varvsregionerna samt att det föreligger en s-reservation på denna punkt.

När det gäller alternativ produktion vid varven var vi i centern ensamma
om att redan 1976 förorda och reservera oss för en kraftig och målmedveten
satsning på detta område. Något gehör vann vi dess värre inte 1976 från övriga
partier, och varven förlorade därmed värdefull tid för nödvändig satsning på
och övergång till alternativ produktion. Det är glädjande att socialdemokraterna
i dag är litet mer positiva. I dag är det så att alla partier - inte minst
socialdemokraterna - är ense om att varven måste söka övergå till alternativ
produktion för att kunna överleva på en nedbantad nivå. Även vid andra
företag i varvsregionerna - som hitintills i betydande omfattning fungerat
som underleverantörer till varven - måste man satsa på alternativ produktion
för att kunna sysselsätta sina nu anställda och helst även skapa nya jobb.

Mot den bakgrunden är det oroande att utskottet inte är enigt i bedömningen
av om det nu finns erforderliga statliga bidrag avdelade för detta
stöd.

Statsrådet har bedömt att av de 265 milj. kr. som i tilläggsbudgeten avsattes
för Bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna under budgetåret
1978/79, dvs. det budgetår som utlöper om ca tre veckor, kommer högst 115
milj. kr. att bli utnyttjade för avsett ändamål. Mot denna bakgrund
omfördelar industriministern 150 milj. kr. för lån inom beställarstödets ram.
Förslaget accepteras av majoriteten men inte av socialdemokraterna. Jag
måste därför fråga industriministern eller utskottsmajoritetens talesman: Är
det helt klarlagt att nyssnämnda åtgärd inte får till resultat att medel kommer
att saknas för genomförandet av något projekt för alternativ produktion?

Min andra fråga gäller egentligen samma sak men avser det kommande
budgetåret: Kan industriministern och utskottsmajoriteten garantera att alla
realistiska projekt för alternativ sysselsättning såväl vid varven som vid andra
företag i varvsregionerna kan erhålla bidrag inom den anslagsram som finns
fastställd för budgetåret 1979/80?

Svaren på de här frågorna kommer att bli avgörande för min och andra
västsvenska centerpartisters röstning på denna punkt i den kommande
voteringen.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av Rune Torwalds direkta fråga angående
sysselsättningsmöjligheterna och huruvida pengarna räcker till alternativ
produktion vill jag framhålla att jag tidigare till Hugo Bengtsson redovisat de
medel som regeringen ställde till förfogande för svenska varv, nämligen 200
milj. kr. till lokaliseringsstöd, 300 milj. kr. till särskilda anslag, 75 milj. kr. till

utvecklingsfonden och så potten på 265 milj. kr. Jag har tidigare sagt att det
inte finns någon anledning tro att det kommer att saknas pengar för realistiska
projekt. Anslagen till sysselsättningsfrämjande åtgärder är de kraftigaste som
någonsin har utgivits, och det naturligtvis med all rätt, eftersom arbetslösheten
drabbat väldigt många.

Som ledamot av kammaren är det svårt för mig att ställa ut några löften-vi
harju val i höst. Vi fattade ett beslut förra veckan varigenom utvecklingsfondernas
utlåningskapacitet kommer att ligga vid ungefär 1,6 miljarder
kronor. De har ju redan 1 miljard kronor inom utlåningsramen, och nu
tillkommer ytterligare 600 milj. kr. - först 300 miljoner över budgeten och
sedan 300 miljoner som staten ställer garanti för. Med tanke på vad
utvecklingsfonderna redan fått förutsätter jag att utvecklingsfonden i
Göteborgs och Bohus län kommer att väsentligt kunna bidra till sysselsättningen
genom att låna ut pengar till olika projekt.

Läget för dagen är således att det finns gott om pengar, men tyvärr saknas
det projekt.

RUNE TORWALD (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga att jag efter dessa försäkringar känner mig
lugnad. Jag har velat ha denna garanti för att det i varje fall inte är någon
överhängande risk för att några realistiska projekt skulle kunna gå i stöpet
bara därför att det inte finns medel. Men mot den bakgrunden tror jag att jag
nu utan vidare kan säga att vi är beredda att stödja utskottets hemställan.

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag skall försöka efterkomma talmanskonferensens uppmaning
att ransonera anförandena på så sätt att jag helt och hållet instämmer
med Hugo Bengtsson i både hans huvudanförande och hans repliker.

Jag vill utöver detta bara föra till torgs den djupa oro som man känner på
varven i Västsverige både när det gäller beställarstödet och när det gäller
bidragen till sysselsättningsskapande åtgärder. Det är en oro som förenar
företagsledningarna och de fackliga organisationerna. På den länsstyrelse
som Erik Huss lämnade för sju månader sedan delarman denna oro och talar
om förhållandena med förvåning. Man menar att arbetet i arbetsgruppen,
exempelvis för Uddevalla och Lysekil, genast kommer att möta svårigheter.

I Rapport 1979 i länsplaneringen har länsstyrelsen för bara några veckor
sedan plockat in det här stödet på 265 milj. kr. - ett särskilt anslag för att vid
behov ytterligare förstärka investmentbolag och regionala utvecklingsfonder
- för att kunna stödja alternativ produktion vid varven och projekt som är
särskilt omfattande och riskfyllda, som det står i Rapport 1979. När
regeringen i propositionen och den borgerliga majoriteten i näringsutskottets
betänkande tar bort 150 av dessa 265 miljoner är, anser man, grunden för
arbetet borta. Man har då för litet att planera med.

Sven Andersson i Örebro sade förra veckan att industriministerns
skrivbordslådor var praktiskt taget tomma när den nya industriministern tog

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

vid. Om de underhandsinformationer jag har fått är riktiga lär den nuvarande
industriministerns lådor vara fulla med förslag till projekt som går in under
beteckningen alternativ produktion m. m. i varvsregionerna.

Jag är förvånad, måste jag säga, över att Rune Torwald kunde nöja sig med
en så billig försäkran som den han fick och som alltså får honom att ställa upp
bakom näringsutskottets borgerliga majoritet i det här beslutet.

Den oro som man känner på västkusten över det här beslutet har jag velat
föra till torgs. Vi är allvarligt bekymrade för framtiden.

Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

I detta anförande instämde Jan Bergqvist (s) och Kurt Hugosson (s).

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Inför denna kör av klander från vissa företrädare för
varvsregionerna borman kanske inte alldeles glömma bort att det är oerhörda
summor som satsas på varvsregionerna. Jag får dagligen från olika håll i
landet uppbära klander för detta.

Vad vi nu diskuterar är en ytterligare förstärkning av stödet till varvsproduktionen
med 940 milj. kr. ytterligare i kreditgarantier, med 310 milj. kr. i
lån och med ett anslag till avskrivningslån, dvs. i praktiken subventioner, på
160 milj. kr. och därjämte en överflyttning mellan två anslag av 150 milj. kr. i
avskrivningslån. Det är den sista posten vi här diskuterar. Detta är ett uttryck
för en önskan att å ena sidan skapa de ytterligare stora resurser som har visat
sig behövliga för att fullfölja riksdagens beslut om nivån på produktionen vid
varven och å andra sidan att ändå göra det på ett sätt som i möjligaste mån är
skonsamt mot det stora budgetunderskott som påtalas från många håll.

Vi har gjort bedömningen att man kunde göra denna överflyttning utan att
därför äventyra den alternativa produktionen, denna produktion som är
viktig för framtiden men som - föga överraskande - avancerar till verklighet
ganska långsamt.

Som Sven G. Andersson som talesman för utskottet har påpekat i ett par
anföranden är inte posten på 265 miljoner avsedd för alternativ produktion
och annat; det är icke den enda posten som står til! förfogande. Det finns
också 200 milj. kr. till förfogande försvenska Varv, det finns 300 milj. kr. till
varvsregionerna för olika projekt - det står Svenska Varv fritt att anmäla sig
som ”spekulant” på de pengarna - och det finns slutligen pengar till
utvecklingsfonderna. Det finns alltså sammanlagt mycket pengar till förfogande
för produktion som relativt långsamt avancerar till sitt förverkligande.

KARL-ERIK SVARTBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad vi socialdemokrater reagerar emot är att de 150
miljonerna tas från de 265, trots att beslutet om de 265 miljonerna fattades så
sent som i december. Ute i de olika varvsregionerna har man naturligtvis
försökt börja planera efter denna utfästelse, som vi väl får kalla det, från
riksdagens sida. Visserligen kan hävdas att planeringsarbetet skulle ha börjat

när regleringsbrevet kom, men enligt den uppgift jag har kom
regleringsbrevet med bestämmelser om hur dessa 265 miljoner skulle
användas ungefär samtidigt med att regeringen lade fram sin proposition där
man lyfte bort de 150 miljonerna. Det är naturligtvis inget att förvånas över
att man ute i varvsregionerna har reagerat mot detta sätt att sköta politiken
på.

KARL-ANDERS PETERSSON (c):

Herr talman! Jag skall bara säga ett par ord till Sven G. Andersson med
anledning av hans omdöme om vår reservation, som enligt honom skulle
vara onödig.

Vi har begärt att den nuvarande gränsen för beställarstöd vid 300
registerton skall tas bort. Sven G. Andersson sade i sitt anförande att
regeringen formellt sett inte är bunden av förordningen om statligt stöd till
beställare av fartyg utan kan ge stöd till mindre fartyg och att det också har
förekommit. Det finns dock en föreskrift i förordningen 1977:500 om att
gränsen skall gå vid 300 registerton - och det vet Sven G. Andersson. Vi har
också i vår reservation sagt att regeringen formellt sett inte är bunden av den
föreskriften utan kan ge stöd till mindre fartyg. Enligt Sven G. Andersson har
sådant stöd givits. Det hade varit ärligt om han hade upplyst kammarens
ledamöter om att det har skett i endast ett fall.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till vår reservation.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Jag skall i sanningens intresse bekräfta vad Karl-Anders
Petersson sade, nämligen att sådant stöd har givits i ett fall.

HUGO BENGTSSON (s):

Herr talman! Jag vill bara uttrycka min förvåning över att Rune Torwald
kan känna sig lugnad av de besked han fick av Sven Andersson. Sven
Andersson försäkrade Rune Torwald att det finns betydande resurser kvar,
trots att man nu plockar bort 150 miljoner från den summa som vi beslutade
om i december i fjol. Sven Andersson sade att det finns åtminstone 100 milj.
kr. kvar. Om jag tar Sven Andersson på orden, innebär det att man inte har
förbrukat mer än 15 miljoner av de pengar som har ställts till förfogande. Då
understryker detta vad jag sade i mitt första anförande, nämligen att
regeringen bokstavligen talat har suttit med armarna i kors. Varvsregionerna
har över huvud taget inte fått någonting för de pengar som riksdagen har
anslagit för detta ändamål.

Enligt min uppfattning är det utomordentligt allvarligt att regeringen gör
en sådan här betydande nedskärning av de medel som står till förfogande för
framtida satsningar. Pengarna skall ju inte bara användas för alternativ
produktion vid varven utan i hela varvsregionen.

Hur Rune Torwald kan känna sig till freds och lugnad med Sven
Anderssons besked har jag svårt att förstå. Men det får han väl försöka att
förklara för sina väljare när han kommer hem.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Jag tror inte att det blir särskilt svårt. Jag lider inte av den tro
på ramar som tydligen Hugo Bengtsson och Karl-Erik Svartberg lider av,
nämligen att det är enbart öronmärkta pengar som går att använda.

