Riksdagens protokoll 1978/79:163 Torsdagen den 31 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:163

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:163

Torsdagen den 31 maj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en bönan av tredje vice talmannen.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

§ 1 Husläkarsystem, m. m. (forts.)

Fortsattes överiäggningen om socialutskottets betänkande 1978/79:47.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 2630 yrkat avslag pä propositionen om husläkarsystem inom hälso- och sjukvården. Vi har gjort detta med anledning av atl propositionen inte innehåller några egentliga konkreta förslag, vilket Ju har framhållits tidigare i debatten.

Propositionen innehåller en rad önskemål och allmänna rekommendationer, som inle motiverar elt riksdagens beslul, och om de övriga partiernas motionärer konsekvent hade tagit ställning med utgångspunkt i sina motioner, hade de också kommit till samma resultat, dvs. elt avslagsyrkande.

Vad innebär propositionen när det gäller s. k. konkreta ålgärder? Bl. a. hänvisas lill att statsrådet "kommer alt verka för en ökning av antalet FV-block för allmänläkarvård inom ramen för del arbete som bedrivs inom socialdepartementels sjukvårdsdelegation". Statsrådet "har för avsikt alt föreslå regeringen alt uppdra ät nämnden för läkares vidareutbildning (NLV) all i samråd med berörda parter utreda frågan om kompletteringsutbildningar som skall göra det möjligt för specialistläkare att gå över till allmänläkarverksamhet. Statsrådet har ocksä för avsikt alt uppdra ät NLV alt närmare överväga frågan om dispansförfarande vad gäller kraven på behörighet till allmänläkartjänster. Statsrådet anmäleratt förslag kommeratt framläggas om ålgärder för alt mot bakgrund av koniinuiteisuiredningens belänkande i samråd med sjukvårdshuvudmännen undersöka möjligheterna alt utöka utbildningskapaciteten för distriktssköterskor. Statsrådet förordar åtgärder för atl ulbildningsmyndighelerna i läroplaner m. m. skall ge större utrymme för primärvården vid ulbildning av vårdpersonal."

Delta ärju inte särskill konkreta förslag, men de speglar hela innehållet i proposiiionen. Del brinner emellertid i knutarna när del gäller värdsituationen på vissa områden. Statsrådet, som inle är ovetande om delta, borde övergå frän överväganden, avsikter och förordande till handling för att lösa sjukvårdskrisen.

Vänsterpartiet kommunisterna anser alt del är en ulmaning mol de värdbehövande när man pä ansvarigt regeringshåll framlägger tankar på elt husläkarsystem, trots vetskapen om den katastrofala personalsituation som hälso- och sjukvärden brottas med.

179

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

180

Bristen gäller ocksä läkare. I dag diskuteras på allvar ell anställningsstopp för läkare i storstäderna för all fä ul läkare lill landsorten. Landstingsförbundet menar atl detta är ofrånkomligt, om man i slora delar av landet skall kunna bedriva någon som helst sjukvård. Del finns i dag hela landskap, där man inle har tillgång till läkare.

1977 saknade 16 96 av tjänsterna läkare. Men detla ger inte hela bilden. Dil hör alt omkring hallsten av tjänsterna var besatta med inte helt behöriga eller inle helt färdigutbildade läkare. Samtidigt kan tydligen en eftertraktad tjänst uppehålla tvä läkare.

Fördelningen av läkare lika över hela landet har inle fungerat. Inte heller har man fått en rättvis fördelning inom olika värdspecialiteler. Läkare söker till slorsjukhusens specialkliniker i storstäderna, som ger en annan status än exempelvis allmänvården, långtidssjukvården eller psykiatrin. Nya tjänster har också inrättats i snabbare takt än del har varit möjligt att tillsätta läkare. Flyulasspolitiken tillämpas inte inom läkaryrket.

Alla är väl överens om alt kontinuiteten vid återkommande läkarbesök borde vara annorlunda och bättre, etl problem som de flesta sjukvårdshuvudmän nu visar intresse för. Men i propositionen har man snävat till begreppet genom att i första hand knyta del till tvä personalgrupper: allmänläkare och distriktssköterskor. Vpk vill utvidga detta begrepp och har tidigare föreslagil uppbyggandet av team bestående av läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster, socialarbetare och andra yrkesgmpper, som får ansvaret för etl geografiskt avgränsat område, där alla personalkategorier deltar i del direkta paiienlarbeiet. Genom alt stimulera lill täta konlakler med vårdcentraler och hembesöksverksamhel skulle man kunna uppnå god personkännedom och bra relationer mellan den samlade sjukvårdspersonalen och dess patienter.

Vi hade en lid en distriklsläkarorganisation, som fungerade relativt bra. Samma läkare fanns där, ofta i fiera generationer, vilket ingav en viss trygghet. Sedan kom läkarcenlralerna, som skulle bli ett komplement. Därefter kom stordriftsidén med specialavdelningar och specialister, vilket har utarmat allmänsjukvården pä distriktsplanet.

Det är slöseri med resurser alt komma lill olika läkare. Det sade statsrådet före pausen. Men på distriklsläkartjänsterna finns i dag nästan enbart s. k. AT-läkare, i vilkas utbildning ingår tre månaders praktik på distriktsorganisationen. Det betyder att den som går på kontinuerlig läkarkontroll för exempelvis hjärtbesvär under en ivåärsperiod kan mötas av åtta olika läkare. Det finns konkreta exempel på delta. Vad det innebär av negativa effekter för en patient, både undersökningsmässigl och när det gäller medicinering, är inte svårt alt räkna ul. Detta problem vill statsrådet nu lösa. Men hur? Jag Iroratt del med rimliga krav på vidareutbildning, kompensation för Jourtjäntgöring, kortare arbetstid m. m. är orimligt atl tänka sig en bestående läkarkonlinuitet. Däremot är det möjligt att upprätthålla kontakten med en och samma personalgmpp vid en vårdcentral med den utformning som vpk förordar i motionen.

I propositionen talas del om nödvändigheten av att bygga ut den öppna

sjukvården, men inga konkreta förslag till åtgärder ges. Sjukvårdshuvudmännen, landstingen, har kommit längre i sin sjukvårdsplanering på detta område. De bör också i sin egenskap av huvudmän ges huvudansvaret för sjukvårdens planering. Landslingen måste tillsammans med vårdpersonalen ta ett större politiskt ansvar också för vårdens innehåll.

Jag skall inle här ta upp frågan om värdlag och vpk:s uppfattning om hur dessa borde fungera. Dels har den frågan diskuterats tidigare i vår, dels återkommer den då vårdutbildningen på högskolan kommer upp. Hur utbildningen ser ut både kvantitativt och kvalitativt är avgörande for hur sjukvården skall fungera.

Om inte hela sjukvårdssystemet skall klappa ihop, måste en snabb utbyggnad ske av en lättillgänglig öppen värd med ett stort antal mindre värdcentraler, placerade i närheten av där människor bor och som kan kontaktas utan lidsbeställning och köer. Den hierarkiska strukturen inom sjukvården måsle brytas ner och en adekvat utbildning ges ål olika personalgrupper, så alt de direkl kan delta i arbetet och självständigt sköta palienlkontakler. Socialarbetare bör knytas till alla vårdcentraler. Jourverksamheten baseras pä vårdcentralerna, som skall vara det ställe där man normalt kommer i kontakt med sjukvården för att om sä behövs slussas vidare till specialvård.

Slutligen, herr talman! All sjukvård och hälsovård skall vara avgiftsfri. Vårdavgifterna svarar i dag fören relativt blygsam del av sjukvårdens intäkter och skulle utan större olägenhet kunna tas över av försäkringskassan. Det skulle minska de administrativa kostnaderna, och mer personal skulle frigöras för direkta vårduppgifter.

Med detla, herr talman, yrkar Jag bifall till vpk-molionen 2630 gällande husläkarsystem, m. m.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsysteiv, IV. m.

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det kan förefalla rakryggat av vpk atl yrka avslag pä propositionen, men jag vill gärna alt det skall vara alldeles kristallklart vad det är vpk yrkar avslag pä. Jag har tolkat det sä, atl vpk är motståndare till idén med närmare anknytning mellan vårdsökande och en enskild läkare. Samtidigt nolerarjaghäralt man från vpk-håll,som Karin Nordlander säger, klagar över atl vårdsökande kan få komma till älta olika läkare. Vpk yrkar alltså avslag pä propositionen.

För den kommande debatten vill jag ha klarlagt om vpk principiellt är motståndare lill det som praktiskt tagel samtliga människor som varit i kontakt med sjukvården här i landei vill ha, nämligen en närmare anknytning mellan vårdsökande och en viss läkare.

KARIN NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vi är principiellt emot etl husläkarsystem som alternativ till en ulbyggnad av öppenvården, som vi förordar. Husläkarsysiemet är en historisk överieva, och del är dessulom reaktionärt. Det gav på sin tid den

181

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, tn. m.

privilegierade minoriteten möjlighet att köpa tjänster av en bestämd läkare. Den slora allmänheten hänvisades lill överfyllda polikliniker eller lill provinsialläkarmotiagningar, i den mån de över huvud laget fick någon värd. Betalningsförmågan var ofta avgörande. Det systemet vill vi inle ha tillbaka, inle ens-associationen till ordet husläkare.

Jag kan passa på atl säga atl vi i motionen framhållit en annan fara med husläkarsysiemet, nämligen alt det kan medföra minskad tillgång på kompetenta specialister inom öppenvården. Vi har pekat på några konkreta exempel: den som lider av exempelvis en ögonsjukdom har större behov av kompentent ögonläkare än av en husläkare, och utbildningen i barnaålderns sjukdomar ger värdefulla kunskaper som är till fördel också för öppenvården. Det finns många exempel.

Vpk menar att det finns en uppenbar risk för all husläkaridén leder lill en kunskapsuttunning som i realiteten innebär elt steg tillbaka.

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Om kammaren ursäktar det något vulgära uttrycket "raka rör", sä är det litet "raka rör" med vpk. Det som de flesta människor som söker sjukvård här i landet har sagt all de vill ha, nämligen kontakten mellan en viss läkare och de patienter som måste komma tillbaka, anser vpk vara reaktionärt. Det är utmärkt att vi har fått det klarlagt, och vi skall hjälpa vpk atl sprida det budskapet till väljarna.

KARIN NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Det var inte vad Jag sade, Per Gahrton. Med vetskap om läkarsituationen är det ansvarslöst att komma med utspelet om husläkare. Det finns heller inget konkret alt bygga pä i propositionen.

Det ärju ändå socialstyrelsen som är ansvarig närdet gäller fördelningen av läkare, och där måste man allvarligt överväga sina insatser. Läkarresurserna måsle fördelas på elt rättvisare sätt efter behov och inte efler status. Det är på sjukhusen och inom den öppna värden som läkarna behövs mest, men enligt statusskalan ser del inle ul på del sättet. Läkarbrist råder inom öppenvården i dag, alt då böna tala om husläkare tycker vi är långsökt.

182

ERIK LARSSON (c):

Herr talman! Lät mig frän början slå fast atl vi tydligen alla är överens om en sak: Vi vill arbeta fören bättre kontinuitet i relationerna mellan patient och sjukvårdspersonal.

Av många människor upplevs sjukvården som opersonlig. Man tycker att mänskliga relationer saknas. Frän sjukvårdshuvudmännens sida har man ocksä uppmärksammat behovet av en ökad kontinuitet inom hälso- och sjukvärden. Landstingsförbundet, Kommunförbundet, socialstyrelsen och Spri har i ett gemensami utredningsarbete angett vårdkontinuilet som en huvudprincip för utbyggnaden av primärvården.

Om man frågade människor om delta, skulle man säkert fä ett ganska entydigt svar: Jag vill tala med samma läkare som Jag har talat med tidigare.

Jag vill träffa samma mottagningssköterska, samma sjukgymnast, samma terapeut som vid tidigare besök. Jag vill atl hem till mig skall komma samma distriktssköterska som förra gången.

Detta säger oss att när någon har kommit i kontakt med en person frän .sjukvärdspersonalenssida, så vill man fä äterkontakt med Just den personen, .som man då lycker sig känna. Sådana naturliga relationer är en god grund för vårdk ntinuitet.

Men det är ändå inle kontinr.ileten inom sjukvården som folk spontant frågar efter, när man möter dem ute i bygderna. Frågan till oss politiker är i stället: Hur kan del komma sig alt jag får vänta i veckor för atl få träffa en läkare och tala med honom om mina problem?

De här frågorna är myckel intressanta, för de avspeglar de alll överskuggande problemen inom primärvärden i dag.

Vi kan slå fast: Förutsättningen för en väl fungerande primärvård är tillräckligt antal anställda på fast inrättade tjänster. Förutsättningen för kontinuitet inom sjukvården är en väl fungerande primärvård.

1 socialstyrelsens principp-ogram Hälso- och sjukvård inför 80-lalel, som regeringen välvilligt lycks vilja inlemma som en del av sitt s. k. husläkarsystem, diskuteras vårdstrukturen för framtidens sjukvård. Där anges klart alt primärvården, som ligger närmast människorna, bör ta över en allt större del av uppgifterna inom sjukvården för framliden. Planering enligt dessa riktlinjer pågår ocksä.

Hur är då lägel inom primärvården i dag?

Av tillgängliga uppgifter framgår alt av 1 600 inrättade tjänster för distriktsläkare inom allmän läkarvård är ca 800 besatta med ordinarie innehavare. Knappt hälften av dessa har allmänläkarkompetens. 275 tjänster är helt vakanta.

Skall man uppfylla proposiiionens önskemål om allmänläkartäthei i det system som regeringen planerat behöver vi ca 4 000 läkare i allmän värd. Del är alldeles uppenbart attdei aren slor klyfta mellan realitet och önskemål idet sammanhanget. Ser man pä dislriklssköterskesidan - distriktssköterskorna kommer ju för framtiden att fä en än viktigare uppgift inom primärvården än hittills genom en som vi hoppas utbyggd och förbättrad hemsjukvård - anges del i propositionen att önskemålet är atl vi skall ha en distriktssköterska på 1 500 personer. Antalet sköterskor måste dä tredubblas lill ca 6 500.

Av de uppgifter som lämnas i budgetpropositionen kan man läsa ut att vi i dag harca 20 000 yrkesverksamma läkare i vårt land. Det betyder ca en läkare på 400 invånare. Jag skall här endast konstalera att det samtidigt som vi haren läkare pä 400 invånare är en nära nog katastrofal brist pä läkare inom primärvården. Då reser sig automatiskt frågan: Utnyttjar vi i det här landet personalresurserna pä etl riktigt sätt? Del skulle vara intressant att få sjukvårdsministerns syn pä den saken.

1 proposiiionen och i reservationen nr 2 betonas ensidigt husläkarens roll i primärvården. Förutom alt detta synsätt skymmer det grundläggande, nämligen behovet av en ökad tillgång till allmänläkare och distriktssköterskor, avviker detta resonemang från den pågående utvecklingen inom sjuk-

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. IV.

183

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

184

vården. Inom primärvården pågår en utveckling där vårdlag skall möta patienten utifrån ett gemensami synsätt, där helhetssynen är grundläggande. Distriktssköterskor, sjukgymnaster och terapeuter bidrar lika väl som distriktsläkaren med insatser av betydelse för vårdkonlinuileien. Utredningen om sjuk värdens inre oi-ganisation, som väl nu är ule pä remiss, har ställt sig bakom ett sådant synsätt och föreslagit atl en organisation med värdlag prövas och utvecklas inom hela hälso- och sjukvården.

Mol bakgrund av den stora betydelse regeringen i propagandan tillmätt husläkarfrågan är det med förvåning vi har fått konstatera alt propositionen har sådan påfallande brist på konkreta förslag. Sjukvärdsministern har begåvat riksdagen med i och för sig tämligen oförargliga tyckanden om landets sjukvård. Förslag till hur man skall leva upp till husläkartanken har däremot saknats. De översyner och utredningar som aviserats i proposiiionen står i bjärt kontrast till regeringens husläkarpropaganda. Del är därför som ulskottsmajorileten har vall atl begära att regeringen presenterar en plan för. utbyggnaden av primärvården. I en sådan plan måste som väsentlig del finnas med konkreta ålgärder för alt man skall kunna öka personaltillgången och få en regional utjämning av läkarresurserna. Som Jag förut sade är nämligen förutsättningen för kontinuitet i sjukvården atl man bygger ut primärvårdens resurser Jämnt över hela landet.

Vi har från centerpartiets sida också ställt oss kritiska mot den registrering av invånare till viss läkare som ingår i ett husläkarsystem. Vid ett sammanhängande sjukvårdsförlopp är det naturligt och önskvärt för både patient och värdpersonal alt åstadkomma kontinuitet, dvs. alt patienten fär besöka samma läkare och övrig sjukvårdspersonal vid återbesök. En sådan registrering är närmast en praktisk-organisatorisk fråga, som man redan har löst pä många håll.

Vi ställer oss avvisande lill tanken pä en registrering som inte hänger samman med viss vårdepisod. Vi ser nämligen en klar risk för att patienterna delas in i elt A- och etl B-lag, där lill A-lagel hör de som lyckats få en fast kontakt med en läkare, medan lill B-lagel hör de som inte lyckais nå denna kontakt eller som inle brytt sig om att söka nå den. Jag skulle gärna vilja höra från regeringssidan hur man ser pä den problematiken. Kommer vi atl fä patienter som ställs utanför en kontinuitet bara därför atl de inte har registrerat sig hos en viss läkare? Det kan ju också vara pä det sättet - i varje fall är det i dagens bristsituation naturiigt - atl en läkare inte kan la emot alla som vill ha en fast kontakt med denne läkare. Det är också ell problem som man inle har belyst närmare i propositionen, men det kanske har gått mig förbi.

Här har talats mycket om humvida vi från centerns sida tidigare har accepterat husläkarsysiemet eller inte. Jag skall inle gå närmare in pä den debalten. Jag vill bara säga för min personliga del -och det irorjag att vissa personer kan verifiera, om de är närvarande i kammaren - atl Jag har accepleral husläkaren som ett arbetsnamn när det gäller strävandena att nå bättre kontinuitet i sjuk värden. Det är Ju, som Jag tidigare sade, en gemensam strävan att förbättra kontinuiteten i sjukvården. Men sedan kan man

konstatera aU i den här propositionen har folkpartiregeringen gjort namnfrågan till en huvudfråga och förutsättningarna för genomförandet av en bättre kontinuitet i vården till en andrahandsfräga. Det aren inställning som vi inte kan acceptera. Det är därför som vi från utskotlets sida har begärt ett ålgärdsprogram för att få underlag inom primärvärden för en bättre kontinuitet.

Man kan ställa mänga frågor när det gäller husläkarsystemels införande. I propositionen har det sagts att husläkarsysiemet successivt skall införas i sjukvården. Med hänsyn till de siffrorjag nyss nämnde om läkarbristen inom primärvården och beträffande det underlag av vårdpersonal som behövs för att man skall uppnå de önskningar som anges i propositionen undrar Jag när regeringen tror att vi skall få en sådan personaltäthet inom primärvården att elt s. k. husläkarsystem över huvud tagel kan införas. Är det inte bättre att arbeta med de kontinuitetssträvanden som nu finns överallt hos våra sjukvårdshuvudmän? Ty en kontinuitet som innebär alt man söker sig till elt värdlag och även har kontakt med en fast läkare är etablerad på mänga häll, och en sådan vårdkontinuilet kan införas successivt även i en bristsituation.

Nils Carishamre tog upp frågan om jouransvaret inom sjukvården. Jag har ingen anledning att polemisera mot Nils Carishamre på den punkten. Jag har den bestämda uppfattningen att om det fordras en flexibel organisation någonstans, sä är det inom Joursjukvärden. På della område måste verksamheten anpassas efter lokala förhållanden och tillgängliga resurser.

Jag vill dock i det här sammanhanget påpeka att kravel på en förbättrad social Jour växer sig alll starkare. Vi får för framtiden räkna med att det är nödvändigt med samarbete mellan sjukvårdens jour och den framlida socialtjänsten.

Nils Carishamre var ocksä inne på frågan om privatpraklikervärden och ställde sig lilet frågande till socialutskottets majoritelsskrivning på den punkten. Låt mig helt kort förklara min syn på privatpraklikervärden.

Utskotiet förordar i likhet med vad som sägs i propositionen etl närmare samarbete mellan privatläkarna och den offentliga vården. Samhället har etl övergripande ansvar för att medborgarna fär sitt behov av sjukvård tillgodosett. Delta ansvar innebär att sjukvården måste fungera dag som natt, helg som socken. Resurser måste finnas tillgängliga för detta, och det har samhället också ansvar för. Privatläkarna är en värdefull resurs i samhällets sjukvård som ett komplement till den offentliga vården. Därom irorjag alt vi äröverens. Omfattningen av privatläkarnas medverkan i svensk sjukvård för framtiden ärenligt min mening beroende på arten och graden av samarbetet mellan den offentliga sjukvården och privatläkarna.

Låt mig lill sist säga att det rent sakligt inle råder några starkt delade meningar om uppbyggnaden av framtidens sjukvård. Om vi bortser från skillnader i detaljfrågor och från politiskt taktiska finter i debatten, sä är vi i grunden överens.

Om vi som grund för vår debatt har viljan atl tillfredsställa allmänhetens behov av en effektiv och samtidigt mänsklig vård - och den grunden hoppas

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. tv.

185

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. IV.

jag alt vi alla har-skall vi nog gemensamt för framtiden kunna åstadkomma en god sjukvård med kontinuitet i värden.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan.

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag noterar atl Erik Larsson betonar att det är kontinuiteten mellan patienterna och sjukvårdspersonalen som är det viktiga och alt han menar atl det resonemang som förs i proposiiionen om viklen av kontinuitet mellan läkare och patienter avviker från den pågående utvecklingen ute i landstingen.

Det är ett intressant konstaterande. Det antyder något som vi kanske har misstänkt, nämligen atl del är någonting mer än en strid om ord när vi strider om husläkarsysiemet. Därför vill jag ha klarlagt: Var står centern när del gäller husläkariankens grundläggande idé, alt det självfallel skall vara kontinuitet mellan patient och all vårdpersonal men alt del är av särskild betydelse atl vi skapar kontinuitet mellan patienter och en viss läkare? Läkaren har ofrånkomligen en central position i sjukvårdsarbetet, och del är Just den kontinuiteten som människorna vill ha. Är vi verkligen överens i sak, som Erik Larsson sade på slutet, eller är centern i själva verket motståndare till den bärande principen bakom husläkartanken?

Vi vet atl personalbrislen är akut i dag - del är just därför som regeringen aviserar en rad ålgärder. Men vi vet också atl prognoserna visar att antalet allmänläkare kommer att tredubblas från 1977 till 1985. Och antalet allmänläkare plus en del andra som kan vara möjliga all använda som husläkare underen övergångstid kommer enligt prognoserna atl vara uppe i 3 300 är 1985. Vårt första etappmäl, en husläkare per 3 000 invånare, kräver 2 800 husläkare. Det innebär alltså atl i mitten pä eller i slutet av 1980-talel kommer vi all ha en god marginal på läkarsidan för att genomföra den första etappen i utbyggnaden av etl husläkarsystem. Vilka konkreta åtgärder vill centern vidta för alt snabbare bygga ut primärvården och snabbare fä fier allmänläkare?

Slutligen har vi sett att i Stockholm har man med centerns medverkan beslutat starta elt husläkarsystem vid fem vårdcenlraler. Tycker Erik Larsson atl del är bra eller all det är dåligt att centern i Stockholm har medverkat till uppbyggnaden av elt husläkarsystem?

186

ERIK LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan inie finna att skillnaden är särskilt slor mellan folkpartiels och centerns syn pä betydelsen av kontinuitet. Vad vi vänder oss mot är alt propositionen ensidigt betonar läkarens betydelse i vårdlaget. Vi menaraltdetärvårdlagelsom ärdet viktiga. Det är delta som är så avgörande när man för framliden skapar kontinuitet inom sjukvården. Eftersom vi vet all läkarnas närvarofrekvens pä läkarmollagningarna ofta är låg måste vårdlaget svara för kontinuiteten i kontakterna med patienten.

F. ö. förstår Jag inte rikiigi Per Gahrlons fråga från den synpunkten att man i proposiiionen vill erbjuda patienter alt ansluta sig lill en viss husläkare.

Följaktligen är del inte förbjudet för en patient alt söka en läkare en gång och en annan läkare en annan gång. Det blir ingen kontinuitet i det heller. Ett erbjudande om kontinuitet bör vara fastare än så för att det skall kunna betraktas som elt system.

Sedan vill Per Gahrton göra gällande att år 1985 har vi resurser för atl genomföra det s. k. husläkarsysiemet. Tillåt mig tvivla! Jag har lång erfarenhet av planer inom svensk sjukvård och har väldigl ofta sett dessa planer gå om intet.

Jag lycker, Per Gahrton, atl del är likgiltigt om en patient som kommer till läkaren kallar denne för husläkare, familjeläkare, människoläkare eller någol annat-huvudsaken är att han haren fast kontakt med värdpersonalen. Del är delta som vi anser vara del väsentliga.

Enligt min mening är del bra om man prövar olika system för kontinuitet inom sjukvården. Jag har ingenting emot de försök som Stockholms läns landsting nu genomför. Det kan vara värdefullt alt verkligen få ulrelt hur elt s. k. husläkarsystem klarar sig i det praktiska jobbet.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. VI.

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Anlingen måste det vara på det sättet, Erik Larsson, all del är någon sorts obegripliga politisk-taktiska skäl som gör att centerpartisterna, trots alt de är exakl överens med oss i sak, i dag inte kan kalla det för husläkarsystem som statsministern i sitt inlägg här den 3 oktober kunde kalla för ett husläkarsystem - antingen måsle del alltså vara ett politiskl-laktiskt spel, eller också måsle del vara så att centern i sak är motståndare lill någonting som är etl fundament i husläkarsysiemet. Det ärju därför som Jag måste ställa denna fråga och upprepa den. Fundamentet i husläkarsysiemet-del som eventuellt skiljer oss åt - ärju inte alt vårdlaget skall finnas, atl vi skall bygga ut primärvärden och alll delta. Della är vi överens om, del är alldeles klart. Men är vi överens om att sträva mot ett system där man har en särskild anknytning mellan patienter och läkare? Ar vi ocksä överens om att del är en målsättning som vi skall försöka förverkliga i takt med att personalen räcker till? Om vi är överens om det också, då Förefaller del fullständigt obegripligt alt centern inle ocksä i dag kan kalla del för etl husläkarsystem när man kunde göra det i oktober 1978.0m vi wfe är överens isak,ja,däärdet ocksåen mycket intressant information om att centern inte vill ha denna kontinuitet, speciellt mellan läkare och patienter. Därför är del viktigt alt få besked pä den här punkten.

När del gäller personaltillgängen betonar jag igen alt del är den första etappen, som enligt prognoserna kommer atl kunna utbyggas med den planerade läkariillgången i slutetav 1980-talet. Vi har högre ambitioner, men de ligger längre fram i tiden. Om planerna och prognoserna brakar ihop är ingenling som vi kan förulsälla i dag, men även om det skulle bli en fördröjning på några år, har vi klart sagl ut alt vi inte utlovar någol husläkarsystem till i dag eller till i morgon eller i övermorgon men att vi strävar efler att börja bygga upp det nu, och efler hand som personaltillgången tillåter skall vi försöka förverkliga det över hela landet.

187

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem,

VI. IV.

ERIK LARSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Låt mig hell kort bara säga till Per Gahrton att Jag anser -liksom Nils Carishamre, som lidigare pä ett sä utomordentligt sätt gett uttryck för denna uppfattning - alt talet om husläkare leder tanken snett. Ni koncentrerar alliså kontinuiteten till atl gälla en person inom vårdlaget. Vi menar alt kontinuiteten skall gälla hela vårdlaget.

Vi utesluter alltså inte - givetvis inte! - kontinuitet i relationerna mellan patier.t och läkare, Per Gahrton, men det är en del av de relationer som patienten skall ha vid besöken; inte hela relationen till sjukvården.

ANNA-GRETA SKANTZ (s):

Herr talman! Denna debatt är intressant ur mänga synpunkter, bl. a. därför att socialutskottets belänkande grundas på socialdemokraternas och centerns partimolioner och inte på folkpartiregeringens uppreklamerade proposition med rubriken Husläkarsystem inom hälso- och sjukvården.

Propositionen stöds inte av något annat riksdagsparti. Av folkpartiets slogan från 1976 års valrörelse ,"1 folkpartiets Sverige har alla en husläkare", har det blivit en reservation från två av socialutskottets 15 ledamöter. Den kommande voteringen i kammaren kommer atl bli lika förödande for regeringen.

Propositionen innehåller inget annal än ord och äter ord, inga konkreta förslag, bara funderingar och allmänt hållna önskemål som inte ger grund för ställningstaganden.

Vad statsrådet och Per Gahrton än säger, så har talet om husläkare och det sätt pä vilket proposiiionen presenterats bibringat allmänheten uppfattningen alt var och en av oss skulle få en läkare som följde oss frän födseln och livet igenom, en som skulle ställa upp när som helst under dygnet, vardag som helgdag, och som skulle göra hembesök alla tider pä dygnet.

Så har aldrig varit avsikten, och så slår det heller inte i proposiiionen.

Statsrådet Lindahl säger på s. 8 i propositionen: "Jag är väl medveten om atl det i det moderna samhällel med reglerade arbetslider och semeslrar saml en ökad röriighei bland befolkningen inle är möjligt att få en sjukvårdsorganisation där patienten alltid kan komma till en och samma läkare, eller där det uppstår livslånga kontinuitetsrelationer mellan patient och läkare."

Folkpartiet har genom sill medvetet vilseledande tal om husläkare ingett allmänheten falska förhoppningaroch en felaktig och missvisande bild av vad proposiiionen innehåller. I själva verket innehåller den inget nytt. Folkpartiets "husläkarsystem" är inget annat än en utbyggd öppen vård.

Nu säger folkpartiet att vi går emot propositionen av taktiska skäl. Det är inte sant. Socialdemokraterna slår för en sjukvårdspolitik som på olika sätt vill föra ut vården närmare människorna. Vi slår vakt om allas rätt till sjukvård på lika villkor och lägger fram förslag, medan folkpartiet presenterar sociala reformer ulan innehåll.

Den väsentliga frågan hur patienterna skall träffa samma läkare, distriktssköterska eller annan vårdpersonal avgörs inle av slagord eller löften utan täckning-den avgörs i stället av resurser i form av personal, utbildning

och fungerande inrättningar som samhället måsle skapa.

Några förslag om hur en sådan utveckling skall stimuleras finns inte. Statsrådet säger alt det finns sädana konkreta förslag, och Jag tror det vore intressant för kammaren att få veta var någonstans i proposiiionen dessa konkreta förslag står.

Eftersom propositionen inte innehåller några förslag har utskottet med utgångspunkt i innehållet i motionerna 2629 och 2628 från socialdemokraterna resp. centerpartiet begärt ett åtgärdsprogram för utbyggnaden av primärvården.

Innan jag går in pä att kommentera utskottets förslag och reservationerna vill Jag erinra om atl kontinuitelsutredningen, ledd av dåvarande landstingsrådet Gunnar HJerne. i november 1978, Per Gahrton, inte i augusti ulan i november, föreslog elt husläkarsystem som skulle vila på vårdcentralen som den grundläggande vårdenheten och på allmänläkaren och distriktssköterskor som patientens fasta vårdgivare.

Utredningen angav tvä modeller för hur invånarnas behov av kontinuitet i sjukvården skulle kunna tillgodoses.

För all underiätta patienternas kontakter med husläkare och andra vårdgivare föreslog uiredningen alt försäkringsbeskeden från försäkringskassan skulle förses med uppgift om den försäkrades vårdcentral och eventuellt också med uppgift om husläkare m. m.

För förverkligandet av förslagen föreslog utredningen olika åtgärder och underströk att genomförandel av ett husläkarsystem måste ske stegvis, huvudsakligen beroende på personaltillgången. Utredningen ansåg att frågan om ekonomiska stimulansmedel borde las upp vid överiäggningar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen.

Så långt utredningen.

Vid remissbehandlingen påpekade bl. a. Landstingsförbundet att inriktningen pä att förbättra kontinuiteten ligger i linje med pågående och planerad utveckling inom hälso- och sjukvården. Remissinstanserna pekade ocksä pä all kontinuiteten inte kan åstadkommas genom något enkelt tekniskt syslem utan alt en grundläggande förutsättning är att tillräckligt mänga läkare är beredda att ta fast anställning i alla delar av landei. Remissinstanserna efterlyste konkreta förslag till förbättrad personalförsönning liksom ökad satsning pä forsknings- och utvecklingsverksamheten inom primärvärden.

Remissvaren var en uppfordran lill ell konkret statligt stöd för en utveckling av primärvården i enlighet med riktlinjer som staten och sjukvårdshuvudmännen sedan länge varit överens om.

Förväntningarna på propositionen har varit stora. Men det ansvariga statsrådet och folkpartiregeringen tycks inte ha tagit nägot intryck vare sig av uiredningen eller av remissinstanserna. Detla är högst anmärkningsvärt.

Folkpartiregeringen hade haft möjlighet atl visa om det fanns allvar bakom slagordet "husläkare". Men på nytt nödgas vi konstalera att de löften folkpartiet gav under förra valrörelsen inte var annat än många och tomma ord.

Propositionen saknar helt och hållet konstmktiva förslag. Den innehåller

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, tv. m.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem,

IV. IV.

190

inte myckel mer än allmänt hållna råd om hur kontakterna mellan patienter och vårdpersonal skall förbättras och tankar kring utbildning och forskning. Statsrådet binder sig inle för någon modell för en fast läkarkontakt eller för registrering av invånare hos viss läkare. De allmänna resonemangen i proposiiionen utgår - vilket i och för sig är riktigt - från att del är vane huvudman som själv med hänsyn till lokala förhållanden skall avgöra i vilken takt och på vilket sätt primärvården skall byggas. Några förslag om hur en sådan utveckling skall stimuleras finns inle.

Mol bakgrund av den myckel breda uppslutning som finns bakom planerna pä atl bygga ut primärvården som en förulsällning fören förbättrad hälso- och sjukvård med närhet, helhetssyn, tillgänglighet och kontinuitet som nyckelord ärdet anmärkningsvärt att regeringen nu förelägger riksdagen en proposition som inle i nägot avseende ökar sjukvårdshuvudmännens förutsättningar för en sådan utbyggnad.

Vi socialdemokrater har i en partimotion begärt alt riksdagen skall uttala sig för atl regeringen skall återkomma lill riksdagen med förslag lill elt samlat ålgärdsprogram för att stimulera utbyggnaden av primärvården, förankrat i en övergripande målsättning för hälso- och sjukvården. I detla program - som måste baseras på överiäggningar med Landstingsförbundet -skall redovisas konkreta förslag beträffande ulbildning av personal inom primärvården, en femårsplan för forskningen inom områdena allmänmedicin/primärvård och längvårdsmedicin, utvecklingsarbete inom primärvårdsområdet, statligt stöd lill sjukvårdshuvudmännen.

Stödet måste utformas med utgångspunkt i sjukvårdshuvudmännens ansvar för verksamheien och så, atl det inle missgynnar regioner som i dag är underförsörida.

Dessa våra förslag finns motiverade i vår motion nr 2629.

Sjukvårdspolitiken började i slutet av 1960-lalet inriktas på att fä lill stånd en omstrukturering av sjukvården mot en ulbyggnad av öppenvården. Läkarstationer och vårdcentraler ställdes i förgrunden på ett hell annat sätt än tidigare.

Utskottet anser att utbyggnaden av primärvården bör ske med utgångspunkt i det planeringsunderlag som getts i socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talel och i skriften Primärvärden - innehåll och utveckling, som har utarbetats av socialstyrelsen. Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Spri.

Allmänheten har en mycket stark önskan om alt del skapas bättre möjligheler för patienterna att träffa samma läkare, distriktssköterska och annan vårdpersonal, elt problem som uppmärksammals av sjukvårdshuvudmännen. Ansträngningar har gjorts och görs för alt förbättra denna situation, bl. a. genom långtidsplanering av läkarnas tjänstgöring och ledighei och genom samordning med palientbokningssystemet.

Utskotiet betonar viklen av bättre kontakter mellan patienter och vårdpersonal och understryker särskill att del inte bara handlarom kontakter med läkare. Målet bör vara all alla personalkalegorier verkar i ett lagarbete, där allas kunnande och erfarenhet tas till vara och kommer till sin rätt.

Utskottet slår fast alt det är nödvändigt med kraftfulla insatser- främst på utbildningsområdet - för att förslärka utvecklingen och utbyggnaden av primärvården.

Men proposiiionen är allmänt hällen och ger inte grund för konkreta ställningstaganden. Inte heller belyses i propositionen de avvägningar som måste ske mot andra inlressen. Utskottet förordar därför, i överensstämmelse med vad som föreslås i motionerna från socialdemokraterna och centern, ett sammanfattande åtgärdsprogram för alt stimulera utvecklingen av primärvården.

Ett sådant åtgärdsprogram skall innehålla konkreta förslag lill hur öppenvårdens personalförsörjning skall klaras. Det behövs en stark satsning på ulbildning för öppen värd. Det gäller både grund- och vidareutbildning.

Styrsystemet för läkares vidareutbildning måste skärpas så att den nuvarande obalansen - både vad gäller geografisk och verksamhetsmässig fördelning - motverkas.

Del behövs konkreta planer för särskilda insaiser under en femårsperiod för atl stärka den högskoleanknutna forskningen inom områdena allmänmedicin/primärvård och längvårdsmedicin.

Det behövs ocksä etl praktiskt förankrat utvecklingsarbete pä primärvärdsomrädei som kan samordnas av Spri. För delta bör Spri fä särskill statligt stöd under en treårsperiod.

Slutligen bör en utbyggnad av primärvården särskilt stimuleras inom ramen för sjukförsäkringens ersättning till sjukvårdshuvudmännen. Delta statliga stöd mäste utformas så alt det gynnar i dag underförsörjda regioner.

Jag vill - innan jag kommenterar folkpartiets reservation - med några ord beröra del som vi socialdemokrater ser som den verkliga utmaningen för 1980-ialets hälso- och sjukvård: atl ge de äldre service, omsorg och vård så att de så långt möjligt kan leva ett normalt, självständigt och aktivt liv. För de äldre är sviktande hälsa ett hol mot hela den sociala situationen. Därför är en god medicinsk service, som är nära och lättillgänglig, nödvändig. Sjukvården för de äldre bör i största möjliga utsträckning ges i hemmet och vid närbelägna vårdcentraler.

Sociala och medicinska insaiser i de gamlas närmiljöäralltså vikliga. Tidiga och förebyggande åtgärder måste ske genom en utvecklad samverkan mellan kommunens sociala hemtjänst och landstingets hemsjukvård.

För atl genomföra samordnade insatser krävs ett samlat program- och planeringsarbete mellan landsting och kommuner. Därför har- pä socialdemokratiskt initiativ - Kommunförbundet och Landstingsförbundet uppmanat alla kommuner och landsting att i samarbete med pensionärsorganisationerna planera äldreomsorgens utveckling.

Vi ser del som utomordentligt viktigt alt detta arbete ger påtagliga och snabba resultat.

Slutligen vill jag göra några kommeniarer till folkpartireservationen.

Redovisningen av överenskommelsen  mellan staten och  Landstings-

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsysteiv, m. m.

191

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

förbundet ger intryck av atl man där redan läckt in det statliga stöd som behövs för att stimulera uppbyggnaden av det s. k. husläkarsysiemet. Vad som sägs i överenskommelsen är atl åtgärder skall vidtas för atl förbättra kontinuiteten i sjukvärden. Detta skall enligt överenskommelsen ske bl. a. med utgångspunkt i förslagen i kontinuitetsutredningens betänkande. Som framgår av punkl 9 i överenskommelsen har man inte hunnit med att konstruera ett särskilt statsbidrag - sedan det av kontinuitelsutredningen föreslagna systemet avvisats - utan överläggningarna mäste fortsätta.

Påståendet i folkpariireservationen atl riksdagen enhälligt godtagit atl statens ekonomiska stimulans till sjukvårdshuvudmännen för att bygga upp husläkarsysiemet skall ges i generella former är alltså helt gripet ur luften.

Nästa punkl jag vill kommentera är husläkarbegreppei.

I folkpartireservalionen sägs - och del har också sagls i denna debatt - alt husläkarbegreppei mött ytterst få invändningar vid remissbehandlingen och alt bl. a. Landstingsförbundet har godtagit begreppet, som del heter i reservationen "som etl adekvat uttryck för den föreslagna utformningen av kontinuitet inom primärvården". Och så gör man ett citat ur Landstingsförbundets remissyttrande. Men genom detta citat ger man en hell vilseledande bild av yifandet. Landstingsförbundet har i sitt remissyttrande inte tagit upp någon diskussion av begreppet husläkare.

Den redovisning av remissinstansernas syn på husläkarbegreppei som görs i proposiiionen ger faktiskt en hell annan bild än den som redovisas i reservationen. I proposiiionen finns inte redovisad någon instans som accepterar ordet husläkare. I stället kritiseras benämningen av t. ex. socialstyrelsen och en läng rad landsting.

Den sista punkl jag vill kommentera i folkpartireservationen är egentligen själva kärnpunkten i vår kritik. Propositionen saknar konkreta älgärdsförslag för alt stimulera den önskade utbyggnaden av primärvården. Utskottet har därför gått in och begärt ett ålgärdsprogram i enlighet med förslagen i vår partimotion och i centerns motion. Här sägs i reservationen atl kraven i "belydande utsträckning synes bygga på ett förbigående i motionerna av de åtgärder regeringen faktiskt har aviserat".

Ja, Jusl det - aviserat åtgärder är precis vad regeringen har gjort. Propositionen är helt enkell inte färdig och borde inte ha lagls fram i detta skick. Därför, herr talman, har det varit nödvändigt för utskottet att kräva genomarbetade förslag som grund för en forlsalt saklig riksdagsbehandling.

Jag ber alt fä yrka bifall till socialutskottets hemställan.

192

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Konkreta förslag som enligt författningen inte kräver riksdagsbeslut lär ingen regering presentera i annan form än anmälan. Jag tror det gäller också socialdemokratiska regeringar. Det är så vi gjort med de konkreta förslag vi flera gånger refererat här.

Vad är det för konkreta förslag socialdemokraterna vill ha? Anna-Greta Skantz gjorde faktiskt eU försök. Hon talade om ökad utbildning, ökad

forskning och statligt stöd. Del är precis vad vi antingen håller på med, har aviserat eller talat om atl vi planerar alt göra.

Vad ärdet konkret mer som socialdemokraterna kan tänka sig skulle ingå i älgärdsprogrammel? Jag ber om en enda idé om vad som skall ingå i detla åtgärdsprogram. Det lyckerjag vi skall kunna begära när man såofta upprepar det kravel.

Anna-Greta Skantz och andra lycks ha en ganska märklig kontakt med allmänheten. De har fått försig att allmänheten Iroratt en husläkare följeross från vaggan till graven; det är en Dr. Finlay eller någon av de andra som det här gjorts jämförelser med.

Kontakt med den typen av allmänhet har faktiskt inle vi. Vi tror inle den typen av allmänhet existerar. Men är det så, var god presentera den!

Jag tror all man underskattar allmänheten, men harjag fel, upp till bevis! Vem tror alt en husläkare är en som följer oss frän vaggan till graven, dvs. en Dr. Finlay? Var god presentera dem som tror detta! Det tycker jag är ett ansländighetskrav.

När del gäller remissyttrandena är det ett faktum alt 9 instanser av 54 fann anledning atl kritisera husläkarbegreppei. De som inle kritiserar begreppsapparaten i en proposition anser - får man anla - att den inle behöver kritiseras. Det är ett ganska rimligt antagande. Det ärdet vanliga om man inte riklar kriiik mot begreppsapparaten i en proposition. Det är elt faktum atl Landstingsförbundet har använt husläkarbegreppei som om man ansåg alt det var elt adekvat uttryck. Man har inle ansett sig behöva göra några reservationer eller rikta någon kritik, utan man har tagit begreppet för gott.

Slutligen vill jag fråga vad Jag också.har frågat centern, för själva sakfrågan måste klarläggas. Är ni eller är ni inle anhängare av en kontinuitet som bl. a. innebär en särskild knytning lill läkare och sjuksköterska? Lät mig citera Landstingsförbundels lidskrift nr 3/1979, där man berättar om vårdcentralen i Övertorneå i Norrbotten. Det heter där: "Man har infört elt slags husläkarsystem där patienterna har en och samma läkare och där de goda personella och materiella resurserna bidrar till att vården fungerar bra.

Runt 94 procent av patienterna färdigbehandlas vid vårdcentralen."

Vilket är budskapet från socialdemokraterna till vårdcentralen i Övertorneå? Har de gjort fel som organiserat vården som elt husläkarsystem eller har de gjort rätt? Vilken är socialdemokraternas principiella uppfattning?

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

ANNA-GRETA SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig först konstatera att Per Gahrton inte alls lyssnar på den som slår här i talarstolen. Om han hade lyssnat när Jag höll mitl anförande, hade han kunnai få en klar bild av vad vi socialdemokrater vill. Jag har läst upp det, men Jag kan ta det en gång till, ifall Per Gahrton nu har tillfälle alt lyssna pä mig. I det ålgärdsprogram som vi begär skall man bl. a. redovisa konkreta åtgärder belräffande utbildning av personal inom primärvården, en femärsplan för forskning inom områdena allmänmedicin, primärvård    och    längvårdsmedicin,    utvecklingsarbete    inom    primär-

193

13 Riksdagens prolokoll 1978/79:162-163

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkai system, m. m.

vårdsomrädet, statligt stöd lill sjukvårdshuvudmännen. Del varde punkler jag räknade upp.

Jag skulle vilja föreslå atl Per Gahrton också tar del av vår motion.

En annan sak som är intressant är alt Per Gahrton hela liden talarom "vi". Han lalar som om han redan vore med i regeringen. Del skulle vara intressant all höra hur statsrådet ser på de frågor vi Just nu diskuterar.

När det sedan gäiler Landstingsförbundets yttrande måste Jag säga alt jag inle tror all Per Gahrton läst detla. Han sade för en stund sedan alt del var undertecknat av Börje Hörnlund. Det är det inte.

I Landstingsförbundets yttrande används över huvud tagel inte uttrycket husläkare. När man skrivit remissyttrandet har man tydligen vinnlagt sig om alt inle använda detta ord. Man lalar hela tiden om all kontinuiteten inom sjukvården måste förbättras, och man talar om primärvärden.

När det sedan gäller redovisningen av de remissinstanser som skulle vara för eller emot ordet husläkare är del väl ändå märkligt alt man i propositionen pås. 125 redovisar yttranden från nio remissinstanser. Samtliga dessa nio går emot benämningen husläkare. Man känner tveksamhet, och man tycker atl del ord som i dag används, allmänläkare, är bra. Det är alltså socialstyrelsen som kritiserat ordet husläkare, och det är älta landsting.

Per Gahrton kan i varje fall inte beskylla mig för alt ha gjort det urvalet av remissinstanser. De finns, som sagl, i propositionen pä s. 125.

194

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag säger "vi" därför all vi är ett sammanhållet parti som har samma uppfattning i denna fråga. Det är klart all i denna kammare är man numera inte sä van vid atl ett parti har samma uppfattning tvärs över hela linjen, men det gäller i varje fall folkpartiei. Därför säger jag "vi".

Vad beträffar de konkreta förslagen sä har Jag lyssnat mycket noga på Anna-Greta Skantz, och Jag refererade också snabbi här alt det handlar om utbildning av personal, forskningen och stöd lill sjukvårdshuvudmännen. Del är precis sädana åtgärder vi har aviserat och arbetar med. Vad Jag frågade var: Vad är det därutöver som socialdemokraterna vill ha i form av konkreta förslag? Vi harju när del gäller utbildning, forskning och del statliga stödet redogjort för under vilka former det har utvecklat sig i samarbete med Landstingsförbundet och i de förhandlingar som f n. pågår med Landstingsförbundet.

När det gäller detta med remissyttrandena, så är det väl uppenbart alt man inte går i polemik mot begreppsapparaten i en proposilion om man anser au den är utmärkt, att den är adekvat och att den inte behöver kritiseras. Det tror jag är det vanliga när man svarar på remisser. Men tycker man att förslag skall kriliseras går man i polemik. Det har nio remissinstanser gjort. De andra använder husläkarbegreppei som ell självklart begrepp som inte behöver kommenteras särskill, och det gäller bl. a. Landstingsförbundet. Jag vet inte om Anna-Greta Skantz har läst remissyttrandet. Jag har gjort det, och Jag vet attdei där talas om Just ett husläkarsystem. Det är riktigt att Böne Hörnlund inte har satt sitt namn pä det exemplar som jag har, för det är ett

prolokollsutdrag. Eftersom han inte reserverade sig förutsatte jag atl han i en officiell skrivelse till socialdepartementet hade satt sitt namn på den. Har han gjort det, är det beklagligt, men jag har svårt alt se vad det skulle göra för skillnad i sak.

Läl oss få elt svar pä den centrala frågan: Tycker Anna-Greta Skantz att de gör fel i Övertorneå? Strider del mol socialdemokratiska principer för primärvården, när man där uppe alldeles på egen hand, enligt Landstingsförbundets tidskrift, har organiserat primärvärden som ell husläkarsystem, där man har särskild knytning till egen läkare? Vad är budskapet i Övertorneå och hos andra som kanske har samma tankar? Gör de fel enligt socialdemokraterna, eller gör de rätt?

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

ANNA-GRETA SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! Till Per Gahrton skulle jag vilja säga all det vore intressant om han ville tala om var i Landstingsförbundets yttrande man talar om ett husläkarsystem.

Per Gahrton frågar var värt parti står, och Jag har sagt vad vi vill ha i del åtgärdsprogram .som vi har begärt. Del innebär bl. a. att vi vill ha en utbyggd primärvård, vilket vi anser vara viktigt föratt förebygga, tidigt upptäcka och behandla ohälsa. När det gäller primärvärdens arbetslag menar vi alt de inte får bestå av enbart läkare. Målet skall vara atl alla personalkategorier verkar i ett lagarbete, där allas kunnande och erfarenhet tas till vara och kommer till sin rätt.

När del gäller den verksamhet som bedrivs i Övertorneå, måste jag erkänna att jag inle har läst om den. Därför avstår Jag från alt göra någon kommentar.

Jag vill än en gång slå fast att från värt partis sida har vi krävt ett åtgärdsprogram, och vi har även krävt konkreta förslag. Del väsentliga för oss är att en kommande regering skall lägga fram en proposilion som innehåller förslag som vi kan diskutera.

Det är också intressant att notera att på de frågor som är ställda lill statsrådet Lindahl har vi ännu inle föll några svar. Men vi fär det kanske innan denna debatt är avslutad.

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr lalman! Debatterna drar ut pä liden när Per Gahrton är med, eftersom han bara lyssnar på sig själv. Del hjälper inte hur många gånger man ger svar på hans frågor - han förstår tydligen inte innehållet i det man säger.

I börian av detta år presenterade uiredningen om sjukvårdens inre organisation, SIO, en idépromemoria där vårdlagsbegreppet lyfts fram. Jag lycker att det finns skäl att citera följande ur det som SIO skriver i sitt betänkande:

"Kommittén har funnit att en utveckling av arbetsorganisationen mot ökat lagarbete med personalen organiserad i vårdlag skapar de bästa förutsättningarna för kontinuitet i kontakterna mellan patient och personal, för information till och frän patienten, för inflytande för patient och personal och för

195

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

kontinuerlig fortbildning i arbetet. Kommittén föreslår därför au en organisation med lagarbete/värdlag prövas och utvecklas inom hela hälso- och sjukvården."

Kommittén är enig i denna slutsats. Bakom förslagel står framstående folkpartistiska sjukvårdsexperter, med egna erfarenheter frän fältet.

Den ensidiga betoning av husläkarbegreppei som regeringen har svarat för och .som Per Gahrton här driver tycker jag är ell steg tillbaka för sjukvården. Den lid borde vara förbi när man odlar myten om den vita rockens magi. Läkaren är precis som all annan värdpersonal en vikiig del i sjukvårdsorganisationen. För patienten är även distriktssköterskan, sjukgymnasten, undersköterskan m. fl. av betydelse för vårdkonlinuileien.

Utskottsmajoritelens ställningstagande lill propositionen innebär inle att vi avvisar behovet av vårdkontinuilet. Om någon skulle tro att vi gör del, tycker jag att vederbörande skall läsa vad som står i utskotlsbetänkandet. Tvärtom understryks angelägenheten av bättre närhet mellan patient och vårdpersonal. Jag tycker all del här bör råda enighet om behovet av att förbättra kontakten mellan patienter och sjukvårdspersonal. En mänskligare och personligare sjukvård är alltså lill gagn både för patienten och för vårdpersonalen.

Jag vill sedan vända mig lill sjukvärdsministern med en fråga belräffande den vulgärpropaganda som hon själv använde vid ell besök i Kariskrona denna vecka. Sjukvårdsministern påstod därvid atl centern och socialdemokraterna sviker önskemålet hos miljoner människor om en fördjupad personlig relation mellan sjukvården och patienterna. Jag ställer frågan till sjukvårdsministern: Är detta referat i enlighet med vad sjukvärdsministern har sagt? Om svaret är ja, vill Jag ha etl besked om vad sjukvårdsminislern grundar detla uttalande på.

För medborgarna innebär utskotlsmajoriieiens förslag all konlakien mellan patienter och vårdpersonal förbättras för framliden. Vi kräver, vilket också har framförts av olika talare här, av regeringen att den presenterar ell åtgärdsprogram för utbyggnaden av primärvärden där personallillgången garanteras. En utbyggd primärvård ger automatiskt bättre vårdkontinuilet. Vi fastslår också atl kontinuiteten skall ulgå från vårdlagsbegreppel, som är elt uttryck för den betydelse som all vårdpersonal har för en fungerande sjukvård.

196

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! En del argument börjar upprepas i denna deball, ochjag skall inte bidra till det. Jag skall bara helt kort ställa den frågan lill Rune Gustavsson, om han för centerns del kan ge ett besked till Stockholms läns landsting och till Övertorneå när det gäller utbyggnaden av ett husläkarsystem där. Man använder pä båda ställena benämningen husläkarsystem. Tycker Rune Gustavsson att man där bör ha en knäpp på näsan från centern för detta, eller är det bra au man där bygger upp ett husläkarsystem? Är det så atl man skapa orealistiska förväntningar hos befolkningen i dessa områden genom att bygga ut ett husläkarsystem?

RUNE GUSTAVSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte så noga studerat vad bl. a. Stockholms läns landsting lägger in i delta begrepp, men Jag har uppfattat det sä att man där arbetar vidare enligt de riktlinjer som är uppdragna för den sjukvårdsorganisation som vi lidigare diskuterat här och som redovisas i utskotlsmajoritetens skrivning.

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! De kallar del Ju, Rune Gustavsson, för husläkarsystem, och det vore ändå ganska vettigt alt tala om huruvida det är O.K. att de kallar del för husläkarsystem eller om även det innebär atl det skapas orealistiska förväntningar. På den frågan kan väl svaret endast blija eller nej. Ärdet O.K. att de kallar det för hlisläkare eller är det fel?

RUNE GUSTAVSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Så myckel demokrati finns del väl i Stockholms läns landsting atl de själva har möjlighet alt avgöra den saken. Jag tycker inie atl vare sig jag eller Per Gahrton skall försöka att mästra dem.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

BÖRJE HORNLUND (c):

Herr talman! Flera talare har varil inne på den störsla svagheten i svensk sjukvård, nämligen bristerna i den öppna värden uianför sjukhusen. Orsakerna har också berörts: bristen på distriktsläkare och distriktssköterskor men också de organisatoriska bristerna.

Det kommer att la tid att rätta till det här med distriktsläkare och distriktssköterskor. Det går fortare att klara av organisatoriska brister. En fungerande närvärd blir det nog inte förrän vi får elt tillräckligt antal kunniga anställda.

I dagens debatt har Landstingsförbundet åberopats och därför vill jag anlägga några synpunkter.

Landstingsförbundet är helt enigt om att en fungerande närvård är mycket vikiig, kanske landstingens viktigaste uppgift. Vi är också eniga om att bästa möjliga kontinuitet skall eftersträvas. Man skall fä möjlighet all träffa samma doktor, samma distriktssköterska och samma värdlag såväl pä läkarstationen som på sjukhusen. Detta är viktiga och bra saker.

Landstingen ärju litet olika på olika håll. Resurserna är också olika. Därför skall jag övergå till att teckna min egen idealbild. Det bör vara små läkarstationer, 3-5 läkare, etl antal distriktssköterskor och sjukgymnast. Jag anser ocksä alt det är viktigt atl man i slörre kommuner och städer fär stadsdelsbaserade enheter. Det är också bra, om det vid mänga av de här enheterna kan byggas upp lokala sjukhem. För att det hela verkligen skall kunna fungera behövs det också en fast anställd, kunnig personal. I stora delar av landei är det härvidlag en ganska hopplös situation. En stor del av sjukvården sköts av tvämänadersdanskar. När 70-80-äringar i min egen hemkommun kommer från den danske läkaren kan de på skelleftebondska säga till sköterskan: Va sa doktorn? Då är del inte någon vidare bra sjukvård.

197

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

Trols alll är landstingen myckel glada över alt få den här hjälpen av danska läkare. Det säger en hel del om situationen.

Självfallet skulle det vara mycket bra för den öppna vården, om personalen blev så fast au den lärde känna patienterna - familjeförhållanden, social miljö, ortens arbetsmiljöer m. m. Därigenom skulle myckel vara vunnet. Man skulle kunna ge bättre stöd och riktig hjälp. Del här gäller inte bara sett frän patientens synpunkt. Enligt min mening måste det ocksä vara bra frän personalens synpunkt. Jag vägar påslå all landets alla landsting intensivt längtar efter att antalet kunniga och fast anställda distriktsläkare, distriktssköterskor och övrig personal är tillräckligl stort, sä atl det blir en närvärd värd namnet.

Strid har nu utbrutit om ordet husläkare. För de praktiska landstingsmännen och landsiingskvinnorna är den striden mindre intressant. Intressant är däremol t. ex. den skrift som en enhällig styrelse nästa månad förelägger Landstingsförbundets kongress i Borås. Del är en debattskrift om läkarsiyrningsfrägor.

Intressant är ocksä vårt arbete för att snabbt få fram fler distriktssköterskor saml de modeller för kontinuitet som Spri sedan länge har arbetat med, som häller på all vidareutvecklas och som vi är överens om att fortsätta att vidareutveckla.

Sedan vill Jag ta upp den proiokollsanieckning som har berörts här i några inlägg. Del gäller de överiäggningar som skall hällas om kontinuitetsfrägor mellan regeringen och Landstingsförbundet. I protokollsanteckningen slår bl. a. au koniinuileisuiredningen skall vara ett av underlagen. Jag tycker inte att det är något konstigt med den protokollsanteckningen. Del är ändå en rätt erfaren landstingspolitiker, Gunnar HJerne, som har Jobbat med koniinuileisuiredningen och haft en hel serie duktiga experter till sill förfogande. Där finns naturligtvis en hel del, men del finns också saker och ling alt diskutera som inte står i utredningen.

Såsom ordförande i Landstingsförbundet och även i Spri vill jag säga all vi är beredda all diskutera sakfrågor med regeringen. Vi har inlett dessa diskussioner, och enligt min bedömning går de bra. Det gäller praktiska frågor såsom hur vi snabbare än nu skall kunna öka allmänläkarlillgången och det gäller organisatoriska frågor som har med jour, beredskap, palienimoitagar-funktion m. m. att göra.

Till regeringen vill Jag avslutningsvis säga all om vi snabbi vill skapa en fungerande närvård, måsle ganska tuffa beslut fattas. Del gäller såväl landstingsvärlden som regeringen.

198

INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr talman! Del har varil en någol förvirrad debatt. Jag har begärt ordet för att ingen på minsta sätt skall sväva i tvivelsmål om var moderala samlingspartiet står i denna fråga.

Från moderal håll har vi länge arbetat för atl patienterna skall kunna ha en fast kontakt med en egen läkare - en husläkare om man sä vill - som de har förtroende för och som är väl förtrogen med deras problem och den miljö som

de lever i. Del är, som vi ser del, en grundläggande förulsällning för en mänskligare och bättre sjukvård.

Det var också på moderat initiativ som kontinuitelsutredningen, den s. k. husläkarutredningen, tillsattes. Vi delar helt de synpunkter som har förts fram från folkpartihåll om angelägenheten i detla. Vi står också helt bakom 1976 års regeringsdeklaration, inte bara när del gäller införandet av en vårdnadsersältning lill småbarnsföräldrar utan också när det gäller all "stegvis organisera öppenvården som ett system med husläkare och mindre vårdenheter".

Låt mig än en gång erinra om direktiven lill husläkarutredningen: "Såväl allmänläkare och specialister inom den offentliga öppna vården som privatläkare bör kunna inordnas i systemet." Det var inte en slump att de formulerades pä delta vis, utan det var för atl systemet skulle kunna passa olika patienter med skilda behov - ocksä patienter med mera ovanliga vårdbehov, som i stor utsträckning kanske bäst tillgodoses av specialister och teamen kring dem. Låt mig också erinra om atl en mindre vårdenhet nära patienten i allra högsta grad kan vara just en ensampraktikermoUagning.

Här har talats om helhetssyn, kontinuitet och lättillgänglighet. Jag skulle lill della vilja foga tre, som vi ser det, myckel viktiga begrepp, nämligen kvalitet, valfrihet och allsidighet. Kvalitet innebär bl. a. att allmänläkarutbildningen måste ges en sådan kvalitet au allmänläkarna kan klara det slora flertalet patienter. Såsom eu första steg utökades också allmänläkarutbildningen av trepartiregeringen med sex månaders långvård - detta för att allmänläkarna ännu bättre skulle kunna tjänstgöra såsom husläkare hos de äldre av oss, som ofta har sammansatta vårdproblem.

Det är vidare angeläget all NLV skyndar på sitt arbete med en översyn och kanske ocksä med en förlängning av allmänläkarutbildningen. Det här är myckel viktigt, dä efter redan fattade beslul var tredje läkare utbildas jusl till allmänläkare.

Det gäller ocksä atl ha hög kvalitet på distriklsvården och att, om möjligt, också ha tillgäng lill en barnläkare på heltid. Vart tredje besök gäller barn, vilket betyder all man redan vid en ireläkarsialion skulle kunna ha en barnläkare och tvä distriktsläkare. På del viset ärdet lättare att återföra barnet till den näriiggande distriklsvården efter specialistbehandling på sjukhus eller kanske inom PBU. Inle minst viktigt är alt man på ett tidigt stadium kan spåra barn med symtom på allvariiga psykosociala problem. Låt oss erinra oss alt utslagningen hos mänga små barn börjar redan i ett-lvä-årsäldern.

När det gäller valfriheten och allsidighelen menar vi all proposiiionen mäste kompletteras och breddas om vi skall kunna fö ett husläkarsystem som stämmer överens med olika patienters olika behov och med förhållandena i olika delar av landei. Liksom övriga partier motsätter vi oss bestämt etl registreringssystem som tvingas pä patienten uppifrån. Det fria läkarvalet måste vara grunden.

Vi stryker ocksä mycket starkt under behovet av en försöksverksamhet, där man framför allt uppmärksammar vilka patientgrupper som har särskilt stort behov av en fast kontakt med en läkare eller ett vårdlag och där man

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

199

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

undersöker hur detta behov bäst skall kunna tillgodoses.

I mänga fall kan patienten fä sin husläkare i och med att vi fär fler allmänläkare i små vårdcenlraler nära patientens bostad. Redan under trepartiregeringens tid beslöts också om en så kraftig utökning av antalet utbildning.sblock för allmänläkare au vart tredje block nu är allmänläkar-block, dvs. 350 av 1 000 block. Det var det högsta antal som då ansågs möjligt med hänsyn till utbildningsresurserna och till behovet av läkare inom andra "nödlidande" specialistområden.

Det tycks framgå av propositionen - del är litet oklart - alt vi redan 1985 skall ha en allmänläkare på 3 000 invånare. Det skulle innebära atl varken handledande läkare eller patientunderiag skulle räcka lill för att ge utbildningen, som fullgörs på underläkarijänsier, den kvalitet som den måste ha. Antalet allmänläkarblock måste nämligen i så fall öka från 350 lill 600.

Somjag sade vill vi ocksä möjliggöra fler privatpraktiker, och vi vill också ha en bälire regional fördelning för alt inte, som Jag tidigare sagl, husläkartanken i stora delar av vårt land bara skall bli ett slag i luften.

Herr talman! Jusl därför atl husläkartanken är så viktig får den inte förfuskas. Med god kvalitet på distriktsvården, med välutbildade allmänläkare, barnläkare och gynekologer arbetande sida vid sida minskar antalet remisser till sjukhusen och ökar förtroendet.

Herr lalman! Just av omtanke om patienterna och om kvaliteten på vården efteriyser vi en komplettering av propositionen pä de här berörda punkterna.

200

FRIDA BERGLUND (s):

Herr lalman! Per Gahrton har efterlyst vad man skall säga till människorna i Övertorneå. För att ingen skall tro alt del är något speciellt mystiskt som försiggår i Övertorneå, vill jag bara säga atl del är vanlig primärvård man bedriver där på en vårdcentral som har haft lyckan all ha tjänsterna besatta och där man dessulom har kunnat fä ell samarbete lill stånd med Finland. Man har gemensam jour med Yliiornio i Finland. Detta har bidragit lill au läkarna inle är så belastade med Jour och alt de därför stannar kvar på vårdcentralen.

Det är socialdemokraterna som i stor utsträckning organiserat primärvården i Norrbotten, så också i Övertorneå. Vi skulle kunna ha primärvård av precis samma typ överallt i Norrbotten om vi bara fick läkartjänsterna besatta och om vi hade tillräckligt med utbildad personal. Vår sjukvårdsplanering går ul pä detla.

Jag skulle vilja säga att det system vi har i Övertorneå är ett konkret exempel på hur socialdemokratisk hälso- och sjukvårdspolitik kan se ut bara vi får resurser. Men Jag vill upprepa alt det inte rör sig om någon märkvärdig form av primärvård. Jag har inle heller hört atl man i Norrbotten har kallat del här för husläkarsystem, utan det är en distriktsläkare och en vanlig vårdcentral. Del är bara här i Stockholm som man kallar det för husläkarsystem-hos oss är del inget märkvärdigt system, och vi kan klaradet bara vi för resurser.

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Debalten i dag har visat att det trots alll finns en bred enighet om det angelägna i alt vidta åtgärder som kan underlätta och påskynda utbyggnaden av primärvärden. Jag tror all alla har talat för det här i kväll. De konkreta åtgärder som vi aviserat i proposiiionen har inte heller mött några invändningar i sak från utskoltsmajoritetens sida.

Under debatten har Rune Gustavsson efterlyst konkreta åtgärder från regeringens sida. Flera med honom har gjort det. Jag har redovisat dessa åtgärder i propositionen, och jag har också nämnt dem i milt inledningsanförande, men det är tydligt all del är nödvändigt att Jag upprepar dem. Våra förslag till åtgärder innebär följande:

Större andel allmänläkare till allmänläkarbanan.

Kompletteringsutbildningar, som gör det möjligt för specialistläkare atl övergå till allmänläkarverksamhet.

Översyn av allmänläkarutbildningen med utgångspunkt från de krav som den nya husläkarrollen kan förväntas ställa.

Ökad kapacitet för distrikissköierskeutbildning.

Professurer i primärvård och allmänmedicin.

Slörre utrymme för primärvård i all ulbildning för vårdpersonal.

De överläggningar som på socialdepartementets initiativ pågår mellan staten. Landstingsförbundet och Spri kommeratt fortsätta. Syftet med dem är atl finna ytteriigare vägar atl förbättra kontinuiteten i vården - Börje Hörnlund uttryckte delta utmärkt, lyckerjag.

Varken i motionerna eller i något av anförandena i dag har man kunnat närmare precisera vilka ytterligare åtgärder som krävs utöver dem som angivits i propositionen. Samtidigt kan Jag konstatera alt socialutskottets majoritet inte har utnyttjat möjligheten att ställa sig bakom de riktlinjer som innebär att primärvärden successivt och i takt med ökad personaltillgäng byggs ut under sådana formeratt varje människa som så vill skall få en egen fast läkarkontakt och distriklssköterskekontaki vid värdcentralen. Som Jag nämnde i mitl inledningsanförande lycker Jag au detta är beklagligt. Allmänhetens starka krav pä en egen läkare eller husläkare hade självfallet fäll ytterligare tyngd, om utskottet hade slutit upp bakom delta.

1 dagens debatt har man från oppositionspartiernas sida försökt göra gällande att vi i själva verket är hell överens om hur primärvärden skall utvecklas framöver. Vi är visserligen alla ense om atl del behövs fler allmänläkare, fler distriktssköterskor osv. - det råder inga tvivel om detta. Men grundlinjen i vår proposilion ärju all primärvården måste kunna erbjuda människorna något mer än delta: de skall ha möjlighet att få en egen läkare, en egen distriktssköterska vid vårdcentralen. Jag är inte säker pä att vi är överens i denna viktiga fråga. Man kan i alla fall inte utläsa del i socialutskottets betänkande, och det har inte blivit klarare på den punkten under dagens debatt, lyckerjag. Men är vi överens om den här frågan är del ju bra i första hand för patienterna. Om så hade varit fallel borde det rimligen ha framgått av ulskottsbetänkandet.

Jag vill också nägot beröra de farhågor som framförts om att svårt och

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. tn.

20!

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkai system, tn. m.

långvarigi sjuka samt handikappade människor inle skulle få tillgäng till specialistvård. De här farhågorna har ingen som helst grund i propositionen, och Jag vill väldigl gärna citera vad som står pä s. II:

"Jag delar också hell bl. a. Skaraborgs läns landstings uppfauning att kontinuiteten mellan patient och läkare är lika vikiig beträffande specialistläkaren som i fråga om allmänläkaren. I etl utbyggt husläkarsystem kan man förvänta sig alt patienten i första hand kommer atl vända sig till sin allmänläkare. Specialistkonsullaiionerna blir dä av värdepisodisk karaktär. Men det är självfallet vikligl all koniinuileten bibehålls under hela vårdepisoden. Den kan naturligtvis variera avsevärt till sin längd. I likhet med bl. a. statens handikappråd anser jag det hell nalurligl alt långvariga sjukdomstillstånd av svårare art kan kräva en kontinuerlig och ständig vård hos en specialist. Bedömningar av delta slag bör dock göras frän fall till fall med utgångspunkt i vad som är bäst för den enskilde patienten."

Det har ocksä uttryckts farhågor för all vissa människor skulle komma uianför husläkarsysiemet. Jag vill erinra om att vi i propositionen har sagl att husläkarsysiemet kräver en viss läkartäthet. När vi har uppnått en sådan situation kommer alla att erbjudas en fast läkare. Om man sedan vill utnyttja delta erbjudande blir den enskildes sak atl avgöra. Ingen kommer således alt ställas utanför elt utbyggt husläkarsystem.

Belräffande angelägenheten av att ge människorna möjlighei att fö en egen läkare vill Jag till sist också understryka att mänga som behöver hälso- och sjukvårdsorganisationens tjänster i dag känner sig vilsna med avseende på vart de skall vända sig och hur de skall förfara. Det skapar en påtaglig otrygghet att hänvisas än till den ena, än till den andra läkaren och få berätta sin historia om igen. - Jag nämnde det i mitt tidigare inlägg. Delta är etl svårt kommunikationsproblem. Ett husläkarsystem skulle innebära en klar förbättring också i detta avseende. Och det förhållandet aU man bygger ut primärvärden vid vårdcentraler innebär inte automatiskt all man fören god koniinuilel mellan palieni och en beslämd vårdgivare i form av läkare och distriktssköterska.

Till Rune Gustavsson villjag säga all svaret är Ja på frågan om citatet frän detjag hade sagl i Karlskrona. Jag grundar min uppfattning om kontinuitet pä alt man skall ha en husläkare, som man är individuellt knuten till -ochjag tycker inte atl centerns linje i fråga om kontinuitet erbjuder människan en sådan möjlighet.

Genom atl utskottet nu inte har velal sluta upp bakom grundtanken atl göra del möjligt för var och en au få sin egen läkare, får arbetet på att förverkliga delta krav drivas vidare lokalt, dock ulan del stöd som elt riksdagsuttalande skulle ha inneburit. Jag ar förvissad om all della arbele kommeratt utförasmed kraft och att det ocksä kommer att ge en mänskligare, tryggare och enklare sjukvård -en närsjukvård,en vårdorganisation som har tagit intryck av patienternas och allmänhetens önskemål. Frän folkpartiets sida kommer vi självfallel alt på alla tänkbara sätt stödja en utveckling av sjukvården i den här riktningen.

202

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr lalman! Alt sjukvärdsministern är så främmande för innehållet i utskottels belänkande har kanske sin förklaring däri, alt det inte är fördigtryckt. Men jag rekommenderar Hedda Lindahl att läsa ulskottsbetänkandet.

Svaret på min fråga värja. Hedda Lindahl beskyller centern för alt ha svikit miljontals människors förhoppning om, som hon säger, en fördjupad personlig relation mellan sjukvården och patienterna. Det finns ingen grund för detta påstående. Vi har här hela liden talal om vårdlag. Nu får Per Gahrton och Hedda Lindahl bestämma sig för hur det skall vara. Skall det vara individuell anknytning till en speciell doktor eller skall vi ha ett vårdlag, där läkaren, sjukgymnasten och sköterskan ingår och arbetar för att fö en kontinuitet?

Det är della som vi anser vara så väsentligt, och det är detta som vi vill utveckla. Jag kan vara generös och säga att vi utvecklat propositionen på den punkten, sä att det blir möjligheter till kontinuitet, genom att kräva de konkreta åtgärder som sjukvårdsministern inle lyckats prestera någol förslag om i propositionen.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Hiisläkaisystem, m. m.

INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr talman! Statsrådet och vi är i stort överens om målet. Däremol kanjag inte inse annat än all de ålgärder som slalsrädel anmält att hon ämnar vidla är både ensidiga och otillräckliga.

Statsrådet sade här att ingen hade kunnai påvisa alt några ytteriigare ålgärder skulle behövas. Jag lyckeratt vi presenterat en lång rad ytteriigare åtgärder, bl. a. för att garantera en Jämnare och bättre fördelning av privatpraktiker över landet. På den punkten nöjer sig statsrådet med att slå fast alt det är önskvärt att antalet praktiker inte minskar. Inga akiiva åtgärder föreslås på det området.

Vi anser också alt del är utomordentligt angeläget att vi fär en avvägning mol andra vikliga vårdområden. Skulle vi uppnå målet med en allmänläkare pä 3 000 invånare 1985, skulle antalet specialistläkare under ulbildning gå ned från nuvarande 700 till ungeför 450. Del är klart att det direkt skulle gå ut över tillgången pä underiäkare och blivande specialister pä sådana eftersatta områden som reumatologi, psykiatri, långvård, ortopedkirurgi, yrkesmedicin saml i fråga om smärtlindring vid förlossning. Detta förslag skulle vara särskilt olyckligt, eftersom vi annars med oförändrad ulbildning skulle kunna nä det här målet 1987. Om vi i stället räknar in heltidsarbetande barnläkare och gynekologer i distriktsvärden, skulle vi med den nuvarande allmänläkar-ulbildningen nå målet med en distriktsläkare på 3 000 invånare redan 1985 utan att därför behöva eftersätta de mycket angelägna vårdbehoven inom andra områden.

Vi har ocksä efterlyst en försöksverksamhet med olika modeller -det fanns omnämnt redan i direktiven till husläkarutredningen -, och vi tycker del är viktigt. Vi har dessutom efteriysi en bättre regional fördelning, inte minst av de allmänläkare som nu i ökad ström kommer att färdigulbildas.

203

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkai system, m. m.

ANNA-GRETA SKANTZ (s):

Herr talman! Jag ställde till statsrådet Lindahl en direkl fråga om var de konkreta förslagen står i propositionen. Nu får Jag till svar alt det inte finns några konkreta förslag. Det har bara aviserats att del kommer förslag.

Del är Jusl delta som vi har reagerat emot. Jag har roat mig med alt särskilt läsa s. 46-50. Inte mindre än åtta gånger använder statsrådet uttryck som "anmäler att", "kommer atl verka för", "det finns ingen anledning all","det är önskvärt", osv. Kan del vara mera vagt uttryckt än vad som sägs på dessa sidor? Här slår ingenting konkret.

Från utskottet har vi klart och tydligt sagt att utbyggnaden av primärvärden bör ske med utgångspunkt i del planeringsunderlag som finns angivet i socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvård inför 1980-lalel samt i skriften Primärvärden - innehåll och utveckling.

Utskottet betonar också vikten av bättre kontakter mellan patienter och vårdpersonal och understryker särskilt att det inte bara handlar om kontakter med läkare. Målet bör vara all alla personalkalegorier verkar i elt lagarbete där allas kunnande och erfarenhet las till vara och kommer till sin räll.

Jag är övertygad om all statsrådet, när hon har haft tillfälle alt läsa utskottets betänkande, kommer att finna att det klart framgår vad utskottet menar med kontinuiteten i vården och vad som krävs för all den skall uppnäs.

204

ERIK LARSSON (c):

Herr talman! Statsrådet hyser tydligen inga farhågor för all de patienter som är registrerade hos en viss läkare blir annorlunda behandlade än de som inte är registrerade. Jag lycker emellertid atl hon borde la sig en ordentlig funderare på hur det blir med jämställdheten för patienlkategorierna i den praktiska tillämpningen av delta husläkarsystem.

Statsrådet säger atl en fast läkarkontakt ärså viktig. Därmed menar hon väl registrering. Hon säger atl var och en skall ha en egen läkare, därför all del är vad människorna vill ha. Man har tydligen i husläkarsysiemet en fixering till läkaren kontra patienten somjag för min del inte kan acceptera. Jag menarait del är att hälla fast vid en förgången tid i svensk sjukvård när man sä ofta och så gärna talarom att Just läkarrelationen ärså vikiig. Det är vårdlag vi skall ha. Elt riksdagsbeslut enligt proposiiionen eller enligt den reservation som finns från folkpartirepresenlanterna i utskottet befarar Jag skulle hejda en utveckling av andra kontinuiietsformer inom sjukvården. Det skulle vara en stor olycka.

Den här sjukvårdspropositionen påminner mig om den gamla historien om att koka soppa på en spik. Spiken - namnet husläkare - har sjukvärdsministern lagt i soppgrytan. Sedan har hon lagt i slora delar av socialstyrelsens principprogram HS 80 plus delar av andra program och principuttalanden. Men soppan saknar ändå den pikanta smak som en soppa bör ha, eftersom ingredienserna bara är gamla välkända saker. Men lägg också i socialulskottets krav på etl åtgärdspaket, och krydda sedan den delen väl! Då kan nog sjukvårdsministern och jag tillsammans äta den soppan med god

den lämnar vi kvar på    Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem. m. m.

smak. Men spiken saknar både näring och smak botten!

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Nu först blev jag riktigt glad! Jag salt och tänkte, när Jag hörde de olika inläggen: Här talar vi alla om hur vi skall hjälpa patienter till en bättre sjukvård. Och Jag försöker argumentera för min tro på en individanknulen sjukvård. Förhandlingar mellan staten och Landstingslörbundel skall leda fram till en väg mol delta mäl: en god patientkontakl, en möjlighet för människor atl komma in i sjukvården och bli du med sjukvärden.

Här talar ni om vårdlag. Visst är del bra med vårdlag! Jag har läst SlO-ut-redningen med slor behållning, och Jag vill väldigl gärna alt olika personalgruppers kunskap skall läggas i en pott lillsammans med patientens kunskap om sig själv och hans egna önskemål. Det är utmärkt med vårdlag, både i sluten och i öppen vård -det lycker säkeriigen alla här. Men det ena utesluter väl inte det andra. Jag talar aldrig enbart om kontakten mellan läkare och patient utan alltid om kontakten mellan läkare, distriktssköterska och patient. Det är ändå den inre cirkeln, och det är där som den verkliga sjukvården försiggår från början, men sedan skall man naiuriiglvis utnyttja vårdlaget också.

Jag måste säga atl jag är besviken på centerpartisterna. Del framgick av milt anförande i Kariskrona. Här gick en irepartiregering enigt fram och bestämde sig för alt utreda husläkarmodellen, men så hoppar centern av och fablar om sina vårdlag och tar till djupa brösttoner. Visst skall vi ha vårdlag, men vi skall Ju ocksä arbeta förden personliga och individuella anknytningen till sjukvården! Del skall vi göra tillsammans med Landstingsförbundet, som verkligen har hört undertonen i denna proposition, som folkpartiet nu ensamt har fått lägga fram.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till

Lo) utskottets hemställan,

2:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill reservationen nr 1 av Nils Carishamre och Gunnar Biörck i Värmdö,

3:o) utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill reservationen nr 2 av Kersti Swartz och Per Gahrton samt

4:o) motionen nr 2630 av Lars Werner m. fi., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä Per Gahrton begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Per Gahrton ånyo begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) angivna förklarades ha flertalels

205

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

mening för sig. Karin Nordlander begärde emellertid votering, varför följande voleringsproposition upplästes och godkändes:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen angående socialulskottets hemslällan i betänkandel nr 47 antar utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleds av bifall lill reservationen nr 2 av Kersti Swartz och Per Gahrton röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i förstnämnda votering antagit motionen nr 2630 av Lars Werner m. fl.

206

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   36

Nej -    17

Avstår - 242

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den  som  vill  att  kammaren  lill   kontraproposition  i  huvudvoteringen angående socialutskottets hemställan i betänkandet nr 47 antar utskotlets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till reservationen nr 1 av Nils Carishamre och Gunnar Biörck i Värmdö röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till reservationen nr 2 av Kersti Swartz och Per Gahrton.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Per Gahrton begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   49

Nej -   34

Avstår - 212

I enlighet härmed upplästes och godkändes följande voleringsproposition för huvudvoteringen:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemslällan i betänkandet

nr 47 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall lill reservationen nr 1 av Nils Carishamre och Gunnar

Biörck i Värmdö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Carishamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 214

Nej -   48

Avstår -   34

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

§ 2 Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

röredrogs jordbruksutskollels betänkande 1978/79:36 med anledning av propositionen 1978/79:208 om reglering av priserna pä jordbruksprodukter, m. m. jämte motioner.

I proposiiionen 1978/79:208 hade regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen dels att anta förslagen till

1.  lag om ändring i lagen (1977:975) med tulltaxa,

2.  lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,

dels atl

3.  godkänna vad i propositionen förordals om prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker för tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1980,

4.  godkänna vad i proposiiionen förordats om grunderna för regleringen av priser m. m. på sockerbetor för tiden den 1 Juli 1979-den 30 Juni 1982,

5.  godkänna vad i propositionen förordats om regleringen av sockernäringen för liden den 1 juli 1979-den 30 Juni 1980,

6.  godkänna vad i proposiiionen förordats i fråga om användningen av avgiftsmedel, som inflöt under regleringsärel 1979/80 eller hade influtit under lidigare regleringsår,

7.  medge att den rörliga kredit på högsl 120 milj. kr. som år 1973 ställdes lill statensjordbruksnämnds förfogande i riksgäldskontorei för ändamål uianför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel fick under regleringsåret 1979/80 användas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens jordbruksnämnd för ändamål inom Jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernäringen,

8.  bemyndiga regeringen alt i huvudsaklig överensstämmelse med vad i

207

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter. IV. m.

proposiiionen förordats träffa avtal med Svenska sockerfabriks AB och Sveriges betodlares centralförening angående fortsatt verksamhei vid sockerbruket i Karpalund.

Vidare hade regeringen föreslagil riksdagen atl

9. lill Prisreglerande åtgärder påjordbrukeis område för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 3 837 000 000 kr.

I della sammanhang hade behandlals

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:469 av Einar Larsson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslulade

1. atl anta lill moiionen fogat förslag lill lag om reglering av produktionen
av svin, fjäderfä och ägg,

2. alt godkänna de riktlinjer för styrning av animalieprodukiionens
utbyggnad som angelts i motionen.

1978/79:503 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m),

1978/79:756 av Ivan Svansiröm (c), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 2) hemställts att frågan om etableringskonlroll för produktion av ägg, fläsk och mjölk ocksä övervägdes,

1978/79:1001 av Nils Erik Wåäg m. fl. (s),

1978/79:1449 av Eric Holmqvist m.fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 3 och 4) hemställts atl riksdagen beslulade

3.  all hos regeringen anhålla att jordbruksnämnden anmodades lämna en redogörelse för verkningarna vid äggproducerande företag av olika storiek och för marknaden av de differentierade avgifter som sedan den 1 januari tillämpats inom Svensk ägghandel,

4.  alt begära en utredning beträffande den faktiska prissättning som tillämpats av slakteriföretag vid köp av slaktsvin innan någon form av differentierade slaktavgifter fick införas.

1978/79:1456 av Gustav Lorentzon m.fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde att fisken skulle räknas in bland de baslivsmedel som blev föremål för statliga subventioner liknande dem som tillerkändes produkter från-jordbruket, som mjölk, kött etc,

1978/79:1970 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställtsatt riksdagen hos regeringen begärde en översyn av livsmedelssubvenlionerna sä att de bättre överensstämde med vad som var önskvärt från hälsosynpunkt och med den internationella livsmedelssiiuationen.

208

1978/79:1981 av Grethe Lundblad m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en förulsätiningslös ulredning om möjlig-

heterna att omfördela livsmedelssubventioneringen på ett sådant sätt att mera näringsriktiga kostvanor kunde befrämjas,

1978/79:2135 av Svanie Lundkvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandei 3) hemställts all riksdagen till prisreglerande ålgärder på jordbrukets område för budgelårel 1979/80 anvisade etl i förhällande till regeringens förslag med 100 milj. kr. minskat förslagsanslag,

dels de med anledning av proposiiionen väckta motionerna 1978/79:2675 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits

1. att riksdagen skulle beslula atl momsen på baslivsmedel avskaffades fr. o. m. den 1 juli 1979 saml anla av motionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

2. atl riksdagen uttalade sig för slopande av hela momseffekien på livsmedel och hos regeringen begärde förslag härom,

3. atl riksdagen hos regeringen begärde all en översy n och breddning av det varusortiment som ingick i begreppet baslivsmedel genomfördes, och

1978/79:2676 av Lena Öhrsvik m. fl.(s,c,m), vari hemställts atl riksdagen uttalade att prisstödet inom broilernäringen skulle bibehållas där det var nödvändigt för att trygga sysselsättningen.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle dels anla förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1977:975) med tulltaxa, 2.lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering pä jordbrukets område, dels

3.     godkänna vad i propositionen förordats om prisregleringen på jordbruks
produkter utom sockerbetor för tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1980,

4.   belräffande styrning av animalieprodukiionens utbyggnad

a)  avslå motionerna 1978/79:469 och 1978/79:756, yrkandei 2,

b) avslå moiionen 1978/79:1449, yrkandena 3 och 4,

5.   beträffande sockertegleringen m. m.
ajavsfö moiionen 1978/79:503,

b) godkänna vad i proposiiionen förordats om grunderna för regleringen av priser m. m. på sockerbetor för tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1982,

c) godkänna vad i proposiiionen förordats om regleringen av sockernäringen för liden den 1 juli 1979-den 30 juni 1980,

d)  avsfö moiionen 1978/79:1001,

e)     som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört rörande
utredning om den svenska sockernäringens organisation och struktur,

6.     godkänna vad i propositionen förordals i fråga om användningen av
avgiftsmedel, som inflöt under regleringsäret 1979/80 eller hade influtit
under tidigare regleringsår.

209

14 Riksdagens protokoll 1978/79:162-163

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

1. medge att den rörliga kredit pä högst 120 milj. kr. som år 1973 ställdes till statensjordbruksnämnds förfogande i riksgäldskontorei för ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel fick under regleringsåret 1979/80 användas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens Jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernäringen,

8.  bemyndiga regeringen atl i huvudsaklig överensstämmelse med vad i proposiiionen förordats träffa avtal med Svenska sockerfabriks AB och Sveriges betodlares centralförening angående fortsatt verksamhet vid sockerbruket i Karpalund,

9.  belräffande anslaget till prisreglerande åtgärder påjordbrukeis område, m. m.

a)  anse moiionen 1978/79:2676 besvarad med vad utskottet anfört,

b)  med bifall till regeringens förslag och med avslag på moiionen 1978/79:2135, yrkandet 3, lill Prisreglerande åtgärder påjordbrukeis område för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 3 837 000 000 kr.,

c)   med anledning av motionerna 1978/79:1456, 1978/79:1970, 1978/ 79:1981 och 1978/79:2675, yrkandet 3, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om viss redogörelse för effekterna av livsmedelssubventionerna,

d)   avslå moiionen 1978/79:2675, yrkandena I och 2.

Reservationer hade avgivits

belräffande styrning av animalieprodukiionens ulbyggnad

1.    av Einar Larsson, Bertil Jonasson, Rune Johnsson i Mölndal och Anders
Dahlgren (samtliga c) som ansett att utskottet under 4 a bort hemslälla

att riksdagen skulle med bifall till moiionen 1978/79:469 och med anledning av motionen 1978/79:756, yrkandet 2, anta förslag till lag om reglering av produktionen av svin, Qäderfä och ägg med den lydelse reservanterna föreslagil,

2.    av Svanie Lundkvisl, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Åke
Wictorsson, Håkan Strömberg, Kari-Erik Svanberg och Wivi-Anne Radesjö
(samtliga s) som ansett atl utskotiet under 4 b bort hemslälla

atl riksdagen skulle med bifall till moiionen 1978/79:1449, yrkandena 3 och 4, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanlerna anfört,

3.    beträffande prisreglerande åtgärder pä jordbrukels område av Svanie
Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Håkan
Strömberg, Karl-Erik Svartberg och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som
ansett all utskotiet under 9 b bort hemslälla

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1978/79:2135, yrkandet 3, till Prisreglerande åtgärder påjordbrukeis område för budgetåret 1979/80 anvisa elt förslagsanslag av 3 737 000 000.

210

Till betänkandet hade fogats ett särskill yttrande belräffande etableringskonlroll av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Åke

Wictorsson, Håkan Strömberg, Karl-Erik Svanberg och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s).

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Vae halvår för vi i riksdagen en påminnelse om att mat är politik. Det är när vi tar ställning till det vane halvår återkommande regeringsförslagel om reglering av priserna på Jordbruksprodukter. Förutom den vanliga redogörelsen av den senaste Jordbruksuppgörelsen innehåller proposiiionen 208 en del intressanta upplysningar både om våra livsmedelspriser och om de mekanismer som reglerar dem. Ofta betecknar man jordbruksprisregleringen som elt svårförståeligt område, men den som vägar ge sig in i snårskogen av regleringssystem kan fä ul ganska intressanta uppgifter om vår livsmedelspoliiik.

I likhet med mänga andra länder har vi ett effektivt gränsskydd för vår livsmedelsproduktion och dess avsättning på både hemma- och ullands-marknaden. För budgetåret 1979/80 uppgår gränsskyddet till ca 8:50 kr. per kilo kött, 4:30 per kilo fläsk och 8:00 per kilo ost. Det är verkligen tänkvärda siffror. Tillsammans uppgår avgifterna pä vår införsel av jordbruksbaserade livsmedel till ca 480 milj. kr. för 1979/80, och del utgör alltså värt gränsskydd.

Vi satsar av skattemedel under del närmaste budgeiåret ca 3 808 milj. kr. för atl subventionera våras. k. baslivsmedel. Subventionerna uppgår per den 1 Januari 1979 lill 1:30 per liter mjölk, 2:50 per kilo ost, 3:60 per kilo kött och 1:70 per kilo fläsk.

Naturligtvis har detta stor betydelse för alla Sveriges hushåll, för konsumenterna. Men i propositionen är också infogat en redogörelse för livsmedelssubventionernas ekonomiska effekter. Den visar bl. a. att jordbruket utan subventioner skulle ha fött en mindre och en mindre lönsam produktion. Jordbruksnämnden har beräknat nettoeffekten av subventionerna för Jordbruket till 200 milj. kr. i genomsnitt per år under åren 1975-1977, därför att man sluppit exporlkoslnader på grund av ökad konsumtion inom landet och därför att man fått bättre inkomster av sitt eget arbele och det egna kapitalet. Socialdemokraterna har i motionen 2135 ansett all denna fördel borde ha påverkat beräkningen av jordbrukarnas inkomster. Vi har föreslagil 100 milj. kr. i minskat förslagsanslag för prisreglering för budgetåret 1979/80 för att utjämna den fördel jordbrukarna har fått av en ökad konsumtion.

Med hänvisning lill detla yrkar jag, herr talman, bifall till reservationen 3.

Vi socialdemokrater beklagar i och för sig alt man inle kan hålla nere priserna pä baslivsmedel frän jordbruket, men i dagens flnansiella situation blir tyvärr genomslaget i priser a v den senastejordbruksuppgörelsen den enda möjliga lösningen. Vi för i dag ändå vara tackamma för atl prisökningen vid den förra uppgörelsen inle blev slörre.

Vi är i dag återigen i gäng med förhandlingar som utan tvivel kommer att medföra prisökningar. Hur stora de blir kan man försl säga när förhandlingarna - som nu är i sitt slutskede - har avslutats och regeringen har tagit

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

211

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, rn. m.

212

slällning. Det ökande budgetunderskottet och den dröjande investeringsviljan i näringslivel tillsammans med en osäker konjunkturuppgång kastar sin skugga över svensk ekonomi och kräver försiktighet. Det måste också jordbrukarna förstå.

Vi har de senaste åren också lärt oss atl den för priset tidigare sä okänsliga konsumtionen av livsmedel nu har blivit myckel mer influerad av prisökningar och försämringar av reallönerna. En klar volymminskning i livsmedelskonsumiionen har märkts det senaste året. Vi har haft både en költrea och etl försök till produktionsbegränsning. Det är tecken på de slora överskoll som är en följd av både en ökande avkastning i jordbruket och en minskad konsumtion.

När man skall begränsa produktionen borde det - om man inte hyllar ell helt cenlralstyrt planhushållningssamhälle utan stannar kvar i vår biandekonomi - främst ske genom en sämre lönsamhet för alla producenter genom lägre avräkningspriser. Konsumentdelegationen har också hävdat delta. Men från jordbrukskooperativt håll har man föredragit etableringskonlroll för stora anläggningar eller differentierade avgifter på produktionen, som främst drabbar medelstora och stora produkiionsanläggningar. Dessa större producenter kan bl. a. genom billigare foder och billigare transporter på grund av sin slörre produktionsvolym och också genom all de behöver en lägre arbetsinsats per kilo hålla produktionskostnaderna nere. Därför är dessa differentierade produklionsavgifter, även om riksdagen en gång har beslutat om dem, etl tveeggat svärd i kampen mol överskotlsproduklionen.

Det är enligt min uppfattning anmärkningsvärt att bl. a. de moderala ledamöterna i denna kammare och i utskottet kan gå i god för en skrivning som utan förbehåll godkänner en vidare utveckling av sådana förmer för produktionsbegränsning som ensidigt begränsar de större företagens lönsamhet och utveckling. Del måste kännas underiigt för alla som ivrar för atl bygga upp konkurrenskraften inom industrin genom ökade tekniska insatseratt på det här sättet presenteras en filosofi som går stick i stäv med de strävandena.

Vi har i dag redan inom äggproduktionen avgifter som genom sin differentiering belägger de största företagen med en avgift per värphöna på 6 kr. men de minsta förelagen - med upp lill 1 000 höns - med ingen differentierad produkiionsavgift alls. DeUa för med sig - har det sagls mig -atl kostnaden per kilo ägg i de störsla produktionsenheterna ökas med 25 öre per kilo. De hamnar alltså i en sämre konkurrenssituation än de egentligen skulle ha gjort med de kostnader de har.

Vi socialdemokrater har i reservationen 2 anlagt en mera samhällsekonomisk syn på dessa avgifter - och egentligen är den ocksä företagsekonomiskt rikligare. Vi önskar nämligen en ständig utvärdering av erfarenheterna frän systemet med differentierade produktionsavgifter på ägg för atl kunna bedöma om del hindrar produktionen vid rationella och skötsamma företag, och om del hindrar en rimlig prisbildning sett frän konsumenternas synpunkt.

På sikt kan nämligen dessa avgifter medföra - trots alt deras syfte är alt

begränsa produkiionen - en ökad produktion hos mindre producenter, ökade kompensationskrav från jordbruket och ökade priser för konsumenterna. Därför, herr lalman, yrkar Jag pä socialdemokraternas vägnar bifall till reservationen 2.

Bortsett frän dessa reservationer har det gäll att uppnå bred enighet om de flesta av förslagen i propositionen och ocksä om en hel del av de mänga motionsförslag som framlagts under den allmänna motionstiden. Bl: a. har flera socialdemokratiska motionsförslag medfört att utskottet föreslår riksdagen att ge vissa uppfattningar till känna för regeringen. Utskottet harockså besvarat en del motioner pä etl positivt sätt.

Några socialdemokrater från Skåne har föreslagit en utredning om Sockerbolageis framtida organisation, egentligen en utredning om en socialisering av Sockerbolaget. Sockerbolaget har monopol pä sockerframslällning i Sverige, och priserna på socker fastställs ofta efter mycket svåra förhandlingar. Företagets verksamhet har också fött allt större regionalpolitisk betydelse i de södra landskapen. Utskottet uttalar sig därför enhälligt föratt regeringen bör företa en mera övergripande utredning av den svenska sockernäringens organisation och struktur. Det är vi socialdemokrater naturligtvis tacksamma för.

Från flera partier, också frän socialdemokratiskt håll, föreligger det motionerom atl vidga begreppet baslivsmedel och undersöka möjligheterna alt eventuellt genom ändring av subventionerna även lindra priset pä grönsaker, fisk och frukt. Såväl svenska näringsexpertersom socialstyrelsens hälsoupplysningsnämnd och statens livsmedelsverk har verkat för ett mera allsidigt kosthåll med mera inslag av vegetabiliska produkter. Fördessa har vi i dag inte något skydd av subventioner.

Under det senasle året har en stor beredning för livsmedels- och näringsfrågor tillsatts. Med anledning av motioner i år om baslivsmedel och subventioner anser utskottet att det för kommande överväganden av frågor kring de mycket omfattande livsmedelssubventioner som vi har skulle vara av värde om riksdagen fick en mera allsidig redovisning av inte bara livsmedelssubveniionernas ekonomiska effekter, utan också av deras effekter på konsumenternas val av livsmedel och på kostvanorna. Det är glädjande alt enighet har kunnai näs i utskottet om att hos regeringen begära en sådan utredning. Den bör kunna berika den omfattande allmänna debatten om vår kost och kunna påskynda effektiva ålgärder för att låta hälsoupplysningen någon gång utmynna i mera konkreta åtgärder.

Socialdemokraterna hälsar också med tillfredsställelse beslutet om en föriängd verksamhet vid sockerbruket i Karpalund genom tredelat ekonomiskt ansvar, för staten, för betodlarna och för Sockerbolaget.

Det är också glädjande alt jordbruksministern funnit sig kunna godta konsumentdelegationens ståndpunkt i de strandade förhandlingarna med Sockerbolaget, så all prisökningarna på socker denna gång kan begränsas till ca 14 öre per kilo.

I ett särskill yttrande till utskottets betänkande har utskottets socialdemokratiska ledamöter uttalat au även om vi inte vill motsätta oss en reglering av

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

213

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

överskotlsproduklionen av Jordbruksbaserade livsmedel och därför kan acceptera en form av etableringskonlroll för att få en bälire planerad hushållning, sä kan vi inte godkänna den form av etableringskonlroll som föreslås av centerpartiet i moiionen 469 och endast vill slå vakl om och gynna en viss företagsform. Socialdemokraterna vill i stället ha en rationell jordbruksproduktion för atl få låga livsmedelspriser, och en bättre planerad hushållning inom Jordbruk och inom livsmedelsindustri.

Herr talman! Det är kanske på tiden att vi i Sverige börjar tala mera om en livsmedelspolitik än om jordbrukspolitik.

214

EINAR LARSSON (c):

Herr lalman! Låt mig försl i anledning av fru Lundblads anförande bara nämna atl vad gäller kravet på rationalitet och effektivitet så råder inga delade meningar. Men del förhåller sig sä att inom produktionen av såväl fläsk som ägg och broiler uppnår man högsla möjliga rationalitet ulan all ha enormt stora fabriksmässiga anläggningar. Man kan med t. ex. I 000 eller 2 000 höns uppnå precis samma effektivitet och rationalitet som i en slörre anläggning. Man kan vid omkring 1 000 grisplatser helt och hållet utnyttja den nu kända tekniken som ger möjlighet lill den billigaste produkiionen. Det finns därför ingen anledning att uppmuntra atl en och samma företagare lägger elt stort antal sådana enheter vid sidan om varandra. Delta inle minst mol bakgrunden alt del ofta leder till en snedbalans i produkiionen, som i sin lur ger negativa effekter pä sysselsättningen i området. Det finns här en rad andra faktoreratl la hänsyn till,såsom omgivningshygienen, frågan om gödselhantering, frågan om djurens situation i anläggningen och djurskyddet. Allt del här måsle man ha med i helhetsbilden och ta hänsyn lill nar man tar ställning till dessa frågor.

Det svenska Jordbrukets ekonomiska och sociala situation är en angelägenhet i hela folkets intresse.

Jag är mycket glad över atl det bland allmänheten och i den politiska debatten råder en så posiliv och enhetlig inställning som vi nu har, även om Grethe Lundblad här litet pliktskyldigt ger några pekpinnar om vad jordbrukarna borde lära sig. Om det rör sig om ca 200 miljarder, som är totalinkomsten för svenska medborgare, går av dessa pengar 6 miljarder till råvaruledei. Della belopp skall täcka alla kostnader för markpris, konstgödsel, arbete och allt som Jordbrukarna för betala för. Det är 3 %. Jag säger inte något om huruvida detla är mycket eller litet, men det ger i alla fall en bild av vad det kan betyda i det enskilda hushållet.

När jag nu uttrycker min glädje överden enigheten och överden centrala plats som det svenska Jordbruket fött i allmänhetens intresse, konstaterar Jag atl denna proposition enligt god tradition följer upp de överenskommelser som träffats mellan jordbrukets förhandlingsdelegation och staten. Utskotiet har naturiigt nog inte heller haft anledning alt föreslå riksdagen besluta annorlunda än vad som föreslås i denna proposition. På etl par punkter har vi emellertid gjort ett par skrivningar, som redan nämnts här av Grethe Lundblad. Jag vill dock hänvisa till de skrivningar som finns i betänkandet, så

all man inte läser ut för myckel av detta. Ulskotlei säger inte någonting om att Sockerbolaget skulle förstatligas. Belräffande Karpalund i Kristianstads län uttrycker vi vår tillfredsställelse över att man efter förhandlingar med regeringen lyckais trygga verksamheien och odlingen i nämnda område under de närmaste åren. Mot bakgrunden av denna skrivning i betänkandet och anförda synpunkter i övrigl nöjer sig utskotiet med att säga alt det finns anledning atl företa en mera övergripande ulredning om den svenska sockernäringens framtida organisation och struktur.

Beträffande den andra skrivningen som gäller en mera allsidig redovisning av pågående överväganden rörande livsmedelssubventionernas effekter på konsumtionsinriktningen vill jag även där hänvisa till de formuleringar som finns i utskottsbetänkandel. Del kanske inte rikligt täcker de förväntningar av redovisningen som Grethe Lundblad uttalade här.

1 reservationen I följer centern upp sitt krav om viss styrning av animalieprodukiionens utbyggnad, dvs. atl etableringskonlroll skulle ingå som etl kompletterande styrmedel. För tids vinnande vill Jag hänvisa till motion och reservation. Jag beklagar bara alt vi t. v. står ensamma i denna ambition.

I reservationen 2 för socialdemokraterna elt resonemang, där man, litet förenklat, säger atl differentierade slakidjursavgifter är bra, om de är bra. Det har man Ju ingen anledning att invända emot, men i sin beskäftiga nit att komma ät centern gör man en felaktig redovisning, då man säger alt slakthusavgifierna tillkom framför allt pä förslag av centern. Hur vill man förklara detta påstående? I vane fall vet Jag att det inte förhöll sig så.

Jag ber, herr lalman,att med dessa ord fö yrka bifall lill reservationen 1 och i övrigt bifall lill utskottets hemställan.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr lalman! Einar Larsson säger att Jag kommit med några pekpinnar åt Jordbruket. Jag har försökt att ordagrant läsa ur propositionen om vilket gränsskydd vi har. Med hänvisning till den i övrigl allmänna kostnadskamp som förs mol ökade kostnader inom andra näringar här i riksdagen är del väl ändå anmärkningsvärt att vi på detta område accepterar en så slor skillnad mellan kostnader inom landei och motsvarande kostnader utomlands. Vi har varil överens om detla. Dä måste det vara oss socialdemokrater tillätet alt försöka begränsa en ytteriigare kostnadsexplosion genom atl försöka se lill att produktionen i Sverige inle beläggs med ytterligareavgifter,som kan medföra atl priserna på våra vikliga livsmedel stiger ännu mer.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisternas krav pä atl mervärdeskatten pä livsmedel skall slopas är fortfarande högaktuellt. Trols att inflationen inte varit fullt så våldsam under 1978 som under 1977,7,3 resp. 13,0 96 ökning av

215

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

216

den allmänna prisnivån, sä är den fortfarande så hög alt den åstadkommer en minskningav reallönerna förden slora massan av löntagare. Detta påpekas Ju också i proposiiionen i avsnittet om livsmedelssubventionernas effekter.

Den kraftiga prisökningen på livsmedel under 1977 - 17,2 % - har under 1978 ersatts av en lägre ökningstakt pä 4,8 %. Men när det gäller baslivsmedel, sä har dessa trols subventionerna ökat mera i prisan varor i allmänhet -med hela 8,3 96.

Den utvärdering av livsmedelssubventionernas effekter som gjorts av jordbruksnämnden visar också all subventionerna, utom då det gäller mjölken, inte pä långt när kompenserar momseffekten. För ost, fläsk och kött ligger subventionerna på omkring 11-12 % - della att Jämföra med en momseffekt pä nära 21 96. Jordbruksnämnden understryker också att de gjorda beräkningarna av hur konsumtionen påverkas av subventionerna endast kan betraktas som grova uppskattningar. Så har mjölken exempelvis subventionerats med 44 96, men konsumlionsökningen uppskattas till endast 11 96. Jordbruksnämnden drar slutsatsen atl konsumtionen av mjölk är nästan hell okänslig för prisförändringar. Även för övriga subventionerade baslivsmedel är konsumtionsstabiliieten påfallande.

Detta stämmer väl överens med vad vänsterpartiet kommunisterna alltid har hävdat. Varje familj behöver en viss kvantitet grundläggande livsmedel. Denna kvantitet mäste inhandlas även om priserna varierar inom ganska vida gränser. Höga livsmedelspriser medför att en slörre del av inkomsten går åt lill mat. Ju lägre den sammanlagda familjeinkomsten är, desto större relativ betydelse för matkontot. Del finns således fö områden inom skattesystemet där orättvisan mellan olika inkomstgrupper är mera uppenbar än på livsmedelsområdet. Elt avskaffande av mervärdeskallen pä livsmedel eller ökade subventioner för atl erhålla samma effekt är därför åtgärder som får direkt omfördelande verkan mellan olika inkomstgrupper.

Sedan är det inle riktigt korrekt, som del slår i ulskottsbetänkandet, atl vpk begärtatt mervärdeskatten på livsmedel skall tas bort fr. o. m.den 1 juli 1979. Vi har begärt att momsen på baslivsmedel skall bort eller all motsvarande subventioner skall införas från detta datum -della Just med hänsyn lill den stora vikt som dessa livsmedel har. Det är varor som folk måste ha, och därför är en sänkning av priserna i just den varugruppen viktig. På sikt bör all mervärdeskatt pä livsmedel tas bort, och det är vårt andra krav i den här frågan.

Del är ett dåligt argument som skalleulskoliei använder och som jordbruksulskollel hänvisar till, au den här förändringen är olämplig alt genomföra på grund av att det skulle försvära mera långsiktiga överväganden om en reformering av skattelagstiftningen. Sä oöverskådligt som värt skattesystem är och sä litet som har kommit ut av de skalteutredningar vi haft torde del aldrig bli lämpligt om man, som skatteutskottet föreslår, skall vänta tills man för en bättre överblick. Att man alltid har avvisat vpk:s förslag med samma motivering gör inte argumentet bättre. Det finns andra länder där man Just undantagit livsmedel från mervärdeskatt, så skattetekniskt är det ingen omöjlighet. Del finns, som Jag sagt tidigare, fä om ens några områden

inom skattesystemel där man mera direkt kan bedöma verkan av en reform an när del gäller att avskaffa momsen på mat.

Vpk har också i en särskild motion yrkat att begreppet baslivsmedel skall breddas till aU omfatta nya varugrupper, t. ex. fisk. Det kravet finns ocksä med i parlimotionen i anslutning till den här aktuella proposiiionen. Utskottet har i det här sammanhanget relativt utförligt behandlat detta krav i samband med övriga motioner, där det krävs atl livsmedelssubventionerna skall utnyttjas till att åstadkomma bättre kostvanor. Man harockså uttalat att den lillsaita beredningen för livsmedels- och näringsfrågor bör uppmärksamma frågan och alt det är önskvärt att riksdagen får en allsidig redovisning rörande livsmedelssubveniionernas effekter på k-onsumtionsinriktning och kostvanor. Vi ser detta som etl framsteg och avvaktar därför resultatet av denna redovisning, som bör kunna ge nytt underiag för kravel på en breddning ay vad som skall räknas lill baslivsmedel.

Jag vill härmed yrka bifall till motionen 2675 yrkandena I och 2.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, tn. IV.

BÖRJE STENSSON (fp):

Herr talman! I regeringens proposilion 1978/79:208 läggs fram förslag lill den närmare utformningen av prisregleringen på Jordbruksprodukter under regleringsåret 1979/80. Regeringsförslaget överensstämmer med vad statens Jordbruksnämnd i samförstånd med lantbrukarnas förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation förordat. Utskottet biträder regeringens förslag till alla delar.

Med anledning av motionen 1978/79:1001 och den i proposiiionen föreslagna prövningen av de tekniska och ekonomiska möjligheterna att tillvarata etanol ur sockerbetor finner utskotiet att del vore av värde med en mera övergripande utredning om den svenska sockernäringens framlida organisation och struktur.

Livsmedelssubventionernas inverkan på våra kostvanor tas upp i flera motioner. I propositionen redovisas jordbruksnämndens undersökningar och försök till analys av hur konsumtionen av vissa livsmedel kan ha påverkats av livsmedelssubventionerna. Vidare söker man belysa skillnaden mellan det totala subveniionsbeloppel och hur mycket konsumenternas utgifter för subventionerade livsmedel kan ha minskat. Utskottet påminner om att regeringen tillsatt en beredning för livsmedels- och näringsfrågor. Riksdagen bör få en redovisning av beredningens arbete, anser utskottet, varvid också livsmedelssubventionernas inverkan på konsumlionsinriktning och kostvanor förhoppningsvis ytteriigare kan belysas.

Vid utskottets betänkande är fogade tre reservationer, varav en från centerpariiledamöterna i utskottet. I denna tar man upp frågan om e.able-ringskontroll för alt förhindra alltför snabb utbyggnad av animalieproduktio-nen i landet.

Genom 1977 års beslut i riksdagen om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken öppnades möjligheter för att genom särskilda åtgärder åstadkomma en styrning av animalieprodukiionens utbyggnad. Riksdagens beslut innebäratt differentierade avgifter skall tas ut inom slaktsvins- och äggproduklionen i

217

Nr 163                lägen dä pristryckande överskott föreligger.

Torsdaeen den       °" redovisas i proposiiionen har Jordbruksnämnden beslutat atl fr. o. m.

31 mai 1979        '" ' Januari 1979 ta ut en differentierad avgift på innehav av värphöns.

_____________    Vidare harjordbruksnämnden anmält alt det i samband med utarbetandet av

Reslerine av pri-        ' system med differentierade produklionsavgifter på fläsk visat sig atl de

serna nå /'ordbruks-    administrativa svårigheterna har varit större än vad man tidigare hade kunnat

produkter  iv  tv   förutse. Jag anser atl del är av vikt att systemet med differentierade avgifter,

som detju finns principbeslut om, försl får prövas som produkiionsdämpan-

de medel.

Motionsyrkanden om etableringskonlroll fanns med även vid behandlingen 1977 av riktlinjer för den framtida Jordbrukspolitiken. Dessa yrkanden avvisades då. Något nytt har knappast framkommit som motiverar alt riksdagen nu skall beslula i reservationens riktiiing. Jag yrkar bifall lill utskottets hemslällan under mom. 4 och avslag pä reservalionen 1.

1 reservationen 2 frän de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet framhålls alt noggranna överväganden måsle föregå utarbetandet av det system med differentierade produktionsavgifter på fläsk som man avser alt tillämpa när pristryckande överskoll finns på marknaden. Della vill man ge regeringen lill känna.

Som tidigare sagts harjordbruksnämnden redovisat alt det finns svårigheter, när man går i närkamp med dessa frågor. Jag vill påstå att socialdemokraternas önskemål om noggranna överväganden motsvaras av det arbele som av allt att döma pågår i jordbruksnämnden. Reservationen avstyrks således.

Belräffande reservationen 3 från socialdemokraterna i utskottet, vari föreslås en minskning med 100 milj. kr. av anslaget lill prisreglerande åtgärder påjordbrukeis område, vill Jag påpeka alt en sådan minskning av anslaget skulle ta merparten av den anslagshöjning som regeringen har föreslagil i förhållande lill innevarande budgetår. Det kan inte vara rimligt att minska anslaget, om man är med pä att godkänna vad regeringen i övrigt föreslår på Jordbruksprisregleringens område.

Herr talman! Jag yrkar beträffande Jordbruksutskottets betänkande 1978/ 79:36 bifall lill utskottets hemslällan i dess helhet.

ERIC HOLMQVIST (s):

Herr lalman! Låt mig först säga atijag inte är någon vän av detaljregleringar inom näringslivet, varken inom jordbruket eller på annat håll.

Under min lid som Jordbruksminister - del ligger Ju rätt långt tillbaka i tiden - försökte jag så långt möjligt att utveckla samma förutsättningar för jordbruket som för näringslivel i övrigt. Av många skäl är vi ändå överens om atl vi måste acceptera ett prisregleringssystem. Del har lagts ned stora ansträngningar på alt göra det så ändamålsenligt som möjligt.

Under den tid då jag sysslade med de här frågorna var utgångspunkterna
tre: sysiemel skulle medverka till atl ge konsumenterna tillgång till bra
livsmedel lil! skäliga priser, jordbrukels utövare skulle tillförsäkras en skälig
218                   levnadsstandard och en effekiivisering inom näringen skulle eftersträvas.

Jag beklagar att under den borgerliga regeringspolitikens lid -en epok som vi hoppas snart är slut - har konsumentintressena skjutits åt sidan på elt ganska uppseendeväckande sätt.

Vi vet Ju alla alt när det nya Jordbruksbeslulet fattades uttalade sig majoriteten för ett enda huvudmål, nämligen att Jordbrukarna skulle beredas skäliga inkomster. Del andra var så atl säga underordnade mål. Jag beklagar att den nuvarande jordbruksministern inle har varit så vidsynt atl han återställt den, enligt min mening, naturliga balans som rimligtvis bör finnas mellan konsumenternas och producenternas intressen på del här området. Därför kan Jag instämma med Grethe Lundblad när hon beklagade att inte folkpartister och moderater har funnii anledning att vid uiskoilsbehandlingen ta ställning för konsumenterna.

Det är onekligen motiverat att orientera sig om hur del här nya och ingripande teoretiska systemet beträffande äggproduktionen verkar. Som Grethe Lundblad sade kan del när det gäller de slörre företagen inom produktionen betyda en kostnadsbelasiningpä 25 ä 30 öre per kilo. För mig är kanske inte detla det allvariigaste. Redan då det gäller etl familjeföretag där man och hustru gemensamt arbetar och produkiionen är specialiserad kan sysiemel drabba mycket hårt. Ta etl fall då en person har en besättning på 5 000 värphönor. Det är inte så märkvärdigt, ulan rör sig om ell relativt lilet familjeföretag. I detta fall blir det en merkostnad på ca 12 000 kr. om året. Jag föreställer mig atl del kan vara ganska svårt för denna producent atl ulan vidare acceptera sädana kostnadsökningar. Den som inte har någon rationell produktion utan bedriver äggproduklion vid sidan av Jordbruk eller annan verksamhet slipper däremot hell att bidra till finansieringen av överskottet, vilket Ju är meningen.

Är det nu meningen? Det ar för mig litei oklart. Man har sagt all man vill bidra lill alt begränsa överskottet, men del förefaller av diskussionen som om systemet skall vara sä utformat alt det pressar vissa företag men gynnar andra typer av företag.

1 någon tidning läste jag etl uttalande atl systemet var misslyckat, därför atl man inte hade kunnai stoppa de slora producenterna utan de levde kvar. Är syftet i så fall atl slå ut de största och effektiva företagen? Syftar systemet till alt göra del verkligt svårt och omöjligt för de producenterna och avskräcka andra från atl utvidga sina företag eller gå in för specialiserad produktion? Dessa frågor har vi ställt i en motion, som samtliga socialdemokraier från Skåne har skrivit under. Det är ingenling nytt med specialiserad produktion i vårt land. Vi har i moiionen pekat på hur det skånska Jordbruket varil en inkörsport för ny teknik, för nya grödor och inte minst för specialiserad produktion inom jordbruksnäringen. Vad jordbruksutskottet nu hariagit upp lill behandling är mer eller mindre raffinerade metoder föratt stoppa en sådan utveckling i framtiden.

Del som har skrivits i den skånska moiionen är ingalunda till föratt komma ål familjeföretagen - del vill Jag betona. Mycket få företag ligger egentligen uianför familjeföretagens ram på delta område. Somjag redan har konstaterat kommer många familjeföretag att drabbas hårt av detla förslag.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. IV.

219

Nr 163                  De flesta specialiserade företagen finns i Skåne inom ägg- och fläskpro-

Torsdaeen den     dukiionen. Delta är ingenting nytt. Såsom Jordbruksminister för 15 år sedan

31 mai 1979        hade jag tillfälle alt besöka mänga av dessa förelag, specialuppfödare och

_____________ producenter. Man kan därför fråga sig om avgiften verkligen är lill för atl sälta

Reglering av pri-       'PP f*"" s" verksamhei.

serna nå iordbivks-       '-' s också att systemet är ett led i strävan alt skydda familjejordbruk

produkter m m        ° " fö'' ' regionalpolitiken. I bygder med begränsade möjligheter skall

man tydligen få bättre föruisältningar för produktion på dessa områden.

Produkiionen skall ske i mindre skala såsom elt komplement eller tillskott till

Jordbruksproduktionen.

Möjligen kan det bli så, men är det verkligen den rätta vägen atl driva regionalpolitik? Hittills harju förhandlingarna om priserna pä Jordbruksprodukter inle haft ett sådant syfte. Såvitt jag kan se är inle heller någonslans i lidigare beslul uttalat all della skall inrymmas inom prispolilikens ram.

Varför skall förutseende och handlingskraftiga jordbrukare -jag kan säga i Skåne men det gäller också pä andra håll - bära kostnaderna för regionalpolitiken? Hur många miljoner kronor kommer etl sådant här system att flytta över från skånska Jordbruk till svaga bygder? Det vore intressant atl fö veta det. Att del rör sig om belopp pä miljontals kronor är helt klart. Frågan är bara hur många miljoner det rör sig om. Nog hade del väl funnits viss anledning. Jordbruksministern och ordföranden i jordbruksutskottet, att ge oss besked på den punkten? Tycker ni verkligen inle alt det skulle vara av visst intresse atl fö veta vilka verkningar man fött i det avseendet?

I den här moiionen tar vi också upp frågan om samverkan mellan jordbrukspolitik, förädlingsindustrier, iransporikedjor, handel och forskning saml därtill också frågan om konsumentrepresentationen i Jordbruksnämnder och olika regleringsföreningar. Jag skall självfallet inle gå in på de frågorna, eftersom de skall behandlas under nästa punkt pä dagordningen. Men jag vill säga all vi motionärer ser elt samband mellan regleringsåtgärderna och det svenska näringslivets förutsättningar all kunna utvecklas och hävda sig inte minst i internationell konkurrens. Vår uppfattning är nämligen, och med det skall Jag sluta, atl vi i detta trots allt lilla land med begränsade resurser måste se lill att vi på alla områden lar till vara utveckling och förutsäuningar lill framsleg. Del är fel atl se problemen från snäva gruppintressen - det må vara förmenta Jordbrukarintressen eller intressen för andra grupper. Försök inte rasera etl förelag, därför all det är för effektivt och därför all del uigör för hård konkurrens mol eu annal företag. Det finns andra vägar alt gå om man skall lösa det problemet. Ställ i stället frågan hur vi skall kunna ordna så, atl resurserna blir lill varaiagna för slora och små förelag och för olika företagstyper samt hur vi skall kunna åstadkomma effektivitet och möjligheter till överlevnad för vårt näringsliv.

Jag har, låt mig säga del, herr lalman, inte så stora förhoppningar atl de

borgerliga ledamöterna när vi diskuterar dessa frågor vill tillämpa del synsätt

som exempelvis Gösta Bohman gav uttryck för i denna talarstol när vi för

några lim mar sedan diskuterade principer för näringslivel och önskvärdheten

220                   av frihet för utvecklingen. Jag har inte förhoppningen all del här skall

övertyga så många, utan tror att man är ganska hårt uppbunden av de ställningstaganden som gjorts i utskottet, vilket Jag beklagar.

Jag ber all få yrka bifall lill reservalionen 2, som har avgivits av Svanie Lundkvist m. fl.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag förslär mycket väl att Eric Holmqvist imponerats av effektiviteten och rationaliteten närdel gälleranimalieprodukiion i siorskala. Del kan finnas anledning till del. Jag tror inte atl Jag här har någon möjlighet atl ta ur honom den övertygelse som han här gett uttryck för. Jag vill ändå i samband med Eric Holmqvists anförande peka pä några fakta som jag tycker bör vara med i den här bilden.

Jag iroratt det är hell rikiigi all tillvarata rationalitet,effektivitet och vidare utveckling. Låt mig slå fast della för att undvika missförstånd. Men för mycket och för litet skämmeralll. Man måste ta hänsyn till helhetsbilden. En alltför långt driven animalieproduktion i fabriksmässig skala för ändå med sig en del nackdelar. Eric Holmqvist nämner själv önskemålet om bra livsmedel. Det är inte hell säkert all konsumenterna längre accepterar hela skalan av produkter som rikligt bra livsmedel. Den debatten ärju i gång och man bör ta hänsyn till den, men Jag skall inle ge mig in iden nu. Det är inte hell säkert alt djurvännerna i alla lägen accepterar dessa principer, vilket man inte kan bortse ifrån.

Den regionalpolitiska bedömningen, säger Eric Holmqvist, hör inte hemma här. Jo, det gör den. De senasle besluten som fattats angående Jordbruket - del gäller såväl besluiel om nya rikllinjer som andra beslut -genomsyras av den nya principen alt de regionala myndigheterna skall ha en helhetsbild, så alt man även vid ställningstagandet till statligt kredilstöd eller rätten alt förvärva mark fär med den regionalpoliliska bedömningen.

Låt mig också kortfattat kommentera Eric Holmqvists tal om att man genom detta raserar förelag. Det handlar inle om att rasera företag. Även de slora företagen är ju intresserade av en jämn prisbildning, och därför accepterar de ocksä, om de är förnuftiga, atl de måste avsätta vissa medel lill en fond som skall kunna Jämna ut svackorna i prisutvecklingen.

Vi har redan sett avskräckande exempel på hur utvecklingen kan bli. Exempelvis broilernäringen, som Ju gick ifrån del akiiva familjejordbruket, fick utvecklas lill atl nästan helt och hållel driva produktionen i fabriksmässig skala. Vi fick plötsligt en myckel stor tillgäng på denna produkt, som inte var så åtråvärd som man hade räknat med. Det innebar våldsamma prisfall och utomordentligt stora bekymmer för hela denna stora näring, vilket slutligen ledde till att samhället fick gå in med stöd i olika sammanhang föratt klara sysselsättningen på de orter som berördes.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Jag vill helt kortfattat kommentera Eric Holmqvists anförande i de delar det gällde styrningen av animalieproduktionen.

Eric Holmqvist inledde sitt anförande med atl säga all han icke var någon

221

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

vän av detaljregleringar. Där är vår uppfattning gemensam. Jordbruksulred-ningen diskuterade ganska utföriigi möjligheterna lill en styrning av animalieproduktionen, och i full enighet avvisade utredningen tanken på en etableringskonlroll. När det gällde införandet av differentierade avgifter för ägg- och fläskproduktionen var del däremot utredningens enhälliga uppfattning att man i elt läge där etl prisiryckande överskott föreligger skulle kunna tillgripa etableringskonlroll som ell medel för atl låta de stora producenterna la på sig en större andel av de exportkostnader som följer av ett överskott.

Jag vill understryka atl utskoltsmajoritetens skrivning pä den här punkten är etl direkl återgivande av vad som sades dels av uiredningen, dels i det jordbrukspoliliska beslutet i december 1977.

Skälet för önskemålet atl styra animalieproduktionen är alt vi i vårt land har ganska slora områden, där förhållandena för jordbruket ar sådana au del bör finnas möjligheter för de små enheterna all bedriva även animalieproduktion. Det är alldeles uppenbart all om vi för så stora-enheter att de täcker enslordelavdetsvenskaavsätlningsutrymmel,dä uppstår svårigheter förde familjejordbruk som behöver ulrymme för animalieproduktion.

Därtill kommer, som redan har påpekats avjordbruksutskotteis ordförande, atl rationaliseringsvinsterna i slorl sett är uppnådda i och med att man beträffande fläskproduktionen har kommit upp i en storlek på kanske 800, 900 eller 1 000 platser per anläggning. Därmed bortfaller enligt min mening det tyngsta argumentet som Eric Holmqvist anförde här, nämligen alt del skulle vara ett konsumentintresse att främja mycket stora anläggningar. Rationaliseringsvinsten för man ulan sådana uteanläggningar, och lill della kommer de hänsyn som Jag tycker att man bör ta till djurskyddsintresset.

Herr talman! Detla var bara några reflexioner med anledning av Eric Holmqvists anförande när det gäller.styrningen av animalieproduktionen. Jag vill avsluta med atl säga alt vi J proposiiionen helt följer upp det uttalande som Jordbruksutredningen gjorde och som fick stöd av riksdagen i beslutet i december 1977, dä även socialdemokraterna i stort sett ställde sig bakom tankegångarna i båda dessa avseenden.

222

ERIC HOLMQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill erinra om att det i betänkandel som låg till grund för det Jordbrukspoliliska beslutet fanns en socialdemokratisk reservation som gällde frågorna inom det här området - del fanns fler än en f ö.

Jag vill ocksä säga atl varken det resonemang som förs av jordbruksministern eller det som förs av jordbmksutskollets ordförande håller. Är det så lyckligt att man skulle nå upp lill full effektivitet i företag av den storleksordning som här anges, dä finns det ju inle skäl föratt ta uien mycket högre avgift av dem som har större produktion. Då kommer de att bli väldigt hårt pressade - del mäste vara uppenbart.

Jag tycker inte atl vi skall ta in djurskyddssynpunklerna i della sammanhang. Det finns andra organ som bevakar dem. Tillsynen skall naturligtvis vara inträngande och lika ordentlig, om vi skall vara till freds med den.

oavsett vem som har djurhållningen.                                  Nr 163

Del skulle ha varit angelägel alt fö elt svar på den fråga Jag ställde - om det    Torsdaeen den inle måste vara viktigt för Einar Larsson och andra atl fö vetskap om hur    -j| j g-jg

mycket detta betyder i ökade pålagor i ett område av landei där vi redan har_

sysselsältningssvårigheter.  Även de slörre  företagen  har Ju  människor    Rezlerinn av pri-

anslällda.  Deras arbetsinkomst är värdefull.  De förelagen betalar också    serna på iordbruks-

sociala avgifter och har ur den synpunkten kanske vissa svårigheter att    niodukter  ni m

konkurrera med familjeföretagen. Men nog är del angeläget för en bygd där

ell sådani här förelag verkar atl del blir beslående. Jag lycker alltså inle alt

man ulan vidare skall ulgå från alt de företagen kan fö sjunka tillbaka, även

om de inte orkar med pålagorna. Det skulle ha varil ganska iniressanl au

åtminstone fö en uiföstelse på den punkten, innebärande atl man inle syftar

lill att slå ut företagen. Men Jag vet inle hur man i övrigl skulle kunna

motivera avgiften i fråga om man inte har det syftet - utslagning.

Det finns naturligtvis fier frågor som skulle kunna las upp i del här sammanhanget, men Jag hinner inle med det. Jag bestrider dock att vi någonstans har talat om att prisförhandlingarna ocksä skall innesluta elt hänsynstagande till regionalpolitiken. Del är för mig någonting nytt. Jag kan ha förbigått det. Jag är väl medveten om att det finns andra medel varigenom man skall främja en sådan utveckling pä alla håll i landet - men det är för mig en nyhet all man i jordbruksprisförhandlingar skulle la med ocksä det som en faktor i bilden. Jag är fortfarande tvivlande på den punkten.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill gärna starkt betona atl det inte handlar om atl företag skall slås ul. 1 de resonemang som Jag själv har fört med många stora producenter har det framgått att de uppfattar det som etl visst stöd att man har en viss styrning av produktionens omfattning. I den händelse produktionen fär en sådan obalans atl priset föller - vilket exempelvis har skett inom broilerproduktionen - drabbas nämligen företaget självt av mycket större bekymmer än den här avgiften, som man i långa stycken är enig om. Del är ändå förelagarna lillsammans som betalar, som en viss försäkring för att kunna hålla balans i produkiionen. Jag tror faktiskt atl det är rikiigi alt den som är mest vållande till en överproduktion också för ta den största kostnaden för en sådan. - Kanske blotta möjligheten alt införa denna styrning har haft den psykologiska effekten att man lugnat ned sig lilet grand när del gäller etablering av anläggningar på den nivå där det kan bli risk för överproduktion.

Jordbruksministern ERIC ENLUND:

Herr talman! Systemet med differentierade avgifter innebär inle alt man slår ut några företag. Del innebär bara att man i ett läge med ell prisiryckande överskott låter de största och bärkraftigaste företagen ta pä sig en någol större del av exportkostnaderna.

Eric Holmqvist talar om hänsyn till sysselsättningsmöjligheterna - och det
är givet alt vi skall ta sådana hänsyn när del gäller Jordbrukspolitiken. Men       223

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, tn. m.

just i de områden där de största anläggningarna hamnar är ändå sysselsält-ningssvärigheterna i regel mindre än i de delar av värt land där vi har de små jordbruksenheterna, där det är glesbygd och risk för ytterligare avfolkning.

ERIC HOLMQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar fortfarande atl Jordbruksministern har den mer begränsade synen på dessa frågor och diskuterar hur vi skall omfördela inom jordbruket. Han har tydligen inte någon som helst tro på värdet av all vi ligger framme i den internationella konkurrensen. Det är ganska farligt för familjeföretagen om den uppfattningen skulle få spridning alt man inle kan konkurrera med andra förelag. Hitlillshardet-Jag tror med all rätt-hävdats att familjeföretagen har stora möjligheler atl ge oss produkter lill låga priser.

Men här talar man ändå för all lägga hårda avgifter pä de stora företagen. Syftet tycks vara alt fä dem atl avslå frän alt producera sä myckel. Man anser tydligen atl de kan bära en kosinad som ligger 25 ä 30 öre högre per kg. Man kan då ställa frågan: Hur skulle del bli för konsumenterna om produkiionen var ordnac' på det sättet? Naturligtvis skulle man dä få billigare produkter. Jag vill inte påstå all del är så, men konsekvenserna av resonemanget blir att man börjar fråga sig om det verkligen är riktigt från konsumentsynpunkt all vi gör denna begränsning när det gäller förelagen.

Om Einar Larssons resonemang, atl det hela syftar till att hindra nyproduktion, hade varil riktigt, sä är del ändå elt faktum alt systemet slår pä de förelag som redan finns och som kanske funnits under årtionden. De kommer plötsligt alt belastas med mycket betydande kostnader i förhållande till andra. Jag uppfattar det som en ganska slor orättvisa atl de kan ställas i en sådan situation. Jag har naturiigtvis inte någon större känsla förden typen av företagare än för andra, men jag anser att det, när vi inför sådana här regleringar, är myckel viktigt atl vi aktar oss för alt fä sådana verkningar som inte överensstämmer med principer som vi i övrigl hävdar.

Om del hade varil så att delta syslem endast verkar i situationer med pristryck, hade del varit en annan sak. Men observera atl priserna på äggen i dag ligger över den nedre prisgränsen, trots att vi har delta system. Del har alltså inle använts för atl skydda priserna, ulan det har använts i annal syfte.

224

Talmannen anmälde att Einar Larsson anhållit atl till protokollet få antecknat atl han inle ägde rätt till ytterligare replik.

LENA ÖHRSVIK (s):

Herr talman! Jag skulle vilja ställa några frågor till utskottets talesman. Det gäller behandlingen av moiionen 2676 frän socialdemokrater, cenierpartister och moderaler i mitt hemlän. Vi har där tagit upp frågan om fortsalt prisstöd till broilernäringen. Regeringen harju haft allvariiga funderingar pä att dra in

det här prisstödet på 20 milj. kr. men har backat nägot efter påtryckningar frän de anställda i branschen.

I propositionen finns inte klart uttalat alt stödet skall finnas kvar och då självfallet inte hur stort det skall vara. I stället finns följande formulering: "Om etl fortsalt stöd till broilernäringen anses behövligt efter den 1 Juli 1979 får en viss omfördelning av livsmedelssubventionerna övervägas."

Detta anser vi motionärer vara oklart och tänjbart.

Del bidrar inte till atl stilla den oro som spritt sig hos de anställda i branschen sedan regeringens planer pä indragning av prisstödet blev kända. Det är inle heller elt uttryck för en vilja till samordning av samhällets olika stödinsatser för denna näring.

Branschen har under fiera år brottats med problem. Stat och kommun har då medverkat både vid elableringar och rekonstruktioner av förelag. Förändringar av prisstödet kan ej godtas om de innebär att alla tidigare salsningar skulle vara bortkastade.

Ivo Foods anläggning i Kristvallabrunn, Nybro kommun, skulle bli direkl nedläggningshotad om prisstödet upphör. Efter länga förhandlingar och med hjälp av statliga lån och kommunala subventioner kom man förra året ämligen fram lill en lösning som tryggade sysselsättningen vid den här anläggningen. F. n. har man där 135 anställda.

En planerad ulbyggnad hos Guldfågeln i Mörbylånga kommun kommer dessutom att skjutas upp.

Vi förutsätter i moiionen all konstruktionen av samhällets stöd till broilernäringen blir sådan att olika stöd samordnas, atl drastiska förändringar undviks och att sysselsättningen tryggas. Vår hemställan är därför att riksdagen skall uttala alt prisstödet inom broilernäringen skall bibehållas där det är nödvändigt för alt trygga sysselsättningen.

Utskottet håller med om att drastiska förändringar skall undvikas och alt sysselsättningen skall tryggas och säger: "Den önskvärda omställningen bör genomföras med beaktande härav." Omställningen syftar då på en anpassning av produktionen lill avsältningsutrymmel.

Det är ett myckel bra uttalande, precis vad vi har önskat i moiionen. Och då kanske någon undrar varför Jag tjatar om det här prisstödet. Jo, utskottets uttalande resulterar bara i konstaterandet atl moiionen därmed bör kunna anses besvarad.

Jag vill då fråga utskotlets företrädare: Vilken betydelse har elt uttalande av utskottet Som inte har status av ett lillkännagivande? Innebär det alt Jag kan lugna de 135 anställda i Kristvallabrunn?

Utskottet fortsätter atl uttala sig i frågan i den följande meningen: "Utskottet har därför ingen erinran mot alt som i proposiiionen anförs visst fortsall stöd efter den 1 juli 1979 övergångsvis tillförs broilernäringen genom viss omfördelning av livsmedelssubventionerna."

Min fråga lill utskotlels talesman blir dä: Vad innebär "visst fortsatt stöd", vad innebär "övergångsvis" och vad innebär "viss omfördelning"?

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruks-pivdukter, m. tv.

15 Riksdagens protokoll 1978/79:162-163

225

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall försöka svara pä Lena Öhrsviks frågor. De kommer som en ganska underbar och samtidigt hårdhänt demonstration av de problem som kan uppslå och som jag tidigare har försökt förklara för Eric Holmqvist, när en animalieproduktion blir ensidigt fabriksmässig och ökar till en nivå som konsumtionen inle när upp lill. Man kan dä inte avsätta sina produkter utan drabbas av myckel större prissänkningar än en liten slakldjursavgifi eller en kläckningsavgift, och en hel bygd råkar i svårigheter.

I det läget har samhällel gått in med visst stöd åt broilernäringen. Del gavs med förbehållet alt man skulle försöka omstrukturera näringen och anpassa den lill marknaden. Detta har man ännu inte lyckats göra, och man behövde därför fortsatt stöd. Jag, och kanske även andra utskottsledamöter, trodde att det var nödvändigt atl ge broilernäringen ett fortsatt prisstöd på 20 milj. kr. Utskottet har emellertid funnit att företrädare för branschen vid förhandlingar med regeringen har förklarat att de kan nöja sig med ett något lägre belopp, vilket jordbruksministern kan verifiera om han så önskar. Ulskotlei har därför nöjt sig med att uttrycka förhoppningen atl den önskvärda omställningen led;r till resultat och atl de anställdas sysselsättning tryggas.

LENA ÖHRSVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag lycker inte atl Jag fick någol tillfredsställande svar på frågan om Jag kan lugna de 135 anställda i Kristvallabrunn.

Jag vet att det nyligen har träffals en överenskommelse om en nedskärning av antalet kycklingar med ett par miljoner om året för att inte nya överlager skall skapas. Har man därmed uppfyllt kraven för all fä prisstödet i fortsättningen ocksä?

Jag har inte hört talas om all man skulle nöja sig med elt mindre belopp;Jag har fäll den uppfattningen all man i första hand vill slå vakl om det stöd som i dag utgår och helst vill ha ett större belopp.

226

AXEL KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Jag skall alldeles rakt ul ställa en fråga till Grethe Lundblad. Det är möjligt att det var elt hörfel - eller hörde jag rätt när jag tyckte att Grethe Lundblad sade alt jordbruket med anledning av livsmedelssubventionerna borde avstå från 100 milj. kr. av avtalade priser? Jag kanske kan få etl svar på den frågan först, så skall Jag återkomma senare.

Sedan var det intressant atl höra Eric Holmqvist ånyo tala i Jordbruksfrågor. Jag måste säga som svar på hans tal om alt konsumenterna under den borgeriiga regimen hade kommit i kläm aU i det avseendet värdet nog värre när socialdemokraterna regerade. Jag är alldeles övertygad om alt ifall Eric Holmqvist "läser lilet bakåt i tiden", finner han att vi hade den allra störsla stegringen av livsmedelspriserna under början av 1970-talel, alltså efter hans avgång frän Jordbruksministerposten. Det var dä som vi fick de verkligt stora prisökningarna, men de var alldeles ofrånkomliga för att vi skulle kunna ha något Jordbruk kvar i del här landet. - Del är bara etl konstaterande som Jag

gör; det kan med siffror bevisas.

Jag konstaterar alt Eric Holmqvist ingenting lärde under den lid då han var bäde inrikesminister och försvarsininisler och sysslade med regionalpolitik och försvarspolitik. I båda sammanhangen är del naturligtvis väsentligt alt det finns en livsmedelsproduktion och alt det finns människor i alla delar av landet. Det är väl av alla omvittnat atl utan ett jordbruk som grund är det omöjligt atl driva någon annan verksamhet heller. Särskilt gäller detta i de norra delarna av landet.

Eric Holmqvist säger sedan att del naturligtvis inte skall vara så att skåningarna skall behöva avstå pengar lill norrlänningarna. Ja, men del förhåller sig ju faktiskt tvärtom i dag - det är så det nuvarande kompensationssystemet tillämpas. Frän jordbrukets sida har vi försökt att i förhandlingarna inför jordbmksnämnden fä etl annal sakernas tillstånd, men vi har inte lyckats särskilt bra. Kompensationen för kostnadsökningen inom uppsamling och förädling slås ut generellt, ehuru kostnadsökningarna är myckel större i de norra delarna av Sverige. Etl litet avsteg från detta gjordes visserligen för etl par år sedan, men del behövs återkommande justeringar. Här går allt mer pengar, som jordbrukarna i de norra delarna av Sverige skulle ha haft, ner till skåningarna. Detta är ett obestridligt faktum.

Eric Holmqvist var också en god advokat - och det var inte oväntal - för storproduktionen. Han frågade om det verkligen var meningen att stoppa den helt. Del är naturligtvis inte meningen. - Detla svar gäller ocksä Grethe Lundblad. Jag tror inte heller att de som etablerade sig som storproducenter på Eric Holmqvists tid har någon anledning alt klaga i dag; de lever faktiskt, Irorjag, ekonomiskl ganska gott. Anläggningarna som de har är efler dagens mått billiga nu, och de fick Ju dessutom subventioner till uppförandel av dem.

Vi kan ta exemplet med 5 000 höns som familjejordbrukaren betalar 12 000 kr. för. Vet Eric Holmqvist alt han innan vi införde den differentierade avgiften betalade 10 000 kr. i s. k. kläckningsavgift? Del är alltså 2 000 kr. i ökad avgift. Den tidigare kläckningsavgifien logs Ju bort i och med all den differenlierade avgiften infördes. Det är alltså pä sin höjd 2 000 kr. mer, och ingalunda 12 000 kr mer, som den här familjen betalar nu.

Sedan kan man fråga: Vad är rationellt och vad är samhällsekonomiskt riktigt? Samhällsekonomiskt riktigt är naturligtvis all lägga produktionen där man har icke fullt utnyttjad arbetskraft, alltså pä familjejordbruken. Det råder väl inget tvivel om delta. Och i vad det gäller stordriftsfördelarna är det belagt av dem som studerat dessa alt man inte behöver komma upp i fantastiskt stora tal förrän man har uppnått dem. Men man kan undra om det är samhällsekonomiskt riktigt och vettigt atl i dessa oljebristens tider exempelvis torka gödseln. Det måste man göra på Aniagra - om man skall bygga ut storföretaget till det dubbla, vilket Eric Holmqvist tydligen vill. Jag kan aldrig tänka mig alt det kan vara ekonomiskt. Å andra sidan ger en spridd animalieproduktion möjligheter alt ulnyllja gödseln från både höns och svin -konstgödseln siiger Ju i pris allteftersom priset pä olja ökar.

Man kan vidare fråga - och Jag tror att Einar Larsson var inne på detla - om

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

227

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

konsumenterna kommer att acceptera sådana livsmedel. Man måste sannolikt i många lägen använda antibiotika och dylika saker för all kunna klara produkiionen i denna skala. Del allra yttersta exemplet är atl Aniagra vill torka gödseln för aU sedan kunna använda den lill foder. Jag undrar just hur konsumenterna reagerar den dag då vi skall utfodra våra djur med gödseln från hönsen - del tycks Ju vara den högsta visdomen.

Vad gäller storproduklionsavgiften för svin, som riksdagen beslutat om, så förhåller del sig ju faktiskt så att det fanns ingen reservation från socialdemokraterna när beslutet fattades. Del finns ett yttrande där man accepterar beslutet, men man vill, som del heter, följa utvecklingen. Del är vad som finns där.

Det är sagl att förfarandet skall tillämpas endast den gäng man behöver ta in pengar för atl klara exportkostnader. Jag kan i del sammanhanget säga, med anledning av alt Grethe Lundblad tyckte att priserna var så höga, alt i dag är detta inget problem, för vi har exportavgifl fr. o. m. denna vecka på fläsk. I annal fall skulle fläsket försvinna till Japan.

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande Axel Kristianssons första fråga kan Jag säga atl socialdemokraternas krav på en minskning av anslaget lill prisreglerande åtgärder är etl led i vår allmänna besparingsmotion till riksdagen i år för all fä en begränsning av statens utgifter. Och eftersom del, som framgår på s. 35 i proposiiionen, är klart ådagalagt genom en ulredning av jordbruksnämnden att jordbruket under åren 1975-1977 per år haft ökade inkomster med 200 milj. kr. pä grund av subventionerna, så ansåg vi att i etl läge där man mäste begränsa statens utgifter var del befogat att man minskade jordbrukarnas inkomster med 100 milj. kr. per är, när de ändå fått ut så myckel mer av sysiemel med subventioner.

Då det gäller diskussionen om de differenlierade produklionsavgifterna skulle jag ändå vilja säga atl meningen varju att de skulle sättas in där pristryckande överskott fanns. Men när differentierade produktionsavgifter beslöts på ägg, så fanns del egentligen inte något sådant överskott, utan priserna var myckel höga, och endast genom ingripande från konsumenthåll fick man priserna sänkta.

När man sänkte priserna ökade konsumtionen. Det var alltså den mekanism man skulle ha i gäng - genom sänkta priser skall vi få ökad konsumtion och på det sättet få bort överskotten.

Däremol har detju blivit på det sättet, sedan man infört den differentierade produkiionsavgiften på ägg, atl priserna har höjts ytteriigare. Om del sedan kommer alt innebära att produktionen minskar vet vi ingenting om i dag, men det finns en viss risk att den inte gör det. Jag tror därför fortfarande att del bästa sättet att minska de stora överskotten är att hålla priserna låga.

228

ERIC HOLMQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara notera all Axel Kristiansson väl knappast tillförde debatten någonting nytt och väsentligt som jag har anledning att

bemöta. Att hängav mig en skopa ovetl sä här retroaktivt lämnar jag därhän. Jag tänker inte ta kammarens lid i anspråk med atl diskutera det.

AXEL KRISTIANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall heller inte uppta kammarens tid genom att diskutera mera med Eric Holmqvist. Del var dock en tillfredsställelse att få säga del Jag sade.

Man må tycka vad man vill, Grethe Lundblad, men när Grethe Lundblad barett mandat i Jordbruksnämnden som förhandlare skall rimligtvis kravet på de 100 miljonerna i avdrag framföras där. Sedan Grethe Lundblad har godkänt elt avtal där skall i varje fall inte hon här i riksdagen säga alt nu tar vi tillbaka 100 miljoner. Det må vara andra fritt att göra det, men inle Grethe Lundblad.

Jag vill därtill framhålla alt det så länge jag minns varil sed - detla gällde även under Eric Holmqvists tid som jordbruksminister, och det vill jag hålla honom räkning för-att man inle tagit tillbaka någonting som konsumenter och producenter via Jordbmksnämnden kommit överens om.

Den differentierade avgiften på ägg, som påstås betyda sä mycket, betyder egentligen inte merän netto 15 öre, för man betalar Ju en avgift dessförinnan på 2 kr. per höna. Och det irorjag att vederbörande klarar av, så effektiva som de lär vara. Den differenlierade avgiften ersätter Ju kläckningsavgifien.

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vad vi i dag behandlar, Axel Kristiansson, är budgetåret 1979/80. Dessa 100 milj. kr. hänför sig alltså lill kommande tidpunkt.

När det gäller produkiionsavgiften har vi inte protesterat mol det lidigare systemet med en kläckningsavgift som var lika för alla. Vi ansåg att det kunde vara riktigt för alt dämpa överskottet. Vad vi i dag beklagar är alt den s. k. differentierade produkiionsavgiften på något vis strafföelägger mycket rationella och lönsamma förelag, som kan hälla konsumentpriserna nere. Det tycker vi är felaktigt.

AXEL KRISTIANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara tillrättalägga en sak. Den tidigare avgiften uttogs inte av alla. Det fanns då en nedre gräns på 500 höns, och den är nu flyttad lill 1 000 höns.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

FILIP JOHANSSON (c):

Herr lalman! Jag beröm ursäkt fördetia inhopp i debatten, som Jag faktiskt inte hade tänkt göra. Men efter Eric Holmqvists debattinlägg under hans inhopp på den Jordbrukspoliliska arenan kan jag inle undgå att delta i debalten.

Under efterkrigstiden har vi tre gånger fastlagt en ny jordbmkspolilisk målsättning. Den första varade i 20 är, och den andra varade i 10 är. Om man skall dra några slutsatser av framför allt Eric Holmqvists inlägg i debatten men även av Grethe Lundblads - som Jag inle skall la upp lid med alt

229

16 Riksdagens proiokoti 1978/79:162-163

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

kommentera - kan man fråga sig om den senaste Jordbrukspolitiska målsättningen bara skall räcka ett år.

Jag ansåg mig föranledd att gå in i denna debatt av att Eric Holmqvist sade all han aldrig har hört talas om att regionalpolitiken skulle ha något med jordbrukspolitiken att skaffa. Nej, det har han troligtvis inle hört talas om. Men jag skall kort och gott läsa upp vad som stod i jordbruksulskotiets belänkande när vi för drygt etl år sedan antog den jordbrukspolitiska målsättning som nu gäller. Jag citerar från s. 16 i jordbruksutskottets betänkande 1977/78:10.

"Mot bakgrund av bl. a. den geografiska utbredningen finns det enligt Jordbruksministern anledning att markera jordbruksnäringens regionalpoliliska betydelse."

Detta lades fast i jordbruksutskottets belänkande. För mig var det den kanske väsentligaste delen av den nya jordbrukspolitiken. För den jordbrukspolitiska målsättning som lades fast 1967, då Eric Holmqvist-om jag minns rätt - var jordbruksminister, tog inga som helst hänsyn till alt ett Jordbruk kunde ha någon regionalpolitisk uppgift. Tvärtom - och del har jag flera gånger tidigare sagt från denna plats - gick bl. a. lanlbruksnämnden i Norrbottens län, när bönderna från inlandet frågade varför man där inte fick någon form av stöd eller medverkan från lanlbruksnämnden för all klara jordbruket, gäng efter annan ut och sade ifrån: Vi har inga mandal atl föra nägonjordbrukspolitik i inlandet. Det varlanlbruksnämndens uppgifter, som den gång efter annan lade fast. Och anledningen var den Jordbrukspolitiska målsättning som vi dä hade, där Jordbruket som sagt inte hade någon uppgift eller betydelse ur regionalpolitisk synpunkt.

Efter hand har man faktiskt kommit underfund med jordbrukels betydelse frän regionalpolitisk synpunkt - och vi har varit hell överens om den. För all bevisa detta vill jag citera ur den socialdemokratiska reservationen 1 när vi antog den nuvarande Jordbrukspolitiska målsättningen. Socialdemokraterna hade dä några reservationer, men det bör sägas atl målsättningen antogs under myckel storenighel-del sades också frän socialdemokratisk sida. Men som vanligt fanns del vissa detaljfrågor där man hade olika åsikter. Men pä denna punkl, som logs upp i reservation nr 1 på s. 41 i jordbruksulskotiets betänkande, sade socialdemokraterna exakt följande:

"Jordbruket skall rationaliseras med samhällets stöd. Familjejordbruket kommer under den tid vi kan överblicka" - och jag tror alt reservanterna menade mer än ett år- "alt vara den dominerande förelagsformen. Stöd skall utgå till brukare av mindre enheter där detta motiveras av sociala och regionalpolitiska skäl."

Om Eric Holmqvist inte har velat om det förut hoppas jag alt han kontrollerar mina uppgifter genom alt läsa de här avsnitten i jordbruksutskottets betänkande. Sedan hoppas Jag alt vi slipper alt höra mer att regionalpolitiken skall bedrivas på andra säll än med jordbruk och framförallt atl vi slipper höra atl man slussar pengar från Skåne för atl hälla ell jordbruk vid liv i Norrland.

230

ERIC HOLMQVIST (s):

Herr lalman! Jag är, kammariedamöter, ledsen över alt tvä av mina gamla trätobröder från min tid som jordbruksminister tagit så illa vid sig av alt jag varit med som motionär i en Jordbruksfråga. Jag beklagar att debalten inte är sä fri alt de skånska riksdagsmännen skall kunna anföra synpunkter som vi vet är vanliga inle bara bland konsumenter; också bland producenterna i Skåne finns del många som har synpunkter jusl av det slag vi har framfört i den här debalten.

Jag har inte för avsikt att ta upp någon retroaktiv debatt om hur Jordbrukspolitiken har varil eller hur den kan bli i framliden. Jag tror att Jordbruksministern, som lyssnade till mitt anförande, kan vitsorda all vad jag sade var att man vid prisförhandlingarna inte tidigare har lagt in några regionalpolitiska bedömningar och haft dem som förevändning för prissättningen. Det ärbara på den punkten jag har gjort invändningar. I övrigt harjag tvärtom understrukit att del finns flera inslag inom jordbrukspolitiken som har regionalpolitisk betydelse. Jag är inte sä okunnig atl Jag inte vet om det.

Jag har som sagt inle anledning alt föriänga debatten. Jag vill bara ge förklaringen atijag tillsammans med mina partivänner från Skåne tagit upp en fråga som för oss är angelägen. Att den inte är lika angelägen för andra är att beklaga. Men vi måste ha rätten att yttra oss utan att därför bli utsatta för förolämpningar för att vi deltar i debalten.

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

FILIP JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag har aldrig ifrågasatt Eric Holmqvists rätt alt yttra sig eller alt motionera. Men om man går upp i en debatt och gör uttalanden om att det slussas miljoner kronor frän det skånska jordbruket upp till Norriand, då förbehåller Jag mig rätlen att tala om ungefär hur det ligger lill. Jag behöver inle upprepa vad Axel Kristiansson nyss sade om hur prispolitiken i dag verkar.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4 a

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservalionen nr 1 av Einar Larsson m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Einar Larsson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

231

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Reglering av priserna på jordbruks-piodukter, m. tv.

Den  som  vill  att  kammaren  bifaller jordbruksutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 36 mom. 4 a röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1  av Einar Larsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Einar Larsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 214

Nej -   74

Avslår -    10

232

Mom. 4 b

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Grethe Lundblad begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den  som  vill  att  kammaren  bifaller Jordbruksutskottets  hemslällan   i

betänkandet nr 36 mom. 4 b röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av Svanie Lundkvist

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Grethe Lundblad begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 142

Avstår -      1

Mom. 5-9 a

Kammaren biföll vad utskotiet i dessa momeni hemslälll.

Mom. 9 b

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Svanie Lundkvisl m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Grethe Lundblad begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som  vill att  kammaren  bifaller jordbruksutskottets hemslällan  i Nr 163

betänkandet nr 36 mom. 9 b röstar Ja,                              Torsdaeen den

den det ej vill röstar nej. j - g-jg

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Svanie Lundkvist_____ __

" Vissa Jordbrukspo -

Ii tiska Jrågor Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Grethe Lundblad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 142

Mom. 9 c

Utskotlels hemställan bifölls.                                        )

Mom. 9 d

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels moiionen nr 2675 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som   vill  att  kammaren  bifaller jordbruksutskottets hemslällan   i

betänkandel nr 36 mom. 9 d röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2675 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286 Nej -    12

§ 3 Vissa jordbrukspolitiska frågor

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande 1978/79:37 med anledning av motioner om vissa Jordbrukspoliliska frågor.

I detta betänkande behandlades motionerna

1978/79:755 av Gunnar Nilsson (s)och Knut Johansson (s), vari hemställts
alt riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla att en ulredning tillsattes
med uppgift att behandla de i motionen angivna frågorna rörande Jordbru
karnas inkomstföljsamhet och markpriserna,                                         233

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

Vissa Jordbrukspolitiska frågor

1978/79:979 av Anders Dahlgren m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde förslag om kostnaderna för anlitande av avbytarser-vicen inom Jordbruket vid inkallelse lill militär repeiitionsuibildning i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:995 av Einar Larsson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en utredning angående Jordbruksproduktionens sårbar-hel och försörjningsberedskapen i fråga om livsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen.

1978/79:1449 av Eric Holmqvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1, 2 och 5) hemställts alt riksdagen beslutade

1.   alt konsumentrepresenlationen i jordbruksnämnden skuile utökas,

2.   atl konsumentrepresenlationen i de sju regleringsföreningarna skulle utökas med två ledamöter i varje förenings styrelse,

! 5. alt anhålla all regeringen genom elt lämpligt organ främjade en ökad samverkan mellan Jordbruk, industri, förpacknings- och frysföretag samt handel och forskning i avsikt atl främja export och marknadsföring av därför lämpliga jordbruksprodukter, och

1978/79:1457 av Svante Lundkvisl m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen beslulade

1.  atl som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om utökningen av representationen förallmäninlresselijordbruksnämndens styrelse,

2.  atl hos regeringen begära en utredning om konsumentdelegationens ställning, sammansättning och resurser, i enlighet med vad som anförts i moiionen, varvid utredningen också borde pröva möjligheterna till ett vidgat konsumentinflytande i de olika regleringsföreningar som skötte jordbruksprisregleringens praktiska hantering.

234

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle

1.  med anledningav moiionen 1978/79:755 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om viss undersökning om jordbrukarnas inkomstföljsamhet och markpriserna,

2.  beträffande konsumentrepresentationen i statens jordbruksnämnd, m.m. avslå motionerna 1978/79:1449, yrkandena 1 och 2, samt 1978/ 79:1457,

3.  med anledning av motionen 1978/79:1449, yrkandei 5, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om främjande av avsättning och export av vissa Jordbmksprodukter,

4.  med anledningav moiionen 1978/79:995 som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört om viss undersökning rörande livsmedelsberedskapen vid avspärrning, m. m.,

5.  med anledning av moiionen 1978/79:979 som sin mening ge regeringen

lill känna vad utskottet anfört om förslag rörande kostnaderna för avbytare    Nr 163

för jordbrukare vid militär repeiitionsuibildning.

Reservation hade avgivits av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Karl-Erik Svartberg och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen skulle beträffande konsumentrepresentationen i statens Jordbruksnämnd, m. m. som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört med anledningav motionerna 1978/79:1449, yrkandena 1 och 2, samt 1978/79:1457.

Torsdagen den 31 maj 1979

Vissa Jordbrukspolitiska frågor

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr lalman! I jordbruksutskottets betänkande nr 37 behandlas bl. a. tre socialdemokratiska motioner, som tar upp frågor som sammanhänger med hur jordbruksförhandlingarna sker och hur underiaget för dessa skall se ut. Utgångspunkterna för den socialdemokratiska jordbrukspolitik som skall ligga till grund för dessa prisförhandlingar har bl. a. redovisats i det särskilda yttrande som fanns till föregående punkt på dagordningen. Jag ber här alt bara få hänvisa till detta yttrande.

I motionen 755 av Gunnar Nilsson och Knut Johansson begärs en ulredning som kartlägger markprisernas roll i jordbrukspolitiken. Här har utskottet enhälligt och tillfredsställande föreslagit riksdagen atl en utredning skall komma till stånd i motionens anda. Däremol är del inte tillfredsställande alt utskottets borgerliga majoritet på nytt vill avstyrka socialdemokraternas krav på en förstärkning av allmänintresset i jordbruksnämndens styrelse och en utredning om konsumentdelegationens ställning i syfte alt förstärka konsumentintressets roll i denna liksom i regleringsföreningarna. Detta krav har konkret rests i den socialdemokratiska ulskotlsgruppmotio-nen 1457 liksom i motionen 1449 av Eric Holmqvist m. fl. De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har följt upp dessa krav i en särskild reservation, som Jag härmed ber alt fä yrka bifall lill.

Ulöver vad som anförs i reservationen vill jag framhålla följande.

De båda motionerna av Gunnar Nilsson och Eric Holmqvist kan sägas skildra situationen i de egentliga Jordbruksbygderna i värt land. Eric Holmqvists motion gäller den utpräglade jordbruksbygden i Skåne. Vad som inle kommer fram i dessa motioner är den tilltagande spännvidden inom jordbrukspolitiken lill följd av utvecklingen i de egentliga glesbygderna, där Jordbrukets roll från produktionssynpunkt är belydligl mindre men där Jordbrukets relativa roll i sysselsättnings- och regionalpolitiken blivit alll viktigare, inte minst därför att andra alternativa sysselsättningsmöjligheter inle Slår till buds. Denna roll har ökat mycket kraftigt i betydelse under det senasle decenniet i lakt med att industrin inte längre kan erbjuda nya arbetsmöjligheter och atl glesbygdens överievnadsmöjligheter har framställ som alll viktigare.

Tillkomsten av Norriandsstödet, det regionalpolitiska jordbruksstödet och nu senast det samordnade glesbygdsstödet är bl. a. stadier i denna utveckling.

235

Nr 163

Torsdagen den 31 maj 1979

- Vissa Jordbrukspolitiska Jrågor

Det är viktigt atl kostnaderna för dessa regionalpolitiska satsningar klart redovisas och inle tilläts påverka livsmedelsprisernas utveckling såsom sker i Jordbruksförhandlingarna. I annat fall riskerar vi all del högrationella jordbruket erhåller inte avsedda inkomsltillskoll. Successivt bygger vi i Jordbrukspolitiken in en allt slörre spänning mellan samhällets åtgärder för alt utveckla ett rationellt jordbruk, som ger sä låga livsmedelspriser som möjligt, och samhällets ambition att hålla sysselsättningen uppe och bygder vid liv. Denna spänning aktualiseras bl. a. vid hanteringen av de spannmålsöverskott och andra överskott som bliren följd av vår nuvarande Jordbruksproduktion och som måsle avsättas- huvuddelen på utlandsmarknaden lill lägre priser än vad som erhålls inom landei.

Samtidigt med denna utveckling växer kraven på all vårt jordbmk skall omställas lill en annan energihushållning, alt den kemiska bekämpningen skall las bort och alt användningen av handelsgödselmedel minskas. Detta är krav som måste balanseras mot de effekter de har på livsmedelsprisernas utveckling. Vi kan räkna med all på 1980-lalel kommer dessa problem atl växa i betydelse när det gäller jordbrukspolitiken.

Ytterligare etl område, där utvecklingen under 1980-talet kan komma alt erbjuda överraskningar men som i nuvarande läge är utomordentligt svårbedömbart, är försöriningssituationen i u-länderna. Kommer deras jordbruk att klara det mål som livsmedelkonferensen i Rom satte upp 1974, nämligen sin egen försörjning, och får vi i anledning av delta betydligt svårare atl avsälla våra överskott? Hittills finns det inle mycket som stöder tanken att de kommer alt klara sin försörjning, men utvecklingen kan förvisso erbjuda överraskningar.

Den här skisserade bilden, med en tilltagande kriiik mot utvecklingen inom det högmekaniserade jordbruket, både från konsumentgrupper och miljövänner, spänningen mellan det högrationella jordbruket och del regionalpoliliska jordbruket, överskottsproblemen, livsmedelssubventioneringen och de globala försönningsproblemen understryker viklen av all den Jordbrukspolitik som bedrivs omfattas med förståelse och har stöd av breda konsument- och löntagargrupper. Mol denna bakgrund framstår det som ännu mera motiverat att allmänintresset och konsumentintressena får en starkare ställning i de organ som praktiskt handlägger dessa frågor -Jordbruksnämndens styrelse, konsumentdelegationen och regleringsföreningarna. Och det borgerliga motståndet mot våra krav på dessa områden framstår när man ser dessa perspektiv som ännu mera obegripligt än under lidigare är.

Herr lalman! Jag ber atl fä yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen vid betänkandel nr 37 när det gäller konsumentrepresenlationen i statens jordbruksnämnd m. m. och i övrigt bifall lill utskottets hemställan.

236

EINAR LARSSON (c):

Herr lalman! Åke Wictorsson har litet otur, eftersom han målar upp denna för jordbruket dystra och pessimistiska bild just efter del aU vi  fält

meddelandet om alt del numera Ullas exportavgifter på fläsk pä grund av atl     Nr 163

del kan exporteras till goda priser. Jag är inte riktigt säker på alt det är räll att     Torsdaeen den

förfalla till dessa pessimistiska tongångar. Det kan hända att de spannmåls-     3] r: [979

överskott som Åke Wictorsson talar om efter hand, tack vare den höga_____

teknik, rationalitet och livsmedelshygien som vi har i vårt land, kommer att      Vjssa lordbrukspo-kunna omvandlas till animaliska produkter och kanske rent av säljas lill     iK/ska fråsor vettiga priser till konsumenter som behöver dem bättre än vi.

Vi måsle däremot naturligtvis med allvar möta den av Åke Wictorsson upptagna diskussionen om huruvida vi i framtiden kan tillåta användning av bekämpningsmedel i samma utsträckning som nu. Del är kanske framför alll jordbrukarna och deras medhjälpare som möter dessa problem i sitt arbele. Pä den punkten kan det tänkas atl vi i viss mån får ompröva de Jordbrukspoliliska riktlinjerna. Jag vill nämna detta, eftersom det av debatten verkar som om jordbrukarna själva hade etl slags egoistiskt intresse av att använda denna teknik. Det har de verkligen inte. Men det kan inle heller vara deras uppgift atl betala den kosinad som skulle uppstå om man väljer en ny teknik.

Låt mig belräffande utskottets belänkande säga atl ulskotlei på ett par punkler har välvilliga skrivningar med anledning av väckta motioner. Åke Wictorsson har redan kommenterat några sådana skrivningar. Jag skall dessulom nämna alt utskottet med anledning av motioner från centern har beslutat förorda atl riksdagen uttalar sig för en utredning om livsmedelsförsörjningen frän beredskapssynpunkt och av vår sårbarhet i detta avseende.

Beträffande konsumentdelegationens slällning, som kommenteras i den socialdemokratiska reservationen, vill jag nämna att delegationen under 1978 ändå har fått en viss förstärkning av siU sekretariat. Dessutom vill Jag hänvisa till all utskottet skriver att det sedan riktlinjerna antogs hösten 1977 och utskottet då log ställning till konsumentdelegationens sammansättning inle har tillkommit några nya faktorer, som har givit utskottet anledning till någon ny bedömning pä denna punkt.

Med det anförda ber Jag, herr talman, all fä yrka bifall till utskottels hemställan och avslag på den socialdemokratiska reservationen.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Om den förändringen av förutsättningarna har inträffat att fläsk nu kan säljas med förtjänst, förändrar del inte pä någol sätt betydelsen av att Jordbruksnämnden och konsumentdelegationen ulformar en förnuftig prisreglering. Milt resonemang om dessa frågors ökande betydelse påverkas alltså i och för sig inte av denna förändring utan kvarstår med oförminskad kraft.

Vidare säger Einar Larsson alt han har velat betona alt Jordbrukarna inle
har något egoistiskt intresse av alt behålla de kemiska bekämpningsmedlen
och av au använda handelsgödsel i övermått. Det kan hända, men nog är del
litet förunderiigl alt Einar Larsson med hjälp av andra ledamöter i Jordbruks
utskotlet när vi där har krävt en utredning om möjligheterna att begränsa
handelsgödselanvändningen har avvisat den tanken. Del är svårt att då    237

Nr 163

Torsdagen den . 31 maj 1979

Vissa Jordbrukspolitiska Jrågor

komma ifrån misstanken alt det finns någon form av egenintresse i detta sammanhang.

Einar Larsson säger ocksä alt del inle har inträffat någonting nytt sedan 1977 och atl den borgerliga majoritetens ställningsslagande därför kvarstår oförändrat. Jag har pekat på några faktorer som ändock tillkommit i denna bild och som klart förändrar bedömningen av den vikt och betydelse som förhandlingsarbetet i statens jordbruksnämnd har. Dessa förändringar motiverar och understryker vårt krav på en förstärkning av allmänintresset i Jordbruksnämnden liksom pä en utredning om konsumentdelegationen och regleringsföreningarna.

238

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Åke Wictorsson gör sig skyldig lill en felaktig redovisning när han säger atl utskotiet har avvisat kravet på undersökning av möjligheterna lill begränsning av användningen av kemikalier i jordbruket. Vi har inte avvisat kravet ulan hänvisat till den nyligen tillsatta naturresurs- och miljöutredningen, som har mycket omfattande direktiv och också kan göra specialutredningar. Med tanke på den utomordentligt tunga socialdemokratiska representationen i den utredningen borde man kunna ha förtroende för den och i första hand låta den pröva, om inte det här arbetet kan utföras inom ramen för utredningen. Det betyder inle alt vi definitivt har avvisat denna tanke, men vi har velal hänvisa lill uiredningen. Vi tror alltjämt atl frågorna kan prövas där.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag har hört sekretariatets redogörelser för arbetet inom naturresurs- och miljöutredningen. Av dessa redogörelser framgick atl vad ,man i bästa fall kunde vänta som resultat av utredningen var ett handlingsprogram om det fortsatta utredningsarbetet. Med den takten i utredningsarbetet, Einar Larsson, kommer vi all fä vänta myckel läng lid, innan det över huvud taget blir någon utredning om och utvärdering av handelsgödselns betydelse och påverkan inom jordbruket och möjligheterna att begränsa hanteringen.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositionergavs på bifall till dels utskottels hemslällan, dels reservationen av Svanie Lundkvist m. n.,och förklaradesden förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Åke Wictorsson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den  som  vill  att  kammaren  bifaller Jordbruksutskottets  hemställan   i         Nr  163

betänkandel nr 37 mom. 2 röstar Ja,                                  Torsdagen den

den del ej vill röstar nej. 3j - jg

Vinner nej  har kammaren  bifallit  reservalionen av  Svanie  Lundkvist____      

m.fl.

Vissa jordbrukspoliliska Jrågor

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Dä Åke Wictorsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 139

Mom. 3-5 __  Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 4 På förslag av talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 5 Talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle trafikutskoltels betänkanden nr 18 och 27 samt utrikesutskottets betänkande nr 33 i nu angiven ordning uppföras främst bland tvä gånger bordlagda ärenden.

§ 6 Kammaren åtskildes kl. 23.22.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert