Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:168

Onsdagen den 6 juni

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollen för den 28 maj.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. m.

§ 2 Föredrogs men bordlades åter Näringsutskottets betänkande 1978/79:57

§ 3 Energipolitiken, m. m.

Föredrogs

näringsutskottets betänkande

1978/79:60 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser energihushållning m. m., propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken och propositionen 1978/79:127 om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten (i viss del) jämte motioner,

skatteutskottets betänkande

1978/79:44 med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för

energipolitiken såvitt avser budgetdepartementets verksamhetsområde

jämte motioner,

jordbruksutskottets betänkande

1978/79:34 med anledning av viss del av propositionen 1978/79:115 med

riktlinjer för energipolitiken, såvitt avser jordbruksdepartementets

verksamhetsområde, jämte motioner och

näringsutskottets betänkande

1978/79:62 med anledning av propositionen 1978/79:218 om lag om förbud

mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle, m. m. jämte

motioner.

TALMANNEN:

Näringsutskottets betänkande nr 60, skatteutskottets betänkande nr 44, jordbruksutskottets betänkande nr 34 och näringsutskottets betänkande nr 62 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande samtliga dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Näringsutskottets betänkande nr 60

I propositionen 1978179:115 bil. 1 (industridepartementet) hade föreslagits (s. 251) - efter föredragning av statsrådet Carl Tham - att riksdagen skulle

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. tn.

dels godkänna de riktlinjer för energipolitiken som hade förordats i propositionen, dels anta förslagen til!

1. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

2. lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m. m.,

dels godkänna den i propositionen förordade utvidgningen av användningsområdet för statlig garanti för oljeutvinning m. m.

1 bil. 1 framlades vidare förslag om vissa anslag för budgetåret 1979/80 m. m. Under angivna punkter hade föreslagils följande:

E 2 (s. 252) att riksdagen bereddes tillfälle att ta del av i propositionen ändrade beräkningar av utgifterna under anslaget Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader,

E 3 (s. 253) att riksdagen bereddes tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om verksamheten under anslaget Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning,

E 5 (s. 254-259) att riksdagen skulle

1. bemyndiga regeringen ati under budgetåret 1979/80 i enlighet med vad i
propositionen anförts ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med
bidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet samt till prototyper
och demonstrationsanläggningar, vilken inberäknat löpande beslut innebar
åtaganden om högst 25 000 000 kr. under budgetåret 1980/81 och högst
15 000 000 kr. under budgetåret 1981/82,

2. till Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. för budgetåret
1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

E6 (s. 259-264) att riksdagen till Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.,

E 9 (s. 264) att riksdagen till Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration AB för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 7 000 000 kr. och godkände vad i propositionen förordats om användningen av reservationsanslaget Oljeprospektering,

F 13 (s. 266-291) att riksdagen skulle

1. godkänna de ändrade riktlinjer för verksamheten inom programmet Energianvändning för bebyggelse, särskilt beträffande delprogrammet Solvärmesystem och energilagring m. m., som förordats i propositionen,

2. godkänna de ändringar i övrigt av riktlinjerna för verksamheten inom Huvudprogram Energiforskning som förordats i propositionen,

3. medge att regeringen träffade överenskommelse om ändring av avtalet om samarbete mellan Sverige och den europeiska atomenergigemenskapen inom området för styrd termonukleär fusion och plasmafysik i enlighet med vad som förordals i propositionen,

4. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1979/80 i enlighet med vad som anförts i propositionen ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat

löpande beslut, innebar åtaganden om högst 250 000 000 kr. för budgetåret 1980/81, högst 200 000 000 kr. för budgetåret 1981/82 och högst 100 000 000 kr. för budgetåret 1982/83,

5. till Energiforskning för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 283 000 000 kr.,

1. F:l (s. 292-326) att riksdagen skulle

bemyndiga regeringen att teckna borgen för lån intill sammanlagt 5 813 000 000 kr., varav högst 160 000 000 kr. till eldistributionsföretag,

bemyndiga regeringen att till ett förvaltningsbolag överlåta de aktier i eldistributionsföretag som staten f. n. innehade eller senare kunde komma att förvärva,

bemyndiga regeringen att ändra benämningen av tjänst som förrådsdirektör till materialdirektör,

till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett investerings-anslag av 1 830 000 000 kr.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, fn. m.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1978/79:115 anfördes bl. a. följande:

"I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990.

Det betonas att god tillgång till energi aren grundläggande förutsättning för ekonomisk och social utveckling. Vidare framhålls alt energipolitiken är ett medel i strävandena att nå angelägna sociala mål såsom ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, regional balans, social och ekonomisk utjämning och god miljö.

I propositionen framhålls att de närmaste årtiondena kommer att utgöra ett övergångsskede mot en kommande epok när uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan svarar för huvuddelen av vårt lands energiförsörjning och att inriktningen av energipolitiken under 1980-lalet bör ges mot denna bakgrund.

Det framhålls att den centrala energipolitiska uppgiften för vårt land är att stegvis förbättra vårt försörjningsläge genom att minska det stora oljeberoendet.

I propositionen redovisas ett flertal åtgärder för att begränsa energianvändningen. Del betonas att energihushållningen måste planeras så att insatserna sätts in där de får störst effekt.

Förslag läggs fram om fortsatt stöd till energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. Stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar för bäure energihushållning föreslås ökas.

Översyn av den prövning av industrins energihushållning som f n. sker enligt 136 a § byggnadslagen aviseras. I delta sammanhang avses också frågan om en särskild energihushållningslag prövas.

Översyn av myndigheisorganisationen inkl. forskningsorganisationen inom energiområdet aviseras. Vattenfallsverkets framlida uppgifter och organisation avses också utredas i delta sammanhang.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. m.

Energianvändningsnivån beräknas bli 425-460 TWh år 1990. Det innebär att användningen av energi beräknas öka med 0,4-1,0 % per år fram lill år 1990. Det framhålls att detta är en väsentligt lägre ökningstakt än vad andra industriländer räknar med.

I propositionen betonas att det är nödvändigt att energiförsörjningen dimensioneras så att det finns utrymme för en något snabbare industriell och ekonomisk utveckling än som i dag syns trolig. Det framhålls att energitillförselsystemet bör planeras så att en användningsnivå kring den övre gränsen av det angivna intervallet skall kunna tillgodoses.

Omfattande insatser för att ersätta olja med andra energislag föreslås. Trots dessa åtgärder bedöms oljan under hela den aktuella perioden komma alt lämna det största bidraget till landets energiförsörjning. Åtgärder i syfte att öka försörjningstryggheten på den svenska oljemarknaden aviseras. Den statliga kreditgarantin för investering i produktion och distribution av bl. a. olja föreslås få utökat användningsområde.

Flera förslag rörande oljans hälso- och miljöproblem förutskickas, bl. a. aviseras ökade insatser för forskning om skadeverkningarna vid oljeförbränning och om åtgärder för att minska utsläppen av föroreningar.

De naturgasprojekt som aktualiserats under senare år bedöms medföra mycket begränsade fördelar i förhållande till de höga kostnaderna. Projekten avvisas i propositionen.

I propositionen framhålls att ökad kolanvändning erfordras för att minska oljeberoendet. Ett omfattande arbete för att lösa de miljöproblem som är förenade med koleldning och kolhaniering aviseras,

Användning av torv för energiändamål bör enligt propositionen öka.

Vidare beräknas skogsavfall och biomassa få större betydelse för energiförsörjningen.

Ett brett program för att ta till vara solenergi för uppvärmningsändamål föreslås i propositionen. Sol 85, ett målinriktat solvärmeprogram, läggs fram.

Åtgärder för förbättrad långsiktig finansiering av fjärrvärmeutbyggnaden redovisas i propositionen. Generella restriktioner mot elvärme avvisas.

Förslag till lag om ändring i lagen om vissa rörledningar och förslag till lag om ändring i lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m. m. läggs fram. Ändringarna innebär att rörledningslagens koncessionskrav kommer att gälla också fjärrvärmeledningar av större omfattning.

Behovet av elkraft beräknas i propositionen komma att uppgå till 140-145 TWh år 1990.

Utbyggnaden av vattenkraft begränsas till 65 TWh. I propositionen föreslås utvidgad reglering av sjön Sädvajaure inom Pieljekaise nationalpark. Regleringen aktualiseras av utbyggnad av Sädva kraftstation.

Kärnkraftprogrammet bör enligt propositionen begränsas till tolv reaktorer. Någon utbyggnad därutöver bör inte komma i fråga. Ökade resurser till statens kärnkraftinspektion för insatser som höjer säkerheten i befintliga kärnkraftverk föreslås. Utredning om hur en eventuell uranutvinning skall kunna ske på ett miljösäkert sätt aviseras.

Därutöver föreslås i propositionen att i första hand kraftvärmeverk baserade på fasta bränslen byggs ut, främst under andra hälften av 1980-talet. Förbättrad finansiering av kraftvärmeverk redovisas.

Strukturomvandlingen inom eldistributionsområdet föreslås fortsätta. Stöd till restelektrifieringen föreslås utgå under en tioårsperiod.

Det treåriga energiforskningsprogram som antogs av riksdagen år 1978 föreslås fortsätta. Väsentligt ökade insatser beträffande användning av solvärme föreslås. Ökade insatser rörande ny miljövänlig teknik för utnyttjande av kol aviseras.

Planeringen inom energiområdet under 1980-talet föreslås inriktas efter de riktlinjer som läggs fram i propositionen. Det betonas att kriser i energi-tillförseln och betydande omställningsproblem kan bli aktuella. I propositionen framhålls att detta kan komma att medföra att riktlinjerna för energipolitiken för omprövas och ytterligare åtgärder vidtas."

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. tn.

I propositionen 1978/79:127 bil. 1 (industridepartementet) hade såvitt nu var i fråga (s. 23) föreslagits att riksdagen bereddes tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet anfört beträffande vattenkraftsutbyggnader och utvinning av torv i Norrbottens län.

I nu ifrågavarande avsnitt i propositionen (s. 20-23) hade föreslagits olika insatser på energiområdet. Det framhölls att det skulle bidra till sysselsättningen i Norrbotten om vissa vattenkraftsutbyggnader kunde tidigareläggas. Två projekt ansågs därför böra genomföras snarast möjligt. Det gällde dels en utbyggnad av Sädva kraftstation i övre delen av Skellefteälven, dels en komplettering av Vietas kraftstation i Luleälven. Vidare aviserades att statens vattenfallsverk skulle 11 i uppdrag att utreda förutsättningarna för att utföra s. k. effektutbyggnader i ett antal befintliga kraftstationer i Norrbotten.

I propositionen förordades även ökade insatser på torvområdet. Föredragande statsrådet underströk att det var angeläget av såväl energipolitiska som sysselsättningsskäl att torv producerades i Norrbotten. Särskilt statligt stöd borde utgå så att de merkostnader täcktes som kunde uppkomma för torvbaserad kraft- eller värmeproduktion jämfört med motsvarande oljeba-serade alternativ enligt de bedömningar som nu kunde göras.

1 propositionen 1978/79:100b\\. 17(industridepartementet)hade under här aktuella punkter föreslagits följande:

E2 (s. 129-132) att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

E 3 (s. 133-135) att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

E 7(s. 137-139) att riksdagen till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

E8 (s. 140-143) att riksdagen till Åtgärder för hantering av radioaktivt

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. m.

avfall m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

F 14 (s. 192) att riksdagen till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 47 000 000 kr.,

F 15 (s. 192) att riksdagen till Energiteknisk forskning och utveckling vid Studsvik Energiteknik AB för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 6 000 000 kr.,

V:15 (s. 210 f) att riksdagen till Lån till processutveckling i Ranstad för budgetåret 1979/80 anvisade ett investeringsanslag av 41 000 000 kr.

Regeringen beredde vidare riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet under sistnämnda punkt anfört om överföring av lån till processutveckling i Ranstad till Ranstads Skifferaktiebolag.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:211 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

hos regeringen begära förslag om folkomröstning i kärnkraftsfrågan i enlighet med i motionen angivna riktlinjer,

på tilläggsbudget för budgetåret 1978/79 anvisa ett anslag på 100 000 kr. till Folkkampanjen mot atomkraft,

1978/79:232 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att en rådgivande folkomröstning i frågan om energipolitikens inriktning skulle äga rum senast den 16 september 1979,

1978/79:288 av Lars Werner m. H. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

l.hos regeringen anhålla om förslag i energifrågan i enlighet med i motionen framförda synpunkter,

begära att regeringen beslutade om svenskt utträde ur det internationella energiorganet lEA och Euratom,

uttala sig för en avveckling av den svenska kärnkraftsindustrin och att statens engagemang inom denna användes för att få fram alternativ produktion,

1978/79:334 av Rune Torwald (c) och Erik Johansson i Hållsta (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om initiativ till en svensk anläggning för metangasframställning ur avloppsvatten/slam,

1978/79:475 av Erik Glimnér (c).

1978/79:478 av Martin Olsson (c) och Margit Odelsparr(c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag till

1. riktlinjer och totalram för statligt stöd till landsbygdens elförsörjning Nr 168

fr. o. m. budgetåret 1979/80,

2. medelstilldelning för Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1979/80 i enlighet med föreslagna riktlinjer och föreslagen totalram,

1978/79:542 av Rolf Hagel (apk)och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1) hemställts att riksdagen uttalade sig för ett skyndsamt statligt utvecklingsprogram för vätgasframställning, metod för effektiv vätgaslagring och framställning av en vätgasdriven bil.

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. m.

1978/79:549 av Rolf Rämgård m. fi. (c, m), vari hemställts att riksdagen skulle

som sin mening uttala att stödverksamheten till främjande av landsbygdens elektrifiering borde fortsättas i nuvarande form tills de angelägna restelektrifieringarna genomförts och eldistributionens strukturrationalisering fortskridit så långt att de ca 50 svaga distributionsföretagen övertagits av kommunala eller andra lämpliga företag,

föreslå regeringen att till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 10 milj. kr. samt uttala att samma belopp borde utgå under de närmast följande fem åren,

1978/79:656 av Bernt Ekinge (fp), vari hemställts att riksdagen skulle l.hos regeringen begära utredning och förslag beträffande framtida

möjligheteratt utnyttja Studsviks forskningsstation effektivt och till landels

bästa,

hos regeringen begära åtgärder så att programansvariga organ inom statlig energi- och miljöforskning ålades att inför varje utbyggnad av nya experimentella forskningsresurser pröva huruvida ett utnyttjande av Studsviks forskningsstation var möjligt och lämpligt oavsett huvudmannaskapet för den aktuella verksamheten,

hos regeringen begära inrättande av en särskild studsviksnämnd,

som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande Studsviks framtida roll inom energi- och miljöforskningen och behovet av omprövning av organisation och resursanvändning inom energiområdet samt av huvudmannaskapet för forskningsstationen,

1978/79:762 av Birgitta Hambraeus (c),

1978/79:808 av Erik Johansson i Hållsta m. fi. (c) såvitt nu var i fråga (yrkandet 2),

1978/79:1009 av Hans Gustafsson m. fi. (s).

1978/79:1014 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) såvitt nu var i fråga (yrkandena 2-5),

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

1978/79:1015 av Ingemar Hallenius m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att i ellagen (1902:71) införa uttryckliga bestämmelser om skyldighet för innehavare av områdeskoncession för eldistribution att på skäliga villkor mottaga inom området tillkommande producerad elkraft från anläggningar med tekniskt tillfredsställande utformning,

1978/79:1029 av Ulla Tilländer (c), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som anförts i motionen angående utnyttjande av naturgas som energikälla,

1978/79:1473 av Gunilla André (c) och Karl Boo (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om sådan ändring av ellagen att kommun i samband med utbjudande till försäljning av eldistributionsföretag inom sitt område skulle erhålla förköpsrätl lill förelaget,

1978/79:1474 av Hugo Bergdahl (fp),

1978/79:1476 av Gösta Bohman m. fi. (m) såvitt nu var i fråga,

1978/79:1484 av Karin Flodslröm m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna

1. alt stödverksamheten till främjande av landsbygdens elektrifiering borde
fortsättas i nuvarande form tills de angelägna restelektrifieringarna genom
förts,

2. att eldistributionens strukturrationalisering borde fortskrida tills de ca 50
svaga distributionsföretagen övertagits av kommunala eller andra lämpliga
företag,

1978/79:1496 av Erik Johansson i Hållsta (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förbud för byggande av 800 kV-ledningar i vårt land förrän fullständig klarhet rådde om den icke-joniserande strålningens effekter på människor och djur,

1978/79:1497 av Filip Johansson (c) och Torsten Stridsman (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om i motionen angiven utredning om ett energiföretag i Norrbotten samt därefter förelägga riksdagen förslag i ärendet,

1978/79:1500 av Ove Karlsson m. fi. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag som garanterade kommunerna förköps-rätt lill privata eldistributionsföretag,

1978/79:1502 av Sven Lindberg m. fl. (s) såvitt nu var i fråga.

1978/79:1516 av Ingvar Svanberg m. fi. (s), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen som sin mening uttalade vad som i motionen anförts

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. tn.

Jokkmokks Nr 168

beträffande åtgärder för skapande av sysselsättning kommun,

1978/79:1521 av Oswald Söderqvist m. fi. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till stöd åt kommuner som organiserade tillvaralagande av skogsavfall och inmonterade anläggningar för Hiseldning,

1978/79:1529 av Sven Eric Åkerfeldt m. fi. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att regeringen tillsammans med Svensk Metanolulveckling AB och i motionen berört företag, dvs. Karlholms AB, utredde förutsättningarna att uppföra en anläggning för metanolutvinning i Karlholm,

1978/79:1642 av Lars Werner m. fi. (vpk) såvitt nu var i fråga (yrkandet

1),

1978/79:1662 av Eivor Marklund (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

anhålla om att regeringen initierade försök i Norrbottens län med forskning och utveckling av energiproduktion i linje med vad som anförts i motionen,

anslå medel till 100-procentiga statsbidrag för forsknings- och utvecklingsarbete i fullskaleanläggningar inom Norrbotten,

hos regeringen anhålla om alt en tidsplan upprättades för forsknings-, utvecklings- och produktionsskedena med sikte på att hushållningsåtgärder, utveckling och upptagande av produktion i full skala kunde genomföras under perioden 1979-1995,

1978/79:1912 av Börje Hörnlund m. fi. (c), vari hemställts att riksdagen skulle

hos regeringen begära att 30 milj. kr. anvisades under en treårsperiod, utöver NE:s (nämnden för energiproduktionsforskning) programanslag för innevarande treårsperiod, till utbyggnad av syslem för inhemsk bränsleförsörjning, som en försöksverksamhet i Västerbottens län i enlighet med vad som anförts i motionen,

hos regeringen begära förslag om införande av en statlig prisgaranti för biobränsle i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:2000 av Gösta Andersson m. fi. (c),

1978/79:2006 av Egon Jacobsson m. fi. (s).

1978/79:2007 av Olof Johansson m. fi. (c), vari hemställts att riksdagen skulle

I. som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts i motionen

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. in.

angående avsättning lill spärrat konto i riksbanken av medel avsedda för framtida hantering av utbränt kärnbränsle,

2. hos regeringen anhålla att kommittén med uppgift att utreda den organisatoriska och finansiella problematiken kring hantering av använt kärnbränsle m. m. fick parlamentariskt inslag,

1978/79:2012 av Johan Olsson (c) och Fritz Börjesson (c),

1978/79:2014 av Johan Olsson m. fi. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en utredning med målsättning att i energibesparande syfte minska de fasta och öka de rörliga avgifternas andel i eltaxorna,

1978/79:2016 av Karl Erik Olsson m. fi. (c),

1978/79:2021 av Karl-Anders Petersson m. fi. (c), vari hemställts all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om att snarast utreda möjligheterna att till Karlshamn lokalisera en LNG-anläggning (liquified natural gas),

1978/79:2023 av Karl-Anders Petersson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde all en utredning tillsattes så att de formella hinder som fanns i gällande lagstiftning för inkoppling av lokala produktionsanläggningar på elnätet undanröjdes,

1978/79:2026 av Ulla Tilländer (c) och Bertil Fiskesjö (c),

1978/79:2147 av Bengt Gustavsson m. fi. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 2) hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om forskningsstationen Studsvik,

dels de med anledning av propositionen 1978/79:115 väckta motionerna 1978/79:2210 av Nils Erik Wååg m. fi. (s),

1978/79:2220 av Nils Hjorih m. fi. (s), vari hemställts att riksdagen gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om åtgärder för att trygga sysselsättningen när kärnkraftsbygget i Forsmark blev färdigt,

1978/79:2229 av Nils Hörberg (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 samt 2 a, c och e),

1978/79:2248 av Birger Rosqvist (s)och Eric Rejdnell (fp), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att kommun som oförskyllt åsamkats kostnader genom oklarheten om den framtida energiutbyggnaden borde erhålla skälig ersättning härför.

1978/79:2317 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) såviu avsåg Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

hemställan att riksdagen uttalade sig för

l.att en utredning tillsattes för ett skyndsamt förstatligande av hela energisektorn utom den kommunala och den kooperativa,

att anslaget 4. Prototyper och demonstrationsanläggningar inom trädgårdsnäringen (under E 5) ökades med 10 milj. kr. för anläggning av solvärmda växthus och en handelsträdgårdsorganisation i stor skala i Tornedalen,

att Asea-Atom fick i uppdrag att i samarbete med intresserad stadsförvaltning bygga ett kärnvärmeverk som demonstrationsanläggning,

att en anrikningsanläggning för uran planerades och uppfördes.

1978/79:2357 av Gösta Bohman m. fl. (m) såvitt avsåg hemställan att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts

angående Svenska Petroleums verksamhet,

angående upphandling av olja för överstyrelsen för ekonomiskt försvar,

angående överläggningar mellan staten och oljeföreiagen om samarbete bl. a. på raffineringens område,

1978/79:2359 av Ingegerd Troedsson (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde

l.att planeringen med att erbjuda de inom regionen bosatta annan sysselsättning påbörjades i god tid före nedtrappningen av kärnkraftverksbyggandet i Forsmark,

2. att utredning om överföring av värme från kärnkraftverket i Forsmark till Stockholms- och Uppsalaområdena påbörjades så tidigt att eventuella beslut kunde tas i så god tid att arbetet kunde igångsättas samtidigt med nedtrappningen av anläggningsarbetena i Forsmark,

1978/79:2405 av Fritz Börjesson (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att i del fortsatta utvecklingsarbetet för vindkraft ett försöksområde för uppförande av vindkraftverk skulle upprättas på Öland,

1978/79:2406 av Thorbjörn Fälldin m. fi. (c) såvitt avsåg hemställan

I. att riksdagen i avvaktan på utgången av folkomröstning i kärnkraftsfrå
gan beslutade uppskjuta behandlingen av propositionen 1978/79:115,

II. att riksdagen därest yrkandet ovan inte skulle vinna riksdagens bifall
skulle

1. betr. riktlinjer

godkänna de allmänna riktlinjer för energipolitiken som förordats i motionen.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

2. betr. statens och kommunernas ansvar

A. hos regeringen begära förslag angående förköpsrätl för kommunerna
beträffande eldistributionsanläggningar,

B. hos regeringen begära förslag om all kommunerna också i förhållande
lill statens vatlenfallsverk fick förköpsrätl lill dislributionsanläggning som
verket ägde inom den egna kommunens område,

C. hos regeringen begära förslag om rätt för kommunerna att disponera
stamlinjenätet,

D. hos regeringen begära förslag om rätt till anslutning till elnätet för lokal
produktion,

E. ge regeringen till känna att den aviserade energihushållningslagen
skulle reglera taxe- och prissättning inom energisektorn från hushållnings-
synpunkt i enlighet med vad som anförts i motionen,

F. besluta att kommunerna fick förhandlingsrätt gentemot råkraftsleve-
rantörerna,

G. avslå regeringens förslag om ett bemyndigande för regeringen att till ett
förvaltningsbolag överlåta de aktier i eldistributionsförelag som staten f. n.
innehade eller senare kom alt förvärva,

3. betr. Sverige och det internationella energisamarbetet

A. ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om utökat nordiskt
samarbete på energiområdet,

B. uttala att Sverige i internationella organisationer borde ta initiativ till en
internationell plan för reducering av fossila miljöulsläpp genom introduktion
av ny förbrännings- och reningsteknik, hushållningsinsatser och successiv
övergång till förnyelsebara och miljövänliga energikällor,

C. uttala att Sverige i FN och andra organ borde verka för en internationell
överenskommelse om stopp för upparbeining av använt kärnbränsle,

D. uttala att Sverige inom FN och internationella samarbetsorganisationer
på energi- och forskningsområdet borde verka för ett internationellt forsk
ningsprogram för förnybara och miljövänliga energikällor med särskilda
hänsyn till u-ländernas behov,

4. betr. åtgärder mot miljö-, hälso- och säkerhetsproblem på energi
området

A. ge regeringen till känna alt oljan med hänsyn till dess stora miljö- och
hälsorisker successivt borde bytas ut mot solvärme, naturgas och inhemska
förnybara bränslen,

B. uttala alt det nuvarande oacceptabelt stora oljeberoendet borde reduce
ras under 1980-lalet, i enlighet med vad som anförts i motionen,

D. göra ett principuttalande om att kärnkraften med dess särskilda risker
och olösta problem borde avvecklas,

E. uttala sig mot användning av bridreaktorer,

F. hos regeringen begära förslag om en avvecklingsplan för kärnkraften,

G. uttala all inga nya bindningar till kärnkraften fick ske,

H. hos regeringen begära en omfattande plan för åtgärder mot alla säkerhetsproblem i hela kärnbränslecykeln i enlighet med vad som anförts,

5. betr. energihushållning

A. hos regeringen begära förslag lill ålgärdsprogram för att uppnå målsätt
ningen nolltillväxt inom energianvändningen under 1990-talet,

B. hos regeringen uttala att statens vatlenfallsverk borde åläggas alt
utforma sin verksamhet i enlighet med de energi- och elbalanser som
riksdagen uttalade sig för,

I. med anledning av uttalande i propositionen bil. 1 om bidragen till näringslivets byggnader ge regeringen till känna alt beräknade medel för energisparande i byggnader borde förbehållas denna sektor och inte överföras till andra ändamål,

L. beträffande alternativa energikällor och slödberättigade åtgärder ge regeringen till känna

l)att kraftigt ökade insatser skulle göras för all snabbi kunna utnyttja alternativa energikällor vid uppvärmning av byggnader,

2) att tillgängliga resurser målmedvetet skulle satsas på en sådan utveckling och att det var samhällsekonomiskt olämpligt att dessutom avsätta stora resurser för utnyttjande av den konventionella produktionsstrukturen med ökad bindning till stora centraliserade energikällor,

N, hos regeringen begära förslag om en plan för att genom energihushållningsåtgärder inom näringslivet spara 1 milj. ton olja, i enlighet med vad som anförts i motionen,

0. hos regeringen begära förslag om en plan för energihushållning inom
transponsektorn,

6. betr. energitillförsel

A. ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om de små olje
bolagen,

B. uttala sig för introduktion av naturgas i del svenska energisystemet,

C. bemyndiga regeringen att godkänna mellan Swedegas och Ruhrgas resp.
Sonatrach tecknade avtal alternativt omförhandla tidpunkten för deras
godkännande,

D. bemyndiga regeringen att godkänna svenska stalsgarantier om 850
milj. kr. för finansieringen av Nordgat-ledningen,

E. bemyndiga regeringen att träffa överenskommelse angående transiie-
ringsavgifter för naturgas genom Danmark,

F. uttala sig för förhandlingar med berörda parter om lämplig organisation
för att bedriva naiurgasverksamheten kommersiellt,

G. hos regeringen begära att statens vattenfallsverk gavs i uppdrag all
förprojektera ett kolkraftverk i Slile på Gotland i 100 MW-klassen med
tillämpning av miljömässigt bästa lösningar,

H. besluta alt ett krafivärmeprogram genomfördes under 1980-talet i enlighet med vad som anförts i motionen samt att därvid skulle prioriteras anläggningarna i Luleå, Sundsvall, Botkyrka och torveldade kraft värmeverk i Norrlands inland,

1. hos regeringen uttala alt kraftvärmeverket i Botkyrka kommun borde
fullföljas med kol som ett alternativ vid sidan av olja, inhemska bränslen eller
naturgas och att erforderliga invesieringsmedel borde beviljas statens

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

vattenfallsverk för delta,

J. besluta all särskilt tillägg för energibesparande åtgärder inom näringslivet skulle utgå även till kraftvärmeanläggningar i enlighet med vad som anförts i motionen,

K. hos regeringen begära förslag lill plan för omställning av oljeeldade kondenskraftverk lill eldning med fasta bränslen,

L. bemyndiga regeringen alt inom ramen för gällande bevarandebeslut inom den fysiska riksplaneringen medge statens vatlenfallsverk att utnyttja överskottsmedel för vattenkraftsutbyggnaden i Norrbotten (s. k. icke lönsamma projekt),

O. hos regeringen begära förslag om uppförande av en försöks- och demonstrationsanläggning för tillverkning av metanol baserad på inhemska biobränslen i Hissmofors, Bergvik, Karlholm eller annan lämplig plats,

P. besluta au som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om vindkraftens utbyggnad,

Q. besluta att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om vattenkrafiens utbyggnad,

R. godkänna vad som i motionen i övrigt anförts angående förnybara energikällor,

7. betr. kärnkraft

A. besluta alt inga ytterligare anslag anvisades till reaktorerna 11 och 12
samt att inga statliga garantier eller utländska lån fick tas upp för dessa
reaktorer,

B. uttala sig mot uranbrylning i Sverige,

C. uttala sig för att Asea-Atom liksom Uddcomb borde inleda omställning
lill annan verksamhet,

D. besluta att inga 800 kV-ledningar fick byggas i avvaktan på att nu
redovisade olösta säkerhets- och miljöproblem hade bemästrats,

E. avslå regeringens förslag om ändring i lagen om vissa rörledningar,

8. betr. energiforskning

A. som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts om
energiforskningens inriktning,

B. till energiforskning anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
84,5 milj. kr. förhöjt reservationsanslag om 357 500 000 kr. i enlighet med vad
som anförts i motionen,

9. betr. vissa organisatoriska frågor

A. besluta att ett särskilt förvaltningsbolag skulle bildas för samtliga
statens aktier avseende verksamhet på olje-, naturgas- och kolområdena, dvs.
import, distribution, m. m. av fossila bränslen i enlighet med vad som anförts
i motionen,

B. besluta om särskilda utvecklingsbolag för utnyttjande av skogsavfall,
torv, hushållsavfall, vindkraft och solenergi med uppgift att stödja utveck
lingsprojekt och främja regionala och lokala initiativ,

C. hos regeringen begära förslag om erforderliga medel för ägarkapilal i
dessa utvecklingsbolag,

10. betr. glesbygdseleklrifiering

ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande glesbygds- Nr 168

elektrifiering. Onsdagen den

11. betr. organisation, finansiering och styrmedel 6 juni 1979

A. avslå regeringens förslag om utvidgning av statens vattenfallsverks___

verksamhetsområde. Energipolitiken,

C. uttala sig för att statens vatlenfallsverk skulle särredovisa ekonomin för ,„ ,„
atomkraft, vattenkraft och övrigt.

1978/79:2407 av Stig Genitz m. 11. (c),

1978/79:2408 av Birgitta Hambraeus (c) och Karl Erik Olsson (c) såvitt nu var i fråga (yrkandet 1),

1978/79:2409 av Britta Hammarbacken m. fi. (c), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i,motionen anförts beträffande skifferbrytning, "Secure"-reaktorer-små kärnvärmereaklorer-och 800 kV-högspänningsledningar,

1978/79:2410 av Göthe Knutson (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde åtgärder i syfte all säkerställa den svenska oljeförsörjningen för kommande vintersäsong,

1978/79:2411 av Sture Korpås m. fi. (c),

1978/79:2412 av Martin Olsson m. fi. (c),

1978/79:2413 ay Olof Palme m. n.(s) såvitt nu var i fråga (yrkandet 4 i vad gällde samhällsekonomiska studier rörande energianvändningen),

1978/79:2414 av Magnus Persson m. fi. (s), vari hemställts att riksdagen begärde att regeringen tillsatte en utredning för alt närmare klargöra de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för om- och tillbyggnader av befintliga vattenkraftsanläggningar i Klarälvens vattensystem,

1978/79:2415 av Arne Pettersson m. fl. (s).

1978/79:2416 av Lennart Pettersson m. n.(s), vari hemställts alt riksdagen uttalade att en särskild delegation borde inrättas för alt utarbeta förslag till styrmedel, förordningar och strategi för en övergång till alternativa motorbränslen,

1978/79:2419 av Rolf Rämgård m. fi. (c), vari hemställts att riksdagen skulle

uttala att stödverksamheten borde fortsätta i nuvarande form tills de angelägna restelektrifieringarna genomförts,

till främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1979/80

2 Riksdagens protokoll 1978179:168-169

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kr. samt uttala att samma belopp borde utgå under de närmast följande fem åren,

1978/79:2420 av Bengt Sjönell (c) och Ivar Nordberg (s), vari hemställts alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om det planerade kraftvärmeverket i Botkyrka,

1978/79:2422 av Lars Werner m. fi. (vpk) såvitt avsåg hemställan att riksdagen skulle

(delvis) med ändring av propositionen 1978/79:115 besluta att investeringar i fortsatt utbyggnad av atomkraft skulle uppskjutas till dess en folkomröstning anordnats i frågan,

hos regeringen begära förslag om att ett statligt utvecklingsbolag för försök och utbyggnad av solvärme och vindkraft bildades,

uttala sig för ett förstatligande av hela energisektorn,

5. hos regeringen begära förslag om en särskild koncessionsnämnd med uppgift all garantera en industriell utveckling som tillgodosåg kraven beträffande hushållning med råvaror, energi och miljö,

7. besluta att oljeförbrukningen 1990 borde inriktas mot del lägre av propositionens alternativ,

9. hos regeringen begära åtgärder för att en import av naturgas på den nivå
som föreslagits av energikommissionen kom till stånd,

10. uttala att användningen av kol och inhemska fasta bränslen borde
inriktas mot den nivå som angavs i energikommissionens B-alternativ,

uttala att satsningen på solvärme borde bli minst av den omfattning som föreslagits av energikommissionen,

hos regeringen begära en utredning som närmare klargjorde de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en ytterligare effektivisering av landels befintliga vattenkraftverk över 2 MW,

uttala att satsningen på kraftvärme, baserad främst på fasta bränslen och på industriellt mottryck, borde inriktas på alt uppnå en elproduktion av minst 22 TWh till år 1990,

uttala att insatserna då det gällde vindkraften borde inriktas på alt nå en produktion av minst 8 TWh elenergi till år 1990,

uttala att ingen utbyggnad av elledningar och transformatorer för 800 kV spänning fick ske,

besluta att forskningsanslaget Åtgärder i transportsystemet höjdes till 7 milj. kr. för budgetåret 1979/80,

besluta att 75 milj. kr. skulle anslås till forskning och försöksverksamhet på solvärmeområdet under budgetåret 1979/80,

uttala att inga medel under delprogrammet Energiproduktion fick användas till forskning om skifferbryining och uranproduklion,

besluta att 75 milj. kr. skulle anslås till forskning och försöksverksamhet om vindenergi under budgetåret 1979/80,

besluta att anslaget för forskning under delprogrammet Lättvaltenre-aklorer satleslill 10 milj. kr. för budgetåret 1979/80,

uttala att någon forskning på briderområdet inte borde få förekomma.

25. a. besluta alt anslaget för fusionsforskning sattes till 7 milj. kr. för budgetåret 1979/80, b. besluta att Sverige skulle utträda ur Euratom,

dels den med anledning av propositionen 1978/79:127 väckta motionen 1978/79:2224 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk) såvitt avsåg hemställan alt riksdagen skulle

3. (delvis) hos regeringen begära snabb igångsättning av uranbrytning i Pleutajokk och exploatering av kalk- och marmorfyndigheten i Norvijaur,

5. hos regeringen begära skyndsamt förslag i syfte att låta Norrbotten bli försökslän för fiisanvändning i stor skala.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

dels de med anledning av propositionen 1978/79:136 om trädgårdsnäringen väckta motionerna

1978/79:2473 av Thorbjörn Fälldin m. fi. (c), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 4) hemställts alt riksdagen medgav att det anslag som i propositionen 1978/79:115 upptagits för energibesparande åtgärder inom näringslivet för budgetåret 1979/80 omfördelades, så att sammanlagt 10 000 000 kr. skulle anslås till energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringen,

1978/79:2478 av Hans Wachtmeisler m. fi. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1) hemställts att riksdagen beslutade att statsbidrag för energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringen skulle, om de föreslagna 4 miljonerna visade sig otillräckliga, kunna utgå efter sedvanlig prövning ur anslaget Energibesparande åtgärder inom näringslivet lill ett belopp på ytterligare 2 milj. kr.,

dels den med anledning av propositionen 1978/79:218 om lag om förbud mot att under viss tid tillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m. väckta motionen 1978/79:2710 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu vari fråga (yrkandet 2) hemställts att riksdagen, för den händelse en folkomröstning kom till stånd, uttalade sig för ett verkligt ja-alternativ som syftade till ett utnyttjande av vårt lands rika resurser för att frigöra landet från beroendet av importerad olja och tillgodose behovet av billig energi.

Av ovannämnda motioner hade 1978/79:2406, yrkandena 5 L 1 och 2, hänvisatstillcivilutskottetsamt 1978/79:2473, yrkandet 4,och 1978/79:2478, yrkandet 1, till jordbruksutskottet, men dessa utskott hade sedermera överlämnat dem till näringsutskottet.

Utskottet hemställde

1. beträffande folkomröstning om energipolitikens inriktning att riksdagen skulle

som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

avslå motionen 1978/79:211, yrkandet 1, i den mån motionen inte i denna del tillgodosågs enligt utskottets hemställan under a.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

c) avslå motionen 1978/79:232,

d) avslå motionen 1978/79:2408, yrkandet 1, i den mån motionen inte i
denna del tillgodosågs enligt utskottets hemställan under a,

e) avslå motionen 1978/79:2710, yrkandet 2,

beträffande anslag till Folkkampanjen mot atomkraft alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:211, yrkandet 2,

beträffande kommission för undersökning av visst ärendes behandling inom statens kärnkraflinspektion att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:762,

beträffande lagstiftningen på kärnkraftsområdet att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1476 i ifrågavarande del,

beträffande förstatligande av energisektorn att riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:2317, yrkandet 1,

motionen 1978/79:2422, yrkandet 3,

beträffande utredning om myndighetsorganisationen på energiområdet alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1474,

beträffande utredning om en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2413, yrkandet 4 i nu ifrågavarande del,

beträffande ålgärdsprogram för icke-tillväxt inom energianvändningen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandet II 5 A,

beträffande särskild koncessionsnämnd all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2422, yrkandet 5,

10. beträffande plan för energihushållningsåtgärder m. m. alt riksdagen
skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandena II 5 I och II 5 N,

11. beträffande plan för energihushållning inom transportsektorn att
riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandet II 5 O,

beträffande riktlinjer för energihushållning inom industrin, i bostäder, service m. m. och inom transportsektorn att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115bil. 1 i ifrågavarande del godkände i propositionen angivna riktlinjer,

beträffande de mindre oljeförelagens situation m. m. att riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:2406 yrkandet II 6 A,

motionen 1978/79:2410,

beträffande samarbete mellan staten och oljeföretagen alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2357, yrkandet 7,

beträffande Svenska Petroleum AB:s verksamhet att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2357, yrkandet 5,

beträffande upphandling av olja för överstyrelsen för ekonomiskt försvar att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2357, yrkandet 6,

beträffande statlig garanti för oljeutvinning att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i ifrågavarande del godkände den i propositionen föreslagna utvidgningen av användningsområdet för statlig garanti för oljeutvinning m. m.,

beträffande riktlinjer för försörjning med olja att riksdagen med bifall

till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i ifrågavarande del godkände i proposi- Nr 168
tionen angivna riktlinjer. Onsdagen den

19. beträffande import av naturgas, m. m. att riksdagen skulle g jmj jyg
(/p/s med anledning av propositionen 1978/79:115 bil. 1 i ifrågavarande del

och med avslag på Energipolitiken,

in. in.

motionen 1978/79:1029,

motionen 1978/79:2406, yrkandena II 6 B - II 6 F,

motionen 1978/79:2422, yrkandet 9, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels avslå motionen 1978/79:2406, yrkandet II 9 A,

beträffande lokalisering av en LNG-terminal till Kadshamn all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2021,

beträffande forsknings- och utvecklingsarbete rörande naturgas att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2415,

beträffande åtgärder för att utnyttja torv, skogsavfall och fiis att riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:808, yrkandet 2,

motionen 1978/79:1009,

motionen 1978/79:1521,

d) motionen 1978/79:2016,

e) motionen 1978/79:2229, yrkandet 2 c,

23. beträffande åtgärder för att stödja insatser i Norrbottens län i fråga om
inhemska bränslen att riksdagen med anledning av propositionen 1978/
79:127 mom. 4.4 i ifrågavarande del och med avslag på

motionen 1978/79:1502 i ifrågavarande del,

motionen 1978/79:1662,

motionen 1978/79:2224, yrkandet 5, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande utvecklingsbolag för utnyttjande av skogsavfall, torv och hushållsavfall att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2406, yrkandena II 9 B och II 9 C, båda i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande översyn av försörjningsberedskapen inom el-, olje- och dataområdena au riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2012,

beträffande anläggning för tillverkning av metanol att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1529 och motionen 1978/79:2406, yrkandet II 6 O, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträffande framställning av etanol alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2210,

beträffande utvecklingsprogram för framställning av vätgas som drivmedel, m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:542, yrkandet 1,

beträffande en särskild delegation för alternativa drivmedel att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2416 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

iO. beträffande riktlinjer i fråga om bränsleförsörjning att riksdagen med

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i ifrågavarande del godkände i propositionen angivna riktlinjer för energipolitiken i vad avsåg följande bränslen: kol, torv, skogsavfall, m. m. och odlad biomassa, hushållsavfall och alternativa drivmedel,

31. beträffande utnyttjande av solvärme alt riksdagen med bifall till
propositionen 1978/79:115 bil. 1 i ifrågavarande del och med avslag på

motionen 1978/79:2406, yrkandet II 6 R,

motionen 1978/79:2422, yrkandet 13, godkände i propositionen angivna riktlinjer,

beträffande alternativa energikällor vid uppvärmning av byggnader att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandet II 5 L,

beträffande utvecklingsbolag för solvärme och vindkraft alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2406, yrkandena II9 B och II9 C, båda i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2422, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande utveckling av värmepumpar att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115bil. 1 i ifrågavarande del godkände i propositionen angivna riktlinjer,

beträffande riktlinjer för främjande av landsbygdens elektrifiering att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:478, motionen 1978/79:549, yrkandet 1, motionen 1978/79:1484, motionen 1978/79:2406, yrkandet II 10, och motionen 1978/79:2419, yrkandet 1, godkände i propositionen angivna riktlinjer,

beträffande anslag till landsbygdens elektrifiering att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 bil. 17 i vad avsåg anslaget E 7, motionen 1978/79:549, yrkandet 2, och motionen 1978/79: 2419, yrkandet 2, till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 8 000 000 kr..

beträffande kommunernas förköpsrätt till eldistributionsföretag att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1473, motionen 1978/79:1500 och motionen 1978/79:2406, yrkandena II 2 A och II 2 B,

beträffande skyldighet för eldistributör att mottaga elkraft alt riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:1015 och motionen 1978/79:2406, yrkandet II 2 D,

motionen 1978/79:2023,

beträffande kommunernas förhandlingsrätt i eldislributionsfrågor alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandet II 2 F,

beträffande utredning om taxe- och prissättning inom energisektorn att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2014 och motionen 1978/79:2406, yrkandet II 2 E,

beträffande kommunernas rätt att disponera stamnätet att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandet II 2 C,

beträffande byggande av 800 kV-ledningar att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:1496, motionen 1978/79:2406, yrkandet II 7 D, motionen

1978/79:2409 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:2422, yrkandet 18, godkände i propositionen angivna riktlinjer,

beträffande riktlinjer för energipolitiken i vad avsåg kraftöverföring och eldistribution att riksdagen godkände de i propositionen 1978/79:115 bil. I avsnittet 10.8 angivna riktlinjerna i den mån dessa inte omfattades av utskottets hemställan under 35-42,

beträffande energibesparande åtgärder i trädgårdsnäringens byggnader att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:115 bil. I i vad avsåg anslaget E 5 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:2478, yrkandet l,saml med bifall till motionen 1978/79:2473, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om en omfördelning inom det anvisade anslagsbeloppel,

beträffande bidrag till en experimentell handelsträdgårdsanläggning i Tornedalen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2317, yrkandet 2,

beträffande ökat stöd lill kraftvärmeanläggningar att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandet II 6 J,

beträffande åläggande för företag att installera mottryckskraft att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:288, yrkandet 1 i ifrågavarande del,

beträffande anslag till energibesparande åtgärder inom näringslivet m. matt riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget E 5, i den mån propositionen inte i denna del omfattades av utskottets hemställan under 44, skulle

bemyndiga regeringen att under budgetåret 1979/80 i enlighet med vad föredragande statsrådet hade anfört ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med bidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet samt till prototyper och demonstrationsanläggningar, vilken inberäknat löpande beslut innebar åtagande om högst 25 000 000 kr. under budgetåret 1980/81 och högst 15 000 000 kr. under budgetåret 1981/82,

till Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

beträffande vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget E 6 till Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.,

beträffande medelstillskott lill Svenska Petroleum Exploration AB att riksdagen lill Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration AB för budgetåret 1979/80 anvisade eu reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

51. beträffande oljeprospektering att riksdagen med bifall till propositionen
1978/79:115 bil. 1 i ifrågavarande del godkände vad föredragande statsrådet
hade förordat om användningen av reservationsanslaget Oljeprospekte
ring,

52. beträffande vissa uttalanden om program för energiforskningen all
riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:1476 i ifrågavarande del,

motionen 1978/79:2406, yrkandet II 8 A i ifrågavarande del.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

beträffande forskning rörande energianvändningen för transporter och samfärdsel alt riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:2422, yrkandet 19, godkände i propositionen angivna riktlinjer,

beträffande forskning rörande energianvändning för bebyggelse att riksdagen nhed bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 1 och med avslag på motionen 1978/79:2406, yrkandena II 8 A och II 8 B, båda i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2422, yrkandet 20, godkände i propositionen angivna ändrade riktlinjer,

beträffande forskning rörande skiffer att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:2406, yrkandena II 8 A och II 8 B, båda i ifrågavarande del, godkände i propositionen angivna riktlinjer,

beträffande stöd till forskning om skifferbrytning och uranproduktion att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2422, yrkandet 21,

beträffande framställning av metangas att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:334,

beträffande försöksverksamhet med inhemsk bränsleförsörjning i Västerbottens län att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1912, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande prisgaranli för biobränsle att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1912, yrkandet 2,

beträffande forskning rörande lätlvattenreaktorer att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:2422, yrkandet 23, och motionen 1978/79:2406, yrkandena II 8 A och II8 B, båda i ifrågavarande del, godkände i propositionen angivna riktlinjer,

beträffande forskning rörande hetvatlenleknik m. m. att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:2406, yrkandena II 8 A och II 8 B, båda i ifrågavarande del, godkände i propositionen angivna riktlinjer,

beträffande forskning rörande vindenergi all riksdagen skulle

a) med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:2406, yrkandena II 6 P och II 8 B i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2422, yrkandet 22, godkänna i propositionen angivna riktlinjer,

b)avslå motionen 1978/79:2000,

c) avslå motionen 1978/79:2229, yrkandet 2 e,

beträffande vindkraftverk till Öland att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2405,

beträffande förläggning av ett vindkraftverk till Marviken att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:475,

beträffande forskning om avancerad energiteknik att riksdagen skulle

med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:2406, yrkandena 11 8 A och II 8 B, båda i ifrågavarande del, godkänna i propositionen angivna riktlinjer,

avslå motionen 1978/79:2422, yrkandet 24,

beträffande forskning rörande fusionsenergi att riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:2422, yrkandet 25 b, godkände i propositionen angivna riktlinjer,

beträffande ändring av avtalet mellan Sverige och Euratom att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F13 mom. 3 medgav att regeringen träffade överenskommelse om ändring av avtalet om samarbete mellan Sverige och den europeiska atomenergigemenskapen inom området för styrd termonukleär fusion och plasmafysik i enlighet med vad föredragande statsrådet hade förordat,

beträffande riktlinjer i övrigt för Huvudprogram Energiforskning att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 2 i ifrågavarande del godkände i propositionen angivna ändringar av riktlinjerna för verksamheten inom Huvudprogram Energiforskning i den mån de inte omfattades av utskottets hemställan under 52 och 53 samt 55-6,

beträffande anslag till energiforskning att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 4 och 5 skulle

bemyndiga regeringen all under budgetåret 1979/80, i enlighet med vad föredragande statsrådet hade anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd lill forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat löpande beslut, innebar åtaganden om högst 250 000 000 kr. för budgetåret 1980/81, högst 200 000 000 kr. för budgetåret 1981/82 och högst 100 000 000 kr. för budgetåret 1982/83,

till Energiforskning för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 283 000 000 kr.,

70. beträffande anslag till statens kärnkraftinspektion att riksdagen med
bifall till propositionen 1978/79:100 bil. 17 i vad avsäg anslagen E 2 och E 3
anvisade

till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1979/80 under Oorlonde huvudtiteln ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

beträffande ändrade beräkningar för,utgifter för statens kärnkraflinspektion all riksdagen med anledning av vad som anförts i propositionen 1978/79:115 bil. 15 under punkterna E 2 och E 3 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

beträffande anslag till åtgärder för hantering av radioaktivt avfall m. m. alt riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:100 bil. 17 i vad avsåg

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

anslaget E 8 till Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall m. m. för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

73. beträffande lån lill processutveckling i Ranstad att riksdagen skulle

med bifall till propositionen 1978/79:100 bil. 17 i vad avsåg anslaget V: 15 såvitt gällde medelsanvisning till Lån till processutveckling i Ranstad för budgetåret 1979/80 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investerings-anslag av 41 000000 kr.,

med anledning av propositionen 1978/79:100 bil. 17 i vad avsåg anslaget V: 15 i övrigt som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande inriktning av verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:656 och motionen 1978/79:2147, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande bidrag lill verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB att riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:l(X) bil. 17 punkten F 14 lill Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB för budgetåret 1979/80 under Ijortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 47 000 000 kr.,

beträffande anslag till energiteknisk forskning och utveckling vid Studsvik Energiteknik AB alt riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten F 15 lill Energileknisk forskning och utveckling vid Studsvik Energiteknik AB för budgetåret 1979/80 under Qortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 6 000 000 kr.,

beträffande utvidgning av vattenfallsverkets verksamhet alt riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:115 bil. I i vad avsåg anslaget I.F:I i ifrågavarande del och motionen 1978/79:2406, yrkandet II II A, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande bemyndigande alt övertala statens aktier i eldistributionsföretag att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget l.F:l mom. 2 och med avslag på motionen 1978/79:2406, yrkandet II 2 G, bemyndigade regeringen att till ett förvaltningsbolag överlåta de aktier i eldistributionsföretag som staten f. n. innehade eller senare kunde komma att förvärva,

beträffande benämningen av viss tjänst att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåganslaget I.F:I mom. 3 bemyndigade regeringen att ändra benämningen av tjänst som förrådsdireklör till malerialdireklör,

beträffande vattenfallsverkets redovisningsprinciper att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandet II 11 C,

beträffande anslag till kraftstationer m. m. samt vissa borgensåtaganden att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget I.F:1 mom. 1 och 4 och med avslag på motionen 1978/79:2406, yrkandet II 7 A, skulle

a) lill Kraftstationer m. m. för budgetåret 1979/80 under statens affärs-

verksfonder anvisa ett investeringsanslag av 1 830 000 000 kr.,

b) bemyndiga regeringen alt teckna borgen för lån intill sammanlagt 5 813 000 000 kr., varav högst 160 000 000 kr. till eldistributionsföretag,

beträffande partamentarisk representation i kommittén för kärnkraftens radioaktiva avfall att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2007, yrkandet 2,

beträffande finansiering av hantering av utbränt kärnbränsle alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2007, yrkandet I,

beträffande stöd till utbyggnad av kraftvärmeanläggningar att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:2406, yrkandet II 6 I, och motionen 1978/79:2420 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande utbyggnader av befintliga vatlenkraftsanläggningar att riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:2406, yrkandet 11 6 Q,

motionen 1978/79:2414,

motionen 1978/79:2422, yrkandet 14,

beträffande sysselsättningen inom vatlenfallsverket att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2220, motionen 1978/79:2359, yrkandet I, och motionen 1978/79:2248 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om initiativ för att utarbeta ett åtgärdsprogram för kommuner med kärnkraftsanläggningar,

beträffande tidigareläggning av vattenkraftsutbyggnader att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:127 mom. 4.4 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:1516 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:2406, yrkandet II6 L, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om ylteriigare vatlenkraftsulbyggnader på orter med struktur- och sysselsättningsproblem,

beträffande inrättande av ett energibolag i Norrbotten att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1497,

beträffande uppskov med behandlingen av vissa ärenden att riksdagen skulle

a) besluta att till riksmötet 1979/80 uppskjuta behandlingen av

dels propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken bil. I i vad avsåg de riktlinjer som inte hade behandlats i det föregående ävensom lagförslagen,

dels följande motioner i angiven del, nämligen

1978/79:288. yrkandet 1 (delvis) samt yrkandena 2 och 3,

1978/79:1014, yrkandena 2-5,

1978/79:1476 i den mån den inte hade behandlats i det föregående,

1978/79:1642, yrkandet 1,

1978/79:2006, yrkandena 1 och 2,

1978/79:2026,

1978/79:2224, yrkandet 3, i den mån motionen inte i denna del hade behandlats i näringsutskottels betänkande 1978/79:41,

1978/79:2229, yrkandena 1 och 2 a.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. m.

1978/79:2317, yrkandena 3 och 4,

1978/79:2359. yrkandet 2,

1978/79:2406,yrkandena I, II 3 A-Il 3 D, II 4 A, II 4 B, II4 D-II 4 H, II 5 B, II 6 G, II 6 H, II 6 K, II 7 B, II 7 C och II 7 E,

1978/79:2407,

1978/79:2409 i den mån den inte hade behandlats i det föregående,

1978/79:2411,

1978/79:2412,

1978/79:2422, yrkandena I, 7, 10, 16 och 17,

b) avslå motionen 1978/79:2406, yrkandet I, i den mån motionen inte i denna del tillgodosågs enligt utskottels hemställan under a.

Reservationer hade avgivits

beträffande folkomröstning om energipolitikens inriktning av Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (samtliga c) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

beträffande ålgärdsprogram för icke-tillväxt inom energianvändningen av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett alt utskottet under 8 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandet II 5 A, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande de mindre oljeföretagens situation m. m. av Bengt Sjönell,
Birgitta Hambraeus, Karl-Anders Petersson och Olof Johansson (samtliga c)
som ansett att utskottet under 13 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandet II 6 A, och motionen 1978/79:2410 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande upphandling av olja för överstyrelsen för ekonomiskt försvar
av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som ansell att
utskottet under 16 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2357, yrkandet 6, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

5. beträffande import av naturgas m. m. av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett att utskottet under 19 bort hemställa att riksdagen skulle

dels med anledning av propositionen 1978/79:115 bil. 1 i ifrågavarande del och med anledning av

motionen 1978/79:1029,

motionen 1978/79:2406, yrkandena II 6 B-ll 6 F,

motionen 1978/79:2422, yrkandet 9,

som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört.

dels med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandet II 9 A, som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

6. beträffande lokalisering av en LNG-terminal till Karlshamn av Bengt
Sjönell, Birgitta Hambraeus, Kart-Anders Petersson och Olof Johansson
(samtliga c) som ansett att utskottet under 20 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2021 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande utvecklingsbolag för utnyttjande av skogsavfall, torv och
hushållsavfall av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som
ansett att utskottet under 24 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandena II 9 B och II 9 C, båda i ifrågavarande del,

8. beträffande alternativa energikällor vid uppvärmning av byggnader av
Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson
(samtliga c) som ansett alt utskottet under 32 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandet II 5 L, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

9. beträffande utvecklingsbolag för solvärme och vindkraft av Erik
Hovhammar(m)ochMargarethaafUgglas(m)som ansett att utskottet under
33 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandena II 9 B och II 9 C, båda i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2422, yrkandet 2,

10. beträffande riktlinjer för främjande av landsbygdens elektrifiering av
Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson
(samtliga c) som ansett att utskottet under 35 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen 1978/79:115 bil.l i ifrågavarande del och med anledning av motionen 1978/79:478, motionen 1978/79:549, yrkandet I, motionen 1978/79:1484, motionen 1978/79:2406, yrkandet II lOi ifrågavarande del,och motionen 1978/79:2419, yrkandet l.som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om landsbygdens elektrifiering.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

II. beträffande anslag lill landsbygdens elektrifiering av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett att utskottet under 36 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 bil. 17 i vad avsåg anslaget E 7 och med bifall till motionen 1978/79:549, yrkandet 2, och motionen 1978/79:2419, yrkandet 2, lill Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 10 000 000 kr..

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

12. beträffande kommunernas förköpsrätt till eldistributionsföretag av
Bengt Sjönell. Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson
(samtliga c) som ansett att utskottet under 37 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1473, motionen 1978/ 79:1500, motionen 1978/79:2406,yrkandena II 2 A och II 2 B,som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

13. beträffande skyldighet för eldistributör alt mottaga elkraft av Bengt
Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c)
som ansett alt utskottet under 38 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1015 och med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandet II2 D,och motionen 1978/79:2023 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

14. beträffande kommunernas förhandlingsrätt i eldistributionsfrågor av
Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson
(samtliga c) som ansell alt utskottet under 39 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandet II 2 F, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

15. beträffande utredning om taxe- och prissättning inom energisektorn av
Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson
(samtliga c) som ansett att utskottet under 40 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2014 och motionen 1978/79:2406, yrkandet II 2 E,som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

16. beträffande kommunernas rätt att disponera stamnätet av Bengt
Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c)
som ansett att utskottet under 41 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2406, yrkandet II 2 C, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

17. beträffande byggande av 800 kV-ledningar av Bengt Sjönell, Fritz
Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett alt
utskottet under 42 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:115 bil. 1 i ifrågavarande del samt motionen 1978/79:1496, motionen 1978/79:2406, yrkandet II 7 D, motionen 1978/79:2409 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:2422, yrkandet 18, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

18. beträffande ökat stöd till kraftvärmeanläggningar av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett att utskottet under 46 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandet II 6 J, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

19. beträffande vissa uttalanden om program för energiforskningen av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett alt utskottet under 52 bort hemställa

att riksdagen skulle

(- utskottet),

med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandet II 8 A i ifrågavarande del, som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

20. beträffande forskning rörande skiffer av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson,
Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett alt utskottet
under 55 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F13 mom. 2 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandena II 8 A och II 8 B, båda i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

21. beträffande framställning av metangas av Bengt Sjönell, Fritz Börjes
son, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett alt
utskottet under 57 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:334 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

22. beträffande forskning rörande lätt vattenreaktorer av Bengt Sjönell,
Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som
ansett att utskottet under 60 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1973/79:) 15 bil. 1 i vad avsåg anslaget F13 mom. 2 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:2422, yrkandet 23, samt med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandena II 8 A och II 8 B, båda i ifrågavarande de), som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

23. beträffande forskning rörande hetvattenteknik m. m. av Bengt
Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c)
som ansett att utskottet under 61 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 2 i ifrågavarande del och med bifall lill motionen 1978/79:2406, yrkandena II 8 A och II 8 B, båda i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

24. beträffande forskning rörande vindenergi av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeusoch Olof Johansson (samtliga c)som ansett att utskottet under 62 bort hemställa

att riksdagen skulle

a) med anledning av propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 2 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:2422, yrkandet 22, samt med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandet II 6 P och yrkandet

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

II 8 B i ifrågavarande del, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

(= utskottet),

25. beträffande vindkraftverk till Öland av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett all utskottet under 63 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2405 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

26. beträffande forskning om avancerad energiteknik av Bengt Sjönell,
Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som
ansett au utskottet under 65 bort hemställa

att riksdagen skulle

med anledning av propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget F 13 mom. 2 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandena II 8 A och II 8 B, båda i ifrågavarande del, som sin mening ge regeringen till känna 'ad reservanterna anfört,

(= utskottet),

27. beträffande utvidgning av valtenfallsverkets verksamhet av Erik
Hovhammar(m)och Margaretha afUgglas(m)som ansett att utskottet under
77 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget I. F:l i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1978/79:2406, yrkandet 1111 A, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

28. beträffande bemyndigande alt överlåta statens aktier i eldistributions
företag av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof
Johansson (samtliga c) som ansett att iitskotiel under 78 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2406, yrkandet II 2 G, skulle avslå propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget I. F:l mom. 2,

29. beträffande valtenfallsverkets redovisningsprinciper av Bengt Sjönell,
Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som
ansett alt ulskollet under 80 bon hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2406, yrkandet II 11 C, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

30. beträffande anslag till kraftstationer m. m. samt vissa borgensåtaganden av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett alt utskottet under 81 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:115 bil. 1 i vad avsåg anslaget I. F:l mom. 1 och 4 och med bifall lill motionen 1978/79:2406,

yrkandet II 7 A, skulle

till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1979/80 under statens affärs-verksfonder anvisa ett investeringsanslag av 1 651 000 000 kr.,

bemyndiga regeringen att teckna borgen för lån intill sammanlagt 5 363 000 000 kr., varav högst 160 000 000 kr. till eldistributionsföretag,

31. beträffande finansiering av hantering av utbränt kärnbränsle av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett alt utskottet under 83 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2007, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, rn. m.