Det är alldeles uppenbart att det utöver de anslagna 265 miljonerna även
finns andra medel. Det var detta som jag ville ha klarlagt, och det har jag ju
också fått. Jag har fått garantier för att det finns närmare en halv miljard
kronor disponibla för bl. a. den här sortens projekt. Jag tror att det är
betryggande för den närmaste tiden framöver. Sedan finns det möjlighet att
återkomma.

Det primära är alltså att det inte inom överskådlig tid uppstår risk för att
realistiska projekt inte kan genomföras på grund av brist på pengar, men det
menar jag att jag fått garantier för. Varken Karl-Erik Svartberg eller Hugo
Bengtsson har kunnat ge täckning för sina påståenden att man verkligen har
en lång kö, men att önskemålen inte kan tillgodoses. Ni tycks helt och hållet
hänga upp er på huruvida pengarna finns i det här formella anslaget på 265
miljoner eller inte. Jag känner mig inte bunden av det, utan för mig är det
primära att det totalt sett finns pengar till förfogande inom Göteborgsregionen
för dessa viktiga projekt.

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag vill bara uppmana Rune Torwald att läsa Rapport 1979 i
länsplaneringen. Den kom för några veckor sedan, och där finns redovisat
vad vi har att röra oss med i varvsregionerna. Efter att ha läst den kommer
Rune Torwald att finna att det han litar på inte är så stabilt.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. /

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hugo Bengtsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet
nr 58 mom. 1 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hugo Bengtsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 154
Nej - 137

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 2 av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Karl-Anders Petersson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet
nr 58 mom. 2 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Bengt Sjönell
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karl-Anders Petersson begärde
rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 207
Nej - 84

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 3 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hugo Bengtsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet
nr 58 mom. 3 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Ingvar Svanberg
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hugo Bengtsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 152
Nej - 140

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 4 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hugo Bengtsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Stöd till beställare
av fartyg m. m.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet
nr 58 mom. 5 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Ingvar Svanberg

m. n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hugo Bengtsson begärde
rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 155
Nej - 137

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen
nr 5 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hugo Bengtsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet
nr 58 mom. 6 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Ingvar Svanberg
m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hugo Bengtsson begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat:

Ja - 152
Nej - 140

§ 18 Förvärv av aktier i Södra Skogsägarna AB, m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1978/79:61 med anledning av
propositionerna 1978/79:100 och 1978/79:150 i vissa delar samt propositionen
1978/79:207 om förvärv av aktier i Södra Skogsägarna AB och Norrlands
Skogsägares Cellulosa AB jämte motioner.

Kammaren biföll utskottets framställning om att ärendet skulle avgöras
efter endast en bordläggning.

126

I propositionen 1978/79:100 bil. 17 (industridepartementet) hade regeringen
under punkten B 19 (s. 75) föreslagit riksdagen att till Täckande av

förluster vid lånegarantier till skogsindustrin för budgetåret 1979/80 under
fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

I propositionen 1978/79:150 med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1979/80, m. ni. (kompletteringspropositionen)
hade regeringen i bil. 2 under mom. 12 (s. 95) föreslagit riksdagen att
godkänna att det år 1978 lämnade lånet om 400 milj. kr. med villkorlig
återbetalningsskyldighet till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB fick efterges.

I propositionen 1978/79:207 (industridepartementet) hade föreslagits att
riksdagen skulle

1. till Förvärv av aktier i Södra Skogsägarna AB för budgetåret 1979/80
under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 500 000 000
kr.,

2. till Förvärv av aktier i Norrlands Skogsägares Cellulosa AB för
budgetåret 1979/80 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag
av 600 000 000 kr.,

3. bemyndiga regeringen att i enlighet med vad föredragande statsrådet
hade förordat överlåta de aktier som staten förvärvade i Södra Skogsägarna
AB och i Norrlands Skogsägares Cellulosa AB.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen 1978/79:207 väckta motionerna

1978/79:2655 av Ivar Högström (s), vari hemställts att riksdagen som sin
mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts i fråga om
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB:s (Ncb) framtida produktionsinriktning,

1978/79:2668 av Lilly Hansson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen
skulle

1. hos regeringen begära att en allsidig utredning om möjligheterna för en
framtida utveckling av sulfitfabriken i Hörnefors genomfördes,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om de
fackliga organisationernas medverkan i denna utredning,

1978/79:2669 av Rune Johansson i Ljungby m. fl. (s), vari hemställts att
riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts
om att erforderliga investeringar gjordes vid Böksholms och Östanå bruk för
att trygga en lönsam produktion,

1978/79:2670 av Bernt Nilsson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen
beslutade uttala att det av Södra Skogsägarna AB planerade pappersbruket i
Mönsterås snarast borde förverkligas,

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

1978/79:2672 av Anders Dahlgren (c)och Nils Åsling(c), vari hemställts att

127

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att ett särskilt strukturbolag
bildades för förvaltning av statens aktieinnehav i foretag med en kooperativ
ägarbakgrund och att statens aktier i Södra Skogsägarna AB och Norrlands
Skogsägares Cellulosa AB förvaltades av detta bolag,

1978/79:2673 av Gustav Lorentzon (vpk) och Bertil Måbrink (vpk), vari
hemställts att riksdagen uttalade att ett tillägg borde göras till Huvudavtal
mellan Staten och Södra Skogsägarna, ekonomisk förening, tredje stycket och
Huvudavtal mellan å ena sidan Staten och å andra sidan Skogsägareföreningen
Mellanskog u. p. a., Örnsköldsviks Skogsägareförening, ekonomisk
förening, Västerbottens Skogsägareförening, ekonomisk förening, Norrbottens
läns Skogsägareförening, ekonomisk förening, Jämtlands Skogsägareförening
u. p. a., Medelpads Skogsägareförening, ekonomisk förening, samt
Ådalarnas Skogsägareförening u. p. a., andra stycket, vilket tillägg skulle
innebära att parterna även skulle verka för att verksamheten bedrevs på sätt
som främjade regional utveckling och säkrade de anställdas rätt till arbete,

1978/79:2674 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen
skulle

1. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående behovet av beredskapsåtgärder för att säkerställa virkesförsötjningen,

2. anhålla att regeringen vidtog nödvändiga åtgärder för att genomförandet
av avgörande strukturbeslut i de två skogsindustriföretagen uppsköts till
dess att staten ingått som delägare i dessa företag i syfte att möjliggöra
omställningar i socialt acceptabla former,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande företagens försäljning av skogsegendomar,

4. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande de anställdas rätt till medbestämmande,

5. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande villkoren för återköp,

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta
motionerna

1978/79:300 av Alf Lövenborg (apk), vari hemställts att riksdagen skulle 1.

som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
ASSLs industri i Piteå,

2. uttala sig för byggandet av en kartongfabrik vid ASSLs anläggningar i
Karlsborg,

128

1978/79:543 av Rolf Hagel (apk)och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var
i fråga (yrkandet 1) hemställts att ri ksdagen av regeringen begärde åtgärder för
att utveckla skogsnäringen i Värmlands och övriga skogslän i Bergslagen,

1978/79:1022 av Eivor Marklund (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle
uttala sig forén utbyggnad av papperstillverkningen vid ASSI i Karlsborg och
hos regeringen anhålla om förslag härom,

1978/79:2005 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c),

1978/79:2011 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen
hos regeringen begärde att en delegation tillsattes med uppgift att särskilt
beakta de samhällsekonomiska och regionalpolitiska följderna av en eventuell
strukturförändring av skogsindustrin i norra Sverige, och

1978/79:2140 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen
skulle

1. hos regeringen begära att förslag till ett samlat handlingsprogram för
skogsnäringarnas utveckling snarast förelädes riksdagen,

2. uttala sig för att ett sådant program baserades på de riktlinjer som angavs
i motionen,

3. hos regeringen begära en utredning av styrinstrument för att uppnå en
planerad råvaruförsörjning i enlighet med vad som angetts i motionen,

4. hos regeringen begära förslag till planmässiga åtgärder för board-,
plywood- resp. spånskiveindustrierna i enlighet med vad som anförts i
motionen,

5. hos regeringen begära förslag till inrättande av ett strukturbolag för
skogsindustrin i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. hos regeringen begära att denna under våren 1979 föreläde riksdagen en
bedömning av skogsindustrins råvaruförsörjning under detta år samt föreläde
riksdagen de förslag till åtgärder som kunde vara nödvändiga för en tryggad
råvaruförsörjning för skogsindustrin.

Utskottet hemställde

1. beträffande strukturbeslut inom skogsägareföretagen att riksdagen med
avslag på motionen 1978/79:2674, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande tillägg till huvudavtalen att riksdagen skulle avslå motionen
1978/79:2673,

3. beträffande förvärv av aktier i skogsägareföretag att riksdagen med bifall
till propositionen 1978/79:207 skulle

a) till Förvärv av aktier i Södra Skogsägarna AB för budgetåret 1979/80
under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 500 000 000
kr.,

b) till Förvärv av aktier i Norrlands Skogsägares Cellulosa AB för
budgetåret 1979/80 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag
av 600 000000 kr.,

c) bemyndiga regeringen att i enlighet med vad föredragande statsrådet
hade förordat överlåta de aktier som staten förvärvade i Södra Skogsägarna
AB och i Norrlands Skogsägares Cellulosa AB,

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

9 Riksdagens protokoll 1978/79:172-173

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

4. beträffande eftergivande av lån till Ncb att riksdagen med bifall till
propositionen 1978/79:150 bil. 2 mom. 12 godkände att det år 1978 anvisade
lånet med villkorlig återbetalningsskyldighet till Norrlands Skogsägares
Cellulosa AB fick efterges,

5. beträffande finansiellt stöd till skogsindustrin att riksdagen skulle avslå
motionen 1978/79:2005,

6. beträffande fortsatt drift vid vissa anläggningar inom Södra Skogsägarna
att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2669,

7. beträffande utbyggnad av Södra Skogsägarnas anläggning i Mönsterås
att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2670,

8. beträffande utredning om sulfitfabriken i Hörnefors att riksdagen skulle
avslå motionen 1978/79:2668,

9. beträffande utbyggnad av Ncb:s anläggning i Kramfors att riksdagen
med anledning av motionen 1978/79:2655 som sin mening gav regeringen till
känna vad utskottet anfort,

10. beträffande villkoren för återköp av statens aktier i Södra Skogsägarna
och Ncb att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2674, yrkandet 5,

11. beträffande medbestämmanderätt för de anställda i skogsägareföretagen
att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2674, yrkandet 4, som
sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande försäljning av skogsegendom att riksdagen skulle avslå
motionen 1978/79:2674, yrkandet 3,

13. beträffande beredskapsåtgärder för att säkerställa virkesförsörjningen
att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2140, yrkandet 3, och motionen
1978/79:2674, yrkandet 1,

14. beträffande inrättande av ett strukturbolag för skogsindustrin att
riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2140, yrkandet 5, och med avslag
på motionen 1978/79:2672 gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande strukturprogram för skogsnäringen att riksdagen skulle
avslå motionen 1978/79:2140, yrkandena 1 och 2,

16. beträffande strukturförändringar inom skogsindustrin i norra Sverige
att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2011 som sin mening gav
regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande åtgärder för skogsnäringen i Värmlands län m. m. att
riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:543, yrkandet 1,

