Riksdagens protokoll 1978/79:160 Tisdagen den 29 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:160

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:160

Tisdagen den 29 maj

Kl. 19.30

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av Jordbruksmark

§ 1 Skötsel av jordbruksmark

Föredrogs Jordbmksutskollets betänkande 1978/79:33 med anledning av proposiiionen 1978/79:163 med förslag till lag om skötsel av Jordbruksmark jämte motioner.

I proposiiionen 1978/79:163 hade regeringen (jordbruksdepartementet)-efter hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen atl anta förslag till lag om skötsel av Jordbmksmark.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föresläs atl 1969 års jordhävdslag ersätts av en lag om skötsel av Jordbruksmark. Den nya lagen har anpassats till de riktlinjer för jordbrukspolitiken som antogs av riksdagen i december 1977. Brukningen av åkermark och kultiverad betesmark (jordbruksmark) skall enligt förslagel uppfylla viss minimistandard. Jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga förutsättningar är lämplig för jordbruksproduktion, skall sålunda brukas sä atl markens produktionsförmåga las lill vara på ett ändamålsenligt sätt. Lantbruksnämnden avses få befogenhet att ingripa om brukningen inle uppfyller föreskrivna krav. Staten blir i vissa fall skyldig atl lösa in fastigheter som blivit föremål för ingripanden.

Föratt motverka all brukningsvärd mark las ur jordbruksproduktion införs med vissa undantag tillsiåndslvång för nedläggning av jordbruk och för läkt av maOord pä sådan mark. Tillstånd avses få lämnas endast när marken på grund av särskilda omständigheter inte bör behällas för jordbruksproduktion.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den I juli 1979. Har jordbruket pä jordbruksmark lagts ned före ikraftträdandet, föresläs all lanlbruksnämnden under vissa fömlsättningar skall kunna förelägga ägaren alt äter ta marken i bruk."

I delta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid '978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:1447 av RolfHageloch Alf Lövenborg (båda apk) vari föreslagits atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om

I. att förslag lades fram för att genom statliga insaiser nyodla och återställa mark för atl upprätta statliga Jordbruk och trädgårdsanläggningar i därför lämpade områden.

139

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av Jordbruksmark

2.    all förslag lades fram för all planmässigl utveckla kooperativa driftsformer inom jordbruket,

3.    atl förslag utarbetades i syfte atl ge samhällel rätt att förvärva Jordbruksmark som inle brukats under 10 år,

1978/79:1470 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari föreslagits 1. att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till ökat stöd ät småjordbruket, framför allt i glesbygderna, 2. atl riksdagen uttalade sig för en ökad satsning på kooperativa brukningsformersamt hos regeringen hemställde om förslag till ökad information och rådgivning pä detla område.

dels med anledning av propositionen väckta motionerna 1978/79:2589 av Gunnar Olsson (s), vari hemställts atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna alt överväganden borde göras i lämpligt sammanhang om ytterligare åtgärder mot vanhävd och bristande underhåll av Jordbrukets byggnader,

1978/79:2595 av Bertil Jonasson (c), vari hemställts atl riksdagen uttalade atl brukningsvärd åkermark inte borde läggas ned i de fall som påtalats i moiionen,

1978/79:2623 av Hans Wachtmeister m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen beslulade

1.  atl 3 § i förslaget till ny lag skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande atl jordbruksmarken skulle brukas ändamålsenligt så att markens produklionsalstrande förmåga hölls i hävd,

2.  atl 8 § i förslaget lill ny lag skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande alt det borde föreligga skälig misstanke om vanhävd innan ägare eller brukare av Jordbruksmark hade uppgiftsskyldighel till lanlbruksnämnden,

3.  atl 9 § i förslaget till ny lag skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att lantbruksnämnderna skulle få möjlighet alt föreskriva viss växtodling endast under den lid som åtgick föratt vanhävdad mark skulle återställas i hävdat skick.

140

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1.  beträffande krav på brukning m. m. med avslag på motionen 1978/ 79:2623, yrkandet 1, anta 3 § i det genom propositionen framlagda förslagel till lag om skötsel av Jordbruksmark,

2.  belräffande uppgiftsskyldighet för ägare och brukare av Jordbruksmark med avslag på moiionen 1978/79:2623, yrkandet 2, anta 8 § i del under moment I nämnda lagförslaget,

3.  beträffande lantbruksnämnds förelägganden med avslag på moiionen 1978/79:2623, yrkandei 3, anta 9 § i det under momeni 1 nämnda lagförslaget.

1.  anla del genom propositionen framlagda förslaget till lag om skötsel av Jordbruksmark i den del del inte omfattades av utskotlels hemslällan ovan,

2.  som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av moiionen 1978/79:2589,

3.  anse motionen 1978/79:2595 besvarad med vad utskottet i belänkandet anfört,

7. lämna motionerna 1978/79:1447 och 1978/79:1470 ulan vidare
åtgärd.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av jordbruksmark

Reservationer hade avgivits

1. av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Sven Eric
Lorentzon (samtliga m) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen beträffande krav på brukning m. m. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1978/79:2623, yrkandet 1, skulle anta förslagel till lagom skötsel av jordbruksmark med den ändringen alt 3 § skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

2. av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Sven Eric
Lorentzon (samtliga m) som ansett atl utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen belräffande uppgiftsskyldighet för ägare och brukare av Jordbruksmark med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1978/79:2623, yrkandet 2, skulle anla förslagel lill lag om skötsel av jordbruksmark med den ändringen all 8 § skulle erhålla av reservanlerna föreslagen lydelse,

3. av Hans Wachlmeister, Arne Andersson i Ljung och Sven Eric
Lorentzon (samtliga m) som ansett alt utskottet under 3 bort hemslälla

atl riksdagen beträffande lantbruksnämnds förelägganden med anledning av regeringens förslag och med bifall till moiionen 1978/79:2623, yrkandei 3, skulle anla förslaget lill lagom skötsel av Jordbruksmark med den ändringen atl 9 § skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse.

Till betänkandet hade fogats etl särskilt yttrande beträffande motionen 1978/79:2589 av Hans Wachtmeister. Arne Andersson i Ljung och Sven Eric Lorentzon (samtliga m).

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Vi har i utskottet i stort sett varit överens om föreliggande förslag, men det är några små saker som utskottets moderater hade velat ha lilet annorlunda och som därför har föranlett elt par reservationer.

Den första reservationen gäller amibitionsnivån. Vi har naturiigtvis ingenting emot au marken brukas sä alt produktionsförmågan på ett rationellt sätt inordnas i den allmänna Jordbruksdriften, men vi menar att detta är målet för vårt jordbruk över huvud tagei och alltså hör hemma i Jordbrukspolitikens portalparagraf Vad vi nu diskuterar är inte den saken.

141

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av jordbruksmark

det är inte målet, utan del är de Juridiska medlen för atl se till all målsättningen inte förfuskas. För oss är därvidlag hävden det väsentliga. Jorden skall hällas i sådan hävd alt produktionsförmågan inle försämras, t. ex. genom att sly växer ut på åkrarna eller dräneringar och åkervägar förfaller. I den män man därutöver vill tillgodogöra sig markens produktionsförmåga innebär detta en höjd ambitionsnivå - i och för sig en sak som vi gärna är med på. Mendetärjordbrukspolitikenssakoch inte någonting för en uppsikislag. Eftersom vi ansett att det bäraren ganska väsentlig fråga har vi inte kunnat ansluta oss till propositionens och utskoilsmajoriietens förslag till formulering av 3 §. Jag yrkar därför bifall till reservationen 1.

Nästa reservation gäller villkoren för lantbruksnämndernas infordrande av vissa uppgifter från Jordägarna, där vi yrkar pä likformighet med lagstiftning i andra likartade fall. Vi menar alltså att vanhävden skall vara uppenbar eller åtminstone skall skäliga misstankar därom föreligga för att lantbruksnämnderna skall få hoppa in. UtskoUsmaJoritelen har anfört atl man inte har anledning atl anta annal än att nämnderna bara kommer alt infordra uppgifter där de verkligen behövs. Jag har med mina erfarenheter frän lantbruksnämnden inte heller någon anledning atl tycka annoriunda i delta avseende. Men det finns som bekant byråkrater med tankegångar helt annorlunda än våra. Ingenting säger att lantbruksnämnderna alltid kommer att vara förskonade från den sorlens folk. För kloka nämnder betyder alltså den formulering vi vill ha inte den minsta belastning i arbetet. När ulskottsmajorileten ändå motsätter sig vårt yrkande blir vi reservanter en aning tveksamma. Vi har uppriktigt sagt svårt all förslå varför man inte med några enkla ord vill ta bort möjligheterna för eventuella byråkratiska krumsprång på samma sätt som man inom andra områden funnit det lämpligt. Jag yrkar därför bifall till reservationen 2.

1 anslutning lill lagförslagets 9 § anför utskottet att det framstår som motiverat atl anbefalla viss återhållsamhet med lagens tillämpning. Jag mäste verkligen föregen del säga atijag finner det milt uttryckt kuriöst att samtidigt som man stiftar en lag uttala atl lagen skall las med en nypa salt. Som jag ser det skall en lag alllid tillämpas. Eventuella undanlag skall byggas jn i lagen på så sätt att del ges en ram inom vilken vederbörande som har att tillämpa den kan använda sitt sunda omdöme. Men Jag kan inte vara med om att direkt anbefalla återhållsamhet vid tillämpningen. Det framgår för all del av proposiiionen atl det är orimligt betungande åligganden för lantbruksnämnderna som man genom återhållsamhet med lagens tillämpning vill undvika. Men varför inte som vi föreslagit då ta in billighetskravei i lagtexten på en gäng? Beroende pä vår annorlunda syn pä ambitionsnivån kan vi inle vara med om utskotlels formulering av paragrafen. Vi upprepar därför att lagen skall gälla uppsikt över markens produktionsförmåga, över atl marken hålls i hävd. Och åtgärder som vidtas med stöd av lagen skall bara avse den tid som behövs för all återställa hävden.

Eftersom vi anser att vår formulering av 9 § är bättre än utskottsmajoritetens yrkar jag därför till sist bifall till reservationen 3.

142

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! I samband med det nya lagförslaget om skötsel av Jordbruksmark behandlas ocksä en vpk-motion, som vill främja atl staten aktivt stimulerar lill ökat sambruk och kooperativa driftsformer i lantbruket.

Efterkrigstidens jordbrukspolitik har inte lämnat särskilt mycket utrymme för försök med andra ägande- och brukarformer än de individualistiska. Sammanslagning lill slora privata enheter och hinder för mänga intresserade att ta över småbruk har varit dominerande drag. Del är lätt att finna exempel på hur denna medvetet gynnade egendomskoncentraiion gen bolag och siorjordbrukare fördelar, samtidigt som den faktiskt befordrat lokala samhällens och bygders avfolkning. I 1800-ialets Sverige var jordknappheten och de stora jordägarnas inflytande Just de hinder som drev fram en slor del av emigrationen. 1 Sverige efter 1945 var det samma typ av egendomskoncentraiion - om också i en annan samhällelig ram och nu officiellt uppmuntrad av den stailigajordbrukspolitiken-som ytteriigare drev pä den inrikes omflyttningen och glesbygdernas avfolkning.

Logiskt sett är det en aning märkligt, hur främmande atmosfären pä officiellt håll varil moi sambruk och driftskooperation på jordbruksområdet. Au del skapats stora och centraliserade organisationer för distribution och beredning har betraktats som hell nalurligl. Men i själva lanibruksdriften har allt slags kooperativt ägande och drivande blivit bannlyst.

Detla är faktiskt något som slår i strid med gammal bondeiradiiion. Sambrukande var inte bara en vanligen förekommande institution frän liden före skiftena, den har ocksä levat kvar senare i form av kollektiva arbetsuppgifter vid utövande av allmänningsrättigheter och finns i små rester i form av speciella samfälligheisuppgifter.

Modern jordbrukspolitik har enligt vår mening alltför länge motarbetat sambrukstendenser. Man har byggt upp en romantiserad syn pä familjejordbruket. Man har medvetet bortsett från problemet alt en ekonomisk minimistorlek pä etl familjejordbruk hela tiden växer och alt därför även familjejordbrukslanken faktiskt kräver utslagning av folk från glesbygdens basnäring.

Man har också enligt vår mening medvetet bortsett från det problemet atl när minimistorleken pä ett familjejordbruk växer, blir tröskeln i form av kapitalengagemang också allt högre. Del avskräcker och hindrar många intresserade från att etablera sig, del sörier för ell urval som är grundat pä rikedom och det har i många fall gett upphov till etl besvärande skuldsäii-ningsfenomen.

Nu åberopar utskottet att familjejordbrukslanken är den som enligt beslut av riksdagens majoritet skall dominera i svenskt jordbruk. Del må så vara. Men del handlar här inte om alt ersätta en dominerande företagsform med en helt annan, utan det rör sig om ett större och övergripande mål: att dämpa avfolkningen i glesbygderna, som nu går mot en farlig bottenpunkt, au garantera ett underiag och ett någorlunda hyggligt socialt liv i drabbade bygder. Och med en sådan målsättning måste man väl ändå kunna stimulera lill att i varje fall marginella delar av Jordbruket går över lill sambruksformer.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av Jordbruksmark

143

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av Jordbruksmark

144

Man kan inle vara så fixerad vid det individualistiska och enligt min mening romantiserade familjejordbrukstänkandet, att man hellre ser alt Jordbruk läggs ner, mark förblir obrukad och befolkningsunderlaget minskar än all man låier några få proceni av den svenska Jordbruksmarken komma under kooperaiiva driftsformer.

Vi ser klart den dogmaiiska och egoistiska syn som fält styra den officiella politiken när det gäller lantbrukets driftsformer. Den har inte haft sitt ursprung hos de små familjejordbrukarna själva. Den har varit i bolagens, godsens och maskinproducenternas intresse, Pä Jordbrukets område är del tydligt, att del under efterkrigstiden gjorts stora felinvesteringar både i byggnader och maskiner. Det har varit elt nationalekonomiskt slöseri. Det har också lett lill atl mark ibland lagts för fäfot, därför atl den vid individuell drift inte bedömts som lönsam.

För den politiken mäste både de borgerliga och socialdemokraterna göras ansvariga. Det har varit en politisk miss av arbetarrörelsen i landet, att den låtit sig identifiera alltför myckel med en form för utpräglat kapitalistisk Jordbruksrationalisering, Säkert har det kostat oss mänga röster från människor på landsbygden som naturligt bort känna samhörighet med arbetarpartierna.

Vi tror också att det har varit en miss av centern, all partiet varil så beroende av sin borgerliga ideologi all det hellre gynnat ägandekoncentra-lionen än velal driva tanken på kooperaiiva sambruk. Här har vi nu en chans atl i utsatta bygder slå ell slag för åtminstone de vettigaste och mest praktiska delarna av centerns lokalsamhällesiankar. Men intresset saknas tyvärr.

Nu talar utskotiet i betänkandet om atl man tidigare har tillstyrkt förbättringar av ralionaliseringsstödel till samverkansföretag. Vad innebär dä detta konkret? Vilka verkliga förbättringar har åstadkommits? Vi har i vår motion påpekat alt när det i årets budgetproposition talas om informationsverksamhet och anslag till sådan via lantbruksnämnderna, så sägs där inte ett ord om sambruk. Den enda slutsats man kan dra är atl utskottets lidigare yttrande var en undanmanöver och atl man alls inte avser alt uppmuntra driflssam verkan.

Samtidigt vet vi atl del i vissa områden finns för liten produktion av t, ex, mjölk och vissa andra dagligvaror, samtidigt som arealer ligger ouinyujade och folk i regionen går arbetslösa. Sä ärju förhållandet i mänga glesbygder i skogslänen. Det är inte lönsamt att producera där, säger man. För vem är det inte lönsamt? Kan det vara lönsamt och rationellt au hälla i gång en hel distributionsapparat för livsmedel ål dessa bygder, när man skulle kunna producera lokalt och regionalt och kunna ge ett visst mått av arbete i dessa hårt drabbade områden?

Om utskottet menar allvar med skrivningen om atl den brukningsvärda jordbruksmarken bör utnyttjas för jordbruksproduktion, i synnerhet i de delar av landet där regionalpolitiska skäl talar för att man satsar på de s, k, areella näringarna, dä borde utskottet också vara mer intresserat av alt främja tanken pä sambruk. De satsningar som behövs för att sälla i gång eller fortsälta med Jordbruksdrift blir väsentligt lättare all göra, om de delas av tvä.

tre eller flera och därtill får samhällets stöd.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vpk:s motion 1470,

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Vi är från arbetarpartiet kommunisternas sida inle bortskämda med alt riksdagens utskott instämmer i tankegångarna i våra motioner. Därför noterar vi all jordbruksulskollel delar vår uppfattning atl den brukningsvärda jordbruksmarken bör utnyttjas för jordbruksproduktion. Vi noterar denna sjävklarhet framför allt därför alt de senaste årens jordbrukspolitik - de senaste decenniernas, skulle man kanske kunna säga - har gått ul pä motsatsen, nämligen all planlera gran och tall på legar där man under generationer odlat spannmål och kreatursfoder.

Instämmande i ord ger emellertid föga hopp om en ändrad inställning i sak. Utskottet håller nämligen benhårt fast vid att famiOejordbruket skall vara den dominerande företagsformen. Man hade lika gärna kunnat skriva den enda förelagsformen, eftersom man avvisar alla försök med andra förelagsformer, exempelvis kooperaiiva sådana. Det är konservatismen upphöjd i kubik.

Jordbruksutskottets ledamöter är naturligtvis väl insatta i den process som pågått och pågår inom jordbmksnäringen. Ett av inslagen i denna process är det starkt stigande priset på jordbruksmark, Detla förhällande sätter effektiva spärrar för en fortsättning av familjejordbruk som förelagsform i en framtid. Arv av jordbruksfastighet eller obegränsad tillgäng på eget kapital är enda förutsättningarna för unga familjer atl välja jordbmkarbanan. Delta faktum borde ha fåll åtminstone utskotlels socialdemokratiska ledamöter all överväga en annan inriktning för del svenska jordbmket.

Eu alternativ till den ägarkoncentralion som sker inom jordbruket, där marken köps upp av kapitalstarka icke-jordbrukare - s. k. trotloarbönder -vore all understödja kooperativa brukningsformer.

Det är nämligen en paradox i del här sammanhanget alt den kooperaiiva tanken, som tidigt slog rot och växte inom jordbrukarieden när det gällde inköp av utsäde, gödsel och andra nödvändigheter och när del gällde förädling och distribution av produkterna, aldrig har kommit längre. När det gäller produktionen, själva arbetet, avvisas alla propåerom all kooperationen även pä detla område skulle vara till fördel för majoriteten av den jordbrukande befolkningen och skall ges en rimlig chans till utveckling.

"Den självägande och självständige bonden" har gäll lill historien och återkommer aldrig. Hur myckel man än skärper bosällningsreglerna i jordförvärvslagen är del ekonomiska realiteter som avgör både ägar- och brukningsstrukturen i jordbruksnäringen. I slor utsträckning äger ju bankkapitalet jordbruket, trols det formella ägandet.

Därför, herr talman, måste jordbrukspolitiken läggas om sä all både kraven på hög produktion och godtagbara inkomst- och arbetsförhållanden för den jordbrukande befolkningen uppfylls.

Vi har i vår motion 1447 krävt några aktiva åtgärder i den riktningen. Utöver vad jag redan anfört om kooperativa brukningsformer anser vi att statliga åtgärder är nödvändiga för au utöka den produktiva jordbruksarealen

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av jordbruksmark

145

10 Riksdagens protokoll 1978/79:159-160

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av Jordbruksmark

genom alt nyodla och - framför allt om man skall nå det syfte som man i proposiiionen säger sig vara intresserad av-atl återställa gammal jordbruksmark i produktivt skick.

För det behövs en lagändring. Det framstår som en självklarhet att samhället måste ha både rätt och skyldighet alt ingripa för all främja den näringsgren som kallas för modernäringen. I värt yrkande nr 3 har vi salt tidsfristen för vanhävd - för del är ju vad del handlar om när produktiva resurser inie tillvaratas - till tio är.

Jag yrkar bifall lill moiionen 1447.

146

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Hell enligt de riktlinjer för den svenska jordbrukspolitiken som logs av riksdagen hösten 1977 och som nu har trätt i kraft och helt i linje med den Jordförvärvslag som har antagits denna vår och träder i kraft den 1 juli har vi nu att ta ställning till ett förslag beträffande en skämning av skötseln av jordbruksmark. Jag vill gärna ä utskottets vägnar välkomna detta förslag. Proposiiionen lades fram efieren enhällig utredning, och dess förslag ligger ocksä hell i linje med utredningens formuleringar och tankegångar.

Del handlar naturiigtvis här om elt försök till avvägning. Man vill behälla rättstryggheten och ändå bevaka samhällets intresse av atl pä etl rikiigi säll uinyiOa våra naturresurser. Jag kan medge alt det kanske alhjäml finns anledning att uppmärksamt följa utvecklingen och se om en ytteriigare skärpning kan behövas. Jag tror dock all vi nu lar ell viktigt och värdefullt första steg i och med denna skärpning av jordhävdslagsiiftningen, som träder i stället för den gamla vanhävdslagstiftningen.

Moderaterna har på etl par punkler i några reservationer uttryckt sin oro för att man skulle träda den enskildes intresse och rättstrygghet för när. Man har i sina formuleringar velal stanna ganska nära den gamla lagstiftningeri.

Jag tror all utskottels majoritet har funnit ell väl avvägt ställningstagande. Om man skall vinna någonting med den nya lagstiftningen vore del äventyrligt atl tillmötesgå de tankegångar som framförs i reservationerna. Från vpk:s och apk:s sida har man haft funderingar på atl intensifiera samhällets engagemang för mera kooperativt ägande och kooperativa driftsformer. Del är naturligtvis förståeligt au man i alla sammanhang passar pä att odla denna idé, även om den kanske inte precis hör ihop med skötseln av jordbruksmarken.