32. beträffande inrättande av eU energibolag i Norrbollen av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett alt utskottet under 88 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1497 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. beträffande folkomröstning om energipolitikens allmänna inriktning av
Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m),

beträffande anslag till Folkkampanjen mot atomkraft av Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (samtliga c),

beträffande Svenska Petroleum AB:s verksamhet av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m),

beträffande åtgärder för att utnyttja torv, skogsavfall och fiis av Nils Erik Wååg (s),

beträffande utvidgning av vattenfallsverkets verksamhet av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) samt

beträffande utbyggnad av kraftvärmeverk av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c).

Skatteutskottets betänkande nr 44

Regeringen (budgetdepartementet) hade föreslagit i propositionen 1978/ 79:115 bil. 4 aU riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag till

lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskau,

lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskau.

I propositionen lades bl. a. fram förslag om höjning av skatten på vissa oljeprodukter med 40 kr. per m'. Skatten på motoralkoholer hade föreslagits bli sänkt. Ökning av energiskatten för mycket energikrävande industrier aviserades. Ökningen skedde genom all nedsättningsgränsen höjdes från 1,3

3 Riksdagens protokoll 1978/79:168-169

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

till 1,8 % av produkternas försäljningsvärde. Utredning om beskattningen av energi redovisades.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen 1978/79:115 bil. 4 väckta motionerna

1978/79:2317 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari under yrkandet 6 hemställts att riksdagen uttalade sig för att avslå budgetministerns hemställan om en fördubbling av skatten på mineraloljor.

1978/79:2357 av Gösta Bohman m. fi. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 8 och 9) hemställts

alt riksdagen skulle avslå regeringens förslag angående lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om beskattningen av mottryckskraft,

1978/79:2406 av Thorbjörn Fälldin m. fi. (c), vari under yrkandet I begärts uppskov med behandlingen av propositionen och under yrkandet II II B hemställts att riksdagen beslutade att höja den allmänna energiskatten på el motsvarande de 40 kr./m-* som föreslagits i skattehöjning för olja-yrkandet 1 i denna motion hade remitterats till näringsutskottet och sedermera såvitt det avsåg bil. 4 i propositionen överlämnats till skatteutskottet,

1978/79:2413 av Olof Palme m. ft. (s), vari under yrkandet 5 hemställts att riksdagen skulle avslå regeringens förslag angående lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt vad avsåg beskattningen av mineraloljor,

1978/79:2422 av Lars Werner m. ft. (vpk), vari under yrkandet 6 hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen i den del som gällde höjningen av skatten på oljeprodukter,

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:1139 av Arne Fransson m. fi.(c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde utredning av frågan angående befrielse från skatt för elektrisk kraft som förbrukats i egen rörelse,

1978/79:1147 av Marianne Karisson (c) och

1978/79:1719 av Olof Johansson m. fl. (c).

Utskouet hemställde

beträffande uppskov med behandlingen av propositionen 1978/79:115 att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406, yrkandet I såvitt yrkandet avsåg bil. 4 i propositionen,

beträffande beskattningen av metanol att riksdagen med avslag på

motionen 1978/79:1719 och med bifall lill propositionen i denna del skulle sänka skatten på metanol med 51 öre per liter,

beträffande beskattningen av gasol att riksdagen godkände vad i propositionen och av utskottet uttalats härom,

beträffande beskattningen av mineraloljor m. m. alt riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:2317, 2357, 2413 och 2422 såvitt avsåg denna fråga och med avslag på propositionen i motsvarande del skulle avslå förslaget om höjd oljebeskattning,

beträffande en mot den höjda oljebeskattningen svarande höjning av skatten på elkraft att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406 i denna del,

beträffande nedsättningsreglerna för industrin alt riksdagen godkände vad ulskollet uttalat i denna del,

beträffande beskattningen av mottryckskraft alt riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:1139 och 1978/79:2357, yrkandet 9, beslutade att införa avdragsrätt för mottryckkraft som förbrukats i egen verksamhet och att slopa avdragsrällen för olja som förbrukats vid produktion av sådan kraft,

beträffande energiskatt i stället för fastighetsskatt att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1147,

beträffande författningsförslagen att riksdagen skulle

a. anta det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen
(1961:372) om bensinskatt,

b. avslå det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,

c. anta av utskottet framlagt förslag till lagom ändring i lagen (1957:262) om
allmän energiskatt, innebärande att skattefrihet skulle gälla fr. o. m. den 1 juli
1979 för mottryckskraft som förbrukats i egen industriell verksamhet.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Reservationer hade avgivits

I. beträffande beskattningen av mineraloljor m. m. av Nils Hörberg (fp) och Wilhelm Gustafsson (fp) som ansett att utskottet under 4 och 9 b bort hemställa

4. beträffande beskattningen av mineraloljor m. m. att riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:2317, 2357, 2413 och 2422 såvitt avsåg denna fråga skulle bifalla det i propositionen framlagda förslaget om höjd oljebeskattning,

9 b. beträffande förfatlningsförslagen att riksdagen skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskalt.

2. beträffande en mot den höjda oljebeskattningen svarande höjning av skatten pä elkraft av Alvar Andersson, Stig Josefson, Tage Sundkvist och Johan Olsson (samtliga c) som ansett att utskottet under 5 och 9 c bort hemställa

5. beträffande en mot den höjda oljebeskattningen svarande höjning av skatten på elkraft att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2406,

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

yrkandet 11 B, beslutade höja energiskalten på elkraft i enlighet med förslaget i motionen,

9 c. beträffande författningsförslagen att riksdagen skulle anta förslaget till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt med den ändringen all ingressen, 14 § och ikraftträdandebestämmelserna skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse.

Jordbruksutskottets betänkande nr 34

I propositionen 1978/79:115 (bil. 1) hade bl. a. föreslagils omfattande insatser för att ersätta olja med andra energislag. Vidare förutskickades fiera förslag rörande oljans hälso- och miljöproblem, omfattande bl. a. ökade insatser för forskning om skadeverkningarna vid oljeförbränning och om åtgärder för att minska utsläppen av föroreningar. Enligt propositionen erfordrades ökad kolanvändning för att minska oljeberoendet. Ett omfattande arbete aviserades för att lösa de miljöproblem som var förenade med koleldning och kolhaniering.

1 bil. 2 till propositionen förordades bl. a., mot bakgrund av vad i bil. 1 anförts om behovet av ytterligare forskning rörande hälso- och miljöeffekterna av förbränning av fossila energikällor, att ylteriigare medel skulle anslås lill forskning rörande försurningsproblemen. Sålunda hade såvitt nu var i fråga (punkt 2 i hemställan) föreslagits att riksdagen till Miljövårdsforskning för budgetåret 1979/80 under tionde huvudtiteln utöver i propositionen 1978/79:100 bil. 13 föreslaget reservationsanslag anvisade ylteriigare 2 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionen 1978/79:1990 av Olof Palme m. fi. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 7) hemställts att riksdagen beslutade att hos regeringen begära dels att förslag framlades i samband med den energipolitiska propositionen om ett genomförande av de sista etapperna av den plan för begränsning av svavelutsläppen som riksdagen tidigare antagit, dels fortsatta åtgärder på det internationella planet för begränsning av svavelutsläpp.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2247 av Elver Jonsson (fp),

1978/79:2358 av Bernt Ekinge (fp), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om naturvårdsverkels roll i fråga om forskning och metodutveckling samt tillståndsgivning och kontroll vid ianspråktagande av bränslen som kunde ersätta oljan,

1978/79:2408 av Birgitta Hambraeus (c) och Kari Erik Olsson (c), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 2) hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att mätning av radioaktiva utsläpp ålades hälsovårdsnämnderna i enlighet med vad som anförts i motionen - denna motion hade remitterats lill näringsutskotlet och sedermera såvitt nu var i fråga överiäm-nals lill jordbruksutskottet.

1978/79:2421 av Olle Svensson m. fi. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om en plan och resurstilldelning som möjliggjorde för naturvårdsverket att medverka i forskning och metodutveckling samt tillståndsgivning och kontroll av bränsle som kunde ersätta olja, och

1978/79:2422 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 8) föreslagils att riksdagen hos regeringen begärde åtgärder för att svavelhalten i olja skulle sänkas till den nivå som angetts i motionen, dvs. 0,3-0,4 96.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

till Miljövårdsforskning för budgetåret 1979/80 under tionde huvudtiteln utöver av riksdagen tidigare anvisat reservationsanslag anvisa ylteriigare 2 000 000 kr.,

beträffande åtgärder mot bilavgasers hälso- och miljöeffekter lämna motionen 1978/79:2247 utan vidare åtgärd,

beträffande fortsatta insatser mot svavelföroreningar

a. med anledning av motionen 1978/79:1990, yrkandet 7 i denna del, som
sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om fortsatta åtgärder
inom landet för begränsning av svavelutsläpp,

b. anse motionen 1978/79:1990, yrkandet 7 i återstående del, besvarad med
vad utskottet anfört,

c. lämna motionen 1978/79:2422, yrkandet 8, utan vidare åtgärd,

beträffande hälso- och miljöeffekter vid förbränning av kol m. m. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionerna 1978/79:2358 och 1978/79:2421,

beträffande mätning och kontroll av radioakliva utsläpp anse motionen 1978/79:2408, yrkandet 2, besvarad med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin, Ove Karisson och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet under 3 b bort hemställa

alt riksdagen skulle som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna med anledning av motionen 1978/79:1990, yrkandet 7 i återstående del, anfört om fortsatta åtgärder på det internationella planet.

Näringsutskoltets betänkande nr 62

I propositionen 1978/79:218 hade regeringen föreslagit riksdagen all

anta ett inom industridepartementet upprättat förslag till lagom förbud mot alt under viss lid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle,

godkänna vad föredragande statsrådet hade förordat beträffande stöd till studiecirklar i energifrågor under budgetåret 1979/80,

lill Materialbidrag m. m. för energistudiecirklar för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 5 400 000 kr.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen läggs fram förslag till lag om förbud mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle. Förslaget föranleds av att de politiska partierna under våren 1979 har enats om att en folkomröstning om kärnkraftens framtida användning bör hållas senast under första halvåret 1980. Förslaget syftar till att skapa rådrum i fråga om laddning av sådana reaktorer som ännu inte har tillförts kärnbränsle.

Lagen föreslås sålunda bli tillämplig på reaktorer som ännu inte har tillförts kärnbränsle. Förbudet mot att ladda sådana reaktorer föreslås gälla till utgången av juni månad 1980 eller den tidigare tidpunkt som regeringen föreskriver.

Uppstår förlust genom fördröjning av en reaktors idrifttagande på grund av lagen, blir enligt förslaget reaktorinnehavaren berättigad till ersättning av staten för den förlust som härigenom har uppkommit för honom.

Lagen föreslås träda i kraft en vecka efter den dag, då den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I propositionen läggs också fram förslag om särskilt stöd till studiecirklar i energifrågor under budgetåret 1979/80. Stödet föreslås utgå till sådana studiecirklar som påbörjas och om möjligt genomförs före folkomröstningen och som behandlar frågor som är aktuella i samband med folkomröstningen.

Förslaget innebär bl. a. att cirklarna skall få lilläggsbidrag med 15 kr. per studietimme och att bidrag skall lämnas till studieförbunden för att ta fram studiematerial m. m. I propositionen föreslås att 5,4 milj. kr. anvisas för materialbidrag m. m."

I delta sammanhang hade behandlats dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1978/79:2710 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1) hemställts att riksdagen skulle avslå regeringens förslag om lag om förbud mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle,

1978/79:2713 av Nils Hjorth m. fi. (s), vari hemställts

att riksdagen beslutade att berörda enskilda personer och kommuner i likhet med kärnreaktorinnehavare var berättigade till ersättning av staten för föriusi som uppkom genom att reaktors idrifttagande fördröjdes,

alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i övrigt anförts i motionen,

1978/79:2714av Birger Rosqvist (s)och Eric Rejdnell (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att kommun som drabbades av föriust genom statliga åtgärder som innebar förseningar med igångsättning av kärnkraftsutbyggnad berättigades till ersättning härför,

1978/79:2715 av Gösta Bohman m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen

uttalade

att regeringen så snart som möjligt efter den föreslagna rådrumslagens ikraftträdande borde ta ställning till föreliggande ansökningar om laddning av kärnkraftsaggregat enligt villkorslagen,

att finansieringen av de kostnader som den uppskjutna laddningen medförde icke borde ske genom införande av en särskild skatt eller avgift,

1978/79:2716 av Thorbjörn Fälldin m. fi. (c), vari hemställts

att riksdagen skulle avslå den i propositionen 1978/79:218 föreslagna tidsbegränsade "rådrumslagen" eftersom den innebar att gällande säkerhetslagstiftning på atomenergiområdet saltes ur spel,

att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som anförts i motionen beträffande kostnaderna för energiförsörjningen,

att rik.sdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande finansieringen av kostnader med anledning av den kommande folkomröstningen om energipolitikens inriktning,

att riksdagen beslutade för budgetåret 1979/80 anvisa 5,6 milj. kr. lill Materialbidrag m. m. för energistudiecirklar i enlighet med vad som anförts i motionen,

dels den med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken väckta motionen 1978/79:2422 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1 delvis) hemställts att riksdagen med ändring av propositionen 1978/79:115 beslutade att ytterligare laddning av reaktorer skulle uppskjutas till dess en folkomröstning anordnats i frågan.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Utskottet hemställde

1. beträffande lagförslaget att riksdagen skulle

med bifall till propositionen 1978/79:218 mom. 1 och med avslag på motionen 1978/79:2710, yrkandet 1, och motionen 1978/79:2716, yrkandet 1, anta det i propositionen framlagda förslaget lill lag om förbud mot att under viss lid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle,

avslå motionen 1978/79:2422, yrkandet 1 såvitt nu var i fråga, i den mån motionen inte i denna del tillgodosågs enligt utskottels hemställan under a,

beträffande prövning av ansökningar enligt villkorslagen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2715, yrkandet 1,

beträffande finansieringen av kostnader till följd av försenat idrifttagande av kärnreaktorer att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2715, yrkandet 2,,och motionen 1978/79:2716, yrkandet 2,

beträffande ersättning lill kommuner m. fi. för kostnader till följd av försenat idrifttagande av kärnreaktorer att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2713, yrkandet 1, och motionen 1978/79:2714 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande vissa åtgärder till förmån för Östhammars kommun att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2713, yrkandet 2,

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

6. beträffande stöd till energistudiecirklar m. m. att riksdagen skulle

med bifall till propositionen 1978/79:218 mom. 2 godkänna vad i propositionen föreslagits beträffande stöd till studiecirklar i energifrågor under budgetåret 1979/80,

med bifall till propositionen 1978/79:218 mom. 3 och med avslag på motionen 1978/79:2716, yrkandet 4, till Materialbidrag m. m. för energistudiecirklar för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 5 400 000 kr.,

7. beträffande finansiering av kostnader med anledning av folkomröstning
en att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2716, yrkandet 3.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande lagförslaget av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta
Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett att utskottet under 1
bon hemställa

att riksdagen skulle

med bifall till motionen 1978/79:2716, yrkandet 1, och med anledning av motionen 1978/79:2710, yrkandet Lavslå propositionen 1978/79:218 mom. 1,

avslå motionen 1978/79:2422, yrkandet 1 såvitt nu var i fråga,

2. beträffande finansieringen av kostnader till följd av försenat idrifttagan
de av kärnreaktorer av Bengt Sjönell (c), Fritz Börjesson (c), Birgitta
Hambraeus (c), Margaretha af Ugglas (m), Sven Eric Lorenizon (m) och Olof
Johansson (c) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2715, yrkandet 2, och motionen 1978/79:2716, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande stöd till energistudiecirklar m. m. av Bengt Sjönell, Fritz
Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c) som ansett att
utskottet under 6 bon hemställa

att riksdagen skulle

(= utskottet),

med anledning av propositionen 1978/79:218 mom. 3 och med bifall till motionen 1978/79:2716, yrkandet 4, till Malerialbidrag m. m. för energistudiecirklar för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 5 600 000 kr.,

4. beträffande finansiering av kostnader med anledning av folkomröstning
en av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgitta Hambraeus och Olof Johansson
(samtliga c) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2716, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Birgilla Hambraeus och Olof Johansson (samtliga c).

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Sveriges energiförsörjning måste ofrånkomligen ses i sitt internationella sammanhang. På få områden är vårt ullandsberoende så uppenbart. På nästan inget annat område är de internationella framtidsperspektiven så oklara och så oroande.

Världen slår i början på en stor förändring på energiområdet. Den kommer att präglas av en totalt sett ökad efterfrågan på energiråvaror, främst genom u-ländernas och de halvindustrialiserade ländernas allt större efterfrågan. En del bedömningar talar om en fördubbling av jordens energiförbrukning fram mot sekelskiftet. Samtidigt ökar kunskapen om de risker och miljöproblem som en alltmer forcerad energiomvandling för med sig. Det driver fram begränsningar och dyrbara motåtgärder. Dagens dominerande energikälla, oljan, blir en allt knappare tillgång. Priserna på energi stiger kraftigt och förändrar förutsättningarna för ekonomisk utveckling och industriell tillväxt.

Under de senaste åren har det gjorts många olika bedömningar av den framlida oljesiluationen i världen. Vissa har menat alt vi får ett varaktigt gap mellan tillgång och efterfrågan redan före mitten av 1980-talet, andra hartalat om 1990 som en vändpunkt och andra åter har skjutit fram tidpunkten ytlertigare några år. Bedömningar och prognoser av detta slag är alltid osäkra. De måste framför allt ses som varningar för vad som händerom inget händer, dvs. om de oljeförbrukande länderna fortsätter den nuvarande kursen i förhoppningen att något skall dyka upp som skall klara problemen - nya energikällor, nya oljeuppläckler eller vad del nu kan vara man hoppas på.

Men vi vet redan åtskilligt. Vi vet att oljepriserna fyrdubblades 1973-1974 och vilka följder det fick på väridsekonomin. Vi vet att värtden redan i dag har en bristsituation - inte stor, men tillräckligt stor för att få priserna att skjuta i höjden och skapa försörjningsproblem. Vi vet alt den olja som vi är så beroende av till stor del produceras i länder som befinner sig i stark politisk och social förändring, i en del av värtden där de nationella motsättningarna är starka och ofta oförsonliga. Och vi vet slutligen att ett enda land, Saudi-Arabien, står för 30 % av OPEC-ländernas produktion och att detta lands vilja eller förmåga att öka sin oljeproduktion är av helt avgörande betydelse för världens oljeförsörjning för åratal framåt.

Det behövs sannertigen inga prognoser eller stort djupsinne för att förstå allvaret i denna situation.

De senaste månadernas händelser på oljemarknaden visar också alt en mycket marginell brist - 3-5 % av den totala efterfrågan - får myckel stora återverkningar. Det visar också hur fast värtden sitter i oljeekonomins järngrepp. Industrivärlden har nätt och jämnt tagit sig upp ur den djupaste ekonomiska kris man drabbats av sedan andra världskriget, världshandeln har återigen tagit fan, efterfrågan på råvaror - också på olja - har stigit. I detta läge far vi oljebrist och prisökningar-vilkas infialoriska återverkningar hotar att ta knäcken på den uppåtgående ekonomin. Detta är den onda cirkel som de oljekonsumerande länderna måste försöka bryta. Den tid som står till förfogande är inte så lång som många önskat tro.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Vad som gäller för världen i allmänhet gäller för Sverige i synnerhet. Under decennier har vi vant oss vid riklig tillgång på billig energi. Vi har utnyttjat den effektivt. Likväl har energiförbrukningen per invånare mer än tredubblats under de senaste iO åren. Drivkrafterna till denna väldiga ökning av energiförbrukningen är uppenbara nog: under den tiden steg bruttonationalprodukten med ca 150 9é, industriproduktionen ökade två och en halv gång, bostadsstandarden steg, antalet personbilar mer än tiodubblades osv. Under denna period steg oljeberoendet från ungefar 30 % av den totala energiförbrukningen till dagens ca 70 96. Sådant är vårt utgångsläge i dag. Den snabba ökningen av energiförbrukningen har kort sagt gjort det möjligt för oss att höja vår levnadsstandard på ett i historiskt avseende nära nog unikt sän,

197G-ialets energidebatt har ökat medvetandet om teknikens risker och begränsningar. Energiomvandlingens miljörisker har stått i centrum på ett sätt som aldrig förr, tron på teknikens välsignelse har ifrågasatts, experterna har utmanats. På många sätt har den debatten varit nyttig. Den har också drivit fram ett väldigt utredningsarbete och en ökad forskning om energiomvandlingens miljöeffekter. Ökad kunskap är den självklara förutsättningen för att vi framgångsrikt skall kunna angripa problemen, nedbringa miljöeffekterna, begränsa riskerna och för alt vi också skall kunna göra rationella val mellan olika slags energikällor.

Men energidebatten har också en annan och kanske djupare dimension, som griper tag i vår fantasi och våra tankar om hur det goda samhället skall se ut. Vi anar risker och faror som inte bara gäller miljön utan också vad som kan hända i ett industrialiserat samhälle där energiförsörjningen sviktar. Kanske är vi så tryggt inbäddade i den väirärd vi skapat alt vi inte rikligt förmår föreställa oss den verkligheten. Många av oss kanske tror au det bara handlar om små uppoffringar i den personliga bekvämligheten, tillfälliga störningar och problem som snabbt kan övervinnas. Men så är det inte. Långvariga störningar i energiförsörjningen kan få stora effekter på sysselsättning och industri, på tillväxt och utrymme för sociala reformer. Många av de sociala anspråk och krav som formuleras praktiskt taget dagligen, inte minst här i riksdagen, har det gemensamt att de kräver stora ekonomiska resurser för att förverkligas. Redan de åtaganden vi gjort för den sociala tryggheten och myckel annat kräver stora resurser för all kunna infrias. Alla är överens om alt detta ställer stora anspråk på industrins utveckling och förmåga att framgångsrikt konkurrera. Och även om vår industri på längre sikt kommer att bli mindre energikrävande än dagens, måste det stå klart för alla och envar, att en tryggad energitillförsel till rimliga kostnader är ett livsvillkor. Kraftiga och snabba förändringar i energisystemet, snabbt stigande priser eller rent av brist på energi slår hårt på resursernas tillväxt och därmed på det trygga och rättvisa samhälle vi vill skapa.

Vi står alltså inför en krävande uppgift. Vi måste beslutsamt hushålla med energitillgångarna, minska energiförbrukningens ökningstakt och samtidigt upprätthålla en hög industriell ekonomisk tillväxt. Vi måste ersätta oljan med andra mer uthålliga energiråvaror, till rimliga kostnader och med stor hänsyn

till miljö- och hälsoeffekter. Vi måste intensivt satsa på aU fl fram nya energikällor som på lång sikt minskar vårt utlandsberoende: uthålliga, helst förnybara och inhemska energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan, som det är formulerat i regeringens proposition. Detta sammanlaget är sannerligen en utmaning för nationen. Det kommer att kräva stora resurser, nya idéer och ny teknik. Men del kräver också en beslulsam politisk satsning. Den folkomröstning som nu alla partier är ense om skall anordnas i kärnkraftsfrågan måste, oavsett dess utgång, bli ett avstamp för en samlande ansträngning.

Redan i dag skall emellertid riksdagen fatta en rad betydelsefulla beslut. Kärnkraftsfrågan är uppskjuten, men utskottet har däremot behandlat en rad andra centrala frågor, där också enigheten är större. Dit hör riktlinjer för energihushållning, bränsleförsörjning, forskning, utveckling av nya energikällor och mycket annat. Utskottels förslag sammanfaller i allt väsentligt med regeringens proposition.

Energihushållning är och förblir en avgörande fråga. Den artiga ökningstakten för energiförbrukningen var under större delen av efterkrigstiden ungefär 4,5 96. 1975 års energibeslut innebaren vändpunkt: hushållningsin-saiserna betonades, och energiförbrukningens ökningstakt skulle begränsas lill ca 2 96 åriigen. Vi går nu vidare på denna linje och anger all ökningstakten för framtiden begränsas till mellan ca 0,4 och 1,0 % åriigen. På lång sikt bör målet vara att nå en förbrukningsnivå som kan klaras med hjälp av uthålliga, helst förnybara och inhemska energikällor.

Ambitionerna på hushållningsområdet är alltså myckel höga. Inget annat högulvecklal industriland har mig veiertigt satt upp en så ambitiös målsättning - de Hesta i-länder räknar med en årlig ökningstakt när det gäller energiförbrukningen på mellan 2 och 3 96. Skall målen kunna förverkligas krävs myckel stora investeringar, såväl inom bostadsbeståndet som inom industrin. Del krävs med andra ord en ökad kapitalbildning i samhället, om hushållsinvesteringarna skall kunna genomföras utan att det går ut över andra angelägna investeringsområden. Ett kraftfullt energisparande innebär således på kortare sikt - de närmaste tio åren - en begränsning av det tillgängliga konsumtionsutrymmet. Men detta är uppoffringar som måste göras, om vi skall kunna skapa ett energitryggare samhälle på sikt.

Under de senaste åren har satsningen på nya energikällor blivit en alltmer betydelsefull del av energipolitiken, i Sverige liksom i andra länder. Runt omkring i världen satsas i dag alltmer på teknik som utnyttjar de förnybara energikällorna, och det görs stora framsteg. Sveriges insatser på det området ligger, resursmässigt, väl till internationellt sett. Redan i dag uppgår de förnybara energikällornas andel till över 20 96 av vår energiförsörjning, och det är då naturligtvis främst fråga om vattenkraften. Grunden för alt öka forskningssatsningen lades genom 1975 års energibeslut, som vidareutvecklades och förstärktes genom trepaniregeringens förslag och riksdagsbeslutet 1978. Det treårsprogrammet löper fortfarande, men regeringen har redan nu föreslagit en ökad satsning på solvärme, SOL 85, som utskottet också ställt sig bakom. Solvärmeprojeklet tar sikte på vår svagaste länk i ener-

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

giförsörjningen, uppvärmningen, som i dag lill ca 90 96 är beroende av olja. Olika metoder för att utnyttja solvärme ligger också tekniskt väl framme, och det finns goda skäl att hoppas att en kraftfull satsning nu kan ge oss väsentliga tillskott under 1990-lalel.

1 såväl proposition som utskottsbetänkande har de inhemska "skogsbränslena" särskilt uppmärksammats, dvs. bark, lutar, skogsavfall, energiskog, torv osv. Bark och lutar har ju länge utnyttjats som energiråvara inom skogsindustrin. Det nya är den kraftiga satsningen på skogsavfall, energiskogar och torv. Enligt våra bedömningar skulle dessa energikällor i bästa fall kunna ge ett energitillskott 1990 på omkring 30 TWh, mot i dag praktiskt laget ingenting. Del är ett mycket högt mål, och det finns nalurtigtvis de som tvivlar på dess genomförbarhel. Likväl skulle dessa energikällor- trots denna kraftiga satsning - bara stå för ca 6 ä 7 96 av energiförsörjningen 1990. Del belyser vilken tid det tar att introducera nya energikällor. Det handlar inte bara om att satsa pengar eller inrätta nya bolag eller andra institutioner. Det behövs kompetenta forskare och tekniker som kan utföra jobbet, det krävs nya idéer, insamlande av erfarenheter, både svenska och utländska, och det krävs praktisk tillämpning i full skala innan man kan gå vidare. Det gäller att "skapa marknader" och se lill alt de nya möjligheterna utnyttjas. Detta kommer all bli en viktig uppgift för den nyligen tillsatta särskilda delegationen för introduktion av ersättningsbränslen och solvärme.

Det finns ibland ett drag av lättsinne i debatten om de nya energikällorna, medvetet eller omedvetet. Det talas om alternativ till olja eller kärnkraft eller kol som om de nya energikällorna redan finns där eller kan utnyttjas i stor skala inom kort tid. Men så är det ju inte. Vi satsar och skall satsa mycket på att få fram dem, vi skall utforma energisystemen så att vi får möjlighet alt stegvis föra in de nya energikällorna i systemet, men vi kan inte i vår planering utgå från att de faktiskt redan finns där. Del kan bli ett dyrköpt misstag. Många frågor återstår att lösa.

Herr talman! Oljepoliliken har i dag en särskild aktualitet. Under en följd av år har inte bara Sveriges totala oljeberoende ökat. Vi har också mer och mer blivit beroende av den internationella dagsmarknaden på olja, den s. k. spotmarknaden, där oljan säljs och köps till dagspriser. Under trycket av dagens knapphet på olja har priserna där rusat i höjden. På drygt ett halvår har priserna på lätt olja nära nog fyrdubblals, priserna på tjockolja fördubblats och bensinpriserna nästan tredubblats. Dessa väldiga prisökningar påverkar också de långsiktiga köpen och pressar upp OPEC-ländernas prissättning. Det är denna prisskruv som i dag är del allvartigaste hotet mot världsekonomin och många oljeimporterande länders försörjningsförmåga.

1 propositionen slogs fast att ett huvudmål för den svenska oljepolitiken måste vara att begränsa spotmarknadsberoendet. För detta krävs bl. a., angavs det i propositionen: svenskt deltagande i prospektering och utvinning av olja, bilaterala avtal mellan Sverige och oljeexporterande stater, leveransavtal med integrerade, multinationella oljeföretag samt utnyttjande av statliga kreditgarantier för att få långsiktiga leveransavtal

för råolja.

Dessa mål kan endast uppnås i samverkan mellan staten,oljeföretagen och andra parter på marknaden. Samarbetsavtal har också slutils mellan staten och vissa oljeföretag, och förhandlingsarbetet går vidare. Svenska Petroleum, statens eget bolag, bör ha som huvuduppgift alt medverka till långsikliga råoljeavlal.

Prispoliiiken är självfallet en central fråga. I propositionen slås del fast alt den svenska prisnivån stegvis måste anpassas till den internationella prisnivån. Detta kan emellertid inte få innebära att vi accepterar ett omedelbart genomslag av spelmarknadens starka prisökningar här i landet. Inget land med så bräcklig bytesbalans och med ett så stort oljeberoende som Sverige skulle kunna acceptera en sådan snabb prisutveckling. Den skulle få ödesdigra konsekvenser för samhällsekonomin och dessutom - allmänt tillämpad - pressa värtdspriserna uppåt. Prispolitiken måste således utformas som en avvägning mellan världsmarknadens priser och vårt lands förmåga att omedelbart bära prisökningarna.

1 det rådande knappa internationella försörjningslägel krävs all vi drar ned på våroljekonsumiion. Energisparkommitién harsalt i gången kampanj. Det är ännu för tidigt att utläsa resultat. Regeringen anser emellertid att det redan nu behövs ylteriigare insatser som kommer all redovisas inom kort. Regeringen har dessutom tagit initiativ för all på olika sätt söka öka oljeleveranserna till landet.

Herr talman! Partierna har enats om att skjuta upp behandlingen av kärnkraflsfrågan i avvaktan på den rådande folkomröstning som man nu är ense om skall anordnas. Centern och vänsterpartiet kommunisterna har markerat alt de vill ha folkomröstningen några månader tidigare än utskoltsmajoriteten. Tidpunkten för folkomröstningen är nalurtigtvis inte någon allvarlig tvistefråga, eftersom det bara rör sig cm ungefär ett halvårs skillnad eller drygt det. Men dessa extra månader är viktiga så lill vida som de ger oss möjlighet att närmare belysa såväl kärnkraftens risker i förhållande lill andra energikällor som följderna av en avveckling. En meningsfull folkomröstning förutsätter sakligt inriktad diskussion, där risker och fördelar med den ena eller andra handlingslinjen prövas så omsorgsfullt som möjligt. Det är då naturtigt att avvakta det nu igångsatta utredningsarbetet innan folkomröstningen äger rum och innan den exakta formuleringen av frågorna fastsiälles.

Från regeringens och folkpartiets sida har det gjorts fullt klart alt vi anser att vi behöver utnyttja de kärnkraftsaggregal som har byggts här i landet eller som är under byggnad men alt det därefter icke skall ske någon mer kärnkraflsulbyggnad. Vi är givetvis beredda alt ompröva denna inställning, om de förnyade studierna av kärnkraftens säkerhetsproblem tyder på all riskerna-jämfört med andra energikällor-är större än vad vi hittills ansett. Vi har också understrukit betydelsen av ett förstärkt säkerhetsarbete på kärnkraftens område. Propositionen ägnar också dessa frågor en betydande uppmärksamhet. I den föreslås bl. a. genomförande av ett åtgärdsprogram i syfte just att höja säkerheten i befintliga kärnkraftsanläggningar. Dessa frågor

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

kommer nu närmare alt studeras av den nyligen tillkallade kommittén om reaktorsäkerhel, som också skall studera vilka erfarenheter och slutsatser som kan dras av Harrisburghändelsen.

Var och en kan också inse, att en snabb avveckling av kärnkraften medför betydande kostnader. Vi har sedan fiera decennier tillbaka planerat, genomfört och byggt reaktorer som vid en avveckling inte skulle användas. Detta innebär väldiga förluster samtidigt som ersättningskraft måste fram. Del får ofrånkomligen stora samhällsekonomiska konsekvenser, av betydelse för levnadsstandard, sysselsättning och socialt reformarbete. Vi anser del därför självklart, för en meningsfull diskussion inför folkomröstningen, all följderna av en avveckling blir kartlagda så långt del över huvud taget är möjligt. Skall kärnkraften avvecklas, måste vi genomföra del med öppna ögon och i medvetandet om vad det innebär.

OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! En omfattande energidebatt, som vi har haft i vårt land i varje fall under 1970-talel, är naturligt vis en demokratisk tillgång. Vifårdärtgenom mera kunskaper och har bättre möjligheter att göra de svåra val som vi står inför på del här området. Dessutom är naturligtvis energifrågan en av de frågor som också i övrigt starkt påverkar hur vårt samhälle kommer att utformas. Vår samhällsstruktur påverkas, samhällsutvecklingen blir beroende av hur myckel av kontroll och otrygghet vi bygger in i samhället via det materiella välstånd vi vill skapa genom energitillförsel.

Denna debatt är naturligtvis också ett utfiöde av de olika meningar som finns om energiframtiden. Del har varit en Ivärpolitiskt kontroversiell fråga vad man egentligen skall satsa på. Debatten visar med all önskvärd tydlighet hur farligt det är att satsa stort och ensidigt innan man vet tillräckligt om vad del innebär. En viktig lärdom av de senaste decenniernas verksamhet på energiområdet i Sverige är att vi måste salsa på differentiering och fiexibilitet, på alt sprida riskerna i alla de sammanhang där det är möjligt. Alldeles oavsett vilken uppfattning man har om olika energikällors möjligheter för framliden måste detta vara en genomgående strävan. Vi har inte råd att göra oss så ensidigt beroende som vi blir när vi har satsat stort på oljan och på kärnkraften - kärnkraften är stor i varje fall när det gäller elsektorn.

Vi har trots allt fortfarande möjligheter alt göra ett vägval för framtiden. Det är naturligtvis därför som de här frågorna har fokuserats just under de senaste åren - tiden håller på att rinna ut. Gör vi inte vägvalet nu, blir vi under de närmaste decennierna oålerkalleligen bundna till vissa energisystem, och del blir utomordentligt svårt att la oss ur dem. Om inget val görs - och del är ingen lösning i del här fallet - fortsätter utvecklingen i myckel på kraftbolagens och oljeförelagens villkor. Vad del nu gäller är alt göra energisektorn mera demokratiskt styrd och mer styrd av konsumenterna än den hittills har varit.

Ur den synpunkten var det naturligtvis ett framsteg när vi i mitten av 1970-talel fick det första försöket till en samlad energipolitik, 1975 års energipolitiska beslut. Men så sent var fortfarande en majorttet av denna

kammare överens om att vi skulle satsa på alt öka vårt oljeberoende i absoluta tal. Vi skuWe samtidigt öka vån kärnkraftsberoende mer än något annat land i världen.

Ökning av energiförbrukningen får inte vara ett mål i sig. Energin är ett medel alt uppnå andra vikliga samhällsmål. Hushållning med energi är den övertägsna metoden att tillgodose kraven på ett resursbevarande samhälle med en god miljö. Hushållningsvägen är ofta överlägsen också ur ekonomisk synpunkt och ur sysselsättningssynpunkt.

Tryggheten för medborgarna, all sälla säkerheten främst, måste vara ett övergripande mål också på energiområdet. Men vi skall naturligtvis inte inbilla oss att vi alllid kan vela exakt hur stora riskerna är i olika sammanhang. Vi vet dock - och del är naluriigtvis del som skrämmer stora delar av opinionen - att de rikligt stora katastroferna inte med säkerhet går all undvika och att konsekvenserna av en olycka, främst på kärnkraftsom-rådel, är sådana alt de egentligen är olänkbara. Då spelar det mindre roll om sannolikheterna för alt olyckor inträffar är relativt små.

Ansvaret för kommande generationer är en avgörande fråga i energipolitiken. Den sträcker sig i sina konsekvenser decennier, hundratals år, ja, tusentals år framåt i liden. Vi får inte handla så i dag, alt vi tar hand om det materiellt goda nu och överiämnar problemen till de kommande generationerna att lösa - om de går att lösa.

Efter många års intensivt arbete har vi från centerns sida nått klara framgångar när det gäller all lägga om energipolitiken, lål vara under nästan ständig strid.

Ingen motsätter sig i dag satsningen på hushållning som en huvudinriktning. Vi skiljer oss ål i ambitionsnivå och resurstilldelning, men del finns trots allt en betydande enighet. Energisparplanen för befintlig bebyggelse är ett tecken på delta. Satsningen på ytterligare resurser för näringslivets energibesparande åtgärder är ett annat viktigt område, där enigheten har varit ganska stor. Ingen molsäUer sig i dag satsningen på forskning och utveckling av främst förnyelsebara energikällor. Vi ställde om det forskningsprogram som vi hade för den första löpande treårsperioden i riktning mot just de förnyelsebara energikällorna. Den satsningen fortsätter. Fler och fler även i andra politiska partier säger i dag att vi är överens om den här inriktningen. Men vi skiljer oss i bedömningen av när de förnyelsebara energikällorna i större skala står lill förfogande. Det skymtade också fram i Cart Thams anförande. Han adresserade vissertigen inte kritiken på det här området, men jag tycker det är viktigt alt säga all man inte skall försöka se de förnyelsebara energikällorna som en kategori utan några skillnader inbördes. Det finns ju förnyelsebara energikällor, inhemska bränslen som vi känner till, och vi vet vilken teknik vi behöver använda för alt utnyttja dem i energisammanhang. Där gäller det i stället att bygga upp system. I avgörande utsträckning är det en prisfråga, där nu den internationella prisutvecklingen på oljeområdet håller på att göra dessa inhemska bränslen lönsamma. Detta är det helt avgörande. Redan i dag visar det sig ute på marknaden hur den ena kommunen efter den andra och den ena förbrukaren efter den andra övergår till inhemska bränslen.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Där måste samhället gå in och stötta den utvecklingen i det positiva syftet alt försöka lidigarelägga det som vi ändå vet kommer: detta all oljan måste reduceras och all vi måste föra in våra inhemska energiråvaror i största möjliga utsträckning i stället. Ju tidigare vi gör detta, desto tidigare får vi också en ökad försörjningstrygghel. Och inte nog med del. Vi får nalurtigtvis ett betydande sysselsättningstillskotl i vårt eget land, om vi förmår att göra delta på ett rtktigl sätt, när vi bildligt talat kan byta ut de mellan 15 och 20 miljarder kronor som vi satsar på oljeimporten och i stället använda våra inhemska energiråvaror. Vi tycks också vara ense om att reducera oljeberoendet, men det är viktigt, tror jag, att vi här ser litet närmare på vilka åtgärder vi är beredda att vidta för att reducera oljeberoendet. Jag har ingen svårighet att instämma i det mesta av vad Cart Tham sade i fråga om den internationella problembeskrivningen, hur den internationella utvecklingen ser ut. Det gör att jag blir ännu mer förvånad över hur få konkreta åtgärder som egentligen föreslås i energipropositionen. Det är ju bråttom! Vi får inte vänta, inte ens ett ögonblick. Inte ens när det blir dyrare för tillfället får vi vänta med att försöka sprida riskerna med vårt stora oljeberoende.

Jag tror alt det är nödvändigt att repetera vilken inriktning som treparli-regeringer hade för att bekämpa vån oacceptabelt stora oljeberoende. De nktlinjer som vi följde var nalurtigtvis,/Ö;- del första att minska oljeanvändningen,/öV det andra att utnyttja oljan effektivare,,/o'/- del tredje att byta olja mot andra bränslen och/o/-(/er.//ö/-(/e all se till att vi fåren tryggad tillgång lill den olja som vi behöver under överskådlig tid.

Låt mig i ett tiotal punkter nämna några av satsningarna.

1. Energisparplanen för befintlig bebyggelse, som egentligen saknar
motstycke även internationellt i omfattning och resurssatsning.

Jag tycker det är bra att vi har uppnått så pass stor enighet som vi har gjort på det området, men del är tråkigt alt vissa åtgärder har vidtagits som i varje fall kan tolkas som urholkningar av ambitionsnivån. Dessutom barman inte löst finansieringsproblemet på ett mera långsiktigt sätt. - Men delta har diskuterats tidigare i riksdagen, och jag går inte närmare in på det nu.

2. De energibesparande åtgärderna inom industrin.

Där krävs det åtskilligt mer av resurser. Vi har varit ense om alt öka stimulansnivåerna, också av konjunkturskäl. Jag utgår från som självklart -liksom utskottet har gjort - att detta kommer att innebära att regeringen ser lill alt del inte saknas pengar för alt genomföra de energibesparande åtgärderna i näringslivet, när nu responsen från den sidan är så stor som den är. Här går det att spara åtskilliga hundratusental ton olja. Vi har också förutsatt all de utredningar som industriverket har gjort om möjligheterna till ytlertigare besparingar snabbt kommer att leda till resultat. Det gäller all ta lill vara möjligheterna att spara ytlertigare 1 miljon ton olja genom satsning av 1 miljard kronor på energibesparande åtgärder i näringslivet. Det bör kunna ske under en treårsperiod.

3. Vi måste naturligtvis se lill att öka närförsörjningen med olja. Därför var
det beklagligt att så litet av aktivitet kunde skönjas från den svenska
regeringens sida när del gällde de förhandlingar med Norge som i oktober

1978 hade lett fram till i stort sett klara avtal. Vi har allt all vinna i det här landet på ett nordiskt samarbete, där det finns sådana förutsättningar som föreligger i detta fall. Jag utgår ifrån som självklart all regeringen nu försöker reparera den här skadan. Men jag vill samtidigt säga att jag tycker att regeringen visade en klar passivitet. En större aktivitet hade kanske inte räddat avtalet, eftersom det var Volvos aktieägare som hade sista ordet. Men regeringen borde ha gjort mera för att klargöra för de berörda beslutsfattarna förutsättningarna för bidrag lill oljeprospektering och annat samt tillsammans med den norska regeringen ha utarbetat alternativ. Det var nämligen inte möjligt att bara återgå till läget före dessa förhandlingar. Det har vi sett i Norge, där i stället franska företag har gått in och tagit den plats som Sverige borde ha haft.

Fjärrvärmeutbyggnaden har undertätlals genom ordentliga kapitalsalsningar. Här pågår ett omfattande arbete i en lång rad kommuner. Detta är ett av de bästa sätten all fa en grund för en effektivare användning av de bränslen vi använder, främst oljan genom användning av kraftvärme.

Satsning på inhemska bränslen. Del var inte särskilt myckel gjort på detta område när trepartiregeringen tillträdde. Den delegation som Cart Tham sedermera tillsatte förbereddes av trepartiregeringen. Utredningsarbetet angående satsning på torv i hetvaltencentraler eller kraft värmeverk har nu lett lill alt Vattenfall kommit med ett förslag. Jag utgår från att regeringen snabbi agerar så att dessa projekt i övre Norrtand - i Östersund, Umeå, Gällivare och Boden - kommer lill stånd.

Moltryckskraflen. Del finns åtskilligt att vinna genom att bättre utnyttja spillvärmen från vår processindustri. Här har det inte rått någon större oenighet. Delta måste vara ett prioriterat område.

Oljelagringsprogrammet är en självklarhet. Men låt mig här fiika in -även om detta varit föremål fören särskild debatt i riksdagen-att del för mig är näst intill obegripligt att regeringen kan förorda ett prisstopp på olja utan att samtidigt göra någonting åt försörjningstrygghelen. Man kommer inte ifrån den delen av problemet genom ett prisstopp. Det kan vara riktigt att ha ett prisstopp på en viss nivå under viss lid. Jag håller med om att hela prishöjningen på spotmarknaden i Västeuropa inte flr tillåtas att slå igenom på den svenska marknaden. Men del kräver av regeringen alt den samtidigt vidtar åtgärder för att trygga försörjningen. De ekonomiska skadeverkningarna av att vi framöver står ulan olja är nämligen så enorma att de är oacceptabla.

Så har vi de omedelbara alternativen till kärnkraften.

Mottrycksproducerad el, som jag tidigare har nämnt, är nalurtigtvis ett sådant alternativ.

När del gäller kraftvärmeutbyggnaden, beträffande vilken myckel stora utredningsinsatser gjordes tidigt under trepartiregeringens tid, borde vi nu ha gått vidare. Där har i stället folkpartiregeringen stoppat programmet i t. ex. Botkyrka och vidtagit en del andra åtgärder som inte har främjat snabbheten i utbyggnaden. Vi vet att det i många kommuner i Sverige finns intresse för att i framliden satsa på en kraftvärmeutbyggnad.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

4 Riksdagens protokoll 1978/79:168-169

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

10. Samtidigt måste vi gå in för att ställa om våra eldningsanläggningar, så
att de kan bli fierbränsleeldade. Det finns ingen motsättning mellan dessa
saker, utan det gäller att så snabbt som möjligt agera på alla dessa
områden.

11. Vi måste börja omställningen också av oljekondensverken, så att även
de kan bli flerbränsleutnyttjade.

Jag tror att denna summering blir ännu tydligare när jag fullföljer med att tala om naturgasen. Från början var regeringens proposition uppenbarligen helt utan förslag när det gäller naturgas. Man sade t. o. m. att Swedegas AB, som har skött utrednings- och utvecklingsarbetet på delta område, skulle avvecklas. Tack vare de förhandlingar som pågick med övriga partier kom ändå Swedegas att räddas till livet - och det var bra.

Jag förstår inte all Carl Tham, efter den argumentation som han här förde om t. ex. det oacceptabla oljeberoendet, inte är beredd att satsa på naturgas. Ett utnyttjande av naturgas är ett av de snabbaste, effektivaste och miljövänligaste sätten att reducera oljeförbrukningen. Det ger dessutom en möjlighet till nordiskt samarbete. Jag kan hålla med om att del blir något dyrare, vi får nämligen betala för god miljö. Men det är ganska löjligt alt tala om 3,5-procentiga realprisstegringar på olja, som kalkylerna bygger på när det gäller naturgasprojeklet för att från samhällsekonomisk synpunkt skapa balans inom en tioårsperiod, när vi vet att oljepriserna i år har gått upp med ca 40 96. Vad är det vi väntar på egentligen? Vad är det för sorts konstiga ekonomiska kalkyler som kan leda lill slutsatsen att vi inte kan satsa på naturgas? Däremot kan vi på kärnkraftsprogrammet slänga ut motsvarande antal miljarder ulan att veta om vi får användning för kärnkraften. Jag vill gärna veta mer om de bakomliggande resonemangen i detta fall.

Vi har genom en kompromiss i utskottet lyckats att i varje fall hålla ett av avtalen öppet. Vi skall satsa på att komma överens med Danmark och gemensamt med danskarna skapa en förutsättning för anknytning till det centraleuropeiska naturgassystemet genom Nordgatledningen från Västtyskland. Jag utgår från att regeringen på denna punkt gör allt som står i dess makt för att vi skall fl konkreta lösningar - annars kommer regeringen framöver att "jagas med blåslampa" med gas i.

Ett utnyttjande av naturgas är ett av de sätt på vilket vi snabbt verkligen kan göra något av det som Cart Tham här har stått och talat om - ersätta olja och göra det fram till mitten av 1980-talet. Dessutom skulle det innebära att vi lyckas ersätta oljan i just de områden i vån land som är mest pinade av svavelutsläpp.

Herr talman! Jag har inte hunnit gå igenom hela detta enorma område. Jag kan summera genom att konstatera att vi har lyckats få enighet kring en folkomröstning. Vi, liksom andra, hoppas nalurtigtvis att svenska folket vad beträffar informationen skall få en ordentligt utgångsläge för att ta ställning. Vi vet att även experterna är oense i dessa frågor. Vi vet också att det måste vara oerhört mycket av värderingar som till sist måste avgöra den framtida energiutvecklingen, som uppfattas som en viktig fråga. Dessutom är den som sagt Ivärpolitiskt splittrande. Alla dessa skäl talar för en folkomröstning. Vi

tycker bara att det är synd all vi inte kunde komma fram till detta beslut på ett tidigare stadium. Därigenom hade vi vunnit tid, och eftersom det från kanslihuset alltid bollas med en massa koslnadssiffror vill jag påpeka att det hade varit ett bra sätt all spara de pengar som rådrumslag och annat nu kostar.

Vi har ingen anledning att nu mera i detalj gå in på hur folkomröstningskampanjen skall gå till, men naluriigtvis är det en nackdel - och del har vi ullalat i våra reservationer - att vi inte kan ha någortunda jämbördiga resurser, förrän ja-sidan - eller vad man vill kalla sig - har bestämt sig för att formulera sitt alternativ.

Vad är det f. ö. som säger-jag har i varje fall inga sådana informationer-au ni exakt från den 1 november i år vet vilka slutsatser ni skall dra av Harrisburghändelserna? Har Cart Tham några medgivanden från USA:s sida att del är just då som man kan gå och titta i reaktortanken och fullständigt utvärdera händelserna där borta?

Mot denna bakgrund anser vi alt folkomröstningen borde ha skett i anslutning till valet eller under hösten. Det finns en majoritet mot detta, och därför finns inte mycket att tillägga på den punkten. Men, som sagt, med de ersältningsgrunder som regeringen tydligen tänker sig ökar ersättningskraven, och den kostnaden är ni ansvariga för i hög grad.

En fråga som är berättigad med anledning av rådrumslagen, som nu också behandlas, är följande: Varför räcker inte tillgänglig lagstiftning? Atomenergilagen har ju alltid åberopats tidigare som den lag man skulle använda när viktiga säkerhetshändelser inträffade. Vi har dessutom villkorslagen. Vilket är det egentliga syftet med rådrumslagen? Den frågan har man rätt att ställa sig när man läst lagförslaget och inte hittat svaret där. Vilket är syftet, när del ju redan finns tillgänglig lagstiftning som tillgodoser säkerheten på kärnkraftsområdet?

Avslutningsvis vill jag säga alt det är bra att vi fåren folkomröstning. Det är bra att vi får en möjlighet att göra ett långsiktigt vägval. Låt oss hoppas alt det kan ske i en saklig anda, där vi ger och lar argument, även om det finns bestående motsättningar på energiområdet. Jag hoppas att de som vill fortsätta all bygga ut kärnkraften också klarar ut för svenska folkel vad del innebär, om man binder sig så hårt till den energikällan att man inte kan klara det här samhället utan att det blir kaos, om man skulle tvingas stänga av alla reaktorer på en enda gång. Ju mer beroende man blir av kärnkraften, desto svårare är det naturligtvis alt hävda att kärnkraftssatsningen har någonting med försörjningstrygghel att göra.

Jag tror också att det är viktigt att man inte tar för stora siffror i munnen när man talar om kostnader, för är det någonting som man inte vet tillräckligt mycket om så är det just kostnadsutvecklingen i framtiden för kärnkrafts-satsningen.

Det är också viktigt att vi noterar vilka enorma sysselsättningsmöjligheter som finns i vårt eget land, om vi ersätter importerade bränslen med inhemska. Det gäller nalurtigtvis, som jag redan varit inne på, främst att ersätta olja. Det är viktigt att notera vilka enorma sysselsätlningstillskott vi

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. m.

kan skapa inom landet via en hård satsning på hushållning. Också detta att ersätta en energikälla som kärnkraft med andra energikällor och all göra det successivt innebär ett sysselsättningstillskotl inom vårt eget lands gränser.

Jag noterar att den energiproposition som vi nu behandlar innebär en i förhållande lill cenleralternalivel större oljesatsning, ett slörre oljeberoende och ett större kärnkraftsberoende. Även om vi inte formellt i dag behandlar förbrukningsnivåer o. d. tror jag att det är viktigt att ha delta som bakgrund. Vi inom centern är övertygade om - och verkligheten har gett oss rätt sedan det förra energipoliliska beslutet - att det går att hålla en lägre ökningstakt i förbrukningen av energi än den vi hade under 1960-talel och början av 1970-talel genom de hushållningsinsalser som vi är beredda att göra och genom effektiviseringar på olika områden.

Mot bakgrund av den argumentation som folkpartiregeringen fört hittills är del anmärkningsvärt, tycker jag, all man är beredd att gå så långt i fortsatt oljeberoende som man har visat i propositionen. Jag hade på den punkten väntat mig alt man skulle vidta konkreta åtgärder så snabbt som möjligt, och möjligheter till sådana finns -jag har nämnt en del av dem.

Herr talman! Med delta yrkar jag bifall lill cenlerreservationerna i näringsutskoltets betänkanden nr 60 och 62 och i övrigt till utskottels hemställan.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Många av de åtgärder som Olof Johansson gick igenom har jag ingen erinran emof, de stämmer väl såväl med del som har gjorts av den här regeringen som med vad som redovisats i propositionen. Möjligen känner jag inte alltid rikligt igen mig i skildringen av de strålande segrar som vanns under den tid som Olof Johansson var energiminister.

Det i stort sett färdiga Norgeavtal som enligt Olof Johansson skulle ha legat i kanslihuset i början av oktober kunde i varje fall inte vi hitta och inte heller den norska regeringen. 1 själva verket kvarstod många stora och viktiga frågor; del gällide bl. a. timmerfrågorna, där man från svensk sida tidigare ställt ut en del väl oförsiktiga växlar. Resultatet av detta blev en uppgörelse som de svenska och norska regeringarna stod för och som - det underströks många gånger av den svenska regeringen - skulle ha varit till stor fördel för Sverige, ja, för båda länderna.

Då kritiserades bl. a. oljeavtalet med motiveringen alt del var olyckligt för Sverige att binda sig för ett fast, adminislralivi satt pris när man skulle kunna ha fördelar av att köpa på den internationella marknaden. Man sade alt det skulle bli dyrare för Sverige på längre sikt. Bara några månader senare visade det sig vilka risker del innebär för svensk del att vara beroende av den internationella dagsmarknaden.

Oljeavtal av det här slaget är nödvändiga för Sverige. Regeringen går vidare i intensiva diskussioner med den norska regeringen liksom med andra länder. Vi har sannertigen inte givit upp tanken att utveckla det nordiska samarbetet på det här området. Jag vet alt också den norska regeringen har en likartad inställning.

Del svenska oljeberoendet är, som vi båda underströk, stort. I propositionen anges metoder för all pressa ned oljeberoendet till ungefär en tredjedel av den totala mängd som vi nu importerar. Jag blev en aning förvånad över vad Olof Johansson sade om förbrukningstakten. Han sade all centern anser alt förbrukningstakten för framtiden kan hållas väsentligt lägre än på 1960- och 1970-talen. Ja, tacka för det! I själva verket innebär den ökningstakt som regeringen räknar med en synnertigen obetydlig artig ökning- mellan 0,4 och 1 96. Ingel annat industrialiserat land har så låg ökningstakt.

Centern har inte heller i sin motion kunnat föreslå några åtgärder som väsentligt skulle kunna reducera den ökningslakten. Man talar luftigt om önskemålet om nolltillväxt. Vem har inte del önskemålet, förutsatt att nolltillväxt kan förenas med en ekonomisk och social utveckling i landet? Men här gäller del ju inte bara att önska sig saker utan också all se till all de kan genomföras.

Då kan vi konstatera att vi på många punkter är överens om vad som skall göras - Olof Johansson berörde det. Vi är exempelvis överens om satsningen på de förnybara energikällorna, och det är en viktig del av detta.

Även med den stora satsning som nu görs på solvärmesidan - och den är verkligen betydande - måste vi konstatera alt solvärmen omkring år 1990, under förutsättning att den här satsningen lyckas, ändå bara kommer att stå för några få procent av den totala uppvärmningen. Men senare under 1990-lalet och fram på andra sidan om sekelskiftet, dvs. om ca 20 år, kan dessa energikällor verkligen ge betydande tillskott till den svenska energiförsörjningen. Här bör man väl följa den princip som Olof Johansson själv alldeles riktigt, tycker jag, angav i sitt inledande anförande, nämligen att vi skall satsa på många olika energikällor och inte planera på basis av alltför osäkra kunskaper och satsa på grundval av dem. Det är precis vad jag vill säga. Vi skall alltså satsa på olika nya energikällor, men vi skall inte i vår planering utgå från att de finns där.

Självfallet måste vi också utnyttja andra alternativ. Dit hör kol och kolteknik. Men det gäller naturligtvis att salsa pä en kolteknik som kan bli mer miljövänlig än dagens. Ett sådant projekt har regeringen aviserat i sin proposition.

Under de närmaste 20 åren måste vi utnyttja tillgängliga alternativ till oljan, och kolet är ett tillgängligt alternativ. Takten i den introduktion av kolet som vi måste göra bestäms bl. a. av om vi kan utnyttja kärnkraften eller inte.

I sin redovisning av de oljebesparande insatserna, som Olof Johansson förordade, glömde han bort all säga att vi, om kärnkraften avvecklas under 1980-talet, måste utnyttja mer såväl olja som kol. Den oljemängd som vi måste utnyttja i stället för kärnkraften blir beroende av hur snabbt vi lyckas introducera kol i stället. Under alla omständigheter rör det sig om avsevärda mängder. De beräkningar som gjorts av energikommissionen, och som såvitt jag vet inte har beslritts av någon, innebär alt vi omkrtng år 1990, även med en mycket optimistisk bedömning av de förnyelsebara energikällorna, ulan kärnkraft skulle tvingas förbruka 5 å 6 miljoner lon olja mer årtigen, och det är

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168 självfallet mycket. Det skulle i förhållande till den förbrukningsnivå som

Onsdagen den regeringen nu räknar med innebära ett tillägg på ca en fjärdedel.

6 juni 1979 r det så gäller den akuta försörjningssituationen på oljeområdet så

_____________ medgerOlof Johansson, och det är också i och för sig innebörden i utskottets

Energipolitiken, betänkande, att del inte går att som botemedel mot dagens försörjningspro-

ffj ffj blem bara acceptera en ökning av priserna. Självfallet måste det också

kompletteras med åtgärder som stärker försörjningen,

I praktiskt taget alla västeuropeiska länder har man i dag energiförsörjningskriser av ett eller annat slag. Även i England, som ändå producerar en stor del av sin olja från egna falt, har man en akut krissituation.

Vilka åtgärder kan då vidtas i ett land som Sverige som är så beroende av spotmarknaden, ett beroende som f ö. har ökat under de senaste åren? Jo, vi kan få till stånd långsikliga avtal. Statens eget bolag på området. Svenska Petroleum, arbetar för alt uppnå detta. Jag hoppas att det skall ge goda resultat, och det finns en del som tyder på det.