18. beträffande åtgärder för skivindustrin att riksdagen skulle avslå
motionen 1978/79:2140, yrkandet 4,

19. beträffande verksamheten vid ASSI:s anläggningar i Karlsborg och
Piteå att riksdagen skulle avslå

a) motionen 1978/79:300, yrkandena 1 och 2,

b) motionen 1978/79:1022,

20. beträffande lånegarantier till skogsindustrin att riksdagen med bifall
till propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 19 till Täckande av förluster
vid lånegarantier till skogsindustrin för budgetåret 1979/80 under fjortonde
huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande strukturbeslut inom skogsägareföretagen av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar
Högström och Rune Jonsson i Husum (samtliga s) som ansett att utskottet
under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2674, yrkandet 2, som sin
mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfort,

2. beträffande fortsatt drift vid vissa anläggningar inom Södra Skogsägarna
av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly
Hansson, Ivar Högström och Rune Jonsson i Husum (samtliga s) som ansett
att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2669 som sin mening gav
regeringen till känna vad reservanterna anfort,

3. beträffande utbyggnad av Södra Skogsägarnas anläggning i Mönsterås
av Fritz Börjesson (c) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2670 som sin mening gav
regeringen till känna vad reservanten anfort,

4. beträffande utredning om sulfitfabriken i Hörnefors av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar
Högström och Rune Jonsson i Husum (samtliga s)som ansett att utskottet
under 8 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2668 som sin mening gav
regeringen till känna vad reservanterna anfort,

5. beträffande villkoren för återköp av statens aktier i Södra Skogsägarna
och Ncb av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik
Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström och Rune Jonsson i Husum (samtliga s)
som ansett att utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2674, yrkandet 5, som
sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

6. beträffande försäljning av skogsegendom av Ingvar Svanberg, Hugo
Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström
och Rune Jonsson i Husum (samtliga s) som ansett att utskottet under 12 bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2674, yrkandet 3, som sin
mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande beredskapsåtgärder för att säkerställa virkesförsörjningen
av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly
Hansson, Ivar Högström och Rune Jonsson i Husum (samtliga s) som ansett
att utskottet under 13 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2140, yrkandet 3, och

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Fö/värv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

motionen 1978/79:2674, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till
känna vad reservanterna anfört,

8. beträffande inrättande av ett strukturbolag för skogsindustrin av Erik
Hovhammar (m), Margaretha af Ugglas (m), Rune Ångström (fp) och Hugo
Bergdahl (fp) som ansett att utskottet under 14 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2140, yrkandet 5, och motionen
1978/79:2672,

9. beträffande inrättande av ett strukturbolag för skogsindustrin av Bengt
Sjönell, Fritz Börjesson, Karl-Anders Petersson och Ingegärd Oskarsson
(samtliga c) som ansett att utskottet under 14 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2672 och med avslag på
motionen 1978/79:2140, yrkandet 5, som sin mening gav regeringen till
känna vad reservanterna anfört,

10. beträffande strukturprogram för skogsnäringen av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar
Högström och Rune Jonsson i Husum (samtliga s) som ansett att utskottet
under 15 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2140, yrkandena 1 och 2,
som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

11. beträffande åtgärder för skivindustrin av Ingvar Svanberg, Hugo
Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström
och Rune Jonsson i Husum (samtliga s) som ansett att utskottet under 18 bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2140, yrkandet 4, som sin
mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr talman! Riksdagen ställs åter inför ett omfattande industripolitiskt
engagemang. En del av landets skogsindustri har svårigheter av den
omfattningen att ägargrupperna själva inte klarar av dem.

I diskussionen om de skogskooperativa företagens belägenhet har främst
två vägar stakats ut för att lösa problemen. Den ena är vad som är ganska
normalt i en fri marknadshushållning, nämligen betalningsinställelse och
konkurs. Den andra är att samhället får ta på sig ett långtgående ansvar och ge
det ekonomiska stöd som bedöms nödvändigt.

Problemställningen är inte ny. Vi har som bekant haft motsvarigheter på
flera områden. Till dem som i förra veckans diskussion här i riksdagen sjöng
den fria företagsamhetens höga visa kan det finnas anledning att ställa frågan:
De företag bland varven, Eriksberg, Götaverken och Kockums, eller på
stålsidan, Gränges, Uddeholm eller Luxor, och nu skogsföretagen, som
staten funnit sig böra stödja, är de inte representativa för det privata initiativet
och den fria företagsamheten i vårt land? Visst är de det. Men svårigheterna

har blivit dem övermäktiga, samma svårigheter som också drabbar statsägda
företag och är mycket avhängiga av den internationella utvecklingen.

Man spårar emellertid också fatala missgrepp som exempelvis överdriven
optimism under goda år och samtidigt brist på den förtänksamhet som tar
sikte på att bygga upp en soliditet i företagen till skydd under sämre år. I stället
hårde djärva köpen, närman haft kapital, lagt grunden till en situation längre
fram då omfattningen av främmande, lånat kapital blivit alldeles för tung att
bära. I den fria företagsamhetens namn har ingen kunnat hindra en sådan
utveckling fram till en ekonomisk katastrof.

Är det då för litet av frihet eller för mycket av frihet? 1 den här frågan
åberopas ofta en tidigare statsminister. Per Albin Hansson.

Det är hans tal i riksdagen 1935 som med viss förtjusning citeras, framför

allt då dessa meningar: ” en socialdemokratisk politik kan i denna tid

vara en politik som alldeles särskilt eftersträvar att vid de statliga och
samhälleliga insatserna över huvud så långt möjligt utnyttja den till alla tider
värdefulla kraft som ligger i det privata initiativet och den privata företagsamheten.
” Men anförandet stannar inte där. I slutet säger statsministern:
”Genom att föra en försiktig, kontrollerande politik bereder vi så att säga
formerna för en annan organisation inom produktionen. Enligt mitt förmenande
kommer den nya samhällsformen att i allt högre grad bli präglad av det
samhälleliga inflytandet och få en allt starkare karaktär av socialisering, om vi
nu skall använda den klichén.”

Snart 45 år efter det tal som jag kort citerat har vi anledning konstatera att
utvecklingen i den samhällsform som vi betecknar som privatkapitalistisk
uppenbarligen har gått i riktning mot koncentrationer till större företagsenheter,
många framgångsrika och mäktiga men farliga också i det avseendet att
om svårigheter inträffar blir verkningarna omfattande, i många fall förödande
för människor, kommuner, ja, hela regioner.

Kapitalanspråken i den här typen av företag blir så stora -det ser vi exempel
på inom skogsindustrierna - att företagen själva inte förmår generera ett
tillräckligt kapital. Inte heller kreditinstitutionerna är beredda att ta på sig
ansvaret att medverka. Samhällets ingripande är i den situationen inget
självändamål. Det är en tvingande nödvändighet, inte föra» rädda det privata
kapitalet, som ju gått in i vinst- och riskverksamhet, utan för att klara
betydande mänskliga och samhällsekonomiska värden.

Under varvskrisen skrev en liberal västsvensk tidning bl. a.: ”Staten måste
gå in i branscher som kräver sådana kapitalresurser att den enskilda
företagsamheten inte kan klara dom.”

I de allvarliga frågor vi ställs inför-och till dem hör onekligen den fråga vi i
dag skall ta ställning till - borde det vara möjligt att föra en realistisk debatt
och konstatera att vi befinner oss i en fas av samhällsutvecklingen, där en
företagsamhet uteslutande byggd på privatägd grund inte är möjlig. Samhällets,
gemenskapens engagemang kan inte enbart hänvisas tili den omfördelande
rollen utan måste också mönstras för de uppgifter som ligger i att verka
för att det finns något att fördela. Vi har, varken som företrädare för stat, parti
eller facklig rörelse, anledning att gå ut och säga: Låt oss ta över, vi kan det

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

bättre! Men vi har rätten och skyldigheten att säga: En samverkan mellan
samhället, företagen och de anställda i en vettig rollfördelning bör ge oss
möjlighet att gå vidare, att tillvarata och skapa något av det bästa med de
förutsättningar som vi ändå har. Förhandsinställningen är ofta farlig, att
öppet se till uppsåtet är bättre.

Arbetarrörelsen i vårt land är inget hot mot Volvo, om jag får använda det
exemplet. Men om Volvo behöver betydande kapital för att klara sin framtid,
kan den kalla handen från staten till en sådan propå vara ett hot mot kanske
100 000 medborgares arbete och utkomst.

För oss socialdemokrater framstår inte ställningstagandet till den fråga vi
nu har att avgöra som självklar. I en facklig skrift kunde man för ca ett år
sedan läsa följande rubrik: Skräckexemplet NCB. Artikeln skrevs inför
diskussionen om 400-miljonersanslaget. Det kan finnas anledning att citera
några rader ur artikeln: ”Vissa socialdemokrater har t. ex. varit inne på
tanken att säga nej vid riksdagsbehandlingen. Det låter sig nu inte göras, ty
det finns inget val. Säger riksdagen nej till pengarna tvingas nämligen
tusentals människor ut i arbetslöshet, fabriker som på sikt är livskraftiga läggs
ned och orter dör. Socialdemokraterna har i den situationen inget val. De
måste säga ja till att NCB får pengarna, och de tvingas längre fram att också
säga ja till ytterligare pengar till andra skogsägarföretag.”

Ekonomen på Pappers var förutseende. Nu har vi notan framför oss. De
400 miljonerna är borta. De skall nu skrivas av, ty var skall man plocka rosor
där inga rosor finns?

För att rekonstruera NCB och Södra Skogsägarna behövs nu ytterligare 1,1
miljarder kronor. Alltså är kostnaden hittills 1,5 miljarder. Vi bollar nu med
så stora tal att man behöver fråga sig själv ibland, om vi börjar bli
fartblinda.

Men vad är alternativet? Konkurs, säger många. Ja, enligt marknadsekonomins
allmänna förutsättningar. Men vilka blir konsekvenserna? Jag
upprepar frågan, och jag upprepar från citatet nyss: Tusentals människor ut i
arbetslöshet, fabriker läggs ner och orter dör.

Andra meningar kommer till tals och hävdar att så behöver det inte bli, sett
på litet längre sikt. Det finns nog köpare till det bästa av det företagen har,
säger man. Antagligen är det riktigt. Vakande ögon ser nog sin chans att gripa
in, på sina villkor.

Regeringen har inte funnit möjlighet att förorda konkursvägen för att nu
lösa skogsägarföretagens problem. Principen om en förhandlingslösning med
resultatet ett långtgående statligt engagemang får nu stöd av ett enhälligt
utskott. Det finns emellertid anledning att i sammanhanget uttala att det inte
bör vara en allmän regel att i motsvarande situationer, som eventuellt kan
inträffa i framtiden, lösningarna skall se ut på det här sättet.

Kreditinstitutionerna borde få ta sin beskärda del av den ekonomiska
rekonstruktionen. Som det nu är, åker de - banker och motsvarande -snålskjuts på de sociala hänsynen mot de anställda och småföretagare av
skilda kategorier. Jag anser att man har rätt att ställa anspråk på banker och
motsvarande att de aktivt medverkar för att lösa finansieringsfrågorna

framöver, när investeringskraven efter hand skall tillgodoses, inte minst som
en motprestation till att de nu kommit så lindrigt undan.

Den socialdemokratiska gruppen är kritisk till uppgörelsen på några
punkter. Främst är vi kritiska mot att den generositet som i avtalet visas mot
skogsägarna inte har någon direkt motsvarighet i ett åtagande mot de
anställda.

Nog är det angeläget att den omstrukturering som kan komma att bli
erforderlig sker i socialt acceptabel form. Om så skall kunna ske, bör det enligt
vår mening vara en forsta uppgift för de nya styrelserna i resp. foretag att
upprätta strukturplaner för den fortsatta verksamheten. Ett sådant arbete
måste ske i nära samråd med de anställda, och under tiden det arbetet pågår
skall inga nedläggningar få ske. Om denna trygghet till arbete för med sig
kostnader för företagen som de inte anser sig kunna bära får staten lämna stöd
till de särskilda åtgärderna. Om det beslutade riksdagen redan i fjol.

De redan aviserade nedläggningarna såväl inom NCB som inom Södra
Skogsägarna bör således uppskjutas i enlighet med de krav vi ställer i
föreliggande reservation, och en allvarlig prövning bör ske i företagen av de
utredningar och förslag som personalorganisationerna presenterar.

Man kan inte ta miste på det engagemang som de anställda exempelvis vid
Böksholms eller Östanå industrier inom Södras område lagt ner för att rädda
jobben men också för att ge företaget en starkare ställning. Samma intresse
finns givetvis inom NCB-området. Det går bara inte att enkelt avvisa.

Återköpsrätten är ett annat område som vi vill ägna särskild uppmärksamhet.
Avtalet ger skogsägarföreningarna rätten att när de så vill köpa
tillbaka statens aktier enligt skäligen enkla värderingsgrunder. Vi anser att
önskemål om återköp skall bli föremål för förhandlingar och slutgiltigt
avgöras av riksdagen.

Herr talman! Den fråga man ställer sig är om förhandlarna på båda sidor om
bordet betraktat det nu föreslagna arrangemanget som enbart ett temporärt
sådant. Som jag uppfattat det, pågår inom bondekooperationen en viss
självprövning.

Det var inte så lätt att ta det sociala ansvaret. Doktriner av skilda slag blev
det inte så mycket med. I stället fick man uppleva sanningen i det gamla
talesättet: När krubban är tom så bits hästarna. Om man lär av erfarenheten så
kan även en dyster erfarenhet ha sitt värde. Skogsägaren som virkesleverantör
och med intresse för skogsvård och bra priser har nog haft svårt för att
engagera sig i industriproblemen och har uppenbarligen inte upplevt sin roll
som aktieägare. Möjligen har han gottat sig när det gått bra men känt sig
besvärad när det gått dåligt.

Den verksamhetsform som man nu kan spåra ett mönster till är
industribolag i norr och i söder med skogsägareföreningarna som meddelägare
tillsammans med staten. Föreningarnas verksamhet kommer då att
inriktas på att bistå medlemmarna i skogsvården och vad därtill hör,
samtidigt som de blir inkörsorgan för virke åt industribolagen. Naturligtvis
blir industribolagen i stort behov av föreningarnas tjänster. Genom de
långsiktiga virkesavtalen som har träffats bör en tillfredsställande lösning

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

åstadkommas. Prissättningen blir marknadsanpassad.

Centerns riksdagsgrupp verkar något tveksam till denna utveckling och vill
ha en gardering genom ett överorgan för industrierna, som skall ägna sig åt
förvaltningen av de statliga aktieandelarna. Av de förklaringar som lämnats
under hand skall ett sådant strukturbolag finnas tillgängligt för att uteslutande
ta hand om kooperativa företag eller företagsandelar, som staten
eventuellt tar över även i andra sammanhang.

Herr talman! Låt mig säga att en framstående representant för en annan
gren av jordbrukskooperationen sade om dessa tankegångar: Vi vill inte ha
flis i mjölken. Även om vederbörande inte rent bokstavligt tänkte sig ett
sådant resultat, tyder uttalandet på att tiden långt ifrån är mogen för ett
strukturbolag av denna art. Frågan om hur man bygger upp de kooperativa
verksamheterna på skilda områden är givetvis jord- och skogsägarnas sak.
Det bör i vår blandekonomi finnas utrymme även för kooperativa verksamheter.
Från denna bedömning och till att statens nödvändiga engagemang i
kooperativa verksamheter skall underordnas ett centralt styrt organ med
enda uppgiften att vårda kooperativa företag eller företagsandelar är steget
alltför långt.

Om vi alltså avvisarett strukturbolag av den karaktär som centern förordat,
så är vi däremot inte emot tanken på ett särskilt strukturbolag som ett
förvaltningsorgan närmast under regeringen. Vi har såväl i motion härom
som i reservationen vid detta betänkande förordat en sådan lösning. Förutom
uppgiften att å regeringens vägnar hålla kontakt med de två nu aktuella
företagen, bör ett strukturplanarbete i nära samarbete med skogsbranschrådet
skyndsamt påbörjas. Detta är angeläget för att klarlägga takten och omfattningen
av investeringar inom skilda områden av skogsindustrin.

Denna uppgift blir sannerligen inte mindre i det läge som uppstår i fråga om
virkesförsörjningen. Redan har det aviserats driftsstopp i vissa industrier på
grund av råvarubrist. Under hand uppges att i höst kommer NCB att ha en
brist i förhållande till normallagerhållningen på ca 900 000 m3 och Södra
Skogsägarna på ca 500 000 m3. Det är i så fall en beklaglig utveckling. Just i ett
läge då staten är beredd till ett långtgående arrangemang för att den
kooperativa skogsindustrin skall kunna överleva så kommer dessa besked.
Det förefaller som om skogsägarna är i färd med att ge sig själva ett
underbetyg om de inte söker klara virkesleveranserna.

Möjligheterna att nu få sälja massa och papper är stora. Även priset på
exportmarknaden är gynnsammare, och landet är i behov av inkomsterna.
Sveriges skogar är en värdefull tillgång - en av landets viktigaste. Det kan då
inte betraktas som uteslutande privata angelägenheter att bedöma om man
skall avverka eller inte. Om inte tillräckliga avverkningar sker och om
industrierna måste stå stilla, då måste samhällsintresset i hög grad få komma
till uttryck på sätt som befrämjar den gemensamma angelägenheten att ta till
vara våra naturtillgångar.

För vårt vidkommande har vi i annat sammanhang medverkat till
stimulansåtgärder för att klara problemen, men samtidigt förordat en
beredskapslagstiftning, en fullmaktslag, om skyldighet för skogsägare att

avverka.

Låt oss hoppas att det inte blir behövligt att tillgripa en sådan lagstiftning
och att landets skogsägare är beredda att ta sitt ansvar och visa den
samhällssolidaritet som det åtagande samhället nu är berett att göra ger
fullgod anledning till.

Flertalet bedömare signalerar nu att konjunkturen är på väg uppåt även för
skogsindustrin. Det bör då bli utrymme för en sansad debatt om framtiden,
men också för mera av trygghet i arbete och utkomst åt de många som är
engagerade i skogen och i skogsindustrierna. Det är därför viktigt att vi inte
enbart inte tar den föreliggande förhandlingsuppgörelsen utan också ger vissa
trygghetsgarantier åt dem som är beroende av arbete inom skogen och
skogsindustrierna. Därför yrkar jag, herr talman, bifall till den socialdemokratiska
reservationerna som fogats vid näringsutskottets betänkande. Jag
gör det utöver mitt yrkande om bifall till utskottets hemställan i betänkandet i
övrigt.

KARL-ANDERS PETERSSON (c):

Herr talman! På många områden inom det svenska näringslivet har
samhället de senaste åren måst vidta åtgärder för att trygga sysselsättningen
för de anställda. Orsaken är som bekant den besvärande konjunktursituation
som drabbat hela den industrialiserade världen och vårt höga kostnadsläge i
förhållande till omvärlden. I branscher som varvsnäringen, teko-, stål- och
gruvindustrin har stora insatser varit nödvändiga, och de har gjorts i stor
enighet i riksdagen för att inte de i resp. branscher sysselsatta människorna
skulle drabbas av arbetslöshet.

Nu har vi tyvärr till de övriga krisbranscherna måst räkna även skogsindustrin,
som hårt har drabbats av avsättningssvårigheter i det för branschen
besvärliga konjunkturläget. Lönsamhetsutvecklingen inom skogsindustrin
är i mycket hög grad beroende av den internationella konjunkturens förlopp,
och detta slår också industriministern fast i den proposition vi nu behandlar.

Från sysselsättningssynpunkt är skogsindustrin en mycket viktig del av
det svenska näringslivet. Inte mindre än totalt ca 87 000 personer är
sysselsatta inom denna industri, som dessutom är spridd över stora delar av
vårt land och som dominerar sysselsättningen på många orter.

Redan förra våren fattade riksdagen som bekant beslut om kreditgarantier
för massa- och pappersindustrin om högst 900 milj. kr., som slussats till de
mest utsatta företagen inom denna industrigren. Nu redovisas viss förbättringav
konjunkturerna för massa- och pappersindustrin, kanske mest förden
sistnämnda. Förhållandena på valutamarknaden är dock ett stort osäkerhetsmoment
i det här avseendet, eftersom försäljningsavtalen träffas i dollar.
Dollarkursen har därför ett avgörande inflytande på lönsamhetsbilden.
Under åren 1977 och 1978 har skogsindustrin fått sälja sina produkter långt
under tillverkningskostnaderna. Man har för massa fått godta ett pris som
legat ca 100 dollar per ton under tillverkningskostnaderna. Detta kan man
naturligtvis inte hålla på med i längden.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

Rune Johansson i Ljungby sade i sitt anförande att man inte kan plocka
rosor där inga rosor finns. Det har dock funnits rosor. Rune Johansson, men
inte tillräckligt många. Man kan inte hålla på och ”plocka” från företagen hur
länge som helst. Vi kan i detta sammanhang konstatera att konjunkturförhållandena
under dessa år medförde att företagen fick göra stora nyupplåningar
för att kompensera negativa rörelseresultat. T. ex. Södra Skogsägarna
har under dessa år fått bära en förlust på ca 700 milj. kr. Det är en ansenlig
summa på den korta tid som det rör sig om. Endast företag med mycket god
ekonomi orkar bära sådana här påfrestningar utan att likviditeten blir
ansträngd. Därför stod det också på ett tidigt stadium klart att här måste ske
en finansiell rekonstruktion av företagen, om de över huvud taget skulle
kunna överleva. Centerpartiledamöterna i utskottet var väl litet otåliga över
att industridepartementet dröjde så länge med att träffa en uppgörelse med de
berörda företagen. Vi uteslöt väl inte helt risken att man i manchesterliberal
anda skulle låta även de kooperativt ägda skogsindustriföretagen gå i konkurs
och splittras.

Det var därför med en viss tillfredsställelse som vi kunde ta del av
industriministerns proposition om förvärv av aktier i NCB och Södra
Skogsägarna. Det resultat som man har kommit fram till är en seriös
uppgörelse som ger företagen möjligheter att fortleva och trygga sysselsättningen
på många orter. Detta erkännande vill jag gärna ge, då vi tidigare har
varit kritiska mot de utdragna förhandlingarna.

Man kunde förmoda att vi i utskottet skulle ha behandlat propositionen i
tämligen stor enighet när den nu förelåg i den här formen. Så blev emellertid
inte fallet. Socialdemokraterna reserverade sig på flera väsentliga punkter,
och jag skall helt kort kommentera dessa.

