Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:161

Onsdagen den 30 maj

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 21 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motion

1978/79:2718 lill jordbruksutskottel

§ 3 Föredrogs men bordlades åter Skatleulskoltels betänkanden 1978/79:58 och 61 Socialutskottets belänkande 1978/79:47 Jordbruksutskottets betänkanden 1978/79:35-37 Näringsutskottets betänkande 1978/79:59

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

§ 4 Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1978/79:39 med anledning av propositionen 1978/79:175 med förslag lill lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, m. m. Jämte motioner.

1 proposiiionen 1978/79:175 hade regeringen - efter föredragning av statsrådet Eva Winther - föreslagit att riksdagen skulle

dels anta det av lagrådet granskade förslagel lill lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet med däri gjorda redaktionella ändringar,

dels godkänna vad föredraganden hade föreslagit angående det s. k. jämställdhelsbidragel.

Beträffande proposiiionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"På grundval av jämslälldhetskommilléns betänkande (SOU 1978:38) föreslås en lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Lagen har till ändamål att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet.

Den nu aktuella lagstiftningen har begränsats till arbetslivet. Samtidigt föreslås i andra propositioner lagregler som syftar lill att främja jämställdheten på andra samhällsområden, nämligen prop. 1978/79:168 med förslag lill ändringar i bl. a. föräldraledighetslagen och prop. 1978/79:180 med förslag lill ändringar i bl. a. skollagen. Åtgärder som syftar till all motverka könsdiskriminerande reklam utreds f n. av Jämställdhetskommittén.

Den föreslagna jämslälldhetslagen gäller för alla slags anställningar i offentlig eller privat tjänst. Etl flertal regler avser också arbetssökande.

Lagreglerna hänför sig till tvä huvudavsnitt, förbud mol könsdiskrimine-

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

ring resp. aktiva åtgärder för jämställdhet.

Diskrimineringsförbudel har i den föreslagna lagtexten uttryckts som etl förbud för en arbetsgivare att missgynna en arbetstagare eller arbetssökande på grund av hans eller hennes kön. Härmed avses både direkt och indirekt diskriminerande åtgärder. I tvä kompletterande lagregler har sedan närmare angetts vad som utgör missgynnande i olika situationer, t. ex. vid anställning eller befordran. Andra diskrimineringsfall som berörs i lagtexten är tillämpning av sämre anställningsvillkor, uppenbart oförmånlig fördelning av arbetsuppgifter samt uppsägning m. m. pä grund av den anställdes kön.

Undantag görs för s. k. positiv särbehandling av etl underrepresenlerat kön, i den män det sker som etl led i strävanden all främja jämställdhet i arbetslivet. Åtgärder som flr anses berättigade av hänsyn till exempelvis familjeintressen eller ideella intressen tillåts också.

Den föreslagna lagen ålägger vidare en arbetsgivare alt inom ramen för sin verksamhet bedriva ett planmässigl och målinriktat jämsiälldhetsarbete,s. k. aktiva åtgärder för jämställdhet. Detla skall bl. a. gå ul på atl, sä långt del är rimligt med hänsyn lill arbetsgivarens resurser och omständigheterna i övrigt, anpassa arbetsplatserna så atl de lämpar sig för både kvinnor och män. Arbetsgivaren skall ocksä verka för au lediga anställningar söks av båda könen samt genom utbildning och andra lämpliga åtgärder främja en jämn fördelning mellan könen i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare.

Lagreglerna mot könsdiskriminering är tvingande. Reglerna om aktiva jämslälldhetsälgärder kan däremot ersättas eller kompletteras genom kollektivavtal på förbundsnivå. De gällande jämslälldhelsavialen förutses bestå eller vidareutvecklas.

En arbetsgivare som bryter mot könsdiskrimineringsförbudei kan dömas till skadestånd. En arbetsgivare som inte vidtar nödvändiga aktiva Jämslälldhetsälgärder kan föreläggas vid vite atl fullgöra sin skyldighet. På de delar av arbetsmarknaden som läcks av jämställdhelsavtal gäller sedvanliga regler om påföljd för kollektivavtalsbroti.

I proposiiionen föreslås atl del skall tillsältas ett Jämsiälldheisombud och en jämslälldhelsnämnd, vilka skall se till att lagen eflerievs. Förelägganden att vidta aktiva jämställdhetsåtgärder meddelas av nämnden på talan av ombudet. Ombudet skall dock i första hand sträva efter frivilliga åtgärder. Jämställdhetsombudet föreslås också i övrigt medverka i strävandena all främja jämställdhet i arbetslivet, exempelvis genom överläggningar med arbetsmarknadens organisationer och genom information och opinionsbildning. Jämställdhetsnämnden bestårav personer med insikt i förhållandena på arbetsmarknaden och erfarenhet av jämställdhetsarbelet samt företrädare för arbetsmarknadens huvudorganisationer. Ordföranden bör enligt förslaget vara en domslolsjurist.

Ett vikligl; undanlag från reglerna om tillsynen gäller de jämställdhelsavtal som har trätt i stället för lagens regler om aktivt jämställdheisarbete. Tillsynen av sådana avtal ankommer på sedvanligt sätt på arbetsgivarna och de fackliga organisationerna. Mål om tillämpningen av Jämslälldhelsavialen

prövas normalt av arbetsdomstolen, när det inte har träffals skiljeavtal. Tvister om könsdiskriminering av fackligt organiserade arbetstagare eller arbetssökande förs liksom andra arbetstvisler i första hand av de fackliga organisalionerna lill arbetsdomstolen. Jämställdhelsombudel kan ocksä föra talan vid arbetsdomstolen i diskrimineringsfall av principiell beskaffenhet, i den män de fackliga organisationerna inte gör det.

I propositionen föreslås ocksä alt dels. k. jämställdhelsbidragel, som utgår till arbetsgivare som anställer och utbildar kvinnor eller män i vissa yrken som domineras av del motsatta könet, skall höjas.

Reformen föreslås träda i kraft den 1 Januari 1980."

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

I detla sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna 1978/79:392 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. att riksdagen uttalade sig för ett fastställande av en minimiarbelstid om
20 limmar i veckan, som skulle gälla om inte annan överenskommelse
nåddes med den lokala fackliga organisationen,

2. att riksdagen hos regeringen begärde förslag till ändring i lagen om
anställningsskydd sä alt arbetsköpare skulle vara skyldig all före nyanställ
ningar erbjuda redan anställd med deltidsarbete föriängd arbetstid,

1978/79:2152 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt riksdagen beslulade atl hos regeringen hemställa om förslag till förslagsanslag för bidrag till kommuner för all understödja kvinnohusverksamhet (yrkandet 4),

dels de med anledning av proposiiionen väckta motionerna 1978/79:2530 av Elis Andersson (c), vari yrkats alt riksdagen beslulade

1. alt uttala sig för angelägenheten av alt parterna på arbetsmarknaden centralt och lokall genom avtal sökte finna vägar till jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män,

2. atl avslå regeringens förslag i de delar del inte avsäg ell allmänt könsdiskrimineringsförbud.

1978/79:2531 av Gösta Bohman m. fi. (m), vari yrkats 1. atl riksdagen skulle anta del vid proposiiionen fogade förslaget till lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet med den ändringen, alt 3 och 6 §§ skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande belräffande 3 § att del skulle ankomma på den anställde eller den arbetssökande all göra sannolikt alt arbetsgivare vid anställning eller befordran gjort sitt val på grund av vederbörandes kön samt belräffande 6 § alt vid strävan efieren så jämn fördelning som möjligt mellan kvinnor och män i olika typer av arbete skulle hänsyn tas lill arbetsgivarens resurser och omständigheterna i övrigt.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

2. att riksdagen uttalade alt huvuddragen i förfarandet inför jämslälldhelsnämnd borde regleras i lag,

1978/79:2532 av Bengt Fagerlund m. fi (s), vari yrkats att riksdagen skulle anla etl i bilaga till moiionen upplaget lagförslag, innebärande - i huvudsak -etl avståndstagande från reglerna om aktiva ålgärder med därtill kopplade bestämmelser om jämsiälldheisombud och jämslälldhelsnämnd. I stället hade motionärerna ansett all arbetsmarknadens parter hade ett särskilt ansvar dä det gällde alt förverkliga målet om jämställdhet i arbetslivet - delta borde ta sig uttryck i kollektivavtal, och

1978/79:2533 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen med avslag pä i propositionen 1978/79:175 framställt förslag lill lagom jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet beslulade alt anta av motionärerna framlagt förslag lill lag mot kvinnodiskriminering i arbetslivet. Motionärerna hade bl. a. ansett, att frågorna om aktiva åtgärder skulle lösas avtalsvägen. Något jämsiälldheisombud skulle enligt motionärerna inte inrättas, däremol skulle regeringen utse en jämslälldhelsnämnd, vari de fackliga organisationerna skulle ha majoritet.

Utskottet hemställde

beträffande principerna för lagstiftningen

1. att riksdagen - med avslag på det i motionen 1978/79:2532 framlagda lagförslaget i fråga om 1 och 2 §§ och det i moiionen 1978/79:2533 framlagda lagförslaget i fråga om 1 och 8 §§-skulle anla rubriken, ingressen och 1 § idet i proposiiionen 1978/79:175 framlagda förslaget till lag om Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet,

2. atl motionen 1978/79:2530, yrkandei 1, inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

belräffande förbud mol könsdiskriminering

3. atl riksdagen - med avslag på det i motionen 1978/79:2533 framlagda lagförslaget i fråga om 2 § - skulle anta 2, 4 och 5 §§ i propositionens lagförslag,

4. all riksdagen-med avslag på moiionen 1978/79:2531, yrkandet 1 såvitt angick 3 §,och det i moiionen 1978/79:2533 framlagda lagförslaget i fråga om 3 och 4 §§ - skulle anta 3 § i propositionens lagförslag.

beträffande aktiva åtgärder för Jämställdhet

5. beträffande förslag all lagen inte skulle innehålla regler om aktiva åtgärder aU riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2530, yrkandei 2, samt motionerna 1978/79:2532 och 1978/79:2533 i motsvarande delar,

6. beträffande utformningen av reglerna om aktiva åtgärder för jämställdhet att riksdagen skulle dels anta 7 § i proposiiionens lagförslag, dels med anledning av moiionen 1978/79:2531, yrkandei 1 såvitt angick 6 5, och med förklaring acl proposiiionens lagförslag borde ändras beträffande denna

paragraf, anla lagrummet med den lydelse utskottet föreslagit, vilket avsåg etl tillägg lill 6 ij av den innebörd som föreslagits i nämnda motion,

belräffande sanktioner

7. att riksdagen med avslag på del i motionen 1978/79:2533 framlagda lagförslaget i fråga om 5 och 6 §§ skulle anla 8 i? i proposiiionens lagförslag,

8. alt riksdagen med avslag pä motionerna 1978/79:2532 och 1978/79:2533 i motsvarande delar skulle anta 9 § i propositionens lagförslag.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

beträffande jämsiälldheisombud och Jämslälldhelsnämnd

9. alt riksdagen-med avslag pä moiionen 1978/79:25321 motsvarandedel
och det i motionen 1978/79:2533 framlagda lagförslaget i fråga om 9 §-skulle
anla 10 och 11 §§ i propositionens lagförslag,

beträffande förfarandet

10. alt riksdagen med avslag på dels del i moiionen 1978/79:2532 framlagda lagförslaget i fråga om 8 §, dels det i motionen 1978/79:2533 framlagda lagförslaget i fråga om 7 § skulle anta 12 § i propositionens lagförslag,

11. atl riksdagen skulle

A. med bifall till moiionen 1978/79:2531, yrkandei 2, uttala aU huvud
dragen i förfarandet inför jämställdhelsnämnden borde regleras i lag,

B. med anledning av proposiiionen samt med avslag på motionerna
1978/79:2532 och 1978/79:2533 i motsvarande delar anta 13 § med den
lydelse utskottet föreslagil,

12. all riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:2532 och 1978/ 79:2533 i motsvarande delar skulle anla 14 § i proposiiionens lagförslag,

13. all riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2532 i förevarande del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om tillfälle för organisationer atl yttra sig i bl. a. mål om könsdiskriminering,

belräffande ikraftträdandet m. m.

14. att riksdagen med avslag pä motionerna 1978/79:2532 och 1978/
79:2533 i fråga om ikrafiträdandebesiämmelsen skulle anla propositionens
lagförslag i denna del och i de övriga delar som inte behandlats ovan,

beträffande jämställdhetsbidrag

15. atl riksdagen med bifall till propositionens förslag godkände vad som
föreslagits angående det s. k. jämställdhelsbidragel,

belräffande minimiarbelstid för deltidsanställda m. m.

16. alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:392,

belräffande kvinnohus

17. all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2152, yrkandet 4.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

Reservationer hade avgivils

1. belräffande principerna för lagstiftningen av Bengt Fagerlund, Gördis Hörnlund, E:rik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson, Anna-Greta Leijon och Sune Johansson (samtliga s) som ansett att utskottet under I bon. hemslälla

alt riksdagen med anledning av det i moiionen 1978/79:2532 framlagda lagförslaget i fråga om 1 och 2 §§ och med avslag på del i motionen 1978/79:2533 framlagda lagförslaget i fråga om 1 och 8 §§ skulle

dels anta rubriken och ingressen i det i proposiiionen 1978/79:175 framlagda förslaget lill lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet,

dels med förklaring att proposiiionens lagförslag borde ändras belräffande 1 § anta lagrummet med den lydelse reservanlerna föreslagil.

2. belräffande bevisregelns utformning och s. k. positiv särbehandling av
Alf Wennerfors (m)och Filip Fridolfsson (m)som ansett alt utskottet under 4
bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2531, yrkandei 1 såvitt angick 3 §, och med avslag på det i motionen 1978/79:2533 framlagda lagförslaget i fråga om 3 och 4 §§ skulle dels anta 4 § i propositionens lagförslag, dels - med förklaring atl proposiiionens lagförslag borde ändras belräffande 3 § - anta detta lagrum med den lydelse reservanterna föreslagit,

3. belräffande aktiva åtgärder för jämställdhet - under förutsättning av
bifall lill reservationen nr 1 - av Bengt Fageriund, Gördis Hörnlund, Erik
Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson, Anna-Greta
Leijon och Sune Johansson (samtliga s)som ansett atl utskottet under 5 bort
hemslälla

beträffande förslag atl lagen inte skulle innehålla reglerom aktiva åtgärder atl riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2530, yrkandet 2, samt motionerna 1978/79:2532 och 1978/79:2533 i motsvarande delar skulle avslå det i propositionen framlagda lagförslaget i fråga om 6 och 7 §§,

4. belräffande utformningen av reglerna om aktiva ålgärder för jämställd
het - under fömlsätlning av bifall till reservationen nr 1 - av Bengt
Fagerlund,Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigs
son, Bernt Nilsson, Anna-Greta Leijon och Sune Johansson (samtliga s) som
ansett atl ulskoilel under 6 bort hemslälla

alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2531, yrkandet 1 såvitt angick 6§,

5. belräffande numreringen av 8 § i propositionens förslag - under förutsättning av bifall till reservationen nr 1 - av Bengt Fageriund, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson, Anna-Greta Leijon och Sune Johansson (samtliga s) som ansett atl utskottet

under 7 bort hemställa

alt riksdagen med avslag på del i motionen 1978/79:2533 framlagda lagförslaget i fråga om 5 och 6 §§ skulle anta 8 § i propositionens lagförslag med den ändringen att paragrafens nummer skulle vara 6,

6. belräffande sanktioner - under förutsättning av bifall till reservationen nr 1 -av Bengt Fageriund,Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson, Anna-Greta Leijon och Sune Johansson (samtliga s) som ansett alt ulskotlei under 8 bort hemställa

au riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:2532 och 1978/79:2533 i motsvarande delar skulle avslå del i propositionen framlagda lagförslaget i

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

I. belräffande jämställdhetsombud och jämslälldhelsnämnd - under
förutsättning av bifall till reservationen nr 1 - av Bengt Fagerlund, Gördis
Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson,
Anna-Greta Leijon och Sune Johansson (samtliga s) som ansett alt ulskotlei
under 9 bort hemställa

aU riksdagen med bifall till moiionen 1978/79:2532 i motsvarande del skulle avslä dels det i proposiiionen framlagda lagförslaget i fråga om 10 och 11 §§, dels det i motionen 1978/79:2533 framlagda lagförslaget i fråga om 9§,

8. belräffande förfarandet - under förutsättning av bifall till reservationen nr 1 -av Bengt Fagerlund,Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson, Anna-Greta Leijon och Sune Johansson (samtliga s)som ansett atl utskottet under 10, 11 och 12 bort hemställa

10. atl riksdagen med anledning av det i moiionen 1978/79:2532 framlagda lagförslaget i fråga om 8 § och med avslag på det i motionen 1978/79:2533 framlagda lagförslaget i fråga om 7§ samt med förklaring att 12 § i propositionens lagförslag borde ersättas av en ny paragraf, 7 §, med den lydelse reservanlerna föreslagit,

II. alt riksdagen med bifall lill motionerna 1978/79:2532 och 1978/
79:2533 i motsvarande delar skulle avslå dels motionen 1978/79:2531,
yrkandet 2, dels 13 § i proposiiionens lagförslag,

12. atl riksdagen med bifall lill motionerna 1978/79:2532 och 1978/ 79:2533 i motsvarande delar skulle avslä 14 § i proposiiionens lagförslag.

9. belräffande ikraftträdandet m. m. - under förutsättning av bifall till reservationen nr 1 -av Bengt Fageriund, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson, Anna-Greta Leijon och Sune Johansson (samtliga s) som ansett all utskottet under 14 bort hemslälla

A. belräffande ikraftlrädandebeslämmelsen att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2532 i motsvarande del och med avslag på moiionen 1978/79:2533 i motsvarande del samt med förklaring atl den ifrågavarande bestämmelsen i propositionens lagförslag borde ändras skulle anta ikraftträ-

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

dandebestärnmelsen med den lydelse reservanlerna föreslagit.

B. beiräflände rubrikerna i anslutning lill lagförslagets olika delar alt riksdagen -med avslag på propositionens lagförslag i denna del och med bifall till motionen 1978/79:2532 i motsvarande del - beslutade att rubrikerna ej skulle ingå i lagen.

Statsrådet EVA WINTHER:

Herr lalman! Folkpartiet har genom åren verkat för all också Sverige skall få en lag isom förbjuder könsdiskriminering i arbeislivel. En central uigångspunki för våra strävanden har varil atl alla i Sverige har räll lill skydd mot diskriminering på grund av sitt kön, räu att få bedömas efter sina personliga ftirulsätlningar och inle efter subjektiva värderingar om vad som Utmärker kvinnor eller män.

Men då måste samma ordning gälla för alla arbetsplatser, vare sig de finns inom den statliga, den kommunala eller den privata sektorn. Det kan inte vara rimligt alt det finns ell skydd mot könsdiskriminering endast inom den offentliga sektorn. Behovet av eu sådani skydd är lika stort på alla arbetsplatser. I arbetet för jämställdhel bör vi också begära samma intresse all aklivi främja jämställdhet och samma strävan au motverka fördomar hos alla arbetsgivare.

Den lag om jämställdhet i arbetslivet som regeringen nu lagt fram och som arbeismarknadsutskollet i allt väsentligt tillstyrker fyller därför en lucka på den svenska arbetsmarknaden. 1 fortsättningen skall det inle vara mer tillåtet att diskriminera hos ett industriföretag än hos ett statligt verk. Del blir inte längre möjligt att sätta lägre lön på elt arbete bara för all en kvinna tar över del frän en man. En kvinna som avvisas som sökande till elt arbete, med hänvisning till att det saknas arbetskläder eller toaletter för kvinnor, skall inle längre vara tvingad atl med besvikelse och indignation finna sig i avvisandet. I stället kan hon få stöd i lagen för att vinna sin rätt.

Vi skall inte heller behöva se plalsannonsering som befäster gamla könsroller. I stället för annonser där man söker en dynamisk manlig person som försäljningsingenjör eller en trivsam kvinna som sekreterare skall man kunna känna all både kvinnliga försäljningsingenjörer och manliga sekreterare välkomnas.

När helst vi diskuterar åtgärder för att öka Jämställdheten finns del de som hävdar alt just denna åtgärd inle löser problemet med den bristfälliga jämställdheten i samhällel. Det är förståsen alldeles riktig iakttagelse, vad det nu än är frågan om. Det finns inte en enda åtgärd som ensam kan medföra den stora förändring som del innebäratt kvinnor och män möts som individer och människor i stället för som schabloner och könsvarelser. Del finns inle en enda irolllörmel som vi kan använda för au nå det samhälle där kvinnor och män har samma möjligheter, lika rätt och lika ansvar.

Men om vi någon gång skall nå fram lill del samhällel, då har vi inte heller råd all avstå från en enda åtgärd, som kan visa sig lämplig och verksam föran främja Jämslälldhel. Vi har inte råd att avstå från reformer med hänvisning lill alt del bara är genom attitydförändringar som vi kan åstadkomma

verkliga, djupgående förändringar i samhällel.

Arbetet för jämställdhet kräver ett växelspel mellan reformer och attitydförändringar. Genom ändrade attityder kan kraven på reformer drivas med ökad kraft. Genom reformer och de nya möjligheler som därigenom skapas kan attityder gradvis förändras.

Som beslutsfattare kan vi därför inte nöja oss med att hänvisa lill den förändrade opinion som förhoppningsvis skall växa fram inom en avlägsen framlid. Vi harettansvar för alt bana väg för förändringar och föratt skapade instrument som krävs. Opinionsbildande insaiser för ändrade attityder och elt reformarbete med inriktning all lillgodose människors krav behöver därför inte stå i motsättning till varandra. Tvärtom är de oumbärliga komplement lill varandra.

Inte heller en lagom Jämslälldhel i arbetslivet kan ensam skapa Jämslälldhel på arbetsmarknaden. Föratt rätten lill arbele skall tillkomma kvinnor och män i samma ulslräckning och på lika villkor krävs bl. a. samordnade ålgärder inom ekonomisk polilik, näringspolilik och arbeismarknadspolilik -alll för all klara en full sysselsättning. Det krävs ocksä en regionalpolitik för att utjämna de stora skillnaderna i tillgång på arbete mellan olika delar av landei.

För alt den enskildes möjligheter skall vidgas krävs insatser för utbildning liksomalt man bryter den starka könsbindningen vid valelav ulbildning och yrke.

Del krävs en förbättring av arbetsmiljön, så alt alla arbeten i princip slår öppna förbåde kvinnor och män. Del krävsen anpassningav arbetsvillkoren, så att både män och kvinnor i alla arbeten skall kunna förena förvärvsarbete med hemansvar.

Det krävs en samhällsplanering som anpassar arbetsplatserna lill bebyggelse, kommunikalioner och övrig service.

Del fordras en kraftig utbyggnad av barnomsorgen, så alt ingen hindras att ta etl arbete därför atl del inie finns plats för deras barn på daghem eller fritidshem.

Under senare år har ocksä flera åtgärder vidtagits för atl underlätta för kvinnor all la elt arbele. Genom jämställdhetsbidrag, villkor knutna lill regionalpoliliskt stöd och andra liknande medel har ett arbete inletts för att bryta könsuppdelningen pä arbetsmarknaden.

Men när vi nu anstränger oss för all ge kvinnor möjlighet all söka sigul på en bredare arbetsmarknad än tidigare, dä är det bra alt kvinnorna vet au de med lagens hjälp salts först, och inte sist, i kön.

Nu är del Ju sä alt pojkar som går ul från en verkstadsieknisk ulbildning snabbi får Jobb, medan flickor med samma ulbildning får vänta ganska länge på sin lur. Nu ärdet så atl kvinnor med samma ulbildning som män får lägre lön och sämre befordringsmöjligheier.

Del är bl. a. därför vi behöver en lag som ell stöd ål den Jämsiälldheis-siravan som bl. a. vår arbeismarknadspolilik ger uttryck för. Del behövs en lag som ger den enskilde eu skydd mol diskriminering, vare sig han eller hon länge har varil ute i arbetslivet eller söker sig elt arbele för första gången. Del

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

behövs en lag som ger skydd mol diskriminering, men som samlidigl omvandlar de mönster som i sig utgör diskriminering.

Därför är, menar Jag, de delar av lagen som påbjuder elt aktivt arbele för jämställdhel på alla arbetsplatser elt oerhört viktigt komplement till diskrimineringsförbudel. Endast genom etl målmedvetet, planmässigt arbete på alla arbetsplatser och på alla nivåer inom etl förelag finns det förutsättningar att i ell längre perspektiv bryta nergränserna mellan s. k. kvinnliga och manliga Jobb. För detla krävs ansträngningar med att anpassa arbetsförhållanden, rekrytering, personalpolitik och utbildning så alt de främjar Jämställdhel.

Det finns i den här lagen inget försök all från centrala myndigheters sida i detalj styra de förhållanden som man känner lill bättre lokalt. Men det finns en stark markering all det skall bedrivas ett arbete också på lokal nivå.

Valet av metoder och den närmare utformningen av det aktiva arbetet far fastställas i kollektivavtal. Dessa avtal avses ocksä bli normgivande för den del av arbetsmarknaden som inte omfattas av kollektivavtal. Därigenom låser vi inte formerna fördel fackliga arbetet. Som lagen utformats ger den däremol ett stöd för de fackliga organisationerna, när man vill sluta avtal eller dra i gång ett praktiskt arbele.

Också när del gäller diskrimineringsfall är det i första hand de fackliga organisationerna som skall företräda den enskilde. Organisationernas företrädesrätt v:idgas genom atl de nu får rätt att företräda även de medlemmar som är arbetssökande.

Jag välkomnar att alla partier nu anser att del behövs en lag och ett skydd mot diskriminering, men jag beklagar all socialdemokraterna inte har velal ta steget fullt ul och begära ocksä elt aktivt arbete för jämställdhet som läcker in hela arbetsmarknaden. Del förslag socialdemokraterna lägger fram lämnar det icke avialsreglerade området utanför. Del är min förvissning all man skall finna att lagen ocksä i denna del skall innebära ett positivt tillskott och inle ett hinder i jämställdhetsarbelet.

Somjag lidigare nämnde irorjag däremot inte all vi kommeratt få uppleva någon drastisk omvälvning av förhållandena i arbetslivet fr. o. m. den 1 Januari 1980, den dag då lagen skall träda i kraft. Men Jag menarait lagen kan komma atl bli elt effektivt instrument i det samlade arbetet för jämställdhet. Genom sin dubbla inriktning- att stärka den enskildes ställning och alt pä en bred bas initiera ell aktivt arbete för jämställdhet - kan lagen komma atl fylla såväl en reglerande som en opinionsbildande funktion.

Del är först genom summan av de olika åtgärderna som vi kan nå de resultat sorrj vi strävar efter. För atl vi skall kunna erbjuda alla människor arbeten som de vill ha och som passar deras invididuella förutsättningar, krävs en ökning av efterfrågan på arbetskraft. Denna kan vi endast få med en ekonomi i balans.

Efter flera års svårigheter verkar del nu som om de dystraste åren för svensk ekonomi är över. Arbetslöshetssiffrorna börjar vända nedåt och sysselsättningen ökar. Utan omfattande ekonomiska åtgärder och en massiv satsning på arbetsmarknadspolitiken hade vi inle fått den förbätlring av

sysselsättningsläget som vi nu börjar skönja.

I eU läge med ökande sysselsäUning finns det all anledning för arbetsgivarna alt redan nu anstränga sig för atl uppfylla lagens intentioner. Med stöd av det kraftigt höjda och förbättrade jämställdhelsbidragel, som med dagens beslut kommer att utgå med 20 kr. i limmen, kan de la chansen alt få en bättre könsfördelning pä de nya Jobb som kommer till.

Det krävs ingen omständlig organisation eller någon oöverstiglig byråkrati för att åsladkomma detta - det som krävs är ofta elt litet annoriunda tänkesätt. Ny arbetskraft behöver inte innebära en omfattande rekryteringsdrive över andra landsändar eller i andra länder. Ofta räcker del med en kontakt med den lokala arbetsförmedlingen. Där, på hemorten, finns ofta en outnyUjad kapacitet - medelålders kvinnor som är villiga och kapabla att ta ell jobb nära hemmet, pålitlig, outnyttjad arbetskraft, som i mänga är har fått stå i skymundan. Där finns också många unga kvinnor.

Ta chansen atl med Jämsiälldhetsbidragets hjälp utbilda och anställa den arbetskraften! Ta chansen all redan nu, i lagens anda, inleda arbetet på all få ell mer jämställt arbetsliv, ett arbetsliv där kvinnor och män arbetar sida vid sida, där alla möts som individer och lär av varandras skilda bakgrund och erfarenheier.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

ANNA-GRETA LEIJON (s):

Herr lalman! Under den senasle månaden har Jag gjort en rad olika arbetsplatsbesök - på industrier, sjukhus och andra lyper av arbetsplatser. Jag har talat med ganska mänga kvinnor, och Jag har ofta ställt frågan om de är fackligt aktiva, om de går pä fackliga möten. Nästan alltid far man svarel: Nej, del hinner vi inte med. Du vet, mötena ärju efter arbetstid, dä måste vi hem och ta hand om ungarna, och karin vill ju ha sitt.

Det svarel är väldigt vanligt och avspeglar en verklighet som vi alla känner lill.

Men mänga av dehär kvinnorna har också sagl all de önskade alt de kunde gå på de fackliga mötena. De önskade att mötena skulle kunna bli pä betald arbetstid, så alt de skulle ha en verklig chans att vara med. Och jag tror att om regeringen hade arbetat med att genomföra arbetsrätlskommitténs förslag, som Ju bl. a. innehöll JUsl det här med möten på arbetstid, skulle man ha uträttat ett betydligt slörre arbete för Jämsiälldheissträvandena än vad man gör med den lag som vi i dag skall besluta om. Jag vill påminna om vad Eva Winther sade här alldeles nyss: Vi har inie råd att avstå från något som skulle kunna öka jämställdheten. Det var synd alt man i regeringen inte tänkte på det när man diskuterade nya arbetsrätlskommitténs förslag.

Del har ofta riktats kritik mot de fackliga organisationerna föratt de inte har tagit kvinnornas silualion på allvar, för atl de inte har ägnat sig tillräckligl ät jämställdheten och Jämställdhetsarbelet. Och i viss utsträckning är självfallet den här kritiken berättigad. Men samlidigl måste vi naturligtvis ställa oss frågan vilka möjligheter vi har gell de fackliga organisationerna att arbeta med de här frågorna.

Som Jag sade tidigare har det varit väldigl svårt för många kvinnor au vara

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

fackligt aktiva. Det har självfallel inneburit att de fackliga organisalionerna hargätt miste om väldigl myckel av kunskaper, synpunkter och erfarenheier från sina kvinnliga medlemmar, som inle hinner ägna sig åt det fackliga arbetet.

En annan sak, som också väsentligt skulle ha kunnat underlätta för de fackliga organisationerna all driva ell jämställdheisarbete, skulle ha varit om de hade fåll chansen all konima in på de många små arbetsplatserna, där det i dag inle finns fackliga företrädare. Det skulle regeringen också ha kunnat medverka till om den hade lagt fram förslag i linje med nya arbetsrätlskommitténs betänkande, där man bl. a. föreslog regionala fackliga förtroendemän. Jag är räll övertygad om all de skulle ha haft betydligt bättre förutsättningar alt driva ett jämställdheisarbete än vad ett statligt jämsiälldheisombud med en ställföreträdare kan ha.

Jag sade förut au del har riktats myckel kritik mol de fackliga organisalionerna för deras brist på jämställdheisarbete. Men låt mig passa på all redovisa liiel av del akluella arbete som pågår inom LO-TCO-området. Min lid är begränsad, ochjag hinner bara nämna några saker. Inom TCO-omrädet kan man säga att del pä alla nivåer pågår ett intensivt arbele med jämställdhelsfrågorna. Man har en väldigt omfattande informationsverksamhet med bl. a. kurser och konferenser, som förbunden - SIF t. ex. -ordnar. Där diskuterar man hur man praktiskt skall följa upp SAF-PTK-avtalet ute i de enskilda företagen. TCO ordnar tre centrala veckokurser om de här frågorna, en av dem pågår Just den här veckan ute pä Bergendal. Enligt SAF-PTK-avtalel kan man bedriva försöksverksamhet, och sådan har nu startals i etl tiotal olika företag.

Den mest intensiva försöksverksamheten på arbetsmarknaden kanske finns inom kooperationen, och det är naturiigtvis för oss socialdemokrater mycket glädjande all man inom KF har salsal väldigl mycket på jämställdhetsarbelet. Det avtal man har på den här delen av arbetsmarknaden innebär atl jämställdhetsarbelet har en verklig chans all komma in på eu tidigt stadium i bl. a. verksamhetsplaneringen.

"Genomför jämställdhet", heter en skrift som LO har gett ut. Del är en skrift med praktiska anvisningar för alt föra ut LO-SAF-avtalet. Den håller nu på atl distribueras lill de olika förbunden. Arbetsplatserna inom skilda LO-förbund ärju sinsemellan ganska olika. Det är därför av stort värde att LO:s familjeråd har satt sig ner tillsammans med de olika förbundsledningarna och gått igenom hur man inom resp. förbund skall kunna föra ut Jämställdhelsavtalei och se lill au det fungerar på de olika arbetsplatserna inom dessa förbund.

Metall har en särskild Jämlikhetsombudsman, som jag tror sitter uppe pä läktaren och lyssnar på vår debatt. Jag hoppas alt hon kan få med sig någol hem frän dagens debatt, även om Jag kanske är lilet tvivlande pä den punkten.

Ja, detta var en något rapsodisk redogörelse för det arbete som är på gäng ute pä arbetsmarknaden. När vi Jobbade i den s. k. jämställdhetskommittén med lagförslaget pä detta område var dess majoritet inte alls särskilt

intresserad av atl ta reda pä vilket Jobb de fackliga organisationerna bedrev ute pä arbetsplatserna när det gällde jämställdheten. Man kan säga alt de i stället demonstrerade en klart uttalad misstro emot facket, och man utgick i hela sitt arbete från att facket inte vare sig ville eller kunde sköta ett s. k. aktivt Jämställdhelsarbeie ute på de enskilda arbetsplatserna.

Den här misstron emot de fackliga organisalionerna har lack och lov försvunnit i proposiiionen. Propositionen är i väsentliga avseenden annorlunda skriven än vad kommillcförslaget var. Det hälsar vi naiuriiglvis med tillfredsställelse.

De paragrafer som handlar om eu s. k. aktivt Jiimslälldheisarbeic är nu enligt proposiiionens och ulskollets förslag disposiliva. Men dessulom säger man, som Eva Winther erinrade om här, all del arbete som bedrivs och som parterna kommer överens om genom kollektivavtal skall vara mönsterbildande för arbetsplatser med jämförbara förhållanden utanför den kollek-livavtalsreglerade sektorn.

Det här är, lyckerjag, myckel positivt. Det är uttryck fören klarsyn inom regeringen och ulskoiismajoriieien, som saknades i den lidigare Jämsiälld-heiskommiliéns majoritet. Här utgår man från au de fackliga organisalionerna är intresserade av Jämställdheisarbeiei och också har fö rutsäliningarall kunna driva det ute på arbetsplatserna. Man baserar sig pä det som för oss socialdemokrater hela liden har varil vägledande i denna diskussion, nämligen atl det knappast kan bli särskilt mycket av jämställdhetsarbelet om del inie bedrivs ule på de enskilda arbelsplalserna, där människorna finns och verkar. Det föruisäitereii aklivi fackligt arbete som inte kan ersättas av någon statlig myndighet. Och dessulom är del Ju så alt Jämställdheisarbeiei nödvändigtvis måste gå hand i hand med övriga frågor som diskuteras parterna emellan. Del är frågor som rör iniernuibildning, personalrekryie-ring, arbeismiljöfrågor osv. Där är Jämställdhelsfrågorna intimt sammanbundna med andra frågor.

Men vi beklagar på socialdemokraliskl håll au varken regeringen eller uiskoltsmajoriieien helt kunnat frikoppla sig från det gamla kommitiéför-slaget och lämna tanken på att en statlig myndighet skulle vara med ute på arbetsplatserna. Eu argument som utskottsmajoritelen använder som skäl för all inrätta en statlig myndighet för jämställdhetsarbelet ute i företagen är, alt det finns arbetsplatser där det saknas kollektivavtal. Jag vill kommentera detta från tre olika utgångspunkter.

Jag vill för del första säga atl vi socialdemokrater, när detla diskuterades i kommittén, åtskilliga gånger frågade hur många de här företagen var, hur många som varanställda i dem och vad det var för typ av företag. Vi hade det ganska svårt i denna kommitté, eftersom - uppriktigt sagl - vi och de som gjorde utredningsarbetet inte talade samma språk, och vi fick aldrig någol svar på dessa frågor.

1 propositionen och i utskotlsbetänkandet säger man nu alt del är ungefär 1 miljon arbetstagare på den privata sektorn som står utanför den kollek-livavialsreglerade sektorn. Del är märkligt all man inte närmare har redovisat detla. Det är svårt all få fram de här uppgifterna. Jag iror inte au någon vet

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

exakt hur mänga del är, men många gör den bedömningen att denna siffra är alldeles för hög. Del är naturiigtvis väldigt svårt att ha en ordentlig kontroll pä alla de hängavial som finns på den svenska arbetsmarknaden. Inom Byggeltan här i Stockholm finns 1 200 hängavial. Ocksä Meialletlan har ett myckel stort antal hängavial, 1978 var det 487. Del betyder att 44 '.V, av samtliga avtalsbundna förelag hade hängavial. Den senasle uppgiften - 1977 - för hela LO-området är 47 %.

Men - för det andra - del utomordentligt vikliga är naturligtvis all statsmakterna bör medverka till alt man på de här arbetsplatserna kan driva ett fackligt arbete. På den punkten vill jag erinra om vad jag sade inledningsvis om arbetsrätlskommitténs förslag.

För del tredje: Där det inie går att komma in med fackligt arbele, lorde del tyvärr finnas mycket små förutsättningar för att driva ett aktivt Jämställdhetsarbete. Jag förstår inte riktigt hur man har tänkt sig all, när inte ens facket får komma in på en arbetsplats, etl ombud och en ställföreträdare skall kunna klara av det.

Om man vill skämta litet grand - men det ligger också en del allvar i del -skulle man kunna säga alt pä sätt och vis är del synd all vi inte har de här lagparagraferna redan i dag, för i så fall skulle de säkert ha avskaffats av den byråkraiiutredning som just har avslutat sitt arbete.

Herr lalman! På en punkl är vi i stort sett eniga, och det gäller skyddet för den enskilde mot diskriminering i samband med anställning, befordran, Ulbildning m. m. Låt mig i det sammanhanget bara fästa uppmärksamheten på diskrimineringsförbudeis tillämpning på arbetssökande.

Det är eti. genombrott för tanken all valet av arbetskraft inte bara är arbetsgivarens ensak. Självfallel kan man inte räkna med att vi för framliden kan sätta punkt vid den här reformen. Godtar man inte au någon vägras anställning f)å grund av kön, är del naturiigtvis svårt alt hävda atl man kan godta atl någon vägras anställning på grund av all vederbörande har barn, vill utnyiOa sin föräldraledighet eller någol annal. I det här avseendet är dagens beslut principiellt myckel viktigt, och detla hade det funnits anledning att diskutera lilet närmare, både i kommittén, i propositionen och i utskottet.

Herr talman! Del förslag lill lag som vi socialdemokrater har lagt fram tillgodoser de krav som centerpartisten Elis Andersson har framfört i sin motion. 1 princip innebär det också ett tillgodoseende av de synpunkter som vpk för fram.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna 1 samt 3-9.

Om det skulle vara sä - vilket Jag självfallet hoppas inte blir fallel - alt kammaren beslutar avslä reservationen 1, kommer de socialdemokratiska ledamöterna i följande voteringar, som gäller moderalreservalion och yrkanden om bifall lill vpk-molionerna, atl avstå från au rösta.

ALF WENNERFORS (m):

Herr lalman! Jag skall våga mig på atl inleda mitt anförande på ungefär samma sätt somjag inledde mitt första inlägg i arbetsmarknadsutskottet. Jag noterade dä en viss hörbar reaktion bland kollegerna i utskottet. Jag sade

nämligen: "Jämsiälldhetsideologi är moderat ideologi." Del är möjligt att även kollegerna här i kammaren reagerar, och det är möjligt att kvinnliga kolleger i kammaren i andra partier än det moderata anser att elt sådant påstående t. o.m. är litet övermaga. Del är möjligt alt någon av er inte upplever-Ja, i enstaka fall kanske inte ens vill uppleva-all mitt påstående speglar verkligheten. Jag iror er, om ni berättar för mig alt ni känner moderater som sannerligen inte verkar särskilt aktivt för jämställdhet. Men samlidigl vet både ni och jag att vi kan berätta om såväl socialdemokrater som folkpartister och centerpartister som inie är särskilt entusiastiska de heller.

Med andra ord ärjag medveten om att det då och då bland mina partivänner kan bli hörbara reaktioner när jag påslår alt jämsiälldhetsideologi är moderat ideologi.

Vad är då moderat ideologi? Jo, det innebär alt varje individ har samma värde i samhällsgemenskapen. Vi hävdar att vae individs åsikter och handlingar har betydelse för oss alla. Vi hävdar att varie människa kan bidra lill uppbyggnaden av värt samhälle. Vi är övertygade om atl alla människor innerst inne är beredda atl la elt aktivt ansvar, alt ulveckla samhällel i positiv riktning. Vi utgår således från den enskilda människans önskemål och behov. Om någon eller några myndigheter anser sig kunna avgöra vad som är bäsl för människorna, hur de skall leva, hur lång diskbänken skall vara därde bor, hur mänga brödskivor de skall äta om dagen etc, då finns del risk för att mänga vantrivs.

Vi förespråkar sålunda frihet för den enskilde när det gäller studievägar, yrkesval, arbete, livsform och levnadsväg. Vi vill skapa förutsättningar för reell valfrihet.

Men innebär vår valfrihet en frihet utan alla gränser, ett slags frihet lill 100 '>()? Jag vill gärna säga, atl vi moderater är framsiegsoptimister, som tror att alla människor kan skapa elt samhälle för alla. Vi är övertygade om atl människor kan väga behovet av frihet mot ansvarstagandet. Ingen människa kan åtnjuta frihet till 100 %. Med andra ord är vi realister. Vi tror inte på det extremt liberala samhället, där människor släpps lösa att klara sig var och en pä egen hand. Människor är bräckliga varelser: sjukdom, handikapp, ålderdom ställer krav pä stöd, och de flesta behöver vägledning, kärlek och omtanke, inte minst barnen och de unga. Därför innebär ansvarstagandel i moderat ideologi att vi slår vakt om ett samhälle som sätter upp gränserna och som ocksä förmår upprätthålla gränserna mellan valfrihet och trygghet för varje enskild människa, ung som gammal.

Nå, skulle dessa grundläggande principer gälla enbart rödhåriga eller de länga eller skåningar eller enbart manliga individer? Nej, var och en förslär atl eftersom vi tror på alla människors lika värde, så är all inskränkning av valfriheten eller diskrimineringen på grund av kön oförenlig med vår gmndläggande människosyn. Valfriheten och ansvarstagandet förutsätter alltså t. ex. jämställdhet mellan kvinnor och män. Samtidigt säger vi alt jämställdheten är ett medel au nå det övergripande målet.

Jag hoppas alt denna ideologiska deklaration kan förklara vår behärskade entusiasm över atl del nu skall lagstiftas om jämställdhet mellan kvinnor och

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

2 Riksdagens protokoll 1978/79:161

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

män. Vi hurrar således inle i dag, även om vi trots allt har ställt oss bakom lagens tillkomst.

Låt mig i det här sammanhanget få citera ur ell anförande som Moderala kvinnoförbundets ordförande, Britt Mogård, höll för några månader sedan i Göteborg:

"Valfrihet kan aldrig åstadkommas med tvång. Vi kan inte lagstifta fram nya attityder till varandra, till familjelivet eller till arbetslivet. Vi kan bara åstadkomma förutsättningar för valfrihet. Men vi kan och bör ständigt diskutera kunskapsbrisier och fördomar som hindrar valfriheten. Vi måste försöka ulveckla medvetenheten om våra egna värderingar och om hur de påverkar oss."

Del här är klokt sagt. Om Jag omsatte hennes funderingar i praktiskt vardagsliv, skulle jag kunna fråga statsrådet: Tror verkligen statsrådet Winther att lagen exempelvis kommer au få flera man att lära sig sköta iväiimaskirien?

I tidningen Vi kunde man för en tid sedan finna en blankett för etl slags enkät. Den kallades: "Vad gjorde du i går kväll?" Där skulle mannen eller hustrun i en familj markera med kryss i ja- resp. nej-ruta om det var han eller hon som handlade maten, lagade maten. Jobbade över, läste tidningen, diskade, ordnade barnvakt, kokade kaffe, lekte med barnen, lade barnen, såg pä TV osv.

Vad Jag vill komma fram till är frågan: Hur vi nu fördelar de här
arbetsuppgifterna hemma och hur vi kryssar för i de olika rutorna, har det
något samtnanhang med lagens tillkomst? Var skall jämställdhetsarbelet
böria? Var skall barnen få sin grundläggande inställning till rollfördelningen i
elt hushåll, i ett hem? Självfallet i hemmet! Skall vi någonsin få en någorlunda
acceptabel jämställdhet, så måste vi börja med barnen. De bör genom
upplevelser lära sig att det inte finns manliga resp. kvinnliga arbetsuppgifter i
hemmet.

För en månad sedan kunde man läsa i en artikel av Erik Sidenbladh i Svenska Dagbladet hur forskaren Siv Boalt Boélhius ser på del här: "Del är något oerhört intressant och viktigt som håller på au hända - delta alt barn i Sverige böriar fä pappor som ställer upp pä samma villkor som mammorna." Siv Boalt Boélhius framhåller vidare all det mäste betyda myckel för barnen att fä en annan och mycket tydligare bild av männen och männens värld. Det måste innebära en hell annan balans i äktenskapet, och det måste leda till att männen själv förändras och tar en annan roll i samhället. Men man måste komma ihåg, säger Siv Boalt Boélhius, att än gäller del en väldigt liten grupp.

I en annan artikel i Svenska Dagbladet spetsades frågan lill: "Pappas baby -hur blir han?" I artikeln påpekades au lidigare har barn bli vit vuxna genom en enda varm bindning lill en annan människa, nämligen lill modern. Om del vet forskningen en hel del i dag. Hur del blir för barn som också knyts lill fadern, och kanske ännu mer till fadern, vet vi däremot inle så mycket om.

Och vad betyder det här för kvinnorna och för mä'nnen? Det är faktiskt

många är sedan Jag framhöll i den här talarstolen att egentligen ärdet orättvist alt vi män inle på samma sätt som kvinnorna får uppleva barnen när de är små. I dag förstår jag ännu bättre au en period av pappaledighet skulle ha betytt mycket för den personliga utvecklingen och förhoppningsvis kanske också för barnen.

Men hur kommer det sig alt sä få män prövar på de här nya uppgifterna i tillvaron? Ja, delvis är det väl som Siv Boalt Boethius säger, alt männen själva kommer att hamna i samma lojalitetskonflikt som kvinnorna haft i flera generationer - valet mellan barnen och jobbet. Så mycket svårare kommer det att bli för männen alt gå emot strömmen - atl bli en som inte räknas pä jobbet. Arbetslivet bygger Ju på att männen prioriterar och värderar sina barn lågt. -Och någon ändring på detta får vi väl inte, fortsätter denna forskare, förrän dessa "pappa-män" blir chefer, eller mer exakt, förrän vi får etl styrande skikt av män och kvinnor som tar barn och deras behov på allvar.

Får denna forskare rätt, kommer vi därigenom alt lösa fler problem. Jag tänker på alla de alkohol- och knarkmissbruk som vi skulle kunna förhindra bland barn och ungdom men som vi i dag inte förhindrar. Jag tänker på alla de ungdomar som i dag far illa, som riskerar atl bli utslagna på grund av den dåliga start de har fått under sin uppväxttid där hemma. Tänk om vi föräldrar genom ökad Jämställdhet bälire kunde ta hand om vår unga generation. Tänk vilken stor reform det vore! Kommer Jämställdhetslagen att medverka till delta? Jag tror inte det, kanske sä småningom i någon mån indirekt.

Har vi tänkt på alt om vi - mammor och pappor- parkerar vår ömt avhållna och väl vårdade bil fel, får vi beiala parkeringsböier. Men vad händer om vi -mammor och pappor - sä all säga "parkerar" våra barn fel? Blir det dä parkeringsböter? Nej, långt, långt efter kommer de i någon form, men dä är det oftast för sent.

Jag kommer tillbaka till frågan varför det trots alll är sä få män som prövar på dessa uppgifter, som tar sitt ansvar. Varför går jämställdhetsarbelet så långsami? Det liberala folkpartiet tror alldeles bestämt atl vi genom en lag skall kunna öka taklen. Det är bra om ni får rätt, men dessvärre ärjag en liten smula pessimistisk. Hur skall lagen exempelvis påverka den frigörelseprocess som del innerst inne är fråga om? I Christian Ylanders bok Makt och rädsla-f ö. en av de få svenska böcker på del psykologiska området som köpts av etl bokförlag i USA - pekas på den rädsla som hämmar oss människor och i detta fall oss män. Vi vågar inte ifrågasätta livsmönstret. Vi vågar inte pröva en förändring. Vi vågar inle emotionellt.

Herr talman! Jag går nu över till atl säga några ord om utskottets behandling av själva lagförslaget.

Vi moderater har, med några få undanlag, ställt oss bakom lagförslaget. Entusiasmen är visserligen behärskad, och inte minst som fackligt aktiv ärjag själv tveksam. Det är inte särskilt lyckligt, fm statsråd, att de fackliga organisationerna inte sluter upp. Det är bälire när de fackliga parterna vid förhandlingsbordet kan komma överens i sådana här frågor. Men vi har som aagt ställt oss bakom förslaget.

Vi vill dock ha 3 § annorlunda utformad. Av reservationen 2 på s. 33 i

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

betänkandet framgår den ändring som vi vill ha till stånd. När en arbetstagare eller arbetssökande anser sig förbigängen skall del, enligt propositionens förslag, med tillämpning av vanliga bevisregler utredas om han eller hon har sakligt bättre förutsättningar än den person av motsatt kön som arbetsgivaren föredragit. Vi menar alt det i stället bör ankomma pä arbetstagaren eller den arbetssökande att göra sannolikt att arbetsgivaren vid anställning eller befordran har träffat sitt val på grund av vederbörandes kön. Bevisningen skall inte bara omfatta de faktiska förhållanden det är fråga om - meritskillnader - utan också alt motpartens avsikt faktiskt varit att diskriminera på grund av kcin.

Del andra som vi moderaler vill ha ändrat är det som kallas positiv särbehandling och som ingår i samma paragraf Vi tar avstånd från den s. k. kvoteringen. Vi menar att den enskilde har räu atl bli bedömd efter sina egna förutsättningar. En bäure meriterad person som får stå tillbaka för en sämre meriterad har lika välgrundad anledning att känna sig personligt kränkt om missgynnandet sker därför alt man vill åstadkomma en Jämnare könsfördelning i stort.

Slutligen har vi beträffande de aktiva åtgärderna krävt en ändring i 6 S. Enligt förslaget är det meningen atl en arbetsgivare skall bedriva ett planmässigt och målinriktat jämställdheisarbete - och del tycker Jag är alldeles utmärkt. Men sedan kommer man till nästa del i förslaget, som innebär alt arbelsledare t. ex. när det gäller au fylla lediga befattningar skall söka folk av båda könen och se till alt det blir en Jämn fördelning. Här kommer det byråkratiska arbetet in-något som är helt nytt för arbetslivet, att pä del här sättet reglera verksamheien i arbetslivet och bland företagen.

Man skal! alltså se till att det blir en Jämnare fördelning när det gäller Ulbildning, befordran osv. Där anser vi all det kommer alt bli stora svårigheter, framför allt för småföretagen. Men det skall, herr talman, min kollega Fili]D Fridolfsson bl. a. beröra i sitt anförande som kommer så småningom

Jag vill avsluta med alt be atl få yrka bifall lill vår reservation 2.

Siaisrådei EVA WINTHER:

Herr talman! Anna-Greta Leijon menade att det var beklagligt att förslag till föriroendemannalag inie hade lagls fram och all vi därför är väldigl myckel sämre ställda när det gäller jämställdhetsarbelet - hade den lagen funnits hade vi då rakt inie behövt den här lagen. Ungefär så tydde Jag henne.

Jag kan gärna beklaga all del inte har funnits möjligheter att lägga fram en sådan lag. Eiet fiinns ett motstånd både från fackliga organisationer och från arbetsgivarhåll mot den nya förtroendemannalagen. Och i det lägel är del rimligt all arbeta vidare på den.

Sedan säger Anna-Greta Leijon att det är fel atl inrätta en myndighet som skall gå ut på företagen. Men på andra områden inom arbetslivet har vi just den konsiruKiionen. Vi har en lag, etl kollektivavtal och en myndighet som stöder arbetet. På samma sätt är det med värt förslag lill lag om Jämställdhet.

Vi haren lag, vi har kollektivavtal belräffande de aktiva åtgärderna och vi har etl jämställdhetsombud och en jämslälldhelsnämnd, som dessulom i huvudsak arbetar pä den icke-avtalsreglerade arbetsmarknaden. Jämställdhelsombudel har ocksä till uppgift alt vara opinionsbildande och pådrivande för hela arbetsmarknaden.

Anna-Greta Leijon tror sedan att den här lagen skulle ha avskaffats av den byråkraiiutredning som arbetar. Man kan då fråga sig om del blir byråkrati därför atl del slår i en lag atl man skall bedriva ett planmässigt, aklivi jämställdhelsarbeie medan det skulle bli mindre byråkratiskt om detsamma står i ell kollektivavtal.

Alf Wennerfors frågade om jag trodde att lagen kommeratt få fler män att sköta tvättmaskinen. Nej, lagen handlar inte exakl om del. Men Jag tror all pä läng sikt kan del bli bieffekter.

Alf Wennerfors menade att del är i hemmet som Jämställdhetsarbetet börjar-det är där barnen skall fä lära sig hur man fördelar arbetsuppgifterna. Det kan vara sant, men hur väljer man yrke? Jo, genom all ungdomarna titlar på hur arbetsmarknaden ser ut. De väljer efter den könsuppdelade arbetsmarknad vi har i dag, och där kommer lagen alt åstadkomma förändringar. Jämställdhetslagen skall vi se som etl led i etl långsiktigt arbete.

Moderaterna har opponerat sig mot bevisbörderegeln och föreslår atl hela bevisbördan skall ligga på den som utsatts för diskriminering. Del är orimligt. Det vore en total nyhet och ett avsteg från det normala juridiska lillväga-gångssältet.

Principen om positiv särbehandling har som bekant godtagils tidigare både i grundlagen och i de avtal som träffals av arbetsmarknadens parter om jämslälldhel. Både arbetsgivare och arbetstagare har ställt sig bakom den principen. Om vi dä inte skulle ta med denna möjlighet skulle vi ogiliigför-klara avtalen.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

ANNA-GRETA LEIJON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vi är inte oense i frågan, om del skall drivas ell jämställdheisarbete eller ej pä arbetsmarknaden. Men vi är oense om hur man bäsl driver etl sådant arbete.

Vi socialdemokrater har hela tiden haft den alldeles bestämda uppfattningen all man når betydligt bättre resultat, med mindre av krångel och byråkrati, om jämställdhetsarbelet baseras på de människor som finns ute på arbelsplalserna, om vi ger de fackliga organisalionerna förtroendet all sköta det här. Vi tror alt den vägen är betydligt effektivare än någon annan väg.

Det är därför, som jag sade lidigare, med stor glädje vi har kunnat konstatera att Eva Winther har företagit väsentliga förändringar i kommit-témajoriielens förslag. Hon har inte gått hela vägen ut, och det lyckerjag är synd; Jag tror alt resultatet av det härblirganskaliielav praktiskt arbete men mer av Just byråkrati.

De ändringar som arbetsrättskommittén föreslog i förtroendemannalagen gick bl. a. ut på atl man skulle få ha fackliga möten på betald arbetstid och atl man skulle få ha regionala fackliga förtroendemän för de arbetsplatser där det

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

i dag inte finns någon förtroendeman. Nu säger Eva Winther att hon beklagar alt det inte blev något sådant förslag, därför att de förslag som regeringen diskuterade mötte motstånd från både facket och arbetsgivarsidan. Men det ärju en situation som en regering ständigt befinner sig i, atl man inte har total uppslutning kring sina förslag. En regering kan inte ägna sig ät alt beklaga all del inle går att göra någol - regeringens uppgift mäste vara att lotsa fram förslagen.

Jag vill erinra om vad Eva Winther sade tidigare: Vi får inte lägga några förslag åt sidan som kan öka jämställdheten. Jag är fullständigt övertygad om att ett jämsiälldheisombud, som folkpartiregeringen föreslär, är ett betydligt mindre effektivt instrument än ett förslag som hade givit kvinnorna praktiska möjligheler atl delta i fackligt arbele pä ett annal sätt än i dag. Det var del det handlade om, Eva Winther.

ALF WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag underströk kraftigt att jämställdhetsarbelet måste böria i hemmet, del måste böria bland barnen och de unga. Då replikerade statsrådet och sade att i. ex. yrkesvalet inle sker i hemmet. Tänk, Jag tror ändå att del gör del, Eva Winther. Valet av studievägar - var sker det? Det sker där hemma bland syskonen och tillsammans med föräldrarna. Var sker sedan yrkesvalet? Ja, det ligger Ju helt i linje med valet av studieväg. Jag tror att man i hög grad lr en uppfattning om vad det är man skall bli just genom vad man har upplevt som liten och som ung människa där hemma. Tyvärr irorjag atl det är på del sättet. Därför mäste vi börja där hemma, om vi vill nå någon vart.

Kvotering motverkar jämställdheten. Vad säger den kvinnliga sjuk-, sköterska eller lärare som inte får jobbet därför att den andre sökanden som har sämre meriter råkar vara man? Vad säger Eva Winther till den sjuksköterskan? Vad säger Eva Winther lill den manlige ingenjör, verkmästare eller lokförare som inte får jobbet därför atl den andre sökanden som är sämre meriterad är kvinna?

Nej, kvotering är inkonsekvent. Del är märkligt au man över huvud tagel har slagit in på den vägen och att så många slutit upp kring den tanken. 1 varie fall närdet gäller organisationerna ärjag förvånad. Vi håller bestämt på alla människors lika värde. Det skall gälla ocksä här. Vi tror att man ändå kan verka för en ökad jämställdhet.

Statsrådet EVA WINTHER:

Herr talman! Jag har noterat och är glad över att det finns en stor överensstämmelse i vår syn på arbetet för Jämställdhel. Det är nödvändigt atl det bedrivs aktivt och intensivt. Men, Anna-Greta Leijon, varför börja tala om byråkrati Jusl när det gäller jämställdhetsarbetet, när ni inte lalar om byråkrati när det gäller lagen om anställningsskydd samt främjandelagen beträffande äldre och handikappade. Där har vi Ju ungefär samma konstruktion som här. När del gäller arbetsmiljölagen har vi lag, kollektivavtal och en tillsynsmyndighet. Varför stoppa jusl vid jämställdhetsarbelet?

Ja, Alf Wennerfors, man kan visst säga alt yrkesvalet till en del börjar i

hemmet. Men samtidigt påverkas man väldigt mycket av den yrkesfördelning som människor omkring en har. Jag tror att vi egentligen är ganska överens.

Denna lag innebär inte en kvotering ulan en positiv särbehandling i vissa fall. Då skall den vara ett led i elt planerat Jämställdhetsarbete. Det kan gälla en grupp människor. Det skall ske på sakliga grunder. Det normala och väsentliga skall vara alt om sökande har samma meriter skall den som tillhör det underrepresenterade könet väljas.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

ANNA-GRETA LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Eva Winther drog en del paralleller lill annan lagstiftning på den svenska arbetsmarknaden och frågade: Vad är det för skillnad mellan denna lag och t. ex. trygghetslagsliftningen? Jag trodde au Eva Winther kände till det sätt varpå vi vanligtvis brukar arbeta när del gäller lagstiftning på arbetsmarknaden. Först undersöker man om parterna kan komma överens. I ett antal frågor har detla inte lyckats. Del har gällt frågor som för den fackliga rörelsen varil väldigl väsentliga. Man har förhandlingsvägen försökt nå resultat. Men dä man inle lyckais härmed har man vänt sig till lagstiftaren.

Trygghetslagsliftningen är elt sådant exempel. När det gäller jämställdhelsfrågorna vet vi alla att del finns avtal på arbetsmarknaden, vilka är ganska nya och som vi naturligtvis ännu inte sett de praktiska resultaten av. Men det finns ändå förbindelser mellan parterna på arbetsmarknaden. Man säger alt delta skall vi arbeta med. Del är skillnaden.

Sedan drog Eva Winther paralleller också med lagstiftningen till skydd för de äldre och handikappade. Men, Eva Winther, tillsynsmyndigheten för den lagstiftningen är arbetsförmedlingarna, länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsstyrelsen. Är det den formen av tillsynsmyndighet som Eva Winther har tänkt sig för denna lagstiftning, tror jag all det är en slor överraskning för majoriteten i denna kammare-även förden majoritet som slår bakom utskottets betänkande.

XLF wennerfors (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lyckeralt det är på sin plats atijag nyanserar mig en smula närdet gäller likheten mellan kvotering och s. k. positiv särbehandling. Det är alltså inte hell samma sak, men jag upplever - och del kanske är lilet fel av mig - alt resultatet blir detsamma.

Vi tar bestämt avstånd från den s. k. kvoteringen, som har debatterats sä mänga gånger lidigare i kammaren, men inte heller s. k. positiv särbehandling kan vi anse förenlig med den ideologi som bildar utgångspunkten för vårt politiska arbele.

När det sedan gäller byråkratin, som Jag också var inne på i mitl första inlägg och som nu har berörts av Anna-Greta Leijon och Eva Winther, villjag gärna understryka alt här är dei ändå fråga om någol hell nytt, nämligen att vi med lag reglerar hur anställningsarbetel skall ske inom svenskt arbetsliv.

Jag hoppas atl Eva Winther och hennes kolleger har rätt, när hon pastarätt

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan k\'innor och män i arbetslivet

det inte blir mera byråkrati på det här området än när del gäller anställningsskyddslagarna, arbetsmiljölagen och liknande. Men vi är skeptiska, Eva Winther, och det är risk för att del blir sä pass mycket byråkrati som vi fruktar.

När en arbetsgivare - det må vara elt stort företag eller ett lilet förelag - skall gå ut utanför arbetsplatsen och söka efler kvinnor att anställa därför alt del är mest män som arbetar i förelaget, då kan del bli byråkratiskt. Jag är rädd för all det kan fä motsatt effekt, att Jämställdhetsarbelet på del sättet motverkas, och del vore högst olyckligt.

Statsrådet EVA WINTHER:

Herr lalman! Låt mig säga att lag och kollektivavtal kompletterar varandra och de behcivs båda. Dessutom behövs en lillsynsmyndighei av någon sorl, men vi ser Ju på Jämsiälldheisombudet som i första hand opinionsbildande och pådrivande i jämsiälldhetsarbetel och menar all hon eller han skall fungera på del viset.

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr talman! I synnerhet i en debatt om jämställdhel skulle det ha hedrat regeringen om dess företrädare hade belraklal dem som lalar för reservationer och motioner som jämställda.

Ärjämsliilldhei mellan kvinnor och män överhuvud tagel ell område som lämpar sig för lagsiifining? Kan verkligen hindren för Jämställdhet mellan könen undanröjas genom en lag? Det är frågor som snart inställer sig för alla som pä någol säll kommer i beröring med den debatt som det i dag behandlade utskotlsbetänkandet är en resuliai av.

Svaren på frågorna är skiftande. Där somliga ser en Jämställdheislag som nära nog elt garaniibevis på alt alla hinder nu röjts undan, där ser andra människor en undanmanöver från påträngande krav - man befarar att en lag, avsiktligt eller inte, skall leda till nya motsättningar och nya besvikelser.

Hindren lör jämställdhet är många. Del avgörande hindret är naturiigtvis bristen pä arbete, som är speciellt uttalad i vissa delar av landet, där kvinnors förvärvsfrekvens följaktligen är myckel låg. Bristen pä bra barntillsyn är ett hinder, könsbundna olikheter i val av utbildning och yrke ytterligare ett. Bristerna när det gäller kollektivtrafik och samhällsservice är påtagliga hinder, liksom de kvinnoförnedrande ideér som sprids, inle minst av kommersiella inlressen. Alll delta går atl peka pä och atl ange politiska lösningar på. Hinder finns ocksä inom människorna själva, det som brukar kallas könsroller, det som placerar människor i olika fällor. Försörjarrollen t. ex. 1 Rita Liljeströms rapport "Roller i omvandling" redovisas att de flesta kvinnor inte pä allvar uppfattar sig som försörjare, medan männen däremot gör det. Den skillnaden återverkar pä synen på lönerna.

I samma rapport beskrivs hemmet som mannens lön för mödan, men som hustruns andra arbetsplats. Båda dessa förhållanden är naturligtvis hinder på vägen mol jämställdhet, men hur kommer man till rätta med sådant? Knappast med lagstiftning, lika lite som man kan lagstifta om hur arbetet i

hemmet skall fördelas. Men man kan naturligtvis med en lag komma åt könsdiskriminerande värderingar som tillåls avgöra en människas ställning i arbetslivet. Sådana värderingar kan, om del finns en lag, t. ex. skadestånds-sanktioneras och blir på del sättet etl skydd fören svagare part. Dessulom kan en lag få värde därigenom all den kan påskynda en process för att ändra pä värderingar som är föråldrade eller utgör hinder för Jämställdhet. En lag för jämställdhet i arbetslivet kan på det sättet bidra till att undanröja könsrollstänkandet i arbetslivet.

Dessa senare aspekter har funnits med när vänsterpartiet kommunistema accepterat en lag förjämställdhel i arbetslivet och också i bedömningen av hur en sådan lag skall formuleras.

Vpk ser på intet sätt den här lagen som det "sesam öppna dig" till Jämställdhel, som den på sina håll blåsts upp lill. Diskriminering hör till det utmärkande i del ekonomiska syslem vi har. Män har visseriigen möjlighet, åtminstone teoretiskt, att inneha vilket yrke som helsi, men även där märks diskrimineringen i ell ojämlikl klassamhälle.

Mycket beror fortfarande på vad man får för start i livet, var man bor och vilka möjligheler man har alt l.ex. skaffa sig en fortsatt utbildning. Men kvinnor drabbas särskilt hårt. Det är inte så länge som det över huvud taget varil något anmärkningsvärt att kvinnor hänvisats till yrken med låg lön och låg status. Alhjäml intar kvinnorna i vaOe socialt skikt en sämre ställning än männen. Det är utifrån detta förhållande som vpk-gruppen i riksdagen vall atl ge sitt förslag till lag rubriken "Lag mot iv/wodiskriminering i arbetslivet".

Utskotiet har tydligen funnit en skillnad mellan detta och det synsätt som kommer till uttryck i vår formulering av den s. k. ändamålsparagrafen, där det heter: "Män och kvinnor skall ha lika rätt lill arbete och ulbildning inom arbetslivet samt ha lika arbetsvillkor."

Jag har svårt atl följa utskottets tankegång. Om inte kvinnor och män tillerkänns lika rätt till arbete osv. hur skall man då komma till rätta med kvinnodiskrimineringen? Nog måste väl detta vara den springande punkten. Har kvinnan samma rätt som männen inom just arbetslivet, så måsie förutsättningarna förjämställdhel inom andra samhällsområden ha stärkts och följaktligen grunden för diskriminering av kvinnan ha undergrävts.

För atl så gä vidare i utskotlets behandling av vpk-yrkandena går Jag över till frågan om alt i lagen ha med en regel om att påslående om au diskriminering förekommit skall godtas om del finns sannolika skäl för detta. Vi har formulerat en sådan regel 14 §. Ulskoilel har här inle funnii några mer påtagliga skillnader mot regeringsförslaget utan konstaterat au det mer gäller val av lämplig juridisk metod. Men del är ändå sä all den bevisregel som vpk föreslår alltsedan 1930-talei tillämpats av arbetsdomstolen när del gäller bevisbördan om föreningsrättskränkning. Det är alltså en regel som är grundad i praxis, och vi ser del som en förstärkning av en lag om Jämslälldhel om en sådan innehåller denna regel.

Även när del galler vpk:s kritik mot utformningen av undantagsbestämmelserna har Ulskoilel svårl all se skillnaden mol regeringens förslag. Om

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kiinnor och män i arbetslivet

man hade ansträngt sig litet kanske man lättare hade sett skillnaden mellan Jämslälldhelskommiiiéns, visserligen också vaga, förslag och regeringens. I kommiiiéförslagei heltedel att särbehandling fårskeom den är "ofrånkomlig för all lillgodoseeit särskilt intresse som inle rimligen bör vika för intresset av jämställdhet". Med regeringsförslagel får arbeisgivaren slörre möjlighet atl kringgå lagen, för där talas del om "hänsyn lill ell ideellt eller annal särskilt intresse, som inte bör vika för intresset av Jämställdhet i arbetslivet". Och i proposiiionen markeras också särskilt alt "del rör sig om en avvägning som är av delvis värderande natur". Det menar vi ger utrymme för konservativa domstolar atl tänja pä lagen och urvattna den. Vi ser detta som ett av lagförslagets kryphål. Man har alltså stöd föratt gä in med värderingar, och au domstolars värderingar ofta är konservativa ärju ingen hemlighet.

Den fråga där meningsskiljaktigheiernaärstörsioch som också blivit mest uppmärksammad i den debatt Jag inledningsvis refererade lill, är frågan om huruvida problemen med den bristande Jämlikhelen skall angripas avialsvägen eller med hjälp av en lag. Vpk-gruppen liksom andra motionärer har hävdat all frågorna om aktiva ålgärder bör lösas avialsvägen. Vi har beaklal de centrala och lokala jämställdhelsavtal som ingåtts och försökt få fram om dessa innehåller de medel som behövs föratt åstadkomma Jämställdhet. Vi har då funnii att dessa jämställdhelsavtal främst tar sikte på arbetet ./öV jämställdhet. Men vi har svårt all se dem som lämpliga medel all ingripa mot enskilda fall av diskriminering. Visserligen bryter en arbetsgivare mot avtalet om han inte. som del heter, "motarbetar diskriminering". Men när blir det fråga om kollektivavtalsbroti? Hur många gånger kan en arbetsgivare överträda avtalet innan det beivras? Vi har vidare funnii en begränsning av möjligheterna att ingripa mol diskriminering i del faktum att facket inte kan förhandla direkt pä arbetssökandes vägnar.

Jämställdhetsproblem kan jämställas med medbestämmandefrägor i arbetslivet. MBL ger möjligheter au sluta t. ex. centrala avtal för atl bryta könsbundenhet i vissa branscher, och det går också att sluta lokala avtal för all garantera all kvinnor och män i realiteten får samma chanser till vidareutbildning på arbetsplatsen. Ett jämställdhetsprogram som utarbetats på en viss arbetsplats kan självfallet inle passa på alla andra. I sädana sammanhang är avtal och förhandlingar det smidigare sättet atl "arbetsplats-anpassa" jämställdhetsarbelet. Och sådant arbete pågår ju ocksä pä en del arbetsplatser med utgångspunkt i de jämställdhelsavtal somjag har nämnt. Under tryck av den lag som kommer ut av denna riksdagsbehandling borde man väl också kunna vänta sig atl det händer mer på del här området - även om jag delar Atlna-Greta Leijons farhågor för alt de svårigheter som finns atl bedriva fackligt arbele på arbetsplatserna också kan försvåra jämställdheisarbeiei och givetvis redan gör det.

Så lill frågan om skadestånd. Vpk har i sill lagförslag tagit in en regel som innebär all den som bryter mot lagen obligatoriskt blir skyldig att utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd lill den som missgynnats. Vi vill också all arbeislagarorganisalionernas intresse av all förbudet inte överträds beaktas, så att organisation skall kunna få skadestånd om en medlem blivii

kränkt. Utskotiet för här samma resonemang som man gör i proposiiionen, där man anser atl en regel om skadestånd blir ett alltför komplicerat förfarande.

Jag kan inte se atl det skulle vara omöjligt fören domstol all slå fast vem av läl oss säga fyra sökande-1, ex. en man och tre kvinnor- som är mest lämpad för en anställning. Och dä kan man också ha det ekonomiska skadeståndet. Del går inte att befria sig från känslan av all del i den här frågan konstrueras svårigheter därför att det kan bli fråga om kännbara ekonomiska följder för arbetsgivare, om en regel sådan som den vpk föreslår införs. Au så inte sker ser vi som en väsentlig uttunning av lagen.

I likhet med propositionen och även med kommiiiéförslagei vill utskottet inle ge facklig organisation rätt till s. k. allmänt skadestånd vid överträdelse av lagen gentemot medlem i organisationen. Men sådana regler gäller normalt i den arbetsrätlsliga lagstiftningen. Svenska arbetsgivareföreningen har i elt yttrande till den kommitté som har i uppdrag alt se över anställningsskyddslagen protesterat mot atl skadestånd skall utgå lill organisationer närdet gäller kränkning av enskilda arbetstagare. Ärdet verkligen ett Jämställdhelsinlresse alt tillmötesgå SAF med etl så välanpassat beställningsarbete som den här delen av lagen enligt vår mening blir?

Utskottet anser inte atl vpk i moiionen utvecklat hur förslagel om vite som sanktion mot en diskriminerande handling skulle fungera. Låt mig då ge elt exempel. En arbetsgivare annonserar konsekvent pä ett speciellt sätt för all fä manliga sökande lill chefsbefattningar. Mol elt sådant förfaringssätt skulle en paragraf som den vi föreslår kunna tillämpas.

Del är känt atl del på grundval av medbestämmandelagen döms ut skadestånd som är mycket obetydliga. De utgör en ytterst minimal kosinad i arbetsgivarnas verksamhet. Att detsamma skall prägla den nu diskuterade lagen ser vi som ytterligare en försvagning av den. Regeln om skadestånd kan ju med fog betecknas som tänderna i en lag. Man kan i sammanhanget erinra om att en partiledare i samband med diskussionen om skadestånd som motivering för höjning av skadeståndsbeloppet när det gällde dellagande i s. k. olovliga strejker fällde de ökända orden: "Del skall svida i skinnet." Men det är tydligen så att man skall vara mer rädd om arbetsköparnas skinn.

1 fråga om Jämställdhetsombud och Jämslälldhelsnämnd har vi från bönan gått emot idén om etl jämsiälldheisombud. Ytterst har vi sett del som en fråga om förtroende för de fackliga organisationernas vilja och förmåga all driva jämställdhetsarbelet.

Däremot har vi funnit vissa fördelar i tanken pä en Jämställdhetsnämnd, som vi menar ger mindre intryck av au "hänga ovanför" än vad ett ombud gör. Men vi har förordat en helt annan sammansättning av nämnden än regeringen. Vi anser det självklart att de fackliga organisalionerna skall vara i majoritet i nämnden, och vi betonar ocksä att nämnden främst bör ha sin verksamhet inriktad på de icke kollektivavialsreglerade områdena.

1 vpk-motionen föreslås också den ändringen av bestämmelserna, atl uppdragstagare och uppdragsgivare skall jämställas med arbetstagare resp. arbetsgivare. Här hävdar utskottet au en sådan utvidgning skulle strida mol

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

vad som gäller i övriga arbetsrätlsliga lagar. Det finns dock ell berättigat skäl lill vårt krav. Del förekommer all den som i realiteten är arbetsgivare söker undgå sina rättsliga förpliktelser i sin egenskap som sådan genom all i stället föratt sluta avtal om ell anställningsförhållande sluter etl arrendeavtal med en person som borde varit arbetstagare. Arbetsdomstolen har nyligen godtagit ell sådant förfarande då det gällde uiarrendering av en stol i en damfrisering, och därför är det av vikt atl även uppdragsgivare-uppdragsia-gareförhållanden förs in i lagen.

Slutligen, herr lalman, finns del i detta belänkande från arbeismarknads-ulskotiei också ell par vpk-molioner som väckts under den allmänna motionstiden i år. 1 båda fallen gäller del frågor som behandlats i kammaren så sent som i slutet av november förra året. 1 ett anförande dä log Jag upp uiskoueis hänvisning lill pågående utredningsarbete och anförde atl riksdagen väl ändå måsle kunna diskutera delar av ell problemkomplex, även om del är under utredning - skattedebalten upphörde ju inie medan skalteut-redningen malde sig igenom åratals utredande. Jag har samma uppfattning i dag, och Jag vill ta fasla på att utskotiet nu stryker under vikten av att anställningsskyddskommittén snabbt tar upp frågan om skyldighet för arbetsgivare att som alternativ till nyrekrytering erbjuda deltidsanställda mer arbele. Atl man från ulskollets sida då liksom nu avstyrker motionsyrkanden om en mini miarbeislid på 20 timmar i veckan med hänvisning till riksdagens vid flera tillfallen intagna ståndpunkt känns särskilt ledsamt en dag som denna, dä debatten i första hand gäller Just frågan om jämställdhet i arbetslivet. Alla vet eller borde i vae fall veta, alt ansvällningen av deltidsarbetet är ett direkt hinder för kvinnans frigörelse och jämslälldhel. Om riksdagen nu är beredd atl lagslifta för att uppnå jämställdhet i arbetslivet, borde det verkligen ligga nära till hands atl la itu med deliidsproblemet på allvar.

Frågan om kvinnohus har diskuterats på senare lid. Det är det andra molionsyrkandet i belänkandet. Jagskall inte i del här sammanhanget la upp diskussionen om hur sådana hus bäsl fungerar ulan nöja mig med all framhålla hur kravel pä kvinnohus växer sig alll starkare. För alt inte delta skall bli någol som ytteriigare visar skillnader mellan vad olika kommuner satsar på, menar vi atl statliga medel bör utgå till den här sortens angelägna verksamhet. Det är myckel som kan betecknas som i första hand kommunala angelägenheter, men det hindrar Ju inte au det lämnas ett statligt stöd. Det är vad som föreslås i vpk-motionen 2152. Jag vill sluta med all yrka bifall till den, liksom till moiionen 392 och lill den motion som milt anförande främst har handlat om, motionen 2533.

Allra sist, herr lalman, en komplimang till Alf Wennerfors för hans klarsyn i fråga om vpk:s totala uppslutning bakom kraven på kvinnors och mäns lika rättigheter.

Statsrådet EVA WINTHER:

Herr lalman! Eivor Marklund ställde i början av sitt anförande den retoriska frågan: Kan en lag åstadkomma jämställdhet?

Jag har redan i mitt inledningsanförande betonat att Jag inte har någon övertro på vad en lag kan åsladkomma, och ensam kan naturligtvis inle en lag åsladkomma underverk. Men det ar viktigt nog alt vi, om vi genomför regeringens förslag, får elt lagfäst skydd mol könsdiskriminering och ett lagstadgat krav på atl det skall bedrivas ell aklivi Jämställdheisarbete ute på alla arbetsplatser.

Jag lycker all vpk:s förslag om en lag mol kvinnodiskriminering i stället för en lag om jämställdhel strider mol våra grundläggande mäl. Det skulle innebära en allvarlig inskränkning av våra strävanden för Jämslälldhel, som innebär all vi vill ge kvinnor och män lika möjligheler och lika ansvar och att vi vill bryta ned de könsfördomar som ännu präglar vissa delar av vårt samhälle. Om vi skall kunna göra delta, krävs del Ju en förändring av både mans- och kvinnorollerna. Inte minst vikligl är del alt den könsuppdelade arbetsmarknaden förändras, så att kvinnor och män kommer alt arbeta sida vid sida inom olika yrkesfält. Vpk:s förslag bidrar inte till alt bryta den nuvarande uppdelningen i en manlig och en kvinnlig arbetsmarknad.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

EIVOR MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror inte alt skillnaderna i synen på hur man skall uppnå självständighet är så särskilt stora, i varje fall inte när man sä all säga konstaterar ojämställdheien.

När vi har fastnat för att ge lagen den rubricering som vi föreslår har del varil därför all man Ju direkt kan konstatera att de som är diskriminerade i samhället i dag, även när det gäller förhållandet mellan könen, är just kvinnorna.

Vpk är självfallet lika myckel som andra för all kvinnor och man skall arbeta sida vid sida. Jag tror att vpk som parti exemplifierar detta pä elt alldeles påtagligt säu i och med au vpk inte har någol speciellt kvinnoförbund. Vi menaratt män och kvinnor skall arbeta fören samhällsförändring sida vid sida.

Men när det gäller atl lagstiftningsvägen komma ål de brister som finns, menar vi alt det är Just kvinnorna som är diskriminerade. Följaktligen borde en lag först och främst avse att rätta till det förhållandet.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Egentligen är det anmärkningsvärt att frågan om Jämställdhet mellan kvinnor och män fortfarande i slutskedet av 1970-talet skall vara en av våra allra största jämlikhetsfrågor. Men vi vet alla att del är fallet. Del är fortfarande ett av de allvariigaste problem vi har all brottas med. De flesta människor bekänner sig lill Jämställdheten, i varje fall om de haren mikrofon framför munnen. Men i realiteten vet vi att det i vårt samhälle finns mycket av könsdiskriminering, myckel av ojämlikhet mellan män och kvinnor. Det här kan ofta vara omedvetet eller oavsiktligt. 1 vissa fall beror del på fortfarande djupt rotade fördomar.

Vid regeringen Fälldins lilllräde 1976 ullovadesen lag moi könsdiskriminering. Sedan har frågan utretts av jämställdhetskommittén under ledning av

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

centerpartisten Karin Andersson. Nu har folkpartiregeringen effektuerat det ställningstagande som trepartiregeringen en gäng giorde, och det ärsjälvklart för centerpartiet au ställa upp bakom förslaget om en lag mot könsdiskriminering och för jämställdhet.

Den här lagen innehåller litet olika delar. Den första huvuddelen är den allmänna principiella lagen, som förbjuder könsdiskriminering. Bakom den ställer alla partier i riksdagen upp, åtminstone i princip, och det är glädjande med den enighet som nu råder om att könsdiskriminering skall bli illegal. Jag måste ändå tyvärr sälta ett lilet frågetecken bakom moderata samlingspartiets uppslutning kring den här principen trots de deklarationer som Alf Wennerfors gjorde här om innebörden av moderat politik. Moderata samlingspartiet föreslår nämligen i en reservation en bevisregel, som innebär att hela bevisbördan skall läggas pä den som är diskriminerad. Del innebär att vederbörande skall bevisa att arbetsgivarens avsikt är att diskriminera -någonting som kräver närmast översinnlig förmåga atl se in i arbetsgivarens hjärna och redovisa innehållet och tankarna där för en domstol. Jag vill påslå att moderata samlingspartiet med sitt förslag i praktiken sätter lagen om könsdiskriminering ur spel, därför att det kommer, om deras förslag finner gehör, alt bli omöjligt - mot en arbetsgivares nekande - atl bevisa alt det har förekommit könsdiskriminering.

När det gäller den andra huvuddelen av lagen, den som handlar om positiva ålgärder för Jämställdhet, är meningarna betydligt mer delade. Socialdemokraterna, vänsterpartiet kommunisterna och min egen partivän Elis Andersson har föreslagit alt man inte skall genomföra en sådan lagstiftning. Man har i stället hänvisat till avialsreglering. Jag vill i del här sammanhanget betona alt del är givet, med våra utgångspunkter, alt den stora och viktiga delen av arbetet för positiva jämslälldhetsälgärder åvilar arbetsmarknadens parter och atl del är avtalsreglering som är det viktiga på det häromrädei. Avtalen kommeratt läcka större delen av arbetsmarknaden. Även i de fall där man inte har kollektivavtal kan man räkna med atl hängavial i stor utsträckning kommer atl fylla samma funktion.

Men avgörande för all vi ändå har tagit ställning för en sådan här lagstiftning är atl vi anser att mäns och kvinnors lika möjligheler på arbetsmarknaden aren grundläggande rättighet, där inga undantag för finnas. Jämställdheten kan inte genomföras enbart genom förbud mot könsdiskriminering. Jämställdheten kräver ocksä de positiva åtgärderna, och då gäller det atl ha eit system där inga arbetsplatser och inga arbetstagare faller utanför. För det krävs en lagstiftning, eftersom det finns människor, arbetsplatser och arbetstagare som inte berörs av avtalen. Lagen innebär på det sättet en komplettering av de avtal som träffas och ingenting annat, och vi tycker att del är rimligt att ha denna heltäckande baslag.

Jag vill också understryka att det inte finns någon som helst motsättning mellan lagstiftningen och det arbete som genomförs av arbetsmarknadens parter inom ramen för avtalen. Del försök som hargjorts från socialdemokratiskt och kommunistiskt håll atl måla upp en sådan motsättning är ganska obegripligt, och Jag lycker att det är beklagligt att det inte har gått atl fä samma

uppslutning som bakom lagen mol könsdiskriminering också för principen all alla människor, alla arbetstagare och alla arbetsplatser skall omfattas av de positiva åtgärderna. Jag måsie säga atl Jag inte förstår varför socialdemokraterna vill ha elt system där vissa arbetstagare faller utanför de positiva jämsiälldhelsåtgärderna - för del är nämligen den praktiska konsekvensen av det socialdemokratiska förslaget.

Herr talman! Detla med jämställdhet handlar väldigl mycket om attityder. Därförär del viktigt attjämslälldhelsarbetel bedrivs i en positiv anda. Del har uttalats farhågor bl. a. frånsmäförelagarhäll för all denna lagsiiftning och den myndighet som bygger på den skall innebära en ny börda i en ofta pressad situation och en ny byråkrati.

Så får det naturligtvis inte fungera. Skulle jämslälldhelslagstiftningen komma alt upplevas som en ytterligare belastning på framför alll småföretagen, skulle lagstiftningen motverka sill syfte genom au skapa en negaliv attityd mol jämställdhet, och'dei vill vi inte vara med om. Det framgår också av propositionen all del inle heller är avsikten. Utskottet har även ytterligare markerat au del inle får ställas några orimliga krav på de små företagarna i detta sammanhang. Det harsketl bl. a. genomett tillägg lill lagens 6 §, vilken reglerar de positiva jämställdheisälgärderna och Jämställdhetssträvandena när det gäller rekryteringen. Det tillägget lyder så här: "Vad som nu har sagts gäller dock inle om särskilda skäl lalar emot sådana åtgärder eller de rimligen inie kan krävas med hänsyn lill arbetsgivarens resurser och omständigheterna i övrigt." Detta är en viktig garanti för atl inte några orimliga krav skall ställas på de små företagen.

Det är naturligtvis också sä att del nya jämställdhelsombudel inte får bli någol slags jamsiälldhetspolis, som far runt i landei och höiier med pekfingret och hotar med vitesförelägganden och skadestånd. I stället skall jämsiälld-heisombudels uppgift bl. a. vara all i posiliv anda verka för Jämslälldheis-befrämjande ålgärder ute på arbelsplalserna.

Detta harockså särskilt betonats av utskotiet, som pås. 22 i siu belänkande säger: "Utskottet vill emellertid betona att tyngdpunkten i de nya organens verksamhet bör vara av informativ och rådgivande karaktär. Momenten av kontroll och tvång bör träda i bakgrunden och tvingande åtgärder bör komma lill användning endast i undanlagsfall. Särskilt bör betonas all aklsamhet är nödvändig när det gäller mindre arbetsplatser med små resurser och begränsningar i övrigt när det gäller möjligheterna att bedriva ett aktivt Jämställdhetsarbete."

Jag tror atl man med denna grundsyn och med denna grundinställning i lagens tillämpning skall kunna bedriva delta arbele utan au del uppslår några onödiga friktioner och motsättningar mellan företagare och dem som arbetar för jämställdhet.

Självfallet är del här viktigt, kanske framför allt som en tung markering från regering och riksdag av betydelsen av jämställdhetsarbelet. Det är vår förhoppning atl del skall innebära ell ytteriigare steg framåt i strävandena att utjämna de svårigheter som finns för att män och kvinnor skall fl lika villkor på arbetsmarknaden. Men vi är hell pä det klara med aU del behövs oändligt

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

myckel mer på mänga områden för alt Jämställdheten skall bli verklighet. Det gäller samhällsplaneringen, det gäller regionalpolitik och annan arbetsmarknadspolitik, det gäller familjepoliliken, t. ex. vårt förslag om vårdnadsersältning, och del gäller många andra områden. Jag tror all Karin Andersson kommer att beröra en del av detta i sitt inlägg litet senare.

Det allra viktigaste är de attityder som vi alla som människor har i vårt vardagsliv, i vårt yrkesliv, i våra hem. Det är i de enskilda människornas inställning som könsrollerna grundläggs, och del är där det avgörs hur jämställdheten kommer att utvecklas.

Det här aren vikiig markering. Det ärelt steg på vägen, och del är elt arbele som måsie fortsättas med nya åtgärder på olika samhällsområden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till arbetsmarknadsutskottets hemställan på samtliga punkler i betänkandet.

ANNA-GRETA LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Egentligen var det som om två olika personer hade slätt och talat här. Den första delen av Pär Granstedts anförande handlade om hur vikligl del är all ingen faller uianför den här lagsiiftningen om jämställdhet. Pär Granstedt sade ungefär att det är en grundläggande rättighet och au det inte skall göras undanlag för några arbetstagare. Ingen får falla utanför de paragrafer som gäller det aktiva jämsiälldhetsarbetel.

Men sedan började en annan Pär Granstedt alt tala om hur viktigt del är att vi tar hänsyn till förhållandena på de små arbetsplatserna. Han berömmer sig av att ulskotlei har följt moderata samlingspartiets motion och skrivit in en garanti, som han uttryckte det, där man säger atl Jämställdhetsarbelet visserligen skall bedrivas på alla arbetsplatser, men bara så långt del är rimligt med hänsyn till arbetsgivarens resurser och omständigheterna i övrigt.

Jag skulle vilja fråga Pär Granstedt: Är det här etl sätt att ge en garanti för alt ingen skall falla utanför?

Nej, det är all sätta sig på två stolar. Jag tror alt vi innerst inne skulle kunna vara överens om att man klarar ut det här bättre på de enskilda arbetsplatserna än vad vi gör här i kammaren i dag.

ALF WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte om det var av taktiska skäl som Pär Granstedt gjorde elt ulfall mot moderala samlingspartiet och värt krav på ändring av 3 S, men det är möjligt.

Får Jag i alla fall säga till Pär Granstedt att det är möjligt au propositionsförslaget lagtekniskt och teoretiskt kan vara en smula bättre. Men vi harockså sett till den praktiska tillämpningen. Vad menas t. ex.. Pär Granstedt, med begreppet sakliga förutsättningar? Del saknas en redogörelse för vad del egentligen är. Jag tror inte heller all Pär Granstedt kan belysa del ytteriigare när man har misslyckats med det i förarbetena.

Det är över huvud taget åtskilligt som saknas även i del andra förslaget, med tanke på den ledning som krävs lör domstolarnas prövning.

Jag vill också säga all del inie är sällan som en och samma befallning söks

av ell myckel stort antal personer. 1 sådana fall förekommer det kanske att endast etl fåtal av de sökande i slutskedet underkastas en mycket noggrann granskning. Man försöker dä efter översiktlig genomgäng av ansökningshandlingarna pä etl tidigt stadium gallra ut elt begränsat antal tänkbara sökande. Därefter sker del reella ställningstagandet genom en noggrann bedömning av de sökande man plockat ut. Här tillkommer den procedur som är mycket vanlig och förmodligen kommeratt bli än mer vanlig med tanke på att vi skall ta bort betyg, nämligen hörandel av referenser.

Tror Pär Granstedt atl man kommer all bli särskilt meddelsam då man blir uppringd och vet all del man då säger så småningom kan komma atl användas vid domstolen? Detta är någonting som man inte tänkt särskilt myckel på, någol som vi ser som en praklisk svårighet och som man borde ha tagit hänsyn till.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

PÄR GRANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Försl lill Anna-Greta Leijon! Det finns ingen motsättning mellan de olika delarna av milt anförande. Jag betonade vikten av au arbetet för positiva jämsiälldheisåtgärder kommer au omfatta alla arbetsplatser och alla arbetstagare. Samtidigt betonade Jag viklen av att detta arbele bedrivs i en posiliv anda och att man lar hänsyn till förhållandena på enskilda arbetsplatser. Del är också det som markerats i 6 §. Jag framhöll ocksä au det ena förutsätter det andra. Vi kommer inte fram på Jämställdhetsområdet, om vi skaparen massa konflikter om huruvida jämställdheten skall genomföras till priset av all diverse småföretag inte kan fortsätta sin verksamhet osv.

Det är en skillnad mellan all man skall ta hänsyn till förhållandena på arbetsplatserna och det socialdemokratiska förslagel, som innebär all vissa delar av arbetsmarknaden faller ulanförde positiva jämställdhetsålgärderna, de bitar som inle läcks av avtal av olika slag. Enligt det socialdemokratiska förslagel kommer det atl finnas arbetstagare och arbetsplatser, som över huvud taget inle berörs av del här arbetet. Detta ser jag som allvariigt.

Till Alf Wennerfors villjag säga atl det naturligtvis var av sakliga skäl som jag konstaterade all moderaternas förslag innebär au den viktigaste delen av ifrågavarande lagstiftning, nämligen förbudet mol köndiskriminering, i praktiken försätts ur spel. Alf Wennerfors pekade pä en del svårigheter när del gäller bevisningen på det här området. Jag hinner naturligtvis inte inom lidsramen för ett genmäle all gä in på detaljer härvidlag, men lät mig bara konstatera en sak. Om del kan finnas svårigheter för arbetsgivaren atl i samband med rekrytering leda i bevis sin avsikt, sä är del naturiigtvis än svårare för arbetstagaren eller den diskriminerade att leda i bevis vilka avsikter arbeisgivaren kan ha haft när han fattade sitt beslut. Det är helt uppenbart atl det är en omöjlig uppgift all bevisa alt arbetsgivaren tänkte pä alt diskriminera när han fattade sitt beslut - om arbetsgivaren inte själv vill erkänna att sä var fallel. Slutsatsen blir all den moderala modellen innebär att del är omöjligt att fälla en arbetsgivare mol hans nekande lill au ha Jiskriminerat. Lagen har därmed försatts ur spel, och dä kan man fråga sig vad vitsen blir med all skriva en lag som sedan inte kan tillämpas.

3 Riksdagens protokoll 1978/79:161

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

ANNA-GRETA LEIJON (s) kort genmäle:

Hert talman! Jag begriper uppriktigt sagt inte hur det aktiva jämställdhetsarbelet som Pär Granstedt talar om skall kunna drivas ule på de arbetsplatser som saknar avtal. För detta skall man ha ett jämsiälldheisombud som enligt Eva Winther framför allt skall syssla med opinionsbildande verksamhet.

Men vad det i myckel stor ulslräckning här handlar om. Pär Granstedt, är arbetsplatser, där den fackliga verksamheien hell enkelt inte har kunnat komma fram, där man inle har fackliga förtroendemän, där man inte trots intensivt arbete har kunnat få in en facklig verksamhet. Hur skall man med elt opinionsbildandejämställdheisombud kunna driva jämställdhelsfrägor pä sädana arbetsplatser? Jag har mänga gånger lidigare förgäves ställt den frågan, men jag har aldrig fåll någol tillfredsställande svar.

ALF WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr lalman! När del gäller nyanställning kan det naturligtvis vara svårigheter för den enskilde, särskilt när han eller hon söker utifrån, från en annan arbetsplats. Men även en nyanställd kan nog få hjälp av det som gör att vi anställda inte känner oss så ensamma som Pär Granstedt tror. Vi är medlemmar i facket och vi verkar föratt sä mänga som möjligt skall vara med i del, helst alla. Det innebär all vi inte är så ensamma som Pär Granstedt vill låta påskina. Vi har en facklig organisation bakom oss med alla de resurser som finns där. När det gäller en befordran eller någon annan fråga där man lycker sig ha blivit förbigängen på osakliga grunder har man alltså det här stödet. Dä är man inte ensam. Pär Granstedt, utan man har en stark facklig organisation bakom sig.

PÄR GR.ANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Anna-Greta Leijon begriper inte hur man skall kunna bedriva elt aktivt jämställdheisarbete på arbetsplatser där man inte har kollekiivavial eller hängavial. Låt mig konstatera alt med hennes modell kan man inte del. Vi kan vara eniga om atl då är det omöjligt, dä finns det ingen som kan göra det. Med den modell som majoriteten står bakom finns det i alla fall en möjlighet. Då finns där ett jämsiälldheisombud som har den uppgiften, och det finns en lagsiiftning som jämställdhelsombudel kan falla tillbaka på. Låt oss alltså kunna enas om all med den socialdemokratiska modellen är det omöjligt alt bedriva jämställdheisarbete på de här arbetsplatserna, men med majoritetens modell finns det en chans. Det lyckerjag är någonting positivt atl ta vara på.

I många fall är det inte fråga om arbetsplatser där arbeisgivaren nödvändigtvis är speciellt vrång så all facket har mött hinder av den anledningen. Ulan del kan hell enkelt handla om arbetsplatsens storiek. Då finnsju tillfälle till informationsverksamhet, lill all ge tips och goda råd om hur man skall underlätta en Jämnare könsfördelning osv., och det är i huvudsak på det sättet Jämställdhetsombudet skall arbeta; det är det också viktigt att betona.

Alf Wennerfors talar om att facket har stora möjligheter på del här bevisomrädet. Men inle heller facket är begåvat med något översinnligt

klarseende, inle heller facket kan läsa tankar och med bevisande kraft framlägga dessa tankar för en domstol. Situationen är den, oavsett om arbetstagaren är ensam eller har stöd av facket, att om arbetsgivaren säger atl del var inte alls fråga om könsdiskriminering ulan om något hell annat, så är del omöjligt au mot arbetsgivarens nekande bevisa alt del faktiskt rörde sig om könsdiskriminering. Det krävs oerhört mycket för del, och i praktiken sätter, som jag har sagt, det moderata förslaget den vikliga regeln om förbud mol könsdiskriminering ur spel. Därför är det lur att kammaren säkerligen inle kommer atl bifalla del moderala förslagel.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

Talmannen anmälde att Alf Wennerfors anhållit att lill protokollet få antecknat all han inte ägde räll till ytterligare replik.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! I delta riksmötes slutskede kan vi konstatera alt många reformförslag när kammaren för debatt och beslul. Det är en iakttagelse som vi kan göra också i dag i anledning av del belänkande som arbetsmarknadsuiskottet här presenterar. Den proposition med förslag till lag om Jämställdhet i arbetslivet som vi nu behandlar har utskotiet haft anledning au ägna mycken uppmärksamhel åt.

Man skulle också kunna säga att detta är en historisk dag. Det gäller ett område som aldrig tidigare varit föremål för lagstiftning. Men del betyder inte atl ämnet är nytt - tvärtom har riksdagen varje år under 1970-ialet ända fram lill hösten 1976 debatterat värdet av en lag mol könsdiskriminering. Det året fick jämställdhetskommittén tilläggsdirektiv all utarbeta ell lagförslag. Vi var då framme vid en lidpunkl då enskilda och partivisa framstötar från liberalt häll hade brutit igenom en svår iröghelsvall.

Som ordförande i arbeismarknadsutskollet kan Jag konstatera att det å ena sidan har bedrivits ett aktivt opinionsarbete här i riksdagen under mycket lång lid för att få en lagstiftning mot könsdiskriminering. Å andra sidan har såväl utskott som riksdag lidigare ställt sig ganska tveksamma. Man har menat att det inte gick all bortse från atl vanskliga problem kunde vara förenade med en sådan lagsiiftning. Genom en lag kunde man visserligen få bort den öppna diskrimineringen, t. ex. i platsannonserna, men den dolda diskrimineringen skulle finnas kvar och den kunde man inte komma åt, sades det. Tidigare har del även funnits uppfattningar här i riksdagen om all de reella effekterna med en lag skulle bli tvivelaktiga och att man sannolikt skulle nå bättre resultat med insatser av annal slag.

Jag vill ändå tro att del bakom denna tveksamhet har legal en insikt om all det väsentliga för alt nå målet jämslälldhel mellan kvinnor och män var alt en djupgående förändring måste ske i människornas allmänna attityder. En lagsiiftning kunde inte ensam lösa det problemet.

Jag skulle också vilja framhålla atl utskottet vid tidigare tillfällen ställt sig bakom tanken alt frågan om jämställdhet i arbetslivet i grunden är en arbetsmarknadsfråga.

Lagsiiftning har skett på andra, näraliggande områden. Jag behöver bara

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

nämna arbetsmiljölagen och föräldraledigheislagen. Allteftersom åren gått och arbetet på jämställdhet har drivits på genom försöksverksamheter, avtal i viss utsträckning, insaiser av myndigheter och organisationer, politiska partier och massmedia har man ändå kommit alltmer lill klarhet om all en särskild lag om Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet borde ingå som ell naturligt led i det övriga jämställdhetsarbelet. Del kan inle ersätta andra insatser, men det kan utgöra ett mycket viktigt inslag i detta arbele.

Vid granskning av propositionens lagförslag har utskottet denna gång enhälligt ställt sig bakom tanken på ett lagstadgat förbud mol könsdiskriminering. Vi är alla övertygade om att en sådan lag kan bli ett värdefullt stöd för den enskilda människan när han eller hon vill söka sig till ett arbetsområde som hittills varil dominerat av det motsatta könet. Utskottet är ocksä övertygat om alt etl sådant diskrimineringsförbud inle bara får direkta verkningar som ell medel i strävandena förjämställdhel inom arbetslivet utan au del också kommer atl fä återverkningar uianför arbetslivets område. Del är ingei tvivel om att lagen kommer att fä en stor genomslagskraft och kan driva på utvecklingen i ännu högre grad än några andra åtgärder skulle ha kunnat göra.

När det däremol gäller den andra stora frågan i lagen - de aktiva ålgärder som man vill ålägga en arbetsgivare atl vidta för all uppnå jämnare könsfördelning pä arbetsplatsen - är meningarna delade inom utskottet, trots atl vi i principfrågan är eniga. I fråga om principerna har uiskouet samma uppfattning som del alltid haft: Detta är i första hand en fråga för arbetsmarknadens parter atl lösa avtalsvägen. Men skiljelinjen går mellan dem som anser atl ämnet bör tas med i lagen och dem som anser alt lagen över huvud taget inte bör befatta sig med dessa frågor. Ulskottsmajorileten tycker atl saken är fullt klar. Proposiiionen bygger pä samma grundsyn som alla är ense om. Reglerna om aktiva åtgärder har gjorts dispositiva och detta utan förbehåll. De kan alltså helt och hållet ersättas genom andra bestämmelser som i kollektivavtal träffats mellan parterna. Och inte nog med delta- i en särskild paragraf i lagen har del slagils fast att sådana avtal skall bli mönsterbildande för jämförbara förhållanden även utanför det kollektivavialsreglerade området.

Vad är då förtjänsten i den delen av förslaget? Jo, fördelen är alt lagparagrafen om aktiva åtgärder förjämställdhel faktiskt har till funktion att sakta men säkert arbeta för att göra sig själv "överflödig". Den skall också ge den stora grupp arbetstagare som fortfarande står utanför kolleictivavtal -nära en miljon på den privata arbetsmarknaden-ett stöd, så au man får hjälp att främja jämställdhetssträvandena på lie/a arbetsmarknaden.

Anna-Greta Leijon talade i sill inledningsanförande myckel och väl om och förjämställdhel. Hon talade om pågående försök och hade synpunkter på det principiellt viktiga i att gå vidare. Hon redovisade också delegalionens och kommitténs arbete.

Jag uppfattade hennes lugna ton som näst intill brist pä engagemang, och med en suck över atl andra reformförslag enligt hennes mening saknades tog

hon detta lill intäkt för all också avslå dagens reformförslag.

Anna-Greta Leijon använde i sitt anförande uttryck som "genombrott". I den mån det blir elt genombrott här i riksdagen är det atl beklaga all det blir utan Anna-Greta Leijons medverkan.

Anna-Greta Leijon log också upp frågan om all ge kvinnor praktiska möjligheler all verka fackligt. Min fråga till henne blir: På vilka punkler förhindrar regeringens och utskottets förslag kvinnor all verka fackligt? Är det inle så all om kvinnor för slörre chans till arbete i s. k. manliga yrken så skapar vi därmed en grund både förjämställdhel och för facklig aktivitet för kvinnor?

Anna-Greta Leijon log ocksä i sin plädering upp en Jämförelse med förtroendemannalagen. Hon hade synpunkten att det är försl när man inte nätt önskat resultat som en lagsiiftning skall tillgripas. Min fråga i anledning av det uttalandet blir: Har jämställdheten nått så långt att lagstiftning är obefogad? Atl döma av Anna-Greta Leijons medverkan i utskottet har den det. Del är atl beklaga att den uppfattningen framförts frän henne och socialdemokraterna.

De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har i en motion och senare i en reservation ansett att man helt och hållet borde överiämna lill arbetsmarknadens parter att reglera frågan om de aktiva åtgärderna. En sådan inställning skulle förverkligad betyda alt ett stort antal arbetsplatser som inle är bundna av kollektivavtal skulle sakna möjlighet all med lagens stöd påverka arbetsgivarna atl främja jämställdheten. Pä sådana arbetsplatser har man ju då stöd varken av avtal eller av någon lag.

Hert lalman! Socialdemokraternas inställning ärså mycket märkligare som den förutvarande jämsiälldhetsdelegationen, som dä enbart bestod av socialdemokrater under ledning av Anna-Greta Leijon, på sin tid förklarade att den inte kunde förstå varför man skulle gä omvägen över en förbudslag som kunde försvära elt aktivt handlande. Man hävdade i stället från delegationens sida att man hellre borde lagstifta direkt för det syfte man ville nå, nämligen aktiva jämsiälldheisåtgärder.

Del skulle vara intressant att få veta vad det är som har kommit Anna-Greta Leijon all nu gå rakt emot sin tidigare uppfattning.

Vad lagförslaget har avsett ärju inte att samhället skall gå in och hindra det värdefulla jämställdheisarbete som bedrivs på slora delar av arbetsmarknaden genom fackets försorg, ulan tvärtom atl stödja och främja detla arbete genom atl verka för atl Jämställdheisidéerna sprids även uianför del avialsreglerade området.

Även om det inle är överraskande sä är det ledsamt alt socialdemokraterna har intagit en principiellt annan ståndpunkt i den här frågan än i andra reformfrågor av liknande karaktär. Jag nämnde arbetsmiljölagen och föräldraledigheten, och jag kan också erinra om medbestämmandelagen från 1976. En av huvudtankarna i MBL var jusl detla atl hela arbetsmarknaden - alla arbetstagare - skulle omfattas av medbestämmandelagen.

Därför framstår den socialdemokratiska linje som Anna-Greta Leijon här lanserat som myckel märklig. Visserligen har hon gett upp sill lidigare

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan k\'innor och män i arbetslivet

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan k\'innor och män i arbetslivet

motstånd mot en lag mol könsdiskriminering, men hon har hoppat av den kungslanke hon drev i sin egen jämställdhelsdelegation för några år sedan, nämligen all man direkt borde lagstifta för atl nä aktiva insaiser för jämställdhet.

Nu accepterar Anna-Greta Leijon en lag som förbjuder könsdiskriminering. Det är gott och väl. Men del hade varil konsekvent gentemot lidigare handlande på lagsliflningsomrädel i liknande frågor om socialdemokraterna slutit upp kring hela propositionen här i dag -den är t. ex. utformad pä samma säll som den främjandelag som socialdemokraterna på sin tid stod fadder för. Och del hade säkert också uppfattats som rikligt av flertalet arbetstagare, nämligen att fö stöd för aktiva åtgärder på arbetslivels område.

Jag tror, herr talman, alt i framtiden kommer mänga att fömndras över all denna lag för aktiva jämslälldhetsälgärder togs ulan medverkan från socialdemokratiskt håll.

Uiskoltsmajoriieien anser att lagsiiftning behövs på området för de aktiva Jämställdhetsåtgärderna. Man har också varit pä det klara med att dessa åtgärder måste ta rimlig hänsyn lill de svårigheter som kan möta bl. a. på smäföretagarhåll att i deras speciella situationer följa en rak lagskrivning. Vi är helt på det klara med att Jämställdhetsombudet och jämställdhelsnämnden som skall övervaka lagens efterlevnad inte i första hand blir någon fiskal inrättning.

I motionen 2531 har påpekats svårighelema för småföretagare atl leva upp till alltför stränga principer, och man har yrkat på atl lagtexten skulle modifieras så att det klart framgick all man fick ta hänsyn till "arbetsgivarens resurser och omständigheter i övrigt".

Utskottet har anslutit sig till deUa resonemang och ansett all elt sådant förtydligande har skäl försig. Vi menaratt kraven på arbeisgivaren måste stå i relation till arbetsplatsens storiek, dess särskilda beskaffenhet och andra speciella faktorer. Och för all markera delta har utskottet också gjort ett tillägg till tredje stycket i 6 §.

Herr talman! Sammanfattningsvis vill jag uttala att utskottet anser atl jämslälldhetslagen kommer att ha en viktig vägledande uppgift atl fylla i del fortsatta arteiet på jämställdhel mellan kvinnor och män, inte bara i arbetslivet utan i hela samhällel.

Jag ber all fö yrka bifall till utskottets hemslällan pä alla punkter.

ANNA-GRETA LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Elver Jonsson tog upp mitt engagemang, och jag kan hälla med om all min röst i dag är någol beslöjad. Det beror inle på atijag skulle anse att frågan är oviktig utan på en förkylning. Förutsättningen för atl jag skall kunna delta i debatten är au jag använder den röst jag har.

Men det förvånar mig att Elver Jonsson ärmera upprörd över delta än över att andra ledamöter som företräder utskottet i sak talar emot belänkandet.

Jag vet inte om det är djup okunnighet eller olustig demagogi som gör att Elver Jonsson lagt upp sill anförande på del sätt som han gjort. Jag hänvisade lill alt det är när parterna inie kunnat komma fram till en överenskommelse

.som vi har lagstiftat tidigare. Elver Jonsson vände på orden och menade att Jag skulle ha påstått attjämslälldhelsarbetel pä arbetsmarknaden i stort sett är färdigt. Det ärju inte det del handlar om.

Läl mig för alt El ver Jonsson skall förstå del här la ell annal exempel: rätten till ledighet för studier med möjlighet alt behälla sin gamla anställning. Det var en fråga som man från fackligt häll drev i förhandlingsomgång efter förhandlingsomgång. Man kom inte fram lill någol resultat. Då vände man sig i stället till lagstiftaren, den socialdemokratiska regeringen, och fick då en lagstiftning som gav de arbetande rätten till ledighei för studier.

Närdet gäller jämställdheten pä arbetsmarknaden befinner vi oss i början av etl arbete som Jag hoppas skall bli myckel omfattande. Det finns en grund att arbeta utifrån, och den är de avtal som har träffals på arbetsmarknaden och del arbele som nu pågår inom bl. a. TCO och LO för att föra ut avtalen i praktisk tillämpning. Del är del som ärdet väsentliga jämställdhetsarbetet. Det hoppas Jag atl Elver Jonsson instämmer i.

Sedan har Elver Jonsson nog läst fel i de gamla papperna. Vi socialdemokrater har inte varit emot lagstiftning som sådan, inte ens på det här området. Men vi är angelägna om atl förespråka eller ställa oss bakom sådan lagstiftning som vi tror skall bli effektiv och inte bara en papperstiger. När vi i den gamla jämställdhetsdelegationen talade om lagstiftningsarbete för de aktiva åtgärderna och också genomförde sådana gällde det sådana konkreta saker som atl företag för all fö lokaliseringsstöd skulle vara tvungna all anställa både män och kvinnor. Lagstiftning som inte är annat än reformer på papperet har vi socialdemokrater aldrig pläderat för.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

ELVER JONSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är ledsen om Jag gjorde en medicinsk missbedömning av Anna-Greta Leijons röstläge. Låt mig dä hälla mig till innehållet i hennes anförande. Där drar Jag samma slutsats som lidigare. Hennes anförande saknade myckel av del engagemang som jag för min del hade förväntat mig-lål vara atl de förväntningarna var överdrivna.

Jag saknar ändå svar pä den raka fråga som jag försökte ställa i de kommentarer Jag i övrigt gjorde med anledning av Anna-Greta Leijons inlägg, nämligen: På vilka punkter förhindrar regeringens och arbetsmarknadsutskottets förslag kvinnor att verka fackligt? På den frågan skulle Jag gärna vilja ha elt svar.

Hur länge skall man förhandla och när skall man lagstifta? Ja, jag diskuterade delta något i mitl första inlägg. Jag refererade lill att Anna-Greta Leijon menar atl del är först när man har kört fast som det skall lagstiftas. Jag drog då den slutsatsen all Anna-Greta Leijon i utskottet och här tyckte alt vi nu kommit sä pass långt au det inle finns anledning till lagsiiftning. Jag beklagade detta och beklagar del fortfarande.

Skillnaden mellan socialdemokraternas syn och utskoltsmajoritetens uppfattning är atl vi anser au kravet på ett aktivt jämställdheisarbete skall gälla även för den del av arbetsmarknaden som inte omfattas av kollektiv-

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

avtal. Jag kan inle finna del rikiigi atl de löntagare som arbetar inom sådana förelag inle skall kunna ställa krav på ell arbete förjämställdhel.

ANNA-GRETA LEIJON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Elver Jonsson ville vela på vilka punkter detla förslag skulle hindra kvinnor från atl jobba fackligt. Jag haraldrig någonsin talat om någol sådani. Vad jag sade i mitt inledande anförande var atijag djupt beklagade alt folkpartiregeringen inte hade tagit fram lagsiiftning om en ny facklig föriroendemannalag, grundad pä nya arbelsrältskommilténs förslag. Den föreslog Ju bl. a. att fackliga möten skulle kunna hällas pä betald arbetstid.

Vi vet ati många kvinnor inte kan delta i det fackliga arbetet, eftersom de efter arbetstidens slut har andra arbetsuppgifter som de mäste ta ansvar för. Därför sadejag au en slörre reform för kvinnorna på arbetsmarknaden hade varit att ge dem chansen atl fä delta i det fackliga arbetet pä betald arbetstid.

Elver Jonsson kom tillbaka lill all denna lagsiiftning är ett stöd för dem som står utanför del kollektivavialsreglerade området. Jag har lidigare frågat om delta områdes storlek och omfattning men inte fått något svar. Man hänvisar till att mänga som är organiserade inom SIF-området är anställda på företag utan vare sig kollektivavtal eller hängavial. Ja, det är möjligt, men då vill Jag fråga: Tror man att SIF, som har träffat elt avtal om jämställdhelsfrågorna, skulle vara etl mindre siöd för de anställda där än etl statligt jämsiälldheisombud med opinionsbildande uppgifter?

I grunden, Elver Jonsson, använder ni väldigl stora ord om en reform, som tyvärr förmodligen inle kommeratt märkas särskilt myckel ule i del praktiska livet. Det är egentligen en pappersdrake, som vi i dag talar om. Del är att beklaga att man skapar förväntningar, som inte på något säll kommer att kunna infrias.

ELVER JONSSON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har konstaterat alt flera företrädare för ulskottsmajorileten framhållit all självfallel skall vi inte driva upp förväntningar som inte går alt infria. Men vi är lill skillnad från Anna-Greta Leijon mycket övertygade om atl lagstiftningen kommer att föra jämsiälldhetsarbetel framåt, både på arbetsplatser som saknar avtal och där man har sädana.

Sedan bara en liten synpunkt pä inkonsekvensen i att socialdemokraterna inte vill vara med om en lagsiiftning. 1976 tog den dåvarande socialdemokratiska regeringen initiativ till och införde med riksdagens stöd en förordning oin aktiva åtgärder förjämställdhel i statsförvaltningen.

Budgetdeparlementet har nu redovisat erfarenheterna av hur reglerna har verkat. Man får ett starkt intryck av atl del varjusl tillskapandet av dessa regler som gjorde att jämsiälldhetsarbetel i slalsförvallningen fick en knuff framåi.

Min fråga är då: Vad finns det för skäl, när erfarenheterna är goda på del statliga området, att inle medverka pä andra områden?

Talmannen anmälde alt Anna-Greta Leijon anhållit att lill protokollet fö antecknat alt hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Det finns tecken som lyder på alt detta mitt inlägg blir min politiska svanesång. Jag har flera gånger varit på väg ut ur riksdagen -Jag har klarat mig kvar på poströster och uOämningsmandat - men den här gången är Jag rätt illa ute.

Nu tror jag att det förträffliga parti som jag tillhör kommer all göra etl mycket bra val, så man kanske aldrig skall säga aldrig. Jag har Ju en dokumenterad förmåga alt komma tillbaka.

Men jag begärde inleordel föratt ta farväl av riksdagen ulan föratt använda min taletid lill atl säga några ord med anledning av det ärende vi behandlar, nämligen lagstiftning om Jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet.

Under hela den tid som den lilla minoritetsregeringen har suttit i kanslihuset har politiker och massmedia diskuterat huruvida regeringen har fött igenom sina förslag ograverade eller om de genom en hårdför utskottsbehandling har omarbetats, förändrats och skrivits om på väsentliga punkter. Det är etl fruktlöst resonemang som jag inte skall la upp här.

Men när del gäller den fråga som vi nu diskuterar och som de politiska partierna i princip är eniga om, har ett par förändringar av regeringsförslagel skett vid utskottsbehandlingen som gör att den föreslagna lagstiftningen kommer all fungera någorlunda hyggligt, tror Jag, i praktiken. Man kan naturligtvis stipulera lagar som visar sig omöjliga att praktiskt tillämpa. Den risken finns alltid och således även i den här akluella frågan.

På många arbetsplatser är det av olika anledning svårt alt nå den av oss alla önskade balansen mellan anställda män och kvinnor. Varför? Jo, därför all det finns typiska mansjobb och typiska kvinnojobb. Så är det bara.

Vi politiker far inte hänge oss ät önsketänkande och orealistiska funderingar. Vi måsle vara vardagsnära politiker med vår tanke förankrad i verkligheten, bland människorna ute i folkhavet. Ingen politiker som känner till arbetsmarknaden kan förneka all det finns Jobb som ligger bättre lill för kvinnor än förmän och tvärtom. Jag lycker inte, herr lalman,atl det är fel att ifrån denna talarstol deklarera alt Jag anser all en kvinna - hon kan vara hur psykiskl stark som helst - inte bör vara bergsprängare. Och ingen regering i världen, ingen lagsiiftning, kan ändra på människornas lämplighet och fallenhet för olika arbetsuppgifter i samhället.

I kanslihuset har man ocksä uppmärksammat detla förhållande. I propositionen har man påtalat cfelta odiskutabla faktum. På s. 17 i ulskottsbetänkandet har utskottet anknutit lill propositionens tankegångar och formulerat sig på följande sätt:

"Undantag frän diskrimineringsförbudel skall ocksä vara tillåtet om det 'är berättigat av hänsyn lill ideellt eller annal särskilt intresse'."

Man pekarockså pä hänsynen till anständighetskänslan. Proposiiionen ger här konkreta exempel på undantagsfall, och ulskotlei skriver att det inte kan

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan k\'innor och män i arbetslivet

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

krävas att en arbetsgivare har arbetstagare av båda könen anställda på en liten fiskebåt.

Ja, det finns Ju gränser! Och man fortsätter: "Inte heller kan man enligt
propositionen motsätta sig all en leaterledning anlitar enbart manliga
skådespelare för manliga roller ." Del är sant.

Både i kanslihuset och i minoritetsregeringen är man tydligen införstådd med atl det på olika nivåer i samhällel inom industri och näringsliv uppkommer anslällningsproblem, knäckfrågor, som är omöjliga alt lösa. Ulan undantag skulle svårigheterna bli slora särskilt för de mindre företagen.

Den princip som Jag tror alla delar, atl i elt förelag skall vartdera könet vara representerat till minst 40 96, är det inle sä lätt atl leva upp till på alla håll. Utskottet h.ar gell oss moderater rätt på den punkten. Utskotiet samlar sig bakom följande formulering om den moderata partimotionen:

"Utskottet har inte något atl invända mot motionärernas resonemang atl kraven pä arbeisgivaren måste ställas i relation till bl. a. arbetsplatsens storlek. Även en mängd andra faktorer som arbetets särskilda art, behovet av omplaceringar i samband med strukturförändringar m. m. måste vägas in i sammanhanget. Undantaget i lagen för därför inte ses snävt utan bör täcka in bl. a. fallav den typ som motionen syftar på." Föratt markera detta har alltså 6 S fått ell lillägg. Della är myckel väsenlligl.

Vi har fåll en lagstiftning, herr talman, som jag tror med denna ändring kommer alt fungera hyggligt.

Får Jag lill sist, herr talman, säga ytterligare en sak. Folkpartiet försöker framställa sig som del parti som är mest intresserat av jämställdhel mellan män och kv;innor. 1 folkpartiet uppträder man somjämställdhelsaposilaroch ser ner på andra politiska grupperingar, som man menar inle har del engagemang som fordras. Man går så långt att man angriper andra talares tonfall. Jag tycker all det är ett vårdslöst debaitknep.

Jag tror alt alla partier här i riksdagen pä fullt allvar ställer sig bakom Jämsiälldheiskravet. Vi har bara olika uppfattningar om hur vi skall nä målet. Förmoderala samlingspartiets del arbelarvi förJämslälldhei,och vi harockså ställt oss bakom lagsiiftningen - vilket vissa personer kanske mår illa av rent taktiskt. Jag tror dock att man med den här ändringen kan kämpa för lagen.

Jag instämmer i det yrkande som Alf Wennerfors lidigare har ställt.

MARIANNE STÅLBERG (s):

Herr talman! Jämställdhet har blivit en paroll som sällan har något sakargumerii mot sig men som det däremot fortfarande finns många traditionella hinder för. Lagen om jämslälldhel lar upp etl av områdena, nämligen arbetslivet, där del fortfarande råder stora skillnader mellan kvinnors och mäns villkor.

För mer än 40 år sedan lade Alva och Gunnar Myrdal grunden för en socialpolitisk planritning. Den byggde på atl tväförsöriarfamiljen var etl faktum. Makarna Myrdal konstaterade atl samhället då var uppbyggt efter elt

mönster som inle stämde överens med del faktum att båda makarna i en familj hade förvärvsarbete. De gick igenom område för område och beskrev vad som krävs för atl anpassa samhällel till del nya sättet alt leva, vad som krävs i service och livsvillkor för atl ge varje individ möjlighet lill egen försörjning, vad som krävs av samhällel och familjen för alt säkra en trygg uppväxtmiljö för det växande släktet.

En liknande genomgång sker nu i den statliga Jämställdhetskommittén. Vi kan konstatera alt det hänt en del, men långt ifrån tillräckligt, under de här 40 åren sedan Myrdals skrev sin bok Kris i befolkningsfrågan. Vi har inte tillräckligt lyckats underlätta för kvinnor atl förvärvsarbeta och därigenom försörja sig och sina barn och för män att dela ansvaret för barn och hem. Vi har inte planerat våra bostadsområden, våra bostäder, kollektivtrafiken, barnomsorgen efler ivåförsörjarfamiljens behov. Vi har inle lyckais anpassa arbetsmarknaden, lönen, arbetsvillkoren, arbetstiderna, ayanceringsmöjlig-heterna m. m. efler de kraven. Jag skall för att något belysa den nuvarande arbetsmarknaden redovisa några statistiska uppgifter.

Omkring 4 miljoner människor finns i dag på arbetsmarknaden: 2,3 miljoner män och 1,8 miljoner kvinnor. Kvinnornas andel av arbetskraften har stadigt ökat under 1970-talel, även under ekonomiskl svaga år.

Förvärvsarbetande 1978 var 72 % av kvinnorna och 88 % av männen i arbetsför ålder. För tio är sedan var kvinnornas andel bara 55 % - alltså trots allt en rejäl volymökning.

Antalet aktiva arbetssökande kvinnor harockså ökat,och kvinnorna utgör nu ungefär hälften av de sökande vid arbetsförmedlingen. Men trols all anialei latent arbetssökande kvinnor halverats under 1970-lalet finns fortfarande en stor dold arbetslöshet bland kvinnor. Verklig jämställdhet vore om alla kunde erbjudas arbele oberoende av bostadsort.

Nästan hela sysselsättningsökningen under 1970-lalet bestårav deltidsarbete. Under de tre senaste åren har deltidsarbetet ökat mer än sysselsättningen, vilket innebäratt även tidigare heltidsarbetande övergått till deltid. Nio av tio deltidsarbetande är kvinnor. Deltidsarbetet har sedan 1974 ökai särskilt kraftigt bland kvinnor med barn under sju är och är numera vanligast bland yngre kvinnor.

Bakom denna utveckling döljer sig bl. a. den bristande barnomsorgen och den sneda arbetsfördelningen i hemmen.

När det gäller yrken och arbetsområden finns det fortfarande skäl atl tala om en könsdelad arbetsmarknad. Mer än hälften av de anställda kvinnorna finns på den offentliga sektorn mot endast en Oärdedel av männen. Kvinnorna dominerar särskilt inom hälso-och sjukvård, socialvård, undervisning m. m. Inom tillverkningsindustrin är förhållandet del omvända -där utgör männen tre Oärdedelar av de sysselsatta.

Några större förändringar av könsfördelningen inom olika yrken har inle skeu under 1970-lalet. Kvinnorna har gjort vissa inbrytningar men också förstärkt sin dominans inom sådana kvinnoyrken som pedagogiskt arbele och kontorsarbete.

Kvinnornas löner är fortfarande lägre än männens trots likalönsprincipen

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan k\'innor och män i arbetslivet

och låglönes;atsningar. Skillnaden haremellertid minskal under 1970-talet.

Kvinnorna återfinns i regel i de lägre befattningarna, medan männen dominerar på befordringsOänster.

Del är också den könsfördelade arbetsmarknaden som ligger bakom att kvinnorna endast utgjorde en femtedel av de yrkesskadade 1974. Dock visar en TCO-undersökning 1975 att kvinnorna ändå har allvarliga arbetsmiljö-problem. De kvinnliga medlemmarna har där de tyngsta Jobben och de mest ansträngande och olämpliga arbetsställningarna.

Dessa fakia behöver inte här analyseras närmare; de är tillräckligt talande ändå. Kvinnor och män idagens Sverige har inle samma möjligheter till egen försörining. [Sverige ärdet fortfarande långt till en reelljämställdhei, trots atl Sverige anses vara etl av de länder som kommit längst på del området.

Att arbetsmarknaden ser ut som den gör i dag har många orsaker. Del är många hinder i vägen för alt båda föräldrarna skall kunna förvärvsarbeta pä heltid.

Vi har bostäder, ofta småhus, som i många fall ligger långt från arbetsplatser och bebyggelse. Denna spridning kräver dyrbar och krånglig kollektivtrafik, är energislukande och utgör hinder för tvä i en familj atl arbeta pä olika ställen och ofta pä olika tider.

Vi har länga arbetsdagar, som blir ännu längre med resorna lill och från arbetet. Vi diskuterar arbetstidsförkortning i form av längre semester, men vi anser oss inte ha råd med sex timmars arbetsdag för alla. Har vi råd atl skapa ett samhälle där människorna inte mår bra - ett samhälle där kvinnor dubbelarbetar, där många barn är utan tillsyn eller vistas på daghem tolv timmar om dagen? Sex limmars arbetsdag för alla skulle kunna bli en rimlig avvägning mellan den tid som avsätts för produktion och den som individen disponerar själv för egen verksamhet och utveckling av mänskliga egenskaper i social gemenskap.

Försl i etl jämställt samhälle kan vi garantera våra barn en trygg uppväxtmiljc). Del är först när föräldrarna kan dela pä försöriarbördan som de också kan dela på föräldraskapet. För att detta skall bli möjligt mäste vi med kraft arbeta för att kommunerna bygger ut barnomsorgen både kvantitativt och kvalitativt. Och vi måste vara beredda alt ge kommunerna nödvändiga resurser för alt de skall kunna ta sitt ansvar på detta avgörande område.

1 ell jämstiillt samhälle har vi skapat möjligheter för både kvinnor och män atl della i det politiska och fackliga arbetet. Men vi har långt till målet även här. Allt fler unga politiker, både kvinnor och män, hoppar av sina uppdrag-de vill inte ställa upp pä de villkor vi arbetar under i riksdagen, i kommunal-och landstingspolitiken. De orkar inte dra lasset, de orkar inte förändra villkoren.

Detta är oroande. Har vi råd att fortsätta sä här? Har vi råd all avfärda Jämslälldhelsdebatien med att hänvisa till Jämställdhetskommittén eller till kvinnoorganisationernas arbele?

Har vi råd att isolera frågan så att den enbart handlar om jämslälldhel mellan könen, när vi vet alt Jämställdhet betyder så mycket mer för sä många fler? Diskriminering drabbar inte bara kvinnor. Del gäller också för mänga

andra grupper som lever i en sämre social situation. Del kan gälla den som är handikappad, den som är invandrare, och del gäller alla som saknar arbete.

Svarel på mina frågor är nej! Vi måste föra in debalten i alla sakområden vi behandlar i riksdagen. Jämställdhet är myckel mer än det som står i lagförslaget som vi har all ta ställning lill i dag. Lagen löser inga avgörande problem när del gäller alt uppnå jämställdhet. Kan den vara ett litet steg pä väg, är del bra. Men vi behöver hell andra tag innan vi är framme.

Låt oss anla förslagel, med de förbehåll som vi socialdemokrater ställt i våra reservationer, men låt oss också ha klart för oss atl det krävs ett systematiskt och målmedvetet arbete på alla fronter, om jämställdhel skall bli en verklighet.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

I detta anförande instämde Grethe Lundblad (s).

EIVOR MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har inle någon som helst anledning alt på någon punkt bemöta Marianne Siålberg; tvärtom lyckerjag atl allt det hon sade var väldigl bra.

Jag väntade en stund nästan att hon skulle avsluta sitt anförande med elt yrkande om bifall lill den motion, nr 392, från vänsterpartiet kommunisterna som ocksä behandlas i det här ulskottsbetänkandet men som av både utskottets företrädare och andra talare här har förbigåtts med total lystnad. Där lalar vi om Just det här deltidsarbetets utveckling och menar att den utvecklingen måste hejdas, inie av principiella skäl utan på grund av de negativa konsekvenser som också Marianne Siålberg lalade om i form av dåliga löner, social otrygghet och sämre arbetsvillkor, som Ju kännetecknar deltidsarbetet.

Det kanske ändå finns anledning att skicka med till de socialdemokratiska ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet del budet att när den här frågan nästa gång behandlas de då inte bara hänvisar till att man vid några lidigare tillfallen haravstyrkt yrkanden av den här innebörden utan att man kanske ändå den gängen kunde kosta på sig åtminstone etl särskilt yrkande.

KARIN ANDERSSON (c):

Herr talman! Kanske är det sam som ofta hävdas atl vi är världsbäst pä jämslälldhel mellan kvinnor och män. Men Jag tror definitivt inte all vi är så bra att det finns anledning för oss att slå oss för våra bröst i någon glädjeyra.

Jag tror i stället alt den självbelåtenhet i internationella sammanhang som så ofta karakteriserar oss svenskar leder oss in i ett självbedrägeri. Vi vill blunda för bristerna i vårt eget samhälle.

Och det finns faktiskt, trots de framsteg som gjorts, fortfarande stora skillnader i kvinnors och mäns villkor och möjligheter i värt samhälle. Jag skall inte upprepa vad fiera andra sagt i debatten tidigare om vilka uttryck della tar sig - nu senast på ell mycket belysande sätt av Marianne Stålberg, ny

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

ledamot i Jämställdhetskommittén. Vi som har fått i uppdrag att speciellt ägna oss ål dessa frågor för ständiga bevis för orättvisor som fortfarande råder både genom att mer generellt se på kvinnors och mäns situation och genom den mängd påpekanden och begäran om hjälp i olika sammanhang där man bedömer sig vara orättvist behandlad som vi får från enskilda men som vi tyvärr inle kan ta oss an.

Alll fler blir medvetna om hur de traditionella könsrollerna begränsar våra möjligheler - både kvinnors och mäns. Kring principen om jämställdhet mellan kvinnor och män råder det nu bred politisk enighet. Kvinnor och män skall ha samma räll och lika möjligheler. Varie människa skall bedömas efter sina egna personliga egenskaper och meriter, inle efler vilket kön hon tillhör. 1 stället föratt uppdelas på "kvinnoroller" och "mansroller" skall alla kunna mötas som människor i gemensamt ansvar för hem, arbele och samhällsutveckling.

Denna positiva inställning är en viktig förutsättning för alt jämställdhet skall uppnås på alla samhällsområden. Men en lika viktig förutsättning är en förändring av vanor och tänkesätt och uppträdande hos de enskilda människorna. Den förändringen kan stödjas och påskyndas genom politiska åtgärder, positiva program och elt medvetet uppträdande frän statsmakternas sida. Förslaget om en lag om Jämställdhet mellan kvinnor och män skall ses mot denna bakgrund.

Del är glädjande atl kunna konstatera att enigheten är så stor som den faktiskt är om det förslag vi behandlar, vilket bygger på jämställdhetskommitténs förslag tidigare. Vi är eniga om att diskriminering på grund av kön inte skall vara tilläten. Vi var i kommittén eniga om detta och även utskottet är enigt om det. Vi är vidare överens om att aktiva åtgärder är nödvändiga, och det var vi också i kommittén, liksom i utskottet. Vi var däremol i kommittén inte eniga om hur della bäsl skulle ske.

Här vill Jag gärna ta upp någol av vad Anna-Greta Leijon sade lidigare i debatten. Hon sade-Jag t ror att Jag antecknade del någorlunda ordagrant-all majoriteten i kommittén inte var intresserad av vad som skedde ute på arbelsplalserna genom arbetsmarknadens parters arbete - framför alll de fackliga organisationernas arbete-och att hela kommitténs arbete präglades av misstro mot de fackliga organisationerna.

Jag vill hävda atl detta inte stämmer med verkligheten. Jag gjorde en snabb genomgång av kommittébetänkandet och fann på en rad olika punkler-jag tror atijag hittade sju älta sådana punkler med en enda gång - att det mycket klart gavs ullryck för den positiva uppfattning vi hade om de fackliga organisationernas arbete och att deras medverkan var en fömlsätlning för Jämställdhetsarbelet. Jag vill läsa upp ett av de avsnitten. På s. 71 i kommittébetänkandet står följande:

"Som förut har berörts är det arbetsmarknadens parter som har huvudansvaret för reformarbetet på arbetslivets område. Detta gäller också jämställdhetsarbelet. Del har därför varit en angelägen uppgift för oss alt ulforma lagsiiftningen på ett säll som kan Oäna som en grundval för all främja utvecklingen av parternas arbele på detla område. Det är också givet atl

jämställdhetsarbelet i sina detaljer mäste anpassas till de olika förhållanden som råder pä arbetsmarknaden. Reglerna i 3 S har därför gjorts dispositiva på del sättet att arbetsmarknadens parier genom kollektivavtal på förbundsnivå skall kunna anpassa dem till branschens eller arbetsplatsernas särskilda förhållanden." Sedan följer den mening beträffande vilken statsrådet tagit hänsyn lill remissinstansernas erinran. 1 kommittébetänkandet lyder den sålunda: "Den ambitionsnivå för jämsiälldhetsarbetel som kommer lill uttryck i lagtexten för dock inle underskridas."

Della har man alltså gått ifrån i proposiiionen och sagl all del slår parterna hell fritt atl träffa vilka avtal de vill. Jag misstror faktiskt inte facket och tror inte att det blir sämre på del sättet. Tvärtom irorjag att facket kommer all följa den ambilionsnivå som anges i lagen och kanske l. o. m. gä över den. Att vi inie alls skulle ha tagit hänsyn lill de fackliga organisationernas arbele vill jag alltså bestämt tillbakavisa.

En lag som har till syfte att främja Jämställdhet i arbetslivet är bara ell medel bland många andra. Det har sagts lidigare här i dag. Jag tyckeratt det finns anledning atl understryka det. Vi underströk det ocksä kraftigt i Jämställdhelskommitténs belänkande, och del har man gjort i proposiiionen och i ulskoilsbeiänkandei.

Jämställdhetsarbetet måste föras på mänga områden. Vi har också under de senaste åren fått en bredd och etl djup på Jämställdhetsarbelet som aldrig förr.

Jämställdhetskommittén med dess parlamentariska förankring har visat sig kunna fungera och agera på många olika områden. Jag kan nämna den intensiva information och opinionspåverkan kommittén ägnat sig åt. Vidare kanjag nämna vårt arbele all aktivera jämställdheisarbeiei i skolan, som har resulterat bl. a. i en praklisk försöksverksamhet som nu bevakas med stort intresse från olika håll.

Jag vill gärna säga atijag hell delar Alf Wennerfors uppfattning alt man måste börja med barnen, och därför är detta etl område som vi tycker all del är viktigt all ha kommit in på. Jag kan här nämna vårt arbete på samhällspla-neringsomrädet.

Del slår alltmer klart atl utan en samhällsplanering som tar sikte på all undanröja de många hinder för jämlikhet som finns inbyggda i värt nuvarande samhälle, så når vi ingen Jämslälldhel i arbetslivet -vare sig med eller utan någon lag.

Vi har alltså försökt angripa dessa frågor på olika sätt. Kommitténs sekretariat deltar nu med viss Jämsiälldhelsulbildning pä Tekniska högskolan. Det är där många av framtidens planerare utbildas. Efter atl ha deltagit i Juryarbetel vid den stora arkilekllävlingen om 1980-ialeis boende för Jämställda män och kvinnor har kommittén med lävlingsbidragen som underlag framställt en miniutställning om Jämställdhel i boendet, som vi inom kort sprider i slor upplaga till organisationer och institutioner. Vi hoppas all den tillsammans med bifogat diskussionsmaterial skall sälla i gång en bred diskussion om hur man genom planering kan styra Jamsiälldheien i den ena eller andra riktningen. Vi har också lill de kommiinala Jämställdhetskom-

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet .

mitteerna-det finns nu ca 30 kommuner som harjämslälldhelskommiliéer-sänl ut en checklista på vad som är vikligl att bevaka i den kommunala planeringen.

Jag skulle kunna fortsätta all berätta om Jämställdhetskommitténs arbete, men min avsikt var inle atl lämna någon heltäckande redogörelse utan bara atl ta upp områden, som inle täcks av lagen, och ge exempel på hur arbetet ständigt pågår och breddas.

Jämställdhetsarbelet pågår Ju i många andra former och initieras av andra organ - både statliga och privata - än av jämställdhetskommittén, som Ju är elt litet organ. Här har tidigare flera gånger talats om det arbete som arbetsmarknadens parter är engagerade i. Det arbetet pågick redan innan jämslälldhelsavialen Iräffades 1977, och del har sedan dess intensifierats. Jag vill gärna understryka vad Jag tidigare sagt, nämligen alt den positiva inställning lill jämställdhet på arbetsmarknaden som arbetsmarknadens parter genom avtalen gett uttryck för är en väsentlig förutsättning för ett framgångsrikt arbete.

Men lagen om Jämslälldhel i arbetslivet kommer-därom ärjag övertygad -att fylla en viktig uppgift tillsammans med allt praktiskt Jämställdhetsarbete.

Kommittén ger i sitt betänkande fiera skäl till alt en lagsuftning är viktig. Dessa skäl har ocksä ätergivils i propositionen:

1. En lag :ier etl väsenlligl och påtagligt uttryck för samhällets erkännande
av principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

2. Den kan bli en uigångspunki för aktiv opinionsbildning och atlitydpå-verkan och ett gott stöd för dem som arbetar på att främja jämställdheten och få bort kvardröjande könsfördomar.

3. Elt diskrimineringsförbud i lag ger ell skydd för den enskilde mot övergrepp eller orättvis behandling som bottnar i sädana fördomar, i oriktiga och oreflekterade föreställningar om skillnader mellan kvinnors och mäns förmåga och lämplighet för vissa arbeten, etc.

Jag tror att dessa skäl häller och alt del också finns fler skäl. Jag tror ocksä atl de farhågor för byråkralisering och kineseri som en del hyser skall visa sig obefogade. Nu för Ju också riksdagen tillfälle atl ta ställning till själva förfarandet, eftersom utskottet enats om all detta skall tas in i lag.

Avslutningsvis vill Jag säga atl Jag finner del angelägel att den organisa-lionskommitlésom skall pröva frågan om jämslälldhetsombudets kansli etc. också kommer atl fö i uppdrag atl pröva vissa frågor om gränsdragningen mellan jämställdhelsombudel och befintliga jämställdhetsorgan, t. ex. jämställdheiskommiitén. Jag utgår från att detta skall bli möjligt, även om utskottets formulering pä den punkten är snäv.

Herr talman! Med delta vill jag yrka bifall lill utskottets hemslällan.

ANNA-GRETA LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill ta upp frågan om jämställdhelskommitténs arbete med lagstiftningen. Jag tyckte uppriktigt sagt, Karin Andersson, alt jag var ganska mild i min kritik av jämställdhelskommitténs sätt alt arbeta. En

myckel stor del av del arbeiei gick ål lill alt studera och diskutera utländska lagmodeller. Del hade varil bra om man ägnat en bråkdel av del intresset ät alt se på förhållandena pä den svenska arbetsmarknaden.

Detla förbättras tyvärr inte av all man i slutskedet av arbetet klistrade på några formuleringar där man intygade sin vördnad för det fackliga arbetet. Del var tyvärr inte något slörre intresse för att som utgångspunkt för bedömningen av den här lagstiftningen resonera om situationen i de svenska företagen och om vilka förutsättningar del fanns för elt arbete på grundval av de avtal som träffats.

Till sist, herr lalman, vill Jag säga all den här kritiken i och för sig inte riktar sig speciellt mot Karin Andersson själv.

KARIN ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag lycker all del var befogal atl man ägnade viss lid ål all diskutera och titta på utländska lagmodeller, eftersom delta var en lagstiftning av en typ som vi tidigare inie haft i vårt land och som bjöd problem som det faktiskt var rätt svårl atl knäcka. Det tror jag atl de som sysslat med de laglekniska frågorna kan intyga, även om de inle har möjlighet alt göra del här.

Personligen harjag hela tiden hävdat -och jag har understrukit det även i dag - atl del är de fackliga organisationernas arbele som ligger i bollen. Men vad jag har svårl atl förstå är all del förhällandel atl del ligger en lag i botten skulle utgöra etl hinder för de fackliga organisationernas arbete. Del är på den punkten som jag har en annan uppfattning än Anna-Greta Leijon. Jag anser alt man i betänkandel har gett det uttryck för uppskattning av de fackliga organisationernas arbete som Jag själv anser atl del är angelägel atl ge uttryck för.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

KARIN AHRLAND(fp):

Herr talman! Marianne Stålberg böriade med att tala om en bok från 1930-lalet. Låt mig så här mol slutet av debatten gå ännu längre tillbaka och böria all läsa upp elt citat ur riksdagsprotokollet frän den 20 maj 1922. Talaren var en av de fem första riksdagskvinnorna, liberalen och yrkesinspeklrisen Kerstin Hesselgren. Citatet kommer frän den debatt som fördes i riksdagen, om kvinnor över huvud tagel skulle få rätt all inneha statsOänsi - debatten gällde alltså den s. k. behörighetslagen. Hon sade:

"Jag kan inle hjälpa, att Jag tror, att vi här ha att göra med detsamma, som vi så ofantligt många gånger förut haft atl göra med, nämligen en fördom. Fråga en präst, om han tycker, atl en kvinna skall stå pä predikstolen. 'Nej, visst inte, men domare kan hon bli.' Fråga en Jurist,sä fö ni det svaret,att hon gärna kan stå på predikstolen, men domare får hon inte vara. Jag menar, atl detta är en alldeles instinktiv känsla, en sorts begär att värja sitt eget yrke för den invasion som man fruktat från främmande håll, men Jag tror också, alt denna fördom inför verkligheten kommer all gå bort som dimmor, såsom c.ndra fördomar ha gjort förut, när de ställts inför fakta. Och därför hoppas jag, att det inte skall dröja för länge, innan vi ställas inför sådana fakta, och

4 Riksdagens protokoll 1978/79:161

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

verkligen fö se, atl det man fruktat varil spökbilder och ingenting, som har sin motsvarighet i själva verkligheten."

Behörighetslagen var ett av de första stegen på vägen mot Jämslälldhel mellan k vinnoroch inän i arbetslivet. Det varsjälvklart fören liberal att delta i debalten den gången och ställa sig på kvinnornas sida,eftersom kvinnorna på den liden inte ens i statens Oänsi hade samma rätt som männen. 1 dag gäller del rätten och möjligheten för kvinnor-och i vissa fall män -atl kunna fö ta del i alla arbeien och dessutom skapa verkliga möjligheler för dem atl göra del var och en efter sina förutsättningar.

Jag har noga läst i riksdagsprotokollen från 1922 och 1923, då behörighetslagen äntligen antogs, och Jag har förundrats över hur mycket av det som sades från den liberala sidan då som är aktuellt än i dag. Fördomarna om vad som är lämpligt för kvinnor resp. män var kanske något slörre 1922 än 1979, men fortfarande känner vi det litet grand som Kerstin Hesselgren, när hon yttrade: "Det är inle lätt, i synnerhet om man är kvinna, atl försöka alt komma med några nya skäl för denna sak. Det blir atl gä pä med det gamla ständigt och jämt, ända tills man för människor alt lyssna."

Frän folkpartiets sida har vi talat för den typ av lagstiftning som riksdagen strax skall ta ställning lill i snart tio är. Och de skäl som vi anförde första gängen är fortfarande giltiga. Alla här har hört dem så många gånger alt Jag inte behöver upprepa dem. Vi ärju numera också alla här eniga om att det förekommer diskriminering på grund av kön och att det behövs en lag som förbjuder könsdiskriminering. Det är bra. Sedan kan man naturligtvis spegelfäkia här i kammaren om exakl hur en förbudsparagraf skall vara formulerad eller vem som skall ha bevisbördan för vad. Men Jag tror inte au alla de människor - kvinnor - mest som faktiskt drabbas av könsdiskriminering och vill ha en ändring lill stånd uppskattar den delen av debatten. De tänker nog mera rakt pä sak, precis som alla deras systrar gjorde när behörighetslagen äntligen antogs 1923. Då låg det nämligen pä alla riksdagsbänkar en skrivelse från 24 kvinnoföreningar av alla politiska färger med en uppfordran till riksdagen atl äntligen anta behörigheislagen. Den slutade: "Må del var.ä oss tillåtet att utsäga att kvinnor över hela landet hoppas och förväntar av årets riksdag etl klart besked alt egenskapen atl vara kvinna ej längre skall hindra en i övrigt kompetent person att söka och inneha statens ämbeten."

Precis samma formulering med vissa småändringar när det gäller arbets-typen kunde användas i dag. Det råder också slor enighet om att vi inte kan nä Jämställdhet mellan kvinnor och män enbart med förbud mol könsdiskriminering. Om vi verkligen skall nä resultat inom överskådlig lid krävs aktiva åtgärder. De åtgärderna kan inte staten ensam stå för. Det krävs medverkan av alla som berörs.

Vad samhällel kan göra är atl garantera alt denna medverkan verkligen kommer till stånd, och det är denna garanti som ges i regeringens lagförslag. Lagförslagets påbud är i den delen mycket modererat och kräver inte någon plötslig, omstörtande verksamhet. Del är inget hol mot alla dem som redan i dag har ett arbete som de trivs med och vill stanna på, men det gerett hopp för

alla dem som skall söka olika arbeten alt de också skall ha en rimlig chans på sådana yrkesbanor som hittills i praktiken aldrig har varit öppna för dem.

Socialdemokraterna vill inte ha någon bestämmelse som absolut kräver aktiva åtgärder ulan säger atl vi i stället skall låta ansvaret hell ligga på arbetsmarknadens parter, eftersom de visat sig "beredda atl axla sitt ansvar".

Herr lalman! Del är ulmärkl alt t. ex. LO och SAF numera är beredda alt axla sitt ansvar, och när de gör det så har deju heller inget att frukta av den här lagen. Men riksdagen har också elt ansvar. Riksdagens och regeringens ansvar rör alla människor i det här landei. Det är det som är skälet till all vi bör lagstifta. Det är del som är skälet till all vi inte bara kan hänvisa till arbetsmarknadens parter.

Man kan beklaga att det är nödvändigt år 1979, men om man verkligen har en bestämd vilja atl göra positiva förbättringar för människor, då måsle man vara beredd att reformera också med lagstiftning. Det är därför folkpartiet har drivit på så hårt, sä segt och så länge för den här lagen. Det är därför vi kommer atl fortsätta alt driva pä med andra reformer även efter det att vi nått detta mål.

Låt mig, herr talman, sluta som Jag böriade med atl citera Kerstin Hesselgren:

"Ja, herr talman, hur än utgången blir i dag, sä ärjag nog alldeles säker på, atl det finnes många här i kammaren, som med mig känna, alt den idé, som denna proposition företräder, är en rättvis och riktig idé, som har framliden på sin sida."

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

1 detta anförande - under vilket förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar - instämde Margot Håkansson, Britta Bergström, Olle Wästberg i Stockholm, Margareta Andrén, Bonnie Bernström, Holger Bergqvist, Torkel Lindahl och Hugo Bergdahl (samtliga fp).

ELIS ANDERSSON (c):

Herr talman! I arbetsmarknadsulskotlets betänkande nr 39 behandlas proposiiionen 175 om Jämställdhel mellan kvinnor och män i arbetslivet. Förslagel är uppbyggt i tvä delar: för det första föreslås en lagstiftning mot könsdiskriminering, och för det andra åläggs arbetsgivarna atl genom olika ålgärder underlätta jämställdhetsarbelet i arbetslivet.

Enligt min mening kan det vara väl motiverat atl genom ett diskrimineringsförbud ge elt allmänt lagstöd för Jämställdhetsarbelet.

Det är emellertid viktigt alt man i det praktiska jämställdhetsarbelet bygger vidare på det arbete som inletts av parterna pä arbetsmarknaden. Om man inte positivt gör detta, riskerar man atl Jämställdhetsarbelet som sådant kommer av sig - parterna pä arbetsmarknaden harockså ställt sig negativa till en lagstiftning.

Detta harjag tagit upp i min motion 2530, vilken avslagits av utskottet. Den socialdemokratiska reservation som är fogad vid betänkandet sammanfaller

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

emellertid med syftet i min motion, och Jag kommer därför att vid en eventuell votering stödja denna reservation.

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr lalman! Jag vill fortsätta där Elis Andersson slutade och säga all skall det ske någonting pådet häromrädei som leder till varaktig jämställdhet, dä måste della äsladkommas direkl ule på arbelsplalserna. Det förutsätter avgörande förändringar i personalplanering, rekrytering, introduktion, ulbildning, arbetsorganisation och arbetsmiljö. Del ar i vardagsarbetet ule i företagen, i och genom de fackliga organisalionerna - i samarbete med eller genom påverkan på företagsledningar - som förändringar kan komma lill slånd.

Mot den bakgrunden är det självklart att ansvaret för jämställdhetsarbelet i arbetslivet helt och fullt bör ligga på arbetsmarknadens parter, och Jag inbegriper här också åtgärder pä arbetsplatser där man i dag inte har kollektivavtal. Som Elis Andersson sade har parterna också visat sig vara beredda att ta detta ansvargenom de jämställdhelsavtal som nu har träffats på arbetsmarknaden.

Del har hittills varit främmande för svensk arbetsmarknad atl när parterna i avtal, som de själva kommit överens om, varit beredda att reglera förhållanden i arbetslivet gå in med en lagsiiftning mol parternas vilja. Det gör nu den folkpartistiska regeringen. Mot LO, TCO, och SAF går man in och lagstiftar i en fråga därjag iroratt del med tanke pä resultatet är viktigt all man har parterna med sig. Som Elis Andersson sade finns det stora risker att man nu kan misskreditera den här vikliga verksamheien. Man borde ha kunnai avvakta resultatet av jämställdhetsavtalen, innan man går in med en lagsiiftning.

Nu bygger man upp en statlig byråkrati med jämställdhetsombud och en statlig Jämställdhetsnämnd som skall övervaka atl lagen efterievs och förmå arbetsgivarna 111 följa lagens föreskrifter. Skall det bli någon effekt av detla -man lalarjuom all del finns en miljon arbetstagare utan kollektivavtal, vilket Jag tvivlar pä. eftersom de nog pä något sätt ändå kommer in i bilden - mäste det dock bli fråga om en ganska omfitiiande byråkrati med många statliga Jämsiälldheisombud. Annars klarar man del inle. Här rör del sig främst om små företag. Det är förvånande alt ett parti som brukar tala sä myckel om all bekämpa den ställiga byråkratin nu är beredd alt bygga upp en omlailande sådan, vilket det enligt min mening måste bli om man skall få någon bredd pä arbetet och någon kontroll över att lagen efterlevs. Införandet av Jämställdhetsombud innebär alltså, enligt min mening, en ny form av övervakningsorgan på arbetsmarknaden, då Ju elt statligt ombud skall kontrollera anslällningsRirhållanden, personalrekrytering och personalutbildning -sådant som hittills åvilat förelag, arbetsgivare och fackliga organisationer.

Karin Ahriand sade att även riksdagen har elt ansvar, och Jag vill understryka all vi verkligen har ell sådani. Inte minst med hjälp av den statliga förordning som vi antog för några år sedan kan vi här i kammaren se till att ålgärder vidtas på del ställiga området, och det är en vikiig uppgift för

oss här i riksdagen.

Men fattar vi nu ett beslul om etl statligt Jämsiälldheisombud, irorjag att det är omöjligt fördessa Jämställdhetsombud, även om det blir flera hundra, atl objeklivi sätta sig in i de skillnader som råder mellan små och stora förelag, olika branscher och olika regioner - och göra del bättre än dem som är verksamma i företagen.

Herr lalman! Del är viktigt atl göra reella framsteg för Jämställdheten. Det är det vi socialdemokrater är mest intresserade av. Jag tror all vi med förtroende kan lägga eu ansvar för aktiva ålgärder på arbetslivets område på arbetsmarknadens parier. De har möjlighet atl genom kollektivavtal, medbestämmandelagens § 32 och vid avtalsförhandlingar och löneförhandlingar verka förjämställdhel och alt så mänga som möjligt, helst alla, bereds arbete. Inte minst kan vi här i kammaren verka för en sådan politik.

Jag vill därför, herr lalman, yrka bifall lill den socialdemokratiska reservationen.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

Statsrådet EVA WINTHER:

Herr talman! Del har i de senasle inläggen sagts att arbetsmarknadens parter är emot den här lagen. Men låt mig då säga all TCO och SACO är för den och all de statliga och kommunala arbetsgivarna också ställer upp bakom den.

Vidare ärju de aktiva åtgärderna med den utformning som lagen har fött disposiliva, vilket betyder all de akiiva åtgärderna skall drivas av de fackliga organisationerna.

Risk för byråkrati. Jag tror inte det. Varför skall del vara risk för byråkrati Jusl när det gäller jämställdhet? Vid annan lagsiiftning på arbetslivets område talar man inte om byråkrati. Dessutom innebär lagen ett skydd för den enskilda människan, och det är en viktig liberal princip.

ALF WENNERFORS (m):

Herr lalman! Vi hade tidigare i debatten etl replikskifte belräffande var bevisbördan skulle ligga när del gäller 3 §. Jag uppskattar väldigt myckel alt Karin Ahriand såg del mer som en skenfäkining om hur 3 § skulle vara ulformad och var bevisbördan skulle ligga. Del är andra ting som är ofantligt mycket viktigare,sade Karin Ahriand,och det tyckteJagatt hon uttryckte pä etl utomordentligt sätt. Men eftersom Pär Granstedt misstänkliggjorde oss moderater beträffande avsikten med värt förslag till utformning, och eftersom mina repliker tyvärr inle räckte lill för atl påpeka någonting som är rätt viktigt när det gäller Pär Granstedts och även övriga borgeriiga ledamöters i utskottet lidigare agerande avseende värt förslag till utformning, skall jag be att fö citera vad som står i ulskotlsbetänkandet på s. 15 längst ned:

"Utskotiet har emellertid inte uppfattat motionärernas förslag så att det skulle åsyfta att ge andra praktiska resultat an den bevisregel som föreslås i proposiiionen."

Sedan kommer en mening till som är ganska vikiig. Pär Granstedt:

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

"Frågan torde i första hand gälla valet av lämplig Juridisk metod." Detla slår i bjärt kontrast mot del påstående som Pär Granstedi gjorde när

han sade atl lagen, med den utformning vi föreslog, skulle falla platt till

marken. Så sade han inte för en vecka sedan.

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Jag vill närmast ge en replik till Eva Winther. Till all börja med vill Jag siiga alt TCO är emot lagsiiftningen. Del är enbart SACO som har ställt sig positiv lill den.

Sedan tror inte Eva Winther att det är någon risk för byråkrati. Men frågan är: Varför skall man bygga upp en helt onödig byråkrati? Vi tror inle att myndighetsinsatser på del här området kan föra jämställdheten mer framåt än insaiser ule i företagen. Där är nu arbetsgivare och fackliga organisationer beredda alt, genom det jämstställdhetsavial de har tecknat, göra ordentliga insatser på del här området. Jag tycker att man åtminstone hade kunnai avvakla resultatet av del innan man går in med någon lagstiftning.

Statsrådet EVA WINTHER:

Herr talman! När det gäller TCO:s inställning kan Jag bara redovisa vad TCO:s ordförande harsagt till mig-att man numera inle är emot lagen som sådan.

Låt mig också säga några avslutande ord om byråkratin. Jämsiälldhetsom-budet skall i första hand ägna sig åt de arbetsplatser där vi inte har kollektivavtal.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber kammaren om ursäkt, men efler Alf Wennerfors inlägg måste Jag faktiskt bemöta honom. Del kan vara riktigt atl vi i utskottsbetänkandet behandlade det moderala förslagel med en oförOäni välvilja. Men Jag vill gärna citera det i utskottsbetänkandel som Alf Wennerfors avstod frän att läsa upp, nämligen det som står omedelbart före hans citat:

"De av motionärerna "-alltså moderaterna -" föreslagna reglerna all den som anser sig diskriminerad skall göra detta sannolikt lider av den svagheten, alt vederbörande måsle föra bevisning om motpartens avsikt. Della kan vara förenat med stora svårigheter, där ofta tillfälligheter i form av belagda, muntligt framförda åsikter o. d. kan bli avgörande."

Det är just de svårigheterna somjag i tidigare inlägg har pekat pä, och jag har framhållit att de förmodligen i praktiken kommeratt innebära alt den här lagstiftningen sätts ur spel genom att man inle kommer att kunna klara en sådan bevisning.

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Jag vill bara påpeka atl del i TCO:s remissyttrande redovisas en negativ inställning till en lagstiftning på detta område. Om sedan TCO:s ordförande mera personligt till Eva Winther sagl, alt han är positiv till en

sådan, är del någol som vi inle fäll kännedom om.

När del sedan gäller spörsmålet om byråkrati är det klart, all del måste bli en ganska omfattande sådan, om man skall ha en effektiv kontroll över de många småföretag som skall övervakas av ell statligt jämsiälldheisombud, i första hand de företag som slår utanför kollektivavtal.

Statsrådet EVA WINTHER:

Herr talman! TCO:s remissyttrande gällde jämställdhelskommitténs förslag. Vi diskuterar i dag regeringens förslag lill lag om jämställdhel i arbetslivet.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Det gagnar nu inte saken särskilt mycket att fakta vidare med Pär Granstedt. Det som Pär Granstedt har varil med om att skriva i betänkandel står fast.

Herr talman! Jag föreslår att vi nu går till beslut.

Överläggningen var härmed sluiad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall lill Lo) utskottets hemslällan, 2:o) reservationen nr 1 av Bengt Fagerlund m. fl. samt 3:o) moiionen nr 2533 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä Anna-Greta Leijon begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eivor Marklund begärt votering även belräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 39 mom. 1

antar reservationen nr 1 av Bengt Fageriund m. fl. röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 2533 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eivor Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 139

Nej - 16

Avstår - 154

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan k\'innor och män i arbetslivet

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsulskottels hemställan i

betänkandet nr 39 mom. 1 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Bengt Fagerlund

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Bengt Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej - 155

Avstår - 4

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2533 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Eivor Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsulskotlets hemslällan i

betänkandel nr 39 mom. 3 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2533 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Eivor Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293

Nej - 16

Avstår - 1

Mom. 4

Propositionergavs på bifall till Lo) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av Alf Wennerfors och Filip Fridolfsson samt 3:o) moiionen nr 2533 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förslnämnda propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Dä Alf Wennerfors begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de

båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o)angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eivor Marklund begärt votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående arbetsmarknadsutskottels hemslällan i betänkandel nr 39 mom. 4 antar reservationen nr 2 av Alf Wennerfors och Filip Fridolfsson röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 2533 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Dä Eivor Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 61

Nej - 21

Avsför - 228

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

belänkandet nr 39 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Alf Wennerfors och

Filip Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Alf Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 244

Nej - 48

Avstår - 18

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Bengt Fageriund m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Anna-Greta Leijon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

Den som vill all kammaren bifaller arbelsmarknadsulskottels hemslällan i

betänkandet nr 39 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av Bengt Fagerlund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Anna-Greta Leijon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej - 154

Avstår - 3

Mom. 6

Propositionergavs på bifall lill dels utskotlets hemställan,dels reservationen nr 4 av Bengt Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Anna-Greta Leijon begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsulskotlets hemställan i

betänkandet nr 39 mom. 6 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Bengt Fagerlund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Anna-Greta Leijon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151

Nej - 154

Avstår - 3

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall lill Lo) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 5 av Bengt Fageriund m. fl. samt 3:o) motionen nr 2533 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Då Anna-Greta Leijon begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 39 mom. 7 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 av Bengt Fagerlund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Anna-Greta Leijon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej - 154

Avstår - 4

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kyinnor och män i arbetslivet

Mom. 8

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av Bengt Fageriund m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Anna-Greta Leijon begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottels hemställan i

betänkandet nr 39 mom. 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Bengt Fageriund

m.fl.

Ja - 144

Nej - 156

Avstår - 9

Mom. 9

Propositionergavs på bifall till l:o) utskottets hemslällan, 2:o) reservationen nr 7 av Bengt Fagerlund m. fl. samt 3:o) moiionen nr 2533 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Anna-Greta Leijon begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan k\'innor och män i arbetslivet

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsulskottels hemställan i

betänkandel nr 39 mom. 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Bengt Fagerlund

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Anna-Greta Leijon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 143

Nej - 155

Avstår - 11

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskotlets hemslällan, 2:o) reservationen nr 8 av Bengt Fagerlund m. fl. i motsvarande del samt 3:o) moiionen nr2533 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Då Anna-Greta Leijon begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

f Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsulskottels hemställan i belänkandet nr 39 mom. 10 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 8 av Bengt Fagerlund m. fl. i motsvarande del.

Ja - 146

Nej - 154

Avstår - 8

Mom. 11 och 12

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 8 av Bengt Fageriund m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Anna-Greta Leijon begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsuiskotteis hemställan i

betänkandet nr 39 mom. 11 och 12 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av Bengt Fagerlund m.fl.

i motsvarande del.

Ja - 146

Nej - 154

Avstår - 9

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

Mom. 13

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 9 av Bengt Fagerlund m. fl. samt 3:o) motionen nr 2533 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förslnämnda propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Då Anna-Greta Leijon begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsulskoitets hemställan i

betänkandet nr 39 mom. 14 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av Bengt Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Anna-Greta Leijon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 144

Nej - 154

Avslår - 9

Mom. 15

Utskottets hemslällan bifölls.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Finansiering av bostadsbyggandet

Mom. 16

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 392 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Eivor Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsulskottels hemslällan i

belänkandet nr 39 mom. 16 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 392 av Lars Werner m. fl.

Ja - 293 Nej - 15

Mom. 17

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlels hemställan, dels motionen nr 2152 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eivor Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsulskottels hemslällan i

belänkandet nr 39 mom. 17 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2152 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 289

Nej - 15

Avstår - 1

§ 5 Finansiering av bostadsbyggandet

Föredrogs civiluiskottets betänkande 1978/79:40 med anledning av motion om finansiering av bostadsbyggande m. m.

1 detla betänkande behandlades den med anledning av propositionen 1978/79:150 med förslag lill slutlig reglering av statsbudgeten för budgeiåret

1979/80, m. m. (kompletteringsproposition) väckta moiionen 1978/79:2694 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m), vari hemställts

1. alt riksdagen skulle anhålla all regeringen lät ändra bostadsfinansieringsförordningen i syfte alt vidga utrymmet för belåning utöver det statliga lånet,

2. alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som anförts rörande utrymme på kreditmarknaden för tillkommande län med förkortad amortering och rak amortering,

3. att riksdagen skulle anhålla att regeringen läl ändra bostadsfinansieringsförordningen i syfte atl avskaffa markvillkorel och öppna möjligheter att efterge anbudsvillkoret,

4. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna aU ramen för icke statligt belånat bostadsbyggande borde uppgå till 8 000 lägenheter.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Finansiering av bostadsbyggandet

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2694.

Reservation hade avgivits av Per-Olof Strindberg, Per-Erik Nisser och Göthe Knutson (samtliga m) som ansett att utskottet bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2694 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört.

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr lalman! Vi har - därom lorde de flesta vara ense - elt otillräckligt bostadsbyggande i värt land. Riksdagen har också tidigare i vår gjort ell principuttalande om behovet av en ökad bostadsproduktion, ulan att då närmare redovisa hur delta skall uppnäs.

I motionen 2694 har vi från moderala samlingspartiet redovisat konkreta förslag föratt stimulera bostadsbyggandet. Vi har bl. a. föreslagit att man bör vidga möjligheten alt erhålla statliga län även i de föll då det uppstår överkoslnader. Sådana accepteras nu endast i mycket begränsad omfattning.

Utskotismajoriieten avvisar vårt förslag, som enligt utskottsskrivningen "syftar till all underlätta byggandet av bosiadsrältshus och småhus med stora överkoslnader". Vem har påsiått det? "Dessa överkoslnader skulle" -fortsätter utskottet - "dels inte vara hinder för lån och dels grunda särskilda prioriterade krediter med en utformning som gör dem tillgängliga endast för personer med stark betalningsförmåga." Jag undrar om utskottsmajoriten kan tala om för mig var del slår i vår molionsskrivning.

Utskoltsmajoriteten avvisar vårt förslag pä ell både felakligt och märkligt sätt.

Vad förslagel syftar till är alt främja bostadsbyggandet - öka lånemöjlig-helerna även för icke kapitalstarka personer. De kapitalstarka kan i allmänhet klara sina finansieringsproblem.

Den av oss föreslagna tilläggsbelåningen skuHe dessutom ha den fördelen att statsbudgeten inte skulle belastas med ytteriigare räntesubventioner. Tilläggsbelåningen skulle, det framhålls i motionen, inle ges en sådan

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Finansiering av bostadsbyggandet

utformning att den enbart skulle te sig positiv för låntagaren. Därmed skulle de av oss föreslagna Jånemöjligheterna inte bidra lill några lyxbyggen. Däremot skulle de kunna bidra lill elt ökat såväl villabyggande som byggande av flerfamiljshus, och del var Ju della som riksdagen uttalade sig för.

Utskotlsmajoriteten yrkar även avslag på vårt förslag om all avskaffa markvillkorel, vilket enligt vår mening i hög grad begränsar enskilda och önskvärda insaiser på bostadsområdet. Enligt utskottsmajoriteten skulle vårt förslag "innebära ell uppgivande av tidigare godkända förutsäuningar för att fullfölja ell bostadssociall inriktat byggande".

Herr talman! Della är ett påstående som lill nöds skulle kunna accepteras i en illa underi)yggd valbroschyr men som är utomordentligt anmärkningsvärt i ell utskottsbetänkande, accepterat som majoritelsskrivning inte bara av socialdemokraterna utan även, förvånansvärt nog, av centerns och folkpartiets utskollsledamöter.

När det sedan gäller det enskilt finansierade bostadsbyggandet är Jag medveten om atl några ramar inte har preciserats. Däremot utgick man i budgetpropositionen från att det skulle röra sig om 5 000 lägenheter. Vi har även på denna punkl önskat markera behovet av en högre ambitionsnivå.

Uiskoltsmajoriieien avvisar på alla punkter moderatförslagei, som verkligen skulle kunna bidra till etl ökat bostadsbyggande. Man gör det utan alt själv presentera några egna lösningar. Detta är att beklaga, för i annat föll kunde vi ha fått en debatt om vilka vägar vi skall gå för alt stimulera bostadsproduktionen. Som det nu är har vi ställt konkreta förslag som avvisats av utskottet. Det vore intressant om utskottets talesman försökte ge konkreta förslag på vad utskottet vill göra i stället.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill moderatreservationen fogad lill civilutskoltets betänkande nr 40.

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Vi har i utskottet behandlat den moderata moiionen ganska kortfattat. Det tycker Jag är förklarligt; vi har alldeles nyligen haft en bosiadspoliii:5k deball i kammaren då vi gått igenom bostadsbyggandets omfattning och villkoren för bostadsbyggandet. Då underströk utskottet det angelägna i att bostadsbyggandets omfattning inte skulle gå ned utan att regeringen på olika sätt skulle verka för elt ökat bostadsbyggande. Det var vi med undanlag av regeringsföreträdarna ense om. Jag tänker som talesman för utskottet inle ta upp någon ny bostadspolitisk debatt med anledning av den här motionen, som har väckts av moderaterna med anledning av komplelteringspropositionen.

Per-Olof Strindberg sade att det inte slår någonstans i motionen alt de föreslagna åtgärderna skulle fö de effekter utskottet anger. Vi är medvetna om alt det inte si.är i motionen. Men effekterna av vad man föreslår i moiionen blir de utskottet har angivit.

Jag ber, herr lalman, alt fö yrka bifall lill utskotlets hemslällan.

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Riksdagen har efter det atl vi hade den förra bostadspolitiska debalten uttryckt önskemål om elt ökat bostadsbyggande. Moderala samlingspartiet har tagit riksdagen ad notam och försökt visa på vägar för alt genomföra ell ökat bostadsbyggande. Jag tycker del är förvånansvärt atl utskottet har avvisat de förslagen så enkell.

Del skulle vara intressant atl fö veta vilka bosladssociala mål man skulle äventyra genom att följa förslagen i den moderata motionen.

Överiäggningen var härmed sluiad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Per-Olof Strindberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Per-Olof Strindberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller civiluiskottets hemslällan i betänkandet

nr 40 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Per-Olof Strindberg

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Per-Olof Strindberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 253 Nej - 47

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Försöksverksamhet med s. k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott

§ 6 Försöksverksamhet med s. k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott

Föredrogs justilieulskottels belänkande 1978/79:39 med anledning av propositionen 1978/79:182 om försöksverksamhet med s. k. kontraklsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott jämte motioner.

I propositionen 1978/79:182 hade regeringen (iusliliedepartemenlel) efter lagrådets hörande föreslagit riksdagen alt anla i propositionen framlagt förslag till lag med vissa bestämmelser om handläggningen av brottmål i anslutning till försöksverksamhet pä narkomanvårdens område.

Belräffande proposiiionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås en tidsbegränsad lag enligt vilken domstol i mål rm ansvar för brott, på vilket kan följa fängelse, under vissa fömlsättningar kan förklara målet vilande i avbidan på ait den tilltalade har undergått

5 Riksdagens protokoti 1978/79:161

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Försöksverksamhet med s. k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott

narkomanvård enligt särskild behandlingsplan. Lagen avses ge stöd för en till Ulleråkers sjukhus i Uppsala knuten försöksverksamhet med s. k. kontrakts-vård av narkotikamissbrukare som har begått brott."

I delta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2671 av Kari Boo m. fl. (c), vari hemställts aU riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som anförts i motionen om planering och uppföljning av försöksverksamhet med s. k. kontraklsvård, och

1978/79:2677 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade avslå propositionen 1978/79:182 (yrkandet 1), alt riksdagen skulle anhålla hos regeringen om förslag i syfte att bygga ut kriminalvårdens öppna behandlingshem och alt öka antalet plalser pä drogfria avdelningar inom kriminalvården (yrkandei 2)och au riksdagen uttalade att behandlingsarbetet inom kriminalvärden borde inriktas på arbelsrehabilitering och atl möjligheler öppnades för alla föngaralt genomgå meningsfull teoretisk utbildning och yrkesutbildning (yrkandei 3).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen belräffande avslag på propositionen skulle avslå moiionen
1978/79:2677 i denna del (yrkandet 1),

2. aU riksdagen skulle anta det i propositionen 1978/79:182 framlagda förslagel lill lag med vissa bestämmelser om handläggningen av brottmål i anslutning till försöksverksamhet på narkomanvårdens område med de ändringarna att 2 och 3 §§ skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

3. att riksdagen beträffande lillsätlandet av planerings- och uppföljningsgrupp med anledning av moiionen 1978/79:2671 såsom sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört i detla hänseende,

4. all riksdagen belräffande drogfria avdelningar m. m. skulle avslä moiionen 1978/79:2677 i denna del (yrkandei 2),

5. att riksdagen beträffande arbelsrehabilitering m. m. skulle avslå motionen 1978/79:2677 i denna del (yrkandet 3).

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! I den här propositionen lägger regeringen fram elt förslag om vad man kallar kontraklsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott. Del gälleren försöksverksamhet,som skall bedrivas vid Ulleråkers sjukhus och som beräknas omfatta elt 50-tal personer under en treårsperiod. De som kan komma :i fråga är personer som har begått brott, vilka kan föranleda föngelsestraff, och som missbrukar narkotika. Lagförslaget öppnar en möjlighet för domstolen all förklara målet vilande, om den åtalade går in i försöksverksamheten.

Anledningen lill all det kallas kontraklsvård är atl missbrukaren får skriva under etl kontrakt, där han förklarar sig villig följa en behandlingsplan. Själva kontraktet har dock ingen som helst rättslig betydelse. Bedömer däremot vårdinstitutionen, dvs. Ulleråkers sjukhus, alt missbrukaren inte fullföljer

behandlingsplanen, las målet upp inför domstol på nytt och avgörs. Även om behandlingsplanen fullföljs, skall målet förr eller senare avgöras, och den åtalade riskerar ett kännbart straff Anknytningen till Ulleråkers sjukhus gör att det i stort sett bara är personer frän Uppsala och Stockholms län som kan komma i fråga.

Förslaget är utformat efler modell av del civil commilment-system som flnns i vissa av USA:s stater. Del aren behandlingsform,om vars resultat det råder myckel slor tveksamhet. Detta återspeglas också i all del bland remissinstanserna finns mycket delade meningarom huruvida den föreslagna försöksverksamheten bör startas eller inte - delta trols alt man har inskränkt sig till en ren myndighelsremiss och inle gett organisationer som RFHL, KRUM, RSMH och ALRO möjlighet att yttra sig. Samtliga dessa organisationer kan genom sina erfarenheier förväntas inla väl genomtänkta ståndpunkter till förslaget.

Kritiken mol den föreslagna försöksverksamheten är väsentlig. Man har från olika håll hävdat atl förslaget strider mot principen all brottmål skall avgöras sä snart som möjligt. Vidare har anförts atl del blir en lagstiftning som bara kommer atl beröra personer som bor i en viss del av landet. Härtill kommer all målet ändå skall avgöras och att det kan komma att ske mitl under pågående behandling. Del finns då inga garantier för all inle straffet kan komma att bli kännbart och innebära frihetsberövande, vilket kan leda till att hela behandlingsarbetet spolieras.

Socialstyrelsen har i sitt remissvar också hävdat atl försöksverksamhet av det här slaget, om den skall genomföras, samtidigt bör bedrivas vid flera skilda institutioner för atl möjliggöra en slörre objektivitet i resullalvärde-ringen. Vpk delar dessa uppfattningar.

När brottmål hälls vilande vid domstol, innebär della en risk för rättssäkerheten, och det kommer framför allt alt drabba dem som av olika anledning inle klarar att fullfölja behandlingsplanen. Hela systemet med kontraktsvård kommer f ö. att rubba rättssäkerheten och likheten inför lagen. Bara ett fötal kan välja en vårdform som kan komma all påverka påföljden för brottet.

Herr talman! Det framgår av utskottets skrivning att utskottet är myckel tveksamt till hela frågan om kontraklsvård. Utskotiet pekar på att förslaget utsatts för en delvis härd kritik både i den allmänna pressdebalten och av lagrådets ledamöter. Utskottet säger på s. 3 atl man i stora delar ställer sig bakom denna kritik. Man har invändningar av principiell natur och ifrågasätter om denna verksamhet kan vara förenlig med vedertagna rättsgrundsatser. Utskottet anmärker också på atl förslagel strider mot principen atl brottmål skall avgöras så fort som möjligt.

Invändningarna har enligt utskottets mening avsevärd tyngd. Ändå går utskottet med på förslagel. Del lycker Jag är anmärkningsvärt efler den myckel kraftiga kritik som utskottet har levererat mot förslaget. Del är tydligt att man resonerat som så all ändamålet helgar medlen, och sedan bortser utskottet frän rättssäkerheten, likheten inför lagen och andra principiella invändningar.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Försöksverksamhet med s. k. kontra k t svärd av narkotikamissbrukare som har begått brott

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Föisöksverksamhet med s. k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott

Det råder inget tvivel om alt det inom kriminalvården mäste utvecklas metoder för att påverka narkotikamissbmkel. Men vpk lycker inle all det torftiga förslag som presenteras i proposiiionen, vars hållpunkter är ett vilande hot om fängelsestraff, 6-8 veckors klinisk behandling och därefter poliklinisk kontroll av eventuella återfall i missbruk, kommer all ha några betydelsefulla behandlingseffekter. Vi är övertygade om alt bättre resultat kan nås genom alt man ger ytterligare resurser för all skapa drogfria avdelningar vid fängelserna. Del är nämligen etl faktum att alla missbrukare som i dag dömts lill fängelsestraff och som uttryckligen vill komma till drogfria avdelningar för alt la sig ur sitt missbruk inte kan fö plats på det fåtal avdelningar som finns.

Vidare måste slora resurser tillföras föratt bygga ut kriminalvårdens öppna behandlingshem, där man när goda resultat. Vidare måste behandlingen inom kriminalvärden ges en konkret arbetsrehabiliterande inriktning.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionen 2677.

BERTIL LIDGARD (m):

Herr talman! Del är inte svårl att hitta kritiska infallsvinklar när man gäratt bedöma detta förslag om s. k. kontraklsvård av narkomaner som begått brott. Del framgick av Inga Lantz anförande alt såväl under remissbehandlingen av den särskilda departementspromemorian, som utarbetats i ämnet, som vid lagrådets genomgäng av förslaget har det framkommit mycket allvariiga invändningar både från narkomanvårdssynpunki och med avseende på lagstiftningens utformning.

Självklart är all de båda utskott som i riksdagen har berett ärendet, socialutskottet och Jusiilieulskottet, har tagit starkt intryck av den kritik som framförts. Det är också rikligt, som Inga Lantz antydde i sitt anförande, atl utskotten är tveksamma intill gränsen av elt avstyrkande.

Jag har ingenting att erinra mot den beskrivning som Inga Lantz gett av lagförslaget. Det var en objektiv och god skildring av det. Men jag mäste säga alt närvi ijusiitieulskoltetefterhörandeavsocialutskotlel,som isin turhade anordnat en särskild hearing med intressenter på området, kommit fram lill ett tillstyrkande av proposiiionen, har del sin förklaring i de kunskaper man förvärvat om den mycket svårbemästrade narkotikasitualionen pä många av kriminalvårdens anstalter, och inte minst om den utveckling som ägt rum under senare är.

Utskottet har den uppfattningen att del är angelägel all man prövar olika metoder,även okonventionella sådana, föratt om möjligt komma i"ramlillen förbättring av läget. Del är ingen inom Justitieulskottel som har inbillat sig atl man med del här förslagel skulle uppnå annat än i bästa fall elt ringa bidrag lill lösning av problemaliken. Men även sådana bidrag menar utskottet att man mäste ta vara på.

Nöd bryter lag, säger man. Det är kanske inle en helt adekvat beskrivning av den akluella situationen, även om den kanske är litet bättre än Inga Lantz talesätt att ändamålen helgar medlen. Det är dock faktiskt så alt nöden pä delta område är sä slor all man kan försvara all vi temporärt bryter mol

principer som man i andra fall finner det angeläget att slå vakl om.

I sin avslagsmoiion har kommunisterna utan närmare motivering påyrkat atl riksdagen hos regeringen skall begära vissa resursförstärkningar - och delta har Inga Lantz här upprepat. Del kan man naturligtvis alltid önska sig. Någon nyhet är del inle heller. Men det kan kanske vara på sin plats att i detta sammanhang erinra om att riksdagen i vår vid behandlingen av justilieulskottels betänkande 32 med anledning av kriminalvårdsavsnitlet i budgel-propostionen uttalat sin tillfredsställelse med de planer som det "igenroslade justitiedepartementet" - för att nu citera en ledamot av denna kammare -redovisat såväl med avseende pä inrättande av narkotikafria avdelningar på anstalterna som utbyggnaden av antalet s. k. § 34-placeringar - dvs. just sådant som kortfattat omnämnes i kommunisimotionen. Även i övrigt -naturiigtvis bortsett från avslagsyrkandet - är förslagen i kommunisimotionen tillgodosedda, och utskottet har inte funnit anledning att föreslå riksdagen atl göra någon särskild framställning till regeringen om saken.

Herr lalman! Låt mig avslutningsvis, när jag nu yrkar bifall lill utskottets hemslällan, än en gång understryka att del är tvä omständigheter som har föranlett utskotlets ställningslagande, nämligen dels narkotikasitualionen pä kriminalvårdens anstalter, dels del förhållandet all del rör sig om en till tre år begränsad försöksverksamhet.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Försöks verksa mhet med s. k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott

I detta anförande instämde Åke Polslam (c).

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Bertil Lidgard instämmer nästan lill alla delar i mitt anförande och vitsordar atl myckel allvariiga invändningar har förekommit mot della lagförslag och att man har varit tveksam intill gränsen av ett avstyrkande. Det är svårt alt förstå att man ändå har avstyrkt vpk-motionen och tillstyrkt delta förslag om man är så tveksam till förslaget som man säger att man har varit vid behandlingen.

Bertil Lidgard hänvisar till att narkotikasitualionen är så svår. Vi menar atl man dä måste vidta andra åtgärder, som jag sade, t. ex. att ge ökade resurser för att få fler drogfria avdelningar inom våra föngelser, att se till att vi får fler och bättre behandlingshem för narkotikamissbrukare. I detta lagförslag frångår man ju principen om allas likhet inför lagen. Vidare frångår man principen om atl det faktum all någon är påverkad inte skall inverka på rätlsbedömningen. När behandlade man l.ex. en alkoholpäverkad person annorlunda vid en straffmälning?

Del är så mycket i detta förslag som är fel, och del är förvånande, med tanke pä vad Bertil Lidgard har sagl, atl man inte har tillstyrkt vpk-motionen och tagit konsekvenserna av den myckel stora tveksamheten.

BERTIL LIDGARD (m):

Herr lalman! Inga Lantz lalar om atl man borde tillföra institutionerna ytteriigare resurser. Del är faktiskt på det sättet, och del framgick av milt

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Försöksverksamhet med s. k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott

anförande, all den saken hanterade vi här i riksdagen lidigare i våras, och då hade del från regeringens sida uttalats att man skulle öka de resurser som ni begär i kommunisimotionen. Från utskottets sida ser vi detta som en liten päplussning, etl lilet försök, som skall ge elt ringa bidrag men dock kanske ett bidrag till lösningen av ell problem som är myckel stort och myckel skrämmande.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Vad jag förslår så finns del redan i nuvarande lagstiftning möjlighet att göra upp en sådan här behandlingsplan inom 34 §. Jag tycker mig se hela debatten och utskotlels belänkande som en kapitulation till följd av att man inle har lyckats skapa vettiga alternativ inom kriminalvården. Och för den sakens skull sätter man alltså rättssäkerheten ur spel, vilket är väldigl allvarligt.

BERTIL LIDGARD (m):

Herr lalman! Det Inga Lantz säger om § 34-möjligheterna låter bestickande. Men vi har faktiskt pröval delta inom utskottet och kommit fram lill all av en massa olika skäl kan man inte nä riktigt lika långt med en lösning efter § 34-linjen som man kan göra på detla säll.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositionergavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2677 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller justitieutskottets hemslällan i belänkandet nr 39 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 2677 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286

Nej - 16

Avstår - 1

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4 och 5

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlels hemslällan, dels motionen nr 2677 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller Justilieulskottels hemslällan i belänkandet nr 39 mom. 4 och 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 2677 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283

Nej - 16

Avstår - 1

§ 7 Ändring i arrendelagstiftningen

Föredrogs lagutskottets belänkande 1978/79:23 med anledning av propositionen 1978/79:183 om ändring i arrendelagstiftningen jämte motioner.

I proposiiionen 1978/79:183 hade regeringen (justitiedepartementet)-efler hörande av lagrådet - föreslagil riksdagen all anla

1. lag om ändring i jordabalken,

2. lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,

3. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposiiionen läggs fram förslag lill förstärkning av jordbmksartenda-lorernas besittningsskydd.

Vid prövningen av arrendeavgiftens storiek i en föriängnings- eller villkorstvisl skall enligt förslaget bl. a. arrendeställets avkastningsförmåga kunna beaktas. Om den begärda avgiften är för hög i förhållande lill avkastningsförmågan, skall avgiften sältas ned lill skäligt belopp.

Vidare föreslås alt jordägaren inle längre skall ha ovillkoriig rätt all överta brukandet av arrendestället vid arrendetidens utgång. En förutsättning för övertagandel skall vara alt det inte är obilligt mol arrendalorn alt artende-förhällandel upphör.

Om arrendalorn har avlidit under arrendetiden, för dödsboet bättre möjligheter än f n. att behålla arrendestället under den lid som behövs för

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

avveckling.

I tillämpliga delar gäller de nya reglerna ocksä i fråga om bostadsarrende och fiskearrende.

Lagändringarna föresläs träda i kraft den 1 juli 1979."

I detla sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:312 av Jörn Svensson m. fi. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade att införa rätt lill friköp av tomtmark för bostadshus på ofri grund och all anla av motionärerna framlagt förslag lill lag om friköp av tomtmark för hus på ofri grund,

1978/79:1204 av Ivan Svanström (c) och Bernt Ekinge (fp).

dels den med anledning av propositionen 1978/79:85 väckta moiionen 1978/79:2165 av Gunnar Olsson (s) och Grethe Lundblad (s)-vilken motion remitterats till jordbmksulskoltet och sedermera överiämnats till lagutskottet,

dels de med anledning av proposiiionen 1978/79:183 väckta motionerna 1978/79:2603 av Lennart Andersson m. fl. (s), vari yrkats aU riksdagen

skulle anta propositionens förslag till lag om ändring i jordabalken med de

ändringar alt

1. när del gällde bestämmande av artendeavgift vid förlängning av arrendeavtal 9 kap. 9 § skulle ha den lydelse som motionärerna föreslagil, innebärande alt vid fastställande av villkor vid föriängning av arrendeavtal arrendeavgiften skulle bestämmas till belopp som med hänsyn till arrendeställets avkastning, artendeavtalets innehåll och omständigheterna i övrigt var all anse som skäligt,

2. när det gällde övergångsbestämmelserna att tredje stycket skulle ha den lydelse som motionärerna föreslagil, innebärande atl den nya lydelsen av 9 kap. 8 § om begränsning i jordägarens rätt till självinlräde skulle bli tillämplig från och med ikraftträdandet, om antingen arrendalorn ensam eller arrendalorn cch före honom hans make eller någon av hans föräldrar vid arrendetidens utgång bmkat arrendestället under sammanlagt minst 10 är eller om den arrendetid som löpte vid ikraftträdandet enligt avtalet utgick försl sedan arrendeförhållandet varat minst 10 år.

1978/79:2604 av Kari Boo m. fl. (c), vari yrkats

I a) atl riksdagen skulle anta av motionärerna föreslagen lydelse av 9 kap. 9 § jordabalken, innebärande att vid fastställande av villkor vid föriängning av arrendeavtal skulle arrendeavgiften bestämmas till belopp som med hänsyn till artendeställels avkastningsförmåga, arrendeavtalets innehåll och omständigheterna i övrigt var atl anse som skäligt,

b) all riksdagen godkände vad i motionen anförts i fråga om bestämning av arrendeavgiften.

c) att riksdagen godkände vad i moiionen anförts angående artendalors egna ålgärder som gmnd för arrendehöjningar,

2. atl riksdagen beslulade alt samtliga lagändringar i sin helhet skulle träda i kraft den 1 juli 1979,

1978/79:2637 av Hans Wachtmeister m. fl. (m), vari yrkats au riksdagen beslulade all avslä föreslagen ändring i 9 kap. 8 § punkl 3 i förslaget till lag om ändring i jordabalken, och

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

1978/79:2638 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats atl riksdagen beslutade alt med ändring av proposiiionen i motsvarande delar hos regeringen hemställa om förslag till förändringar i arrendelagstiftningen i enlighet med i moiionen framfört 6-punktsprogram.

Utskottet hemställde

1. beträffande bestämmande av arrendeavgift att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1978/79:2638, i denna del,

b. med anledning av proposiiionen 1978/79:183, i denna del, samt
motionen 1978/79:2603, yrkandet 1, och motionen 1978/79:2604, yrkandena
1 a och 1 b, anta 9 kap. 9 § i del i proposiiionen framlagda förslaget till lag om
ändring i Jordabalken med den lydelse utskottet föreslagil, innebärande att
huvudregeln om atl arrendeavgiften skulle ulgå med skäligt belopp vid
förlängning av arrendeavtal skulle kompletteras med en bestämmelse om atl
om jordägaren och artendatorn inte kunde enas om avgiftens storiek, skulle
avgiften bestämmas sä alt den kunde antas motsvara artenderältens värde
med hänsyn till arrendeställets avkastningsförmåga, arrendeavtalels innehåll
och omständigheterna i övrigt,

2. beträffande inverkan av arrendalors investeringar pä arrendeavgiften att riksdagen med bifall lill moiionen 1978/79:2604, yrkandet 1 c, och med anledning av moiionen 1978/79:2638, i denna del, godkände vad utskottet anfört,

3. belräffande rätten lill självinlräde alt riksdagen med avslag på moiionen 1978/79:2637 och moiionen 1978/79:2638, i denna del, skulle anta 9 kap. 8 § förslagel lill lag om ändring i jordabalken,

4. beträffande bostadsarrende all riksdagen med anledning av propositionen, i denna del, motionen 1978/79:2603, yrkandet 1, och motionen 1978/79:2604, yrkandena 1 a och 1 b, skulle anta 10 kap. 6 § förslaget lill lag om ändring i jordabalken med den lydelse utskottet föreslagit, innebärande en anpassning lill den omarbetning av 9 kap. 9 § som utskottet ovan föreslagit,

5. belräffande övergångsbestämmelserna att riksdagen med bifall till
motionen 1978/79:2603, yrkandei 2, och med anledning av proposiiionen, i
denna del, och motionen 1978/79:2604, yrkandet 2, skulle anla övergångs
bestämmelserna i förslaget lill lag om ändring i jordabalken med den lydelse
utskottet föreslagil,

6. all riksdagen skulle anta förslaget till lag om ändring i jordabalken i den

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

män det inle omfattades av vad utskottet hemställt under mom. 1-5,

7. beträffande fiskearrende alt riksdagen med anledning av propositioner, i denna del, motionen 1978/79:2603, yrkandei 2, och motionen 1978/79:2604, yrkandet 2, skulle anla förslaget till lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden med den ändringen alt övergångsbestämmelserna skulle erhålla den lydelse utskottet föreslagit, innebärande en ändring till följd av de av utskottet föreslagna övergångsbestämmelserna i förslaget lill lag om ändring i jordabalken,

8. alt riksdagen skulle anla förslaget lill lag om ändring i lagen (1978:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

9. beträffande muntliga arrendeavtal att moiionen 1978/79:1204 ej föranledde någon riksdagens åtgärd,

10. beträffande hembudsskyldighet alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2165,

11. belräffande inlösningsrätt för jordbruksarrendatorer att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2638, i denna del,

12. beträffande inlösningsrält för bostadsarrendalorer atl riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:312.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande bestämmande av arrendeavgift av Joakim Ollen (m) och Olle
Aulin (m) som ansett att utskottet under 1 bort hemslälla

all riksdagen skulle

a. avslä moiionen 1978/79:2638, i denna del,

b. med avslag på motionerna 1978/79:2603, yrkandet 1, och motionen
1978/79:2604, yrkandena 1 a och 1 b, anta 9 kap. 9 § i del i proposiiionen 183
framlagda förslaget lill lag om ändring i jordabalken,

2. belräffande rätten lill självinlräde av Joakim Ollen (m)och Olle Aulin (m)
som ansett alt utskotiet under 3 bort hemslälla

alt riksdagen skulle

a. med bifall till moiionen 1978/79:2637 avslå propositionen såviu avsåg 9 kap. 8 § förslagel lill lag om ändring i jordabalken, b) avslå moiionen 1978/79:2638, i denna del,

c. som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om
arrendelagskornmitléns fortsatta utredningsarbete,

3. beträffande bostadsarrende av Joakim Ollen (m) och Olle Aulin (m) som
- under förutsättning av bifall till reservationen nr 1 - ansett all ulskotlei
under 4 bort hemställa

atl riksdagen skulle anta 10 kap. 6 § förslagel lill lag om ändring i jordabalken.

4. beträffande övergångsbestämmelserna av Joakim Ollen (m) och Olle Aulin (m) som - under fömlsätlning av bifall till reservationen nr 2 -ansett atl utskottet under 5 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av propositionen, i denna del, och motionen 1978/79:2637 samt med avslag på motionen 1978/79:2603, yrkandet 2, och moiionen 1978/79:2604, yrkandet 2, skulle anta övergångsbestämmelserna i lagen om ändring i jordabalken med den lydelse reservanlerna föreslagil, innebärande atl de nya bestämmelserna skulle gälla även i fråga om arrendeavtal som ingåtts före ikraftträdandet,

5. beträffande övergångsbestämmelserna av Joakim Ollen (m) och Olle
Aulin (m) som ansett att utskottet under 5 bort hemslälla

all riksdagen med avslag pä motionerna 1978/79:2603, yrkandei 2, och motionen 1978/79:2604, yrkandet 2, skulle anta övergångsbestämmelserna i förslagel lill lag om ändring i jordabalken,

6. beträffande fiskeartende av Joakim Ollen (m) och Olle Aulin (m) som -
under förutsättning av bifall till reservationen nr 2 - ansett all utskottet under
7 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av proposiiionen, i denna del, och moiionen 1978/79:2637, i denna del, skulle anta förslaget till lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden med den lydelse reservanlerna föreslagit,

7. belräffande fiskeartende av Joakim Ollen (m) och Olle Aulin (m) som -
under förutsättning av bifall lill reservationen nr 5-ansett alt utskottet under
7 bort hemställa

alt riksdagen skulle anla förslagel till lagom ändring i lagen (1957:390)om fiskearrenden.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

INGER LINDQUIST (m):

Hert talman! Den proposition om ändring i arrendelagstiftningen som ligger lill gmnd för det lagutskottsbetänkande som vi nu behandlar har till huvudsakligt syfte att stärka arrendalorernas besittningsskydd. Det är i och för sig etl lovvärt syfte, som vi i så gott som alla delar ställer oss bakom. Men det är viktigt atl det sker en rimlig avvägning mellan Jordägarens rätt all träffa dispositioner över den mark han äger och arrendatorns rätt att förfoga över jorden. Förskjuls avvägningen för myckel ät del ena eller det andra hållet motverkas lagens syfte. Anser jordägaren atl del t. ex. inte lönar sig all arrendera ul Jorden eller all det lagstiftningsvägen läggs alltför slora hinder i vägen för honom all fö arrendeförhållandet upplöst, blir han i fortsättningen ovillig atl lämna ut sin Jord till arrende. Utbudet av arrendejord kommer dä alt minska kraftigt till nackdel för alla de arrendatorer som är i behov av sådan jord. Del krävs alltså en finstämd avvägning mellan dessa olika berättigade inlressen.

Eftersom lagens utformning alltså är av stor betydelse från jordbrukspoli-tisk synpunkt borde det ha varit en självklarhet alt det utskott i riksdagen som har all bedöma jordbruksfrågor fött yttra sig i ärendet, innan det avgörs av kammaren. Till min förvåning avstyrkte lagutskottet under ärendets handläggning min begäran om alt inhämta jordbruksutskottets synpunkter på

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

lagförslaget. Vi får alltså nu klara oss utan den värdefulla bedömningen. Men Jag vill framhålla au det är anmärkningsvärt att uiskouet motsatt sig ett yrkande om en allsidig belysning av etl svårbedömt ärende. Det har gått mer känsla än förnuft i behandlingen av den här frågan, vilkei jag allvarligl beklagar.

Från moderal håll har vi i ulskoilel haft vissa erinringar mol proposiiionen, vilket framgår av reservalionerna lill belänkandet. Del gäller försl den laglekniska utformningen av reglerna om bestämmande av arrendeavgift vid förlängning av arrendeavtal. Här stöder vi proposiiionens förlag till alla delar och finner del egendomligt atl folkpartiets företrädare i utskottet inte har ställt sig bakom förslaget från den egna regeringen ulan har gett sitt bifall till socialdemokraternas och centerpartiels ändringsförslag.

Vi moderater menar alltså alt justitieministern i propositionen gjort en riktig bedömning då del gällt atl utforma reglerna i 9 kap. 9 §. Han har där följt de principer som sedan länge är godtagna när det gäller nyujanderäiter. Det innebär au arrendeavgift skall utgå med skäligt belopp och au den arrendeavgift som Jordägaren fordrar skall godtas om den inte är oskälig. Genom denna utformning uppehålls sambandet mellan reglerna för hyra och arrende. Vi anser vidare all fortsättningen av regeln -där del anges alt fordrad arrendeavgift är att anse som oskälig om den inte endast obetydligt överstiger vad arrendalorn i allmänhet kan antas vara villig att betala med hänsyn till arrendeställets avkastningsförmåga, arrendeavtalets innehåll och omständigheterna i övrigt -ger arrendenämnden möjlighet till en flexibel prövning och ökar rättssäkerheten vid avgiftens bestämmande.

I reservationen 1 har vi ulföriigt redovisat skälen för värt ställningslagande liksom de ocksä framgår av vad Justitieministern har framhållit i propositionen. Jag vill bara här understryka atl den föreslagna lagbestämmelsen, som övriga i utskottet haft laglekniska invändningar mot, har godtagits av lagrådet som Ju just har all granska lagförslag från juridisk-lekniska synpunkter. Med detla, herr talman, yrkar Jag bifall lill reservationen 1.

För den enskilda människan är rätten att äga betydelsefull. Vi har i värt samhällssystem under århundradenas lopp värnat om äganderätten. Inte minst har våra jordägande bönder självständigt slagit vakt om den och värjt sig för angrepp och inskränkningar i rätlen att bestämma över sin egendom. Självfallel är äganderätt inte elt statiskt begrepp, utan äganderättens innebörd växlar, men i äganderätt irorjag all de flesta av oss lägger in möjligheten och rättigheten au disponera över del ägda inom vissa av samhället snävt angivna gränser.

Till äganderätt a v jord hör rätten alt själv bruka jorden. Det är därför viktigt alt den som av olika skäl arrenderat ut sin Jord har möjlighet alt återfö brukningsrätten lill sin egen jord. I nuvarande lagsiiftning anges atl jordägaren har rätt till sin utarrenderade jord om han gör sannolikt att han själv, hans make eller avkomling skall bruka arrendestället. I proposiiionen görs nu följande lillägg: "och del ej är obilligl mot arrendalorn atl arrendeförhållandet upphör".

Till utveckling av vad som avses med denna bestämmelse anför justitie-

ministern på s. 23 i proposiiionen:

"Om tvisten gäller ell s. k. historiskt arrende, dvs. om arrendalorn och hans släkt under flera generationer har brukat arrendestället, torde ofta ell avbrott i rätten till föriängning kunna betraktas som obilligt. Också i fråga om andra gårdsarrenden lorde del i mänga fall kunna anses obilligl, om arrendalorn måste lämna en trakt, där han och hans familj har rotat sig. Ett för arrendalorn obilligl resultat kan vidare inträffa, om arrendet utgör arrendatorns huvudsakliga försörjningsunderlag och det på grund av t. ex. arrendatorns höga levnadsålder inte verkar troligt att han skall kunna fä etl nyll stadigvarande arbete inom regionen. Detsamma synes böra gälla, om arrendalorn med fog har föriilal sig på all arrendet skall föriängas och därför har ställ för kostnadskrävande investeringar på arrendestället och han i händelse av avflyttning inle skulle kunna erhålla rimlig kompensation för nedlagda kostnader och arbetsinsatser."

Såsom del här har skrivits av justitieministern utgör varie angiven omständighet skäl för att anse att det skulle vara obilligt mol arrendalorn alt avtalet upphörde. Jordägaren kan alltså i dessa fall, som jag ser det, inle återfö sin jord. Utskottet har någol mildrat Justitieministerns uttalande i betänkandel - men inte särskilt mycket.

Jag frågar, i likhet med en sliflsjägmästare vid utskottets hearing i Halmstad: "När skall egentligen en jordägare kunna fö tillbaka bmknings-rällen över sin jord?" Jag förslär inte alt denna fråga inte oroat centerpartiet, som vid behandlingen av ärendet visat en märkvärdig ensidighet. I moderala samlingspartiet kan vi inte godta den föreslagna lagstiftningen, som i praktiken medför alt jordägaren utesluts från möjligheten till självinlräde. Vi förordar alliså den nuvarande lydelsen av bestämmelsen.

Jag vill i delta sammanhang påpeka, vilket inte framgår av propositionen, de komplikationer som kan uppstå i förhållande lill den nya jordförvärvslagen. Eftersom den lagen bygger på att förvärvstillstånd endast skall ges lill den som själv kommeratt bmka en fastighet, kan tillstånd tänkas komma all vägras när omständigheterna på artendatorns sida är sådana all den nye jordägaren inle kan antas fö självinlräde. Della kommer att medföra jordbrukspolitiska konsekvenser som jordbruksulskollel borde ha fött yttra sig över.

För atl fö lill slånd den finstämda avvägning mellan jordägarens och arrendatorns intressen som jag tidigare talal om och för all stärka artendatorns räll när ett artende upphör har vi moderater i reservationen 2 frarrfhållit atl det kan finnas skäl att överväga regler angående formerna vid och tidpunkten för etl artendes upphörande liksom om uppskov med avflyttning under viss tid. Del kan också finnas anledning alt pröva, om inle någon form av ersättning bör utgå till en arrendalor som tvingas flytta från artendestället pä gmnd av jordägarens självinlräde. En sådan ersättning skulle kunna omfatta arrendatorns utgifter och besvär i samband med avflyttningen men inte innefatta någon kompensation för ideell skada. Artendelagskommiltén kunde lämpligen enligt vår uppfattning ta upp dessa frågor i samband med sitt fortsatta utredningsarbete. Vi har därför i leservation 2 sagt, att vi anser atl

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

riksdagen bör ge regeringen detla till känna.

Med delta, herr lalman, yrkar Jag bifall lill reservation nr 2.

Från moderat håll brukar vi fästa stor vikt vid att lagar inte ges tillbakaverkande effekt. Vi är principiellt emot retroaktiv lagstiftning. Vi stöder därför hellre propositionens förslag beträffande övergångsbestämmelser - även om vissa invändningar kan resas ocksä mot dem - än de av Ulskotlei i övrigl angivna förslagen. Även här har folkpartiels företrädare i utskottet övergivit regeringens proposilion och sällat sig lill de andra partierna, som inte skyggar för all utvidga relroaktivitelen.

Jag yrkar alltså bifall lill reservation nr 5 liksom till de olika följdreservationerna 3, 4, 6 och 7.

Avslutningsvis vill Jag säga att Jag lycker att del är beklagligt, all juslilieministern inle funnit för gou atl delta i debatten och utveckla skälen för regeringens ställningstagande, särskilt i de frågor där moderata samlingspartiet som enda parti har stött regeringens förslag. Det hade varit värdefullt.

I detla anförande instämde Knut Wachlmeister, Hans Wachtmeister, Gunnar Johansson, Per-Eric Ringaby och Sven Eric Lorentzon (samtliga m).

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jordfrägan och Jordreformerna har varil en av de mäktigaste hävstängerna för sociala omvälvningar i modern tid. I en rad av världens länder är sä fallet alhjäml.

Till jordfrågans centrala avsnitt hör arrendeproblemet. Sverige har på della område haft en delvis egenartad utveckling, som återspeglas i dagens situation och problem.

I flertalet länder i västra Europa var skiftes- och Jordreformerna kopplade till genomgripande politiska och rättsliga reformer, som upplöste feodalis-men; en utveckling som var influerad av franska revolutionen. I Sverige blev det snarare så, att skiftesreformerna styrdes av de slora jordägarna, vilket gjorde att andra delar av det man brukar kalla bondefrigörelsen hölls tillbaka. Bl. a. medförde detta att frälsels landbönder missgynnades, något som man alhjäml kan se vissa spår av i dagens arrendefråga.

40 % av landels jordbruksmark är arrenderad, och arrendejorden ökar både absolut och relativt. Det är alltså ingen liten fråga. Ändå har del gått ganska trögt med att söka förbällra arrendalorernas ställning. De har varil ställda mot väggen genom att de saknat inlösningsrält. Efterkrigstidens jordbruksralio-nalisering har gynnat de större jordägarna. Den alltmer utbredda markspekulationen har också gradvis ogynnsamt påverkat arrendalorernas utgångsläge gentemot jordägarna.

Nu finns detju arrendatorer och arrendatorer. Slorajordartenden utgör inte ett socialt problem. Mindre arrendatorer som arrenderar av mindre ägare befinner sig kanske inte heller som regel i någon svårare underlägsenhetsposition. Men de mindre arrendatorerna under storgodsen, under kyrkan och

kronan-därliggerproblemels verkliga kärna, och där behövs genomgripande reformer.

Regeringens förslag till ny arrendelag var mol denna bakgrund en rätt märklig produkt. Man påstod sig vilja förbättra arrendalorernas trygghet. Det skulle väsentligen ske på tvä sätt: genom att stärka det s. k. obillighelsrekvi-sitet och genom att göra möjligheterna till ägarens självinlräde något snävare.

Det såg för all del snyggt ul. Men verkningarna härav skulle sedan neutraliseras genom förändringar när det gällde arrendeavgifterna. Här sökte regeringsförslaget öppna väg för en långt mer ohämmad marknadsliberalism än som traditionellt har präglat arrendelagstiftningen. Detta hade med all säkerhet lett lill en ytterligare legitimering av de oroande höjningar av arrendena och av det stigande godtycke man kunnat observera frän många slora Jordägares sida. Det skulle ha omintetgjort verkningarna av del stärkta formella rättsskyddet.

Lagutskottet har här utförlen behjärlansvärd handling. Man harså atl säga huggit av del ena huvudet på denna trehövdade drake. Genom dessa ändringar när del gäller bestämmelserna om arrendeavgiftens fastställande har man avväril den fara som låg i alt arrendeavgifterna skulle anpassas lill en ofta sned och spekulativ marknadsprissättning. De moderala klagomålen är ju elt bevis så gott som något pä alt arrendatorerna härigenom faktiskt har fött del bättre. Historiskt är ju arrendeavgiften snarast en sorts Jordränta och egentligen inle elt pris, som fluktuerar såsom produktpriser och egendomspriser. Det är därför etl betydelsefullt ställningstagande lill arrendalorernas förmän som hargjorts av utskottet i denna tid när chockhöjningarna av arrenden duggar tält från de slora jordägarna. Det är alltså bra alt utskottet motsatt sig den ohämmade marknadsprissättningens princip.

Förändringarna ligger i linje med en del av de krav som framförts bl. a. i vpk:s motion 2638.

Vi tar i denna motion ocksä upp den mer långsiktiga frågan om hela arrendeinslitutionen och hur man pä elt mer genomgripande sätt skall lösa problemen förde mindre arrendatorerna under godsen, kyrkan och kronan. Utskottet påpekar au dessa frågor är föremål för utredning. Vi för säkert många tillfällen all återkomma lill della problem. Med hänsyn lill hur situationen nu är skall vi därför inte yrka bifall lill vår motion 2638 i de delar där den inte lillgodosetts av utskottet.

Herr lalman! Jag vill passa pä alt utdela en liten sommarblomma,om också bara en symbolisk sådan. Den går lill lagutskoltel och dess kansli för dess både sakligt grundliga och rättvisande sätt när det gäller att referera och behandla motioner. I en del andra sammanhang har bl. a. vi vpk-are märkt alt motioner kan bli oerhört summariskt avfärdade, ibland tyvärr i en anda som man knappast kan missförstå. Lagutskottets korrekta behandlingsordning väcker därför inle bara vår respekt. Den ger dessutom enligt vår mening etl bidrag till en bälire informaiion om hur riksdagsfrägor slår åt del belydande antal medborgare som ute pä allmänna bibliotek och i andra sammanhang intresserar sig för all läsa riksdagens handlingar.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

Jagskall nu övergå lill en andra vpk-motion som är aktuell i ärendet, nr 312. Där yrkas att man skall införa en friköpsrätl för tomtmark upp till 0,25 hektar. Della förslag lar sikie på alt förbättra boendeiryggheten för arrendatorer med hus pä ofri grund. Pä de privata godsen och även under kyrka och krona finns en kategori arrendatorer, som i fall de tvingas fräniräda sina arrenden eller pä grund av ålder inte orkar forisätla med brukandel läll kan komma i problematiska situationer, därför att deras bostäder slår på ofri grund.

Del handlarom människor,som vanligen är i myckel små omständigheter, som har strävat på sina arrenden under knappa villkor, som aldrig har föll särskilt mycket i sitt liv av samhälleliga förmåner eller stöd. Tvärtom har de tillhört dem som lättast löpt risk all komma i vägen förde slora jordägarnas godtyckliga dispositioner. Vi har haft en del elakartade och socialt stötande rättsfall, med avhysningar eller påtvingade avfiyttningar. Det finns här uppenbarligen en lucka i lagen, där godsägarmakien kan göra sig bred på de svagas och de gamlas bekostnad. Den luckan borde man snarast täppa

Nu hänvisar utskottet också i denna fråga lill den sittande uiredningen, den som skall behandla bl. a. friköps- och inlösningsfrågor. Vi tycker knappast alt en sådan fördröjning hade varil nödvändig. Uiredningen skall ju nämligen behandla de egentliga Jordarrendeproblemen. Visserligen berör den fråga vi tagit upp människor ur arrendalorernas krets, men den är inle någon egentlig jordarrendesfråga ulan en bostadsfråga, ty den handlarom bosladsiomt, inte om Jordbruksmark i reell mening. Därför borde den ha kunnai föranleda elt separai initiativ. Åtminstone lycker vi alt man kunde ha beledsagat den med någon meningsyttring eller något uttalande från utskottet.

Vi är besvikna pä de olika partierna på den här punkten. Socialdemokraterna lalar Ju gärna om tryggheten i boendet och framträder som de breda folklagrens förespråkare i bostadsfrågor. Vi frågar oss varför man då inle har försökt stärka dessa människors ställning mol godsägargodtyckel. Centern, som Ju säger sig slå vakl om en levande landsbygd, borde, lycker vi, haft intresse av alt förbättra tryggheten för dessa människor, som ju oftast är starkt förankrade i sin bygd och för vilka del kan vara en tragedi atl tvingas fiytta.

Också moderaterna, som i dagarna är ute och talar för villaägarna och som ständigt sägersig vilja slå vakt om den lille mannen och hans hus-inle minst sjöng Inger Lindquist en ganska vacker liten aria pådet temat här i dag-hade Ju haft chansen att inte bara göra propaganda utan en praktisk insats. Vi tycker det är synd all man inle gjorde det. Detla är, om man försöker bortse från del partipolitiska, en angelägen sak, som man mycket väl kan stödja utifrån myckel olika ideologiska utgångspunkter och motiveringar och där vi därför i kammaren hade kunnai enas om en lösning, som hade varil präglad av rättvisa och billighet för en alltför ofta bortglömd grupp av människor, som med sitt härda arbele har bidragit lill att hålla delta land gående.

Jag yrkar bifall, herr talman, lill vpk-motionen 312.

BERNT EKINGE (fp):

Herr lalman! Att Jörn Svensson överiämnade en blomma till lagutskoltel och dess kansli har vi givelvis noterat med tacksamhet. Det är inte heller första gången som Jörn Svensson har funnii anledning atl uttala sig positivt om lagutskottets arbete. Det känns riktigt alt få saga del i sammanhanget.

Med anledning av del som sagts här harjag känt mig uppfordrad atl något närmare beskriva bakgrunden till tillkomsten av det föreliggande förslaget. Men innan Jag går in på detla finns det anledning att någol förklara lagutskottets bedömning av procedurfrågan, som Inger Lindquist tog upp. Vi har funnii att om vi skulle tillstyrka Inger Lindquists och moderaternas yrkande, skulle del innebära en helt ny princip. Vi skulle i fortsättningen nödgas remittera praktiskt taget varje ärende; lagutskottet är Ju av den karaktären atl det faktiskt skulle bli nödvändigt atl skicka de allra flesta ärendena till olika utskott, vilket skulle betyda en fördröjning. I del här sammanhanget skulle saken dessutom ha komplicerats av atl vi icke skulle ha kunnat få upp frågan till behandling under vårriksdagen. Vi har ansett de reformer som regeringen har lagt fram förslag om sä angelägna att det i första hand mäste bedömas som viktigt atl den här frågan kunde avgöras under våren. Eftersom det skulle omöjliggöras om vi hade remitterat förslaget till jordbruksulskollel, avböjde lagutskottets majoritet en sådan åtgärd. Det är alltså bakgrunden, och jag har velal säga det med hänsyn till att Inger Lindquist tog upp den här procedurfrågan.

Regeringens proposition om ändring i arrendelagstiftningen, som vi nu behandlar, är en fortsättning pä det reformarbete som i olika etapper pågätt för atl stärka arrendalorernas rättsskydd. Den bygger i hög grad på det delbetänkande som arrendelagskommittén avgav 1978.1 detta lade kommittén fram ändringsförslag beträffande arrendevillkoren vid förlängning av arrendeavtal och ändring av reglerna i fråga om Jordägarens rätt till självinträde. Vidare behandlades dödsbos besittningsskydd och uppsäg-ningsförfarandei. Det är riktigt all frågan om uppsägningsförfarandel inle finns med i proposiiionen. Regeringen har i stället i början av det här året gett arrendelagskommittén tilläggsdirektiv om all göra en förnyad genomgäng av förslaget lill en reform av uppsägningsförfarandet. Vissa andra frågor kommer kommittén också alt behandla i sitt fortsatta arbete.

Det är således tre vikliga frågor som behandlas i den här propositionen: arrendeavgiftens storlek vid förlängning av arrendeavtalen. Jordägarens rätt att överta brukandet av arrendestället vid arrendetidens utgång - det s. k. självinirädel - och slutligen frågan om dödsbos möjlighet alt behålla arrendestället den tid som behövs för avveckling. Ulöver de här förslagen har uiskouet också föreslagit en komplettering av övergångsbestämmelserna.

Som bekant råder del avtalsfrihet i fråga om arrendeavgiftens storlek när en ny arrendalor tillträder etl arrende. Vad den här ifrågavarande lagsiiftningen om arrendeavgiften reglerar är således frågan om förlängning av elt arrendeavtal. Del ter sig i och försig ganska nalurligl. Men även när del gäller förlängning av arrendeavtalet ankommer det på Jordägaren och arrendalorn

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

6 Riksdagens protokoll 1978/79:161

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

att i första hand försöka komma överens om storleken av den arrendeavgift som skall gälla förden nya arrendeperioden. Kan man inie komma överens, ankommer del på arrendenämnden att bestämma arrendeavgiften till skäligt belopp. Det är detta som regleras ijordbalkens 9 kap. 9 §. Den fråga som i hög grad diskuterats gäller huruvida rådande marknadsförhållanden skall fö fälla avgörandet vid fastställande av arrendeavgiften. Arrendelagskommittén kritiserade i siu betänkande den nuvarande marknadsprincipen. Kommittén menade att ell arrendejordbruk på sikt inte kunde bära en större arrendekostnad än vad arrendeställets normala avkastning medgav. Därför borde man, menade kommittén, ta större hänsyn än f n. lill arrendeställets avkastningsförmåga vid prövning av arrendeavgiftens skälighet. Vidare framhöll kommittén att man vid avkaslningsvärderingen måste utgå från arrendeställets normala avkastningsförmåga och inle från den faktiska avkastningen, som ju är beroende bl. a. av arrendatorns större eller mindre driftighet. Kommittén framhöll vidare att avkastningsförmågan bara var en av riktpunkterna för arrendenämndens bedömning.

Vid avgiftsbeslämningen mäste man också la hänsyn till sådana omständigheter som arrendetidens längd och övriga avtalsvillkor. I propositionen framhålls på s. 14 alt det är naturligt alt arrendenämnden vid en sådan här skäligheisprövning tar hänsyn lill atl arrendeavgiften måste kunna bäras av arrendeställets avkastning. Departementschefen biträder därför arrendelags-kommitténs förslag att avkastningsförmågan bör kunna Oäna som en riktpunkt vid bedömningen, och då bör det vara fråga om arrendeställets normala avkastningsförmåga.

I proposiiionen ansluter sig departementschefen ocksä till kommitténs övriga ståndpunkter, dvs. atl även andra faktorer utöver den normala avkastningsförmågan måste vägas in. Departementschefen framhåller också atl då avkastningsberäkningarna kan ge oklara resultat kan det bli ofrånkomligt för arrendenämnderna att vid en helhetsbedömning av arrendeavgiftens skälighet i viss ulslräckning ocksä söka ledning av marknadens bedömning av arrenderättens värde.

När det gäller den lagtekniska utformningen anser departementschefen att man bör bygga vidare på den teknik som efter hand utvecklats av arrendenämnderna, dvs. alt avgiften bör knytas till vad arrendatorerna i allmänhet kan antas vara villiga att beiala i avgift. Vidare framhåller departementschefen att reglerna bör avfattas så, atl de passar in i Jordabalkens övergripande regler om arrende och hyra. I enlighet härmed föreslås i proposiiionen atl nuvarande regler i 9 kap. 9 i; Jordabalken skall bibehållas. 1 den regeln sägs aU artendeavgiften vid föriängning av avtalet skall utgå med skäligt belopp och alt den avgift som Jordägaren fordrar skall godtas, om den icke är oskälig. Denna huvudregel kompletteras sedan i förslaget med beslämmelser om vad som skall anses oskäligt.

I tre motioner, den socialdemokratiska nr 2603, den centerpartistiska nr 2604 och kommunisimotionen 2638, kritiseras,som nämnts tidigare,detta förslag till utformning av lagparagrafen. I såväl den socialdemokratiska motionen som i cenlermotionen föreslås atl riksdagen i stället skall anla

arrendelagskommitténs förslag lill lydelse av denna paragraf Och motivet är att med den utformning som paragrafen fött i propositionen kommer även i fortsättningen de rådande marknadsförhållandena att vara bestämmande för arrendeavgiftens storlek. Även i kommunistmotionen hävdas atl propositionens förslag innebär ett bibehållande av den nuvarande marknadsprincipen, vilket Jörn Svensson också framhöll.

När vi i utskottet behandlade propositionens förslag och motionerna konstaterade vi alt kommitténs förslag och propositionen i allt väsenlligl överensstämmer när det gäller grundprinciperna för hur arrendeavgifterna skall bestämmas. Men i själva lagtexiförslaget skiljer de sig väsentligen ål.

I utskottet var vi således eniga om att vid en skälighetprövning av arrendeavgiften skall arrendeställets avkastning kunna bära avgiften, och således bör arrendeställets avkastningsförmåga utgöra en riktpunkt vid fastställande av arrendeavgiften. Det bör då vara fråga om arrendeställets rto/'ma/a avkastningsförmåga. Här är vi alltså eniga över hela linjen. Utskotiet är för sin del medvetet om svårigheterna att göra en riktig avkastningsberäkning, och därför anser utskottet att man vid prövning av arrendeavgiften normalt bör nöja sig med en överslagsmässig beräkning och atl man endast i undantagsfall skall göra några detaljerade avkaslningskalkyler. Utskottet biträder således förslagel att arrendeavgiften måsle bygga på en helhetsbedömning.

Närdet sedan gällerden laglekniska utformningen av dessa grundprinciper har ulskollets majoritet inte kunnat godta vare sig propositionens förslag eller förslagel i motionerna. Della gäller även för min personliga del. Utskottsmajorileten anser att del föreligger betydande olikheter mellan Jordbruksarrende och hyra och alt därför paragrafens utformning kan göras oberoende av Jordabalkens bestämmelser i fråga om hyresupplåtelser. Det här är alltså en kompromiss mellan propositionens förslag till utformning av lagparagrafen och motionärernas, vilken en majoritet av ulskotlei nu står bakom. Den innebär att den första meningen behålls enligt propositionens förslag, nämligen att vid förlängning av arrendeavtalet skall arrendeavgiften utgå med skäligt belopp. Den huvudregeln kompletteras sedan i utskottsbetänkandel med en bestämmelse om alt om Jordägaren och artendatorn inle kan enas om hur stor avgiften bör vara skall avgiften bestämmas så att den kan antas motsvara arrenderättens värde med hänsyn lill artendeställels avkastningsförmåga, arrendeavtalets innehåll och omständigheterna i övrigl.

Jag går sedan över till alt säga några ord om självinirädel. I fråga om rätlen till självinlräde innebär propositionens förslag en förstärkning av arrendatorns besittningsrätl. Propositionen föreslår nämligen, som del har sagts här förut, att en obillighetsprövning skall komma till stånd även i de fall då Jordägaren begär självinlräde. Detta innebäratt jordägarens intresse av att fö brukningsrätten lill arrendestället skall vägas mot arrendatorns behov av social och ekonomisk trygghet. Utskottets majoritet ställer sig bakom proposiiionens förslag. Det är, som sagts här förut, moderaterna som reserverat sig och yrkar avslag pä det här förslaget. Reservanterna menar, enligt vad Jag förslår, att en så här långt gående reform kan fö negativa

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arren-delags'iftningen

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

återverkningar på arrendemarknaden. Men utskottets majoritet anser det angeläget all på det sätt propositionen föreslår stärka arrendalorernas skydd.

Slutligen vill Jag också säga några ord om övergångsbestämmelserna. Propositionen föreslåralt de nya reglerna skall bli tillämpliga på avtal som har ingåtts före den nya lagstiftningens ikraftträdande under förutsättning att avtalet inte har sagts upp dessförinnan. När del gäller de nya reglerna om jordägarens självinträde föreslås dock all de skall bli tillämpliga på äldre avtal först efter den lid dä avtalet tidigast kan bringas att upphöra på grund av uppsägning som sker efter den nya lagens ikraftträdande. Den här frågan tas upp både i den socialdemokratiska motionen och i centermotionen. I cenlermotionen krävs att samtliga nya bestämmelser skall bli tillämpliga pä gällande avtal. De socialdemokratiska motionärerna har förståelse för att bestämmelserna om självinlräde inle generellt bör göras tillämpliga omedelbart på äldre avtal. Men man anser alt starka skäl lalar för all de nya beslämmelseina om självinlräde för tillämpas redan vid lagens ikraftträdande när det gäller länga arrendetider. I moiionen föreslås att övergångsbestämmelserna utformas i analogi med 41 § 1 stycket lagen om införande av nya jordabalken. En sådan reglering menar motionärerna kan godtas med hänsyn till atl det skall ske en intresseavvägning i de särskilda fallen.

Vid utskottsbehandlingen av den här frågan har utskottsmajoritelen enat sig om att med bifall till den socialdemokratiska moiionen göra del tillägg lill övergångsbestämmelserna som föreslås i motionen.

Herr talman! Sammanfattningsvis vill jag bara understryka atijag finner de förslagna ändringarna i arrendelagstiftningen mycket väsentliga, inte minst för atl skapa sådana villkor för arrendatorerna som bättre överensstämmer med de strävanden till större social trygghet som präglat reformarbetet under senare år. Och med detta berjag all fö yrka bifall lill lagutskottets hemställan i dess helhet.

INGER LINDQUIST (m) kort genmäle:

Herr talman! I procedurfrägan, somjag faktiskt inte vill lämna, säger Bernt Ekinge alt det skulle vara atl införa en ny princip i utskottet att remittera förslaget lill Jordbruksutskottel och atl vi i sä fall skulle behöva remittera varie ärende. Det lycker Jag är rent nonsens. Under de är jag har suttit i lagutskottet harjag sällan känt någol behov av atl remittera ett ärende till något annat utskott. Men Jag tycker att när företrädare för ett parti i ett svårbedömt ärende begär det, sä bör man tillmötesgå denna begäran.

Jag kommer aldrig alt godla principen au del är viktigt att fö fram ett dåligt lagförslag bara det kommer fram fort. Jag tycker i stället principen skall vara atl man skall se till atl man för fram goda lagförslag. Klarar man inte del inom en viss tidsgräns, så får man ta den lid i anspråk som går åt för atl få fram dem. Såvitt jag kan förslå har också företrädare för andra partier haft önskemål om att man skulle höra jordbruksutskottet, eftersom detla berör jordbrukspolitiken. - Nog om del.

Beträffande arrendeavgiften skulle Jag vilja fråga: Är det inte rimligt och

ofrånkomligt, som justitieministern har framhållit, alt arrendenämnden vid en helhetsbedömning av arrendeavgiftens skälighet i viss män söker ledning i marknadens bedömning av arrenderättens värde? Avgiftsbedömningen bör då anknyta till vad arrendatorer i allmänhet kan antas vara villiga alt betala.

Jag har en misstanke om all de övriga borgeriiga ledamöterna i utskotiet inie hade riktigt klart för sig vad den kompromiss som gjordes egentligen innebar, vilka avsteg frän vedertagna regler i vår marknadsekonomi som den medför. Men jag förmodar atl det står klart för dem nu när de har hört Jörn Svenssons förOusning över den här formuleringen. Det lycker Jag skulle mana till eftertanke.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

BERNT EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är uppenbart att vi gör olika bedömningar av frågan om marknadsprincipen och marknadsanpassningen av arrendeavgiften. Det är bara alt konstatera detla faktum. I delta sammanhang harjag för min del ansett det angeläget au göra en markering för behovet av en skälighetsbedömning av vad ell arrendeställe kan bära.

Låt mig när det gäller procedurfrägan säga all del är självklart all om utskottet hade gjort samma bedömning som Inger Lindquist, nämligen alt del här är ett dåligt lagförslag, så hade vi inte varil angelägna all lägga fram det. Det begriper väl var och en atl ingen är angelägen om alt lägga fram elt dåligt förslag.

Lagutskottets majoritet lycker att det är elt bra förslag som nu ligger på riksdagens bord. Det är mol den bakgrunden som vi har ansett del angeläget all fö fram det. Bra förslag skall man inte genom hänvisning till procedurfrågor skjuta på framtiden. Del är vår bedömning.

Del står fortfarande fast alt del skulle innebära elt sådant ingrepp i de principer som tillämpas i värt utskott och även i andra utskott all jag är övertygad om att även Inger Lindquist så småningom skulle ha insett all del hade varil betänkligt alt remittera förslagel.

INGER LINDQUIST (m) kort genmäle:

Herr talman! I den här frågan villjag bara säga alt Jag med förvåning noterar att en företrädare för folkpartiet i sä viktiga avseenden som när det gäller marknadsekonomin har en hell annan uppfattning än vad folkpartiregeringen har.

BERNT EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Här gjorde väl Inger Lindquist sig ändå skyldig lill väldigt överdrivna och långtgående bedömningar. Av vad jag sade i mitt anförande vill jag gärna understryka alt när del gäller propositionens ordalydelse, innehåll och inriktning är vi alla överens. Del var med avseende på överensstämmelsen mellan lagtextens utformning och innehållet i proposi--ionen i övrigt som Jag ansåg det vara angeläget att göra denna markering. Del

7 Riksdagens protokoll 1978/79:161

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

har Jag redovisat. Mer än så kan ingen lägga in i den kompromiss eller överenskommelse som utskottets majoritet har fattat beslut om.

THORSTEN LARSSON (c):

Herr talman! Jag skall inte syssla så förfärligt myckel med vare sig reservationerna eller den föregående debatten. När jag nu tar lill orda, gör Jag det kanske mer såsom en av utredarna i arrendelagskommittén. När det gäller den senaste lilla dispyten mellan Inger Lindquist och Bernt Ekinge om marknadsprincipen hoppas jag all del framgår av milt anförande hur vi från den praktiska arrendemarknadens synpunkt ser pä en sådan princip.

Till en börian villjag framhålla att en arrendelagstiftning bör ta sikte pä det förhållande som råder mellan en god arrendalor och en god jordägare. Lagen måste eftersträva della och därmed normalisera och stabilisera lill respekt och förståelse parterna emellan. Jag tror att det förslag som nu läggs fram fyller della syfte och därmed också kan förebygga tvistsituationer. Även arrendelagskommitténs kommande förslag måste utarbetas med detta syfte. Vi är som bekant inte färdiga utan kommer med elt ytteriigare betänkande. Såsom lidigare harsagts är inte mindre än 40 % av all åkermark arrenderad. Därförär hela denna lagsiiftning av mycket stor betydelse för många människor.

Arrendelagskommittén, som tillsattes för etl par år sedan, har försökt utforma lagsiiftningen sä att den blir tillfredsställande för båda parter. Jag vill dock erinra om att kommitténs tillsältning skedde myckel därför all vid lagsiiftningen 1970 elt departemenlsullalande i den praktiska tolkningen av arrendeavgiftens storlek blev utslagsgivande för begreppet skäligt arrendepris i 9 kap. 9 § jordabalken. Det nämnda uttalandet anger "att som en grundläggande princip bör gälla alt arrendeavgiften skall avgöras av rådande marknadsförhållanden". Eftersom arrendemarknaden ostridigi är en bristmarknad, blev resultatet av denna princip alt avgifterna steg över vad som kunde anses rimligt i förhällande lill arrendeställets avkastningsförmåga.

När 1970 års lag avskaffade den förut gällande sociala arrendelagstiftningen, sattes elt förstärkt besittningsskydd med rätt till förnyat arrendeavtal in i stället. Men om arrendeavgiften genom den s. k. marknadsprincipen sattes så högt atl arrendalorn inle kunde fö ekonomi i företagel måste han flytta, och dä var rätten till nytt arrendeavtal inte någol värd. På sä sätt har besittningsskyddets ekonomiska och sociala karaktär i praktiken satts ur kraft. Det var inte heller någ:ot vunnet med alt fö prövning hos en arrendenämnd, så länge denna princip fanns kvar. Genom att lillämpa marknadsprincipen kommer man bort från vad arrendestället var värt frän avkastningssynpunkt. Arrendelagskommittén har därför i sitt förslag efter ingående prövning enhälligt föreslagit att vid fastställande av arrendeavgift hänsyn skall tagas till arrendeställets avkastningsförmåga.

Detta har också, som nämnts, accepterats i propositionen. Men där görs del undantaget att avgiftsbedömningen bör, som det heter, anknyta till vad arrendalorn i allmänhet vill betala i avgift. I och med detta skrivs marknadsprincipen fast igen, och del var ju faktiskt för att ta bort denna princip som arrendelagskommittén tillsattes.

Nu har utskollsmajoritelen rätlat till delta om marknadsprincipen genom att tillmötesgå en motion från centerns lagkommitté och en från socialdemokraterna. På den basen har man i utskottet diskuterat fram en lagskrivning som visseriigen inte är helt kommitténs och motionernas och inte heller propositionens, ulan utskottet har gjort en lagskrivning som Jag måste tillstå är enkel, lältförstådd och bygger på vad arrendestället kan vara värt enligt en avkastningsbedömning och med hänsyn lagen lill de speciella omständigheter som f ö. kan vara för handen.

Lät mig pä denna punkl säga att Jag vill ocksä ge lagutskoltel en eloge för det arbete som det har utfört. Jag har också lidigare god erfarenhet av lagutskottets arbete på del här området, så det är tydligen en tradition man följer upp.

Utskottet använder termen "arrenderättens väYde", som jag tror behöver en liten kommentar. Arrenderättens värde står här för avkastningsvärdet. I tidigare lagstiftning har med detta värde avsetts andra faktorer, exempelvis företagarens/arrendatorns arbetslön och utkomst för sig och sin familj, då inkluderande även de sociala värden som ligger i besittningsskydd, rätt lill förnyat avtal osv.

Det är givetvis av värde för en företagare atl inle bli utkastad med familj, lösöre och alll, men i dagens lagtext står "arrenderättens värde" alltså för begreppet arrendeställets avgift under innevarande arrendeperiod. Just den saken är också kommenterad i utskottets skrivning.

Hur kan man dä bedöma vad den akluella arrendeegendomen kan vara värd enligt avkastningsprincipen? Jag har sett att det i reservationerna förs fram vissa betänkligheter därvidlag. Jag vill dä referera lill vad kommittén och även propositionen och utskottet har antytt om delta -Jag håller mig främst till kommittén.

I arrendelagskommittén vet vi myckel väl alt det vid alla lantbruksnämnder finns aktuella prisbedömningsalternativ frän ort till ort. Dessa används bl. a. av lantbruksnämnderna närdet gäller alt för deras del bedöma huruvida ett lanlbruksföreiag är bärigl eller inte. Av en sådan "mall" kan man i grova drag fö en bedömning efler vad man kallar HUV-metoden av avkastnings-värdet på arrendestället.

Vi vet också att i arrendenämnden sitter praktiska Jordbmkare som företräder båda parter. De kan helt enkelt med stöd av sin erfarenhet avgöra huruvida det akluella fallet ligger över eller under en sådan beräkning och sätta priset därefter.

Det finns även nu förslagom alt jordbrukets fackliga organisation, som har båda parter representerade i medlemskåren, kan genom sitt arrenderad bistå med sådana upplysningaratt man därigenom kan undvika användandet av arrendenämnd för tvists slitande.

Jag måsle säga atijag tror mycket på Just den vägen att uppnå samförstånd mellan jordägare och arrendatorer sä alt man i många fall slipper att frågorna går lill tvist.

Lät mig sedan säga några ord om rätten till självinträde, som är en betydande del av arrendelagen. Som det nu har varit, har jordägaren som

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

argument för en ibland ganska stark prishöjning helt enkell påpekat att om inte arrendalorn accepterar denna höjning så lar ägaren arrendestället under eget bruk. I den här situationen är del i regel så i det praktiska livet atl arrendalorn drar sig för alt gå lill arrendenämnden och fö sina frågor prövade. Vi tycker det är angelägel all fö lilet reda och ordning i denna situation.

Det har därför ansetts nödvändigt att arrendenämnden även här skall kunna göra en skälighetsbedömning mellan parterna. Den bedömningen görs utifrån all det inle får vara "obilligt" mol arrendalorn att han inte får sitta kvar. Vi tänker då främst pä s. k. generalionsarrenden eller pä äldre arrendatorer som har svårt med annan försörjning, de kanske har fem år kvar lill pensionen etc.

Del frågades i debatten: När för då Jordägaren rätten till sitt jordbruk? Jag vill gärna säga med detsamma atl vi avser atl del ej heller får vara obilligt mol jordägaren. Eiel skall alltså vara en skälighetsbedömning mellan parterna. Det kan Ju gälla atl släkt skall överta eller alt man bara har arrenderat ul på kortare lid. Eu stärbhus kan arrendera ut en gärd tills en son eller dotter blir vuxen eller har utbildat sig och själv kan överta jordbruket. I artendelagskommiltén skrev vi räll klart om detla. Sådana mera tillfälligt avsedda arrenden under en tid av ibland 5, ibland 20 år kan man Ju direkl skriva in i avtalet. Då behöver det aldrig bli någon diskussion om att man själv för inträda.

Det är alli.så sådana saker som legat lill grund för tanken på en skäligheisprövning.

Får Jag avsluta med att säga ett par ord om ikraftträdandet. Jag tror del är nödvändigt att alla dessa saker träder i kraft på samma lid. Utskottet har dock sagt ifrån att man samtidigt mäste ta viss hänsyn lill avtal av äldre karaktär eller av speciell karaktär.

Därmed vill jag, herr lalman, sluta med alt yrka bifall till utskottets förslag.

LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! De tidigare talarna har utförligt redovisat innehållet i lagutskottets betänkande, varför Jag kan nöja mig med alt understryka vissa avsnitt i ärendet.

Den proposition som ligger lill grund för lagutskottets betänkande är ett led i arbetet pä att stärka arrendalorernas besittningsskydd. Det tycker vi från vår grupp är myckel bra, del skall klart sägas härifrän. Del är också konsekvent mot bakgrund av den lagsiiftning som skedde i början av 1970-talel, liksom mot bakgrund av del uttalande som lagutskottet har gjort senare under 1970-lalet om behovet av alt de frågor vi nu behandlar verkligen skulle utredas.

Vi kunde konstatera att arrendelagskommittén var enig i sitt förslag lill lagtext lill 9 kap. 9 § i jordabalken om hur arrendeavgiften skall bestämmas vid förlängning av arrendeavtal. När vi sedan fick proposiiionen i vår hand värdet med ratt stor förvåning vi konstaterade alt departementschefen hade gäll ifrån utredningskommitténs förslag och här gjort rätt avsevärda föränd-

ringar i lagtexten. Vilka motiveringar man har haft för det i departementet skall jag inle gräva i, eftersom vi under ulskotlsarbetel har kommit fram lill en annan lösning. Grunden för de debatter som vi har haft i utskottet på den här punkten har varit dels den socialdemokratiska moiionen, dels cenierpar-timolionen. De förslag som där lagls fram har visat sig i alll väsentligt vara bärande. Vi har också fält bekräftelse på det vid vårt studiebesök i Halland, där vi träffaten rad representanter för såväl arrendatorer som jordägare. All vi sedan i utskottet efter ytterligare överväganden har gjort vissa redaktionella förändringar i lagtexten ser jag mera som etl ulslag av ett ambitiöst ulskottsarbele för all komma fram till den bästa tänkbara lösningen på den här punkten. Del väsentliga är atl slå fast atl vi lar bort marknadsvärdesprincipen när det gäller all bestämma arrendeavgiftens storlek.

Frän vår sida känner vi oss nöjda med det resultat som vi har kommit fram lill i utskottet, när vi nu föreslär en annan lagtext i 9 kap. 9 § jordabalken.

En annan punkt som Jag särskilt vill understryka gäller något som länge har diskuterats i den allmänna debatten och även lidigare berörts i lagutskoltel, när vi behandlat liknande ärenden. Det är frågan om huruvida arrendalors egna investeringar skall fö beaktas vid avgiftsprövningen. Vi har tyckt och lycker fortfarande alt det har funnits anledning att reagera mol del nuvarande systemet. Det är därför vi med tillfredsställelse konstaterar att centerpartigruppen i sin motion nu tog upp den här frågan. Del har lett lill alt utskottet gör elt uttalande, att sådana investeringar och förbättringar som arrendalorn själv utfört och som höjt arrendeställets värde över huvud taget inte bör fö utgöra grund för arrendehöjning - självfallel under förutsättning alt arrendalorn inte har föll ekonomisk ersättning av jordägaren.

Vårt förslag lill beslul är utformat i p. 2, där vi föreslär alt riksdagen skall godkänna vad utskottet anfört pä denna punkt. Vi tycker all det är en framgång som vi nått och att del är en rimlig och skälig avvägning som vi här presenterar.

När del sedan gäller utformningen av övergångsbestämmelserna vid självinirädel har vi från den socialdemokratiska gruppens sida föreslagit, som redan framhållits här i debatten, en annan formulering av 9 kap. 8 §. Jag kan begränsa mig lill att säga atl vi tycker all della är en bra avvägning. Del är så långt som vi anser alt vi kan komma för dagen när det gäller alt utforma denna lagtext och därvid la hänsyn lill alla de olika intressen som här gör sig gällande från såväl Jordägare som arrendatorer. Vi anser all vi nått fram lill generösare övergångsbestämmelser,sett från vår utgångspunkt och även från arrendalorernas utgångspunkt, och vi ser med glädje all vi fött en så bred majoritet i utskottet jusl för dessa övergångsbestämmelser.

En annan punkl i utskottsbetänkandel som är värd att framhålla i debatten är den punkt där vi talar om alt det fortfarande förekommer etl mycket stort antal muntliga arrendeavtal här i landet. Vi redovisar i ulskottsbetänkandet statistik över delta, som visar att antalet sädana avtal lycks vara i stigande. Som ledamol i utskottet kan man inte undgå att reagera och fråga sig vad som är bakgrunden till au antalet muntliga arrendeavtal stigerså kraftigt. Man kan inte heller undgå au reflektera över hur en eventuell tvist skall kunna lösas på

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

rättslig väg, när det endast finns etl muntligt avtal. Utskottet har framhållit atl detta förhållande verkligen behöver utredas och närmare granskas. Ulskoilel konstaterar ocksä att arrendelagskommittén nu har fött tilläggsdirektiv om att ta upp den här frågan. Del ställer vi oss hell bakom. Vi säger också från utskottets sida au denna delfråga bör behandlas med förtur inom kommittén. Vi utgår ifrån alt så ocksä kommer atl bli fallet, så atl vi i utskottet och här i kammaren relativt snart kan fö behandla Jusl denna delfråga. Vi tillmäter den från vår sida mycket slor vikt - det vill Jag särskilt framhålla.

Herr talman! Med dessa korta understrykningar berjag atl fö yrka bifall till utskottels hemslällan.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! I moiionen 2165 har Grethe Lundblad och jag begärt förslag om alt den som arrenderar marken pä en Jordbruksfastighet vid en eventuell försäljning först skall bli erbjuden fastigheten.

Som framgår av utskotlsbetänkandet har den här frågan i olika sammanhang förts fram frän arrendalorernas egna organisationer. Härvid har man, precis som vi hävdar i vår motion, framhållit att aktiva jordbrukare som arrenderar marken pä jordbruksfastighet skulle ha rätt till etl visst företräde vid försäljning av den mark vederbörande brukar.

Eftersom andemeningen i den nya jordförvärvslagen är atl försvära det passiva ägandet och därmed fö till stånd etl mer aklivi brukande än vad som i dag är fallel med många fasligheter, så måste kategorin arrendatorer vara den grupp aktiva brukare av åkermark som i första hand borde få sin chans.

Det är obestridligen sä, att arrendatorerna är den grupp i samhället som i hög grad besitter de praktiska erfarenheier som krävs för atl åstadkomma elt aktivt brukande.

Del borde vara självklart att arrendatorer som bor på fasligheter och brukar jorden för annan persons räkning skall ha företräde vid en eventuell försäljning av den mark som vederbörande arrenderar. Genom den prisbildning som utvecklats de senaste åren beträffande jordbruksfastigheter och genom atl köpeskillingen oftast kraftigt överstiger egendomens värde med hänsyn lill dess avkastning och övriga omständigheter har arrendatorerna haft mycket begränsade möjligheter alt konkurrera om utbjudna objekt.

Herr talman! Om vi menar allvar med alt främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag och därmed stärka sambandet mellan brukande och ägande, då måsle arrendatorerna fö en rejäl chans atl ocksä bli ägare lill den Jord som de under längre eller kortare tid brukat.

Utskottet har, med avstyrkande av vår motion, hänvisat lill artendelagskommiltén och alt denna har till uppgift all se över den fråga vi i motion 2165 aktualiserat. Av utskottsskrivningen tycker jag det framgår att man inom utskottet är medveten om den här frågans vikt, och vi får verkligen hoppas alt uiredningen tar elt radikalt grepp pä de här problemen, så att det på sikt leder lill alt artendatorernas ställning i vårt svenska lantbruk stärks.

Arrendalorernas ställning i flydda tider behöver jag inle teckna. Den

känner vi till, och den har vi fött nära kontakt med inom arbetarrörelsen. Nu bör del ske lagändringar som stärker arrendalorernas ställning och som ger denna grupp del av den välförd som byggts upp i det här landei.

Herr lalman! Det är föga meningsfullt för mig att yrka bifall lill Grethe Lundblads och min motion, utan jag vill bara säga all Jag noga kommer all följa frågans vidare utveckling.

Thorsten Larsson, som nyligen var uppe i talarstolen, är ledamot av arrendelagskommittén. Till honom vill jag säga alt jag hoppas atl någol av det som Grethe Lundblad och Jag har aktualiserat tas med i kommittéarbetet och blir föremål för en seriös behandling i kommittén.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Tidigare i debatten har Inger Lindquist på moderaternas vägnar försökt la en poäng genom atl beskylla de båda övriga borgerliga partierna-och naturiigtvis även socialdemokratin-föratt vilja bryta mot vad hon kallar marknadsprinciperna. Hon har sedan försökt öka på effekten av delta genom alt antyda atl det skulle ha berott på besmittelse från det kommunistiska sällskap som de råkat hamna i.

Del ger mig anledning att kommentera en del ting som har att göra med marknadsekonomins sätt atl fungera. Jag tror alt Inger Lindquist skall erkänna atl det Jag säger är riktigt, när hon har funderat över det.

Jag ärju ingen anhängare av marknadsprinciperna, men om jag så atl säga försätter mig i den positionen altjag var del,skulle jag försl ställa mig frågan: Vad är det som måste lill för all de klassiska marknadsprinciperna skall fungera väl och inle leda till uppenbara orimligheter?

Del är inle bara - något som Jag tror atl Inger Lindquist har för sig - att priserna skall fluktuera fritt. Atl priserna fluktuerar friu skall enligt den klassiska liberala teorin stå i elt harmoniskt samband med elasliciieten i utbud och efterfrågan, sä att utbudet och efterfrågan - med hjälp av prisernas fluktuationer - agerar med varandra och så atl säga finner varandra. Prishöjningar skall leda till etl sådani kraftigt ökat utbud, atl harmonin och jämvikten återställs och priserna sedan så småningom återgår lill en mer normal nivå. Del är idén med det hela - i den ligger så att säga en jämvikts-eller harmonitanke.

Del där låter sig naturiigtvis sägas - åtminstone teoretiskt - när det gäller den industriella delen av ekonomin, där man har en belydande fiexibililel. Man kan öka produktionen snabbi i elt läge med höjda priser och kasta ut produkter på marknaden.

När det gäller den delen av ekonomin kan man åtminstone hjälpligt göra gällande atl det här sambandet mellan de tre faktorerna priser, utbud och efterfrågan fungerar. Men som IngerLindquistärväl medveten om ärdet icke så inom jordbruket.

Först och främst har Jordbruket en myckel mindre elasljcilel på produktionssidan. När man sedan kommer till den marknad som sysslar med köp och försäljning av mark, blir elasliciieten mycket liten, vilket ytterst beror på del enkla faktum att Sverige består av 449 000 km land och inte blir vare sig

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

större eller mindre. I en viss bygd eller en viss region finns del inom snäva ramar en given mängd Jordbruksmark som över huvud tagel kan komma i fråga för brukning. Om det då uppslår ell efterfrägelryck när det gäller t. ex. arrendejord, verkar inle motsvarande utbudselasiicilel, utan följden blir en bestående rubbning ijämvikien,så att det hela liden blireti överlag för dem som utbjuder mark till arrende.

lett sådant läge rubbas marknadsprincipernas ideologiska kärna-delsom gör att de har ett berättigande au fungera på della ohämmade säu. Det blir då en kronisk situation av obalans. Det är faktiskt vissa verkningar av denna kroniska situation av obalans som man kan iaktta i de senaste årens ofta markerade höjningar av arrendeavgifterna. Därför kan man inte säga atl det är fråga om ett övergivande av marknadsprincipen, när man anpassar bedömningen av avgifterna lill den faktiska situation som föreligger. Villkoren är så pass olika au man icke kan tillämpa samma ohämmade marknadsprinciper inom olika delar av ekonomin.

Så ligger del till med den saken. Och därmed fritar Jag de tvä andra borgeriiga partierna frän all beskyllning försocialistisk besmittelse i sammanhanget.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Joakim Ollen och Olle Aulin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Inger Lindquist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandel nr

23 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Joakim Ollen och Olle

Aulin.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inger Lindquist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262 Nej - 49

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Joakim Ollen och Olle Aulin, och förklarades den förra

proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inger Lindquist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller lagutskottets hemslällan i betänkandel nr

23 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Joakim Ollen och Olle

Aulin.

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inger Lindquist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262 Nej - 48

Mom. 4

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av Joakim Ollen och Olle Aulin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inger Lindquist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr

23 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Joakim Ollen och Olle

Aulin.

Ja - 261 Nej - 49

Mom. 6-11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 12

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 312 av Jörn Svensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Ändring i arrendelagstiftningen

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemslällan i betänkandet nr

23 mom. 12 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 312 av Jörn Svensson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296 Nej - 15

§ 8 Föredrogs

Lagutskotlels betänkande

1978/79:24 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Försvarsutskottets belänkande

1978/79:27 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Trafikutskottets betänkande

1978/79:22 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser anslaget till Transportstöd för Golland jämte motioner

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemslälll.

§ 9 Förste vice talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammianlräde skulle näringsutskottets betänkande nr 59, socialutskottets belänkande nr 47 samt Jordbruksutskottets betänkanden nr 36, 37 och 35 i nu angiven ordning uppföras främst bland tvä gånger bordlagda ärenden.

§ 10 Anmäldes och bordlades

Redogörelser

1978/79:22 Redogörelse frän den svenska delegationen vid Europarådets

pariamentariska (rådgivande) församling rörande församlingsmötena

under tiden april 1978-februari 1979 (30:e sessionen) 1978/79:23 Nordiska rådets svenska delegations berättelse angående rådets

Ougosjunde session

§ 11 Anmäldes och bordlades Utrikesutskottets betänkande

1978/79:33 med anledning av proposiiionen 1978/79:196 med förslag lill lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia jämte motioner

Trafikutskottets betänkanden

1978/79:18 med anledning av proposiiionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik jämte motioner m. m.

1978/79:27 med anledning av proposiiionen 1978/79:111 om åtgärder mol krångel och onödig byråkrati m. m. såvitt avser lagförslagen 1-7 och avsnitt 3.9 om förenkling och modernisering av bestämmelserna om statsbidrag till enskild och kommunal väghållning m. m. i bilaga 5 (kommunikationsdepartementet) jämte motioner

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Meddelande om frågor

Jordbruksulskotiets betänkande

1978/79:39 om anvisande av ytterligare medel till statens naturvärdsverk för budgetåret 1979/80

§ 12 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 29 maj

1978/79:580 av Blenda LiUmarck (m) till slalsrädel Hedda Lindahl om tillsynen av vårdförhållandena inom mental- och långvården:

Enligt uppgifter i pressen anmälde en värdare vid ett mentalsjukhus i Skåne i juli 1978 vissa missförhållanden - brutalitet mot patienter - inom värden pä sjukhuset. Efter utredning förnekade försl sjukhusledningen uppgifternas riklighet men medgav dem senare. Den person som gjort sig skyldig till brutaliteten skildes dock ej frän sin Oänst förrän den 17 april i år.

Däremol förflyttades den som gjort anmälan lill en annan avdelning och har sedermera förhindrats att över huvud taget arbeta vid sjukhuset pä grund av en facklig organisations agerande.

Anser statsrådet att nuvarande regler för tillsyn av värdförhållandena inom mental- och långvården ger tillräcklig trygghet för patienter och personal?

Avser statsrådet att ta några initiativ för all förbättra patienternas trygghet och förhindra atl personal som anmäler missförhållanden inom värden utsätts för repressalier?

den 30 maj

1978/79:581 av Håkan Winberg (m) lill justitieministern om ålgärder för all förhindra våld inom kriminalvärdsanslalter:

Enligt uppgifter i pressen förekom den 28 maj slagsmål i Norrköpingsfang-elset, varvid två interner misshandlade en tredje. Då våld inom kriminalvårdens anstalter alllid måste betraktas som myckel allvariigt vill Jag ställa följande frågor lill Justitieministern:

Nr 161

Onsdagen den 30 maj 1979

Meddelande om frågor

Vill justitieministern för kammaren redogöra för vad som verkligen ägt rum vid denna händelse?

Avser juslilieministern att la några initiativ föratt fä lill slånd åtgärder som kan förhindra eller motverka våldet inom anstalterna?

1978/79:582 av Ulla Tilländer (c) lill statsrådet Eva Winther om de utvisningshotade assyriska flyktingarna:

Den 27 februari ställde jag en fråga lill statsrådet Eva Winther angående de flyktingar av assyrisk börd som lever i Sverige med hot om utvisning hängande över sig.

Tiden har emellertid gått utan atl någon förändring i regeringens inställning har aviserats. Det hot som många av de människor det här gäller lever under är oförändrat. Det vore en allvariig försummelse, om regeringen inle omprövar sin inställning före sommaren.

Med hänvisning till del anförda vill jag lill invandrarministern ställa följande fråga:

Ämnar statsrådet före riksdagens sommaruppehåll la initiativ lill förnyad prövning av lägel för flyktingar av assyrisk börd i Sverige i syfte alt äntligen skapa klarhet i dessa människors förhållanden?

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 14.34.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Förteckning över talare 1978/79:161

(Siffrorna avser sida I protokolleO

Onsdagen den 30 maj

Ahriand, Karin (fp) 49

Andersson, Elis (c) 51

Andersson, Karin (c) 45, 49

Andersson, Lennart (s) 88

Ekinge, Bernt (fp) 81, 85

Fridolfsson, Filip (m) 41

Granstedt, Pär (c) 29, 33, 34, 54

Jonsson, Elver (fp) 35, 39, 40

Lantz, Inga (vpk) 66, 69, 70

Larsson, Thorsten (c) 86

Leijon, Anna-Greta (s) 13, 21, 23, 32, 34, 38, 40, 48

Lidgard, Bertil (m) 68, 69, 70

Lindquist, Inger (m) 75, 84, 85

Marklund, Eivor (vpk) 24, 29, 45

Mattsson, Kjell (c) 64

Olsson, Gunnar (s) 90

Strindberg, Per-Olof (m) 63, 65

Stålberg, Marianne (s) 42

Sundgren, Roland (s) 52, 54

Svensson, Jörn (vpk) 78, 91

Wennerförs, Alf (m) 16, 22, 23, 32, 34, 53, 55

Winther, Eva, statsråd 10, 20, 22, 24, 28, 53, 54, 55