Jag har lilet svårt alt se att Jörn Svensson har något objektivt stöd för tre påståenden han gör här. Han säger alt allt slags kooperativt ägande harblivit bannlyst. Hur kan han påstå delta? Han säger atl man har motarbetat alla samarbeis- och sambrukstendenser och atl man hellre ser att marken läggs ner. Detta är mycket lösryckta och illa underbyggda påståenden. Jag lycker själv - och jag tror inle au utskottet har någon annan uppfattning på den punkten, i så fall får man anmäla det- all det inte alls är någol fel all se till all man utnyttjar den kooperaiiva tanken i de sammanhang där det är möjligt. Men del märkliga är alt Jordbrukarna själva inle lycks vara särskilt entusiastiska för detta. Del har genom tiderna gjorts en rad försök i vårt land.

och efter en lid har det över lag visat sig au delta inte fungerar. Det finns ett och annat hell strålande exempel, och utskottet har för fiera år sedan besökt ett sådani Jordbruk och följt upp försöket, som kunde anses som myckel lyckat. Jag tänker pä Gudhem i Västergötland. Det våren brödraskara som verkligen kunde samarbeta. Samarbetet byggde dock på den äldre broderns auktoritet och de övriga brödernas sätt atl acceptera hans ledarskap, och detta företag lyckades. Sedan visar del sig all så fort nästa generation kommer är delta inle längre möjligt.

Del är svårt atl frän samhällets sida kommendera folk lill samarbete och sambruksformer som de inle själva önskar. Del finns faktiskt, Jörn Svensson - och det fanns redan innan de nya riktlinjerna logs fram - vissa favörer i län-och bidragsgivningen som sköts av lantbruksnämnden i de fall där man vill starta sambruksföretag. Men ändå, av någon underiig anledning, sä utnyttjas inle delta mera.

Jag vill inte tillbakavisa fördelarna - samarbete och samförstånd måste alltid vara något gott i sig. Men om detta har alla dessa fördelar och undanröjer allt elände, vilket Jörn Svensson med sedvanliga överord påstår, ärdet ganska märkligt all den bruksformen inle kan hävda sig utan atl hållas under armarna på särskilt säll av samhällel mer än vad familjejordbruket gör.

Detta är en svår och myckel komplicerad fråga. Jag tycker inte att den precis hör hemma under de fall där vi går in och ställer hårdare krav på brukningen i del befintliga ägandet. Jag är öppen för och intresserad av resonemang och konkreta förslag lill hur detta skulle kunna uppmuntras i framliden. Men jag ser inte all vi kan tvinga fram en bruksform som pä eu alldeles speciellt sätt skulle hällas under armarna av samhällel för atl fungera, när del samlidigl visar sig all del är så blygsamt intresse för denna bruksform. Del finns inga som helst hinder, ulan tvärtom finns del redan en del favörer för alt starta sådana företag. Jag ser med intresse fram mot hur de som driver denna tanke pä elt aktivt säll skulle kunna inspirera genom att t. ex. visa pä i realiteten lyckade företag. Det skulle jag respektera, men knappast de här löst påklistrade beskyllningarna all det skulle vara någon bannlysning eller finnas några hinder. Del är inle på det sättet, Jörn Svensson, och därför ramlar hela den argumenteringen.

Också Alf Lövenborg pastarätt utskottet avvisar alla försök all understödja kooperativa förelagsformer. Men del är inle riktigt. Man avvisar inga propåer i det avseendet.

Jag anser all del här lagförslaget innebär ett allvarligl och väl underbyggt försök atl se till att all jord i vårt land brukas pä ett sådani sätt atl det står i samklang med brukningsprinciperna förden aktuella bygden. Föratt uppnå delta räcker det inte med all som man gör i den moderata reservationen kräva atl man skall la lill vara jordens produktionsförmåga på etl någorlunda tillfredsställande säll, utan här handlar del om alt jorden skall hållas i en sådan hävd alt det slår i direkt samklang med vad som är praxis i bygden.

Herr talman! Jag tror all lagförslaget kan ses som elt bra första försök all fl en skärpning lill stånd pä del här området och au undanröja en hel del av de

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av Jordbruksmark

147

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av Jordbruksmark

148

missförhållanden som nu finns och som har kunnat existera genom den lidigare lagstiftningen.

Med delta, herr lalman, berjag att fä yrka bifall till utskottets hemställan.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag tyckte mig i Einar Larssons anförande kunna spåra något av en antydan till anmärkning över alt frågan om sambruken kom upp i delta sammanhang. I den män så var fallel och en sådan antydan fanns, vill Jag påminna om att det är utskottet som har tagit upp samrådsmoiionen i samband med del här ärendet, och del är detta som är orsaken till att vi måsle debattera den nu. I och för sig har molionskravet endast ett indirekt samband med lagstiftningsärendet i övrigt och skall naturligtvis ses i ett vidare perspektiv.

Einar Larsson är inle nöjd med min bevisföring. Men vad är det då för en bevisföring han själv tillämpar? Jo, den beslår av verkligt lösliga påståenden om all Jordbrukare inte är intresserade av samverkansformer av det här slaget. Till stöd för delta och som den verkligt kvalificerade bevisföringen drar han någon sorls historia, vars moral är den att om jordbrukarna inte har en patron över sig, så kan de inle klara någonting i samverkan. Del är bra märkligt atl Einar Larsson så kapilalt underskattar detta folk, som har åstadkommit en konsumenlkooperaliv rörelse med miljoner medlemmar och en jordbrukskooperaiiv rörelse som är verksam på en rad olika områden, att han tror att de inte skulle vara i stånd atl åsladkomma en driftskooperativ rörelse på lantbruksområdet. Att de inte gjort det måste rimligtvis bero pä andra förhållanden, och vi skall granska en smula vilka dessa kan vara.

Einar Larsson sveper omkring sig med beskyllningar all vi kommer med lösliga påståenden om atl man inle har uppmuntrat de här samverkansdriftsformerna. Men man harju inte gjort det. Man har över huvud taget inte talal om dem. Man har inle informeral om alt del går all få stöd även till sädana. Jag ställde i mitt inledningsanförande en direkt fråga om varför man inte gjort det. Jag kanske kan fl svar på den frågan. Där ligger nämligen en del av problemet.

Sedan anklagar Einar Larsson mig för all komma med lättvindiga påståenden om alt man hellre ser alt jordbruksmark nedläggs än au man uppmuntrar sambruksformer. Men Einar Larsson, som en av de drivande i riksdagspoliliken på jordbrukspolitikens område, känner väl till att inte mindre än 50 000 brukningsenheter har lagts ner under de senaste tio åren här i Sverige? Skall vi inte dra några som helst slutsatser av den utvecklingen? Menar Einar Larsson att del är fullständigt berättigat all alla de här enheterna lagts ner, att del är försvarbart, all det är som det skall vara, att man inte borde ha gjort mera för all hälla dem vid makt?

Einar Larsson borde vara väl medveten om att han försöker slingra sig när han säger: Det finns ingenting som hindrar folk från att upprätta sådana här samverkansformer. Vi ser gärna att sådana kommer lill stånd. Del är fullständigt frivilligt atl skapa dem, men vi vill inte tvinga folk.

Sä kan man väl ändå inte säga, om man inle är ute för all dölja del verkliga utgångsläget.

Einar Larsson vet myckel väl alt markspekulaiionen har drivit upp priserna och försvårat för unga lantbruksinlresserade människor att etablera sig. Han vet också vilken räntepolitik som förs i landet och vilka svårigheter del kan vara att etablera sådana här samverkansenheter, t. ex. genom markköp.

Sist men inte minst måste Einar Larsson veta all det är inte är fråga om all ge favörer och alt del faktiska utgångsläget i dag inte är sådant atl man ger favörer åt kooperativa samverkansformer. Det ärju ändå allmänt bekant atl den ekonomiska föreningen som form för driftsförelag på delta område från både juridiska och andra synpunkter har betydligt större svårigheter alt bekämpa. Till följd av de speciella juridiska regler som gäller kan de ekonomiska föreningarna betydligt sämre utnyttja förmåner än den traditionella typen av privat företagsamhet. Detta är också en faktor som man måste ta med i beräkningen. Det är därför man måsie bryta igenom del motstånd som finns i mänga siorjordbrukarkrelsar mol jusl denna företagsform. Vad Einar Larsson med sina allmänna formuleringar här döljer är atl del inom den lanlbrukande klassen i samhället och även inom centerpartiet finns en motsättning, en spänning mellan de större och de mindre. De har faktiskt olika inlressen, och de slörre har naturiigtvis elt intresse av alt motverka atl de mindre sluter sig samman. Tyvärr har mycket av den ganska skoningslösa jordbruksraiionaliseringen och utslagningen av småbmk faktiskt ägt mm med del tysta medgivandet hos en hel del av de större lantpalronerna och jordbrukarna. Där finns en intressemotsättning mellan smått och stort, varvid de kooperativa formerna skulle vara ell redskap för de små jordbrukarnas möjligheter alt hävda sig i det klassamhälle, som också finns i lantbruket och pä landsbygden.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av Jordbruksmark

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Einar Larsson säger au jordbmkarna inte visat sig vara särskilt intresserade av samverkan. Jag tror alt sanningen är den all man inte haft någon bestämd målinriktning och därför inie vidtagit radikala åtgärder för att befrämja statliga och kooperativa driftsformer också på jordbrukels område.

Nu antyder Einar Larsson alt dessa ting egentligen inle hör hemma i detta sammanhang. Jag anser nog att sambandet är myckel klart. Som del lidigare sagts behandlas våra motioner i samband med föreliggande betänkande.

Jag skall ändå övergå till all titta lilet pä de förslag som här slår inför avgörande. Utskottets talesman haren myckel stark tro på all de lagändringar som föresläs innebär att det kommer atl ske stora förbättringar närdet gäller skötseln och användningen av jordbruksmark.

Av tvä skäl hyser jag nog inle samma förtröstan; dels finns del för många
kryphål, dels skapar man inle de materiella betingelserna. Hur skall man
kunna åsladkomma de åtgärder som anges i utskottets betänkande, där del
heier: "Jordbruksmark skall sålunda brukas så au markens produk
tionsförmåga tas till vara på etl ändamålsenligt sätt." På s. 3 punkten 3 under

149

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av jordbruksmark

tillämpningsbeslämmelserna i betänkandel står det: "Har Jordbruket pä jordbruksmark, som är lämplig för jordbruksproduktion, lagts ned före nya lagens ikraftträdande, får. lanlbruksnämnden förelägga ägaren atl äter ta mar!<en i bruk, om det finns särskilda skäl till det och marken inte används för annat godtagbart ändamål."

Hur skall man nu åstadkomma detta? Gör man en inventering skall man komma fram till atl många lusen jordbruk ligger för fäfot. Man har inte ens planterat skog på dem. De finns överallt i hela Norrland och de finns också i andra delar av riket. De har lagts ned därför atl det förts en sådan jordbrukspolitik att brukarna inte haft möjlighet atl leva på sin jord. Del är fråga om folk som nu jobbar i gruvor, inom massaindustrin, inom metallindustrin eller på annal håll men som ändå har sin fäderneärvda gård kvar. Skall de nu bölfällas eller straffas på annal sätt? Inte kommer det au lösa några problem. Det skulle heller inte innebära alt god jordbruksmark som nu häller på att förvandlas till djungel skulle kunna återställas försitt rätta ändamål. Jag kan, herr Larsson, inte finna atl man med denna lag på något sätt kommer lill rätta med den fruktansvärda kapitalförstöring som sker på grund av att Jordbruksmark inte används för sitt rätta ändamål. Hur har man egentligen tänkt sig att det här skall gä till i praktiken?

150

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Vi upplever nu elt fenomen som man då och då stöter på. När goda krafter försöker rätta lill någonting som är felaktigt, flr de en väldig kritik. Det sägs all det som föreslagits inte kommer atl fungera och atl det borde ha gjorts pä annal sätt. Den som ingenting gör, gör ingenting fel.

Vi skall nu pröva hur den föreslagna ordningen fungerar. Jag sätter mycket större tilltro till detla förslag än vad Alf Lövenborg gör. Lanlbruksnämnden får nu räll alt gå direkt in och ta itu med den mark som inte är hävdad som den bör vara enligt bygdens principer. Lantbruksnämnden kan då ge ägaren ell föreläggande: Var så vänlig och sätt marken i hävd eller arrendera bort den! I värsta fall kan lantbruksnämnden säga: Se till att marken avyttras lill någon som är beredd att ta hand om den!

Delta är meningen med den här lagstiftningen. Om del visar sig all den inte fungerar, flr vi fortsätta och försöka förbällra den. Jag lycker att delta är ett rejält försök att klara upp del här problemet. Del är i varje fall ännu för tidigt alt döma ut det på det sätt som Alf Lövenborg gör.

Jörn Svensson gjorde en i långa stycken mycket riklig beskrivning över de svårigheter som de små Jordbrukarna möter. Jag håller med honom när han beskriver de problem som jordbrukarna har atl klara de höga markpriserna och åsladkomma förräntning av dessa osv. Men om del är svårt för en liten Jordbrukare, mäste del väl ändå vara lättare om några stycken sluter sig samman. Del finns, Jörn Svensson, inga som helst hinder för all de skall göra det. Jörn Svensson har inte på något som helst godtagbart sätt bevisat sina löst utkastade påståenden alt sambruksformen är bannlyst och att den motarbetas på allt sätt. Om lantbruksnämnden inte informerar om att den möjligheten finns, sä har den brustit i omsorg. Lantbruksnämnden har enligt sina

instruktioner hela den arsenal av medel som krävs när Jordbrukare bestämmer sig för alt slå sig samman i ett förelag.

Jag har verkligen inle gjort några försök atl slingra mig undan. Jag vidhåller atl om man för all få ell sambruksförelag atl fungera kräver absolut speciella stödformer, sä skall man säga del rakt ut. Men det är i så fall inget särskilt gott betyg för den brukningsformen.

Sedan gör Jörn Svensson en Jämförelse med Jordbrukets föreningsrörelse. Jörn Svensson lycks vara lyckligt okunnig om förhållandena på detla område, och Jag vill därför säga all det är en helt annan sak att organisera förädling, distribution och handel än all anpassa sig efter naturens, klimatets och markförhållandenas nyckfullhet. Det förhåller sig nämligen så, Jörn Svensson, med jord och djur alt de inte alltid uppför sig som man kan läsa i någon lärobokeller påannat sätt studera sig till. Skötseln av etl jordbruk kräver ofta myckel svåra ställningstaganden, som brukaren flr ta ansvaret för. Jag vill inle försvara del -jag bara konstaterar atl det är på det sättet alt om etl par tre jordbrukare är församlade, så har de litet olika uppfattningar om vad det gäller au falla för beslul jusl i den speciella situation av klimatiska och andra lill naturen bundna förutsättningar som föreligger. Och det är nog en väldigt viktig förklaring till atl de här kolchoserna inle lycks fungera i Sverige.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av jordbruksmark

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! När det försl gäller detla med nyckfullheten i olika produktionsgrenar, så borde väl det organisatoriska problemet i en produktionsgren med den typen av nyckfullhet ändå vara lättare att lösa eller i varje fall minsilikalätiaiilösa,ommanärnerasomdelarpåansvarei. Vi vetattdet som gör jordbruk mindre attraktivt för människor är oregelbundenheten, de utsträckta arbetstiderna, topparna av arbetsbelastning osv. som man inte kan utjämna på annal sätt.

Men vi skall inte leka med ord, för det bästa beviset pä alt Einar Larsson själv representerar denna motvilja mot sambruksformen är hans vulgära sätt att argumentera. Han kallar det inte för sambruk, han kallar del t. o. m. för kolchoser. 1 hånfull lon använder han begreppet kolchoser om en svensk företeelse - en rysk term som för Einar Larsson naturligtvis ger myckel speciella associationer och med vilken han avser au skapa en särskild atmosfär kring diskussionen om driftkooperalion i jordbruket. Vad höves oss mer lill bevis om Einar Larssons fördomar och förhandsinsiällning! Och del är just de fördomarna och den förhandsinställningen som vi skall bekämpa.

Sedan är hela Einar Larssons försök till bevisning just en sådan här lek med ord, för han tar ju inte med i beräkningen det verkliga utgångsläget. Han står här och frågar mig: Skall vi dä ha särskilda privilegier för sambruk?

Del är inte alls delta del är fråga om. Del är fråga om atl bringa upp sambruksformen till paritet med andra, mer privatiserade drififormer, eftersom sambruksformen ju är missgynnad, juridiskt och ekonomiskl. För sä lagkunnig är väl Einar Larsson, lika väl som jag, atl han vet att en ekonomisk förening har helt andra krav pä sig när det gäller redovisning, när

151

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av jordbruksmark

det gäller principerna för hur man vid värderingen skall uppta olika tillgångar och föOaktligen ocksä vilket utrymme som finns alt tillskansa sig skatlemässiga fördelar inom ramen för gällande lag. Del vet Einar Larsson, och han ger själv uttryck för del tysta motstånd, de lysta fördomar som finns mot denna driftform. Det har han Ju bevisat här i dag-det står i riksdagens prolokoll för all framlid, hans släng, hans åsnespark om "kolchoserna".

Sedan vill jag atl Einar Larsson svarar på litet frågor från min sida, för Jag har ställt fiera sädana. Jag ställde i mitl inledningsanförande frågan varför del inle talas etl ord om sambruk i budgetpropositionen i samband med anslagen lill lantbruksnämnderna.

Jag har också ställt en fråga som utgått från konstaterandet - som Einar Larsson knappast lär jäva - atl antalet brukningsenheter och därmed antalet försörjda hushåll, som finns i det svenska jordbruket, under den senasle tioårsperioden minskat med 30 % - med 50 000. Då harjag ställt frågan: Är det enligt Einar Larsson' en utveckling som var fullständigt oundviklig, någonting som inte i något sammanhang hade kunnat förhindras? Och det är mot den bakgrunden vi också ställt frågan: Är det möjligen så att ett ensidigt fasihängande vid kravet pä att man skall ha bara familjejordbruk faktiskt skapat spärrar och skapat ekonomiska belastningar i form av de överinves-teringar som ofta blir fallel på sådana här små enheter? Kan del inte vara så -om man försöker se del sansat och objektivt - att det är en rätt sannolik faktor bakom denna väldiga utslagning? Och skulle inte denna utslagning åtminstone ha kunnat något mildras, om man mer positivt hade uppmuntrat samverkansformerna i stället för att - som tydligtvis är regeln i en del tongivande kretsar pä jordbruksområdet - håna dem och kalla dem för kolchoser.

152

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Jag skall anknyta lill den frågeställning som Einar Larsson log upp i sin replik lill mig med anledning av att jag ifrågasatte hur den här lagändringen skulle kunna åstadkomma all man återför jordbruksmark till dess rätta ändamål.

Jag kan inie finna att utskottets talesman i sitt inlägg klarat ul hur all åkermark som är lämpad för jordbruksproduktion men som nu ligger för fäfot skall kunna återställas till produktiv åkermark. Och det ärju inte underiigt -för med nuvarande principer för vår jordbrukspolitik går det inte. Som exempel pä detta villjag ta mitl eget län, men del kunde lika gärna vara någol annal län i Norriand eller Mellansverige.

År 1956 utgjorde den brukade åkerarealen i Norrbotten ca 80 000 hektar. Nu är den ungefär hälften så slor. Tusentals nedlagda jordbruk håller alltså på att förvandlas lill djungel. I många fall är det faktiskt sådana jordbruk som finns inom länels bästa jordbruksområden, såsom Tornedalen och liknande. Alt del är omöjligt för enskilda människor alt restaurera dessa jordbruk måste också Einar Larsson förstå. Det kan bara ske genom stora statliga insatser och genom samverkan och kooperation.

Vår landshövding, som ju kläcker många goda idéer- och en och annan

dålig - förde för en lid sedan fram tanken pä att man skulle odla upp slora     Nr 160 myr- och mossmarker och etablera statliga jordbruk där. Mig förefaller det     Tisdagen den betydligtveuigareattmanvidlarålgärderförattåterställadenjordbruksmark     29 maj 1979

som lidigare använts för sitt rätta ändamål. Jordbruket är en basnäring, som   

skulle kunna ge mänga människor nya arbetstillfällen i områden som nu     Skötsel av jord-
plågas av kris och arbetslöshet. Men,för del krävs elt nyiärikande pä    bruksmark
jordbrukspolitikens område. Lagändringar som i och för sig liar en bra
inriktning kommer ju, om det inle sker någonting annal jämsides jmed dem,
alt avsätta ytterst små resultat därför au de inte följs upp med andrå ålgärder.
Så är ju sanningen.                                           I

EINAR LARSSON (c):

Herr lalman! Del kan kanske ligga någol i det som Alf Lövenborg säger här, all allt inte går all reparera. Jag skulle nu i etl önsketänkande gärna drömma om att de här åtgärderna hade vidtagits långt tidigare. Nu har vi på grund av andra omständigheter emellertid inte varil i en sådan politisk silualion alt vi har kunnat få fram detta förslag förrän nu, och det kanjag hålla med om är att beklaga. Därför flr vi väl försöka göra del bästa möjliga av situationen. Låt mig säga till AlfLövenborg atl en del av de områden som han talar om väl får göras om lill produktiv skogsmark, om delta är det lämpligaste förfarandet och om del inle går alt göra om dem till produktiv åkerjord.      |

Jag vill än en gäng betona au allt inte är sä bra alt det inle kan göras ännu bättre. Men Jag blev litet stött i kanten av attityden därför att när man nu äntligen tar itu med någonting och tror sig kunna uträtta någonting vettigt, får man bara höra en massa kriiik för all delta inte har hänt förr och föratt det inte är bättre.

Sedan vill Jag säga lill Jörn Svensson att han ingenting har lärt och ingenting har.förstått. Därför kommerjaginieheller atl hälla fler anföranden i denna debatt i anledning av hans beskyllningar. När jag talar om svårigheten alt fatta beslul i frågor som inte kan liknas vid de frågor som uppstår när man organiserar arbetet i en cykelverksiad eller i distribution, handel eller förädlingsindustri, då böriar Jörn Svensson tala om att det skulle vara mycket lättare om flera delade ansvaret för besluten. Men det ärju delta som är det svära. Det är inle alls säkert all flera kan enas om sädana beslul. De är väldigl svåra atl ta.

Eftersom jag tror atl del är bortkastad lid atl försöka få Jörn Svensson alt förslå delta, skall jag nöja mig med alt låta dessa funderingar-stå kvar för alla dem som förstår vad det handlar om.

Jörn Svensson lalade om mina fördomar. Jag har inle alls några fördomar mol sambrukstanken. Men Jag har studerat fö-hållandena i fyra fem länder där den här idén i slörre utsträckning är genomförd i praktiken. Jag har inte fltt sädana erfarenheter atl jag kan säga att detta är ett system som passar för Sverige. Jag skall vara försiktig så alt inte Jörn Svensson blir så hemskt förolämpad över atl jag använder adekvata termer för vad del handlar om. ■ Del skall Jag alltså undvika i fortsättningen, för jag har verkligen ingen avsikt atl förolämpa någon. Jag har som sagl studerat sambruk i de länder där man

153

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av jordbruksmark

mera konsekvent har försökt driva sådana. De bygger i princip alllid på den patron som Jörn Svensson anser vara så förhatlig - en ganska hård centralstyrning. Och då kan del gå. Men tro inte all delägarna är särskilt nöjda eller lyckliga eller atl de känner det medansvar och den medbestämmanderätt som de kanske har drömt om.

Därefter har inte bara jag ulan hela utskottet studerat de försök som har gjorts i Sverige. Vi har också medverkat lill alt ge sådana jordbruksföretag vissa favörer framför jordbruksföretag som drivs av en familj. Och ändå blir del märkligt nog ingen genomgripande utökning av de samägda jordbrukens antal. Del är delta som jag uttrycker min förvåning över. Och jag har med hänsyn lill Jörn Svenssons hårda anklagelser efteriysi en förklaring lill varför detla inte fungerar. Med den enorma dynamik som enligt Jörn Svensson finns i denna brukningsform är det förvånande att det inle finns fler lyckade exempel. Den ekonomiska föreningen har klara favörer bokföringsmässigt och skattemässigt jämfört med familjeföretaget. Del är alltså ocksä ell hell felaktigt resonemang som Jörn Svensson för i del avseendet.

Sedan frågades det: Varför försvann 50000 brukningsdelar? Vi har varit rätt eniga om all del svenska jordbruket måste undergå en viss strukturrationalisering. Det kan man kanske beklaga bl. a. från regionalpolitisk synpunkt. Men hur Jörn Svensson kan komma fram lill atl två eller tre eller fem familjer skulle kunna klara sig på ell jordbruk som inte klarar att försörja en famiO, förslår jag inle.

Jag tror inte att det tjänar mycket till att fortsätta debatten, och därför kommer jag atl nöja mig med dessa inlägg. Jag yrkar än en gång bifall lill utskottets hemslällan.

154

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall försl be all fl säga rent ut atijag lyckeralt det är litet dålig siil av Einar Larsson alt håna sina motståndare i en debatt med att säga -tydligen i brist på andra argument - atl de ingenting begriper och inte är värda att tala med. Det är inte en debattnivå som anslår Einar Larsson. Må vara atl man går pä varandra hårt och skarpt i en argumentation och att man ibland ocksä utdelar en och annan rallarsving, men den typen av nedvärdering lyckerjag faktiskt au Einar Larsson skall hålla sig för god lill. Jag tror honom om att ha bättre argument än så om han anstränger sig en smula.

Sedan gillar jag inle heller hans sätt all vulgarisera sakinnehållet i sina argument, och jag skall speciellt uppehålla mig vid det sista han sade. Han ville pådyvla oss som är för uppmuntrandet av sambruksformer alt vi pä en enhet som inle kunde bära en familj skulle viOa ha fem eller sex familjer. Del måste väl ändå Einar Larssons intelligens säga honom atl det inte alls är del som vi avser.

Vad frågan gällerärom det i etl läge där minimistorleken på en rationell och bärkraftig enhet liksom investeringskraven ständigt stiger är bättre att låla 50 000 enheter, var tredje jordbrukare i landei, gå ur produktionen. Einar Larsson anser uppenbarligen del i kraft av sina fördomar mot sambrukstanken, vilka han pä ell mycket avslöjande sätt här har givit klart uttryck för: Är

det bättre än alt säga all det kanske finns en alternativ företagsform, som vi bör uppmuntra? Denna allernaliva företagsform kan kanske skapa större och rationellare driftsenheter än vad de små familjejordbruken kan göra, i synnerhet i glesbygder med dåliga arronderingsförhållanden. Med hjälp av delta slags jordbrukare, som med samhällets stöd bättre kan klara av de kapitalinvesteringar det är fråga om, hade vi kanske något kunnat dämpa denna utveckling. Alt den tanken tydligen inte ens faller Einar Larsson in lar jag, logiskt och rättvist, som elt ullryck för alt han står för en åskådning som innebäratt jordbruksmark hellre må läggas ner och vart tredje Jordbrukshushåll hellre må gå ifrån lantbruket än alt man intar en positiv hållning till sambruksformen.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av jordbruksmark

ALF LÖVENBORG (apk) kort genmäle:

Herr lalman! I sin senaste replik lill mig lät Einar Larsson litet mer resignerad när han skulle skildra denna lagändrings välsignelser. Nu sade Einar Larsson atl all nedlagd åkermark naturligtvis inte kan återställas och lalade mer om atl plantera tall och gran. Men det gör man redan nu, så beslutsamhetens friska hy övergår i eftertankens kränka blekhet. Jag tolkar det som att Einar Larsson också inser att den lagändring som han pläderat för inte kommer alt medföra några slörre förändringar.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Alf Lövenborg har här tagit upp en del frågor som Jag vill kommentera, eftersom hans uppfattning stämmer ganska väl överens med min i dessa frågor.

Del är inte så förfäriigt mänga år sedan som vi inom jordbruket brottades med mycket svåra överskoilsproblem. Det var svårt att få avsättning för vår produktion ute på världsmarknaden, och frän samhällets sida uppmuntrade man pä alla sätt Jordbrukarna alt ta åkrar ur bruk, framför allt mindre brukningsdelar eller sådana tillhörande slörre brukningsenheter som låg pä ell sådant sätt alt de inte lönade sig alt bruka.

Den som tog enheter ur bruk fick inte några bidrag, men man drog sig för all plantera skog pä jorden, precis som AlfLövenborg här har talat om. Det låg ju mänga generationers arbete bakom den uppodlade Jord som det nu var dags att lägga ner. Man kunde inte hålla jorden i bästa skick eftersom man inle brukade den i produktionen, men den fanns där och man hindrade den från atl växa igen med sly och annal. De gjorde just vad vi i våra moderatreservationer har kallat att hälla jorden i hävd.

Bönderna menade alt om de planterade skog pä marken, var den för all framlid borta ur jordbruksproduktionen, då kunde man inte ta tillbaks den igen. Nu har försök i framför allt Östergötland - det är dem Jag känner lill -visat att det går fortare än man anat att återföra skog lill jordbruksjord. Men jag vet inte hur del ligger lill på andra håll, absolut inle i Alf Lövenborgs trakter. Jag tror dock atl det där ingalunda är enkelt all, om det skulle vara nödvändigt, återföra skog lill jordbruksproduktion.

1 bl. a. Förenta staterna har det provats ett institut som kallas jordbank.

155

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av jordbruksmark

Jordägarna larjorden ur produktionen men häller den i en sådan hävd all man ögonblickligen kan ta den i funktion igen, om del blir underskott ute på världsmarknaden. Del utgår en myckel liten ersättning för besväret all hälla Jorden i hävd, men ingenting därutöver. Vad vi menar är alt vi skall kunna hålla jorden i hävd. Det är inte alls fråga om någon ersättning. Men Jordbrukspolitiken svänger gång på gång, och försörjningsläget svänger likaså. Därför skall vi ligga litet lågt, och del är därför som vi talar om att hälla Jorden i hävd.

156

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 1 av Hans Wachtmeister m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hans Wachtmeister begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemslällan  i

betänkandet nr 33 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Hans Wachtmeister

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hans Wachtmeister begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 241 Nej -   48

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 2 av Hans Wachtmeister m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hans Wachtmeister begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som  vill atl kammaren bifaller jordbruksutskottets hemslällan  i

betänkandel nr 33 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av Hans Wachtmeister

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hans Wachtmeister begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 239

Nej -   50

Mom. 3

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 3 av Hans Wachtmeister m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hans Wachlmeister begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Skötsel av jordbruksmark

Den som vill all kammaren bifaller Jordbruksutskotlets hemställan  i

betänkandel nr 33 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av Hans Wachtmeister

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hans Wachtmeister begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 240 Nej -   49

Mom. 4-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7

TALMANNEN: Propositioner ställs särskilt i fråga om vandera av de motionsyrkanden som behandlas i detla moment.

Moiionen nr 1447 av Rolf Hagel och AlfLövenborg

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1447, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som  vill all kammaren bifaller Jordbruksutskottets hemslällan  i

belänkandet nr 33 mom. 7 såvitt avser motionen nr 1447 av Rolf Hagel och

Alf Lövenborg röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä AlfLövenborg begärde rösträk-

157

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Bokföring av underhållslån

ning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276 Nej -    10

Moiionen nr 1470 av Lars Werner m. fl.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 1470, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som  vill att kammaren  bifaller jordbruksutskottets hemslällan  i

betänkandel nr 33 mom. 7 såvitt avser moiionen nr 1470 av Lars Werner

m. n. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275 Nej -    14

§ 2 Föredrogs

Näringsutskottets betänkanden

1978/79:39 med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag inom ekonomidepartemenlets verksamhetsområde jämte motion

1978/79:40 med anledning av regeringens skrivelse 1978/79:129 med överiämnande av allmänna pensionsfondens Oärde fondstyrelses årsredovisning

1978/79:46 med anledning av proposiiionen 1978/79:169 med förslag till lag om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg jämte motion

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemslälll.

§ 3 Bokföring av underhåilslån

Föredrogs civiluiskottets betänkande 1978/79:35 med anledning av motioner om bokföring av underhällslån.

158

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! I civilutskoltets betänkande nr 35 behandlas bl. a. vpk-

moiionen 396 i den del som avser redovisningsregler för allmännyttiga bostadsföretag beträffande de s. k. underhållslånen. Vpk föreslår i motionen att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna atl redovisningsregler för allmännyttiga bostadsföretag bör vara så utformade atl föreskrifter om likvidalionsskyldighei o. d. inte skall hindra atl underhållslån söks och används. Redan då möjligheten atl erhålla särskilda län för atl finansiera underhållsåtgärder infördes framhölls från värt häll de svårigheter som redovisningsmässigi var förenade med delta för många allmännyttiga bostadsförelag. Men framför allt tryckte vi på att dessa lån, liksom hyresföriustlånen, borde bli ränte- och amorteringsfria eller efterges i sin helhet.

Nu har utskottet anslutit sig till den uppfaUning som kommer till uuryck i motionerna från s, c och vpk, nämligen alt del införda systemet med underhällslån snarast måste kompletteras med lagbestämmelser, som ger bostadsföretagen möjlighet att utnyttja den nya låneformen ulan all likvidalionsskyldighei eller liknande effekter uppstår. Motionerna har alltså tillstyrkts. Detta är naturiigtvis bra och skulle inle behöva medföra ytteriigare kommentarer, om del inte vore så alt man vid alla tillfällen bör rikta uppmärksamheten på andra sidor av underhållslånen och på konsekvenserna för de allmännyttiga bostadsföretagen och deras hyresgäster då länen skall återbetalas.

Här vill jag då anknyta till del särskilda yttrande som moderaterna har fogat till utskottsbetänkandel. I detta utvecklar moderatledamölerna etl resonemang, som pä sill sätt är väldigt klargörande men samtidigt helt avslöjande för deras bostadspolitik. De säger med vissa omskrivningar att de allmännyttiga bostadsföretagen med ekonomiska problem - och det är som bekant de flesta - skulle fä gå i konkurs. I klartext: Avrusta allmännyttan!

Moderaterna säger vidare att del inte är rimligt alt statsmakterna ger ökade subventioner lill företagen i syfte atl vidmakthålla hyreslägenheter. I klartext: Sälj ut allmännyttans lägenheter! Man upprepar sina lidigare påståenden om att frågan om ökad frihet och dispositionsrätt i boendet skulle vara avhängig eller beroende av bostadsrätt eller direktägande av lägenheter. Det handlar alltså - som vanligt från moderathåll - om att göra allt flera bostäder till en handelsvara.

Om man däremot vill alt bostaden skall vara en social rättighet- och det vill vpk - då måste man salsa mer på ett ökat stöd frän slalsmakiernas sida, ell riktal stöd till de kommunala, allmännyttiga bostadsföretagen.

Hyresgästernas, de boendes, krav går tvärtemot vad moderaterna föreslär inle främst ul pä att de själva skall få äga sina bostäder. De boendes krav i detta sammanhang går främst ut på all fl mer att säga lill om i sitt boende, inte all fä äga husen eller enskilda lägenheter, De boendes krav på att få mer alt säga till om går mycket bra att realisera inom ramen för hyresboendet, och ett omfattande arbete i den riktningen pågår som bekant också i samråd med allmännyttan och dess hyresgäster. Det är självfallel nödvändigt all detta arbete skyndas på och underiättas för att man i snabb takt skall kunna bygga ul hyresgästinflytandet även på del privata området.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Bokföring av underhåilslån

159

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Bokföring av underhållslån

Ännu angelägnare är emellertid i dag för hyresgästerna - inte minst mot bakgrund iav nya signaler om stora kraftiga hyreshöjningar i höst och vid kommande årsskifte - att stoppa nya hyreshöjningar genom ell kraftigi ökat stöd till allmännyttan. Del är i linje med det som vpk har föreslagit all underhållslånen lill de kommunala allmännyttiga bostadsföretagen skall avskrivas.jDet är i linje med del som vpk har föreslagit all hyresförlustlänen för allmännyttan skall efterges i sin helhet. Och det är i linje med det som vpk har föreslagit gynnsammare finansieringsvillkor för allmännyttan och bosladskoöperaiionen.

Herr talman! Allt fler uppgifter har under senare lid framkommit om allmännyttans högre kostnader jämfört med andra bostadsföretag. Dessa högre kostnader har man som bekant därför att man har en speciell roll och speciella uppgifter, därför att man bedriver fastighetsförvaltning av sociala skäl och inte av vinstskäl, därför att de allmännyttiga bostadsföretagen utgör viktiga instrument för en social bostadspolitik.

Jag yrkar bifall lill civilutskoltets hemställan i betänkande nr 35.

160

KJELL MATTSSON (c):

Herr lalman! Tore Claeson ställde yrkande om bifall till utskottets hemslällan. Del rader tydligen inga motsättningar som skall föranleda någon omröstning.

Viläggerhärframett förslag som vi har arbetat fram i utskottet. Riksdagen godtog systemet med underhällslån, och genom au vi i praktiken ställdes inför fullbordat faktum var det självklart för oss i utskottet alt bostadsföretagen ocksä skulle kunna utnyttja underhållslånen. Vad avsikten slutligen var från regeringens sida vet jag inte. Vi tolkade emellertid bostadsminislern så all hon också hade denna mening. Hon förde Ju ell resonemang om all utrymme skulle skapas - redovisningsmässigi - genom avlyft av hyresförlusilån. Utskottet trodde dock inle på del påståendet.

; Eftersom proposiiionen inte innehöll några redovisningar i sakfrågan fick vi skjuta upp ärendet i den här delen föratt själva la fram fakta. Det centrala var att kontrollera om påståendet i propositionen var rikligt eller om utskottets tvivel på detta var sakligt grundat. SABO bistod med en utredning, som visade att det inte skulle hjälpa ens om vi strök alla hyresförlustlånen på en gång. Därmed var utgångspunkten given för utskottet - anlingen skulle vi ändra på redovisningsreglerna på något sätt eller också skulle vi acceptera konsekvenserna;

Vi har undersökt vad vi hade au välja på. En möjlighet var att bygga vidare pä särreglerna för bokföring av paritelslän. Ell annat förslag var att ändra på likvidaiionsbestämmelserna i aktiebolagslagen. Elt tredje förslag var alt fl lill stånd en lösning såsom för Uddeholmslånen. Etl Oärde förslag som kom fram var att man skulle kunna aktivera reparationskostnaderna - ett förslag som dock inte vidhölls. Till slut såg yi dock som en realistisk lösning bara det första av de här nämnda alternativen,'nämligen att bokföra enligt pariletslå-nemodellen.

Vi hade helt klart för oss genom sakkunskap frän bokföringsnämnden att

inte heller denna lösning stämmer med de principer som fält uUryck i bokföringslagen. Därför stod utskottet inför atl väga de bostadspolitiska bedömningarna mol detta. Utgången var dä från vår sida given - all man inte villeoffra syfiet med underhållslänen förde företagsekonomiska principerna. Det stod för bokföringsnämnden helt klart all detta var den faktiska beslutssituationen, och man konstaterade, alt eftersom man stod inför etl fullbordat faktum med underhållslån så fick man, genom ett politiskt beslul, tillgripa andra än rent företagsekonomiska bedömningar. Utskottets beslut var mot denna bakgrund enhälligt. Det enda som förvånat oss är, att bostadsdepartementet sä lätt avfärdade de här centrala frågorna och lät utskottet göra del grundläggande arbete som i normala fall borde ha redovisats i propositionen.

Vi har alltså varit ense om slutsatserna i utskottet. Moderaterna har dock lagt lill ell särskilt yttrande. Innehållet i detta är kort och goll, att hyreshus som inte bär sig skall göras om lill ägariägenheter eller föras över till bostadsrätt. Vi har i betänkandel haft all ta ställning lill på vilket säll vi skall bokföra underhållslänen. Jag ser därför inget skäl atl gå in i en allmän bostadspolitisk debatt med anledning av vad moderaterna skrivit i sitt särskilda yttrande. Jag har bara velal lämna denna redovisning av civiluiskottets arbele med atl få fram elt förslag till hur underhållslänen skall bokföras.

Jag yrkar bifall till utskotlels hemslällan.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Lånegränsen för bostadslån vid nybyggnad

Överiäggningen var härmed sluiad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Lånegränsen för bostadslån vid nybyggnad

Föredrogs civilutskoltets betänkande 1978/79:39 med anledning av motion om lånegränsen för bostadslån vid nybyggnad.

I detta betänkande behandlades den med anledning av propositionen 1978/79:209 om ändring i bostadsbeskattningen, m. m. väckta motionen 1978/79:2687 av Wiggo Komstedt (m) och Allan Gustafsson (c), vari hemställts att riksdagen beslutade höja länegränsen förstatliga bostadslån till enskilda ägare av flerfamiljshus till 92 96 vid nybyggnad.

Utskottet hemställde

atl riksdagen med anledning av moiionen 1978/79:2687 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Maj-Lis Landberg, Magnus Persson, Roland Brännström och Per Olof

11 Riksdagens protokoll 1978/79:159-160

161

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Lånegränsen för bostadslån vid nybyggnad

Håkansson (samtliga s) som ansett all utskottet bort hemslälla all riksdagen skulle avslå moiionen 1978/79:2687.

PER BERGMAN (s):

Herr talman! I civiluiskottets belänkande nr 39 behandlas en motion om lånegränsen för bostadslän vid nybyggnad. Motionärerna - en moderat och en centerpartist - hemställer att riksdagen skall besluta att höja länegränsen för statliga bostadslån till enskilda ägare av flerfamiljshus till 92 % vid nybyggnad. Frågan om lånegränserna behandlade riksdagen för nästan exakt två månader sedan, och då beslöts med bifall till en socialdemokratisk motion alt lånegränsen för statliga bostadslån vid nybyggnad skulle sänkas från 92 % till 85 % från den 1 juli 1979. Därmed skulle gränsen vid nybyggnad bli densamma som vid ombyggnad. Eftersom socialdemokraterna stod bakom beslutet i mars i år, flnner vi nu ingen anledning all återigen pröva den i motionen upptagna frågan.

Moiionen har väckts med anledning av propositionen 1978/79:209 om ändring i bostadsbeskattningen, m. m. Frågan om bostadslån vid nybyggnad behandlas emellertid inle i denna proposition. Däremol konstaterar budgei-och ekonomiministern pä s. 30 i propositionen att länegränserna vid ombyggnad och nybyggnad-efter riksdagens nyligen fattade beslul-åter är enhetliga i fråga om enskilt ägda hyreshus. Jag mäste säga atijag tycker atl budgetministern noterar detta med en viss tillfredsställelse, och det kan man ju förslå - genom riksdagens lidigare fattade beslul sparar statsverket minst 30 milj. kr. per är.

Nu har i proposilion nr 209 förslag lagts fram om höjning av lånegränsen till 92 96 vid ombyggnad av enskilt ägda hyreshus. Avsikten härmed är alt den propositionen skall uppskjutas lill hösten. Hur det då kommer all gå med den slår skrivet i stjärnorna.

Som framgår av den socialdemokratiska reservationen vid civilutskoltets betänkande kommer riksdagen att behandla proposiiionen under hösten. Eftersom några sakliga skäl inte finns au ändra riksdagens tidigare i år fattade beslut och då riksdagen senare under hösten kommer all utifrån bl. a. bostadsbeskattningens utgångspunkter fä behandla frågan om bostadslån vid ombyggnad av enskilt ägda hyreshus, finner vi reservanter alt några skäl inte finns alt stödja molionsförslagel. Moiionen har inget samband med förslagel i proposiiionen ulan är tillkommen för all rätta lill den fadäs som tydligen begicks av några ledamöter från centerpartiet, moderaterna och folkpartiet vid riksdagens beslul i mars.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationen.

162

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Riksdagens beslul nyligen att sänka lånegränsen för nybyggnad av privata hyreshus var enligt vpk:s mening etl steg i rätt riktning och f ö. att återgå lill vad som gällde innan en borgerlig regering kom lill maklen. Som väntat har detla beslul inte lämnat de borgerliga någon ro, och nu föreligger

etl betänkande enligt vilket ulskottsmajorileten ånyo vill ge privata fastighetsägare bättre villkor.

Dä de borgeriiga partierna minskade behovet av egna insatser för privata byggherrar från 15 % lill8 "o,innebar det en ökad subvention,speciellt riktad till privata fastighetsägare. Den nuvarande situationen på bostads- och hyresmarknaden kännetecknas av rekordlåg nyproduktion av fierfamiljshus, skyhöga hyror i nyproduktionen och automatiska höjningar av hyrorna i hela bostadsbeståndet. Denna situation är resultatet av en medveten bostadspolitisk linje, där kraven frän del privata näringslivet och starka kapital- och bankintressen blivit vägledande förde borgerliga regeringarna. Här har frågan om bostadsfinansieringen och lånegränserna för bostadslån stor betydelse.

Vänsterpartiet kommunisterna har i olika sammanhang föreslagit förändringar som inte är föremål för behandling i detla belänkande, men jag vill ändå erinra något om innehållet i våra förslag. Vpk föreslår en statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar genom enhelslän med läng amorteringstid samt till låg och fast ränta från en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank. Dessa län skall då utgå lill allmännyttiga bostadsföretag och sådana bostadsrättsföreningar som nu kan fä 99-procentig belåning.

I avvaktan på genomförandet av ett sådant förslag anser vpk dels att bostadslån inte skall ulgå för ny- eller ombyggnad av enskilt eller av därmed jämställda bostadsrättsföreningar ägda fierfamiljshus eller småhus som inte skall bebos av låntagaren, dels att den garanterade räntan för bostadslån lill allmännyttiga bostadsförelag och bosiadskooperationens bostadsrättsföreningar fastställs till högsl 3 % för en till 60 år föriängd lånetid, dels att den garanterade räntan för utestående län m. m. till allmännyttiga bostadsföretag och dessa bostadsrättsföreningar inte skall trappas upp årligen, som nu sker.

Jag har, herr lalman, velal erinra om dessa förslag i direkt anslutning lill diskussionen om länegränser för bostadslän vid nybyggnad för att peka på de åtgärder som på sikt måste genomföras på finansieringsområdet som elt led i en social bostadspolitik.

Jag yrkar bifall lill reservationen vid civilutskoltets betänkande nr 39.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Lånegränsen för bostadslån vid nybyggnad

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Under någol år har vi haft en bostadsbelåning för nybyggnad av enskilt ägda flerbostadshus som uppgåu lill 22 % inom en gräns som satts vid 92 %. Som utskottets vice ordförande nämnt, ändrades gränserna i det bostadspolitiska beslul riksdagen fattade för någon lid sedan. I det belänkande som nu behandlas föreslär civilulskottet all man skall återgå till 22/92 i stället för 15/85 som det senasle beslutet innebär.

I reservationen görs konstaterandet att en önskad samordning - här avses det förslag som finns i propositionen 209 - lika gärna kan åstadkommas pä 15/85-procentsnivån, och det är riktigt.

Skillnaden är bara atl majoriteten anser all del skall vara 22/92 och

163

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avskaffande av ungdomsfängelse-straffet

reservanterna 15/85. Vi lär inte kunna övertyga varandra om vilket som är det rikliga.

Jag ber aU få yrka bifall till utskottets hemslällan på den här punkten.

Tore    Claeson    redovisade    på    nytt    vpk:s    förslag    till    bostads-finansieringssystem.  Den  diskussionen   hade  vi   i  den  bostadspolitiska debatten, ochjag tänker inte vid detla tillfälle gä in i den på nyll. ' Nu nöjer Jag mig alltså med att yrka bifall till utskottets förslag.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen av Per Bergman m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Per Bergman begärt votering upplästes och godkändes Riljande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i belänkandet

nr 39 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Per Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Per Bergman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 149 Nej - 141

164

§ 5 Avskaffande av ungdomsfängelsestraffet

Föredrogs Justilieulskoltets belänkande 1978/79:38 med anledning av proposiiionen 1978/79:212 om ändring i brottsbalken, m. m. (avskaffande av ungdomsfängelsestraffel m. m.) Jämte motion.

BERTIL LIDGARD (m):

Herr talman! Justitieulskottels betänkande med anledning av regeringens proposition om ändring i brottsbalken innehåller några frågor av kriminal-politiskt intresse värda en utföriig kommentar - om tiden hade tillåtit det. Den mest betydelsefulla delen av ärendet, nästan av sådan betydelse all man skulle kunna beteckna den som en milstolpe i den kriminalpolitiska utvecklingen i värt land, handlarom avskaffandet av del lill liden obestämda ungdomsfängelsestraffel.

Nu förhåller det sig på del sättet all det förekommer ell brett upplagt utredningsarbete med anknytning lill det straffrättsliga päföljdssysiemet i vårt land.  Man skulle därför kanske ha kunnat tycka att frågan om

ungdomsfängelsestraffets avskaffande borde ha hanterats i etl mera övergripande sammanhang. Del råder emellertid fullständig enighet, inte bara inom justitieulskottet utan över huvud tagel bland kriminalpolitikens intressenter, om att del är angeläget från kriminalvårdssynpunkt all delta tidsobestämda straff avskaffas sä snart som möjligt, helst som det har bedömts kunna ske utan alt annal utredningsarbete påverkas av ell sådani beslul.

Ungdomsfängelse infördes 1935, alltså för något mer än 40 är sedan, för yngre lagöverträdare som gjort sig skyldiga till brott av viss svårighetsgrad och som ansågs vara mottagliga för och kunna lillrättaföras med uppfost-rings-och utbildningsåtgärder. Ungdomsfängelsestraffet varalltså ett explicil uttryck för den s. k. värdideologin inom kriminalvården. Den tidens allmänna frihetsberövande straff var olämpliga, och de vanliga fängelserna saknade resurser för att lillgodose ungdomarnas behov och värdens genomförande. Del nya straffet var lidsobesläml - något som låg naturligt i dess syfte atl bibringa den unge uppfostran och utbildning på en individuell grund. Den dömde kunde dock inle kvarhållas mer än högsl fyra är i anstalten.

Tyvärr blev ungdomsfängelsestraffel av olika skäl mera svårhanteriigt än vad dess tillskyndare hade tänkt sig. Under årens lopp har såväl i lag som i praxis skett åtskilliga förändringar i verkställigheten av ungdomsfängelsestraffel. Redan detta kunde motivera ett övervägande av straffets avskaffande.

Viktigare är emellertid den utveckling som skett inom kriminalvärden efter det att ungdomsfängelse infördes i del svenska päföljdssysiemet och som kommit att innebära att straffverkställighetens utformning efter hand kommit atl fä en mera individualpreventiv inriktning även när del gäller del ordinära fängelsestraffet. Prioriteringeii av de öppna verkslällighelsformerna har också kommit atl gälla samtliga päföljdsarter.

Utvecklingen har sålunda medfört alt skillnaderna i verkställighetshänseende mellan ungdomsfängelse och andra frihetsberövande påföljder successivt har utjämnats föratt slutligen genom kriminalvärdsreformen 1974 hell bortfalla. När man nu utmönstrar ungdomsfängelsestraffel ur påföljds-systemet är detta motiverat av den principiella skillnad som kvarslår, nämligen tidsobesiämdhelen i ungdomsfängelsestraffet i förhållande till de tidsbestämda straffen. Den främst psykiska påfrestning som tidsobesiämdhelen i straffet innebär strider mot de kriminalpolitiska värderingar som kommit att läggas till grund för utvecklingen under senare tid. Detta synes ha varil avgörande för del förslag som nu förelägges riksdagen för beslul. Däremot torde det vara en alltför halsbrytande slutsats alt förmoda alt ungdomsfangelsestraffets avskaffande har någon grund i den tveksamhet belräffande den s. k. vårdideologins effekter och lämplighet som kommit lill uttryck under senare är. I varje fall harjustiiieutskottet i siu ställningstagande inte påverkats av sådana diskussioner.

Herr lalman! Av det sagda framgår alt utskottet är enigt i sitt tillstyrkande av regeringens förslag. Jag anhåller att riksdagen biträder utskottets hemställan.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avskaffande av ungdomsfängelsestraffet

165

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avskaffande av ungdomsfängelse-straffet

166

ERIC JÖNSSON (s):

Herr talman! Del var dåvarande justitieministern Lennart Geijer som 1974 tillsatte en utredning med uppdrag att utreda frågor i anslutning till avskaffande av påföljden ungdomsfängelse. Frågan om avskaffandet av ungdomsfängelsestraffel kan sägas ha haft sin grund i elt krav från den allmänna opinionen. Jag vet atl många socialdemokratiska föreningar reste detta krav. Man gjorde det därförait man kunde konstalera av erfarenheterna att anstaltsbehandlingen och anstaltsvården i allmänhet inte hade fall någon avsedd effekt.

I den proposition som ligger till grund fördel utskottsbelänkande som vi nu behandlar las det upp förslag frän ungdomsfängelseuiredningen som vunnit bred anslutning under remissbehandlingen och som inte hindrar en inledd översyn av päföljdssysiemet. Förslaget innebär, som redan nämnts av Bertil Lidgard, att ungdomsfängelsestraffel avskaffas. Vidare föresläs vissa ändringar i brottsbalken som främst syftar lill att göra frihetsstraffen färre och kortare. Framför allt gäller det för unga lagöverträdare.

Ett av ungdomsfängelseutredningens förslag som är rätt väsenlligl behandlas emellertid inle i proposiiionen, nämligen förslaget om den s. k. lillsynsdomen. Detta kan sägas vara ell förslag i fråga om utformningen av frivärdspåföljderna. Anledningen till alt förslagel inle finns med i propositionen är enligt departementschefen atl remissinstanserna har ställt sig kritiska till det. Jag lycker emellertid alt förslaget inle helt bör komma bort i den fortsatta hanteringen av frågan om päföljdssysiemet.

Ungdomsfängelseuiredningen hade lill uppgift atl försöka finna påföljder som kunde ersätta ungdomsfängelsestraffet. Vi försökte således alt finna en påföljd som hade en sådan beskaffenhet att den kunde Oäna som en mellanform mellan traditionell frivård och fängelsestraff Förslagel om tillsynsdom var utredningens förslag lill lösning av den i direktiven angivna uppgiften atl lill någon del försöka ersätta ungdomsfängelse med kriminalvård i frihet.

Förslaget om tillsynsdom innebar kriminalvård i frihet med en intensiv övervakning i kontrollsyfte. Vi menade all grundläggande för en sådan övervakning borde vara alt övervakaren häller god kontakt med klienten, att han håller sig underrättad om var klienten bor, var han har sin huvudsakliga sysselsättning och hur hans livsföring i övrigt är.

Jag tror att det är viktigt att framhålla alt den tilltänkta tillsynsdomen också skulle utgöra en hjälpfunktion för den dömde. Höga krav ställdes pä frivärdens sociala verksamhet.

Det är klart atl en intensiv övervakning enligt förslaget skulle ha ställt slora krav pä övervakaren, som enligt utredningen skulle vara en Oänsleman inom skyddskonsulenlorganisalionen och som vid sin sida skulle ha en biträdande övervakare som enligt utredningen borde vara lekman. Jag hoppas atl de ökade kraven för övervakaren inte har varit avgörande när remissinstanserna gjort sina negativa ställningstaganden.

Atl Jag för min del trots att ungdomsfängelseutredningens förslag om tillsynsdom inte finns med i regeringens proposilion ändå kan tillstyrka den.

beror på alt dels skärps verkställighelsinnehället i skyddstillsynen upp och blir fastare, dels utreds som redan lidigare nämnts päföljdssysiemet ytteriigare. Jag hoppas att utredarna kan hämta en del uppslag i ungdomsfangel-seulredningens betänkande.

Jag vill med det anförda, herr lalman, instämma i det bifallsyrkande som Bertil Lidgard har ställt.

Med detla anförande, i vilket Inger Lindquist (m) instämde, var överläggningen slutad.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 6 Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottets belänkande 1978/79:25 med anledning av proposiiionen 1978/79:202 om avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension och arbelsskadeförsäkringen under åren 1980-1984, m. m. såvitt proposiiionen hänvisats till utskottet, jämte motioner.

I propositionen 1978/79:202 (socialdepartementet) hade regeringen såvitt nu var i fråga föreslagit riksdagen atl anta de i proposiiionen framlagda förslagen lill

1.   lag om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 lill försäkringen för tilläggspension,

2.   lag om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 lill arbelsskadeförsäkringen,

4.  lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5.  lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt Iagen(l962:381) om allmän försäkring,

6.  lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

7.  lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

8.  lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

9.  lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

10.  lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

11.  lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift lill arbetslös-helsförsäkringen och del kontanta arbetsmarknadsstödet,

12.  lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

13.  lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildnihgsavgift,

14.  lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift till sjöfolks pensionering.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följan-

de:

167

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

"I propositionen föreslås atl avgiften lill försäkringen för tilläggspension (ATP) under åren 1980-1984 höjs åriigen med 0,25 % av det avgiftsgrundande löneunderlaget. Därmed kommer ATP-avgift för nämnda år alt las ul med resp. 12,00, 12,25, 12,50, 12,75 och 13,00 %.

Avgiften lill arbelsskadeförsäkringen föreslås höjd från nuvarande 0,25 % av lönesumman till 0,60 96 för femårsperioden 1980-1984.

I proposiiionen föreslås atl konstnärer och andra som uppbär vissa statliga beskattade bidrag skall kunna tillgodoräkna sig bidragen som pensionsgrundande inkomst inom den allmänna försäkringen. Den som betalar ul bidragen föresläs bli skyldig atl betala de avgifter lill bl. a. socialförsäkringarna som belöper pä bidragen.

Dagpenning som utgår till frivilliga inom försvaret föreslås bli pensionsgrundande.

Vidare föreslås all underlaget för arbetsgivarnas avgifter lill socialförsäkringarna och näraliggande ändamål utsträcks till alt omfatta även naturaförmån i form av fri bil. Samtidigt föreslås värdet av bilförmånen bli beaktat vid beräkning av sjukpenninggrundande och pensionsgmndande inkomst inom den allmänna försäkringen.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980."

I detta sammanhang hade behandlats dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1978/79:2548 av  Erik  Hovhammar m. fi., vari såvitt nu  var i fråga hemställts alt riksdagen beslutade avslå propositionen,

1978/79:2549 av Nils Hörberg (fp),

1978/79:2551 av Per-Eric Ringaby m.fl. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1, 2 och 4) hemställts alt riksdagen beslutade aU

1.  med avslag pä proposiiionen i motsvarande del fastställa ATP-avgiften föraren 1980-1984 lill oförändrat 11,75 96 av det avgiftsgrundande löneunderiaget,

2.  med avslag på propositionen i motsvarande del fastställa avgiften till arbelsskadeförsäkringen lill 0,50 96 för åren 1980-1984, samt

4. avslå förslaget om utvidgning av underlaget för beräkning av arbetsgivarnas avgifter till socialförsäkringen till atl omfatta även naturaförmåner i form av fri bil,

1978/79:2552 av Lars Schötl (m).

168

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna 1978/79:222 av Rune Torwald (c) och Kari-Eric Norrby (c), 1978/79:257 av Bo Lundgren m. fl. (m), 1978/79:873 av Hans Gustafsson (s), 1978/79:1230 av Filip Fridolfsson m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen

hos regeringen skulle anhålla om förslag som befriade arbetsgivare från att erlägga socialförsäkringsavgift till sjukförsäkring och folkpensionering för arbetstagare som fyllt 65 år,

1978/79:1808 av Arne Magnusson m. fl. (c) och

1978/79:1810 av Olof Palme m.n. (s), vari hemställts aU riksdagen beslulade atl förmän i form av fri bil från den I juli 1979 skulle inräknas i underlaget för uttag av arbetsgivaravgifter.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1.  belräffande avgifter för försäkringen för tilläggspension med bifall till propositionen 1978/79:202 i motsvarande del och med avslag på motionen 1978/79:2548 i motsvarande del och motionen 1978/79:2551, yrkandet 1, anta del i propositionen framlagda förslaget till lag om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension,

2.  beträffande avgifter för arbelsskadeförsäkringen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på moiionen 1978/79:2548 i motsvarande del och motionen 1978/79:2551, yrkandet 2, anta det i propositionen framlagda förslaget lill lag om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till arbelsskadeförsäkringen,

3. besluta att till riksmötet 1979/80 uppskjuta behandlingen av proposi
tionen i vad den avsåg förslagel till ändring av 19 kap. 4 och 7 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring, '.

4.     belräffande utvidgning av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgif
ter m. m. med bifall till propositionen i motsvarande del och med anledning
av moiionen 1978/79:1810 i motsvarande del samt med avslag pä motionen
1978/79:2548 i motsvarande del och motionen 1978/79:2551, yrkandet 4,
anla följande lagförslag med undanlag av övergångsbestämmelserna, nämli
gen

a)    förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad
förslaget inte berörts under mom. 3 ovan och med den ändringen av ingressen
till lagförslaget som föranleddes av utskottets hemslällan under samma
moment,

b)  förslagel till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

c)  förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

d)    förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk
ring,

e)  förslagel lill lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

O förslagel lill lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

g) förslaget till lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

h) förslaget till lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

169

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

i) förslaget till lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

J) förslaget till lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenulbildningsav-gift,

k) förslaget lill lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift till sjöfolks pensionering,

5.  beträffande ikraftträdandet av utvidgningen av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter m. m. med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på moiionen 1978/79:18101 motsvarande del anta övergängs-bestämmelserna i de under mom. 4 nämnda lagförslagen,

6.  belräffande befrielse frän arbetsgivaravgifter för vissa arbetstagare avslå moiionen 1978/79:1230,

7.   beträffande arbetsgivarnas uppgiftslämnande avslå moiionen 1978/ 79:2552,

8.   beträffande lid för ingivande av arbetsgivaruppgift avslå motionen 1978/79:222,

9.     beträffande ställföreträdaransvar för arbetsgivaravgifter avslå motionen
1978/79:873,

10.   beträffande översyn av socialförsäkringarnas inkomstbegrepp avslå
motionen 1978/79:1808,

11.   beträffande slopande av bostadsförmån som underlag för beräkning av
egenavgifter avslå motionen 1978/79:257,

12.   beträffande plan för lika folkpensionsförmäner oberoende av civilstånd
avslå moiionen 1978/79:2549.

Reservationer hade avgivits

1.                         beträffande avgifter för försäkringen för tilläggspension av Per-Eric
Ringaby (m) och Blenda Littmarck (m) som ansett all ulskotlei under 1 bort
hemslälla

all riksdagen skulle med bifall lill moiionen 1978/79:2551, yrkandet l,och med anledning av motionen 1978/79:2548 i motsvarande del samt med avslag på proposiiionen 1978/79:202 i motsvarandedel anla av reservanterna framlagt förslag lill lag om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 lill försäkringen för tilläggspension,

2.                        belräffande avgifter för arbelsskadeförsäkringen av Per-Eric Ringaby (m)
och Blenda Littmarck (m) som ansett att utskottet under 2 bort hemslälla

atl riksdagen skulle med bifall till motionen 1978/79:2551, yrkandei 2, och med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på moiionen 1978/79:2548 i motsvarande del anla av reservanlerna framlagt förslag till lag om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen.

170

3. beträffande utvidgning av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter m. m. (såvitt avsåg bilförmån) av Per-Eric Ringaby (m) och Blenda Littmarck (m) som ansett

dels all utskottet under 4 bort hemställa

atl riksdagen skulle med bifall lill motionen 1978/79:2548 i motsvarande del och moiionen 1978/79:2551, yrkandet 4, och med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag pä moiionen 1978/79:1810 i motsvarande del

a)    dels avslå förslagel till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avsåg 3 kap. 2 §,

dels anta ingressen lill lagförslaget med den ändring som föranleddes härav och av utskottets hemslällan under mom. 3,

dels anta 11 kap. 2 § och 19 kap. I § lagförslaget med den ändringen atl ordet "bil" skulle utgå ur lagrummen,

b)    dels avslå förslaget lill lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
såviu avsäg 3 § förslå stycket och 4 §,

dels anta ingressen lill lagförslaget med den ändring som föranleddes härav, dels anta lagförslaget såvitt avsåg 3 § tredje stycket,

c)    dels avslå förslagel till lagom ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., såvitt avsåg 4 §,

dels anla ingressen till lagförslaget med den ändring som föranleddes härav, dels anta lagförslaget såviu avsåg 2 §,

d)  avslå de i propositionen under 7-14 upptagna lagförslagen,

dels atl utskottet under 5 - under förutsättning av bifall till reservanternas hemslällan under 4 - bort hemställa

atl riksdagen skulle belräffande ikraftträdandet av utvidgningen av underiaget för beräkning av arbetsgivaravgifter m. m. med bifall lill propositionen i motsvarande del och med avslag på motionen 1978/79:1810 i motsvarande del anla övergångsbestämmelserna i de under mom. 4 a>-c) ovan nämnda lagförslagen.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

4. beträffande ikraftträdandet av utvidgningen av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter m. m. (såvitt avsåg bilförmän) av Sven Aspling, Helge Karlsson, Eric Marcusson, Börie Nilsson, Ralf Lindström, Christer Nilsson och Lars-Åke Larsson (samtliga s) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

all riksdagen skulle med bifall till moiionen 1978/79:1810 i motsvarande del och med anledning av propositionen i motsvarande del anla

a)   övergångsbestämmelserna lill förslagel lill lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i den lydelse reservanterna föreslagit, innebärande all lagen skulle träda i kraft såviu avsåg 11 kap. 2 § första slyckel i)och m)och 19 kap. 1 § sista stycket den 1 Januari 1980 och i övrigt den 1 Juli 1979,

b)  övergångsbestämmelserna till förslaget lill lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i den lydelse reservanterna föreslagit, innebärande atl lagen skulle träda i kraft såvitt avsåg 3 g första stycket och 4 §

171

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

den 1 Juli 1979 och i övrigt den 1 januari 1980 och alt lagen skulle tillämpas första gången vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst för är 1979,

c)    övergångsbestämmelserna till förslagel till lag om ändring i lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m. i den lydelse reservanterna föreslagit, innebärande atl lagen skulle
träda i kraft såvitt avsåg 4 § den 1 Juli 1979 och i övrigt den 1 Januari
1980,

d)    övergångsbestämmelserna till de under mom. 3 d-k angivna lagförsla
gen i den lydelse reservanlerna föreslagit, innebärande att lagen skulle träda i
kraft den 1 Juli 1979,

5. beträffande befrielse frän arbetsgivaravgifter för vissa arbetstagare av Per-Eric Ringaby (m)och Blenda Littmarck (m) som ansett alt utskottet under 6 bort hemslälla

all riksdagen skulle med bifall lill motionen 1978/79:1230 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats elt särskilt yttrande av Sven Aspling, Helge Karlsson, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Ralf Lindström, Christer Nilsson och Lars-Åke Larsson (samtliga s).

172

SVEN ASPLING (s):

Herr lalman! På hösten 1977 lade riksförsäkringsverket fram en utredning med alternativa förslag om en nödvändig förstärkning av avgifterna till ATP för all inte AP-fonden pä sikt skall tömmas.

Riksförsäkringsverkets utredning visade alt utan en höjning av avgifterna är vi redan 1986 framme vid en situation, då arbetsgivarnas avgifter med nuvarande avgiftsuttag inle längre räcker lill för alt betala pensionerna. Vi skulle då fä lov all börja använda fondräntan för all klara pensionsulbelal-ningarna, och så småningom skulle man fl lov atl ge sig pä fondkapitalet. Beräkningar visade atl fonden då skulle vara förbrukad om ca 20-25 år.

Redan under vårriksdagen i fiol våren proposition i avgiftsfrågan anmäld. Den kom aldrig. Som i så många andra viktiga frågor var den Fälldinska regeringen även i denna fråga handlingsförlamad. Borgerligheten kan nu inte längre fty från verkligheten. Folkpartiregeringen har fått lov alt lägga fram förslaget om en avgiftshöjning. Man har därvid stannat vid riksförsäkringsverkets lägrealiernativ,som innebären höjning av avgifterna från nuvarande 11,75 % med 0,25 96 åriigen fram lill 1984, då avgiften skall vara uppe i 13 96.

Det betänkande som nu föreligger frän socialförsäkringsutskoitei behandlar således en för de äldres trygghet utomordentligt viktig fråga. Vi har i eu särskilt yttrande lill betänkandet understrukit alt gjorda utfästelser lill de äldre måsie hållas. Det llr inte råda någon som helst tvekan pä den punkten.

Det brukar på borgerligt håll ofta talas om all vårt svenska välfärdssamhälle byggts upp under stor enighet. Hur det förhöll sig med enigheten då det gällde

ställningstagandet lill vår lids största sociala trygghetsreform kan det finnas särskild anledning att erinra om denna vår, då vi kan fira 20-årsminnet av riksdagens beslul om ATP-reformens genomförande. För borgerligheten kan det knappast vara något minnesrikt Jubileum med hänsyn lill den kamp man förde mot ATP-reformen. För det svenska folkel ar del däremol en milsiolpe i tryggheispolilikens historia som är värd all minnas.

1 är passerar vi en annan viktig milstolpe i anslutning lill ATP-reformen. 1979 är nämligen det historiska årtal då ATP för första gången kan ge full ålderspension. Man skall emellertid komma ihåg att de gynnsamma övergångsreglerna för varje är betytt mycket för de äldre generationerna. Härtill kommer atl pensionssystemet i princip varit i full funktion från bönan för dem som uppbär förtids- och familjepension. Det innebär alt det för änkor, barn och förtidspensionärer skapats en lidigare okänd trygghet.

Låt mig i detla sammanhang erinra om att i år utbetalas närmare 15 miljarder kronor till över 1,2 miljoner ATP-pensionärer.

Striden om ATP gällde en stor social och ekonomisk rättvisefråga - rätten lill en allmän lagfäst tilläggspension. Men striden gällde också frågan om vem som skulle äga infiytande och bestämmanderätt över pensionssystemet, dess fondbildning och utveckling. Det gällde om privatintressena eller samhällsintressena skulle fl avgöra utformningen av ATP-sysiemei.

Den våldsamma kampanj som de borgeriiga partierna då förde med det privata näringslivets aktiva stöd mol ATP var avslöjande. Framförallt värdet den allmänna pensionsfonden som blev utgångspunkten för angreppen. Den utmålades som det slora hotet mol framtiden. Spöklikt påminner kampanjen mol AP-fonden för 20 år sedan om dagens kampanj mot löntagarfonder. Var skulle vi stått i dag utan del gemensamma sparande som AP-fonden inneburit? I själva verket blev AP-fonden grunden för 1 miljon nya bostäder pä tio år, för skolor, för daghem, sjukhus och annan kommunal service, som i olika avseenden varit av grundläggande betydelse för välfiirdssamhälleis utbyggnad. Av särskild betydelse har AP-fonden varit för näringslivet, inle minst för de mindre och medelstora företagen. AP-fonden uppgår i dag lill över 130 miljarder kronor. Tar man del av allmänna pensionsfondens årsredogörelser finner man klara belägg för vilken avgörande betydelse AP-fonden spelat då del gällt att bygga ut såväl den industriella som den offentliga verksamheten.

Men lägel har radikalt förändrats under de snart tre årens borgerliga regeringsinnehav. Med etl budgetunderskott som snart är uppe i 50 miljarder kronor per år blir hotet mot vår sociala trygghet en realitet. Den finanspolitik de borgerliga regeringarna fört har medfört att det gemensamma sparandel raserats. I stället har utvecklingen medfört ell kraftigt ökat privat sparande, främst hos de större förelagen och bankerna. Med andra ord har det skett en väldig omfördelning, en kapitalöverföring till förmån för de privata kapitalägarna.

Mellan 1976 och 1979 har den offentliga sektorns andel av del totala brultosparandet minskal från 30 lill 6 96. Under samma tid har företagens andel av sparandet ökat från 26 till 46 96. En ledande affärstidning -

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

173

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

174

Affärsvärlden - kommenterar detta på följande säll i nr 17 år 1979: "De väldiga ställiga budgetunderskotten är ett tecken på djupgående förändringar i svensk ekonomi. De borgerliga håller på atl vinna tillbaka vad striden egentligen stod om i ATP-frågan."

Vi har i vårt särskilda yttrande undersirukil all del är nödvändigt all inleda en utveckling som innebär en förstärkning av det offentliga sparandet. Den ekonomiska politiken måste läggas om för all del sociala reformarbetet skall vila på fast och säker grund. Med etl underskott i statens budget som är mångdubbelt slörre än sparandet i AP-fonden, så finns det sannerligen anledning alt känna oro för framtiden.

AP-fonden tillkom föratt vara en buffert och en uOämnande faktor då del gällde förskjutningar i ålderssammansättningen och för atl klara pensionsutbetalningarna även vid konjunkturnedgångar och andra störningar. Inte minst nu, när antalet ATP-pensionärer växer för varje är och de enskildas pensioner blir större, är det av avgörande betydelse all AP-fonden kan hällas intakt.

Del är därför nödvändigt att avgifterna höjs. Till den av riksförsäkringsverket föreslagna höjningen säger arbetsgivarna nej. Man förklarar sig vilja vänta lill 1984. Konsekvenserna av alt inte nu företa en höjning av avgifterna har Jag redan redovisat. Atl moderaterna nu säger nej till en angelägen höjning av avgifterna överraskar inle. Man har detta är sagt nej i praktiskt tagel varje avgiftsfråga hiuills, bl. a. till den nödvändiga höjningen av avgiften till delpensioneringen. Allt fier företrädare för de borgeriiga och arbetsgivarna angriper nu den sociala tryggheten. Det hindrar inte att man sedan talar om alt välfärdssamhället byggts upp i stor enighet - hur illa detla än skorrar. Vakthållningen kring ATP är sannerligen lika viktig i dag som lidigare!

Del är inte min uppgift, herr lalman, atl gå in på de övriga frågor som socialförsäkringsutskottets betänkande behandlar. Lät mig emellertid understryka alt den föreslagna höjningen av avgiften lill arbetsskadeförsäkringen är nödvändig för att inte arbetsskadefonden skall förbrukas. Även här möter vi en social irygghetsreform av stor betydelse, som vi måste slå vakl om.

Som bekant föreslog företagsskalteberedningen att förmånen atl för privat bruk fl disponera en arbetsgivaren tillhörig eller av honom förhyrd bil skall inberäknas i underiaget för uttag av arbetsgivaravgifter. Vidare föreslogs att bilförmånen skulle beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst till ATP och vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst.

Redan under den allmänna motionstiden vid föregående riksmöte väckte vi från socialdemokratiskt häll en motion i denna fråga. Moiionen avslogs av riksdagens borgerliga majoritet under hänvisning till att ett regerings förs lag i frågan var alt vänta under 1978. Något sådant förslag förelades aldrig riksdagen under föregående år. Regeringens handlings förlamning var uppenbar även dä det gällde denna fråga. Under den allmänna motionstiden vid innevarande riksmöte har vi därför väckt en ny motion i frågan.

Nu har regeringen kommit till samma slutsats som vi anfört i våra motioner och sett sig föranlåten atl lägga fram förslag pä grundval av

företagsskalleberedningens betänkande. På grund av den länga fördröjningen av detla ärende är del angelägel all de nya bestämmelserna träder i kraft så snart som möjligt. Vi har i andra sammanhang föreslagit belydande besparingar i regeringens ulgiftsförslag och en rad inkomstförstärkningar i syfte atl komma lill rätta med del växande budgeiunderskollel. Den utvidgning vi föreslagit av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifterna ingår i våra förslag lill inkomstökningar för budgelårel 1979/80 och beräknas leda lill en ökning av statsinkomsterna med 450 milj. kr. näsia budgetår. 1 reservation nr 4 har vi föreslagit all bestämmelserna skall träda i kraft vid ingången av budgetåret 1979/80. Även de nya reglerna på förmånssidan bör träda i kraft den 1 juli 1979. Jag ber därför au få yrka bifall till reservationen. På övriga punkter ber Jag att få yrka bifall lill socialförsäkringsutskoltels hemslällan i belänkandet nr 25.

Herr lalman! Del betänkande som riksdagen nu behandlar gäller framför allt frågan om atl trygga ATP-sysiemels framtida utveckling och därmed skapa garantier för atl inle underiaget för pensionerna urholkas. De växande grupper som ATP-systemei omsluter har en självklar rätt till den trygghet de genom ATP själva varil med om atl bygga upp. För socialdemokratin är det en självklarhet alt både slå vakt om de iryggheisreformer som byggts upp och också gå vidare för atl fördjupa och bygga ut den sociala tryggheten för de många människorna. Det finns anledning atl understryka detta då vi nu har atl ta ställning lill denna viktiga avgiftsfråga vid en tidpunkt som nära sammanfaller med 20-ärsminnei av riksdagens beslul om ATP-reformens genomförande.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr lalman! I dag är del en ganska tråkig dag för svenska folkel. Riksdagens majoritet avser tydligen atl helt i onödan besluta höja ATP-avgifterna under fem år framöver. Till 1984 års utgång skall avgifterna upp 1,25 procentenheter, vilket innebär alt 2-3 miljarder kronor under perioden 1980-1984 skall plockas från näringslivet, plockas från kommuner och landsting, från statens egen sektor, plockas från kulturarbetarna.

Samtidigt vet alla i denna kammare - eller borde veta - atl staten under samma tid måste betala tillbaka minst samma belopp som den nu lar ut i höjda avgifter lill berörda avgifisbelalare, som kommer atl få svåra problem just därförait de sociala avgifterna stiger. Hur kan Sveriges riksdag fatta etl så oklokt beslut?

Ulskottsmajorileten säger att ATP-systemets möjligheter alt klara gjorda pensionsutfästelser är beroende av fortsatt ulbyggnad av produktionsapparaten. Detta är hell rikligt. Men hur skall investeringsförmågan och investeringsviljan i svenskt näringsliv, som i dag är nästan obefintliga, kunna förbättras med ytterligare höjda produktionskostnader? Hur länge skall del dröja innan alla riksdagspoliiiker börjar förstå att det inle är pengar som fattas lill investeringar utan atl det är lönsamheten som saknas? Politiker och ekonomer utanför detta hus har länge insett detta och varnar för framliden. Men de partier som siär bakom ulskottsmajorileten bara blundar för detta

175

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

176

faktum. Undra på alt riksdagens anseende ständigt sjunker bland näringslivets folk. Civilkuragel är dåligt i den här kammaren.

Observeras bör också atl nästan alla remissinstanser som tillstyrkt en höjning av ATP-avgifterna betonar alt de gjort det av försäkringsiekniska skäl - de har inte gjort någon lotalekonomisk bedömning av effekterna av höjda avgifter. Riksdagen har dock atl göra denna lotalbedömning.

Många remissinstanser har avstyrkt en höjning av ATP-avgiften. LRF t. ex., som haren stor dominans av centerpartister i sin organisation, säger att om man höjer ATP-avgiften måste man sänka någon annan avgift i motsvarande grad. Det är en klok uppfattning. Varför delas den inte av centerpartisterna i riksdagen?

När vi nu alla här i kammaren vet, eller borde vela, alt bara etl starkt, konkurrenskraftigt och lönsamt näringsliv kan klara våra kostnader, kommer ständigt höjda avgifter bara au försämra möjligheterna för näringslivet alt betala vår sociala trygghet, försämra möjligheterna för kommuner och landsting au klara barnomsorgen och äldrevärden, försämra möjligheterna för kulturarbetarna att fungera som fria företagare och klara sig själva.

Del är svårt all vara musiker i dag, säger den kända pianisten Inger Wikström i en intervju. Och hon fortsätter: Sverige är låst byråkratiskt. Se bara på AMS:s senaste utspel. Förbjuder man den privata artistförmedlingen, innebär det ett stryptag på hela Sveriges musikliv. De höga sociala avgifterna på 36 96 som läggs ovanpå bruiiogagerna innebär redan de minskade engagemang för musiker och artister.

Riksdagens majoritet tänker nu salta på avgifterna ytterligare och därmed klampa vidare på den ökända och rent asociala Pomperipossavägen. De partier som slår bakonj ideliga höjningar av arbetsgivaravgifterna brukar försvara sig med atl höjda avgifter skall avräknas på lönerna vid avtalsförhandlingarna. Denna filosofi är ännu mer orimlig, eftersom den innebär atl löntagarna ensamma får beiala hela kalasei.

AP-fonderna har i dag en omfattning på nära 150 miljarder kronor- inte 130 miljarder kronor, herr Aspling - och är därmed en av Europas största fondbildningar. Och de kommer att växa ända till 1995. Ännu 1990 kommer AP-fonderna enligt riksförsäkringsverkets egna beräkningar atl tillsammans med avgifterna ha 21 miljarder kronor mera i inkomster än i utgifter för pensioner och administration. Fonden är då nära 400 miljarder kronor slor -med oförändrade avgifter, de som vi har i dag. Varför då, ärade kammariedamöter, besluta om ännu högre avgifter redan nästa år? Del är som alt höja bilförsäkringarna i dag därför att man tror att det blir ökade irafikskador 1990.

Många politiker talar gärna i olika sammanhang om decentralisering, men när det gäller AP-fondernas jättelika ekonomiska maktkoncentration är de vanliga decentraliseringsdebattörerna ganska lysta. 35 000 kr. har varie förvärvsarbetande i värt land innesiående i AP-fonderna, men inte ett öre kan en enda löntagare få ut av dessa pengar trots atl det sägs alt del är löntagarnas pengar. Detta borde vara etl observandum för mänga när man i dag talar om löntagarfonder.

De politiker i denna kammare, främst frän socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna, som kan länkas försöka sig på konststycket att betrakta ett nej lill höjda ATP-avgifter i dag som ett hot mot pensionärernas pensioner - herr Aspling gjorde det nyss - borde besinna sitt ansvar. Del är ständiga höjningar av ATP-avgiften ulan att andra avgifter samtidigt sänks som är ett allvariigt hol mol pensionärerna.

Moderata samlingspartiet är ytterst angeläget om alt trygga pensionärernas pensioner. Det var vi som en gång i liden lade grunden för våra folkpensioner. Del är vi som undan för undan har förbättrat folkpensionen. Det var vi som lyckades framtvinga pensionsiillskotien lill de äldre människor som socialdemokraterna glömde bort när ATP.beslutades 1959. Därför, herr lalman, är vi moderaler mycket angelägna om att ATP-systemets verkliga garant, det svenska näringslivet, ocksä skall ges en god chans atl betala våra sociala förmåner. Och dä skall man enligt vår uppfattning inte lägga ytterligare bördor pä produktionen. Utskoltsmajoritetens förslag är däremol, jag förmodar omedvetet, äventyrligt för pensionärerna.

I reservationen 1 föreslär vi oförändrade avgifter under tiden 1980-1984. Jag yrkar bifall lill denna reservation.

Sedan myckel kort om de andra reservalionerna: Reservation nr 2 gäller avgifter för arbetsskadeförsäkringen, och där är situationen en helt annan. Den försäkringen ersätter den gamla yrkesskadeförsäkringen och ger etl betydligt bättre skydd än den gamla försäkringen. Därför behövs en höjning av avgiften. Men del räcker med en höjning pä 0,5 procentenheter, inte 0,6 som ulskottsmajorileten föreslår. Även här går vi pä LRF:s linje.

Reservation nr 3 gäller en utvidgning av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter till atl gälla förmånen av fri bil. Vi tycker alt pensionskommitténs förslag lill ändringar av reglerna för ATP, som f n. bereds inom regeringskansliet, skall komma fram först, innan vi lar ställning i denna fråga.

I reservation nr 5 slutligen vill vi moderater i utskottet ytterligare poängtera utskoltsmajoritetens uppfattning att en enhetlig åldersgräns på 65 år skall införas när det gäller skyldighet all erlägga arbetsgivaravgifter.

Med del anförda yrkar Jag, herr talman, bifall lill samtliga moderatreservationer och i övrigt lill utskottets hemställan.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

SVEN ASPLING (s) kort genmäle:

Herr talman! Tiden medger inte annat än all med några fakta slå fast hur myckel uppseendeväckande och ovederhäftigi som herr Ringaby under några flyende minuter lyckades prestera.

Riksförsäkringsverkets förslag är grundat på behovet och önskvärdheten av en jämn ökningstakt när det gäller avgifterna. Om man nu inle företar en höjning, måste man längre fram höja avgifterna sä myckel mera. Påslåendet alt vi inte behöver företa någon höjning innebär i verkligheten atl man inte är beredd att ta ansvar för atl trygga ATP-reformens framlida utveckling och därmed utfästelserna lill pensionärerna. Hur moderaterna än söker argumentera är detla den faktiska innebörden av deras ställningstagande när man nu.

177

12 Riksdagens prolokoll 1978/79:159-160

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

liksom arbetsgivarna, säger nej till en nödvändig avgiftshöjning. Samtidigt underlåter man att tala om vad konsekvenserna av detta nejsägande blir för det sociala trygghetssystem som vi har byggt upp i värt land. I verkligheten är del fråga om eu myckel allvarligl angrepp på våra grundläggande sociala iryggheisreformer. Jag kan försäkra herr Ringaby alt vakthållningen kring ATP är och förblir en av de allra viktigaste uppgifterna för arbetarrörelsen.

Jag skall också ställa några frågor lill herr Ringaby. Vill herr Ringaby bestrida vad som i riksförsäkringsverkets utredning slås fast, nämligen att avgiftsinkomsterna ulan en avgiftshöjning redan 1986 inte längreskulle räcka till föratt täcka pensionerna utan att ränteinkomsterna skulle få tas i anspråk? Vill herr Ringaby förneka all AP-fonden vid oförändrat avgiftsuiiag skulle vara helt förbrukad om ca 20-25 år? Tala klarspråk, och sök inte komma undan denna avgörande fråga genom konstruerade resonemang om att man kan uppskjuta en oundviklig avgiftsförstärkning! ATP-pensionärerna har verkligen anledning att känna stor oro efter det anförande som herr Ringaby denna kväll har hållit här i riksdagen.

Herr Ringaby talade om näringslivets betryckta situation. Fakta visar alt företagens och bankernas vinster ökat kraftigt under 1978. Många företag höjde under 1978 sina utdelningar, samlidigl som löntagarnas standard sjönk för andra året i rad. Prognoserna för den ekonomiska utvecklingen tyder på att vinstökningarna nästa år blir ännu större. Med undergrävda statsfinanser appellerar man nu inte minst från moderat håll till reaktionära opinioner, alt vi inte har råd all upprätthålla den solidaritet vårt sociala trygghetssystem ytterst bygger på. Herr Ringaby! Detta är också en sak som bör slås fast.

Slutligen en ytterligare sakuppgift. Fondens storiek uppgick den 30 april lill 133 miljarder kronor- för att ocksä på den punkten fakta skall få tala sitt eget språk.

178

PER-ERIC RINGABY (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del var egentligen mest allmänna påståenden som herr Aspling gjorde, påståenden om att mina uppgifter skulle vara oriktiga.

Jag har riksförsäkringsverkels tabell här, herr Aspling, och där står det för 1990: Avgiftsinkomster nära 64,2 miljarder, ränteinkomster på fonden 33 miljarder. Det blir 97 miljarder i inkomster, samtidigt som pensioner och förvaltning kostar 76 miljarder. Alltså blir det ell överskott på 21 miljarder. Kan herr Aspling påstå alt detta är fel, dä är han mer än duktig. Och del var dessa siffror som jag nämnde.

Vi skall inte ha elt system där ränteinkomsterna ständigt skall beiala pensionerna. Vi mäste kunna tänka oss att även de avgifter som vi betalar in skall användas till utbetalning av pensionerna. Vad skall vi annars ha avgifter till?

Närdet gäller förelagens vinster, som herr Aspling menade skulle motivera att förelagen tålde ytterligare belastning, skall Jag läsa ett stycke ur kooperationens tidning Vi, där Allan Larsson, som Jag tror var Olof Palmes pressekreterare en gång i tiden, skriver så här:

"Problemet med företagens vinsterär inte all de nu ökar och alt vinstnivån därmed skulle bli oskäligt hög. Det ärju, om sanningen ska fram också på det här området, så all de flesta förelag är tämligen ulmjölkade genom de senasle årens lågkonjunktur och förluster. Det gäller såväl privata som statliga och kooperativa företag. Och etl års snabba resultatförbättringar är inle tillräckligl för att fylla på de förbrukade reserverna och ge resurser för nya, offensiva investeringar."

Del är kloka ord och sanna ord från en partivän till herr Aspling. De förhållanden som han pekar på är anledningen lill au vi moderaler är försiktiga med au lägga yueriigare kostnader på näringslivet.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

SVEN ASPLING (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag ställde en grundläggande fråga till herr Ringaby, om han ville bestrida riksförsäkringsverkels utredning, som visar atl utan en avgiftshöjning skulle redan 1985/1986 avgiftsinkomsterna inte längre räcka till för att läcka pensionerna. Dä skulle man fl böna använda ränteinkomsterna öch sedan ge sig på fonden. Det ärju ell fördelningssystem som ATP vilar på, där avgifterna självfallet är utomordentligt avgörande för pensionerna och för tryggheten i pensionsutbetalninjarna.

Det är etl ganska fantastiskt resonemang som herr Ringaby för. Del resonemanget för man också i den reservation som herr Ringaby här har presenterat. Där säger man atl en höjning står i motsättning till möjligheten att mot slutet av detta århundrade klara gjorda pensionsutfästelser. Det är etl helt otroligt resonemang.

Hur mycket är ni beredda alt höja avgifterna 1984 för all dels ta igen vad som förlorats under de är som ni föreslår atl avgifterna inte skall höjas, dels därutöver höja avgifterna för alt garantera tryggheten i ATP-systemei? Jag efterlyste klarspråk på den punkten, och del har icke herr Ringaby presterat i den här debatten.

Det skorrar minst sagl falskt när en moderat här står upp och säger att moderaterna är en garant för ATP-pensionärernas trygghet. ATP tillkom i strid med moderaterna och de övriga borgerliga partierna. Det var den svenska arbetarrörelsen, löntagarna, som efieren härd kamp lyckades driva igenom ATP och därmed ell trygghetssystem som jag vägar påstå saknar motstycke i något annat land. Del är därför något övermaga av moderaterna alt påstå all de är en irygghetsgaranti för ATP-systemei. Jag tror atl ATP-pensionärerna betackar sig för den tryggheten. Efter herr Ringabys anförande här i kväll, där han så klart har deklarerat vad moderaterna avser närdet gäller tryggandet av ATP-reformens framlid, bör oron hos pensionärerna vara stor.

PER-ERIC RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker inle vi skall tillvita varandra beskyllningar för all vilja skrota ned ATP-sysiemei. Detär inle fairplay all göra del, herr Aspling. Vi gör våra ekonomiska bedömningar, och vi kommer fram lill precis vad Jag här har sagt.

179.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

Det är alldeles rikligt, som herr Aspling säger, om 1986. Jag läser i riksförsäkringsverkets tabeller: 1985 har vi 39 miljarder i inkomster av avgifter och 38,9 miljarder i pensioner. 1986 räcker alltså inle avgifterna. Men vi har dä 22 miljarder kronor i ränteinkomster, och de skall väl också användas till pensioner? Det är precis vad jag har sagt. Det innebär att vi ända fram lill 1990 har elt överskott av avgifter och räntor från fonden på 21 miljarder. Det kan inte Sven Aspling molbevisa - det står i riksförsäkringsverkets egen uträkning. Det är närmast löjligt atl försöka bestrida det.

Men, ärade kammarledamöter, vi kan inte klara ATP-sysiemei på bara avgifter i och försig. Vi kan infria de här uifästelserna till våra pensionärer bara om vi har full sysselsättning, om vi har ell näringsliv som fungerar, sä all alla människor har arbele och kan hjälpa lill all beiala del här. Det är alltså av omsorg om pensionärerna som vi nu inte vill lägga på näringslivet ytteriigare bördor de närmaste fyra åren ulan ge dem som skall betala det kalaset en chans att återhämta sig, precis som Allan Larsson i Vi säger. Och han har erfarenhet av företag.

Talmannen anmälde alt Sven Aspling anhållit att til antecknat au han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

protokollet fä

180

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Innan jag går in på de frågor som nu har vållat en litet hetsig debatt skulle Jag vilja säga ell par ord om de nyheter som finns med i denna proposition. Del kan vara värdefullt atl erinra om dessa.

Konstnärer och en del andra kulturarbetare får vissa typer av beskattade statliga bidrag. I proposiiionen föresläs all dessa bidrag skall bli pensionsgrundande när det gäller ATP. Avgiften skall betalas av de organ som betalar ut bidragen. Det är en nyhet i propositionen, som jag tror är välkommen för dem det gäller.

En annan nyhet är att dagpenningen till frivilliga som Oänstgör inom totalförsvaret blir pensionsgrundande såsom inkomst av anställning. För de frivilliga kommer atl gälla samma regler som gäller för värnpliktiga i ATP-hänseende.

Innan jag övergår till övriga frågor vill Jag yrka bifall till utskottets hemslällan och avslag på de föreliggande reservalionerna.

Först vill jag säga några ord om Sven Asplings huvudanförande. Han böriade med att hänvisa till det särskilda yttrande som fogals till betänkandet och vari understrykes vikten av att gjorda utfästelser för de äldres trygghet skall hållas. Därom råder det inga delade meningar. Inom folkpartiet är vi hell överens i denna fråga. Vi anser au det är viktigt att slå vakl om ATP och de äldres pensioner.

Sven Aspling erinrade också om vad som hände för 20 år sedan och de olika uppfattningar som då fanns om hur man skulle utveckla elt pensionssystem för oss alla i samhällel. Inom folkpartiet har vi nu den uppfattningen au ATP-systemei skall fortsätta alt växa. Vi vill slå vakt om det, även om vi innan systemet var fastlagt hade en något annorlunda uppfattning om hur

systemet skulle utformas.

Sedan kom Sven Aspling in på den allmänna ekonomiska situationen i anknytning till AP-fondernas utveckling och näringslivels behov av AP-fonderna. Han pekade på det stora budgetunderskottet och drog samma visa som man nu har hört åtskilliga gånger från socialdemokratiskt häll, nämligen au det har skett en väldig omfördelning till förmån för kapitalintressena under den tid som en borgeriig finanspolitik förts. Till detta påstående skulle Jag vilja göra den kommentaren atl det som man frän socialdemokratiskt håll talar om såsom en omfördelning till förmån för kapitalinlressena har bestått av stöd lill näringslivet så att det kunnat upprätthålla sysselsättningen. Del har visat sig all denna polilik har haft viss framgång. Hade socialdemokra terna regerat och genomfört de förslag som de lidigare framlagt såsom alternativ lill den ekonomiska polilik som förts, hade näringslivet antagligen haft del belydligl besväriigare. De vinster som Sven Aspling talar så negativt om hade inte kunnat ifrågakomma, om den polilik förts som socialdemokraterna velal genomföra såsom alternativ till den politik som bedrivits under senare är.

Får Jag sedan säga några ord beträffande del som Sven Aspling och Per-Eric Ringaby nu har diskuterat. Jag måste vända mig mol Per-Eric Ringabys tankegångar om all det skulle vara onödigt att höja ATP-avgiften över huvud taget och att man inte skulle behöva höja avgiften för arbeisskadeförsäkring i den omfattning som föreslås i proposiiionen. Där kan Jag i stora drag hålla med Sven Aspling. Gör man inle de här höjningarna nu belräffande ATP-avgiften kommer del i stället att bli mycket kraftiga höjningar längre fram. Man kommer att tvingas lill del. Jag skall inte gå in på någon sifferexercis. Jag hade ocksä plockat fram siffror föratt med hjälp av dem peka på de risker som finns med alt fonden minskar. Om man skulle följa moderaternas förslag, all inle höja avgiften för ATP, kommer fonden att sjunka ganska kraftigt efter 1985. De siffrorna har dock diskuterats så pass mycket atl Jag inte skall gå in på dem ytterligare.

När del sedan gäller förslagel att bilförmåner skall ingå i underlaget för beräkning av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst vill Jag gärna se den frågan i första hand ur förmånssynpunkl. Men man skall inie glömma bort atl tala om all beloppen ocksä skall ingå i avgifisunderiagel. Moderaterna lalar om pensionskommitténs förslag om mer enhetliga avgiftsregler och anför alt man borde avvakla förslag som grundar sig på pensionskommitténs betänkande. Men pensionskommittén har över huvud tagel inle diskuterat de naturaförmåner som nu ingår i avgiftsunderlaget och är pensionsgrundande och sjukpenninggrundande, nämligen kost och logi. Därför finns det ingen anledning att avvakta med att ta in bilförmåner, ulan man bör göra det nu såsom föreslagits i propositionen. Det finns ingen anledning att fördröja del. Jag vill trycka pä atl man ocksä har atl länka pä förmänssidan.

I del här sammanhanget har socialdemokraterna föreslagit all reglerna beträffande bilförmånerna skall träda i kraft redan den 1 Juli 1979, medan i propositionen föreslås att alla de aktuella förändringarna skall träda i kraft den

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

13 Riksdagens prolokoll 1978/79:159-160

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

A vgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

1 Januari 1980. Utskottet säger i sin skrivning att reglerna när det gäller bilförmånerna av administrativa skäl inte kan böria tillämpas från den 1 Juli 1979. Låt mig utveckla del något: Jag kan tänka mig atl det skulle kunna bli så att de som har sådana här bilförmåner skulle fa ge in nya inkomstuppgifter avseende sjukpenninggrundande inkomst och att del skulle bli ett rätt omfattande arbete att handlägga det.

När det så gäller förslaget om en gemensam övre åldersgräns för uttag av socialförsäkringsavgifter har pensionskommittén lagt fram ell förslag, och beredning av de frågorna pågår fortfarande i departementet. Även om moderaterna menar atl del inte är nödvändigt att invänta det samlade förslagel, anser utskottsmajoriteten att beslut om detla inte skall fattas separat. Men vi i utskoltsmajoriteten understryker faktiskt också alt det är angeläget att den här frågan far sin slutgiltiga lösning så snart som möjligt.

182

SVEN ASPLING (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag påminde lidigare om att denna debatt äger rum vid en tidpunkt då vi har anledning atl erinra om 20-årsminnet av ATP-striden och riksdagens beslut i den frågan. Jag noterar att Britta Bergström framhöll att man nu inom folkpartiet är, som hon sade, helt överens om ATP. Hon tillade atl man före beslutet om dess genomförande hade litet olika uppfattningar.

Ja, Britta Bergström, ATP-striden lärde kanske folkpartiet en del. Det motstånd som folkpartiet reste mot denna slora irygghetsreform kostade del bl. a. 20 mandat. Jag föreställer mig att minnena härav sitter kvar. Jag skall inte orda mer om det, herr talman, men nog finns det anledning atl erinra om vad som har förevarit.

Låt mig bara sedan säga till Britta Bergström, alt man skall ha klart för sig några mycket väsentliga saker. Den borgerliga regeringen har i långa stycken undergrävt hela vårsamhällsekonomi. Vi befinner ossju i den situationen att var tredje krona som staten betalar ut är lånade pengar. Man skulle kunna säga att av en pension pä 1 800 kr. är 600 kr. upplånade. Varje skattebetalare kommer atl ha en skuld på 50 000 kr. i mitten på 1980-talel.

På snart tre år har de borgeriiga regeringarna ökat underskotten i budgeten frän drygt 3 miljarder till nu i det närmaste 50 miljarder per är. Enbart räntorna för det upplånade beloppet kommer snart att vara uppe i en storieksordning som kommer atl vara Jämförbar med kostnaderna för folkpensionerna. Allt detta utgör självfallel elt allvarligl hol mol vår framlid och det välstånd vi under en lång socialdemokratisk regeringslid har byggt upp här i landei.

Det offentliga sparandel har rasat medan det sparande som finns i banker, företag etc. har ökat kraftigt. Företagens brutlosparande har ökat med mycket stora belopp under de senaste åren. Detta är huvudsakligen ett uttryck för att företagens vinster kraftigt har förbättrats. Denna utveckling har ägt rum samtidigt med au den offentliga sektorns sparande kraftigt minskal. Mellan 1976 och 1979 har således den offentliga sektorns sparande försvagats med

17,5 miljarder. Undersamma lid har företagens sparande ökat med elt någol större belopp eller drygt 20 miljarder. Del innebär alt sparandet i samhället i belydande utsträckning har privatiserats under dessa år, vilket medfört en mycket kraftig omfördelning av förmögenheter från den offentliga sektorn till näringslivet, dvs. från skattebelalarna till de privata kapitalägarna. Del är, Britta Bergström, ell ofrånkomligt faktum.

PER-ERIC RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har väl inte så stor anledning atl polemisera mol Britta Bergström. Till skillnad mot Sven Aspling var Ju Britta Bergström hovsam när hon kritiserade moderata samlingspartiet. Hon säger visseriigen att hon tror,att moderaterna har fel när vi vill behålla avgiftsuttaget oförändrat under de närmaste fyra åren, men del är väl en bedömningsfråga, Britta Bergström, och vi har myckel gott sällskap i den uppfattningen.

I riksförsäkringsverkets styrelse finns en folkpartistisk suppleant vid namn Stig Stefanson,som Britta Bergström säkerligen känner till,och han har precis samma uppfitiining som Jag. Jag citerar ur hans särskilda yttrande till styrelsens beslut i denna fråga:

"Utgångspunkten för mina bedömningar av hur stort del framtida avgiftsuttaget skall vara är att gjorda pensionsåtaganden skall infrias. En nödvändig förutsättning härför är alt näringslivet återfår sin lönsamhet och konkurrensförmåga och samhällsekonomin sin lillväxtkraft. För alt detla skall kunna uppnås är det nödvändigt atl kostnadsökningarna inom näringslivet hålles tillbaka." Det ärju precis vad vi moderater har sagt.

Här har det alltså gjorts olika bedömningar. Majoriteten tror att man bäst gagnar ATP-systemei genom atl kliva uppåt på avgiftsskalan, och vi tror atl den bästa Oänsten vi kan göra ATP-systemei är att nu ligga stilla med avgifterna för att näringslivet skall få återhämta sin tillväxtkraft. Efter 1984 kanske vi kan kliva upp något lill, vad vet Jag. Och vad vet vi om 1990, är 2000, osv.?

Men jag tycker inte om när man försöker misstänkliggöra moderaterna, försöker pådyvla oss en ganska oläck inställning att vilja rasera ATP-systemei. Det reagerar Jag starki emot.

Vi har gjort vår bedömning, och vi står för den. Vi har inte kritiserat dem som har gjort en annan bedömning. Vi har inte sagt alt ni är ute efter all förstöra ATP-systemei.

Men lät oss skiljas från den här debatten med fiaggan i topp och åtminstone erkänna att vi alla här strävar efter att få ett ATP-sysiem som kan klara sina utfästelser i framliden, och dä har vi gjort vår bedömning.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

BRITTA BERGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är faktiskt litet förvånad över atl Sven Aspling vill göra detta till en - låt vara inte så sior - finanspolitisk debatt.

Med anledning av det Sven Aspling sade senast villjag understryka vad Jag sade tidigare, nämligen atl med den ekonomiska politik som socialdemokraterna förordat under senare är hade del inte varit särskilt lätt för näringslivet

183

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

184

atl klara sig.

En socialdemokratisk polilik hade inneburit pålagor. Man hade behållit löneskatten, som vi har tagit bort under den här tiden. Man hade inte devalverat,så atl vi fåll förbättrade exporimöjligheter. Kanske hade man inte heller slött näringslivet på del sätt som vi har gjort för atl vidmakthålla sysselsättningen.

Vad beträffarde medel som man talarom som hargätt till kapitalinlressena vill Jag säga atl det har varil nödvändigt för atl uppehålla sysselsättningen och för atl man nu skulle kunna få en vändning och se en liten lättnad och en ljusning för näringslivet.

Per-Eric Ringaby talade om folkpartisten Stig Slefansons agerande i riksförsäkringsverkets styrelse. Det är då viktigt att komma ihåg - och det nämnde också Per-Eric Ringaby - au här gäller del etl särskilt yttrande och alltså inle en reservation. Jag skulle emellertid kunna fortsätta atl läsa där Per-Eric Ringaby slutade - där säger Stig Siefanson pä följande säll:

"Enligt min uppfattning har majoriteten i styrelsen inte tillräckligt beaktat dessa förhållanden. För att understryka viklen av relationerna mellan förelagens förmåga alt bära avgifterna och pensionssystemels inöjligheierali infria gjorda pensionsutfasielser borde man ha föreslagil regeringen tre alternativa förslag. Det tredje borde ha inneburit elt oförändrat avgiftsuttag under periodens två första år samt högre avgifter upp till 13 96 under periodens slutskede."

Han påpekar alltså alt man kunde ha haft ytterligare ett alternativ -riksförsäkringsverket hade i princip två alternativ. Men han säger inte definitivt all han vill föreslå det tredje alternativ som han lar upp. Han ställer sig alltså också tveksam till del hela.

SVEN ASPLING (s) kort genmäle:

Herr talman! Jagskall bara till Britta Bergström säga att vad jag har talat om här i kväll har varit ATP och AP-fonden, den stora trygghetsreformen och vad AP-fonden har betytt när det gällt det offentliga sparandel här i landet som har möjliggjort denna väldiga ulbyggnad av del svenska samhällel. Jag har pekat på vad detla betytt för bostadsbyggandet, sjukhusbyggandel, kommunernas insatser och inle minst del privata näringslivet.

Detla offentliga sparande, Britta Bergström, har varit grunden för att vi har kunnat bygga upp ett välfärdssamhälle. Nu har detta offentliga sparande raserats. Del är delta som är det avgörande i den diskussion Jag har fört, och det bör Britta Bergström observera. Jag harju haft tillfälle under den här debalten all bl. a. peka på atl mellan 1976 och 1979 härden offentliga sektorns andelavdettotalabruttosparandet minskat frän 30 till 6 96 och under samma lid har förelagens andel av sparandel ökat från 26 till 46 96. Deiia är ju del allvarliga.

Mol denna bakgrund är det minst sagt uppseendeväckande alt man nu från moderat håll motsätter sig en nödvändig höjning av avgifterna för alt trygga utfästelserna till pensionärerna.

Här sade nu Per-Eric Ringaby alt kanske efter 1984 kan vi driva upp

avgifterna. Detta visar Ju, herr talman, på vilket sätt man nalkas denna utomordentligt allvariiga fråga när del gäller att trygga denna slora sociala reform.

Sedan etl par ord till Britta Bergström om tidpunkten för ikraftträdandet. Vi har föreslagil den 1 Juli. Denna fråga har förhalats av regeringen. Vi diskuterade frågan, i Ool våras, och vi hade en särskild reservation i socialförsäkringsutskottets betänkande då, där vi underströk nödvändigheten av ell snabbt beslul. Det har sanneriigen dröjt.

Nu hänvisar man till administrativa svårigheteratt kunna få reglerna i kraft den I Juli. De bör inte vara slörre än atl man kan lösa dem.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

PER-ERIC RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara till Sven Aspling säga all vi nalkas den här frågan på precis samma sätt som många ekonomer även ifrån socialdemokratiska led gör. Nu, efler en konjunktursvacka när det är låg investeringsvilja i näringslivet, måsie vi vara försiktiga med avgifter. Vad som sedan kommer alt hända i framliden vet varken Sven Aspling eller Jag särskilt mycket om.

ERIC CARLSSON (c):

Herr talman! Jag skulle vara frestad att gå in litet i den debatt som förts här, där man i svepande formuleringar försökt förhäriiga sina egna insaiser och målat pä olika sätt, men Jag skall avstå från detta vid denna sena timme.

Jag skall stanna inför tvä frågor i mitt inlägg.

Vi har från centern godtagit den föreslagna höjningen av avgiftsuttaget för ATP och arbelsskadeförsäkringen. Motiveringen härtill är all om vi är ense om dessa iryggheisreformer har vi också att ta konsekvenserna därav och medverka till erforderlig finansiering.

För ATP innebär det för år 1980 ett från 11,75 96 till 12 96 förhöjt avgiftsuttag. Enligt riksförsäkringsverkels beräkningar måste avgiften höjas med 0,25 96 per är och blir för år 1984 13 96, en höjning med 1,25 96 på kommande femårsperiod. Till detta skall också läggas barnomsorgsavgifter samt avgifter för arbetsskadeförsäkringar.

DeUa innebär alt under ett enda år, 1980, blir avgiftshöjningarna 2,5 96, vilka i slor utsträckning drabbar egenföretagarna. För hela perioden fram till 1984 blir höjningen hela 3,5 96 - en nog så hög kostnad för alla berörda parter.

Denna avgiftshöjning ter sig både för företagen och för inkomsttagarna -alla kategorier- nog sä betungande. Mot den bakgrunden finns del anledning att höja ett varningens tecken. Det går inte att bara gå vidare på avgiftshöjningarnas väg.

I propositionen 1978/79:202, som ligger lill grund för detta ärende, signaleras på grundval av riksförsäkringsverkets beräkningar, atl med den minskande takten i bruttonationalproduktens tillväxt samt med de ökade anspråken på ATP m. m. socialförsäkringsavgifterna en bil in på år 2 000 kan behöva fördubblas. Det borde ändock vara en tankeställare och ett observ-

185

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

andum. - Och inför dessa utsikter finns det anledning alt säga, alt del inte finns någol som helst utrymme för nya kostnadskrävande reformer, som det ser ut f n.

Del har ju redan nu förmärkls en viss "irritation" över pensions- och vårdkostnadernas fördelning mellan olika befolkningsgrupper. Låt mig i detta sammanhang klart säga alt för centerns del är våra förpliktelser och åtaganden mot landets pensionärer och åldringar någonting som måsle och skall infrias.

1 samband med att tilläggspropositionen presenterades för riksdagen framfördes av statsrådet Ingemar Mundebo funderingar om alt en framtida sänkning av marginalskatterna eventuellt skulle betalas med en höjning av socialförsäkringsavgifterna. En sådan tankegång måste bestämt avvisas.

För del första skall socialförsäkringsavgifter användas för atl betala den sociala tryggheten, och sambandet mellan avgifter och förmåner måsle bevaras. Jag har sagt del tidigare, och del behöver tydligen upprepas.

För det andra har avgifterna redan nu en sådan storlek att det i realiteten inte finns något ulrymme för avgiftshöjningar när vi har fattat beslutet i dag.

För det tredje tar avgifter och skaller i vissa fall nära nog hela den beskattningsbara inkomsten för låginkomsttagare. I motionen 1808 av Arne Magnusson m. ft. ges exempel på hur på en beskattningsbar inkomst av 24 500 kr. inte mindre än 22 529 kr. skall betalas i skatter och socialförsäkringsavgifter. Man måste fråga sig hur sådant kan inträffa. Det finns flera exempel på hur läginkomsuagare i vissa fall drabbas pä ett helt orimligt hårt säu.

De nuvarande reglerna för skatte- och avgiftsuttag i fråga om inkomstbegrepp är oklara och kan därmed ge dessa märkliga och obegripliga resultat. Det är alt beklaga att den bestal In ing som 1976/77 års riksmöte gjorde efter en ceniermolion inle har verkställts. Uppdraget all göra en översyn av dessa regler gick lill pensionskommittén,som av lidsnöd ansågsig inte kunna klara den begärda undersökningen. Uppdraget ligger nu hos både socialpolitiska samordningsulredningen och sjukförsäkringsutredningen, som har att pröva såväl inkomstbegrepp som avgiftsfrågor.

Med hänvisning lill vad som anförts i moiionen 1808 samt socialförsäkringsutskottets redovisning av angelägenheten av ändrade bestämmelser som rättar till nuvarande orimliga förhållanden skall Jag, herr talman, inle ställa något särskilt yrkande i den delen. Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

186

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Jag vill i anslutning till Eric Carlssons inlägg bara notera alt centern här ställer sig bakom utskottels förslag alt avgifterna nu mäste höjas.

Eric Carlsson uttalade oro för framliden. Jag skall inle gå in i debatt på den punkten, herr lalman, ulan endast säga: När det gäller det sociala trygghetssystem som vi har byggt upp och som betyder så mycket för människorna är

del nu och i framliden alllid fråga om solidarilel. Del är solidariteten vi måste grunda våra beslul pä.

Del är vikligl all ha delta sagl, därför atl hela trygghetssystemet bygger pä denna grund. Brister solidariteten, då kommer också del sociala iryggheis-systemel i fara. Del är solidariteten vi måste slå vakt om, och det gäller i hög grad framliden, Eric Carlsson.

Överiäggningen var härmed sluiad.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

Mom. I

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels reservationen nr 1 av Per-Eric Ringaby och Blenda Littmarck,och förklaradesden förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Per-Eric Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

betänkandel nr 25 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av Per-Eric Ringaby och

Blenda Littmarck.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per-Eric Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 235 Nej -   49

Motn. 2

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Per-Eric Ringaby och Blenda Littmarck, och förklaradesden förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per-Eric Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemslällan i

betänkandet nr 25 mom. 2 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av Per-Eric Ringaby och

Blenda Littmarck.

Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalel av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen.

Mom. 3

Utskottels hemställan bifölls.

187

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 3 av Per-Eric Ringaby och Blenda Littmarck i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Per-Eric Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemslällan i

betänkandet nr 25 mom. 4 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av Per-Eric Ringaby och

Blenda Littmarck i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Dä Per-Eric Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 234 Nej -   49

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 4 av Sven Aspling m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Sven Aspling begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

belänkandet nr 25 mom. 5 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av Sven Aspling

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Dä Sven Aspling begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150 Nej - 133

Mom. 6

Propositionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr5 av Per-Eric Ringaby och Blenda Littmarck,och förklaradesden förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 7-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 7 Föredrogs

Ulbildningsutskottels belänkande

1978/79:43 med anledning av propositionen 1978/79:82 om anslag för budgelårel 1979/80 till byggnadsarbeten m. m. inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Utskotlels hemställan bifölls.

§ 8 På förslag av talmannen beslöts alt behandlingen av del pä föredragningslistan återstående utskotlsbetänkandet skulle uppskjutas till morgondagens sammanträde.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Om tidpunkten för proposition om förbud mot rökning i allmän lokal

§ 9 Om tidpunkten för proposition om förbud mot rökning i allmän lokal

Statsrådet HEDDA LINDAHL erhöll ordet för att besvara Tore Nilssons (m) den 11 maj anmälda fråga, 1978/79:551, och anförde:

Herr talman! Tore Nilsson har frågat socialministern när han avser att förelägga riksdagen en proposition om förbud mol rökning i allmän lokal.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt del är jag som skall svara på frågan.

Tobakskommittén har i etl delbetänkande (Ds S 1978:7) Rökfria miljöer lagt fram ett förslag lill lag med vissa beslämmelser om tobaksrökning i offentlig lokal. Betänkandet har remissbehandlats, och ärendet är under beredning inom regeringskansliet.

Del är regeringens bestämda uppfattning atl människor inle mol sin vilja skall behöva utsättas för de obehag och de hälsorisker som s. k. passiv rökning i offentliga lokaler innebär.

Det fortsatta beredningsarbetet flr närmare utvisa hur delta berättigade miljökrav skall tillgodoses.

Under delta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

TORE NILSSON (m):

Herr talman! Jag ber atl fa lacka för svaret.

Del är en tragisk och ohygglig verklighet som rökningen i värt samhälle utgör. NTS beräknar att antalet rökningsrelaterade dödsfall i Sverige år 1979 uppgår lill 9 100. Det är en skrämmande siffra. Kostnaderna för samhällel beräknas till 2 miljarder kronor årligen, pengar som kunde användas bättre.

Bortsett från detta är det den passiva rökningen som är upprörande. Alla har vi väl glatt oss över vad som hänt med SJ:s serveringsvagnar. Jag tror inle att det är någon som klagar över att man slipper rök där. Jag har hört även rökare som sagt all det förbudet är bra.

14 Riksdagens protokoll 1978/79:159-160

189

Nr 160                  Nu väntade Jag faktiskt under hösten 1978ellersenasl på nyåret iåratt från

Tisdagen den       regeringen få höra de signaler som skulle avisera alt vi icke-rökare som lidit så

29 maj 1979        länge tillsammans med rökarna, t. ex. i matsalar, skulle fa se en bättring.

______________       Jag reste lill Finland i böan av maj och upptäckte då atl del på bålen

Om tidpunkten     mellan Vasa och Umeå hade skeu en väldig förbätlring pä grund av den

för proposition om     lagstiftning som föreskriver atl vissa salonger måsie vara fria från rök och all förbud mot rökning   malservering icke lär ske i rökiga lokaler.

/ allmän lokal          1 dei svar somjag nu fäll redovisas atl man räknar med all det skall komma

ell förslag. Jag vill då säga lill ministern atl del bör komma fort. Del kan inle fä fortsatta som det nu är. Del som sker är upprörande.

Tydligen hjälper det inle med upplysning. Man tycker atl bildade, begåvade människorsom lyckerom au röka skulle behålla röken för sig själva -helst behålla den inom sig så länge som möjligt och framför allt avlägsna sig från andra inänniskor. Men tydligen har man genom rökningen blivit defekt på något sätt eller kanske redan innan man började röka varil det, varför del inle hjälper all försöka fä in takt, vett eller hänsyn i rökarna. Allergiker kan vara närvarande, men man röker ändå.

Del hände att elt flygplan som Jag reste med fick lov atl vänta en halv timme. Vi salt i flygplanet, där rökning var förbjuden. Men det var mängder av människor som rökte trots all där fanns en sjuk person som upplevde rökningen oerhört negativt. Det är hell otroligt all människor kan bära sig åt på del sättet.

När del inle går att åstadkomma bättring genom upplysning, uppmaningar och anslag, så måste det lill lagstiftning. Jag tycker inte att det här finns någonting mer att utreda - den här saken är väl klar.

Jag tycker att regeringen skrymlai när den talat om sin vänlighet mol oss icke-rökare men sedan icke kommer med något förslag. Jag väntar därför atl det här förslagel skall komma snabbt.

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Regeringen har flera gånger under våren lail höra all vi lagt fram för många propositioner. Nu kritiserar Tore Nilsson regeringen för alt vi inle lagt fram ytiedigare propositioner.

Somjag harsagt i mitt svar lill Tore Nilsson är denna fråga under beredning inom regeringskansliet.

TORE NILSSON (m):

Herr talman! Alt frågan är under beredning är bra, men del förefaller mig egendomligt att det behövs, eftersom lobakskommitténs förslag förelåg redan 1978 och man från Finland har exempel på hur det går lill. Del bör alltså vara möjligt med snabba åtgärder, och Jag förväntar mig sådana.

Överläggningen var härmed sluiad.

190

§ 10 Om klagan över beslut av yrkesinspektionen

Arbetsmarknadsminislern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för all besvara Thure Jadestigs (s) den 10 maj anmälda fråga, 1978/79:542, och anförde:

Herr lalman! Thure Jadeslig har frågat mig

dels om regeringen anser del riktigt atl etl skyddsombud, som stoppar ett kortvarigt arbetsprojekt, inte skall ha rätten alt få yrkesinspektionens beslul pröval i högre instans,

dels om del kan anses riktigt atl brott mot arbeismiljölagen endast kan beivras om dom hinner avkunnas under pågående arbele.

Thure Jadeslig har ställt frågorna i anledning av ell besvärsärende som gällde målning med epoxifärg och som sloppades av skyddsombudet, varefter yrkesinspektionen medgav fortsatt målning på vissa villkor. Besvären logs inte upp till prövning i sakfrågan av vare sig arbelarskyddsstyrelsen eller regeringen därför all arbetet då redan var avslutat.

Huvudsyftet med besvärsinstituiel är naturligtvis att lillgodose de berättigade rättssäkerhetskrav som innebär atl ett felaktigt beslut skall kunna ändras så atl den som berörs av beslutet inie skall drabbas. Elt annal syfte är att allmänheten och de rältstillämpande myndigheterna skall kunna fä ledning för framtiden genom prejudicerande beslut. Om inget av dessa syften kan uppnås eller om syftet kan uppnås bättre pä annal sätt finns det inte anledning för den besvärsprövande myndigheten att ingå i prövning av sakfrågan.

Om elt överklagat beslut fltt följder som inte kan ändras tillbaka blir ett beslul i högre instans att upphäva eller ändra det ursprungliga beslutet meningslöst, t. ex. om någon tvingats att utföra ett visst arbele. Det hardärför utvecklats en förvaltningsrätislig praxis som innebär atl sädana beslul inte las upp lill prövning av besvärsmyndigheten.

I enstaka fall har det emellertid förekommit att regeringen och regeringsrätten gjort avsteg frän denna praxis då del varit motiverat av starka prejudikatsskäl. Det har varit situationer då behovet av ledning hos allmänheten och de rältstillämpande myndigheterna inle kunnat tillgodoses pä annal sätt.

1 det fall som föranlett frågan har en arbetsgrupp inom arbelarskyddsstyrelsen med bl. a. en representant för Målareförbundet haft lill uppgift att se över frågor rörande användningen av epoxifärg bl. a. just i sådana fall som i del överklagade beslutet. Arbetsgruppen har gett förslag till ändring av arbetarskyddsstyrelsens epoxianvisningar, vilket f n. remissbehandlas. Del har med andra ord inte funnits något särskilt prejudikaisintresse i delta fall som motiverat avsteg frän den praxis som Jag nämnt tidigare. Milt svar på Thure Jadestigs första fråga blir därför att besvär som föranleds av beslut av yrkesinspektionen kommer atl prövas av regeringen när det finns skäl lill del.

Vad beträffar Thure Jadestigs andra fråga villjag bara säga alt om det gäller ett brott mol arbeismiljölagen, som är direkt slraffsanklionerat, kan naturligtvis dom  meddelas och  påföljd verkställas även om den strafföara

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Om klagan över beslut av yrkesinspektionen

191

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Om klagan över beslut av yrkesinspektionen

handlingen redan avslutats.  Den enda inskränkningen är brottsbalkens preskripiionsbesiämmelser.

Jag vill slutligen framhålla alt skyddsombudels ratt atl stoppa etl pågående arbete faktiskt medförde en omedelbar förbättring av arbetsmiljön i del aktuella fallet. Jag lycker del visar att rätten all stoppa ell pågående arbele är elt effektivt instrument för all snabbi åsladkomma nödvändiga förbättringar.

THURE JADESTIG (s):

Herr lalman! Jag noterar med tillfredsställelse det fylliga svar som slalsrädel har givit på min fråga.

Nu ärju våra deballvillkor sådana när del gäller frågor av detta slag att Jag inle har möjligheler all fördjupa mig i bakgrunden lill min frågeställning. Men del centrala är frågan om den lagliga rätten att 11 ett ärende prövat i högre instans även om arbetet är kortvarigt och även om arbetet har avslutats på grund av den regionala yrkesinspektionens beslul.

Motiveringen.för arbelarskyddsstyrelsen och regeringen all inle la ställning i sak synes, såsom slalsrädel nu har sagl här, vara au ärendet skulle sakna intresse i och med atl det aktuella arbetet redan var avslutat och atl ärendet inte var av prejudicerande art. Det är härom somjag haren helt annan uppfattning.

Med den ordning som arbelarskyddsstyrelsen nu har tillämpat är faran den atl det vid arbele av kortvarig natur kan komma all framstå som meningslöst att hos arbetarskyddsstyrelsen överklaga beslul av yrkesinspektionen. Denna handläggning kan således fl negativa återverkningar i det lokala skyddsarbetet. Dessutom lyckerjag atl statsrådet sätter en av lagstiftningen anvisad rättighet ur spel, nämligen rätten atl fä sädana frågor prövade i högre instans. Såvitt Jag kan förstå ärdet lagstiftarens mening all detta skall vara möjligt. Nu hänvisar statsrådet till en förvaltningsrättslig praxis, men faktum ärju att lagstiftningen ger den här möjligheten.

I skyddsombudets överklagningsskrivelse lill arbetarskyddsstyrelsen framhålls att man naturligtvis är medveten om atl ett bifall till överklagandet i och för sig inte kan göra del utförda arbetet ogjort. Men man hoppas ändå alt det skall leda till atl arbelarskyddsstyrelsen lämnar en rejäl information till landets yrkesinspektörer så att liknande misstag inte skall behöva upprepas samt att en betydligt strängare tolkning än den som epoxianvisningarna -nr 27/1978 - som arbetarskyddsstyrelsen själv har gett ut skall tillämpas också i praktiskt arbete.

Del flnns Ju i olika branscher i vårt land massor av kortvariga Jobb som utförs av ell stort antal arbetstagare, vilkas arbetsmiljöer ofta är både besvärande och riskfyllda. Jag undrar därför om inte statsrådet, med sin positiva inställning, ändå skulle kunna förklara här i kammaren au han är beredd att medverka lill alt arbelarskyddsstyrelsen utfärdar lillämpningsbe-stämmelser som garanterar all lagstiftningens anda och mening skall följas.

192

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Först vill Jag än en gång slå fast all del här ärendet har handlagts enligt den utarbetade praxis som gäller i sädana frågor.

Att ärendet nu inle har bedöm is vara ell prejudikaifall, som hade motiverat regeringen alt ta upp det till prövning, har sin bakgrund i - vilket ocksä framgår av mitt svar - atl det nu finns en arbetsgrupp som skall se över anvisningarna, varigenom frågan kommer all las upp till prövning. Del förslagel är f ö. redan framlagt och har utsänts på remiss. Själva sakfrågan är alltså redan under prövning. Detta har motiverat atl besvärsfrågan inte togs upp föratt man skulle fä ell prejudicerande ulslag frän regeringen;den prövas i sak på annan väg.

Får Jag sedan, herr lalman, ocksä påpeka alt den fråga som Thure Jadeslig lar upp om vilka möjligheler som föreligger att anföra besvär över beslut kommer arbetarskyddsstyrelsen också att ge en ingående information om. Det finns nuen utarbetad promemoria, som skall delas ul till dem som berörs för att underiätta handläggningen av sädana frågor.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Om anställningstryggheten för vissa invandrarlärare

THURE JADESTIG (s):

Herr lalman! Huvudskyddsombuden och de fackliga företrädarna har i uppdrag all bevaka och tillvarata de anställdas intressen ur arbetsmiljösynpunki, De har alltså elt befogat intresse av au fa klarhet i huruvida en lägre instans, t, ex, yrkesinspektionen, gjorde en riktig bedömning då arbetet tilläts fortsälta. Möjligheten alt fl sådan prövning medverkar inte arbelarskyddsstyrelsen och regeringen lill, men jag noterar att en annan ordning i alla fall nu är på väg. I sak ger ju ocksä statsrådet del skyddsombud som handlagt detla specifika ärende räll. Därför flr vi väl ocksä hoppas atl de lillämpningsbe-slämmelser som statsrådet nu noterat skall ge en bättre ordning i framtiden.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 11 Om anställningstryggheten för vissa invandrarlärare

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för atl besvara Jörn Svenssons {vpk) den 17 maj anmälda fråga, 1978/79:564, och anförde:

Herr talman! Jörn Svensson har frågat slalsrädel Eva Winther om regeringen är beredd alt vidla åtgärder för atl de yrkeserfarenheter som invandrarlärarna ulan formell kompetens har även i fortsättningen kommer invandrarna till del och att bereda dessa lärare anställningstrygghet.

Frågan har överiämnats lill mig för besvarande.

För invandrarlärare liksom för andra lärare inom arbetsmarknadsutbildningen och lärare i det reguljära skolväsendet gäller vissa kompetens- eller behörighetsregler. Regeringen har i november 1976 meddelat särskilda kompetensregler för invandrarlärare inom arbetsmarknadsutbildningen. Lärare som har föreskriven kompelens meddelas tillsvidareförordnande

193

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

öm anställningstryggheten för vissa invandrarlärare

medan lärare ulan sådan kompetens llr ett tidsbegränsat förordnande. Sådant tidsbegränsat förordnande förlängs sä länge inte någon lärare med viss föreskriven kompetens anmäler sig. Dessa lärare utan formell kompetens kan emellertid enligt särskilt beslut av regeringen erhålla ett tillsvidareförordnande om de före den 1 april 1976 hade sammanlagt minst fem års väl vitsordad tjänstgöring inom arbetsmarknadsutbildningen eller studieförbund, varav minst tre år inom arbetsmarknadsutbildningen. Svenska facklärarlörbundet har i dagarna hos regeringen begärt au denna möjlighet alt meddela tillsvidareförordnande för lärare utan formell kompetens skall utvidgas. Skrivelsen prövas f n. inom regeringskansliet.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag lackar för svarel.

De gällande behörighetsreglerna kan kritiseras utifrån tvä väsentliga synpunkter. Den första är all de i sig själva är någol oegeniliga i förhållande lill den fakliska siluationen. Det finns nämligen inte någon speciell, adekvat fackutbildning för den lärarverksamhet som bedrivs av invandrarlärarna. Den typ av behörighetsregler som nu gäller har alltså inte någon relevans till den fakliska kompetensen i yrket, delta till skillnad från de behörighetsregler som gäller för de flesta andra yrkesgrupper. Det beror pä att reell behörighet här mer än för andra yrkesgrupper måsle grundas på praktisk erfarenhet.

Delta leder till den andra synpunkten, nämligen det oegeniliga i atl den grupp lärare inom denna kategori som härden bästa faktiska kompetensen, den bästa erfarenheten, den bästa möjligheten till kontakt med de invandrare som de undervisar, i huvudsak drabbas av behörighetsreglerna och därigenom utesluts från möjligheten atl fa en tryggare form för förordnande. Vi har den något egenartade siluationen att de som kommer i det sämsta lägel på grund av behörighetsreglerna många gånger är de som har fäll arbeta som handledare åt dem som godkänns som behöriga.

Det finns alla skäl att göra slut på den siluationen, och del är att hoppas att arbetsmarknadsministern, efter den uppvaktning som jag vet har skett från Facklärarförbundet, kommer att gå facklärarna lill mötes och skapa behörighetsregler som åtminstone etl bra lag framöver bättre anpassas till de fakliska realiteterna än de rådande behörighetsreglerna. I annat fall har man tyvärr anledning au frukta dels att del blir en besväriig facklig tvist, dels atl invandrarna i väsentlig mån blir lidande.

194

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag vill göra ett par korta kommentarer till Jörn Svenssons inlägg.

Del är riktigt att vi inte har någon klar studiegäng för invandrariärare. Del finns dock i reglerna från 1976 vägar anvisade för hur man kan skaffa sig en utbildning som är lämplig för dessa uppgifter. På denna punkt är del viktigt atl ta fasta pä att den utredning som nu är tillsatt för alt se över svenskundervisningen enligt sina direktiv ocksä har alt ta upp frågorna om lärarkompetensen, lärarutbildningen och behovet av lärare. Även i det

sammanhanget får man sålunda fundera över dessa saker.

En andra punkl som jag gärna vill trycka på är atl vi i denna undervisning, liksom i all annan, mäste ha kvalitetskravet för ögonen. Del var del som var drivOädern när man 1976 försökte fä ordning på denna verksamhet. Det var ell första steg, och jag tror all vi har anledning alt fundera över hur vi i fortsättningen yueriigare skall kunna förbällra denna undervisning-och del kommer vi atl göra.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! I princip finns det naturiigtvis ingenting all invända mol siatsrådeis resonemang. Man måste ha omsorg om kvalitetskravet. Men pä grund av de särskilda omständigheter som här är rådande råkar man ha ställt upp behörighetskrav som så atl säga inle riktigt sammanfaller med kvalitetskravet. Det finns kvaliteter som inle blirerkända av behörighetsreglerna men som kanske är väl så angelägna som de i och för sig existerande kvaliteter som är innefattade av de formella reglerna. Del är denna oegentlighel,denna brist på överensstämmelse som man måste undanröja.

Denna brist kommer man inle åt med mindre än att man förändrar de nu rådande behörighetsreglerna som, i förhållande lill situationen, är alltför formalistiska. Med en annan ulbildningssiluaiion och andra förhållanden över huvud tagel skulle de kanske i och för sig ha försvarat sin plats.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Om ekonomisk ersättning till Motala kommun vid ändrad kommunindelning

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 12 Om ekonomisk ersättning till Motala kommun vid ändrad kommunindelning

Kommunminislern BERTIL HANSSON erhöll ordet för att besvara Torsten Karlssons (s) den 10 maj anmälda fråga, 1978/79:547, och anförde:

Herr talman! Torsten Karlsson har frågat mig om regeringen är beredd all ompröva sill den 20 april 1979 fållade beslul om avslag pä Motala kommuns yrkande om ekonomisk kompensation.

Regeringen beslutade den 20 april 1979 all den del av Motala kommun som motsvarar området för förutvarande Vadstena kommun samt Hagebyhöga och Oriunda församlingar skall den 1 januari 1980 brytas ut till en nybildad kommun, benämnd Vadslena. Motala kommun begärde ekonomisk kompensation för den neilokosinadsökning som kan komma atl orsakas kommunen genom indelningsändringen. Kommunen tog inte ställning till om kompensationen bör erläggas av Vadstena nybildade kommun eller utgå i form av extra skatteutjämningsbidrag.

I 10 § lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning regleras frågan om särskilt bidrag från en kommun till en annan vid indelningsändring. Regeringen tog i sitt beslut endast ställning lill om sådant bidrag bör ulgå. Tillräcklig grund ansågs inte föreligga atl förplikta nybildade Vadstena kommun all ulge bidrag lill minskade Moiala kommun. Frågan om

195

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Om ekonomisk ersättning till Motala kommun vid ändrad kommunindelning

extra skatteutjämningsbidrag prövades däremot inle i samband med indel-ningsbesluiet. Om kommunens ekonomiska ställning påtagligt skulle försämras, kan ansökan om sådani bidrag göras hos regeringen.

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr lalman! Jag ber all få lacka kommunminislern för svarel.

Jag har i min fråga tagit upp regeringens beslul au dela Motala kommun genom atl läla Vadstena tillsammans med församlingarna Hagebyhöga och Oriunda från den 1 Januari 1980 bilda egen kommun. En debatt om etl fattat beslut, som är oåterkalleligt, kanske kan betraktas som inte särskilt meningsfull. Jag har ändå funnit anledning att ställa frågan och därmed fä tillfälle alt diskutera den.

Sedan framställning gjordes av den aktionsgrupp som drivit frågan om kommunindelningen har utredningar gjorts av dels länsstyrelsen i Östergötlands län, dels kammarkollegium. I båda utredningarna har ölägenheter med en delning kunnat konstateras. Utredningarna har slagit fast att en delning kommer alt innebära skattehöjningar i båda kommunerna. Vid remissbehandlingen av ärendet har en delning avstyrkts av alla instanser, vilka varit Motala kommun, landstinget och länsstyrelsen i Östergötlands län samt kammarkollegium. Trots detla har regeringen bifallit den gjorda framställningen och fattat beslut om delning. Regeringen har stött sig enbart på opinionen i Vadstena och inte frågat kommunen i övrigt vad den tycker och hur kommunen i sin helhet kommer alt drabbas.

Detla har skett i en tid då Motala genomlidit en sysselsättningskris som stämmer till allvarlig eftertanke och begrundan. Det kommer att ta år innan sysselsättningsläget i Motala kommun blir återställt. Antalet anställda i kommunen är i runt tal 4 000, och i en rad förvaltningar kommer problem all uppslå med placering av personal. På den fackliga sidan råderstor oro över hur man skall lösa svårigheterna.

Varie kommun måste nu bygga upp en ny organisation. Utredningar och del kommunala beslutsfattandet tar lid. Det är alldeles klart att delningen kommer att få ekonomiska konsekvenser. Av den anledningen har Motala kommun gjort en framställning om ekonomisk ersättning, som väl i sä fall skulle gälla extra skatteutjämningsbidrag. Men regeringen har i varje fall hittills inte visat något större intresse för konsekvenserna av sitt beslut med hänsyn lill dels läget i Motala, dels ekonomiska besvärligheter.

Man skulle gärna vilja drista sig lill att i detta sammanhang påpeka all i folkpartiets Sverige fattas beslut som leder till skattehöjningar på orter som är drabbade av svära sysselsättningskriser.

196

Kommunministern BERTIL HANSSON:

Herr talman! Frågan utgör inte anledning, och inle heller sakläget, att ta upp en diskussion om regeringsbeslutet i och för sig. Frågan gäller eventuell ekonomisk ersättning lill Motala kommun, där regeringen har fattat beslul i en del - den som gäller huruvida Vadstena skulle förpliktas alt ulge något bidrag till Motala. Den andra del som kan länkas komma i fråga är extra

skatteuOämningsbidrag. Där har kommunen hittills icke redovisat något underlag, som kan bilda utgångspunkt och bas för etl beslut i den riktningen. Den möjligheten står öppen, men det är Motala kommun som nu har att ta initiativ.

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr lalman! Jag skulle vilja fråga kommunminislern vad som menas med en påtaglig försämring. Är en skattehöjning tillräcklig anledning för alt läget skall bedömas vara påtagligt försämrat?

Det har gjorts utredningar, och i alla de fall där man undersökt förhållandena har man kommit fram lill skattehöjningar på ca 50 öre. Motala kommun har kanske mer ingående sysslat med denna fråga, och man befarar atl man måste höja utdebiteringen med 1 kr. Om den nuvarande regeringen kommer atl handlägga ärendet kan man väl förvänta sig att Motala med hänsyn till omständigheterna där kommer atl fä en välvillig behandling efter en eventuell framställning.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Om säkerhetskraven för cirkus-och mötestält

Kommunminislern BERTIL HANSSON:

Herr lalman! I ingen av de beräkningar som hittills har gjorts och där eu fullständigt underlag redovisats har man kommit lill någon annan bedömning än att skattehöjningen för Motalas del kan bli 20 till 25 öre per skattekrona. Motalas beräkning, som är en klar partsinlaga utan någol redovisat underiag, innebären mera pessimistisk bedömning. Huruvida den är riklig får komma lill synes när Motala eventuellt kommer in med en grundad beräkning och redovisar hela materialet, inte bara den slutsats man kommit fram lill.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Om säkerhetskraven för cirkus- och mötestält

Kommunministern BERTIL HANSSON erhöll ordet för att besvara Arne Anderssons i Ljung (m) den 11 maj anmälda fråga, 1978/79:549, till jordbruksministern, och anförde:

Herr talman! Arne Andersson har frågat jordbruksministern om han är beredd att medverka till atl en rimlig avvägning mellan å ena sidan säkerhetskrav och ä andra sidan möjlighet att bedriva verksamheter i stora tält tryggas.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Slora tält används främst vid cirkusföreställningar, vissa varumassor och religiösa kampanjmöien. Cirkusföreställningar och vissa varumassor är offentliga tillställningar, medan religiösa kampanjmöten är allmänna sammankomster. Enligt 16 Jj allmänna ordningsstadgan (1956:617) och 7 § lagen (1956:618) om allmänna sammankomster skall den som anordnar en

197

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Om säkerhetskraven för cirkus-och mötestält

offentlig tillställning eller allmän sammankomst följa de ordnings- och säkerhetsföreskrifter som polisstyrelsen meddelar. Detla gäller även om tillstånd inte krävs för all tillställningen eller sammankomsten skall få hållas. Föreskrifterna får dock inte medföra onödig kostnad för anordnaren eller på annal sätt i onödan försvåra att tillsiällningen eller sammankomsten hålls. Vidare har polisstyrelsen rätt au upplösa och förbjuda förnyande av offentlig tillställning bl. a. om den föranleder fara för de närvarande och detla inte kan förebyggas genom andra åtgärder (19 och 20 §§). I fråga om allmänna sammankomster har polisstyrelsen motsvarande befogenhet bara om det föreligger avsevärd fara för de närvarande (10 och 11 S§).

Vid prövning av säkerhetsfrågorna har polisen ofta anledning att anlita sakkunniga, t. ex. brandieknisk expertis. Statens brandnämnd har utfärdat utförliga anvisningar om brandskydd för läll som används vid föreställningar m. m.

Av vad Jag nu har sagl framgår att gällande regler förutsätter en sådan rimlig avvägning som efterlyses i frågan. Jag kan självfallet inte uttala mig om vad en rimlig avvägning innebär i det konkreta ärende som nämns i frågan. Länsstyrelsen i Stockholms län harf ö. meddelat beslut i delta ärende den 17 maj 1979. Beslutet har inte vunnit laga kraft. Jag anser alt någon åtgärd frän min sida f n. inle är motiverad.

198

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr lalman! Den fråga Jag riktat till statsrådet gäller en förnuftig avvägning mellan två viktiga inlressen, nämligen å ena sidan elt fullt berättigat säkerhetskrav för att förebygga brandolyckor och å andra sidan möjligheterna all arrangera verksamheter av skilda slag i stora tält. Det som närmast aktualiserat frågan aren cirkusföreställning, men den hade lika gärna kunnat gälla religiösa organisationers kampanjverksamhel. Jag skall i första hand hålla mig lill cirkusverksamhet, eftersom det är den som givit anledning till frågan. Jag vill då påminna om del förhällandet att den cirkus det gäller är en arbetsplats, som sysselsätter ca 150 personer. Om verksamheten på en så pass stor arbetsplats är hotad, bmkar vi här i kammaren verkligen ägna problemet ett ganska omfattande intresse.

Den verksamhet som det här gäller är satt i fråga just genom alt säkerhetskraven har nått sådan omfattning att verksamheten inom några få dagar, kanske redan i morgon, är ett avslutat kapitel. Del gäller inte en verksamhet som går att rekonstruera och som snabbi och enkelt kommer på föller. Del finns anledning tro atl verksamheten i den omfattning som den nu har helt enkelt är borta ur det svenska kulturlivet. Det borde vara ett gemensamt intresse för oss som över huvud taget har med allmän verksamhet att göra atl förhindra att så sker.

Av statsrådels svar framgår all de föreskrifter som i olika avseenden gäller för verksamheien inie får "medföra onödig kosinad för anordnaren eller på annal sätt i onödan försvära all lillsiällningen eller sammankomsten hålls". Atl föreskrifterna i delta fall, eftersom verksamheien kanske över huvud taget inte kan bestå, är en alldeles avgörande försvårande omständighet

behöver väl knappast framhållas. All del medför ekonomisk skada, om människorna får den uppfattningen att del är utomordentligt farligt atl gå på cirkus, kan inte negligeras ulan måste observeras i detla sammanhang.

Statsrådet anför i svaret att han förutsätter all en "rimlig avvägning" sker. Del lyder på - och del ärjag tacksam för- au han menar atl verksamhet av detla slag skall kunna fortsätta.

Jag vill fråga statsrådet: Vilken silualion åsyftas i slutet av svaret, när statsrådet anser det f n. inte motiverat att ingripa? 1 det aktuella fallet måste Ju verksamheten upphöra. Vilken situation skall då vara för handen för alt statsrådet skall ingripa?

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Om säkerhetskraven för cirkus-och mötestält

Kommunministern BERTIL HANSSON:

Herr lalman! Den enda situation som för dagen kan betraktas vara sådan att etl ingripande från regeringen kan bli aktuellt är givetvis om det förhållandet uppstår att etl beslul av länsstyrelse överklagas av någon som har rätt au göra etl sådant överklagande.

1 det längre perspektivet kan man naturligtvis överväga au se på de föreskrifter som över huvud taget reglerar verksamhet av detla slag. Allmänna ordningsstadgan är i sista hand det instrument med vilket en sådan prövning sker. Den är tillgänglig för politiska ställningstaganden liksom lagen om allmänna sammankomster.

Jag har precis samma uppfattning som Arne Andersson om den kulturtradition som cirkuskonsten lever pä, och jag anser del angeläget alt den får utvecklas. Men mot bakgrund av de allvarliga brandkataslrofer som har inträffat under senare år får man vara inställd på all i den avvägning som skall göras mellan tvä olika krav säkerhetssynpunkterna kommer atl spela en mycket tung roll.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Avslutningen på statsrådets anförande beträffande brandkataslrofer kräver ell ordentligt förtydligande. Känner slalsrädel över huvud laget lill en brandkatastrof i läll där den här typen av verksamhet bedrivits? Jag har faktiskt gjort ganska betydande efterforskningar. Ingen känner lill en brandkalasirof av det slag som statsrådet lalar om. Del kan inte vara på den typen av olycka, eller ens tillbud till sådan olycka, som statsrådet kan stödja sig.

Ett par ord om del kortare och det längre perspektivet. Statsrådet måste vara medveten om atl i morgon förmiddag, kanske före kl. 9, avgörs om Cirkus Scoli över huvud laget kommer alt finnas med i den verksamhet det här är fråga om. Jag avser här beslutet i Västmanland. Tre dagar senare, om Jag vet rätt, gäller det ett annal västsvenskt län. Det är det kortare perspektivet. Det är del rådrum statsrådet har för att fundera över om det finns anledning atl vara aktiv eller passiv. Statsrådet har möjlighet alt gå lill historien som den som medverkade till all vi avförde cirkus från kulturiivet i Sverige. Det finns många sätt att meritera sig. Detta är etl av de mer negativa och definitivt olustiga.

199

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

öm säkerhetskraven för cirkus-och mötestält

Beträffande del längre perspektivet delar Jag statsrådets mening att vi får se pä de här frågorna så all en förnuftig avvägning kommer lill stånd och så atl människorna på den här arbetsplatsen i första hand kan jobba den här säsongen ut - precis som deras kontrakt med cirkusen ger dem anledning att förmoda atl de skulle göra. Därigenom lyckerjag atl samhället har bjudit till så att cirkusen kanske därefter, inför en ny säsong, får anstränga sig för att komma lill rätta med problemet.

Jag vill gärna ha statsrådets syn pä vad som är kort och långt perspektiv. Men Jobbar vi med limmar skall vi nog vara väldigl akisamma med tidsangivelser.

200

Kommunminislern BERTIL HANSSON:

Herr talman! Någon brandkalasirof i lältmiljö känner inte heller jag lill. Men med miu inlägg och min belöning av säkerhelsaspekierna vill Jag bara ge uttryck förden självklara opinion som finns och som är väckt till medvetande i vårt land genom brandkatastrofer som har inträffat. Om dem kan Jag nog säga att de var för sig är unika och inte precis kan återfinnas i den tidigare historien i vårt samhälle. En brandkatastrof i ett tält kan alltså bli den första i sitt slag.

1 en sådan situation villjag inte vara den som har gjort mig historisk genom att ingripa i det korta perspektiv som här antyds. Etl ingripande av den art som rekommenderades i Arne Anderssons inlägg skulle innebära all ministerstyre utövades.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Ledamöterna i den här kammaren känner säkert myckel väl till de brandolyckor som har skakat Sverige under de senasle åren. De har skett i stenhus med tjocka murar, möjligen med dåliga möjligheter atl komma ut. Men de lokalerna har inte varit av den typen atl man pröval dem från föreställning lill föreställning genom att försöka elda i elt hörn eller genom att försöka fä brand i gäng med en sveisläga. Det har man gjort beträffande den här verksamheien.

Vi måsie ha klart för oss all den verksamhet som vi talar om har bedrivits i samma läll, med samma brandsäkerheiskrav, med samma typgodkännande sedan fem år tillbaka - ulan att myndigheterna tidigare har intresserat sig för verksamheten. Därefter har hell plötsligt i år brandchefernas brinnande intresse för den här verksamheten tagit sig de uttrycket all man på plats efter plats försökt elda. Det har inte blivit någon vidare fart på den verksamheien förrän statens provningsansiali i Borås fick en bit tältduk att smälta ned. Jag tycker inte alt man skall förringa det - det är inte det jag gör - men Jag vill så innerligt gärna atl en förnuftig balansering mellan ä ena sidan säkerhetskraven och å andra sidan möjligheten att fortsätta verksamheten skulle ha sin chans.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om användningen av försvarets transportmedel

Statsministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för att besvara Ake Gustavssons (s) den 14 maj anmälda fråga. 1978/79:557, och anförde:

Herr talman! Åke Gustavsson har mol bakgrund av en helikopterresa som Jag gjorde i april frågat mig dels i vilka fall man kan åberopa statsministerns dellagande för alt få tillgäng lill försvarets transportmedel, dels vem som betalar kostnaden för de aktuella helikoplerresorna.

Statsministern har alltid haft och bör enligt min mening ocksä ha möjlighet att använda försvarets och andra statliga myndigheters transportmedel för resor som är ägnade all ge honom information om verksamhet av intresse för hans ämbete. Detsamma gäller övriga medlemmar av regeringen.

Under den åsyftade resan besöktes bl. a. glaciärforskningsstationen Tarfa-la, några av STF:s anläggningar, området kring Ritsems kraftstation och Padjelanta nationalpark. Representanter för Svenska turistföreningen, STF, Samernas riksförbund, den regionala vägmyndighelen och naturvårdsverket redogjorde för aktuella planer och problem.

Kostnaden för utnytOandet av försvarets transportmedel bestrids över ordinarie övningsanslag.

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Om användningen av försvarets transportmedel

ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Först villjag lacka statsministern föratt han har svarat på min fråga.

Det är onekligen sä att mänga människor har lyft en aning pä ögonbrynen inför uppgifterna om helikopterresan veckan före påsk. Och man kan förstå dem. Här visar det sig nämligen att de flesta dörrar kan öppnas under åberopande av statsministerns närvaro

Del är främst ell par frågor som jag tycker är viktiga, även om också en rad andra kan ställas.

En fråga är om ordföranden i Svenska turistföreningen, under åberopande av statsministerns närvaro, skall få kommendera fram militära transportmedel. I detta fall tvingades folk t. o. m. all siälla in planerad ledighei - deila för all, förutsätter Jag, tillgodose helt nödvändiga transportbehov för stals- och utrikesministern.

Om detta går bra, blir följdfrågorna: Vilka andra organisationer harsamma ratt? Och varför skall man begränsa militära insatser Jusl till transportområdet?

Trots att Jag har letat, harjag inte funnit något reglemente för försvarsmakten där det talas om militära transportmedel åt organisationer i sammanhang som detta. Jag ser därför fram emot klara bestämmelser på denna punkt.

Även om jag har svårt atl finna del här, kan det naturiigtvis finnas speciella skäl föratt ta fram dessa transportmedel. 1 så fall kvarstår ändå frågan: Ärdet rimligt att koppla in försvaret i delta sammanhang'' Resan hade inte det minsta med vårt försvar att göra. Ändå får försvarsmakten stå för kalaset. Mig veteriigt finns del civila företag i Norrland, som gärna skulle ställa sina

201

Nr 160

Tisdagen den 29 maj 1979

Om användningen av försvarets transportmedel

tjänster till förfogande, naturligtvis mol ersättning. Min nästa fråga är: Varför utnyujades inte denna möjlighet? Och uppriktigt sagt - var det över huvud tagel nödvändigt atl dra i gäng en sådan stor apparat för att studera den svenska Oällvärlden?

Statsministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Åke Gustavsson har en helt felaktig utgångspunkt för sin fråga, vilket Jag försökte klarlägga i mitl svar. Det är inte så att ordföranden i Svenska turistföreningen kan beordra fram några helikoptrar. Det kan bara de militära myndigheterna göra, och det var vad som skedde i detta fall.

Det var inte heller på Svenska turistföreningens vägnar som helikoptrar beordrades fram, utan det var på mina och utrikesministerns vägnar som man ställde vissa transportmedel till förfogande. Detta gjordes enligt gammal praxis, som har gällt för både den nuvarande och många tidigare statsministrar. Det är inle så alldeles orimligt att medlemmarna av regeringen som skall företa resor utnyttjar statens egna transportmedel i stället för att använda andra sådana.

ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag bara konstaterar att enligt statsministerns egen statssekreterare var Turistföreningens ordförande något slags, som han uttryckte det, primus motor för del hela. Om min utgångspunkt är felaktig i det avseendet, så kanske statsministern borde tala med sin statssekreterare.

Statsministern OLA ULLSTEN:

Herr lalman! Det är riktigt alt ordföranden i Turistföreningen Stig Synnergren var den som lade upp programmet för besöket. Sädana besök hade man f ö. arrangerat ocksä tidigare för mina föregångare. Men del är självklart, som Jag redan har sagl, att varken han eller någon annan som inte har behörighet kan beordra fram några militära transportmedel.

Eftersom Jag nu har påpekat detta tvä gånger, hoppas Jag att Åke Gustavsson låter sig nöja med del och inser att premissen för hans frågeställning var felaktig.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 15 Tredje vice talmannen meddelade atl på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 39 uppföras främst bland tvä gånger bordlagda ärenden.

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 23.26.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

202

/Solveig Gemert