Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:162

Torsdagen den 31 maj

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 22 innevarande månad.

§ 2 Om ökade möjligheter till skolundervisning på sjukhus

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för att besvara Ake Gillström (s) den 11 maj anmälda fråga, 1978/79:553, och anförde:

Herr talman! Åke Gillström har frågat mig om vilka ålgärder jag avser alt vidta för alt ge sjuka elever på sjukhus möjligheter till mer undervisning.

Undervisningen av skolpliktiga barn som intagits på sjukhus och andra vårdinrättningar eller som vårdas i hemmet sker efter regler som i huvudsak har gällt oförändrade sedan år 1962. Det finns därför enligt min mening anledning att nu företa en samlad utvärdering av samhällets insatser för undervisning av dessa barn. Jag avser således att uppdra åt skolöverstyrelsen alt företa en översyn av det nuvarande systemet för sjukhusundervisningen och andra former av särskild undervisning.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr talman! 1978, alltså förra året, försökte skolöverstyrelsen att göra en sådan här undersökning men sloppades av delegationen för uppgiftslämning, DFU.

Detla är förmodligen min sista fråga i riksdagen. Jag förstår att statsråden oftast får höra missnöjda frågande i talarstolen, och jag tillhör väl dem som inte alltid har varit särskilt nöjda. Låt mig därför den na gång få säga atl det var ett ovanligt positivt svar, som jag tackar för ulan ytterligare kommentarer.

Överläggningen var härmed sluiad.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om ökade möjligheter till skolundervisning på sjukhus

Om gymnasie-undeiyisningen för invandrarelever

§ 3 Om gymnasieundervisningen för invandrarelever

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för atl besvara Christina Roge-stams (c) den 14 maj anmälda fråga, 1978/79:554, och anförde:

Herr talman! Christina Rogestam har frågat mig vilka ytterligare åtgärder Jag är beredd alt vidla för atl underiätta för invandrarelever alt klara studierna i gymnasieskolan.

Sedan budgeiåret 1974/75 har under anslaget Bidrag lill driften av gymnasieskolor särskilda medel anvisats lill stödundervisning i svenska m. m. för invandrarelever. Dessa medel avsåg dä både stödundervisning i

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om gvmnasie-undeivisningen för invandrarelever

svenska och studiehandledning på svenska och hemspråk.

När hemspräksundervisningen reformerades den I Juli 1977 kom denna resurs alt avse enbart slödundervisning i svenska. Den räknades därvid upp lill 5 milj. kr. Samlidigl tillfördes gymnasieskolan en särskild resurs för hemspråksundervisning och siudiehandledning på hemspråk motsvarande 0,75 lärarveckoiimmar per undervisningsberältigad elev.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om vilka resurser som skall finnas för bl. a. stödundervisning och hemspråksundervisning i gymnasieskolan under nästa budgetär och därmed godkänt vad som föreslagits i budgetpropositionen (prop. 1978/79:100 bil. 12, UbU 1978/79:40, rskr 1978/79:344). Hur stödundervisningen i svenska för invandrarelever i gymnasieskolan skall vara uppbyggd på siki, bereds f n. av en särskild arbetsgrupp inom regeringskanslier.

Därtill kommer atl invandrarelever har samma rätt all åtnjuta stödundervisning enligt bestämmelserna i 8 kap. 40 § skolförordningen (1971:235) som övriga elever i gymnasieskolan. Resursen för sådan slödundervisning och för samordnad specialundervisning kan uppskattas till ca 38 milj. kr. totalt enligt uppgift från skolöverstyrelsen.

Vidare har invandrarelever i samma ulslräckning som andra elever i gymnasieskolan rätt att få del av gymnsieskolans övriga stödåtgärder.

För atl förbereda invandrarungdom för studier i gymnasieskolan anordnas dels introduktionskurser om en eller två terminer, dels sommarkurser. Sommarkurserna står öppna också för elever som redan är inskrivna på studieväg i gymnasieskolan.

Antalet invandrarelever i gymnasieskolan ökar, vilket är en glädjande tendens. Detta kan naturligtvis samtidigt ställa krav på ökade insatser. Jag vill ocksä erinra om att skolöverstyrelsen under sommaren avser atl lägga fram etl handlingsprogram för åtgärder inom undervisningen för invandrare. Mol bakgrund av de erfarenheter som görs ärjag beredd att återkomma till denna fråga i samband med budgetpropositionen.

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr talman! Jag ber atl fö lacka statsrådet för svarel på frågan.

Det är viktigt och nödvändigt att fler elever som inte har svenska som modersmål fortsätter sin utbildning i gymnasieskolan. Delta är nödvändigt för alt de skall få etl arbete och klara sig i det svenska samhället. Del finns siffror som visar att ungefär 80 % av svenska elever skaffar sig gymnasiekompetens, medan bara 40 % av invandrareleverna gör det.

Vad invandrareleverna bäst behöver när de böar gymiuasieskolan är stödundervisning i svenska. De möter slörre krav, de möter etl svårare språk, de möter fackterminologi och mycket nytt. Samlidigl minskar skolans möjligheler drastiskt atl ge dem slödundervisning i svenska. Del kan inte vara en rimlig polilik.

I grundskolan finns en schablon för stödundervisning i svenska med 4 lärarveckoiimmar per grupp om tre-femelever. SÖ har begärt en schablon om 1 lärarveckotimme per stödbehövande elev i gymnasieskolan. En sådan

satsning är nödvändig med det snaraste. Jag vill fråga Birgit Rodhe om hon är beredd all göra en sådan satsning i höstens budgetarbete.

Det finns en del missuppfattningar om invandrarelevers kunskaper i svenska. Kunskaperna är ofta överskattade. Man tar för givet atl de invandrarelever som talar bra och har en grammaliskl riktig svenska också totalt behärskar språket. Många invandrarelever tillhör numera den kategori som talar ganska bra, eftersom de inte är nyinflyttade utan har bott länge i Sverige. Därför uppmärksammas dessa elever sällan som stödbehövande. Men deras situation är betydligt sämre än den kan förefalla och kan drastiskt försämras i gymnasieskolan, speciellt på de teoretiska linjerna. De klarar inle den ökade abstraktionsnivån i undervisningsspråkei. Deras vardagliga ordförråd räcker inte lill.

Del finns flera undersökningar som visar all 60 % av invandrareleverna ligger på samma nivå som de 20 "ii svagast presterande svenska eleverna när det gäller Just ordkunskap och läsförståelse. Däremol är de inte en svagpresierande grupp i och för sig. En västsvensk undersökning visade t. ex. au de finska eleverna t. o. m. var bättre än sina Jämnåriga i Finland.

De 5 miljoner som är anslagna för stödundervisning för det kommande året räcker lill i runda tal 113 lärarveckotimme per stödbehövande invandrarelev. Det räcker inte. Del innebär i realiteten att ett stort antal ungdomar under hösten kommer att slås ut från gymnasieskolan. De klarar inle studierna, de känner sig misslyckade, och de kommer sannolikt atl öka gruppen arbetslösa ungdomar.

Resurserna för stödundervisning och specialundervisning kan användas även för dessa elever. Men resurserna ärju primärt avsedda för annat, och det är många elever som behöver dela på dem. Enligt budgetpropositionen skall de dessutom ersätta de uteblivna SÅS-resurserna på gymnasieskolan. Sä särskilt mycket kan det alltså inte bli över för den här typen av slödundervisning i svenska.

Jag vill upprepa min fråga: Är Birgit Rodhe beredd atl göra en ytterligare satsning lill hösten för alt hjälpa fler invandrarelever atl klara den svenska gymnasieskolan?

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Otn gymnasie-undervisningen för invandrarelever

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag vill först betona del jag hoppas framgick av mitt svar, nämligen att Jag anser atl detla är en fråga av slor vikt.

Lyckligtvis är det väl så att de siffror som Christina Rogestam inledningsvis anförde i fråga om proportionen gymnasieelever från invandrargruppen i relation till svenska elever numera är något föråldrade. Vi väntar på nya siffror från SCB, men jag kan säga all de stickprov jag har haft tillfälle atl göra under den tid Jag varit i departementet vid besök i vissa invandrartäta kommuner snarast har tytt på att invandrareleverna är på väg att närma sig den andel de svenska eleverna representerar i della sammanhang. Så är fallel i varje fall när det gäller att söka sig lill gymnasiet, men invandrareleverna ligger inte heller långt efter när del gällerinlagningen. Del rör sig här som sagt om stickprov, och andra kommuner kan naturligtvis visa en bild som inte är

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om gymnasie-undeiyisningen för invandrarelever

riktigt densamma. Någon klar överblick över vad som gäller i dagens situation får vi emellertid inte förrän de nya siffrorna har redovisats av SCB.

Det stämmer med mina egna erfarenheter, och Jag vet också att del finns undersökningar som underbygger det som Christina Rogestam här säger om alt det är risk för atl man inte minst på gymnasiestadiet, kanske vid porten till gymnasiet, överskattar invandrarelevernas språkkunskaper. Det lycks vara sä atl invandrarna i och för sig har tillräckliga ordkunskaper men att de abstrakta sammanhangen bildar elt slags mur.

Nu för vi komma ihåg att resursen för hemspråksundervisning och studiehandledning är betydelsefull, men samtidigt håller jag med om att det är vikligl atl också se över behovet av den stödundervisning som de 5 miljonerna representerar.

Såvitt Jag kan se för dagen är del inte någon risk för atl någol slags drastisk utslagning redan i höst skall behöva befaras. Delta är också en distributionsfråga, och vi arbetar alltså med nya förslag. Om det skall ske en höjning måsle det bli genom budgetpropositionen.

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr talman! De siffror jag anförde gällde de elever som nu har fått gymnasiekompetens, och där tror Jag att mina siffror är riktiga. Däremol håller jag med Birgit Rodhe om att andelen invandrare som söker och blir antagna till gymnasieskolan har stigit snabbi. Det är glädjande. Det är för atl hjälpa de eleverna som jag är väldigl angelägen om att vi nu verkligen får en ökad satsning på stödundervisning i svenska. Annars är risken stor att de börjar i gymnasieskolan och slutar ulan att ha gjort färdigt sina studier och utan att få gymnasiekompetens.

När det gäller siluationen i höst vill jag ge exempel från Göteborg. Där beräknar man all man kommeratt få en tilldelning på 80 lärarveckoiimmar, som skall räcka lill ungefär 350 slödbehövande elever. Del är en orimlighet i sig. För atl göra det bästa möjliga av situationen har man placerat invandrareleverna i vissa gymnasieskolor. Det finns t. ex. vid vissa tvååriga linjer 16-grupper som kommer att innehålla 6 invandrarelever.

Jag tror att Birgit Rodhe har tillräcklig erfarenhet frän skolans värld för att inse vilka problem man kommer alt möta i de grupperna, både bland eleverna och bland lärarna. Det är en näst intill omöjlig situation man kommer att ha där i höst. Där är, befarar Jag, risken väldigt stor för att man får en situation där många invandrarelever kommer att sluta skolan.

Nu är Göteborg inle nägot unikum, ulan den här situationen finns i väldigl många av framför allt de invandrartäta kommunerna. Och det är därför jag frågat om det ändå inle finns någon möjlighet atl redan lill hösten göra förstärkningar. Annars ärjag orolig för alt vi ganska snart under hösten får invandrarelever som inte klarar av studierna på gymnasieskolan just på grund av språksvårigheter. Risken är slor att de då hamnar i gruppen arbetslösa ungdomar och ökar den kvoten. Dessutom kommer de all känna sig utslagna av det svenska samhället med ändå större svårigheter för oss att nå dem i

framtiden för att hjälpa dem med ulbildning i syfte att ge dem en fast fot på arbetsmarknaden.

■ Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr lalman! Jag är kanske litet förvånad över att Christina Rogestam såvitt jag vet inte tagit upp den här frågan i samband med behandlingen av årets budgetproposition utan ställt sig bakom beslutet om de 5 miljonerna.

Det är vår bedömning, byggd på skolöverstyrelsens redovisningar, atl problemet f n. inte framför allt gäller totalsumman utan snarast möjligheterna att distribuera den pä ett rättvist säll. Det är länkbart att man där redan tidigare skulle kunna åstadkomma några åtgärder. Vi skall överväga det inom departementet föratt hjälpa sådana kommuner som kan ha den situation som Christina Rogestam redovisat från Göteborg.

Det är emellertid kommunerna som bedömer de egna behoven och som därmed lägger grunden för den fördelning som sker. Det borde därför ha redovisats från Göteborg hur pass mycket större behov man i själva verket har.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om gymvasie-undervisningen för invandrarelever

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr talman! Det är rikiigi all jag inle har motionerat om det här. Jag var inte medveten om atl de 5 miljonerna var en siffra som hade ställ still under många år. Jag läste budgetpropositionen fel pä en punkl. Jag hade uppfattal det så alt SÖ:s begäran om en lärarveckotimme som riktpunkt för stödinsatserna skulle gälla, men jag upptäckte under ulskotisarbelel all så inle var fallel. Del må kanske vara en riksdagsledamot förlåtet att man inte klarar ul alla detaljerna ulan någon gång gör etl misstag.

Detla har sedan dess bekymrat mig väldigt myckel. Jag tog upp diskussionen i utskottet, men inget parti hade i det lägel ytterligare pengar au lägga på det här anslaget. Däremol har ulskotlei diskuterat atl la upp hela frågan om undervisningen för invandrarelever till en diskussion i höst, och del hoppas Jag atl vi kan göra på ett vettigt säll. Sedan irorjag också all del kan ligga en del i del som sägs om distributionen av medlen, men enligt de uppgifter Jag har frän skolöverstyrelsen handlar del också om totalnivån. Och del förhällandet att summan i är räcker till maximalt 0,3-0,4 lärarveckoiimmar per stödberättigad elev säger ändå en hel del.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr lalman! Skolöverstyrelsen bedömde i sina petita förra året att de här 5 miljonerna fortfarande skulle räcka. Som grund för den bedömningen har man kommunernas önskemål, som samlas in pä våren och sedan ligger till grund för distributionen. Vi har att utgå frän de 5 miljoner som riksdagen nu har beviljat. Vi skall se på om det kan finnas någon möjlighet au redan tidigare än i samband med nästa budgetproposition ändra proceduren för fördelning.

Sedan är det som sagt - det håller jag varmt med Christina Rogestam om -

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om hetnspråksun-dervisningen för invandrarelever i gymnasieskolan

mycket angeläget alt se på vad som kan göras i nästa budgetproposition. Dä hoppas jag att alla partier har vaknat på den här punkten och kan stå bakom etl förslag till förstärkningar.

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr talman! Om både Birgit Rodhe ochjag har vaknat är vi i alla fall en bil på väg. Får man dessutom en schablon på t. ex. en lärarveckotimme per elev är det inget tvivel om atl del skulle innebära en hell annan möjlighet för kommunerna att planera, all anställa lärare och att möta de här eleverna pä ett rikligt sätt när de kommer lill gymnasieskolan. Efter att med tester ha prövat elevernas språkförmåga kan sedan den stödundervisning som behövs sällas in. Jag tror alt det är myckel angeläget att vi senast i budgetarbetet inför nästa budgetproposition får med de här frågorna. Men jag tror också - och är orolig för - att vi står inför en utslagningssiiuaiion om del inte även görs en del satsningar i höst.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr lalman! En sådan förändring som en schabloniilldelning skulle innebära - och den bör naturiigtvis allvarligt övervägas - kan inte komma till Slånd annat än genom förnyat riksdagsbeslut. T. v. menar jag alltså att vi får gä på den väg som Jag hittills har anvisat här- atl försöka se lill att kommuner som Göteborg och andra, som upplever tillgångarna som alltför begränsade, kan fä möjlighet att redan under nästa läsår få en bättre tilldelning inom gällande ram.

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr lalman! Del är angeläget att Birgit Rodhe i nästa års budgetarbete ordentligt överväger möjligheterna att gå över till en schablon. Det kommer att underiätta oerhört för kommunerna och för invandrareleverna.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Ja, del ärjag givetvis beredd atl göra.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 4 Om hemspråksundervisningen för invandrarelever i gymnasieskolan

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för att besvara Ylva Annersiedts (fp) den 16 maj anmälda fråga, 1978/79:559, och anförde:

Herr talman! Ylva Annerstedt har frågat mig vilka åtgärder Jag ämnar vidla för att i gymnasieskolan möjliggöra skilda undervisningsgrupper i nyböriar-språk (C-språk) för svenska elever och för elever, för vilka del aktuella språket är hemspråk.

Eleverna pä gymnasieskolans treåriga linjer måste välja ett C-språk och

eleverna på tvä- och fyraåriga linjer har möjlighet att välja elt sådant språk. Invandrarelever med annat hemspråk än svenska kan byta ut ell modernt språk på limplanen mol sitt eget hemspråk. Enligt bestämmelserna i 8 kap. 20 i) skolförordningen får undervisning i C-språk anordnas om elevantalet är lägst åtta vid undervisningens början.

F. n. förekommer det atl svenska elever och hemspråkselever bildar en gemensam undervisningsgrupp i C-språk, om svårigheter föreligger att få till stånd undervisningsgrupp om minst åtta elever.

I det fall gemensam undervisning i C-språket av svenska elever och hemspråkselever visar sig vara problemfylld, kan hemspråkseleverna erhålla separat undervisning i sitt hemspråk inom ramen för hemspråksresursen. Hemspråkseleverna kan också avlägga särskild prövning i sill hemspråk. Om antalet återstående elever i C-spräksgruppen därvid kommer att understiga åtta. får undervisningen i första hand slutföras i den årskurs som inletts. Därefter, om en eller två årskurser återstår av lärokursen, kan undervisningen bedrivas med samma låga elevantal endast om länsskolnämnden medger det.

I legeringens nyligen framlagda proposilion om läroplan för grundskolan m. m. (prop. 1978/79:180) förutskickas en översyn av språkprogrammet i gymnasieskolan. Jag vill erinra om att skolöverstyrelsen 1975 lade fram elt förslag till ell nytt språkprogram för gymnasieskolan, som har överlämnats till gymnasieutredningen. Inom ramen fören översyn av språkundervisningen i gymnasieskolan menar Jag atl man även bör behandla de problem som tas upp i frågan.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om hemspråksun-deivisningen for invandrarelever i gymnasieskolan

YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag får lacka statsrådet Rodhe för svarel på min fråga. Skolministern pekar däri pä de arrangemang som är möjliga atl vidla, om problem uppslår vid gemensam undervisning av svenska elever och hemspräkselever. Det heter Ju dock C-spräk - vilket är benämningen på ett nyböriarspråk. Etl hemspråk är inle ett nybörjarspråk, och självfallet är både metodiken och målen annorlunda i dessa båda fall. Det kan dä inte vara riktigt, atl invandrarelever ulan begränsning kan välja sill hemspråk som C-språk. De ålgärder som föresläs - separai undervisning inom ramen för hemspråksresursen och särskild prövning i hemspråk - utnyttjas redan där så är möjligt.

Det var också för au fä svar pä vad man gör, om antalet elever efter de omtalade arrangemangen sjunker under minimiantalet åtta, som jag ställde min fråga. I svarel sägs att undervisningen får fortgå med samma låga elevantal endast om länsskolnämnden så medger. Det är just detta förhållande som är så otillfredsställande. De elever som i årskurs etl av en treårig linje väljer ell någol annorlunda språkiillval kan aldrig vara säkra på atl de får fullfölja den utbildning de valt. En sådan ordning stimulerar knappast svenska elever atl välja elt invandrarspråk som C-spräk.

I alla diskussionerom invandring och invandrares anpassning lill ett iryggt och meningsfullt liv i Sverige talar vi varmt om vikten av information till och

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om hemspråksun-deiyisningen för invandrarelever i gymnasieskolan

undervisning av svenskarna i invandrarkunskap. Vad kan vara mer fundamentalt i ell sådani arbele än alt lära sig etl invandrarspråk? Generösare regler för gruppbildning borde därför kunna tillämpas i sådana fall.

Statsrådet lalar om anpassningen av språkprogrammet i gymnasieskolan till den nya läroplanen. Denna läroplan träder i kraft 1982/83, och först då kan elt nyll språkprogram för gymnasieskolan införas. Det innebär all ytterligare tre läsår går, med beslående osäkerhet om möjlighet atl fullfölja ell vall invandrarspråk. Skulle inle statsrådet kunna ta initiativ till uti någon form av specialbesiämmelser införs tills det nya språkprogrammet för gymnasieskolan träder i kraft?

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Jag förstår att för den som har konkret erfarenhet av de här problemen dessa kan te sig svåra, och Jag är tacksam för alt Ylva Annerstedt har tagit upp dem. Problemen är naturligtvis inte främmande för vare sig skolöverstyrelsen eller ulbildningsdepariemeniei, men del är vikligl och värdefullt alt de på della vis konkretiseras. Det är emellertid en fråga om resurser, och vi skall överväga om del finns möjligheler att lägga fram förslag på området. Jag vill bara göra ett par observationer i detla sammanhang.

Skolöverstyrelsen arbetar f n. med limplaner för hemspråksundervisning, även på gymnasiet. 1 höst utges en timplan för finska. Jag tror mig kunna säga atl man också lar upp frågan om vad som kan fordras för att kunna åsladkomma en undervisning, som ger rättvisa både ät de svenska elever som kan vilja välja sina kamraters hemspråk som C-språk och för dem som haren motsvarande språk som hemspråk.

När det gäller grupper som minskar i andra årskurser än den första är det min erfarenhet att länsskolnämnderna ofta är generösa i sin bedömning av frågan om fortsatt undervisning. Praxis är att man medger undervisning med lägre timtal för hemspråkseleverna. Därmed kan man fä någon timme över också för de svenska eleverna, men del är en resursfråga.

Vidare skulle Jag vilja fråga Ylva Annerstedt om det ändå inle kan vara möjligt fören smidig skolledare atl Just med sådana arrangemang åstadkomma en integration mellan invandrarelever och svenska elever, så att de delvis får gemensam undervisning. Invandrareleverna kan vara en resurs för sina svenska kamrater. Samlidigl kan man lillgodose deras speciella utbildningsbehov på något annat sätt - genom en gruppdelning eller vad man nu kan åstadkomma.

YLVA ANNERSTEDT (fp): , Herr talman! Jag är mycket lacksam för all Birgit Rodhe ar sä positivt inställd när del gäller atl försöka lösa denna fråga. Jag tror att osäkerhelen hos många är den springande punkten - man ser det som ett tungt vägande skäl mol atl välja invandrarspråk som ell C-språk - och alt generösare regler kanske kan stimulera fler svenska elever till au lära sig någol av de stora invandrarspråken.

Birgit Rodhe tog upp frågan om inte invandrarelever kan fungera som en

Torsdagen den 31 maj 1979

Om beskattningen av vissa barn

resurs för sina svenska kamrater. Hell visst kan en smidig skolledare på något Nr 162 säll åstadkomma elt sådani arrangemang. Del är väl bara det atl metodiken ar en hell annan när det gäller alt undervisa i ett nyböriarspråk. Atl i samma undervisningsgrupp ha elever som hell flytande lalar ell språk och elever som är alldeles obevandrade i della språk är naturligtvis myckel svårl. Men all man på olika säll kan arrangera ett samarbete är självklart.

Jag vill än en gång lacka för all Birgit Rodhe ändå vill se över det här problemet.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 5 Om beskattningen av vissa barn

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för atl besvara Karin Ahrlands (fp) den 23 maj anmälda fråga, 1978/79:569, och anförde:

Herr talman! Karin Ahriand har frågat mig om Jag anser del rimligt alt etl föräldralöst barn med eget kapital skall beskattas härdare beroende på om förmyndaren har egen förmögenhel.

Karin Ahriands fråga torde avse den sambeskaltning som sker i fråga om fosterföräldrars och fosterbarns förmögenhel. Regler om detla infördes genom lagstiftning är 1970.

En bakgrund lill lagändringen var alt man ville så långt möjligt Jämställa fosterbarn med andra barn. Härigenom kunde fosterföräldrar medges samma rätt till t. ex. förvärvsavdrag och skattereduktion som andra föräldrar. Etl fosterbarn fick vidare samma lättnader som andra barn vid arvsbeskatining-en. Å andra sidan kom sambeskaliningsreglerna vid förmögenheisiaxeringen atl omfatta även fosterbarn.

Enligt min mening finns del inte anledning att införa en särregel för de fosterbarn vars förmögenhet - i förekommande fall tillsammans med fosterförälders - överstiger 200 000 kr.

KARIN AHRLAND(fp):

Herr talman! Jag får lacka budget- och ekonomiministern för svaret. Jag kan bara beklaga att del inte är mera positivt.

Barn ärelt allmänt begrepp som gäller alla människor under 15 eller 18 år. Sedan indelar vi barnen i olika kategorier beroende på deras förhållanden till mer eller mindre närstående vuxna - egna barn, adoptivbarn, styvbarn och fosterbarn.

Adoptivbarn och egna barn skall i alla sammanhang behandlas lika. Del är självklart. Men för fosterbarn gäller ibland andra regler, och del är lika självklart. Närdet gäller beskattningen behandlas alla lika, och del får ibland mycket underliga följder.

Barn som har förmögenhet sambeskatlas med sina föräldrar. Sambeskaltning är enligt min och många andras mening något principiellt galet, vare sig

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om beskattningen av vi.ssa barn

det gäller äkta makar eller andra familjeförhållanden. Det harjag förstått är en uppfattning som många anser sig ha principiellt, men allas rädsla för skattenykisaspeklen medför att få vill ändra på systemet nu. Jag undrar bara när.

Jag kan också, herr lalman, förstå alt skattenykisaspekten spelar en viktig roll när del gäller föräldrar med egna bröstarvingar. Men i etl sådani fall som del Jag åsyftar - som nyligen har avgjorts i regeringsrätten - handlar det definitivt inle om någol försök lill skatteflykt. En släkting har där förordnats till förmyndare för ell föräldralöst barn och självfallet ocksä tagit barnet lill sig. Båda har viss förmögenhel, och var och en av dem får beiala åtskilliga lusen kronor mer i skall på grund av den andres förmögenhel. Del tycker inte Jag är rimligt.

Det kan i ett sådant här fall också ifrågasättas om förmyndaren förvallar barnets egendom "med omsorg och nit", som del slår i föräldrabalken, och ser lill alt medlen används till nytta för myndlingen - myndlingen fårju på grund av förmyndarens pengar betala högre skatt. Del liggerockså en viss fara i att det kan bli- svårt atl finna villiga vuxna förmyndare lill barn ulan föräldrar, om barnen råkar ha förmögenhet.

Herr lalman! Del här är inget stort problem sä lill vida att del säkert bara handlar om ett fåtal människor, men för dem mäste i en sådan situation verkan av reglerna bli helt orimlig. Jag skulle därför vilja ha åtminstone elt utlalande från budgetministern om att han är beredd atl undersöka hur man skall kunna komma lill rätta med problemet.

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO: Herr talman! Della är ett exempel på de svåra avvägningsproblem som finns på många områden inom skattepolitiken. Det finnsju starka skäl lör att jämställa fosterbarn med andra barn. Den uppfattningen kom i vart fall riksdagen till när den beslulade anta gällande lag. Accepterar man den principen fordrar konsekvenserna att den ocksä tillämpas i de fall då den kan leda till högre skatt, t. ex. just genom att fosterbarn och fosterföräldrar samlaxeras vid förmögenhetsbeskattningen.

Jag vill påminna om att skatteutskottet nyligen behandlade en motion som berörde detla spörsmål. Skalleulskoliei erinrade dä i sitt betänkande, nr 55, om atl fosterbarn i arvsskatteavseende utan någon begränsning jämställs med egna barn, och utskottet uttalade alt del enligt utskottets mening finns skäl som lalar för atl man bör anlägga samma synpunkter när del gäller förmögenhetsskatten. Jag lycker det ligger rätt mycket förnuft i detla skatleulskoltels uttalande om att man bör ha en viss konsekvens i sill synsätt. Därför kan man inle bara bryta ut denna delfråga och ändra skattereglerna för den utan att det får konsekvenser över huvud taget för synen pä fosterbarn och andra barn. Frågan bör i stället ses i det större sammanhang som sambeskatiningen utgör. På den frågan ärjag beredd att fundera vidare.

KARIN AHRLAND(fp):

Herr talman! Jag vill bara erinra om all fosterbarn inte har någon absolut arvsrätt. Det är inte alls säkert att ett fosterbarn som har betalat högre inkomstskatt för den skull kommer alt fä något arv som hon eller han får betala lägre arvsskatt på. Men jag kan förstå vissa principiella åsikter i frågan.

Jag tycker det var positivt att budgetminislern sade sig vara villig alt se över hela sambeskaltningssidan. 1 så fall räknarjag med alt budgetminislern håller på samma principer som jag, nämligen att vi bör ha en fullständigt individuell beskattning. Då är det bra om fosterbarn behandlas som andra barn.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om konsumenternas möjligheler till prisövervakning i livsmedelshandeln

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jagskall inte, innan översynen är gjord, ställa någon prognos om vilken slutsats jag kommer till. Jag är medveten om atl man kan anlägga vissa principiella och kritiska synpunkter på nuvarande regler. Men del finns -och det Irorjag atl Karin Ahriand är medveten om-synpunkter ocksä i den andra vågskålen, som gäller tillämpningen och möjligheterna att undvika skattefusk och skalieflyki, och de måsie givetvis också tillmätas stor tyngd när man utformar en ny lagsiiftning.

Vi skall titta på det här, och då får vi se vad vi kan komma fram lill.

KARIN AHRLAND (fp):

Herr lalman! Jag räknar med all vi även skall faen särskild lagstiftning mol skatteflykt.

Budget- och ekonomiministern INGEMAR MUNDEBO: Herr lalman! Ja, del gör jag också.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om konsumenternas möjligheter till prisövervakning i livsmedelshandeln

Handelsministern HÄDAR CARS erhöll ordet för att besvara Karin Nordlanders (vpk) den 17 maj anmälda fråga, 1978/79:561, och anförde:

Herr lalman! Karin Nordlander har frågat mig om jag kan ge garanti för all del s. k. EAN-sysiemet inte innebär en försämrad prisövervakning för konsumenterna.

EAN-systemet innebär bl. a. au det kommer alt finnas en kod på varie förpackning, som läses av optiskt i kassan. Della innebär atl varje vara inte i och för sig behöver vara prismärkt.

Jag är positiv till åtgärder som ökar produktiviteten inom handeln. Detta är ju ett sätt att hälla priserna nere. Rationaliseringar får dock inte ske på bekostnad av konsumenternas möjligheter att följa och kontrollera priser. Tvärtom anserjag att prisinformationen aren av de viktigaste delarna i del

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om konsunteiiter-iias möjligheler till prisöveivakitiiig i livsmedelshandeln

konsumentpolitiska arbetet. Här finns inte ulrymme för kompromisser. Konsumenterna måste erbjudas erforderiig informaiion.

Låt mig försl erinra om att man med stöd av marknadsföringslagen kan kräva alt näringsidkare vid marknadsföringen lämnar sådan informaiion som är av väsenilig betydelse från konsumenlsynpunkl. Givetvis gäller denna regel också EAN-märkningen.

Konsumentverket har under en lid haft överläggningar med handeln om hur prisinformationen skall uiformas i elt system med EAN-kodning. En överenskommelse beräknas kunna träffas inom kort. Enligt vad jag inhämtat kräver konsumentverket atl prisuppgifter skall finnas på hyllan i direkl anslutning till varan eller i varans omedelbara närhet i butiken samt i klartext pä kassakviiiol.

Mot bakgrund av vad Jag erfarit om de pågående förhandlingarna mellan konsumentverket och berörda branschorganisationer har Jag f n. inte anledning alt befara att EAN-systemet kommeratt fä negativa konsekvenser för konsumenternas prisövervakning.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Jag lackar handelsministern för svarel. Men Jag mäsie säga alt handelsministerns slutsals, atl han f n. inte har anledning atl befara atl EAN-systemet kommer au få negativa konsekvenser för konsumenternas prisövervakning, inte ger någon garanti för konsumenterna.

1 riksdagens prolokoll från den 2 februari i är kan vi läsa följande uttalande av handelsminister Cars:

"Den liberala regeringens konsumentpolitik grundar sig på övertygelsen att det är både riktigt och nödvändigt au stärka konsumentens ställning. I princip bör detta gälla med avseende på alla slags varor och tjänster, oavsett om de tillhandahålls av enskilda företag eller av stat och kommun."

Vidare konstaterade handelsminister Cars: "Enskilda konsumenter är olika starka då det gälleratt göra sig hörda. Konsumentintresset väger ofta lätt Jämfört med andra samhällsintressen och andra samhällsgruppers krav."

Det är en helt riktig slutsats, för samtidigt som det tagits vissa initiativ för atl förbättra konsumenternas ställning, så har den motsatta sidan - tillverknings- och försäljningsorganisationen - förändrats i en riktning som sannerligen inte gjort inköpen enklare för konsumenterna.

Utvecklingen mot stordrift, självbetjäning och ökat öppethållande, som inneburit alll mindre personell service, har från försäljningshall kompletterats med mer raffinerade reklam- och marknadsföringsmeioder. De allt färre anställda har genom rationaliserade arbetsuppgifter mist kontakten med konsumenterna.

Nu är del dags för nästa steg - datatekniken skall in i livsmedelsbutiken. EAN-systemet med koder i stället för prismärkning och datorer som häller reda på priserna skall införas. Prislapparna på varorna blir, som handelsministern sade, därmed överflödiga. Nu sägs frän företagen att konsumenterna kommeratt vinna på systemet genom att priserna kommeratt hällas nere-ett löfte som Jag betvivlar kan infrias. Prislapparna skall nämligen ersättas av

prisiavlor och hyllkantsmärkning, en märkning som kräver en helt annan ordning i sortimentet än den som i dag råder i butikerna. För delta krav, liksom kravet på Jämförpriser som riksdagen varil överens om, tänker väl inte handelsministern pruta pä?

Till ytterligare nackdel för konsumenten men i första hand för de anställda är all EAN-sysiemei kommer all innebära en urholkning av arbetsuppgifterna. Sysiemel kommer all göra arbelel myckel tråkigt. Sakkunskap och prismedvetenhet försvinner hos de anställda, till förfång för konsumenten, som får ännu färre atl fråga lill råds. Och konsumenten kommer all mötas av en än mer serviceovänlig butiksmiljö än den nuvarande - en klar försämring.

Jag frågar: Hur tänker handelsministern stärka konsumenternas ställning gentemot EAN-systemet?

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om konsumenternas möjligheter till prisövervakning i livsmedelshandeln

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! Jag är lacksam för atl Karin Nordlander så klart med citat redovisade den liberala grundinställningen lill nödvändigheten av alt stärka konsumenternas ställning på marknaden och atl se lill all informationen lill dem förbättras.

Som Jag framhöll har EAN-systemet fördelar. Del ger ell effeklivi styrmedel med förbättrade möjligheler för förelagen all överblicka'varu-genomströmningar och priser. Om dessa möjligheter utnyttjas pä rätt säll, kan priskonkurrensen mellan företagen öka. Jag är övertygad om all både Karin Nordlander och Jag välkomnar en sådan uiveckling. Det är Ju utomordentligt värdefullt om vi kan hälla prisökningarna nere. All del är elt starkt konsumenlinlresse är också alldeles uppenbart.

Jag vill stryka under au EAN-systemet, för atl kunna accepteras från konsumenlsynpunkl, måsle lillgodose vissa krav. Vi måste kräva atl all prisinformation är tydlig och lättillgänglig. Informationen måste vara lätt alt hänföra till den vara den avser. Systemet är tänkt atl fungera sä, all del på hyllan vid varan eller på annal sätt i omedelbar anslutning till varan skall finnas en tydlig märkning. Kraven på all företagen skall ha ordning i hyllorna kommeratt bli myckel stora. På den punkten delarjag hell Karin Nordlanders uppfattning. Dessulom tillkommer informationen pä kvittot om vad man har köpt och vad del kostar. Det är enligt min mening en för konsumenten myckel vikiig informationskälla i del nya systemet.

Jag vill ocksä framhålla all del är vikligl atl konsumenterna för lid på sig atl vänja sig vid systemet. Del är därför angeläget att EAN-koden, om den införs, under en övergångstid används parallellt med vanlig prismärkning. Etl nyll system måste utformas pä eu sådant sätt att del underlättar för prismedveina konsumenter. Den nya tekniken lägger ell stort ansvar på handeln när det gäller prisinformationen.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om rätten till ledighet i sambavd med barns födelse

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Fortfarande finns det många obesvarade frågor. Kommer l.ex. EAN-systemet all innebära att de slora kedjebulikerna stärker sin ställning gentemot småbutikerna, sä att ännu fler av dessa rationaliseras bort? Hur kommer butiksstrukturen alt förändras av datoriseringen?

Handelsministern lalade om systemet som ell effektivt styrmedel. Dä måste man ställa frågorna: För vem? För företagen? Vad händer med valfriheten i ett sortiment när det blir möjligt för företagen alt göra lönsamhetsuppföljningar pä varje vara? Vpk är visserligen för en begränsning av många varusortiment, men begränsningen skall avgöras av andra skäl än företagens lönsamhetslänkande. Och hur skall den enskilde konsumenten med en stram hushållsbudget kunna planera sina inköp ekonomiskt? Innebär inle en försämrad prisinformation atl många lappar kontrollen över priserna och därigenom blir så att säga mindre prismedvetna? Om detta blir fallet kommer Ju inte vinsterna av handelns rationalisering konsumenterna till godo.

Enligt pressen startar nu företagen en successiv övergäng till kodmärkta förpackningar inom dagligvaruområdet och räknar med att sä gott som alla varor om 'tt par år skall vara EAN-märkta.

Del framgår inte av handelsminislerns svar, men jag har fött den uppfattningen att handeln och konsumentverket nu är överens i förhandlingarna om vilken informaiion kassakviitona skall ge. Men det ärju litet sent att kontrollera priset när man kommer hem. Handeln harju inle förordat klartext, vilket skulle fördyra systemet. Det skulle kosta 2 öre per medelinköp, som ligger på45 kr. Vad har handelsministern för uppfattning om kravet pä klartext? Jag utgår ifrån alt vi är överens på den punkten.

Handelsministern HÄDAR CARS:

Herr lalman! 1 del senare avseendet har Karin Nordlander och jag samma uppfattning. Det pågår elt arbete om hur man skall utforma systemet. I det arbelel deltar företrädare för konsumentverket, pris- och kartellnämnden m. fl. Jag tycker att vi kan nöja oss med den diskussion som nu har varit och avvakta resultatet av deras med branschen förda diskussioner.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om rätten till ledighet i samband med barns födelse

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet fÖr att besvara Inga Lantz (vpk) den 17 maj anmälda fråga, 1978/79:563, och anförde:

Herr talman! Inga Lantz har frågat mig om jag är beredd all vidta åtgärder för att nuvarande praxis i fråga om när fadern får ta ut ledighei i samband med barns födelse ändras så all lagens intentioner fullföljs i praktiken.

När föräldraförsäkringen infördes är 1974 flck fäderna räll all inom ramen för ersättningsreglerna vid värd av sjukt barn få sjukpenning vid vård av barn

i samband med annat barns födelse. Ersättningsreglerna log då sikte enbart på omvårdnadsbehovet för familjens äldre barn under moderns BB-vistelse.

Fr. o. m. den 1 Januari 1978 utvidgades ersättningsreglerna så att fadern fick möjlighet att inom ramen för ersättningsreglerna vid tillfällig vård av barn vara hemma även i samband med att del första barnel i familjen föds. De nya reglerna syftade lill atl ge fadern viss möjlighet att hjälpa till med vården av barnel redan i anslutning lill födelsen.

Enligt hittills tillämpad praxis har ersättning utgått till fadern för ledighet i samband med barns födelse under förutsättning atl ledigheten påbörjas inom 30 dagar från barnels födelse. Den praxis som fastställts av försäkringsdomstolen avser dock enbart ersättning enligt äldre regler för vård av annal barn i familjen än det nyfödda. Såvitt Jag vet har inle i någol ärende tidsgränsen prövats av högre rättsinstans enligt den lagstiftning som gäller sedan år 1978. Genom riksdagens beslut förra veckan om förbättringar av föräldraförsäkringen har också de här aktuella ersättningsreglerna ändrats på så sätt atl fadern fr. o. m. den 1 Januari 1980 för tio fristående ersättningsdagar i samband med barns födelse.

Treiliodagarsgränsen har således sin bakgrund i lagregler som direkt anknöt till moderns BB-vistelse. Genom de lagändringar som sedan genomförts har syftet med faderns ledighei vidgats och den direkta tidsmässiga anknytningen till själva förlossningen hardärmed blivit mindre påtaglig. Det ankommer på myndigheterna inom socialförsäkringsområdet alt utforma praxis för den närmare tillämpningen av föräldraförsäkringens lagregler. Eftersom någon sådan praxis inte har utformats efler de senaste lagändringarna på det här aktuella området är några sådana åtgärder som Inga Lantz efteriyser inte aktuella frän min sida. Utvecklingen får visa om någon justering av reglerna blir erforderlig i samband med det fortsatta reformarbetet på föräldraförsäkringens område.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om rättev till ledighei i samband med barns födelse

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Först skall Jag be att få tacka för svaret.

1 samband med att ett barn föds kan pappan vara hemma. Ersätiningstiden har varit olika, beroende på det antal barn man har lidigare, och har varierat mellan 12 och 18 dagar. Genom riksdagsbeslutet i förta veckan är ersätiningstiden nu 10 dagar. Föräldrapenningen lill pappan utgår enligt praxis inom 30 dagar från barnets födelsedag. Enligt uppgift från riksförsäkringsverket är det praxis att pappan inte får ta ut denna föräldrapenning för barns födelse senare, även om barnet på grund av särskilda omständigheter inte kan komma hem. Man kan fråga sig vad det är för mening med lagen dä den inte fungerar i praktiken.

Jag skall ta ett exempel pä hur lagen fungerar - eller rättare sagt inte fungerar. För en tid sedan föddes det tvillingar i Eskilstuna. Barnen var tvungna att ligga i kuvös, och kuvöstiden sammanföll med liden för pappaledigheten. Barnen föddes den 24 mars och kom inte hem förrän den 20 maj. Och då hade pappaledighetsiiden utgått för länge sedan.

Herr talman! Detla innebär alt barnen mäste vara helt friska för att lagen

2 Riksdagens protokoll 1978/79:162-163

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om rätten till ledighet i samband med barns födelse

om pappaledighet skall kunna fungera. Det måste vara en miss i lagtexten.

Del är mol denna bakgrund jag har frågat Gabriel Romanus vad han tänker göra åt den här missen i lagtexten. Han svarar alt antalet dagar nu är 10. Jag vill då fråga: Mäste man inte la ut också de 10 dagarna inom 30 dagar? I så fall kvarstår missen.

Gabriel Romanus säger med hänvisning lill del beslul vi fattade i förra veckan all myndigheterna inom socialförsäkringsområdet skall ulforma praxis för tillämpningen. Vad innebär det? Kommer lagen ocksä i fortsättningen atl inte fungera, om barnel av någon anledning måsle vara kvar på BB-avdelningen?

För mig är del uppenbart atl det måsle finnas något slags specialbestämmelser i lagtexten, så alt lagen verkligen fungerar för de specialfall som kan länkas uppkomma. Om vi är överens om attdei är någonting som är fel, borde regeringen också vara beredd all ändra lagstiftningen så all del här fungerar för föräldrar och barn.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Som framgår av mitt svar har vi föll en ny lagsiiftning som ännu inle har resulieral i någon praxis. Med det menar Jag all ingen fråga varil uppe lill avgörande i någon högre rättsinstans. Efter del beslul som riksdagen fattade i fredags har vi fåu ytterligare ändringar av systemet. Det är därför rimligt alt, som Jag sade i svarel, avvakta och se vilken praxis som uppslår efter de här ändringarna.

Med den utvidgade motivering som den här ledigheten nu har fäll är del svårt atl finna några skäl till atl man skulle vägra en nybliven pappa alt la ut sin ledighet vid den tidpunkt då barnet kommer hem, även om del - l. ex. på grund av all barnel ligger i kuvös efter födelsen - skulle dröja mer än 30 dagar efter förlossningen. Del finns heller ingenting i lagtexten som hindrar myndigheterna frän att tillämpa lagen pä del sättet.

Jag kan inte tala om för försäkringsöverdomsiolen hur den skall döma. Om det skulle utbildas en praxis som inte tillgodoser rimliga önskemål får man ändra lagen. Men frågan om en sådan lagändring behövs fär prövas i samband med det fortsatta reformarbetet på föräldraförsäkringens område, när vi ser hur myndigheterna tillämpar lagen.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Det är uppenbart alt den här lagsiiftningen inte fungerar nu. Jag har själ v kontrollerat det här med min egen försäkringskassa och även fött uppgifter från riksdagens upplysningsijänst som bekräftar all den här lagstiftningen faktiskt inte fungerar. Nu är det här en ny lagstiftning, från 1978. Men den fungerar alltså inte i sädana här specialfall. Jag skulle vilja ha lilet bättre garantier för att det här ändras. Del är uppenbart atl vi är överens om all del är fel.

Enligt de uppgifter Jag har fåll - och de har förslås inte prövats i högre rättsinstans, som det heter- fungerar det här inte för vanliga föräldrar; de får

inte ul sina pengar pä försäkringskassan. Då lyckerjag att det är på sin plats att regeringen klart deklarerar att det här är fel och skall ändras.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Enligt den ordning som vi har i Sverige kan inte regeringen tala om för domstolarna hur de skall döma. Jag tror all jag har gäll så långt som är möjligt i min markering av vad Jag anser i sakfrågan.

Sedan fär vi avvakta och se vilken praxis som utbildas. Är man inle nöjd med vad försäkringskassan beslutar, då är den rätta vägen au man överklagar. Då kommer försäkringsdomslolarna - de regionala och överdomstolen - alt ta ställning, och dä fär vi se om det behövs någon Justering av reglerna. Del vet vi alltså inle i dag.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Om rätten till ledighei i samband med barns födelse

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Enligt uppgift från riksförsäkringsverket får inle enligt praxis fadern ta ut föräldrapenning för barns födelse senare, även om barnel på grund av särskilda förhållanden, t. ex. kuvösbehandling, inte kommer hem förrän efter 30 dagar. Så fungerar det för vanliga människor. Då måsle man göra någonting för all förändra delta förhållande. Jag skulle vilja ha ett ännu klarare ullryck för alt man tänker förändra den här situationen för föräldrar och barn, eftersom det uppenbarligen inte fungerar i överensstämmelse med intentionen i specialfall vid första barnets födelse.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Som Jag har betonat finns del ingenting i lagen som hindrar myndigheterna frän att tillämpa den pä del sättet alt man ger pappan denna ledighet även sedan 30 dagar har gått efter förlossningen för den händelse barnel inte kan komma hem frän BB förrän senare. Någon praxis enligt den nya lagstiftning som vi nu har, fär vi inte förrän detta bedöms i högre rättsinstans. Är man inte nöjd med det som försäkringskassorna beslutar, har vi i Sverige den regeln all man går till försäkringsdomslolen, och sä för man se vad den säger.

Men Jag understryker ännu en gång all skulle del visa sig alt del utbildas en praxis som inte tillgodoser rimliga önskemål, då får man ändra lagen. Vi kan förutse att det kommer au pågå etl fortlöpande reformarbete på föräldraförsäkringens område, där den här frågan kan las upp.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Vad råder då Gabriel Romanus de här föräldrarna i Eskilstuna att göra, när detta med föräldrapenningen inle fungerade för fadern eftersom barnet inle kom hem förrän långt efter det alt pappaledighelen hade gäll ut? Vad skall alltså de föräldrarna göra? Det finns förmodligen fler föräldrar i samma situation.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. IV.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr lalman! Jag tyckte atl Jag sade det nyss. Är man inte nöjd med det beslul som kassan fattar, har man i vårt system möjlighet all gå lill en högre instans och försöka fö rälielse.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Redogörelser

1978/79:22 och 23 lill utrikesulskouei

§ 9 Föredrogs men bordlades åter Ulrikesulskollets betänkande 1978/79:33 Trafikutskottets betänkanden 1978/79:18 och 27 Jordbruksutskotleis belänkande 1978/79:39

§ 10 Industripolitiken, m. m.

Föredrogs näringsutskoltets betänkande 1978/79:59 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vissa delar, propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. och propositionen 1978/79:184 om lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser Jämte motioner.

I propositionen 1978/79:100 bil. 17 (induslrideparlemeniet) hade under nedan angivna punkter föreslagits följande:

B 1 (s. 330)atl riksdagen till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 28 206 000 kr.,

B 2(s. 40-44)att riksdagen lill Statens industriverk: Utredningar m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 8 700 000 kr..

B 3(s. 44-50)au riksdagen till Statens industriverk: Kursverksamhet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 1 000 kr.,

B 4(s. 50)att riksdagen till Statens industriverk: Bidrag lill kursverksamhet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade etl reservationsanslag av 9 400 000 kr.,

B 5 (s. 50 f) att riksdagen till Statens industriverk: Utrustning för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 180 000 kr..

B 7 (s. 53-60) att riksdagen skulle

1. godkänna de ändringar i riktlinjerna för branschfrämjande åtgärder

som föredragande statsrådet hade förordat. Nr 162

2. till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 anvisa elt Torsdagen den
reservationsanslag av 45 985 000 kr., -jl ■ jq-q

B 8 (s. 60-62) att riksdagen skulle

1. godkänna de ändringar i riktlinjerna för strukturgarantierna som föredragande statsrådet hade förordat,

2. bemyndiga regeringen alt under budgetåret 1979/80 ikläda staten förpliktelse i form av strukturgarantier, som inberäknal löpande garantier innebar åtaganden om högsl 185 000 000 kr,

3. lill Kostnader för räniebefrielse vid siruklurgarantier lill företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 900 000 kr..

Ivdustripolitiken, m. m.

B 9 (s. 63 f) att riksdagen till Täckande av föriuster pä gmnd av strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 20 000 000 kr.,

B 12 (s. 64 f) att riksdagen till Täckande av förluster vid investeringsgarantier lill vissa förelag för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

B 13 (s. 65-68) att riksdagen lill Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för budgetåret 1979/80 anvisade ett reservationsanslag av 102 450 000 kr.,

B 15 (s. 69-72) att riksdagen skulle

3. medge att för budgetåret 1979/80 statlig garanti för lån enligt förordningen (1978:507) om industrigaraniilän och för lån till turisthotell beviljades med sammanlagt högsl 300 000 000 kr.,

4. till Täckande av föriuster i anledning av statliga industrigaraniilän m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.,

B 16 (s. 72) atl riksdagen lill Bidrag till företagsinriktad fortbildning för budgeiåret 1979/80 anvisade elt reservationsanslag av 9 174 000 kr.,

B 20 (s. 75 f)att riksdagen till Kostnader för siatsslöddexportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 15 000 000 kr.,

B 21 (s. 76 f)att riksdagen till Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Invesleringsbank AB för budgeiåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 1000 000 kr.,

F 1 (s. 150-164) att riksdagen skulle

1. bemyndiga regeringen att under budgeiåret 1979/80, i enlighet med vad

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

fndustripolitiken, tv. IV.

föredragande statsrådet hade anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m.,som, inberäknal löpande avtal och beslul, innebar åtaganden om högsl 170 000 000 kr. under vart och etl av budgetåren 1980/81-1983/84.

2. lill Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 391 550 000 kr.,

F 2 (s. 164) all riksdagen till Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsslalioner för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 1 000 kr.,

F 3 (s. 164 f) all riksdagen skulle

3. bemyndiga regeringen all under budgetåret 1979/80 beställa utrustning för, inberäknal redan beställd utrustning, högst 5 000 000 kr. under budgetåret 1980/81 och högsl 3 500 000 kr. under budgetåret 1981/82,

4. lill Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning för budgetåret 1979/80 anvisa etl reservationsanslag av 12 200 000 kr.,

F 11 (s. 183 fjäll riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1979/80 anvisade elt anslag av 1 000 000 kr.

I proposiiionen 1978/79:123 bil. 1 (industridepartementet) hade föreslagils alt riksdagen skulle

1. godkänna de riktlinjer för den framtida industripolitiken som föredragande statsrådet hade förordat,

2. godkänna de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för stöd till industriellt utvecklingsarbete,

3. anla ell i propositionen framlagt förslag till lag om beslutanderätt för stiftelse som har bildats för alt främja industriellt utvecklingsarbete,

4. till Vissa elableringsfrämjande åtgärder för budgeiåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.,

5. till Medelstillskott lill regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1979/ 80 under fjortonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

6. till Stöd till industriellt utvecklingsarbete för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

7. lill Försöksverksamhet med teknikimport för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 10 000 000 kr.

I proposiiionen 1978/79:123 bil 2. (handelsdepartementet) hade föreslagits att riksdagen skulle

b) anla ell i propositionen framlagt förslag lill lag om beslutanderätt för Sveriges exportråd belräffande projektexporl,

c) godkänna de grunder för stöd till förprojektering samt seminarie- och utbildningsverksamhet som föredragande statsrådet hade förordat.

3. godkänna de grunder för anbudskoslnadsslöd som föredragande Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken. IV. m.

statsrådet hade förordat,

b) bemyndiga regeringen att vidta sädana ändringar i avtalet mellan staten och Sveriges allmäna exportförening om Sveriges exportråd som kunde föranledas av vad föredragande statsrådet hade angivit,

c) till Stöd till svensk projektexporl för budgetåret 1979/80 under elfte huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 47 000 000 kr.

I propositionen 1978/79:145 bil. 3 (industridepartementet) hade bl. a. föreslagits atl riksdagen till Branschfrämjande ålgärder för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett i förhållande lill förslagel i propositionen 1978/79:100 bil. 17 med S 000 000 kr. höjt reservationsanslag av 53 985 000 kr.

I propositionen 1978/79:184 (industridepartementet) hade föreslagits att riksdagen skulle anla ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentaiion för samhällel i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i proposiiionen 1978/79:184 anfördes följande:

"Enligt lagen (1976:350) om styrelserepresentaiion för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser har regeringen rätt all utse en statlig ledamot (offentlig styrelseledamot) och en suppleant i styrelsen för aktiebolag och ekonomiska föreningar som enligt vissa kriterier har särskild betydelse från allmän synpunkt. En motsvarande rätt till representation flnns även i allmännyttiga stiftelser med tillgångar överstigande 5 milj. kr. Högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar och högst tio stiftelser för samtidigt omfattas av offentlig styrelserepresentaiion. Lagen gäller under en treårig försöksperiod som löper ut med utgången av juni 1979.

I propositionen föresläs alt lagens giltighetstid föriängs med elt år. Från lagens tillämpningsområde utesluts dock aktiebolag med egen produktion samt ekonomiska föreningar. I dessa typer av företag har inte rätten till styrelserepresentaiion utnytljals. Enligt förslagel för i fortsättningen offentlig styrelserepresentation samtidigt förekomma i högst 30 aktiebolag eller stiftelser."

I detla sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av proposiiionen 1978/79:123 väckta motionerna

1978/79:2216 av Nils Hörberg (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandena 1-3),

1978/79:2330 av Allan Gustafsson (c).

1978/79:2360 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställts aU riksdagen skulle

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

1. godkänna de riktlinjer för den framlida industripolitiken som förordats i
motionen,

1. hos regeringen anhålla om förslag till förbättrade arbetsvillkor för de mindre förelagen innehållande förslag till förändringar i sjukförsäkringssystemet, avskaffande av förmögenhetsskatten på arbetande kapital i små företag, skattefria avsättningar av vinstmedel även för förelag som inte var aktiebolag, ändrad skattelagstiftning för bildandet av lokala investmentbolag och stöd lill nyetablerade företag i enlighet med vad som anförts i moiionen,

2. avslä förslaget till lag om beslutanderätt för stiftelse som hade bildats för att främja industriellt utvecklingsarbete,

3. avslä förslaget atl till stöd för industriellt utvecklingsarbete för budgetåret 1979/80 anvisa etl reservationsanslag om 300 000 000 kr.,

4. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontorei alt ikläda staten garantier avseende län till forskning och utveckling lill ett sammanlagt belopp om högst 300 000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.

1978/79:2361 av Per Stjernström m. fl. (c),

1978/79:2362 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen skulle

5. godkänna de i motionen anförda riktlinjerna för industripolitiken och avslå proposiiionen 1978/79:123,

6. anvisa 1 000 000 000 kr. för elt samlat nationellt forskningsprogram för industriell utveckling inriktat på i moiionen angivet sätt,

7. begära att regeringen skulle uppdra ät skolöverstyrelsen och UHÄ atl i samverkan utarbeta elt program för teknisk och teknisk-social uppskolning pä bred front för de arbetande inom industrin.

1978/79:2424 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen skulle

1 .a. besluta all målet för näringspolitiken skulle vara alt skapa en nationell och funktionsduglig produktionsapparat med största möjliga internationella konkurrenskraft,

b. besluta att näringslivets verksamhet skulle bedrivas i en ramplanerad social marknadsekonomi inriktad för etl decentraliserat samhälle där de sysselsältningspolitiska och regionalpoliliska målen skulle tillgodoses och där den tekniska utvecklingen skulle främja ekologisk balans och en human livsmiljö,

2.a. hos regeringen begära skyndsamt förslag om inrättande av elt internationellt struktursekretariat i enlighet med vad som anförts i motionen,

b. begära att regeringen förelade riksdagen erforderliga förslag för indu
striella utvecklingsavtal med andra länder i enlighet med vad som anförts i
moiionen,

c. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts

belräffande den industriella utvecklingsfonden. Nr 162

d. hos regeringen begära skyndsam utredning om bättre möjligheler lill Jorsdtuen den
ökad extern finansiering av medelstora företag med riskbärande kapital enligt -,, ■ myn
i moiionen angivna riktlinjer,_______________________________________

Indiistripoliiikcii, m. m.

e. hos regeringen begära förslag om bildande av etl finansiellt bolag för
rekonstruktionsinsatser i enlighet med de riktlinjer som angivits i motio
nen,

f beslula att staten skulle ikläda sig en 25-procenlig garanti för all underlätta utvecklingsfondernas insatser för framtagande av nya produkter och produklvarianter i enlighet med vad som anförts i motionen,

g. hos regeringen begära beredning och förslag avseende forsknings- och utvecklingsprogram för småskalig produktionsteknik i enlighet med vad i moiionen anförts,

h. begära atl regeringen skulle uppta förhandlingar för tillämpning av ell borgenssysiem i utvecklingsfondernas verksamhet på sätt som angivils i moiionen och lämna därför erforderligt bemyndigande,

i. hos regeringen begära tilläggsdirektiv till forskningssamverkansuired-ningen så atl denna med förtur behandlade frågan om en stiftelseform för forskningssamverkan mellan näringsliv och teknisk högskola, s. k. innovationscentrum, i enlighet med vad som anförts i motionen,

J. hos regeringen begära förslag avseende försöksverksamhet med företa-gargymnasium i enlighet med i motionen angivna riktlinjer,

3.a. till Stöd lill industriellt utvecklingsarbete (den industriella utvecklingsfonden) anvisa 300 000 000 kr. för budgetåret 1979/80 saint medge att stiftelsen i fråga under budgetåret fick ikläda sig ytterligare förpliktelser av 300 000 000 kr.,

b. till MedelstillskoU till regionala utvecklingsfonder för budgeiåret 1979/80 anvisa etl i förhållande till regeringens förslag med 200 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 500 000 000 kr.,

4. beakta vad i motionen i övrigl anförts,

1978/79:2425 av Johan Olsson (c), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle begära utredning om åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora företagens försörining med eget kapital,

1978/79:2426 av Johan Olsson m. fl. (c),

1978/79:2427 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt avsåg hemställan au riksdagen skulle

1. med avslag på regeringens förslag till riklinjer för den framtida industripolitiken godkänna de riktlinjer för den framtida närings- och industripolitiken som förordats i motionen,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts om resursbehovet vid statens industriverk och vid regeringskansliet för den näringspolitiska planeringen,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen uttalats 25

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, tn. tv.

angående övergripande studier av industripolitikens förutsättningar bl. a. med hänsyn lill den internationella utvecklingen,

1. som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts om en verksamhet vid statens industriverk för löpande insamling och sammanställning av information om ekonomiska förhållanden i andra länder,

2. till Bidrag lill statens industriverk för insamling av internationell information (industridepartementet) för budgeiåret 1979/80 anvisa etl reservationsanslag av 1 000 000 kr.,

3. beslula att nu gällande lag om styrelserepresentaiion för samhällel i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser föriängdes med fem är,

4. som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om angelägenheten av all lagsiiftningen i fråga om samhällsrepresentation utnyttjades,

9. hos regeringen anhålla att regeringen upprättade fem särskilda utveck
lingsbolag i enlighet med vad som anförts i moiionen,

lill Grundkapiial för samhällsägda utvecklingsbolag (industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisa ett invesleringsanslag om 25 000 000 kr.,

begära att regeringen tillsatte en särskild delegation för stora tekniska utvecklingsprojekt av nationell betydelse i enlighet med vad som anförts i moiionen,

till Delegationen för tekniska utvecklingsprojekt av nationellt intresse (induslrideparlemeniet) för budgetåret 1979/80 anvisa etl reservationsanslag om 10 000 000 kr.,

som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts i moiionen om behovet av att organisera en försöksverksamhet med export genom statligt handelshus,

lill Försöksverksamhet med statligt handelshus (handelsdepartementet) för budgelårel 1979/80 anvisa elt reservationsanslag om 10 000 000 kr,

som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om ålgärder för att stimulera ökad export av skyddsutrustning och produktionsutrustning för arbetsmiljö,

lill MedelstillskoU lill Sveriges Invesleringsbank AB (induslrideparlemeniet) för budgeiåret 1979/80 anvisa ell investeringsanslag om 300 000 000 kr.,

beslula all ändra reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning i enlighet med vad som anförts i motionen,

som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjerna för allmänna pensionsfondens verksamhet,

besluta att inrätta en särskild struktur- och industriulvecklingsfond i enlighet med vad som anförts i motionen,

lill Struktur-och industriutvecklingsfonden(industridepartmentet) för budgetåret 1979/80 anvisa ell invesleringsanslag om 2 000 000 000 kr.,

ge fullmäktige i riksgäldskontorei i uppdrag att utfärda statlig garanti om 2 000 000 000 kr. till struktur- och industriulvecklingsfonden.

som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts Nr 162 angående verksamheien vid de regionala utvecklingsfonderna i fråga oin Torsdaeen den produktutveckling, marknadsföring, uppsökande verksamhet etc. t j ■ g-jg

till Särskild projektverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna____ ___

(industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag Industripolitiken
om 50 000 000 kr., ,,, ,,

som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder för alt förbättra underieveranlörernas situation,

begära all regeringen tog initiativ beträffande facloringverksamhet vid utvecklingsfonderna i enlighet med vad som anförts i motionen,

ge fullmäktige i riksgäldskontorei i uppdrag att utfärda en statlig garanti om 300 000 000 kr. till de regionala utvecklingsfonderna,

avslä regeringens förslag om atl anvisa 300 000 000 kr. lill Stöd lill industriellt utvecklingsarbete,

1978/79:2428 av Bengt Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutade

att ett särskilt finansieringsinstitut för utvecklingsintensiva småindustrier skulle inrättas med uppgift att köpa upp, förvalta och sälja projekt från dessa företag,

all medel anvisades via statsbudgeten för ett grundkapital om 100 milj. kr. med möjlighet till utökning om behov härav visades föreligga,

att eventuella föriuster för fondens verksamhet täcktes via statsbudgeten,

dels den med anledning av proposiiionen 1978/79:184 väckta motionen 1978/79:2538 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen 1978/79:184,

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:330 av Arne Andersson i Gamleby (s) och Ingemar Konradsson (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att ålgärder vidtogs som syftade till atl stimulera tekniskt nyskapande,

1978/79:474 av Bo Forslund m. fi. (s),

1978/79:476 av Wilhelm Gustafsson (fp),

1978/79:479 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s),

1978/79:481 av Margaretha af Ugglas (m),

1978/79:545 av Marianne Karisson (c),

1978/79:550 av Knut Wachtmeister (m), 27

Nr 162 1978/79:655 av Anders Björck (m), vari hemställts att riksdagen som sin

Torsdagen den "="'"8 8" regeringen till känna

31 mii 1979 '■ <*'riges Investeringsbank AB:s framtida verksamhet och organisa-

liidtistripoliliken. IV. m.

_____________ tion borde göras till föremål för en förutsättningslös parlamentarisk utred
ning,

2. alt Sveriges Investeringsbank AB borde omfattas av bankinspektionens tillsyn,

1978/79:763 av Hilding Johansson m. fl. (s),

1978/79:764 av Hilding Johansson m. fl. (s),

1978/79:768 av Bengt Silfverslrand m. fl. (s),

1978/79:769 av Margarelha af Ugglas m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen som bidrag till IVA för budgetåret 1979/80 anvisade ell anslag om 3 000 000 kr..

1978/79:1002 av Sivert Andersson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att en analys borde genomföras i syfte atl klarlägga industristödens effekter inom industrin,

1978/79:1008 av Filip Fridolfsson (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en utredning om egenföretagarens personliga borgensåtaganden enligt vad som i motionen anförts,

1978/79:1010 av Hans Gustafsson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle

ställa erforderiiga medel till förfogande för utvecklingsfonderna atl användas för utomstående konsulttjänster i län med särskilda problem,

ställa erforderliga medel lill förfogande för försöksprojekt i utvecklingsfondernas regi atl användas inom områdena produktutveckling samt marknadsföring och export,

1978/79:1016 av Birgitta Hambraeus (c), vari hemställts att riksdagen till Ekoleket anvisade 200 000 kr. i anslag för budgetåret 1979/80,

1978/79:1018 av Lars Henrikson m. fl. (s),

1978/79:1019 av Cari-Henrik Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen skulle

lill forskning om produkter och arbetsmetoder lämpliga för genomförandet av alternativ produktion och alternativ teknik för budgetåret 1979/80 anslå 50 000 000 kr.,

lill en särskild fond avsedd att möjliggöra förverkligandet av projekt inom ramen för alternativ produktion och alternativ teknik för budgetåret

28 1979/80 avsätta 500 000 000 kr.,

1978/79:1026 av Lars Schötl (m) och Eric Krönmark (m),

1978/79:1027 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s),

1978/79:1028 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen skulle anhålla att regeringen skyndsamt lät utreda frågan om atl tillskapa etl statligt institut för förelagsrekonslruklioner och att en sådan utredning även skulle utreda och lämna förslag om statens inflytande, kontroll och engagemang i resursulbyggnaden för ackordscentralerna och ävenledes överväga etl förstatligande av verksamheten,

1978/79:1069 av Hans Gustafsson (s), vari hemställts alt riksdagen skulle anhålla att regeringen kom med förslag om rätt för kommunerna till representation i ortsdom i nerande företags styrelser,

1978/79:1079 av Kari-Erik Strömberg (fp) och Ylva Annerstedt (fp),

1978/79:1477 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till ändrad lagstiftning föratt möjliggöra för mindre företag atl bilda lokala investmentbolag,

1978/79:1478 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag om inrättande av särskilda regionala investeringsfonder,

1978/79:1479 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen uttalade atl ett av målen för näringspolitiken borde vara en fri marknadsekonomi, baserad pä etl decentraliserat näringsliv med en mångfald självständigt verkande förelag,

1978/79:1480 av Kari Boo m. fl. (c),

1978/79:1482 av Sture Ericson m. fl. (s),

1978/79:1488 av Olle Göransson (s) och Roland Sundgren (s), vari hemställts att riksdagen som bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1979/80 anvisade ett anslag av 1 500 000 kr. inom ramen för anslaget lill teknisk forskning,

1978/79:1491 av Ingemar Hallenius m. fl. (c),

1978/79:1493 av Per Olof Håkansson m. fl. (s),

1978/79:1494 av Eric Hägelmark m. fl. (fp, c, m),

1978/79:1495av Börie Hörnlund m. fl. (c), vari hemställtsatt riksdagen hos

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Indiistripoliiikcii, m. IV.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Ivdustripolitiken,

IV. IV.

regeringen begärde förslag om inrättande av investmentbolaget AC-invest i enlighet med vad som anförts i motionen och där/id anvisade erforderiiga medel,

1978/79:1498 av Sven Johansson m. fl. (c),

1978/79:1501 av Göthe Knutson m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla atl nya regler för lånesäkerheten vid statliga stödåtgärder lill företag utformades.

1978/79:1504 av Johan Olsson m. fl. (c, m), vari hemställts atl riksdagen uttalade

att bättre möjligheter för refinansiering av mindre företags exportkrediter snarast borde skapas hos utvecklingsfonderna och Sveriges Investeringsbank AB,

atl Invesieringsbanken snarast borde fö vidgade möjligheter att ställa kompletterande garantier till förmän för mindre företag, så alt dessa kunde refinansiera sina exportafförer hos sina sedvanliga bankförbindelser,

1978/79:1505 av Johan Olsson m. fl. (c, m),

1978/79:1510 av Åke Polstam (c) och Anders Dahlgren (c).

1978/79:1519 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag om en vidgad representation för de fackliga organisationerna och företagarorganisationer i de regionala stiftelsernas styrelser,

1978/79:1520 av Ivan Svanström (c),

1978/79:1522 av Sven-Olov Träff m. fl. (m, c),

1978/79:1523 av Sven-Olov Träff m. fl. (m, c),

1978/79:1524 av Margarelha af Ugglas (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en utredning med uppgift atl överse de regler som styrde börsföretagens verksamhet pä säll som angelts i punkterna 3-8 i motionen,

1978/79:1528 av Olle Wästberg i Stockholm (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en total kartläggning av de olika näringspolitiska stödformernas omfattning, inriktning och fördelning mellan olika förelagstyper.

1978/79:1617 av Georg Danell m. fl. (m).

1978/79:1626 av Gösta Bohman m. fl. (m),

1978/79:1642 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gällde hemställan alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utarbetande av ett program för nya statliga industrier med syfte alt höja den allmänna förädlingsgraden i industriproduktionen och främja alternativ produktion styrd av människornas behov (yrkandei 4),

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken,

IV. IV.

1978/79:1652 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande allmänna linjer för en ny näringspolilik.

hos regeringen begära förslag om ell näringspolitiskt handlingsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen,

som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen belräffande näringslivets långsiktiga kapitalförsörining,

godkänna de riktlinjer för de branschpolitiska insatserna som anförts i motionen,

j. som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts i motionen beträffande den statliga industripoliliska utredningsverksamheten,

som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts belräffande finansieringsformerna vid strukturrationaliseringar,

anvisa 50 milj. kr. lill Svenska Induslrietablerings AB (SVETAB) dels med 10 milj. kr. för höjning av bolagels aktiekapital, dels med 40 milj. kr. för etablering av ytteriigare två regionala bolag i enlighet med vad som anförts i moiionen,

som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts i motionen beträffande behovet av exportfrämjande åtgärder,

lill Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling anvisa för

a. delprogram 1 b Teknikområden ytterligare 5 milj. kr. för stöd till
uppfinnare för produkt- och uppfinningsutveckling samt rådgivning,

b. program 2 Kunskapsutveckling ytteriigare 3 milj. kr. för kunskapsut
veckling på området kemiska värmepumpar och energilagring,

10. uttala sig för STU:s program i enlighet med vad som anförts i moiionen
vad beträffade

a. delprogram 3 b Projektsamverkan,

b. delprogram 4 b Teknikupphandlingsservice,

i övrigt beakta vad som anförts i motionen beträffande Teknisk forskning och utveckling,

hos regeringen begära förslag om inrättande av en industriell utvecklingsfond för stora och riskfyllda projekt i enlighet med vad som anförts i motionen,

godkänna de riktlinjer för stöd lill den mindre och medelstora företagsamheten i enlighet med vad som anföris i motionen,

till Bidrag lill regionala utvecklingsfonder anvisa ett i förhällande till

Nr 162 regeringens förslag med 10 000 000 kr. förhöjl anslag av 112 450 000 kr.,

Torsdaeen den '- P tilläggsbudget II för innevarande budgetår för MedelstillskoU till

31 maj 1979 regionala utvecklingsfonder anvisa 100 milj. kr.,

_____________ 16. hos regeringen begära alt en pariamenlariskl sammansatt referens-

fndiisiripoliliken Supp till hantverksuiredningen tillsattes,

ij ij 17. hos regeringen hemslälla om ombildning av NJA-Invesi till Norrbot-

len-Invest och därvid anvisa 25 milj. kr. för kapitalökning,

18. i övrigt beakta vad som anförts i moiionen beträffande behovet av speciella insaiser i Norrbollen,

1978/79:1654 av Erik Hovhammar m. fl. (m),

1978/79:1664 av Johan Olsson m. fl. (c),

1978/79:1761 av Lennart Bladh m. fl. (s)-denna motion hade remitterats till lagutskoltel och sedermera överiämnats lill näringsulskottet,

1978/79:2013 av Johan Olsson (c) och Ingegärd Oskarsson (c), vari hemställts atl riksdagen skulle

anvisa ett i förhållande lill budgetpropositionen med 1 milj. kr. förhöjt anslag under B 4 Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m.m. alternativt,om detta inte vann riksdagens bifall,överföringav I milj. kr. frän anslaget B 16 Bidrag lill företagsinriktad fortbildning lill anslaget B 4,

besluta uttala atl kostnader i samband med omlokalisering av SIFU till Borås borde täckas i särskild ordning,

1978/79:2015 av Kari Erik Olsson (c) och Arne Fransson (c),

1978/79:2018 av Ingegärd Oskarsson (c) och Johan Olsson (c),

1978/79:2020 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen skulle

lill Statens fond för stöd till uppflnnare för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett invesleringsanslag av 5 000 000 kr.,

till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 20 milj. kr. förhöjt reservationsanslag till 411 550 000 kr.,

hos regeringen anhålla att regeringen inrättade en särskild verksamhet vid styrelsen för teknisk utveckling för utvecklingsarbete initierat av arbetstagare, i enlighet med vad som anförts i moiionen,

hos regeringen anhålla att regeringen upprättade särskilda utvecklingsbolag i enlighet med vad som anförts i motionen,

inrätta en särskilt struktur- och industriulvecklingsfond i enlighet med vad som anförts i motionen,

32 6. lill Strukturfonden för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln

anvisa etl investeringsanslag av 2 000 000 000 kr.,

7. hos regeringen anhålla all regeringen gav de statliga förelagen i uppdrag att utarbeta investeringsprogram och all regeringen på gmndval av dessa förelade riksdagen förslag lill finansieringen,

1978/79:2120 av Anders Dahlgren m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen skulle

hos regeringen anhålla att förordningen om hotellgaranlilän kompletterades all avse även andra turistanläggningar än turisthotell,

besluta att handläggningen av "luristgaranlilän" överflyttades till de regionala utvecklingsfonderna, och

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

1978/79:2147 av Bengt Guslavssonm. fl. (s) såvitt nu var i fråga (yrkandena 1, 3 och 4).

Utskottet hemställde

1. belräffande riktlinjer för industripolitiken atl riksdagen skulle

med anledning av propositionen 1978/79:123 bil. 1 mom. I, moiionen 1978/79:1479, moiionen 1978/79:1652 yrkandena 1 och 2, moiionen 1978/ 79:2360, yrkandet 1 och yrkandet 2 i ifrågavarande del, och motionen 1978/79:2424, yrkandena 1 a, 1 b och 4, samt med avslag på motionen 1978/79:2427, yrkandet 1, anla de rikdinjer för industripolitiken som utskottet hade angivit,

avslå motionen 1978/79:2362, yrkandet 1 i ifrågavarande del,

beträffande utökad industripolitisk utrednings-och planeringsverksamhet alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1652, yrkandei 5, motionen 1978/79:2424, yrkandet 2 a, och moiionen 1978/79:2427, yrkandena 2-4, samt med avslag på moiionen 1978/79:2427, yrkandet 5, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande anslag till statens industriverk att riksdagen skulle

med bifall till propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 1 fill Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgeiåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 28 206 000 kr,

med bifall till proposiiionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 2 och med avslag pä moiionen 1978/79:2147, yrkandei 1, till Statens industriverk: Utredningar m. m. för budgelårel 1979/80 anvisa etl reservationsanslag av 8 700 000 kr.,

med bifall till propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 3 till Statens industriverk: Kursverksamhet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslag.sanslag av 1 000 kr.,

d) med anledning av propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 4 och
med bifall lill motionen 1978/79:2013 till Statens industriverk: Bidrag till
kursverksamhet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag
av 10 400 000 kr. och därvid som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3 Riksdagens protokoll 1978/79:162-163

Nr 162 e) med biföll till propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 5 lill Statens

Torsdaeen den industriverk: Utrustningförbudgeiärel 1979/80 anvisa elt reservationsanslag

31 maj 1979 av 180000 kr.,

_____________ 4. beträffande utredning om effekterna av industripolitisk slödverksam-

Indiistrinolitiken betalt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1002 och med anledning av

moiionen 1978/79:1528 som sin mening gav regeringen lill känna vad

utskottet anfört,

belräffande utredningsarbete om gummiinduslrin all riksdagen skulle avslä motionen 1978/79:1493, yrkandet 2,

beträffande en struktur- och industriulvecklingsfond att riksdagen skulle avslä motionen 1978/79:2020, yrkandena 5 och 6, och motionen 1978/79:2427, yrkandena 19-21,

belräffande stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. alt riksdagen med bifall till proposiiionen 1978/79:123 bil. 1 mom. 2,3 och 6 och med avslag på moiionen 1978/79:1652, yrkandei 12, moiionen 1978/79:2360, yrkandena 3, 4 och 5, moiionen 1978/79:2362, yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 2, moiionen 1978/79:2424, yrkandena 2 c och 3 a, och moiionen 1978/79:2427, yrkandet 27, skulle

a) godkänna i propositionen angivna riktlinjer för stöd lill industriellt uivecklingsarbele,

b)anta det i proposiiionen framlagda förslagel lill lagom beslulanderäu för stiftelse som har bildats för alt främja industriellt utvecklingsarbete,

c) lill Stöd till industriellt utvecklingsarbete för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ell reservalionsanslag av 300 000 000 kr.,

belräffande bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. all riksdagen med anledning av proposiiionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 13 och med bifall till motionen 1978/79:1652. yrkandet 14, till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för budgetåret 1979/80 under Ijortonde huvudtiteln anvisade ett reservalionsanslag av 112 450 000 kr.,

belräffande medelstillskoU till regionala utvecklingsfonder, m. m. all riksdagen skulle

a) med bifall till proposiiionen 1978/79:123 bil. I mom. 5 till MedelstillskoU
lill regionala utvecklingsfonder för budgelårel 1979/80 under fjortonde
huvudliteln anvisa elt reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

b) med anledning av motionen 1978/79:1652, yrkandei 15, moiionen
1978/79:2424, yrkandet 3 b, och motionen 1978/79:2427, yrkandei 26,
bemyndiga regeringen atl för budgelårel 1979/80 ikläda staten garantier för
lån till de regionala utvecklingsfonderna med sammanlagl högsl 300 000 000
kr. samt därvid som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört,

10. beträffande ökade anslag till vissa regionala utvecklingsfonder atl
riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:1480 (Kopparbergs län),

moiionen 1978/79:1491 (Skaraborgs län),

motionen 1978/79:1664, yrkandei I (Gävleborgs län),

34 11. belräffande principer för fördelningen av medel mellan de regionala

utvecklingsfonderna atl riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:474, motionen 1978/79:1617, yrkandet l.och moiionen 1978/79:2361,

belräffande de regionala utvecklingsfondernas stöd till marknadsföring m. m. all riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1010, yrkandet 1 och yrkandet 2 i ifrågavarande del. motionen 1978/79:2424, yrkandet 2 f och moiionen 1978/79:2427, yrkandei 22 i ifrågavarande del, samt med avslag på motionen 1978/79:2427, yrkandei 23 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskotlei anfört,

belräffande borgenssystem för de regionala utvecklingsfondernas verksamhet all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2424, yrkandet 2h,

beträffande försöksverksamhet med factoringbolag alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2427, yrkandet 25,

beträffande särskild ersättning lill de regionala utvecklingsfonderna för arbete med lokaliseringsärenden att riksdagen skulle avslå motionen 1978/ 79:2426,

beträffande sammansättningen av de regionala utvecklingsfondernas styrelser atl riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1519 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande regler för induslrigarantilån alt riksdagen skulle avslä motionen 1978/79:1617, yrkandena 2 och 3,

belräffande regler för hotellgaranlilän att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2120 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

beträffande grunder för statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete all riksdagen skulle avslä motionen 1978/79:1626 och motionen 1978/79:1652, yrkandet 11,

beträffande anslag m. m. lill styrelsen för teknisk utveckling alt riksdagen skulle

med bifall till propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten F I mom. 1 bemyndiga regeringen att under budgeiåret 1979/80, i enlighet med vad föredragande statsrådet hade anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m., som, inberäknat löpande avtal och beslul, innebar åtaganden om högst 170 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1980/81-1983/84,

med anledning av propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten F 1 mom. 2, med bifall till motionen 1978/79:330, motionen 1978/79:1652, yrkandet 9 a, och motionen 1978/79:2020, yrkandena 2 och 3, samt med avslag på motionen 1978/79:1652, yrkandena 9 b och 10, till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1979/80 anvisa elt reservationsanslag av 416 550 000 kr. samt därvid som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

med bifall lill propositionen 1978/79:100bil. 17 punkten F 2 lill Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsslalioner för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

d) med bifall till propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten F3 mom. 1

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. IV.

bemyndiga regeringen att under budgetåret 1979/80 beställa ulrusining för, inberäknat redan beställd utmstning, högsl 5 000 000 kr. under budgetåret 1980/81 och högst 3 500 000 kr. under budgeförel 1981/82,

e) med bifall till propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten F3mom. 2 lill Styrelsen förleknisk utveckling: Utrustning för budgeiåret 1979/80anvisaetl reservalionsanslag av 12 200 000 kr.,

beträffande särskilt uppfinnarstöd att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2020, yrkandet 1,

beträffande stöd lill Ekotekel alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1016,

belräffande vissa ålgärder för all främja teknisk forskning och utvecklingsarbete alt riksdagen skulle avslä moiionen 1978/79:479, 1978/ 79:545,1978/79:1498 och 1978/79:2330 samt motionen 1978/79:2424, yrkandena 2 g och 2 i,

belräffande lokaliseringen av Svenska träforskningsinslilutel och Korrosionsinstilutet att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1079,

beträffande lokaliseringen av det plast- och gummitekniska institutet alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1493, yrkandei 1,

beträffande anslag till Ingenjörsveienskapsakademien all riksdagen med anledning av proposiiionen 1978/79:100 bil. 17 punkten F 11, motionen 1978/79:769 och moiionen 1978/79:1488 till Bidrag lill Ingenjörsveienskapsakademien för budgelårel 1979/80 anvisade ett anslag av 2 000 000 kr.,

beträffande alternativ produktion alt riksdagen skulle avslä

moiionen 1978/79:1019,

motionen 1978/79:1642, yrkandet 4,

belräffande särskild delegation för tekniska utvecklingsprojekt all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2427, yrkandena II och 12,

belräffande industriella utvecklingsavtal att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2424, yrkandet 2 b,

beträffande beredskapssynpunkler vid utlandsinvesteringar m. m. alt riksdagen skulle avslä motionen 1978/79:2147, yrkandet 4,

beträffande utredning om svensk industris inriktning all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2216, yrkandena 1 och 2,

belräffande utvecklingsbolag all riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1010, yrkandet 2 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:1495, moiionen 1978/79:1652, yrkandet 7, moiionen 1978/79:2020. yrkandet 4, och motionen 1978/79:2427, yrkandena 9 och 10 samt 22 i ifrågavarande del och 23 i ifrågavarande del, skulle

som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om inrättande av dels tre samhällsägda utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård och transportsystem, dels två särskilda utvecklingsbolag samordnade med de regionala utvecklingsfonderna, dels tvä investmentbolag med anknytning lill Svenska Industrietableringsakiiebolaget,

lill Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag för budgetåret

1979/80 under fonden för statens aktier anvisa ell investeringsanslag av 15 000 000 kr.,

c) lill Regionala utvecklingsbolag för budgetåret 1979/80 under fonden för
statens aktier anvisa ett invesleringsanslag av 10 000 000 kr.,

d) lill Bidrag lill Svenska Industrielableringsaktiebolagel för budgetåret
1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av
36 000 000 kr.,

33. belräffande produktulvecklingscenlra alt riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:763,

moiionen 1978/79:1018 och motionen 1978/79:1510,

motionen 1978/79:1520,

belräffande lokala investmentbolag att riksdagen skulle avslä motionen 1978/79:1477,

belräffande bidrag till Oxelöinvest att riksdagen skulle avslä moiionen 1978/79:2147, yrkandet 3,

belräffande regionala investmentbolag att riksdagen skulle avslä

moiionen 1978/79:476,

moiionen 1978/79:768,

moiionen 1978/79:1026,

d) motionen 1978/79:1664, yrkandet 2,

37. beträffande speciella insatser i Norrbotten alt riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:1652, yrkandei 17,

moiionen 1978/79:1652, yrkandet 18,

beträffande försöksverksamhet med teknikimport atl riksdagen med bifall lill proposiiionen 1978/79:123 bil. 1 mom. 7 till Försöksverksamhet med leknikimport för budgeiåret 1979/80 under Qortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

belräffande näringslivets kapitalförsörjning att riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:1652, yrkandena 3 och 6,

moiionen 1978/79:2424, yrkandet 2 d,

moiionen 1978/79:2425,

beträffande projeklfond alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/ 79:2428,

belräffande särskilda län av tysk inodell lill nystartade förelag alt riksdagen skulle avslä motionen 1978/79:2360, yrkandet 2 i ifrågavarande del,

beträffande etl system för frivilligt riskkapitalsparande atl riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2216, yrkandet 3,

beträffande medelstillskoU till Sveriges Investeringsbank AB alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2427 yrkandet 16,

beträffande utredning om Sveriges Investeringsbank AB verksamhet m. m. all riksdagen skulle avslå

moiionen 1978/79:655, yrkandei 1,

motionen 1978/79:655. yrkandet 2,

45. belräffande riktlinjer för allmänna pensionsfondens fjärde fondslyrel-

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

ses verksamhet all riksdagen skulle avslä motionen..l978/79:2427, yrkandena 17 och 18,

46. belräffande regler för statligt exportkredilslöd att riksdagen skulle

avslå moiionen 1978/79:1523,

med anledning av motionen 1978/79:1504 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. beträffande lån från AB Industrikredit m. m. att riksdagen skulle
avslå

moiionen 1978/79:1494,

motionen 1978/79:1522,

beträffande översyn av konkurslagen atl riksdagen skulle avslå motfonen 1978/79:1761,

belräffande institut för förelagsrekonstruktioner alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1028, motionen 1978/79:1652, yrkandet 4, och motionen 1978/79:2424, yrkandei 2 e, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

belräffande statliga kreditgarantier för produktutveckling atl riksdagen skulle avslä motionen 1978/79:481,

beträffande särskilda kreditgarantier för obligationslån att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1654,

belräffande investeringsfond med regionalpolitisk användning alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1478,

beträffande inlandsfond för den industriella utvecklingen i Mellansverige all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:1482,

beträffande säkerhet för län alt riksdagen skulle avslå

moiionen 1978/79:1008,

motionen 1978/79:1501,

beträffande företagargymnasium att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2424, yrkandei 2 J,

beträffande utbildning i exporlteknik att riksdagen skulle avslä m.otionen 1978/79:2018,

beträffande teknisk och social skolning all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2362, yrkandet 3,

belräffande investeringsprogram för statsägda företag att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2020, yrkandei 7,

belräffande statliga industriers beställningar i Norrbottens län atl riksdagen skulle avslä moiionen 1978/79:1027,

beträffande styrelserepresentaiion för samhällel i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:184, med biföll lill motionen 1978/79:2427, yrkandena 6 och 7, samt med avslag på motionen 1978/79:2538 skulle anla av ulskoilel framlagt förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1976:350) om styrelserepresentaiion för samhällel i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser, innebärande atl lagen skulle äga forlsalt giltighet till utgången av Juni 1984,

beträffande kommunal representation i vissa förelagssiyrelser att

riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1069,

beträffande elableringsfrämjande åtgärder atl riksdagen med bifall till proposiiionen 1978/79:123 bil. 1 mom. 4 och med avslag på motionen 1978/79:550 och motionen 1978/79:1505 lill Vissa elableringsfrämjande ålgärder för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudliteln anvisade ell reservationsanslag av 4 000 000 kr..

beträffande arbelarkooperativa företag alt riksdagen skulle avslä motfonen 1978/79:2015,

beträffande underieverantörsfrägor m. m. atl riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:1652, yrkandei 13,

moiionen 1978/79:2427, yrkandei 24,

belräffande utredning om underieveranlörernas ställning i norra Älvsborgs län att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:764,

belräffande exportfrämjande ålgärder att riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:123 bil. 2 mom. 1-5 skulle

anla del i propositionen framlagda förslagel lill lagom beslutanderätt för Sveriges exportråd belräffande projeklexport,

godkänna de grunder för stöd till förprojeklering samt seminarie- och utbildningsverksamhet som chefen för handelsdepartementet hade förordat,

c) godkänna de grunder för anbudskoslnadsslöd som chefen för
handelsdepartementet hade förordat,

d) bemyndiga regeringen alt vidla sädana ändringar i avialel mellan staten
och Sveriges allmänna exportförening om Sveriges exportråd som kunde
föranledas av vad regeringen hade angivit i propositionen,

e) lill Stöd till svensk projektexport för budgetåret 1979/80 under elfte
huvudtiteln anvisa ell reservalionsanslag av 47 000 000 kr.,

belräffande handelshus alt riksdagen med anledning av moiionen l978/79:1652,yrkandei 8,och moiionen 1978/79:2427,yrkandena 13och 14, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträffande export av skyddsutrustning atl riksdagen skulle avslä moiionen 1978/79:2427, yrkandei 15,

belräffande översyn av regler om börsnoterade företags verksamhet atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1524,

belräffande referensgrupp till hantverksuiredningen alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1652, yrkandet 16,

71. beträffande branschfrämjande ålgärder atl riksdagen med anledning av
proposiiionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 7 och proposiiionen 1978/79:145
bil. 3 mom. 5 skulle

a) godkänna de ändringar i riktlinjerna för branschfrämjande åtgärder som
regeringen hade förordat,

b) till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 anvisa etl
reservationsanslag av 57 985 000 kr.,

72. belräffande kostnader för räntebefrielse vid slmkturgaraniier lill
företag inom vissa industribranscher alt riksdagen med bifall till propositio-

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken,

111. IV.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

nen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 8 skulle

godkänna de ändringar i riktlinjerna för strukturgaranlierna som regeringen hade förordat,

bemyndiga regeringen all under budgetåret 1979/80 ikläda staten förpliktelse i form av siruklurgarantier, som inberäknal löpande garantier innebar åtaganden om högst 185 000 000 kr.,

c) lill Kostnader för räniebefrielse vid siruklurgarantier till förelag inom
vissa industribranscher för budgeiåret 1979/80 anvisa elt reservalionsanslag
av 900 000 kr.,

beträffande täckande av förluster på grund av siruklurgarantier lill företag inom vissa induslribranscheralt riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 9 till Täckande av föriuster på grund av siruklurgarantier till förelag inom vissa industribranscher för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 20 000 000 kr.,

beträffande täckande av förluster vid invesleringsgarantier till vissa företag att riksdagen med bifall lill proposiiionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 12 till Täckande av föriuster vid investeringsgarantier lill vissa förelag för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av I 000 kr.,

beträffande täckande av förluster i anledning av statliga industrigaraniilän m. m. att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 15 skulle

medge atl för budgetåret 1979/80 statlig garanti för län enligt förordningen (1978/79:507) om induslrigarantilån och för lån till turisthotell beviljades med sammanlagt högst 300 000 000 kr.,

till Täckande av förluster i anledning av statliga induslrigarantilån m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa etl förslagsanslag av 50 000 000 kr.,

beträffande bidrag till företagsinriktad fortbildning att riksdagen med biföll till propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 16 lill Bidrag lill företagsinriktad fortbildning för budgelårel 1979/80 anvisade etl reservalionsanslag av 9 174 000 kr.,

belräffande kostnader för statsstödd exporlkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit att riksdagen med bifall lill proposiiionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 20 till Kostnader för slatsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1979/80 anvisade etl förslagsanslag av 15 000 000 kr.,

belräffande kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB atl riksdagen med bifall lill propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 21 till Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB för budgetåret 1979/80 anvisade ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.

Reservationer hade avgivils

I. beträffande riktlinjer för industripolitiken av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carisson, Ivar Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s)som ansett atl utskottet under 1 bort hemslälla

att riksdagen skulle

med bifall till moiionen 1978/79:2427, yrkandet 1, och med avslag pä propositionen 1978/79:123 bil. 1 mom. Emotionen 1978/79:1479, moiionen 1978/79:1652, yrkandena 1 och 2, moiionen 1978/79:2360, yrkandet 1 och yrkandet 2 i ifrågavarande del, och moiionen 1978/79:2424, yrkandena 1 a, 1 b och 4, anta de riktlinjer för industripolitiken som reservanterna angivit,

avslå moiionen 1978/79:2362, yrkandet 1 i ifrågavarande del.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, IV. m.

2. beträffande en struktur- och industriutvecklingsfond av Ingvar Svan
berg, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Kari-Erik Häll,
Wivi-Anne Radesjö och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett
alt utskottet under 6 bort hemslälla

aU riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2427, yrkandena 19, 20 och 21, och med anledning av motionen 1978/79:2020, yrkandena 5 och 6, skulle

a) besluta inrätta en särskild struktur- och industriutvecklingsfond med de
uppgifter som reservanlerna anfört,

till Struktur- och industriutvecklingsfonden för budgetåret 1979/80 under statens utläningsfonder anvisa ell invesleringsanslag av 2 000 000 000 kr.,

uppdra ål fullmäktige i riksgäldskontorei all ikläda staten garanti för struktur- och investeringsfondens förpliktelser på etl belopp intill sammanlagt högst 2 000 000 000 kr.,

belräffande stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m.

3. av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Kari-Anders Petersson och Olof
Johansson (samtliga c) som ansett atl utskottet under 7 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:123 bil. I mom. 2,3 och 6, motionen 1978/79:1652, yrkandet 12, och moiionen 1978/79:2424, yrkandena 2 c och 3 a, samt med avslag på motionen 1978/79:2360, yrkandena 3,4 och 5, moiionen 1978/79:2362, yrkandei 1 i ifrågavarande del och yrkandet 2. och moiionen 1978/79:2427, yrkandet 27, skulle

godkänna de riktlinjer för stöd till industriellt utvecklingsarbete som reservanterna angeti,

(= utskottet).

d) bemyndiga regeringen att utforma etl system .som gjorde det möjligt för
den under b) åsyftade stiftelsen alt för budgetåret 1979/80 ikläda sig
ekonomiska förpliktelser med högst 300 000 000 kr. ulöver det belopp som
anvisats den enligt c).

4. av Erik Hovhammar (m) och Margaretha av Ugglas (m) som ansett alt ulskoilel under 7 bort hemställa atl riksdagen skulle a) med bifall lill motionen 1978/79:2360, yrkandena 3 och 4, och motionen

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, IV. m.

l978/79:2427,yrkandet 27, avslä propositionen 1978/79:123 bil. 1 mom. 2, 3 och 6, moiionen 1978/79:1652, yrkandet 12, moiionen 1978/79:2362, yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandei 2, samt motionen 1978/79:2424, yrkandena 2 c och 3 a,

b) med anledning av moiionen 1978/79:2360, yrkandet 5. bemyndiga regeringen att ikliida staten garantier avseende lån lill forskning och uiveckling lill elt sammanlagt belopp av högst .W 000 000 kr. enligt vad reservanlerna anfört.

5. belräffande bidrag lill regionala utvecklingsfonder m. m. av Erik
Hovhammar(m), Sven Andersson i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas (m) och
Rune Ångström (fp) som ansett all utskottet under 8 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill proposiiionen 1978/79:100 bil. 17 punkten B 13 och med avslag på motionen 1978/79:1652, yrkandet 14, till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för budgelårel 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 102 450 000 kr..

6. beträffande medelstillskoU lill regionala utvecklingsfonder, m. m. av
Erik Hovhammar (m), Sven Andersson i Örebro (fp), Margarelha af Ugglas
(m) och Rune Ångström (fp) som ansett atl utskottet under 9 bort
hemställa

atl riksdagen skulle

(= utskottet),

avslå moiionen 1978/79:1652, yrkandet 15, motionen 1978/79:2424, yrkandei 3 b, och moiionen 1978/79:2427, yrkandet 26.

7. beträffande borgenssystem för de regionala utvecklingsfondernas verk
samhet av Bengt Sjönell, Fritz Böriesson, Kari-Anders Petersson och Olof
Johansson (samtliga c) som ansett alt utskottet under 13 bort hemställa

atl riksdagen med anledningav moiionen 1978/79:2424,yrkandet 2 h.som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

8. beträffande försöksverksamhet med factoringbolag av Ingvar Svanberg,
Arne Blomkvist, IngvarCarisson, Ivar Högström, Karl-Erik Häll, Wivi-Anne
Radesjö och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett att utskottet
under 14 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2427, yrkandei 25. som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

9. belräffande sammansättningen av de regionala utvecklingsfondernas
styrelser av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c),
Margarelha af Ugglas (m), Kari-Anders Petersson (c) och Olof Johansson (c)
som anseu alt utskottet under 16 bort hemslälla

att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1519,

belräffande anslag m. m. till styrelsen för teknisk utveckling

10. av Erik Hovhammar (m), Sven Andersson i Örebro (fp), Margarelha af

Ugglas (m) och Rune Ångström (fp) som ansett att utskottet under 20 bort

hemställa atl riksdagen skulle

(= utskottet),

med anledning av propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten Fl mom. 2, med biföll till moiionen 1978/79:330och motionen 1978/79:1652, yrkandet 9 a, samt med avslag pä moiionen 1978/79:1652, yrkandena 9 b och 10, och moiionen 1978/79:2020, yrkandena 2 och 3, till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgeiåret 1979/80 anvisa elt reservationsanslag av 396 550 000 kr.,

c-e) (= utskottet).

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. IV.

11. av Bengt Sjönell, Kari-Anders Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof
Johansson (samtliga c) som ansett atl utskottet under 20 bort hemslälla

all riksdagen skulle

(= utskotiet),

med anledningav propositionen 1978/79:100 bil. 17 punkten Fl mom.

med biföll till moiionen 1978/79:330 och motionen 1978/79:1652, yrkandena 9 och 10, samt med avslag på moiionen 1978/79:2020, yrkandena 2 och

lill Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1979/80 anvisa etl reservalionsanslag av 399 550 000 kr. samt därvid som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanlerna anfört,

c-e) (= utskottet),

12. beträffande särskilt uppfinnarstöd av Ingvar Svanberg. Hugo Bengts
son, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Rune Jonsson i
Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett att utskottet
under 21 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2020,yrkandei l,till Statens fond för stöd till uppfinnare för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudliteln anvisade elt invesleringsanslag av 5 000 000 kr.,

13. beträffande stöd lill Ekoleket av Bengt Sjönell, Kari-Anders Petersson,
Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (samtliga c) som ansett all ulskoltei
under 22 bort hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:1016 till Stöd lill Ekoiekel för budgelårel 1979/80 under fjortonde huvudliteln anvisade ell anslag av 200 000 kr.,

14. beträffande särskild delegation för tekniska utvecklingsprojekt av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson. .Arne Blomkvist, Ingvar Carisson. Ivar Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett alt utskottet under 28 bort hemställa

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, IV. m.

atl riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2427, yrkandena 11 och 12, skulle

som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

till Delegationen för tekniska utvecklingsprojekt av nationellt intresse för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa elt reservalionsanslag av 10 000 000 kr.,

15. belräffande utvecklingsbolag av Erik Hovhammar (m), Sven Anders
son i Örebro (fp), Margarelha af Ugglas (m) och Bertil Dahlén (fp) som ansett
alt utskottet under 32 bort hemställa alt riksdagen skulle avslå

motionen 1978/79:1010, yrkandet 2 i ifrågavarande del,

motionen 1978/79:1495,

moiionen 1978/79:1652, yrkandei 7,

d) moiionen 1978/79:2020, yrkandei 4,

e) motionen 1978/79:2427, yrkandena 9 och 10 samt 22 i ifrågavarande del
och 23 i ifrågavarande del,

16. belräffande lokala investmentbolag av Erik Hovhammar (m) och
Margaretha af Ugglas (m) som ansett alt utskottet under 34 bort hemsläl
la

all riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:1477 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

17. belräffande näringslivets kapitalförsörjning av Bengt Sjönell, Kari-
Anders Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (samtliga c) som
ansett all utskottet under 39 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1652, yrkandena 3 och 6, motionen 1978/79:2424, yrkandet 2 d, och moiionen 1978/79:2425 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

18. belräffande projeklfond av Bengt Sjönell, Kari-Anders Petersson,
Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (samtliga c) som ansett all utskottet
under 40 bort hemslälla

aU riksdagen skulle

med anledning av motionen 1978/79:2428, yrkandei 1, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanlerna anfört,

avslå mofionen 1978/79:2428, yrkandena 2 och 3,

19. belräffande särskilda lån av tysk modell till nystartade företag av Erik
Hovhammar (m) och Margarelha af Ugglas (m) som ansett att utskottet under
41 bort hemslälla

alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2360, yrkandet 2 i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

20. beträffande medelstillskoU till Sveriges Invesleringsbank AB av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carisson, Ivar Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett att utskottet under 43 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2427, yrkandet 16, lill MedelstillskoU lill Sveriges Investeringsbank AB för budgetåret 1979/80 anvisade etl investeringsanslag om 300 000 000 kr..

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken. IV. m.

21. beträffande utredning om Sveriges Investeringsbank AB:s verksamhet
m. m. av Erik Hovhammar (m) och Margarelha af Ugglas (m) som ansett att
utskottet under 44 bort hemslälla

alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:655, yrkandena I och 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

22. beträffande investeringsfond med regionalpolitisk användning av Erik
Hovhammar (m) och Margarelha af Ugglas (m)som ansett att utskotiet under
52 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1478 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

23. beträffande säkerhet för lån av Erik Hovhammar (m) och Margaretha
af Ugglas (m) som ansett atl utskottet under 54 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:1008 och 1978/ 79:1501 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

24. belräffande företagargymnasium av Bengt Sjönell, Kari-Anders
Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (samtliga c) som ansett alt
utskottet under 55 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 j som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

25. beträffande investeringsprogram för statsägda företag av Ingvar Svan
berg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carisson, Ivar Högström,
Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s) som
ansett att utskottet under 58 bort hemslälla

aU riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2020, yrkandet 7, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanlerna anfört.

beträffande styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser

26. av Bengt Sjönell (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Kari-Anders Petersson (c), Rune Ångström (fp). Ingegärd Oskarsson (c) och Olof Johansson (c) som ansett att utskottet under 60 bort hemställa

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:184 och med avslag på moiionen 1978/79:2427, yrkandena 6 och 7, och motionen 1978/79:2538

Nr 162 skulle anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

Torsdaeen den (1976:350) om styrelserepresentaiion för samhället i aktiebolag, ekonomiska

31 mai 1979 föreningar och stiftelser,

Ivdustripolitiken ' ' "' Hovhammar (m) och Margarelha af Ugglas (m) som ansett atl

m. IV.

utskottet under 60 bort hemställa alt riksdagen skulle

a) med bifall till motionen 1978/79:2538 avslå propositionen 1978/
79:184,

b) avslå moiionen 1978/79:2427, yrkandena 6 och 7,

28. belräffande kommunal representation i vissa förelagssiyrelser av
Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carisson, Ivar
Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (samtliga
s) som ansett att utskottet under 61 bort hemställa

att riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:1069 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanlerna anfört,

29. belräffande handelshus av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af
Ugglas (m) som ansett att utskottet under 67 bort hemställa

alt riksdagen skulle avslä

a) motionen 1978/79:1652, yrkandet 8,

b) moiionen 1978/79:2427, yrkandena 13 och 14,

30. belräffande översyn av regler om börsnoterade företags verksamhet av
Erik Hovhammar (m) och Margarelha af Ugglas (m) som ansett atl utskottet
under 69 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1524 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. av Ingvar Svanberg, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Kari-Erik Häll, Wivi-Anne Radesjö och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s).

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Tiden frän andra världskriget och fram lill 1970-talet innebar för svensk industri en period av förhållandevis stabil tillväxt och utveckling. Genom en rad lyckliga omständigheter-devalveringen 1949, integrationen i Europa frän slutet av 1950-lalet och den starka efterfrågan på våra råvaror, inte minst i samband med oljekrisen 1973-1974 - kom de svårigheter, som trots allt smög sig på, aldrig att upplevas särskilt starkt här i landet.

Även om utvecklingen i denna mening kan sägas vara stabil, så har den

inle varit likformig-lvärlom. Vissa branscher har vuxit i betydelse och andra

har förlorat, företag har kommit till medan andra lagts ned. Del har hela tiden

46 pågått en strukturomvandling som inneburit att svensk industri anpassat sig

till ändrade efterfråge- och konkurrensförhållanden. Tillväxten i vissa    Nr 162
branscher och förelag har gjort det lättare atl klara neddragningen i andra,    Torsdaeen den
även om förändringarna alltid krävt uppoffringar och omställningar för    ti        • :g-ig
många enskilda människor.__________________________________________

Den här utvecklingen, som ter sig ganska harmonisk i perspektiv av vad vi Industripolitiken upplevt nu under några år, bröts i mitten av 1970-lalel. Under några år minskade industriproduktionen och industriinvesteringarna. Efler kostnadsexplosionen 1975-1976 förlorade svensk industri snabbi betydande marknadsandelar både utomlands och här hemma. Krislecknen hopade sig.

1 högre grad än under lidigare kriser drabbades praktiskt laget hela den svenska industrin samtidigt av problem. Våra basindustrier hotades plötsligt till sin existens. Potentiella tillväxtföretag inom 1. ex. verkstadsindustrin slutade att expandera.

Visst fanns del också i del här mörkret ljusglimtar, men i del stora hela såg del dystert ul.

Regeringen - först ireparliregeringen och sedan folkpartiregeringen - har angripit den här siluationen på tvä vägar. För del första har vi genom generella ekonomisk-politiska medel bl. a. sökt rätta lill del kostnadsläge som i sä hög grad förlamade svensk industri. För del andra har vi genom arbetsmarknads- och industripoliliska insaiser av större omjäiining än någonsin tidigare s\ag\i vakt om jobben och skyddat människorsom utsatts för de största hoten i elt besvärligt ekonomiskt läge.

Nu kan vi glädja oss åt att den ekonomiska politiken börjat ge resultat. Anpassningsåtgärderna under 1977 och 1978 har tillsammans med del ansvarsfulla löneavtalet för 1978-1979 vänt kurvorna för svensk industri uppåt igen. 1 år beräknas enligt den reviderade nalionalbudgeien industriinvesteringarna öka med närmare 7 % och industriproduktionen med nästan lika mycket. Sysselsättningen i industrin väntas öka med ca 20 000 personer.

Allt det här är bra och välkommet men får naturligtvis inte tolkas så att vi nu i någon mening skulle ha lösl alla våra problem. Dels måste vi komma ihåg all vändningen sker från en myckel låg nivå, dels finns i många förelag och branscher slora problem av mer strukturell natur. Även där är kostnadsanpassningen vikiig, men för atl rimliga förutsättningar för fortlevnad inpå 1980-talel skall skapas krävs mer djupgående förändringar. Det gäller t. ex. två statliga förelagsjäiiar. Svenska Varv och Svenskt Stål.

Trots alll börändåden utveckling som nu inletts kunna leda till atl behovet av akutåtgärder på olika områden minskar. Del finns ofta inte heller samma motiv för staten atl skydda Jobben i tillbakagående företag och branscher, när efterfrågan på arbetskraft ökar i andra. Snarare behöver man i många fall underlätta rörligheten mellan företagen, bl. a. genom en fortsatt förstärkning av arbetsförmedlingarna.

Den bild som socialdemokraterna i olika sammanhang sökt ge av att vi
planlöst kastat ut pengar över privata kapitalägare är i grunden grovt felaktig.
För del första har snart sagl varie krona i induslripolitiskl stöd satts in för att
trygga en annars hotad sysselsättning, och det syftet har i allmänhet ocksä 47

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

uppnåtts. För det andra har den absoluta merparten av resurserna gått lill statliga eller halvstatliga företag.

Sedan Jag i fjol höst tillträdde som industriminister, har riksdagen fåll förslag om stödinsatser i företag pä totalt närmare 8 miljarder kronor. Därav har 6,5 miljarder gällt Svenska Varv, Svenskt Stål och Statsföretag. Drygt I miljard kronor avser Södra Skogsägarna och NCB, där staten enligt förslaget skall gä in som delägare, och resten de hel- och halvslalliga Luxor och Daiasaab. Jag tror inte bilden ser väsentligt annorlunda ut om man ser tillbaka ocksä pä trepartiregeringens två år.

De omfattande insaiser som gjorts har i varie enskilt fall varil välmotiverade och som regel ju ocksä fäll stöd av en stor majoritet här i kammaren. Många Jobb har varit i farozonen. En finansiell rekonstruktion har oftast inte kunna ske utan statens medverkan. Trots det vill jag markera en stark oro för de långsiktiga och marknadssnedvridande effekter som kan bli konsekvensen av så omfattande statliga insatser som vi tvingats till under senare är. Inte minst därför har del varil viktigt att genom generella ekonomiska ålgärder förbättra det allmänna företagsklimatet i Sverige sä mycket att stödinsatserna så småningom kan avvecklas.

Nu skall man inte utgå frän att en gynnsammare industriutveckling automatiskt leder lill minskade företagsinsatser från statsmakternas sida. Det kan ligga en lockelse för både företagare och politiker att fortsätta med siödpoliiiken också när tiderna blir bättre. För företagarna kan del vara lättare att övertyga politiker i kanslihus och riksdag om att de bör få pengar än att övertyga aktieägare, banker och kunder om det. För politiker kan det le sig attraktivt alt medverka lill att storslagna industriprojekt kommer till stånd. Det var t. ex. inte en ren händelse att beslutet om Stålverk 80 pä bräcklig grund hetsades fram strax före valet 1973!

För utvecklingen av svensk industri och svensk ekonomi är det enligt vår mening angelägel atl regering och riksdag sä långt del är möjligt arbetar med generella medel. Varje gång staten går in i ett förelag med omfattande finansiellt stöd innebär det ett risktagande i mer än en mening. Det är inte bara så att vi placerar skattepengar som riskvilligt kapital i förelag med osäkra affärschanser. Del är också så att vi genom våra insatser stör konkurrenssituationen på marknaden. Ofta innebär det att företag som bättre förvaltat sitt pund och som därför inte behövt begära statligt stöd får sin relativa position försämrad. Hur del långsiktigt påverkar utvecklingen vet vi inie, men det är inte osannolikt att vi ibland på kort sikt räddar Jobb pä bekostnad av långsiktigt mer stabila arbetstillfällen. Som jag redan framhållit har vi trots dessa risker i många fall varil beredda lill extraordinära insaiser för att skydda enskilda människors välfärd, men del bör inte hindra oss atl samlidigl deklarera vår avsikt all i framtiden försöka föra en politik som minskar behovet av sädana insatser.

Del finns ett annal skäl lill varför vi bör arbeta med generella medel. Detär naturligt att brandkårsutryckningar av olika slag sker direkt lill eldhärden, dvs. att insatserna riktas direkl till företagen. Problemen är väl lokaliserade och insatserna kan göras med betydande träffsäkerhet, åtminstone vad gäller

de kortsiktiga effekterna. Men när det gäller framlidssatsningar är det betydligt svårare atl veta vad vi skall satsa på. Del finns dess värre inga metoder atl i förväg peka ul vilka affärsidéer, produkter och företag som kommer att bli framgångsrika under de kommande årtiondena. Det är som bekant också svårl att förutse vilka företag och t. o.m. branscher som kommer att få svårast alt hävda sig. Våra förutsägelser har en benägenhet att avspegla det Just akluella läget, och grundar sig självfallel på våra tidigare erfarenheter. En sådan erfarenhet är alt vi ofta misstar oss om utvecklingen!

Av de här skälen måste den offensiva, framtidsinriktade politiken i allt väsentligt ges en mer generell utformning. Vi mäste framför alll skapa ett sådant företagsklimat att många enskilda människor och förelag får möjlighet att testa sina idéer på marknaden. Visserligen kommer mänga, liksom hittills, atl misslyckas, men det är del pris vi måste betala för att hitta vinnarna.

Det allmänna företagsklimatet påverkas i myckel hög grad av den allmänna ekonomiska politiken, l.ex. av hur väl vi lyckas hålla tillbaka kostnadsutvecklingen, och av skattepolitiken, inte minst vad som händer med marginalskatterna. Men industripolitiken kan ocksä spela en vikiig roll i denna mer framåtsyftnde politik. Även de industripolitiska insatserna bör emellertid ges en sä generell utformning som möjligt, dvs. vi bör undvika au genom politiska beslul styra resurserna till enskilda företag eller projekt. Uppgiften bör i stället vara atl medverka bl. a. till en allmän kompetensuppbyggnad, vidare till ökade satsningar pä forskning och utveckling och inte minst till service av olika slag till de mindre och medelstora förelagen, som har en sä viktig och livgivande roll i värt näringsliv.

Vikligl är ocksä att genom olika generella insatser komplettera den privata kapitalmarknaden. Etl exempel härpå utgör den fond för industriell utveckling som vi föreslagit i propositionen och som vunnit utskottets stöd. Jag är övertygad om atl den kommeratt kunna spela en betydelsefull roll för mänga företag med otillräckliga resurser men med intressanta och utvecklingsbara projekt. Vi har i industridepartementet bara under den korta lid Jag varit där kommit i kontakt med flera projekt som i princip borde kunna övervägas av den nya fonden. Det har gällt vitt skilda områden, l.ex. kollektivtrafik, medicinsk ulrusining och teknisk utveckling vid pappersframställning.

En stor del av den tekniska forskningen och utvecklingsarbetet sker inom företagen och finansieras också av dem. Men här spelar statliga insatser av en rad skäl ändå en central roll. Låt mig bara nämna några. Merparten av företagens insaiser är inriktade på utveckling, omkring 90 %, medan den rena forskningen, som till stor del måste betraktas som en s. k. kollektiv nyttighet, sker och måste ske i statlig regi. Huvuddelen av satsningarna sker i de slörre företagen, omkring 85 % i företag med mer än 1 000 anställda. I branscher som domineras av småföretag måsle staten känna etl särskilt ansvar för forsknings- och utvecklingsinsatserna eftersom de enskilda företagen inte var för sig har resurser atl bedriva sådant arbete. Bl. a. av detla skäl har STU:s verksamhet under senare år i alll högre grad inriktats mot mindre förelag och enskilda uppfinnare.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

4 Riksdagens prolokoll 1978/79:162-163

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

STU har också en viktig uppgift att fylla när del gäller alt bygga upp kompetens pä områden som är viktiga för slora delar av industrin. Det gäller t. ex. på elekironikområdei, där STU Jusl nu förbereder en framställning lill regeringen om en väsentligt vidgad satsning. Enligt vad jag erfarit kommer STU atl föreslå atl ca 75 milj. kr. satsas på ell treårsprogram. Jag räknar med att senare kunna återkomma till riksdagen med förslag på den punkten.

Del råder stor enighet kring myckel av detjag här snuddat vid och också om myckel annal inom industripolitiken. Men det finns de som vill väsentligt förändra avvägningen mellan generella ekonomisk-politiska åtgärder och riktade insaiser. Socialdemokraterna har t. ex. i sin partimolion, liksom i tidigare motioner om vissa branschproblem, föreslagil en väsenilig utbyggnad av det statliga planeringssystemet. Formlerna för att lösa industrins problem är ökad planmässighel, statliga struklurplaner, slrukturbolag och strukturfonder. Staten, dvs. regeringen, om än efler samråd med andra parter, skall i planer ange nya produkter, ny produktionsteknik och marknadsinriktning osv. Exemplen skulle kunna mångfaldigas.

Alla dessa planer och riktade insatser sägs vara etl alternativ till marknadskrafterna. Men del är, uppriktigt sagt, en aning svårl att förslå vad socialdemokraterna egentligen menar.

Vi är helt överens om att marknadskrafterna inte löser alla vara problem. Somjag framhållit i den industripoliliska proposiiionen måsie marknadskrafterna genom en rad olika åtgärder korrigeras och stödjas. Människor som drabbas av strukturomvandlingen mäste få hjälp alt anpassa sig lill nya förhållanden. Bygder som har sämre förutsättningar än andra att locka lill sig förelag måste få stöd härtill genom regionalpolitiken. Fler exempel kan ges, men de här kan räcka. Pä de här punkterna råder ingen oenighet mellan oss. Däremot anser vi att del bör vara marknadskrafterna som skall avgöra produktionens inriktning i stort. Och den yttersta orsaken till de problem som uppkommer ute i förelagen är ju i allmänhet att efterfråge- och konkurrensförhållandena ändrats. Jag kan ta elt par exempel. Varven har problem därför alt efterfrågan på fartyg minskat drastiskt samtidigt som nya slagkraftiga konkurrenter etablerat sig på marknaden. LKAB har svårigheter därför att stålproduktionen minskal dramatiskt, och dessulom har nya konkurrenter med lägre produktionskostnader dykt upp, t. ex. i Brasilien och Australien.

I vår konkurrensutsatia industri avsätts mellan 40 och 50 % av varorna på exportmarknader. Våra möjligheter atl genom politisk styrning påverka exportmarknaderna är utomordentligt små, oavsett vad man i övrigl kan tycka om själva idén.

De här marknadskrafterna kan inte ens socialdemokraterna tro sig kunna behärska, hur anonyma och planlösa de än upplevs vara. Vad som återstår, om det finns någon substans bakom retoriken, är då möjligheten au de anser sig bättre än andra kunna förutse marknadsutvecklingen både när det gäller var neddragningen blir nödvändig och när det gäller var expansionen bör ske, så att de i god tid kan möta den.

Det vore naturligtvis önskvärt att vi kunde göra sådana förutsägelser, men

som Jag lidigare framhållit visar erfarenheterna knappast alt vi har någon unik förmåga alt förutse marknadsutvecklingen. Precis som socialdemokraterna säger i sin motion vore del önskvärt att genomföra erforderliga anpassningsätgärder under lider när efterfrågan på arbetskraft är stor. Men del innebär Ju atl det var under den förra högkonjunkturen, då socialdemokraterna fortfarande hade regeringsansvaret, som man skulle ha genomfört de anpassningsåtgärder som senare visat sig nödvändiga. Varför gjorde man inie del då? Ja, säkert inte på grund av handlingsförlamning-föratt använda årets modeord - ulan därför au man inte förutsåg vilka svårigheter som väntade bakom knuien. I stället för att t. ex. planera för neddragning inom handelsstålindustrin planerade man för Stålverk 80. Och dessulom: Även om man nu skulle kunna förutse framliden, hur ofta vågar politiker minska produktion och sysselsättning, innan behovet av en strukturförändring är fullt synbart för de berörda?

En av de slora fördelarna med en marknadshushållning med decentraliserat beslutsfattande är alt olika bedömningar fär möjlighet alt påverka utvecklingen. En del av dessa kommer att visa sig vara felaktiga, andra rikliga, men konsekvenserna av att några gör fel blir mindre närde balanseras av andra än när de får genomsyra hela ekonomin.

Självfallel innebär inte det här att staten kan avslä från att göra egna bedömningar. När vi vidtar åtgärder, måste vi grunda dem pä antaganden om framtiden och om hur värt handlande kommer att påverka utvecklingen. Men eftersom också statens framlidsbedömningar är osäkra och räckvidden av misstag sä slor, finns det ingen anledning atl vidga området tor statens beslutsfattande mer än vad som är praktiskt behövligt.

När det gäller konkreta insaiser i industripolitiken, insaiser som syftar till atl skydda människor i en utsatt position, dä kan vi oftast enas över partigränserna. Men det finns alltså pä industripolitikens område viktiga attitydskillnader, som i ett längre perspektiv skulle ge ganska olika återverkningar på utvecklingen i vårt land. Medan vi vill lägga tonvikten på marknadshushållning och decentraliserat beslutsfattande, så vill socialdemokraterna ha merav planhushållning och centralt beslutsfattande. Medan vi i den offensiva industripolitiken vill lägga tyngdpunkten på generella ålgärder, så vill socialdemokraterna lägga den pä de selektiva.

Herr talman! Riksdagen har i dag alt la ställning till förslag om flera viktiga konkreta insatser för svensk industri. Men långt viktigare är trots allt vilka allmänna riktlinjer för statsmakternas agerande som skall gälla i framliden. Del är viktigt att vi i dag slår fast alt vi ocksä i framtiden skall ha elt ekonomiskl syslem i Sverige som grundar sig på en social marknadshushållnings principer.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. IV.

INGVAR SVANBERG (s):

Herr talman! Det föreliggande ulskoilsbeiänkandei behandlar inte bara proposiiionen 123 om riktlinjer för industripolitiken utan ocksä d delar av oudgelpropositionen som direkl handlar om industripoliliska ålgärder, och det behandlar ocksä propositionen 184 om styrelserepresentaiion i aktiebolag

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

m. m. och inte mindre än 67 motioner. Självfallel kan jag inie beröra alla de viktiga punkter som aktualiseras i betänkandet, utan jag skall ägna mig åt några få och lägga synpunkter pä dem.

Propositionen 123 fär betraktas som den betydelsefullaste eftersom den avser atl behandla riktlinjerna för industripolitiken. Därförskalljagbönamed att lägga några synpunkter pä den frågan.

Denna proposition har emotseils med mycket stort intresse, dels eftersom den varit på tal länge, dels eftersom den planlöshet som karakteriserat industripolitiken under de gångna åren nu skulle förbytas i klara riktlinjer. Proposiiionen är ocksä tjock och imponerande, stilistiskt rätt välskriven och lällläst. Men när man väl kommit igenom den konstaterar man - som så ofta är fallet när man läser legelstensromaner - att den egentligen inte innehåller någonting utom en massa ord. Hemingway sade en gång: "När jag är iröli och utarbetad, då blir det en tjock roman av det Jag skri ver, men närjagärpiggoch i form, då blir det bara en novell av samma stoffmängd." Jag tror inte det skulle ha varit så tokigt om proposilionsförfatlaren tagit litet semester innan han startade.

I propositionen sjungs den fria marknadsekonomins lov sida upp och sida ner, precis som industriministern gjort här i talarstolen. Att marknadsekonomin de senaste åren i förfärande grad visat sin bristande förmåga atl garantera människornas trygghet i anställningen och industribranschers utveckling och fortlevnad, del lycks nästan helt ha undgått proposilionsförfatlaren. Visserligen konstaterar man då och dä atl samhällel måsle gä in med sociala åtgärder och medel för att rätta lill vad marknadsekonomin skadar, men pä nästa sida framställer man återigen marknadsekonomin som den säkra garanten för vår trygghet-detla trots alt regeringen tvingats till all vidta åtgärder, som industriministern också medger här.

Man gör på flera ställen riktiga och rätt skarpsinniga analyser av näringslivets problem, både nu och på lång sikt. Men analyserna leder bara alltför sällan lill förslag om åtgärder. Jag skulle - med användande av Luthers teologi - kunna säga alt man visseriigen när fram till syndamedvetande men aldrig uppnår ånger och bättring.

Del embryo till näringspolitiska rikilinjersom man med god vilja kan hitta i propositionen skulle Jag vilja karakterisera som en medveten passivitet från samhällets sida. Marknadsekonomin löser alla våra problem bara samhället håller sig borta. Endast när företagen kommer och ber om hjälp skall samhället ingripa, och då helt på förelagens villkor.

När industriministern här säger all del är myckel svårl att planera så ärju delta sant. Men hans slutsats blir: Därför skall vi låla bli atl planera och överlåta hela planerandet ål anonyma krafter. Han säger alt delta är så svårt atl politiker inte skall blanda sig i del. Ja, många ling är svåra. Men vi kan Ju inte gärna sälla oss ner och bara bli förskräckta över del. Vi kan inte gå och hänga oss av skräck för atl drunkna, som någon sade. Det innebär inte att samhället har patent på förståndet, men samhällel skall initiera planering osv.

Det är väldigl lustigt när industriministern säger: Man planerade på stålets

område när det var dåliga tider för stålet - del var tokigt. Ärdet inle sä alt man måste planera för en bransch, även när den är i nedgång - planera hur den skall kunna klara sig i konkurrensen, kunna utvecklas och överleva - och inte bara låta allt gå i bollen?

Detla är de kommentarer jag vill göra i del här sammanhanget.

Del är betecknande alt det är bara moderaterna som i sin partimolion finner alt proposiiionen i stort överensstämmer med deras syn. Men också de riktar härd kritik mot regeringen därför att den i något sammanhang har tänkt sig åtgärder som åtminstone kallas aktiv näringspolitik. Likaså får regeringen väldiga rallarsvingar från höger därför atl den i några vändningar framhåller att någon form av löntagar- eller medborgarfonder kan tänkas.

Centern - tydligen med förre industriministern Nils Åsling som medför-faltare - finner för sin del alt regeringens principiella riktlinjer för industripolitiken inte kan accepteras. Man säger helt rikiigi atl om marknadsekonomin skall fungera i elt modernt samhälle så krävs det att staten ställer upp vissa klart formulerade mål. Det har man i detta parti lärt av att under ett par år ha konfronterats med den kalla verkligheten, där Åslingdoktrinen snabbi vissnade och visade sig otillräcklig. Men när man sedan kommer till utskottsbehandling och kammarbeslut har man glömt allt del här för glädjen alt få skriva ihop sig med såväl folkpartister som moderaler. Inför kravet på borgeriig treenighet är tydligen alla sakskäl glömda. Då bara blundar man och skriver. Man skulle kunna säga att centern, i glädjen över alt fä med den mening de framför allt tillskriver sig, accepterar trebetygsuppsatser som riktlinjer för rikets näringspolitik. Den meningen lyder:

"Den tekniska utvecklingen bör främja ekologisk balans och en human livsmiljö."

Den borgerliga hopskrivningen blir därför mest en polemik, en polemik mot den socialdemokratiska motionen. Ja, borgeriig enighet består tydligen nu som förr i att man är emot socialdemokraterna. Det är man ense om. Vad man är för är betydligt svårare alt klara ul - det vet man inte rikligt.

För socialdemokraterna är del självfallet omöjligt att acceptera den passiva och förnöjda syn på industripolitiken som proposiiionen pläderar för. För oss är näringslivets utveckling en angelägenhet för hela samhället, dvs. inflytandet måste delas mellan samhällsorganen, företagen och de anställda. Enligt vad regeringen framhåller i sin proposition kommer inom den svenska industrin under de närmaste åren atl ske omfattande strukturella förändringar, som kommer alt beröra tiotusentals anställda och deras familjer och som kommer att innebära konsekvenser för mänga orter och regioner i vårt land. Regeringen finner det tydligen helt riktigt att denna omfattande process skall styras av företagen och av de enskilda ägarinlressena.

En sådan polilik är inte bara etl hot mot tryggheten för de anställda. Den försvårar också strävandena mot balanserad regional utveckling och ärelt hot mol Slora delar av vårt land. En fortsatt industriell expansion är nödvändig i vårt land för atl ge människor arbete och trygghet öch för alt skapa de resurser vi behöver för fortsatt utjämning av klyftorna i samhällel.

En sådan industriell utveckling måste bygga på effekiivisering och

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken,

tv. IV.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Ivdustripolitiken, m. m.

utbyggnad av våra basindustrier men ocksä på en effektiv satsning på framtidsinriktade investeringar i nya produkter, ny produktionsteknik och nya marknader. Därför krävs ökade resurser fören samhällsledd planering av industrins utveckling i samverkan mellan stat, förelag och anställda. Det krävs slora och målmedvetna satsningar på forskning och industriell utveckling liksom ökade insatser för att stimulera exporten. Där är vi hell överens med industriministern - om han fullföljer den tanke han själv framförde här.

Industrins kapitalförsörjning måsle också tryggas om vi skall komma ur den kris vi haft under de senare åren, dä industriinvesteringarna är för år har sjunkit. Kapitalförsörjningen måsie till stor del ske i kollektiva former. Särskilt den mindre industrin måste ges förbättrade utvecklingsmöjligheter, och den samhällsägda industrisektorn måsle utvecklas och ges en aktiv roll. Det gäller såväl i fråga om strukturomdaningen som i arbelel au skapa nya produkter. De anställdas inflytande i industrin måste också stärkas.

Det här är några av de åtgärder som vi anser mäste till för att sätta fart pä Sverige. De främsta förutsätlningarna är dock beslutsamhet och en stark vilja alt bygga upp vårt näringsliv till gagn för alla medborgare. Den passivitet och den bristande vilja och tilltro lill vårt näringslivs utvecklingsförmåga som skymtar i regeringens riktlinjer kan inle godtas. Vi kräver en aktiv industripolitik. Därför bör riksdagen med avslag på proposiiionen godkänna de socialdemokratiska riktlinjerna för industripolitiken.

Jag övergår sä lill att hell kort kommentera några av beslutspunkterna i betänkandet. Låt mig allra första konstatera atl den centrala fond för induslriutveckling som tillkom under den socialdemokratiska regeringen men som avskaffades av trepartiregeringen nu återkommer. Enigheten är total om att upprätta denna fond pä 300 miljoner. Jag skall inte grumla enighetens glädje med att påminna om de underiiga argument som från visst håll användes för att avskaffa fonden en gång. Det sägs atl det varder glädje i himlen över varje syndare som sig omvänder och bättrar. Jag skall därför inte kommentera del hela mer än au jag hälsar förre industriministern Åsling välkommen atl som en botfärdig syndare vara med oss om att upprätta den här fonden.

När det gäller stödet till de regionala utvecklingsfonderna liksom inrättande av vissa utvecklingsbolag har en uppgörelse träffals mellan socialdemokraterna och centern om en väsentlig förbättring av regeringens förslag. Dessa regionala fonder fär nu en förstärkning på dels 300 miljoner i direkt anslag, dels ytteriigare 300 miljoner i form av en rikgäldskredit. Deras möjligheter till utlåning lill företagen har således kraftigt förstärkts. Därutöver får fonderna ett med 10 miljoner förhöjl anslag för administration. Del socialdemokratiska yrkandet om försöksverksamhet med regionala investmentbolag kommer lill konkret förverkligande i två län. SVETAB ges möjligheter att bilda ytterligare två regionala investmentbolag och för därjämte 30 miljoner ytteriigare för sin allmänna verksamhet, alll enligt centermotionens förslag. Vi har även kunnai enas om att de rikstäckande utvecklingsbolag som socialdemokraterna har föreslagil kommer till stånd

inom områdenas traflksystem, miljövård och energi. Vi ser dessa utvecklingsbolag som synnerligen betydelsefulla för utveckling av nya idéer inom industriproduktionen, och bolagen passar väl in i de förslag som kommer från en grupp som sysslar med forskningspolitik. Samtidigt har centern kunnai få gehör för vissa andra utvecklingsbolag. Jag noterar dessa ting som myckel betydelsefulla förbättringar av regeringsförslagen.

IV A, som utskottet finnergör mycket betydelsefulla insatser inte minst för utlandsbevakningen inom teknologin liksom i fråga om idékläckande och liknande, får elt i förhållande till regeringsförslaget fördubblat anslag på två miljoner, med anledning av motioner från socialdemokraterna och moderaterna, som här kunnat enas.

När del gäller ett utökat stöd till STU, alltså styrelsen för teknisk utveckling, tillstyrker utskottet en socialdemokratisk motion med krav på etl med 20 miljoner ökat anslag, bl. a. för sådant utvecklingsarbete som initieras av de anställda.

När del gäller regionala utvecklingscentra liksom regionala utvecklingsbolag föreligger ett flertal motionsförslag. Utskottet har dock funnit att de behov som påpekas i motionerna bör kunna tillgodoses inom ramen för de kraftigt utökade anslagen lill de regionala utvecklingsfonderna liksom den centrala utvecklingsfonden, allra helst som nu också möjligheten lill regionala investmentbolag öppnas på försök. Jag är medveten om att det i många av dessa motioner redovisas myckel akuta behov. Detla gäller kanske inle minst Linköping, som har svårigheter och kanske kommer atl fä ännu flera sådana och därför behöver denna tekniska utveckling. Men Jag tror atl man med hjälp av dessa utökade resurser och inle minst med utnyttjande av den centrala fonden bör kunna komma lill rätta med en del av dessa problem. Jag tror inte att den form av utvecklingsbolag som staten varit med om atl skapa i Skellefteå är den form som Linköping behöver.

I såväl den socialdemokratiska som den centerpartistiska partimotionen framförs förslag om inrättande av s. k. handelshus för all främja exporten. Utskottet har enats om att föreslå aU frågan om inräuande av handelshus bör utredas inom regeringskansliet. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Detta bör kunna bli av myckel stor betydelse för att främja exporten, inte minst för småföretagen.

När del gäller förelagens kapitalförsörining har en mängd uppslag lagls fram i de olika motionerna. Särskilt i partimotionerna tar man upp en hel del förslag, som är av den typen alt de väl mest är alt betrakta som förövningar inför valrörelsen. Där talas om en femte AP-fond, om lån av tysk modell, om projeklfond osv. Vi har från socialdemokraliskl håll upprepat värt förslagom att inrätta en struktur- och industriutvecklingsfond, som skulle fö 2 000 miljoner i invesleringsanslag och sedan kunna förslärka sina utlåningsmöjligheter med ytteriigare 2 000 miljoner t. v. genom upplåning. De borgeriiga avstyrker pä nytt denna fond, som vi anser skulle kunna bli av mycket slor betydelse för strukturutvecklingen. Vi fullföljer värt förslag i reservation 2, som Jag yrkar bifall lill. Även vårt förslag om förstärkning av investerings-bankens ullåningsmöjligheler för vi fram reservationsvägen.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken,

tv. IV.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

I motioner frän såväl socialdemokraliskl håll som centerhåll framförs synpunkter på behovet av all staten skall kunna styra rekonstruktionsarbetet när det gäller förelag pä obestånd eller i konkurs. Ulskottsmajorileten har efte: diskussion enats om atl föreslå riksdagen alt begära all regeringen genom lilläggsdirektiv lill föreiägsobeståndskommittén låter utreda frågan hell förutsättningslöst. Förhoppningsvis kan denna viktiga fråga på del sättet lösas inom en snar framlid.

I proposiiionen 184 föreslär regeringen alt lagen om styrelserepresentaiion i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser, som gällt under en treårig försöksperiod, nu skall gälla för ytterligare etl år. Samtidigt undantas vissa bolag. Etl flertal motioner har väckts i frågan. Men socialdemokraterna i utskottet, som har kommit atl diktera ulskotlsskrivningen i det här fallel, föreslår att lagens giltighet förlängs med fem år och fär behålla sin nuvarande lydelse, eftersom vi anser atl den har stor betydelse för att öka informationsutbytet mellan förelag och anställda och samhällel. Vi vill också att regeringen till fullo skall tillämpa lagen, vilket inte sker f n. Men samtliga borgerliga ledamöter reserverar sig mot förslaget, dock med olika motiveringar.

Självfallet finns det många andra vikliga punkter i betänkandet som Jag borde kommentera, men tiden medger inte alt Jag fortsätter. Yrkandena och förslagen finnsju i ulskottsbetänkandet, som jag förutsälleralt ledamöterna tar del av.

Herr talman! De frågor vi diskuterar i samband med detla utskottsbetänkande ärav utomordentlig betydelse för hela svenska folkel. Det gäller frågan pä vad sätt vi skall kunna ytterligare ulveckla och stärka vårt näringsliv, hur vi skall kunna skapa arbele och trygghet för alla och regional balans i landet. Det är människan som måste stå i centrum. En industriell utbyggnad har inget värde i sig, utan den har värde endast i den män den gynnar de många människornas trygghet och välfärd och bidrar till utvecklingen mot bättre fungerande demokrati och medansvar för alla.

Jag yrkar därför bifall lill de socialdemokratiska reservationer som är fogade vid utskotlsbetänkandet, nr 1,2, 8, 12, 14, 20, 25 och 28. Pä övriga punkler yrkar Jag bifall lill utskottets hemställan.

NILS ÅSLING (c):

Herr talman! Industrikrisen har visat näringspolitikens otillräcklighet och brister. Samhällsutvecklingen och de internationella perspektiven motiverar en grundläggande analys av näringspolitikens mål och medel inför 1980-lalet.

Är dä denna grundläggande analys den som regeringen presenterar i sin proposilion 123 om riktlinjer för industripolitiken? Förvisso inte. Det är klent med analysen. De uppställda målen, i den män de förekommer, är ålderdomliga relikter från liberalismens barndom.

Jag skall emellertid inte anklaga regeringens företrädare för detta, allra minst industriministern som har annal alt göra än tänka på hävdvunna principer och ålderdomliga dogmer.

Jag skulle därför så här i början av debatten vilja föreslå alt vi betraktar de riktlinjer för industripolitiken som proposiiionen anger såsom elt sällsamt mellanspel i svensk näringspolitik, ell mellanspel som äger giltighet i tillämpliga delar över sommaren, då Sverige ändå har siängi för semesier. I höst måste vi på nytt ta itu med näringspolitiken, men frän andra utgångspunkter.

Det går säkert bra ändå för gamla Sverige. Industriministern har visat sig med framgång kunna rykta sitt värv ulan att vara bunden av några särskilda principer. Sådan är nämligen den industriella verkligheten f n.

Del är väl denna nägot uppgivna eller skall man säga sangviniska syn på situationen som även bemäktigai sig del hårt arbeisiyngda näringsutskotlet och som avspeglar sig i utskottets värdering av de industripoliliska riktlinjerna. Utskottet har sålunda funnii att regeringens riktlinjer måsle, som det heter, modifieras i vissa avseenden.

Utskotlsmajoriteten uttrycker sig synnerligen hänsynsfullt, men det går inte att ta miste pä all man egentligen helt underkänner riktlinjerna. Utskottsmajoritelen ansluter sig i del avseendet lill cenlermotionen och ställer upp några punkter, som visseriigen utskottels värderade herr ordförande nu har försökt undervärdera i sin polemik men som ändå onekligen anger viktiga hållpunkter för etl icke-socialisiiskt handlande inom näringspolitiken under 1980-talet:

Marknadsekonomin skall baseras på ett decentraliserat näringsliv. - Det betonade f ö. också industriministern i sitt anförande.

Marknadsekonomin skall vara socialt inriktad och anpassad.

Näringslivets uppgift skall vara alt tillgodose angelägna krav i samhällsutvecklingen när del gäller regionalpolitik och sysselsättningsutveckling.

Den tekniska utvecklingen bör främja ekologisk balans och utvecklingen mot en optimal livsmiljö.

Det är, herr utskoltsordförande, myckel väsentliga principer i en icke-socialisiisk näringspolitik. Mer koncentrerat och med större eftertryck hade heller knappast modifieringen - eller, jag skulle vilja säga avståndstagandet, frän regeringens riktlinjer- kunnai formuleras.

Del är mol den här bakgrunden som man med stort intresse tar del av den socialdemokratiska reservationen beträffande riktlinjerna. Men som kammarens ledamöter redan lorde ha upptäckt är det etl torftigt dokument, ja, ett torftigare dokument torde man fö leta efler i riksdagens annaler. Här är del alltså inte ens fråga om något som skulle kunna betecknas som en trebetygsuppsats, varom utskottets ordförande nyss lalade.

Vad socialdemokratin egentligen vill inom näringspolitiken skall tydligen även fortsättningsvis förbli en väl bevarad hemlighet för svenska folket. Det kan väl ändå inie vara så, att det största oppositionspartiels hela principiella utgångspunkt för näringspolitiken begränsas till avståndstagandet lill en överdriven tilltro till marknadskrafterna och hävdandet av aktiv medverkan från samhällets sida lill industrins utveckling?

I den socialdemokratiska partimotionen återfinns visserligen sju punkler som skall vara sammanfattningen, själva kviniessensen. av den socialdemo-

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken,

IV. IV.

Nr 162 kratiska näringspolitiken. Dessa sju punkler är emellertid sä allmänt hållna

Torsdaeen den "' menlösa till sin karaktär att de mycket väl skulle ha kunnai användas

31 mai 1979 " °" ' sammanfattning av regeringens proposition.

_____________ Del finns emellertid en punkt av de sju som den nuvarande regeringen

Industrinolitiken naturligtvis inte skulle kunna tänka sig all framföra, nämligen kravet pä

övergripande planering - della harju dagens debatt redan visat. Jag vill dock för min del gärna ge socialdemokraterna rätt i detta krav. Vi är överens om kravet på bättre planmässighel både när det gäller samhällets näringspolilik och när det gäller näringslivets eget agerande, men jag är inle överens med socialdemokraterna om hur denna planering skall genomföras. Från centerns sida hävdar vi att en ökad planering när det gäller struklurulveckling och marknadsföringsinsatser i första hand är en näringslivets egen uppgift. Först om näringslivet självt inle med tillräcklig kraft kan samla sig lill insaiser bör samhället inskrida. Socialdemokraterna å sin sida kräver samhällets styrande hand i del mesta, medan den nuvarande regeringen - om jag har försiålt det något luddiga förslaget till riktlinjer räll - inie vill vela av någon planering alls. Det kan måhända vara betecknande för situationen i vårt lands politiska liv alt det är i en fråga som denna som den ideologiska valiendelaren i näringspolitiken återfinns.

Utan en övergripande strategisk planering, t. ex. i branschernas egen regi, fruktar Jag att ökade samhällsingripanden blir ofrånkomliga, med den risk för byråkralisering av näringsliv och näringspolitik som delta medför. När socialdemokraterna i sin motion säger alt den s. k. Åslingdoktrinen övergavs av trepartiregeringen är alltså detta påstående helt felaktigt. Ingvar Svanberg var inne på samma tema nyss. Tanken alt företagens resurser, inte minst i fråga om personal och kunnande, mäste nyttiggöras i en slrukluromvand-lingsprocess, är nämligen alltjämt oförminskat angelägen. Samhällets åtgärder skall avpassas sä alt dessa resurser nyttiggörs i sä slor utsträckning som möjligt - åtgärderna skall inte ersättas av allehanda administrativa ålgärder från samhällets sida. Näringspolitiken måste därför utformas så atl företagen uppmuntras, ja, provoceras au aklivi spela med i den process som en fortlöpande anpassning lill marknadsförutsättningarna innebär. Detta försummade socialdemokraterna under den tid de hade ansvaret för näringspolitiken. Det var en epok som manifesterades av kolariro på centrala institutioner och stora induslriprojekt - industriministern påminde nyss om det: varven. Stålverk 80, hela den massiva kärnkraftssaisningen etc. Inte heller med den polilik som den nuvarande regeringen bedriver tror jag emellertid att man bidrar till alt öka företagens benägenhet alt spela med i näringspolitiken, men nu är det helt enkelt därför att det saknas klart definierade mål från samhällets sida i näringspolitiken.

Om man frågar första bästa direktör eller fackföreningsordförande man

möter hur färdriktningen för näringspolitiken i folkpartiets Sverige är fär man

underligt vilsna och svävande svar. Det är beklagligt, lycker Jag, att

folkpartiet inle bättre tog till vara lärlingstiden i ireparliregeringen.

Även om det näringspolitiska beslul Sveriges riksdag nu går all fatta, som

58 så mycket annat denna underliga vår, bär provisoriets prägel finns del några

karakteristiska utvecklingsvägar som Jag vill närmare kommentera.

Den första av dessa vägar, som beträddes under trepartiregeringens dagar, är den som bär mol en decentraliserad näringspolitik.

Etableringen av de regionala utvecklingsfonderna, som en följd av trepartiregeringens s. k. smäföreiagspakei, är del betydelsefullaste steg inom näringspolitiken som vi tagit i detla land pä myckel lång tid. Därmed fick vi en regional organisation för näringspolitiken med egen kompetens och egna resurser och en regional förankring. Vi hade förordat alt etl nytt stort steg skulle las nu för att förbättra utvecklingsfondernas resurser.

Den omständigheten att det direkta medelslillskoitet om 300 miljoner kompletteras med en statlig garanti för upplåning av ytterligare 300 miljoner kan i nuvarande silualion sägas vara någorlunda tillfredsställande, även om del inte tillgodoser de krav vi har framfört. Det finns skäl understryka del angelägna i alt detla garantisyslem utformas sä att det ger tillräcklig smidighet i handläggningen och inie minskar fondernas självständighet när det gäller kreditbedömningen. Del är ocksä betecknande för propositionens brister att utskottet känner sig föranlåtet att beställa ökade åtgärder från regeringens sida för atl ge fonderna möjlighet alt stimulera de mindre företagens marknadsföring. Detta är nämligen elt av svenskt näringslivs slora underutvecklade områden.

Det är angeläget atl anslaget till fondernas administration nu räknas upp med de 10 miljoner vi föreslagil, och vi har dess bälire fött majoritet för delta. Under den korta tid som förfiutit sedan fonderna tillskapades har man nämligen kunnat notera hur de personella resurserna blivit myckel hårt ansträngda.

Ulskotlei föreslår nu också - något överraskande, eftersom det innebär atl folkpartiets ledamöter övergivit tidigare accepterade principer - alt fondernas styrelser skall genom statens direktiv få representanter för företagare och fack. När jag skrev proposiiionen 1977 förordade jag atl ansvaret för valet av siyrelserskulle läggas i landstingens händer. Utgångspunkten var givetvis atl någon mer representativ församling på regional nivå än landstingen finns inie. Del är minst av allt lämpligt all ge en sådan församling en pekpinne från centralt håll belräffande hur styrelserna skall vara sammansatta. De skäl som nu anförs för all ändra den lidigare ordningen är alltså inte övertygande -principiellt är skälen t. o. m. beklämmande.

Den andra viktiga vägen som utskottet föreslåralt man skall vandra vidare pä är den som avser utveckling och forskning. Även i delta avseende är det initiativ från trepartiregeringen som man fullföljer.

Ytligt betraktat kan det förefalla som om det tillskapas mänga nya institutioner och alt utskottsmajorilelen gripits av en övertro pä institutionernas roll i näringspolitiken. Sä är dock inie fallel. Om man vill fullfölja strävandena till diversifiering och decentralisering av näringslivet, får man inte dra sig för alt skapa lämpliga redskap för den uppgiften. Utvecklingsbolag för särskilda teknikområden är ett sätt att koncentrera insatserna inom särskilt intressanta utvecklingsområden för att få maximal effekt. Sent omsider försvinner nu gamla låsningar i politiken. T. o. m.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

Nr 162 utvecklingen av alternativa energikällor betraktas nu som angelägen, och

Torsdaeen den '"°" sektorn finns förvisso mycket intressanta resultat att hämta av

31 maj 1979 utvecklingsarbetet.

_____________ Även den regionala baseringen av investmentbolag med Svetab som

Industrinolitiken huvudman, som inleddes av trepartiregeringen, fullföljs nu med i första hand
tvä nya utvecklingsbolag i anknytning till de regionala utvecklingsfonderna i

Jämtland och Västerbotten. Det är ocksä glädjande att vi fält socialdemokraternas stöd för tillskapandet av tvä nya regionala investmentbolag. Det finns nämligen redan intressanta erfarenheier atl redovisa inom Svetab när del t. ex. gäller au spåra upp blivande företagare, hjälpa dem i gång och utbilda dessa personer för deras uppgift. Även dessa bolag skall ses som elt komplement till utvecklingsfonderna. Det finns anledning betona atl det är angeläget atl verksamheien i de regionala invesiment- och utvecklingsbolagens regi sker i nära anknytning lill utvecklingsfondernas verksamhet.

Jag beklagar all del inie har gått all samla majoritet för centerns förslag till en särskild projeklfond. En sådan fond skulle nämligen lösa etl av innovatörernas svåraste problem Just nu, nämligen att utveckla en idé till en marknadsanpassad produkt.

Ingvar Svanberg sade all centern tänker om när det gäller utvecklingsinsatserna genom alt vi nu accepterar inrättandet av en central utvecklingsfond. I vad gäller de slörre industriella projekten var det faktiskt en fråga som väcktes i den gamla trepartiregeringen i samband med utformandet av varvspolitiken. Vi hade alltså redan då planerat att för slörre industriella utvecklingsprojekt skapa en bas som skulle möjliggöra deras realiserande. Jag uppfattade det som att Ingvar Svanberg beklagade regionaliseringen av den gamla utvecklingsfonden. Var det ändå inte av stort värde atl utvecklingsfonderna fick möjlighet all ocksä ge lån och stöd för projekt? Den möjligheten åstadkoms Ju genom regionaliseringen av den statliga utvecklingsfonden.

Naturligtvis är inte dessa nya redskap för att främja de mindre företagens verksamhet avgörande för näringslivets utveckling i stort. Del allmänna klimatet, attityden till företagandet och den ekonomiska politiken är de gmndläggande faktorerna. Inför 1980-lalel är del framför allt angeläget au samhällel nu anger sina mål, så atl människorna i arbetslivet, i slora som små företag, inte behöver sväva i ivivelsmål om näringslivets villkor inför framliden, och näringslivets roll i samhället. Löniagarfondsdebatien, sådan den initierades av socialdemokraterna, kan vara en lämplig illustration till hur situationen blir, om man inie anger klara, koncisa mäl och ocksä är beredd atl tala om vilken färdriktning man skall ha.

Den tränga sektorn i näringslivet inför 1980-talel är inte riskkapitalet, den utbildade personalen eller andra dagens brisiomräden ulan helt enkelt nyskapandet och benägenheten hos enskilda människor att känna stimulans och motiv för ansvarstagande. Näringspolitikens allt överskuggande mål måste därför vara att skapa en atmosfär som främjar just nyskapande och utveckling. Riksdagens beslut i dag om industripolitiken är i det avseendet knappast sensationellt men etl steg på vägen. 60

Herr talman! Jag ber au fö yrka bifall till hemställan i näringsutskottets    Nr 162
betänkande nr 59 med undantag för punkterna 7,13,16,20,22,39,40,55,60,    Torsdagen den
där jag yrkar bifall till motsvarande reservationer.               -jj j: g-jg

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle: Industripolitiken,

Herr talman! Detär inte utan en viss njutning man lyssnar till Nils Åsling- j som magisler Åsling skulle jag vilja karakterisera honom - när han fortsätter sitt betygsuldelande lill den nuvarande regeringen och dess industriminister. Trebetygsuppsats - den beskrivningen vet alla här i kammaren härstammar från Nils Åsling själv. Däremot är han så nöjd över kompromissen i utskottet alt han tydligen är beredd att upphöja den lill betydligt högre höjder. Det är allra minst fråga om ett licentiatarbete. Jag tror emellertid att det är litet tokigt av Nils Åsling att göra pä det sättet. Han talar nu litet övermaga om atl detla är elt sällsamt mellanspel, som kan få gå för i sommar - regeringen måste Ju ändå handla. Ja, jusl pä det sättet gjorde Nils Åsling, som själv är grundläggare till denna luddighei. För honom fanns inte några klara riktlinjer, utan han hoppade från fall till fall, frän tuva lill tuva. Det menar han är klokt och vettigt.

Sedan går Nils Åsling över till att säga atl socialdemokraternas motion är etl torftigt dokument. Det är luddigt osv. Jag skulle inle säga det, om jag stod för den samskrivning som finns i ulskotlsbetänkandet, för där är man verkligen luddig. När man talar om atl den tekniska utvecklingen bör främja ekologisk balans och human livsmiljö, sä är ju det någonting som vi allesammans kan skriva under på. Det kan både socialdemokrater, folkpartister och alla andra hålla med om, om del bara är det det gäller. Och detta var del enda som talesmannen för Nils Åslings parti hade att framhålla som värdefullt i samskrivningen.

Därefter kommer Nils Åsling in pä frågan om hur den socialdemokratiska politiken skall se ul. När Nils Åsling skildrar den är den verkligen en ganska underlig politik. Men nu är den inte sådan som han försöker skildra den. Vi vill ha etl aktivt arbete från företag, samhälle och anställda för au skapa ett näringsliv som fyller de uppgifter som vi önskar oss. Vi skall inte sitta och vänta i all stillhet på all industrin skall se lill all vi samtliga blir rika och väl försörjda. Vi får alla vara med i detla arbele och delta på det sätt som vi kan.

Nils Åsling fortsätter: Åslingdoktrinen är död, säger socialdemokraterna, men den ärju fortfarande levande- det är väldigt viktigt alt ha den. Man skall fä företagen att ta sitt sociala ansvar - de skall inte komma till samhället och be om hjälp. Företagen skall ta sitt sociala ansvar i alla situationer.

Det där är väldigt intressant. Det skulle inte ha varil dumt om Nils Åsling hade predikat det inom l.ex. NCB litet tidigare, innan samhället tvingades att gå in. Det är litet farligt att gå ut och vara alltför stor i truten, när man vet att företagen inte kan klara problemen utan alt vi måste ha en annan styrning.

Sedan säger Nils Åsling någol som är beklämmande, om Jag får använda
samma uttryck som han själv använder. Den centrala fond som nu 61

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. IV.

tillkommer skapades av trepartiregeringen, idémässigt i varie fall, säger Nils Åsling. Men den gamla centrala fonden måste man avskaffa försl och skicka ul i länen. Man kunde inte ta de pengarna någon annanslans, utan man måsie liksom slakta den fond som fanns och sedan hitta på en alldeles egen. Det där är väl ändå atl slå på huvudet. Jag tror inie au Nils Åsling riktigt passar för rollen som clown i den här cirkusen. Jag lycker alt han skall skaffa sig en bättre position.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag kanske kan säga alt herrar Svanberg och Åsling delvis gör undan Jobbet åt mig, därför att deras kritik och polemik på något sätt upphäver varann och egentligen ger del slutresultatet att proposiiionen inle är så illa hopkommen.

Får Jag böria med några ord lill Ingvar Svanberg. Han citerade Hemingway och menade alt propositionens digra format var ett uttryck för alt vi varit trötta, för när Hemingway var trött skrev han långa romaner. Nu ärju inte proposiiionen särskilt diger; den är ganska tunn. Däremot är den socialdemokratiska parlimotionen, med motionsmåtl mätt, en ovanligt diger produkt. Jag överiåter ät kammaren all själv dra slutsatsen av Hemingways tankar i sammanhanget.

Jag vill dock i viss män returnera Ingvar Svanbergs komplimang. Han sade all proposiiionen är en delvis skarpsinnig analys, men recepten är dåliga. Jag lycker alt den socialdemokratiska moiionen på vissa punkter har förtjänster i analysen men mindre förtjänster när del gäller recepten.

Huvuddelen av det Ingvar Svanberg hade all anmärka harjag bemött i mitt inledningsanförande. Vi har olika mening om i vilken grad samhällel bör gä in planerande och riktningsgivande, och det är det som här har kommit till uttryck. Dock är det fel när Ingvar Svanberg säger atl det endast är när företagen kommer och ber om hjälp som vi vill göra några industripolitiska satsningar. Vi föreslår ju i denna proposition utbyggnad av olika medel, framför allt generella, för att stärka en framåtsyftande industripolitik och för att öka möjligheterna lill offensiva satsningar.

Jag skall dra en barmhärtighetens slöja över diskussionen om stålplaneringen. Jag hänvisar den intresserade lill att läsa doktor Wallanders intressanta analys av prognosmakandet här i landei. Där intas en hedersplats av det socialdemokratiska slålprognoserandet som del tokigaste i den vägen som hittills har förekommit.

Läl mig säga lill Nils Åsling all jag tycker alt han aren mycket modig man. Au inför kammaren prångla ut en så mager produkt som centerns partimotion om industripolitiken som ett angivande av färdriktningen av annan klarhet och skärpa än den som finns i propositionen är modigt - någon kunde ju komma på idén au läsa moiionen. Den person som försöker ta den som riktlinje för framtiden blir verkligen vilsen.

Nils Åsling hänvisar lill vissa sentenser - mål - som finns angivna i centermotionen och som utskotiet har godtagit. Vi ansluter oss gärna till dem. Kammaren förstår lätt varför, om Jag läser upp några av de mäl som nu

som en precisering av proposiiionen skall ange färdriktningen framöver.

Centern anger följande "klart formulerade" mål, och de har delvis också influtit i utskottsbetänkandel, och gärna det. Hör och begrunda!

"----- målet för näringspolitiken skall vara alt skapa en rationell och

funktionsduglig produktionsapparat med största möjliga internationella konkurrenskraft". Vem här ansluter sig icke lill delta? Vem vill ha en orationell och icke fungerande produktionsapparat ulan konkurrenskraft?

Vidare skall näringslivet tillgodose angelägna krav i samhällsutvecklingen. - Ja, det tycker vi nog alla.

Näringspolitiken bör medverka lill all klara de sysselsältningspolitiska målen. - Del är förvisso önskvärt.

Näringspolitiken bör medverka till en bälire regional balans och teknisk utveckling i samhället, som skapar ekologisk balans och human livsmiljö. -Alll delta är lovvärt och lätt att ansluta sig lill, men möjligen icke sä alldeles klargörande.

Jag häller gärna med Nils Åsling om atl del ändå finns en ideologisk vallendelare mellan de socialdemokratiska skrivningarna och det som vi har enats om. Men diskussionen gäller Ju omfattningen av den statliga planeringen. Nils Åsling utfärdar betyg-och den här "trebetygsuppsatsen" harju nu fått vad som på akademiskt språk kallas spels genom au den har accepterats av näringsulskottet under centerns medverkan. Men när han nu utfärdar dessa olika betyg, skulle Nils Åsling då inte vilja tala om vad det är exakt som han inte kan acceptera i det betänkande som han själv har anslutit sig lill?

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripnlitikev, IV. m.

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr tal man! Ingvar Svanberg blev rätt upprörd över att Jag karakteriserade den socialdemokratiska huvudreservalionen som elt torftigt dokument. Jag måste faktiskt vidhålla det omdömet. Hur man än läser detta dokument kan man inte bli klokare på vad socialdemokratin egentligen vill när det gäller näringspolitiken. Då följer man en gammal regel och går till källan, dvs. parlimotionen - och intrycket därav är lika torftigt, tyvärr.

Vad vill egentligen socialdemokratin när del gäller näringspolitiken? Det trodde vi alt vi skulle fä svar pä nu. Men den här siluationen med socialdemokratin i opposition har tydligen inte på något sätt verkat stimulerande för tankeverksamheten. Kan Ingvar Svanberg verkligen gä i god föratt de sju punkter som socialdemokratin anger i partimoiionen är det socialdemokratiska näringspolitiska programmet? I sä fall lyckerjag att det är ganska beklämmande.

Jag är uppriktigt ledsen över att Jag här mäste använda hårda omdömen. Men i en politisk debatt är det ju inte likgiltigt var del största oppositionspartiet slår.

Sedan kommer Ingvar Svanberg in på denna famösa Åslingdoktrin och säger alt erfarenheten visar all den inte har hållit. Jo, det har den. Den attityd som vi har gemensamt med folkpartiet ärju atl man inte onödigtvis går in i företagen föratt lasta av dem deras ansvar. Så länge företagen haren finansiell

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, IV. m.

styrka skall de medverka aktivt i den strukturförändring i samhället som är nödvändig. Det är Åslingdoktrinen, och den bör fortfarande gälla med oförminskad kraft, enligt min uppfattning.

Så till den här tvistefrågan om utvecklingsfonden. Den gamla fonden varju inriktad på små projekt och små förelag. Det var logiskt och riktigt au regionalisera den, eftersom kontakten med små förelag med fördel sker via de regionala utvecklingsfonderna. Då det också är alldeles uppenbart atl man behöver kunna ta tag i stora industriella projekt, har man infört stiftelsen som skall ta hand om slörre induslriprojekt. Det är en riktig åtgärd, och den har centerns stöd.

Jag vill till industriministern säga alt det är möjligt au inte heller centerns partimotion är något särskilt märkvärdigt dokument. Men den innehåller vissa riktlinjer som uiskollsmajorilelen nu finner det vara angeläget alt komplettera regeringens proposilion med. Och det är bra att industriministern och folkpartiet nu ger sin anslutning till delta. Varför har man inte lidigare framfört dessa synpunkter på en mera realistisk industripolitik? Men O. K., del är bra när en syndare sig bättrar.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill säga till industriministern att när jag anförde exemplet med Hemingway och propositionen så var det inte i allra första hand antalet sidor Jag avsåg utan den allmänna pratighelen. Del är mänga sidor i propositionen, men del står ingenting pä dem, och Hemingway menar att när man är trött dä pratar och pratarman utan all vela riktigt vad del leder till. Är man däremot utvilad, skriver man ner sina tankar på elt stringent sätt, klart och redigt.

I det här fallet rör det sig dock inle om bristande förmåga - del är väldigl svårt atl skriva klart och redigt om det som egentligen inte finns. I propositionen finns ingen industripolitisk inriktning, men regeringen försöker låtsas alt man har en sådan.

Sedan konstaterar industriministern atl vi harolika syn på industripolitiken. Ja, vi har verkligen del, och detta faktum kanske vi inle skall bråka mycket om. Men industriministern säger atl del är fel när Jag hävdar au regeringen ingriper bara när förelagen kommer och ber om hjälp. Det slår gäng pä gång i propositionen att del är försl när problemen inom näringslivet har blivit akuta som man kan ingripa, och då skall man visa mycket stor resiriklivitet och inte göra mer än vad som är absolut nödvändigt. Jag tycker atl min första karakteristik är helt riktig

När del gäller Nils Åsling är det betydligt bekymmersammare. Han säger att hur han än läser och läser den socialdemokratiska motionen sä för han ingenting ut av den.

Ja, det finns elever som läser och läser och aldrig begriper någonting. Jag trodde inte att Nils Åsling var en sådan elev, men det är tydligen vissa blockeringar hos honom som gör atl han inte kan tillgodogöra sig innehållet i vår motion.

Centern har gått och väntat i tre år pä all få besked om vad socialdemo-

kraierna vill, säger Nils Åsling, och nu trodde man att man skulle fö det i den här motionen. Men snälla Nils Åsling, där finns inle bara de sju punkterna, som i och för sig är värdefulla. Jag har försökt säga litet grand om vad vi vill ulöver vad som står i motionen, men Nils Åsling vet atl på mina tre minuter kan Jag inte ge en bred skildring av vad vår politik innebär. Den finns klart återgiven i motionen och också i andra sammanhang.

Om vår polilik är sä där rysligt allmän, borde den vara acceptabel för centern, som Ju alltid vinglar och far: I den här frågan är vi med socialdemokraterna, men se på den andra punkten intar vi gemensam attityd med folkpartiet.

Centern står än på höger ben och än pä vänster ben. Om vår motion vore så förfärligt dålig, så tycker Jag atl den borde vara gefundenes Fressen för centerpartiet. Men motionen är inte dålig, tvärtom.

Nils Åsling försökte komma med en förklaring i fråga om den centrala fonden, och Jag har sällan hört något ynkligare. Varför inte medge att det var elt misstag atl ta bort den fond som fanns förut? Nils Åsling säger; Men den varju avsedd för småindustrin, och nu har vi skapat en fond för storindustrin.

Skall del alltså vara omöjligt för små industriföretag att fä pengar ur den centrala fonden? Det är ganska lustigt.

Sedan var det uttalandet om miljövård och alltihop del där. Del går inte att köra med det talet och räkna med atl bli trodd.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Ett par ord till min värderade företrädare. Sedan han i diverse magistrala och ganska extrema ordalag utdömt industriproposilionen och i stället försökt prångla ut den magra produkt som centerns partimotion utgör som någon sorts riktlinjer för en annorlunda industripolitik, bad Jag honom precisera åtminstone något sä när vad det är som han inte gillar i de riktlinjer som han i ulskoilel nu anslutit sig till.

Han svarade med att karakterisera mig som en syndare som sig bättrar, genom alt Jag anslöt mig till de enkla trivialiteter som har lagls lill i näringsutskottets betänkande och som ju inte rimligen kan anses pä något sätt förändra innebörden eller huvudrikllinjerna i den industripolitik som regeringen föreslagit.

Jag föredrar att konstatera - och det gör jag gärna - att vi uppenbarligen bakom de här ordridåerna haren ganska sammanfallande syn på näringspolitiken. Det är bra om del är sä. Det är bra om den gemensamma trepartiständpunkten i näringsutskoltets betänkande ocksä motsvaras av i huvudsak sammanfallande åsikter. Då kan man ha överseende med diverse överord som t. ex. när omgestaltningen av företagarföreningarna till regionala utvecklingsfonder- ett riktigt och bra steg men av måttlig storlek - nyss karakteriserades som alldeles epokgörande. Det är någol av att sälja produkter under falsk varubeteckning. Låt oss konstatera att det i och för sig var bra, men del var inte någon alldeles epokgörande förändring. Del vet den som varit med i institutionerna i båda skedena. Det väsentligaste som skedde

5 Riksdagens protokoll 1978/79:162-163

Nr 162 förförelagen i småföretagarproposilionen var sannolikt de av budgetminisler

Torsdaeen den Mundebo signerade skatteläitnaderna för småförelagen.

3! maj 1979

_____________ NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Industrinolitiken ''' lalman! Ingvar Svanbergs redogörelse för den socialdemokratiska

ijj näringspolitiken blir man ju inte klokare på. När man läser den socialdemo-

kratiska panimotionen överväldigas man Ju, som Jag sade, av elt intryck av atl socialdemokratin inte vet var den står i det här sammanhanget. Ingvar Svanberg får ursäkta mig, men diskussionen med honom här har knappast gett någonting ytterligare. Socialdemokratin står de facto förvånansvärt tomhänt och profillös när del gäller näringspolitiken. Man riktar en allmän kritik mol trepartiregeringen och folkpartiregeringen, men vad står socialdemokratin för? Del får vi aldrig klart för oss. Del ger inte heller ulskottsbetänkandet eller reservalionerna någon klarhet i.

Så beträffande de centrala fonderna, utvecklingsfonderna resp. regionaliseringen av den gamla fonden. Det var helt enkelt eu sätt att ge utvecklingsfonderna möjlighet alt bidra med län till produktutveckling. Är Ingvar Svanberg emot att man ute i länen får den möjligheten? Ingvar Svanberg förvånar mig. Del måste ändå vara en myckel angelägen sak för den som är regionall politiskt aktiv.

Industriministern tycker alt centerns partimotion är etl torftigt dokument. Men i näringsutskotlet har dock folkpartiet övergivit den allmänt överslätande formuleringen om de principiella riktlinjerna som propositionen har och på ell säll som är nära nog uppseendeväckande accepterat centerpartiets motion och de principer som där anges.

Vi skulle gärna velal ha ytterligare några veckor på oss för all utveckla del näringspolitiska programmet, och vi får val senare återkomma lill riksdagen i frågan. Men det är ändå ett faktum, trols vad industriministern säger, atl folkpartiet accepterat dessa modifieringar. Jag anser att det är en värdefull plattform att gä vidare på i näringspolitiken.

Jag kan gärna vitsorda alt centerpartiets motion inte på något sätt är sista ordet i saken, lika lilet som propositionen. Men när vi nu skrivit samman oss, och när folkpartiet accepterat vår linje är det en plattform all gå vidare på. Låt oss ta fasla pä del positiva i detla.

Jag har i milt anförande här angett vissa principiella skiljelinjer. Jag har fört en diskussion om vår attityd lill planeringen i näringslivet, som är en strategisk fråga. Jag har inte fält något egentligt svar från industriministern, och inte heller från Ingvar Svanberg, när del gäller den syn vi har på planeringens roll i 1980-talets näringsliv.

Sedan tycker industriministern att jag gör för mycket reklam av utvecklingsfonderna. Del var dock så att trepartiregeringen med tillskapande av utvecklingsfonderna på grundval av företagarföreningarna sköt den näringspolitiska kapaciteten frän centrala organ till regionala organ. Vi decentraliserade verksamheien och gav utvecklingsfonderna egen kreditkapacitet och eget ansvar för utvecklingen. Del har inneburit att man rent principiellt 66

decentraliserat handläggningen av samhällets näringspolitik, och det anser jag vara en mycket avgörande och betydelsefull utveckling.

Talmannen anmälde au Ingvar Svanberg anhållit atl lill protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag är glad över att kunna instämma med Nils Åsling. Jag sade i mitt förra inlägg alt vi borde ta fasla på det som förenar. Del gjorde Nils Åsling, och det ärjag glad över. Jag kan dock inle underiåta att erinra om all i del utskoltsförslag som centern, folkpartiet och moderaterna är ense om fastsläs som huvudpunkt att man godtar de riktlinjer som anges i propositionen. Sedan gör man någonting som man artigt kallar modifikationer, när man talar om atl man skall ha en rationell och funktionsduglig produktionsapparat osv., vilket förvisso ingen kan motsätta sig. Men del är kring i huvudsak propositionens riktlinjer som utskottets majoritet har samlat sig.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Låt mig börja med all säga all den svenska välfärden har vuxit fram genom enskilda initiativ och frivilligt samarbete. Det är positiva tillgångar som vi alla bör slå vakt om.

Vi moderater anser alt värt ekonomiska system måste bygga pä konsumentens fria val, på frihet all starta och driva företag och pä enskild äganderätt.

Mot denna bakgrund ärdet positivt att regeringen i den proposilion som vi i dag behandlar ansluter sig lill tankegångarna om marknadshushållningens fördelar som ekonomiskl system, ty i marknadshushållningen finns som del står i propositionen "inbyggt en strävan till effektivt utnyttjande av resurserna och till en sådan inriktning av produktionen att konsumenternas Önskemål tillgodoses. Ett marknadssystem ger dessulom möjlighet lill decentralisering av beslut och ansvar." Att utskottets ordförande herr Svanberg, som nyss har talal, som sann planhushållare förfasar sig över della är från hans utgångspunkt förståeligt.

Herr lalman! Etl effektivt utnyttjande av Sveriges resurser kommer atl bli nödvändigare framöver. Vad som väntar är en hårdnande konkurrens på världsmarknaden, dä induslritillväxlen pä våra traditionella marknader i Västeuropa enligt mänga bedömare kommer atl bli lägre under den närmaste tioårsperioden än vad den har varit lidigare, detta samtidigt som konkurrensen för våra råvarubaserade industrier ökat väsentligt pä den västeuropeiska marknaden till följd av exploatering av nya råvarutillgångar i andra väridsdelar och sänkta transportkostnader som minskat fördelen atl ligga nära marknaden. Därtill skall läggas konkurrensen från "väridens nya industriländer" i Europa och i Sydostasien.

Läget är emellertid, enligt vår mening, inte hopplöst, tvärtom. Genom att föra en målmedveten näringspolitik utan försvärande byråkrati, en politik

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

som gör del lättare att investera, en polilik som stimulerar lill nyföreiagande kan svensk industri åter gå en ljus framlid till mötes.

Den viktigaste orsaken till industrins problem är utan tvivel, vilket ocksä påpekas i propositionen, den kostnadskris svensk industri genomled åren 1975-1977, förorsakad av den dåvarande socialdemokratiska regeringens oförmåga att hålla pris- och kostnadsutvecklingen under kontroll efter 1973.

Återställandet av den internationella konkurrenskraften, som syftade lill alt återföra ekonomin från fundamental obalans till balans, blev därför en av trepartiregeringens viktigaste ålgärder. Genom olika åtgärder, såsom devalvering, avskaffande av den 4-procentiga löneskallen samt en höjning av mervärdeskatten har detta mäl delvis uppnåtts, fullt naturligt med vissa påfrestningar i initialskyddet för såväl samhället som medborgare. Men nu kan konstateras atl bytesbalansens underskott sjönk från 12,5 miljarder kronor 1977 till knappt en tredjedel härav 1978, nämligen 3,9 miljarder kronor, samt atl handelsbalansen under samma tid förbättrades med 10,5 miljarder kronor. Detta innebär alltså att svensk exportindustri har bonat vinna tillbaka vissa marknadsandelar. Industrin väntas nu åter få ett ökat behov av arbetskraft, vilket vi alla har anledning atl glädja oss åt. Sakta men säkert ökar också antalet företag som går med vinst. Vinsten är pä sikt den enda garantin för en trygg sysselsättning. Därför är del med sligande oro som vi moderaler följer regeringens politik att vilja höja arbetsgivaravgifterna. Della resonemang gäller också socialdemokraterna som bara vill ge arbetsgivaravgifterna elt nytt namn, proms, som alibi för att höja förelagens kostnader.

1 propositionen redogörs för företagens sjunkande soliditet, som tillsammans med en minskning av lönsamheien har lett lill en avmaiining i investeringsverksamheten. Någon analys av orsakerna till den sjunkande soliditeien i företagen görs inte. Detta är enligt vår mening beklagligt, eftersom del lör den forisatta politiken skulle kunnai dras värdefulla slutsatser om huru statsmakternas felinrikiade ålgärder på den ekonomiska politikens område under 1960-och 1970-lalen ledde till att företagen förlorade sin förmåga till sparande och investeringar med svårigheter att ge tillräcklig sysselsättning som följd.

Herr talman! Tyvärr har småföretagens problem blivit ganska snävt behandlade i proposiiionen. Man hade hoppats atl regeringen litet mer skulle ha följt upp den tidigare i dag nämnda smäföretagarpropositionen. Alla vet Ju vilken stor betydelse som de mindre och medelstora företagen har i vårt land. En av lärdomarna av de senaste årens ekonomiska kris för flera regioner är faran av att vara beroende av utvecklingen i några få branscher och av produktutveckling i några få storindustrier. Det är alltså inte bara för att främja initiativ och spridning av sysselsättningstillfällena som det finns anledning att främja utvecklingen av de mindre företagen och göra det möjligt alt etablera nya företag.

I delta sammanhang villjag också något kommentera socialdemokraternas småföretagarpolitik. Ien tidning med rubriken Hurskall vi trygga Jobben ide

små företagen försöker man förklara atl socialdemokraterna inte är negativa mol småföretagen. Del tror inte heller jag. Men däremol för man en direkt fientlig politik mot småförelagarna, och del är här den slora skiljelinjen går mellan moderala samlingspartiets småföretagarpolitik och socialdemokraternas. Socialdemokraterna lalar varmt för en vidgning av länemöjligheterna, samhällsservice till småföretagen, samhällsägda utvecklingsbolag, hjälp till export genom samhällsägda handelshus osv. Men om förelagarens problem lalar man inte. Och della är naturligt, för vad har man egentligen att erbjuda egenföretagare? Jo, inget annat än ytterligare skatter och skatteregler, som på sikt omöjliggör för lilet större familjeföretag atl växa.

Från moderata samlingspartiets sida föreslår vi i stället all förmögenheten på sikt helt befrias från förmögenhetsskatt och arvsskall under förulsällning alt den arbetar i etl familjeföretag.

1 våra motioner har vi lagil upp möjligheten för flera familjeföretag all överiåla ägenderätten till gemensamma investmentbolag. Vi vill stödja nyetableringen av företag, bl. a. genom att införa etl system med fördelaktiga, icke personliga, lån lill nyetablerade företag samt inte minst sänka marginalskatten så att del lönar sig att arbeta.

För, herr talman, endast om vi har människor som är villiga au ta på sig ansvaret att bli företagare, så kan vi utveckla de mindre företagen. Då gäller del också alt se till att företagarklimatei i värt land är gott. Det är lill gagn för såväl sysselsättningen som samhällel i stort.

Den socialdemokratiska politiken gentemot småföretagen går igen också i näringspolitiken i dess helhet. Man har djup misstro gentemot det ekonomiska system som trots alll givit Väsleuropas medborgare en standard, som inte invånarna i länder med planekonomi ens vågat drömma om, och vill nu steg för steg bryta ned det. Detla sker genom en ökad beskattning av företagen. De pengar som man sedan tar in vill man delvis använda för atl bygga ut samhälleliga stödorgan av alla de sorter. Som exempel kan nämnas inrättandet av en strukturfond, inrättandet av samhällsägda handelshus samt försöksverksamhet med factoringbolag, som skulle drivas av utvecklingsfonderna.

Men, herr talman, den kris som svenskt näringsliv upplevt och fortfarande känner sviterna av är inte en kapitalismens kris ulan främst orsakad av att företagen berövats möjligheterna alt spara pengar i förelagen - detta bl. a. på grund av de höga arbetsgivaravgifterna och de höga förmögenhetsskatterna. Denna slutsats kan man också dra av den studie av företagens ekonomiska ställning som gjorts helt nyligen av ekonomen Lars B. Ekman pä uppdrag av Hjalmar Mehrs utredning om löntagarfonder. 1 studien påvisas bl. a. att soliditeien sjunkit drastiskt i de större svenska företagen. Skuldsätiningsgra-den-dvs. skulderna i relation till del egna kapitalet-ökade mellan 1970 och 1976 med cirka 50 %. Del säger en hel del om den faktiska utvecklingen.

Nu gäller del alt åter låta företagen stärka soliditeien. Lönsamheien måste med andra ord öka. Det gäller också atl öka exporten. Detta lycks glädjande nog samtliga partier vara eniga om. Men dä gäller det också att handla därefter, sä alt det inle blir bara tomma ord.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

fndustripolitiken. m. IV.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

Efter detta vill jag, herr talman, nägot kommentera vissa moderata reservationer till utskottets betänkande. Min partikollega Margaretha af Ugglas kommer senare alt ta upp övriga moderala reservationer.

I reservationen 4 reserverar vi oss emot inrättandet av ännu en institution med uppgift atl stödja industriellt utvecklingsarbete. I stället för den föreslagna stiftelsen vill vi atl bankkrediter skall användas för de i propositionen angivna målen, varvid staten bör garantera 50 % av krediten om låntagaren inte förmår återbetala länet. Ständigt nya institutioner med motivet alt stötta industrin bara splittrar möjligheterna lill en effektiv näringspolilik. Vi skall i första hand använda oss av de redan etablerade och i övrigl satsa på generella stimulansåtgärder, vilket industriministern lidigare pä elt mycket fint sätt givit uttryck för.

I reservationen 16 tar vi moderaler upp frågan om hur man inom marknadsekonomins ram skall underiätta familjeföretagens kapitalförsörjning. Vi vill helt enkelt att flera familjeföretag på en ort skall kunna bilda ett gemensamt investmentbolag och lill del överiåla äganderällen lill sina förelag - della för au kunna uppnå ökad riskspridning och förbällra sin kapitalförsörjning. Försök med sädana invesleringsbolag har gjorts i Väsibo i Småland, men bl. a. på gmnd av skattereglerna har försöken inle lyckais. Vi kan inle acceptera uskottels förslag att först avvakta resultatet av de regionala utvecklingsfondernas och olika statliga investmentbolags verksamhet innan nya initiativ tas. Jag vill ställa frågan: Varför är privata initiativ inom företagsamheten inte önskvärda? Någon gång skulle sädana kunna uppskattas.

Från moderala samlingspartiets sida vill vi helhjärtat stödja kampanjer för ökat nyföreiagande. Men då behövs också goda lånemöjligheter för de blivande företagarna. Vi hardärför i motionen 2360 förordat att den västtyska modellen för stöd lill nyetablerade förelag införs även i Sverige. Den tyska modellen innebär alt lån endast ges lill förelag, där ägaren själv aktivt deltar i driften. Även här vill utskottsmajoriteten avvakta utvecklingsfondernas verksamhet. Detla reserverar vi oss emot i reservationen 19.

I reservationen 22 vill vi moderater ha ett system, där investeringsfonderna skulle fä användas i regionalpoliliskt syfte. Vi menar alt möjligheler skulle kunna skapas för förelagen alt pä gynnsaminare villkor avsätta medel lill särskilda regionala investeringsfonder med generell rätt att uinyttja fondmedlen för investeringar inom stödområdet.

I den myckel viktiga reservationen 23 stödjer vi etl förslag i motionen 1501 av Filip W. Fridolfsson all borgenskravel vid lån lill egenförelag från statliga institutioner skall begränsas. I dag framstår reglerna om säkerhet vid lån -särskilt personlig borgen av företagaren och hans familj - som onödigt hårda mot företagaren. Utskottet delar också den uppfattningen men vill tyvärr inte ta konsekvenserna av delta utan nöjer sig med en lill intet förpliktande skrivning att "utskottet utgår ifrån alt bruket av personlig borgen för anförvanter begränsas så mycket som möjligt". Detta kan vi från moderala samlingspartiet inie acceptera utan anser att utskottet skall ullala au det "är angeläget att reglerna beträffande säkerhet för lån inte uppfattas som orättvisa och belastande pä företagens ekonomi. Delta gäller i särskilt hög grad

beträffande sådana lån som förmedlas av staten." Nr 162

Som framgår av propositionen har någon egentlig utvärdering av den nu Torsdagen den sex år gamla försöksverksamheten enligt lagstiftningen om offentlig styrel- -| j: g-jg

serepresentation inte gjorts. Det har således inte visats atl lagstiftningen haft

den positiva verkan på relationerna mellan företagel och samhället som Industriimliliken lagstiftaren utgick ifrån år 1976. I denna silualion anser vi, i likhet med ,, ,, upphovsmännen till motionen 2538, att det inte kan anses befogat att nu förlänga lagens giltighet ens i de delar som föresläs i propositionen. Detta framför vi i reservationen 27.

Jag har redan berört vår inställning lill inrättandet av statliga handelshus. Del är ingenting annat än uppbyggnaden av ytterligare en kostnadskrävande statlig byråkrati lill tvivelaktig nytta. Redan i dag kommer ju den satsning på exportfrämjande ålgärder som sker inom UD:s och exportrådets ram också de mindre företagen till godo. Ökade satsningar för att stödja de mindre företagens möjligheter atl marknadsföra sina produkter utomlands bördärför ske genom exportrådet, handelssekrelerarna och de regionala utvecklingsfonderna, som lill sig kan knyta experter både pä produktutveckling och på marknadsföring. Moderata samlingspartiet reserverar sig därför i reservationen 29 mol inrättandet av statliga handelshus som vi anser hell onödiga.

Med delta, herr talman, ber Jag att fä yrka bifall lill samtliga de reservationer där moderala samlingspartiet medverkar.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Principer i de här frågorna är det inte myckel alt säga om i vad gäller Erik Hovhammar. Han lalar klart och redigt, och han är tillräckligl svart-blå för att framställa sig sådan han är. För honom är industriministerns övertro på marknadsekonomin alldeles för svag. Han tror liodubbell mer, men det må vara hänt. Då vet vi var vi har honom.

Men nu är Erik Hovhammar väldigt ledsen - vilkeljag förstår- över atl det förekommit annnonser i svenska pressen, som talar om alt socialdemokraterna vill göra någol för småföretagen. Han vill ha monopol på det för sin organisation som i åratal sysslat med annonsering-om man skall kallade! för annonsering eller för vulgärpropaganda får Erik Hovhammar själv bedöma. Men så säger Erik Hovhammar något väldigt lustigt, vilket gjorde all jag begärde ordet. Han säger nämligen atl socialdemokraterna förklarar atl de inle är emot småföretagandet - vilket han inle heller tror - men all allt deras handlande går emot småföretagen. Förstå logiken i det resonemanget, den .som det kan! Men så resonerar Erik Hovhammar.

Erik Hovhammar har tidigare varit inne pä samma tanke som Nils Åsling, nämligen att det inte finns någon politik i den socialdemokratiska motionen. Och så går han på en stund. Men sedan säger han au centerpartiet inte är med på den och den åtgärden som socialdemokraterna föreslär utan har reserverat sig i utskottet. Men hur i herrans namn kan man reservera sig på punkl efter punkt mot ingenting? Detla är ganska hårresande.

Jag tror att det här är en produkt av något som Jag berört i mitl huvudanfö
rande, nämligen att den borgerliga sammanskrivningen om riktlinjerna är ell 71

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. IV.

ganska uddlöst dokument. Industriministern karakteriserade mycket riktigt en del av det som allmänt välvilliga talesätt som vem som helst kan skriva under på. Det är allmänt bludder lill intet förplikligande. Men del räcker inle med det. Man måsie ha en bit substans, och vad består den biten av? Jo, den består av ell våldsamt angrepp på den socialdemokratiska moiionen i del här sammanhanget. Det är just detla som fick mig au säga alt borgerlig enighet består i alt man är emot socialdemokratiska förslag. Det är det enda man har att bygga kritiken pä. Vad man ärenseom, vet ingen. Socialdemokraterna har ingen politik, sägs del, och socialdemokraterna är välvilliga mot småföretagarna, men alll vad de gör går emot småföretagen.

Erik Hovhammars anförande besvarar sig självt, så Jag slutar här.

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inle på någol säll angripit socialdemokraterna för au de annonserar eller för att de ger ul en särskild tidning som riktar sig lill småförelagarna. Det har de all rätt atl göra. Vad Jag har angripit är den polilik som socialdemokraterna nu för och som de har fört under en följd av är och som icke, enligt vår mening, kan betraktas som småfdretagarvänlig.

Jag hoppas atl Ingvar Svanberg inle vill förvägra den organisation, i vilken jag är ordförande, alt införa annonser i pressen, vilket f ö. har kommenterats i dag på olika håll. Det verkar nästan som om del här i landei skulle råda mer eller mindre förbud mot att ge uttryck fören åsikt och au del helt enkell bara skulle vara vissa organisationer som fick göra det. Men det tycker jag är felaktigt. Alla skall ha rätt alt framföra sina synpunkter.

Närjag lalartill IngvarSvanberg om socialdemokraternas icke företagsvänliga politik stöder jag min uppfattning bl. a. på vad som hände åren 1973-1977. Socialdemokraterna satt ju vid rodret under den större delen av denna period. Då höjde ni arbetsgivaravgifterna med närmare 16 'A.. Näringslivet fick betala ungefär 40 miljarder kronor extra i skatt. Resultatet av delta ser vi i dag. Nu tvingas samhällel i en eller annan form all återbetala en massa pengar till näringslivet.

IngvarSvanberg har i dag kritiserat regeringen föratt den litet hur som helst strör pengar omkring sig lill företagen. Men att företagen har kommit i den här siluationen ärju följden av den politik som ni socialdemokrater förde. Jag lycker atl man skall ha detta fullt klart för sig.

I en motion i är tar ni socialdemokrater bl. a. upp egenföretagarnas beskattning. Ni kräver en åiergång lill de skalleregler som gällde före trepartiregeringens tillträde och som bl. a. betydde att den ena maken i en firma inle kunde få ut mer än en tredjedel av den andre makens lön, även om hon arbetade mer än de 600 timmar som var en förutsättning för att inkomsten över huvud laget skulle få las upp. Liknande diskriminerande regler vill man nu återinföra för egenföretagarnas barn. Del är bara elt par exempel pä att egenföretagarna inte kan ha någon slörre tilltro till socialdemokraternas politik. Ingvar Svanberg får ursäkta, men del förhåller sig faktiskt på det sättet.

Jag är övertygad om att Ingvar Svanberg fär ungefär det svar som det Jag här

har gett om han frågar småföretagarna ute i bygderna vad de anser och socialdemokraternas näringspolitik.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte förvägrat Företagarnas riksförbund all annonsera i den svenska pressen. Gör gärna av med era pengar där. Del står er fritt atl annonsera. Men man kan diskutera om inte en viss moral bör iakttas vid annonserandet. Man bör väl lämna riktiga uppgifter när man annonserar och även när man diskuterar, Erik Hovhammar. Del var del vi talade om. Men när del sedan kommer en annons som talar om vad socialdemokraterna gör och vill göra är Erik Hovhammar upprörd över del. Vi kommer ändå inte all övergå lill det sätt alt annonsera som Erik Hovhammars förbund ibland nedlåter sig lill.

Vidare uppehåller sig Erik Hovhammar en hel del vid alt säga all det och det har socialdemokraterna gjort. Ja, det är bra atl han säger det. Vi kan behöva all hjälp med propagandan och med alt tala om allt som vi under årtionden gjort. Erik Hovhammar finneratt alla småföretagare följaktligen är förbittrade pä socialdemokraterna. Gå ul och fråga dem, säger Erik Hovhammar. Jag träffar rätt ofta småföretagare. Erik Hovhammars organisation har inte riktigt lyckats vilseleda dem, sä alt de tror på alll som slår i hans annonser. Det finns ganska många småföretagare som är anslutna lill socialdemokraterna, men del finns ännu många fler som röstar med socialdemokraterna. Ta inte patent på det här och framträd inte som talesman för en enhällig smäförelagarkår. Var medveten om att den socialdemokratiska politiken uppskattas av väldigt mänga småföretagare.

Erik Hovhammar sade något väldigt drastiskt i sitt första anförande som Jag här vill kommentera. Han sade all den kris som vi i dag har inle är en kapitalismens kris utan en kris åstadkommen av, som man så vackert uttrycker det, löneskatten, dvs. arbetsgivaravgifterna. Man brukar ju från borgerligt håll påstå alt krisen i Sverige bara är en blek avglans av vad som händer ute i världen. Den svenska socialdemokratiska regeringen lycks ha varil väldigl mäktig. Dess politik har förmått skapa elände och arbetslöshet i USA, Västtyskland och hela den kapitalistiska väriden. Litet bättre argument behövs, Erik Hovhammar, föratt försvara väridskapitalismen.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken,

IV. VI.

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig bara till Ingvar Svanberg säga att det system som vi praktiserat i Sverige och i västvärlden, marknadsekonomin och marknadshushållningen, trots allt har visat sig vara ett system som gett människorna en myckel hög levnadsstandard. Ingen kan bortförklara detta, inte ens Ingvar Svanberg. Därför kan Jag säga att det egentligen inte existerar någon kapitalismens kris.

Marknadshushållning och fri företagsamhet har byggt upp värt samhälle. Tillsammans har vi trots allt lyckats få det ganska hyggligt i vårt Sverige. Om vi för en aktiv näringspolilik med fri marknadsekonomi finns det också chanser till en snabb återhämtning, vilket jag vid flera tillfällen också nämnde

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken.

IV. IV.

i miu huvudanförande.

Vi skall inle gå in på detaljer och analysera den ena organisationens annonser eller det andra partiets tidningar. Jag tror emellertid inle att det förelagarblad med en massa rubriker som Jag har i min hand och som del socialdemokratiska partiet har gell ut till småföretagarna väcker så särskilt stort intresse eller att det över huvud laget omfattas med nämnvärd sympati.

Den politik som ni har fört med bl. a. ökade löneskatter och andra pålagor har medfört alt småföretagarna inte har tilltro lill den socialdemokratiska politiken. Jag vill bara göra det konstaterandet än en gång.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Hur skall jobben klaras i industrin? Är marknadsekonomin någonting föriegat? Hur lösa industrins energi- och miljöfråga? Vilka industrier skall göras lill spjutspetsar för att möta industrisamhället bortom år 2000? Vad kan alternativ produktion pånyabehovsgrunderbetyda?Och vem skall styra den industriella utvecklingen - skall den bara styra sig själv, eller vad?

Ungefär så står de tunga frågorna för dagens industripolitik. Och det ligger en djup symbolik i alt de frågorna nästan är borta ur regeringens proposition.

Vad värre är: de är i stort sett borta också ur det betänkande som utskottels borgeriiga och socialdemokratiska ledamöter har låtit arbeta fram.

Man blir närmast förtvivlad över de utopier som seglar runt i den borgeriiga utskotlsmajoritetens avsnitt om industripolitikens stora riktlinjer.

Industripolitikens mål skall vara ett decentraliserat näringsliv, säger man. Ja. men näringslivet blir ju alltmer centraliserat. Tvä tre stora finansgrupper kontrollerar alltmer. Småföretagarna blir allt färre. Det har ingenting med löneskatter att göra, för del är en långsiktig trend som vi har kunnat se i 50-75 år. Klyftan mellan regionerna ökar. Pä alll detla finns det omfattande statistisk bevisning som är lätt atl ta fram. Hela utvecklingen står i motsättning lill vad de borgerliga officiellt anser önskvärt. Den tekniska utvecklingen bör främja ekologisk balans, säger man. Men i andra sammanhang skriver man under pä alt rovdriften i skogen skall skärpas - man skall öka uttagen, vilket är att motverka ekologisk balans. Man målar en bild på väggen. Men man bryr sig inte om verkligheten, och man vill framför alll inte göra något ål den.

Viskall ha en marknadsekonomi,säger man, fördel ärdet bästa. Vad är dä marknadsmekanismer? Marknadsmekanismer är elt system av fluktuerande priser, som genom sina fria rörelser kan åstadkomma anpassningar mellan efterfrågan och tillgång. Marknadsmekanismerna är ett system för kortsiktig anpassning av olika produktionsfaktorer till varandra. Men dagens marknadsmekanismer kan aldrig användas för alt förverkliga framtidens industri. Tvärtom hindras mänga eljest tänkbara utvecklingslinjer, som kanske vore bra, jusl genom marknadsmekanismernas relativa kortsiktighet, den kortsiktiga verkan som marknadsförhållandena har.

Det är t. ex. lättare att gå vidare med nya typer av klassisk verkstads-produktion än au djärvt salsa pä t. ex. en helt ny sysiemproducerande industri. Varför? Jo, därför alt dagens marknader redan fungerar för vanliga verkstadsprodukter och nya sådana kan anslutas lill den existerande marknadens sammansättning och bilda en förlängning i ett kortsiktigt steg av den.

En hell ny, avancerad produkt hardäremot frän börian ingen marknad alls. Marknadsmekanismerna tenderar därför atl driva upp dess produktionskostnad och försämra dess lönsamhet, så att detla bildar en svåröverkomlig tröskel för hell nya typer av produktion. Om inle en initial marknad av viss bredd aktivt skapas genom medvetna ingripanden, så blir den avancerade produkten aldrig producerad. Den ersätts med en mindre avancerad, som står närmare den bestående marknadens förhållanden.

Marknadsmekanismernas ändamål - som också i viss mån ärderas styrka -är atl de kan verka för en anpassning av produktionsfaktorer i det kortsiktiga perspektivet. Deras svaghet däremol - och det är en avgörande svaghet - är att de aldrig kan mäta vad som kommeratt vara gångbart eller nödvändigt om 25 år. Därför är det omöjligt, både teoretiskt och praktiskt, att bygga långsiktig, framtidsinriktad industripolitik på marknadsmekanismer.

Del finns elt annat förhållande som gör alt man inte bara kan prata allmänt om att vi skall ha marknadsekonomi. Det är att det stora finanskapitalet i Sverige och andra länder griper in och förstör marknadsmekanismernas system. Tilltagande koncentration och monopolisering i det ekonomiska livet förstör systematiskt marknadsmekanismernas grundläggande egenskap, nämligen deras elasticilet och deras förmåga atl åsladkomma en viss kortsiktig jämvikt.

Några exempel:

Anlag alt bankdirektör W:s finansgrupp - bankdirektör W är en helt anonym figur i delta teoretiska exempel - äger ett bolag som producerar energibesparande maskiner. Antag att bankdirektör W också äger ett förelag som köper och Installerar sädana maskiner. Kanske kan då en maskin produceras lönsamt för 5 miljoner. Men är man själv både köpare och säljare, kan man Ju sälja resp. köpa den för 10 miljoner. Fördelen med denna falska prissättning är atl man kan fä dubbelt så mycket i statligt stöd för energibesparande åtgärder. Men följden är att man förstört det normala prissystemets sätt all fungera.

En viss typ av grov, hjuldriven lastmaskin såldes i Sverige 1974 för 670 000 kr. I dag, fem är senare, kostar den 2 milj. kr. Naturiigtvis - det begriper var och en - har den verkliga produktionskostnaden inte gäll upp så enormt på fem år. Då skulle förmodligen den produktionen varit utslagen på det internationella fältet. Produktionskostnaden har snarare minskat. Men den tyske generalagenten har monopol pä den svenska marknaden. De multinationella jättarna har nämligen delat upp marknaden så alt ingen konkurrerande produkt bjuds ut i Sverige. Och så är hela pris.systemet förstört.

Jag köper en maskin av ett företag inom samma W-ägda finansgrupp, verksamt i utlandet. Vi gör då tvä kontrakt. Enligt det ena kostar maskinen 650 000 kr. Enligt det andra, det interna och hemliga som speglar de verkliga

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, IV. in.

Nr 162 förhållandena, kostar den 400 000 kr. Dels rubbas på det sättet den normala

Torsdaeen den prisbildningen, dels harjag Ju fixat lill en nätt liten kapitaluilörsel på en kvarts

31 maj 1979 ""J"-

_____________ Med dessa exempel vill jag peka på atl vad vi behöver är inte abstrakta

hidiislrinolitikcii aser om hur förträffligt det är med fria marknader, som inte finns. I stället

borde vi ställa frågan: Vad skall göras för att motarbeta marknadens

kortsiktighet, som förhindrar nya, avancerade produkters snabba utveckling?

Och vad skall göras för att bekämpa alla de manipulationer som upphäver

marknadsmekanismernas normala sätt all fungera?

Men de frågorna ställer sig inte den borgerliga majoriteten i sina lovsånger.

Problemet slår, kort uttryckt, så här: Sverige halkar efler i utvecklingen. Landei dräneras på resurser bl. a. genom att klyftan mellan utflödande och inflödande kapital har växt enormt och växt mycket mer än i andra industriländer, där man haren långt bättre jämvikt i dessa stycken. Vidare hänger Sverige alltför mycket fast vid traditionell produktion av halvfabrikat och klassiska verksladsprodukter.

Men del skede av den industriella utvecklingen som ligger framför oss gynnar inle en produktion med den sammansättningen. Det gynnar i stället produktion av mer avancerade produkter, av nya kombinationer och system. Del gynnar också med all sannolikhet produktion för sådana behov, för vilka privatinduslrin finner lönsammare alternativ och som man därför struntar i.

Men den avancerade och mer systematiserade produktionen har i dag för liten marknad. Och i Sverige rustar man faktiskt medvetet ned sådan industriell kapacitet som kan göra system. Varven l.ex. raserar man. Dataindustrin låter man 1972-1976 minska sitt arbetarantal från 7 400 till 6 300. och dess förädlingsvärde ökar långsammare än för hela industrin i genomsnitt.

Varför? Därför atl samhället och staten inte ser till att del skapas en planmässigl uppbyggd marknad, som kan ge inilialproduklion av avancerad och systematiserad produktion en skjuls, sä att den hinner komma upp i verkligt konkurrenskraftiga proportioner.

Det är bl. a. därför vpk anser det nödvändigt atl bygga upp ett nät av nya statliga industrier, inriktade Jusl på avancerad och systematiserad produktion. Ingen privat koncern kan ta sådana steg, planmässigl och i tillräckligt slora proportioner. Del privata storkapitalet vill inte heller la dem. Man satsar hellre på traditionell verkstads- och eleklroinduslri i utlandet, dil man i slor stil exporterar sill kapital.

Bristen pä förnyelse är elt hol mot Jobben och ett hot mot landets
ekonomiska och teknologiska självständighet. Om vi inle tar fram ett stort
statligt indusiriprogram för avancerad förädling kommer nämligen mot slutet
av århundradet en oerhörd kris att utvecklas i alla de regioner där de
traditionella halvfabrikatindustrierna, stålverken, massafabrikerna och andra
dominerar sysselsättningen till kanske 50-75 % i kommunerna - och det är
75 mänga kommuner det gäller.

Men bygger man planmässigl och i slor skala ut produktion måste man Nr 162

också bygga marknad-man kanju inte producera för ingenting. Del kan ske Torsdaeen den

genom atl man samtidigt satsar på en expansion t. ex. av sådana delar av | - g-jn

trafikväsendel.den sociala sektorn och den allmänna industriteknologin som

har behov av och kan använda avancerade, förfinade produkter och syslem. Industrinolitiken

m. IV.

Dagerman marknaden den bredd som är nödvändig för all fä fram bönan lil en konkurrenskraftig export. Detta kan kortsiktiga marknadsmekanismer och privat företagsamhet inte göra - det har de själva visat dag för dag.

Mot denna bakgrund vill Jag här passa på att yrka bifall till vpk-molionerna 2362 och 1019 samt 1642 i motsvarande del, där dessa tankar utvecklas.

Ett annat viktigt samband, som inte med en rad berörs i betänkandet, ärdet betydelsefulla samspelet mellan industri och energi.

Hur skall man rädda jobben och samtidigt undvika att fä problem med energiförsörining?

Också där är det bara en planmässig utveckling i en bestämd långsiktig riktning som kan ge ett svar.

Sverige har en allvarlig belastning i sin industri. Den består däri att den industri som kräver de största mängderna energi ger dåligt med jobb, medan däremot de nya och snabbi expanderande jobben kan skapas inom den nya avancerade förädlings- och sammansätlningsindustrin. Denna kräver däremot som regel mycket små mängder energi, per arbetare räknat.

Varför har då Sverige en så hög energianvändning per invånare? Jo, bl. a. därför att man - delvis av historiska orsaker, delvis genom den brist pä förnyelse och tillväxt som är en produkt av kapitalismens kris-har hängt fast vid tung industri som producerar halvfabrikat och andra lyper av mer traditionella klassiska produkter. Del är produkter som i framtiden kommer alt ta en allt mindre andel av den industriella marknaden, medan framtiden i stället kommer att tillhöra de avancerade systemen.

55 % av industrins energianvändning i Sverige går i dag lill sådana industrier som kan svara för enbart 15 % av Jobben - och som dessutom minskar sin sy.sselsätlning. Det är bl. a. detla som är kärnkraftsanhängarnas stora misstag. De Iroratt man skall få fiera Jobb om man öser ännu mer energi i dessa energikrävande industrier. Det ärju tvärtom sä alt detta bara leder till atl man ökar energianvändningen och samtidigt påskyndar minskningen i antalet arbeten.

En systematisk och planmässig höjning av förädlingsgraden, en minskning av det totala råvaruutlaget och en dämpning av rovdriften pä naturtillgångar-detla sett på sikt och stegvis - kan både ge nya Jobb och dämpa energislöseriet. Så kan man lösa även problemet med sysselsättning och energi - fast bara om det sker i en medveten planmässig process, som hela liden ersätter förlorade Jobb i de klassiska sektorerna med nya, avancerade och lätta Jobb som kräver mindre energi per sysselsättningstillfälle. Som det är nu saknar den privata industrin all strävan ål della det enda rationella och förnuftiga hållet.

Industrins energibehov och sysselsättning beror i myckel hög grad Just på
hur industrin är sammansatt. Med nuvarande sammansättning får vi relativt
få arbeien till priset av en mycket hög energianvändning. Samma mängd 77

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken. IV. tn.

energi som nu skulle - använd pä annat säll, t. ex. i mer systematiserad lätt och förfinad produktion- ge mycket flerarbelen. Vi skall med någraexempel titta litet på det sambandet.

För samma energimängd - och då lalar jag om både elektrisk energi och bränsleenergi-som klarar av att försörja bara ell enda Jobb inom massa-och pappersindustrin kan man försöria 14 jobb inom jordbruksmaskinindustrin, 34 Jobb inom datorindustrin, 25 Jobb inom varvsindustrin, 28 Jobb inom rälsfordonsinduslrin,42 Jobb inom teleindustrin och 12 Jobb inom industrin för byggnadsmaterial av trä.

Där är - i de samband som jag här har illustrerat - nyckeln lill problemet industri-energi. Där är också vägvisaren lill den nya typ av produktion som kan rädda både Jobben och energibalansen. Man måste gå över från denna tunga, gamla, slösaktiga produktion till en mer förfinad, avancerad, byggd pä den arbetandes specialkunnande. Men det finns i dag ingen riktig rörelse ät del hållet. Och den kan heller inte åstadkommas annat än genom ett omfattande nyinduslrialiseringsprogram, som bygger upp de nya energibesparande och sysselsätlningsinlensiva industrierna i de gamla industriområdena som nu hotas av att halvfabrikatproduktionen allt tydligare råkar i kris. Det hade varit till fördel om industridepartementet och ulskottsledamölerna hade intresserat sig en smula utförligare för denna vikliga fråga.

Slutligen: När man läser betänkandet, både majoritetens skrivning och den socialdemokratiska reservationen 1, som alltså handlar om de allmänna linjerna för industripolitiken, slås man av en sak. Båda parter tycks tro att man kan åstadkomma någon stor industriell och teknisk förnyelse av Sverige utan att förändra maktförhållandena.

Vpk har bl. a. hävdat att de nya statliga industrier som vi menar måsle vara spjutspetsar i den industriella utvecklingen, de kan inte styras som Wallen-bergsföretag, men de kan inte heller styras som LKAB eller NJA nu styrs. Tvärtom mäste de arbetande där ha ansvar och makt alt styra utvecklingen. Därför vill vi ha majoritet av valda representanter för de arbetande i alla lednings- och styrorgan i dessa industrier.

Om detla säger socialdemokraterna i reservationen 1:

"Endast mot den elfte punkten" -dvs. i vpk:s program - "-att de anställda skall ha majoritet i ledningsorganet hos statliga industrier - kan enligt utskotlets mening riktas vissa principiella invändningar. Dessa invändningar innebär givetvis inte etl avståndstagande frän tanken pä ökat inflytande för de anställda i olika lyper av förelag. Väsentligare är emellertid att motionen "- vpk:s motion - " bygger på ett totalt avståndstagande frän alla former av marknadsekonomi. Delta synsätt är utskottet - som stödjer en biandekonomi med inslag av såväl enskilt som statligt och kooperativt ägda industrier-inle berett atl ställa sig bakom."

Del var Ju ett intressant försvar av marknadsekonomin. Socialdemokraterna - i varie fall de i utskottet - kan alltså tänka sig inflytande för de anställda. Men de kan inte tänka sig att de anställda har majoritet. De kan tydligen bara tänka sig att de skall få vara med på storfinansens och

statsbyråkralins villkor.

Socialdemokraterna kan inle tänka sig en socialistisk ekonomi. De kan bara länka sig en blandad ekonomi. Blandad hur, frågarjag. Som nu, eller hur? De vill för all framtid behålla det enskilda inslaget i näringslivet. Och de motsätter sig indignerat förslag från vpk:s sida som innebär begränsningar i marknadsekonomin.

I det socialdemokratiska partiprogrammet från 1975 läser man följande:

"Socialdemokratin vill så omdana samhället, alt bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkels händer, all medborgarna frigörs från varje beroende av varie slags maklgruppering uianför deras kontroll och alt en på klasser uppbyggd samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor."

Etl åtminstone agitatoriskt uttrycksfullt avsnitt, som varie socialist och marxist kunde ansluta sig till.

Men hur får ni del atl gå ihop med vad ni säger i dag? Med er bekännelse till marknadsekonoinin? Med ert envisa motstånd mot att ge de arbetande makt i den statliga sektorns nya industrier? Med er bekännelse lill biandekonomin?

Från vpk hävdar vi atl den nuvarande ägande- och maktstrukturen inle kan åstadkomma den stora industriella och tekniska förnyelse som är nödvändig för vår nation. De nuvarande, starkt koncentrerade privata ägargrupperna åstadkommer kapitalexport, en dränering av landels tekniska resurser, bristande förnyelse, tillbakagång på sikt i induslrisysselsätlningen och ett omfattande energislöseri.

Det är arbetarrörelsens sak att ställa alternativen lill det - inte i form av strukturfonder, där privatkapitalet hur som helst skall fä husera med pengarna i den riktning de behagar välja, och inle heller i form av krav på ännu mera energislöseri för verksamheter, som likafullt kommer att ge färre jobb, ulan genom atl framhålla den medvetet planerade långsiktiga förnyelsen av industrin under demokratisk kontroll som elt arbetarrörelsens redskap för samhällsomdaning i riktning mot det mål som finns uppsatt i de politiska programmen hos båda landets arbetarpartier.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. IV.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Vi som under etl antal år har fört de industripolitiska och näringspolitiska debatterna häri kammaren kan väl i dag konstatera, att nägot särskilt nytt utöver vad som finns i propositionen inte har framkommit.

Det är svårt att vara innovaiör i den näringspolitiska debatten, och man har på olika håll försökt atl komma upp till höjder som kanske inte riktigt motsvarar insatserna i näringspolitiken. När Jag lyssnade pä Nils Åsling, vilken som en besserwisser svingade sig upp pä höjderna och skådade ner överden eländiga propositionen-som han tyckte varett sällsamt mellanspel, som vi trots allt skulle få leva med under sommaren för all sedan i höst ta itu med och förändra - kunde jag förslå all han lever kvar i rollen som industriministern med de tomma lådorna.

Nr 162 Närvi i utskottet underen långtid har behandlat industripropositionen har

Torsdaeen den ' ' '' ''" ' slällning Ull dels 67 motioner, dels bilaga 17 till

31 mai 1979 budgetpropositionen. Det är alltså en ansenlig lunta av handlingar som nu

_____________ behandlas i kammaren. Eftersom industriministern i denna debatt redan har

Industripolitiken redovisat vissa principiella synpunkter på industripolitiken, skall Jag nöja mig

med all kommentera några punkler.

Jag vill försl slå fast att det under utskottsbehandlingen har varit glädjande all få uppslutning bakom regeringens proposition nr 123. Del råder inga delade meningar om att vi skall salsa pä de regionala utvecklingsfonderna. När de bildades för snart ett är sedan fick de ocksä en betydande resursförstärkning Jämfört med de gamla företagarföreningarna. Totalt sett har deras utlåningskapacitet under innevarande budgetär i stort sett fördubblats jämfört med lidigare. Regeringens förslag ger en viss ytterligare ökning av krediikapaciteten också för nästa budgetår.

Utskoltsmajoritetens förslag innebär ell rejält överbud i förhållande till regeringsförslagel. För au undvika att det syns på budgeiunderskollel har man föreslagit alt fonderna skall fä låna upp pengar mol statlig garanti. Samhällsekonomiskt sett har det naturligtvis precis samma effekt som om pengarna invisais direkt över statsbudgeten. Förslaget kan därför te sig en aning överraskande för den som hört alla klagovisor över det stora budgetunderskottet.

Vad gäller formen för medelsanvisningen vill Jag erinra om att riksdagen i samband med behandlingen av den s. k. småföretagspropositionen beslöt atl fondernas behov av ytterligare medel för kreditverksamheten t. v. bör tillgodoses genom atl medel anvisas över statsbudgeten. Den bedömningen är man nu utan närmare motivering beredd alt överge. Något annat skäl än att man vill slippa den optiska budgeteffekten är svårt att se.

I utskottets skrivning antyds dessutom atl medlen snabbt bör ställas till
fondernas förfogande eftersom behoven upplevs som slora. Jag är övertygad
om all fonderna kommer att motsvara förtroendet sä till vida alt de kan
placera pengarna under nästa budgetär, men av allt alt döma kommer del atl
innebära atl man tar över betydande kreditgivning från bankerna. Det är helt
klart. Vi som arbetar praktiskt med dessa frågor vet att bankerna ser till alt
föreningarna tar på sig större del av lånen än vad de gjort tidigare. Del har
blivit ytterligare press frän bankerna på den punkten, det är alldeles
uppenbart. Vidare innebär den kraftiga ökningen av utlåningskapaciteten att
riksdagen under åren framöver måste fortsätta att anvisa mycket stora belopp
eller garantiramar för alt kunna upprällhålla denna kredilkapacilel. Fonderna
behöver successivt byggas upp, från ungefar 1 miljard kronor i dag till ca 4
miljarder kronor, om del skall vara möjligt. Jag vill inte utesluta all en sådan
utbyggnad skulle kunna vara motiverad, men alt beslula om den utan
närmare utredning om vilka konsekvenser det kan fä på kreditmarknaden i
övrigl förefaller något förhastat. Denna oerhört snabba expansion av kredit-
kapaciteten hos utvecklingsfonderna torde sakna motsvarighet i kreditväsen
dets historia.
80 Jag tror del skulle vara lill fördel om utvecklingsfonderna fick möjlighet atl

nägot långsammare växa in i sin roll.

Herr talman! Jag satt i företagarföreningsulredningen. Där var vi alla överens om atl fonderna skulle fä växa ut i lugnt tempo, att man inte skulle lägga pä dem alltför mänga uppgifter som de skulle ha problem med under en övergångstid. Del var den rimliga målsättningen. Det har också uttalats från samtliga riksdagspartier här i kammaren tidigare.

Oavsett att man ger fonderna den här ökade ullåningskapacilelen fordras ocksä mer personal, det är helt klart.

Vidare skall vi ha i minnet atl Investeringsbanken går in och stöttar med lån. Invesieringsbanken har under tiden januari-maj i är gått in med 16,2 milj. kr. Från 1978 har banken stöttat utvecklingsfondernas långivning med nära 126 milj. kr. Där har man alltså betydande möjligheter alt fä ökat länestöd.

Men jag vill påstå att med en alltför snabbt ökande uiläningskapacitel ökar också risken för att man gör misslag i kreditbedömningarna och därigenom misskrediterar den goda idé som fonderna utgör. Om fonderna i år skulle ha haft den kredilkapacilel som utskoltsmajoriteten nu föreslär för nästa år, så hade i stort sett varje krediiansökan kunnat bifallas. Man kan starkt ifrågasätta om det är rimligt.

Vi politiker har ofta en övertro på möjligheten att med institutioner av olika slag klara näringslivets problem. Den senasle flugan är invesiment- och utvecklingsbolag för att klara regionala problem och framtidssalsningar.

Låt mig böria med förslagen om utvecklingsbolag, i första hand de tre centrala för miljöteknik, energiteknik och transportteknik. Ingen bör bli överraskad om del visar sig alt bolagen mest blir nya politiska bolag utan påtagliga effekter pä utvecklingen och sysselsättningen.

Tanken med de centrala utvecklingsbolagen äralt de pä nya områden skall kunna svara för en viss teknikupphandling och därmed kopiera vad televerket och andra statliga verk gör. Industriministern har redan redovisat vissa principiella synpunkter pä dessa möjligheter. Man kan starkt ifrågasätta om sådana utvecklingsbolag verkligen kan ersätta företag och verk som arbetar i direkl kontakt med marknaden. Pä elt av de områden där utskotlsmajoriteten nu föreslär etl utvecklingsbolag, nämligen på transportområdet, finns redan ett privat utvecklingsbolag som, såvitt Jag förstår, gör jusl del som det statliga utvecklingsbolaget skall göra. Jag tänker på den utvecklingsverksamhet som bedrivs inom Volvo. Jag vill tillägga alt styrelsen för teknisk utveckling har ett femårigl program på samma sektor, där man satsar drygt 26 milj. kr. för all under denna femårsperiod la fram ny teknik på transportområdet. Även pä energiområdet står redan möjligheter till buds genom nämnden för energiproduktionsforskning. STU och industriverket stöder tillkomsten av prototyp- och demonslralionsanläggningar. Också på del området är del svårt att se något behov av elt statlig bolag. Liknande synpunkter kan anföras pä det föreslagna tredje utvecklingsbolaget.

Det finns anledning att i det här sammanhanget erinra om det utvecklingsbolag som staten skapade 1968, Svenska Utvecklingsakliebolaget. Del fick efler några ganska misslyckade år rekonstrueras och ändra sin verksam-

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1978/79:162-163

Nr 162

Torsdagen den 3! maj 1979

Industripolitiken, m. m.

helsinriklning. Man kan fråga sig varför det blev sä. Det finns säkert flera orsaker, men låt mig peka på etl par som Jag tror är viktiga och som dessulom har en viss generell giltighet.

För det första blir förväntningarna på elt statligt utvecklingsbolag ofta orimligt stora. Inte minst av politiska skäl vill man ha snabba resultat, och sådana är inle så lätta att kommendera fram.

För del andra vili politiker gärna bestämma inriktningen på de satsningar som utvecklingsbolaget skall göra.

Den här gången, när Svenska Utvecklingsbolaget böriar falla i glömska, vill man t. o. m. skapa utvecklingsbolag för vissa bestämda områden.

Till sist kan man fråga sig, om inle lika stora effekter hade kunnat uppnäs ifall man hade satsat pengarna på STU i stället föratt skapa nya institutioner. Att skapa nya bolag innebär alltid au en del pengar försvinner i administrations- och iniroduklionskosinader.

Nu är del ju så- vi fattade elt beslul om del för inle så länge sedan, men del är förvånansvärt vad utskottet och kammaren har lätt för att glömma - alt STU har nio olika verksamhetsområden, där riksdagen har möjlighet all årligen påverka inriktningen. Jag salt med i STU-kommitién och gick först igenom det här för alt riksdagen på ett enkelt sätt skulle kunna se på vilka områden den kunde vara intresserad av atl satsa pengar. Den chansen har riksdagen i stort sett försummat närdet gäller STU:s verksamhet, åtminstone under det här verksamhetsåret.

Får Jag, herr lalman, nägot beröra de regionala investmentbolagen. Kring dem har del varil en del underliga turer. 1 småföretagspropositionen på hösten 1977 föreslogs två investmentbolag, etl för Bergslagen och Värmland och ett för mellersta Norrland. Förslaget bifölls ocksä av riksdagen. 1 varvsproposilionen i höstas föreslogs efter den förebilden aU några investmentbolag skulle bildas ocksä pä Västkusten. Det förslaget gick riksdagen på socialdemokraliskl initiativ emot-arbetsmarknadsutskoltet var enhälligt på den punkten. 1 stället fick de regionala utvecklingsfonderna motsvarande tillskott. Del ansågs alt de bäst kunde avgöra hur resurserna inom regionen skulle användas. Det ligger något sympatiskt i den tanken. Har vi bildat de regionala utvecklingsfonderna med sikte på atl koncentrera resurserna på regional nivå, kan det finnas skäl att kanalisera alla resurser genom dem. Men den principen höll bara några månader; nu är det dags för nya investmentbolag igen.

Hade det inle varit bälire atl avvakta del förslag som aviseras i propositionen för att göra en mer samlad bedömning av möjligheler och problem i samband med riskkapitalförsöriningen i de mindre och medelstora förelagen?

För mig verkar cenlerpartiels plötsliga avhopp från de principer som lades fast i smäföretagarpropositionen, vilken presenterades av en cenlerparlislisk industriminister med en cenlerparlislisk slalsminislerkappa om, oförklarligt.

I propositionen skrevs följande - låt mig citera: "De industripoliliska insatserna bör samordnas via stiftelserna i länet. Industriverket, styrelsen för

teknisk utveckling och exportrådet bör därför inle bygga upp egna regionala organ. I stället bör de repliera på stiftelserna. En samordning via stiftelserna bör också eftersträvas av landslingens och kommunernas näringspolitiska insatser." Nog har man anledning atl förvåna sig över all när knappt elt år har förflutit, sedan utvecklingsfonderna startade den 1 Juni 1978, är regeringen redan benägen alt avskriva den målsättningen genom all införa elt antal nya organ i olika län.

Hela filosofin med ändringen frän företagarföreningar lill utvecklingsfonder harju från moderat, cenlerparlislisk och socialdemokratisk sida-och Jag förmodaräven frän vpk:s sida-varil att de mindre företagen skall ha e/r organ alt vända sig till och atl man inte redan nu skall böna sprida ut del här pä en hel del nya organ.

Däremot kan jag väl notera med tillfredsställelse att centerpartiet ändrat uppfattning i en annan mycket vikiig fråga. Del gäller proposiiionens förslag om inrättande av en stiftelse för stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. När den tidigare fonden - statens utvecklingsfond, som den förutvarande industriministern slaktade i smäföretagarpropositionen - behandlades, så uttryckte Jag stor oro över alt man skulle spoliera en myckel väsentlig kompetens i industriella utvecklingsfrågor. Det var en sak som berörde mänga företagare och enskilda innovatörer - hur man skulle kunna få den kontakt som stimulerar lill ökade salsningar pä leknisk utveckling. Jag fick självklart ingen förståelse för den uppfattning som jag förde fram molionsledes. Statens utvecklingsfond försvann den 1 juli 1978, och dess arbete lades Över på de 24 regionala utvecklingsfonderna. Jag sade även vid det tillfället atl man riskerar att mänga goda projekt under den här tiden kan komma att falla bort. Vi kan konstalera att sä har skett.

Nu återkommer regeringen i proposiiionen med elt förslag om återupprättande av en liknande stiftelse, och i propositionen föreslås att stiftelsen skall fä 300 miljoner under nästkommande budgetär för sina arbetsuppgifter. Jag vill notera ännu en gång att centerpartiet har accepterat och tillstyrkt förslaget -jag noterar det med glädje. Samtidigt konstaterar jag att centerpartiet hade spenderbyxorna på i utskotiet när man föreslog atl ytteriigare 300 miljoner skulle föras över på den nya stiftelsen. Nu är det Ju så alt om stiftelsen skall börja arbeta den 1 Juli mäste man tänka på atl personalen - även om den är ganska liten - är kvalificerad arbetskraft som har räll lång uppsägningstid på sina nuvarande arbeten. Före jul kommer fonden näppeligen i gång med någon betydande verksamhet. Jag harju erfarenhet från statens utvecklingsfond; del tog drygt elt halvår innan man kom i gäng och kunde böria arbeta. Detta innebär enligt centerns förslag atl man pä sex månader skall ha möjlighet att skyffla ul 600 milj. kr. på utvecklingsprojekt, alltså prototyper. Där STU:s verksamhet slutar, där skall den här fonden ta vid. Statens utvecklingsfond hade 120 miljoner atl röra sig med från 1973 till 1978 -skillnaden ärju rätt väsentlig.

Herr talman! Jag skall av alla de reservationer som är fogade till utskotlels oetän kände - och det aren avsevärd mängd - endast beröra en, reservationen 5.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken,

IV. IV.

Regeringen har under fjortonde huvudtiteln föreslagit ett reservalionsanslag på 102 450 000 kr. till utvecklingsfondernas administrationskostnader. Där har socialdemokraterna och centerpartisterna plussat på med ytteriigare 10 milj. kr. Jag har i utskottet frågat efter motivet för detta. Jag har fått lill svar att 102 450 000 kr. är otillräckligt. Alt landstinget skall gå in och ta en avsevärd del av administrationskostnaderna bekymrade inle majoriteten. Majoriteten negligerade ocksä fullständigt atl fonderna fr. o. m. delta år har möjlighet atl tillgodoräkna sig ränteavkasiningen på del utlånade kapitalel, som är I miljard. Avkastningen ger drygt 10 milj. kr., som fonderna kan använda för att läcka administrationskostnaderna.

Herr lalman! Regeringens proposilion hargodtagilsav utskottet. Detgäller slödel lill utvecklingsfonderna, där majoriteten har plussat på 300 milj. kr. på regeringens förslag. Stiftelsen för produktutveckling och stödet till Svensk projektexport. Eftersom betänkandet är en myckel diger lunta, finns del inte möjligheler atl. vilkeljag skulle vilja, gä in på elt flertal punkter. Även om materian är fylld av intressanta frågor, skulle det ta alltför lång tid.

Med viss oro läser Jag näringsutskottets betänkande nr 59. Det finns där tendenser till all den tillfälliga utskottsmajoritelen har gått ifrån den lidigare principiella uppfattningen när del gäller att förenkla för mindre och medelstora förelag all komma i kontakt med statliga organ. Målsättningen för samtliga riksdagspartier har där varit att de regionala utvecklingsfonderna skulle vara det organ förelagen skulle vända sig till. Del visar sig i detta utskottsbetänkande atl man är på väg ifrån den uppfattningen genom atl socialdemokrater och centerpartister i olika frågor har skrivit sig bort från denna princip. Jag beklagar det, men Jag förutsätter att det kommer en lillnyktring i denna fråga.

Med det sagda, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 5, 6, 10, 15 och 26 samt i övrigt bifall till utskottets hemslällan.

Under detla anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Sven G. Anderssons anförande ger mig anledning alt återigen, dock ur en någol annan vinkel, la upp de problem som jag lidigare berörde, i det stycke som de har att göra med den långsiktiga teknologiska förnyelsens snabbhet.

Vi vet atl problemet ser ul ungefär så här: Vad som behövs är utveckling av produkter som i många fall ligger ganska långt bortom de nu dominerande mönstren. Ju längre bort en ny produkt ligger, desto svårare har den naturligtvis att slå sig in på marknaden. Dess tröskel in mol det akluella nuet är högre ju längre bort den ligger från existerande traditionella mönster. Det är jusl detta förhällande som gör att det är otillräckligt alt fortsätta på del sätt som man hittills har gjort här i landet. Man har i stort sett nöjt sig med att stimulera till idéer, experiment och prototyper men sedan litat på all uppfinnare, företagare eller vilka det nu är skall kunna föra ul den nya

produkten pä marknaden. Produkten skall då kunna hävda sig av sig själv. Om den inle hävdar sig, säger man all marknadsmekanismerna har gjort atl den inte är livskraftig. Adjöss med den!

I och med detla fär hela den teknologiska utvecklingen ett konservativt drag, vilket aren följd Just av marknadsekonomin. Ju mindre avancerad en produkt är, desto lättare har den alt slå sig in under existerande marknadsförhållanden. Ju mer avancerad. Ju mer förnyande den är, desto svårare har den. Då måste den alltså hjälpas fram. Och hur hjälps den över tröskeln, så att den tekniska förnyelseprocessen accelererar? Ja, dessa produkter kan bara hjälpas fram genom en parallell, bred planmässig utbyggnad både av produktionen och av de delar av ekonomin som skaparen marknad för denna produktion.

Solenergin är ett typiskt exempel pä någonting som skulle ha kunnat utvecklas men som så att säga ligger så pass långt bort alt den inte kan slå sig in med nu vande marknadsförhållanden, därför att de inte erbjuder tillräckliga skalfördelar. Dominansen från andra energikällor på marknaden är så total. Det skulle alltså behövas ell program som också skapade en marknad förden nya energitekniken för alt den skulle komma upp i sådana fördelar alt den skulle kunna göra sig gällande med alla de stora inneboende fördelar som den har. Man måste alltså driva fram både produktion och marknad i en planmässig process. Del är vad vi från vpk hävdar. Detta klarar inle marknadsekonomin.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jörn Svensson började sitt första anförande med att säga ungefär följande: Hur skall Jobben räddas i industrin? Marknadsekonomin klarar inte av del. Vi måste ha en planmässig utbyggnad och en planmässig inriktning på forskning och utveckling av avancerade produkter.

Jag kan hålla med Jörn Svensson om alt planer är bra, bara de är bra. Det är emellertid inte så alldeles enkelt. Vår ideologi ärju en helt annan än Jörn Svenssons. Icke förty är Jörn Svensson intressant att diskutera med - det är självklart.

En myt vill jag försöka slå sönder här i dag, och det är myten om vår dåliga insats på forskningsområdet. Om riksdagens ledamöter, som varie år går till IVA på en Jultillslällning, inle bara äter utan ocksä tar del av de skrifter vi fär där, skulle de kunna konstatera alt i den bok vi fick i julas finns etl rätt digert avsnitt otn forskning och utveckling inom industrin väriden över och även i AB Sverige under åren 1967-1975. OECD har avgivit en rapport som finns återgiven i denna bok.

Vi får ju ständigt höra frän riksdagens talarstol hur litet det forskas i Sverige. Jörn Svensson var inne på atl forskningen släparefter i värt land. Det är klart att man med slor försiktighet måste tolka siffror om ett lands teknikintensitet och den andel av de totala resurserna som satsas pä forskning och utveckling, men den forsknings- och utvecklingsandel som krävs för att den skall vara konkurrenskraftig varierarju från en bransch till en annan. Del har visat sig atl det världen över har varil en nedgång i forskningen.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

Anledningen till nedgången är i Förenta staterna atl de statliga anslagen minskal och i Storbritannien att den privata finansieringen minskat. Sveriges utveckling är anmärkningsvärd. Svensk industri har ökat sin självfinansierade forskning och utveckling snabbare än någol annal land och satsade år 1975 Jämförelsevis mer av sina resurser än l.ex. Västtyskland, Japan och Förenta staterna. Bristande forskning och utveckling räcker därför knappast som förklaring till de senaste årens ekonomiska problem. Jag vill därför hävda att det är en myt när man påstår det, samtidigt som staten satsar mer än tidigare. STU fär nu nära 400 miljoner.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vad Sven G. Andersson säger bekräftar snarast riktigheten av vad Jag framhöll. Jag har nämligen aldrig bestridit alt den ekonomiska satsningen pä forskning här i landet skulle vara den han säger. Det är visserligen svårt att avgöra - det finns ingenting som är svårare atl få en sanningsenlig bild av i en forskningsstatistik, därför all där finns så mänga okända faktorer-forskningsanslag kan döljas under sä mycket- men låt oss acceptera atl det är pä del sättet. Det gör egentligen bara saken ännu besväriigare. Det visar att även om man är generös, även om man satsar mycket pengar pä idéutveckling, kommer del att hänga pä hur snabbt de nya idéerna materialiseras, hur snabbt de påverkar den ekonomiska tillväxten. Mol bakgrund av vad Sven G. Andersson säger- alltså trots den relativt goda forskningsinsats som gjorts mätt i pengar - blir det ännu mer anmärkningsvärt att den industriella tillväxten i Sverige under 1970-talel har sackat efter.

Jag tror alt en del av denna tillväxt faktiskt har kommit till stånd, men den har kommit till stånd genom en oerhörd dränering av landets kapitalresurser, en oerhörd utflyttning. Det är sannolikt alt del har befordrat en utveckling av mera klassiska produkter i den svenskägda ullandsinduslrin än det skulle ha gjort om pengarna hade stannat här och använts till mera avancerad produktion. Då hade koslnadsförhällandena här i landet sannolikt sett till alt man legat längre fram i utvecklingen - man hade tvingats vara ambitiösare.

Vad Jag försöker framhålla är att man har en otillräcklig takt i tillväxten. Det gäller de delar av tillväxten som mäts i antalet arbeten i landet-där är del ingen lillväxl alls egentligen. Gör man statistiska korrigeringar finner man atl antalet sysselsättningstillfällen mätt i antalet heltidsarbeten under 1970-talel icke har ökat, vilket är myckel betänkligt. Man har ocksä en mycket belastande och tyngande bundenhet vid klassiska produkter och sådana nya produkter som är omedelbara förlängningar av dem.

Jag menar all del är nödvändigt att bryta del mönstret och ta stora steg framåt. Det klarar inte marknadsekonomin, det klarar inte den i det sammanhanget alltför smäskaliga privata produktionen. Där är t. o. m. Wallenberg för småskalig. Dessulom är han inle särskilt intresserad - han är som vi vet mer intresserad av atl växa i utlandet. Detla kan endast staten göra, med alla de brister som statsapparaten har. Och del kan bara göras i ell slorl, omfattande, medvetet långsiktigt och planmässigl inriktat industriprogram.

som samtidigt bygger ut ny produktion och marknad för denna produktion.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Detär klart att man måste ha en framförhållning. Men det har Ju visat sig i alla industriländer - vare sig man har biandekonomi eller planekonomi - atl planering medför problem. Prognoser kan ocksä medföra problem: man kan få ändra dem.

Jag vill återkomma till svensk industris forskning och utveckling. Den utgör ungefär 2 % av väslväridens industriländers totala forskning och utveckling. Den är till omfattningen Jämförbar med forskningen och utvecklingen i länder som Italien, Nederländerna, Schweiz och Canada. Vi satsar i Sverige 75 % mera på forskning och utveckling än övriga nordiska länder tillsammans.

Men jag ger Jörn Svensson räll i del han sade om var vi är starkast när del gäller forskningen. Det är när del gäller metaller och metallmanufakturvaror, där vi når upp lill 3 % av vad världens industriländer satsar pä det. Del understryker att vi koncentrerar oss pä att konkurrera inom begränsade områden.

Till inriktningen påminner Sveriges indusiriforskning och industriutveckling främst om Västtysklands och Japans med tung forskning och utveckling inom eleklroinduslri, maskinindustri och bilindustri. Till skillnad frän övriga stora industriländer, inkl. dem som Jag nyss har nämnt, har vi mycket låg andel forskning och utveckling inom kemisk industri med undanlag av läkemedel.

Det är klart alt vi har inriktat forskningen på speciella områden - det framgår av OECD:s rapport. Men det ständiga talet om atl vi satsar litet på forskning och utveckling är en myt.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. IV.

THAGE PETERSON (s):

Herr lalman! Näringspolitiken är av avgörande betydelse för hela välståndsutvecklingen i vårt land. Ulan en fortsatt industriell expansion kommer vi inte att kunna utveckla del svenska samhällel på det sätt och i den lakl som vi önskar. En stark industrisektorär nödvändig föratt vi skall kunna ge människor arbete, trygghet och omvårdnad, föratt vi skall kunna minska de ekonomiska och sociala klyftorna i samhället, för alt vi skall kunna skapa en regional balans och för att vi skall kunna värna Sveriges ekonomiska oberoende.

Vi kan nu se tillbaka pä närmare tre års borgerlig industripolitik, och det är ingen uppmuntrande syn - tvärtom. Det har varit en politik som på många områden inneburit förlorade år för svensk industri och dess anställda. 100 000 industriarbeten har försvunnit. Redan utsatta orter har föriorat sin industriella bas. Och det på sikt mest allvariiga: industriinvesteringarna har sjunkit med en tredjedel. Satsningarna på forskning och utveckling har begränsats. Delta är borgerliga misslyckanden som vi kommer att få känna av långt in i framtiden.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Ivdustripolitiken,- m. m.

Varför blev del dä så här? Varför blev inle den borgerliga industripolitiken den framgång som man utlovade? Varför blomstrar inle svensk industri som aldrig förr i dag efter tre års borgerligt styre av vårt land? Jag tror att svaret i grunden är enkelt, nämligen att utgångspunkten förden borgerliga politiken är fel och omöjlig: fri kapitalism och fria marknadskrafter kan inte lösa våra industriella problem - inte om vi skall ta hänsyn lill människorna.

Vi minns alla den borgerliga propagandan i 1976 års valrörelse - all den svenska industrins problem är de anställdas höga löner och förelagens låga vinster. Receptet man gav från de borgeriiga talarstolarna var enkelt, och del blev kännbart för löntagarna. Reallönerna sjönk. Samtidigt gavs företagen ekonomiska lättnader av lidigare icke skådad omfattning. Slopandet av den allmänna arbetsgivaravgiften gav på etl enda bräde företagen miljardbelopp utan att någon visste vilka effekter detla skulle fä.

Men betydde då inle denna enorma omfördelning lill förelagens förmån någon lösning pä de industriella problemen? Svaret är nej. 1 bransch efter bransch och på ort efter ort blev problemen akuta och krisartade. De borgeriiga regeringarna har gäng pä gäng tvingats överge sin okritiska tilltro till marknadskrafternas välsignelse. På område efler område har direkta statliga åtgärder satts in. Del skall inte förnekas alt dessa åtgärder i långa stycken varit nödvändiga. Däremot har vi frän socialdemokratiskt håll i många fall varil kritiska mot bl. a. del sätt pä vilket stöden utformats. Insatserna gjordes planlöst, och i flera fall var del slöseri med skattebetalarnas pengar.

Vad som emellertid är långsiktigt än allvarligare är att den verklighet som man mötte inte satte några spär i den grundläggande inställningen till samhällets och löntagarnas medverkan i näringslivets utveckling. Man fortsatte alt motsätta sig vage förslag att genom en bättre planering i tid kunna vidla åtgärder och därigenom förebygga eller åtminstone minska problemen. Den borgerliga riksdagsmajorileten har avslagit många förslag som var utformade i detta syfte.

Resultatet har blivit en defensiv politik, en avvecklingspolitik som låter även på sikt livskraftiga verksamheter försvagas. Delta märks inte minst på utvecklingen inom våra traditionella industribranscher, i våra basindustrier.

Men det har inte bara inneburit en avveckling av vad vi har. Den defensiva borgeriiga politiken harockså kännetecknats av frånvaron av stimulans till utveckling och nysatsning.

En sådan politik är i längden förödande tor hela den industriella utvecklingen. Också pä detla område har våra förslag till en medveten och offensiv politik avvisats.

Detla skulle ha kunnat vara en lidandels historia från en gången tid. Tyvärr är del inte så. Den folkpartistiska industripolitiken ger inget hopp för framtiden. Med en åsnas envishet häller regeringen fast vid låt-gå-politiken. Vi tycker alt delta är minst sagt förvånande med tanke på de tidigare erfarenheterna. I skenet av den framlida stmklurom vandling som regeringen

själv förutser blir den föreslagna politiken inle bara ologisk utan också ansvarslös.

Vi har i dagarna fått etl klargörande exempel på vad en sådan polilik i praktiken innebär. Jag syftar på de borgeriiga partiernas ställningstagande till vårt krav pä en plan för Järngjuteriindustrins utveckling. Enligt statens industriverk är situationen i branschen alarmerande och risker finns för all även långsiktigt livskraftiga förelag slås ul. De borgerliga anser atl den bantning av branschen som är nödvändig sker bäst på naturlig väg. Och den naturliga vägen är enligt borgeriig uppfattning friare marknadskrafter och högre förelagsvinster. Men detta ger Ju varken trygghet för människorna eller ökade investeringar.

Låt mig sammanfatta: Socialdemokratin avvisar den borgerliga industripolitiken därför att den är oförenlig med våra sociala målsättningar. Vi kan aldrig acceptera atl människors trygghet i Jobbet sätts pä spel därförait aktiva samhällsingripanden skulle strida mot liberala doktriner. Och vi kan aldrig acceptera alt en social nedrustning ses som ett medel att lösa industrins problem.

Vi menar atl industripolitiken har en enda uppgift: att trygga jobben och skapa nya jobb. Och vi menarait näringslivets utveckling är en angelägenhet för hela samhället.

Ett huvuddrag i en socialdemokratisk industripolitik är kravel på en planerad utveckling av industrin, formad i samverkan mellan samhället, företagen och de anställda. Ett annat inslag är en massiv satsning på framliden - på forskning och utveckling, på utbildning och på investeringar i produktionsapparaten, på utvecklingsbolag och nationella storprojekt. Om inle en satsning sker nu, betyder det atl vi i stället fåren svår arbetslöshet på 1980-lalet.

Vi har sammanfattat vår syn på industripolitiken i sju grundläggande punkter. Jag menar alt dessa lillsammans ger en bild av en offensiv induslripolilik,som i grunden-och på ett avgörande sätt-skiljer sig från den gemensamma borgeriiga uppfattningen. Vår näringspolilik är en social näringspolitik.

Sverige behöver enjbrtsatt långsiktig industriell expansion. Delta är nödvändigt för atl vi skall kunna förverkliga målet arbele ät alla och fä resurser för en forlsalt ulbyggnad av den gemensamma sektorn, en ökad social och ekonomisk utjämning och en balanserad regional utveckling.

Industriutvecklingen måste ske på människornas villkor. Utvecklingen får inte ske till priset av utslagning och sämre arbetsförhållanden. Arbetsmiljön -såväl psykisk som fysisk - måsle förbättras. Utvecklingen får inte innebära en rovdrift med våra naturresurser.

Våra satsningar påJörskning och leknisk utveckling måste öka kraftigi. Detta är nödvändigt för att vi skall kunna utveckla våra industriella verksamheter, effektivisera vår produktionsapparat och höja kvaliteten pä vår produktion. Vi måste också öka satsningarna för atl förbällra den induslriella miljön.

Vi måste vidareutveckla våra basnäringar. Parallellt med våra salsningar på nya produktområden måste vi slå vakt om, effektivisera och vidareutveckla

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken. IV. m.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. IV.

våra traditionella basnäringar. Vi har inle råd all utan ansträngningar ge upp arbeten, branscher eller delbranscher. I våra basnäringar finns en betydande utvecklingsmöjlighet som vi mäste ta lill vara.

Vi måste låia vår väl utvecklade gemensamma sektor bli en motor i vår induslriutveckling. Inom slora delar av den gemensamma sektorn har vi i värt land nätt en utvecklingsnivå som är utomordentligt hög vid en internationell Jämförelse. Våra erfarenheter och värt kunnande lik.som våra högt ställda krav på samhällsservice måsle las till vara inom industrisektorn och stimulera induslriulvecklingen.

De anställda måsle på en hell annat säu än hiuills delta i indusirins uiveckling. De anställdas medverkan i och inflytande över de beslut som styr utvecklingen måsle ökas. Della är inte bara en demokratisk rättighet. Det är också hell nödvändigt att de anställdas erfarenheter och kunnande pä alla nivåer tas lill vara i företagen. Det har gång på gång visat sig atl de anställda tidigt såväl inser problem som utarbetar lösningar. Det finns flera exempel på detla. Della är en resurs som inte får förbigås.

Vi måsle vara beredda all gemensami säkra de resurser som krävs för en positiv induslriutveckling. Industrins flnansiering kan långsiktigt tryggas endast genom kollektiva ansträngningar. Löntagarfonder samt struktur- och utvecklingsfonder är därför nödvändiga.

Socialdemokratin har presenterat principer. Vi barett konkret induslripolitiskl handlingsprogram.

Vi lägger fram förslag om en kraftig ulbyggnad av den industripoliliska planeringen. Våra förslag utgår frän två grundsatser:

För det första: Det är i sista hand samhällel som har ansvaret för den svenska industrins utveckling. Därför måsle samhället genom kraftfulla insatser ta ledningen i den industriella utvecklingen. Del som i dag händer i skogsindusirin är ett talande exempel på vad som händer när regeringen undandrar sig del ansvaret.

För det andra: Vi måste pä etl helt annat sätt än lidigare ta till vara de anställdas kunnande och initiativkraft, och deras intresse av trygga Jobb, när vi bygger upp framtidens svenska industri.

Förslagen om en utbyggnad av den industripoliliska planeringen, i former som innebär en praktisk fördjupning av demokratin, är en huvudlinje i vår industripolitik. En annan är atl vi föreslår en kraftig utbyggnad av resurserna för industripolitik - en förstärkning långt ulöver vad något av de borgerliga partierna är berett att ställa sig bakom.

Vi lägger fram förslag om ell brett program för en starkt ökad forsknings-och utvecklingsverksamhet inom den svenska industrin och om förelagens försörining med kapital.

Vi föreslär åtgärder för den statliga företagssektorn och för atl stimulera exporten. För de mindre och medelstora företagen presenterar vi ett omfattande ålgärdsprogram.

Vi har, herr lalman, presenleral många förslag fören industriell utveckling. Del speglar vår uppfattning att del inie finns några enkla lösningar inom näringspolitikens område. Del kommer all krävas ett envist vardagsarbete i

samverkan mellan samhällel, företagen och de anställda om vi skall kunna Nr 162

komma till rätta med den svenska indusirins problem. Men vi fär inle tveka Torsdaeen den

all salsa massivt, planmässigt och målmedvetet om vi skall kunna bygga upp ti • ig-jg

en industri som ger oss jobb på 1980-talel.

Industripolitiken,

IV. IV.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Jag hade inte tänkt gå upp i debatten nu, men lät mig ändå göra en kort kommentar till en del av det som Thage Peterson nu sagl.

Vi kan vara ense om bakgrunden: behovet av en stark induslriseklor. Men när sedan Thage Peterson övergår till alt säga atl de tre senasle åren och de 1 vä regeringarnas fögderi pä induslriområdel karakteriseras av en serie misslyckanden och frågar varför, så är väl ändå delta en generande enkel förkunnelse -analys vore det alltför artigt alt kalla del.

I denna skildring finns ingenling om världskonjunkluren. om del konjunkturförlopp som i sä hög grad har styrt utvecklingen. Del finns ingenting om den kostnadsexplosion som socialdemokraterna bakade ihop och som de nya regeringarna fick överta. Ingenting av delta - bara en enkel förkunnelse.

När det sedan gäller vad som bör göras sä sade Thage Peterson nyss alt del finns inga enkla lösningar. NeJ.det är verkligen sant. Men han borde tillämpa del själv också. För vad vi fick höra var en förkunnelse, där alla honnörsord och alla vackra, allmänna sentenser mobiliserades på den ena sidan, nämligen den egna sidan, och samtidigt en beskrivning av borgerlig industripolitik -förra regeringens och denna regerings - med elt antal tillmälen som defensiv, avvecklingspolitik och social nedrustning såsom ett medel i industripolitiken. Detta sades om regeringar som har gjort de ojämföriigt största satsningar som någonsin har gjorts i detta land pä både arbetsmarknads- och industripolitikens områden.

Mera konkret omnämndes denna regerings skogsinduslripolilik som etl exempel på förfelade insaiser. Del är en egendomlig karakteristik av ålgärder som har varit omfattande, beslutsamma och konkret underbyggda samt insatta på de punkter där de har behövts. Det är alltså inle några allmänna sentenser om planmässighet eller några miljarder allmänt och oprecisl anslagna till strukturbolag. Jag kan inte finna att Thage Petersons karakteristik av den industripolitik som nu bedrivs och som här föreslås är väl underbyggd.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Till skillnad från industriministern delar jag i alla väsentliga stycken de skarpt kritiska värderingar som Thage Peterson framförde om den rådande industripolitiken. Men ulan atl vara ule i elt polemiskt syfte vill jag ändå - för Jag tror det kan vara intressant och viktigt - ta upp några aspekter utifrån de värderingar Thage Peterson framförde och ställa några frågor.

Thage Petersons anförande antyder ganska klart atl man av den hittillsva
rande långsiktiga utvecklingen i landet från socialdemokratins sida drar
slutsatsen alt det är dags att böria introducera andra medel, större grad av
planmässighel och mer av aktivt ingripande. Del fanns Ju lidigare en hell 91

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Ivdustripolitiken. m. IV.

motsatt teori, nämligen att man skulle kunna låla del privata näringslivet sköta sig självt, effektivisera så gott det förmådde osv., och så skulle man nöja sig med att fördela resultaten. Har inle denna politik - och är inte Thage Petersons anförande etl indirekt erkännande av della - letl fram till all man från arbetarrörelsens sida har nödgats acceptera en mängd kapitulationer och en strukturomvandling som har varit helt betingade av kapitalistiska förhållanden? Är inte delta t. ex. bakgrunden till atl man är tvungen att skriva under på varvspropositionen, skriva under på SSAB:s slrukturplan, inte la itu med den våldsamma kapitalutförseln, osv.? Är det inle dags atl pä etl helt annal och aktivare sätt angripa dessa problem?

Sedan vill Jag ställa ell par andra frågor. I Thage Pelersons programmatiska framställning talas väldigt mycket om salsningar, tillväxt och sådant, men Jag skulle vilja ifrågasätta del sättet alt resonera. Jag menar all det inle räcker inför dagens opinion ute bland människorna. Man mäste i stället tala betydligt mer om dessa frågor: Tillväxt i vad? Tillväxt för vad? Vad skall den tillväxten bestå av? Vi kan inte bara låta allting växa. Vi kan inte bara öka satsningarna överallt. Del mäste finnas en politisk och social målinriktning i produktionens innehåll och ändamålsenlighet. Diskussionen om alternativ produktion finns ule bland arbetarna, och den borde arbetarrörelsen la upp mer.

Sedan säger Thage Peterson alldeles riktigt, somjag också framhöll, att den tid är slut när man kunde ha ekonomisk utveckling ulan atl de anställda tog aktiv del i processen. Det irorjag är mycket nödvändigt atl understryka. Jag vill också fråga: Är det inte litet förmätet av er att bara helt enkelt avslyrka vpk:s förslag om ell stort statligt industriprogram? Är inle della jusl vad arbetarrörelsen behöver? Och varför är man sä rädd för att det i de nya statliga industrierna skall vara majoritet för valda representanter för de anställda?

THAGE PETERSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är hell klart all den internationella utvecklingen satt djupa spår också i Sverige. Självfallet är det så, och del har vi aldrig förnekat frän socialdemokratiskt häll.

Men hur har de två borgeriiga regeringarna mött denna internationella utveckling med svensk politik och svenska åtgärder? Jo. man har salsal oplaneral, man har gått in med ålgärder försl när kriserna har blivit akuta. Man har också förstärkt svårigheterna i samband med bl. a. den internationella konkurrensen med exempelvis ett minskat bostadsbyggande, med minskade investeringar. Dessa båda svenska bedrifter får de två borgeriiga regeringarna verkligen ta ansvaret för.

Sverige slår inför stora problem på näringspolitikens område. Underde här åren av borgerligt styre har vart femtonde jobb inom industrin försvunnit, och de fiesta delar av värt land har drabbats av nedläggningar och driftsinskränkningar inom industrin. Hårdast drabbade är de delar där problemen redan tidigare var stora. Men regeringen har icke vidtagit några åtgärder föratt minska dessa problem. Över 300 000 människor i vårt land går i dag arbetslösa eller är sysselsatta genom arbeismarknadspoliiiska åtgärder.

över 15 % av befolkningen i förvärvsarbetande ålder i Norrbotten går arbetslös eller är sysselsatt genom AMS-ätgärder.

Den borgeriiga politiken har alltså förstärkt de svårigheter som vi brukar kalla internationella. Hade inte den folkpartistiska politiken i riksdagen rättats till genom socialdemokratiska förslag, hade skadorna blivit än värre. Jag har tidigare påmint industriministern om vad som hade hänt om vi hade följt folkpartiets förslag beträffande varven. 6 000 människor i Västsverige och i Skåne hade Ju då kastats ut på galan i arbetslöshet. Vad hade hänt om vi hade följt era förslag när det gäller LKAB eller i fråga om åtgärder inom flera andra områden? Det är alltså tur att folkpartisterna sä här i efterhand har haft en riksdag som rättal till de grövsta misstagen, som hotat atl förvärra kriserna och öka arbetslösheten.

Till Jörn Svensson vill Jag säga att det finns anledning för oss alla alt ställa upp i diskussionen om alternativ produktion liksom om ny produktion över huvud tagel. Del gäller alla: samhällel, de anställda och företagen. Ingen idé och inget förslag får lämnas oprövat, utan det måsle prövas i den industriella verksamheien.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken. IV. m.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag skall inle gå in på frågan om bostadsbyggandet. Jag observerar alt Gösta Bohman har ordet för ell längre anförande, och han tar måhända upp en debatt om den borgeriiga bostadspolitiken. Lät mig bara konstatera atl den stora nedgången i bostadsbyggandet här i landei skedde medan socialdemokraterna salt vid makten.

Det vi här skulle debattera är vägar att tackla de industripolitiska problemen. Jag kan inte finna att Thage Peterson pä nägot sätt har tagit upp problematiken i fråga om planhushållningen i en debatt som har del syfte vi båda eftersträvar, nämligen att verkligen tackla problemen, låt vara pä olika sätt. Svagheten i hans sätt atl tackla problemen är att han inte tar upp svårigheterna alt planera framöver. Dessa svårigheter belyses i den industripoliliska proposiiionen, och Jag uppehöll mig ganska utföriigi vid dem i mitl inledningsanförande. Många aukloriteler har dessulom nyligen gett övertygande exempel på dessa svårigheter. Thage Peterson berörde inle heller problemet hur man skall bemästra marknadskrafterna på de internationella marknader som Sverige är sä starkt beroende av.

300 000 personer är arbetslösa eller pä det ena eller andra sättet omhändertagna av arbetsmarknadsorganisationen, säger Thage Peterson. Och lill detla kopplar han påståendet att om inte socialdemokratin hade påverkat våra ståndpunkter sä skulle exempelvis inom varvshanteringen ytterligare 6 000 personer - han menade väl 4 000 - nu ha förstärkt denna kår. Men socialdemokraterna och folkpartiet har ju samma sysselsältningsvolym beträffande varven och har också enats om sättet att ta hand om dem som friställs. Atl det dä är fråga om en reell minskning av antalet Jobb och en överflyttning från att ha Jobb till alt vara med i denna 30f) 000-armé, som Thage Peterson lalade om, kan väl ändå inte bestridas.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken,

IV. VI.

THAGE PETERSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det finns tydligen en arbetsfördelning mellan folkpartiet och moderaterna i den här debatten som innebär all delar med Gösta Bohman jag skall diskutera bostadsbyggandet. Dä fär Jag väl vänta tills Jag kommer i samspråk med honom om en stund.

När Jag tog upp industripolitiken och kritiserade folkpartiet var del av framför allt följande skäl.

De senaste årens utveckling har visat förallaall vi måsle inse alt om viskall trygga människors sysselsättning och orters och regioners framtid så mäste samhällel gå in aktivt och vara med och planera. Men dessa erfarenheter har inle satt etl enda spår i regeringens industripoliliska proposilion, utan ansvaret för värt lands induslriella utveckling och välståndsutveckling vill folkpartiet och dess industriminister helt lägga i företagsledarnas och kapitalägarnas händer. Del är en linje som socialdemokratin och arbetarrörelsen inte accepterar.

Den linje som folkpartiet företräder är att försl när problemen på något område blivit akuta så är samhällsingripanden motiverade, och även i sådana fall skall de begränsas sä långt som möjligt. Men delta hindrar inle industriministern från atl gå igenom den svenska industrin och peka på problem inom bransch efter bransch. Och han konstaterar all det kommeratt ske myckel slora förändringar inom svensk industri. Men vad följer sedan? Jo, dessa förändringar kommer att beröra tiotusentals anställda och deras familjer- men de skall inte få ha någon uppfattning om hur förändringarna skall ske. Varken samhället eller lönlagarna ulan hela liden förelagarna och kapitalägarna skall svara för denna process. Och del är när folkpartiet avvisar en planerad industripolitik och tar avstånd från en medverkan från samhällets och löntagarnas sida som vi säger atl en sådan industripolitik inle bara är äventyriig utan farlig för framtiden. Alt möta 1980-talet oplanerat ger bara ökad arbelslöshei.

Jag beklagar verkligen, induslriminislern, all den folkpariisliska regeringen är sä fast förankrad i de liberala myterna om de fria marknadskrafterna, som man tror ställer allt till rätta, all den inte har kunnai lära någonting av de gångna årens erfarenheter, med ökad arbetslöshet, minskad investeringstakt och utslagning frän arbetslivet.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr lalman! Thage Peterson sade nu att vi vill överlämna hell åt kapitalägarna och industrin att driva industripolitiken. Ungefär så står del också i den socialdemokratiska partimotionen, men del blir inle mer sant därför atl Thage Pelerson nu upprepar del.

Del är dock så alt vi inte bara i arbetsmarknadspolitiken utan också i industripolitiken hargätt in med stora konkreta satsningar. Det skedde under trepartiregeringen. Det sker under den nuvarande regeringen.

Det är vidare så atl samhällel redan gör betydande generella satsningar, också i offensivt syfte. Detla accepterar vi, och vi bygger ul del med förslag i den här propositionen. Påståendena om atl vi överlämnar ål industrin och

kapitalägarna atl ensamma sköta industripolitiken ar alltså icke sanna. Jag Nr 162
skulle kunna exemplifiera detta ytteriigare. Torsdaeen den

Vad meningsskiljaktighelerna handlar om är Ju hur mycket av statlig ->i • iqq

planering, grundad på framtidsbedömningar - som är osäkra och ofta______

m. III.

felaktiga -, hur mycket av centrala beslut som vi skall ha. Vi är pä det klara Industripolitiken med, pragmatiskt, atl del behövs myckel av samhällsinsatser, men vi ser i detla icke någol självändamål och icke något ideal. Vi vill hålla del lill del som förefaller prakliskt behövligt och inle gå längre än så. Ni hyser en övertro pä möjligheterna all med centrala medel och centrala beslul skapa en god induslriutveckling, och för er tycks det ligga en lockelse i della.

Förste vice talmannen anmälde alt Thage Peterson anhållit att lill protokollet få antecknat alt han inle ägde rätt till ytterligare replik.

GÖSTA BOHMAN (m):

Herr lalman! De har industri- och näringspolitiska debatterna har i stor ulslräckning kommit alt gälla hur många miljarder eller hur många miljoner Som skall satsas på olika stödåtgärder till mer eller mindre krisdrabbade branscher. Debatten har kommit atl gälla hur samhället skall styra strukturförändringar och utveckling i det svenska näringslivet. Vad och hur mycket skall staten göra? Vilka uppgifter skall läggas på industriverket och STU? Vilka ytterligare beslutsorgan och planeringsinstrument och branschulredningar erfordras? Fonder av olika slag diskuteras ständigt -löntagarfonder,strukturfonder, nya AP-fonderoch regionala utvecklingsfonder.

Om det, herr talman, verkligen förhöll sig så all offentliga planerings-, service- och finansieringsorgan hade den avgörande betydelse för värt lands industriella utveckling som debatterna lyder på, då borde Sverige gå en lysande framlid till mötes, och då borde 1980-talel bli någonting av en industriell renässans för vårt land.

Men förhäller det sig verkligen på det sättet? Finns det i det förflutna någonting som talar för atl så skulle vara fallel?

Under de senaste hundra åren har Sverige haft en snabbare välståndsutveckling än något annal land i världen. Bruttonationalprodukten per invånare har vuxit snabbast här - med undantag möjligen för Japan. Vi har legal i världstopp närdet gäller industriproduktionens utveckling och också när det gäller industriproduktionen per sysselsatt, dvs. produktiviteten. Och alldeles särskilt snabb var utvecklingen under de 20 åren närmast efter andra världskriget. I en nyligen utgiven skrift har Industrins utredningsinstitut och Ingenjörsvetenskapsakademien beskrivit perioden mellan 1945 och 1965 som Sveriges industriella guldålder.

Det är naturiigtvis många gynnsamma omständigheter som har bidragit lill
denna utveckling. Vi hade efter kriget en oförstörd produktionsapparat. Det
rådde stor efterfrågan på våra produkter. Vi hade billigare energi än de flesta
andra länder. 1949 års devalvering hade medfört en undervärdering av den
svenska kronan. Vårt konkurrensläge var siarkl. Näringslivets lönsamhet låg 95

Nr 162 under hela 1950-lalet på en stabil och hög nivå. Även soliditeien i näringslivet

Torsdagen den ""''' -

31 mai 1979 Till den gynnsamma utvecklingen bidrog också världshandelns liberalise-

ring. Sverige anslöts till del europeiska frihandelsomrädet. Nya möjligheter
In fustrinoliliken öppnades försvenska produkters avsättning på de nordiska och de europeiska

marknaderna.

Del finns anledning atl hålla alll detta i minnet när vi nu diskuterar svensk industripolitik. Den utveckling Jag här påmint om är inte en följd av statlig näringspolitisk inblandning, av statliga subventioner el ler politisk planering-alll det som Thage Peterson nyss talade så varmt och vackert för. Del var de i dag förkättrade "fria marknadskrafterna", Thage Pelerson, som låg bakom denna välståndsutveckling. Den var följden av initiativ, framsynthet och risktagande inom många tusentals, ja, hundratusentals slora och små enskilda företag.

Vissa särskilt utvecklingsbara uppfinningar såsom ångturbiner, separatorer, kullager, telefonväxlar, autoinatiska fyrar, precisionsinstrument och nya metoder för framställning av stål spelade en stor roll - men ingalunda den avgörande rollen. Bakom utvecklingen låg ocksä de hundratusentals vardagsinitialiven och förbättringarna av produkter och metoder inom produktion, distribution och marknadsföring.

Denna nästan explosiva utveckling möjliggjordes av enskilda människor med idéer och framtidstro, som kunde och ville starta och utveckla företag efter sill eget huvud och ulan hinder och direktiv av myndigheter och organisationer. De arbetade med sikte pä alt tjäna pengar och alt förverkliga det som de trodde på. De verkade på en marknad som var öppen och kännetecknad av röriighei och stora anpassningsmöjligheter för varor, tjänster, arbetskraft och kapital.

Denna utveckling bromsades upp under 1960-talets senare del. Produktionen böriade då tillväxa svagare än lidigare. För första gängen under hela 1900-ialet bökade den svenska exporten öka långsammare än världsexporlen. Under de tio åren från 1965 lill 1975 sjönk vår export i förhällande lill världsexporlen med mer än en procentenhet vae år. Industriinvesteringarna fortsatte visserligen atl öka under denna lid, men de var inte längre offensiva. De blev alltmera defensiva, dvs. syftade till all rationalisera, all hålla de växande kostnaderna nere.

Frän mitten av 1960-talel började Sverige ocksä fö känning av problem med sin bytesbalans. De har sedan undan för undan vuxit och kommit alt alltmer begränsa vår handlingsfrihet på den ekonomiska politikens område.

Det är inte en slump all de svårigheter som vårt land mött på det
näringspolitiska fältet vuxit fram i takt med den socialdemokratiska s. k.
aktiva näringspolitiken. Kostnadsbelastningen pä företagen i form av
stigande arbetskraftskostnader och avgifter har ökat snabbi sedan mitten av
1960-ialei. Enbart de lagstadgade arbetsgivaravgifterna, som 1965 var 7,3 %
på en genomsnittlig indusiriarbeiariön,steg till nära 12 % -alltså nästan en
fördubbling-år 1970. År 1975 hade avgifterna tredubblats på en tioårsperiod
96 och uppgick till 24,3 96. I dag har avgiftsuttaget fyrdubblais och ligger nu på

31,4 96. 1 takt därmed minskade lönsamheien - fö. ell ord som Thage Nr 162
Pelerson i sina anföranden ansåg sig kunna helt förbigå - i näringslivet, och Torsdagen den
även företagens soliditet har gått ner drastiskt sedan 1960-taleis milt. j ppj jcjyg

1 riksdagens skallepolitiska debatt för 14 dagar sedan påmindes vi om all vi

IV. IV.

Jusl firat tjugoärsminnet av ATP-reformens tillkomst. Genom reformen och Industripolitiken dess fonder- gjorde man på socialdemokratiskt håll gällande - "har vi kunnat finansiera skolor, sjukhus, daghem, kollektivtrafik och kraftstationer. En tredjedel av de 130 000 milj. kr. som nu finns i ATP-fonderna har dessulom kunnat lånas ut lill företagen, direkt eller indirekt."

Vi som då lyssnade fick närmast det intrycket, alt del inle hade byggts några skolor, inie några sjukhus, inga kraftstationer eller industrier, innan fondpengarna bökade strömma in till statskassan under 1960-talet.

Men sanningen är Ju den rakt motsatta. Den industri som Sveriges ekonomi alltjämt bygger på har inte skapats av medel från AP-fonderna. Och det byggdes faktiskt kraftverk även dessförinnan. Och all lönlagarnas pengar - som del Ju brukar hela i alla ATP-debalter - har satsats i svensk kraftindustri, bör man väl närmast tala lyst om efter den socialdemokratiska helomvändningen i kärnkraftsfrågan. Om inle staten nu träder in med nya pengar, rinner det ut mycket ATP-pengar ur fonderna på grund av den helomvändningen.

Den krympande lönsamheien var ell led i socialdemokraternas aktiva näringspolilik. Genom alt begränsa förelagens finansiella siyrka, genom all öka deras beroende av finansiering ulifrån skulle samhällel öka sina möjligheieratt sly ra den näringspolitiska utvecklingen. Tanken var-fär man förmoda - atl den svenska ekonomins utvecklingsmöjligheter skulle kunna bättre tillgodoses genom en långsiktig, målmedveten planering från samhällets sida - som vi nyss hörde Thage Pelerson förorda. För au möjliggöra della skulle näringslivel göras mer beroende av slatsmaklerna, och den statliga planeringsarsenalen skulle byggas ul. Industridepartementet tillkom, industriverket skapades och andra liknande hel- eller halvstatliga organ kom till världen. Utvecklingen skulle inle längre slyras av de "anonyma marknadskrafter" som det har talats om här i dag ulan av ansvariga politiker, och del skulle ske i socialt acceptabla förmer.

Den underliggande tanken var uppenbarligen att vi politiker - och naturligtvis då alldeles speciellt de socialdemokratiska politikerna -är mycket klokare och myckel mer framsynta än näringslivets egna företrädare, vilka påslås främst eftersträva kortsiktiga vinstintressen. Vi politiker har däremol -så resonerade man dä, och sä resonerar man fortfarande, har vi hört i dag -förmåga att se i bredare och vidare perspektiv. Vi kan blicka längre in i framtiden. Vi kan se till hela nationens intresse. Vi vet vad som är bäst.

Och så heter det fortfarande. Trots att spåren borde förskräcka. När Volvo ville slå sig in på den amerikanska marknaden, tyckte den socialdemokratiska regeringen all del våren fånig idé. Men det struntade Volvo i. Volvo hade råd med sådant på den tiden.

Och staten harju försökt bygga egna bilar ocksä. TJorven var en av den

7 Riksdagens prolokoll 1978/79:162-163

Nr 162 akiiva näringspolitikens stolla skapelser. Den höll på att bli Kalmar Verkstads

Torsdagen den '* '

31 riTii 1Q7Q Och varvspoliiiken, som det också har talals om här i dag! Atl följderna av

_____________ oljekrisen var svåra alt överblicka skall gärna medges. Men så sent som i

Industrinolitiken statsverksproposilionen 1974 förklarade den socialdemokratiska regeringen

m. ni.

atl slatsmaklerna borde vara beredda atl medverka lill all upprätthålla den svenska varvsindustrins konkurrenskraft,även om del innebaren expansion av kapaciteten. Så omedveten var man då om den hägrande varvskrisen.

Och Stålverk 80, som industriministern påminde om! Det stora språnget framåt för Norrbollen. Kommeniarer är strängt taget obehövliga.

I dagarna har -som industriminister Huss påminde om - Jan Wallander, nu ordförande i Handelsbanken, känd som en av våra skickligaste och mest objektiva utredare, konstaterat hur svårt det är all planera för framtiden och hur riskabelt del är all tro pä prognosers tillförlitlighet. Med en lång rad av exempel från långtidsutredningar och olika svenska industrier påvisar han hur verkligheten gäng på gäng på gång snabbi underkänt upprättade planer och spådomar. Wallanders slutsats är alt möjligheterna atl med någon grad av säkerhet förutse vilka branscher och företag som vi bör salsa på, är praktiskt laget obefintliga. Försök att basera en kraftfull industripolitik på sädana bedömningar kommeratt bli dyra för oss som medborgare och medföra lägre framslegslakl än vad som annars skulle ha varil möjligt. Vi försenar eller förhindrar en mer löftesrik utveckling. En kraftfull samhällelig industripolitik - det är faktiskt Wallanders slutsats - är lill mer skada än nytta.

De svära problem och kriser som vårt land upplevt under åren 1975 och fram till början av 1978 hänger nära samman med den tidigare socialdemokratiska industripolitiken. Företagen hade förlorat sin motståndskraft. Deras sårbarhet och deras starkare beroende av statsmakterna har under de senaste åren illustrerats i sin mest extrema form. Stora delar av svenskt näringsliv, även lidigare mycket lönsamma företag, har gått med förlust. Alltför mänga har blivit direkt beroende av stödinsatser frän statens sida för att över huvud taget kunna leva vidare.

Den våldsamma kostnadsexplosionen, som utgjorde den grundläggande orsaken till våra akuta svårigheter hösten 1976. var även den ett resultat av felbedömningar av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Del varju, Thage Pelerson, socialdemokraternas politik som orsakade del elände som Thage Pelerson vill lägga skulden för på den borgeriiga trepartiregeringen. Men Thage Pelerson kan väl inte rimligen vara okunnig om alt redan före 1976 års val ett slorl antal indusirirepresenlanier hade sökt upp den dåvarande regeringen och förklarat: "Det här går inte längre, och om inte staten går in med stora salsningar, kommer vi inte atl klara del här." Thage Pelerson kan väl inte ha sovit sommaren 1976!

Jag lycker all industriministerns omdöme om Thage Petersons inlägg, atl

del var generande enkell, är ett iräffande uttryck. Att slå här och odla myten

om atl skulden till eländet skulle ligga hos den borgerliga regeringen, som

trädde till sedan krisen hade blivit akut, ät minst sagl magstarkl.

98 Jag lycker att Thage Pelerson skulle studera - och studera mycket noga -

den analys som jag nyss talade om, Teknisk industriell struktur, som bl. a. Nr 162

IVA har utarbetat. Och jag tycker atl Thage Pelerson också bör ta del av Torsdaeen den

OECD:s rapport-som kom till Sverige i går, om Jag inte minns fel. Las den! ti : iq-tq

Eller, om Thage Peterson inle nöjer sig med del, så kan han gå ut och fråga ________

sina socialdemokratiska kolleger, de finans- och ekonomiministrar i de länder Induslrinoliliken som har haft socialdemokratiska regeringar, om deras syn på den svenska krisen och det svenska tillfrisknandet därefter. Tala med Healey i Storbritannien, med Apel i Västtyskland, med Androsch i Österrike, med Duzen-berg, som då var ekonomiminister i Holland, eller t. o. m. med Per Kleppe i Norge. Då kommer den om svenska förhållanden uppenbariigen helt okunnige Thage Peterson alt få lära sig hur mycket mera man vet där ute om den svenska verkligheten än vad Thage Peterson uppenbariigen här hemma har reda pä.

Min slutsals av analysen är alltså den atl vi politiker - och Jag räknar självfallet mig dit också - inte är mer framsynta eller klokare än vad andra är och att våra möjligheter alt skåda in i framtiden är lika begränsade som alla andras. Ett litet antal politiker i kanslihuset eller i olika fonder eller organ är alltså inte bälire ägnade eller har större möjligheter all styra vårt näringsliv än de många hundratusentals människorna med nära kontakt med samt erfarenheter och kunskaper av produktutveckling och marknader- människor som i sina förelag drivs av strävan all se lill alt företagen kan leva vidare, ge arbetsmöjligheter och utvecklas. Tvärtom. Ju mer politikerna styr och Ju mer de inskränker handlingsfriheten för enskilda företagare - genom lagstiftning och genom alt pressa ner lönsamhet och soliditet -desto större blir riskerna för och konskvenserna av felbedömningar.

Thage Petersons många ord om "samhället" var verkligen vackra. Han staplade pä varandra alla tänkbara honnörsord. Men vad är egentligen samhället? Samhället ärju Thage Peterson, del ärjag, det är industriminister Erik Huss och del är ett antal politiker och ett antal politiskt utsedda ämbetsmän. De har inte större möjligheter än andra. Vad frågan ytterst gäller ärju hur vi i vårt land skall kunna producera och sälja varor som människor här hemma och människor utomlands frågar efter. För atl människor -människor har hemma och människor utomlands - skall köpa de varorna måsle varorna vara minst lika bra och minst lika billiga som, eller om möjligt ännu bättre och ännu billigare än, de varor som våra konkurrenter ute på världsmarknaden erbjuder. Man kan inte bygga industripolitik bara på vackert prat om planer och planhushållning och inte heller på önsketänkande, utan man måste bygga den på realistiska faktorer. Det är värt eget lands och om väridens efterfrågan som är helt avgörande för våra möjligheieratt hävda oss i en allt härdare konkurrerande omvärid.

Jan Wallander har enligt min mening alldeles rätt i sin bedömning. Del är
inte och kan inte vara statsmakternas uppgift att peka ut Just de branscher och
Jusl de företagssektorer som har framtiden för sig eller som är dömda alt
misslyckas. Det ar inle statsmakterna som skall styra resursslrömmarna till
förväntade framgångsrika eller befarade dödsdömda förelag.
Och Jan Wallander för-så gott som självfallet - medhåll av professor Assar 99

Nr 162________ Lindbeck. Jag är nästan rädd alt nämna Assar Lindbecks namn här i
Torsil'iecn den_ kammaren, för det ger inle alllid upphov lill gynn.samma reaktioner. Men han
31 nvii 1979 ''" ''' ' obestridlig auktoritet i sina ekonomiska och näringspolitiska
_____________ bedömningar.

Industripolitiken

III. IV.

I del senaste numret av tidskriften Ekonomisk Debatt - som kom i förrgår, irorjag - siiger Assar Lindbeck alt det är "i praktiken omöjligt att utpeka framtidsbranscher och framiidsprodukler för näringspolitiska salsningar. 1 stället bör näringspolitiken gå ut på all skapa elt effeklivi och smidigt fungerande ekonomiskl system, där företagsamma personer kan ta initiativ och dra lill sig produktionsresurser på bekostnad av mindre kreativa och förelagsamma personer."

Mot den här bakgrunden ger Jag gärna regeringen och industriminister Erik Huss elt erkännande för de allmänna näringspolitiska riktlinjerna i propositionen. Erik Huss lalar-även i proposiiionen - mycket om behovet av en väl fungerande marknadsekonomi. Men tyvärr föreligger inle sällan en klar motsättning mellan principerna och de konkreta slutsatserna och åtgärderna i många frågor från folkpartiregeringens sida. Del gäller finansplanen, där den har motsägelsen är påtaglig. Del gäller också kapitalmarknadspropositionen, där del finns en klar motsättning mellan principer och konkreta förslag, och det gäller i viss ulslräckning även den industripoliliska proposiiionen.

Nu villjag för säkerhets skull, herr talman, tillägga atijag naturligtvis inte menar atl statsmakterna skall sitta som passiva åskådare med armarna i kors inför allt det som sker på del näringspolitiska fältet. Men vad jag har velat stryka under är all vår främsta politiska uppgift skall vara att bedriva en ekonomisk politik,en näringspolitik, en skattepolitik och en utbildnings- och forskningspolitik som skapar förutsättningar för och stimulerar till salsningar inom bredaste möjliga register på olika utvecklingslinjer. Det är alltså Jriskyård, inte sjukvård som statsmakterna i första hand bör ägna sig ål.

Det är denna uppgift som framför allt försummades i slutet av 1960-talel och särskill under perioden 1974-1976. Hösten 1976 blev som bekant sjukdomen akut. Det blev nödvändigt - vi var alla överens om det - atl göra omfaiiande stödinsatser för en rad förelag som annars skulle ha fött svårt au överleva - för att förhindra en dramatisk uppgång av arbetslösheten och en omfattande kapitalförstöring.

Sådana akutinsatser måste statsmakterna självfallel alltid vara beredda alt
göra. Men vi bör sträva efter atl sä snabbi som möjligt avveckla de statliga
insatser som framtvingats av sådana här akuta krissituationer. 1 längden är
del orimligt och omöjligt alt med skaltebetalarmedel ge miljardtransfusioner
till näringslivet. Sä fort det över huvud tagel är möjligt bör därför en återgång
äga rum lill ett läge dä det räcker med friskvårdsinsalser. Och just i dag
framstår detta for mig som en av de allra viktigaste uppgifterna för svensk
industri- och näringspolitik, därför att den situation som nu råder inte kan och
får permanentas. Företagsledare skall inte nöta kanslihusets trappor, de skall
inte stå i kö utanför industriministerns ämbetsrum för all utverka stöd eller
bidrag. Sådant är osunt och farligt för såväl företagen som samhällel och
100 självfallel för hela samhällsekonomin.

Till friskvården hör också atl stimulera utveckling och forskning, all skapa Nr 162 en utbildningsmiljö som är hell inriktad på all lillvarala alll vad vårt land äger Torsdaeen 6c.n av kunskaper och möjligheter till inlellekiuell samt teknisk-industriell -j ,.|.|,|i jcj-g .

utveckling. Även härvidlag kommer f ö. lönsamhetsbegreppet in i bilden. En__

allmän lönsamhetskris som den vi nu befinner oss i försämrar-framhöll bl. a. Industritwlilikcii den s. k. Bjurelkommillén hell nyligen - "även på läng sikt tillväxlförulsall- ningarna för industrin. Utgifter för produktutveckling och forskning tenderar alt bli eftersatta dä lönsamhet och soliditet sjunker. Företagen blir defensiva. Blir ett sådani tillstånd utbrett och långvarigi, kan det ge landei försämrade konkurrensförutsättningar även sedan den akula krisen ar hävd."

En av anledningarna till att förnyelseprocessen i vårt näringsliv bökade avta i millen av 1960-lalel är alliså, förutom den växande skalle- och avgiftsbelasiningen, inte minst den socialdemokratiska regeringens bristande förslåelse för den tekniska utbildningens och forskningens betydelse för värt lands välstånd.

När man på punkl efter punkt kan konsiaiera alt den lidigare näringspo-litiken misslyckades under 1960- och 1970-lalen, framsiår de krav som framförs i den industripoliliska debatten som desto mer verklighetsfrämmande. Att begära mera av övergripande industripolitisk planering, mera av branschplanerad verksamhet, mera av planering på länsnivå och samhälls-initierad planering också inom företagen, närdet varjusl åtgärder av del här slaget som bidrog till de problem vi i dag har all brottas med, del är, herr talman, atl blunda för verkligheten.

Vi kommer nästa vecka alt ha en energipolitisk debatt här i kammaren. Jag vill självfallel inle föregripa den. Men det vore fel att i denna debatt inte ens med ett ord beröra energipolitikens betydelse. Socialdemokraternas helomvändning i energifrågan -där alll som tidigare varil fel plötsligt blev räll,allt som lidigare varil sant plötsligt blev osant - harju skapat stor och oerhört dyrbar osäkerhet om vår framtida energiförsörjning. Och den osäkerheten kan inle undgå au fö myckel allvariiga följder för de induslriella investeringar som vi i dag i sä hög grad behöver.

En avveckling av svensk kärnkraft skulle drabba slora delar av värt näringsliv. Betydande elprishöjningar skulle bli följden, brist- och ransoneringsproblem förmodligen likaså. Konkurrenskraften i åtskilliga branscher skulle väsentligt försämras. Det gäller gruvindustrin, massa- och pappersindustrin, den kemisk-tekniska industrin, cementindustrin och järn- och stålindustrin, dvs. industrigrenar som främst är lokaliserade till Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Dalarna, Västmanland, Värmland, Öland och Gotland.

I detta energiperspektiv för mycket av det som har sagts i dagens
industripoliliska debatt andra dimensioner. I den ekonomiska historien
skulle år 1979 kunna klassificeras som ett mellankrisår,det årdä Sverige var
pä väg ut ur 1976 års kostnadskris-dels. k. dukade bordets kris-och pä väg
in i en ny och annorlunda kris, en 80-talskris. Sverige har i grunden mycket
goda möjligheter att hävda sig även under kommande decennier. Vi har
faktiskt här hos oss det mesta av det som behövs,om vi bara förmår utnyttja 101

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

detta för fortsatt välslåndsbyggande. Men risken är överhängande för att vi genom äventyrliga och okloka politiska beslut river ner förulsäitningarna för fortsatt utveckling. 1980-talet kan bli ell lillbakagångens årtionde, om vi inte är beredda all gripa tag i de verklighelsproblem som de flesta av oss, vad vi an säger, måste vara medvetna om och om vi inle vill upplysa våra medborgare om delta problem och engagera dem förde insatser som till sist kommeratt bli alldeles ofrånkomliga.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Gösta Bohmans inhopp i debalten är inte rikligt korrekt. Han vidgar frågeställningen till något som ligger långt vid sidan om industripolitiken. Han skaffar sig här etl tillfälle atl göra en mer allmän ekonomisk-politisk markering, som för diskussionen bort från den problematik som den egentligen borde kretsa kring. Del må vara honom obetaget alt göra del, men del är lill skada för diskussionen.

Låt oss ta upp några av de ting som han har gjort påståenden om. Han har bl. a. påslåtl alt en dålig ekonomisk politik från den dåvarande regeringens sida var orsaken till alt del i slutet på 1960-talel blev en tendens till stagnation i induslriulvecklingen. Han bortser frän atl näringslivel då måste ha fött sin lönsamhet ökad genom alt lönekostnaderna per styck i Sverige under hela 1960-lalel steg mindre än vad de gjorde i alla Jämförbara industriländer, vilket bevisas av OECD-stalistiken.

Gösta Bohman nämner inte en annan sak, nämligen kapitalflykten, och Jag vill fråga om han inle möjligen kan tänka sig atl den har ell visst samband med stagnationen, en stagnation som Sverige f ö. inte varil ensamt om. Till skillnad från en rad andra induslriländer, där en ökande kapitalexport följdes åt av en ökande kapitalimporl, visserligen sä att gapet mellan de två ökade men proportionerna ändå behölls, hade man i Sverige från slutet av 1960-lalel en våldsaml accelererande kapilainykt,som harblivit ännu starkare underde borgeriiga regeringarna. Den har icke följts av en motsvarande ökning i kapitalimporten. Vi har alltså haft en väldig dränering av landei på kapital. Vem är del, herr Bohman, som har skött om denna dränering? Har den dräneringen inget samband med den induslriella utvecklingsproblemalik och den stagnation i sysselsättningen som vi har kunnat konstatera började överväga under slutetav 1960-talel och blommadeul under 1970-lalet? loch för sig har den inte med regeringarna alt göra ulan är elt allmänt drag som framträder starkare i Sverige än vad del gör i många andra industriländer.

102

THAGE PETERSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag trodde faktiskt alt vi skulle få höra någol om vad moderalema vill i sak i olika näringspoliliska frågor, men knappast någol nämnde Gösta Bohman om della. Han är sig lik, del blev som vanligt elt råskällande pä socialdemokratin. Men han anvisade i alla fall en medicin för våra industriella problem. Runt om i världen ser vi effekten av den medicinen. Del politiska recept som har tillgripits i land efter land har varit en hård svångremspolitik, som löntagarna fäll betala med arbetslöshet. Nära 20

miljoner människor går arbetslösa i västvärldens industriländer. Det ar en Nr 162

fasansfull siffra, som borde skrämma även herr Bohman. Torsdaeen den

Samhället skall inte gå in och mildra följderna av hårdhänt strukturom- ti _.„: inyo

vandling och industrinedläggningar. Företagen skall inle sitta i samhällets__ ___

väntrum, sade herr Bohman. Vad betyder del? Jo, det betyder fritt fram för Industrinolitiken

IV. m.

massarbetslöshet, frill fram för död ål samhällen och hela regioner. Så upphöjs cynismens och den råa kapitalismens väg lill högsta vishet och statskonst.

Resultatet av den polilik som herr Bohamn lalar sig varm för är Just arbetslöshet och utslagning. Men resultatet är också att de anställda skall ställas åt sidan och besluten fallas i slutna direktionsrum. Därför talar Gösta Bohman sig varm för: Löntagare - sill vid din maskin, var i dill arbetsrum, men lägg dig inte i förelagens planering och skötsel! Om Gösta Bohmans medicin skulle bli vår industripolitik, då skulle verkligen 1980-lalet bli elt tillbakagångens årtionde.

Så var Gösta Bohman intresserad av sommaren 1976. Jag kommer ihåg den av det skälet att Gösta Bohman for runt i landei och svartmålade Sverige och den induslriella framliden. Vad resulterade del i? Jo, del slog ned model så hårt pä många industriledare au de vägrade 111 länka framåi. Invesleringarna har minskal med en iredjedel. Under den lid som Gösta Bohman var ekonomiminister fick han inhösta effekterna av vad han sådde under 1976 års valrörelse.

Gösla Bohman skall inte springa undan vad han också var med om. Vad innebar den polilik som han som ekonomiminister stod för? Jo, den har inneburit minskade investeringar och en ökad arbetslöshet.

Gösta Bohman skall inte ta sä stora ord i sin mun om exempelvis industriell planering. Han använde Volvo som exempel. Jag hörde inte elt enda ord från Sveriges dåvarande ekonomiminister om atl han skulle la de slora kapitalägarna i öral, när de motsatte sig Volvosamarbelei med Norge. Varför leg Gösta Bohman den gången?

I långa stycken åberopar Gösta Bohman dem som uttalat sig om planering. Jag skall återkomma till det i min nästa replik, för jag har intresse av att fö en diskussion med Gösta Bohman på den punkten.

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lyssnade med stort intresse till Gösta Bohmans och moderata samlingspartiets analys av industripolitiken. Han åberopade i det sammanhanget diskussionslägg från Jan Wallander, som har sagl atl det är svårt atl göra prognoser och som också på etl Övertygande sätt visat att en stor del av prognosverksamheten här i landet under gångna år slagit fel. Del är korrekt. Men till alt, som Gösia Bohman gör, av detta dra slutsatsen att en kraftfull industripolitik är till större nackdel än nytta är steget myckel långt. Pä den punkten vill Jag anmäla avvikande synpunkter.

Man kan nämligen inte bortse från - del var en erfarenhet som
ireparliregeringen gjorde - atl vår omvärid, som vi i så hög grad är beroende
av för vår industriella utveckling, inle är den idylliska värld i fullständig 103

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

harmoni som en passiv näringspolilik förutsätter. Vi måste i ell litet land med ell slorl internationellt beroende vara beredda all göra dispositioner som kompenserar ålgärder som vidtas i andra länder och som direkt påverkar vår ekonomi.

Sedan sade Gösla Bohman att politikerna naturligtvis inte är bättre än näringslivels företrädare på all bestämma vad som är bra för näringslivel. Nej, självfallel inle. Men del är den stora skillnaden mellan oss politiker och näringslivets företrädare - och del lycker Jag del finns anledning alt understryka häri kammaren-all vi barett övergripande ansvar, inte bara för ell företag ulan för samhällsekonomin och för hela samhällets utveckling. Den stora skillnaden kan vi inte bortse ifrån. Vi politiker kan därför inte springa ifrån ansvaret för näringslivets utveckling och för näringspolitiken.

Jag noterar atl Gösla Bohman helhjärta! stöder de industripolitiska riktlinjer som industriminister Huss framlagt. Vi gör det inte. Vi betraktar inle dessa riktlinjer som en bas för ell icke-socialistiskt alternativ när del gäller näringspolitiken här i landei. Dess bättre har Gösta Bohmans partivänner och folkpartiets och centerns representanter i näringsulskoilet enats om en skrivning som inle är lysande, som inte skall tas för mer än den är men som ändå är en plattform all gå vidare utifrån. Del tycker Jag skall noteras i della sammanhang.

104

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Den som har lyssnat på den här debatten sedan den bökade klockan 10 i morse och fram till Gösla Bohmans framträdande blir onekligen en smula förvirrad. Här lägger den liberala regeringen fram vissa riktlinjer för industripolitiken. Sedan går herr Åsling upp och talarom atl det bara är skräp men att de borgerliga ändå skall skriva ihop sig. Sedan kommer Gösla Bohman och säger, som det slår i de moderatas motion, au de i alll väsenlligl ställersig bakom den härpolitiken. Men så säger han atl den härpoliiiken inle är bra; den bör skärpas i motsatt riktning mot vad Nils Åsling vill. Båda dessa herrar tillskriver sig förtjänsterna av alla goda gåvor, och den nuvarande regeringen tolererar de bara t. v.

Sedan uppträder dessa båda herrar och induslriminislern och säger alt de är överens om allting. Ni ärju inte överens om någonting!

Del här lyckas Gösla Bohman på säu och vis hålla ihop genom all han väljer uttryckssätt och aukloriteler som del passar honom. Han använde gång på gång uttrycken "som vi Ju alla är överens om" och "som vi alla vet" om saker som vi inte alls är överens om och som vi alls inte vet. Det gick inte då, och den gamla regeringen gjorde sä och så, säger han. Sedan åberopar han växelvis Lindbeck och någon annan. Han tar upp deras uttryck och säger all han stöder sig på dem. All de tvä herrarna i vissa avseenden inte alls stöder varandra generar inte Gösta Bohman när han åberopar dem. Han slår med ena benet hos den ene och med andra benet hos den andre,och de drar ål var sill häll. Jag undrar hur del går i del långa loppet.

Men allt detla är myckel skickligt gjort av Gösta Bohman. Han är en

mycket duktig debattör och en myckel bra föreläsare - om man lyssnar    Nr 162
okritiskt. Men vad han till slut kommer fram lill blir egentligen del här    Torsdaeen den
receptet: Låt marknadsekonomin sköta det hela! Industrin ordnar allt till del     -jj ..- \g-jg
bästa. Låt de dåliga företagen dö, så att de friska kan växa upp!________

Industripolitiken. IV. m.

Var finns de stora friska företagen som skulle ha vuxit upp, om man hade tagit död på alla de företag som måste stödjas och som måsie få finnas kvar? Den gamla trepartiregeringen accepterade dock i sak atl stödja en hel mängd av dessa företag. Talet om att det bara är politisk klåfingrighet att lägga sig i och försöka hjälpa fram näringslivel slämmerju inle, men Gösla Bohman vill ändå göra gällande alt del är bevisat.

Vi måste ta ansvar som politiker för hela samhällel, vi måste ta ansvar för människorna. När man lyssnar på Gösta Bohman får man ett intryck av atl det viktiga för Sverige äralt vi haren fin och effektiv industri. Om sedan några människor kan få Jobb där eller leva av den är inte så intressant, själva induslriulvecklingen är intressant i det här sammanhanget. Men del är väl ändå människorna som ärdet viktiga. Låt då bli atl framställa det som om det vore sä enkell som au bara låla dåliga förelag dö, så växer nya upp!

GÖSTA BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Det här var myckel på en gäng. Jag får böria med Nils Åsling.

Den som sade all en kraftfull industripolitik kan vara mera lill skada än till nytta var Jan Wallander - det var inte Jag. Jag citerade honom. Men Jag uppfattade hans utlalande som ironiskt menat. Med "kraftfull" industripolitik menade han just den typ av indusiripolitik som socialdemokraterna förespråkar, dvs. den där politiken skall bygga på central planering och politisk styrning och direktivgivning från samhällets sida. Jag vet att också Nils Åsling tar avstånd från del slags politik. Med kraftfull industripolitik menar däremol Jag - och förhoppningsvis även Nils Åsling - en politik som ser till att man med generella medel skapar gynnsammaste möjliga förutsättningar för hela det svenska näringslivet.

Med anledning av Ingvar Svanbergs inlägg vill Jag medge all det är klart att Jag åberopar de aukloriteler som passar mig; annars skulle jag väl inte åberopa dem. Men Jag vill utmana Ingvar Svanberg: Plocka fram någon ekonomisk auktoritet med objektiv sakkunskap till stöd för er uppfattning om den borgerliga regeringens misshushållning, sä skall jag citera honom eller henne också här i kammaren! Ni hittar ingen. Jag uppmanade Thage Peterson atl gä ut och fråga alla de socialdemokratiska kollegerna - finans- och ekonomiministrar-ute i väriden. Dä fär han klart besked därifrån. Och fråga Internationella valutafonden och OECD, så för ni höra hur det ligger till! Dessa aukloriteler har en samstämmig uppfattning pä den här punkten.

Det är naturligtvis lättare, Thage Peterson, att polemisera om man först vaniolkaroch misstolkar mig och sedan angriper det som jag inie har sagt. Jag har inle sagt att samhället inte måste vara berett au gå in och mildra konsekvenserna av den hårda konkurrens som i dag råder ute pä världsmarknaden. Jag har tvärtom sagt atl visst måste vi också vara beredda

105

Nr 162 att bedriva sjukvård. Men del viktigaste är all vi bedriver friskvård - del är där

Torsdaeen den skillnaden ligger. Vi skall bedriva en sådan friskvård all vi inle behöver

31 maj 1979 bedriva sjukvård.

_____________ Sedan fick jag inte nägot svar när Jag frågade Thage Pelerson: Visste

Industrinolitiken verkligen inte Thage Peterson före regeringsskiftet hösten 1976 hur eländigt

del var ställt med viktiga nyckelbranscher i del svenska näringslivet? Då har han hållits avskild i en garderob någonstans i kanslihuset. Alla andra i regeringen måsle ha fåll fullt klart för sig hur illa ställt del var, efter alla påstötningar som de börjat fä från olika håll i del svenska näringslivet. Vi övertog de här problemen. Det var inle vi som skapade dem.

Sedan har han mage all slå och säga all anledningen lill all vi hade bekymmer med våra investeringar var alt Gösta Bohman gick ul och svartmålade.

Förut harjag alltid föll höra frän socialdemokraliskl håll alt vi före valet
bedrev en lättsinnig överbudspolitik och målade allting i ljusa färger.
Sanningen är atl Jag gick ul och varnade för konsekvenserna av den då förda
politiken. '
Jag pekade pä vad som skulle bli följden, och följden inträffande också
I- sedan, som bekant. Men Jag har aldrig ens i mina vildaste drömmar kunnat

länka mig alt mina uttalanden om risken med den socialdemokratiska politiken skulle avhålla utländska företag från all investera i Sverige. En så betydelsefull person ärjag sannerligen inle.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag konstaterar all Jag tillhör den kategori människor som Gösla Bohman inte värdigas debattera med,åtminstone inte hittills. Jagskall tala om för honom alt det tar Jag som en utmärkelse.

Men till diskussionen i ämnet. Ell av Gösla Bohmans fel är all han är så benägen alt upphöja alla människor med bankdireklörslilel lill alt vara objektiva experter. Del är nu en allmän borgerlig egenskap atl vilja göra sä. Men denne Jan Wallander,som harseglai omkring i den härdebatien, harjag personligen diskuterat med vid ell pariillfällen. Han har den filosofin all man skall låla allting vara, det lönar sig inte all planera, del är bara skadligt all gripa in.

Jag brukar säga ungefär så här, när Jag möter hans ideér:

Vi lever i en tid, när alll fier människor blir medvetna om hur del ser ut i världen, vilka oerhörda problem mänskligheten slår inför. Människorna är alltmer obenägna all acceptera godtycklig utslagning, obenägna att acceptera den samhällsfilosofi som innebär atl vi skall slå ut varandra, trampa ner varandra och konkurrera ihjäl varandra.

Människorna sätter den filosofin i fråga, därför att de ser följderna av den. De känner ansvar inför den hotande svälten och resurskrisen i väriden. De ser de ödesdigra avgörandena framför sig på del energipolitiska området, med kärnkraften och vad den skall betyda.

All i del lägel predika all vi skall strunta i all vara förutseende, alt vi skall
106 strunta i all planera för framliden, atl vi skall strunta i atl försöka påverka

någonting ulan bara låta saker och ling gå och låla storfinansen sköta spelet, en sådan filosofi villjag inte ens beteckna som ansvarslös. Jag harsagt rakt ul lill Jan Wallander: Jag anser alt den är kriminell.

Så lill frågan om vem som skall bestämma över landets induslriutveckling. Gösta Bohman vill tydligen ha en iridustri med oerhört koncentrerat ägande som den svenska, där två tre finansgrupper spelar den avgörande rollen, kan föra in och ut kapital som det passar dem, kan bestämma vilka satsningar som skall göras, bestämma vilka produkter som skall utvecklas, bestämma vilka skogar som skall kalhuggas och vilka sjöar som skall förgiftas, vilka enheter som skall läggas ner och vad folk skall få köpa.

Hur stämmer della med en demokratisk åskådning? Jag trodde att den demokratiska åskådningen innebar att människorna skulle styra sig själva, och de skulle tillsammans bestämma om hur det skulle se ut i ett land. Den som vill göra denna bestämmanderätt till etl monopol för finansgrupperna har, vill Jag säga öppet, inle mycken demokratisk trovärdighet.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

THAGE PETERSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Låi mig erinra om situationen inför 1976 års val. Från socialdemokratins sida underströk vi gång på gång att den svenska industrin stod inför stora slrukturomställningsproblem. Vi sade att den svenska industrin hade att möta mänga slora svårigheter de närmaste åren.

Men vad gjorde herr Bohman? Satt han möjligen inlåst pä etl ställe vars namn man inie för nämna i Sveriges riksdag? Inte etl ord sades från den borgerliga sidan om dessa industriella problem. Inte ett ord hade de borgerliga i sin regeringsdeklaration om strukturproblemen.

Så lill planeringsfrågorna. Jag tycker att det är elt underligt resonemang alt man skall avstå från planering, avstå från all förbereda sig för förändringar i framliden. Ingenling kanju vara mer till skada än planlöshet. Ingel kan vara mer till skada försvensk industri än att halka efler, att inte i tid se om sill hus och salsa på framliden. Jag vet självfallet att prognoser kan slå fel och au det är fariigt alt ha övertro pä dem, men att inle planera för framtiden, när man vet all det kommer stora förändringar både hemma i Sverige och ute i världen, vore i så fall alt verkligen möta framliden planlöst.

Jan Wallander höll etl anförande som Gösta Bohman här stöder sig på. I detta anförande sade han följande: Medbestämmandeavtalet ger lacket rätt all vara med och diskutera långtidsplaner. Då kan del vara klokt atl inle ha några.

Detla uttalande andas ell förakt inför de svenska löntagarna som inte borde höra hemma på 1970-lalel. Erfarenheterna visar ju, Gösta Bohman, all det ofta är lönlagarna som först sett vari del barkal 'väg i krisfdreiagen och att del varil lönlagarna som först kommit med förslag till åtgärder. Därför är en av hörnstenarna i den socialdemokratiska näringspolitiken alt ta till vara de anställdas engagemang, erfarenheier och kunnande. När vi talar om planering och om au vi vill ha etl förtroendefullt samarbete mellan löntagarna, samhället och förelagen, så fnyser Gösla Bohman ål delta. Vad är del .som Gösla Bohman egentligen är ule efter? Tycker han möjligen alt vi inie skall ha

107

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken,

IV. IV.

planering därför all lönlagarna kanske då vill vara med om atl titia på framliden. Del är väl lika bra att Gösta Bohman säger som det är: därför att löntagarna, de anställda, vill vara med och planera och se om sitt hus och sin framlid skall vi inle ha någon planering. Del vore ganska bra om Gösla Bohman gjorde den deklarationen, för därmed skulle han ställa sig helt bakom Jan Wallanders uttalande i denna fråga.

NILS ÅSLING (c) kort genmäle:

Herr lalman! Gösla Bohman gjorde en precisering av moderata samlings
partiets syn pä industripolitiken. Det var bra att denna precisering kom i den
här debatten, så all inget missförstånd uppstår. En kraftfull industripolitik
som Gösta Bohman accepterar förulsälter alliså generella insaiser från
samhällets sida. ; '

SJälvföllet är detta grunden för en aktiv näringspolitik, men man bör samlidigl lillägga atl i skeden med speciella påfrestningar och speciella förhållanden när del gäller struktur och marknadsförulsällningar iniernationelll får man naiuriiglvis acceptera användandet av selektiva insaiser. Vi kan inte isolera oss från hela den instrumenlarsenal som ändå måsle stå lill förfogande i en aktiv näringspolilik. Men dessa principer var vägledande för den näringspolilik som trepartiregeringen genomförde, och det lorde finnas möjligheter att även i fortsättningen fö moderata samlingspartiet att inse alt verkligheten är sådan att man inte kan avhända sig de instrument vilka står lill förfogande.

Vad Jag har vänt mig mot är passiviteten i den industripoliliska propositionens riktlinjer. Jag beklagar atl Gösla Bohman så oreserverat ansluter sig till dem. Jag har noterat all moderala samlingspartiet i näringsulskottet intar en väsentligt annan uppfattning och där är berett atl acceptera en modifierad näringspolitik med markania inslag av akiiva åtgärder. Del bör en gång för alla sägas att de riktlinjer som regeringen har framlagt inle utgör nägot underlag för en icke-socialistisk näringspolilik här i landei, utan där måsle näringsutskotieis skrivning få anses vara den bas, från vilken man skall ulgå när man diskuterar hur ell icke-socialistiskt alternativ skall se ut. Del bör en gäng för alla sägas lill svenska folkel att det förhåller sig så.

Sedan har ju socialdemokraterna en övertro på planering. Det är ell honnörsord som man använder. Gösta Bohman har rätt härvidlag, inte heller Jag tror på en överdriven central planering. Däremol måsle Jag säga alt en slörre planmässighel såväl i näringslivets dispositioner som i samhällets näringspolilik är en ofrånkomlighei, om vi i fraqiliden skall kunna få etl fungerande näringsliv i del här landet.

108

GÖSTA BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag noterade alt när Jag åberopade ell antal personer som enligt min mening är experter valde mina opponenter endast ut en bankdirektör och angrep honom. Man ägnade en stor del av tiden ål all bedöma hans uttalanden i andra sammanhang och inte de uttalanden som Jag tog upp. Sådant händer tyvärr alltför ofta i sådana här sammanhang.

Jag lycker alt det är trist all Thage Pelerson gör sig skyldig lill upprepade Nr 162

logiska kullerbyttor. I inlägget före den senaste repliken hävdade han atijag Torsdaeen den

genom att svartmåla värekonomi skulle ha förorsakat föreiagsnedläggelser. I ti „: \g-jg

sill senasle anförande sade han all Jag inle alls hade varnal för vad som skulle

inträffa. 1 sill förra anförande sade han atijag genom atl gå ut och varna och Industripolitiken

genom all svartmåla hade gjort folk obenägna all inveslera i Sverige. Kort

eflerålsade han all den socialdemokratiska regeringen gjorde siu bästa föratt

tala om för människorna hur illa ställt del var med den svenska industrin. Om

del är några varningar som noteras utomlands är det självfallet främst sådana

som kommer från den sittande regeringen och i mindre grad sådana som

kommer frän enstaka oppositionspolitiker. Det tycker Jag ligger i sakens

natur.

Vad Jag vänder mig emot i de här planeringsresonemangen är all den ty p av planering och planhushållning som socialdemokraterna slår för kommer att leda oss in i ett helt annat ekonomiskt system, etl hell annal samhällssystem, än det vi har i dag. Jag är övertygad om atl konsekvenserna för Sveriges folk och lör värt näringsliv och vår ekonomi kommer alt bli utomordentligt allvariiga, om socialdemokraterna skulle fö möjligheter att förverkliga den planhushällningsekonomi som de talar så varmt för. Anledningen lill milt anförande var närmast atl Jag ville påvisa alt del välstånd som vi har i Sverige och den enastående utveckling som har gjort elt föttigtjordbrukarland till en av väridens rikaste industrinationer, har skett ulan sådana här planeringsinstrument. Del har skett tack vare de s. k. fria marknadskrafternas insatser eller, om man så vill, den biandekonomi som vi har haft i Sverige, där stat och näringsliv har koordinerat sin verksamhet pä ett välgörande sätt.

Nu vill ni ersätta det syslem som har skapat vårt välstånd med elt helt nytt och i västvärlden oprövat system. Det är bl. a. mot den bakgrunden som Jag så hårt går till anfall mot socialdemokraterna, och del för de fökiiskl finna sig i.

Ingvar Svanberg sade i sitt förra anförande atl del ju är människor det ytterst är fråga om,det ärju människorna i industrin man skall tänka på. Men det är just dem Jag tänker på. Del är nämligen mest synd om de människor som i dag arbetar i olönsamma industrier och i industrier som inte kommeratt klara sig. Del måste vara en hell felaktig industripolitik au satsa på en sådan politik att förelagen så småningom kommer att gå omkull, om de inie hålls underarmarna med skattebetalarnas pengar-och det kan de inte i längden. Det är framför alll de människor som arbetar i de här industrierna som man skadar genom all förorda del slags induslripolilik som Ingvar Svanberg är företrädare för. Stålverk 80 skadade människorna i Luleå. Del är milt slulpåsiående.

Försle vice talmannen anmälde att Thage Peterson och Jörn Svensson anhållit all lill protokollet fö antecknat att de inte ägde rätt lill yueriigare repliker.

109

Nr 162 ALF LÖVENBORG (apk):

Torsdaeen den talman! Även Jag har lyssnat ganska flitigt på denna debatt. Den har

31 nni 1979 inte givit särskilt mycket nytt men möjligen anledning till en del reflexioner.

_____________ Debatten inleddes av industriministern, som talade om det angelägna i ökad

Industrinolitiken rörlighet. Det är en predikan som vi har hört under åtskilliga är. Vi vet också

fjj ij vad som menas därmed: ökade ansträngningar för all fö folk att flytia i stället

föratt manskapararbeleideområdensom har för fåjobb. Men inte löser man på del sättet problemet med den fulla sysselsättningen. Det slora problemet i dag är atl induslrisysselsätlningen är för låg och all Jobben inte räcker. Där ligger kärnproblemet, och det löser man inle genom s. k. rörlighelsfrämjande ålgärder.

Vi fick ocksä höra alt marknadskrafterna skall avgöra produktionens inriktning. Ja, så har del fungerat, med det resultat som vi ser runt omkring oss. Marknadskrafternas fria spel är elt spel med människor och regioner, etl spel som avgör om regioner skall leva eller dö, om folk skall fåjobb eller kastas in i arbeislöshelskön.

Vi tror pade fria marknadskrafterna,sade industriministern och läl som en salvelsefull missionspastor av gamla stammen. Men allt färre vanliga människo' tror på del välsignelsebringande i marknadskrafternas fria spel. Tvärtom anser fler och fler atl induslriulvecklingen mäste styras utifrån samhällets och de arbetandes behov och inte utifrån vad som för stunden ger högsta profit åt bolag och aktieägare.

Industriminister Huss framhöll också all skillnaden mellan regeringen och socialdemokratin är alt socialdemokratin vill ha planhushållning. Ja, om del vore så väl, frestas man atl utbrista. Socialdemokratin regerade i över 40 är och slog vakl om de s. k. marknadskrafterna. Den motion och de reservationer som nu behandlas lägger inte ul kursen för några avgörande ingrepp i ägandet eller styrningen av industrin och innebär långt ifrån någon planhushållning.

Debattens inledning präglades ocksä av elt mindre slagsmål om vilket av de framlagda dokumenten som är torftigast: propositionen, s-motionen eller reservalionerna. Jag lycker att alltihop är skräp. Torftighelen och frånvaron av nytänkande på industripolitikens område präglar samtliga aktstycken.

Det sista Gösta Bohman sade innan han avslutade sitt senasle inlägg var att Stålverk 80 var ett slag mot Norrbotten. Det drabbade norrbottningarna. Men del som drabbade norrbottningarna var atl moderaterna, den övriga borgerligheten och den svenska storfinansen i skön förening torpederade projektet Stålverk 80. Det drabbade Norrbotten och Luleå.

Jag vill också göra några reflexioner med anledning av den deball som har
förts från socialdemokratiskt häll. Man kan inle göra del rikiigi sä enkell som
en del företrädare för förra regeringspartiet, Ingvar Svanberg och Thage
Peterson t. ex., gör det. Pä den kanten har man Ju nu hamnat i en situation,
där man ungefär såsom Pontius Pilalus kan två sina händer och säga: Titta
hur del gick när vi fick en borgerlig regering. Den måste väck så att vi kan
återgå till del gamla socialdemokratiska regerandet.
110 Del är naturligtvis sam all del borgerliga maktövertagandet har förstärkt

den kapitalistiska krisens verkningar fördel arbetande folkel, men krisen var på väg därför att den är en kapitalistisk kris. Den hade kommit också om den socialdemokratiska regeringen hade suttit kvar. Jag är helt på del klara med all de borgeriiga måste vräkas från taburetterna, men inte för att man skall återgå till det lidigare slappa administrerandet av det kapitalistiska samhällel. En ny polilik måsle handla om maklen över samt ägandet och styrningen av det kapital som skapas av svensk arbetarklass. Delta kapital får inte slyras av de kapiialägande.

Varken proposiiionen eller näringsutskotieis betänkande nr 59 som vi nu behandlar innehåller några riktlinjer för en ny industripolitik. Man föreslär inga åtgärder som innebäratt induslrisysselsätlningen ökar. Del finns ingen plan för hur eftersatta områden i vårt land skall industrialiseras eller för hur den fulla sysselsättningen skall kunna garanteras. I sådana krisområden som Norrbotten, Göteborg och Mellansverige finner man föga tröst ide framlagda förslagen.

Men det är klart att det händer saker närdet gäller svensk industri. Det sker på etl sätt som framför allt drabbar arbetarklassen.

Dagens Nyheter skrev den 17 april följande: "Uppskattningsvis en miljon människor har under den här lågkonjunkturen utsalls för mer eller mindre genomgripande förändringar av sill arbetsliv." "En miljon människor" innebär all var femle person i yrkesverksam ålder direkl har berörts av de slora problemen på arbetsmarknaden, brislen pä arbele och följderna av atl svenskt kapital fortfarande styr och bestämmer inom svenskt näringsliv, att man fortfarande har kvar rätten att bestämma om svenskt kapital skall investeras utomlands eller pä hemmaplan - i Spanien, Portugal. Canada eller Brasilien i stället för i Norrbotten eller i andra undersysselsalla delar av vårt land.

I onsdagslidningarna kunde man läsa atl den sammanlagda vinsten förde svenska storföretagen under 1978 blev större än vänlat. Totalt fick de 220 största koncernerna 7 miljarder kronor i vinst. Men inte har de pengarna använts eller investerats så att del kunnai skapas fler Jobb. Resurserna har använts för aktieutdelningar och i stor utsträckning plöjts ner utomlands.

I dag räknar man med att ca 250 000 människor går arbetslösa eller deltar i s. k. arbetsmarknadsutbildning. Lika många människor förtidspensioneras. Man vågar utan tvekan hävda alt en stor del av de förtidspensionerade skulle ha varit villiga att Jobba om de haft den möjligheten. Viljan alt förtidspensionera folk har blivit alltmer framträdande som ell hjälplöst säu att försöka dölja arbeislöshetskrisen. Den sluisaisen drar man logiski när man ser au antalet förtidspensionerade också är störst i de län där arbetslösheten är värst.

1 Norrbotten var vid årets ingång 10 247 personer förtidspensionerade. Det innebär 6 96 av åldersgrupperna 16-64 år. Var tredje norrbottning i åldrarna 60-64 år är alltså förtidspensionerad.

Göteborg har 20 000 förtidspensionerade, vilkei innebär 7 % av befolk-

åldersgrupperna 60-64 år är var fjärde

ningen i åldrarna 16-64 år. 1 göteborgare förtidspensionerad.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, IV. ni.

111

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

För landets ungdom ar situationen på arbetsmarknaden väldigl besvärlig. Sammanlaget räknar man med att del finns 730 000-800 000 människorsom berövats rätten till arbete. Vi karakteriserar det som eu broil mol de mänskliga rättigheterna, som Sverige förbundit sig alt leva upp lill.

Arbetslösheten har ocksä utnyttjais mol dem som är kvar i arbeiei lill alt undergräva reallönerna och sänka den sociala standarden. I hela den kapitalistiska väriden utnyttjar monopolkapitalet situationen på samma sätt som i värt land lill alt attackera de arbetandes livsvillkor. Den cykliska kris som kapitalismen befinner sig i har nått sin bollen. Hur slor och hur omfattande uppgången kommer all bli är del svårt atl säga. Men det är förmodligen riktigt alt, som den borgerliga regeringen säger, ekonomin är på uppåtgående. Företagens vinster styrker det påslåendet. Samtidigt kan vi också konstatera atl den strukturella krisen fortsätter. Om monopolkapitalet får styra kommer det atl fortsälta att skapa arbetslöshet av ännu större dimensioner i vårt land.

Det är lätt alt påvisa hur allvarliga effekterna av samspelet mellan monopolen och deras borgerliga regering är, hur allvarliga konsekvenser del föll för de sex lunga branscherna: malm, stål, varv, rederi, skog och teko, där skattemedel används för en anpassning lill monopolens och EG:s krav, vilket inneburit färre Jobb i Sverige och fler inom EG:s murar.

Vi kan tydligl märka de förändringar från varuexport till kapitalexport som är kännetecknande för värt stadium. Produktionen ändrar karaktär på grund av en mycket snabb internationalisering. Tidigare arbetsfördelningar sätts ur spel, obalans mellan export och import blir ell av resultaten.

Sverige håller i stor utsträckning och i snabb lakl på alt föriora sin position som industriland. De möjligheter som den långvariga industriella kulluren borde ha lagt grund till när det gäller atl hävda sig pä den internationella marknaden försitts. Under de tre senasle åren har Sverige minskat antalet industriarbetare med 154 000. Samtidigt har den kommunala och statliga sektorn ökat med 156 000 platser.

Vi vet naturligtvis atl det flnns behov av att bygga bort mängder av eftersläpningar på den samhälleliga sektorn. Det handlar om barn- och äldreomsorg, akutvård och långvård, det handlar om brister på skolans område och ålgärder föratt ge fritiden etl rikare innehåll. Det krävs ålgärder för alt möta den alltmer destruktiva kommersiella nöjesindustrin.

Men avgörande i dag måste vara att del inte går att acceptera att antalet arbelstillföllen inom industrisektorn fortsätter att minska, för det är Ju det som sker. Det krävs en industriell utveckling, att de stora rikedomarna av naturtillgångar som finns inom landet exploateras och förädlas inom landei.

Men en sådan utveckling kan bara uppnäs genom hård kamp mot de slora multinationella och nationella företagen. Och det är dessa förelag som väl har insett vilka nya vapen de förfogar över genom internationaliseringen av kapitalel. Man söker på olika sätt ställa arbetarklass mot arbetarklass, skapa motsättningar mellan i-ländernas arbetarklass och de arbetande i länder som har kortare industritraditioner.

De Slora multinationella bolagen har utvecklats mycket snabbi. FN-experter studerade i början av 1970-lalet dessa företags verksamhet och fann att 650 multinationella bolag, som tillsammans kontrollerade en tredjedel av den kapitalistiska världens bruttonationalprodukt, svarade för hälften av det inlernaiionella varuutbytet, 80 % av de privata forskningsutgifterna och 90 % av utlandsinvesteringarna. Undersökningen visade också atl dessa förelag utvecklar sin verksamhet 50 % snabbare än kapitalistisk produktion i övrigt.

Del är i denna sin egenskap av maktfaktor som man kan använda utlandsoperaiioner som ell verktyg för atl pressa ner löner och standard i länder med relativt högt löneläge. Det är i linje med delta som kapitalets folk av och lill i skilda sammanhang hävdar att lönekostnadslägel måste pressas ned här i landei för att vi industriellt skall kunna konkurrera. Denna argumentation kommer att fortsätta trots alt siffror visar atl Sveriges lönekostnader ligger betydligt lägre än flera länders i Europa.

Men visst kan de slora företagen tjäna på atl föriägga sin verksamhet i andra länder. 1 t. ex. Sydafrikanska republiken tvingas en färgad afrikan arbeta för en tiondel av den lön som tillfaller en vil arbetare. I Sydafrikanska republiken finns etl 60-ial svenska förelag, som utnyttjar möjligheten till den råaste utsugning.

Här hemma påstår företagen att deras slora investeringar i andra länder syftar till att skapa jobb inom landet. LO gjorde en undersökning av de största svenska mulliförelagen. Man fann alt i dessa företag fanns nära 80 % av det totala antalet anställda utomlands i svenskägda företag.

Under hela perioden 1963-1977 var antalet anställda i Sverige oförändrat. I utlandet ökade samma företag antalet anställda med 140 000. Under den period dä krisen gjorde sig hårt påmind, nämligen 1973-1977, minskade företagen antalet anställda i Sverige med 10 000 personer men ökade utomlands med 34 000 personer. Svenska Tändsticks AB, som 1963 hade 76 96 av sina anställda utomlands, hade 1977 hela 90 % utomlands.

Svenska företag expanderar alltså, men inle i Sverige. Svensk arbetarklass mäste med kraft kräva att svenskt kapital las hem, atl det används för alt bygga upp industrin i vårt eget land och för att utveckla nya produkter och forskning.

Nyligen fick riksdagens ledamöter i sina fack en fiott skrift med titeln Sätt fart på fantasin. SAF går ut i reklamkampanjer med mottot Sätt fart på Sverige.

I andra sammanhang försöker man inbilla svenska folket att problemet med arbetslösheten är fiktivt -alt människor inte vill Jobba, alt ungdomar är lata, att ungdomar hellre går och driver än tar ett hyggligt Jobb, alt vi är för fantasilösa osv.

Allt detta har lill syfte att dölja den avgörande orsaken till atl vi har en rekordhög arbetslöshet. Man talar inte om att de uteblivna investeringarna beror pä atl de kapiialägande inte anser det tillräckligt lönsamt att inveslera i Sverige, alt Säo Paulo i Brasilien har blivit "Sveriges tredje industristad". Det är ju därför som delegationer från Industriförbundet och Stockholms

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

8 Riksdagens protokoll 1978/79:162-163

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, IV. m.

Handelskammare har åkt runt i Latinamerika och Asien och letat efter lämpliga platser all starta industriproduktion på.

1 tidningen Kommunalarbetaren läste Jag en artikel av Bengt-Åke Berg, lidigare budgetchef i finansdepartementet, som påvisade all aktieägarna mjölkar företagen på kapital. Mellan åren 1969 och 1975 tog man ul 7,5 miljarder kronor ur de börsnoterade företagen lill aktieutdelningar, medan man under samma tid tillförde förelagen bara 1,9 miljarder i form av nyemissioner.

Jag böriade med atl säga att den sammanlagda vinsten för de största koncernerna blev 7 miljarder föregående år. Bäsl gick del för bankerna, som ökade sina vinster med 30 % i genomsnitt. Hur mycket av de vinsterna kommer alt delas ut till aktieägarna? Hur mycket kommer alt användas för atl skapa nya Jobb i Sverige? Del vet ingen. Del bestämmer inle samhället, och .så länge som enskilda kapitalgrupper avgör investeringarnas storlek liksom produktionsuppläggning och lokalisering är der också samma kapitalgrupper som bestämmer om folk skall ha arbele eller om de skall gå arbetslösa.

Delta är ovärdigt och har ingenting med demokrati att göra. Au "sätta fart pä Sverige", atl ulveckla industrin, är en samhällsangelägenhet och en huvudfråga för svensk arbetarklass. Det handlar ytterst om makten och ägandet, men den principiella gmndfrägan har ingen plats vare sig i proposiiionens eller betänkandets resonemang och förslag.

Sverige måsie försvaras som industriland. Man måste få slut på den industriella nedrustning som nu sker på olika områden. Arbetarklassen måste gå till motoffensiv för atl försvara sin standard, men också för atl försvara sina arbetsplatser.

Man mäste bryta upp monopolens och storkapitalets avgörande maktställning på ekonomins område. Man måste tvinga fram nationalisering av viktiga nyckelinduslrier och gå in för en industrialiseringsplan som i slor utsträckning bygger pä samhällets akiiva insaiser för att skapa nya industrier.

Den typen av industripolitik lyser med sin frånvaro i riksdagsmajoriteiens lankevärid, men pä sikt, herr lalman, utgör den den enda möjliga vägen föratt tillvarata della lands rika resurser och för alt trygga jobben.

Försle vice talmannen tillkännagav alt anslag utfärdals om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

[14

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! Sällan har behovet av en aktiv induslripolilik framträtt med så stor tydlighet som nu. Tiden är verkligen ule för dem som närmast förefallit vilja tänka bort industrisamhället med dess problem och med dess möjligheler. I etl progressivt men mänskligt organiserat och i alla led demokratiskt styrt industrisamhälle ligger så långt som kan överblickas grunden lill framtida välfärd.

Tyvärr har denna grundval sviklat på många håll under senare år. Jag representerar ett län som verkligen har fött slå ute i snålblåsten. Inte mindre

än 6 300 Jobb har försvunnit pä bara tre år i Sörmland. Av delta bortfall svarar industrin för 4 000 jobb. Kommunalmännen har gjort vad de har kunnai för alt parera förlusterna genom atl så långt lag och möjligheter tillåtit stödja det lokala näringslivel, genom alt bygga ut den gemensamma sektorn och genom att vidta särskilda åtgärder, främst riktade mot ungdomsarbetslösheten. Men kommunernas möjligheter är ju begränsade, nar den industriella basen sviktar och grundstenar faller bort.

Det måsle bli ny fan på industrin, och eftersom den direkta industripolitiken är en statlig uppgift måste statsmakterna hjälpa till. Vägar har anvisats i socialdemokratiska motioner lill årets riksmöte.

Bakom en av de motioner som kammaren har att ta slällning till vid behandlingen av föreliggande belänkande från näringsutskotlet står Sörmlands socialdemokratiska riksdagsrepresentanter.

Under den socialdemokratiska regeringstiden gjordes en del lovvärda insatser med sikte på att avhjälpa en del problem som dä anmälde sig. Bl. a. tillsattes en rnetallmanufakturuiredning. De åtgärder som den gav upphov till har gett flera positiva resultat. Men på senare är har inte arbeiei med utredningens förslag fullföljts så kon.sekvent och målinriktat som avsetts och varil önskvärt och möjligt. Att det behövs offensiva ålgärder framgår inle minst av att industristaden Eskilstuna har förlorat 2 000 arbetstillfällen inom industrin under tre år.

Vi har framhållit i vår motion att de s. k. delbranschsludierna inom verkstadsindustrin måste följas upp med särskilda åtgärder och inte får inskränkas till att vara en enbart utredande verksamhet. Man kanju inle bara utreda. Det måsle uträttas något ocksä. Ur etl regeringsutlalande har vi läst ut atl del bara skulle bli tal om utredning. Nu tar vi fasta på all utskottet enhälligt ullalat alt den åsyftade utredningsverksamheten skall kunna leda fram lill direkta statliga stödåtgärderom så skulle visa sig befogat. Självfallet förordar vi inte under några som helst omständigheter elt villkorslöst stöd till privat industri. Branschinsaiser av vad slag de vara må måste ingå i etl samordnat mönster och ha gemensamma samhällsintressen som mål.

Under några år kunde en framgångsrik maskinindustri, representerad av Volvo BM i Eskilstuna, uppväga nedgången inom annan industri i kommunen. Men nu är det fara på färde även inom denna bärande enhet. Volvoledningen är i färd med all inleda ett samarbete med av flnska staten ägda Valmet, som skulle innebära atl iraklortillverkningen gick ur landet med bortfall av tusentalet arbetstillfällen som ett av resultaten. En annan följd av förlusten av en svensk traklortillverkning skulle bli en försvagad beredskap.

Beredskapssynpunkterna beaktas minsann alltid när del gäller åkeriord, som vi har gott om. De beaktas i hög grad när det gäller direkl produktion inom jordbrukssektorn, och vi försöker, fast med svagare stöd frän borgerligt håll, hävda dem inom beklädnadsindustrin. Men beredskapssynpunkter måsle beaktas även på andra områden som är vitala för landets försörjning. Strukturförändringar som rör traktortillverkningen och kan komma alt

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

115

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

beröva landet denna måsie enligt vår mening prövas också utifrån beredskapssynpunkler.

Utskottet anslutersig här till vår uppfaUning all industriproduktion i för Sveriges beredskap vikliga branscher inte för tillåtas försvinna men tar också in avvägningssynpunklerna. Bedömningen förutsätts göras av regeringen och ansvariga myndigheler på området, i första hand överstyrelsen för ekonomiskl försvar. Som ledamot av ÖEF:s styrelse kanjag tala om all verket arbetar med frågan.

Tillsammans med tvä riksdagskamraier var jag inbjuden all della i fackorganisationernas och kommunens uppvaktning för industriministern i frågan i går.

Industriministern ficken introduktion i ärendet.och jag förutsätter att han, efter au ha inhämtat ytterligare information, kommer att agera med samhällsnyttan som ledstjärna. Det innebär atl regeringen, såväl av beredskapsskäl som av industri- och sysselsältningspolitiska skäl, lar tag i frågan på ett sådant sätt atl vidareutvecklingen av svensk traktor och iraklortillverkningen vid Volvo BM i Eskilstuna säkerställs.

Tyvärr finns del sysselsättningsproblem på alla håll och kanter i Sörmland. Sålunda föriorar Oxelösunds kommun mellan 660 och 760 arbetstillfällen. Fram till 1985 beräknas behovet av nya arbetstillfällen till 900.

Kommunen gör slora ansträngningar för atl i någon mån fö elt mera mångsidigt näringsliv och för att möta de sysselsättningsproblem som strukturförändringen inom stålindustrin medfört. Elt betydelsefullt instrument i dessa strävanden är Oxelöinvest. Bolagels ekonomiska resurser är dock klart otillräckliga. Oxelösunds kommun har begärt alt Oxelöinvest skall beviljas 30 miljoner, uppdelat i två etapper, varav 15 miljoner i den första.

Vi socialdemokrater har slött delta krav pä sysselsätlningssatsning i vår partimotion, och näringsutskottets s-grupp bar fram det i en reservation när frågan om vissa investeringar i SSAB behandlades i förra veckan. Den borgeriiga majoriteten i riksdagen ställde sig dock, vilket bilden av voteringstavlan utvisade, lika kallsinnig lill detta välmotiverade krav som regeringen tidigare hade gjort. Här är del bara all se fram emot ljusare tider. Vi kommer igen med kravel, förhoppningsvis i ell för denna lesifråga gynnsammare mandailäge.

116

MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! När vi i dag diskuterar industripolitik har vi bakom oss tio år av socialdemokratisk s. k. aktiv näringspolilik och ell par är av nödlvungna borgeriiga brandkårsutryckningar för all rädda företag från konkurs och ■mildra omställningar.

Om alla de stolta socialdemokratiska parollerna från 1967 och 1968, då den akiiva näringspolitiken lanserades, hade infriats, hade riksdagen inte behövt bevilja de många miljarderna lill föriustförelag. Hade de socialdemokratiska teorierna hållit streck borde vi i dag haft etl starkt och blomstrande näringsliv, väl ruslat för den internationella konkurrensen.

Menså är inle fallel. Den socialdemokratiska aktiva näringspolitiken var

en politik för tillskapandet av nya statliga organ och nya statliga bolag. Och på bolagsfronien gick det snart så snett att planering och nedläggning blev den dominerande uppgiften. För det enskilda näringslivet fortsatte skalle- och kostnadshöjningarna. Nya regler, lagar och förordningar inskränkte alll mer företagens rörelsefrihet. Företagsamheten och företagarna utsattes för en bitvis hätsk kampanj, som ifrågasatte deras samhällsnytta och ärliga strävan.

Och så i mitten av 1970-talet tillkom hotet från löntagarfonderna. Sköter sig en företagare rikligt bra, expanderar hans företag över en viss siorleksgräns, las företaget ifrån honom. Skallet mot förelagarna har dämpats. I dessa pressade tider behövs de alltför väl. Och socialdemokratin har t. o. m. tillsatt en grupp, som skall ta handom småföretag och jobba för dem. Det visar pä en ändring i sinnesstämning.

Men i alla andra avseenden har socialdemokraterna ingenting lärt. Del som enligt socialdemokraterna skall fö fart på värt näringsliv igen, det som skall trygga vår induslriella framtid, är en statlig strukturfond, det är flera nya statliga utvecklingsbolag, det är statliga handelshus, del är mer pengar till Invesieringsbanken. Del är statliga organ och statliga tjänstemän som skall återge svensk ekonomi dess dynamik. Tror ens socialdemokraterna själva på delta?

Anders Leijon säger alt socialdemokraterna i dag representerar den nya knappologin. Mottot är: Varhelst du kan göra ett administrativt ingrepp, gör det!

Näringsutskottets betänkande nr 59 är tyvärr ganska fullt av administrativa ingrepp. Centern har ställt upp på den nya knappologin och hjälpt socialdemokraterna atl tillskapa inalles sju nya bolag. "Utvecklingsbolag", heter det bestämt, för alt del skall vara riktigt fint, och detär frestande att påminna kammarens ledamöter om det lidigare statliga utvecklingsbolagets uppgång och föll.

Vid den socialdemokratiska partikongressen 1967 förklarades det bl. a.: "Etl statligt forsknings- och utvecklingsbolag kommer atl föreläggas 1968 års riksdag. Della kommer med säkerhet atl fö en mycket stor betydelse för vår framlida ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft och därmed ocksä för möjligheterna alt lösa de framtida trygghetsproblemen i värt samhälle."

Är det alt vara alltför pessimistisk atl skåda fram emot de rensningsaktio-nersomen dag måste komma iden näringspoliliska byråkrati som tillskapas i dag?

Den svåra och viktiga uppgiften, den som vi alla borde samlas kring, nämligen att förbättra hela näringslivets arbetsvillkor, atl återge företagen styrka och utvecklingsmöjligheter i en hårdnande internationell konkurrens, den tycker socialdemokratin är ointressant. Så har man ocksä häftigt angripit den ekonomiska politik, förd av trepartiregeringen, som är pä väg alt återge förelagen livsluft och manöverutrymme. Konkurrenskraften för svensk industri har förbättrats. Försäljning, produktion och lönsamhet ökar. Därmed skapas en grund för atl öka sysselsättningen och investeringarna.

Forskning och utveckling och innovationer, del behöver vi om svenska

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, IV. m.

117

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

118

förelag skall kunna hävda sig på 1980-och 1990-talen-det är a Ila partier ense om. Folkpartiregeringen föreslåren industriell utvecklingsfond på 300 milj. kr. Socialdemokraterna vill därutöver ha en strukturfond och många utvecklingsbolag och centern hänger med på halva vägen. Ändå vore del säkerligen ändamålsenligare och atl tala mera i klartext, om vi i stället diskuterade den svenska skolans funktionssätt, forskarutbildningen och skattesystemel. Ensamuiredaren i frågan om rätten till arbetstagares uppfinningar har nyligen i en skrivelse till justitieministern fäst uppmärksamheten pä den orimliga beskattningen av uppfinnarersätlningar. Såsom vårt skattesystem är konstruerat uppgår marginalskatten ofta till över 100 96 - alltså rena Pomperipossaeffekten. Utredaren påpekar atl ett flertal länder, bl. a. Västtyskland, Frankrike och Irland, stimulerar uppfinnarverksamhet inom arbetslivet genom förmänliga beskattningsregler för uppfinnarersätlningar. 1 t. ex. Västtyskland, som i och försig har myckel lägre marginalskatter än vi, efterskänks hälften av den skall som belöper pä uppfinnarersältningar.

Jag lyssnade på Thage Pelerson när han lalade om behovet av all la hand om alla de goda idéer som finns hos de anställda, och Jag instämmer med honom pä den punkten. Hur vore det atl t. ex. undersöka frågan om uppfinnarersätlningar? Det är ofta så att de anställda kan bidra på den fronten.

Syftet med proposiiionens förslag om en industriell utvecklingsfond är i och försig vällovligt, men vi är övertygade om alt samma effekt kan näs med belydligl mindre byråkrati, om man i stället möjliggör för del reguljära bankväsendel atl på basis av statliga kreditgarantier lämna krediter till produktutveckling i företag.

Den statliga investeringsbanken, som från början var tänkt alt bli en "näringspolitisk fond", daterar sin födelse ända tillbaka till den s. k. akiiva näringspolitikens begynnelse. Dess tillblivelse omgavs av högstämda paroller och mycken debatt. Den varett uttryck förden socialdemokratiska fixeringen vid att endast stora, djärva kapitalsatsningar i statlig regi är sättet alt möta framliden. Om Investeringsbanken inrättas är framliden räddad, hette del då.

Verkligheten blev mycket gråare och alldagligare. Någon förnyare blev Invesieringsbanken inle. Förlustförelag blev Invesieringsbankens skötebarn och engagemangen blev sällan roliga. Invesieringsbanken för i dag etl ganska undanskymt liv, vilket i och för sig inie är nägot fel om banken gör nytta. Enligt moderat uppfattning är det emellertid pä tiden all Invesieringsbankens verksamhei blir föremål för en ulredning med uppgift all utvärdera ändamålsenligheten i bankens rörelse. Vi kan inle heller förstå varför inte Invesieringsbanken pä sedvanligt sätt skall vara underkastad bankinspektionens insyn.

Salsa mer, satsa merav skattemedel via statliga fonder och statliga bolag! -del är socialdemokraternas slagord i alla sammanhang. Bara del "satsas tillräckligl" - Thage Pelerson använde uttrycket massiva salsningar - löser sig alla ekonomiska problem. I denna mening är socialdemokraterna mera renodlade kapitalister än kapitalisterna själva. De tror att kapitalel grejar

allting och glömmer all del är människan och människans initiativförmåga som bestämmer utvecklingen.

Den näringspolitiska debatten bör handla om hur nyföretagandet kan stimuleras, hur de anställdas krav pä nya Jobb skall mötas, hur anpassningen mellan lediga Jobb och arbetslösa skall komma lill stånd och hur man skall kunna hindra den offentliga sektorns ökning frän all kväva indusirins möjligheter.

En väl fungerande marknadsekonomi förutsäller också en marknad för riskkapital. Aktiebörsen fullgör en viktig funktion som förmedlare av information och mätare av företagsledningarnas prestationer. För all aktiebörsen skall fungera krävs i sin lur många aktiesparare. Del faktum all akliesparandel sätts i sådan strykklass i Sverige kommer förr eller senare all rycka undan förutsättningarna för aktiemarknaden. Jag beklagar att näringsulskoilet har visaiså lilet intresse för förslagen i min motion 1524,som syftar till atl stärka de mindre aktiespararnas slällning i olika avseenden.

Herr lalman! Svensk ekonomi slår inför en skiljeväg. Anlingen skall vi salsa på den enskilda människans initiativkraft, energi och skaparlust och ge utrymme för fri företagsamhet och en decentraliserad ekonomisk utveckling, där mångfalden frodas och besluten fallas Lie i förelagen av företagare och anställda. Eller ocksä skall vi tåga in i socialdemokraternas Fondsverige där statliga kommissioner agnar sig åt produktutveckling och där selektiva styrmedel och subventioner flyttar över en stor del av besluten lill centralt placerade politiker och ämbetsmän med ringa direktkunskap om produktionssystem och marknader.

Herr lalman! Med del anförda berjag att fö yrka bifall till de moderatreservationer som är fogade vid näringsutskottets betänkande, och i övrigt yrkar Jag bifall lill vad utskottet hemslälll.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Margarelha af Ugglas för en lugn och sansad debatt och använder inte så mänga överord som en del andra talare tidigare i debatten. Men del kan ändå vara roligt all en siund diskutera med henne, all byta tankar om vissa av hennes påståenden. Hon upprepade glatt och villigt all broschyrvisdom från moderaternas valrörelse.

Margaretha af Ugglas säger först och främst: "Nu har vi i tio är haft socialdemokratisk industripolitik"-hon avser då perioden 1967-1977-"och hur har det gäll?" Ja, det gick inte så illa förrän de borgerliga tog över och började föra en annan politik. Del var då del gick rikligt ål skogen. Men man kan också vända pådet hela och säga: Marknadsekonomin har haft minst 100 år pä sig, och den har inle lyckats bättre atl döma av dagens silualion. Jag iror all del är fariigt atl göra sådana där ullalanden om hur många ärdet eller det har verkat.

Sedan säger Margarelha af Ugglas alt vi socialdemokrater menar all statliga bolag skall vitalisera industrin. Och så hittar hon, precis som sin partiledare, en auktoritet: hon för tag i Anders Leijon, som har talat om någonting som visst heter statlig industriell knappologi eller vad del var. Jag hoppas all del

119

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

uttrycket för stå för Anders Leijon, för jag tycker att det är ett gräsligt ord. Hon säger då sä här: Vi fick Ju ett statligt utvecklingsbolag, men hur gick det med det? Ja, hur gick det med del? Jo, vi fick elt statligt utvecklingsbolag, .som sedan kom atl svältfödas, tokigt nog. Jag skall inte ta ifrån mitt parti ansvaret för atl bolaget inte fick tillräckliga anslag och inte hade tillräckliga medel alt arbeta med utan hamnade under Statsföretag, som höll det väldigt stramt. Så ville Statsföretag sälja ul bolaget, och det gjordes ocksä. Del blev ett privat bolag, men det fick inte ordentliga resurser dä heller, och sedan köpte Statsföretag del tillbaka. Felet är inte utvecklingsbolagets, utan felet är induslribyråkralerna och deras sätt att bakvägen strypa en sak som kanske var vettig.

Till slut kommer Margarelha af Ugglas fram till all hon har funnit all lösningen på alla problem ligger i skolan. Hör och häpna: vi skall ha en bättre utbildning. Jag kan hålla med henne i långa stycken - och del gör vi i vår motion också, där vi talar om atl vi mäste göra någonting åt skolan för ait där skapa större intresse för tekniska ämnen. Del är uppenbart alt del har varil dåligt med della under de senasle åren. Men skillnaden mellan moderaternas och vårt resonemang om skolan är väldig. Moderaterna talar vitt och brett om hur dålig skolan är och atl den borde ändras, att det är för eländigt, osv. osv. Del är ett förfärligt gnolande, men man föreslår inga resurser för att göra skolan bättre. Vi har däremot tagit ansvaret för vad vi säger: Låt skolan fä 100 milj. kr., sä atl den kan försöka klara upp sin situation och sä all det blir så mycket bälire sedan! Är inte det vettigare än alt bara kvirra om all skolan är dålig?

Margarelha af Ugglas säger också att vi är mera kapitalistiska än vad kapitalisterna är själva. Vi har så usla kapitalister i dag att de inle har sä myckel pengar all del räcker.

120

MARGARETHA AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Näringsutskottets ordförande är en myckel skicklig debattör, så skicklig atl Jag nästan önskar all han hade sopat golvet med mig ännu lilet grundligare den här gången.

Nog gick det kolossall illa för socialdemokraternas akiiva näringspolilik och nog hann del visa sig långt innan del blev regeringsskifte. Jag minns mycket väl vår vice partiledare Staffan Burenslam Linders mänga debatter här i kammaren runt vad som hände de statliga företagen, så nog hann de avslöja sig långt före regimskiftet.

Sedan säger Ingvar Svanberg att marknadsekonomin har haft hundra är på sig - men se vad den har åstadkommit! Ja, Ingvar Svanberg, den har åstadkommit att Sverige är världens rikaste nation -än så länge i alla fall, men vi håller väl på all tappa den positionen nu. Detta har marknadsekonomin åstadkommit.

Jag frågar mig - Ingvar Svanberg sade inte det i sin replik nu, men vi får höra så mycket om de råa marknadskrafterna - var Sverige har byggt upp sin välfärd, om inte ute pä världsmarknaden. Och var är del vi måste trygga vår välfärd, om inte jusl ute på världsmarknaden? Del irorjag atl vi alla måsle

hålla med om, oavsett partifärg. Vad är del de råa marknadskrafterna består Nr 162

av? De består av konsumenter, löntagare och företagare. De består av Torsdaeen den

människor,och det är ute på världsmarknaden som vi måste trygga Sveriges 3] j: 1:7

framlid.

Del ärju där som skillnaden mellan våra uppfattningar finns. Vi säger all Industripolitiken det är ekonomiska problem vi brottas med - vi sticker inle under stol med att , det finns problem för den svenska ekonomin och atl alll inte är rikiigi och rättvist nu - men man löser inte problemen, om besluten flyttas frän människorna ute i produktionen, från företagare och anställda, lill politiker i det här huset eller lill tjänstemän i kanslihuset. Det är där skillnaden i värt synsätt ligger.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! "Så Jag målar, donna Bianca, ty det roar mig alt måla så", skulle man kunna säga om Margaretha af Ugglas senaste uttalande här.

Hon säger atl marknadsekonomin har gjort Sverige lill världens rikaste nation och att den har åstadkommit det pä hundra år men att socialdemokratin med sin näringspolitik bara har åstadkommil elände.

Ja, men snälla Margaretha af Ugglas, det är Ju i detta underbara samhälle som är så bra, skapat av marknadsekonomin, som den socialdemokratiska politiken har förts. Dä kan den Ju inle ha blivit så dålig, eftersom vi fortfarande är etl av de bästa länderna i världen. Försök hälla ihop resonemangen i detta sammanhang!

Sedan säger Margaretha afUgglas någonting somjag skall hålla med henne om - alt det är självklart alt vi skall ule på världsmarknaden skaffa oss kunder, och del är myckel värdefullt att vi kan sälja där. Och världsmarknaden bestårav människor, säger Margaretha afUgglas. Människor ja! Får vi inte mer och mer en utveckling pä världsmarknaden där vi visserligen skall vara med och försöka göra oss gällande men där det inte är människor som styr utan där det är några - kanske ytterligt få - multinationella förelag osv. som dominerar marknaden? Man skall inle vara så blåögd alt man tror alt del är fritt varuutbyte mellan våra småföretagare här och småkonsumenterna ute i Europa. Det finns mycket mellan himmel och Jord, så Jag tror att man skall vara litet ödmjuk i det där sammanhanget. Men självfallet är det pä världsmarknaden vi skall göra oss gällande - det är vi överens om. Vi har ocksä väckt myckel omfattande motioner när del gäller exporten.

Som sagl: Vi är emellertid inte sä övertygade om att detla underbara land, som marknadsekonomin har skapat, är så bra. Del befinner sig i kris i dag, icke beroende på socialdemokratisk politik utan beroende på frånvaron av socialdemokratisk polilik.

MARGARETHA AF UGGLAS (m) kort genmäle:
Herr lalman! Jag påstår inle att del är marknadsekonomin som skapat delta
underbara land, utan det är väl en blandning av natur och svenskar som har
jobbat. Men vi har använt marknadsekonomin som etl medel, som ell 121

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. in.

ekonomiskt system, och del är väl del som nu socialdemokratin är på väg atl överge. Jag tror all del är della som oroar väldigl många svenskar, för man har gillat den svenska biandekonomin och tyckt att den fungerat bra. Kombinationen av välfärdspolitik och ett fritt näringsliv har de allra flesta svenskar funnii riklig. Del är därför all socialdemokratin är på väg atl överge denna biandekonomi som socialdemokratin i dag förlorar hos väljarna.

ARNE ANDERSSON i Gamleby (s):

Herr talman! 1 moiionen 1978/79:330 harjag lillsammans med Ingemar Konradsson tagit upp frågan om stödet till enskilda uppfinnare.

Vi anför i moiionen alt del ärav största vikt all samhällel stöder de enskilda uppfinnarna och atl samhällel på olika sätt tillvaralar och verkar för utvecklande av de idéer och uppfinningar som finns lagrade hos landets enskilda uppfinnare.

Del finns en rad problem för de enskilda uppfinnarna som kunde motverkas genom en mera aktiv insats och stimulans från samhällets sida.

De frågor som vi aktualiserat i vår motion har också tagits upp i den socialdemokratiska parlimotionen 1978/79:2020, där del även föreslås vissa konkreta insaiser för uppfinnarstöd m. m.

1 utskottsbetänkandel instämmes i de tankegångar som vi anfört i vår motion, samtidigt som utskottet hänvisar till all förslagen och tankegångarna redan prövas i olika sammanhang.

Del är av största vikt atl de ökade resurser som nu kommer bl. a. styrelsen för leknisk utveckling och de regionala utvecklingsfonderna till del också ger underlag fören ökad aktivitet för alt stödja de enskilda uppfinnarna och ta lill vara den resurs som ligger hos de enskilda uppfinnarna.

Herr lalman! Även om ulskoilel inle mera konkret har angeti insatserna för uppfinnarsiödei, så ligger det i skrivningarna sådana inriktningar all vi som motionärer kan känna en viss tillfredsställelse trots att motionen nu avstyrkts.

Jag har, herr talman, inget särskilt yrkande.

122

JOHAN OLSSON (c):

Herr lalman! Industripolitiken ärell utomordentligt vikligl ärende, och det är beklagligt atl del skall behandlas under trycket av sä mänga slora frågor i riksdagens slutspurt.

Den av folkpartiregeringen framlagda propositionen 123 är, som sagls lidigare i dag, omfattande, men det reella innehållet är ganska begränsat. Del är endast etl fåtal förslag som läggs fram i den. Jag saknar särskill småföretagarfrågorna och uppföljningen av småföretagarpakelet från december 1977.

Det har dock väckts en hel del motioner med anledning av propositionen 123 och budgetpropositionen från årets böan. Utskottsbehandlingen härlett till kompletteringar av propositionen 123 på flera väsentliga punkter. Jag tänker ge några kommentarer t ill några motioner som Jag har varit med om atl

väcka och som behandlas i betänkandet. Utskottsbehandlingen har som vanligt resulterat i både avslyrkanden och tillstyrkanden, men Jag känner mig nöjd med behandlingen i stort.

Utskottet föreslär bifall lill en motion om att man skall höja anslaget lill SIFU med 1 milj. kr. Del var ganska anmärkningsvärt att regeringen i år föreslog en sänkning av anslaget lill 9,4 milj. kr., trots penningvärdeförsämringen och trots alt SIFU hade begärt hela 13 miljoner. Det är bra atl ulskotlei har rällal lill detta. Utbildningsfrågorna för företagen och deras personal aren verklig hävstång, om man skall satsa pä de mindre och medelstora företagen. Skall denna sektor växa, är utbildning en av de primära förutsättningarna.

Ett par motioner som har väckts med anledning av exporifrågorna anserjag vara betydelsefulla inlägg. Det har genom åren förekommit mänga framstötar om hur man skulle kunna fä småföretagen mer exporiinrikiade, men resultatet har blivit relativt klent. Del har visserligen åstadkommits en del framsteg, men de är helt otillfredsställande, om man ser till småföretagens möjlighet alt producera även för export. Om utskotlets hemställan bifalles, skall riksdagen ge regeringen lill känna att man bör utvidga möjligheterna för mindre företag alt refinansiera exportaffärer. Det är ett litet framsteg, och jag hoppas alt man i fortsättningen kan ta ytterligare steg.

Utvecklingsfonderna är självfallet de organ som vi har stora förväntningar på när det gäller utvecklingen för de mindre och medelstora företagen. Tillkomsten av dessa fonder var en av de stora händelserna efter trepartiregeringens tillträde 1976. Del har börjat bra, och förväntningarna är slora ute i landet. Det är riktigt och rejält att man nu ökar medelstilldelningen till utvecklingsfondernas utlåningsverksamhet. Sven G. Andersson har lidigare i dag sagt att våra förslag är rejäla överbud. Jag protesterar mot det påståendet. Utvecklingsfonderna har själva begärt betydligt mer än vad regeringen i detta sammanhang har tilldelat dem. När man fördelar dessa pengar pä de olika länen blirdet småpengar i förhållande lill de resurser som riksdag och regering i olika sammanhang har hanterat för au minska arbetslösheten och stödja företag i olika delar av landet inom de branscher som har drabbats av siruktursvärigheter. Alt man nu direkl ökar medlen lill utlåning med 300 miljoner och skapar etl nytt borgenssystem så att fonderna mot statens garanti kan låna ytterligare 300 miljoner är inget överbud. Pengarna kommer alt behövas.

Del är ocksä hell nödvändigt alt höja utvecklingsfondernas admini-slrationsanslag med 10 milj. kr. Det har visat sig all personalen på grund av fondernas ökade verksamhei och breddade program inle räcker till. Man måste här arbeta med uppsökande verksamhet. Man måste tala med många företagare och efterlysa initiativ och idéer lill produkter som kan utvecklas. Man mäste också i tid gä in för atl möta risker för fallissemang. Här räcker personalen f n. inte till. Trots landstingens Ökade insatser kan man på varje fond notera personalbrisi. Del är alltså elt riktigt beslut.

Det är mot denna bakgrund som centerpartisterna pä Norrlandsbänkarna har väckt en motion om att sådana uppdrag som utvecklingsfonderna för av länsstyrelserna, dvs. beredning av lokaliseringsärenden, bör ersättas med

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken.

IV. IV.

123

Nr 162 arbetsmarknadsmedel. Vi har i moiionen tagit exempel från Gävleborgs län,

Torsdaeen den där större delen av den personal som är avlönad med statsmedel fär ägna sig ät

31 mii 1979 lokaliseringsärenden. Detta förhållande gör att de län som har stora

_____________ arbetsmarknadssvärigheier fär mindre resurser till den normala föreiagsser-

Industrinoiiliken vicen och den löpande verksamheien. Uiskouet har inte tillstyrkt moiionen,

. „ men jag hoppas att det så småningom kommer en rättelse lill slånd av de

påtalade förhållandena. Om inte annal bör industriverket la hänsyn lill dessa vid fördelningen av de centrala medlen.

Om riksdagen bifaller utskottets förslag är det meningen alt man skall starta ytterligare tvä regionala investmentbolag. 1 småföretagspropositionen ingick ju förslag om startande av två sådana förelag, som har sina säten i Karlstad resp. Härnösand. Centerledamöterna frän Gävleborgs län har motionerat om att etl investmentbolag måtte förläggas till delta län. Den motionen har avstyrkts liksom andra motioner i lokaliseringsfrågan i liknande ärenden. Utskottet har alltså inie tagit ställning till frågan var dessa tvä nya investmentbolag skall förläggas. Del finns myckel goda skäl för att etl av dem placeras i södra Norrland. Länsstyrelsen i Gävleborgs län med landshövdingen Hans Hagnell i spetsen skrev till regeringen i minen av den här månaden och redogjorde för situationen i Gävleborgs län. Jag tror atl den skrivelsen jämte mycket annat material kan bilda beslutsunderlag för regeringen, när den skall effektuera riksdagens beslut pä del här området. Sven G. Andersson uttalar kritiska synpunkter och menar att utvecklingsfondernas primära uppgift att samordna resurserna till företagen på länsplanet äventyras genom våra förslag. Jag har en motsatt uppfattning. I centermotionen om just dessa investmentbolag har vi klart utsagt all vi "vill understryka att de regionala investmentbolagen enligt vår uppfattning skall ses som elt komplement till de regionala utvecklingsfonderna. Investmentbolagen bör därför bedriva sitt arbete i nära kontakt med de berörda utvecklingsfonderna."

Om sådana tendenser skulle visa sig som Sven G. Andersson talar om, bör man se till att de motverkas. Utvecklingsfonden skall vara den institution dit förelagen kan vända sig och fö vägledning och besked om var de skall söka sina lån och servicetjänster av olika slag. Även om nya institutioner tillkommer skall alltså företagen få vägledning från utvecklingsfonden.

Vi harockså en motion om småföretagens eget kapital. Den frågan har trols många utredningar inte fått någon bra lösning. Utskottets majoritet har inte heller nu varit välvillig. Men moiionen följs upp i en av centerns reservationer, nämligen nr 17.

Till slut vill jag omnämna ytterligare en motion, nr 1505, som avlämnades under allmänna motionstiden och där vi yrkat att regeringen får i uppdrag att verkställa tidigare aviserade planer på att i samråd med företagens och de anställdas organisationer genomföra informationsinsatser rörande företagandets villkor. Del var i småföretagarpakelet som dessa planer togs upp.

Moiionen är i viss mån tillgodosedd genom alt regeringen i proposiiionen

föreslår all 3 milj. kr. anslås lill centrala informations- och organisationsin-

124 satser samt till utvecklingsfondernas kostnader fören nyetableringskampanj.

Del är knappast tillräckligt, men det är en god böan.

Vad vi i moiionen framhållit som särskilt angeläget och som Jag gärna vill poängtera här är att det måste till en information lill den stora allmänheten angående den betydelse som de mindre och de medelstora förelagen har i samhällel.

Det är angeläget atl informera om atl förelag med mindre än 200 anställda svarar för närmare hälften av sysselsättningen i näringslivel. Pä mänga orter är de av avgörande betydelse för utkomstmöjligheterna och för orternas livskraft och fortbestånd. De är en av förutsättningarna för att man skall kunna driva en decentraliserad näringspolilik och en framgångsrik regional-polilik. Småförelagen fylleren väsentlig funktion som underleverantörer och legotillverkare för exportföretagen och storindustrin. De utgör en grogrund för uppfinningar och leknisk förnyelse liksom för tillkomsten av nya affärsidéer.

För konsumenternas behov av mångfald och valfrihet i varuutbudet är småföretagen oumbärliga. Servicesektorn, som är en förutsättning för individernas välbefinnande, domineras helt av småföretag. Som arbetsplats ger också småföretagen den möjlighet till överblick över produktionen och att påverka den egna arbetssituationen som är förutsättningen för trivsel i arbetet.

Småföretagens flexibilitet och uthållighet har visat sig vara av utomordentligt värde under konjunkturnedgångar. Inle minst under de senaste årens svårigheter och strukturproblem för stora branscher har småföretagen visat ytterst god sysselsäliningsförmäga.

Vi är alltså för framliden beroende av en livskraftig småföreiagssektor. Den kan bestå och utvecklas endast om unga människoräven i framliden vill ägna sig åt att bli företagare. Här kan man känna en viss oro.

Den tränga sektorn, sade Nils G. Åsling lidigare i dag, beslår inte av kapital eller annat utan av människor som vill satsa på företagandet. Det är därför nödvändigt all vi från samhällets sida klart deklarerar vår tro på småföretagen och skapar det klimat och de förutsättningar som erfordras för atl ge unga människor med intresse för denna sektor möjlighet att med framtidstro bli företagare. Det ligger i såväl företagens som löntagarnas och samhällets intresse att åstadkomma en sådan näringsmiljö.

Herr talman! Med det sagda yrkar jag bifall till reservalionerna av centerpartisterna i näringsutskottet och i övrigt till utskottets hemslällan.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Ivdiistripolitikev, m. IV.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Johan Olsson ochjag har inga divergerande uppfattningarom småföretagarnas betydelse. Del vet jag efter alt ha diskuterat del med Johan Olsson i många år här i kammaren och efter att ha arbetat ihop med honom i olika organisationer.

Däremot tycks inte Johan Olsson hälla med mig om att det är ett överbud när man vill öka utvecklingsfondernas länekapacitei med ytteriigare 300 miljoner. Jag citerade vad som sades i smäföretagarpropositionen. Där föreslogs elt hell nytt system, nämligen att anslagen till fonderna skulle gå

125

Nr 162 över budgeten. Det är vikligl alt komma ihåg det. Här begär man nu all staten

Torsdaeen den '''" '''" '' ' kreditgaranti pä 300 miljoner som fonderna skall kunna

31 mai 1979 uinyltja. Det har naturiigtvis en viss optisk betydelse, som Jag lidigare sade.

_____________ På del sättet blir anslaget svårt att se; man får inte samma budgeteffekt.

Industrinolitiken y\&&t irorjag att utvecklingsfonderna kan sälla sprätt på de här pengarna.

Men Johan Olsson ochjag har i företagareföreningsulredningen varit överens om atl fonderna skall växa ut i något så när rimlig lakt, och remissinstanserna gav oss i stort sett räll i det. Del här förslaget innebären väldigl påslag lill fonderna - jag vidhåller det. Nu får de sammanlagl 1,6 miljarder kronor all låna ut. Det är stora slantar. Därutöver stöttar Invesieringsbanken, därjag vet atl Johan Olsson är vice ordförande, med maximalt en miljon på utlånings-beloppet.

Min principiella uppfattning när det gäller utvecklingsfonderna - och det trodde Jag var riksdagens också - är all de regionala fonderna skall vara de centrala organ som ombesörjer service och viss form av låneverksamhei riktad mol småföretagarna. Jag tycker del är tråkigt om man nu skall börja bilda nya lyper av bolag. Som Jag redovisade när vi diskuterade varvspropositionen finns del redan i dag möjligheter all i slällei för atl bilda investmerlbolag lägga över motsvarande summa på utvecklingsfonderna. Om man nu anser atl det behövs hade man även här kunnat lägga på utvecklingsfonderna beloppet i fråga.

JOHAN OLSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Sven G. Andersson säger att vi var överens om alt anslagen skulle gå över budgeten. Det var vi visserligen, men vi diskuterade ändå i utredningsarbetet om man inle också skulle hitta andra vägar varigenom man kunde komplettera anslag över budgeten. Det skulle göra fonderna mer självständiga. Man skulle alltså fö etl större område att spela över när del gällde alt skaffa fram resurser för fondernas utlåning. Della diskuteras Ju ocksä i propositionen - huruvida del är en sak som man bör titta på. Det är alltså ingenting nytt och oväntat. Jag tror all det kan vara en riktig väg. Vi får väl hitta formerna efter hand.

All del här skulle vara fråga om utomordentligt stora påslag kan Jag inte finna. Jag har varil ule vid möten och träffat företagare som, närdet har gällt några lusen kronor till produklulvecklingslän eller annat har frågat: Hur är del möjligt atl ni kan protestera mol alt vi för dessa lån, när staten skickar i väg hundratals miljoner- eller kanske några miljarder- till varven? Vad ger ni oss / för garanti av det slag som man har gett vid varven, om vi förlorar våra Jobb i förelaget?

Det här är småpengar relativt sett, och Jag tror inle alt del är någon risk för att de skall slösas bort. Pengarna är Ju kvar om man inte lånar ut dem. Ansvaret ligger på utvecklingsfondernas styrelser.

Närdet gäller risken föratt utvecklingsfonderna förlorar den samordnande

möjligheten, dvs. all vara del organ där förelagen kan få vägledning vart man

kan vända sig, anserjag alt den risken inte är stor. Och om den dyker upp, för

126 vi rätta lill förhållandena enligt den målsättning vi har, nämligen atl

utvecklingsfonderna skall vara del samordnande organet. Om del tillkommer nya institutioner såsom ett investmentbolag, så kan vi konstatera all det är en annan karaktär pä ett sådani bolag än på en utvecklingsfond. Om l. ex. uppgiften alt gå in i enskilda förelag med minorilelsägande skulle ligga inom fonden, så skulle del Ju kunna bli en dualism, och svårigheter skulle uppslå. Jag tror alt dessa institutioner måsle vara åtskilda. Men det viktiga ärju alt det sker elt samarbete mellan investmentbolagen och utvecklingsfonderna.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan väl förstå att Johan Olsson kan träffa människor som säger: Jag vill låna några tusen, men det har inle gått - och tänk vilka penningsummor som staten skickar över till varven!

Nu vet vi Ju alt utvecklingsfonderna har haft pengar. Del har varit Norrlandslänen och Storstockholm som haft problem, men i övrigt har man haft sä att man klarat sig. Men det ar väl alltid så med projekt som man inte har rikliga säkerheter för, atl det kan vara problem när del gäller atl få de olika utvecklingsfondernas styrelser alt godkänna lån. Jag förutsätter all det är delta det är fråga om, för någon större brist pä pengar har del inte varil, med undantag av, som Jag nämnde. Norrlandslänen och Slorstockholmsregio-nen.

Jag vill återkomma lill detta med garantisumma. Även om man resonerar i utredningen om alt man skulle kunna tänka sig delta, så skall enligt proposiiionen pengarna gä över budgeten.

JOHAN OLSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Om man nu har fött till stånd dessa utvecklingsfonder, som det ställs stora förväntningar pä och som har lyckais ganska bra hittills med att vinna förtroende hos företagen och hos människorna i länen, då lyckerjag all vi kan säga, Sven G. Andersson, alt det i vae fall inte får vara brist på pengar som skall hindra deras fortsatta utveckling. Läl oss se till att del finns tillräckligl med pengar för utlånings- och annan verksamhet! Då fär vi se inom kort vad fonderna kan göra.

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! Jag vill anknyta lill punkten 32, där uiskoueis socialdemo-kraier och cenierpartister föreslär regeringen au inrätta tre samhällsägda och tvä särskilda utvecklingsbolag. Jag kan försäkra att det förslaget hälsas med stor glädje i Norrland, särskilt i Jämtland och Västerbotten, dit de särskilda utvecklingsbolagen föreslår bli lokaliserade.

Vi knyter i den norra delen av värt land slora förhoppningar lill utvecklingsbolagen för energi, miljövård och iransporisysiem. På de områdena finns slarka anknytningar lill Norrland.

1 Jämtland och Väslerbolien kommer de föreslagna särskilda ulvecklings-bolagen aii bli mycket värdefulla insirumeni för näringslivsuivecklingen och ge möjligheter lill ett mera aktivt samhällsengagemang, även ägarmässigi, i den utvecklingen. Jag tycker också att del är ell bra förslag att de här bolagen

127

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Indiistripoliliken, IV. m.

skall knytas an till utvecklingsfonderna.

Jämtland och Västerbotten har liksom Norrland i övrigt hårt drabbats av de senasle årens havererade regionalpolitik, brist på näringspolitiska insaiser och avsaknad av samhällssiyrning. I mitt hemlän Västerbotten har vi sedan 1976 förlorat nära 2 500jobb i gruv- och tillverkningsindustrin. I hela Norrland har under samma tid försvunnit ca 10 000 industrijobb.

För atl stoppa en sådan utvecklingstrend och vända den lill en ny utveckling krävs en målinriktad näringspolilik, en samhällsaktiv regionalpolitik och så resurser. De föreslagna utvecklingsbolagen kan bli myckel värdefulla instrument för näringslivet. Vi är glada åt förslaget om inrättande av bolagen, men vi skulle naturligtvis ha behov av långt större startkapital.

Jag hoppas ändå att vi skall få se de fem siarimiljonerna för vart och etl av bolagen som en grundplåt, som riksdagen är beredd alt bygga pä med anslag de närmaste åren. Behoven uppgår säkert redan nu till tiodubbelt det föreslagna beloppet.

Till sist, herr lalman: Jag är verkligen förvånad över all näringsutskottets moderater och folkpartister i en reservation yrkar avslag på förslagel om utvecklingsbolagen. Del måsie bero pä okunnighet om de verkligt akuta behoven. Jag hoppas dock all moderaterna och folkpartisterna pä Norrlandsbänkarna skall veta bättre, så att vi slipper nejsägare i vår norrländska del av kammaren.

della anförande instämde Marianne Siålberg (s).

128

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet i den nu pågående debatten om näringsutskottets betänkande om industripolitiken för att jag därmed vill få möjlighet att följa upp en motion angående extra resurser till utvecklingsfonden i mitl hemlän, som behandlades här i kammaren då riksdagen beslutade om ändring av länet till Uddeholms AB.

Jag och mina medmoiionärer, som ville att den outnyttjade delen av Uddeholmslänel skulle överföras till utvecklingsfonden i Värmland, fick då besked om atl dessa länemedel icke var tillgängliga för utvecklingsfonden. Regeringspartiets talesman anförde all vi skulle avvakta det nu i dag föreliggande betänkandel från näringsutskotlet, för i detla skulle man ta upp tilldelningen av resurser lill utvecklingsfonderna.

Efter atl ha läst igenom betänkandet kanjag konstatera att här framförs inte nägot folkpartiförslag som på långt när skulle kunna lillgodose de stora behov av ytterligare resurser som Jag och mina medmoiionärer lidigare tagit upp eller som säkerställer de medel som både mitl läns utvecklingsfond och säkerligen även alla andra utvecklingsfonder är i behov av.

Herr lalman! Jag ser det besked som Jag lidigare fått frän folkpartiets sida som ett grovt försök att dribbla bort ett angeläget yrkande om ökade resurser lill ett län som är på väg att förblöda. Finien var dock inte så fin alt den på något sätt försätter oss pä åskådarplats. Vi kommer i det fortsalla spelet om

pengarna alt attackera regeringen om ökade resurser till värt län på samma säll som vi gjort tidigare. De 300 miljoner som folkpartiet föreslår i ökning lill landetssöw?//.?öutvecklingsfonderäregentligen inle värst mycket merän vad enbart utvecklingsfonden i Värmland framfört behov av.

Nog är del märkligt, i en lid dä de traditionella kapiialgivarna, bankerna, har dragit ned sitt risklagande lill elt minimum och då alll fler företag vänder sig till utvecklingsfonderna för all få deras hjälp med krediter och invesie-ringskapilal, att regeringspartiet inte kan inse att utvecklingsfonderna inte kan leva av allmosor utan måsle få rejäla kapitaltillskott. Personligen harjag erfarenheier från mitl län av hur företag, som vill komma i gång med produktion av vettiga, framtidsinriktade produkter, tvingas att finansiera sina maskinköp med dyra avbetalningsköp, därför att ingen bank vill ta riskerna och därför att utvecklingsfonden inle har pengar att ställa upp med.

I delta läge är det ändå en tröst i bedrövelsen att centern har insett del allvarliga i lägel och gått med pä socialdemokraternas förslag att utvecklingsfonderna skall få möjlighet att låna upp ytteriigare 300 miljoner till kreditverksamhei. Det mest vettiga i det läge som råder vore ändå inrättandet av en strukturfond av den typ som vi har föreslagit frän socialdemokraliskl häll, och jag tror atl allt fier små och medelstora förelag har lärt sig inse behovet av en sådan fond.

Jag skall inte ytterligare beröra behovet av ökade resurser lill utvecklingsfonden i milt län, därför all det är i dag som det är. Men det borde ha varit annorlunda, om regeringspartiet hade velal se situationen i exempelvis mitt hemlän som den verkligen är.

Av ulskotlsbetänkandet framgår att man nu föreslår inrättandet av ytteriigare två regionala investmentbolag inom ramen för Svelabs verksamhet, ett i Västerbotten och ett i Jämtland, och det är säkerligen nyttigt för bägge dessa län, därför att de behöver all den hjälp de kan fä för alt klara framtiden. Jag vill dock i detta sammanhang skicka med några ord på vägen angående den här nya verksamheien inom Svetab. Vi har i Värmland snart ett års erfarenhet av Svelabs verksamhet genom del regionkontor som vi har del av. Under detta år har vi tyvärr ännu inte fött något större engagemang från Svetab. Della kan givelvis bero på all man har för litet pengar eller på all man har för litet personal, och det sägs från dem som har kommit i kontakt med verksamheien att det tar för lång tid för Svetab att bestämma sig för olika engagemang.

Om delta är rikligt bör åtgärder i så fall vidtagas därför att Svetab kan som instrument och räll använt i den akuta situation som råder i de län där man verkar eller skall verka vara en värdefull ingrediens för framliden.

Herr talman! Tillåt mig slutligen notera den tillfredsställelse Jag som facklig företrädare känner över alt utskottet har skrivit välvilligt och tillstyrkt Ingvar Svanbergs motion 1519 om vidgad representation för de fackliga organisalionerna och företagarorganisationerna i de regionala utvecklingsfondernas styrelser.

Centern har här i dag genom förre industriministern Nils Åsling uttryckt avoghel till utskottels inställning i frågan, och detla är Ju inte någon ny

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

129

9 Riksdagens protokoll 1978/79:162-163

Nr 162 inställning från Nils Åslings sida. Personligen minns jag hur han, när vi

T ri oen rien behandlade småförelagspropositionen här i riksdagen, manglade fram en

31 nni 1979 motion om ökad eller bättre representation för de fackliga organisationerna

_____________ och företagsorganisationerna. Motionen inlämnades av hans partikamrat

Industrinolitiken Johan Olsson och folkpartiets Sven G. Andersson. Man har svårt att begripa

hur centerpartiet skall kunna försöka framtona sig som ett löniagarparii, när partiet fortfarande framhärdar i sina försök att uteslänga lönlagarna från värdefull representation i utvecklingsfondernas styrelse.

Herr lalman! Med det hittills sagda vill Jag yrka bifall till samtliga socialdemokratiska reservationer och i övrigt bifall lill utskottets hemställan.

Jag har emellertid ytterligare någonting jag vill säga lill Margaretha af Ugglas med anledning av hennes tidigare anförande. Det gäller den del i vilken hon log upp frågan om löntagarfonderna. Det är väl bara att konstatera det faktum att Margaretha af Ugglas och moderalema i sin helhel tillsammans med Svenska arbetsgivareföreningen bedriver en skräckpropaganda gentemot löntagarfonderna i olika fora. Vi tycker att detla är underiigt, när det tvärtom är sä alt det riskvilliga kapital som behövs i dag i samhället inte finns tillgängligt. Detta kan dokumenteras av många människor, som känner till kapitalmarknaden. Den största faran för framtiden utgörs av moderaternas sätt alt argumentera med skrämselpropaganda riktad till i första hand de små företagarna. De små företagen behöver inte hysa någon rädsla för löntagarfonder. Tvärtom skulle dessa små företag ha en ovärderlig nytta av kollektiv kapitalbildning genom löntagarfonder.

Herr talman! Jag vet inte om det är tillätet atl här i kammaren upplysa om all Margarelha afUgglas väl i egenskap av ganska slor aktieägare kan anse sig ha en särskild anledning att reagera mol ett kommande förslag om löntagarfonder. Självfallet kan det vara så alt hon och mänga i hennes situation i första hand känner sin möjlighet att få arbetsfria aktieinkomster i framliden hotad. Men inte behöver några småföretagare vara rädda för löntagarfonder. Det är väl tvärtom på del sättet att man från moderat håll -och det gäller även dem som har funnits med på talarlistan här i kammaren -inie har hyst någon egentlig rädsla för alt ta emot kapital som kommit utifrån. Trots atl man i annonskampanjer och på annat sätt driver propaganda mot inrättande av löntagarfonder har vederbörande ändå ställt upp på dessa principer, tagit emot pengar frän staten och även släppt in ell löntagarinflytande i förelaget. Detta är elt dubbeltramp som gör alt del blir svårt för moderaterna alt få in växeln så man styr in pä rätt spår.

När det gäller frågan om vad som skall ske med förelagen i framtiden, med
beaktande av den rädsla som man nu sprider från moderat håll mot
löntagarfonder, kan både Margaretha afUgglas och andra moderater sätta sig
ner och läsa partiorganet Svenska Dagbladet för i dag. Där säger två
framstående civilekonomer, Ragnar Boman och Lennart Låftman: "LO/
SAP-arbetsgruppens lönlagarfondssystem kan ge etl höjt aklievärde för de
företag som redan gjort maximala avsättningar lill obeskattade reserver."
130 Dessulom säger de alt föriustbolagen över huvud laget inte kommer all

påverkas av fonderna förrän de går med vinst.

Del finns anledning all försöka hålla denna diskussion om löntagarfonder på en vettig nivå, sälla sig ner och konkret diskutera vad della egentligen skall innehålla för franuiden och inte gå ut och skrämma människor pä det sätt man i dag gör från moderal håll.

Med delta, herr lalman, berjag alt än en gång få yrka bifall till samtliga socialdemokratiska reservationer i det nu aktuella betänkandel.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

JOHAN OLSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Sune Johansson gav en något felaktig historieskrivning av mitt agerande i samband med utformningen av styrelserna för utvecklingsfonderna. Det var rätt, så långt atl vi i företagareföreningsutredningen lade fram ett förslag som innebar alt företagens och de anställdas organisationer skulle vara representerade.

Efter beredningen i regeringskansliet, där man föreslog att det skulle satsas myckel hårt pä alt landstingen skulle vara de organ som valde ledamöterna, så inordnade jag mig i det förslagel. Jag hade alltså ingen motion i samband med behandlingen, utan jag stödde proposiiionens förslag om att länsstyrelserna skulle utse samtliga ledamöter. Det är en något underlig skrivning i betänkandet, där det sägs atl de förväntningar som trepartiregeringen ställde inte har infriats i valen ute i landet. Jag tror nog att man egentligen är ganska nöjd med representationen i de nya fondstyrelserna både frän företagens och frän de anställdas sida. Under alla förhållanden är det för tidigt atl nu genomföra någon ändring, och jag tycker därför att den reservation som har avlämnats i ärendet är helt riktig, och Jag stöder den.

MARGARETHA AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Sune Johansson vände sig direkt lill mig i sitt anförande -Jag var inte närvarande i kammaren Just då, men Jag hörde hans anförande från högtalaren i milt rum - och jag tycker alt han i viss män svarade sig själv. Å ena sidan skulle Jag nämligen vara rädd om mina aktieplaceringar och därför ogilla löntagarfonder, men ä andra sidan citerade Sune Johansson en artikel i Svenska Dagbladet där man sagl alt aktievärdet skulle stiga med etl löntagarfondssystem, och från den synpunkten skulle jag alltså välkomna ell sådant.

Nej, Sune Johansson, inget av delta är riktigt. Min oro för löntagarfonderna hyser Jag som medborgare i del här landei, och som sådan hyser Jag oro för vad de skall innebära förden svenska samhällsutvecklingen, för inflytandet för de vanliga människorna i det här samhällel, för möjligheterna alt bibehålla elt decentraliserat system med någon enskild företagsamhet.

Sune Johansson sade: Oroa er inte, ni som har små företag! Men hur värdet på den senaste LO-kongressen? Där ville man ju t. o. m. sänka gränsen för hur mänga anställda förelagen skulle fä ha för atl omfattas av löntagarfonderna - det var en sänkning från 200 till 50, om jag minns rätt.

Sedan är det ju också sä, Sune Johansson, att små företag kan bli stora. Del ärju på del sättet vi har fåll en välfärdsutveckling i det här landei. Del ärju

131

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken,

IV. IV.

132

därför vi behöver elt nyföreiagande med flera små förelag som fär möjlighet alt växa och bli slora, att erbjuda flera arbetstillfällen, atl gä ul på exportmarknaden och att skapa svensk välfärd. Hurskall vi fä nya förelag och små företag atl vilja växa, om löntagarfonderna kommer att ta över dem när de blir tillräckligl slora och expansiva och när de erbjuder tillräckligt många arbetstillfällen?

SUNE JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill försl återkomma lill Johan Olssons inlägg.

Även om Johan Olsson inle skrivit på moiionen om styrelserepresentaiion -jag hade tydligen inte uppmärksammat all det var pä del sättet, men jag vet ju att han var med och arbetade fram den i samband med behandlingen av småförelagspropositionen-ärdetju ändå sä all han ärengagerad i SHIO, och där har man ju skarpt reagerat mol atl man inte blivit representerad i utvecklingsfondernas styrelser. Del gäller väl här atl pä något sätt bestämma sig för vilket ben man skall slå på. Del bör inte vara beroende av var man uppträder. Jag tycker atl man skall ha samma åsikt i den här frågan vare sig man uppträder i riksdagen eller som representant för SHIO.

När det sedan gäller Margaretha af Ugglas inlägg är det riktigt att jag sade atl hon inte hade någon anledning alt hysa oro, åtminstone inte om man fäster avseende vid den bedömning som man hade gjort i Svenska Dagbladet i dag. Jag tyckte alt detta skulle kunna vara några tröstens ord för henne.

Vi vet Ju ännu inle hur löntagarfondernas konstruktion skall bli i slutskedet. Jag var själv med som ombud på LO-kongressen, när man beslulade att i princip ställa sig bakom inrättandet av löntagarfonder, och då framfördes krav frän dem som Jobbar i små förelag om atl även dessa företag om möjligt skulle inkluderas i systemet. Men vi vet ännu ingenling om hur det blir med den saken. Utredningen ärju inle klar på den punkten. Men så mycket kan jag väl ändå tala om för Margarelha af Ugglas alt Jag har träffat mänga småföretagare som säger: Om ni skapar ett lönlagarfondssystem, se dä lill atl detla också omfattar oss småföretagare, för vi kommer alt ha behov av de resurser som på så sätt kan ställas lill förfogande.

Meningarna är alltså delade här. Men Jag tycker atl vi skall diskutera della försl den dag vi har någonting konkret alt peka på i fråga om fondernas konstruktion. Då skall vi ta en saklig debatt om fonderna, men i dag finns det ingen som helst anledning all gå ut och skrämma människor, småföretagare eller andra, för löntagarfonderna.

Men, Margaretha af Ugglas, i den propaganda som bedrivs från Svenska arbetsgivareföreningens sida gentemot löntagarfonderna och som jag antar atl ni står bakom ocksä från moderal håll beskrivs de flesta företag som framkomna ur någon form av Sörgårdsidyll. Den handlar om någon skicklig yrkesman som på basis av sitt yrkeskunnande har startat etl företag, och sedan har det förelaget utvecklats till en maslodont. Men så är del Ju inte.

Vi känner till massor av fall där någon med kapitalkraft gäll in och köpt elt företag. Jag känner själv till ett sådant förelag i milt hemlän, i Kristinehamn,

där en i kapilalkretsar i del häriandel icke obekant person helt enkell gick in Nr 162

och skörtade lill sig företagel. Han sitter nu och tjänar pengar på det, medan Torsdaeen den

yrkesmannen får processa om möjligheterna alt få ut någonting av det han ti : in-yg

varil med om atl arbeta fram.

Så är det med företagsvärlden i det här landet. Ivdustripolitiken

IV. IV.

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! I det näringsuiskotlsbetänkande som diskuteras här i dag behandlas också motionerna 1010 och 1069.

Jag skall här bara anföra några synpunkter i anslutning till min motion 1069, som innehåller förslag om rätt för kommunerna till representation i orlsdominerande företags styrelser.

Utskotlets majoritet har inte velat tillstyrka moiionen. Den har emellertid föranlett en socialdemokratisk reservation, vari föresläs bifall lill motionen.

Det råder allmän enighet om atl kommunernas kostnader för att tillgodose en acceptabel infrastruktur väsentligt överstiger kostnaderna för näringslivets investeringar. Man brukar ange alt kostnaderna för infrastrukturen är tre gånger större än den investering som sker för att bygga och ta i drift en industrianläggning, och t. o. m. siffran fem gånger större har nämnts.

Näringslivet är således beroende av att i varje fall två parter investerar: företagel och kommunen. Del är dä inte särskilt rimligt alt bara den ena parten - den som gör den minsta investeringen - ensam skall fatta beslul som är avgörande för den andra partens insaiser. Detta förhällande hade kunnat motivera atl kommunerna hade en stark representation i företagens styrelser -ja, alt de t. o. m. hade varil en likaberättigad part.

Men della skulle givetvis för mänga varil en alltför omstörtande tanke,- och jag har därför valt alt låta förslaget omfatta endast sädana företag som är dominerande pä sin ort. Om deras avgörande betydelse för kommunens situation, för medborgarnas sysselsättning och för den allmänna välfärden i kommunen borde inte några delade meningar råda -och inte heller om att det borde vara rimligt alt kommunerna i dessa bolagsstyrelser genom egen representation fick en fullständig och tidig informaiion och atl kommunernas synpunkter på utvecklingen fick vägas in i de avgöranden som skall ske i bolagens styrelser.

Delta förslag är så välmotiverat och rimligt all t. o. m. många företagare kan ansluta sig lill det - men således icke utskottets borgeriiga majoritet. Jag-hade väl inga särskilda förhoppningar när det gällde företrädarna för folkpartiet och moderata samlingspartiet. De är doktrinära anhängare av en tämligen otyglad marknadsekonomi. Men jag hade verkligen vissa förhoppningar när det gäller centerpartiet. Det harju ändå en representation utanför storstadsområdena. Och centerpartisterna borde ha en kunskap om hur hårt en kommun kan drabbas genom att ett på orten dominerande förelag genom sin styrelse beslutar ensidigt och med otillräcklig information om nedläggning, inskränkning eller flyttning av företaget.

Jag kan nu bara konstatera atijag misstog mig pä centerpartiet. Anlingen 133

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, ni. m.

saknas den erfarenhet som Jag trodde fanns eller också avslår man från alt utnyttja den. Jag beklagar detta och hoppas att åtminstone någon besinnar sig tills omröstningen skall ske. Jag vill alltså yrka bifall till reservationen 28 vid utskottets betänkande.

Men, herr talman. Jag vill också använda detta tillfälle till alt fä göra en mycket kort kommentar till elt av inslagen i dagens debatt. Det gäller frågan om teknisk forskning och utveckling och situationen på det området.

Närjag lyssnade till Sven Andersson i Örebro här i dag fickjag det inlryckel all han pläderade för alt tillståndet pä detla område var utomordentligt tillfredsställande och atl det var närmast en myt om man påstod någonting annat. Och del är klart att man med officiell statistik kan konstatera alt Sverige ligger ungefär i mitten bland OECD-länderna närdet gäller den andel av bruttonationalprodukten som tas i anspråk för forskning och utveckling. Nu skall man emellertid vara försiktig när man använder statistik, därför att den ger olika bedömningar i förhällande lill det utgångsläge man väljer. Men man kan konstatera att den procentsiffra som anges för bruttonationalprodukten i Sverige ger ca 5 miljarder medan den som används för Amerika ger ca 148 miljarder till forskning. Det viktigaste är dock inte detta, utan det viktigaste ar att insatserna för leknisk utveckling och forskning sjunker i svensk industri. Enligt uppgifter från Industriförbundet ökade insatserna under 1969-1973med 6,5 %. Under perioden 1973-1975 gick ökningen ned till 3,5 96.1 dagsläget torde ökningen vara utomordentligt begränsad, om det ens är någon ökning. Därtill finner man - när man studerar officiell statistik och tittar pä de lolala insatserna för forskning och utveckling - atl även om insatserna totalt ökade med 10-12 % har insatserna när det gäller teknisk och naturvetenskaplig forskning endast ökat med 3 %.

Del här ligger väl bakom det förhållandet att viljan till förnyelse i svenskt näringsliv inle är särskilt påtaglig. En undersökning som gjorts genom Civilingenjörsförbundet visar det. Man har gjort en enkät bland 2 200 av sina medlemmar som arbetar i företag med sammanlagl 210 000 anställda. Man har konstaterat alt av dessa företags samtliga produkter är 60 96 äldre än tio är. I lider med en sä utomordentligt snabb utveckling som den vi har f n. på del tekniska området är det naturiigtvis allvariigt alt 60 % av produkterna i svensk industri är äldre än tio år. Jag tror därför alt vi får säga att tillståndet inte alls är sä gott som jag uppfattade att Sven Andersson menade. Jag ville heller inte låta del påslåendet stå oemotsagt.

134

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan säga lill Hans Gustafsson som jag sade lidigare att den statistik vi har att tillgå skall tolkas med försiktighet. Jag redovisade den statistik frän OECD som publicerats av IVA och lalade med utgångspunkt i den. Vad som är intressant i den statistiken är att siffrorna för svensk forskning och utveckling avviker från dem för de flesta andra länder. Med undanlag för Förenta staterna och Storbritannien expanderade leknisk forskning och utveckling i alla länder i slutet av 1960-talel och under början av 1970-lalet. Denna uiveckling avslannade i slorl sell under perioden

1971-1973.1 Japan och VäsUyskland fortsatte tillväxten, men i långsammare Nr 162

takt. Det enda land som inle följde det mönstret, enligt OECD:s rapport, var Torsdagen den

Sverige. Del var den uppgiften Jag stödde mig på. 2] rnai 1979

HANS GUSTAFSSON (s) kort genmäle; Industripolitiken

Herr talman! Om Sven Andersson menar att han bara redovisar officiell statistik och inte drar några slutsatser av den harjag självfallel inga erinringar. Men i sill föregående anförande drog han slutsatsen atl påståendet att insatserna för teknisk utveckling och forskning är för knappa med hänsyn lill utvecklingen var en myt - och mot det uttalandet från honom har Jag erinringar att göra. Del är ju dessutom på det sättet att Sverige med sina produkter här skall konkurrera med de länder som ligger i främsta ledet. Om etl enda förelag i Amerika - vi kan ta General Motors, Siemens eller IBM -ensamt har en större forskningsbudget än hela den svenska industrin, dä är det alldeles klart atl vi, om vi skall hävda oss och ligga i frontlinjen och fortsätta vara etl av världens rikaste länder, mäste satsa större andel av bruttonationalprodukten än de länder gör som vi konkurrerar med, inte mindre.

Därtill kommer alt officiell statistik visar atl den ökning av forskningsinsatserna som skett under senare år inte har gått till naturvetenskaplig och teknisk forskning; där har ökningen endast varit 3 96.

Sammantaget har detta gjort att viljan till förnyelse inle är tillräcklig föratt upprätthålla värt välstånd. Det vore bra om vi insåg detta och försökte diskutera gemensamt hur vi skall handla för att åstadkomma en gynnsammare utveckling. Det finns undersökningar som visar att den s. k. teknikerfaktorn är en avgörande hävstång för framåtskridandet. Om man ser pä industrins utveckling i Sverige från 1800-talet och fram till i dag, kan man konstatera, atl teknikerfaktorn svarat för halva tillväxten av bruttonationalprodukten. I vad gäller utvecklingen under senare år finns det svenska undersökningar som visar, att teknikerfaktorn har betytt 75 % av bruttonationalproduktens tillväxt. I en sådan situation irorjag atl del är bra, om vi kan vara överens om att försöka finna åtgärder i syfte att öka insatserna för forskning och utveckling.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle: Herr talman! Jag vill försl säga alt jag till varie ord instämmer i vad Hans Gustafsson anfört. Det är utomordentligt viktigt alt vi haren slor tekniker-grupp och att man satsar mycket på forskning. Jag vet ocksä att Hans Gustafsson liksom jag är mycket intresserad av dessa frågor.

Anledningen till all jag tog upp forsknings- och utvecklingsfrågorna var att
man alltid får höra atl vi ligger i kölvattnet efter andra nationer på dessa
områden. Man ger sken av alt Sverige därvidlag ligger nära nog i botten. Jag
redovisade därför OECD:s rapport, av vilken framgår att svensk industris
forsknings- och utvecklingskostnader uppgår till ca 2 96 av bruitonaiional-
produkten, vilket är jämförbart med vad som förekommer i Holland och i en
del andra länder. Motsvarande siffra för verkstadsindustrin är 3 96. 135

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

Jag har inte mycket mer alt tillägga om detta, men jag vill ändå framhålla atl det självfallel är viktigt atl vi, om vi skall få fram nya produkter, satsar på dessa områden och får fram nya förmågor som kan klara de uppgifter som där förekommer. Under de år som Jag arbetade inom STU-kommitlén fick Jag lära mig en hel del, och bl. a. fick jag genom de kontakter jag där orde slor förståelse för kravet att vi som politiker mäste la på oss ansvaret för att få i gång ny forskning utöver den som i dag bedrivs.

HANS GUSTAFSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Eftersom Sven Andersson i Örebro nu lill varje ord instämmer med mig, har han därmed också sagt all insatserna för forskning och utveckling är otillräckliga, alt det inte är en myt alt påstå atl vi måste öka dem och att vi gemensami får försöka finna vägar för det. Dä har vi en uigångspunki för elt gemensami arbete, och Jag har ingen anledning atl hoppas något annat än atl vi med gemensamma ansträngningar skall kunna finna metoder för alt öka insatserna för forskning och utveckling.

136

FRIDA BERGLUND (s):

Herr lalman! Anledningen till all jag begärt ordet i denna debatt är del angrepp som industriministern gjorde pä Stålverk 80 och hans påstående om alt detta projekt var elt hopkok av socialdemokraterna lill 1973 års valrörelse. Som en av de närmast sökande kanjag inte svälja delta, och vill påminna om vad folkpartiet ansåg om Stålverk 80 pä den liden del begav sig. Bäsl gör Jag del genom all citera vad Rune Ångström sade i debatten den 28 maj 1974 -således efler 1973 års val. Av tidsskäl kanjag bara anföra några korta stycken, även om det hade varit mycket nyttigt att påminna både kammarens ledamöter och industriministern om allt vad som sades i det inlägget.

Rune Ångström inledde sitt anförande på följande sätt: "Diskussionen om Stålverk 80 har värderat det planerade företaget utifrån tre utgångspunkter: nationalekonomiska, företagsekonomiska och samhällsekonomiska. Till dessa värderingar skall också läggas en fjärde, som inle används i den direkta argumentationen men som spelat och fortfarande spelaren betydelsefull roll, nämligen den politiska.

Det politiska agerandet i denna fråga är intressant att studera, för i bakgrunden ligger Ju hela den problemalik som finns inrymd i begreppet Norriand: undersysselsätining, ulflyUning, minskal underiag för samhällsservice och därav följande försämringar och i sluikolumnen minskade möjligheteratt leva och bo i landsändan och en lägre standard än i övriga delar av vårt land.

Undersysselsältningen i Norriand och en lägre försörjningsstandard är ingen ny företeelse. Goda och dåliga konjunkturer har växlat och avlöst varandra, men Norriandsproblemet har varit bestående. Det är väl den fatalistiska beskrivningen av vad som skett som har gjort alt människorna där uppe också fått en fatalistisk syn på sin egen tillvaro. Tyst och accepterande fann man sig i att vara satt på undanlag gentemot det övriga Sverige. Att man har haft skogen, malmen och vattenkraften och klarat en stor del av

försörjningen för landet i övrigl har liksom inte inverkat, inte skapat någon guldålder i norr. Om det i en sofistikerad församling som Sveriges riksdag är tillätet alt uttrycka sig rätt och rakt på sak kan man säga alt Norrland i alla lider har blivit exploaterat och utsuget av det övriga Sverige.

Men det blåser nya vindar. Människorna i norr finner sig inte i underläget längre. De vill ha sin rättmätiga bit av kakan: rätten till arbele, likvärdig levnadsstandard och en god samhällsservice. Särskill det sista är viktigt, och om det kostar förhållandevis mera än i övriga landei, genom stora avstånd och andra förhållanden, skall vårt svenska samhälle solidariskt betala detta.

Det är den räkningen som norriänningarna i dag presenterar oss politiker. Betalningen är fortfarande eftersläpande, och trycket pä de politiska instanserna ökar oavbrutet."

Lilet längre ned säger Rune Ångström: "I Norrbotten har projektet länge betraktats som en räddning för länet, och de lokala politikerna har unisont slutit upp kring förverkligandet. Fackföreningsrörelsen tog tidigt slällning

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken.

IV. IV.

Ännu längre ned säger han:"Stålverk 80 har fått en mycket bred politisk uppslutning bakom sig, och inget parti går emot."

Sedan konstaterar Rune Ångström att del i dag finns " etl faktamaterial att grunda bedömningen på, som gör att man också på s. k. nykter kaluv vill tillstyrka företaget".

Längre fram i anförandet säger han:

"Efter att ha läst igenom det material som finns i ärendet är min bedömning alt Stålverk 80 är en bra chans för AB Sverige atl göra en god affär i en typisk lågtillväxlbransch, där värt land har unika förutsättningar. Vi har råvara, infrastruktur och kunskaper, och framför allt: marknadsbedömningarna är goda."

I delta anförande instämde herrarna Andersson i Örebro och Wesiberg i Ljusdal. Del var den bedömningen man inom folkpartiet gjorde den gängen.

Men, herr talman, mina kommentarer är all nu blåser det andra vindar i kanslihuset. Rune Ångströms och andras argument om berättigade krav, eftersläpande betalning m. m. är bortglömda. De lokala politikernas och fackföreningsrörelsens argument lyssnar man inle längre på i kanslihuset. Nu lyssnar man på andra röster - del har vi smärtsamt fått erfara.

KARL-ANDERS PETERSSON (c):

Herr talman! Jag skall inte nämnvärt föriänga debatten. Jag begärde ordet när Hans Gustafsson uttryckte sin besvikelse över centerns representanter i utskottet och deras ställningstagande till hans motion om lokal representation i ortsdominerade förelag. Nu har han tyvärr lämnat kammaren, och Jag vill därför bara konstatera att han kanske har läst betänkandet dåligt. Där konstaleras atl denna fråga har varil aktuell vid tidigare tillfällen, bl. a. i samband med tillkomsten av 1976 års lagstiftning. Vid det tillfället hade Hans Gustafsson i regeringsställning tillfälle alt påverka denna fråga. Han är

137

Nr 162 kanske besviken över den socialdemokratiska regeringen ocksä.

Torsdaeen den Sedan har Hans Gustafsson upptäckt att centern har representation utanför

31 mai 1979 storstadsområdena, och det skall man kanske gratulera honom lill.

Industripolitiken, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskotlels hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl. samt 3:o) motionen nr 2362 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förslnämnda propositionen vara med övervägandeja besvarad. Då Ingvar Svanberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Tommy Franzén begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskoltets hemslällan i belänkandet nr 59 mom. 1 antar

reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

moiionen nr 2362 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 134

Nej - 13

Avstår - 148

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandel nr 59 mom. 1 röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 129

138 Avstår - 14

Mom. 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlets hemslällan, dels reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 59 mom. 6 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m.fl.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Indiisiripoliliken. III. III.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 131

Avsför - 13

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till

I:o) utskottets hemslällan,

2:o) reservationen nr 3 av Bengt Sjönell m. fl.,

3:o) reservationen nr 4 av Erik Hovhammar och Margarelha af Ugglas samt

4:o) moiionen nr 2362 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Bengt Sjönell begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Margarelha af Ugglas begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Jörn Svensson begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 59 mom. 7 antar reservationen nr 4 av Erik Hovhammar och Margaretha afUgglas röstar ja, den det ej vil! röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i förslnämnda votering antagit motionen nr 2362 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

139

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. IV.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 46

Nej - 16

Avsför - 234

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 59 mom. 7 antar

reservationen nr 3 av Bengt Sjönell m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

reservationen nr 4 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Margarelha afUgglas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 73

Nej - 46

Avsför - 175

I enlighet härmed upplästes och godkändes följande voleringsproposition för huvudvoteringen:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 59 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Bengt Sjönell m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Bengt Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 175

Nej - 74

Avstår - 45

140

Mom. 8

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 5 av Erik Hovhammar m. fl., och förklarades den förta propositionen

vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 59 mom. 8 röstar Ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 av Erik Hovhammar

m.n.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, ni. IV.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Margaretha af Ugglas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 217

Nej - 79

Mom. 9

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen nr6av Erik Hovhammar m. fl.,och förklaradesden förta proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 59 mom. 9 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 6 av Erik Hovhammar m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Margaretha afUgglas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Nej

217 79

Mom. 10-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 13

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlets hemslällan, dels reservationen nr 7 av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bengt Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 162________ Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkan-
Torsdagen den_ ' "' 5 "lO'- 13 ""ostar J'
31 mai 1979___ " j ''" ''östa'" nej.
_____________ _ Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Bengt Sjönell

m.n.

Industripolitiken

III. IV.

Ja - 224 Nej - 73

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 59 mom. 14 röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöierha röstat förja-proposilionen. Då Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 132

. Avstår - 11

Mom. 15

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 16

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av Bengt Sjönell m. fl, och förklaradesden förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bengt Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

142

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 59 mom. 16 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av Bengt Sjönell m.fl.

Ja - 176

Nej - 118

Avstår - 3

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Ivdustripolitiken. m. m.

Mom. 17-19

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 20

Propositioner gavs på bifall lill Lo) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 10 av Erik Hovhammar m. fl. samt 3:o) reservationen nr 11 av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Bengt Sjönell begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening försig. Sedan Bengt Sjönell begärt votering även belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 59 mom. 20 antar

reservationen nr 10 av Erik Hovhammar m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

reservationen nr 11 av Bengt Sjönell m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Bengt Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 76

Nej - 73

Avstår - 147

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

143

Nr 162 Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkan-
Torsdagen den " " 59 mom. 20 röstar ja,

31 maj 1979 " j '" ° "j-

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av Erik Hovhammar

Industripolitiken, ''

m. IV.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Margarelha af Ugglas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 146

Nej - 83

Avstår - 68

Mom. 21

Propositionergavs på bifall lill dels utskotlets hemställan,dels reservationen nr 12 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes Dch godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 59 mom. 21 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 12 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153 Nej - 144

Mom. 22

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan,dels reservationen nr 13 av Bengt Sjönell m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bengt Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 59 mom. 22 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 13 av Bengt Sjönell m.fl.

144

Ja - 212 Nej - 85

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Ivdustripolitiken, m. m.

Mom. 23-26

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 27

Propositionergavs pä bifall lill dels ulskollets hemslällan,dels motionerna nr 1019av Cari-Henrik Hermansson m. fl. och nr 1642 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 59 mom. 27 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 1019 av Cari-Henrik Hermansson m. fl. och nr 1642 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282

Nej - 13

Avstår - 2

Mom. 28

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 59 mom. 28 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av Ingvar Svanberg m.fl.

10 Riksdagens proiokoti 1978/79:162-163

145

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Indiistripolitikev, tv. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 133

Avsför - 11

Mom. 29-31

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 32

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskollets hemslällan, dels reservationen nr 15 av Erik Hovhammar m. fl.,och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemslällan i betänkandet nr 59 mom. 32 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av Erik Hovhammar m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Margaretha af Ugglas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 216

Nej - 78

Avstår - 1

Mom. 33

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 34

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 16av Erik Hovhammar och Margarelha af Ugglas, och förklaradesden förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Margarelha af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

146

Den som vill aU kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 59 mom. 34 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av Erik Hovhammar och Margarelha af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Margaretha afUgglas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 249

Nej - 47

Avstår - 1

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

Mom. 35-38

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 39

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 17av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bengt Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandel nr 59 mom. 39 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 17 av Bengt Sjönell m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 223

Nej - 72

Avstår - 1

Mom. 40

Propositionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 18 av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Bengt Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 59 mom. 40 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 18 av Bengt Sjönell m.fl.

147

Nr 162 Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Torsdaeen den ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Bengt Sjönell begärde rösträk-

31 mai 1979 ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

_____________ följande resultat:

Industripolitiken m. m.

Ja - 223

Nej - 73

Avstår - 1

Mom. 41

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 19 av Erik Hovhammar och Margaretha afUgglas, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 59 mom. 41 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 19 av Erik Hovhammar och Margarelha af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Margarelha af Ugglas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 249

Nej - 47

Avstår - 1

Mom. 42

Utskotlets hemställan bifölls.

Mom. 43

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 20 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandel nr 59 mom. 43 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 20 av Ingvar Svanberg m.fl.

148

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä IngvarSvanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 142

Avstår - 1

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

Mom. 44

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr21 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas, och förklaradesden förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 59 mom. 44 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 21 av Erik Hovhammar och Margarelha af Ugglas.

Ja - 249

Nej - 46

Avstår - 1

Mom. 45-51

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 52

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 22 av Erik Hovhammar och Margaretha afUgglas, och förklaradesden förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 59 mom. 52 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 22 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

149

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Margarelha afUgglas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 248

Nej - 47

Avstår - 1

150

Mom. 53

Utskotlets hemställan bifölls.

Mom. 54

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlets hemslällan, dels reservationen nr 23 av Erik Hovhammar och Margarelha af Ugglas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Margarelha af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandel nr 59 mom. 54 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 23 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

Ja - 248

Nej - 47

Avstår - 1

Mom. 55

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 24 av Bengt Sjönell m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Kari-Anders Petersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 59 mom 55 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 24 av Bengt Sjönell m.fl.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, ni. m.

Mom. 56

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 57

Propositionergavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan,dels motionen nr 2362 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 59 mom. 57 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2362 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 283

Nej - 12

Avstår - 1

Mom. 58

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 25 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 59 mom. 58 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 25 av Ingvar Svanberg m.fl.

151

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. m.

Ja - 153

Nej - 140

Avstår - 2

152

Mom. 59

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 60

Propositionergavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 26 av Bengt Sjönell m. fl. samt 3:o) reservationen nr 27 av Erik Hovhammar och Margarelha af Ugglas, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad. Då Bengt Sjönell begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 59 mom. 60 antar

reservationen nr 26 av Bengt Sjönell m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

reservationen nr 27 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

Ja - 106

Nej - 49

Avsför - 141

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 59 mom. 60 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 26 av Bengt Sjönell m.fl.

Ja - 142

Nej - 153

Avstår - 1

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Industripolitiken, m. IV.

Mom. 61

Propositionergavs pä bifall lill dels utskottets hemslällan,dels reservationen nr 28 av IngvarSvanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 59 mom. 61 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 28 av Ingvar Svanberg

m.n.

Ja - 153

Nej - 142

Avstår - 1

Mom. 62-66

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemställt.

Mom. 67

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 29 av Erik Hovhammar och Margarelha af Ugglas,och förklaradesden förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 59 mom. 67 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 29 av Erik Hovhammar och Margaretha af Ugglas.

153

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem,

IV. IV.

Ja - 248

Nej - 47

Avstår - 1

Mom. 68

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 69

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskotlets hemställan, dels reservationen nr 30 av Erik Hovhammar och Margaretha afUgglas och förklaradesden förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Margaretha af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 59 mom. 69 röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 30 av Erik Hovhammar och Margarelha af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Margaretha afUgglas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 245

Nej - 47

Avstår - 2

Mom. 70-78

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 11 Husläkarsystem, m. m.

Föredrogs socialulskollets betänkande 1978/79:47 med anledning av propositionen 1978/79:178 om husläkarsystem inom hälso- och sjukvärden m. m. jämte motioner.

154

I propositionen 1978/79:178 om husläkarsystem inom hälso- och sjukvården m. m. hade regeringen (socialdepartementet)-efler föredragning av statsrådet Hedda Lindahl - föreslagil riksdagen att godkänna de riktlinjer

för en successiv uppbyggnad av elt husläkarsystem som angetts i propositionen.

I proposiiionen redovisades riktlinjer för hur kontinuiteten i kontakterna mellan patient och vårdgivare kunde förbättras inom den öppna hälso- och sjukvården, och det föreslogs atl riksdagen fattade principbeslut om att ett husläkarsystem skulle organiseras. Genomförandet hade föreslagits ske i takt med atl primärvärden byggdes ut och med anpassning till lokala förhållanden.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsysteiv, m. in.

I delta sammanhang hade behandlats de med anledning av proposiiionen väckta motionema

1978/79:2626 av Gunnar Biörck i Värmdö (m), vari hemställts att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts om det s. k. husläkarsysiemet,

1978/79:2627 av Gösla Bohman m. fl. (m\ vari hemställts atl riksdagen godkände de riktlinjer och förslag som framförts i motionen i syfte atl åstadkomma etl väl fungerande husläkarsystem,

1978/79:2628 av Rune Gustavsson m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts i motionen om
en vidgning av kontinuiletsbegreppei inom primärvärden till atl avse värdlag
av hälso- och sjukvårdspersonal,

hos regeringen begära en plan för att garantera sjukvårdshuvudmännen tillgäng lill allmänläkare och distriktssköterskor för utbyggnaden av primärvården,

som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts i motionen om en jämn regional utbyggnad av primärvärden inför överläggningarna med sjukvårdshuvudmännen,

4. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om
registreringsförfarande lill viss läkare.

1978/79:2629 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts au riksdagen beslutade

1. all hos regeringen begära förslag till riksdagen om ell ålgärdsprogram för
alt stimulera utbyggnaden av primärvärden,

2. alt hos regeringen begära atl motionens krav i fråga om

utbildning av personal inom primärvärden,

en femårsplan för forskningen inom områdena allmänmedicin/primärvård och långvårdsmedicin,

utvecklingsarbete inom primärvärdsomrädei,

d) statligt stöd lill sjukvårdshuvudmännen

beaktades vid utarbetandet av förslag till åtgärdsprogram, och

155

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem.

IV. IV.

1978/79:2630 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

all riksdagen beslutade avslå proposiiionen 1978/79:178,

atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till ändringar i gällande sjukvårdslagstiftning i syfte att underlätta upprättande av lagarbete inom sjukvården i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde

beträffande riksdagens skyldighet att behandla propositionsförslagen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2626 delvis,

beträffande frågan om avslag på propositionen alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2630, yrkandei 1,

beträffande frågan om riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden av primärvärden alt riksdagen med anledningav propositionen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan,

beträffande förläggande av Jourverksamhet lill primärvården atl riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2626 delvis,

belräffande försöksverksamhet med olika modeller för förbättrad kontinuitet m. m. att riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2627 delvis,

beträffande frågan om bättre kontinuitet i primärvården m. m. all riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2628, yrkandei 1, och med anledning av proposiiionen som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskotlei anfört i frågan,

beträffande lagstiftning om lagarbete inom sjukvärden alt riksdagen skulle avslä motionen 1978/79:2630, yrkandet 2,

beträffande frågan om läkarval m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2628, yrkandei 4, samt med anledning av proposiiionen, motionen 1978/79:2626 delvis och motionen 1978/79:2627 delvis som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan,

beträffande privatpraktikervård att riksdagen med anledning av propositionen som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträffande elableringsvillkor för privatpraktiker att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2626 delvis och motionen 1978/79:2627 delvis,

beträffande frågan om åtgärder för atl stimulera utvecklingen och utbyggnaden av primärvården att riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2628, yrkandena 2 och 3, och motionen 1978/79:2629 samt med anledning av proposiiionen, moiionen 1978/79:2626 delvis och motionen 1978/79:2627 delvis som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan.

156

Reservationer hade avgivits

1. av Nils Carishamre (m) och Gunnar Biörck i Värmdö (m) som ansett dels att utskottet yttrande skulle ha av reservanterna angiven lydelse, dels att utskottet under 4, 5, 6, 8, 10 och 11 bort hemställa

belräffande frågan om föriäggande av Jourverksamhet till primärvården atl riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1978/79:2626 delvis som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört i frågan,

beträffande frågan om försöksverksamhet med olika modeller för förbättrad kontinuitet m. m. au riksdagen med bifall till motionen 1978/ 79:2627 delvis som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört i frågan,

belräffande frågan om bättre kontinuitet i primärvården m. m. all riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1978/79:2628, yrkandei 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört i frågan,

8. beträffande frågan om läkarval m. m. att riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2626 delvis, motionen 1978/79:2627 delvis och motionen 1978/79:2628. yrkandet 4, samt med anledning av propositionen som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanlerna anfört i frågan,

beträffande frågan om elableringsvillkor för privatpraktikeratt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2626 delvis och motionen 1978/79:2627 delvis som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört i frågan,

beträffande frågan om åtgärder för att stimulera utvecklingen och utbyggnaden av primärvården att riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2626 delvis och moiionen 1978/79:2627 delvis samt med anledning av propositionen, motionen 1978/79:2628, yrkandena 2 och 3, och motionen 1978/79:2629 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört i frågan,

dels alt motiveringen till utskotlets hemställan under samtliga övriga moment (1, 2, 3, 7 och 9) bort vara den som intagits i reservationen.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem. m. m.

2. av Kersti Swartz (fp) och Per Gahrton (fp) som ansett dels alt utskottets yttrande skulle ha av reservanlerna angiven lydelse, dels alt utskottet under 3, 6, 8, 9 och 11 bort hemställa 3. atl riksdagen skulle godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för den fortsatta utbyggnaden av primärvården,

6. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2628, yrkandet 1, skulle godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för bälire kontinuitet i primärvården m. m.,

alt riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2626 delvis, motionen 1978/79:2627 delvis och moiionen 1978/79:2628, yrkandei 4, skulle godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för läkarval m. m.,

att riksdagen skulle godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för privatpraktikervård,

11. atl riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2626 delvis, moiionen 1978/79:2627 delvis, moiionen 1978/79:2628, yrkandena 2 och 3, och motionen 1978/79:2629 skulle godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för alt stimulera utvecklingen och utbyggnaden av primärvården.

157

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem.

IV. IV.

dels all motiveringen lill utskotlets hemställan under samtliga övriga momeni (1, 2, 4, 5, 7 och 10) bort vara den som intagils i reservationen.

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr lalman! I de senasle årens sjukvårdsdebatt har patientens situation på etl glädjande sätt fött en alll större uppmärksamhet. Man har talat om alt stimulera patienterna atl ta aktiv del i sin egen värd, atl patienterna skall vara subjekt och inte objekt i sjukvården. Nödvändigheten av patienternas medinflylande i vården har allmänt framhållits. "Patienten i centrum" har blivit ett allmänt omfattat begrepp.

Allt detta är bra, mycket bra. Det är uttryck för ett synsätt som innebäratt patienisynpunkterna måste fö gehör inom vår växande värdorganisation.

Det enklaste och smidigaste förfarandet när det gäller att låla patienternas och allmänhetens synpunkter påverka sjukvården är givetvis atl börja med all lyssna till de krav och önskemål som i olika sammanhang framförs. Kontinuitetsutredningen redovisade i sitt betänkande ett tiotal opinionsundersökningar. Det framgår av dessa all önskemålet om kontinuitet i läkarvården, dvs. all fä komma lill en och samma läkare vid olika besök, är det starkaste önskemålet i fråga om vården som allmänheten har i dag.

1 Dalbyundersökningen redovisades t. ex. alt merän 95 96 av de tillfrågade ansåg att del var viktigt alt fö träffa samma läkare vid olika sjukbesök. Ca 70 96 av de tillfrågade i en undersökning i Stockholmsområdet ansåg det mycket viktigt all denna kontinuitet kom till slånd. Det är uppenbart att man saknarden trygghet del innebäratt kunna vända sig till en doktorsom känner ens problem sedan tidigare och som därigenom har en god överblick över sin patients medicinska och socialmedicinska behov. Allmänheten har inte sällan uttryckt detta som: Kan vi inte få tillbaka något som motsvarar den gamla husläkaren, en doktor som väl kände sina patienter, i förekommande fall ofta samtliga medlemmar i fömiljen - någonting som också för tankarna till den tidigare provinsialläkaren.

Jag anser för min del att dessa krav och önskemål har framträtt med sådan tydlighet och skärpa att det vore direkt ansvarslöst alt inle försöka tillgodose dem inom dagens och morgondagens sjukvårdsorganisation.

Jag är därför lacksam för att kontinuitetsutredningen lyft fram patienternas-allmänhetens synpunkter sä starkt. Det är dessa synpunkter som regeringen sedan fört vidare genom atl förelägga riksdagen en proposilion om atl den öppna hälso- och sjukvården skall organiseras som ett system med husläkare.

Med husläkare förstås då inte en person som dygnet runt, vardag som helgdag, finns lill hands för sina patienter. Propositionens husläkare är förankrad i det moderna arbetslivets krav på semester och andra ledigheler. Men husläkarbegreppei är likväl relevant, eftersom det avser en patient-lä-kar-relalion av mer varaktig karaktär, en situation där läkaren har sina egna patienter som han väl känner. Hembesök och vissjourverksamhei ärockså elt naturiigt inslag i denne läkares arbetsschema.

158

Det husläkarsystem som presenteras i proposiiionen bygger i första hand på tvä personalkategorier. Det är allmänläkarna vid vårdcentralerna och distriktssköterskorna.

De människor som vill och som har möjlighet skall också kunna se sin privatpraktiker som husläkare. En patieni-läkar-relaiion som kännetecknas av kontinuitet och ömsesidig personkännedom skall dock inte behöva isoleras till den privata vårdsektorn. Den offentliga vården måste ta sitt ansvar för att. kunna erbjuda en vårdservice som människorna efterfrågar.

Motiven för alt låta husläkarrollen i den offentliga värden vila pä allmänläkarna har anförts såväl i utredningens belänkande som i propositionen.

Flertalet remissinstanser, bl. a. Landstingsförbundet, delar denna syn. Husläkarens styrka ligger Ju i bredden av hans eller hennes medicinska kunskaper och i den nära kännedomen om patienternas problem. Mol bakgrund av att en välutbildad allmänläkare kan klara av 80-90 96 av vad vi kan kalla vardagssjukvården är del enligt min mening rimligt att husläkar-funktionen finns hos allmänläkarna.

Fördelarna med att ha en fast läkarkontakt är mänga. Först och främst slipper patienten all bli direkl hänvisad till olika läkare för olika symtom. I första hand gör husläkaren-allmänläkaren en bedömning.

Om patientens tillstånd kräver det skall självfallet andra läkare, t. ex. specialistläkare, konsulteras. Specialislläkarens roll blir dock i huvudsak konsultens, och han fungerar som sjukhusklinikernas förlängda arm i primärvården. Husläkarsysiemet skulle ge patienterna den tryggheten att den egna läkaren alllid var inkopplad.

Om vi verkligen vill ha en effektiv förebyggande vård är ell system med fasta läkarkontakter oumbäriigi. Del är välkänt all 1. ex. råd om kostvanor, rökning, alkohol och annat för slörre effekt om de ges på individuell basis mellan patienten och hans egen läkare än om de ges genom en mer allmänt riktad verksamhet.

Vi bör också hålla i minnet att det är ett slöseri med resurserna au låta patienterna komma till olika läkare gäng efter annan. Den nye läkaren mäste vid varie tillfälle försöka "lära sig" den nya patienten och hans problem. Även för läkare och annan vårdpersonal är det dessulom mer tillfredsställande atl få arbeta med patienter som de känner och fö följa upp behandlingen och se resultaten.

Distriktssköterskorna har genom sitt arbete under åratal visat, att de på ett myckel värdefullt sätt kan komplettera läkarvården och även avlasta den. Distriktssköterskan ärockså genom sin utbildning någol av en motsvarighet till allmänläkaren pä sjuksköterskesidan.

En värdorganisation som möjliggör förden enskilde att ha fasta kontakter med i första hand en allmänläkare och distriktssköterska skulle utgöra ett gott svar på allmänhetens kontinuitelskrav.

Husläkarsysiemet sådani det framställs i proposiiionen och av koniinui-tetsutredningen ärelt erbjudande till befolkningen. Den som vill ha en föst

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem,

IV. IV.

159

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. IV.

160

läkare vid vårdcentralen skall kunna fö det. Den som i stället vill gå till olika läkare skall kunna göra del. Inte heller föreslår propositionen remisstvång för tillgäng lill specialistläkare.

Enkell uttryckt är del föreslagna husläkarsysiemet ell erbjudande, som såvitt Jag kan förstå i de allra flesta fall skulle accepteras, men som del samtidigt skall vara möjligt atl avslå från.

Avsikten med all förelägga riksdagen en proposilion med principiella riktlinjer har varit, att regeringen har funnit frågan om alt ge allmänheten en enklare och tryggare sjukvård genom ett husläkarsystem sä angelägen och betydelsefull att vi har velat ge riksdagen en möjlighet att uttala sig om detta. Jag skall villigt erkänna att vi också hoppades att riksdagen skulle uttala siu stöd för tankegångarna och därmed ge allmänhetens önskemål ytterligare tyngd och underlätta genomförandel av elt husläkarsystem.

Genom del yttrande som socialutskottets majoritet, bestående av centerpartiet och socialdemokraterna, nu enats om har dessa förhoppningar grusals. Centerpartiet och socialdemokraterna anser atl husläkarbegreppei bör utmönstras. Primärvården bör utvecklas helt i enlighet med de tankegångar som framförts i HS 80 och senare utvecklingsarbeten. Det mesta i dessa planer ansluter sig även propositionen till. Men - det finns nägot som fält en alltför undanskymd plats och oklar innebörd i såväl HS 80 som senare planeringsskrifter. Och del är tanken på en egen läkare.

Det talas om kontinuitet, det gördel. Men det gäller dä i första hand frågan om dels värdlagskontinuilet och dels atl patienten skall få träffa en och samma läkare under en sammanhängande värdepisod. Denna kontinuitet är utomordentligt viktig men tyvärr inte tillräcklig. I lakl med den ökade tillgången pä allmänläkare bör ambitionerna höjas, så alt man kan erbjuda varie människa en egen läkare som har ett övergripande ansvar för Jusl honom eller henne.

Majoriteten i socialutskottet anser vidare, att kontinuiteten inte bör begränsas till allmänläkare och distriktssköterskorutan bör gälla all personal. Detta har också Jag anfört i proposiiionen.

Meii - talet om vårdlag får inte leda lill att man nedvärderar betydelsen av atl patienten inom vårdlaget skall kunna ha en egen läkare och en egen distriktssköterska. Jag ser således ingen motsättning mellan att söka ha en god kontinuitet avseende samtliga personalkategorier och att införa husläkarsysiemet. Men om man som centern och socialdemokraterna i utskottet vill utmönstra husläkarbegreppei. Ja, då finns det inte så mycket kvar som kan tillgodose allmänhetens heta önskemål om en egen läkare. Dä kan man anse atl kontinuiteten är tillräcklig oavsett vem man träffar på i vårdlaget.

Det är bra atl utskottets majoritet anser all vi mäste salsa på all fö fram fler allmänläkare och distriktssköterskor. Primärvärden måste byggas ul - och del så snabbt som möjligt.

Del är för att underlätta detta som Jag i propositionen har angeti en rad åtgärder, bl. a.:

större andel läkare till allmänläkarbanan.

kompletteringsutbildningar, som gör det möjligt för specialistläkare att övergå till allmänläkarverksamhei,

översyn av allmänläkarutbildningen med utgångspunkt i de krav som husläkarrollen kan förväntas ställa,

ökad kapacitet för distriktssköterskeutbildningen,

professurer i allmänmedicin och primärvård,

större ulrymme för primärvård i all vårdpersonals ulbildning.

Det är dock beklagligt, alt man frän centerns och socialdemokraternas sida inte vill uttala sig för att en utbyggd primärvård organiseras pä ett sådant sätt att allmänhetens krav pä att fä en egen läkare kan förverkligas.

Jag vet inte hur många opinionsundersökningar som skall behöva redovisas eller hur högt patienterna skall behöva ropa innan det står klart för alla, alt behovet av en egen läkare - en husläkare - är ett angeläget palientönskemäl. Det är uppenbart, alt allmänhetens önskemål inte trängt fram tillräckligt i socialutskottet. Jag är dock övertygad om atl opinionen på lokal nivå kommeratt driva kravet på husläkare vidare. Från folkpartiels sida kommer vi också atl göra delta.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

NILS CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Min uppgift är att för kammaren presentera reservation nr 1 vid socialulskottets betänkande nr 47. Som i alla andra reservationer anmäls även i denna avvikande mening gentemot uiskoltsmajoriieien, alltså i delta fall mol utskottets socialdemokrater och centerledamöter, dock inle i och för sig mot propositionen eller mot utskottsledamöter som står bakom andra reservationer.

Jag skulle således egentligen inte ha anledning atl polemisera med någon annan än dem som företräder utskottsmajorilelen, men omständigheterna i del här ärendet har varil egendomliga, och del har gjorts så många uttalanden av olika slag och frän olika häll, atl Jag tror alt det är nödvändigt atl också säga någonting om själva den proposition som har utgjort, om inle precis underlaget för utskotlels arbele så i vae fall anledningen till della arbete.

Det har varil ell myckel komplicerat arbele i socialutskottet. Somliga har kallat det förvirrat - utskottets värderade ledamot Per Gahrton liknade i går i en tidningsartikel socialutskottet vid en hönsgård. Del kanske kan ligga någonting i den liknelsen,åtminstone i den meningen att varje hönsgärd har sin tuppkyckling, som brukar bemötas med välvillig tolerans när han övar sig för framtida stordåd genom alt gala högre än potensen motiverar.

Men att del har blivit så komplicerat hänger i hög grad samman med propositionens uppbyggnad och konstruktion. Utskottet skulle ha kunnai skilja sig ganska enkelt från sin uppgift. Vi skulle ha kunnai låna en formulering, som kammarens talman i vissa situationer använder, och helt enkelt skriva: I propositionen 178 gör föredragande statsrådet en anmälan. Utskotiet hemställer atl anmälan läggs till handlingarna.

161

11 Riksdagens protokoll 1978/79:162-163

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem. m. m.

162

Proposiiionen är en anmälan eller rättare en rad av anmälningar. Den innehåller, som redan från många håll har påpekats offentligt och i slutna sammanhang, inle ett enda konkret förslag. Nu är inte detta hell unikt. Det är inte alls ovanligt att en regering går till riksdagen och begär att denna skall i princip godkänna riktlinjer för någon reform eller något förslag som man senare tänker lägga fram. Men jag tror atl del är i det närmaste unikt att man lägger fram en proposition som endast innehåller detta. När riksdagen gör allmänna uttalanden eller ger principiella riktlinjer brukar det vara i samband med att vi fattar beslul om alt använda någol av de två medel som är riksdagens huvudinstrument: lagstiftning och pengar. Man kompletterar då delta med principiella uttalanden. Här krävs inget annat än principiella uttalanden.

Jag skulle ändå kunna tänka mig ell skäl till att begära riksdagens uttalande, och det skulle vara om man verkligen aviserade en radikal omläggning,en revolutionerande reform, men del gör man ju inte. Det är inle sant att del som nu framförs är någol särskilt nytt. Hela husläkardebaiten består Ju numera av gemensamt gods från sjukvårdsdebattens allmänning, där alla är överens. Folkpartiets specifika bidrag till den debatten är själva ordet "husläkarsystem", vilket f ö. ärelt semantiskt bedrägeri. Alll annat är i dag gemensami och har varil del länge. De tre nyckelorden är helhetssyn, kontinuitet och tillgänglighet. Var hittar vi någon företrädare för något parti, var hiltar vi någon i sjukvårdsarbetet verksam eller någon patient som inle håller med om alt det är jusl i den riktningen vi skall sträva? Vi behöver alltså inle förbereda kommande beslul genom alt ta reda på all riksdagen principiellt är inne pä samma linje. Det vetju alla att vi undantagslöst är. Man slår in öppna dörrar.

Utskotiet har ändå vall atl sakbehandla proposiiionen, och då för vi väl se utskottets och reservanternas påpekanden som att riksdagen av regeringen bör begära anvisningar om hur arbelel skall bedrivas i fortsättningen. Men vi är -jag tror samtliga i utskottet men åtminstone majoriteten och moderalreservanterna - på det klara med att vi med detta beslul liksom med proposiiionen inle har förändrat någonting i utvecklingen av primärvärden. Närde konkreta förslag som måste komma en dag verkligen kommer, kan de inle genomföras en enda dag lidigare än eljest och ej heller för de någon annan inriktning på grund av del beslul som riksdagen i dag kommer att fatta. Del fanns nämligen ingen mark som behövde förberedas, det fanns ingen opinion som behövde vänjas vid tanken och riksdagen behövde inle fös atl göra en helomvändning för atl därefter förmås atl fatta konkreta beslul. Det var detta som var problemet och som gjorde arbetet så svårt för utskottet.

Det är ingen hemlighet att utskottet en tid var myckel nära att bli helt enhälligt. Vi hade en skrivning som mänga av oss trodde skulle bli utskottets enhälliga utlåtande - kanske med en eller annan reservation i detaljer. Av olika skäl blev del inte så. Men det är intressant alt se au den tekniskt sett inte helt färdiga lunta som vi har alt behandla har blivit ganska omföngsrik, bl. a. därför atl den i själva verket innehåller tre fullständiga ulskotlsullåtanden. Majoriteten har skrivit elt, moderatrepresentanlerna har skrivit ett, och.

vilket är intressant all lägga märke till, regeringspartiets representanter i utskottet har skrivit ett-det är f ö. den längsta reservationen. Det hade varit naturligt att vänta sig atl den kunde ha blivit kort och kärnfull, några rader med ett rakt yrkande om bifall lill proposiiionen. Men sä är del inle. Inle ens folkpartirepresenlanterna i utskottet har kunnai gå den enkla vägen utan har funnit det nödvändigt atl skriva om propositionen - upprepa den, kommentera den och förändra den och göra en reservation som är lång som ett fullvuxet ulskoltsullälande och som skrivs med anledning av proposiiionen, inte med bifall lill den.

Delta är situationen, och vi hardärför haft litet svårt att komma fram till en alldeles vanlig behandling av proposiiionen. Nu föreligger alltså två reservationer, och jag har all presentera den ena.

Moderatledamölerna har följt den kanske inte hell logiska disposition som majoriteten har följt. Majoriteten har i sin lur följt den lika litet logiska disposition som proposiiionen följer. Detta har gjort att det finns anmärk-ningaroch kommentarer lill en rad merellermindre viktiga delaljfunderingar i proposiiionen utan något arrangerande efter prioritetsordning - man behöver inte räkna med att det som kommer först är det viktigaste och det som kommer sist är det minst viktiga, utan frågorna tas upp i samma ordningsföljd som i det material som vi hade att utgå från.

Efter en del mer allmänna kommentarer och funderingar kommer vi för vår del försl in pä frågan hur man skall anordna Jouren i framliden. Det är verkligen en detaljfråga, men en viktig sådan.

Här vill jag gärna ge föredragande statsrådet en eloge. Hon är mer realistisk än utredningsmajoriteten när hon inle tror att det går att helt anordna Jourljänslen inom den öppna primärvärdens, inom vårdcentralernas, inom husläkarsystemels ram. Naturligtvis går det inte. Man kan räkna ut att om i en vårdcentral med tre allmänläkare dessa tre skulle svara för Jouren på nätter och helger, skulle de få en Jourkompensation av 38 timmar i veckan. Det blir då per läkare bara tvä timmar i veckan kvar av normal arbetstid, med vilken tid de skulle uppehålla tjänsten pä dagarna. Sådani går inte. Det är ocksä onödigt.

Vi haren sluten sjukvård också. Och, som min på grund av sjukdom tyvärr frånvarande vän Gunnar Biörck i Värmdö brukar säga: Vi skall ändå komma ihåg atl den slutna sjukvärden är den enda som alltid är öppen. Den är Ju öppen ändå. Man mäste utnyttja den för all kunna anordna jouren. Vi har tagit oSs friheten alt påpeka att vi inle skall inge någon föreställningen att husläkarna - som inte har någonting att göra med gamla liders husläkare, utan som är ett lag i en vårdcentral - skulle kunna svara även för naitkoniinuiteten och helgkontinuiteten i vården.

Vi har också tagit upp frågan om arbetsfördelningen inom primärvården. Husläkare skall ju gunås i allt väsentligt vara allmänläkare, med en viss komplettering av andra läkare. Vi tror inle att vi kan fylla behovet av en primärvård - som präglas av helhetssyn, kontinuitet och tillgänglighet - för alla, kanske inte ens för de flesta, med hjälp av allmänläkare.

Vilka är del som verkligen behöveren fast kontinuitet, en fast kontakt med

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. IV.

163

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsysteiv. m. m.

164

en läkare? Det är de långvarigi sjuka. Jag umgås å ämbetets vägnar mycket med handikapprörelsens folk. Redan i remissyttrandena över husläkarutred-ningen gav man där uttryck för slor oro över all elt alltför hårt prioriterande av allmänläkeriet skulle leda till en ännu värre brist än den vi nu har på specialister, som är oundgängligen nödvändiga som fasta läkarkontakter för människor med handikapp och långtidssjukdom.

Vi menar alltså ail den fasta läkarkontakten måste byggas upp lika myckel med specialister som med allmänläkare. Det är inget fel - inte ens sett ur husläkeriets synpunkt.

Lät mig här skjuta in att vi moderaler inte har föreslagit alt vi skall utmönstra begreppet - eller ordet - husläkare. Men jag vidhåller att det, som Jag ser det, är ett semantiskt bedrägeri alt utnyttja en positiv laddning i ett ord som anknyter till Just de egenskaper hos husläkaren i gamla tider som föredragande Slalsrädel häri talarstolen fören stund sedan sade atl vi inte kan föra över lill det nya systemet. Det är just de egenskaperna som är det väsentliga i husläkarbegreppei i vanligt språkbruk. Men jag kan ändå acceptera ordet husläkare av det enkla skälet att ell ord till sist får den innebörd vi ger del. Riksdagen är inte utan makt när del gäller att ge elt ord en innebörd, och del är bättre - när del nu ändå har blivit så - alt fortsätta med det begreppet än alt försöka lansera ytteriigare ett begrepp, vilket tar ännu längre tid.

Del är inget fel all se till den specialiserade vården när man etablerar de fasta kontakterna; del är tvärtom alldeles nödvändigt. Den måsle finnas ute i själva primärvården, inte bara som fritt svävande konsulter, utan också -som t. ex. gynekologer, invärtesmedicinare och barnläkare - i själva primärvården.

Vi har tagit upp frågan om utbildningen och därmed ocksä frågan om när en utbyggd primärvård med den av alla eftersträvade nya inriktningen skall kunna vara i någon utsträckning förverkligad. Vi tror inte atl detta är möjligt fram till 1985, därför alt det skulle kräva en så härd satsning på utbildning av allmänläkare och distriktssköterskor att vi skulle allvarligt riskera atl förvärra bristen på andra läkare och andra sjuksköterskor. När det gäller läkarna ärju antalet grundulbildade fram till den liden redan i dag givet; de som inte i dag är inne i medicinska studier är heller icke grundulbildade läkare 1985. Del är alltså pä den kända siffran vi skall bygga kalkylerna, och vi vet alt varje ny allmänläkare, ulöver hillillsvarande planer, som vi lar ur den gruppen innebär alt en annan specialist inte blir utbildad. Socialutskotiei har varje är mycket sysselsättning med atl behandla motioner som alla har det gemensamt atl de understryker bristen på än den ena specialistkategorin, än den andra.

Vi för inte forcera utbildningen av en grupp därhän att vi allvariigt äventyrar utbildningen av en annan som är lika viktig. Det gäller även distriktssköterskorna. Del är närmast astronomiska tal - man räknar med 6 000,7 000 eller 8 000 distriktssköterskor inom några fö år. Vi har redan i dag en skrämmande brist på sjuksköterskor inom mänga arbetsområden som är tyngre än den öppna vården.

Vi vet att del gäratt rekrytera elever till en specialutbildning för öppenvård, för dislriktsvård - visst går del. Många längtar bort från den lunga slutna värden. Men redan nu stänger vi hela avdelningar av brist på operalionsskö-lerskor och brist på mänga andra sköterskor. Man får ta det efter vad möjligheterna erbjuder.

Vi är beredda att vara med och arbeta i riktning mol en primärvård med helhetssyn, kontinuitet och tillgänglighet. Men vi vill inte göra om den dumhet, rent ut sagl, som riksdagen då och då begår genom att i förväg tala om, vilket är en viss utveckling skall vara avslutad. Se på folktandvården! Vid slutet av detta år skulle den enligt riksdagens mening vara framme vid målet atl svara för all ungdomstandvård och 30 96 av all vuxentandvård. Del kommer alt la ytteriigare två till tvä och etl halvt är all nå dil, därför all resurserna inte räcker.

Vad skall del tjäna till atl inge människor föreställningen atl sådani är möjligt, när det inte är det?

Vi säger: Del för bli när del blir. Vi skall främja den här utbildningen så mycket vi kan utan atl förstöra någonting annat. Del kommer alt ta några år till.

Det är vidare så - herr talman - att även a" andra skäl för vi vara försiktiga med hur vi försöker revolutionera utbildningen. Redan i dag kan man höra hurdelpåen klinik för invärtes medicin går 14underiäkare,av vilka 12 har för avsikt att bli något annat än specialister pä invärtes medicin, vilket i hög grad påverkar vårdkapaciteten och möjligheterna att bära vårdansvaret pä den kliniken. Det är ocksä redan för mänga underläkare för atl överiäkare och biträdande överiäkare skall räcka till som handledare. Även det lalar för en viss försiktighet i bedömningen.

Och så frågan om privatläkeriet. Det behandlas väldigt kort, både av utskoltsmajoriteten och i proposiiionen. I propositionen är man mest generös - där sägs alt vi kan ha ungefär det antal privatläkare som finns i dag. Majoriteten tycks vara kallsinnig även lill den uppgiften; det är litet ovisst hur det armed det. Vi är övertygade om atl ell husläkeri någol värt namnet-en öppen vård med de karakteristika som vi har talat om - är omöjligt ulan en väsentlig utökning av den privat drivna läkarvården. Det bör vi ta konsekvenserna av och underlätta i stället för atl försvåra en sådan etablering.

Jag yrkar bifall, herr talman, till reservationen 1.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

PER GAHRTON (fp):

Herr lalman! I socialstyrelsens utredning Hälso- och sjukvård inför 80-talet heter det bl. a. atl "vårdorganisationen bör uiformas på ett sådant sätt att kontinuiteten i kontakterna mellan vårdlagare och värdgivare kan upprätthållas i rimlig utsträckning". I en kommentar lill uiredningen betonar socialstyrelsen alt det är särskilt viktigt med kontinuitet i vården för den äldre befolkningen. Man skriver: "Även dä specialister på vissa organ eller sjukdomsgrupper konsulteras när del gäller dessa äldre patienter är det av vikt att specialistens ålgärder sätts in i helhetsbilden genom samråd med 'egen' läkare."

165

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. IV.

Det var mot bakgrund av dessa erfarenheter och mot bakgrund av erfarenheter från t. ex. Danmark och England som folkpartiet forell antal år sedan böriade utarbeta ett program för bättre kontinuitet i primärvärden.

VI valde att kalla den organisationen för etl husläkarsystem.

I regeringsdeklarationen 1976 vann vi gehör för denna uppfattning hos de båda övriga regeringspartierna. I trepartiregeringens första regeringsdeklaration helte det: "Riktlinjerna för hälso- och sjukvården skall syfta lill ulbyggnad av öppenvården. Den organiseras stegvis som elt system med husläkare och mindre värdenheter."

Trepartiregeringen tillsatte en utredning i syfte atl närmare utarbeta ell husläkarsystem. Det heter i direktiven, som utfördades av Ingegerd Troedsson, atl avsiklen med ett husläkarsystem "är bl. a. att få en bättre kontinuitet i vården genom all göra del möjligt för patienten att etablera en fast kontakt med ett vårdteam av sjukvårdspersonal, däribland en bestämd läkare som hon har förtroende för".

Koniinuiteisuiredningens slutsatser presenterades i augusti 1978. Utredningen föreslog elt husläkarsystem baserat på allmänläkare och distriktssköterskor vid vårdcentraler. Också privatläkare skulle kunna fungera som husläkare.

Den 3 oktober 1978 läste Thorbjörn Fälldin i riksdagen upp trepartiregeringens sista regeringsförklaring. Han sade bl. a.:

"Reformverksamheten inom hälso- och sjukvården är inriktad på förebyggande insatser och införandet av ett husläkarsystem."

Remissinstanserna till utredningen varöver lag positiva till husläkaridén. Av 54 remissinstanser var del bara 9 som kritiserade husläkarbegreppei. Landstingsförbundet, som var positivt, skrev:

"De modeller för utformning av husläkarsystem som presenteras av uiredningen kan, främst pä lite längre sikt då personalsituationen hunnit förbättras, tjäna som exempel för huvudmän/primärvårdsområden som är intresserade av att pröva en arbetsmetod där varie patient är mera direkt bunden till en bestämd läkare."

Mol bakgrund av utredningsförslaget och remissvaren påbörjade regeringen arbetet för att införa ell husläkarsystem i Sverige. Vad krävs dä för alt det skall bli möjligt? Ingen har Ju föreslagit lagstiftning som tvingar sjukvårdshuvudmännen alt tillämpa en viss organisation för atl förbättra kontinuiteten. Husläkarutredningen hade föreslagit ett specialdeslineral stimulansbidrag, men den tanken avvisades av sjukvårdshuvudmännen - alltså varken lagstiftning eller specialanslag. Innebär det atl riksdag och regering skulle stå maktlösa, att staten skulle låta bli alt ta ställning? Ja, den märkliga tanken har framförts motionsvägen såväl från vpk som från moderathåll. Självfallet - och här instämmer också utskottet - vore det en hell barock idé att riksdagen skulle frånsäga sig det övergripande ansvaret för hela sjukvården bara för att den är organiserad sä, atl del är andra instanser som är huvudmän. Staten mäste kunna agera också när varken lagsiiftning eller specialanslag är aktuella. Jag antar att Nils Carishamre vid närmare

166

167

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsysteiv, m. m.

eftertanke är beredd atl instämma i del. 1 detta föll kan det ske i tre Nr 162 moment:

principuttalande av riksdagen,

konkreta åtgärder på regeringsnivå och

avtal med sjukvårdshuvudmännen. Regeringen påbörjade efter remisstidens utgång arbetet efter samtliga tre

linjer. Försl färdigt blev avtalet med sjukvårdshuvudmännen, som undertecknades den 1 mars i är. 1 den överenskommelsen heter det bl. a.:

"Vid denna överenskommelse har förutsatts atl åtgärder vidtas för att förbättra kontinuiteten i sjukvården bl a med utgångspunkt i förslagen i koniinuiteisuiredningens belänkande (SOU 1978:4) Husläkare - en enklare och tryggare sjukvård. Avsiklen är atl i fortsatta överiäggningar ta upp frågan om åtgärdernas utformning m m."

Överenskommelsen har för Landstingsförbundets del undertecknats av riksdagsman Börje Hörnlund (c). Och överenskommelsen, ärade ledamöter, godkändes enhälligt av riksdagen den 17 maj.

I börian av april låg en proposition om husläkarsysiemet på riksdagens bord. Den består av tvä moment, dels allmänna principer för ett husläkarsystem som regeringen vill alt riksdagen godkänner, dels en anmälan av ett antal planerade åtgärder från regeringens sida för all öka utbildningen av allmänläkare och distriktssköterskor och för att stärka ämnet primärvård/ allmänmedicin inom forskning och ulbildning.

Mot bakgrund av den utveckling Jag här har skildrat är det kanske inte sä konstigt alt vi inom folkpartiet milt sagt blev något förvånade när vi log del av partimotionerna med anledning av husläkarpropositionen.

I de fiesta motionerna hävdas att propositionen saknar konkreta förslag. Men det ärju helt enkelt inte sant. Ett betydande antal konkreta åtgärder aviseras i proposiiionen. Och statsrådet Lindahl har tidigare i debalten relaterat dem. Men trots att vi påpekade detta under utskottsbehandlingen återfinns det sanningslösa påslåendet i utskotlsmajoritetens yttrande. Nils Carishamre var här inne på en liknande tanke. Jag kan inie underiåta alt rapportera om de ovanliga ansträngningar som framför alll socialdemokrater och centerpartister samlade sig lill för att skenbarligen fö den felaktiga beskrivningen att verka sannolik. I elt första utkast lill ulskoilsbeiänkande, som utskottskansliet hade utarbetat, fanns en korrekt redovisning av de konkreta förslag som aviserats i propositionen. Vad gjorde dä centerpartister och socialdemokrater? Jo, de lyfte helt enkell ut hela det avsnittet. I stället satte de in en mening som hävdar att "konkreta förslag saknas i propositionen".

Nils Carishamre använde tidigare här i debalten uttrycket unikt. Detta är i sanning unikt. För atl kunna hävda att någonting inte finns lyfte man helt enkelt ut en lext som korrekt beskriver vad som verkligen finns. Del är i sanning etl unikt förfarande.

Jag måste ändå fråga utskottet, och för den delen också moderaterna, som ju begär ett ålgärdsprogram av regeringen: Vad är det för typ av åtgärder som ni tänker er och som regeringen inle redan håller på med? Ni har inle på något

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. rn.

168

sätt antytt vad det är för konkreta ålgärder soin della ålgärdsprogram skulle kunna innehålla. Ni har dock samtliga regeringserfarenhei. Det är inle så värst länge sedan ni satt i regeringsställning. Ni borde kunna ha vissa idéer om vad det är för konkreta åtgärder. Ni vill inte ha lagsiiftning, och jag antar alt ni inte vill ha några speciella bidrag av det slag som Landstingsförbundet har avvisat. När del gäller att fö slörre plats för ämnet primärvård/ allmänmedicin inom utbildningen harju konkreta ålgärder redovisats. Det är alltså åtgärder som vi inte redan vidtagit som ni mäste länka er. Jag tycker atl det är etl ansländighetskrav all ni i varie fall antyder vad det är för typ av åtgärder som skulle finnas i delta konkreta ålgärdsprogram.

Den andra typen av kriiik i motionerna och ulskoilsbeiänkandei riklar sig mol själva husläkarbegreppei och husläkaridén. Den kritiken gör mig förbluffad. Socialdemokraterna har visserligen aldrig utlovat någol husläkarsystem. Men närde nu i sin motion hävdar all vi har fränirätt husläkaridén i proposiiionen förefaller del litet krystat all de går emot oss i utskottet. Å ena sidan hävdar de att det förslag vi lägger fram inle innebär något husläkarsystem, å andra sidan går de emot det husläkarsysiemet. Jag har svårt atl få det resonemanget att gå ihop, om det inle är så att själva ordet husläkare har fält en magisk lyskraft som en del partier inte gärna vill all det skall ha kvar utan vill försöka släcka.

Än mer förbluffad blir Jag över moderaternas inställning. Nu använder de husläkarbegreppei som beteckning på elt näst intill renodlat privalläkarsys-tem. Den tolkningen framgick inte i trepartiregeringen, bl. a. inte i de direktiv som Ingegerd Troedsson utfärdade. Gick ni alltså hela liden i hemlighet och menade privailäkarsystem, när ni lalade om husläkare? 1 sanning etl ganska märkligt politiskt agerande i så fall.

Mest förbluffad mäste man bli över centerns agerande. 1 oktober 1978 utlovade Thorbjörn Fälldin ell husläkarsystem. Han kände då lill innehållet i husläkarulredningens betänkande. Man kan inle, som Rune Gustavsson ibland har försökt göra, säga atl husläkarulredningens betänkande förändrade alltihop. Det var känt. Det refererades f ö. i Skånska Dagbladet den 23 augusti 1978. Där kanske man från cenlerhåll ändå har tagit del av det. I april undertecknade f d. socialminister Rune Gustavsson en partimotion från centern, där del bl. a. helte alt "husläkarbegreppei har som ullryck för behovet av kontinuitet inom vården kommit all leda till orealistiska förväntningar". I utskotlsbetänkandet kräver centern nu tillsammans med socialdemokraterna alt husläkarbegreppei utmönstras. Gick alltså centern under två är på trepartiregeringens tid och ansåg alt husläkarbegreppei skapade orealistiska förväntningar och borde utmönstras - utan att säga något? Del är i så fall elt anmärkningsvärt beteende. Del är anmärkningsvärt att man, om man anser att ett husläkarsystem skapar orealistiska förväntningar bland befolkningen, ändå utfärdar regeringsförklaring efter regeringsförklaring, upplästa av partiledaren, dåvarande statsministern, som utlovar jusl ett sådant husläkarsystem. Nog har man anledning all bli förbluffad. Man måste fråga sig vad Rune Gustavsson skulle ha gjort, om han hade varit kvar som socialminister. Skulle han ha medverkat till att man inom socialdepar-

lemenlel hade utarbetat en husläkarproposition i enlighet med Thorbjörn Fälldins löfte den 3 oktober 1978, eller skulle han möjligen ha avgått i protest, eller vad skulle han ha gjort? Jag försökte fö svar på den frågan häromdagen i en radiodeball, men del lyckades inte. Jag upprepar därför frågan nu, för den är rätt vikiig för bedömningen av centerns tillförlitlighet: Skulle socialdepartementet ha lagt fram en husläkarproposition om Rune Gustavsson varit kvar som departementschef-Ja eller nej?

Regeringen har alltså inlett ett arbete på att skapa elt efteriänglat husläkarsystem. Vi vet all oerhört mänga människor, inle minst pensionärer, uppfattar jusl ell husläkarsystem som en av de viktigaste reformerna inom sjukvården. Regeringen har lyckats få till stånd ett avtal med det här syftet med sjukvårdshuvudmännen, ett avtal som riksdagen enhälligt har godkänt. Regeringen har aviserat konkreta åtgärder för att öka och utvidga utbildningen för atl möjliggöra ett husläkarsystem.

Nu begär regeringen ett principbeslut av riksdagen, pä samma sätt som så mänga andra principbeslut fattas i denna kammare, t. ex. häromdagen om införande av föräldrautbildning. Det fanns inga anslag och ingen lagstiftning när vi fattade beslut om socialulskottets betänkande om föräldrautbildning häromdagen. Del var allmänna principer, som har följts upp av ett avtal med de huvudmän som skall genomföra föräldrautbildningen. Dä var det ingen som protesterade mot att regeringen presenterade allmänna riktlinjer ulan speciella anslag och utan åtföljande lagsiiftning.

Nu plötsligt presenteras del som om del skulle vara något alldeles unikt i riksdagens arbele. Det är naturiigtvis inte alls pä det sättet. Det är ganska vanligt alt regeringen förelägger riksdagen principer för godkännande. Men när del gäller husläkare snubblar samtliga oppositionspartier över varandra för att sätta käppar i hjulet - för oss, men det är kanske inte det viktigaste, ulan för husläkartanken; det är viktigt. Det är i sanning etl beklämmande skådespel.

Samtliga oppositionspartier får faktiskt dela ansvaret för att husläkaridén nu kommer all hänga i luften i brist på ett klart principbeslut i riksdagen. Tyngst vilar dock ansvaret på centerpartiet. Det var centern som svek sina upprepade löften, del var centern som spräckte en uppgörelse mellan de tre partier som i regeringsställning tillsammans lovat genomföra etl husläkarsystem och i stället lierade sig med socialdemokraterna. Jag instämmer i det fallet i Nils Carlshamres beskrivning: Det föreföll etl tag möjligt alt lillsammans stå upp för del löfte vi hade givit väljarna. Men centern spräckte den möjligheten.

Jag skall inte diskutera tuppkycklingars polens. Men för att fortsätta hönsgårdsliknelserna kan Jag säga att om vi i oktober 1976 hade sagt till något av de andra regeringspartierna att innan hanen gal för full tid i denna valperiod skall ni irefalt ha förnekat och svikit oss, då skulle man ha attackerat oss obarmhärtigt. Nu vet vi all det är så: Marginalskatterna, jämslälldhetslagen, husläkarsysiemet -centrala momeni i de regeringsförklaringar som Thorbjörn Fälldin har läst upp från kammarens talarstol - har

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkai system, m. m.

169

Nr 162

Torsdagen den 3! maj 1979

Husläkarsystem. m. m.

saboterats med centern i sabotörernas huvudroll. Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservation 2.

NILS CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Förvisso vore del barockt om riksdagen skulle avhända sig siu övergripande ansvar för sjukvårdens utveckling. Det är inte fråga om del. Del är bara del all denna proposilion icke ger riksdagen tillfälle atl lägga en tum till sitt ansvarstagande i den frågan. Det är sant, Per Gahrton, alt propositionen inte innehåller ett enda konkret förslag - inle något konkret förslag till riksdagen, och det ärju de enda förslag som intresserar oss; del är dem som vi skall behandla.

Per Gahrton använder ordet "aviserar", och del är alldeles korrekt. Propositionen aviserar förslag som skall komma senare. Och den aviserar också åtgärder som regeringen har rätt och full möjlighet att vidta utan riksdagens biträde. Den aviserar någonting som skall ske i framliden. Men ingenling av detta ärav den arten att det nödvändiggör eller ens gör önskvärt en förhandsanmälan ell eller flera är i förväg. Del är ganska enkla rulinbeslut som sä smäningoin kommer alt krävas av riksdagen. De behöver icke behandlas kanske åratal i förväg. Det finns alltså inga konkreta förslag.

Belräffande avtal med huvudmännen är det riktigt att ett sådant träffats. Nu handlar del avtalet egentligen om någonting helt annat. Det är det sedvanliga, rutinmässiga avtalet om ersättning till sjukvårdshuvudmännen av försäkringsmedel. Man har bifogat vad som i avtalssammanhang annars kanske skulle kallas en fotnot, som det inte kan ha varil ett dugg svårt atl fö dil. Det är väl ingen konst alt fö Landstingsförbundet att skriva på alt man uttalar sig för att man skall verka i en viss riktning, när det är Jusl den riktningen man hållerpåatl verka i allt vad man orkar-och den enda man har tänkt att verka i. Manansägju t. o. m. att 150 milj. kr. som betalning för della var för mycket, så man vill inte ha dessa pengar.

Nej, del här avtalet är verkligen inle någon milstolpe på vägen mot husläkarsystem. Del är en notering av någonting som redan pågår.

1 fråga om husläkarbegreppei harjag sagt alt det enligt min mening är elt semantiskt bedrägeri. Man exploaterar en innebörd som ordet har för gemene man men som icke finns kvar i del sjukvårdssystem som vi skisserar. Del kan man väl göra om man vill-av politiska eller andra skäl. Vi harlyckt attdei är onödigt. Men vi har accepterat begreppet därför atl det vore ännu dummare -och därvidlag tycker Jag att majoriteten har fel - att nu försöka lansera ytterligare ett nytt begrepp som vi skall hälla pä att arbeta in under åratal.

Sä vill Jag gärna påpeka för Per Gahrton alt det är i folkpartiets reservation som orden husläkare och husläkarsystem konsekvent - eller nästan konsekvent - omges med citationstecken. Det sker inle i moderatreservationen.

170

RUNE GUSTAVSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! När Jag med Per Gahrton diskuterade i Öppen kanal, fickjag frågan om Jag skulle ha lagt fram en sådan här proposition. Jag sade atl det var Ingegerd Troedsson som hade ansvaret för delta område, men om Jag skulle

ha lagt fram en proposition i den här frågan, så hade del inte blivit en sä urvattnad proposilion.

Vi medverkade i trepartiregeringen til| all lillsätla husläkarutredningen, eftersom detla var en kompromissöverenskommelse. Utredningen och remissinstanserna har Ju konstaterat, liksom folkpartiregeringen, alt den viktigaste förutsättningen för kontinuitet i värden är att man bygger ul primärvården. Jag är hell övertygad om atl trepartiregeringen inle skulle ha lagt fram elt så urvattnat förslag som riksdagen nu har begåvats med. Denna uppfattning styrks ju, Per Gahrton, av moderaterna - och av det anförande som Nils Carishamre här har hållit.

Sedan vill jag konstatera alt folkpartiet som husläkarbegreppets främsta förespråkare har skapat orimliga förväntningar hos medborgarna. Folkpartiet harju frammanat bilden av doktor Finlay, som vi minns frän den gamla goda TV-serien och som alltid hade tid all komma pä hembesök. Regeringen talar i sin husläkarproposition om allmänläkar- och vårdcenlraler, och del är faktiskt inle det som ni har förespeglat medborgarna när ni talal om husläkare.

Propositionen visar Ju därtill, som har framgått här tidigare, en påfallande avsaknad av konkreta förslag. Den bestårav sjukvårdsministerns i och försig mycket oförargliga tankar om sjukvården. Vidare leder propositionen inte fram till en enda literi husläkare. Plocka fram en sådan, Per Gahrton! Var finns den husläkaren i propositionen?

Med hänsyn till propositionens innehåll menar jag-och det har Jag gett uttryck för - att talet om husläkare är falsk marknadsföring.

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem. tn. m.

INGEGERD TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Del är rikligt att Jag ansvarade för direktiven till husläkarutredningen. Jag vill bara erinra Per Gahrton om atl det i direktiven uttryckligen slår: "Såväl allmänläkare och specialister inom den offentliga öppna vården som privatläkare bör kunna inordnas i systemet. Läkarens möjlighet att i angelägna fall göra hembesök bör också ökas."

Det var alltså redan från börian tänkt alt delta också skulle vara ett system som kunde fungera för de svårt sjuka och desvärt handikappade som behöver sina specialister.

Jag hade inte heller ett ögonblick tänkt att man skulle bygga ut distriklsvården med enbart allmänläkare. Vi iroratt allmänläkare i ett myckel stort antal fall, kanske de flesta, på etl utmärkt sätt kan fylla funktionen som husläkare. Men man för inte glömma bort att för barn som har speciella handikapp eller i psykosociali mycket sköra miljöer kan det bästa sättet att fö kontinuitet vara att det inom distriklsvården ocksä finns fasta barn-läkartjänster.

Vad gäller privatpraktiker vill regeringen behälla det nuvarande antalet men rör inte ett finger för att stoppa avgången av praktiker eller för atl fö en bättre regional fördelning.

Vi vill vidare ha en balanserad ulbildning. Vi vill utbilda så många allmänläkare som över huvud taget är möjligt. Därför skedde ocksä en

171

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem, m. m.

mycket kraftig utökning av allmänläkarutbildningen frän nyår. Vi vill atl nämnden för läkares vidareutbildning skall påskynda det arbete som pågår med att se över allmänläkarutbildningen så att den blir så bra som möjligt. Vi menar att innan man genomför denna mycket kraftiga ökning av antalet allmänläkare är del viktigt att kvickt se till atl utbildningen blir så bra och sä ändamålsenlig som möjligt.

Vi vill ocksä ha en bättre regional fördelning av läkarna,allmänläkare såväl som specialister. Annars blir hela husläkartanken i stora delar av värt land ett slag i luften.

Del här hör lill de konkreta förslag som vi lägger fram, eftersom vi vill all riksdagen skall få ett nytt och bättre paket att la slällning lill.

172

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag förslär inte Nils Carlshamres syn pä den pariamentariska beslutsprocessen. Socialstyrelsen har i åratal uthärdat en mängd anvisningar och riktlinjer när det gäller sjukvården. I vae fall frän folkpartiets sida har vi ansett alt det vore bra om de centrala principerna kunde höjas upp i dignitet pä det sättet alt riksdagen fick en möjlighet alt ta ställning till sådana principer.

Vi lyckeralt detta är demokratiskt riktigt, och det är därför vi menar att det är rimligt att regeringen ger riksdagen en möjlighet att ta ställning till någonting som vi uppfattar som ett väsentligt inslag i organisationen av primärvärden.

Det är ganska märkligt att riksdagen, när den beredsdetta tillfälle, slår ifrån sig med händer och fötter och säger atl sådant vill man inle befatta sig med! Man reagerar snarast som om det vore en förolämpning att förelägga riksdagen förslag till riktlinjer. Man lycker tydligen att det är bra att den typen av riktlinjer förbehälles ett ämbetsverk. Del sammanfaller i vae fall inte med vår syn på hur folkförsamlingen bör arbeta.

Nils Carishamre har dessutom läst avtalet ganska dåligt. En fotnot är för mig någonting som står under den övriga texten, vanligtvis i petitsiil. Så är del nu inte med den punkt om husläkare i avtalet med Landstingsförbundet som Jag läste upp. Del är tvärtom så all av elva punkler, som inle är graderade i någon dignitet, är detta punkl nr 9.

Jag har väldigt svårl all förslå varför man skulle särskilt skriva in en sådan punkt i ell avial, om del inle vore meningen att pä nägot sätt påverka sjukvårdshuvudmännen till att företa sig någonting som de inte till 100 % är inne pä, inen som de förvisso i många avseenden redan håller pä att skapa förutsättningar för. Men det är en annan sak.

När Nils Carishamre säger atl husläkare är etl semantiskt bedrägeri, dä ansluter han sig lill samma argumentation som centerpartiet bedriver. Jag trodde att han var för god för del. Ni kan ju inte nu ha insett att del är elt semantiskt bedrägeri. Det är inte nu någonting speciellt har hänt. Vi har bytt regering, men i sak när det gäller husläkeriet har ingenting hänt.

Har ni alltså också skrivit under regeringsförklaringar med begreppet husläkare i fullt medvetande om att det är ett semantiskt bedrägeri, liksom

centern har skrivit under regeringsförklaringar med begreppet husläkare i full insikt om att det skulle skapa för slora förväntningar?

Nu försöker Rune Gustavsson smila undan genom att säga alt det är folkpartiet som har skapat de orealistiska förväntningarna. Så slår det inte i er motion. Del slår atl det är husläkarbegreppei som sådant som har skapat de orealistiska förväntningarna. Om ni vill tillvita oss atl ha presenterat någon sorts dr Finlay för svenska folket, då tillhör det anständigheten atl ni ocksä kan dokumentera den beskyllningen. Den är nämligen inle korrekt. Vi har aldrig svävat på målet när det gäller uppfattningen att del är den offentliga primärvården som skall vara basen även för husläkarsysiemet. Men sedan menar vi att ocksä privatläkare kan komma in i bilden.

Rune Gustavsson försökte säga all han inte skulle ha skrivit en så urvattnad proposition. Varför hällde ni dä inle litet mer vatten i er egen motion och skapade en föreställning om vad en proposition skulle ha kunnai innehålla?

Nr 162

Torsdagen den 3! maj 1979

Husläkarsysteiv. tn. IV.

NILS CARLSHAMRE (m) kort genmäie:

Herr talman! Jag sade faktiskt inle att den famösa passusen i avtalet med Landstingsförbundet var en fotnot. Jag sade au den var vad som i avtalssammanhang annars brukar ges formen a v en fotnot. Den ser ut som en fotnot.

Anden kom dil förvånar mig inte ett dugg, därför att det var en ostridig sak som man inle ens behövde förhandla om. När den ena parten i en förhandling finner atl han utan någon som helst uppoffring kan tillmötesgå någonting som andra mycket gärna vill, är del klart atl han gördel. Märkvärdigare ärdet inte. Att den sattes dit var väl av samma skäl som det som gjorde alt vi fick proposiiionen; del är mera folkpartiels önskan att demonstrera sin beslutsamhet än någon faktisk åtgärd för alt få husläkaren närmare sitt förverkligande.

Jag har också sagt atl del är min uppfattning att ordet husläkare är elt semantiskt bedrägeri. Andra må lycka annorlunda. Del är faktiskt så att dr Finlay och hans gelikar har med della att göra. Del man gör och som jag menar inle är alldeles snyggt all göra är all man exploaterar det förhällandel atl när man lill svenska folket säger ordet husläkare ser man framför sig dr Finlay. Del är det som är den allmänt kända innebörden i begreppet, någonting åt det hållet, och det är hembesöket som är det nästan helt dominerande för vanligt folk i begreppet husläkare. Man har alltså använt del ordet för att popularisera en form som jag menar borde vara populär nog ändå.

Jag vill, herr lalman, i den sista repliken gärna säga att det fortfarande inle finns någon motsättning om principerna. Vi står alla fast vid de tre nyckelorden: tillgängligheten, kontinuiteten, den personliga kontakten. Ingen har haft en tanke på att mala sig ut ifrån detla. Från moderata samlingspartiets sida har vi i sex konkreta sakfrågor, när vi nu ändå har bereits - eller mer eller mindre påtvingats - elt tillfälle all yllra oss i förtid, anmält avvikande uppfattning, rörande jourljänslen, rörande utbildningen

173

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Husläkarsystem. m. IV.

och andra sädana ting. Vi passade pä alt skicka med dem till regeringen. Men vi har inte yrkat avslag pä propositionen. Ingen mer än vpk, som inte är företrätt i utskottet, har gjort det. Ingel parti har i utskottet föreslagit avslag på proposiiionen. Del är svårt au yrka bifall till den, dä man inle riktigt vet vad man skall bifalla.

Saken befinner sig alltså i samma läge som den befönn sig innan proposiiionen kom. Vi är överens om atl ulveckla primärvården åt del här hållel. Jag har och vi i moderata samlingspartiet härpå några punkter anmält all del bör göras pä etl annal sätt än del på vilkei regeringen har for avsikt alt göra, och majoriteten har på ytteriigare andra punkter haft en annan mening om detla. I vissa fall är flera på samma linje, i vissa fall går vi ensamma varför sig. Det gäller alltså fortfarande de konkreta punkterna. Huvudprincipen är vi överens om och skulle ha varit del med eller ulan denna proposition.

RUNE GUSTAVSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Per Gahrton höjer rösten. Den här lokalen är lilet större än uiskotislokalen. Per Gahrton gör själv allt för att frammana bilden av dr Finlay. Del är bara väskan som inte är med.

Varför gav ni inte mer av innehåll i er motion, frågar Per Gahrton. Man kan inte, som Nils Carishamre sade, yrka avslag på någonting som egentligen inte finns. Vi har tagit upp konkreta punkter för att utveckla del arbete som är på gång och som Landstingsförbundet, Kommunförbundet, socialstyrelsen och Spri i etl gemensami utredningsarbete har lagt grunden lill. Det är ell arbete som pågår för fullt ute i landstingen. Det är då vi har krävt della. Vi vill bygga på värdlagen. Då måsie vi se till att vi för allmänläkare, att vi fär distriktssköterskor osv. Vi kräver elt program för detta arbete.

Nar del sedan gäller frågan om regeringsdeklarationen sä börjar argumenten tydligen tryta för Per Gahrton. Jag har lidigare redovisat här all vi hade frågan om husläkare med i regeringsdeklarationen, och utredningen har följts upp. Men sedan har det visat sig alt man inle vare sig av utredningsarbetet och dess resultat eller av remissinstanserna kunde fö fram denna modell som ni frammanar i olika situationer. Vi ärju alla överens om atl del behövs en bättre kontinuitet, Per Gahrton, men del är inle del vi diskuterar. Frågan är: Hur skall vi nu pä bästa säll kunna se lill att vi fär läkare pä alla centraler - i dag fattas ungefär 800 fasta tjänster? Och många saknar helt läkare. Den som harsultit i landstinget i etl glesbygdslän har litet grand upplevt dessa problem. Vad som behövs i dag är alltså personal - läkare, distriktssköterskor och den övriga personal som skall ingå i detta arbete. Det är del vi gemensamt behöver ägna oss åt att fö fram.

174

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Var och en kan notera atl Rune Gustavsson inte heller nu kunde ens antydningsvis peka pä någon konkret åtgärd som centern skulle vilja vidta som vi inte redan har vidtagit eller håller på att vidta.

Rune Gustavssons tidsuppfattning är litet märklig. För mig är det definitivt så atl augusti ligger före oktober i liden - det gäller alla år, även 1978. Och

eftersom husläkarutredningen var känd i augusti 1978 och Thorbjörn Fälldin Nr 162 lovade husläkare i oktober 1978, ur det litet svårt all göra det sannolikt all Torsdaeen den husläkarulredningens resultat på någol sätt skulle ha påverkat centern i ti _.„: 1079

negaliv riktning - för så vill den dåvarande slalsminislern inle medveiel_____

Husläkarsystem. m. m.

lovade någonting som han redan då ansåg skulle skapa orealistiska förväntningar. Jag tror inte Thorbjörn Fälldin om del. Del måste ha varit någonting annat som inträffade, som del hade varil intressant all fö noggrani ulrelt.

Jag tror inle jag liknar doktor Finlay, så god skådespelare ar Jag inte. Men Jag vill la upp frågan om fotnolen. Vi har Börie Hörnlund här, ser jag, som har skrivit under Landstingsförbundets avtal med staten i denna fråga. Om det är så alt vissa punkler i elt avtal som staten sluter med Landstingsförbundet skulle ha mindre dignitet än andra ärdet i högsta grad.anmärkningsvärt. Del är alltså etl påslående från Nils Carishamre. Jag förutsätter all det är någonting som man från Landstingsförbundet inle alls kan acceptera. Skriver man in denna princip om kontinuitet pä grundval av husläkarutredningen så menar man någonting med del. Jag förutsätter atl del är på del sättet frän Landstingsförbundets sida.

Samtliga här säger att vi är överens i sak, vi är överens om kontinuiteten, osv. Ja, del är i så fall utmärkt om vi är överens om kontinuiteten, med den grundprincipen alt det skall vara en knylning - denna direkta, personliga knytning - mellan patienterna och en särskild läkare och övrig vårdpersonal samt alt della skall vara baserat pä allmänläkare och distriktssköterskor på vårdcentralerna. Jag är inle alls säker, om vi tränger djupare in i della, atl vi är överens i sak heller. Striden om husläkare ar eventuellt inte bara en strid om ord, ulan del är en strid i sak. Men framförallt ar det en strid om hederiighel i politiken. Här är två partier som fram till nyligen sade till folkel att de varmed om att vi skulle införa ell husläkarsystem. Nu kallar de husläkare för semantiskt bedrägeri och någonting som skapar orealistiska förväntningar. Jag förutsälleralt väljarna kan inse alt del aren argumentation som definitivt inte går ihop.

Pä förslag av andre vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 12 Anmäldes och bordlades Proposition

1978/79:220 om samhällets tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.

§ 13 Anmäldes och bordlades Motion

1978/79:2719 av Staffan Burenstam Linder och Rolf Clarkson med anledning av propositionen 1978/79:222 om bidrag lill allrnänna studiecirklar

175

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Meddelande om Jrågor

§ 14 Anmäldes och bordlades

Skatteutskottels belänkande

1978/79:53 med anledning av proposiiionen 1978/79:199 om tillfällig stimulans av skogsavverkningarna, rn. m. såvitt avser lag om särskilt avdrag för vissa skogsuUag och lag om tillfällig skogsavgifl jämte motioner

Utbildningsutskottets belänkande

1978/79:45 med anledning av propositionen 1978/79:180 om läroplan för gmndskolan jämte motioner

Jordbruksutskottets belänkande

1978/79:38 med anledning av propositionen 1978/79:199 om lillfällig stimulans av skogsavverkningarna, m. m. jämte motioner

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 30 maj

\918/19:5S3 av Ralf Lindström (s) till försvarsministern om verksamheten vid Karlskronavarvet:

Arbetsmarknadssituationen i Kariskrona är mycket osäker och kan om ingenling positivt inträffar snabbi bli ohållbar. Befolkningsutvecklingen i kommunen ger anledning till stor oro för regionens framtid.

Kommunen har byggts upp med den svenska marinen som bas och trols alt de statliga myndigheterna under senare tid dragit tillbaka huvudparten av den statliga verksamheien från Karlskrona, är kommunen fortfarande starki beroende av den marina sysselsättningen.

Vi ser därför från kommunens sida med oro på marinens utveckling i kommunen och därmed även pä möjligheterna till marin sysselsättning vid Karlskronavarvet.

Del marina underhållet har sedan början av 1960-talet minskat till knappt en Iredjedel vid Kariskronavarvet. Denna härda nedskärning har inte förekommit vid andra marina varv.

Med hänvisning till det anförda hemställer Jag att fä ställa följande fråga:

Kan Kariskronavarvet räkna med alt i framtiden fä behålla och eventuellt öka den nuvarande omfattningen av marint underhåll?

176

1978/79:584 av Per Gahrton (fp) till kommunikationsministern om åldersgränsen för visst flygcertifikat:

Den 21 december 1978 beslöt regeringen aU fr. o. m.den 1 januari 1980 inga innehavare av s. k. B-cerlifikat för yrkesmässig flygning får vara äldre än 59

år. Del innebär bl. a. ett bortfall av kompetenta flyglärare. Jag vill fråga kommunikationsministern:

Är beslutet alt utestänga flygare från 60-årsdagen från bl. a. möjligheterna atl fungera som flyglärare i överensstämmelse med principen om individuell pensionering?

den 31 maj

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Meddelande om .frågor

1978/79:585 av Rune Rydén (m) till Jordbruksministern om skötseln av vissa naturreservat:

Skånes slättbygder har sedan gammalt präglats av sina vidsträckta våtmarker. Fuktängen varett mycket viktigt inslag i kulturiandskapel, men när nya Jordbruksmetoder infördes förvandlades fuktängen till åker eller betesmarker som gödslades och dikades.

Försök atl rädda något område med för del gamla skånska landskapet typisk vegetalionslyp har gjorts. Vombs ängar fick redan för 50 år sedan ett visst skydd, och 1968 blev nästan hela Klingavälsäns dalgäng ell naturreser-val.

Sedan dess har Sverige undertecknat Convention on Wetlands (CW) och Klingavälsän-Krankesjön finns med på den s. k. CW-listan. Trots de förpliktelser detla innebär sker myckel litet för atl restaurera Vombs ängar, och reservatsbestämmelserna betraktas av naturvårdare som otillräckliga. Bl. a. förekommer dikesgrävningar. Med stöd av del anförda vill Jag ställa följande frågor lill jordbruksministern:

Vilket ansvar är regeringen beredd alt ta för våra CW-områdens skötsel?

Vilket ansvar är regeringen beredd alt la för alt tillse atl naturreservaten kan skötas sä att de värden som föranlett deras avsättande verkligen skyddas för framtiden?

1978/79:586 av Olle Eriksson (c) till kommunikationsministern om förslag lill riksdagen rörande mobilkranar:

Antalet mobilkranar har ökat under de senasle åren. De är konstruerade så alt de kan framföras i hastigheler kring 80 km/lim, och de har stora likheter med lastbilar. Med de kan inte registreras som lastbilar, eftersom besiktnings-underlag för mobilkranar inle är framtaget i vårt land. Därför hänföres mobilkranar till fordonsgmppen motorredskap. De måste efter importen byggas om maskinellt till en högsta hastighet av 30 km/tim.

Det räcker alltså inte med alt den svenske mobilkranägaren framför sitt redskap i högst 30 km/lim. Bara det faktum alt fordonet i fråga kan gå snabbare gör den olaglig. Det är inte heller möjligt atl framföra mobilkranen som lastbil. Något besiktningsunderiag finns inte framtaget för mobilkranar som lastbilar. Del finns en utredning pä detta område, moiorredskapsutred-ningen,som legat klar i ungefär fem år. Någon proposilion i ärendet har dock ännu inte aviserats, vad gäller mobilkranar.

12 Riksdagens protokoll 1978/79:162-163

\11

Nr 162

Torsdagen den 31 maj 1979

Meddelande om Jrågor

Av denna anledning vill Jag fråga kommunikationsministern: Avser statsrådet lägga fram en proposition i anledning av motorredskaps-utredningens förslag avseende mobilkranar?

1978/79:587 av Gölhe Knutson (m) lill budget- och ekonomiministern om beskattningen av inkomster av bär- och svampplockning m. m.:

Tusentals människor i vårt land, framför allt i glesbygder med sysselsättningsproblem, är intresserade av atl plocka bär och svamp för att sälja till exempelvis uppköpare. Delta skulle innebära dels en inkomstförstärkning, dels ett välkommet bidrag lill folkhushållei. Avsättningsmöjligheler finns i stor ulslräckning även lill utlandet. Delsamma gäller hemslöjdsverksamhet, exempelvis vävning och annan souvenirtillverkning. Men frågan om inkomstbeskattning av sådan tillfällig verksamhet förefaller oklar. Vid förfrågningar hos skaltemyndigheter ute i landet framsiår svaren som något svävande. De flesta medborgare anser att bär- och svampplockning liksom hemslöjd bör vara att betrakta som hobbyverksamhet och all den icke bör inkomslbeskaltas. Om så ändå sker minskar intresset för verksamheien vilket givelvis är all beklaga. Mängder av bär och svamp ruttnar bort.

Vill budgetministern utföriigi klargöra vilka gränsregler som skall gälla för eventuell inkomstbeskattning av tillfällig bär- och svampplockning samt hemslöjd lill försäljning?

1978/79:588 av Johan Olsson (c) lill kommunikationsministern om statsbidragen lill enskilda vägar i glesbygd:

Som framgår av bilaga 9 till proposiiionen 1978/79:100 avser statsrådet föreslå regeringen att ny förordning om slatsbidragsgivningen till enskild väghållning anlages atl gälla fr. o. m. den 1 januari 1980. Under hand harjag erfarit, att i det förslag som nu är under utarbetande avses vissa inskränkningar ske när del gäller statsbidrag lill vägar i glesbygd. Bl. a. föreslåsalt krav skall ställas på att minst fem fast bebodda fastigheter skall finnas utmed vägslinga för att bidrag skall ulgå. F. n. gäller atl bidrag utgår även vid mindre antal fastigheter. Vidare ställs etl minimikrav på 700 m för atl bidrag skall utgå till grenväg. I nu gällande regler är motsvarande minimikrav 400 m.

Med anledning av dessa uppgifter vill jag fråga statsrådet om hon är beredd alt medverka till alt den nya stalsbidragskungörelsen för enskilda vägar inte kommer alt innebära försämringar för dem som bor i glesbygden.

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 18.00.

178

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert