Riksdagens protokoll 1978/79:165 Fredagen den 1 juni
ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:165
Riksdagens protokoll 1978/79:165
Fredagen den I juni
Kl. 19..30
Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
§ 1 Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia (forts.) Fortsattes överläggningen om utrikesulskottets betänkande 1978/79:33.
OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:
Herr lalman! Bara en stillsam fråga lill Cari Lidbom med anledning av det engagerade anförande han höll strax före middagspausen: Varför tog inte den socialdemokratiska ledningen och riksdagsgruppen något mera konkret initiativ i Sydafrikafrägan förrän 1977? Från 1970 lill 1973 fanns det en säker socialistisk majoritet här i kammaren. Det hade funnits möjligheter att då gå ul med en lagstiftning av det slag vi nu diskuterar. Det fanns då ocksä förslag från vpk i den riktningen. Men dä logs inga initiativ.
Cari Lidbom sade att det nu är pä tiden att riksdagen griper in och ser till att det händer någonting i Sydafrikafrågan. Den var lika akut i bönan av 1970-lalel som den är nu. Som vi har konstaterat tidigare i debatten i dag var förtrycket lika stort då som det är nu.
Delta är etl tecken på ett lilet väl kort socialdemokratiskt perspektiv, som jag lycker inte är särdeles renommerande. Därför skulle jag gärna vilja veta varför det inte hände någonting före 1977.
ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:
Herr talman! Cari Lidbom haren vana att i debatterna slunga ut påståenden - om del sedan finns täckning för dem eller inle spelar mindre roll. När vi senast diskuterade Sydafrikafrågorna i kammaren i den här formen -det var den 4 Juni 1977 - slungade han ut diverse påståenden om innebörden av utskottets betänkande, vilka alla hade det felet all de icke överensstämde med texten. I dag har han slungat ut andra påståenden. Han har påställ atl min inställning i dag aren annan än 1977. Jag vet inle vad han stöder del pä. Jag kan inte finna något stöd för det i någon text.
Carl Lidbom har ocksä anmärkt på några synpunkter i motionen, där del förfäktas att det naturiiga for vårt land vore atl på alla sätt försöka bidra till en förbätlring av förhållandena för de svarta. Della åstadkommer man bäst genom alt försöka påverka de svenska företag som är verksamma i Sydafrika, så alt de ytterligare anstränger sig för alt försöka erbjuda rättvisa anställningsvillkor, etc,etc. Den väg som regeringen enligt propositionen slår in på, heter del i motionen, kommer att försämra eller helt omintetgöra de svenska dotterföretagens möjligheter alt arbeta för gynnsammare förhållanden för
179
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
sina svarta anställda.
Del ligger väl mycket i det, Cari Lidbom? Det ligger väl mycket i att de svenska förelagen, om inte står i särklass sä dock har spelat en särskild roll när det gäller all förbättra villkoren för de svarta. Om nu de svenska företagen stryps blir det i vane fall inte lill fördel för den svarta arbetskraften. De arbetsgivare som övertar de svenska företagen kommer säkeriigen inle all vara så noggranna som de svenska har varil med atl förbättra arbetsförhållandena för de anställda.
Men Carl Lidbom vill ha konfrontation. Det är enligt hans åsikt det allena saliggörande. Del finns emellertid ulrymme ocksä för andra åsikter, som säger alt man bör söka atl successivt förbättra förhållandena inom landei och därmed skapa bättre förhållanden för de svarta. Det kan hända att det är omöjligt, del kan hända alt det är orealistiska förhoppningar, och dä må det i så fall vara det, men det är i alla fall ett försök.
Jag tyckte att Cari Lidbom nådde kulmen i dag när han talade och talade om den formella tolkning av FN-stadgan som vi moderaler gör när vi vill alt säkerhetsrådet skall beslula om sanktioner och inte generalförsamlingen.
Den formella tolkningen! Jag erinrar mig då hur Östen Undén i föredrag efter föredrag, i riksdagsdebatt efter riksdagsdebatt, i pressartiklar kämpat för att få gehör för sin åsikt atl kardinalpunkten för värt medlemskap i Förenta Nationerna är att säkerhetsrådet och ingen annan institution bestämmer om sanklioner.
Detla kallar Carl Lidbom en formell lolkning. Då slog mig tanken att det ändå mätte ligga ljusår mellan Östen Unden och Cari Lidbom som uttolkare av FN-sladgan.
180
CARL LIDBOM (s) kort genmäle:
Herr lalman! Konfrontation! Ja, del är egentligen inle sä fariigt med konfrontationen, i varje fall inle här i Sveriges riksdag. Alla partier utom moderaterna har skäligen lätt att tala utrikespolitik med varandra, men m.oderaterna har utmärkt sig föratt ha sin alldeles egen utrikespolitiska profil. Del gäller Sydafrika. Moderaterna ogillar isoleringsstrategin och sanktions-politiken -del framgår av deras inställning när det gäller Irak, och det framgår av deras reservation till utrikesuiskotteis belänkande.
Det gäller Vietnam. De vill straffa Vietnam genom att dra ner biståndet. Det gäller flygplansfrågor och Sveriges säkerhetspolitik, som vi hörde i utrikesdebatten. Del gäller EG, där rätt framträdande moderater är ute efler medlemskap även om herr Bohman förskräckt har flytt undan och läxat upp vederbörande inflytelserika kamrater. Men det är en sak.
Nu till detla ärende och Sydafrika. Herr Hernelius vill inle ha någon konfronlalionspolilik. Han vill atl man skall försöka samförståndets linje, försöka atl via uppmuntran av de progressiva krafterna i Sydafrika fä lill stånd förbättringar för de svarta.
Ja, det är den linje som under sä många år, under flera decennier har rekommenderats av väslväridens förespråkare. Men under senare lid har vi inle upplevt någol annal än en ständig skärpning av förhållandena i Sydafrika
med dramatiskt upptrappade motsättningar-efter Sharpville-massakern och efter Soweto - och med etl alltmer brutalt förtryck från den sydafrikanska regimens sida.
Vad som nu har hänt är atl FN-maJorilelen ända sedan 1962 sagl alt del inte finns någonting att hoppas pä i fråga om en samförständslinje. Här är det nödvändigt med isolering, härda påtryckningar och sanktioner mol Sydafrika. Vad .som hänt i Sverige är att vi anslutit oss till denna polilik, och vi har förespråkat den i FN. Vi har som framgår av detla ärende tyckt alt Sverige borde kunna på egen hand visa sin beredskap att bidra lill isoleringen av Sydafrika.
Herr Hernelius har sällskap med andra utanför Sveriges gränser, vilka fortfarande tror på samförståndspoliliken, men här i denna kammare står herr Hernelius ganska isolerad.
Herr Hernelius säger att han inte har ändrat ståndpunkt sedan 1977. Men hur kunde moderata samlingspartiet, som ingick i trepartiregeringen, stå bakom etl riksdagsbeslut som innebar alt riksdagen beställde en lagstiftning innebärande förbud mot kapitalexport till Sydafrika såsom en ensidig svensk åtgärd, om herr Hernelius och hans parti redan då hade uppfattningen att ensidiga åtgärder utanför FN-stadgans ram är av ondo? Han måste självfallet också haft uppfattningen att del i varje fall inte stred emot FN-stadgan alt vidla ensidiga sådana åtgärder, för annars är det hell obegripligt atl hans parti kunde biträda den uppfattningen.
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:
Herr talman! Nu tog bestämt Cari Lidbom munnen för full. Lät mig böna med några saker.
Vad beslutet 1977 innebar var alt vi beställde en lagstiftning mot kapitalexport, beställd i den meningen alt vi senare skulle pröva lagstiftningen i samband med den ulredning som skulle undersöka följderna för Sverige av en sådan ensidig åtgärd. Det var det vi gjorde. Det var två saker, inle en sak. Det glömde Carl Lidbom redan dä, och det sade han i debatten efteråt, trots atl han själv varit med om atl ulforma den text som ulskoilel lade fram.
För det andra fattade herr Lidbom inte riktigt au vad moderaterna vill i detta sammanhang är att vi skall följa FN:s regel, att sanktioner skall bestämmas i säkerhetsrådet och icke av generalförsamlingen. Vad konfrontationen beträffar, så tror vi atl man på arbetsplatserna mår bättre av alt försöka gå fram med olika reformer. Ett progressivt svenskt företag - jag använder gärna del uttrycket i detta sammanhang - kan ge förbättrade möjligheter för sina anställda i förhållande till andra företag. Del lycker vi är en framsiegspolitik. Om det sedan leder lill resultat pä arbetsmarknaden vet vi inte. Del är det jag lalar om.
För det tredje noterade jag också atl herr Lidbom drog in Vietnam i debatten. Jag skall myckel gärna ta en debatt om Vietnam med herr Lidbom, men jag är inte säker på att talmannen tillåter det. Det hör kanske inte direkt till ämnet.
13 Riksdagens protokoll 1978/79:164-165
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
182
Det förefaller mig litet underligt alt herr Lidbom vill att Sverige skall vidta ensidiga sanktioner mol förtryck i ell land men samtidigt vill vara med och ge bidrag lill ett land som förtrycker andra länder och företar krig mol andra länder. Hur hänger det ihop?
CARL LIDBOM (s) kort genmäle:
Herr talman! Herr Hernelius anser att man skall försöka arbeta för förbättringar av de svarta anställdas förhållanden på fabriker och andra arbetsplatser i Sydafrika. Vad det här gäller är om vi skall driva en polilik för ökade svenska investeringar i Sydafrika, vilket har varit fallel underen rad år, eller om vi skall för.söka sätta stopp för denna utveckling, begränsa invesleringarna och trappa ner dem. Del sista skulle utgöra ell led i ansträngningarna all isolera Sydafrika, en hjälp och ett stöd lill de svarta i Sydafrika och ell stöd för ansträngningarna i FN att få säkerhetsrådet att äntligen agera.
Della med förbättringar för de anställda är svepskäl av dålig kvalitet. Förelagen i Sydafrika är tvungna att lyda sydafrikansk lag. Arbetar man i Sydafrika för man tillämpa förlryckarlagsiiftning i Sydafrika även om man är svensk föielagare. Del är bedrövligt. Och det borde vara elt skäl för svenska företagare att uppleva det som ganska obehagligt atl vara installerad i Sydafrika.
FN-sladgan innebär inte något hinder för staterna alt vidta vissa pälryck-ningsålgärder även om de inle har anbefallts av säkerhetsrådet. När har någonsin den tolkningen sanktionerats? Och om den tolkningen var den riktiga, hur kunde då moderaterna över huvud taget gå med på 1977 års beslut? Trots del herr Hernelius påpekar nu, så beställde riksdagen 1977 etl förslag lill lag om kapitalexporiförbud. Del beställde man därför atl man ansåg att det inte gick atl vänta pä säkerhetsrådets beslut om sanktioner. Det skulle ha tagit för lång lid. Del var för ovisst om det skulle bli någonting av.
Vi borde tvärtom gå fram med ensidiga åtgärder för alt på del sättet öka trycket både pä Pretoria och pä säkerhetsrådet. Me,n helt ogenerat vänder moderaterna helt om på klacken. Del må ni väl göra - ni har egentligen bara återvänt till era ursprungliga fällor.
Det är ganska typiskt att herr Hernelius slutar sin replik med att än en gäng demonstrera alt moderaterna inle kan skilja på förtryck och förtryck. Förerär del ingen skillnad på förtrycket i den ena staten och den andra, och ni älskar att la in kommuniststater i sammanhanget. För er är del inle någol speciellt märkvärdigt att man tvingar människor att vara utlänningar i sitt eget land, med detaljerade föreskrifter om var man får vistas och inte, vem man får gifta sig med och vem man fär umgås med, hur man skall leva över huvud laget. För er är det inget märkvärdigt att människor brännmärks från födseln. Del finns inget som skiljer förtrycket i Sydafrika från förtrycket i några andra länder.
Men det gör del för oss. Och del gör del för en förkrossande majoritet av världsopinionen, i vane fall om FN i någon liten mån speglar denna
världsopinion. FN har behandlat fallet Sydafrika som unikt. Vi anser att det är unikt. Herr Hernelius och moderaterna anser inte atl del är unikt. All right -det är er rättighet.
Andre vice talmannen anmälde att Allan Hernelius anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
KARIN SÖDER (c):
Herr talman! Aparlheidpolitiken är kanske mänsklighetens mörkaste skamfläck i dag. Talet om alla människors lika värde och rättigheter är ett tomt hån för många människor på vår Jord. Ingenstans är det hånet sä uttalat som för de många icke vita som lever i Sydafrika.
I Sverige betraktar vi apartheidpolitiken i Sydafrika som ett hot mot den internationella freden och säkerheten. Sä uppfattas apartheidpolitiken också av en bred majoritet av väridens länder. Apartheidpolitiken fortgår dock, lill synes oberörd av omvärldens fördömanden. De förändringar som har ägt rum är obetydliga. I vissa fall kan man tala om allvarliga bakslag för dem som i apartheidpolitikens länder kämpar för lika värde och rättigheter för människorna oberoende av hudfärg. Bantustanpoliliken är ell avskräckande exempel. Förtrycket finns där i många former.
De raslagar som i dag gäller i Sydafrika infördes sä sent som 1948, bara ell par år efler del all vi hade bevittnat det folkmord som judarna utsattes för i Europa. Del finns anledning al! erinra om delta, eftersom aparlheidpolitiken är etl ulslag av samma kusliga föreställning, nämligen all människans värde skulle vara beroende av etnisk tillhörighet eller ras. Det visar atl det fortfarande finns stora grupper vita som anser atl den egna rasen är den överlägsna, att den skall vara mänsklighetens härskare.
Ingenting skulle vara mer förnedrande för oss än att ogenerat spela med i detla. Det är därför som det är sä angeläget atl riksdagen i dag antar del förslag som ligger på riksdagens bord. Det innebär atl vi i Sverige vidtar åtgärder som begränsar vårt ekonomiska engagemang i Sydafrika, som visar all vi vill vara med och dela ansvaret i kampen mol rasförtrycket.
Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till hemställan i utrikesulskoltels betänkande nr 33.
Det sägs i moderaternas reservation lill betänkandel att vi genom den föreslagna lagstiftningen stöder de krafter som vill ha en konfrontation i Sydafrika. Låt oss då komma ihåg att de svarta och färgade i Sydafrika under många årtionden sökte att utan våld och konfrontation få rättvisa. Man sökte genom olika sammanslutningaroch påtryckningsgrupper inom de egna leden påverka de härskande. In i det sista har man sökt utvägar för att på fredlig väg nä en situation, där de mänskliga rältigheterna gäller alla. Men vad hände? Den fredliga demonstrationen i Sharpeville mot passlagarna möttes med våld, och polisen sköt ihjäl 69 människor, mest kvinnor och barn. När skolungdomar opponerade sig mol raslagarna i Soweto 1976, dödade polisen hundratals barn och ungdomar, och sårade tusentals. Dagligen inträffar händelser liknande dessa. Det fär vi aldrig vela särskilt mycket om. Är det då
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
183
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
184
så underligt all de icke vila anser att konfrontation och våld kan bli den enda utvägen?
Men vi har från vårt håll en möjlighet att utifrån arbeta för aU de svarta och färgade invånarna i Sydafrika inte skall behöva la lill ytterligare våld. Vi har etl gemensami instrument, FN, som vi kan använda i del syftet.
Sverige har under många år varit aktivt för att åstadkomma gemensamma internationella aktioner mot Sydafrika. Ell exempel på della är förbudet mot vapenleveranser till Sydafrika. Hösten 1976 tog Sverige initiativ i FN:s generalförsamling till en resolution, i vilken FN:s säkerhetsråd uppfordrades all överväga åtgärder för att hindra utländska nyinvesteringar i Sydafrika. De nordiska länderna samverkade med andra länder för att få igenom del här förslagel, och det antogs med stor majoritet vid det tillfället. Vid efterföljande generalförsamlingar har motsvarande resolutioner antagits. Som påpekas i utskottsbetänkandel har dessa resolutioner senare utvidgats till att ocksä gälla finansiella lån till Sydafrika. Säkerhetsrådet har, som vi har hört flera gånger i dag, ännu inte vidtagit några åtgärder med den inriktning som FN:s generalförsamling ställt sig bakom. Del ar mot denna bakgrund man skall se det svenska initiativet all ensidigt besluta om åtgärder för atl förbjuda investeringar i Sydafrika och Namibia. Det är inle fråga om, som del påstås i reservationen, atl vi därmed skulle bryta mot FN-stadgan eller mot folkrättsliga regler. Förslagel är hell förenligt med dessa internationella åtaganden och är etl led i vår strävan att markera alt vi inte bara med ord stöder aparlheidpolilikens offer utan också är beredda atl göra vissa uppoffringar, om så är nödvändigt. Det är en fråga om solidaritet med förtryckta människor.
Herr talman! Det är givetvis vår förhoppning att andra länder skall följa vårt exempel. Del är på det sättet som man åstadkommer en internationell opinion. Vi vet all del tog lång lid innan vi åstadkom framsleg i kampen för ett vapenembargo mot Sydafrika. Det är vår förhoppning atl det inte skall ta lika lång tid föratt uppnå internationell enighet i det här fallet. Man kan ha ell visst hopp efler en omröstning som ägde rum i FN i går. Vi vill ju ändå lill sist atl FN skall bli det effektiva instrumentet i det här arbetet.
De åtgärder som vi diskuterar här i dag kan också ses som ell stöd för de vita. Vi kan och vill hjälpa dem atl inse att de i sitt eget land måste verka tillsammans med majoriteten, om de vill undvika en konfrontation och en ökad användning av våld för all majoriteten skall uppnå rättvisa. De västliga demokratierna har här, som Cari Lidbom sade tidigare i dag, ett stort ansvar atl i handling visa solidaritet med de förtryckta. Vi kan här visa atl demokratierna verkligen står pä de förtrycktas sida och därmed stärka respekten för det samhällssystem som vi bekänner oss till.
I reservationen finns en läng rad argument som vill belysa alla de svårigheter, tekniska och formella, som är förknippade med denna lag. Jag tycker atl dessa invändningar ofta har karaktären av den obotfärdiges förhinder. Del finns ju situationer där solidariteten kräver atl vi lar steg, som kan leda till vissa komplikationer för vårt eget land. Om man ser svårigheterna i del slora perspektivet är de trots alll myckel marginella. Jag är
övertygad om all del beslut som vi här går atl fatta kommer att bidra lill atl stärka respekten för Sverige och Sveriges agerande i internationella sammanhang, en respekt som bygger på att vi inle bara uttalar vackra fraser utan på att vi ocksä är beredda att handla.
Jag är också övertygad om alt de svenska företag som är berörda av förslaget inte får sin verksamhet försvårad i övriga delar av väriden, som i vissa sammanhang påstålls. Tvärtom kommer de säkert all finna alt della beslut kommer att förbättra deras ställning pä andra häll, framförallt i Afrika. Jag vill gärna understryka atl svenska företags goda renommé, byggt på stort kunnande, pålitlighet och kvalitet, alltfort kommer att vara verksamt, och företagen kommer att pä den här grunden kunna agera som tidigare.
Det har också sagts i debatten att det här förslaget kan leda till osäkerhet, därför att man tror att Sverige kommer att vidta liknande åtgärder i andra länder. Del är en ihålig argumentation. Del finns inte nägot annat lagfäst apartheidsyslem i världen i dag än det sydafrikanska. Det är apartheidpolitiken, lagfösl rasförtryck, som vi vänder oss emot pä detla sätt, därför att den är etl unikt fenomen i väriden i dag.
Herr lalman! Det har ocksä i vissa sammanhang rests krav på handelsbojkott mot Sydafrika. I det avseendet är det nödvändigt med en bred internationell uppslutning för atl man skall kunna uppnå effekt, dvs. sanklionsbeslut av FN:s säkerhetsråd. Däremot har var och en av oss bäde en möjlighet och en skyldighet att i vår vardag visa solidaritet med apartheidpolitikens offer genom atl själva bojkotta sydafrikanska varor. Det har vi all anledning alt påminna om nu och dä. så alt vi på del sättet som enskilda individer kan hjälpa lill i detta arbete.
När det gäller de svenska investeringarna i Sydafrika mäste man se på dem med ett särskilt stort allvar, eftersom det inte bara är fråga om ett ekonomiskl utbyte med Sydafrika i fråga om handel, ulan om en verksamhei i landet -såsom del har påpekats tidigare här i dag - på den sydafrikanska regimens villkor. Svenska förelag tvingas följa apartheidsysiemel. Det kan inte vara vad vi skall medverka till.
Herr talman! Situationen i södra Afrika visar alt ett ökat internationellt tryck är nödvändigt för att nå framsteg. Här, som i andra internationella sammanhang, är de insaiser Sverige kan göra begränsade. Men detla faktum fär inte hindra oss från alt ta vårt ansvar. Lät oss hoppas atl riksdagens beslut i dag blir ett led i en hårdare attityd mot Sydafrika från omvärldens sida! Så länge elt system som det i Sydafrika tilläts existera i världssamfundet har vi alla en skuld till den befolkning som lider.
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
DAVID WIRMARK (fp):
Herr talman! Jag vill uttala en glädje över att riksdagen i dag tar etl beslut om förbud mot investeringar i Sydafrika. Vi är många i denna kammare som tycker atl detta är både en nödvändig åtgärd visavi Sydafrika och ett angeläget bidrag lill stärkandet av den internationella opinionen mol apartheidsystemet. Därmed tillgodoses del syfte som riksdagen hade när den 1977 beslöt atl hemställa hos regeringen om en ulredning och ett lagförslag i denna fråga. Till
185
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
186
grund för beslutet i riksdagen låg som bekant motioner frän socialdeniokratin och folkpartiet - den folkpartistiska moiionen anvisade Just vägen via en utredning, och detla blev riksdagens beslul.
Herr Lidbom har redan sagt alt vi i Sydafrikauiredningen hade föredragit en annan, mindre byråkratisk lösning. Vi tycker all del är beklagligt alt den av riksdagen och regeringen önskade begränsningen av svensk näringsverksam-hel i Sydafrika inle kunde äsladkommas genom ett kapitalexportförbud i kombination med frivilliga överenskommelser med de berörda företagen. Nu gick inte detta - trols upprepade ansträngningar, inte minst från folkpartiregeringens sida - och därmed måsle vi välja vägen all uppnå samma syfte genom en tvingande lagsiiftning.
Grundläggande är naturiigtvis atl vi erkänner karaktären av förtrycket i Sydafrika. Här har vi den första dispyten med moderaterna, dispyten om huruvida situationen i Sydafrika är unik eller inle. Man kan fråga sig vilket intresse moderaterna har av att säga att sådani som förekommer i Sydafrika också förekommer i andra länder, när man vet att inget annat land så systematiskt bygger sitt samhälle pä ras och hudfärg. Är det bara för att fä ett argument mot en lag, riktad mot svenska företag, så är det väl etl dåligt skäl, herr Hernelius?
Låt mig citera en av de bannlysta ledarna för Christian Institule i Sydafrika, Theo Kolze. som i ett anförande vid Chatham House i London om situationen i Sydafrika för några månader sedan sade sä här:
"Ingen är fri i detta samhälle. Lagen beslutar vart du kan resa, med vem du kan färdas på bussellertäg, var du skall bo, med vem du får leva, med vem du får gifta dig med, var du fär gå i skola, vem som får bli din lärare, vilken undervisning du har räll lill, vad du är tillålen att läsa, vad du får i lön och var du får begravas."
Del finns en obönhörlighet i förtrycket som är unik. En medborgare som är svart eller färgad slår obönhörligt pannan mol barriärer som är oöverstigliga. Han fär inte sitta i parlamentet, han är utestängd frän de vilas universitet, frän en rad ledande befallningar - oavsett hur bra han är, vilka kunskaper eller vilken politisk uppfattning han än skulle ha. Det är ell obönhöriigl stopp.
Låt mig också la upp några av moderaternas andra motargument. Man har sagl att denna lag inte kommer att få någon betydelse, eftersom ingen av de Slora handelspartnerna, enligt moderaternas uttolkning, kommer att följa efter. Vi tror alt det är av politisk och psykologisk betydelse alt ett land som Sverige lar delta inliaiiv. Del kan fö betydelse för andra länder, som ligger oss politiskt nära. Vi vet atl länderna i Norden tänker i liknande termer. Vi vet alt vad vi gör har betydelse för debatten i både USA och England, där det ändå finns opinionsbildande grupper och även vissa politiker som av samma skäl som vi vill begränsa de ekonomiska förbindelserna med Sydafrika.
Etl annat motargument är att lagförslaget har stor betydelse för oss själva, eftersom vi i fortsättningen inte kan hänvisa lill att vi principiellt avvisar ensidiga sanktionsålgärder, när vi en gäng har antagit denna lag. Vi skulle därmed bli ett lätt byte för andra pålryckare. Självfallel kan vi även i fortsättningen hänvisa lill atl vi i Sydafrikafallet gjorde etl undantag pä grund
av alldeles speciella skäl. Inle medför detta att denna riksdag eller värt lands regering kan drivas till ställningstaganden som man inte vill göra. Del är, herr Hernelius, ett formalistiskt betraktelsesätt som ni driver i denna fråga, ell betraktelsesätt som inte är verklighelsbetonat.
En tredje punkt är frågan om ersättning lill förelag som lider förluster på grund av lagen. Herr Hernelius erinrade om atl del på den punkten fanns en Irepartireservation till förslaget till sanktionslag - och del är rikligt. Men nu har vi antagit sanktionslagen, och nu finns de regler som riksdagen beslulade om. Om säkerhetsrådet en gång i framliden beslutar om sanklioner mol Sydafrika, kommer sanklionslagen all la över från den lag som vi i kväll fattar beslut om. Det är därför helt logiski atl nu knyta an lill bestämmelserna i sanktionslagen. Jag vill också erinra om atl skadelidande kan vända sig till statsmakterna -det står klart och tydligt. I vane enskilt fall får man då pröva om det är rimligt med ersättning.
Sedan förra riksdagsbehandlingen har moderaterna vall all hell disasso-ciera sig frän tanken alt nu gä vidare och överväga ensidiga åtgärder. Man gör det i svepande termer, som avslöjar en djup klyfta mellan moderata samlingspartiet och övriga partier. Moderaterna varnar för alt förslaget är etl stöd för krafter som siktar pä en konfrontation. I stället lalar man om försoning mellan rasgrupperna och en utjämning av motsättningarna. Hur vill man åstadkomma detta? Och med vilka grupper vill man samarbeta? Tydligen vill man göra det genom en dialog med de vita makthavarna, utan att ta lill maktmedel. För företagens del vill man inte ha några inskränkningar, tvärtom hävdar man i reservalionen att en expansion av verksamheten behövs för att förbättra förhållandena för den svarta arbetskraften. Kravet är alltså status quo! Men hur skall delta kunna bidra lill alt skapa en förändring, när vi vet att de vita makthavarna hittills inte tagit något intryck av vädjanden eller av traditionell diplomati? Det här måsle väl ändå vara elt problem. För moderaterna erkänner Ju i början av sin reservation all den poliliska siluationen i Sydafrika utgör ett hot mol internationell fred och säkerhet. Och då vill man val ändå, åtminstone i princip, göra någonting åt det.
Moderaternas argument att ekonomisk expansion och därmed ökning av invesleringarna skulle vara det bästa medlet att visa ineffektiviteten i apartheidsysiemel och dess filosofi har bemötts många gånger, bl. a. av Julius Nyerere ien uppsats i Foreign Affairs 1977. Han sade då att de senasle 30 åren borde ha klargjort att detta synsätt är en illusion. "Sydafrika har ekonomiskt snabbt vuxit sig starkare. Rasförtrycket har ökat ännu snabbare. Ty ju starkare ekonomin blir, desto mer pengar kan spenderas på att förtrycka majoriteten utan någon ekonomisk uppoffring för dem som gynnas av den vita överhögheten. En stark sydafrikansk ekonomi stärker regeringen, inte förtryckets offer."
Det är detta moderaterna förbiser. Det är därför de kan motsätta sig isoleringsstrategin, som ju under de senasle årtiondena fält ett allt starkare stöd. Jag kan erinra om de bindande sanktioner som säkerhetsrådet fattade beslutom hösten 19771 fråga om vapenembargo. Andra fall kan inträffa,även
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
187
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
om västmakternas motstånd mot sanktioner i princip är orubbat. Den rekommendation som säkerhetsrådet har antagit är ett tecken på atl Namibiafrågan kan utvecklas så, alt bindande sanklioner blir alternativet för världssamhället.
Den obstruktion som Sydafrika nu gör i Namibiafrågan Irorjag kommer alt leda lill alt säkerhetsrådet måste ta sig en mycket allvarlig funderare på om man inle nu kan gå vidare pä sanktionsvägen. Vår utrikesminister har Ju nyligen hänvisat lill atl man borde pröva sanktioner i fråga om kärnkrafts-samarbete, flygtrafik, oljelillförsel och i fråga om jusl industriinvesteringar. Låt mig säga alt frågan om en oljebojkoti kanske t. o. m. skulle kunna införas i praktiken utan ett säkerhetsråds beslut, om OPEK-länderna själva kunde ena sig om ett embargo som en följd av Irans principbeslul alt stoppa oljan till Sydafrika. Oljan frän Iran svarar Ju ändå för 90-95 % av Sydafrikas oljeimport, så Just åtgärder på oljeområdet kan få effekter som kan rubba styrkebalansen och verkligen påverka regimen i Sydafrika. Del ärju sådana åtgärder vi har saknat hittills.
Min konklusion är: Sydafrika lever farligare i dag än under 1960-lalel. Sä gör ocksä de stora västländerna, som genom sin fortsatta passivitet stöder Sydafrika. Frågan är hur länge denna politik är möjlig. Cuba och Sovjet befinner sig redan - i en eller annan form - i konniktområdet.
En internationalisering av Sydafrikafrägan kommer inte att underiätta för väst alt prioritera de strategiska hänsynen. Det irorjag vi skall välkomna, för man kan inte i längden av strategiska och säkerhetspolitiska skäl tolerera eller frysa ner brott mot mänskliga rättigheter.
188
INGRID SUNDBERG (m):
Herr talman! Allan Hernelius har i debatten redogjort för skälen till att moderata samlingspartiet har yrkat avslag pä lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika. Om riksdagen likväl kommer all godkänna lagförslaget har vi i andra hand yrkat pä olika ändringsförslag, och jag syftar då pä punkterna 6-11 i utskottets hemställan.
Men vi har också under punkten 4 begärt att regeringen skall ta upp överläggningar med svenska förelag om deras verksamhei i Sydafrika.
När man lyssnade Ull Carl Lidbom fick man en känsla av att hans anförande var riktat ät tvä håll. Det var riktat mot svensk företagsamhet och mot USA. USA blev nämligen i Cari Lidboms anförande exemplet på elt land som tydligen inte godkänner isoleringssanklioner. Och vi inom moderala samlingspartiet påfördes också - i och med vårt ställningstagande att vi vill åstadkomma överenskommelser med svenska företag - uppfattningen atl vi icke skulle godkänna sådana sanktioner.
Jag skall här ge ett exempel. Man måste nämligen skilja på ensidiga sanktioner-sådana har vi från moderata samlingspartiets sida icke godkänt -och sädana sanktioner som är beslulade av FN:s säkerhetsråd, dit bl. a. vapenembargot hör.
En nationalpark i Sydafrika behövde två caterpillartraklorer från Peoria i USA. De var leveransklara, och alla handlingar var underskrivna men sä
konstaterades del alt huvudmannen för nationalparken var den sydafrikanska polisen. I och med del föll leveransen, eftersom vapenembargol också innefattar materiel till polisen. Sanklioner som ar internationellt beslutade respekteras i alla länder, ocksä i USA.
Men inom moderata samlingspartiet anser vi alt varje form av konfrontationspolitik i sig utgör ett hot mot internationell fred. Och det svenska lagförslagel är en uppmaning lill konfrontation som står i strid med FN:s regler för mellansialliga relationer. Och del mä vara oss förbehållet alt tyda FN-stadgan formellt, dvs. bokstavligt. Jag vill harockså erinra om alt det runt om i världen sitter politiker och analyserar den svenska säkerhets- och neutralitetspolitiken. Värt sätt att tyda FN-stadgan spelar vid sådana analyser en väsentlig roll.
Utskottsmajorilelen har här inle trott pä all de svenska förelagen kan påverka förhållandena på den sydafrikanska arbetsmarknaden i stort - en uppfattning som vi reservanter inle delar. Och vi anser oss här ha stöd av de spontana och allvariiga uppmaningarsom harriklals till desvenska förelagen från de anställda om atl säraktioner inte skall vidtas. De som verkligen är berörda av lagen - de mer än 2 000 svarta arbetarna - anser tvärtemot utskottsmajorileten att svenska företag fyller en vikiig uppgift i sitt arbete atl verka för förbättrade förhållanden för förgade. Jag vill här också erinra om alt den internationella metallarbetarfederationen har begärt atl vi skall ha kvar svensk verksamhet i Sydafrika.
Nu säger Cari Lidbom atl de svenska företagarna varit motsträviga åren 1971-1977. Men debatten om svensk företagsamhet och svensk sanktionspolitik i Sydafrika har Ju inte aktualiserats förrän efter det all riksdagen fattade det förra beslutet. Och det intressanta ärju: Vad har hänt med svensk företagsamhet i Sydafrika efter 1977? Det förteg Carl Lidbom.
Jag kan säga att etl av de större förelagen som undersöktes i samband med uiredningen har sålt sin verksamhei. Ett annat är på väg att låta den upphöra. Och detta ärsjälvklart, för med det här lagförslaget kommer-ochdet mä vara önskvärt eller inte - svensk företagsamhet att dö i Sydafrika. Döden blir kanske långsammare än om lagen direkt förbjudit svensk verksamhei, men döden är likafullt föreslående. Del är bara atl hoppas att man från den svenska regeringens sida är medveten om de konsekvenser det bl. a. har på företagsamheten i värt land.
Anmärkas bör kanske också all vid den avveckling som skett har lagen indirekt - fast den inte är fastställd av riksdagen - haft en verkan. Köparen av del svenska företaget har varit medveten om bakgrunden till försäljningen, och priset har blivit därefter. Allan Hernelius har här emellertid tagit upp den rättsliga aspeklen på ersältningsfrågan, och jag vill bara instämma i det felaktiga i att svenska folkel inle solidariskt skall bära kostnaderna för svensk utrikespolitik.
När sanktionslagen behandlades 1971 logs frågan upp huruvida underiå-lenhet att handla i lagens riktning skulle strafföeläggas. Exportföreningen hade i sitt remissvar motsatt sig della, och del socialdemokratiska statsrådet delade i princip denna uppfattning. Han ville inte heller bestrida riktigheten
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
189
14 Riksdagens protokoll 1978/79:164-165
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
190
av påståendet atl moderbolag som har ett bestämmande inflytande över etl annal bolag inte kan göras ansvarigt för underlåtenhet hos det sydafrikanska dotterbolaget. Föredraganden ansåg all omständigheterna i det särskilda fallet skulle vara avgörande.
I dagens lagförslag slås det fast alt också underlåtenhet all handla utgör etl brott mol lagen. Underlåtenheten skall vara strafföar, om den inneburit att moderbolaget dels icke införskaffat investeringsplan, dels inte sökt förhindra alt förbudslagstiftningen kringgås.
Här påpekas -det gör utskoltsmajoriteten, och det är ingenling alt håna här i kammaren - att utländsk lagsiiftning och utländska myndigheler kan komma att göra det omöjligt att påverka dotterbolagens handlande. Så blir säkert ocksä fallet. ASEA t. ex. har elt dotterbolag som är introducerat pä den sydafrikanska börsen, och moderbolaget har endast 45 96 av aktierna. Atl ålägga bolaget alt ha detaljinsyn i investeringsverksamheten är omöjligt och att slrafföelägga underlåtenhet att motarbeta beslut vilka man inte känner till är en orimlighet.
Vi har därför i ett av våra andrahandsyrkanden begärt all underlåtenhet skall utgå ur 3 och 4 §§.
Vi har också begärt att lagrådets enhälliga synpunkt atl den föreslagna straffskalan skall mildras bör beaktas. Fängelse bör enligt vår mening utdömas endast i fall där brottet varit uppsåtligt, och vi sätter sex månader som en lämplig straffgräns. För oaktsamhet bör straffet begränsas till böter.
Utskottsmajorileten har följt juslilieulskolieis yttrande, i vilket hänvisas till alt lagen är ulformad efter mönster av sanktionslagen och att straffskalan bör ha samma utformning som denna. Men sanktionslagen gäller, vilket ocksä uttryckligen sägs i den lagen,brott mot internationell fred och säkerhet, nägot som lagrådet också påpekar. Då kan det inte vara rimligt alt straffet skall vara detsamma.
Också när del gäller förverkandereglerna har moderaterna framfört förslag om ändring. När man inför en sådan här lagstiftning, som -jag vill återigen peka på det - verkar vara riktad direkl mot svensk företagsamhet, i första hand i Sydafrika, mäste man nämligen först ha klart försig vad det är som kan förverkas enligt lagen. Försl och främst är del utbytet av brottet. Del bör vid förvärv av rörelse - om det gäller tillskott - vara hela tillskottet. Detta har emellertid i sä fall kommit etl sydafrikanskt företag lill godo och kan knappast nås.
Är brottet underiåtenhel, skulle det alltså vara överskottet av den industriproduktion som möjliggjorts genom att man skaffat något. Hur skall sådant överskott beräknas, om anskaffandet inneburit en lastbil eller en maskindel? Vi reservanter anser atl betydligt mer undersökningar måste göras innan regler om förverkande kan införas i lagsiiftningen.
Också när det gäller ikraftträdandet av lagen har reservanterna anfört avvikande mening. Vi instämmer i lagrådets uppfattning all lagen inle bör träda i kraft förrän den 1 januari 1980. Det är nämligen åtskilligt som de svenska företagen måste vidla för att skaffa sig erforderlig kontroll över
dotterföretagens verksamhet i Sydafrika. Jag vill särskilt peka på 5 §, enligt vilken moderföretaget före lagens ikraftträdande skall kunna avge en deklaration med rättslig verkan. Del behövs lid för all besluta om man vill begagna sig av denna möjlighet eller inle. Investeringsplan mäste också upprättas, och del är en orimlighet atl detta skall ske inom knappa tvä månader, vilket föresläs i majoritetsförslaget.
Herr lalman! Här har alla talare från de andra partierna framställt denna lag som någonting om vilket alla har varil eniga, någonting om vilket ingen tveksamhet skall råda. Vidare skulle lagen pä något sätt utgöra ell föredöme för världen i övrigt.
Men när man laser lagrådets remiss upplever man en förhållandevis stor skepsis lill lagförslagel som sådant. Lagrådet ifrågasätter, om lagstiftningen vinner särskilt mycket i effektivitet på att den fär omfatta mer än förbud mot kapitalexport frän Sverige till Sydafrika, motsvarande i huvudsak punkterna 1 och 2 i 1 § första stycket.
Jag vill säga att jag lyckeratt det var valgörande att höra David Wirmark i alla fall säga alt han själv delade uppfattningen alt det hade varit bättre om lagen hade fött den utformningen och att man i övrigl hade kunnat lita lill överenskommelser med den svenska företagsamheten. Del är i fråga om möjligheten lill sådana överenskommelser som David Wirmarks och min uppfattning skiljer sig åt.
Herr lalman! Lagen är en demonstraiionslag: Se vad lilla Sverige kan! Inför regeringens glädje över denna demonslrationsmöjlighel fär andra synpunkter åsidosättas. Sä har man i lagen t. ex. i betydligt ringa grad diskuterat vilka motåtgärder som kan förväntas från sydafrikansk sida i form av lagsiiftning. Redan nu har Sydafrika en lagsiiftning som i hög grad reglerar utländsk produktion i landei.
Svensk verksamhet i Sydafrika svarar för mindre än 1 96 av all utländsk verksamhet. Sett i relation lill all sydafrikansk verksamhet rör del sig om några promille. Svenska företag ger emellertid vinst; föraren 1976-1977 var den tillsammans 70 miljoner. 30 miljoner logs hem, och huvuddelen av resten reinvesterades. Vad skall svenska företag i Sydafrika nu göra med sin vinst? Enligt sydafrikansk lag får ett företag inle föra hem mer än vad som motsvarar det sydafrikanska dotterbolagets aktiekapital. Man för inle använda vinsten för atl köpa nägot, den får inte las hem enligt sydafrikansk lagstiftning och den för inte reinvesteras enligt svensk lagstiftning. Den för ges bort. Det vore intressant att fö höra vad handelsministern anser alt eventuell vinst skall användas lill. Jag är medveten om alt svenska företag är intresserade av detta.
Här har inte pekats på konsekvenserna av lagförslaget för den svenska arbetsmarknaden. Ologiskl nog får handel, sjöfart och turism fortsälta, men svensk export till Sydafrika kommer att drabbas genom genomförandet av lagen. Man har gjort beräkningar som tyder på etl sysselsättningsbortfall för ca 3 000 personer i Sverige. Till sist, herr talman: Här har förekommit ett ord som under de senaste åren i hög grad har diskuterats när Sydafrikafrågan varit framme, och det är ordet unik. Är förhållandena i Sydafrika unika? Visst kan
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
191
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
man säga att de är unika - i etl enda avseende, nämligen del att diskriminering där sker på grund av hudfärg. Men i så fall är all diskriminering i sig unik så till vida som den alllid sker på grund av nägot. I en lång rad länder existerar förhållanden som ur de enskilda människornas synvinkel är lika outhärdliga och lika orätifördiga som de i Sydafrika. Vill man bestämma sig för aU rasdiskrimineringen i Sydafrika är unik, skulle man kunna göra det genom hänvisning till hudfärgen, men man kan inte påstå au förhållandena där är unika.
Grundläggande svensk utrikespolitik är all brott mot de mänskliga rältigheterna,diskriminering,särbehandlingoch förtryck skall bekämpas, var deän dyker upp. Vad vi frän moderat håll har velat peka på är del tvivelaktiga i en lagstiftning som i första hand drabbar vårt eget land och vars verkningar för dem vi egentligen vill hjälpa är ytterligt ovissa, kanske obefintliga. I vår reservation har vi i första hand yrkat avslag på propositionen mot bakgrund av de argument som Allan Hernelius har framfört. I andra hand har vi föreslagil de ändringar i lagen som jag här redogjort för.
Herr talman! Jag ber att fö yrka bifall till alla punkter i den moderata reser\'alionen.
I detta anförande instämde Håkan Winberg (m).
192
Handelsministern HÄDAR CARS:
Herr lalman! Hell uppenbart är del för folkpartister, centerpartister och socialdemokrater m. fi. något alldeles extra motbjudande när diskriminering sker pä grund av ras och när rasförtrycket sätts in i ett system av samhälleligt förtryck. Jag kan bara beklaga om den uppfattningen inte skulle delas av samtliga partier i den svenska riksdagen.
Däremot fann Jag del mycket glädjande atl höra alt Ingrid Sundberg delar regeringens uppfattning att man runt om i världen med intresse följer vad Sverige vidtar för ålgärder gentemot aparlheidregimen i Sydafrika. Del är precis det som är vår önskan. Det är på sä sätt regeringens förslag till lag om investeringsförbud kan fö internationell efterföljd.
Vi är från regeringens sida väl medvetna om att lagen kan fö konsekvenser för svenska företag. Det är faktiskt så atl det är det som är syftet med lagen. Vår strävan är alltså att förmå -ja, alt tvinga - svenska företag all skära ned sin verksamhet. Lagen är riktad mot svenska företags verksamhet i Sydafrika. Och lagen har, som tidigare framhållits i den här debalten, blivit en nödvändighet på grund av att svenska företag, trols vad riksdag och regeringar uttalat, har underlåtit alt vidta ålgärder för all minska sin verksamhet i Sydafrika.
Jag vill erinra om förhållandena i etl nordiskt grannland - Danmark - där antalet förelag som är verksamma i Sydafrika inte är lika stort som i Sverige. Dessa danska förelag tog ändå fasta på vad den danska regeringen uttalade och drog ned sin verksamhet i Sydafrika. Därför kunde den danske utrikesministern som svar på min fråga om man från dansk sida hade för avsikt au följa det svenska exemplet säga: Vi behöver ingen lag för del.
eftersom de danska företagen redan i handling har tillmötesgått vad den svenska regeringen kräver. Jag skulle önska all de svenska företagen ville handla på ett likartat sätt.
Nu erbjuder ändå den här lagen de svenska företagen en möjlighet all frivilligt klart deklarera sin vilja atl inte expandera sin verksamhet i Sydafrika. Och om de bestämmer sig för det, sä har de möjlighet att utan en formell prövning av regeringen göra de ersältningsinvesteringar de finner nödvändiga. Detla är en extra möjlighetsomges i lagen föratt företagen skall få ännu en chans att instämma i den uppfattning som riksdagen så många gånger har gell uttryck för och handla i enlighet med den.
Ingrid Sundberg frågade mig hur företagen skulle använda den vinst som de får av sin verksamhei i Sydafrika. Vi ser gärna alt de använder den vinsten för expansion i andra delar av Afrika - och att de pä samma sätt använder det de kan få ut vid en eventuell försäljning av svenska förelag i Sydafrika.
Som Jag också sade i milt första anförande ärjag övertygad om alt det inte kommer att dröja så särskilt länge innan svenska företag med viss förtjusning kommer atl i sina affärskontakter med länder i Afrika och andra delar av världen erinra om den svenska lagen mot Sydafrikas raspolitik och använda den såsom ell försäljningsargumeni för sina syften.
Herr talman! Jag begärde ordet - vilket tyvärr inte uppmärksammades -efter Karin Söders anförande. Jag gjorde det bara i elt enda syfte, nämligen atl säga att del inte fanns etl ord i vad Karin Söder uttalade som jag inte i alla avseenden kan ställa mig helhjärtat bakom.
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
CARL LIDBOM (s) kort genmäle:
Herr talman! Det var etl ganska arrogant anförande av Ingrid Sundberg som vi lyssnade till. Hon talar med förakt om den här lagen som en demonstraiionslag: Se vad lilla Sverige förmåri Snarare tycker Jag atl moderaternas inlägg i kammaren har präglats av följande inställning: Se vad vi små moderaler förmår när del gäller att protestera mot det vi ogillari
Samlidigl glömmer Ingrid Sundberg fullständigt atl denna "demonstraiionslag" faktiskt är någonting som inte bara fyra partier av fem i denna riksdag slår bakom. Den är något som våra folkrörelser vill ha, oavsett partianknytning och oavsett om det rör sig om väridsliga, kyrkliga, fackliga eller andra rörelser. Del är inte värt mer än förakt, enligt moderaternas synsätt.
I övrigt var Ingrid Sundberg blygsam när hon tolkade mitt anförande så, att Jag främst riktade mig emot de svenska företagen och mot USA. Men i den mån Jag sade några kritiska ord, sä var de faktiskt riktade mol moderaterna, vilket jag hoppades hade gått fram. Bl. a. riktades kritiken mot er lolkning av FN-stadgan. Ni fiyr gärna bakom legalistiska argument när det gäller att försvara något som ni annars har litet svårt all klara ul med vanliga politiska argument.
Om det är riktigt, som ni säger, alt FN-sladgan icke tillåter ensidiga åtgärder mot Sydafrika är det bara atl konstatera att FN:s generalförsamling gäng efter annan med ca 120 rösters majoritet mol O har rekommenderat
193
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
dessa stadgevidriga, ensidiga ålgärder. Del är bara att konstatera alt del som i dag är siadgevidrigt även för moderaterna för två år sedan var fullt förenligt med FN-stadgan, eftersom de då begärde ell förslag om ensidiga åtgärder.
Till Ingrid Sundberg vill jag säga atl det är hyckleri när ni moderaler kommer dragande med att vi skall pröva om del inte går all få företagen all gå med på frivilliga begränsningar. Jag har inle gjort annal än försökt få företagen att uppträda på det säll som den svenska riksdagen önskar. Ända sedan 1970-lalets början har vi uppmanat förelagen atl begränsa sina investeringar. Alltsedan riksdagen fattat sitt beslut om åtgärder har vi förhandlat. Valter Åman har förhandlat, men det gick inte bra. Sydafrikautredningen har förhandlat, folkpartiregeringen har förhandlat, men vi har alla mött ett enhälligt nej.
Företagen kan fö ha sin fria vilja i alla fall inom ramen för 5 §, som Ingrid Sundberg kritiserade. Skriv på en förbindelse från förelagens sida att ni tänker rätta er efter lagen, så kan ni slippa en del av byråkratin! Det är beskedel till förelagen. Med tanke pä den attityd som näringslivet intagit i denna fråga är det något oanständigt att nu komma och efteriysa förhandlingar.
INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle:
Herr talman! Inledningsvis vill jag lill handelsminister Cars säga, all del är lögn att påstå att vi skulle stödja rasdiskrimineringen. Jag tror ocksä all det klart framgår av vår reservation atl sä inle är fallet. När det gäller synen på de svenska företagen beklagar jag au det i proposiiionen, som ändå är dalerad nu i vår, över huvud laget inle har kunnai lämnas någon redogörelse för vad som häni med de svenska lörelagen i Sydafrika efterär 1977. Det ärju den tiden de haft pä sig alt inskränka sin verksamhet. Mol bakgrund av de angrepp som här riktats tycker Jag att man borde ha kunnat begära en sådan redogörelse.
Till handelsminister Cars och lill Cari Lidbom villjag säga aU del inte är lätt all vara producerande företagare och sysselsätta svarta och samtidigt försöka förbällra för dem, när ens kollega, som bara är importör och som importerar varor från Sverige, ulan all sysselsätta några svarta över huvud tagel har tillstånd att medelst svensk sjöfart importera sina svenska varor, sälja dem och göra sig en vinst pä dem. Handel och sjöfart är tillätet. Vi harju t. o. m.eli statsråd som med pomp och stål inviger ell fartyg som skall lill Sydafrika. Hur skall en producerande seriös företagare kunna finna någon logik i delta?
Handelsministern HÄDAR CARS:
Herr lalman! Jag kan inte med bästa vilja i väriden erinra mig att Jag anklagat moderaterna föratt stödja apartheidregimen i Sydafrika. Men varav hjärtat är fullt, därav talar uppenbariigen munnen.
194
CARL LIDBOM (s) kort genmäle:
Herr talman! Ingrid Sundberg efterlyste en redogörelse för vad som hänt efler 1977. Del intressanta skulle vara vad företagen gjort sedan dess -dessförinnan skulle de inte ha haft anledning atl göra någonting, ansåg Ingrid
Sundberg.
Vad är det för trams? Sedan bönan av 1970-lalel har Sveriges regeringar uppmanat företagen att dra ned sina investeringar i Sydafrika. Hur har företagen beaktat dessa uppmaningar? Jo, de har ökat sina investeringar. Jag nämnde perioden 1970-1976, då de svenska företagen ökade sina investeringar frän 48 till 146 miljoner rand. Under denna period ökade de omsättningen, och de ökade antalet anställda vid tillverkningsföreiagen från 3 600 lill 4 800.
Så beaktade företagen under denna period regeringens och riksdagens önskemål om alt de skulle dra ned investeringarna!
Sedan är det möjligt att Ingrid Sundberg kan leta rätt på ett eller annat förelag som dragit öronen åt sig 1977. Menjagärrädd föralldel i sä fall våren lillfällig historia, och jag är ocksä rädd för att den uteslutande berodde på atl de blev skrämda av Soweto. Det var många förelag som efter massakern i Soweto tänkte att nu började Sydafrika bli politiskt så oroligt alt man ville vänta ett lag för alt se om man vågade inveslera. Del är alltså inte något vidare belägg på företagens bredvillighet att följa den polilik för en isolering, som Sveriges regering och Sveriges riksdag står för.
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
INGRID SUNDBERG (m) kort genmäle: Herr talman! Nu för Cari Lidbom hälla reda på årtalen här! Jag har tyvärr inte Valter Åmans lilla betänkande här. Man påstår alt trots all Valter Åman förhandlade med de svenska företagen där nere,så hände det ingenling mellan 1971 och 1977. Men det ärju försl under senare år som man kunde förvänta sig nägot resultat av dessa förhandlingar. Jag vill bara konstatera alt handelsministern inte framlagt någol exempel på vad som hänt där nere. Han verkar vara mera förvånad över atl någol förelag har "dragit öronen ål sig". Nej, handelsministern, företagen har inte dragit öronen åt sig. Ulan företagen har bonat beakta det av den svenska regeringen och den svenska riksdagen beslutade uttalandet om angelägenheten av förhandlingar i syfte alt begränsa svensk företagsamhet i Sydafrika. Det är bakgmnden till det hela.
ALLAN HERNELIUS (m):
Herr lalman! Jag tror atl kammarens ärade ledamöter hoppas atl denna debatt snart skall vara till ända, ochjag skall inte uppehålla kammaren alltför länge.
Jag vill bara säga att i den beskrivning som Karin Söder varmhjärtat gav av läget i Sydafrika och i den redogörelse som David Wirmark gav av förhållandena där nere kan vi i stort sett instämma. Del trodde Jag hade framgått av vår reservation, av våra motioner och av våra yttranden här i dag.
Sedan vill jag ocksä för dem av kammarens ledamöter som inte hörde inledningen av debatten påpeka att vad som skiljer oss åt är aU vi vill följa FN-sladgan och hävda den gamla svenska huvudlinjen atl sanktioner eller sanklionsliknande åtgärder skall bestämmas av FN:s säkerhetsråd genom
195
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
beslut eller rekommendation - icke av generalförsamlingen och icke heller pä något annat sätt.
Vad vi nu är i förd med au göra är all falla beslut om all Sverige ensidigt och uianför FN -sedan våra framställningar i FN icke vunnit gehör-skall vidta sanklioner.
Däri ligger skillnaden mellan oss. Det är någonting annat än vad som påställs i debatten. Jag tänker särskilt på Carl Lidboms överdrivna påståenden i olika sammanhang.
Det har anmärk is pä all denna lagsiiftning har kallals för demonstraiionspolitik. Ja, en sådan anmärkning kan man göra. Men man kan också anmärka på vad utrikesministern sade i bislåndsdebatten, nämligen att lagstiftningen var en gest.
På en punkl vill jag polemisera mol Karin Söder. Del gäller vad hon sade om våra anmärkningar beträffande det rättsliga innehållet, nämligen alt de var den obotfärdiges förhinder. Nej, Karin Söder, så ar del inte! Vi, liksom jag tror varie ledamot av denna kammare, lyckeralt en lagstiftningsprodukt som lämnar detla hus i rättssäkerhetens namn skall vara fullgången. Det äralltså inle fråga om någol den obotfärdiges förhinder, Atl en lagstiftning skall vara sådan Jag här sagt häller vi på, och därför har vi yrkat all förslaget skulle gä till lagrådet för granskning. Den kritiken gäller ocksä i någon män handelsministern, som på den punkten föreföll mig gå något vilse.
Jag vill fråga David Wirmark om han någonsin hört talesättet alt krypa genom en esskornett. Jag tyckte all han gjorde elt aktningsvärt försök i den riktningen, när han skulle försvara sin motion om ersättning lill förelag som drabbas av sanktionslagen och nu försökte förklara varför han inle ville ha någon ersättning till företagen. Orsaken till atl han nu inte ville att del skulle utgå ersättning var att det var bestämt i sanktionslagen. Men motiven har väl inte ändrats, David Wirrnark?
En allvarligare sak lill sist, herr lalman! Del har sagts i denna debatt atl det här ärendet är en fråga om moral och att det gäller all ge ut något för denna moral-det för kosta något också. Detär riktigt, men då vill Jag erinra om vad den amerikanske ambassdören Young sade när han fick höra talas om denna lagstiftning i Sverige: Det är klokt av svenskarna - det kommer ni all tjäna pengar på.
Tyvärr måslejag säga all handelsministern är litet inne på samma vägar när han på s. 24 i proposiiionen skriver: "Del är inle osannolikt all svenska företag kan dra nytta härav" - alltså av denna lag -"och all svensk export således kan förbällra sina möjligheler på vikliga marknader i u-länderna." Han fortsatte ocksä pä samma sätt helt nyligen då han sade, alt det kan bli gynnsamma verkningar på den svenska försäljningen, om vi antar denna lagsiiftning. Men då är det ju inte längre fråga om moral utan om kommersialism och affö'rsintressen. Är det så, herr handelsminister, alt varav hjärtat är fullt lalar munnen?
196
KARIN SÖDER (c):
Herr lalman! Många ledamöter är otåliga och vill nu lämna kammaren. Jag vill dock bara göra några kommentarer till herr Hernelius senasle inlägg. Det är faktiskt så atl lagrådet fick möjlighet alt pröva denna lag. Som har sagts tidigare i dag har en majoritet av lagrådet också godkänt lagen. Jag menar då all vi har all anledning alt följa upp denna lagstiftning. Vi slår också pä en formellt god grund.
Jag tror att det finns anledning att understryka att de icke vila i Sydafrika behöver känna att det finns vita människor utanför deras eget land som står pä dera sida. Jag tror inte all vi har tillräckligt klart för oss vad det betyder för dessa människor. Det är fråga om de svartas tilltro till att de vita verkligen vill göra någonting ät det förtryck som existerar ute i världen.
Jag vill också begagna detta tillfälle till att säga, atl det som sagts om företagens möjligheler alt låta sig påverkas av den svenska debatten är litet förvånande. De var, som också Carl Lidbom sagt här lidigare, långt före 1977 på det klara med att del fanns en bred politisk opinion för att företagen skulle inskränka sin verksamhei i Sydafrika. De hade chansen till 1977, och de har haft ytterligare chanser sedan dess. Men deras chanser började alltså inle 1977 - det vill Jag ha sagt i kammaren här i kväll.
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
DAVID WIRMARK (fp):
Herr talman! Jag vill bara replikera herr Hernelius genom att säga atl vi har antagit en sanktionslag. Genom att den nu existerar har ett nytt faktum lillkommil, och när vi går all stifta en ny lag mäste vi se till att denna blir samordnad med den sanktionslag som redan är beslutad. Det lyckerjag inte är någon underlighet, och det borde ocksä herr Hernelius förstå.
ALLAN HERNELIUS (m):
Herr talman! Till David Wirmark villjag bara säga atl han med detta inlägg än en gång demonstrerar hur svårt det är alt krypa genom en esskornett.
Överläggningen var härmed sluiad.
Mom. 1
Utskottets hemslällan bifölls.
Mom. 2
Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionerna nr 590 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del och nr 2680 av Lars Werner m. n., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
197
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
Den som vill all kammaren bifaller ulrikesulskollets hemslällan i betänkandet nr 33 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallil molionerna nr 590 av Lars Werner m. n. i motsvarande del och nr 2680 av Lars Werner m. n.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 271 Nej - 11
Mom. 3
Propositioner gavs på bifall lill dels uiskoueis hemslällan, dels reservalionen av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingrid Sundberg begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:
Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemslällan i betänkandet nr 33 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del.
Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalel av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-proposilionen. Då Ingrid Sundberg begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 232 ■ Nej - 47 Avslår - 3
Mom. 4
Propositioner gavs pä bifall lill dels utskotlets hemställan, dels reservalionen av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingrid Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
198
Den som vill atl kammaren bifaller utrikesuiskotteis hemställan i betänkandet nr 33 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del.
Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalel av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-proposilionen. Då Ingrid Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 231
Nej - 47
Avslår - 3
Mom. 5
Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingrid Sundberg begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
Den som vill att kammaren bifaller utrikesulskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Allan Herneliusoch Ingrid Sundberg i motsvarande del.
Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Ingrid Sundberg begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 231
Nej - 47
Avstår - 2
Mom. 6
Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del, och förklaradesden förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingrid Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 6 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.
Vinnernejharkammaren bifallit reservalionen av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposiiionen. Då Ingrid Sundberg begärde
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
199
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resulun:
Ja - 233
Nej - 47
Avslår - 2
Mom. 7
Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskollets hemslällan, dels reservalionen av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingrid Sundberg begärt volering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:
Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemslällan i beiänkan-
dei nr 33 mom. 7 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av Allan Herneliusoch Ingrid
Sundberg i motsvarande del.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Ingrid Sundberg begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 233
Nej - 47
Avstår - 2
Mom. 8
Propositionergavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservalionen av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingrid Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:
Den som vill all kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 8 röstar ja, den del ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del.
200
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingrid Sundberg begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resuliai:
Ja - 232
Nej - 47
Avstår - 2
Mom. 9
Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskollets hemställan, dels reservationen av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingrid Sundberg begärt volering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:
Den .som vill atl kammaren bifaller utrikesulskottets hemslällan i beuinkan-
ilei nr 33 mom. 9 röstar Ja,
den del ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Allan Herneliusoch Ingrid
Sundberg i motsvarande del.
Nr 165
Fredagen den 1 juni 1979
Förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-proposilionen. Då Ingrid Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 233
Nej - 47
Avslår - 2
Mom. 10
Proposiiionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen av .-Mlan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingrid Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:
Den som vill att kammaren bifaller utrikesuiskotteis hemslällan i betänkandet nr 33 mom. 10 röstar ja, den del ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg i motsvarande del.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösiai för Ja-proposilionen. Då Ingrid Sundberg begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 229
Nej - 47
Avslår - 3
Mom. II
Utskotlels hemslällan bifölls.
201
Nr 165 § 2 På förslag av andre vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar
Fredaeen den skulle fortsättas vid eu senare sammanträde.
1 juni 1979
_____________ § 3 Andre vice talmannen meddelade au på föredragningslistan för nästa
sammanträde skulle bland två gånger bordlagda ärenden dels utbildningsutskotlels betänkande nr 45 uppföras främst, dels skatieutskotteis betänkande nr 53 sättas närmast efler Jordbruksutskottets betänkande nr 38.
§ 4 Anmäldes och bordlades
Skatieutskotiets belänkande
1978/79:44 med anledning av propositionen 1978/79:115 om rikllinjer för
energipolitiken såvitt avser budgetdepartementels verksamhetsområde
jämte motioner
Utrikesutskottets betänkanden
1978/79:34 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden
1978/79:35 med anledning av propositionen 1978/79:219 om etl ökat anslag
lill internationellt utvecklingssamarbete budgelårel 1979/80 jämie
motion
Trafikutskottets betänkande
1978/79:28 med anledning av motion om noiiningen i Ångermanälvens flodsystem
Jordbruksutskottets betänkande
1978/79:34 med anledning av viss del av proposiiionen 1978/79:115 med
riktlinjer för energipolitiken, såvitt avser jordbruksdepartementets
verksamhetsområde, jämte motioner
Näringsutskottets betänkanden
1978/79:55 med anledning av förnyad behandling av motioner om ändringar i lotteriförordningen (1939:207), bl. a. rörande automaispel
1978/79:60 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser energihushållning m.m., propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken och propositionen 1978/79:127 om ålgärder för all främja sysselsättningen i Norrbotten (i viss del) jämte motioner
1978/79:62 med anledning av propositionen 1978/79:218 om lag om förbud mot au under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle, m. m. jämte motioner
§ 5 Kammaren åtskildes kl. 20.57.
In fidem
BERTIL
BJÖRNSSON
/Solveig Gemert