Vi måste också göra uppköp, och därför har överstyrelsen för ekonomiskt försvar filt medel för all göra råoljeuppköp, också genom Svenska Petroleum. Vi måste vidare diskutera med oljebolagen för att uppnå en ökad leverans av olja lill Sverige, som av olika omständigheter, som ingen regering kan råda över, haren särskilt utsatt position. Sådana förhandlingar har även tagits upp och kommer all fullföljas. Vi måste självfallet också hushålla med oljan under del kommande året. Men situationen understryker ju det som också står angivet i propositionen, nämligen hur allvartigt del är för Sverige att vara inte bara oljeberoende i största allmänhet utan också beroende av en internationell spotmarknad.

Till sist vill jag helt kort säga några ord om naturgasen. Regeringen har självfallet ingenting emot en import av naturgas, förutsatt att den kan ske på rimliga ekonomiska villkor och bidra till vår försörjningstrygghet. Men vi skall ha klart för oss att naturgasen inte är någon energikälla, som nödvändigtvis ger oss denna ökade försörjningstrygghel. Den är mindre uthållig än oljan. Naturgasreserverna är mindre än oljereserverna. Naturgasen produceras väsentligen i samma regioner som oljan, och Europa kommer att kraftigt öka sin import av naturgas under 1980-talel.

Prismässigt finns det all anledning att räkna med att gaspriserna kommer att stiga mer än oljepriserna under 1980-talet. Del kommer alt bli särskilt ekonomiskt betungande förde länder som i likhet med Sverige nu skall satsa pade dyrbara rörinvesteringarna och bygga upp hela systemet. Praktiskt taget inte något land har byggt upp ett naturgassystem enbart på grundval av import.

Men, som sagt, om man kan uppfylla dessa krav, ökad försörjningstrygghel och rimliga ekonomiska villkor, är regeringen självfallet beredd alt satsa på naturgas. Delta har vi givit uttryck för i propositionen, och det har utskottet nu ställt sig bakom.

OLOF JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Först vill jag beröra Norgeavtalet. Carl Tham försökte halvt skämta bort att han inte hittade några papper på det området. Sanningen är ju aU förhandlingarna var i det närmaste klara, men den sista hopknytningen av paketet återstod. På energiområdet har jag även efter regeringsupplösningen haft kontakter med norrmännen. Utan att nämna några namn vill jag framhålla att det också därifrån riktas en viss kritik mot vad de uppfattar såsom en passivare hållning till delta avtal än under trepartiregeringens tid.

Jag blev förvånad över att ingenting sades på detta område och jag vill därför fråga: Varför klargjordes inte bidragssituationen när det gäller oljeprospektering för Volvo och Volvo Petroleum, innan beslut fattades på bolagsstämman? Eller fördes de diskussionerna bara i slutna rum så att de aldrig kom till offentligheten? Varför hade inte den svenska regeringen något intresse av att tillsammans med den norska regeringen ta fram ett alternativ, om stämman skulle gå emot avtalet? Jag har en stark känsla av att den norska regeringen var intresserad av ett sådant alternativ.

Beträffande önskemålet om nolltillväxt och påståendet om ett allmänt tal om lägre energiförbrukning vill jag svara: Nej, det är inte fråga om allmänt tal. Vi begär nu ett åtgärdsprogram, medan propositionen bara hänvisar till utredning inom DFE, dvs. delegationen för energiforskning.

Cart Tham talade om den stora satsningen på solvärme. Ungefär 1 96 av investeringskostnaden för en reaktor går till solvärmen. Jag tycker att del är bra att det görs, men man skall inte försöka sig på att glamourisera denna satsning. Så stor är den inte resursmässigt sett. Viktigare är däremot att man inte spärrar ut solvärmen för framtiden utan satsar på de Hexibla uppvärmningssystemen. Där borde åtgärder ha vidtagits för att ge solvärmen en chans för framliden.

Cart Tham förordade en kolsatsning. Ja, också vi kan tänka oss kol, men vi förutsätter då att man har möjlighet att reglera den tidpunkt vid vilken man kan göra denna slörre satsning på kol, dvs. den tidpunkt då man kan bemästra miljöproblemen. Därför kommer naturgasprojektet in i bilden. Med hjälp av detta kan man klara försörjningssituationen under 1980-talet och skjuta kolanvändningen längre fram.

Med detta har jag i realiteten också bemött kalkylerna som energikommissionen räknade fram om hur mycket oljekondens - och därmed hur mycket olja - som skulle behövas vid en avveckling av kärnkraften under 1980-talet.

Det som är förvånande när det gäller försörjningskrisen är att åtgärderna har vidtagits så sent. ÖEF har ju först de senaste veckorna fått de nämnda uppdragen.

Jag noterar att det har skett en omvändelse i kanslihuset i fråga om naturgasen, men tyvärr har den kommit efter påtryckningar. Jag hoppas att den haren reell innebörd, för från början ville ni ju helt avskaffa Swedegas och den möjlighet som del bolaget erbjuder för framtiden.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. tn.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. m.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Del är nalurtigtvis något sent att vid del här laget diskutera Norgeavtalet. Låt mig bara helt kort klargöra tre saker.

Alla väsentliga frågor var fortfarande öppna för diskussion mellan den svenska och den norska regeringen när folkpartiregeringen tillträdde.

Vi noterade snabbt atl den norska regeringen hade fåll uppfattningen att Sverige kunde gå mycket långt när del gällde att garantera timmerleveranser lill Norge. Det klargjorde vi att vi inte kunde göra.

Den norska regeringen hade inget intresse av att vid del tillfället diskutera alternativ, och det har jag full förståelse för, eftersom del gällde ett konkret projekt som man ville genomföra.

Vi lyckades efter myckel intensiva förhandlingar knyta ihop den här säcken. När det gäller avtal mellan nationer finns alltid fördelar och nackdelar, och jag tror att det avtal som förelåg var bra för Sveriges del. Del var synd att det inte kunde genomföras, men vi ger inte tappt. Vi kommer atl fortsätta för att få långsiktiga avtal som kan gynna utvecklingen såväl i Sverige som i Norge.

Vi vet sedan gammalt alt man i centerpartiet, beroende på alt man är så oerhört angelägen om atl bli kvitt kärnkraften, inte vill låtsas om alt en avveckling av kärnkraften i själva verket innebär väsentliga nackdelar för Sverige från försörjningssynpunkt, alt en avveckling ofrånkomligen medför all man måste ersätta kärnkraften med olja eller kol eller båda dessa saker i förening.

Inte ens centerpartiet vill denna gång göra gällande att de gasprojekt som är aktuella nu skulle kunna vara någon ersättning för kärnkraften. Swedegas ordförande, förre statssekreteraren Örtendahl, har också påpekat att frågorna kring naturgasen inte har något samband med kärnkraften. Jag håller med om del. Här gäller det en praktisk avvägningsfråga av ekonomisk och försörj-ningsmässig natur.

Om man inte utnyttjar kärnkraften, tvingas vi alltså att öka vår oljeförbrukning. Man kan vara för eller mot kärnkraft, man kan göra olika bedömningar av riskerna, men man skall inte ge ett intryck av att en avveckling kan ske utan uppoffringar för del svenska försörjningsläget. Det är bara den saken som jag i det här sammanhanget vill ha sagt.

När del så lill sist gäller kol så är det klart all del bör vara ett önskemål att vi skall kunna introducera kol först vid en tidpunkt då vi verkligen har en god och säker miljöteknik. Jag är ganska optimistisk på den punkten. Jag tror atl vi skall kunna komma ganska långt när det gäller att bemästra kolets miljöproblem.

Men vår energiförsörjning styrs inte bara av våra önskemål. Vi är också i hög grad styrda av omvärlden. I dag förbrukar vi, för alt ta eu enda exempel, för bostadsuppvärmning ungefär 140 TWh. Av dessa 140 TWh står oljan för ungefär 125. Detta är ju en oerhörd svaghet,en oerhörd sårbarhet, i hela vår energiförsörjning. Och jag tror au det kan bli nödvändigt, alldeles oavseU hur vi gör med kärnkraften, att introducera kol - eller också nalurtigtvis, om det går, andra fasta bränslen -som ersättning för oljan i uppvärmningssystemen.

Vi får då använda den miljöteknik som finns till hands för alt så långt möjligt begränsa miljöriskerna.

Men vi kan inte acceptera att bygga nya krafivärmeverk som är baserade enbart på olja och där den framtida övergången till fasta bränslen eller kol är ställd i utsikt men inte faktisk. Det gårinle atl acceptera. Det skulle helt strida mot våra strävanden atl minska vårt oljeberoende.

Som sagt: Jag delar Olof Johanssons uppfattning att på många av de punkter vi diskuterar här i dag är enigheten mellan våra partier ganska betydande. Centerns reservationer gäller ju i fiertalet fall mer marginella ting. Och i några andra sammanhang gäller de mer luftiga krav på planer och liknande, som man gärna för fram när man inte har någonting konkret att komma med. Det gäller exempelvis just på förbrukningsområdet.

Därför tror jag att det är värdefullt för den kommande folkomröstningsdebatten om kärnkraften att vi är ense om en rad ting, bl. a. just att vi skall hushålla med energi, salsa på förnybara energikällor samt också, under den lid som vi kan överblicka, de närmaste 20 åren, utnyttja tillgängliga alternativ som är ekonomiskt och försörjningsmässigi försvarbara.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

EnergipoliUken, in. in.

OLOF JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Först det här med naturgasen: Jag tycker atl Carl Tham förde ett något besynnerligt resonemang kring detta. Dessutom har det gjorts en del uttalanden som irriterat vår omvärld. Ett av de mer fantastiska hörde jag härommorgonen när del plötsligt rapporterades ifrån Trinidad eller Tobago att vi möjligen skulle få naturgas därifrån. Samtidigt avvisar man kontrakt på mycket närmare håll och talar om atl köpa olja från Angola. Det kan man naturligtvis göra om man får direktavtal på hyggliga villkor. Men del är någonting som inte stämmer. Man har tydligen inte på det här området hunnit sortera ut tankarna riktigt i regeringskansliet eller i varje fall inte i regeringen.

Naturligtvis kan naturgasens uthållighet diskuteras. Men naturgasen är betydligt mindre prospekterad och letad efter än oljan. Därför räknar de fiesta experter med att det finns betydligt större resurser på del här området än vad man hittills upptäckt. De sovjetiska fynden är ju enorma och likaså de i Mexico.

Det här är viktigt för alt veta när man kan salsa på kolet. Kolet är ju en så stor och uthållig energikälla atl vi måste komma fram till den. Men varför då inte med naturgasens hjälp brygga över den här osäkra perioden innan man vet om man kan klara detta? Detta borde inte vara svårt att bestämma sig för i dag, och del är bråttom atl bestämma sig om vi vill ha ett nordiskt samarbete. Vi förutsätter atl den delkompromiss om naturgasen som vi kommit fram till i utskottet också leder till aktiviteter från regeringens sida sä alt man genomför förhandlingar med Danmark och når fram till positiva resultat om samarbete. Det gäller t. ex. dimensioneringen av rörgasledningaroch anknytningar lill kontinenten. Vi förutsätter också att man samtidigt inte gör bort sig i förhållande till tänkbara leverantörer, t. ex. Ruhrgas i Västtyskland.

Ytterligare beträffande kolet förvånade mig några formuleringar i propo-

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

sitionen. Av dem föreföll det som om man skulle kunna godta kolet även om det hade samma miljöeffekter som ijockoljan har i dag. Men i så fall har man ju inte vunnit någonting. Det står faktiskt på ett ställe i propositionen - även om det motsägs på andra - att man skulle kunna länka sig denna låga ambitionsnivå när det gäller kolet. Men jag förslår inte hur man kan vara så säker all man vågar satsa på 600 MW-anläggningar i det lägel och räkna med detta i en kraftbalans.

Lål oss sedan vara överens i de här övningarna med statistik om hur mycket olja som går åt för atl ersätta kärnkraft och annat. När man räknar med sämsta möjliga utnyttjande,dvs. oljekondens, som ersättningsmöjlighet så är man ju inte fullständig, för all uttrycka sig försiktigt, i den faktaredovisning man gör. Del är viktigt alt vi klargör all här finns det också andra möjligheter. Ingen från vårsida har talat om att vi skulle bygga kraft värmeverk som bara satsade på olja. Fierbränsleeldade anläggningar måste vi ha för framliden.

Statsrådet CARL THAM:

Del är riktigt att nya fynd kan göras när det gäller naturgasen, del är t. o. m. sannolikt. Detta gällerockså olja och andra energilillgångar. Kanske man inte kan veta så mycket därom, men vad man säkert vet är att Europa måste öka sin gasimport under 1980-talet, att man där redan har byggt ut sina system på grundval av inhemska nationella tillgångar och au man måste öka importen för att kunna tillgodose de marginella tillskott man behöver för att kunna klara försörjningen. Det är dessa importmängder som i hög grad kommer att bestämma priset på naturgasen i det europeiska systemet under 1980-talet och framför allt under 1990-talet. När man diskuterar huruvida man skall gå in för naturgas eller inte, är del viktigt att man tar hänsyn till dessa faktorer. För svenskt vidkommande liggerdetjusåtill att vi inte i likhet med vad som gäller för kärnkraften har byggt någonting, vars användande eller inte vi nu diskuterar. I fråga om naturgasen måste vi bestämma oss för om vi skall göra stora investeringar eller inte. I så fall måste vi veta om dessa investeringar kommer att ge oss ökad försörjningstrygghet till rimliga priser. Inte minst dagens situation på oljeområdet visar att det inte räcker med att det finns tillgång på en viss energiråvara; ett land måste också ha råd att köpa den. Om det blir så att gasen går upp i pris på det sätt som många tror, då kan det bli fråga om en mycket dyrbar satsning för Sveriges del, alltför dyrbar jämförd med andra energikällor - även med hänsyn tagen till miljöåtgärderna.

Det behöver inte nödvändigtvis vara på det sättet. Jag talar bara om de aktuella projekt som föreligger och som regeringen i likhet med utskottet finner inte tillgodoser föreliggande krav. Därmed inte sagt - det har heller aldrig varit vår tanke - att vi inte skulle kunna utveckla andra möjligheter på det området. Jag ställer mig skeptisk till LNG-import i stor skala, eftersom detta bl. a. innebär en försörjningsmässigi myckel osäker transport. Den är heller inte helt riskfri försörjningsmässigi och ekonomiskt, även om riskerna för myckel stora olyckor nalurtigtvis är ganska små.

Del är alltid svårt alt exakt bestämma de mängder olja och kol som behövs

för att ersätta kärnkraften. Alt det rör sig om ansenliga mängder är dock helt klart. När jag nämner siffran 5-6 miljoner lon olja omkring 1990, bygger detta antagande på ett intensivt utnyttjande av såväl kraftvärme som förnybara energikällor, i det senare fallet orealistiskt utnyttjat enligt många bedömningar.

Till sist vill jag säga, herr talman, att jag tror att del är viktigt att vi när vi
diskuterar dessa frågor också ser dem i ett internationellt sammanhang. Vad
Sverige gör eller inte gör på energiområdet påverkar naturligtvis omvärlden
bara marginellt, men trots allt vill vi handla så som vi tycker att också andra
nationer skall handla. Om andra länder skulle följa det exempel som många
vill att Sverige skall bli, del land som helt avvecklar kärnkraften under
1980-talet, skulle det för JEA-ländernas del omkring 1990 innebära ökad
oljeförbrukning på minst 12 miljoner fat olja per dag, dvs. en ökning med
ungefär 25 96 i förhållande till vad man eljest skulle förbruka. För dessa
länder gäller att del måste förbrukas i oljekondens, för där finns praktiskt
taget ingen kraftvärme. Det innebär naturligtvis en enorm påfrestning på den
internationella oljemarknaden, även om siffran skulle kunna reduceras med
utnyttjande av kol. '

Vi kan naturligtvis säga alt det här är saker som inte den svenska utvecklingen påverkar. Men jag tror ändå att det är viktigt atl vi har perspektivet klart för oss. Om vi nämligen menar allvar med au vi skall föra en energipolitik som ligger i linje med vad vi anser att väriden i övrigt skall följa, så måste vi också bedöma den här saken.

Jag upprepar att om vi finner, vid en förnyad prövning, att kärnkraften kan medföra sådana risker alt den är oacceptabel, då får vi ta dessa konsekvenser, och då får vi hoppas att världen i övrigt gör detsamma. Men vi skall vara medvetna om att det faktiskt får konsekvenser. Det är bara det jag tror är viktigt alt vi på detta stadium i debatten är överens om.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Alla nu tillgängliga energislag är förenade med risker- miljö-och hälsorisker. I olika studier har man vägt oljans och kolets risker gentemot kärnkraftens, men osäkerhetsmarginalerna blir stora då vi rör oss med så många svåruppskallade faktorer. Säkert är emellertid att i den allmänna debatten har kärnkraftens risker kommit att ensidigt uppmärksammas. Delta är egentligen anmärkningsvärt, då det i dag framför allt är oljeberoendet som hotar vår miljö: svavlet och blyet i luften, försurningen av våra sjöar, oljehotel mot våra kuster. Den i stor kvantitet tillgängliga energikälla som alla tycks vara överens om måste komma att ersätta oljan, nämligen kolet, är med nu känd teknik förenad med stora miljöproblem.

Sveriges allvarligaste problem på energiområdet är vårt även vid internationell jämförelse enorma beroende av importerad olja. Våra möjligheter atl fortsätta alt leva gott på billig importerad Mellanösternolja är nu slut. Sötebrödsdagarna är över. Oljan blir allt dyrare, knappheten blir alltmera påtaglig, vårt försörjningsläge inför vintern är som alla vet vanskligt. Och som jag tidigare varit inne på - vi kan inte längre blunda för oljeanvändningens

Nr 168 skadeverkningar på människor och djur. Vägen ur detta dilemma skisseras av

Onsdagen den energikommissionens majoritet som en satsning på många olika energikällor,

6 juni 1979 °" " sökande efter olika vägar och därmed också en riskspridning. Det

_____________ andra benet vi har alt slå på är en minskning av energianvändningen. Vi

Energipolitiken slösar med energi i Sverige - visst gör vi det. Den vilja till hushållning med

,f ffj resurser som jag tror i hög grad finns hos svenska folket måste vi med

omedelbar verkan göra gällande på energiområdet. Det lar emellertid tid innan sparinsatserna får effekt. Vi får vara glada om vi kanhäWaigen ökningen av energiförbrukningen, i varje fall om vi vill upprätthålla vår levnadsstandard, vilket jag tror de flesta svenskar vill.

Enligt moderat uppfattning innehåller den energiproposition som vi till dels behandlar här i dag i huvudsak bra riktlinjer för den framtida energipolitiken. Vi tycker alt det vore ett ofantligt slöseri med samhällets resurser att inte använda de kärnkraftverk som i dag är färdiga eller nästan färdiga.

Vi tillstyrker satsningen på forskning och utveckling av alternativa energikällor, och vi vill ha ett kraftfullt energisparprogram. Del jag tycker saknas aren avvecklingsplan föroljan, men den kanske tvingarsig fram av sig själv. I utskottet har vi intagit en positivare attityd lill naturgasen än man gör i propositionen. Det tycker jag är väl motiverat dels med tanke på naturgasens miljövänlighet, dels med tanke på att utvecklingen vid de danska fyndighe-terna kan ge oss möjlighet till en nordisk lösning på naturgasområdet.

I fråga om Svenska Petroleums verksamhet har vi moderater velat understryka atl bolagets roll på distribulionssidan bör inskränkas samt all det inte kan vara motiverat atl Svenska Petroleum skall ha monopol närdet gäller leveranser av olja för den statliga beredskapslagringen. Monopol ger så gott som alllid högre priser än fri konkurrens, och de överpriserna flr skattebetalarna slå för.

Vid behandlingen av den indusiripoliliska propositionen tillskapade socialdemokrater och center i förening en lång rad nya statliga utvecklingsbolag. Ett av dem - utvecklingsbolaget för energiteknik - återkommer i dagens betänkande. Då vi inte tror att utvecklingsansträngningarna främjas genom tillskapande av nya statliga organ på områden där fiera statliga organ redan är verksamma, har vi avlämnat reservationerna 7 och 9 till näringsutskoltets belänkande. Eftersom ärendet emellertid redan är avgjort av kammaren vid behandlingen av näringsutskottets betänkande nr 59 avstår vi från att yrka bifall lill reservationerna.

Utvecklingsbolaget för energi återkommer emellertid vid behandlingen av
statens valtenfallsverks verksamhetsområde. Socialdemokraterna har ham
nat i den sitsen att de med hänvisning till det nya utvecklingsbolaget näst
intill tillstyrker en ceniermotion som vill inskränka vatienfallsverkels
möjligheter att använda sina kunskaper och sin tekniska kompetens på olika
energiområden, t. ex. vid utvecklandet av förnybara energikällor. Detta
reserverar vi oss mot. Del måste vara i högsta grad angeläget att vatlenfalls
verket driver nuvarande utvecklingsprojekt vidare och dessutom överväger
60 om det finns nya verksamheter på energiområdet inom vilka verket kan göra

betydelsefulla insatser.

En väsentlig faktor i svensk välfärdsutveckling har varit tillgången på billig energi. Faktum äratt tillgången på billig energi harspelat en avgörande roll för Sveriges industriella utveckling. Skogen och vattenfallen som energi till malmbrytning och lill järn- och ståltillverkning gav Sverige näst intill en monopolställning avseende kvalitetsjärn från 1600-talet fram till sent 1800-tal. När skogen blev för värdefull föran eldas upp och idkande utsträckning gick lill sågverk och massafabriker, byggdes vattenkraften ui. Vid sekelskiftet drevs hälften av alla maskiner med elektricitet. Under efterkrigstiden har vi kunnat täcka vårt ökande energibehov genom import av billig olja utifrån.

De som i dag med ensidig envetenhel förordar redan byggda kärnkraftverks avveckling måste inse att deras linje vid sidan av en gigantisk kapitalförstöring också äventyrar de sociala målen för vår samhällsutveckling, en utveckling i välfärd och ekonomisk trygghet.

Avvecklas kärnkraften stiger elpriset snabbt. De branscher inom industrin som drabbas hårdast av elprishöjningar är gruvindustrin, massa- och pappersindustrin, kemikalieindustrin, cementindustrin och järn- och stålindustrin. Undantas kemikalieindustrin är gemensamt för alla dessa branscher all de är dominerande industrigrenar inom sådana regioner som redan kämpar med besvärande omställningsproblem och som behöver fier och inte färre arbetstillfällen. En avveckling av kärnkraften, som leder till en kraftig elprishöjning, får således allvarliga konsekvenser för fiera av de regioner som redan i dag befinner sig i en svår sysselsätiningssituaiion.

Herr talman! Förutsättningarna för näringsutskottes behandling av energipropositionen ändrades radikalt när socialdemokraterna gjorde sin helom-vändning i energifrågan. Den socialdemokratiska omsvängningen efter Harrisburg kom snabbi - alltför snabbt för att väcka förtroende. Först ägnar sig socialdemokraterna åt att i regeringsställning under många år driva på utbyggnaden av kärnkraften. I oppositionsställning gisslar man sedan den borgerliga regeringen för alt den inte tillräckligt snabbt bygger färdigt alla reaktorerna utan ägnar sig ål kärnkraftens säkerhetsfrågor. Sedan på grund av ett kalastrofiillbud, som inte blev någon kalastrof, kastar man om 180" och ifrågasätter hela kärnkraftsprogrammet.

Den socialdemokratiska kovändningen kostar samhällsekonomin stora pengar. Räkningen kan inte skrivas ut på förhand. Någonstans mellan 1,5 och 4 miljarder kronor kommer notan lill de svenska skattebetalarna säkert att gå på.

Socialdemokraternas taktiska vankelmod understryks ytterligare av att man inte ville vara med om att formulera frågorna i folkomröstningen före valet, vilket hade varit det naturtiga. Nej, något besked om var socialdemokraterna står i en av 1980-talets viktigaste frågor - energifrågan - skall väljarna inte besväras med.

Del som skedde i Harrisburg var en stor och oroande händelse, som noga måste utredas. Men allting tyder redan i dag på atl de lärdomar som är alt dra av händelserna i Harrisburg kommer all kunna hjälpa oss att göra kärnkraften säkrare; säkrare än den varit tidigare. Harrisburgshändelsen var ett skräm-

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. m.

mande tillbud, men eU tillbud som till slut gick att kontrollera. Del finns all anledning att tro att vi i Sverige, med en av de högsta teknologiska nivåerna i världen, skall kunna klara kärnkraftens säkerhetsproblem.

Ibland sägs del: Antingen är kärnkraften fartig, och då skall vi omedelbart stänga av den, eller så är den ofarlig, och då kan vi försätta att bygga ut den. Så enkel är inte verkligheten. Skulle vi slänga av kärnkraften, så ökar vårt oljeberoende ytterligare, vilket i sin tur medför stora risker. Skulle allt farligt förbjudas, borde vi stoppa alla kommunikationer; fiyg, bilar, motorcyklar, tåg och båtar - alla är de fartiga, liksom mycket annat i vår värid. Vi måste söka minska riskerna, men hela vår samhällsutveckling kräver en avvägning av risker gentemot fördelar och gentemot andra alternativ.

Herr talman! Vi har från moderat håll vid flera tillfällen uttalat oss principiellt positivt till tanken på en folkomröstning i energifrågan. Vi har då talat om en folkomröstning som skulle gälla för energipolitiken efter den nuvarande planeringsperioden - efter 1990. Vi har då sagt att man vid den tidpunkt då man har bättre kunskap om förnyelsebara energikällor, energisparande och energikonsumtionens utveckling skulle kunna underställa svenska folket prövningen av olika alternativ för svensk energiförsörjning. Den folkomröstningen är nalurtigtvis något helt annat än en omröstning om avveckling av kärnkraften mitt under den löpande planeringsperioden.

När väl riksdagens majoritet nu har beslutat om en folkomröstning kan vi inte annat än finna oss i delta som ett fullbordat faktum. Vi flrdå försöka all hjälpa till alt reda ut den situation som har uppkommit. Moderaterna har följaktligen deltagit i överläggningarna om omröstningens uppläggning tillsammans med de andra partierna. Vi har också godtagit rådrumslagen. Det skulle i och för sig även i detta läge kunna hävdas all man skulle kunna starta Ringhals 3 och Forsmark 1 ulan atl detta i avgörande utsträckning skulle medföra oacceptabla kostnadsökningar för en eventuell avveckling av kärnkraften. Även om vi alltså skulle vilja vänta med all kursändring till efter ett eventuellt nytt ställningstagande till kärnkraftens risker, godtar vi nu ett rådrum. Under nuvarande omständigheter skulle igångsättandet av nya reaktorer före folkomröstningen mer än något annat kunna ha setts som ett försök att föregripa och manipulera folkomröstningen.

Detta är en allvartig fråga för oss. Arrangerar man väl folkomröstningar, måste man med stort nit eftersträva alt dessa folkomröstningar inte görs lill laktikspel och att regeringsmakten eller ett partis ställning i riksdagen inte utnyttjas lill att styra resultatet. Ordnar vi väl en folkomröstning måste vi också ge denna omröstning en rimligchansatl fl ge ett utslag. Artigt och rakt skall vi formulera frågor. Alternativen skall vara överblickbara, konsistenta och fylla kraven på att vara fullgoda alternativ sinsemellan. Vi skall också undvika att hamna i situationer där folkomröstningsresultatet kan ge underlag för skilda tolkningar. Detta innebär bl. a. all en folkomröstning skall innehålla två alternativ. Förekomsten av tre eller fiera alternativ kan ofta förutsättas vara resultatet av medvetna försök att ludda till frågeställningen eller atl på förhand försäkra sig om atl bilden av resultatet skall vara så

mångtydig att fortfarande regering och riksdag ges handlingsfrihet atl besluta vad folkomröstningen egentligen säger.

Jag vill understryka au moderata samlingspaniel finner det vara av stor betydelse alt alla parter ges goda möjligheter alt förbereda folkomröstningen. Bl. a. mot denna bakgrund finner vi det djupt beklagligt att socialdemokraterna med folkpartiets stöd har fördröjt fastställandet av frågor i folkomröstningen. Därför saknas nu möjlighet att ge olika meningsriktningar sammanslutna i var sin kommitté de ekonomiska resurser som erfordras för informationsverksamheten.

Herr talman! Med det anförda ber jag att fl yrka bifall lill reservationerna 4 och 27 vid näringsutskottels betänkande nr 60 samt bifall till reservationen 2 vid näringsutskottets betänkande nr 62.1 övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

INGVAR CARLSSON (s):

Hen talman! Vi fick som inledning lill denna debatt uppleva en 1 timme och 20 minuter lång lektion av Cart Tham och Olof Johansson i praktisk miltensamverkan. Det var en både intressant och lärorik stund.

Energifrågan har på kort tid fällt två regeringar. Genom sin "lätthet" klarade den tredje regeringen den senaste krisen, men snubblade i alla fall. Detta belyser kanske bättre än något annat hur svår energifrågan är.

Varför har just energipolitiken blivit ett så explosivt område? Orsakerna är fiera:

Energipolitiken har en avgörande betydelse för välståndsutvecklingen. För den ökade boendestandarden, kommunikationernas utveckling och vår industriella konkurrenskraft var en tryggad försörjning med relativt billig energi en nödvändig förutsättning.

Energipolitiken kräver långsiktiga beslut. Att bygga ett kärnkraftverk, ett kolkraftverk eller atl bygga ut en större älv tar från beslut till leverans av elkraft ca 10 år. En framgångsrik energipolitik kräver alltså atl man kan bedöma behov och möjligheter långt in i framtiden. En underskattning av behoven kan leda till att energin blir en flaskhals för hela samhällsutvecklingen.

Sverige är för huvuddelen av sin energiförbrukning beroende av import. I fråga om såväl priser som försörjni.;gstrygghel skapar detta en tilltagande osäkerhet. Läget är f n. ytterst bekymmersamt.

Alla nu uttnyttjade energislag medför miljömässiga problem. Flera utredningar har försökt kartlägga och jämföra riskerna. Ett sådant arbete försvåras dock av atl riskerna är av olika karaktär.

Kärnkraften har i praktiken blivit inte bara en fråga om energimässiga bedömningar. Den har blivit både en symbol- och en känslofråga. Den skär också rätt igenom många familjer genom atl män och kvinnor kraftigt skiljer sig åt i inställningen till kärnkraft.

Det går givetvis inte heller i dagens debatt att komma förbi betydelsen av reaktorhaveriet i Harrisburg. I socialdemokraternas energipolitiska deklaration i samband med 1975 års beslut samt i valrörelsen 1976 lovade vi att fästa

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. in.

stort avseende vid ny kunskap som kunde påverka bedömningen av kärnkraftens risker. Så sent som vid vår partikongress hösten 1978 uttalade jag vid föredragningen av del energipolitiska programmet: "För den tidsperiod vi nu har atl fatta beslut behövs ingen förändring av 1975 års beslut om lätlvattenreaktorer. Vi anser alltså alt det tidigare beslutade programmet bör fullföljas men med sikte på 1990 i stället för 1985. Att under denna period avstå från kärnkraften skulle leda till mycket svåra konsekvenser för hela folkhushållet. Om ett sådant beslut skall fattas, måste motivet vara alt nya, sakligt grundade skäl framkommit som väsentligt ändrar riskbedömningen. Sådana fakta skulle socialdemokraterna ta allvarligt på."

Atl efter Harrisburg gå vidare som om ingenting inträffat hade varit omöjligt för varje regering. Atl veckorna efteråt ge staritillstånd och ladda reaktorerna 7 och 8 hade varit en omöjlig utmaning.

Som ansvariga politiker vill vi ju veta vad som orsakade haveriet i Harrisburg. Hur nära var man en härdsmälta? Vilka likheter och olikheter finns med de svenska kärnkraftsföretagen? Påverkas vår riskbedömning?

Vi hoppas att den kommission som nu arbetar under universitetskanslern Hans Löwbeers ledning skall ge oss svar på dessa frågor. Men detta arbete kommer med nödvändighet att la viss lid. Någon chans att kommissionen skulle bli klar före valet fanns inte. Därför blev kravet på folkomröstning en logisk följd av de övriga besluten.

Inför en folkomröstning är det givelvis nödvändigt alt människorna har klart för sig följderna av om del ena eller del andra alternativet vinner. Riskerna med kärnkraft har ju debatterats åtskilligt och kommer ylteriigare att belysas av Kommission I. Men vad man än säger om kärnkraften, så ger den oss i dag 25 % av vår elektricitet.

Kommission Il:s uppgift blir atl klartägga bl. a. effekterna för energiförsörjning, sysselsättning och ekonomi, om kärnkraften stoppas.

På två punkter har partierna nu delade meningar. För det första i fråga om tidpunkten för folkomröstningen, där vpk och centern vill atl den skall äga rum i höst. Jag vill därför rikta en enkel fråga lill dessa båda partier: Vad är del för mening med alt tillsätta de båda kommissionerna, om resultatet redovisas först efter folkomröstningen?

För del andra är meningarna delade om när frågorna skall formuleras. Den debatten började med att vpk och centern i förväg försökte göra sig till martyrer genom att förutspå att de inte skulle få formulera sin egen fråga, som man uttryckte del. Luften gick ur den argumentationen när övriga partier förklarade att de inte hade något emot ett alternativ efter centerns och vpk:s riktlinjer.

Då inträffade i stället motsatsen, all vpk och centern med moderaternas hjälp ville bestämma när och hur .socialdemokraterna skulle formulera frågor. Vi sade på denna punkt på ungefär följande sätt: Antingen är kärnkraften så farlig att den inte kan accepteras. Då måste den stoppas så snabbt som möjligt. Vi kan då inte låta kärnkraftverken köra vidare i tio år som centern och vpk föreslår. Eller också är kärnkraftens risker i jämförelse med andra energikällor sådana all vi i princip kan använda de investeringar som är gjorda. Inga nya

aggregat skulle emellertid byggas.

Men vi menar allvar med Harrisburg. Vi menar allvar med kommissionerna. Därför vill vi få fram dessa nya kunskaper och nya fakta innan vi ger vår rekommendation till hur frågorna bör formuleras.

Döm om vår förvåning när de partier som kräver att frågorna formuleras i vår då säger att de också skall ha rätt alt formulera om sig efter Harrisburg. Man får väl ändå på denna punkt bestämma sig. Antingen betyder händelsen i Harrisburg inte ett dyft för ens inställning lill kärnkraften. Då kan man naturligtvis formulera frågorna i vår. Eller vill man veta mera om vad som orsakade denna reaktorolycka. Då väntar man med formuleringen av frågorna.

Varför har ni i moderata samlingspartiet, vänsterpartiet kommunisterna och centerpartiet så svårt atl bestämma er för vilken stol ni skall sätta er på?

Särskilt förundrad blir man trots allt över moderaternas agerande när det gäller kärnkraften.

ville Gösta Bohman helst ha 14 aggregat men kunde till nöds nöja sig med 13.

uttalade Gösta Bohman i valrörelsen: "Fördel första så skall man inte vara så våldsam anhängare av kärnkraft som socialdemokraterna är, utan måste nyansera det."

kritiserade Gösta Bohman i en riksdagsdebatt socialdemokraterna för att nonchalera kärnkraftens säkerhetsfrågor.

anser Gösta Bohman att Olof Palme personligen bör betala för att reaktorerna 7 och 8 av just säkerhetsskäl inte tilläts starta som planerat.

Bilden blir ännu mer förvirrande när man försöker följa Gösta Bohmans turer kring folkomröstningen.

Gösta Bohman var med om alt skriva in folkomröstning om kärnkraften i regeringsdeklarationen. Motivet var till yttermera visso inte att ge svenska folket en möjlighet att säga sin mening. Folkomröstning skulle tillgripas för att rädda trepartiregeringen.

Gösta Bohman kunde också tänka sig en folkomröstning när den borgertiga regeringen egentligen redan kapsejsat. Hans tanke gick ut på att frågan skulle formuleras så att socialdemokraterna skulle isoleras och framstå som extra kärnkraftsvänliga.

Vid båda dessa tillfällen var Gösta Bohman beredd alt ställa upp för en folkomröstning med superlakliska motiv. Men mot socialdemokratin fräser Gösta Bohman ut sitt förakt för att vi efter Harrisburg anser det nödvändigt med tid för eftertanke och ett folkligt stöd, om kärnkraften skall fortsätta att utnyttjas som energikälla. Kostnaden för trepartiregeringens vanvård av energipolitiken när han själv var ekonomiminister glömmer han. Men notan för Harrisburg och folkomröstningen skall Olof Palme själv betala, tycker Gösta Bohman. Sanningen är den alt moderatledaren struntar i energipolitiken som sakfråga. Gösta Bohman har bara varit intresserad av en enda sak: att utnyttja energifrågans känslomässiga laddning för alt skada socialdemokraterna. I sin iver glömde Gösta Bohman bon alt man skall

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. m.

5 Riksdagens protokoll 1978/79:168-169

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

handskas varligt med explosiva ämnen. Annars kan man spränga sig själv i luften. Det var precis vad som skedde med den första borgertiga trepartiregeringen på 44 år.

Jag skulle i anslutning till detta gärna vilja ställa en direkt fråga om folkomröstningen lill Margaretha af Ugglas med anledning av hennes inlägg nyss. Är det så att moderaterna, som man gav uttryck för direkt efter vårt beslut om folkomröstning, också vill ha folkomröstning? Eller är det så, som man i anförande efter anförande låter påskina, atl man egentligen är emot folkomröstningen? Det skulle vara bra om vi fick ett absolut klariäggande: Är moderaterna i realiteten nu för eller emot den folkomröstning som vi diskuterar? Är man för den, har man förvisso ett ansvar för de kostnader som är förenade med folkomröstningen.

Under den besvärliga lid som vi nu upplevt på energiområdet har det trots allt varit en del ljusglimtar. Jag har lärt mig uppskatta Carl Tham som en ordhållig och ärlig företrädare för sitt parti. I ulskoltsarbetet har jag upplevt Olof Johansson som en konstruktiv ledamot, på ett sätt som jag kanske inte riktigt hade väntal mig. Vi har ju kunnat träffa ett par värdefulla överenskommelser, som inte var planerade. Jag tänker på gasen och utvecklingsbolagen.

På en punkt tycker jag dock att centern liksom vpk söker gräl i onödan. Jag tänker på pengarna till Forsmark 3. För de människor som hyser oro för kärnkraften är det viktigt att inga nya aggregat laddas i avvaktan på utredningarna och folkomröstningen. Jag delar Margaretha af Ugglas uppfattning på den punkten. Därför kommer ju en särskild lag, som möjliggör ett sådant uppskov.

Däremot kan vi inte se något rimligt skäl att avbryta arbetena på Forsmark 3, där ju redan ungefär halva kostnaden är nedlagd. Detta aggregat fanns vid trepartiregeringens tillträde, med Thorbjörn Fälldins egna ord, "på ritbordet". Hade aggregatet fått stanna på ritbordet, skulle nalurtigtvis inga arbeten ha dragits i gång nu. Det tillhör ju centerns obestridliga taktiska skicklighet atl framställa sig som avvecklare av kärnkraft samtidigt som man i regeringsställning laddade aggregat 6, byggde vidare och nästan färdigt aggregaten 7-10, samt lät aggregaten 11 och 12 lämna ritbordet för produktion.

Vad det nu kostaratt i avvaktan på folkomröstningen hålla i gång bygget av Forsmark 3 aren ringa summa jämfört med vad centern ansåg sig kunna offra på kärnkraften för, förmodar jag, trepartiregeringens skull. I den situation vi nu är talar praktiska skäl för att bygget får fortsätta. Man kan ju inte, som en del gör, utesluta att det blir ett ja till 12 aggregat i folkomröstningen.

Jag skulle lill sist, herr talman, vilja säga några ord om del allvarliga läge vi befinner oss i på energiområdet. På oljeområdet befinner vi oss i den allvartigaste krisen sedan 1973-1974. Atl en ny kris skulle komma kan inte vara en överraskning för någon, möjligen med undantag för Birgitta Hambraeus. Vid ett möte på Dramaten yttrade Birgitta Hambraeus enligt DN: "Kärnkraftsetablissemangel håller just nu på och planerar så alt det skall bli oljebrist i vinter, lagom till folkomröstningen om kärnkraften."

Del är en intressant tanke att det är de svenska kärnkraftsanhängarna som

planerat revolutionen i Iran och avsättningen av schahen. Jag tror dock att Nils Åsling, Birgitta Hambraeus partivän, hade mer rätt i sin uppläggning i interpellationsdebatlen för en tid sedan här i kammaren.

På oljeområdet lever vi fortfarande i något av dårarnas paradis. Vi når aldrig ända fram till en ordentlig diskussion om vilka risker del för med sig alt som Sverige klara 70 % av sin energiförsörjning med hjälp av importerad olja. En sådan diskussion har alltför ofta utmålats som ett försök atl fly från kärnkraflsdebatten. Kanske blir det något lättare efter beslutet om folkomröstningen.

Men jag blev något fundersam när jag tog del av vad Karin Söder, som är känd som en ansvarsfull politiker, sade vid Dramatens antikärnkraftsdag om olja och kärnkraft:

"Oljan kan kontrolleras. Se på Stockholms skärgård där händer, grepar och spadar rensar stränderna. Där hjälper händers verk. Men vad hjälper händer mot radioaktiv strålning?"

Vilken tröst ger händer, grepar och spadar alla de människor som har fått och kommer att få cancer på grund av olje-och kolförbränning? Vilken hjälp ger händer, grepar och spadar mot utsläppen av koldioxid, som förändrar vårt klimat på lång sikt? Vilken hjälp ger händer, grepar och spadar för människor som ser sina sjöar dö av försurning? I dag är 8 000 sjöar döda, och ytlertigare 5 000 håller på att dö. Och vad hjälper händer, grepar och spadar om en riktigt stor tankerolycka inträffar i Östersjön? Man behöver inte vara marinbiolog för att bäva för vad oljan kan ställa till med i Östersjön.

Vi bör kunna diskutera kärnkraftens risker utan atl för den skull nedvärdera riskerna med andra energislag. Det är ju ändå vår hälsa och vår miljö del gäller. Även om vi är överens om atl vi måste fortsätta atl använda stora kvantiteter olja ger ju detta oss ingen rätt att förringa de risker som vi därmed tar.

Tyvärr handlar emellertid oljeproblemen inte bara om miljö utan också om försörjningstrygghet. Jag kan inte med bästa vilja i värtden säga att folkpartiregeringen och handelsminister Cars gett intryck av någon slörre handlingskraft på oljeområdet, trots att orosmolnen varit synliga en längre tid. Så länge vårt oljeberoende består - och så blir fallet lång lid framöver -måste vi göra stora ansträngningar för att garantera tillförseln. På den punkten hyser uppenbarligen alla oppositionspartier oro för bristande aktivitet från regeringens sida. Den passiviteten kan bli mycket kännbar för folkhushållet nästa vinter.

Vi är överens om att hushålla bättre med energi. Vi är överens om atl Sverige skall försöka utveckla alternativa energikällor. Men vi vet att dessa två åtgärder, framför allt på kort sikt, inte kan lösa vårt energipolitiska problem. Därför tvingas vi atl säga ja också till andra alternativ.

Det kan inte bli ja till mer olja, säger alla. Absolut nej till kärnkraften, säger många. Älvarna får inte röras, säger en stor grupp. Kolet är sämre än oljan ur miljösynpunkt, hävdar andra.

Vi får se upp så atl vi inte genom att säga nej till det ena energislaget efter del andra försätter Sverige och därmed medborgarna i en helt omöjlig

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

situation. Missgrepp av detta slag är relativt lätta alt göra. Att sedan rätta till dem kan ta årtionden.

Därför har vi ett gemensamt ansvar för att svenska folket inför omröstningen nästa vår ges så mycket av kunskap och fakta som över huvud taget är möjligt. Jag delar Olof Johanssons förhoppning om att vi skall få en lugn och saklig debatt. Det är för Sveriges framtid oerhört betydelsefulla beslut vi står inför. Jag önskar att vi kunde följa Tage Erlanders maning att göra hela Sverige till en energipolitisk studiecirkel del närmaste året.

Med detta yrkar jag bifall till näringsutskoltets hemställan i dess betänkanden nr 60 och 62, samtidigt som jag vill uttala ett särskilt tack lill utskottets kansli, som jämsides med stora industripolitiska utlåtanden, dessutom på minimum av tid, haft alt utarbeta de energipolitiska utlåtanden som vi här har att behandla.

MARGARETHA AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Ingvar Carlssons våldsamma frontalangrepp på Gösta Bohman får Gösta Bohman säkert tillfälle alt återkomma till senare här i kammaren, men Ingvar Cartssons vantolkningar av moderat energipolitik tycker jag inte skall stå oemotsagda.

Om vi håller oss lill en del av energipolitiken tycker jag nog att moderat politik är ganska konsistent. Vi har visserligen här i riksdagen röstat för 13 aggregat tillsammans med socialdemokraterna. Vi står fast vid den energiproposition där antalet aggregat ligger vid 12. Socialdemokraterna har i regeringsställning arbetat för en utbyggnad av kärnkraften i tio femton år. Sedan har man på ett våldsamt och ohemult sätt angripit trepartiregeringen för dess satsning på kärnkraftens säkerhetsproblem. Var slår socialdemokratin i dag när det gäller utnyttjandet av kärnkraften och när det gäller utnyttjandet av de kärnkraftverk som redan är byggda?

Till frågan om folkomröstningen. Vi moderater är principiellt för en folkomröstning om energipolitikens inriktning när vi har klara alternativ atl välja mellan. Fråganärom vihardet idag. Befinner vi oss inte i själva verket i en tvångssituation i allra högsta grad när del gäller alt klara vår energiförsörjning? Det vi är tveksamma till är den socialdemokratiska folkomröstning modell Harrisburg som håller på att växa fram. Och det, Ingvar Carlsson, är vi faktiskt inte ensamma om. T. o. m. kärnkraftsmotståndare är tveksamma till den folkomröstningen. Tror verkligen Ingvar Carlsson själv att utvärderingen av Harrisburgolyckan kommer atl ge oss totalt nya, hittills okända fakta? Kommer inte utvärderingen att ge oss många synpunkter på hur vi skall förbättra kärnkraftens säkerhet? Om utvärderingen av Harrisburg skulle visa att kärnkraften är så fartig atl den inte kan användas - behövs då folkomröstningen? Måste vi då inte alla ta en helt ny ställning till kärnkraften här i landet? Vad är del för fråga som Ingvar Carlsson har i rockärmen och inte kan visa svenska folket i dag?

Vi tyckte att del var viktigt atl försöka formulera frågorna nu i vår för att ge de olika kommittéerna en chans alt nå ut med god information lill

allmänheten i tid inför folkomröstningen. Detta demokratiska argument är vårt huvudargument.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Ingvar Cartsson nämnde mitt tal på Dramalen för några veckor sedan, då jag undrade över etablissemangets egendomliga inställning till oljan och över regeringens passivitet. Trots att det hela tiden har funnits olja atl köpa har regeringen direkt hindrat oljeimporten genom att sätta ett sådant pris på oljan här i landet alt del inte varit möjligt för en del av oljebolagen alt importera.

Denna passivitet gjorde mig orolig. Nu gör också Ingvar Carlsson mig förvånad och något orolig. Ingvar Carlssons partikamrat Cart Lidbom diskuterade tillsammans med mig och andra här i kammaren för någon vecka sedan den här frågan med regeringen. Vi var överens om att regeringens passivitet här är myckel förvånande.

Genom det prisstopp som nu råder och genom atl regeringen inte har vidtagit andra åtgärder för att trygga oljeförsörjningen hotas oljeförsörjningen i landet under vintern. En abrupt brist på olja, en prischock, skulle verkligen kunna skada vårt näringsliv. Regeringens passivitet här är helt obegriplig.

Man säger alt det skulle skada näringslivet om oljepriset blev för högt. I själva verket har Sveriges oljepris varit betydligt lägre än alla andra motsvarande industriländers under en lång lid. Först nu börjar det komma upp i nivå med andra länders.

Självfallet bör man undvika atl de stora, rika oljebolagen gör oskäliga vinster. Men det finns system att göra det, och del borde Ingvar Carlsson känna till. Han satt själv i en regering som, tycker jag, klarade den förra oljekrisen myckel bra genom alt införa ett clearingsyslem: När man höjde oljepriset tog man ut en särskild avgift av de stora bolagen som gick lill de små bolagen, som är faltiga och inte hade råd att köpa oljan till det högre priset. Man åstadkom på det sättet en utjämning, så att de stora bolagen inte fick några stora vinster men de små bolagen, som står för en stor del av vår försörjning med villaolja, kunde fortsätta att importera.

Det var detta jag talade om på Dramalen. Kan det rent av hos etablissemanget finnas ett slags önskan att det skall bli litet svårt med oljan, atl del skall bli en kall och mörk vinter då vi får frysa? Det kan ju hända att det då är lättare att argumentera känslomässigt och osakligt för kärnkraften.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

KARIN SÖDER (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag delar Ingvar Carlssons uppfattning atl vi skall diskutera kärnkraftens risker utan att för den skull nedvärdera riskerna med andra energislag. Det är därför som centern också har lagt stor vikt vid atl minska beroendet av olja, ett oljeberoende som har byggts upp under en lång följd av år, då socialdemokraterna var i regeringsställning.

Vad jag diskuterade på Dramaten var vad som händer i en katastrofsituation som den i Harrisburg och som den vi samtidigt hade i Stockholms skärgård. När jag gjorde liknelsen med händerna, greparna och spadarna var

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. m.

del adekvat i den situationen. Det gick att temporärt och på delta handgripliga sätt klara av problemet i Stockholms skärgård, men vad skulle man ta sig till mot radioaktiviteten i Harrisburg när den strömmade ut?

Därmed har jag inte på något sätt förringat de risker som är förknippade med denna stora oljeanvändning. Del är ett allvartigt hot atl vi får våra sjöar försurade. Del ärett allvarligt hot mot människorna som påverkas av den olja och av alla de petroleumprodukter som vi tvingas använda i vårt moderna samhälle och som framkallar sjukdomar av olika slag, inte minst cancer. Därför måste vi minska vårt oljeberoende. Del är också därför som centern i sin energiförsörjningsplan förordar mindre olja och en avveckling av kärnkraften med alla dess risker. Centerns energiförsörjningsplan bygger på trygghet i alla dessa avseenden. Del tar tid att nå dithän, men del är mot det målet vi strävar: en större säkerhet för alla människor med ett tryggat energislag.

OLOF JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Lål mig inledningsvis säga att jag uppskattar den lon som Ingvar Cartsson hade i sitt anförande. Jag gillar den betydligt bättre än den han har haft i andra debatter i energifrågan här i kammaren. Men del är klart att det finns anledning atl tillrättalägga Ingvar Carlssons historieskrivning.

Alla vet alt ett så kapilaliniensivl syslem som kärnkraften innebär långsiktiga bindningar. Hösten 1976 innebar det också att det fanns hårda bindningar från den tidigare regeringens tid. Från de tio reaktorer som då var under utbyggnad värdet inte möjligt atl rädda något kapital, i varje fall inte ur statskassans synpunkt. När Ingvar Carlsson försökte göra gällande alt vi med glädje skulle ha kastat oss över det investeringsprogrammet har han alltså i grunden fel.

Beträffande den kommande folkomröstningen gör vi ingen stor affär av detta med tidpunkten. Vi är intresserade av sakfrågan. Jag hoppas all vi är överens om alt den är del vikliga. Men just i själva sakfrågan tycker jag alt socialdemokratin skall bestämma sig så snabbt som möjligt. Del är klart atl vi inte kan hålla den utanförden valrörelse som väntar. Ni kommeratt avkrävas besked om ert energiprogram för framliden.

Det finns heller ingen garanti för att vi vet så mycket mer om Harrisburg någon gång efter den 1 november i år än vi vet i dag. På den punkten ställde jag en fråga till Carl Tham på grundval av amerikanska utredningar och rapporter. Vi har alltså inga garantier på den punkten, ulan kan befinna oss i samma oklara läge som i dag. Del är klart att vi skall försöka få fram mesta möjliga information, och sådan kommer successivt från Harrisburg och från olika internationella utvärderingar. Del materialet skall vi lägga till grund för debatten. Jag beklagar alt vi inte kunde besluta om en tidigareläggning av folkomröstningen, men den majoritet mot vår linje som finns måste vi respektera.

Det är svårbegripligt, om man nu kritiserar oss för atl ha låst ytlertigare pengar i kärnkraftsprogrammet, alt man med berålt mod går vidare och

investerar i den elfte och kanske t. o. m. tolfte reaktorn. Det är ändå så atl det finns en genuin osäkerhet på detta område som borde leda till att alla partier är aklsamma. Ingvar Carlsson gör ju inte annat än argumenterar för denna osäkerhet. Varför då binda ytterligare resurser?

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag vill gärna uppriktigt kvittera den vänlighet som Ingvar Carlsson sade om vårt arbete. Del har i många avseenden fungerat utmärkt, vilket naluriigtvis bl. a. beror på att vi ser mycket likartal på dessa frågor. Del gäller även principerna för oljepoliliken. Därför har jag blivit en aning förvånad, när jag under de senaste veckorna kunnat lyssna på en något falsk körsång av socialdemokrater och centerpartister om dagens oljesitualion. För centerpartiets del är det särskilt riskabelt alt ge sig ut på denna is, eftersom deras politik ju ofrånkomligen innebär ett kraftigt ökat oljeberoende.

Det förvånar mig också alt höra ledande företrädare för socialdemokratin säga atl den nuvarande regeringen skjuter problemen framför sig. I så fall gjorde ju den gamla socialdemokratiska regeringen ingenting annat i decennier. Sveriges oljeberoende är inget nytt påhitt och inte heller vårt starka spotmarknadsberoende. Del uppmärksammades i själva verket i diskussionerna 1973 och 1974. För atl klara den omedelbara situationen tillgrep man då ett clearingsyslem, som emellertid visade sig vara en Döbelnsmedicin och som vi därför vill undvika i detta läge. En del initiativ togs också, men i praktiken ökade det svenska spotmarknadsberoendet mycket kraftigt under de därpå följande åren.

Vi har problem nu, och självfallet kommer vi alt ha problem under det kommande året. Del har alla industriländer. I England, i hela Västeuropa och i USA köar folk framför bensinmackarna. Varför skulle Sverige, som är mer beroende av importerad olja och mer beroende av den internationella dagsmarknaden, vara förskonat från detta problem?

Ganska omedelbart efter folkpartiregeringens tillkomst tillkallade jag en särskild förhandlingsman, som fick i uppgift atl samråda och förhandla med oljebolagen i syfte att åstadkomma uppgörelser om samverkan, bl. a. om råoljeförsörjningen. Svenska Petroleum reorganiserades med inriktning på att just bidra till råoljeförsörjningen, likaså Swedish Petroleum. Samarbels-avtal slöts också. Allt delta redovisas i propositionen liksom grunden för den prispolilik som förs: att vi inte kan acceptera ett totalt genomslag av spotpriserna men att vi skall och måste på sikt sträva efter en långsiktig anpassning. Det handlar inte om några småsummor. Redan en höjning av priset på olja med 100 kr. per ton innebär en ökad belastning på Sveriges bytesbalans med omkring 2,5 miljarder kronor.

Man säger atl regeringen är passiv. Jag frågar då: Vilka åtgärder skulle ha vidtagits och vilka har föreslagits från annat håll? Inga. Del enda som anvisats är alt vi skulle ha höjt priserna snabbare. Jag tror att det skulle vara ett utomordentligt farligt sätt att försöka lösa de svenska oljeproblemen på. Vi kräver i stället - och del är även utskottets mening - en samverkan med oljeföretagen. Det försöker vi uppnå genom aktiva förhandlingar.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Jag vill avslutningsvis erinra om vad en socialdemokratisk tidning skrev för någon tid sedan. Örebro-Kuriren konstaterade alldeles rikligt atl de multinationella företagen med del läge som i dag råder på oljemarknaden pressar upp priserna och utnyttjar den nuvarande situationen. Det är helt klart. Att en ansvarig regering i Sverige skulle spela med i detta spel är otänkbart, förklarar Örebro-Kuriren och tillägger alt den utgår från att en socialdemokratisk regering skulle ha handlat likadant som fp-regeringen, dvs. ha försökt hålla tillbaka prisutvecklingen.

Ja, det får man verkligen hoppas. Del går ju inte atl lösa strukturproblemen på oljeområdet bara genom atl betala mera, utan vi måste kombinera en kontrollerad prispolitik med försörjningsavlal och med besparingsåtgärder. De besparingsåtgärderna måste - och det har jag tidigare redovisat -skärpas.

INGVAR CARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan på min korta tid, tre minuter, inte bemöta alla de fem repliker och inlägg som har gjorts. Det energiministern har sagt om oljepolitiken föreställer jag mig får tas upp i partiledardebatten.

Jag skulle först vilja säga några ord till Olof Johansson, som sade att centern kommer atl. avkräva socialdemokraterna deras energipoliliska program i valrörelsen. Vår partikongress har enhälligt antagit ett energipoliliskt program. Men vi har sagt alt efter Harrisburg anser vi all en förnyad utvärdering av kärnkraftens risker bör göras.

Det kommer vi inte atl vara klara med före valet, och därför anser vi all en folkomröstning skall äga rum. Vi har faktiskt tänkt att folkomröstningen skulle ha en politisk mening, och det har den ju inte om frågan ändå skall avgöras i valrörelsen. Jag är därför ganska förvånad över Olof Johanssons inlägg.

Karin Söders klarläggande gladde mig så mycket mer. Så som Karin Söder har återgiviis har man fått intrycket att hon ägnat sig åt en väldig nedvärdering av de miljömässiga riskerna med olja. Karin Söder har nu sagt sig icke ha en sådan uppfattning, och jag uppskattar den dementin.

Däremot kan jag inte påstå alt jag blev gladare över Birgitta Hambraeus inlägg. BirgiUa Hambraeus har faktiskt sagt att kärnkraftsetablissemangel just nu håller på och planerar så alt del skall bli oljebrisl i vinter. Del är, skulle jag vilja säga, praktiskt taget en brottslig verksamhet som dessa människor i så fall skulle ägna sig åt. Jag undrar vad Birgitta Hambraeus som riksdagsledamot har för undertag för att göra ett sådant uttalande. Det undertagel bör redovisas, så att dessa människor, om de är tjänstemän eller politiker, kan ställas till ansvar. En riksdagsledamot får inte röra sig med så svepande formulertngar utan att ha faktiskt underlag för sina uttalanden. Jag ber därför Birgitta Hambraeus alt redovisa sitt material.

Till Margaretha af Ugglas vill jag säga atl socialdemokraterna redovisade sin energipolitik i god tid före valet 1976, i 1975 års energipolitiska program. Vi stod för det i valrörelsen, och vi har stått för del efter valet.

När så olyckan i Harrisburg inträffar, uppfyller vi ett konkret löfte som vi

vid alla dessa tillfällen har givit, nämligen alt om något händer som kan Nr 168
påverka riskbedömningen, då skall vi ta allvartigt på detta. Onsdagen den

Men vad har moderaterna gjort? Ni ville egentligen ha mer än 13 aggregat, g jjjpj j-yg

men när vi kom lill valrörelsen hukade sig moderaterna tillsammans med __

industrins företrädare i buskarna och medverkade lill alt socialdemokraterna Energipolitiken, skulle framställas som de stora kärnkraflsförespråkarna. Energipolitiken blev ett medel att åstadkomma ett regeringsskifte.

Del är på delta jag grundar min anklagelse mot moderaterna och deras partiledare alt energipolitiken som sakfråga har varit en underordnad fråga för moderaterna. Det har varit ett spel i kampen om regeringsmakten, och det har kostat de svenska skattebetalarna och konsumenterna stora pengar.

Jag vill sluta delta inlägg med alt ställa den konkreta frågan: Är moderaterna för eller emot en folkomröstning efter Harrtsburg? Ett klart besked kan vi väl få på den punkten.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Centerns ledamöter i näringsutskotlet uppvaktades den 22 mars i år av företrädare för de mindre oljebolagen. De berättade för oss alt trots att de upprepade gånger hade diskuterat oljepriset med regeringen och bett atl få höja det så atl de kunde klara importen, så hade regeringen hårdnackat vägrat dem detta. De var vid del laget tvingade - priserna har stigit ännu mer sedan dess - atl köpa för drygt 900 kr. per lon på världsmarknaden och fick sälja för bara drygt 600 kr. per lon.

Dessa bolag svarar alltså för en fjärdedel av vår oljeförsörjning och för en stor del av just villaoljan. En del kommuner får två tredjedelar av den olja de behöver för uppvärmning från dessa mindre bolag.

Jag blev misstänksam och tillät mig kasta ut en brandfackla här, för det är på så sätt man väcker debatt. Finns del kanske en medveten planering för alt se till all det skall bli ont om olja? Del skulle ju nämligen vara ett väldigt bra argument som kändes när man talar för kärnkraft att säga: Se där! Politiker pratar, men i praktiken har vi inget annat alternativ än kärnkraften. Hela tiden hardet emellertid gått atl köpa olja, och därför sägerjag att om vi fåren oljebrisl i höst och vinter så är det regeringens fel. Regeringen har kunnat tillåta oljebolagen alt köpa olja. Och det finns metoder för all se lill alt inte oskäliga vinster tas ut, som bl. a. Ingvar Carlsson myckel väl känner till. Man har alltså möjligheter genom ett clearingsyslem, som nalurtigtvis inte i längden kan verka men som under en krisperiod under socialdemokraternas lid kunde verka och även nu borde kunna göra det.

Alltså: Blir det en oljebrist i vinter skall vi vela att del är regeringen som har ställt till med denna, och ett syfte kanske har varit att det kan sitta bra med en oljekris just nu inför en folkomröstning.

MARGARETHA AF UGGLAS (m) kort genmäle:
Herr talman! Först lill Ingvar Cartssons fråga. Moderaterna har varit och är
fören folkomröstning i energifrågan när vi har klara energialternativ att välja
mellan. Folkomröstning av modell Ingvar Cartsson, modell Harrisburg, 73

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

känner vi oss mera tveksamma till. Men vi ställer självfallet upp i del läge som nu är.

Jag måste fråga Ingvar Carlsson angående utvärderingen av Harrisburg: Vad väntar sig Ingvar Carlsson av denna? Vad är det för sensationella resultat vi kommer att få? Ingenting tyder i dag på att resultatet kommer alt bli att kärnkraften är så fartig atl vi inte längre kan använda den. Ingenting tyder i dag på att det är del vi får ut. Det mest sannolika äratt vi kommeratt få olika förslag lill förbättringar av metoderna för hur vi skall klara riskerna som är förknippade med kärnkraften. Vi kommer att dra olika lärdomar av Harrisburg. Men om det skulle vara så att Harrisburg ger oss sådana besked all vi inte längre anser oss kunna ha kärnkraft, behövs då folkomröstningen över huvud laget? Måste vi inte då alla dra samma slutsats, Ingvar Carlsson?

Därför måste jag återigen fråga Ingvar Cartsson: Vilket ytterligare alternativ i folkomröstningen är det som Ingvar Carlsson och socialdemokraterna vill ha kvar uppe i rockärmen? Finns det något förutom cenlerallernalivet för den direkta avvecklingen - och då behövs ingen folkomröstning - eller propositionen? Vad är det för något annat allernaUv som socialdemokratin inte vill tala om? Eller är del så att man över huvud taget inte vill bekänna färg före valet, och hur är del då med att huka i busken, Ingvar Cartsson?

OLOF JOHANSSON (c) kon genmäle:

Herr talman! Naturligtvis finns det en rad oklarheter i den socialdemokratiska ståndpunkten, bl. a. motiven för att man vill vänta, som Margaretha af Ugglas var inne på. Jag väntar också med spänning på Ingvar Carlssons svar i det avseendet.

Sedan tycks det vara så att socialdemokratin i dag talar mera om att folkomröstningen bara gäller kärnkraften. Kärnkraften är så viktig i den svenska energiförsörjningen redan nu att det egentligen blir energipolitikens framtida innktningsom folkomröstningen kommeratt gälla. Ingen kommer nalurtigtvis ifrån alternativfrågorna och allra minst den som räknar med ell nollalternativ, som Ingvar Carlsson förefaller kunna tänka sig som en möjlighet. Det var också därför som vi i utskottet på allvar diskuterade vilka beredskaphöjande åtgärder som vi kunde vidta för alt snabbi få i gång ett krafivärmeprogram. Vi anser att vi behöver del i vilket fall som helst, men det fanns då ett visst intresse från socialdemokratiskt håll all också salsa på kraftvärme. Jag nolerade del då med tillfredsställelse. Sedan lyckades vi inte skriva ihop någonting, men jag har ändå noterat detta som en förskjutning i den tidigare politiken.

Den ytlertigare fråga som finns att upprepa är: Vad är det för lidpunkts-garantier som säger att vi vet exakt, att vi har fått slutrapporten frän Harrisburg just omkring den 1 november eller på förvintern här i Sverige?

Ingvar Cartsson hade en liten felaktighet i sill anförande tidigare. Nej-alternativet i folkomröstningen så som vi har varit med om att formulera det innebär en plan för avveckling av all kärnkraft inom högst lio år. och det rymmer alltså möjlighet till omedelbar avveckling. Det trodde jag hade

framgått helt klart av debatten. Därför kan man inte säga så som Ingvar Nr 168

Carlsson gjorde i sitt huvudanförande. Onsdagen den

Låt mig rätta till ytlertigare en felaktighet som återkommer i diskussionen, g jjjj 19-79

Del är aU vi i värt energialternativ skulle ha mera olja än regeringen,_______ _

socialdemokraterna eller moderaterna. Så är ju inte fallet. Det räcker med atl Energipolitiken,

läsa vår motion för atl få reda pä del, och den finns tillgänglig också i
regeringskansliet.

INGVAR CARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Till Olof Johansson vill jag bara kort säga att del är viktigt alt de som skall delta i folkomröstningen får klart för sig före omröstningen om man menar alt viskall ha kvar kärnkraften i tio år eller om avvecklingen skall gå någortunda snabbt, på två tre år. Del har en väldig betydelse för hela den omställning som samhället skall genomgå. Del är bra med fiexibilitet, men del får vara inom måttliga gränser.

Jag vill återkomma till Birgitta Hambraeus. Det aren sak om regeringen gör sig skyldig till felbedömningar och missgrepp - det har vi anklagat regeringen för. Men det Birgitta Hambraeus inte frågade ulan påstod i debatten på Dramaten, det var att kärnkraftsanhängaretablissemangel, dit man måste räkna kärnkraftsföretag och anställda, tjänstemän med tjänstemannaansvar, avsiktligt planerar för en oljekris. Jag tycker fortfarande att en riksdagsledamot som kastar ut en sådan anklagelse måste ha något annat på fötterna än att de små oljebolagen säger att de priser de får ut f n. ligger för lågt. Del kan rimligen inte vara allt som Birgitta Hambraeus har som bevis för sitt oerhörda påstående. Anledningen till alt jag har tagit upp detta är atl denna typ av inlägg, gjorda inför en publik som naturligtvis känslomässigt var på Birgitta Hambraeus sida, förgiftar hela den energipoliliska debatten och är väldigt farlig om vi, som Olof Johansson uttryckte det, vill ha en saklig debatt.

Om nu Margaretha af Ugglas säger atl man från moderaternas sida känner sig tveksam, men man ställer upp på folkomröstningen. Varför skall då Olof Palme betala kostnaderna? Om moderaterna ställer upp på folkomröstningen skall ni väl också vara med och slå för kostnaderna. Del går litet dåligt ihop för moderaterna på denna punkt. Det beror helt enkelt pä alt ni hela liden låter taktiken vara i högsätet i denna oerhört svåra sakfråga.

Vad är det för viktigt som kan komma ut av Harrisburg? Man kan i stället
fråga: Varför ges inte amerikanska kärnkraftsreaktorer licenser för att starta
efter Harrisburg? Varför har president Carter och kongressen tillsatt en lång
rad kommissioner och kommittéer för alt undersöka omständigheterna kring
Harrisburgolyckan? Jo, därför alt nya intressanta fakta kan komma fram.
Optimisterna talar om atl vi efter delta kan göra kärnkraften säkrare.
Pessimisterna säger atl kärnkraften är död. Mot den bakgrunden är det väl
rimligt med eftertanke? Och varför skulle vi alla dra samma slutsatser av vad
som kommer fram vid Harrisburgundersökningarna? Jag kan mycket väl
tänka mig atl moderaterna kommer atl inta en helt annan ståndpunkt i den
här frågan och dra helt andra slutsatser av vad som kommer fram vid
undersökningarna än vad socialdemokraterna lill slut gör. 75

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Tillsist: Här har talats om atl vi när del gäller energifrågan skulle ha hukat i buskarna i samband med valrörelsen 1976 och atl vi gördel också i valrörelsen 1979. Mendet är juen helt avgörande skillnad mellan 1976 års valrörelse, då trepartiregeringen erövrade regeringsmaklen bl. a. med hjälp av energifrågan, och de förhållanden som råder 1979, när människorna får ta ställning till energifrågan vid en folkomröstning efter valet. Del är en oerhört stor skillnad.

Talmannen anmälde alt Birgitta Hambraeus och Margaretha af Ugglas anhållit alt till protokollet fa antecknat att de inte ägde rätt till ylteriigare repliker.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag hade inte tänkt att ytterligare föriänga den här delen av debatten, men eftersom Birgitta Hambraeus visserligen svarade pä Ingvar Carlssons frågor men oavbrutet angrep regeringen, så måste jag ta några minuter i anspråk.

Över hela världen pågår en oljekris som har sina orsaker i alt oljeproduktionen i OPEC-länderna har sjunkit samtidigt som den internationella efterfrågan har stigit. Runt omkring i väriden har industriländerna försörjningsproblem - det gäller både USA och Västeuropa - och de små oljeimporterande länderna, såsom Irland, Grekland, Sverige och Danmark, hardrabbats hårdast. Den galopperande prisutvecklingen när del gällerolja är ett huvudproblem för väridsekonomin i dag. Alla de stora ländernas regeringar är sysselsatta med detta problem och diskuterar hur man skall möta svårigheterna.

I detta läge säger Birgitta Hambraeus i Sveriges riksdag atl Sveriges oljeproblem är ett påhitt av regeringen för atl den genom stöd av en folkomröstning skall vinna nästa val!

Jag måste säga atl dessa anklagelser är inte bara fantastiska ulan också på något sätt karakteristiska för Birgitta Hambraeus betraktelsesätt närdet gäller de här frågorna. Enligt Birgitta Hambraeus uppfattning handlar det tydligen om alt skaffa sig argument. Men hela liden handlar del ju om den verklighet som Sverige befinner sig i.

Det handlar alltså inte om att skaffa sig argument genom diverse fiffigheler. Då är det ju alldeles poänglöst att föra fram atl del finns olja all köpa. Visst finns del olja atl köpa! Vem bestrider det? Men frågan är ju: Hur myckel har vi råd atl köpa med den prisutveckling som råder? Det går inte alt bara hänvisa till att de små bolagen har problem. Självfallet har de problem. I propositionen har det också redovisats varför de har problem, och även centerpartiet har i utskottet skrivit under pä vad som bör göras för att lösa dessa problem, nämligen att vi bör skapa långsiktiga avtal.

Det går inte att bara säga att vi skall höja oljepriset. Om vi tillåter spolmarknadspriserna all slå in över den svenska ekonomin, skulle ju denna helt och hållet slås omkull. Det är därför vi måste ha en stegvis anpassning. Vi har ändå tvingats atl höja priset på lätt eldningsolja med 50 % sedan i

höstas.

Vi måste också hushålla med energin. Men hur skall Birgitta Hambraeus vinna trovärdighet för talet om alt hushälla med energi, när hon samtidigt påstår att oljeproblemen för Sveriges del är ett påhitt av regeringen för att skaffa sig argument vid folkomröstningen?

Jag skulle vilja föreslå alt vi drar ett streck över Birgitta Hambraeus argument här. De är inte rimliga alt diskutera med tanke på den allvarliga situation som Sverige befinner sig i. Vi har en oljekris nu. Vi har problem framför oss. De problemen kommer atl förvärras om Birgitta Hambraeus får som hon vill, dvs. atl vi avvecklar kärnkraften. Den diskussionen får vi ta senare, men dessa problem är fullständigt tillräckliga. Några beskyllningar om påhittade oljekriser behövs sanneriigen inte.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. m.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Oljebolagen kunde ju fä tag pä olja, men de kunde inte köpa in någon, eftersom de inte fick sälja den till priser som gjorde all det gick jämnt ut fördem. Varför var regeringen då passiv i månad efter månad? Inte förrän i början av maj började regeringen diskutera att tillsätta en delegation för atl kartlägga beredskapen i fråga om oljeförsörjningen. Det är denna passivitet som har gjort mig misstänksam, men det kanske i stället handlar om okunnighet eller oduglighet.

Vad som har hänt är ju all folkpartiet, del liberala partiet, har gått in och ändrat på marknaden. Genom ett konstlat lågt pris ger man inte konsumenterna den kunskap som de hade kunnat fl med ett högre pris, nämligen . kunskapen om atl vi måste hushälla. I och med aU priset hälls konstlat lågt i förhållande till priserna på världsmarknaden kommer inte hushållningsåtgärder till stånd som automatiskt skulle bli följden om man tillämpade de högre världsmarknadspriserna.

Regeringen borde alltså ha följt världsmarknadspriserna, och för att de höjda priserna inte skulle drabba hushållen och näringslivet för hårt, borde naturligtvis regeringen ha gjort insatser för atl möjliggöra hushällningsälgär-derna. Regeringen borde ha sagt till konsumenterna: Oljan kommer att betinga ett väldigt myckel högre pris. Höjningen kommer att införas successivt, men samtidigt får ni möjligheter lill investeringar för besparingsåtgärder så alt ni inte behöver köpa så mycket olja.

En sådan politik hade åstadkommit hushållning. Åtgärderna hade dessutom utgjort en ännu tydligare signal för alla landets producenter av alternativa, inhemska bränslen. Människor hade vågat salsa på alternativen på ett helt annat och kraftfullare säll, om de hade velat vilket del reella oljepriset pä värtdsmarknaden var. Men den liberala folkpartisliska regeringen har i stället gått ut och skapat ett konstlat lågt pris utan att vidta några andra åtgärder. På det sättet har man hos människorna i landet skapat ett intryck av att oljan finns att köpa till ett lägre pris än vad som i själva verket är fallet. De vidtar inte i tid de åtgärder som skulle medföra att vi hushållar med energi och att vi skapar möjligheter till alternativ energi.

Detta förfarande lyckerjag är oansvarigt. Det är ett tecken på passivitet från

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

regeringens sida. Det är möjligt att det inte ligger taktik bakom och att regeringen inte har haft tankar på kärnkraften i det här sammanhanget. Men det är inte detta som är det väsentliga, utan vad mina anklagelser gäller är regeringens passivitet.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag noterar nu atl Birgitta Hambraeus lar tillbaka sin anklagelse. Del är bra.

I övrigt pratar Birgitta Hambraeus nu bara runt -jag är nästan frestad att kalla det för strunt. De hushållningsåtgärder som hon talar om har vidtagits. Del handlar om åtgärder som både på byggnadssidan och inom industrin bör få verkan på litet sikt.

Vad som återstår av Birgitta Hambraeus resonemang är i själva verket att man skulle ha höjt priserna tidigare. Naturligtvis kan man alltid diskutera avvägningar. Och här är det fråga om en svår avvägning som alla regeringar som vill ha en balanserad ekonomi måste göra. Regeringen har höjt priserna etappvis. Men det är inte möjligt all säga att bara marknadskrafterna skall få spela här. Det skulle skapa enorma problem för den svenska hushållningen, om vi på oljeområdet accepterade denna princip. I själva verket har regeringen följt den princip som är angiven i propositionen. Där slår ju:

"Om dessa prishöjningar", alltså på olja och på spotmarknaden, "- som inte har sin grund i faktiska råoljekoslnadsökningar - tilläts alt snabbt och i full utsträckning slå igenom på den svenska marknaden skulle det kunna få oacceptabla följder för balansen i samhällsekonomin. I sådana fall kan det alltså vara nödvändigt atl kortsiktigt dämpa genomslaget av prishöjningar genom olika former av prisreglering. Detta bör emellertid ske på ett sätt som tar hänsyn även till försörjningsinlressena." Dessutom understryks betydel-.sen av att vi långsiktigt anpassar oss till de internationella priserna.

Dessa principer har utskottet, inkl. centerpartisterna i utskottet, ställt sig bakom. Men det gäller ju inte bara att ställa sig bakom principer, utan man måste också förstå atl de skall tillämpas.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är fullt korrekt. Jag har ingalunda talat för atl priset snabbt och i full utsträckning skall slå igenom. Man måste planera och göra del successivt samt kombinera del med alla de finansieringsmöjligheter som behövs för alt ta till vara energispill. Alla som har varit ute i det praktiska livet vet atl del fortfarande finns väldigt myckel all göra från hushållningssynpunkt. Ofta kan man inte finansiera det. Man menar att det inte är viktigt nog. Det finns andra och ännu viktigare åtgärder all vidta.

När nu oljepriset har blivit så högt, skulle naturligtvis regeringen ha utnyttjat delta och visat atl det här finns finansieringsmöjligheter all snabbi göra sig mer oberoende av olja. Del går att finansiera alla sädana investeringar. Det finns fortfarande företagsekonomiskt lönsamma investeringar som inte görs, därför atl man i näringslivet helt begripligt prioriterar andra investeringar.

Regeringen har alltså valt atl vara passiv, och därmed väcks misstanken alt    Nr 168
det här kanske inte är så angeläget. Man är kanske inte så mån om att klara    Onsdagen den
problemet - av andra motiv.                                             jpij 979

OSWALD SÖDERQVIST (vpk): Energipolitiken,

Herr talman! Jag skall inte ge mig in på en diskussion om turerna kring j ,jj_ folkomröstningen, även om det hade varit frestande efter all ha hört Ingvar Carlsson och övriga talare. Dessa problem kommer Lars Werner alt ta upp senare. I stället skall jag uppehålla mig vid regeringens proposition och vpk:s motioner.

Det är sant som sägs i ulskottsbetänkandet atl vpk har riktal myckel skarp kritik mot regeringens energipoliliska förslag. I likhet med energikommissionens majoritetsutlåtande undviker regeringen sorgfälligt att tala om något längre tidsperspektiv. Hurskall vår energipolitik se ut efter är 2000? Vadskall prioriteras? Vilken samhällsutveckling skall vi ha? Skall vi fortsätta alt ställa upp som leverantör av råvaror och halvfabrikat lill de övriga induslristaterna i Europa och samtidigt se hur allt större delar av vår verkstadsindustri och andra högförädlande branscher i snabb takt flyttas ut från Sverige med nedläggningar av företag, inskränkningar i driften och ökad arbetslöshet som följd?

Hen talman! Del är det som energifrågan innerst inne handlar om. De som bestämmer över pengarna och därmed har makten i det här landei är inte längre intresserade av en allsidig utveckling av den svenska industrin. Del blir myckel billigare för våra stora svenska förelag atl föriägga tillverkning som fordrar mycket arbetskraft, dvs. som ger fler arbeten, utanför Sverige. Därför fiyttar de sin tillverkning till EG-staterna, Latinamerika, Hongkong, Singapore och Sydkorea. Men de är fortfarande intresserade av atl ta hand om de svenska naturtillgångarna av malm, skog och billig energi. Därför har de drivit på utbyggnaden av vattenkraften, därför har de genomfört en strukturering av den svenska industrin som ständigt ökat råvamuttaget och energiförbrukningen, därför har de, med statsmakternas goda minne, oavsett om det har varit socialdemokratiska eller borgerliga regeringar, drivit oss in i oljesamhällel utan att någon ifrågasatt om det har varit vettigt eller inte. Och därför, slutligen, har dessa kapitalistiska intressen satsat på utbyggnad av atomkraft i Sverige, inte för att del har varit nationellt nödvändigt eller ens önskvärt, ulan därför alt det har ansetts vara en bra investering ur förelagsekonomisk synvinkel. Och där är vi nu. Delta dilemma kommer man inte ur, om man som regeringen vill öka produktionen inom Sveriges traditionella exportindustri. Problemet kan bara lösas genom en långsiktig och planmässig förändring av produktionsinriktning och energianvändning här i landet. Och då måste man också ta itu med energiproblemaliken på litet längre sikt och inte bara tala om 1990-lalel. Det fordrar också atl samhället på ell helt annat säll än nu får kontroll över energisektorn när del gäller både produktion och konsumtion av energi.

Del är mot denna bakgrund man skall se vpk:s krav på ett förstatligande av
energisektorn. Nu är regeringen, oavsett vilket parti eller vilka partier som 79

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

bildar den, hjälplös när det gäller att säkra vårt energibehov, därför att den inte har kontroll över tillförseln av våra viktigaste energiråvaror, framför allt oljan. Utskottet talar på s. 32 i betänkandet om att samhället, stat och kommun, minsann äger helt eller delvis slora delar av energisektorn och har ett dominerande inflytande över elproduktionen. Det skulle alltså inte vara motiverat att öka samhällets inflytande, som vpk har krävt i sin motion. Men vi i vpk avser inte något slappt ägande på marknadssystemets villkor. Det är den gamla vanliga missuppfattningen bland borgertiga tänkare aU samhälls-inflytandet beror av graden av statligt eller kommunalt ägande. Det är en förutsättning, men del är inte tillräckligt för att säkra ett reellt inflytande.

Om vi nu tar oljemarknaden som är den fråga som är verkligt aktuell i de här sammanhangen, medger ju utskottet självt litet längre fram i betänkandet atl Sverige är helt eller nästan helt beroende av de slora internationella oljebolagen. Regeringen kan inte ens se till alt våra beredskapslager av olja fylls på i den takt som statsmakterna har bestämt och som det finns lagar och förordningarom. De problemen belystes ju ingående i en interpellationsde-batt här i kammaren för någon vecka sedan. Det finns således alla skäl i väriden atl, som vpk har gjort, resa kravet på att samhället måste skaffa sig större inn,'tande över energisektorn och i första hand över oljeförsörjningen. Vi har hamnat i oljesamhället på grund av marknadskrafterna, och vi kommer inte alt kunna ta oss ur det, även om del finns många som hyser sådana fromma förhoppningar, ulan alt minska marknadskrafternas inflytande.

Som del har sagts både här i dag och i interpellationsdebatlen för två veckor sedan på lördag är del naivt alt tro atl man genom olika regleringar av priser och annat kan förmå de slora oljebolagen att uppfylla sina åtaganden, så att vi får de lagringsmöjligheter som vi i första hand behöver för vår beredskap. Bolagen struntar väl i Sveriges beredskap och oljeförsörjning, om det inte ger dem tillräcklig profil. Inget av de partier som har deltagit i den här debatten, i dag eller tidigare när det var aktuellt, har någonsin ifrågasatt det här. Man måste skaffa sig inflytande över dessa stora bolags handel och vandel på den svenska marknaden, innan man stiger upp och talar om all man har kontroll över tillförseln av olja.

Och som det är pä oljeområdel är del också på övriga energiområden. Det behövs ell aktivt, kraftfullt engagemang av statliga och kommunala myndigheter, och det behövs en ny lagstiftning som ger dessa samhällets organ möjligheter att ingripa och förändra.

Det är också mot den bakgrunden man skall se ell annat krav i vpk:s motion om att en koncessionsnämnd, med uppgift att garantera en industriell utveckling som tillgodoser kraven beträffande hushållning med råvaror, energi och miljö, skall inrättas. Del är inte tillräckligt atl, som utskottet gör, hänvisa till de bestämmelser som redan finns eller som aviseras i propositionen. Om vi verkligen vill styra den industriella utvecklingen i en riktning som hushållar med naturresurserna, är energisnål, ger meningsfull sysselsättning och är skonsam mot miljön så behövs del samhällsorgan med helt andra befogenheter än nu.

Hen talman! Innan jag lämnar frågan om den svenska energiförsörjningens beroende av marknadskrafterna, särskilt del internationella beroendet på oljeområdet, vill jag ta upp något om dessa förhållanden också när det gäller atomkraften.

Det är meningen atl vi skall lämna atomkraften utanför den här debatten. Så är ju den fiffiga tanken med uppslutningen bakom kravet på folkomröstning från dem som för några veckor sedan predikade atomkraftens fördelar i alla tonarter. Men vi kan inte diskutera svensk energipolitik utan alt också beröra vårt aiomkraftsprogram.

Del har sagts av dem som står bakom regeringens energiproposition, dvs. förutom folkpartiet också socialdemokraterna och moderaterna, att vi behöver bygga ut tolv aggregat för alt få handlingsfrihet för atl pröva nya och alternativa energikällor. Del har också sagts att detta är nödvändigt för att minska vårt oljeberoende under den övergångstid som behövs när vi måste lämna oljan och ta till dessa andra energikällor. Hur stämmer då detta, och på vilket sätt minskar vån beroende genom de här förslagen?

Först om handlingsfriheten: Om vi har tolv reaktorer i gång vid sekelskiftet - som då svarar för kanske 50-60 % av vår elförsörjning och i vilka det har investerats svindlande belopp, inte bara i själva reaktorerna utan också i följdprojekl, som hetvattenledningar och stora högspänningsanläggningar-kan ju ett sådant system inte avvecklas utan vidare. Vad ger del för handlingsfrihet? Vilken annan alternativ elproduktion har ni tänkt er, ni som pratar om handlingsfrihet? Skall vi övergå till koleldning vid kärnkraftverken, vilket framskymtar i propositionen? Vad skall f. ö. lättvatlenreaktorerna drivas med när vi kommer in en bit i nästa sekel? Vi vet ju allesammans att den typ av uran som går att använda i dem kommer att vara slut då, att vi flr en urankris lika fort som vi flr en oljekris. Det lönar sig således inte att bygga nya lätlvattenreaktorer i de gamlas ställe när dessa faller för åldersstrecket om 25-30 år.

Det som skymtar här som en hotfull konsekvens av en utbyggnad och igångsättning av tolv aggregat är en övergång till briderteknik, som vi vet att industrins företrädare kallt räknar med. I stället för handlingsfrihet verkar del vara stor risk för atl vi blir fastlåsta i en utveckling som .inte ger oss några större valmöjligheter.

Sedan har vi beroendet-både av olja och av uran. Det är ju inte så som del sägs, alt tolv reaktorer på något avgörande sätt minskar vårt oljeberoende. Vi kan inte ersätta olja med atomkraft. Och i stället får vi alltså ett uranberoende, som kanske är mer styrt av stora, internationella koncerner än beträffande oljan. Som del är i dag kan vi ju inte tillverka en enda bränslestav häri landet om vi inte flr anrikad uran utifrån, i första händ från USA.

En utbyggnad till tolv reaktorer ger oss alltså varken handlingsfrihet eller oberoende. Däremot är risken stor att en sådan utbyggnad låser både vår handlingsfrihet och vårt oberoende på ett sätt som inte någon kan anse vara önskvärt.

Det är en av propositionens stora svagheter att dessa resonemang inte har tagits upp, och det är anledningen till att vpk anser att regeringen inte på ett

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. in.

6 Riksdagens protokoll 1978/79:168-169

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

övertygande säll angetl hur våra framlida energiproblem skall lösas.

Herr talman! Fortsättningsvis skall jag kommentera några av de delkrav på olika områden som vpk tagit upp i sina motioner.

Vi har ställt oss bakom kravet på alt Sverige bör satsa på ett införande av naturgas. Vi har pekat på de slutsatser som drogs i energikommissionens betänkande men som avvisades i propositionen. De har nu i utskottet fått en mer positiv behandling, och det anser vi vara riktigt.

Det är vår uppfattning att naturgasen aren energikälla som kan fl betydelse - visserligen enbart under en övergångslid, men den är ändå så pass betydelsefull atl vi inte flr lämna den åt sidan närdet nu finns möjligheter för oss till en inkoppling på det europeiska gasnätel. Vi hälsar alltså skrivningarna i utskottet med tillfredsställelse - de är betydligt mer positiva än de absoluta avstyrkandena i propositionen.

En annan fråga där vi ställt ganska långtgående krav är ett kraftigare utnyttjande och en större satsning på användandet av inhemska bränslen. Vi är lyckligt lottade i Europa. Jämfört med andra europeiska länder har vi stora skogar, där det finns råvara vilken nu till stor del inte tas till vara men som med stigande priser på olja och andra energiråvaror blir allt viktigare och alltmer ekonomiskt lönsamma att utnyttja. Det gäller också de stora torvförekomsterna i detta land. Sverige befinner sig tillsammans med Finland och Iriand i en avundsvärd situation i det fallet. Vi är de tre länder i Europa som har stora tillgångar av denna energiråvara, och den bör utnyttjas.

Vi tycker alt det är bra att man nu i utskottets skrivning tagit upp kraven på ait det bör bildas bolag som kan tillvarata dessa energiråvaror inom landet så att de kan bli utnyttjade på ett vettigt sätt. Detta är inte minst viktigt om man tänker på alt dessa råvaror, framför allt skogen och lorven, är lokaliserade till sådana områden i landet som är mycket hårt drabbade när det gäller sysselsättningen. Vi hårde stora torvförekomsterna i våra norriändska myrar, och även de stora skogsarealerna finns där uppe. Givetvis finns de även i andra glesbygder i landei och nere i södra Sverige. Det blir alltså dubbel effekt om vi sätter i gång en exploatering av dessa inhemska råvaror på ett planmässigt och genomtänkt sätt. I första hand sparar vi olja, därför att ved och torv ersätter denna direkt som uppvärmningskälla. I andra hand får vi den positiva effekten atl del skapas massor av arbetstillfällen i de glesbygder jag nu talar om.

Vi har i en särskild motion om Norrbotten begärt att man skall satsa på Nonbolten som ett försökslän i detta sammanhang och där utföra regionala försök med exploatering av i första hand torv. Det skulle kunna ge goda erfarenheter för den fortsatta utvinningen i andra delar av landet, om man satsade snabbt på en sådan försöksverksamhet i Norrbotten.

Vi har i vår motion också påpekat att två andra viktiga alternativa energikällor, solvärme och vindkraft, filt en relativt sett styvmoderiig behandling i energipropositionen. Nu sägs det vissertigen i propositionen att man har en satsning på solvärme, den s. k. SOL 85, som då är ganska långtgående, men även om det är en förbättring mot tidigare anser vi au en ytlertigare satsning på detta område är önskvärd. Det är samma sak här:

solvärmen ersätter direkt oljeförbrukningen, därför att den kan användas i uppvärmningssektorn och det är där som vi har det stora oljeberoendet.

När del gäller vindkraften är såväl propositionens som utskottets skrivningar snåla, 1. o. m. jämfört med vad energikommissionen föreslår. Det är en bantning av energikommissionens förslag när det gäller vindkraften som vi inte kan acceptera. Vi har krävt en kraftigare satsning just på utbyggnaden av i första hand försök och senare fullskaleprojekt med vindkraften. Med de anslag som nu satsals på vindkraften enligt propositionen och utskotlsbe-tänkandet föreligger stor risk för atl detta program kommer att bli försenat och inte få den betydelse som det med en kraftigare satsning skulle ha kunnat få fram till 1990-talet. Vi kommer alltså inte ens upp till den energiförsörjningsgrad av vindkraft som energikommissionen hade föreslagit.

Vi har också i en annan motion krävt att industrin skall åläggas att installera mottryckskraft på alla ställen där det kan anses vara samhällsekonomiskt lönsamt. Utskottet hänvisar här också lill alt det redan finns lagar som reglerar dessa förhållanden, men det är alltså inte tillräckligt. Del satsas fortfarande för litet på att ta till vara den möjlighet som finns i stora industrier att utnyttja högtrycksånga och använda den till mottryckskraft, varvid man kan få elenergi mereller mindre på köpet, samtidigt som man utnyttjar ångan till andra industriella processer. Där måste det lill en ny lagstiftning enligt vår uppfattning, och det har vi också krävt i vår motion.

När det gäller forskningsområdet har vi ju där fått en något större satsning än under tidigare perioder i och med den förra forskningspropositionen, och den följs nu upp i årets proposition. Det är naturligtvis tillfredsställande atl man fått en satsning även på de alternativa energikällorna, men det finns vissa punkter i detta forskningsprogram som vi inom vpk inte är tillfredsställda med och där vi anser att det skulle satsas slörre resurser. Det finns en risk att de alternativa energikällorna halkar efter, atl de tilldelas för litet forskningspengar för att fl den betydelse som behövs inom den närmaste framtiden.

Vi har åtgärder inom transportområdet, där vi också kan stödja oss på energikommissionens majoritetsutlåtande eller rättare sagt på energikommissionens gemensamma yttrande. Det var en av de få punkter där del rådde enighet - att vi måste begränsa bilismen i storstäderna. Det behövs naturligtvis då att det satsas pengar, och vi har krävt en kraftig ökning under det forskningsanslaget, alltså åtgärder inom transportsystemet, som i första hand skall rikta sig mot de problem bilismen i våra storstäder för med sig.

Det finns också i forskningsprogrammet när det gäller energiproduktionen en passus om att vissa medel skall användas lill försöksbrytning av skiffer. Det är en förberedelse till uranbrytning i Sverige. Vi kan inte acceptera att några forskningspengar satsas på brytning av skiffrar, och vi säger därför nej till alla pengar för sådana forskningsuppgifter.

Samma sak gäller forskningen på kärnkraftsområdet. Det finns fortfarande forskningspengar som förs över lill forskning kring lätlvattenreaktorer och andra sådana reaktorsysiem. Vi anser självfallet all man måste ha pengar för

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. m.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

all klara av de problem som uppstått genom de reaktorer vi har i drift. Det behövs naluriigtvis fortfarande mycket forskning kring säkerhetsproblem, avfallshantering och annat. Men vi säger nej till fortsatt utveckling av reaklorsyslemen, och det skall alltså inte enligt vår uppfattning satsas några pengar på sådana forskningsuppgifter utan endast på säkerhet och avfallshantering.

Av samma anledning säger vi nej till all del satsas pengar pä forskning kring briderreaktorer. Skall vi frigöra oss från atomkraften måste vi absolut säga nej till bridertekniken, och all forskning kring sådana program bör alltså stoppas.

När det gäller vår anslutning till Euratom, den stora västeuropeiska sammanslutningen på atomområdei, anser vi också atl forskningsanslagen skall skäras ned. Vi bör satsa vissa pengar på alt följa upp den internationella utvecklingen när det gäller fusionskraften - dvs. vätekraflen - men den stora satsning som föresläs i propositionen och som även utskottet lar upp kan vi inte biträda, ulan vi anser all förslaget skall bantas betydligt och bara omfatta så pass mycket alt vi kan följa med den internationella utvecklingen. Däremot bör vi inte engagera oss i några av Euratoms projekt eller vara med i de forskningsprojekt som finns där.

Vi har vidare krävt en utredning när det gäller effektivisering av befintliga vattenkraftverk. Det finns myckel energi alt hämta i de vattenkraftverk som redan är i drift i våra älvar, och del finns inget samordnande grepp när det gäller möjligheterna alt effektivisera dem genom utbyggnader. Del är alltså väl motiverat enligt vår uppfattning att det tillsätts en utredning, som tar itu med den här problematiken, undersöker befintliga vattenkraftverk och ser till aU de effektivitetshöjningar som kan göras kommer till stånd så snabbt som möjligt. Om man gör det kan man undvika utbyggnad av hittills orörda älvsträckor; det finns flera som nu är i farozonen och som man vill bygga ut i stället för alt kanske ta ut samma effekt genom att effektivisera redan befintliga vattenkraftverk.

När det gäller övriga betänkanden i den här debatten konstaterar vi i vpk med tillfredsställelse att vårt krav, alt det inte skall göras någon höjning av skatten på oljan, har biträtts i skatteutskottets betänkande.

Däremot har vi ett annat krav, som också har berörts tidigare i debatten, men som inte har vunnit bifall, nämligen vårt krav gällande svavelhalten i eldningsoljorna. Vi har där krävt en mer långtgående skärpning av bestämmelserna för svavel i eldningsoljor än propositionen föreslagit och utskottet velat gä med på i betänkandet. Det har sagts att man skall ha nått fram till en enprocentig svavelhalt år 1984. Vi anser att svavelhallen bör kunna sänkas betydligt mer-till 0,3-0,4 %. Men det kravet tillgodoses inte i propositionen, och jordbruksutskottet har inte heller velat gå med på det. Det är dock en av de viktigaste miljöfrågorna här i landet alt vi får en minskning av svavelutsläppen. Och trots aU man nalurtigtvis kan hänvisa till att vi flr mycket föroreningar utifrån - från kontinenten och frän de slora industrierna framför allt nere i Västtyskland och Mellaneuropa - kan vi ändå påverka förhållandena ganska mycket själva genom atl skärpa bestämmelserna för

våra egna eldningsoljor. Nr 168

Herr talman! Jag vill alltså yrka bifall lill motionerna 211,288,1521,1662 Onsdagen den

och 2414 samt lill motionen 2422 med undantag för yrkandena 2, 9, 18 och 5 jupj 1979

23.

Energipolitiken, Under delta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av , ,

kammarens förhandlingar.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Del har gjorts uttalanden här angående ulskoltsarbetet. Även jag vill ge min åsikt till känna även i del hänseendet och säga alt jag har uppfattat del som väldigt positivt. Vi har haft myckel tunga frågor atl arbeta med när del gäller energipolitiken och meningarna har brutits mot varandra i utskottet, men vi har i utskottsarbelei aldrig ifrågasatt varandras goda vilja och vi har respekterat varandras åsikter. Det har varit mycket värdefullt.

Den debatt som förts hittills i dag har berört de viktigaste delarna av energiproblematiken. Man kan naluriigtvis diskutera hur mycket som kommer fram av en sådan här debatt, men jag tycker alt den har haft det goda med sig att den debatt som förs ute i buskarna också kan kommenteras inför öppen ridå - och inte då bara framför Dramalens. Jag lyssnade med intresse till Karin Söders och Birgitta Hambraeus förklaringar till sina yttranden på Dramaten, som citerats. Jag respekterar de synpunkter som Karin Söder lade på de här frågorna i dag. Till Birgilla Hambraeus måste jag återkomma litet senare i milt anförande.

Oljeberoendet har stått i fokus och står i fokus för den svenska energidebatten. F. n. importerar vi ungefar 80 % av vår energi, huvudsakligen i form av olja. Inhemska tillgångar -ved, lutar, avfall och vattenkraft -står bara för ca en femtedel av vår energitillförsel. Vi vet att detta oljeberoende innebär allvartiga risker för samhällsutvecklingen och atl en riklig tillgång lill relativt billig energi har varit en av drivkrafterna bakom välståndsutvecklingen i Sverige. Två tredjedelar av industrins energianvändning återfinns inom basnäringarna järn, metall och träförädling, motsvarande något under hälften av industrins totala produktionsvärde.

En bristsituation för energitillförseln skulle fl mycket allvarliga effekter för sysselsättningen och den ekonomiska utvecklingen i värt land. Del är därför mycket angeläget att planera och bygga ut energitillförseln med tillräckliga marginaler och alt krympa oljeberoendet både genom ett målmedvetet energisparande som pressar ned den totala energiförbrukningen och genom utnyttjande av alla de alternativ lill olja som i dag står lill vårt förfogande.

Det är viktigt när man i dag diskuterar energifrågor att ha tidsperspektiven klara för sig. Utskottet och riksdagen har att behandla riktlinjer för energipolitiken för 1980-talet. Under denna period kommer vi i huvudsak att vara tvungna alt förlila oss till de energikällor som finns i bruk redan i dag. Det lar nämligen lång tid att utveckla och introducera nya energikällor så långt att de kan ge ett betydande bidrag till vår energibalans. På samma sätt

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. in.

som Cart Tham tidigare har betonat i debatten vill jag understryka att talet om sol, vind, energiskog m. fi. möjligheter som alternativ under den kommande tioårsperioden är vilseledande. Det är något av ett illusionsnummer i den högre magikens tecken. De hinner inte fram under en tioårsperiod så att de kan bli realistiska alternativ.

All jag säger detta betyder inte atl jag vill vara återhållsam eller tveksam när det gäller satsningarna på att fl fram nya energikällor för framliden. Tvärtom - vi bör satsa alla de resurser i form av pengar, personal och utrustning som vi har på att utveckla och la i bruk de energitillgångar som vi har inom landei, i första hand naturligtvis de förnybara. De förslag som förs fram i regeringens energiproposition och som utskoltsmajoriteten ställt sig bakom innebär mycket högt ställda mål i del här avseendet. På sikt bör vi i huvudsak basera vår energiförsörjning på uthålliga, helst förnybara och inhemska energikällor.

Jag sade att vi hade haft en positiv anda i utskottsarbetet. Jag vill också betona att man från centerhåll i utskottet varit med om alt hitta konstruktiva lösningar. Del var bara beklagligt att del positiva inte räckte ända fram, ulan centerpartiet har i slutändan av utskottsarbetet velat plussa på anslagen litet här och litet där. Det måste mera ses som ett utslag av en önskan alt göra markeringar och all vara avvikande i energifrågorna. Några väsentliga politiska skillnader har i varje fall inte jag kunnat upptäcka. Ett flertal av överbuden saknar dessutom verklighetsförankring i den meningen alt totala resurser för forskning och utveckling inte kan mobiliseras i den takt och utsträckning som centerns representanter förutsätter. I flertalet fall är det inte brist på statliga forskningsanslag som är den trånga sektorn vid utvecklandet av ny energiteknik.

Jag skall nu gå in på de viktigaste av de frågor som behandlas i utskottets betänkande och varom det rått delade meningar. Händelserna i Hanisburg har givit alla partier anledning att fundera över riskerna i vår energiförsörjning. Regeringen tillsatte snabbt flera kommittéer,som bl. a. skall utreda om det finns anledning att ompröva hittills gjorda bedömningar av kärnkraftens säkerhet och konsekvenserna av en snabb avveckling av kärnkraften. Sedan dessa har lagt fram sina resultat skall en folkomröstning om kärnkraften genomföras under våren 1980. I väntan på utfallet av denna har riksdagens behandling av en rad frågor i anslutning till kärnkraften och elförsörjningen skjutits upp.

Margaretha af Ugglas har här angripit folkpartiet och socialdemokraterna för alt vi inte redan nu ville formulera frågorna inför folkomröstningen. Vi tycker del är självklart att utvärderingen av olyckan i Harrisburg måsle vara klar innan vi formulerar frågorna. Det är viktigt för oss politiker men del är också viktigt för de människor som sedan skall fatta beslutet i folkomröstningen, den stora allmänheten, att fl veta vad som egentligen hände i Harrisburg. Det är av den anledningen som vi anser att det är riktigt, jag vill säga självklart, att formuleringen skall skjutas upp lill dess utvärderingarna är klara.

Från centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna har i motioner

framförts atl folkomröstningen bör äga rum redan i anslutning till det allmänna valet i höst. Jag kan inte finna några hållbara argument för ett sådant krav.

Lät mig först konstatera att det ännu är för tidigt att fälla några tvärsäkra omdömen om händelserna i Harrisburg. Vi vet att endast mycket begränsade mängderradioaktivt stoff har läckt ut i omgivningen. Men hur nära man var en olycka med mycket omfattande konsekvenser för omgivningarna kan endast de pågående undersökningarna ge besked om. I dagsläget måste man därför akta sig för både att förringa olyckan och alt använda den som grund för skräckpropaganda mot kärnkraften.

Det är också angeläget att folkomröstningen föregås av en ingående debatt och en bred studieverksamhet. Därför framstår kravet på folkomröstning i september i år som en ren orimlighet. Från irafikomläggningen, som det var folkomröstning om, har vi erfarenheter av en intensiv informationskampanj under fyra månader. Den tidsperioden framstod då såsom varande i kortaste laget. Nu skulle man få ännu mindre tid - en period som dessutom til) betydande del upptas av semestrar- för att genomföra samma sak. Bildande av kampanjkommittér, framställning av informationsmaterial m. m. kräver lid om resultatet inte skall bli ett hastverk. Dessutom tillkommer att allmänhetens och massmedias uppmärksamhet under perioden fram lill valet i hög grad kommer alt upptas av andra aktuella valfrågor.

Jag antar alt också centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna vill medverka lill all omröstningen föregås av en bred och allsidig debatt om alternativen. Varför vill man då inte avdela den lid detta kräver? Därför menar jag alt utskottets majoritet har gjort en riktig bedömning när man konstaterar att folkomröstningen bör äga rum våren 1980.

När det gäller energisparandet är det glädjande alt konstalera att det råder bred enighet om hushållningens betydelse och om de uppsatta målen.

Att under 1980-ialei pressa ned ökningstakten i energiförbrukningen lill 0,4-1 %, en målsättning som finns i propositionen, innebär ett kraftigt avbrott i de trender som man räknat med i andra industriländer och som hittills också varit förhärskande i Sverige. Här har dock centerpartiet velat tillägga alt nolltillväxt inom energianvändningen måste uppnås under 1990-talel. Del uppfaltarjag som ytlertigare en innehållslös markering. Det är viktigt alt fastslå att samhällsutvecklingen bör utformas med medborgarnas bästa som mål, inte enbart efter tillgången på energi. Vi flr inte bli energibristens fångar.

Vi behöver ekonomiska resurser för au fullfölja reformarbetet. Del går inte att i detalj förutse teknikutveckling och andra förändringar i Sverige och i omvärlden. Ändå är det dessa faktorer som i hög grad avgör i vilken utsträckning vi kan hålla nere energikonsumtionen. Stolta paroller i riksdagsskrivelser måste här anses ha en ytterst liten betydelse. Jag kan därför inte inse vad det skulle tjäna lill atl nu göra långsiktiga utfästelser, som vi varken har faktaundertag för eller vet hur vi skall kunna uppfylla genom konkreta åtgärder.

Under överskådlig tid kommer oljan att stå för en betydande andel av

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

energiiillförseln. För att minska riskerna med energiförsörjningen är del därför viktigt alt åtgärder för atl minska oljeberoendet kombineras med insatser för atlsäkra tillförseln av olja.

Birgitta Hambraeus har i debatten här i dag - och även på andra håll i landei, senast i ett uppmärksammat uttalande pä Dramalen - anklagat regeringen för passivitet. Birgitta Hambraeus har använt ordet etablissemanget - enligt vanligt språkbruk menas väl med det en sammanslutning eller någonting liknande-och sagt att etablissemanget skulle konspirera för atl dra ner oljelillförseln lill landet för all därigenom bädda för ell för regeringen gynnsammare val i folkomröstningen. Detta har diskuterats här tidigare, och Birgitta Hambraeus har då fått väldigt stark kritik för sitt yttrande. Jag tycker det vore bra om Birgitta Hambraeus än en gång fick chansen atl gå upp här och säga atl hon inte menade vad hon sade på Dramaten i del här fallet.

Vi kan ha olika åsikter, Birgilla Hambraeus, men jag har lärt mig atl andras åsikter skall respekteras. Jag har också den uppfattningen att man skall tro på människornas goda vilja, och då lyckerjag all Birgilla Hambraeus budskap är grymt. Det vittnar om en både cynisk och pessimistisk människosyn när hon påstår alt vi, i ett så allvarligt läge som del vi nu har då del gäller vår energiförsörjning, skulle göra upp en sådan skumraskplanering.

Det fanns också ett annat påstående som jag reagerade mycket starkt emot: Birgitta Hambraeus sade att vi skall lära konsumenterna att betala. Det är också ett väldigt cyniskt yttrande, och det är dessutom rätt fantastiskt ur politisk synpunkt. Konsumenterna skall lära sig all betala - men förstår inte Birgitta Hambraeus vad det betyder för familjerna i ökade påfrestningar för ekonomin atl hyran stiger och atl övriga omkostnader som hör ihop med energiförbrukningen stiger i den kolossalt snabba takt som de redan nu har gjort? Om Birgilla Hambraeus budskap hade följts skulle hyran ha legat skyhögt över vad den är i dagens läge. Här tycker jag att del tarvas en förklaring av Birgitta Hambraeus om hon verkligen menade vad hon sade om atl konsumenterna skall lära sig att betala.

Problemen med oljetillförseln berör, som jag sagt tidigare, inte bara tillgången på olja utan även priset. Kraftiga prishöjningar på den internationella oljemarknaden medför myckel stora belastningar på den svenska samhällsekonomin. Det är med beklagande vi i Sverige tvingas konstalera vilken makt som finns, inte bara hos OPEC ulan också hos ett litet antal multinationella oljebolag, när det gäller atl kontrollera oljans flöde och pris. Detta hör också ihop med den här problematiken. Det finns betydande risker för au de slora oljebolagen kan tilltvinga sig oskäliga vinster på de mindre företagens och konsumenternas bekostnad. Samtidigt är vi emellertid tvungna att erkänna att de internationella oljeföretagens närvaro pä den svenska marknaden utgör en trygghetsfaktor genom deras möjligheter att utjämna risker och bortfall i produkiionsledet.

I energipropositionen diskuteras utförligt hur vårt beroende av spotmarknaden skall kunna minskas genom en strukturomvandling av den svenska oljebranschen och hur säkerheten i den svenska oljeförsörjningen kan ökas i

samverkan mellan staten, oljeföreiagen och andra parter pä marknaden.

Ytterligare åtgärder för alt trygga fortsatt stabila priser har föreslagits av en av regeringen tillsatt särskild kommission. Flera åtgärder för all justera priserna har redan genomförts.

De mindre oljeföreiagen har f n. en pressad ekonomisk situation, orsakad av deras slora beroende av den internationella spotmarknaden. Det här måste särskilt beaktas vid regeringens handläggning av dessa frågor. Del är uppenbart att regeringen har att gå en svår balansgång, där del gäller å ena sidan att medge en tillräcklig lönsamhet för all trygga oljetillförseln och å andra sidan alt hålla prisutvecklingen i landei inom rimliga gränser. Del är en problematik som det inte finns någon anledning alt skymma undan.

Några fasta regler för dessa strävanden kan inte ges och föreslås inte heller i reservationerna till ulskottsbetänkandet - även här nöjer sig reservanterna med mera allmänna deklarationer utan någon egentlig konkret innebörd.

I den moderata reservationen beträffande Svenska Petroleums verksamhet varnar man för en alltför stark monopolställning. Till det har jag att säga att det finns anledning alt understryka principen atl den statliga verksamheten främst bör inriktas på atl skapa sådana allmänna villkor för oljeindustrin alt den kan uppfylla rimliga krav pä trygghet i försörjningen. Del bör naluriigtvis även gälla inriktningen av Svenska Petroleums verksamhet. Ulskollet är dock av den meningen alt ell statligt engagemang även pä förelagsplanel är ett nödvändigt inslag för atl öka försörjningstrygghelen. Svenska Petroleum haren särställning vad avser beredskapslagring av råolja. Jag kan, i likhet med utskottets majoritet, inte inse all del är några speciella risker förenade med just den här särställningen.

Så har vi problemet med naturgasen. Här föreligger en väsentlig åsiktsskillnad mellan å ena sidan ulskollet och å andra sidan de centerparlistiska reservanterna och även vpk, vars uppfattning Oswald Söderqvist här gett uttryck för. Skillnaden gäller inte så mycket den principiella inställningen lill introduktion av naturgas, ulan mera hur man skall hanlera föreliggande konkreta gasprojekt.

Naturgasen har sä påtagliga miljöfördelar alt den definitivt har en roll atl spela för den svenska energiförsörjningen. Samtidigt bör man komma ihåg att ekonomiska uppoffringar för en introduktion av naturgas måste vägas mot andra angelägna reformer, inte minst inom naturvården. Dessutom måsie säkerheten i tillförseln vara tillräcklig och under alla omständigheter avgjort större än för den oljeimport gasen är tänkt att ersätta.

För de två konkreta projekt som nu föreligger är inget av dessa två villkor -ekonomin och försörjningstrygghelen - uppfyllt. Dessa avtal bör därför enligt utskottets mening inte undertecknas i nuvara:ide form. Delta bör dock inte, som ulskollet ser del, förhindra atl regeringen gör fortsatta ansträngningar för alt fl tillstånd till en import av naturgas -det bör vara inriktningen. Speciellt ler sig leveranser från våra grannländer lockande. Sydgas bör ges möjligheter atl fortsätta verksamheten med förprojektering av ledningsnät och med marknadsförberedelser.

I vilken mån kraven på försörjningstrygghet och en rimlig ekonomi går att

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

uppfylla är del för tidigt att uttala sig om nu. Här, lika litet som på något annat falt inom energipolitiken, kan man ta ut några segrar i förskott.

I centerns partimotion räknar man in naturgasen i energibalansen för år 1990, motsvarande avsevärt mer än dubbla den energimängd som Syd- och Väslgasprojekten beräknas ge tillsammans. Var överskottet skall hämtas och till vilka kostnader för samhället undviker man däremot noggrant atl tala om. Det kan finnas anledning att inför kammaren tala om hur denna fråga skall hanteras.

Olof Johansson sade att han skall jaga regeringen med en blåslampa fylld med naturgas, om inte regeringen vidtar de åtgärder som han tycker är berättigade i delta fall. Jag tror alt Olof Johansson skall handskas ganska varsamt med den blåslampan, allra helst om man har i minnet den händelse som förra sommaren inträffade på en parkeringsplats utanför Barcelona, där närmare 400 människor sveddes till döds av en btåslampa laddad med naturgas.

En ökad mångfald är ett viktigt mål för energipolitiken. Vi har av energidebatten lärt oss all det inte finns några enkla lösningar på problemen eller några enstaka energikällor som förmår tillgodose vårt energibehov. Därför är det angeläget atl fortsätta satsningarna för atl kunna utnyttja våra inhemska energilillgångar. Med torv och andra inhemska bränslen finns det goda möjligheter atl bygga upp ett mer flexibelt energiförsörjningssystem och ersätta oljeanvändningen. I energipropositionen föreslås en rad åtgärder för detta, som utskottet också ansluter sig till. Man bör dock i detta sammanhang inte glömma bort all också dessa energikällor har betydande problem både vad avser effekter på miljön, t. ex. vid torvanvändning, och vad avser möjligheter lill andra användningar, där man konkurrerar med industrin om skogsråvaran.

För mig är det särskilt glädjande att kunna konstalera att många av de projekt rörande inhemska bränslen som är aktuella kommer alt uppföras inom de sysselsättningssvaga delarna av landet. Energipolitiken och regionalpolitiken kan här samverka för alt uppnå fördelar med de satsade statliga medlen.

Centern står bakom en rad reservationer som berör detaljer i energipolitiken. De är avgivna för att ge intryck av stora meningsmotsättningar inom delta område, trots att det faktiskt föreligger en långt gående enighet mellan partierna.

I propositionen fastslås t. ex., vilket tillstyrks av utskottet, att de små kraftföretagens situation skall förstärkas. Ett införande av skyldighet för distributörer all ta emot elenergi från små kraftverk kommer atl övervägas inom ramen för en kommande översyn av ellagen. Ändå reserverar sig centerns utskottsledamöter för att riksdagen nu skall föregripa resultatet av den översynen.

Kommunerna bör få rätt att förhandla med kraftföretagen angående råkraflsprisel, menar centern i sin partimolion. En sådan rätt finns redan, och jag anser atl det inte föreligger några problem. Ändå reserverar sig centerns utskoltsledamöter på denna punkt. Kommunerna bör ha tillgång lill

stamlinjenätet, kräver centern i sin energimotion. En sådan rätt finns sedan länge, och del är ingalunda ett orimligt förhållande atl Vattenfall får förbehållet att ta ut självkoslnadsersältning för den service man i detta hänseende lämnar. Ändå vidhåller utskottets centerpartisiiska ledamöter motionskravet i en reservation. Den typen av demonstrerande politik för inte energipolitiken framåt.

När del gäller utnyttjandet av 800-kV-kraftledningar menar utskottets reservanter alt det kommer alt medföra hälsorisker och en ökad bindning lill kärnkraften i Sverige. Jag har inte kunnat finna alt centern presenterat några hållbara argument för dessa påståenden. Dessa kraftledningar är nödvändiga oavsett om vi satsar på kärnkraft eller på annan energiförsörjning. Och de utgör en del av de nödvändiga åtgärderna för att trygga leveranserna av elenergi inom landet. F. n. är den första 800-kV-ledningen aktuell för att trygga Stockholms elförsörjning. Väljer man att inte bygga en sådan ledning lill Forsmark måste man i dess ställe bygga en annan med en ny sträckning. Nalurtigtvis kan man då välja lägre spänning än 800 kV, men då blir förlusterna vid överföringen slörre och antplet nödvändiga ledningar slörre för samma överförda energimängd.

Jag vill peka på den miljöfaktor som kraftledningarna rent allmänt är i vårt land, när de breda kraftledningsgatorna ofta går genom de bästa skogsområdena. Om man skall halvera dessa ledningar blir följden en fördubbling av kraflledningsgatorna, och det har dels miljöeffekter, dels slora ekonomiska konsekvenser för skogsnäringen.

Del är klart att kraftledningar måste konstrueras så aU det inte uppslår negativa effekter för människor och djur. De nu aktuella 800-kV-ledningarna är utformade så atl fältslyrkan på marken inte är större än för de 400-kV-ledningar vi nu har. Vi har ca 8 000 km av dessa i drift, och erfarenheterna har inte gett belägg för påståenden om att det föreligger risk för människor och djur. En undersökning har emellertid startats i dagarna för atl ytlertigare studera detta problem.

Energikommissionen föreslog all kraftvärmeverk skall byggas när värmeundertaget är tillräckligt stort för atl åtgärden skall bli samhällsekonomiskt lönsam. Slörre nya anläggningar bör kunna eldas med fasta bränslen. Energipropositionen ansluter sig till detta förslag med tillägget atl nya kraftvärmeverk för enbart oljeeldning endast skall fl byggas om del har visats att godtagbara alternativ till oljan saknas. Därför har regertngen sagt nej till en planerad oljeeldad anläggning i Botkyrka, trots att man i princip är för en utbyggnad av fjärr- och kraflvärme. En utredning om Stockholmsregionens värmeförsörjning pågår, och den väntas snart vara klar. Dä kan man göra ell nytt ställningstagande i den här frågan.

Mot denna bakgrund framstår det som undertigt att centern i utskottet ändå uttalar sig för au projektet i Botkyrka skall fullföljas, trots att några planer för eldning med fasta bränslen ännu inte har kunnat presenteras. Är det så alt man accepterar att södra Stockholmsregionen under en överskådlig framtid skall värmas med olja?

Slutligen, herr talman, vill jag bara kort kommentera en motion av Hugo

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

Bergdahl. Del är motionen 1474, i vilken han har begärt en utredning om inrällandei av ett statens energiverk, lokaliserat lill Västerås. I propositionen säger statsrådet Tham atl han skall låta en utredare se över myndigheisorganisationen. I samband därmed kommer också delta motionsyrkande alt las upp. Detta understryks vidare i ulskotlsbelänkandel, och motionären bör alltså vara nöjd med motionens behandling. Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskoUeis hemställan.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Rune Ångström bad mig all ännu en gång beskriva min inställning till kärnkraftsetablissemangel och dess eventuella planer. Del gör jag gärna. De konspiralionsbeskrivningar som Rune Ångström här gav oss får han Slå för helt själv. Jag har absolut inte tänkt mig all något sådant pågår -varken i regeringskansliet eller i några andra rum. Men all det finns ett etablissemang och även ett kärnkraftseiablissemang är väl ingen hemlighet. Med etablissemang menar jag helt enkelt dem som har stort infiytande, dem som har makten i olika former. Del är väl inte heller någon överraskning att det finns intressen som kämpar för sina gjorda investeringar - atl man har olika planer och att man kämpar för dem. Erfarenheterna i energikommissionen har visat mig all det finns en myckel målmedveten och engagerad kamp för kärnkraften i det här landei. Del är väl ingen hemlighet och kanske inte heller någonting all skämmas för. I ett sådant läge är det viktigt vad regeringen gör. Del är t. ex. viktigt vilka rådgivare man har. Det är viktigt vilka initiativ man tar och vilka initiativ man inte lar. Del kan vara mer eller mindre angeläget atl se lill alt oljeförsörjningen klaras t. ex.; man kan prioritera andra saker i stället.

Jag har velat skarpt fokusera uppmärksamheten på delta, så att vi om del blir en oljekris i höst och vinter vet alt del inte beror på all del råder fysisk brist på olja utan på att regeringen varit passiv och inte i lid vidtagit åtgärder.

Rune Ångström säger att jag har sagt alt man skall lära konsumenterna betala. Det är en missuppfattning.

I en marknadsekonomi är det priset som ger tecknet lill människor alt del här är någonting som vi inte skall ha i framliden. Hur har Rune Ångström tänkt sig att vi skall bli av med oljan? Skall vi förbjuda den?

1 själva verket blir det naturligtvis sä alt oljan blir dyrare och dyrare. Därmed kommer den att bli ointressant för framliden - det är så del går lill i en marknadsekonomi.

Centern och folkpartiet är överens om all vi skall ha en socialt acceptabel marknadsekonomi, en biandekonomi. Del innebär atl vi skall ha en klok framförhållning och planering, alt vi skall undvika chockhöjningar av priset och se till att det finns pengar atl investera i hushållning. Man kan, som centern och socialdemokraterna nu gjort, ta initiativ lill ett utvecklingsbolag som verkligen för produkter från prototyp till produktion. Del är så man skall göra: finansiera en hushållning och finansiera alternativen s- ntidigi som man låter priset gå upp. Del har folkpartiregeringen undvikit atl göra.