I reservationen 1 säger man att statens kapitalinsats inte står ”i rimlig
proportion till det ägande och inflytande som staten erhåller. Ett avgörande
skäl för statens engagemang är enligt utskottets mening att strukturomvandlingen
inom företagen kan ske i samhällsekonomiskt riktiga former.” Detta är
litet dunkelt, och jag förmodar att Rune Johansson kommer att ge oss besked
om vad det är för samhällsekonomiskt riktiga former som han och de andra
socialdemokraterna avser som villkor. Det 40-procentiga inflytandet i Södra
Skogsägarna och det 73-procentiga i NCB är tydligen inte tillräckligt för
socialdemokraterna. Man menar att staten skulle ha utnyttjat den uppkomna
situationen när det gäller skogskooperationen och helt dikterat villkoren för
dessa företag. Förlåt mig Rune Johansson, om jag säger att detta gör mig litet
besviken på socialdemokraternas inställning till kooperationen och till de här
företagen.

Vidare har man slagit fast att man inte skall få vidta några åtgärder som
ändrar driften vid vissa företag. Här har i ett par reservationer Böksholms
bruk, Östanå bruk liksom också Hörnefors nämnts. Man har velat slå fast att
riksdagen redan nu skall säga ifrån att man här inte får göra några ändringar i
driftförhållandena för dessa.

Utskottsmajoriteten har inte varit villig att gå så långt. Vi har sagt att det är
utomordentligt angeläget att företagsledningarna snabbt tar itu med den

strukturella och finansiella rekonstruktionen, som är nödvändig för att
företagen skall kunna erbjuda sina anställda en trygg sysselsättning. Utskottet
utgår ifrån att man i detta arbete tar med i beräkningarna effekter som
uppkommer för sysselsättning och regional utveckling på de berörda orterna.
Att företagens planeringsarbete, såsom motionärerna önskar, binds genom
bestämda uttalanden från riksdagens sida finnér vi inte lämpligt. Man måste
ha en väldigt stor tro på att centrala direktiv skall kunna styra ett företag på
allra bästa sätt för att man skall ge sig in på den här linjen. Jag tror inte att det
skapar någon trygghet på längre sikt för de anställda vid dessa enheter. Och i
varje fall när det gäller att tillvarata tryggheten för de anställda tror jag att
Rune Johansson och jag kan vara överens.

I en reservation nämner socialdemokraterna det villkor som finns i
konsortialavtalet om att det skall finnas möjligheter till återköp av statens
aktier i de berörda företagen. Reservanterna tycker att regeringen och
utskottets majoritet har sett alltför generöst på möjligheterna för NCB och
Södra Skogsägarna att återförvärva de aktier som staten har förvärvat.

Vi slår fast i utskottets skrivning att vi finnér det synnerligen angeläget att
det finns ett kooperativt företagande på detta område och att det ur samhällets
synpunkt är viktigt att det producentkooperativa företagandet kan fortleva
även i framtiden. Därför vill vi ge bolagen möjligheter att, så snart detta kan
ske, på nytt bli helt producentkooperativt ägda. Utskottet erinrar här om att
avtalet är ett förhandlingsresultat och finnér inte anledning att föreslå
riksdagen att göra ett uttalande enligt motionärernas och de socialdemokratiska
reservanternas förslag.

Även i detta fall måste jag tyvärr säga att jag är litet besviken över
socialdemokraternas inställning. Jag trodde att socialdemokraterna hade en
positiv inställning till producentkooperativt ägda företag. Det förefaller - av
den reservation i det här avseendet som Rune Johansson yrkade bifall till -som om det vore rätt illa beställt på den punkten.

En annan reservation behandlar företagens rätt att försälja skogsegendom.
Där vill reservanterna slå fast att det inte skall finnas någon möjlighet att
försälja skogsegendom från NCB eller Södra Skogsägarna förrän rekonstruktionerna
verkställts och staten har fått sitt inflytande. Det är också ägnat att
vara en broms på utvecklingen i de här företagen. Man försöker binda fast
företagsledningarna på ett sätt som måste vara olyckligt både för företagen
och för de anställda.

1 en reservation slår de socialdemokratiska reservanterna fast att det bör
vidtas beredskapsålgärder för att man skall kunna säkerställa virkesförsörjningen
till NCB och Södra Skogsägarna. Den virkesförsörjningen är naturligtvis
oerhört viktig, och det harvi varit överens om i utskottet. Men därifrån
och till den inställning socialdemokraterna här redovisar - de vill ha en
tvångslag - tycker vi att det är ett ganska långt steg. Förslaget gäller en
tvångslag som skulle beröra 90 000 enskilda skogsägare - som på det sättet
skulle få åläggande om hur mycket de skall avverka från sin skog, oberoende
av skogstillgången, oberoende av väderleksförhållanden och annat. Nästa
steg i den utvecklingen, Rune Johansson, måste vara att man gör en

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

tvångslag även för dem som skall avverka i skogen! Skulle det nämligen visa
sig besvärligt vid något tillfälle att fl fram arbetskraft till avverkningarna kan
inte tvångslagen tillämpas. Man skulle kanske kunna utverka dispens för ett
snöår, ett sådant som vi hade vintern 1978-19791, ex. Vi tror inte att det vore
lyckligt att införa en sådan tvångslag.

Beträffande frågan om strukturbolag föreligger det en socialdemokratisk
majoritetsskrivning. I en centerreservation menar vi att det hade varit bättre
att bilda ett strukturbolag för att förvalta aktierna i NCB och i Södra
Skogsägarna. Detta strukturbolag borde ha till uppgift att ta hand om det
statliga ägarengagemanget i industriföretag med kooperativ ägarbakgrund.

Också socialdemokraterna ville ha ett strukturbolag, och vi trodde i
utskottet ett tag att vi stod varandra ganska nära. Det visade sig emellertid när
vi började penetrera denna fråga litet djupare, att socialdemokraternas avsikt
var att skapa ett strukturbolag, där skogsindustriföretag av olika slag skulle
kunna bakas ihop och så småningom struktureras efter socialdemokraternas
egen modell. Det visade sig att vi inte kunde komma överens på denna punkt,
och därför har vi avgivit en reservation.

De moderata och folkpartistiska ledamöterna i utskottet har däremot direkt
avstyrkt bildandet av ett strukturbolag för skogsindustrin. Vi tror inte att den
socialdemokratiska modellen för strukturbolag passar skogsindustrin, och
om det skulle vara så illa att vår reservation 9 blir nedröstad, kommer vi att
sluta upp bakom reservation nr 8.

Det har dessutom avgivits en reservation som gäller strukturprogrammet
för hela skogsnäringen. Jag var litet fundersam över vad den i realiteten
innebar, men det framgick så småningom av inledningen till Rune Johanssons
i Ljungby anförande, där han sjöng en lovsång till förstatligande och
socialisering, men han kom så småningom fram till att det rörde sig om
samarbete mellan företag, anställda och samhälle, vilket gladde mig. När det
gäller en sådan samarbetsform kanske våra uppfattningar kan komma att
närma sig varandra, eftersom den inte inrymmer så stora motsättningar.

Rune Johansson sade vidare att det gäller att få till stånd en omstrukturering
i socialt acceptabla former, och på den punkten är vi helt överens. Jag
tycker att det är roligt att kunna sluta med detta konstaterande.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservation 9 och i övrigt till
näringsutskottets hemställan i dess betänkande nr 61.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall på några punkter direkt bemöta eller resonera vidare
med Karl-Anders Petersson. Vi säger i vår reservation att statens kapitalinsats
inte står i rimlig proportion till det ägande och inflytande som staten
erhåller. Jag skulle kanske egentligen vilja vända på detta och säga, att det
statliga inflytandet inte står i proportion till kapitalinsatsen.

Jag är helt medveten om att detta är en förhandlings- och värderingsfråga.
Man kan väl ändå inte bortse från att de statliga förhandlarna, framför allt då
det gäller NCB,gjort en utomordentligt generös bedömning. Vi förmenar inte
annat än att man skall ge utrymme för de tidigare skogsägarna och deras

föreningar att delta i den fortsatta verksamheten. Men när man inte har
möjlighet att mönstra ett eget kapital, får det ändå vara en viss måtta på det
inflytande som man skall ha över verksamheten.

Vi gör detta konstaterande inte minst mot bakgrund av de konsortialavtal
som träffats och som reglerar åtskilligt av verksamheten - ordförandeval, val
av verkställande direktör och mycket annat. Detta minskar den medbestämmanderätt
som tillkommer de anställda enligt nu gällande avtal. Jag
uttrycker min tillfredsställelse över att vi i utskottet kunnat bli eniga om att
skriva att man nogsamt bör följa det problemet, så att det inte blir på det sättet,
som jag uttalade en farhåga för, att de anställdas möjligheter till inflytande
väsentligt minskar. Jag hoppas att regeringen och de som nu skall syssla med
dessa ting ser allvarligt på det här problemet.

Vi har med vår reservation i detta avseende inte velat komma åt den
skogskooperativa rörelsen. Jag försökte i mitt anförande skissera en bild av
det som jag tror blir den verklighet vi får uppleva, nämligen att den
skogskooperativa rörelsen kommer att finnas kvar och utföra ett förtjänstfullt
och för dess medlemmar gagneligt arbete. Jag har försökt göra en jämförelse
med vad som skett inom konsumentkooperationen. Där har man bildat
industribolag för att inte behöva ha den direkta kopplingen mellan å ena sidan
konsumenterna och deras intressen och å andra sidan industriverksamheten
- konsumenterna har inte känt sig direkt befry ndade med denna. Och jag har
förstått det så att det bland skogsägarna - bönderna -är åtskilliga som inte har
samma stora intresse för industriverksamheten. Därför tror jag att denna
utveckling är den riktiga, och den ger vi vårt stöd.

KARL-ANDERS PETERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har ingenting att invända mot vad Rune Johansson i
Ljungby säger om att man har varit generös vid förhandlingarna. Det var
precis vad jag sade i mitt anförande, och det verkar alltså som om vi nu skulle
vara mer överens.

Rune Johansson säger att ett konsortialavtal minskar de anställdas
medinflytande. Det är tänkbart att medinflytandet måst naggas något i
kanten vid fastställandet av konsortialavtalet. Men de anställdas representanter,
som deltagit i det här arbetet, har inte haft något att invända mot det
upprättade konsortialavtalet. Det tycker jag också att man kan notera med
tillfredsställelse.

Sedan säger Rune Johansson att han är tacksam för att man i utskottet
blivit överens i fråga om medbestämmanderätten för de anställda. Det har
inte varit någon diskussion om den saken. Jag skulle minnas mycket fel om
inte NCB var en av föregångarna när det gällde att ge de anställda
medinflytande i företaget. Här bygger man alltså på en gammal och god
tradition, och det tror jag inte att Rune Johansson har någonting att invända
mot.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Föiyärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

141

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Föi-värv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Det förhållandet att vi i utskottet blivit eniga om skrivningen
beträffande medinflytandet är egentligen ett erkännande av att vi tillagt
staten och framförallt skogsägarföreningarna ett i förhållande till den tredje
parten alltför långtgående inflytande. Vi anser att man i förhandlingarna
borde ha kunnat balansera detta.

Låt mig ta upp några frågor till, som Karl-Anders Petersson har varit inne
på.

Jag är självfallet speciellt intresserad av Böksholms-och Östanåproblemen,
men jag känner lika mycket för Kramfors, Hörnefors, Köpmanholmen osv.
Där har vi såsom vårt främsta krav satt att man inom resp. företag upprättar
strukturplaner föratt vi skall veta vad som kommer att hända, inte bara direkt
i företagen utan också i de regioner i vilka företagen ligger. Vi menar inte att
man skall stoppa en strukturomvandling - fackföreningsrörelsen har alltid
godtagit att förändringar måste kunna ske, och jag förutsätter att den har
samma inställning nu - men vad vi menar är att man skall ta tid på sig för att
också med de anställdas representanter diskutera om det är nödvändigt att
genomföra de operationer som företagsledningen föreslår eller om man från
personalorganisationernas sida kan presentera något bättre alternativ.

Herr talman! Låt mig erinra om att man gjorde på detta sätt exempelvis
nere i Strömsnäsbruk när det var aktuellt med en neddragning där och man
inledde förhandlingar. Man presenterade då ett produktionsprogram, som
gav fler människor möjlighet att få sysselsättning. En plan utarbetades av de
anställda i samarbete med en löntagarkonsulent. Företaget godkände sedan
planen och gav dem mycket beröm för den.

Jag ställer frågan: Ligger det kanske lika mycket värde i de planer som
utarbetas av organisationerna vid Böksholm och i Östanå vid en reell
prövning? Man skall ta erforderlig tid på sig för en sådan prövning. Visar det
sig sedan att det inte går, får man diskutera frågan: Kan man få ersättningsindustrier
på de här platserna, om företagen måste läggas ner, eller vad
kommer då att ske med de anställda?

Jag hade hoppats att vi på de här punkterna skulle kunna bli överens. Det
var det som jag i mitt inledande anförande menade med den generositet från
statsmakternas sida som ändå här visas mot skogsägarföretagen och att den
också borde ta sig det uttrycket att företagen ger en trygghet åt de anställda,
åtminstone fram till dess att man kan säga att det inte går att göra mer vid de
företag där man tagit upp MBL-förhandlingar. Men den möjligheten har
personalen ännu inte haft.

KARL-ANDERS PETERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag berörde frågan om Böksholm, Östanå och de övriga
industriorter där det var aktuellt med omstruktureringar. Det är inte så
förfärligt mycket som skiljer mellan reservanternas och majoritetens uppfattningar.
Skillnaden är att reservanterna vill ha ett bindande uttalande från
riksdagen alltså ett uttalande som binder företagets ledning och anställda i
vissa former, och detta har vi tyckt vara olyckligt.

Vi har emellertid skrivit ganska hårt: ”Utskottet utgår från att man i detta
arbete tar med i beräkningarna effekter som uppkommer för sysselsättning
och regional utveckling på de orter som berörs.” Däremot kan vi inte vara
med på följande skrivning: ”Att företagens planeringsarbete så som motionärerna
önskar binds genom bestämda uttalanden från riksdagens sida finnér
utskottet inte lämpligt.”

Här har det ju också i konsortialavtalet slagits fast att företagen skall drivas
efter affärsmässiga principer. Men hur skall företag kunna drivas efter
affärsmässiga principer om riksdagen skapar snäva bindningar för företagen i
fråga? Jag tror det skulle vara olyckligt även för de anställda vid dessa företag
om vi gav dem dessa snäva bindningar.

ERIC KRONMARK (m):

Herr talman! Vi i moderata samlingspartiet har ställt oss bakom regeringens
proposition om förvärv av aktier i NCB och Södra Skogsägarna. Vi har
gjort detta därför att vi bedömt det vara en rimligare väg att gå än den andra
vägen, som Rune Johansson i Ljungby här talade om, nämligen konkursen.
En konkurs hade i det här fallet fått så pass allvarliga verkningar, både för de
direkt anställda och i vidare sammanhang, att samhällets kostnader i så fall
hade blivit svåra att bedöma. Därför tycker vi att det är rimligt att välja denna
metod. På det sättet gör man det också möjligt att bevara den kooperativa
företagsformen inom skogsindustrin. Moderata samlingspartiet tycker det är
lyckligt att man har olika företagsformer på det här området.

Om orsaken till att regering och riksdag i dag befinner sig i det tvångsläge
som råder har det talats mycket. Det har gjorts misstag och felbedömningar
inom respektive företag. Men vi kan i dag konstatera att de tidigare
företagsledningarna har fått ta sitt ansvar. De är på väg att ersättas eller är
ersatta. Den sanering som regelmässigt sker när det inte fungerar inom
näringslivet har alltså ägt rum. Det är hårda lagar, men det är också effektiva
lagar.

Konstruktionen med ett delägarskap mellan staten och de tidigare ägarna
har den fördelen att en stor del av landets privata skogsägare därigenom
verkligen får en motivering att ställa upp och ta sin del av ansvaret för att den
här operationen skall lyckas. Vi skall vara medvetna om att svårigheterna i de
här två företagen ligger framför oss. Det är nu besvärligheterna börjar.

Det är i detta läge vi från moderat sida vill betona att strikt affärsmässiga
principer måste gälla om detta skall lyckas. Även om företagen får kraftiga
kapitaltillskott måste de drivas på ett skickligt sätt för att det här skall
lyckas.

Från moderat sida ser vi satsningen på 1,1 miljarder kronor som en
engångssatsning. Jag håller med Rune Johansson om att det i och för sig ärett
ganska generöst avtal som staten har slutit. Vi vill se det så att nu är
skyddsnätet borta. Nu är det företagen själva som på affärsmässiga grunder
skall se till att företagen kan drivas med vinst, kan garantera sysselsättning för
sina anställda och ta sitt sociala ansvar.

Men skall man kunna ställa de kraven på företagen får man inte ställa

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

villkor. Det anser jag att socialdemokraterna gör i sina reservationer. När det
gäller Södra Skogsägarna säger man att nedläggningar av enheter skall anstå
till dess en strukturplan för skogsindustrin i dess helhet har lagts fram. Vi har
här en industri som arbetar på en internationell marknad. Det innebär risker,
om man får en tidsfördröjning. Jag vill i stället se det så att företagsledningarna
skall ha till uppgift att så snabbt som möjligt genomföra de nödvändiga
strukturrationaliseringarna. Det innebär inte att inte företagen och samhället
skall ta sitt solidariska ansvar för dem som arbetar på de aktuella orterna. I det
fallet finns det ingen skillnad mellan Rune Johanssons inställning och min.
Men jag vill renodla den affärsmässiga driften av företagen. De eventuella
samhälleliga konsekvenserna av rationaliseringsarbetet får alltså behandlas i
annan ordning. Det får icke vara så att man lägger några bromsklossar för den
nödvändiga rationaliseringen i företagen. I så fall riskerar vi nämligen att den
här ekonomiska satsningen äventyras.

Här talas om strukturbolag. Det har blivit något av en magisk formel i
många debatter. När man har problem skall man ha dem antingen i
paraplybolag eller i strukturbolag. Genom att samla alla problem på ett ställe
tror man att man löser dem. I verkligheten tror jag att det är precis tvärtom:
Man skall sprida problemen och låta olika människor svara för dellösningar.
Det är då man får de rimligaste och bästa resultaten. Om man har denna
centrala styrning, är det för det första risk för att man inte kan utnyttja
marknadsekonomins positiva sidor. För det andra föreligger en uppenbar risk
för att man får en fördröjning.

Detta är första gången som staten på detta sätt går in i näringslivet.
Metoden kan diskuteras - den är ju okonventionell - men det är en rimlig
satsning, och från moderat sida räknar vi med att satsningen har goda
möjligheter att lyckas. Men jag vill ändå kommentera något av det som Rune
Johansson i Ljungby sade.

Han menade att skogsägarna är på väg att ge sig själva underbetyg, då vi nu
kan konstatera en råvarubrist förandra halvåret. Det är alldeles riktigt att vi
har en råvarubrist, men det, Rune Johansson, beror inte på att de nuvarande
ägarna till dessa företag känner bristande ansvar. Det är här fråga om en
ekonomisk realitet, nämligen att svensk skogsindustri inte har en sådan
betalningsförmåga att den kan betala det pris för råvaran som gör att
avverkningar i form av gallringar är ekonomiskt lönsamma. Det har
diskuterats tidigare här i riksdagen, och vi har fattat beslut om ett
stimulanspaket.

Om vi skall få fram råvara, gäller det att se till att vi rationaliserar den
svenska skogsindustrin, så att den blir effektiv och får en betalningsförmåga
som gör att den kan betala vad det kostar att ta fram råvaran. Detta
understryker ytterligare vad jag tidigare sade, nämligen att det gäller att se till
att bl. a. dessa två företag inte bromsas utan får möjigheter att utnyttja
förutsättningarna på bästa möjliga sätt.

Jag förstår fuller väl att det,om man haren socialistisk ideologi där man har
avskrivit lönsamhetskriteriet, är fullt logiskt att kräva en s. k. beredskapslag
för en avverkningsfond. Men jag vill påminna om att det inte alls passar in i

svensk marknadsekonomi och sannerligen inte i den marknadsekonomi i
vidare bemärkelse där svensk pappers- och massaindustri har sin huvudsakliga
marknad.

Med det anförda ber jag, herr talman, att fä yrka bifall till reservation nr 8
och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

I delta anförande instämde Erik Hovhammar (m).

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Även Eric Kronmark tog upp frågan om strukturomställningarna
i industrin och aktualiserade på nytt de problem som rör Böksholm
och Östanå. Det är här fråga om en balans mellan statens engagemang - de
kostnader som staten är beredd att ta på sig för att rekonstruera företagen -och de åtaganden som företagen i detta sammanhang bör kunna ta på sig för
att skapa trygghet till arbete och utkomst för de anställda. Men om det visar
sig att denna lösning inte fungerar, får man medverka till att andra lösningar
åstadkommes.

Detta påverkar i och för sig inte den allmänna bedömningen att dessa
företag skall drivas för att bli lönsamma - det hoppas vi ju alla att de skall bli.
Men vårt förslag svarar mer mot det sociala engagemang som vi anser det
riktigt och rimligt att företagen tar på sig.

Karl-Anders Petersson och Eric Kronmark har fel närde förmenar att vi på
detta sätt binder upp företagens styrelser, att detta är ett arrangemang för
evigt. När näringsutskottet var i Kramfors frågade vi den dåvarande
företagsledningen hur lång tid man trodde att det behövdes för att upprätta en
strukturplan, dels för företagen, dels för att få en rimlig översikt över den
region i vilken företagen ligger. Enligt företagsledningens uppgifter krävs det
ca sex månader.

Jag har förhört mig litet hos södra Sveriges skogsägare och därvid fått
uppfattningen, att man behöver mellan sex månader och ett år för att
genomföra ett sådant strukturplanearbete och för diskussioner. Är det då
orimligt att ställa kravet på företaget, och därmed också på staten, att man
skall ge det tidsutrymmet? Vi säger också i vår reservation - och jag har sagt
det i mitt anförande - att riksdagen i fjol beslutade att det s. k. 75-procentsbidraget, förlusttäckningsbidraget, får användas av industrin just i
situationer av denna art.

När jag säger att skogsägarna ger sig själva ett underbetyg om de inte klarar
virkesleveranserna, så är detta allvarligt. Tyvärr tar vi skogsägarna i ett
kollektiv. Jag är medveten om att det stora flertalet bland skogsägarna - det
gäller också på den privata sidan - sköter sina skogar och genomför
avverkning. Men vi har samtidigt betydande grupper som söker anpassa sin
avverkning med hänsyn till priserna. De går med ett förväntansvärde i
skogen och väntar på det lämpligaste tillfallet att avverka. Det är bl. a. därför
som vi nu har svårigheter.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Fölvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

10 Riksdagens protokoll 1978/79:172-173

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Föiyärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

ERIC KRONMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Rune Johansson i Ljungby säger här att enligt de uppgifter
som han fått skulle detta ungefarsex månaderatt ta framenstrukturplan. Låt
mig då säga att krisen hos exempelvis Södra Skogsägarna är ungefär ett och ett
halvt år gammal. Det är inte så att den tidigare företagsledningen varit passiv
och overksam. Givetvis finns här strukturplaner. Jag är övertygad om att den
nya ledningen i detta foretag - jag förmodar att förhållandet är detsamma när
det gäller NCB - innan man fattar beslut och varslar om nedläggning har gjort
en ordentlig analys eller strukturplan; analys eller strukturplan är precis
samma sak. Det är inte ointressant om det blir en fördröjning på sex månader
eller på ett årom det råkar vara ett delföretag som blöder. Det väsentliga är ju
att man får företaget att ge vinst.

Som representanter för skattebetalarna har både Rune Johansson och jag
all anledning att hävda den ståndpunkten. Men framförallt-om det härskall
lyckas måste företagen få professionella ledningar, och där harju staten ett
inflytande nu. Vi här i riksdagen måste ha hundraprocentigt förtroende för
dessa ledningar. Vi skall därför inte från den här kammaren komma med
pekpinnar.

Jag vill dock upprepa vad jag sagt från talarstolen: Vi har regler när det
gäller att se till att detta sker i socialt acceptabla former och vi ställer krav på
alternativ sysselsättning. Men eftersom dessa företag befinner sig i en kris och
det gäller att få dem på fötter igen har vi inte samma manöverutrymme när
det gäller att fördröja den här processen, innan man hunnit skaffa den
alternativa sysselsättningen.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Så långt jag har kunnat följa utvecklingen i Södra Skogsägarna
är det sannerligen inte de två företagen Böksholm och Östanå som bär
huvudansvaret för det dåliga utfallet i verksamheten. De har bidragit till
detta, men enligt de bedömningar som gjorts är förlusterna just nu mycket
små. Enligt de utredningar som utförts av personalorganisationerna bör man
kunna rätta till detta med mycket måttliga investeringar. Det är det som vi
menar att man reellt skall pröva i samverkan mellan företagsledning och
organisationer.

Jag upprepar vad jag tidigare sagt: Det arbete som lagts ned när det gäller
Strömsnäsbruk och som ledde fram till att företagsledningen tog det ad notam
visade ju på att man genom en annan omläggning av verksamheten kunde
uppnå lönsamhet. Det var framförallt personalorganisationens förtjänst att
man på det sättet lade om verksamheten.

Låt mig också ett ögonblick komma tillbaka till det här med virkesleveranserna.
Jag sade tidigare att vi inte anklagar alla och säger att de inte
avverkar; åtskilliga avverkar. Men om nu situationen är den att NCB kommer
att få ett underskott på 900 000 m3 vedråvara och skogsägarna i södra Sverige
500 000, och om man måste stänga fabrikerna under månader då vi skulle
kunna producera massa och papper och sälja, skall man då bara säga att det
var väldigt beklagligt och tråkigt? Måste vi ändå inte fråga oss på vilket sätt vi

skall påverka, så att avverkning sker i sådan omfattning att man kan ha
verksamheten i gång, ta hem pengar till landet?

Jag vill upprepa att vi har medverkat till att stimulansåtgärder i första hand
skall användas. Vi gick längre i våra förslag, om jag erinrar mig rätt, än man
gjorde i något annat parti. Det tyder ju inte på att vi sätter som främsta uppgift
att åstadkomma en tvångslagstiftning. Men vi säger att om vi inte klarar detta
genom stimulansåtgärder, frivilliga åtaganden att verkligen medverka, då
kan samhället inte bara passivt åse en sådan situation, då får vi tillgripa
tvångsavverkning. Det är rimligt att ha en beredskapslagstiftning för det
ändamålet.

ERIC KRONMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Tvångsavverkning hade vi senast under andra världskriget,
när landet drabbades av en bränslekris och det gällde att få fram vedbränsle.
Då var en sådan åtgärd säkerligen motiverad.

Men i botten av Rune Johanssons i Ljungby resonemang ligger att
lönsamheten för skogsägarna är av mindre intresse. Jag upprepar att det här
gäller en prisfråga. Vi har lått kostnadsökningar inom skogsbruket som gör
att man inte kan ta fram skogsråvara med den ersättning som ges
därvidlag.

Riksdagen har alltså godtagit det skogsstimulanspaket som jag hoppas skall
ha en viss effekt. Vi behöver inte här diskutera vem det var som hade de bästa
förslagen när det gäller att stimulansen verkligen skall bli effektiv. Vi får se
hur det hela kommer att verka. Men jag vill hävda att det inte räcker med
denna stimulans utan att vi också måste förbättra skogsindustrins betalningsförmåga.

Rune Johansson i Ljungby säger att Östanå och Böksholm f. n. kanske inte
utgör de största problemen inom de delar av koncernen som det här gäller,
och det vet jag också. Men eftersom det här är fråga om en långsiktig
strukturomvandling, måste man verkligen se om dessa enheter är lönsamma
om ett och två år. Det är inte bara så att man tittar i delboksluten när man skall
strukturera och säger att de enheter som har röda siffror skall läggas ner och
de andra skall behållas. Det måste finnas en strukturplan.

Jag vill betona att det viktigaste är att man får en kompetent ledning. Det är
klart att denna kompetenta ledning skall samverka med de anställda. Vi är
helt överens om att man skall ta vara på de anställdas kunskaper och
erfarenheter. Men jag har ändå en känsla av att ni på socialdemokratisk sida -och jag har en viss respekt för det - ser detta uteslutande i arbetsmarknadspolitiska
termer. Det är bra i och för sig, men här gäller det alltså
företagspolitik. Det gäller att få två av våra största företag här i landet att
överleva. Då måste man kanske ta till radikalare medel än i vanliga fall.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Anledningen till att vi förden här debatten -en av de sista vid
detta riksmöte - är ju att skogsägarföretagen, och alldeles särskilt de två
största, har större problem än de allra flesta skogsindustriföretag i övrigt. Det

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

är resultatet av en kombination av snabb expansion, svag kapitalbas och den
långvarigaste lågkonjunktur som skogsindustrin har upplevt på mycket
länge.

De överväganden som ligger bakom denna propositions framläggande
finns angivna i propositionen, men låt mig ändå understryka några av
dem.

Från flera håll, särskilt i pressen, har det sagts att man i varje fall borde ha
låtit NCBgå i konkurs. Jagskall inte dölja att jag finner en hel del skäl tala för
en sådan lösning. Ändå kom vi till ett annat resultat. Regeringen valde att
med kraft och stora pengar gå in i båda dessa företag. Till Karl-Anders
Petersson, vars inlägg jag till mycket stora delar kan instämma i, vill jag säga
att vi gjorde det så snart det förelåg underlag för en överenskommelse. Han
sade ett par gånger att det var utdragna förhandlingar och att det var med en
viss spänning man avvaktade den hållning vi skulle inta gentemot de
skogsägarkooperativa företagen. Ja, den färdriktningen angavs i uttalanden
av mig åtskillig tid innan något förhandlingsresultat förelåg.

Jag vill framför allt stryka under att det är två parter i en förhandling. Och
om motparten är söndersliten av inre strider, vilket notoriskt var fallet i både
norr och söder, kanske särskilt i norr, och om det dessutom under ett par tre
månader rådde oklarhet om vem som egentligen var förhandlingspartner, om
det var företagen i fråga eller en speciellt tillskapad förhandlingsgrupp, då är
det förståeligt om det inte var så lätt att åstadkomma snabba uppgörelser. När
man är i färd med att göra stora och dyrbara affärer är det dessutom ganska
klokt att ordentligt penetrera vad man gör, inte nöja sig med att på en höft
anslå två miljarder kronor. Efter att alltså konkret och ingående ha penetrerat
vad som kunde göras, så valde vi att gå in och hjälpa företagen. En konkurs
för NCB - någon sådan var knappast aktuell för Södra Skogsägarna - detta
komplicerade företag, skulle ha kunnat leda till oplanerade nedläggningar.
Det skulle ha kunnat leda till att fem av de sju bakomliggande skogsägarföreningarna
med 2 500 anställda sannolikt hade dragits med i konkursen.
Det skulle ha lett till en oreda på virkesmarknaden, till förfång inte bara för
NCB utan också för privata och statliga skogsföretag, vilka också är avnämare
till skogsägarföreningarna.

Förlusterna genom en konkurs skulle i mindre grad ha drabbat bankerna,
som i allmänhet var väl garderade, än en lång rad mindre leverantörer. Det
hade fört med sig ett långt utdraget utredningsskede under ledning, icke av
departementet utan av en konkursförvaltare. Det skulle också ha blivit
svårare att åstadkomma en planmässig förändring av industristrukturen.

Trots detta vårt handlande vill jag fortfarande bevara möjligheten att i
konkreta fall låta konkurs äga rum för att därefter gå in med rekonstruktioner.
Men i detta fall kom vi fram till att det inte var en praktisk eller bra
utväg.

Sedan kan man säga att den avvägning av statens ägarandel, det inflytande
som tillförsäkras staten i konsortialavtalet, naturligtvis kan diskuteras. Mig
föreföll det att vara en rimlig avvägning och också ett uttryck för en medveten
önskan att bevara den kooperativa karaktären i företagen, och den tanken har

ju här vunnit ett ganska vidsträckt instämmande.

Nu löser inte en finansiell rekonstruktion alla problem. Det är angeläget att
den nya ledningen kan bereda strukturplanerna, och jag noterar att Rune
Johansson gjorde det allmänna uttalandet att man från socialdemokratiskt
håll icke vill stoppa strukturförändringar. Jag noterar också som mer
betryggande att utskottsmajoriteten vill undvika konkreta bindningar i
strukturfrågorna.

I utskottsbetänkandet föreligger två förslag till strukturbolag. Som redan
har framgått av debatten förefaller det som om de skiljer sig mycket till sin
syftning. Centerreservationens strukturbolag har en begränsad syftning och
ligger till sin reella innebörd inte särskilt långt från moderat- och folkpartireservationen,
medan däremot det socialdemokratiska strukturbolaget, med
allt erkännande av Rune Johanssons som vanligt sympatiska och väl avvägda
skildring, ändå förefaller vara ett led i en planeringsstrategi där allt fler beslut
steg för steg centraliseras.

Jag bestrider inte, och jag har sagt det tidigare i denna kammare i en debatt
med Thage Peterson, att staten av många skäl - tiden medger inte att jag
upprepar dem nu men jag kan ju återkomma - måste gå in relativt mycket i
strukturen inom skogsindustrin, men icke till den grad, den allomfattning
och den konkretion som förefaller att ligga i det socialdemokratiska
förslaget.

Jag är glad, herr talman, att utskottet i stort sett har slutit upp bakom
regeringens proposition. Det har sagts ibland att vår obenägenhet för
grandiosa strukturbeslut och planer är ett uttryck för att vi är passiva
gentemot skogsindustrins problem. Jag bestrider detta. Jag vill peka på hur vi
har vidtagit en lång rad åtgärder på skogsindustriområdet, hur Mälarskogs
akuta problem har klarats under vår medverkan genom uppgörelse med LRF
och bankerna, hur Vänerskogs problem har klarats genom dels ekonomiska
statliga insatser, dels åtgärder för att förbättra deras balansräkning genom
försäljning. Vidare vill jag peka på hurusom Munksjös problem med assistens
från vår utredningsman kan klaras utan statliga insatser och på lånen till
domänverket, tidigare här diskuterade, som hjälper flera av företagen att
klara sina ekonomiska problem. Jag kan erinra om den stora skogspolitiska
PM om underlag för framtida åtgärder som nu är ute på remiss, och jag kan
peka på dagens stora åtgärder beträffande NCB och Södra Skogsägarna.

Mera vore att säga, men låt mig sluta med den konklusionen att vi på det
här området handlat konkret, beslutsamt och resultatrikt.

K.ARL-ANDERS PETERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Av vad industriministern har anfört framgår ju att våra
farhågor inte var helt ogrundade när vi en tid ängslades för att industriministern
lekte med tanken att använda konkursvapnet mot NCB. Han kom
fram till att det inte var någon bra utväg att använda det. Jag gratulerar till det.
Jag är helt säker på att industriministern har valt den rätta vägen.

En av orsakerna till detta, säger industriministern, är det kaos man annars
hade skapat på virkesmarknaden. Ja, jag är alldeles övertygad om att det hade

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

uppstått skador på skogsindustrins område som det kunde ha tagit väldigt
lång tid att läka. Därför är jag tacksam att industriministern valde den vägen
han nu gjorde.

Herr Huss säger att det är bra att man ger sig tid och inte abrupt kastar in 2
miljarder för att rädda de här företagen. Visst är det bra att man ger sig tid,
men man kan dröja för länge också. Det ligger en fara även i det, och det var
väl den faran som förespeglade oss när vi poängterade för folkpartirepresentanterna
i utskottet att man måste låta det hända något. Vi var uppriktigt sagt
litet rädda för att man skulle plocka russinen ur kakan och att det sämsta
skulle bli kvar. Dess bättre försattes inte tiden, utan vi kunde få en
rekonstruktion som bör göra det möjligt för företagen att fortleva och
konsolideras framöver, och det tycker jag att vi har anledning att vara
tacksamma för.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall väl inte grumla den glädje som uppenbarligen
industriministern själv känner, när han säger att vi har inte varit passiva utan
att vi gör åtskilligt. Men om vi bortser från att det var ett regeringsskifte i
höstas, så harju ändå de två och ett halvt åren av borgerlig regim inneburit ett
uppehåll i den skogsindustriella utvecklingen.

Har det skett någon egentlig investering av värde under den tiden? Har
man vågat sig på att planera? Har man vågat att genomföra de så viktiga
förädlingsåtgärderna? Har man skapat något slags underlag för ett
program?

Nu säger industriminister Huss med den liberalekonomiska syn som han
har på de här problemen: Varför skall man göra planer? Men, herr
industriminister, är det ändå inte ganska viktigt att veta exempelvis vad som
kommer att hända i Ådalen eller i NCB-regionen? Blir det Stora Kopparberg
som tillsammans med Graningeverken bygger Utansjö, enligt en tidigare
kommuniké? Kommer Stora Kopparberg att söka kontakt med det nya NCB
för att diskutera om man skall bygga i Vallvik? Är det rimligt att den nya
NCB-ledningen tar upp förhandlingar med Cellulosabolaget om att eventuellt
bygga i Väja-Dynäs?

Det är kanske rimligt alltihop, men skall det ske på en gång? Är det ändå
inte riktigt att man försöker bilda sig en uppfattning om vad som kommer att
hända, om vad som är rimligt i fråga om en strukturutveckling inom ett
sådant här område? Det berör ju inte bara utbyggnaden. Det berör allt som får
konsekvenser genom utbyggnaden. Hur kommer det att gå i Kramfors? Hur
kommer det att gå i Hörnefors? Hur kommer det att gå i Köpmanholmen? En

rad orter berörs av den strukturomvandling som kommer. Detta menar
ni att företagen ensamma skall sitta och bestämma om. Anställda, kommuner,
hela regioner skall inte veta någonting om det.

Vad vi förespråkar är ju att vi gemensamt - samhälle, företag och anställda
- skall arbeta med problemen, diskutera dem och försöka lägga upp vettiga

150

planer för hur en utveckling lämpligen skall kunna ske. Är det så förskräckligt,
herr industriminister?

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Låt mig först säga till Karl-Anders Petersson, som åberopade
att han och hans meningsfränder hade tryckt på i förhandlingsfrågan, att det
ofta är bra att trycka på, men det är praktiskt att trycka på där påtryckningar
behövs - i detta fall den sida som verkade fördröjande.

Till Rune Johansson i Ljungby vill jag säga att vi diskuterar inte om det
behövs en planering från det stora företaget NCB:s sida och naturligtvis inte
heller det uppenbara faktum att NCB rimligen måste överväga vilka
kombinationer man kan göra med sina grannar. Detta är ju ett förnuftigt
handlande. Det är också självklart -jag har sagt det tidigare i en debatt med
Thage Peterson - att staten, som är så djupt involverad på olika håll, kommer
in med planerande. Vad vi nu diskuterar är om man skall tillskapa ett
strukturbolag med, såvitt jag förstår, mycket omfattande uppgifter. Men om
Rune Johansson vill dämpa ner dem, så kommer vi varandra närmare - det är
uppenbart. Det kan ju hända att det inte är en slump att denna regering inte
föreslår ett strukturbolag - trepartiregeringen gjorde det inte, och socialdemokraterna
gjorde det inte under sin långa tid av maktutövning. Syftena
kanske inte är så långtgående, och då kanske vi kan samsas någorlunda.

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Om detta problem inte har kommit upp tidigare, så är det av
två huvudsakliga skäl. Det första äratt vi i mitten av 1970-talet satte i gång ett
planarbete genom skogsbranschrådet. Uppgiften var att utarbeta ett skogspolitiskt
program. Det arbetet gick ganska långt under några år. Det andra
skälet är att vi ställdes inför dessa problem såsom akuta. De två skogsägarföretagen
har råkat in i en ekonomisk kris som de inte själva kan ta sig ur. Och
då blir frågan närmast: När staten nu skall gå in och ta över 73 % av aktierna i
NCB och 40 % i Södra Skogsägarna, skall det då bara vara en passiv sits? Man
lägger det - vilket jag tycker är riktigt - i statens fond för aktier, som är en
passiv verksamhet i och försig. Men den regleras av regeringen. Är det då inte
ganska rimligt att man funderar över om man inte borde ha en liten - om jag
uttrycker det så, och det är inte kritik - expertförsamling som jobbar med de
översiktliga problemen? Löretagsstyrelserna skall självfallet finnas. Den
främsta uppgiften borde vara strukturplanen.

Låt mig också innan jag slutar repliken säga, att jag förstår den förnöjsamhet
som industriministern känner. Lösningen i Mälardalen förefaller vara
ganska så elegant. Men, kvar står problemet: Är råvaruförsörjningen till de
många sågarna i Mälardalen klar? Eller vad tänker ni göra om det där också
kommer att uppstå en betydande brist?

Nr 172

Fredagen den

8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Av Rune Johanssons i Ljungby inlägg nu framgår just det
som vi har befarat, nämligen att han tänker sig strukturbolaget som en

151

mellaninstans mellan regeringskansliet och företagsledningarna. Hur får man
bra företagsledningar att arbeta under de förutsättningarna? Jag tror att det
icke vore bra att här skapa en mellaninstans mellan dem som har det slutliga
ansvaret - regering och riksdag - och företagsledningarna.

På förslag av andre vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar
skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 19 Anmäldes och bordlädes
Finansutskottets betänkanden

1978/79:44 med anledning av propositionen 1978/79:125 med förslag om
tilläggsbudget lil till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 såvitt avser
avskrivning av nya kapitalinvesteringar
1978/79:45 med anledning av i propositionerna 1978/79:125 och 1978/79:150
gjorda framställningar om anslag på tilläggsbudget lil till statsbudgeten för
budgetåret 1978/79 till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
m. m.

1978/79:47 med anledning av i propositionerna 1978/79:100 och 1978/79:150
gjorda framställningar om anslag förbudgetåret 1979/80 till avskrivning av
nya kapitalinvesteringar
1978/79:49 angående investeringsplan och investeringsstater för budgetåret
1979/80

1978/79:50 angående inkomster på statsbudgeten för budgetåret 1979/80,
m. m., jämte motion
1978/79:51 angående tilläggsbudget II och tilläggsbudget III till statsbudgeten
för budgetåret 1978/79
1978/79:52 angående statsbudget för budgetåret 1979/80

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 17.59.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

Nr 172

Fredagen den
8 juni 1979

Förvärv av aktier
i Södra Skogsägarna
AB, m. m.

152

1978/79

172-173

Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollen)

Fredagen den 8 juni kl. 09.00

Talmannen 37

Förste vice talmannen 104

Andersson. Sven. i Örebro (fp) 94. 97, 98, 104, 107, 108, 115, 118, 119, 120,
123

Bengtsson. Hugo (s) 113, 118, 119, 123
Berndtson, Nils (vpk) 11, 84, 96, 97, 101
Blomkvist. Arne (s) 14, 99
Börjesson, Fritz (c) 106, 108
Claeson, Tore (vpk) 4
Elmstedt, Claes (c) 28, 36. 85
Gustafsson, Hans (s) 26, 35, 36
Gustafsson, Wilhelm (fp) 89
Hallenius, Ingemar (c) 19
Hallgren, Karl (vpk) 24
Hugosson, Kurt (s) 87

Huss, Erik, industriminister 100. 122, 147, 151
Jansson, Paul (s) 20, 23, 24
Johansson, Hilding (s) 17, 34

Johansson. Rune. i Ljungby (s) 132, 140, 142, 145. 146. 150, 151

Jonsson, Elver (fp) 33, 36

Knutson, Göthe (m) 92

Kronmark, Eric (m) 143, 146, 147

Nilsson, Per-Axel (s) 32

Petersson. Karl-Anders (c) 123, 137. 141, 142. 149

Pettersson, Arne (s) 29

Polstam, Åke (c) 11

Rydle. Birgitta (m) 85

Signell, Sven-Gösta (s) 86

Strindberg, Per-Olof (m) 9

Svartberg, Karl-Erik (s) 121, 122, 124

Svensson, Sten (ni) 22. 23, 88. 99

Söderqvist, Oswald (vpk) 103

Torwald. Rune (c) 120, 121, 124

af Ugglas, Margaretha (m) 3

Wärnberg, Erik (s) 7

Fredagen den 8 juni kl. 19.30

Tredje vice talmannen 172

Burenstam Linder. Staffan (m) 206. 215. 21 7

Börjesson. Fritz (c) 154

Feldt. Kjell-Olof (s) 179. 194. 196. 202. 204. 214, 216

224

Hansson. Lilly (s) 155

Hermansson, Carl-Henrik (vpk) 218 1978/79

Högström, Ivar (s) 157 172-173

Johansson, Bertil (c) 164, 165

Johansson, Rune, i Ljungby (s) 162, 163, 165

L övenborg. Alf(apk) 159

Molin, Björn (fp) 186, 195, 197, 203, 213, 217

Måbrink, Bertil (vpk) 153

Åsling, Nils (c) 197, 203, 205, 215, 216

Östrand, Olle (s) 161, 162, 163

225

I

GOTAB 62512 Stockholm 1979