OLOF JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tänker inte ta upp tiden med att tala för de olika reservationer som Rune Ångström kritiserade. Våra talesmän, Birgitta Hambraeus och Bengt Sjönell, kommer senare i debatten att behandla dem.

Det finns en sak som jag tycker är anmärkningsvärd i Rune Ångströms lappning, och det är behandlingen av naturgasen. Rune Ångström säger att naturgasen på grund av investeringskostnaderna måste vägas mot andra angelägna satsningar. Del är ju klart uttryckt. Det är fortsättningen pä kärnkraflsprogrammel som är alternativet. De tvä projekt som diskuteras -Västgas- och Sydgasprojeklen - skulle utbyggda dra en kostnad på ca tre och en halv miljard, alltså en halv kärnkraftreaktor. Del var alltså tydligen för dyrt. Men Rune Ångström har faktiskt varit med om all hålla Sydgasprojeklet vid liv, och jag hoppas han menar allvar med det.

Sedan talade Rune Ångström om alt man måsle ha en avgjort större försörjningstrygghet när det gäller naturgasen än när del gäller den olja som den skall ersätta. Jag håller med om det. Det är därför vi skall ha del nordiska samarbetet i botten. Men det utesluter nalurtigtvis inte leveranser från annat håil. Oljan lar vi också långt borlifrån. Folkpartiregeringen har nyligen diskuterat oljeleveranser både från den karibiska delen av världen och från Angola, som inte ligger nästgårds precis.

Avtalen kan inte undertecknas i nuvarande form, säger Rune Ångström vidare. Det är faktiskt så att utskottet varit enigt om atl rågasavtalel skall hållas öppet. Jag hoppas att Rune Ångström slår kvar vid den uppfattningen.

Det är i och för sig underligt att folkpartiet är så negativt till Västgaspro-jektet, eftersom partikamraterna i Göteborg och representanter för andra partier också - en majoritet i fullmäktige där såvitt jag vet - begär en utredning om naturgas för uppvärmning av Göteborg, dvs. kraftvärmeverk. Vi får väl möjlighet att i valrörelsen diskutera vad ni planerar där i stället. Jag antar atl det är kolet ni har i tankarna. Väljer ni inte naturgas är ni tvingade all ta kolet, oavsett om man har löst miljöproblemen eller ej. Där har nöden sannolikt ingen lag.

Sedan talar Rune Ångström om kostnaderna för naturgas. Men alla importerade bränslen, Rune Ångström, är föremål för prisfluktuationer som Sverige har utomordentligt svårt all påverka. Vad sägs t. ex. om den 40-procenliga oljeprisslegringen? Del är väl i varje fall en bra tankeställare också i det här fallet. Det är ingenting som säger alt prisstegringen på naturgas blir snabbare, snarare tvärtom.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Först några ord lill Birgitta Hambraeus. Det har återgelts i tidningarna atl Birgitta Hambraeus har beskyllt del s. k. kärnkraftselablisse-manget för att konspirera i syfte att uppnå en bristsituation på olja och därmed stärka sina positioner inför det kommande valet och folkomröstningen. Om denna återgivning av Birgitta Hambraeus yttrande på Dramaten är felaktig

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

eller riktig kanske hon kan tala om.

Enligt vanligt språkbruk används ordet etablissemang för sammanslutning, förening eller förbund. Birgitta Hambraeus menar alltså atl de som inte delar hennes uppfattning i kärnkraftsfrägan går samman i någon typ av förbund för att åstadkomma en brist i försörjningen av olja. Jag tycker del är ett fantastiskt påstående, vilket jag också gett uttryck för. Jag har sagt att Birgitta Hambraeus därmed visaren förvånansvärd pessimism när del gäller all tolka medmänniskors goda vilja.

Inför kammaren sade också Birgitta Hambraeus att konsumenterna skulle lära sig alt betala det högre priset. Konsumenterna skulle inte få tillgodogöra sig den prissubveniion som faktiskt har förekommit genom att regeringen har förhindrat höjningar av oljepriset. Är det påslåendet också felaktigt, Birgitta Hambraeus?

Så några ord om naturgasen till Olof Johansson. Jag vill än en gång upprepa -jag vet inte för vilken gång i ordningen -att kärnkraften inte går atl byta mot narurgasen. Jag har också tidigare sagt att det avtal som vi har beträffande leverans av olja från Nordgasprojektei är ett ekonomiskt och säkerhetsmäs-sigt dåligt avtal och alt vi därför inte skall underteckna det i dess nuvarande form.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Rune Ångström och jag menar tydligen olika saker med ordet etablissemang. Jag menar, som jag sade förut, de som har makten och inflytandet i samhället. De behöver inte vara sammanslutna i ett stort förbund. Därmed har jag besvarat den frågan.

Som ni vet blir uttalanden alllid tillspetsat återgivna i tidningar. På Dramaten frågade jag om man håller på alt se lill att det blir en oljekris i höst för att därmed underlätta för kärnkraften. Jag är glad över alt den här debatten har kommit till stånd. Om det blir en oljekris i höst så vet vi atl ansvaret är regeringens, eftersom del finns olja att köpa.

OLOF JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Rune Ångström lar upp en fråga som jag över huvud tagel inte har berört, nämligen om kärnkraften skall ersättas med naturgas. Naturgas är till för atl ersätta olja, det trodde jag vi var överens om. Men från en del håll talas det om alt kärnkraften skall ersätta oljan, så visst finns del ett indirekt samband.

Jag hoppas atl Rune Ångström, folkpartiet och jag kan vara överens om att i positiv anda vara beredda att förhandla med danskarna. Det finns ett gemensamt intresse av att dimensionera del danska rörgasnätel så att det stämmer med den svenska introduktionen av naturgas. Det är väl alldeles klart.

Ansluter vi oss inte nu, går ju tåget. Danskarna har som bekant beslutat sig för alt introducera naturgas. Nalurtigtvis är del en fördel om vi kan få leveranser från Västtyskland, alltså Nordsjögas som via Emden slussas in i Danmark. Där har Danmark ell med Sverige gemensamt intresse. Del

kommer säkert att visa sig vid de kommande förhandlingarna.

Det går inte aU smila ifrån detta. Del gäller konkreta och handfasta saker. Är man passiv från svensk sida, är man egentligen motståndare till ell nordiskt samarbete, för då kommer det inte all hända någonting.

Ett litet råd avslutningsvis. Innan man enligt rekommendationer från statssekreteraren i handelsdepartementet köper naturgas från Trinidad och Tobago, lyckerjag au man skulle undersöka möjligheterna på närmare håll, dvs. Ruhrgas och Nordsjögas via Emdenledningen.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Även jag har sagt aU naturgasen har påtagliga miljöfördelar och en roll att spela i den svenska energiförsörjningen. Vi har dock inte nu ett skäligt avtal att underteckna. Vi måste jobba för atl få fram ett bättre avtal. 1 annat fall kan vi inte inom det närmaste tidsperspektivet genomföra dessa projekt.

Jag vill även konstatera att de två projekt som föreligger varken när det gäller ekonomin eller när det gäller försörjningstryggheten uppfyller de krav som man har rätt att ställa på avtalet.

Västgas är tänkt au drivas enbart med flytande naturgas. Den naturgasen kommer från de stora oljeproducerande länderna. I detta fall är närmast Algeriet aktuellt. Därigenom befinner vi oss i samma dilemma som när det gäller oljeimporten: vi får ett väldigt starkt beroende. Naturgasberoendet skiljer sig inte på något sätt frän det oljeberoende som vi i dag befinner oss i.

Del kan vara intressant alt studera hur danskarna ser på samarbetet med Sverige. Jag har läst en artikel i Politiken, där man registrerar del nya svenska intresset för dansk naturgas. Där sägs att det kan betyda alt man slipper billigare undan i Danmark.

Vi måsle vara vakna för all del här finns starka nationella intressen inte bara från svensk sida ulan även från dansk och tysk sida. Det finns anledning alt inte försvaga sina förhandlingspositioner. Förhandlingarna måste drivas med kraft och utan alltför starka bindningar i förväg.

Andre vice talmannen anmälde all Olof Johansson anhållit att lill protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt lill ytlertigare replik.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

OLOF PALME (s):

Herr talman! Det är nu ett halvt decennium sedan värtden upplevde en oljekrts med allvartiga effekter på värtdsekonomin och plågsamma följder för många enskilda länder. Ännu har vi inte kommit lill rätta med de problem som denna kris orsakade. Arbetslösheten är fortfarande alltför vanlig, och i många länder ökar fattigdom och svält.

Nu utsätts den globala energiförsörjningen återigen för hårda påfrestningar. Del internationella läget på oljeområdel ler sig ytterligt bekymmersamt. Under flera månader har en brist på råolja utlöst snabbt stigande priser på den internationella oljemarknaden. Skillnaden mellan efterfrågan och utbud är-

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

enligt beräkningar av bl. a. lEA - ca 2 miljoner fat per dag eller 3-5 %. Del hänger, som vi vet, samman framför allt med händelserna i Iran i vintras. Underskottet är lika stort som nedgången i Irans produktion, som uppskattas bli 3,5 miljoner fal per dag, jämfört med 5,5 miljoner fal före omvälvningen i landet. Det kan lyckas vara en liten brist, men den är tillräcklig för atl snabba prisökningar skall kunna utlösas.

Bedömningen av den framlida tillgången på olja är osäker. Den politiska osäkerhet som f n. råder i Mellanöstern och särskilt i Iran innebär att vi inte kan bortse från risken all ylteriigare produktionsminskningar eller t. o. m. tillfälligt stopp av oljeexporten kan inträffa.

Härtill kommer den osäkerhet som råder beträffande Saudi-Arabiens framlida oljepolitik. Hittills har Saudi-Arabien utövat ell stabiliserande inflytande på oljeprisulvecklingen genom att landei bedömts kunna öka sin oljeproduktion så myckel atl eventuella produktionsbortfall i andra länder skulle kunna kompenseras.

Den bedömningen förefaller nu ha ändrats, beroende såväl på tekniska faktorer som på den inhemska regeringens inställning. Därmed synes den broms som tidigare i viss mån funnits på oljepriserna upphört alt fungera. Flera länder har redan frångått OPEC-överenskommelserna. Det verkar nästan som en överenskommelse om atl frångå överenskommelsen.

Lägel är ulan tvivel allvartigare än vid den förra oljekrisen 1973-1974. En utveckling av världsekonomin liknande den som följde den förra krisen, karakteriserad av stagnerande produktion och ökande arbetslöshet, kan tyvärr inte uteslutas, något som vore utomordentligt tragiskt. Detta globala läge förbättras inte av atl också Sovjetunionen upplever brist pä olja, beroende på borrningstekniska och andra problem.

Detta är det ena slaget mot värtdens energiförsörjning. Del andra är olyckan i Harrisburg i USA som inneburit all man på många häll ifrågasätter möjligheterna atl utnyttja kärnkraften för alt tillgodose en del av energibehovet.

Händelseutvecklingen i Harrisburg följdes med spänt intresse inte bara i USA utan också i många andra länder. Senator Edward Kennedy sade nyligen att det säkert inte fanns en enda familj i USA som inte diskuterat olyckan i Harrisburg. Det kan kanske gälla också i Sverige.

Den katastrof som en total härdsmälta skulle ha inneburit inträffade lyckligtvis aldrig. Ändå är del en allmän bedömning bland såväl tekniker som politiker att Harrisburgolyckan kommer atl ha en avgörande betydelse för kärnkraftens framtid.

Den skiljer sig på två väsentliga punkter från de olycksfall som tidigare inträffat i kärnkraftverk. För det första därför alt ell haveri faktiskt inträffade, även om del var begränsat. Del förelåg risk för en mycket allvartig olycka, och den kan aldrig bagatelliseras eller diskuteras bort. Situationen har alltså förändrats på ett väsentligt sätt. För det andra spreds uppgifter som tydde på att de ansvariga teknikerna och myndighetsrepresentanterna inte hade situationen under kontroll. De protokoll frän förhör som så småningom kommit fram är inte ägnade atl stilla oron. De är ägnade att väcka myckel stor

tveksamhet.

Vad hände då egentligen i Harrisburg? Det kommer atl dröja innan vi får full klarhet. I USA arbetar nu en uppsjö av olika kommittéer och grupper. Förutom president Carters kommission har senaten och representanthuset tillsall kommittéer, och såväl kärnkraftsinspektionen som kraftföretagen har egna utredningar för att i detalj klariägga det tekniska förloppet och orsakerna lill del.

En del uppgifter har redan kommit fram som visar att den första bilden av olycksförloppet i flera avseenden kan ha varit felaktig.

I massmedias rapportering förmedlades intrycket att del allvarligaste skedet inträffade omkring ett par dagar efter del olyckan inleddes, dvs. på fredagen. Det var alltså på natten till onsdagen som del hela började. I själva verket tycks risken fören katastrof ha varit störst i början, redan på onsdagen. På fredagen syntes risken för härdsmälla i stort sett ha varit passerad. Viktiga värden på tryck och temperatur var då stabila.

Massmedia gav också stort utrymme åt den s. k. gasbubblan, som sades bestå av en blandning av vätgas och syrgas. Den bubblan sågs som ett allvartigt problem dels därför att den skulle kunna explodera vid en viss proportion mellan vätgas- och syrgashalterna, dels därför att den frilade en del av härden, som då skulle kunna överhettas.

I själva verket fanns del ingen syrgas i bubblan. Experterna är eniga om alt del inte fanns betingelser för att syrgas skulle kunna utvecklas. Anledningen till alt denna felaktiga uppgift spreds tycks vara alt man från den amerikanska kärnkraflsinspektionen ställde fel fråga till forskare. Man frågade vad som skulle hända om det fanns syrgas, inte om syrgas skulle kunna bildas.

Samtidigt finns del emellertid uppgifter som lyder på all kylvatlnet under en oroväckande lång tid befann sig i kokning, vilket kan ha lett till betydande skador pä härden som ännu inte är undersökta och klarlagda.

Jag säger inte detta för alt påstå att del i dag går att dra några definitiva slutsatser. Jag har nämnt de här omständigheterna mest föratt visa hur bilden av en olycka kan skifta när säkrare informationer kommer fram. Det kommer atl ta tid, flera månader, innan vi får någorlunda klarhet om olyckans förtopp och orsaker.

Men redan med den kunskap som nu finns står det klart att det är otänkbart atl gä vidare som om ingenting hade hänt. Det är bedömning som delas av flertalet kärnkraflsiekniker och politiker i väslvärtdens i-länder.

I Västtyskland sade Helmul Schmidt vid atomindustrins konferens i Hamburg: Min regering lar mycket allvartigt på olyckan i Pennsylvania. Händelserna där har gjort riskerna med kärnkraften levande och verkliga för miljoner människor. De fel och möjligen de otillräckliga konstruktioner som gjort denna olycka möjlig har stämt många av oss lill eftertanke, också den som är övertygad om atl vi omöjligen kan avslå från kärnkraften under de närmaste årtiondena.

I USA har man t. v. stoppat licensieringen av nya reaktorer. Jag tror au en sådan uppgift borde stämma dem till litet begrundan som försöker tänka bort Harrisburgolyckan från del svenska skeendet.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

7 Riksdagens protokoll 1978/79:168-169

Nr 168 Vi socialdemokrater betraktar del som självklart all också vi i Sverige

Onsdagen den måste ta konsekvenserna av det som inträffat. Vi kan inte i dag binda oss för

6 juni 1979 långsiktiga ställningstaganden i energipolitiken som innefattar kärnkraft. Vi

_____________ måste invänta materialet från Harrisburg. Vi måste skaffa oss tid för

Energipolitiken, eftertanke och begrundan.

/f] ifj En sådan linje innebär inte alls någon helomvändning i energifrågan. Delar

i själva verket en direkt följd av det beslut om energipolitiken som vi tog 1975. Del finns anledning atl påminna om huvudpunkterna i det beslutet.

Den första punkten var en kraftig satsning på energihushållning. Ambitionen all effektivisera energianvändningen och spara energi var internationellt sett mycket hög. Betydande resurser avsattes för lån och bidrag till energihushållande åtgärder inom bebyggelse och industri. Slora resurser avsattes också lill forskning av nya energikällor.

Den andra huvudpunkten var en aktiv oljepolitik. Den innebar atl vi på längre sikt skulle minska vårt slora beroende av importerad olja samtidigt som försörjningen måsle tryggas under den närmaste liden.

Den tredje gällde en tryggad kraftförsörjning. Ett ökat behov av elektrisk kraft kunde förutses fram till 1985. För att täcka detta skulle en viss utbyggnad av vattenkraft och mottryckskraft ske och dessutom en begränsad utbyggnad av kärnkraften med ett par aggregat utöver de elva som riksdagen tidigare beslutat om. Samtidigt betonades starkt all del inte var fråga om att definitivt binda sig för en stor och långsiktig utbyggnad av kärnkraften. Så här slår det i propositionen, och det vill jag läsa in till protokollet: "Det finns emellertid skäl som manar till försiktighet och som talar mot att man nu binder sig för ett omfattande och långsiktigt ulbyggnadsprogram för kärnkraften.

Hit hör de risker som är förbundna med kärnkraftreaktorernas säkerhet och omhändertagande av utbränt bränsle. Mycket grundliga undersökningar har gjorts, både utomlands och i Sverige, av kärnreaklorernas säkerhetsproblem. De pekar på alt riskerna för reaktorhaverier med konsekvenser för omgivningen är mycket små och att, även om ett sådant haveri skulle inträffa, sannolikheten för större skador på människor och djur utanför reaktorn är liten. Även om detta är den forhärskande åsikten bland experterna, finns dock även sädana som ställer sig tveksamma härtill. Erfarenheterna från kärnkraftslationer i drift är hittills relativt begränsade. De framlagda beräkningarna är trots allt kalkyler, vilkas tillförtitlighet kan behöva prövas mot bakgrund av erfarenheter av praktisk drift. Under tiden fram till 1970-talets utgång kommer antalet driftår från reaktorer runt om i väriden atl mångdubblas. Därmed framkommer viktiga erfarenheter för kontroll av kalkylerna.

Ytterligare ett starkt skäl för att inte nu binda sig för en omfattande utbyggnad av kärnkraft är den tveksamhet som människor känner inför ett sådant steg. Den har kommit till uttryck både i den studie- och rådslags-verksamhet jag tidigare har talat om och i den allmänna debatten i massmedia. Ännu för många år sedan dominerade en övervägande positiv

inställning lill kärnkraftens användning för fredliga ändamål. Den intensiva debatten om kärnkraftens risker och säkerhetsproblem har ändrat detta förhållande. En kritisk inställning till kärnkraften kommer nu till uttryck alltifrån dem som helt tar avstånd från användandet av kärnkraft till dem som redovisar en inställning präglad av tveksamhet och osäkerhet. Den första kraftiga motreaktionen mot den tidigare optimismen synes emellertid allt eftersom man satt sig in i problemen ha ersatts av en nyanserad inställning, där dock tveksamheten och försiktigheten alltjämt finns med som ett genomgående drag.

Mot den bakgrunden är det rimligt alt Sverige intar en avvaktande hållning och för en försiktigare politik när det gäller den fortsatta utbyggnaden av kärnkraft än vad som f n. gäller flertalet andra länder. Vi bör undvika långsiktiga bindningar och sträva efter en reell handlingsfrihet så att vi, allteftersom våra kunskaper blir större och säkrare, fortfarande har altemativa handlingslinjer all välja mellan för atl säkerställa vår energiförsörjning.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Det finns ingen med teknikens hjälp framställd energiform som är helt riskfri eller som inte har nackdelar av olika slag. Det gäller såväl fossila bränslen som vattenkraft och kärnkraft. Utsikterna att komma till rätta med de risker som är förbundna med kärnkraften kan betecknas som relativt goda. Skulle det komma fram nya informationer som visar atl dessa slutsatser är oriktiga måste vi självfallet vara beredda atl ompröva vårt ställningstagande."

Liknande utfästelser gavs under valrörelsen 1976. I en artikel i Dagens Nyheter i september 1976 skrev jag: "Skulle det visa sig - mot vad del överväldigande flertalet av forskare och tekniker nu anser-atl kärnkraften är farlig, då stoppar vi nalurtigtvis omedelbart denna energikälla. Del kommer att krävas stora uppoffringar av oss alla, men det är självklart att vi måste ta dem i sådant fall." Detta sade vi då.

Så inträffade olyckan i Harrisburg. Den skapade en ny situation. Den gjorde det nödvändigt atl infria de utfästelser som gjorts om en förnyad prövning av vår inställning till kärnkraften som energikälla.

Denna prövning måste innebära en noggrann undersökning av vad som hände och orsakerna till olyckan. Man måste gå igenom de förändrtngar i säkerhetsåtgärder som kan bli följden av undersökningen. Men del är inte nog. Del väsentliga är att avgöra om olyckan i Harrisburg förändrar den totala riskbedömningen i så hög grad att vi på ett avgörande sätt måste förändra vår inställning till kärnkraften som energikälla. Intill dess att denna prövning genomförts måste vår inställning till kärnkraften hällas öppen. Jag tog det här långa citatet från energipropositionen 1975 för atl visa atl med de utfästelser som där gjorts det inte fanns någon möjlighet, enligt min bedömning, för del parti som jag tillhör, att fortsätta som om ingenting har hänt. Den förnyade prövning som vi hade ulloval måsle ske.

En konsekvens härav är att besluten om den långsiktiga energipolitiken måsle skjutas upp. Den amerikanska utredningen kan föreligga först i höst. Detsamma gäller våra egna utredningar. Det innebär att vår bedömning inte

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

100

kan göras före valet i september.

Under sådana förhållanden blir en folkomröstning en logisk konsekvens för att medborgarna skall kunna beredas lillfälle atl direkt påverka energipolitiken.

Del har fällts mänga hårda ord i en del tidningar och av en del politiker om denna handlingslinje, som först aktualiserades av socialdemokraterna. Det är så mycket mera märkligt som de politiska partierna i sak är i stort sett överens om handlingslinjen. Jag skall inte närmare spekulera över vad denna motsättning mellan härda ord och instämmande i sak kan bero på. Huvudskälet kanske helt enkelt är en insikt om att människorna har stor förståelse för den socialdemokratiska linjen. Det är nog väldigt många som inser och instämmer i all vi behöver lid för eftertanke och begrundan införa del svåra beslut som måste fallas.

Del finns en del som tror alt del i verkligheten mest är fråga om ett formellt uppskov, alt man efter del all man genomfört dessa undersökningar kan fortsätta ungefär som förut. Jag vill med kraft avvisa en sådan synpunkt. Den förnyade prövning vi skall genomföra måsle präglas av det djupaste allvar. Harrisburg kommer atl förbli en vatiendelare - del är jag övertygad om. Den första uppståndelsen har lagt sig. Men de uppgifter om skeendet som därefter framkommit har egentligen inte varit ägnade atl på ett avgörande sätt stilla oron. Visar det sig atl denna energikälla är farlig för människors liv, då måste vi avstå från den. En sådan handlingslinje kommer i så fall att innebära myckel slora uppoffringar för samhället och för de enskilda människorna. Det finns ingen sagans goda fe som med sill trollspö kan lösa våra energipolitiska bekymmer. Det finns inga enkla lösningar pä svåra problem. Det finns bara svåra lösningar.

Del uppskov som vi i dag beslutar om kommer att innebära såväl ökade kostnader för ersättningskraft som fördyrade anläggningskostnader. Ingvar Carlsson har redan mer utförligt berört herr Gösta Bohmans agerande i delta sammanhang. Låt mig endast få uttrycka förvåning över herr Bohmans förslag atl merkostnaderna för det av Harrisburgolyckan orsakade uppskovet borde betalas av mig personligen.

Man frågar sig då vem herr Bohman anser skall betala de mycket stora kostnader som blev följden av den borgerliga regeringens handlingsförlamning i energifrågan. Och den orsakades som bekant inte av någon inträffad händelse av typ Harrisburg ulan av en oförmåga atl samla sig till beslut och av oenighet. Herr Bohman ansåg ju själv för inte länge sedan alt laddningstill-slånd borde ha givits för reaktorerna i Forsmark och Ringhals i fjol sommar, och han ansåg all säkerhetsproblemen till 99 96 var lösta. Men ändå medverkade han till ett kostsamt uppskov, med borrhål och tidsutdräki och sådant. Vem skulle i så fall betala kostnaderna för det?

Allvartigare ändå: Om herr Bohman och hans parti har en annan uppfattning i sak än riksdagsmajoritelen framför de den inte här i kammaren. Anser herr Bohman alt laddningstillstånd i dag borde ges till Forsmark 1 och Ringhals 3, sä skall han säga det. Annars faller ju hela hans kosinadsreso-nemang. Annars är han helt med om au la dessa kostnader som ell uppskov

betyder. Men man kan inte bedriva en lålsaslek och säga: Jag är emot det här, men jag röstar helt för det.

Sällan har en ståndpunkt angripits med så hårda ord, lill vilka man helt ansluter sig, som när del gäller del moderaterna presterat i dag.

Jag vill klart säga ifrån att jag anser inte alt ett sådant här laddningstillslånd bör ges. Det är därför vi stöder rådrumslagen. Efter Harrisburg skulle det uppfattas som en oerhörd utmaning, för atl inte säga kränkning, av alla de människor som av övertygelse känner oro inför kärnkraften. Del skulle för lång lid framåt förgifta samhällsdebatten i vårt land. Och då får vi ta kostnaderna.

Lål mig i detta sammanhang också uttrycka någon förvåning över Ola Ullstens upprepade klagan, senast i en intervju häromdagen i en Stockholmstidning, överalt vi socialdemokrater inte skulle ha samråli med folkpartiet i samband med beslutet i april i år. Del är helt enkelt inte ett korrekt påstående. Det låg till så alt sedan vi diskuterat frågan i vårt verkställande utskott beslöt vi att ta kontakt med folkpartiet innan debatten logs upp i den socialdemokratiska partistyrelsen och i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Vi betraktade det som en hederssak alt ta den kontakten. Vid det samrådet visade del sig att folkpartiets ledning icke hade någon invändning i sak mot vår uppläggning vare sig när det gällde uppskov, folkomröstning eller de olika kommissionerna. Man ville skjuta ytterligare någon dag på offentliggörandet av vår ståndpunkt, och det var ett önskemål som vi inte hade möjlighet all tillgodose. Men när del visade sig att vi då hade samma uppfattning i sak lyckerjag att alla rimliga krav var uppfyllda, och vi kunde gå vidare. På en presskonferens den 4 april fann sig också Ola Ullslen föranlåten all understryka att folkpartiet helt självständigt kommit till samma slutsatser som socialdemokraterna och beslutat i enlighet härmed.

I en intervju i Borås Tidning för några veckor sedan försökte Ola Ullsten än en gång krypa ur ansvaret. Nu är del inte tal om alt man självständigt har kommit fram till detta beslut, utan nu sägs del alt folkpartiet inte på egen hand skulle ha kommit fram till beslutet att skjuta på avgörandet. Det är inte så vackert, lyckerjag. Beror del på all Ola Ullslen ändrat mening eller beror det på all följsamhelen den 4 april betraktades som en förutsättning för all folkpartiet skulle kunna sitta kvar i regeringsställning? Var vi överens för att vi tyckte lika, eller var vi överens för atl regeringen skulle slippa avgå? Det hela lämnar en litet olustig smak.

Herr talman! Vi kommer mer än väl au behöva den tid som återstår fram lill folkomröstningen. Det gäller inte bara alt utreda Harrisburgolyckan utan också all klariägga vilka alternativ som står lill buds och vilka konsekvenserna skulle bli om vi tvingas all snabbi avveckla kärnkraften. - Och de konsekvenserna är myckel slora och genomgripande uppoffringar för samhället.

Det är svära ställningstaganden. Det är viktigt att vi inte förhastar oss och fattar beslut på otillräckligt kunskapsundertag. Vi vet atl flera av de alternativa energikällor som nu slår till buds innebär myckel allvarliga miljörisker. Del gäller t. ex. kolet. Den amerikanska tidningen Washington

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

101

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. in.

Post varnade i sin ledare några dagar efter Harrisburgolyckan för en paniksalsning på just kol med den förgiftning av luft och vatten som kolförbränning med nu utvecklad teknik innebär.

Att vi behöver lid till eftertanke inför del viktiga långsiktiga beslut som föreslår hindrar dock inte att det finns akuta problem som måste lösas. Jag log inledningsvis upp den internationella oljeförsörjningskrtsen. Sverige har ett större oljeberoende per invånare än något annat land. Vårt läge när del gäller försörjning med olja är mycket allvartigt. Man har inte fyllt på beredskapslagren. Man har tullat pä del lager som vi enligt lag skall upprätthålla för aU trygga vår försörjning. Vi har aldrig någonsin tidigare, såvitt jag förstår, underskridil de s. k. tvångslagren så mycket som nu. Del här kan ställa oss i en synnerligen besvärtig situation nästa vinter.

Vi har från socialdemokratisk sida varnat för oljelägel ända sedan i fjol höst. Regeringens passivitet under hela denna lid ter sig för oss fullständigt obegriplig, och därför blir min avslutande fråga: Vad gör regeringen i den nuvarande oljekrisen och inför det ytterligt allvarliga läge på oljeförsörjnings-områdel som kan inträffa nästa vinter?

102

THORBJÖRN FÄLLDIN (c):

Herr talman! Det har ju varit tänkt alt dagens beslut skulle ange riktlinjer för energipolitiken under hela 1980-talet. Men som så mycket annat denna politiska vår kommer beslutet all få en provisorisk karaktär. Socialdemokraternas behov av "eftertanke och begrundan" har lett till att det mera övergripande energipolitiska beslutet ytlertigare förskjutils. Därför blir inte heller dagens beslut något särskilt övertygande mogenhetsprov för folkpartiregeringen. Alt föra energibeslulel i hamn sades ju vara folkpartiregeringens huvuduppgift.

Frän centerns sida fullföljer vi med dagens ställningstagande den energipolitiska linje som vi konsekvent har drivit sedan 1973. Kärnkraftens risker hade då blivit alltmer uppenbara, och någon lösning pä säkerhetsfrågorna fanns inte i sikte. Det gäller i lika hög grad i dag. Samtidigt har kostnaderna fortsatt att springa i höjden, och kärnkraftssamhällels många negativa verkningar har blivit uppenbara för en bred allmänhet. Därför finns del också i dag ett brett stöd för den handlingslinje som vi förespråkar: ett nej till kärnkraften så länge säkerhetsfrågorna inte är lösta.

Vid 1975 års energibeslul målade den socialdemokratiska regeringen upp en bild av en våldsam ökning av elförbrukningen för alt på så sätt motivera världens kraftigaste satsning på kärnkraft. I cenleralternativet pekade vi på säkerhetsriskerna och på alt del var ett orimligt antagande atl elförbrukningen skulle fördubblas på lio år. Vi framhöll att effektivare hushållning och sparande var del säkraste och snabbaste sättet all minska oljeberoendet. Vi pekade också pä det tillskott av sysselsättning som en alternativ energiförsörjning kunde ge.

Dessa handlingslinjer möttes inte minst i valrörelsen 1976 av en socialdemokratisk nidbild. Bortfallande arbetstillfällen sade man skulle följa i spåren av detta. Lamporna skulle slockna, och vi skulle fl återgå lill primitiva

levnadsformer. Man talade om backstugusittare och om att handmjölkning-en skulle återinföras. I dag uttrycker man sig dess bättre försiktigare också på socialdemokratiskt håll i de här avseendena.

Valet 1976 blev ändå en klar viljeyttring mot kärnkraften. När de tre icke-socialistiska partierna bildade regering kom detta också till klart uttryck i det gemensamma regeringsprogrammet. Åtskilligt kunde också omsättas i praktisk politik. Del bör räcka med atl påminna om tillkomsten av villkorslagen, satsningen på energisparande åtgärder och omfördelningen av forskningsresurser från kärnkraft till nya och alternativa energikällor.

Men del fanns, som alla vet, betydande åsiktsskillnader mellan regeringspartierna och lill betydande delar också inom de stora partierna. Det var också mot den bakgrunden som de tre icke-socialistiska partierna i regeringsprogrammet 1976 förklarade sig beredda att hänskjuta kärnkraftsfrågan till folkomröstning, om det inte gick atl ena sig om en gemensam handlingslinje.

Jag skall, herr talman, inte gä närmare in på händelseförioppet fram lill förra hösten utan bara konstatera, att framför allt folkpartiet utvecklades i alltmer kärnkraflsvänlig riktning. Samtidigt blev de inre spänningarna i del socialdemokratiska partiet allt påtagligare. Det räcker med all konstatera, all när oenigheten inom trepartiregeringen väl var ett faktum ville eller vågade varken folkpartiet eller moderaterna hänskjuta avgörandet direkt till folkel genom folkomröstning. Folkpartiets ambition var i stället alt självt bilda regering och stå fadder för en, som man trodde, bred kärnkraftslösning i riksdagen.

För oss i centern fanns det självfallet ingen anledning alt ge upp folkomröslningstanken när trepartiregeringen hade upplösts. Alla tecken lydde fortfarande på all partiledningarna i de partier som här i riksdagen var för kärnkraft långt ifrån var representativa för hela sina resp. väljarkårer. Vi motionerade därför om folkomröstning så snart vi hade möjlighet till del -dvs. i januari i år. Omröstningen borde enligt vår uppfattning ordnas senast i anslutning lill del ordinarie valet den 16 september.

En liknande motion förelåg då också från vänsterpartiet kommunisterna.

Folkpartiregeringen lade, som man hade förulskickat, fram sin proposition i mitten av mars. Folkpartiet hade där bl. a. frånfallilsittelvareaktorsprogram -som hade lagts fast vid partiets landsmöte -och tydligt anpassat sig till den socialdemokratiska linjen med minst tolv reaktorer. Rent parlamentariskt verkade del därför finnas en majoritet för folkpartiförslaget.

Men så inträffade de sista dagarna i mars del som enligt kärnkraftens förespråkare praktiskt laget aldrig skulle kunna hända - den allvartiga reaktorolyckan i Harrisburg i USA.

1 ett avseende ledde detta till en snabb omprövning av socialdemokraternas inställning. Socialdemokraterna slöt upp kring folkomröslningstanken - och jag vill gärna säga att jag tycker att det var bra. Omsvängningen inom socialdemokratin var, som jag ser det, inte särskilt förvånande med tanke på den splittring i själva sakfrågan som bevisligen rått inom socialdemokratin.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. m.

103

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. in.

104

Mer förvånande var egentligen att både folkpartister och moderater så snabbt anslöt sig lill socialdemokraternas nya ståndpunkt. Och den förvåningen har inte minskal utan ökat efter uttalanden som statsminister Ullsten har gjort i intervjuer kring denna fråga på senare tid.

Jag har också samma bild av situationen som Olof Palme nyligen gav uttryck ål, nämligen att det pä presskonferensen den aktuella dagen framhölls att detta var ett beslut som folkpartiet självständigt hade kommit fram till och fann fog för. Men nu efteråt får vi ju veta atl så alls icke var fallet. Det var ett politiskt faktum, och därför skulle folkpartiet inte motsätta sig del.

Herr talman! Tydligare kan det inte demonstreras atl kärnkraften hösten 1978 fick gå före trepartiregeringens fortlevnad. Jag tror all många människor runt om i samhället kan göra detta konstaterande tillsammans med oss inom centern i dag.

Samtidigt är del viktigt atl slå fast alt den socialdemokratiska omsvängningen inte - ännu i varje fall - betytt någon omprövning i sakfrågan. Del gäller i ännu högre grad folkpartister och moderater. Folkomrösiningsfrägan får därigenom inslag av taktiskt spel, som inte kan gagna vare sig saken eller allmänhetens tilltro lill demokratins spelregler.

Vid de överläggningar som ägt rum mellan partierna under våren har vi i centern självfallet hållit fast vid aU folkomröstningen borde äga rum i samband med det ordinarie valet i höst, den 16 september, eller omedelbart därefter. Det finns tvä viktiga argument för en sådan ordning - det rent praktiska alt man skulle ha omröstningen pä valdagen och önskan atl fl ett avgörande till stånd i energifrågan som helhet så fort som möjligt.

Något överraskande har man dock från kärnkraflsförespråkarnas sida föredragit en betydligt senare omröslningslidpunkt-mars 1980. Det har skett samtidigt som man på olika sätt försökt lyfta fram olika tillhöftade siftror om vilka kostnader ett ytterligare uppskov med bl. a. laddningen av Ringhals 3 och Forsmark 1 kommer att föra med sig. Vid något tillfälle har energiministern t. o. m. luftat tanken på en särskild folkomrösiningsskalt. Om del vore något allvar bakom de siffrorna, skulle regeringen självfallet ha ansträngt sig för att få folkomröstningen vid en tidigare tidpunkt.

Det länga dröjsmål som vi nu kommer all få vidkännas har också tagils lill intäkt för all föra fram förslaget om den nya rädrumslagen. Dess centrala uppgift är uppenbartigen atl bana väg för ett laddningsbeslul enligt villkors-lagen nu under sommaren för Ringhals 3 och Forsmark 1 samtidigt som man fördröjer idrtftiagningen lill efter ett eventuellt ja i folkomröstningen.

Herr talman! Jag menar atl rådrumslagen är både onödig och utmanande mot opinionen i kärnkraftsfrägan. Den expertis som kärnkraftsinspektionen har anlitat vid sin prövning av möjligheterna lill slutförvaring av det utbrända bränslet har inte kunnat visa på några möjligheter lill en säker slutlig förvaring. Laddningsansökningar för Ringhals 3 och Forsmark 1 bör därmed självfallet avslås. Till detta kommer atl aiomenergilagen ju alllid ger möjligheter att ingripa, om åtgärder behöver vidtas på grundval av exempelvis undersökningarna av olyckan i Harrisburg.

Det är också så atl om vi skjuter folkomröstningen till långt fram under

våren, försvåras i praktiken möjligheterna för riksdagen atl ta ställning i energipolitiken också nästa vår.

När det gäller frågorna i folkomröstningen har vi i centern enbart förbehållit oss rätt alt påverka nejalternativet. I likhet med vänsterpartiet kommunisterna har vi i all huvudsak godtagit den formulering som föreslagits av Folkkampanjen mot atomkraft. Nejallernalivel innebär atl inga ytlertigare resurser satsas i kärnkraften, atl de sex reaktorer som är i bruk avvecklas under högst en tioårsperiod samt alt i konsekvens därmed ingen svensk uranbrylning kommer lill stånd.

De partier som förespråkar ell fortsatt utnyttjande av kärnkraften tycks i huvudsak vara överens om en linje som innebär ett fullföljande av den energipoliliska propositionen, dvs. tolv reaktorer.

Från socialdemokratiskt håll har också framförts tanken på ell s. k. tredje alternativ. Det skulle gä ut pä en snabb eller omedelbar avveckling av de reaktorer som är i drift. Herr talman! Får jag påminna om alt detta skärpta nejalternativ ryms i det alternativ som centern och vpk förespråkar. Vi har ju sagt ifrån att om pågående eller kommande säkerhetsanalyser så kräver, måste alla reaktorer i drift omedelbart stoppas. Nog borde vi kunna räkna med all alla - även de som fortfarande tror på kärnkraften som framlidens stora energikälla - är beredda att snabbt slänga alla reaktorer, om undersökningarna i anslutning till exempelvis Harrisburgolyckan tyder på att vi löper risk för sådana olyckor genom fortsatt drift. Och i så fall - om vi är eniga om del -vad finns del dä kvar all folkomrösia om?

Ett villkor för atl folkomröstningen skall bli meningsfull måsle givetvis vara att inga ytterligare resurser satsas i kärnkraften fram till omröstningen. Därför är det ganska magstarkt att såväl folkpartister som moderater och socialdemokrater i dag uppenbartigen är beredda all anvisa ylteriigare över 600 milj. kr. för kärnkraftsinvesleringar under nästa budgetär. Dessa pengar bör i stället ges en alternativ användning - för allernati va energikällor - men också för industriell utveckling i Forsmarksområdet.

När del gäller möjligheterna alt avveckla kärnkraften och nedbringa oljeberoendet finns det anledning betona att det redan på några få års sikt finns goda möjligheter lill en utväxling. Däremot finns det nalurtigtvis inga som helst möjligheter alt påverka den rent akuta oljekrisen - nu inför nästa vinter- via kärnkraftsprogrammet. 1 det fallet får vi nu ta verkningarna av de försummelser som regeringen gjort.

För det första står del klart atl möjligheterna alt spara är större än vad regeringen vill vidgå. Tyvärr innebär ju dessutom både dagens beslut och del beslut som riksdagen fattade häromdagen om de fortsatta sparinsatserna i bostadsbeståndet en klar risk föruttunning av deåtgärdersomsattesin under trepartiregertngens lid. Folkpartiregeringens energiprogram innebär också en mindre satsning på s. k. mottryckskraft genom kraftvärme - också det en form av sparande ellerdubbelutnytljande av tillförd energi. Men det är klart -skall man fl avsättning för elkraften från de kärnkraflsanläggningar man vill bygga och la i drift, finns del inte plats för el från kraftvärmeanläggningar.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. in.

105

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

För del andra erbjuder naturgasen - som vi utvecklat i vår motion - stora möjligheter även på ganska kort sikt. Den kan ju både användas som ersättning för olja och producera elkraft i kraftvärmeanläggningar. Dessutom är naturgasen miljömässigt övertägsen.

Herr talman! Alt låta omsorgen om kärnkraftens fortbestånd gå ut över möjligheterna all utnyttja naturgas i vår energiförsörjning - det kommer mycket snart alt framstå som eu kortsynt och olyckligt beslut.

Det finns för det tredje också myckel goda möjligheter alt utnyttja ved, flis och torv. Genom en medveten satsning på dessa inhemska bränslen minskar vi värt utlandsberoende i energiförsörjningen, vi minskar importkostnaderna för olja, och vi ökar sysselsättningen här hemma i Sverige.

För det fjärde gör nu tekniken framsteg även när det gäller möjligheterna all utnyttja solenergi, jordvärme och vindkraft.

Herr talman! Ett sådant energiprogram kan alltså på ganska kort sikt avlösa kärnkraften och en del olja. Del alternativ som man så ofta eftertysi från kärnkraftanhängarna finns redan. Därför skall vi politiker inte fortsätta alt binda resurser i kärnkraft och därmed minska möjligheterna atl snabbi och effektivt genomföra en utväxling.

När det gäller den akuta bristen på bensin och olja kan man inte komma ifrån atl regeringen allvartigt missbedöml situationen. Samtidigt har påfrestningarna ökat på grund av den kalla vintern. Del är nödvändigt att öka försörjningstrygghelen genom långsiklsavtal - om detta råder enighet. Men i avvaktan på sådana avtal måste försörjningen tryggas, och del går nalurtigtvis inte att under någon längre lid sälla prismekanismerna ur spel. Visst får den internationella prisuppgången på olja negativa genomslag på den svenska ekonomin. Men del är en uppenbar risk att vi får betala ännu högre pris för den olja vi måste ha, om vi skjuter upp den nödvändiga påfyllningen av våra oljelager.

Atl göra den avvägningen är en svär uppgift - det är fullt klart. Men det är och förblir regeringens uppgift att klara den frågan och ta ansvaret för resultatet.

106

GÖSTA BOHMAN (m):

Herr talman! Del är först under 1970-lalel som energifrågan alltmer kommit att stå i centrum för den politiska debatten i vårt land liksom i andra länder. De skärpta motsättningarna har främst rön kärnkraftens roll i vår energiförsörjning. De har stundtals varit hårda, för all inte säga oförsonliga. Tvärsäkerhet på den ena sidan har ställts mot trosvisshet på den andra. Det har därför varit väldigt svårt all finna de lösningar i enighet som del borde ha legat i vån lands intresse att uppnå.

I så måtto är och förblir energipolitiken en politisk fråga, som den ytterst gäller vårt lands möjligheter att bevara och utveckla vårt välstånd. Om Sverige skall kunna hävda sig på värtdsmarknaden och upprätthålla den tillväxttakt som är en förutsättning för bevarad levnadsstandard, då krävs -även om vi skulle göra högst betydande besparingar - en på sikt nära nog automatiskt ökande tillgång på energi.

Men energipolitiken och främst kärnkraftsfrågan har samtidigt blivit ett partipolitiskt problem. Ena stunden kan det vara fråga om hur kärnkraflsfrågan skall utnyttjas för atl slå in kilar i en borgerlig regering. Andra stunden kan det vara fråga om atl överleva en valrörelse och att dölja tidigare deklarerade ståndpunkter.

Energipolitiken i sin helhet har inte sällan framstått som ett taktiskt betingat spel om just själva kärnkraften. Dribblingarna och de snabba folbytena har fått de vanliga människorna alt fråga sig: Vad är del för spel som politikerna egentligen sysslar med?

Det är trots detta ett faktum alt kärnkraften möts av misstro, skepsis och ibland t. o. m. skräck inom sä breda grupper i vårt samhälle all delta helt enkelt måste påverka vår energipolitiks utformning. I ett demokratiskt och öppet samhälle som vårt kan man helt enkelt inte bara gå vidare och låtsas som ingenting i en utveckling som möts med så stora farhågor av betydande delar av värt folk. Det är därför som kärnenergin kommit att spela den nära nog dominerande roll den haft i värt politiska liv under det senaste halva decenniet.

Som jag redan strukit under är energifrågan ett långsiktigt, betydelsefullt samhällsekonomiskt problem. Men Sverige befinner sig i dag i en energiförsörjningssituation som även på kort sikt inger stora bekymmer. Om den inte hanteras rätt, kan den snabbt komma att hämma hela vår välståndsutveckling. Jag tvekar därför inte alt utnämna energiförsörjningsproblemet till ett av de allra allvariigaste som vårt land har att lösa under de närmaste åren.

Oljekrisen 1973-1974 gav den internationella ekonomin en chock som den
ännu inte helt kommit över. Till stor del utgör den orsaken till den höga
arbetslöshet, de snabba prisstegringar och den svaga produktionsutveckling
som Västeuropa haft under en stor del av 1970-talel. Först nu -efter åtskilliga
år - finns det tecken som tyder på att såväl vår egen som andra europeiska
ekonomier håller på att återhämta sig. I

Men i dag står vi äter milt uppe i en oljekris, en annoriunda oljekris vars effekter kan befaras bli mer djupgående och långsiktiga.

Sedan förra året har oljepriserna allmänt stigit med över 25 96. Vi kan inte vara säkra på atl vi nått den nivå där priserna börjar stabiliseras. På vissa marknader- framför allt den s. k. spotmarknaden, marknaden för lillfällig-helsköp, som är mer betydelsefull för Sverige än för flertalet andra länder -har priserna stigit avsevärt mer. Svårigheter föreligger också dä del gäller oljeprodukternas tillgänglighet på de platser där de efterfrågas. Prishöjningarna och avsaknaden av balans mellan utbud och efterfrågan har lett till brislproblem, köer och ransoneringsåtgärder än pä del ena och än på del andra stället runt om i värtden. Inte minst Sveriges läge är utomordentligt utsatt.

Och de felbedömningar som jag menar atl regeringen gjorde sig skyldig till i sin oljepolitik i slutet av förra året har medfört att det bara är en tidsfråga innan en besvärtig brist- och ransoneringssitualion uppstår även i vårt land.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

107

Nr 168 För alt fl ett grepp över lägel har industriländerna gemensamt kommit

Onsdagen den överens om åtgärder för alt minska sin efterfrågan på olja. Ansträngningar i

6 juni 1979 t syftet har gjorts i olika länder. Men i det land som förefaller atl ha de

--------------- kanske allra besvärligaste oljeförsörjningsproblemen - nämligen Sverige -

Energipolitiken, har hittills knappast någonting alls av betydelse vidtagits.

ffj fij Om industriländerna inte lyckas spara den olja som måsle sparas kommer

de ekonomiska följderna att bli svära. Redan nu vet vi alt oljeprishöjningarna kommer atl spä på inflationen. Om vi inte kan begränsa vår oljekonsumtion är risken överhängande för atl den ekonomiska uppgångsfas som Sverige befinner sig i kommer alt avsevärt dämpas eller t. o. m. förhindras. Vi skulle därmed äter vara tillbaka i den besvärliga situation som vi upplevde under ett antal år. Och vi skulle tvingas möta problemen med en energipolitik som inte existerar, med en företagsamhet vars lönsamhet är helt otillräcklig och med en slatsfinansiell situation som utan tvivel ler sig myckel bekymmersam pä sikt. Vi kan då bli ställda inför ell ekonomiskt krisläge värre än det som trepartiregeringen hade alt hanlera efter 1976 års regeringsskifte och som den regeringen lyckades vända lill den uppgång som vi hoppas att vi nu skall börja skörda frukterna av.

Hur oroande vårt oljeförsörjningsläge är på kort sikt har demonstrerats av att Sverige som första land krävt atl viss del av den s. k. oljeklubbens krisfördelningsmekanism skall sältas i kraft. Vi har ännu inte filt ett jakande svar på värt krav. Mot den bakgrunden är det bristande handlag som framför allt handelsministern har visat när det har gällt att hantera den uppkomna situationen mycket beklagligt.

Jag syftar bl. a. pä prispolitiken,som många talare tidigare varit inne på. Atl vi inte kan reglera bort kostnadsökningar som ofrånkomligen mdsie komma att drabba vår ekonomi förr eller senare, borde vara en självklarhet. När regeringen trots delta har gjort försök härtill, har den tagit pä sig en uppgift som är dömd alt misslyckas.

Jag är emellertid, herr talman, för den skull inte beredd all säga alt det viktigaste är atl nu omedelbart höja alla priser. Vår inhemska prisstabilitet är viktig. Det finns därför all anledning att utforma energipolitiken så atl stabiliteten störs så litet som möjligt. Men av helt avgörande betydelse är atl del skapas klarhet om vad slags prispolilik som skall gälla på oljeprodukternas område. Vi är som bekant i Sverige utlämnade lill den internationella marknadens villkor. Ell valhänt och tafatt handlande från svensk sida kan i hög grad skada våra intressen på både kort och läng sikt.

Det är troligen mindre just dagens prisnivå än osäkerhet om hur regeringen
tänker hantera prissituationen längre fram som har skapat den tveksamhet
från oljeleveranlörernas sida som vi i dag kan iaktta. En fasl prispolilik som
klargör vilka regler som skall gälla under åtminstone del närmaste året och
som därigenom möjliggör en smidig anpassning lill utvecklingen av världs
marknadspriserna borde kunna bidra till att förbättra vårt kortsiktiga
försörjningsläge och stärka förtroendet även på sikt. Om del här räcker för alt
avvärja en hotande ransonering skall jag gärna medge alt jag saknar möjlighet
108 atl bedöma - i dagslägel i varie fall.

Jag är kanske mer än många andra, herr talman, medveten om de prispolitiska problem som stigande oljepriser kommer atl medföra för den ekonomiska politiken nu och för de närmaste åren. De kostnadshöjningar som sådana medför får såväl direkta och omedelbara som indirekta och mer långsiktiga konsekvenser. Indexanknutna förmåner påverkas, och kompensationskrav kommer att resas i samband med löneförhandlingar, från kommunerna och även i andra sammanhang. Det kan, menar jag, mot den bakgrunden ifrågasättas om inte konsumentprisindex borde kunna rensas från effekten av dylika prisstegringar och att de redovisades separat. Prisförändringar som härrör från dessa alldeles speciella internationella förhållanden, som vi inte har någon möjlighet atl råda över, är ju av den naturen atl de måste bäras av alla landets medborgare. Ytterst är det fråga om solidaritet i en situation som Sverige saknar möjlighet all påverka. Vi måsle betala de högre oljeräkningarna förr eller senare. Atl kräva atl oljeräkningen skall kompenseras är alt försöka lyfta sig själv i håret. All tillgänglig erfarenhet visar att det inte är möjligt.

I det längre perspektivet är utsikterna knappast mer gynnsamma. Krissituationen på oljemarknaden kommer all bli beslående resten av detta och slörre delen av nästa år. Allt talar dessutom för att vi bara befinner oss i inledningsskedet till en period av ökande knapphet på olja på världsmarknaden.

När OECD senare i år kommer atl publicera sina reviderade prognoser för väridens energisituation under de närmaste årtiondena kan vi med största säkerhet räkna med alt fl ta del av en väldigt dyster läsning. Sanningen är den att vi måsle ta kraftlag för au minska vårt oljeberoende, om vi skall kunna klara vår välfärd under kommande årtionden. Våra ansträngningar i del syftet måste ge märkbara resultat redan i början av 1980-talet.

Sanningen är också den alt alternativen till olja i det längre tidsperspektivet är mycket begränsade och därtill förenade med slora nackdelar, som vi - hur gärna vi än vill - inte kan komma undan.

Vårt svenska kärnkraftsprogram utgör ell led i Sveriges strävanden att reducera oljeberoendet på längre sikt. Förvisso kan elektricitet från kärnkraftverk inte överallt ersätta olja. Men en satsning på kärnkraft skulle få myckel betydelsefulla resultat då det gäller atl begränsa Sveriges oljeberoende.

Våra inhemska vattenkrafttillgångar ger oss också möjlighet alt minska beroendet av importerad energi. Av miljöskäl är vi emellertid här i riksdagen överens om att begränsa den utbyggnad av vallenkraften som skulle vara försörjningsmässigi önskvärd, tekniskt möjlig och ekonomiskt lönsam. Detta skärper naturligtvis kraven på energipolitiken i övrigt.

Naturgas spelar en viktig roll i vissa länders energiförsörjning men har inte kommit till användning i Sverige helt enkelt därför all vi inte har några egna fyndigheler. Dessutom tvingas vi konstatera att försörjningstryggheten vad gäller naturgas i ledningar från falt i fjärran länderär minst sagt bristfällig. De kostnader vi skulle fl la på oss vid en nalurgasintroduktion i stor skala skulle bli oförsvartigt stora redan i sig men framför allt med tanke på den osäkerhet

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Eneigipolitiken, in. in.

109

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

110

som är förenad med naturgasen. Skulle möjligheter öppna sig för att ta emot naturgas från t. ex. Nordsjön på goda ekonomiska villkor kan emellertid gasen bli ett, om än mycket begränsat, inslag i våra ansträngningar atl bringa ner oljeberoendet.

I del tidsperspektiv som är aktuellt i dagens diskussion -1980-talet - utgör olika s. k. alternativa och förnybara energikällor knappast något verkligt alternativ. Vi kunde alla önska att så vore fallet, men vi tvingas konstatera att det inte förhåller sig så. Det krävs åtskilliga år av forskning och utveckling innan vi med säkerhet kan avgöra vilka bidrag till vår energiförsörjning på längre sikt som vi kan fl från t. ex. vindkraft, solvärme eller olika former av s. k. biomassa. Vi är emellertid överens om atl bedriva sådan forskning på en bredare bas och med större insatser än vad de flesta andra länder ännu funnit anledning att göra.

Går man igenom listan pä energikällor på detta sätt, finner man atl alternativet för oss under 1980-talel blir kol, om vi inte vill acceptera kärnkraft. Vi tvingas då lill starka satsningar på import av kol, som i stora kolkraftverk kan omvandlas lill den elektricitet som vi behöver för att klara jobben och välfärden och för alt värma våra bostäder.

Världens koltillgångar är stora. De kolkvantiteter som exporteras är dock inte slora. Det kan bli besvärligt för oss att finna länder som på godtagbara villkor är beredda alt bryta och förse oss med de stora kolmängder som Sverige skulle komma atl behöva.

Den största nackdelen med kolanvändning är de faror för miljö och människors hälsa som kolanvändning i stor skala för med sig. Jag tror inte att jag behöver gå in på dessa risker i detalj. Kanske går det att med ny teknik och till betydande kostnader klara av dessa problem i dag på ett bättre sätt än vad som var möjligt i går. Men vi flr för den skull inte underskatta de miljö- och hälsoproblem som vi kommer att dra på oss, om vi skall tvingas ersätta kärnkraft med importerat kol.

Herr talman! Del är dessa alternativ som vi står inför: att fullfölja det kärnkraftsprogram vi har i dag, med de oljebesparingseffekler, ekonomiska vinster och fördelar för Sveriges bytesbalans som detta för med sig, eller att snabbt försöka uppnå motsvarande effekt med hjälp av kol i stor skala. Vi kunde önska andra alternativ. Men verkligheten kan vi inte springa ifrån.

"Ingen älskar kärnkraft", brukar del hela. Jag kan helt instämma. Kärnkraften bygger på en utomordentligt komplicerad och kvalificerad teknik, svår atl fl ett grepp om för oss vanliga människor. Den är, som vi nyligen filt bekräftat, inte riskfri. Del är svårt att fl ett begrepp om i vad mån följderna av de risker som vi vet föreligger kan bemästras. Men ingen borde heller älska olja eller kol. Själv skall jag gärna erkänna alt jag inte är speciellt förälskad i tanken på att vi skall förstöra våra kuster med jättelika vindsnurror i tusental.

Nu innebär praktisk politik sällan att välja mellan alternativ som man tycker om. Ofta innebär politik atl välja mellan alternativ som alla innebär problem och utmaningar, lika väl som möjligheter. Till politikernas ansvar hör just atl träffa det val som kan antas erbjuda de bästa förutsättningarna att i

verkligheten också visa sig vara del bästa.

Kärnkraftsolyckan i Harrisburg har fått, vågar jag påstå, nära nog drastiska konsekvenser för oss alla. Det var den första stora kärnkraftsolyckan i västvärtden. Även om den bild av förloppet som först återgavs i massmedia av allt att döma var mindre korrekt i många hänseenden, var olyckan allvartig. Visserligen räknade energikommissionen i sin raport med att olyckor kan komma all inträffa, men vi har ändå all anledning all stanna upp och noggrant analysera vad som hänt.

Nu hoppas vi alla all den kommission som har tillsatts skall göra ett grundligt, samvetsgrant och förutsättningslöst arbete och all den sedan öppet, rakt och artigt skall tala om för oss vilka slutsatser för vårt eget kärnkraftsprogram som måsle dras. Skulle slutsatserna bli atl kärnkraften är förenad med oacceptabla risker som vi tidigare inte har förutsett, då är jag övertygad om att politisk enighet omedelbart kommer att föreligga om att Sverige måste ta på sig de enorma kostnader och uppoffringar som en snabb kärnkraftsavveckling och en påskyndad övergång lill kol kommer alt innebära.

Vi moderater hade hoppats all del skulle ha varit möjligt atl redan före höstens val uppnå samstämmighet mellan partierna om hur den folkomröstning som nu kommer att äga rum skulle utformas. Vi är övertygade om atl detta hade varit lill fördel för all lugna dem som anar nya taktiska turer, nya lappkasl och nya helomvändningar i den politiska situation som kommer au råda när valdagen väl ligger bakom oss.

Nu blev del inte så. Socialdemokraterna och folkpartiet ville skjuta på frågeformuleringen till efter valet. Som del nu ser ut kommer vi knappast atl kunna fatta beslut i frågan förrän någon gång i höst, kanske först i december. Det aren alltför sen tidpunkt för en folkomröstning som skall äga rum bara tre månader därefter. Det hade varit renhårigare och ingett större förtroende om socialdemokraterna, vilkas omvändelse skapade den nya politiska situationen, hade varit beredda atl tala om hur de anser alt folkomröstningen skall se ut. Tidigare har ju socialdemokraterna sannerligen inte svävat på målet. Takiikspel bör kanske inte drivas för långt. Till sist reagerar människorna.

I sitt anförande för en stund sedan anklagade Olof Palme mig för alt ha salt regeringen före kärnkraften. Några minuter därefter gick Thorbjörn Fälldin upp i talarstolen och anklagade mig föratt ha satt kärnkraften före regeringen. Den konflikten får väl herrarna klara ut sinsemellan, så all jag får reda pä vilken av dessa två sanningar som är den sanna.

Sedan kom Olof Palme i sitt anförande också tillbaka till den borgertiga regeringens förmenta s. k. handlingsföriamning, trepartiregeringens oförmåga atl samla sig lill nödvändiga beslut. Och den förmenta handlingsförtam-ningen har ju Olof Palme inte haft nog hårda ord att fördöma under de gångna åren ända fram till sin egen omvändelse för någon månad sedan.

Men vad var det egentligen fråga om i trepartiregeringen? Jo, vad trepartiregeringen gjorde var att ställa större krav på kärnenergins säkerhet än man hade gjort tidigare. Det hade ju ändå sedan 1975 pågått en alltmer intensiv debatt, där inte minst avfallshanteringen, förvarings- och säkerhets-

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

112

problemen hade ventilerats och debatterats i allt slörre utsträckning och med allt slörre hetta runt om i världen. Visst fanns det i trepartiregeringen olika åsikterom hur man skulle bedöma dessa frågor. Men vi var ense på en myckel bestämd punkt, nämligen alt vi måste lägga större vikt vid säkerheten i samband med avfallshanteringen och förvaringen. Det var mot den bakgrunden som regeringen lade fram sitt förslag om en villkorslag, vilken riksdagen ställde sig bakom. I avvaktan på alt reaktorerna skulle prövas enligt villkorslagen och i avvaktan på atl den energikommission som regeringen tillsatte skulle bli färdig med sitt arbete och göra en fullständig analys av alla dessa problem gick man fram med försiktighet. Det var det som från socialdemokratiskt håll vid upprepade tillfällen, gång efter gång, kallades för handlingsföriamning och brist på förmåga alt samla sig till beslut. En "skandalös och skamlig" politik, hette det t. o. m.

Jag tror säkert all Olof Palme minns debatten med mig i mars 1978 och alla de överord som då fälldes. Olof Palme hotade ju själv med misstroendevotum för all regeringen inte kunde samla sig till beslut och ta i drift de 13 reaktorer som socialdemokraterna sade sig vara förvissade om atl en majoritet av svenska folket stod bakom.

Olof Palme ställde nu i sitt anförande en direkt fråga till mig: Anser Gösta Bohman all laddning nu borde ha skett av Forsmarks- och Ringhalsreaktorerna? Mitt svar lill Olof Palme är att jag anser att riksdagen borde ha fattat sitt energibeslut nu i vår på basis av den proposition som folkpartiregeringen lade fram efter samråd och samarbete även med socialdemokraterna. Om analysen av Hanisburgolyckan skulle visa att riskerna är stöne än man tidigare trott och så allvarliga atl de inte kan bemästras, då hade delta fåll till konsekvens atl de arbeten som satts i gång på grund av ett beslut här i vår filt stoppas och avvecklas.

Vi skall emellertid ha klart för oss alt alldeles oberoende av del beslut som fallas i riksdagen drivs i dag ett antal reaktorer. De kör fortfarande för fullt. De är ändå förknippade med samma säkerhetsproblem och samma säkerhels-risker som de reaktorer som inte har tagits i bruk. Om laddning -jag tar detta ord såsom ell mer tekniskt begrepp-skall ske är det inte riksdagens sak atl ta ställning till. Det är regeringens sak att pröva om villkoren enligt villkorslagen är uppfyllda.

Nu blev emellertid lägel helt förändrat genom socialdemokraternas och folkpartiels ändrade ställningstagande. Därmed fanns ingen möjlighet atl fatta del beslut som vi menar borde ha fattats i vår. Vi ställdes inför ett fullbordat faktum, nämligen alt det inte gick all fatta ett beslut i vår. En folkomröstning skall ske nästa är, och då kräver den logiska konsekvensen i den situation som har uppkommit atl man skjuter även på laddningsfrågan -och då menar jag inte laddning enligt villkorslagen utan laddning enligt den nya rådrumslag som kommer alt genomföras. Detta är mitt svar på Olof Palmes fråga.

Det råder, hen talman, delade meningar om hur mycket en total avveckling av kärnkraften egentligen skulle kosta i pengar räknat. Det är pengar som vi alla i sista hand måsle betala - ingen anonym stat ulan vanliga

skattebetalande människor, aktiva såväl som pensionärer. Belopp mellan 100 och 130 miljarder kronor fram till år 2000 förekommer i debatten. Jag kan inte avgöra vilket av dessa belopp som är det riktiga. Under alla förhållanden kommer en kärnkraftsavveckling fram lill 1990 all innebära så betydande ekonomiska uppoffringar att så gott som allt utrymme för reallönestegringar under ett årtionde tas i anspråk och betydligt mer därtill, Atl en sådan standardsänkning skulle medföra en lång rad långt ifrån lätllösta problem för vårt samhälle är egentligen alltför självklart för att behöva påpekas.

Det är möjligt att vi kommer att tvingas atl göra dessa uppoffringar. Skulle folkomröstningen ge sådant resultat, måste vi självfallet vara beredda att respektera det och atl ta vårt ansvar för alt vi på det sätt som är bäst för oss alla och hela nationen löser de svåra problem som då möter.

Jag hoppas till sist, herr talman, atl vi om ett år och efter folkomröstningen skall kunna ena riksdagen om en energipolitik, som utnyttjar Sveriges nästan enastående teknologiska kunnande för atl snabbt reducera vårt fartiga och allt dyrbarare oljeberoende och som också förmår komma till rätta med de risker samt miljö- och hälsoproblem som all energiproduktion och nästan all industriell verksamhet är förenad med.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Statsministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! De mål som regeringen har satt upp för energipolitiken kommer riksdagen av allt atl döma att ställa sig bakom. Vi måste förbättra försörjningstryggheten genom ett minskat importberoende, främst på oljeområdel. Del är vi överens om. Vi måste stärka driftsäkerheten och så långt som möjligt begränsa energiomvandlingens skadeeffekter pä miljön, Också det är vi överens om. Vi måsle utnyttja i dag tillgängliga alternativ till oljan. Vi måste satsa på forskning, utveckling och introduktion av inhemska, helst förnybara, energikällor med minsta möjliga miljöeffekter. Här tycks, precis som Thorbjörn Fälldin var inne på, solenergin vara del mest löftesrika. Därför sätter vi in stora resurser just på atl försöka exploatera solenergin i kommersiell skala.

För atl uppnå målsättningarna för energipolitiken krävs det också ett radikalt sparprogram. Vi måste hushålla med energin i våra bosläder, inom industrin, inom jordbruket och inom transportväsendet. De mål vi föresatt oss atl nå är en ökad årsförbrukning på mellan -t- 0,4 och + 1,0 96. Eftersom ökningen hittills legat på3ä4 % årtigen, handlardet om en mycket ambitiös målsättning, inte minst om man ser den i en internationell jämförelse.

I dagens energipolitiska debatt har framför allt två frågor stått i förgrunden: kärnkraften och oljan. I fråga om kärnkraften var tanken, som flera har påmint om, atl den här debatten skulle avslutas med ett beslut om kärnkraftens roll i vår framlida energiförsörjning. Efter åtskilliga år av oklarhet skulle äntligen kommuner, företag, myndigheter och allmänhet få ett välbehövligt besked av riksdagen som gav en fast grund att planera för framtiden på. Nu blir det inte så. Den vikliga del av energipolitiken som har med kärnkraftsprogrammets slortek att göra kommer att skjutas upp i avvaktan på en rådgivande folkomröstning.

113

8 Riksdagens protokoll 1978/79:168-169

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. m.

114

Låt mig mot den här bakgrunden säga någonting om hur den nuvarande regeringen sett på sin uppgift i kärnkraftsfrågan.

När folkpartiregeringen tillträdde i oktober 1978, hade Sverige under några år upplevt mycket hårda motsättningar kring kärnkraften. Vi såg det därför som en av våra främsta uppgifter aU åstadkomma en bred samling krtng utformningen av en energipolitik för 1980-lalel. Del var också ett naturtigt åtagande i förhållande lill riksdagen i och med all vi efterträdde en regering som fallit på just energifrågan.

I del syftet utarbetade vi en energiproposition som i allt väsentligt efter förhandlingar kunde godtas av partier som representerar mer än två tredjedelar av riksdagen och därmed av väljarna.

För atl skapa den här breda majoriteten också i fråga om kärnkraftens roll i energiförsörjningen enade vi oss om att kärnkraflsprogrammel skulle omfatta - förutsatt att villkorslagens krav beträffande avfallshanteringen kunde uppfyllas - 12 aggregat. Det innebär, precis som Thorbjörn Fälldin påminde mig om, all folkpartiet fick ge efter en bil för att enighet skulle kunna nås och den uppgift fullföljas som regertngen hade åtagit sig, nämligen all utforma en energipolitik som kunde samla en majoritet i riksdagen.

Vi nådde emellertid också enighet om atl sätta stopp för kärnkraften efter detta program. På så vis skulle alltså kärnkraften stegvis tas ur vårt energisystem, i takt med alt vi använt färdigt de aggregat som vi redan satsat resurser i. Del bortre parentestecknet, som del har talats så mycket om i debatten, blev alltså ett faktum, inte efter de tio som då var centerns Siåndpunkt, men väl efter tolv.

I energipropositionen gav vi också starkt ökad uppmärksamhet ål åtgärder för alt öka kärnkraftens säkerhet. Debatten hade dittills ganska ensidigt, av olika skäl som del i och för sig inte finns anledning atl kritisera, upptagits av frågan om avfallshanteringen och vilka risker som där kan finnas om tusentals år men ganska litet sysslat med frågan om driftsäkerheten i dag.

Här höjde vi nu kraftigt ambitionerna genom energipropositionen, där del slår bl. a. så här: "Arbetet med atl öka säkerheten mot olyckor vid drift av kärnkraftverk bör fortsättningsvis ges ökad priortiet. Detta gäller såväl åtgärder för den tekniska säkerheten vid kärnkraftverk under uppförande och i drift som planering av åtgärder som skall vidtas vid en eventuell olycka."

Denna viktiga ståndpunkt, som regeringen angav i energipropositionen i början av mars, åtföljdes i förslaget av konkreta riktlinjer för all höja säkerheten.

Eftersom de äldsta enheterna i del svenska kärnkraftsprogrammel är närmare tio år gamla, bör kärnkraflinspektionen enligt regeringens mening ges ökade resurser för atl intensifiera sina insatser all höja säkerheten hos de kärnkraftverk som redan är i drift. Som mål angav regeringen atl alla de svenska kärnkraftverken så långt det är möjligt uppfyller samma säkerhets-och strålskyddskrav som ställs på nybyggda anläggningar. Vi konstaterade också i propositionen alt det innebär atl modifieringar kan bli nödvändiga i de äldre kärnkraftverken. Vi slog fast: "Trots att dessa modifieringar kan

innebära inte obetydliga kostnader för anläggningsinnehavarna bör de enligt regeringens mening genomföras, bl, a. mot bakgrund av de krav som bör ställas på fortsatt hög säkerhet hos kärnkraftverken."

Vi uttalade oss också för all kärnkraftinspektionen i större utsträckning bör studera även möjligheterna atl vidta åtgärder som lindrar konsekvenserna av en olycka, även i befintliga anläggningar. En viktig uppgift är alt studera och utvärdera alternativa utformningar av reaklorinneslulningen.

Vi visade också på viklen av alt intensifiera arbetet med all hälla beredskapsplaner för slörre olyckor effektiva och aktuella.

1 den utredning regeringen tillsalt om ny lagstiftning på atomenergiområdet ingår också alt se över lagen om skyddsåtgärder vid olyckor i alomanläggningar m. m.

I avvaktan på översynen av lagstiftningen har regeringen gett i uppdrag åt statens strälskyddsinstitut all i samråd med berörda länsstyrelser se över och till regeringen redovisa de beredskapsplaner som har upprättats samt vilket arbete som pågår för alt förbättra olycksberedskapen.

Även på avfallssidan aviserade vi åtgärder för högre säkerhet. Och vi angav som naturiigt att om 3 år pröva avfallshanteringen för alla aggregat, inte bara för de nya som tagits i drift, och att göra det med hjälp av en utvidgad lagstiftning.

Sammanfattningsvis innebär alltså regeringens energiproposition i detta avseende starkt skärpta krav på kärnkraftens säkerhet och ett intensifierat säkerhetsarbete. Vi riktade uppmärksamhet på driften och beredskapsplaneringen, inte bara på avfallshanteringen. Vi ökade insatserna för säkerhet också i de äldre aggregaten, inte bara i de nya och säkrare.

Detta var alltså före Harrisburg. Självfallet innebar olyckan i Hanisburg att vi inom regeringen noga övervägde vad som nu ylteriigare måsle göras. Del stod klart alt vi måsle noga la reda på vad som hänt. Pä regeringens uppdrag följde kärnkraflinspektionen hela tiden mycket nära händelseförioppet och bedömde vilka omedelbara åtgärder som kunde komma att behövas.

Vi var också på det klara med att viktiga delar av besluten om kärnkraftens roll i vår energiförsörjning måsle anstå i avvaktan på slutsatser av Harrisburg. Vi insåg alt vi måste la oss tid alt på nytt gå igenom riskbedömningar och säkerhetsanalyser. Lika litet som vi tidigare från folkpartiets sida kunnat acceptera den socialdemokratiska kritiken för att hårda krav pä avfallshanteringen genom villkorslagen orsakade kostnader kunde vi nu avslå från att myckel allvarligt pröva säkerhetsbedömningen för driften, även om följden blev kostnader för att vänta med att ta färdiga aggregat i drift.

Jag tycker alltså varken all Olof Palme skall behöva betala kostnaderna för del dröjsmål som Harrisburgolyckan har orsakat eller alt Olof Palme skall kräva av trepartiregeringens representanter att vi skall betala kostnader för exakt samma slags säkerhetsbedömning, fördel är nämligen precis vad det handlar om. Del var inte mindre angeläget, Olof Palme, att se till alt man fick säkra metoder för atl klara avfallshanteringen än atl man nu ser till och tar kostnader för alt vi flr en säkrare drift av de reaktorer som är i gång.

Vi hade föredragit alt få några dagars eftertanke och överläggningar mellan

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

115

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. tn.

116

partierna - vilket Olof Palme påminde mig om att jag har sagt - om vilka exakta slutsatser som borde dras för den fortsatta handläggningen. Nu blev del alltså inte så, eftersom socialdemokraterna redan hade bestämt vilken linje man avsåg att driva.

Får jag här säga som svar på det Olof Palme hade att anföra mot intervjuullalanden som jag har gjort i denna sak, alt jag har på inget sätt förnekat alt vi har haft ett utmärkt samarbete under den tid vi har utarbetat propositionen. Vi har också accepterat de politiska bedömningar som socialdemokraterna gjorde och som innebar atl man på egen hand ville gå ut med beslutet om att sedan skjuta på hela kärnkraftsavsniltet i propositionen. Det var bara på denna enda punkt som jag hade en invändning all göra. Vi tyckte att vi hade behövt litet lid på oss för övertäggningar, och kanske hade det varit till fördel för båda våra partier om dessa överläggningar ägt rum i ett mindre uppskruvat skede än det som rådde när Harrisburgolyckan var som mest aktuell.

När det så blev klart all del var en majoritet i riksdagen för en folkomröstning i kärnkraftsfrågan, inbjöd regeringen de andra partierna till övertäggningar om utformningen av en folkomröstning. Regeringens främsta strävan var hela liden att samla partierna till en enighet om formerna för en omröstning. Det var enligt vår mening viktigt atl man så snart som möjligt kunde komma in på en diskussion i sakfrågan, sä att man slapp öda tid på och irritera väljarna med en lång och utdragen diskussion om procedurfrågor.

En annan utgångspunkt för regeringen har varit atl vi ansett det naturiigt att minoriteten i riksdagen i kärnkraftsfrågan-centern och kommunisterna-skulle fä ett avgörande inflytande på särskilt innehållet i del alternativ de företräder. Lika rimligt har vi ansett det vara alt tillgodose kravet från riksdagens största parti att vänta med den slutliga utformningen av frågorna till dess att man hade inhämtat mera kunskap om efTekterna av Hanisburgin-cidenlen.

I och för sig hade det kanske funnits skäl för att fastställa frågorna redan i vår, som man har velat från centems och kommunisternas sida. Man skall dock som jag ser det inte överdriva betydelsen av det. Det slår ju ändå klart atl ett alternativ är det förslag om en snabb avveckling av all kärnkraft som centern och kommunisterna slår för och att ell annat alternativ bygger på regeringens energiproposition, i den här delen utarbetad i nära samråd med socialdemokraterna och moderata samlingspartiet. Detta är del viktiga. Alt vi sedan väntar med att slutgiltigt fastställa frågornas exakta formulering kan jag inte se betyder så väldigt myckel.

Jag vill tillfoga atl valet mellan de här två alternativen självfallet inte är en fråga om ja eller nej till kärnkraften. Vi har kärnkraft i Sverige i dag. Centern och vpk vill att vi skall använda de aggregat som är i drift, men alt de skall avvecklas inom tio är. Vi andra tycker alt det är rimligt alt vi använder de investeringar som har gjorts och som nu görs och atl vi sedan sätter stopp för kärnkraften.

För oljeberoende, försörjningstrygghel och svavelföroreningar, för prisutvecklingen och för balansen i vår ekonomi är del här en myckel viktig

117

skillnad. Men den är inte så enkel som ja eller nej lill kärnkraft.

Vi har satsat flera miljarder kronor styck för varje kärnkraftverk som nu är praktiskt tagel färdigt men ännu inte tagits i drift. När de kärnkraftverken väl byggts kan de ge oss elenergi lill ett mycket måttligt pris. Avslår vi från atl använda dem, måste vi i stället importera olja lill myckel dryga kostnader. Del är därför självklart alt del kostar pengar även att vänta ett enda år med att ta färdiga reaktorer i drift.

Vi är överens om alt ta den kostnaden, därför att vi ställer mycket stora krav på säkerheten. Desto viktigare är det då att vi utnyttjar den här tiden fram till folkomröstningen för att verkligen skaffa oss bästa möjliga undertag för ell ställningstagande till kärnkraftens roll i vår energiförsörjning.

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder inför folkomröstningen och riksdagens ställningstagande nästa år.

En första nödvändig åtgärd har varit att utarbeta en särskild rådrumslag, som hindrar alt nya reaktorer tas i drift i avvaktan på resultatet av folkomröstningen. Den här lagen behövs, bl. a. föratt regeringen skall kunna ta ställning lill inkomna ansökningar enligt villkorslagen. Det handlar alltså om ell sätt alt slå vakt om villkorslagen snarare än om ett sätt att sätta sig över den - delta sagt med anledning av den argumentation som använts av vissa talare under den här debatten.

En andra åtgärd från regeringens sida har varit att tillsätta en särskild kommitté för all på nytt pröva kärnkraftens säkerhetsproblem i nära kontakt med det utredningsarbete som nu bedrivs i USA, De frågor man därvid skall arbeta med är bl. a. följande:

Är kärnkraftens säkerhetsrisker väsentligt större än vad de flesta hittills ansell?

Vilka åtgärder av teknisk natur kan vidtas för atl minska risker för olyckor, också i befintliga reaktorer?

Vilka lärdomar kan dras av händelserna i USA t. ex. vad gäller skötsel och drift av kärnkraftverk, organisatoriska frågor, m, m.?

Vilka åtgärder kan vidtas för att, om tekniska haverier ändå uppträder, minska konsekvenserna av dessa?

Centrala frågor som de här skall kommittén belysa och förhoppningsvis kunna ge oss ett viktigt material om.

Regeringen tillsätter nu också en utredning om vilka verkningar en snabb avveckling av kärnkraften skulle föra med sig för Sverige.

För folkomröstningen i kärnkraflsfrågan gäller all vi alla, oberoende av vilken värdering vi gör av olika för- och nackdelar, måsle anstränga oss för alt uppriktigt och konkret redovisa konsekvenserna av de alternativ omröstningen kan komma att gälla.

Del är nödvändigt all väljarna, den dag de går till folkomröstning i mars nästa år, har klart för sig vilka följderna blir beträffande sysselsättningen, den ekonomiska balansen mot utlandet, oljeförbrukningen, möjligheterna att bygga ut industrin, ökningen av svavelföroreningar och cancer som följd av förbränning av mer olja och kol, utrymme för löneökningar och sociala reformer m. m. och kan ställa dessa verkningar mot sin bedömning av

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. m.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. m.

118

riskerna med att något längre än annars använda de kärnkraftverk vi redan har byggt eller är på väg atl bygga.

Del vore fel alt dölja kärnkraftens risker. Så har, enligt min mening, inte heller skett. I själva verket har vi i delta land kanske haft en mer omfattande debatt om kärnkraftens risker och mer omfattande material tillgängligt än man haft på många andra håll. Del är alltid angelägel all kritiskt pröva en teknologi i stället för atl okritiskt utgå ifrån vad experterna säger. I del avseendet menar jag alt kärnkraftsdebatten har varit till nytta, inte bara på energiområdet ulan i största allmänhet, eftersom del kanske är första gängen som vi på allvar har haft en bred debatt, där man har ifrågasatt om del teknologiskt möjliga också är del socialt och politiskt önskvärda. Och del lyckerjag är bra.

Det vore emellertid lika fel att försöka dölja de uppoffringar som skulle bli följden av en snabb avveckling av kärnkraften. De som vill ha en sådan avveckling har, enligt min mening, samma skyldighet som några andra att informera om vad dessa uppoffringar innebär.

Kärnkraftens risker står alltså för den ena av hotbilderna i den energipolitiska debatten, vårt starka oljeberoende för den andra.

Sverige är extremt sårbart för vad som händer med tillgång och priset på olja. Vi är del av åtminstone tre tunga skäl:

Fördel första behöverSverige mycket energi. Vi harett kallt klimat. Vi har långa avstånd för transporter. Vi har en stor andel av den typ av industri som slukar mycket energi, t. ex. stål- och skogsindustri. Och det finns mycket starka skäl för alt ytlertigare förädla våra tillgångar av malm och skog. För det behövs ännu mer energi.

Fördel andra har Sverige i farligt hög grad byggt sin energiförsörjning på ett rikt inflöde av billig olja. Fortfarande står oljan för 70 % av vår totala energiförbrukning. Vi importerar den som bekant från första till sista droppen, och vi gör det dessutom i mycket stor utsträckning från den känsliga s. k. spotmarknaden i Rotterdam. Varje dag förbrukar vi i Sverige ungefär 600 000 fal olja. Den oljan kostar 40-50 milj. kr. om dagen i import. Del gör 15-20 miljarder kronor om året.

För del tredje är Sverige mer beroende än nästan något annat land av alt världshandeln fungerar och utvecklas väl. Hälften av vad vår industri producerar säljer den utomlands. Vår ekonomiska återhämtning tål alltså inga nya stora bakslag i världsekonomin av den typ som den förra oljekrisen förorsakade.

Ibland, herr talman, diskuterar man oljekrisen som om den mest gällde vid vilken tidpunkt oljan kan väntas börja la slut. Somliga gissar på 30 år, andra gissar på något längre tid. Men vad vi inte behöver gissa om utan vet - vilket också har belysts ganska utförtigt i den här debatten - är ju alt de ekonomiska verkningarna redan av begränsade bortfall ellerobalanser på marknaden, och de uppträder redan i dag, kan få förödande verkningar. Det räcker ju inte med - även om det antytts av talarna i debatten här för en stund sedan - atl det finns olja tillgänglig i fysisk mening. Vi måste faktiskt också ha råd att köpa den. Och Sverige har, trots att vi är ett rikt land, fru Hambraeus, inte

obegränsade möjligheter atl göra det.

Den oljekris vi upplever just nu startade med händelserna i Iran. Iran stod för en femtedel av västländernas totala oljeimport och var världens näst största oljeexportör. 1 ett slag stoppades de här väldiga oljeleveranserna.

Men också när produktionen i Iran har återupptagits kvarstår en svär obalans på marknaden. Underskottet globall beräknas motsvara bara 3-5 96 av efterfrågan. Men det räcker alltså för alt priserna skall rusa i höjden.

Del s. k. spoimarknadsprisel på Rolterdammarknaden är ett slags speku-lalionspris om man sä vill. Regeringens politik är därför alt sä långt som möjligt ersätta beroendet av denna nyckfulla marknad med långsiktiga oljeavial.

Ett annat inslag i vår politik är att anpassa priset på den svenska marknaden till den internationellt långsiktiga prisnivån. Däremot är vi inte beredda att låta spolmarknadspriserna omedelbart slå igenom på de svenska priserna. Vi har fåll kritik för den här politiken både här i dag och tidigare. Vi borde ha medgivit större prishöjningar, har man sagt eller antytt - i varje fall har del varit den enda slutsals man kunnat dra av kritiken som sådan. Vi tycker ändå atl vi har ganska goda skäl atl följa den linje vi valt.

Eu exempel kan måhända vara ganska belysande. I höstas kostade villaoljan på Rolterdammarknaden omkring 475 kr./m'. I dag kostar samma villaolja på samma RoUerdammarknad 1 420 kr./ml Del är alltså nära en tredubbling. Hade vi låtit de här priserna slå igenom här hemma hade del betytt mer än 1 96 i ökning av konsumentpriserna.

Jag skall inte dölja alt vi här har en svår avvägning att göra. Å ena sidan måste vi vidta åtgärder så all vi får in tillräckligt med oljeprodukter i landei. Å andra sidan anser vi del viktigt atl ta prisstegringarna i rimlig takt. Vi får inte glömma all varje hundralapp i höjt pris per ton olja är delsamma som 2,5 miljarder i extra belastning på vår bytesbalans.

Här vill jag, herr talman, eftersom del ställts direkta frågor till mig om vad regeringen gör för alt klara oljeförsörjningen i detta läge, redovisa några av de åtgärder vi vidtagit - utöver de allmänna principer som jag nyss angivit.

För del första har vi höjt priset gradvis. Priset på den lätta eldningsoljan -detäruppenbartdensomärden väsentliga-har stigit med nära 50 % sedan i höstas. Bensinpriset har höjts i några omgångar.

Fördel andra har vi förklarat för oljebolagen - och detta kan vara ett svar till det Gösta Bohman hade alt säga om att det måste bli slörre klarhet gentemot oljebolagen om vilken prispolitik som skall föras - atl vi långsiktigt avser all uppnå en anpassning lill ett mer stabilt värtdsmarknadsprts för att skapa slörre trygghet för den svenska marknaden.

Vi har vidare genom överstyrelsen för ekonomiskt försvar köpt råolja på marknaden för alt trygga försörjningen.

Vi har tagit upp diskussioner om råoljeavlal med ett stort antal länder genom Svenska Petroleum.

Vi har diskuterat Sveriges utsatta läge med oljeklubben, och de diskussionerna fortsätter i syfte all öka oljeleveranserna lill Sverige. I morgon påbörjas t. ex. förhandlingar mellan svenska myndigheter och de stora oljebolagen om

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

119

Nr 168

Onsdagen den 6JLini 1979

Energipolitiken, in. tn.

120

ökade leveranser av olja till Sverige på rekommendation av den internationella organisationen lAE.

Vi har också höjt den s. k. oljeavgifien, som är en sorts press på bolagen atl klara av sin lagringsskyldighet.

Och inte minst har vi i mars startat ett mycket ambitiöst besparingsprogram.

Del här är precis den prispolilik som vi redovisat i energipropositionen och som riksdagens näringsutskott enhälligt, såvitt jag kan förstå, har ställt sig bakom. Del står nämligen så här i den av utskottet tillstyrkta propositionen:

"I brisllägen ger spotmarknaden kraftiga utslag i form av minskat utbud och höga priser eftersom prissättningen på denna marknad sker efter marginella kvantiteter. Om dessa prishöjningar, som inle har sin grund i faktiska råoljekostnadsökningar, tilläts atl snabbi och i full utsträckning slå igenom på den svenska marknaden skulle del kunna få oacceptabla följder för balansen i samhällsekonomin. I sådana fall kan det alltså vara nödvändigt alt kortsiktigt dämpa genomslaget av prishöjningarna genom olika former av prisregleringar. Detta bör emellertid ske på ett sätt som tar hänsyn även lill försörjningsinlressena."

Det är precis den politik regeringen har fört, men uppenbarligen är man från de andra partiernas sida inle riktigt nöjd med den. Då är del ganska rimligt att jag ställer frågan till Thorbjörn Fälldin, Olof Palme och Gösta Bohman: Anser ni alt de oljeprishöjningar som har skett och som inneburit en femtioprocenlig ökning av priset på villaoljan på ett år -ja, på mindre lid, sedan september förra året -varit försmå? Det måste rimligen vara del som ni klagar pä, om ni menar att vi inte har vidtagit de åtgärder som behövs. Eller har ni möjligen några andra alternativ som ni ännu inte har redovisat och som ni menar atl vi borde ha följt?

Jag skulle också gärna till dem som riktat denna kritik mot regeringen och som måste vara medvetna om alt del är del stora beroende vi har av Rolterdammarknaden som skapar problemen vilja ställa en fråga. Del gäller såväl Olof Palme som dem som salt med i trepartiregeringen: Varför gick man inte från den socialdemokratiska regeringen och frän trepartiregeringen in för all teckna fiera långsiktiga oljeavtal, eftersom del på sikt är enda möjligheten atl komma ifrån det starka beroendet av den mycket kraftigt fluktuerande Rolterdammarknaden? Förmodligen därför att alla erfor atl del inle var sä helt lätt alt åstadkomma sådana avtal. Nu har vi salt i gång med det arbetet, och det ser ut som om vi skulle kunna nå ganska goda resultat.

Tillsammans med alla andra industriländer befinner vi oss i en besvärlig försörjningssituation på oljeområdel, och jag har litet svårt alt förslå hur man från oppositionens sida så där rätt upp och ned kan stå här och mena att egentligen borde Sverige till skillnad från alla andra länder ha kunnat klara detta galant och utan några som helst svårigheter. Ni påslår del dessutom utan alt ha ett enda konkret förslag om vad vi i stället borde ha gjort. Det är måhända klassisk oppositionspolitik, men den är inte särskilt upplysande för väljarna.

Regeringen kommer inom kort alt redovisa vilka ylteriigare åtgärder Nr 168

utöver dem som jag redan redogjort för som vi anser nödvändiga för att klara Onsdagen den

försöriningen och begränsa förbrukningen. 5 jupj 1979

Den utveckling visett underde senaste månaderna inskärper verkligen hur_ ___

viktigt - här tycks alla vara överens - det är alt Sverige målmedvetet minskar Energipolitiken, sitt oljeberoende. Det är också ett centralt mål i regeringens energiproposi- „ , tion, ett mål som riksdagen i dag alltså ställer sig bakom.

Det talas ofta om risker när vi diskuterar energipolitik, och sådana finns det förvisso, och av mångaslag. Vi har risken fören olycka med kärnkraften. Den har diskuterats och bör diskuteras. Vi har den verklighet som består i att förbränningen av olja och kol tar död på sjöar, leder till cancer i stor omfattning och förändrar vårt klimat pä lång sikt. Vi har risken alt vi inle klarar vår försörjning med energin med arbetslöshet och andra svåra verkningar som följd. Vi har risken alt vår ekonomis återhämtning slås sönder därför att oljan kostar för mycket att importera. Vi har risken av svåra motsättningar, minskad välfärd och social otrygghet, om vi lar på oss sådana kostnader på energiområdet atl vi måste minska alla andra anspråk. Hur vi klarar vår energiförsörjning är en viktig fråga - med långsiktiga verkningar på tillväxt, sysselsättning, miljö, löner och reformutrymme. Som politiker måste vi la ett långsiktigt ansvar och också informera allmänheten om den verklighet vi faktiskt slår inför. I den här frågan finns del, herr talman, inga bekväma val. Men del befriar oss inle från skyldigheten att göra en avvägning och ta ställning.

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Tre ting vill jag ta upp. Först vill jag rätta till ell missförstånd. Det var Gösta Bohman som plötsligt i TV förklarade alt jag personligen borde betala kostnaderna för ett uppskov med laddning av kärnkraftverk. Jag har frågat honom om del, men han har inte svarat. Jag har aldrig, herr Ullsten, påstått all trepartiregeringens ledamöter skulle personligen svara för de kostnader som uppskov under dess tid ledde lill - aldrig, det skulle jag inte drömma om. Jag har bara sagt atl de åtgärder som man av säkerhetsskäl vidtar måste betalas förr eller senare av folkhushållet. Man kan öka budgetunderskottet eller göra på annat säll, men kostnaderna måsle betalas. Och jag tyckte atl den här moderatvarianten föreföll något originell, förutom atl mina möjligheter all efterkomma den glada uppmaningen naturligtvis är begränsade.

Det andra jag vill säga är följande:

Jag noterar med tillfredsställelse den reträtt som Ola Ullslen gjorde från påståendena om brist på samråd eller antydningarna om alt folkpartiet skulle ha haft en annan mening i sak. Man kan nu konstatera all Ola Ullslen har samma mening i sak som vi och atl han understryker atl samråd ägt rum men atl han möjligen skulle ha tyckt alt detta samråd kunde ha pågått ytterligare 24 timmar.

Del är bra. Men då hoppas jag vi slipper sådana här ston uppslagna intervjuer med beskyllningar mot socialdemokratin för atl ha brustit i

121

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

samråd. Det var för oss i detta fall en hederssak att ha samråd, och antydningar om att man kanske egentligen stod för någonting annat än det man i sak stod för hoppas jag vi slipper.

Det tredje jag skall ta upp är däremot allvartigt, för del mest slående i debatten i dag har ju varit atl här har represenlanier för fyra partier- först herr Oswald Söderqvist och sedan Gösta Bohman, Thorbjörn Fälldin och jag -som representerar ungefär 90 % av här närvarande riksdagsmän enstämmigt sagt alt folkpartiregeringen enligt vår mening har gjort felbedömningar och missgrepp när del gäller oljepolitiken och atl dessa felbedömningar och missgrepp kan komma att kosta oss mycket under nästa vinter.

Jag tror, med förlov sagt, alt del var litet oklokt av Ola Ullslen att bemöta detta en smula stöddigt med att säga alt det här är traditionell oppositionspolitik, sä del bryr vi oss inte om. Enligt gammal parlamentarisk tradition är del litet oklokt av en regering att inte bry sig om vad 90 96 av riksdagens ledamöter anser. Del brukar anses vara oklokt.

Nu säger Ola Ullslen: Jaså - hur myckel mer skulle vi ha höjt priset pä oljan? För min del skulle jag vilja säga att det är mycket möjligt att ni höjt priset på olja för mycket. - Man behöver ju inle stöna så förtvivlat som herr Cars nu gör, även om man är handelsminister.

Om man tidigare hade gått upp i pris och köpt olja, så hade man inte ställt oss i denna ganska förtvivlade försörjningssituation, där beredskapslagren är tömda och där man har tullat på tvångslagren. Frågan är alltså felställd. Den anklagelse vi har mot regeringen gäller passiviteten, oförmågan atl la itu med detta.

Då säger man: Har oppositionen inget alternativ? Ja, men detta är ju någonting som exklusivt tillhör regeringens ansvarsområde. Här bygger man på hemliga uppgifter som inle vi känner lill. Det vi kan kolla är resultaten, och vi har det goda samvetet att vi från socialdemokratisk sida redan i höstas och sedan i utrikesdebatten var ute och varnade för atl vi skulle komma i en allvartig kris när det gäller oljan om inle regeringen handlade. Jag tror au handelsministern skulle ha stönat litet mindre och köpt litet mer olja - då hade Sveriges läge vad avser oljeförsörjningen varit litet bättre i dag.

Min tid är ute nu, och jag får återkomma, men jag vill framhålla atl jag finner de felbedömningar som regeringen gjort pä oljeområdel mycket allvartiga. därför atl de kommer sannolikt alt få betalas myckel dyrt av svenska konsumenter i vinter.

122

THORBJÖRN FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Företrädare för alla partier som deltagit i debatten säger alt vi skall ha folkomröstningen, och Olof Palme uttalade ganska tydligt att man därför inte skall göra nya åtaganden eller bindningar utan avvakta folkom-röstningsulslagel. Mot den bakgrunden vill jag älertgen upprepa frågan - som jag helst också vill ha ett svar på - varför man är beredd atl binda ytlertigare 600 miljoner i en utbyggnad av kärnkraft om man verkligen vill hälla möjligheterna öppna för folk att ta ställning och ge vägledning.

Jag lade märke lill alt Gösta Bohman sade att det återstår år av forskning

innan vi kan utnyttja olika former av biomassa. Det var väl ändå atl la till, Gösta Bohman. Det behövs ingen forskning för att utnyttja ved eller för att utnyttja torv. Det är kända tekniker sedan årtusenden. Det är också en numera ganska känd teknik hur man utnyttjar dessa bränslen i stora anläggningar. Vi kan lära direkt i Finland hur man utnyttjar torv. Del förekommer alltför ofta all man svartmålar möjligheterna alt utnyttja dessa bränslen!

Sedan till del konstaterande som Gösta Bohman gjorde, atl del är Olof Palme och jag som skall försöka klara ut vad det var som gjorde att del som moderater och folkpartister hade varit med om att skriva in i 1976 års regeringsdeklaration inle hade något värde i höstas utan alt omtanken om kärnkraften fick gå före. Eftersom Gösta Bohman inle sade emot mig på den punkten och Ola Ullslen inte heller har bemött mig vill jag alltså konstatera att min slutsats var riktig. Det var viktigare atl slå vakt om kärnkraften än om trepartiregeringens fortbestånd. Del var så viktigt att slå vakt om kärnkraften att man sade nej till en folkomröstning fastän den var inskriven i ett gemensamt regeringsprogram. Men det var inle lika viktigt att slå vakt om kärnkraften längre när socialdemokraterna hade sagt: Jo, det finns skäl till folkomröstning. Det tycker jag är ett ganska väsentligt politiskt konstaterande, och del är närmast bekräftat genom atl herrrarna här inte säger emot mig i min slutsats på denna punkt.

Ola Ullsten ifrågasatte om vi anser alt prishöjningarna varit för små. Men det är väl ingen som anser att de internationella prishöjningarna är för små. Problemet är atl de är för slora. Del är också myckel svårt atl la ställning lill dagens svenska prisnivå. Vad som är problemet, vilket jag har försökt säga i mitt inledningsanförande, är alt om man skjuter upp för länge atl låta den internationella prisutvecklingen vara lill viss ledning, dä kan det faktiskt leda till atl samhällets kostnader för den olja vi måste ha blir högre än om man hade dragit rätt slutsals tidigare. Jag har också sagt att detta är en svår bedömning. Del är också fullkomligt självklart alt det ankommer på regeringen att göra den här bedömningen - det är nämligen ni och ingen annan som har regleringsinstrumenlel i er hand.

Vidare frågar Ola Ullsten: Varför gjordes ingenting i trepartiregeringen för all få fram långsiktiga avtal? Men, Ola Ullsten, det som refereras i propositionen är ju i hög grad en beskrivning av åtgärder i del avseendet som vidlogs av trepartiregeringen. Hur var del t. ex. med de åtgärder vi vidtog för att köpa in oss i Valhallfallen för att på den vägen skaffa oss en egen försörjningstrygghet? Nu blev det tyvärr ingenting av Volvoavtalel, men dess oljedel var ju en mycket viktig komponent i hela detta planerade avtal med nonmännen. Även kontakterna med Irak togs under trepartiregeringens lid, och del arbetades mycket på dessa. Jag behöver bara hänvisa Ola Ullslen till hans egen proposition, där det ges en bättre och klarare historisk redovisning.

Vidare vill jag avliva den myt som Ola Ullslen försökte sprida om alt centern skulle ha accepterat alt lio reaktorer skulle las i drift. Aldrig -villkorslagen innebar ju att vi, även om fler reaktorer var klara, skulle

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

123

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

använda de nya reaktorerna endast under förutsättning atl de uppfyllde de i denna lag uppställda villkoren. Vi var eniga om alt säga till sökandena i höstas att villkoren icke var uppfyllda och att de nya reaktorerna icke skulle fl laddas.

Visst kommer en avveckling av kärnkraften att medföra problem i form av omställningskostnader osv. - det har vi aldrig försökt förneka. Men det viktiga nu är-om ni överhuvud taget ägnar en tanke ål avvecklingen som en möjlighet efter del all folket givit sitt utslag - atl inte binda ylteriigare resurser. Det måste vara den självklara linjen just nu.

124

GÖSTA BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! När jag lyssnade på Olof Palme nyss blev jag allvarligt bekymrad. Jag kunde nämligen hålla med honom i åtskilligt dä del gällde prissättningen på oljeprodukter. Det är inte ofta som Olof Palme och jag är överens, och del lyder på alt vi verkligen har rätt när vi kritiserar regeringen för dess bristande handlag när det gäller prissättningen.

Det finns en av regeringen tillsatt delegation för oljeförsörjningsberedskapen. Om man läser innantill i dess rapport finner man att den konstaterar, att "regeringens prispolitik har bidragit till kraftigt minskade lager av oljeprodukter". Del är just dessa kraftigt minskade lager som gör att vi nu tvingas föra en debatt om ransoneringar och begränsningar, som kommer alt göra läget i höst och i vintermycket besvärtigt för oss. Del går inte alt komma ifrån det faktum all det förhäller sig på det sättet.

Det kan väl inte vara alldeles obekant för regeringen atl talesmän för oljebolagen i höstas öppet och uttryckligen förklarade, atl de nalurtigtvis inte kan köpa olja i ullandel och sälja den i Sverige till lägre priser än vad de köper den för. Det är ett slags Ebberöds bank-verksamhet som de inte kan syssla med. Denna situation kan inte ha kommit som en överraskning för regeringen eller den inom regeringen närmast ansvarige.

Jag tycker att regeringen skulle överväga del slags syslem som införts i vissa länder och som man funderar på atl införa pä andra håll, nämligen att löpande långsiktigt justera den inhemska prisnivån på olika produkter, efter en rimlig bedömning av hurden internationella prissituationen utvecklas. Dä skapar man den leveranslrygghel som annars inle kan uppkomma.

Jag har inte här sagt, som statsministern gav ett intryck av, atl man plötsligt skulle rusa upp och lägga spotmarknadens priser lill grund för vår prissättning. Jag talar om den långsiktiga prissältningsmelodiken.

Får jag sedan, när vi talar om kärnkraften, påminna Olof Palme om att i den skuggbudget som socialdemokraterna framlade i vintras var det, om jag inte minns fel - jag måste ibland göra sådana här reservationer - upptaget ett belopp på 800 milj. kr. för påstådda merkostnader för den försening av kärnkraften som man menade att trepartiregeringen hade alt svara för. Sedan togOlof Palme väldigt illa upp atl jag hade sagt all eftersom det uppkommer en mängd kostnader lill följd av att socialdemokraterna sedan plötsligt har vänt pä hälen, kräver logiken alt Olof Palme och socialdemokraterna borde betala dem. Nu tror jag inte atl Olof Palme är fullt så förmögen att han kan

betala en sådan räkning. Han får väl ta detta som ett mera skämtsamt påpekande av vad logiken egentligen kräver. Och den logiska slutsatsen drog jag bl. a. därför att regeringen då hade aviserat en särskild skatt för hela svenska folket, som skulle finansiera de merkostnader som skulle uppkomma till följd av den plötsliga helomvändning - den må vara motiverad eller omotiverad - som socialdemokraterna gjorde för några månader sedan.

Slutligen vill jag till Thorbjörn Fälldin säga alt om man gör gällande, som Thorbjörn Fälldin gjorde, atl del var viktigare för folkpartiet och moderaterna atl slå väl med kärnkraften än atl hålla ihop regeringen, kan man ju vända på det och säga alt del i så fall måste ha varit viktigare för Thorbjörn Fälldin och centerpartiet att säga nej till kärnkraften än att hålla ihop regeringen.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. in.

LARS WERNER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det var rätt intressant att höra statsministern tala. Hans försök att uppvisa en handlingskraftig och medveten regeringsmakt misslyckades dock.

Ola Ullsten var länge motståndare til! en folkomröstning. Han tävlade med socialdemokraterna om att vara mest konsekvent i detta avseende. Statsministern har försökt-och fortsätteratt försöka -ge sken av atl självständigt ha kommit fram till beslutet att gå med på folkomröstning. Men alla vet ju att i själva verket hade regeringen bara att haka på de nya förhållandena eller att avgå - och vi vet också vad regeringen valde.

Hen Ullsten och socialdemokraterna ville inte genomföra folkomröstningen i år. De har inte ens varit beredda alt formulera frågorna i folkomröstningen. Innan ens ett andra alternativ utformats började man i stället atl tala om ett tredje alternativ och gick raskt ifrån den olösta uppgiften atl formulera sitt eget alternativ i dag.

Ändock lär ju statsministern i utländsk press frankt ha påstått att han och folkpartiet hårt skall driva kravet på en forlsaU kärnkraflsulbyggnad. Statsministern har möjligen en inställning när han är utomlands och en annan, mera försiktig, här hemma, då han föredrar atl dölja sin verkliga inställning.

Statsministern tycks i stället för en konsekvent energipolitik ha en stark strävan att sitta kvar i regeringsställning till vad pris det än må vara. Ola Ullslen sade i Paris alt han hårt skulle arbeta för ja-alternativet. En avveckling skulle vara alltför dy r och tvinga fram en .social nedrustning utan motstycke i historien. Del sade han efter Harrisburgolyckan och innan några rapporter föreligger från den olyckan.

Vad väntar han sig då av Harrisburgrapporten? Väntar han sig ingenting, eller väntar han bara pä vad socialdemokraterna skall besluta sig för? Jag menar att folkpartiet och socialdemokraterna i dag försöker dölja sin i grunden kärnkraflsvänliga inställning. Det är därför vi ännu inte har sett slutet på det taktiska spel som har bedrivits de senaste veckorna.

När socialdemokraterna i april meddelade alt de tänkt om och var beredda alt genomföra en folkomröstning, hälsade vi från vpk detta som ett positivt beslut. Men vi sade också all socialdemokraterna borde gå vidare och i

125

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. in.

grunden ompröva sin kärnkraftsinsiällning. Hittills har dock socialdemokraterna förblivit samma kärnkraftsanhängare som tidigare; del visar inle minst agerandet under de senaste veckornas övertäggningar om folkomröstningen. De har vägrat att formulera frågorna före valet, och de försöker i stället utnyttja del nya lägel till en taktisk förflyttning, som de hoppas få en politisk utdelning på. Till den ändan har man uppfunnit idén att - efter valet förslås -formulera ett s. k. tredje alternativ.

Men om nu Harrisburgolyckan redovisar uppgifter som föranleder en snabbare avveckling eller om över huvud laget inga definitiva uppgifter om Harrisburgolyckan finns när frågorna ovillkortigen måste formuleras fram pä höstkanten, vad gör socialdemokraterna då? Innebär inle också upparbel-ningen och slutförvaringen av avfallet vikliga problem all klara ut? Eller är frågan om socialdemokraternas inställning till kärnkraften enbart en fråga om reaklorsäkerhelen? Det är ju den frågan som kommer all ulvärderas i samband med Harrisburgolyckan.

Lilel grand påminner Olof Palmes uppträdande om mannen frän den skånska slättbygden som besökte fjällområdena i norr, där han vissertigen uppskattade fjällen men ideligen tråkades för sitt eget platta landskap, där del inte fanns några fjäll. Han meddelade slutligen, något irriterad: Nej, vi har inga berg i Skåne, men om vi hade haft några, skulle de ha varit mycket högre än era! - Det är egentligen precis vad Olof Palme försöker säga: Vi fortsätter att bygga ut kärnkraften. Vi vill inte avveckla den, men om vi vill avveckla den, så vill vi avveckla den mycket snabbare än vad ni vill.

I själva verket är det ju så att varje avvecklings snabbhet ryms i det nej-alternativ som vi har formulerat. Skulle vi av något skäl komma fram till, och bli eniga om, ett beslut om omedelbar nödavslängning, ja, då är ju del ingenting som vi behöver folkomrösia om.

Till sist en kort uppmaning till statsministern och energiministern, som i olika anföranden har talat mycket om och beredvilligt redogjort för kostnaderna för en avveckling av kärnkraften: Redovisa i stället vad den verkliga slulkoslnaden för kärnkraftsutbyggnaden är! Jag tror atl del aren fråga som svenska folkel i det här sammanhanget gärna skulle vilja ha ett klart besked i.

(Andre vice talmannen framhöll atl Lars Werners genmäle skulle avse statsministerns anförande.)

126

Statsministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Jag skall inte med mer än några meningar förlänga debatten mellan Olof Palme och mig genom alt tala om kostnader för säkerhet.

Vad jag ville påpeka var bara att jag tyckte att Olof Palme hade fel när han pä sin tid jagade trepartiregeringens ledamöter med sådana uppgifter som: Så här mycket kostar det per dag - och det var åtskilliga miljoner - därför all ni avstår från all fatta de beslut som behövs på kärnkraflsomrädet. Jag tycker detta var fel, just därför alt anledningen till att vi väntade med atl falla beslutet var att vi först ville ha garanlier för kärnkraftens säkerhet. Vi ansåg

atl den saken var värd sitt pris - ett ganska högt pris.

Nu har Olof Palme själv kommit på att kärnkraftens säkerhet - som visserligen nu har mer med reaktordriften atl göra än med avfallshanteringen -är värd ganska stora kostnader. Det hälsar jag med tillfredsställelse. Vi har alltså numera samma mening om den saken, och det skall vi väl vara glada över atl vi har.

Olof Palme menaratt det var högst anmärkningsvärt all jag struntade i vad representanter för 90 96 - eller 89, för atl ta det exakta procenttalet - av riksdagens ledamöter tycker om regeringens oljepolilik. Nej, jag struntade inle alls i vad Olof Palme, Lars Werner och de andra två partiledarna sade. Jag ville inte heller ett enda ögonblick hävda atl delta inte är regeringens ansvarsområde eller att vi inte, om någonting inträffar som skapar problem, skulle ta ansvaret för det. Vad jag sade var bara, att när ni nu är så ampra i er kritik av den oljepolilik som förts, bör ni väl ha någon liten idé om vad som borde ha gjorts i stället.

Problemet här är väsentligen en prisfråga. Sverige är starkt beroende av spekulationsmarknaden i Rollerdam, eftersom vi har myckel få oljeavtal. Priserna där har gått upp myckel kraftigt.

Det har försatt oss i en besvärlig situation. Skulle vi ha följt med i den prisuppgången - det hade varit del enda säkra sättet atl försäkra oss om leveranser - hade det, som vi anser, fått förödande konsekvenser för den svenska ekonomin, för de svenska löntagarna, för hyresgästerna och för dem som bor i egna hem. Därför har vi gjort en försiktig anpassning. Vi har höjt priset med 47 96 sedan förra hösten. Tydligen anser Gösta Bohman alt vi borde ha höjt priset mera. Om jag fattade Olof Palme rätt, utesluter han inle alt vi borde ha varit ännu försiktigare och höjt priset mindre. Del är då möjligt att den höjning som regertngen faktiskt beslutat i själva verket är ganska väl avvägd.

Sedan lyckerjag att Olof Palme bara skall vara precis så dramatisk i den här frågan som det behövs. Det är inte så atl beredskapslagren av olja och oljeprodukter är tömda, 80-90 % av beredskapslagren är kvar. När det gäller bensin och tunga eldningsoljor är de helt intakta. Det som fattas för att de skall vara helt intakta över hela linjen kommer man nu att fylla på genom de uppköp som regeringen bett överstyrelsen för ekonomiskt försvar alt göra.

Det är alltså en felaktig sakuppgift som Olof Palme har som utgångspunkt för sin argumentation. Det är kanske det som är förklaringen till alt argumentationen blir som den blir.

Det här är kanske i och för sig ingenting som lämpar sig särskilt väl för en stor partipolitisk träta. Sverige befinner sig i precis samma situation som alla andra industriländer. Det är inle den svenska regeringens fel att vi har fått en besvärlig situation pä oljemarknaden med den politiska bakgrund som den situationen har. Jag kan försäkra riksdagen atl regeringen är beredd atl vidta precis alla de åtgärder som över huvud taget slår till buds för atl se lill att vi klarar oljeförsörjningen både på kort sikt och på lång sikt. Jag kan också försäkra alt del inle kommer alt passera obemärkt för del svenska folkhushållet. Vi kan komma att tvingas till restriktioner och prishöjningar, som

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

127

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. in.

säkerligen ingen i och för sig egentligen önskar men som kan bli nödvändiga. Regeringen är givelvis beredd att vidta sådana åtgärder om det visar sig absolut nödvändigt. Men vi har alltså hittills fört den politiken att vi försökt begränsa prishöjningar på olja och oljeprodukter så mycket som möjligt. Jag tror att om vi skulle ha valt den andra vägen och accepterat de stora oljebolagens prissättning på olja och oljeprodukter och vi hade fått de konsekvenser som del fört med sig på hyror, matpriser och annat, sä hade säkerligen kritiken frän dem som nu kritiserar oss för alt vi gjort för litet i den andra riktningen blivit minst lika förödande. - Ja, förödande lyckerjag inte atl kritiken har varit, men den skulle ha varit minst lika kraftig.

Till Thorbjörn Fälldin vill jag säga atl när jag nämnde de långsiktiga oljeavtalen så var det inte alls för att förringa de insatser .som trepartiregeringen gjorde. Jag nämnde dessa avtal för atl visa att detta inle är sä alldeles lätt alt åstadkomma. Det här är den andra åtgärden som man kan vidta, nämligen all göra sig mindre beroende av denna marknad, som fluktuerar så kraftigt, genom att se lill alt man har flera långsiktiga oljeavtal. Eftersom Thorbjörn Fälldin, efter atl ha varit regeringschef i den regeringen, vet vilka svårigheter som här föreligger, hade jag hoppals atl han skulle ha viss förståelse ."ör att det inte heller är så lätt för denna regering att på några månader ordna dessa långsiktiga oljeavial. Men vi är pä väg all lösa även det problemet.

När det gäller de tio aggregaten och centern har jag aldrig, Thorbjörn Fälldin, påstått att centern skulle ha varit beredd atl satsa på tio aggregat. Jag har bara sagt atl centern var beredd att acceptera en villkorslagsprövning för upp till tio reaktorer, dvs. för fyra stycken utöver de som är i bruk. Skillnaden mellan den linjen och den linje som nu återfinns i propositionen är alltså att centern på den tiden accepterade lio aggregat, förutsatt alt de klarade villkorslagens krav, medan regeringens proposition nu innebär att vi skall ha tolv aggregat, fortfarande under förutsättning alt de klarar de stränga säkerhetskrav på avfallshantering som uppställs i villkorslagen.

I vad gäller om Forsmarkreaktorn skall byggas färdig eller inle har vi gjort den bedömningen att man bör fortsätta en försiktig utbyggnad. Vi måste göra det om vi inför folkomröstningen skall ha den handlingsfrihet som vi menar är rimlig - kunna bygga vidare eller stoppa reaktorn.

Thorbjörn Fälldin har flera gånger tagit upp frågan om vi kände större trohet mot kärnkraften än mot trepartiregeringen. Det var faktiskt så - Gösta Bohman har redogjort för delta, så jag behöver inte vara särskilt utföriig - att vi mellan de tre partierna blev överens om hur vi i regeringen skulle hantera kärnkraften. Sedan den överenskommelsen väl var träffad kom centern att ställa ytterligare krav för fortsatt regeringssamverkan som vi inte kunde leva upp lill. Därför enades vi om alt upplösa regeringen. Det finns inte myckel mer att säga om den saken.

128

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Gösta Bohman meddelade nu all han behagade skämta om kostnaderna. Jag säg honom le i TV, men jag uppfattade det inte som den

fryntliga och hjärtevarma varianten. Det var, om jag får uttrycka mig sä, en ganska argsint upplaga - men del må vara.

Enligt Ola Ullslen får man inle tala om kostnader. Han sade att det var fel alt vi sist talade om atl det kostade ett par miljoner om dagen atl skjuta upp laddningen. Detta måste vara ett dråpslag för den arme energiministern, som verkligen har varit ute och talat om att uppskovet medför kostnader som folkhushällel skall få betala. Det är samma resonemang i båda fallen, och det är lika gott att artigt erkänna del.

Men del viktigaste, herr talman, är debatten om oljan, för den böriar bli litet allvarsam. Det är möjligt att jag har gjort mig skyldig lill någon felsägning -det kommer jag inte ihåg - men kärnan i vad jag har sagt är följande: På grund av regeringens felbedömningar har vi nära nog tömt de s. k. fredslagren och mer än någonsin tidigare tullat på de s. k. beredskapslagren, om man får tro de uppgifter som har lämnats - delta är ju hemliga ting.

Redan den 8 november varnade Ingvar Carlsson på ett möte i Uppsala för atl försörjningslägel var hotat. Men regeringen gjorde då - när oljepriserna var mycket lägre - ingenting. Tänk hur mycket pengar del svenska folkhushällel hade tjänat, om regeringen då hade bekvämat sig till alt köpa olja, om man då hade försökt få i gång ett clearingsyslem eller någonting annat, om man över huvud taget hade gjort något för atl trygga vår försörjning! Först nu, då oljan är dyr och riskerar alt bli ännu mycket dyrare, är regeringen ute och skall köpa. Detta får de svenska konsumenterna betala.

Dramatisera inte, säger Ola Ullsten. Jag tror att det kan bli ganska dramatiskt nästa vinter för de vanliga hushållen i Sverige. Det är det som är det väsentliga.

Vår kritik är mycket hård mot regeringen, för detta är ett ämne som man inte kan behandla i ett riksdagsutskott. Del kräver en handlingskraftig regering. Det är t, o. m. bättre med en expeditionsregering som expedierar någonting än en politisk regering som inte gör någonting.

Omdömet står fast att regeringen i alltför hög grad har varit inriktad på atl försöka hanka sig fram lill den 16 september. Delta kommer de svenska konsumenterna och de svenska hushållen alt dyrt få betala under kommande vinter. Det är med rätta som 89 % av riksdagens ledamöter med kraft kritiserar regeringen för dessa felbedömningar och denna misskölsel av ell viktigt område av Sveriges försörjning.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. in.

THORBJÖRN FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jo, herr statsminister, jag har fullt klart för mig att det inte är sä alldeles enkelt att teckna långtidsavtal på oljeområdet. Jag sade också i mitt huvudanförande atl i avvaktan på atl sådana här avtal kan tecknas måste man ordna försörjningen. Får jag påminna om att vi på trepartiregeringens lid faktiskt hade tecknat långtidsavtal som gav oss möjligheter på gasområdet. Men ni är ju t. o. m. beredda att spola dem och därmed öka beroendet av spotmarknaden. Det hade faktiskt varit klokare att ta vara på de möjligheter som redan fanns etablerade.

Sedan måsle vi återkomma lill det som regeringen har att svara för: Var det

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:168-169

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

egentligen inte oklokt att i början av de internationella oljeprishöjningarna hålla tillbaka den svenska prisstegringslakten? Det blir ju mer och mer tydligt att vi kommer alt få betala den olja, som vi under alla omständigheter måste ha, dyrare genom att ni försummade att inse vad situationen krävde.

Nog om detta. Vi måste utgå från att ni är beredda att se till att vi möter nästa vinter med ett sådant oljeläge att inte ransoneringar tvingas fram.

Får jag sedan både till Gösta Bohman, som försökte omformulera min slutsats, och till Ola Ullsten säga följande: Vi blev överens i trepartiregeringen om att vi enligt villkorslagen skulle säga nej till laddning. Det enda logiska beslut som då hade varit möjligt var atl inte fortsätta alt bygga vidare utan sätta stopp vid tio aggregat när det gäller byggandet. Vi hade ju enligt villkorslagen sagt nej till laddning. Varför skulle vi då bygga fler aggregat? Det beslutet blev vi emellertid inte överens om, och nu kommer poängen: Vi krävde inte att fl diktera trepaniregeringens beslut i det avseendet. Vi tvingade inte er att gå till riksdagen och säga nej till fortsatt utbyggnad, ulan vi sade att eftersom vi inte kan enas på den punkten, så låt oss använda folkomröstning såsom det står inskrivet i trepartiregeringens regeringsdeklaration. Det var då ni inte ställde upp. Men nu ställer ni upp, när socialdemokraterna kommit på detta med folkomröstning.

Vi skall inte träta mer om detta. Det är klarlagt att politiskt gick det så till. Från centerns sida kommer vi att fortsätta att intensivt arbeta, att politiskt arbeta med de möjligheter som ges oss, för att ål dagens och kommande generationer ge en energiförsörjning som bygger på trygghet och säkerhet.

GÖSTA BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Oavsett om mitt leende i TV var hjärtevarml eller motsatsen trodde jag faktiskt att Olof Palme förslod all jag förstod att Olof Palme inte var så omåltligl rik atl han hade råd all betala de mer än 6 000 milj, kr, som det av honom föranledda uppskovet kommer atl kosta den svenska nationen. Det trodde jag, men jag kan ha fel då det gäller Olof Palmes förmåga att förstå vad jag menar.

Jag har inle tagit upp debatten om prisfrågan, herr statsminister Ola Ullsten, för atl fl en stor partipolitisk debatt. Jag har tagit upp den för att i all vänlighet påvisa alt regeringen här gjort en felbedömning som kommer all kosta oss pengar och som dessutom kommer att skapa en bristsituation som blir väldigt besvärande för oss. Det går nämligen inte- det trodde jag vi kunde vara överens om - att reglera bort internationella prisstegringar, om man vill ha de varor det är fråga om. När man försöker sig på det, blir situationen den atl man så småningom flr både brist och ofrånkomliga prishöjningar. Och ingen skall inbilla mig atl man kan köpa billigare när man befinner sig i en bristsituation. Men felbedömningar kan man göra, och det var det jag ville påvisa i all vänlighet.

130

LARS WERNER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag fick en anmärkning av talmannen förra gången för att min replikräil gällde statsministern och inte OlofPalme, Jag måste erkänna att det

ligger något i den anmärkningen. Men jag måste samtidigt säga att jag inle känner mig som någon särskilt stor syndare, eftersom det egentligen, som vanligt, är statsminister Ullsten som är den huvudansvarige för att vi flr en sådan debattordning som vi har i dag. Men eftersom jag är en laglydig medborgare lovar jag att inte göra om det.

Jag ställde några frågor lill statsministern om slutkostnaderna för kärnkraftsutbyggnaden. Ola Ullsten har inte velat eller kunnat redogöra för de verkliga kostnaderna, dvs, slutkostnaden för kärnkraften från det att anläggningarna projekteras, byggs, är i drift och till dess de rivs och läggs i malpåse. Men ändå kan samma statsminister av och till i olika sammanhang påstå att avvecklingen av kärnkraften skulle innebära den kanske största sociala nedrustningen någonsin. Det är rätt anmärkningsvärt.

Vad motsäger att kärnkraften i stället är så dyr och dessutom så fartig att den kanske på sikt kommer att innebära den största sociala nedrustningen någonsin? Ingenting. Statsministern vet ju ingenting om kärnkraftens verkliga kostnader, och kan inle heller ge ett ordentligt svar på den frågan.

Del finns tyvärr all anledning att befara mycket stora slutkostnader för kärnkraften. Vi vet att kostnaderna på ett okontrollerbart sätt har stigit. Det har varit svårigheter, och framför allt har det varit svårt alt få fram ärliga redovisningar av kärnkraftens kostnader. Vi som är motståndare lill kärnkraflsulbyggnaden har aldrig stuckit under stol med att avvecklingen av kärnkraften kostar pengar, även om jag menar att en avveckling av kärnkraften sammantaget innebär en samhällsekonomisk vinst på sikt. Det kommer att dra ungefär 30 miljarder i merkostnad atl avveckla kärnkraften och satsa på de kända energialternativen. Men då slipper vi ifrån den nästan eviga radioakliva strålningen, kraven på bevakning av avfallet och de nedskrotade kärnkraftsanläggningarna. Vi slipper ifrån osäkerheten om en eventuell cancerkatastrof som många forskare varnar för. Vi slipper ifrån de kanske ständigt ökade kostnaderna för kärnkraften.

Jag skulle sätta stort värde på om statsministern i den här debatten och i fortsättningen upphörde med de falska beräkningarna av kostnaderna föratt avveckla kärnkraften, i varje fall lill dess han redovisar de verkliga kostnaderna för kärnkraftsutbyggnaden. Det lyckerjag är ett ganska rimligt krav att ställa.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. in.

Andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Statsministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Som jag minns OlofPalme från den tid då han gjorde ett jätlenummer av att det kostade pengar för trepartiregeringen atl vänta med vissa beslut i avvaktan på att vi hade utrett säkerhetsproblemen, så var det inte precis med någon fryntlig vänskapsmin han gjorde det, utan det var i mycket argsinta ordalag. Det var bl. a., enligt OlofPalme, en av anledningarna till att vi skulle ha åstadkommit den ruin i statsfinanserna som han anser

131

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

132

alt vi har på vårt samvete. Nu noterar jag åter alt OlofPalme i detta avseende har ändrat mening helt och hållet, och det lyckerjag är alldeles utm.ärkt.

Beträffande oljepolitiken och regeringens ansvar tycker jag faktiskt fortfarande alt när olika partiers företrädare här använder så drastiska formuleringar som de gör, de talar om felbedömningar osv., så bör de väl på något sätt försöka förklara dels vari felbedömningarna ligger, dels vilken bedömning som vi i stället borde ha gjort.

Får jag bara upplysningsvis tala om hur del ligger lill med dessa lager som del sagts så mycket om. De kommersiella lagren av olja och oljeprodukter inkl. bensin är f n. inle så stora i Sverige. Det är de inte i de andra industriländerna heller. Det är ont om dessa.produkler. Det är alltså inte unikt för Sverige atl det förhåller sig på det viset.

Beträffande de beredskapslager som vi talade om nyss är det riktigt att de har ulnyttjals under en kort period. Men de fylls på nu. De krislager som så att säga utgör den nedersta gränsen har över huvud tagel inle rörts. Man undrar från vilken utgångspunkt denna väldiga kritik mot regeringens oljepolilik egentligen förs.

Del är sant att del finns länder som har högre priser på dessa produkter än Sverige, men vi ligger ingalunda särskilt långt ner i tabellen. Om jag är rätt underrättad ligger vi på femte plats i fråga om bensin och på sjätte plats i fråga om olja. Våra priser ligger ungefär 20 % under de länders som har de allra högsta noteringarna. Det är med dessa 20 "■« vi har ansell alt vi skall ligga under deras noteringar för att klara andra målsättningar här hemma, bl. a. en stabil prisutveckling. Därför finns det såvitt jag kan förstå ingen grund för påståendena om atl regeringen skulle ha gjort en felbedömning. Den svenska regeringen har lika väl som den västtyska, den engelska, den franska och många andra regeringar hamnat i ett besvärligt läge av omständigheter som dessa regeringar på inget sätt råder över. Vi är fullt beredda all la vårt ansvar för all se lill all Sverige kommer ur problemen.

Till saken hör också -jag upprepar det - alt Sverige i extremt hög grad är beroende just av Rolterdammarknaden. Även om jag vet atl trepartiregeringen gjorde slora ansträngningar, som nu delvis håller på atl krönas med framgång, för att minska detta beroende, så skulle jag gärna vilja veta vad den socialdemokratiska regeringen gjorde. Vad gjorde på sin lid den socialdemokratiske energiministern för atl minska det svenska Rotterdammarknadsbe-roendet? Såvitt jag vet gjorde han ingenting. Det är konsekvenserna av bl. a. detta som vi nu lider av och som vi hade all la itu med under trepartiregeringens tid.

Lars Werner vill vela om vi har någon aning om vad del kostar att bygga, driva och avveckla kärnkraftsanläggningar. Jag kan bara hänvisa lill vad som ganska utförtigt slår om den saken i regeringens proposition.

Beträffande kostnaden för avveckling av kärnkraften har jag försiktigtvis inte använt någon siffra alls. Jag har inle heller - vilket Lars Werner tycks påstå - sagt i någon utländsk intervju all Sverige skulle drabbas av undergång om vi avvecklar kärnkraften. Jag har bara påpekat del som jag tycker är sä nödvändigt alt påpeka därför att så fl andra gör det, nämligen alt om vi har

baserat den svenska energiförsörjningen delvis på kärnkraft -alltså har sex aggregat i drift och ylteriigare fyra som är i stort sett färdiga atl las i drift - och vi av någon anledning, det må vara vilken som helst, säger att dessa anläggningar inte skall användas, innebär det en kapitalförstöring. Om någon föreslog atl vi skulle slänga av de svenska vattenkraftverken, skulle ingen förneka att det var ett säll atl förslösa del nedlagda kapitalel - eller om vi skulle slänga av de svenska stålverken av någon liknande anledning. . Det är inte något mer mystiskt med ett kärnkraftverk när det gäller kostnaderna förgjorda investeringar. Om man lar dessa anläggningar ur drift innan investeringarna är avskrivna och medan anläggningarna fortfarande kan producera del de är byggda för all producera, innebär del en kapitalförstöring. Dessutom måste man på något sätt ersätta den produkt som dessa anläggningar skulle förse oss med. Även detta kostar pengar, enkannerligen en slörre oljenola. Detta, Lars Werner, är inte att måla hin på väggen. Det är bara atl försöka klargöra för Lars Werner och andra som driver den linje de gör atl om de skall ge väljarna en korrekt upplysning om vad denna debatt handlar om, är del nödvändigt att tala om vad en avveckling av kärnkraften innebär i fråga om uppoffringar. Det räcker inte med atl bara tala om de positiva effekterna av ett sådant beslut.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Lål mig först konstatera att statsministern i dag gjorde betydligt försiktigare uttalanden än i olika tidningar tidigare. Man kanske skall uppfatta vad som sagts i dag såsom en dementi på de tidigare uppgifterna.

Jag ställde frågan om kostnaderna därför att statsministern så i detalj har reda på kostnaderna för alt avveckla kärnkraften - f ö. alldeles för högt ihopräknade. Då får man väl förutsätta atl han har lika goda kunskaper om kärnkraftens verkliga kostnader. De framgår sannerligen inte av propositionen, herr Ullslen.

Herr talman! Energi är inget självändamål. Energi kan användas till goda och mindre goda ändamål. Energifrågan är därför, som Metalls tidning skrev för en tid sedan, en ideologisk fråga som hänger samman med partiernas olika syn på det framlida samhället. Huvudfrågan är därför vad slags samhälle man eftersträvar, vilken produktion och industri man vill ha och vilken miljöpolitik man vill bedriva. All diskussion om energi måsle börja med atl besvara de frågorna. Svaren avgör sedan vad slags energipolitik som behövs för atl uppnå de sociala målen.

Detta synsätt försöker dock kärnkraftsanhängarna och kärnkraftsindustrin all kringgå. De påstår i stället att utan kärnkraft produceras mindre energi och att utan energi måsle maskinerna och industrierna slängas. Kärnkraftsanhängarna har framgångsrikt bedrivit denna propaganda och skrämt med massarbetslöshet om kärnkraften stoppas. Allt fler inser dock del bedrägliga i

133

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

134

detta resonemang. Allt fler inser att detta endast är kärnkraftsindustrins propaganda. Ständigt mer energi och fler kärnkraftverk innebär alls inte trygga och säkra jobb. Det har de senaste årens kriser bevisat.

Länge var energifrågorna uteslutande ett ämne för s, k, experter, tekniker och företagsledare. Svenska företag utvecklade kärnkraftsteknologin och började att producera reaktorer. De gjorde del därför att den svenska industrins ägare bestämmer över industrin och därmed också över energiförbrukningen. Därför har Sverige också i dag det största kärnkraftsprogrammet per capita i hela världen, trots atl vi i botten har en stor energiproduktion genom våra vattendrag och våra vattenfall.

Vpk har ett energipoliliskt program. Där slår vi fasl alt tillgång till energi är ett villkor för mänsklig övertevnad. Men därav följer också att lika viktigt måste vara hur och till vad energin används. Därav följer också att hushållning med energi är ett villkor för mänsklig övertevnad. Rovdrift och misshushållning med energi är därför ett direkt hot mot den mänskliga övertevnaden.

Vpk är motståndare till den uranbaserade kärnkraften av följande skäl:

Kärnkraften innebär ett hot mot hela mänskligheten. Den radioaktiva strålningen innebär ett hot på både kort och lång sikt.

Reaktorsäkerheten vid kärnkraftverken. Harrisburgolyckan är bara ett exempel på vad som kan komma att inträffa.

Riskerna med hanteringen av avfallet från kärnkraftverken.

Det direkta sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen.

Faran för demokratin med ökade polisiära och militära styrkor för att bevaka kärnkraftsanläggningarna och avfallet.

Den rovdrift och misshushållning med energin som en kärnkraftsutbyggnad kommer att innebära.

Vår kritik av den uranbaserade kärnkraften riktar sig mot dess egenskaper som kraftkälla men lika mycket mot hela det ekonomiska och energipolitiska synsätt som kärnkraften är sammankopplad med. Kärnkraftsutbyggnaden är kopplad till en sådan typ av resurskrävande tillväxtekonomi alt den oundvikligen leder också till en ökad förbrukning av andra energislag, däribland olja.

Sverige har i dag det största kärnkraftsprogrammet per capita i värtden. Det beror i huvudsak på att den svenska industrin i dag är mycket energikrävande. Industrin har utvecklat energikrävande processer, automatiserat, rationaliserat och på så vis ökat energiförbrukningen. Denna utveckling har medfört en kraftig minskning av antalet industriarbetstillfällen. Den har inneburit atl mänga lunga och slitsamma jobb har försvunnit. Dominerande är dock den allmänna minskningen av antalet jobb i hela industrin.

Grunden för denna utveckling består helt och hållet i företagens strävan att maximera sina vinster och öka kapitalägarnas förmögenheter. Därför går naturligtvis storföretagen och storfinansen emot kraven på avveckling av kärnkraften.

Storföretagen har planerat fören fortsatt sådan utveckling för den svenska industrin. Produktionen skulle förbli vid en process-, råvaru- och halvfabri-

katprodukiion och komma att kräva ständigt mer energi och innebära ständigt färre anställda. Därför har också den svenska storfinansen och de slora företagen krävt en utbyggnad av kärnkraften i Sverige. På så sätt skulle deras industri planer förverkligas, pä så sätt skulle fortsatta vinster åstadkommas och på så sätt skulle man få den billigaste energiförsörjningen, därför atl avsevärda kostnader läggs på staten.

En fortsalt kärnkraftsutbyggnad innebär således en låsning till dagens industristruktur och en fortsatt minskning av art)etstillfällena. Detta innebär också att storfinansens maktställning ylteriigare stärks och atl slora delar av den svenska industrin slås ut, att stora delar av landet avfolkas genom industrinedläggningar och koncentration till ett fåtal regioner i Sverige.

En avveckling av kärnkraften skulle ödelägga stora delar av den svenska industrin och innebära massarbetslöshet, brukar kärnkrafisanhängarna säga. De vill göra gällande att mer energi också automatiskt skulle innebära fler jobb. Mindre energi skulle då omvänt innebära färre jobb. Delta är dock ett påslående som aldrig har bevisats.

Vi har i vårt energipolitiska program visat andra vägar för industrins utveckling, en utveckling som medför en planerad energiförbrukning och som skaffar fler jobb. Vi har bl. a. pekat på att en ökad förädling av de svenska råvarorna skulle innebära en avsevärt lägre energiförbrukning jämfört med industrins utbyggnadsplaner, som ju består i fortsatt råvaru- och halvfabri-kalproduktion.

Avgörande för sysselsättningen är inte mängden energi, ulan hur den tillgängliga energin används. Den kan användas som i dag, dvs. missbrukas i energikrävande industrier med få anställda. Men den kan också användas i en energisnålare förädlingsindustri med åtskilligt fler anställda.

Det är därför vi hävdar att det är ett falskt påstående att en avveckling av kärnkraften automatiskt måsle innebära arbetslöshet och industrinedläggning. Däremot är del helt visst sant att del behövs en annan inriktning för industrin och att det behövs demokratisk planering och hushållning med energin. Detta innebär samtidigt också att samhället måste överta hela energisektorn för atl därigenom kunna kontrollera och styra energiproduktionen och konsumtionen.

Delta innebär alltså en i grunden helt annan politik än den som bedrivs i dag och som bedrivits tidigare.

Det är en politik som innebär att samhället demokratiskt skall ha kontrollen över landets energi- och industriproduktion - i stället för storfinans och storföretag. Den innebär också att företagens frihet att misshushålla med och missbruka energi i överflödig och miljöskadlig produktion försvinner. Vi menar att en grundläggande fråga är alt produktionen alltmer måste styras av samhällets behov och underordnas andra villkor än kapitalägarnas krav på ständigt ökade vinster.

Herr talman! Redan 1975 krävde vpk folkomröstning om kärnkraften. Länge mötte vi ett rätt oförsonligt motstånd. Men nästa år genomförs nu den folkomröstning som vi har krävt under flera år. Och vi ser nalurtigtvis med tillfredsställelse på det. Det är bra att de andra partierna i riksdagen äntligen

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. m.

135

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979 .

Energipolitiken, m. in.

136

inser det rikliga och nödvändiga i en folkomröstning. Men jag kan bara beklaga atl det var tvunget atl en allvarlig olycka skulle ske för alt väcka en del andra partier.

Vpk varnade redan i energikommissionen för en olycka liknande den i Harrisburg. Energikommissionens ordförande har också förklarat atl olyckan i Harrisburg inle kom som en fullkomlig överraskning, som några hävdar. Energikommissionen var medveten om riskerna för ett kärnkraflshaveri. Vpk:s representant tog konsekvenserna av denna risk och anförde dessa frågor om reaklorsäkerhelen som ett ytterligare skäl för alt avstå från kärnkraften. Vi hälsar därför i dag med tillfredsställelse de andra partiernas uppslutning bakom kravet på en folkomröstning och alt man nu är beredd atl låta genomföra en omröstning nästa år, även om vi hellre hade sett att den genomförts redan i år.

Del finns ändå anledning atl beklaga det takiikspel som har förekommit inför folkomröstningen och inför del här beslutet. Efter femparliöverlägg-ningarna om folkomröstningen kunde man i en rad tidningar fä läsa alt "partierna har enats om atl man tidigast i november kan formulera frågorna". Det är minst sagt felaktigt. Del finns nämligen ingen enighet mellan partierna i denna fråga. Vpk och centern ville formulera frågorna omedelbart och genomföra folkomröstningen redan lill hösten, rätt nära efter valet. Och det hade naturligtvis varit fullt möjligt. Men majoriteten, i det här fallet bestående av socialdemokraterna och folkpartiet, ville inle vara med om det. De beslöt, med socialdemokraterna som den ledande parten, att frågorna skulle formuleras slutgiltigt först i höst, nalurtigtvis på betryggande avstånd från valdagen.

Man kan nalurtigtvis förslå alt kärnkraftspartierna fick del extra besvärtigt efter Harrisburg. Men ett taktiskt spel kan också drivas för långt. Många socialdemokrater har svårt att hänga med i alla turer, därför all det under våren drevs en våldsam kampanj mot tanken på folkomröstning. Det var ingen hejd pä hur omöjligt och felaktigt, ja, direkt odemokratiskt, det skulle vara alt rösta ja eller nej till kärnkraft i vår energiförsörjning. Man kan inle rösta om halvfärdiga aggregat, sade en partiledare, och ännu i slutet av mars hette det från samma håll atl omröstningen inle kan gälla huruvida vi skall ha kärnkraft eller inte. Men på morgonen den 5 april vaknade alla socialdemokrater och fann sig vara anhängare av folkomröstning. Visserligen långt fram och visserligen efter en ytlertigare utbyggnad av kärnkraften, men i alla fall.

De kände sig säkert konsternerade. För min egen del vill jag hälsa denna omvändelse med glädje. Jag är säker på att den slora framgången för namninsamlingen kring kravet på en folkomröstning har spelat en avgörande roll. Del visar alt det lönar sig atl driva kampanj.

Tyvärr är jag inle lika säker på atl den socialdemokratiska ledningen ändrar sig i sak. Socialdemokratiska partiet är ur den synvinkeln fortfarande ett kärnkrafisparti, fortfarande ett parti som i snabb takt vill bygga in oss i ett ökat beroende av kärnkraften, faktiskt i en omfattning som kraftigt överträffar varje annat land i väriden. Antingen vill vi ha kärnkraft i vår energiförsörj-

ning eller också vill vi det inte. Vi som är motståndare ull den uranbaserade Nr 168 kärnkraften har ju redan formulerat vån nej-alternativ. Det innebär att vi Onsdagen den stoppar varje vidare utbyggnad av kärnkraften, all vi utarbetar en plan föratt ■.f■ J979

avveckla den kärnkraft vi redan har, och då behöver vi inte heller bryta uran. ..

Vi har sagt att avvecklingen flr la högst tio år. Den skall således vara helt Energipolitiken,

genomförd under 1980-talel. Samtidigt skall vi nalurtigtvis satsa ordentligt

både på hushållning med energi och på alt utveckla andra energikällor. Det flr

vi bättre möjligheter att göra, då inte kärnkraften längre lar alla resurser i

anspråk.

Kärnkraftsvännerna har sagt att de tänker bygga sitt alternativ på regeringens proposition, som ju både moderater och socialdemokrater har förklarat sin anslutning till. Del betyder i första hand fortsatt utbyggnad lill 12 kärnkraftverk, och logiskt till ytlertigare utbyggnad. Del betyder atl ytlertigare miljarder satsas i hetvattenledningar från kärnkraftverken, och det betyder med största sannolikhet uranbrytning på Billingen. Det betyder i ' praktiken en ännu fastare bindning till kärnkraften, och det blir ännu svårare atl komma ur greppet. Vid sidan om delta pågår något slags lålsaslek atl det egentligen kan finnas också något sakligt annoriunda alternativ. Del är inte helt utsagt, men det har under paniledaröveriäggningarna antytts frän socialdemokraternas sida alt man kanske kommer alt finna kärnkraften så fartig alt den omedelbart måste avvecklas. Eftersom man ännu inte är klar över deua, fortsätter man dock för säkerhets skull att bygga ut kärnkraften, men särskilt logiskt verkar inte det här resonemanget.

Jag sade i direkt anslutning lill meddelandet om den socialdemokratiska omsvängningen i fråga om folkomröstning atl det var bra all socialdemokraterna nu går med pä det kravet. Men jag sade samtidigt atl del vore ännu bättre om man gick vidare och i grunden helt omprövade sin kärnkraftsvänliga politik. Endast på det sättet kan man vinna full trovärdighet och visa atl omsvängningen inle bara är taktiskt betingad föratt stilla kärnkraftsmolstån-det inom det egna partiet.

Om socialdemokraterna i grunden skulle ompröva sin kärnkraftsvänliga politik, skulle detta innebära en helt ny öppning i svensk politik. Dä skulle arbetarrörelsen kunna utforma ell eget energialternativ, börja avveckla kärnkraften och bygga ett samhälle utan kärnkraft.

Jag tror all del vore bra om man från socialdemokratiskt håll så snart som möjligt gav ett klart besked, om man i grunden är beredd atl ompröva sin kärnkraflspolitik. Bespara oss detta all tvingas se socialdemokratin tillsammans med kärnkraftsindusirin, högljutt propagerande för kärnkraft! Överlåt i stället ål kärnkraftsetablissemangel, Nicolin och hans Ja-kommitté, att bedriva sin skrämselpropaganda!

Herr talman! Värtdens oljeförsönning har länge säkrats genom de stora oljebolagens impertalisiiska politik gentemot de oljeproducerande länderna.

USA-imperalismen har understött reaktionära och folkfientliga regimer för att hålla ett grepp och kontroll över värtdens oljeförsörjning.

Folkresningen i Iran och den efterföljande nationella och demokratiska '37

Nr 168 kontrollen över oljetillgångarna har inneburit all rovdriften av Irans oljetill-

Onsdagen den gångar upphört. Iran har förklarat att man avseratt oljeproduktionen skall ske

6 juni 1979 under planerade förhållanden och tjäna nationens och folkels intressen.

_____________ Därmed kommer den ohämmade rovdriften av Irans oljeproduktion alt

Energipolitiken, upphöra, vilket får automatiska följder för hela världens oljetillförsel.

ifj ffj Också andra oljeproducerande länder har börjat resa sig mot USA-

imperalismens odemokratiska stormaktspolitik gentemot dessa länder. Vi kan därför utgå från - och det har redan diskuterats här rätt länge i dag - att oljelillförseln inom myckel kort tid kommer alt minska drastiskt. Vi har redan kunnat märka det här i landet, och vi vet atl våra oljereserver är hårt åtgångna och all knappast någonting har gjorts åt del.

Vi har från vår sida sagt att man bör vidta följande åtgärder för atl minska oljeberoendet: Sanering av privatbilismen och utbyggnad av kollektivtrafiken. Snabb igångsättning av meianolprodukiion för att ersätta en del av bensinen. Dagens motorer tål en iblandning av 20-25 96 metanol. Energibesparande åtgärder. Torvtäkter och energiskogar. Satsning pä ett omfattande solprogram.

Dessa förslag och ett samhälleligt övertagande av hela energisektorn, däribland också oljebolagen, skulle på ett drastiskt sätt förändra situationen och samhällets möjligheter alt ylteriigare förändra och styra oljekonsumtionen i Sverige. Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga följande. Energipolitiken är en mycket stor fråga, därför atl den hänger intimt samman med frågan om vad slags framtida samhälle Sverige skall bli.

Vänsterpartiet kommunisternas förslag när det gäller de energipolitiska besluten tar sikte på en socialistisk omvandling av Sverige, samtidigt som del innebär all de kortsiktiga problemen angrips.

För atl i grunden klara landets energiförsörjning och produktion krävs det en helt annoriunda politik - det krävs en radikal arbetarpolitik. Det behövs en demokratisk planering av produktionen och hushållning med energi, och det kan endast klaras fullt ut under socialismen. Då äger samhället landels produktionsmedel, produktionen är inriktad pä sociala behov och nytta, de arbetande har ett avgörande inflytande över arbetsplatserna och produktionen.

Men energipolitiken under kapitalismen kan också vara bra eller dålig - i
vart fall mindre bra eller dålig. Energipolitiken kan under nuvarande
förhållanden sikta lill att stoppa rovdrift, stoppa misshushållning, och i stället
verka för demokratisk planering och hushållning. Vi har från vårt partis sida
redovisat förslag föratt ge energipolitiken den inriktningen i dag. Däri ingår
avveckling av den nuvarande kärnkraften, satsning på en annan industri med
ökad förädling och produktion för social nytta, kraftiga satsningar på
energialternativen, energibesparande åtgärder, överförande av hela energi
sektorn i samhällets ägo.
138 De förslagen angriper dagens misshushållning och rovdrift - de anger en

annan utveckling än den som pågår i dag. Nr 168

Våra förslag är insatta i ett socialistiskt perspektiv och påskyndar en Onsdagen den socialistisk samhällsomvandling. Därför är naluriigtvis motståndet från de 5 jni 1979

andra partierna förståeligt. Våra förslag innebär atl tillgängen på energi __

tryggas och att användningen av energi underordnas samhällets demokra- Energipolitiken tiska planering. Endast därigenom möjliggörs en industri- och energipolitik i ,„ , det arbetande folkflertalets intresse, och därigenom förbättras också människornas livsvillkor.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till de föreliggande vpk-moiionerna i tillämpliga avsnitt.

Statsrådet CARL THAM:

Herr tal nian! Jag skall inte föriänga debatten myckel. Jag vill bara ta upp en enda sak av det som Lars Werner sade inledningsvis, nämligen alt det i

energipropositionen inte skulle finnas någon redovisning av kärnkraftens .,

kostnader. Han påstod alt det absolut förhåller sig på det sättet. Del visar, vilket möjligen också det övriga som Lars M'erner sade kunde ge intryck av, atl Lars Werner över huvud taget inle närmare har studerat energipropositionen. Dels redovisas nämligen dessa kostnader i själva propositionen, dels finns det en tjock bilaga till propositionen, där vi redovisar en särskild undersökning av just kärnkraftens kostnader, som gjorts på regeringens initiativ. Dessutom finns energikommissionens beräkningar redovisade i propositionen.

De här redovisningarna visar alt den kärnkraft vi har byggt här i landet är ett mycket konkurrenskraftigt alternativ vad gäller elförsörjningen. Kostnaderna är förhållandevis låga jämfört med andra kraftkällor - även om man inkluderar myckel generöst beräknade kostnader för avfallshantering liksom för den slutliga rivningen av kärnkraftsaggregaten. Dessutom hör till bilden att vi nu egentligen inte står i den situationen att vi diskuterar de framtida kostnaderna för kärnkraften - dvs. i ett läge där man har alt välja på att investera antingen i kärnkraft eller i kol. Utgångsläget är att vi redan har gjort större delen av investeringarna i kärnkraften, och den fråga som svenska folket skall ta ställning till är om vi skall utnyttja dessa investeringar eller inte.

Del behövs sannerligen bara litet sunt förnuft för att förstå att om man har
gjort investeringar - dyrbara investeringar - och inte utnyttjar dem, utan
måste ersätta dem med något annat, då har man gjort en förlust dels genom
det kapital man har lagt ned i investeringarna, dels genom de kostnader som
blir följden av den ersättning man måste få fram. Delta kan man lätt förstå
bara med sunt förnuft, och det krävs varken ekonomiska eller marxistiska
teorier föi att förstå innebörden av detta. Sedan kan man alltid diskutera hur
stora dessa merkostnader blir, och därvidlag finns olika bedömningar. Jag har
tidigare redovisat de bedömningar som energikommissionen gjorde på sin lid
och som talade om totala avvecklingskostnader upp mot 100 miljarder kronor
fram mot är 2000. Där innefattades då även de kostnader som låg i atl
näringslivet genom en avveckling i många avseenden fick en sämre 139

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

utveckling. Men detta kommer nalurtigtvis att belysas mycket mer grundligt än hittills i den särskilda kommitté som skall tillsältas just för alt bedöma bl. a. den här frågan.

Vi kan bara se pä kostnaden om vi antar alt vi skall ersätta kärnkraft helt eller delvis med kol. Kostnaden för att bygga ett kolkondensverk kan i dag uppskalias lill ungefär 4 000 kr./kW - och då har man ändå räknai med iradiiionell miljöteknik. Om man skall gå vidare med en mer utvecklad miljöteknik blir det självfallet dyrare.

Au då ersätta närmare 10 000 MW kärnkraftbaserad el med elkraft från kol kommer atl dra en investertngskostnad på nära 40 miljarder i dagens penningvärde framemot 1990. Till det kommer att merkostnaden för koldrift kan uppskattas lill åtminstone 5-10 öre över driftkostnaden i kärnkraftverken. Då får vi en sammanlagd kostnad per år som kan pendla någonstans mellan 4 och drygt 5 miljarder.

Då har vi ändå inte räknat med de kostnader som uppstår genom påverkan på företagen. Många företag, särskilt inom den exportinriktade industrin, har ett stort elberoende, och om elpriserna stiger får del konsekvenser för deras möjligheter att konkurrera, vilket medför samhällsekonomiska kostnader.

Det är myckel värdefullt om vi nu får en fördjupad och saklig debatt om dessa frågor på grundval också av det nya material som kan las fram. Men det är inte så att dessa frågor hittills över huvud laget inte har belysts. De har belysts av energikommissionen och av remissinstanserna lill den, och den belyses också i den proposition som nu har förelagts riksdagen.

LARS WERNER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag hävdar ändå, Cart Tham, atl uppställningarna i propositionen, hur vackra de än är, är baserade på erfarenheter från USA som inte utan vidare är tillämpliga på svenska förhållanden. Man kan säga atl det som ni har presenterat och tagit in i propositionen i bästa fall är prognoser.

Erfarenheterna är inte tillämpliga på svenska förhållanden. Hur länge skall t. ex. en reaktor stå innan den kan rivas? Del kan ingen ge svar på i dag. Vad Cart Tham talar om i propositionen är egentligen kvalificerade gissningar. Ingenting är klart utsagt om vad del kostar att avveckla kärnkraftverk. De kärnkraftverk som avvecklats i USA är små anläggningar, som byggdes på 1950-talet och som ingen har kunnat komma in i. Ingen vet hur länge en reaktor måste stå sedan den har avvecklats. Del är därför som del bara blir gissningar och prognoser som ni presenterar och ingen slutgiltig konkret siffra för vad hela kärnkraftsutbyggnaden kostar.

140

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Lars Werner har fel, och det är myckel lätt att kontrollera den saken. Scanpowers undersökning, som jag hänvisade lill, grundar sig inte alls på något amerikanskt material. Den grundar sig på en genomgång av hela det svenska reaktorprogrammet, reaktor för reaktor, och de kostnader som är förenade med kärnkraften i Sverige- inte på några lösa jämförelser med USA. Jag håller helt med om all man inte kan dra några slutsatser av den

amerikanska situationen för svenskt vidkommande, utan man måste grunda dem på det material som föreligger här.

Vidare redovisas också en bedömning av de fysiska avvecklingskostnaderna för kärnkraften. Man räknar med att de skulle kunna uppgå lill ungefär 5 % av anläggningskostnaden, om den definitiva rivningen sker 50 år efter det all driften har avslutats. De kan bli något större, om man vill riva anläggningen omedelbart. Det betyder atl även om dessa kostnader skulle vara kraftigt underskattade- vilket jag inte tror alt de är-har det mycket liten betydelse för de totala kostnaderna för kärnkraften och för priset pä den elström som kärnkraften skall generera.

Herr talman! Jag ville bara göra dessa påpekanden, eftersom man annars lätt kunde fä den föreställningen av det som Lars Werner sade, atl denna fråga inle är tillräckligt utredd och beredd i propositionen.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

LARS WERNER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Om Carl Tham på allvar hävdar, atl han kan presentera en fullständig slutnota för kärnkraftsutbyggnaden är han att gratulera, förda är han en av de första i värtden som kan göra det.

Vi har ännu inieställt av några reaktorer i Sverige. DåsägerCart Tham: Ja, men om vi kommer in i dem efter 50 år? Bara det enkla förhållandet att varken Carl Tham eller jag eller någon annan vet om vi kan komma in i dem efter 50 år visar ju hur orimligt Carl Thams hela resonemang är. Del går därför inle all beräkna den här kostnaden på ett sådant sätt att man kan få ett konkret besked.

Statsrådet CARL THAM:

Herr talman! Jag vill bara konstatera att det inte alls är detta som det handlar om. Det är inga svårigheter med atl riva en reaktor ganska snart efter det alt driften blivit nedlagd, men det kostar onödigt mycket pengar. Det finns ingen anledning att genomföra någonting sådant om man inle har ett särskilt behov av den mark på vilken reaktorn står. Därför bör man ha en väntetid, som ingalunda innebär att man inte underden tiden kan komma in i reaktorn. Man kan ju komma in i reaktorn även under den tid då den är i drift.

Men det är inte heller detta som armin poäng i sammanhanget. Min poäng äratt här har gjorts bedömningar av de totala kostnaderna forell program som redan är genomfört till större delen. Vi skulle kunna föra långa diskussioner om alternativa kostnaderom det var så att vi nu började från noll. Men det gör vi ju inte, ulan vi börjar från en situation där vi redan har gjort investeringar. Det är i delta läge som del är intressant atl diskutera vad en avveckling av kärnkraften innebär för kostnader för det svenska samhället. Det är den frågan som nu kommer att ges en vidare belysning.

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! Efter en sju limmar lång debatt om energipropositionens huvuddelar har jag begärt ordet för alt yrka bifall till en reservation som vi

141

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

folkpartister har fogat lill skatteutskottets betänkande 1978/79:44.

1 den bilaga lill energipropositionen som hänvisats lill skatieulskoitet föreslår regeringen bl. a. en skattehöjning på oljeprodukter med 40 kr. per m-*. Att del varit för lindrig beskattning av oljan - med hänsyn till dess energiinnehåll - jämfört med elkraften är ett motiv till förslaget. Vissa energispareffekter kan också väntas. Men skalleökningen motiveras kanske främst av slaisfinansiella skäl - som ett bidrag till finansieringen av de ökade statsbidragen för skalleutjämningen till kommunerna, som vi tidigare fattat beslut om här i kammaren. Den majoritet som svarar för skatteutskottets betänkande nr 44 säger också att man i princip skulle kunna godta propositionens förslag.

Men sedan den här propositionen lades fram har det inträffat betydande oljeprissiegringar beroende på en knapphet på olja som f n. råder på världsmarknaden. Prisstegringarna slår igenom överallt där oljan svarat för energiförsörjningen, och därför yrkar man avslag på regeringens förslag.

I folkpartiet kan vi mot den bakgrunden i och för sig ha förståelse för utskottsmajoriletens ställningstagande-att inte nu gå med på den föreslagna skaltehöjningen. Men då borde man enligt vår mening i stället ha föreslagit andra inkomstkällor. Åtminstone en del av den majoritet som svarar för uiskoliets ställningstagande har krävt all insatserna för kommunal skalteui-jämning och andra förslag om skattesänkningar skall åtföljas av inkomstförstärkningar som motsvarar utgifterna för de skattesänkande åtgärderna. Eftersom några nya inkomstkällor inte har anvisats menar vi alt regeringens förslag bör bifallas.

Jag berdärför, herr talman, att få yrka bifall till reservationen 1 och i övrigt bifall till skatteutskottets förslag.

142

TAGE SUNDKVIST (c):

Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 44 innehåller budgetdepartementets del av det energipolitiska paket som vi nu behandlar.

Del är helt naturligt att när vi i skatteutskottet har behandlat den här frågan har det gjorts inte enbart från strikt energipolitiska utgångspunkter; tvärtom har vår behandling i kanske lika stor utsträckning tagit sikte på ekonomisk politik.

Men givelvis uppstår det också energipolitiska konsekvenser av de beslut .som vi i skatteutskotiet är beredda alt förorda. Som ett exempel på detta kan nämnas atl skatleulskotiel i en av de mer utmärkande energipolitiska frågorna föreslår bifall till två motioner, en ceniermotion, upplagande Arne Fransson som första namn, och moderaternas partimotion, som gäller skattelättnader för moltryckskraflsanläggningar. I utskottet föreslår vi i enighet alt den skattefriheten skall gälla fr. o. m. den I juli 1979 för mottryckskraft som förbrukas i den egna industriella verksamheten.

Däremot kan man säga all de båda reservationer som är fogade till skatteutskottels belänkande mera har en finanspolitisk än en energipolitisk karaktär.

Den första reservationen, som Wilhelm Gustafsson redan har redogjort

för, motiverar klart och tydligt att det är av slaisfinansiella skäl som man vill höja oljebeskatlningen. Det redovisas atl man den vägen vill få in medel för atl täcka statens utgifter för omläggning och förstärkning av den kommunala skalteutjämningen. Det är naturligtvis i och för sig tacknämligt att vilja se lill att man kan täppa till de hål som kan uppstå här. Utskotlsmajoriieien har dock ansell detta förslag olämpligt just av de orsaker som Wilhelm Gustafsson redovisat. Under våren har vi - av skäl som vi i riksdagen inte rår på - redan fält mycket kraftiga prishöjningar på olja, och just därför finns det inle någon anledning att nu också höja skatten.

I den debatt som alldeles nyss har förts mellan partiledarna ställde statsministern frågan, om de övriga partiledarna tyckte alt oljepriset var för lågt och atl det borde höjas ytterligare. Om han hade läst de betänkanden som riksdagen nu har att ta ställning till, hade han inle behövt ställa den frågan -det är bara folkpartisterna i skatleulskotiel som vill höja oljeskatten ytterligare.

I reservationen 2, som står för centerpartiets räkning, föreslår vi alt staten skall få ett inkomsltillskott motsvarande vad en höjning av oljeskalten skulle ha gett. Vi föreslår att man i stället skall höja skatten på elenergi med ett halvt öre per kilowattimme för industriell förbrukning och med ell öre per kilowattimme för övrig förbrukning. Den höjningen ger ungefär 600 milj. kr. i tillskott per år. Vi menar att detta behövs för genomförandet av de skatteomläggningar som är aktuella under året. - En av dem har vi tidigare talat om här, nämligen kommunalskatteutjämningen. Vi vet också att del kommer en ny skatteomläggning lill hösten, då vi har atl ta ställning till den direkta skatten; en skatteomläggning som också kommer att kräva alt vi på något sätt ger staten ökade inkomster.

De här skatteomläggningarna har diskuterats mycket i olika utredningar, och vi har då i stort sett varit eniga om atl göra de omläggningarna. Men vi har också varit eniga om alt dessa inte skulle få försämra statens inkomster, utan alt de skulle vara neutrala därvidlag. Vi har ansell oss kunna föreslå en höjning av elskatten mot bakgrunden av att priset på olja har stigit så kraftigt utan att skatten på olja har höjts. Genom en höjning av elskatien uppnår man neutralitet mellan dessa båda alternativa energikällor.

Nalurtigtvis får en höjning av skatten på elenergi politiska verkningar- det är alldeles givet. En höjning kommer nalurtigtvis att påverka sparandet. Jag vill nog påstå att del ännu finns åtskilligt att göra på den punkten.

Herr talman! Med det anförda ber jag alt fä yrka bifall till reservationen 2 till skatteutskottets betänkande nr 44 och i övrigt bifall lill uiskoliets hemställan.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. in.

BO FORSLUND (s):

Herr talman! Den höjning av oljeskalten med 40 kr. per m som regeringen föreslår i propositionen kan, som del tidigare har sagts, utskottets majoritet inte ställa sig bakom. De folkpartisliska ledamöterna i skatieulskoitet har därför fogat en reservation till betänkandet. Utskottet finner att man på sakliga grunder inle kan tillmötesgå reservanternas förslag.

143

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

144

Vi har drabbats av myckel kraftigt höjda oljeprtser under den senaste liden. Sedan september 1978 har priset på eldningsolja stigit med nära 50 96. Enbart sedan januari i år har priset på råolja stigit med ca 30 %.

Vi är dessutom medvetna om atl ytterligare prishöjningar kommer all ske under del närmaste halvåret. Skall man dessutom lägga på ytterligare en pålaga genom all höja oljeskalten med 40 kr. per m-* kommer situationen att bli än mer besvärande, inle minst för bosladskonsumenterna. Enbart de ökade värmekoslnaderna per kvadratmeter lägenhelsyta har medfört alt höjningar med 25 % inte varit så ovanliga i flerfamiljshus. Det beräknas alt man fören normalvillapåett halvår har fätlen kostnadsökning på bortåt 800 kr. Del är en kostnadsökning med ungefär 130 kr. i månaden. Det är, herr talman, siffror som talar sill tydliga språk.

När det gäller förslaget om höjd energiskatt, som framförs i centerreser-vaiionen, finner uiskotiel det vara skäl att avvakta förslag från den utredning om beskattning av energi som regeringen tillsatt.

Den föreslagna ökningen av skatten per kilowattimme kommer alt få konsekvenser, inte minst för industrin och kanske främst för den lunga processindustrin, som haft svårigheter under de senaste åren.

Motivet för en skärpt beskattning - del gäller både folkparti- och cenlerreservationerna - är atl man vill uppnå större besparingseffekter. Vi tror att dessa effekter blir marginella, eftersom de energikrävande industrierna knappast kan spara mer energi - de har redan under de senaste åren tvingats till ett kraftigt energisparande. Dagens konjunkturuppgång gör inte precis bilden ljusare.

Jag nämner här i första hand metallindustrin samt pappers- och massaindustrin. Skall energiskatten dessutom belasta aluminiumtillverkningen kommer del alt få påtagliga konsekvenser dels på sysselsättningen, dels i form av risk för minskade investeringar. Och investeringarna är redan i dag för låga.

Herr talman! Energin och energikostnaderna kommer i fortsättningen alt ha en framträdande roll i samhällsdebatten. Det finns därför skäl för att, när man bedömer beskattning på energi, även anlägga ett mer vidgat perspektiv på vår skattelagstiftning. Det gäller både fysisk och annan planering. Bl. a. måste skattesystem och andra styrmedel utformas så, att de främjar en allmän samhällsutveckling mot resurshållning. Dagens avdragsregler för låneräntor och arbetsresor är exempel på styrmedel som verkar i rakt motsatt riktning.

En ökad beskattning på olja och elektricitet kommer all belasta inle minst bosladskonsumenterna hårt. Och de har redan i dag fått vidkännas kraftigt ökade kostnader, samtidigt som reallönen minskat för flertalet människor. Jag vill därför ställa en fråga till centerns reservanter: Har centern räknat med vilka sysselsättningskonsekvenser som kan bli följden av en ökad energiskatt för industrin?

Med delta yrkar jag, herr talman, bifall lill hemställan i skatleutskottets belänkande nr 44 och yrkar således avslag pä de reservationer som är fogade till betänkandet.

TAGE SUNDKVIST (c) kort genmäle:

Herr talman! Om vi börjar med att se litet grand pä prishöjningens effekter på oljan, kan vi redan nu konstalera atl de inhemska alternativa energikällor som vi från centern under flera år har förespråkat nu har blivit lönsamma. Jag tänker pä ved och torv. Vi har under årens lopp fått utstå åtskillig smälek för att vi har förespråkat dessa energikällor. Man har kallat del för ett slags blåögd fanatism alt tro atl vi skulle kunna använda dem. I dag, med nuvarande oljepriser, har vi hamnat i den situationen alt just de alternativen är ekonomiskt lönsamma. Det finns alltså all anledning atl ganska snabbt salsa på just den sidan när det gäller energiproduktion.

Lät mig, som svar på Bo Forslunds fråga lill mig beträffande en ökning av skatten på el, säga följande: Vi har sagt alt vi skall la in ytterligare 600 milj. kr. i elenergiskall. Vi skall göra det genom en höjning med 0,5 öre för industriell energi och 1 öre för övrig energi. Eftersom industrin använder knappt hälften av elförbrukningen betyder detta alt industrin kommer atl belastas med en skatt på ungefär 150 milj. kr. per år. Om man ställer dessa 150 milj. kr. mot del förslag som socialdemokraterna i andra sammanhang har lagt fram när det gäller skatterna, nämligen en produktionsfaklorsskatt, där man har talat om att ta in summor på 6-7 miljarder kronor, tror jag alt industrin rycker på axlarna ål vårt förslag. Det är ungefär sä jag ser del.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. in.

BO FORSLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Ulan tvivel siaren eventuell höjning av energiskatten mycket hårt och direkt. Vi som kommer från skogslänen och är helt beroende av en tung processindustri vet hur energikrävande de industrierna är. Jag tänker närmast på pappers-, massa-, metall- och aluminiumindustrierna. Del är industrier som i dag har stora problem och som skulle behöva göra ylteriigare investeringar för att hälla sysselsättningen uppe. Man kan också fråga sig om centern genom en ökad energibeskattning räknar med alt kunna klara ylteriigare sysselsäUningstillfällen.

Vad som givetvis ligger mig varmt om hjärtat är en av de industrier som finns på den ort varifrån jag kommer. Det är en aluminiumindustri. Om man ökar energiskatten för det företaget, alltså enbart för den industrienheten, med ett halvt öre per kWh llr del myckel hårda konsekvenser. Det skulle innebära en ökad belastning för den industrin på den orten med 8 milj. kr.

Man kan också ställa frågan: Vad får en höjd energiskau för konsekvenser för NCB, Södra Skogsägarna, SCA och NJA? Vi vet att del rör sig om många miljoner kronor. Någon energisparande effekt uppnår man knappast genom en ökad beskattning. Men säkert kommer man att uppnå många och svåra sysselsättningsproblem.

TAGE SUNDKVIST (c) kort genmäle:

Herr talman! Bo Forslund har i två anföranden återkommit till alumini-umlillverkningen i Sundsvall. Enligt de upplysningar som vi har fått i skatleulskotiel är just den industrin befriad från energiskatt. Därför behöver

145

10 Riksdagens protokoll 1978/79:168-169

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. tn.

den industrin inte lida särskilt mycket av vare sig den skatt som nu utgåreller den skatt som centern har föreslagit i det här fallet.

Jag är den förste atl erkänna atl alla kostnader som vi lägger på näringslivet på ell eller annat sätt är belastande för näringslivet och besvärande ur den synpunkten att det blir svårare atl klara konkurrensen med ullandel. Det är tyvärr på del sättet. Jag håller gärna med om del. Ju svårare vårt näringsliv får att klara konkurrensen med utlandet, desto svårare får del atl hålla sysselsättningen uppe. Jag vill ändå konstatera att det vi nu föreslår all belasta näringslivet med skattevägen är en struntsumma, rena fickpengarna, i förhållande till vad socialdemokraterna i annat sammanhang har föreslagit.

BO FORSLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Som reservationen är utformad har jag utgått ifrån atl man skall la ut en generell energiskatt för all industri. Då måste även aluminium-industrin inräknas.

Får jag bara lill sist, herr talman, säga atl när Tage Sundkvist tar upp produklionsfaklorsskalten skall han inte glömma bort atl den skall avräknas vid löneförhandlingarna.

WIVI-ANNE RADESJÖ (s):

Herr talman! Vi socialdemokrater har en reservation fogad lill jordbruksutskottels betänkande nr 34, där vi trycker pä vikten av fortsatta åtgärder på det internationella planet vad gäller begränsningen av svavelutsläpp i luften. Ungefär hälften av svavelnedfallet över Sverige kommer ju från andra länder. Det gjordes en del pä del här området på den socialdemokratiska regeringens lid, men tyvärr har del inte följts upp av de borgeriiga regeringarna, trots atl riksdagen gjorde ell uttalande under 1976/77 års riksmöte, där riksdagen gav regeringen lill känna "det angelägna i alt regeringen med kraft fullföljde de inledda strävandena all i sådana sammanhang, med tyngdpunkten på fortsatta bilaterala kontakter, uppnå överenskommelser om begränsning av svavelutsläppen och att komma till rätta med de negativa effekterna av dessa".

Regeringen har dock hittills varit helt passiv i del här sammanhanget. Det beklagar vi mycket, då svavelföroreningar är ett av våra största miljöproblem här i landei, med bl. a. försurade sjöar och oersättliga miljövärden, som går till spillo, som följd.

I den socialdemokratiska motionen 1978/79:1990 återkommer vi därför med vårt krav om fortsatta åtgärder pä del internationella planet. Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen under punkten 3 b och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

146

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Del är felaktigt atl påstå att de borgerliga regeringarna har varit helt passiva pä det här området. Det finns en rad exempel på aktiviteter i detta sammanhang. Bl. a. hardet inrättalsen diplomatisk heltidstjänst under

ECE som svarar för de här frågorna. Jag kan medge att de borgerliga Nr 168

regeringarna inte precis har följt upp den socialdemokratiska regeringens Onsdagen den

politik. Men del behöver inle betyda att det arbete som nu pågår är sämre eller 5 jni 1979

mindre framgångsrikt.____________________________________________

Det här har vi diskuterat några gånger tidigare i riksdagen. Jordbruksul- Energipolitiken,

skottet har inte funnit alt några nya omständigheter har framkommit som , ,
kan berättiga till ett nytt ställningstagande. Jag yrkar därför, herr talman, med
hänvisning till utskottets utförliga motivering, bifall till dess hemställan.

WIVI-ANNE RADESJÖ (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi kan bara konstalera att del faktiskt inte har hänt någonting under de senaste åren.

I majoritetens skrivning i betänkandet står det atl del kommer all inledas diskussioner i FN:s ekonomiska kommission årsskiftet 1979-1980, Utskottet utgår ifrån att motionens syfte kommer att tillgodoses utan alt riksdagen tar några initiativ. Jag ifrågasätter det. Det har ju inle hänt något trots alt riksdagen gjorde ett uttalande 1976/77. Därför tycker vi att riksdagen återigen bör göra ett uttalande på del här området.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag i&T än en gång understryka att det är felaktigt atl påstå att det inle har hänt någonting. Det händer alltjämt saker. Vårt särskilda ombud i detta sammanhang har ständiga aktiviteter på gång. Jag kan anföra som exempel - det har jag nämnt tidigare i kammaren - att det även inom Europarådet förekommer särskilda aktiviteter. På svenskt initiativ har Europarådet antagit särskilda resolutioner som nu är undertag för rekommendationer lill Europas regeringar.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Arbetarpartiet kommunisterna har i en serie riksdagsmotioner anvisat de konkreta mått och steg som utan dröjsmål måste las för att förebygga en utomordentligt allvartig energikris.

Vårt parti ger uttryck ål uppfattningar som är djupt förankrade inom hela arbetarklassen och en stor del av tjänstemannarörelsen i Sverige. Eftersom vi är marxister kan vi inle och vill vi inte anpassa vår politik till ovetenskapliga opinionsrörelser.

Del är vår skyldighet - även när övriga partier fladdrar hit och dit - atl driva en politik som överensstämmer med vetenskapliga, tekniska och ekonomiska fakta, en politik som håller för kritisk granskning inte bara i nuet utan också i framtiden, en politik grundad på en känsla av ansvar för del arbetande folkel och därmed också för nationen.

Lösningen på energiproblemen ligger inte i en återgång till väderkvarnar, muskelkraft och bysamhällen eller i att avstå från julgransljusen.

Den vetenskaplig-tekniska revolutionen är här för atl stanna. Det är utsiktslöst och reaktionärt att söka stoppa denna utveckling och romantisera om en återgång till del lågenergisamhälle vi hade i Sverige för bara några

147

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

148

decennier sedan och som stora delar av mänskligheten fortfarande har.

Den vetenskaplig-tekniska revolutionen kan och bör styras så att den tjänar det slora flertalet av människorna. Den möjliggör sex limmars arbetsdag och en hög levnadsstandard för alla. Detta skulle redan ha varit en realitet i värt land om folket, inte monopolkapitalet, haft den ekonomiska makten.

Alt en rationell energipolitik är grundläggande för den ekonomiska utvecklingen är sä självklart atl det inte krävs andra argument än de som dagens verklighet tillhandahåller. Mycket finns atl säga om bakgrunden till oljekrisen 1973-1974 och den oljekris vi säkerligen flr uppleva den kommande vintern.

Jag nöjer mig med att upprepa vad vi kommunister har sagt sedan många decennier: del är ell orimligt, dyrbart och fartigi förhållande att Sverige skall vara totalt utlämnat åt sju multinationella oljeförelags marknadsmonopol, prispolilik och skattenyktspolitik. Deras svenska dotterföretag bör förstatligas ulan ytterligare dröjsmål.

Som det nu är har värmekostnadernas del av boendekostnaderna i oljevärmda fastigheter stigit från något mer än 5 % till 20 96 på mindre än lio är. Detta är ändå bara början på en utveckling som snart blir katastrofal, om vi inle snabbi frigör oss från behovet av importerad olja. Det gap mellan tillgång och efterfrågan som nu - åtminstone till stor del - är en följd av den internationella oljetrustens profitjakt kommer inom några fl är atl bli en verklig, permanent och ständigt allvarligare oljekris i hela den kapitalistiska väriden. Man kan inte förlänga oljeparentesen med en folkomröstning.

När vi svenska kommunister har studerat energifrågorna, och jag kan ulan överord påslå alt vi gjort det grundligt och allvarligt sedan många år, har vi utgått från några fundamentala fakta. De kan i korthet sammanfattas i följande punkter:

För det första finns före år 2000 inga andra slora energikällor i sikte än de fyra vi nu har erfarenhet av - olja, kol, vattenkraft och kärnkraft. Naturgasen förekommer vanligen tillsammans med oljan och beräknas inte räcka längre än denna.

För del andra är Sverige mer än de flesta industriländer beroende av importerad olja. Av den tillförda energin år 1977, helt omräknad till terawatlimmar, dvs. miljarder kilowattimmar, utgjorde oljan 331 TWh, alltså 72 96 av totalt 460TWh.

För del tredje blir det arbetare och tjänstemän, pensionärer och barnfamiljer som först och hårdast drabbas av en energikris med ransoneringar, höjda ellaxor, höjda skatter, ökad inflationslakt etc.

För det fjärde, och detta är det positiva, har vårt land alla de resurser -naturtillgångar, industriell potential och högt kvalificerade kadrer av vetenskapsmän, tekniker och arbetare - som krävs för att bli helt oberoende på energiförsörjningens område och dessutom utveckla viktiga framtidsorien-lerade exportindustrier på detta område.

Om vi ser på den nuvarande förbrukningen av energi går i runt tal 40 96 till industrin, 20 % lill samfärdseln, framför allt personbilar, lastbilar och bussar.

och 40 96 till bostäder och övriga lokaler. Av den totalt nyttiggjorda energin -160 TWh - inom bostads- och lokalsektorn år 1977 utgjorde elenergin 37 TWh.

I Sverige var det lill för några år sedan självklart att vi skulle ha billig energi och tillräckligt med billig energi. Nu är det, inte minst för vissa grupperingar här i riksdagen, något man skall skämmas över. Den starkt ökade förbrukningen av energi de allra senaste decennierna görs av åtminstone två av riksdagens partier till en djävulskt omoralisk historia. Och som professionella moralister har gjort i alla tider hetsar nu dessa energimoralister upp sig och sina trogna lill ett korståg mot energiförbrukningen över huvud tagel och elförbrukningen i synnerhet.

Lål oss titta ett ögonblick på detta omoraliska fenomen. Varför har den energiförbrukning som gäller bostäderna ökat? En sammanställning av officiell statistik för åren 1963-1972 visar atl under denna tioårsperiod tillkom mer än 2 miljoner rum i nybyggda bostäder. Vi fick närmare 1 miljon nya TV-licenser, 1,7 miljoner fier telefoner och 1,2 miljoner nya kylskåp. 1 miljon lägenheter fick bad eller dusch, I miljon lägenheter fick centralvärme och 1 miljon lägenheter fick el- eller gasspis.

Vi vet att den moderna svenska varianten av gamla liders indiska fakirer vill förbjuda elvärmen, men det är viktigt att de i den förestående valkampanjen också talar om atl de vill ha bort frysboxar, tvättmaskiner och diskmaskiner och allt annat som drar energi.

Det är klart all det finns många möjligheter att spara energi, men den sparkampanj som med miljarder i statliga bidrag salts in för att minska luftomsättningen i bostäderna står i flagrant strid mot strålskyddsinstitutets varningar sedan många år. F. n. rapporteras 2 000 nya lungcancerfall om året i Sverige, ett alarmerande högt antal som f ö. stadigt stiger. Strålskydds-inslitutel beräknar att mellan 90 och 450 av dessa 2 000 står i samband med radonkoncenlrationen i bostäderna.

Radon kommer från radium i byggnadsmaterialet och berggrunden. Vid normal självdragsventilation hålls koncentrationen av radon och radondöttrar nere pä en låg nivå även i hus som är byggda av skifferbaserad gasbetong. Vid dålig luftomsättning blir radonkoncenlrationen hög, även om byggnadsmaterialet och grunden har låg radiumhalt.

Den fanatiska energisparkampanj som utvecklats de senaste åren kommer i sinom tid atl leda till ett ytlertigare ökat antal fall av lungcancer. Strålskyddsinslilulet har beräknat hur mänga nya cancerfall man kan vänta sig för varje sparad terawattimme.

I kampanjen mot kärnkraften har del gjorts stor affär av atl man enligt gällande bestämmelser tillåter en stråldos för befolkningen närmast utanför skyddsområdet kring kärnkraftverken på högst 10 millirem om året. I verkligheten blir dosökningen bara en bråkdel av den tillåtna dosen. Samtidigt har vi det i och för sig otillfredsställande förhållandet au det i Sverige - till skillnad från Sovjetunionen och andra länder - inte finns några gränsvärden för radium, torium och kalium-40 i byggnadsmaterial. Radon kan man bli av med genom en god ventilation. Men strålningen frän väggarna

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

149

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. m.

150

kan inte vädras ut. I mänga hus ger denna strålning 200 ä 300 millirem om året, alltså 20-30 gånger kraftigare strålning än utanför ett kärnkraftverk.

Vi använder inte dessa uppgifter för att skrämma folk. Vi vet atl den bakgrundsstrålning varje person får i vissa delar av världen, t. ex. i Kerala i Indien, är betydligt högre än 1 000 millirem om året, ulan alt man med säkerhet kunnat påvisa några skadeeffekter.

Men om våra upphetsade kampanjmakare mot kärnkraften skulle driva en kampanj mot all strålning med samma fanatism som de nu angriper kärnkraftverken i Barsebäck, Ringhals, Oskarshamn och Forsmark, skulle sannolikt mer än halva Sveriges befolkning få utrymma sina bosläder. I ett mycket stort antal bostäder i Sverige får de boende frän väggarnas radium, torium och kalium-40 en stråldos, som är 20-30 gånger större än den högsta tillåtna från de svenska kärnkraftverken lill befolkningen i den allra närmaste omgivningen. Och dessutom skall de boende nu också fl den ökning av radonkoncenlrationen som blir resultatet av delta energisparprogram. Vi kommer inte frän vår sida atl acceptera ett sådant energisparande, om det skall förbli lika panikartat och fullständigt onyanserat som det varit hiuills.

Oavsett allt sparande - och det finns förvisso en hel del som kan göras utan atl folk far illa och får sin hälsa förstörd - kommer energibehovet att öka. Om Sverige skall vara ett industriland i utveckling, inte i avveckling som del varit de senaste åren, kommer det all krävas väsentligt mer energi än nu.

Också bostadssektorn kommer att kräva mer energi. Långt ifrån alla vårt lands 3,6 miljoner bostäder är utrustade med bra uppvärmning och de hushållsmaskiner som behövs för ett rationellt liv. Den feministiska lyxopinion som hånfullt talar om att svenska folket "frossar i elenergi" tycks inle ha en aning om att de arbetande kvinnornas frigörelse från hemmets slaveri har möjliggjorts genom en hög teknisk standard också i bostäderna och att denna standard kan och måste förbättras ylteriigare.

Men låt oss anta alt den tillförda energin i Sverige år 1990 stannar vid 510 TWh, som energiministern optimistiskt beräknade i den nu snart dödförkla-rade propositionen om riktlinjer för energipolitiken. I förhållande till nuläget är 510 TWh nästan liktydigt med nolltillväxt fram till 1990.

Från vattenkraften är inte mycket mer att hämta om Kalixälven och de övriga orörda älvarna sparas, vilket vi anser vara den enda förnuftiga politiken. Man räknar i så fall med alt vattenkraften, som ell normalär ger 60 TWh, kan byggas ut lill 65 TWh.

Energiministern räknar realistiskt med att de s. k. flödande energikällorna inte blir mycket mer flödande än de varit hittills i Sverige. Solvärmen beräknas 1990 ge 1 å 3 TWh och vindkraften högst 1 TWh.

När propositionen lades fram i början av mars i år fanns det en riksdagsmajorilet för 12 reaktorer, som skulle ge 55 TWh i 1990 års energibalans. Jag skall inte detaljgranska den energitillförsel i övrigt som regeringen då räknade med. Det allvartigaste i propositionen värdet nästan oförändrade behovet av importerad olja - en beräknad oljeimport 1990 motsvarande 238 å 279 TWh mot 307 TWh för 1978.

Jag har svårt atl hitta parlamentariska uttryck för att karakterisera en sådan politik. Del mildaste man kan säga är att den är fruktansvärt äventyrlig.

Kommer det år 1990 all finnas lika mycket olja att importera som nu? Vad kommer den i så fall atl kosta? Och vad händer om 1990 års energiminister bara kan skrapa ihop olja motsvarande 50 eller 75 TWh i stället för nödvändiga 275 eller 300? Om han eller hon är oskyldig lill den situation som då uppslår, kommer han eller hon ulan tvivel atl peka pä de eventuellt kvarvarande riksdagsledamöter som bär ansvaret fören galen politik i dag och därmed för en katastrof om tio eller femton år.

Väridens kända exploaiervärda oljetillgångar räcker i ylteriigare ungefär 30 år med nuvarande förbrukning. Men oljan behövs också och framför allt för den petrokemiska industrin. Det är från alla synpunkter galet att elda upp denna ovärderliga naturtillgång, och den lid är f ö. mycket nära när den blir för dyr att använda som bränsle.

Efter reaktorhaveriet i Harrisburg i USA den 28 mars och den hysteri av nästan medeltida dimensioner det utlöste i stora svenska massmedia och därmed också i riksdagen har det svenska energiprogrammet paralyserats under ytlertigare ett år.

De två reaktorer. Ringhals 3 och Forsmark 1, som är färdiga sedan länge, skall stå oanvända till efter den eventuella folkomröstningen i mars 1980. Ytterligare tvä reaktorer, Ringhals 4, som blir färdig i höst, och Forsmark 2, som blir färdig våren 1980, skall också stå stilla, om propositionen 218 om förbud mot alt ladda dessa reaktorer får en majoritet i riksdagen.

De direkta kostnaderna för detta reakiorstopp har av energiministern tidigare beräknats till 1,5 ä 2 miljarder kronor. Den olja som krävs för alt kompensera bortfallet av elkraft från de stillastående reaktorerna beräknas till 5 miljoner ton, och energiministern tror alt man skall kunna köpa den för 3 miljarder kronor, som nalurtigtvis kommer alt märkas på småhusägarnas oljeräkningar och ytterligare höjningar av redan tidigare orimligt höga hyror. Men vi har sedan reaktorstoppspropositionen lades fram sett tidningsuppgifter från vatlenfallsverket, och jag tror att de beräkningarna är mer realistiska.

Enligt en sådan uppgift har Vattenfall beräknat att uppskovet kommeratt kosta 6,7 miljarder kronor, därav i fasta kostnader 3,7 miljarder - den uppgiften finns f. ö. också i föreliggande betänkande - och för utebliven kraftförsörining 3 miljarder.

Del betyder alltså alt det kommer att bli en nota på 6 ä 8 miljarder kronor enbart för att dessa fyra reaktorer skall stå stilla i väntan på en folkomröstning. Därtill kommer kraftigt höjda taxor för konsumenterna.

Ännu allvartigare än dessa miljardkosinader är all hela det svenska energiprogrammet är i ett tillstånd av kaos och ovisshet sedan valet 1976. Samtliga tre borgerliga partier bär ansvaret för detta. Den energikris vi tydligen får redan under den kommande vintern hade gått att förebygga om inle den centertedda koalitionsregeringen låtit skräck och utopier i stället för vetenskapligt tänkande och nykter realism diktera energipolitiken i detta land.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. m.

151

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, m. in.

152

Det har sedan åtskilliga år stått fullständigt klart all oljeparentesen snart är slut och atl marschen ut ur oljesamhällel är den absolut mest trängande uppgiften för svensk energipolitik. Varje års uppskov med nödvändiga energipoliliska beslut, varje år av taktiskt rävspel betyder att den verkliga och definitiva energikrisen kommer betydligt mer än ett år närmare i tiden.

Den svenska energisektorn, särskilt på kärnkraftens område, representerar en erfarenhet, ett yrkeskunnande och en teknisk och industriell tillgång av högsta internationella klass. De politiker som med sin opportunistiska aktivitet eller sin rädsla för att stå för en riklig uppfattning äventyrar och spelar bort de här tillgångarna kommer att dömas mycket hårt av den allmänna opinionen när den nära föreslående energikrisen blir en smärtsam realitet i vaije medborgares dagliga liv.

Arbetarpartiet kommunisterna säger nu-och vi kommer verkligen inle alt underlåta att säga del i fortsättningen: Energikrisen kan förebyggas med en realistisk energipolitik, en politik som är grundad på vetenskapliga, tekniska och ekonomiska fakta, en politik som utnyttjar det här landels enorma naturtillgångar och väldiga fonder av erfarenheter och yrkeskunskap, en politik i arbetarklassens och därmed hela del arbetande folkets intresse.

Vi har i motion 1014 krävt atl LKAB får medel all omedelbart exploatera uranfyndighelerna i Arjeplog-Arvidsjaurområdet. Vi har i samma motion utförtigt redogjort för de väldiga tillgångarna av alunskiffer i Sverige och krävt atl LKAB eller ett särskilt för detta ändamål bildal statligt bolag inleder lotalutvinning av skifferns många värdefulla beståndsdelar: olja, uran, aluminium, vanadin, molybden, nickel, kobolt och andra metaller, som nu utan undantag och till mycket höga priser måste importeras. Därtill kommer fosfor, kväve och kalium, som också importeras och som används för konstgödselproduklion. Vi har krävt att en anrikningsanläggning för uran planeras och uppförs.

Vi har i motion 542 utförtigt redogjort för vätet, som utan tvivel blir framlidens molorbränsle. Vi har i vår motion krävt att rtksdagen uttalar sig för ett skyndsamt statligt utvecklingsprogram för vätgasframställning, metoder för effektiv vätgaslagring och produktion av en vätgasdriven bil.

Vi ansluter oss lill energikommissionens synpunkter och förslag beträffande fjärrvärmeförsörjning av Uppsala-Stockholmsområdei från Forsmark, Göteborgsområdet från Ringhals och fyrstadsområdel från Barsebäck. En sådan användning av kylvatten, som nu efter upphettningen går ut lill ingen nytta, skulle enligt energikommissionens beräkningar spara 2,5 miljoner lon olja om året, dvs. nästan 10 96 av den nuvarande totalförbrukningen av olja i Sverige.

Vi anser i likhet med energikommissionen men till skillnad från energiministern alt kärnvärmeverk, s. k. minireaklorer, för fjärrvärmeförsörjning av städer som Västerås, Örebro, Karlstad, Östersund osv. bör komma till användning för atl ytterligare kraftigt minska oljeförbrukningen.

När vi yrkar avslag på förslaget om stopp för de fyra reaktorer som är färdiga eller snart blir färdiga och när vi går emot förslaget i propositionen 115 att

-Stoppa utbyggnaden av den svenska kärnkraften efter det tolfte aggregatet, så är det med de fyra motiveringar jag angav i inledningen. Men det finns också ett femte och mycket tungt vägande skäl - säkerheten, miljöskyddet och arbetarskyddet.

Arbetarrörelsen har alllid av egna bittra erfarenheter varit medveten om de enorma offer i dödade, invalidiserade och kroniskt sjuka, som kolet, oljan och andra konventionella bränslen har krävt och ständigt kräver även i dag. På .senare lid har flera svenska utredningar givit summariska översikter, främst energi-och miljökommitténs Energi, hälsa, miljö samt energikommissionens Hälso-, miljö- och säkerhetsrisker.

Om kärnkraften under första decenniet hade krävt en tiondel av de offer som kolbrytningen varje är krävde hade troligen kärnkraftens genombrott blivit fördröjt under några år. Karl Marx, som med vetenskaplig lidelse och noggrannhet refererade sin lids ofta myckel grundliga och samvetsgranna rapporter om avsaknaden av arbetarskydd och miljöskydd, skrev i Kapitalels tredje del atl enligt rapporten över kolgruveolyckor, som publicerades den 6 februari 1862, dödades på de tio åren 1852-1861 tillsammans 8 466 engelska kolgruvearbetare. Det var som rapportören påpekade en mycket ofullständig statistik, men även denna ofullständiga statistik visade all på 1860-lalet i genomsnitt 15 man varje vecka omkom i de engelska kolgruvorna. Från alla kolproducerande länder finns samma frukansvärt dystra statistik under mer än 100 år. Kol- och oljeindustrins utveckling har kostat miljoner arbetares liv och kräver ytlertigare liv varje dag som går.

Det har också länge ställ klart alt förbränningen av olja, kol och andra konventionella bränslen åstadkommer en allvarlig och mycket stor miljöför-siörelse. Vi behöver bara peka på de tusentals sjöar, som i vårt land har dödals genom svavelnedfall eller svartlistats för sin kvicksilverhall. Om svaveldioxiden nu kommer alt avskiljas, något som till stor del f n. är möjligt, flr man i gengäld stora avfallsmängder. Om man använder kol med en svavelhalt på 3 96 i ett kolkraftverk på 1 000 MW, dvs. samma effekt som en modern kärnreaklor, får man vid avsvavlingen en slammängd på 500 000 ton om året.

Till de allvarligaste luftföroreningarna vid kolförbränningen hör kadmium och kvicksilver, men i rökgaserna vid all förbränning av kol, olja och andra konventionella bränslen, inkl. fiis, bark, torv och s. k. biomassa, finns en lång rad ämnen, mänga typer av kolväten, niirosföreningar, organiska klorför-eningar osv. - som man vet är cancerframkallande.

Man räknar med att fiertalet cancerfall, troligen 80 å 90 % av samtliga, är orsakade av miljöfaktorer. Vissa cancerfall har ett uppenbart samband med cigarettrökning, radondöttrar i dåligt ventilerade bosläder eller asbest, vinylklorid, dioxin och andra ämnen i yrkesmiljön. Men den alarmerande ökningen av det totala antalet nyupptäckta cancerfall i Sverige sedan cancerregistret upprättades i slutet av 1950-lalei måste ha ell samband med ämnen som hela befolkningen eller slora delar av befolkningen har varit och är utsatta för genom födan, dricksvattnet och luften.

Genom den kemiska industrins utveckling har "miljoner nya och främ-

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

153

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. tn.

154

mande substanser, vilkas biologiska verkningar är okända eller antingen inte undersökta eller endast ofullständigt undersökta" släppts ut i den mänskliga miljön "i utomordentligt stora mängder", heter det i en rapport som publicerades från ell av Vetenskapsakademien anordnat iniernalionelll symposium i Skokloster den 11-15 mars 1972.

Med moderna filter avlägsnas sol och andra fasta ämnen ur rökgaserna från kraft- och värmeverk, eldade med olja, kol och andra konventionella bränslen. Men många cancerframkallande, osynliga ämnen går obehindrat ut och bidrar utan tvivel lill cancerregistrets ständigt stigande kurva.

Till skillnad från alla dessa ämnen från den traditionella energiproduktionen har de radioakliva ämnena varit utsatta för en intensiv uppmärksamhet i vårt land sedan över ett halvsekel. Vi vet var de finns, och det finns noggranna och stränga föreskrifter för all verksamhet som har med joniserande strålning atl göra, inkl. kärnkraften. Ett undantag är att det ännu inte finns några gränsvärden för byggnadsmaterial som ger varje genom-snitlsperson i Sverige 50 millirem av de 100 millirem om året som vi får av den s. k. bakgrundsstrålningen.

Radioaktiviteten i marken varierar mycket kraftigt från plats till plats. I vissa områden i Brasilien och Indien kan den vara tio gånger högre än medeltalet i värtden. Den naturtiga bakgrundsstrålningen kan alltså, beroende pä vari världen man bor och i vilken typ av bostad man bor, variera mellan 100 och 1 500 millirem om året.

Jag nämner detta för att ge ett jämförelsetal lill de normer som gäller enligt internationella slrålskyddskommissionens rekommendationer och som tillämpas i vårt land. Personer som arbetar med strålning, t. ex. vid sjukhusens röntgenavdelningar, får utsättas för en stråldos på högst 5 000 millirem om året. Personer som inle arbetar yrkesmässigt med strålning flr utsättas för högst 500 millirem om året utöver vad man får genom röntgenundersökningar och naturtig bakgrundsstrålning. Enligt de föreskrifter vi har i Sverige får personer som bor vid gränsen till säkerhetsområdet kring ett kärnkraftverk inte utsättas för en högre stråldos än 10 millirem per är. I verkligheten blir stråldosen kring de svenska kärnkraftverken bara en bråkdel av den tillåtna. Tillskottet blir i själva verket sä obetydligt att del blir många gånger mindre än del man kan fä om man flyttar från ett rum till ett annat i samma bostad.

Givetvis finns det risker med kärnkraften som med all annan industriell verksamhet. Men inte ens reaktorhaveriet i Harrisburg den 28 mars 1979 ledde till någon personskada bland personalen eller något anmärkningsvärt radioaktivt utsläpp till befolkningen i omgivningen. Detta var dock den värsta olyckan i den civila kärnenergins historia, och myckel tyder pä all del fanns allvarliga brister både i reaktorns konstruktion och i driften av reaktorn.

Fortfarande efter 25 års erfarenheter av kärnkraften för industriell civil drift, sammanlagt över 1 700 reaklorår, gäller atl inle en enda människa dödats i olyckor som har med strålning all göra.

Alt ett ännu allvarligare haveri än det i Harrisburg kan inträffa är

naturligtvis inte uteslutet. Men om lärdomarna från Hanisburg blir allmänt tillämpade och alla profitintressen bortkopplas kan kärnkraften yo>W/den i särklass och från alla synpunkter säkraste moderna energikällan. Den är dessutom den ojämförtigl billigaste i dagens situation och kommer alt bli det ännu mer i takt med alt oljan sinar.

Vi kommunister står därför efter en mångårig, noggrann och seriös bedömning fast vid vår tidigare slutsals, nämligen atl kärnkraften inle bara är acceptabel. Den är att föredra framför varje annat realistiskt alternativ.

Vi vill därför inte ha något idiotiskt bortre pareniestecken kring kärnkraftens utbyggnad i Sverige. Och vi yrkar avslag på regeringens förslag om att låta de två reaktorer som är färdiga och de två som snart blir färdiga stå oanvända lill efter en eventuell folkomröstning nästa är.

Herr talman! Jag ber att fl yrka bifall till apk-motionerna 542, 2317, 2224 och 2710 i tillämpliga delar.

Jag vill också avge en röstförklaring beträffande reservationen 1. Vi tvingas tydligen rösta för denna centerreservation. Centern har skrivit reservationen från utgångspunkter som är diametralt motratta våra. Centerns värderingar rörande nuläget är också diametralt motsatta våra, men ändå sammanfaller slutklämmen med vår uppfattning.

Mot den bakgrunden finner jag anledning alt göra denna röstförklaring, att vi trots allt kommer alt stödja reservationen 1. Låt mig sedan också till centern ställa en fråga. Flera företrädare för centerpartiet har i dag talat mycket varmt för gasens användning, och man har hela liden diskuterat utifrån förutsättningen att den skulle gä via Danmark och Västtyskland. Jag trodde att cenierpolilik innebar att sträva efter en bevarad neutralitet. Men om det blir som centern här förordar skulle det innebära atl den svenska energipolitiken knöls myckel hårt lill två N ATO-länder, Jag har svårt alt se all det är förenligt med centerpartiets politik. Är det del?

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. tn.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Energipolitiken, enkannertigen kärnkraftsfrågan, har alltsedan regeringsskiftet efter valet 1976 dominerat den politiska debatten i vårt land. Oenigheten inom den borgertiga trepartiregeringen i dessa frågor skapade förvirring och stor ovisshet. Bristen på klara besked från regeringens sida skapade en nästan outhärdlig situation för de ansvariga för kraftstationen i Forsmark - Vattenfall och Forsmarks Kraftgrupp AB. Regeringen måste utnyttja hela sin uppfinningsrikedom för atl ge trovärdighet åt alla undertiga turer med att förhala frågan. Arbetsledningen visste knappt från den ena veckan till den andra om man skulle erhålla medel för att kunna fortsätta byggenskapen. Alt under sådana förhållanden kunna åstadkomma en vettig och ekonomiskt riklig planering var hart när omöjligt.

Förde anställda samt för entreprenörer och deras arbetare värdet likadant. Många hade med sina familjer flyttat till Östhammars kommun och skaffat sig egna hem. Andra hade planerat all göra delsamma. I det nyuppkomna läget visste man inte hur man skulle göra.

För de kommunalt ansvariga har problemen inte varit mindre. Man har på

155

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

156

olika sätt sörjt för att de som arbetar vid Forsmark skulle trivas och atl de som önskade skulle fl bygga egna hem, fl tillgäng till en god bostad, skolor, barndaghem, social service, fritidsaktiviteter osv.

Förseningen av utbyggnaden av kraftverket har i hög grad oroat kommunalmännen. Hur skulle man planera? Hur skulle man våga salsa på en fortsatt utveckling av den kommunala servicen?

Något annat beslut än 1975 års energipolitiska beslut fanns dock inte, och därför har planeringen hela liden måst utgå från alt tre aggregat skulle få byggas färdigt och tas i drift.

Jag har under dessa tre är på olika säll ägnat en stor del av milt politiska arbete ål Forsmarksproblemaliken. Förgäves har jag genom frågor och inlerpellaiioner, i motioner och debattinlägg sökt fl svar pä alla frågor. Jag har lidit av den ovisshet som alla berörda fått arbeta under och pä nära håll upplevt den oro som mänga känt. Som politiker har jag ansett det olyckligt med denna ryckiga planering. Det har inle varit bra för den politiska trovärdigheten och politikens anseende att ha en sä oansvarig regering - en regering som för sin egen sammanhållnings skull skjutit avgörandet framför sig och i onödan utsatt myndigheter, förelag och enskilda för slora problem.

Med folkpartiregeringens proposition 115 om rtkilinjer för energipolitiken trodde jag att energifrågan äntligen skulle föras i hamn. Det verkade ju finnas en bred majoritet för dess förslag. 1 motionen 2220, som jag och mina partikamrater på Uppsalabänken väckte i anslutning till propositionen, uttalade vi också vår tillfredsställelse med atl äntligen ell klart besked kommit om utbyggnaden i Forsmark och atl Forsmark 3 skulle få byggas färdigt. Vi förmodade också att Forsmark 1 skulle fä laddningstillslånd, så att den berörda driflspersonalen, som i nära ett år gått och vänlat, kunde ges ett meningsfyllt arbete och kapitalförstöringen kunde upphöra.

De ytlertigare geologiska undersökningar som regeringen krävde för alt laddning skulle fä ske betraktade vi närmast som ett sista desperat försök att rädda trepartiregeringen.

Våra krav i motionen 2220 utgick från nödvändigheten av att i god tid planera för all ge de anställda i Forsmark en meningsfylld sysselsättning när arbetena upphör. Liksom länsstyrelsen ansåg vi del självklart, atl de som arbetar vid kraftverket och som bor i regionen skall beredas möjlighet att bo kvar och arbeta där även efter del att kraftverket i Forsmark byggts färdigt. Vi föreslog därför att statligt stöd skulle ges lill eu planerat industriområde i Hargshamn och att del planerade bergrummet för olja, som regeringen stjälpte i sista stund, skulle omprövas. Vi ville vidare ha statligt stöd för uppförande av industrilokaler i kommunen och att frågan om fjärrvärme från Forsmark skulle utredas.

Motionen skrevs före Harrisburghändelsen och överenskommelsen om folkomröstning, men man kan säga atl styrkan i våra krav framstår allt klarare efter del inträffade. Möjligen kan kanske invändas att frågan om utnyttjandet av överskoilsvärmen från Forsmark för uppvärmningsändamål i Stockholms- och Uppsalaområdena i avvaktan pä folkomröstningen för dagen

saknar aktualitet.

Näringsutskotlet tycker också alt det är viktiga problem vi och andra motionärer tagit upp och föreslår, all regeringen snarast lar initiativ för att utarbeta ett åtgärdsprogram för berörda kommuner. Del är riktigt, som utskottet säger, att regeringen beviljat statsbidrag för anläggning av ett industriområde i Hargshamn. Det är bara det att genom all regeringen så överraskande och oförklarligt sade nej till ett bergrum för ett beredskapslager av olja blir industriområdet dubbelt sä dyrt för kommunen att bygga - trots statsbidraget. Man hade nämligen avsett all använda de överblivna bergmassorna från bergrummet för utfyllnad av industriområdet. När nu regeringen sagt nej till delta borde därför statsbidraget höjas, sä atl kommunen inte får högre utgifter än man från början hade anledning att räkna med. Att åberopa försvarsskäl som motiv för avslag lill ell bergrum förefaller så myckel märkligare som man tidigare från försvarshåll tillstyrkt ett oljelager just i Hargshamn. Vi anser därför atl regeringen borde ompröva sitt beslut.

Ulskollet säger ingenting om vårt förslag om statligt stöd för uppförande av industrilokaler i Östhammars kommun. Den frågan kommer vi igen med när det gäller regionalpolitiken. Även om regeringen i propositionen om denna inle vill gå utanför stödområdena 4,5 och 6 för sådant stöd förutsätter jag, all del i delta speciella fall kan fä ingå i det ålgärdsprogram som regeringen skall utarbeta.

Jag är glad över att block 3 i Forsmark flr byggas vidare och all sysselsättning garanteras för dem som nu har anställning vid anläggningsarbetena. Det är nödvändigt för alt man skall kunna bevara handlingsfriheten, men jag skulle vilja rekommendera en viss rörelsefrihet i fråga om nyanställning för alt inte äventyra de arbeten som pågår.

Det finns personer som tycks anse alt enbart beslutet om folkomröstning innebär ett stopp för fortsatt utbyggnad av kärnkraften. Det finns dock fortfarande en politisk majoritet för ett fullföljande av de 12 reaktorer som regeringen föreslår i sin proposition. Utredningen om Harrisburg flr utvisa, om det finns anledning alt ompröva detta beslut. Sedan beror det nalurtigtvis på hur folkomröstningen utfaller, men flr medborgarna en objektiv redovisning och information, tror jag att resultatet av omröstningen går i samma riktning.

Vad jag tycker är underligt i folkomröstningsfrågan äratt motståndarna till kärnkraften, som så energiskt förfäktar åsikten om dess slora fartighet, ändå accepterar sex reaktorer under lio års lid. Farligare än så är alltså enligt deras mening inle kärnkraften.

I anslutning till propositionen nr 62, om den s. k. rådrumslagen, har också vi socialdemokrater frän Uppsala län väckt en motion. Då propositionen endast innehåller rätt till ersättning lill kärnreaktorinnehavare för förluster genom fördröjningen, föreslår vi atl även kommuner och enskilda personer skall få samma ekonomiska garanlier. För alt bevara handlingsfriheten är det viktigt att arbetsstyrkan, inberäknat driftspersonalen, vid Forsmark kan bibehållas. Man riskerar annars all de anställda i det ytterst osäkra läget tar första bästa chans all fiytta, varvid förutsättningarna för att fullfölja projektet

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

157

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

efter folkomröstningen rubbas. Å andra sidan löper de en risk, om de stannar, atl genom utslaget i folkomröstningen tvingas flytta frän sina egnahem och då kanske ha försuttit chansen atl få nya jobb.

Kommunen flr också svårigheter genom uppskjutandet av beslutet i kärnkraftsfrågan, med sina gjorda investeringar och åtgärder för de sysselsatta i Forsmark. Skulle del nästa år bli ett deflnitivl stopp för fortsatt utbyggnad och drift, står kommunen där med sina satsade miljoner och med hotet om befolkningsutflyllning över sig. Utskottet finner det önskvärt att konsekvenserna för kommuner och enskilda särskilt utreds när det gäller förändringar i kärnkraftsprogrammet som har uppkommit eller kan uppkomma. Det är bra all del utreds, och det bör ske med största skyndsamhet dessutom, så all de berörda kan ges ekonomiska garanlier för sina förluster. Det räcker dock inle med all bara utreda konsekvenserna. Staten måsle också gå in som ekonomisk garant därvidlag. Jag förutsätter atl så sker och atl önskemål med anledning av uppkomna behov behandlas generöst.

158

BENGT SJÖNELL (c):

Herr talman! I våra höginduslrialiserade samhällen-både i öst och i västar det naturligt att energipolitiken har kommit att inta en central roll. Detta gäller både på det ekonomiska och på del politiska området. Energipolitiken har också under den senaste tiden på grund av olika dramatiska händelser kommit atl stå i världens massmediala brännpunkt. Världen har fått upp ögonen för alt energipolitiken måsle innebära någonting helt nytt, om mänskligheten skall kunna överleva på ett betryggande sätt. Det betyder med andra ord en helt ny inriktning av energipolitiken, och det gäller i synnerhet ett industriellt så högt utvecklat land som Sverige.

De energikällor vi hittills har levt högt på, nämligen oljan och uranet, kommer inom överskådlig lid atl ta slut eller i varie fall att i oerhört hög grad bli bristvaror, vilket medför abnorma kostnader för deras utnyttjande. Dessutom vet vi atl bägge dessa energiformer är förenade med myckel slora risker av olika slag. Lösningen måste ligga - och ligger - i en satsning på de förnyelsebara energikällorna, de energikällor som är eviga och som man alltså i en ekologiskt riktig balans kan utnyttja i all framlid.

Dessa förnyelsebara energikällor har mänga positiva värden och mycket fl negativa. En satsning på dem innebär bl. a. en utomordentligt stor förbättring av sysselsättningsläget. De har också den positiva effekten att de förutsätter ett decentraliserat samhälle, där även småskalig produktion kan fl komma till sin rätt, omväxlande med de stora seriernas produktion.

Del på förnyelsebara energikällor byggda decentraliserade samhället kommer all bli motsatsen till det statiska och alltmer robolstyrda samhälle med stenhård polisövervakning av atomreaklorer och avfallsupplag etc. som ett fullt utvecklat atomkraftssamhälle innebär.

Herr talman! De förnyelsebara energikällorna utvecklas trots oerhörda svårigheter i fråga om forskningsresurser, i fråga om ekonomiska tillgångar. De utvecklas faktiskt glädjande snabbi trots dessa handikapp. På olika områden börjar det spira en marknad även för de förnyelsebara

energikällorna. Sol, vind, biomasseteknik, ännu mer effektiva värmepumpar ger redan nu energiförsöriningen i vårt land slora möjligheter, och kapaciteten när det gäller dessa energikällor växer f n. mycket snabbt. Jag vågar förutsäga, herr talman, att redan om tio år kommer dessa förnyelsebara energikällor alt svara för mer än hälften av vår energiproduktion. Jag förutser nämligen atl oljepriserna inom ett eller annat år har blivit så höga att vad man i ekonomiska sammanhang kallar för brytpunkten beträffande lönsamheten kommeratt ha inträtt. Del innebär-schemat upprepas ständigt när det gäller de här ekonomiskt avgörande punkterna - atl även de stora industrigiganterna kommer alt börja salsa pä att utveckla de förnyelsebara energikällorna, just därför att de finner att lönsamheten bjuder dem att göra sådana satsningar. Då kommer också den marknad all skapas som är basen för en snabb utveckling av de förnyelsebara energikällorna. Det kommer alt uppstå en knivskarp konkurrens på del här området, och redan innan 1980-talet är slut kommer vi - jag är helt övertygad om detta - au kunna utnyttja förnyelsebara energikällor i en takt och en omfattning som vi i dag bara kan ana.

Herr talman! Eftersom detta belänkande, nr 60, är ett av de mera digra belänkandena i är och har 32 reservationer, har cenlerrepresentanlerna i näringsutskotlet beslutat sig för att av naturiiga och praktiska skäl dela upp behandlingen av de olika reservationerna. Jag kommer i första hand alt här behandla reservationerna 3, 8, 18 och 28 samt någon till.

Men innan jag går in pä behandlingen av dessa reservationer vill jag säga några ord om yrkanden från vår sida i ett speciellt hänseende, som inte har behövt bli föremål för reservation eftersom utskottet har intagit en mycket positiv hållning. Jag tänker på de utvecklingsbolag för energi där vi har filt igenom flera av våra krav, och jag tänker i sammanhanget då också på ett bestämt företag, som heter Studsvik Energiteknik AB. Jag är övertygad om att Studsvik Energiteknik med sina stora personella resurser och med sin utomordentliga kapacitet av teknik och kunskaper på energiområdet kommer atl betyda myckel i fortsättningen just som ett sådant utvecklingsbolag som vi i utskottet har varit eniga om bör tillskapas. Bolaget har emellertid under ett antal år haft del ganska besvärligt. Det har haft påtagliga ekonomiska svårigheter, och man har där i år sagt att man måste fl en bättre ekonomisk försörining. Bl. a, är del slora problem för bolaget när del gäller kapilallillskoll. Bolaget vill disponera och generera eget riskkapital för atl stärka en ny teknik, så atl den snarast möjligt skall kunna föras fram lill exploatering. Utskottet har sagt sig ha förståelse för de synpunkterna, och utskottet hänvisar lill all del ju har uttalat sig för alt utvecklingsbolag skall inrättas för bl. a. energi- och transportteknik. Utskottet förutsätter i det sammanhanget - det lyckerjag bör särskilt understrykas, herr talman - alt Siudsviksbolaget kan och skall "tillförsäkras möjligheter lill nära samarbete med det utvecklingsbolag som kan komma atl inrättas för energiområdet". Studsvik Energiteknik är i själva verket ett uppbyggt och redan fungerande bolag, som har de största förutsättningar atl verka just i den anda och riktning som utskottet har velat tillägna de här utvecklingsbolagen på energi-

Nr 168

Onsdagen'den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

159

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

160

området.

Herr talman! I det sammanhanget vill jag med tillfredsställelse notera alt ivå väsentliga krav av de många som vi har framfört i vår partimotion nr 2406 har biträtts och undersirukits av utskottet: dels att utvecklingsbolaget på energiområdet skall få sikta in verksamheten även på alternativa bränslen och sålunda syssla även med sol- och vindkraft, dels all försöks- och demonstra-lionsanläggningar för utveckling av metanol ur inhemska bränslen - jag understryker detta, eftersom del är oerhört väsentligt -skall komma till stånd mycket snart. Utskottet understryker också vikten av att ell sådant bolag kommer till stånd. Vi hade dessutom föreslagit vissa lokaliseringar, men av naturliga skäl har utskottet inle nu velat ta ställning härtill. Utskottet förordar alltså all ell bolag inrättas i samarbete med Svensk Metanolulveckling AB för atl utveckla metanol lir inhemska bränslen. Detta aren myckel stor framgång för våra strävanden all bygga upp vår energiförsörjning på basis av alternativa förnyelsebara energikällor.

Herr talman! Jag går då in på reservationerna. Beträffande reservationen 3 rörande de mindre oljeföretagens situation vill jag framhålla följande. Dessa mindre oljeförelags situation har f ö. varit uppe tidigare i dag-om jag minns rätt bl. a. \ debatten mellan partiledarna.

Läget på oljemarknaden är ytterst oroande - det kan än en gång understrykas. Utvecklingen i Iran, där den USA-underslödda schahen syntes ha läget i ett stabilt grepp för lång tid framåt, har skakat västvärtden. Den muslimska revolutionen har visserligen en religiös bakgrund men är ändå skrämmande militant. Utvecklingen kan komma att kasta flera av de oljeproducerande schejkdömena runt arabiska viken över ända.

Det är alltså här hemma en oavvislig skyldighet för regeringen atl trygga oljeförsöriningen på villkor som kan vara rimliga. Olika storförbrukare, såsom kommuner och oljeföretag, måste fl möjlighet all bygga upp rejäla beredskapslager och även öka försörjningstryggheten genom att långsikliga avtal upprättas med olika oljeproducenler.

Det nuvarande beroendet av den s. k. spotmarknaden måste i viss utsträckning begränsas. Helt kan del inte elimineras - i varie fall inte omgående -eftersom man då kommer att slå ut de mindre oljeföretagen, som vi gärna vill slå vakt om.

De här företagen finns del anledning att lägga flera aspekter på. De har betytt och betyder fortfarande åtskilligt när del gäller den rena oljeförsörjningen, men de har på grund av beroendet av spotmarknaden kommit i dessa utomordentliga svårigheter. Del finns emellertid även ur andra synpunkter skäl all salsa på dem. Vid en minskad oljelillförsel med ett slörre beroende av andra bränslen - kol, ved, flis och liknande - är del helt nödvändigt i ett land som värt alt ha tillgäng till företag som har kompetens och erfarenheter av exempelvis kolhaniering och vedhantering av olika slag. De flesta av de här mindre oljeföreiagen har just sådana erfarenheter. De gjorde stora insatser och betydde enormt mycket under andra världskriget just när del gäller kolhantering och insatser på vedhanteringens område. Del finns anledning att la lill vara de kunskaper och erfarenheter som de här mindre förelagen har.

Det är en aspekt som kanske är väsentligare och viktigare än att de bara skall garanteras möjligheter till oljehanlering.

Herr talman! De krav på starkast möjliga satsningar på utvecklingen av förnyelsebara energikällor, som jag här inledningsvis talat om, får konkret uttryck i centerns reservation nr 8 beträffande alternativa energikällor vid uppvärmning av byggnader. Av den totala energiförbrukningen här i landei går ca 50 96 ät för uppvärmningsändamål. Del är ganska naturligt med hänsyn lill våra klimatförhållanden. Det är alltså oerhört väsentligt att vi kan få lill stånd en minskning av vårt oljeberoende genom all uppvärmningen gradvis och snabbt överförs från olja lill alternativa energikällor. Del måste vara en strävan och ambition alt försöka åstadkomma detta just för all minska vårt stora oljeberoende. Detta är en akilleshäl - kanske den allvariigaste vi har i detta land i dag.

Ett viktigt alternativ är naturgasen. Om denna har min centerkollega i utskottet, Olof Johansson, talat närmare, så den saken går jag inle in på.

Ett annat intressant alternativ är fliseldning.

En utomordentligt viktig uppvärmningskälla är yljordvärmen. Tekniken att utnyttja denna - vilken kan användas inte enbart för enstaka villor utan även för flerfamiljshus och hela bostadsområden har just nu börjat sitt segertåg genom landet. Detta är en suverän, helt ofartig och giftfri uppvärm-ningsmelod, som snabbt måste utvecklas ytlertigare med alla tillgängliga resurser.

Det finns alltså redan nu alternativa energikällor som är utvecklade och som med rätta satsningar snabbt kan komma atl spela en betydelsefull roll.

Herr talman! Med reservation nr 18 vill vi från centerns sida understryka vikten av atl satsa på och utveckla kraft värmen i så många sammanhang som möjligt. Det är ju så att det mest effektiva sättet att utnyttja energiinnehållet i tillfört bränsle vid energiproduktion är att utnyttja kraft värmeverk. Del är anläggningar där elkraft och värme kan produceras samtidigt.

Regeringen har, för atl uttrycka mig vänligt, visat ett ointresse för denna utomordentligt vikliga energiproduktions form. Namn som Botkyrka, Göteborg och Studsvik bär i delta sammanhang syn för sägen. Jag skall senare gä in litet närmare på delta.

De förbättrade finansieringsregler som propositionen föreslår är dock ett steg i rätt riktning från ointresse till intresse -jag noterar del särskilt. Men ytlertigare insatser i stimulerande riktning måste till.

För något halvår sedan beslöt riksdagen med anledning av proposition 1978/79:46 om ökat stöd lill vissa energibesparande åtgärder inom näringslivet. Det beslutet innebar bl. a. atl - utöver del 35-procentiga bidraget - ett särskilt bidrag om 15 96 av godkända kostnader tillfälligt infördes som stöd vid uppförande av fastbränsleanläggning eller moltrycksanläggning.

I riksdagens beslut ingick även atl huvuddelen av utrustningen för den energibesparande åtgärden skulle beställas före den 1 juli 1979 och regelmässigt levereras före den 1 juli 1980.1 vår motion nr 2406 har vi föreslagit alt det särskilda tillägget skall utgå även för beställningar av utmslning lill

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

161

11 Riksdagens protokoll 1978/79:168-169

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. tn.

162

kraftvärmeverk som görs före den 1 juli 1980 med leverans av de viktigaste delarna före den 1 januari 1982. Det är ett krav som vi anser vara mycket väsentligt i sammanhanget och som vi har följt upp i reservation nr 18. Och jag vill än en gång understryka hur viktigt det är, bl. a. för all minska oljeberoendet, att utbyggnaden av kraflvärmeverken flr ett starkt stöd frän samhällets sida.

Herr talman! I reservation nr 28 behandlar vi vattenfallsverket ur en speciell synvinkel, nämligen verkels redovisningsprinciper. Vi cenlerreser-vanier anser all man bör stödja centermolionens krav på att vatlenfallsverket i sin driftstal måste dela upp intäkter och rörelsekostnader på olika slag av kraftproduktion, dels på atomkraft, dels på vattenkraft och dels på övrig energiproduktion. F. n. är driftslaten utomordentligt svåröverskådlig, och det är myckel svårt atl över huvud laget fl något grepp om vad de olika kostnaderna hänför sig lill. Detta vore ett rationellt sätt alt fl en bättre överblick på. Jag yrkar därför bifall lill denna reservation.

Beträffande vatlenfallsverket är det ett namn inom dess verksamhetsområde som särskilt är i brännpunkten - Forsmark. Vi har behandlat bl. a. Forsmark i reservation nr 29. Vi har där konstaterat atl riksdagen har föreslagits alt uppskjuta behandlingen av samtliga frågor som rör fortsatt kärnkraflsulbyggnad i Sverige till dess att en folkomröstning om kärnkraftens roll har ägt rum. I avvaktan pä denna folkomröstning anser vi reservanter alt inga ytlertigare medel bör få användas för fortsatt utbyggnad av reaktorerna 11 (Forsmark 3) och 12 (Oskarshamn 3). Idrtftiagningen av de redan färdigställda reaktorerna är beroende av prövning enligt villkorslagen. Det är ett mycket väsentligt konstaterande i detta sammanhang. I sitt utlåtande till regeringen över kraflinduslrins förslag beträffande slutförvaring av det högaktiva avfallet har statens kärnkraflinspektion inte besvarat regeringens fråga huruvida det är visat att villkorslagens krav i detta hänseende har uppfyllts.

Vid Forsmark 3, som är beroende av statliga investeringsmedel, måste verksamheten avvecklas. Alltså får inga ylteriigare medel anslås för fortsatt byggande vid Forsmark 3. Ej heller flr enligt reservanternas mening stalsgarantier eller utlandslån medges för reaktorerna Forsmark 3 och Oskarshamn 3.

En fortsatt byggnadsverksamhet vid dessa anläggningar skulle enligt reservanternas mening innebära en allt kraftigare bindning till användning av kärnenergi och ianspråktagande av slora resurser. Riksdagens uttalande år 1975 om att handlingsfrihet för framliden bör eftersträvas inom energiområdet skulle bli helt illusoriskt, om man fortsatte denna byggnadsverksamhet.

Vi förutsätter alt vaitenfallsverket fullföljer regeringens uppdrag att efter överenskommelse inom Forsmarks Kraftgrupp AB avbryta sådan komponenttillverkning som är specifik för Forsmark 3 och därmed saknar alternativ användning. De komponenter som tillverkals skall därför kunna avyttras. De eventuella koslnaderenavvecklingav verksamheten vid Forsmark 3 innebär bör regeringen redovisa i propositionen om tilläggsbudget.

Vårt ställningstagande i delta avseende innebär att i propositionen beräknade medel för kärnkraftsanläggningar och kärnbränsle måsle reduceras med de belopp som beräknas för block 3 vid Forsmarks kraftstation. Detta innebär att anslaget måste minskas med 179 milj. kr. Vi förutsätter atl borgen inle tecknas för blocket F 3. Vatlenfallsverket har för delta ändamål beräknat ett belopp om 450 milj. kr. Borgensramen måste alltså minska med detta belopp.

De ekonomiska resurser som frigörs vid en avveckling av verksamheten vid Forsmark 3 bör överföras till alternativa projekt av betydelse för den framtida energiförsörjningen. Därigenom torde även sysselsätlningslillfällen skapas för personal inom vattenfallsverket, vilket har varit ett problem i sammanhanget.

Herr talman! Jag har då kvar att behandla reservationen 31 beträffande ett energibolag i Norrbotten, som två centerpartister har motionerat om. Vi reservanter har yrkat bifall till motionärernas förslag. Del skulle innebära alt Vallenfall avstår från sina anläggningar i Norrbotten till det här bolaget. Man skulle tillsammans med kommunerna bygga upp detta. Jag yrkar bifall till den reservationen och vill understryka vad vi i vårt särskilda yttrande har sagt beträffande utvidgningen av valtenfallsverkets verksamhet på olika områden. Vi motsätter oss en sådan utvidgning. Vi har inte reserverat oss på den punkten men har i vårt särskilda yttrande påpekat att t. ex. kommunerna måsle få en ledande roll på eldistributionsområdet. Vi är alltså tveksamma lill att ett särskilt förvaltningsbolag på distributionsområdet skall bildas inom vaitenfallsverket. Vatienfallsverkels verksamhet måste koncentreras till områden där verket traditionellt har den bästa kompetensen, dvs. främst pä elproduklionsområdet.

Sedan understryker jag en sista gång, herr talman, del som också framgår av vårt särskilda yttrande, nämligen det vikliga i att man i fortsättningen satsar på utbyggnad av kraftvärmeverk som ett ytterst viktigt alternativ när det gäller alt minska oljeberoendet.

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. m.

MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! I motionen 2414 har vi från värmländsk horisont aktualiserat frågan om ett effektivare utnyttjande av vattenkraften i Klarälvens vatten-syslem. Vi menaratt betydande energitillskott kan tillgodogöras vid ett bättre utnyttjande av befintliga anläggningar. Dessa ingrepp är betydligt skonsammare än vad som traditionellt är fallet vid byggande a v nya anläggningar. Som exempel har vi i vår motion gjort vissa jämförelser mellan en ökad effektivisering av redan befintliga vatlenkraftsanläggningar i Klarälven och det mångomtalade Slrängsforsens kraftverk. Vi finner då alt det går att tillskapa betydligt mer energi i Klarälvens vattensystem, om man väljer den senare modellen. Vi anser all frågan är ytterst intressant och att den i första hand bör utredas.

Herr talman! Varför har vi då aktualiserat frågan? Jo, vi menar att vi i motionen visar alternativa förslag till energiutvinning ur Klarälven. Ett förverkligande av våra krav och idéer skulle tillfredsställa såväl miljösträ-

163

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. in.

164

vanden som sysselsätlningspoliliska strävanden. Vi har under årens lopp följt kampen om projektet Sirängsforsen i Klarälven och dess eventuella utbyggnad. Den tilltänkta utbyggnaden har vållat mycken debatt. Ortsbefolkningen är starkt kritisk till en framlida utbyggnad av Sirängsforsen, och jag vill i allt väsentligt instämma i ortsbefolkningens berättigade kritik.

Herr talman! Del kan inle vara vettigt att lill sista droppen bygga ut återstående smärre vattendrag. Strängsforsprojektet är f. ö. den allra sydligaste aktuella krafiverksuibyggnaden, och vi anser att den aktuella älvsträck -an bör sparas till kommande generationer.

Frågan om Slrängsforsens utbyggnad är långtifrån ny och har under årtionden skapat oro i Nordvärmland. F. d. landshövding Rolf Edberg har lagt ner ett uppskattat jobb för atl rädda Strängsforsen. Vattendomstolens majoritet har nyligen gett klartecken lill en utbyggnad av Sirängsforsen. Således har regeringen alt fatta del avgörande beslutet om en utbyggnad flr ske eller ej. Regeringen borde självfallet av respekt för ortsbefolkningen säga nej till nämnda utbyggnad.

Strängsforsen har i den s. k. Sehlstedtska utredningen placerats i klass 4, alltså givits högsta bevarandevärde. De naturvärden som här står på spel är oersättliga och bör utan tvivel sparas lill kommande generationer. Jag vill med adress till regeringen hemställa alt man dels beaktar nämnda klassificering, dels, och inte minst, all man lyssnar lill den breda folkopinion som säger nej lill en utbyggnad. Det kravet stöds av samtliga partier i Torsby kommun. Vidare har länsstyrelsen i Värmlands län med klar majoritet sagt nej lill en eventuell utbyggnad.

I folkpartiets Sverige är man lyhörd för opinioner, brukar man säga. Här har regeringen Ullsten ett tillfälle alt i konkret handling visa vad dessa ord innebär. Beslutet bör inte vara svårt att fatta. Lyssna med det rätta örat och lyssna ej till bolagens och storkapitalets intressen! Säg ett klart och entydigt nej till Uddeholmsbolageis propåer om en utbyggnad av Sirängsforsen! Ett nej lill utbyggnad av Klarälven är den värmländska arbetarrörelsens oeftergivliga krav. Detta nej är förankrat i både LO och SAP-distrikiet i Värmland.

Vi säger definitivt nej till kraflverksulbyggnad i Sirängsforsen. I 1979 års regionalpolitiska handlingsprogram finns detta klart och koncist nedtecknat.

Var står de borgertiga i den här frågan? I en radiodebalt i 1976 års val deklarerade talman Kart Erik Eriksson klart och entydigt på en direkt fråga från radioreportern följande: Folkpartiet säger nej till en utbyggnad av Strängsforsen. Vi förutsätter aU det löftet har aktualitet även i dag och atl den provisoriska regeringen inte medger en utbyggnad av Strängsforsen. Vattendomstolen är för övrigt inte heller enig i sitt domslut. Folkpartiels representant, Arne Brätten, har reserverat sig mot domslutet och anser att Strängsforsen inte bör offras för en framtida utbyggnad.

Jag förutsätter all dessa två folkpartisters klara ställningstagande väger tungt när och om regeringen fattar ett beslut.

Varför vill dä arbetarrörelsen slå vakt om Sirängsforsen och som alternativ i

första hand utreda frågan om effektivisering av redan befintliga vatlenkraftsanläggningar? Vi menar atl de miljövärden som här slår på spel inle flr offras för kortsiktiga vinstintressen. Uddeholmsbolaget har exploaterat och nyttjat råvarutillgångarna i Nordvärmland nästan intill bristningsgränsen. Vi säger nej till fortsatta exploateringar. Gränsen är nådd för vad naturen och miljön i våra nordvärmländska bygder över huvud tagel tål. Satsa i stället på vägutbyggnad, turism, industriell utbyggnad och andra konkreta åtgärder för en mera långsiktig politik och spar våra återstående miljövärden!

Uddeholmsbolagel försöker nu i sista stund köpa sig fri med små insatser. Man försöker vända opinionen i dessa trakter för alt fl bygga ut Strängsforsen. Låt mig fastslå atl så lätt gardet inte att vända opinionen i dessa bygder. Det går helt enkelt inle längre all köpa arbetstillfällen mot oersättliga miljö-och naturvärden. Den kortsiktiga politiken vinner inle längre gehör.

Herr talman! I motion 2414 har vi pekat på de betydande energitillskott som kan utvinnas via effektiviseringsinsatser i redan uppförda kraftverksanläggningar. Totalt skulle del i Klarälvens vattensystem kunna utvinnas inle mindre än ca 0,4 TWh. Del är dubbelt sä mycket som en utbyggnad av Sirängsforsen skulle ge.

Vi förordar i första hand att en utredning tillsätts.

Vad säger då ulskollet med anledning av vår motion? I princip avstyrker man yrkandet om utredning och anser all regeringen och vattenfallsverket bör följa frågans fortsatta utveckling. Delta är ett steg i rätt riktning och ett fall framåt. Men jag vill påpeka atl Klarälven inte slår under Vallenfalls ägarinlressen, men väl under regeringens kontroll - om regeringen så anser och vill.

Utskottet säger vidare all del är synnerligen angelägel att man eftersträvar ett effektivare utnyttjande av vallenkraften i redan exploaterade älvar. Härom råder inga delade meningar.

Utskottet hänvisar till att departementschefen i lagförslaget skall ålägga vatlenfallsverket att utreda och snarast lägga fram förslag. Ja, herr talman, utskottets vers låter smickrande och tilltalande. Men om man närmare studerar frågeställningen kan man inte undvika atl ställa följande frågor:

På vilket sätt och med vilka konkreta åtgärder kan och bör regeringen följa frågan? Jag hoppas självfallet att utskottets önsketänkande vinner gehör och att regeringen vidtar åtgärder. Jag vill gärna att utskottets talesman gör ett förtydligande om vad utskottet menar med denna förutsättning. Vad händer om exempelvis Uddeholmsbolaget helt nonchalerar ulskotiels och riksdagens mening? Vilka konkreta åtgärder anser utskottet all regeringen skall vidta med anledning av uiskoliets förväntan? Är delta bara önsketänkande eller är utskottets skrivning bindande för regeringens handlande? Vilka garantier finns för alt exempelvis Klarälvens vattensystem skall kunna effekiiveras?

Samtliga befintliga vattenkraftanläggningar i Klarälven är i privat regi och berörs på intet sätt av vatlenfallsverket. Kan vi lita på regeringen och Uddeholmsbolaget, Vänerskog, RLF m. fl. privata intressenter, lierade i en helig eller ohelig allians?

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

165

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. tn.

Vilka initiativ är regeringen beredd atl vidta med anledning av utskottets skrivning? Kommer man att uppta förhandlingar med Uddeholmsbolaget etc?

Herr talman! Jag finner med besvikelse all regeringens talesman inte sitter i kammaren och kanta till orda i den frågan, men jag förutsätter alt någon från utskoltel kan ge svar på de frågor jag här har ställt. Jag utgår också ifrån att regeringen är medveten om att den här frågan är aktuell i Värmland och på många andra håll i vårt land. Inom vilken tidrymd kan vi förvänta oss initiativ från den provisoriskt sittande regeringen?

Herr talman! Detta är ett krav som många värmlänningar står bakom. Självfallet vill vi fl ett svar från regeringsbänken eller frän utskottets talesman.

1 detta anförande instämde Elvy Nilsson (s) och Sune Johansson (s).

166

PER UNCKEL (m):

Herr talman! Under debatten här i dag liksom under den energidebatt som har förts alltsedan kärnkraftsolyckan i Harrisburg har socialdemokratin lagt ned betydande möda på all genom hänvisningar till del ena eller det andra historiska citatet söka påvisa konsekvensen i den egna politiken. Jag har själv svårt atl komma ifrån intrycket alt intensiteten i bevisföringen antyder att man uppfattat sig ha svårigheter, svårigheter som man inle minst har mött i kammaren i dag. Den harm med vilken man har tillbakavisat alla antydningar om alt också andra motiv än Harrisburgolyckan varit vägledande för del socialdemokratiska partiets nya ställningstagande har knappast hjälpt.

Herr talman! Debatten efter Harrisburgolyckan har pä något sätt gett intryck av att den hiitillsvarande kärnkraftspolitiken i vårt land skulle ha utgått från något slags föreställning om att kärnkraften är riskfri. Så förhåller del sig naluriigtvis inte, snarare tvärtom. Del är medvetenheten om riskerna som har föranlett all den särskilda lagstiftning och alla de särskilda skyddsregler som kärnkraften är omgärdad med. I själva verket torde det inle finnas någon energikälla som har omgärdats med så starka skyddsföreskrifter som just kärnkraften. Många av dessa skyddsföreskrifter och den grundläggande lagstiftningen på området, nämligen aiomenergilagen, har tillkommit pä socialdemokratiskt initiativ. Villkorslagen däremot, som under trepartiregeringens tid kom au komplettera atomenergilagen, tillkom mot socialdemokraternas uppenbara önskan.

Del är svårt all i delta avseende frigöra sig från intrycket atl socialdemokratin sedan atomenergilagen på något sätt har stelnat i sina säkerhetshänsyn. Nu när vi sitter inne med åtminstone delar av facit beträffande villkorslagen, kan vi konstatera atl villkorslagen oavvisligen har givit upphov lill en säkerhelsforskning, som vi denna lag förulan inle hade haft i dag.

Vi moderater medger gärna att vi sedan 1975 har kommit atl tillmäta säkerhetsfrågorna allt större betydelse. Det är svårt att förslå varför socialdemokratin inte kan följa med pä den vägen.

Den socialdemokratiska omsvängningen efter Harrisburgolyckan skulle

möjligen, herr talman, kunna framställas som någon form av reaktivering av säkerhetsintresset. Ändå är reaktionerna litet väl yrvakna, t. o. m. för atl härröra från socialdemokratin. Kärnkraften är inle och har aldrig ansetts vara riskfri. Noggranna säkerhetsanalyser har under många år genomförts, reviderats och genomförts igen för atl skapa bästa möjliga undertag för beslut runt om i värtden om kärnkraftens användning.

Av dessa säkerhetsanalyser vet vi att incidenter med vissa mellanrum kommeratt inträffa i kärnkraftsanläggningar. Vi vet också atl vissa statistiska sannolikheter talar för att vi någon gång även kommer att drabbas av en mer betydande olycka. Harrisburgolyckan var en sådan incident som vi vet kommer alt inträffa i anläggningar av del ytterligt komplicerade slag som en kärnkraftanläggning utgör.

Harrisburgolyckan skall inte förringas, men den skall ändå sältas in i sitt rätta sammanhang: den var i ett visst hänseende förutsedd. Bedömningen att kärnkraften ändå är tillräckligt säker för alt kunna utnyttjas i vårt land i den omfattning som riksdagen tidigare har fattal beslut om har gjorts i medvetande om riskerna för den typ av incidenter som Harrisburgolyckan är ell uttryck för.

Allt delta vet nalurtigtvis socialdemokraterna. Ändå svänger man under hänvisning till det exceptionella Harrisburgolyckan sägs representera. Detta exceptionella var man dessutom medveten om bara några fl dagar efter olyckan och långt innan någon tekniker vågat uttala sig om det exakta förloppet i och omkring reaktorn. Denna motsättning mellan det uppenbart förutsedda och socialdemokratins egen argumentering har gjort att vi moderater misstror motiven för den socialdemokratiska omsvängningen.

Herr talman! Jag har den största respekt för alla de människor som känner oro inför kärnkraften. Den oron har bidragit lill att skärpa säkerhetskraven genom åren och bidrar fortfarande i samma riktning. Harrisburgolyckan kommer atl ge nya erfarenheter, som kommer att läggas till de gamla samt medföra nya förbättringar av säkerhetsbestämmelser och konstruktioner -precis som andra mindre allvarliga incidenter tidigare har lett till förändringar och precis som de första erfarenheterna från Harrisburgolyckan redan har lett lill krav på omkonstruklioner av vissa av de svenska reaktorerna.

Så skall ett säkerhetssystem fungera. När nya erfarenheter vinns, skall nya krav ställas på utnyttjandet, inle bara av denna högleknologiska energikälla ulan av alla former av energiproduktion. Alt på detta sätt utnyttja olyckan till fördel för säkerheten är klok politik. Däremot är det inte artigt att utnyttja den oro som olyckan har inneburit för många lill politiska utspel.

Del är inte fult, herr talman, att tvingas atl ändra uppfattning, när man inle har partiorganisationen med sig. Men del är oärligt att ange andra motiv, när detta är det verkliga skälet. Dä utnyttjar man människors oro för någonting som sådan oro inte flr utnyttjas för.

Låt mig, herr talman, också säga några ord om de förnyelsebara energislagen. Jag tycker all del är en styrka alt enigheten kring de förnyelsebara energislagen är så stor som den är. När riksdagen förra året hade anledning atl behandla trepartiregertngens förslag lill treårigt energi-

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

167

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, tn. tn.

168

forskningsprogram, skedde detta i betydande enighet om var de största ekonomiska satsningarna skulle sältas in.

Vi är ense om atl vindenergin,energin från ved, från biomassa och kanske i än högre .grad från solen kan komma att ge bidrag till den svenska energitillförseln.

Som flera talare under dagens debatt också har framhållit, har naturligtvis de förnyelsebara energikällorna betydande fördelar. Alldeles bortsett från den uppenbara fördelen att de just är förnyelsebara innebär de, genom att de också är inhemska, möjligheter till ett ökat oberoende. De innebär möjligheter till en riskspridning av stor betydelse.

Detta är vi alltså ense om. Hur förutsättningarna ser ut i detalj förefaller vi däremot atl tala om i litet olika valörer. Jag tror all del på del här området är klok politik att inte ställa ut för slora växlar på sådant som man inte vet någonting om. Vi befinner oss tyvärr alltjämt bara i början av våra forskningsinsatser på det förnyelsebara området.

Jag tycker därför alt lika väl som det är oärtigt atl utnyttja människors oro efter Harrisburgolyckan, så är del oärtigt alt invagga människor i föreställningar om all vi redan vet vilka bidrag vi kan fl från de förnyelsebara energislagen och all vi redan vet atl de förnyelsebara energislagen i miljöhänseende kommer att vara övertägsna hittills kända energikällor.

Jag önskar att jag kunde tala med den tvärsäkerhet som Bengt Sjönell gjorde för en stund sedan här i kammaren och veta alt allting skulle gå väl med de förnyelsebara energikällorna. Jag hoppas, men väntar ändå pä forskningsresultaten.

Likaså hoppas jag, liksom sannolikt de fiesta andra i denna kammare, att det skall vara sant alt de förnyelsebara energikällorna ger det tillskotl lill sysselsättningen som många redan har talat om all de kommeratt göra. Atl märka är emellertid atl om del skall vara ett varaktigt och positivt bidrag lill sysselsättningen, sä skall det ske med kravet pä alt den typ av energiproduktion som då är i fråga också kan genomföras på ekonomiskt lönsamma villkor. Atl del skulle förhålla sig på det sättet har vi fortfarande tyvärr ingen visshet om.

Det ligger, herr talman, en risk i atl för hårt och för snabbi hoppas pä del som vi ännu inte vet någonting om. Det kan i värsta fall leda till att vi i entusiasmen satsar för snabbi och därmed för tidigt slår ihjäl goda idéer som skulle kunna ge varaktiga bidrag till den svenska energiproduktionen, om de fick sättas in i sill sammanhang vid rätt lid. Därför tror jag atl del är klokt att snarare vara aningen pessimistisk än för optimistisk i synen på energikällorna.

Går det snabbare att fl fram rätta kunskaper om de förnyelsebara energislagen, så är ingen skada skedd. Dä ökar våra möjligheter atl snabbare ta oss ur det oljeberoende som alla är ense om att vi inte kan leva med för evigt.

Till slut, herr talman: På läng sikt är del inte fråga om den ena eller den andra energikällan. I del länga perspektivet är det min övertygelse alt vi måsle finna en mix mellan dem allesammans.

Pä förslag av förste vice talmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 4 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets betänkande

1978/79:41 angående uppskov till 1979/80 års riksmöte med behandlingen av vissa ärenden

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

Finansutskottets betänkanden

1978/79:40 med anledning av regeringens i propositionen 1978/79:150 gjorda framställning rörande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för budgelregleringen m. m. jämte motioner

1978/79:42 med anledning av i propositionen 1978/79:100 framlagt förslag lill stat för riksgäldsfonden för budgetåret 1979/80

1978/79:43 med anledning av i propositionen 1978/79:100 gjord framställning angående stat för statens allmänna faslighetsfond för budgetåret 1979/80

1978/79:48 med anledningav i propositionerna 1978/79:100 och 1978/79:150 framlagt förslag om anslag till oförutsedda utgifter för budgetåret 1979/ 80

Skatleulskoltels belänkande

1978/79:59 med anledning av propositionen 1978/79:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1979/80, m. m. (komplet-leringspropositionen), såvitt propositionen hänvisats till skatteutskottet, jämte motion

Justilieulskottels belänkande

1978/79:36 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Socialförsäkringsulskotlets betänkande

1978/79:27 om uppskov med behandlingen av visst ärende till riksmötet 1979/80

Utbildningsutskottets betänkanden

1978/79:46 med anledning av propositionen 1978/79:222 om bidrag till

allmänna studiecirklar jämte motion 1978/79:47 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Jordbruksutskottets betänkande

1978/79:40 med förslag lill upphävande av tidigare beslutad lag om ändring i lagen (1977:975) med tulltaxa, m. m.

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1978/79:23 om regionalpolitik

1978/79:40 med anledning av propositionen 1978/79:216 om lokalisering av

169

Nr 168

Onsdagen den 6 juni 1979

Energipolitiken, in. in.

institutet för metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabilitertngen, jämte motioner 1978/79:41 med anledning av förslag i kompletteringspropositionen, 1978/ 79:150, om tillfälligt sysselsättningsbidrag lill vissa förelag med dominerande ställning på orten

Civilutskoltels belänkande

1978/79:41 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

170

§ 5 Kammaren åtskildes kl. 17.55.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen